4

Motion

1980/81:10

av Kerstin Anér m. fl.

med anledning av proposition 1980/81:5 om ändring i läkemedelsförordningen

Propositionen 1980/81:5 ger patienterna möjlighet att på eget initiativ få
behandling med naturläkemedel för injektion. Denna möjlighet ger propositionen
dock enbart av humanitära skäl.

Läkarens problem ägnas inte samma uppmärksamhet i propositionen.
Även denna fråga bör dock beaktas, om propositionen skall fylla sitt
ändamål. Det nuvarande läget kan belysas med bl. a. följande exempel.

1. Många svårt sjuka reser i dag till utländska sjukhus på eget bevåg, på
vänners eller bekantas inrådan eller på läkarremiss. Det rör sig ofta om
cancerpatienter. I utlandet får de ofta terapi med olika läkemedel för
injektion som inte är registrerade i Sverige. Huvudsakligen rör det sig om
mistelpreparatet Iscador. (Detta preparat är registrerat i ett flertal europeiska
länder.)

Det bör nämnas att Läkarförbundet har bedömt legitimerade läkares
förskrivning av naturmedel för injektion, bl. a. Iscador, som en riktig
åtgärd.

När patienterna återvänder till Sverige i objektivt eller subjektivt
förbättrat skick är det inte godtagbart att den då aktuella behandlande
läkaren överlåter behandlingsinitiativet till de sjuka själva. Läkaren bör
stödja patienten på alla sätt, även när det gäller att fortsätta en framgångsrik
medicinering. Många svenska sjukhus fortsätter en i utlandet påbörjad
behandling redan i nuläget även vid till synes hopplösa tillstånd. Det gäller
här att lagfästa en ganska utbredd praxis.

2. Men även i andra situationer bör läkaren kunna ta initiativet till
behandling med naturmedel för injektion: om sjukdomstillståndet är sådant
att han kan förmoda att naturmedel för injektion (inklusive homeopatica) är
en bättre terapeutisk väg än gängse (riskbetonad) medicinering, bör läkaren
få möjlighet till behandling med naturmedel för injektion. Detta gäller också
de fall där läkaren behöver ett naturläkemedel för injektion som komplement
till gängse behandling för att få bästa resultat.

Även i sådana situationer förekommer en ganska utbredd, om än inte helt
så omfattande, användning av naturmedel för injektion på läkarrekommendation.
Det juridiska läget är härvid helt annorlunda: en läkare, som i dag
utifrån sin medicinska bedömning föranleds att ordinera naturläkemedel,
(för injektion eller i annan beredning) anhåller om licens hos socialstyrelsens
läkemedelsbyrå. Om licensen godkänns, vilket ibland endast kan ske efter
skriftväxling, får ett apotek i uppdrag att beställa hem medlet. Innan medlet

Mot. 1980/81:10

5

finns till hands har det gått fyra veckor eller mer. I de flesta fall avslås
emellertid licensansökan utan motivering. I praktiken fungerar således ej
detta system.

Genom att underlätta för läkare att ordinera naturläkemedel (för injektion
eller i annan form) skulle de behandlingsformer som grundar sig på
medicinsk erfarenhet av dessa medel kunna utvecklas i Sverige och komma
patienterna till del. En sådan utveckling skulle också överensstämma med
propositionens syfte att möjliggöra behandling av naturläkemedel i Sverige.

Enligt utredningen (SOU 1979:2) skall patienten ta initiativet till
behandlingen, medan läkaren inte bör föreslå patienten att använda
naturmedel. Vad som nu avses gälla i detta viktiga avseende framgår ej klart
av propositionen, även om föredraganden anför att alla läkare skall ha rätt att
använda godkända naturmedel för injektion. Det bör under utskottsbehandlingen
klargöras att läkaren skall kunna ta initiativ till sådan behandling.

De nya bestämmelserna bör omfatta även andra naturläkemedel än de för
injektion. Det skulle bli en orimlig situation om man underlättade för
patienten att få injektionsmedel men samtidigt ej vidtog någon förändring för
övriga motsvarande preparat.

Vad sedan gäller sterilitetskrav för naturmedel för injektion bör endast
sådana framställningsprocesser användas som garanterar en bibehållen
verkning av injektionspreparatet. Naturläkemedel för injektion kan vara
känsliga för extrem temperaturbehandling. Aseptisk framställning, som
också nämns i propositionen, bör vara det krav som man bör ställa på
naturläkemedel för injektion.

Med hänvisning till vad ovan anförts hemställs
att riksdagen beslutar

1. att läkare skall kunna ta initiativ till behandling med naturmedel,

2. att krav på sterilitet för naturläkemedel bör kunna motsvaras av
krav på aseptisk framställning.

Stockholm den 17 oktober 1980

KERSTIN ANÉR (fp)
PÄR GRANSTEDT (c)

ANDERS GERNANDT (c)