NU 1980/81:7

Näringsutskottets betänkande
1980/81:7

över motioner om reklam för och export av alkoholdrycker och
tobaksvaror

Ärendet

I detta betänkande behandlas tre motioner med yrkanden om

annonsförbud för öl och tobaksvaror,

förbud mot alla former av reklam för alkoholdrycker,

förbud mot export av alkoholdrycker,

insatser för att motverka export av tobaksvaror.

AB Vin- & Spritcentralen och Svenska Tobaks AB har skriftligen lämnat
uppgifter om sin exportverksamhet.

Motionsyrkandena

De motioner som behandlas här är

1979/80:971 av Esse Petersson (fp) och Börje Stensson (fp), vari hemställs
att riksdagen beslutar att nuvarande annonsförbud för sprit, vin och starköl
utsträcks att gälla även öl och tobak från den 1 juli 1980,

1979/80:1399 av Margareta Andrén (fp) och Iris Mårtensson (s), vari
hemställs att riksdagen hos regeringen begär att opinionsbildande och andra
insatser görs, syftande till att motverka att åtgärder vidtas för att främja
export, bl. a. till u-länderna, av produkter från svensk tobaksindustri,

1979/80:1863 av Esse Petersson (fp), vari - med hänvisning till motivering i
motion 1979/80:1860 - hemställs att riksdagen

1. hos regeringen begär lagförslag för slopande av alla former av
alkoholreklam,

2. hos regeringen begär lagförslag som stoppar alla möjligheter till
alkoholexport från Sverige.

Regler om marknadsföring av alkoholdrycker och tobaksvaror

Lagstiftning

Annonsering och annan reklam för alkoholdrycker och tobaksvaror
regleras sedan den 1 juli 1979 genom lagen (1978:763) med vissa bestämmelser
om marknadsföring av alkoholdrycker och lagen (1978:764) med vissa
bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror.

De båda lagarna har som grundregel att särskild måttfullhet skall iakttas

1 Riksdagen 1980/81. 17 sami. Nr 7

NU 1980/81:7

vid marknadsföringen av alkoholdrycker- dvs. spritdrycker, vin, starköl och
öl - och tobaksvaror. Detta krav motiveras med hänvisning till de hälsorisker
som är förbundna med bruk av alkohol och tobak. Reklamåtgärder och
andra marknadsföringsåtgärder får inte vara påträngande eller uppsökande
och får inte uppmana till bruk av varorna. Tidningsannonsering för
spritdrycker, vin och starköl förbjuds, utom i fråga om skrifter som
tillhandahålls bara på försäljnings- och utskänkningsställen. I tidningsannonser
för tobaksvaror skall sådan varningstext och innehållsdeklaration återges
som enligt lag (1975:1154) skall finnas på varuförpackningarna.

De två lagarna anknyter till marknadsföringslagen (1975:1418). Tillämpningen
skall alltså handhas av konsumentombudsmannen (KO) och marknadsdomstolen.
Handlingar som strider mot de nyss berörda föreskrifterna
skall vid tillämpning av marknadsföringslagen anses vara otillbörliga mot
konsumenterna.

Konsumentverkets riktlinjer

Konsumentverket har i maj 1979 utfärdat riktlinjer för marknadsföring av
dels spritdrycker, vin och starköl, dels öl klass II (med viss regel också
beträffande lättöl), dels tobaksvaror (Konsumentverkets författningssamling
1979/5-7). Med öl klass II förstås en maltdryck vars alkoholhalt
överstiger 1,8 men inte 2,8 viktprocent. I de båda övriga fallen gäller
riktlinjerna tillämpning av de två i föregående avsnitt redovisade lagarna.

Riktlinjerna beträffande spritdrycker, vin och starköl omfattar inte reklam
som anger endast säljställes namn, adress eller öppettider eller, utan att
nämna varumärke, anger vilket slag av alkoholdryck som saluhålls (t. ex.
”vinrättigheter”). De omfattar inte heller sådan marknadsföring av restaurangtjänster
som endast i obetydlig omfattning innehåller uppgift om
alkoholdryck. Riktlinjerna beträffande tobaksvaror innehåller motsvarande
undantag för uppgifter om säljstället. Med tobaksvara förstås enligt dessa
riktlinjer en produkt som till någon del innehåller tobak, såsom cigaretter,
cigarrer, piptobak, snus eller tuggtobak.

I anslutning till lagarnas föreskrift om särskild måttfullhet vid marknadsföring
av de berörda produkterna anges i riktlinjerna att övertalande eller
särskilt aktiv marknadsföring inte får förekomma. Särskild måttfullhet skall
anses iakttagen när reglerna i riktlinjerna följs. Kravet på måttfullhet gäller
all marknadsföring i val av reklammedel (reklambärare), reklamens innehåll
och utformning samt särskilda marknadsföringsmetoder (säljfrämjande
åtgärder). Kravet gäller således bl. a. presentation av pris samt utformning
av bild och text på förpackning.

Utöver grundregeln om måttfullhet anger riktlinjerna restriktioner i fråga
om annonser och övriga reklambärare, i fråga om lokaler för reklamåtgärder
och i fråga om marknadsföringens innehåll och utformning.

De båda lagarnas bestämmelser om annonsering gäller inte, påpekas det,

NU 1980/81:7

annons i sådan facktidskrift som vänder sig huvudsakligen till näringsidkare i
deras egenskap av tillverkare eller distributörer av de berörda varorna.
Annons för öl klass II eller tobaksvaror får inte förekomma i veckotidning
eller annan publikation som riktar sig främst till ungdom under 20 år och inte
heller på idrottssida i dagspress eller i idrotts- eller sporttidning. Annons i
periodisk skrift eller annan jämförbar skrift får inte överstiga en yta av
sammanlagt 1/2 sida i dagspress av normalt morgontidningsformat eller en
hel sida i dagspress av normalt kvällstidningsformat eller en hel sida i
populärpress och andra publikationer. I fråga om öl klass II skall vid
bedömning av om särskild måttfullhet iakttagits hänsyn tas inte bara till
annonsformatet utan även till antalet annonsinföranden.

När det gäller övriga reklambärare föreskriver riktlinjerna att vid
marknadsföring inte får användas

a) direktreklam (t. ex. brevlådereklam) eller annan reklambärare som
bygger på direkt hänvändelse till konsument,

b) utomhusreklam, exempelvis reklam på eller vid allmän plats, i eller på
allmänt trafikmedel, i vänthall eller liknande, vid allmän idrottsplats eller
annan allmän arena, inbegripet reklam vid sportevenemang som är öppet för
allmänheten,

c) reklamfilm, högtalarreklam, stillbildsreklam på biografer och teatrar,
videogram eller reklam i liknande former.

Sedvanlig brevlådereklam från detaljhandel omfattande ett flertal varor
får dock på vissa villkor innehålla uppgifter om öl klass II. På distributionsfordon
för sådana varor som regleringen gäller får finnas firma eller
varunamn, på transportmedel för öl klass II dessutom varumärke och
avbildning av förpackning. I anslutning till säljställe för öl klass II får man
anbringa utomhusreklam, under förutsättning att den är särskilt måttfull.

Reklam får enligt riktlinjerna inte förekomma inom sjukhus eller annan
vårdinrättning, inom utbildningsanstalt eller i lokal som huvudsakligen är
avsedd för eller besökt av ungdom under 20 år.

Reklam för spritdrycker, vin eller starköl får inte omfatta annan
framställning i bild än särskilt måttfull återgivning av varan eller däri
ingående råvara, enstaka flaskor eller burkar samt varumärke eller därmed
jämförligt kännetecken. Bilden skall i övrigt vara neutral, dvs. får inte
innehålla föreställande element, dekor eller annat som kan ge associationer i
något konkret avseende. På flaska eller burk får dock förekomma även bild
med annat innehåll, om bildens innehåll är särskilt måttfull.

Om text och bild i reklam för öl klass II föreskrivs att framställningen skall
vara saklig och att tyngdpunkten i framställningen skall ligga på själva varan.
Som saklig uppgift anses inte personligt uttalande (intygsreklam) eller
påtagligt värdeomdöme. Framställningen får inte göras sådan att den kan
antas vädja till ungdom. Framställning i bild får inte omfatta annat än enstaka
flaskor eller burkar samt varumärke eller därmed jämförligt kännetecken.
Bild av människa eller sport- eller naturmiljö får inte användas. Det skall

NU 1980/81:7

tydligt framgå att reklamen avser öl klass II, så att den inte felaktigt kan
uppfattas som reklam för starköl. På samma sätt skall vid marknadsföring av
lättöl till konsumenter klart och tydligt framgå att marknadsföringen avser
lättöl, så att den inte felaktigt kan uppfattas som marknadsföring av öl klass II
eller starköl.

I lokal där spritdrycker, vin eller starköl resp. öl klass II får säljas (t. ex.
butik, restaurang eller säljställe på terminal för internationell trafik) eller i
direkt anslutning till sådan lokal (t. ex. skyltfönster) får reklam finnas under
förutsättning att den inte strider mot reglerna i riktlinjerna.

I fråga om säljfrämjande åtgärder föreskrivs att marknadsföring inte får
ske med hjälp av

a) utdelning av varuprov eller avsmakning,

b) utdelning av present, t. ex. glas, bricka eller liknande vara (beträffande
spritdrycker etc. ytterligare exemplifierad med korkskruv och droppkork)
vars värde inte är helt obetydligt,

c) pristävling,

d) rabattmärkeserbjudande eller därmed jämförligt erbjudande.

När det gäller spritdrycker etc. förbjuds också kombinationserbjudande,
dvs. erbjudande att vid köp av en vara förvärva även en annan vara.
Kombinationserbjudande med alkoholdryck får dock förekomma, om
drycken utgör del av måltid och alkoholfritt alternativ samtidigt erbjuds.

Tidigare riksdagsbehandling

Med anledning av propositionen med förslag till de i det föregående (s. 1)
nämnda lagarna framfördes motionsyrkanden om att även annonsering för öl
och för tobaksvaror skulle förbjudas. Näringsutskottets betänkande i
ärendet (NU 1978/79:1) innehöll yttranden från skatteutskottet och socialutskottet.

När det gällde ölannonsering erinrade skatteutskottet om att mellanölet
hade avskaffats. Skatteutskottet pekade på att konsumtionen av maltdrycker
hade minskat, att ungdomens missbruk av öl hade avtagit och att staten hade
skaffat sig ett dominerande inflytande över maltdryckshanteringen. De
föreslagna reglerna om särskild måttfullhet vid marknadsföring av alkoholdrycker
borde under dessa förutsättningar skapa tillräckliga garantier för att
de kritiserade former av reklam som förekom vid mellanölets introduktion
inte skulle komma att upprepas. Den statliga dominansen på området
motiverade också, sade skatteutskottet, att de enskilda bryggerierna borde
ha möjligheter att göra sina produkter kända genom annonsering, om man
ville tillgodose rimliga näringspolitiska intressen.

Socialutskottet hänvisade till ett uttalande i propositionen om att ett
annonsförbud beträffande öl, en förhållandevis alkoholsvag dryck, skulle i
viss mån kunna inverka negativt på samhällets strävanden att främja
övergången till svagare drycker. Utskottet ansåg att detta skäl inte kunde

NU 1980/81:7

lämnas obeaktat. Med hänsyn härtill och till den grundläggande regeln om
särskild måttfullhet även vid ölannonsering ansåg utskottet att riksdagen
borde biträda regeringens förslag. Riksdagen borde dock vara beredd att
utan dröjsmål ompröva sitt ställningstagande om sistnämnda regel skulle visa
sig inte vara tillräcklig för att åstadkomma önskvärd begränsning av
marknadsföringen av öl.

Även näringsutskottet ansåg att av maltdryckerna endast starköl borde
omfattas av annonsförbudet. Utöver de skäl för denna linje som skatteutskottet
och socialutskottet angav i sina yttranden nämnde näringsutskottet
som en beaktansvärd omständighet att, som föredragande statsrådet hade
påpekat, ett annonsförbud för öl kunde leda till en svårkontrollerad ökning
av marknadsföringsaktiviteten i detaljhandeln. Öl såldes enligt uppgift i
propositionen från 12 000 försäljningsställen. Näringsutskottet instämde i
vad socialutskottet hade sagt om en ev. omprövning av frågan om ett förbud
mot ölannonsering.

Ett förbud mot annonsering för tobaksvaror avstyrktes av socialutskottet
med hänvisning till argument i propositionen.

Näringsutskottet anförde i detta ämne:

Den föreslagna bestämmelsen om särskild måttfullhet vid marknadsföring
av tobaksvaror innebär en välmotiverad skärpning jämfört med de i och för
sig restriktiva regler som finns redan nu, i branschöverenskommelsen om
tobaksreklam. Utskottet vill inte bestrida att de argument som anförs mot att
man tar steget till ett fullständigt förbud mot tobaksreklam delvis har
begränsad räckvidd. Vid en samlad bedömning finner utskottet emellertid att
övervägande skäl talar för att regleringen av marknadsföringen inom
tobaksbranschen inte görs hårdare än vad som föreslås i propositionen.
Berörda myndigheter bör givetvis följa utvecklingen och efter hand söka
utvärdera den nya ordningen.

Alla de nu återgivna ställningstagandena beträffande öl- och tobaksreklam
föranledde inom resp. utskott reservationer till förmån för motionsyrkandena.

År 1979 väcktes åter motioner om annonsförbud för öl och tobaksvaror.
De avstyrktes av näringsutskottet (NU 1978/79:19), som - i februari 1979 -anförde att riksdagen borde stå fast vid det beslut beträffande ölannonsering
och tobaksannonsering som den med stor majoritet hade fattat ett par
månader tidigare. Utskottet upprepade sitt uttalande vid behandlingen av
propositionen att kommande erfarenheter av den nya lagstiftningens
verkningar fick ge vid handen om det fanns skäl att ompröva lagstiftningen
och skärpa marknadsföringsbestämmelserna än mer. Utskottet var denna
gång enhälligt. I ett särskilt yttrande uttalade två ledamöter (s, fp) sympatier
för att annonsering för öl skulle förbjudas. Ett motsvarande yttrande
beträffande reklam för tobaksvaror avgavs av dessa båda och ytterligare två
ledamöter (s, c).

NU 1980/81:7

Motionerna 1979/80:971 och 1979180:1863

I motion 1979/80:971 anförs att öl ofta, främst bland barn och ungdom, är
en introduktionsdryck som leder till konsumtion av starkare alkoholdrycker.
I Sverige finns, framhålls det, enligt socialstyrelsens beräkningar ca 300 000
kroniskt alkoholskadade. Mot bakgrund av den erfarenhet som finns av
annonsförbudet för spritdrycker, vin och starköl står det enligt motionärerna
helt klart att annonsförbudet måste gälla även öl och tobaksvaror. Det är
samhällets uppgift och ansvar att vidta åtgärder som stoppar reklamen för en
ökad giftkonsumtion, säger motionärerna vidare. De restriktioner som krävs
betecknas som en handling av solidaritet med dem som blivit skadade av de
berörda gifterna.

I motion 1979/80:1860, som innehåller motiveringen till motion 1979/
80:1863, berörs en rad frågor rörande alkoholbeskattningen och alkoholpolitiken
i övrigt. Det allmänna syftet är att åstadkomma en kraftig minskning
av alkoholkonsumtionen. Frågan om annonsförbud behandlas inte särskilt.

Beslut av marknadsdomstolen

Marknadsdomstolen har i oktober 1980 på yrkande av konsumentombudsmannen
(KO) vid vite av 100 000 kr. förbjudit ett företag i Stockholm att
marknadsföra spritdryck genom att i annons för dricksglas, tillbringare eller
andra varor låta namnet på viss spritdryck förekomma så som skett i en
påtalad annons eller på annat liknande sätt. I den påtalade annonsen i en
veckotidning hade företaget utbjudit vissa avbildade barartiklar (vattenkaraff,
bricka, glas och askkopp), vilka var märkta med namnet på ett känt
whiskymärke - för vilket företaget är agent i Sverige - och ett emblem.

Export av alkoholdrycker och tobaksvaror

Motionerna 1979/80:1399 och 1979/80:1863

Motiveringen för yrkandet i motion 1979/80:1863 om förbud mot
alkoholexport finns i motion 1979/80:1860. Regeringen har tyvärr låtit
meddela att exportrestriktioner för alkoholhaltiga drycker inte kan anses
förenliga med vår handelspolitik, sägs det här. Vilket annat miljögift skulle vi
vara beredda att exportera för konsumtion, när vi vet att det dagligen skördar
16 människoliv i vårt eget land, frågar motionären. Regeringen bör, menar
han, ompröva sin inställning.

I motion 1979/80:1399 erinras först om att Världshälsoorganisationen
(WHO) har rekommenderat åtgärder för att minska rökningen. Motionärerna
berör därefter - på basis av tidskriftsuppgifter - Svenska Tobaks AB:s
satsning på ökad utlandsverksamhet. De uttalar farhågor för att Tobaksbolaget
tillsammans med amerikanska företag försöker värva kunder i

NU 1980/81:7

u-länderna. Om den nuvarande utvecklingen tillåts fortsätta kommer
tobaksbruket i u-länderna framdeles att bli samma allvarliga hälsoproblem
som det nu är i i-länderna, säger motionärerna. De påpekar att marknadsföringen
av tobak i u-länderna är helt obunden av de etiska krav som i
i-länderna ställs på tobaksreklam. De kräver aktiva insatser på internationellt
plan för att förebygga att rökningssjukdomar i u-länderna blir
”morgondagens epidemi”.

AB Vin- & Spritcentralens exportverksamhet

AB Vin- & Spritcentralens verksamhet är reglerad genom ett avtal med
staten som bygger på lagen (1977:293) om handel med drycker. Avtalet är
inte tidsbegränsat utan löper med en ömsesidig uppsägningstid av två år.
Enligt avtalet har bolaget ensamrätt till import och partihandel med
spritdrycker, vin och - med visst undantag - starköl. Ensamrätten omfattar
även export av spritdrycker och eventuell reexport av importerat vin.
Bolaget ägs numera helt av staten.

Vin- & Spritcentralen har anmodats att tillställa näringsutskottet uppgifter
om inriktningen och omfattningen av sin export under senare år och om de
marknadsföringsmetoder som används. I en skrivelse i oktober 1980 anför
bolaget:

Bolagets export av alkoholdrycker har traditionellt varit inriktad på att
tillgodose den efterfrågan som finns för svenska produkter främst hos
svenskar och svenskättlingar bosatta utomlands. Exportprodukterna utgöres
så gott som uteslutande av brännvin och punsch.

För drygt ett år sedan introducerades på USA-marknaden ABSOLUT
VODKA, en produkt som bygger på den långa traditionen som bolaget har
som tillverkare av Absolut Rent Brännvin (Vodka är den amerikanska
benämningen för okryddat brännvin). I USA liksom i övriga länder
samarbetar V&S med lokala distributörer (licencierade importörer). Marknadsföringen
sker i enlighet med respektive lands lagstiftning och sedvänja.

ABSOLUT VODKA säljs i USA som en s k premiumprodukt, innebärande
att produkten på grund av sitt pris kommer att säljas i en liten volym i
förhållande till inhemskt producerad vodka. Avsikten bakom bolagets
export är bl a att genom den internationella konkurrensen öka kvalitets- och
effektivitetsmedvetandet inom företaget.

Bolagets export beräknas under 1980 uppgå till 770 000 volymliter eller
0,5 % av totala utleveranserna från V&S anläggningar.

I publikationerna Statliga företag 1979 och Statliga företag 1980 lämnas en
del uppgifter om Vin- & Spritcentralens exportverksamhet.

Följande uppgifter avser år 1978:

Styrelsen har under året fattat beslut om en utökad export. Ett
samarbetsavtal har ingåtts med den amerikanska firman Carillon Importers
Limited om lansering av en högkvalitativ svensk vodka på USA-marknaden.
Denna vodka, som bygger på den långa traditionen av brännvinstillverkning i

NU 1980/81:7

Sverige och är gjord enbart på säd, har namnet Absolut (Country of Sweden)
Vodka.

En ny exportbutelj med namnet tryckt direkt på glaset har framtagits efter
omfattande marknadsundersökningar.

Undersökningar tyder på att det finns en marknad för svensk vodka även i
andra industriländer.

Företaget aktiverar också sina insatser på tax free-marknaden. Ett tax
free-sortiment av svensktappade produkter har utarbetats, bl a omfattande
brännvin, whisky, cognac, likörer och punsch.

Beträffande år 1979 meddelas följande:

Övertagandet från den nedlagda Reimersholmsfabriken av kryddspritsoch
likörtillverkningen samt satsningen på export har för Åhusfabrikens del
inneburit att sysselsättningen tryggats och även medfört en ökning av antalet
anställda med ca 15 personer sedan 1976.

Under 1979 påbörjades leverans av Absolut Vodka till USA-marknaden.
Försäljningen startade i maj 1979 och har uppnått budgeterade siffror. Beslut
har under 1979 fattats om export till USA även av Glögg och O P Anderson
Aquavit. Samtidigt pågår underhandlingar om export till andra marknader
än USA av Absolut Vodka och vissa andra produkter.

Export av öl

Den svenska exporten av öl (klass II och starköl) har hittills varit relativt
liten. Det företag som har exporterat de största kvantiteterna är AB Pripps
Bryggerier, som har sålt till bl. a. Storbritannien (Skottland). Pripps försöker
nu att komma in på den amerikanska marknaden. Gränges Bryggeri AB har
tidigare exporterat till Danmark och Nigeria, och AB Wårby Bryggerier har
sålt små kvantiteter till Japan och Storbritannien.

Statistiska centralbyråns utrikeshandelsstatistik innehåller uppgifter om
exportens storlek och om viktigare inköpsländer. Exportutvecklingen sedan
år 1978 framgår av följande tabell.

NU 1980/81:7

Svensk export av öl i tusentals liter och tusentals kronor år 1978 - l:a halvåret 1980 med
fördelning på viktigare inköpsländer

	1978		1979	l:a halvåret 1980
10001	1000 kr.	10001	1 000 kr. 1 000 1	1000 kr.
Öl	25	69		392	392
(1,8-2,8
viktprocent)
därav till:					-
Island	16	53
Storbritannien				392	397
Starköl	535	1052	335	626 613	709
(över 2,8
viktprocent)
därav till:
Danmark	104	206	114	224
Spanien	126	325
Norge	265	408	182	292 70	119
Storbritannien				482	496

Svenska Tobaks AB:s exportverksamhet

Till svar på begäran om uppgifter om Svenska Tobaks AB :s verksamhet på
exportområdet - exportens inriktning och omfattning, de marknadsföringsmetoder
som används, etc. - anför bolaget i skrivelse till näringsutskottet i
oktober 1980:

I motionen [1979/80:1399] uppges att Tobaksbolaget tillsammans med
United States Tobacco Company 1972 bildade exportföretaget United
Seandia International Inc. (USI) i syfte att marknadsföra moderföretagens
produkter utanför tillverkningsländerna. I dag sker emellertid ingen
verksamhet i USI:s namn.

Däremot idkar Tobaksbolaget i eget namn en omfattande exportverksamhet,
som 1979 belöpte sig till 52 miljoner kronor, omfattande 1 660 ton
piptobak, 34 miljoner cigarrer och cigariller, 81 ton snus och tuggtobak samt
en förhållandevis obetydlig kvantitet cigaretter.

Av det totala exportvärdet går 75 % till anglosaxiska industriländer som
t ex USA, Kanada, Australien, 12 % till EG- och EFTA-länder, 10 % till
Skandinavien och 3 % till andra områden såsom Japan, Sydamerika och
arabiska länder.

Någon export till egentliga u-länder förekommer endast sporadiskt och är
ej heller planerad beroende på svenska tobaksvarors höga prisläge och
bristen på köpkraft i dessa u-länder. Cigarettexporten som har låg volym går i
huvudsak till områden och försäljningsställen som besöks av svenska turister,
dvs Kanarieöarna och utomskandinaviska s k tax-free butiker.

Exportandelen inom de enskilda produktgrupperna är mycket varierande: -

Piptobak 70 % med tillverkning i Arvika

Cigarrer och cigariller 20 % med tillverkning i Malmö och Härnö sand -

NU 1980/81:7

Snus och tuggtobak 2 % med tillverkning i Göteborg och

Arvika

Cigaretter 0,2 % med tillverkning i Malmö

Sysselsättningseffekten av svensk tobaksvaruexport är betydande och
detta gäller i all synnerhet för Tobaksbolagets fabrik i Arvika, som tillverkar
dubbelt så mycket piptobak för export som för den svenska marknaden.

Marknadsföringen av de svenska tobaksprodukterna sker i regel i de lokala
agenternas och distributörernas regi, som äger kännedom om avnämarländernas
förutsättningar och konsumentkrav.

Svensk tobaksvaruexport har endast en obetydlig andel av världens
sammanlagda handel med färdiga tobaksvaror men ligger i kraft av kvalitet
och pris i ett köpkraftigt marknadssegment. En nedläggning av svensk
tobaksvaruexport skulle mötas med total brist på förståelse hos våra
utländska distributörer och konsumenter, men givetvis hälsas med stor
glädje av våra konkurrenter på utlandsmarknaderna. Konsumtionsvolymen
skulle icke komma att påverkas.

I sin årsredovisning 1979 lämnar bolaget bl. a. följande uppgifter.

Huvuddelen av bolagets export av cigariller går till Danmark och Norge.
Konsumtionen på dessa marknader minskade under året. Ansträngningarna
att vidga exporten av cigariller och cigarrer har gett visst resultat.
Överkapaciteten och ett pressat prisläge gör det dock svårt att få täckning för
bolagets självkostnader.

Av bolagets totala piptobaks- och rulltobakstillverkning exporterades
under 1979 närmare 70 % eller 1 680 ton. Detta var en minskning jämfört
med föregående år. De främsta orsakerna till denna förändring var en
konsumtionsminskning på huvudmarknaden USA samt importörens lagernedskärningar
där. Bolagets produkter behöll dock sin marknadsandel.

Exporten av rökfria tobaksprodukter (dvs. tuggtobak och snus) ökade
under år 1979 med 21 %. I Norge ökade bolagets försäljning av snus kraftigt,
och ett under år 1978 lanserat portionssnus utvecklades framgångsrikt.
Förberedelser att introducera rökfri tobak utanför Skandinavien pågår.
”Produktidén möter stort intresse men produkterna måste anpassas till
konsumentkraven på de olika marknaderna.”

Interpellationsdebatter om ölexport

Handelsminister Carl Lidbom besvarade våren 1976 (RD 1975/76:82
s. 186) en interpellation (1975/76:131) av Torsten Bengtson (c) om förbud
mot export av alkoholvaror. Mot bakgrund av en uppgift om att ett svenskt
bryggeriföretag hade inlett export av mellanöl till Nigeria anförde interpellanten
att ”[sjådana försök borde i tid stoppas så att inte i-länderna på grund
av enskilt profitintresse skall exportera alkoholvaror till u-länderna”. Han
frågade om handelsministern ämnade vidta åtgärder för att förhindra export
av alkoholvaror.

Frågan besvarades med nej. Att vidta sådana åtgärder som interpellanten
efterlyste skulle inte stå i överensstämmelse med principerna för Sveriges

NU 1980/81:7

handelspolitik. ”Det är oss också främmande”, sade handelsministern, ”att
genom exportrestriktioner försöka styra andra länders alkoholpolitik”.
Interpellanten efterlyste en djupare debatt och hänvisade till att Sverige
”praktiskt taget aldrig tidigare exporterat några alkoholdrycker till andra
länder och allra minst till u-länder”. Handelsministern betecknade interpellantens
argumentation som ett utslag av förmyndarmentalitet och förklarade
att han ansett det ”närmast vara barmhärtigt att inte analysera de tankar som
kunde dölja sig bakom herr Bengtsons fråga”.

I slutet av år 1976 riktade Margareta Andrén (fp) en liknande interpellation
(1977/78:99) till handelsminister Staffan Burenstam Linder. Utgångspunkten
var även denna gång ölexporten till Nigeria. Interpellanten önskade
en redogörelse för den ölexport som förekom och planerades.

Hon frågade om handelsministern - mot bakgrund av de skadeverkningar
som föranlett mellanölsförbud i Sverige - ansåg det lämpligt att svenska
bryggerier exporterade öl till u-länder. Vidare frågade hon om inte frågan om
lämpligare åtgärder i syfte att klara bryggeribranschens strukturproblem
kunde prövas vid en översyn av bryggeribranschen som hade aviserats.

I sitt svar i januari 1978 meddelade handelsministern (RD 1977/78:61 s. 72)
att den svenska ölproduktionen under det årets nio första månader utgjorde
drygt 350 miljoner liter och att den svenska ölexporten under samma tid
uppgick till drygt 7,4 miljoner liter, dvs. till ca 2 % av produktionen. Endast
två utomeuropeiska länder fanns bland köparna, nämligen Nigeria, som
köpte 5,87 miljoner liter, och Iran, som köpte 50 000 liter. Det är naturligt,
sade handelsministern, att våra bryggerier liksom andra industrigrenar inom
ramen för sin löpande försäljningsverksamhet söker öka sin exportandel.
”Restriktioner beträffande exporten av öl rimmar illa med vår handelspolitik”,
fortsatte han, ”och det är oss främmande att genom exportrestriktioner
söka styra andra länders alkoholpolitik - vare sig de är i- eller u-länder.”
Handelsministern sade också att det syntes honom svårt att ålägga den
nämnda utredningen om bryggeribranschen att ta upp den fråga som
interpellanten hade väckt.

Interpellanten uppehöll sig utförligt vid riskerna för alkoholproblem i
u-länderna och uttalade förhoppningen att de statliga representanterna i
styrelsen för AB Pripps Bryggerier skulle allvarligt ifrågasätta ett eventuellt
ökat engagemang när det gällde u-länderna. Handelsministern påpekade att
Nigeria har importkontroll och menade att en sådan hållning som interpellanten
företrädde måste sluta i en form av kulturimperialism.

Utskottet

Marknadsföringen av alkoholdrycker och tobaksvaror i Sverige är, som
framgår av redogörelsen i det föregående, omgärdad med stränga restriktioner.
Enligt lagstiftning som trädde i kraft den 1 juli 1979 är annonsering för
spritdrycker, vin och starköl förbjuden. Marknadsföringen i övrigt av dessa

NU 1980/81:7

varor liksom marknadsföringen av öl - dvs. maltdrycker vilkas alkoholhalt
överstiger 1,8 men ej 2,8 viktprocent - och av tobaksvaror är reglerad genom
lagarnas allmänna föreskrifter om måttfullhet och genom detaljerade
riktlinjer från konsumentverket i anslutning därtill.

I två motioner begärs att den nuvarande lagstiftningen på dessa områden
skall skärpas. Enligt motion 1979/80:971 bör annonsförbudet utsträckas till
att gälla även öl och tobaksvaror. Motion 1979/80:1863 berör endast
alkoholdrycker. Beträffande dessa går den längre än den förstnämnda
motionen - alla former av alkoholreklam föreslås bli förbjudna.

När riksdagen år 1978 prövade regeringens förslag till den inledningsvis
nämnda lagstiftningen förekom motionsyrkanden om att annonsförbudet
skulle omfatta även öl och tobaksvaror. De avslogs med stor majoritet.
Detsamma blev resultatet, när motsvarande yrkanden återkom i början av år
1979, innan de nya lagarna ännu hade trätt i kraft. Näringsutskottet yttrade
vid båda dessa tillfällen att kommande erfarenheter av den nya lagstiftningens
verkan fick ge vid handen om det fanns skäl att ompröva lagstiftningen
och skärpa marknadsföringsbestämmelserna än mer. Detta omdöme ter sig
befogat även nu. De nya lagarna och de därtill anslutande riktlinjerna har,
såvitt utskottet kan bedöma, haft en avsevärd sanerande effekt på reklamen
för alkoholdrycker och tobaksvaror. Liksom hittills bör det få ankomma på
berörda myndigheter att följa utvecklingen och, om de finner det erforderligt,
ta initiativ till ytterligare åtgärder. Vad här sagts gäller både annonsering
och övriga reklamformer. Utskottet avstyrker sålunda motion 1979/80:971
och, i angiven del, motion 1979/80:1863.

Två motionsyrkanden berör export av de här aktuella produktgrupperna.
Ett andra yrkande i motion 1979/80:1863 går ut på att all export från Sverige
av alkoholdrycker skall förbjudas. I motion 1979/80:1399 förordas opinionsbildande
och andra insatser, ”syftande till att motverka att åtgärder vidtas för
att främja export, bl. a. till u-länderna, av produkter från svensk tobaksindustri”.

Förutsättningarna för ingripanden mot den avsedda exporten är olika för
skilda produktgrupper. Det statsägda AB Vin- & Spritcentralen har enligt
avtal med staten ensamrätt inte bara till import utan också till export av
spritdrycker och vin. Inom bryggerinäringtn finns ett flertal företag, av vilka
det största, AB Pripps Bryggerier, till tre fjärdedelar ägs av staten.
Tillverkning av och handel med tobaksvaror får bedrivas fritt; det helt
statsägda Svenska Tobaks AB är emellertid den enda tillverkaren av
tobaksvaror i Sverige. Omfattningen och inriktningen av Vin- & Spritcentralens,
bryggeriernas och Tobaksbolagets export belyses av den föregående
redogörelsen. Sammanfattningsvis kan sägas att den är ringa i förhållande till
företagens totala produktion.

Åtgärder mot export av alkoholdrycker har - närmast med anledning av
uppgifter om ölexport till Nigeria- efterlysts i ett par interpellationer. De två
handelsministrar som besvarade dem avvisade med skärpa interpellantemas

NU 1980/81:7

propåer och förklarade båda att ”det är oss främmande att genom
exportrestriktioner söka styra andra länders alkoholpolitik”. Restriktioner
beträffande ölexport sades rimma illa med principerna för vår handelspolitik.

Det bör, anser utskottet, även fortsättningsvis kunna anförtros de berörda
företagen - av vilka de viktigaste helt eller till övervägande delen ägs av
staten - att avgöra i vilken utsträckning de skall utnyttja förekommande
exportmöjligheter. Utskottet utgår från att de bedriver sin exportverksamhet
med iakttagande av avnämarländernas alkohol- och tobakspolitiska och
marknadsrättsliga regler.

Utskottet hemställer

1. beträffande förbud mot all reklam för alkoholdrycker
att riksdagen avslår motion 1979/80:1863 yrkande 1,

2. beträffande förbud mot annonsering för öl

att riksdagen avslår motion 1979/80:971 i ifrågavarande del,

3. beträffande förbud mot annonsering för tobaksvaror

att riksdagen avslår motion 1979/80:971 i ifrågavarande del,

4. beträffande förbud mot export av alkoholdrycker
att riksdagen avslår motion 1979/80:1863 yrkande 2,

5. beträffande åtgärder mot export av tobaksvaror
att riksdagen avslår motion 1979/80:1399.

Stockholm den 9 december 1980

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Johan Olsson (c), Erik Hovhammar (m),
Nils Erik Wååg (s), Margaretha af Ugglas (m), Lilly Hansson (s), Lennart
Pettersson (s), Bengt Sjönell (c), Rune Jonsson (s), Hadar Cars (fp), Karl
Björzén (m), Wivi-Anne Radesjö (s), Ingegärd Oskarsson (c), Birgitta
Johansson (s) och Christer Eirefelt (fp).

GOTAB 66084 Stockholm 1980