Riksdagens protokoll 1979/80:21

Måndagen den 5 november

K.l. 11.00

§ 1 Anmälan om kompletteringsval till utskott

TALMANNEN:

Socialdemokratiska riksdagsgruppen har som suppleant i näringsutskottet under Ingvar Carissons ledighet anmält hans ersättare Sylvia Pettersson.

Talmannen förklarade vald lill

suppleant i näringsutskottet Sylvia Pettersson (s)

§ 2 Justerades protokollen för den 19, 22, 23, 24, 25 och 26 oktober.

§ 3 Upplästes följande inkomna ansökningar:

Till riksdagen

Undertecknad anhåller härmed om ledighet från riksdagsarbelet på grund av utrikes resa fr. o. m. den 5 november 1979 t. o. m. den 4 december 1979.

Stockholm den 26 oktober 1979 Lennart Blom

Till riksdagen

Härmed anhåller Jag om ledighet från uppdraget som riksdagsman på grund av FN-uppdrag under tiden den 5 november 1979 till höstsessionens slut.

Stockholm den 30 oktober 1979 Rune Ångström

Till riksdagen

Undertecknad anhåller härmed om ledighet från riksdagsarbelet på grund av tjänstgöring som statssekreterare fr. o. m. den 5 november 1979 t. o. m. den 6 oktober 1980. Stockholm den I november 1979 Cari Bildt

Kammaren biföll dessa ansökningar.

§ 4 Om bostadspolitiken

Bostadsministern BIRGIT FRIGGEBO erhöll ordet för att i eu sammanhang besvara dels de den 15 resp. 22 oktober anmälda interpeUationerna 1979/80:11 av Tore Claeson (vpk) och 1979/80:36 av Christer Nilsson (s).

dels en den 23 oktober anmäld fråga 1979/80:62 av Arne Fransson (c)

och anförde:

Herr falman! Tore Claeson har frågat mig vilka åtgärder regeringen . kommer aft vidta eller föreslå för att öka bostadsbyggandet, stoppa hyreshöjningarna och göra slut på bostadsspekulationen.

Christer Nilsson har frågat mig om jag avser att ta initiativ för aft öka bostadsbyggandet och dämpa aviserade hyreshöjningar.

Arne Fransson har frågat mig vilka konkreta åtgärder Jag avser vidta för att bostadsbyggandet skall komma upp i nivå med vad som angavs som målsättning i budgetpropositionen.

Jag besvarar interpeUationerna och frågan i ett sammanhang.

Jag vill till att börja med erinra om de åtgärder som har vidtagits för att stimulera bostadsbyggandet. Många av dessa har också den effekten att de begränsar hyreshöjningarna i nyproduktionen och därmed, genom systemet med bruksvärdeshyra, oCkså hyreshöjningarna i def äldre bostadsbeståndet. Jag tänker då bl. a. på de särskilda höjningarna av lånetaket för flerfamiljshus, den sänkta garanterade räntan för statligt belånade bostadshus, de ökade räntebidragen för hyres- och bosfadsrättshus som genomfördes förra året och på successivt förbättrade lånevillkor för ombyggnadsverksamheten.

Genom dessa åtgärder har bosladsinvesteringarna kunnat ökas. Det gäller särskilt ombyggnadsverksamheten, som har ökat avsevärt under såväl 1978 som 1979.

När det däremot gäller nybyggandet är bilden i vissa avseenden oroande. Byggandet av lägenheter i flerfamiljshus har visseriigen ökat väsentligt, men inte på ett sådant sätt att det i någon nämnvärd omfattning uppväger det minskade byggandet av småhus. Framför allt är det oroande att vi har ett så lågt bostadsbyggande i några regioner där risken för bostadsbrist är påtaglig. Jag tänker bl. a. på Stockholmsregionen, där antalet tomma lägenheter minskar snabbt.

Jag anser, i enlighet med vad jag tidigare har gett uttryck för, att det delade ansvaret för bostadsförsörjningen mellan stat och kommun förulsäller alt kommuner och bostadsföretag tar sin del av ansvaret för bostadsbyggandet för aft trygga en god bostadsförsörjning. Jag är också övertygad om atf kommunerna-som genom sin roll på bostadsmarknaden har god kännedom om de lokala problemen - kommer atl göra sitt yttersta för att hindra uppkomsten av en ny svår bostadsbrist.

En viktig fråga är behovet av bostäder på såväl kort som lång sikt. Elt förvånande inslag i detta sammanhang är att kommunerna i de senaste bostadsbyggnadsprogrammen bedömer bosladsbyggnadsbehovel vara betydligt mindre än de behov som allmänt anges i den bostadspolitiska debatten. Enligt kommunernas bedömning är bostadsbyggnadsbehovet också lägre än de behov som har redovisats av bostadsstyrelsen i den senaste anslagsframställningen. Det finns därför anledning att ägna ökad uppmärksamhet ål frågan om bostadsbyggnadsbehovet, bl. a. i samband med arbetet på en ny långtidsutredning.

När det sedan gäller bostadskostnaderna vill jag påminna om att det främst är kostnaderna för bränsle, underhåll och drift som har ökat. Dessa kostnadsökningar har till en del motverkats genom ökade bostadsbidrag, åtgärder för att finansiera underhåll, stöd för energisparande åtgärder och genom prisövervakning och ytterst priskonlroll. Dessutom övervägs ytteriigare åtgärder inom bl. a. underhållsfondsutredningen (Bo 1978:05), bostadsrättsutredningen (Bo 1978:06), hyresrällsulredningen (Ju 1975:06) och den nyligen tillsatta utredningen om individuell mätning och debitering av värme och varmvatten. Inom handelsdepartementet har man dessutom utarbetat en promemoria, Prisövervakning på boendeområdet, som nu är ute på remiss.

Beträffande åtgärder mot spekulation på bostadsmarknaden vill Jag erinra om bl. a. de redan genomförda förslagen beträffande utvidgad köpeskillingskontroll för statsbelånade småhus och åtgärder mot olaglig handel med hyreslägenheter. Vidare vill jag påminna om den i våras framlagda propositionen (1978/79:209) om ändring i bostadsbeskattningen m. m.,som riksdagen har uppskjutit behandlingen av till i höst. Jag vill slutligen erinra om uttalandena i regeringsdeklarationen aff byggande och förvaltning av bosfäder skall ske i former som motverkar spekulation.

Nr 21

Måndagen den 5 november 1979

Om bostadspolitiken

Nr 21

Måndagen den 5 november 1979

Om bostadspolitiken

ringen omöjliggör en social bostadspolitik.

Mot denna bakgrund har jag till bostadsministern ställt frågan om vilka åtgärder regeringen kommer atl vidta eller föreslå för att öka bostadsbyggandet, stoppa hyreshöjningarna och göra slut på bostadsspekulationen.

Som en följetong kommer varje höst, och ibland även vid andra tider, nya hyreshöjningskrav från kommunala och privata bostadsföretag. De fiesta hyresgästerna har redan en, två eller tre gånger i år fått kraftiga hyreshöjningar, motiverade av höjda oljepriser. I de nu pågående hyresförhandlingarna har del getts en rad exempel på hyreskrav som har ställts från olika håll i landet. Jag har fått en del brev och påringningar från hyresgäster, som har bett mig att uppmärksamma delta och peka på omöjligheten för dem att klara sådana här hyreshöjningar.

Som exempel kan nämnas - och det hör inle till de allra värsta exemplen, det vill jag understryka - atl man i Norrköping begär hyreshöjningar i den bostadsproduktion som nu pågår och i den bostadsproduktion som planeras, vilket betyder att det på hyrorna blir kvadralmelerpriser på mellan 220 och 275, ja ända upp till 300 kr. per kvadratmeter lägenhetsyta och år. Från ansvarigt håll i Norrköping säger man atl man känner sig maktlös och att den här utvecklingen inte längre kan få fortsätta. Ansvariga personer har givit uttryck åt uppfattningen aff regeringen borde känna trycket att det här måste göras någonting. Det kan, säger man, infe bara vara kommunernas och länsbostadsnämndernas sak att agera.

Eu annat exempel på att krav på stora hyreshöjningar har framförts har jag hämtat från Kalmar Där begär Kalmarhem 140 kr. mera i hyra fören normal trea, och också där har bostadsföretaget och kommunerna framhållit betydelsen och nödvändigheten av ökade insatser från statsmakternas sida för atl man skall kunna klara den situation som har uppkommit.

Föratt ta ytterligare ett exempel i det här sammanhanget kanjag nämna att stiftelsen Bygge-Bo i Oskarshamn framfört krav på hyreshöjningar på 36 kr per kvadratmeter eller ca 27 %. Också i Oskarshamn anser man alt det rör sig om ett orealistiskt bud som hyresgästerna inte kan klara och att detta måste bli en fråga för regeringen.

Som bostadsminisfern säkeriigen känner till skulle den uppräkning Jag nu har gjort kunna göras längre, men Jag har velat anföra just dessa exempel som ett uttryck för hur illa ställt del är på del här området. Den hyresulplundring som pågår och som har pågått under hela 1970-talet kan inle få fortsätta. Hyrorna har under den här tiden mer än fördubblats, och ökningstakten bara tilltar. Hos vanliga lönearbetare och hyresgäster finns det nu inle utrymme för ytteriigare hyreshöjningar - levnadsstandarden för dem har kraftigt försämrats.

Nu måsle snara åtgärder sättas in för att bygga bort bostadsbristen, stoppa hyreskostnadsutvecklingen och göra slut på spekulationen i boendet. Statligt stöd till de allmännyttiga bostadsföretagen, billigare pengar till bostadsbyggande i allmännyttig regi, stopp för oljebolagens utpressning och prishöjningar, skärpt lagstiftning mot fastighets- och lägenhetsspekulation och obligatorisk kommunal bostadsförmedling av alla bostäder är, herr talman,

några av de åtgärder som nu måste genomföras.

Krav börjar nu ställas på de kommunala bostadsföretagens styrelseledamöter liksom på kommunstyrelse- och fullmäktigeledamöter att de aktivt skall verka för att stoppa hyreshöjningar och inte bara med beklagande registrera de ökade kostnaderna. Krav måste också ställas - det inser allt flera - på statsmakterna, och krav måste ställas på regering och riksdag om ett statligt, riklat stöd till de allmännyttiga bostadsföretagen. Stödet kan ges i form av ränte- och amorteringsfria tilläggslån av en storlek som gör det möjligt atf klara allmännyttans ökade kostnader.

I avvaktan på konkreta åtgärder från statsmakternas sida måste kommunerna och kommunalpolitikerna ta ansvaret för ett stöd till hyresgästerna och till sina egna bostadsföretag. Man får lov att ge besked till regeringen om att man inte anser det vara vare sig politiskt eller socialt möjligt att fortsätta med den pågående hyresplundringen. Man får inle vara främmande för tanken alt exempelvis skjuta på amorteringar av slatliga lån i avvaktan på beslut om statligt stöd.

Hyresgästorganisationer, bostadsföretag och kommuner måste agera tillsammans och genom olika framställningar och uppvaktningar försöka pressa fram besked och beslut som förhindrar nya hyreshöjningar.

Det är bara statsmakterna som nu kan stoppa hyresplundringen genom ett stöd till hyresgästerna av storleksordningen I miljard kronor. 1 miljard är mycket pengar, men det utgör bara en liten del av det stöd i form av bidrag, lån och skatteavdrag som utgår till företag och villaägare. Det finns inte heller någon annan väg att snabbt komma till rätta med en del av de största orättvisorna i boendet mellan olika upplåielseformer. En ökning av åtskillnaden mellan fattiga och rika kan inte bekämpas genom att man underiättar ett fortsatt ägande av bostaden. En ökning av det statliga stödet till allmännyttan, en bättre boendemiljö och ett större inflytande för hyresgästerna gör hyresboendef mera attraktivt och gör det mindre lönsamt och intressant alt äga bostaden. Om man inte lyfter upp det kommunala bostadsinnehavet och ger det det stöd som det förtjänar genom en ökning av def riktade statliga stödet, betyder det som nu pågår på bostadsmarknaden att hela allmännyttan drivs i graven. Är det detta som regeringen vill med sin politik när den på olika sätt och i olika sammanhang föreslår ett ökat ägande av bostaden som lösningen av alla problem?

Låt mig, herr talman, la elt mycket aktuellt exempel på ökat ägande av bostäder. Det gäller vad som nu pågår här i Stockholm på Söder. Det diskuteras en övergång i Tantoområdel från hyresrätter till bostadsrätter. HSB har för avsikt att köpa Tanto bostadsområde på Södermalm, om hyresgästerna i området har tillräckligt stort intresse för att köpa bostadsrätt. En stor del av hyresgästerna har visat sitt missnöje med den nuvarande situationen genom att preliminärt anmäla sitt intresse. Man lockar med så höga nominella insatser som möjligt, lån till 95 % av dessa insatser och därigenom maximala skatteavdragsvinster. Till detta kommer då realisa-fionsvinsfmöjligheferna. Bostadspolitiskt innebär det en kalastrof, om välbelägna områden, ett efter ett, omvandlas till reservat för spekulerande

Nr 21

Måndagen den 5 november 1979

Om bostadspolitiken

Nr 21

Måndagen den 5 november 1979

Om bostadspolitiken

höginkomsttagare. Men man kan inte fördöma enskilda hyresgäster när de försöker ordna det så fördelaktigt som möjligt för sig själva, man kan inte fördöma de hyresgäster som reagerar på bostads- och skattepolitiken på elt sätt som är rationellt och som framstår som fördelaktigt med tanke på del egna hushållets ekonomi. Man tackar inte nej till någof som ser ut som en gåva på hundratusentals kronor.

Bostads- och skattepolitiken gynnar ägande i olika former och ger på grund av de stora skattesubventionerna lägre bostadskostnader Ju högre inkomster man har. Vad hyresgästerna i regel inte tänker på är att de i det långa loppet binder ris åt egen rygg. Det stora kapital som sätts in i bostaden leder ju i själva verket till en ond cirkel. Nästa gång man behöver en bostad kan man visserligen göra en sexsiffrig vinst kanske, men bytesobjektens pris har ju stigit lika snabbt.

Herr talman! Man måste fördöma en bostadspolitik som så uppenbart gynnar de rikare på de faltigares bekostnad, som driver fram en privatisering av hus efter hus och område efter område, som styckar upp stadsdelar och städer i spekulations- och skatleavdragsobjekt där "de bättre" bor, som tvingar ungdomar, invandrare osv. att hyra i andra hand eller bo inneboende fill upptrissade priser på grund av bristsituationen för de här grupperna.

En sådan bostadspolitik innebär en kapitulation efter 60 års bostadspolitisk kamp inom och utom hyresgäströrelsen - en kamp för låga hyror, rimliga villkor, trygghet och inflytande för hyresgästerna.

En omvandling till bostadsrätt i del aktuella fall som Jag tog upp -Tantoområdet-skulle innebära sänkta skatteinkomster för stat och kommun i storieksordningen 5 milj. kr. om året de första åren. Tänk om de pengarna kunde slussas över till hyresgästerna i stället! Del skulle räcka till stora hyressänkningar och miljöförbättringar. 1 Tantofallet skulle det räcka till hyressänkningar med 70 kr. per kvadratmeter lägenhetsyta och år.

De krav som nu måste ställas i anslutning till pågående eller avbrutna hyresförhandlingarär hyresstopp genom statligt stöd till allmännyttan i form av ränte- och amorteringsfria tilläggslån. avskrivning av allmännyttans underhålls och hyresförlusllån, prissänkning och effektivt prisstopp på byggnadsmaterial och olja för bostadsuppvärmning, statliga och kommunala bidrag till allmännyttan fördess sociala och allmänna merkostnader, stopp för nya taxehöjningar som drabbar hyresgästerna och förändringar av taxorna, så att en större andel läggs på industrier och storförbrukare, samt konkreta planer för aU minska bränslekostnaderna utan försämring i värme- och varmvattenhållning som går ut över barn, gamla och sjuka.

På en rad platser har hyresförhandlingarna mellan hyresgästförening och bostadsföretag brutit samman eller måst uppskjutas, och allt fler på båda sidor om förhandlingsbordet börjar nu bli klara över vad en stor del av hyresgästerna har varit klara över för länge sedan: del kan inle få fortsätta längre på det hår sättet. Det går inte att klara ständigt stigande kostnader, orsakade av inflation och profller i olika led på bostadsmarknaden, genom nya pålagor på hyresgästerna.

I den allmänpolitiska debatten för knappt två veckor sedan gjorde

bostadsminislern elt par inlägg, där hon försökte sig på konststycket att å ena sidan behandla problemen pä bostadsmarknaden som något i och för sig olyckligt men å andra sidan ändå beskriva läget som ganska bra. Trots att hundratusentals ungdomar och äldre av bitter erfarenhet vet, aU det är nästan omöjligt aU få lag på en egen bostad utan svarta pengar eller insatser i storieksordningen 50 000-100 000 kr., framställer bostadsministern och regeringen situationen som ganska bra! Möjligen är den i vissa avseenden oroande.

Som vanligt försökte bostadsminisfern komma förbi de verkliga problemen - den tilltagande bostadsbristen, de allt högre hyrorna, den utbredda spekulationen och de allt större orättvisorna på bostadsmarknaden. Regeringen och bostadsministern är säkert medvetna om krisförhållandena, om de växande problemen men vill eller vågar inte ta itu med de grundläggande orsakerna. I stället försöker man komma runt problemen genom att påstå atl förhållandena är både bra och dåliga, aft verkligheten är komplicerad, att människorna infe känner igen sig i de beskrivningar som ges osv. Man påstår atf problemen på bostadsmarknaden egentligen inte gäller bostadsbrist, högre hyror och spekulationer i boendet. I stället består de i att det finns orättvisor mellan hyresgäster, mellan bostadsrättshavare och mellan småhusägare. Man försöker inbilla dem som söker bostad alt det egentligen inle byggs för litet bosläder - bostadsinvesteringarna har ju ökat under 1978 jämfört med 1977. Man försöker få hyresgästerna att glömma en tilltagande hyresulplundring genom alt tala om att hyrorna i Sverige är låga i förhållande till hyrorna i andra länder och glömmer naturiigtvis då bort länder där hyrorna är mycket lägre.

Vidare framhålls att hyrorna är låga i förhållande till verkliga kostnader. Man påstår från borgeriigt håll att man vidtagit kraftålgärder mot spekulation på mark och kämpat mot orättvisorna genom olika marginella åtgärder.

Som bekant har dessa åtgärder inte på något avgörande sätt hejdat ökade spekulationer eller minskat orättvisorna och segregationen i boendet.

Förmodligen kommer bostadsministern alt säga atl den bild som jag ger av förhållandena är alltför ensidig, att jag bara uppehållit mig vid en sida av ell problem som har flera sidor.

Låt mig då direkt säga atl den kritik som jag försöker anföra har som utgångspunkt aft en bra bostad i en bra miljö fill rimliga kostnader skall vara en social rättighet; vidare att bostadssektorn skall vara befriad från alla vinst-och spekulationsintressen och aft bostaden infe skall vara en marknadsvara eller en handelsvara.

Har man detla som utgångspunkt och vill leva upp lill och omsätta det i praktisk politik, måste man konstalera all situationen på dagens bostadsmarknad är så krisartad och den politik som förs så dålig, att bara en mycket snabb och genomgripande förändring kan göra det möjligt att uppfylla åtminstone något av de bosiadssociala mål som även den borgerliga regeringen säger sig eftersträva.

I det interpellationssvar som bostadsministern har lämnat erinras om de åtgärder som har vidtagits för att stimulera bostadsbyggandet. Jag vill lill del

Nr 21

Måndagen den 5 november 1979

Om bostadspolitiken

Nr 21

Måndagen den 5 november 1979

Om bostadspolitiken

påstå att inga av de åtgärder som har vidtagits har var för sig eller tillsammans inneburit några avgörande förändringar eller förbättringar i den krissituation som råder på bostadsmarknaden.

Genom olika åtgärder har bostadsinvesteringarna kunnat ökas, säger bostadsminislern. Ja, men del är, mot bakgrund av den inflation som vi har, ganska ointressant om summan av bostadsinvesteringarna har ökat i pengar räknat. Betydligt intressantare är det att konstatera att bostadsbyggandet har minskat och ligger på en alltför låg nivå, atl tusentals byggnadsarbetare har måst sluta sina Jobb som byggnadsarbetare och skola om sig för andra sysselsättningar och all delta i sin tur har inneburit att beredskapen för ett ökat bostadsbyggande nu är sä dålig att man troligen måste tänka sig att det tar myckel längre lid innan man kan bygga ifatt bostadsbristen än del skulle ha gjort om regeringen hade fört en annan bostadspolitik.

När det gäller nybyggandet säger bostadsministern att bilden i vissa avseenden är oroande. Jag skulle vilja säga alt det inte bara är oroande utan alarmerande med det låga bostadsbyggandet, med den stora ökningen av byggkostnaderna och bristen på utbildad arbetskraft föratt snabbt kunna öka byggandet. Risken för bostadsbrist är, Birgit Friggebo, inte bara påtaglig, utan den är elt faktum sedan år tillbaka, inte minst i det område som bostadsministern också pekar på. nämligen Stockholmsregionen.

Bostadsministern talar i det här svaret också om det delade ansvaret för bostadsförsörjningen mellan stat och kommun. Det delade ansvaret innebär emellertid i praktiken all kommunerna tvingas att agera på en marknad som till stora delar styrs av de s. k. marknadskrafternas fria spel. Det hjälper inte om kommunerna gör sitt yttersta för att klara sin del, om statsmakterna -regering och riksdag - inte klarar sin, nämligen aft ge rimliga villkor och tillräckligt stöd för alt de skall kunna bygga och tillhandahålla bostäder till priser som är rimliga och överkomliga för hyresgästerna.

Bostadsministern talar vidare om skilda bedömningar. Jag tror att orsaken till de skilda bedömningarna ligger just i motsättningen och omöjligheten att fortsätta atl producera bosläder till kostnader som en stor del av bostadskonsumenterna inte kan betala. Här måste vi snabbt få ett finansieringssystem som ger "billigare" pengar till bostadsbyggande, och i avvaktan på det måste man gå in med ränte- och amorteringsfria lån.

Då det gäller bostadskostnaderna påminner bostadsministern om atl det främst är kostnaderna för bränsle, underhåll och drift som har ökat. Ja, hyresgästerna vet att så är fallet, men det gör det Ju inte mindre angeläget aft stoppa hyreshöjningarna. Vilka förslag från bostadsrättsutredningen och hyresrällsulredningen som bostadsministern talarom i svaret ärdet egentligen som skall innebära ett stopp för fortsatta hyreshöjningar? På vilket sätt kan eventuella förslag om prisövervakning på boendeområdet innebära lägre hyror? Innebär en bra statistik att hyrorna sänks? Det är frågor som man måste ställa.

Till sist! När det gäller åtgärder mol spekulation på bostadsmarknaden, något som jag också har frågat om, är del som redovisas i svaret i och för sig bra, men detta ger egentligen inte något svar på frågan om vad regeringen

fortsättningsvis vill göra för alt minska spekulationen och handeln med hyresfastigheter och insatslägenheter. På vilket sätt tänker man ta itu med de skyhöga försäljningspriserna och överlåtelsesummorna på bosfäder?

Herr talman! Det svar som bostadsminisfern har givit på den fråga Jag ställde lämnar inte ett besked som betyder att vi kan emotse några sådana åtgärder från regeringens sida som kan få någon avgörande betydelse för ett ökat bostadsbyggande, lägre hyror eller stopp för bostadsspekulationen. Den borgeriiga regeringens misslyckande då det gäller bostadspolitiken framstår i dag ännu klarare än den gjorde före valet.

Nr 21

Måndagen den 5 november 1979

Om bostadspolitiken

CHRISTER NILSSON (s):

Herr talman! Jag ber all få tacka statsrådet Friggebo för svaret. Alla är ense om att vi har en bostadsbrist i många kommuner, att hyresnivån i nyproduktionen ligger för högt och att det är för dyrt att bygga. Nu, några veckor efter valrörelsen, erkänner statsrådet Friggebo problemen och säger alt läget på bostadsmarknaden inger oro. Vi är alltså överens om att problem finns, och då gäller frågan vilka åtgärder vi skall vidta för alt öka byggandet. Men den frågan får vi tyvärr inget svar på i interpellationssvaret.

Efter drygt tre år av borgerligt styre med Birgit Friggebo som bostadsminister befinner sig bostads- och hyresmarknaden i djup kris. De s. k. överkostnaderna är i dag så stora att bostadsföretagen inte kan bygga eller tvekar all bygga. Många av de lägenheter som skulle ha påbörjats under 1979 kommer inte att lämna ritbordet. Vem kan och får starta nybyggen, när överkostnaderna blir omkring 20 % och årshyran beräknas lill 25 000 kr. för en normal trerumslägenhet?

I Norrköpings kommun skriver tidningarna om överkostnader på vissa projekt mellan 20 och 25 %, och i Sundsvall, för att ta en kommun i norra Sverige, ligger överkostnaderna i de preliminära beräkningarna på mellan 8 och 20 ?{->. I många projekt hotar alltså överkostnaderna aff bli så höga, aft länsbostadsnämnderna inte kan lämna godkännande för statliga lån.

Låneproblemen gör alltså all företagen vägrar eller tvekar aft bygga. Anvisade byggnadskvoter utnyttjas inte. I det här läget kan inte kommunerna genomföra sina bostadsbyggnadsprogram trots att tusentals människor köar för atl få bostad.

Kritik mot de borgeriiga regeringarnas passiva bostadspolitik kommer nu också från statliga myndigheter. Länsbostadsnämnden i Östergötland har nyligen påpekat att regeringen måste ta krafttag mot de höga bostadskostnaderna, om kommunerna skall kunna genomföra sina bostadsbyggnadsprogram.

Statsrådet Friggebo försöker i dag liksom tidigare aft smita ifrån sitt ansvar och antyder att det är kommunernas fel aft bostadsbyggandet ligger på en alltför låg nivå. Birgit Friggebo glömmer bort all regeringen har huvudansvaret för bostadspolitiken. Hon tycks heller inte vilja förstå aU kommunerna bygger för litel på grund av ständigt ökade överkostnader. Det är inle kommunernas fel att finansieringssystemet har brister Jag kan inte förstå varför statsrådet försöker dölja problem som hon rimligen väl känner till.

Nr 21

Måndagen den 5 november 1979

Om bostadspolitiken

Den snabba ökningen av kostnaderna får också konsekvenser som inle alltid uppmärksammas i den bostadspolitiska debatten. Överkostnaderna gör, vilkel hyresgäströrelsen påpekar i sitt programförslag, all skillnaderna mellan olika upplåtelseformer förstärks och atl det blir svårt alt fullt ut genomföra den solidariska hyressältningen, eftersom hyresnivån i det äldre bostadsbeståndet då skulle komma atl höjas alltför mycket.

Resonemanget i svaret om bruksvärdeshyran är knappast korrekt. Hyreshöjningar i nyproduktionen påverkar bruksvärdet negativt.

Det påstås i debatten att bostadsproduktionen i år kommer att minska på grund av brislen pä byggnadsarbetare. Vi skall då komma ihåg att det låga bostadsbyggandet under regeringarna Fälldin och Ullslen drev ut byggnadsarbetare i arbetslöshet. Många byggnadsarbetare gick i det läget över till andra yrken, och därför råder nu brist på byggnadsarbetare i vissa delar av landet. Situationen förvärras av att byggmaterialinduslrin har dragit ned sin kapacitet. Mot den här bakgrunden lalarallt flera om att vi haren konstruerad bostadskris.

Hyreskostnaderna kommer nu att öka snabbare än konsumentprisindex. Tar man hänsyn lill ökningen av oljepriserna kan det för vissa hyresgäster bli hyreshöjningar på mellan I 500 och 2 000 kr. om året. Hyresnivån i nyproduktionen tenderar att bli så hög alt många av dem som slår i bostadskö inle har råd att efterfråga nybyggda lägenheter. Läget förvärras av all inflationen har urholkat bostadsbidragssystemet och alt ensamstående och familjer ulan barn har fått försämringar.

Det interpellationssvar som lämnats i dag är endast en sammanfattning av en politik som skapat dagens ohållbara situation. I statsrådets svar finns inga förslag som kommer att öka bostadsbyggandet och dämpa aktuella hyreshöjningar. Del är ingen hemlighet att det inom regeringen finns delade meningar om bostadspolitiken. Fångad av herr Bohmans ekonomiska planer och punktmarkerad av en biträdande minister med blå partifärg kan tydligen statsrådet Friggebo infe föra en bostadspolitik där bostaden är en social rättighet.

Herr talman! Riksdagen underkände i våras delar av folkpartiregeringens bostadspolitik och uttalade aft det borde byggas minst 65 000 lägenheter om året. Nu säger statsrådet atl bostadsbyggandet ökar, men det är mycket tveksamt om hon har rätt. Och det finns inget i regeringsdeklarationen som tyder på atl regeringen Fälldin tänker prioritera bostadsbyggandet.

Jag skall mot den bakgrunden sluta med att ställa en fråga till bosladsmi-nistern: Vad tänker statsrådet Friggebo göra för alt nå upp till den målsättning för bostadsbyggandet som riksdagen beslutat om?

goda bostäder ål alla och åstadkomma en effektiv byggnadsproduklion som möjliggör låga bostadskostnader.

När riksdagen under våren 1979 behandlade bostadsbyggandets omfattning uttalade man klart nödvändigheten av en åriig igångsättning om ca 65 000 lägenheter. Vidare underströk riksdagen det nödvändiga i att regeringen skulle framlägga förslag som skulle leda till atl önskvärt resultat uppnåddes. Detta uttalande från riksdagens sida var en klar viljeinriktning i frågan om nödvändigheten av atl nå en igångsättning som låg på denna nivå.

Utvecklingen under de nio första månaderna är emellertid en annan. Antalet påbörjade lägenheter uppgår lill 37 405 mot 38 099 vid motsvarande tid förra året. Detta innebär att den av riksdagen uttalade målsättningen knappast kan uppnås under året. Det är naturligtvis beklagligt och kan leda till bostadsbrist på vissa håll och till att sysselsättningen kommer i fara för dem som är verksamma inom byggbranschen.

I min fråga till bostadsministern efteriyste Jag vilka konkreta åtgärder som regeringen skulle vidta för att målsättningen när del gäller bostadsbyggandets omfattning skulle kunna förverkligas. Jag kan tyvärr inte tolka svaret på annat sätt än atl man från regeringens sida inte är beredd atl föreslå eller vidta några sådana åtgärder alt bostadsbyggandet kan uppnå den av riksdagen uttalade målsättningen. Min fråga lill bostadsministern kvarstår därmed.

Vilken omfattning konimer enligt bostadsministerns uppfattning bostadsbyggandet alt få under åren 1979 och 1980, om inga ytterligare åtgärder vidtas?

Många tecken tyder lyvärr på att byggandet kommer atl bli av betydligt mindre omfattning än vad man tidigare har räknat med. Äv svaret framgår atl bosladministern anser atl bilden i vissa avseenden är oroväckande när det gäller nybyggandel, men bostadsministern följer inte upp detla konstaterande med förslag till några konkreta åtgärder. Dessutom kanjag inte hålla med bostadsminisfern om att byggandet av lägenheter i flerfamiljshus skulle ha ökat väsentligt - i varje fall inte om man gör en jämförelse mellan åren 1978 och 1979. Då kommer man i stället till det resultatet aff antalet igångsatta lägenheter är lägre. Del är fråga om en minskning med ca 500 lägenheter.

Självfallet har kommunerna ett stort ansvar för att bostadsbyggandet hålls på en sådan nivå att man skapar förutsättningar för att alla invånare skall kunna erhålla en god bostad. Det är därför oroväckande att del av bosiadsministerns svar klart framgår alt kommunernas bostadsbyggnadsprogram omfattar ett mindre antal lägenheter än man tidigare angivit. Vad beror detta på? Man kan inte ge något generellt svar på den frågan. Orsakerna varierar säkeriigen från kommun till kommun. Därför ser jag det som myckel angelägel atl man från regeringens sida mycket noggrant följer upp kommunernas planer, så all man inte hamnar i en situation där det föreligger stor risk för att bristen på bostäder ökar.

Jag har, herr talman, tidigare uttryckt min besvikelse över atl svaret på min fråga inte var så klart och konkret som jag hade hoppats. Vidtas inga nya åtgärder föreligger också slor risk för alt bl. a. trähusbranschen kommer att

Nr 21

Måndagen den 5 november 1979

Om bostadspolitiken

Nr 21

Måndagen den 5 november 1979

Om bostadspolitiken

råka in i en besvärlig situation. Detta kommer, med tanke på att flertalet av trähusfabrikerna är belägna på mindre orter, att innebära svåra sysselsättningsproblem för den personal som kan komma att friställas. Därför är det också från sysselsättnings- och regionalpolitisk synpunkt angelägel aft bostadsbyggandet hålls på en tillfredsställande hög nivå.

Slutligen, herr talman, får jag tacka bostadsininistern för svaret på min fråga. Jag utgår ifrån att regeringen med mycket stor uppmärksamhet följer utvecklingen på bostadsbyggandets område och vidtar de åtgärder som är absolut nödvändiga för alt byggandet skall hållas på en från samhällets synpunkt tillfredsställande nivå.

OSKAR LINDKVIST (s):

Herr talman! Den här dagen har aviserats som en särskild debattdag om bostadspolitiken. Def fick vi höra under den allmänpolitiska debatten för en kort tid sedan. Bostadsministern ville då inte la upp kammarens lid med en debatt om bostadsfrågorna, eftersom hon förberedde elt framträdande i dagens interpellationsdebatt. Det var på den grunden Birgit Friggebo avvisade en mer seriös debatt i detta ämne med min partikollega, Lennart Nilsson, som gjorde tappra försök att få i gång en dialog med bostadsminislern om bostadspolitiken.

Det är två ting som intresserar: dels regeringsförklaringen om bostäderna, dels vad regeringen ämnar göra åt bostadspolitiken. Svaret i dag ger ingen tydlig vägledning. Jag kan förstå interpellanternas besvikelse. Vi var nog rätt många som uppfattade bostadsministerns inlägg under den allmänpolitiska debatten så, att regeringen planerade att i dag konkretisera vad man ämnar göra på bostadspolitikens område. Självfallet är besvikelsen stor, om än förklariig.

Det är fullt klart att bostadsministern inle delar uppfattningen atl bostadsbyggandet måste ökas och nå upp lill 70 000 lägenheter per år. Vi får högt räknat en igångsättning som svarar mot föregående års. Det betyder kanske 57 000 lägenheter eller någonting där omkring - troligen något eller några tusen bosfäder mindre. Några 65 000 igångsatta lägenheter under 1979 blir def inte.

När Birgit Friggebo i oktober 1976 inträdde på den bostadspolitiska scenen som statsråd hänvisade hon ofta och glatt till socialdemokraterna, som gjordes ansvariga förden låga igångsättningen under 1976. Den socialdemokratiska bostadspolitiken rubricerades som ett misslyckande. Det byggdes fel lägenheter, på fel platser, till fel kostnad. Det våren slogan som roade den då unga folkpartistiska halmhattsgenerafionen enormt.

Sedan dess har pendeln för igångsättningen stannat vid 56 000-57 000. Bostadsbristen, som på sina håll är alldeles uppenbar, är således numera ett resultat av borgeriig statskonst. Nu finns det ingen att skylla ifrån sig på. Birgit Friggebo är inne på sin tredje regering av borgeriig kulör. Alla vet att hon befinner sig i hetluften av en högerdominerad regering -jag hänvisar till regeringsförklaringen om bostadspolitiken. En delikat fråga är förstås om Birgit Friggebo instämmer i vad som sägs i regeringsförklaringen om

bostadsrättens blomstring i dess s. k. oidentifierade former.

En förstarangsåtgärd är all öka bostadsbyggandet. Vi hävdar att bostadsbyggandet bör uppgå till 70 000-75 000 lägenheter per år. En jämn och kontinueriig produktion är av betydelse, såväl för rekryteringen till själva byggplatsen som för hela byggmalerialindustrin. 1 takt med ökat bostadsbyggande uppkommer fiera arbetstillfällen inom materialindustrin. Det kan ge 20 000-30 000 nya jobb enbart inom denna sektor. Därtill kommer atl ett jobb som byggnadsarbetare blir mera attraktivt om del finns en hög och Jämn sysselsättning. Del ger mening ål och intresse för vidareutbildning och god yrkeskunskap.

Vi socialdemokrater har föreslagit ett ränte- och amorteringsfritl lån för att eliminera överkostnaderna. Christer Nilsson har givit exempel från Norrköping och Sundsvall. Överkostnaderna är enorma i förhållande till låneunderlaget. Det gör det fullständigt omöjligt att åstadkomma en rimlig hyra för de konsumenter som en gång skall flytta in i de aktuella lägenheterna.

Vårt förslag om ett ränte- och amorferingsfritt lån har en koppling till kravet på prisundersökningar på bostadsmarknaden: atf låta statens pris- och kartellnämnd kolla entreprenadpriserna. Som ni i regeringen har misshandlat detta riksdagsbeslut! En enhällig riksdag har uttalat sig för en sådan undersökning, men SPK har inte fått resurser för att klara jobbet. Den passiviteten är infe ursäktlig.

Bostadsanvisningslagen är nu på gång. Vi hade haft den lagen för länge -sedan om inte regeringsskiftet kommit 1976. Den är ett bland flera andra bidrag i arbetet mot segregeringen.

Bostadsbeskattningen förs. k. oidenlifierade bostadsrätter skall nu ändras. Bostadsskattekommittén föreslog att man skulle ta upp hela värdet av bostaden till beskattning, men regeringsförslaget är avsevärt mildare. Frågan är: Varför? Det bidrar Ju infe fill en mera jämlik kostnadsutveckling på bostadsmarknaden.

Jag såg i ett tidningsreferat att bostadsministern har salt i gång en ny utredning om individuell mätning av värme och varmvatten i bostäderna. Vi var nog många som då höjde en smula på ögonbrynen. Så sent som i våras fattade en enhällig riksdag beslut om att slopa kopplingen mellan bostadslån och installation av mätare i bostäderna. Antingen vet inte bostadsminislern vad riksdagen fattar för beslut eller också struntar hon i dem.

Med utgångspunkt i regeringsförklaringen ärdet orsak för alla med intresse för att bevara och bygga ut den sociala bostadspolitiken alt vara bekymrade och oroade. Gemensam för borgeriiga regeringar har varit vakthållningen kring enskilda byggmästare. Jag tänker då på åtgärden alt öka den slatliga belåningen från 85 till 92 % för denna låntagarkategori utan atf ställa elt enda krav i socialt avseende. Riksdagen var vidare tvungen atl se till atl de 2 milj. kr. som utgjorde del särskilda bostadsbidraget för handikappade blev kvar, trots atl folkpartiet ville la bort det anslaget. Mesl oroande är förslås att bostadsministern inte tar riksdagens uttalande från i våras mera allvariigt. Jag tänker på civilutskoftets betänkande nr 26, som Ju var en fullt tydlig missnöjesyttring mot regeringens oförmåga - eller skall vi använda ordet

Nr 21

Måndagen den 5 november 1979

Om bostadspolitiken

Nr 21

Måndagen den 5 november 1979

Om bostadspolitiken

ovilja - atl sätta fart på bostadsbyggandet.

Herr talman! Regeringsförklaringen från den senaste regeringsbildningen har i allt väsentligt samma innehåll som regeringsförklaringen anno 1976. Det är välmenande, allmänt svepande meningar, inga konkretiseringar. Med tanke på regeringens sammansättning går vi i bostadsfrågan en oviss tid till mötes. Interpellationssvaret är lika slätstruket. Det lovar egentligen ingenting. Jag medger att det är stora och viktiga frågor det handlar om, men det har aldrig varit en särskilt bra politik att bara låta det gå och hoppas på bättre tider.

Bostadsminislern BIRGIT FRIGGEBO:

Herr talman! Jag vill tacka Tore Claeson för att han läste ur mitt anförande i den allmänpolitiska debatten, därjag sade aft del ibland kan vara värdefullt att man fören nyanserad debatt och beskriver verkligheten sådan den är. När man vill förändra och förbättra samhället är det rimligt att man utgår från ett kritiskt granskande och tar fram det som inte är bra. Men när man föreslår åtgärder eller skall bestämma sig för vilka åtgärder man vill vidta är del ganska viktigt att man har klart för sig hur verkligheten ser ut. Annars riskerar man aft fatta felaktiga beslut och vidta felaktiga åtgärder.

Tore Claeson uppehöll sig länge vid frågan om hyresutvecklingen. Under 1970-talet har kallhyran i stort sett inte ökat mer än vad som motsvarar prisutvecklingen i allmänhet, och det betyder alt hyran realt sett inte har ökat under 1970-talet. Tar man däremot också hänsyn till bränsle- och energikostnaderna finner man att bostadskostnaden har ökat mera än vad som motsvarar prisutvecklingen i övrigt. Vi stod förra året inför höga hyreshöjningskrav, som uppgick till mellan 12 och 14 %. Vi gick då in med elt miljardlån till underhåll - här återkommer Jag till den miljard som Tore Claeson syftade på-varigenom den faktiska hyreshöjningen för 1979 blev ca 4 å 5 96. Därefter har vi fått en mycket kraftig oljeprisökning.

Folkpartiregeringen var mycket angelägen om att se till att oljepriserna inte skulle utsättas för omotiverade höjningar, och vårt bestämda uppträdande gentemot oljebolagen ledde också till att vi sparade in ungefär 2 miljarder för folkhushållet. Hade vi gått med på kraven från oppositionen i riksdagen, skulle hyreshöjningarna i dag ha blivit väsentligt större än vad som nu blir fallet.

Vi skall ha klart för oss att oljekrisen är något som hela samhället kommer aff få bära och att alla medborgare kommer att drabbas av den. Vi skall inte försöka att slå blå dunster i ögonen på människorna genom att ge intryck av att effekterna av oljeprisökningarna kan subventioneras bort. Dessa effekter kommer vi alt få bära solidariskt, och del innebär att boendekostnaderna för villaägare, för bostadsrättshavare och för hyresgäster kommer att öka.

Däremot bör vi alla vara medvetna om atl det finns motåtgärder atf sätta in, nämligen i form av energibesparande åtgärder. Def har i år genomförts åtgärder som underlättar möjligheterna att finansiera energisparande åtgärder i byggnadsbeståndet. Jag tycker att del är av värde med tanke på att hyresgäströrelsen i förhandlingarna med fastighetsägarna nu kräver åtgärder

från dessa för att minska oljeförbrukningen.

Också bostadsbidragen har varit uppe till diskussion. Under de fre år då Jag haft möjlighet att påverka politiken har de övre hyresgränserna höjts med 37 9n och de statliga bostadsbidragen - som man också kan kalla inkomst-prövade barnbidrag inom bostadsbidragssystemet - med 67 %. Detta betyder lättnader i möjligheterna för dem som har de allra lägsta inkomsterna atf bära de höjda hyreskostnaderna.

Tore Claeson föredrog citat ur urklipp från tidningar ute i landsorten, och såvitt Jag förstår handlade det om ännu inte färdigförhandlade hyreskrav. Hans slutsats var att statsmakterna måsle vidta åtgärder i delta sammanhang och han framhöll atl man ute i de olika kommunerna kräver sådana åtgärder

Låt mig bara säga att ännu ingen har hört av sig till mig, genom uppvaktning eller på någof annat sätt, för att kräva statliga åtgärder i syfte atf lindra den hyreskostnadsstegring som förorsakas av oljeprisökningarna. Jag tror att det delvis beror på att de allra flesta inser att vi inte kommer att kunna subventionera oss ur den här kostnadsökningen. Jag tror också att hyresgästerna måste få ett helt annat inflytande över sitt boende, atf de måste få mycket mer alt säga till om för atl vi skall kunna få en bättre tingens ordning även när det gäller hyreskostnadsulvecklingen.

Tore Claeson ironiserar litet över handelsdepartementefs promemoria om prisövervakning. Statistik kan väl inte sänka några hyror, säger han. Nej, det tror inte jag heller. Men däremot tror jag att statistik, undersökningar och kunskaper om vad det är som gör att kostnadsutvecklingen är som den är både när del gäller hyror och när det gäller byggkostnader kan leda fram till att åtgärder vidtas som är riktiga och bra.

Tore Claeson hade ett resonemang om olika upplåielseformer. Låt mig säga att vår inriktning är att skapa neutralitet mellan de olika upplåtelseformerna. Vi tänker inte avskaffa äganderätten eller bostadsrätten -Jag tillåter mig att tolka Tore Claesons inlägg så atl han hade den uppfattningen. Många av orättvisorna inom bostadspolitiken och när det gäller boendekostnaderna beror på inflationen. Utifrån den kunskapen har vi tillsatt en utredning om s. k. real beskattning och real belåning, som innebär att man skulle göra bostadsbelåning och bostadsbeskattning oberoende av inflationens härjningar. Om ett sådant system skulle kunna genomföras skulle vi få bättre neutralitet mellan de olika upplåtelseformerna.

Förslaget om ändrad bostadsbeskattning och borttagande av den omedelbara avdragsrätten för underhållskostnader innebären minskning av bostadsspekulationen. Det kommer inte att bli så lönsamt att köpa fastigheter och all tillgodogöra sig underhållsavdragen som det tidigare har varit. Det är ytteriigare ett konkret förslag när det gäller åtgärder för att minska spekulationen på fastighetsmarknaden. Förslaget ligger nu hos riksdagen för behandling.

När det gäller bostadsbyggandet säger Tore Claeson att de beslut som har fattats och de förslag som har lagts fram inle i någon avgörande mån inneburit förändringar eller förbättringar. Här vill jag bara fråga om inte de ändringar av

Nr 21

Måndagen den 5 november 1979

Om bostadspolitiken

Nr 21

Måndagen den 5 november 1979

Om bostadspolitiken

lånevillkoren, dels höjning av lånen, dels förändringar i själva lånevillkoren, som har inneburit att hyran är ca 200 till 250 kr. lägre i en nyproducerad trerumslägenhet än den skulle ha varit om vi inle hade vidtagit några åtgärder, ändå inte måste uppfattas som en avgörande förbättring för dem som efterfrågar och skall bo i en sådan nyproducerad lägenhet.

Tore Claeson och flera andra ledamöter - bl. a. Oskar Lindkvist - har varit inne på att bostadsbyggandet minskar. Oskar Lindkvist menade alt jag skulle ha varit road av att socialdemokraterna under sin tid hade tvingats se alt bostadsbyggandet kraftigt minskade. Nja, så värdet väl kanske ändå inte. Jag har sagt atl det var ganska naturiigt med en minskad igångsättning efter miljonprogrammets dagar med dess höga takt i bostadsbyggandet. Men vad vi har lyckats åstadkomma under våra tre år är att vi har vänt på den kurvan och att vi åter har ett ökat bostadsbyggande.

TORE CLAESON (vpk):

Herr talman! I det här inlägget kommer jag kanske atl fortsätta att göra påståenden som bostadsministern inte instämmer i, men jag anser att Jag har fog för dem.

Birgit Friggebo vill göra mig och kammaren uppmärksam på atl kallhyran inte har ökat mer än andra priser under 1970-talet. Det är ju egentligen rätt ointressant för de människor som inte vet hur de från den ena månaden till den andra skall få ihop pengar till livels nödtorft och klara sin hyra. Det är rätt ointressant för dem om kallhyran inte har ökat mer än priserna på livsmedel och annat. Det intressanta för dem är att hyrorna har ökat väsentligt, inberäknat då de ökade bränslekostnaderna. Det är detta som är avgörande för bostadskonsumenlerna.

Sedan säger Birgit Friggebo att de faktiska hyreshöjningarna 1979 -jag uppfattade atl det var det året hon talade om - blev 4-5 %. Def är Ju helt galet. Ökningarna har legat på minst det dubbla, för också här måsle man ta hänsyn till de ökade bränslekostnaderna. Man kan inte isolera dem, man kan inte tänka bort dem i sammanhanget.

Hyresökningarna kunde dämpas tack vare de underhållslån som infördes. Men för att denna dämpning av hyreskostnaderna inte skall förbytas i någonting mycket värre när lånen skall börja betalas tillbaka är del nödvändigt atf avskriva dessa underhållslån. Jag vill därför på en gång fråga om Birgit Friggebo är beredd att diskutera en avskrivning av dessa lån som elt verksamt medel för aff dämpa hyreshöjningarna.

Sedan säger Birgit Friggebo atl om man hade genomfört oppositionens krav beträffande oljepriserna hade del nu sett mycket värre ut, då hade man inte kunnat göra de besparingar för folkhushållet som hon talar om. Jag vill då hävda för del första att vänsterpartiet kommunisterna inte har föreslagit några åtgärder på detta område som skulle ha fått sådana effekter, för del andra att om folkpartiregeringen hade underiåtit att under en period sommaren 1979 släppa priskontrollen på de tunga eldningsoljorna, som används för uppvärmning av större delen av våra hyresbostäder, hade den del av hyreshöjningarna som gäller bränslekoslnaderna varit 30 % lägre. Det är

nämligen effekten av att man släppte loss priserna i en tid då de multinationella oljebolagen gjorde större vinster än på många år, i en tid då råoljeproduktionen i världen är större än den någonsin har varit. Att folkpartiregeringen mot den bakgrunden föll undan för oljebolagens utpress-ningspolifik och gick med på aff släppa priskontrollen på olja, även om det bara var för en kortare tid, fick ödesdigra konsekvenser för hyresgästerna. Och det hade kunnat undvikas.

Birgit Friggebo säger att "ännu har ingen uppvaktat mig för att klara oljepriserna". Nej, det tror jag. Dels vet man sedan tidigare att uppvaktningar av de borgeriiga regeringarna i syfte att åstadkomma lägre hyror för hyresgästerna inle ger något resultat, dels har oljeprishöjningarna slagit så oerhört ojämnt och olika au det har skapat förvirring, och man kanske ännu inte har samlat sig för all göra sådana framställningar. Jag anser det emellertid inle orealistiskt att ge särskilda subventioner för att hålla nere priserna för den olja som går åt till bostadsuppvärmning-det är tvärtom ett realistiskt och bra förslag.

Jag är överens med Birgit Friggebo om att fördelar skulle kunna uppnås beträffande real beskaUning och real belåning, men det väsentiigaste just nu är aU snabbt få eU riktat statligt stöd till de allmännyttiga bostadsföretagen och på sikt få ett finansieringssystem som ger billigare pengar till bostadsbyggandet över huvud taget. Jag erkänner villigt aU de förändringar i lånevillkoren som har genomförts innebär vissa förbättringar. Men glöm inte bort alt samtidigt som man genomförde dem genomförde man också försämringar i fråga om upptrappningen av den garanterade räntan! Man gav med den ena handen men tog tillbaka med den andra!

Nr 21

Måndagen den 5 november 1979

Om bostadspolitiken

Bostadsministern BIRGIT FRIGGEBO:

Herr talman! Tore Claeson har rätt när han säger aU vi inte kan tänka bort oljan. Problemet är alt ingen kan tänka bort den - det kan inte riksdagen, det kan inte regeringen, det kan inte bostadsföretagen, det kan inte hyresgästerna, def kan inte villaägarna. Ingen kan göra det. Det är eft stort bekymmer för oss att vi är så oljeberoende. En av de viktigaste åtgärderna inom energipolitiken är att göra oss mindre beroende av oljan så aU inte oljepriserna slår så hårt på ekonomin och på bostadskostnaderna.

Vi hade en hyreshöjning på 4-5 % vid årsskiftet. Men sedan kom oljeprisutvecklingen och den katastrof som den innebar. Vi kan inte subventionera bort den belastning på våra förelag, på bostadskostnader och annat som oljeprisutvecklingen innebär. Tore Claeson får komma med något förslag som innebär att man kan helt subventionera bort dessa kostnader utan aU samtidigt höja skatten så att människorna får betala kostnaderna den vägen.

Tore Claeson säger att uppvaktningar hos en borgeriig regering inte är lönsamma. Låt mig få erinra om de krav som kom förra året på insatser för aU mildra hyreshöjningarna. Vi ställde då upp med en miljard under två år. Den miljarden har också effekter under 1980, eftersom åtagandet gäller både 1979 och 1980.

CHRISTER NILSSON (s):

Herr talman! Jag vel inte om statsrådet Friggebo har missbedömt repliktidens längd eller om svaret till Tore Claeson också skulle vara elt svar till övriga debattörer. Det är i så fall en rad frågor som inte är besvarade i den här debatten.

Det finns inte mycket som talar för atl bostadsbyggandet kommer att öka under 1979. Bosladssiyrelsens chef, generaldirektör Bengt Johansson, har nyligen påpekat att bostadsbyggandet kommer atl minska med 5 000 lägenheter under innevarande år. I stället för en väntad ökning till 61 000 påbörjade bosläder kommer bostadsbyggandet att sjunka under fjolårets 57 000. Vi flr hoppas atf bosfadsstyrelsen väl känner den bostadspolitiska verkligheten.

Det är fel att tala om en väsentlig ökning av bostadsbyggandet, som bostadsministern gör i svaret. Även om det finns delsiffror och månadsstatistik som visar en ökning är def en procentuell uppgång från ett bottenläge, och då är det inte mycket värt. Självklart skall kommunerna och bostadsföretagen ta sin del av ansvaret för bostadsbyggandet, men del förutsätter förändringar i finansieringssystemet - del borde vi kunna vara överens om. Jag måsle därför upprepa min fråga lill bostadsminisfern: Vad vill Birgit Friggebo göra för atf öka bostadsbyggandet till den nivå som riksdagen har föreslagit?

Som Oskar Lindkvist nämnde har socialdemokraterna i opposition presenterat förslag som skulle bryta prisutvecklingen och sätta fart på byggandet. I en partimolion i höst om den ekonomiska politiken har socialdemokraterna på nytt krävt elt särskilt ränte- och amorteringsfritl lån för att öka byggnadsinvesteringarna. Vi har också krävt en skärpt prisövervakning, och för att komma till rätta med överkostnaderna har socialdemokraterna föreslagit att det statliga lånesystemet anpassas till de verkliga produktionskostnaderna. Detta förutsätter emellertid en hård prövning av produktionskostnadernas skälighet. Dessa och andra förslag har tyvärr avvisats av riksdagens borgeriiga majoritet.

Så något om regeringsdeklarationen. Den nämns bara i förbigående i interpellationssvaret, och det beror naturiigtvis på aU regeringen inte står samlad kring en aktiv bostads- och hyrespolitik.

Bostadsbyggandet "bör ökas" enligt regeringsdeklarationen. 1 Thorbjörn Fälldins första regeringsdeklaration hette det att bostadsbyggandet skall ökas. Målsättningen är alltså lägre i dag än den var för tre år sedan. Del vore beklagligt om siatsrådei Friggebo i dag inte kunde presentera en bostadspolitik som kan häva krisen på hyres- och bostadsmarknaden. Hon anser att

OSKAR LINDKVIST (s):

Herr falman! Jag vet infe riktigt vem Birgit Friggebo är överens med i bostadsfrågan. Hon är inte överens med riksdagen, för riksdagen sade i våras ifrån att den målsättning som regeringen hade i propositionen visade en så passiv inställning till bostadsbyggandet att den inte kunde godtas. Bostadsstyrelsen har inte heller samma uppfattning som bostadsministern. Den anser att elt ökat bostadsbyggande är nödvändigt för att klara efterfrågan på lägenheter. Den enda jag kan se au Birgit Friggebo har blivit överens med är den trepariiregering som har bildats efter det senaste valet. Det kan inte uppfattas på annat sätt än alt man där är nöjd med atl det sätts i gång 56 000-57 000 nya lägenheter.

Vi har från socialdemokratiskt håll sagt för det första: Ge statens pris- och karteUnämnd resurser för bättre priskontroll över entreprenadföretagen! Det kan inte vara rimligt att de gör vinster av så stort formål, när dessa vinster höjer hyrorna och drabbar bostadskonsumenterna. För del andra har vi föreslagit elt ränte- och amorteringsfritl lån för bostadsbyggande. Det eliminerar, som Christer Nilsson påpekade, överkostnaderna med upp till 10 % i normalfallet.

Jag vill vidare påminna om au riksdagen den här veckan påbörjar behandlingen av bl. a. en socialdemokratisk partimotion där vi föreslår statlig totalfinansiering av bostadsbyggandet. Delta skulle vara ett effektivt bidrag lill att pressa produktionskostnaderna. Det skulle vara av värde alt 11 veta om det finns något intresse, inte hos regeringen men möjligen hos Birgit Friggebo och hos folkpartiet, au medverka till en sådan lösning för au fö fart på bostadsbyggandet.

Om bostadspolitiken

Bostadsministern BIRGIT FRIGGEBO:

Herr talman! Jag beklagar att Jag aldrig lär mig de här debattreglerna - nu fick varken Christer Nilsson eller Oskar Lindkvist något rejält svar på sina frågor.

Vi är alla överens om behovet av att öka bostadsbyggandet. I budgetpropositionen i år redovisades regeringens och mitt förslag, och vi sade där atl det var angelägel att bostadsbyggandet under början av 1980-talet ökade till 65 000 lägenheter. Det ansluter myckel väl lill bosladssiyrelsens uppfattning.

Problemet när def gäller att bedöma bostadsbehovet är bl. a. att kommunerna, som borde ha den bästa kännedomen om efterfrågan på och behovet av lägenheter, för exempelvis 1980 planerar för 60 000 ä 61 000 lägenheter. Det är kommunernas bedömning, och kommunerna borde ha den bästa kännedomen om behovet, eftersom man i kommunerna står närmast sina egna väljare och ser hur det rör sig i regionen.

Bosfadsstyrelsen gjorde sin beräkning och kom också fram till ett behov av

Nr 21

Måndagen den 5 november 1979

Om bostadspolitiken

60 000 lägenheter. Men därutöver sade man i bostadsslyrelsen att vi behöver ha en reserv på 5 000 lägenheter. Jag gjorde samma bedömning. Även utskottet gjorde, såvitt Jag förslår, exakt samma bedömning. Vad utskottel sade var - jag minns inte formuleringen exakt - au de förslag som presenterades i samband med denna prognos tydde på en passiv inställning.

Därefter har vi vidtagit en rad åtgärder. Så sent som i Juli höjde vi grundbeloppet för flerfamiljshus ytterligare. Vi har alltså vidtagit förändringar inom befintligt lånesystem och företagit extra höjningar av lånen. Vi har inte gått in på tekniken med ett ränte- och amorferingsfritt lån, vilket dessutom såvitt jag förstår bara skulle gälla under en viss tid. Det har också varit oklart om socialdemokraterna velat rymma detta lån inom låneunderlaget ellerom det skulle gå därutöver Nu tycks vi ha fått ett besked om aft det skall ligga utanför och alltså läcka överkoslnaderna. Tidigare har, såvitt Jag förstår, avsikten varit att minska boendekostnaderna och inte alls att klara av överkostnadsproblematiken.

Närdet gäller överkostnaderna vill Jag säga att dessa nu inte är värre än vad de varit tidigare. Vi har höjt låneunderiagel och alltså nivån på de statliga lånen mer än vad som behövts för att täcka prisökningarna. Därmed har vi kunnat hålla överkosfnaderna någorlunda i schack.

Sedan är del så att vi nu har en större spridning på kostnaderna. Det finns fortfarande många bostadsföretag som klarar att bygga t. o. m. under lånelaket, medan andra ligger väsentligt över. Den stående frågan är naturiigtvis: Skall vi lägga oss på en lånenivå som motsvarar de dyraste projekten? Vilka effekter skulle det få på längre sikt för hyresgästerna när det gäller byggprisulvecklingen och boendekostnadsulvecklingen?

Man skall infe göra det enkelt för sig genom atf tro aff om man bara går in med extra lån så klarar sig allting. Det kan nämligen få långsiktiga effekter som gör att del blir dyrare för hyresgästerna.

Som Jag sagt i mitt interpellationssvar är en av de viktigare frågorna att vi nu verkligen försöker få en uppfattning om var bosladsbyggnadsbehovel ligger. Kommunerna har gjort en bedömning. Bostadsstyrelsen har gjort samma bedömning, och det har även Jag gjort. Men den bedömningen ligger väsentligt lägre än vad som nämns i de bostadspolitiska debatterna, där man talar om 70 000 ä 75 000 lägenheter. Låt mig till detta bara göra den kommentaren att den senare bedömningen bygger på boendeutredningarnas prognoser i mitten på 1970-talet. Utredningarna utgick från att vi hade ett bortfall på ca 45 000 lägenheter per år. Del måsle noteras alt det här skett en drastisk förändring, nämligen så till vida att det f n. bara försvinner ca 20 000 lägenheter per år. Det betyder att vi gratis - om man flr uttrycka del på del sättet-för 25 000 fler lägenheter per år än vad boendeutredningarna beräknat. Det visar sig också att ombyggnadsverksamheten har ökat kraftigt. Ombyggnadsverksamheten när det gäller flerfamiljshus ökade med 65 % förra året. Denna ökning ingår i den ökning med 18 % förra året av den totala bostadsinvesteringen, som Jag tidigare talade om. I år tycks vi hittills ha behållit ungefär samma nivå.

Sedan har vi ett bekymmer med byggarbeiskraften. Vi har här haft problem med att igångsättningarna styrts fill den senare delen av året. 1 år har man känt ett behov av att utjämna delta, så att vi inle för en kraftig boom i mitten på nästa år. Det innebär att vissa projekt kommer atl stoppas. Prognoserna om 60 000 lägenheter torde därför inte komma att uppnås i år, något som i och för sig hade varit önskvärt. Men det är alltså här fråga om en förskjutning i tiden för aft uppnå en utjämning mellan olika projekt. Denna utjämning sker för att man skall slippa en kraftig överhettning under nästa år.

Christer Nilsson! Jag vill inte på något sätt smita ifrån mitt eller regeringens ansvar, och riksdagen skall inle heller smila ifrån siu ansvar när det gäller bostadsbyggandet. Vi måste emeUertid vara medvetna otv alt detta är ett ansvar som vi delar med kommunerna. Om regeringen skall ha ett huvudans var-och man verkligen menar något med det-vill Jag att Christer Nilsson skall göra klart för sig vad det innebär. Skall statsmakterna ta över bostadsplaneringen från kommunerna? Är del rimligt och önskvärt? Jag tycker det inte. Om kommunerna inte planerar för ell bostadsbyggande som motsvarar behovet och om kommunerna har bekymmer med följdinvesteringar på grund av bostadsbyggandet eller inte vill ta på sig ett ökat ansvar för dessa, så är det med kommunerna man skall diskutera den saken. Jag vill inte ställa upp på någon politik som innebär att vi tar över planeringsansvaret från kommunerna. Kommunerna är trots allt bättre bedömare av bostadsbyggnadsbehovet än vad statsmakterna är.

Arne Fransson frågade mig hurstort byggandet blir 1979 och 1980. Jag tror inie att någon exakt kan svara på den frågan, men det torde bli något under det som vi prognostiserade i början på året och kanske något under bostadsbyggandet 1978. Men då skall vi komma ihåg att det var en kraftig ökning under 1978. Visserligen var del en ökning från en låg nivå, men det intressanta är atl vi vänt kurvan uppåt.

Arne Fransson gjorde ändå ett viktigt påpekande, nämligen atf regeringen ordentligt bör följa upp kommunernas planer. Jag håller fullständigt med honom om att det är viktigt att vi försöker fö en uppfattning om det verkliga bostadsbehovet genom att fortsätta det arbete som inletts med att följa kommunernas olika planer.

Oskar Lindkvist tog upp olika bostadspolitiska frågor. Låt mig beröra bara en. Det gäller den utredning som vi tillsatt för att se över om vi kan införa indviduell mätning av varmvattens-och uppvärmningskostnaderna. Delbar vi gjort därför atl vi tycker del skulle vara angeläget för hyresgästerna att man införde ett sådant system, så att de själva kan påverka sina energikostnader. Eventuella vinster skall tillfalla hyresgästerna ifall de sparar. Detta var också ett enhälligt krav från energikommissionen, där alla partier var representerade. Det faktum att riksdagen avskaffat kopplingen mellan statliga lån och varmvattenmätning kan Ju inte utgöra ett hinder föratt man merallsidigt ser efter om det finns bättre tekniska möjligheter att införa ett system med individuell mätning och debitering, något som ju å'r mycket eftertraktat och önskat av hyresgästerna själva.

Nr 21

Måndagen den 5 november 1979

Om bostadspolitiken

Nr 21

Måndagen den 5 november 1979

Om bostadspolitiken

ARNE FRANSSON (c):

Herr talman! Jag vill tacka bostadsministern för det kompletterande svaret på min fråga.

Det är naturligtvis på def sättet att kommunerna har de bästa förutsättningarna att bedöma behovet av bostäder. Bostadsministern nämnde att den senaste siffran från kommunerna för 1980 ligger på mellan 60 000 och 61 000 lägenheter. Vi vet att kommunerna tidigare år har varit alltför optimistiska i sin bedömning av utvecklingen - i verkligheten har det blivit betydligt mindre. Man är därför väldigt orolig för att det till grund för denna siffra från kommunerna ligger samma optimism. Del skulle innebära en betydande minskning av bostadsbyggandet under 1980. En sådan utveckling får man inle acceptera under några som helst förhållanden.

Bostadsministern sade att överkostnaderna nu inte är värre än tidigare. Det kanske de inte är. Men i trähusbranschen, som Jag är verksam i, har vi ändå den bestämda uppfattningen att problemet med överkostnaderna har blivit större. Det medför betydligt längre handläggningstider i länsbostadsnämnder osv. Detta gör att det finns en stor risk för att det blir ett vakuum i produktionen framöver.

Jag vill sluta med att framhålla att det, som jag sade i mitt första anförande, är oerhört viktigt och angeläget -och det underströk också bostadsministern -att man från regeringens sida håller kontakt med kommunerna och tar reda på vad som är den verkliga orsaken fill aft kommunerna planerar så lågt som de i dag tycks göra.

TORE CLAESON (vpk):

Herr talman! Av vad bostadsministern sagt framgår aft hon och regeringen inte omfattar hyresgästernas förslag för att komma till rätta med de höga hyrorna.

Vpk har under flera år föreslagit statligt stöd i form av ränte- och amorteringsfria lån till de allmännyttiga bostadsföretagen. Vi har gjort del mot bakgrunden av att många allmännyuiga bostadsföretag befinner sig i vad man skulle kunna kalla en ständig ekonomisk kris. Deras kostnader stiger kraftigt, och detla leder till allt orimligare hyreskrav. Eftersom dessa företag ingår som en del i den kapitalistiska ekonomin, blir deras s. k. självkostnader närmast ett slags marknadspris på lägenheter. 1 det marknadspriset ingår marknadsräntan på de pengar som lånats för all läcka kostnaderna för bygget innan det är lardigt. Där ingår priset på marken inkl. tidigare spekulations-vinster. Där ingår också monopolpriser på byggnadsmaterial och vinster till privata byggföretag.

Med denna utgångspunkt och mol bakgrund av att vi vill behålla och utveckla de allmännyttiga bostadsföretagen som ett nödvändigt instrument på bostadsmarknaden anser vi att också ett ökat statligt stöd är nödvändigt. Det är nödvändigt föratt minska orättvisorna mellan privata och kommunala fastighetsägare. Det är också nödvändigt för att minska orättvisorna mellan dem som bor med hyresrätt och dem som bor med någon form av äganderätt. Det är dessutom nödvändigt för att begränsa effekterna av de senaste årens

reallönesänkningar och prishöjningar.

Då är jag tillbaka till den fråga som jag tidigare ställde. Jag är medveten om atl det kan vara svårt för bostadsministern att besvara alla frågor i en debatt, men jag undrade hur bostadsminislern ser på frågan om underhållslånen. Dessa lån kommer in som en mycket viktig del i bilden, och jag vill upprepa frågan; Är bostadsministern beredd att verka för aff de underhållslån som de allmännyttiga bostadsföretagen har erhållit för au klara sina ökade reparations- och underhållskostnader för avskrivas? Del är nog inte bara Jag som är intresserad av att fö ett svar på den frågan. Det är också hela hyresgäströrelsen, som har anslutit sig till detta krav. Och det är majorilelen av hyresgästerna.

Nr 21

Måndagen den 5 november 1979

Om bostadspolitiken

OSKAR LINDKVIST (s):

Herr talman! I sitt senaste inlägg kom bostadsministern fram till atl regeringen, bostadsstyrelsen och riksdagen egentligen hade samma bedömning av behovet av bostadsbyggande, nämligen 60 000 lägenheter plus bosladssiyrelsens förslag om en reserv på ytteriigare 5 000. I den senaste budgetpropositionen uttrycker bosfadsstyrelsen behov av au det byggs 60 000-70 000 lägenheter per år fram lill mitten av 1980-talet. Jag kan inte finna att styrelsen i årets anslagsframställning har ändrat uppfattning i den frågan.

Bostadsministern sade att riksdagen egentligen gjorde samma bedömning som regeringen med tillägget atl propositionen tydde på en passiv inställning från regeringens sida. Om riksdagen säger att regeringen är passiv, kan det inte tolkas som alt den är nöjd med regeringens proposition. Och del var inle heller riksdagen, ulan hela kammaren - med undantag av folkpartiledamöterna - ansåg aft målsättningen 60 000 lägenheter inte var godtagbar utan att målet borde sättas högre än t. o. m. de 65 000 lägenheter som bostadsstyrelsen hade aviserat. Så jag tror inte att bostadsminislern skall vara helt nöjd, för det finns faktiskt ett påtagligt missnöje med den låga ambitionsgrad som regeringens förslag om bostadsbyggande är ett uUryck för.

Jag och Christer Nilsson tog upp lill diskussion vårt förslag om ett ränte-och amorferingsfritt lån. Vi skall komma ihåg att det bör finnas reella förutsättningar, också ekonomiskt, för att genomföra detta förslag. Vi har elt planerat bostadsbyggande på 65 000 lägenheter, men vi kanske hamnar på en nivå som innebär 10 000 färre lägenheter. Det finns alltså i dag ett klart utrymme i den ekonomiska politiken för atl utan svårigheter införa elt ränle-och amorteringsfritl lån, som i normalfallet skulle klara upp till 10 % av de överkostnader som har uppstått i många projekt som i dag är i gång i det svenska samhället.

Nu säger bostadsministern alt man på sikt inte klarar hyrorna och kostnaderna med detla förslag - men det är exakt vad man gör. De stora koslnadspåläggen i dag på bostadsmarknaden är Ju att hänföra till finansieringen av överkostnaderna. Dessa överkostnader betalas med lån som ofta har mycket höga räntor, och det är dessa, vid sidan om oljekoslnader och annal, som får en sådan våldsam effekt på hyrorna. Därför skulle man med

Nr 21

Måndagen den 5 november 1979

Om bostadspolitiken

detta förslag-som inte alls skall kopplas ihop med produktionskostnadsan-passade lån, som Jag tror att vi får diskutera i ett senare sammanhang - kunna klara en hel del av de problem som vi i dag kritiserar, nämligen att det byggs för fö bostäder och för dyrt, att det finns stora överkostnader som skall finansieras med lån och att det är höga räntor på den öppna marknaden. Delar på detta område vi skulle vilja aft bostadsministern sade: Låt oss pröva detta förslag. Det är i alla fall ett sätt att komma åt ett av de allra största problem som vi i dag har på den svenska bostadsmarknaden.

CHRISTER NILSSON (s):

Herr talman! Vad kommunerna begär är aft regeringen skall ändra finansieringssystemet så att kommunerna och bostadsföretagen i realiteten kan ta sitt ansvar för bostadspolitiken. Det socialdemokratiska förslaget att det statliga lånesystemet skall anpassas till de verkliga produktionskostnaderna förutsätter, som vi har understrukit, en hård prövning av produktionskostnadernas skälighet.

Som har påpekats flera gånger i debatten så uttalade riksdagen i våras atf def bör byggas minst 65 000 lägenheter om året. Men statsrådet Friggebo kan inte presentera en politik som leder fram till det målet. Bostadsstyrelsen har t. o. m. sagt att vi kan räkna med ett minskal bostadsbyggande. Slutsatsen av denna debatt blir då att statsrådet Friggebo inte förmår uppfylla riksdagens beslut.

Bostadsministern BIRGIT FRIGGEBO:

Herr talman! Arne Fransson är orolig föratt bostadsbyggnadsprogrammen är för optimistiska. Vi skall naturiigtvis vara vaksamma, och det ingår i det påbörjade arbetet att man skall följa upp bostadsbyggnadsprogrammen. Vi skall inle glömma bort den förändrade roll som bostadsbyggnadsprogrammen har fått. I slutet av 1960-talet och början av 1970-talet var bostadsbyggnadsprogram ell förhandlingsunderiag för att fö en tillräckligt stor kvot att bygga ute i kommunerna. Då ville kommunerna ha kvoter, och vi hade en maximal gräns för hur mycket kommunerna fick i kvot. Under senare hälften av 1970-talet har kommunerna aldrig fullt ut använt de kvoter som har funnits. I år har vi avskaffat det s. k. ramsystemet, som innebär att länsstyrelserna för rekvirera de kvoter som behövs för all uppfylla bostadsbyggnadsbehovet. Del är alltså fritt fram att komma och hämta kvoter föratt bygga bostäder ute i kommunerna. Det är den förändrade situationen. Därför hoppas jag att bostadsbyggnadsprogrammen nu är mera realistiska och att de används mer som planeringsinstrument, vilket hela tiden har varit avsikten.

Vi har alltså påbörjat arbetet med att följa bostadsbyggnadsprogrammen och planeringen. Samtliga länsarbetsnämnder och länsbostadsnämnder har i början av varje år haft kontakt med alla kommuner för alt följa upp bosiadsbyggnadsprogrammen.

När det gäller underhållslånen, Tore Claeson, har jag tidigare sagt, ochjag kan upprepa det, att del inte nu är aktuellt att omvandla underhållslånen lill

bidrag, och de villkor som är beslutade i riksdagen skall gälla. Men vi har anledning atl återkomma till hela underhållsproblematiken när underhållsfondsutredningen är klar. Där gäller det dels alt möjliggöra för hyresgästerna atf få ett större inflytande över det underhåll som skall vidtas i lägenheten, dels att se hur detla skall finansieras för framtiden.

Christer Nilsson återkommer till bostadsstyrelsens bedömning av bostadsbyggandet i år. Han menar att vi inte kommer att uppnå målen i de prognoser som tidigare är gjorda och att det förmodligen blir en något lägre byggnadstakt än förra året. Den bedömningen gjordes utifrån det faktum att länsarbetsnämnderna på rekommendation av AMS under del sista kvartalet i år kommer atl skjuta på igångsättandet av en del projekt som ligger helt klara. Det gör man bl. a. för att Byggnadsarbetareförbundet och byggnadsarbetarna vill ha en bättre säsongsutjämning när det gäller byggnation och för au undvika en kraftigt överhettad marknad nästa sommar. Det är bakgrunden lill de något lägre siffrorna. Här står man givetvis litet i valet och kvalet i fråga om huruvida man skall tycka att det är bra att göra en sådan säsongsvariation ellerom man bara skall spä på igångsättningen nu under hösten för att uppnå en viss given produktionssiffra under elt visst givet år och bortse från de effekter som delta kan fö under nästa år i form av en kraftig överhettning på byggmarknaden med löneglidning, prishöjningar och annat som följd.

Så till frågan om det ränte- och amorteringsfria lånet. Som jag sagt tidigare har vi inom ramen för redan existerande låneregler höjt detta utöver vad som varit motiverat av prisutvecklingen. Delta för den inverkan att det blir lägre boendekostnader liksom att också överkostnaderna blir lägre. Såvitt Jag förstår har socialdemokraterna i varje fall tidigare hävdat all om man skall införa del här ränte- och amorteringsfria lånet så skall man införa också prisstopp, och då ville man tydligen också ha något slags permanent prisstopp vilande över byggkostnadsufvecklingen. Jag tycker att detta speglar den oro som finns när det gäller att kraftigt spä på långivningen och lägga den på den nivå som motsvaras av de dyraste projekten.

Men vi bör i def här sammanhanget vara medvetna om att många bostadsförelag klarar av atl bygga lill det s. k. pantvärdet, alltså utan överkostnader. Jag tycker därför att man skall vara myckel uppmärksam på detta och inte bidra till att dra upp prisutvecklingen så att alla bostadsprojekt kommer att ligga på den högre nivån med de nackdelar detla för på längre sikt och på prisutvecklingen över huvud taget.

Nr 21

Måndagen den 5 november 1979

Om bostadspolitiken

Nr 21

Måndagen den 5 november 1979

Om bostadspolitiken

någon avskrivning av underhållslånen. Def är elt besked som hyresgästerna får notera sig till minnes. Det handlar här om en enkel, konkret åtgärd, som helt ostridigt skulle få gynnsamma effekter för hyresgästernas del då det gäller atl begränsa boendekostnadernas ökning. Men till en sådan åtgärd säger bostadsministern - och tydligen också regeringen - nej.

CHRISTER NILSSON (s):

Herr talman! I den allmänpolitiska debatten den 25 oktober i år sade bostadsminister Friggebo: "Bostadsinvesteringarna ökade förra året med hela 18 % i fast penningvärde, och ökningen står sig även i år."

Nu erkänner bostadsministern att bostadsbyggandet kan komma att minska under 1979, och då härden här interpellationsdebatten haft det värdet att bostadsministern närmar sig den bostadspolitiska verkligheten.

Bostadsminisfern BIRGIT FRIGGEBO:

Herr talman! Beskedet beträffande underhållslånen är, Tore Claeson, på intet sätt något nytt. Dessutom harju riksdagen fatfat beslut i den här frågan i full enighet -jag har inte kunnat kontrollera om vpk möjligen stod utanför, men det var en slor majoritet i riksdagen för detla.

Sedan säger Tore Claeson att närdet kommertillett konkret fall, då blirdet minsann nej till hyresgästerna. Men,Tore Claeson, miljardlånet i sig innebar Ju en väsentlig förbättring för hyresgästerna detta år och nästa år. Kostnaden för de extra underhållsåtgärder som under två års tid kommer att kunna vidtagas för att bibehålla standarden på lägenheterna och fastigheterna skall hyresgästerna betala tillbaka under hela 15 års tid. Självfallet innebär det en väsentlig lättnad aft fö en så lång återbetalningstid i stället för att nu omedelbart behöva acceptera kraftiga hyreshöjningar under två års tid.

TORE CLAESON (vpk):

Herr falman! Det är inle, fru bostadsminister, någon lång ålerbetalningstid, om man ser på vad som gäller för bostadslån i allmänhet. 15 år är en mycket kort återbetalningstid. Det väsentliga är aft lånen måste börja betalas tillbaka, och att detta innebären belastning i form av ökade boendekostnader kan väl ändå inte bestridas. Jag vill inte på något sätt förringa värdet av underhållslånen. De har haft en stor betydelse. Vad Jag har velat peka på, och det gjorde vpk redan då beslutet om underhållslån fattades, är att lånen skall betalas tillbaka. Då frislen har gått ut, dvs. nästa år,är man tvungen att betala tillbaka lånen, vilkel kommer att slå igenom i form av nya hyreshöjningar. Jag menar, aft om regeringen har den politiska viljan att medverka till att begränsa hyresufplundringen och au hålla prishöjningstakten nere, finns det här en utomordentligt bra, enkel och rak möjlighet att skapa gynnsamma effekter för hyresgästerna. Men Jag har noterat alt regeringen inte vill vara med om detta, vilkel jag beklagar.

Överiäggningen var härmed avslutad.

§ 5 Om giftanvändningen i skogs- och jordbruket

Jordbruksminisiern ANDERS DAHLGREN erhöll ordet för atl besvara John Anderssons(vpk)den 15 oktober anmälda interpellation, 1979/80:12, och anförde:

Herr talman! John Andersson har frågat mig när regeringen tänker vidta åtgärder mot användningen av gifter i skogsbruket och om åtgärder kommer att vidtas för att den ökade utbildning som manuell skogsvård kräver skall komma till stånd. John Andersson har vidare frågat om regeringen tänker vidta några åtgärder för ökad forskning och stöd till alternativa brukningssäti för att slippa beroendet av giftanvändningen inom jordbruket.

Jag vill inledningsvis framhålla atl regeringens målsättning är klar, nämligen att kemikalieanvändningen måsle begränsas. Delta slås också fast i regeringsdeklarationen. Vidare vill jag erinra om beslut som togs på delta område av den förra trepartiregeringen, bl. a. förbudet mot fenoxisyror av typen 2,4,5-T.

Ytterligare åtgärder måste dock vidtas. En särskild kommitté har tillsatts för att utreda frågan om användningen av kemiska medel i jord- och skogsbruket. Kommittén skall med förtur redovisa frågor som rör skogsbrukets användning av bekämpningsmedel. Före nästa års besprutningssäsong i skogen bör underlag finnas för beslut om vilka omedelbara åtgärder som bör vidtas.

Närdet gäller frågan om ökad utbildning för manuell röjning vill Jag nämna alt den nyligen tillsatta kommittén också har i uppdrag att se vilken påverkan på arbetskraftsbehov och vilka problem från arbetsmiljösynpunkt som en övergång till alternativa metoder kan innebära. Om det skulle behövas ökad utbildning bör den kunna ordnas av bl. a. skogsvårdsstyrelserna.

Insatserna för att fö fram alternativa metoder till användningen av kemiska medel ijord-och skogsbruket har successivt ökat. Forskning pågår, bl. a. vid lantbruksuniversitetet, för aft hitta metoder som inte medför risker för människors hälsa eller miljön. Behovet av ytterligare forskning, försök och utvecklingsarbete i syfte att få fram alternativa produktionsmetoder skall också prövas, bl. a. av den tidigare nämnda kommittén. Denna skall därvid bl. a. bedöma vilka ökade insatser som behövs inom t. ex. växtförädling, biologisk bekämpning och alternativ odlingsteknik. Också arbetet inom naturresurs- och miljökommittén är av betydelse när det gäller aft på sikt få fram produktionsmetoder, som står i överensstämmelse med kraven på en långsiktig hushållning med naturresurserna och på en god miljö.

Nr 21

Måndagen den 5 november 1979

Om gift an vändningen i skogs-och Jordbruket

Nr 21

Måndagen den 5 november 1979

Om giftanvändningen i skogs-och Jordbruket

var ju utgångspunkten för min interpellation. Givetvis hade jag väntat mig några besked om konkreta åtgärder för att denna målsättning skall nås. Tyvärr är svaret i stort sett bara en hänvisning till en nyss tillsatt utredning.

Självfallet är jag medveten om att del på della område finns delfrågor som behöver utredas. Men av olika anledningar föreligger ändå frågeställningar som Jordbruksministern redan i dag bör kunna ta ställning till.

Fördel första: Forskningsresultat har visat ett samband mellan cancer och fenoxisyrorna. Det skälet borde Ju vara tillräckligt för att stoppa användningen. Jordbruksministern anser väl inte atl ett sådant ställningstagande hör till utredningens uppgifter?

För det andra: Giftspridningen fick en framträdande plats i valrörelsen. Trängda av en växande opinion, som krävde stopp för skogsbesprulningarna, lovade socialdemokraterna här utanför på torget att om man vann valet, så skulle gifterna stoppas.

Dagen efter säger Thorbjörn Fälldin i TV att detta vill också centern. Och föratt riktigt understryka det förnuftiga i ett sådant beslut pekar han på en rad positiva effekter som manuell röjning skulle få. Därtill säger han atl det är ett friskt och häriigt Jobb alt röja manuellt, för han har själv provat det.

Jag tycker att del var helt riktiga synpunkter som Thorbjörn Fälldin framförde. Jag ställer bara frågan: När skall ord följas av handling? Det är väl infe så att centern ändrat uppfattning i den här frågan sedan man bildat regering tillsammans med moderaterna? Eller är del centerns Einar Larsson, jordbruksutskottets ordförande, som fött mer atl säga lill om i centern? Han säger ju i en tidningsinfervju att kemikalier måste vi använda. Ja, han går så långt att han påstår atl det var en osaklig opinion som framtvingade DDT~förbudet.

Centern i regeringsställning har ju möjlighet alt lägga ett förslag om besprutningsstopp på riksdagens bord. Jag tar för givet att socialdemokraterna stöder ett .sådant förslag, fastän de inte vann valet. Förslaget skulle således samla en överväldigande majoritet. Och detta är ett vallöfte som måste infrias. Jordbruksminisiern vill väl inle öka det påstådda politikerföraktet genom atf svika så entydiga utfästelser som gjordes i valrörelsen?

De två frågeställningar som jag här särskilt pekat på anser Jag icke vara beroende av den tillsatta utredningen. Jag anser atl klara besked bör kunna lämnas redan i dag.

Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN:

Herr falman! John Andersson tycker att han inle har fått klara besked. Låt mig säga attjag har svarat på de tre frågor som han har ställt. Jag skall upprepa svaren koncentrerat.

För det första: Före näsla års besprutningssäsong i skogen bör underiag finnas för beslut om vilka omedelbara åtgärder som bör vidtas.

Fördel andra: Om det skulle behövas ökad utbildning, kan detla ordnas av skogsvårdsstyrelserna.

För del tredje; När del gäller forskning skall den kommitté som är tillsatt

utvärdera vilka ökade insatser som behövs inom de här olika områdena.

Låt mig sedan, herr talman, eflersom vi befinner oss i den vänliga veckan och för att göra ett ytterligare förtydligande, säga att de här beskeden innebär alt regeringen före nästa besprutningssäsong kommer alt fatta ell beslut om bl. a. kemikalieanvändningen i skogsbruket.

JOHN ANDERSSON (vpk):

Herrtalman! Jag skulle tänka mig aft den utredning som är tillsatt kommer atl ta ställning lill olika förslag och åtgärder som måsle till efter ett besprutningsstopp.

Vad jag tycker är intressant i della fall arom man tänker hålla de löften som i valrörelsen gavs från centern och från socialdemokraterna, där man ställde upp på vårt gamla krav på ett stopp för gifter Det är den intressanta frågan i det här sammanhanget.

Nr 21

Måndagen den 5 november 1979

Om hanteringen av miljöfarligt avfall

Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN:

Herr talman! Det är mycket som är intressant i denna fråga. Vad som är viktigt i frågan däremot är alt det inte skall förekomma någon kemikalieanvändning och besprutning i skogen förrän tidigast i augusti 1980. Före den tidpunkten kommer regeringen atl ge ett besked.

I övrigt hänvisar jag till vad vi harsagt i regeringsdeklarationen, något som John Andersson är väl medveten om i denna fråga.

JOHN ANDERSSON (vpk):

Herr falman! Jag för väl ställa den förhoppningen -eftersom något klarare besked infe kan fös i dag - alt jordbruksministern i sitt förslag till riksdagen kommer att infria de löften som gavs i valrörelsen.

Överiäggningen var härmed avslutad.

§ 6 Om hanteringen av miljöfarligt avfall

Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN erhöll ordet för atl besvara Hans Peterssons i Hallstahammar (vpk) den 15 oktober anmälda interpellation, 1979/80:13, och anförde:

Herr talman! Hans Petersson i Hallstahammar har frågat mig vilka initiativ regeringen kommer att ta för att snabbi få lill stånd en inventering av gömda och "glömda" giftupplag samt vilka åtgärder regeringen kommer att vidta för att under säkra former oskadliggöra sådana upptäckta giftanhopningar. Hans Petersson har vidare frågat om jag kan tänka mig en framtida utveckling där man skapar regionala eller länsvisa miljöföretag som med utbildad personal och lämpliga transportmedel får fill uppgift att ta hand om och destruera allt miljöfariigt avfall.

Enligt förordningen om miljöfariigt avfall har företag där miljöfariigt avfall uppkommer skyldighet att lämna uppgift om avfallels art, sammansättning,

3 Riksdagens protokoU 1979/80:21-22

Nr 21

Måndagen den 5 november 1979

Om hanteringen av miljöfariigt avfall

mängd och hantering. Deklaralionerom miljöfarligt avfall har inhämtats från företagen år 1976 och år 1978. Regeringen har gett naturvårdsverket i uppdrag alt genomföra en ny deklarationsomgång under år 1980. Deklarationsskyldigheten omfattar allt miljöfarligt avfall som uppkommer inom företaget.

När det gäller gamla avfallsupplag är det självfallet angeläget att insatser görs för att spåra dessa. Det primära ansvaret för att sådana upplag inte ger upphov lill miljöskador ligger på de företag hos vilka avfallet uppkommit eller förvaras. Den kontroll som härutöver behövs från samhällets sida är i första hand en uppgift för tillsynsmyndigheterna inom hälso- och miljövårdsområdet, dvs. länsstyrelserna och hälsovårdsnämnderna.

Redan enligt nuvarande lagstiftning finns möjligheter att få giftigt avfall omhändertaget. Enligt miljöskyddslagen kan föreskrifterom hanteringen av miljöfariigt avfall ges såväl vid förprövningen enligt miljöskyddslagen som vid tillsynen av miljöfarlig verksamhet. Rättar sig företag inle efter sådana föreskrifter kan avfallet fraktas bort på deras bekostnad. Om det berörda företaget inte kan svara för kostnaderna för omhändertagandet av avfallet finns möjlighet atl förskottera dessa kostnader av allmänna medel. Så har också skeu i flera fall. Det finns således enligt lagstiftningen möjlighet atl vidta åtgärder när olaglig hantering av miljöfariigt avfall upptäcks.

Med anledning av Hans Peterssons tredje fråga vill jag erinra om riksdagens beslut från år 1975 enligt vilket ansvaret för insamlingen av industrins miljöfarliga avfall skall ligga på kommunerna. Det pågår en uppbyggnad inom kommunerna för att utvidga renhållningsansvaret till au omfatta detla avfall. Transport av miljöfarligt avfall för utföras endast av kommun, företag som drivs av kommun eller annat företag som fött särskilt tillstånd av länsstyrelsen.

Ansvaret för det slutliga omhändertagandet av det miljöfariiga avfallet har lagts på det samhällsägda företagel SAKAB, som skall samordna befintliga behandlingsresurser och utföra de kompletteringar som behövs. Allt miljöfarligt avfall som kommunerna kommer att samla in skall kunna lämnas lill SAKAB. För att kunna omhänderta avfallet har SAKAB inrättat flera regionala mottagningsstationer samt planerat en större central behandlings-anläggning. Frågan om olika lokaliseringsalternativ för en sådan anläggning utreds f n. Utredningen kommer inom kort all vara klar med sitt arbete. Jag ser det som mycket angeläget att beslut om behandlingen av det miljöfariiga avfallet kan fattas så snart som möjligt. 1 avvaktan härpå är det nödvändigt att organisationen och resurserna för insamling och omhändertagande av avfallet byggs ut. Så sker också f. n.

det primära ansvaret ligger hos de företag hos vilka avfallet uppkommit. Om inte företagen uppfyller sina förpliktelser skall länsstyrelser och hälsovårdsnämnd gripa in, säger han.

Nu vet både Jordbruksministern och jag att man inle kan vänta sig någon större mängd frivilliga anmälningar om gamla avfallsupplag, eftersom den nuvarande profitekonomin infe ger någof större utrymme för miljövårdande initiativ som kan komma att kosta företagen pengar. Vi vet också au tjänstemännen på länsstyrelser och hälsovårdsnämnder inte kan väntas bedriva någon mer omfattande uppspårande verksamhet, eftersom de sitter upp över öronen i ärenden som tillhör vardagsjobbet. Många hälsovårdsnämnder för verkligen anstränga sig för att klara av de dagliga ärendena.

Länsstyrelsen i Örebro län har också, enligt tidningsuppgifter, nu krävt en snabb insats av regeringen för all skapa bättre kontroll av gifthanteringen.

När det gäller svaren på min andra och tredje fråga - vilka hänger ihop eftersom de har med transport och destruering att göra - hänvisar jordbruksministern till gällande lagstiftning och det kommunala monopolet för omhändertagande och transport av avfall.

Lagar och förordningar är bra, men det krävs också resurser för atf fullgöra de uppgifter som ställs på t. ex. kommunerna. Många kommuner har inte egna resurser för atl fullt ut klara detta utan hänvisas till att få frågan löst genom privata transportörer som fått länsstyrelsens tillstånd. Det är väl knappast obekant att många transporter av miljöfarligt avfall sker helt utanför den tillståndsgivningen.

I tidningen Kommun Aktuellt, som i sådana här sammanhang väl får anses vara en säker källa, påpekas att den undersökning som gjordes 1978 visar att två tredjedelar av entreprenörerna körde utan tillstånd och att - vad värre är -av dem som hade tillstånd var heller inle alla helt seriösa. Vad det innebär för vårt miljövårdande arbete och för framtiden är svårt atl veta innan man konkret vet vad uttrycket "inte helt seriös" innebär, men vi kan Ju misstänka att en hel del olaglig hantering förekommer.

För att få fullständig kontroll över hur företagen hanterar sitt miljöfariiga avfall fordras nu ett helt utbyggt samhällsmonopol för omhändertagandet, dvs. alla transporter och destrueringar måste registreras och kontrolleras mot vad man vet om var farligt avfall produceras. Jag anser att det för företagen måste vara helt förbjudet atl lämna sitt avfall till annan mottagare än samhällsägt företag.

Jag vill peka på ett färskt exempel på hur läget är. Den ganska kända cyanidtippningen i Västerås, som ju är en ort i närheten av min hemort, kunde ske därför atl ett företag i Gävleborgs län betalade betydligt mindre lill en privat entreprenör än vad han skulle ha fått ge till SAKAB.

När man nu ser hur verkligheten är, måste Jag ånyo ställa frågan: Anser jordbruksministern att tanken på regionala samhällsägda miljöföretag av den typ Jag beskrev i interpellationen är riktig?

Och så en fråga till. I svaret sade jordbruksminisiern att del i avvaktan på beslut om avfallshanteringen är nödvändigt alt resurserna för insamlandet och omhändertagandet av avfallet byggs ut. Vilka resurser är del som avses?

Nr 21

Måndagen den 5 november 1979

Om hanteringen av miljöfarligt avfall

Nr 21

Måndagen den 5 november 1979

Om hanteringen av miljöfariigt avfall

Finns det några utökade resurser med i den budget som skall framläggas i Januari?

Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN:

Herr talman! Vi är alla medvetna om att det är en slor och besväriig fråga som tagits upp i denna interpellation och att det är viktigt att komma fram till eU slutligt ställningstagande.

När del gäller en av de delfrågor som tagits upp vill jag erinra om atl vi i och med de deklarationer som gjorts och genom den stora deklaralionsomgång som skall ske nästa år kommer att fö bättre möjligheter än någonsin alt veta var avfallet produceras, var det uppkommer. Naturligtvis får vi då en bättre möjlighet till kontroll och tillsyn av det hela. Jag kan försäkra attjag med stor uppmärksamhet följer denna fråga, för den är viktig.

När det slutligen gäller frågan om vilka ökade resurser som kan ställas till förfogande kan jag i dag inte säga annat, herr talman, än att denna fråga bereds i samband med budgetarbetet, och till den diskussionen får vi återkomma när regeringen har lagt fram sitt förslag.

HANS PETERSSON i Hallstahammar (vpk):

Herr talman! Jag tackar Jordbruksministern igen.

Jag tolkar Jordbruksministerns yttrande så att det under budgetarbetet kommer atf framläggas förslag om förstärkta åtgärder. När man talar med dem som har ansvaret ute i kommunerna framgår atl de tycker att det är bra med ett kommunalt monopol. Men hur skall vi klara upp det? säger man. Vi har inte transportfordon, vi har inle personal, och vi tvingas att utnyttja privata företagare.

I Kommun Aktuellt, som jag tidigare nämnde, sägs i en intervju med folk på naturvårdsverket att man tycker att det inte sköts på det sätt som är riktigt och som väl var meningen enligt det beslut som fattades 1975 här i riksdagen. Jag kan bara nämna några av de reaktioner som kommit till min kännedom i och med att man i mitt hemlän har uppmärksammat en rad sådana här tippningar och dolda miljöfaror.

Länsläkaren i Västmanland säger med anledning av att man vid ell impregneringsverk har hittat 12 ton arsenik, 8 ton krom och 4-5 ton koppar i marken omedelbart intill en dricksvatteniäkt, som enbart skyddas av elt tjockt lerlager: Del är en oerhörd lur att deffa impregneringsverk infe låg 50 meter längre österut.

Men så säger han också alt det bara i den här branschen finns 900 sådana anläggningar i landet, och vid många av anläggningarna har man hållit på med verksamheten sedan andra väridskriget. Hur ser det ut kring dessa? Vad vel vi om de miljöfaror som finns i sådana här anläggningar? Och delta gäller ju bara en enda bransch som sysslar med miljöfariig verksamhet.

Mol bakgrund av vad länsläkaren sagt vill jag understryka del som jag framhållit i interpellationen, nämligen aU vi måste få fart på en uppsökande verksamhet, där man försöker kartlägga vilken hantering som förekommit även bakåt i tiden. Den inventering som görs nu gäller, om jag har fattat saken

rätt, del framlida avfallet för att man skall kunna få kontroll över hur mycket det kan tänkas bli och vilken typ av avfall man kommer atl få ta hand om. Men det är också oerhört viktigt aft ta reda på gamla faror och källor till vad som kan tänkas bli kommande miljökatastrofer.

En åklagare som blivit inkopplad på fallet med tippningen vid Västeråstippen säger att man fasar med tanke på vad som kan ha dumpals i gruvhål och alt vi måste tänka på våra barns framtid.

Dessa uttalanden från människor, som kanske mer av en slump har kommit i kontakt med miljöfarorna och förhållandena sådana de är, understryker viklen av att vi tar itu med dessa problem. Jag är verkligen glad alt jordbruksministern sade atl han far seriöst på dessa problem och att man ämnar föreslå att förstärkta resurser ställs till förfogande. Men Jag för välsäga som min företrädare här i talarstolen, John Andersson, atl det för inte stanna vid ord utan det måste bli handling. Vi ser fram emot vad de förstärkta resurserna kan innebära, när budgeten kommer i Januari. Mycket folk ute i kommunerna väntar med spänning på samma sak.

Nr 21

Måndagen den 5 november 1979

Om sysselsättningsproblemen I Nyköpingsregionen

Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN:

Herr falman! Jag vill bara erinra om att det inte är jag som har talat om förstärkta resurser utan all det är interpellanten. Vad jag har sagt är atl frågan bereds i Jordbruksdepartementet och aft den kommeratt redovisas i samband med regeringens budgetproposition.

HANS PETERSSON i Hallstahammar (vpk):

Herr talman! Jordbruksministern har också talat om förstärkta resurser. Han säger i interpellationssvaret att i avvaktan på beslut om den slutliga hanteringen vid SAKAB "är del nödvändigt att organisationen och resurserna för insamling och omhändertagande av avfallet byggs ut. Så sker också f n."

Detta uttalande tolkar jag så att man verkligen håller på att få fram rejäla anslag för denna verksamhet.

Jordbruksministern ÄNDERS DAHLGREN:

Herr talman! I fråga om det som har citerats är vi helt överens.

Överiäggningen var härmed avslutad.

§ 7 Om sysselsättningsproblemen i Nyköpingsregionen

Nr 21

Måndagen den 5 november 1979

Om sysselsättningsproblemen i Nyköpingsregionen

Jag vill erinra Anita Persson om att den dåvarande regeringen redan år 1975 tillsatte en arbetsgrupp för bevakning av sysselsättningsfrågor i Nyköping.

Den 29 juni 1978 bemyndigade regeringen chefen för kommunikationsdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda frågan om den civila pilolutbildningen. Utredningen överlämnade sitt betänkande till regeringen i augusti i år.

Utredningens förslag är aU den civila pilotutbildningen skall förläggas lill Ljungbyhed. Nyköping anges dock som ett av fyra möjliga lokaliseringsal-ternafiv. Arbetsgruppen för bevakning av sysselsättningsfrågor i Nyköping har arbetat fram ett förslag om hur den civila pilotutbildningen skulle kunna föriäggas till Fil flygflottilj. Förslaget innebär bl.a. att Nyge Aero och artilleriflygskolan, som f. n. är föriagda lill Brandholmens flygplats i Nyköping, flyttas över till Fil-området som ett komplement till pilotutbildningen.

Jag vill betona att regeringen självfallet är beredd att seriöst pröva förslag som kan komma från Nyköpingsgruppens sida om hur sysselsättningssituationen i området i framtiden skall kunna förbättras.

ANITA PERSSON (s):

Herr talman! Jag tackar arbetsmarknadsminisiern för svaret på min fråga.

Anledningen till attjag ställt frågan är den besvärliga arbetsmarknadssituation som uppstår i samband med F ll:s nedläggning. Den 10 april 1975 tillsatte dåvarande arbetsmarknadsministern en arbetsgrupp för bevakning av sysselsättningsfrågorna med anledning av F Il:s nedläggning. Försvarsutskottet skrev i betänkande 14, 1975, atf utskottet förutsatte att nämnda arbetsgrupp aktivt och förutseende skulle ta sig an sina viktiga uppgifter och att sysselsätfningsstimulerande åtgärder skulle förberedas och vidtagas inom de närmaste åren. Riksdagen beslöt också enligt utskottets förslag.

Emellertid har arbetsgruppens arbete i fyra och ett halvt år inte givit något resultat. Förutom de 550 arbetstillfällen som går förlorade på grund av F ll:s nedläggning kommer vid årsskiftet 1979-1980 ytterligare 130 arbeten att försvinna på grund av nedläggning av Farmeks slakteri i Nyköping.

Som framgår av arbetsmarknadsministerns svar ligger nu på regeringens bord ett betänkande om rekrytering och utbildning av flygförare till den civila luftfarten. En placering av flygskolan vid Fil skulle lösa en del av arbetsmarknadsproblemen i Nyköping samtidigt som den skulle hindra det tämligen omfattande resursslöseri som skulle bli resultatet om inte F Il-komplexet skulle komma till fortsatt användning.

Under de gångna åren har Nyköpings kommun varit aktuell vid ett tillfälle då def gällt skapande av nya arbetstillfällen, och det gällde då placering av ett mellanlager för använt kärnkraftsbränsle. Regeringen hade tre platser att välja på, varav en var Studsvik i Nyköpings kommun. Den gången placerade man av olika skäl arbetstillfällena i Oskarshamn.

Ytterligare ett skäl till placering av flygskolan vid F 11 är att det på sikt skulle ge utvecklingsmöjligheter för arméflygel och AB Nyge Aero. Man kan

nämligen inle bortse från den av armén nyligen startade utredningen om den framlida lokaliseringen av artilleriflygskolan. Skulle även den försvinna från Nyköping innebär det att även AB Nyge Aero skulle få ompröva sin verksamhet, vilket skulle få till följd att ytteriigare arbetstillfällen försvann.

Avslutningsvis vill jag fråga statsrådet om han anser att de resultat som hittills åstadkommits står i överensstämmelse med riksdagens klart uttalade krav på åtgärder för att stimulera sysselsättningen i Nyköping. Jag hade väntat mig ett mera konkret besked från statsrådet än jag fick i svaret.

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr talman! Det är klart att det uppstår en del problem, om man lägger ned en flygflottilj i en kommun av Nyköpings storlek. Vi har motsvarande svårigheter i Kalmar, och vi kommer att få dem i Västerås.

Jag skulle för Anita Persson vilja redovisa läget vid F II. Från början var det 148 civilanställda som, om inga åtgärder vidtogs, skulle bli arbetslösa - de militära placeras om på det sätt som är vanligt i militära sammanhang. Den 1 oktober var det klart med andra anställningar för 84 av dessa 148 personer. A v de återstående 64 har man lösningar för drygt 30 personer. Det återstår då 24. Det kan naturiigtvis bli besvärligt att klara upp den situationen, men jag hoppas att även det skall bli möjligt.

Jag vill gärna erinra om att arbetsmarknadssituationen i Sörmlands län -bilden är f ö. ganska likartad i andra län - har förbättrats under de senaste kvartalen. Vi kan Jämföra situationen i dag för en speciellt utsatt grupp -ungdomarna - med situationen för ett år sedan. Det finns ungefär 800 färre i beredskapsjobb i Sörmland i dag än för ett år sedan. Dessutom är det ett par hundra personer färre som står i kö för ett arbete. Arbetslösheten har alltså minskat med i stort sett 1 000 personer.

Läget på den öppna arbetsmarknaden har alliså förbättrats, och det bör vi också väga in i den här diskussionen.

Nr 21

Måndagen den 5 november 1979

Om sysselsättningsproblemen i Nyköpingsregionen

ANITA PERSSON (s);

Herr talman! Det är inte bara nedläggningen av F II och Farmek som är bekymmersam för Nyköping. Ett av ett de största företagen i Nyköping är Studsvik Energiteknik AB. Bolaget har i dag svårigheter, dels på grund av de otillräckliga resurser som tillförts det av statsmakterna, dels på grund av den ovisshet som f. n. råder på kärnenergins område.

I juni månad beslöl riksdagen all nya slatliga utvecklingsbolag skall bildas inom tre tekniska områden, bl. a. energiteknik. I näringsutskottets betänkande 1978/79:60 sägs, att vid tillskapandet av det nya utvecklingsbolaget för energiteknik bör de resurser som finns vid Studsvik Energiteknik tillvaratagas och Studsvik tillförsäkras möjligheter till nära samarbete med det nya bolaget. För att förverkliga de av statsmakterna uttalade inteniionerna alt tillvarataga Studsviks resurser skulle en förläggning av det nya bolaget till Nyköping vara ett steg i rätt riktning.

En placering av den civila pilotutbildningen vid Fil och det nya

Nr 21

Måndagen den 5 november 1979

O/n ungdomsarbetslösheten

utvecklingsbolaget för energiteknik i Studsvik skulle kunna lösa en del av de arbetsmarknadsproblem som gjort sig gällande i Nyköpingsregionen, där ca 2 000 arbetstillfällen har bortfallit sedan 1976, inberäknat nedläggningen av F 11 och Farmek.

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr talman! Det är väl riktigt att vi befinner oss i ett osäkert tillstånd när det gäller kärnenergin i vårt land, men den saken får vi ta upp i senare debatter, särskilt närvi haft den folkomröstning som vi nu harenatsomkring. Självfallet bör man utnyttja Studsviks resurser, def tror Jag att Anita Persson och Jag har samma uppfattning om. I vilken grad och med vilken inriktning det skall ske för naturligtvis diskuteras i sitt sammanhang.

Jag vill gärna tillägga, herr talman, att Jag kommer att följa den här frågan om pilolutbildningen. Det finns ett förslag, som jag sade, om Ljungbyhed, men Nyköping har också varit med i den prövning som har ägt rum i utredningen. I kommunikationsdepartementet kommer man att se på remissvaren, och vi skall naturligtvis också anlägga en helhetssyn och tänka på sysselsättningsaspekter och regionalpolitiska hänsynstaganden över huvud taget. Den frågan får vi också återkomma till.

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN erhöll ordet för alt besvara Tommy Franzéns (vpk) den 15 oktober anmälda interpellation, 1979/80:14, och anförde:

Herr talman! Tommy Franzén har ställt ett antal frågor till mig kring ungdomsarbetslösheten. För det första önskar han en redovisning av hur regeringen förklarar ungdomsarbetslösheten och den långsiktiga målsättningen för ungdomens sysselsättning. Vidare frågar han om regeringen kommer att söka motverka att ungdomslönerna sänks i förhållande till övriga löner. Slutligen frågar Tommy Franzén om regeringen är beredd upprätta ell åtgärdsprogram för ungdomens sysselsättning bl. a. med ökat bostadsbyggande och utbyggd social service samt vilka andra åtgärder som kommer att vidtas i samma syfte.

Jag har tidigare redogjort för min syn på ungdomsarbetslösheten och åtgärder för atl motverka denna. Eftersom jag i likhet med Tommy Franzén anser atl detta är en mycket allvariig fråga finns det all anledning att här i kammaren hålla ämnet aktuellt.

Det finns flera orsaker till de under 1970-talet ökade arbetsmarknadsproblemen för unga. Vi har haft stora strukturella förändringar i näringslivet som inneburit att naturliga ingångsjobb har försvunnit. Vi har också under de senaste åren haft en mycket djup lågkonjunktur som ytterligare försvårat möjligheterna för de nytillträdande på arbetsmarknaden. De lediga arbetena har varit få, och unga utan yrkesutbildning och erfarenhet har då haft svårt att få de tillgängliga arbetena. Ytteriigare orsaker som Jag vill peka på är bristande samverkan mellan skola och arbetsliv, en ökad internrekrytering och i en del fall mindre realistiska önskemål från både arbetsgivare och arbetssökande.

Regeringens målsättning när det gäller ungdomens sysselsättning är densamma som för andra, dvs. att alla som önskar ett arbete också skall kunna få del. För ungdomarnas del gäller att de skall erbjudas arbete, utbildning eller praktik, och det är en målsättning som riksdagen uttalat sig för. I regeringsförklaringen har aviserats ytterligare insatser i delta syfte.

För att komma närmare målet arbeie åt alla har en lång rad åtgärder vidtagits av både kortsiktig och långsiktig karaktär. Skolans kontakter med arbetslivet byggs uf genom bl. a. SSA-rådens medverkan. Försök pågår med flera former av varvad utbildning, och ett förslag till gymnasial utbildning i företag har underställts parterna på arbetsmarknaden för synpunkter. Målsättningen är att alla ungdomar skall ges möjlighet lill en gymnasial utbildning utformad efter ungdomarnas behov.

Vi har i hög grad betonat utbildningens centrala roll. Detta beroende på atf alla erfarenheter visar att ungdomar utan yrkesutbildning drabbas hårdast av arbetslöshet. Tommy Franzén konstaterar också i sin interpellation att tillgången på lediga Jobb som inte kräver yrkesutbildning är begränsad. Det måsle då vara naturiigt att ge ungdomar en sådan utbildning atl de kan söka den stora gruppen lediga arbeten.

En förutsättning för att vi skall kunna hålla tillbaka arbetslöshet och sysselsättningsproblem är att vi har en ekonomi i balans och elt konkurrenskraftigt näringsliv. Vi har nu ett läge med väsentligt högre efterfrågan på personal än för ett år sedan. Detta har också givit utslag i minskad arbetslöshet, nedgång i antalet ungdomar i beredskapsarbeten och ökad sysselsättning. Alltför många ungdomar har dock fortfarande stora problem att finna ett arbeie, och därför beslutade regeringen redan i våras att under hösten och vintern 1979-1980 utvidga de redan tidigare kraftiga insatserna för att stödja ungdomar. Försöken med individuellt varvad utbildning fördubblas således, de förhöjda statsbidragen för beredskapsarbeten bibehålls och särskilda introduktionskurser bedrivs f n., för att ta några exempel.

Vi kommer noggrant alt följa utvecklingen under den närmaste tiden för atf snabbt kunna förstärka åtgärdsarsenalen om så behövs. Samtidigt skall vi i samarbete med arbetsmarknadens parter, AMS och skolöverstyrelsen sätta oss ned och resonera om hur yrkesutbildningen skall kunna förbättras.

Tommy Franzén framhåller i interpellationen atl ett ökat bostadsbyggande och utbyggnad av barnomsorgen skulle kunna underiätta för de unga att få arbete. Jag håller med om detta och vill i det sammanhanget betona alt ett flertal åtgärder vidtagits bl. a. för att vidga bostadsbyggandet. Så har t. ex.

Nr 21

Måndagen den 5 november 1979

Om ungdomsarbetslösheten

TOMMY FRANZÉN (vpk):

Herr talman! Det är nu åter dags att i riksdagen diskutera problemet med den höga ungdomsarbetslösheten. Situationen skiljer sig inte väsentligt från vad som gällde när vi förra året eller för två år sedan diskuterade dessa problem.

Det är fortfarande en hög arbetslöshet bland ungdomar, trols alt regeringen säger sig ha vidtagit åtgärder för atl lösa problemen på detta område. Det är tydligt alt de åtgärder som vidtagits inte har varit de rätta. Satsningar som gjorts har inriktats på beredskapsarbeten och arbetsmarknadsutbildning. Ätt direkt angripa orsakerna till ungdomsarbetslösheten har inte förts på tal annat än från vänsterpartiet kommunisterna.

För två år sedan hade Jag en debatt här i kammaren med dåvarande arbetsmarknadsminisiern Per Ahlmark. Han sade vid det tillfället aft de då gjorda insatserna skulle ge effekt. Någon sådan effekt att de kunnat göra slut på eller i väsentlig grad minska ungdomsarbetslösheten har de tydligen ändå inte haft. Det kan vi klart utläsa ur arbetsmarknadsstatistiken. Den arbetsmarknadsminister vi hade förra året hänvisade till i stort sett samma åtgärder Då sade Rolf Wirtén aft de beslutade åtgärderna, såsom förstärkt arbetsförmedling, arbetsmarknadsutbildning och praktikarbeten, på kort sikt har stor betydelse.

En av de orsaker som anges när det gäller ungdomsarbetslösheten är de strukturella förändringarna i näringslivet och en under de senaste åren djup lågkonjunktur. Nu är det dags, tyckerjag, att avliva myten om att den kris som kapitalismen genomgått skulle vara en av de två orsakerna till ungdomsarbetslösheten. Redan undertidigareårdå vi hade högkonjunkturer och s. k. övervinster i bolagen fanns det en betydande ungdomsarbetslöshet. Denna är hög också i dag även om en klar förbättring inträtt i vårt kapitalistiska näringsliv. Trots att bolagen, framför allt de stora bolagen, nu redovisar delbokslut med betydande vinstökningar, så vel vi att det är Just i dessa bolag som antalet jobb minskar och att ungdomarna därigenom alltså utestängs från jobb. Orsaken lill minskningen av antalet jobb är alltså inte dålig lönsamhet utan kraven på ännu högre lönsamhet. Detta driver fram nya automatiseringaroch rationaliseringar, som i sin tur skapar arbetslöshet. Det är detta som är huvudorsaken till arbetslöshet över huvud laget. Det är det ekonomiska systemet som bygger på vinstmaximering som sparkar undan människor ur produktionen eller slänger för dem som vill in.

11976 års valrörelse gick folkpartiet fram med en paroll om atl ungdomarna

skall garanteras arbete, utbildning och praktik. Den parollen står väldigt lågt i kurs eftersom man inte kunnat infria det generösa löftet. Egentligen har det inte infriats till en enda bit. Ändå fortsätter folkpartiet, fortfarande i regeringsställning, att använda denna bluffslogan. Eller har folkpartiet nu funnit på hur detta löfte skall infrias? I så fall vore det bra med ett besked på den punkten.

Arbetsmarknadsministern säger i sitt svar, att regeringen i regeringsförklaringen har aviserat ytteriigare insatser. Jag måste ställa frågan: Vilka är dessa ytteriigare insatser som avses? Är det ett nytt 18-punktsprogram som inte ger ett enda nytt arbete, eller är det nya miljarder till bolagen utan atl det ställs krav på alt delta skall ge jobb, eller blir det kanske ett 36-punktsprogram den här gången?

Beträffande den långsiktiga målsättningen har arbetsmarknadsministern inte redovisat hur nya jobb skall skaffas fram - för det är faktiskt nödvändigt atl nya jobb skapas, som ersätter dem som näringslivet rationaliserar bort, om del skall bli slut på arbetslösheten. Det kan väl inle vara så, atl regeringen som långsiktig målsättning endast har i perspektiv att bygga ut kontakterna mellan skola, samhälle och arbetsliv. Del är visserligen en angelägenhet, men det skapar knappast några nya jobb.

SSA-räden kan fylla en liten funktion i relationerna mellan skolan och arbetslivet, men det förefaller som om regeringen tror atl de är något "sesam, öppna dig".

Regeringen betonar i hög grad utbildningens roll. Men den är trots denna betoning inte utbyggd pä en rad områden, t. ex. närdet gäller utbildningen av personal till daghem och fritidshem. Inte ens med dagens låga utbyggnadstakt räcker utbildningen till. Inte heller är det brist på sökande lill den utbildningen. Felet ligger i att resurserna inle har skapats för alt ge tillräckligt många chansen att få en sådan utbildning. Felet är regeringens, trots att man säger sig ha en långsiktig plan.

Frågan om utbildning för dem som inte får jobb är inte så enkel som arbetsmarknadsministern försöker göra gällande. Det finns många ungdomar som helt enkelt inte klarar av att fortsätta med utbildning i skolan. De anser att det räcker med de nio år som de redan har klarat av. Delta kan dels bero på att ungdomarna är skoltrötta även om de klarat sig bra, dels på att de upplever skolan som en institution som sorterar ut dem som inte klarar kraven. Betygshets och individualistiskt skapande gör att många elever, särskilt arbetarbarn och arbetarungdom, inte får uf av skolan vad de borde få. Därför löser man inte problemen genom alt "ge ungdomar en sådan utbildning att de kan söka den stora gruppen lediga arbeten". Detla citat är inte mina ord, för jag kan inte se den stora gruppen lediga arbeten. Jag vill här ställa frågan till arbetsmarknadsministern: Var finns den stora gruppen?

Jag skulle vidare vilja fråga arbetsmarknadsministern: Hur många genomgår den fördubblade varvade utbildningen? Det var länge sedan regeringen pratade om denna form första gången, men det har, vad jag kan förstå, inte blivit så många varvade utbildningar. Vari ligger problemen? Är det kanske på så vis att företagen inte ställer upp i den mån som regeringen vill?

Nr 21

Måndagen den 5 november 1979

Om ungdomsarbetslösheten

Nr 21

Måndagen den 5 november 1979

Om ungdomsarbetslösheten

Det är bra att Rolf Wirtén, både som talesman för regeringen och för folkpartiet, säger nej till moderaternas tankegångar om hur ungdomarna skall få Jobb, nämligen atl göra dem så billiga i drift som möjligt för att de därmed skall bli attraktiva. Jag anser atl det förslag som moderaterna lanserade i valrörelsen, även om det inle är nylt, innebär ett diskriminerande system. Erfarenheten visar också alt sådana åtgärder inte hjälper. Låt mig ta ett exempel. Inom elinstallalionsområdet är det i Stockholm brist på utbildad arbetskraft, dvs. det fordras fler som har fullgjort två år pä gymnasium och ett år i praktiskt arbete. När läriingarna kommer ut från gymnasiet efter sina två år och skall ha ell års praktisk utbildning på företagen, då får de inte dessa jobb. Då blir många ställda utan sin fortsatta utbildning, trots att de är mycket billig arbetskraft. Del är rikligt att det är parterna på arbetsmarknaden som förhandlar, men en regering har faktiskt en möjlighet att påverka, allra helst en regering som är så dominerad och styrd av moderater.

Jag nämnde i min interpellation att en ökning av bostadsbyggandet skulle ge många nya jobb och därmed underlätta för ungdomen atf komma ut i produktionen. Ett byggjobb ger ungefär två jobb i annan industri. Därför är just byggnadsindustrin ett bra exempel på vad man kan salsa på för att skaffa jobb. Även Rolf Wirtén håller med om detta. Varför satsar då inte regeringen på en rejäl utbyggnad av bostäder? Bostadsministerposten är Ju en av de statsrådsposter som folkpartiet innehar. Vi kan ju notera att det i dag inte byggs mer än ca 55 000 lägenheter. Det är en botlennotering. En ökad igångsättning i år i jämförelse med 1978 är inget bra facit för folkpartiet. Del var t. o. m. en högre igångsättning under den första trepartiregeringens tid.

Vad har arbetsmarknadsministern för kommentar till den fidsinställda bomb som, om inget görs, enligt OECD riskerar att explodera framåt 1990-talet? Den aren stor fara, inle bara i Sverige utan i hela västvärlden. Och här hjälper del infe att bara ställa förhoppningar till eft konkurrenskraftigt näringsliv, fördel är med andra länder i västvärlden som denna konkurrens skall ske, i varje fall enligt regeringen. Om det skulle vara på det viset att ungdomen får jobb och företagen blev konkurrenskraftigare i Sverige, skulle det då inte innebära att ännu fler ungdomar skulle bli arbetslösa i andra västländer?

Den tes som borgarregeringen hela tiden hänvisar till, nämligen den om en ekonomi i balans, kommer inte atl ge de jobb som erfordras. Det fordras däremot en speciellt inriktad politik som skapar en helt annan marknad, en marknad som inte är lika exportberoende som den regeringen värnarom, för den marknaden har redan slagit ut alldeles för många.

kommer vi att träget fortsätta alt försöka finna formerföratt förbättra lägel på arbetsmarknaden för dem som har svårigheter alt komma in på den. Dit hör otvivelaktigt just ungdomsgruppen, som är en av de allra viktigaste målgrupperna för vårt arbete. Och därför kvarstår vårt löfte från 1976, som Tommy Franzén försökte nedvärdera litet. Vi menar atl del är något väsentligt i det politiska arbetet i Sverige att ge ell erbjudande om arbete, praktik eller utbildning åt varje ung människa. Det är en rättighet som hon skall kunna kräva av samhället att få uppfylld.

Jag tror inte att våra åtgärder har varit felaktiga. Om man Jämför svensk arbetsmarknad och ungdomars sysselsätlningssituation i detta land med andra länder, så finner man att vi otvivelaktigt har klarat dessa problem betydligt bättre än man har gjort på andra håll. När man haft en ungdomsarbetslöshet på ca 10% i jämförbara länder har vi haft ca 5%. Vid internationella jämförelser visar det sig alltså atl trots de väldiga strukturproblem vi har haft, den långa och sega lågkonjunktur vårt land har genomkämpat, så har vi ändå hållit sysselsättningen uppe på ett förhållandevis bra sätt.

Men man kan inte plocka uf en av dessa åtgärder, som Tommy Franzén gjorde när han tog upp SSA-råden, och hävda att regeringen tror att den skulle vara ett "sesam, öppna dig". Det har vi aldrig sagt. Skall vi komma till rätta med dessa svårigheter måste del bli fråga om en mängd olika åtgärder som samverkar. Det är inle ett enda radikalmedel som hux flux löser ungdomsarbetslösheten. Låt oss vara överens om del, Tommy Franzén, annars blir det alldeles fel.

Det är inle så enkelt som vpk ofta gör del i debatten. Vpk säger bara atl det är kapitalismens fel och att om man bytte samhällssystem skulle allting vara borttrollat. Då hade vi inga ungdomar som sökte jobb, inga ungdomar som kände sig vara på fel plats på arbetsmarknaden. Del där är naturiigtvis ett luftslott som inle tål den minsta konfrontation med verkligheten. Jag skall inte låta mig ledas in i den debatten, de önsketänkandena kan Tommy Franzén och andra få leva med. Vi får nog föra ett mera vardagsnära resonemang om hur man skall finna konstruktiva lösningar för att skapa sysselsättning åt ungdomen.

I det sammanhanget tror jag det är viktigt att man tar fasta pä delta med utbildning. Det är ändå så, som Tommy Franzén mycket riktigt påpekar i sin interpellation, aft de ungdomar som i första hand får svårigheter, som i första omgången slås ul, är de som saknar utbildning och arbetslivserfarenhet. Det gäller särskilt de yngre grupperna. Därför har Jag alltsedan jag blev arbetsmarknadsminister väldigt hårt drivit linjen all man skall varva utbildning och praktik.

Tommy Franzén frågade hur det har blivit med det. Jo, vi har försöksverksamhet i gång-del tror jag Tommy Franzén väl känner till -och vi beslöt att dubblera den vid det senaste tillfället frågan diskuterades här i riksdagen.

Jag tror också aff Tommy Franzén är medveten om alt vi i arbetsmarknadsdepartementet och utbildningsdepartementet i samråd nu har arbetat

Nr 21

Måndagen den 5 november 1979.

O/n ungdo/nsar-betslösheten

Nr 21

Måndagen den 5 november 1979

Om ungdo/nsar-betslösheten

fram ett förslag om en gymnasial företagsutbildning som just lar sikte på de ungdomar som lämnar grundskolan eller hoppar av i gymnasieskolan. Det är ett ganska stort antal ungdomar, och jag skulle vilja påstå att det är de mest känsliga grupperna, alltså 16-18-åringarna. Förslaget innebär alt dessa 15 000 per årskurs kan få ett bättre erbjudande inom gymnasieskolan med mera praktikinslag, mera direktverksamhet ute på arbetsplatser, det må gälla industri, servicenäringar eller hantverk. Efter alt förslaget har varit ute på remiss skall vi resonera vidare om hur det skall utformas på bästa sätt. Min förhoppning är atl vi skall kunna lägga fram ett förslag för riksdagen under vintern eller våren 1980 och att vi också skall vara i gång med en förbättrad utbildning på detta område under läsåret 1980/81. Därigenom kommer vi att ytteriigare ha anpassat gymnasieskolan i den riktning som Tommy Franzén efteriyste.

Låt mig vidare säga att det är helt klart atl det centrala och avgörande när del gäller de åtgärder för att skapa nya arbetstillfällen som Tommy Franzén efterlyste är atl man kan få lill stånd en samverkan mellan den ekonomiska politiken och närings- och arbetsmarknadspolitiken. Lyckas det, då kommer det också atl växa fram nya industrier och skapas nya arbetstillfällen på samma sätt som skett under del senaste kvartalet, vilkel vi har kunnat konstatera. I det sammanhanget vill jag gärna peka på atl om vi jämför siffrorna för september 1979 med dem för september 1978, så kan vi notera en minskning av arbetslösheten med 7 000 och en nedgång i antalet beredskapsarbeten med 4 800. Om man lill detta lägger den uppgång som skett i fråga om arbetsmarknadsutbildning, så kan vi konstalera att sysselsättningsläget förbättrats genom ett tillskott med nära 9 000 Jobb.

Det är en fortsatt samverkan mellan de här politiska områdena som kan få till resultat att vi hävdar det svenska näringslivets konkurrenskraft gentemot andra länders, och del är i sin tur en förutsättning för att vi skall kunna trygga sysselsättningen i Sverige.

Herr falman! Tommy Franzén sade att det egentligen bara är vpk som känner ansvar närdet gäller frågan om ungdomens sysselsättning. Jag roade mig med att la fram arbetsmarknadsutskottets senaste betänkande, i vilket dessa frågor har diskuterats och där bl. a. redovisas en sammanfattning av de förslag vpk framför i det här avseendet genom sin motion 339.

Det krav som vpk lill alt börja med framför i sin motion är att regeringen skall vidta åtgärder som garanterar alla ungdomar arbete, praktik eller utbildning. Del kravet verkar bekant for mig.

Det andra kravet gäller alt ungdomsavdelningar vid arbetsförmedlingarna skall införas. Till det vill jag säga att vi givit arbetsmarknadsverket en större resursförstärkning än någon gång tidigare under hela 1970-talet, nämligen 350 nya tjänster mot i genomsnitt 200 tidigare år. Arbetsmarknadsverket har sedan, som Tommy Franzén vet, atf självt besluta om fördelningen av dessa tjänster inom verket. Vill man avdela personal för ungdomsförmedling är delta helt O. K., och vi har från regeringens sida betonat att sådant förmedlingsarbele skall prioriteras.

Vpk:s tredje krav äratt lokala åtgärdsprogram mot ungdomsarbetslösheten

skall utarbetas i kommuner och landsting. Regering och riksdag har ingen motsatt uppfattning när det gäller det kravet. Många kommuner arbetar redan med sådana åtgärdsprogram. Jag kan hänvisa exempelvis till Malmö kommun, men också många andra kommuner arbetar just på del här sättet.

Ett fjärde krav gäller atl statsbidrag lill lönekostnader skall utgå med 100 % vad gäller statliga, kommunala och landstingskommunala beredskapsarbeten. Det är ett märkligt krav, Tommy Franzén. En sådan åtgärd skulle innebära att kommunerna utöver att de finge statsbidrag med 100 % till lönerna också skulle få tillbaka skatteintäkterna för den arbetsinsats som görs. Kommunerna skulle alltså tjäna på det här statsbidraget. Något sådant skulle jag inte tro atl riksdagen vill ställa sig bakom, och det gjorde man inte heller när vpk-motionen behandlades.

Ytteriigare ett vpk-krav: Förslag till åtgärder utarbetas för att åstadkomma värvning av utbildning och praktik. Det är precis detta jag talat om så många gånger här i riksdagen, och jag har gjort det även i dag.

Slutligen framförs kravet att Delegationen för ungdomens sysselsättningsfrågor, DELFUS, utökas med representanter för fler organisationer än f n. som representerar ungdomen. Till detta är bara att säga alt naturiigtvis kan man diskutera hur DELFUS skall vara uppbyggd.

De krav jag nu återgivit är de som arbetsmarknadsutskottet uppfattat vara de centrala i vpk:s motion. Det är de åtgärder man föreslog i samband med behandlingen här i riksdagen av frågan om sysselsättningslägel för ungdomen, och jag må säga all det äratt ta munnen väl full när man sägeratt dessa åtgärder skulle lösa alla ungdomsproblem på svensk arbetsmarknad.

Nr 21

Måndagen den 5 november 1979

O/n ungdo/nsar-betslösheten

TOMMY FRANZÉN (vpk):

Herr talman! Förmågan att skriva ihop åtgärdsprogram är välutvecklad, men det är inte på grundval av den som regeringens insatser skall bedömas utan med hänsyn till resultatet av åtgärderna. Förmågan att begränsa och minska ungdomsarbetslösheten överträffas av oförmågan att skaffa flera nya jobb till ungdomen.

Jag tror atl det finns anledning att ägna särskilt ungdomsarbetslösheten stor uppmärksamhet. Viktigast av allt är då frågan om massiva insatser. Vi ser i dag de sociala följderna av bl. a. ungdomsarbetslösheten under 1960- och 1970-talen. Stora ungdomsgrupper är i dag utslagna och berövade allt hopp om ett arbeie och en ordnad tillvaro. Detta styrks också av den nyligen presenterade rapporten om ungdomarnas syn på dagens Sverige. Hela rapporten visar att situationen har försämrats mycket drastiskt och atf ungdomen alltmer föriorar hoppet om en ordnad framtid.

Samtidigt förekommer det en cynisk kampanj mot de arbetslösa och utslagna ungdomarna. Kampanjens främsta företrädare är Arbetsgivareföreningen och andra högerkrafter i vårt land. Ungdomarna är lata och arbetsovilliga, de föredrar att leva av arbetslöshetsunderstöd - delta är bara några av de lögner som ständigt återkommer, trots att de tillräckligt ofta har avslöjats som Just lögner. Jag tror atl Rolf Wirtén instämmer i min

Nr 21

Måndagen den 5 november 1979

Om ungdomsarbetslösheten

bedömning att det här rör sig om lögner.

Rolf Wirtén, som säkert har goda avsikter, har därför också en viktig uppgift atl inom regeringen verka för insatser av format, så att flera jobb skapas och ungdomsarbetslösheten begränsas.

Debattklimatet har dessutom knappast förändrats i gynnsam riktning i och med moderaternas valframgång med kraftigt ökad representation i regeringen som följd. Därför finns det all anledning att hela arbetarrörelsen med all kraft driver kampen mot ungdomsarbetslösheten. Ungdomen har aktiverat sig till kamp för sin rätt till arbete. De fackliga organisationerna har också mer handgripligt tagit upp frågan om ungdomsarbetslösheten. Den här kampen är nödvändig och del enda som kan förändra ungdomens villkor på arbetsmarknaden och vända utvecklingen åt rätt håll, åt vänster.

Beträffande frågan om friktionsarbetslöshet är Jag, herr arbetsmarknadsminister, rädd för att arbetslösheten faktiskt är större än vad som framkommer i statistiken. Friktionsarbetslösheten finns kanske inte alltid med i siffrorna. En undersökning som gjorts i Göteborg visar all fler ungdomar drabbas av arbetslöshet än vad som framgår av statistiken. Sociologiska institutionen vid Göteborgs universitet, som har gjort undersökningen, säger bl. a. att sociologerna från början hade samma uppfattning som många andra, nämligen, alt om 2 300 ungdomar går arbetslösa en månad och siffran ökar till 2 700 nästa månad, är antalet nytillkomna arbetslösa 400. Men det är fel. I själva verket kan antalet nytillkomna arbetslösa vara 1 000 eller 2 000. Detta gör kanske att den siffra som arbetsmarknadsministern tyckte var mycket fin, 5 % ungdomsarbetslöshet i Sverige Jämfört med ungefär 10 % för andra västländer, inte är så bra. Jag skulle vilja påstå - och det tyckte Jag arbetsmarknadsministern började med alt säga - att så fort det finns någon arbetslöshet är den för hög. 5 % arbetslöshet är då en skrämmande hög siffra.

Jag ställde frågan, vad det berodde på all den fördubblade försöksverksamheten inte blivit mera omfattande. Det gäller 400 i dag, såvitt Jag vel. Jag hade funderingar på om det berodde på att arbetsgivarna inte vill gå regeringen till mötes och släppa till platser. Jag fick inget svar.

Den andra frågan som Jag ställde i mitt förra inlägg var denna: Var är den stora gruppen lediga arbeten? Jag har inle kunnat finna den. Vi vet att det finns enligt statistiken en överrepresentation av s. k. lediga arbeten. Del har också klart avslöjats genom undersökningar.

Sedan var det fråga om vad vår motion 339 egentligen var värd, och det sades atl den skulle sammanfalla med folkpartiets förslag. Ja, grunden för motionen-något som arbetsmarknadsministern inte ville gå in på-är all den också lar upp en långsiktig planering som "måste innebära att samhället går in och skapar arbeten i nya industrigrenar, utarbetade efter de behov som gagnar den samhälleliga utvecklingen". Sedan ges en mängd exempel.

Detta har, till skillnad mot regeringens inställning, naturligtvis varit grunden för att man skall kunna skapa de andra delar som vi också tagit upp och som arbetsmarknadsministern refererat till.

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr falman! Jag skall bara kort replikera Tommy Franzén genom att säga, att del är Ju så i dag atl vi har fler verksamma ute på svensk arbetsmarknad än någon gång tidigare. Och det,herr talman, visar väl ändå-om nu inga andra statistiska uppgifter övertygar Tommy Franzén -att det skett en utveckling i positiv riktning av svensk arbetsmarknad under senare år.

Får jag möjligen också säga aU della med varvad utbildning hävdar Jag fortfarande är en riklig väg, och vi skall ju försöka ta vara på de erfarenheter som ges i dessa kommuner, där man har försöksverksamheten i gång. Men det stora tag som här kommer att tas är naturiigtvis införandet av den företagsinriktade gymnasieskolan, som jag talade om. Där för man i de mest känsliga tonårsgrupperna till stånd, hoppas jag, en utbildning som både skapar yrkeserfarenhet och ger den riktiga teoretiska utbildningen för att man skall stå stark på svensk arbetsmarknad.

När det gäller de statistiska uppgifterna slutligen, herr talman, så pekade Ju Tommy Franzén själv på ett område där det är en bristsituation i dag. Det är inte svårt atf finna andra sådana sektorer och andra regioner i vårt land där man i dag har svårigheter atl få fram arbetskraft. Därför måsle vi säga, alt visst har läget förbättrats under 1979, och min förhoppning är att del även skall vara så något kvartal in på 1980.

Nr 21

Måndagen den 5 november 1979

Om ungdomsarbetslösheten

TOMMY FRANZÉN (vpk):

Herrtalman! Jag skulle först vilja beröra något som jag infe hann med förra gången, nämligen detta med lägets förbättring denna månad i förhållande till förra månaden.

Det är Ju ingen ovanlighet att siffrorna går upp och ner litet grand månad för månad. Ibland beror del på ökade insatser i fråga om arbetsmarknadsutbildning eller beredskapsjobb, ibland beror del på au man minskar de här insatserna. Del kan ändå klart slås fast alt siffran 100 000 är ungefär den siffra som motsvarar genomsnittet år från år beträffande arbetslös ungdom. Då menar jag med arbetslösa också dem som har s. k. beredskapsarbeten, arbetsmarknadsutbildning eller någon annan form av arbetsmarknadspolitiska åtgärder bakom sig.

När Rolf Wirtén läser statistik och talar om alt vi har aldrig tidigare haft så hög sysselsättning i det här landet, så läser han statistiken på ungefär samma sätt som fan läser Bibeln. Det hela beror på atf vi har närmare 1 miljon deltidsarbetande i det här landet i dag, och det är klart att skrotar man 500 000 heltidsjobb och gör 1 miljon deltidsjobb av dem i stället, så för man 500 000 fler jobb att skriva in i statistiken. Men det ger inte människor fler jobb för del.

Sedan var det fråga om företagsulbildningen. Jag är inle så säker på alt den modell till företagsutbildning som det här har talats om är någon modell att eftersträva. Vi harju haft företagsutbildning förr i vårt land. Vi hade de gamla lärlingsutbildningarna. Vi hade dem som gick i olika former av företagsutbildning och som blev mer eller mindre klavbundna i de företag det gällde. Rätt tidigt i arbetarrörelsens historia ställdes krav på att ta bort den här

Nr 21

Måndagen den 5 november 1979

Om de handikappades situation på arbetsmarknaden

klavbindningen i utbildningen och i ställel lägga utbildningen under ett samlat samhälleligt mål. Det är ju det vi i stort har uppnätt. Men nu vill den borgeriiga regeringen återgå till det tidiga 1900-talets och det sena 1800-talets form av utbildning, enligt vad jag kan förstå.

För vår del är vi inte ett dugg trakterade av en sådan utveckling.

För tredje och sista gången vill jag fråga: Var är den stora grupp av lediga arbeten som arbetsmarknadsministern har pekat på i sill skriftliga svar? Förklara del för mig, för Jag har i varje fall hittills inte fattal var den är någonstans. Plocka fram den, om den nu finns! Jag har inte sett den någonslans.

I sitt förra inlägg sade arbetsmarknadsministern att när vi från vänsterpartiet kommunisterna diskuterar arbetsmarknadspolitik, tar vi ofta fram socialismen och säger att med den är allt frid och fröjd.

Nej, det säger vi inte. Det är fel. Det är ett påstående som icke stämmer överens med verkligheten och som får stå för Rolf Wirtén själv. Vad vi säger är att om socialismen tillämpas får alla människor möjlighet alt planera och skapa ett samhälle som ger arbete och utbildning åt alla människor. Det är inte på det viset alt vi då-som man gör i det nu rådande systemet -överiåter åt ett fåtal människor alt göra det och därigenom sätter hundratusentals människor på arbetslöshetens bänk. Socialismen byggs inte av elt fåtal utan den byggs av ett flertal, och det bör rimligen garantera att den också byggs för flertalets bästa.

§ 9 Om de handikappades situation på arbetsmarknaden

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN erhöll ordet för au besvara Tommy Franzéns (vpk) den 15 oktober anmälda interpellation, 1979/80:15, och anförde:

Herr talman! Tommy Franzén har ställt följande frågor till mig;

1. Delar regeringen uppfattningen atl varoch en skall ha rätt till ett arbete oavsett handikapp?

2. Har regeringen för avsikt att vidta åtgärder för att tvinga näringslivet alt anställa handikappade?

3. Är regeringen beredd att utarbeta en plan som innebär alt nya arbetstillfällen skapas inom produktionen av varor och tjänster i statlig och kommunal verksamhet?

4. Har regeringen för avsikt alt utvidga den arbetsrehabiliterande verksamheten i likhet med "Södertäljeförsöket"?

5. Har regeringen för avsikt att ställa ytterligare resurser till förfogande för au skaffa jobb ål handikappade?

De handikappade är en av de mest utsatta grupperna i samhället. De har stora svårigheter aft få arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Detta kan inle accepteras, eftersom målsättningen för vår sysselsättnings- och arbets-

marknadspolitik är arbete åt alla.

De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna för alt stödja människor med arbetshandikapp har under en följd av år byggts ut och förstärkts. Senast i mars i år beslutade riksdagen om betydande förstärkningar av olika stödåtgärder som syftar till au människor med arbetshandikapp skall kunna erhålla och behålla anställningar på den reguljära arbetsmarknaden. Riksdagen beslöt samtidigt om en ny organisation för yrkesinriktad rehabilitering. Den I januari 1980 kommer arbetsmarknadsinstitut att inrättas inom arbetsmarknadsverket. Deras verksamhet skall vara inriktad på att förbereda arbetssökande för arbeie eller utbildning men också på att anpassa arbetsplatserna efter de sökandes förutsättningar och behov.

Arbetsförmedlingen har under senare år förstärkts kraftigt, vilket bl.a. medfört ökade insatser för ungdomar och arbetshandikappade.

Den nya stiftelseorganisalionen för skyddat arbete börjar sin verksamhet vid årsskiftet.

Den halvskyddade sysselsättningen och arkivarbelet reformeras den I juli 1980.

Det är min uppfattning atf de beslutade reformerna kommer att ha stor betydelse för möjligheterna alt skaffa arbete åt handikappade. Vi har f. n. ell förbättrat konjunkturiäge med ökad efterfrågan på arbetskraft. Arbetsmarknadsverket genomför nu en kampanj som innebär en kraftansträngning för all placera sökande med arbetshandikapp. Minst en handikappad eller äldre sökande skall av arbetsförmedlingen anvisas arbete i varje förelag och hos varje myndighet som söker personal och som har anpassningsgrupp. Ger inle detta väntat resultat avser verket alt tillämpa främjandelagens mera tvingande regler.

Jag vill också i korthet ta upp det s. k. Södertäljeförsöket, dvs. den försöksverksamhet som sysselsättningsutredningen initierade i Södertälje kommun med speciella insatser för ungdomar med socialmedicinska arbetshandikapp. Den bedrevs under åren 1977-1978. Kommunen har från år 1979 utvidgat och permanentat verksamheten. Andra kommuner har tagit initiativ till likartad verksamhet, vilket jag finner mycket positivt.

I sammanhanget vill jag också framhålla alt AMS från den 1 Juli i år har medel för försök med s. k. fadderverksamhet för arbetshandikappade och ungdomar, vilken ger ytteriigare möjligheter att starta verksamhet enligt Södertäljemodellen. Jag kommer alt uppmärksamt följa dessa försök.

Till sist vill Jag peka på det som anförts i regeringsförklaringen om den fördelningspolitiska betydelsen av regional balans och sysselsäUningsmöJlig-heler i alla delar av landet. I regeringsdeklarationen slås också fast aU solidariteten kräver atl tillgängliga resurser i första hand satsas på utsatta grupper som handikappade och sjuka.

Nr 21

Måndagen den 5 november 1979

Om de handikappades situation på arbetsmarknaden

Nr 21

Måndagen den 5 november 1979

Om de handikappades situation på arbetsmarknaden

Jag skulle vilja påstå alt de är den mest utsatta gruppen.

De har inte bara stora svårigheter att få jobb på den "öppna marknaden", utan detta är i det närmaste omöjligt. Den s. k. öppna marknaden är stängd för de handikappade.

1981 har av Förenta nationerna proklamerats som det internationella handikappåret. Vore det inte dags aff en verklig avvecklingsplan för arbetslösheten för handikappade upprättades?

Den situation som har rått under en lång rad av år och som ser ut att fortsätta får inte accepteras längre. Vad som behövs är konkreta åtgärder för au fö ut alla handikappade på den öppna marknaden, men för det fordras all det skapas massor av nya jobb. Del är i längden enda chansen för denna åsidosatta grupp att få arbete. Att konkurrera med den "friska" gruppen av arbetslösa går alltså inte; del har erfarenheterna visat.

Arbetsmarknadsstatistiken månad för månad är en dyster läsning. Den visar inte på någon positiv förändring för de handikappades inträde på arbetsmarknaden. Trots uppgången på efterfrågan av arbetskraft - i statistiken - kan man inte utläsa att fier arbelsplaceringar kommit till stånd för de handikappade.

När Jag framställde interpellationen var siffran för augusti månad i år 28 136 arbetssökande handikappade, och det var bara 264 som fick jobb i den s. k. öppna marknaden. Det rörde sig om mindre än I 96. Ja, några hundra till fick Jobb inom den skyddade och halvskyddade verksamheten, men 26 597 fick gå hem igen ulan något Jobb.

För september månad i år är del ungefär likadant. 27 511 sökte Jobb, men bara 341 lyckades fö det, detta trots att länsarbetsnämnderna i flera län redan tidigare hade tagit till kraftigare åtgärder mot företagen på den s. k. öppna marknaden. 1 1/4 96 av de sökande lyckades fö Jobb den här gången. På samma säll kan man Jämföra med exempelvis september förra året. Då sökte 27 137 jobb, men bara 332 fick något. Statistiken visar dessutom inte hur länge dessa jobb räcker, men troligen är fler av dessa människor återigen arbetslösa.

Om man även räknar med dem som erhåller sysselsättning i halv- och helskyddad verksamhet, så stiger den totala siffran för dem som erhållit jobb ända upp till 3 96. Del betyder au 97 96 av alla handikappade arbetssökande hela tiden ställs utanför. Är del en utveckling som vi kan acceptera? Nej, Jag tror inte helleratt Rolf Wirtén vill acceptera detta, men det är bara på det viset att den borgeriiga regeringen inte vill ta till de åtgärder som verkligen krävs för atl råda bot på situationen. Ni värnar om företagens frihet och snackar om atf ekonomin måste förbättras, men när de handikappades rätt till jobb kommeri konflikt med förelagens frihet,ja, då ställer ni de handikappade åt sidan.

De handikappades situation på arbetsmarknaden är så katastrofal au det fordras alldeles särskilda insatser för att lösa dessa frågor. När i siort setl en på hundra arbetssökande handikappade får jobb på den reguljära arbetsmarknaden, borde detta resultera i kraftåtgärder. Den debatt som drivs i dessa frågor kommer främst från de handikappades egna organisationer. Den

debatten borde flera vara med i.

Vi upplever nu att närmare 300 000 är förtidspensionerade. Med den ökningstakt som hittills varit skulle vi komma att hamna i en situation med omkring 450 000 förtidspensionärer 1985. Denna utveckling för inte komma till stånd.

Förtidspensionen är ett viktigt och nödvändigt inslag där den är befogad av medicinska eller andra skäl. Men den har tyvärr blivit elt instrument för att få bort en slor del av handikappade från de arbetssökandes sida. Man har gett förtidspension i ställel för att verka för alt skaffa jobb, och det är här som det finns anledning till besk kritik. Del är inte fråga om införande av starkare restriktioner när det gäller beviljandet av förtidspensioner, utan den som är i en sådan situation atl han eller hon måsle ta emot förtidspension skall ges goda villkor för att kunna leva vidare.

Men när förtidspensioneringen tas till som en följd av att arbetsmarknaden ställer krav som är för höga för arbetskraften,då måste det till eU stopp. Det är speciellt utmanande när unga handikappade människor förtidspensioneras i stället för atl ges ett Jobb. Det rör sig om ungefär 2 000 sådana fall varje år. Tänker regeringen låta delta förhållande fortsätta? Om inte, vad tänker ni vidta för konkreta åtgärder för alt förhindra atl allt fler unga handikappade förtidspensioneras varje år?

Handikappförbundens centralkommitté (HCK) har krävt alt all förtidspensionering av de unga skall upphöra. Kravet kan förefalla drastiskt, men kommittén anser att ingen ung handikappad människa får lämnas åt sitt eget öde genom all förtidspensioneras. Att lämnas lill passivitet och isolering till följd av Just förtidspensioneringar något som måste förhindras. HCK kräver att man skall göra aktiva insatser för alla unga handikappade med sikte alt ge dem ett så hyggligt liv i arbetslivets gemenskap som det någonsin är möjligt. Därför har HCK också krävt handikappgaranti för ungdomar. Det innebäratt man i stället för pension skall ge handikappade ungdomar garanti till flerårig arbetslivspraktik. Om vederbörande infe vill eller kan ta arbetslivspraktiken i anspråk på den reguljära arbetsmarknaden, skall de åtminstone ges rätten till en plats i dagcenterverksamhet med social träning och aktivitet som kan lägga grunden för en senare yrkesmässig rehabilitering. Jag vill ställa den konkreta frågan till arbetsmarknadsministern: Kommer regeringen att ställa upp på de handikappades krav i den här delen och vidta de åtgärder som HCK kräver?

Beträffande de frågor jag ställde i interpellationen måsiejag uppenbarligen återkomma med förtydliganden. På frågan om regeringen har för avsikt alt tvinga företagen att anställa handikappade svarar arbetsmarknadsminisiern att arbetsförmedlingen under senare år förstärkts kraftigt. Det kan med rätta konstateras att arbetsförmedlingarna ändå inte förstärkts tillräckligt. Kritiken kommer från bl. a. arbetsförmedlarna själva. De hinner inte med att arbeta med de arbetssökande i den grad som erfordras för atl hjälpa dessa till en möjlig anställning. Detta beror inle på låg aktivitet från arbetsförmedlarnas sida utan främst på atl det aren trög och svår marknad all Jobba med. Delar detta som gör att arbetsförmedlarnas tid inte räcker till. I samband med

Nr 21

Måndagen den 5 november 1979

Om de handikappades situation på arbetsmarknaden

Nr 21

Måndagen den 5 november 1979

Om de handikappades situation på arbetsmarknaden

riksdagsbehandlingen av propositionen om allas rätt till arbete i våras fanns del förslag om ytterligare förstärkning av arbetsförmedlingarna med 300 tjänster just för att dessa befattningshavare skulle ägna sig åt de handikappades problem, men det förslaget gick ni emot. Jag måste ställa frågan: Anser arbetsmarknadsministern att arbetsförmedlingarna har tillräckliga resurser för att kunna möta de handikappades speciella krav?

Arbetsmarknadsministern erinrar vidare om att arbetsmarknadsverket nu genomför en kampanj för att placera sökande med s. k. arbetshandikapp. Det rör sig om en mjuk kampanj, skulle jag vilja påstå, som tyvärr inle ställer kraven högre än att "minst en handikappad eller äldre skall anvisas arbete". Tror arbetsmarknadsministern aU kvarstående 97 96 av de arbetssökande kommeratt erbjudas jobb, inte anvisning, genom denna kampanj? Kampanjen kan ge vissa positiva effekter, men det fordras fortfarande tvingande åtgärder mol förelagen, om vi skall få någon ordning på detta au ge de handikappade jobb.

Jag har heller inte av interpellationssvaret kunnat utläsa något svar pä frågan om regeringen är beredd att utarbeta en plan som innebär alt nya arbetstillfällen skapas inom produktion av varor och tjänster i statlig och kommunal verksamhet. Skall jag tolka det uteblivna svaret som ett bifall till eller ett avslag på förslaget om en sådan plan? Jag märker au arbetsmarknadsministern ser frågande ut. Jag tänker på den fråga som fanns med i min interpellation, om regeringen var beredd au utarbeta en plan som innebär att nya arbetstillfällen skapas inom produktion av varor och tjänster i statlig och kommunal verksamhet.

Slutligen får jag hoppas att Rolf Wirtén ger litet bättre besked här i debatten när del gäller dessa frågor än vad han började med att ge i det skriftliga svaret.

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr talman! Det är klart att den här debatten blir något likartad den debatt som Tommy Franzén och Jag nyss förde om ungdomssysselsättningen. Jag troratt vi båda är överens om att i botten på de här problemen ligger tillgången på nya jobb och möjligheten att erbjuda lämpliga Jobb.

Det är förvisso -Jag vidhåller del, herr talman - en klar uppgång i antalet lediga jobb på svensk arbetsmarknad. Detta går atf dokumentera med en rad olika uppgifter. Del har jag försökt göra i den föregående debatten, och jag skall inte upprepa del nu.

Vi har ett ökat antal lediga jobb, och del ger oss större förutsättningar att hjälpa de grupper, inkl. de arbetshandikappade, som har svårt att få fäste på arbetsmarknaden. Det är det som också har motiverat atl man just i det här skedet har gått på de företag där det finns anpassningsgrupper. F. n. finns det, tror jag, ca 5 000 sådana i vårt land. Där skall man placera åtminstone en s. k. arbetshandikappad. Det ger ett tillskott av motsvarande antal jobb som det finns grupper, dvs. ungefar 5 000. Det är, säger Tommy Franzén, ett alldeles för lågt mål. Men mot bakgrund av den statistik som Tommy Franzén redovisar i sin interpellation och som vi kan se motsvarigheter till under

tidigare år-både på 1960-och 1970-talet -är detta ett rätt ambitiöst mål. Jag tror att Tommy Franzén är beredd att erkänna att det är ganska bra om man klarar 5 000 placeringar på den öppna marknaden under den närmaste tiden. Det hjälper naturligtvis inle alla - det är jag medveten om. Det finns en rad gränsfall där man måste avväga om en placering på den ordinarie arbetsmarknaden eller i halvskyddad eller skyddad verksamhet är det riktiga. Jag tror inle Tommy Franzén är beredd atl förorda att man tar bort den skyddade verksamheten; han erkänner Ju alt man kan behöva förtidspension.

När det gäller utbudet av den skyddade verksamheten har riksdagen under senare tid fattat mycket vikliga beslut som Jag erinrar om i svaret till Tommy Franzén. Vi har ungefar 20 000 arbetsplatser inom stiftelsen Samhällsföretag. Det är inte någon liten arbetsmarknad. Vi har ungefar 15 000 placerade i halvskyddad verksamhet. Det är inte heller någon oväsentlighet i detta sammanhang. Sammantaget är det eft ambitiöst program vi arbetar med.

Jag är ändå beredd att säga att Sverige inför FN-året 1981 bör fortsätta all driva det här arbetet för alt ge de handikappade större möjligheter till en bra sysselsättning, det må vara på den ordinarie arbetsmarknaden eller i någon form av skyddad verksamhet. Passivitet är naturligtvis ett ont för dessa människor och någonting som vi med gemensamma krafter skall försöka förhindra. Jag vill dock inle instämma i vad Tommy Franzén sade i sin replik till mig, nämligen alt en förtidspension innebär en fullständigt passiv tillvaro, där man blir bortglömd och undanskuffad av samhället. Det finns sådana fall ' -jag är medveten om det. Men på det sättet bör det icke fungera. Vi bör kanna ansvar även för dem som har fött sin pension. Det är en annan del av våra akliviieier, att finna former för att göra deras tillvaro mänsklig och ge dem möjlighet att uppleva gemenskap i olika avseenden. Det för inte vara likhetstecken mellan att bli pensionerad och att vara isolerad. Det är tvärtom så, att vi med andra medel måste försöka finna ett aktiverande utbud för de människor som fött pension - det må vara av ålder eller på grund av ett svårt handikapp.

Resursförstärkningen till ÄMS är naturligtvis viktig i detta sammanhang. Det har regeringen varit medveten om och har därför också satsat mycket på den i budgetpropositionen för 1979/80. Jag har sagt tidigare i dag att 350 tjänster är mer än vad arbetsmarknadsverket fått någon gång tidigare. Man har sedan inom verket möjlighet att fördela dem så att de kommerde grupper till del som bäst behöver förmedlingstjänsten. Ätt man gjort def visar den statistik som AMS själv presenterar. Man har avdelat en betydande del av sina förmedlare just förde handikappade och ungdomar. Inte mindre än 143 tjänster inrättades för den verksamheten enligt den statistik jag har fått la del av. Dessutom finns 17 specialistfjänster för döva och synskadade, som tillskapats under den senaste tiden. Inriktningen mot just de här grupperna verkställs alltså av arbetsmarknadsverket.

Herr talman! Med detta tror jag att Jag har kommenterat de frågor som Tommy Franzén reste.

Nr 21

Måndagen den 5 november 1979

Om de handikappades situation på arbetsmarknaden

Nr 21

Måndagen den 5 november 1979

Om de handikappades situation på arbetsmarknaden

TOMMY FRANZÉN (vpk):

Herr talman! I arbetsmarknadsstyrelsens handlingsprogram heter det om målsättningen:

"Handlingsprogrammet inriktas på ett övergripande mål. I varje företag och myndighet med anpassningsgrupp och rekryteringsbehov görs minst en anvisning av en äldre eller arbetshandikappad person under november/ december 1979."

Jag tror i motsats till arbetsmarknadsministern inle att def räcker med anvisningar. Erfarenheterna visar ju att def behövs tvingande åtgärder, t. ex. obligatorisk arbetsförmedling. Det innebär aft företag som söker folk inte skall ges möjlighet att fortsätta med att välja och vraka, som de hittills har gjort och som de kommer atf fortsätta att göra så länge de inte är tvingade att ta vad arbetsförmedlingen anvisar.

Nu finns den här möjligheten i främjandelagen, och när AMS går ut i sitt handlingsprogram och kräver hårdare tag ligger i bakgrunden aft man kan komma att ta fram främjandelagen. Def ärju ganska klart och tydligt alt man redan när främjandelagen logs år 1974 såg alt det behövs tvingande åtgärder för atf skapa arbeten åt de här människorna, men ännu i dag - drygt fem år efteråt - har den här paragrafen i främjandelagen om obligatorisk arbetsförmedling mig veterligt infe använts, i varje fall inte i någon större utsträckning och framför allt inte för aft skaffa jobb åt de handikappade.

Del är möjligt alt den här målsättningen i AMS kampanj, 5 000 arbelslill-fällen på öppna marknaden för handikappade, kan uppfyllas, men vi får då se de 5 000 i relation till hur många av de handikappade som egentligen skulle vilja ha ett arbete. Jag tror inte alt det bara är de här 27 000,28 000 eller 29 000 - talet varierar - arbetssökande som vill ha Jobb. Som handikapporganisationerna själva säger måsle det också bli slut på förtidspensionerandet. Det finns omkring 300 000 förtidspensionerade. O.K., alla är inte arbetssökande, alla skulle inte vilja ha elt Jobb, men en väsentlig del av dem strävar naturligtvis efter det. Inte minst gäller det alla de ungdomar som är förtidspensionerade; det rör sig kring 30 0000 000 som fortfarande tillhör ungdomsstadiet. Säkeriigen skulle de fiesta av dem hellre vilja ha jobb, om de fick den möjligheten. Jag håller med handikapporganisationerna om att det fordras kraftåtgärder här. Man för ta till det drastiska greppet att genom atl låta bli att förtidspensionera unga människor tvinga fram andra åtgärder för att de skall kunna komma ut på jobben.

När det gäller uppgången i antalet lediga platser, som Rolf Wirtén återkom till, vill Jag upprepa vad jag sade inledningsvis, nämligen att den tyvärr inte har gett något återsken i statistiken över sysselsättning ål de handikappade.

Jag ställde en fråga i interpellationen: "Har regeringen för avsikt att ställa ytteriigare resurser till förfogande för atl skaffa Jobb åt handikappade?" Arbetsmarknadsministern svarar i slutet av siu första anförande; "I regeringsdeklarationen slås också fast alt solidariteten kräver att tillgängliga resurser i första hand satsas på utsatta grupper som handikappade och sjuka."

Jag måste med anledning av detla föra frågan vidare: När nu regeringen har ökat de tillgängliga resurserna med närmare 1,5 miljarder kronor genom höjda skatter på sprit, vin, öl och tobaks varor-allt i namn av alkoholpolitiska åtgärder - kommer regeringen då att i solidaritetens namn satsa de pengarna på resurser för de handikappade och sjuka?

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr talman! Jag vill påminna Tommy Franzén om att riksdagen har fattal beslut om den obligatoriska platsförmedlingen. Den skall införas successivt allteftersom arbetsmarknadsverket finner praktiska möjligheter till det.

I den kampanj som vi här har diskuterat en stund och som syftar till att underdemånadersomålerstårav 1979 placera handikappade på arbetsplatser med en anpassningsgrupp framhålls också - och jag noterar att Tommy Franzén är medveten om detta - atl främjandelagen skall tillämpas för den händelse atf en sådan frivillig åtgärd inte lyckas. Jag tycker att det är en ganska klar fingervisning om att man menar allvar med sin strävan att nå resultat i dessa sammanhang.

När det gäller antalet förtidspensionärer tror jag att Tommy Franzén tog till litel för mycket. Antalet sådana i åldern 16-34 år var, enligt den sena.ste statistik som Jag har tillgänglig, 1977 ungefar 25 000. Om Jag uppfattade Tommy Franzén rätt sade han att deras antal skulle vara 30 000 - i själva verket är de alltså 5 000 färre.

Men den fråga som Tommy Franzén tar upp till debatt är i och för sig viktig -hur man skall förfara med dessa unga människor och om man verkligen kan acceptera en ökning av antalet förtidspensionärer i dessa åldersgrupper. Jag håller gärna med om alt det krävs en slark återhållsamhet i detta sammanhang. Jag vill dock med tillfredsställelse notera att förtidspensionärernas antal under senare tid faktiskt inle har ökat ulan snarare minskal i de lägre åldrarna. Visst har samhället särskilda motiv för alt vidta åtgärder till stöd för personer som har problem på arbetsmarknaden och som tillhör dessa åldersgrupper. Jag tycker fortfarande att sysselsättningsutredningens förslag om att införa en möjlighet till vilande förtidspension är värt alt arbeta vidare med. En del människor kan behöva den trygghet som det ger att ha en pension i botten när de skall våga sig ul på arbetsmarknaden och pröva om vingarna bär. Om försöket inte lyckas har personen i fråga ändå chansen att gå tillbaka till del trygghetssystem som en förtidspension ulgör.

När del slutligen gäller resurstilldelningen, herr talman, är det självklart att den budgetproposition som vi nu arbetar med inom regeringen får ge svaret på Tommy Franzéns frågor om vad det blir för möjligheter att öka anslagen till de handikappade. Jag vill ändå erinra om att den proposition som jag förelade riksdagen våren 1979 innehöll förslag om en dubblering av bidragsnivåerna i fiera avseenden, framförallt närdet gällde möjligheterna atl utrusta en arbetsplats så att den passar en arbetshandikappad. Också på flera andra liknande punkter föreslogs en betydande resursförstärkning för just de arbetshandikappade.

Nr 21

Måndagen den 5 november 1979

Om de handikappades situation på arbetsmarknaden

Nr 21

Måndagen den 5 november 1979

Om de handikappades situation på arbets/narknaden

Den fråga som Tommy Franzén reste och som gällde budgetåret 1980/81 får vi återkomma till i riksdagen under våren 1980.

TOMMY FRANZÉN (vpk):

Herr talman! Också Jag troratt vi lär fö anledning att återkomma med den frågan. Det är bara del alt resursförstärkningen antogs här i riksdagen förra veckan helt plötsligt, mera som en blixt från klar himmel än som en långsiktigt planerad åtgärd.

Jag vill anföra följande lilla citat uren ledare i tidningen Arbetsmarknaden nr 27 år 1979 under rubriken "Ta ansvar!":

"Kravet på att ställa upp bakom arbetsförmedlingen skall inte enbart riktas mot arbetsmarknadens parter. Lika viktigt är att de politiker som inte minst i årets valrörelse för ut paroller om 'arbete åt alla' och 'arbete ål handikappade' på motsvarande sätt tar sitt ansvar.

Politikerna har också möjligheler all se lill all de offentliga arbetsgivarna tar sitt ansvar för att de stolta parollerna skall ges konkret innehåll. Det kräver emellertid att man står kvar på barrikaderna också när de ibland impopulära besluten måste tas - och när de ekonomiska resurserna skall fram."

Det är en otvetydig uppmaning från ledarskribenten till politikerna - till Rolf Wirtén, till mig och milt parti och till alla andra i politiken -alt stå kvar på barrikaderna. Men är det inte ett problem i det sammanhanget för Rolf Wirtén? Rolf Wirtén försöker ändå, såvitt jag förstått, att göra så gott han kan i den nuvarande regeringen föratt förbättra situationen förde handikappade, men regeringen harju i regeringsdeklarationen gång på gång sagt alt man på den offentliga sektorn måste hålla igen. Finns det då inte en konflikt inbyggd i det här, mellan vad Rolf Wirtén här i dag framfört och det starka moderata inslaget i regeringen? Vi vet att Gösta Bohman i valrörelsen och även efter valrörelsen gått ut och i skarpa ordalag sagt att återhållsamhet inom den offentliga sektorn måste till. Men då riskerar man trots allt att de handikappade drabbas och att de därmed också ges minskat utrymme när del gäller atl komma till tals och alt få Jobb hos de offentliga arbetsgivarna över huvud taget. Det gäller alltså att stå kvar på barrikaden. Jag har förhoppningen atl Rolf Wirtén i budgetpropositionen visar att han står fast vid vad han i varje fall fört fram i valrörelsen, att försöka skapa någon mening åt parollen arbete åt alla.

Jag är inte överens med Rolf Wirtén när det gäller tagen. Jag är mera kritisk och ser kanske också mera till vad som skett inom det privata näringslivet då del gäller att anställa handikappade. Jag är alltså inte med på den mjuka linjen, utan jag är förespråkare för - och det har vi i vart fall haft tillräckligt lång tid på oss för att kunna mogna fram till -alt här måste vi ta till tvingande åtgärder för att kunna ge de handikappade jobb och för att de såväl som alla andra skall kunna känna sig som fullvärdiga medlemmar av def här samhället.

§ 10 Föredrogs och hänvisades Nr 21

''°'''8 Måndagen den

1979/80:4 till finansutskottet 5 november 1979

§11 Föredrogs men bordlades åter IJlrikesulskotlels belänkande 1979/80:1 Socialutskottets betänkanden 1979/80:2-5 och 9 Kulturutskottets betänkanden 1979/80:1-3 Jordbruksutskottets betänkande 1979/80:1

§ 12 Föredrogs och bifölls Interpellationsframställningar 1979/80:44 och 45

§ 13 Anmäldes och bordlades

Skrivelse och propositioner

1979/80:21 med redogörelse för verksamheten inom Europarådets ministerkommitté under år 1978

1979/80:27 om föriängd tillämpning av allmänna prisregleringslagen (1956:236)

1979/80:32 om inskränkt skauskyldighet för Fonden för industriellt utvecklingsarbete m. fi.

1979/80:34 om försök med boendeparkering på gatumark m. m.

1979/80:39 om avdrag för avskrivning på skeppskontrakt m. m.

1979/80:43 om ändring av Sveriges sjöterritorium

§ 14 Anmäldes och bordlades Motioner

1979/80:95 av Hilding Johansson m.fl. 1979/80:96 av Mårten Werner 1979/80:97 av Mårten Werner

med anledning av propositionen 1979/80:2 med förslag till sekretesslag m. m.

§ 15 Anmäldes och bordlades

Konstitutionsutskottets betänkanden

1979/80:1 angående vilande förslag till grundlagsändringar m. m. jämte motion

1979/80:2 med anledning av justitieombudsmännens redovisning av sin verksamhet till 1979/80 års riksdag jämte motion

1979/80:3 med anledning av motioner om folkrörelsernas roll i samhället

1979/80:4 med anledning av motion om närvarolista i uiredningsbeiänkan-den

1979/80:5 med anledning av motion om en kartläggning av samhällets informat ionsfiöden

1979/80:6 med anledning av propositionen 1979/80:19 om ändring i reli
gionsfrihetslagen (1951:680) 59

Nr 21

Måndagen den 5 november 1979

1979/80:7 med anledning av propositionen 1979/80:20 med förslag till lag om tystnadsplikt för präst inom svenska kyrkan, m. m., Jämte följdmotion

Skatteutskottets betänkanden

1979/80:1 med anledning av motion om bålaccis m. m.

1979/80:2 med anledning av motioner om vissa taxeringsfrågor

1979/80:3 med anledning av motion om restitution av kyrkoskatt

1979/80:4 med anledning av motioner om beskattning av barnpension

m. m. 1979/80:5 med anledning av motion om slopande av viss dubbelbeskattning i

Sverige och Norge 1979/80:6 med anledning av motion om befrielse från bevillningsavgift för

vissa konsertarrangörer 1979/80:7 med anledning av motion om slopande av charterskatten

Socialutskottets betänkande

1979/80:1 med anledning av motioner om förkortad arbetstid m. m.

Trafikutskottets betänkanden

1979/80:1 med anledning av motion om en samhällsekonomisk analys av

virkeslransporter 1979/80:2 med anledning av motioner angående trafiksäkerhet m. m. 1979/80:3 med anledning av motioner angående AB Svensk Bilprovnings

verksamhet

Arbetsmarknadsutskottets betänkanden

1979/80:1 med anledning av motioner om statliga utmärkelser

1979/80:3 med anledning av motioner om anställningsskydd

Civilutskoltets betänkanden

1979/80:1 med anledning av riksdagens revisorers förslag

1979/80:21 angående den lokala lantmäteriverksamheten

1979/80:2 med anledning av propositionen 1978/79:214 om ändring i

förköpslagen (1967:868), m. m., jämte motioner 1979/80:3 med anledning av propositionen 1978/79:111 om åtgärder mol

krångel och onödig byråkrati m. m., såvitt avser bostadsdepartementets

ansvarsområde, jämte motioner

1979/80:46 av Cari Lidbom (s) till justitieminisiern om lagstiftningsarbetet i Justitiedepartementet:

I tre år hade vi som Justitieminister en pensionerad ämbetsman med beteckningen opolitisk. Hans uppgift var att uträtta så litet som möjligt. Mätt med detta mått var hans verksamhet framgångsrik.

Sin enda utåt uppmärksammade insats gjorde han på hösten 1978, när han i samband med den förra trepartiregeringens ändlösa diskussioner om borrhål och laddning av reaktorer försökte lära Thorbjörn Fälldin att tolka villkorslagen. Denna insats blev dock, som bekant, mindre framgångsrik.

Men nu är def annoriunda. Nu sitter för första gången sedan 1920-talet en högerpolitiker på posten som justitieminister Håkan Winberg har i många år och med stor konsekvens arbetat i riksdagen för konservativa värderingar, åsikter och förslag. Ansvaret för den omfattande och betydelsefulla lagstiftning som hör hemma i Justitiedepartementet ger honom rika möjligheter att påverka samhällsutvecklingen i den riktning som han så länge pläderat för. Kommer han att tillvarata dessa möjligheter? I så fall är hårda sammandrabbningar atl vänta i riksdagen.

Borgerliga politiker ~ främst moderater men av och till också centerpartister och folkpartister-brukaranklaga socialdemokraterna förau under 1970-talet ha åstadkommil en snårskog av onödiga och skadliga lagar - lagar som medfört sämre rättssäkerhet, urholkat den privata äganderätten och gjort den enskilde alltmer kringskuren i sitt handlande och alltmer beroende av en växande, maktfullkomlig byråkrati. Håkan Winberg har i riksdagen hört till dem som flitigast och ivrigast talat om socialistisk regleringsiver och målat hotbilder av en frihetsfientlig socialdemokrati.

Hotbilderna har inte sällan framförts utan atf kritikerna gjort sig mödan att tala om vilka lagar det är som de anser skadliga. Men man har också ofta använt argumenten om ofrihet och bristande rättssäkerhet som tillbyggen i kampen mot socialdemokratiska reformförslag. Det har då gällt lagar som onekligen haft ett element av frihetsinskränkning - för somliga. Lagarna har inneburit begränsningar, t. ex. i skrupelfria företagares möjligheter lill skatteflykt, i byggnadsfirmors möjligheter att styra utvecklingen på bostadsområdet och tjäna stora pengar på markaffärer, i smarta affärsmäns möjligheteratt pracka på kunder dåliga varor eller i arbetsgivares möjligheter alt hänsynslöst välja och vraka bland sina anställda när några måste gå på grund av driftsinskränkning eller omläggning av produktionen. Atl dessa lagar behövts för att åstadkomma bättre ekonomisk och social rättvisa och för att öka friheten och tryggheten för dem som haft för litet av bådadera är något

Nr 21

Måndagen den 5 november 1979

An/välan av interpellationer

som åtminstone moderater ofta varit okänsliga för. En genomgång av riksdagsprotokollen visar att detta omdöme är tillämpligt också på den nye justitieministern.

Många väntade säkert att den hårda kritiken mot socialdemokratisk lagstiftning under 1970-talet skulle sätta djupa spår i det politiska arbetet när vi 1976 för första gången på 44 år fick en borgerlig regering. Många trodde att kursen skulle läggas om, lagstiftningsmaskineriet omprogrammeras, den offentliga sektorn skäras ned och åtskilliga "frihetsinskränkande" lagar försvinna. Men ingenting av allt detla hände. Inte en enda av de förhatliga lagarna från den socialdemokratiska tiden upphävdes, inga ämbetsverk avskaffades och det gjordes inte ens något allvarligt försök att banta ned byråkratin.

Man kan spekulera över orsakerna. Kan det åtminstone delvis ha berott på den opolitiske justitieministerns programmatiskaoverksamhet? Iså fall ärju förutsättningarna ändrade nu.

Eller vågar man hoppas att underlåtenheten att välja en ny kurs berodde på atf de borgeriiga partierna, närde väl fick ansvar, började inse sammanhangen och förstod ihåligheten i sin egen propaganda? Har de till sist förstått alt den snabba tekniska och industriella utvecklingen tvingar fram fler lagar och förkortar lagarnas livslängd? Har de förståu att strukturförändringarna och samhällsutvecklingen gör all lagstiftaren allt oftare tvingas ingripa för att skydda de svaga och hindra de starka från att missbruka sin frihet? Inser numera t. o. m. moderaterna att den frihet de förespråkat innebär ofrihet och brutal otrygghet för flertalet?

Regeringsförklaringen ger inte något svar på dessa frågor. Inle heller har den nye justitieministern avgeu någon programförklaring. I intervjuer i samband med tillträdet har han visseriigen framhållit sin sedan gammalt kända ovilja mol onödiga lagar. Men han har gjort det i vaga och allmänna ordalag. Det enda konkreta exempel han nämnt är det slraffsanktionerade förbudet att gå mot "röd gubbe", som han vill ha bort. Man frågar sig: Är exemplets torftighet ett uttryck för nybörjarens försiktighet eller en antydan om var gränsen går för Justitieministerns fantasi och ambitioner?

Möjligen förhåller det sig så, atl också Håkan Winberg åtminstone börjar ana atf de moderata slagorden visserligen kan vara bra att ha för atl skrämma de tveksamma och egga de övertygade bland borgerlighetens sympatisörer när det är dags atf gå till val men att de inte duger att omsättas i praktisk politik. Det är möjligt att den nye justitieministern tillhör den kategori moderater som hans kollega jordbruksministern kallar "skryt-och skränhögern" -en påträngande och obehaglig men i grunden ganska ofarlig höger. Del är möjligt. Men vi vet inte.

Frågetecknen i samband med skiftet på justitieministerposten är många. Klarlägganden behövs.

Jag för därför fråga justitieministern:

1. om han fortfarande anser att vi har massor av onödiga och skadliga lagar,

2. vilka lagar han i så fall åsyftar och om han tänker avskaffa dem.

den 30 oktober

1979/80:47 av Lena Öhrsvik (s) lill industriministern om den manuella glasindustrin:

Riksdagen beslutade i våras att en samlad plan för samhällets insatser på glasindustriområdel skulle upprättas. När det gäller den manuella glasindustrin skulle målet vara att bevara denna industris långsikliga konkurrenskraft och konstnärliga kvalitet, så alt dåvarande sysselsältningsnivå kunde behållas.

Sedan detta beslut fattades har två glasbruk lagts ned, och överhängande risk föreligger för ytteriigare nedläggningar. Denna utveckling inger slor oro. Åtgärder måste omedelbart vidtas, så att inte branschens överievnadsmöj-ligheter försvinner, medan man utreder framtidsperspektiven.

Branschen har under de allra senaste åren tappat ca 700 anställda, dvs. 28 96.

Glasbruken är på sina resp. orter ofta den enda eller den hell dominerande industrin, och ca 90 % av verksamheten är förlagd till fyra kommuner i Småland. En fortsall krympning av branschen för alltså mycket omfattande samhällsekonomiska och sociala konsekvenser.

Jag anhåller därför om kammarens tillstånd aU ställa följande frågor till industriministern:

1. När väntas industriverkets utredning om den manuella glasindustrin vara klar?

2. Hur tolkar regeringen riksdagens beslut från i våras angående syssel-sättningsnivän?

3. Vilka åtgärder ämnar regeringen vidta för att förhindra ytteriigare nedläggningar under den tid utredningen pågår?

4. Kan de anställda vid Flygsfors glasbruk räkna med regeringens stöd i sina försök att åter fö i gång verksamheten?

Anmälan av interpellationer

den 1 november

1979/80:48 av Sture Palm (s) till utbildningsministern om förhandsgranskningen av biograffilm:

Argumenten i den svenska filmcensurfrågan torde numera vara allmänt kända. Filmcensurmotständarnas principiella skäl för avskaffande av all förhandsgranskning av film för vuxen publik möts av anhängarnas oro över den allt råare våldsunderhållningen. Det gäller framför aUt de senare årens filmulbud.

Filmcensurutredningen avlämnade sitt betänkande för ett tiotal år sedan. Där framlades förslag om att all förhandsgranskning av film för vuxen publik

Nr 21

Måndagen den 5 november 1979

Anmälan av interpellationer

skulle avskaffas. Trots att ett flertal ministerskiften har skett sedan dess på utbildningsdepartementet har de olika departementscheferna förhållit sig avvaktande och inte utarbetat någon proposition. Detta ståndpunktstagande har säkert starkt stöd hos den stora opinionen.

Mol den bakgrunden framstår förre folkpartiledaren, förre vice statsministern, förre arbetsmarknadsministern och nuvarande ordföranden i Svenska filminstitutet Per Ahlmarks upprepade attacker mot den nu tillämpade ordningen som mycket uppseendeväckande.

Hans uttalande har mött stor uppmärksamhet i bl.a. vissa massmedia, troligen beroende på atl de emanerar från en f. d. partiledare och tidigare regeringsmedlem, som torde dela den nuvarande utbildningsministerns grundvärderingar.

Delta bidrar till att öka förvirringen hos den stora allmänheten när det gäller hur folkpartiets ledning och därmed den nuvarande regeringen ser på kampen mot det filmvåld som denna fråga ytterst handlar om.

I massmedia, symposier och nu senast vid en filmpremiär riktar filminstitutets ordförande Per Ahlmark fortsatta angrepp mot nu gällande lagstiftning, som i hög grad utformats i utbildningsministerns departement. Låt mig nämna ett exempel. Slutorden inför premiärpubliken på biografen Palladium i Stockholm den 29 oktober 1979 löd:

"Om elt par år eller ett par årtionden kommer också censuren för film att avskaffas. Och sedan kommer man alt förundra sig över 70-talets Sverige, då man lät några tjänstemän på Statens biograföyrå härja och klippa på filmens område. Hur lång tid det tar, innan denna rest från överhets-Sverige försvinner beror på hur kraftfullt ni och andra, som censuren inte tror själva kan la ställning, protesterar mot det förmynderi som vi alla på filmens område är satta under."

Jag vet att vad Filminstitutets ordförande har att säga i denna fråga är av begränsat intresse. Han har att hantera filmkommersiella intressen. Trots detta kan uttalanden av detta slag skapa oklarhet hos de organ som på uppdrag av regering och riksdag har att fullfölja sina uppgifter.

För att skingra eventuella fortsatta oklarheter på detta område vill jag till chefen för utbildningsdepartementet ställa följande frågor:

1. Är statsrådet beredd att inför kammaren redovisa sin uppfattning om de
krav som nu rests beträffande avskaffande av förhandsgranskning av
biograffilm?

2. Vill statsrådet så långt möjligt, i avvaktan på resultatet av nu pågående
utredningsarbete, medverka till att effektivt begränsa utbudet av underhåll
ningsvåld på biograffilmens område?

§ 17 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 26 oktober

1979/80:81 av Dom//öv/fc(s) lill socialministern om utnyttjandet av rätten lill föräldraledighet i visst fall:

Enligt nuvarande lagstiftning äger förälder rätt till föräldrapenning för vård av eget barn. Äv tidningsuppgifter framgår att ett par kommuner i Stockholmsområdet - Täby och Vallentuna - försöker spara in vikarier för daghemspersonal genom att låta barnens föräldrar turas om atl arbeta på daghemmen. Föräldrarnas arbeie bör enligt kommunerna ersättas genom utnyttjande av föräldraförsäkringen. Man planerar utbildning för hela daghemspersonalen samtidigt och hänvisar föräldrarna till atf under denna tid ta ut föräldrapenning och själva ta ansvaret för alt daghemmen drivs som vanligt. Då det formellt inle föreligger något hinder mot alt la den särskilda föräldrapenningen i anspråk tvingas alltså föräldrarna använda föräldraledigheten enligt kommunernas önskemål. Det finns anledning att hysa oro för vem som under denna tid har det sociala ansvaret gentemot barnen och föräldrarna. Mot denna bakgrund vill jag lill socialministern ställa följande fråga: Är del acceptabelt att kommunerna kräver att föräldrarna utnyttjar föräldrapenningen för att täcka luckor i kommunernas barnomsorgsplanering?

1979/80:82 av Eva Winther (fp) till kommunikationsministern om åtgärder mot höjda biljettpriser på vissa flyglinjer:

I regeringsförklaringen sägs atl elt huvudmål för regeringen är alt trygga rätten till arbete och att förbättra den regionala balansen.

De nyligen beslutade prishöjningarna på en del flyglinjer till bl. a. Norrbotten kommer atf motverka denna regeringens målsättning.

Vilka åtgärder avser kommunikationsministern att vidta?

den 29 oktober

Nr 21

Måndagen den 5 november 1979

Meddelande om frågor

den 31 oktober

1979/80:84 av Ake Wictorsson (s) lill budgetministern om sysselsättningsproblemen i Hallstavik:

Datacentralen föradministrativdatabehandling(DAFA)harsedan långtid en stansningsenhet, förlagd till Hallstavik, som i dag sysselsätter 27 kvinnor.

Centraliserad stansningsverksamhet aren minskande verksamhet i Sverige, och stora ansträngningar görs av DAFA för atf långsiktigt klara sysselsättningen för de anställda i Hallstavik.

I enlighet med riksdagens beslut utreds nu möjligheterna att till Gällivare förlägga en servicebyrå för skrivarbete etc. Under utredningsarbetet har där påbörjats en stansningsverksamhet som innebär ett direkt hot mot möjligheterna att klara sysselsättningen i Hallstavik. Det är självklart att Gällivare behöver nya arbetsmöjligheter. Men del borde vara lika självklart att dessa arbetsmöjligheter inte skall åstadkommas genom att arbetslösheten flyttas från ett undersysselsail område till ett annat.

Under hänvisning till det anförda hemställer Jag om kammarens medgivande att till budgetminisfern fö ställa följande frågor;

Vilka åtgärder är budgetministern beredd alt vidta för att trygga sysselsättningen för de anställda vid DAFA:s slansningsenhel i Hallstavik?

Vilka åtgärder är budgetminisfern beredd att vidta i syfte att till Hallstavik omlokalisera annan statlig verksamhet i Stockholmsregionen föratt förbättra arbetsmöjligheterna för framför allt kvinnlig arbetskraft?

1979/80:85 av Thage Peterson (s) till industriministern om skogsindustrins råvaruproblem:

Det har framkommit uppgifter om atl NCB;s fabriker i Hörnefors och Köpmanholmen på grund av råvarubrist måste stängas under flera månader näsla år. En förklaring till fabrikernas råvaruproblem är allmänt sett minskade avverkningar från de privata skogsägarnas sida. En annan förefaller vara aft skogsägarföreningarna inte levererar virke till NCB:s fabriker i den utsträckning som stadgas i de virkesavtal som träffades i samband med att staten i våras gick in med stödåtgärder.

Industriministern har i en kommentar till uppgifterna endast konstaterat att han inte blivit underrättad om situationen och att han därför inte ser någon anledning att diskutera frågan. Från socialdemokratisk sida ser vi det som utomordentligt allvariigt att sysselsättningen i Hörnefors och Köpmanhol-

den 1 november

1979/80:86 av Eva Hjelmström (vpk) fill justitieministern om förbud mot omskärelse av kvinnor:

Är justitieministern beredd att omedelbart lägga fram förslag för riksdagen om förbud mol omskärelse av kvinnor?

den 2 november

1979/80:87 av Anna Wohlin-Andersson (c) till socialministern om undersökning av orsaken lill medfödda missbildningar hos barn i Valdemarsvik:

I massmedia har förekommit uppgifter om att vartannat barn som fötts i Valdemarsvik under senare delen av 1978 och under första hälften av 1979 haft missbildningar. Normalt brukar 2 96 av alla nyfödda ha någon form av missbildning.

Enligt uppgifter har länsläkaren beslutat om utredning av de aktuella fallen med missbildningar. Utredningen har dock skett under stor sekretess. Inte ens de berörda familjerna skulle ha blivit tillfrågade eller ha fåll information om undersökningen.

De presenterade uppgifterna om det onormalt stora antalet missbildningar hos de nyfödda barnen har hell naturligt skapat stor oro i Valdemarsvik. Inte minst del faktum atl undersökningen skett under stor sekretess har skapat oro och otrygghet, framför allt bland gravida kvinnor.

Jag vill därför fråga socialministern:

Avser statsrådet att vidta några åtgärder-och i så fall vilka - föratt närmare undersöka del stora antalet fall då barn fötts med missbildningar i Valdemarsvik?

§ 18 Kammaren åtskildes kl. 14.48.

In fidem

BENGT TÖRNELL

/Solveig Gemert