Prop. 1979/80:86

Regeringens proposition

1979/80:86

om taxering av industribyggnader

beslulad den 31 januari 1980,

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprolokoll.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

INGEMAR MUNDEBO

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås nya regler för taxering av industribyggnader. Förslagen utgör kompletteringar av den nyligen genomförda lagsliflningen om allmän fasfighelslaxering som antogs av riksdagen under hösten 1979,

Förslagen innebär atl värmekraftsanläggningar hksom hittills skall värderas enligt en produktionskostnadsmetod, I fråga om vattenkraften, där enligt den nyligen antagna fastighetstaxeringslagen en övergång skall ske till värdering enligt en avkastningsmetod, skall en jämkningsregel tillämpas, 1 fråga om andra industribyggnader föreslås två olika metoder. Industribyggnader som är av mer ordinär typ skall värderas enligt en avkastningsmetod medan den nyss nämnda produktionskostnadsmetoden skall lillämpas för övriga slag av industribyggnader. Vidare föresläs vissa regler om besvär över fastighetstaxeringsnämnds beslut.

1 Riksdagen 1979180. I saml. Nr 86

Prop. 1979/80:86 2

1 Förslag till

Lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152)

Härigenom föreskrivs i fråga om fastighetstaxeringslagen (1979:1152) (/e/.?all 4 kap, 5 S, 5 kap, 6 §,6kap, 2 oeh 3 SS, 11 kap,, 15 kap, 7 S samt 20

kap, 12 S skall ha nedan angivna lydelse,

dels alt i lagen skall införas etl nytt kapitel, 21 kap,, av nedan angivna

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

5§ Taxeringsenhet skall omfalta byggnadstyper och ägoslag enligt en av följande kombinationer, om inte annal sägs i andra och iredje styckena

1. småhus och tomtmark för sådan byggnad (småhusenhet)

2. hyreshus och tomtmark för sådan byggnad (hyreshusenhet)

3. industribyggnad, övrig byggnad och tomtmark för sådana byggnader, vattenverk på annans grund samt i jordeboken upptaget fiskeri (industrienhet)

4. täktmark och industribyggnad 4. täktmarkMwnndustribyggnad på sådan mark (indusirienhet) och övrig byggnad på sådan mark

(industrienhet)

5. exploateringsmark (exploateringsenhet)

6. specialbyggnad och tomtmark för sådan byggnad (specialenhel)

7. ekonomibyggnad, åkermark, betesmark, skogsmark oeh skogsimpediment (lantbruksenhet).

Småhus, hyreshus och tomtmark för sådana byggnader som ligger i anslutning till lantbruksenhet med minsl fem heklar åkermark, betesmark oeh skogsmark, skall ingå i lantbruksenheten, om byggnaden eller byggnaderna behövs som bostad för ägare, arrendalor eller deras arbetskraft.

Saneringsbyggnad och övrig mark kan ingå i samtliga taxeringsenheter under punkterna 1-7 i första stycket. Övrig mark skall i regel ingå i lantbruksenhet. I annat fall skall övrig mark taxeras tillsammans med den tomtmark, exploateringsmark eller täktmark som ligger närmast. Har övrig mark stor omfattning oeh saknar den samband med annan mark, som har samma ägare, skall den dock bilda en taxeringsenhet. Taxeringsenhet, som består av endast övrig mark, betecknas industrienhet, om den ligger till övervägande del inom tätort och lantbruksenhet, om den ligger till övervägande del utanför sådan ort.

5 kap

Det tekniska nuvärdet skall bestämmas genom att äteranskaffningskostnaden för byggnad eller markanläggning multipliceras med en nedräkningsfaktor. Denna faktor skall bestämmas så att man därigenom beaktar den värdeminskning som har uppkommit mellan del år då anläggningen kunde las i bruk (nybyggnadsäret) och andra årel före taxeringsåret.

6§ Det tekniska nuvärdet skall bestämmas genom alt äteranskaffningskostnaden för byggnad eller markanläggning multipliceras med en nedräkningsfaktor. Denna faktor skall bestämmas så aU man därigenom beaktar den värdeminskning som har uppkommit mellan det år då anläggningen rogs i drift (nybyggnadsåret) oeh andra året före taxeringsåret.

Med återanskaffningskostnad för byggnad avses kostnaden för alt under andra året före taxeringsåret uppföra en motsvarande anläggning. Kostnaden kan bestämmas antingen genom en beräkning grundad på erfarenheter om byggnadskostnadernas storlek detta år, eller genom en uppräkning av den faktiska byggnadskostnaden med en omräkningsfaktor. Denna faktor skall bestämmas så atl man därigenom beaklar ändringen i byggnadskostnad mellan nybyggnadsåret och andra året före taxeringsåret.

6 kap.

2§
Varje småhus med värde av minst Varje industribyggnad och övrig

10 000 kronor skall utgöra en värde- byggnad värderad enligt produk-
ringsenhet. lionskosinadsmetoden saml varje

småhus med värde av minst 10 000 kronor skall utgöra en värderingsenhet. Komplementhus på småhusenheten skall i regel ingå i samma värderingsenhet som det mest värdefulla småhuset pä taxeringsenheten.

Småhus, vilkas värde inte uppgår Industribyggnader och övriga

värderingsenhet som den mest värdefulla byggnaden inom samma tomt. Uppgår den mest värdefulla byggnadens värde inte till 10 000 kronor skall samtliga byggnader inom tomten utgöra en värderingsenhet.

till 10 000 kronor, skall ingå i samma byggnader värderade enligt produk-

lionskosinadsmetoden samt småhus, vilkas värde inte uppgår till 10 000 kronor, skall ingå i samma värderingsenhet som den mest värdefulla byggnaden inom samma tomt. Uppgår den mest värdefulla byggnadens värde inte till 10 000 kronor skall samtliga byggnader inom tomlen utgöra en värderingsenhet.

Prop. 1979/80:86 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§
Varje hyreshusenhet skall utgöra Varje hyreshusenhet och indu-

en värderingsenhel. Uppdelning i strienhel värderad enligl avkastnings
två eller flera värderingsenheter får metoden skall utgöra en värderings
dock ske om det väsentligt underlät- enhel. Uppdelning i två eller flera
tar värderingen, värderingsenheter får dock ske om

det väsenlligt underlättar värdering-

Nuvarande lydelse 11 kap.

Föreslagen lydelse 11 kap. I§ Industribyggnad och övrig byggnad skall värderas enligl avkaslningsmetoden. Byggnader som har endast begränsad användbarhet för annat ändamål än för vilket de utnyttjas och liknande speciella byggnader, bensinstationsbyggnader, andra byggnader med olämplig utformning för normal industriproduktion saml byggnadskonstruklioner som inte har karaklär av hus skaU dock värderas enligl produktionskostnadsmetoden.

För värdering av industribyggnad och övrig byggnad på vattenfallsenhel gäller särskUda regler i 15 kap. Industribyggnad eller övrig byggnad som utgör växthus eller djurstall värderas enligt reglerna i 10 kap.

A v k as t nings me lo de n

2§

Värdel av en industribyggnad besläms som skillnaden mellan värdel av en värderingsenhet bestående av industribyggnaden och tillhörande mark och värdet av den värderingsenhel eller de värderingsenheter som avser marken. På motsvarande sätl bestäms värdet av övrig byggnad.

Riktvärde för en värderingsenhet som består av en industribyggnad eller en övrig byggnad och tillhörande tomtmark skall anges som produkten av en brutlokapitaliseringsfaktor och total årlig värderingshyra.

3§ Värderingshyra för en värderingsenhet som är bebyggd med en industribyggnad eller en övrig byggnad av viss lokalryp och med normal standard, uppförd under perioden 1975-1979, får anges endast med värden i en fastställd värdeserie.

Prop. 1979/80:86

Föreslagen lydelse

4§ Inom varje värdeområde skall värderingshyran bestämmas för skUda förhållanden för en eller flera av följande värdefaktorer.

Ålder Åldern ger ultryck för industribyggnadens eller övriga

byggnadens sannolika återstående livslängd. Denna besläms med hänsyn ull byggnadens nybyggnadsår, omfattningen av tdl- och ombyggnader samt tidpunkten för dessa.

Åldersklassen för en industribyggnad eller en övrig byggnad med en ålder motsvarande högst 25 år får avse högst 10 år.

Lokaltyp Lokaltyp bestäms med hänsyn till del ändamål lokalen är

inrättad för. Uppdelning av en lokal i skilda lokallyper skall endast ske om delarna överstiger 10 procent av byggnadens totala lokalyta eller om de överstiger 250 kvadratmeter lokalyta.

För värdefaktorn lokaltyp skall finnas minst tre klasser.

Standard Standarden för lokal av viss lokaltyp bestäms med hänsyn

tdl lokalytans utförande och utrustning. För värdefaktorn standard skall finnas minst tre klasser.

5§ Med brutlokapitaliseringsfaktor avses förhållandet mellan taxeringsvärdet av industrienheten och dess tolala årliga värderingshyra. Brutlokapitaliseringsfaktor för en värderingsenhet som är bebyggd med en industribyggnad eller en övrig byggnad, uppförd under perioden 1975-1979 och med en normalt förhållande mellan värderingsenhetens taxerade markvärde och dess tolala årliga värderingshyra, får anges endast med värden i en fastställd värdeserie.

6§ Inom varje värdeområde skall bruttokapitaliseringsfaktorer bestämmas för skilda förhållanden för en eller flera av följande värdefaktorer.

Ålder Åldern ger uttryck för industribyggnadens eller övriga

byggnadens sannolika återstående livslängd. Denna bestäms för byggnad med läng återstående livslängd med hänsyn till byggnadens nybyggnadsår, omfattningen av till- och ombyggnader samt tidpunkten för dessa.

Markvärdeandel Med markvärdeandel avses förhållandet mellan värde-

2 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 86

Prop. 1979/80:86

Föreslagen lydelse

ringsenhelens taxerade markvärde och dess totala årliga

värderingshyra.

För en industribyggnad eller en övrig byggnad skall för

värdefaktorn markvärdeandel finnas minst två klasser.

Produktionskostnadsmetoden

7§

För en industribyggnad eller en övrig byggnad som värderas enligt produktionskostnadsmetoden skall riktvärdet anges genom en nedräkningsfaktor. Med nedräkningsfaktor avses den faklor varmed byggnadens återanskaffningskostnad, beräknad enligl 5 kap. 6 §, skall midtipliceras för au byggnadens tekniska nuvärde skall erhållas.

Byggnadsvärdet utgör 75 proceni av del lekniska nuvärdet.

8§ Inom varje värdeområde skall nedräkningsfaktorer bestämmas för skilda förhållanden för en eller flera av följande värdefaktorer.

Ålder Åldern bestäms enligt 6 §.

Byggnadskategori Med byggnadskategori avses industribyggnadens eller

övriga byggnadens karaktär och konstruktion.

För värdefaktorn byggnadskalegori skall finnas minsl Ire

klasser.
Ortstyp Ortstypen bestäms med hänsyn till industribyggnadens

eller övriga byggnadens läge i förhållande till tätort.

15 kap.

7§

Byggnadsvärdet av regleringsanläggning och kraftstation under uppförande skall bestämmas enligt 7 kap, 12 §,

Byggnadsvärdet för en vattenfallsenhet skall bestämmas till det tekniska nuvärdet av de byggnader som hör till taxeringsenheten. Värderingen skall ske enligt 5 kap. 6 §. Vid denna beräkning får dock 75 procent av äteranskaffningskostnaden inte överstiga det tolala värde som har beräknats enligt 2-6 §§,

Byggnadsvärdet för en vattenfallsenhet skall bestämmas till det tekniska nuvärdet av de byggnader som hör till taxeringsenheten. Värderingen skall ske enligt 11 kap. 7 och 8 §§. Vid denna beräkning får dock 75 procent av äteranskaffningskostnaden inte överstiga det lotala värde som har beräknats enligt 2-6 §§,

Prop. 1979/80:86 7

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 kap.

12 §
1 fastighetstaxeringsnämnds be- I fastighelstaxeringsnämnds be-

slut skall redovisas dels taxeringsbe- slut skall redovisas dels taxeringsbeslutet enligt punkterna 1-3, dels slutet enligt punkterna 1-3, dels grunderna för beslutet och andra grunderna för beslutet enligl punk-uppgifier enYigl punkterna 4—6, näm- terna 4-7, nämligen ligen

1, fastighetens indelning i taxeringsenheter,

2, taxeringsenhetens beskattningsnatur och skattepliktsförhållande,

3, skattepliktig enhets taxeringsvärde och däri ingående delvärde saml värde av varje värderingsenhel,

4, storleken av värdefaktor, och 4, slorleken av iårfa/j värdefaktor riktvärde samt som särskilt anges i 8-15 kap.,

5, storleken av riktvärde,

6. storleken av värderingshyra en
ligt 11 kap. 4 §, brutlokapitalise
ringsfaktor enligt 11 kap. 6 §, exploa
teringsfaktor enligt 12 kap. 6 §, bryt
ningsfaktor och värdet per kubikme
ter brytvärd fyndighet enligt 12 kap.
8 §, utbyggd effekt, taxeringseffekt,
utnytijandetid, regleringsmöjlighet
och belägenhet enligt 15 kap. 3 § och
återanskaffningskostnad enligt
11 kap. 7 § och 15 kap. 7 § samt

5, säreget förhållande som har 7, säreget förhållande som har
föranlett justering av riktvärde, föranlett justering av riktvärde.

Värdet av en enskild värderingsenhet anges i fulla tusental kronor, Avrundning sker så att överstigande belopp, som inte uppgår till fullt lusental kronor, faller borl. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva om de ytterligare avrundningsregler som behövs,

21 kap. Om besvär över fastighetstaxeringsnämnds beslut

/.*■

Besvär av ägare av fastighet skall ha inkommit senast den 15 september under taxeringsåret.

Kommuns besvär skall anföras före utgången av oktober månad under taxeringsåret.

Prop. 1979/80:86

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Taxeringsinlendenl har rätt att anföra besvär intill utgången av november månad under taxeringsåret. Han skall inom samma tid ange yrkanden och grunder för besvärstalan, om inte med hänsyn till utredningens vidlyftighet eller andra synnerliga skäl länsrätten medger anstånd.

Inkommer besvär från ägare av fastighet efter den i första stycket angivna tiden men före utgången av november månad under taxeringsåret, får länsrätten pröva besvären om taxeringsiniendenten hell eller delvis bilräder besvären i sak.

Har länsrätten avgjort besvär över VISS taxering, får besvär inte anföras hos länsrätten rörande samma taxering.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och skall tillämpas första gången i fräga om allmän fastighetstaxering år 1981,

Prop. 1979/80:86 10

Uldrag
BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1980-01-31

Närvarande: statsministern Fälidin, ordförande, pch statsråden Ullsten, Bohman, Mundebo, Wikström, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Åsling, Söder, Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri

Föredragande: statsrådet Mundebo

Proposition om taxering av industribyggnader

1 Inledning

Den 16 september 1976 bemyndigades chefen för finansdepartementet att tillkalla en kommitté (Fi 1976:05) 1976 års fastighetstaxeringskommitté för att göra en översyn av reglerna för fastighetstaxeringen. Kommittén har i ett tidigare delbetänkande (SOU 1979:32) Fastighetstaxering 81 lagt fram förslag till en fastighetstaxeringslag. Förslaget har föranlett lagstiftning (prop, 1979/80:40, SkU 1979/80:17, rskr 1979/80:121, SFS 1979:1152-1155),

Som en andra etapp i sitt arbete har kommittén' nu i ett delbetänkande (SOU 1979:81) Fastighetstaxering 81 Industribyggnader lagt fram förslag i vissa återstående delar av utredningsuppdraget.

Till protokollet i detta ärende bör bifogas en sammanfattning av kommitténs förslag som bilaga 1. Beträffande gällande rätt samt utredningens närmare överväganden hänvisas fill betänkandet.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av kammarrätterna i Göteborg och Sundsvall, kommerskollegium, centralnämnden för fastighetsdata (CFD), överbefälhavaren (ÖB), statistiska centralbyrån (SCB), bankinspektionen, byggnadsstyrelsen, riksrevisionsverket (RRV), riksskatteverket (RSV), statens institut för byggnadsforskning (SIB), statens lantmäteriverk (LMV), statens industriverk (SIND), statens vattenfallsverk (Vattenfall), länsstyrelserna i Östergötlands, Göteborgs och Bohus, Gävleborgs,

' Regeringsrådet Gunnar Björne, ordförande, hovrättsfastighetsrådet Bertil Hall, riksdagsledamöterna Paul Jansson, Stig Josefson och Bo Lundgren, bitr, skattedirektören Lars Malmberg, riksdagsledamoten Börje Stensson saml skattedirektören Ulla Wadell,

Prop. 1979/80:86 11

Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens samt Norrbottens län, Folksam, Föreningen Auktoriserade revisorer (FAR), Kooperativa förbundel (KF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Landstingsförbundet, Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Samfundet för fastighetsvärdering. Svensk industriförening. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska bankföreningen, Svenska byggnadsentreprenörföreningen, Svenska elverksföreningen (Elverksföreningen), Svenska företagares riksförbund (SFR), Svenska kommunförbundel. Svenska kraftverksföreningen (Kraflverksföreningen), Svenska sparbanksföreningen (Sparbanksföreningen), Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks- och induslriorganisation - Familjeföretagen (SHIO-Familjeföretagen), Sveriges industriförbund (Industriförbundet), Sydkraft AB, Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund (TOR) och Tjänstemännens centralorganisation (TCO),

Länsstyrelsen i Östergötlands län har bifogat yttranden av bl, a, överlantmälarmyndigheten i Östergötlands län.

Vattenfall och Kraftverksföreningen har lämnat in ett gemensamt utarbetat svar. Sydkraft AB och Elverksföreningen instämmer i de synpunkter som har framförts i Vattenfalls och Kraftverksföreningens gemensamma svar. Folksam delar de synpunkter som har framförts av KF. LRF har som sitt yttrande ingett ett inom Lantbrukarnas skattedelegation upprättat utlåtande. SAF, Svenska bankföreningen och Industriförbundet har avgett ett gemensamt remissvar vari hänvisas till vad Kraftverksföreningen har anfört beträffande värderingen av vatten- och värmekraftsanläggningar. Svenska byggnadsentreprenörföreningen instämmer i Industriförbundets yttrande.

En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

Jag avser nu att behandla de frågor som tagits upp i del nämnda delbetänkandet och lägga fram förslag med avseende på värderingen av industribyggnader inför 1981 års allmänna fastighetstaxering. De förslag som jag nu tar upp innehåller, som jag redan nämnt, kompletteringar till den nyligen antagna lagstiftningen om allmän fastighetstaxering. Förslagen ansluler sig helt till det system och de regler som redan finns. De frågor som jag tar upp är enligt min mening sådana att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

2 Föredragandens överväganden

2.1 Allmänt

De flesta maleriella och formella fastighetstaxeringsreglerna har kommittén redan behandlat i sitt första delbetänkande och som jag nyss nämnt har förslagen också föranlett lagstiftning. I det nu aktuella betänkandel redovisas en del återstående frågor rörande bl, a, värderingen av vattenfallsfastighe-

Prop. 1979/80:86 12

ter. Huvuddelen av kommitténs förslag avser värderingsmetoder för övriga industribyggnader.

De föreslagna värderingsmetoderna har anpassats lill de regler som gäller för andra byggnadstyper. Liksom i fråga om andra mark- och byggnadstyper föreslås ett värderingsförfarande enligt vilkel taxeringsvärdena bestäms med utgångspunkt i riktvärden, vilka är beroende av vissa i lag angivna värdefaktorer. Härigenom skapas ett betydligt mer formbundet förfarande än det som f, n, tillämpas vid värderingen av industribyggnader. En värdering av även industribyggnader med ledning av riktvärden bör enligt kommittén underlätta arbetet i fastighelstaxeringsnämnderna och dessutom ge fastighetsägarna betydligt bättre möjligheter än hittills att bedöma riktigheten av taxeringsvärdena.

Den av kommittén föreslagna uppläggningen för värdering av industribyggnader har genomgående fått etl positivt mottagande av remissinstanserna. Den kritik som framförts har främst tagit sikte på olika enskildheter i förslagen.

Även enligt min mening är den föreslagna ordningen klart överlägsen den nuvarande. Ett formbundel förfarande av förevarande slag bör ha goda förutsättningar atl leda till mer rättvisa och likformiga taxeringar. Jag föreslår därför atl värderingen av industrifastigheter för framtiden utformas på i huvudsak det sätt som kommittén föreslagit. De nya reglerna bör tas in i 11 kap. fastighetstaxeringslagen (1979:1152), FTL, och tillämpas första gången vid 1981 års allmänna fastighetstaxering, I det följande avser jag att mer ingående behandla de olika förslagen. Jag behandlar därvid först de frågor som hänger samman med värderingen av kraftanläggningarna och därefter övriga industribyggnader,

2.2 Värdering av vatten- och värmekraftsanläggningar

I sitt närmast föregående betänkande föreslog kommittén att vattenkrafts-anläggningarna till skillnad mot tidigare skulle värderas enligt en renodlad avkastningsmetod. Förslaget genomfördes oekså och reglerna härom finns nu i 15 kap, FTL, Den nya metoden väntas medföra avsevärt höjda taxeringsvärden för i första hand särskilt lönsamma äldre vattenkraftsanlägg-ningar. För värmekraftverkens vidkommande föreslår kommittén däremot nu bibehållande av en produktionskostnadsmetod. För att skapa en rimlig nivå när det gäller värderingen av de samlade elkrafttillgångarna bör enligt kommittén emellertid också en jämkningsregel finnas som möjliggör en justering av värdena på vattenkraften.

Kommitténs förslag har föranlett vissa erinringar från en del remissinstanser. En del kritiserar jämkningsregeln och menar atl den skulle komma att missgynna de kommuner där vattenkraftsanläggningar finns. En del remissinstanser ifrågasätter rimligheten i de höjda taxeringsvärden som skulle följa av kommitténs övriga förslag beträffande kraftanläggningarna. I sistnämnda

Prop. 1979/80:86 13

del riktas kritik bl. a. mot den valda värderingsmetoden.

För egen del vill jag framhålla följande.

Den svenska elproduktionen utgör en blandning av vattenkraft och olika slag av värmekrafi. Vattenkraften är den dominerande kraftkällan. Värme-kraftsanläggningarna utgörs av kondenskraflverk, t. ex. kärnkraftverk samt av mottrycksanläggningar och gasturbiner,

Valtenkraften värderas enligt en avkaslningsmetod, där avkastningen bestäms med utgångspunkt i gällande tariffer. Denna melod har nyligen godkänls av riksdagen i samband med tillkomsten av FTL och någon ändring i denna del är enligt min mening inte heller motiverad. Däremot är det inte inöjligt att tillämpa samma metod för värmekraften. Trots att dessa anläggningar represenlerar belydande värden skulle en avkastningsmetod för dessa kraftverk kunna led.i till negativa värden, detta främst på grund av de höga driftkostnaderna. För dessa anläggningar föreslår kommittén också en produktionskostnadsmetod, som innebär all de skall värderas med utgångspunkt i anläggningskostnaderna (återanskaffningskoslnaderna) och med hänsyn tagen till den värdeminskning som anläggningarna undergått fram lill taxeringstillfället, Återanskaffningskoslnaderna bör i första hand bestämmas med ledning av kostnaderna alt uppföra en ny motsvarande anläggning i det kostnadsläge som förelåg två år före taxeringsåret. Under vissa förutsättningar kan bestämmandel av äteranskaffningskostnaden bygga på en uppräkning av den historiska byggnadskostnaden,

I regel har kommitténs förslag till metod för värdering av värmekraftverken godtagits. Det har emellertid ifrågasatts om inte äteranskaffningskostnaden borde beräknas utifrån den historiska byggnadskostnaden. Som skäl för detta har anförts atl det skulle vara svårt att utarbeta realistiska riktvärden med utgångspunkt i nybyggnadskostnaderna,

Åven om värmekraflsanläggningarna utgör ett fålal och får sägas ha endast begränsad användbarhet för annat ändamål än för vilket de utnyttjas, s, k, skräddarsydda anläggningar, bör det enligl min mening ändock vara möjligt att som huvudprincip uppskatta deras värde med ledning av nybyggnadskostnaderna. Man kan nämligen inte bortse frän alt en värdering med ledning av den hisloriska kostnaden är behäftad med vissa brister. Det är nämligen inte alltid möjligt att rätt bedöma den historiska anskaffningskostnaden. Tvärtom torde det i åtskilliga fall vara svårt att i efterhand kontrollera vad som ingår i densamma. De ursprungliga kostnaderna kan ha justerats på skilda sätt, I den mån extraordinära koslnader fåu nedläggas på grund av speciella skäl - säkerhels- eller miljöanordningar - skall dessa inte medräknas om de normalt inte förekommer vid likartade anläggningar eftersom de i detta fall inle kan sägas höja värdet. Å andra sidan kan situationen också vara den att kostnaderna blivit lägre på grund av att nyssnämnda skäl inverkat i motsatt riktning, dvs, kostnaderna har blivit lägre än vad som kan sägas vara normalt, I sä fall skall rätteligen den historiska kostnaden höjas. Enligt min mening medför därför den historiska metoden

3 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 86

Prop. 1979/80:86 14

viss risk att äteranskaffningskostnaden uppskattas för lågt. Därtill kommer svårigheterna att bestämma rättvisande uppräkningstal från nybyggnadsåret och till andra året före taxeringsåret, det år lill vilkel värdenivån skall hänföras. En uppskattning med ledning av nybyggnadskoslnaderna bör många gånger i stället leda till en riktigare värdering, Åven om - som också påpekats under remissbehandlingen - den sislnämnda metoden har sina brisier är den likväl att föredra, I det följande kommer jag också att föreslå att metoden används för övriga industribyggnader, där så är möjligt. Del kan vidare göras gällande att metoden torde ställa sig enklare atl tillämpa jusl för värmekraftverken än för övriga industribyggnader, inte minsl med tanke på hur ingående man under senare tid sökt belysa kostnaderna för olika slag av kraftverk, I denna del lorde finnas ett ganska betryggande material som bör möjliggöra nog så rättvisande uppskattningar.

Jag föreslår därför att produktionskostnadsmetoden tillämpas för värmekraftverken på det sätt kommittén föreslagit, Självfallel bör den historiska kostnaden kunna användas inte bara som självständig modell ulan även för att belysa det värde som man fått fram med ledning av nybyggnadskoslnaderna. Givetvis finns även möjligheten att justera värdet på grund av säregna förhållanden.

Det får bli en uppgift för RSV att meddela erforderliga närmare anvisningar om tillämpliga nybyggnadskostnader liksom i fråga om omräkningstal beträffande den historiska kostnaden. Den nedräkning av äteranskaffningskostnaden till tekniskt nuvärde som skall ske lill följd av byggnadens ålder och andra särskilda omständigheter bör ske enligt samma principer som i fråga om övriga industribyggnader. Jag återkommer i det följande lill denna fräga,

F, n, lillämpas, liksom för industribyggnader allmänt, en spärregel enligt vilken värdet inte får undersliga 10 % av äteranskaffningskostnaden. Kommittén har här föreslagit att gränsen bestäms till 35 % eller 50 % beroende på anläggningens återstående livslängd, Åven denna fråga avser jag att behandla i samband med värderingen av övriga industribyggnader. Jag vill emellertid redan nu förutskicka att jag inle anser atl någon särbestämmelse bör gälla för kraftanläggningarna, Å andra sidan skall naturligtvis spärregeln kunna brytas igenom med hänsyn till säregna förhållanden.

Som framgått av det nu anförda bör alltså vattenkraften värderas enligt en avkastningsmetod och värmekraften enligt en produklionskoslnadsmelod. Nu kan emellertid de olika kraftslagen inle ses isolerade från varandra vid värderingen. Vid värderingen av vattenkraftsanläggningarna bestäms avkastningen med utgångspunkt i de gällande tarifferna. Dessa är emellertid så satta att den samlade intäkten frän de olika kraftslagen skall läcka de samlade driftkostnaderna och dessutom förränta nedlagt kapital. Detta innebär att den billiga vattenkraften får kompensera den dyra värmekraften. Självfallet körs de olika kraftslagen så att tillgångarna utnyttjas på mest

Prop. 1979/80:86 15

rationella sätl, I första hand utnytljas vattenkraften och därefter olika slag av värmekraft i ordning efter storleken på den rörliga produktionskostnaden för resp, värmekraflslag, Vattenkraftproduklionen varierar under olika år beroende på vattentillgången, som under extrema förhållanden kan avvika med ända till ca ± 20 % från normal tillgång. Vattenkraften kommer sålunda i vårt elsystem alt utnyttjas helt under såväl vålär som torrår under det alt värmekraflen konimer alt tas i anspråk endast i den utsträckning som behövs för att tillsammans med vattenkraften upprätthålla erforderlig elproduktion i landet,

1 det teoretiska fallet att produktionen enbart baseras på vattenkraft måste utbyggnaden dimensioneras så att produktionen säkras även under vatten-fattiga år. Härför fordras en överdimensionering av vattenkraftsutbyggnaden som ger betydande kraftspill under vattenrika och normala år. Den värmekraft, som ingår i vårt elsystem möjliggör således ett bättre utnyttjande av vattenkraften. Värmekraften bidrar därför lill att öka vatlenkraftsanlägg-ningarnas avkastning. En del av det värde värmekraftverken faktiskt har som delar av kraftsystemet kommer alltså vid en strikt avkastningsvärdering atl redovisas som förhöjda värden på valtenkraftsanläggningarna. Som jag har nämnl är denna effekt t, o, m, så kraftig att värmekraftens värde enligt avkastningsmetoden framstår som negaiivt. Skillnaden mellan värmekraftens värde enligl produktionskostnadsmetoden resp, avkaslningsmetoden blir i princip ett uttryck för omfattningen av denna överflyttningseffekt. Kommitténs värderingsmodell för vattenkraften innebär i enlighel därmed att dess avkastningsvärde jämkas så alt det sammanlagda värdet av landets vatten- och värmekraft motsvarar det avkastningsvärde som erhålls om landets samlade krafttillgångar värderades med ledning av nu gällande tariffer. Jämkningen bör härvid enligt kommittén utföras så att värmekraften erhåller värden som framstår som rimliga i förhållande lill vattenkraften.

Den sammanvägning som skall ske innebär alltså att en avkastningsvärdering görs av kraftproduktionen som helhet och då under förutsättning alt de ifrågavarande anläggningarna är nya. Vid denna värdering har kommittén föreslagit en kapilaliseringsränla på ca 5 %. Det sålunda framräknade värdet skall sedan minskas med det värde som framkommer där man åsatl värmekraften de värden som anses rimliga. Återstoden fördelas därefter på vattenkraftsanläggningarna.

Den nu föreslagna modellen har kritiserats från olika utgångspunkter. Några länsstyrelser har rest invändningar mot en sänkning av värdena för vattenkraften med tanke på mistade skatteintäkter för de berörda kommunerna. Från bl. a. kraftintressenternas sida har invändningar riktals mot den förordade kapitaliseringsprocenten på 5 och likaså mot sättet att beräkna värdet på värmekraften.

Vad först gäller frågan om jämkning av värdet på vattenkraften vill jag nämna följande. Som tidigare nämnts medför en ren avkastningsvärdering av vattenkraften med utgångspunkt i gällande tariffer för höga värden. Detta

Prop. 1979/80:86 16

bör enligt min mening beaktas pä något sätt. Givetvis får delta inle ske på sådant sätt alt vattenkraftsanläggningarna åsätls värden som framstår som för låga med tanke på deras lönsamhet. De bedömningar som kommittén har gjort med utgångspunkt i en ränta efter 5 % sann mot bakgrund av den kostnadsökning som värmekraftsanläggningarna uppvisar innebär enligt min mening lillräckliga garantier för rimliga värden, I fråga om effekterna för de kommuner där vattenkraftsanläggningarna finns, vill jag erinra om belydelsen av vårt system för skatleutjämning med dess garanterade skattekrafts-nivåer. Ett eventuellt minskat skatteunderlag lill följd av alt en ren avkastningsmetod inte tillämpas för vattenkraften kommer därigenom i praktiken inte att påverka kommunernas inkomster.

Man har som sagt också kritiserat kommitténs närmare kalkyler i andra avseenden. Som skäl för atl använda en högre kapilaliseringsränla än 5 % vid avkastningsvärderingen har man bl. a, pekal på ovisshelsfaktorer såsom anläggningarnas återstående livslängd eller osäkra framtida drift- och underhållskostnader, Enligl min mening bör emellertid faktorer av sistnämnda slag inte rimligen inverka på valet av kapilaliseringsränla. De angivna faktorerna får i stället beaktas särskilt vid värderingen av anläggningarna i fråga. Vidare vill jag erinra om alt det också finns argument som talar för att den av kommittén valda procentsatsen är för hög, snarare än för låg, I de undersökningar som gjorts bl, a, inom industridepartementet och som redovisais i promemorian (Ds I 1978:10) Energitillförsel har man således genomgående räknat med lägre tal. Det har i den nämnda rapporten angelts att om investeringar i energiförsörjningen kan uppfylla ett lönsamhelskrav där räntan beräknats till mellan 3 % och 4 % sä torde de långsiktigt vara fulll konkurrenskraftiga med andra investeringar.

Mot denna bakgrund anser jag atl den metod och de beräkningsgrunder som kommittén föreslagit är rimliga och de bör också tillämpas vid 1981 års allmänna fastighetstaxering.

Liksom beträffande andra slag av byggnader bör de grundläggande reglerna för värderingen tas in i FTL, De ytterligare regler som kan behövas får utfärdas av regeringen eller av RSV, I fråga om kapitaliseringsräntan för kraftanläggningarna har önskemål framförts om atl denna skall anges i FTL, Jag anser emellertid att regler härom bör tas in bland de föreskrifter som regeringen skall utfärda. Så har för övrigl redan skell i fråga om kapitaliseringsräntan för grusfyndigheter och exploateringsmark. Regler härom återfinns numera i 1 kap, 5 § fastighetstaxeringsförordningen (1979:1193), FTF,

2.3 Värdering av industribyggnader och övriga byggnader

2.3.1 Inledning

I kommitténs tidigare förslag avsåg begreppet industribyggnad en restgrupp byggnader av skiftande karaktär. Här skedde en ändring i samband

Prop. 1979/80:86 17

med att FTL infördes. En uppdelning gjordes så alt hithörande byggnader numera enligt 2 kap, 2 § FTL indelas i antingen industribyggnad eller övrig byggnad. Enligt 2 kap, 2 § FTL avses med industribyggnad byggnad som är inrättad för industriell verksamhet och med övrig byggnad byggnad som inte skall utgöra någon annan tidigare i FTL uppräknad byggnadstyp. Det går inte att göra någon generell gränsdragning niellan industribyggnad och övrig byggnad vid val av värderingsmetod, I fortsättningen kommer jag därför atl använda beteckningen industribyggnad för dessa två typer av byggnader,

I direktiven lill kommittén angavs att den skulle söka komma fram till förenklade regler för åsättande av värden vid fastighetstaxeringen främst när del gäller industri- och vattenfallsfastigheter. Regler för värdering av vattenfallsfastigheter har redan införts i samband med tillkomsten av FTL, En återstående värderingsfråga i denna del har jag tagit upp i föregående avsnitt,

I kommunalskaUelagen (1928:370), KL, finns mycket knapphändiga och översiktliga regler för värdering av andra industrifastigheter än vattenfallsfastigheter. Detaljerade regler lämnades i slällel i de anvisningar som RSV och skattecheferna meddelade inför 1975 ärs allmänna fastighetstaxering. Vanligen användes vid värderingen av industribyggnad den s, k, anläggningskostnadsmetoden. Vid beräkning av byggnadskostnaden skedde först en uppskattning av äteranskaffningskostnaden och därefter en nedskrivning av denna med hänsyn till ålder, användbarhet och skick, Åleranskaffnings-koslnaden uppskattades med ledning av antingen erfarenhelslal för nybygg-nadskoslnaden av en likartad byggnad eller av den historiska byggnadskoslnaden, RSV utarbetade omräkningstal för att göra det möjligt att beräkna äteranskaffningskostnaden vid värdetidpunkten, Äteranskaffningskostnaden skrevs därefter ned med hänsyn lill byggnadens ålder, användbarhet och skick. Det belopp som återstod ansågs utgöra byggnadens värde. Vid nedskrivningen skulle fastighelstaxeringsnämnden beakta att värdel av byggnad normalt inte borde sättas lägre än till 10 % av beräknad återanskaffningskostnad. För vissa objekt kunde lokala förhållanden och speciella förhållanden föranleda att andra nedskrivningsförfaranden användes, 1 vissa fall kunde värderingen ske enligt en kapilaliseringsmetod, varvid en framräknad hyresintäkt kapitaliserades och hänsyn togs till uppskattad återstående varaklighetstid för byggnaden, Fastighelstaxeringsnämnden hade valfrihet att välja den värderingsmetod som ansågs mest lämplig i det enskilda fallet. Vid båda metoderna skulle vid värderingen hänsyn las till sådana för taxeringsenheten säregna förhållanden, som inverkade på värdet.

Kommittén har, som jag lidigare har nämnt, föreslagit ett mera formbundel förfarande vid värdering av industribyggnader än vad som gäller enligt nuvarande regler. Förslaget innebär att det vid värdering av industribyggnader skall finnas två olika metoder. En avkastningsmetod skall användas vid värderingen av byggnader av mer ordinär typ och en

Prop. 1979/80:86 18

produktionskostnadsmetod vid värderingen av s. k, skräddarsydda byggnader och liknande speciella industribyggnader, värmekraftsanläggningar, bensinstalionsbyggnader, kiosker, byggnader med olämplig utformning för normal industriproduktion samt byggnadskonstruktioner som inte har karaktär av hus.

Förslagen har genomgående fåll ett positivl mottagande av remissinstanserna. Några remissinstanser har emellertid ansett att en del problem kan uppkomma för fastighetstaxeringsnämnderna vid val av värderingsmetod. Synpunkter har även framförts i fråga om värderingsmetodernas ulformning.

Jag har tidigare nämnt att den föreslagna ordningen enligt min mening är klart överlägsen den nuvarande. Det föreslagna värderingsförfarandet är mer formbundet än enligt nuvarande regler, Detla anser jag vara posilivt. Det bör således inle som någon remissinstans har föreslagit vara möjligt att som alternativ använda produktionskostnadsmetoden även för ordinära industribyggnader, 1 fråga om val av värderingsmetod vill jag nämna att marknadsvärdet enligt 5 kap, 5 § FTL i första hand skall bestämmas enligt ortsprismetoden, i andra hand enligt avkaslningsmetoden och försl i iredje hand produktionskostnadsmetoden. Nu är det emellertid än så länge svårt att få fram ett sådant underlag för industribyggnader atl den förstnämnda metoden kan användas i nämnvärd omfattning. Enligt min mening bör i stället avkastningsmetoden användas i så slor utsträckning som möjligt. Det kan visserligen vara svårt att finna en hell entydig metod för att särskilja vilka byggnader som bör värderas enligt avkastningsmetoden resp, produktionskostnadsmetoden. Valet mellan vilken metod som bör användas får i slällel ske efter mera allmänna överväganden. Dessa svårigheter bör dock inte överdrivas, RSV bör kunna ge lämpliga anvisningar till vägledning för en sådan bedömning. Jag biträder förslagel alt använda en avkastningsmetod vid värderingen av ordinära industribyggnader och en produktionskostnadsmetod vid värderingen av s, k, skräddarsydda industribyggnader m, fi. En regel härom bör tas in i 11 kap, 1 § FTL, Jag kommer senare att behandla värderingen av bl, a. kiosker och till vilken typ av byggnad dessa skall hänföras,

2.3.2 Avkaslningsmetoden

Kommitténs förslag i fråga om avkastningsmetod innebär atl fastighetens marknadsvärde beräknas genom en omräkning till nutid av den framtida nettoavkastningen från fastigheten. Byggnadsvärdet utgör skillnaden mellan totalvärdet och markvärdet. Värderingsmetoden är enligt förslagel utformad som en brutlokapitaliseringsmetod, vilket innebär atl totalvärdet bestäms genom att den totala årliga hyran multipliceras med en brutlokapitaliseringsfaktor. Dessa faktorer skall bestämmas så att taxeringsvärdet erhålls direkt. Riktvärdet skall anges som produkten av en brutlokapitaliseringsfaktor och

Prop. 1979/80:86 19

den totala årliga värderingshyran.

Enligt förslagel bör RSV upprätta elt tabellverk där bruttokapitaliseringsfaklorn för en indusirienhet av viss angiven beskaffenhet knyts till en värdeserie. Denna industrienhet föreslås vara en värderingsenhel som är bebyggd med en industribyggnad, uppförd under perioden 1975-79 med etl normalt förhållande mellan taxeringsenhetens taxerade markvärde och dess totala värderingshyra,

Enligl kommittén bör RSV även upprätta elt tabellverk för värderingshyran där värderingshyran per m för viss lokaltyp av viss beskaffenhet knyts till en värdeserie. Den värderingsenhel som bör ligga till grund för värdeserien föreslås vara en värderingsenhel som är bebyggd med en industribyggnad av viss lokaltyp och med normal slandard uppförd under perioden 1975-79,

Förslaget om avkastningsmelodens utformning har mottagits positivl av fiertalet av de remissinstanser som har yttrat sig i denna del, Nägra remissinstanser har berörl frågan om problem med bestämmande av värderingshyran.

För egen del vill jag nämna följande. Den utgående hyran för industrifastigheter kan, av skäl som kommittén har nämnt, i ett schabloniserat värderingsförfarande ofta inle anses vara elt utlryck för den framlida hyresintäkten och därmed industrifastighetens värde. Skillnader i ulgående hyra speglar heller inte alltid värdeskillnader mellan fastigheterna. Hyresmarknaden för industrifastigheter är, som kommittén har framhållit, annorlunda än i fråga om hyreshus där det finns ell väl utvecklat system för fastställandet av hyror. Därför bör enligt min mening den utgående hyran inle användas vid värderingen av industribyggnader. Jag biträder förslaget atl i stället använda en värderingshyra.

Jag är medveten om alt del kan bli besvär med att bestämma värderingshyran. Problemen är dock överkomliga och enligl min mening bör lämpliga värderingshyror gå att få fram. Om byggnadens karaktär är sådan all värderingshyran inle kan anses ge uttryck för värdet får detla justeras på grund av säregna förhållanden. Jag återkommer till denna fråga senare.

Värdefaktorer

De värdefaktorer, som enligt kommittén bör sårskilt beaklas vid bestämmandet av riktvärdet för en industribyggnad är, vad beträffar värderingshyran, ålder, lokaltyp, standard och beläggningsgrad, saml vad beträffar bruttokapitaliseringsfaklorn, ålder och markvärdeandel.

Värdefaktorernas definitioner enligt förslagel är följande:

1, Ålder

Enligt kommittén bestäms industribyggnadens återstående livslängd av byggnadens nybyggnadsär, omfattningen av fill- och ombyggnader oeh tidpunkten för dessa.

Åldersklasserna för industribyggnad skall inte få göras slörre än att de för

Prop. 1979/80:86 20

byggnad med en ålder motsvarande högst 25 år omfattar högst 10 år,

2, Lokaltyp

Enligt förslaget skall industribyggnad uppdelas på lokaltyper. Värdefaktorn lokaltyp skall bestämmas med hänsyn lill det ändamål lokalen är inrättad för. Uppdelning av en lokal i skilda lokaltyper skall endast ske om delarna överstiger 10 % av byggnadens totala bruksarea eller om delarna överstiger 250 m- bruksarea.

För värdefaktorn lokallyp skall finnas minst fyra klasser. Enligt kommittén finns det anledning atl skilja på minst fyra olika lokaltyper, nämligen produktionslokaler, industrikontor, lager och parkeringslokaler,

3, Standard

Standarden skall bestämmas med hänsyn till lokalytans utförande och utrustning. För värdefaktorn standard skall finnas minst tre klasser,

4, Beläggningsgrad

Med beläggningsgrad avses del genomsnittliga utnyttjandet av det totala antalet tillgängliga parkeringslokaler i industribyggnad,

Belräffande parkeringslokaler skall för värdefaktorn beläggningsgrad finnas minst tre klasser,

5, Markvärdeandel

Med värdefaktorn markvärdeandel avses förhållandel mellan värderingsenhetens taxerade markvärde och dess lotala årliga värderingshyra.

För värdefaktorn markvärdeandel skall finnas minst två klasser.

De föreslagna värdefaktorerna har godtagils av flertalet av de remissinstanser som har yttrat sig i denna del.

Jag biträder i huvudsak förslagel om värdefaktorer. 1 fråga om värdefaktorn lokaltyp vill jag föreslå att ordet bruksarea byls ut mot lokalyta. Någon saklig ändring i förhållande till kommittéförslaget är inte avsedd. Lokalytan skall således bestämmas såsom bruksarea enligl de mätregler som nu utgör svensk standard. Jag har i prop, 1979/80:40 (s, 127) om fastighetstaxering, m, m, behandlat denna fråga utförligare i samband med värdering av småhus. Jag kommer senare att föreslå atl parkeringshus skall indelas som hyreshus oeh inte som enligt förslagel i industribyggnad. Med hänsyn härtill bör värdefaktorn beläggningsgrad utgå ur förslaget till 11 kap. 4 § FTL.

I likhet med några remissinstanser anser jag att parkeringslokaler inle bör utgöra en egen lokaltyp utan med fördel kan hänföras till en lokaltyp benämnd lager m. m. Anledningen härtill är atl i industribyggnader som används för tillverkningsindustri m, m, torde parkeringsulrymmen endast förekomma i ringa utsträckning och då närmast ha karaktären av lagerutrymmen. Att särskilja dessa utrymmen synes därför onödigt komplicera värderingsförfarandet. Milt förslag innebär att för värdefaktorn lokaltyp bör finnas minst tre klasser.

I fråga om värdefaktorn ålder vad beträffar bruttokapitaliseringsfaklorn vill jag nämna följande. Den sannolika återstående livslängden för byggnader med lång återstående livslängd bör beslämmas med hänsyn till

Prop. 1979/80:86 21

nybyggnadsår, omfattningen av till- och ombyggnader samt tidpunkten för dessa. Däremot bör för andra byggnader den sannolika återstående livslängden uppskattas direkt. Jag föreslår att värdefaktorn ålder i 11 kap, 6 § FTL utformas i enlighet med vad jag nu har nämnt,

2.3.3 Produktionskostnadsmetoden

Kommitténs förslag till värdering enligt produktionskostnadsmetoden innebär att byggnadens värde beräknas genom att äteranskaffningskostnaden uppskattas och därefter nedräknas med hänsyn till ålder, användbarhet och skick. Enligt kommittén bör äteranskaffningskostnaden i första hand bestämmas utifrån erfarenhetstal för nybyggnadskostnader och i andra hand utifrån en uppräkning av historiska byggnadskoslnader. Riktvärdet för en industribyggnad skall anges genom en nedräkningsfaktor. Denna skall ange den faktor varmed byggnadens återanskaffningskostnad beräknad enligt 5 kap, 6 § FTL skall multipliceras för att byggnadens lekniska nuvärde skall erhållas.

Kommittén har föreslagit att den nuvarande spärregeln, enligl vilken byggnads taxeringsvärde normalt inte borde sättas lägre än 10 % av beräknad återanskaffningskostnad, ändras. Delta skulle ske genom all nedräkningsfaktorn, dvs, del lal varmed äteranskaffningskostnaden skall multipliceras för att det tekniska nuvärdet skall erhållas, minimeras. Enligt förslaget skall gränsen, i de fall återstående livslängd är minsl 10 år, bestämmas till 35 % för industribyggnader med lång livslängd, vilka vid laxeringstillfället har fullgod användbarhet och till 50 % för byggnader med kort livslängd och fullgod användbarhet. För byggnader som har en återstående livslängd som är mindre än 10 år bör enligt kommittén gränsen bestämmas till 20 % för byggnader med lång livslängd och god användbarhet och till 30 % för byggnader med kort livslängd och god användbarhet, Enligl förslaget bör regeringen eller myndighet som regeringen beslämmer utfärda föreskrifter angående minimering av nedräkningsfaktorn,

I regel har kommitténs förslag till värdering av industribyggnad enligl produktionskostnadsmetoden godtagits av remissinstanserna. Det har emellertid framhållits svårigheter vid beräkning av det tekniska nuvärdet. Jag vill först nämna att jag är positiv till förslagel om utformning av produktionskostnadsmetoden. Metoden att utgå från nybyggnadskostnaderna kan i vissa fall vara svår att tillämpa, 1 den mån det finns möjlighet att utgå från nybyggnadskostnaden bör dock denna användas, I övriga fall bör en melod med uppräkning av de historiska byggnadskostnaderna användas. Liksom i fråga om värmekraftverken bör den historiska kostnaden kunna användas inte bara som självständig modell utan även för att belysa det värde som man fått fram med ledning av nybyggnadskoslnaderna. Det finns givetvis även möjlighet alt justera värdet på grund av säregna förhållanden. Jag återkommer till denna fråga senare.

Prop. 1979/80:86 22

Förslaget till spärregel har kritiserals av bl, a. Vattenfall. Jag vill nämna alt riktvärdet enligl förslaget till 11 kap, 7§ FTL skall anges genom en nedräkningsfaktor. Riktvärdet bör liksom i fråga om riktvärden för övrig egendom enligt FTL meddelas i anvisningsform och inte i form av bindande föreskrifter. Enligt min mening bör även minimeringen av denna faktor anges i anvisningsform. Jag återkommer lill denna fråga senare.

Värdefaktorer

Enligt förslaget bör följande värdefaktorer särskilt beaktas vid bestämmande av riktvärde för industribyggnad enligl produktionskostnadsmetoden:

1, Återstående livslängden (värdefaktorn ålder),

2, Byggnadskategorin (värdefaktorn byggnadskategori).

3, Byggnadens utförande och utrustning (värdefaktorn standard),

4, Geografiska läget (värdefaktorn orlslyp). Värdefaktorernas definitioner enligt förslaget är följande:

1, Ålder

Värdefaktorn ålder bestäms enligt förslaget till 11 kap, 4 § FTL,

2, Byggnadskategori

Med byggnadskategori avses industribyggnadens karaktär och konstruktion. För värdefaktorn byggnadskategori skall finnas minst tre klasser,

3, Standard

Värdefaktorn standard bestäms med hänsyn till industribyggnadens utförande och utrustning.

Enligt kommittén bör för ordinära byggnader standarden bestämmas enligt samma regler som föreslagits för värdering enligt avkaslningsmetoden. För andra byggnader får standarden bestämmas efter mera allmänna överväganden. För vissa byggnadskategorier saknas enligt kommittén anledning att särskilja olika standardklasser t, ex, värmekraftsanläggningar. Kommittén föreslår därför ingen indelning i standardklasser.

4, Ortstyp

Med ortstyp avses industribyggnadens läge i förhållande till tätort. För vissa byggnadskalegorier, t. ex, värmekraftsanläggningar saknas enligt kommittén anledning atl särskilja olika klasser för ortstyp. Kommittén föreslår därför ingen indelning i ortslypsklasser.

Kommitténs förslag lill värdefaktorer har i regel godtagits av de remissinstanser som har yttrat sig,

1 fråga om värdefaktorn ålder föreslår jag att den utformas på samma sätl som jag har föreslagit beträffande värdefaktorn ålder i 11 kap, 6 S FTL,

Under hand har jag erfarit atl det vid det fortsatta arbetet med atl ta fram underlag till bl, a, föreskrifter har visat sig att byggnadernas standard under normala betingelser i allt väsentligt varierar i takt med byggnadernas ålder.

Prop. 1979/80:86 23

Enligt min mening är del därför tills vidare lämpligt alt standarden inte utgör särskild värdefaktor vid bestämmandet av nedräkningsfaktorn. Hänsyn till avvikelser i fråga om byggnads med hänsyn lill åldern normala utförande och utrustning får tagas i form av juslering för säregna förhållanden. Den omständigheten atl standarden tas bort som särskild värdefaktor innebär att de av kommittén föreslagna procenttalen som nedre gräns för nedräkningsfaktorn (spärregler) vid fullgod användbarhet bör jämkas nedåt så atl de innefattar normal beskaffenhet vid akluell ålder. Som jag lidigare har nämnt bör minimeringen av nedräkningsfaktorn anges i anvisningsform, I övrigt biträder jag förslagel,

2.3.4 Juslering för säregna förhållanden

Vid 1975 års allmänna fastighetstaxering förelåg inte med det fria förfarande som användes vid bestämmandet av taxeringsvärdet för industribyggnader något behov av juslering för säregna förhållanden. Det föreslagna värderingsförfarandet nödvändiggör en sädan justeringsmöjlighel. Regler om justering för säregna förhållanden finns i 7 kap, 4—6 §§ FTL, Jag ansluter mig lill vad kommittén har anförl om när juslering för säregna förhållanden bör ske vid värdering enligt avkastnings- eller produktionskostnadsmetoden,

2.3.5 Indelning i industribyggnad och övrig byggnad

Enligt kommittén skall parkeringshus indelas som industribyggnad och värderas med ledning av en avkaslningsmetod.

Några remissinstanser har föreslagit all parkeringshus skall indelas som hyreshus och således även i detta fall värderas enligl avkastningsmetod,

I byggnader som skall indelas som hyreshus kommer i många fall oekså atl finnas stora lokaler som är avsedda för parkering, Detla medför atl parkeringslokaler enligt förslaget kommer att taxeras i distrikt för såväl hyreshus som industrier. Enligt min mening försvåras härigenom möjligheten att nå en jämn och rättvis taxering. Jag delar således uppfattningen atl parkeringshus skall indelas som hyreshus. Till bilden hör att man i fråga om parkeringshus normalt kan fä fram hyror som lämpligen kan lillämpas vid värderingen. Vad jag har anfört föranleder ingen ändring i FTL,

Kiosker skall enligt kommitténs förslag till 11 kap, 1 § FTL utgöra industribyggnad och värderas enligt produktionskostnadsmetoden.

Några remissinstanser har föreslagil att kiosker skall hänföras till hyreshus och värderas enligt avkaslningsmetod.

Kiosker ligger ofta i nära anslulning till serveringar, gatukök och närbuliker. Indelningen i taxeringsenheter skulle väsentligt förenklas om kiosker hänförs till hyreshus, I många fall är kiosker ocksä inbyggda i hyreshus, vilket innebår att uppgifter om utgående hyror kan införskaffas.

Prop. 1979/80:86 24

Jag biträder därför åsikten atl kiosker bör hänföras till hyreshus. Mitt förslag föranleder ändring i kommitténs förslag till 11 kap, 1 § FTL så till vida att ordet kiosker utgår,

2.3.6 Besluisredovisning

Kommitténs förslag innebär, förutom vissa i huvudsak redaktionella ändringar, att för industrienhet som inte utgör vattenfallsenhel, växthus eller djurstall skall redovisas om industritillbehör förekommer samt i förekommande fall lolal utgående hyra och lokaltyp. Industrityp skall enligt förslaget alllid redovisas för industrienhet, Åven faktor och annan uppgift som behövs vid beräkning av värdet av en värderingsenhet skall redovisas.

Förslaget har mottagits posilivt.

Enligt min mening är del värdefullt att fastighetsägaren får en utförlig redovisning av bl, a, vilka faktorer och värden som har legal lill grund för taxeringsvärdet. En utökad registrering kan också vara värdefull för att vidareutveckla de föreslagna värderingsmetoderna för industribyggnad och innebära en möjlighet att i framtiden införa en ortsprismetod för dessa byggnader. Jag är således i princip positiv till alt beslutsredovisning skall ske enligt förslaget, I prop, 1979/80:40 föreslog jag. liksom kommittén nu gör, att nybyggnadsår och storlek för varje byggnad som utgör egen värderingsenhel skulle registreras, Skalteulskottel ultalade vid behandlingen av propositionen alt i beslul om fastighetstaxeringen bör emellertid endast redovisas de uppgifter som avser själva beslutet - dvs, indelningen i taxeringsenhet, beskattningsnatur, skatteplikt och värderingen - samt grunderna för det beslutet. Enligt utskottet bör RSV bestämma vilka övriga uppgifter som skall registreras. Utskottets hemställan till riksdagen innebar att bestämmelsen om registrering av nybyggnadsår och byggnadsslorlek skulle ulgå (SkU 1979/80:17), Riksdagen biföll vad utskottet hemställt (rskr 1979/80:121),

Riksdagens beslut synes innebära alt de av kommittén föreslagna uppgifterna om industritillbehör, total utgående hyra och industrityp inle bör redovisas i beslutet. Lokaltyp ulgör en värdefaktor enligt förslaget lill 11 kap, 4 § och skall således redovisas enligl bestämmelsen i 20 kap, 12 § första stycket 4, FTL, Jag föreslår därför inle någon bestämmelse om redovisning av dessa uppgifter,

I fråga om förslaget att faktor och annan uppgift som behövs vid beräkning av värdel av en värderingsenhet skall redovisas vill jag nämna följande. Förslaget är enligt min mening, med hänsyn till vad skatteutskotlet anfört i SkU 1979/80:17, för omfattande. En precisering av vilka uppgiftersom skall redovisas i beslutet bör ske. Värderingen av industribyggnad och övrig byggnad enligt avkastningsmetoden skiljer sig från värderingen av övriga byggnader. Riktvärdet skall utgöra produkten av en värderingshyra och en brutlokapitaliseringsfaktor. Jag anser därför lämpligt alt dessa uppgifter redovisas. Vid värderingen av exploateringsmark och täktmark används en

exploateringsfaktor resp, en brytningsfaktor (12 kap, 6-9 §§ FTL), Dessa faktorer bör enligt min mening också redovisas liksom värdet per kubikmeter brytvärd fyndighet enligt 12 kap. 8 § FTL, I fråga om vattenfallsenhet bör uppgifterom utbyggd effekt, taxeringseffekt, utnyttjandelid, reglcringsmöj-lighel och belägenhet enligl 15 kap, 3§ FTL redovisas. Vidare bör återanskaffningskostnad enligt 11 kap. 7 S och 15 kap, 7 § redovisas.

Den av kommittén föreslagna ändringen i 20 kap, 12 § första stycket 4, FTL är av redaktionell karaktär. Jag ansluter mig till förslaget.

Jag föreslår att 20 kap, 12 § FTL ändras i enlighel med vad jag har anfört.

2.3.7 Vissa besvärsfrågor

Jag vill ta upp en fråga som inte har behandlals i kommitténs betänkande. Kommittén kommer i ett senare belänkande alt behandla frågorna om besvär över beslul vid allmän fastighetstaxering. Jag anser emellertid att det är lämpligt att redan nu ta in bestämmelser i FTL om när besvär senast skall anföras över fastighetstaxeringsnåmnds beslut. Den deklarationsskyldige bör nämligen redan vid deklarationslillfället känna till denna tidpunkt. Om regler härom redan nu införs får RSV också möjlighel att informera om detta redan när annal material tillställs de skattskyldiga.

Under hand har kommittén meddelat att besvärstiden för fastighetsägare bör framflyttas till den 15 september under taxeringsåret. Vidare bör kommuns och taxeringsintendents besvärstider framflyttas till uigången av oktober månad resp, utgången av november månad under laxeringsåret. Enligt kommitténs mening bör lidpunkten för ägarens besvär som biträds av intendent förlängas till uigången av november månad under taxeringsåret.

Fastighetsägares besvär skall enligt nuvarande bestämmelser ha inkommit senast den 15 juni under taxeringsåret (159 § taxeringslagen (1956:623), TL), Denna regel kan inte tillämpas för framtiden eftersom tidpunkten för utsändande av nämndens omprövade beslut i anledning av erinringar från fastighetsägare har flyttats fram från den 15 maj till den 15 juni (20 kap, 18 § FTL), Tidpunkten för ägarens anförande av besvär måste därför flytlas fram. Med tanke även på semestertider föreslår jag alt tiden flyltas fram till den 15 september taxeringsåret.

Kommun skall f, n, anföra besvär före utgången av seplember månad under taxeringsåret (159 § TL), Tidpunklen för överlämnande av avskrift av fastighetslängd lill kommun har nu framflyttats från den 10 maj till den 10 juni under taxeringsåret (6 kap, 6 § FTF), Avskriften av längden skall offentligen läggas fram före den 15 augusti mot tidigare före den 15 juni under taxeringsåret (20 kap, 22 § FTL), Med hänsyn härtill föreslår jag alt besvärstiden för kommun flyttas fram lill utgången av oktober månad under taxeringsåret. Även laxeringsintendenls besvärstid bör förskjut-as i samma

Prop. 1979/80:86 26

utsträckning som beträffande kommun. Intendent bör således ha rätl att anföra besvär intill uigången av november månad under taxeringsåret. Som en direkl följd av atl intendentens besvärstid förskjuts bör även tiden för ägares besvär som biträds av intendenten förlängas till utgången av november månad under taxeringsåret.

Jag föreslår att det i FTL införs ett nytt kapitel (21 kap,) om besvär över fastighetstaxeringsnämnds beslut samt att i IS nämnda kapitel införs bestämmelser med nämnda innebörd. Förslaget innebär att nuvarande bestämmelser i 159 § TL med nämnda och vissa redaktionella ändringar överflytlas till FTL, 159 § TL kan därför upphävas,

2.3.8 Övrigl

Enligt förslaget skall en beslämmelse intas i 11 kap. 1 § FTL om alt vattenfallsenhet skall värderas enligt reglerna i 15 kap. FTL.

Industribyggnad som utgör växthus eller djurstall skall enligt förslaget värderas på samma sätt som motsvarande ekonomibyggnad, dvs. enligt reglerna i 10 kap. FTL. En bestämmelse härom föreslås bli intagen i 11 kap. 1§ FTL,

Jag ansluter mig till förslagen.

Jag vill också föreslå vissa redaktionella ändringar i nuvarande bestämmelser och i av kommittén föreslagna betämmelser i FTL,

De bestämmelser som enligt kommitténs förslag omnämner industribyggnad bör ändras på så sätt att de även avser övrig byggnad. Detta är föranlett av atl det av kommittén använda ordet industribyggnad omfattar vad som enligt nuvarande betämmelser i FTL skall indelas som industribyggnad eller som övrig byggnad,

Åven i 4 kap, 5 § första styckel 4, FTL bör övrig byggnad intas.

Jag ansluter mig med viss redaktionell ändring till kommitténs förslag till ändrad lydelse av 6 kap, 2 och 3 §§ FTL, som behandlar indelning i värderingsenheter,

I kommitténs förslag till 6 kap, 2 § tredje stycket första raden bör emellertid ordet byggnader ersättas med industribyggnader oeh övriga byggnader värderade enligt produktionskostnadsmetoden samt småhus.

Jag föreslår vidare en ändring av redaktionell karaklär i 5 kap, 6 § första stycket FTL,

Kommitténs förslag till 11 kap. 1 § FTL bör ändras på så sätt att uttrycket "s, k, skräddarsydda byggnader" byls ut mol "byggnader som har endast begränsad användbarhet för annat ändamål än för vilket de utnyttjas". Ändringen är av redaktionell karaktär. Jag har tidigare nämnt att jag anser värmekraftsanläggningar vara s, k, skräddarsydda anläggningar, Ordel värmekraftsanläggningar bör därför utgå ur paragrafen.

Värdering av byggnad på vattenfallsenhel skall enligt 15 kap, 7 § FTL ske enligt 5 kap, 6 § FTL, Jag har tidigare föreslagit att bestämmelser om

Prop. 1979/80:86 27

värdering av industribyggnad och övrig byggnad enligl produktionskostnadsmetoden skall intas i II kap, 7 och 8 §§ FTL, Dessa bestämmelser utgör en noggrannare reglering av värderingen enligl produktionskostnadsmetoden. Enligt min mening bör även byggnad på vallenfallsenhel värderas enligt dessa bestämmelser. Hänvisningen i 15 kap, 7 § lill 5 kap, 6 § bör således bytas ut mol hänvisning till 11 kap, 7 och 8 §§ FTL,

Länsstyrelsen i Östergötlands län har ifrågasatt om provvärderingen av industribyggnader är möjlig alt genomföra inom ramen för de tider som angetts för provvärderingen om en avkastningsvärdering genomförs. Enligt länsstyrelsens mening torde det vara nödvändigt att undanta industrienhelerna från den utställning som skall äga rum i maj månad. Jag vill i anledning härav erinra om atl jag i prop, 1979/80:40 om fastighetstaxering, m, m, (s, 170) behandlade denna fråga. Jag anser inte skäl föreligga atl inla annan ståndpunkt än vad jag då gjorde.

Några remissinstanser har behandlat frågan om gränsdragning mellan byggnadstillbehör och industritillbehör. Jag förutsätter att RSV lämnar anvisningar i denna fråga,

3 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att antaga inom budgetdepartementet upprätlade förslag till

1, lag om ändring i fastighelslaxeringslagen (1979:1152),

2. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

4 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1979/80:86 28

Bilaga 1

Kommitténs sammanfattning av .sitt förslag

1 silt första delbetänkande har kommittén behandlat de flesta av de materiella och formella faslighelstaxeringsregler som avser taxeringen i första instans, däribland regler angående värdering av vattenfallsfasligheter. Det har bl, a, föreslagits att flerlalel regler om fastighetstaxering bryts ut ur de författningar där de nu finns och atl grundläggande föreskrifier tas in i en ny lag, fastighetstaxeringslagen, FTL,

I föreliggande betänkande behandlar kommittén vissa kvarstående frågor rörande värdering av vattenfallsfastigheter, bl, a, framläggs vissa synpunkler på val av kapilaliseringsränla vid en avkastningsvärdering, Fluvuddelen av betänkandet innefatlar förslag till värderingsmetoder för övriga industribyggnader, dvs, andra än sådana på vattenfallsenhet.

Kommittén föreslår att värmekraftsanläggningarna liksom hittills värderas enligt en produklionskoslnadsmelod. En värdering av vattenkraften enligt en avkaslningsmetod - vilkel har föreslagits i det tidigare betänkandel - och värmekraften enligl en produktionskostnadsmetod skulle emellertid leda till en för hög värdering av de samlade elkrafttillgångarna. Kommittén föreslår därför att detta beaktas vid värdering av vattenkraften genom atl dess avkastningsvärde jusleras med hjälp av en omräkningsfaktor på så sätt att det sammanlagda värdet av landets vattenkraft och värmekraft motsvarar del värde som erhålles om en avkaslningsmetod tillämpas på landets samlade krafttillgångar,

1 fråga om val av kapilaliseringsränla finner kommittén att de faktorer som ligger till grund för bedömningen pekar mot atl en ränta av slorieksordningen 5 % bör ligga lill grund för bestämmandel av riktvärdena för valtenkraftsanläggningarna. Räntesatsen föreslås fastställas av regeringen eller myndighel som regeringen beslämmer.

Beträffande värdering av industribyggnader framhåller kommittén all kommunalskattelagens nuvarande regler om värdering av industrifastighet allmänt är mycket knapphändiga och översiktliga. Mer detaljerade regler lämnas i stället i de anvisningar som riksskatteverket, RSV, och skattecheferna meddelade inför 1975 års allmänna fastighetstaxering.

Anvisningarna beträffande industrifastigheterna är emellertid mindre preciserade i jämförelse med de anvisningar som meddelades för övriga fastighetstyper. Riktvärden lill ledning vid värderingen finns endast beträffande marken, medan värdering av byggnaderna pä industrifastigheten får ske enligt mer allmänt hållna regler. Dessa regler har dock visal sig ge för lilen ledning för arbetet i fastighelstaxeringsnämnderna, vilkel medförl all taxeringen av industrifastigheter inte torde ha blivit likformig och rättvis i den omfattning som kan begäras. Vidare har en summarisk beslutsredovisning gjort det svårt för fastighetsägarna att bilda sig en uppfattning om hur

Prop. 1979/80:86 29

byggnadsvärdet har beräknats,

I direktiven sägs att kommittén skall söka komma fram till förenklade regler föf åsättande av värden vid fastighetstaxering främst när det gäller industri- och vattenfallsfastigheter. Kommittén har som nämnts tidigare lämnat förslag till värdering av vattenfallsfastigheter,

I föreliggande delbetänkande lämnas förslag till värdering av övriga industribyggnader med ledning av riktvärden. Förslaget syftar till att underlätta arbetet i fastighetstaxeringsnämnderna och att ge fastighetsägarna en bättre redovisning än hittills av hur byggnadsvärdet har bestämls.

Med industribyggnader kommer enligl kommitténs tidigare avlämnade förslag att avses byggnader som inte är hänförliga till någon annan lidigare i lagtexten uppräknad byggnadstyp, dvs, byggnad inrättad för industriell verksamhel, anläggning för elkraftproduktion, bensinstation, parkeringshus, lager, förråd och depå samt djurstall och växthus utan samband med jordbruk eller skogsbruk.

Industribyggnad avses således utgöra en restgrupp byggnader av mycket skiftande karaktär. För att underlätta en ytterligare utveckling av de värderingsmetoder som kommittén föreslår, är det angeläget att kunna särskilja vissa grupper av industrienheter. Kommittén har tidigare i 4 kap, 5 § FTL föreslagit att två grupper industrienheter skall urskiljas, nämligen täktenhet och vattenfallsenhet, 112 resp, 15 kap, FTL har lämnats förslag till värdering av dessa enheter. Kommittén anser alt en ylterligare uppdelning bör komma till stånd. Grupper som det finns särskild anledning alt särskilja är bl, a, bensinstationer m, m,, kiosker, växthus, djurstallar, parkeringshus och värmekraftsanläggningar.

Mot bakgrund av den skiftande karaklär som industribyggnaderna har behöver man vid värderingen kunna använda både en avkastningsmetod och en produktionskostnadsmetod. Härvid bör enligt kommittén avkaslningsmetoden användas för byggnader av mer ordinär typ och produktionskostnadsmetoden för byggnader av s, k, skräddarsydd lyp.

Avkastningsmetoden innebär att faslighetens marknadsvärde beräknas genom en omräkning till nutid av framtida nettoavkastning från fastigheten. Byggnadsvärdet erhålls genom att totalvärdet minskas med markvärdet.

Riktvärdet för industribyggnad som värderas enligt avkastningsmetoden avses utgöra produkten av en värderingshyra och en brutlokapitaliseringsfaktor. De värdefaktorer som särskilt skall beaktas vid bestämmandet av riktvärdet är vad beträffar värderingshyran, ålder, lokaltyp, standard och beläggningsgrad samt vad beträffar bruttokapitaliseringsfaklorn, ålder och markvärdeandel,

Produktionskostnadsmetoden innebär att fastighetens marknadsvärde beräknas genom att först en uppskattning av återanskaffningskostnaden görs och därefter en nedräkning av denna med hänsyn till ålder, användbarhet och skick. Riktvärdet för industribyggnad värderad enligt produktionskostnadsmetoden skall anges genom en nedräkningsfaktor. De värdefaktorer som

Prop. 1979/80:86 31

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttranden över betänkandet (SOU 1979:81) Fastighetstaxering 81 Industribyggnader

1 Allmänt

Förslagen i fråga om värdering av industribyggnader har på del slora hela godtagits eller lämnats utan erinran av remissinslanserna.

Enligt kammarrällen i Göleborg är kommitténs förslag lill värderingsregler väl anpassat lill de regler för taxering som lidigare behandlats. De föreslagna reglerna kan enligt kammarrätten antas gä atl tillämpa utan större svårigheter samt ge den enskilde fastighetsägaren bättre möjligheter än för närvarande atl själv beräkna värdet på en byggnad. Ett formbundet värderingsförfarande, som det föreslagna, begränsar även utrymmet för egna konstruktioner av fastighetstaxeringsnämnden.

Liknande synpunkter framförs av RSV, LMV oeh länsslyrelsen i Göteborgs och Bohus län.

2 Värdering av vatten- och värmekraftsanläggningar

2.1 Kapitaliseringsräntan

Frågan om kapitaliseringsräntans storlek tas upp av några remissinstanser. Länsstyrelsen i Jämtlands län ansluter sig till förslaget till val av kapilaliseringsränla,

VattenfaU m, fl, anför:

Det kan vara acceptabelt att för vattenkraften räkna med en kapilaliseringsränla av 5 %, Däremot är det mofiverat atl för värmekraften räkna med en väsentligl högre kapilaliseringsränla, eftersom driftiillgänglighet och tillgång och pris på bränsle är osäkra faktorer samtidigt som den tekniska livslängden är svårare atl beräkna. Det nämnda motiverar en väsentligl högre kapilaliseringsränla, sannolikt över 12 % och i varje fall ej under 10 %. Vattenkraften svarar för närvarande för ca 2/3 och värmekraften för ca 1/3 av landets totala elproduktion. Med räntan 5 resp, 10 % skulle därmed den skäliga räntan för de samlade kraftiillgångarna genom sammanvägning kunna beräknas till 6,5 ä 7 %, De samlade krafttillgångarna bör värderas utifrån denna kapilaliseringsränla. Från det så beräknade värdel skall återanskaffningskostnaden för hela landets värmekraftsanläggningar dragas. Först därigenom kan ett realistiskt värde pä faktorn f bestämmas,

Länssryrelsen i Östergötlands län anser att förslagel att kapitaliseringsräntan inte skall intas i lag utan i stället fastställas i föreskrifter är praktiskt, VattenfaU anser att ränteregeln bör fastställas i lag.

Prop. 1979/80:86 32

2.2 Jämkning av vattenkraftstations avkastningsvärde

Frågan om justering av vattenkraftstations avkastningsvärde diskuteras av några remissinsianser. Lånsstyrelsen i Väslerbollens län anför föruiom principiella betänkligheter mot förslaget bl, a,:

En ylterligare aspekt i sammanhanget är vilka kommunalekonomiska effekler som ett genomförande av kommitténs ifrågavarande förslag skulle få. Det finns i betänkandel ingen redovisning av hur stort skatteunderlag, som genom jämkningen "flyttas" mellan olika kommuner och regioner. Ett grovt överslag tyder på atl del kan röra belopp i storleksordningen 100 milj, kronor i kommunalskatt, som berörs om effeklen av garantibeskattningen är hundraprocentig. Inom länet finns flera kommuner som har betydande ulbyggd vattenkraft. För vissa av dem torde garantibeskattningen för vattenkraftverken vara en mycket väsentlig del i skatteunderlaget. Det hade varit angelägel om effekterna för någon eller några av dessa kommuner kunnal studeras. Tyvärr har länsslyrelsen inte haft möjlighet atl utföra någon sådan undersökning beroende både på tidsbrist och svårigheter i själva förfarandet.

Del kan på goda grunder antas att vattenkraftsanläggningarna inom Västerbotlens län kommer att taxeras väsentligen lägre om den av kommittén förordade sammanvägningen av hela elkraftsproduklionsappara-ten genomföres än som blir fallet om sådan sammanvägning inte sker. Detta är ett förhållande som länsstyrelsen inte kan godta. Länsstyrelsens uppfattning är att någon sammanvägning av det slag som kommittén förordat inte bör ske, varför förslaget avstyrkes.

Liknande synpunkter framförs även av länsstyrelsen i Norrbotlens län.

Förslaget avstyrks även av länsstyrelsen i Västernorrlands län. Kritiska synpunkter mot förslaget framförs även av länsstyrelsen i Jämtlands län. Kammarrällen i Sundsvall anser skäl föreligga atl ytterligare överväga förslaget. Även LO påpekar vidare att den ifrågasätter om ett sådant förfarande kan sägas leda lill ett rimligt resultat för de kommuner som inom sitl område har vattenkraft, LO påpekar vidare att det finns privatägda vattenkraftverk som inte skulle belastas med skalt på värdel av sina anläggningar.

2.3 Värmekraftsanläggningar

Värdering av värmekraftsanläggningar enligt produktionskostnadsmetoden har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser.

Vattenfall m, fl, kritiserar dock att man därvid skall utgå ifrån att äteranskaffningskostnaden för en värmekraftsanläggning i första hand bör bestämmas utifrån tillämpliga erfarenhetstal för nybyggnadskostnader per kW för olika typer av anläggningar. Dessa erfarenhetstal (riktvärden) är avsedda att genom anvisningar fastslällas av RSV, Vattenfall m, fl, anför vidare:

Bestämning av riktvärden för olika slag av värmekraflanläggningar är myckel komplicerad. Bl, a, skall byggnadens utförande och ulru.stning, ålder

Prop. 1979/80:86 33

samt geografiska läge beaktas. Nästan undantagslöst är värmekraftanläggningar typiska skräddarsydda anläggningar. De är inle användbara för annan industriell verksamhet än den aktuella och byggnadens värde är hell beroende av den maskinella utrustningen.

Totala antalet värmekraftanläggningar i landet är enligt bilaga I lill belänkandet relativt litel. Av varje anläggningstyp finns endast ett fåtal anläggningar, Atl utarbeta realistiska riktvärden som tar hänsyn till de stora skillnader som finns mellan olika värmekraftanläggningar av samma typ skulle föranleda elt omfaUande arbele. Om riktvärden trots detla skall användas måste under alla förhåUanden säregna förhållanden beaktas, bl, a, särskilda villkor som hindrar eller begränsar förfoganderätten, väsentliga fördyringar, extraordinära anläggningsåtgärder etc. Dessa säregna förhållanden kan inle beaktas i elt riktvärde utan måste påverka värderingen i varje enskilt fall genom särskild justering av framräknal byggnadsvärde.

Enligt Vattenfall kan fastighetstaxeringsnämndens möjligheter att för ovannämnda slag av anläggningar ulgå ifrån egna erfarenheter av byggnadskostnader och på så sätt beräkna återanskaffningskostnaderna, kunna leda till mycket varierande bedömningar, som inte ger en rättvis och likformig taxering, I stället bör återanskaffningskostnaden vid fastställande av byggnadsvärdet beräknas utifrån historiska byggnadskostnader,

VattenfaU m, fl, accepterar inte heller kommitténs bedömning av skälig höjning av taxeringsvärdena för värmekraftsanläggningar utan hävdar alt höjningen bör begränsas till 90 ä 95 %,

RSV anser sig i princip kunna ansluta sig till förslaget att värmekraftsanläggningar skall värderas enligt produktionskostnadsmetoden. Vad gäller kärnkraftverken kan emellertid enligt RSV ifrågasältas om inte en avkaslningsmetod bör användas, RSV föreslår dock, med hänsyn till den allmänna osäkerhet som kännetecknar situationen inom hela kärnkraftområdet, inle någon ändring i förslaget.

Länsstyrelsen i Östergötlands län ifrågasätter om värmekraflsanläggningarna även fortsättningsvis skall värderas enligt produktionskostnadsmetoden och anför:

En modifierad avkaslningsmetod tillämpbar på alla typer av kraftverk bör enligt länsstyrelsens mening vara möjlig att uppnå. Det som talar härför är bl, a, att tarifferna, vilka avses ligga till grund för värderingen av vattenfall, jämväl påverkas av kostnaderna för värmekraftproduktionen. Rådande samkörningsförhållanden och inmatningen av i stort sett all kraft i ett totalintegrerat system bör vara starka motiv för en enhetlig värderingsmetod inom kraftproduktionen.

Då det knappast torde ligga inom möjligheternas ram att inför 1981 års allmänna fastighetstaxering uppnå en enhetlig värderingsmetod för kraftverken synes övergångsvis böra gälla kommitténs förslag om all värmekraftsanläggningarna skall värderas enligt produktionskostnadsmetoden.

Prop. 1979/80:86 34

2.4 Spärr för avskrivning

Kommitténs synpunkler på spärregel för avskrivning har såvitt avser kraflstationsbyggnader kritiserats av Vallenfall m. fl.

Vattenfall m, fl, anser alt osäkerheten beträffande framtiden motiverar stor försiktighet vid bedömningen av värmekraftsanläggningarnas framtida värde. Den pågående debatten om kärnkraftens säkerhetsproblem och om riskerna för oljebrist saml miljöskador av fossila bränslen ger fullgott stöd härför. Den av kommittén föreslagna skärpningen av spärren för avskrivning synes därför helt omotiverad. Hittills gällande regler om en spärr vid 10 % för avskrivning bör bibehållas för värmekraftsanläggningar. För valten-kraftsanläggningar föreslås att spärren ändras till 20ä25 %, Dessutom yrkas att nämnda spärrar skall kunna jämkas nedåt om t, ex, vattenkraftverkets återstående livslängd bedömes vara kort eller om underhålls- eller personalkostnaderna kan påvisas vara onormalt slora.

2.5 Övrigt

Vattenfall m, fl, föreslår sådan ändring av lagtexten att del klart framgår alt värmekraflsanläggningarna utgör en del av komplexet skräddarsydda anläggningar,

3 Värdering av industribyggnader 3.1 Allmänt

Flertalel av de remissinsianser som har yttrat sig över förslaget tillstyrker i princip förslaget, DeUa gäller bl, a, RSV, LMV, kammarrätten i Göteborg, länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus, Gävleborgs samt Väslernorrlands län, TOR, KF och Sveriges fastighetsägareförbund.

RSV anför att FTK:s förslag till värderingsregler är väl genomtänkt och bör kunna leda lill en bättre noggrannhet vid laxeringen av olika typer av industribyggnader. Liknande synpunkler framförs av TOR.

LMV anför:

Förslaget till värderingsregler är enligt lantmäteriverkets (LMV) uppfattning ändamålsenligt uppbyggt. De föreslagna reglerna innebär att goda förutsättningar skapas för att förbättra likformigheten och rättvisan vid taxeringen av industribyggnader. Detta är bl, a, en följd av den säkrare anknytning till marknadsvärden som den föreslagna ökade användningen av avkaslningsmetoden ger jämfört med produktionskostnadsmetoden. Vidare kommer den föreslagna ökade likformigheten i värderingsförfarandel att underlätta taxeringsarbetet, LMV tillstyrker de föreslagna reglerna. På några punkter, som berörs i det följande, vill LMV emellertid föreslå annan lösning än kommittén.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framför liknande synpunkter. Lantbrukarnas skattedelegation anser det verklighetsfrämmande atl ange

Prop. 1979/80:86 35

någon slags normbyggnad för industribyggnad men har inget att erinra mot att ett mera bundet förfarande införs där delta är inöjligt. Lantbrukarnas skatiedelegation understryker vikten av atl värderingen inte låses för hårt utan alt etl belydande utrymme för en fri bedömning ges i det konkrela fallel,

SAF m, fl. finner del i och för sig lämpligt att man, som kommittén föreslår, i högre grad än hittills söker ulforma vägledande generella regler för värderingen av industribyggnader men understryker atl en industrifastighets värde är i så hög grad beroende på förhållandena i det speciella fallet atl tillämpningen av schabloniserade värderingsmetoder lätt kan leda till felaktiga resultat. Stora möjligheter måste därför finnas att särskilt beakta alla de specifika förhållanden som i det enskilda fallet påverkar en faslighets värde.

Förslaget att införa två olika värderingsmetoder har berörts av några remissinstanser, bl. a, kammarrätten i Sundsvall, länsstyrelsen i Östergötlands län, bankinspektionen och TOR.

Kammarrätlen i SundsvaU anser atl förslagel vad avser utformningen av de båda värderingsmetoderna synes i stort väl avvägt. Kammarrätlen anser att förslaget att ha två olika värderingsmetoder möjligen kan leda till tolkningsproblem och svårigheter för nämnderna vid val av värderingsmetod. Kammarrätten ifrågasätter om de föreslagna värderingsreglerna innebär en förenkling.

Åven länsstyrelsen i Jämtlands län ifrågasätter om förslaget leder till någon förenkling för uppgiftslämnare och taxeringsnämnd.

Länsstyrelsen i Östergötlands län påpekar att det inte är tillfredsställande med två olika värderingsmetoder för i stort sett samma lyp av objekt och att tveksamhet kan uppkomma om när den ena eller den andra metoden skulle tillämpas. Det bör enligt länsstyrelsens mening ges utrymme för atl som alternativ använda produktionskostnadsmetoden även för ordinära industribyggnader.

TOR, som tillstyrker förslaget, finner det ytterst angeläget att lagtexten kompletteras med utförliga anvisningar som kan underlätta valet av värderingsmetod,

3.2 Avkastningsmetoden

Förslaget om avkastningsmelodens ulformning har mottagits positivt av flertalet av de remissinstanser som har yttrat sig i denna del. Några remissinstanser är emellertid kritiska till förslaget. Länsstyrelsen i Östergötlands län anser att avkastningsvärderingen starkt måste ifrågasättas och anför:

Metoden förutsätter främst att den s, k, värderingshyran kan beslämmas. Med hänsyn till att hyresmarknaden för industribyggnader är liten och dessutom splittrad, kan stora svårigheter uppkomma med att ta fram

Prop. 1979/80:86 36

värderingshyran för olika värdeområden, Såviit länsstyrelsen nu bedömer är underlaget här i länet för att ta fram lämplig värderingshyra bristfälligt.

Enligt del av lantmäteriverket upprätlade förslaget till värderingsmodell för industrifastigheter skall val av värdcringshyra för olika värdeområden främst grundas på uppgifter om utgående hyror i industrilokaler inom respektive värdeområde. Några sädana hyresuppgifter förfogar länsslyrelsen inte över i dag, Förslagel lill fastighelslaxeringslag (enligt prop, 1979/80:40) ger inte heller stöd för att vid provvärderingen infordra hyresuppgifter från ägare lill industribyggnader. Såvitt länsstyrelsen erfaril finns del inle ens någol register över de industrilokaler som uthyrs här i länet. Ett införskaffande av hyresuppgifter för industribyggnader kommer att kräva en stor personell insats, samt medföra en relativt stor tidsåtgång,

Länsslyrelsen i Jämtlands län anför:

Den avkaslningsmetod som kommittén föreslår ger vid en översiktlig bedömning ett ganska osäkert intryck. Man rör sig här bl, a, med den osäkerhet som beräkning med bruttokapitaliseringsfaktorer och värderingshyra innebär. Man borde kanske ha behållit den anläggningskoslnadsmelod man använde sig av vid 1975 års allmänna fastighetstaxering och utvecklat denna pä olika sätt. Man skulle kunna tänka sig en produktionskostnads-metod som utgångspunkt för värderingen och därefter justera med hänsyn till geografiskt läge, branschförhållanden, lönsamhet etc. Produktionskostnaden, som då skulle utgöra den viktigasle värdefaktorn, bör vara ganska lätt att bestämma. Man kan därigenom få etl objektivt värde, vilket även bör kunna garantera viss likformighet mellan nämnderna. Lönsamhetsaspekten (avkastningsfaklor) skulle kunna beaktas genom att bokslut för året före taxeringsåret bifogas deklarationen. Därigenom skulle man kanske finna etl instrument för årlig justering av värdet genom en enkel koppling till inkomsttaxeringen.

Svenska försäkringsbolags riksförbund vill starkt ifrågasätta införandet av avkastningsmetoden som allmän metod vid taxering av ordinära industrifastigheter , Enligt riksförbundets mening gör metoden det nödvändigt atl bygga upp ett omfattande administrativt syslem på laxeringssidan vilket motverkar en allmän strävan till avbyråkratisering,

KF anför:

Under alla förhållanden kan man förutse att del statistiska underlaget för 1981 års fastighetstaxering avseende industribyggnader kommer att vara osäkert.

För att få fram marknadsmässiga värderingshyror måste tillgängliga uppgifter noggrant analyseras. Dels finns hyror som av olika anledning kan vara subventionerade, dels finns hyror, som innesluter en mer eller mindre omfattande service vid sidan om den "rena hyran". Ett utnyttjande av brultokapitaliseringsmeloden kräver för den skull slor uppmärksamhet och försiktighet.

Det är av synnerlig vikt atl taxeringsnämnderna är väl insatta i hur de värden, som kommer att redovisas i tabeller, framtagits för atl de skall kunna bedöma deras lillämplighet i de enskilda fallen.

Prop. 1979/80:86 37

3.2.1 Värdefaktorer

De föreslagna värdefaktorerna har godtagits av flertalet av de remissinstanser som har yttral sig i denna del. Kommitténs synpunkl att man i fråga om värdefaktorn lokaltyp har anledning att skilja på minst fyra olika lokaltyper, nämligen produktionslokaler, industrikontor, lager och parkeringslokaler, har bemötts av några remissinstanser.

LMV anser all parkeringslokaler med fördel lorde kunna hänföras lill lokaltypen lager m. m.

Liknande synpunkt framförs av länssryrelsen i Östergötlands län.

Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller i fråga om värdefaktorn ålder att det är angelägel atl uppgifl lämnas om väsentliga reparationer, eflersom bedömningen av vad som är om- och tillbyggnad resp. reparaiioner inle är klar. Det är ur värderingssynpunkt viktigi atl alla de byggnadsåtgärder, som kan påverka byggnadens livslängd, beaktas vid åldersklassificeringen. En felaktig åldersklassificering, som ofta kan konstateras beträffande äldre småhus, medför inte bara felakfigt taxeringsvärde utan påverkar även förutsättningarna för att genomföra införandel av s, k, rullande fastighetstaxering i framtiden.

3.3 Produktionskostnadsmetoden

Flertalet av de remissinstanser som har yttrat sig över den föreslagna produktionskostnadsmetoden tillstyrker i princip förslaget,

KF vill framhålla de svårigheter, som föreligger vid beräkning av det tekniska nuvärdet och anför:

Skillnaden i värde mellan ett äldre och etl nytt byggnadsbestånd blir allt större då kraven på rationell produktion och materialhantering ökas, likaså kraven på arbetsmiljö, personalutrymmen, energisparätgärder och handikappanpassning. Detta medför att slor procenluell nedräkning av återanskaffningsvärdet måste ske.

Flera remissinsianser har framfört synpunkter på förslaget att indela kiosker och parkeringshus som industribyggnad, RSV anser att de i slällel bör indelas som hyreshus och anför i fråga om parkeringshus bl, a, följande:

Parkeringshus skall enligt FTK:s förslag indelas som industribyggnad och värderas med ledning av en avkastningsmetod, RSV delar FTK:s uppfattning om att avkastningsmetoden bör tillämpas. I byggnader som enligt föreslagna regler skall indelas som hyreshus kommer emellertid i många fal! också att finnas stora lokaler som är avsedda för parkering. Delta innebär att parkeringslokaler kommer att taxeras i distrikt för såväl industrier som hyreshus. Härigenom försvåras möjligheten atl åstadkomma en jämn och likformig taxering. Enligl RSV:s mening bör därför parkeringshusen indelas som hyreshus.

Prop. 1979/80:86 38

LMV anför:

Enligt förslaget skall kiosker behandlas som industribyggnader och värderas enligt produktionskostnadsmetoden. Kiosker ligger numera ofla i nära anknylning till serveringar, gatukök och närbutiker, LMV anser därför att en väsentlig förenkling av indelningen i taxeringsenheter skulle uppnås om kiosker hänförs till hyreshus. Kiosker är i många fall också inbyggda i hyreshus, vilket innebär att uppgifter om utgående hyror kan införskaffas, LMV föreslår av angivna skäl all kiosker hänförs till hyreshus och värderas enligt avkaslningsmetod.

Parkeringshus skall enligl kommitténs förslag taxeras som indusirienhet och värderas enligl avkastningsmetod, LMV delar uppfattningen all avkastningsmetoden bör tillämpas, Enligl föreslagna regler kommer dock byggnader som hänförs till hyreshus, t, ex, varuhus, i många fall att innehålla stora utrymmen för parkering. Detta innebär att parkeringslokaler kommer atl taxeras såväl i dislrikl för industrier som i distrikt för hyreshus, vilket kommer att försvåra en jämn och rättvis taxering, LMV föreslår därför att parkeringshusen taxeras som hyreshus,

Åven länsstyrelserna i Östergötlands samt Göteborgs och Bohus län framför liknande synpunkler i fråga om kiosker,

KF anser också att parkeringslokaler bör taxeras inom distrikl för hyreshus,

3.3.1 Värdefaktorer

De föreslagna värdefaktorerna har godtagits av flertalet av de remissinstanser som har yttrat sig,

I fråga om värdefaktorn ålder har länsstyrelsen i Östergötlands län samma uppfattning som i fråga om motsvarande värdefaktor för industribyggnad vid värdering enligt avkastningsmetoden,

4 Beslutsredovisning m. m.

Förslaget om utökad beslutsredovisning har mottagits positivt. Remissinstanser som har uttalat denna uppfattning är bl, a, kammarrätten i Sundsvall, länsstyrelserna i Östergötlands och Västerbotlens län, TOR och SAF.

5 Övrigt

Länsstyrelsen i Östergötlands län ifrågasätter om provvärderingen av industribyggnader, med hänsyn till det omfattande arbete som denna kommer att medföra om avkastningsvärdering genomförs, är möjlig att genomföra inom ramen för de tider som angetts för provvärderingen.

Länsstyrelsen håller därför inte för osannolikt att en fidsförskjutning måste ske. Detta medför i sin tur att resultatet från provvärderingen av industrienheter knappast kan bli färdigt till den aviserade utställningen i maj månad. Enligt länsstyrelsens mening torde ett undantagande av industrienheterna från utställningen vara nödvändigt och få accepteras i den uppkomna situationen.

Prop. 1979/80:86 39

Innehållsförteckning

Propositionen.................................................................. ...... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll .......................... ...... 1

Lagförslag........................................................................ ...... 2

1 Förslag till lag om ändring i fastighelslaxeringslagen (1979:1152) 2

2 Förslag till lag om ändring i taxeringslagen (1956:623) 9

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde 1980-01-31 10

1 Inledning ................................................................ .... 10

2 Föredragandens överväganden ............................. .... 11

2.1 Allmänt............................................................. .... 11

2.2 Värdering av vatten- och värmekraftsanläggningar ,,,, 12

2.3 Värdering av industribyggnader och övriga byggnader , 16

2.3.1 Inledning ............................................. 16

2.3.2 Avkaslningsmetoden ........................... 18

2.3.3 Produktionskostnadsmetoden .............. .... 21

2.3.4 Justering för säregna förhållanden ..... .... 23

2.3.5 Indelning i industribyggnad och övrig byggnad , 23

2.3.6 Beslutsredovisning .............................. .... 24

2.3.7 Vissa besvärsfrågor............................... .... 25

2.3.8 Övrigt .................................................. .... 26

3 Hemställan ............................................................. .... 27

4 Beslut ...................................................................... .... 27

Bilaga 1 .......................................................................... .... 28

Bilaga 2........................................................................... 31