Prop. 1979/80:41 2

Uldrag
EKONOMIDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1979-10-25

Närvarande: statsministern Fälidin, ordförande, och stalsråden Ullsten, Bohman, Mundebo, Wikström, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Åsling, Söder, Krönmark, Burenstam Linder, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell.

Föredragande: statsrådet Bohman

Proposition om godkännande av en statskredit till Turkiet

1 Inledning

Under praktiskt taget hela 1970-talet har den turkiska ekonomin fått slöd genom insalser av utländskt kapital, huvudsakligen kortfristiga lån. Delta har lett lill att skulderna till utlandet ökat starkt. Skuldsättningen har även fltl en för landet ogynnsam tidsslmklur. Samtidigt har bytesförhållandet i utrikeshandeln försämrats. Såväl de senaste årens oljeprishöjningar som prisstegringar på andra för Turkiet nödvändiga importvaror har bidragii till denna negativa utveckling. Den svaga utvecklingen i världsekonomin under senare år har hämmat exportförsäljningen, vilket förvärrat läget på arbelsmarknaden.

Del växande finansieringsgapet kunde till en början täckas via landels konvertibla valutareserv, senare med korla lån huvudsakligen på de internationella kapitalmarknaderna. Under 1977 förvärrades betalningslägel. Vid uigången av 1977 uppgick det ackumulerade värdel av Turkiets inslällda betalningar av korta lån och för varuimport exkl. långa krediter till ca 6000 milj. US dollar eller drygt 25000 milj. kr.

Turkiels betalningsbalansläge förvärrades ylterligare under 1978 och under första halvåret 1979. På skuldtjänsten beräknas ca 150 milj. US dollar ha fattats de första fem månaderna i år. Under samma lid ökade vidare värdet på för sent betald import till ca 100 milj. US dollar. För året som helhet har finansieringsgapet beräknats lill nästan 2000 milj. US dollar. Betalningsbalansutvecklingen har emellertid inte i alla avseenden varil negativ. Exporten beräknas ha ökat med 28% i värde de första fyra månaderna 1979, främst lill följd av gynnsamma växelkursarrangemang för industrin. Vidare utgjorde turismen samt hemsänd valuta från turkiska s. k. gästarbetare positiva inslag.

Prop. 1979/80:41 3

Den under 1978 och början av 1979 förda ekonomiska politiken har inle löst problemen på belalningsbalanssidan. Det visade sig vara omöjligt att snabbt strama åt finanspolitiken och att förbättra de slatliga företagens finanser. Den svåra ekonomiska situationen existerar parallellt med ett instabilt politiskt läge.

Följande tabeller belyser utvecklingen i den turkiska ekonomin de senaste tre åren.

Turkiets betalningsbalans 1977-1979

Milj. US dollar

	1977	1978	1979'
Export	1755	2288	2750
Import	5 797	4 599	5000
*Handelsbalans*	-4043	-2311	-2250
*Tjänsle- och servicebalans*	408	531	550
- arbetarremissor	982	983	1200
- ränteutbetalningar före
skuldlättnader	-570	-750	-1000
- turism, netto	-63	145	200
- övriga tjänster, netto	59	153	150
*Bytesbalans*	-3 635	-1780	-1700
*Kapitalbalans, netto*	1531	1233	1630
därav
- IMF	-	253	200
- projekt- och leverantörs-
krediter	499	450	450
- programlån	3	80	250
- amorteringar å utländska
skulder, före skuldlättnader	-214	-560	-870
- privat utländskt kapital*	168	147	200
- skuldlättnader	-	250	350
- petroleum lån	365'	163	50
- banklån	710	450	250
- OECD-aktionen	-	-	750
Restpost	-362	-149	-
Utländska tillgångar
(en ökning = -)■*	566	-148	-200
Korta utländska skulder
(en ökning = -I-)	1900	844	270
Totala tillgängar
och korta skulder	2466	6%	70

' IMF-prognos.

Direkta utländska invesleringar och import finansierad med egen utländsk valuta.

' Förfallna betalningar till Irak och Libyen.

* Inkl. affärsbanker.

Källa: Tabell baserad på nationell statistik.

Prop. 1979/80:41

Turkiets försörjningsbalans 1976-1978

	Procentuell	volymändring
	1976	1977	1978
BNP	7,7	4,0	-0,3
Konsumtion	9,1	5,3	-0,8
- offentlig	15,4	16,8	3,5
- privat	8,0	3,2	-1,6
Fasta bruttoinvesteringar	13,6	6,9	-12,1
- offentliga	15.6	13,2	-16,9
- privata	11,5	0,1	-6,4
Utrikesbalans'	-1,1	-2,7	5,4

' Förändring i procent av BNP. Källa: Nationell statistik.

2 Förslaget om ett internationellt samordnat betalningsbalansstöd till Turkiet

Turkiet slöt den 19 juli 1979 elt stand-by arrangemang med Internationella valutafonden, IMF. Arrangemanget, som innefatlar en kredit på 250 milj. särskilda dragningsrätter (SDR) (ca 1 400 milj. kr.) gäller för ett år. Den turkiska regeringen har i anslutning härtill presenterat en rad ekonomisk-politiska åtgärder. Syftet med dessa är atl reducera inflationen, stärka den extema betalningssituationen och öka kapaciletsutnyttjandet. Målen skall nås bl.a. genom atl exportföretagen ges bättre konkurrensmöjligheter, importberoendet minskas och utländska invesleringar stimuleras. Regeringen avser vidare atl se över de statliga förelagens finanser.

Redan då Turkiets överiäggningar med IMF befann sig i ett inledningsskede igångsattes diskussioner syftande till att inom OECD-krelsen samordna ett belalningsbalansslöd till Turkiet. OECD-aktionen har sin upprinnelse i elt möte i december 1978 mellan världens fem slora industriländer. Vid mötet förelåg prognoser för del externa finansieringsgapet i den turkiska ekonomin, vilket beräknades uppgå till ca 1 900 milj. US dollar 1979. Till farhågorna för den ekonomiska utvecklingen skall läggas de fem industriländernas oro för politisk instabilitet i Turkiet.

Flertalet OECD-länder aviserade vid elt möte den 30 maj 1979 ett belalningsbalansslöd om sammanlagt 671 milj. US dollar, eller ca 2815 milj. kr. Avsikten angavs vid majmötet vara att dels göra krediten tillgänglig så snart som möjligt, dels göra den obunden till krav på turkisk import från långivarlandet. Villkoren för krediterna har förhandlats fram mellan Turkiet och resp. långivande land och i några fall har förhandlingarna slutförts. I de flesta av ländema krävs att parlamentet godkänner krediten. Utbetalningarna till Turkiet kan väntas ske under hösten 1979 och våren 1980. Från svensk sida ställdes i utsikt ett belopp om 10 milj. US dollar. Det framhölls atl ett svenskt deltagande skulle kräva riksdagens godkännande.

Förbundsrepubliken Tyskland har förbundit sig aU ge en kredit på 380 milj. D-mark, varav 150 milj. har betalats ut. Löptiden är satt till 30 år.

Prop. 1979/80:41 5

varav de 10 första är amorteringsfria. Räntan ligger på 2%. Krediten från Förenta staterna är på 198 milj. US dollar till 5 % ränta. Krediten löper på 20 år, av vilka de fem första är amorteringsfria. Den japanska krediten gäller 35 milj. US dollar. Den franska insalsen omfallar ca 23 milj. US dollar i statskredit på 22 år till 3,5% ränta. Amorteringsfrihel råder i 8 år. Storbritannien har bundit sig för 30 milj. US dollar på 20 år med fem års amorteringsfrihel och till 6% ränta.

Även Danmark, Finland och Norge har utfäst sig att della i aktionen. Danmark har angett ett belopp om 5 milj. US dollar. Lånet löper på 15 år, varav fem är amorteringsfria. Räntan har satts till 8%. Finlands kredit är på 2 milj. US dollar. Förhandlingar om villkoren pågår. Norge har redan betalat ut 11 milj. US dollar.

De Europeiska gemenskaperna, EG, väntas stödja Turkiel med lån på ca 100 milj. US dollar, ca 420 milj. kr. Vissa arabländer, bl.a. Saudiarabien, har gjort utfästelser om ca 200 milj. US dollar, ca 840 milj. kr. Arrangemanget inom ramen för OECD beräknas nå upp till drygt 670 milj. US dollar, ca 2 800 milj. kr. Grovt räknat skulle de nu kända utländska kreditarrangemangen ge totalt ca 5 000 milj. kr.

3 Föredragandens överväganden

Turkiets externa betalningssituation blev i slutet av 1977 prekär. De påtvingade importnedskämingarna hämmade indusiriproduktionen, och arbetslösheten ökade. Den ekonomiska politiken förmådde inte ändra utvecklingen, Ulländska krediler kunde inte erhållas i den omfattning som behövdes. Den turkiska ekonomin kom in i en ond cirkel, där den för produktionen nödvändiga importen inle kunde finansieras. Importen fick skäras ned och basen för en ekonomisk återhämtning blev allt smalare.

Utvecklingen har lett till all Turkiet nu är i stort behov av utländskt kapilal för att sanera ekonomin. OECD-sekretariatet har beräknat årels finansieringsgap till nästan 2000 milj. US dollar eller ca 8400 milj. kr. Genom låneavtalet med IMF erhåller Turkiet 250 milj. SDR, eller ca 1 400 milj. kr. De villkor som är förknippade med IMF-krediten bedömer jag vara en god gmnd för etl åtemppbyggande av den turkiska ekonomin. Det lar emellertid lid atl öka exportintäkterna och under liden behövs ytterligare extern finansiering.

1 dagsläget beräknas ca 40% av intäkterna från export samt arbetarremissor åtgå till återbetalning av skulder och ränlor på utländska skulder. Denna andel vänlas ligga kvar under de närmaste åren. Målel på medellång sikl bör dock vara atl minska denna andel betydligt.

Inom OECD:s ram har flera möten hållits om Turkiets utlandsskuld. 1 anslutning till OECD-aktionen har de långivande ländema bildal en arbelsgmpp med uppgift alt analysera Turkiets problem. De länder som gjort utfästelser i form av exportkreditgarantier, däribland Sverige, har vid olika

Prop. 1979/80: 41 6

tillfällen gått med på att amorteringar och räntebetalningar senarelagls. En sanering av ekonomin är nödvändig för att Turkiets skuldljänst på sikt skall kunna skötas. De nu aviserade internationella slödaktionerna, i kombination med lämpliga ekonomisk-politiska åtgärder, bör skapa fömtsättningar för en åtemppbyggnad av den turkiska ekonomin.

Sverige har begränsade möjligheter att della i arrangemang av den typ OECD-aktionen represenlerar. Men mot vårt eget ansträngda betalningsbalansläge måsle ställas de akula behoven för alt få den turkiska ekonomin au fungera. Både den för Sveriges del aktuella OECD-aktionen och de övriga åtaganden som gjorts intemationellt har en bred förankring i en vid krets av industriländer. Stöden syftar till att finansiera Turkiets bytesbalansunderskott under en begränsad tid. Dessa omständigheter talar för alt Sverige bör delta i stödaktionen för Turkiet.

Jag vill erinra om att Sverige 1977 deltog i en internalionell stödaklion för Portugal. 1 samband därmed framhölls att aktionen skulle beiraktas som etl undantag (prop. 1977/78: 35, rskr 1977/78:68). Men liksom Portugal var del 1977 är Turkiet 1979 i ett ytterst ulsatl läge. Jag förordar därför en svensk stödinsats också till förmån för Turkiet.

Storleken på och formerna för Sveriges del i OECD-aktionen bör anpassas till vad övriga deltagarländer gör. Jag anser alt vår medverkan bör stanna vid 50 milj. kr. Efter samråd med chefen för utrikesdepartementet förordar jag att 25 milj. kr. tas i anspråk av medel som för budgetåret 1979/ 80 avsatts under tredje huvudtitelns anslag C.2 Bilateralt ulvecklingssamarbele. Jag förordar vidare alt regeringen föreslår riksdagen alt under fonden för låneunderstöd anvisa ett invesleringsanslag på 25 milj. kr. som del i ett svenskt belalningsbalansslöd till Turkiet.

De flesta stöden inom OECD-aktionen utgår som statskrediter. Löptiderna varierar från 7 till 30 år. Amorteringsfrihet gäller för tre år och upp till 10 år. Räntesatserna ligger mellan 2 och 9%. Stöden från OECD-ländema är vidare avsedda alt vara obundna, dvs. inga krav på turkisk import från det långivande landet ställs. Betalningsbalansstödet bör ingå som etl viktigi element för all stabilisera Turkiels ekonomi. OECD-ländema fäsler därför stor vikt vid det ekonomisk-politiska handlingsprogram som Turkiet kommil fram till i förhandlingarna med IMF.

Med hänvisning till vad jag nyss nämnt förordar jag atl Sveriges bidrag lämnas i form av en obunden statskredit. Hela beloppel bör utbetalas på en gång så snart avtal slutits. Som jag förut har anfört bör villkoren för det svenska slödel i huvudsak följa de villkor som övriga OECD-länder ställer. Ett förberedande möle om storleken på och villkoren för en ev. svensk kredit hölls i somras. Jag föreslår på gmndval av de riktlinjer, som framkom vid del förberedande bilaterala mötet, alt det svenska stödel ges på 15 år med de sju första åren amorteringsfria. Räntesatsen föreslås bli 5,5 %.

Jag föreslår att regeringen inhämtar riksdagens bemyndigande att träffa kreditavlal med den turkiska regeringen i överensslämmelse med de rikllinjer somjag nu har angett.

Prop. 1979/80:41 7

När det gäller de betalningstekniska arrangemangen, har riksbanken förklaral sig beredd att fungera som regeringens ombud. Uppdraget avses bl. a. innebära att riksbanken öppnar ett konto för den turkiska centralbanken och svarar för utbetalningen av krediten. Vidare skulle riksbanken under kreditens löplid ha att motta räntor och amorteringar. Eftersom elt sådanl uppdrag ligger inom riksbankens normala verksamhet torde riksdagens bemyndigande i detta avseende inte behöva inhämlas.

Allt eftersom skulden återbetalas skall medlen fördelas på invesleringsanslaget resp. biståndsmedlen enligt en avräkningsplan. Principen för denna plan bör vara alt i försia hand gottskriva invesleringsanslaget med inflytande amorteringar och en marknadsmässig ränta. Amorteringar av bislåndsmedlen påbörjas sålunda först sedan invesleringsanslaget till fullo återbetalats.

4 Hemställan

Med hänvisning lill vad jag har anfört hemställer jag alt regeringen föreslår riksdagen atl

1. bemyndiga regeringen att i överensstämmelse med vad jag har
förordat träffa ett kreditavlal med Turkiel,

2. till Kredit till Turkiet på lilläggsbudgel I till stalsbudgelen för
budgetåret 1979/80 under fonden för låneunderstöd anvisa etl
invesleringsanslag om 25000000 kr.

5 Beslut

Regeringen ansluler sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag, som föredraganden har lagt fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1979