Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1979/80:16

Regeringens proposition

1979/80:16

om riktlinjer för den statliga exportfrämjande organisationen;

beluiad den 30 augusti 1979.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprolokoll.

På regeringens vägnar

OLA ULLSTEN

HÄDAR CARS

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en ändring av riktlinjerna för den statliga exportfrämjande organisationen.

Statlig exporlfrämjande verksamhet har bedrivits under en lång tid. Svenska beskickningar och konsulat har som en huvuduppgift att främja den svenska exporlen. Utrikesrepresenlationens exportfrämjande verksamhet leds av utrikesdepartementet. Sveriges exportråd (SE) bildades år 1972 av staten och näringslivet genom Sveriges allmänna exportförening (SAE) för alt planera, samordna och genomföra åtgärder för att främja svensk export. SE leder verksamheten vid handelssekreterarkontoren. Inom regeringskansliet handlägger handelsdepartementet frägor som rör handelssekreterarna och SE.

Förslagen i denna proposition får ses mol denna bakgrund och mot strävandena alt göra den statliga exportfrämjande fältorganisationen mer marknadsanpassad och enhetlig.

Förslagen innebär att nuvarande organisation bibehålls i mer belydande länder med marknadsekonomi, dvs. handelssekreterarkontor jämsides med beskickning/konsulat. I länder där efterfrågan på slatliga exportfrämjande tjänster är mer begränsad behålls också nuvarande organisation, dvs. beskickning/konsulat.I för Sverige kommersiellt mer belydande statshan­dels- och utvecklingsländer föreslås att handelsavdelning i normalfallet inrättas inom beskickning. Såväl handelssekreterarkontor som handelsavdel­ningar föreslås i framtiden (1 beteckningen handelskontor.

SErs nuvarande direktivräll gentemot handelssekreterarna avses beslå. Det föreslås alt SE därutöver ges viss funktionell direktivrätt gentemot beskickningar och konsulat. Detta innebär att SE inom ramen för givna allmänna instruktioner skall lämna anvisningar för exportfrämjande verk-

1 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr Ib

 

Prop. 1979/80:16                                                      2

samhel på i stort samma säll som nu sker för handelssekreterarna. Den administrativa ledningen av utrikesrepresenlationens exportfrämjande verk­samhet ligger kvar hos utrikesdepartementet. SE:s utökade roll kräver atl avtalet mellan dess huvudmän slalen och SAE revideras. Regeringen föreslås fä bemyndigande alt sluta sådant avtal. Förslagen avses gälla från den I januari 1980.

 

Prop. 1979/80:16                                                                    3

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975:490) om beslutanderätt för Sveriges exportråd

beträffande handelssekreterare m.m.;

Härigenom föreskrivs atl 1 och 3 §§ lagen (1975:490) om beslulanderäll för Sveriges exportråd beträffande handelssekreterare m. m, skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

!§' Enligt de närmare föreskrifter regeringen beslutar får Sveriges exportråd

1.    genom anvisningar för den all- 1. genom anvisningar för den all­
männa inriktningen planera och leda manna inriktningen planera och leda
handelssekreterarnas verksamhet,        handelssekreterarnas     verksamhet

samt   exporlfrämjande   verksamhet Inom uirikesrepresenlationen,

2.   besluta rörande handelssekreterares anställnings- och arbetsvillkor, i den mån dessa ej bestämmes genom avtal eller beslutanderätten enligt särskilda bestämmelser tillkommer myndighet, dock ej i fråga om tillsättning av eller skiljande från tjänst, läkarundersökning, disciplinär bestraffning, förnytlningsskyldighet eller avstängning från tjänstgöring,

3.   beslula rörande statliga stipendier till praktikanter hos utrikesrepresen­tationen, handelssekreterare eller svenska handelskamrar i utlandet,

4.   besluta rörande statliga bidrag till språkutbildning med inriklning på affärsspråk och till vidareutbildning i internationell marknadsföring.

Vid utövande av befogenhet som enligt försia slycket tillkommer rådet skall rådet i sak tillämpa de föreskrifter som skulle gälla för statlig förvaltningsmyndighet i motsvarande fall.

Vad någon i samband med Sveri-    Vad någon i samband med Sveri-

ges exportråds befattning med han- ges exportråds befattning med han­
delssekreterares verksamhet i an- delssekreterares verksamhet eller
ställning hos rådet eller på grund av med exportfrämjande verksamhet
uppdrag hos delta har erfarit om inom uirikesrepresenlationen i an-
enskilda förelags eller sammanslut- ställning hos rådet eller på grund av
ningarsanars-ellerdriflförhållanden uppdrag hos della har erfarit om
får han ej obehörigen yppa eller enskilda förelags eller sammanslul-
utnytija.                                       ningars affärs-eller driflförhållanden

får han ej obehörigen yppa eller

utnyttja.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

'Senaste lydelse 1978:370. Senaste lydelse 1975:751.

1* Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 16

 

Prop.  1979/80:16                                                      4

Uldrag
HANDELSDEPARTEMENTET               PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1979-08-30

Närvarande: statsministern Ullsten, ordförande, och statsråden Sven Roma­nus, Mundebo, Wikström, Friggebo, Wirtén, Huss, Rodhe, Enlund, Lindahl, Winther, De Geer, Cars, Gabriel Romanus, Tham, Bondestam.

Föredragande: statsrådet Cars

Proposition om riktlinjer för den statliga exportfrämjande organisa­tionen

1 Inledning

Statlig exportfrämjande verksamhet har bedrivits i en eller annan form under en lång tid. Svenska beskickningar och konsulat har praktiskt taget så länge dessa funnits bistått svensk kommersiell verksamhel ulomlands. Enligt gällande instruktioner för utrikesrepresentationen är det en av dess huvuduppgifter att bidra till att utveckla och intensifiera Sveriges kommer­siella förbindelser med utlandet i synnerhet vad avser försäljningen av svenska varor och tjänster,

Utrikesrepresenlationens resurser för exportfrämjande verksamhet har byggts ut förhållandevis kraftigl under senare år.

Åtskilliga av de utsända tjänstemännen ägnar sig åt alt främja svensk export. Därtill kommer ett växande anlal lokalanstäilda. Vid ambassaden i Moskva finns en handelsavdelning och en liknande sådan har nyligen inrätlals vid ambassaden i Peking. 1 Caracas finns också en handelsavdelning vid ambassaden, vilken förestås av en handelssekreterare och i praktiken fungerar som etl handelssekreterarkontor. Vid ambassaden i Washington finns en särskild projektbevakningscentral för att bistå svenska exportörer av ijänster och produkter till projekl som finansieras med medel från Världs­banken och andra liknande internationella organ. Vid elt flertal andra beskickningar finns särskilda handläggare för kommersiella frågor.

Efter andra världskriget har de svenska exporlaffärerna krävt en alltmer avancerad marknadsföringsteknik. Som en följd av detla har ökade krav kommit att ställas på såväl organisationen av som metodiken förde statliga exportfrämjande åtgärderna. För alt tillgodose dessa krav har handelssekre­terarna tillkommit som ett komplement till utrikesförvaltningen. Handels-

 

Prop. 1979/80:16                                                      5

sekreterarnas uppgifl är att främja den svenska exporlen genom specialiserad kommersiell service, särskill i fråga om marknadsföring. Denna organisation var från början främst avsedd för transoceana marknader men har senare etablerats även på marknader i Väst- och Östeuropa. Under senare år har organisationen byggis ut kraftigt. För närvarande finns 28 handelssekrete­rarkontor,

I Sverige bildade ett antal privata företag Sveriges allmänna export/orening (SAE) i slutet av 1800-lalet. Föreningen skulle bistå sina medlemmar i olika exportfrågor. Handelskammare inrättades på prival initiativ både i Sverige och utomlands för att bistå svenska och inhemska förelag. På den slalliga sidan bildades Småindustrins exportråd och Småindustrins exporlbyrå, vilka senare slogs samman lill Exportrådet för den mindre induslrin.

1 syfte att se över den slatliga exportfrämjande verksamheten tillkallades den sk, exportfrämjandeutredningen, som avgav sitl slutbetänkande år 1972 (Ds H 1972:2) Exportfrämjande verksamhet. Utredningens förslag ledde fram till all riksdagen på regeringens förslag beslutade att ett centralt organ, Sveriges exporlråd (SE), skulle inrättas med uppgift all planera, samordna och genomföra åtgärder för att främja svensk export (prop. 1972:31, NU 1972:37 samt prop. 1973:1 bil 12, NU 1973:16). SE inrättades år 1972 genom avtal mellan staten och näringslivet genom SAE. Till SE överfördes den export­främjande verksamheten vid SAE och Exportrådet för den mindre indu­strin.

Bland SE:s uppgifler ingår alt leda och planera handelssekreterarnas kommersiella verksamhet. År 1975 har jämväl den administrativa ledningen av handelssekreterarorganisationen överförts till SE. Ledningsansvaret för utrikesförvaltningens exportfrämjande verksamhet åvilar utrikesdeparte­mentet, varvid dock ett samarbete angående verksamhetens innehåll har etablerats med SE.

Den organisation för exportfrämjande som etablerades år 1972 har nu varit verksam ett antal år. Under dessa har organisationen ute i världen byggts ut såväl inom ambassader som i form av handelssekreterarkontor. Vidare har slaten initierat ett antal aktiviteter som nära berör exfwrtfrämjandet samt också tillskapat nya organ på regional nivå i Sverige. Det har därför inom utrikes- och handelsdepartementen ansetts lämpligt att inom ramen för en utredning göra en översyn av fältorganisationen för exportfrämjandet liksom av hemmaorganisationen i den del av verksamheten som avser ledning och samordning av fältorganisationen. En närmare beskrivning av nuvarande förhållanden och utredningens överväganden ges i betänkandet (Ds H 1979:1) Exportfrämjandets organisation - en översyn. En sammanfattning av betänk­andet bör fogas till prolokollet i detta ärende såsom bilaga 1.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgivits av statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), kommerskollegium, statens industriverk (SIND), ulredningen (Dir 1978:70) om utrikesrepresentationen (UD-utredningen), konsultexportutredningen (Dir  1978:15), ambassaden  i  Athen, Bagdad,

 

Prop.  1979/80:16                                                     6

Belgrad, Berlin, Bonn, Brasilia, Bryssel, Budapest, Bukarest, Buenos Aires, Canberra, Caracas, Damaskus, Dar es Salaam, Haag, Havanna, Helsingfors, Islamabad, Jeddah, Kairo, Kuala Lumpur, Kuwait, Köpenhamn, Lagos, London, Madrid, Manila, Maputo, Moskva, Nairobi, New Delhi, Oslo, Ottawa, Paris, Peking, Prag, Quito, Seoul, Singapore, Teheran, Tokio, Tripoli, Tunis, Warszawa, Washington och Wien, FN-representationen i New York, generalkonsulalet i Berlin, Hamburg, Houston, New York och Sydney, handelssekreteraren i Bryssel, Budapest, Caracas, Chicago, Diisseldorf, Haag, Helsingfors, Houston, London, Los Angeles, Madrid, Melbourne, Mexico City, New York, Oslo, Paris, Prag, Teheran, Toronto och Wien, handelskammaren i Diisseldorf och New York, Sveriges allmänna export­förening (SAE), Sveriges exportråd (SE), Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund. Svensk industriförening, Sveriges hantverks- och indu­striorganisation - Familjeföretagen (SHIO), Sveriges turistråd. Svenska handelskammarförbundet. Svenska Bankföreningen, Svenska arbetsgivare­föreningen (SAF), Handelssekreterareföreningen, Koof>erativa förbundet (KF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens cenlralorganisa­lion (TCO), Centralorganisationen SACO/SR, Svenska civilekonomföre­ningen samt HTF-föreningen vid Sveriges exporlråd.

Kommerskollegium har bifogat yttrande från Stockholms handelskam­mare och LO yttrande från Svenska metallindustriarbetareförbundet. Sveri­ges industriförbund och SAF instämmer i yttrandet från SAE. SHIO anger att den ansluter sig lill SE:s remissvar. Några handelssekreterare åberopar handelssekreterareföreningens yttrande. Ambassaderna i Singapore och Kuala Lumpur har avgivit gemensamt yttrande.

En sammanfattning av remissyttrandena bör fogas till prolokollet i detta ärende som bilaga 2.

Här kan även nämnas att regeringen under år 1978 tillkallat en särskild utredare (Dir 1978:70) med uppdrag att se över utrikesrepresenlationens organisation och verksamhet, den s. k. UD-utredningen. Ulredaren skall enligl sina direktiv beakta det arbete som bedrivits inom ramen för nämnda översyn av det slatliga export främjandet.

2 Föredragandens överväganden

2.1 Allmänt

Organisalionen för den statliga exportfrämjande verksamheten kan sägas vara uppdelad på olika nivåer. På huvudmannanivå representeras staten av regeringen och där främst genom utrikes- och handelsdepartementen. Arbetsfördelningen inom regeringskansliel är sådan all utrikesdepartemen­tet svarar för utrikesrepresentationen och handelsdepartementei för SE och handelssekreterarna. De två departementen samarbetar bl. a. genom de för departementen gemensamma ulrikeshandelsenheterna i frågor av gemen-

 

Prop.  1979/80:16                                                     7

sam angelägenhet. Den operativa ledningsnivån ulgörs för utrikesrepresen­tationen av utrikesdepartementet och för handelssekrelerarna av SE. Fältor­ganisationen är som redan har framgått uppdelad i utrikesrepresentationen och handelssekreterare. Denna organisation har under senare år byggis ut ien förhållandevis snabb takt.

Inom ulrikes- och handelsdepartementen har nu företagits en översyn av fältorganisationen för exportfrämjandet liksom av hemmaorganisationen i den del av verksamhelen som avser ledning och samordning av fältorgani­sationen. Den utredningen har som utgångspunkl de förändringar i verk­samhetens inriktning som skett under de gångna åren och som kan förväntas bli aktuella under överskådlig framtid. De utvecklingstendenser utredningen tar upp är bl. a, en ökning av handeln med slora projekt, oljeländernas och de nyligen industrialiserade ländernas belydelse i världshandeln, ett ökat intresse för export hos svenska företag samt en ökad grad av initiativtagande verksamhel inom fältorganisationen.

Jag ämnar nu ta upp frågan om riktlinjer för den statliga exporlfrämjande organisalionen. De förslag och överväganden som jag kommer att lägga fram har ularbelats gemensamt av chefen för utrikesdepartementet och mig. Utgångspunkten för förslagen har varit att göra fältorganisationen både mera marknadsanpassad och mera enhetlig ifråga om organisation och arbetsme­todik. Vidare lämnas förslag om en mer samlad ledning från Sverige, varigenom en större slagkraft och ett bätlre utnyttjande av tillgängliga resurser bör kunna uppnås.

I sammanhanget bör understrykas att del i elt land som Sverige med ett marknadsekonomiskt system är företagen som i stor utsträckning planerar olika exportaktioner. Statens insatser begränsas lill att med olika medel underlätta, stödja och komplettera företagens egna exportansträngningar. Med de föreslagna ändringarna bör det statliga exportfrämjandet bli av större värde för de svenska exportföretagen.

2.2 Den statliga exportfrämjande organisationen i utlandet

Som jag har redovisat i det föregående är utgångspunkten för förslagen att göra organisalionen ute i världen mera marknadsanpassad och samtidigt mera enhetlig. Strävan att åstadkomma en ökad enhetlighet ifråga om organisationsform och arbetssätt syftar lill atl underlätta för de svenska exportföretagen att anlita organisationen. Denna strävan får emellertid inte drivas för långl. Företagen efterfrågar delvis olika tjänster på olika markna­der. Detta måste beaklas vid utformningen av fältorganisationen. Samtidigt måste en framförhållning finnas, varigenom organisationen kan byggas ut på en potentiellt intressant marknad som företagen ännu inte börjal bearbeta i större utsträckning.

Mol bakgrund av dessa överväganden kan nuvarande organisation i mer betydande industriländer med marknadsekonomi - handelssekreterarkontor

 

Prop. 1979/80:16                                                       8

jämsides med beskickning/konsulai - samt i länder där efterfrågan på exportfrämjande tjänster är mera begränsad - beskickning/konsulat - anses vara tillfredsställande. Någon ändring av organisationen i dessa länder föreslås inle,

1 för Sverige kommersiellt mer belydande slalshandels- och ulvecklings­länder förekommer f n, olika former av exportfrämjande organisation. Ett gemensamt drag i många av dessa länder är all det statliga inflytandet över den ekonomiska ulvecklingen och inköpspolitiken är belydande. Därför krävs ofla en direkt medverkan från beskickningens och särskilt beskick­ningschefens sida för att nå kontakt med beslutsfattarna. Med hänsyn härtill förordas i likhet med vad utredningen och en bred remissopinion anser att det i fortsättningen i normalfallet och i den takt resurserna medger i denna typ av länder inrättas särskilda handelsavdelningar inom beskickningarna.

Det bör emellertid understrykas att det i vissa av dessa länder kan vara mer ändamålsenligt med en annan organisationsform. De gränsfall som kan uppslå måsle noga prövas. Även frågan om nuvarande handelssekreterar-kontors ställning i denna typ av länder bör prövas i samband med att de nuvarande handelssekrelerarnas förordnanden löper ut. Frågan om omvand­ling av dessa kontor till handelsavdelningar får prövas i varje enskill fall mot bakgrund av bl. a. resp. marknads särart.

Beskickningarna och särskilt beskickningschefen har som redan påpekats en betydelsefull roll i det handelsfrämjande arbelet inte minst vad gäller kontakter med resp. verksamheislands regering och myndigheler. Beskick­ningschefens roll genlemot handelsavdelningen bör därför inte begränsas till ett formellt chefskap. Samtidigt är det väsenlligt att verksamheten vid handelsavdelningen bedrivs med elt stort mått av självständighet i vad avser löpande ärenden. Det bör inom UD-utredningen kunna läggas förslag till arbetsordning som närmare reglerar ansvars- och arbetsfördelningen vid beskickningar med handelsavdelning.

Jag vill i sammanhanget framhålla att även i länder med handelssekrete­rarkontor är ell nära samarbele mellan beskicknings/konsulaichef och handelssekrelerare en nödvändig förutsättning för ett effektivt utnyttjande av de samlade resurserna för exportfrämjandet.

Utredningen föreslåratt såväl handelssekreterarkontor som handelsavdel­ningar i fortsättningen bör benämnas handelskontor. Detla synes vara ett rimligt förslag med hänsyn till det tidigare redovisade kravet på ökad enhetlighet och bör genomföras.

Jag inslämmer i de förslag utredningen lägger fram belräffande vissa specialfrågor. Jag har därvid inhämtat att chefen för utrikesdepartementet har för avsikt att efter avslutad försöksverksamhet föreslå regeringen att fatta beslut om avgiftsbeläggning av vissa kommersiella tjänster vid sådana utlandsmyndigheter som har eller kan beräknas få uppdragsverksamhet av någorlunda omfattning. Detta innebär all beskickningar i länder med fristående handelskontor i normalfallel inte skall bedriva avgiftsbelagd

 

Prop.  1979/80:16                                                     9

kommersiell verksamhel.

Frågan om lokalnärhei eller lokalgemenskap mellan handelskontor och beskickning bör prövas från fall till fall inom de två berörda departementen saml SE och byggnadsslyrelsen. 1 samråd med berörda andra intressenter bör även frågor om lokalgemenskap med andra officiella organ i ullandet, t. ex. turistkontor, kunna övervägas.

Jag avser att ge SE i uppdrag att tillsammans med berörda organ se över organisationen i de länder där det finns handelssekreterarkontor med filialer saml organisationen i Västtyskland och Canada liksom även all utvärdera samarbetet mellan kontoren i USA. Vidare bör i enlighet med ulredningens förslag inrättande och nedläggning av filialkontor beslutas av regeringen efter hörande av berörda organ. I sammanhanget vill jag hänvisa till att beslut om inrättande och nedläggning av handelskontor inom ramen för befintliga medel beslutas av regeringen.

1 likhet med utredningen och remissinstanserna vill jag understryka betydelsen av nära samarbete mellan exportfrämjandets fältorganisation och de teknisk-vetenskapliga attachéerna, Sveriges turistråd och dess utlands­kontor, handelskammare och andra organ med svensk anknytning i utlan­det.

2.3 Ledningen av den statliga exportfrämjande fältorganisationen

Som jag har redovisat inledningsvis kan ledningen från Sverige av den statliga exporlfrämjande fältorganisationen delas upp på två nivåer. På central nivå handläggs dessa frågor inom regeringskansliet av utrikes- och handels­departementen och på den privata sidan av SAE. Den operativa ledningen för fältorganisationen utövas av utrikesdepartementet för utrikesrepresentatio­nen och av SE för handelssekreterarna. Erfarenheterna visar att SE:s ledning av handelssekreterarna - såväl vad gäller verksamhelen som administratio­nen - fungerar tillfredsställande och att således någon ändring därvidlag inte behövs.

Som en följd av förslagen i avsnill 2.2 finns del anledning att närmare överväga formerna för ledning av exportfrämjande verksamhet inom utri­kesrepresentationen. Utredningen och en bred remissopinion ansluter sig lill förslaget atl ledningen av denna verksamhet vid beskickningar och konsulat i viss Ulslräckning bör kunna anförtros SE som därmed lilldelas en funktionell direktivrätt gentemot utlandsmyndigheterna. Härmed avses att SE inom ramen för givna allmänna instruktioner skall kunna lämna anvisningar för den löpande exportfrämjande verksamhetens innehåll och inriktning på i storl samma sätl som nu sker i fråga om handelssekreterarkontoren.

I sammanhanget bör framhållas att beskickningarna har andra handels­främjande uppgifler utöver den exportfrämjande verksamhelen. SE:s funk­tionella direktivräll skall inte omfatta dessa frågor.

Del har från utredningens och remissinstansernas sida påpekats atl

 

Prop. 1979/80:16                                                     10

anspråk kan riktas mot en utlandsmyndighet från SE:s sida vilka t. ex. av resursskäl inte kan förenas med övriga anspråk som vid aktuell lidpunkt ställs på myndigheten. 1 det fall chef för utlandsmyndighet finner all svårigheier av sådant slag uppstår bör frågan underställas chefen för utrikesdepartementet för avgörande efter samråd med chefen för handelsdepartementet och SE, 1 avvaktan på sådant avgörande bör den mening gälla som företräds av chefen för utlandsmyndigheten.

Den närmare utformningen av SE:s funktionella direktivräll är enligt min mening en fråga för regeringen i samråd med SE. Frågan bör även beaktas i UD-utredningens arbete. De rikllinjer som den inom ulrikes- och handels­departementen företagna utredningen dragit upp bör därvid vara vägled­ande.

De uppgifter som genom denna proposition föreslås bli delegerade till SE innebär i viss ulslräckning myndighetsutövning. Överiämnandet av uppgif­terna måste därför ske genom lag. En ändring i lagen (1975:490) om beslutanderätt för Sveriges exportråd beträffande handelssekreterare m. m. bör därför vidtagas. Den föreslagna ändringen i lagen medför behov av följdändringar i förordningen med samma benämning samt i instruktionen för utrikesrepresentationen. Det ankommer på regeringen att fatta beslut i dessa frågor. Författningsändringarna liksom aktuella instruktionsändringar bör träda i krafl den I januari 1980.

En förutsättning för att SE skall kunna tilldelas ytterligare uppgifter är att överenskommelse iräffas härom med den andre huvudmannen för SE, SAE. Vid förhandlingar mellan slaten och SAE har enighet nåtts om etl förslag till nytt avlal från och med den I januari 1980. Avtalsförslaget torde få fogas som bdaga 3 lill detta prolokoll.

Jag vill i sammanhanget något kommentera avtalsförslaget. Utöver de förändringar i gällande avtal som motiveras av SE:s nya roll gentemot beskickningarna har även vissa andra justeringar gjorts(jfr. prop. 1978/79:100 bil. 14). Sålunda understrykes SE:s roll vad gäller marknadsföring av exportfrämjandet. Del är av stor vikt att potentiella kunder till SE och fältorganisationen får kännedom om de tjänster som organisationen kan erbjuda.

Vidare har principen för statens bidrag till SE:s finansiering något ändrats. Staten skall f n. bidra lill SErs finansiering med ett belopp som motsvarar nettokostnaden för de tjänster som förmedlas till den mindre industrin. Det har emellertid förelegal svårigheter atl beräkna detta belopp. Innebörden av avtalsförslaget är att i samband med den sedvanliga budgetbehandlingen för det nästkommande budgetåret en beräkning skall göras av skillnaden mellan SE:s kostnader för s. k. exportservice till småexportörer och abonnemangs­intäkterna från denna företagskategori. Om den beräknade skillnaden blir större än det belopp staten är villig bidra med skall staten i samråd med SAE låta justera abonnemangsavgifterna för denna företagskategori och/eller diskutera kostnaderna för och ambitionsnivån på SE:s exporlservice för det

 

Prop. 1979/80:16                                                     11

akluella budgetåret så att slalsbidraget beräknas täcka SE:s merkoslnader för service till småexportörerna. Någon avräkning i efterhand förulsätts inte ske om det visar sig föreligga en skillnad mellan beräknat och verkligt ulfall.

Vidare innebär uttrycket "den mindre industrin" i nuvarande avtal all ijänsteexportörer inte kan omfallas av stödet. Avtalsförslagei innebär att stödet kan användas för företag "med export av mindre omfallning".

Såväl utredningen som flera remissinstanser aktualiserar frågan om sambandet mellan export- och imporifrämjande åtgärder. Riksdagen har tidigare uttalat att när så bedöms vara av varde för svensk export svenska imporlförelag borde få delta i sialsfinansierade exporlfrämjande åtgärder som SE och utlandsmyndigheterna genomför (NU 1978/79:27, rskr 1978/79:217), Genom avtalsförslaget ges SE möjlighet att följa riksdagens intentioner. Därtill kommer att SE genom avtalsförslagei kan lämna tjänster lill annan än abonnent då syflei är att uppmuntra exportfrämjande verksamhel eller till SE knyta nya abonnenter.

Efter överenskommelse med SAE kan staten även fortsättningsvis dele­gera vissa exportfrämjande uppgifter lill SE, under förutsättning att staten ställer medel till förfogande för att utföra uppgifterna. SE:s ställning som centralt organ på det exportfrämjande området förstärks därmed. Slutligen görs vissa förtydliganden vad gäller förhållandet mellan SE och handelssek­reterarna samt görs vissa smärre förändringar i övrigt,

Etl ston utbud av exportfrämjande tjänster har vuxit fram på regional nivå i Sverige. I likhet med utredningen välkomnar jag della utbud. Det är enligt min mening en naturiig uppgift för SE som centralt organ på det exportfräm­jande området att ägna stor uppmärksamhet åt samarbetet med handelskam­mare, regionala utvecklingsfonder och andra organ med exportfrämjande uppgifter på regional nivå så atl de begränsade resurserna utnyttjas på bästa sätt.

Som framhållits lidigare bör SE kunna ges en funktionell direktivrätt genlemol utlandsmyndigheterna. Självfallet kommer även fortsättningsvis en rad uppgifter av mer övergripande karaktär gentemot fältorganisationen att inom regeringskansliet beredas av utrikes- och handelsdepartementen. Handelsdepartementels nuvarande roll gentemot SE och handelssekreterar­na liksom utrikesdepartementets övergripande ansvar genlemot beskick­ningarna kvarstår. Härtill kommer atl utrikesdepartementet även i fortsätt­ningen svarar för den administrativa ledningen av beskickningarnas export­främjande verksamhet medan denna för handelssekreterarna ombesörjs av SE.

En mer effektiv ledning av verksamheten ute på fältet underlättas om det också på departemental nivå genomförs en mer samlad handläggning av hithörande frågor. En sådan närmare samverkan mellan utrikes- och handelsdepartementen kan ske i olika former. Det ankommer på regeringen att närmare besluta härom. Dessutom är del väsentligt att behovel av en närmare samordning med andra departements verksamhet av exportfräm-

1** Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 16

 

Prop.  1979/80:16                                                    12

jande karaklär, framför allt induslrideparlemenlel, beaktas - någol som krafligl understrukils av ett stort antal remissinstanser.

2.4 Personalfrågor

Handelssekrelerare rekryteras vanligen bland tjänstemän i eller nära företagsledningen i svenska företag med exporlinriktning. De förordnas i regel fören tid av 3-4 år, varefter de förutsätts återgå t ill näringslivet. Jag delar liksom remissinstanserna utredningens uppfattning au handelssekreterare även fortsättningsvis bör rekryteras enligl dessa principer. Jag ansluler mig också till förslaget att göra handelssekreterarens förordnandetid mer flexibel. Den bör kunna variera mellan tre och fem år beroende bl. a. på vilken typ av marknad förordnandet gäller.

De handläggare som svarar för exportfrämjandet vid beskickningar är tjänstemän i utrikesförvaltningen. De har i några fall rekryterats från enskilda företag eller näringslivsorganisationer. Jag delar utredningens bedömning att kännedom om hur myndigheler och andra offentliga organ arbetar i för svensk export mer betydelsefulla statshandels- och utvecklingsländer är lika viktig för den exportfrämjande verk.samheten som näringslivserfarenhet. Av detta skäl bör särskild vikt läggas vid erfarenhet av myndigheiskontakter vid rekrytering till sådana tjänster. I flera fall kan det vara lämpligt att som chef för elt handelskontor i ett statshandels- eller utvecklingsland rekrytera en person från utrikesförvaltningen medan behovet av näringslivserfarenhet kan tillgodoses genom annan personal på kontoret, företrädesvis på mark-nadssekreierarnivå. Jag vill emellertid i likhet med utredningen och etl flertal remissinstanser understryka att marknadens särart måsle vara avgörande för hur rekryteringen till befattning som chef för handelskontor skall ske. Erfarenhel av marknadsföring i landet i fråga måste också beaklas. Etl nära samråd måste i dessa frågor äga rum mellan utrikesdepartementet, handels­departementet och SE. Del formella förordnandet meddelas av chefen för utrikesdepartementet efler samråd med chefen för handelsdepartementet.

Sådant samråd bör också vid behov kunna ske vid rekrytering av handelssekreterare och kommersiella handläggare vid beskickningar utan handelskontor.

i de fall rekryteringen av chef och handläggande personal till ett handelskontor inom beskickning eller av ensiaka kommersiella handläggare sker utanför utrikesförvaltningen bör denna personal, på samma sätt som idag gäller för handelssekreterarna, förordnas på viss tid. Härigenom underlättas rekryteringen i förekommande fall av personal med speciell kompetens och aktuell erfarenhet från det svenska näringlivet. Vidare åstadkoms personalrörlighet och flexibilitet i organisationen.

Jag vill i sammanhanget erinra om utredningens uttalande om det lämpliga i all lokall rekrylera personal vid såväl fristående handelskontor som beskickningar. Detta är dock en fråga som får avgöras från fall till fall.

 

Prop. 1979/80:16                                                    13

2.5 Resursfrågor

Ulredningen tar i flera sammanhang upp frågan om resurser för den exportfrämjande verksamheten. Jag delar därvid utredningens uppfattning att frågan om resurstilldelning liksom hittills får prövas inom utrikes- och handelsdepartementen i samband med del åri iga budgelarbelel och är således inte beredd att nu lägga fram förslag om ökade resurser för denna verksamhet.

Utredningen föreslåratt rambudgetering införs föran få till slånd ett bätlre samband än f n. mellan anslagen under utrikes- och handelsdepartementens huvudtitlar, någol som får slöd av remissinstanserna. Enligl min uppfattning erhålls genom en sådan konstruktion en bättre överblick över de totala disponibla resurserna. Jag tillstyrker således förslaget som bör gälla från budgetåret 1980/81, En översyn av exportfrämjandets nuvarande anslags­konstruktion i övrigt skall göras inom utrikes- och handelsdepartementen med sikte på budgetåret 1981/82,

Som jag tidigare nämnt får frågan om resurser för den exportfrämjande verksamheten behandlas i samband med det åriiga budgetarbetet. För innevarande budgetår finns av riksdagen redan beviljade medel för export-främjande åtgärder som, om så erfordras, kan användas för åtgärder som följer av översynen (prop. 1978/79:100 bil. 14).

Utredningens förslag om en större enhetlighet i revisionen av SE:s och nuvarande handelssekreterarkontors verksamhel bör i huvudsak genomfö­ras. Jag har erfarit att chefen för utrikesdepartementet anser att exportfräm­jande verksamhet vid beskickningar även i framtiden bör revideras på sedvanligt sätt.

3 Upprättat lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom handelsdepartementet upprältats förslag till lag om ändring i lagen (1975:490) om beslutanderätt för Sveriges exporlråd beträffande handelssekrelerare m. m.

4 Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

1.   godkänna de rikllinjer för den statliga exportfrämjande organi­
sationen som jag har förordat.

2.    bemyndiga regeringen att i huvudsaklig överensstämmelse med vad jag förordat sluta nytt avtal med Sveriges allmänna exportförening om Sveriges exportråd.

3.    antaga förslaget till lag om ändring i lagen (1975:490) om beslutanderätt för Sveriges exporlråd beträffande handelssekre­terare m. m.

 

Prop. 1979/80:16                                                               14

5 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

 

Prop.  1979/80:16                                                               15

Bilagu 1

Sammanfattning av Ds H 1979:1 Exportfrämjandets organisation - en översyn. Promemoria utarbetad inom utrikes- och handelsdepartemen­ten.

Svensk exportfrämjande verksamhel har bedrivits sedan länge vid ambas­sader och konsulat samt svenska handelskamrar i utlandet. Sedermera inrättades bl. a. handelssekreterarkontor som ett komplement till utrikesrep­resentationen. Såväl beskickningar som handelsekreterarkontor är statliga myndigheler.   ,

Hemma i Sverige har på den statliga sidan såväl utrikesdepartementet som handelsdepartementet ett ledningsansvar för exportfrämjandet. Handelsde­partementet är tillsammans med näringslivet, företrätt av Sveriges allmänna exportförening (SAE), huvudman för det av staten och näringslivet år 1972 gemensamt bildade Sveriges exportråd (SE). SE skall som centralt organ planera, samordna och genomföra åtgärder för atl främja Sveriges export. Ledningen av fältorganisationen ute i väriden är dock uppdelad så att utrikesförvaltningens exportfrämjande verksamhet leds av utrikesdeparte­mentet - delvis genom de med handelsdepartementet gemensamma utrikes­handelsenheterna - medan handelssekreterarna leds av SE. Ledningen av handelssekreterarna överfördes från handelsdepartementet till SE efter överenskommelse med SAE genom en särskild lag. SE erhåller särskilda statsanslag för detta administrativa arbete.

Exportfrämjandet är en del av den vidare handelsfrämjande verksamhet som staten bedriver i form av t. ex. handelsförhandlingar, åtgärder för att främja import, ekonomisk rapportering och information om Sverige i utlandet. Detla övriga handelsfrämjande åvilar över hela väriden utrikesför­valtningen.

Den organisation som etablerades år 1972 i och med SE:s tillkomst har nu varit verksam ett antal år. Det har inom utrikes- och handelsdepartementen därför ansetts lämpligt att göra en översyn av den slatliga fältorganisationen för exportfrämjandet liksom av hemmaorganisationen i den del som avser ledning och samordning av fältorganisationen. Översynen har gjorts mot bakgrund av vunna erfarenheter och med utgångspunkt från de förändringar i verksamheten som har skett under de gångna åren och förvänlas ske under överskådlig framtid.

Inledningsvis förs vissa resonemang om statens motiv och mål för exportfrämjandet. Bl. a. pekas på att del i ett land som Sverige är företagen som driver exporten och att statens insatser i princip begränsas till atl underiätta företagens exportansträngningar. Målet för statens insatser behö­ver därvid inte bara vara att åstadkomma en totalt sett ökad export, det måste också finnas bl. a. ett samhällsekonomiskt lönsamheiskriterium som vägled­ning för Slatliga insatser.

 

Prop.  1979/80:16                                                    16

Den exportfrämjande verksamheten och organisationen för denna måste fortlöpande anpassas lill betingelserna i omvärlden och till de möjligheter och behov dessa för med sig förde svenska exportföretagen. Det pekas på ett antal utvecklingstendenser som på olika sätt påverkar verksamhetens inriktning liksom organisalionens utformning. Som exempel kan nämnas problemen i den svenska ekonomin, vissa utvecklingsländers ökande betydelse som exportmarknader och en ökad efterfrågan på s. k. lurnkey-projekl och "mjukvaror" såsom teknologi.

Från ovan nämnda utgångspunkter konstateras atl nuvarande fältorgani­sation i stort fungerar tillfredsställande på större industrimarknader. På dessa svarar som regel handelssekreterarkontor vid sidan av beskickningarna för exportfrämjandet.

På mindre marknader handhas exportfrämjandet av beskickningarna. Detta synes också vara en tillfredsställande ordning.

1 statshandels- och utvecklingsländer som har större kommersiell bety­delse - 15-20 till antalet - är organisationen emellertid mera splittrad. Här svarar ömsom handelssekreierarkontor ömsom beskickningarna för export­främjandet. Vissa beskickningar har särskilda handelsavdelningar, andra inte. Klara principer saknas för fältorganisationens utformning i dessa länder. Detla har lett till oklarheler och ibland meningsskiljaktigheter inom lednings­organen i Sverige då fältorganisationen i sådana länder ansetts böra förslärkas.

Elt gemensaml drag i många av dessa länder är att det statliga inflytandet i kommersiella frågor är stort. Det är ofta statliga organ som svarar för upphandling och de företag som finns är också statliga. Det krävs i allmänhet en direkt medverkan från ambassadens, särskill ambassadörens, sida för att de svenska företagen skall kunna nå konlakt med och kunna påverka beslutsfattarna. Detta bör återspeglas i den organisationsform som väljs för exportfrämjandet på sådana marknader.

Vidare bör beaktas att dagens splittrade organisationsbild är någol svåröverskådlig för det svenska näringslivet.

Det föreslås att i dessa länder fortsättningsvis inrällas handelsavdelningar vid ambassaderna av den typ som idag finns i Moskva. Frågan om omvandling av nuvarande handelssekreterarkontor - lill antalet 5 - i sådana länder får tas upp till prövning allleflersom nuvarande handelssekreterares förordnanden löper ul.

Vissa gränsfall kan emellertid tänkas där graden av industrialisering, marknadsekonomi m. m. skulle kunna motivera handelssekreterarkontor. En rigorös faslläggning av principerna för fältorganisationens uppbyggnad i dessa länder är därför inte lämplig. 1 gränsfallen får ställning tas in casu till vilken organisationsform som bör väljas. Dessa frågor bör beredas gemen­samt av utrikes- och handelsdepartementen.

Beskickningschefen spelar en betydelsfull roll för den exportfrämjande verksamheten på ifrågavarande marknader inte minsl m. h. i. behovel av

 

Prop. 1979/80:16                                                     17

kontakter på hög nivå inom resp, förvaltning och näringsliv. Beskicknings­chefens roll genlemot handelsavdelningarna bör därför inie begränsas till eu formelll chefsskap. Samtidigt bör handelsavdelningarna ges etl ston mån av självständighet vad gäller den löpande verksamheten. Den närmare ansvars-och arbetsfördelningen vid sådana myndigheter bör regleras i särskilda arbetsordningar. Del bör ankomma på den s. k. UD-utredningen, som nyligen tillsatts, alt utarbeta förslag till mall för sådan arbetsordning.

För överskådlighets skull föreslås att såväl handelssekreterarkontor som handelsavdelningar i fortsättningen benämns handelskontor.

1 övrigl betonas betydelsen av vidgat samråd mellan fristående handels­kontor och ambassader. Vidare pålalas värdet av lokalnärhet mellan ambassader och sådana handelskontor liksom i förekommande fall handels­kontor vid ambassad. En särskild arbetsgrupp föreslås bildas för att se över möjligheterna till sådan lokalnärhei.

Vad gäller organisationen i Sverige ifrågasätts om den nuvarande indel­ningen av ledningsansvaret på den slatliga sidan är ändamålsenlig. 1 syfle att åstadkomma en mer effektiv ordning föreslås att den centrala ledningen av den löpande exportfrämjande verksamheten även vid beskickningar- med eller utan handelskontor- i viss ulslräckning delegeras till SE. Innebörden av denna ökade delegering är att SE bör få funktionell direktivräll gentemot beskickningarna, dvs. rätt att inom ramen för givna allmänna instruktioner lämna anvisningar för den exponfrämjande verksamhelen på samma sätt som nu sker för handelssekreterarkontoren.

Väsentliga ledningsfunktioner kommer givetvis även i fortsättningen att åvila utrikes- och handelsdepanementen i frågor av mer övergripande karaktär. SE:s direktivrätt begränsar självfallet inle departementens lednings­ansvar i detla sammanhang.

Det framläggs också förslag och riktlinjer för hur SE:s ledning och planering bör ske. Som exempel kan nämnas att fältorganen åriigen bör avge verksamhetsplaner och verksamhetsberättelser. SE bör med bl, a. dessa som grund utarbeta en prioritering av olika marknader. Ett väsenlligt led i planeringen är avvägningen mellan olika verksamhetsgrener hos fältorganen. Avgiflsbelagd uppdragsverksamhel bedrivs traditionellt vid de nuvarande handelssekreterarkontoren samt, sedan år 1978, på försök vid sex utlands­myndigheter. Det system som nu utarbetats av utrikesdepartementet i samråd med SE för denna försöksverksamhet föreslås utsträckas lill samtliga beskickningar som kan tänkas bedriva uppdragsverksamhet i någoriunda omfattning.

En mer effektiv ledning av verksamheten ute på fältet torde underiättas om det också pä departemental nivå genomförs en samlad handläggning av hithörande frågor. En sådan närmare samordning mellan utrikes- och handelsdepartementen kan ske i olika former. Närmast till hand ligger att en ny gemensam utrikeshandelsfunklion bildas mellan de båda departemen­ten.

 

Prop.  1979/80:16                                                    18

De förändringar i fråga om ledningsansvaret som här föreslås avses träda i kraft den I januari 1980. En förutsättning härför är att överenskommelse träffas mellan huvudmännen för SE. Vidare erfordras vissa lagändringar.

Behovet av en fördjupad samverkan med andra än härovan berörda organ som också sysslar med exportfrämjande verksamhet tas också upp till diskussion. Nödvändighelen av samråd med utrikes- och handelsdeparte­menten innan aktiviteter av exportfrämjande art initieras av annat departe­ment betonas. Vidare framhålls atl berörda organ bör utnyttja SE och den ordinarie fältorganisationen för uppgifter med inslag av exportfrämjande.

Samarbete med andra organ på regional nivå i Sverige bör särskilt uppmärksammas. Exempelvis bedriver utvecklingsfonderna i växande omfallning exporlfrämjande verksamhet. Härvid tar fonderna inte betalt för utförda uppdrag i samma utsträckning som SE. I första hand bör SE självt verka för ett mer ändamålsenligt samarbete med andra organ, Alla frågor kan dock inte lösas på denna nivå. Därför föreslås bl. a, alt berörda departement föranstaltar om en förutsättningslös ulredning i syfle att åstadkomma debiteringsprinciper som inte snedvrider efterfrågan på exportfrämjande tjänster.

Frågan om en fördjupning av det exislerande samarbetet mellan SE och organ i Sverige som bedriver import berörs också. Bl. a. bör svenska importföretag ges möjlighet att della i exporlfrämjande projekt av typen affärsmannadelegationsresor.

SE föreslås också ägna ökad uppmärksamhet åt marknadsföringen i Sverige av sina egna och fältorganisationens, inkl. ambassadernas, tjäns­ter.

Ett antal personalfrågor behandlas, bl. a. principerna för rekrytering av chefer för handelskontor vid ambassad. Vad gäller kontor i statshandels- och sådana utvecklingsländer med ett betydande statligt inflytande i beslutande­strukturen framhålls atl erfarenheter av myndigheiskontakter m. m. bör tillmätas särskild vikt vid rekryteringen. Det antas därför i sådana fall vara lämpligt att rekrytera personal från utrikesförvaltningen lill sådana poster. I andra fall kan rekrytering från näringslivet te sig naturlig. Marknadens art bör vara styrande för rekryteringen. En särskild samrådsgrupp med representan­ter för utrikes- och handelsdepartementen samt SE bör tillsättas för alt bereda dessa personalvalsfrågor. Även rekryteringen av handelssekreterare och s. k. kommersiella handläggare vid ambassader bör om så befinns lämpligt kunna övervägas inom samrådsgruppen.

Handelssekreterare bör tillsättas enligt samma principer som hittills. Dock kan en flexibel förordnandeperiod på 3-5 år övervägas beroende på markna­dens karaktär.

Resonemang förs om kommersiella befattningshavares titulatur och diplomatiska ställning.

Anställningsvillkoren för personal under handelssekreterare har i olika sammanhang diskuterats en längre lid. Det föreslås att en särskild sakkunnig

 

Prop. 1979/80:16                                                     19

tillkallas för att utreda dessa frågor.

Vissa specialfrågor som rör fältorganisationen behandlas. Bl. a. föreslås SE få i uppdrag att se över organisationen i Västtyskland samt de länder där del finns filialer lill handelssekreterarkontor. Därvid skall undersökas om nuvarande organisationsform är den mesl ändamålsenliga, Organisalionen i USA, där det finns fem handelssekreterarkontor, berörs också och SE skall där följa det samordningsarbete som redan spontant inletts av handelssek­reterarna.

Resursdimensioneringen behandlas inle särskill utan får i första hand falla inom ramen för gängse budgetbehandling i den mån verksamhelen inle är självfinansierad. För att tillgodose behovel av ökad flexibilitet inom fältor­ganisationen föreslås dock att av den anslagsreserv för särskilda exportfräm­jande insatser som slår lill regeringens disposition i framliden avsätts ett belopp om 3 milj, kr. per budgetår för tillfälliga personella och andra förstärkningar.

För det ökade arbete som ledningen av fältorganisationen i utlandet kan väntas medföra för SE föreslås att SE erhåller medelsförslärkning av staten motsvarande årskostnaden för minst två handläggare jämte följdkostnader. Även för SE:s arbete med samordning i Sverige erfordras ökade resurser. SE har beräknal kostnaderna härför till 1,5 milj. kr. Frågan hur dessa kostnader skall läckas får tas upp vid förhandlingar mellan huvudmännen.

I anslutning till förslagen om en mer samlad ledning av exportfrämjandet bör också en ökad koppling mellan de olika anslagen på utrikes- och handelsdepartementens huvudtitlar åstadkommas. Detta kan lämpligast ske genom att en gemensam rambudget utformas. En särskild arbetsgrupp har tillsalts för att utarbeta en rationell anslagskonstruklion.

Vidare föreslås ett mera enhetligt system för revision av verksamheten.

 

Prop.  1979/80:16                                                    20

Bilugu 2

Sammanfattning av remissyttrandena

1 Allmänt

En bred majoritet av remissinstanserna uttalar sig positivt om utredning­ens slutsatser och delar i allt väsentligl de framlagda förslagen. Bland dessa instanser återfinns bl.a, Sveriges allmänna exportförening (SAE), Sveriges exporlråd (SE), Svenska handelskammarjörbundei, Sveriges hantverks- och induslriorganisuiion - Familjeföretagen (SHlö), Svensk industriförening. Koo­perativa förbundet (KF), handelssekreieraref öreningen, ulredningen om uirikes­represenlationen (\jD-\itredn\ngen)sarr\t flertalet ambassader och handelssek­relerare. Landsorganisationen i Sverige (Lö) anser all det finns skäl för en grundlig översyn av den exportfrämjande verksamheten. Därvid är det enligt LO angeläget atl närmare behandla den totala omfattningen av de statliga insatserna. En ny utredning bör därför snarast tillsättas eftersom föreliggande utredning valt att begränsa sin översyn.

Ett storl antal remissinstanser behandlar endast en del av de förslag utredningen lägger fram.

2 Mål för det statliga exportfrämjandet

Flera remissinstanser framhåller betydelsen av alt målel för den statliga exportfrämjande verksamheten klarare fastställs. Kommerskollegium erinrar om att det statliga exportstödet bör betraktas som ett led i del system av åtgärder med vilka samhället vill påverka förutsättningarna för näringslivets verksamhet. Målet för den slatliga exportfrämjande verksamheten måste enligt kollegiet underordnas mer övergripande samhällsekonomiska målsätt­ningar. Statskontoret år inne på samma tanke. Det finns enligt statskontoret behov av en fortsatt och fördjupad måldiskussion, där exportfrämjandet ställs in i ett samhällsekonomiskt perspektiv och vägs mol övriga handelsfrämjan­de åtgärder. Statens mål måste därvid vara vidare än målel förSE. SAE anser det beklagligt att den organisatoriska och administrativa översynen av fältorganisationen för det slatliga exportfrämjandet företagits utan samband med en diskussion om mål och medel för exportfrämjandet. En bestämning av mål bör föregå beslut om organisatoriska förändringar. Enligt SAE:s mening räcker inte utredningens analys som utgångspunkl för uppdragel till SE atl formulera operativa mål för verksamhelen. SE har samma synpunkt då man anför all avsaknaden av klara mål är en grundläggande svaghet i ulredningen eftersom målformulering utgör en förutsältning för preciserade förslag om verksamhelens ledning. Staten bör enligl SE i samråd med den andre huvudmannen med det snaraste ulforma ett gemensamt övergripande mål för exportfrämjandet. Svenska handelskammarförbundet och HTF-föreningen vid Sveriges exporlråd delar denna sislnämnda synpunkt.

 

Prop.  1979/80:16                                                               21

3 Nuvarande och framtida uppgifter för det statliga exportfrämjandet

Ambassaden i Bonn efterlyser en analys av SE:s uppgifler och organisation innan förslag om ytterligare uppgifter till SE kan läggas. UD-utredningen anser all del finns behov av att se över den nuvarande verksamheten på fäliei och nämner områdena exportservice och uppdragsverksamhet. Inom det sisl nämnda området framhålls risken för atl fältorganen tvingas priorilera arvodeskronor i stället för exportkronor.

UD-utredningen tar också upp frågan om fältorganens framtida uppgifter, vilka inte anses ha diskuterats i tillräcklig omfattning i utredningen, UD-utredningen pekar här på sådana områden som projeklexport, initiativ­tagande verksamhet samt sambandet mellan export och import.

Ambassaden i Moskva liksom ambassaden i New Delhi framhåller samban­det mellan export och import. Man menar att problemet med molköp släller krav på ett samlat svenskt agerande med samverkan med importföretag och importfrämjande organ i Sverige. Ambassaden i Warszawa understryker atl del från utlandsmyndigheterna i Östeuropa finns ett starkt krav att handels­sekreterare även arbetar med importfrämjande uppgifter. Svenska handels­kammarförbundet förordar också detta. I den mån importfrämjande frågor har anknytning till exportfrämjande verksamhet i länder med elt bilateralt synsätt har kommerskollegium ingen erinran mot etl sådant förfarande.

4 Grundläggande kriterier för utformningen av den statliga exportfrämjan­
de fältorganisationen

SAE, SE och Handelskammarförbundet delar de grundläggande kriterier för fältorganisationens utformning, vilka diskuteras i utredningen. Man anser att kravet på enhetlighet inte fär drivas för långt och att företagens efterfrågan på fältorganens ijänsler måste vara grundläggande för organisationens utform­ning. Denna uppfattning delas av handelssekreteraren i Budapest och New York samt kommerskollegium. En viss framförhållning måste dock finnas enligt bl. a. kommerskollegium, ambassaden i Nairobi och HTF-föreningen vid SE. Enligl konsultexportutredningen bör med de utgångspunkter utredningen skisserat förutsättningarna för att få ett bättre utnyttjande av tillgängliga resurser och en effektivare organisation för exportfrämjandet vara goda. Konsultexportutredningen skulle emellertid välkomnat en konkretisering på vissa punkter, bl. a. i form av redovisning av svensk exportindustris synpunkler och förväntningar på det slatliga exportfrämjandet ute i världen. UD-utredningen framför samma synpunkt.

 

Prop. 1979/80:16                                                                22

5 Den statliga exportfrämjande organisationen i utlandet

Riksrevisionsverket (RR V) anför atl utredningens förslag innebär atl nuva­rande uppdelning av fältorganisationen i väsentliga avseenden skulle kvarstå. Förslaget innebär vidare all de som arbetar med exponfrämjande inom ambassaderskulle få två huvudmän. RRV påtalardärvid risken föroklarheter beträffande arbetstidens fördelning mellan olika uppgifter, vilket kan menligt påverka arbelel. Av den anledningen ifrågasätter RRV om en enhetlig organisation med handelskontor i länder där särskilda enheter behövs bör övervägas,

Enligl stalskontorel innebär ulredningens förslag i slorl sett justeringar i den riklning som drogs upp av föregående utredning på detta område. Förslagen bör kunna leda lill förenklade kontakter för näringslivet och bältre samordning mellan handelssekreterare och ambassad.

En bred remissopinion stödjer ulredningens uttalande atl nuvarande fältorganisaiion i stort fungerar tillfredsställande i mer betydande industri­länder med marknadsekonomi. På dessa svarar som regel handelssekreterar­kontor vid sidan av beskickningarna för exportfrämjandet.

Ett mindre anlal instanser - ambassaden i Brasilia, Bryssel och Köpenhamn saml UD-utredningen - har yttrat sig om organisationsformen i länder, där efterfrågan på exportfrämjande tjänster är mer begränsad. Därvid har man ullalal sitl stöd för nuvarande ordning. Ambassaden i Maputo föreslår att handelskontor skulle kunna inrättas i denna typ av länder på regional basis.

Utredningens förslag atl i normalfallet inrätta handelsavdelning inom ambassaden i för Sverige kommersielll mer betydande statshandels- och utvecklingsländer får ett brett stöd - kommerskollegium, UD-utredningen, SAE, Svenska bankföreningen, Lö, Ceniralorganisationen SACO/SR, ambas­saden i Belgrad, Brasilia, Jeddah, Kairo, Kuala Lumpur, Kuwait, Köpenhamn, Lagos, London, Moskva, Nairobi, New Delhi, Ottawa, Paris, Quito, Singapore, Teheran, Washington och Wien samt handelssekreteraren i Teheran. Enligt kommerskollegium får förslaget ses som ett uttryck för anpassning till de speciella förutsäitningar för exportfrämjandet i den typ av länder det här är fråga om. Ambassaden i Moskva framhåller atl fältorganisationen där visal sig vara väl ägnad all ulföra de uppgifter som pålagts den. SE:s ledning har fungerat bra, i synnerhet som handelsavdelningen lämnats ganska stor frihet i verksamheten. Ledningen har främsl bestått i mål -och ramstyrning. Den splittrade organisationen i Sverige har dock inneburit viss osäkerhet för avdelningen.

Från flera håll understryks liksom i utredningen betydelsen av att noga överväga de gränsfall som kan uppstå. SAE framhåller därvid atl en alltför rigorös tillämpning av förslaget inte är lämplig. I flertalet a\> de utvecklings­länder som kan komma i fråga finns en mycket betydande privat sektor av näringslivel. 1 vissa av dessa länder kan det vara mer lämpligt med ett

 

Prop. 1979/80:16                                                    23

fristående handelssekreterarkontor än en kommersiell avdelning inom ambassaden. SE pekar på den svårighet som ligger i alt söka dela upp marknaderna efter behovet av ambassadens medverkan i det exportfrämjan­de arbetet. Det bör slås fast att ambassadens medverkan kan vara belydel­sefull på samtliga marknader. Organisationsformen i denna lyp av länder bör prövas i varje särskill fall av SE, som lämnar förslag till regeringen. Konsullexporlulredningen ser vissa fördelar med utredningens förslag men pekar på risken atl Hexibilitei, marknadsanpassning och självständighet går förlorad. Organisationsformen måsie således prövas i varje fall.

Frågan om nuvarande handelssekreterarkontors ställning i denna typ av länder tas upp av några remissinsianser. KommerskoUegium uttalar därvid att frågan får prövas från fall till fall för atl en anpassning skall kunna ske lill de speciella förhållanden som råder i det enskilda landet. Enligt handelssekre-lerare/öreningen är det inte självklart atl kontoren i dessa länderskall föras in i ambassaderna. Den lokala marknadsstrukluren måste styra valet av organi­sationsform. Slalens industriverk (SIND) pekar på det förhållandel att utvecklingen i statshandelsländerna gått mol elt alltmer decentraliserat och därmed merkommersielltbesluisfatiande,varförerfarenhet från näringslivet krävs. Ambassadören kan oavselt organisationsform föra svenska förelags talan i ministerier. SIND föreslår i stället att redan existerande handelsav­delningar i dessa länder omvandlas till handelssekreterarkontor. Både ambassuden och handelssekreteraren i Budapest anser att nuvarande ordning bör bestå främst med hänsyn till Ungerns decentraliserade ekonomi. Sveriges grossistförbiindanser däremot atl kontoren bör införas inom ambassaderna för att därigenom få med även frågor om import, något som handelssekreterare inte skall syssla med.

Relationerna mellan ambassadör och handelsavdelning resp, handelssek­reterarkontor tas upp av flera instanser. Därvid framhålls från olika ambassader beträffande handelsavdelning, bl. a. Jeddah, Lagos och Moskva, alt samarbetet lorde underlättas av att avdelningen arbetar inom ambassa­dens ram. Samtidigt påpekar instanserna i enlighel med utredningens förslag att handelsavdelningen skall arbeta självständigt men att ambassadörens chefsskap inte skall begränsas till ett formelll sådanl. Risken för konflikt mellan olika lyper av arbetsområden påtalas från några håll, bl. a. ambassaden i Bonn och Paris, men anses inte utgöra något större problem. Eventuell konflikt hänskjuts lill hemmaorganisationen. KommerskoUegium och kon-suhexportutredningen anser att frågan bör uppmärksammas, vilket förutsätts ske av UD-utredningen. Ökade resurser inom ambassaderna torde enligt ambassaden i Lagos minska riskerna för konflikt.

Även i industriländer är ett ökat samarbele mellan ambassad och handelssekreterarkontor ändamålsenligt enligt bl, a, RRV, UD-uirednlngen, ambassaden i Canberra, Haag, Köpenhamn och Washington saml SAE. Ett sätl all underlätta samarbetet kan vara ulredningens förslag om lokalnärhet mellan ambassad och kontor. Denna fråga får ett brett stöd från såväl

 

Prop.  1979/80:16                                                     24

ambussader som handelssekreterare. Samtidigt poängteras från främsl han-delssekreierarhåll men även ambussuden I Budapest, Prag, Haag och London alt lokalgemenskap inte är att föredra, bl, a. som en följd av att handelssek­reterarkontoren har behov av en egen fasad utåt. Från ambassader och handelssekreterare i statshandelsländer framhålls det olämpliga i lokalge­menskap i dessa länder. Kontoren måste vara lättillgängliga för besökare. SE och SAE förordar atl frågan om lokalnärhei och lokalgemenskap prövas förutsättningslöst i den föreslagna arbetsgruppen.

Utredningens förslag att kalla såväl handelssekreterarkontor som handels­avdelning vid ambassad för handelskontor mottas positivt av de ambassader som yttral sig samt av SAE, SE och Svenska handelskammaiJÖrbundel. Handelssekreterarna däremot uttalar sig negativt liksom SACO/SR. Man menar atl de båda organisationsformerna inte kommer atl vara helt identiska varför de inte heller bör ha samma beteckning. Grossisijörbundet anser att handelssekreterarkontor inte bör kallas handelskontor eftersom de endast sysslar med exportfrågor.

Remissinstanserna ullalar sig både posilivt och negaiivi om förslagel all utsträcka avgiftsbeläggningen för uppdrag till fler ambassader. UD-utred­ningen, ambussuden i Belgrad, Brasilia, Budapest, Moskva, Nairobi, Singapore, Warszawa, Washington och Wien samt SE och LÖ biträder förslaget. Man menar att den försöksverksamhet som f. n. bedrivs inom några ambassader har fallit väl ut och bör utsträckas till sådana ambassader som har en exportfrämjande verksamhet av viss omfattning. Ambassaden i Moskva framhåller att som en följd av avgiftssystemet prioriterar företagen sina behov och Släller mer konkreta krav, varigenom arbetet underlättas. Enligl 5£bör avgifterna komma exportfrämjandet till godo genom att användas för att täcka särkostnaderna för ambassadernas exporlfrämjande verksamhet. Ambassaden i Canberra pekar på att frågan måste övervägas så att administ­ralionskostnaderna inte blir för stora i förhållande till värdet av avgiftsbe­läggning. Andra anibassuder, t.ex, i Bonn, Ottawa, Quito, framhåller problemet att ta betalt för vissa ijänsler men inte andra och hur ambassadö­rens insatser i sådana fall skall värdesättas.

Frågan om bevakning av internationella projekt och SE:s arbete på detta område har tagils upp av några inslanser. Kommerskollegium liksom ambas­saden i Brasilia, Canberra, Nairobi och Washington samt handelssekreteraren I Toronto understryker behovet av utökad bevakning på detta område. Ambassaden i London påtalar betydelsen av att öka bevakningsarbetet i London eftersom myckel av affärsverksamheten inom de f d. brittiska kolonierna och arab-världen sker via London. Även ambassaden och handelssekreteraren i Wien framhåller behovel av utökad bevakning av internalionella projekt inom FN. FN-delegationen i New York föreslår en intensifierad bevakning genom att knyla projektbevakningscentralen vid ambassaden i Washington till handelssekreterarkontoret eller generalkonsu­lalet i New York. SAE anser atl det bör övervägas om inie bevakning på detla

 

Prop.  1979/80:16                                                                   25

område kan läggas över på handelssekreterarkontoren. Både SAE och Svenska handelskammuijörbundet framhåller att de internalionella organen måsie bearbelas från svensk sida med information om vad de svenska företagen kan prestera, en uppgift som skulle kunna ligga på handelssekre­terarkontoren.

Bland de specialfrågor utredningen behandlar, vilka främsl rör handels-sekreterarorganisationen, kan försl nämnas de fall där filialkontor inrättats. Ambassaden I Jeddah och Nairobi samt SE stödjer förslaget att ulreda denna organisationsform. Samtidigt framhåller handelssekreteraren i Toronto och Melbourne liksom ambassaden I Canberra alt filialer behövs i dessa länder. Ambassaden i Kuwait ser helsl atl filialen där upphöjs till ett självständigt kontor med samma geografiska område som ambassaden.

En annan specialfråga rör organisalionen i Västtyskland. Handclssekreie-raren i Dusseldorf hksom ambussuden i Bonn uttalar sig för atl de tre kontoren finns kvar men att två kontor kan vara filialer till kontoret i Dusseldorf

Samarbetet mellan de fem handelssekrelerarna i USA fungerar enligt dessa tillfredsställande. Det har bidragit till en bättre fördelning av resurserna. Respektive handelssekreterares ansvar för sitt kontor kvarstår.

Fältorganisationens samverkan med andra organ med svensk anknytning i Ullandet trycker flera instanser på - slatskonlorel, ambussuden i Belgrad, Canberra, London, Moskva, Nairobi, Paris, Peking, Washington och Wien, generalkonsulalet i New York, handelssekreteraren i Wien och Svenska handelskammarjörbundei. De organ som framhålls är teknisk-vetenskapliga attachéer, Sveriges turistråd och handelskammare.

Ambassaden i Brasilia, Buenos Aires, Canberra, Haag, Tunisoch Washington uttalar sig positivt om inrättande av exportfrämjanderåd såsom ett stöd för såväl handelssekreterare som ambassad i de länder där handelssekreterar­kontor inte inrättats. Handelssekreteraren i New York och Dusseldorf saml SAE är mer iveksamma och SAE anser att riksdagens beslut om att inrätta dessa råd måste tillämpas med slor flexibilitet,

6 Den statliga exportfrämjande organisationen i Sverige

Ett slort antal remissinstanser stödjer utredningens förslag atl ge SE ökade möjligheter att leda den exportfrämjande verksamheten vid ambassader, s. k. funktionell direktivrätt. Såväl ambassader, handelssekreterare som myndig­heter och organisationer är positiva. Från några ambassaders (Bonn, Brasilia, Kairo, Nairobi, Singapore) och SAE:s samt SE:s sida påpekas att denna direktivräll redan är fallel i praktiken. SAE hänvisar till alt det inte är fråga om en långtgående delegering. SE framhåller att ett väl fungerande samarbete redan finns med ett antal utlandsmyndigheter. Det nya med utredningens förslag uppfattar SE så att möjlighet ges att utarbeta verksamhetsplaner gemensamt med utlandsmyndigheterna. Det blir i dessa fall inte fråga om detaljstyrning från SE:s sida. Ambassaden i Moskvo anser att SE:s operativa

 

Prop.  1979/80:16                                                    26

ledning genlemol myndigheten fungerar väl och påtalar de stora fördelarna gentemot förelagen med elt enhetligt arbetssätt ambassader- handelssekre­lerare på delta område, Ambussuden I Kuiro förutsätter atl ledning även i framtiden skall kunna erhållas från utrikes- och handelsdepartementen i konkreta frågor.

Ambussaden i New Delhi och Oslo menar atl ledningen blir mer splittrad om SE ges en ökad roll. Vidare är SE ingen myndighet, vilket skapar problem gentemot utlandsmyndigheterna. Ambassaden i Tokio anser att direktiv till ambassad endast kan ulgå från ulrikesdepartementei. Andra ambassader -Athen, Damaskus, Islamabad - ser hellre ett samarbete direkt med företagen utan onödig omgång via SE, som upplevs som en byråkratisk organisa­tion.

Några ambassader, bl. a. Athen, Belgrad, Havanna, Washington och Caracas, framhåller atl en förutsältning för att SE skall kunna genomföra denna direktivrätt är att SE:s resurser förslärks såväl kvanlilaiivt som kvalitativt.

Departementens roll på central nivå såsom ansvarig för främst den övergripande planeringen och resurstilldelningen anses riklig av remissin­stanserna. Flertalet av dem som yttrat sig är positiva till att utrikes- och handelsdepartementen samarbetar genom en gemensam enhet. Bland dessa instanser ålerfinns såväl ambassader och handelssekreterare som myndighe­ter och organisationer, t, ex. ambassaden I Jeddah, London och Moskva, SAE, SE, handelssekreierareföreningen och kommerskollegium.

Slatskonlorel anser au förslagen belräffande SE och departementen innebär att en splittrad bild ersätts av en annan. En samlad bedömning på central statlig nivå är väsenllig, då SE kommer att få en central roll i planering och ledning av exportfrämjandet. Stalskonloret föreslår att berednings- och budgelansvaret för de direkta exportfrämjande insatserna hålls samman inom ett departement. SAE liksom SE år inne på samma tanke. Enligt SAE är förutsättningen fören enhetlig exportfrämjandepolitik att ansvaret för denna ligger på en enhet, nämligen hos utrikes- och handelsdepartementen. Samordningssirävandena bör enligl dessa organisationer utsträckas även till industridepartementet och det närstående organ (SIND och utvecklingsfon­derna). En bred remissopinion instämmer i denna synpunkt. SHIO betonar därvid att detta är särskilt viktigt för mindre och medelstora företag som i hög grad berörs av utvecklingsfondernas verksamhet.

Ambassaden i Singapore och Tokio ser hellre en förstärkning av utrikesde­partementets resurser för den centrala ledningen. SIND ser för sin del inga vägande skäl för en samlad central handläggning av exportfrämjandet i form av en ny enhet. Snarare bör SE:s ledningsfunktioner förstärkas. Ambassuden i Brasilia för fram tanken all delegera ledningsansvaret för all exporlfrämjande verksamhet till SE, varigenom det vore tveksamt om en ny central enhet behövs.

Flera  instanser  finner det  värdefullt att  fältorganisationen  utarbetar

 

Prop. 1979/80:16                                                                   27

verksamhetsplan och verksamheisberätielse som eu säu all underlätta planeringen och det löpande arbetet. Bland dessa märkssiaiskontoret, RRV, UD-uiredningen, konsullexporlulredningen, ambassaden i Canberra, Damas­kus, Jeddah och Tunis, SE saml Svenska handelskammarförbundet. Ambassa­den i Jeddah anför härvid alt eftersom handelskontor vid ambassad skall verka också inom andra områden än renl exportfrämjande är det väsenlligl med en plan för den samlade verksamheten. Handelssekreteraren i Dusseldorf ät iveksam till omfattande planer med tanke på kostnaderna därför. Ambassaden i Dar es Salaam påpekar alt det inte är meningsfullt all planera endast en del av verksamheten då stora delar är efterfrågesiyrda. Vidare försväras planeringen av att del inte blir samma organ som fastställer planer och beviljar medel för dessas genomförande.

Ett fåtal inslanser har uttalat sig om möjligheterna att ge staten uislagsrösi i SE:s styrelse. Man har därvid från SAE:s och SE:s sida uttalat sig negaiivi och framhållit huvudmännens lika och delade ansvar, vilkel lar sig uttyck i styrelsens sammansättning. Svenska handelskammarjörbundei ät också nega­tivt och påpekar att det skulle finnas en risk atl näringslivets inflyiande försvagades. Konsultexportutredningen däremot ser vägande skäl för att staten ges utslagsröst med tanke på de ökade befogenheler SE ges. Allmänt sett synes behov föreligga av alt den ståtlige huvudmannens intressen förankras bättre i styrelsen.

SAE, SE, Svenska handelskammarförbundet, Svensk industriförening, stats­kontoret, kommerskollegium, UD-uiredningen och HTF-föreningen vid SE framhåller betydelsen av att SE samverkar med andra organ i Sverige som handelskammare, utvecklingsfond o.likn. SAE framför all del ar glädjande atl ett myckel gott samarbete håller på att utvecklas mellan SE och fonderna. Man bör därvid sträva efter en klar och praktisk arbetsfördelning där fonderna tillhandahåller grundläggande informalion medan SE har hand om de servicefunktioner SE lämpar sig bäst för. Fonderna bör således enligt SAE inte bygga upp egna stödjepunkter ulomlands utan utnyttja SE:s fältorgani­sation. Kommerskollegium framhåller behovet av samarbete också med de myndigheter som arbetar på del exportfrämjande fältet. Kollegiet anser det angelägel med ytterligare överväganden rörande sambanden mellan kolle­giets och SE:s verksamhet.

Även samarbete med organ som ägnar sig åt importfrämjande verksamhet tas upp av kommerskoUegium, UD-utredningen, Handelskammarförbundet, SE, SAE och Grossistförbundel. Motköpsproblematiken underslryks därvid. Grossistförbundel poängterar behovet av hjälp från fältorganisationen till importföretag. På många marknader bedöms imporiunderlättande svenska ansträngningar som ett reellt positivt led i den exportfamjande verksamhet­en. Enligt SAE och SE bör SE kunna ges rätt att låla importörer delta i alla typer av aktiviteter men inte salsa enbarl på imponfrämjande. Handelskam­marförbundet understryker att handelskamrarna måste beaklas i detla samarbete.

 

Prop.  1979/80:16                                                                   28

7 Personalfrågor

De av remissinslanserna som yllral sig anser i enlighel med utredningens förslag all handelssekrelerare bör lillsällas enligt samma principer som gäller f n. - UD-utredningen. ambassuden i Bonn, Curacus, Helsingfors, Jeddah och Prag, handelssekreteraren i Dusseldorf samt SAE. Ell anlal inslanser berör frågan om handelssekreterarens förordnandeperiod. Flertalet handelssekrele­rare liksom SACO/SR förordar att denna sätts till tre år med möjlighet till förlängning i maximalt tre år och en ömsesidig uppsägningstid om 6 månader under denna senare period, SE liksom ambassaden i Prag förordar en tid om 3-5 år och ambassaden I Bryssel 4-6 år med ömsesidig uppsägning efler viss t\d. Ambassaden i Canberra -anser atl tiden i industriländer bör vara minst fyra år.

UD-utredningen, ambassuden i Bonn, London, Nairobi, New Delhi, Oslo, Paris och re/zp/o/; samt 5/f£ ansl uter sig till ulredningens förslag att det i flera fall kan vara mest lämpligl alt chef för handelsavdelning vid ambassad kommer från utrikesförvaltningen. Ambassaden i Budapest och Lagos anser atl rekryteringen av dessa chefer bör ske från såväl utrikesförvaltningen som näringslivet. Ambassaden i Budapest anför vidare att erfarenhet från näringslivel bör väga särskill tungt i Ungern med dess långtgående decen­tralisering i beslutsfattandet, Enligl ambassaden i Warszawa talar mycket för en näringslivsbakgrund men särskild tonvikt på resp. marknad.

Handelssekrelerarna framhåller erfarenhel från näringslivel såsom bästa urvalskriterium eftersom handelskontoren skall betjäna de svenska företa­gen. Samma kravprofil som för handelssekrelerare bör införas och SE bör enligt handelssekreterarna ges större bestämmanderätt i dessa frågor. Handelssekreteraren i Budapest anser atl kontakter på hög nivå, där ambas­sadörens medverkan kan behövas, inte förekommer så ofta att det finns skäl atl även chef för handelskontor rekryteras från utrikesförvaltningen. Erfa­renhet från näringslivel torde ha avsevärl slörre lyngd. Ambassaden i Athen är inne på samma tanke då man anför atl ambassadören får de nödvändiga konlaklerna med myndigheterna medan den kommersielle handläggaren bör ha en kommersiell bakgrund. Enligt SE bör rekryteringsfrågan prövas från fall till fall liksom organisationsformen. Urvalet måste därvid ske förutsätt­ningslöst. Ambassaden i Moskva anser att marknadens särart måste vara avgörande för rekryteringen. Konsuliexportulrednlngen delar denna uppfatt­ning och framhåller atl den fakliska kompetensen skall vara avgörande. Den föreslagna samrådsgruppen anses utgöra en lämplig urvalsväg vid rekrytering till dessa poster enligl bl. a. SAE och SE.

Betydande vikt läggs vid möjlighelerna till utbildning t.ex, genom tjänstgöring på SE för dem som skall ut i fältorganisationen och tjänstgöring på fältet för SE- personal. Detla framförs av UD-utredningen, ambassaden i Bonn, Canberra, Huvannu, Köpenhamn, Nairobi, Singapore och Washington saml SE. Handelssekreteraren i Budapest efterlyser här en utbildningsplan.

 

Prop. 1979/80:16                                                                   29

Från handelssekreterarnus, SE:s och HTF-föreningens vid SE sida under­stryks viklen av au anställningsvillkoren för de anställda vid handelssekre­terarkontoren snarast uireds för att få en bällre ordning.

Ambussaden i Havanna, Helsingfors, Lagos, Nairobi, Singapore, Warszuwu och Washington pekar på att lokalanstäilda spelar stor roll i del exporlfräm­jande arbelel, SE anser atl lokalanslällning bör utökas men inte i alltför hög grad då della kan leda lill kommunikationsproblem, särskill med mindre förelag i Sverige,

Ell antal instanser, såväl ambassader som handelssekreterare, instämmer i att handelssekreteraren bör ges diplomatisk slällning där hans arbele kan underlättas genom ett sådanl förfarande. Flera handelssekreterare inbegriper också marknadssekreteraren i enlighel med utredningens förslag. Därvid framhålls atl praxis i verksamheislandei i denna fråga bör vara vägled­ande.

Beträffande benämningen av chef för handelskontor är meningarna delade. Handelssekreteraren i Haag, Melbourne och Wien pekar på del förhållandet atl chef för handelskontor vid ambassad och frislående sådanl delvis har olika uppgifter och därför bör ha olika benämning, Ambassuden i Athen anser att det är väsenlligt att den kommersielle handläggaren har titeln handelsråd genlemol verksamhetslandets myndigheter.

8 Resursfrågor

Endast etl mindre antal instanser behandlar denna fråga. Slatskonlorel, ambassaden i Bonn och Tunis samt Sf välkomnar förslaget om rambudget för utrikes- och handelsdepartementens anslag. Vidare anser SE det positivl att, såsom utredningen föreslår, anslaget B 3. Exportfrämjande åtgärder anslags­posten 6 Till regeringens disposition får utnyttjas för tillfälliga förstärkningar. Därvid framhåller SE att sådana insatser senare skall kunna permanentas. RR V understryker vikten av atl anslagskonstruktionen för exportfrämjandet utformas så att verksamheten kan överblickas i planeringen och följas upp kontinuerligt.

Som framgått av lidigare avsnitt bör SE enligt olika remissinstanser ges mer resurser för atl kunna genomföra de föreslagna uppgifterna. SE anser atl tre nya ijänster behövs inledningsvis i ställei för de ivå utredningen föreslår.

Ökade resurser för marknadsföring av SE:s och fältorganens verksamhet välkomnas av SE, SHIO, Handelskammarförbundet samt handelssekreteraren i Los Angeles, Oslo och Toronto.

Utredningens förslag om en mer enhetlig revision av SE:s och fältorganens verksamhet tas upp av ett mindre anlal inslanser. SAE och SE uttalar sig positivl om förslaget. Enligt RRV ät denna fråga beroende av vilken organisaiionsform som väljs för handelskontorens verksamhet. Vid nuva­rande organisation kan det vara lämpligt med samma organ för redovisnings­revision för såväl handelssekreterare som SE. För handelskontor inom

 

Prop.  1979/80:16                                                    30

ambassad är del knappasi möjligt atl ha särskild redovisningsrevision för en avgränsad del av verksamhelen vid en beskickning. 1 delta fall bör revisionen som hittills ske genom vederbörande revisionskonlor.

Statskontoret, kommerskoUegium, konsullexporlulredningen, SAE, SE saml HTF-föreningen vid SE lillslyrker att frågan om debiteringsprinciper för utförda tjänster hos olika organ i Sverige utreds. Enligt SIND skall utvecklingsfondernas slöd till förelag ses som elt medel atl upparbeta vissa företags och branschersexporiförmåga, vilka senare kan bli medlemmari SE. En nivellering uv avgifterna skulle helt motverka syftet med stödel. SIND avstyrker således en ulredning.

9 Övrigt

UD-uiredningen förordar alt en ulvärdering av den handelsfrämjande fäliorganisaiionens verksamhel görs inom elt antal år och att denna översyn också omfattar handelssekreterarorganisationen.

 

Prop. 1979/80:16                                                                   31

Bilaga 3

AVTAL

mellan Svenska staten och Sveriges Allmänna Exportförening om Sveriges exportråd

1 § Svenska slaten och Sveriges Allmänna Exportförening åtager sig alt i enlighet med detta avtal driva Sveriges Exporlråd.

2§ Rådets verksamhet regleras av detta avtal samt genom stadgar som fastsiällsav regeringen efter godkännande av Sveriges Allmänna Exportföre­ning,

3§ Rådel skall som centralt organ planera, samordna, marknadsföra och genomföra åtgärder för att främja svensk export. Det åligger rådet särskilt

att insamla, bearbeta och förmedla marknadsinformation att lämna råd i internationell marknadsföring alt stimulera och stödja exportansträngningar.

4§

Rådets skall ledas av en styrelse. Styrelsen skall bestå av åtta ledamöter med åtta suppleanter. Hälften utses av regeringen och hälften av Sveriges Allmänna Exportförening, Slyrelsen ulser inom sig ordförande och vice ordförande.

Suppleant kan ulöva rösträtt endast i stället för ordinarie ledamot med samma huvudman.

Rådet kan tillsätta delegationer för särskilda arbetsområden.

5§

Rådet skall planera och leda handelssekreterarnas verksamhet och export­främjande verksamhel inom utrikesrepresentationen enligt föreskrifter som meddelas särskilt av regeringen. Dessa uppgifter skall ombesörjas med medel som staten ställer till förfogande.

Till rådet kan även i övrigt efler överenskommelse mellan parterna delegeras slatliga förvaltningsuppgifter på sätt som anges i lag eller annan författning. Sådan verksamhet skall ombesörjas med medel som staten ställer till förfogande.

 

Prop.  1979/80:16                                                     32

6§ Rådel skall samråda med  ulrikesdepartemenlet vid behandlingen av sådana i 3 § angivna uppgifler, för vilka erfordras medverkan av uirikesrep­resenlationen och som inle avses i 5 § första styckel.

n

Rådet skall ha avtal om den exporlfrämjande verksamhelen vid de svenska handelskamrar i utlandet, som erhåller statliga bidrag.

Räll all anlita rådel och handelssekreterarna samt ifråga om exportfräm­jande verksamhel utrikesrepresentationen och de handelskammare som avses i 7 § tillkommer endasi dem, som tecknat avtal om abonnemang med rådet. Detsamma gäller i fråga om rält all dellaga i sialsfinansierade exporlfrämjande ålgärder.

Rådet är skyldigt au inom ramen för den verksamhel, som anges i 3 ij, mot avgift ulföra tjänster som begärs av svensk myndighet.

Ulan hinder av vad i försia styckel sägs må rådet lämna ijänster till annan än abonnent då tjänsterna inte har ell direkl exportfrämjande syfte men har samband med rådets exportfrämjande verksamhel. Vidare må rådet i skälig omfallning lämna tjänster lill annan än abonnent då syftet är att till rådet knyla nya abonnenter.

9§ Rådets verksamhel finansieras genom avgifler för abonnemang som avses i 8 S, slatliga medel saml andra inkomsler, som uppbärs i verksamhelen.

10      §

Abonnemangsavgiften skall beräknas för varuexporlerande förelag på dess exportvärde och för ijänsteexporterande förelag på aktiekapitalet. Om särskilda skäl föreligger atl beräkna avgiften för sådana företag på annat sätt skall rådet hänskjula ärendei lill regeringen och Sveriges Allmänna Export­förening. För andra abonnemang äger rådel all beslula om avgiften.

11      §

Slalen skall bidra till rådets finansiering med ett belopp som motsvarar beräknad skillnad mellan rådets kostnader för exportservice till företag med expon av mindre omfattning och rådets abonnemangsavgifter från dessa företag. Med exportservice menas sådana rådets ijänsler som inte debiteras särskill.

 

Prop.  1979/80:16                                                    33

12     §

Rådet skall till regeringen avge anslagsframslällningar för handelssekrele-rarverksamhelen och sådan exporlfrämjande verksamhel som finansieras med slalliga medel. Rådet skall bereda och lill regeringen avge förslag om tillsältande av handelssekreierareljänsler,

13     §

Upphör avtalet au gälla, delas rådets lillgångar och skulder lika mellan parlerna såvitt ej annal avtalas för särskild egendom,

14       §

Tvist om detla avtal skall avgöras genom skiljedom.

Detla avlal träder i kraft den 1 januari 1980och gäller lills vidare. Eventuell uppsägning av avtalet måste ske 18 månader före del budgeiårsskifle som skall vara tidpunkt för avtalels upphörande.

För Svenska stålen             För Sveriges Allmänna

Exportförening

 

Prop.  1979/80:16                                                               34

Innehåll

Propositionen................................................................... ........ 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................. ........ 1

Förslag lill lag om ändring i lagen (1975:490) om beslulanderäll för

Sveriges exporlråd belräffande handelssekrelerare m.m.         3

Uldrag av prolokoll vid regeringssammanträde den 30 augusli 1979  4

1           Inledning................................................................... ....... 4

2           Föredragandens överväganden................................ ....... 6

 

2.1          Allmänl.............................................................. ....... 6

2.2          Den slalliga exportfrämjande organisationen i ullandet ,     7

2.3          Ledningen av den statliga exporlfrämjande fältorganisatio­nen                      9

2.4          Personalfrågor.................................................. ..... 12

2.5          Resursfrågor..................................................... ..... 13

 

3           Upprättat lagförslag.................................................. ..... 13

4           Hemställan................................................................ ..... 13

5           Beslul......................................................................... ..... 14

Bilagor

1          Sammanfattning av Ds H 1979:1 Exponfrämjandels organisarion -en översyn. Promemoria ularbetad inom ulrikes- och handels­departementen .........................       15

2          Sammanfattning av remissyllrandena........................       20

3          Avtal mellan svenska staten och Sveriges allmänna exportföre­ning om Sveriges exportråd             31