Prop. 1979/80:153 Regeringens proposition

1979/80:153

om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar;

beslutad den 20 mars 1980.

Regeringen föreslår riksdagen att anta del förslag som har upplagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

CARL AXEL PETRI

Propositionens huvudsakliga innehåll

En länsrätt kan för närvarande vara domför med en lagfaren domare ensam bland annat vid avgörande av mål som avser ändring av taxerad inkomst med högst 500 kr. I propositionen föreslås att den beloppsgränsen skall höjas till 1 000 kr.

Fr. o. m. den 1 januari 1980 ankommer det på länsrätt atf i vissa ärenden hos andra myndigheter avgöra frågorom rättshjälp genom offenlligl bilräde. Vid frågornas avgörande fordras att nämndemän deltar. Det föreslås i propositionen att målen skall kunna avgöras av en lagfaren domare ensam.

1 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 153

Prop. 1979/80:153 2

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar

Härigenom föreskrivs att 18 8 lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar! skall ha nedan angivna lydelse

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 8 Länsrätt är domför med en lagfaren domare ensam

1, när åtgärd som avser endast måls beredande vidtages,

2, vid sådant förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av annan länsrätt samt vid sådant förhör i ärende enligt utlänningslagen (1954:193) som begärts med stöd av 40 § samma lag,

3, vid beslut som avser endast rättelse av felräkning, felskrivning eller annat uppenbart förbiseende,

4, vid beslut, såvitt gäller svenskt körkort, trafikkort eller traktorkort, om äterkallelse tills vidare eller, såvitt gäller utländskt körkort, om vägran tills vidare att godkänna körkortet, när det är uppenbart att sådant beslut bör meddelas,

5, vid annat beslut som inte innefattar slutligt avgörande av mål.

Om det inte är påkallat av särskild anledning att målet prövas av fullsutlen rätt, är länsrätt domför med en lagfaren domare ensam vid beslut som inte innefaUar prövning av målet i sak.

Vad som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande av

1. mål om utdömande av vite,

2. mål enligt bevissäkringslagen (1975:1027) förskatte- och avgiftsprocessen, enligt lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter, om handlings undantagande från taxeringsrevision, skatterevision eller annan granskning och om befrielse från skyldighet att lämna kontrolluppgift enligt taxeringslagen (1956:623),

3. mål om omhändertagande för utredning enligt 30 § barnavårdslagen (1960:97),

4. mål enligt uppbörds- och folkbokföringsförfattningarna med undantag av mål om arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt,

5. mål om uppdelning av taxeringsvärde enligt 8 § 3 mom. sista stycket kommunalskattelagen (1928:370),

6. mål som avser ändring av tax- 6. mål som avser ändring av taxerad inkomst med högst 500 kr, erad inkomst med högst 1 000 kr,

1. mål enligt skatte- och taxeringsförfattningarna i vilket beslutet överensstämmer med parternas samstämmiga mening.

Lagen omtryckt 1979:165.

Prop. 1979/80:153 4

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1980-03-20

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten, Bohman, Mundebo, Wikström, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Åsling, Söder, Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri

Föredragande: statsrådet Petri

Proposition om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar

Omorganisationen av länsstyrelserna den 1 juli 1971 innebar bland annal att en länsskatterätt och en länsrätt inrättades i varje län. Bestämmelser om länsskatterätternas och länsrätternas kompetensområden, om domförhet, om omröstning och om ledamöter i länsskatterätt och länsrätt togs in i lagen (1971:52) om skatterätt och länsrätt. Enligt huvudregeln i 5 8 i den lagen bestod skatterätten och länsrätten av ordförande och nämndemän. Rätlen var domför med en ordförande och tre nämndemän. Rätten var dock enligt 6 § domför utan nämndemän när en åtgärd som avsåg endast måls beredande skulle vidtas, vid vittnesförhör m. m. som hade begärts av någon annan skatterätt eller länsrätt, vid beslut som avsåg endast rättelser av felräkning, feltolkning eller annat uppenbart förbiseende, vid vissa interimistiska beslut i körkortsmål, vid annal beslut som inte innefattade slutligt avgörande av mål och i avgörande av mål i vilket saken var uppenbar. Om det inte var påkallat av särskild anledning atl målet skulle prövas av fullsutlen rätt var vidare rätten domför utan nämndemän dels vid beslut som inte innefattade prövning av målet i sak, dels vid avgörande av bland annat mäl om utdömande av vite, mål om handräckning vid taxeringsrevision, handlings undantagande från taxeringsrevision och befrielse från skyldighet att lämna kontrolluppgift samt - med visst undantag - mål enligt uppbörds- och folkbokföringsförfattningarna.

Mål om ändring av taxerad inkomsi

År 1974 anlog riksdagen nya regler enligi vilka skatterätterna i något större utsträckning kunde vara domföra utan nämndemän (prop. 1974:79, CU 1974:27. rskr 1974:228, SFS 1974:352 och 353). Dessa nya regler innebar

Prop. 1979/80:153 5

bland annat alt en ensamdomare, uiöver vad som tidigare gällde, kunde avgöra dels mål enligt skatte- och taxeringsförfattningarna i vilket beslutet stämde överens med parternas samstämmiga mening, dels mål som avsåg ändring av taxerad inkomst med högsl 500 kr. Vad som nu har sagts skulle gälla om det inte var påkallat av särskilda skäl att målet skulle prövas av fullsutlen rätt. De angivna reglerna trädde i kraft den 1 juli 1974, Syftet med reglerna var att förbättra förutsättningarna för en snabb och smidig handläggning av de enkla målen och att ge nämndemännen och de ordinarie ordförandena mera tid för prövningen av de svårbedömda målen. Detta ansågs som eftersträvansvärt inte minst mot bakgrund av alt det hade visat sig att målbalanserna vid länsskatterätierna ökat avsevärt.

Den 1 juli 1979 genomfördes en länsrättsreform. Den innebar bland annat att de förutvarande länsdomstolarna - länsskalterätterna, fastighetstaxeringsrätterna och länsrätterna - bröts ut från länsstyrelserna och omvandlades lill en ny allmän förvaltningsdomstol för varje län. Dessa nya domstolar kallas länsrätter. 1 samband med denna reform upphävdes lagen (1971:52) om skatterätt, fastighetstaxeringsrätt och länsrätt. Bestämmelser om de nya länsrätterna gavs bland annat i lagen (1979:165) om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar. I 18 § i den lagen återfinns bestämmelser om när länsrätten är domför med en lagfaren domare ensam. Dessa bestämmelser överensstämmer helt med dem som gällde för länsdomstolarna före länsrättsreformen.

Regeln att mål som avser ändring av taxerad inkomst med högt 500 kr. kan avgöras av en ensamdomare har gällt i snart sex år. 1 takt med att penningvärdet har försämrats under denna tid har alll färre mål kunnat handläggas som ensamdomarmål enligt denna regel. Det syfte som låg bakom införandet av regeln kan därför för närvarande inte uppnås när det gäller ett stort antal av de enklare mål som är anhängiga vid länsrätterna. Detta är särskilt olyckligt för närvarande eftersom balanssituationen vid flertalet länsrätter inte är godtagbar. En följd av utvecklingen är också att många enklare mål får en onödigt lång omloppstid.

För att regeln skall återfå den ursprungliga avsedda effekten förordar jag att den ändras så att den kommer att omfatta de mål som avser ändring av taxerad inkomst med högst 1 000 kr. Ett mål som omfattas av den nya regeln bör självfallet även i fortsättningen prövas av fullsutlen rätt om det är påkallat av särskilda skäl. Den nya bestämmelsen bör träda i kraft den 1 juli 1980.

Mål om rättshjälp genom offenlligl bilräde

Den 1 januari 1980 trädde ändringar i rättshjälpslagen (1972:429) i kraft. Ändringarna innebär bl. a. att länsrätterna har fått befogenhet att besluta i frågor om rättshjälp genom offentligt biträde i mål eller ärenden som är anhängiga vid länsrätterna. Av 18 8 lagen om allmänna förvaltningsdomsto-

Prop. 1979/80:153 6

lar följer atl länsrätten vid sådana beslut praktiskt tagel alllid är domför med en lagfaren domare. Reformen innebär också att länsrätten har befogenhet att besluta i frågor om rättshjälp genom offenlligl biträde i vissa ärenden som handläggs hos barnavårdsnämnd, social centralnämnd, social dislriktsnämnd och polismyndighet. I sådana fall ulgör rättshjälpsfrågan själva huvudsaken hos länsrätten och domstolen är då domför med en lagfaren domare och tre nämndemän.

När en länsrätt skall besluta i frågor som gäller rättshjälp genom offentligt biträde i ärenden som är anhängiga hos andra myndigheter är saken ofta brådskande. Del kan vara förenal med olägenheler att med kort varsel sammankalla nämndemän så att rättshjälpsfrågan kan avgöras snabbt. De frågor som härvid skall avgöras skiljer sig inte nämnvärt från sådana rättshjälpsfrågor som nu enligt 18 § lagen om allmänna förvaltningsdomstolar får avgöras av en ensamdomare. Jag förordar därför att lagen ändras så att ensamdomare blir behörig att avgöra nu angivna mål. Detta bör ske genom att uppräkningen i 18 8 tredje stycket av mål vari ensamdomare är behörig kompletteras med en ny punkt 8 som upptar mål rörande frågor som gäller rättshjälp genom offentligt biträde i de ärenden hos barnavårdsnämnd med flera myndigheter som det här är fråga om. Genom den nya bestämmelsen blir ensamdomare behörig alt i dessa fall avgöra inte bara frågor om förordnande av biträde utan även alla övriga frågor som har samband med denna rättshjälpsform, exempelvis ersättning till biträde. Den nuvarande punkten 8 omnumreras till 9. Den nya bestämmelsen bör träda i kraft den 1 juli 1980.

De bägge lagändringar jag har föreslagit rör sådan lag som avses i 11 kap. regeringsformen (RF). I sådana fall börenligt 8 kap. 18 8 andra stycket första meningen RF lagrådets yttrande inhämtas. Jag finner emellertid atl de frågor som omfattas av propositionen är av sådan beskaffenhet att lagrådets hörande kan underlåtas.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att anta ett inom justitiedepartementet upprättat förslag fill

lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,

Beslul

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta del förslag som föredraganden har lagt fram.