Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens skrivelse

Skr 1979/80:103

1979/80:103

1 med överlämnande av 1980 års kommittéberättelse;

beslutad den 21 december 1979.

Regeringen överlämnar till riksdagen enligt bifogade utdrag av rege­ringsprotokoll, 1980 års kommittéberättelse.

THORBJÖRN FALLDIN

HÅKAN WINBERG

 

Skr  1979/80:103

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET              PROTOKOLL

Vid regerings­sammanträde 1979-12-21

Närvarande: statsministeni Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten, Boman, Mundebo, Wikström, Friggebo, Mogård, Dalilgren, Äsling, Söder, Krönmark, Burenstam Linder. Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg. Adelsohn, Danell.

Föredragande: statsrådet Håkan Winberg

Skrivelse med överlämnande av 1980 års kommittéberättelse.

1   1980 ÄRS  KOMMITTÉBERÄTTELSE

Enligt tilläggsbestämmelse 3.6.2 till riksdagsordningen skall regeringen ärligen, samtidigt med budgetpropositionen, lämna riksdagen redogö­relse för verksamheten inom de kommittéer som har tillsatts på grund av regeringens beslut. En sådan redogörelse har utarbetats inom justitiede­partementet. Berättelsen är uppdelad i två volymer, en huvuddel som innehåller personredovisning m.m. (del I) och en del som innehåller kommittédirektiv som meddelats efter det redovisningen i 1979 års kom­mittéberättelse färdigställdes (del II).

Del I bör fogas i detta ärende som bilaga I, och del 11 som bilaga 2.

2   ÖVERSYNEN AV FORMERNA FÖR KOMMITTÉVERK-
SAMHETEN

Under senare år har formerna för kommittéverksamheten och därmed sammanhängande frågor setts över i olika sammanhang. Vissa ändringar har därvid gjorts i fråga om uppläggningen av kommittéberättelsen. 1980 års berättelse är dock i huvudsak redigerad och upplagd på samma sätt som 1979 års berättelse.

Frågan om ytterligare ändringar i kommittéberättelsen övervägs f.n. i regeringskansliet. I det sammanhanget aktualiseras frågan om en sär­skild redovisning av fördelningen av kommittéuppdrag mellan kvinnor och män. Under år 1980 fortsätter även i övrigt översynen av de admi­nistrativa rutiner som rör kommittéväsendet.

 

Skr 1979/80:103

3    HEMSTÄLLAN

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen överlämnar 1980 års kommittéberätlelse till riksdagen.

4    REGERINGENS BESLUT

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

 

 

 

Skr 1979/80:103

Bilaga 1

Kommitté­berättelse 1980

Dell

Kommittéernas

sammansättning

 

Skr  1979/80:103                                                       6

Redaktionell anm.

1.        Två delar

Kommittéberättelsen är uppdelad i två delar.

Del I innehåller uppgifler om kommittéernas sammansättning, adress och telefonnummer, redogörelse för arbetet under den tid berättelsen avser, kostnader samt register.

Direktiv och tilläggsdirektiv utges löpande i en för hela regeringskansliet gemensam serie. Liksom departementspromemorior och betånkanden i SOU-serien sprids de genom LiberFörlag.

Direktiv som getts ut i denna serie trycks på nytt en gång om året i del II. Där anges för varje direktiv omedelbart under rubriken numret i direktivserien.

Del 11 innehåller direktiv och tilläggsdirektiv som meddelats sedan redovisningen i 1979 års berättelse färdigställdes samt register. De är ordnade departementsvis liksom kommittéerna i del I. Inom departe­mentet står de i den ordning de numrerats i direktivserien.

2. Kommittébeteckning

För varje departement används fr.o.m. år 1971 en löpande nummerserie
för år. Nummerbeteckningen anges med förkortning för departement
samt årtal, kolon och löpnummer och anges inom parentes omedelbart
efter ordet kommitté (motsvarande). Exempel: x-kommitten (Ju
1979:00) och kommiuén (Ju 1979:00) om   . Beteckningen är av­
sedd att användas vid såväl hänvisningar i löpande text som i kamerala
sammanhang.

För kommitté (motsvarande) som tillkommit före år 1971 används som löpnummer det nummer i riksdagsberättelsen under vilket kommittén första gången redovisats.

3. Rollfördelning inom kommitté

Enligt 2 § kommittéförordningen (1976:119) består en kommitté av ord­förande och en eller flera andra ledamöter. Kommitté kan biträdas av

 

7                                                          Skr 1979/80:103

bl.a. sakkunniga, experter och sekrelerare. Kommittéförordningen inne­håller föreskrifter om nämnda medverkandes befogenheier.

Denna uppdelning av de medverkande avser kommittéer som har till­kallats efter den 30 april 1976. Beträffande befogenheter för medverkan­de i äldre kommittéer hänvisas till övergångsbestämmelserna lill kom­mittéförordningen.

4. Uppgifter om kommittéer i berättelsen

1980 års berättelse redovisar uppgifter inkomna till justitiedepartemen­tet före den 1 december 1979 utom vad avser kommittékostnaderna i underbilagan.

5. Uppgifter om kommittéer under löpande år

De uppgifter som ingår i berättelsen registreras fortlöpande i ett dator­stött informationssökningssystem. Kommittéberättelsen framställs med hjälp av systemet. Under löpande är kan uppgifter om kommittéernas verksamhet erhållas ur detta system efter hänvändelse lill justitiedepar­tementet.

 

 

 

Kommittéer: Justitiedepartementet    Ju: I

Justitiedepartementet

Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet under år 1979: 6, 7, 9, 10, 16, 21, 25, 26, 28, 35, 38, 41, 43 och 45 Följande kommittéer inom avsnittet fullgör inte egentliga utred­ningsuppdrag: 2 och II

I. Integritetsskyddskommittén (Ju 1967:62)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 maj 1966 (se Post- och Inrikes tidn. den 14 juni 1966) och regeringens bemyndigande den 1 september 1977 för att utreda frägor om förstärkt integritetsskydd pä personrättens område:

Ordförande: Lännergren, E. Bengt, f.d. justitiekansler

Ledamöter: Bernström, Bonnie L, L, redaktör, ers. för led. av riksdagen (fr.o.m. den I december 1976)

Dahlberg, K. Thure, ombudsman, f.d. led. av riksdagen Fahlström, Jan Magnus, redaktör (fr.o.m. den I september 1977) Kristensson, Astrid M., landshövding, f.d. led. av riksdagen (fr.o.m. den 16 november 1974)

Larfors, E. V. Tage, direktör, f.d. led. av riksdagen (fr.o.m. den 16 november 1974)

Litzén, Anders C, hovrättslagman

Wiklund, Svea S. S., f.d. led. av riksdagen (fr.o.m. den 16 november 1974)

Expert: Ljungberg, Göran L. D., chefsjurist

Sekreterare: Widebäck, Ulf M., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 februari 1975)

Lokal: Birger Jarls torg 5, tel. 20 30 61 (ordföranden), 20 3166 (sekreteraren). Postadress: Justitiedepartementet, 103 33 Stockholm

Direktiven för kommittén, se 1967 års riksdagsberättelse Ju 62.

Kommittén har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit sex sammanträden. Därutöver har en särskild arbetsgrupp hållit tre sam­manträden.

Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under första halvåret 1980.

 

Ju: 2    Skr 1979/80: 103                                           10

2. Samarbetsorganet (Ju 1968:59) för rättsväsendets informations­system (SARI)

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 december 1966 för alt bereda frågan om omläggning av rutiner inom rättsväsendet för automatisk databehandling och därmed sammanhängande frågor:

Ordförande:

Hillerudh, G. Lars-Olov E., expeditionschef (fr.o.m. den 1 februari 1976)

Ledamöter: Börjesson, Mats R., generaldirektör (fr.o.m. den 3 seplember 1975) Carnhagen, Göran E. T., departementsråd (fr.o.m. den 14 december 1978)

Ekstam, Gunnar E., avdelningschef (fr.o.m. den 1 oktober 1975) Fischier, Sven G. O. M., tjf. överdirektör

Nilsson, K. F. Lennart, generaldirektör (fr.o.m. den 15 maj 1979) Petri, Gunnar G. B., statssekreterare (fr.o.m. den 15 seplember 1977 t.o.m. den 13 december 1978) Romander, Holger A. G., rikspolischef

Sjöberg, K. G. Magnus, riksåklagare (fr.o.m. den 1 april 1978) Skarvall, Karl-Erik, hovrättspresident (fr.o.m. den 15 december 1976)

Ersättare för ledamot: Arkéus, L. O. Sune, datachef (för Romander) (fr.o.m. den 1 februari 1977)

Fälth, J. Harald B., kammarrättsFiskal (för Carnhagen) (fr.o.m. den I september 1978)

Gardmo, Irma M., datachef (för Fischier) (fr.o.m. den 11 september 1978)

Herner, E. Eva M., statistikchef (för Nilsson) (fr.o.m. den 13 oktober 1978)

Ljunggren, Nils G., byråchef (för Börjesson) (fr.o.m. den 1 november 1978)

Wikström, K. Arne, byråchef (för Sjöberg) (fr.o.m. den 1 februari 1977)

Åkesson, Hans C, avdelningsdirektör (för Ekstam) (fr.o.m. den 1 oktober 1975)

Expert: Grönvall, S. Gunnar, hovrättsråd (fr.o.m. den I januari t.o.m. den 30 april 1979; fr.o.m. den I december 1979 t.o.m. den 31 januari 1980)

Sekreterare: Alpsten, A. Börje, departementsråd

 

11                              Kommittéer: Justitiedepartementet    Ju:3

Ordförande i arbetsgrupp eller kontaktmän: Arkéus, L. O. Sune, datachef, rikspolisstyrelsen Carlson, N. Gunnar, avdelningsdirektör, riksåklagaren Carlsson, Ulf V., överdirektör, DAFA Frenning, Lars W., bitr. skattedirektör, riksskatteverket Gardmo, Irma M., datachef, kriminalvårdsstyrelsen Herner, E. Eva M., statistikchef, statistiska centralbyrån Lindberg, Bert H., bitr. skattedireklör, riksskatteverket Lundquist, C. Lennart, förste arkivarie, riksarkivet Miintzing, Lars, avdelningsdirektör, statens naturvårdsverk Ringström, Björn M., revisionsdirektör, riksrevisionsverket Sandqvist, Ingrid R. J., byrådirektör, generaltullstyrelsen Söderlund, A. Göran, avdelningsdirektör, socialstyrelsen Vallerö, Rolf A. T., förste arkivarie, riksarkivet Weibo, Björn S., avdelningschef, statens invandrarverk Wikström, K. Arne, byråchef, riksåklagaren Wranghult, Hans O., byråchef, rikspolisstyrelsen Åkesson, Hans C, avdelningsdirektör, statskontoret Österlund, Tord H:son, bitr. skattedirektör, riksskatteverket

Lokal: Justitiedepartementet, Mynttorget 2, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 10 57 (sekreteraren)

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Arbetet har liksom tidigare varit inriktat på ADB-system för brottmålsförfarandet hos polis, åklagare och domstolar samt rutiner för kriminalvårdens myndigheter (BROTTSRI), system för lag­stiftningsförfarandet samt rättspraxis, m.m. (LAGRI) och planeringsrutiner (PLANRI).

Samarbetsorganet har sammanställt tre rapporter om olika delar av SARI:s verksamhel, nämligen rapport 1978:1 Regler för inskrivning av text som skall fotosältas - Tryckgruppen, rapport 1978:3 Diarieföring och beslutsregistrering med ADB - En uppföljning - DT-gruppen och rapport 1978:5 Projekt INDEX - En första rapport - Indexgruppen.

Samarbetsorganet har vidare gjort en enkät om intresset för sökning via terminal i dataregister i LAGRI (se rapport 1978:6 LAGRI En allmän beskrivning i anledning av en enkät).

Samarbetsorganets verksamhet beräknas pågå under hela år 1980.

3. Familjelagssakkunniga (Ju 1970:52)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 augusti 1969 med uppdrag att verkställa utredning angående den familjerältsliga lagstiftningen (se Post- och Inrikes tidn. den 27 augusti 1969):

 

Ju:3    Skr 1979/80:103                                                           12

Ordförande:

Kjellin, Björn T. M., f.d. hovrättspresident

Ledamöter: Bjelle, Britta M., distriktsåklagare (fr.o.m. den 29 november 1978) Hansson, Lilly E., mentalskötare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 14 februari 1974)

Mattson, Lisa, förbundsordförande, led. av riksdagen Olsson, N. Martin, bankkamrer, led. av riksdagen (fr.o.m. den   1 december 1976)

Sundberg, Ingrid E., fil. kand., led. av riksdagen Svensson, Evert I., förbundsordförande, led. av riksdagen

Experter: Anclow, Per R., departementsråd (fr.o.m. den 11 juni 1979) Grabe, A. Gerhard, försäkringsdirektör (fr.o.m. den 11 mars 1974) Magnusson, Staffan E., rättschef (fr.o.m. den 28 januari 1974) Tröst, Jan L. E., docent Wahlström, Bror A., advokat

Wittorp, I. Birgitta, departementssekreterare (fr.o.m. den 28 januari 1974) Åkesson, Hans O., professor

Sekreterare: Tottie, Lars W., hovrättsråd

Bitr. sekreterare: Ekman, Lena B., hovrättsassessor Engström, Lars-Göran, hovrättsassessor

Lokal: Riddarhuskajen 1, tel. 10 82 92 (ToUie), 11 87 14 (Ekman). Postadress: Justitiedepartementet, 103 33 Stockholm. Departementens utredningsavdelning. Box 187, 20121 Malmö, tel. växel 040/749 50 (Engström)

Direktiven för de sakkunniga, se 1970 års riksdagsberätlelse Ju 52. Tilläggsdirektiv, se 1974 års riksdagsberättelse Ju 21.

De sakkunniga har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit 13 sammanträden, därav ett med familjerättsadvokater. De sakkunniga har den 26 november 1979 haft överläggningar i Stockholm med motsvarande kommittéer i de andra nordiska länderna. Ordföranden och sekreterarna har deltagit i nordiska överläggningar i Helsingfors den 30 - 31 maj 1979 samt haft överläggningar med en arbetsgrupp inom det finska justitieministeriet. Ordföranden och sekreterarna har vidare del­tagit i den av juridiska fakulteten vid Uppsala universitet i samarbete med The  International  Society on  Family  Law anordnade tredje

 

13                              Kommittéer: Justitiedepartementet    Ju:4

världskonferensen i familjerätt, vilken hölls i Uppsala den 5 - 9 juni 1979. De sakkunnigas arbete beräknas pågå under hela år 1980.

4. Konkurslagskommittén (Ju 1971:06)

Tillkallade enligt Kungl. Majits bemyndigande den 4 juni 1971 för översyn av konkurslagstiftningen (se Post- och Inrikes tidn. den 4 september 1971):

Ordförande: Hellners, E. Trygve, hovrättslagman (fr.o.m. den 1 augusti 1979) Rydin, Bengt C. K. A., justitieråd (t.o.m. den 31 juli 1979)

Ledamöter: Lundberg, Per-Ivan S., verkst. direktör (fr.o.m. den 21 mars 1979) Wilhelmsson, Arne E., rådman (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Åvall, Sven K., direktör (t.o.m. den 20 mars 1979) Öhman, Anders R., advokat

Experter: Lindström, J. Christian, verkst. direktör (fr.o.m. den 5 september 1977 t.o.m. den 20 mars 1979)

Nilsson, Lars S. E., bitr. kronofogde (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Tjernberg, K. V. Harry, lagman (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Åkerdahl, Magnus F., hovrättsassessor (fr.o.m. den 5 september 1977)

Sekreterare: Jerrstedt, Lars-Göran, hovrättsassessor (fr.o.m. den 17 oktober 1977)

Bitr. sekreterare: Wiking-Johnsson, I. H. Peter, hovrättsassessor (fr.o.m. den 17 oktober 1977)

Lokal: Birger Jaris torg 5, tel. 20 26 37 (Jerrstedt), 20 25 47 (Wiking-Johnsson). Postadress: Justitiedepartementet, 103 33 Stockholm

Direktiven för kommittén, se 1972 års riksdagsberättelse Ju 54. Tilläggsdirektiv, se 1978 års kommittéberättelse del 11 Ju 6.

Kommittén har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit fem sammanträden.

Kommittén har den 21 februari 1979 avgett delbetänkandet (SOU 1979:13) Konkurs och rätten att idka näring.

Kommitténs arbete beräknas pägä under hela år 1980.

 

Ju:5    Skr 1979/80:103                                             14

5. Utredningen (Ju 1972:04) angående ny lagstiftning om befordran med järnväg

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 maj 1972 för att lägga fram förslag till ny lagstiftning om befordran med järnväg (se Post-och Inrikes tidn. den 9 juni 1972):

Utredningsman: Weidslam, Åke, hovrättsråd

Experler: lacobaeus, Anders G., hovrättsassessor (fr.o.m. den 7 mars 1975) Norelius, Per E., järnvägsdireklör (fr.o.m. den 3 november 1977) Torgils, A. Gunnar, lagman

Lokal: Umeå tingsräll. Rådhuset, Storgatan 51 C, Box 138, 901 04 Umeå, tel. växel 090/11 82 70 (utredningsmannen)

Direktiven för ulredningen, se 1973 års riksdagsberätlelse Ju 50.

Utredningen har under tiden november 1978 - oklober 1979 hållit sju sammanträden.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1980.

6. Namnlagsutredningen (Ju 1972:06)

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 maj 1972 med uppdrag atl verkställa översyn av namnlagen (se Post- och Inrikes tidn. den 14juli 1972):

Utredningsman: Höglund, Olof A., justitieråd (t.o.m. den 10 maj 1979)

Experter: Dahlsten, Gösta O. L,, kyrkoherde (fr.o.m. den 14 februari 1975 t.o.m. den 10 maj 1979)

Hiljding, Stig G. O., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 12 september 1973 t.o.m. den 10 maj 1979)

Uggla, Claes A., patenträttsråd (fr.o.m. den 12 september 1973 t.o.m. den 10 maj 1979)

Ålander, Birgit V., byrådirektör (fr.o.m. den 2 juni 1975 t.o.m. den 10 maj 1979)

Sekreterare: Ericsson, Brit-Marie L. B. M., hovrättsråd (t.o.m. den 10 maj 1979)

Direktiven för utredningen, se 1973 års riksdagsberättelse Ju 52.

 

15                              Kommittéer: Justitiedepartementet    Ju:8

Utredningen har under tiden november 1978 - april 1979 hållit 15 sammanträden.

Utredningen har den 27 april 1979 avgeU belänkandet (SOU 1979:25) Nya namnregler.

Uppdragel är därmed slutfört.

7. Konsumenttjänstutredningen (Ju 1972:07)

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 juni 1972 för att verkställa utredning angående lagstiftning om konsumentskydd vid privat serviceverksamhet (se Post- och Inrikes tidn. den 15 juli 1972):

Utredningsman: Bernitz, Ulf, professor (t.o.m. den 30 juni 1979)

Experter: Edling,  N. Axel, ställföreträdande konsumentombudsman (fr.o.m. den 27 september 1974 t.o.m. den 30 juni 1979) Grobgeld, Lennart M., revisionssekreterare (fr.o.m. den 1 april 1977 t.o.m. den 11 september 1979) Hellner, Jan E., professor (t.o.m. den 30 juni 1979) Hillbom, Lars H., civilekonom (t.o.m. den 30 juni 1979) Holm, A. Ernst Olaf, verkst. direkiör (t.o.m. den 30 juni 1979) Johansson, Hans F. G., jur. kand. (fr.o.m. den 20 januari 1975 t.o.m. den 30 juni 1979)

Steneby, Jan, jur. kand. (t.o.m. den 30 juni 1979) Sundberg-Weitman, Brita F., hovrättsråd (fr.o.m. den 27 september 1974 t.o.m. den 30 juni 1979) Wallin, Per J., direktör (t.o.m. den 30 juni 1979)

Sekreterare: Hertzman, A. Olov, hovrättsassessor (t.o.m. den 31 augusti 1979)

Direktiven för utredningen, se 1973 års riksdagsberättelse Ju 53.

Utredningen har den 28 juni 1979 avgeU betänkandet (SOU 1979:36) Konsumenttjänstlag.

Uppdragel är därmed slutfört.

8. Utredningen (Ju 1972:12) angående företagsinteckning

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 september 1972 för att verkställa översyn av lagstiftningen om företagsinteckning (se Post- och Inrikes tidn. den 14 oktober 1972):

 

Ju:8    Skr 1979/80:103                                             16

Utredningsman: Rune, Christer L., hovrättslagman

Experter: Heuman, Jan G. M., lagman

Liljeqvist, Rolf A., kammarrättsråd (fr.o.m. den 1 juli 1974) Löfberg, Karl Axel, f.d. departementsråd Norden, Joar, bankdirektör

Renmyr, Lars E., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 12 september 1978) Törnell, Inga-Britt, bostadsdomare Wiberg, G. Lennart E:son, direktör (fr.o.m, den 19 januari 1977)

Sekreterare: Dahlgren, Rolf O., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 juli 1974)

Bitr. sekreterare: Lundquist, Ulla M. L., hovrättsassessor (fr.o.m. den 17 december 1979)

Lokal: Birger Jarls torg 5, tel. 20 26 82 (Dahlgren), 20 26 73 (Lundquist). Postadress: Justitiedepartementet, 103 33 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1973 års riksdagsberättelse Ju 58.

Utredningen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit sex sammanträden, varav ett med företrädare för domstolsverket.Därjämte har utredningsmannen och sekreteraren haft överläggningqar med företrädare för domstolsverket och datamaskincentralen för administra­tiv databehandling (DAFA).

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under slutet av år 1980.

9. Produktansvarskommittén (Ju 1973:08)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 8 december 1972 (se Post- och Inrikes tidn. den 8 januari 1973) för utredning angående ersättning för produktskador:

Ordförande: Conradi, Erland G. F., f.d. justitieråd

Ledamöter: Bengtsson, T. Bertil, justitieråd Sturkell, Carl-Edvard, lagman

Experter: Ahlström, Iwan, direktör Dufwa, Bill W., universitetslektor (fr.o.m. den 17 oktober 1975)

 

17                            Kommittéer; Justitiedepartementet    Ju: 10

Edling,  N. Axel, ställföreträdande konsumentombudsman (fr.o.m.

den 9 maj 1978)

Göransson, Lars G., direkiör (fr.o.m. den 17 april 1974)

Heurgren, Sven C. O., generaldirektör (fr.o.m. den 25 mars 1975)

Lindstedt, Hans G., direktör

Nöleberg, Rolf M., rådman (fr.o.m. den 1 oklober 1977)

OIdertz, Carl M., bitr, direktör

Strömbäck, Erland H, D, D:son, direktör

Swarén, Ulla M,, byråchef

Sekrelerare: Olsson, P, L. Göran, hovrättsassessor (fr.o.m. den I november 1977)

Direktiven för kommiitén, se 1974 års riksdagsberätlelse Ju 50. Tilläggsdirektiv, se 1978 års kommittéberätlelse del II Ju 18.

Kommiuén har under liden november 1978 - oktober 1979 hållit fem sammanträden. Därutöver har hållits en överläggning med företrädare för försäkringsbranschen.

Kommittén har den 11 december 1979 avgetl beiänkandei (SOU 1979:79) Produktansvar 2. Produktansvarslag.

Uppdraget är därmed slutfört.

10. Hemförsäijningskommittén (Ju 1973:10)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 mars 1973 för att verkställa översyn av reglerna om hemförsäljning m.m. (se Posl- och Inrikes tidn. den 7 april 1973):

Ordförande: Äg, Lars E., generaldirektör (t.o.m. den 30 november 1979)

Ledamöter: Bernitz, Ulf, professor (t.o.m. den 30 november 1979) Hillbom, Lars H., civilekonom (t.o.m. den 30 november 1979) Schierbeck, Per W., direktör (l.o.m. den 30 november 1979) Westlund, Göran, ombudsman (fr.o.m. den I augusti 1978 t.o.m. den 30 november 1979)

Experter: Freivalds, Laila, byråchef (fr.o.m. den 11 januari 1979 t.o.m. den 30 november 1979)

Hellstadius, Jan R., direktör (t.o.m. den 30 november 1979) Huldt, Jan F., revisionssekreterare (fr.o.m. den 17 februari 1975 l.o.m. den 31 december 1979)

2    Riksdagen 1979/80. I sand. Nr 103

 

Ju: 10    Skr 1979/80:103                                           18

Nykvist, Ann-Chrislin, departementssekreterare (fr.o.m. den  1 juni 1978 l.o.m. den 30 november 1979)

Sekreterare: Swahn, Jan-Olov, hovrättsassessor (t.o.m. den 31 december 1979)

Direkliven för kommillén, se 1974 års riksdagsberätlelse Ju 52.

Kommittén har under liden november 1978 - oktober 1979 hållit fyra sammanträden, varav etl tvådagarssammanträde. Däruiöver har särskilda arbetsgrupper hållit lolv sammanträden.

Kommittén har den 13 november 1979 avgelt slutbelänkandet (SOU 1979:76) Ny hemförsäljningslag.

Uppdraget är därmed slutfört.

11. Energirådet (Ju 1974:03)

Tillkallade enligt Kungl. Majits bemyndigande den  14 december 1973:

Ordförande:

Fälldin, N. O. Thorbjörn, statsminister, led. av riksdagen (fr.o.m. den 26 november 1979)

Ullslen, S. K. Olof (Ola), utrikesminister, led. av riksdagen (fr.o.m. den 20 november 1978 t.o.m. den 24 november 1979)

Ledamöter: Andersson, Torsten Ch., direktör Anér, Kerstin, statssekreterare, led. av riksdagen Bengtsson, Folke L., direktör (fr.o.m. den I april 1974) Björnström, Björn S., direktör Boalt, Carin M., professor

Bodström, T. Lennart, förbundsordförande, TCO Claeson, Tore M., ombudsman, led. av riksdagen Edberg, Rolf F., f.d. landshövding Ekberg, J. Göran, direktör Engqvist, Lars F., chefredaktör Eskel, Arvid, f.d. landstingsråd Essen, Ingemar, direktör Falk, Hans G., direktör Gerholm, Tor R., bitr. professor Grafström, Erik O. Hj., f.d. generaldirektör Grenander, Nils, direktör Hagson, Carl A., direktör Hambraeus, S. Birgiua, fil. kand., led. av riksdagen

 

19                             Kommittéer: Justitiedepartementet    Ju: 12

Hambraeus, Gunnar A., professor

Holmqvist, Sture L., fastighetschef

Kypengren, Sven H., direktör

Lantz, A. Benne, direktör

Lindahl, Lars O. H., direkiör

Lindell, Bo G., professor

Molin, N. Rune, sekreterare

Nilsson, Alde E., direktör

Norland, Sven-Anders, civilingenjör (fr.o.m. den 2 seplember 1974)

Norrby, Jonas V., generaldirektör

Olsson, E. Billy, byråchef (fr.o.m. den 24 oklober 1974)

Paulsson, Kurt-Inge, pol. mag. (fr.o.m. den 2 september 1974)

Petri, Carl Axel H., statsråd (fr.o.m. den 26 november 1979)

Rylander, Nils B., direkiör

Schierbeck, Per W., direkiör

Sjunnebo, K. Ivan L., direktör

Sundblad, K. Erik, disponent

Svensson, S. I. R. Erik, förbundsordförande

Tham, Carl G. W., förutv. statsråd led. av riksdagen (fr.o.m. den 20

november 1978 t.o.m. den 24 november 1979)

Tobisson, Lars F., partisekreterare (fr.o.m. den 24 april 1974)

Tågmark, Sven G., lantbrukare, f.d. led. av riksdagen

Waldenby, Torbjörn, verkst. direktör

Walin, Gösta A., f.d. justilieråd

Weinehall, Lars E. J., förbundsordförande (fr.o.m. den 24 oklober

1974)

Wetterberg, Gunnar, studerande

Wiberg, Ragne, kanslichef

Sakkunnig:

Dahllöf, Lars, informationssekreterare (fr.o.m. den 26 november 1979) Sekreterare:

Bolang, Carl Olof, informationssekreterare (fr.o.m. den 20 november

1978 t.o.m. den 24 november 1979)

Lokal:      Industridepartementet,     Storkyrkobrinken      7,      103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 21 28 (sekreteraren)

Särskilda direktiv har ej meddelats.

12. Försäkringsrättskommittén (Ju 1974:09)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 april 1974 med uppdrag att göra en översyn av försäkringsavtalslagen m.m. (se Post- och Inrikes tidn. den 24 maj 1974):

 

Ju: 12    Skr 1979/80:103                                           20

Ordförande:

Hellner, Jan E., professor

Ledamöter: Ernulf, T. Gudmund, borgmästare, Ld. led. av riksdagen Gustafsson, Stig G., förbundsjurist, f.d. ers. för led. av riksdagen Larsson, B. Roland, förbundsordförande Schönmeyr, C. Richard A. C, verkst. direktör Skantz, Anna-Greta, ombudsman, led. av riksdagen

Experler: Anclow, Per R., departementsråd (fr.o.m. den 9 oklober 1979) Grabe, A. Gerhard, försäkringsdirektör (fr.o.m. den 25 november 1977)

Hallgren, Sven, direkiör (fr.o.m. den 14 februari 1978) Persson, R. Kjell-Åke, utredningschef (fr.o.m. den 18 december 1974) Roos, Carl Martin, professor (fr.o.m. den 2 juli 1974) Rosencranlz, Gunde, försäkringschef (fr.o.m. den 9 oktober 1979) Sandell, Arne, bitr. direkiör (fr.o.m. den 18 december 1974) Skaar, Nils, kommendörkapten (fr.o.m. den 2 juli 1974 l.o.m. den 8 oktober 1979)

Stenberg, Hans O., byråchef (fr.o.m. den 2 juli 1974 t.o.m. den 11 april 1979)

Utterström, Thomas O., hovrättsfiskal (fr.o.m. den 12 april 1979) von   Willebrand,   Karin   M.,   avdelningsdirektör   (fr.o.m.   den   25 november 1977) Åberg, Hilding, direktör (fr.o.m. den 16 maj 1974)

Sekreterare: Carbell, Leif E., hovrättsassessor (fr.o.m. den 10 december 1976)

Bitr. sekreterare: Jacobson, Hans P. W., hovrättsassessor (fr.o.m. den 15 december 1978)

Lokal: Birger Jarls torg 5, tel. 20 67 35 (Carbell), 20 67 49 (Jacobson). Postadress: Justitiedepartementet, 103 33 Siockholm

Direktiven för kommittén, se 1975 års kommittéberätlelse Ju 62.

Kommittén har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit sex sammanträden, varav etl med företrädare för försäkringsbranschen.

Nordiska överläggningar angående kommitténs arbele med översyn av de försäkringsrättsliga reglerna om livförsäkring har hållits i Helsingfors den 16 mars 1979.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1980.

 

21                                    Kommittéer: Justitiedepartementet    Ju: 14

13. Varumärkesutredningen (Ju 1974:10)

inkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 19 april 1974 för att verkställa översyn av varumärkeslagsiiftningen m.m. (se Post- och Inrikes tidn. den 24 maj 1974);

Ordförande: Knutsson, P. Anders, justitieråd

Ledamöier: Göransson, Lars G., direkiör Niitzell, Gunnar O., direkiör

Ström, Turid, avdelningschef, f.d. ers. för led. av riksdagen Uggla, Claes A., patenträttsråd

Experter: Carlman, J. Holger, f.d. patenträttsråd (fr.o.m. den I augusti 1974) Holmqvist, Lars J. H., docent Lundberg, Bengt I., byråchef Norberg, Sven, departementsråd (fr.o.m. den 9 september 1977)

Sekreterare: Olsson, Agne Henry O., hovrättsassessor

Lokal: Justitiedepartementet, Mynttorget 2, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 11 06 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse Ju 63.

Utredningen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit sex sammanträden.

Utredningen skall enligt sina direktiv bl.a. följa utvecklingen på varumärkesområdet inom EG där man Ln. söker atl skapa etl gemensamt varumärkessystem. Utredningen har därför funnit det lämpligt att inte slutföra utredningsarbetet nu utan tills vidare avvakta den fortsatta utvecklingen av arbetet inom EG.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1980.

14. Massmediekoncentrationsutredningen (Ju 1974:13)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 juni 1974 för alt pröva frågan om särskilda regler för kontroll av företagskoncentration inom massmediebranschen (se Post-och Inrikes tidn. den 12 juli 1974):

Ordförande; Öhman, Frank G. H., f.d. regeringsråd (fr.o.m. den 1 januari 1977)

 

Ju; 14    Skr 1979/80:103                                           22

Ledamöter: Andersson, J. Sven G., utredningssekreterare (fr.o.m. den 18 augusti 1978)

Ericson, Sture T., redaktör, led. av riksdagen Hernelius, J. Allan, bankofullmäktig, led. av riksdagen Hirschfeldt, S. Lennart, chefredaktör Nordin, Sven-Erik, led. av riksdagen Slröm, Turid, avdelningschef, f.d. ers. för led. av riksdagen

Expert: Holgersson, K.Jörgen, hovrättsassessor (fr.o.m. den I juni 1978)

Sekreterare: Qviström, N. Jörgen, rådman (fr.o.m. den I juli 1974)

Bitr. sekreterare; Ulmander, Jan, hovrättsassessor (fr.o.m. den 11 juni 1979)

Lokal: Nyköpings tingsrätt. Tingshuset, Box 342, 611 01 Nyköping, tel. 0155/850 70 (Qviström), Birger Jaris torg 5, tel. 20 35 36 (Ulmander). Postadress: Justitiedepartementet, 103 33 Siockholm

Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse Ju 66.

Utredningen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit sex sammanträden.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1980.

15. Utredningen (Ju 1974:14) om reklam i videogram (RIV)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 juni 1974 för att utreda användningen av reklam i videogram (se Post- och Inrikes tidn. den 12 juli 1974):

Ordförande: Hörjel, Nils J., landshövding

Ledamöter; Andersson, A. Gösta J., skogsbrukare, led. av riksdagen Ström, Turid, avdelningschef, f.d. ers. för led. av riksdagen

Experter: Fagerlind, Östen, direktör (fr.o.m. den 8 april 1975) Knutsson, P. Anders, justitieråd (fr.o.m. den 12 december 1974)

Sekreterare: Stenefeldt, Ulf L, rådman (fr.o.m. den 1 september 1974)

 

23                            Kommittéer; Justitiedepartementet    Ju; 16

Lokal; Malmö tingsrätt. Rådhuset. Kalendegalan 1, Box 265, 201 22 Malmö, lel. växel 040/763 00 (sekreleraren)

Direkliven för utredningen, se 1975 års kommittéberätlelse Ju 67.

Utredningen har under liden november 1978 - oklober 1979 hållit tre sammanlräden.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1980.

16. 1974 års bolagskommitté (Ju 1974:21)

Tillkallade enligt Kungl. Majits bemyndigande den 11 oktober 1974 (se Post- och Inrikes tidn. den 21 december 1974) samt regeringens bemyndiganden den 25 november och den 9 december 1976 för att utreda frågor om handelsbolag m.m.:

Ordförande: Stark, Hans O., f.d. justitieråd, ordförande i arbetsdomstolen (t.o.m. den 4 juli 1979)

Ledamöter: Hammarberg, Sven O., ombudsman, f.d. led. av riksdagen (t.o.m. den 4 juli 1979)

Löfgren, N. Sigfrid J., disponent, f.d. led. av riksdagen (t.o.m. den 4 juli 1979)

Ollen,  R. Joakim, sekreterare,  led. av  riksdagen (fr.o.m. den   15 december 1976 t.o.m. den 4 juli 1979)

Olsson, Johan A., fabrikör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 15 december 1976 t.o.m. den 4 juli 1979)

Experter: Eriksson, Bo I., jur. kand. (fr.o.m. den 17 juni 1975 t.o.m. den 4 juli 1979)

Gustafsson, Kerstin M., förbundsjurist (fr.o.m. den 17 juni 1975 t.o.m. den 4 juli 1979)

Hanner, Per V. A., auktoriserad revisor (fr.o.m. den 14 februari 1978 t.o.m. den 4 juli 1979)

Johanson, Lars R., länsråd (fr.o.m. den 10 mars 1975 t.o.m. den 4 juli 1979)

Lindström, J. Christian, verkst. direktör (fr.o.m. den 10 mars 1975 t.o.m. den 4 juli 1979)

Norén, Alf-Erik, ombudsman (fr.o.m. den 10 mars 1975 t.o.m. den 4 juli 1979)

Strand, Åke P. E., revisor (fr.o.m. den 10 mars 1975 t.o.m. den 4 juli 1979)

 

Ju; 16    Skr 1979/80:103                                          24

Sekrelerare;

Pettersson, Per A., hovrättsassessor (fr.o.m. den I januari 1975 t.o.m. den 4 juli 1979)

Bitr. sekrelerare; Zethraeus, Sten Å., advokat (fr.o.m. den I januari 1975 t.o.m. den 30 seplember 1978)

Direktiven för kommittén, se 1975 års kommitléberätielse Ju 74. Tilläggsdirektiv, se 1979 års kommittéberätlelse del 11 Ju 5.

Kommillén har under liden november 1978 - juni 1979 hållit fyra sammanträden.

Kommiuén har den 29 juni 1979 avgett betänkandet (SOU 1979:46) Koncernbegrepp m.m.

Uppdraget är därmed slutfört.

17. Stiftelseutredningen (Ju 1975:01)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 20 februari 1975 för översyn av lagstiftningen om stiftelser (se Posl- och Inrikes tidn. den 19 april 1975):

Ordförande; Ekberg, Leif, president i försäkringsöverdomstolen (fr.o.m. den  1 maj 1979) Ulveson, H. N. Ingemar, justitieråd (t.o.m. den 30 april 1979)

Ledamöter; Ahrland, Karin M., förste länsassessor, led. av riksdagen von Bahr, Stig V., kammarrättsassessor (fr.o.m. den 20 augusti 1975) Hammarberg, Sven O., ombudsman, f.d. led. av riksdagen Sandberg, Hans A. S., f.d. landstingsdirektör

Experter; Cederlund, Lars Johan O. B., departementssekreterare (fr.o.m. den 28 september 1977)

Henriz, Gunnar, bankdirektör (fr.o.m. den 20 april 1977) Holmström, Leif, jur. kand. (fr.o.m. den 21 april 1978) Kleberg, Carl-Johan V. E. M., avdelningsdirektör Nöteberg, Rolf M., rådman (fr.o.m. den 8 december 1976)

Sekreterare; Peterson, Staffan A. A., hovrättsassessor (fr.o.m. den 28 maj 1975 t.o.m. den 31 januari 1980)

 

25                            Kommittéer; Justitiedepartementet    Ju; 18

Bitr. sekrelerare: Benglsson, Jörgen, byråchef (fr.o.m. den I november 1979)

Lokal; Birger Jarls torg 5, lel. 203109 (Peterson), 204641 (Bengtsson). Postadress; Justitiedepartementet, 103 33 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1976 års kommitléberättelse Ju 57.

Utredningen har undertiden november 1978 - oklober 1979 hållit elva sammanlräden samt haft överläggningar med motsvarande utredningar i de nordiska länderna samt myndigheler, organisationer och andra som berörs av ulredningens arbele.

Ulredningen har den 6 mars 1979 avgetl promemorian (Ds Ju 1979:4) Stiftelser. En statistisk undersökning utförd av statistiska centralbyrån på uppdrag av och i samverkan med stiflelseutredningen.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1980.

18. Småhusköpkommiltén (Ju 1975:02)

Tillkallade enligt regeringens bemyndiganden den 6 mars 1975 (se Post- och Inrikes tidn. den 26 april 1975) och den 25 november 1976 för ulredning angående förbäUrat konsumentskydd vid förvärv av småhus m.m.:

Ordförande; Tranell, E. Olof B., lagman (fr.o.m. den 22 november 1976)

Ledamöter: Bernitz, Ulf, professor

Gellerman, Kerstin (fr.o.m. den 1 december 1976) Hjalmarsson, H. Yngve J., utredningssekreterare Lindkvist, Oskar W., ombudsman, led. av riksdagen Oskarsson, Ingegärd J., led. av riksdagen

Åkeriind, Allan J. G., byggnadsarbetare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 11 april 1978)

Experter: Hagman, Jan-Erik R., jur. kand. (fr.o.m. den 2 december 1975) Hegardt, Nils A., direkiör (fr.o.m. den 9 mars 1976) Leander, Sven A., kanslichef (fr.o.m. den 25 januari 1979) Lidvall, Johan E., byrådirektör (fr.o.m. den 2 december 1975 t.o.m. den 31 december 1978)

Rimvall, Per O., bankdirektör (fr.o.m. den 9 mars 1976) Sköld, B. Anders, byrådirektör (fr.o.m. den 3 april 1979)

 

Ju; 18    Skr 1979/80:103                                          26

Sekreterare; Drangel, Bo F. E., hovrättsassessor (fr.o.m. den 21 maj 1975)

Bitr. sekreterare: Markborn-Sörås, Catharina, advokat (fr.o.m. den 1 juni 1978)

Lokal: Birger Jarls torg 5, tel. 20 75 58 (Drangel), 20 66 38 (Markborn-Sörås). Postadress; Justitiedepartementet, 103 33 Stockholm

Direktiven för kommittén, se 1976 års kommitléberättelse Ju 58.

Kommittén har under tiden november 1978 - oklober 1979 hållii nio sammanlräden saml haft överläggningar med olika myndigheter, orga­nisationer och andra som berörs av kommitténs arbete.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1980.

19. Arrendelagskommittén (Ju 1975:04)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 5 juni 1975 för över­syn av vissa delar av arrendelagstiftningen (se Post- och Inrikes tidn. den 23 juni 1975);

Ordförande: Widén, K. A. Ingvar, generaldirektör (fr.o.m. den I juli 1978)

Ledamöter: Larsson, L. Thorsten, led. av riksdagen

Lindberg, Sven J., ombudsman, led. av riksdagen (fr.o.m. den 9 februari 1978)

Experter; Janvid, B. Staffan, hovrättsassessor (fr.o.m. den 3 mars 1977) Söderberg, Elmer, agronom (fr.o.m. den 3 mars 1977) Wallin, Alf G., tf. överdirektör (fr.o.m. den I januari 1976)

Sekreterare: Ohlsson, K. Agneta, hovrättsassessor (fr.o.m. den 4 augusli 1975)

Bitr. sekreterare; Lundgren, C. Bertil, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 seplember 1977)

Lokal: Departementens utredningsavdelning, Väsiergatan 47, Box 187, 201 21 Malmö, tel. växel 040/749 50 (sekreterarna)

Direktiven för kommittén, se 1976 års kommittéberättelse Ju 60. Tilläggsdirektiv, se 1980 års kommittéberättelse del II Ju 5.

Kommittén har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit åtta sammanträden.

Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under år 1980.

 

27                             Kommittéer; Justitiedepartementet    Ju; 20

20. Hyresrättsutredningen (Ju 1975:06)

Tillkallade enligt regeringens bemyndiganden den 5 juni 1975 (se Post- och Inrikes tidn. den 17 juli 1975), den 25 november 1976 och den 25 maj 1978 för översyn av hyreslagen:

Ordförande: Vängby, Staffan O. S., justilieråd

Ledamöier; Andersson, Kerstin V., led. av riksdagen (fr.o.m. den 28 november 1978 l.o.m. den 7 november 1979)

Bengtsson, K.-E. Bengt, ombudsman, f.d. led. av riksdagen (fr.o.m. den I december 1976)

Fagander, Arne, vice verkst. direktör (fr.o.m. den 27 januari 1978) Jansson, Sven I., direktör

Johansson, Erik, tandläkare (fr.o.m. den 29 maj 1978) Nyquist, S. Yngve, länsbostadsdirektör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 8 november 1979)

Strömberg, Karl-Erik J., skoldirektör, Ld. led. av riksdagen Svensson, S. I. R. Erik, förbundsordförande

Experter: Blomgren, Sture, sakkunnig i bostadsdepartementet (fr.o.m. den  I september 1978)

Freivalds, Laila, byråchef (fr.o.m. den 29 maj 1978) Josephsson, Leif E., förbundsjurist (fr.o.m. den 15 september 1975) Mildner, Erwin A., länsbostadsdirektör (fr.o.m. den 1 september 1979) Svahn, Bertil A., rådman (fr.o.m. den 7 mars 1978) Åsbring, Lars-Göran G., bostadsdomare (fr.o.m. den 15 september 1975)

Sekreterare; Lundeberg, Magnus, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 januari 1978)

Lokal: Birger Jarls torg 5, tel, 20 25 41 (Lundeberg). Postadress: Justitiedepartementet, 103 33 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse Ju 62.

Utredningen har under tiden november 1978 - oklober 1979 hållit sex sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter och organisationer som berörs av utredningens arbete. Därutöver har åtta sammanträden hållits med en särskild arbetsgrupp.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbele under år 1980.

 

Ju;21    Skr 1979/80:103                                           28

21. 1975 års polisutredning (Ju 1975:08)

Tillkallade enligi regeringens bemyndigande den 26 juni 1975 för att uireda polisens uppgifter, utbildning och organisalion m.m. (se Post- och Inrikes tidn. den 8 seplember 1975);

Ordförande; Monlgomery,  J.   Henry   A.,  kammarräilspresident  (fr.o.m.   den   1 februari 1977 t.o.m. den 30 november 1979)

Ledamöter: Blom, S. T. Lennart, led. av riksdagen (t.o.m. den 30 november 1979) Gustavsson, Bengt T., ombudsman, led. av riksdagen (l.o.m. den 30 november 1979)

Nygren, Arne J., redaktör, led. av riksdagen (t.o.m. den 30 november 1979)

Petersson, Hans E., folkskollärare, led. av riksdagen (t.o.m. den 30 november 1979)

Polstam, K. Åke S., poliskommissarie, led. av riksdagen (l.o.m. den 30 november 1979) Segerström, Ingrid B., led. av riksdagen (t.o.m. den 30 november 1979)

Experter; Erlandsson, Bengt H., polismästare (fr.o.m. den 1 oklober 1975 t.o.m. den 30 november 1979)

Erling, E. Harald, polismästare (fr.o.m. den 1 oktober 1975 t.o.m. den 30 november 1979)

Erstam, Sven-Erik F., länspolischef (fr.o.m. den 1 oktober 1975 t.o.m. den 30 november 1979)

Hjälm, Nils G. O., byrådirektör (fr.o.m. den 18 mars 1976 t.o.m. den 30 november 1979)

Nyqvist, N. Tore, länsöverdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1975 t.o.m. den 30 november 1979)

Romander, Holger A. G., rikspolischef (fr.o.m. den I januari 1978 t.o.m. den 30 november 1979)

Welander, Gösta, departementsråd (fr.o.m. den I oktober 1975 t.o.m. den 30 november 1979)

Wendin, Sture E. W., förbundsordförande (fr.o.m. den I oktober 1975 t.o.m. den 30 november 1979)

Sekrelerare: Alpslen, A. Börje, departementsråd (t.o.m. den 30 november 1979)

Bitr. sekreterare: Munck, Johan, departementsråd (fr.o.m. den 1 mars 1977 t.o.m. den 30 november 1979)

 

29                             Kommittéer; Justitiedepartementet    Ju; 22

Direktiven för ulredningen, se 1976 års kommittéberättelse Ju 64.

Utredningen har under tiden november 1978 - juni 1979 hållit sju sammanlräden.

Utredningen har den 16 februari 1979 resp. den 6 november 1979 avgeU betänkandena (SOU 1979:6) Polisen och (SOU 1979:75) Polisen och totalförsvaret.

Uppdragel är därmed slutfört.

22. Upphovsrättsutredningen (Ju 1976:02)

Tillkallade enligt regeringens bemyndiganden den 4 mars 1976 (se Posl- och Inrikes tidn. den 30 mars 1976) och den 24 februari 1977 för översyn av upphovsrätlslagsliftningen m.m.:

Ordförande; Hesser, S. C. E. Torwald, justitieråd (fr.o.m. den 21 januari 1977)

Ledamöter; Gustafsson, Lars, författare (fr.o.m. den 25 februari 1977) Karlsson, K. Gösta, folkhögskolerektor, f.d. led. av riksdagen Lindquisl, Inger G., rådman, led. av riksdagen (fr.o.m. den 25 februari 1977)

Nordenskiöld, Otto, Ld. radiochef (fr.o.m. den 9 november 1979) Palm, N. Sture, redaktör, led. av riksdagen (t.o.m. den 8 november 1979)

Experter: Bergman,  Lars, direktör (fr.o.m. den   19 april   1977 l.o.m, den  19 oktober 1979)

Bottiger, E. Marie A., jur. kand. (fr.o.m. den 17 november 1978) Ekberg, Karl-Henrik, direktör

Furumo, Gunnar, ombudsman (fr.o.m. den 26 februari 1979) Gehlin, Jan H. M., hovrättsråd Hernlund, Carl-Hugo H., förste ombudsman Holming, Klas J. L., direktör Karnell, G. Gunnar W., professor Landquist, Eddie L., direktör

Lindstedt, Gustaf, hovrättsassessor (fr.o.m. den 22 oktober 1979) Magnusson Sessler, Gun L, förbundsjurist Modig, Jonas E., direktör Nordmark, Hans A., direkiör Olsson, Agne Henry O., hovrättsassessor Peyron, Ulf C. C, programjurist Rembe, Rolf D,, teaterchef (t.o.m. den 25 februari 1979)

 

Ju;22    Skr 1979/80:103                                            .30

Storm, C. Olof, direktör (fr.o.m. den 23 april 1976)

Åkerberg, Yngve, förbundsordförande (fr.o.m. den 25 februari 1977)

Sekrelerare: Berg, L. Christer, hovrättsassessor

Lokal; Birger Jarls torg 5, lel. 20 31 22 (Berg), 20 45 72 (BöUiger). Postadress; Justitiedepartementet, 103 33 Siockholm

Direktiven för ulredningen, se 1977 års kommittéberätlelse del II Ju 4. Tilläggsdirektiv, se 1978 års kommitléberättelse del II Ju 10.

Utredningen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit fyra sammanträden samt haft överläggningar med kommittéer, organisationer och andra som berörs av ulredningens arbete. Sammanträden har vidare ägl rum inom särskilda arbetsutskott för frågor rörande dels upphovsrätt i anställningsförhållanden, dels upphovsrätten närstående rättigheter (droits voisins). Därutöver har utredningens ordförande och sekretariat sammanträtt med företrädare för motsvarande utredningar i de övriga nordiska länderna.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1980.

23. Förmögenhetsbrottsutredningen (Ju 1976:04)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 25 mars 1976 (se Post- och Inrikes tidn. den 8 maj 1976) och den 27 januari 1977 för att se över lagstiftningen om förmögenhetsbrott:

Ordförande: Skarvall, Karl-Erik, hovrättspresident

Ledamöter: Bergander, Lilly K., led. av riksdagen

Ollen,  R. Joakim, sekreterare, led. av riksdagen (fr.o.m. den  19 november 1979)

Polstam, K. Åke S., poliskommissarie, led. av riksdagen Winberg, S. Håkan, statsråd, led. av riksdagen (fr.o.m. den 28 januari 1977 t.o.m. den 11 oktober 1979)

Experter:

Jareborg, Nils B., docent

Jonsson, Torsten J., länsåklagare Sekreterare;

Hegrelius Jonson, Barbro M., hovrättsassessor

Lokal: Hovrätten för Nedre Norrland, Hovrätlsgatan 8, Box 170, 851 03 Sundsvall, tel. växel 060/12 83 00 (sekreteraren)

 

31                             Kommittéer: Justitiedepartementet    Ju:24

Direktiven för utredningen, se 1977 års kommittéberätlelse del ll Ju 7. Tilläggsdirektiv, se 1978 års kommittéberätlelse del 11 Ju 4.

Utredningen har under riden november 1978 - oklober 1979 hållit sex sammanträden. Därjämte har fem sammanträden hållits med en särskild arbetsgrupp inom utredningen.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1980.

24. Datalagstiftningskommittén (Ju 1976:05) (DALK)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 11 mars 1976 för att göra en översyn av lagstiftningen om personorienierad ADB-information m.m. (se Post- och Inrikes tidn. den 22 maj 1976):

Ordförande: Wijkman, Anders  I. S., generalsekreterare, Ld. led. av riksdagen (fr.o.m, den 19 november 1976)

Ledamöter: Anér, Kerstin, statssekreterare, led, av riksdagen Gustafsson, Stig G,, förbundsjurist, Ld, ers, för led, av riksdagen Hugosson, Kurt L, byråchef, led, av riksdagen Kindbom, Bengt M, L., sekreterare, led. av riksdagen Sundblad, Yngve (fr.o.m. den 24 februari 1977)

Expert: Freese, Jan P. G. H:son, generaldirektör (fr.o.m. den 1 januari 1977)

Sekreterare: Nilsson, Torbjörn M. E., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Bitr. sekreterare: Sjögren, Bengt L. B., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 september 1976)

Lokal: Datainspektionen, Bergsgatan 51, Box 12050, 102 22 Stockholm, tel. växel 22 79 80 (sekretariatet)

Direkliven för kommittén, se 1977 års kommitléberättelse del II Ju 5.

Kommittén har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit elva sammanträden samt haft överläggningar med myndigheter, organisatio­ner och andra som berörs av kommitténs arbete.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1980,

 

Ju;25    Skr 1979/80:103                                           32

25. Utredningen (Ju 1976:06) om kriminalvårdsstyrelsens organisation, m.m.

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 20 maj 1976 för atl utreda kriminalvårdsstyrelsens organisalion m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 19 juni 1976):

Ordförande:

Hillerudh, G. Lars-Olov E., expeditionschef (fr.o.m. den I februari

1977          t.o.m, den 3 I augusti 1979)

Ledamöter: Ekstam, Gunnar E,, avdelningschef (l.o.m. den 31 augusti 1979) Fischier, Sven G. O. M., tjf överdirektör (t.o.m. den 31 augusli 1979) Håkansson, 1. Marianne, departementsråd (fr.o.m. den I seplember

1978          t.o,m, den 31 augusti 1979)

Lönnberg, C. Gunnar 1., avdelningsdirektör (t.o.m. den 31 augusti

1979)

Martinsson, Bo N. O,, generaldirektör, Ld. led. av riksdagen (t.o.m.

den 31 augusti 1979)

Mattsson, Morgan N., ombudsman (t.o.m. den 31 augusti 1979)

Palmlund, K. Ingår, överdirektör (fr.o.m. den I september 1978 t.o.m.

den 31 augusti 1979)

Söderman, Elis A., ombudsman (l.o.m. den 31 augusti 1979)

Experter: Etiarp, Lars G., departementsråd (fr.o.m. den 7 december 1978 t.o.m. den 31 augusti 1979)

Leche, Johan H., lagman (fr.o.m, den I september 1978 t.o.m. den 31 augusli 1979)

Sekreterare:

Karlström, Vilhelm H., byråchef (fr.o.m. den 15 seplember 1976 t.o.m. den 31 augusti 1979)

Direktiven för utredningen, se 1977 års kommittéberätlelse del 11 Ju 8.

Utredningen har under tiden november 1978 - augusti 1979 hållit tio sammanträden.

Utredningen har den 8 augusti 1979avgeUbetänkandet (Ds Ju 1979:7) Kriminalvårdsstyrelsens organisation.

Uppdraget är därmed slutfört.

 

33                             Kommittéer: Justitiedepartementet    Ju;27

26. Utredningen (Ju 1976:07) om isolering inom kriminalvården

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 20 maj 1976 för alt utreda frågan om isolering inom kriminalvården (se Post- och Inrikes tidn. den 24 juli 1976):

Ordförande:

Nygren, Arne J., redaktör, led. av rifcsdagen (t.o.m. den 22 mars 1979)

Ledamöter; Gahrton, Per, redaktör, f.d. led. av riksdagen (t.o.m. den 22 mars 1979) Martinsson, Bo N. O., generaldirektör, Ld. led. av riksdagen (t.o.m. den 22 mars 1979)

Schött, Lars E., fögderidirektör, Ld. led. av riksdagen (t.o.m. den 22 mars 1979) Selin, Syen, ombudsman (t.o.m, den 22 mars 1979)

Experter: Blomquist, Clarence, docent (fr.o.m. den 24 november 1976; avliden) Sveri, Knut O., professor (fr.o,m, den 10 december 1976 t.o.m, den 22 mars 1979)

Sekreterare; Levén, P, Staffan, hovrättsassessor (fr.o.m. den 18 oktober 1976 t.o.m, den 27 maj 1979)

Direktiven för utredningen, se 1977 års kommitléberättelse del II Ju 9,

Utredningen har under tiden november 1978 - januari 1979 hållit fem sammanträden.

Utredningen har den 8 mars 1979 avgetl betänkandet (SOU 1979:4) Avskildhet och gemenskap inom kriminalvården.

Uppdragel är därmed slutfört.

27. 1977 års sexualbroltskommitté (Ju 1977:03)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 3 februari 1977 för att se över lagstiftningen om sedlighetsbrott:

Ordförande;

Nordenson, Ulf K., justitieråd

Ledamöter: André, Gunilla K., led. av riksdagen

Bergström, BriUa J., Hl. lic, f.d. led. av riksdagen (fr.o.m. den 24 november 1979)

3    Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 103

 

Ju: 27    Skr 1979/80:103                                          34

Hjelmsiröm, I. Eva K., ijänslemän, led. av riksdagen   . Mårtensson, Bengt C. L., pol. mag.

Slröm, Turid, avdelningschef, Ld. ers. för led. av riksdagen Svegland, Stina L., skyddskonsuient (l.o.m. den 23 november 1979)

Experler; Liljeström, Rita, universitetslektor (fr.o.m. den 14 februari 1978) Meyerson, Anita, hovrättsassessor (fr.o.m. den I oktober 1979) Persson, Leif G. W., kriminolog (fr.o.m. den 7 juni 1977)

Sekreterare; Almbladh, Ingrid A. M., hovrättsassessor (fr.o.m. den I oklober 1979) Meyerson, Anita E., hovrättsassessor (fr.o.m. den 22 februari 1977 l.o.m. den 30 seplember 1979)

Bitr. sekreterare; Almbladh, Ingrid A. M., hovrättsassessor (fr.o.m. den I maj t.o.m. den 30 september 1979)

Lokal; Birger Jaris torg 5, tel. 20 73 10 (sekreleraren). Postadress; Justitiedepartementet, 103 33 Stockholm

Direktiven för kommiitén, se 1978 års kommitléberättelse del II Ju 5.

Kommittén har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit sju sammanträden.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1980.

28. Spionbrottsutredningen (Ju 1977:04)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 27 januari 1977 för alt utreda frågan om vissa straffbestämmelser till skydd för rikels säkerhet;

Ordförande;

Holmberg, Carl V., justilieråd (l.o.m. den 10 maj 1979)

Ledamöier; Hernelius, J. Allan, bankofullmäklige, led. av riksdagen (l.o.m. den 10 maj 1979)

Hilding, Per, chefredaktör (t.o.m. den 10 maj 1979) Leijon, Anna Margareta (Anna-Greta) M., led. av riksdagen (t.o.m. den 10 maj 1979)

Nyquist, S. Yngve, länsbostadsdirektör, led. av riksdagen (l.o.m. den 10 maj 1979)

Polstam, K. Åke S., poliskommissarie, led. av riksdagen (l.o.m. den 10 maj 1979)

 

35                             Kommittéer; Justitiedepartementet    Ju;29

Expert; Frånstedt, Olof R., länspolischef (fr.o.m.den 24 maj 1977 t.o.m. den 10

maj 1979)

Sekrelerare: Almbladh, Ingrid A. M., hovrättsassessor (fr.o.m. den 12 april 1977 t.o.m. den 30 april 1979)

Bitr. sekreterare; Andersson, S.-Å. Lennart, hovrättsassessor (fr.o.m. den I januari 1978 t.o.m. den 10 maj 1979)

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommiuéberäitelse del II Ju 3.

Utredningen har under liden november 1978 - april 1979 hållit tre sammanträden.

Utredningen har den 18 april 1979 avgeu betänkandet (Ds Ju 1979:6) Översyn av spioneribrollet m.m.

Uppdraget är därmed slutfört.

29. Byggnadspantutredningen (Ju 1977:05)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 3 februari 1977 för att utreda frågorna om överlåtelse och panlsättning av byggnad på annans mark m.m.:

Särskild utredare: Rune, Christer L., hovrältslagman

Sakkunniga: Corell, Hans A. V., departementsråd Dryselius, Harald S., hovrättsassessor Gregow, P. J. Torkel, hovrättsråd Norden, Joar, bankdirektör

Sekreterare; Eksledt, Olle U.-E., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 maj 1977)

Lokal: Departementens utredningsavdelning. Västergatan 47, Box 187, 201 21 Malmö, lel. växel 040/749 50 (sekreleraren)

Direkliven för utredningen, se 1978 års kommiuéberäitelse del II Ju 8.

Utredningen har undertiden november 1978 -oktober 1979 hållit åtta sammanträden.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1980.

 

Ju: 30    Skr 1979/80:103                                          36

30. Rättegångsutredningen (Ju <1977:06)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 3 februari 1977 för att göra en översyn av rältegångsförfarandet vid allmän domstol;

Ordförande; Gullnäs, S. Ingvar, justitiekansler

Ledamöier; Ericsson Köhier, Ella, chefsrådman Laurin, Lars, advokat

Persson, Arvid, Ld. kommunalråd (avlidpn) Sandberg, Lennart, lanimästare (fr.o.m. den 10 januari 1979) Styring, Sten, länsåklagare Thörngren, John, nämndeman (fr.o.m. den 6 december 1978)

Sakkunniga; Wasleson, Lennart, lagman (fr.o.m. den 5 seplember 1977) Wentz, Nils O., kammarrättspresident (fr.o.m. den 5 september 1977)

Experter; Blomkvist, Curt B., advokat (fr.o.m. den 10 juni 1977) Lindblom, Per Henrik, professor (fr.o.m. den 28 mars 1978) Lindegård, Jan, chefsåklagare (fr.o.m. den 5 seplember 1977)

Sekrelerare: Fitger, Peter, hovrättsassessor

Bitr. sekreterare; Eklycke, . Lars G., hovrättsassessor (fr.o.m. den 5 september 1977) Juneslad, N. Tony, hovrättsassessor (fr.o.m. den I maj 1978)

Lokal; Riddarhuskajen 1,1 tr., 11128 Sfockholm, lel. 118723 (Fitger), 10 82 73 (Eklycke), 10 82 76 (Junestad)

Direktiv och tilläggsdirektiv för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del ll Ju 7 och 19.

Utredningen har under liden november 1978 - oktober 1979 hållit lio sammanlräden samt hafl överläggningar med olika myndigheter och andra som berörs av utredningens arbete.

Utredningen har under våren 1979 genomfört en statistisk undersök­ning rörande handläggningen av mål vid tingsrätt.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1980.

 

37                             Kommittéer: Justitiedepartementet    Ju: 32

31. Kommittén (Ju 1977:07) om ställföreträdare för dödsbo i vissa fall m.m.

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 3 februari 1977 för alt utreda frågor om ställföreträdare för dödsbo i vissa fall m.m.;

Särskild utredare: Hedman, Bengt, hovrättslagman (t.o.m. den 28 februari 1979)

Ordförande: Hedman, Bengt, hovrältslagman (fr.o.m. den 1 mars 1979)

Ledamöter: Cederqvist, S. Wivi-Anne, arbetsförmedlare, led. av riksdagen (fr.o.m. den I mars 1979)

Johansson, N. Filip, lantbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den I mars 1979)

Lidgard, H. Bertil L, jur. kand., led. av riksdagen (fr.o.m. den I mars 1979)

Malhsson, Karl-Gustaf, ombudsman, led. av riksdagen (fr.o.m. den I mars 1979) Schönberg, Astrid, bankjurist (fr.o.m. den 1 mars 1979)

Sakkunniga; Annevall, Sture, direktör (fr.o.m. den 6 april   1977 t.o.m. den   14 maj 1979)

Burman, Bengt B., överlantmätare (fr.o.m. den I april 1977) Eliason, Bo, lantmätare, (fr.o.m. den 15 maj 1979) Warensjö, J. A. Folke, lantbruksdirektör (fr.o.m. den 20 april 1979)

Sekreterare: Adebäck, Sten L, hovrättsassessor (fr.o.m. den I april 1977)

Lokal; Hovrätten för Nedre Norrland, Hovrättsgatan 18, Box 170, 851 03 Sundsvall, tel. växel 060/12 83 00 (sekreteraren)

Direktiven för kommittén, se 1978 års kommitléberättelse del II Ju 9. Tilläggsdirektiv, se 1980 års kommittéberättelse del Ii Ju 4.

Kommittén har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit tre sammanträden.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela är 1980.

32. Utredningen (Ju 1977:08) om barnens rätt

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 24 februari 1977 för att utreda frågan om barns rättsliga ställning:

 

Ju;32    Skr 1979/80:103                                           38

Ordförande; Sverne, Tor E., justilieråd

Ledamöter: Dencik, Lars, tL professor (fr.o.m. den I januari 1979) Fredrikson, Märta E. B., led. av riksdagen Hedvall, Yvonne M., Fil. kand., f.d. ers. för led. av riksdagen Sandelius, Kerstin, utredningssekreterare Strand, Lars B., departementssekreterare West, Maria, ombudsman (t.o.m. den 31 december 1978)

Sakkunniga; von Euler, Rigmor, Ld. barnombudsman Grunewald, Karl R., medicinalråd

Holmquist, Gertrud, hovrättsassessor (fr.o.m. den 18 september 1979) Jentzsch, Gunnie V., byråföreslåndare Krantz, P. Gunnar, direkiör Linde, Gunnel, författare Lundgren, Valborg, advokat Melldén, Anna-Lisa, avdelningsdirektör OUoson, Ivan, byråchef Pripp, Nina M. E., hovrättsassessor Thunved, Anders E., hovrättsråd

Experter; Bohman, Michael, professor (fr.o.m. den 19 december 1977) Gustafsson, Inga, fil. lic. (fr.o.m. den 3 april 1978)

Sekreterare; Röst-Andréasson,  E. Barbro, hovrättsassessor (fr.o.m. den  1  april 1977)

Bitr. sekreterare; Ewerlöf, K. Göran, hovrättsassessor (fr.o.m. den I juni 1978)

Lokal; Birger Jarls torg 5, tel. 20 50 23 (Röst-Andréasson), 20 49 58 (EweriöQ. Postadress; Justitiedepartementet, 103 33 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommitléberättelse del II Juli-Utredningen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit 13 sammanträden och haft en hearing med företrädare för sociala myndigheter, domstolar och BUP-kliniker m.fl. Utredningen har vidare haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av utredningens arbete.

Utredningen har den 12 oktober avgeU betänkandet (SOU 1979:63) Barnens rätt 2. Om föräldraansvar m.m.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1980.

 

39                             Kommittéer; Justitiedepartementet    Ju; 33

33. Militäransvarskommitlén (Ju 1977:09)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 24 mars 1977 för alt se över det mililära ansvarssystemet m.m.;

Ordförande: Thyresson, Gunnar, Ld. justitieombudsman

Ledamöter; Gustafsson, C. E. Torsten, lantbrukare, led. av riksdagen Hagberg, Helge M. H., Ld. kommunalråd, led. av riksdagen

Sakkunniga; Allmér, Jan, ombudsman (fr.o.m. den 5 maj 1977) Andersson, Lars G., länsåklagare (fr.o.m. den 5 maj 1977) Asp, K. Åke, hovrättslagman (fr.o.m. den 5 maj 1977) Bjerndell, Jörgen H., ombudsman (fr.o.m. den 5 maj 1977) Carisson, Håkan A. (fr.o.m. den 11 september 1978) Edström, Rune, ombudsman (fr.o.m. den 5 maj 1977) Forssberg, E. Olof, rättschef (fr.o.m. den 28 mars 1979) Skarsledt, Carl-Ivar S., hovrättspresident (fr.o.m. den 5 maj 1977) Wallroth, Bengt, överste av I. graden (fr.o.m. den 5 maj 1977)

Experter: Blomberg, E. Gunnar, överstelöjtnant (fr.o.m. den 13 juni 1977) Fernqvist, Dan E. L, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 juni 1979)

Sekreterare: Fernqvist, Dan E. L, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 13 april 1977 t.o.m. den 31 maj 1979) Jonasson, Hans-Erik, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 juni 1979)

Lokal; Birger Jarls torg 5, tel. 20 57 14 (Thyresson). Postadress: Justitiedepartementet, 103 33 Stockholm. Göta hovrätt, Hovrättstorgel, Box 422, 551 02 Jönköping, tel. växel 036/11 94 30 (Jonasson)

Direktiven för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del II Ju 12.

Kommittén har under liden november 1978 - oktober 1979 hållit sju sammanträden samt hafl överläggningar med olika myndigheler och andra som berörs av kommitténs arbete.

Ordföranden och en av experterna har företagit en studieresa till Danmark och har deltagit i åttonde kongressen med International Society for Military Law and the Law of War i Ankara, Turkiet.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1980.

 

Ju;34    Skr 1979/80:103                                                   40

34. Vttrandefrihetsutredningen (Ju 1977:10)

Tillkallade enligi regeringens bemyndigande den 9 juni 1977 för att utreda frågan om en ny yttrandefrihetsgrundlag:

Ordförande; Schöier, Hans E., chefredaktör

Ledamöter; Ehnmark, Anders

Fiskesjö, Bertil A. N., universitetslektor, led. av riksdagen Ljunggren, Anders, förbundsordförande Mattson, Lisa, förbundsordförande, led. av riksdagen Svensson, Olle F. S., chefredaktör, led. av riksdagen Unckel, Per C. G., jur. stud., led. av riksdagen

Sakkunniga: Eklundh, Claes G. B., rättschef Holmberg, Erik G., hovrättslagman Vallinder, Torbjörn, universitetslektor

Expert; Lundahl, Per C. I., Fil. mag. (fr.o.m. den 19 februari 1979)

Sekreterare: Behrman, Carl, rådman

Bitr. sekreterare; Påhlman, Anders T., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 december 1977)

Lokal: Katrineholms tingsrätt, Storgatan 25, 641 00 Katrineholm, tel. 0150/163 30 (Behrman), Birger Jarls torg 5, tel. 20 55 23 (Påhlman). Postadress; Justitiedepartementet, 103 33 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II Ju 16.

Utredningen har den 24 augusti 1979 avgett betänkandet (SOU 1979:49) Grundlagsskyddad yUrandefrihet.

Utredningen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit 14 sammanträden samt haft överiäggningar med olika myndigheter, orga­nisationer och andra som berörs av utredningens arbete. Därutöver har tio sammanträden hållits med ordföranden och de sakkunniga.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1980.

 

41                            Kommittéer; Justitiedepartementet    Ju;36

35. Allmänna advokatbyråkommittén (Ju 1977:11) (ABK)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 2 juni 1977 för att se över systemet med allmänna advokatbyråer m.m.;

Ordförande: Pelri, Carl Axel H., statsråd (t.o.m. den 26 september 1979)

Ledamöter: Johansson, N. Bertil M., lantbrukare, Ld. led. av riksdagen (t.o.m. den 26 seplember 1979)

Karlsson, Torsten A., metallarbetare, led. av riksdagen (t.o.m. den 26 september 1979)

Körlof, Björn H. B., departementssekreterare, led. av riksdagen (l.o.m. den 26 september 1979)

Experter: Brandelius, Gunnel, assislent (l.o.m. den 26 september 1979) Bäckström, Jan-Åke, avdelningsdirektör (t.o.m. den 26 september 1979)

Fresk, Svante, advokat (t.o.m. den 26 september 1979) Fälth, J. Harald Ö., kammarrättsassessor (fr.o.m. den 1 september 1978 t.o.m. den 26 september 1979)

Hastad, Torgny, bitr. professor (t.o.m. den 26 september 1979) Kildén, Gunnar, advokat (t.o.m. den 26 september 1979)

Sekreterare: Stenstad, Barbro, försäkringsrättsassessor (t.o.m. den 16 september 1979)

Direktiven för kommiuén, se 1978 års kommiUéberäUelsedel II Ju 14.

Kommittén har under tiden november 1978 - september 1979 hållit älta sammanträden.

Kommittén har den 20 september 1979 avgett betänkandet (SOU 1979:68) De allmänna advokatbyråerna.

Uppdraget är därmed slutfört.

36. Tomträttskommittén (Ju 1977:12)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 16 juni 1977 för aU se över bestämmelserna om tomträttsavgäld m.m.:

Ordförande: Scherman, Kari Gustaf, sjukhusdirektör

 

Ju; 36    Skr 1979/80:103                                          42

Ledamöier; Farm, Gunnel, ombudsman, landstingsledamot Göransson, Bengt, kommunalråd Lindkvist, Oskar W., ombudsman, led. av riksdagen Olsson, Kari-Erik T, lantbrukare, Ld. led. av riksdagen Persson, S. Erik, universitetslektor Persson, H. Magnus W., led. av riksdagen Svegfors, J. Mats A., statssekreterare

Sakkunniga; Brunfelter, Ulf, direkiör Fridell, G. Ingvar, direktör Ridderstrand-Linderolh, E. Inger A., stadsjurist Romson, Rolf, direktör Svensson, S. I. R. Erik, förbundsordförande

Experter; Hall, A. Bertil, fastighetsråd Strömberg, Rolf E., hovrättsassessor

Sekrelerare;

Eliasson, Bengt E,, hovrättsassessor

Lokal; Bostadsdepartementet, Jakobsgatan 26, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 35 67 (sekreleraren)

Direktiven för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del 11 Ju 15.

Kommittén har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit sju sammanträden.

Kommittén beräknas slutföra sitt arbete i början av år 1980.

37. Konsumentköpsutredningen (Ju 1977:13)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 30 juni 1977 och den 7 december 1978 med uppdrag alt utreda frågor om konsumenlköp:

Ordförande:

Knutsson, P, Anders, justilieråd (fr,o,m, den 15 januari 1979)

Särskild utredare: Knutsson, P, Anders, justitieråd (fr,o.m, den 1 september 1977 t.o.m. den 14 januari 1979)

Ledamöter: Fraenkel, Ingegärd C. E., studierektor, Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den 15 januari 1979)

 

43                            Kommittéer; Juslitiedepariemenlet    Ju; 38

Lewén-Eliasson, Anna Lisa, Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den  15 januari 1979)

Sakkunniga;

Beck-Friis, Jörgen Å. E., hovrättsassessor (fr.o.m. den 30 augusti 1979)

Bergström, Knut-Elis, direkiör (fr.o.m. den 22 januari 1979)

Broomé, N. G. Bo, iL rättschef (fr.o.m. den 27 september 1977 l.o.m.

den 29 augusti 1979)

Edling,  N. Axel, ställföreträdande konsumentombudsman (fr.o.m.

den 27 september 1977)

Fyrberg, Lars Erik, direktör (fr.o.m. den 27 seplember 1977 l.o.m. den

14januari 1979)

Hillbom, Lars H., civilekonom (fr.o.m. den 27 september 1977)

Hjalmarsson,  H.  Yngve J.,  utredningssekreterare (fr.o.m.  den  27

september 1977)

Holm, A. Ernst Olaf, verkst. direktör (fr.o.m. den 15 januari 1979)

Persson, Gustav E., direkiör (fr.o.m. den 27 seplember 1977)

Sundquisl, A. Åke, direktör (fr.o.m. den 27 september 1977)

Wiberg, G. Lennart E:son, direktör (fr.o.m. den 27 september 1977)

Expert; Carbell, Leif E., hovrättsassessor (fr.o.m. den 27 seplember 1977)

Sekreterare: Adolfsson, Marianne, revisionssekreterare (fr.o.m. den 1 september 1977)

Bitr. sekreterare; Olsson, P. L. Göran, hovrättsassessor (fr.o.m. den I maj 1979)

Lokal; Birger Jaris torg 5, lel. 20 35 44 (Adolfsson), 20 14 II (Olsson), Postadress; Justiliedeparlementet, 103 33 Siockholm

Direkliven för ulredningen, se 1978 års kommiuéberäitelse del  II Ju 17, Tilläggsdirektiv, se 1980 års kommiuéberäuelse del II Ju I.

Utredningen har under tiden november 1978 - oklober 1979 hållit sex sammanträden.

Utredningens arbele beräknas pågå under hela år 1980.

38. Utredningen (Ju 1977:14) om vissa arvsrättsliga frågor

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 24 augusti 1977 med uppdrag att utreda frågor om dödsbodelägares ansvar för avlidens skulder m.m.:

 

Ju:38    Skr 1979/80:103                                           44

Särskild utredare; Mangård,       Nils,       hovrättsråd,       ordförande       i       allmänna reklamalionsnämnden (fr.o.m. den  I september 1977 t.o.m. 30 juni 1979)

Experter; Gillenius, Leif, advokatfiskal (fr.o.m. den I oktober 1977 t.o.m. den 30 juni 1979)

Henriques, Bertil, advokat (fr.o.m. den 1 oktober 1977 t.o.m. den 30 juni 1979)

Modigh, Pontus, direktör (fr.o.m. den 25 november 1977 t.o.m. den 30 juni 1979)

Sekreterare; Melin, P. Torgil H., hovräUsassessor(fr.o,m. den 1 oklober 1977 l.o.m. den 30 juni 1979)

Direktiven för ulredningen, se 1978 års kommitléberättelse del II Ju 20

Utredningen har under tiden november 1978 - april 1979 hållit fyra sammanträden.

Utredningen har den 13 juni 1979 avgetl promemorian (Ds Ju 1979:11) Dödsbodelägares ansvar för avlidens skulder m.m.

Uppdraget är därmed slutfört.

39. Utredningen (Ju 1977:15) rörande rätten till arbetstagares uppfinningar

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 1 september 1977 med uppdrag atl uireda frågor rörande rätten till arbetstagares uppfinningar;

Särskild utredare: Lind, Johan A. L., hovrättslagman, ordförande i arbetsdomstolen (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Sakkunniga; Carlhammar, Åke, direktör (fr.o.m. den 17 oktober 1977) Gustafsson, Kerstin M., förbundsjurist (fr.o.m, den 17 oktober 1977) Halén, E, Torsten, avdelningsdirektör (fr,o.m. den 28 oktober 1977) Karlsson, Karl Gustav A., ingenjör (fr.o.m. den 17 oktober 1977) Ljung, Bengt, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 17 oktober 1977) Nilsson, Ulf, förbundsjurist (fr.o.m. den 17 oktober 1977) Nyrén, Einar, byrådirektör (fr.o.m. den 17 oktober 1977) Swan, Brita, rådman (fr.o.m. den 17 oktober 1977)

 

45                            Kommittéer: Justitiedepartementet    Ju;40

Wallerius, Olof, ingenjör (fr.o.m. den 17 oktober 1977) Öhman, Bengt, civilingenjör (fr.o.m. den 17 oktober 1977)

Experler; Holmsirand, N. G. Anders, hovrättsassessor (fr.o.m. den 17 oktober 1977) Jacobsson, Måns, hovrättsassessor (fr.o.m. den 28 oklober 1977)

Sekreterare; Trilsson, Rolf G. K., hovrättsassessor (fr.o.m. den I oktober 1977)

Lokal; Departementens utredningsavdelning, Väsiergatan 47, Box 187, 201 21 Malmö, lel, växel 040/749 50 (sekreleraren)

Direkliven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II Ju21.

Ulredningen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit åtta sammanlräden samt haft överläggningar med organisationer, näringsliv och andra som berörs av utredningens arbete.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbele under år 1980.

40. Sjölagsutredningen (Ju 1977:16)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den I december 1977 med uppdrag att se över sjölagen;

Ordförande; Blom, K.A. Birgitta, hovrättslagman (fr.o.m. den 5 december 1977)

Ledamöter; Hagberg, Lennart, advokat (fr.o.m. den 5 december 1977) Hedborg, Per Erik, direktör (fr.o.m. den 5 december 1977)

Sakkunnig; Grönfors, Kurt G. W., professor (fr.o.m. den 22 december 1977)

Experler; Bergfelt, K. Lennart, kanslichef (fr.o.m. den 22 december 1977) Edling, N. Axel, ställföreträdande konsumentombudsman (fr.o.m. den 22 december 1977)

Sekreterare; Hellbacher, Ulf H., hovrättsassessor (fr.o.m. den 5 december 1977)

Lokal: Birger Jarls torg 5, tel. 20 12 47 (sekreteraren). Postadress; Justitiedepartementet, 103 33 Stockholm

 

Ju: 40    Skr 1979/80:103                                          46

Direktiven för ulredningen, se 1978 års kommittéberättelse del 11 Ju 23.

Utredningen har under liden november 1978 - oklober 1979 hållit fyra sammanträden. Därutöver har ulredningens ordförande saml före­trädare för utredningen deltagit i tre sammanlräden med representanter för motsvarande utredningar i övriga nordiska länder.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbele under år 1980.

41. Utredningen (Ju 1977:17) om förfarandet I vissa disciplinärenden m.m.

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 17 november 1977 för att se över förfarandet i vissa disciplinärenden m.m.;

Ordförande; Sjöberg, K. G. Magnus, riksåklagare (fr.o.m. den 22 december 1977 t.o.m. den 5 oktober 1979)

Ledamöter: Andersson, J. Arne L., inspektör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 22 december 1977 t.o.m. den 5 oktober 1979)

André, Gunilla K., led. av riksdagen (fr.o.m. den 22 december 1977 t.o.m. den 5 oktober 1979)

Experter: Ekman, Rolf G. E., ombudsman (fr.o.m. den 16 maj 1978 t.o.m. den 5 oktober 1979)

Erlandsson, Bengt H., polismästare (fr.o.m. den 15 juni 1978 t.o.m. den 5 oktober 1979)

Håkansson, Sven-Olof H., överåklagare (fr.o.m. den 7 mars 1978 t.o.m. den 5 oktober 1979)

Olsson, Sten G., stiftssekreterare (fr.o.m. den 16 maj 1978 t.o.m. den 5 oklober 1979)

Åhnberg, Lars, utredningssekreterare (fr.o.m. den 16 maj 1978 t.o.m. den 5 oklober 1979)

Sekreterare; Alva, Jan A., hovrättsassessor (fr.o.m. den I februari 1978 l.o.m. den 30 november 1979)

Direktiven för utredningen, se 1979 års kommittéberättelse del II Ju I.

Utredningen har under liden november 1978 - oktober 1979 hållit fem sammanträden.

 

47                             Kommittéer; Justitiedepartementet    Ju:43

Ulredningen   har den   3   oklober   1979  avgett  betänkandet (SOU 1979:71) Handläggningen av anmälningar mol polispersonal. Uppdragel är därmed slutfört.

42. 1978 års vallagskommitté (Ju 1978:01)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 8 december 1977 för alt göra en översyn av vallagen;

Ordförande;

Nordin, Sven-Erik, led. av riksdagen (fr.o.m. den 3 januari 1978)

Ledamöter; Eriksson, Erik, sekreterare (fr.o.m. den 3 januari 1978) Karlsson, Ronny, ombudsman (fr.o.m. den 3 januari 1978) Mossberg, K. Holger, Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den 3 januari 1978) Pettersson, Lars, organisationssekreterare (fr.o.m. den 3 januari 1978) Schultz, Kerstin, ombudsman (fr.o.m. den 3 januari 1978) Strindberg, Per-Olof J., länsombudsman, led. av riksdagen (fr.o.m. den 3 januari 1978)

Sekreterare: Nilsson, Bengt-Åke, hovrättsassessor (fr.o.m. den I mars 1978)

Lokal: Birger Jarls torg 5, tel. 20 56 23 (sekreteraren). Postadress; Justitiedepartementet, 103 33 Stockholm

Direkliven för kommittén, se 1979 års kommittéberätlelse del II Ju 2.

Kommittén har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit sju sammanträden saml haft överläggningar med olika myndigheler, organisationer och andra som berörs av kommitténs arbete.

Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under år 1980.

43. Utredningen (Ju 1978:02) om vidgad ortspressannonsering m.m.

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 8 december 1977 för att se över frågan om vidgad ortspressannonsering m.m.;

Särskild utredare: Nilsson,  Per-Erik, justitieombudsman (fr.o.m. den 5 januari  1978 t.o.m. den 16 november 1979)

 

Ju:43    Skr 1979/80:103                                           48

Sakkunniga;

Berg, Ulf G., hovrättsassessor (fr.o.m. den 5 januari 1978 l.o.m. den 16

november 1979)

Bräde, James, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 5 januari 1978 t.o.m.

den 16 november 1979)

Engström, Johan, direktör (fr.o.m. den 5 januari 1978 t.o.m. den 16

november 1979)

Fälth, J. Harald B., kammarrättsriskal (fr.o.m. den I seplember 1978

l.o.m. den 16 november 1979)

Östlund, Sverker S. H., redaktör (fr.o.m. den 5 januari 1978 t.o.m. den

16 november 1979)

Sekrelerare: Fallenius, Lars E. G., försäkringsrältsråd (fr.o.m. den 16 januari 1978 l.o.m. den 16 november 1979)

Direkliven för ulredningen, se 1979 års kommittéberätlelse del II Ju 3.

Ulredningen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit fyra sammanträden.

Ulredningen har den 12 november 1979 avgetl betänkandet (Ds Ju 1979:16) Kungörelseannonsering - men till vilket pris?

Uppdraget är därmed slutfört.

44. LTO/LOB-utredningen (Ju 1978:03)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 2 mars 1978 för all göra en ulvärdering av tillämpningen av lagen (1973:558) om tillfälligt omhänderlagande och lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.m.;

Särskild utredare: Petersson, Hans E., folkskollärare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 14 mars 1978)

Experter; Erlandsson, Bengt H., polismästare (fr.o.m. den 16 maj 1978) Lindh, Ove M. L, statssekreterare (fr.o.m. den 16 maj 1978) Magnusson, Nils, departementsråd (fr.o.m. den 16 maj 1978)

Sekrelerare: Orton, Frank L. B., hovrättsHskal (fr.o.m. den 15 maj 1978)

Lokal; Departementens utredningsavdelning. Västergatan 47, Box 187, 201 21 Malmö, tel. växel 040/749 50 (sekreteraren)

 

49                             Kommittéer; Justitiedepartementet    Ju;45

Direkliven för utredningen, se 1979 års kommittéberätlelse del II Ju 4.

Utredningen har under tiden november 1978 - oklober 1979 hållit sex sammanträden samt hafl överläggningar med olika myndigheler, organisationer och andra som berörs av kommitténs arbele.

Ulredningen beräknas slutföra sitt arbele under år 1980.

45. Särskild näringspolitisk delegation (Ju 1978:04)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 2 mars 1978;

Ordförande; Bjurel, A. Bertil E., Ld. generaldirektör (fr.o.m. den 11 april 1978 t.o.m. den 28 februari 1979)

Ledamöter: Brohult, Sven F. A., professor (fr.o.m. den 11 april 1978 l.o.m. den 28 februari 1979)

Höök, Erik S. V., professor (fr.o.m. den 25 november 1978 l.o.m. den 28 februari 1979)

Lehman, Erik, förbundsordförande (fr.o.m. den II april 1978 t.o.m. den 28 februari 1979)

Lindbeck, C. Assar E., professor (fr.o.m. den 11 april 1978 t.o.m. den 28 februari 1979)

Ramström, Dick O., professor (fr.o.m. den 11 april 1978 t.o.m. den 28 februari 1979)

af Trolle, Ulf, professor (fr.o.m. den  II  april  1978 t.o.m. den 28 februari 1979)

Westerberg, K. Arne R., verkst. direktör (fr.o.m. den 11 april 1978 t.o.m. den 28 februari 1979)

Wickman, H. Krister, Ld. riksbankschef, Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den 11 april 1978 t.o.m. den 28 februari 1979)

Expert: Borg, L.Göran, professor (fr.o.m. den Ijuli 1978 t.o.m. den 28 februari 1979)

Huvudsekreterare: Dahlgren, Lars M. T, direkiör (fr.o.m. den 11 april 1978 t.o.m. den 31 mars 1979)

Bitr. sekreterare: Juås, Birgitta, fil. lic. (fr.o.m. den 22 maj t.o.m. den 30 november 1978) Delegationen har den 6 mars 1979 avgett betänkandet (Ds Ju 1979:1)

Vägar till ökad välfärd.

Uppdraget är därmed slutfört.

4    Riksdagen 1979/80 1 saml. Nr 103

 

Ju; 46    Skr 1979/80:103                                          50

46.      Fyndlagstiftningsutredningen (Ju 1978:05)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 13 april 1978 för atl uireda frågor angående lagstiftningen om hittegods saml om bärgning och .sjöfynd;

Särskild uiredare; Mejegård, O. Sigvard W., hovrältslagman (fr.o.m. den 9 maj 1978)

Sakkunniga; Gustafsson, Lars-OIoL tullinspektör (fr.o.m. den 14 juni t.o.m. den 30 augusli 1978)

Jonsson, Bengt Å., polisintendent (fr.o.m. den 14 juni 1978) Wennerström, E. Allan, byrådirektör (fr.o.m. den 12 september 1978)

Expert; Forsström, Ingrid, hovrättsassessor (fr.o.m den 14 juni 1978)

Sekrelerare: Melin, P. Torgil H., hovrättsassessor (fr.o.m. den 9 maj 1978)

Lokal: Birger Jarls torg 5, tel. 20 31 74 (sekreteraren). Postadress: Justitiedepartementet, 103 33 Stockholm

Direkliven för utredningen, se 1979 års kommittéberättelse del II Ju 6.

Utredningen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit fyra sammanträden.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbele under är 1980.

47.      Tvångsmedelskommittén (Ju 1978:06)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 29 juni 1978 för att se över tvångsmedelsregleringen vid förundersökning i brottmål m.m.:

Ordförande: Wennergren, C. Bertil O., lagman (fr.o.m. den 29 juni 1978)

Ledamöter: Andersson, Kerstin G., folkskollärare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 29 juni 1978)

Andrén, Margareta, ers. för led. av riksdagen (fr.o.m. den 21 november 1978)

Cederqvist, S. Wivi-Anne, arbetsförmedlare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 29 juni 1978)

Junzell, Sven H., advokat (fr.o.m. den 29 juni 1978) Klöver, A. Helge M., järnvägsexpeditör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 29 juni 1978)

 

51                             Kommittéer; Justitiedepartementet    Ju;48

Sakkunniga: Baekkevold, Arne E., kammarrättsassessor (fr.o.m. den 18 september 1979)

Björne, B. Gunnar, regeringsråd (fr.o.m. den 7 mars l.o.m, den  17 september 1979)

Lambe, Bengt R., departementsråd (fr,o.m. den 7 mars 1979) Nilsson, Sam, programdirektör (fr.o.m. den 7 mars 1979) Nord, Karl-Erik, skattedireklör (fr.o.m. den 7 mars 1979) Rabenius, Lars-Erik, ombudsman (fr.o.m. den 7 mars 1979) Rosengren, Lars, advokat (fr.o.m. den 7 mars 1979) Waldau, Ulf, avdelningschef (fr.o.m. den 7 mars 1979) Wikström, K. Arne, byråchef (fr.o.m. den 7 mars 1979)

Sekreterare: Helin, G. Sigvard, hovrättsassessor (fr.o.m. den 25 oktober 1978)

Lokal: Departementens kommittéer. Lilla Kungsgatan 3, Box 347, 401 25 Göteborg, tel. växel 031/17 38 00 (sekreteraren)

Direktiven för kommittén, se 1979 års kommittéberättelse del II Ju 8.

Kommittén har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit fyra sammanträden.

Kommittén avser att under år 1980 avge ett delbetänkande med förslag till tvångsmedelslag.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1980.

48. BRÅ-utredningen (Ju 1978:07)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 20 juli 1978 för aU göra en översyn av brottsförebyggande rådel:

Ordförande: Nyman, Erik O., justitieråd (fr.o.m. den 21 juli 1978)

Ledamöter: Köriof,   Björn   H.   B.,  departementssekreterare,  led.  av  riksdagen (fr.o.m. den 19 november 1979)

Nygren, Arne J., redaktör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 21 juli 1978) Winberg, S. Håkan, statsråd, led. av riksdagen (fr.o.m. den 21 juli 1978 t.o.m. den 12 oktober 1979)

Sekreterare: von Greyerz, Christina A. M., byrådirektör (fr.o.m. den 27 november 1978)

 

Ju;48    Skr 1979/80:103                                           52

Bitr. sekreterare; Fallenius, Ann Marie, byrådirektör (fr.o.m. den 1 augusti 1979 t.o.m. den 20 januari 1980)

Lokal; Birger Jarls torg 5, lel. 20 47 80 (sekreterarna). Postadress; Juslitiedepartementel, 103 33 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1979 års kommittéberätlelse del  II Ju 10.

Utredningen har under liden november 1978 - oklober 1979 hållit sju sammanträden.

Utredningen beräknas slutföra sill arbele under år 1980.

49. Miljöskadeutredningen (Ju 1978:08)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 29 juni  1978 med uppdrag att utreda frågor om skadestånd vid miljöskador;

Särskild utredare: Benglsson, T. Bertil, justitieråd (fr.o.m. den 28 september 1978)

Sakkunniga; Beckman, Lars K. A. G., departementsråd (fr.o.m. den 28 september 1978)

Freivalds, Laila, byråchef (fr.o.m. den 28 september 1978) Helmerson, Bo I. H., direktör (fr.o.m. den 28 september 1978) Kardell, J. Arne, hovräiisassessor (fr.o.m. den 28 september 1978) Pontén, Erik J., rådman (fr.o.m. den 28 seplember 1978) Strömbäck, Erland H. D. D;son, direktör (fr.o.m. den 28 september 1978)

Experter: Edstam, Lars, chefsombudsman (fr.o.m. den 15 december 1978) Lindgren, J. Gunnar, jur. kand. (fr.o.m. den 11 september 1979) Ullman, Harald C. G., ombudsman (fr.o.m. den 15 december 1978)

Sekreterare: Olsson, P. L. Göran, hovrättsassessor (fr.o.m. den 2 oktober 1978)

Lokal: Birger Jarls torg 5, tel. 20 14 11 (sekreteraren). Postadress; Justitiedepartementet, 103 33 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1979 års kommitléberättelse del II Ju 9.

Utredningen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit fem sammanträden.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1980.

 

53                                    Kommittéer; Justitiedepartementet    Ju:51

50. Förvaltningsrättsutredningen (Ju 1978:09)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 28 september 1978 med uppdrag alt utreda frågan om översyn av förvaltningslagen m.m.:

Ordförande; Sterzel, Fredrik A. C, justitieråd (fr.o.m. den 23 november 1978)

Ledamöter: Gustafsson, Stig G., förbundsjurisl, Ld. ers. för led. av riksdagen (fr.o.m. den 23 november 1978)

Lindquisl,   Inger G.,  rådman,  led.  av  riksdagen  (fr.o.m.  den  23 november 1978)

Sakkunniga: Björnberg, Kjell E., hovrättsassessor (fr.o.m. den 22 januari t.o.m. den 15 maj 1979) Palm, R. Elisabeth, statssekreterare (fr.o.m. den 22 januari 1979)

Sekreterare: Björnberg, Kjell E.,hovrättsassessor (fr.o.m. den 16 maj 1979)

Bitr. sekreterare: Fribergh, B. Erik R., kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 28 maj 1979)

Lokal: Departementens kommittéer, Lilla Kungsgatan 3, Box 347, 401 25 Göteborg, tel. växel 031/17 38 00 (sekreterarna)

Direktiven för utredningen, se 1979 års kommittéberättelse del II Ju II.

Utredningen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit 13 sammanträden.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1980.

51. Kommissionslagskommittén (Ju 1978:10)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 26 oktober 1978 för att se över kommissionslagen m.m.;

Ordförande; Grönfors, Kurt G. W,, professor (fr.o.m. den 15 december 1978)

Ledamöter: Ollen,  R. Joakim, sekreterare,  led.  av riksdagen (fr.o.m.  den   15 december 1978) Olsson, Stig E., led. av riksdagen (fr.o.m. den 15 december 1978)

 

Ju;51    Skr 1979/80:103                                           54

Sakkunniga; Carlhammar, Åke, direktör (fr.o.m. den 11 september 1979) Gustafsson, Kerstin M., förbundsjurist (fr.o.m. den 8 februari 1979) Herrlin, Hans, direkiör (fr.o.m. den IO januari 1979) Josephsson, Leif E., förbundsjurist (fr.o.m. den 10 januari 1979) Lindahl, Lars O. H., direkiör (fr.o.m. den 10 januari 1979) Löfberg, Christer, förbundsdirektör (fr.o.m. den 10 januari 1979) Neuman, Gun, jur. kand. (fr.o.m. den 8 februari 1979 t.o.m. den 10 seplember 1979) Söderlund, Herbert, advokat (fr.o.m. den 10 januari 1979)

Expert; Nyström, Jan-Åke, jur.kand. (fr.o.m. den 26 november 1979)

Sekreterare; Josefson, S. Bertil, hovrättsassessor (fr.o.m. den 15 februari 1979)

Lokal; Departementens kommittéer. Lilla Kungsgatan 3, Box 347, 401 25 Göteborg, tel. växel 031/17 38 00

Direktiven för kommittén, se 1979 ärs kommittéberätlelse del II Ju 13.

Kommittén har under tiden januari - oktober 1979 hållit två sammanträden.

Kommitténs sekreterare var i juni 1979 närvarande vid UNIDROITs diplomatkonferens i Bukarest rörande enhetlig lagstiftning om handels­agenter m.fl. mellanman.

Kommitténs arbete beräknas pägä under hela år 1980.

52. Viteskommittén (Ju 1979:01)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 2 november 1978 med uppdrag att utreda frågan om straffrättslig kompensation vid bortfallet av förvandlingsstraffel och att göra en översyn av vitesinstitutet:

Ordförande:

Löfmarck, Madeleine, docent (fr.o.m. den 22 januari 1979)

Ledamöter: Pettersson, Hans A., kranmaskinist, led. av riksdagen (fr.o.m. den 22 januari 1979)

Tilländer, Ulla B., ämneslärare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 22 januari 1979)

 

55                             Kommittéer; Justitiedepartementet    Ju; 53

Expert: Lavin, H. S. Rune, professor (fr.o.m. den 17 september 1979)

Sekrelerare;

Kinberg, Anders U., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 mars 1979)

Lokal: Birger Jarls torg 7, tel. 20 90 17 (sekreteraren). Postadress; Justitiedepartementet, 103 33 Stockholm

Direktiven för kommittén, se 1979 års kommittéberätlelse del II Ju 12.

Kommiitén har under tiden mars - oktober 1979 hållit fyra sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av kommitténs arbete.

Kommiitén beräknas i början av år 1980 avge delbetänkande be­träffande frågan om straffrättslig kompensation vid bortfallet av förvandlingsstraffet.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela är 1980.

53. Pantbrevsutredningen (Ju 1979:02)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 25 januari 1979 med uppdrag att utreda frågor angående panträttsreglerna i fastighets-, sjö-och lufträtten:

Särskild utredare: Conradi, Erland G. F., Ld. justitieråd (fr.o.m. den 19 februari 1979)

Sakkunniga: Ackermark, Sixten, jur. kand. (fr.o.m. den 12 mars 1979) Balk-Möller, Stig, chefsjurist (fr.o.m. den 12 mars 1979) Bruzelius, Krister, jur. kand. (fr.o.m. den 12 mars 1979) Gregow, P. J. Torkel, hovrättsråd (fr.o.m. den 29 mars 1979) Kärrberg, Stig, bankdirektör (fr.o.m. den 12 mars 1979) Rönnberg, Mats, direktör (fr.o.m. den 12 mars 1979)

Sekreterare: Qwist, Lars S. E., revisionssekreterare (fr.o.m. den I april 1979)

Lokal: Birger Jaris torg 7, tel. 20 94 39 (Conradi), 20 90 74 (Qwist). Postadress: Justitiedepartementet, 103 33 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1980 ärs kommittéberättelse del II Ju 2.

Utredningen har under tiden maj - oktober 1979 hållit två samman­träden.

Utredningens arbete beräknas pägä under hela år 1980.

 

Ju:54    Skr 1979/80:103                                                   56

54. Patentprocessutredningen (Ju 1979:03)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 25 januari 1979 med uppdrag att utreda frågor rörande patenlprocessen och sanktionssystemet inom patenträtten:

Särskild utredare; Lidbeck, P. Ingmar, regeringsråd (fr.o.m. den 1 mars 1979)

Sakkunniga; Andersson, Andy, patentingenjör (fr.o.m. den 5 mars 1979) Engström, Fritz, advokat (fr.o.m. den 5 mars 1979) Geijer, Lennart, Ld. statsråd (fr.o.m. den 5 mars 1979) Grunden, Örjan, advokat (fr.o.m. den 5 mars 1979) Kransell, Arne, civilingenjör (fr.o.m. den 5 mars 1979) Uggla, Claé's A., patenträttsråd (fr.o.m. den 5 mars 1979) Westlander, Olle, rådman (fr.o.m. den 5 mars 1979)

Experter: Arvidsson, Solveig M., byrådirektör (fr.o.m. den 12 juli 1979) Törnroth, Lennarth, patenträttsråd (fr.o.m. den 29 maj 1979)

Sekreterare:

Kvillner, Bo E. M., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 april 1979)

Lokal; Birger Jarls torg 7, tel. 20 90 38 (sekreteraren). Postadress: Justitiedepartementet, 103 33 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1980 års kommittéberättelse del II Ju 3.

Utredningen har under tiden april - oktober 1979 hållit fyra sammanträden.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1980.

55. Fängelsestraffkommittén (Ju 1979:04)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 15 mars 1979 för att utreda vissa frågor om fängelse och kriminalvård i anstalt:

Ordförande: Cosmo, Carl-Johan, hovrättslagman (fr.o.m. den 16 maj 1979)

Ledamöter; Klöver, A. Helge, järnvägsexpeditör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 16 maj 1979)

Littmarck,  Blenda  M.  V.,  led.  av  riksdagen/m  (fr.o.m.  den   16 maj 1979)

 

57                                    Kommittéer: Justitiedepartementet    Ju; 56

Mattson, Lisa, förbundsordförande, led. av riksdagen ffr.o.m. den 16*

maj 1979)

Nilsson, Jan, pol. mag. (fr.o.m. den 16 maj 1979)

Winqvist, Kay-Vilhelm, fil. kand. (fr.o.m. den 16 maj 1979)

Sakkunniga; Aspelin, L. B. Erland, hovrättsråd (fr.o.m. den 18 juni 1979) Martinsson, Bo N. O., generaldirektör Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den ISjuni 1979)

Experter; Brorsson, Kent, jur. kand. (fr.o.m. den 22 oklober 1979) Engström, B. Gunnar, kriminal vårdsdireklör (fr.o.m. den ISjuni 1979) Gustafsson, Stig G., förbundsjurist, Ld. ers. för led. av riksdagen (fr.o.m. den 22 oktober 1979)

Karlsson, K. Harry, anstaltsdirektör (fr.o.m. den 22 oklober 1979) Kiihlhorn, Eckarl, byråchef (fr.o.m. den ISjuni 1979) Victor, Dag, jur. dr (fr.o.m. den 7 seplember 1979) Walander, Håkan I., ombudsman (fr.o.m. den 22 oktober 1979)

Sekreterare; Lundqvist, Axel G. B., hovrättsassessor (fr.o.m. den 28 maj 1979)

Bitr. sekreterare: Borgeke, C. Martin, hovrättsfiskal (fr.o.m. den I oktober 1979 t.o.m. den 31 mars 1980)

Lokal: Departementens utredningsavdelning. Västergatan 47, Box 187, 201 21 Malmö, tel. växel 040/749 50 (sekreterarna)

Direktiven för kommittén, se 1980 års kommittéberättelse del II Ju 6.

Kommittén har under liden augusti - oktober 1979 hållit elt sammanträde samt haft överläggningar med olika myndigheter och andra som berörs av kommitténs arbete. Företrädare för kommittén har i september 1979 besökt Danmark för överläggningar med olika danska myndigheter.

Kommittén avser att i början av är 1980 avge ett delbetänkande om minimitiden för fängelsestrafL

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela är 1980.

56. Frivårdskommittén (Ju 1979:05)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 15 mars 1979 för au pröva vissa frägor om kriminalvård i frihet m.m.;

 

Ju;56    Skr 1979/80:103                                           58

Ordförande:

Börjeson, C. Olof A., lagman (fr.o.m. den 16 maj 1979)

Ledamöter: Andersson, J. Sven G., utredningssekreterare (fr.o.m. den 16 maj 1979) Johnsson, Ella L, led. av riksdagen (fr.o.m. den 16 maj 1979) Lindquisl,   Inger  G.,  rådman,  led.  av  riksdagen  (fr.o.m.  den   16 maj 1979)

Nygren, Arne J., redaktör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 16 maj 1979) Petersson, Hans E., folkskollärare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 16 maj 1979)

Sakkunnig; Fischier, Sven, G. O. M., tjL överdirektör (fr.o.m. den ISjuni 1979)

Experter: Bishop, Norman, byråchef (fr.o.m. den ISjuni 1979) Meethz, Lennart, skyddskonsulent (fr.o.m. den 18 juni 1979) Berntson, Eskil, skyddskonsulent (fr.o.m. den 30 oktober 1979) Farm, Ingemar, utredningssekreterare (fr.o.m. den 30 oktober 1979) Gustafsson, Stig G., förbundsjurisl, Ld. ers. för led. av riksdagen (fr.o.m. den 30 oktober 1979) Sandström, Annika, jur. kand. (fr.o.m. den 30 oktober 1979J

Sekreterare: Levén, P. Staffan, hovrättsassessor (fr.o.m. den 28 maj 1979)

Lokal: Departementens kommittéer. Lilla Kungsgatan 3, Box 347, 401 25 Göleborg, tel. växel 031/17 38 00 (sekreteraren)

Direktiven för kommittén, se 1980 års kommittéberättelse del II Ju 7.

Kommittén   har   under   tiden   juni   -   oktober   1979   hållit   två sammanträden.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela är 1980.

57. Delegationen (Ju 1979:06) för kontraktsvård

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 28 juni 1979 för planering och uppföljning av försöksverksamhet med s.k. kontraktsvård av narkotikamissbrukare som har begått brott:

Ordförande: Börjeson, C. Olof A., lagman (fr.o.m. den 15 augusti 1979)

Ledamöter: Johnsson, Ella I., led. av riksdagen (fr.o.m. den 15 augusli 1979)

 

59                             Kommittéer; Justitiedepartementet    Ju; 58

Lindquisl, Inger G., rådman led. av riksdagen (fr.o.m. den 15 augusti

1979)

Nygren, Arne J., redaktör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 15 augusli

1979)

Petersson, Hans E., folkskollärare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 15

augusti 1979)

Öhrsvik, Lena M., kurator, led. av riksdagen (fr.o.m. den 15 augusti

1979)

Experter: Burman, Egon, bitr. socialdirektör (fr.o.m. den den 19 november 1979) Olsson, Orvar, departementssekreterare (fr.o.m. den   19 november 1979) Östman, Olle, medicinalråd (fr.o.m. den 19 november 1979)

Sekreterare; Levén, P. Staffan, hovrättsassessor (fr.o.m. den 15 augusti 1979)

Lokal; Departementens kommittéer. Lilla Kungsgatan 3, Box 347, 401 25 Göteborg, tel. växel 031/17 38 00 (sekreteraren)

Direktiven för delegationen, se 1980 års kommittéberätlelse del II Ju 8.

Delegationen har under tiden seplember - oktober 1979 hållit elt sammanträde.

Delegationens arbete beräknas pågå under hela år I9S0.

58. Kommittén (Ju 1979:07) för utredning av den fortsatta fastighetsdataverksamheten

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 16 augusti 1979:

Ordförande: Freese, Jan P. G. H;son, generaldirektör (fr.o.m. den 16 augusti 1979)

Ledamöter: Gustafsson, C. E. Torsten, lantbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 16 augusti 1979)

Landberg, Maj-Lis H. A., kassör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 16 augusti 1979)

Nilsson, Per-Axel E., avdelningschef, led. av riksdagen (fr.o.m. den 16 augusti 1979)

Turesson, Bo, civilingenjör, Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den  16 augusti 1979) Österdahl, Sven Otto, byrådirektör (fr.o.m. den 16 augusti 1979)

 

Ju;58    Skr 1979/80:103                                           60

Sakkunnig: Nilsson, Torbjörn M. E., hovrättsassessor (fr.o.m. den 26 september 1979)

Sekrelerare; Persson, Gert 1. E., planeringsdirektör (fr.o.m. den 27 augusti 1979)

Bitr. sekrelerare; Isoz, N. G. Henning, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 december 1979)

Lokal: Datainspektionen, Bergsgatan 51, Box 12050, 102 22 Stock­holm, tel. växel 22 79 80 (sekreterarna)

Direktiven för kommillén, se 1980 års kommittéberätlelse del II Ju 9.

Kommittén har under tiden september - oktober 1979 hållit tvä sammanlräden. Däruiöver har konlakler tagits med myndigheter, organisationer och andra som berörs av kommitténs arbete.

Kommitténs arbele beräknas pågå under hela år 1980.

59. Kommittén (Ju 1979:08) om marknadsanpassad arbetsersättning till intagna i kriminaivårdsanstalter m.m.

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 30 augusti 1979:

Ordförande; Nilsson, Gunnar E., ordförande i LO, led. av riksdagen (fr.o.m. den I september 1979)

Ledamöter: Andersson, Elis G., byggnadsarbetare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 september 1979)

Blom, S. T. Lennart, led. av riksdagen (fr.o.m. den I september 1979) Exner, Lahja, beklädnadsarbetare, led. av riksdagen (fr.o.m. den I september 1979)

Direktiven för kommittén, se 1980 års kommittéberättelse del II Ju 10.

60. Utredningen (Ju 1979:09) om skydd för företagshemligheter

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 30 augusti 1979 för att utreda frågor om skyddet för företagshemligheter m.m.:

Särskild utredare: Roos, Carl Martin, professor (fr.o.m. den 12 september 1979)

 

61                             Kommittéer; Justitiedepartementet    Ju;62

Sakkunniga; Eklöf, Bo E., direkiör (fr.o.m. den 12 seplember 1979) Eriksson, Kurt, jur. kand. (fr.o.m. den 12 seplember 1979) Förstadins, Erik L. W., direktör (fr.o.m. den 12 september 1979) Holgersson, K. Jörgen, hovrättsassessor (fr.o.m. den  12 seplember 1979)

Schirren, Nils, förbundsjurist (fr.o.m. den 12 september 1979) Öhman, Toivo, förbundsjurist (fr.o.m. den 12 september 1979)

Sekreterare; Grobgeld, Lennart M., revisionssekreterare (fr.o.m. den 12 september 1979)

Lokal: Birger Jarls torg 5, tel. 20 49 19 (sekreteraren). Postadress; Justitiedepartementet, 103 33 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1980 års kommitléberättelse del 11 Ju 11.

Utredningen har under oktober 1979 hållit ett sammanträde. Utredningens arbete beräknas pågå under hela är 1980.

61. Utredningen (Ju 1979:10) om internationella faderskapsfrågor

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 15 november 1979 för att utreda de internationella faderskapsfrågorna:

Särskild utredare: Pålsson, N. D. Lennart, professor (fr.o.m. den 16 november 1979

Direktiven för utredningen, se 1980 års kommittéberättelse del II Ju 12.

62. Kommittén (Ju 1979:11) med uppdrag att se över fastighetsbildningslagstiftningen

Tillkallade enligi regeringens bemyndigande den 15 november 1979;

Ordförande; Landahl, E. Tore, hovrättspresident (fr.o.m. den 1 december 1979)

Sekreterare; Alva, Jan A., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 december 1979)

Lokall Departementens utredningsavdelning. Västergatan 47, Box 187, 201 21 Malmö, tel. växel 040/749 50 (sekreteraren)

Direktiven för kommittén, se 1980 års kommittéberättelse del II Ju 15.

 

Jui63    Skr 1979/801103                                           62

63. Utredningen (Ju 1979:12) med uppdrag att se över valkretsindelningen vid riksdagsval i Malmöhus län

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 29 november I979i

Särskild uiredarei

Hjelmqwist, Kari-GustaL lagman (fr.o.m. den I december 1979)

Expert: Buregren, Torsten, Ld. byråchef (fr.o.m. den 1 december 1979)

Sekreterare: Heckscher, Sten, hovrättsfiskal (fr.o.m. den I december 1979)

Direktiven för utredningen, se 1980 års kommittéberätlelse del II Ju 14.

64. Kommittén (Ju 1973:13) om ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 6 december 1979:

Ordförande:

Ljungar, Jan, Ld. justilieråd Ledamöter m.fi. ej utsedda.

Direktiven för kommittén, se 1980 ärs kommiUéberäUelsedel II Ju 13.

 

63                                    Kommittéer; Utrikesdepartementet    UD: 1

Utrikesdepartementet

Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet under år 1979: 3 och 4

1. Delegationen (UD 1972:02) för utveckling av folkrättens regler om humanitet i krig

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ls bemyndigande den 6 juli 1972 för att utveckla folkrättens regler om humanitet i krig;

Ordförande; Blix, Hans M., statssekreterare (fr.o.m. den 3 november 1976)

Ledamöter; Blomqvist, Gunnar, huvudavdelningschef (fr.o.m. den  16 februari 1979)

Hellström, Mats J., fil. kand., led. av riksdagen Hirdman, H. Sven, statssekreterare (fr.o.m. den 9 november 1979) Lindblad,   Hans   B.,   redaktör,   led.   av   riksdagen   (fr.o.m.   den   3 november 1976)

Nilsson, Bengt G., departementsråd (fr.o.m. den 3 november 1976) Nordbeck, S. E. Gunnar, Ld. statssekreterare (fr.o.m. den 3 november 1976 l.o.m. den 15 februari 1979)

Petri, Gunnar G. B., statssekreterare (fr.o.m. den 16 februari t.o.m. den 8 november 1979)

Skala, Björn, departementsråd (fr.o.m. den 8 mars 1977) Skarsledt, Cari-lvar S., rättschef (fr.o.m. den 25 april 1974 t.o.m. den 15 februari 1979) Wulff, Torgil H:son, kommendör av 1. graden

Experter; Anderberg, Bengt G., major (fr.o.m. den 29 augusli 1977) Janzon, Bo, förste forskningsingenjör (fr.o.m. den 16 oktober 1972) Johnson, Bo F., folkrättssakkunnig (fr.o.m. den 16 december 1976) Prawitz, Jan, laborator

Rybeck, Bo, förste marinläkare (fr.o.m. den 16 oktober 1972) Sandström, Anders G., ambassadör (fr.o.m. den 6 juni 1977)

Sekreterare: Bring, Ove, jur. dr (fr.o.m. den 20 april 1976)

 

UDil    Skr I979/8O1IO3                                              64

Lokall Utrikesdepartementet, Gustav Adolfs torg I, Box I6I2I, 103 23 Siockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren)

Direktiven för delegalionen, se 1973 års riksdagsberätlelse UD 5.

Delegationen har under liden november 1978 - oktober 1979 hållit tre sammanträden. Däruiöver har åtla sammanlräden hållits med en särskild arbelsgrupp för frågan om exlreml inhumana vapen.

Delegaiionens arbele beräknas pägä under hela är 1980.

2. Nedrustningsdelegationen (UD 1976:01)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 26 maj 1976 för att fortlöpande följa ulvecklingen på nedrustningsomrädet saml utarbeta förslag till Sveriges agerande i olika aktuella nedrustningsfrågori

Ordförande I Thorsson, Inga M., statssekreterare, Ld. led. av riksdagen

Ledamoten Andersson, Georg L., rektor, led. av riksdagen Eckerberg, C. Lennart, ambassadör (fr.o.m. den 13 augusti 1979) Ericson, Sture T., redaktör, led. av riksdagen HirdmaiL Sven, statssekreterare (fr.o.m. den 29 oktober 1979) Jonäng, Gunnel M., led. av riksdagen Lidgard, Curt S. H., ambassadör (fr.o.m. den 11 juli 1978) Nordbeck, S. E. Gunnar, Ld. statssekreterare (fr.o.m. den 13 januari 1977 t.o.m. den 15 februari 1979)

Petri, Gunnar G. B., statssekreterare (fr.o.m. den 23 oktober 1978 t.o.m. den 28 oktober 1979)

Sandström, Anders G., ambassadör (fr.o.m. den 6 juni 1977 t.o.m. den 30 september 1979)

Skala, Björn, departementsråd (fr.o.m. den I oktober 1979) Sundberg, Ingrid E., fil. kand., led. av riksdagen (fr.o.m. den 28 mars 1977)

Thyberg, O. Knut, ambassadör (fr.o.m. den 2 juni 1977 t.o.m. den 12 augusti 1979) Ångström, Rune T., led. av riksdagen

Experten Björeman, Carl E., överste av I. graden (fr.o.m. den I oktober 1978) Cars, Hans Christian, iL kansliråd (fr.o.m. den 31 augusti 1978) Dahlén, Per Olof (Olle) R., ambassadör Dahlman, S. Ola, laborator Ericsson, Ulf A., minister

 

65                             Kommiltéen Utrikesdepartementet    UDi3

Johnson, Bo F., folkrättssakkunnig (fr.o.m. den IS januari 1977)

Jonsson, Lars O., departementssekreterare (fr.o.m. den I december

1978)

Lind, Johan H., departementssekreterare

Lundin, S. Johan, forskningschef

Norberg, Lars R., försie ambassadsekrelerare (fr.o.m. den 13 januari

1977)

Prawitz, Jan, laborator

Skala, Björn, departementsråd (fr.o.m. den IO oktober 1977 l.o.m. den

30 september 1979)

Strömbäck, Stig, kommendör (fr.o.m. den I oktober 1978)

Sekreterare I Hyltenius, Carl-Magnus, departementssekreterare (fr.o.m. den 16 juli 1978)

Lokall Utrikesdepartementet, Gustav Adolfs torg I, Box 16121, 103 23 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Direktiven för delegationen, se 1977 ärs kommitléberättelse del II UD 1,

Delegationen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit tre sammanträden.

Delegationens arbete beräknas pågå under hela är 1980,

3. Kommittén (UD 1977:03) för de svenska förberedelserna inför FN :s konferens om vetenskap och teknik för utveckling

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 26 maj 1977 med uppdrag att svara för de svenska förberedelserna inför FN is konferens om vetenskap och teknik för utvecklingi

Ordförande I Blix, Hans M., statssekreterare (fr,o,m. den 18 oktober 1978) Ullsten, S. K. Olof (Ola), utrikesminister, led. av riksdagen (t.o.m. den 16 oktober 1978)

Ledamoten Andersson, Curt, civilingenjör

Andersson, Johnny, departementsråd (fr.o.m. den 1 juni 1977) Anell, Lars E. R., departementsråd Anér, Kerstin, statssekreterare, led. av riksdagen von Bahr, Erik, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 april 1979) Cavallin, Jens, departementssekreterare Eliasson, Anna B., fil. mag., led. av riksdagen

-S    Riksdagen 1979/80 1 sand. Nr 103

 

UD; 3    Skr 1979/80:103                                           66

Ericsson, Gösta, avdelningschef

Hambraeus, Gunnar A., professor

Keltis, Pär, departementsråd (fr.o.m. den I oktober 1977)

Knutsson, Karl Eric, professor

Landberg, Hans W., docent

Lindahl-Kiessling, Kerstin M., professor

Martin-Löf, C. Johan E., civilingenjör

Möller, S. A. Birger, universitetslektor

Odhnoff, Jan E., förbundsekonom

Rydén, H. Rune O., fil. lic, led. av riksdagen

Tandberg, Olle G., fil. lic.

Teikmans, André, tekn. dr (t.o.m. den 31 mars 1979)

Wångby, Erik, ombudsman

Zachrisson, Bertil J., led. av riksdagen

Sekreterare; Skala, Björn, departementsråd (fr.o.m. den 15 juli 1978)

Bitr. sekreterare: Båge, Lennart, departementssekreterare

Kommiuén har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit fyra sammanträden.

Uppdraget är slutfört.

4. Utredningen (UD 1978:01) om formerna för stifteisen Stockholms internationella fredsforskningsinstituts (SIPRI) framtida verksamhet

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 11 maj 1978 med uppdrag aU utreda frågan om formerna för SIPRLs framtida verk­samhet;

Särskild utredarei Andersson,  Sven  O.   M.,  Ld.  led.  av  riksdagen/s (fr.o.m.  den   I september 1978)

Sakkunnigai Carlson, S. Svante, hovrättsassessor (fr.o.m. den 25 september 1978) Hirdman, H. Sven, statssekreterare (fr.o.m. den 25 september 1978)

Experten Francke, Jan, departementsråd (fr.o.m. den 1 december 1978) Larsson, Nils, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 december 1978) Nitzelius, Tor, ombudsman (fr.o.m. den 25 september 1978) Waahler, Bengt, departementsråd (fr.o.m. den I december 1978)

 

(fj                             Kommittéeri Utrikesdepartementet    UDiS

Sekrelerarei Sahlin, Michael, kanslisekreterare (fr.o.m. den 25 september 1978)

Direkliven för ulredningen, se 1979 års kommitléberättelse del 11 UD 1.

Utredningen har under tiden november 1978 - 1979 hållit 15 sam­manlräden.

Lllredningen har den 18 oktober 1979 avgetl betänkandet (Ds UD 1979il) Stockholms Internationella Fredsforskningsinstitut (SIPRI)i Organisation och verksamhetsformer.

Uppdraget är därmed slutfört.

5. Utredningen (UD 1978:02) om utrikesrepresentationen

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 29 juni 1978 med uppdrag att utreda frågan om hur de resurser som utrikesförvaltningen disponerar bäst bör utnyttjas saml avge förslag härom liksom om möjliga rationaliseringsålgärder I

Särskild uiredarei Engblom, Göran, ambassadör (fno.m. den 2 oktober 1978)

Sakkunnigai Bothén, Kerstin, departementssekreterare (fr.o.m. den  1  november 1978)

Kjellén, Bo, departementsråd (fr.o.m. den 1 november 1978) Lindståhl, Mårten, kansliråd (fr.o.m. den 1 november 1978) Montelius, Jan-Christian, expeditionschef (fr.o.m. den I november 1978)

Experten Andersson, Karl-Erik, generalkonsul (fr.o.m, den 1 november 1978) Bergman, Agneta, byråassistent (fr,o,m. den 1 november 1978) Björkman, Rune, byråassistent (fr,o.m. den 1 november 1978) Djurberg,  Maj, departementssekreterare (fr.o.m. den   1   november 1978)

Ekdahl, Lennart, byggnadsråd (fr.o.m. den 1 november 1978) Göransson, Bo, avdelningschef (fr.o.m. den 1 november 1978) Hallström, Maj, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 november 1978)

Liljegren, Henrik, departementsråd (fr.o.m. den I november 1979) Malmsten, Cecilia, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 september 1979) Öländer, Anders, kansliråd (fr.o.m. den I november 1978)

 

UD; 5    Skr 1979/80:103                                           68

af Sillen, Jan, ambassadör (fr.o.m. den I november 1978)

Sternby,  Björn, departementssekreterare (fr.o.m. den   I   november

1978)

Tallroth, Tore, ambassadör (fr.o.m. den I november 1978)

Wiik, Curt, departementsråd (fr.o.m. den I november 1978)

Årefeldl, Ann, assistent (fr.o.m. den I november 1978)

Sekrelerare; Amnéus, Henrik, ambassadråd (fr.o.m. den 25 september 1978)

Lokal; Utrikesdepartementet, Tysta Marigången 2., tel. växel 763 10 00. Postadress; Box 16121, 103 23 Siockholm

Direkliven för utredningen, se 1979 ärs kommittéberätlelse del II UD 2.

Utredningen har under liden november 1978 - november 1979 hållit sju sammanträden. Därutöver har överläggningar ägt rum med myndig­heter, organisationer, företag och enskilda som berörs av utredningens arbete. En till utredningen knuten interdepartemental samrädsgrupp har sammanträtt en gäng.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1980.

6. Kommittén (UD 1979:01) för att förbereda 1981 års konferens om nya och fömybara energikällor

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 14 juni 1979 för atl organisera förberedelserna för svenskt vidkommande;

Ordförande I Tham, Carl, förutv. statsråd, led. av riksdagen (fr.o.m. den 29 augusti 1979)

Vice ordförandei Crafoord,   Carl-George,  bitr.   kabinettsekreterare  (fr.o.m.  den   29 augusti 1979)

Ledamöter: Assarsson, Bo, departementssekreterare (fr.o.m. den 29 augusti 1979) Bildt, Carl, statssekreterare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 29 augusti 1979)

Edqvist, Olle, tekn. dr (fr.o.m. den 29 augusti 1979) Hjorth, Lars, departementsråd (fr.o.m. den 29 augusti 1979) Håkansson, Per Olof, byggnadsingenjör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 29 augusti 1979)

 

69                             Kommittéeri Utrikesdepartementet    UDi7

Johanson, Bo C, departementssekreterare (fr.o.m. den 29 augusti

1979)

Johansson, Olof, statsråd, led. av riksdagen (fr.o.m. den 29 augusli

1979)

Kettis, Pär, departementsråd (fr.o.m. den 29 augusti 1979)

Kjellén, Bo, departementsråd (fr.o.m. den 29 augusli 1979)

Kristoferson, Lars, fil. dr (fr.o.m. den 29 augusli 1979)

Narfström, Petter, överingenjör (fr.o.m. den 29 augusli 1979)

Nordbäck, Magnus, kansliråd (fr.o.m. den 29 augusti 1979)

Rey, Lars, verkst. ledamot (fr.o.m. den 29 augusli 1979)

Söderkvist, Oswald, led. av riksdagen (fr.o.m. den 29 augusti 1979)

Ullenhag, Jörgen, fil. dr, led. av riksdagen (fr.o.m. den 29 augusti 1979)

Wennerberg, Sigfrid, verkst. ledamot (fr.o.m. den 29 augusti 1979)

Sekrelerarei Ringborg, Mats, departementssekreterare (fr.o.m. den 29 augusti 1979)

Bitr. sekrelerarei Beijer, Bruno, departementssekreterare (fr.o.m. den 29 augusti 1979)

Lokall   Utrikesdepartementet,  Gustav  Adolfs  torg   1,   Box 161 21, 103 23 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Kommittén hade den 1 november 1979 ännu inte haft sitt första sammanträde.

Kommitténs arbete beräknas pägä under hela är 1980.

7. Utredningen (UD 1979:02) om utbildningsbehovet för det svenska framtida utvecklingssamarbetet

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 21 juni 1979i

Särskild utredarei Bergman, Olov, docent (fr.o.m. den 1 augusti 1979)

Experten Ask, Sten, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 augusti 1979) Asp, Ulf, internationell sekreterare (fr.o.m. den 15 augusti 1979) Bretschneider, Alfred, revisionsdirektör (fr.o.m. den I augusti 1979) Dagrup-Strand, Marie-Louise, byråsekrelerare (fr.o.m. den 1 augusti 1979)

Epstein, Viktor, direktör (fr.o.m. den 15 augusti t.o.m. den 25 oktober 1979) Falk, Anders, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 augusti 1979)

 

UDi7    Skr 1979/801103                                            70

Hultin, Mats, direktör (fr.o.m. den I augusli 1979) Janebäck, Tord, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 augusti 1979) Lewenhaupt, Krister, jur.kand. (fr.o.m. den 26 oktober 1979) Ringmar, Torgil, avdelningschef (fr.o.m. den I augusti 1979) Söderberg, Lennart, ombudsman (fr.o.m den 1 augusti 1979) Winninge, Carol, sekrelerare (fr.o.m. den 1 augusli 1979)

Sekrelerarei Wallberg, Börje, biståndsaltaché (fr.o.m. den I augusli 1979)

Lokall  Utrikesdepartementet, Gustav  Adolfs torg  1,  Box 161 21, 103 23 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Direktiven för utredningen, se 1980 ärs kommittéberätlelse del II UD 1.

Utredningen har under tiden augusti - oktober 1979 hållit två samman­träden.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1980.

 

71                            Kommittéeri Försvarsdepartementet    Föll

Försvarsdepartementet

Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet underår 1979: 1,2, 3, 8 och 9

Följande kommitté inom avsnittet fullgör inte något egentligt utredningsuppdrag: 1

1. Militära pensionsåldersdelegationen (Fö 1971:04) (MPD)

Tillkallade enligt Kungl. Majits bemyndigande den 24 september 1971 med uppgift att till Kungl. Maj it lämna förslag i frågor som hör samman med genomförandet av höjningen av pensionsåldern för mililär personal (se Post- och Inrikes tidn. den S november 197l)i

Ordförandei Wetterblad, R. Ingmar T, generaldirektör (t.o.m. den 20 november 1978)

Ledamoten Bodin, K. Berndt, föredragande i riksdagens försvarsutskott (t.o.m. den 20 november 1978)

Bäcklin, Lars R., ombudsman (t.o.m. den 20 november 1978) Lord, Jan A. T, ombudsman (fr.o.m. den 12 december 1977 t.o.m. den 20 november 1978)

Winéus, Bengt G., departementssekreterare (t.o.m. den 20 november 1978)

Ersättare för ledamoten Liedberg, Anders J. B., ombudsman (för Bäcklin) (t.o.m. den 20 november 1978)

Sandberg, K. G. Ulf, ombudsman (för Lord) (t.o.m. den 20 november 1978)

Experten Lindahl, Carl-Fredrik  H., departementssekreterare (t.o.m. den 20 november 1978)

Sjöö, Curt O., överstelöjtnant (fr.o.m. den 1 juli 1975 t.o.m. den 20 november 1978)

Sekrelerarei Stålhandske, O. Lennart, överstelöjtnant (t.o.m. den 30 september 1979)

 

Fö:l     Skr 1979/80:103                                            72

Bitr. sekreterare; Ouerberg, L. Håkan, kapten (t.o.m. den 20 november I97S)

Direktiven för delegationen, se 1972 års riksdagsberätlelse Fö 21.

Delegationen härden 20 november 1978 avgetl sitt slutförslag rörande pensionsåldersreformens genomförande. Uppdraget är därmed slutfört.

2. Försvarsmaktens ledningsutredning (Fö 1974:03) (FLU-74)

Tillkallade enligt Kungl. Maj ;is bemyndigande den 20 september 1974 för att utreda det militära försvarets centrala och högre regionala ledningsorganisation m.m. (se Post- och Inrikes tidn. den 28 seplember 1974):

Ordförande: Gustafsson, Hans L., Ld. landshövding, Ld. led. av riksdagen/s (t.o.m. den 30 november 1979)

Ledamöter: Glimnér, J. Erik, hemmansägare, Ld. led. av riksdagen (t.o.m. den 30 november 1979)

Gustavsson, Åke E. G., redaktör, led. av riksdagen (t.o.m. den 30 november 1979)

Göransson, J. Olle, verkmästare, led. av riksdagen (t.o.m. den 30 november 1979)

Lindblad,   Hans   B.,   redaktör,   led.   av   riksdagen  (t.o.m.   den   30 november 1979)

Oskarson, K. F. Gunnar, major, led. av riksdagen (fr.o.m. den  10 januari t.o.m. den 30 november 1979)

Träff, Sven-Olov A., direkiör, Ld. led. av riksdagen (t.o.m. den 30 november 1979)

Experter: Berggren, Alf, kommendör av 1. graden (fr.o.m. den 10 januari t.o.m. den 30 november 1979)

Edmén, Lars H., försvarsdirektör (fr.o.m. den I januari 1977 t.o.m. den 30 januari 1979)

Edström, Lennart N., kanslichef (fr.o.m. den I januari 1977 t.o.m. den 30 januari 1979)

Gåsste, Carl-Henrik, överste av 1. graden (fr.o.m. den lOjanuari t.o.m. den 30 november 1979)

 

73                             Kommittéer; Försvarsdepartementet     Fö: 3

Håkansson, L. Arne, överstelöjtnant (fr.o.m. den I januari 1977 t.o.m.

den 30 januari 1979)

Janson, Björn C, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 mars t.o.m. den 30

november 1979)

Jarmar, L. Håkan, organisationsdirektör (t.o.m. den 30 november

1979)

Kamph, Bertil C. J., överste av 1. graden (fr.o.m. den lOjanuari l.o.m.

den 30 november 1979)

Levinson, K. Bo, överstelöjtnant (fr.o.m. den I januari 1977 l.o.m. den

30 januari 1979)

Olhede, Torleif E., departementssekreterare (t.o.m. den 30 november

1979)

Orrö, Sven-Erik O., departementsråd (fr.o.m. den 21 december 1976

t.o.m. den 30 november 1979)

Palmgren, Nils A., överste av 1. graden (fr.o.m. den 1 januari 1977

t.o.m. den 30 november 1979)

Skoglund, Claes G., generalmajor (t.o.m, den 30 november 1979)

Sekreterare: Ludvik, Klaus, organisationsdirektör (t.o,m, den 31 december 1979)

Bitr, sekreterare; Lundqvist, Sten T:son, avdelningsdirektör (fr,o.m. den 1 februari 1976 t.o.m. den 30 november 1979)

Direktiven för utredningen, se 1975 ärs kommittéberättelse Fö 14. Kompletterande direktiv, se 1977 ärs kommittéberättelse del II Fö 3. Tilläggsdirektiv, se 1978 ärs kommitléberättelse del II Fö 2 och 1979 års kommittéberättelse del II Fö 3.

Utredningen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit 17 sammanträden.

Utredningen har den 16 januari 1979 avgett delbetänkandet (SOU 1978:77) Högre regional ledning.

Utredningen har den 30 november 1979 avgett slutbetänkandet (SOU 1979:84) Lekmän i försvaret.

Uppdraget är därmed slutfört.

3. Tjänstereglementsutredningen (Fö 1974:05) (TjRU)

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 22 november 1974 för översyn av tjänstereglementet för krigsmakten (se Post- och Inrikes tidn. den 14 december 1974):

 

Fö:3    Skr 1979/80:103                                                          74

Ordförande;

Skarsledt, Carl-Ivar S., hovrättspresident (t.o.m. den 21 augusti 1979)

Ledamöter; Hårdefelt, S. Börje, generaldirektör (t.o.m. den 21 augusti 1979) Peyron, Gustaf F. C, generalmajor (l.o.m. den 21 augusli 1979)

Expert; Hultan, Ivan H., personaldirektör (fr.o.m. den 12 april 1976 t.o.m. den 21 augusti 1979)

Huvudsekreterare; Holmquist, K. O. Rolf, hovrättsassessor (fr.o.m. den I januari 1977 t.o.m. den 21 augusti 1979)

Sekreterare: Andersson, Jan-Åke L., överstelöjtnant (l.o.m. den 21 augusti 1979) Forssberg, E. Olof, rättschef (fr,o.m, den 1 januari 1977 t.o.m. den 21 augusti 1979)

Direktiven för utredningen, se 1976 års kommittéberätlelse Fö 14.

Utredningen har under tiden november 1978 - juni 1979 hållit tolv sammanträden samt haft överläggningar med myndigheter, orga­nisationer och andra som berörts av utredningens arbele.

Utredningen har den 21 augusti 1979 avgetl betänkandet (Ds Fö 1979:4) Nytt Ijänstereglemente för föbvarsmaklen,

Uppdragel är därmed slutfört.

4. Beredningen (Fö 1975:01) för det fortsatta arbetet om kvinnan i försvaret (BKF)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 27 februari 1975 för det fortsatta arbelet om kvinnan i försvarei (se Posl- och Inrikes tidn. den 13 mars 1975);

Ordförande; Frändäs, S. G. Berit, studierektor, Ld. led. av riksdagen

Ledamöter; Aulin, Olle M., överstelöjtnant, led. av riksdagen (fr.o,m. den  15 december 1976) Barke, Christine, rikslottachef Ekelund, Ulla G,, led. av riksdagen (fr.o.m. den 15 december 1976)

 

75                            Kommittéer; Försvarsdepartementet    Fö; 5

Ekman, Kerstin M., led. av riksdagen (fr.o.m. den 30 mars I97S) Larsson. Carl-Otto, överste

Experter; Barringer, Hans O., major (fr.o.m. den 26 oktober 1979) Blomkvist, Claes Göran V., major (fr.o,m, den 7 november 1978 t,o.m. den 25 oklober 1979)

Ershammar, Mats O. T., konsulent (fr.o.m. den 15 april 1975) Hultan, Ivan H., personaldirektör (fr.o.m. den 6 maj 1975) Mohall, Carl-Erik, förste ombudsman (fr.o.m. den I oktober 1976) Pålsson, Kerstin L., departementssekreterare (fr.o.m. den 2 oktober 1978)

Sjöö, Curt O., överstelöjtnant (fr.o.m. den IS april 1975) Wahlberg, Per V., örlogskapten (fr.o.m. den lOjanuari 1977)

Sekreterare; Ershammar, Mats O. T., konsulent (fr.o.m. den I februari 1976)

Lokal: Kommendörsgatan 28, 5 tr., 114 48 Stockholm, tel. 61 58 16 (sekreteraren)

Direktiven för beredningen, se 1976 års kommiuéberäitelse Fö 15. Tilläggsdirektiv, se 1979 års kommiuéberäuelse del II Fö 2.

Beredningen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit nio sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter som berörs av beredningens arbete.

Beredningen beräknas slutföra siU arbete under är 1980.

5. 1975 års skyddsrumsutredning (Fö 1975:03) (SkrU-75)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 18 juni 1975 för aU lämna förslag till bestämmelser för övergängen till ändrat skyddsrums­system (se Post- och Inrikes tidn. den 5 juli 1975):

Ordförande; Gustafsson, M. Gunnar, generaldirektör, Ld. led. av riksdagen

Ledamöier; Welin, E. Gösta, direktör Wiklund, Svea S. S., Ld. led. av riksdagen Williamsson, Uno E. L, länsräd

Experter: Edmén, Lars H., försvarsdirektör (fr.o.m. den 8 januari 1976) Egnell, S. Jan-Erik, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 8 januari 1976)

 

Fö: 5    Skr 1979/80:103                                           76

Janson, Björn C, hovrättsassessor

Krona, Kurt, sektionschef (fr.o.m. den 15 november 1975)

Terstad, I. Gösta A., kansliråd

Sekreterare; Tjörneryd, John E. E., avdelningschef

Lokal; Civilförsvarsstyrelsen, Karolinen, 651 80 Karlstad, tel. växel 054/10 30 00 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse Fö 17.

Utredningen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit sju sammanträden.

Utredningen har i skrivelser till regeringen den 5 december 1978 avgett förslag till Förordning om skyddsrum och Förordning om ändring i civilförsvarskungörelsen samt den 26 juni 1979 förslag till Bestämmelser för produktion av skyddsrum.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela är 1980.

6. Värnpliktsinflytandekommittén (Fö 1977:01) (VIK)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 10 mars 1977 för att utreda formerna m.m. för de värnpliktigas medinflytande:

Ordförande:

Malmberg, Östen F. G., Ld. stadsjurist

Ledamöter; Eliasson, Björn E. A., bonde, Ld. ers. för led. av riksdagen (fr.o.m. den 6 mars 1978)

Olsson, E. Billy, byråchef Selö, Christer, ombudsman Svartberg, Karl-Erik, rektor, led. av riksdagen Unckel, Per C. G., jur. stud., led. av riksdagen

Sakkunniga: Bjerndell, Jörgen H., ombudsman (fr.o.m. den 3 maj 1977) Hedström, Hans, ombudsman (fr.o.m. den 1 oktober 1979) Lerner, Thomas, studerande (fr.o.m. den 16 maj 1977 t.o.m. den 30 september 1979)

Mohall, Carl-Erik, förste ombudsman Petterson, Lars-Olov, ombudsman Sandberg, Ulf K., förste ombudsman Spångberg, Jan, ombudsman (fr.o.m. den I oktober 1979) Svensson, S. Raymond, facklig sekreterare

 

77                             Kommittéer; Försvarsdepartementet    Fö: 7

Wiklund, JerryJ., ombudsman (fr.o.m. den 18 april 1977 t.o.m. den 30 seplember 1979)

Experter:

Månsson, E. O. Sigvard, överste av 1. graden (t.o.m. den 21 oktober

1979)

Sandgren, Gösta, förste byråsekrelerare (fr.o.m. den 3 oktober 1977)

Tamfeldt, Bengt G., överste av 1. graden (fr.o.m. den 22 oklober 1979)

Huvudsekreterare: Holmquist, K. O. Rolf, hovrättsassessor (t.o.m. den 30 september 1979) Sjöholm, Erik G. R., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1979)

Biir. sekreterare: Pantzerhielm, H. Henrik G., kanslisekreterare (fr.o.m. den 9 maj 1977)

Lokal: Fredsgatan 2,3 tr., 11152 Siockholm, lel. 113935 (huvudsekreteraren)

Direktiven för kommiitén, se 1978 års kommittéberättelse del II Fö 3.

Kommittén har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit 13 sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, orga­nisationer och andra som berörs av kommitténs arbete.

Kommittén har den 27 juni 1979 avgelt huvudbetänkandet (Ds Fö 1979:2) Värnpliktigas medinfiytande under grundutbildning.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1980.

7. Sårbarhetskommittén (Fö 1977:02) (SÅRK)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 28 april 1977 för att uireda frågan om datasystemens sårbarhet och föreslå åtgärder i syfte att minska denna:

Ordförande:

Eriksson, B. Allan, kansliråd

Ledamöter: Carlsson, Ulf V., överdirektör Freese, Jan P. G. H:son, generaldirektör Hertz, Olof A., avdelningsdirektör Martin-Löf, C. Johan E., civilingenjör Tengelin, Ulf E. G., avdelningsdirektör Vinge, Per-Gunnar, direktör

 

Fö; 7    Skr 1979/80:103                                            78

Expert: Tengelin, Ulrika Ch., kammarrättsassessor (fr.o.m. den  16 januari 1978)

Huvudsekreterare; Wranghult, Hans O., byråchef

Sekreterare; Siversen, Bengt L, kammarrättsassessor

Lokal; Datainspektionen, Bergsgatan 51, Box 12050, 102 22 Stockholm, tel. växel 22 79 80 (sekreteraren)

Direkliven för kommittén, se 1978 års kommittéberätlelse del II Fö 4.

Kommittén har under tiden november 1978 - oklober 1979 hållit tolv sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheler, organisaiioner och andra som berörs av kommitténs arbete.

Kommiuén beräknas slutföra sitt arbete under år 1980.

8. Fredstandvård-80 (Fö 1977:03)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 2 juni 1977 med uppdrag att karllägga formerna för tandvård åt värnpliktiga m.fi. vid överförande av den militära fredstandvården till folktandvården m.m.;

Särskild utredare: Lindgren, S. Åke, generalläkare (t.o.m. den 14 november 1979)

Experter: Adolfsson, Erik J., ombudsman (fr.o.m. den 2 september 1977 l.o.m. den 14 november 1979)

Bprgqvisl, Bo Y., värnpliklig (fr.o.m. den 2 september 1977 t.o.m. den 14 november 1979)

Blomberg, Carl-Gunnar V., försvarsövertandläkare (fr.o.m. den 2 september 1977 t.o.m. den 14 november 1979)

Cronström, J. N. Runo, landläkare (fr.o.m. den 2 september 1977 t.o.m. den 14 november 1979)

Egelstedt, Ingemar T. A., försie sekreterare (fr.o.m. den 2 september 1977 t.o.m. den 14 november 1979)

Fredriksson, H. Einar, byråchef (fr.o.m. den 2 september 1977 t.o.m. den 14 november 1979)

Malmqvist, Jan S. N., landläkare (fr.o.m. den 2 september 1977 t.o.m. den 14 november 1979)

Reuterdahl, Gad, överstelöjtnant (fr.o.m. den 2 september 1977 t.o.m.

den 14 november 1979)

 

79                            Kommittéer; Fiirsvarsdepartementet     Fö;9

Rådström, Roger, värnpliklig (fr.o.m. den 2 seplember 1977 l.o.m. den

14 november 1979)

Sjöström, J. Folke, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 2 seplember 1977

t.o.m. den 14 november 1979)

Wintzer, P. U., Stig, sekrelerare (fr.o.m. den 2 seplember 1977 l.o.m.

den 14 november 1979)

Sekrelerare; Pellborn, Lars Åke, kanslichef (l.o.m. den 30 november 1979)

Direktiven förden särskilde utredaren, se 1978 ärs kommiuéberäuelse del 11 Fö 6.

Den särskilde utredaren har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit fem sammanträden med experterna.

Utredaren har den 14 november 1979 avgett betänkandet (SOU 1979:70) Tandvård i fred för värnpliktiga.

Uppdraget är därmed slutfört.

9. Flygindustrikommittén (Fö 1978:01) (FLIK)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 12 januari 1978 med uppdrag att utreda vissa frågor rörande fiygindustrin m.m.:

Ordförande; Wähiin, Sten, Ld. generaldirektör (fr.o.m. den 30 januari 1978 l.o.m. den 31 mars 1979)

Ledamöter; Angelöf, Arne, ombudsman (fr.o.m. den 30 januari 1978 t.o.m. den 21 mars 1979)

Björk, Gunnar E., bankkonsulenl, led. av riksdagen (fr.o.m. den 30 januari 1978 t.o.m. den 21 mars 1979)

Danell, C. Georg V., statsråd, led. av riksdagen (fr.o.m. den 30 januari 1978 t.o.m. den 21 mars 1979)

Gustavsson, Åke E. G., redaktör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 30 januari 1978 t.o.m. den 21 mars 1979)

Lundin, Ulf W., statssekreterare (fr.o.m. den 30 januari 1978 t.o.m. den 21 mars 1979)

Sakkunniga: Bystedt, P. Gösta, verkst. direktör (fr.o.m. den 3 april 1978 t.o.m. den 21 mars 1979)

 

Fö;9    Skr 1979/80:103                                            80

Fehrm, E. Martin, tekn. dr (fr.o.m. den 30 januari 1978 t.o.m. den 21

mars 1979)

LiJbeck, S. A. Lennart, statssekreterare (fr.o.m. den 30 januari 1978

t.o.m. den 21 mars 1979)

Ottoson, Benn E., ingenjör (fr.o.m. den 30 januari 1978 l.o.m. den 21

mars 1979)

Pettersson, Lars-Olov, ombudsman (fr.o.m. den 30 januari 1978 l.o.m.

den 21 mars 1979)

Strand,  Karl-Erik, departementsråd (fr.o.m. den 26 oktober  1978

t.o.m. den 21 mars 1979)

Experler: Fredricson, N. A. Bengt, byrådirektör (fr.o.m. den 4 december 1978 t.o.m. den 21 mars 1979)

Hjalmarsson, S. Åke, byråchef (fr.o.m. den 1 maj 1978 t.o.m. den 21 mars 1979)

Regärdh, Carl Gustaf, arméöverdirektör (fr.o.m. den 1 maj 1978 t.o.m. den 21 mars 1979)

Sundén, Åke U., generaldirektör (fr.o.m. den 1 maj 1978 t.o.m. den 21 mars 1979)

Sekreterare: Cars, Hans Christian, tL kansliråd (fr.o.m. den 30 januari 1978 t.o.m. den 21 mars 1979)

Holgersson,   Svante  O.,   departementssekreterare  (fr.o.m.   den   30 januari 1978 t.o.m. den 21 mars 1979)

Direktiven för kommittén, se 1979 ärs kommitléberättelse del II Fö 1.

Kommittén har under tiden november 1978 - mars 1979 hållit fem sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörts av kommitténs arbete.

Kommittén har den 21 mars 1979 avgeU betänkandet (Ds Fö 1979:1) Flygindustrikommitténs betänkande, del 2.

Uppdraget är därmed slutfört.

10. 1978 års försvarskommitté (Fö 1978:02) (FK-78)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 30 mars 1978 med uppdrag att överväga och lämna förslag om säkerhetspolitikens inriktning och totalförsvarets fortsatta utveckling m.m. efter är 1982:

Ordförande: Nordbeck, S. E. Gunnar, generaldirektör (fr.o.m. den 6 april 1978)

 

81                           Kommittéer: Försvarsdepartementet    Fö; 10

Ledamöter: Björk, Gunnar E., bankkonsulenl, led. av riksdagen Brännström, Roland J., verkmästare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 6 april 1978)

Ekelund, Ulla G., led. av riksdagen/c (fr.o.m. den 6 april 1978) Frändås, S. G. Berit, studierektor, Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den 6 april 1978)

Gustavsson, Bengt T., ombudsman, led. av riksdagen (fr.o.m. den 6 april 1978)

Göransson, J. Olle, verkmästare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 6 april 1978)

Hernelius, J. Allan, bankofullmäktig, led. av riksdagen (fr.o.m. den 6 april 1978)

Larsson, Ulf O., utredningssekreterare (fr.o.m. den 6 april 1978) Lewén-Eliasson, Anna Lisa, Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den 6 april 1978)

Lindblad, Hans B., redaktör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 6 april 1978)

Petersson, Per M., hemmansägare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 6 april 1978)

Wirmark, B. David L, fil. mag., ers. för led. av riksdagen (fr.o.m. den 6 april 1978)

Experter: Björck, Berndt H., kanslichef (fr.o.m. den 30 juni I97S) Brodin, Katarina, fil. dr (fr.o.m. den 24 april 1978) Broström, Ulf T. F., byråchef (fr.o.m. den 24 april 1978) Dahlberg, Lars C, departementsråd (fr.o.m. den 24 april 1978) Eliasson, Jan K., kansliråd (fr.o.m. den 30 juni 1978) Eliasson, Lars-Mårten, överingenjör (fr.o.m. den 27 augusti 1979) Flodin, Bertil E., informationschef (fr.o.m. den 30 juni 1978) Frödin, Sven-Erik R., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 27 augusti 1979) Gyllö, Sture, Ld. avdelningschef (fr.o.m. den 27 augusti 1979) Hemborg, Bo E. Y., kansliråd (fr.o.m. den 24 april 1978) Janson, Björn C, hovrättsassessor (fr.o.m. den 24 september 1979) Krona, Kurt A., sektionschef (fr.o.m. den 27 augusti 1979) Landahl, Per-Axel V., kanslichef (fr.o.m. den 22 januari 1979) Linder-Aronsson, B. Lennart, iL länsråd (fr.o.m. den 24 september 1979)

Lindkvist, Börje K., generalsekreterare (fr.o.m. den 30 juni 1978) Lindow, M.-V. Styrbjörn R. A., kanslichef (fr.o.m. den 30 juni 1978) Nicklasson, Stina A. R., skolinspektör (fr.o.m. den 30 juni 1978) Orrö, Sven-Erik O., departementsråd (fr.o.m. den 24 april 1978) Rangnitt, F. Harald O., departementsråd (fr.o.m. den 27 augusti 1979)

6    Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 103

 

Fö:10    Skr 1979/80:103                                           82

Schuback, Bengt J., viceamiral (fr.o.m. den 24 april 1978) Sjösiedl, Stig, byrådirektör (fr.o.m. den 27 augusli 1979) Terstad, I. Gösta A., kansliråd (fr.o.m. den 27 augusli 1979) Thyberg, O. Knut, ambassadör (fr.o.m. den 24 april 1978) Thyberg, P. Erik, planeringschef (fr.o.m. den 24 april 1978) Wahlbäck, M. Krister, docent (fr.o.m. den 24 april 1978) Wiklorin, Bengt K. A., förste sekreterare (fr.o.m. den 27 september 1979)

Huvudsekreterare; Wigur, J. T. Rolf, generalmajor (fr.o.m. den 6 april 1978)

Sekrelerare; Dreiwitz, Bo G., överstelöjtnant (fr.o.m. den 6 april 1978) Hellman, Sven R., överingenjör (fr.o.m. den 6 april 1978) Linder, Sven G., kansliråd (fr.o.m. den 1 december 1978) Romare, Jan O. G., kansliråd (fr.o.m. den 6 april l.o.m. den 30 november 1978)

Slaaf, Ingemar G:son, förste byråsekreterare (fr.o.m. den I mars l.o.m. den 31 december 1979)

Bitr. sekrelerare: Anderberg, Bengt G., major (fr.o.m. den 22 januari 1979)

Lokal; Försvarsdepartementet, Regeringsgatan 1-3, 103 33 Stock­holm, lel. växel 763 10 00, direktval 763 25 04 (sekreteraren), 763 37 86, (kansli)

Direktiven för kommittén, se 1979 års kommittéberätlelse del II Fö 4.

Kommittén har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit 35 sammanträden.

Kommittén har den 27 juni 1979 avgeU betänkandet (SOU 1979:42) Vär säkerhetspolitik.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1980.

II. Delegationen (Fö 1978:03) för samordning av ny befälsordning (SamD NBO)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 1 juni 1978 för samordning av arbetet med aU genomföra den nya befälsordningen för det militära försvaret:

Ordförande

rdiorande:

Ehrling, G. O. Ingvar, departementsråd (fr.o.m. den 1 juni 1978)

 

83                           Kommittéer; Försvarsdepartementet    Fii: 12

Ledamöter; Ahlin, Per A. G., överstelöjtnant (fr.o.m. den I oktober 1979) Albreklson, Hans B., departementsråd (fr.o.m. den I juni 1978) Back, K. Gunnar, kommendörkapten (fr.o.m. den I juni 1978) Carlson, Lars O., överstelöjtnant (fr.o.m. den 1 juni 1978) Jansson, C. G. Eric, överste (fr.o.m. den I juni 1978) Nilsson, Alice H. C, departementsråd (fr.o.m. den 17 januari 1979) Palm, Hans G. G., departementsråd (fr.o.m. den 1 juni 1978) Pettersson, Per-Arne, departementsråd (fr.o.m. den I juni 1978 t.o.m. den 16 januari 1979)

Tamfeldt, Bengt G., överste (fr.o.m. den I juni 197S) Österlund, Nils E., överste (fr.o.m. den  I juni  1978 t.o.m. den 30 seplember 1979)

Sekreterare: Ridderslad, Gunnar C. A., major (fr.o.m. den I juni 1978)

Lokal: Försvarsdepartementet, Regeringsgatan 1-3, 103 33 Stockholm tel. växel 763 10 00, direktval 763 25 97 (ordföranden)

Direkliven för delegationen, se 1979 ärs kommittéberätlelse del II Fö 5.

Delegationen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit sju sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisaiioner och andra som berörs av delegationens arbete.

Delegationens arbete beräknas pägä under hela år 1980.

12. Civilmilitärutredningen (Fö 1978:04) (CMU)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den I juni 1978 med upp­drag aU utreda frågan om kategoritillhörighet, rekrytering och utbild­ning för viss civilmilitär personal m.m.:

Särskild utredare: Ärvas, Dag G. C, konteramiral (fr.o.m. den 30 juni 1978)

Experler: Ahrenstedt, Bengt A., stabsmeteorolog (fr.o.m. den 19 februari 1979) Borgquisl, Frithiof, byråchef (fr.o.m. den 30 juni 1978) Huldt,  C.   Kristoffer,  marindirektör av   I.  graden  (fr.o.m.  den  5 december 1978)

Jidborg, Leif L., armédirektör av I. graden (fr.o.m. den 5 december 197S)

Palbring, Ove, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 5 december 1978 t.o.m. den 7 oktober 1979)

 

Fö; 12    Skr 1979/80:103                                                       84

Rittsél, K. Ingvar, överste (fr.o.m. den 19 februari 1979)

Rybeck, Bo, armésiabsläkare (fr.o.m. den 19 februari 1979)

Tegenfeldl, Hans G., fiygdirekiör av I. graden (fr.o.m. den 5 december

1978)

Wallin, Björn A., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 21 maj 1979)

Zellerström, Björn E., försvarsöverläkare (fr.o.m. den 5 december

1978)

Sekreterare; Lindahl, Carl-Fredrik H., departementssekreterare (fr.o.m. den 30 juni 1978)

Bitr. sekrelerare; Nystedt, Stig H., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 23 oktober 1978)

Lokal: Kommendörsgatan 28, 5 tr., 114 48 Siockholm, tel. 61 20 34 (sekreleraren)

Direkliven för utredningen, se 1979 års kommitléberättelse del II Fö 6.

Utredningen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit 35 sammanträden samt företagit studiebesök vid krigsförbandsövningar. Utredningens arbete beräknas pägä under hela år 1980.

13. Hälso- och sjukvård i försvaret (Fö 1978:05) (HSF)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 29 juni 1978 med uppdrag att överväga vissa frågor och genomföra vissa överläggningar m.m. i samband med organisationsförändringar inom försvarsmaktens hälso- och sjukvärd i fred:

Särskild utredare; Romberg, N. Wilhelm A., direktör (fr.o.m. den I augusti 1978)

Sakkunnig: Nilsson, Alice H. C, departementsråd (fr.o.m. den I augusti 1978)

Experter: Köhier, N. Christer, major (fr.o.m. den I januari 1979) Lagerholm, Göran E., försvarsöverläkare (fr.o.m. den I augusti 1978)

Sekreterare: Lundquist, David N., departementssekreterare (fr.o.m. den 21 augusti 1978)

Lokal: Försvarsdepartementet, Regeringsgatan 1-3, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval, 763 37 83 (utredaren), 763 25 63 (sekreteraren)

 

85                           Kommittéer: Försvarsdepartementet     Fö; 14

Direktiven för ulredningen, se 1979 ärs kommittéberätlelse del II Fö 7.

Den särskilde utredaren har under tiden november 1978 - oklober 1979 hållit elva sammanträden med den sakkunnige, experterna och sekreleraren saml haft överläggningar med olika myndigheter och utredningar som berörs av den särskilde utredarens arbete. Överläggningar har bl.a. ägl rum med 60 militära förband och 21 sjukvårdshuvudmän (landsting/kommuner).

Utredarens arbete beräknas pågå under hela år 1980.

14. Folkrättskommittén (Fö 1978:06)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 29 juni 1978 för alt utreda och lämna förslag angående tolkning och tillämpning av samt information och undervisning om folkrättens regler under krig, neutralitet och ockupation.

Ordförande: Skarsledt, Carl-Ivar S., hovrättspresident (fr.o.m. den 23 oktober 1978)

Ledamöter: Björeman, Carl E., överste av I. graden (fr.o.m. den 23 oktober 197S) Johnson, Bo F., folkrättssakkunnig (fr.o.m. den 23 oktober 197S) Lundqvist, Roland S., byråchef (fr.o.m. den 23 oktober 1978) Munck, Johan, departementsråd (fr.o.m. den 23 oktober 1978) Wulff, Torgil H;son, kommendör av 1. graden (fr.o.m. den 23 oktober 1978)

Sakkunniga: Broström, Ulf T. F., byråchef (fr.o.m. den 23 oktober 1978) von Celsing, Elof F. H. T, H., överstelöjtnant (fr.o.m. den 23 oktober 1978)

Forssbeck, Bengt G. I;son, byråchef (fr.o.m. den 23 oktober 1978) Grahl-Madsen, Alle, professor (fr.o.m. den 23 oktober 1978) Landahl, Per-Axel V., kanslichef (fr.o.m. den 23 oktober 1978) Mattsson, Ingemar, undervisningsråd (fr.o.m. den 23 oktober 1978) Stroh, Olof, Ld. generalsekreterare (fr.o.m. den 23 oktober 1978) Sundelius, Ove R. S., länsråd (fr.o.m. den 23 oktober 1978) Åstrand, K. Gunnar, kanslichef (fr.o.m. den 23 oktober 1978)

Experter: Pedersson, Ingemar, major (fr.o.m. den 1 april 1979) Wallberg, C. G. Börje J., överste av 1. graden (fr.o.m. den I april 1979)

Huvudsekreterare: Johnson, Bo F., folkrättssakkunnig (fr.o.m. den 23 oktober 1978)

 

Fö; 14    Skr 1979/80:103                                          86

Bitr. sekreterare; Brandel, Erik J. M., jur. kand. (fr.o.m. den I november 1978)

Lokal; Försvarsdepariemenlel, Regeringsgatan 1-3, 103 33 Stock­holm, lel. växel 763 10 00, direktval 763 28 00 (bitr. sekreleraren)

Direktiven för kommittén, se 1979 års kommitléberättelse del II Fö 8.

Kommittén har under tiden november 1978 - oklober 1979 hållit åtta sammanlräden. Åtta arbetsgrupper har därjämte haft 52 sammanträden.

Kommittén har den 19 november 1979 avgett delbelänkandei (SOU 1979:73) Krigels lagar.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela är 1980.

15. Kommittén (Fö 1979:01) om vissa frågor rörande den militära underrättelsetjänsten

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 21 juni 1979 för atl utreda vissa frågor rörande den militära underrättelsetjänsten m.m.:

Ordförande: Wieslander, Bengt, regeringsråd (fr.o.m. den 2 juli 1979)

Ledamöter: Jödahl, Ole, Ld. ambassadör (fr.o.m. den 2 juli 1979) Skarvall, Karl-Erik, hovrättspresident (fr.o.m. den 2 juli 1979)

Sekreterare: Holmquist, K. O. Rolf, hovrättsassessor (fr.o.m. den 3 augusti 1979)

Lokal: Försvarsdepartementet, Regeringsgatan 1-3, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 25 17 (sekreteraren)

Direktiven för kommittén, se 1980 ärs kommittéberätlelse del II Fö 1.

Kommittén har under tiden juni - oktober 1979 hållit fyra sammanträden samt haft överläggningar med myndigheter och andra som berörs av kommitténs arbete.

Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under är 19S0.

16. 1979 års militära flygindustrikommitté (Fö 1979:02) (MFK-79)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 21 juni 1979:

Ordförandei Norling, Bengt O., landshövning, Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 juli 1979)

 

87                           Kommittéeri Försvarsdepartementet     Föi 17

Ledamoten AngelöL Arne, ombudsman (fr.o.m. den 3 seplember 1979) Aulin, Olle M., överstelöjtnant, led. av riksdagen (fr.o.m. den  17 oktober 1979)

Danell,  C.  Georg  V.,  statsråd,  led.  av  riksdagen  (fr.o.m.  den  3 september l.o.m. den 16 oklober 1979)

Gustavsson, Åke, led, av riksdagen (fr.o,m. den 3 september 1979) Johansson, Göran, .statssekreterare (fr.o.m. den 3 september 1979) Thörner, Brivio, direktör, (fr.o.m. den 17 oktober 1979) kunnigai

Sakkunniga; Lagerblad, J. Peter, departementsråd (fr.o.m. den 3 september 1979) Strand, Karl-Erik, departementsråd (fr.o.m. den 3 seplember 1979) Tegnér, Per, departementssekreterare (fr.o.m. den 3 seplember 1979)

Sekreterare; Jarmar, L. Håkan, organisationsdirektör (fr.o.m. den 17 september 1979)

Bitr. sekrelerarei Eriksson, E. M. Björn, försie forskare (fr.o.m. den 15 november 1979) Tjäder, Thomas H., kanslisekreterare (fr.o.m. den 19 november 1979)

Lokall Fredsgatan 2,3 tr. 111 52 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 37 88 (sekreteraren). Postadress i Försvarsdepartementet, 103 33 Stockholm

Direktiven för kommitéen, se 1980 ärs kommittéberättelse del II Fö 2.

Kommittén har under tiden juli - oktober 1979 hållit eU sammanträde. Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under är 1980.

17. Utredningen (Fö 1979:03) om vissa frågor rörande försvares materielverks uppgifter och organisation m.m.

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 13 september 1979i

Särskild utredarei Petri, Gunnar G. B., statssekreterare (fr.o.m. den 29 oktober 1979)

Sakkunnigai Hjalmarsson, Åke, byråchef, (fr.o.m. den 28 november 1979) Lagerblad, J. Peter, departementsråd (fr.o.m. den 28 november 1979) Lehander, Bengt A,, generalmajor, (fr.o.m. den 28 november 1979) Persson, Ragnar, generalmajor, (fr.o.m. den 28 november 1979) Petzäll, Ingvar, direktör (fr.o.m. den 30 november 1979) Wigur, J. T. Rolf, generalmajor, (fr.o.m. den 28 november 1979)

 

Föl 17    Skr 1979/801103                                          88

Sekrelerarei Rosell, E. Egon, organisationsdirektör (fr.o.m. den 12 november 1979)

Bitr. sekrelerarei Larsson,   Hans   B.   H.,   departementssekreterare   (fr,o.m.   den   2S november 1979)

Lokal:  Försvarsdepartementet,  Regeringsgatan   1-3,   103 33  Stock­holm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 27 74 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1980 års kommittéberätlelse del 11 Fö 3.

 

89                                 Kommittéer: Socialdepartementet    S;I

Socialdepartementet

Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet under år 1979: 5, 10, 11, 14, 17, 21, 24 och 33

Följande kommittéer inom avsnittet fullgör inte egentliga utred­ningsuppdrag: 1 och 7

1. Socialdepartementets sjukvårdsdelegation (S 1966:39)

Tillkallade enligt Kungl. Maj;ts beslul den 30 juni 1965 för att som en till socialdepartementet knuten delegation följa utbyggnaden av sjuk­vårdsresurserna i landet och verka för en samordning av sjukvårdsplaneringen:

Ordförande: Ifvarsson, Carl-Änders, statssekreterare (fr.o.m. den 1 november 1978)

Ledamöter: Alsén, Sven, avdelningschef

Barenthin, Willy, tL kansliråd (fr.o.m. den 31 maj 1979) Carlsson, G. Rune, förbundsdirektör

Ekholm, Lars V., kansliråd (fr.o.m. den 1 april 1978 t.o.m. den 30 maj 1979)

Eriksson, Evert G., landstingsråd

Hedengren, Sven-Olof G., överdirektör (fr.o.m. den 16 mars 1978 t.o.m. den 30 juni 1979) Heideman, Gunnar A., kommunalråd

Hjerne, Gunnar, Ld. landstingsråd (fr.o.m. den 21 juni 1977) Hörnlund, O. Börje, skogsmästare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 21 juni 1977)

Ihrfors, Carl-Johan, landstingsledamot (fr.o.m. den 21 juni 1977) Johansson, Einar, landstingsledamot (fr.o.m. den 21 juni 1977) Kärnek, Ruth I. C, oppositionsråd

Larsson, Gerhard, statssekreterare (fr.o.m. den 1 november 1978) Lindström, Alice M. F., undervisningsråd

Lindvall, Karl-Erik, andre förbundsordförande (fr.o.m. den 1 april 1978 t.o.m. den 26 september 1979)

Ringborg, Erland, planeringschef (fr.o.m. den 1 mars 1979) Rollen, Berit M., avdelningschef (fr.o.m. den 10 november 1978) Ruin, Olof K., planeringschef (fr.o.m. den I april 1978 Lo.m. den 28 februari 1979)

 

S;I     Skr 1979/80:103                                              90

Strand, Karl-Erik, departementsråd (fr.o.m. den 15 november 1977)

Svensson,   Margareta,  andre  förbundsordförande  (fr.o.m.  den  27

seplember 1979)

Söderqvist, Bengt O. A., expeditionschef

Thor, Thorsten, direkiör (fr.o.m. den I seplember 1976)

Weslerborn, Olle O. A., docent

Weslerholm, Barbro, generaldirektör (fr.o.m. den I oktober 1979)

Zetterström-Lagerwall, Gerd M., direktör

Experter; Bergman, Sven-Eric, avdelningschef (fr.o.m. den 21 juni 1977) Bergstedi, Tord L. H., sjukvårdsdirektör Fredriksson, H. Einar, byråchef (t.o.m. den 30 maj 1979) Jönsson, E. Gustav, departementsråd Lindgren, S. Åke, generalläkare

Lönnquist, John Gunnar, försie sekrelerare (fr.o.m. den 1 november 1978 t.o.m. den 10 oklober 1979) Nygren, G. Ingemar, departementsråd Orava, Olavi A. (Olle), byråchef Wennström, K. Gunnar, avdelningschef Wictorson, Karl-Eric A., avdelningschef

Sekreterare: Bratthall, 1. Birgitta, departemeT\tssekreverare

Lokal; Socialdepartementet, Jakobsgatan 26, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Sjukvårdsdelegationen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit två sammanträden.

Delegationen har bl.a. behandlat olika frågor angående läkarfördel-ningsprogrammet och vårdpersonalprogram avseende sjuksköterskor och undersköterskor. Vidare har arbete pågätt med att ta fram etl nytt principprogram för den framtida hälso- och sjukvården med sikte på åren 1990-2000 (HS 90).

Delegationens arbele beräknas pågå under hela år 1980.

2. Pensionskommittén (S 1970:40)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 maj 1970 för att utreda frågan om pensionsåldern m.m. (se Post- och Inrikes tidn. den 25 juni 1970):

 

91                                 Kommittéer; Socialdepartementet    S;3

Ordförande: Granqvist, Liss M., Ld. president

Ledamöter; Andersson, M. Alvar, lantbrukare, Ld. led. av riksdagen Bergström, Britta J., universitetslektor, Ld. led. av riksdagen Jönsson, E. Gustav, departementsråd Karlsson, F. Göran, redaktör, led. av riksdagen Nordberg, S. Ivar, ombudsman, led. av riksdagen Regnéll, Carl Göran, fil. dr, Ld. led. av riksdagen

Experter; Alkman, Leif A., försäkringsrättsråd (fr.o.m. den 1 november 1977) Bratthall, Kenneth, försäkringsdomare Nilsson, K. F. Lennart, generaldirektör Persson, Gustav B., sekreterare Svensson, Inge G., direktör

Wilhelmsson, A. Börje, försäkringsrättsråd (fr.o.m. den 1 maj 1977) Ödman, Margot, ombudsman

Sekreterare: Abelson, Lars Göran, hovrättsfiskal (fr.o.m. den I januari 1977) Eriksson, Per E., hovrättsfiskal (fr.o.m, den 4 oktober 1978)

Lokal: Departementens utredningsavdelning. Västergatan 47, Box 187, 201 21 Malmö, tel. växel 040/749 50 (Abelson, Eriksson)

Direktiven för kommittén, se 1971 års riksdagsberättelse S 34. Tilläggsdirektiv, se 1977 års kommittéberättelse del II S 1.

Kommittén har under tiden november 1978 - oklober 1979 hållit elva sammanträden samt har i oktober 1979 företagit en studieresa till Förbundsrepubliken Tyskland.

Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under år 1980.

3. Barnomsorgsgruppen (S 1973:07)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 juni 1973 för frågor rörande verksamheten för barn med särskilda behov av stödåtgärder m.m.:

Ordförande; Lundblad, Grethe, socialinspektör, led. av riksdagen

Ledamöter: Baude, Annika M. C, avdelningschef (t.o.m. den 31 maj 1979) Henriksson, E. Sture F., avdelningsdirektör (fr.o.m. den I juni 1979)

 

S;3    Skr 1979/80:103                                                            92

Johnsson, Ella L, led. av riksdagen (fr.o.m. den I januari 1977) Karlsson, Tore, sekrelerare (fr.o.m. den I november 1978) Viklund, Margareta, sekreterare Wahrby, Elsa M., skolkonsulenl (fr.o.m. den 15 seplember 1977)

Sakkunniga: Gardeström, Linnea, kanslichef (fr.o.m. den 1 januari 1977) Hedenslröm, Bengt, studieombudsman (fr.o.m. den I januari 1977) Henriksson, E. Sture F., avdelningsdirektör (fr.o.m, den I januari 1977 t,o,m, den 31 maj 1979)

Klingberg, Karl Erik, konsulent (fr.o,m, den 1 januari 1977) Malmström, Hugo, landstingsledamot (fr,o.m. den 1 januari 1977) Svensson, K. Sten H., departementssekreterare (fr.o.m. den I januari 1977)

Experter; Kindlund, Sören, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 juni 1979) Liberg, Laila, förskollärare (fr.o.m. den 15 seplember 1977) Spörndly, Barbro L, utredningssekreterare (fr.o.m. den 15 september 1977)

Sekretariat: Blom-Nyman, K. Margot, lärare (fr.o.m. den 1 mars 1977) Gemming, E. Anna-Lena K., förste byråsekreterare (fr.o.m. den 27 november 1978)

Isaksson, Britt D., bibliotekarie (fr.o.m. den 1 september 1978) Lauritzen, Sonja, tL byrådirektör (fr.o.m. den 1 januari 1976 t.o.m. den 7 oktober 1979) Söderberg, Per-Olof, sekreterare

Bitr. sekreterare: Lejdström, Kristina, projektledare

Lokal: Drottninggatan 20, 2 tr., tel. 21 14 01 (kansli). Postadress: Socialdepartementet, 103 33 Stockholm

Utvidgat uppdrag angående föräldrautbildning, se 1975 års kommittéberättelses 19.

Gruppen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit nio sammanträden. Därutöver har hållits en konferens med invandrarorganisationerna om föräldrautbildning. Gruppen deltar aktivt i försöksverksamhet med föräldrautbildning.

Gruppen beräknas avge sitt slutbetänkande angående föräldrautbildning under första delen av är 1980.

 

93                                 Kommittéer; Socialdepartementet    S;4

4. Familjestödsutredningen (S 1974:01)

Tillkallad enligi Kungl. Maj:is bemyndigande den 4 januari 1974 för all pröva vissa frågor inom föräldraförsäkringen m.m. (se Post- och Inrikes tidn. den 22 januari 1974);

Utredningsman; Odhnoff, Camilla, landshövding

Experter; Arneving, Ulla, ombudsman (fr.o.m. den 15 mars 1979) Carlestam, Margareta, ombudsman (fr.o.m. den 14 maj 1979) Hallberg, Kajsa, hovrättsassessor (fr.o.m. den I juli 1977) Karlsson, Vanja M., seminarielärare (fr.o.m. den I augusti 1978) Kindlund, A. Sören, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 augusli 197S)

Liljeström, Rita, universitetslektor

Nelander, Sven, utredningssekreterare (fr.o.m. den 15 september 1977 t.o.m. den 13 maj 1979)

Olin, Patrick, med. lic. (fr.o.m. den 1 augusti 1978) Persson, Gustav B., sekreterare

Persson, Inger, förskollärare (fr.o.m. den 1 augusli 1978) Sjöberg, Margit E., länsarbetsdirektör Svensson, Inge G., direkiör

Svensson, K. Sten H., departementssekreterare (fr.o.m. den 10 mars 1978) Winberg, Ylva, sekrelerare (fr.o.m. den 23 oktober 1978)

Sekreterare: Blomqvist, Karen, byrådirektör (fr.o.m. den 1 augusti 1978)

Bitr. sekreterare: Arve-Parés, Birgit E., fil. kand. Gurner, Ulla, fil. kand. (fr.o.m. den 1 augusti 1978) Karlsson, M. Malene, familjedaghemsassistent (fr.o.m. den I februari t.o.m. den 30 juni 1979)

Korpi,   Jane   L.,   psykolog  (fr.o.m.   den   1   februari  t.o.m.  den 31 december 1979) Sjöblom, Kerstin, psykolog (fr.o.m. den 1 april 1976)

Lokal: Drottningholmsvägen 14, I tr., 112 42 Stockholm, tel. 51 84 39 (kansli), 51 75 51 (Blomqvist)

Direktiven för ulredningen, se 1975 års kommittéberättelse S 22.

Utredningen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit elva sammanträden.

 

S:4    Skr 1979/80:103                                              94

Utredningen har i januari 1979 avgetl en sammanfattning på engelska av diskussionspromemorian Daghem för smä barn, Daycare for Small Children.

Utredningen beräknas slutföra siu arbete under försia halvåret 1980.

5. Medicinalansvarskommittén (S 1974:02) (MAK)

Tillkallad enligt Kungl. Majits bemyndigande den 18 januari 1974 för atl uireda vissa ansvarsfrågor m.m. inom hälso- och sjukvården (se Posl-och Inrikes tidn. den 25 januari 1974);

Ordförande; Lidbeck, P. Ingmar, regeringsråd

Sakkunniga;

Hjern, Bo G., verkst. direkiör Hjerne, Gunnar, L d. landstingsråd Karlsson, F. Göran, redaktör, led. av riksdagen Larsson, Erik, lantbrukare, led. av riksdagen Wilander, Sven E., landstingsman

Experter: Herner, N. Birger E., överläkare

Hult, Lennart A. F. W., professor (fr.o.m. den 31 augusti 1978) Hultstrand, Lars R., hovrättsassessor Kullberg, Gunni V., förste förbundssekreterare Langlon, Börje, byråchef Lundqvist, Lilly M., första skötare Malmqvist, Jan S. N., tandläkare Roos, Kurt H. G., iL avdelningschef Royen, Sverre N. H., direktör

Serner, Uncas, sekreterare (fr.o.m. den 26 februari 1976) Sullivan, Lars G. M., överläkare (fr.o.m. den 31 augusti 1978)

Sekreterare: Prom, Peter F. G., hovrättsassessor (t.o.m. den 30 juni 1979)

Direktiven för kommittén, se 1975 års kommittéberättelse S 23.

Kommittén har den 5 april 1979 avgeu betänkandet (Ds S 1979:2) Kiropraktorer m.fi.

Uppdraget är därmed slutfört.

 

95                                 Kommittéer; Socialdepartementet    S;7

6. Nykterhetsvårdens erkända och enskilda vårdanstalters personalorganisationsutredning (S 1974:04) (NEPO)

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 25 januari 1974 med uppdrag att företa en översyn av personalorganisalionen vid er­kända och enskilda vårdanstalter för alkoholmissbrukare;

Utredningsman: Jonsson, Folke, byråchef

Experler: Blixt, Olov, ombudsman Danielsson, Birger, direktör Nordström, Gösta, byråchef Söderman, Elis A., ombudsman

Sekreterare; Roslönn, Ulf, byrådirektör (fr.o.m. den 10 november 1977)

Lokal; Tegeluddsvägen 90, 4 tr., 115 28 Stockholm, tel. 68 86 76.

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Utredningen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit åtta sammanträden.

Utredningen beräknas slutföra silt arbete vid årsskiftet 1979-1980.

7. Delegationen (S 1974:05) för social forskning

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts beslut den 28 juni 1974 för att som en till socialdepartementet knuten delegation ha till uppgifl dels atl med utgångspunkt i departementels verksamhetsområden svara för bedömning och samordning av pågående och planerade projekt avseende forsknings- och utvecklingsarbete samt försöksverksamhet inom den sociala sektorn, dels att initiera forsknings- och ut­vecklingsarbete av betydelse för socialpolitiken:

Ordförande:

Ifvarsson, Cari-Anders, statssekreterare (fr.o.m. den 1 november 197S

t.o.m. 14 november 1979)

Pettersson, S. Åke E., statssekreterare (fr.o.m. den 15 november 1979)

Ledamöter: Anderson, K. G. Göthe, kommunalråd (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Bjurulf, Per, professor (fr.o.m. den 15 mars 1978) Engström, Arne V., professor, generaldirektör

 

S:7    Skr 1979/80:103                                              96

Göransson, G. Bertil, oppositionsråd (fr.o.m. den I december 1976

t.o.m. den 1 april 1979)

Hedlén, Bengt R., socialdirektör

Nilsson, Ruth, landstingsledamot (fr.o.m. den 23 maj 1978)

Rehn, L. Gösta, professor

Sjöberg, Hilding, landstingsledamot (fr.o.m. den 2 april 1979)

Wennström, K. Gunnar, avdelningschef (fr.o.m. den I november 1978

t.o.m. den 30 juni 1979)

Weslerholm, Barbro, generaldirektör (fr.o.m. den 20 augusti 1979)

Wiklund, Svea S. S., Ld. led. av riksdagen

Åström, Lars-Åke E., generaldirektör

Ersättare: Baude, Annika M. C, avdelningschef (för Wennström) (fr.o.m. den I november 1978 t.o.m. den 30 juni 1979)

Bergman,  Sven-Eric, avdelningschef (för  Nilsson) (fr.o.m.  den  5 november 1976)

Eriksen, Tor, byråchef (för Åström) (fr.o.m. den 14 maj 1979) Janson, Carl-Gunnar, professor (för BjurulO

Johansson, Karl-Axel, sektionschef (för Andersson) (fr.o.m. den  1 september 1979)

Kjellgren, Eivor, intendent (för Wiklund) (fr.o.m. den 1 april 1977) Korpi, F. Walter, professor (för Rehn)

Loven, John T, sektionschef (för Andersson) (fr.o.m. den 13 maj 1976 t.o.m. den den 31 augusti 1979) Magnusson, Nils, departementsråd (för Pettersson) Smedmark,  Göran  G:son,  byråchef (för  Åström) (fr.o.m.  den   I september 1977 t.o.m. den 13 maj 1979) Stark, K. Birger, socialchef (för Hedlén) Wennström, K. Gunnar, avdelningschef (för Weslerholm) Villner, Ina, sekreterare (för Sjöberg) (fr.o.m. den 23 maj 1978)

Experter: Elmhammer, Nils E. L, iL avdelningschef (fr.o.m. den 6 mars 1978) Forslund, E. Birger, Ld. kansliråd (t.o.m. den 30 juni 1979) Wictorson, Karl-Eric A., avdelningschef (fr.o.m. den I april 1976)

Sekreterare: L)ahl, Christer, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 maj 1979) Uggla, G. Inga-Lill, fil. lic, forskningssekreterare Wickberg, Nils, forskningssekreterare (fr.o.m. den I september 1979)

Lokal: Socialdepartementet, Jakobsgatan 26, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Särskilda direktiv har ej meddelats.

 

97                                 Kommittéer; Socialdepartementet    S:8

Delegationen har under liden november 1978 - oklober 1979 hållit fyra sammanlräden. Dessutom har delegaiionens arbetsutskott sammanträtt fem gånger.

Under året har en iniliativgrupp för tonårsforskning arbetat. Inom ramen för delegationens inilialivverksamhet har äldreomsorg, social planering och narkomanvårdsforskning bedömis som de mest angelägna områdena atl prioritera Ln. Delegationen har anordnat symposier inom områdena äldreomsorg och narkomanvårdsforskning.

Delegalionen har under årel startat en rapportserie. Två rapporter har givits ul; - Förorten - granskapsarbete och förändringsmöjligheter saml Invandrarprojektet i Huddinge - Rapport över erfarenheter från en psykiatrisk mottagning för finska, jugoslaviska och grekiska invandrare.

Delegaiionens arbete beräknas pågå under hela år 1980.

8. Utredningen (S 1974:09) beträffande sjukvård i livets slutskede (SLS)

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 november 1974 för atl uireda vissa frågor beträffande sjukvård i livets slutskede;

Ordförande: Rexed, Bror A., Ld. generaldirektör

Sakkunniga; Biörck, C. Gunnar W., professor, led. av riksdagen (t.o.m. den 30 augusti 1979) Einhorn, Jerzy, professor Giertz, Gustav B., professor Göransson, G. Bertil, oppositionsråd Karlsson, F. Göran, redaktör, led. av riksdagen Kärnek, Ruth I. C, oppositionsråd Linder, Lars G., överläkare Zetterström-Lagervall, Gerd M., direktör Willig, Anna, undersköterska

Experter: Carlheim-Gyllensköld, Karin, fil. dr Feigenberg, Loma, bitr. överläkare Langlon, Börje, byråchef

Sekreterare: Björkman, Marie-Louise (Malou) K., fil. kand. (t.o.m. den 31 mars 1979) Wistrand, Birgitta M., sekreterare (fr.o.m. den 1 december 1976)

7     Riksdagen 1979/80 I saml Nr 103

 

S;8    Skr 1979/80:103                                              98

Lokal; Socialslyrelsen, Linnégatan 87, Fack, 106 30 Stockholm, tel. växel 14 06 00

Särskilda direktiv har ej meddelals.

Ulredningen har under liden november 1978 - oktober 1979 hållit sex sammanträden.

Ulredningen har i januari 1979 avgelt rapporlen (SOU 1979:20) I livels slulskede - Anhöriga, i februari 1979 rapporten (SOU 1979:21) I livets slulskede - Plötslig och oväntad död - anhörigas sjuklighel och psykiska reaktioner och i maj 1979 rapporlen (SOU 1979:22) I livels slulskede - Barn och döden saml den 23 november 1979 belänkandet (SOU 1979:59) 1 livets slulskede.

Utredningen beräknas avsluta silt arbete under våren 1980 med ett betänkande om transplanlationer.

9. Socialpolitiska samordningsutredningen (S 1975:02) (SSU)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 18 juni 1975 om samordningsfrågor i det socialpolitiska bidragssystemet:

Ordförande: Sjöberg, N. Björn V., rättschef

Ledamöter: Andersson, Elis G., byggnadsarbelare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 19 november 1976)

Carlsson, Bo, barnombudsman (fr.o.m. den 27 januari 1978) Ekberg, Leif, president

Håvik, I. Doris H., assistent, led. av riksdagen Karlsson, Helge G., metallarbetare, led. av riksdagen Ringaby, Per-Eric, godsägare, Ld. led. av riksdagen

Experter: Björne, B. Gunnar, regeringsråd Edvardsson, P. Einar, byråchef Nasenius, B. Jan V., departementssekreterare Nelander, Sven, utredningssekreterare Nordin, Å. Ingvar, förbundsdirektör Pärud, Nils G., universitetslektor Smedmark, Göran G:son, byråchef Svensson, Inge G., direktör Walander, Håkan L, ombudsman

 

99                               Kommittéeri Socialdepartementet    SilO

Sekrelerare; Eriksson, C. Ingemar, avdelningsdirektör

Gustavsson, Bengt A., kammarrättsfiskal (fr.o.m. den I januari 1979) Kärrslröm, Margit E. V., kammarrättsråd (fr.o.m. den I februari 1976) Schering, Per E., försäkringsrätlsassessor

Lokal; Oxlorgsgatan 4,7 tr., tel. 2158 95 (Eriksson), 745 33 00 (Schering) och 031/17 38 00 (Gustavsson och Kärrslröm). Postadress; Socialdepartementet, Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1976 års kommittéberätlelse S 29.

Utredningen har under tiden november 1978 - oklober 1979 hållit tio sammanträden.

Utredningen har i januari 1979 avgelt betänkandet (SOU 1979:1) Utbyggt skydd mot höga vård- och läkemedelskostnader.

Utredningen beräknas avge etl betänkande om en samordnad social­försäkring i början av är 19S0.

10. Hälso- och sjukvårdsutredningen (S 1975:04)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 16 december 1975 för att utreda frågan om ny lagstiftning för hälso- och sjukvården;

Ordförandei Hörnlund, O. Börje, skogsmästare, led. av riksdagen (fr.o.m. den I december 1976)

Sakkunnigai Carlshamre, Nils O. G., lektor, led. av riksdagen Fridh, K. Göte, landshövding (fr.o.m. den I december 1976) Göransson, G. Bertil, oppositionsråd Holst, Hans-Eric, landstingsråd Kärnek, Ruth I. C, oppositionsråd Olsson, M. Gunnar, journalist, led. av riksdagen Petersson, Karl-Anders P., bankkamrer, Ld. led. av riksdagen Swartz, Kersti V., fru, led. av riksdagen

Experten Bergman, Sven-Eric, avdelningschef (fr.o.m. den 22 februari 1977) Bratthall, 1. Birgitta, departementssekreterare

Croné, Ulrica, vice ordförande i Svensk sjuksköterskeförening (fr.o.m. den 5 april 1976)

Hjern, Bo G., verkst. direktör (fr.o.m. den 29 december 1975) Hultstrand, Lars R., hovrättsassessor (fr.o.m. den 29 december 1975) Lönnquist, John Gunnar, sekreterare (fr.o.m. den 2 november 1978)

 

Si 10    Skr 1979/80:103                                           100

Marjasin, Sigvard, förbundsordförande (fr.o.m. den 5 april 1976)

Rahm, Håkan, Ld. överdirektör (fr.o.m. den 29 december 1975 t.o.m.

den 31 maj 1979)

Royen, Sverre N. H., direkiör (fr.o.m. den 22 februari 1977)

Wennström,  K. Gunnar, avdelningschef (fr.o.m. den 29 december

1975)

Sekreterare; Brynolfsson, Gustaf V., avdelningschef (fr.o.m. den 1 november 1977) Serner, Uncas, sekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1976) Ågren, Staffan, kanslichef (fr.o.m. den I november 1977)

Direktiven för ulredningen, se 1977 års kommiuéberäuelse del II S 2.

Utredningen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit åtta sammanträden.

Utredningen har i november 1979 avgeU belänkandet (SOU 1979i78) Mål och medel för hälso- och sjukvården. Förslag till hälso- och sjukvårdslag.

Uppdragel är därmed slutfört.

11. Planeringsgruppen (S 1976:03) för barnomsorg

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den I april 1976 med uppgift att pä grundval av de praktiska erfarenheterna förbättra underlaget för kommunernas utbyggnadsplanering och beräkningar av platsbehovet inom barnomsorgen i

Ordförandei Thorstenson, R. Billy, kansliråd

Ledamoten Henriksson, E. Sture F., avdelningsdirektör Karlsson, Tore, sekreterare (fr.o.m. den 6 november 1978)

Experten Dreber, I. Agneta, förste revisor (fr.o.m. den 16 mars 1978) Elmhammer, Nils E. I., iL avdelningschef Hammarberg, Margareta, departementssekreterare Jonsson, Bo A., departementssekreterare Westin, Aina V. H., ombudsman

Sekrelerarei Johansson, E.Gunnel L., byrådirektör (fr.o.m. den 21 november 1977) Torring, Lisbeth, socionom (t.o.m. den 23 september 1979)

 

101                                 Kommittéeri Socialdepartementet    Si 12

Bitr. sekrelerarei Terne, Eva, fil. kand. (fr.o.m. den 24 oktober 1977 l.o.m. den 16 april 1979)

Direktiven för planeringsgruppen, se 1977 års kommittéberätlelse del II S4.

Gruppen har under tiden november 1978 - juni 1979 hållit åtta sam­manträden.

Gruppen har i juni 1979 avgett betänkandena (SOU 1979i57) Barnomsorg - behov, efterfrågan, planeringsunderlag och (SOU 1979i58) Barnomsorg. Redovisning av särskilda undersökningar.

Uppdragel är därmed slutfört.

12. Utredningen (S 1976:05) om sjukvården i krig

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 30 december 1976 för att utreda frågan om sjukvärd i krigi

Ordförandei

Petersson, Per M., hemmansägare, led. av riksdagen

Ledamoten Hansson, Lilly E., mentalskötare, led. av riksdagen Litzner, Ragnar, landstingsråd Nilsson, Göte, landstingsledamot Ångström, Rune T., led. av riksdagen

Experten Börjeson, Börje, driftchef Gyllö, Sture A., avdelningschef Hultstrand, Lars R., hovrättsassessor Lindgren, S. Åke, generalläkare Lundgren, Nils-Gunnar, överstelöjtnant Orrö, Sven-Erik O., departementsråd Persson, Sven-Åke, landstingsdirektör Wennström, K. Gunnar, avdelningschef Wiktorin, Bengt, sektionschef

Sekrelerarei Skoglund, Caj U.

Lokall Värmlands läns landsting. Box 426, 651 07 Karlstad, lel. växel 054/10 02 00 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1978 ärs kommittéberättelse del II S 17. Tilläggsdirektiv, se 1980 års kommittéberättelse del II S 10.

 

Si 12    Skr 1979/801103                                          102

Ulredningen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit fem sammanträden.

Förslag avseende sjukvärdens skydd i krig kommer atl redovisas underår 1980.

Ulredningens arbete beräknas pågå under hela år 1980.

13. Prostitutionsutredningen (S 1977:01)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 3 februari 1977 för all göra en kartläggning av prostitutionen m.m.i

Särskild utredarei Lindquisl, Inger G., rådman, led. av riksdagen

Sakkunnigai Borg, Arne, bitr. socialdireklör Elwien, Folke, polisintendent Grönwall, Lars O., departementsråd Liljeström, Rita, universitetslektor Månsson, Sven-Axel, sociolog Nelin, Anders, polisintendent Persson, Leif G. W., kriminolog Sjöberg, Tage B., departementssekreterare

Expert I Heckscher, Sten, hovrättsfiskal (fr.o.m. den 1 januari 1979)

Sekrelerarei Friihling Michael, fil. kand. (fr.o.m. den 1 januari 1978) Olsson, Hanna, byrådirektör

Lokall   Oxlorgsgatan   4,7   tr.,   tel.   21 19 72   (Olsson).   Postadressi Socialdepartementet, Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del 11 S 1.

Utredningen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit sju sammanträden.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1980.

14. Utredningen (S 1977:02) om sjukvårdens inre organisation

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 17 februari 1977 för att utreda vissa frägor om sjukvårdens inre organisation i

 

103                              Kommiltéen Socialdepartementet    Si 15

Ordförandei Wieslander, K. H. Bengt, regeringsråd

Ledamoten Ekberg, Sewon, personalchef Göransson, G. Bertil, oppositionsråd Ihre, Thomas, docent

Lundqvist, Marianne, förbundsordförande Marjasin, Sigvard, förbundsordförande Pettersson, S. Åke E., landstingsråd

Experten Alsén, Sven, iL överdirekiör Bratthall, 1. Birgitta, departementssekreterare Gardell, Bertil G. T. B., professor Gavelin, Wanja, sektionschef Lamnevik, Gunilla, förste sekreterare (fr.o.m. den 12 september 1978)

Sekrelerarei Boivie, Marianne, sekreterare (fr.o.m. den 2 juni 1977 t.o.m. den 15 juni 1979)

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberätlelse del II S 2.

Ulredningen har under tiden november 1978 - februari 1979 hållit fyra sammanträden. Därutöver har en expertgrupp inom utredningen sammanträtt nio gånger.

Utredningen har i februari 1979 avgeU betänkandet (SOU 1979i26) Sjukvärdens inre organisation - en idépromemoria.

Uppdraget är därmed slutfört.

15. Tobakskommittén (S 1977:03)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 17 mars 1977 för att utarbeta ett program för arbetet med att nedbringa tobakskonsumtionen och motverka dess skadeverkningan

Ordförandei Hillerdal, N. Olof, docent

Ledamoten Andrén, Margareta, ers. för led. av riksdagen Hyttring, Jan, landstingsråd Litzner, Ragnar, landstingsråd Mårtensson, A. Iris, studieombudsman, led. av riksdagen

 

S:15    Skr 1979/801103                                           104

Experten

Lindau, Christer, kammarrätisfiskal (fr.o.m. den 1 juni 1978)

Ramström, Lars, direktör

Sevéus, Vallentin, förbundssekreterare

Östby, Nils, avdelningsdirektör

Sekrelerarei

Nordgren, Paul, sekrelerare (fr.o.m. den 22 augusti 1977)

Postadress I Socialdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. 34 24 22

Direktiven för kommiuén, se 1978 ärs kommiuéberäuelse del II S 3.

Kommiuén har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit åtta sammanträden.

En särskild arbetsgrupp inom kommittén har handlagt frågan om nikotintuggummi. Kommittén har vidare genomfört en enkät till landsling och motsvarande om deras nuvarande arbete för att motverka tobaksbruket.

Kommitténs arbete beräknas bli slutfört under är 1980.

16. Utredningen (S 1977:04) om narkotikamissbrukets omfattning

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 17 mars 1977 för att göra en kartläggning av narkotikamissbrukets omfattningi

Särskild utredarei Palm, Böret, justitieråd

Sakkunnigai Bishop, Norman, byråchef Carlsson, Gösta, professor Esbjörnson, Esbjörn, byråchef Fors, Åke Hj., departementsråd Ording, Jan, byråchef

ExpertI Hagnell, Olle, professor (fr.o.m. den I5juni 1977 t.o.m. den 31 oktober 1979)

Sekrelerarei

Karlsson, Christer, departementssekreterare Olsson, Orvar, fil. lic. (fr.o.m. den 1 maj 1977)

 

105                              Kommiltéen Socialdepartementet    Si 17

Bitr. sekrelerarei Björling, Bam, forskningsassistent (fr.o.m. den 1 oklober 1979 l.o.m. den 31 mars 1980)

Fant, Maj, socionom (fr.o.m. den I maj 1978)

Johansson, Stina, forskningsassistent (fr.o.m. den   I  oklober  1979 t.o.m. den 31 mars 1980)

Johansson, Torbjörn, byråassistent (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Olsson, Börje, byråsekreterare (fr.o.m. den I oklober 1977) Roth, Christer, föreståndare (fr.o.m. den 28 maj 1978) Zetterberg, Eva, socionom (fr.o.m. den I februari 1979)

Lokall Tegeluddsvägen 90, 4 tr.,   115 28 Stockholm, tel. 67 38 55 (Orvar Olsson).

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II S 4.

Utredningen har undertiden november 1978 - oktober 1979 hållit nio sammanträden.

Utredningen beräknas avsluta siu arbele under är 1980.

17. Barnolycksfallsuiredningen (S 1977:07)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 24 februari 1977 för att utreda frågan om barnolycksfallen i

Särskild utredarei von Euler, Rigmor, barnombudsman (fr.o.m. den 15 juni 1977)

Sakkunnigai Eek, Karin, skolöverläkare (fr.o.m. den 15 juni 1977) Fredriksson, Ulla M., departementssekreterare (fr.o.m. den 15 juni 1977)

Lantz, V. Inga B., fil. kand., led. av riksdagen (fr.o.m. den 16 februari 1978)

Lindencrona, Hanne, departementssekreterare (fr.o.m. den 15 juni 1977)

Lindquisl, Ivonne, byrådirektör (fr.o.m. den 15 juni 1977) Petersson, Owe, sjukhusdirektör (fr.o.m. den 15 juni 1977) Ringstedt, Nils A. E., byråchef (fr.o.m. den 15 juni 1977) Sterner, Anna-Lisa, sekreterare (fr.o.m. den 15 juni 1977)

Experten Barr, Mats, barnhälsovårdsöveriäkare (fr.o.m. den 15 juni 1978) Berfvenstam, Ragnar A. G., professor (fr.o.m. den 1 november 1977) Johansson, Lars, förste sekreterare (fr.o.m. den 1 november 1977)

 

Si 17    Skr 1979/801103                                          106

Mann, Kent V., sekreterare (fr.o.m. den 15 juni 1978) Westius, Stefan, forskare (fr.o.m. den 15 juni I97S)

Sekrelerarei

Lundqvist, Lars-Åke, jur. kand. (fr.o.m. den 15 juni 1977 t.o.m. den 31 mars 1979)

Bitr. sekrelerarei Bäckström, Kerstin R. A., fil. kand. (fr.o.m. den I juni 1978 t.o.m. den 31 maj 1979)

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II S 6.

Utredningen har i april   1979 avgeU betänkandet (SOU   1979:28) Barnolycksfall.

Uppdraget är därmed slutfört.

18. Utredningen (S 1977:10) om ADB inom den allmänna försäkringen m.m. (ALLFA)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 30 mars 1977 för att utreda frågor om ADB inom den allmänna försäkringen m.m.:

Ordförande:

Kindbom, Bengt M. L., sekreterare, led. av riksdagen

Ledamöter: Lindström, Gunvor, försäkringstjänsteman Ollen, R. Joakim, sekreterare, led. av riksdagen Pettersson, N. Lennart, fil. kand., led. av riksdagen Stephansson, Jan, civilekonom

Sakkunniga; Bergvall, Olof, överdirektör Engman, Jan G., avdelningschef

Ljungholm, Kurt, avdelningschef (fr.o.m. den 12 december 197S) Osvald, Thomas, byråchef Tengvall, Sven-Erik G., departementssekreterare

Experter: Alexandersson, Stefan, byrådirektör (t.o.m.den 10 oktober 1979) Bohman, Sven, direktör Carlman, Synnöve, assislent Holmberg, Stig, direktör Johansson, Börje, ombudsman Lundberg, Bengt T, avdelningsdirektör Öster, TJelvar, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 11 oktober 1979)

 

107                              Kommittéer; Socialdepartementet    S;19

Sekrelerare; Torpefält, LeiL avdelningsdirektör (fr.o.m. den 21 juli 1977) Öström, Klasgöran, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 21 juli 1977)

Lokal: Oxlorgsgatan 4,7 ir., tel. 2114 6 (Torpefäll), 2167 05 (Öström). Postadress; Socialdepartementet, 103 33 Stockholm

Direktiven för ulredningen, se 1978 års kommittéberätlelse del II S 7.

Utredningen har under liden november 1978 - oktober 1979 hållit nio sammanträden.

Utredningen har i april 1979 utarbetal lägesrapporten (Ds S 1979:4) ADB inom den allmänna försäkringen - pä 1980-talet och därefler.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under är 19S0.

19. Omsorgskommittén (S 1977:12)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 12 augusti 1977 för atl uireda vissa frågor om omsorgerna för psykiskt ulvecklingsstörda, psykotiska barn och fierhandikappade:

Ordförande: Larsson, Gerhard, direktör (fr.o.m. den 1 november 1978)

Ledamöter: Anderson, K. G. Göthe, kommunalråd Hallerby, Nils, landstingsråd

Signell, E. Sven-Gösta, led. av riksdagen (fr.o.m. den 24 oktober 1977) Swartling, Fredrik, landstingsråd

Wiklund. Svea S.S., f.d. led. av riksdagen (fr.o.m. den 13 november 1978)

Sakkunniga: Grunewald, Kari R., medicinalråd Grönwall, Lars O., departementsråd Wessman, Lennart, särskoleinspektör

Experter: Dahlin, Gunilla, psykolog Everitt, Allan, ombudsman

Karlsson, Tore, sekreterare (fr.o.m. den 20 oktober 1978) Linder, Bengt, förste sekreterare Mattsson, Bengt-Olof T, departementssekreterare

Sekreterare: Bolander, Lars, socialchef Fellenius, Olle, regeringsrättssekreterare (fr.o.m. den 1 mars 1978)

 

S;I9    Skr 1979/80:103                                            108

Kildén, Anna-Lisa, avdelningschef (fr,o.m. den 18 seplember 1978

l.o.m. den 31 december 1979)

Lindberg, E. Jakob M., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 12 november

1979)

Nolle, Lennart R. J., anpassningslärare

Bitr. sekrelerare; Wendel, Maj-Britl, socionom (fr.o.m. den I oktober 1977)

Lokal; Oxlorgsgatan 4,7 tr., lel. 216701 (Bolander), 214823 (Fellenius), 2159 12 (Kildén), 2150 88 (Nolle). Postadress; Socialdepartementet, 103 33 Siockholm

Direktiven för kommillén, se 1978 års kommiuéberäuelse del II S 12. Tilläggsdirektiv, se 1980 års kommittéberättelse del II U 6.

Kommittén har under liden november 1978 - oktober 1979 hållit nio sammanträden.

Kommittén har i februari 1979 avgetl Rapporl om psykotiska barn, i maj 1979 konferensrapporten Flerhandikapp avgränsning - ansvar samt den 20 augusti 1979 betänkandet (Ds S 1979:10) Undervisning av psykiskt utvecklingsstörda.

Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under är 1980.

20. Fluorberedningen (S 1977:13)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 4 augusti 1977 för vissa frågor om användning av fluor i kariesförebyggande syfte;

Ordförande:

Larsson, Gerhard, direktör (fr.o.m. den 4 augusti 1977)

Ledamöter: Bengtsson, K.-E. Bengt, ombudsman, f.d. led. av riksdagen (fr.o.m. den 4 augusti 1977)

Hjelmström, I. Eva K., tjänsteman, led. av riksdagen (fr.o.m. den 4 augusti 1977)

Karlsson, K. Ove, skogsarbetare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 4 augusti 1977)

Klingvall, Maj-Inger, utredningsassistent (fr.o.m. den 4 augusli 1977) Wachtmeister, Knut G. N., led. av riksdagen (fno.m. den 4 augusti 1977) Östergren, Karin, leg. sjuksköterska (fr.o.m. den 4 augusti 1977)

Sakkunniga: Berglund, Fredrik, professor (fr.o.m. den 4 augusli 1977)

 

109                              Kommittéer: Socialdepartementet    S;2I

Hedlin, John W. A., medicinalråd (fr.o.m. den 4 augusli 1977) Holmsledt, Bo R., professor (fr.o.m. den 4 augusti 1977 Torell, Per, docent (fr.o.m. den 4 augusli 1977) Winberg, Jan, professor (fr.o.m. den 4 augusti 1977)

Experter: Bruce, Åke, laborator (fr.o.m. den 26 seplember 1977) Cronström, J. N. Runo, landläkare (fr.o.m. den 8 seplember 1977)

Sekreterare; Lindgren,  Anders, departementssekreterare (fr.o.m. den 4 augusti 1977)

Lokal; Socialdepariementet, Jakobsgalan 26, 103 33 Siockholm, lel. växel 763 10 00.

Särskilda direktiv har ej meddelals.

Beredningen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit fem sammanträden och genomfört ett studiebesök till ullandel.

Beredningen beräknas slutföra sill arbele under försia kvartalet 1980.

21. KS-utredningen (S 1977:14)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den I september 1977 med uppdrag att utreda huvudmannaskapel för karolinska sjukhusel och därmed sammanhängande frågor:

Särskild utredare: Persson, Cari J. G., landshövding (fr.o.m. den 16 januari 1978)

Sakkunniga: Kihl, Kristina, sjuksköterska (fr.o.m. den I mars 1978) Lagergren, Curt H., överläkare (fr.o.m. den 1 april 1978) Nenzén, Sigrid, expeditionsföreslåndare (fr.o.m. den 1 mars 1978) Norberg, Bengt, ombudsman (fr.o.m. den I mars 1978)

Experter; Bergkvist, Nils L., direktör (fr.o.m. den I oktober 1977) Bergstedt, Tord L. H., sjuk värdsdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Skilje, Ivar, finansdireklör (fr.o.m. den I oklober 1977) Biträde: Olofsson, Gunnar, sjukhusdirektör

Sekreterare: Palmstierna, T. Carl Oswald K., Ld. byråchef (fr.o.m. den 1 mars 1978 t.o.m. den 30 Juni 1979)

 

S;21     Skr 1979/80:103                                          110

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommiuéberäitelse del II S 13.

Utredningen har under tiden november 1978 - maj 1979 hållit tre sammanträden.

Utredningen har i maj 1979 avgetl beiänkandei (Ds S 1979:6) Betingelser för överförande av huvudmannaskapet för karolinska sjuk­husel till Stockholms läns landstingskommun.

Uppdraget är därmed slutfört.

22. Texttelefongruppen (S 1977:15)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 7 Juli 1977 för att i överensstämmelse med riktlinjerna i prop. 1976/77:87 utarbeta plan för hur olika grupper handikappade skall fä tillgäng till telefon:

Ordförande: Fors, Åke Hj., departementsråd (fr.o.m. den 3 oktober 1977)

Ledamöter: Andersson, Christer, departementsråd (fr.o.m. den 1 september 1979) Gellstedt, Björn P. T, departementsråd (fr.o.m. den 3 oktober 1977 t.o.m. den 31 augusti 1979)

Lindström, Jan-Ingvar, förste ingenjör (fr.o.m. den 3 oktober 1977) Nilsson, Alf G., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 februari 1979) Silwer, Jan, överingenjör (fr.o.m. den 3 oktober 1977) Winblad, Ulf, sekreterare (fr.o.m. den 3 oktober 1977) Åsbrink, Erik, departementssekreterare (fr.o.m. den 29 maj 1978 l.o.m. den 31 Januari 1979)

Experter: Mattsson,   Bengt-Olof T.,  departementssekreterare (fr.o.m.  den  3 oktober 1977)

Nolle, Lennart R. J., anpassningslärare (fr.o.m. den 3 oktober 1977) Thordin, Bengt, byrådirektör (fr.o.m. den 3 oktober 1977)

Sekreterare: Sundelius,   Claes-Göran,   departementssekreterare  (fr.o.m.   den   3 oktober 1977)

Lokal: Kommunikationsdepartementet, Vasagatan S-10, Stockholm, teL växel 763 10 00

Särskilda direktiv har ej meddelals.

Gruppen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit nio sammanträden.

 

Ill                                Kommittéer; Socialdepartementet    S;23

I samråd med projektgruppen för vuxendöva har en begränsad försöksverksamhet med förmedling av samtal mellan texttelefonabonnenter och vanliga abonnenter genomförts. En första etapp slutfördes den 31 december 1978 och utvärderades vären 1979. Texttelefongruppen förbereder i samarbele med televerkel en uividgad försöksverksamhet till vären 1980. Resultatet av dessa försök avses ligga lill grund för gruppens slutbetänkande hösten 1980.

23. Ensamförälderkommittén (S 1977:16)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 22 september 1977 för alt göra en översyn av samhällsstödet till ensamstående föräldrar:

Ordförande: André, Gunilla K., led. av riksdagen (fr.o.m. den 10 november 1977)

Ledamöter; Forslund, Bo E., led. av riksdagen (fr.o.m. den 10 november 1977) Heinemann, Kerstin, ombudsman (fr.o.m. den 10 november 1977) Johansson, Ulla, led. av riksdagen (fr.o.m. den 10 november 1977) Åkerlind, Allan J. G., byggnadsarbetare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 10 november 1977)

Sakkunniga: Björne, B. Gunnar, departementsråd (fr.o.m. den 7 februari 1978 t.o.m. den 20 september 1979)

Hulgaard, Bodil C, hovrättsassessor (fr.o.m. den 21 september 1979) Jönsson, E. Gustav, departementsråd (fr.o.m. den 7 februari 1978) Pripp, Nina M. E., hovrättsassessor (fr.o.m. den 7 februari 1978) Sterner, Anna-Lisa, sekreterare (fr.o.m. den 7 februari 1978 t.o.m. den 31 Januari 1979)

Experter: Björklund, Rolf, sekreterare (fr.o.m. den  1  februari t.o.m. den 20 februari 1979)

Karisson, Tore, sekreterare (fr.o.m. den 21 februari 1979) Kindlund,   A.   Sören,   departementssekreterare   (fr.o.m.   den    18 september 1978)

Sekreterare: Börestam, Eva, ombudsman (fr.o.m. den I oktober 1979) Hägg, Monica, regeringsrättssekreterare (fr.o.m. den I oktober 1979) Johansson, Karl-Axel, sekreterare (fr.o.m. den 18 september 1978 Lo.m. den 31 Juli 1979)

Lundkvist, Gunnel, regeringsrätissekrelerare (fr.o.m. den 17 augusti 1978)

 

S;23    Skr 1979/80:103                                           112

Lokal;  Tegeluddsvägen  90, 4 ir.,   115 28  Stockholm,  lel  61 27 81 (Lundkvist), 67 49 20 (Hägg), 61 95 07 (Börestam)

Direktiven för ulredningen, se 1978 års kommiUéberäUelsedel II S 14.

Kommiuén har under liden november 1978 - oktober 1979 hållii nio sammanlräden.

Kommitténs arbele beräknas pågå under hela år 1980.

24. THX-utredningen (S 1977:17)

Tillkallade enligi regeringens bemyndigande den 29 seplember 1977 för översyn av THX-frågan m.m.;

Ordförande:

Hjern, Bengt K. L., regeringsråd (fr.o.m. den 9 november 1977)

Ledamöter; Einhorn, Jerzy, professor (fr.o.m. den 9 november 1977) Hammarbacken, Britta K. M., leg. sjuksköterska, led. av riksdagen (fr.o.m. den 9 november 1977)

Larsson, Svante, leg. läkare (fr.o.m. den 9 november 1977) Litlmark, Blenda M. V., led. av riksdagen (fr.o.m. den 9 november 1977)

Stålberg, Marianne G. E., skolkurator, led. av riksdagen (fr.o.m. den 9 november 1977)

Sekreterare: Johnsson, Lars-Åke, hovrättsassessor (fr.o.m. den I december 1977)

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II S 15.

Utredningen har den 3 april 1979 avgelt betänkandet (SOU 1979:2) Naturmedel för injektion. Uppdragel är därmed slutfört.

25. Beredningsgruppen (S 1977:19) för att förbereda det internationella barnåret 1979

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 13 oklober 1977 för att förbereda det internationella barnäret 1979:

Ordförande:

Romanus, Gabriel, led. av riksdagen (fr.o.m. den 6 november 1978)

 

113                                     Kommilléer; Socialdepartementet    S;25

Vice ordförande;

Palmlund, Thord G., departementsråd (fr.o.m. den 6 november 1978)

Ledamöter: Andersson,   Karin   E.,   statsråd   led.  av   riksdagen   (fr.o.m.  den   I november 1977 l.o.m. den 31 oklober 1979)

Andersson, Örjan, informationskonsulent (Sveriges ungdomsorga­nisationers landsråd) (fr.o.m. den 6 mars 1978) Anér,   Kerstin,  statssekreterare,   led.  av  riksdagen  (fr.o.m.  den   I november 1977)

Baude, Annika M. C, avdelningschef (fr.o.m. den 6 mars 1978) Gustavsson,  Bengt,  förbundsordförande (fr.o.m. den   I   november 1977)

Hedvall, Yvonne M., fil. kand., ers. för led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 november 1977)

Hellström,  Mats J.,  fil.  kand.,  led.  av  riksdagen  (fr.o.m.  den   I november 1977)

Landström, Sten-Sture H., direktör (fr.o.m. den I november 1977) Michanek, Ernst N., sakkunnig (fr.o.m. den I november 1977) Nilsson, Anna-Lisa, handelsträdgårdsmästare, Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den I november 1977)

Nordlander, Nils Brage, överläkare (fr.o.m. den I november 1977) Sellergren, Ulf G. E., departementsråd (fr.o.m. den 15 mars 1978) Sjöberg, Gunvor, sekreterare (fr.o.m. den I november 1977) Svensson, Jerry, förbundssekreterare (fr.o.m. den 6 mars 1978) Thedin, Nils, direktör (fr.o.m. den 1 november 1977) Thorstenson, R. Billy, kansliråd (fr.o.m. den 1 november 1977) Ulvhammar, Birgitta, generaldirektör (fr.o.m. den 1 november 1977)

Expert: Fredriksson,   Ulla   M.,   departementssekreterare   (fr.o.m.   den   6 november 1978)

Sekreterare: Hardeberg,   Gunilla   L,   departementssekreterare   (fr.o.m.   den   6 november 1978)

Bitr. sekreterare: Orrell, E. Margareta, fil. kand. (fr.o.m. den 1 Januari 1978)

Lokal: Socialdepartementet, Jakobsgatan 26, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Direktiven för beredningsgruppen, se 1978 års kommittéberättelse del II S 16.

Beredningsgruppen har under tiden november 1978 - oktober 1979

8    Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 103

 

S:25    Skr 1979/80:103                                           114

hållit fyra sammanlräden. Dessulom har sammanlräden hållits i tvä särskilda arbetsutskott.

Gruppen har givit ut en sammanslällning över planer och förberedelser inför barnårel, en broschyr om barnåret och rapporter inom olika ämnesområden med anknytning till barnens situation.

Statistiska cenlralbyrån har genom gruppen fått etl särskilt uppdrag atl utreda orsakerna till del minskande barnafödandel i landet.

Gruppen beräknas avslula sill arbele under försia kvartalet 1980 och i samband därmed överlämna en rapporl om verksamheier i landel i anslutning till barnåret.

26. Utredningen (S 1977:21) om de homosexuellas situation i samhället

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 8 december 1977 för atl undersöka de homosexuellas situation i samhällel;

Ordförande; Sturkell, Carl-Edvard, lagman (fr.o.m. den 17 Januari 1978)

Ledamöter: Ahlmark, Lars F., avdelningschef, led. av riksdagen (fr.o.m. den 17 Januari 1978)

Bohlin, Eva, lärare (fr.o.m. den 17 Januari 1978) Hansson, Lilly E., mentalskötare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 17 januari 1978)

Jonäng, Gunnel M., led. av riksdagen (fr.o.m. den 17 Januari 1978) Malmgren, Lena, komminister (fr.o.m. den 17 Januari 1978)

Experter: Ekdahl, Bertil, hovrättsassessor (fr.o.m. den 14 mars 1978) Petersson, Stig-Åke, byråsekrelerare (fr.o.m. den 11 september 1979) Wittorp, I. Birgitta, departementssekreterare (fr.o.m. den 17 januari 1978)

Sekreterare: Hansson, Johan, hovrättsassessor (fr.o.m. den 17 april 1978)

Bitr. sekreterare: Håkansson, Per Arne, fil. kand. (fr.o.m. den 21 maj 1979 l.o.m. den 30 april 1980)

Lokal:    Departementens    utredningsavdelning.    Västergatan    47, Box 187, 201 21 Malmö, tel. växel 040/749 50

Direkliven för utredningen, se 1979 års kommittéberättelse del II S 2.

 

115                              Kommittéer; Socialdepartementet    S;27

Utredningen har under tiden november 1978 - oklober 1979 hållit tio sammanlräden, varav en del haft formen av s.k. hearings med olika myndigheler. Vissa sociologiska undersökningar pågår.

Ulredningens arbete beräknas pågå under hela år 1980.

27. 1978 års tandvårdsutredning (S 1978:01)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 22 december 1977 för atl göra en översyn av den allmänna tandvårdsförsäkringen m.m.;

Ordförande: Englund, K. Svante L, överdirektör (fr.o.m. den 16 Januari 1978)

Ledamöter: Carlshamre, Nils O. G., lektor, led. av riksdagen (fr.o.m. den  16 januari 1978)

Claesson, Halvard, landstingsråd (fr.o.m. den 16 Januari 1978) Dahl, Gerd B., ombudsman (fr.o.m. den 16 Januari 1978) Gustafsson, Hans L, sladsdirektör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 16 Januari 1978) Öfström, Sylve, landstingsledamot (fr.o.m. den 16 Januari 1978)

Sakkunniga; Hedlin, John W. A., medicinalråd (fr.o.m. den 16 Januari 1978) Marits, Arvo A., byråchef (fr.o.m. den 16 Januari 1978) Sandberg, Lars, förbundsdirektör (fr.o.m. den 16 januari 1978) Strand, Karl-Erik, departementsråd (fr.o.m. den 16 januari 1978) Tengvall,  Sven-Erik  G.,  departementssekreterare (fr.o.m.  den   16 Januari 1978) Wintzer, Stig, sekreterare (fr.o.m. den 16 Januari 1978)

Experter; Böhlin, Erling, tandläkare (fr.o.m. den 9 juni 1978) Ek, Bengt, tandvårdschef (fr.o.m. den 16 januari 1978) Gardeström, Linnea, kanslichef (fr.o.m. den 9 Juni 1978) Marken, Karl-Erik, övertandläkare (fr.o.m. den 9 Juni 1978) Mattsson, Bengt-Olof T., departementssekreterare (fr.o.m. den 9 Juni 1978)

Sundberg, Hans E., tandvårdschef (fr.o.m. den 16 Januari 1978) Ågren, Sture, tandtekniker (fr.o.m. den 16 Januari 1978)

Sekreterare: Högberg, Gunnar, avdelningschef (fr.o.m. den 16 januari 1978)

 

S:27    Skr 1979/80:103                                           116

Bitr. sekreterare: Carlsson, Birgitta, byrådirektör (fr.o.m. den 16 januari 1978) Kindlund, Hannelolte, byrådirektör (fr.o.m. den I augusti 1979) Malmqvist, Jan S. N., tandläkare (fr.o.m. den 16 januari 1978)

Lokal: Spri, Sehlstedlsgatan 9, Box 27310, 102 54 Stockholm, lel. 63 05 60 (Högberg)

Direktiven för ulredningen, se 1979 års kommiuéberäuelse del II S 4.

Utredningen har under tiden november 1978 - oklober 1979 hållit sex sammanträden.

Utredningen har den 14 februari 1979 avgeu betänkandet (SOU 1979:7) Tandvården i början av 80-talel.

En särskild arbelsgrupp för frågor om tandvård till handikappade har därjämte hållit tio sammanträden.

Utredningen har under våren 1979 börjat arbelsstudier på landläkar­mottagningar och tandtekniska laboratorier. Studierna beräknas vara avslutade våren 1980.

Utredningens arbele beräknas pågå under hela år 1980.

28. Organisationskommittén (S 1978:02) för försäkringsrätterna

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 2 mars 1978 för att ombesörja erforderliga förberedelser för försäkringsrätternas verksamhet fr.o.m. den I Januari 1979;

Ordförande; Järnbrink, Hans G., Ld. överdirektör (fr.o.m. den 6 mars 1978)

Ledamöter; Bengtsson, Albert, försäkringsrättsråd (fr.o.m. den I december 1978) Blom, Åke M., försäkringsrältsråd (fr.o.m. den 6 mars 1978) Jönsson, E. Gustav, departementsråd (fr.o.m. den 6 mars 1978) Sjöberg, N. Björn V., rättschef (fno.m. den 6 mars 1978) Wilhelmsson, Börje A., försäkringsrättsräd (fr.o.m. den 1 december 1978)

Experter: Krook, Inger, departementssekreterare (fr.o.m. den 6 mars 1978) Kärrström, Margit E. V., kammarrättsråd (fr.o.m. den 6 mars 1978) Linde, Torsten, Ld. chef för försäkringsrådel (fr.o.m. den 6 mars 1978) Nilsson, Gunnel, assistent (fr.o.m. den 6 mars 1978) Strand, Birgit, byråchef (fr.o.m. den 6 mars 1978)

 

117                              Kommittéer; Socialdepartementet    S;29

Sekreterare; Blomgren, Lars A., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 17 april 1978) HorneiJ, Lennart, organisationsdirektör (fr.o.m. den 17 april 1978) Tengvall, Sven-Erik G., departementssekreterare (fr.o.m. den 6 mars 1978)

Lokal: Drottninggatan 20, 2 tn, tel. 21 22 69 (Järnbrink), 21 29 89 (Blomgren), 2129 82 (Hordneij). Postadress: Socialdepartementet, 103 33 Stockholm

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Organisationskommittén har under november 1978 - oktober 1979 hållit 14 sammanträden.

Kommittén har genomfört de organisatoriska och prakliska förberedelserna för verksamheten vid försäkringsrätterna som startade den 1 Januari 1979. Under år 1979 har kommittén i enlighet med regeringens beslut den 10 november 1978 svarat för avvecklingen av försäkringsrädets verksamhet, fullföljt anskaffningen av lokaler, in­redning och utrustning m.m. till försäkringsrätterna samt bedrivit rådgivnings- och utredningsarbete angående administrativa frågor för försäkringsrätterna.

Kommittén har i november 1979 avgetl en promemoria med förslag om den administrativa samordningen mellan försäkringsrätterna inbördes samt mellan dessa och försäkringsdomstolen resp. riks­försäkringsverket.

Kommiitén beräknas slutföra sitt arbete vid årsskiftet 1979-1980.

29. Beredningen (S 1978:03) för internationellt läkemedels­samarbete

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 8 Juni 1978 med uppdrag att planera, samordna och successivi utvärdera en försöksverk­samhet rörande samarbete inom läkemedelsområdet med vissa utvecklingsländer samt lämna förslag beträffande utformningen av en eventuell framtida reguljär verksamhet inom detta område:

Ordförande:

Lennmarker, Göran, sakkunnig (fr.o.m. den 2 oktober 1978)

Ledamöter; Abramowicz, Isak, departementssekreterare (fr.o.m. den 2 okloby 1978)

Elfwendahl, Bo, kansliråd (fr.o.m. den 2 oktober 1978) Mandahl, Håkan, byråchef (fr.o.m. den 2 oktober 1978)

 

S:29    Skr 1979/80:103                                           118

Poluha, Olov, departementssekreterare (fr.o.m. den 2 oklober 1978

l.o.m. den 26 mars 1979)

Stenson, Bo, byrådireklör (fr.o.m. den 2 oktober 1978)

Tyndal, Anders, departementssekreterare (fr.o.m. den 2 oktober 1978)

Ängeby, Ragnar, departementssekreterare (fr.o.m. den 27 mars 1979)

Sakkunniga: Karlsson, Bengt, direktör (fr.o.m. den 2 oklober 1978) Lundbäck, Holger, professor (fr.o.m. den 2 oktober 1978) Nohrlander, Åke, direkiör (fr.o.m. den 27 mars 1979) Rönmark, John, direkiör (fr.o.m. den 2 oktober 1978) Wahlqvisi, Stig, direktör (fr.o.m. den 2 oktober 1978)

Sekreterare: Karién, Ingvar, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 13 november 1978) Lundgren, Dan, byrådirektör (fr.o.m. den 13 november 1978 l.o.m. den 16 september 1979) Lönnquist, J.Gunnar, förste sekreterare (fr.o.m. den I september 1979)

Lokal: Fredsgatan 2, 111 52 Stockholm, lel. 11 59 23 (Lönnquist)

Direktiven för beredningen, se 1979 ärs kommittéberättelse del II S 8.

Beredningen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit sex sammanlräden.

Detta första verksamhetsår har huvudsakligen ägnats år kontakt-skapande aktiviteter rörande ett fiertal länder, myndigheter, och organisationer samt förberedande insalser för ett internationellt utbildningsseminarium i Sverige under tiden maj - Juni 1980. Bered­ningen har under årel också initierat och medverkat till bilaterala samarbetsöverenskommelser.

Beredningens arbete kommer att pågå under hela år 1980.

30. Sjukpenningkommittén (S 1978:04)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 15 Juni 1978 med uppdrag att göra en översyn av sjukpenningförsäkringen:

Ordförande: Granqvist, Liss M., Ld. president (fr.o.m. den 1 Juli 1978)

Ledamöter; Arrbäck Falk, Gunnel, kommunalråd (fr.o.m. den 1 Juli 1978) Berggren, Ulf, direktör (fr.o.m. den 15 september 1979) Hållslen, E. Bertil, direktör (fno.m. den  1 Juli 1978 t.o.m. den 31 maj 1979)

 

119                                     Kommittéer; Socialdepartementet    S;3I

Håvik, I. Doris H., assislenl, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 Juli 1978)

Karlehagen, Sigvard, företagsläkare (fr.o.m. den I Juli 1978)

Lönnerblad, Sara, utredningssekreterare (fr.o.m. den I juni 1979)

Nilsson, H. Christer, socionom, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 Juli

1978)

Persson, R. Kjell-Åke, utredningschef (fr.o.m. den I juli 1978)

Unge, Torkel, direktör (fr.o.m. den Ijuli 1978 l.o.m. den 14 september

1979)

Walander, Håkan L, ombudsman (fr.o.m. den 1 juli 1978)

Wennerfors, Alf, informationschef, led. av riksdagen (fr.o.m. den I juli

1978)

Sakkunniga; Backman, Ulla-Britt, konsulent (fr.o.m. den 25 september 1978) Horn af Rantzien, Hans, sektionschef (fr.o.m. den 25 september 1978) Jönsson, E. Gustav, departementsråd (fr.o.m. den 25 september 1978) Strand, Kari-Erik, departementsråd (fno.m. den 25 september 1978)

Experter: Edvardsson, P. Einar, byråchef (fr.o.m. den 25 september 1978) Smedmark, Göran G:son, byråchef (fr.o.m. den 25 september 1978) Svensson, Inge G., direktör (fr.o.m. den 25 seplember 1978) Svärd, Göran, förbundssekreterare (fr.o.m. den 25 september 1978)

Sekreterare: Nordborg, KJerstin M., hovrättsassessor (fr.o.m. den 25 september 1978 t.o.m. den 31 mars 1979)

Thelin, Krister, hovrättsfiskal (fr.o.m. den 1 april 1979) Thorcsson, Per Göran, hovrättsfiskal (fr.o.m. den 27 november 1978)

Lokal: Departementens utredningsavdelning. Västergatan 47, Box 187, 201 21 Malmö, tel. växel 040/749 50 (Thelin, Thoresson)

Direktiven för kommittén, se 1979 års kommittéberättelse del 11 S 6.

Kommittén har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit åua sammanträden. Kansliet har i oktober 1979 företagit en studieresa till Förbundsrepubliken Tyskland.

Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under är 1980.

31. Utredningen (S 1978:05) om familjevård för missbrukare, m.m.

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 29 Juni 1978 för att initiera, samordna och utvärdera viss försöksverksamhet samt att med

 

S:3I     Skr 1979/80:103                                           120

ulgångspunkl häri uireda vissa frågor rörande vård i familjehem av missbrukare;

Särskild uiredare; Sannegård, Wilhelm, redaktionschef (fr.o.m. den 20 september 1978)

Sakkunniga: Hedlund, Maj-Britl, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 20 september 1978)

Minell, Marita, sekreterare (fr.o.m. den 20 september 1978) Sandberg, Ove, psykolog (fr.o.m. den 20 seplember 1978) Villner, Ina, sekreterare (fr.o.m. den 20 september 1978)

Experler: Danielsson, Lars, arkitekt (fr.o.m. den 20 september 1978 l.o.m. den 21 oklober 1979)

Heijbel, Claes, redaktör (fr.o.m. den 22 oktober 1979) Hultstrand, Lars R., hovräUsassessor (fno.m. den 20 september 1978) Linderoth, Tore, ombudsman (fr.o.m. den 20 september 1978) Olsson, Birger, lantbrukare (fr.o.m. den 20 september 1978) Sambergs, Åke, fil. lic. (fr.o.m. den 6 september 1979) Vikström, Björn, psykolog (fno.m. den 20 september 1978)

Sekreterare: Stymne, Anders, forskningsassistent (fr.o.m. den I Juli 1978) Wiig, Päl, fil. kand. (fno.m. den 9 augusti 1979)

Lokall Oxlorgsgatan 4,7 tn, tel. 215096 (Stymne). Postadressi Socialdepartementet, 103 33 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1979 års kommittéberättelse del II S 7.

Utredningen har under liden november 1978 - oktober 1979 hållit sju sammanträden.

Försöksverksamhet har i samarbete med utredningen pågätt i Jämtlands, Skaraborgs och Norrboltens län. Förberedelser har skett för försöksverksamhet i Gotlands kommun. I samband med försöksverksamheten har överläggningar ägt rum med skilda lokala och regionala myndigheler och organisationer.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1980.

32. Kortvågsutredningen (S 1978:06)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 21 december 1978 för att utreda vissa frägor rörande användningen av apparatur för behandling med kortvåg, mikrovåg och ultraljud m.m.i

 

121                              Kommittéeri Socialdepartementet    Si 34

Särskild utredarei Lindgren, S. Åke Lindgren, generalläkare (fno.m. den I maj 1979)

Sekrelerarei Sävenslrand, UlL civilingenjör (fr.o.m. den I september 1979)

Lokall Spri, Sehlstedlsgatan 9, Fack, 102 50 Stockholm, lel. 63 05 60 (Sävenslrand)

Direktiven för utredningen, se 1980 års kommittéberätlelse del II S I.

Ulredningen har under liden september - oktober  1979 hållit ell sammanträde.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1980.

33. Utredningen (S 1979:01) för vissa frågor rörande regionsjukhuset i Örebro m.m.

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 21 december 1978 för att utreda vissa frägor rörande regionsjukhuset i Örebro m.m.i

Särskild utredarei Lindgren, S. Åke, generalläkare (fr.o.m. den 15 Januari 1979)

Sakkunnigi Hamberger, Carl-Axel, professor (fr.o.m. den 15 Januari 1979)

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Utredningen har i Juli 1979 avgeu belänkandet (Ds S 1979i8) RSÖ 79 En konsekvensutredning till regionsjukvärdsutredningen. Uppdraget är därmed slutfört.

34. Kontraktsvårdsutredningen (S 1979:02)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den I februari 1979 med uppdrag att utreda frågan om kontraktsvård för missbrukare av alkohol eller narkotika i

Särskild utredarei Rådö, Göran, bitr. sjukvärdsdirektör (fr.o.m. den 1 mars 1979)

Sakkunnigai Holmquist, Gertrud, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 mars 1979) Lindberg, Jakob, avdelningsdirektör (fno.m. den 1 mars 1979) Lundborg, Hans, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 mars 1979)

 

Si34    Skr I979/8O1IO3                                            122

Rigbäck, Berndt, ansiallsdirektör (fr.o.m. den I mars 1979) Tunving, Kerstin, överläkare (fr.o.m. den I mars 1979)

Sekrelerarei Jonsson, Lars-Åke, hovrättsassessor (fr.o.m. den I mars 1979)

Lokall Tegeluddsvägen 90, 4 ir., 115 28 Siockholm, tel. 67 38 06

Direktiven för utredningen, se 1980 års kommittéberätlelse del II S 2.

Utredningen   har   under   tiden   april   -   oktober   1979   hållit   sex sammanträden och genomfört ett fiertal studiebesök.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under första kvartalet 1980.

35. Kommittén (S 1979:03) om hemspråksträning för förskolebarn

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 15 mars 1979 för att kartlägga språksituationen för invandrarbarn i förskoleåldern och föreslå erforderliga åtgärden

Ordförandei von Euler, Rigmor, Ld. barnombudsman (fr.o.m. den 15 september 1979)

Ledamöten Andersson,  Karin  E., statsråd, led. av riksdagen (fr.o.m. den   15 september t.o.m. den 30 november 1979)

Bengtsson, Per-Olof, kanslichef (fr.o.m. den 15 september 1979) Grabö, Paul, led. av riksdagen (fr.o.m. den I december 1979) Liljegren, Gunnel, led. av riksdagen (fr.o.m. den 15 seplember 1979) Sandéhn, Margit, led. av riksdagen (fr.o.m. den 15 september 1979) Strömberg, Karl-Erik, Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den 15 september 1979)

Sakkunnigai Pentinsaari, Helena, byrådireklör (fno.m. den 15 september 1979) Thorstenson, Billy, kansliråd (fno.m. den 15 september 1979) Widgren, Jonas, kansliråd (fno.m. den 15 september 1979) Wigart,   Anne-Outram,   departementssekreterare   (fr.o.m.   den   15 september 1979)

Winberg, Ylva, sekreterare (fno.m. den 15 september 1979) Åstedt, Inga-Britta, byrådirektör (fno.m. den 15 september 1979)

Experten Krausz, Elisabeth, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 november 1979)

 

123                              Kommiltéen Socialdepartementet    Si36

Rältö-Nilsson, Lydia, metodiklärare (fr.o.m. den 15 seplember 1979)

Sekrelerarei Lundqvist,  Lars-Åke, förste sekreterare (fr.o.m. den   15 november 1979)

Mannheimer,   Solweig   B.,   förbundssekreterare   (fr.o.m.   den    15 november 1979)

Lokall DroUningholmsvägen 14, 1 tr. 112 42 Siockholm, tel. 51 84 29

Direktiven för kommillén, se 1980 års kommittéberätlelse del II S 3.

Kommitténs arbele beräknas pågå under hela år 1980.

36. Bilstödskommittén (S 1979:04)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 26 april 1979 för att utreda frågan om bilstöd till handikappadei

Ordförandei Jonsson, Elver A. D., postiljon, led. av riksdagen (fr.o.m. den 22 maj 1979)

Ledamoten Littmarck, Blenda M.V., led. av riksdagen (fr.o.m. den 22 maj 1979) Nilsson, K. Börje, förbundsordförande, led. av riksdagen (fr.o.m. den 22 maj 1979)

Pehrsson, Maj R., led. av riksdagen (fr.o.m. den 22 maj 1979) Segerström, Ingrid, led. av riksdagen (fr.o.m. den 22 maj 1979)

Sakkunnigai Ahlenius,    Inga-Britt,    departementssekreterare    (fr.o.m.    den    22 maj 1979)

Andersson,    Christer,    departementssekreterare    (fr.o.m.    den    22 maj 1979)

Carlsson, Rolf, byrådirektör (fr.o.m. den 22 maj 1979) Lagerlöf, Inga-Britt, byrådirektör (fr.o.m. den 22 maj 1979) Mattsson,   Bengt-Olof,   departementssekreterare   (fr.o.m.   den   22 maj 1979)

Månsson, Bo, konsulent (fr.o.m. den 22 maj 1979) Thordin, Bengt, byrådirektör (fr.o.m. den 22 maj 1979)

Experten Jönsson, Arne, ingenjör (fr.o.m. den 22 maj 1979) Stenquist, Margareta, förste byråsekrelerare (fr.o.m. den 22 maj 1979)

 

Si36    Skr I979/8O1IO3                                            124

Sekrelerarei Hammar, Beate-Charlotte, byrådireklör (fr.o.m. den  15 september 1979)

Lokal I Tegeluddsvägen 90, 4 tr., 115 28 Siockholm, lel. 62 40 76.

Direktiven för kommiuén, se 1980 års kommittéberätlelse del II S 5.

Kommittén har under tiden september - oklober  1979 hållit fyra sammanträden.

Kommitténs arbete beräknas pägä under hela år 1980.

37. Utredningen (S 1979:05) om alkoholfri motellverksamhet

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 5 april 1979 för atl utreda frågan om stöd lill alkoholfri motellverksamhet 1

Särskild utredarei Ivestedt, Ragnar, bankdirektör (fr.o.m. den 17 maj 1979)

Experten Göransson, Bengt, verkst. direktör (fr.o.m. den 17 maj 1979) Wegerman, Åke, byråchef (fr.o.m. den 17 maj 1979)

Sekreterare:

Flygare, Karl-Gunnar, Jur. kand. (fr.o.m. den 17 maj 1979)

Lokall Länsstyrelsen, 701 86 Örebro, tel. 019/13 60 00 (Flygare)

Direktiven för utredningen, se 1980 års kommittéberätlelse del II S 4.

Utredningen har under tiden juni - oktober 1979 hållit tvä samman­träden.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under första kvartalet 1980.

38. Familjeekonomiska kommittén (S 1979:06)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 3 maj 1979 för att göra en,översyn av det ekonomiska stödet till barnfamiljerna med särskild inriktning pä fierbarnsfamiljernai

Ordförandei Ifvarsson, Carl-Anders, statssekreterare (fr.o.m. den 28 augusti 1979)

Ledamoten Johansson, Sune, led. av riksdagen (fr.o.m. den 28 augusti 1979) Johansson, Ulla, led. av riksdagen (fr.o.m. den 28 augusti 1979)

 

125                             Kommittéeri Socialdepartementet    Si39

Tilländer, Ulla, led. av riksdagen (fr.o.m. den 28 augusli 1979) Troedsson, Ingegerd, led. av riksdagen (fr.o.m. den 28 augusti 1979) Sundling, Sylvia, sekrelerare (fno.m. den 28 augusli 1979)

Sakkunnigai Kindlund, Sören, departementssekreterare (fr.o.m. den 28 augusti 1979)

Strand, Karl-Erik, departementsråd (fr.o.m. den 28 augusti 1979) Strand, Lars B., departementssekreterare (fr.o.m. den 28 augusli 1979)

Expert I Hulgaard, Bodil, hovrättsassessor (fr.o.m. den 28 augusti 1979)

Bitr. sekrelerarei Orrell, Margareta E., fil. kand. (fr.o.m. den 15 seplember 1979)

Lokal I DroUningholmsvägen 14, I tr., 112 42 Stockholm, tel. 51 44 48

Direktiven för kommittén, se 1980 års kommittéberätlelse del 11 S 6.

Kommittén har under tiden augusti - oktober 1979 hållit två samman­träden.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1980.

39. Cancerkommittén (S 1979:07)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 3 maj 1979 för att utreda frägor om cancerförebyggande åtgärden

Ordförandei Bergström, Sune, professor (fr.o.m. den 7 juni 1979)

Ledamöten Ehrenberg, Lars, professor (fr.o.m. den 7 Juni 1979) Einhorn, Jerzy, professor (fr.o.m. den 7 Juni 1979) Friberg, Lars, professor (fr.o.m. den 7 Juni 1979) Gustafsson, Bengt, professor (fr.o.m. den 7 Juni 1979) Carlheim-Gyllensköld, Karin, universitetslektor (fr.o.m. den 7 Juni 1979) Holmberg, Bo, laborator (fno.m. den 7 Juni 1979) Larsson, Lars-Gunnar, överläkare (fr.o.m. den 7 Juni 1979) Lindau, Lars, byråchef (fr.o.m. den 7 Juni 1979) Mileikowsky, Curt, docent (fr.o.m. den 7 Juni 1979) Swarén, Ulla, kanslichef (fr.o.m. den 7 Juni 1979) Söderbaum, Peter, docent (fno.m. den 7 Juni 1979) Thor,Thorsten, direktör (fr.o.m. den 7 Juni 1979) Westermark, Torbjörn, professor (fr.o.m. den 7 juni 1979)

 

Si 39    Skr 1979/801103                                           126

Sekrelerarei

Englund, Anders, chefläkare (fr.o.m. den 7 juni 1979)

Lokal: Tegeluddsvägen 90, 4 ir., 115 28 Stockholm, tel. 63 85 31

Direktiven för kommittén, se 1980 års kommiuéberäitelse del II S 7.

Kommiuén har under tiden Juni - oktober 1979 hållit fyra samman­träden. Däruiöver har sammanträde skell i undergrupper inom kommit­tén.

Kommitténs arbele beräknas pågå under hela år 1980.

40. Kommittén (S 1979:08) för översyn av riksförsäkringsverkets organisation m.m. (RFV-översynen)

Tillkallade enligi regeringens bemyndigande den  14 Juni  1979 för översyn av riksförsäkringsverkets organisation m.m.:

Ordförande: Åström, Lars-Åke, generaldirektör (fr.o.m. den 29 Juni 1979)

Ledamöter: Engman, Jan, avdelningschef (fno.m. den 29 Juni 1979) Engström, Wilhelm, chefrevisor (fr.o.m. den 29 juni 1979) Persson, Gustav, sekreterare (fr.o.m. den 29 juni 1979) Stephansson, Jan, civilekonom (fr.o.m. den 29 Juni 1979)

Sakkunniga:

Krook, Inger, departementssekreterare (fr.o.m. den 29 juni 1979) Strand, Karl-Erik, departementsråd (fr.o.m.den 29 Juni 1979)

Experter: Dahlberg, Lill, ombudsman (fr.o.m. den 29 Juni 1979) Johansson, Börje, ombudsman (fr.o.m. den 29 Juni 1979) Tjärnberg, Marianne, förste byråsekrelerare (fr.o.m. den 29 Juni 1979)

Sekreterare: Eriksen, Kersti, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 29 juni 1979)

Bitn sekreterare: Luthander, Erik, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 29 Juni 1979)

Lokal: Riksförsäkringsverket, Fack 103 60 Stockholm, tel. 22 10 80

Direktiven för kommiuén, se 1980 års kommittéberätlelse del 11 S 8.

Kommittén har under tiden september - oktober 1979 hafl samman­lagt fem sammanträden.

Kommittén beräknas slutföra sitt uppdrag under år 1980.

 

127                              Kommittéer; Socialdepartementet    S;43

41. Utredningen (S 1979:09) om sjukförsäkringens ersättningssystem vid sjukresor

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 21 Juni 1979 för all se över sjukförsäkringens ersättningssystem vid sjukresor:

Särskild utredare; Olsson, Bengt, landshövding (fr.o.m. den 30 augusti 1979)

Direktiven för utredningen, se 1980 ärs kommiuéberäitelse del II S 9.

Postadress: Socialdepartementet, 103 33 Stockholm

42.      Kommittén för förberedelser för internationella
handikappåret 1981

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 6 september 1979;

Ledamöter m.fi. ej utsedda.

Direktiven för kommittén, se 1980 års kommitléberättelse del II S 11.

43.      Kommittén om vård av anhörig i hemmet, m.m.

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 30 augusti 1979; Ledamöter m.fi. ej utsedda.

Direktiven för kommittén, se 1980 års kommitléberättelse del 11 S 12.

 

K:l     Skr 1979/80:103                                             128

Kommunikationsdepartementet

Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet under år 1979: I, 9, 10, 12, 15 och 16

Följande  kommitté  inom  avsnittet  har  inte  fullgjort  något egentligt utredningsuppdrag: 1

I. Trafikpolitiska delegationen (K 1965:38)

Tillkallade enligt Kungl. Maj;ts bemyndigande den 23 april 1964, den 24 november 1967 och den 7 september 1971 för att ingå i en trafikpolitisk delegation:

Ordförande:

Liibeck, S.A. Lennart, statssekreterare (fr.o.m. den 1 november 1978 t.o.m. den 30 Juni 1979)

Ledamöter; Björkman, N. G. Folke, redaktör, Ld. led. av riksdagen (t.o.m. den 30 Juni 1979)

Ericson, Hans E., förbundsordförande (t.o.m. den 30 Juni 1979) Grafström, Erik O. HJ., Ld. generaldirektör (t.o.m. den 30 juni 1979) Grebäck, Erik H., agronom, Ld. led. av riksdagen (t.o.m. den 30 Juni 1979)

Himmelstrand, Gunnar G. F., direktör (t.o.m. den 30 juni 1979) Högberg, Mats J. G., ekonomidirektör (t.o.m. den 30 juni 1979) Kolare, Gustav C. K., Ld. förste förbundsordförande (t.o.m. den 30 Juni 1979)

Lindberg, Sven J., ombudsman, led. av riksdagen (t.o.m. den 30 Juni 1979)

Mellqvist, Sven A., expeditör, Ld. led. av riksdagen (t.o.m. den 30 Juni 1979)

Persson, N. Arne, lantbrukare, Ld. led. av riksdagen (t.o.m. den 30 juni 1979)

Sellgren, Rolf O. M., transporlplaneringschef, led. av riksdagen (t.o.m. den 30 Juni 1979)

Sundblad, Lars G., disponent (t.o.m. den 30 Juni 1979) Thorell, K. Arne B., direktör (t.o.m. den 30 juni 1979) Öhrn, J. Bruno, departementsråd (t.o.m. den 30 Juni 1979)

 

129                  Kommittéer; Kommunikationsdepartementet    K;2

Experter: Krilz, Lars O., fil. dr (t.o.m. den 30 juni 1979) Ranhem, Lars H., civilingenjör (t.o.m. den 30 Juni 1979) Sjöberg, E. Arne, direktör (l.o.m. den 30 Juni 1979) Sjökvist, Stig A. R., ingenjör (t.o.m. den 30 Juni 1979)

Sekreterare: Carisund, H. Bo H., departementssekreterare (t.o.m. den 30 Juni 1979) Norrbom, N. Claes-Eric, departementsråd (t.o.m. den 30 juni 1979)

Direktiven för delegationen, se Kungl. Maj .ts beslut den 23 april 1964. Tilläggsdirektiv, se 1972 års riksdagsberätlelse K 6.

Delegationen har entledigats den 30 Juni 1979.

2. Sakkunniga (K 1972:01) för att leda visst utrednings-och utvecklingsarbete i fråga om metoder för märkning av olja i fartyg (UMOF)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 18 februari 1972 för att leda visst utrednings- och utvecklingsarbete i fråga om metoder för märkning av olja i fartyg samt den 16 augusti 1979 för att utreda de tekniska möjligheterna till och effekterna av märkning av andra oljerester i fartyg än rester av tung olja i lasttankar pä tankfartyg samt de tekniska möjligheterna till märkning av oljerester i tankar försedda med inertgasanläggning:

Ordförande: Steen, Göran A., generaldirektör

Sakkunniga: Agnedal, Per-Olov, fil. lic. (fno.m. den 13 september 1979) Caribom, Lars E., överingenjör (t.o.m. den 12 september 1979) Engdahl, O. Roland, gränschef

Eriksson, Per A., sjö.säkerhetsdirektör (fno.m. den 13 september 1979) Fahlin, Per G., avdelningsdirektör

Ölundh, Eva M., förste byråsekreterare (fr.o.m. den 13 september 1979)

Sekreterare: Agnedal, P. O., fil. lic. (t.o.m. den 12 september 1979) Torngren,   Jerker   R.,   departementssekreterare   (fr.o.m.   den   13 september 1979)

9    Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 103

 

K;2    Skr 1979/80:103                                             130

Lokal: Statens Haverikommission, Kungsgatan 38,7 tr., 11135 Stock­holm, lel. växel 14 36 60 (ordföranden). Kommunikationsdeparte­mentet, Vasagatan 8-10, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 24 19

Direktiven för de sakkunniga, se 1973 års riksdagsberäuelse K 38. Tilläggsdirektiv, se 1977 års kommitléberättelse del II K 3.

Sekreteraren har deltagit i de överiäggningar som ägt rum med Östersjöstaterna för planering av eU gemensamt märkningsförsök i Östersjön. Försöken påbörjades i Juli månad 1979. Sekreteraren har därefter deltagit i del arbele som bedrivits av den styrkommitté som bildats för försöken.

De sakkunniga har erhållit utvidgat uppdrag enligt regeringsprotokoll den 16 augusti 1979.

De sakkunnigas arbete beräknas pågå under hela år 1980.

3. Fartygsmiljöutredningen (K 1973:04)

Tillkallad enligt Kungl. MaJ:ts bemyndigande den 5 Juli 1973 för att utreda frägor som hänger samman med de ombordanställdas arbets- och miljöförhållanden m.m. (se Post- och Inrikes tidn. den 23 augusti 1973, den 10 februari 1975 och den 25 oktober 1975);

Utredningsman; Sidenbladh, Karl J. E., Ld. hovrättspresident (fr.o.m. den 1 juli 1978)

Experter: Ahlkvist, Ture W., ombudsman (fr.o.m. den 15 mars 1976 t.o.m. den 4 oktober 1979)

Alarik, K. Lennart O., hovrättsassessor (fr.o.m. den 16 mars 1977) Baecklund. Lars I., direktör

Egstedt, Hans B., ombudsman (fr.o.m. den 12 Juni 1978) Eliasson, Rolf E., skeppsredare

Eriksson, Jens, ombudsman (fr.o.m. den 1 februari 1979) Eriksson, Per A., sjösäkerhetsdirektör (fno.m. den 15 mars 1976) Grenander, Nils, direktör Gullberg, Hans E., hovräitsräd

Hadrup, Knut E. H., direktör (t.o.m. den 4 oktober 1979) Havik, Folke, direktör (fno.m. den 5 oktober 1979) Johansson, Bertil E., ombudsman (t.o.m. den 31 Januari 1979) Lindskog, Björn E., Jun kand. (fno.m. den 25 Januari 1977) Rude, Kari R., verkst. direktör SJöstedt, K. Lennart T, hovrättsråd (fr.o.m. den 1 december 1978)

 

131                  Kommittéer; Kommunikationsdepartementet    K:4

Stenmark, Bengt-Erik, avdelningsdirektör (fr.o.m. den I september

1977)

Säfbom, Erland, ombudsman (fr.o.m. den 1 december 1978)

Themnér, J. Christer, förbundsjurist (fr.o.m. den 1 december 1978)

Thornström, J. H. Torgny, verkst. direktör

Tygesen, Lars S., avdelningsdirektör (fno.m. den I december 1978)

Wahlström, Per E., andre förbundsordförande

Sekreterare: Hogebrandt, S. Göran, hovrättsassessor (fno.m. den 16 november 1978)

Lokal: Lilla Nygatan 1, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00. Fno.m. den 7 Januari 1980; Regeringsgatan 13, 6 tr. Ill 53 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1974 års riksdagsberäuelse K 37. Tilläggsdirektiv, se 1976 ärs kommittéberättelse K 20, 1978 års kom­miuéberäuelse del II K 6 och 1979 ärs kommiuéberäuelse, del II K 11.

Utredningen har under tiden november 1978 - oklober 1979 hållit tio sammanträden. En särskild arbetsgrupp för sjöarbetstidsfrågor har under samma tid hållit nio sammanträden.

Utredningen avser att under är 1980 avge ett delbetänkande avseende sjöarbetstidsfrågor, m.m.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela är 1980.

4. Trafiksäkerhetsutredningen (K 1973:07)

Tillkallade enligt Kungl. Maj ;ts bemyndiganden den 5 Juli och den 21 september 1973 och regeringens bemyndigande den 22 december 1976 för aU utreda vissa trafiksäkerhetsfrågor (se Post- och Inrikes tidn. den 25 augusti 1973):

Ordförande: TJällgren, Per Olov L., f.d. generaldirektör

Ledamöter: Annerstedt, Ylva S. V., adjunkt, ers. för led. av riksdagen (fr.o.m. den 22 december 1976)

Backman, Gösta B., departementsråd Håkansson, Alfred L., lantbrukare, Ld. led. av riksdagen Komstedt, P. L. Wiggo, disponent, led. av riksdagen Nilsson, Elvy L, led. av riksdagen

Printz, Å. Lennart, överdirektör (fr.o.m. den 25 februari 1977) Rejdnell, Eric H., kamrer, led. av riksdagen (fno.m. den 1 december 1976)

 

K;4    Skr 1979/80:103                                             132

Rosqvist, G. Birger, mästerlots, led. av riksdagen

Ryding, Gunvor L, industriijänsteman, L d. led. av riksdagen

Ternryd, Carl-Olof, generaldirektör

Experter; Arnalid, Bengt L., ingenjör (fr.o.m. den I februari 1977) Cronier, Sven S., förbundsjurisl (fr.o.m. den I oklober 1977) Douglas, Jacob L., kansliråd

Gummesson, G. Margit K., skolkonsulenl (fr.o.m. den I Januari 1976) Håkansson, K. Ragnar, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 Juni 1977 t.o.m. den 31 oklober 1979) Krilz, Lars-Bruno, avdelningsdirektör Martling, Per-Roland M., poliskommissarie Mohlin, Hans H., departementssekreterare Nilsson, Jan-Erik L., major

Norberg, Randolph, sekrelerare (fr.o.m. den I Juli 1976) Oskarsson, K. O. Alf, avdelningsdirektör (fr.o.m. den I oktober 1977) Pettersson, Bengt G., byrådirektör Sohlberg, Lennart, herr (fr.o.m. den 1 februari 1977) Thorson, G. Alvar, Ld. verkst. direktör

Sekreterare: Gunnarson, E. J. Ingvar, hovräUsassessor (fr.o.m. den 1 augusti 1978) Roosmark, G. Per-Olov, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 17 februari 1975)

Bitr. sekreterare: Rindlöw, Leif G., byråchef

Lokal: Lilla Nygatan l,3tn, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00. Fr.o.m. den 7 Januari 1980: Regeringsgatan 13, 6 tr., 111 53 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1974 års riksdagsberättelse K 40.

Utredningen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit tolv sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av utredningens arbete. Därutöver har sex sammanträden hållits med arbetsgruppen för barns säkerhet i trafiken, fem med arbetsgruppen för mc- och mopedfrågor, sex med arbetsgruppen för förarutbildningsfrägor och fyra sammanträden med arbetsgruppen för väg- och trafikmiljöfrägor.

Utredningen har den 27 februari 1979 avgeU delbetänkandet (Ds K 1979:3) Säkrare mopedtrafik, den 7 Juni 1979 delbetänkandet (Ds K 1979:6) Barns trafiksäkerhet och den 15 november 1979 delbetänkandet (Ds K 1979:11) Trafikant- och föraruibildning.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under är 1980.

 

133                  Kommittéer; Kommunikationsdepartementet    K;6

5. Sakkunnig (K 1975:07) med uppdrag att utreda vissa säkerhetsfrågor vid användning av truckar

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 26 juni 1975 för att uireda vissa säkerhetsfrågor vid användning av truckar:

Sakkunnig; Lundbergh, Per C, hovrättsråd

Expert; Svenson, Gösta E., ingenjör

Lokal; Koncessionsnämnden för miljöskydd, Rålambsvägen 7, Box 34067, 100 26 Stockholm, lel. växel 22 39 00

Direktiven för den sakkunnige, se 1976 ärs kommittéberättelse K 32.

Den sakkunnige har under liden november 1978 - oktober 1979 hållit tre sammanträden med experten saml haft överläggningar med vissa myndigheler och organisationer.

Den sakkunnige beräknas slutföra sitt arbete i början av är 1980.

6. Utredningen (K 1976:01) om samverkansmöjligheterna hos vissa affärsverks och myndigheters verkstadsrörelser m.m.

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 11 december 1975 för att utreda om samverkansmöjligheterna hos vissa affärsverks och myndigheters verkstadsrörelser m.m. (se Post- och Inrikes tidn. den 3 Januari 1976);

Sakkunnig: Swanstein, Stig N. S., generaldirektör (fno.m. den I september 1978)

Experter: Andersson, Christer, departementsråd (fr.o.m. den I seplember 1979) Carisson, Jan M., avdelningsdirektör (fno.m. den 1 november 1977 t.o.m. den 30 september 1979)

Dahlin, N. Åke S., överingenjör (fno.m. den 17 november 1977) GellstedL Björn P. T, departementsråd (fr.o.m. den 1 november 1976 t.o.m. den 31 augusti 1979)

Sekreterare: Brunsson, Karin M., byrådirektör (fno.m. den I november 1978)

Lokal: c/o Generaldirektör Stig Swanstein, Fortiflkalionsförvalt­ningen, Lidingövägen 24, Fack, 104 50 Stockholm, tel. växel 67 90 00 ankn. 1855 (sekreteraren)

 

K:6    Skr 1979/80:103                                             134

Direkliven för ulredningen, se 1977 års kommittéberätlelse del 11 K 2. Tilläggsdirektiv, se 1977 års kommittéberätlelse del II K 5.

Utredningen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit tre sammanträden med experler och kontaktmän från personalorganisatio­nerna samt tre sammanträden med kontaktmän från berörda verk.

Utredningen avser att avge ett betänkande under år 1980.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1980.

7. SMHI-utredningen (K 1977:01)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 27 Januari 1977 för att göra en översyn av Sveriges meteorologiska och hydrologiska instituts verksamhet och organisation:

Särskild utredare: Bruno, Gösta F., Ld. överdirektör

Ledamöter i samrådsgrupp; Berggren, K. Roy, byråchef (fr.o.m. den 12 maj 1977) Farholt, Torborg, förste lokalvårdare (fr.o.m. den 12 maj 1977) Holmström, Ingemar, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 12 maj 1977) Larsson, Hans, statsmeteorolog (fr.o.m. den 12 maj 1977) Lönnqvist, Olov, byråchef (fr.o.m. den 12 maj 1977) Olsson, Lars E., byråchef (fr.o.m. den 12 maj 1977) Rosenqvist, Stig, förste statsmeteorolog (fr.o.m. den 12 maj 1977) Stéen, Manfred, ingenjör (fr.o.m. den 12 maj 1977)

Experter; Bolin, Bert R. J., professor (fr.o.m. den 27 september 1977) Häggfeldt, Göran, byrådirektör (fno.m. den 27 september 1977) Jonason, Arne, förste stabsmeteorolog (fr.o.m. den 27 september 1977) Lindgren, I. Lennart, departementsräd (fr.o.m. den 27 september 1977)

Lindh, E. Gunnar, professor (fno.m. den 28 mars 1979) Lundbom, Per-Olof, överingenjör (fr.o.m. den 1 mars 1979) Madsen, Magnus E., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 13 november 1978)

Sundberg-Falkenmark, Malin F. S., fil. dr (fr.o.m. den 27 september 1977)

Svärd, Lars-Göran, ADB-direktör (fno.m. den 27 september 1977) Synnerholm, Bo, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 27 september 1977) Åkesson, Bengt, civilingenjör (fr.o.m. den 13 november 1978)

 

135                  Kommittéer: Kommunikationsdepartementet    K;8

Sekrelerare; Dreber, Ulf P., departementssekreterare

Lokal; Kommunikationsdepartementet, Vasagalan 8-10, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 36 44

Direkliven för utredningen, se 1978 ärs kommittéberätlelse del II K I. Tilläggsdirektiv, se 1978 ärs kommiuéberäitelse del II K 8 saml 1980 års kommitléberättelse del II K 2.

Utredningen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit ca 30 sammanträden.

Utredningen beräknas slutföra silt arbete under är 1980.

8. Typbesiktningsulredningen (K 1977:02)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 10 mars 1977 för att överväga och föreslä förbättringar i lypbesiktningssystemel:

Särskild utredare; Johnsson, Jan G., lagman

Sakkunniga: Eklund, E. Sven-Olof, byråchef (fr.o.m. den 9 maj 1977) Gawell, Jonas, direktör (fno.m. den 9 maj 1977) Hibe, Erik G., direktör (fr.o.m. den 9 maj 1977) Kardell, J. Arne, hovrättsassessor (fr.o.m. den 22 augusti 1977) Lagerstam, Kurt, direktör (fno.m. den 1 november 1978) Sigfridsson, Sven-Erik I., hovrättsassessor (fno.m. den 9 maj 1977) Åslanden  A.   Nils-Olof (Olle),  avdelningsdirektör  (fno.m.  den  9 maj 1977)

Experter: Egebäck, Kari-Erik, laborator (fr.o.m. den 19 september 1977) Ekberg, K. Gustav, civilingenjör (fno.m. den 19 september 1977) Gustafson, Bernt J., ingenjör (fno.m. den 1 oktober 1979) Rein, Henrik, ingenjör (fno.m. den 1 augusti 1979) Salinger, Gerhard, civilingenjör (fno.m. den 19 september 1977) Wallin, Mats A. T, civilingenjör (fr.o.m. den 1 oktober 1979)

Sekreterare; Björklund, Bengt T., hovrättsassessor (fr.o.m. den 9 maj 1977)

Bitr. sekreterare: Tejle, Gunnar, civilingenjör (fr.o.m. den 1 mars 1978 t.o.m. den 30 september 1979)

 

K;8    Skr 1979/80:103                                             136

Lokal; Departementens kommittéer. Lilla Kungsgalan 3, Box 347, 401 25 Göteborg, tel. växel 031/17 38 00

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberätlelse del II K 3. Tilläggsdirektiv, se 1980 års kommitléberättelse del 11 K 4.

Utredningen har under tiden november 1978 - oklober 1979 hållit älta sammanträden. Därutöver har 13 sammanträden hållits med en särskild arbetsgrupp inom utredningen.

Utredningen har den 5 september 1979 avgett delbelänkandei (Ds K 1979:7) Fordon i föreskrivet skick.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela är 1980.

9. Containerutredningen (K 1977:04)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 9 Juni  1977 med uppdrag att utreda vissa coniainerfrågor;

Särskild utredare; Wilhelmsson,     Börje    A.,    försäkringsrättsräd    och    chef    för försäkringsrätten för Södra Sverige (t.o.m. den 15 mars 1979)

Experter: Bergman,  Knut Gunnar, departementssekreterare (fr.o.m. den 20 september 1977 t.o.m. den 15 mars 1979)

Jahnke, A. A. F. Ulrich, sjökapten (fr.o.m. den 20 september 1977 t.o.m. den 15 mars 1979)

Kjellegård, Bo C, byrådirektör (fr.o.m. den 20 september 1977 t.o.m. den 15 mars 1979)

Linder, Mats O. H., byrådirektör (fr.o.m. den 20 september 1977 t.o.m. den 15 mars 1979)

Lindh, N. H. Göran, byråchef (fno.m. den 20 september 1977 t.o.m. den 15 mars 1979)

Rönngren, Bo E., förbundsombudsman (fr.o.m. den 20 september 1977 t.o.m. den 15 mars 1979)

Sekreterare: Göransson, E. Magnus, hovrättsfiskal (fno.m. den 1 Juli 1977 t.o.m. den 15 mars 1979)

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberätlelse del II K 4.

Utredningen har under tiden november 1978 - mars 1979 hållit fyra sammanträden.

 

137                 Kommittéer; Kommunikationsdepartementet    K: 10

Ulredningen har den 2 mars 1979 avgett betänkandet (Ds K 1979:1) Coniainerfrågor.

Uppdraget är därmed slutfört.

10. Sjöfartspolitiska utredningen (K 1977:05)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 9 Juni  1977 med uppdrag att göra en sjöfartspolitisk ulredning:

Särskild utredare; Gerentz, Sven, direktör (fr.o.m. den 27 Juni 1977 t.o.m. den 22 oklober 1979)

Sakkunniga: Blennow, Ingemar, direktör (fr.o.m. den 12 september 1977 t.o.m. den 25 januari 1979)

Grenander, Nils, direktör (fr.o.m. den 12 september 1977 l.o.m. den 22 oktober 1979)

Havik, Folke, direktör (fr.o.m. den 12 september 1977 t.o.m. den 22 oktober 1979)

Johansson, S. K. Lennart, generaldirektör (fr.o.m. den 12 september 1977 t.o.m. den 22 oktober 1979)

Karlsson,   Gunnar   B.   S.,   förbundsordförande   (fr.o.m.   den    12 september 1977 t.o.m. den 22 oktober 1979)

Koch, Arne G. M., direktör (fr.o.m. den 22 februari t.o.m. den 22 oktober 1979)

Patriksson, Folke, skeppsredare (fr.o.m. den 12 september 1977 t.o.m. den 22 oktober 1979)

Rickard, Bengt O., ekonomidirektör (fr.o.m. den 12 seplember 1977 t.o.m. den 22 oktober 1979)

Rude, Karl R., verkst. direktör (fno.m. den 12 september 1977 t.o.m. den 22 oktober 1979)

Wahlström,   Per   E.,   andre   förbundsordförande   (fr.o.m.   den   12 september 1977 t.o.m. den 22 oklober 1979)

Ödner, E. P. Sture, direktör (fr.o.m. den 12 september 1977 t.o.m. den 22 oktober 1979)

Experter: Ekström, John E., ekon. lic. (fr.o.m. den 12 september 1977 l.o.m. den 22 oktober 1979)

Forsström, Ingrid, hovrättsassessor (fr.o.m. den 12 september 1977 t.o.m. den 22 oktober 1979)

Francke, Jan Å., kammarrättsråd (fr.o.m. den 12 september 1977 t.o.m. den 22 oktober 1979)

 

K: 10    Skr 1979/80:103                                           138

Jobin, Bengt Å., sekrelerare (fr.o.m. den 12 september 1977 t.o.m. den

22 oktober 1979)

Källsson, Jan K.-Å., direktör (fr.o.m. den 12 september 1977 l.o.m. den

22 oktober 1979)

Lasson, Knut-Inge L., L d. överdirektör (fr.o.m. den 12 september 1977

t.o.m. den 22 oktober 1979)

Nordström, Lars E., bitr. professor (fr.o.m. den 19 april t.o.m. den 15

september 1978)

von Oelreich, Carl-Erik H., kommerseråd (fr.o.m. den 12 september

1977 t.o.m. den 22 oktober 1979)

Olofsson, K. A. Lennart, riksbanksdirektör (fr.o.m. den 12 september

1977          t.o.m. den 22 oktober 1979)

Rispe, Curt B., kammarrättsfiskal (fr.o.m. den  16 november  1978

Lo.m. den 22 oktober 1979)

Sandström, B. Gustaf T, kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 15 februari

1979 t.o.m. den 22 oktober 1979)

Sohlman, Staffan, departementsräd (fr.o.m. den 14juli 1978 l.o.m. den

22 oktober 1979)

Strömberg, Ingemar, avdelningsombudsman (fr.o.m. den 1 februari

1978          t.o.m. den 22 oktober 1979)

Tallroth, N. Börje, departementssekreterare (fr.o.m. den 12 september 1977 t.o.m. den 22 oktober 1979)

Voss, Bertil G. P., departementsråd (fno.m. den 12 september 1977 t.o.m. den 22 oktober 1979)

Sekreterare: Hyllengren, Jan, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 augusti 1977 t.o.m. den 13 mars 1979)

Renck, Olle, ekon. lic. (fr.o.m. den 12 september 1977 l.o.m. den 14 november 1979)

Bitr. sekreterare; Grönberg, Kerstin, byråsekreterare (fr.o.m. den 10 oktober 1977 l.o.m. den 31 oktober 1979)

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II K 5.

Utredningen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit tolv sammanträden.

Utredningen har i Januari 1979 avgett (Ds K 1979:2) Promemoria med vissa förslag frän sjöfartspolitiska utredningen, den 24 augusti 1979 betänkandet (SOU 1979:67) Svensk sjöfartspolitik samt den 11 oktober 1979 (Ds K 1979:10) Promemoria angående frågan om svenska rederiers utlandsinvesteringar samt fiaggöverföringar.

Uppdraget är därmed slutfört.

 

139                 Kommittéer; Kommunikationsdepartementet    K; 12

11. Särskild utredare (K 1978:02) med uppdrag att ta upp överläggningar med Stockholms kommun och Stockholms läns landsting om flygplatsfrågan på lång sikt i Stockholmsregionen

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 16 februari 1978 med uppdrag att ta upp överläggningar med Stockholms kommun och Stockholms läns landsting om flygplalsfrågan på lång sikl i Stockholms­regionen :

Särskild utredare; Lyberg, Bengt, Ld. landshövding (fr.o.m. den 16 februari 1978)

Experter: Elghuvud, Gösta E., Ld. fastighelschef (fr.o.m. den 14 september 1978) Hellström, Erik, hovrättsassessor (fr.o.m. den 14 september 1978) Lidbjörk, Gunnar, fiygplatsdirektör (fr.o.m. den 14 seplember 1978)

Sekreterare: Andersson, Christer, departementsråd (fno.m. den 10 mars 1978)

Lokal: Kommunikationsdepartementet, Vasagatan 8-10, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 36 43

Direktiven för den särskilde utredaren, se 1979 års kommittéberätlelse del II K 3.

Den särskilde utredaren har under tiden november 1978 - oktober 1979 haft överläggningar med berörda parter. Utredaren beräknas slutföra sitt arbete under år 1980.

12. Särskild utredare (K 1978:03) med uppdrag att se över lagstiftningen rörande säkerheten på försvarsmaktens fartyg

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 16 februari 1978 med uppdrag att se över lagstiftningen rörande säkerheten på för­svarsmaktens fartyg;

Särskild utredare: Steen, Göran A., generaldirektör (fr.o.m. den 21 februari 1978 t.o.m. den 31 oktober 1979)

Experter: Alarik, K. Lennart O., hovrättsassessor (fno.m. den 3 april 1978 t.o.m. den 31 oktober 1979)

 

K; 12    Skr 1979/80:103                                          140

Gullberg, Hans E., hovrättsråd (fr.o.m. den 3 april 1978 t.o.m. den 31

oktober 1979)

Jonasson, Rolf A. E., ombudsman (fr.o.m. den 3 april 1978 l.o.m. den

31 oklober 1979)

Klaar, Bengt J. L, kommendörkapten (fr.o.m. den 2 oktober 1978

l.o.m. den 31 oklober 1979)

Melander, Kent A., byrådirektör (fr.o.m. den I oktober 1978 t.o.m. den

31 oklober 1979)

0'Konor, Bengt G. W., kommendör (fr.o.m. den 3 april 1978 t.o.m. den

31 oktober 1979)

Stenmark, Bengt-Erik, avdelningsdirektör (fno.m. den 3 april 1978

t.o.m. den 31 oktober 1979)

Sekreterare: Lindencrona, Gustaf, Ld. sjöfartsråd (fno.m. den 3 april 1978 t.o.m. den 31 oktober 1979)

Direktiven för den särskilde utredaren, se 1979 ärs kommittéberättelse del II K 4.

Den särskilde utredaren har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit sju sammanträden med experterna, därav ett tredagarssammanträde vid GuUmarsbasen på västkusten.

Utredaren har i oktober 1979 avgeu betänkandet (Ds K 1979:9) Säkerheten på örlogsfartyg.

Uppdraget är därmed slutfört.

13. Utredaren (K 1978:06) av differentierade körkort

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 8 juni 1978 med uppdrag att utreda det fortsatta genomförandet av reformen med differentierade körkort:

Särskild utredare: Dahlberg, Rolf I., yrkesvalslärare, led. av riksdagen (fno.m. den 14 juni 1978)

Experter: Bengtsson, Hans, hovräUsassessor (fr.o.m. den 29 augusti 1978) Ericsson, Per-Inge, byråchef (fno.m. den 29 augusri 1978) Frohm, B. Allan, intendent (fno.m. den 29 augusti 1978) Hagander, Sten 1., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 29 augusti 1978) Wållström, Lennart G., direktör (fno.m. den 23 november 1978)

 

141                 Kommittéer; Kommunikationsdepartementet    K: 14

Sekreterare: Ringborg,  Bengt, departementssekreterare (fno.m. den 29 augusli 1978)

Lokal: Kommunikationsdepartementet, Vasagatan 8-10, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 36 90

Direktiven för den särskilde uiredaren, se 1979 ärs kommittéberätlelse del II K 7.

Den särskilde utredaren har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit tio sammanträden med experterna. Därutöver har 19 sammanlräden hållits med sekreteraren. Utredaren har ockå överlagt med olika myndigheter, organisaiioner och andra som berörs av hans arbete.

Utredaren beräknas slutföra sitt arbete under är 1980.

14. Lufttransportutre()ningen (K 1978:07)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 25 maj 1978 med uppdrag att utreda vissa frägor beträffande luftfartens roll i en samordnad trafikpolitik, m.m.:

Ordförande: von Sydow, Gunnar, Ld. landshövding (fr.o.m. den 26 juni 1978)

Ledamöter: Andersson, Christer, departementsråd (fr.o.m. den 1 september 1979) Björk, Jimmy, sektionschef (fr.o.m den 26 Juni 1978) Gellstedt, Björn P. T, departementsråd (fno.m. den 26 Juni 1978 t.o.m. den 31 augusti 1979)

Nordell, J. Olof C, trafikdirektör (fno.m. den 26 juni 1978) Winberg, Henrik A., generaldirektör (fr.o.m. den 26 juni 1978)

Ledamäter i referensgrupp: Bengtsson, Karl F., verkmästare, Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den 26 juni 1978)

Clarkson, Rolf A., direktör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 26 Juni 1978) Gustavsson, G. Ingvar, kommunalråd (fno.m. den 26 Juni 1978) Håkansson, Alfred L., lantbrukare, Ld. led. av riksdagen (fno.m. den 26 Juni 1978)

Nyqvist, S. Yngve, länsbostadsdirektör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 26 Juni 1978)

 

K; 14    Skr 1979/80:103                                         .142

Experter; Andersson, Christer, departementsråd (fr.o.m. den 1 november 1978 l.o.m. den 31 augusli 1979)

Hägglund, Bengt, ekonomichef (fr.o.m. den I november 1978) Nilsson, Alf G., departementssekreterare (fr.o.m. den 2 februari 1979) Norström, Göran, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 5 mars 1979) Olsson, Lennart, direkiör (fr.o.m. den 1 november 1978) Persson, Tore, överste av I. graden (fr.o.m. den I november 1978) Sundberg, Kjell M., departementssekreterare (fr.o.m. den \ november 1979)

Swarting, Sven, direktör (fr.o.m. den I november 1978) Åsbrink, Erik, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 november t.o.m. den 27 december 1978)

Sekreterare: Nilsson, N. Johnny, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 november 1979) Sundberg, Kjell M., departementssekreterare (fr.o.m. den 26 Juni 1978 t.o.m. den 31 oktober 1979)

Lokal:   Kommunikationsdepartementet,   Vasagatan   8-10,    103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 31 70

Direktiven för utredningen, se 1979 års kommitléberättelse del II K 6.

Utredningen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit 16 sammanträden samt haft överläggningar med myndigheter, organisationer och andra som berörs av utredningens arbete. Utredningen har vidare gjort besök i olika regioner.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1980.

15. Pilotutbildningsutredningen (K 1978:08)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 29 Juni 1978 med uppdrag att utreda frågan om rekrytering och utbildning av fiygförare till den civila luftfarten m.m.:

Särskild utredare: Letzén, K. Sven-Roland, ekonomidirektör (fr.o.m. den 29 Juni 1978 Lo.m. den 30 september 1979)

Experter: Bandholz, Tommy C.-G., flygstyrman (fr.o.m. den 26 september t.o.m. den 31 december 1978)

Engstrandh, P. Torgny B., flygkapten (fr.o.m. den 26 september 1978 t.o.m. den 30 september 1979)

 

143                 Kommittéer; Kommunikationsdepartementet    K; 16

Fahlgren, Gunnar, flygkapten (fr.o.m. den I Januari l.o.m. den 30

september 1979)

Holmberg, Anders, flygstyrman (fr.o.m. den 26 seplember 1978 l.o.m.

den 30 seplember 1979)

Liljedahl, Svante R., överstelöjtnant (fr.o.m. den 26 september 1978

t.o.m. den 30 september 1979)

Palmqvist, Bengt G., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 26 september

1978 t.o.m. den 30 seplember 1979)

Tengner, Onni, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 26 seplember 1978

t.o.m. den 30 september 1979)

Sekreterare; Cederwall, Ulf C, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 3 Juli 1978 l.o.m. den 30 september 1979)

Direktiven för utredningen, se 1979 års kommittéberättelse del ll K 8.

Utredningen har under tiden november 1978 - Juli 1979 hållit 17 sammanträden samt gjort åtta sludiebesök och haft överläggningar med olika myndigheter, organisaiioner och företag som berörts av utredningens arbete. Fyra möten har hållits med motsvarande ut­redningar i Danmark och Norge.

Utredningen barden 1 augusti 1979 avgett betänkandet (Ds K 1979:5) Rekrytering och utbildning av flygförare till den civila luftfarten.

Uppdraget är därmed slutfört.

16. Särskild utredare (K 1978:09) med uppdrag att företa en översyn av taxinäringen

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 14 september 1978 med uppdrag att företa en översyn av taxinäringen:

Särskild uiredare: Cederschiöld, Carl, borgarråd (fr.o.m. den 14 september 1978 t.o.m. den 31 Juli 1979)

Experter: Levin, Jan L., hovrättsassessor (fr.o.m. den 12 oktober 1978 t.o.m. den 31 Juli 1979)

Selen, Jan-Olof, departementssekreterare (fr.o.m. den 12 oktober 1978 t.o.m. den 31 juli 1979)

Sekreterare: Waara, Rolf, civilekonom (fr.o.m. den 1 november 1978 t.o.m. den 31 juli 1979)

 

K; 16    Skr 1979/80:103                                           144

Direktiven för den särskilde utredaren, se 1979 års kommiuéberäuelse del II K 9.

Den särskilde utredaren har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit lio sammanlräden med experterna saml hafl överläggningar med olika organisationer som har berörts av uiredarens arbele.

Uiredaren har den 19 juni 1979 avgetl betänkandet (Ds K 1979:4) Taxi - krav och utvecklingsmöjligheter.

Uppdraget är därmed slutfört.

17. Tomtparkeringsutredningen (K 1978:10)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 10 november 1978 med uppdrag all uireda frågor om parkeringsöverträdelser på tomtmark m.m.;

Särskild utredare; Huldén, K. O. Tomas, rådman (fr.o.m. den 13 december 1978)

Experter: Ohlsson, Sven I. B., driftchef (fr.o.m. den 24 Januari 1979) Sigfridsson, Sven-Erik I., hovrättsassessor (fr.o.m. den 24 Januari 1979)

Sekreterare: Persson, I. B. Gunilla, hovrättsflskal (fno.m. den I Januari 1979)

Lokal: Lilla Nygatan I, 103 33 Stockholm, lel. växel 763 10 00. Fno.m. den 7 Januari 1980; Regeringsgatan 13, 6 tn, 111 53 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1979 års kommittéberättelse del ll K 10

Utredningen har under tiden Januari - oktober 1979 hållit fem sammanträden. Däruiöver har elt sammanträde hållits med företrädare för Stockholms kommun.

Utredningen har den 4 oktober 1979 avgett en promemoria om gatumarksparkering. Arbetet i fråga om lomtmarksparkering beräknas avslutas under är 1980.

Utredningens arbete om gatumarksparkering för boende beräknas därefter fortsäUa och pägå under hela är 1980.

18. Utredningen (K 1979:01) om transport av farligt gods

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 11 Januari 1979 med uppdrag att uireda vissa frägor om transport av farligl gods:

 

145                 Kommittéer; Kommunikationsdepartementet    K; 19

Särskild utredare; Danell, C. Georg V., statsråd led. av riksdagen (fr.o.m. den 11 januari t.o.m. den 12 oktober 1979)

Sellgren,  Rolf O.   M.,  transportplaneringschef,  led.  av  riksdagen (fno.m. den 30 oktober 1979)

Experter: Björkman, Fredrik A. M., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 mars 1979) Eriksson, Hans G., avdelningsdirektör (fno.m. den I maj 1979) Hoppe, Hans V., jur. kand. (fr.o.m. den 1 maj 1979) Strömgren, Bo E., departementssekreterare (fr.o.m. den I maj 1979) Svensson, S. K. Tuve, intendent (fr.o.m. den 1 maj 1979)

Sekreterare: Striby, I. Christina, hovrättsassessor (fr.o.m. den 5 mars 1979)

Bitn sekreterare: Nyström, Göran K., departementssekreterare (fr.o.m. den 5 mars 1979)

Lokal: Lilla Nygatan I, 3 tn, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00. Fr.o.m. den 7 Januari 1980: Regeringsgatan 13, 6 tr., 111 53 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1980 ärs kommittéberättelse del II K 1.

Utredningen har under tiden april - oktober 1979 hållit fem sammanträden samt haft överläggningar med myndigheter och andra som berörs av utredningens arbete. Därutöver har sammanträden hållits i fem särskilda arbetsgrupper.

Utredningens arbete beräknas pägä under hela år 1980.

19. Mönstringsutredningen (K 1979:02)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den I mars 1979 med uppdrag att se över lagstiftningen om mönstring och registrering av sjömän:

Särskild utredare: Kristensson, Astrid M., landshövding, Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den 4 april 1979)

Experter: Alarik, K. Lennart O., hovrättsassessor (fno.m. den 4 april 1979) KJellstenius, Börje, socionom (fno.m. den 4 april 1979) LJungqvist, Claes, ombudsman (fr.o.m. den 4 april 1979) Persson, Börje, förbundsombudsman (fr.o.m. den 4 april 1979)

10    Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 103

 

K;19    Skr 1979/80:103                                            146

Revborn, Lennart, byrådirektör (fr.o.m. den 4 april 1979) SJöstedt, K. Lennart T, hovräUsräd (fno.m. den 4 april 1979) Themnér, J. Christer, förbundsjurist (fr.o.m. den 4 april 1979) Tygesen, Lars S., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 4 april 1979)

Sekreterare: Wikmark, Stefan G., hovräUsassessor (fr.o.m. den 15 maj 1979)

Lokal: Departementens kommittéer Lilla Kungsgatan 3, Box 347, 401 25 Göteborg, tel. växel 031/17 38 00

Direktiven för utredningen, se 1980 ärs kommiuéberäuelse del II K 3.

Utredningen har under tiden Juni - oktober hållit tvä sammanträden samt haft överiäggningar med myndigheter och organisationer som berörs av utredningens arbete.

Utredningens arbete beräknas pägä under hela år 1980.

20. Särskild utredare (K 1979:03) av Göteborgs hamns internationella konkurrensförhållande

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 1 mars 1979 med uppgift att undersöka Göteborgs hamns internationella kon­kurrensförhållande:

Särskild utredare: Dahlgren, Lars M. T, direktör (fno.m. den I april 1979)

Sakkunnig: Godlund, Sven A. L, professor (fr.o.m. den I april 1979)

Sekreterare: Williamson, Morgan, fil. lic. (fno.m. den 1 april 1979)

Bitn sekreterare: Grönberg, Kerstin, byråsekrelerare (fno.m. den 1 april 1979)

Lokal: Kommunikationsdepartementet, Vasagatan 8-10, 103 33 Stockholm, växel 763 10 00, direktval 763 36 49 (Grönberg)

Direktiven för den särskilde utredaren, se 1980 års kommittéberättelse del II K 5.

Den särskilde utredaren har under tiden april - oktober 1979 haft överläggningar med den sakkunnige samt med olika in- och utländska myndigheter, organisationer och andra som berörs av utredarens arbete.

Utredaren har avgeu betänkaiidet (Ds K 1979:12) Göteborgs hamn och den transoceana linjesjöfarten.

Utredaren beräknas slutföra siu arbete under Januari 1980.

 

147                 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet    K: 22

21. Särskild utredare (K 1979:04) av statsbidragssystemet för kommunal väghålling m.m.

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 22 februari 1979 för översyn av statsbidragssystemet för kommunal väghållning m.m.;

Särskild utredare: Hedborg, Gustaf T:son, kammarrättspresidenl (fr.o.m. den  I maj t.o.m. den 30 november 1979)

Sakkunniga; Dahlberg, Helge B., sekreterare (fr.o.m. den I maj 1979) Sicking, Kari-Otto, teknisk direktör (fno.m. den 1 maj 1979)

Experter: Ahlenius, Inga-Britt M. S., departementssekreterare (fr.o.m. den  I maj 1979)

Gustafson, Carl-Erik, Ld. teknisk direktör (fno.m. den I maj 1979) Johansson, Rolf B., förste vägingenjör (fr.o.m. den 1 maj 1979) Persson, Ingvar, sekreterare (fr.o.m. den I maj 1979) Skagersjö, Bengt, trafikingenjör (fr.o.m. den 1 maj 1979) Svantemark, Lennart S. I., departementssekreterare (fr.o.m. den 4 maj 1979)

Sekreterare: Sjöblom, Per Å. G., kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 1 maj t.o.m. den 30 november 1979)

Bitr. sekreterare: Svensson, Birgit M., kanslist (fr.o.m. den 4 maj 1979)

Lokal: Lilla Nygatan I, 3 tn, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00. Fno.m. den 7 januari 1980: Regeringsgatan 13, 6 tr., 111 53 Stockholm

Direktiven för den särskilde utredaren, se 1980 ärs kommittéberättelse del II K 6.

Den särskilde utredaren har under tiden maj - oktober 1979 hållit tre sammanträden med experterna och de sakkunniga. Utredarens arbete beräknas pägä under hela är 1980.

22. Körkortsmedicinska utredningen (K 1979:05)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 30 augusti 1979 med uppdrag att se över formerna för den utredning som skall ligga till grund för den medicinska prövningen i körkortsärenden:

 

K;22    Skr 1979/80:103                                            148

Särskild utredare: Andréasson,  Rune, föredragande i irafikmedicin  i socialstyrelsen (fno.m. den 30 augusti 1979)

Sakkunniga; Bengtsson, Hans, hovrättsassessor (fr.o.m. den 30 augusti 1979) Liliewall, E. Birgitta, departementssekreterare (fr.o.m. den 30 augusti 1979)

Experler: Hedin, Anders, docent (fr.o.m. den 30 augusti 1979) Irnell, Lars, docent (fr.o.m. den 30 augusli 1979)

Sekrelerare;

Hallström, Anita M., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 30 augusti 1979)

Lokal: Lilla Nygatan 1,3 tn, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00. Fr.o.m. den 7 Januari 1980; Regeringsgatan 13, 6 tr., 111 53 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1980 ärs kommittéberättelse del II K 7.

Utredningen har under tiden september - oktober 1979 hällit ett sammanträde.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1980.

23. Särskild utredare (K 1979:06) av sjömanspension genom kollektivavtal

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 13 september 1979 med uppdrag att undersöka förutsättningarna för en sjömanspen­sionering grundad på kollektivavtal:

Särskild utredare: Petri, Carl Axel H., statsråd (fr.o.m. den 14 september t.o.m. den 5 november 1979)

Wilhelmsson, Börje A., försäkringsrättsråd (fr.o.m. den 19 november 1979)

Expert: Hyllengren, Jan, kansliråd (fno.m. den I oktober 1979)

Sekreterare: Kastman, B. H. Göran, kammarrättsassessor (fr.o.m. den 1 november 1979)

 

149                 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet    K; 24

Lokal: Kammarrätten i Jönköping, Östra Storgalan 7, Box 564, 551 02 Jönköping, tel. växel 036/16 99 10

Direktiven för den särskilde utredaren, se 1980 ärs kommittéberättelse del II K 8.

Utredarens arbete beräknas pågå under hela är 1980.

24. Beredningen (K 1979:07) om den kollektiva tätortstrafiken

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 13 september 1979 för att finna vägar att förbättra nuvarande kollektivtrafiksystem:

Ordförande: Norrbom, Claes-Eric N., förordnad generaldirektör (fr.o.m. den 19 november 1979)

Ledamöter: Farm, Gunnel, ombudsman (fr.o.m. den 19 november 1979) Komstedt, P. L. Wiggo, disponent (fno.m. den 19 november 1979) Norling, S. Åke, kommunalråd (fno.m. den 19 november 1979) Segerström, Ingrid, led. av riksdagen (fr.o.m. den 19 november 1979) Sellgren,  Rolf O. M., transportplaneringschef, led. av riksdagen (fr.o.m. den 19 november 1979)

Vinthagen, Rolf, landstingsråd (fr.o.m. den 19 november 1979) Wohlin-Andersson, Anna M., ers. för led. av riksdagen

Direktiven för beredningen, se 1980 ärs kommittéberättelse del II K 9.

Lokal: Transporträdet, Industrivägen 7, 171 48 Solna, tel. 730 58 80

 

E:I    Skr 1979/80:103                                              150

Ekonomidepartementet

Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet under år 1979: 1, 4 och 6

1. Utredningen (Fi 1970:70) rörande förhållandet mellan bankgiro och postgiro

Tillkallad enligt Kungl. MaJ:ts bemyndigande den 30 december 1969 för att utreda förhållandet mellan bankgiro och postgiro (se Post- och Inrikes tidn. den 29 Januari 1970):

Särskild utredare: Walberg, Sten S., generaldirektör (fr.o.m. den 16 februari 1978 t.o.m. den 2 Juli 1979)

Experter: Anderberg, K. Ingvar, direktör (fr.o.m. den 22 februari 1978 t.o.m. den 2 Juli 1979)

Hallman, Eric R., överdirektör (fr.o.m. den 22 februari 1978 t.o.m. den 2 juli 1979)

Lindeberg, Sven A., byrådirektör (fr.o.m. den 22 februari 1978 t.o.m. den 2 Juli 1979)

Nilsson, Gösta V., postgirochef (fno.m. den 22 februari 1978 t.o.m. den 2 Juli 1979)

Telestam, Gösta L., direktör (fno.m. den 16 februari 1978 Lo.m. den 2 Juli 1979)

Sekreterare: Wärnsund, Sven-Olof, byrådirektör (fr.o.m. den  16 februari  1978 t.o.m. den 2 Juli 1979)

Direktiven för utredningen, se 1971 ärs riksdagsberättelse Fi 56. Tilläggsdirektiv, se 1979 års kommittéberättelse del II E 1.

Utredningen har under tiden november 1978 - Juni 1979 hållit 20 sammanträden.

Utredningen har den 2 Juli 1979 avgeU betänkandet (SOU 1979:35) Rationellare girohantering.

Uppdraget är därmed slutfört.

 

151                           Kommittéer: Ekonomidepartementet    E:3

2. Betalningsbalansdelegationen (Fi 1975:02)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 oktober 1974 för samordning av betalningsbalansstatistiken (se Post- och Inrikes tidn. den 1 mars 1975):

Ordförande: Jakobsson, Ulf G., planeringschef (fno.m. den 14 november 1979) Wohlin, Lars M., riksbankschef (fr.o.m. den 1 mars 1977 t.o.m. den 13 november 1979)

Ersättare för ordförande: Wahlstedt, Bengt, departementssekreterare (fno.m. den 14 november 1979)

Ledamöter: Hansson, Lars R., bankokommissarie Lönnqvist, Åke S. G., avdelningschef

Ersättare för ledamot: Esaieson, Erik R. A., statistikchef (för Lönnqvist) Franzén, J. Thomas H., avdelningsdirektör (för Hansson) (fr.o.m. den 18 oktober 1977)

Sekreterare: Persson, Nils Eric, byrådirektör (fr.o.m. den 16 oktober 1979) Svensson, Hans O., byrådirektör (fr.o.m. den 19 Juni 1975 t.o.m. den 15 oktober 1979)

Lokal: Sveriges Riksbank, Brunkebergstorg 11, Box 16283, 103 25 Stockholm tel. växel 787 00 00, direktval 787 01 46 (sekreteraren)

Direktiven för delegationen, se 1976 ärs kommittéberättelse Fi 36.

Delegationen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit 7 sammanträden.

Delegationens arbete beräknas pågå under hela år 1980.

3. Utredningen (Fi 1975:03) om löntagarna och kapitaltillväxten

Tillkallade enligt regeringens bemyndiganden den 30 januari 1975 och den 12 maj 1977 för att utreda frägor om löntagarfonder (se Post- och Inrikes tidn. den 8 februari 1975):

Ordförande: Larsson, Y. Allan G., chefredaktör (fr.o.m. den 24 augusti 1979) Mehr, Hjalmar L., Ld. landshövding (t.o.m. den 23 augusti 1979)

 

E:3    Skr 1979/80:103                                             152

Ledamöter; Alderin,   Robert   B.,   vice  verkställande   direktör  (fr.o.m.   den   21 november 1979)

Bartley, A. Osborne, professor (fr.o.m. den 19 oktober 1977 t.o.m. den 2 februari 1979)

Bergström, N. Hans I., iL kansliråd (fr.o.m. den 5 december 1978) Burenstam Linder, H. M. Staffan, statsråd, led. av riksdagen (fr.o.m. den 13 december 1978 t.o.m. den 5 november 1979) Edin, Per Olov, utredningschef (fno.m. den 19 oktober 1977) Feldt, Kjell-Olof, led. av riksdagen (fno.m. den 22 januari 1979) Landberg, MaJ-Lis H. A., led. av riksdagen Meidner, Rudolf A., fil. dr (t.o.m. den 30 juni 1979) Molin, N. Rune, sekreterare (fr.o.m. den I Juli 1979) Nilsson, Karl-Erik, bitn direktör

Nilsson, Kjell O. H., metallarbetare, led. av riksdagen (t.o.m. den 19 Januari 1979)

Rämgärd, Rolf I., led. av riksdagen

Sandebring, Hans, statssekreterare (fr.o.m. den 22 maj t.o.m. den 5 november 1979)

Stefanson, R. Stig S., optikermästare, Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 Juli 1977 t.o.m. den 20 november 1979)

Tobisson, Lars F., led. av riksdagen (fr.o.m. den 21 november 1979) Ulfhielm,   Monica   H.V,,   utredningssekreterare   (fr.o.m.   den   21 november 1979) Waldenström, Erland, direktör

Wijkman, Anders I. S., generalsekreterare, Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 Juli t.o.m. den 12 december 1978) Önnesjö, Karl Erik A., direktör

Experter: Boman, Ragnar Å., civilekonom (fr.o.m. den 1 september 1977) Böök, Sven Åke, föreståndare (fr.o.m. den 14 juli 1977) Dahlsten, Ulf L., stadsdirektör (fno.m. den 9 mar 1976) Edenhammar, Hans, auktoriserad revisor (fr.o.m. den 1 november 1979)

Eidem, Rolf I., civilekonom (fr.o.m. den 1 april 1977) Johansson, Sven-Erik N., professor (fr.o.m. den 9 mars 1976) Kristoffersson, Anders W., fil. kand. (fr.o.m. den I april 1977) Läftman, Lennart R., civilekonom (fr.o.m. den I december 1977} Saläng, B. Stefan, avdelningsdirektör (fno.m. den 1 september 1977 Lo.m. den 31 augusti 1979)

Sekreterare: Öhman, Berndt, universitetslektor (fno.m. den 1 december 1975)

 

153                           Kommittéer; Ekonomidepartementet    E;4

Bitr. sekrelerare; Nordell, J. Olof C, trafikdireklör (fno.m. den 1 Juni 1975 t.o.m. den 8 maj 1979) Skog, Rolf R., civilekonom (fr.o.m. den 7 november 1978)

Lokal: Regeringsgatan 19, I tn, 111 53 Stockholm, tel. 2108 20 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1976 ärs kommittéberättelse Fi 37.

Utredningen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit tio sammanträden. Därutöver har en särskild referensgrupp om sambandet mellan löner och vinster hållit två sammanträden.

Utredningen har i maj 1979 avgeU delbetänkandena (SOU 1979:8) Löntagarfonder - bakgrund, problem och möjligheter, (SÖU 1979:9) innehållande tre expertrapporter nämligen Den svenska förmögenhets­fördelningens utveckling. Löntagarfonder och aktiemarknaden - en in­troduktion och Internationella koncerner och löntagarfonder, (SOU 1979:10) innehållande tre expertrapporter nämligen Löner, lönsamhet och soliditet i svenska industriföretag, Vinstbegreppet och Den lokala lönebildningen och företagens vinster - en preliminär analys samt (SOU 1979:11) Lantbrukskooperationen - ideologi och verklighet.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1980.

4. Finansieringsbolagskommittén (Fi 1975:08)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 25 september 1975 för utredning om finansieringsbolagen m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 19 november 1975):

Ordförande: Eklöf, Kurt G. A., riksbanksdirektör (t.o.m. den 30 september 1979)

Sakkunniga: Jansson, Paul G., eleklriker, riksgäldsfullmäktig, led. av riksdagen (Lo.m. den 30 september 1979)

Regnéll, Carl Göran, fil. dr, Ld. led. av riksdagen (fno.m. den 12 Januari 1977 Lo.m. den 30 september 1979)

Experter: Livijn, Claes-Olof, direktör (fno.m. den 15 mars 1976 Lo.m. den 30 september 1979)

Persson, Lars E. H., hovrättsråd (fr.o.m. den 12 Januari 1977 t.o.m. den 30 september 1979) Telestam, Gösta L., direktör (fr.o.m. den 1 april 1976 t.o.m. den 30

 

E:4    Skr 1979/80:103                                             154

seplember 1979)

Ödlund, Lars-Olof, direkiör (fr.o.m. den 15 mars 1976 l.o.m. den 30

september 1979)

Sekreterare: Klangby,  Lars-Erik, avdelningsdirektör (t.o.m. den 30 september 1979)

Bitr. sekreterare: Uggla, J. Magnus, byråsekrelerare (fr.o.m. den  15 november 1976 t.o.m. den 39 september 1979)

Direktiven för utredningen, se 1976 ärs kommittéberättelse Fi 42.

Kommittén har i december 1977 avgeu betänkandet (SOU 1977:97) Finansieringsbolag.

Kommittén har därefter avvaktat beslut om behandling av den kreditpolitiska lagstiftningen om fondkommissionärer m.m. Det står nu klart att kommittén inte ska behandla denna fråga.

Kommitténs arbete är därmed slutfört.

5. Banklagsutredningen (Fi 1976:04)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 23 Juni 1976 för att göra en översyn av banklagstiftningen (se Post- och Inrikes tidn. den 20 juli 1976):

Ordförande:

Malmgren, Kurt K-G., rättschef

Ledamöter: Danielsson, C. Bertil, bankdirektör Danielsson, Stig A., bankinspektör Eklöf, Kurt G. A., riksbanksdirektör Lindquisl, Sven B. E., direktör Svenson, Sven G., direktör Thunholm, Lars-Erik, bankdirektör

Sakkunnig: Thörn, Lars-Olof, avdelningsdirektör

Experter: Bökmark, Jan S., hovrättsassessor

Dahlheim, Bo I. G., byrådirektör (fr.o.m. den I oktober 1976) Lindstrand, H. Tomas, civilekonom (fr.o.m. den 1 april 1978) Utterström, Thomas O., avdelningschef (fno.m. den 20 mars 1979)

 

155                           Kommittéer; Ekonomidepartementet    E:6

Sekrelerare: Bredin, Lars A. G., kansliråd (fno.m. den 20 april 1977)

Bitr. sekreterare: Noltorp, Lars G. N., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 januari 1978) Nordström, L. Anders, hovrättsassessor (fr.o.m. den 20 november 1978)

Lokal: Göta hovräu, Hovrättstorget, Box 422, 551 02 Jönköping, tel. växel 036/11 94 30 (bitr. sekreterarna)

Direktiven för utredningen, se 1977 års kommitléberättelse del IIEI.

Utredningen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit nio sammanträden. Därutöver har tio sammanträden hållits med en särskild arbetsgrupp, vars arbete främst avser en teknisk översyn av bankrörelselagen efter mönster av aktiebolagslagen och bokföringslagen.

Utredningen har i Juni 1979 avgett delbetänkandet (Ds E 1979:5) Blancokrediter och bankkontorsetablering.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela är 1980.

6. Utredningen (E 1977:01) angående statistiska centralbyråns (SCB) uppgiftsinsamling

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 24 mars 1977 för att utreda frågan om statistiska centralbyråns uppgiftsinsamling:

Särskild utredare: Hallberg, Dag R., avdelningsdirektör (fno.m. den 15 februari 1979) Landberg, K. Erik, byrådirektör (fr.o.m. den 25 april 1977 t.o.m. den 14 februari 1979)

Experter: Levenius, Gustav B. G., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 20 september 1977 t.o.m. den 23 april 1979)

Printz, Bengt-Åke L., organisationsdirektör (fr.o.m. den I september 1977 t.o.m. den 31 december 1979)

Sandström, K. Rune, direktör (fno.m. den 20 september 1977 t.o.m. den 31 december 1979)

Widén, Marie-Louise, avdelningsdirektör (fr.o.m. den"4 april t.o.m. den 31 december 1979)

Sekreterare: Hallberg, Dag R., avdelningsdirektör (fno.m. den 19 september 1977 t.o.m. den 14 februari 1979)

 

E:6    Skr 1979/80:103                                             156

Lokal: Fredsgatan 6, 4 tn, 111 52 Stockholm, tel. 21 62 73 Direktiven för utredningen, se 1978 ärs kommittéberättelse del HEL

Utredningen har i mars 1979 avgeU delbetänkandet (Ds E 1979:2) Industristatistiken - uppgiftskrav och användbarhet samt i december 1979 slutbetänkandet (Ds E 1979:7). Lantbruksregistret som uppgiftskrav samt sammanfattande synpunkter pä företagens uppgiftslämnande till statistiska centralbyrån.

Uppdraget är därmed slutförd.

7. Kommittén (E 1977:03) med uppdrag att utreda med valutaregleringen sammanhängande spörsmål

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 30 Juni 1977 för att utreda med valutaregleringen sammanhängande spörsmål:

Ordförande: Wickman, H. Krister, Ld. riksbankschef, Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den 20 september 1977)

Ledamöter: Berg, Bengt R., direktör (fr.o.m. den 1 februari 1978) Berg, Bengt Åke, utredningssekreterare (fno.m. den 1 februari 1978) Eklöf, Kurt G. A., riksbanksdirektör (fno.m. den 1 februari 1978) Ekman, Jan E. H. M., bankdirektör (fno.m. den 1 februari 1978) Grönfors, Kurt G. W., professor (fno.m. den I februari 1978) Johansson, Göran, ombudsman (fr.o.m. den 1 februari 1978) Larsson, L. Thorsten, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 februari 1978) Nilsson, Bengt G., utredningschef (fno.m. den 1 februari 1978) Wachtmeister, Knut G. N., led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 februari 1978) Wibble, Anne M., ekon. lic. (fno.m. den 12 december 1978)

Experter: Hall, Kurt Arne, departementssekreterare (fr.o.m. den I september 1978)

Nipstad, Jan A., bankokommissarie (fr.o.m. den 15 november 1977) Nyström, Lars A., avdelningsdirektör (fno.m. den I augusti 1978) Persson, Lars E. H., hovräUsråd (fno.m. den 7 november 1978) Sanden, Peter, fil. kand. (fno.m. den 1 juni 1978)

Huvudsekreterare: Sahlén, Anders F., pol. mag. (fr.o.m. den I september 1978)

 

157                           Kommittéer: Ekonomidepartementet    E:8

Sekreterare: ÖJeheim, Per-Göran, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 juni 1978)

Bitr. sekreterare: de Neergaard, Claes D., civilekonom (fr.o.m. den 1 juli 1978 t.o.m. den 28 februari 1979)

Lokal: Regeringsgatan 65, 3 tn. Box 7311, 103 90 Stockholm, tel. 21 55 20 (huvudsekreteraren)

Direktiven för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del II E 3.

Kommittén har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit sex sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, orga­nisationer och andra som berörs av kommitténs arbete.

Kommitténs arbete beräknas pägå under hela år 1980.

8. Försäkringsrörelseutredningen (E 1977:05) (FRU)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 13 oktober 1977 för att se över lagen om försäkringsrörelse m.m.:

Särskild utredare: Lind, Johan A. L., hovrättslagman, ordförande i arbetsdomstolen (fno.m. den 21 november 1977)

Experter: Bökmark, Jan S., hovrättsassessor (fr.o.m. den lOjanuari 1978) Eriksson, A. A. Tage, direktör (fr.o.m. den lOjanuari 1978) Svensson, Åke E. F., avdelningsdirektör (fno.m. den lOjanuari 1978) von Willebrand, Karin M., Ld. avdelningsdirektör (fr.o.m. den 10 Januari 1978)

Sekreterare: Hahn, R. A. Birgitta, hovrättsassessor (fr.o.m. den lOjanuari 1978)

Lokal: Salviigränd 1,3 tn, III 28 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 14 58 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1978 ärs kommittéberättelse del II E 5.

Utredningen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit tio sammanträden. Därutöver har fyra sammanträden hållits med en särskild arbetsgrupp för frågan om uppställning av försäkringsbolagens resultat- och balansräkningar.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under är 1980.

 

E;9    Skr 1979/80:103                                             158

9. Delegationen (E 1978:01) med uppdrag att följa de nya formerna för lönsparande m.m.

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 21 seplember 1978 för att följa och analysera det nya lönsparsyslemei m.m.:

Ordförande: Jakobsson. Ulf G., planeringschef (fr.o.m. den 13 december 1978)

Ledamöter: Roos, J. Olle, skattedirektör (fr.o.m. den 13 december 1978J Rylander, Gunnel L, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 13 december 1978)

Widestrand, Lars O., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 13 december 1978) Ysander, Bengt-Christer, docent (fr.o.m. den 13 december 1978)

Expert: Herin, Jan C.G.E.F, departementsråd (fr.o.m. den 1 september 1979)

Sekreterare: Björhn, Arne, L., civilekonom (fr.o.m. den 1 september 1979)

Lokal: Ekonomidepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 15 02 (sekreteraren)

Direktiven för delegationen, se 1979 års kommittéberättelse del II E

2.

Delegationen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit fyra sammanträden samt haft kontakter med organisationer och andra som berörs av delegationens arbete.

Delegationens arbete beräknas pågå under hela år 1980.

10. Försäkringsverksamhetskommittén (E 1979:01)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 14 december 1978 med uppdrag att se över lagstiftningen om försäkringsbolagens och försäkringsinspektionens verksamhet m.m.:

Ordförande: Westerlind, Erik A., landshövding (fno.m. den 5 april 1979)

Ledamöter: Fernlund, B. Dan, byråchef (fno.m. den 5 april 1979) Gabrielsson, A. Edmund B., expeditionschef/rättschef (fr.o.m. den 5 april 1979)

 

159                          Kommittéer; Ekonomidepartementet    E:I1

Gustavsson, K. Rune, socionom, led. av riksdagen (fr.o.m. den 5 april

1979)

Hörnlund, Gördis K., Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den 5 april 1979)

Lindwall, Lars E., direkiör (fr.o.m. den 5 april 1979)

Schönmeyr, C. Richard A. C, verkst. direktör (fno.m. den 5 april 1979)

Experter: Brege, J. Lennart O., organisationsdirektör (fr.o.m. den 24 april 1979) Odelius, Bo G., försäkringsombudsman (fr.o.m. den 6 Juni  1979) (ingående i sekretariatet)

Öländers, Anders O., distriktskontorschef (fr.o.m. den 1 Juli 1979) Olby, A. Jan E., byrådirektör (fno.m. den 24 april 1979) Utterström, Thomas O., avdelningschef (fr.o.m. den 24 april 1979)

Sekreterare: Lundgren, Bo K., kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 21 augusti 1979)

Bitr. sekreterare: Svensson, M. Christina, civilekonom (fr.o.m. den 1 Juli 1979)

Lokal: Salviigränd 1,3 tn, 111 28 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 14 28 (sekreteraren)

Direktiv för utredningen, se 1980 ärs kommittéberättelse del HEL

Kommittén har under tiden april - oktober 1979 hållit fyra sammanträden.

Kommittén har i december avgett promemorian (Ds E 1979:8) Lekmannastyrelse för försäkringsinspeklionen.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1980.

11. Utredningen (E 1979:02) om tillsynen över värdepappersmarknaden m.m.

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 28 Juni 1979:

Särskild utredare: Wahlgren, E. Göran, regeringsråd (fr.o.m. den 4 september 1979)

Sekreterare: Svensson, S. Göran, hovrättsfiskal (fno.m. den 15 oklober 1979)

Lokal:   Göta   hovrätL   Box   422,   551 02   Jönköping,   tel.   växel 036/11 94 30 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1980 års kommittéberättelse del II E 3.

Utredningens arbete beräknas pägä under hela är 1980.

 

E;12    Skr 1979/80:103                                            160

12. Utredningen (E 1979:03) angående översyn av den statliga fondförvaltningen m.m.

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 28 Juni 1979:

Särskild utredare: Abelin, Hans Henrik, bankinspektör (fr.o.m. den 2 oktober 1979)

Sakkunniga: Nordling, Carl-Einar, kammarråd (fr.o.m. den 25 oktober 1979) Telestam, Gösta L., direktör (fr.o.m. den 25 oktober 1979)

Experter: Karlsson, Erik L,, bitr. riksbanksdirektör (fr.o.m. den 27 november 1979)

Lalin, Per Olov, revisionsdirektör (fr.o.m. den 27 november 1979) Lindberg, P. Lennart, byråchef (fr.o.m. den 27 november 1979)

Sekreterare: Frii, Lennart W., hovrättsassessor (fno.m. den 29 oktober 1979)

Lokal; Hovrätten över Skäne och Blekinge, Fack, 201 10 Malmö, tel. 040/734 30 (sekreteraten)

Direktiven för utredningen, se 1980 års kommittéberättelse del II E 4.

Utredningen har under november 1979 hällit två sammanträden. Utredningens arbete beräknas pägä under hela år 1980.

13. Kommittén om jordbrukets kapitalförsörjning

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 7 Juni 1979: Ledamöter m.fl. ej utsedda.

Direktiven för kommittén, se 1980 ärs kommittéberättelse del II E 2.

14. Kommittén om den statliga statistiken

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 25 oktober 1979: Ledamöter m.fi. ej utsedda.

Direktiven för kommittén, se 1980 års kommiuéberäuelse del II E 5.

 

161                              Kommittéer; Budgetdepartementet    B; I

Budgetdepartementet

Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet under år 1979: 13, 21, 22, 23 och 28

1. 1969 års punktskatteutredning (Fi 1970:57)

Tillkallade enligt Kungl. MaJ:ts bemyndiganden den 21 mars 1969, den 29 Juni 1970 samt den 18 Juni 1971 för att se över gällande bestämmelser på punktskatteområdet i vissa delar (se Post- och Inrikes tidn. den 5 Juni 1969 och den 2 oktober 1970);

Ordförande: Edstrand, Karl-Ingmar, departementsräd (fr.o.m. den 12 juli 1976)

Ledamöter; Thulin, Einar E:son, f.d. skattedirektör Wadell, Ulla G. S., skattedirektör (fno.m. den 12 Juli 1976) Willart, N. Bo, byråchef

Experter: Andersson, Fritz A. R., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 12 Juli 1976) Friedner, Lars F. V., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 28 september 1977)

Olsson, Bertil O., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 14 september 1976) Schultz, J. Allan S., Ld. bitr. skattedirektör Sjöstrand, A. Mats T., byrådirektör (fr.o.m. den 14 september 1976)

Sekreterare: Lindgren, Per Anders, kammarrättsassessor (fno.m. den 25 april 1977)

Bitr. sekreterare: Körner, Klas-Håkan (Håkan), kammarrättsassessor (fr.o.m. den 17 oktober 1977)

Lokal; Gamla riksdagshuset, tel. växel 14 10 00 (ordföranden och sekreteraren). Postadress: Budgetdepartementet, 103 33 Stockholm

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Utredningen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit 15 sammanträden.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1980.

11    Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 103

 

B;2    Skr 1979/80:103                                             162

2. Mervärdeskatteutredningen (Fi 1971:05)

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 oklober 1971 med uppdrag att verkställa teknisk översyn av mervärdeskatten (se Post-och Inrikes tidn. den II november 1971):

Utredningsman: Fridolin, Hans R., Ld. departementsråd

Experter; Crabo, Sven, direkiör Helmers, Dag, professor Lindstam, Leif E., departementsråd Mellbin, B. Lennart, byråchef Norrman, Bo U. S., taxeringsdireklör (fr.o.m. den I mars 1978)

Sekreterare; Olofsson, L. Göran, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 augusti 1976)

Bitr. sekreterare: Skarell, Gunnar E. A., departementssekreterare

Lokal: Budgeldepartemenlet, Kanslihusannexet, Riddarhustorget 7-9, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren och bitr. sekreteraren)

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Utredningen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit 16 sammanlräden.

Utredningen har den 22 augusli 1979 avgetl delbelänkandei (Ds B 1979:2) Översyn av mervärdeskallen Del IV Exportbegreppet m.m.

Utredningens arbete beräknas pägä under hela år 1980.

3. Utredningen (Fi 1972:06) om underställning av avtal

Tillkallad enligt Kungl. MaJ;ts bemyndigande den 30 juni 1972 för att utreda vilka frågor om arbets- och anställningsvillkor för tjänstemän som skall underställas Kungl. Maj:t och vilka som därutöver skall underställas riksdagens lönedelegation (se Post- och Inrikes tidn. den 10 Juli 1972):

Utredningsman: Foyer, Lars O., kanslichef

Lokal: Riksdagens näringsutskott, Brunkebergslerrassen 1, 100 12 Stockholm, tel. växel 14 20 20

 

163                             Kommittéer: Budgetdepartementet     B;4

Direkliven för ulredningen, se 1973 års riksdagsberätlelse Fi 46.

Lllredningen har under liden november 1978 - oklober 1979 hafl överläggningar med riksdagens lönedelegaiion och medverkat i en arbetsgrupp inom lönedelegationen som övervägt delegationens arbetsformer.

Utredningen beräknas slutföra sill arbete under år 1980.

4. Utredningen (Fi 1973:01) om säkerhetsåtgärder m.m. i skatteprocessen

Tillkallade enligt Kungl. MaJ:ts bemyndigande den 16 februari 1973 för att utreda frågan om regler om kvarstad, skingringsförbud m.m. i skaiteprocessen (se Post- och Inrikes tidn. den 7 mars 1973);

Ordförande; Nordenadier, Anders, länsäklagare

Ledamöier; Andersson, Kerstin G., folkskollärare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 7 mars 1979) Bergh, Sten, länsräd

Bergqvist, Jan G., pol. mag., led. av riksdagen (fr.o.m. den 20 Juni 1979)

Gustafsson, K. G. Wilhelm, rektor, led. av riksdagen (fr.o.m. den 30 juni 1978)

Söderström, Kurt I. W., ingenjör, Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den 30 Juni 1978)

Welander, Gösta, departementsräd Westberg, H-O. (Olle), svarvare, led. av riksdagen

Sakkunnig: Nord, Karl-Erik, skattedirektör (fr.o.m. den 30 Juni 1978)

Experter: BJernstad, S. L. Börje, kronofogde Björnesjö, Sven G., taxeringsrevisor

Bruhn, Sigleif (LeiQ E., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 30 juni 1978) Hirschfeldt, Johan H., bitr. skattedirektör (fr.o.m. den 30 Juni 1978) Jarenius, J. Christer I., direktör

Johanson, Lars R., länsråd (fr.o.m. den 17 februari 1976) LJungwall, N. E. Folke, länsåklagare (fr.o.m. den 17 februari 1976)

Sekreterare: Erling, E. Martin H., hovrättsfiskal (fr.o.m. den 22 april 1974)

 

B;4    Skr 1979/80:103                                             164

Bitr. sekrelerare: Grinneröd-Nordahl, Monica L. M., distriktsåklagare (fr.o.m. den I seplember 1979) Kronholm, Birgit S. B., distriktsåklagare (fno.m. den 15 april 1979)

Lokal: Departementens utredningsavdelning. Västergalan 47, Box 187, 201 21 Malmö, tel. växel 040/749 50 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1974 års riksdagsberättelse Fi 40. Tilläggsdirektiv, se 1979 års kommiuéberäuelse del 11 B 6.

Utredningen har den 1 mars 1979 avgelt delbetänkandet (SOU 1978:87) Lag om preskription av skattefordringar m.m.

Utredningen har under tiden november 1978 -oktober 1979 hållit elva sammanträden samt hafl överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av utredningens arbete.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1980.

5. Skattetilläggsutredningen (Fi 1975:06) (SU)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 13 februari 1975 för att utreda frågan om det skatteadministrativa sanktionssystemet (se Post- och Inrikes tidn. den 16 maj 1975):

Ordförande: Widmark, P. Sverker V., kammarrättslagman

Sakkunniga: Sundkvist, K. R. Tage, lantbrukare, led. av riksdagen Westberg, H-O. (Olle), svarvare, led. av riksdagen

Experter: Baekkevold, Arne E., kammarrättsassessor (fr.o.m. den 1 augusti 1975) Burström, Brita A., byråchef (fr.o.m. den 1 augusti 1975) Fries, Ingmar F., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 september 1978)

Gustafson, G. Arne, direktör (fno.m. den 20 oktober 1975) Johansson, Bo G. H., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 augusti 1975) Lundholm, Eric L. O., bitr. skattedireklör (fno.m. den 1 augusti 1975) Matsson, Tommy, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 augusti 1975)

Sekreterare: Werdinius, Claes A., hovrättsfiskal (fr.o.m. den 1 augusti 1975)

Bitn sekreterare: Olsson, E. Ragnar, taxeringsintendeni (fr.o.m. den 12 september 1977)

 

165                             Kommittéer; Budgetdepartemenlet    B;6

Lokal: L. Nygatan 1, I tn, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren). Postadress; Budgetdepartemenlet, 103 33 Stockholm

Direkliven för utredningen, se 1976 ärs kommitléberättelse Fi 40.

Utredningen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit 14 sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter och andra som berörs av utredningens arbete.

Utredningen beräknas slutföra siU arbete under första halvåret 1980.

6. Utredningen (Fi 1976:02) om beskattning av tjänstepensioner

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 11 mars 1976 för att utreda vissa frågor angående avdrag vid inkomsttaxering för kostnader för tryggande av anställds pensionering, m.m. (se Post- och Inrikes tidn. den 23 mars 1976):

Utredningsman: Wahlgren, E. Göran, regeringsråd

Experter: Berglöf, J. Sigvard C. D:son, skattedirektör Eriksson, Gösta, direktör (t.o.m. den 13 maj 1979) Fries, Ingmar F., departementssekreterare (fr.o.m. den 4 september 1978)

Grop, Erik H., försäkringstjänsteman (fr.o.m. den 14 maj 1979) Kihlström, Laila K. E., direktör (fno.m. den 19 januari 1977) Lindberg, Göran, direktör (t.o.m. den 7 december 1978) Nilson, Lars-Erik, direktör (fno.m. den 8 december 1978) Sköllerholm, S. Ove J., hovrättsassessor (fno.m. den 22 februari 1977) Thornell, Anders B., länsräd (fr.o.m. den 19 Januari 1977) Öhman, Arne J. P., avdelningsdirektör (fno.m. den 19 Januari 1977)

Sekreterare: Edling, A. Roland, radman Salsbäck, K. Johan, kammarrättsassessor (fr.o.m. den I Januari 1979)

Lokal: Länsrätten i Örebro län. Box 59, 701 02 Örebro, tel. växel 019/13 60 00 (Edling)

Direktiven för utredningen, se 1977 ärs kommittéberättelse del II B 3.

Utredningen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit tolv sammanträden.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1980.

 

B: 7    Skr 1979/80:103                                            166

7. Företagsobeståndskommittén (Fi 1976:03)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 12 februari 1976 för att utreda frågan om samordning av statliga åtgärder vid företags obestånd (se Post- och Inrikes tidn. den 22 maj 1976):

Ordförande: Westerlind, Erik A., landshövding

Ledamöter: Boström, Curt B., kamrer, led. av riksdagen

Fransson, Arne A. E., personalchef, led. av riksdagen (fr.o.m. den 30 juni 1977)

Fridolfsson, Filip W., fabrikör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 30 juni 1977)

Löfberg, Karl Axel, Ld. departementsräd Wilhelmsson, Arne E., rådman Ångström, Rune T., led. av riksdagen

Sakkunniga: Ekström, Bert O., avdelningschef (fno.m. den 15 juni 1976) Jäderqvist, K. Bertil, kronofogde (fno.m. den 1 september 1976) Spendrup, K. Aksel, avdelningschef (fno.m. den 30 Juni 1977) Åvall, Sven K., direktör (fno.m. den 15 Juni 1976)

Experter: Björklund, Jan O., byråchef (fno.m. den 9 september 1976) Bovidson, Thure, direktör (fr.o.m. den 9 september 1976) Herrstedt, Henry T. O., länsarbetsdirektör (fr.o.m. den 9 september 1976) Thornell, Anders B., länsräd (fr.o.m. den 9 september 1976)

Sekreterare: Ohlsson, J. Staffan C, kammarrättsassessor (fr.o.m. den 15 Juni 1976)

Bitr. sekreterare: Berge, Lars Magnus, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 18 september 1978 t.o.m. den 17 Juni 1979) Kristiansson, Erling B., förste byråsekreterare (fno.m. den I Juni 1979)

Lokal: Gamla riksdagshuset, tel. växel 14 10 00(sekreteraren och bitr. sekreteraren). Postadress: Budgetdepartementet, 103 33 Stockholm

Direktiven för kommittén, se 1977 års kommittéberättelse del II B 1.

Kommittén har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit sju sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av kommitténs arbete. Därutöver

 

167                             Kommittéer: Budgeldepartemenlet    B;8

har tvä sammanträden hållits med särskilda arbetsgrupper för frågan om inrättande av etl bolag för rekonslruklionsinsalser. Kommitténs arbele beräknas pågå under hela är 1980.

8. 1976 års fastighetstaxeringskommitté (Fi 1976:05)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 16 september 1976 för atl göra en översyn av reglerna för fastighetstaxering (se Post- och Inrikes tidn. den 30 oktober 1976):

Ordförande: Björne, B. Gunnar, regeringsråd

Ledamöier; Hall, A. Bertil, fastighetsråd

Jansson, Paul G., eleklriker, riksgäldsfullmäktig, led. av riksdagen (fr.o.m. den 17 mars 1978)

Josefson, Stig A., lantbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 17 mars 1978)

Lundgren, Bo A. M., civilekonom, led. av riksdagen (fr.o.m. den 17 mars 1978)

Malmberg, C. Lars E., bitr. skattedirektör

Stensson, S. L. Börje, skolchef, led. av riksdagen (fr.o.m. den 17 mars 1978) Wadell, Ulla G. S., skattedirektör

Sakkunnig: Fredelius, Bo B., kammarrättsråd (fr.o.m. den 10 februari 1977 t.o.m. den 25 januari 1979)

Experter: Carlegrim, N. Erik A., professor (fr.o.m. den 10 februari 1977) Edlund, C. Bertil, departementsräd (fr.o.m. den 20 november 1979) Fridell, G. Ingvar, direktör (fr.o.m. den 20 mars 1978) Fries, Ingmar F., departementssekreterare (fr.o.m. den 12 september 1977)

Hansson, Bo R. A., byråchef (fno.m. den 12 december 1978) Henriksson, Kjell-Åke, förste byråsekrelerare (fr.o.m. den  12 Juni 1978)

Jönsson, Per Ivan, vattenrättsråd (fno.m. den 10 februari 1977) Nilsson, Nils-Erik, avdelningschef (fr.o.m. den 19 september 1977) Rispe, Curt B., kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 22 januari 1979)

Sekreterare: Bergenstjerna, Johan P., kammarrättsfiskal (fr.o.m. den I maj 1979)

 

B; 8    Skr 1979/80:103                                            168

Hiibinelte, Ewa L. E., kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 28 april 1978

t.o.m. den 15 maj 1979)

Widebäck, I. Birgitta, hovrättsfiskal (fr.o.m. den 6 oktober 1976)

Lokal: Lilla Nygatan 1, 1 tr., 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Direktiven för kommittén, se 1977 års kommittéberättelse del II B 4. Tilläggsdirektiv, se 1979 års kommitléberättelse del II B 4.

Kommittén har under liden november 1978 - oktober 1979 hällit 23 sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, orga­nisationer och andra som berörs av kommitténs arbete. Därutöver har sammanträden hållits med särskilda arbetsgrupper inom kommittén.

Kommittén har den 14 maj 1979 avgeU delbetänkandet (SOU 1979:32) Fastighetstaxering 81 saml bilaga 1-2 (SOU 1979:33) Fastighetstaxering 81.

Kommitténs arbete beräknas pägå under hela är 1980.

9. Förvaltningsutredningen (B 1977:01)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 30 december 1976 för att utreda frågan om bättre metoder för planering och hushållning i statsförvaltningen:

Ordförande: Tarschys, N. Daniel, ers. för led. av riksdagen

Ledamöter: Hanson, Per-Olof, Ld. borgarråd Karlsson, F. Göran, redaktör, led. av riksdagen Kristiansson, N. Axel, Ld. ers. för led. av riksdagen Lewén-Eliasson, Anna Lisa, Ld. led. av riksdagen Pettersson, S. Arne, sekreterare, led. av riksdagen Svegfors, J. Mats A., statssekreterare (fr.o.m. den 7 december 1978) Träff, Sven-Olov A., direktör, Ld. led. av riksdagen (t.o.m. den 6 december 1978)

Sakkunniga: Andersson, B. Göran, ombudsman Båfält, B. Evert, kanslichef (fno.m. den 15 mars 1977) Carlsson, Jan-Olof, bergsingenjör

Carnhagen, Göran E. T, departementsråd (fno.m. den 15 mars 1977) Olsson, E. Olof, andre förbundsordförande

Experter: Birgersson, Bengt Owe, docent (fr.o.m. den 28 maj 1979)

 

169                              Kommittéer; Budgetdepartementet    B;9

Dahlberg, Lars B. L., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 14 november

1977)

Dahlberg, Lars C, departementsråd (fr.o.m. den 1 oklober 1977)

Engström, Ödd E. L., utredningssekreterare (fr.o.m. den 25 mars 1977)

Esping, Hans G., revisionsdirektör (fr.o.m. den 22 september 1977)

Fallenius, Ann Marie, byrådirektör (fno.m. den I september 1977)

Fransson, Bo-Gunnar L., avdelningschef (fr.o.m. den 25 mars 1977)

Hillman, Bo L, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 13 juni 1977 l.o.m. den

7 oktober 1979)

Magnander, Ebbe E. A., Ld. avdelningschef (fr.o.m. den 10 februari

1977)

Printz, Bengt-Åke L., organisationsdirektör (fr.o.m. den 15 september

1977)

Wetterberg, Ulf G., tL departementsråd (fr.o.m. den 1 februari 1978)

Widebäck, Ulf M., hovrättsassessor (fr.o.m. den 30 augusti 1977)

Wittenmark, Lars T. N., byrådirektör (fno.m. den 9 Juli 1979)

Sekreterare: Annerberg, Rolf G., departementssekreterare (fr.o.m. den 12 april 1977) Carlsson, Sture E., tL revisionsdirektör (fno.m. den 12 april 1977)

Bitr. sekreterare: Norén, Agneta, byrådirektör (fno.m. den 1 februari 1978 t.o.m. den 9 september 1979)

Schiick, Johan H., byrådirektör (fno.m. den 11 september 1978 Lo.m. den 9 september 1979)

Lokal: L. Nygatan 1,1 tn, tel. växel 763 10 00 (sekretariatet) Postadress: Budgetdepartementet, 103 33 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II B 11. Tilläggsdirektiv, se 1980 års kommittéberätlelse del II B 7.

Utredningen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit 16 sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheler, utred­ningar och andra som berörs av utredningens arbete.

Utredningen har den 25 april 1979 avgeU delbetänkandet (SOU 1979:23) Avgifter i staten - nuläge och utvecklingsmöjligheter och den 7 september 1979 avgeU huvudbetänkandet (SOU 1979:61) Förnyelse genom omprövning.

Utredningens arbete beräknas pägä under hela är 1980.

 

B; 10    Skr 1979/80:103                                          170

10. Vägtrafikskatteutredningen (B 1977:05)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 24 mars 1977 med uppdrag alt göra en teknisk översyn av vägtrafikbeskattningen;

Särskild utredare:

Lindslam, Leif E., departementsråd

Experter: Borgslrand, Björn J., byrådirektör (fr.o.m. den 12 december 1978) Bornhager, Sven-Åke (Sven) L, förste byråsekreterare Carlson, Å. Lennart, bitr. skattedirektör Eriksson, K. Birger, avdelningsdirektör Guste, Göran L., byrådirektör Skarell, Gunnar E. A., departementssekreterare

Sekreterare: Hamberg, Lennart T. C, kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 14 maj 1979) Sjöstrand, A. Mats T., byrådirektör

Lokal: Gamla riksdagshuset, tel. växel 14 10 00 (sekreterarna). Postadress: Budgetdepartementet, 103 33 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II B 2. Tilläggsdirektiv, se 1980 ärs kommittéberättelse del II B 3.

Utredningen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit åtta sammanträden samt haft överläggningar med olika organisationer som berörs av utredningens arbete. Därutöver har sammanträden hållits med särskilda arbetsgrupper inom utredningen. En av arbetsgrupperna har företagit ett studiebesök i Finland.

Ulredningens arbete beräknas pågå under hela är 1980.

11. Stämpelskatteutredningen (B 1977:06)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 21 april 1977 med uppdrag att se över reglerna om stämpelskatt och expeditionsavgift samt avgiften för förhandsbesked i taxeringsfrägor:

Särskild utredare: Francke, Jan Å., departementsräd

Experter: Bredin, Lars A. G., kansliråd Hagman, Björn O., byrådirektör Kleist, Åke O., revisionsdirektör (fr.o.m. den 1 Juni 1978)

 

171                            Kommittéer: Budgetdepartementet    B: 12

Lundholm, Eric L. O., bitr. skattedirektör Rehnström, K. Åke H., hovrättsassessor Åhlén, Lars, lagman

Sekreterare: Torngren, Håkan E., kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 11 Juni 1977)

Lokal: Gamla riksdagshuset, lel. växel 14 10 00 (sekreteraren). Post­adress: Budgetdepartemenlet, 103 33 Stockholm

Direkliven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II B 5.

Utredningen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit 17 sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter som berörs av utredningens arbete.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1980.

12. Utredningen (B 1977:07) med uppdrag att utreda frågan om lokalisering av ny verksamhet till Västerbottens län

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 18 maj 1977 med uppdrag att utreda frågan om lokalisering av ny verksamhet till Västerbottens län:

Särskild utredare: Ångström, Rune T, led. av riksdagen

Sakkunniga: Beckman, Lars E. A., bitr. professor, universitetsrektor Carlsson, P. Bertil, kommunalråd Forsell, Harry A., länsråd Lundberg, Henry L., direktör Svensson, Åke G., fil. dr, utbildningsledare

Expert: Pärson, Hanns B. S., direktör (fno.m. den 15 augusti 1977)

Sekreterare: van der Capeilen, Constance (Connie) E., departementssekreterare Peterson, Christer B. O., byrådirektör (fno.m. den I februari 1978)

Lokal: Länsstyrelsen i Västerbottens län, 901 86 Umeå, tel. växel 090/ 12 20 00 (Peterson)

Direktiven för utredningen, se 1978 ärs kommittéberättelse del II B 6.

Utredningen har under tiden november 1978 - oktober 1979 haft sammanträden med olika myndigheter, organisationer och andra som

 

B; 12    Skr 1979/80:103                                           172

berörs av utredningens arbete. Däruiöver har sammanlräden hållils med en särskild expertgrupp inom utredningen.

Utredningen har under maj 1979 efler samråd med arbetsmarknadsdepartementet och riksföreningen för trafik- och polio-skadade lagt fram förslag om ell rehabiliteringshem i Hörnefors.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under är 1980.

13. Monopolutredningen (B 1977.08)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 7 Juli 1977 med uppdrag att utreda frågan om särställning för vissa myndigheter och företag vid leveranser till staten;

Särskild utredare;

Lindencrona, Gustaf C. A., bitr. professor (fr.o.m. den I augusli 1977 t.o.m. den 31 maj 1979)

Expert: Bergkvist, Arne B. S., t.L revisionsdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1977 t.o.m. den 31 maj 1979)

Sekreterare: Roman, Rolf-Erik, pol. mag. (fr.o.m. den 15 oktober 1977 t.o.m. den 31 maj 1979)

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II B 7.

Utredningen har den 4 maj 1979 avgett slutbelänkandet (Ds B 1979:1) Datakonkurrens.

Uppdraget är därmed slutfört.

14. Delegationen (B 1977:09) för företagens uppgiftslämnande m.m. (DEFU)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 30 Juni 1977 för att aktivt verka för att begränsa och underlätta företagens och kommunernas uppgiftslämnande;

Ordförande: Wirsäll, Nils-Erik, verkst. direktör (fr.o.m. den 1 september 1977)

Ledamöter: Ahrfelt, Bengt, avdelningschef (fno.m. den 1 september 1977) Andersson, Bengt 1., vice verkst. direktör (fno.m. den I september 1977; avliden)

 

173                            Kommittéer; Budgetdepartementet    B; 14

Bergslig, Lars H., informationssekreterare (fr.o.m. den I seplember

1977)

de Woul, Jan T. J., pol. mag. (fr.o.m. den I seplember 1977)

Haglund, Sune K., boktryckare (fr.o.m. den I seplember 1977)

Hallenius, G. Ingemar, lantbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 5

december 1978)

Hedberg, Stig E., förbundsjurisl (fr.o.m. den 1 seplember 1977)

Myrbeck, Arne K. D., sektionschef (fr.o.m. den 1 september 1977)

Radesjö, G. Wivi-Anne, företagare, led. av riksdagen (fr.o.m. den I

september 1977)

Tarschys, N. Daniel, ers. för led. av riksdagen (fr.o.m. den I september

1977 t.o.m. den 4 december 1978)

Wästberg, Greta E., direkiör (fr.o.m. den 1 seplember 1977)

Experter; Densjö, K. A. Sören, byrådirektör (fr.o.m. den 1 seplember 1979) Ekwall, Thomas F. H., byrådirektör (fr.o.m. den I december 1978) Landberg, K. Erik, byrådirektör (fr.o.m. den I september 1977 l.o.m. den 30 april 1979)

Delegationens kansli är organiserat i sektorer med utgångspunkt från departementens verksamhetsområden.

Sekreterare; Armholt, Roland H., byrådirektör (fno.m. den 1 november 1978 t.o.m. den 30 april 1979)

Densjö, K. A. Sören, byrådirektör (fno.m. den 13 oklober 1977 t.o.m. den 31 augusti 1979)

Hagberg,   Ann-Charlott,   departementssekreterare  (fr.o.m.   den   15 oktober 1979 t.o.m. den 15 januari 1980)

Socialdepartementet: Hallberg, Dag R., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1978)

Budget- och utbildningsdepartementen: Ihrmark, Astrid K. M., byrådirektör (fno.m. den 1 Juli 1978)

Kommun- och försvarsdepartementen: Jakobsson, Kjell G. L., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 november 1979)

Jordbruks- och arbelsmarknadsdepartementen: Lefvert, Helena, förste revisor (fr.o.m. den I mars 1979)

Handels- och kommunikationsdepartementen: Nordqvist, Rolf G., pol. mag. (fr.o.m. den 1 Januari 1979)

 

B: 14    Skr 1979/80:103                                          174

Ekonomi- och utrikesdepartementen samt miljöfrågor inom jordbruks­departementet: Pedersen, Zaid O. B., byrådirektör (fr.o.m. den 13 oktober 1977)

Bostads- och industridepartementen: Werbell, Bror L, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1978)

Justitiedepartementet: Printz, Bengt-Åke L., organisationsdirektör (fr.o.m. den 1 september 1977), kanslichef

Lokal: Birger Jaris torg 7-9, 103 33 Stockholm, tel. växel 22 36 00 (sekreterarna)

Direktiven för delegationen, se 1978 års kommittéberättelse del II B

8.

Delegationen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit elva sammanträden saml haft överläggningar med olika myndigheter, företag, organisationer och andra som berörs av delegationens arbele.

Delegationen har den 1 november 1979 överlämnat verksamhetsberättelse för 1978/79 till budgetdepartementet.

Delegationens arbete beräknas pägä t.o.m. är 1980.

15. Traktamentsbeskattningssakkunniga (B 1978:02)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 19 januari 1978 med uppdrag att se över reglerna om beskattning av traktamenten m.m.:

Ordförande: Reuterswärd, Erik A. P., regeringsråd (fr.o.m. den 16 mars 1978)

Ledamöter: Boström, Curt B., kamren led. av riksdagen (fno.m. den 16 mars 1978) Hägelmark, S. Eric L., kapten, led. av riksdagen (fr.o.m. den 16 mars 1978)

Sakkunniga: Anclow, Per R., departementsräd (fno.m. den 16 mars 1978 t.o.m. den 20 september 1979)

Hirschfeldt, Johan H., bitn skattedirektör (fno.m. den 16 mars 1978) Hägglund, Sven-Olof, ombudsman (fno.m. den 16 mars 1978) Högberg, K. Gunnar, direktör (fr.o.m. den 16 mars 1978) Ljungh, Claes W., utredningssekreterare (fno.m. den 16 mars 1978) Rispe, Curt B., kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 21 september 1979) Ulfhielm, Monica H. V., sekreterare (fr.o.m. den 16 mars 1978)

 

175                            Kommittéer: Budgetdepartementet    B; 16

Experter: Edlund, C. Bertil, departementsråd (fno.m. den 16 mars 1978) Karlson, Matts E., förste revisor (fr.o.m. den 29 juni 1978) Wilhelmsson, F. Uno, förhandlingsdireklör (fr.o.m. den 16 mars 1978)

Sekreterare: Palme, Sven C. G., regeringsrätissekrelerare (fr.o.m. den 14 mars 1978) Ström, Ivan S., länsrättsassessor (fr.o.m. den 14 mars 1978)

Lokal: Gamla riksdagshuset, tel. växel 14 10 00 (sekreterarna). Postadress: Budgetdepartementet, 103 33 Stockholm.

Direkliven för de sakkunniga, se 1979 års kommitléberättelse del II B

2.

Kommittén har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit sju sammanträden. Därutöver har sammanträden hållits i särskilda arbets­gruppen

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela är 1980.

16. Konsultexportutredningen (B 1978:03)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 2 mars 1978 med uppdrag att utreda frågan om samverkan i fråga om statlig konsult­verksamhet i utlandet m.m.:

Särskild utredare: Dennis, Bengt, ambassadör (fno.m. den 13 mars 1978)

Experter: Lonaeus, G. Håkan N., departementssekreterare (fr.o.m. den 10 april 1978) Norberg, Sven E. O., tL departementsräd (fno.m. den 2 maj 1979)

Sekreterare: Skogö, Ingemar, byrådirektör (fno.m. den 13 mars 1978)

Bitr. sekreterare: Svensson, Carl-Gustaf Å., civilekonom (fno.m. den  13 november 1978)

Lokal: Regeringsgatan 1,4 tn, tel. växel 763 10 00. Postadress: Konsultexportutredningen, Utrikesdepartementet, Box 16121, 103 23 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1979 års kommittéberättelse del II B 3.

Utredningen har under tiden november 1978 - oktober 1979 haft

 

B:16    Skr 1979/80:103                                           176

överläggningar med olika  myndigheler och  förelag som  berörs av ulredningens arbete.

Ulredningen beräknas slutföra sitt arbete under är 1980.

17. Utredningen (B 1978:05) om åtgärder vid beskattningen för att främja forsknings- och utvecklingsinsatser

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 14 september 1978 med uppdrag att utforma förslag till åtgärder vid beskattningen för alt främja forsknings- och utvecklingsinsatser:

Särskild utredare; Mileikowsky, Curt, tekn. dr (fr.o.m. den 14 september 1978)

Sakkunniga: von Bahr, Stig V., departementsråd (fr.o.m. den 6 november 1978) Gustafson, G. Arne, direktör (fr.o.m. den 6 november 1978) Hedborg, Anna M., sekreterare (fr.o.m. den 6 november 1978) Henkow, Sten R., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 september 1979)

Hallsten, E. Bertil, utredningschef (fr.o.m. den 6 november 1978 t.o.m. den I Juni 1979)

Ljungh, Claes W., utredningssekreterare (fr.o.m. den 6 november 1978)

Sidenbladh, Thomas P., iL departementsräd (fr.o.m. den 6 november 1978 t.o.m. den 31 augusti 1979) Ulfhielm, Monica H. V., sekreterare (fr.o.m. den 2 Juni 1979)

Experter: Lundin, N. Tore H., bitn skattedireklör (fno.m. den 15 oktober 1979) Törnros, E. A. Christer, rådman (fr.o.m. den I oktober 1979)

Sekreterare: Törnros, E. A. Christer, radman (fno.m. den 20 november 1978 t.o.m. den 30 september 1979) Herriin, Klas G. E., bitr. skattedirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1979)

Lokal; Gamla Riksdagshuset, tel. växel 14 10 00 (sekreteraren). Postadress; Budgetdepartemenlet, 103 33 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1979 års kommittéberättelse del II B 7.

Utredningen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit 13 sammanträden.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1980.

 

177                            Kommittéer; Budgetdepartementet    B; 19

18. Solnautredningen (B 1978:06)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 28 september 1978 för alt företräda staten vid förhandlingar med Solna kommun om över­låtelse av vissa markområden, m.m.:

Förhandlare: Englund, K. Svante L, överdirektör (fr.o.m. den 6 november 1978)

Sakkunniga; Hägg, Y. O. Sture, avdelningschef (fr.o.m. den 6 november 1978) Smith, A. Åke, planeringsdirektör (fr.o.m. den 6 november 1978)

Experter: Norell, Thomas P., departementssekreterare (fr.o.m. den 6 november 1978) Tengwall, Jan O., byråchef (fr.o.m. den 6 november 1978)

Lokal: Statens förhandlingsnämnd. Sturegalan 24, 114 36 Stockholm, tel. växel 67 96 50

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Utredningen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit 28 sammanträden, därav tio med representanter för motparten. Utred­ningen har därjämte, efter vederbörligt bemyndigande, anordnat en konferens med bl.a. företrädare frän markförvaltande statliga myndigheter för att diskutera vissa frågor som är förenade med överlåtelse av statliga markområden till Solna kommun.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela är 1980.

19. Realbeskattningsutredningen (B 1978:07)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 2 november 1978 med uppdrag att belysa konsekvenserna av en real beskattning av räntor och kapitalvinster, m.m.;

Särskild utredare: Lindencrona, Gustaf C. A., bitr. professor (fno.m. den 7 november 1978)

Sakkunniga: von Bahr, Stig V., departementsråd (fno.m. den 27 december 1978) Bargholtz, Percy B., fil. kand. (fr.o.m. den 27 december 1978) Jussil, Sune K., departementsräd (fr.o.m. den 27 december 1978)

12    Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 103

 

B: 19    Skr 1979/80; 103                                         178

Sekreterare:

Roman, Rolf-Erik, pol. mag. (fr.o.m. dén 27 december 1978)

Direktiven för utredningen, se 1979 års kommitléberättelse del II B 8.

Lokal; Lilla  Nygatan  1,1  tn, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren). Postadress: Budgetdepartemenlet, 103 33 Stockholm Utredningens arbete beräknas pägå under hela år 1980.

20. Kronoholmsutredningen (B 1978:08)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 28 december 1978 med uppdrag att utreda frågan om de s.k. kronoholmarnas framtida disposition;

Särskild utredare; Knös, A. Gustaf, chefsrådman (fr.o.m. den 28 december 1978)

Sakkunnig: Dahnell, Karin A. B., kammarråd (fno.m. den 1 Juli 1979)

Sekreterare: Eklund, Per A., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 Juli 1979)

Lokal: Gamla riksdagshuset, tel. växel 14 10 00 (sekreteraren). Postadress: Budgetdepartemenlet, 103 33 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1980 års kommittéberättelse del II B 1.

Utredningen har haft kontakt med olika myndigheter som berörs av utredningens arbete för bl.a. en inventering av beståndet av de bebyggda kronoholmarna.

Utredningens arbete beräknas pägä under hela år 1980.

21. Utredningen (B 1979:01) om central rationalisering och ADB

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 25 januari 1979 för aU se över organisationen för de centrala myndighetsuppgifterna avseende rationalisering och ADB i statsförvaltningen:

Särskild utredare: Widén, K. A. Ingvar, generaldirektör (fr.o.m. den I februari 1979)

Sekreterare: Hjalmarsson, S. Åke, byråchef (fr.o.m. den 1 februari 1979)

 

179                            Kommittéer: Budgetdepartementet    B:22

Bitr. sekrelerare; Ribbing, N. Peder G. G :son, byrådirektör (fr.o.m. den I februari l.o.m. den 31 oklober 1979)

Direkliven för utredningen, se 1980 års kommittéberättelse del II B 2.

Utredningen har under tiden Januari - oklober 1979 hällit 19 sam­manträden. Därutöver har ulredningen hafl överläggningar med myndigheter, organisationer och företag.

Utredningen har den 25 oktober 1979 avgeU betänkandet (SOU 1979:72) Rationalisering och ADB i statsförvaltningen.

Uppdraget är därmed slutfört.

22. Organisationskommittén (B 1979:02) för statens arbetsmarknadsnämnd

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 8 februari 1979 med uppgift atl förbereda regeringens kommande beslut om SAMN:s arbetsuppgifter, ställning och organisation:

Ordförande: Hårdefelt, S. Börje, rättschef (fno.m. den 28 februari 1979)

Ledamöter: Andersson, B. Göran, ombudsman (fr.o.m. den 28 februari 1979) Engdahl,  K. Anders F., departementssekreterare (fr.o.m. den 28 februari 1979)

Gothefors, Per L., ombudsman (fr.o.m. den 28 februari 1979) Gustafsson, N. Lennart, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 28 februari 1979)

Jansson, Kurt S., avdelningschef (fno.m. den 28 februari 1979) Karisson, Alf L., ombudsman (fno.m. den 28 februari 1979)

Sekreterare: Bergqvist, Lars G., tL personaldirektör (fr.o.m. den 28 februari 1979)

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Kommittén har under tiden mars - Juni 1979 hällit 18 sammanträden samt haft överläggningar med myndigheter, organisationer och andra som berörts av kommitténs arbete.

Kommittén har lämnat förslag rörande organisation, budget, lokali­sering m.m. för statens arbetsmarknadsnämnd (SAMN).

SAMN startade sin verksamhet den I Juli 1979.

Kommitténs arbete är därmed slutfört.

 

B:23    Skr 1979/80:103                                           180

23. Arbetsgruppen (B 1979:03) med uppgift att förbereda regeringens beslut om inrättande av en myndighet för personalutbildning och personaladministration

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 8 februari 1979 med uppgift att förbereda regeringens beslut om inrättande av de nya myndigheten och att därvid överväga dess ställning, uppgifter och organisation:

Ordförande: Rosenblad, Urban S., generaldirektör (fr.o.m. den 28 februari 1979)

Ledamöter: Andersson, B. Göran, ombudsman (fr.o.m. den 28 februari 1979) Andersson, L. Ingemar, ombudsman (fr.o.m. den 28 februari 1979) Engdahl, K. Anders F., departementssekreterare (fr.o.m. den 28 februari 1979)

Gothefors, Per L., ombudsman (fr.o.m. den 28 februari 1979) Gustafsson, N. Lennart, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 28 februari 1979) Jeding, Lars G., tL utbildningschef (fr.o.m. den 28 februari 1979)

Sekreterare: Bergqvist, Lars G., t.L personaldirektör (fno.m. den 28 februari 1979) Lundqvist, Rolf W. G:son, byrådirektör (fno.m. den 28 februari 1979)

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Arbetsgruppen ombildades den 1 juni 1979 till organisationskommittén (B 1979:08) för statens institut för personaladministration och personalutbildning.

Redogörelse för arbetsgruppens arbete redovisas under B 1979:08.

24. Bruttoskattekommittén (B 1979:04)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 1 mars 1979 med uppdrag atl utreda olika former av bruttoskatter:

Ordförande: Walberg, Sten S., generaldirektör (fr.o.m. den 13 mars 1979)

Ledamöter: Andersson, Karl Olov, direktör (fr.o.m. den 13 mars 1979) Bargholtz, Percy B., fil. kand. (fno.m. den 13 mars 1979) Åberg, Carl Johan, docent (fr.o.m. den 13 mars 1979)

 

181                            Kommittéer; Budgetdepartementet    B:25

Sakkunnig: von Bahr, Stig V., departementsråd (fr.o.m. den 13 mars 1979)

Expert: Normann, N. Göran, fil. dr (fr.o.m. den 13 mars 1979)

Sekreterare: Hulgaard, Bodil C, hovrättsassessor (fr.o.m. den 13 mars 1979)

Lokal: Budgetdepartementet, Kanslihusannexet, Riddarhustorget 7-9, 103 33 Siockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren)

Direktiven for utredningen, se 1980 ärs kommittéberättelse del II B 6.

Kommittén har under tiden mars - oktober 1979 hållit 15 sammanträ­den.

Kommittén har den 3 september 1979 avgett delbelänkandei (Ds B 1979:3) Bruttoskatten

Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under är 1980.

25. Kapitalvinstkommittén (B 1979:05)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 15 mars 1979 med uppdrag att göra en teknisk översyn av aktievinstbeskattningen och pröva vissa andra frågor angående realisationsvinstbeskattningen av lös egendom:

Ordförande: Swartling, Anders J. A., departementsräd (fr.o.m. den 15 mars 1979)

Ledamöter: Atterwall, Göran L., bankdirektör (fr.o.m. den 15 mars 1979) Berglöf, J. Sigvard C. D:son, skattedirektör (fno.m. den 15 mars 1979) HagstedL J. Anders, professor (fno.m. den 15 mars 1979)

Sakkunnig: Bargholtz, Percy B., fil. kand. (fno.m. den 15 mars 1979)

Experter: Edlund, C. Bertil, departementsråd (fr.o.m. den 28 maj 1979) Forsström, Jan E. C, hovrättsassessor (fr.o.m. den 10 september 1979)

Sekreterare: Andersson, C. Staffan, kammarräUsfiskal (fr.o.m. den 17 april 1979)

Lokal: Gamla riksdagshuset, tel. växel 14 10 00 (sekreteraren). Postadress: Budgetdepartementet, 103 33 Stockholm

Direktiven för kommittén, se 1980 års kommittéberättelse del II B 5.

 

B; 25    Skr 1979/80:103                                          182

Kommittén har under liden april - oktober 1979 hållit sex sammanlräden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av kommitténs arbete. Därutöver har tre sammanträden hållits med en särskild arbetsgrupp för frågan om beskattning av vinst vid försäljning av andel i äkta bostadsföretag.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1980.

26. Energiskattekommittén (B 1979:06)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 1 mars 1979 med uppdrag att uireda beskatlningen av energi, m.m.;

Ordförande; Hanson, Per-Olof, Ld. borgarråd (fr.o.m. den 15 maj 1979)

Ledamöter: Blom, S. T. Lennart, borgarråd (fr.o.m. den 15 maj 1979) Carlstein, Rune A., stadskassör (fr.o.m. den 15 maj 1979) Hansson, Lilly E., mentalskötare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 15 maj Lo.m. den 30 oktober 1979)

Silfverstrand, Bengt H., företagsekonom, led. av riksdagen (fr.o.m. den 31 oktober 1979) Örtendahl, Per Anders, Ld. statssekreterare (fr.o.m. den 15 maj 1979)

Sakkunniga; Dahlström, Gösta E., fil. lic. (fno.m. den 15 maj 1979) Eklund, Erik G., direktör (fi.o.m. den 15 maj 1979) Fridolin, Hans R., Ld. departementsräd (fno.m. den 15 maj 1979) Lindstam, Leif E., departementsråd (fr.o.m. den 15 maj 1979) Ljungh, Claes W., utredningssekreterare (fr.o.m. den 15 maj 1979) Ulfhielm,   Monica   H.   V.,   utredningssekreterare   (fr.o.m.   den   15 maj 1979)

Sekreterare: Aspén, B. Urban, statistikchef (fno.m. den I Januari 1980)

Postadress:   Budgetdepartementet,   103 33   Stockholm,   tel.   växel 763 10 00

Direktiven för kommittén, se 1980 års kommiuéberäitelse del II B 4.

Kommittén har under tiden den 15 maj - den 31 oktober 1979 hällit ett sammanträde.

Utredningens arbete beräknas pägå under hela är 1980.

 

183                            Kommittéer: Budgetdepartementet    B;28

27. Utredningen (B 1979:07) om minskning av statens bestånd av uthyrningsbostäder

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 26 april 1979 med uppdrag alt utreda i vilken utsträckning statens bestånd av uthyrningsbostäder bör minskas saml framlägga en plan för sådan minskning.

Särskild utredare: Törnquist, Harry E., förvaltningsdirektör (fr.o.m. den 15 maj 1979)

Experter: Extergren, E. Anders, byrådirektör (fno.m. den 15 maj 1979) Lindberg, Bengt S., överingenjör (fno.m. den 15 maj 1979) Stime, Pär-Eric W., avdelningsdirektör (fno.m. den 15 maj 1979)

Sekreterare: Nensén, Astrid B., avdelningsdirektör (fno.m. den 15 maj 1979)

Lokal: Budgetdepartementet, Kanslihusannexet, Riddarhustorget 7-9, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1980 ärs kommittéberättelse del II B 8.

Utredningen har under tiden Juni - oktober 1979 hällit fyra sammanträden. Därutöver har överläggningar ägt rum med vissa myndigheter som berörs av utredningens arbete.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1980.

28. Organisationskommittén (B 1979:08) för statens institut för personaladministration och personalutbildning

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 3 maj 1979 med uppgift att förbereda regeringens beslut om myndighetens uppgifter, organisation m.m.:

Ordförande: Rosenblad, Urban S., generaldirektör (fr.o.m. den 1 juni 1979)

Ledamöter: Andersson, B. Göran, ombudsman (fr.o.m. den I Juni 1979) Andersson, L. Ingemar, ombudsman (fr.o.m. den I Juni 1979) Engdahl, K. Anders F., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 Juni 1979)

Gothefors, Per L., ombudsman (fr.o.m. den I Juni 1979) Gustafsson, N. Lennart, avdelningsdirektör (fr.o.m. den I Juni 1979) Jeding, Lars G., utbildningschef (fr.o.m. den 1 juni 1979)

 

B;28    Skr 1979/80:103                                            184

Sekreterare: Bergqvist, Lars G., tf. personaldirektör (fr.o.m. den I Juni 1979) Lundqvist, Rolf W. G:son, byrådirektör (fr.o.m. den 1 Juni 1979)

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Kommittén har undertiden mars -Juni 1979 haft överläggningar med myndigheter, organisationer och andra som berörts av kommitténs arbete.

Kommiitén har lämnat förslag rörande organisation, budget, lokalisering m.m. för den nya myndigheten (statens institut för personaladministration och personalutbildning - SIPU).

SIPU startade sin verksamhet den 1 Juli 1979.

Kommitténs arbete är därmed slutfört.

29. Utredningen (B 1979:09) av frågor om samordnad anskaffning av utrustning för automatisk databehandling (ADB) i statsförvaltningen

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 28 Juni 1979 för att se över frågor rörande samordnad anskaffning av ADB-utrustning i statsförvaltningen.

Särskild utredare: Ternryd, Carl-Oiof, generaldirektör (fr.o.m. den 6 augusti 1979)

Sakkunniga: Frank, S. Torsten, organisationsdirektör (fr.o.m. den 18 september 1979)

Lundberg, Bengt T., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 18 september 1979)

Åstrand, Berit E., organisationsdirektör (fr.o.m. den 18 september 1979)

Experter: Hjalmarsson, S. Åke, byråchef (fno.m. den 18 september 1979) Lindby-Ragsten, Barbro F. M. S., tL revisionsdirektör (fr.o.m. den 18 september 1979)

Rosén, J. Axel, byråchef (fno.m. den 18 september 1979) Tufvesson, Jan O. I., avdelningschef (fno.m. den 18 september 1979) Wall, Nils Olof, organisationsdirektör (fr.o.m. den 18 seplember 1979)

Sekreterare: Farm, Hakan A.F., tL avdelningsdirektör (fr.o.m. den 10 september 1979)

 

185                            Kommittéer; Budgetdepartementet    B; 30

Bitr. sekreterare; Ericsson, L.E. Staffan, byrådirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1979)

Lokal: L. Nygatan 1, 1 ln, tel. växel 763 10 00 eller tel. växel 22 96 60 (sekreteraren och bitr. sekreleraren). Postadress: Budgetdepartemenlet, 103 33 Stockholm.

Direktiven för utredningen, se 1980 ärs kommittéberättelse del II B 10.

Utredningen har under liden oktober - november 1979 hållit två sammanträden.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under är 1980.

30. Utredningen (B 1979:10) om mottagandet av visst testamentariskt förordnande till förmån för staten, m.m.

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 3 maj 1979 för att utreda dels omfattningen av den av Florence Stephens till staten testamenterade egendom och vilka konsekvenser som ett eventuellt mottagande skulle få för staten, dels hur egendomen lämpligen bör användas, förvaltas och redovisas bland statens tillgångar, om staten tar emot den:

Särskild utredare: Reuterswärd, B. Edvard, generaldirektör (fno.m. den 25 Juni 1979)

Sakkunniga: Enander, Gunnar M., skogsdirektör (fr.o.m. den 25 Juni 1979) Herslöf, Rolf B., avdelningsdirektör (fno.m. den 25 Juni 1979) Sellvall, L., Göran, kansliråd (fno.m. den 25 juni 1979)

Sekreterare: Edenman,Gunnar H., advokatfiskal (fno.m. den 25 Juni 1979)

Lokal: KammarkollegieL Birger Jaris torg 14, Box 2218, 103 15 Stockholm, tel. växel 23 45 60 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1980 ärs kommittéberättelse del II B 9.

Utredningen har under tiden Juni - oktober 1979 hållit ett sammanträde samt haft överläggningar med olika myndigheter och andra som berörs av utredningens arbete. Därutöver har sammanträden hållits med ett särskilt arbetsutskott inom utredningen.

Utredningens arbete beräknas pägä under hela är 1980.

 

B:3I     Skr 1979/80:103                                           186

31. Kommittén (B 1979:11) för utbildning av högre chefer inom statsförvaltningen

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 21 Juni 1979 med uppdrag att uireda frägor om hur utbildningen av högre chefer inom statsförvaltningen skall läggas upp;

Ordförande: Skillner, Rolf G., statssekreterare (fr.o.m. den 18 Juli 1979)

Ledamöter: Börjesson, Mats R., generaldirektör (fr.o.m. den 18 Juli 1979) Jeding, Lars G., utbildningschef (fr.o.m. den 18 Juli 1979) Lennerlöf, N. O. Lennart, professor (fr.o.m. den 18 Juli 1979) Rainer, A. Ove, generaldirektör (fr.o.m. den 18 Juli 1979) Rydén, Jan E., överdirektör (fr.o.m. den 18 Juli 1979) SJönell, I. Marianne, överdirektör (fr.o.m. den 18 Juli 1979)

Expert: Larsson, Gösta E., personaldirektör (fno.m. den 18 Juli 1979)

Sekreterare: Holmqvist, Hans, pol. mag. (fno.m. den 18 Juli 1979)

Lokal:   Budgetdepartemenlet,   Kanslihusannexet,   Riddarhustorget 7-9, 103 33 Siockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren)

Direktiven för kommittén, se 1980 ärs kommittéberättelse del II B 11.

Kommittén   har   under   tiden   juli   -   oktober    1979   hällit   tre sammanträden.

Kommitténs arbete beräknas pägä under hela är 1980.

32. Kommittén om folkbokföringens framtida organisation

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 16 augusti 1979: Ledamöter m.fl. ej utsedda.

Direktiven för kommittén, se 1980 års kommittéberättelse del II B 12.

 

187                            Kommittéer: Budgetdepartementet    B:36

33. Kommittén om översyn av beskattningsreglerna för familjeföretag

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 30 augusli 1979: Ledamöter m.fl. ej utsedda.

Direktiven för kommittén, se 1980 ärs kommiuéberäitelse del II B 13.

34. Kommittén om kulturarbetares och uppfinnares skatter och avgifter

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 30 augusti 1979: Ledamöter m.fl. ej utsedda.

Direktiven för kommittén, se 1980 ärs kommittéberättelse del II B 14.

35. Kommittén om översyn av reglerna för beskattning av statsbidrag m.m.

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 18 oktober 1979: Ledamöter m.fl. ej utsedda.

Direktiven för kommittén, se 1980 års kommittéberättelse del II B 15.

36. Kommittén om översyn av reglerna om folkpensionärernas skattelättnader

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 15 november 1979: Ledamöter m.fl. ej utsedda.

Direktiven för kommittén, se 1980 ärs kommiuéberättelse del II B 16.

 

U:I    Skr 1979/80:103                                             188

Utbildningsdepartementet

Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet under år 1979: I, 3, 5, 6, 7, 10, 11, 15, 19, 27, 32 och 43

Följande kommittéer inom avsnittet har inte fullgjort eller full­gör inte egentliga utredningsuppdrag: 1, 2, 3, 6, 9 och 14

1. Lokal- och utrustningsprogramkommittéerna (E 1965:54) för universitet och högskolor (LUP-kommittéerna)

Tillkallade enligt Kungl. MaJ:ts bemyndigande den 29 Juni 1964 för att utarbeta lokalprogram och utrustningsprogram för universitet och högskolor (se Post- och Inrikes tidn. den 21 Juli 1964);

Samarbelsnämnden (E 1965:54:01) för LUP-kommittéerna:

Ordförande: Löwbeer, Hans, universitetskansler

Ledamöter:

Almefelt, Paul V., byråchef Beckman, Lars E.A., professor, rektor Hammar, Stig H., universitetsräd Hultin, S. Eriand V., tekn. lic. Konnander, Benkt A. V., överdirektör Lindstrand, Leif, byggnadsräd Lundgren, Georg E. H., professor, rektor Norberg, Dag L., professor Philipson, Lars H. G., civilingenjör Törnquist, Harry E., byggnadsråd Wijkman, E. Gunnar B., universitetsräd

Experter: Abel, Enno, professor Allander, Claes C. G., professor Andersson, A. Owen, tekn. lic.

Angvik, Lennart, läromedelsintendent (fr.o.m. den I februari 1977) Arrhenius, N. Erik A., professor

Bjerkén, Torsten, universitetslektor (fr.o.m. den 1 juli 1978) Ehrner-Samuel,  Harriet S.  K., avdelningsdirektör (fno.m. den   I oktober 1978)

Eskilsson, Per H., revisionsdirektör Fors, Sixten R., L d. byråchef

 

189                         Kommittéer; Utbildningsdepartementet    U; I

Johansson, Bertil C. Å., förste forskningsingenjör

Kjellén, Bengt I., civilingenjör (fr.o.m. den 1 juli 1975)

Lindquisl, B. Rune L., universitetsdirektör

Lustig, Gunnar, intendent

Mattsson, Lars G., verkmästare (fr.o.m. den 1 februari 1977)

Mårtensson, Skotte, universitetslektor

Nygren, Jan, högskoledirektör (fr.o.m. den 1 Januari 1979)

Waller, Tage E., veterinär

Öbrink, Karl Johan, professor

Huvudsekreterare: Johnsson, Roland, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 Januari 1979) Moll, Olof G., byråchef (tjänstledig)

Nygren, Jan, avdelningsdirektör (fr.o.m. den I Januari 1977 t.o.m. den 31 december 1978)

Bitr. sekreterare: Hallgren, E. Margaretha, fil. kand.

Johnsson, Roland G., avdelningsdirektör (t.o.m. den 31 december 1978)

Kugelberg, Otto F. R. I., fil. dr (fno.m. den 1 april 1975) Ozolins, H. Berit, fil. kand. (fno.m. den I februari 1977) Persson, Ann C, byrådirektör (fno.m. den I Januari 1976) Sellers, Pia M., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 september 1976 t.o.m. den 30 Juni 1979)

Tunebro, B. Torsten J., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Österman, Elsa, byrådirektör (fno.m. den I Januari 1977)

Direktiven för kommittéerna, se 1965 ärs riksdagsberättelse E 54.

Nämnden  har  under  tiden  november   1978  - Juni   1979  hällit  tre sammanträden.

Nämndens arbete är slutfört.

LUP-kommittén (E 1965:54:02) för Uppsala:

Ordförande: Wijkman, E. Gunnar B., universitetsräd

Ledamöter: Augustsson, Arne, byrådirektör (fr.o.m. den I maj 1977) Lindfors, Leif W., byråchef (fr.o.m. den I juli 1976) Ling, Lars, institutionstekniker

Ringborg, S. Erland, tL planeringschef (fr.o.m. den I Januari 1977 t.o.m. den 31 Januari 1979)

 

U:l    Skr 1979/80:103                                              190

Rydén, Jan E., överdirektör

Täckholm, Fredrik, fil. stud. (fr.o.m. den I juli 1977) Kommittén har under tiden november 1978 - Juni  1979 hällit fyra­sammanträden.

Kommitténs arbete är slutfört.

LUP-kommittén (E 1965:54:03) för Lund:

Ordförande: Hammar, Stig H., universitetsräd

Ledamöter:

Broberg, K. Bertram, professor

Frostell, Anders, Jur. stud. (fr.o.m. den 1 Juli 1977)

Hellgren, G. Bertil, maskinist

Juthagen, Leif R., byggnadsråd

Lindfors, Leif W., byråchef (fno.m. den 1 Juli 1976)

Moll, Olof G., byråchef

Rydén, Jan E., överdirektör Kommittén har under tiden november 1978 - Juni 1979 hällit fyra sammanträden.

Kommitténs arbete är slutfört.

LUP-kommittén (E 1965:54:04) för Göteborg:

Ordförande: Lundgren, Georg E. H., professor, rektor

Ledamöter:

Balsvik, Karin, tL byråchef (fno.m. den 1 juli 1977)

Juthagen, Leif R., byggnadsråd

Knape, Anders, fil. stud. (fno.m. den 1 Juli 1977)

Lindfors, Leif W., byråchef (fr.o.m. den 1 Juli 1976)

Rydén, Jan E., överdirektör

Rydin, Roland Y., fil. kand.

Thun, K. Ragnar, högskoledirektör

Wemminger, Lars V., förste forskningsingenjör Kommittén har under tiden november  1978 - Juni  1979 hållit sex sammanträden.

Kommitténs arbete är slutfört.

LUP-kommittén (E 1965:54:05) för Stockholm:

Ordförande: Norberg, Dag L., professor

 

191                         Kommittéer; Utbildningsdepartementet    U; I

Ledamöter:

Eklund, K. Ronnie, Jur. kand.

Ekman, Stig Rune, forskningsingenjör

Lindfors, Leif W., byråchef (fr.o.m. den 1 Juli 1976)

Lindstrand, Leif, byggnadsråd

Moll, Olof G., byråchef

Pernow, Bengt B., professor, rektor (fr.o.m. den 1 Juli 1977)

Rasmusen, Anders S. H., professor, rektor

Rydén, Jan E., överdirektör Kommitén har under tiden  november  1978 - juni   1979 hållit fem sammanträden.

Kommitténs arbete är slutfört.

LUP-kommittén (E 1965:54:06) för Umeå:

Ordförande: Beckman, Lars E. A., professor, rektor

Ledamöter:

Enquist, N. Daniel, högskoledirektör (fno.m. den 9 december 1977)

Larsson, Staffan, soc. stud. (fr.o.m. den I juli 1976)

Lindfors, Leif W., byråchef (fno.m. den 1 Juli 1976)

Lindstrand, Leif, byggnadsråd (fr.o.m. den 1 maj 1977)

Nordlander, N. Arne, universitetslektor

Rydén, Jan E., överdirektör

Wickholm, Jan, tekn. stud. (fr.o.m. den 9 december 1977) Kommittén har under tiden november 1978 - Juni 1979 hällit fyra sammanträden.

Kommitténs arbete är slutfört.

LUP-kommittén (E 1965:54:07) för Linköping:

Ordförande: Almefelt, Paul V., universitetsdirektör

Ledamöter:

Balsvik, Karin, tL byråchef (fno.m. den I Juli 1977)

Bengtsson, Bernt-Olof, teknolog (fno.m. den 19 januari 1977)

Lindell, Mats G., avdelningsdirektör

Lindfors, Leif W., byråchef (fno.m. den I Juli 1976)

Olsson, Björn E., förste driftsingenjör

Rydén, Jan E., överdirektör Kommittén har under tiden november  1978 - Juni  1979 hällit fyra sammanträden.

Fr.o.m. den I Juli 1979 tillhör lokal- och utrustningsprogramkommit-

 

U;l    Skr 1979/80:103                                              192

teerna för universitet och högskoloi universitets- och högskoleämbetets organisation.

Kommitténs arbete är slutfört.

2. Sakkunniga (U 1968:49) för förhandling om avtalsreglering av upphovsrättsliga frågor på undervisningsområdet (AUU-sakkunniga)

Tillkallade enligt Kungl. MaJ;is beslut den 30 Juni 1967 med uppgifl att förhandla om en avtalsreglering av de upphovsrättsliga frågorna på undervisningsområdet.

De sakkunnigas uppgift är att förhandla om en avtalsreglering rörande inspelning av upphovsrättsligt skyddat material inom under­visningsverksamheten. Frän upphovsrättslig synpunkt gäller olika regler för inspelning av ljudradioprogram och TV-program. De sakkunnigas förhandlingar skall enbart omfatta TV-programmen. Därvid skall beaktas att olika regler kan böra gälla för undervisningsprogram och andra program. De sakkunniga skall inte ta upp frägor som rör storleken av de ersäuningar som kan komma ifråga.

Ordförande; Hesser, S. C. E. Torwald, Justitieråd

Ledamot: Bergström, Svante B., professor

Experter: Ahlström, Bengt, avdelningsdirektör Dahlbom, Bengt S,, avdelningsdirektör Eliasson, Per-Erik, statssekreterare Landström, Sten-Sture H., direktör Sandberg, A. Birger, förhandlingsdirektör

Sekreterare: Gréting, Britt M., departementssekreterare

Lokal; Utbildningsdepartementet, Storkyrkobrinken 4, tel. växel 763 10 00, direktval 763 23 94 (sekreteraren). Postadress; 103 33 Stockholm

Särskilda direktiv har ej meddelats.

De sakkunniga har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit 18 sammanträden samt haft överläggningar med företrädare för intressen, som berörs av uppdraget.

De sakkunniga har gjort en undersökning angående AV-centralernas

 

193                         Kommittéer: Utbildningsdepartementet    U:3

inspelning (kopiering) av TV-program för det allmänna skolväsendets behov.

De sakkunnigas arbete beräknas pågå under hela år 1980.

3. Universitetsrestaurangkommittén (U 1970:46)

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 7 mars 1969 för att planera och samordna m.m. restaurangverksamheten vid universiteten och högskolorna (se Post- och Inrikes tidn. den 27 mars 1969 och den 29 juli 1972):

Ordförande: Hagbergh, Göran G. E., kanslichef (fno.m. den 15 september 1975)

Ledamöter: Almefelt, Paul V., byråchef Brundeli, Nils-Erik, direktör Eskilsson, Per H., revisionsdirektör Fors, Sixten R., Ld. byråchef Juthagen, Leif R., byggnadsräd

Magnusson, Leif, divisionschef (fr.o.m. den 1 oktober 1975) Philipson, Lars H. G., civilingenjör

Experter: Heister, Per, mellanstadielärare (fr.o.m. den I Juni t.o.m. den  10 december 1978) Johnsson, Roland, avdelningsdirektör (fno.m. den 11 december 1978)

Sekreterare: Heister, Per, mellanstadielärare (fr.o.m. den II december 1978 t.o.m. den 30 juni 1979)

Johnsson, Roland G., avdelningsdirektör (fr.o.m. den I juni t.o.m. den lOdecember 1978)

Direktiven för kommittén, se 1970 års riksdagsberättelse U 46. Tilläggsdirektiv, se 1973 års riksdagsberättelse U 21.

Kommittén har under tiden november 1978 - juni 1979 hällit fyra sammanträden.

Fr.o.m. den I juli 1979 tillhör planering och samordning m.m. av restaurangverksamheten vid universitet och högskolor universitets- och högskoleämbetets organisation.

Uppdraget är därmed slutfört.

13    Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 103

 

U:4    Skr 1979/80:103                                             194

4. Bibelkommissionen (U 1972:07)

Tillkallade enligt Kungl. MaJ:ts bemyndigande den 1 december 1972 för att nyöversätta Nya testamentet (se Post- och Inrikes tidn. den 19 januari 1973):

Ordförande: Ljungberg, Blenda M., adjunkt, Ld. led. av riksdagen (fno.m. den 20 oktober 1978)

Ledamöter: Björck, Staffan, professor

Erlander, Lillemor, kyrkoadjunkt (fr.o.m. den 24 Januari 1978) Forkman, Göran, docent Lindström, Harry, fil. lic. Martling, Carl Henrik, direktor

Mattsson, S. M. Lennart, distriktsstudieledare, Ld. led. av riksdagen Narrowe, Morton H., rabbin (fr.o.m. den I juli 1975) Vallquist, Gunnel, författare

Experter: Andersson, Lars, författare (fr.o.m. den I september 1977 t.o.m. den 31 augusti 1979)

André, Gunnel, teol. kand. (fno.m. den 1 september 1977 t.o.m. den 31 augusti 1979)

Bagg, Aron, ingenjör (fr.o.m. den 1 mars 1976 t.o.m. den 31 augusti 1979)

Bergsten, Torsten, lektor (fno.m. den I september 1977 t.o.m. den 31 augusti 1979)

Björndalen, Anders J., docent (fr.o.m. den I april 1978 t.o.m. den 29 februari 1980)

Blomqvist, Jerker, docent (fr.o.m. den 1 juli 1974 t.o.m. den 31 augusti 1979)

Brandt, Krister, pastor (fr.o.m. den 1 Juli 1976) Dewailly, Leon N. G., teol. dr (fr.o.m. den 1 september 1975 t.o.m. den 31 augusti 1979)

Edman, Stefan, folkhögskollärare (fno.m. den 1 september 1977 t.o.m. den 31 augusti 1979)

Gellerstam, Martin, docent (fno.m. den I mars 1976 t.o.m. den 31 augusti 1979)

Gerhardsson, Birger, professOr (t.o.m. den 31 augusti 1979) Gerleman, Gillis H., professor (fr.o.m. den 15 november 1975 t.o.m. den 31 augusti 1979)

Hammar, Anna Karin, kyrkoadjunkt (fr.o.m. den I september 1977 t.o.m. den 31 augusti 1979)

 

195                        Kommittéer: Utbildningsdepartementet    U:4

Hartman, Lars, professor (fr.o.m. den I Juli 1974 t.o.m. den 31 augusti

1979)

Hartman, Olov, teol. dr (fno.m. den 1 mars 1976 Lo.m. den 31 augusti

1979)

Hedin, Benkt-Erik, författare (fno.m. den 15 december 1978)

Hellström, Jan Arvid, docent (fr.o.m. den I september 1977 t.o.m. den

31 augusti 1979)

Hemrin, Sven, teol. lic. (fr.o.m. den 1 september 1977 t.o.m. den 31

augusti 1979)

Hidal, Sten, docent (fr.o.m. den I mars 1976)

Hildebrand, Karl-Gustaf, professor (fr.o.m. den I mars 1976)

Huldén, Lars, professor (fr.o.m. den I september 1977 t.o.m. den 31

augusti 1979)

Illman, Karl-Johan, tL professor (fr.o.m. den 1 september 1977 t.o.m.

den 31 augusti 1979)

Johnson, Bo, docent (fr.o.m. den I mars 1976)

Julen, Björn, docent (fr.o.m. den 1 september 1977 t.o.m. den 31

augusti 1979)

Kieffer, René, docent (fr.o.m. den I september 1977 t.o.m. den 31

augusti 1979)

Kronholm, B. Tryggve, professor

Linden, Ingemar, docent (fr.o.m. den I september 1977 t.o.m. den 31

augusti 1979)

Mettinger, N. D. Tryggve, professor (fno.m. den I november 1977)

Molde, F. Bertil, professor

Mårtensson, Jean-Erik, pastor (fr.o.m. den I september 1977 t.o.m.

den 31 augusti 1979)

Nilsson, Torsten, folkhögskollärare (fr.o.m. den I september 1977

t.o.m. den 31 augusti 1979)

Nivenius, Olle, biskop (fr.o.m. den 1 mars 1976 t.o.m. den 31 augusti

1979)

Norin, Stig, docent (fr.o.m. den I september 1977 t.o.m. den 31 augusti

1979)

Nygren, Åke, talpedagog (fr.o.m. den I mars 1976 t.o.m. den 31 augusti

1979)

Olingdahl, Göte, lektor (fno.m. den I mars 1976 t.o.m. den 31 augusti

1979)

Olsson, Birger, docent (fr.o.m. den I september 1978)

Paillard, Jean, pater (fr.o.m. den 1 mars 1976 t.o.m. den 31 augusti

1979)

Petrén, Erik, lektor (fr.o.m. den 1 mars 1976 t.o.m. den 31 augusti 1979)

Ringgren, K. V. Helmer, professor (fr.o.m. den 1 oktober 1975 t.o.m.

den 31 augusti 1979)

Rinkmar-Bengtsson, Gun, adjunkt (fno.m. den I september 1977

 

U:4    Skr 1979/80:103                                             196

t.o.m. den 31 augusti 1979)

Rodhe, Sten, lektor (l.o.m. den 31 augusti 1979)

Rubinstein, Harry, studierektor (fr.o.m. den 1 mars 1976 t.o.m. den 31

augusti 1979)

Stolt, Birgit, professor (fr.o.m. den 1 Juli 1974 t.o.m. den 31 augusti

1979)

Sundström, Gun-Britt, författare (fr.o.m. den I september 1977 t.o.m.

den 31 augusti 1979)

Söderström, Herbert, redaktör (fr.o.m. den I september 1977 t.o.m.

den 31 augusti 1979)

Tengström, Sven, teol. dr (fr.o.m. den 1 september 1977 t.o.m. den 31

augusti 1979)

Toll, C. Christopher, professor (fr.o.m. den 1 november 1977)

Westman, Margareta, docent (fr.o.m. den 1 maj 1976 t.o.m. den 31

augusti 1979)

Wettéus, Bo, pastor (fr.o.m. den 1 september 1977 t.o.m. den 31 augusti

1979)

Vitestam, N. Gösta, professor (fr.o.m. den 1 oktober 1975 t.o.m. den 31

augusti 1979)

Örnberg, Sune, redaktör (fr.o.m. den 1 september 1977 t.o.m. den 31

augusti 1979)

Översättningsenheten för Nya testamentet:

Ordförande: Björck, Staffan, professor

Ledamöter: Block, Per H. L., teol. lic. (fr.o.m. den I september 1975) Jonason, Olov, översättare (t.o.m. den 30 juni 1979) Palm, Jonas, professor (t.o.m. den 30 Juni 1979) Riesenfeld, Harald, professor Vennberg, Karl, författare (t.o.m. den 30 Juni 1979)

Översättningsenheten för Gamla testamentet:

Ledamöter:

Albrektson, Bertil, professor (fno.m. den I juli 1975)

Björck, Staffan, professor (fr.o.m. den 1 juli 1975)

Malmström, Sten, professor (fr.o.m. den I juli 1975; avliden den II

oktober 1979) Koordinator:

Åsberg, Christer, fil. mag. (fr.o.m. den 1 september 1978)

Sekreterare: Åsberg, Christer, fil. mag.

 

197                        Kommittéer: Utbildningsdepartementet    U:5

Bitr. sekreterare: Jonsson, K. E. Johnny, B. D. (Bachelor of Divinity) (fno.m. den 1 Januari 1977)

Nilsson, Herbert, departementssekreterare

Olofsson, Staffan, fil. och teol. kand. (fr.o.m. den 1 mars t.o.m. den 30 juni 1979 fno.m. den I november 1979 Lo.m. den 31 maj 1980) Rydén, Bo I., fil. kand. (fno.m. den 1 juli 1978 Lo.m. den 30 Juni 1980) Secher, Jörgen, fil. lic. Wiklander, Bertil, fil. mag., teol. kand. (fno.m. den I november 1975)

Lokal: Åsgränd 1,1/2 tn ög., 752 35 Uppsala, tel. 018/128397 (sekreteraren), 018/12 83 95 (kansli)

Direktiven för kommissionen, se 1974 års riksdagsberättelse U 46. Tilläggsdirektiv, se 1976 års kommittéberäUelse U 25 samt 1978 års kommittéberättelse del II U 11.

Bibelkommissionen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit sju sammanträden med styrelsen, elva med översättningsenheten för Nya testamentet samt sju med översättningsenheten för Gamla testamentet. Därutöver har tre sammanträden hållits med en särskild referentkommitté för Nya testamentet.

Kommissionen har under år 1979 avgett en volym med gammal­testamentliga texter, Fem bibelböcker.

Kommissionens arbete beräknas pägä under hela är 1980.

5. 1974 års lärarutbildningsutredning (U 1974:04) - LUT 74

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 31 maj 1974 för att utreda lärarutbildningens mål, struktur och innehall (se Post- och Inrikes tidn. den 25 juni 1974):

Ordförande: Bosson-Nordbo, Maj, Ld. skolräd

Ledamöter: Dahl, R. Birgitta, led. av riksdagen Gustafsson, Lars I., universitetslektor, led. av riksdagen Hansson, Bertil, statsråd

Larsson, Lennart, utbildningschef (fno.m. den 1 september 1974) Marcusson, Sten G., utredningssekreterare (fno.m. den 8 december 1976)

Nordstrandh, Ove H., f.d. lektor, Ld. led. av riksdagen Persson, Henry A., utbildningschef (fr.o.m. den I september 1974)

 

U;5    Skr 1979/80:103                                             198

Persson, Sten, sekreterare

Rogestam, A. Christina, avdelningschef, led. av riksdagen

Experter: Andersson, Lennart, rektor (fr.o.m. den 1 april 1978) Askling, Berit, lektor (fr.o.m. den I Juni 1977) Björkman, Jerker, ombudsman (fr.o.m. den 2 Januari 1975) Bäckström, Maja, undersköterska (fr.o.m. den 5 oktober 1977) Christofferson, Birger, rektor (fr.o.m. den 20 mars 1975) Eklund, Solveig, fritidspedagog (fno.m. den 20 mars 1975) Fjällhed, Åke, fortbildningsledare (fr.o.m. den 16 augusti 1976) Fogelström, Hans, ombudsman (fr.o.m. den 5 oktober 1977) From, Hans-Sören, studerande (fr.o.m. den 29 april 1975) Gran, Bertil, lektor (fr.o.m. den 20 mars 1975) Hanstorp, Erling, studierektor (fr.o.m. den 16 augusti 1976 t.o.m. den 31 maj 1977 och fr.o.m. den 15 augusti 1977)

Henricson, Sven-Eric, undervisningsråd (fr.o.m. den 16 augusti 1976) Jalling, Hans G. T, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 16 augusti 1976) Jansson, Sven, studierektor (fno.m. den 16 augusti 1976 t.o.m. den 31 maj 1977 och fr.o.m. den 15 augusti 1977) Javette, Bo, ombudsman (fr.o.m. den 2 januari 1975) Kägström, Olof, adjunkt (fno.m. den I maj 1978) Lareke, Carl-Axel, lektor (fr.o.m. den 2 januari 1975) Larsson, Tore, studierektor (fr.o.m. den 24 maj 1976) Lundberg, P. J. Thorsten, rektor (fr.o.m. den 16 augusti 1976 t.o.m. den 31 maj 1977 och fr.o.m. den 15 augusti 1977) Lunde, Ingrid, kanslichef (fno.m. den 2 januari 1975) Löfqvist, Stig, fortbildningsledare (fr.o.m. den 18 oktober 1976) Mundebo, K. Lillemor, utredningssekreterare (fr.o.m. den 5 oktober 1977)

Nilsson, Lars G., utredningssekreterare (fr.o.m. den 2 Januari 1975) Nordin, Karl-Anders, lektor (fr.o.m. den 20 mars 1975) Rehnman, Ann-Marie, hushållslärare (fr.o.m. den I maj 1978) Rosendahl, Gunnar, studierektor (fr.o.m. den 16 augusti 1976) Rubenson, Kjell, docent (fno.m. den 5 oktober 1977) Skagert, Stig, adjunkt (fr.o.m. den 16 augusti 1976) Sondér, Ebbe, yrkeslärare (fno.m. den 5 oktober 1977) Stern, Tommy, rektor (fr.o.m. den 28 april 1977) Svingby, Gunilla, fil. lic. (fr.o.m. den I september 1975) Wallgren, Åke, adjunkt (fr.o.m. den I oktober 1977) Wallin, Erik, professor (fno.m. den I september 1975) Wingborg, Mats, studerande (fr.o.m. den 5 oktober 1977) Zetterlund, Sven, skoldirektör (fr.o.m. den 29 april 1975)

 

199                        Kommittéer; Utbildningsdepartementet    U;6

Bitr. sekreterare: Atterfors, Kerstin, byrådirektör (fr.o.m. den 15 september 1977 t.o.m. den 31 december 1978)

Eklund, Harald, lektor (fr.o.m. den I november 1974 t.o.m. den 15 mars 1979)

Stahle, Gun, departementssekreterare (fno.m. den 1 april 1976) Ternström, Anders, lektor (fr.o.m. den 15 oktober 1974 t.o.m. den 31 maj 1979)

Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse U5l. Tilläggsdirektiv, se 1976 års kommittéberättelse U 36 och 1978 ärs kommittéberättelse del II U 3.

Utredningen har under november 1978 hållit två sammanträden. Utredningen har den  10 Januari  1979 avgett betänkandet (SOU 1978:86) Lärare för skola i utveckling. Uppdraget är därmed slutfört.

6. Beredningen (U 1975:05) för internationellt utbildningssamarbete

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 15 maj 1975 för försöksverksamhet rörande utbildningssamarbete med vissa ut­vecklingsländer:

Ordförande: Östlund, Hans-Erik, departementsråd

Ledamöter: Forsse, Anders P., generaldirektör (fno.m. den I april 1978) Hultner, Gunnar, departementsråd (fno.m. den 14 mars 1979) Lönnberg, C. Åke B., departementssekreterare (fr.o.m. den I oktober 1977)

Palmlund, Thord G., statssekreterare (fr.o.m. den 23 Juni 1975 t.o.m. den 13 mars 1979)

Persson, Bengt Rudolf, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 april 1977)

af Sillen, Jan, departementsråd (fno.m. den I juli 1977) Öhman, Carl Ivar, kansliråd (fr.o.m. den I oktober 1977) Öländer, Jan A., kansliråd (fr.o.m. den I april 1977)

Sekreterare: Karlen, Ingvar, avdelningsdirektör (t.o.m. den 30 juni 1979)

 

U:6    Skr 1979/80:103                                             200

Bitr. sekreterare: Alton, Finn, byrådirektör (Lo.m. den 30 Juni 1979) Hökerberg, Annika S. O., byrådirektör (fr.o.m. den 24 Januari 1977 t.o.m. den 30 juni 1979)

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Beredningen har under tiden november 1978 - Juni 1979 hållit fyra sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av beredningens verksamhet.

Beredningen har fno.m. den I Juli 1979 överförts till ut­rikesdepartementet samt ombildats till myndighet.

Uppdraget är därmed slutfört.

7. Utredningen (U 1975:14) om studiedokumentation och statistik för högskolan

Tillkallade enligt regeringens bemyndiganden den 29 maj 1975 (se Post- och Inrikes tidn. den 21 Juli 1975) och den 13 januari 1977:

Ordförande: Berg, C. G. Håkan, kanslichef

Ledamöter: Bergendal, Gunnar S., rektor Höglund, E. Olov, organisationsdirektör Jos, N. Olof, statistikchef (fr.o.m. den I februari 1977) Kuylenstierna, B. Gunvor, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 24 mars 1977)

Ringborg, S. Erland, tL planeringschef (fr.o.m. den 9 november 1976) Rydén, Nils, byråchef (fno.m. den 24 mars 1977) Sandström, L. Annika, jur. stud. Sanner, Leif H., utbildningsledare Sannerstedt, Lars T. G., universitetsadjunkt Schneider, Werner, driftschef

Experter: Elgqvist-Saltzman, Inga, docent (fr.o.m. den I juli 1977 t.o.m. den 14 november 1978)

Frisk, K. Åke, utbildningsledare (fno.m. den I april 1976) Kim, Lillemor A. B., avdelningsdirektör (fno.m. den I juli 1977 t.o.m. den 14 november 1978)

Lindström, Claes-Göran, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 juli 1977) Rodin, J. Anders, byrådirektör (fr.o.m. den I april 1976) Sånger, J. Stefan, byrådirektör (fno.m. den I april 1976)

 

201                        Kommittéer: Utbildningsdepartementet    U:8

Stigendal, Lars, byrådirektör (fno.m. den 15 maj 1978)

Strandeli, Hans V., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 september

1976)

Svanfeldt, Göran H., avdelningsdirektör (fno.m. den 1 Juli 1977)

TörnqvisL Ingvar B., rektor (fno.m. den 17 Januari 1977)

Åström, Urban, bitn utbildningsledare (fno.m. den 11 oktober 1976)

Sekreterare: Sävborg-Lundgren, Görel, byrådirektör (fr.o.m. den 8 november 1976 Lo.m. den 30 november 1979)

Bitr. sekreterare: Lindahl, Lars E., folkskollärare (fr.o.m. den 1 april 1977 t.o.m. den 28 februari 1979)

Direktiven för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse U 56. Tilläggsdirektiv, se 1978 års kommittéberättelse del II U 5.

Utredningen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit nio sammanträden. Därutöver har ätta sammanträden hållits med en särskild delegation för arbetsmarknadsstatistik.

Utredningen har den 23 augusti 1979 avgett huvudbetänkandet (SOU 1979:47) Dokumentation och statistik för högskoleutbildning.

Utredningen har den 22 november 1979 avgett slutbetänkandet (SOU 1979:80) Prognoser och arbetsmarknadsstatistik för högskolan.

Utredningen har även avgett en specialbilaga (Ds U 1979:6) Re­dovisning och behovsanalys.

Uppdraget är därmed slutfört.

8. Studiestödsutredningen (U 1975:16)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 25 september 1975 för att utreda det studiesociala stödet (se Post- och Inrikes tidn. den 7 oktober 1975):

Ordförande: Andersson, Johnny, departementsråd

Ledamöter: Andersson, Tore, ombudsman (fr.o.m. den 1 oktober 1976) Båhlerud, Hilligert, kassör (fr.o.m. den 22 oktober 1977) Kärrström, Margit, kammarräUsräd (fr.o.m. den I november 1979) Lindström, Ralf E., ombudsman, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 juli 1978) Lundgren, Bo Richard, sekreterare (fno.m. den 26 januari 1978)

 

U:8    Skr 1979/80:103                                             202

Mundebo, K. Lillemor, utredningssekreterare (fno.m. den 20 oktober

1976)

Nilsson, Christer, politisk sekreterare (fr.o.m. den I Januari 1978)

Odelsparr, Margit E., Jun kand., ers. för led. av riksdagen (fno.m. den

1 oktober 1977)

Waldenström, Sven, civilekonom (fno.m. den 29 maj 1978)

Westerlund, Uno, ombudsman

Wiklund, Bengt O., Journalist, led. av riksdagen

Öhrsvik, Lena M., kurator, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 augusli

1976)

Experter: Anneli, Johan G., hovrättsassessor (fno.m. den 12 december 1975) Dalen, Ingrid K., departementssekreterare (fr.o.m. den 3 november 1976)

Edelholm, Olof Gunnar (Olle), överdirektör (fno.m. den 1 april 1978) Elmqvist, Fred, sekreterare (fr.o.m. den 2 oktober 1978) Hedvall, Jan, sekreterare (fr.o.m. den 2 oktober 1978) Honeth, Peter, t.L departementssekreterare (fr.o.m. den I mars 1978) Jonsson, Nils Ingemar, skolkamrer (fr.o.m. den 30 oktober 1978) Kindlund, A. Sören, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 november 1976)

Kärrström, Margit, kammarrättsråd (fr.o.m. den I november 1979) Sibe, Jan, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 15 december 1976) Svanfeldt, Göran H., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 17 december 1975)

Sekreterare: Mattsson, Stig, överdirektör (fno.m. den I april 1978)

Bitr. sekreterare: Dahlquist, Lars-Ola, utredningssekreterare (fr.o.m. den 15 Januari 1976) Lundquist, Olof, avdelningsdirektör (fno.m. den I april 1978)

Lokal: Svartmangatan 9,1 tr., 11129 Stockholm, tel. 10 18 96 (sekreteraren), 10 24 59 (kansli)

Direktiven för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse U 58. Tilläggsdirektiv, se 1977 ärs kommittéberättelse del II U 14 och 1979 ärs kommittéberättelse del II U 14.

Utredningen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit åtta sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av utredningens arbete.

Utredningen har den 5 Januari 1979 överlämnat promemorian (Ds U

 

203                         Kommittéer; Utbildningsdepartementet    U;9

1978:15) Gymnasieskoleelevernas resor och inackordering - ÖverflyU-ning av ansvaret pä kommunerna.

Utredningens arbete beräknas pägä under hela är 1980.

9. Styrelsen (U 1975:17) för sekretariatet för framtidsstudier

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 16 oktober 1975 med uppgift att leda verksamheten pä framtidsstudieomrädet (se Post- och Inrikes tidn. den 3 november 1975):

Ordförande: Anér, Kerstin, statssekreterare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 23 oktober 1976)

Ledamöter: Biörck, C. Gunnar W., professor, led. av riksdagen Dahl, R. Birgitta, led. av riksdagen

Hambréus, S. Birgitta, fil. kand., led. av riksdagen (fr.o.m. den 6 december 1976) Ingelstam, Lars E., professor Israelsson, Per J., apparatskötare, led. av riksdagen Remgärd, Arne, lektor (fr.o.m. den I Januari 1979) Tarschys, N. Daniel, statssekreterare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 10 december 1976 t.o.m. den 31 december 1978) Thorsson, Inga M., statssekreterare, Ld. led., av riksdagen

Experter: Andersson, Simon, byrådirektör (fno.m. den 16 Juli Lo.m. den 14 oktober 1979)

Borg, Astrid, fil. lic. (fno.m. den 26 november 1979) Bäckstrand, K. Göran M., departementssekreterare Ekström, E. Sören, departementsräd (fr.o.m. den 27 december 1977 t.o.m. den 14 augusti 1979)

Engellau, Patrik, biståndsaltaché (fr.o.m. den I september 1978) Johansson-Hedberg, Birgitta, psykolog (fr.o.m. den I augusti 1978 t.o.m. den 28 februari 1979) Johansson, Ola, pol. mag.

Laestadius, Staffan, fil. kand. (fr.o.m. den 1 juli 1978) Lagergren, Mårten, avdelningsdirektör (fr.o.m. den I Juli 1977) Lundh, Lena, sjuksköterska (fr.o.m. den 15 oktober 1977 t.o.m. den 30 Juni 1978; fno.m. den 31 Juli 1978 t.o.m. den 30 Juni 1979; fr.o.m. den I Juli 1979)

Lönnroth, Mäns, civilingenjör (fr.o.m. den 30 oktober 1975) Murray, Mac, departementssekreterare (fr.o.m. den 30 Juni Lo.m. den

 

U:9    Skr 1979/80:103                                            204

30    september 1979; fr.o.m. den 1 oktober l.o.m. den 30 november 1979)
Nygren, Birgitta, civilekonom (fr.o.m. den 17 maj 1978)

Orkan, Inga-Britt, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 1 maj t.o.m. den

31    december 1979; fr.o.m. den I Januari 1980)

Sanne, Christer, civilingenjör (fr.o.m. den 1 oktober 1977 t.o.m. den 30

juni 1979; fno.m. den 1 juli 1979)

Steen, F. Peter, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 Januari 1978)

Tägil, Sven O., professor

Wentzel, Ann-Kristin, fil. mag. (fr.o.m. den I juli t.o.m. den 31 juli

1979)

Huvudsekreterare: Ingelstam, Lars E., professor

Lokal: Regeringsgatan 65, tel. växel 763 10 00, direktval 763 38 17 (Ingelstam), 763 38 18 (Bäckstrand), 21 10 35 (kansli). Postadress: Box 7502, 103 92 Stockholm.

Direktiven för styrelsen, se 1976 ärs kommittéberättelse U 59.

Sekretariatet för framtidsstudier har under tiden november 1978 -oktober 1979 hållit fem sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av sekretariatets arbete.

Sekretariatet publicerar rapporter och arbetsmaterial fortlöpande frän symposium och seminarier. Redovisningen av material m.m. framgår av en särskild folder som kan rekvireras från sekretariatet.

Styrelsens arbete beräknas pågå under hela är 1980.

Fr.o.m. den I Juli 1980 överförs sekretariatet till forsknings­rädsnämndens organisation.

10. Folkbildningsutredningen (U 1975:19)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 30 oktober 1975 för att utreda vissa folkbildningsfrägor m.m. (se Post- och Inrikes tidn. den 29 november 1975):

Ordförande: Gustafsson, Lars 1., universitetslektor, led. av riksdagen

Ledamöter: Ahlmark, Lars F., fil. mag., avdelningschef, led. av riksdagen (fno.m. den 25 augusti 1977)

Anderson, Nils Erik, utbildningsdirektör (fno.m. den 25 augusti 1977) Andersson, B. Sivert, avdelningsordförande, led. av riksdagen

 

205                       Kommittéer: Utbildningsdepartementet    U: 10

Bengtsson, K. Lennart A., verkmästare, Ld. ers. för led. av riksdagen

(fno.m. den 25 augusti 1977)

Edelholm, Olof Gunnar (Olle), överdirektör

Eriksson, Maria Kristina (Maja-Stina), bildningskonsulent

Frändäs, S. G. Berit, studierektor, Ld. led. av riksdagen

Gustavsson, Åke E. G., redaktör, led. av riksdagen

Johansson, K. Inge, förbundsordförande

Karlsson, K. Gösta, folkhögskolerektor, Ld. led. av riksdagen

Mundebo, K. Lillemor, utredningssekreterare

Nyhage, Hans B., rektor, led. av riksdagen

Swedberg, Bo G. R., redaktör (fr.o.m. den 25 augusti 1977)

Experter: Alexandersson, Olle, rektor (fr.o.m. den 3 Juni 1976) Andersson, Tore, ombudsman (fr.o.m. den I oktober 1977) Andersson,   U.   Gunnar,   folkbildningskonsulent   (fr.o.m.   den   1 september 1976)

Andersson, Sven-Gustav, studiekonsulent (fno.m. den 13 september 1976)

Björkman, Jan, språklärare (fr.o.m. den 25 augusti 1976) Blinke, Maj-Britt, studiesekreterare (fno.m. den 3 juni 1976) Book, Hans, studierektor (fr.o.m. den 25 augusti 1976) Ekström, Solweig, sekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1977) Engberg, Peter O., sekreterare (fno.m. den 6 augusti 1977) Engström, Åke, folkhögskolerektor (fr.o.m. den I Juli 1977) Garmo, Sune, komminister (fr.o.m. den 25 augusti 1976) Hallenberg, Ingemar, studiekonsulent (fr.o.m. den I september 1977) Hög, Alfhild, kanslist (fr.o.m. den 3 Juni 1976) Johansson, Bengt, studieombudsman (fr.o.m. den 3 Juni 1976) Larsson, Hans, rektor (fr.o.m. den 25 augusti 1976) Lindgren, Seved, studieinstruktör (fr.o.m. den 25 augusti 1976) Lindsten, Ingrid, hovrättsassessor (fr.o.m. den 15 september 1978) Lyrberg, Bengt, studieombudsman (fr.o.m. den I Juli 1977) Möllstam, Bengt, studieombudsman (fr.o.m. den 1 september 1979) Nilsson, Åke, sekreterare (fr.o.m. den 3 juni 1976) Nitzelius, Tor, ombudsman (fr.o.m. den I juli 1977) Norén, Åke, rektor (fr.o.m. den 3 juni 1976) Ohlsson, Gunnar, skolinspektör (fr.o.m. den I september 1977) Olsson, Hans Erik, doktorand (fno.m. den 25 september 1977) Ottoson, Ulf, rektor (fr.o.m. den 25 augusti 1976) Persson, Mårten, studierektor (fr.o.m. den 3 Juni 1976) Qvarlander, Eva, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 3 Juni 1976) Sandberg, Jan-Eric, studieombudsman (fr.o.m. den 25 augusti 1976) Sjögren, Boo, studierektor (fr.o.m. den 25 augusti 1976)

 

U:IO    Skr 1979/80:103                                           206

SJöqvist, Eric G., folkhögskolerektor (fr.o.m. den 1 augusti 1976) Stellborn, Kurt, studiesekreterare (fr.o.m. den 3 juni 1976) Sundqvist, Allan, studierektor (fr.o.m. den 3 Juni 1976) Svanfeldt, Göran H., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 3 Juni 1976) Svensson, Alvar, studiesekreterare (fr.o.m. den 3 juni 1976) Thoursie, Kerstin A., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 mars 1977) Wessman, Lennart, särskoleinspektör (fr.o.m. den 6 september 1976) Westlund, Jan, bildningskonsulent (fr.o.m. den 1 september 1979) Wickberg, Sven, folkhögskolerektor (fr.o.m. den 25 augusti 1976) Widén, Åke, intendent (fr.o.m. den 3 Juni 1976) Åkesson, Sigvard, ordförande i TBV (fr.o.m. den 25 augusti 1976)

Sekreterare: Högemark, Karl H., folkhögskolerektor (fno.m. den 15 april 1977)

Bitr. sekreterare: Andersson, Gunnar, folkbildningskonsulent (fr.o.m. den 21 december 1977)

Möllstam, Bengt L. G., studieombudsman (fr.o.m. den I oktober 1976 t.o.m. den 31 augusti 1979)

Westlund, Jan, bildningskonsulent (fr.o.m. den 28 Juni 1976 t.o.m. den 31 augusti 1979)

Direktiven för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse U61. Tilläggsdirektiv, se 1979 års kommittéberättelse del II U 3 och 1980 ärs kommittéberättelse del II U 6.

Utredningen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit 13 sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av utredningens arbete. Därutöver har tre sammanträden hållits med en särskild arbetsgrupp för ekonomiska frägor.

Utredningen beräknas avge sitt slutbetänkande i mitten av december manad 1979.

Uppdraget är därmed slutfört.

11. Byggnadsvårdsutredningen (U 1976:02)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 18 mars 1976 för att avge förslag om formerna för stödåtgärder för vård och bevarande av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse (se Post- och Inrikes tidn. den 3 april 1976):

Ordförande: Edenman, Ragnar H. L., landshövding, Ld. led. av riksdagen

 

207                       Kommittéer: Utbildningsdepartementet    U:12

Ledamöter; Fraenkel, Ingegärd C. E., studierektor, Ld. led. av riksdagen Green, Åke, studieombudsman, led. av riksdagen Ryding, Gunvor L, industritjänsteman, Ld. led. av riksdagen Svanström, K. Ivan H., lantbrukare, led. av riksdagen Svartberg, Karl Erik, rektor, led. av riksdagen Wachtmeister, Hans W. A;son, civiljägmästare, led. av riksdagen

Experter: Gustafsson, K. G. Evald, länsantikvarie (fr.o.m. den 3 maj 1977) Ivarsson, I. Holger, överingenjör (fr.o.m. den 13 mars 1978) von Plåten, Fredrik, planarkitekt (fr.o.m. den 24 mars 1977) Svedberg,   Sten-Olof   (Olle),   universitetslektor   (fno.m.   den    16 september 1977)

Sekreterare: Lindstedt, Gustaf, hovrättsassessor (fr.o.m. den 2 augusti 1976)

Direktiven för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II U 3.

Utredningen har under tiden november 1978 - februari 1979 hållit tre sammanträden.

Utredningen har den 26 februari 1979 avgett betänkandet (SOU 1979:17) Kulturhistorisk bebyggelse - värd att värda.

Uppdraget är därmed slutfört.

12. Kommittén (U 1976:04) om läromedelsmarknaden (ULÄ)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 13 maj 1976 och den 29 mars 1979 för att kartlägga läromedelsmarknaden (se Post- och Inrikes tidn. den 4 Juni 1976):

Ordförande: Lindeberg, Hilla-Britta, rektor (fno.m. den 17 april 1979)

Utredningsman: Andersson, N. G. Bertil, kanslichef (t.o.m. den 16 april 1979)

Ledamöter: Allmér, Göran, rektor, led. av riksdagen (fr.o.m. den 23 november 1979)

Andersson, N. G. Bertil, kanslichef (fno.m. den 17 april 1979) Björinder, Henry, avdelningschef (fno.m. den 17 april 1979) Edman, Elov, direktör (fr.o.m. den I oktober 1979) Engstrand, Sten, kommunalråd (fno.m. den 17 april 1979)

 

U:12    Skr 1979/80:103                                           208

Johansson, Larz, utredningssekreterare led. av riksdagen (fr.o.m. den

23 november 1979)

Storm, C. Olof, direktör (fr.o.m. den 17 april t.o.m. den 30 september

1979)

Sakkunniga: Björinder, Henry, sektionschef (fr.o.m. den 28 Juni 1976 t.o.m. den 16 april 1979)

Lemne, Marja, departementssekreterare (fr.o.m. den 17 april 1979) Lövgren, Esse T. C, undervisningsråd (fr.o.m. den 28 Juni 1976) Malmborg, Curt, kanslisekreterare (fr.o.m. den 17 april 1979) Schyl-BJurman, Gertrud S., fil. lic. (fno.m. den 28 juni 1976) Storm, C. Olof, direktör (fno.m. den 28 Juni 1976 t.o.m. den 16 april 1979)

Experter: Ahnmé, Eva, seminarielärare (fr.o.m. den 27 oktober 1976) Altan, Birgitta, speciallärare (fr.o.m. den 25 februari 1977) Björkman, Jerker, ombudsman (fno.m. den 27 oktober 1976) Bryntesson, Lars, studerande (fno.m. den 12 juni 1979) Bryntesson, Lars, studerande (fno.m. den 12 juni 1979) Engman, Ove, adjunkt (fno.m. den 6 april 1978) Gustafsson, Christina, fil. dr (fr.o.m. den I november 1977 t.o.m. den 30 november 1979)

Hallen, Håkan, sekreterare (fr.o.m. den 27 oktober 1976) Höglund, Hans, studierektor (fr.o.m. den 27 oktober 1976) Johansson, Karl-Axel, sekreterare (fr.o.m. den 27 oktober 1976) Keil, Hans, studerande (fr.o.m. den 27 oktober 1976) Larsson, Gösta H. F., sekreterare (fr.o.m. den 27 oktober 1976) Lundgren, Ulf, professor (fr.o.m. den 25 februari 1977) Nilsson, Ulla A., förskollärare (fr.o.m. den 18 Januari 1978) Norenlind, I. Märit, bitn psykolog (fno.m. den 10 oktober 1977) Persson, Per-Ebbe, ombudsman (fr.o.m. den 27 oktober 1976) Sandberg, N. Börje K., skolkamrer (fno.m. den 14 januari 1977) Sondér, Ebbe, yrkeslärare (fr.o.m. den 27 oktober 1976) Storm, C. Olof, direktör (fno.m. den 12 november 1979) Thorsell, Lars, bitr. skoldirektör (fr.o.m. den 27 oktober 1976) Torper, Ulf, fil. kand. (fr.o.m. den I december 1978) Wingborg, Mats, studerande (fno.m. den 14 november 1977)

Sekreterare: Englund, David, förlagschef (fno.m. den 1 maj 1979) Rudhe, Catharina, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 augusti 1976 Lo.m. den 4 februari 1979)

 

209                       Kommittéer; Utbildningsdepartementet    U;I3

Lokal; Skeppargatan 51, 114 58 Stockholm, tel. 63 68 34 (sekreteraren), 63 68 36 (kansli)

Direktiven för utredningen, se 1977 ärs kommittéberätlelse del II U 5. Tilläggsdirektiv, se 1980 års kommittéberätlelse del II U 7.

Kommittén har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit 16 sammanträden.

Kommittén har den 28 februari 1979 avgett betänkandena (Ds U 1979:2) Läromedlen i konsumentperspektiv och (Ds U 1979:3) Lek-maleriel i förskolan - kulturresurs eller stapelvara?

Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under år 1980.

13. Gymnasieutredningen (U 1976:10)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 5 augusti för att göra en översyn av den gymnasiala utbildningen (Se Post- och Inrikes tidn. den 17 augusti 1976):

Ordförande: Dahllöf, Urban S., professor (fr.o.m. den 29 Januari 1979) Sköld, Lars G., överdirektör (t.o.m. den 28 Januari 1979)

Ledamöter: Alemyr, Stig R., folkhögskolerektor, led. av riksdagen Fogelström, Hans, ombudsman

Gren, Arne, kommunalråd (fr.o.m. den 21 oktober 1977) Grénewald, Björn M., civilekonom

Hjelm-Wallén, Lena B., adjunkt, led. av riksdagen (fno.m. den 20 januari 1977)

Mundebo, K. Lillemor, utredningssekreterare Paul, Lars, ombudsman (fno.m. den 1 september 1977) Rogestam, A. Christina, avdelningschef, led. av riksdagen Stälhammar, Bert E. J., skolinspektör, Ld. led. av riksdagen Sundberg, Ingrid E., fil. kand., led. av riksdagen

Sakkunniga: Anneling, Ingvar, köpman (fr.o.m. den 1 Juli 1979) Arndt, Nils, rektor

Hellström, E. Emil, länsarbetsdirektör Holmberg, Olle, ombudsman (fr.o.m. den 1 Juli 1979) Hälleberg, Allan, sekreterare Kalin, Göran, förbundsordförande Nilsson, Johnny, studerande Nilsson, Lars G., utredningssekreterare

14    Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 103

 

U:13    Skr 1979/80:103                                           210

Nilsson, Matts G., avdelningschef

Ringborg, S. Erland, iL planeringschef (fr.o.m. den I januari 1977) Rådmark, Johan, studerande (fr.o.m. den I juli 1979) Teveborg, Lennart, skolråd

Experter; Beckman, Anita, studierektor (fr.o.m. den I oktober 1977) Beckne, Rolf A. P., lektor (fno.m. den 1 november 1979) Belfrage, Göran, civilingenjör (fr.o.m. den 15 oklober 1979) Berggren, Sören V., utbildningsintendent (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Björkman, Jerker, ombudsman (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Boldt, Göran B. L, förbundssekreterare (fno.m. den I oktober 1977) Brändström, Dan A., kanslichef (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Dahlander, Gunnar, rektor (fr.o.m. den I oktober 1977 t.o.m. den 14 oktober 1979)

Dahllöf, Urban S., professor (fno.m. den 9 Juni 1977 t.o.m. den 28 Januari 1979)

EJerhed, Anders G., civilingenjör (fr.o.m. den I oktober 1977 l.o.m. den 14 oktober 1979)

Eklund, Svea I., avdelningsdirektör (fr.o.m. den I oktober 1977) Fredriksson, Bert, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Fredriksson, Ingrid, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Göranson, Ulf G., avdelningsdirektör (fno.m. den I maj 1977) Hektor, Carl-Magnus, civilingenjör (fr.o.m. den I oktober 1977) Hellgren, Kristina, studerande (fno.m. den 1 oktober 1977 t.o.m. den 31 augusti 1979)

Henningsson, Anna Louise, fil. kand. (fr.o.m. den 1 november 1979 t.o.m. den 31 januari 1980)

Holmberg, Per H., rektor (fr.o.m. den 15 oktober 1979) Holmkvist-Svensson, Ruth I., utbildningssekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Härnqvist, Kjell, professor (fr.o.m. den I januari 1978) Javette, Bo, ombudsman (fr.o.m. den I oktober 1977) Jirlow, Krister, byrådirektör (fr.o.m. den 26 november 1979 l.o.m. den 25 januari 1980)

Johansson, Bengt, E. A., sekreterare (fr.o.m. den 15 oktober 1979) Johansson, Martin, skolkonsulenl (fr.o.m. den 15 oktober 1979) Johnsson, Inga, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Jonsson, Ingela, studerande (fr.o.m. den I oktober 1977) Jorg, Johann M., ingenjör (fr.o.m. den 10 oktober 1977) Jos, N. Olof, statistikchef (fno.m. den 9 Juni 1977) Karlsdotter-Jonshagen, Ingrid C, byråchef (fno.m. den 9 Juni 1977) Klein, Alexander, lektor (fno.m. den 15 oktober 1979)

 

211                       Kommittéer; Utbildningsdepartementet    U;I3

Lagerström, Martin, studerande (fr.o.m. den I oktober 1977 t.o.m. 26

april 1979)

Larsson, Hans, ombudsman (fr.o.m. den 1 oklober 1977)

Lind, Siv L, byrådirektör (fr.o.m. den 1 oklober 1977)

Lindell, Ebbe, professor (fno.m. den 15 oktober 1979)

Lindskough, Ingemar, fil. lic. (fr.o.m. den I november 1979)

Lindström, Alice M. F., undervisningsråd (fno.m. den 1 oktober 1977)

LJungqvist, Björn U. T., sekreterare (fr.o.m. den I oktober 1977)

Lundeberg, Christer N. S., undervisningsråd (fr.o.m. den I oktober

1977)

Lundgren, Ulf, professor (fr.o.m. den 29 januari 1979)

Magnusson, Göran, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 oklober

1976)

Malmenstedt. Curt O., ombudsman (fr.o.m. den 1 oktober 1977 t.o.m.

II Juni 1979)

Marklund, Inger, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 9 Juni 1977)

Murray, U. Mac, departementssekreterare (fr.o.m. den I oklober 1977

t.o.m. den 31 december 1978)

Myrberg, Mats, fil. dr (fr.o.m. den I oklober 1978)

Naeslund, Lars G., psykolog (fno.m. den 3 september 1979)

Nerdrum-Ullman, Wenche, rektor (fno.m. den 1 oklober 1977)

Owens, Marie, vice ordförande (fr.o.m. den 12 Juni 1979)

Persson, Ann, sluderande (fr.o.m. den 1 seplember 1979)

Petrusch, Inger E., syokonsulent (fr.o.m. den  I Juli t.o.m. den 31

augusti 1979; fr.o.m. den I oktober t.o.m. den 31 december 1979)

Pettersson, Kenth J. L., utredningssekreterare (fr.o.m. den 1 september

1978)

Rosén, Tommy B., sekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1977 t.o.m. den

14 oktober 1979)

Schelin, Leif Ericsson, fil. mag. (fr.o.m. den I september 1977)

Schöldström, Ulf C. W. S., utredningschef (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Stridh, Arne, utbildningschef (fr.o.m. den I oktober 1977)

Ström, Gunnar O. F., professor (fno.m. den I oktober 1977)

Svanfeldt, Göran H., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 9 Juni 1977)

Söderström, Göran, avdelningsdirektör (fno.m. den I oktober 1977

t.o.m. den 31 augusti 1979)

Thelin, Bengt A., undervisningsråd (fno.m. den I oktober 1977)

Waern, Kari-Gustav, tL avdelningsdirektör (fno.m. den I oktober

1977)

Vestin, F. E. Margareta, Ld. undervisningsråd (fr.o.m. den  I april

1978)

Westman,    Anna-Christina,    avdelningsdirektör    (fr.o.m.    den    1

september 1979)

Vikman, Sven, tekn. lic. (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

 

U;I3    Skr 1979/80:103                                            212

Åhman, A. Sune, rektor (fr.o.m. den 15 seplember 1979) Örne, Ingegerd, sekreterare (fr.o.m. den I oktober 1977)

Sekreterare; Ekholm, Lars V., kansliråd (fr.o.m. den 29 Januari 1979) Furumark, Ann-Marie, byråchef (fr.o.m. den I oktober 1976 l.o.m. den 31 december 1978)

Bitr. sekreterare; Bergstrand-Wilson, Kerstin, musikpedagog (fr.o.m. den 1 Juli 1978)

Lokal; Vasagatan 36, 3 tn, 111 20 Stockholm, tel. 119114 (sekreteraren), 10 39 25 (kansli)

Direktiven för utredningen, se 1977 ärs kommitléberättelse del II U 11. Tilläggsdirektiv, se 1978 ärs kommiuéberäitelse del II U I samt 1980 års kommittéberättelse del II U 11.

Utredningen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit sju sammanträden samt hafl överläggningar med olika myndigheter, kommittéer och övriga som berörs av utredningens arbete.

Därutöver har nio sammanträden hållits med en särskild grupp för frägor rörande statistik, forskning och undersökningar. Vidare har tvä sammanträden hållits med en arbetsgrupp för teknisk utbildning, tre sammanträden med en grupp för administrativ och ekonomisk utbildning samt tre sammanträden med arbetsgrupper för vårdutbildning och övrig socialt inriktad utbildning.

Vidare har sammanlräden hållits med inlerna utskott inom kommittén.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1980.

14. Svenska delegationen av finsk-svenska utbildningsrådet (U 1976:11)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 9 september 1976 för att ingå i den svenska delegationen av finsk-svenska utbildningsrådet (se Post- och Inrikes tidn. den 14 oktober 1976):

Ordförande: Stiernstedt, K. Jan T, expeditionschef

Ledamöter: Baude, Annika M. C, avdelningschef (t.o.m. den 20 mars 1979) Ebbeson, Ulf, byrådirektör Norberg, Randolph, sekreterare

 

213                       Kommittéer; Utbildningsdepartementet    U;15

Teveborg, Lennart, skolräd

Åstedt, Inga-Britta, byrådirektör (fr.o.m. den I november 1979)

Sakkunniga: Hamber, Hans O. A., undervisningsråd (fr.o.m. den I november 1979) Lundgren, Staffan, avdelningsdirektör (fno.m. den 12 november 1976) Olsson, Arthur, skolråd (fr.o.m. den 15 februari 1979) Vrelhammar, Harald, undervisningsråd (t.o.m. den 30 Juni 1979) Åstedt, Inga-Briua, byrådirektör (t.o.m. den 31 oklober 1979)

Expert: Johansson, Lars E. I., fil. och pol. mag. (fr.o.m. den 24 februari 1978 t.o.m. den 31 oktober 1979)

Kenttä, V. Maui, adjunkt (fno.m. den I januari 1980) Lidbaum, Marja, skolkonsulenl (fno.m. den 24 februari 1978) Sparrman, Carl-Axel, adjunkt (fr.o.m. den 26 oktober 1978) Strömberg, Silja K., departementssekreterare (fr.o.m. den 24 februari 1978)

Sekreterare; Kenttä, V. Matti, adjunkt (fr.o.m. den 1 Januari t.o.m. den 31 december 1979) Santesson, Lars, kanslisekreterare (fr.o.m. den I Januari 1980)

Lokal: Utbildningsdepartementet, Mynttorget 1, 103 33 Stockholm, tel. 763 10 00 (växel), direktval 763 18 39 (sekreteraren)

Direktiven för delegationen, se 1977 ärs kommittéberättelse del II U 12.

Delegationen har under tiden november 1978-oktober 1979 hällit ätta sammanträden, varav tre tillsammans med finska delegationen, två i Sverige och ett i Finland. Därutöver har delegationen tillsammans med finska delegationen anordnat ett tväspräkighetssymposium pä Hanaholmens kulturcentrum i Esbo. Vidare har delegationen haft kontakt med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av delegationens arbete.

Delegationens arbete beräknas pägä under hela år 1980.

15. Arbetsgruppen (U 1976:12) för vissa frågor rörande De blindas förenings biblioteksverksamhet

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 14 oktober 1976 för att utreda vissa frägor rörande De blindas förenings (numera Synskadades riksförbunds) biblioteksverksamhet:

 

U;15    Skr 1979/80:103                                           214

Ordförande: Svensson, Gunnar, departementsråd

Ledamöter; Böhlin, Birgitta, departementssekreterare Engman, Jan G., avdelningschef Lindqvist, Bengt, förbundsordförande

Expert: Höglund, E. Olov, organisationsdirektör (fr.o.m. den I Juni 1978)

Sekreterare: Riidel, Wolfgang H. A., byrådirektör (fno.m. den 1 Juni 1978)

Direktiven för arbetsgruppen, se 1977 ärs kommiuéberättelse del II U 13. Arbetsgruppen har slutfört siu arbete i början av år 1979.

16. Utredningen (U 1977:03) om kvinnliga skolledare

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 20Januari 1977 med uppgift att genom olika initiativ öka andelen kvinnor pä skolledande befattningar:

Ordförande: Du Rietz, Lars B. HJ., rektor

Ledamöter: Berggren, Ann-Marie, fil. mag. (fr.o.m. den 27 april 1979) Hammarlund, Olof, förbundsordförande Jurén, Ing-Britt, fil. lic. Lindstedt, Lars, lönedirektör Nilsson, Asta, sekreterare Sönnerlind, Arne, skolråd

Experter: Breski, Lillemor, fil. kand. (fno.m. den 1 augusti 1978) Carlsson, Lennart, skolinspektör (fno.m. den 1 augusti 1978) Claesson-Heljeberg, Margareta, rektor (fr.o.m. den 1 augusti 1978) Ekholm, Mats, docent (fr.o.m. den I november 1977) Herlin, Helena, byrådirektör (fno.m. den 15 december 1977 t.o.m. den 30 Juni 1979; fr.o.m. den 1 Juli t.o.m. den 30 september 1979; fno.m. den 1 oktober t.o.m. den 31 december 1979)

Meijer, Lisbeth, psykolog (fr.o.m. den 1 april t.o.m. den 15 juni 1979) Stegö, Eskil, rektor (fno.m. den I november 1977)

 

215                       Kommittéer; Utbildningsdepartementet    U:17

Vestin, F. E. Margareta, Ld. undervisningsråd (fr.o.m. den 1 Januari 1978)

Sekreterare:

Berggren, Ann-Marie, fil. mag.

Lokal:   Svartmangatan   9,4   tn,   11129   Stockholm,   tel.   117573 (Berggren), 21 17 74 (kansli)

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommiuéberäuelse del II U 2.

Utredningen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit två sammanträden.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under är 1980.

17. Lärartjänstutredningen (U 1977:04)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 14 april 1977 den 15 februari 1979 för att utreda vissa tjänsteorganisatoriska frägor inom högskolan m.m.:

Ordförande: Ullenhag, Jörgen  U., byråchef led. av riksdagen (fno.m. den   I december 1978)

Ledamöter: Elmstedt, Claes Y., lantbrukare, led. av riksdagen Grudevall, Lennart, sektionschef Johansson, Birgitta, metallarbetare, led. av riksdagen Lindqvist, Ingvar F., professor (fr.o.m. den 15 februari 1979) Löfström, J. Henric, sekreterare Marcusson, Sten G., utredningssekreterare Nilsson, Sven, sekreterare

Ringborg, S. Erland, tL planeringschef (fr.o.m. den 15 februari 1979) Ruin, Olof K., professor (fr.o.m. den I oktober 1977) Rydén, Rune O., fil. lic, led. av riksdagen Sundgren, E. Roland, ombudsman, led. av riksdagen Ulvhammar, Birgitta, generaldirektör (t.o.m. den 25 april 1979) Åkerstedt, Jonas, ombudsman

Sakkunniga: Egardt, Peter A. N., fil. kand.

Lindqvist, Ingvar F., professor (fr.o.m. den 25 april 1977 t.o.m. den 14 februari 1979) Sandberg, A. Birger, förhandlingsdirektör

 

U:I7    Skr 1979/80:103                                           216

Experter; Cornelius, Claes, byrådirektör (fr.o.m. den 1 september 1978 t.o.m. den 31 mars 1979)

Dahl, Sonja, kanslichef (fr.o.m. den 1 september 1978 t.o.m. den 31 mars 1979)

Fenne, Gunilla, departementssekreterare (fr.o.m. den  1 september 1978 l.o.m. den 31 mars 1979)

Holmstrand, N. G. Anders, hovräUsassessor (fr.o.m. den 1 januari 1979)

Köhier, Karl-Johan, fil. mag. (fr.o.m. den 16 oktober 1979) Linnarsson, Håkan, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 15 augusti 1979) Olsson, Ingrid M., hovrättsassessor (fr.o.m. den I juli 1977 l.o.m. den 30 Juni 1979)

Reinhold, Sune, byrådirektör (fr.o.m. den 23 september 1977 l.o.m. den 31 mars 1978; fno.m. den 1 mars 1979)

Ringborg, S. Erland, iL planeringschef (fr.o.m. den I februari 1978 t.o.m. den 14 februari 1979)

Sahlin, John-Erik, lönedirektör (fr.o.m. den I februari t.o.m. den 30 september 1978; fno.m. den 1 Januari 1979) Stahl, Ivar, kanslisekreterare (fr.o.m. den 1 maj 1979) Steiner, Peter, universitetslektor (fr.o.m. den 1 februari t.o.m. den 30 september 1978; fno.m. den 1 Januari 1979)

Stille, Leif, fil. lic. (fr.o.m. den I februari t.o.m. den 30 september 1978; fr.o.m. den 1 januari 1979)

Thun, John-Erik, universitetslektor (fr.o.m. den 1 februari t.o.m. den 30 september 1978; fr.o.m. den 1 januari 1979) Vallin, Ivar, departementssekreterare (fr.o.m. den 15 oktober 1978)

Sekreterare: Kirsebom, Bjarne A., departementssekreterare

Bitr. sekreterare: Köhier, Karl Johan, fil. mag. (fr.o.m. den 1 oktober 1977 t.o.m. den 30 juni 1979; fno.m. den 1 Juli t.o.m. den 15 oktober 1979) Lindborg, Carin, byrådirektör (fr.o.m. den 22 augusti 1977 t.o.m. den 30 Juni 1979)

Reinhold, Sune, byrådirektör (fno.m. den 1 april t.o.m. den 30 Juni 1978; fno.m. den 1 juli 1978 Lo.m. den 28 februari 1979; fr.o.m. den I mars 1979)

Lokal: Stora Nygatan 33,  I  tn,   11127 Stockholm, teL 206984 (Kirsebom), 20 33 05 (kansli)

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II U 6. Tilläggsdirektiv, se 1980 ärs kommittéberäUelse del II U 3.

 

217                       Kommittéer: Utbildningsdepartementet    U;18

Ulredningen har under liden november 1978 - oktober 1979 hållit 15 sammanlräden.

Utredningens arbete beräknas slutföras i början av år 1980.

18. Videogramutredningen (U 1977:05)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 21 april 1977 med uppdrag att utreda frågan om samhällets insatser pä videogramomrädet:

Ordförande: Sundman, Per Olof, författare, Ld. led. av riksdagen

Ledamöter; Björck, Anders P.-A., led. av riksdagen Bladh, Lennart W., yrkesvalslärare, led. av riksdagen Ingelstam, Margareta, producent Ström, Gunnar, partisekreterare

Experter: Ariinger, Stig, docent (fno.m. den 13 mars 1978) Bergold, Jan Olov, utredningssekreterare (fno.m. den 16 oktober 1978) Bolander, Lars, socialchef (fr.o.m. den 1 maj 1979) Bottiger, E. Marie A., Jur. kand. (fr.o.m. den 16 maj 1978) Edwall, Ingvar, studiekonsulent (fr.o.m. den 13 mars 1978) Eklindh, Kenneth, skolkonsulenl (fr.o.m. den 13 mars 1978) Elmhorn, Kerstin M., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 15 september 1977 t.o.m. den 30 april 1979; fr.o.m. den 22 oktober 1979 t.o.m. den 31 januari 1980)

Fransson, Arne, rektor (fno.m. den 13 mars 1978) Gustavsson, Sture, redaktör (fno.m. den 13 mars 1978) Hederström, C. Christer, byrådirektör (fno.m. den 6 oktober 1977 t.o.m. den 30 juni 1979; fr.o.m. den 1 Juli t.o.m. den 31 december 1979; fno.m. den 1 Januari 1980)

Jacobson, Brita A., apotekare (fr.o.m. den 1 Juli 1978) Lindsten, Ingrid, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 september 1978) Lundström, Beata, informationssekreterare (fr.o.m. den 15 februari 1978)

Mattsson, Bengt-Olof, departementssekreterare (fr.o.m. den 10 april 1979)

Olsson, Agne Henry O., hovrättsassessor (fno.m. den 3 Juni 1977) Preisler, Gunilla, doktorand (fr.o.m. den 13 mars 1978) Svanberg, Lars, redaktör (fno.m. den 3 Juni 1977) Söderlind, Olof, förbundsdirektör (fr.o.m. den 13 mars 1978)

 

U:I8    Skr 1979/80:103                                           218

Wahlström, Victor, ombudsman (fr.o.m. den 10 april 1979) Östman, Bertil, universitetslektor (fr.o.m. den 29 Januari t.o.m. den 30 Juni 1979; fr.o.m. den I Juli t.o.m. den 31 december 1979; fr.o.m. den 1 Januari t.o.m. den 30 Juni 1980)

Sekreterare: Svärd, Stig, studiesekreterare

Bitr. sekreterare: Hallenberg, Ingemar, studieinstruktör (fr.o.m. den 1 november 1977) Lindencrona, Birgitta, fil. lic. (fno.m. den 16 november 1977)

Lokal: Västeriånggatan 46,2 tr., tel. 20 74 18 (Svärd), 20 73 64 (kansli). Postadress: Utbildningsdepartementet, 103 33 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1978 ärs kommittéberättelse del II U 7.

Utredningen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit 20 sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av utredningens arbete. Vid tvä tillfällen har överläggningar ägt rum med utredningar och myndigheter i de övriga nordiska länderna.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1980.

19. Utredningen (U 1977:07) om museijämvägsföreningar

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 9 juni 1977 med uppdrag att utreda frågan om stöd till museijärnvägsföreningarna:

Särskild utredare: Jonsson, Elver A. D., postiljon, led. av riksdagen (t.o.m. den 20 mars 1979)

Expert: Berg, Hans E., departementssekreterare (fr.o.m. den 21 oktober 1977 Lo.m. den 20 mars 1979)

Sekreterare: Freden, Sven, avdelningsdirektör (t.o.m. den 28 februari 1979)

Direktiven för utredningen, se 1978 ärs kommittéberättelse del 11 U 8.

Utredningen har under tiden november 1978-Januari 1979 hållit fem sammanträden.

Utredningen har den 20 mars 1979 avgett betänkandet (SOU 1979:18) Museijärnvägar.

Uppdraget är därmed slutfört.

 

219                       Kommittéer: Utbildningsdepartementet    U;2I

20. Utredningen (U 1977:08) om visningsersättning

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 30 Juni 1977 med uppgift atl klarlägga möjligheterna att konstruera eU system som ger bildkonstnärerna ersättning för aU verk som inte längre är i upphovsmannens ägo visas offentligt:

Särskild utredare: Reuterswärd, B. Edvard, generaldirektör (fr.o.m. den 6 september

1977)

Experler: Bergman, Lars, direktör (fr.o.m. den 28 augusti 1978) Hedfeldt, Erik, Ld. Justitieråd (fno.m. den 6 september 1977)

Sekreterare: Lindsten, Ingrid, hovrättsassessor (fr.o.m. den 28 augusti 1978)

Bitr. sekreterare; Griiting, Britt M., departementssekreterare (fr.o.m. den 6 september 1977 t.o.m. den 14 oktober 1979)

Stenqvist,   Gunnel   M.,   departementssekreterare   (fr.o.m.   den   15 oktober 1979)

Lokal: Utbildningsdepartementet, Mynttorget 1, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 17 45 (Lindsten), 763 18 96 (Stenqvist)

Direktiven för utredningen, se 1978 ärs kommittéberättelse del II U 10.

Utredningen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit 37 sammanträden samt haft överläggningar med företrädare för myndigheter, organisationer och andra som berörs av uppdraget.

Utredningen har gjort en undersökning rörande innehavet och förvärvet av konst hos kommuner, landstingskommuner och vissa museer.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1980.

21. Uppslagsverkskommittén (U 1977:09)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 13 oktober 1977 med uppdrag att utreda frågan om utgivning av svenskt uppslagsverk:

Ordförande: Tynell, Lars V., riksbibliotekarie (fno.m. den 13 oktober 1977)

 

U:2I     Skr 1979/80:103                                           220

Ledamöter: Barenthin, Willi, kansliråd (fr.o.m. den 13 oktober 1977) Furhammar, Brita, bibliotekarie (fr.o.m. den 13 oktober 1977) Jacobson Widding, Anita, professor (fr.o.m. den 13 oktober 1977) Lannegren, Göran S., departementssekreterare (fr.o.m. den 13 oklober 1977)

Peterson, Kjell, bokförläggare (fr.o.m. den 13 oktober 1977) Sandqvist, Inga-Britta, förste arkivarie (fr.o.m. den 13 oktober 1977)

Sekreterare: Sundkvist, Leif G., civilekonom (fr.o.m. den 13 oktober 1977)

Lokal:   Storkyrkobrinken   2-4,   tel.   växel   763 10 00.   Postadress: Utbildningsdepartementet, 103 33 Stockholm

Direktiven för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del II U 12.

Kommittén har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit tolv sammanträden.

Kommittén beräknas slutföra sitt arbete i början av år 1980.

22. Arbetsgruppen (U 1977:10) för samefrågor

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 29 september 1977:

Ordförande; Wikström, Jan-Erik, statsråd, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Vice ordförande: Svensson, Gunnar, departementsråd (fr.o.m. den I oktober 1977)

Ledamöter: Anell, Kerstin, departementssekreterare (fr.o.m. den 2 februari 1978) Isacsson, Bert, departementsräd (fr.o.m. den 1 oktober 1977 t.o.m. den 23 mars 1979)

Karlson, Rolf A., departementssekreterare (fr.o.m. den 10 september 1979)

Lagerlöf, Inga-Britt, departementssekreterare (fno.m. den 24 mars 1979)

Redbrandt, Lars-Göran, pol. mag. (fr.o.m. den 24 mars 1979) Söderström, Bengt H. T:son, kansliråd (fno.m. den I oktober 1977 t.o.m. den 9 september 1979)

Thorstenson, R. Billy, kansliråd (fno.m. den 1 oktober 1977) Tornborg, Curt G. F., departementsråd (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

 

221                       Kommittéer; Utbildningsdepartementet    U;23

Zetterberg, Leif, sekreterare (fr.o.m. den I oktober 1977 t.o.m. den 23

mars 1979)

Öster, Karl-Olov, departementsråd (fr.o.m. den I oktober 1977)

Experter: Andersson, Gösta, skolinspektör (fr.o.m. den 16 januari 1978 t.o.m. den 30 november 1979)

Arell, Nils, universitetslektor (fr.o.m. den I juli 1979) Jonsson, Aina, renskötare (fr.o.m. den 16 Januari 1978 l.o.m. den 30 november 1979)

Simma, Lars H:son, adjunkt (fr.o.m. den 16 januari 1978 t.o.m. den 30 november 1979)

Svonni, Mikael, studerande (fr.o.m. den 16 Januari 1978 l.o.m. den 30 november 1979)

Utsi, Per-Mikael, studerande (fr.o.m. den 16 Januari l978t.o.m. den 30 november 1979)

Sekreterare: Englund, Karin, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Lokal: Utbildningsdepartementet, Storkyrkobrinken 4. Postadress; 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 19 15 (sekreteraren)

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Arbetsgruppen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit fyra sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter och organisationer som berörs av gruppens arbete.

Därutöver har en expert anlitats för att kartlägga skogssamernas pro­blem. Denne har haft två överläggningar med representanter för same­organisationerna.

För arbetsgruppens räkning har utarbetats en promemoria (Ds Kn 1979:8) Samerna och kommunerna.

Arbetsgruppens arbete beräknas pågå under hela år 1980.

23. Dagspresskommittén (B 1978:01)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 19 Januari 1978 med uppdrag att göra en allmän översyn över gällande bestämmelser för statligt stöd till dagspressen:

Ordförande: Nilsson, N. Per-Erik, justitieombudsman (fr.o.m. den 25 Januari 1978)

Ledamöter: Andersson, A. Gösta J., skogsbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 25 januari 1978)

 

U;23    Skr 1979/80:103                                           222

Andersson, J. Sven G., utredningssekreterare (fr.o.m. den 25 Januari

1978)

Hanson, Per-Olof, L borgarråd (fr.o.m. den 25 Januari 1978)

Karlsson,  K. J.  Urban, inlernationell  sekreterare (fr.o.m. den 25

Januari 1978)

Nordin, Sven-Erik, led. av riksdagen (fr.o.m. den 25 januari 1978)

Svensson, Olle F. S., chefredaktör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 25

Januari 1978)

Tobisson, Lars F., partisekreterare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 25

januari 1978)

Sakkunniga: Andersson, Björn, ombudsman (fr.o.m. den 1 februari 1979) Engström, Johan L. E., verkst. direktör (fr.o.m. den 25 januari 1978) Johansson, Östen, redaktör (fno.m. den 25 Januari 1978) Präntare, Bo L. O., kanslichef (fr.o.m. den 25 Januari 1978) Ramstén, Nils E., ombudsman (fr.o.m. den 25 Januari 1978 t.o.m. den 31 Januari 1979)

Experter: Göransson, Lars, t.L kansliråd (fr.o.m. den 1 februari 1979) Hedén, Kerstin E., kanslisekreterare (fr.o.m. den 2 mars 1978) Ohlsson-Leijon, S. H. LennarL direktör (fno.m. den 2 augusti 1978) Rehnström, Åke, hovräUsassessor (fr.o.m. den 14 september 1979) Westergren, Hakan W., byrådirektör (fno.m. den 2 augusti 1978)

Sekreterare: Gustafsson. Karl Erik, docent (fr.o.m. den 25 januari 1978)

Biir. sekreterare: Hallström, Marie-Louise, fil. mag. (fr.o.m. den I Juli 1979) Hanson, H. Samuel (Sam) M., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 mars 1978)

Lokal: Fredsgalan 2,2 tr., 11152 Stockholm, tel. 215823 (Gustafsson), 21 52 93 (Hallström), 21 61 54 (Hanson)

Direktiven för kommittén, se 1979 ärs kommittéberättelse del II B 1. Tilläggsdirektiv, se 1980 års kommittéberättelse del II U 22.

Kommittén har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit nio sammanträden.

Kommittén har den 12 september 1979 avgett forskningsrapporten (Ds U 1979:9) Dagspressen struktur och ekonomi.

Huvudmannaskapet för kommiuén har under året överförts till ut­bildningsdepartementet från budgetdepartementet.

Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under våren 1980.

 

223                       Kommittéer; Utbildningsdepartementet    U;24

24. Forskningssamverkanskommittén (U 1978:01)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 16 februari 1978 med uppdrag att utreda högskolans forskningssamverkan med forskningsråd, myndigheter, företag och organisationer, m.m.;

Ordförande: Richardson, N. Gunnar E., docent, Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 mars 1978)

Ledamöter: Balsvik, Karin, byråchef (fr.o.m. den 29 maj t.o.m. den 7 oktober 1979) Bjurel, A. Bertil E., Ld. generaldirektör (fr.o.m. den 1 mars 1978) Gadd, P. E. Arne, revisionsdirektör, led. av riksdagen (fno.m. den I mars 1978)

Gradin, Anita L, departementssekreterare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 mars 1978)

Johansson, Sven A. E., professor (fr.o.m. den I mars 1978) Lindqvist, Ingvar F., professor (fr.o.m. den 1 mars 1978) Marklund, Inger, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 mars 1978) Ohlsson, J. S. Ragnar, forskningschef (fr.o.m. den 1 mars 1978) Ringborg, S. Erland, tL planeringschef (fr.o.m. den 8 oktober 1979) Ruin, Olof K., professor (fr.o.m. den  I mars 1978 t.o.m. den 28 maj 1979)

Sakkunniga; Carlsson, Arne, departementsräd (fr.o.m. den 15 november 1978 t.o.m. den 28 februari 1979)

Dahl, Sonja, kansliråd (fr.o.m. den 15 november 1978 t.o.m. den 28 februari 1979)

Johansson, Bo C, departementssekreterare (fr.o.m. den 19 november 1979)

Magnusson, Nils, departementsråd (fno.m. den 15 november 1978 t.o.m. den 28 februari 1979)

Sidenbladh, Thomas P., departementsråd (fno.m. den 24 augusti 1978 t.o.m. den 18 november 1979)

Experter: Andersson, Curt, civilingenjör (fr.o.m. den I april 1978) Broberg, Björn, byråchef (fno.m. den 1 april 1978) Ekenberg, Bengt, Jun kand. (fno.m. den I oktober 1978) Elvin, Stig, byrådirektör (fr.o.m. den 1 april 1978) Ettarp, Lars G., departementsräd (fr.o.m. den 1 maj 1978 t.o.m. den 28 februari 1979)

Farm, Ante T, forskningsassistent (fno.m. den 1 maj 1978 t.o.m. den 28 februari 1979)

 

U;24    Skr 1979/80:103                                           224

Hammarström, Olle, civilekonom (fr.o.m. den I maj 1978 t.o.m. den 28

februari 1979)

Ivarsson, S. Tore, sekreterare (fr.o.m. den 1 april 1978)

Johansson, Sten, professor (fr.o.m. den  1  maj 1978 t.o.m. den 28

februari 1979)

Kirsebom, Bjarne A., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 Januari

1979)

Magnusson, Nils, departementsräd (fr.o.m. den I maj t.o.m. den 14

november 1978)

Nyquist, Per-Olof (Ola) G. B., statssekreterare, Ld. led. av riksdagen

(fno.m. den 1 april t.o.m. den 31 december 1978)

Olsson, Birgitta, ekonom (fr.o.m. den I april 1978)

Schröder, Lena, assistent (fr.o.m. den 1 maj 1978 t.o.m. den 28 februari

1979)

Sidenbladh, Thomas P., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 april

1978)

Westerlund, Uno, ombudsman (fr.o.m. den 1 april 1978)

Åberg, C. Anders, civilingenjör (fr.o.m. den 1 april 1978)

Öhman, Per, kanslisekreterare (fno.m. den 1 april 1978)

Österberg, Rolf, ombudsman (fno.m. den 1 april 1978)

Sekreterare: Franzén, Anders, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 mars 1978)

Bitr. sekreterare: Andersson, B. E. Christer, fil. kand. (fr.o.m. den 1 mars 1978) Christensen-Sköld, Beatrice, fil. mag. (fr.o.m. den 1 oktober 1978) Wallin, Kerstin, fil- kand. (fr.o.m. den 1 mars 1978)

Lokall Svartmangatan 9, 111 29 Stockholm, tel. 21 59 27 (Franzén), 21 56 24 (Andersson), 20 81 27 (Wallin), 11 80 02 (Christensen - Sköld)

Direktiven för kommittén, se 1979 ärs kommittéberättelse del II U 2.

Kommittén har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit elva sammanträden. Kommitténs arbetsgrupp för behandling av frågan om institutet för social forskning har under tiden november 1978 - februari 1979 hållit fyra sammanträden. Härutöver har kommittén haft överläggningar med myndigheter, företag, organisationer och andra som berörs av kommitténs arbete.

Kommittén har den 2 mars 1979 avgett delbetänkandet (Ds U 1979i4) Ett institut för social- och arbelsmarknadspolitisk forskning samt den 15 november 1979 rapporten (Ds U 1979:13) Adjungerade professorer -utvärdering av försöksverksamheten åren 1973-1979.

Inom ramen för den av kommittén ledda försöksverksamheten med kontaktforskare    arbetar    regionala    arbetsgrupper    i    Gävleborgs,

 

225                       Kommittéeri Utbildningsdepartementet    Ui25

Malmöhus, Älvsborgs samt Norrbottens och Västerbottens län.

Kommittén avser att under är 1980 avge sitt huvudbetänkande. Försöksverksamheten med kontaktforskare avses fortsätta även därefter.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1980.

25. Gäststuderandekommittén (U 1978:03)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 20 april 1978 med uppdrag att utreda vissa frägor rörande utländska studerande i

Ordförandei Mattsson, Stig, överdirektör (fr.o.m. den 24 april 1978)

Ledamöten Hermelin, Johan, studerande (fr.o.m. den 24 april 1978) Körlof,   Björn  H.   B.,  departementssekreterare,  led.  av  riksdagen (fno.m. den 24 april 1978) Öhrsvik, Lena M., kurator, led. av riksdagen (fno.m. den 24 april 1978)

Sakkunnigai Enocksson, Sten Arne, odont. kand. (fr.o.m. den 15 augusti 1978) Holm, Birgitta, departementssekreterare (fr.o.m. den 15 augusti 1978)

Experten Brunnberg, Jan-Erik, byrådirektör (fno.m. den 15 augusti 1978) Cleve, Lars, utbildningsledare (fno.m. den 7 maj 1979) Hildeman, Nils Gustav, programdirektör (fno.m. den 15 augusti 1978) Jacobson, Bengt A., undervisningsråd (fno.m. den 15 augusti 1978) Klette, Tove, kursföreständare (fr.o.m. den 27 april 1979) Kristensson, Inge B. E., avdelningsdirektör (fr.o m. den 15 augusti 1978)

Nylund, Elisabeth, kursföreständare (fr.o.m. den 7 maj 1979) Stendahl, Christina, utbildningsledare (fno.m. den 27 april 1979) Wedelin, Kerstin B., avdelningsdirektör (fno.m. den 15 augusti 1978)

Sekreterare: Ekholm, Brittmari byrådirektör (fno.m. den 1 Juli 1978) Sparring, Leena, tL avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 Juli 1978)

Lokal: Svartmangatan 9, I tn, 111 29 Stockholm, tel. 20 51 41 (Ek­holm), 20 87 69 (Sparring), 20 97 64 (kansli)

Direktiven för kommittén, se 1979 ärs kommittéberättelse del II U 6.

Kommittén har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit sju sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, orga-

15    Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 103

 

U;25    Skr 1979/80:103                                           226

nisationer och andra som berörs av kommitténs arbete. Därutöver har fyra sammanlräden hållits med en särskild arbetsgrupp för frågan om förutbildning för utländska sluderande. Försöksverksamhet med förutbildning för utländska studerande har inletts i Göteborg och Stockholm.

Kommiuén beräknas slutföra siU arbete under är 1980.

26. Kommittén (U 1978:04) om kommunal vuxenutbildning (Komvux)

Tillkallade enligi regeringens bemyndigande den 16 mars 1978 med uppdrag atl göra en översyn av den kommunala vuxenutbildningen;

Ordförande: Alemyr, Stig R., folkhögskolereklor, led. av riksdagen (fr.o.m. den 16 mars 1978)

Ledamöter: Häll, Karl-Erik, led. av riksdagen (fr.o.m. den 16 mars 1978) Hällgren, Martin, länsbildningskonsulenl (fr.o.m. den 16 mars 1978) Karlsson, K. Gösta, folkhögskolerektor, Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den 16 mars 1978)

Nordstrandh, Ove H., lektor, Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den 16 mars 1978)

Nordström, Marie, fil. lic. (fr.o.m. den 16 mars 1978) Oscarsson, Berit, studiesekreterare (fr.o.m. den 16 mars 1978)

Sakkunniga: Andersson, Tore, ombudsman (fr.o.m. den 16 mars 1978) Holmberg, Gösta, direktör (fr.o.m. den 12 april 1979) Hultqvist, Tore, ombudsman (fr.o.m. den 16 mars 1978) Landström, Sten-Sture H., direktör (fr.o.m. den 16 mars 1978) Larsson, Leif, studerande (fr.o.m. den 16 mars 1978) Olsson, Artur, skolräd (fr.o.m. den 16 mars 1978) Wallmark, Nils, adjunkt (fno.m. den 16 mars 1978)

Experter: Backman,   Bernt,  studierektor (fr.o.m.  den   1   april  t.o.m.  den 31 maj 1979)

Borgström, Lena, forskningsassistent (fr.o.m. den 29 Januari t.o.m. den 15 april 1979)

Fernkvist, Hans, bitn skoldirektör (fno.m. den 12 februari t.o.m. den 13 maj 1979; fno.m. den 14 maj Lo.m. den 31 maj 1979) Johansson, Hans, budgetsekreterare (fno.m. den 26 april t.o.m. den 30 september 1979)

 

227                       Kommittéer; Utbildningsdepartementet    U;27

Kettner, Bengt, studierektor (fr.o.m. den  I oktober t.o.m. den 31

december 1979)

Pettersson,  Ingvar,  intendent (fr.o.m. den 26 april t.o.m. den 30

september 1979)

Wångdahl, Agneta, fil. kand. (fno.m. den I maj t.o.m. den 30juni 1979;

fr.o.m. den I juli l.o.m. den 31 december 1979)

Sekrelerare; Salin, Sven, fil. lic, lektor (fno.m. den I juni 1978)

Bitn sekreterare: Berger, Anita, sekreterare (fr.o.m. den 1 december 1978 t.o.m. den 31 oktober 1979)

Wickberg,   Barbro    L,   departementssekreterare   (fr.o.m.   den    1 september 1978)

Lokal: Vasagatan 36, 3 tn, 111 20 Siockholm, tel. 21 28 51 (Salin), 21 00 53 (Wickberg) 21 13 80 (kansli)

Direktiven för kommittén, se 1979 ärs kommittéberättelse del II U 4. Tilläggsdirektiv, se 1980 års kommittéberätlelse del II U 9.

Kommittén har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit 15 sammanträden samt haft överläggningar med folkbildningsutredningen, SFI-kommittén och gäststuderandeutredningen. Därutöver har kommittén gjort studiebesök i elva kommuner samt träffat företrädare för studieförbund, organisationer och myndigheler som berörs av utredningens arbete.

Den 15 oktober 1979 har kommittén lämnat delbetänkandet (Ds U 1979:12) Statens skolor för vuxna och avser att i december 1979 avlämna delbetänkandet (SOU 1979:92) Komvux och studieförbund, arbetsfördelning och samråd.

27. Organisationskommittén (U 1978:05) för arkivet för ljud och bild

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 25 maj 1978 med uppgift att utföra det förberedelsearbete som behövs för atl arkivet för ljud och bild skall kunna börja sin verksamhet den 1 januari 1979.

Ordförande: Kromnow, E. Åke, Ld. riksarkivarie (fr.o.m. den 2 juni 1978)

Ledamöter: Höglund, E. Olov, organisationsdirektör (fr.o.m. den 2 Juni 1978) Rhodin, Arne, teknisk direktör (fr.o.m. den 2 Juni 1978)

 

U;27    Skr 1979/80:103                                           228

Sand, Hans E. N., departementssekreterare (fr.o.m. den 2 Juni 1978) Torbacke, Jarl, docent (fr.o.m. den 2 Juni 1978)

Experler; Ahlborg, Staffan, förste arkivassislenl (fr.o.m. den 2 Juni 1978) Hennel, Lennart, arkivchef (fr.o.m. den 2 Juni 1978) Johanson, Bo, byråingenjör (fr.o.m. den I november 1978) Körner, Sten G., landsarkivarie (fr.o.m. den 2 Juni 1978) Olsson, Agne Henry O., hovrättsassessor (fr.o.m. den 2 Juni 1978) Olsson, Per Sören, hovrättsassessor (fr.o.m. den 2 Juni 1978) Sanfridsson, Arne, civilingenjör (fr.o.m. den 2 Juni 1978) Smedberg, Staffan, arkivarie (fr.o.m. den I november 1978)

Sekreterare: Larson, Leif, direktör (fr.o.m. den 2 Juni 1978)

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Kommittén har under liden november 1978 - april 1979 hällit fem sammanträden. Därutöver har sammanträden hållits inom särskilda arbetsgrupper.

Kommittén har avgetl förslag till förhandlingsunderlag (befattningsbeskrivningar), anslagsframställningar för arkivet för ljud och bild budgetåret 1979/80, förslag till tillämpningsföreskrifter till lagen om pliktexemplar m.m. samt förslag till instruktion för arkivet för ljud och bild.

Den nya myndigheten startade sin verksamhet den I Januari 1979 och har därefter fungerat parallellt med organisationskommittén.

Kommittén har härmed fullgjort sitt uppdrag.

28. Elewårdskommittén (U 1978:06)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 30 mars 1978 för att utreda organisation, innehall, arbetssätt och arbetsformer i elev värdsarbetet:

Ordförandei

Petersson, Ann-Marie, fil. dr (fr.o.m. den 1 Juli 1978)

Ledamoten Backmann, Sven, skoldirektör (fno.m. den 1 Juli 1978), Hedvall, Jan, sekreterare (fr.o.m.  den   1  juli   1978 t.o.m.  den  26 november 1979)

Jönsson, N. Paul, sekreterare (fno.m. den 27 november 1979) Melldén, Anna-Lisa, avdelningsdirektör (fno.m. den I Juli 1978)

 

229                       Kommittéeri Utbildningsdepartementet    Ui28

Paulsson, Solveig, rektor (fr.o.m. den I juli 1978) Persson, Per-Ebbe, ombudsman (fr.o.m. den 6 april 1979)

Sakkunnigai Andrae, Lars, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 Juli 1978 t.o.m. den 30 seplember 1979)

Honeth, Peter, tL departementssekreterare (fr.o.m. den  1  oktober 1979)

Sjöberg, Tage B., departementssekreterare (fr.o.m. den 2 oktober 1978 l.o.m. den 15 november 1979)

Svensson, Sten, departementssekreterare (fno.m. den 16 november 1979)

Experten BJarnehäll, Karl-Gustav, skoldirektör (fno.m. den 14 mars 1979) Bolme, Per, leg. läkare (fr.o.m. den 1 november 1978) Eriksson, Ann-Charlotte, sluderande (fno.m. den 1 november 1978) From, Gun-Britt, syokonsulent (fr.o.m. den 14 mars 1979) Granér, Anna-Lena, studerande (fr.o.m. den I november 1978) Holmgren, Jacomien, speciallärare (fr.o.m. den 1 november 1978) Jelder, Gunnel, kurator (fr.o.m. den 14 mars 1979) Jonsson, Elisabeth, psykolog (fr.o.m. den 14 mars 1979) Thorsell, Gunnar, rektor (fr.o.m. den 14 mars 1979)

Sekreterare: Berntsson, GerL rektor (fno.m. den 1 Juli 1978)

Bitr. sekreterare: Ansiger, Arne, rektor (fno.m. den 8 oktober 1979) Colnerud, Gunnel, skolpsykolog (fno.m. den 12 februari t.o.m. den 10 juni 1979; fr.o.m. den 11 juni t.o.m. den 31 december 1979; fr.o.m. den 1 Januari 1980)

Lokal: Svartmangatan 9,2 tn, 11129 Stockholm, tel. 101965 (Ansiger), 20 39 26 (Berntsson), 10 2371 (Colnerud), 203818 och 20 97 94 (kansli)

Direktiven för kommittén, se 1979 ärs kommiuéberättelse del II U 5. Tilläggsdirektiv, se 1980 ärs kommittéberättelse del II U 6.

Kommittén har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit 11 sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, kommittéer och övriga som berörs av kommitténs arbete.

Därutöver har 4 sammanträden hållits med referensgrupp bestående av representanter för föräldrar och elever, samt 7 sammanträden med särskild arbetsgrupp för behandling av elevvärden i gymnasieskolan. Försöksverksamheten med beredningsgrupper vid lärisskolenämnderna

 

U;28    Skr 1979/80:103                                           230

i Malmöhus län, Jönköpings län, Uppsala län och Norrbottens län saml vid skolförvaltningen i Stockholm har pågått under årel. Kommiitén har under en vecka studerat elevvård i Danmark.

Kommitténs arbete beräknas pägä under hela är 1980.

29. Integrationskommittén (U 1978:07)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 8 Juni 1978 för alt utreda frågan om integration av handikappade elever i skolväsendet Jämle därmed sammanhängande frågor;

Ordförande: Orehag, Lennart, överdirekiör (fno.m. den 1 juli 1978)

Ledamöter: Crona, Ulf, gymnastiklärare (fr.o.m. den 1 Juli 1978) Martinsson, Åke, slöjdlärare (fr.o.m. den I Juli 1978) Odelsparr, Margit E., Jun kand., led. av riksdagen (fno.m. den  1 Januari 1979)

Pekkari, Olle, studierektor (fno.m. den 1 Juli 1978) Rydle, M. Birgitta, ämneslärare, led. av riksdagen (fno.m. den 1 Juli 1978)

Wiklund, Bengt O., Journalist, led. av riksdagen (fno.m. den I Juli 1978)

Wohlin-Andersson, Anna M., Ld. ers. för led. av riksdagen (fr.o.m. den I Juli t.o.m. den 31 december 1978)

Sakkunniga: Larsson, Gunvi, kanslisekreterare (fr.o.m. den I Juli 1978) Odre, Torsten, speciallärare (fr.o.m. den 15 november 1978)

Experler: Bernhardsson, Göte, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 15 mars 1979) Eklindh, Kenneth, skolkonsulenl (fr.o.m. den 1 februari 1979) Hammar, Åsa B., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 januari t.o.m. den 31 oktober 1979)

Karlerö, Lars-Ingemar, länsskolinspektör (fr.o.m. den I oktober 1978) Mattsson, Bengt-Olof T, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 februari 1979)

Nicklasson, Stina A. R., skolinspektör (fr.o.m. den 1 oktober 1978) Pettersson, Lennart, skolinspektör (fr.o.m. den 1 februari 1979) Sibbe, Tora, rektor (fr.o.m. den 1 februari 1979) SJöqvist, Brita, skolkonsulenl (fr.o.m. den I februari 1979) Svensson, Harry, forskningsassistent (fr.o.m. den 1 november 1979)

 

231                       Kommittéer; Utbildningsdepartementet    U:30

Trowald, Nils, projektledare (fno.m. den 15 november 1978 t.o.m. den 15 mars 1979)

Sekreterare; Lagercrantz, Richard C. H., departementssekreterare (fr.o.m. den I Juli 1978)

Bitn sekreterare: Hammar, Åsa B., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 november 1979) Magnusson, Birgitta, byrådirektör (fr.o.m. den 1 oklober 1978)

Lokal; Svartmangatan 9,4 tn, 111 29 Stockholm, tel. 11 42 18 (sekreteraren), 10 53 54 (kansli)

Direkliven för kommittén, se 1979 års kommitléberättelse del II U 10. Tilläggsdirektiv, se 1980 års kommitléberättelse del II U 6 och U 14.

Kommiitén har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit sju sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av kommitténs arbete.

Kommittén har den 10 september 1979 avgelt delbetänkandet (SOU 1979:50) Huvudmannaskapel för specialskolan (detta delbetänkande finns öven i s.k. lättläst version) (Ds U 1979:8) och betänkandet (Ds U 1979:11) Under visningen för synskadade elever - planering i etl kortare perspektiv samt den 19 november 1979 belänkandet (Ds U 1979:14) Gymnasial utbildning för döva och gravt hörselskadade i Örebro (förslaget finns också i s.k. lättläst version) och delbetänkandet (SOU 1979:82) Personell assistans för handikappade.

Kommitténs arbete beräknas pägä under hela år 1980.

30. Nääs-utredningen (U 1978:08)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 18 maj 1978 med uppdrag att utreda frågan om den framtida användningen av August Abrahamsons stiftelse på Nääs:

Särskild utredare; Stetler, Emil, avdelningsdirektör (fr.o.m. den I juli 1978)

Experter: Bothén, Anders, huvudredaktör (fr.o.m. den 13 september 1979) Krantz, Hans, departementssekreterare (fr.o.m. den 14 augusti 1979)

Lokal; Skolöverstyrelsen, Karlavägen 108, tel. växel 14 06 60. Postadress: 106 42 Stockholm

 

U;30    Skr 1979/80:103                                           232

Direktiven för den särskilde utredaren, se 1979 års kommittéberätlelse del II U 7.

Den särskilde utredaren har haft överläggningar med olika myndigheler som berörs av hans arbete. Utredaren har också haft fortlöpande kontakter med Lerums kommun samt slyrelser för August Abrahamsons stiftelse.

Utredarens arbetare beräknas pågå under hela år 1980.

31. Skolforskningskommittén (U 1978:09)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 29 juni 1978 för att utreda det pedagogiska forsknings- och utvecklingsarbetet inom skol­väsendel m.m.;

Ordförande:

Dahllöf, Urban S., professor (fr.o.m. den 1 Juli 1978)

Ledamöter: Engqvist, Olle, skolinspektör (fr.o.m. den I Juli 1978) Eriksson, Per-Erik, skolinspektör (fr.o.m. den 1 Juli 1978) Gillström, K. Åke, rektor, Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 Juli 1978) Nordstrandh, Ove H., Ld. lektor, Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 Juli 1978) Rubenson, Kjell, docent (fr.o.m. den I juli 1978)

Sakkunnig; Sävhagen, Ruth, kansliråd (fr.o.m. den I Juli 1978)

Experter: Höglund, Margareta, fortbildningsledare (fr.o.m. den   1  december 1978 t.o.m. den 30 Juni 1979)

Johansson, Henning, fil. dr (fr.o.m. den I Juli t.o.m. den 31 augusti 1979)

Naeslund, Lars, psykolog (fr.o.m. den 19 februari t.o.m. den 24 mars 1979; fno.m. den 25 mars Lo.m. den 23 april 1979) Nilsson, Bengt L. J., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 december 1978 t.o.m. den 30 juni 1979)

Stukat, Kari-Gustaf, professor (fno.m. den 1 december 1978 t.o.m. den 30 Juni 1979; fr.o.m. den 1 Juli 1979)

Sekreterare: Marklund, Inger, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 juli 1978)

Lokal:   Svartmangatan  9,3   tn,   11129   Stockholm,  tel.   20 98 93 (Marklund), 20 83 53 (kansli)

 

233                       Kommittéer: Utbildningsdepartementet    U;32

Direkliven för kommittén, se 1979 ärs kommittéberätlelse del 11 U 9. Tilläggsdirektiv, se 1980 års kommittéberätlelse del 11 U 6.

Kommiitén har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit tolv sammanträden saml hafl överläggningar med berörda myndigheler och organisationer.

Kommittén har slutfört uppdrag enligt regeringens tilläggsdirektiv (Dir 1979:37) lill vissa utredningar inom skolväsendet.

Kommittén beräknas slutföra sitt arbele under år 1980.

32. Organisationskommittén (U 1978:10) för vissa åtgärder på informationsförsörjningsområdet, m.m.

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 15 juni 1978 med uppdrag all förbereda vissa åtgärder på informationsförsörjningsom-rädet, m.m.:

Ordförande: Brynielsson, Harry A. B., civilingenjör (fr.o.m. den I juli 1978 t.o.m. den 20 Juni 1979)

Ledamöter; Håkansson, Hans E. V., verkst. ledamot (fno.m. den I Juli 1978) Martin-Löf, C. Johan E., civilingenjör (fr.o.m. den 1 Juli 1978) Snellman, Karin M., överbibliotekarie (fno.m. den 1 Juli 1978) Tynell, Lars V., riksbibliotekarie (fno.m. den 1 juli 1978) Thomasson, Björn E., kanslichef (fno.m. den 1 juli 1978 t.o.m. den 30 juni 1979)

Experter: Holmborn, Börje, avdelningsdirektör (fno.m. den 1 september 1978) Johnsen, K. Gösta, bibliotekarie (fno.m. den 1 september 1978) Lindeberg, Roy, hovrättsassessor (fr.o.m. den I september 1978) Nilsson, Kjell G., biblioteksassistent (fno.m. den 1 september 1978) Olsson, Agne Henry O., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 september 1978) Thorberg, Klas, ombudsman (fr.o.m. den 1 seplember 1978)

Sekreterare: Thomasson, Björn E., kanslichef (fr.o.m. den 1 Juli 1978 t.o.m. den 30 Juni 1979)

Direktiven för kommittén, se 1979 ärs kommittéberättelse del II U 8.

Kommittén har under tiden november 1978 - Juni  1979 hållit sex

 

U;32    Skr 1979/80:103                                           234

sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av kommitténs arbele.

Kommittén har lämnal förslag i särskilda skrivelser lill regeringen.

Den I maj 1979 tillsattes en interimsstyrelse för inrättande av en särskild myndighet för delegationen för vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning.

Fr.o.m. den 1 Juli 1979 är delegationen egen myndighet.

Uppdraget är slutfört.

33. Närradiokommittén (U 1978:11)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 20 Juli 1978 med uppdrag all utreda frågan om närradio och när-TV;

Ordförande:

Norrby, Karl-Eric, lantbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 20 Juli 1978)

Ledamöter: Andersson, Georg L., rektor, led. av riksdagen (fr.o.m. den 20 Juli 1978)

Forslund, Britt-Marie, redaktör (fr.o.m. den 20 juli 1978) Knutson, Göthe K. L., redaktör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 20 Juli 1978) Swedberg, Bo G. R., redaktör (fno.m. den 20 Juli 1978)

Sakkunniga: Leijonborg, Lars, kanslichef (fr.o.m. den 1 september 1978) Olsson, Agne Henry O., hovräUsassessor (fr.o.m. den 4 oktober 1978) Olsson, Per Sören, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 september 1978) Persson, Valdemar, avdelningsdirektör (fno.m. den 4 oktober 1978)

Experter: Hedman, Lars Owe (Lowe), fil. dr (fno.m. den I mars 1979) Lindstedt, Gustaf, hovrättsassessor (fno.m. den 29 mars 1979) Rosenlund, Stig U., överingenjör (fr.o.m. den 25 mars 1979)

Sekreterare: Palmborg, Olle, fil. kand. (fno.m. den I september 1978)

Bitn sekreterare: Andreasson, Sture, ingenjör (fno.m. den 1 november 1978) Gustafson, Kalle, redaktör (fr.o.m. den I Juni 1979) Jonsson, M. I.Anita, fil. mag. (fr.o.m. den 7 mars t.o.m. den den 30 Juni 1979; fno.m. den I Juli Lo.m. den 30 september 1979; fno.m. den I

 

235                       Kommittéer: Utbildningsdepartementet    U;34

oktober t.o.m. den 31 december 1979; fr.o.m. den 1 Januari 1980) Zetterberg, Leif R., sekreterare (fr.o.m. den 18 december 1978

Lokal:    Tegeluddsvägen    90,    115 28    Stockholm,    tel.    63 34 80 (Palmborg), 24 43 35 (växel, kansli)

Direktiven för kommittén, se 1979 ärs kommittéberättelse del II U 11.

Kommittén har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit 19 sammanträden.

Kommitténs arbete beräknas pägä under hela år 1980.

34. Informationsteknologiutredningen (U 1978:12)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 20 Juli 1978 med uppdrag att utreda frågan om den nya informationsteknologin:

Ordförande: Gustafson, Sven H., bankkamrer, Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den 20 Juli 1978)

Ledamöter: Andersson, Leif, kanslichef (fr.o.m. den 20 Juli 1978) Björck, Anders P.-A., led. av riksdagen (fr.o.m. den 20 juli 1978) Eriksson, Olle, entreprenör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 20 juli 1978) Rönnung, Catarina E. M., led. av riksdagen (fr.o.m. den 20 juli 1978)

Sakkunniga: Brandberg, Arvid, direktör (fr.o.m. den 20 juli 1978) Lannegren, Göran S., departementssekreterare (fr.o.m. den 20 Juli 1978)

Öländer, Håkan, ombudsman (fr.o.m. den 20 Juli 1978) Pennlöv, Jan, kansliråd (fr.o.m. den 20 Juli 1978) Sommar, Carl Olov, direktör (fr.o.m. den 20 Juli 1978) Unsgaard, Håkan, programdirektör (fr.o.m. den 20 Juli 1978) Wahlström, Ingemar, marknadsdireklör (fr.o.m. den 20 juli 1978)

Experter: Fjaestad, Björn, docent (fr.o.m. den 20 Juli 1978) Gerentz, Sven, direktör (fr.o.m. den 20 Juli 1978) Holmlöv, Per Gunnar, ekon. dr (fr.o.m. den 1 december 1978 t.o.m. den 31 mars 1979)

Olsson, Agne Henry, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 Januari 1979) Pihlgren, L. Gunnar, direktör (fr.o.m. den 2 maj 1979)

Sekreterare: Ohlin, Tomas, fil. lic. (fr.o.m. den 14 augusti 1978)

 

U;34    Skr 1979/80:103                                           236

Bitr. sekreterare; Essen, Erik L, hovrättsassessor (fr.o.m. den 20 Juli 1978) Holmlöv, Per Gunnar, ekon. dr (fr.o.m. den 1 april 1979)

Lokal: Stora Nygatan 33, 2 tn, tel. 20 21 78 (Gustafson), 20 21 77 (Ohlin), 20 92 63 (Essen), 20 70 82 (Holmlöv), 20 88 49, 20 78 34 (kan­sli). Postadress: 103 33 Stockholm

Direktiven för kommittén, se 1979 ärs kommitléberättelse del II U 12.

Utredningen har under liden november 1978 - oktober 1979 hållit elva sammanlräden saml haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av utredningens arbete. Därutöver har fem sammanträden hållits med en särskild arbetsgrupp för pressfrågor.

Utredningen har den 28 september 1979 avgetl kartläggningsrapporten (SOU 1979:69) NYA VYER Datorer och nya massmedier - hot eller löfte?

Utredningens arbete beräknas pägå under hela år 1980.

35. Utredningen (U 1978:13) för översyn av den interna organisationen för livrustkammaren. Skoklosters slott och Haliwylska museet

Genom beslul den 6 april 1978 uppdrog regeringen åt styrelsen för myndigheten livrustkammaren. Skoklosters slott och Haliwylska museet att se över myndighetens interna organisation.

Vidare förordnade regeringen docenten Birgitta Ericsson, förste bibliotekarien Sten G. Lindberg, generaldirektören Edvard Reuterswärd, ståthållaren vid Kungl. Slottet Harald Smith, riksdagsledamoten godsägaren Hans Wachtmeister och försie intendenten Dag Widman att vara ledamöter i styrelsen för liv­rustkammaren. Skoklosters slott och Haliwylska museet. Åt Reuterswärd uppdrogs att vara styrelsens ordförande.

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 6 april 1978:

Expert: Johansson, Bertil, arkivarie (fno.m. den 1 november 1979) Lindahl, Jan-Mats, kansliråd (fno.m. den I juli 1978)

Sekreterare: Munkhammar, Ann Chariotte, byrådirektör (fno.m. den 1 Juli 1978)

Bitr. sekrelerare: Grunewald, Ingelise, departementssekreterare (fr.o.m. den Ijuli 1978)

 

237                       Kommittéer: Utbildningsdepartementet    U;36

Lokal: Storkyrkobrinken 2-4, Postadress; Utbildningsdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 19 25 (Munkhammar), 763 19 30 (Grunewald)

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Slyrelsen har under tiden november 1978 - oklober 1979 hållit 15 sammanlräden. Därutöver har en särskild arbelsgrupp hällit sammanträden saml hafl överläggningar med berörda museichefer och de lokala personalorganisationerna.

Slyrelsen har den 8 augusti 1979 avgett betänkandet (Ds U 1979:7) Livrustkammaren, Skoklosters sloll och Haliwylska museet - Förslag lill organisation. Styrelsen fortsätter sitt utredningsarbete med sådana in­lerna frägor som inte fordrar regeringens eller riksdagens ställnings­taganden.

Styrelsen beräknas slutföra sitt utredningsarbete under är 1980.

36. Utredningen (U 1978:14) om förutsättningarna för en närmare samverkan mellan livrustkammaren och övrig museiverksamhet inom Kungl. Slottet

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 6 april 1978 för att undersöka förutsättningarna för en närmare samverkan mellan, å ena sidan, livrustkammaren och, å den andra husgerådskammaren och övrig museiverksamhet inom Kungl. Slottet;

Utredningsman; Reuterswärd, B. Edvard, generaldirektör

Experter: Fogelmarck, Stig, överintendent (fr.o.m. den I juli 1978) Holmquist, Kersti, museidirektör (fr.o.m. den I juli 1978) Lindahl, Jan-Mats, kansliråd (fr.o.m. den 1 Juli 1978) Smith, Harald S. W., stälhällare (fno.m. den 22 februari 1979)

Sekreterare: Munkhammar, Ann Charlotte, byrådirektör (fr.o.m. den 1 Juli 1978)

Bitr. sekreterare; Grunewald, Ingelise, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1978)

Lokal: Storkyrkobrinken 2-4. Postadress: Utbildningsdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 19 25 (Munkhammar), 763 19 30 (Grunewald)

Särskilda direktiv har ej meddelats.

 

U:36    Skr 1979/80:103                                           238

Utredningen har under tiden november - oktober 1979 hållit åtta sammanträden. Därutöver har sammanträden hållits med de tjänstemän som svarar för informations- och visningsverksamheten vid berörda museer.

Utredningens arbete beräknas pägå under hela år 1980.

37. TV-avgiftsutredningen (U 1978:15)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 20 juli 1978 för alt göra en översyn av principerna och formerna för uppbörd och inkassering av TV-avgifter m.m.:

Särskild utredare:

Rydén, Jan E., överdirektör (fno.m. den 20 Juli 1978 t.o.m. den 30 november 1979: fr.o.m. den 1 december 1979)

Sekreterare: Lindh, Sören B., avdelningsdirektör fr.o.m. den 20 Juli 1978 t.o.m. den 30 november 1979: fr.o.m. den 1 december 1979)

Lokal: Lilla Nygatan 1, 1 tr. tel. direktval 763 23 38 (Rydén), 763 23 36 (Lindh). Postadress: Utbildningsdepartementet, 103 33 Stockholm

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Den särskilde utredaren har under tiden december 1978 -Januari 1979 träffat samråd med televerket och haft överiäggningar med Sveriges Radio. Vidare har utredaren haft överläggningar med riksskatteverket, postverket och televerket samt andra myndigheter som berörts av utredarens arbete.

Utredaren har den 26 Januari 1979 avgeU betänkandet (Ds U 1978:16) TV-avgifter: inkassering, kontroll och avgiftsskolk.

Utredaren beräknas slutföra siu arbete under är 1980.

38. Huvudmannaskapskommittén (U 1978:16)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 20 Juli 1978 med uppdrag att utreda frågan om enhetligt huvudmannaskap för högskolan:

Ordförande: Sköld, Lars G., överdirektör (fr.o.m. den I december 1978)

 

239                       Kommittéer; Utbildningsdepartementet    U;38

Ledamöier; Ahlmark, Lars F., avdelningschef, led. av riksdagen (fno.m. den 1 december 1978)

Gustafsson, Lars L, universitetslektor, led. av riksdagen (fno.m. den 15 seplember 1978)

Nordlander, Nils-Brage, överläkare, led. av riksdagen (fr.o.m. den I december 1978)

Pettersson, S. Åke E., statssekreterare (fr.o.m. den 15 september 1978 t.o.m. den 31 oktober 1979) Sandell, Ulla, kommunalråd (fr.o.m. den 15 september 1978)

Experter: Barenthin, Willi, kansliråd (fno.m. den I Juli 1979) Björinder, Henry, sektionschef (fno.m. den I februari 1979) Klässbo, Maria, sjukgymnast (fr.o.m. den 1 februari 1979) Marcusson, Sten G., utredningssekreterare (fr.o.m. den  I  februari 1979)

Nilsson, Matts G., avdelningschef (fr.o.m. den 1 februari 1979) Nilsson, Sven, sekreterare (fr.o.m. den 1 februari 1979) Orava, Olavi A. (Olle), byråchef (fr.o.m. den 1 februari 1979 t.o.m. den 6 Januari 1980)

Persson, Jan, kanslichef (fr.o.m. den 1 Juli 1979) Teveborg, Lennart, skolråd (fr.o.m. den 1 februari 1979) Törnqvist, Ingvar B., rektor (fr.o.m. den I maj 1979) Westerlund, Uno, ombudsman (fr.o.m. den 1 februari 1979) Åhgren-Lange, Ulla, byråchef (fno.m. den I februari 1979)

Sekreterare: Holmberg, Gunnar L., byrådirektör (fr.o.m. den I mars 1979)

Bitr. sekreterare; Aggebo, Claes-Göran, förste byråsekrelerare (fr.o.m. den 1 april 1979)

Direktiven för kommittén, se 1979 ärs kommittéberättelse del II U 13.

Lokal: Skeppargatan 51, 1 tn, 114 58 Stockholm, tel. 63 68 33 (Sköld), 67 53 81 (Holmberg), 63 26 17 (Aggebo).

Kommittén har under tiden februari - oktober 1979 hällit fyra sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av kommitténs arbete.

KommiUéns arbete beräknas pågå under hela är 1980.

 

U:39    Skr 1979/80:103                                          240

39. Kommittén (U 1978:17) för översyn av den statliga skoladministrationen

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 7 december 1978 med uppdrag att göra en översyn av den statliga skoladministrationen;

Ordförande: Arfwedson, Anders, statssekreterare (fr.o.m. den I november 1979) Lundin, Ulf W., statssekreterare (fr.o.m. den 7 december 1978 t.o.m. den 31 oktober 1979)

Ledamöter: Edam, Carl Tomas, utredningssekreterare (fr.o.m. den 7 december 1978)

Elmstedt, Claes Y., lantbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 7 december 1978)

Landström, Sten-Sture, direktör (fr.o.m. den 7 december 1978) Orehag, Lennart, överdirektör (fr.o.m. den 7 december 1978) Turesson, Bo, överlantmätare, Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den 7 december 1978)

Experter: Andersson, Bernt S. G., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 8 Januari 1979)

Andersson, Ingemar, ombudsman (fr.o.m. den 31 Januari 1979) Ekelius, Våge, byrådirektör (fr.o.m. den 8 Januari 1979) Eklöf, Olof, rektor (fr.o.m. den 22 Januari 1979) Eliasson, Olof, sekrelerare (fr.o.m. den 31 Januari 1979) Elmgren, Sören, skolkonsulenl (fr.o.m. den 22 Januari t.o.m. den 31 juli 1979)

Eriksson, Inge, drätselchef (fr.o.m. den 31 januari 1979) Gozzi, Sören, ombudsman (fr.o.m. den 31 januari 1979) Gun vall, Per, expert (fr.o.m. den 8 januari 1979) Hansson, Kristina, departementssekreterare (fr.o.m. den I juni 1979) Hassler, John, studerande (fr.o.m. den 1 Juni 1979) Hjorth, Sonja, departementssekreterare (fr.o.m. den 8 Januari 1979) Höglund, E. Olov, organisationsdirektör (fr.o.m. den 8 Januari 1979) Johansson, Sven-Åke, rektor (fr.o.m. den 1 augusti 1979) Johnson, Olle, departementssekreterare (fr.o.m. den I Juni 1979) Klason, Lars-Erik, förbundssekreterare (fr.o.m. den 31 Januari 1979) Kvist, Olof, förbundsdirektör (fno.m. den 31 Januari 1979) Larsson, Lennart, utbildningschef (fr.o.m. den 31 januari 1979) Lindholm, Bernt, utredningssekreterare (fr.o.m. den 31 Januari 1979) Lunde, Ingrid, kanslichef (fr.o.m. den 31 Januari 1979) Lundmark, E. Gunnar, kanslichef (fr.o.m. den 8 Januari 1979)

 

241                       Kommittéer: Utbildningsdepartementet    U;40

Mogård, Sven, skolchef (fno.m. den 8 januari t.o.m. den 31 Juli 1979)

Mundebo, Lillemor, sekreterare (fr.o.m. den 31 Januari 1979)

Nilsson, Ann-Marie, organisationskonsulent (fr.o.m. den 8 Januari

1979)

Nordin,  Eva, studerande (fno.m.  den  31  Januari  t.o.m.  den 31

maj 1979)

Olsson, Sven Robert, sekreterare (fr.o.m. den 31 Januari 1979)

Pettersson, Lennart, skolinspektör (fr.o.m. den 15 Januari 1979)

Rådmark, Johan, förbundsordförande (fr.o.m. den 31 januari 1979)

SköldstedL Agneta, förste byråsekreterare (fno.m. den 8 januari t.o.m.

den 31 juli 1979)

Wahlström, Tommy, civilekonom (fr.o.m. den 31 Januari 1979)

Wahlström, Ulf, utredningssekreterare (fr.o.m. den 31 Januari 1979)

Westin-Lindgren, Gunilla, fil. dr (fr.o.m. den 24 oktober 1979)

Wetterberg, Ulf, iL departementsräd (fr.o.m. den 8 Januari 1979)

Ånséhn, Lars Olov, organisationskonsulent (fr.o.m. den 8 januari

1979)

Åsen, Carl-Eric, planeringssekreterare (fr.o.m. den 31 januari 1979)

Örne, Ingegärd, sekreterare (fr.o.m. den 31 januari 1979)

Sekreterare: Lukkari, Bror, undervisningsråd (fr.o.m. den I januari 1979)

Lokal: Svartmangatan 9,3 tn 11129 Stockholm, tel. 203255 (Lukkari), 20 77 57 (kansli)

Direktiven för kommittén, se 1980 ärs kommittéberättelse del II U 1.

Kommittén har under tiden Januari - oktober 1979 hällit sex sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av kommitténs arbete. Därutöver har fyra sammanträden hållits med en till kommittén knuten referensgrupp samt fyra sammanträden med en för skolöverstyrelsen och länsskolnämnderna intern samarbertsgrupp (SÖ/Ln-översynen).

Kommitténs första etapp enligt direktiven beräknas bli slutförda under Januari 1980.1 övrigt beräknas kommitténs arbete pågå under hela årI980

40. Utredningen (U 1979:01) om förstärkta kontakter mellan hem och skola

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den I februari 1979 för att se över frågor som rör kontaktverksamheten mellan hemmen och skolan:

16    Riksdagen 1979180. 1 samt. Nr 103

 

U;40    Skr 1979/80:103                                           242

Särskild utredare: Annerstedt, Ylva S. V., adjunkt, Ld. ers. för led. av riksdagen (fr.o.m. den 15 februari 1979)

Sakkunniga: Berntsson, Gert, reklor (fr.o.m. den 15 februari 1979) Grunewald, Karl R., medicinalråd (fr.o.m. den 15 februari 1979) Lindberg, Dag-Henrik, skolkonsulenl (fno.m. den 15 februari 1979) Rosengren, Bodil C, fil. mag. (fno.m. den 15 februari 1979) Sellergren, Ulf G. E., departementsråd (fr.o.m. den 15 februari 1979) Svensson, K. Sten H., departementssekreterare (fr.o.m. den 15 februari 1979)

Expert: Lundgren, Per, lektor (fr.o.m. den 15 maj t.o.m. den 15 augusti 1979) Westin-Lindgren, Gunilla, fil. dr (fno.m. den 24 oktober 1979)

Sekreterare: Lindahl, Lars E., folkskollärare (fno.m. den I mars 1979)

Lokal: Svartmangatan 9, 111 29 Stockholm, tel. 21 43 54 (Lindahl), 10 23 41 (kansli)

Direktiven för utredningen, se 1980 års kommittéberättelse del II U 2.

Utredningen har under tiden februari - oktober 1979 hällit sex sammanträden med de sakkunniga samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av utredningens arbete.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under första hälften av är 1980.

41. Talbokskommittén (U 1979:02)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 1 mars 1979 för att förbereda ett statligt övertagande av Synskadades riksförbunds (SRF) bibliotek och därmed sammanhängande frågor:

Ordförande: Andersson, Bertil, kanslichef (fr.o.m. den 1 mars 1979)

Ledamöter: Edmar. Desirée, departementsräd (fr.o.m. den 1 mars t.o.m. den 14 november 1979)

Höglund, Olov, organisationsdirektör (fr.o.m. den 1 mars 1979) Lindahl, Jan-Mats, kansliråd (fr.o.m. den 15 november)

 

243                       Kommittéer; Utbildningsdepartementet    U;41

Lindqvist, Bengt, förbundsordförande (fr.o.m. den 30 oktober 1979) Persson, Jan, kanslichef (fno.m. den 1 marsLo.m. den 29 oktober 1979) Thorell Rittby, Elisabet, bitn bibliotekschef (fr.o.m. den 1 mars 1979)

Sakkunniga: Lindqvist, Bengt, förbundsordförande (fno.m. den 1 mars t.o.m. den 29 oktober 1979) Ullander, Kerstin, sekreterare (fno.m. den 1 mars 1979)

Experter: Cahling, Ulla, bibliotekschef (fno.m. den 12 mars 1979) Ellebring, Nils, ombudsman (fno.m. den 1 mars 1979) Emanuelsson, Bernt, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 2 maj 1979) Engström, Gunnar, ekonomichef (fno.m. den 12 mars 1979) Gurinder,   Jan-Olof,    departementssekreterare   (fr.o.m.    den    15 november 1979)

Hägermalm, Per, direktör (fno.m. den 12 mars 1979) Jonsson, Kerstin, lektor (fr.o.m. den I mars 1979) Lindsten, Ingrid, hovrättsassessor (fno.m. den 1 mars 1979) Sjöström-Rédei, Ingeborg, bibliotekarie (fno.m. den 25 Juni Lo.m. den 31 december 1979)

Svensson, Astrid, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 25 juni t.o.m. den 31 december 1979)

Öhrström, Sven T. A., avdelningsdirektör (fno.m. den 12 november 1979)

Sekreterare: Riidel, Wolfgang, byrådirektör (fno.m. den I mars 1979)

Bitr. sekreterare: Martinson, Monica, kanslisekreterare (fr.o.m. den 1 mars 1979)

Lokal: S:t Eriksgatan 20, I tn. Box 12258, 102 26 Stockholm, tel. 52 03 50 (Andersson), 52 79 20 (Rédel), 52 76 90 (Martinson), 52 62 48 (kansli)

Direktiven för kommittén, se 1980 ärs kommittéberättelse del II U 5.

Kommittén har under tiden mars - oktober 1979 hällit ätta sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, orga­nisationer och andra som berörs av kommitténs arbete. Därutöver har fem sammanträden hållits med en särskild arbetsgrupp om biblioteks­rutinerna.

Kommittén har den 30 april 1979 avgett rapporten Verksamhetsform och organisation för talboks- och punktskriftsbiblioteket.

Kommitténs arbete beräknas pägä under hela år 1980.

 

U:42    Skr 1979/80:103                                           244

42. Uppföljningskommittén (U 1979:03)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den I mars 1979 för att följa utvecklingen av högskolereformen:

Ordförande: Levin, Bert L., statssekreterare (fr.o.m. den 1 mars 1979)

Ledamöter: Alemyr, Stig R., folkhögskolerektor, led. av riksdagen (fr.o.m. den I mars 1979)

Biörck, Gunnar, professor, led. av riksdagen (fno.m. den 1 oktober 1979)

Egardt, Peter A. N., fil. kand. (fno.m. den 1 mars 1979) Elmstedt, Claes Y., lantbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 mars 1979)

Gustafsson, Lars 1., universitetslektor, led. av riksdagen (fr.o.m. den I mars 1979)

Rogestam, A. Christina, byråchef, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 mars 1979)

Svegfors, J. Mats A., sekreterare (fr.o.m. den I mars t.o.m. den 30 september 1979)

Ullenhag, Jörgen U., byråchef, led. av riksdagen (fno.m. den I mars 1979)

Experter: Bauer, D. E. Marianne, avdelningsdirektör (fno.m. den I mars 1979) Hoel, Christer, avdelningsdirektör (fno.m. den 21 mars 1979) Larby, Karin M., kanslisekreterare (fr.o.m. den I mars 1979)

Lokal: Utbildningsdepartementet, Mynttorget 1, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 18 62 (Larby)

Direktiven för kommittén, se 1980 ärs kommittéberättelse del II U 4.

Kommittén   har   under   tiden   mars   -   oktober   1979   hällit   tre sammanträden.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1980.

 

245                       Kommittéer: Utbildningsdepartementet    U:43

43. Kommittén (U 1979:04) om verksamheten vid Musikaliska akademiens bibliotek, Musikhistoriska museet och Svenskt musikhistoriskt arkiv

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 5 april 1979:

Ordförande: Svensson, Gunnar, departementsräd (fr.o.m. den 5 april 1979)

Ledamöter: Höglund, Olov, organisationsdirektör (fr.o.m. den 5 april 1979) Persson, Jan, kanslichef (fr.o.m. den 5 april t.o.m. den 31 augusti 1979) VirdebranL Cari-Erik, kanslichef (fno.m. den 5 april 1979) Öhman, Ulf, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 september 1979)

Experter: Ahlborg, Staffan, förste arkivassistent (fr.o.m. den 5 april 1979) Bergstrand, Arne, förste bibliotekarie (fno.m. den 1 september 1979) Helmer, Axel, arkivchef (fno.m. den 5 april 1979) Larsson, Gunnar, museichef (fr.o.m. den 5 april 1979) Lilliestam, Åke, förste bibliotekarie (fr.o.m. den 5 april 1979) Lundgren, Bo, överbibliotekarie (fr.o.m. den 5 april t.o.m. den 31 augusti 1979)

Nordmark, Hans, direktör (fr.o.m. den 5 april 1979) Olsson, Anthe, assistent (fr.o.m. den 5 Juni 1979) Olsson, Per Sören, hovrättsassessor (fno.m. den 5 april 1979) Åstrand, Hans, sekreterare (fr.o.m. den 5 april 1979)

Sekreterare: Erikson, Birgitta, departementssekreterare (fr.o.m. den 5 april 1979)

Bitr. sekreterare: Häggroth, Maud, kanslist (fr.o.m. den 5 april t.o.m. den 31 augusti 1979)

Direktiven för kommittén, se 1980 års kommittéberättelse del II U 8.

Kommittén   har   under   tiden   april   -   oktober   1979   hållit   sex sammanträden.

Kommittén avser att i december 1979 avge sitt betänkande. Uppdraget är därmed slutfört.

 

U:44    Skr 1979/80:103                                           246

44. Utredningen (U 1979:05) om översyn av vissa radiorättsliga frågor

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 10 maj 1979;

Särskild utredare:

Pennlöv, Jan L, kansliråd (fr.o.m. den 10 maj 1979)

Experter: Fahlberg, Håkan, Jur. kand. (fr.o.m. den 1 Juli 1979) Göransson, Lars, tL kansliråd (fr.o.m. den 1 Juli 1979) Lannegren, Göran, departementssekreterare (fr.o.m. den I Juli 1979) Mossler, Åke, chefsjurist (fr.o.m. den 1 Juli 1979) Olsson, Agne Henry O., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 Juli 1979) Olsson, Per Sören, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 Juli 1979) Regner, Göran, hovrättsassessor (fr.o.m. den I Juli 1979)

Sekreterare:

Hellner Carin, kammarrättsassessor (fr.o.m. den 18 Juni 1979)

Lokal: Utbildningsdepartementet Mynttorget 1,103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 17 36 (Pennlöv), 763 18 84 (Hellner)

Direktiven för utredningen, se 1980 ärs kommittéberättelse del II U 10.

Utredningen   har   under  tiden   maj   -   oktober   1979   hållit   fyra sammanträden.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1980.

45. Filmpolitiska beredningen (U 1979:06)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 21 Juni 1979 med uppgift att delta i beredningen av vissa filmpoliliska frägor.

Ordförande: Levin, BerL statssekreterare (fno.m. den 21 Juni 1979)

Ledamöter: Ahlmark, Lars, avdelningschef (fno.m. den 21 Juni 1979) Göransson, Bengt, direktör (fr.o.m. den 21 juni 1979) Sundström, Gudrun, led. av riksdagen (fr.o.m. den 21 Juni 1979) Zetterberg, Leif R., sekreterare (fno.m. den 21 juni 1979)

Sakkunniga: Lindsten, Ingrid, hovrättsassessor (fr.o.m. den 21 juni 1979)

 

247                       Kommittéer; Utbildningsdepartementet    U:46

Svensson, Gunnar, departementsråd (fr.o.m. den 21 Juni 1979) Wetterberg, Ulf, t.L departementsråd (fno.m. den 21 Juni 1979)

Experter: Ahlmark, Per, förulv. statsråd, Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den 21 Juni 1979)

Clason, Anders, chefredaktör (fr.o.m. den 21 Juni 1979) Donner, Jörn, författare (fr.o.m. den 21 Juni 1979) Elmhorn, Kerstin, avdelningsdirektör (fno.m. den 21 Juni 1979) Hald, Peter, produktionsledare (fno.m. den 21 Juni 1979) Larson, Leif, direktör (fno.m. den 21 Juni 1979) Lindenbaum, Gustaf, direktör (fr.o.m. den 21 Juni 1979)

Sekreterare: Marén, Lars, departementssekreterare (fno.m. den 21 Juni 1979)

Bitr. sekreterare: Söderström, Karin, kanslist (fr.o.m. den 21 juni 1979)

Lokal: Storkyrkobrinken 2-4, Postadress: Utbildningsdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. 763 19 37 (Marun), 763 19 31 (Söderström)

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Beredningen har avgett betänkandet (Ds U 1979:5) Den svenska film­politiken. Lägesbeskrivning och probleminventering. Beredningens arbete beräknas avslutas under är 1980.

46. Utredningen (U 1979:07) om den civila flyghistoriska museiverksamheten

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 19 juli 1979:

Särskild utredarei Dyring, Eric, museidirektör (fno.m. den 19 juli 1979)

Experter: Nordström, Lars-Erik, flygsäkerhetsdirektör (fno.m. den 19 Juli 1979) Sandqvist, Inga-Britta, förste arkivarie (fno.m. den 19 juli 1979)

Sekreterare: Sahlholm, Bo, civilingenjör (fno.m. den 19 Juli 1979)

Lokal: Tekniska museet, 115 27 Stockholm, tel. växel 63 10 85

Direktiven för utredningen, se 1980 ärs kommittéberäUelse del II U 13.

 

U:46    Skr 1979/80:103                                           248

Utredningen har under tiden augusti - oktober 1979 hällit sex sammanträden med olika intressenter som berörs av utredningens arbete.

Utredningens arbete beräknas pägä under hela är 1980.

47. Utredningen (U 1979:08) om utbildning av konservatorer m.m.

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 21 Juni 1979 för att utreda frågan om utbildning av konservatorer m.m.

Särskild utredare: Berg, Håkan, kanslichef (fr.o.m. den 1 oktober 1979)

Experter: Möller, Eva, konservator (fr.o.m. den I oktober 1979) Zetterström, Kjell, museichef (fr.o.m. den I oktober 1979)

Sekreterare: Rådström, Dag T., byrådirektör (fr.o.m. den 1 december 1979)

Lokal: Svartmangatan 9, 111 29 Stockholm, tel. 11 80 01 (Rådström)

Direktiven för kommittén, se 1980 ärs riksdagsberättelse U 12.

48. Utredningen (U 1979:09) om behov av radiobiologisk forskning m.m.

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 19 juli 1979:

Särskild utredare:

Berg, Håkan, kanslichef (fr.o.m. den 19 juli 1979)

Sekreterare; Samuelsson, Bengt, byråchef (fno.m. den 1 oktober 1979)

Lokal:   Naturvetenskapliga   forskningsrådet,   Box   23136,   104 35 Stockholm, tel. 15 15 80 (växel)

Direktiven för utredningen, se 1980 ärs kommittéberättelse del II U 16.

Utredningens arbete beräknas pägä under hela är 1980.

 

249                       Kommittéer; Utbildningsdepartementet    U:50

49. Kommittén (U 1979:10) om forskningens och forskarutbildningens situation i den nya högskolan

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 19 Juli 1979:

Ordförande: Andrén, Cari-Gustaf, professor (fno.m. den 19 Juli 1979)

Ledamöter: André, Gunnel, teol. kand. (fno.m. den 19 Juli 1979) Jacobsson, Ulla, professor (fr.o.m. den 19 Juli 1979) Jönsson, Hans-Åke, teknolog (fr.o.m. den 19 Juli 1979) Klein, Eva, professor (fr.o.m. den 19 Juli 1979) Lagerroth, Ulla-Britta, docent (fno.m. den 19 Juli 1979) Magnusson, Robert, professor (fr.o.m. den 19 Juli 1979) Ruin, Olof, professor (fno.m. den 19 Juli 1979) Ryd, Harriet, professor (fr.o.m. den 19 juli 1979) Stephansson, Ove, professor (fr.o.m. den 19 juli 1979) Sträby, Kerstin, docent (fno.m. den 19 Juli 1979) Terenius, Lars, professor (fr.o.m. den 19 Juli 1979) Åkeriind, Ulla, docent (fno.m. den 19 Juli 1979)

Sekreterare: Myhrberg, Harry, docent (fr.o.m. den 1 oktober 1979)

Bitr. sekreterare: Ottosson, Hans, byrådirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1979)

Postadress:    Regionstyrelsen   för   Lund/Malmö   högskoleregion. Box 1066, 221 04 Lund, tel. 046/ 12 41 00 (växel) tet, 103 33 Stockholm

Direktiven för kommittén, se 1980 ärs kommittéberättelse del II U 15.

50. Delegationen (U 1979:11) för bättre skolmiljö och uppföljning av reformbesluten rörande grundskolan

Tillkallade   enligt  regeringens   bemyndigande   den   19  juli   1979:

Ordförande: Arfwedson, Anders, statssekreterare (fno.m. den 1 november 1979) Lundin, Ulf W., statssekreterare (fno.m. den 19 juli Lo.m. den 31 oktober 1979)

Ledamöter: Göthberg, Kerstin, led. av riksdagen (fno.m. den 19 juli 1979) Haglund, Ann-Cathrin, led. av riksdagen/ (fr.o.m. den 15 oktober 1979)

 

U:50    Skr 1979/80:103                                           250

Hjelm-Wallén, Lena, led. av riksdagen (fr.o.m. den 19 juli 1979)

Hörlén, Linnea, led. av riksdagen (fr.o.m. den 19 Juli 1979)

Kallos, Daniel, docent (fno.m. den 19 juli 1979)

Mogärd, Britt, statsråd, led. av riksdagen (fno.m. den 19Juli t.o.m. den

14 oktober 1979)

Persson, Göran, led. av riksdagen (fr.o.m. den 19 juli 1979)

Sakkunniga: Börjesson, Bengt, docent (fno.m. den 19 Juli 1979) Elvander, Nils, professor (fr.o.m. den 19 Juli 1979) Lundgren, Ulf, professor (fr.o.m. den 19 Juli 1979)

Sekretariat: Utbildningsdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 17 80 (rektor Sven-Åke Johansson, sakkunnig i utbildningsdepartementet)

Direktiven för delegationen, se 1980 ärs kommittéberättelse del II U 17.

Delegationens arbete beräknas pägä under hela år 1980.

51. Skolförfattningsutredningen (U 1979:12)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 6 september 1979:

Särskild utredare: Sanmark, P. Arvid L., rättschef (fr.o.m. den 6 september 1979)

Experter: Björinder, Henry, sektionschef (fr.o.m. den 16 oktober 1979) Johansson,  Lillemor U.,  departementssekreterare (fr.o.m.  den   16 oktober 1979)

Johnson, Olle P., departementssekreterare (fr.o.m. den 16 oktober 1979)

Larsson, B. Kenneth, spräkexpert (fr.o.m. den 16 oktober 1979) Persson, P. Östen, Ld. länsskolinspektör (fr.o.m. den 16 oktober 1979)

Sekreterare: Håkansson, Lars Eric, hovrättsassessor (fr.o.m. den 22 oktober 1979)

Lokal: Departementens utredningsavdelning. Västergatan 47, Box 187, 201 21 Malmö, tel. växel 040/749 50 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1980 ärs kommittéberättelse del II U 20.

Utredningens arbete beräknas pägä under hela år 1980.

 

251                       Kommittéer: Utbildningsdepartementet    U:53

52. Kommittén (U 1979:13) angående skolor med annan huvudman än stat och kommun

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 6 september 1979;

Ordförande: Edmar, Staffan, kanslichef (fr.o.m. den 6 september 1979)

Ledamöter: Ekelund, Ulla, led. av riksdagen (fr.o.m. den 6 september 1979) Karlsson, Ingemar, kommunalråd (fr.o.m. den 15 oktober 1979)

Sakkunniga: Carlgren, Frantz, fil. lic. (fr.o.m. den 6 september 1979) Malmeström, Göran, rektor, teol.lic. (fno.m. den 15 oktober 1979)

Experter: Marcusson, Olof, departementssekreterare (fr.o.m. den 15 oktober 1979) Rodhe, Birgit, rektor (fno.m. den 15 oktober 1979)

Sekreterare: Sjöberg, Lars-Olof, skolinspektör (fr.o.m. den 6 september 1979)

Lokal: St. Nygatan 33, 1 tr., 111 27 Stockholm, tel. 20 69 75 (Sjöberg)

Direktiven för kommittén, se 1980 ärs kommittéberättelse del II U 21. Kommitténs arbete beräknas pägä under hela är 1980.

53. Dansteaterutredningen (U 1979:14)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 6 september 1979 för att utreda frågan om en dansteaterscen i Stockholm:

Särskild utredare: Lindenbaum, Gustaf, direktör (fno.m. den 6 september 1979)

Experter: Lidemark, Ebbe, avdelningsdirektör (fno.m. den 1 november 1979) Thorell, Bernt, teknisk chef (fr.o.m. den 1 november 1979)

Lokal: Statens biografbyrå, Oxlorgsgatan 5, plan 5,111 57 Stockholm, tel. 24 34 25 (växel)

Direktiven för utredningen, se 1980 års kommittéberättelse del II U 18.

 

U;53    Skr 1979/80:103                                           252

Utredningen har hållit ett sammanträde samt haft föreberedande kon­takter med vissa myndigheter och organisationer.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under är 1980.

54. Särskild utredare (U 1979:15) med uppdrag att utreda frågan rörande den framtida verksamheten vid Stiftelsen Drottningholms teatermuseum m.m.

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 6 september 1979:

Särskild utredare: VirdebrandL Carl-Erik, kanslichef (fno.m. den 6 september 1979)

Sekreterare: Bogefeldt, Christer, fil. kand. (fr.o.m. den 6 september 1979)

Postadress: Utbildningsdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Direktiven för den särskilde utredaren, se 1980 års kommittéberättelse del II U 19.

55. Sista Serafenutredningen (U 1979:16)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 13 september 1979 med uppdrag att inkomma med förslag om vilka åtgärder som vid Serafimerlasarettets nedläggning bör vidtas med avseende pä dels vissa icke landstingsägda fasta och lösa konst- och kulturföremål, deponerade inventarier, arkiv m.m., dels till lasarettet knutna fonder:

Särskild utredare: Biörck, C. Gunnar W., professor (fr.o.m. den 13 september 1979)

Expert: Anneli, Johan G., hovrättsassessor (fr.o.m. den 13 september 1979)

Sekreterare: Rylander, Kristina, soc. stud. (fr.o.m. den 13 september 1979)

Lokal: SerafimerlasaretteL Hantverkargatan 2, tel. växel 54 06 00 (Biörck och Rylander) samt växel 763 10 00, direktval 763 17 47 (Anneli). Postadress: 112 83 Stockholm

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Utredningen   har   under   tiden   september   -   oktober   1979   haft

 

253                       Kommittéer: Utbildningsdepartementet    U:55

överläggningar, samråd och andra kontakter med myndigheter och övriga som berörs av eller som kunnat lämna uppgifter av betydelse för utredningens arbete.

Utredningen har den 30 november 1979 avgeU delbelänkandei (Ds U 1979:18) Sista Serafenutredningen. Del 1.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under februari 1980.

 

Jo;l    Skr 1979/80:103                                             254

Jordbruksdepartementet

Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet under år 1979: 1, 2, 3, 6, 8,9, 12,14, 16 och 21

Följande kommitté inom avsnittet har inte fullgjort något egent­ligt utredningsuppdrag: 1

1. Lokal- och utrustningsprogramkommittén (Jo 1966:31) för jordbrukets högskolor

Tillkallade enligt Kungl. MaJ:ts bemyndigande den 15 Juni 1965 för att utarbeta lokalprogram och utrustningsprogram för lantbruks­högskolan, skogshögskolan och veterinärhögskolan (fr.o.m. den 1 januari 1977 Sveriges lantbruksuniversitet) (se Post- och Inrikes tidn. den 23 juni 1965):

Ordförande: Törnquist, Harry E., förvaltningsdirektör

Ledamöter: Hagman, Bengt, agr. stud. (fr.o.m. den 3 oktober 1978) Hansen, Hans-Jörgen, professor, föreståndare (fno.m. den I januari 1975)

Hjelm, K. G. Lennart, professor, rektor Lindfors, Leif W., byråchef (fr.o.m. den I juli 1976) Oscarsson,   Görel   B.   A.,  tL   universitetsdirektör  (fr.o.m.   den   1 november 1976) Rydén, Jan E., överdirektör Schmiterlöw, Carl G., professor, prorektor

von Segebaden, Gustaf, professor, dekanus (fr.o.m. den 7 december 1976) Söderman, S. Olof, ingenjör

Expert: Eriksson, Harald, avdelningsföresländare

Sekreterare: Ehrengren, K. Lennart, tL avdelningsdirektör (fno.m. den I november 1976)

Bitr. sekreterare: Forssman, Åke V., avdelningsdirektör Olsson, J. Malte, kansliråd

 

255                         Kommittéer: Jordbruksdepartementet    Jo:2

Direktiven för kommittén, se 1966 års riksdagsberättelse Jo 31. Tilläggsdirektiv, se kungl. brev den 30 juni 1967.

Kommittén har under tiden november 1978 - juni 1979 hällit fem sammanträden. Därutöver har överläggningar hållits med företrädare för institutioner och andra som berörs av kommitténs arbete.

Kommittén har bl.a. framlagt lokalprogram för centrala för­valtningen, U-landsavdelningen och institutionen för mikrobiologi pä Ultuna, maskinförvaringsutrymmen för växtskyddet och södra husdjursförsöksdistriktet pä Alnarp samt maskinförvaringsutrymmen i Röbäcksdalen resp. Öjebyn. Utrustningsprogram har framlagts för bl.a. central service på Ultuna samt fytotron och husdjurförsöksstation pä Alnarp.

Kommitténs arbete upphörde den 30 juni 1979.

2. Naturvårdskommittén (Jo 1970:28)

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 6 februari 1970 för översyn av naturvårdslagen (se Post- och Inrikes tidn. den 6 mars 1970):

Ordförande: Karlsson, F. Göran, redaktör, led. av riksdagen

Ledamöter: Grebäck, Erik H., agronom, Ld. led. av riksdagen Hjorth, Nils T, förrädsförvaltare, led. av riksdagen Lothigius, Carl-Wilhelm, lantbrukare, Ld. led. av riksdagen Ludvigsson, Ingrid M., fru, Ld. led. av riksdagen Lönnqvist, Ulf R., utredningssekreterare Rosén, Bo G. F., redaktör (fno.m. den 19 mars 1978)

Experter: Damgren, H. G. Fredrik, departementsräd (fno.m. den 14 januari 1976)

Frisen, Rune E., byråchef (fr.o.m. den I april 1977) Holm, J. Lennart, generaldirektör

Knutsson, Gert O. I., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 17 oktober 1977) Lindskog, J. Lennart, länsräd Öster, Karl Olov, departementsräd (fr.o.m. den 14 januari 1976)

Sekreterare: Kardell, J. Arne, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 april 1977)

Bitn sekreterare: Linden, Anders G. B., statsgeolog (fr.o.m. den 17 oktober 1977)

 

Jo:2    Skr 1979/80:103                                            256

Direktiven för kommiuén, se 1971 års riksdagsberättelse Jo 21. Tilläggsdirektiv, se riksdagsberättelse 1973 Jo 12 samt 1974 Jo 10.

Kommiuén har den 22 mars 1979 avgeU betänkandena (SOU 1979:14) Naturvärd och läklverksamhel samt (SOU 1979:15) Naturvärd och täktverksamhet. Bilagor.

Uppdraget är därmed slutfört.

3. Förhandlingsgruppen (Jo 1973:03) för renskötselanläggningar (FFR)

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 9 februari 1973 för att förhandla med samebyarna om renskötselanläggningar m.m. (se Post- och Inrikes tidn. den 9 mars 1973):

Ordförande: Persson, Sven G. F., lantarbetare, Ld. led. av riksdagen

Sakkunniga: Bäärnhielm, G. Mauritz, hovrättsråd Landahl, O. Sixten H., Ld. lantbruksdirektör

Experter: Bohman, Bengt A. H., länsräd

Ekblad, Cari E. A., byrådirektör (fno.m. den I juli 1976) Lundberg, J. Iwan, avdelningsdirektör Lundvall, A. Göran, avdelningsdirektör Lithander, Per H., avdelningsdirektör Stenberg, Bruno, renägare Stenberg, Nikolaus, renägare Åhrén, Anders, renägare

Sekreterare: Ekendahl, Bengt G. M., tL avdelningsdirektör

Lokal: Lantbruksstyrelsen, Vallgatan 6, 551 83 Jönköping, tel. växel 036/16 94 20 (sekreteraren)

Direktiven för förhandlingsgruppen, se 1974 års riksdagsberättelse Jo 22.

Förhandlingsgruppen har den 19 december 1978 avgett slutredo­visning (Ds Jo 1978:11) Delrapport 5. Samebyar i Norrbottens län, södra delen m.m.

Uppdraget är därmed slutfört.

 

257                          Kommittéer: Jordbruksdepartementet    Jo;5

4. Genbankutredningen (Jo 1973:04)

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 februari 1973 för att utreda frågan om bevarande av genetiskt material (se Post- och Inrikes tidn. den 9 mars 1973);

Sakkunnig; Ehrenberg, Carin M. S. H., docent (fr.o.m. den 5 september 1975)

Experter: Gullberg, H. Urban, fil. lic. (fno.m. den 28 februari 1975 t.o.m. 23 oktober 1979)

Halländer, K. I. Hakan, fil. dr (fr.o.m. den 6 oktober 1978) Johansson, Göran, depå- och stuterichef (fr.o.m. den 6 oktober 1978) Junback,  Carl  Gunnar,  departementssekreterare (fr.o.m.  den  28 februari 1975)

Krutzsch, A. Peter M., byrådirektör (fr.o.m. den 1 Januari 1976 l.o.m. 23 oklober 1979)

Lindhé, N. Bengt H., docent (fr.o.m. den 6 oktober 1978) Matzon, Curt L., agronom (fr.o.m. den 10 oktober 1979) Nilsson, Kari-Erik, skogschef (fno.m. den I Juli 1976 Lo.m. 23 oktober 1979)

Palm, Per-Olof, intendent (fr.o.m. den 6 oktober 1978) Wilhelmson, S. Martin, försöksledare (fr.o.m. den 6 oktober 1978) Zachrisson, K. Sune R., styresman (fr.o.m. den 10 oklober 1979)

Lokal: Jordbruksdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (experten Junback). Besöksadress Jakobsgatan 26.

Direktiven för utredningen, se 1974 ärs riksdagsberättelse Jo 23. Tilläggsdirektiv, se 1979 års kommittéberättelse del II Jo 8.

Utredningen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit fem sammanträden samt haft överläggningar med olika organisationer och andra som berörs av utredningens arbete.

Utredningen har den 18 december 1978 avgett delbetänkandet (Ds Jo 1978:12) Skogliga genresurser - bevarande, skötsel och utnyttjande.

Utredningens arbete beräknas pägä under hela är 1980.

5. Skogsadministrativa utredningen (Jo 1974:03)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 april 1974 för att utreda den statliga administrationen på skogsbrukets omräde (se Post- och Inrikes tidn. den 25 maj 1974):

17    Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 103

 

Jo:5    Skr 1979/80:103                                            258

Ordförande:

Hedström, Bo S., generaldirektör

Ledamot: Brännström, Roland J., verkmästare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 7 april 1978)

Sakkunnig: Norrby, Karl-Eric, lantbrukare, led. av riksdagen

Experter: Agebro, Albin S., förbundssekreterare (fno.m. den 8 april 1976) Andersson, Gösta R., skogsvärdskonsulent (fr.o.m. den 7 september 1974)

Falk, Eric G. R., avdelningschef (fr.o.m. den 7 september 1974) Hammarlund, F. Gösta E., länsjägmästare (fno.m. den 8 april 1976) Lindgren, K. Erik, organisationsdirektör (fr.o.m. den 2 april 1975) Nilsson, Nils-Erik, professor, avdelningschef (fr.o.m. den 2 april 1975) Segergren, N. E. Ingemar, revisionsdirektör (fr.o.m. den 17 januari 1978)

Sekreterare: Holmgren, Anders F., Jägmästare

Bitr. sekreterare: Dahlström, Bo S., förste revisor (fr.o.m. den I september 1978)

Lokal:   Jordbruksdepartementet,    103 33   Stockholm,   tel.   växel 763 10 00 (sekreteraren). Besöksadress Jakobsgatan 26.

Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse Jo 25.

Utredningen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit sex sammanträden.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1980.

6. Jordförvärvsutredningen (Jo 1974:07)

Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 28 juni 1974 för att se över jordförvärvslagstiftningen, m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 11 Juli 1974):

Ordförande: Widén, K. A. Ingvar, generaldirektör

Sakkunniga: Johansson, Gunnar A., häradsdomare, Ld. led. av riksdagen

 

259                         Kommittéer: Jordbruksdepartementet    Jo:7

Johansson, N. Filip, lantbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 11

februari 1977)

Johnsson, John E., ombudsman, led. av riksdagen

Larsson, K. Einar A., lantbrukare, led. av riksdagen

Lindberg, Sven J., ombudsman, led. av riksdagen

Ludvigsson, Ingrid M., fru, Ld. led. av riksdagen

Stjerna, G. Henry, lantbrukare

Experter: Agebro, Albin S., förbundssekreterare (fr.o.m. den 7 september 1974) Andreasson,   A.   Osvald,   utredningssekreterare   (fr.o.m.   den   7 september 1974)

Gunsell, Tor A., överingenjör (fr.o.m. den 7 september 1974) Henriksson, Rune I., departementsräd (fr.o.m. den 4 april 1975) Jansson, Harald, fastighetsdirektör (fr.o.m. den 7 september 1974) Johansson, S. Arne H., länsjägmästare (fr.o.m. den 7 september 1974) Köhl, Olof F. E., rättschef (fr.o.m. den I februari 1976) Lindh, Birger V., ombudsman (fr.o.m. den 1 november 1976) Lindström, Ingvar A., generaldirektör (fr.o.m. den 7 september 1974) Millgärd, E. Olof (Olle), teknisk direktör (fr.o.m. den 7 september 1974)

Nilsson, N. Thorsten G., lantbrukare (fno.m. den 7 september 1974) Romson, Rolf, direktör (fno.m. den 7 september 1974) Wessén, Vilhelm, direktör (fr.o.m. den 7 september 1974) Åkerman, N. Hakan, Ld. överdirektör (fr.o.m. den 7 september 1974)

Sekreterare: Warensjö, J. A. Folke, byråchef (fno.m. den I februari 1976)

Bitn sekreterare: Holmgren, Gunnar, hovrättsassessor (fr.o.m. den 14 oktober 1974)

Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse Jo 29. Tilläggsdirektiv, se 1978 ärs kommittéberättelse del II Jo 10.

Utredningen  har den  29  mars   1979  avgett slutbetänkandet (Ds Jo 1979:5) Tillskottsarrenden. Uppdraget är därmed slutfört.

7. 1974 års trädgårdsnäringsutredning (Jo 1974:09)

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 september 1974 för att utreda trädgårdsnäringen (se Post- och Inrikes tidn. den 5 oktober 1974):

 

Jo: 7    Skr 1979/80:103                                           260

Ordförande: Henriksson, Rune 1., departementsråd

Sakkunniga; Bergqvist, Jan G., pol. mag., led. av riksdagen (t.o.m. den 19 Juni 1979) Björk, Villiam E., kommunalråd, Ld. led. av riksdagen Carlström, A. Valdo, direktör, Ld. led. av riksdagen Nilsson, Anna-Lisa, handelsträdgårdsmästare, Ld. led. av riksdagen Strömberg, K. Håkan, metallarbetare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 20 Juni 1979)

Experter: Carlsson, C. Mårten, professor (fr.o.m. den 1 Juli 1977) Gustafsson, N. Henry, avdelningschef (fr.o.m. den 19 oktober 1974) Lööw, Herbert P. D., agronom (fr.o.m. den 1 februari 1978) Moberg, C. E. Ragnar, direktör (fr.o.m. den 19 oktober 1974) Nyström, Holger R. B., direktör (fr.o.m. den 19 oktober 1974) Svensson, S. Börje F., förbundsordförande (fr.o.m. den 19 oktober 1974)

Sekreterare: Gradin, Lars-Erik, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 16 januari 1976)

Bitr. sekreterare: de Maré, Stefan S., departementssekreterare (fr.o.m. den 14 september 1976)

Liden,   B.   Carl  Johan,  departementssekreterare  (fr.o.m.   den   27 maj 1976) von Schantz, Dag I. H., kanslisekreterare (fr.o.m. den 15 juni 1979)

Lokal: Lantbruksnämnden i Malmöhus län, Celsiusgatan 38 C, 212 14 Malmö, tel. växel 040/93 45 80 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1975 ärs kommittéberättelse Jo 31.

Utredningen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit 18 sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av kommitténs arbete. Därutöver har sju sammanträden hållits med en särskild arbetsgrupp för frågor om tullar under kapitel 20 i tulltaxan.

Utredningen har den 8 december 1978 avgett ett delbetänkande (Ds Jo 1978:13) om rådgivning och den 18 september 1979 avgett en promemoria om provning av trädgärdsmaskinen

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1980.

 

261                         Kommittéer; Jordbruksdepartementet    Jo; 9

8. Utredningen (Jo 1976:04) om den regionala laboratorieverksamheten

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 29 december 1975 för att utreda frågan om den regionala laboratorieverksamheten inom livs­medelshygien, veterinärmedicinsk diagnostik, miljövård och närbe­lägna områden (se Post- och Inrikes tidn. den 20 februari 1976):

Särskild utredare: Odhnoff, Camilla, landshövding

Experter: Ehn, Bengt, länsveterinär Ekedahl, N. A. Gunnar, laborator Junback, Carl Gunnar, departementssekreterare Skjönberg, P. Guldbrand, byrådirektör Tammelin, Lars-Erik, avdelningschef Ågren, Lars O. T, direktör

Sekreterare: Hoel, Christer O., departementssekreterare

Bitn sekreterare: Brunsberg, Karin D. M., naturvärdsdirektör Ekström, Georg G., assistent (fr.o.m. den I februari 1978)

Direktiven för utredningen, se 1977 ärs kommitléberättelse del II Jo 2.

Utredningen har under tiden november 1978 - februari 1979 hällit tre sammanträden.

Utredningen har den 7 mars 1979 avgeU betänkandet (SOU 1979:3) Regional laboratorieverksamhet.

Uppdraget är därmed slutfört.

9. Utredningen (Jo 1976:05) om översyn av skördeskadeskyddei

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 4 mars 1976 för att se över skördeskadeskyddei inom Jordbruket (se Post- och Inrikes tidn. den 22 maj 1976):

Ordförande: Jansson, N. Ewald, Ld. förbundsordförande

Sakkunniga: Andersson, L. Arne, lantbrukare, led. av riksdagen Bladh, Lennart W., yrkesvalslärare, led. av riksdagen

 

Jo; 9    Skr 1979/80:103                                           262

Hallenius, G. Ingemar, lantbrukare, led. av riksdagen Strömberg, K. Hakan, metallarbetare, led. av riksdagen

Experter: Friberg, B. Torsten, avdelningschef

Johnsson, Bertil Å. H., statsagronom (fr.o.m. den 7 oktober 1977) Larsson, Folke K. E., lantbrukare Liden, B. Carl Johan, departementssekreterare Medin, Knut H., avdelningschef

Nilsson, N. Folke, direktör (fr.o.m. den 7 oktober 1977) Sandqvist, B. Eje G., byråchef Swedborg, Erik H., direktör (fno.m. den 3 februari 1978)

Sekreterare: Jeppsson, O. Gunnar, lantbruksdirektör

Bitr. sekreterare: Hagströmer, Erik J. J. A., statskonsulent

Direktiven för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II Jo 4.

Utredningen har under tiden november 1978 - maj 1979 hållit elva sammanträden.

Utredningen har den 21 augusti 1979 avgett betänkandet (SOU 1979:53) NyU skördeskadeskydd.

Uppdraget är därmed slutfört.

10. Utredningen (Jo 1976:06) om översyn av miljöskyddslagstiftningen

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 18 mars 1976 för att göra en översyn av miljöskyddslagstiftningen (se Post- och Inrikes tidn. den 22 maj 1976):

Ordförande: Petri, Carl Axel H., kammarrättspresident (fr.o.m. den 21 december 1976 t.o.m. den 14 november 1979)

Sakkunniga: Adolfsson, Tage V. A., företagare, led. av riksdagen Håkansson, Per Olof, byggnadsingenjör, led. av riksdagen Larsson, Lars-Åke G., ombudsman, led. av riksdagen Lindahl, Torkel R. N., segelmakare, led. av riksdagen (fr.o.m. den I november 1976)

Mattsson, Kjell A., led. av riksdagen Theorin, K. Maj Britt M., sekreterare, led. av riksdagen

 

263                        Kommittéer: Jordbruksdepartementet    Jo: 11

Experter: Beckman, Lars K. A. G., departementsråd Damgren, H. G. Fredrik, departementsråd Helmerson, Bo I. H., direktör

Johansson, Caj-Aage, trafikdirektör (fr.o.m. den 6 mars 1979) Olerud, Eric Hj., sekreterare Persson, Göran A., avdelningschef Svärd, Stig Olof, vattenräUsdomare

Sekreterare: Änder, C. Peter E., hovrättsassessor (t.o.m. den 31 december 1979)

Bitr. sekreterare: Dahllöf, Lars A., hovrättsfiskal (fr.o.m. den I december 1977)

Lokal: Jordbruksdepartementet, 103 33 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1977 ärs kommittéberättelse del II Jo 8.

Utredningen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit sju sammanträden.

Utredningen har i december 1978 avgett delbetänkandet (SOU 1978:80) BäUre miljöskydd I.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1980.

11. Utredningen (Jo 1976:09) om fjällägenheter

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 23 Juni 1976 för att utreda frågan efter vilka riktlinjer användningen och förvaltningen skall ske av staten tillhöriga lägenheter, som är belägna ovanför odlingsgränsen eller pä renbetesfjällen i Jämtlands län (se Post- och Inrikes tidn. den 3 augusti 1976):

Ordförande: Stridsman, Torsten U., affärsledare, Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den 3 mars 1978)

Ledamöter: Landahl, O. Sixten H., Ld. lantbruksdirektör Nisser, Carl Wilhelm B. G., chefsjurist

Sakkunniga: Bohlin, E. Jörgen, förbundsjurist (fr.o.m. den 13 januari 1977) Lövgren, Lars Göran, direktör (fr.o.m. den 26 mars 1977)

Expert: Agerberg, Nils, Ld. lantbruksdirektör (fr.o.m. den 26 mars 1977)

 

Jo; II     Skr 1979/80:10?                                         264

Sekreterare: Wikman, L. Äke, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 15 maj 1977)

Lokal: Jordbruksdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren). Besöksadress Jakobsgatan 26.

Direktiven för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II Jo 7.

Utredningen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit 34 sammanträden.

Utredningen har den 3 april 1979 avgeU delbetänkandet (Ds Jo 1979.1;- Förvakiiingen av fjällägenheter m.m. inom renskötseiområdet.

Utredningen beräknas slutföra siU arbete under år 1980.

12. Hjälmarutredningen (Jo 1976:10)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 21 oktober 1976 för att utreda ändrad reglering av Hjälmaren: digande den 21 oktober 1976 för att utreda ändrad reglering av Hjälmaren:

Särskild utredare: Larsson, Erik, lantbrukare, led. av riksdagen

Sakkunnig: Wetterhall, Sven C. E., byråchef

Experter: Andersson, Ingvar H. D., lantbruksingenjör Axelsson, K. A. Thorsten, civilingenjör Beckman, Lars K. A. G., departementsräd

Petersson, Bengt-Eve A., byrådirektör (fno.m. den 17 oktober 1977) Sprinchorn, K. Göran, avdelningsdirektör

Sekreterare: Ericsson, Mats Y., hovrättsassessor (fr.o.m. den 11 januari 1977)

Direktiven för utredningen, se 1977 ärs kommittéberättelse del II Jo 8.

Utredningen har under tiden november 1978 - september 1979 hällit 14 sammanträden.

Utredningen har den 27 september 1979 avgett betänkandet (Ds Jo 1979:10) Ändrad vattenhushållning i Hjälmaren.

Uppdraget är därmed slutfört.

 

265                        Kommittéer: Jordbruksdepartementet    Jo: 14

13. Djursjukhusutredningen (Jo 1977:02)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 17 februari 1977 för att se över finansieringen av djursjukhusen m.m.:

Ordförande: Björkman, K. Gösta, Ld. generaldirektör

Sakkunniga: Björk, Jimmy, sektionschef Junback, Carl Gunnar, departementssekreterare Wohlmer, H. Lennart, avdelningsdirektör

Experter: Fredricson, Karl Gustav, direktör (fr.o.m. den 20 september 1977) Ganting, Gösta E., Ld. överveterinär (fr.o.m. den 20 september 1977) Persson, Folke, docent

Sekreterare: Kolk, Raimond, avdelningsdirektör

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II Jo 2.

Utredningen har den 7 juni 1979 avgett betänkandet (Ds Jo 1979:7) Hundavel och hundhandel. Uppdraget är därmed slutfört.

14. Utredningen (Jo 1977:03) om vissa utbildningsfrågor på veterinärmedicinens område (VU 77)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 10 mars 1977 med uppdrag att se över vissa utbildningsfrågor pä veterinärmedicinens område:

Särskild utredare: Nordblom, Bengt S. J., veterinärräd (fr.o.m. den 11 maj 1978)

Experter: Adler, Hans V., byråchef Berenvik, Ove, vet.med. kand. Gozzi, A. Sören, ombudsman Kuylenstjerna, C. Göran J., direktör Larsson, Ingemar, förbundssekreterare

Lundström, C. V. Herbert, länsveterinär (fr.o.m. den I juli 1978) Månsson, Ingmar M., professor Nilsson, N. A. Sigvard, avdelningsdirektör Sefastsson, Sigurd T.-B., byråchef

 

Jo: 14    Skr 1979/80:103                                         266

Sekreterare: Andersson, Bernt S. G., avdelningsdirektör Oskarsson, Sven E., byrådirektör (fr.o.m. den 1 Juni 1978)

Direktiven för utredningen, se 1978 ärs kommittéberättelse del II Jo 3.

Utredningen har under tiden november 1978 - april 1979 hållit fyra sammanträden.

Utredningen har den 5 april 1979 avgeU betänkandet (Ds Jo 1979:6) Veterinärmedicinsk utbildning.

Uppdraget är därmed slutfört.

15. Jakt- och viltvårdsberedningen (Jo 1977:04)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 24 mars 1977 för att göra en översyn av vissa jakt- och viltvårdsfrågor:

Ordförande: Ekström, E. Sören, departementsräd

Ledamöter: Andersson, Elis G., byggnadsarbetare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 16 augusti 1979)

Andersson, J. Arne L., inspektör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 16 augusti 1979)

Flodström, Karin A.-M., lågsladielärare, ers. för led. av riksdagen (fr.o.m. den 16 augusti 1979)

Jönsson, Elias I., lantbrukare (fr.o.m. den 16 augusti 1979) Lindberg, Sven J., ombudsman, led. av riksdagen (fr.o.m. den 16 augusti 1979)

Pettersson, Jan-Olof, byråchef (t.o.m. den 15 augusti 1979) Thelander, Bo R., riksjaktvärdskonsulent (fr.o.m. den 1 augusti 1978 Lo.m. den 15 augusti 1979)

Ledamöter i referensgrupp: Andersson, Elis G., byggnadsarbetare, led. av riksdagen (t.o.m. den 15 augusti 1979)

Dahlén, Bertil V., avdelningschef, led. av riksdagen (Lo.m. den 15 augusti 1979)

Lindberg, Sven J., ombudsman, led. av riksdagen (t.o.m. den  15 augusti 1979)

Lindqvist, Bernt O. S., förbundsjurist (t.o.m. den 15 augusti 1979) Sundberg, Hans F., byggnadsinspektör (t.o.m. den 15 augusti 1979)

 

267                        Kommittéer: Jordbruksdepartementet    Jo: 16

Sakkunniga: Johansson, Stig E., överdirektör (fr.o.m. den 16 augusti 1979) Karlsson, Thure W., lantbrukare (fr.o.m. den 16 augusti 1979) Lindqvist, Bernt O. S., förbundsjurist (fr.o.m. den 16 augusti 1979) Pettersson, Jan-Olof A., byråchef (fr.o.m. den 16 augusti 1979) Sköld, Per I., verkst. direktör (fno.m. den 16 augusti 1979)

Experter: Dahl, A. Erik, professor (fno.m. den 1 september 1979) Hermansson, Nils T, kanslichef (fno.m. den I augusti 1978) Holmgren, Gunnar, hovrättsassessor

Sjöberg, Tommie W., kanslisekreterare (fr.o.m. den I september 1979) Weinberg, Ulf C, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 16 Januari 1978)

Sekreterare: Petterson, Hans H. J. A., hovrättsassessor

Bitn sekreterare: Sjöberg, Tommie W., kanslisekreterare (t.o.m. den 31 augusti 1979) Anefall, Bengt, arkitekt (fno.m. den 1 september 1979)

Lokal: Jordbruksdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekretariatet). Besöksadress Jakobsgatan 26.

Direktiven för beredningen, se 1978 ärs kommittéberättelse del II Jo 4.

Beredningen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit 13 sammanträden varav sex med referensgruppen samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av bered­ningens arbete. Därutöver har en inom beredningen tillsatt expertgrupp för översyn av jaktlagstiftningen hällit ett sammanträde.

Beredningen har den 20 mars 1979 avgett delbetänkandet (SOU 1979:19) Jaktvårdsomräden och den 29 augusti 1979 delbetänkandet (SOU 1979:52) Viltskador och den 11 oktober 1979 delbetänkandet (Ds Jo 1979:12) Ändringar i jaktlag och jaktstadga.

Beredningens arbete beräknas pågå under hela år 1980.

16. Utredningen (Jo 1977:05) för förhandling om nya avtal rörande forskning och utvecklingsverksamhet pä de jordbrukstekniska och skogstekniska områdena samt rörande skogsträdsförädling och skogsgödsling m.m.

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 24 mars 1977 för att för statens räkning förhandla och - under förbehåll av regeringens godkännande - träffa nya avtal med Stiftelsen Svensk jordbruksteknisk forskning om den fortsatta gemensamma finansieringen av forsknings-

 

Jo; 16    Skr 1979/80:103                                         268

och utvecklingsverksamheten på det Jordbrukstekniska området, med Stiftelsen Skogsteknisk FoU om den fortsatta gemensamma finansieringen av forskning och utvecklingsverksamhet pä det skogstekniska området och med Stiftelsen Skogsförbättring om den fortsatta gemensamma finansieringen av forsknings- och utvecklingsverksamheten rörande skogsträdsförädling och skogs­gödsling m.m.:

Ordförande:

Kronvall, R. G. Stellan, tL departementsråd

Ledamöter: Boberg, L. Håkan, departementssekreterare Erngren, Birgit, avdelningsdirektör

Sakkunniga: Holmgren, Anders F., Jägmästare Liden, B. Carl Johan, departementssekreterare

Sekreterare: Edwinson, Vanja A. M., departementssekreterare

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Utredningen har den 21 februari 1979 avgett promemorian (Ds Jo 1979:3) Stöd till kollektiv forskning rörande Skogsträdsförädling och skogsgödsling m.m. och promemorian (Ds Jo 1979:4) Stöd till kollektiv skogsteknisk forskning.

Uppdraget är därmed slutfört.

17. Vattenplaneringskommittén (Jo 1977:06)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 30 mars 1977 för att utreda frågan om vattenplanering:

Ordförande: Gustafsson, G. Einar, landshövding

Ledamöter: Nilsson, Per-Axel E., avdelningschef, led. av riksdagen Rosén, Bo G. F., redaktör

Sakkunniga: Céwe, Tord G., naturvärdsdirektör Ericsson, Gunnar, sekreterare Wetterhall, Sven C. E., byråchef

 

269                        Kommittéer: Jordbruksdepartementet    Jo: 18

Experter: Ahlgren, Nils U., planeringschef

Berggren, Erik J. R., länsråd (fr.o.m. den 1 december 1977) Berggren, K. Roy, byråchef (fr.o.m. den 9 september 1977) Högberg, Lars L, naturvårdsdirektör (fr.o.m. den 5 december 1978) Hörberg, Ingvar K. P., civilingenjör (fr.o.m. den 5 december 1978) Knutsson, Gert O. I., professor (fr.o.m. den 9 september 1977) Sundberg-Falkenmark, Malin F. S., docent (fr.o.m. den 9 september 1977)

Wallin, Sten-Erik J., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 9 september 1977)

WendL Curt A. G., byråchef (fr.o.m. den 9 september 1977) Wiberg, N. Lennart, iL byråchef (fr.o.m. den 9 september 1977)

Sekreterare: Lettevail, Ulf G. S., byrådirektör (fr.o.m. den 1 december 1977)

Bitr. sekreterare; Hägerhäll, Bertil G., departementssekreterare

Lokal: Länsstyrelsen i Kronobergs län, Kungsgaiaii 8, 351 86 Växjö, tel. växel 0470/86 000 (sekreteraren)

Direktiven för kommittén, se 1978 ärs kommittéberättelse del II Jo 5.

Kommittén har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit ätta sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av kommitténs arbete. Därutöver har sammanlagt 17 sammanträden hållits med särskilda arbetsgrupper för frågan om former och underlag för vattenplanering på olika nivåer (regionalt, kommunalt och lokalt).

Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under är 1980.

18. Bilavgaskommittén (Jo 1977:08)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 5 maj 1977 för att utreda frägor om luftvärdsproblem på grund av bilavgaser:

Ordförande: Svenson, S. Göte, ambassadör

Ledamöter: Flyborg, Berit, fru Häggström, Nils, docent

Johansson, N. Bertil M., lantbrukare, Ld. led. av riksdagen Lorentzon, Sven Eric, lantbrukare, led. av riksdagen

 

Jo: 18    Skr 1979/80:103                                         270

Marcusson, Eric R., ombudsman, Ld. led. av riksdagen Niblaeus, Kerstin S. E., tekn. dr

Sakkunniga: Friberg, Lars T, professor (fno.m. den 16 februari 1978) Gawell, Jonas, direktör (fr.o.m. den 16 februari 1978) Kardell, J. Arne, hovrättsassessor (fr.o.m. den I november 1977) Magnusson, Egon S. 1., ingenjör (fr.o.m. den 16 februari 1978) Sigfridsson, Sven-Erik I., hovrättsassessor (fr.o.m. den I november 1977)

Åslander, A.  Nils-Olof (Olle), avdelningsdirektör (fno.m. den   1 november 1977)

Experter: Egebäck, Karl-Erik, laborator (fr.o.m. den 2 november 1978) Holmberg, Bo E. G., laborator (fno.m. den 2 november 1978) Killingmo, Odd-Hroar, laborator (fr.o.m. den 2 november 1978)

Sekreterare: Högberg, Lars G., överingenjör

Bitr. sekreterare: Berggren, P. Anders E., trafikingenjör (fr.o.m. den 16 februari 1978)

Lokal: Statens naturvårdsverk, Smidesvägen 5, Fack, 171 20 Solna, tel. växel 98 18 00 (bitr. sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1978 ärs kommittéberättelse del II Jo 7. Tilläggsdirektiv, se 1980 års kommittéberättelse del II Jo 3.

Kommittén har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit sju sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av kommitténs arbete.

Kommittén har den 28 juni 1979 avgett lägesrapporten (SOU 1979:34) Bilarna och luftföroreningarna.

Kommitténs arbete beräknas pägä under hela är 1980.

19. Naturresurs- och miljöutredningen (Jo 1978:01)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 12 januari 1978 med uppdrag att utforma riktlinjer för den framtida naturresurs- och miljö­politiken:

Ordförande: Gustafsson, G. Einar, landshövding (fno.m. den 21 mars 1978)

 

271                        Kommittéer: Jordbruksdepartementet    Jo; 19

Ledamöter: Lönnqvist, Ulf R., utredningssekreterare (fno.m. den 21 mars 1978) Olsson, Karl Erik T., lantbrukare, Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den 21 mars 1978)

Radesjö, G. Wivi-Anne, företagare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 21 mars 1978)

Redbrandt, Lars-Göran, pol. mag. (fr.o.m. den 21 mars 1978) Unckel, Per C. G., Jun stud., led. av riksdagen (fno.m. den 21 mars 1978)

Sakkunniga: Herlitz, Agneta, fil. kand. (fr.o.m. den 27 juni 1978) Ivarsson, S. Tore, sekreterare (fno.m. den 27 juni 1978) Lund, D. Gunnar M., direktör (fno.m. den 27 Juni 1978) MannerfeU, Cari O. G. M:son, fil. dr (fno.m. den 27 juni 1978) Nilsson, Olof, överdirektör (fno.m. den 27 juni 1978 t.o.m. den 2 februari 1979)

Sandberg, F. Torsten, bitr. överlantmätare (fr.o.m. den 27 juni 1978 t.o.m. den 2 februari 1979)

Tengberg, Bo E., ombudsman (fno.m. den 27 juni 1978) Wramner, Per 1., Ld. statssekreterare (fr.o.m. den 21 november 1978)

Experter: Damgren, H. G. Fredrik, departementsräd (fr.o.m. den 27 juni 1978) Delin, P. Staffan, fil. lic. (fno.m. den 27 Juni 1978) Egneus, Hans, docent (fno.m. den 27 Juni 1978) Ejerhed, Anders G., civilingenjör (fr.o.m. den 27 Juni 1978) Emmelin, Lars, universitetsadjunkt (fr.o.m. den 27 juni 1978) Esping, F. Lars-Erik, avdelningschef (fno.m. den 1 september 1978) Falk, Bo V. P., fil. kand. (fno.m. den 27 juni 1978) Jansson, Ann-Mari, docent (fr.o.m. den 27 juni 1978) Johansson, Thomas H. B., docent (fno.m. den 27 Juni 1978) Kumm, Karl-Ivar, agronom (fr.o.m. den 24 april 1979) Kägeson, Per O. R., författare (fno.m. den 27 Juni 1978 t.o.m. den 15 september 1979)

Lindell, Rolf G., departementssekreterare (fno.m. den 9 november 1979)

Lindgren, 1. Lennart, departementsråd (fr.o.m. den 27 Juni 1978) Löfgren, Torsten Hj., departementssekreterare (fr.o.m. den 27 juni 1978)

Malmer, Nils, professor (fno.m. den 27 juni 1978) Meyerson, Per-Martin, fil. dr (fr.o.m. den 24 april 1979) Ohlson, J. S. Ragnar, forskningschef (fr.o.m. den 9 januari 1979) Sundberg-Falkenmark, Malin F. S., docent (fr.o.m. den 27 juni 1978) Söderström, Bengt H. T:son, kansliråd (fr.o.m. den 27 Juni 1978 t.o.m.

 

Jo: 19    Skr 1979/80:103                                         272

den 5 november 1979)

Tengström, Emin, docent (fr.o.m. den 27 Juni 1978)

Huvudsekreterare: Arrhenius, N. Erik A., professor (fr.o.m. den 21 mars 1978)

Sekreterare: Nordström, K. Sivar V., jägmästare (fr.o.m. den 21 mars 1978)

Bitr. sekreterare: Daléus,   C.   E.   Lennart,   informationssekreterare   (fr.o.m.   den   1 september 1978 Lo.m. den 14 oktober 1979)

Gustafsson, Thomas B., kanslisekreterare (fr.o.m. den I april 1979) Hjelm, Klas B., bitn sekreterare (fr.o.m. den 8 Januari Lo.m. den 31 december 1979)

LindqvisL Hans Chn, jun kand. (fr.o.m. den I maj 1979) Nilsson, H. Anders, departementssekreterare (fr.o.m. den 21 mars 1978 t.o.m. den 31 mars 1979)

Lokal: Nybrogatan 6, 114 34 Stockholm (sekretariatet)

Direktiven för utredningen, se 1979 ärs kommittéberättelse del II Jo 3.

Utredningen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit fem sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, orga­nisationer och andra som berörts av kommitténs arbete. Därutöver har ett tiotal sammanträden hållits med särskilda arbetsgrupper för olika projekt.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela är 1980.

20. Kommittén (Jo 1978:03) om långväga transport av -luftföroreningar

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 26 januari 1978 med uppdrag att samordna det svenska förberedelsearbetet inför behandlingen av frågor rörande långväga transport av luftföroreningar i olika internationella organisationer:

Ordförande: Svenson, S. Göte, ambassadör (fno.m. den 29 mars 1978)

Ledamöter: FoTslund, Bo E., led. av riksdagen (fno.m. den 29 mars 1978) Johansson, J. Erik, lantbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 29 mars 1978)

Lindahl, Torkel R. N., segelmakare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 13 februari 1979)

 

273                        Kommittéer; Jordbruksdepartementet    Jo; 21

Experter: Assarsson, Bo S. G., departementssekreterare (fr.o.m. den 29 mars 1978)

Johnson, Bo F., folkrättssakkunnig (fno.m. den 29 mars 1978) Lindau, Lars H., byråchef (fno.m. den 29 mars 1978) Olding, Per E. M., hovrättsassessor (fno.m. den 29 mars 1978) Palme,   Thomas  O.   V.,   departementssekreterare  (fr.o.m.   den   13 februari 1979)

Persson, Göran A., avdelningschef (fno.m. den 1 september 1978) Svensson, S. Ulf, departementssekreterare (fr.o.m. den 29 mars 1978)

Sekreterare: Hägerhäll, Bertil G., departementssekreterare (fr.o.m. den 29 mars 1978)

Bitr. sekreterare: Mannheimer, Kaj E., departementssekreterare (fr.o.m. den 29 mars 1978)

Lokal:   Jordbruksdepartementet,    103 33   Stockholm,   tel.   växel 763 10 00 (sekreteraren). Besöksadress Jakobsgatan 26.

Direktiven för kommittén, se 1979 års kommittéberättelse del II Jo 2. Tilläggsdirektiv, se 1980 ärs kommittéberättelse del II Jo 1.

Kommittén har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit fyra sammanträden.

Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under är 1980.

21. Kommittén (Jo 1978:04) för förhandling om den framtida växtförädlingen

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 8 juni 1978 med uppdrag att för statens räkning förhandla och - under förbehåll av regeringens godkännande - träffa avtal rörande växtförädlingens framtida organisation och därmed sammanhängande frägor:

Ordförande: Widén, K. A. Ingvar, generaldirektör (fr.o.m. den 9 juni 1978)

Ledamöter: Kronvall, R. G. Stellan, tL departementsräd (fr.o.m. den 9 juni 1978) Strand, Karl-Erik, departementsräd (fr.o.m. den 9 juni 1978)

Experter: Boberg, L. Håkan, departementssekreterare (fr.o.m. den 9 juni 1978)

18    R iksdagen 19 79/80. I samf Nr 103

 

Jo: 21    Skr 1979/80; 103                                        274

Ekström, E. Sören, departementsråd (fr.o.m. den 9 juni 1978)

Junback, Carl Gunnar, departementssekreterare (fr.o.m. den 9 Juni

1978)

Lindholm, E. E. Kari-Axel, lönesekreterare (fno.m. den 9 Juni 1978)

Sekreterare: Nilsson, H. Anders, departementssekreterare (fr.o.m. den 9 juni 1978)

Direktiven för kommittén, se 1979 ärs kommittéberättelse del II Jo 5.

Kommittén har den 21 februari 1979 av gett promemorian (Ds Jo 1979:2) Samarbete mellan staten och Jordbrukets föreningsrörelse pä växtförädlingsområdet.

Uppdraget är därmed slutfört.

22. Kommittén (Jo 1978:05) om miljörisker vid sjötransporter

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 29 Juni 1978 med uppdrag att utreda frågan om åtgärder mot oljeskador m. m. till sjöss:

Särskild utredare: Norrby, J. Sören, byrådirektör, Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 juli 1978)

Experter: Engdahl, O. Roland, gränschef (fno.m. den 8 september 1978) Eriksson, Per A., sjösäkerhetsdirektör (fno.m. den 8 september 1978) Fahlin, Per G., avdelningsdirektör (fno.m. den 9 oktober 1978) Grenander, Nils, direktör (fno.m. den 9 oktober 1978 t.o.m. den 23 Januari 1979)

Hägerhäll, Bertil G., departementssekreterare (fr.o.m. den 8 september 1978)

Källsson, Jan K.-Å., direktör (fno.m. den 24 Januari 1979) Lasson, Knut-Inge L, Ld. överdirektör (fno.m. den 9 oktober 1978) Lidgren, Kari, fil. kand. (fr.o.m. den 9 oktober 1978) Lindencrona, Gustaf, Ld. sjöfartsråd (fr.o.m. den 22 december 1978) Thorell, Lars G., byråchef (fr.o.m. den 8 september 1978) Treiberg, Alexander, sjökapten (fno.m. den 9 oktober 1978) Trotzig, C. Fredrik J., avdelningschef (fno.m. den 9 oktober 1978) Wernhult, Sven-Åke, sjökapten (fr.o.m. den 19 oktober 1978)

Sekreterare: Gustavsson, Tore  K.-E., departementssekreterare (fr.o.m. den 23 augusti 1978)

Henriksson, Gilbert K. G., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 23 augusti 1978)

 

275                        Kommittéer: Jordbruksdepartementet    Jo: 23

Bitr. sekreterare: Irberger, Sture A., byrådirektör (fr.o.m. den 15 Januari 1979 t.o.m. den 31 maj 1979)

Malmberg, M. D. Elizabeth, byrådirektör (fr.o.m. den 6 november 1978 l.o.m. den 30 maj 1979)

Sörman, C. Håkan, förste byråsekrelerare (fr.o.m. den 20 november l978t.o.m. den31 Juli 1979)

Direktiven för kommittén, se 1979 ärs kommittéberättelse del II Jo 6.

Kommittén har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit tre sammanträden samt haft överläggningar med kommitténs arbetsgrupper, olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av kommitténs arbete.

Kommittén har den 29 Juni 1979 avgeU betänkandena (SOU 1979:43) Ren Tur - program för miljösäkra sjötransporter, (SOU 1979:44) Ren Tur - program för miljösäkra sjötransporter. Bilagor 1-8, (SOU 1979:45) Ren Tur - program för miljösäkra sjötransporter. Bilagor 9-13.

Arbete pågår med en engelsk version av betänkandet.

Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under december 1979.

23. Kommittén (Jo 1978:06) för översyn av produktkontrollens organisation

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 29 Juni 1978 för översyn av produktkontrollens organisation:

Ordförande: af Klintberg, Lennart, vattenrättsdomare (fr.o.m. den 8 september 1978)

Ledamöter: Adolfsson, Tage V. A., företagare, led. av riksdagen (fno.m. den 8 september 1978)

Nilsson, Kjell O. H., metallarbetare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 8 september 1978)

Orring, Ulla B., nämndeman (fno.m. den 8 september 1978) Petersson, S. Åke E., landstingsråd (fr.o.m. den 8 september 1978) Theorin, K. Maj Britt M., sekreterare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 8 september 1978)

Sakkunniga: Gerhardsson, Gideon, professor (fr.o.m. den 13 oktober 1978) Hjalmarsson, H. Yngve J., utredningssekreterare (fr.o.m. den  13 oktober 1978)

 

Jo: 23    Skr 1979/80:103                                         276

Hoppe, Hans W., direkiör (fr.o.m. den 13 oklober 1978) Tengberg, Bo E., ombudsman (fr.o.m. den 13 oklober 1978)

Experter; Kökeritz, Ingrid B., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 maj 1979) Lindeberg, K. Göran, tL organisationsdirektör (fr.o.m. den 9 februari 1979)

Sekreterare; Hermelin, B. Samuel M., hovrättsfiskal (fr.o.m. den 1 Juni 1979) Kökeritz, Ingrid B., hovrättsassessor (fr.o.m. den 13 oktober 1978 t.o.m. den 30 april 1979)

Bitr. sekreterare: Fougelberg,   Björn   H.,   departementssekreterare   (fr.o.m.   den   13 oktober 1978)

Lokal: Jordbruksdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (bitr. sekreteraren). Besöksadress Jakobsgatan 26.

Direktiven för kommittén, se 1979 års kommittéberättelse del II Jo 7.

Kommittén har under tiden september 1978 - oktober 1979 hållit fem sammanträden och en tvädagarsöverläggning. Därutöver har kommittén haft 13 hearings med myndigheter och organisationer som berörs eller är intressenter av kommitténs arbete.

Statskontoret har pä uppdrag av kommittén kartlagt produktkon­trollens nuvarande resurser.

Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under våren 1980.

24. Kommittén (Jo 1978:07) för industrins råvarukostnadsutjämning m.m. (RÅK)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 10 november 1978 med uppdrag att se över de olika systemen för industrins rävarukostnadsutjämning m.m.:

Ordförande: Lindström, Ingvar, generaldirektör (fr.o.m. den 20 november 1978)

Ledamöter: Becker, Gunnela, byrådirektör (fr.o.m. den 20 november 1978) Brandt, Erik, direktör (fr.o.m. den 20 november 1978) Cederberg, Thomas, direktör (fno.m. den 20 november 1978) Karlander, Olof, pol. mag. (fr.o.m. den 20 november 1978) Kristensson, Bengt, direktör (fno.m. den 20 november 1978)

 

277                        Kommittéer: Jordbruksdepartementet    Jo; 25

Leuf, N. Börje, departementsråd (fr.o.m. den 20 november 1978)

Lindqvist, Gunnar, förste byråinspeklör (fr.o.m. den 20 november

1978)

Näslund, Nils Erik, direktör (fr.o.m. den 20 november 1978)

Rydberg, Karl-Evert, tullräd (fno.m. den 20 november 1978)

Udd, S. Robert, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 20 november 1978)

Experter: Olsson, O. Bertil, avdelningsdirektör (fno.m. den 1 maj 1979) SandqvisL B. Eje G., byråchef (fno.m. den I maj 1979) Sjöberg,   O.   Torgny,   departementssekreterare   (fr.o.m.   den   20 november 1978) Witt, Nils, Ld. avdelningsdirektör (fr.o.m. den 20 november 1978)

Sekreterare: Udd, S. Robert, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 20 november 1978)

Bitr. sekreterare: Granlund,  U.   Kristina,  departementssekreterare  (fr.o.m.  den  20 november 1978)

Lokal: Jordbruksdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 036/16 94 80 (sekreteraren), tel. växel 763 10 00 (bitn sekreteraren). Besöksadress Jakobsgatan 26

Direktiven för kommittén, se 1979 års kommittéberättelse del II Jo 9.

Kommittén har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit fem sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, orga­nisationer och andra som berörs av kommitténs arbete. Därutöver har åtta sammanträden hållits med särskilda arbetsgrupper för vissa tull­frågor resp. stärkelsefrägor.

Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under är 1980.

25. Utredningen (Jo 1979:01) om åtgärder mot sirålrisker i byggnader, m.m.

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 1 februari 1979:

Särskild utredare: von Sydow, Gunnar, Ld. landshövding (fno.m. den 28 februari 1979)

Experter: Aldrin, Lars B., direktör (fno.m. den 19 Juli 1979) Erikson, Bengt E., ingenjör (fr.o.m. den 11 Juni 1979) Ivarsson, Tore S., sekreterare (fr.o.m. den 19 juli 1979)

 

Jo;25    Skr 1979/80:103                                          278

Johansson, Bengt H., byrådirektör (fr.o.m. den 19 Juli 1979) Stahre, N. Gunnar, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 21 augusli 1979) Svedjemark, Gun Astri, laborator (fr.o.m. den 11 juni 1979) Tell, Wilhelm, byråchef (fno.m. den 11 Juni 1979) Wahren, Håkan G. H., fil. lic. (fno.m. den 11 Juni 1979) Åkerblom, Gustav V., förste statsgeolog (fr.o.m. den 11 Juni 1979)

Sekreterare: Lindeberg, K. Göran, iL organisationsdirektör (fr.o.m. den 11 Juni 1979)

Bitn sekreterare: Eklund, B. Lennart, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 11 juni 1979)

Lokal: Statskontoret, Primusgatan 18, Lilla Essingen, Box 34107, 100 26 Stockholm, tel. växel 738 40 00, direktval 738 45 31

Direktiven för utredningen, se 1980 års kommittéberättelse del II Jo 2.

Utredningen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit 14 sammanträden varav tio med företrädare för berörda myndigheter.

Utredningen har den 30 maj 1979 avgett betänkandet (Ds Jo 1979:9) Preliminärt förslag till åtgärder mot sirålrisker i byggnader och den 19 oktober 1979 ett förslag till program för forsknings- och utred­ningsarbete om strålning i byggnader.

Utredningens arbete beräknas pägä under hela är 1980.

26. Utredningen (Jo 1979:02) om lokalisering av en central anläggning för behandling av miljöfarligt avfall

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 3 maj 1979:

Särskild utredare: Widén, K. A. Ingvar, generaldirektör (fr.o.m. den 29 maj 1979)

Sekreterare: Svanström,   Inger   K.,   departementssekreterare   (fr.o.m.   den   29 maj 1979)

Direktiven för utredningen, se 1980 års kommittéberättelse del II Jo 6.

Utredningen har under tiden juni - oktober 1979 hällit ett tiotal sammanträden med konsulter, myndigheter och andra som berörs av kommitténs arbete.

Utredningen har den 5 december 1979 avgett betänkandet (Ds Jo 1979:13) Lokaliseringen av SAKAB:s centrala anläggning för behandling av miljöfarligt avfall.

Uppdraget är därmed slutfört.

 

279                        Kommittéer: Jordbruksdepartementet    Jo: 27

27. Kommittén (Jo 1979:03) om organisation och finansiering av djurens hälso- och sjukvård

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 17 maj 1979:

Ordförande: Wallin, Alf G., överdirektör (fno.m. den 1 Juni 1979)

Ledamöter: Andersson, L. Arne, lantbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 Juni 1979)

Hallenius, G. Ingemar, lantbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 juni t.o.m. den 18 Juni 1979)

Lindberg, Gunvor, lantbrukare (fr.o.m. den I Juni 1979) Nilsson, Olof, statssekreterare (fno.m. den 19 Juni 1979) Rhodin, Barbro, lantbrukare (fr.o.m. den I Juni 1979) Strömberg, K. Håkan, metallarbetare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 Juni 1979)

Sakkunniga: Anderholm, T. Lennart, distriktsveterinär (fr.o.m. den I Juni 1979) Boberg, L. Hakan, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 Juni 1979) Ehn, Bengt E. A., länsveterinär (fno.m. den 1 Juni 1979) Roos, Arne K., direktör (fr.o.m. den 1 Juni 1979)

Experter: Gozzi, A. Sören, ombudsman (fr.o.m. den 21 augusti 1979) Junback, Carl Gunnar, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 Juni 1979)

Petrelius, Torsten, avdelningschef (fno.m. den 1 juni 1979) Skoglund, Eric, veterinärråd (fr.o.m. den 1 juni 1979)

Sekreterare: Adler, Hans V. H., byråchef (fr.o.m. den 1 juni 1979) Svensson, Bengt Olof, byrådirektör (fr.o.m. den 1 Juni 1979)

Lokal:   Jordbruksdepartementet,    103 33    Stockholm,   tel.    växel 763 10 00 (sekretariatet). Besöksadress Jakobsgatan 26.

Direktiven för kommittén, se 1980 ärs kommittéberättelse del II Jo 5.

Kommittén   har   under   tiden   Juni   -   oktober   1979   hållit   två sammanträden.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela är 1980.

 

Jo:28    Skr 1979/80:103                                          280

28. Utredningen (Jo 1979:04) om översyn av lagstiftningen om häradsallmänningar och allmänningsskogar i Norrland och Dalarna

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 3 Juni 1979:

Särskild utredare: Thorselius, Ulf T., kansliråd (fr.o.m. den 4 maj 1979)

Experter: Eliason, Bo C. O., lantmätare (fno.m. den 4 maj 1979) Ericsson, Mats Y., hovrättsassessor (fr.o.m. den 4 maj 1979) Nilsson, Lars-Evald, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 4 maj 1979) Olausson, B. Göran, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 4 maj 1979) Svanberg, Gösta, skogsförvaltare (fr.o.m. den 4 maj 1979)

Lokal: Jordbruksdepartementets kommittélokaler. Östra Storgatan 29, 552 40 Jönköping, tel. 036/11 24 90

Direktiven för utredningen, se 1980 års kommittéberättelse del II Jo 4.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela är 1980.

29. Utredningen (Jo 1979:05) om förutsättningarna för tillverkning av etanol ur sockerbetor

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 5 Juli 1979:

Särskild utredare: Wramner, Per 1., f.d. statssekreterare (fr.o.m. den 6 juli 1979)

Experter; Assarsson,   Bo   S.   G.,   departementssekreterare   (fno.m.   den   15 september 1979)

Augustsson, Bo S. E., ritare (fr.o.m. den 15 september 1979) Johanson, Bo C, departementssekreterare (fno.m. den 15 september 1979)

Kristiansson, Axel N., lantbrukare (fr.o.m. den 15 september 1979) Larsson, Egon A. E., fil. lic. (fr.o.m. den 15 september 1979) Nilsson, Nils-Arne, agronom (fno.m. den 15 september 1979) Persson, E. O. Werner, fabriksarbetare (fno.m. den 15 september 1979) Rantzow, Lennart F., direktör (fr.o.m. den 15 september 1979) Sjöberg,   O.   Torgny,   departementssekreterare   (fr.o.m.   den    15 september 1979)

 

281                        Kommittéer: Jordbruksdepartementet    Jo:30

Sekreterare: Nilsson, H. Anders, agronom (fr.o.m. den 15 september 1979)

Bitr. sekreterare: von Schantz, Dag I. H., kanslisekreterare (fr.o.m. den 15 september 1979)

Lokal:   Jordbruksdepartementet,    103 33   Stockholm,   tel.   växel 763 10 00. Besöksadress Jakobsgatan 26.

Direktiven för utredningen, se 1980 års kommittéberäUelse del II Jo 8.

Utredningen har under tiden september - oktober 1979 hållit tre sammanträden.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under är 1980.

30. Kommittén (Jo 1979:06) om statens stöd till hästaveln

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 7 Juni 1979:

Ordförande: Pettersson, Harald, landshövding (fno.m. den 6 juli 1979)

Ledamöter: Dahlén, Bertil V., avdelningschef, led. av riksdagen (fno.m. den 6 Juli 1979)

Hallenius, Ingemar, lantbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 6 Juli 1979)

Hugosson, Kurt, byråchef, led. av riksdagen (fr.o.m. den 6 juli 1979) Johansson, Gunnar, häradsdomare, Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den 6 juli 1979)

Nilsson, Kerstin, folkhögskollärare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 6 Juli 1979)

Sakkunniga: Berg, Måns H., agronom (fr.o.m. den 4 september 1979) Ehn, Bengt E. A., länsveterinär (fr.o.m. den 4 september 1979) Ernmark, Hans E. G., generalsekreterare (fr.o.m. den 4 september 1979)

Lindberg, Gert G. P., verkst. direktör (fno.m. den 4 september 1979) Löfvenberg, Sten, byråchef (fr.o.m. den 4 september 1979)

Sekreterare: BJäresten, Inger M., lantbrukskonsulent (fr.o.m. den 4 september 1979)

 

Jo: 30    Skr 1979/80:103                                         282

Bitr. sekreterare: Lundin, Björn E., departementssekreterare (fr.o.m. den 4 september 1979)

Lokal:    Jaktstigen    29,    83143    Östersund,    tel.    063/12 37 62 (sekreteraren)

Direktiven för kommittén, se 1980 ärs kommittéberättelse del II Jo 9.

Kommittén har nyligen påbörjai sitt arbete och inga sammanträden har hållits. Arbetet har bestätt i planering och insamling av material. Kommitténs arbete beräknas pägä under hela är 1980.

31. Utredningen (Jo 1979:07) om den statliga rekreations-och turistpolitiken

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 28 juni 1979: Ledamöter m.fl. ej utsedda.

Direktiven för utredningen, se 1980 års kommittéberättelse del II Jo 7.

32. Utredningen (Jo 1979:08) om rennäringens ekonomiska förhållanden

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 28 Juni 1979:

Särskild utredare: Lindström, Ingvar A., generaldirektör (fr.o.m. den 21 augusti 1979)

Lokal: Statens jordbruksnämnd, 551 82 Jönköping, tel. 036/16 94 80

Direktiven för utredningen, se 1980 års kommittéberättelse del II Jo 10

33. Kommittén (Jo 1979:09) om användningen av kemiska medel i jord- och skogsbruket m.m.

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 9 augusti 1979:

Ordförande: Engström, Arne V., generaldirektör (fr.o.m. den 14 september 1979)

Ledamöter: Andersson, L. Arne, led av riksdagen (fno.m. den 23 oktober 1979) Andersson, John O., led av riksdagen (fr.o.m. den 23 oktober 1979)

 

283                        Kommittéer: Jordbruksdepartementet    Jo; 33

Eriksson, Bo, jägmästare (fr.o.m. den l4 september 1979 t.o.m. den 12

oktober 1979)

Eriksson, Karl Erik, lantbrukare led. av riksdagen (fr.o.m. den 14

september 1979)

Krönmark,   Eric  A.,  statsråd,  led.  av  riksdagen  (fr.o.m.  den   14

september 1979 t.o.m. den 12 oktober 1979)

Larsson, K. Einar A., lantbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 14

september 1979)

Lundblad, Grethe, socialinspektör, led. av riksdagen (fno.m. den 14

september 1979)

Wictorsson, Åke V., led. av riksdagen (fno.m. den 14 september

1979)

Sakkunniga: BrandL C. Erik, direktör (fno.m. den 23 oktober 1979) Falk, Eric, avdelningschef (fno.m. den 23 oktober 1979) Gustafsson, N. Henry, avdelningschef (fno.m. den 23 oktober 1979) Hagner, Stig O. A., direktör (fno.m. den 23 oktober 1979) Holm, Lennart W,, överingenjör (fr.o.m. den 23 oktober 1979) Lundstedt, H. Håkan Å., ombudsman (fr.o.m. den 23 oktober 1979) Lönngren, Rune D., farm. dr (fno.m. den 23 oktober 1979) Nilsson,  B.  Ingemar,  andre förbundssekreterare (fr.o.m.  den 23 oktober 1979)

Olsson, Bengt M., avdelningschef (fr.o.m. 23 oktober 1979) Tågmark, Sven G., lantbrukare (fr.o.m. den 23 oktober 1979) Wohlström, H. Christer, hortonom (fno.m. den 23 oktober 1979)

Lokal:   JordbruksdepartementeL    103 33   Stockholm,   tel.   växel 763 10 00. Besöksadress Jakobsgatan 26.

Direktiven för kommittén, se 1980 års kommittéberättelse del II Jo 11.

Kommittén har under tiden september - oktober 1979 påbörjat plan­läggningen av sitt arbete, vilket beräknas pågå under hela är 1980.

 

H:l    Skr 1979/80:103                                              284

Handelsdepartementet

Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet under år 1979: 2, 3, 6, 9, 10 och 11

1. Patentpolicykommittén (H 1969:10)

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 15 december 1967 för utredning om vissa spörsmål rörande patentverket (se Post- och Inrikes tidn. den 22 Januari 1968):

Ordförande: Borggård, Göran R., generaldirektör

Ledamöter: Bergling, Nils B. V., direktör Ekstam, Gunnar E., avdelningschef Körner, F. Lennart, direktör Larfeldt, Nils J., ingenjör Wallerius, Olof, ingenjör

Experter: Jonson, Lars, expeditionschef-rättschef Lewin, Saul, avdelningschef (t.o.m. den 30 september 1979) Persson, R. Eskil, patenträttsråd Uggla, Claes A., patenträttsråd

Sekreterare: Törnroth, N. Lennarth, patenträttsråd

Bitn sekreterare: Jacobsson, Mäns, hovrättsassessor Tersmeden, L. G. Erik, hovrättsassessor (fr.o.m. den 14 Januari 1974)

Lokal: Patent- och registreringsverket. Valhallavägen 136, Box 5055, 102 42 Stockholm, tel. växel 22 55 40

Direktiven för utredningen, se 1969 ärs riksdagsberättelse H 10. Tilläggsdirektiv I-IIl, se 1975 års kommittéberättelse H 1. Tilläggsdirektiv IV, se 1978 ärs kommittéberäUelse del II H 6.

Kommittén har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit tvä sammanträden samt haft överläggningar med företrädare för näringslivet.

 

285                            Kommittéer: Handelsdepartementet    H:2

Kommittén har följt arbetet inom den europeiska patentorganisationen såvitt gäller frågor motsvarande dem kommittén har att utreda.

Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under är 1980.

2. Lotteriutredningen (H 1972:03)

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 april 1972 med uppdrag att utreda regleringen av lotteriverksamheten (se Post- och Inrikes tidn. den 9 Juni 1972):

Ordförande: Heurgren, Sven C. O., generaldirektör (fr.o.m. den 1 maj 1975)

Ledamöter: Andersson, Sven G., frisörmästare, led. av riksdagen Bergérus, K. Holger E., direktör

Nilsson, K. Börje, förbundsordförande, led. av riksdagen Nordberg, S. Ivar, ombudsman, led. av riksdagen Norrby, Karl-Eric, lantbrukare, led. av riksdagen Rosén, S. Åke, förste länsassessor

Sakkunniga: Palm, Jan, kanslichef (fr.o.m. den I Juni 1977) Regardt, Bertil, organisationschef (fr.o.m. den 28 november 1977)

Experter: Ankers, Mikael, departementsräd

Bergqvist, Hans A., hovrättsråd (avliden den 5 december 1978) Ekström, UlL civilekonom (fr.o.m. den 21 mars 1977) Lindström, Stig, hovrättsråd (fr.o.m. den 1 september 1978) Rehnström, K. Åke H., hovrättsassessor (fno.m. den 15 augusti 1978) Stenström, Sture B., rådman (fno.m. den 1 april 1978)

Sekreterare: Andersson-Tronbacke, Bror, pol. mag. (fr.o.m. den I december 1978) Plym   Forshell,   Kerstin,   informationssekreterare   (fr.o.m.   den   1 december 1978)

Direktiven för utredningen, se 1973 års riksdagsberättelse H 10.

Utredningen har under tiden november 1978 - Juli 1979 hållit fem sammanträden.

Utredningen har den 5 Juli 1979 avgett betänkandena (SOU 1979:29) Lotterier och spel. Huvudbetänkande samt (SOU 1979:30) Lotterier och spel. Bilagedel.

Uppdraget är därmed slutfört.

 

H;3    Skr 1979/80:103                                             286

3. Städbranschutredningen (H 1975:02)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 27 februari 1975 för utredning av städbranschen:

Ordförande:

Björnström, Björn S., direktör

Ledamöter: Brodin, Sven, ombudsman (fr.o.m. den I Juli 1978) Ingvar-Svensson, Inger, landstingsledamot, Ld. led. av riksdagen Jerhammar, Gunnar, direktör (fr.o.m. den 1 Juli 1977) Landberg, Maj-Lis H. A., led. av riksdagen Lundgren, Rakel, utbildningsassistent (fr.o.m. den 1 Januari 1977) Lundqvist, Åke, kommundirektör Nilsson, Karl-Henry, ombudsman Näslund, Bengt Erik, direktör (fr.o.m. den 1 Januari 1977)

Sakkunniga: Nykvist,   Ann-Christin,   departementssekreterare   (fr.o.m.   den   7 februari 1977) Trogen, Göran, direktör (fr.o.m. den 7 februari 1977)

Sekreterare: Stähiberg, Karin, byrådirektör (fr.o.m. den 1 Januari 1976)

Bitr. sekreterare: Heide, Agneta, assistent (fno.m. den 8 oktober 1976)

Direktiven för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse H 14.

Utredningen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit åtta sammanträden.

Utredningen avser att i december 1979 avge betänkandet (SOU 1979:88) Städbranschen.

Uppdraget är slutfört.

4. Prisregleringskommittén (H 1975:06)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 24 Juli 1975, ändrat genom regeringens bemyndigande den 15 december 1976, för utvärdering av prispolitiken:

Ordförande: Lemne, Mats H., landshövding (fno.m. den 20 Januari 1977)

 

287                            Kommittéer: Handelsdepartementet    H:5

Ledamöter: Dahmén, Erik V. H., professor (fno.m. den 20 Januari 1977) Johansson, Bengt A. W., budgetchef (fno.m. den 20 Januari 1977) Lundgren, Nils, fil. dr (fno.m. den 20 Januari 1977)

Sakkunniga: Andrée, Stig, byråchef (fr.o.m. den 1 november 1978) Ankers, Mikael, departementsråd (fno.m. den I Juli 1978) Jonung, Lars Ph. D., (fno.m. den 20 april 1977) Lindström, Bertil, ekon. lic. (fno.m. den 31 Januari 1977) Nilsson, Allan, revisor (fno.m. den 20 Januari 1977)

Experter: Dahlsten, Ulf L., stadsdirektör (fno.m. den 23 december 1975) Hallman, L. Åke G., avdelningschef Herin, Jan, departementsräd (fr.o.m. den 24 Januari 1977) Sandström, Staffan, hovrättsassessor (fr.o.m. den 12 april 1976)

Sekreterare: Göranson, Lennart, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 20 april 1977)

Bitr. sekreterare: Thomaeus, Barbro, byrådirektör (fr.o.m. den I oktober 1976)

Lokal: Vasagatan 7,6 tn, tel. 2117 37,14 20 80 Postadress: Handelsdepartementet, Prisregleringskommittén, Box 1115, 11181 Stockholm

Direktiven för den sakkunnige, se 1976 års kommittéberättelse H 18. Direktiven för kommittén, med ändring av tidigare direktiv, se 1978 ärs kommittéberättelse del II H 9.

Kommittén har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit sex sammanträden. Därutöver har ätta sammanträden hållits med en särskild arbetsgrupp för inventering av vissa frägor i samband med tillämpning av allmänna prisregleringslagen m.m.

Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under är 1980.

5. Insynsutredningen (H 1976:03)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 1 april 1976 och den 13 Januari 1977 för att utreda frågan om insyn i företagens marknads- och produktplanering m.m.:

Ordförande: Englund, Åke, generaldirektör

 

H:5    Skr 1979/80:103                                             288

Ledamöter: Ahlström, Iwan, direktör

Andersson, Stina S., ers. för led. av riksdagen (fr.o.m. den 20 Januari 1977)

Bohman, Clas, direktör Landberg, MaJ-Lis H. A., led. av riksdagen Malmström, Stig, sekreterare (fr.o.m. den I februari 1977) Ringstedi, Nils A. E., byråchef

Wennerfors, Alf, informationschef, led. av riksdagen (fr.o.m. den 20 Januari 1977) Wästberg, Olle, utredningssekreterare, led. av riksdagen

Experter: Borg, Per, avdelningschef

Klemming, Lars-Göran, hovrättsassessor (fr.o.m. den 26 april 1978) Odelgard, Bengt K. G., avdelningschef

Sekreterare: Sköldefors, Walter G., tL avdelningschef

Bitr. sekreterare: Andersson, Sven-Gunnar, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 1 juni 1977)

Lokal: Statens pris- och kartellnämnd. Vasagatan 7, tel. växel 14 20 80 Postadress: Box 1115, 111 81 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II H 1. Tilläggsdirektiv, se 1978 ärs kommittéberättelse del II H 1.

Utredningen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit sex sammanträden.

Utredningen har i december 1978 avgett rapporten (SOU 1979:5) Konsumentinflytande genom insyn.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under är 1980.

6. Utredningen (H 1977:03) om utjämning av regionala och lokala prisskillnader på eldningsolja och bensin

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 30 juni 1977 med uppdrag att utreda frågan om utjämning av de prisskillnader pä eldningsolja och bensin som följer av det nu tillämpade systemet med orts- och zontillägg:

Särskild utredare: Edstrand, Karl-Ingmar, departementsråd (t.o.m. den 31 juli 1979)

 

289                            Kommittéer: Handelsdepartementet    H:7

Sakkunniga: Carnhagen, Göran E. T., departementsråd (fr.o.m. den 19 september l977t.o.m. den31 juH 1979)

Hallsten, Lars T, departementssekreterare (fr.o.m. den 19 september 1977t.o.m. den31 Juli 1979)

Jönestedt, Bo, direktör (fr.o.m. den 19 september 1977 t.o.m. den 31 Juli 1979)

Norrbom, N. Claes-Eric, departementsråd (fr.o.m. den 19 september 1977t.o.m. den31 Juli 1979)

Nykvist,   Ann-Christin,   departementssekreterare   (fr.o.m.   den   19 september 1977 t.o.m. den 31 juli 1979)

Seger, E. Walter, direktör (fr.o.m. den 19 september 1977 t.o.m. den 31 Juli 1979)

Sköldefors, Walter G., tL avdelningschef (fr.o.m. den 19 september 1977t.o.m. den3l Juli 1979)

Expert: Carlson, Å. Lennart, bitr. skattedirektör (fno.m. den 7 november 1977 t.o.m. den 31 Juli 1979)

Sekreterare: Lindgren, Per Anders, kammarrättsfiskal (t.o.m. den 31 Juli 1979)

Direktiven för utredningen, se 1978 ärs kommittéberättelse del II H 3.

Utredningen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit ätta sammanträden.

Utredningen har den 31 Juli 1979 avgeU betänkandet (Ds H 1979:3) Utjämning av ortstillägg.

Uppdraget är därmed slutfört.

7. Sjöövervakningskommittén (H 1977:05) (SÖK)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 7 Juli 1977 med uppdrag att utreda frägor rörande samordning och ledning i fred av övervakningen och räddningstjänsten till sjöss:

Ordförande: Nilsson, Per-Erik, justitieombudsman

Ledamöter: Aulin, Olle M., överstelöjtnant, led. av riksdagen Johnsson, Rune S. G., ombudsman, Ld. led. av riksdagen Rosqvist, G. Birger, mästerlots, led. av riksdagen Wikström, Margot, socionom Åberg, Ch. Georg, fiskeriombudsman, led. av riksdagen

 

H:7    Skr 1979/80:103                                            290

Sakkunniga: Blom, E. Göte, kommendör (fr.o.m. den 17 oktober 1977) Bäcklin, Lars R., ombudsman (fr.o.m. den 17 oklober 1977) Engdahl, O. Roland, gränschef (fr.o.m. den 17 oktober 1977) Jäderholm, Bengt, departementssekreterare (fr.o.m. den 17 oklober 1977)

Leuf, Nils Börje, departementsråd (fr.o.m. den 17 oktober 1977) Reslow, Kjell, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 17 oktober 1977) Sondén, Jan A., kansliråd (fr.o.m. den 17 oktober 1977) Waldau, Ulf, avdelningschef (fr.o.m. den 17 oktober 1977)

Experter: Trotzig, C. Fredrik J., avdelningschef (fr.o.m. den 1 december 1977)

Sekreterare: Lundin, Anna-Karin, hovrättsfiskal (fno.m. den 1 maj 1978)

Lokal: Munkbron 17, tel. växel 763 10 00, direktval 763 19 49 (sekreteraren). Postadress: Departementens organisationsavdelning, 103 33 Stockholm

Direktiven för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del II H 4.

Kommittén har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit nio sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av kommitténs arbete. Därutöver har sju sammanträden hållits med en särskild arbetsgrupp.

Kommittén beräknas slutföra sitt arbete i början av är 1980.

8. Resegarantilagutredningen (H 1977:07)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 3 november 1977 med uppdrag att se över resegarantilagen:

Särskild utredare: Odelgard, BengtK. G., avdelningschef (fr.o.m. den 18 november 1977)

Sakkunniga: Almström, Bjarne A., byråchef (fno.m. den 16 Januari 1978) Bagner, Hans, advokat (fno.m. den 16 Januari 1978) Larsson, Karl-Anders, byrådirektör (fno.m. den 16 Januari 1978) Lefrell, Christer, kommerseråd (fr.o.m. den 16 Januari 1978) Molin, Folke P. O., direktör (fr.o.m. den 16 Januari 1978) Nykvist,   Ann-Christin,   departementssekreterare  (fno.m.   den   16 januari 1978)

 

291                             Kommittéer: Handelsdepartementet    H;9

Paulander, Hans, byråchef (fr.o.m. den 17 mars 1978) Sandström, Staffan, hovrättsassessor (fr.o.m. den 17 april 1978)

Sekreterare; Klemming, Lars-Göran, hovrättsassessor (fr.o.m. den 17 april 1978)

Lokal: Handelsdepartementet, Tegelbacken 2, tel. växel 763 10 00, direktval 763 38 40 (sekreteraren). Postadress: Handelsdepartemenlet, 103 33 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del 11 H 8.

Utredningen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit fem sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, orga­nisationer och andra som berörs av utredningens arbete.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under är 1980.

9. Serviceföretagsutredningen (H 1977:08)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 3 november 1977 för att utreda verksamhetsförhållandena och finansieringssituationen för mindre företag inom servicenäringarna:

Särskild utredare: Karleby, Olle, Ld. generaldirektör (fr.o.m. den 5 december 1977)

Sakkunniga: Andersson, Börje, utredningschef (fno.m. den 6 februari 1978) Ahlström, Iwan, direktör (fno.m. den 6 februari 1978) Bergström, Knut-Elis, direktör (fno.m. den 6 februari 1978) Persson, Gustav, direktör (fr.o.m. den 6 februari 1978) Pettersson. Lars-Olof, utredningssekreterare (fr.o.m. den 6 februari 1978) Thuresson, Sture, förbundsordförande (fr.o.m. den 6 februari 1978)

Experter: Almqvist, Gunilla, byrådirektör (fr.o.m. den 6 februari 1978) Sahlström, Sven C, avdelningsdirektör (fno.m. den 6 februari 1978) Söderberg, Bo K. G., direktör (fr.o.m. den 6 februari 1978)

Sekreterare: Sjögren, Sven, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 6 februari 1978)

Bitr. sekreterare: Tetzell, Tomas, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 augusti 1978)

Direktiven för utredningen, se 1979 ärs kommittéberättelse del II H 1.

 

H;9    Skr 1979/80:103                                             292

Utredningen har under tiden november 1978 - oklober 1979 hällit 13 sammanträden.

Utredningen har den 27 november 1979 avgett betänkandet (SOU 1979:74) Serviceföretagen - vägar lill utveckling.

Uppdragel är därmed slutfört.

10. 1978 års tullagsutredare (H 1978:01)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 27 april 1978 med uppdrag att se över tullagstiftningen:

Särskild utredare: Bergstrand, Sten-Erik, expeditionschef-rättschef (fno.m. den 27 april 1978)

Sakkunniga: Leuf, Nils Börje, departementsräd (fr.o.m. den 1 JuU 1978) Rundlöf, Arne, byråchef (fno.m. den I Juli 1978) Rydberg, Kari-Evert, tullräd (fr.o.m. den I Juli 1978) Sandström, Staffan, hovräUsassessor (fr.o.m. den I Juli 1978)

Sekreterare: Sundström, Kerstin M., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 Juli 1978 t.o.m. den 11 september 1979)

Direktiven för utredaren, se 1979 års kommittéberättelse del II H 3.

Utredaren har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit tre sammanträden med de sakkunniga.

Utredaren avser att vid årsskiftet 1979-1980 avge betänkandet (Ds H 1979:5) Grundlag och tullag.

Uppdraget är därmed slutfört.

11. Utredningen (H 1978:02) om öst Ekonomiska Byrån

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 27 april 1978:

Särskild utredare: Swärd, Bertil, generaldirektör (fr.o.m. den 22 maj 1978)

Sekreterare: Leijonhielm, Thorsten, hovrättsfiskal (fno.m. den 14 Juni 1978)

Direktiven för utredningen, se 1979 ärs kommittéberättelse del II H 2.

 

29?                           Kommittéer; Handelsdepartementet    H:I3

Utredningen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit tio sammanträden.

Utredningen har den 13 augusti 1979 avgett betänkandet (SOU 1979:51) Öst Ekonomiska Byrän.

Uppdraget är därmed slutfört.

12. Utredare (H 1978:03) för översyn av import- och exportförfattningar

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 2 november 1978 med uppdrag att göra översyn av import- och exportförfattningar:

Särskild utredare: Öhman, Frank, f.d. regeringsråd (fr.o.m. den 1 december 1978)

Sekreterare: Sundström, Kerstin, hovrättsassessor (fr.o.m. den I december 1978)

Lokal: Birger Jarls torg 7, tel. 20 26 31 (sekreteraren). Postadress: Handelsdepartementet, 103 33 Stockholm

Direktiven för utredaren, se 1979 års kommittéberätttelse del II H 4.

Utredaren har under tiden december 1978 - oktober 1979 hällit fyra sammanträden med representanter för departement och myndigheter. Utredarens arbete beräknas pägå under hela är 1980.

13. Kommittén (H 1979:01) för översyn av svensk krigsmaterielexport

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 19 juli 1979:

Ordförande: Andersson, Sven, Ld. led. av riksdagen (fno.m. den 15 augusti 1979)

Ledamöter: Hernelius, Allan, led. av riksdagen (fno.m. den 15 augusti 1979) Hjerne, Gunnar, L landstingsråd (fno.m. den 15 augusti 1979) Nordin, Sven-Erik, led. av riksdagen (fr.o.m. den 15 augusti 1979) Sundström, Gudrun, led. av riksdagen (fr.o.m. den 15 augusti 1979)

Sakkunniga: Beckius, Sven Erik, kansliråd (fno.m. den I september 1979) Lagerblad, Peter, departementsråd (fno.m. den 1 september 1979) Norberg, Sven, departementsråd (fr.o.m. den 1 september 1979)

 

H:13    Skr 1979/80:103                                           294

Sekreterare: Dromberg, Ragnar, kanslichef (fr.o.m. den 1 september 1979)

Lokal: Munkbron 17, 2 tn tel. växel 763 10 00, direktval 763 19 66 (sekreteraren). Postadress: Handelsdepartementet, 103 33 Stockholm

Direktiven för kommittén, se 1980 års kommittéberättelse del II H 3.

Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under är 1980.

14. Utredningen (H 1979:02) om Sverigehusets framtida användning

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 19 juli 1979:

Särskild utredare: Swarting, Sven, verkst. direktör (fr.o.m. den 20 augusti 1979)

Sekreterare: Jargenius, Carl Johan, direktörsassistent (fno.m. den 3 september 1979)

Postadress:    Stockholms   handelskammare.    Box    16050,    103 22 Stockholm, tel. växel 23 12 00

Direktiven för utredningen, se 1980 ärs kommittéberättelse del II H 1.

Utredningen  har under tiden  augusti  -  oktober   1979  hällit   13 sammanträden med representanter för berörda institutioner.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under första halvåret 1980.

15. Utredningen (H 1979:03) om handel med teknik

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 19 Juli 1979:

Särskild utredare: Mileikowsky, Curt, tekn. dr (fno.m. den 14 september 1979)

Sakkunniga: Borggård, Göran, generaldirektör (fno.m. den 14 september 1979) Hornmark, Nils, civilingenjör (fno.m. den 14 september 1979)

Experter: Hedberg, Bertil, direktör (fno.m. den 14 september 1979) Hjorth, Jan, direktör (fno.m. den 14 september 1979) Lunell, Kari-Axel, direktör (fr.o.m. den 14 september 1979) Odhner, Glas-Erik, agronom (fr.o.m. den 14 september 1979)

 

295                           Kommittéer; Handelsdepartementet    H:I6

Sekreterare: Karlsson, Leif, civilingenjör (fr.o.m. den 14 seplember. 1979)

Bitn sekreterare: Ros, Mikael, civilingenjör (fr.o.m. den 14 seplember 1979)

Lokal: Patent- och registreringsverkel, Vallhallavägen  136, Stock­holm, tel. växel 22 55 40 Postadress: Box 5055, 102 42 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1980 ärs kommittéberättelse del II H 2.

Utredningen har under tiden september - oktober 1979 hällit etl sammanträde.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under är 1980.

16. Kommittén (H 1979:04) för översyn av vissa konsumentpoliliska medel för producentpåverkan m.m.

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 30 september 1979:

Ordförande: Wikström, Solveig, professor (fr.o.m. den 14 september 1979)

Ledamöter: Bernitz, Ulf, professor (fr.o.m. den 14 september 1979) Heurgren, Sven, generaldirektör (fr.o.m. den 14 september 1979) Josephsson, Leif, chefsjurist (fr.o.m. den 14 september 1979) Persson, Inger, hemkonsulent (fr.o.m. den 14 september 1979) Tengelin, Sten, jur. dr (fr.o.m. den 14 september 1979)

Sakkunniga: Sandström, Staffan, hovrättsassessor (fr.o.m. den 14 september 1979) Sköllerholm, S. Ove J., hovrättsassessor (fr.o.m. den 27 september 1979)

Sundberg, Anita, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 14 september 1979) Vinell, Lars, direktör (fr.o.m. den 14 september 1979) Westlund, Göran, chefsjurist (fr.o.m. den 28 november 1979)

Sekreterare: Andersson, Ulf, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 december 1979)

Postadress: Handelsdepartementet, 103 33 Stockholm

Direktiven för kommittén, se 1980 års kommittéberättelse del II H 4.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela är 1980.

 

H:17    Skr 1979/80:103                                           296

17. Kommittén (H 1979:05) om marknadsöversikter, varuprovningar och andra produktundersökningar

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 30 augusti 1979 för att utreda frågan om Jämförande varuprovningar och marknadsöversikter:

Ledamöter m.fl. ej utsedda.

Direktiven för kommittén, se 1980 ärs kommittéberättelse del II H 6.

18. Kommittén (H 1979:06) om Sveriges medlemskap i den Interamerikanska utvecklingsbanken

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 23 augusti 1979:

Ordförande: Lagerfelt, Karl Gustav, Ld. ambassadör (fr.o.m. den 19 november 1979)

Ledamöter: Bildt, Carl, statssekreterare led. av riksdagen (fr.o.m. den 19 november 1979)

Franzén, Ivar, led. av riksdagen (fr.o.m. den 19 november 1979) Hegardt, Margareta, statssekreterare (fr.o.m. den 19 november 1979) Hellström, Mats J., led. av riksdagen (fr.o.m. den 19 november 1979) Lidbom, Carl G., led. av riksdagen (fr.o.m. den 19 november 1979)

Sakkunniga: Cavalli-BJörkman, departementsräd (fr.o.m. den 19 november 1979) Kjellén, Bo, departementsräd (fr.o.m. den 19 november 1979)

Experter: Fockstedt, Sven, internationell sekreterare (fr.o.m. den 19 november 1979)

Höglund, Rune, direktör (fno.m. den 19 november 1979) Karlsson, Erik, internationell sekreterare (fno.m. den 19 november 1979) Lindgren, Hugo, bankdirektör (fno.m. den 19 november 1979)

Sekreterare: Hjertonsson, Ulf, ambassadråd (fr.o.m. den 19 november 1979)

Direktiven för kommittén, se 1980 ärs kommittéberättelse del II H 5.

Postadress:   Handelsdepartementet,   103 33   Stockholm,  tel.  växel 763 10 00, direktval 763 19 64 (hänvisning till sekreteraren)

 

297                           Kommittéer: Handelsdepartementet    H:I9

19. Utredningen (H 1979:07) om kommersiell information till utlandet

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 13 september 1979:

Särskild utredare: Cars, Hädar, förutv. statsråd (fno.m. den 1 november 1979)

Sekreterare: Odevall, Michael, departementssekreterare (fr.o.m. den I november 1979)

Lokal: Regeringsgatan 1-3, 111 53 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 28 72 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1980 ärs kommittéberättelse del II H 7.

 

A:l    Skr 1979/80:103                                              298

Arbetsmarknadsdepartementet

Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet under år 1979: 2, 11, 13 och 15

Följande kommittéer inom avsnittet fullgör inte egentliga utred­ningsuppdrag: 1 och 5

1. Expertgruppen (In 1968:14) för utredningsverksamhet i arbetsmarknadsfrågor (EFA)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 Januari 1967 för att i anslutning till sysselsättningsberedningens verksamhet ta initiativ till och biträda beredningen vid uppläggning av utredningsverksamhet i frågor rörande arbetsmarknadspolitikens verkningar:

Ordförande: Canarp, Curt S. T, byråchef (fr.o.m. den I Juni 1975)

Ledamöter: Bäckström, O. Anders, sekreterare (fr.o.m. den 26 april 1977) Carlsson, G. Arne V., departementsräd (fr.o.m. den 1 Juni 1975) Erixon, Lennart, forskningsassistent (fr.o.m. den I januari 1979) Marcusson, Sten G., utredningssekreterare (fr.o.m. den 28 oktober 1975)

Niklasson, Ö. O. Harald, universitetslektor

Rehn, L. Gösta, professor (fr.o.m. den 1 augusti 1974 t.o.m. den 31 december 1978) Rydén, Jan E., överdirektör

Westermark, J. Gunnar, direktör (fno.m. den I januari 1975) Wretborn, Christer, ombudsman (fr.o.m. den 1 augusti 1977)

Experter: Dahlberg, L. Åke, avdelningsdirektör Wadensjö, Eskil W., fil. dr

Sekreterare: Johannesson, Jan G., byrådirektör (fno.m. den I september 1976) Persson-Tanimura, Inga, forskarassistent (fr.o.m. den 1 september 1976)

 

299                   Kommittéer; Arbetsmarknadsdepartementet    A: 2

Bitr. sekreterare: Björklund, Anders C. T, forskningsassistent (fr.o.m. den 1 november 1977)

Lokal: Malmtorgsgatan 5,2 tn, 11151 Stockholm, tel. 2116 56 (sekreteraren)

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Expertgruppen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit åtta sammanträden. Expertgruppen har under vären 1979 arrangerat ett seminarium kring arbelsmarknadspolitisk forskning.

Expertgruppen försätter sitt arbete som initiativtagare och samordnande organ för forskningen kring arbetsmarknadspolitikens verkningar och följer Ln. ett tiotal forskningsprojekt, bl.a. forskningsprojekten Studier kring arbetslöshet och arbetssökande. En studie av inkomstoch fördelningseffekter av arbetslöshet och arbetslöshetspolitik och Ekonomisk analys av sysselsättningsstöd.

Expertgruppens arbete beräknas pågå under hela år 1980.

2. Sysselsättningsutredningen (A 1974:02)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 22 mars 1974 för att utreda frågan om den långsiktiga sysselsättningspolitiken (se Post-och Inrikes tidn. den 26 mars 1974):

Ordförande: Sandberg, Lars G., Ld. förbundsordförande

Ledamöter: Artin, Stellan, direktör (fr.o.m. den 5 oktober 1978 t.o.m. den 30 juni 1979)

Beckius, Carin E., kanslichef Carlsson, G. Rune, förbundsdirektör Edin, Per-Olof, utredningschef Eriksson, B. Sune, direktör

Fransson, Arne A. E., personalchef, led. av riksdagen (fno.m. den 4 maj 1977 t.o.m. den 30 juni 1979) Hellström, Mats J., fil. kand., led. av riksdagen Hörnlund, O. Börje, skogsmästare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 16 november 1976 t.o.m. den 30 juni 1979) Meidner, Rudolf A., fil. dr

Pettersson, Göte J., adjunkt, f.d. ers. för led. av riksdagen (fr.o.m. den 27 november 1978 Lo.m. den 30 juni 1979) Pettersson, S. Arne, sekreterare, led. av riksdagen

 

A:2    Skr 1979/80:103                                            300

Ransemar, Erik, sekreterare (fr.o.m. den 1 mars 1978 t.o.m. den 30 juni

1979)

Rehn, L. Gösta, professor

Rehnberg, K. Bertil, generaldirektör

Sandebring, Hans E., direktör

Svensson, Sten I., informationschef, led. av riksdagen (fr.o.m. den 4

maj 1977 t.o.m. den 30 Juni 1979)

af Ugglas, Margaretha M., civilekonom, led. av riksdagen (fr.o.m. den

18 maj 1977 t.o.m. den 30 juni 1979)

Wretborn, Christer, ombudsman (fr.o.m. den 12 maj 1978 t.o.m. den

30 Juni 1979)

Experter: Broms, Jan T. R., bitr. direktör (fr.o.m. den 24 september 1974 t.o.m den 30 Juni 1979)

Dahl, Gerd B., ombudsman (fno.m. den 24 september 1974 Lo.m. den 30 juni 1979)

Dahlberg, Lars C, departementsråd (fr.o.m. den 1 oktober 1977 t.o.m. den 30 juni 1979)

Daimar, Margot, fru (fr.o.m. den 24 september 1974 t.o.m. den 30 juni 1979)

Engelbrecht, Per-Ove, departementssekreterare (fno.m. den 2 januari 1978 t.o.m. den 30 Juni 1979)

Eriksson, K. Arne, byrådirektör (fr.o.m. den 6 december 1978 t.o.m. den 30 Juni 1979)

Faxén, Karl-Olof, direktör (fno.m. den 5 oktober 1978 t.o.m. den 30 juni 1979)

Hansson, Stig G. E., agronom (fr.o.m. den 24 september 1974 t.o.m. den 30 juni 1979)

Ljung, Lars U., utredningssekreterare (fr.o.m. den 24 september 1974 t.o.ni. den30juni 1979)

Nilsson, Alf G., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1977 t.o.m. den 30 juni 1979)

Nilsson, J. Ove G., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 Juli 1976 t.o.m. den 30 Juni 1979)

Nyberg,   F.   Jan-Erik,   departementssekreterare   (fr.o.m.   den   19 november 1976 Lo.m. den 30 Juni 1979)

Ohlsson, Lennart Å., docent (fr.o.m. den 26 april 1977 t.o.m. den 30 juni 1979)

Persson, Lena A-M., laboratoriebiträde (fno.m. den 15 oktober 1974 t.o.m. den 30 juni 1979)

Pettersson, Eric B., generaldirektör (fr.o.m. den 24 september 1974 t.o.m. den 30 Juni 1979) Platin, Ulla-Britta, utredningssekreterare (fno.m. den 24 september

 

301                   Kommittéer; Arbetsmarknadsdepartementet    A: 2

1974 t.o.m. den 30 Juni 1979)

Ringholm, Bosse I. K., kansliråd (fno.m. den 24 september 1974 t.o.m. den 30 Juni 1979)

Slunge, G. Walter R., avdelningschef (fno.m. den 24 september 1974) Söderberg, Bo K. G., direktör (fno.m. den 24 februari 1976 t.o.m. den 30 Juni 1979)

Sekreterare: Persson, Gustav B., sekreterare (fno.m. den 1 juli 1974)

Bitr. sekreterare: Andersson, Kerstin G. M., fil. kand. (fr.o.m. den 17 januari 1977 t.o.m. den 31 maj 1979)

Askestig, H. Bertil S., departementssekreterare (fr.o.m. den 15 april 1978 t.o.m. den 9 maj 1979)

Bernhardsson, K. Göte, byrådirektör (fr.o.m. den 1 juli 1974 t.o.m. den 30 juni 1979)

Bystedt, Ulla K., soc. stud. (fr.o.m. den I Juli 1976 t.o.m. den 31 mars 1979)

Carling, Jan L., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 november 1974 t.o.m. den 31 mars 1979)

Guteland, Gösta A., fil. lic. (fr.o.m. den I Juli 1974 t.o.m. den 30 Juni 1979)

Johansson, D. Marianne, byrådirektör (fr.o.m. den 18 oktober 1976 Lo.m. den 30 april 1979)

Qvarfort, Anne-Marie, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 23 maj 1977 t.o.m. den 30 april 1979) Stängberg, Olle H., departementssekreterare (fno.m. den 11 februari

1975 t.o.m. den 30 Juni 1979)

Svensson, Leif Å., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1974 Lo.m. den 30 juni 1979)

Tånneryd, S. Allan S., civilingenjör (fr.o.m. den I februari 1977 t.o.m. den 30 juni 1979)

Direktiven för utredningen, se 1975 ärs kommitléberättelse A 17. Tilläggsdirektiv, se 1977 ärs kommitléberättelse del II A 4 och 1978 ärs kommittéberättelse del II A 1.

Utredningen har under tiden november 1978 - mars 1979 hållit 23 sammanträden.

Utredningen har den 28 mars 1979 avgeU rapporten (SOU 1979:16) Ökad sysselsättning. Finansiella effekter i offentliga sektorn, och den 3 maj 1979 betänkandet (SOU 1979:24) Sysselsättningspolitik för arbete åt alla. Slutbetänkande samt (SOU 1979:27) Sysselsättningspolitik för arbete för alla. Bilagedel.

Uppdraget är därmed slutfört.

 

A;3    Skr 1979/80:103                                             302

3. Delegationen för arbetstidsfrågor (A 1974:09)

Tillkallade enligt Kungl. MaJ;ts bemyndigande den 20 Juni 1974 för vissa uppgifter inom arbetstidsomrädet:

Ordförande: Eliasson, E. Ingemar, statssekreterare (fr.o.m. den 26 oktober 1976 t.o.m. den 31 oktober 1979) Skillner, Rolf G., statssekreterare (fno.m. den 1 november 1979)

Sakkunniga: Hagman, B. Anders, bitn avdelningschef (fno.m. den 10 november 1977)

Håkansson, P. Harald, ombudsman (fr.o.m. den 26 oktober 1976 t.o.m. den 31 oktober 1979) Högberg, K. Gunnar, direktör Karlsson, H. K. Göran, ombudsman

Nelander, Sven, utredningssekreterare (fno.m. den 1 december 1976) Nilsson, A. Erik, förhandlingsdirektör (fr.o.m. den 2 februari 1978) Ulfhielm,   Monica   H.   V.,  utredningssekreterare  (fr.o.m.   den   10 september 1979) Suppleanter:

Bengtsson,  C.  Ola,  sektionschef (för  Hagman)  (fno.m.  den   10 november 1977)

Forell, Carl-Axel, direktör (för Högberg) (fr.o.m. den 17 november 1978)

Larsson, Claes A., förhandlingsdirektör (för Nilsson) (fr.o.m. den 2 februari 1978)

Nörby,   Bengt   D.,   ombudsman   (för   Ulfhielm)   (fr.o.m.   den   10 september 1979)

Sandberg, K. Bertil, ombudsman (för Nelander) Ulfhielm, Monica H. V., sekreterare (för Håkansson) (fr.o.m. den 17 november 1978 t.o.m. den 9 september 1979) Westin, Aina V. H., ombudsman (för Karlsson)

Experter: Edlund, C. Bertil, departementsråd (fno.m. den I januari 1978) Lidbeck, Åse, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 april 1977)

Sekreterare: Hagberg, Ann-Charlotte, departementssekreterare (fr.o.m. den I april 1977)

Bitr. sekreterare: Weigelt, Ulla, förste byråsekrelerare (fr.o.m. den 5 Juni 1978)

 

303                   Kommittéer; Arbetsmarknadsdepartementet    A:4

Lokal: Arbetsmarknadsdepartementet, Myntlorget 2,103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren)

Direktiven för delegationen, se 1975 ärs kommittéberättelse A 24.

Delegationen har under tiden november 1978-oktober 1979 hällit tolv sammanträden.

Delegationen har den 29 Juni 1979 avgett rapporten (SOU 1979:48) Arbetstiderna inför 80-talet.

Delegationens arbete beräknas pägä under hela är 1980.

4. Utlänningslagkommittén (A 1975:04)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 23 oktober 1975 för att företa en översyn av utlänningslagstiftningen (se Post- och Inrikes tidn. den 3 november 1975):

Ordförande; Bouvin, J. Åke, hovrättslagman (fr.o.m den 6 november 1979) Petri, Carl Axel H., statsråd (fr.o.m. den 21 maj 1976 t.o.m. den 5 november 1979)

Ledamöter: Beiming, Ragne, ombudsman (fr.o.m. den I Juli 1977) Gustafsson, Kerstin M., förbundsjurist (fr.o.m. den 22 Juni 1976) Göransson, J. Olle, verkmästare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 22 Juni 1976) Werenfels-Röttorp, Monica S., sekreterare (fr.o.m. den 22 Juni 1976)

Sakkunniga: Esbjörnson, Esbjörn, byråchef (fno.m. den 22 Juni 1976) Wahlström, Stina M., expeditiohschef (fno.m. den 22 Juni 1976) Wikrén, R. O. Gerhard, hovrättsassessor (fr.o.m. den 22 Juni 1976) Öberg, N. P. Kjell, generaldirektör (fno.m. den 22 juni 1976)

Sekreterare: Isacsson, Karin, byråchef (fno.m. den 21 maj 1976)

Bitr. sekreterare: Cronstedt, Nane M., kammarrättsassessor (fr.o.m. den 1 september 1976)

Lokal: Malmtorgsgatan 5,3 tn, tel. 1125 74 (sekreteraren). Postadress: Arbetsmarknadsdepartementet, 103 33 Stockholm eller Malmtorgsgatan 5, 3 tn, 11151 Stockholm

Direktiven för kommittén, se 1978 ärs kommittéberättelse del II A 3.

 

A:4    Skr 1979/80:103                                            304

Kommittén har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit 15 sammanträden.

Kommittén har den 15 augusti 1979 avgett delbetänkandet (SOU 1979:64) Ny utlänningslag.

Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under är 1980.

5. Expertgruppen (A 1975:05) för invandringsforskning (EIFO)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 18 december 1975 för att fastställa forskningsbehov i frägor rörande in- och utvandring m.m.:

Ordförande: Rehn, L. Gösta, professor (Lo.m. den 31 december 1978) Öberg, N. P. Kjell, generaldirektör (fno.m. den 1 Januari 1979)

Ledamöter: Beiming, Ragne, ombudsman (fr.o.m. den 7 april 1977) Dahlberg, L. Åke, avdelningsdirektör (fr.o.m. den lOjanuari 1978) Haavio-Mannila, Elina, professor Himmelstrand, J. Ulf L, professor

Karlsson, N. Gösta, utredningssekreterare (fr.o.m. den 1 december 1978)

Lövgren, Esse T. C, undervisningsråd Myrdal, Hans Göran, direktör Ruke-Dravina, Velta T, professor

Stenberg, Tage U., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 30 mars 1977) Wallberg, Klas H. S., avdelningschef

Wahlström, Stina M., expeditionschef (Lo.m. den 31 mars 1979) Widgren, Jonas kansliråd (fr.o.m. den I april 1979) Öberg, N. P. Kjell, generaldirektör (t.o.m. den 31 december 1979)

Experter: Hannerz, Ulf, docent (fno.m. den 11 maj 1978) Liljeström, Rita, universitetslektor (fr.o.m. den 18 september 1978) Reinans, Sven, avdelningsdirektör (fno.m. den 1 juli 1978) Skutnabb-Kangas, Tove, fil. lic. (fno.m. den 11 maj 1978) Wadensjö, Eskil W., fil. dr (fno.m. den 11 maj 1978) Widgren, Jonas O., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 Juli 1978 t.o.m. den 31 mars 1979)

Sekreterare: Hammar, K. Tomas G., docent (fno.m. den 1 Juli 1978)

 

305                   Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet    A: 6

Bitr. sekreterare: Hamberg, Eva M., fil. dr (fr.o.m. den 1 december 1977) Landén, C. G. Ragnar, avdelningsdirektör (fr.o.m. den I mars 1976) Lithman, Yngve, fil.dr (fno.m. den 4 oktober 1979)

Lokal: Munkbron 11, 3 tn, 11128 Stockholm, tel. 116651 (sekreteraren) eller tel. 11 66 28 (bitr. sekreteraren)

Direktiv enligt arbetsplan som fastställts i september 1979.

Expertgruppen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit fyra sammanträden. Expertgruppen har under 1979 redovisat resultat frän undersökningar av den utomnordiska invandringens struktur och av utländska medborgares remitteringar från Sverige samt utgivit en bibliografisk översikt över svensk invandringsforskning. Expertgruppens arbete beräknas pägä under hela är 1980.

6. Företagshälsovårdsutredningen (A 1976:01)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 26 februari 1976 för att utreda vissa frägor om företagshälsovård och yrkesmedicin (se Post-och Inrikes tidn. den 6 mars 1976):

Ordförande: Danielson, Gunnar H., generaldirektör

Ledamöter: Bengtsson, K.-E. Bengt, ombudsman, led. av riksdagen Breidensjö, Monica, ombudsman

Hessleborn, Olle K. A., ombudsman (fr.o.m. den 1 november 1977) Kjellstrand, Leif I., ombudsman Lindström, Gunnar, direktör

Ronne-Björkqvist, Ingrid, barnläkare (fr.o.m. den 26 april 1977) Rydén, H. Rune O., fil. lic, led. av riksdagen (fr.o.m. den 26 april 1977) Wilander, Sven E., landstingsman Östrand, P. Olov (Olle), mätningsföreständare, led. av riksdagen

Experter: Bolinder, S. Erik G., med. lic. Bratthall, L Birgitta, departementssekreterare Claeson, Bo, departementssekreterare (fr.o.m. den I mars 1979) Gerhardsson, Gideon, professor

Glaas, Sten-Ove, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 19 maj 1976 t.o.m. den 28 februari 1979)

Gullberg, Hans E., hovrättsråd (fno.m. den 3 maj 1976) Jonsson, Åke G., sekreterare (fr.o.m. den 1 november 1978)

20    Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 103

 

A;6    Skr 1979/80:103                                            306

Kvarfordl, Eva B., kanslisekreterare (fno.m. den 15 februari 1979)

Kvarnström, Sven K., leg. läkare (fr.o.m. den 26 april 1977)

Lindström, Jöns A., departementssekreterare (t.o.m. den 28 februari

1979)

Lundgren, Nils, professor

Magnusson, Egon S. I., ingenjör

Masreliez, Nils G., med. lic.

Nerell, Gunnar H. T, leg. läkare (fno.m. den 3 maj 1976)

Näslund, Per Olof A., sektionschef

TelJstedL Håkan, skyddschef (fno.m. den 26 april 1977)

Wennström, K. Gunnar, avdelningschef

Ydreborg-Westberg, Berit, leg. sjuksköterska (fr.o.m. den 26 april

1977)

Sekreterare: Wessman, Yvonne B.-M., avdelningsdirektör (fno.m. den I maj 1977)

Bitr. sekreterare: Bäsk, Inga-Lill, forskningsassistent (fno.m. den 1 Juni 1976) Hildeland, Erling K. I., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 Juli 1976 Lo.m. den 31 mars 1979) Nilsson, Bernt, civilingenjör (fr.o.m. den 9 april 1979)

Lokal: Malmtorgsgatan 5,3 tn, 11151 Stockholm, tel. 1109 83 (sekreteraren), 11 07 56 (kansli)

Direktiven för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II A 3.

Utredningen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit sju sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter och organisationer och andra som berörs av utredningens arbete. Därutöver har tre sammanträden hållits med en särskild arbetsgrupp för frågan om utbyggnad m.m. av yrkesmedicinen. En arbetsgrupp för mät- och analysteknik har haft sex sammanträden. Tre sammanträden har hållits med en arbetsgrupp som förberett kartläggning av företagshälsovården via yrkesinspektionen.

Utredningen har den 30 april 1979 avgett rapporten (Ds A 1979:3) Företagsläkarna och företagshälsovården. En enkätundersökning.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela är 1980.

7. Nya arbetsrättskommittén (A 1976:02)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den IO Juni 1976 för att utreda vissa frägor pä det arbetsrättsliga området (se Post- och Inrikes tidn. den 17 Juni 1976):

 

307                   Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet    A: 7

Ordförande: Nilsson, Åke, Ld. förbundsordförande

Ledamöter: Andersson, Kerstin V., led. av riksdagen (t.o.m. den 14 november 1979)

Ekeberg, Per Olof, förbundsjurist Elmstedt, K. Erik, direkiör (fr.o.m. den 8 mars 1978) Fagerlund, Bengt O. H., försäkringsassistenl, Ld. led. av riksdagen Gustafsson, Stig G., förbundsjurist, Ld. ers. för led. av riksdagen Johansson, S. Anita, led. av riksdagen (fr.o.m. den 15 november 1979) Jonsson, Elver A. D., postiljon, led. av riksdagen Larsson, P. Stig L, statssekreterare (fr.o.m. den 9 november 1979) Nilsson, Jan-Ivan N., Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 december 1976)

Skillner, Rolf G., statssekreterare (fr.o.m. den 13 december 1977 t.o.m. den 31 oktober 1979)

Wennerfors, Alf, informationschef, led. av riksdagen (fr.o.m. den 27 april 1978) Westerberg, Lars G. I., andre ordförande i LO

Sakkunniga: Ahlvarsson, Lars I., direktör Bäckström, N. Birger, direktör von Feilitzen, Styrbjörn O. R., direktör Förstadins, Erik L. W., direktör (fr.o.m. den 15 september 1976)

Experter: Bergqvist, Olof, hovrättsassessor Ettarp, Lars G., departementsråd (fr.o.m. den 15 februari 1977)

Sekreterare: Eriksson, Lars G., hovrättsassessor

Lokal:  Malmtorgsgatan 5,3 tn,  11151  Stockholm, tel.  10 62 78, 11 10 93

Direktiven för kommittén, se 1977 ärs kommittéberättelse del II A 5.

Kommittén har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit nio sammanträden.

Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under är 1980.

 

A:8    Skr 1979/80:103                                             308

8. Jämställdhetskommittén (Ju 1976:08)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 12 augusti 1976 för att utreda frågor om Jämställdhet mellan män och kvinnor, m.m.:

Ordförande: Andersson, Karin E., statsråd, led. av riksdagen (fno.m. den  17 november 1976 t.o.m. den 11 oktober 1979)

Ahrland, Karin M., förste länsassessor, led. av riksdagen (fr.o.m. den 12 oktober 1979)

Vice ordförande: Ahrland, Karin M., förste länsassessor, led. av riksdagen (fr.o.m. den 17 november 1976 t.o.m. den 11 oktober 1979) Andreé, Gunilla K., led. av riksdagen (fr.o.m. den 12 oktober 1979)

Ledamöter: Leijon, Anna Margareta (Anna-Greta) M., led. av riksdagen (fr.o.m. den 30 november 1976 t.o.m. den 31 mars 1979) Marklund, Eivor I., fru, led. av riksdagen (fno.m. den 12 augusti 1976) Möller, S. A. Birger, universitetslektor (fr.o.m. den 1 augusti 1978 t.o.m. den 11 oktober 1979)

Stälberg, Marianne G. E., led. av riksdagen (fno.m. den I april 1979) Sundgren, E. Roland, ombudsman, led. av riksdagen (fr.o.m. den 12 augusti 1976)

af Ugglas, Margaretha M., civilekonom, led. av riksdagen (fr.o.m. den 30 november 1976) Wiklander, Torsten P., rektor (fr.o.m. den 12 oktober 1979)

Sakkunniga: Beckérus,   I.   Margareta,   informationssekreterare   (fno.m.   den   2 november 1979)

Werenfels-Röttorp, Monica S., sekreterare (fno.m. den 25 oktober 1978 t.o.m. den 1 november 1979)

Experter: Börestam, R. Eva L. A., ombudsman (fno.m. den 1 oktober t.o.m. den 31 december 1979)

Edsta, Björn, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 7 februari 1979) van der Capeilen, Constance (Connie) E., departementssekreterare (för Edsta) (fr.o.m. den 7 februari 1979)

Josefsson, G. Birgitta M., studierektor (fr.o.m. den 1 januari 1979) Larsson, Gösta E., personaldirektör (fno.m. den 9 september 1977 t.o.m. den 6 februari 1979)

 

309                   Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet    A: 8

Experter i referensgrupp (s.k. stora delegationen):

Ordförande: Andersson,  Karin E., statsråd, led. av riksdagen (fno.m. den  12 oktober 1979)

Winther, S. I. Eva, förutv. statsråd, led. av riksdagen (fr.o.m. den 18 oktober 1978 t.o.m. den 11 oktober 1979)

Förste vice ordförande: Mogård, Britt E. T, statsråd, led. av riksdagen (fno.m. den   17 november 1976)

Andre vice ordförande: Olsson, Elvy E., förutv. statsråd, led. av riksdagen (fr.o.m. den 17 november 1976)

Övriga experter: Bartley, A. Osborne, professor (fno.m. den 12 mars 1973) Bodström, T. Lennart, förbundsordförande

Branting,   M.   Charlotte   K.,   förbundsordförande   (fr.o.m.den   1 september 1977)

Brännström, Gurli (Gullan), riksförbundsordförande (fr.o.m. den \2 mars 1973 Lo.m.den 4 mars 1979)

Carlsson, G. Rune, förbundsdirektör (fr.o.m. den 3 maj 1974) Edner, T. Margareta, andre vice ordförande (fr.o.m. den I november 1977)

Floren-Winther, Ethel H. D., förbundsordförande (fno.m. den 5 mars 1979)

Fredgardh, K. Sonja I„ redaktör (fr.o.m. den 12 mars 1973) Järdler, Sven A., direktör (fno.m. den 12 mars 1973) Kakossaios, Mira, forskningsassistent (fno.m. den 24 februari 1977) Löwbeer, Hans, universitetskansler (fno.m. den 12 mars 1973) Mattson, Lisa, förbundsordförande, led. av riksdagen (fno.m. den 12 mars 1973)

Nilsson, Gunnar E., ordförande i LO, led. av riksdagen (fno.m. den 12 mars 1973)

Palmaer-Johansson, S. G. Eva, förbundsordförande (fr.o.m. den 18 oktober 1973)

Rehnberg, K. Bertil, generaldirektör (fr.o.m. den 12 mars 1973) Rosenblad, Urban S., generaldirektör (fr.o.m. den 22 Januari 1977) Rugfelt, K. E. Lennart, direktör (fr.o.m. den 1 april 1978) Ulvhammar, Birgitta, generaldirektör (fr.o.m. den 3 maj 1978) Wernstedt, Monica, advokat (fr.o.m. den 1 Juli 1978) Wistrand, Birgitta, M., förbundsordförande (fr.o.m den 25 oktober 1975)

 

A;8    Skr 1979/80:103                                            3)0

Ersättare för expert: Baude, Annika M. C, avdelningschef (för Rexed) (fr.o.m. den 12 mars 1973 t.o.m. den 14 mars 1979)

Edner, T. Margareta, andre vice ordförande (för Mogärd) (fr.o.m. den 28 augusti 1975)

Forselius, Hans F., direktör (för Järdler) (fr.o.m. den 23 februari 1977) Gradin, Anita L, departementssekreterare, led. av riksdagen (för Mattson) (fr.o.m. den 25 oktober 1975)

Grimlund, G. Elisabeth, förste vice förbundsordförande (för Floren-Winther) (fr.o.m. den 5 mars 1979)

Hedvall, Yvonne M., fil. kand., Ld. ers. för led. av riksdagen (för Edner) (fr.o.m. den 1 november 1977)

Johansson, K. Eivor, byrådirektör (för Löwbeer) (fr.o.m. den 15 februari 1979)

Jonasson, Sven G. J., utredningschef (för Bodström) (fno.m. den 14 mars 1979)

Jonäng, Gunnel M., led. av riksdagen/c (för Fredgardh) Landerud, Brita, civilekonom (fno.m. den I Juli 1978) (för Wernstedt) Lindahl-Kiessling, Kerstin M., professor (för Löwbeer) (fr.o.m. den 12 mars 1973 t.o.m. den 14 februari 1979)

Linde, I. Gertie, farm. kand. (för Brännström) (fr.o.m. den 12 mars

1973 t.o.m. den 4 mars 1979)

Lönnerblad, Sara, sekreterare (för Bartley) (fr.o.m. den 20 oktober

1978)

Nilsson, Karl Erik, bitn direktör (för Bodström) (fr.o.m. den 15 mars

1979)

Orring, Ulla B., nämndeman (för Branting) (fr.o.m. den I september

1977)

Raicevic, Erica, hemspråkslärare (för Kakossaios) (fno.m. den 24

februari 1977)

Rollen,  Berit M., avdelningschef (för Rehnberg) (fr.o.m. den 20

oktober 1978)

Royen, Sverre N. H., direktör (för Carlsson) (fno.m. den 12 mars 1973)

Waldén, G. Louise, redaktör (för Palmaer-Johansson) (fno.m. den 18

oktober 1973)

Westin,  Aina V.  H., ombudsman (för  Nilsson) (fr.o.m.  den   18

maj 1975)

Wibell, Ingrid S., konsulent (för Rugfelt) (fno.m. den 1 april 1978)

Wilson-Lohse, Britt, skolkonsulenl (för Ulvhammar) (fno.m. den 3

maj 1978)

Voss-Schrader, Ulla A., fru (för Wistrand)

Sekreterare: Beckérus,   I.  Margareta,  informationssekreterare  (fr.o.m.  den   18

 

311                   Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet    A:8

september 1978 t.o.m. den 1 november 1979)

Dreber, I. Agneta, förste revisor (fno.m. den 18 september 1978)

Bitr. sekreterare; Börestam, R. Eva L. A., ombudsman (fr.o.m. den 23 Januari 1978 t.o.m. den 30 september 1979)

Carpelan, Lars V., Journalist (fr.o.m. den 6 december 1979) Hagman, Inger (Ninni), fil. kand. (fr.o.m. den 12 Juni 1978) Lenander, Anders, hovrättsfiskal (fr.o.m. den 1 november 1979) Lundberg, D. Bergliot, ombudsman (fno.m. den 1 Januari 1976) Smitt, Myrna E. D., fil. kand. (fno.m. den 1 februari 1978) Sterner, Gunilla B., förste byråsekreterare (fr.o.m. den 8 maj 1978)

Övriga referensgrupper:

Experter: Andersson, Ingrid G. M., lantbrukare (fno.m. den 12 mars 1973) Budd, S. M. Birgitta, metallarbetare (fno.m. den 12 mars 1973) Börjeson, Peter, metallarbetare (fr.o.m. den 15 september 1977) Dimos-Asplund, Antigone, Jun kand. (fno.m. den 15 september 1977) Elmberg, Henrik B. C, leg. sjukskötare (fr.o.m. den 15 september 1977)

Ericsson, Ulf E., förskollärare (fr.o.m. den 15 september 1977) Folestad, Ruth E., sjuksköterska (fr.o.m. den 12 mars 1973) Frendahl, E. Maj-Britt, telefonist (fr.o.m. den 12 mars 1973) Fromm, H. Irene, informationschef (fr.o.m. den 12 mars 1973) Gunnarsson, A. Gunvor, förskollärare (fr.o.m. den 15 september 1977) Jönsson, Ruth V., fabriksarbetare (fr.o.m. den 12 mars 1973) Kuyumcu, Eija H. T, fil. kand. (fno.m. den 15 september 1977) Larsson, Anna M., docent (fr.o.m. den 12 mars 1973) Lindgren, Aina G., hemarbetande (fr.o.m. den 12 mars 1973) Melin, K. Lennart, departementssekreterare (fr.o.m. den 15 september 1977)

Platin, Ulla Britta, utredningssekreterare (fr.o.m. den 12 mars 1973) Samuelsson, Elvy L., sömmerska (fr.o.m. den 12 mars 1973) LJubica, Stefan, montör (fr.o.m. den 15 september 1977) Törngren, Mats W., redaktör (fr.o.m. den 15 september 1977) Apelqvist-Öberg, Edith C, studiesekreterare (fr.o.m. den 12 mars 1973)

Lokal: Drottninggatan 6, 2 tn, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekretariatet)

Direktiven för kommittén, se 1977 ärs kommittéberättelse del II Ju 10. Tilläggsdirektiv, se 1977 ärs kommittéberättelse del II A 7.

 

A:8    Skr 1979/80:103                                             312

Kommittén har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit 17 sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, orga­nisationer och andra som berörs av kommitténs arbete. Därutöver har ett sammanträde hållits med stora delegationen och två sammanträden med referensgruppen.

Kommittén har den 12 september 1979 avgett betänkandet (SOU 1979:56) Steg pä väg...

Kommitténs arbete beräknas pägå under hela är 1980.

9. Anställningsskyddskommittén (A 1977:01)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 6 oktober 1977 för att göra en översyn av anställningsskyddslagstiftningen m.m.

Ordförande: Ryman, Sven-Hugo G., utbildningschef (fno.m. den 19 december 1977)

Ledamöter: Ahlvarsson, Lars I., direktör (fr.o.m. den 19 december 1977) Bergström, Olof W., Ld. avdelningschef (fr.o.m. den 19 december 1977 Lo.m. den 15 februari 1979)

Elmstedt, K. Erik, direktör (fno.m. den 19 december 1977) Gustafsson, Kerstin M., förbundsjurisl (fr.o.m. den 19 december 1977) Karlsson, H. K. Göran, ombudsman (fr.o.m. den 19 december 1977) Lidbom, Carl G., led. av riksdagen (fr.o.m. den 19 december 1977) Olsson, H. Å. Lennart, utredningsledare (fr.o.m. den 19 december 1977)

Rindborg, Stig A. J., landstingsråd (fr.o.m. den 19 december 1977) Stridsman, Torsten U., ombudsman, Ld. led. av riksdagen (fno.m. den 19 december 1977)

Ulander, Lars G., ombudsman, led. av riksdagen (fr.o.m. den 19 december 1977)

Zethraeus, Sten A., advokat (fno.m. den 19 december 1977) Åberg, C. Anders, civilingenjör (fno.m. den 19 december 1977)

Sakkunniga: Bäckström, N. Birger, direktör (fr.o.m. den 19 december 1977) Elmer, Anders B., förbundsjurist (fno.m. den 19 december 1977) Nordin, Jan, Jun kand. (fno.m. den 19 december 1977) Unga, Nils J., utredningssekreterare (fr.o.m. den 19 december 1977) Wistrand, Anders W. H., lönedirektör (fno.m. den 19 december 1977)

 

313                  Kommittéer; Arbetsmarknadsdepartementet    A; 10

Experter: Bergqvist, Olof, hovrättsassessor (fr.o.m. den 19 december 1977) Carlson, S. Svante, rådman (fr.o.m den 19 december 1977) Holmstrand, N. G. Anders, hovrättsassessor (fno.m. den 30 mars 1978) Lagerlöf, M. E. Inga-Britt, byrådirektör (fno.m. den 3 Juli 1978)

Sekreterare: Lempert, Erik M., hovrättsassessor (fr.o.m. den 19 december 1977) Tocklin, Hans E., t.L hovrättsassessor (fr.o.m. den 19 december 1977)

Lokal: Stora Nygatan 2 A, 111 27 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 14 50 och 763 14 53 (sekreterarna)

Direktiven för kommittén se 1978 ärs kommittéberättelse, del II A 2. Tilläggsdirektiv, se 1979 ärs kommittéberättelse del II A 7.

Kommittén har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit sex sammanträden samt haft överläggninar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av kommitténs arbete. Därutöver har en särskild referensgrupp arbetat med genomförandet av en statistisk undersökning avseende vissa anställningsskyddsreglers praktiska tillämpning och verkningar.

Kommittén har den 30 Januari 1979 avgett promemorian (Ds A 1979:2) Uppsägningsskydd för vissa långtidssjuka.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1980.

10. 1978 års semesterkommitté (A 1977:02)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 1 december 1977:

Ordförande: Nilsson, Jan-Ivan N., Ld. led. av riksdagen (fno.m. den 1 februari 1978)

Ledamöter: Förstadins, Erik L. W., direktör (fr.o.m. den I februari 1978) Fransson, Arne A. E., personalchef, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 februari 1978)

Gustafsson, Stig G., förbundsjurist, Ld. ers. för led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 februari 1978)

Hultgren, Christina A., utredningssekreterare (fno.m. den 1 februari 1978)

Håkansson, P. Harald, ombudsman (fno.m. den I februari 1978 t.o.m. 9 oktober 1979) Hårdefelt, S. Börje, generaldirektör (fr.o.m. den I februari 1978)

 

A: 10    Skr 1979/80:103                                          314

Johnsson, John E., ombudsman, Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den 1

februari 1978)

Karlsson, H. K. Göran, ombudsman (fr.o.m. den 1 februari 1978)

Mårtensson, A. Iris, studieombudsman, led. av riksdagen (fr.o.m. den

1 februari 1978)

Svensson, Sten L., informationschef, led. av riksdagen (fr.o.m. den I

februari 1978)

Åkerblom, Leif G., förhandlingschef (fr.o.m. den 10 oktober 1979)

Sakkunniga: Bergström, K. Olof L., sektionschef (fr.o.m. den 1 februari 1978) Elmer, Anders B., förbundsjurist (fno.m. den I februari 1978) Hartzell, Lars, förbundsjurist (fr.o.m. den I februari 1978) Sträth, Claes T, sekreterare (fr.o.m. den I februari 1978) Sundén, S. Bo H., civilekonom (fno.m. den I februari 1978)

Experter: Grönwall, Lars O., departementsråd (fr.o.m. den 1 februari 1978) Wikrén, R. O. Gerhard, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 februari 1978) Öström, Klasgöran, byrådirektör (fr.o.m. den 3 Juli 1978)

Sekreterare: Bergendal, Harald H., hovrättsassessor (fr.o.m. den I februari 1978 Lo.m. den 31 Januari 1979)

Gustafsson, A. Gunilla C, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 februari 1979)

Bitr. sekreterare: Befve, Sven G. E., sektionschef (fr.o.m. den 18 september 1978)

Lokal: Stora Nygatan 2A, 4tn, 111 27 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 14 49 (sekreteraren)

Direktiven för kommittén, se 1979 års kommittéberättelse del II A 1.

Kommittén har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit tio sammanträden samt besökt Riksförsäkringsverkets tekniska byrä i Sundsvall.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela är 1980.

11. Utredningen (A 1977:03) med uppdrag att göra en översyn av yrkesinspektionens distriktsindelning

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 8 december 1977 för att göra en översyn av yrkesinspektionens distriktsindelning:

 

315                  Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet    A: 12

Särskild utredare: Palmlund, K. Ingår, tL överdirektör (fno.m. den 6 april 1978

Sakkunniga: t.o.m. den 31 oktober 1979) Asplund, C. Christer, ombudsman (fr.o.m. den 6 april 1978 Hammarström, Ruth A. E., sekret.o.m. den 31 oktober 1979) terare (fno.m. den 6 april 1978 Lo.m. den 3! januari 1979) Hessleborn, Olle K. A., ombudsman (fno.m. den 6 april 1978 Lindström,   Jöns   A.,   departementst.o.m.   den   31   oktober   1979) sekreterare (fno.m. den 6 april 1978 t.o.m. den 28 februari 1979) Nissen, L. Veronika S., byråchef (fno.m. den 6 april 1978 Orefors, Märta I., sekreterare Lo.m. den 31 oktober 1979) (fno.m. den 1 februari 1979

Persson, Sven-Erik, lackerarmästare t.o.m. den 31 oktober 1979) (fno.m. den 6 april 1978

Westermark, J. Gunnar, direktör Lo.m. den 31 oktober 1979) (fr.o.m. den 6 april 1978

Åslund, Ove R., ombudsman Lo.m. den 31 oktober 1979) (fno.m. den 6 april 1978 Lo.m. den 31 oktober 1979)

Sekreterare: Lindström, Jöns A., departementssekreterare (fr.o.m. den 6 april t.o.m. den 15 augusti 1978)

Sverne, Jan E., avdelningsdirektör (fno.m. den 15 augusti 1978 t.o.m. den 31 oktober 1979)

Lokal: Arbetarskyddsstyrelsen, Wennerbergsgatan 10, Fack, 100 26 Stockholm, tel. växel 54 02 60 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1979 års kommittéberättelse del II A 2.

12. Delegationen (A 1978:01) för ungdomens sysselsättningsfrågor

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 19 Januari 1978 för ungdomens sysselsättningsfrågor:

Ordförande: Eliasson, E. Ingemar, statssekreterare (fr.o.m. den I februari 1978 Lo.m. den 31 oktober 1979) Skillner, Rolf, G., statssekreterare (fr.o.m. den 1 november 1979)

Ledamöter: Artin, Stellan, direktör (fr.o.m. den I februari 1978) Arrbäck-Falk, Gunnel, kommunalråd (fr.o.m. den 1 februari 1978) Borg, Göran K. G., ombudsman (fr.o.m. den 1 februari 1978)

 

A; 12    Skr 1979/80:103                                          316

Eriksson, B. Sune, direkiör (fno.m. den 1 ifebruari 1978)

Gustafsson, K. G. Allan, Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den I februari

1978)

Gårdstedt, H. Birger, skolråd (fr.o.m. den 1 februari 1978)

Hagman, B. Anders, bitr. avdelningschef (fr.o.m. den 1 februari 1978)

Hansson, Kjell, studerande (fr.o.m. den 24 augusti 1978)

Häll, Karl-Erik, led. av riksdagen (fno.m. den 18 april 1978)

Högberg, Eva E., sekreterare (fr.o.m. den 1 februari 1978)

Hökmark, A. Gunnar, civilekonom (fr.o.m. den I februari 1978 t.o.m.

den 31 Januari 1979)

Ingvardsson, Margo, sjukgymnast (fr.o.m. den 1 februari 1978)

Karlsdotter-Jonshagen, Ingrid C, byråchef (fr.o.m. den 1 februari

1978)

Leijon, Anna Margareta (Anna-Greta) M., led. av riksdagen (fr.o.m.

den I februari 1978)

Möller, I. Cecilia, utbildningssekreterare (fr.o.m. den 1 februari 1978)

Nyberg, F. Jan-Erik, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 februari

1978)

Odenberg, Mikael 1., ekon. stud. (fr.o.m. den I februari 1979)

Svensson, S. Raymond, facklig sekreterare (fno.m. den 1 februari

1978)

af Ugglas, Margaretha M., civilekonom, led. av riksdagen (fr.o.m. den

1 februari 1978)

Walldin, Carin M., sekreterare (fr.o.m. den 1 februari 1978)

Östberg, Bertil M., förbundsombudsman (fr.o.m. den 1 februari 1978)

Östlund, Hans-Erik, departementsråd (fr.o.m. den 1 februari 1978)

Ersättare för ledamot: Ahlkvist, Birgitta, fil. lic. (för Artin) (fr.o.m. den 1 februari 1978) Andersson,   Elis   G.,   byggnadsarbetare,   led.   av   riksdagen   (för Gustafsson) (fr.o.m. den 1 februari 1978)

Backgård, Margareta E., sömmerska (för Ingvardsson) (fr.o.m. den 1 februari 1978)

Carlsson, Anna Ch., fil. kand. (för Östberg) (fr.o.m. den 1 februari 1978)

Erneman, Ingrid M., fil. stud. (för Odenberg) (fno.m. den 1 februari 1979)

Gustafsson, Birgitta, sjuksköterska (för Svensson) (fr.o.m. den  1 september 1978)

Göransson, Bo F. O., ombudsman (för Möller) (fno.m. den 1 februari 1978)

Hansson, Sven Ove (för Leijon) (fr.o.m. den I februari 1978) Helin, Etel M., ombudsman (för Borg) (fr.o.m. den 1 februari 1978) Henriksson, Runa M., kontorist (för Häll) (fr.o.m. den 18 april 1978)

 

317                  Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet    A: 12

Larsson, K. L. Ingemar, sekreterare (fpr Eriksson) (fno.m. den 1 februari 1978)

Lindblad, M. Ulla E., folkskollärare (för Arrbäck-Falk) (fno.m. den 1 februari 1978)

Lindqvist, Alf, ombudsman (för Walldin) (fno.m. den 14 september 1978)

Magnusson, Göran, departementssekreterare (för Östlund) (fr.o.m. den 25 augusti 1978)

Nilsson, Matts G., avdelningschef (för Hagman) (fr.o.m. den 1 februari 1978)

Norlander, Torsten, förbundssekreterare (för Hansson) (fr.o.m. den 24 augusti 1978)

Odenberg, Mikael L, ekon. stud. (för Hökmark) (fno.m. den 1 februari 1978 Lo.m. den 31 Januari 1979)

Raattamaa, Bo W., sekreterare (för Högberg) (fr.o.m. den I februari 1978)

Reuterswärd, Anders P. E., departementssekreterare (för Nyberg) (fr.o.m. den 1 februari 1978)

Stigare, Jan A., undervisningsråd (för Gårdstedt) (fr.o.m. den  1 februari 1978)

Svensson, Sten I., informationschef, led. av riksdagen (för af Ugglas) (fno.m. den 1 februari 1978)

Waern, Karl-Gustav, tL avdelningsdirektör (för Karlsdotter-Jons­hagen) (fr.o.m. den 1 februari 1978)

Sekreterare: Rangrost, Johny A. P., departementssekreterare (fno.m. den 1 februari 1978)

Lokal: Arbetsmarknadsdepartementet, Mynttorget 2, tel. växel 763 10 00, direktval 763 12 05 (sekreteraren). Postadress: 103 33 Stockholm

Direktiven för delegationen, se 1979 ärs kommittéberättelse del II A 3.

Delegationen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit fem sammanträden och därvid haft överläggningar med organisationer m.fi. som berörs av delegationens arbete.

Delegationens arbete beräknas pägå under hela är 1980.

 

A: 13    Skr 1979/80:103                                          318

13. Nya organisationskommittén (A 1978:02) för skyddat arbete (NOSA)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 2 februari 1978 med uppdrag att utarbeta förslag till och förbereda en ny organisation för skyddat arbete;

Ordförande: Olsson, S. O. Bertil Ld. generaldirektör (fr.o.m. den 3 februari 1978 t.o.m. den 30 juni 1979)

Ledamöter: Eriksson, Lars A. I., ombudsman (fr.o.m. den 3 februari 1978 t.o.m. den 30 Juni 1979)

Ettarp, Lars G., departementsräd (fr.o.m. den 3 februari 1978 t.o.m. den 30 juni 1979)

Fagerlund, Bengt O. H., försäkringsassistent, Ld. led. av riksdagen (fno.m. den 3 februari 1978 Lo.m. den 30 juni 1979) Hemb, Harald V., byråchef (fr.o.m. den 3 februari 1978 t.o.m. den 30 Juni 1979)

Holmgren, 1. Margaretha, ombudsman (fr.o.m. den 13 november 1978 Lo.m. den 30 juni 1979)

Jonsson, Elver A. D., postiljon, led. av riksdagen (fr.o.m. den 3 februari 1978 Lo.m. den 30 Juni 1979)

Lindström, Harry I., direktör (fr.o.m. den 3 februari 1978 t.o.m. den 30 juni 1979)

Nordin, B. Willard, ombudsman (fr.o.m. den 3 februari 1978 t.o.m. den 30 juni 1979)

Petersson, Karl-Anders P., bankkamrer, led. av riksdagen (fr.o.m. den 3 februari 1978 t.o.m. den 30 juni 1979)

Slunge, G. Walter R., avdelningschef (fr.o.m. den 3 februari 1978 Lo.m. den 30 juni 1979)

Sylvander, Inga M., psykolog (fr.o.m. den 3 februari t.o.m. den 12 november 1978)

Thurhagen, E. Ruben, direktör (fr.o.m. den 3 februari 1978 t.o.m. den 30 juni 1979)

Experter: Almqvist, Håkan, föreståndare (fr.o.m. den 3 februari 1978 t.o.m. den 30 juni 1979)

Andersson, Carl-Erik, överingenjör (fno.m. den 3 februari 1978 t.o.m. den 30 juni 1979)

Andersson, Robert, ombudsman (fr.o.m. den 3 februari 1978 t.o.m. den 30 juni 1979) Axelsson, Tord E., ombudsman (fr.o.m. den 3 februari 1978 t.o.m. den

 

319                  Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet    A: 13

30 juni 1979)

Berglund, Tage, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 3 februari 1978 t.o.m.

den 30 juni 1979)

Blomqvist, Siv, personalchef (fr.o.m. den 3 februari 1978 t.o.m. den 30

juni 1979)

Bonnevier, Gösta, arbetsvärdsdirektör (fr.o.m. den 3 februari 1978

Lo.m. den 30 juni 1979)

Borgström, Roland, arbetsvärdschef (fr.o.m. den 3 februari 1978 t.o.m.

den 30 juni 1979)

Bökmark, Jan S., hovrättsassessor (fr.o.m. den 3 februari 1978 t.o.m.

den 30 Juni 1979)

Carlsson, Ragnar, ombudsman (fr.o.m. den 3 februari 1978 t.o.m. den

30 juni 1979)

Corneliusson, Einar, förste förbundsjurist (fr.o.m. den 3 februari 1978

Lo.m. den 30 juni 1979)

Ekeberg, Per Olof, förbundsjurist (fr.o.m. den 3 februari 1978 t.o.m.

den 30 juni 1979)

Egelstedt, Ingemar T. A., förste sekreterare (fr.o.m. den 3 februari 1978

t.o.m. den 30 Juni 1979)

Eggert, Arthur, överläkare (fr.o.m. den 3 februari 1978 t.o.m. den 30

juni 1979)

Eriksson, Seved, byråchef (fno.m. den 3 februari 1978 t.o.m. den 30

juni 1979)

Hedberg, Anders, sekreterare (fr.o.m. den 3 februari 1978 t.o.m. den 30

Juni 1979)

Hägglund, Rolf, arbetsvärdsdirektör (fno.m. den 3 februari 1978 t.o.m.

den 30 juni 1979)

Johansson, Alf, ombudsman (fr.o.m. den 3 februari 1978 t.o.m. den 30

juni 1979)

Johansson, Karl-Gustav, ingenjör (fr.o.m. den 3 februari 1978 t.o.m.

den 30 juni 1979)

Jonsson, Kenny, departementssekreterare (fr.o.m. den 21 december

1978 t.o.m. den 30 juni 1979)

Karlsson, Johannes, kanslichef (fno.m. den 3 februari 1978 t.o.m. den

30 juni 1979)

Kellquist, Tore B., direktör (fr.o.m. den 3 februari 1978 t.o.m. den 30

Juni 1979)

Laurén,  Reidunn  M.  B.,  regeringsrättssekreterare (fr.o.m. den 3

februari 1978 t.o.m. den 30 juni 1979)

Lindbergh, Olle, ombudsman (fr.o.m. den 3 februari 1978 t.o.m. den 30

Juni 1979)

Lindström, Jöns A., departementssekreterare (fr.o.m. den 3 februari

1978 t.o.m. den 28 februari 1979)

 

A:13    Skr 1979/80:103                                           320

Morath, Rune, arbetsvärdschef (fr.o.m. den 3 februari 1978 t.o.m. den

30 Juni 1979)

Mårtensson, Tore, ombudsman (fr.o.m. den 3 februari 1978 t.o.m. den

30 juni 1979)

Nilsson, Alf G., departementssekreterare (fr.o.m. den 3 februari 1978

Lo.m. den 30 Juni 1979)

Nilsson, Bertil, arbetsvärdschef (fr.o.m. den 3 februari 1978 t.o.m. den

30 juni 1979)

Nilsson, Sten, personaldirektör (fr.o.m. den 3 februari 1978 t.o.m. den

30 Juni 1979)

Norlander, Gunnar, arbetsvårdsdirektör (fr.o.m. den 3 februari 1978

t.o.m. den 30 Juni 1979)

Nyberg, Bengt L., ombudsman (fr.o.m. den 3 februari 1978 t.o.m. den

30 Juni 1979)

Nyqvist, Nils, ombudsman (fr.o.m. den 3 februari 1978 t.o.m. den 30

juni 1979)

Pesula, Jan, byrådirektör (fr.o.m. den 3 februari 1978 t.o.m. den 30 Juni

1979)

Petersson, Olof H. E., L d. kansliråd (fr.o.m. den 3 februari 1978 t.o.m.

den 30 Juni 1979)

Sahlin, Jan E. A., förste sekreterare (fr.o.m. den 3 februari 1978 t.o.m.

den 30 juni 1979)

SJöstedt, Björn, byråsekrelerare (fr.o.m. den 3 februari 1978 t.o.m. den

30 juni 1979)

Söderlund, Åke, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 3 februari 1978 t.o.m.

den 30 juni 1979)

Torsteinsrud, Inger, sekreterare (fr.o.m. den 3 februari 1978 t.o.m. den

30 Juni 1979)

Åström, Rolf V., projektledare (fno.m. den I oktober 1978 t.o.m. den

22 april 1979)

Sekreterare: Alm, Leif T., kanslisekreterare (fr.o.m. den 3 februari 1978 t.o.m. den 30 september 1979)

Sannegård, A. Wilhelm (Willie), byrådirektör (fr.o.m. den 15 mars 1979 Lo.m. den 30 juni 1979)

Bitr. sekreterare: Edlund, Leif E., byråsekrelerare (fr.o.m. den 15 februari 1979 t.o.m. den 30 juni 1979)

Fredriksson, Bernt A., avdelningschef (fr.o.m. den 3 februari 1978 Lo.m. den 30 juni 1979)

Kristiansson, K. Martin, intendent (fr.o.m. den 1 augusti 1978 l.o.m. den 30 april 1979)

 

321                  Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet    A: 14

Kvarfordl, Eva B., kanslisekreterare (fr.o.m. den 3 februari 1978 t.o.m.

den 30 Juni 1979)

Månsson, C. Anders, byråsekreterare (fr.o.m. den 15 februari 1979

Lo.m. den 30 juni 1979)

Westman, Kurt G. D., tL förste byråingenjör (fr.o.m. den 15 februari

1979 t.o.m. den 30 Juni 1979)

Åström, Rolf V., projektledare (fr.o.m. den 1 oktober 1978 t.o.m. den

22 april 1979)

Öberg, H. Sören, planeringssekreterare (fr.o.m. den 3 februari 1978

Lo.m. den 30 Juni 1979)

Lokal: Malmtorgsgatan 5, uppgång 2, 1 tn ö.g., 11151 Stockholm tel. 21 27 83 (sekreteraren)

Direktiven för kommittén, se 1979 års kommittéberättelse del II A 4.

Kommittén har under tiden november 1978 - mars 1979 hållit sju sammanträden. Därutöver har kommitténs arbete bedrivits i sju olika centrala arbetsgrupper och i tjugofyra länsvisa regionala organisationskommittéer. Kommittén har haft överläggningar med en rad olika myndigheter, organisationer och andra som berörts av kommitténs arbete.

Kommittén har den 15 november 1978 avgett rapporten (Ds A 1978:4) Ny organisation för skyddat arbete och den 11 Januari 1979 rapporten (Ds A 1979:1) De regionala stiftelsernas organisation.

Under är 1979 har kommitténs och de regionala organisationskommittéernas ansvar för förberedelsen av den nya organiationen för skyddat arbete övertagits av den nybildade Stiftelsen Samhällsföretag och länsvisa regionala stiftelser för skyddat arbete.

Den 1 Januari 1980 träder den nya samordnande organisationen för verkstäder för skyddat arbete, kontorsarbetscentraler, idustriella beredskapsarbeten och vissa former av hemarbete i kraft.

Uppdraget är därmed slutfört.

14. Utredningen (A 1978:03) av vissa arbetstidsfrågor

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 23 februari 1978 för att utreda vissa frägor på arbetstidsområdet:

Särskild utredare: Gullberg, Hans E., hovrättsråd (fr.o.m. den 6 april 1978)

Sakkunniga: Håkansson, P. Harald, ombudsman (fr.o.m. den 6 april 1978 t.o.m. den 9 september 1979)

21    Riksdagen 1979/80. I saml Nr 103

 

A: 14    Skr 1979/80:103                                          322

Högberg, K. Gunnar, direktör (fr.o.m. den 6 april 1978)

Johansson, Hans F. G., jur. kand. (fr.o.m. den 6 april 1978)

Karlsson, H. K. Göran, ombudsman (fr.o.m. den 6 april 1978)

Kjellstrand, Leif L, ombudsman (fr.o.m. den 6 april 1978)

Kraffl, Sven, förste sekreterare (fr.o.m. den 6 april 1978)

Lagerström, Thure, ombudsman (fr.o.m. den 6 april 1978 l.o.m. den 31

augusti 1979)

Lundqvist, Marianne, förbundsordförande (fr.o.m. den 1 september

1979)

Nilsson, A. Erik, lönedirektör (fr.o.m. den 6 april 1978)

Nörby, Bengt D., ombudsman (fr.o.m. den 10 september 1979)

Olofsson, H. P. O. Roland, sekreterare (fr.o.m. den 6 april 1978)

Segerfalk, I Bertil T, byråchef (fr.o.m. den 6 april 1978)

Experter: Hagberg, Ann-Charlotte, departementssekreterare (fr.o.m. den 6 april 1978)

Lindström, Jöns A., departementssekreterare (fr.o.m. den 6 april 1978) Laurén, Reidunn M. B., regeringsrättssekreterare (fr.o.m. den 6 april 1978)

Rundqvist, Karl-Ingvar, försäkringsdomare (fr.o.m. den 6 april 1978) Weigelt, Ulla, förste byråsekreterare (fno.m. den 15 augusti 1979)

Sekreterare: Laurén, Reidunn M. B., regeringsrättssekreterare (fr.o.m. den 6 april 1978)

Lokal: Arbetsmarknadsdepartementet, Mynttorget 2, tel. växel 763 10 00, direktval 763 13 08 (sekreteraren). Postadress: 103 33 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1979 ärs kommittéberättelse del II A 5.

Utredningen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit elva sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter som berörs av kommitténs arbete.

Utredningens arbete beräknas pägä under hela är 1980.

15. Nya utredningen (A 1978:04) om yrkesinriktad rehabilitering m.m. (NYR)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 30 mars 1978 med uppdrag att utarbeta förslag till och förbereda en ny organisation för den yrkesinriktade rehabiliteringen:

 

323                  Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet    A: 15

Ordförande: Bergström, Olof W., Ld. avdelningschef (fno.m. den 12 maj 1978; avliden) Rollen, Berit M., avdelningschef (fno.m. den 7 april 1979)

Ledamöter: Arvidsson, Lars-Eric, pol. mag. (fno.m. den 12 maj 1978) Borg, Göran K. G., ombudsman (fr.o.m. den 12 maj 1978) Egelstedt, Ingemar T. A., förste sekreterare (fr.o.m. den 12 maj 1978 t.o.m. den 14 seplember 1979)

Ettarp, Lars G., departementsräd (fno.m. den 12 maj 1978) Gråberg, Bertil, länsarbetsdirektör (fr.o.m. den 12 maj 1978) Hedberg, Anders M., sekreterare (fr.o.m. den 15 september 1979) Håkansson, Margot I., skolsköterska, led. av riksdagen (fr.o.m. den 12 maj 1978)

Jonsson, S. A. Rune, eleklriker, led. av riksdagen (fr.o.m. den 12 maj 1978)

Lindholm, P. Charles, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 12 maj 1978) Norriund, Horst A. E., byrådirektör (fr.o.m. den 12 maj 1978) Nyberg, Bengt L., ombudsman (fr.o.m. den 12 maj 1978) Pehrsson, Maj R., led. av riksdagen (fr.o.m. den 12 maj 1978) Rosén, Tommy B., sekreterare (fno.m. den 12 maj 1978) Waller, Calle, institutschef (fno.m. den 12 maj 1978 t.o.m. den 31 maj 1979) Österberg, S. Inger (Kim) A., ombudsman (fno.m. den 1 juni 1979)

Sakkunniga: Axelsson, Tord E., ombudsman (fno.m. den 12 maj 1978) Jacobsson, Birger A., ingenjör (fr.o.m. den 15 augusti 1978) Mattsson, Bengt Olof T, departementssekreterare (fr.o.m. den  12 maj 1978) Sjöström, Birger, avdelningsdirektör (fno.m. den 12 maj 1978)

Ersättare för sakkunnig: Wallin, Nils G. M., kanslichef (för Axelsson) (fr.o.m. den 12maj 1978)

Experter: Ahlström, Kari-Georg J., professor (fno.m. den 8 december 1978 t.o.m. den 30 Juni 1979)

Berglind, Hans E., tL professor (fr.o.m. den 22 maj 1978 t.o.m. den 6 februari 1979)

Bratfisch, Oswald I., docent (fr.o.m. den 22 maj 1978) Börjerud, Gertrud, byrådirektör (fr.o.m. den 11 Juni 1979) Ericsson, Bo F., ingenjör (fr.o.m. den 11 juni 1979) Frimark, Jan-Olof H., förste byråsekreterare (fr.o.m. den 1 mars 1979) Hallsten, K. Lennart, psykolog (fr.o.m. den 22 maj 1978)

 

A: 15    Skr 1979/80:103                                          324

Javette, Bo Å., ombudsman (fr.o.m. den 1 maj 1979)

Jonzon, Karin E., byrådirektör (fr.o.m. den 22 maj 1978)

Lundgren, Karl-David, överläkare (fr.o.m. den 22 maj 1978)

Magnusson, Barbro, förste byräingenjör (fr.o.m. den 8 oktober 1979)

Mann, Kent V., sekreterare (fr.o.m. den 12 maj 1978)

von Meyeren, Ulla M., byrådirektör (fr.o.m. den 22 maj 1978 t.o.m.

den den 31 Juli 1979)

Olsson, Björn G., byråchef (fr.o.m. den 25 augusti 1978)

Sandström, Sigurd P., institutionsföreståndare (fno.m. den  1   maj

t.o.m. den 31 december 1979)

Starkenberg, Kerstin, byrådirektör (fr.o.m. den I augusti 1979)

Stjernberg, Karin, ergonom (fr.o.m. den 15 augusti 1979)

Waller, Carl, institutschef (fr.o.m. den 1 Juni 1979)

Winther, Kent R. V., byrådirektör (fno.m. den 7 maj 1979)

Ålund, Lennart, byrådirektör (fr.o.m. den 1 april 1979)

Experter i utredningens regionala arbetsgrupper: Jonzon, Karin  E., byrådirektör (Stockholms län) (fr.o.m. den  1 februari t.o.m. den 31 december 1979)

Sallin, Karin M., byrådirektör (Uppsala län) (fr.o.m. den I februari t.o.m. den 31 december 1979)

Nilsson, Tor Gunnar, förste inspektör (Södermanlands län) (fr.o.m. den 1 februari t.o.m. den 31 december 1979)

Westberg, P. Gösta O., förste inspektör (Östergötlands län) (fr.o.m. den 1 februari t.o.m. den 31 december 1979)

Sjövall, L. Gösta, förste inspektör (Jönköpings län) (fno.m. den 1 februari t.o.m. den 31 december 1979)

Johansson, Hans G., förste inspektör (Kronobergs län) (fr.o.m. den 1 februari t.o.m. den 31 december 1979)

SJömo, Göthe L., förste inspektör (Kalmar län) (fno.m. den 1 februari t.o.m. den 31 december 1979)

Percival, Ulf P. E., föreståndare (Gotlands län) (fr.o.m. den 1 februari t.o.m. den 31 december 1979)

Bergwall, Majken 1., förste konsulent (Blekinge län) (fr.o.m. den 1 februari Lo.m. den 31 december 1979)

Esplund, Kjell A., förste inspektör (Kristianstads län) (fr.o.m. den 1 februari Lo.m. den 31 december 1979)

Björnberg, Stellan G., tL förste inspektör (Malmöhus län) (fno.m. den 1 februari t.o.m. den 31 december 1979)

Löfgren, Brita I., förste inspektör (Hallands län) (fr.o.m. den I februari Lo.m. den 31 december 1979)

Huveröd, Erik H., byrådirektör (Göteborgs- och Bohus län) (fr.o.m. den I februari Lo.m. den 31 december 1979) Samuelsson, Kenneth B.-E., förste inspektör (Älvsborgs län) (fr.o.m.

 

325                  Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet    A; 15

den 1 februari t.o.m. den 31 december 1979)

Sjögren, Thord E., förste inspektör (Skaraborgs län) (fr.o.m. den I

februari t.o.m. den 31 december 1979)

Norsell, Hans E., inspektör (Värmlands län) (fno.m. den 1 februari

t.o.m den 31 december 1979)

Karlsson, K. Arne G., förste inspektör (Örebro län) (fr.o.m. den 1

februari t.o.m. den 31 december 1979)

Andersson, L. Åke, förste inspektör (Västmanlands län) (fr.o.m. den 1

februari t.o.m. den 31 december 1979)

Magnusson, Birger F., förste konsulent (Kopparbergs län) (fno.m. den

1 februari t.o.m. den 31 december 1979)

Englund, Ingvar E., förste inspektör (Gävleborgs län) (fno.m. den I

februari t.o.m. den 31 december 1979)

Westling, Stig-Erik, förste inspektör (Västernorrlands län) (fr.o.m. den

1 februari Lo.m. den 31 december 1979)

Hedmark, P. Magnus, förste inspektör (Jämtlands län) (fr.o.m. den 1

februari t.o.m. den 31 december 1979)

Nyberg, J. Thorsten, byrådirektör (Västerbottens län) (fr.o.m. den 1

februari t.o.m. den 31 december 1979)

Granström, Karl Gustav, byrådirektör (Norrbottens län) (fr.o.m. den

1 februari t.o.m. den 31 december 1979)

Experter i utredningens centrala arbetsgrupper:

Askling, Margit E., ombudsman (fr.o.m. den 1 februari 1979) Bergman, Bengt, inspektör (fr.o.m. den 1 februari 1979) Jegenberg, Gun C, sekreterare (fr.o.m. den 1 februari 1979) Jonsson, K. Enar, ingenjör (fr.o.m. den 1 februari 1979) Lindberg, S., utredningssekreterare (fno.m. den I februari 1979) Rosenlund, H. E., inspektör (fr.o.m. den 1 februari 1979) Thorberg, Klas E., ombudsman (fr.o.m. den 1 februari 1979) Wall-Johansen, Ulla-Gerd (Ulla), inspektör (fr.o.m. den 1 februari 1979) Wilhelmsson, Hans W., överläkare (fr.o.m. den 1 februari 1979)

Sekreterare: Nordin, P. Åke, avdelningsdirektör (fno.m. den 15 april 1978)

Bitr. sekreterare: Lagerlöf, M. E. Inga-Britt, byrådirektör (fr.o.m. den 12 maj 1978 von Meyeren, Ulla M., byrådirektör (fr.o.m. den 1 augusti 1979) Simonsson, Egon B., byrådirektör (fr.o.m. den 8 maj 1978) Starkenberg, Kerstin, byrådirektör (fr.o.m. den I december 1978 (Lo.m. den31 juli 1979)

Lokal:  Malmtorgsgatan  5,1  tn,  11151  Stockholm, tel. 219124 (sekreteraren)

 

A;15    Skr 1979/80; 103                                          326

Direktiven för utredningen, se 1979 ärs kommittéberättelse del II A 6. Tilläggsdirektiv, se 1980 kommittéberättelse del II A 3.

Utredningen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit nio sammanlräden. Därutöver har 13 sammanträden hållits med en arbets­grupp för den inre organisationen av arbetsmarknadsinstitut, ätta sammanträden med en arbetsgrupp för samarbetsfrägoi" mellan arbets­marknadsinstitut och arbetsförmedling samt sju sammanträden med en arbetsgrupp för organisation av centralt organ för forskning och metodutveckling. Sex sammanträden har hållits med en central facklig referensgrupp.

Utredningen har den 18 april 1979 avgett rapporten Utredning rörande lokalisering av institutet för metodutveckling och forskning knutet till arbetsmarknadsverket.

Utredningen har vidare utarbetat rapporterna Organisation av arbets­marknadsinstitut (maj 1979), Regional organisation av arbetsmark­nadsinstitut (juli 1979) och Förslag till organisation av det centrala institutet för metodutveckling, forskning och personalutbildning inom den nya organisationen för den yrkesinriktade rehabiliteringen (Juli 1979).

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under december år 1979.

Uppdraget är därmed slutfört.

16. Dataeffektutredningen (A 1978:05)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 20 juli 1978 med uppdrag att utreda datateknikens effekter pä produktion och arbetsliv:

Ordförande: Ekinge, Bernt A., ombudsman, led. av riksdagen (fno.m. den  1 december 1978)

Ledamöter: Artin, Stellan, direktör (fno.m. den 1 december 1978 Lo.m. den 30 juni 1979)

Fagerberg, Gösta, kommunalråd (fr.o.m. den 1 december 1978) Frejhagen E. Birgitta E., datasakkunnig (fno.m. den 1 december 1978) Gustafsson, G. Olof, direktör (fr.o.m. den 1 juli 1979) Johansson, Larz A., kommunalråd (fno.m. den I december 1978) Pettersson, N. Lennart, fil. kand., led. av riksdagen (fr.o.m. den I december 1978) Sandebring, Hans E., direktör (fno.m. den 1 december 1978)

 

327                  Kommittéer; Arbetsmarknadsdepartementet    A; 16

Unga, Nils J., utredningssekreterare (fr.o.m. den 1 december 1978) Wennerfors, Alf, informationschef, led. av riksdagen (fr.o.m. den I december 1978)

Experter: Bengtsson, B. Ivar, forskningspsykolog (fno.m. den 15 mars 1979) Brodén, Bertil E., departementssekreterare (fr.o.m. den 15 mars 1979) Hedberg, Bo L. T, professor (fno.m. den 15 mars 1979) Jönsson, Gert, byrådirektör (fno.m. den 3 september 1979) Magnusson, Björn H., avdelningsdirektör (fno.m. den 15 mars 1979) Nyberg, F. Jan-Erik, departementssekreterare (fr.o.m. den 15 mars 1979)

Reuterswärd, Anders P. E., departementssekreterare (fr.o.m. den 29 Januari 1979) Rollen, Berit M., avdelningschef (fr.o.m. den 15 mars 1979)

Sekreterare: Stephansson, Jan E., civilekonom (fr.o.m. den 15 februari 1979)

Bitr. sekreterare: Erlander, Barbro, forskare (fr.o.m. den I mars 1979) Thorslund, Bertil O., marknadschef (fr.o.m. den 1 mars 1979)

Lokal: Drottninggatan 20, 3 tn, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Direktiven för utredningen, se 1979 ärs kommittéberättelse del II A 8.

Utredningen har under tiden mars - oktober 1979 hällit nio samman­träden.

Utredningen har gjort företagsbesök och haft överläggningar med representanter för arbetsmarknadens parter, myndigheter, organisationer, forskare och andra som berörs av kommitténs arbete.

Utredningen har etablerat samarbete med andra offentliga utredningar inom data- och elektronikens område främst med Dafa- och Elektronikkommittén (DEK).

Under 1980 beräknas utredningen medverka i tvä delbetänkanden tillsammans med Data- och Elektronikkommittén (I 1978:04) om datorstyrd tillverkningsutrustning inom verkstadsindustrin samt styrsystem inom processindustrin. Utredningen kommer bl.a. att starta och avsluta ett antal branschstudier inom tjänstesektorn.

Utredningens arbete beräknas pägä under hela är 1980.

 

A: 17    Skr 1979/80:103                                          328

17. Diskrimineringsutredningen (A 1978:06) (DU)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 3 augusti 1978 med uppgift att göra en utredning om fördomar och diskriminering i fråga om invandrare m.fi.:

Särskild utredare: Öberg, N. P. Kjell, generaldirektör (fno.m. den 4 augusti 1978)

Experter: Bricca, Lamberto, typograf (fr.o.m. den 1 april 1979) Bromberg, Isaac, studerande (fr.o.m. den 1 april 1979) Cronstedt, Nane M., tL kammarrättsassessor (fr.o.m. den 1 oktober 1979 t.o.m. den 30 juni 1980) Ehn, Billy G., fil. dr (fr.o.m. den 1 april 1979) Gottfarb, Ragnar, advokat (fr.o.m. den 1 april 1979) Hammar, K. Tomas G., docent (fr.o.m. den 1 april 1979) Hannerz, Ulf, tL professor (fr.o.m. den 1 april 1979) Hanson, K. Göte, professor (fr.o.m. den 1 april 1979) Korén-Holm, Vida, fil. kand. (fr.o.m. den 1 april 1979) Kristal-Andersson, Binnie, leg. psykolog (fr.o.m. den 1 april 1979) Lange, Anders L., tL universitetslektor (fr.o.m. den I mars 1979 t.o.m. den 29 februari 1980)

Löwander, Birgitta E., fil. kand. (fr.o.m. den I april 1979) Ofstad, Harald, professor (fr.o.m. den 1 april 1979) Soysal, Besim, föreningskonsulent (fno.m. den 1 april 1979) Terrefe, Almaz, institutionssekreterare (fr.o.m. den I april 1979) Tirkkonen, Tuomo, generalsekreterare (fr.o.m. den 1 april 1979) Trankell, Arne, professor (fno.m. den 1 april 1979) Tsokanis, Georgios, bilmekaniker (fr.o.m. den 1 april 1979) Utkutug, Hésamettin, fil. kand. (fr.o.m. den 1 april 1979) Westin, Charles M. H., tL universitetslektor (fr.o.m. den 1 april 1979 t.o.m. den 29 februari 1980) Öhman, Sven E. G., professor (fr.o.m. den 1 april 1979)

Sekreterare: Bergman, Erland C. A., departementssekreterare (fr.o.m. den  15 december 1978) Swedin, Bo W. B:son, fil. kand. (fno.m. den 1 oktober 1978)

Lokal: Malmtorgsgatan 5, 1 tn ö.g. (uppg. 2), 111 51 Stockholm, tel. 10 62 45 (Bergman) och 11 25 79 (Swedin)

Direktiven för utredningen, se 1979 ärs kommittéberättelse del II A 9.

Under tiden november 1978 - oktober 1979 har hållits tre samman-

 

329                  Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet    A: 18

träden med utredningens referensgrupp av forskare och fyra med dess referensgrupp   av   invandrare.   Överläggningar   har   ägt   rum   med myndigheter och andra som berörs av utredningens arbete. Utredningens arbete beräknas pägä under hela är 1980.

18. SFI-kommittén (A 1978:07)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 28 december 1978 med uppdrag att göra en översyn av svenskundervisningen m.m. för invandrare:

Ordförande: Bouvin, J. Åke, hovrättslagman (fr.o.m. den 1 Januari 1979)

Ledamöter: Annerstedt, Ylva S. V., adjunkt (fno.m. den 1 januari 1979) Johansson, Birgitta K., metallarbetare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 januari 1979)

Karlsson, Marianne E., led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 Januari 1979) Liljegren, Gunnel, adjunkt led. av riksdagen (fr.o.m. den I Januari 1979)

Marcusson, Eric R., Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 Januari 1979)

Sakkunniga: Beiming, Ragne, ombudsman (fr.o.m. den I Januari 1979) Fjällström, Thord G., studieombudsman (fr.o.m. den 1 oktober 1979) Hultqvist, Nils A. L., direktör (fr.o.m. den 1 januari 1979) Hultqvist, H. Tore, ombudsman (fr.o.m. den 1 januari 1979) Jonsson, A. Henry, sektionschef (fno.m. den 1 Januari 1979) Kirudd, B. Jan G., konsulent (fr.o.m. den 1 Januari 1979) Myrdal, Hans Göran, direktör (fr.o.m. den 1 Januari 1979) Ringholm, Bosse I. K., departementsräd (fno.m. den 1 Januari 1979) Schramm, Ingrid A. T, studieombudsman (fr.o.m. den I januari t.o.m. den 30 september 1979)

Tirkkonen, Tuomo J., generalsekreterare (fr.o.m. den 1 januari 1979) Wikrén, R. O. Gerhard, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 januari 1979)

Experter: Albinsson, Folke, undervisningsråd (fr.o.m. den I januari 1979) Alm, Görel G. M., förste byråsekrelerare (fr.o.m. den 1 januari 1979) Ekman, Dag, hovrättsfiskal (fno.m. den 1 september 1979) Koch, Michael, hovrättsfiskal (fno.m. den 1 september 1979) von Mentzer, Louise, byrådirektör

 

A:18    Skr 1979/80:103                                           330

Nordell, Siv, rektor (fr.o.m. den I september 1979 t.o.m. den 30 juni

1980)

Redemo, Arne A., byråchef (fr.o.m. den 1 januari 1979)

Söderström, Nils, studierektor (fr.o.m. den 1 Juli 1979 t.o.m. den 30

juni 1980)

Topalov, Anna-Kristina, fil.mag. (fr.o.m. den  1 juli t.o.m. den 31

december 1979)

Sekreterare: Boye-Moller, Monica, fil. mag. (fno.m. den 15 mars 1979) Qvarfort, Anne-Marie, förste byråsekrelerare (fr.o.m. den 15 mars 1979)

Lokal: Malmtorgsgatan 5, Itn, ö.g. 11151 Stockholm, tel. 21 82 74

Direktiven för kommittén, se 1980 års kommitléberättelse del II A 1.

Kommittén har under tiden april 1979 - oktober 1979 hållit fem sammanträden samt överläggningar med olika myndigheter, orga­nisationer och andra som berörs av kommitténs arbete. Därutöver har ett sammanträde hållits med en särskild referensgrupp från invand­rarorganisationerna och ett sammanträde med kommitténs projektgrupp i Södertälje.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1980.

19. Utredare (A 1979:01) om information rörande arbetsmiljörisker

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 20 april 1979:

Särskild utredare: Palmlund, K. Ingår, tL överdirektör (fr.o.m. den 1 september 1979)

Sakkunniga: Granqvist, Hans G., sekreterare (fno.m. den 1 november 1979) Hjälm, N. Ingemar, överingenjör (fr.o.m. den I november 1979) Keisu-Lennerlöf, Lisa, ombudsman (fr.o.m. den 1 november 1979) Lindström, Bertil F., ombudsman (fr.o.m. den 1 november 1979) Oscarsson, Bo S.I., kanslichef (fno.m. den 1 november 1979) Schön, G. Åke, förste sekreterare (fno.m. den 1 november 1979) Swarén, Ulla M., kanslichef (fr.o.m. den I november 1979) Westerholm, J.M., utredningssekreterare (fno.m. den 1 november 1979)

Experter: Bucht, Bengt O., avdelningsdirektör (fno.m. den 1 november 1979)

 

331                  Kommittéer; Arbetsmarknadsdepartementet    A; 21

Nilsson, Carina, utredningssekreterare (fr.o.m. den 1 november 1979) Olivercrona, Christina, byrådirektör (fr.o.m. den 1 november 1979)

Sekreterare: Åhs, Ulla M., utredningssekreterare (fr.o.m. den 1 november 1979) Tivéus, Ylva, informationssekreterare (fr.o.m. den 1 november 1979)

Lokal:   Arbetsmarknadsdepartementet,   Mynttorgel   2,   tel.   växel 763 10 00 (sekreleraren). Postadress: 103 33 Stockholm.

Direktiven för den särskilde utredaren, se 1980 ärs kommittéberättelse del II A 4.

Kommitténs arbete beräknas pägä under hela år 1980.

20. Särskild utredare (A 1979:02) för att kartlägga pensionärernas sysselsättningsförhållanden

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 1 mars 1979:

Särskild utredare: Stark, Hans O., Ld. justitieråd, ordförande i arbetsdomstolen (fr.o.m. den 1 september 1979)

Sekreterare: Nyberg, F. Jan-Erik, departementssekreterare (fr.o.m. den 15 oktober 1979)

Postadress: ArbetsmarknadsdepartementeL  103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren)

Direktiven   för   den   särskilde   utredaren,   se 1980   ärs   kommitté berättelse del II A 2.

Utredarens arbete beräknas pågå under hela är 1980.

21. Särskild utredare (A 1979:03) om lokalisering av institutet för metodutveckling, forskning och personalutbildning till den yrkesinriktade rehabiliteringen

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 16 augusti 1979:

Särskild utredare: Svensson, L. G. Roland, direktör (fr.o.m. den 17 oktober 1979)

Postadress: Arbetsmarknadsdepartementet,  103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren)

 

A:21    Skr 1979/80:103                                           332

Direktiven förden särskilde utredaren, se 1980 års kommittéberättelse del 11 A 5.

Den särskilde utredarens arbete beräknas pågå under hela år 1980.

22. Utredningen (A 1979:04) om arbetsmiljöinvesteringar i mindre och medelstora företag m.m.

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 13 september 1979:

Särskild utredare m.fi. ej utsedda.

Direktiven för utredningen, se 1980 ärs kommittéberättelse del II A 6.

23. Utredningen (A 1979:05) om översyn av administrationen och organisationen av vapenfriverksamheten

Särskild utredare: Skilje, Tord G., direktör (fr.o.m. den 1 november 1979)

Direktiven för utredningen, se 1980 ärs kommittéberättelse del II A 7.

 

333                            Kommittéer: Bostadsdepartementet    Bo:l

Bostadsdepartementet

Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet under år 1979: 4, 7 och 11

Följande kommittéer inom avsnittet har inte fullgjort eller full­gör inte egentliga utredningsuppdrag: 1, 2, 3 och 4

1. Delegationen (In 1967:30) för bostadsfinansiering

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 september 1966 med uppgift att bereda och avge förslag avseende vissa spörsmål och ärenden som äger samband med bostadsbyggandets finansiering:

Ordförande: Nyquist, Per-Olof (Ola) G. B., statssekreterare (fr.o.m. den 1 december 1978)

Scherman, Karl Gustaf, statssekreterare (fr.o.m. den 1 november 1976 Lo.m. den 30 november 1978)

Ledamöter: Andersson, J. Gunnar D., överdirektör Elison, Magnus L., byråchef

Karlsson, Erik L., bitr. riksbanksdirektör (fr.o.m. den 11 februari 1976 Westerberg, Sten B., statssekreterare (fr.o.m. den 8 november 1979) Westerberg, Bengt C.G., statssekreterare (fr.o.m. den 8 november 1979)

Wohlin, Lars M., riksbankschef (fno.m. den 3 december 1976 Lo.m. den 7 november 1979)

Sekreterare: Jussil, Sune K., departementsräd

Bitr. sekreterare: Grundwall, K. Ricard, departementssekreterare Karayel, Eva, kanslisekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1977)

Lokal: Bostadsdepartementet, Jakobsgatan 26, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren)

Direktiven för delegationen, se 1967 års riksdagsberättelse In 30.

Delegationen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit sju sammanträden samt haft överläggningar med kreditinstituten i olika frägor om kreditförsörjningen till bostadsbyggandet.

Delegationens arbete beräknas pågå under hela är 1980.

 

Bo;2    Skr 1979/80:103                                           334

2. Rådgivande expertgruppen (C 1970:24) för fysisk riksplanering

Tillkallad enligt Kungl. MaJ:ts bemyndiganden den 9 oktober 1969 och den 26 oktober 1973 för att såsom rådgivande expertgrupp i den omfattning departementschefen bestämmer biträda vid den pågående utrednings- och försöksverksamheten beträffande fysisk riksplanering:

Ordförande: Holm, J. Lennart, generaldirektör

Sakkunniga: Ahlberg, Carl-Fredrik J., professor Biörnstad, Margareta, överantikvarie Björk, Sven E. J., professor

Bräsch, Erik O., byråchef (fr.o.m. den 1 september 1975) Esping, F. Lars-Erik, avdelningschef Falk, Erik G. R., byråchef (fno.m. den I september 1975) Fladvad, J. Arne, direktör

Helmfrid, Staffan, professor (fr.o.m. den 1 september 1975) Johansson, Östen B., byråchef Kragh, Börje R. V., professor

Matsson, Sven-Arne, överlantmätare (t.o.m. den 11 Januari 1979) Olsson, Rune 1., teknisk direktör (fno.m. den 12 Januari 1979) Wendt, Curt A. G., byråchef (fr.o.m. den 8 december 1976) Ågren, Lars O. T, direktör

Sekretariat: Bostadsdepartementets enhet för fysisk riksplanering, Rolf Lindell, Regeringsgatan 65, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Expertgruppen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit tre sammanträden i anslutning till bostadsdepartementets arbete med rapporten (SOU 1979:54,55) Hushållning med mark och vatten 2. Expertgruppen beräknas återuppta sina överläggningar hösten 1980 då remissinstansernas utlåtande sammanställts.

3. Expertgruppen (B 1974:06) för forskning om fysisk planering och bebyggelse

Tillkallade enligt Kungl. MaJ:ts bemyndigande den 20 december 1974 för forskning om fysisk planering och bebyggelse (se Post- och Inrikes tidn. den 3 februari 1975):

 

335                           Kommittéer; Bostadsdepartementet    Bo;4

Ordförande; Nyquist, Per-Olof (Ola) G. B., statssekreterare (fno.m. den 18 april 1979) Olsson, Rune L, teknisk direktör (t.o.m. den 28 februari 1979)

Ledamöter: Agius, Roland H., kommunalråd (t.o.m. den 17 april 1979) Antoni, Nils A. T, professor BoaU, Carin M., professor (t.o.m. den 17 april 1979) Borelius, M. Anna B., överingenjör (t.o.m. den 17 april 1979) Eriksson, E. Olof, professor (Lo.m. den 17 april 1979) Heimbérger, H. Peter, teknisk direktör (t.o.m. den 17 april 1979) Holm, J. Lennart, generaldirektör (fr.o.m. den 18 april 1979) Johansson, Bengt H., generaldirektör (fr.o.m. den 18 april 1979) Jussil, Sune K., departementsräd (fr.o.m. den 18 april 1979) Karlsson, Bengt Olof, departementsråd (t.o.m. den 17 april 1979) Landberg, Hans W., docent (fr.o.m. den 18 april 1979) Lindgren, I. Lennart, departementsräd (fr.o.m. den 1 november 1977 t.o.m. den 17 april 1979)

Lundin, S. Anders G.„ departementsräd (fno.m. den 18 april 1979) Svensson, Kjell R., departementsråd (fr.o.m. den 18 april 1979) Svensson, Nils-Eric, direktör

Thufvesson, Bengt E., departementsräd (t.o.m. den 17 april 1979) Törnqvist, Gunnar E., professor (t.o.m. den 17 april 1979) Welin, E. Gösta, direktör (t.o.m. den 17 april 1979) Wickbom, Sten G., generaldirektör (fno.m. den 18 april 1979) Årlin, Ingrid S., föreståndare (fno.m. den 18 april 1979) Åström, C. G. Birger, departementsråd (fr.o.m. den 18 april 1979)

Sekreterare: Häggroth, R. Sören, departementssekreterare

Lokal: Bostadsdepartementet, Regeringsgatan 65, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren)

Direktiven för expertgruppen, se 1976 ärs kommittéberättelse B 13. Expertgruppen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit tre sammanträden. Gruppens arbete beräknas pågå under hela år 1980.

4. Bostadssociala delegationen (B 1975:01)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 3 april 1975 för beredning av frågor angående särskilda åtgärder i vissa bostadsområden med uthyrningssvårigheter (se Post- och Inrikes tidn. den 12 april 1975):

 

Bo:4    Skr 1979/80:103                                           336

Ordförande: Gahrton, Per, redaktör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 2 december 1976 l.o.m. den 18 Juni 1979)

Ledamöier: Billing, Knut, sekrelerare (fno.m. den 20 maj 1977 t.o.m. den 18 Juni 1979)

Dalen, Ingrid K., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1977 Lo.m.den 18Juni 1979)

Eliasson, Anna B., fil. mag., led. av riksdagen (fr.o.m. den 18 Januari 1977 t.o.m. den 18 Juni 1979)

Gälmark, Gunnel, kurator (fr.o.m. den 1 juli 1977 Lo.m. den ISjuni 1979)

Jinnergärd, O. Eskil A., kommunalråd (t.o.m. den ISjuni 1979) Knutson, Göthe K. L., redaktör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 20 maj 1977 t.o.m. den ISjuni 1979)

Magnusson, K. E. Göran, kommunalråd (t.o.m. den ISjuni 1979) Persson, John-Olof, borgarråd (t.o.m. den ISjuni 1979) Samuelsson, Ingvar A. V., kommunalråd, led. av riksdagen (fno.m. den 18 Januari 1977 t.o.m. den ISjuni 1979)

Experter: Boberg, Leif E., organisationschef (fno.m. den 20 februari 1976 t.o.m. den ISjuni 1979)

Daun, Åke, docent (fno.m. den I Juni 1977 t.o.m. den ISjuni 1979) Eckerdal, A. Ingmar, skolinspektör (fr.o.m. den 22 maj 1975 t.o.m. den ISjuni 1979)

Hallberg, Bengt O. L., ombudsman (fno.m. den 22 maj 1975 Lo.m. den ISjuni 1979)

Hollmann, Sture L., ombudsman (fr.o.m. den 22 maj 1975 t.o.m. den ISjuni 1979)

Jansson, Sven L, direktör (fr.o.m. den 22 maj 1975 t.o.m. den ISjuni 1979)

Pettersson, Bert-Ove G., andre förbundsordförande (fr.o.m. den 22 maj 1975 t.o.m. den ISjuni 1979)

Bitr. sekreterare: Örn, Peter, sekreterare (fr.o.m. den 1 juni 1978 t.o.m. den 9 juni 1979)

Direktiven för delegationen, se 1976 års kommittéberättelse B 14.

Delegationen har under tiden november - oktober 1979 hållit fem sammanträden.

Delegationen har den ISjuni 1979 avgett betänkandet (SOU 1979:37) Aktivt boende.

Uppdraget är därmed slutfört.

 

337                            Kommittéer; Bostadsdepartementet    Bo;6

5.         Kartutredning 78 (Bo 1977:01)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 15 december 1977 för att utreda vissa frägor angående sammanföring av vissa verksamheter avseende allmänna kartor:

Särskild utredare: Lindskog, J. Lennart, länsråd (fno.m. den 23 december 1977)

Experter: Gustavsson, Claes-Göran, departementssekreterare (fno.m. den 23 Januari 1978) Rodin, Göran, departementssekreterare (fr.o.m. den 25 april 1978)

Sekreterare: Sandler, Hans E., länslantmätare (fr.o.m. den 23 Januari 1978)

Lokal: Bostadsdepartementet, Jakobsgatan 26, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1979 års kommittéberättelse del II Bo 1. Tilläggsdirektiv, se 1980 ärs kommittéberättelse del II Bo 6.

Utredningen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit 13 sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av utredningens arbete.

Utredningen har den 15 december 1978 avgett delbetänkandet (Ds Bo 1978:4) Liber - LantmäterieL

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete i början av är 1980.

6.         Fritidsboendekommittén (Bo 1978:01)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 2 februari 1978 med uppdrag att utreda frågan om fritidsboendets framtida utveckling:

Ordförande: Mattsson, Kjell A., led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 maj 1978)

Ledamöter: Andersson, J. Arne L., inspektör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 maj 1978)

Ingvar-Svensson, Inger, landstingsledamot, Ld. led. av riksdagen/c (fno.m. den I maj 1978)

Knutson, Göthe K. L., redaktör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 maj 1978)

Nilsson, E. Birger, bankofullmäktig, Ld. led. av riksdagen (fno.m. den 1 maj 1978)

22    Riksdagen 1979/80. 1 sami Nr 103

 

Bo: 6    Skr 1979/80:103                                          338

Nilsson, K. Lennart, byggnadssnickare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 maj 1978)

Norrby, J. Sören, byrådirektör, Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 maj 1978)

Sakkunniga: Holm, J. Lennart, generaldirektör (fr.o.m. den 1 maj 1978 t.o.m. den 18 november 1979)

Hörngren, Sten, sekreterare (fno.m. den I maj 1978) Karison, Rolf A., tL kansliråd (fno.m. den 19 Januari 1979) Kronvall, R. G. Stellan, tL departementsräd (fno.m. den 1 maj 1978) Paulsson, G. Valfrid V., generaldirektör (fno.m. den 1 maj 1978 t.o.m. den 18 november 1979)

Experter: Bondesson, Rolf, turistchef (fno.m. den I november 1978 t.o.m. den 30 april 1979)

Ericsson, Gunnar, sekreterare (fr.o.m. den 1 maj 1978) Fridell, Ingvar G., direktör (fno.m. den I februari 1979) Hansson, Stig G. E., agronom (fr.o.m. den 1 maj 1978) Karlsson, Rolf A., tL kansliråd (fno.m. den 1 maj 1978 Lo.m. den 18 januari 1979)

Käck, Bengt-Olof, länslantmätare (fr.o.m. den 1 maj 1978) Mehr, Katrin G., tL avdelningsdirektör (fr.o.m. den 19 november 1979)

Rosander, Tom, arkitekt (fno.m. den 1 maj 1978) Sehlin, Halvar, verksL direktör (fr.o.m. den 1 maj 1978) Svegrell, Tomas, sekreterare (fr.o.m. den I maj 1978) Wästlund, 1. Gunilla, byrådirektör (fr.o.m. den 19 november 1979)

Sekreterare: Schelander, Pär, kanslichef (fno.m. den 1 juli 1978)

Bitn sekreterare: Malmgren, Bo, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 november 1978) Nilsson, Lennart, förste byråsekrelerare (fr.o.m. den 1 december 1978) Thorin, Leif, arkitekt (fno.m. den 1 december 1978)

Lokal: Linnégatan 7 n.b., 114 47 Stockholm, tel. 67 53 36 (Schelander), 67 28 94 (Malmgren), 67 57 42 (Thorin) och 67 57 53 (Nilsson)

Direktiven för kommittén, se 1979 års kommittéberättelse del II Bo 2.

Kommittén har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit nio sammanträden samt genom sekretariatet haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av kommitténs

 

339                            Kommittéer: Bostadsdepartementet    Bo:7

arbete. Därutöver har sekretariatet hällit sammanträden med särskilda arbetsgrupper rörande markresurser, permanentning av fritidshus samt prognosarbete.

Kommitténs arbete beräknas pägä under hela år 1980.

7. Vattenöverledningsutredningen (Bo 1978:02)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 9 februari 1978:

Särskild utredare: Ekström, E. Sören, departementsräd (fr.o.m. den 15 mars 1978 t.o.m. den ISjuni 1979)

Sakkunniga: Granström, L. A. Torbjörn, civilingenjör (fr.o.m. den 15 mars 1978 t.o.m. den ISjuni 1979)

Sundborg, Åke O. F., professor (fr.o.m. den 15 mars 1978 t.o.m. den 18 Juni 1979)

Söderström, Bengt H. T:son, kansliråd (fr.o.m. den 15 mars 1978 t.o.m. den ISjuni 1979)

Wetterhall, Sven C. E., byråchef (fno.m. den 15 mars 1978 Lo.m. den ISjuni 1979)

Experter: Angelin, Stig V., överingenjör (fr.o.m. den 15 mars 1978 t.o.m. den 18 juni 1979)

Boström, Hans, direktör (fr.o.m. den 15 mars 1978 t.o.m. den 18 juni 1979)

Jönsson, Per Ivan, vattenrättsräd (fr.o.m. den 15 mars 1978 t.o.m. den ISjuni 1979)

Pettersson, Åke L, fiskeriintendent (fr.o.m. den 15 mars 1978 t.o.m. den ISjuni 1979)

Rasmusson, K. Gunnar F., avdelningsdirektör (fno.m. den 15 mars 1978 t.o.m. den ISjuni 1979)

Sand, Hans E. N., departementssekreterare (fr.o.m. den 15 mars 1978 Lo.m.den ISjuni 1979)

Sprinchorn, K. Göran, avdelningsdirektör (fno.m. den 15 mars 1978 Lo.m.den ISjuni 1979)

Strömberg, Rolf E., hovrättsassessor (fr.o.m. den 15 mars 1978 t.o.m. den ISjuni 1979)

Sekreterare: Anefall, Bengt G., arkitekt (fno.m. den 15 mars 1978 t.o.m. den 31 augusti 1979)

 

Bo; 7    Skr 1979/80:103                                          340

Direktiven för ulredningen, se 1979 ärs kommittéberätlelse del II Bo 3.

Utredningen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit lolv sammanträden.

Utredningen har den ISjuni 1979 avgett betänkandet (SOU 1979:39) Vattenkraft och miljö 4.

Uppdraget är därmed slutfört.

8. Delegationen (Bo 1978:03) för frågor om energihushållning i befintlig bebyggelse

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 13 april 1978 för att bereda frågor om energihushållning i befintlig bebyggelse:

Ordförande: Nyquist,   Per-Olof (Ola)  G.   B.,  statssekreterare  (fr.o.m.  den   13 november 1978)

Ledamöter: Andersson, KJerstin G., folkskollärare, led. av riksdagen (fr.o.m. den I maj 1979)

Dahl, R. Birgitta, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 maj 1979) Dahlberg, Rolf I., yrkesvalslärare, led. av riksdagen (fno.m. den I maj 1979)

Eliasson, E. Ingemar, statssekreterare (fr.o.m. den 14 april 1978 t.o.m. den 30 april 1979)

Lundin, Ulf W., statssekreterare (fr.o.m. den 24 november 1978 t.o.m. den 30 april 1979)

Nilsson, Kjell O. H., metallarbetare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 maj 1979)

Sterzel, Fredrik A. C, statssekreterare (fr.o.m. den 14 april 1978 t.o.m. den 30 april 1979)

Westerberg, Bengt C. G., statssekreterare (fno.m. den 24 november 197S t.o.m. den 30 april 1979)

Westerberg, Sten B., statssekreterare (fr.o.m. den 14 april 1978 t.o.m. den 30 april 1979)

Wohlin, Lars M., riksbankschef (fno.m. den 14 april 1978 t.o.m. den 30 april 1979)

Sakkunniga: Holm, J. Lennart, generaldirektör (fr.o.m. den 14 april 1978) Johansson, Bengt H., generaldirektör (fr.o.m. den 14 april 1978) Pettersson, Eric B., generaldirektör (fr.o.m. den 14 april 1978 t.o.m. den 30 april 1979)

 

341                           Kommittéer: Bostadsdepartementet    Bo:8

Rehnberg, K. Bertil, generaldirektör (fno.m. den 14 april 1978 t.o.m.

den 30 april 1979)

Ågren, Lars O. T, direktör (fr.o.m. den 14 april 1978)

Årlin, Ingrid S., föreståndare (fr.o.m. den 14 april 1978 t.o.m. den 30

april 1979)

Experter: Alexandersson, Kerstin, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 6 september 1978 Lo.m. den 30 april 1979)

Carnhagen, Göran E. T, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 maj 1979)

Dangärden, Birgitta, departementssekreterare (fr.o.m. den 6 september 197S t.o.m. den 30 april 1979)

Hjelmqvist, Ingvar K. R., departementsräd (fr.o.m. den 14 april 1978) Hjorth, Lars E. A., departementsräd (fr.o.m. den 14 april 1978) Höjeberg, Mats O., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 14 april 1978) Jussil, Sune K., departementsräd (fr.o.m. den 6 september 1978 Lo.m. den 30 april 1979)

Karlsson, Ulf G., departementssekreterare (fr.o.m. den 6 september 1978 t.o.m. den 30 april 1979; fno.m. den 1 juli 1979) Krantz, Hans A., byrådirektör (fr.o.m. den 6 september 1978 t.o.m. den 30 april 1979)

Persson, Gunnar, socionom (fno.m. den 14 april 1978 Lo.m. den 30 april 1979)

Reuterswärd, Anders P. E., departementssekreterare (fr.o.m. den 14 april 1978 Lo.m. den 30 april 1979)

Sjöström-Hedge, Ingela, civilekonom (fr.o.m. den 1 september 1979) Stahre, N. Gunnar, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 6 september 1978 Lo.m. den 30 april 1979)

Tallroth, N. Börje, departementssekreterare (fr.o.m. den 14 april 1978 Lo.m. den 30 april 1979)

Thunberg, Ulf Erik, avdelningsdirektör (fno.m. den 6 september 1978 t.o.m. den 30 april 1978)

Winther, Otto W., departementssekreterare (fr.o.m. den 6 september 1978 Lo.m. den 30 april 1979)

Zetterquist, Urban G., departementssekreterare (fr.o.m. den 14 april 1978 t.o.m. den 30 april 1979) Årlin, Ingrid S., föreståndare (fr.o.m. den 1 maj 1979)

Sekreterare: Lundin, S. Anders G., departementsråd (fr.o.m. den 10 juli 1978)

Bitr. sekreterare: Lagerström, Jan, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 maj 1979)

 

Bo:8    Skr 1979/80:103                                           342

Lokal: Bostadsdepartementet, Regeringsgatan 65, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren)

Direktiven för delegationen, se 1979 års kommittéberättelse del II Tilläggsdirektiv, se 1980 ärs kommittéberättelse del II Bo 2.

Delegationen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit sex sammanträden. Därutöver har delegationen företagit en studieresa till bl.a. Tranemo, Boras och Ulricehamns kommuner.

Delegationens arbete beräknas pägä under hela är 1980.

9. Underhållsfondsutredningen (Bo 1978:05)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 31 augusti 1978 för att se över förutsättningarna för underhåll av hyres- och bostads­rättsfastigheter

Särskild utredare: Könberg, Bo G., landstingsråd (fr.o.m. den 15 september 1978)

Sakkunniga: Anclow, Per R., kammarrättsassessor (fr.o.m. den 1 oktober 1978) Janvid, B. Staffan, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 oktober 1978) Jonsson, Björn T, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1978) Jussil, Sune K., departementsräd (fr.o.m. den 1 oktober 1978)

Experter: Fagander, Arne, vice verkst. direktör (fr.o.m. den 1 oktober 1978) Karlsson, Bo-Arne, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 februari 1979)

Karlsson, Milton, ombudsman (fr.o.m. den 1 oktober 1978) Lindström, S. Olle, direktör (fno.m. den 1 oktober 1978) Ohlson, Björn I., verksL direktör (fr.o.m. den 1 oktober 1978) Olsson, K. E. Esbjörn, direktör (fr.o.m. den 1 oktober 1978) Stahl, Ivar, kanslisekreterare (fr.o.m. den 1 februari 1979) Svensson, S. I. R. Erik, förbundsordförande (fno.m. den 1 oktober 1978)

Sekreterare: Myhlback,  Lennart  J.,  departementssekreterare  (fr.o.m.  den   15 september 1978)

Bitn sekreterare: Bergkvist, Karl, hovrättsfiskal (fr.o.m. den 1 december 1978) Rönnmark, Christer, byrådirektör (fno.m. den 15 oktober 1978)

 

343                          Kommittéer; Bostadsdepartementet    Bo: 10

Lokal: Bostadsdepartementet, Regeringsgatan 65, 103 33 Stockholm, tel. 21 58 63 (Myhlback), 21 58 88 (Bergkvist) och 21 58 04 (Rönnmark)

Direktiven för utredningen, se 1979 års kommiuéberättelse del II Bo 5. Tilläggsdirektiv, se 1980 års kommittéberättelse del II Bo 3.

Utredningen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit nio sammanträden.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under är 1980.

10. 1978 års bostadsrättskommitté (Bo 1978:06) (BRK)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 10 november 1978 för att utreda frågan om ökad användning av bostadsrätt inom bostadsbeståndet:

Ordförande: Dalgren, Gunnar E. S., direktör (fr.o.m. den 28 december 1978)

Ledamöter: Dahlberg, Rolf I., yrkesvalslärare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 november 1979)

Danell, C. Georg V., led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 mars t.o.m. den 31 oktober 1979)

Yngvesson, Nils H., kommunalråd (fno.m. den 1 mars 1979) Åkerfeldt, Sven Eric, lantbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 mars 1979)

Experter: Forsström, Jan E. C, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 mars 1979) Hulgaard, Bodil C, hovrättsassessor (fno.m. den I mars 1979) Hultberg, Ralf E., verkst. direktör (fr.o.m. den I mars 1979) Jirlow, Ulf, administrativ direktör (fr.o.m. den 11 november 1978) Minnbergh, J. Håkan K., direktör (fr.o.m. den 1 mars 1979) Olsson, K. E. Esbjörn, direktör (fr.o.m. den I mars 1979) Ramnek, J. Lennart, direktör (fr.o.m. den 1 mars 1979) Rudholm, Gösta H., verkst. direktör (fr.o.m. den 1 mars 1979) Svensson, S. Erik, förbundsordförande (fr.o.m. den 1 mars 1979) Tornée, Per H. G., direktör (fno.m. den 1 mars 1979)

Sekreterare: Nyman, Bengt, forskningssekreterare (fr.o.m. den 1 mars 1979)

Bitr. sekreterare: Julius, Håkan G., sekreterare (fno.m. den I april 1979)

 

Bo: 10    Skr 1979/80:103                                        344

Lokal: Tegeluddsvägen 90, 4 tn 115 28 Stockholm, tel. 60 87 78 (Nyman), 60 11 83 (Julius)

Direktiven för kommittén, se 1979 års kommittéberättelse del II Bo 6.

Kommittén har under tiden mars - oktober 1979 hållit fyra sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, orga­nisationer och andra som berörs av kommitténs arbele. Därutöver har två sammanträden hållits med en särskild arbetsgrupp för frågan om prisutveckling vid försäljning av bostadsrättslägenheter.

Kommitténs arbete beräknas pägä under hela är 1980.

11. Utredningen (Bo 1978:07) om ny byggnadslagstiftning (PBL-utredningen)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 16 november 1978 för arbete med ny byggnadslagstiftning

Särskild utredare: Scherman, Karl-Gustaf, statssekreterare (fr.o.m. den 17 november 1978 t.o.m. den 10 september 1979)

Experter: Bargholtz, Helena, sekreterare (fr.o.m. den 22 Januari t.o.m. den 10 september 1979)

Sandberg, Torsten, bitr. överlantmätare (fr.o.m. den 17 november 1978 t.o.m. den 10 september 1979)

Österberg, Tommy B., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 19 februari Lo.m. den 10 september 1979)

Utredningen har den 10 september 1979 avgett betänkandena (SOU 1979:65) Ny plan- och bygglag Del 1 samt (SOU 1979:66) Ny plan- och bygglag Del II.

Uppdraget är därmed slutfört.

12. Landskapsinformationsutredningen (Bo 1978:08)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 23 november 1978 med uppgift att bl.a. utreda lanimäteriets uppgifter att tillhandahälla information om landskapet:

Särskild utredare: Johansson, Sven, landshövding (fr.o.m. den 11 december 1978)

 

345                          Kommittéer: Bostadsdepartementet    Bo: 13

Experter: Lif, Göran, stadsingenjör (fr.o.m. den 1 februari 1979) Mellander, Nils, avdelningsdirektör (fno.m. den 1 februari t.o.m. den 14 oktober 1979)

Olsson, Rune L, tekn. direktör (fno.m. den 11 december 1978) Pellbäck, Gösta, stadsingenjör (fno.m. den I februari 1979) Söderström, Bengt H. T:son, kansliråd (fno.m. den I februari 1979) Wijkmark, Bo, regionplanedirektör (fno.m. den 1 februari 1979)

Sekreterare: Hammar, Lars, avdelningsdirektör (fr.o.m. den I februari 1979) Johansson, Lars, departementssekreterare (fno.m. den  1  februari 1979)

Lokal: Bostadsdepartementet, Regeringsgatan 65, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekretariatet)

Direktiven för utredningen, se 1979 ärs kommitléberättelse del II Bo 7.

Utredningen har under tiden februari - oktober 1979 hållit 14 sammanträden. 1 anslutning till sammanträdena har överläggningar hållits med vissa myndigheter och organisationer som berörs av utred­ningens arbete.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela är 1980.

13. Bostadsbidragskommittén (Bo 1979:01)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 15 mars 1979 för att utreda bostadsbidragen till barnfamiljer m.fl.:

Ordförande: Nilsson, Lennart K. F., generaldirektör (fr.o.m. den 1 juni 1979)

Ledamöter: Claeson, Tore M., hyresgästombudsman led. av riksdagen (fno.m. den 1 juni 1979)

Ekman, Kerstin, ingenjör led. av riksdagen (fr.o.m. den I juni 1979) Jonsson, Arne, pol. mag. (fr.o.m. den 1 juni 1979) Nilsson, Lennart K., byggnadssnickare led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 juni 1979)

Troedsson, Ingegerd, förutv. statsråd, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 juni 1979)

Sakkunniga: Dahlberg, Helge, sekreterare (fno.m. den 1 juni 1979)

 

Bo: 13    Skr 1979/80:103                                         346

Kindlund, A. Sören, departementssekreterare (fr.o.m. den I Juni 1979)

Orrell, P. Krister, byråchef (fno.m. den 1 juni 1979)

Strand, Lars B., departementssekreterare (fno.m. den 1 juni 1979)

Experter: Linde, Per Gunnar A. G.,avdelningsdirektör (fno.m. den 1 Juni 1979) Westman, Gustaf-Adolf, avdelningsdirektör (fno.m. den 1 juni 1979) Öjelind, B. Lennart, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 Juni 1979)

Sekreterare: Zetterquist, Urban, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 augusti 1979)

Bitn sekreterare: Hellstrand, Johan, förste sekreterare (fno.m. den 17 september 1979)

Lokal: Bostadsdepartementet, Jakobsgatan 26, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren)

Direktiven för kommittén, se 1980 års kommittéberäUelse del 11 Bo 1.

Kommittén   har  under  tiden   augusti   -   oktober   1979   hållit  tvä sammanträden.

Kommitténs arbete beräknas pägä under hela är 1980.

14. Utredningen (Bo 1979:02) om planmässig sanering efter industrinediäggningar

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 30 augusti 1979:

Särskild utredare: Ekström, Sven E. A., Ld. förvaltningschef (fno.m. den I september 1979)

Expert: Gunnarson,   Jan   G.,   departementssekreterare   (fr.o.m.   den    17 september 1979)

Sekreterare: Stenberg, Leif E., byrådirektör (fno.m. den 17 september 1979)

Bitn sekreterare: Envall, E. Hakan, hovrättsfiskal (fr.o.m. den 15 oktober 1979)

Lokal: Bostadsdepartementet, Regeringsgatan 65, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1980 års kommittéberättelse del II Bo 4.

 

347                          Kommittéer: Bostadsdepartementet    Bo: 15

Utredningen har under tiden september - oktober  1979 hållit ett sammanträde.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela är 1980.

15. Värmemätningsutredningen (Bo 1979:03)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 30 augusti 1979 för att utreda frågor om individuell mätning och debitering av kostnader för uppvärmning och tappvarmvattenberedning:

Särskild utredare: Scherman, Karl-Gustaf, sjukhusdirektör (fr.o.m. den  I september 1979)

Sakkunniga: Blom, Folke B., ingenjör (fr.o.m. den 22 oktober 1979) Jonsson, Bengt H. F., tekn. lic. (fno.m. den 22 oktober 1979) Lundin, S. Anders G., departementsråd (fr.o.m. den 22 oktober 1979) Nilsson, Stig R., ingenjör (fr.o.m. den 22 oktober 1979) Palm, Sven-Olof B., ombudsman (fr.o.m. den 22 oktober 1979) Redegren, Nils B., byrådirektör (fr.o.m. den 22 oktober 1979) Sundelin, Leif C, kamrer (fno.m. den 22 oktober 1979) Wancke, N. Folke, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 22 oktober 1979)

Experter: Bohm, J. Peter G., professor (fr.o.m. den 22 oktober 1979) Bohman, Mats A., forskningsassistent (fno.m. den 22 oktober 1979) Bornstein, Jozef, ingenjör (fr.o.m. den 22 oktober 1979) Janvid, B. Staffan, hovrättsassessor (fr.o.m. den 22 oktober 1979) Lagerström, Jan, departementssekreterare (fr.o.m. den 22 oktober 1979)

Lundgren, Thomas F., arkitekt (fr.o.m. den 22 oktober 1979) Stadier, Claes-Göran Knutsson, forskningssekreterare (fno.m. den 22 oktober 1979) Swegen, Joel A., byrådirektör (fr.o.m. den 22 oktober 1979)

Sekreterare: Eliasson, Bengt E., hovrättsassessor (fno.m. den 12 november 1979)

Lokal: Bostadsdepartementet, Jakobsgatan 26, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Direktiven för utredningen, se 1980 ärs kommittéberättelse del II Bo 5.

Utredningens arbete beräknas pägä under hela år 1980.

 

Bo; 16    Skr 1979/80:103                                         348

16. Stadsförnyelsekommittén (Bo 1979:04)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 6 september 1979 för att utreda frägor om förnyelse av bebyggelsemiljön:

Ordförande:

Hjerne, K. Gunnar, direktör (fr.o.m. den 10 september 1979)

Ledamöter: Andréasson, A. Owe I., verktygsmakare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 10 september)

Bengtsson, Bengt, ombudsman (fr.o.m. den 10 september 1979) Jonsson, Göte E. V., kommunalråd led. av riksdagen (fr.o.m. den 10 september 1979)

Palmqvist, Margareta, barnmorska, led. av riksdagen (fno.m. den 10 september 1979)

Sakkunniga: Blomgren, Sture H., sakkunnig (fr.o.m. den 10 september 1979) Didon, Lars Uno, rättschef (fr.o.m. den 10 september 1979) Holm, J. Lennart, generaldirektör (fr.o.m. den 10 september 1979) Ivestedt, P. O. Ragnar, konsult (fr.o.m. den 26 oktober 1979) Johansson, Bengt H., generaldirektör (fr.o.m. den 10 september 1979) Wickbom, Sten G., generaldirektör (fr.o.m. den 10 september 1979) Ågren, Lars O. T, direktör (fr.o.m. den 10 september 1979)

Experter: Biörnstad, Margareta, överantikvarie (fno.m. den 10 september 1979) Dahlgren, Göran E., byråchef (fno.m. den 29 oktober 1979) Johansson, Ralph I., avdelningsdirektör (fno.m. den 10 september 1979)

Lindencrona, Thomas, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 10 september 1979)

Lindvall, Jöran, E. G., forskningssekreterare (fr.o.m. den 10 september 1979)

Åström, Birger C. G., departementsräd (fr.o.m. den 10 september 1979)

Österberg, Tommy B., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 10 september 1979)

Sekreterare: Söderström, Bengt, H. T:son, kansliråd (fr.o.m. den 10 september 1979)

Lokal: Stadsförnyelsekommittéerna, Mäster Samuelsgatan 6,3 tr.. Box 7738, 103 95 Stockholm, tel. 20 74 82 (sekreteraren)

 

349                          Kommittéer: Bostadsdepartementet    Bo: 18

Direktiven för kommittén, se 1980 års kommittéberättelse del II Bo 7.

Kommittén har under tiden september - oktober 1979 hällit ett sammanträde.

Kommitténs arbete beräknas pägä under hela är 1980.

17. Utredningen (Bo 1979:05) om statligt stöd till allmänna samlingslokaler

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 6 september 1979 för att utreda principerna för det statliga stödet till allmänna sam­lingslokaler:

Ordförande: Olsson, Elvy E., led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 november 1979)

Ledamot: Forslund,  Bo  E., ombudsman, led. av riksdagen (fr.o.m. den   1 november 1979)

Postadress: Bostadsdepartementet, Jakobsgatan 26, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Direktiven för utredningen, se 1980 års kommittéberättelse del II Bo 8.

Utredningens arbete beräknas pägä under hela är 1980.

18. Nationalkommittén (Bo 1979:06) för de svenska förberedelserna inför Europarådets stadsförnyelsekampanj

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 6 seplember 1979:

Ordförande: Friggebo, Birgit I. G., statsråd (fr.o.m. den 26 oktober 1979)

Ledamöter: Claesson, Anders E. W., chefredaktör (fno.m. den 26 oktober 1979) Gustavsson, Hans I., led. av riksdagen (fr.o.m. den 26 oktober 1979) Holm, J. Lennart, generaldirektör (fr.o.m. den 26 oktober 1979) Johansson, Bengt H., generaldirektör (fr.o.m. den 26 oktober 1979) Lidgard, H. Bertil I., led. av riksdagen (fno.m. den 26 oktober 1979) Olsson, Elvy E., led. av riksdagen (fr.o.m. den 26 oktober 1979) Palmqvist, Margareta, barnmorska, led. av riksdagen (fr.o.m. den 26 oktober 1979)

 

Bo: 18    Skr 1979/80:103                                        350

Pälsson, E. Roland, riksantikvarie (fr.o.m. den 26 oktober 1979) Svenson, S. Göte, landshövding (fr.o.m. den 26 oktober 1979) Westerholm, Barbro, generaldirektör (fr.o.m. den 26 oktober 1979) Wickbom, Sten G., generaldirektör (fno.m. den 26 oktober 1979) Ågren, Lars O. T, direktör (fno.m. den 26 oktober 1979)

Experter: Dahlgren, Göran E., byråchef (fr.o.m. den 26 oklober 1979) Edsjö, Elisabeth M., byrådirektör (fr.o.m. den 26 oktober 1979) Kalles, Lars-Erik, departementssekreterare (fr.o.m. den 26 oktober 1976) Myhlback, J. Lennart, departementssekreterare (fr.o.m. den 26 oktober 1976)

Nilsson-Nobis, E. Paula A., departementssekreterare (fr.o.m. den 26 oktober 1979)

Noord, Laila M., sekreterare (fr.o.m. den 26 oktober 1979) Thunwall, M., Christina, sekreterare (fr.o.m. den 26 oktober 1979)

Sekreterare: Söderström, Bengt H. T:son, kansliråd (fr.o.m. den 1 oktober 1979)

Bitr. sekreterare: Viklund,  B.  M.  Elisabet, departementssekreterare (fr.o.m. den   1 oktober 1979)

Lokal: Stadsförnyelsekommittéerna, Mäster Samuelsgatan 6,3 tn. Box 7738, 103 95 Stockholm, tel. 20 74 82 (sekreteraren)

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Kommitténs arbete beräknas pägå under hela är 1980.

 

351                             Kommittéer: Industridepartementet    1:1

Industridepartementet

Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet under år 1979: 1, 12, 14, 17, 18, 19, 28, 29, 32 och 33

Följande kommittéer inom avsnittet har inte fullgjort eller full­gör inte egentliga utredningsuppdrag: 1, 2, 4, 5, 6, 8, 10 och 11

1. Expertgruppen (In 1967:24) för regional utredningsverksamhet (ERU)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndiganden den 30 Juni 1965 och den 18 januari 1974 samt regeringens bemyndigande den 2 juni 1977 och den 20 oktober 1978 för att i anslutning till lokaliseringsberedningens verksamhet dels biträda vid uppläggning av den regionala utredningsverksamheten, särskilt i vad avser uppgiftsfördelning samt metodologisk samordning och utveckling, dels biträda forskningsberedningen med att samla informationer om och föreslå koordinering av forskningsverksamheten samt definiera forsk­ningsbehov i lokaliseringsfrägor:

Ordförande: Ohlsson, P. T. Ingvar, Ld. generaldirektör (t.o.m. den 30 juni 1979)

Ledamöter: Aldskogius, Göran, departementsräd (fr.o.m. den 1 februari 1978 t.o.m. den 30 juni 1979)

Back, Pär-Erik, professor (fno.m. den 5 juli 1976 t.o.m. den 30 juni 1979)

Canarp, Curt S. T, byråchef (t.o.m. den 30 juni 1979) Holm, J. Lennart, generaldirektör (Lo.m. den 30 juni 1979) Jakobsson, Ulf G., planeringschef (fr.o.m. den 26 april 1977 t.o.m. den 30 Juni 1979)

Lennartsson, Folke V., utredningssekreterare (fr.o.m. den 31 maj 1977 t.o.m. den 30 juni 1979)

Ljung, Lars U., utredningssekreterare (t.o.m. den 30 Juni 1979) Rehn, L. Gösta, professor (fr.o.m. den 1 juli 1974 t.o.m. den 28 februari 1979)

Törnqvist, Gunnar E., professor (fr.o.m. den I april 1978 t.o.m. den 30 juni 1979)

 

1:1    Skr 1979/80:103                                             352

Experter: Andersson, Åke E., professor (t.o.m. den 30 juni 1979) Asplund, Ture E. G., disponent (fr.o.m. den 11 maj 1976 t.o.m. den 30 Juni 1979)

Bentzel, Ragnar H., professor (fr.o.m. den 11 maj 1976 t.o.m. den 30 juni 1979)

Bylund, B. Erik M., professor (t.o.m. den 30 juni 1979) Bäck, Lars E. I., tL planeringsdirektör (fr.o.m. den 28 oktober 1975 t.o.m. den 30 juni 1979)

Edström, N. Anders T, tL professor (fno.m. den 11 maj 1976 Lo.m. den 30 Juni 1979)

Elsässer, Björn A., universitetslektor (fno.m. den 11 maj 1976 Lo.m. den 30 Juni 1979)

Godlund, Sven A. I., professor (t.o.m. den 30 Juni 1979) Hedberg, K. Anders, planeringsdirektör (fno.m. den 28 oktober 1975 t.o.m. den 30 juni 1979)

Helmfrid, Staffan, professor (fno.m. den 11 maj 1976 t.o.m. den 30 juni 1979)

Isaksson, Nils-Ivar, bitr. professor (fr.o.m. den 28 oktober 1975 t.o.m. den 30 juni 1979)

Johansson, B. Östen, byråchef (fr.o.m. den 28 oktober 1975 t.o.m. den 30 juni 1979)

Landin, Palle J., byråchef (fr.o.m. den 11 maj 1976 t.o.m. den 30 juni 1979)

Larsson, B. Gunnar, samhällsplanerare (fno.m. den 11 maj 1976 Lo.m. den 30 juni 1979)

von Malmborg, C. Göran A. F., professor (fr.o.m. den 4 mars 1975 t.o.m. den 30 juni 1979)

Olsson, Rune I., teknisk direktör (t.o.m. den 28 februari 1979) Oscarsson, Gösta H., departementssekreterare (fr.o.m. den 4 mars 1975 Lo.m. den 30 Juni 1979)

Petrini, Frank S. D., professor (fr.o.m. den 4 mars 1975 t.o.m. den 30 Juni 1979)

Puu, Tönu, professor (fr.o.m. den 11 maj 1976 t.o.m. den 30 Juni 1979) Ramström, Dick O., verkst. direktör (fr.o.m. den 11 maj 1976 t.o.m.den 30 juni 1979)

Rubenowitz, Sigvard, professor (fr.o.m. den 11 maj 1976 t.o.m. den 30 juni 1979

Rubin, Nils A., direktör (fno.m. den 11 maj 1976 t.o.m. den 30 juni 1979)

Rundblad, Bengt G., docent (t.o.m. den 30 juni 1979) Rydberg, Lars O., länsräd (fr.o.m. den 16 maj 1978 Lo.m. den 30 juni 1979) TörnqvisL Gunnar E., professor (Lo.m. den 30 juni 1979)

 

353                              Kommittéer: Industridepartementet    1:1

Wirén, Erik T, bitn professor (fno.m. den 3 mars 1975 t.o.m. den 30

juni 1979)

Wohlin, Lars M., riksbankschef (fr.o.m. den 11 maj 1976 t.o.m. den 30

Juni 1979)

Åkerman, Sune M. R., docent (fno.m. den 11 maj 1976 t.o.m. den 30

Juni 1979)

Öberg, N. Sture, fil. dr (fno.m. den 4 mars 1975 t.o.m. den 30 Juni 1979)

Öström, Kjell V., planeringsdirektör (fno.m. den 11 maj 1976 Lo.m.

den 30 juni 1979)

Sekrelerare: Guteland, Gösta A., fil. lic. (t.o.m. den 30 Juni 1979)

Bitr. sekreterare: Felländer, Ingela K., fil. kand. (Lo.m. den 30 juni 1979) Grahm, Leif, fil. kand. (fr.o.m. den I oktober 1975 t.o.m. den 30 juni 1979)

Lidström, P. Ivar, pol. mag. (fno.m. den 1 juli 1974 t.o.m. den 30 juni 1979)

Ohlsson, Lennart Å., docent (fr.o.m. den I november 1974 t.o.m. den 30 juni 1979)

Persson, Annie V., pol. mag. (fno.m. den I juli 1974 Lo.m. den 30 Juni 1979)

Bitr. .sekreterare vad avser projektet Stålverk 80: Erixon, Bo, fil. kand. (fr.o.m. den 1 juli 1977 t.o.m. den 30 juni 1979)

Bitr. sekreterare vad avser projektet offentliga sektorns omfattning och utveckling: Heriitz, Ulla, fil. kand. (fno.m. den 1 juli 1977 t.o.m. den 30 juni 1979)

Bitr.  sekreterare  vad avser projektet  regionernas specialisering  och internationella beroende:

Lindberg, Bertil, fil. kand. (fr.o.m. den 1 juli 1977 Lo.m. den 30 Juni

1979)

Direktiv för expertgruppen, se 1979 ärs kommittéberättelse del III 10.

Expertgruppen har under tiden november 1978 - Juni 1979 hällit ätta sammanträden.

Expertgruppen har den 20 december 1978 avgett delbetänkandet (Ds I 1978:40) Förslag till ERU:s framtida organisation och den 24 januari 1979 delbetänkandet (Ds 1 1979:3) Regionalpolilisk forskning på 1980-talet - ett förslag till forskningsprogram för ERU:s fortsatta verksamhet. Regeringen beslöt den 28 juni 1979 att expertgruppens verksamhet skulle

23    Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 103

 

1:1    Skr 1979/80:103                                            354

upphöra med utgången av juni 1979. Samtidigt beslöts att inrätta en expertgrupp (I 1979:E) för forskning om regional utveckling som er­sätter expertgruppen (In 1967:24) i dess dittillsvarande form.

2. Sveriges internationella byggnadskommitté (In 1970:34) (SIBCO)

Tillkallade enligt Kungl. MaJ:ts bemyndigande den 29 Juni 1970 och
regeringens bemyndigande den 28 Juni 1974 med huvudsaklig uppgift att
främja      internationellt    ekonomiskt,     industriellt     och

tekniskt-vetenskapligt samarbete inom områdena för byggnadsindustri och byggnadsmaterialindustri, främst då det gäller bostadsbyggande:

Ordförande:

Cederwall, Gustav F. E., landshövding Ledamöter:

Antoni, Nils A. T, professor

Bergvall, K. Lennart, arkitekt

Bernhard, Harry B., överingenjör

Brink, Stig H. E., expeditionschef (fr.o.m. den I maj 1976)

Ek, C. Olof, direktör (fr.o.m. den 1 oktober 1975)

Eriksson, Olof E., professor (t.o.m. den 31 december 1978)

Essunger, N. Gunnar P., överingenjör

Johnson, Arne I., professor

Karién, F. Ingvar G. D., direktör

Liljefors, B. Anders, byggnadsräd

Lindström, S. Olle, direktör (fr.o.m. den 1 april 1974)

Lund, Cari-Eddie, arkitekt (fr.o.m. den 30 oktober 1979)

Myrlöv, Åke E., direktör

Näverfelt, Arne S., verkst. direktör (fr.o.m. den 1 oktober 1975)

Olsson, K. E. Esbjörn, direktör

Oriando, A. N. Henning, arkitekt (t.o.m. den 29 oktober 1979)

Persson, Rolf, direktör (fr.o.m. den 7 december 1976)

Roos, P. Åke, bitr. föreståndare (fr.o.m. den 1 januari 1979)

Sekreterare: Bouveng, Richard E. F., avdelningsdirektör (fno.m. den 1 februari 1975)

Lokal: Statens industriverk. Gamla riksdagshuseL Box 16315, 103 26 Stockholm, tel. växel 14 10 00 (sekreteraren)

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Inom ramen för ingångna samarbetsöverenskommelser med Förenta staterna. Japan, Polen, Sovjetunionen och Ungern har representanter

 

355                             Kommittéer: Industridepartementet    1:3

för kommittén deltagit i överläggningar i Sverige och utomlands med företrädare för vederbörande lands bostads- och byggnadsmyndigheter m.fl. organ.

Kommitténs arbete beräknas pägä under hela är 1980.

3. Mineralpolitiska utredningen (I 1974:02) (MPU)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 mars 1974 för att utreda den långsiktiga hushållningen med mineralresurser (se Post-och Inrikes tidn. den 26 april 1974) samt regeringens bemyndigande den 10 mars 1977 och den 9 mars 1978:

Ordförande: Frithiofson, Karl A., landshövding (fr.o.m. den 17 april 1974)

Ledamöter: Ekevärn, Gunnar, generaldirektör (fr.o.m. den 17 april 1974) Glimnér, J. Erik, hemmansägare, Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den 17 april 1974)

Johansson, Sven, verkst. direktör (fno.m. den 10 mars 1977) Lorentzon, B. Gustav L., ombudsman, Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den 17 april 1974)

Neyman, Thorsten L., bergsingenjör (fr.o.m. den 17 april 1974) Nilsson, Tore U., predikant, led. av riksdagen (fno.m. den 17 april 1974)

Nygren, Arne J., redaktör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 17 april 1974) Näslund, John, f.d. förbundsordförande (fr.o.m. den 10 mars 1977) Palm, Äke, direktör (fno.m. den 10 mars 1977 t.o.m. den 7 oktober 1979)

Ribrant, Gunnar C. H., departementsråd (fr.o.m. den 17 april 1974) Strömberg, Karl-Erik J., skoldirektör, Ld. led. av riksdagen (fno.m. den 17 april 1974)

Sundström, M. Gudrun, fru, led. av riksdagen (fr.o.m. den 17 april 1974)

Experter: Almgren, E. E. Gunnar, professor (fno.m. den 1 december 1974) Anell, Kerstin, departementssekreterare (fr.o.m. den  1  november 1977)

Arvidsson, Sven, byrådirektör (fno.m. den 1 september 1974) Back, Östen, bergsingenjör (fr.o.m. den 1 maj 1978) Backman, John Erik, departementssekreterare (fr.o.m. den 16 februari 1979) Bergdahl, Tommy K., direktör (fr.o.m. den 1 oktober 1974)

 

1:3    Skr 1979/80:103                                            356

Björling, K. Gotthard E., professor (fr.o.m. den 1 april 1975)

Blomkvist, N. Magnus, direkiör (fr.o.m. den I oktober 1974)

Bolding, Lars Erik, direktör (fr.o.m. den 1 maj 1978)

Boman, Jan E., direktör (fr.o.m. den 15 Juni 1974)

Börresen, Tom B., direktör (fr.o.m. den 23 oktober 1974)

Fagerberg, Bengt G., direktör (fr.o.m. den 1 Januari 1978)

Fernheden, Göthe A. S., direktör (fr.o.m. den I oktober 1974)

Forssberg, K. S. Eric, professor (fr.o.m. den I december 1974)

Hall, Bo A., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 Juli 1975)

Hallgren, Ulf, förste statsgeolog (fr.o.m. den 1 november 1977)

Hollander, Ernst E., civilekonom (fno.m. den 15 oktober 1976)

HiJbner, Helmuth, chefsgeolog (fr.o.m. den 19 augusti 1974)

Kautsky, Gunnar F. H., fil. dr (fr.o.m. den 19 augusti 1974)

Lidström, Lars J., tekn. dr (fr.o.m. den 1 december 1975)

Ljung, Sigvard, fil. dr (fr.o.m. den 1 november 1977)

Norén, Nils-Erik, fil. dr (fr.o.m. den 19 augusti 1974)

Nyström, Lennart, sekreterare (fr.o.m. den I maj 1978)

Parak, Tibor, docent (fr.o.m. den 1 november 1977)

Parasnis, Dattratray S., professor (fr.o.m. den 1 december 1974)

Petersson, Stig A., direktör (fr.o.m. den 1 Januari 1978)

Roigart, Lennart, departementssekreterare (fr.o.m. den I november

1977)

Rydh, Olof G. G., utredningssekreterare (fno.m. den 18 april 1978)

Shaikh, Naz Ahmed, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 19 augusti 1974)

Skantze, Hugo, direktör (fr.o.m. den 23 oktober 1974)

Vinell, Lars G., docent (fno.m. den 23 oktober 1974)

Wallman, Folke V., överingenjör (fr.o.m. den 19 augusti 1974 Lo.m.

den 31 augusti 1979)

Werner, Sture, professor (fr.o.m. den 1 januari 1978)

Wikander, Alf B., bergsingenjör (fno.m. den 16 februari 1979)

Wredenfors, H. E. Walter, direktör (fr.o.m. den 1 oktober 1974)

Zweifel, Hans, chefsgeolog (fno.m. den 19 Januari 1979)

Sekreterare: Östensson, Olle, departementssekreterare (fr.o.m. den 15 december 1977)

Bitr. sekreterare: Engvall, Bertil, civilekonom (fno.m. den 20 september 1978 t.o.m. den 18 februari 1979)

Jergelin, Lars H., bergsingenjör (fno.m. den I april 1978 Lo.m. den 31 mars 1979)

Nordqvist, Ivar, fil. kand. (fr.o.m. den 5 februari 1979) Rubin, Karin, fil. kand. (fno.m. den I april 1979)

 

357                             Kommittéer: Industridepartementet    1:4

Thuresson, M. Carin, personalintendent (fr.o.m. den I februari 1978) Wähiin, N. Anders, byråsekrelerare (fno.m. den 1 oktober 1978)

Lokal: Industridepartementet, Gamla Riksdagshuset, Box 16315 103 26 Stockholm, tel. växel 14 10 00

Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse I 25. Tilläggsdirektiv, se 1979 ärs kommittéberättelse del II I 9.

Utredningen har under tiden november 1978-oktober 1979 hällit tolv sammanträden. Dessutom har 41 sammanträden hållits med utredningens expertgrupper.

Utredningen har den 3 september 1979 avgett rapporten (Ds I 1979:7) Miljöpåverkan och återställning vid mineralutvinning och den 4 oktober 1979 delbetänkandet (SOU 1979:40) Malmer och metall.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete i början av är 1980.

4. Energisparkommittén (I 1974:05) (ESK)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 25 oktober 1974 och regeringens bemyndigande den 20 oktober 1978 för att samordna och stödja myndigheternas informationsinsatser och vid behov planera och genomföra egna informationsätgärder i energibesparande syfte (se Post-och Inrikes tidn. den 12 november 1974 och den 8 juli 1975):

Ordförande: Petri, Bengt, Ld. landshövding (fr.o.m. den 1 april 1979) Örtendahl, Per Anders, universitetslektor (fr.o.m. den 15 september 1978 t.o.m. den 31 mars 1979)

Vice ordförande: Norell, Ove A., Ld. generaldirektör (fno.m. den 1 april 1978)

Ledamöter: Carlsson, T. E. Roine, förbundsordförande (fno.m. den 1 november 1974)

Eliasson, Björn E. A., bonde, Ld. ers. för led. av riksdagen (fno.m. den 15 september 1978)

Engerstam, Claes M., utredningssekreterare (fr.o.m. den I november 1974)

Francke, Per E. S., redaktör (fr.o.m. den 1 november 1974) Helmerson, Bo I. H., direktör (fr.o.m. den 1 november 1974) Holmqvist, Leif G., ombudsman (fr.o.m. den 1 Juli 1976) Hugosson, Kurt I., byråchef, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 november 1974)

 

1:4    Skr 1979/80:103                                            358

Nilsson, Kjell O. H., metallarbetare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1

november 1974)

Norrby, J. Sören, byrådirektör, Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den 1

november 1974)

Skantz, Anna-Greta, ombudsman, led. av riksdagen (fr.o.m. den I

november 1974)

Westerberg, Per, civilekonom (fr.o.m. den 15 september 1978)

Westholm, Carl-Johan, fil. dr (fno.m. den I januari 1977)

Wångby, Erik, ombudsman (fno.m. den 29 oktober 1975)

Experter: Ahlgren, Torsten V., stenhuggare (fr.o.m. den 21 oktober 1977) Albinsson, Harry, docent (fr.o.m. den I januari t.o.m. den 31 oktober 1979)

BJarnemo, Åke, byråsekrelerare (fr.o.m. den 1 september 1977) Björck, Berndt H., kanslichef (fr.o.m. den 1 november 1974) Blom, Hugo, sekreterare (fr.o.m. den 14Juni 1977 t.o.m. den 31 oktober 1979)

Blomberg, Karl-Erik G., byrådirektör (fno.m. den 2 juni 1977 t.o.m. den 31 oktober 1979)

Carlsson, Bengt E., byggnadsingenjör (fno.m. den 21 oktober 1977) Dangärden, Birgitta, departementssekreterare (fno.m. den 1 maj 1978) Finney, F. Peter A., byrådirektör (fno.m. den 11 maj 1977) Frantzell, A. Magnus, direktör (fr.o.m. den 1 september 1977) Frigren, Suzanne M., byråchef (fno.m. den 1 september 1975) Hagson, Carl A., direktör (fr.o.m. den 1 januari 1976) Hemborg, Bo E. Y., kansliråd (fr.o.m. den I februari 1976) Henriksson, Sven Äke, elmontör (fno.m. den 21 oktober 1977) Heurgren, Sven C. O., generaldirektör (fno.m. den 8 oktober 1976) Holm, A. Ernst Olaf, direktör (fno.m. den 15 september 1978) Holm, J. Lennart, generaldirektör (fr.o.m. den 1 november 1974) Holmström, Nina, jur. kand. (fr.o.m. den 2 juni 1977 t.o.m. den 31 december 1978)

Håkansson, Stig J., avdelningsdirektör (fno.m. den 1 september 1977) Hallbom, Sven-Gösta, direktör (fr.o.m. den 11 maj 1977) Johansson, Evert K., förrädsman (fno.m. den 21 oktober 1977) Kempe, Bengt H., avdelningsdirektör (fno.m. den 2 juni 1977 Lo.m. den 31 oktober 1979)

Lagrell, Lars-Åke, idrottschef (fno.m. den 14 juni 1977 t.o.m. den 31 oktober 1979)

Leijon, Lars, direktör (fr.o.m. den 1 september 1977) Lindblad, A. Göran, tekn. lic. (fno.m. den 15 januari 1978 t.o.m. den 31 oktober 1979) Lundin, Anders, departementsråd (fr.o.m. den 15 september 1978)

 

359                             Kommittéer: Industridepartementet    1:4

Magnusson, Egon S. I., ingenjör (fno.m. den 2 juni 1977 t.o.m. den 31

oktober 1979)

Magnusson, Torsten E., postiljon (fr.o.m. den 21 oktober 1977)

Nellevad, Per, fil. kand. (fr.o.m. den 1 september 1977)

Norell, Torsten B., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 25 oktober 1977)

Norstedt, Inger, bitr. laboratoriechef (fr.o.m. den 15 Januari 1978

Lo.m. den 31 oktober 1979)

Olsson, K. Åke, överingenjör (fno.m. den I september 1977)

Persson, Alve S., ingenjör (fr.o.m. den 21 oktober 1977)

Persson, Gunnar, socionom (fno.m. den 2 Juni 1977 t.o.m. den 31

oktober 1979)

Persson, Nils Elis, verkmästare (fr.o.m. den 21 oktober 1977)

Pettersson, Eric B., generaldirektör (fr.o.m. den I november 1974)

Pettersson, K. Henry, ingenjör (fr.o.m. den 15 Januari 1978 t.o.m. den

31 oktober 1979)

Randers, Jan E., civilingenjör (fr.o.m. den I september 1977)

Rengholt, Ulf, verkst. direktör (fr.o.m. den 1 september 1977)

Rosberg, Klas R., civilingenjör (fr.o.m. den 1 september 1977)

Sandström, Björn, byrådirektör (fr.o.m. den I september 1977)

Seger, E. Walter, direktör (fr.o.m. den I juli 1977)

Sterne, Bengt G., direktör (fr.o.m. den 1 november 1974)

Strömbäck, Åke, byrådirektör (fr.o.m. den 14 Juni 1977 t.o.m. den 31

oktober 1979)

Stälebrant, Rolf, överingenjör (fr.o.m. den 1 december 1974)

Svenson, Gösta E., ingenjör (fr.o.m. den 1 september 1977)

Svensson, Sven-Erik, assistent (fno.m. den 21 oktober 1977)

Swärd, Åke E., elverksföreståndare (fr.o.m. den 21 oktober 1977)

Wahlgren, Nils-Einar, överingenjör (fr.o.m. den 1 december 1977)

Waldenby, Torbjörn, verkst. direktör (fr.o.m. den 15 september 1978)

Wiberg, Ragne, kanslichef (fr.o.m. den I mars 1976)

Åkesson, Karl-Gunnar, lantbruksbiträde (fno.m. den 21 oktober 1977)

Örnfelt, Bengt W., sekreterare (fr.o.m. den 1 november 1978)

Huvudsekreterare: Karlsson, Ulf G., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 november 1975)

Bitr. sekreterare: Byman, Disa K. G., redaktör (fno.m. den 1 november 1974) Carisson, Stefan, fil. kand. (fr.o.m. den 1 november 1978) Eriksson, Arne, ingenjör (fr.o.m. den 1 februari 1979) Furubo, Jan-Eric, fil. stud. (fno.m. den 17 januari 1977) Holmqvist, Åke, byrådirektör (fr.o.m. den 20 november 1978) Leijon, Jan E., ingenjör (fr.o.m. den 1 april 1976)

 

1:4    Skr 1979/80:103                                            360

Linder, Hans O., byrådirektör (fr.o.m. den 15 september 1977) Petersson, B. I. Lennart, kamrer (fr.o.m. den 9 maj 1977)

Lokal: Kungsgatan 56, 2 tr, 111 22 Stockholm, tel. 24 07 20

Direktiven för kommittén, se 1975 ärs kommittéberättelse 128. Tilläggsdirektiv, se 1976 ärs kommittéberättelse I 18.

Kommittén har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit tio sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, orga­nisationer och andra som berörs av kommitténs arbete. Dessutom har kommittén haft projekt- och referensgrupper med representanter för myndigheter och organisationer i samband med utredningsprojekt och utarbetande av informationsmaterial.

Informationen har spridits på många sätt. Gentemot stora målgrupper har det i stor utsträckning skett genom annonsering, broschyrer, filmer och utställningar. För mindre målgrupper, exempelvis ägare av flerfamiljshus, har anordnats konferenser och utställningar. Möjligheter finns att rekvirera material frän kommittén.

Kommittén har - i anslutning till uppdraget att undersöka möjlighe­terna till restriktioner och förbud för visst slag av energianvändning -avgett följande rapporter:

Energianvändning inom sport- och friluftsanläggningar (ESK 1978:01),

Energianvändning inom förpackningssektorn (ESK 1979:01),

Temperaturnormer för andra byggnader än bostäder (ESK 1979:02).

Vidare har kommittén bedrivit en viss försöksverksamhet med intensifierad informationsverksamhet i samarbete med kommunerna i Blekinge län. Verksamheten har bedrivits t.o.m. Juni 1979.

Under perioden har kommittén medverkat i ett antal försöksprojekt kring samäkning. Projekten har genomförts i samarbete med Linköpings och Stockholms kommuner och Chalmers tekniska högskola.

I samråd med konsumentverket har kommittén genomfört tester av energisparande produkter vid statens provningsanstalt.

Regeringen har den 1 mars och den 7 Juni 1979 uppdragit åt kommittén att - med anledning av det ansträngda försörjningsläget -bedriva intensifierad information om energihushållning. Förutom informationsinsatser har kommittén slutit s.k. energispar-överenskommelser med 27 organisationer. Rapport har den 1 september 1979 avlämnats till regeringen för insatserna under mars - maj 1979.

I samband med beslut av styrelsen för International Energy Agency (lEA) om oktober som internationell energisparmånad, har kommittén fungerat som samordnande myndighet i Sverige.

Kommitténs arbete beräknas pägä under hela är 1980.

 

361                             Kommittéer: Industridepartementet    1:6

5. Företagsdemokratirådet (I 1975:01)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 6 mars 1975 för att följa företagsdemokratifrägorna inom de statliga aktiebolagen (se Post-och Inrikes tidn. den 12 april 1975):

Ordförande: Huss, Erik J., statsråd (fr.o.m. den 18 oktober 1978 t.o.m. den 11 oktober 1979)

Åsling, Nils G., statsråd, led. av riksdagen (fr.o.m. den 12 oktober 1979)

Ledamöter: Nilsson, Gunnar E., ordförande i LO, led. av riksdagen Seregard, B. Ingvar V., ordförande i PTK Thurhagen, E. Ruben, direktör (fno.m. den 31 maj 1977)

Experter: Andersson, Alf Å. H., fil. kand. Bertenstam, Rita S., sekreterare (fr.o.m. den 15 oktober 1979)

Sekreterare: Brodén, E. Bertil, departementssekreterare

Lokal: Industridepartementet, Storkyrkobrinken 7,103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 22 00 (sekreteraren)

Direktiven för rådet, se 1976 års kommittéberättelse I 20.

Rådet har under tiden november 1978 - oktober 1979 haft överläggningar med myndigheter, organisationer och andra som berörs av rådets arbete.

Rådets arbete beräknas pågå under hela är 1980.

6. Delegationen (I 1975:02) för energiforskning (DFE)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 12 juni 1975 och den 20 oktober 1978 för övergripande analys av FoU-insatser pä energiområdet och för uppföljning av dem (se Post- och Inrikes tidn. den 5 juli 1975):

Ordförande: Hörmander, H. Olof, direktör (fr.o.m. den 1 februari 1977)

Ledamöter: Granstedt, Pär E., sekreterare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 februari 1977)

 

1:6    Skr 1979/80:103                                             362

Kristoferson, Lars A., forskningsassistent (fr.o.m. den 1 februari 1977)

Pettersson, N. Lennart, fil. kand., led. av riksdagen

Redbrandt, Lars-Göran, pol. mag. (fr.o.m. den 1 februari 1977)

Unckel, Per C. G., jur. stud., led. av riksdagen (fr.o.m. den 10 mars

1977)

Wäåg, Nils Erik, byggnadsingenjör, led. av riksdagen (fno.m. den 23

april 1976)

Verkställande ledamot: Wennerberg, Sigfrid B., civilingenjör

Sakkunniga: Dahlström, Gösta E., fil. lic. (fr.o.m. den 1 maj 1977) Lundqvist, Dick O. R., fil. lic. (fno.m. den 1 maj 1977) Wångby, Erik, ombudsman (fr.o.m. den 1 maj 1977)

Experter: Appelgren, L. Göran S., kanslidirektör (fno.m. den 15 augusti 1975) Bolin, Bert R. J., professor (fno.m. den I oktober 1975 Lo.m. den 31 december 1978)

Boye, Yngve, byråchef (fno.m. den 15 augusti 1978) Cariing, Alf G., docent (fno.m. den 1 juli 1975) Edin, Karl-Axel, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 september 1975) Elfwing, H. Ingemar, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 21 november 1977 Lo.m. den 19 oktober 1979)

Elmquist, Eva C. E., fil. kand. (fno.m. den 1 mars 1977) Eriksson, Karl-Erik E., professor (fr.o.m. den 1 oktober 1975) Faugert, Sven J. E., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1975) Frigren, Suzanne M., byråchef (fno.m. den 15 augusti 1975 t.o.m. den 31   december   1977;   fno.m.   den   12 juni   1978)   Hagman,   Björn, byrådirektör (fr.o.m. den 1 Januari 1980) Hambraeus, Gunnar A., professor (fr.o.m. den 1 oktober 1975) Höjeberg, Mats O., utredningssekreterare (fr.o.m. den 1 november 1977 t.o.m. den 31 augusti 1979)

Johanson, Bo C, departementssekreterare (fr.o.m. den 20 oktober 1975)

Johansson, Thomas H. B., tekn. dr (fr.o.m. den 1 september 1978) Kariqvist, Anders, tekn. lic. (fr.o.m. den 23 april 1976) Leman, E. Gunnar V., civilingenjör (fno.m. den 22 mars 1976) Luthman, Gösta F., direktör (fno.m. den 15 augusti 1975) Neuman, N. Håkan, departementssekreterare (fno.m. den 1 april 1978 t.o.m. den 31 augusti 1979)

Persson, Göran A., avdelningschef (fno.m. den 15 augusti 1975) Rasmuson, Anders S. H., professor (fr.o.m. den I oktober 1975) Rey, Lars H., verkst. ledamot (fno.m. den 15 augusti 1975)

 

363                             Kommittéer: Industridepartementet    1:6

Schutt, Torgny S. R., laborator (fr.o.m. den I december 1975)

Steen, F. Peter, avdelningsdirektör (fno.m. den 1 september 1978)

Strangert, Per-Olof, överingenjör (fno.m. den 15 januari 1979)

Troedsson, Tryggve, professor (fr.o.m. den 15 maj 1979)

Ulvönäs, E. R. Staffan, överingenjör (fr.o.m. den 1 november 1977)

Wickman, Frans E., professor (fno.m. den 1 april 1977)

Årlin, Ingrid S., föreståndare (fno.m. den 1 mars 1978)

Öhman, Christer, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 september 1979)

Sekreterare: Josefsson, J. Thomas, civilingenjör (fr.o.m. den 20 oktober 1975)

Bitr. sekreterare: Ellwerth, Lena B., civilekonom (fr.o.m. den I januari 1977 t.o.m. den 25 november 1979)

Hellström, L. Göran, byråsekreterare (fr.o.m. den I mars 1979) Hiigard, P. Åke, bibliotekarie (fr.o.m. den 28 juni 1976)

Lokal: Sveavägen 9-11, 111 57 Stockholm, tel. växel 763 1000

Direktiven för delegationen, se 1976 ärs kommittéberätlelse 121. Tilläggsdirektiv, se 1977 års kommittéberättelse del II I 2, 1978 ärs kommittéberättelse del II I 1, 1979 års kommittéberättelse del II I 12 samt 1980 års kommittéberättelse del II I 13.

Delegationen för energiforskning (DFE) har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit 14 sammanträden.

DFE har vidare haft samråd med de programansvariga organen i frågor rörande Huvudprogrammet Energiforskning. DFE har för de programansvariga organen utfärdat dels anvisningar för ekonomisk redovisning och projektredovisning inom det statliga energiforskningsprogrammet, dels samrådsriktlinjer rörande energi­forskningsfrågor inom anslaget Energiforskning. Företrädare för DFE medverkar fortlöpande i samarbetet inom International Energy Agency (lEA).

Regeringen gav den 16 februari 1978 DFE i uppdrag att sammanställa och utvärdera de hittillsvarande insatserna inom Huvudprogram Energiforskning. Detta uppdrag slutfördes i juni 1979 och har redovisats i följande rapporter:

Energiforskningsprogrammet 1975/78 - verksamhetsrapport (Ds I 1979:02, DFE-rapport nr 14); överlämnad i preliminär version den 28 november 1978 och i tryckt slutlig version den 22 januari 1979,

Energiforskningsprogrammet 1975/78 värderingsrapport (Ds I 1979:4, DFE-rapport nr 16) med bilagor (DFE-rapport nr 17-19); överlämnad den 15 mars 1979,

Energiforskningsprogrammet    1975/78   -   resultatrapport   (DFE-

 

1:6    Skr 1979/80:103                                             364

rapport nr 15); överlämnad den 6 juni 1979.

Inom ramen för DFE;s samordnande och informerande uppgift har DFE publicerat projektkatalogen Directory of Government supported Energy R&D Projects 1975/76-1977/78 (DFE-rapport nr 20). Vidare har större delen av informationsskriften DFE-rapport nr 10 översatts till engelska och publicerats som Energy research and developmeni in Sweden 1978/81 - review of Government engagements (DFE-rapport nr 13).

Regeringen har den 23 maj 1979 uppdragit ät DFE att sammanställa och redovisa bedömningar av förutsättningarna för att utnyttja fömybara energikällor. Detta uppdrag har redovisats i rapporten Fömybara energikällor, en sammanställning av aktuella bedömningar (DFE-rapport nr 21) med bilagor (DFE-rapport nr 22); överlämnad den 22 oktober 1979.

Genom tilläggsdirektiv (Dir 1979:61) den 7 Juni 1979 har DFE fått i uppdrag att utarbeta förslag till omfattning och inriktning av insatserna inom Huvudprogram Energiforskning efter den 30 juni 1981. Förslaget skall föreligga senast den 15 augusti 1980.

DFE:s verksamhet som programansvarigl organ för energiforskningens program Allmänna energisystemstudier har redo­visats i anslagsframställningen för detta program.

DFE:s arbete beräknas pågå under hela är 1980.

7. Läkemedelsindustridelegationen (I 1975:09) (LIND)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 25 september 1975 för samordning av svensk läkemedelsindustri (se Post- och Inrikes tidn. den 11 november 1975):

Ordförande: Olsson, Bengt K., landshövding (fr.o.m. den 31 januari 1977)

Ledamöter: Andrén, Bengt, verksL direktör (fr.o.m. den 13 augusti 1979) Eklund, Lennart S. G., ombudsman (fr.o.m. den 24 november 1975) Gustavsson, S. A. Göran, departementssekreterare (fr.o.m. den I juni 1978)

Ifvarsson, Carl-Anders, statssekreterare (fno.m. den I december 1978) Larsson, Gerhard, verkst. direktör (fr.o.m. den 25 januari 1977 t.o.m. den 31 oktober 1978)

Lennholm, B. Gunnar O., förbundsdirektör (fr.o.m. den 24 november 1975)

Persson, Carl J. G., landshövding (fno.m. den 24 november 1975 t.o.m.. den 12 augusti 1979)

 

365                             Kommittéer; Industridepartementet    1:8

Ryné, S. Olle, verkst. direktör (fr.o.m. den 24 november 1975)

Schyberg, Per-Eric J., verkst. direktör (fr.o.m. den I februari 1978)

Ström, Sven, docent (fr.o.m. den 1 februari 1978)

Vegis, Peter, fil. mag. (fr.o.m. den 24 november 1975)

Virding, Gösta A., verkst. direktör (fr.o.m. den 24 november 1975)

Ward, Kurt K. B., landstingsråd (fno.m. den 24 november 1975)

Werin, Gun, ingenjör (fr.o.m. den 24 november 1975)

Werkö, Lars, professor (fr.o.m. den 1 Januari 1978)

Ålander, Nils-Erik (fno.m. den 24 november 1975)

Experter: Abramowicz, Isak, departementssekreterare (fr.o.m. den 15 juni 1978) Agenäs, Ingegärd E., medicinalråd (fr.o.m. den I oktober 1978 t.o.m. den 30 juni 1979)

Esping, Hans, revisionsdirektör (fr.o.m. den I december 1978) Löfgren, Torsten Hj., departementssekreterare (fr.o.m. den I februari 1979) Wennström, K. Gunnar, avdelningschef (fr.o.m. den 15 juni 1978)

Sekreterare: Grohman, Hans Å., revisionsdirektör (fr.o.m. den 15 Juni 1978)

Bitn sekreterare: Hörnell, Erik F., universitetslektor (fr.o.m. den I oktober 1978) Sténson, Britt-Marie, jun kand. (fno.m. den 1 november 1976)

Lokal: Munkbron 11, 111 28 Stockholm, tel. 11 67 24 (Grohman), 11 67 03 (Hörnell), 11 66 54 (Sténson) eller 11 67 23.

Direktiven för delegationen, se 1976 ärs kommittéberättelse I 28. Tilläggsdirektiv, se 1979 ärs kommittéberättelse del II I 6.

Delegationen har under tiden november 1978-oktober 1979 hällit fyra sammanträden.

Delegationens sekreterare har under året företagit tvä studieresor till Storbritannien och Österrike för intervjuer med företrädare för utländska läkemedelsföretag.

Delegationens arbete beräknas vara slutfört i början av är 1980.

8. Norrbottendelegationen (I 1976:04)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 2 december 1976 och den 20 oktober 1978 för att lämna förslag till och initiera åtgärder för att öka sysselsättningen i Norrbottens län (se Post- och Inrikes tidn. den 13 december 1976):

 

1:8    Skr 1979/80:103                                            366

Ordförande: Lassinantti, Ragnar L, landshövding

Ledamöter: Andersson, Gösta, ombudsman Boström, Curt B., kamrer, led. av riksdagen Hammarstedt, H. Bertil, direktör (fr.o.m. den 31 december 1978) Pettersson, Göte J., adjunkt

Petersson, Per M., hemmansägare, led. av riksdagen Stridsman, Torsten U., ombudsman, f.d. led. av riksdagen Wahlström, Björn M., verkst. direktör (t.o.m. den 30 december 1978)

Sakkunniga: Andersson, J. Gunnar D., överdirektör (fr.o.m. den lOjanuari 1977) Backlund, Lars P., länsräd (fr.o.m. den lOjanuari 1977) Eriksson, Björn G., departementsråd (fr.o.m. den I mars 1977) Hjelmqvist, Ingvar K. R., departementsräd (fr.o.m. den 10 januari 1977)

Larsson, E. Åke, jur. dr (fr.o.m. den 18 april 1977) Luttropp, L. Thomas, departementssekreterare (fno.m. den 1 januari 1979) Neergaard, Erik A., rättschef (fr.o.m. den lOjanuari 1977)

Experter: Andersson,  Folke W.  L., departementssekreterare (fr.o.m. den   1 oktober 1978)

Bengtsson, Staffan, verkst. direktör (fno.m. den 1 januari 1979) Björkman, Magnus, kamrer (fno.m. den 1 oktober 1978) Brändström, Bengt H., överlantmätare (fr.o.m. den lOjanuari 1977) Eriksson, A. E. Ingeman länsjägmästare (fno.m. den lOjanuari 1977) Hallsten, Lars T, departementssekreterare (fno.m. den 10 januari 1977)

HammarstedL H. Bertil, direktör (fno.m. den lOjanuari 1977 Lo.m. den 30 december 1978)

Hansén, Bengt-Olof D. V., lantbruksdirektör (fr.o.m. den 10 januari 1977)

Henriksson, Rune I., departementsråd (fr.o.m. den lOjanuari 1977) Johansson, N. Mårten, planeringschef (fr.o.m. den lOjanuari 1977) Kahlin, Tage H. G., direktör (fno.m. den lOjanuari 1977) Lampinen, Per A., chefskonsulent (fr.o.m. den 1 oktober 1978) Levin, P.Tage, departementsråd (fr.o.m. den lOjanuari 1977) Modig, Stig, bitr. länsarbetsdirektör (fr.o.m. den 25 Januari 1977) Nordström, Lars V., föreståndare (fr.o.m. den lOjanuari 1977 t.o.m. den 31 januari 1979) Rubin, Nils A., direktör (fr.o.m. den I januari 1979)

 

367                             Kommittéer: Industridepartementet    1:9

Sundström, Gustaf, ombudsman (fr.o.m. den 1 februari 1979) Sääf, K. Å. Henry, länsarbetsdirektör (fr.o.m. den lOjanuari 1977) Öström, Kjell V., planeringsdirektör (fno.m. den lOjanuari 1977)

Sekreterare: Edström, Sven-Olof, sekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1978 t.o.m. den 30 september 1979) Medin-Levén, Barbro, byrådirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1979)

Bitn sekreterare: Hedström, A. Jan-Olof, bitr. överlantmätare (fr.o.m. den 10 januari 1977) Johansson, Hans A., civilingenjör (fno.m. den 1 oktober 1978)

Bitr. sekreterare vad avser näringslivsservice: Medin-Levén, Barbro, byrådirektör (fr.o.m. den 1 juli 1978 t.o.m. den 30 september 1979) Rörling, Ola, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1979)

Lokal: Länsstyrelsen i Norrbottens län, Stationsgatan 5, 951 86 Luleå, tel. växel 0920/960 00

Direktiven för delegationen, se 1977 års kommittéberättelse del III 5.

Delegationen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit sju sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av delegationens arbete. Därutöver har arbetsgruppen för industrifrägor hållit elva sammanträden, arbetsgruppen för jordoch skogsbruksfrägor tvä sammanträden samt arbetsgruppen för näringslivsservice tre sammanträden.

Delegationen har successivt avgett förslag till myndigheter och departement om åtgärder för att främja sysselsättningen i Norrbottens län.

Delegationens fortsatta arbete är beroende av regeringens ställnings­tagande.

9. Kooperationsutredningen (I 1977:01)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 10 februari 1977 för att utreda frågan om kooperationen och dess roll i samhället;

Ordförande: Eliasson, Lars M., Ld. landshövding, Ld. led. av riksdagen

Ledamöter: Alsén, Hans O., ombudsman, led. av riksdagen Gustafson, Sven H., bankkamrer, f.d. led. av riksdagen

 

1:9    Skr 1979/80:103                                            368

Nilsson, Anna-Lisa, handelsträdgårdsmästare, Ld. led. av riksdagen

af Ugglas, Margaretha M., civilekonom, led. av riksdagen

Kuylenstjerna, C. Göran J., direktör

Lundevall, Owe N. A., direktör

Marcus, Lars E. P., direktör

Tägmark, Sven G., lantbrukare, f.d. led. av riksdagen

Experter: Brodén, E. Bertil, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 november 1978)

Forsström, Jan E., hovrättsassessor (fr.o.m. den I november 1977) Ljunggren, Sten, civilekonom (fr.o.m. den 1 januari 1979) Petersson, S. G. Roland, sekreterare (fr.o.m. den 15 mars t.o.m. den 31 december 1978)

Reinius, Ulla B., civilekonom (fr.o.m. den 16 maj 1977) Sandström, B. Gustaf, kammarrättsfiskal (fr.o.m. den I mars 1979)

Sekreterare: Öh, E. Tage, departementssekreterare

Bitr. sekreterare: Häggblom, Mats, fil. kand. (fno.m. den 1 april 1978 t.o.m. den 4 november 1979)

Westerberg, Pia-Margherite, forskningsassistent (fr.o.m. den 1 augusti 1979)

Lokal: Drottninggatan 6,2 tn, 11151 Stockholm, tel. 216631 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1978 ärs kommittéberättelse del II I 2. Tilläggsdirektiv, se 1980 års kommittéberättelse del II I 7.

Utredningen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit nio sammanträden.

Utredningen har den 19 september 1979 avgett betänkandet (SOU 1979:62) Kooperationen i Sverige.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1980.

10. Delegationen (I 1977:02) för glesbygdsfrågor

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 17 februari 1977 för att bereda, samordna och intensifiera regeringens glesbygdsinsatser:

Ordförande: Petersson, Olof H. E., Ld. kansliråd

 

369                                  Kommittéer: Industridepartementet    1:11

Ledamöter: Berglund, Frida J-, skolsköterska, led. av riksdagen Brännström, Inger A., organisationsassistent Dahlberg, Rolf L, yrkesvalslärare, led. av riksdagen Jansson, Lars, byråchef

Jonasson, J. E. Bertil, lantbrukare, led. av riksdagen Lindberg, Jan-Erik, kanslichef Westberg, Olof (Olle), rektor

Experter: Carison, T. Eilert, byrådirektör (fr.o.m. den I mars 1978) Ettarp, Lars G., departementsråd (fr.o.m. den I september 1977) Hansson, Stig G. E., agronom (fr.o.m. den 1 september 1977) Stälberg, P. Lennart, kanslisekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Östring, Lars A., departementssekreterare (fno.m. den 8 juni t.o.m. den 31 december 1978)

Sekreterare: Hammarberg, Margareta, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 mars 1978)

Lokal: Industridepartementet, Storkyrkobrinken 7,103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 23 11

Direktiven för delegationen, se 1978 ärs kommittéberättelse del III 3.

Delegationen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit sju sammanträden. Därutöver har delegationen företagit en studieresa till Västernorrlands län.

Delegationens arbete beräknas pägä under hela år 1980.

11. Delegationen (I 1977:03) med uppgift att behandla sysselsättningsproblemen i Göteborgsregionen

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 12 maj 1977 med uppdrag att behandla sysselsättningsproblemen i Göteborgsregionen samt att till delegationen knyta en arbetsgrupp (med högst nio ledamöter) med uppgift att behandla de akuta sysselsättningsfrågorna i Göteborgsregionen:

Ordförande i delegation och arbetsgrupp: Persson, Carl G., landshövdning (fr.o.m. den 1 februari 1979)

Ledamöter i delegationen: Adiels, Arne, kommunalråd Antonsson, Johannes, landshövding (fr.o.m. den 1 februari 1979)

24    Riksdagen 1979/80 1 saml. Nr 103

 

1:11    Skr 1979/80:103                                           370

Franzén, Ivar, kommunstyrelseordförande

Fridh, K. Göte, landshövding (fr.o.m. den 1 seplember 1978)

Hulterström, Sven Å., kommunalråd

Persson, Carl J. G., landshövding (fr.o.m. den I april 1978 t.o.m. den

31 Januari 1979)

Ström, Lennart, kommunalråd

Ledamot i delegation och arbelsgrupp: Thorén, Rune, socionom

Ledamöter i arbetsgrupp: Axell, Göran, ombudsman Blomqvist, Egon, länsarbetsdirektör Hansen, Åge, ombudsman

Hultin, S. Eriand V., tekn. lic. (fno.m. den 1 oktober 1977) Mannheimer, Sören, förbundsjurist Norling, S. Åke, kommunalråd Sillen, Bo S. A., direkiör Tengroth, Bengt T., direktör

Experter i arbetsgrupp: Gunnarson, Arne V., direktör (fr.o.m. den I augusli 1977) Gustavsson, Ulf H., civilingenjör (fno.m. den 1 augusli 1977) Wictor, Kari-Erik, byrådirektör (fno.m. den 1 mars 1979)

Sekreterare i delegation: Sigfridson, C. A. Richard, planeringsdirektör (fr.o.m. den 1 Juni 1977)

Bitn sekreterare i delegation: Björneld, Lars G., byrådirektör (fr.o.m. den 1 Juni 1977) Carlsson, Carl-Gustaf E., planeringsdirektör (fno.m. den 1 Juni 1977) Jonsson, Kari-Erik, kanslichef (fno.m. den 1 oktober 1977) Larsson, Claes, byrådirektör (fr.o.m. den 1 september 1977)

Sekreterare i arbetsgrupp: Wennerberg, Bengt, företagskonsult (fno.m. den I mars 1979) Wictor, Karl-Erik, byrådirektör (fr.o.m. den 1 juni 1977 t.o.m. den 28 februari 1979)

Lokal: Länsstyrelsen, Fack, 403 10 Göteborg, tel. växel 031/60 50 00, direktval 031/60 58 04 (sekreteraren, delegationen), direktval 031/61 24 11 (sekreteraren, arbetsgruppen)

Direktiven för delegationen, se 1978 ärs kommittéberättelse del III 4.

Delegationen har under tiden november 1978 - oktober 1979 inte hållit nägot sammanträde. Arbetet har bedrivits inom sekretariatet, som genomfört ett antal undersökningar. Därutöver har sju sammanträden

 

371                            Kommittéer; Industridepartementet    1:12

hållits inom en särskild arbelsgrupp inom delegalionen.

Arbetsgruppen har avgett förslag i syfte att öka sysselsättningen i regionen. Gruppen har bl.a. hemställt om inrättandet av ett Havstekniskt Institut och ett Dykcentrum i Göteborg.

Arbetsgruppen beräknas fortsätta sitt arbele till den 30 Juni 1980.

Delegationens arbete som är knutet till arbetet med Länsplanering 1980 beräknas pägä under hela år 1980.

12. 1977 års hemslöjdsutredning (I 1977:05)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 30 Juni 1977 med uppdrag att göra en översyn av gällande riktlinjer för del statliga stödet till hemslöjden:

Särskild utredare: Eliasson, Anna B., fil. mag., led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 oktober 1977 t.o.m. den 2S december 1979)

Experter: Hansson, Erik, spinnrocksmakare (fr.o.m. den I oktober 1977 t.o.m. den 19 november 1979)

Johansson, Greta K., rektor (fr.o.m. den I oktober 1977 t.o.m. den 19 november 1979)

Strömgren, Bo E., departementssekreterare (fr.o.m. den I oktober 1977 t.o.m. den 28 december 1979)

Sundblad, Brita A., förste hemslöjdskonsulent (fr.o.m. den 1 oktober 1977 t.o.m. den 28 december 1979)

Sekreterare: Åhlén, Catharina M. I., studiesekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1977 t.o.m. den 28 december 1979)

Direktiven för utredningen, se 1978 ärs kommittéberättelse del II I 7.

Utredningen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit tre sammanträden samt haft överläggningar med olika organisationer, myndigheter och andra som berörts av utredningens arbete.

Utredningen har den 19 november 1979 avgett betänkandet (SOU 1979:77) Hemslöjd - kulturarbete, produktion, sysselsättning.

Uppdraget är därmed slutfört.

 

1:13    Skr 1979/80:103                                           372

13. Direktinvesteringskommittén (I 1977:06)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 30 juni 1977 med uppdrag atl uireda frågan om de internationella investeringarnas näringspolitiska effekter:

Ordförande: Pettersson, Eric B., generaldirektör (fr.o.m. den 7 november 1977)

Ledamöter: Björkegren, Carl-Erik, direktör (fr.o.m. den 7 november 1977) Engman, Hans O. R., utredningssekreterare (fr.o.m. den 1 Januari 1979)

Hjalmarsson, Lennart, direktör (fno.m. den 7 november 1977 t.o.m. den 30 november 1978)

Holm, Torsten, kanslichef (fr.o.m. den 7 november 1977 t.o.m. den 31 december 1978)

Kariander, Olof, pol. mag. (fr.o.m. den 7 november 1977) Ljung, Lars U., utredningssekreterare (fno.m. den 7 november 1977) Palmer, S. A. Anders, utredningssekreterare (fr.o.m. den I december 1978) Rydin, Bo Göran, direktör (fr.o.m. den 7 november 1977)

Experter: Boheman, Christina, fil. kand. (fr.o.m. den 19 mars t.o.m. den 30 september 1979)

Carling, Alf G., docent (fr.o.m. den 7 november 1977) Jonsson, Björn T, departementssekreterare (fr.o.m. den 15 september 1978) Sanden, Peter, fil. kand. (fr.o.m. den 7 november 1977)

Huvudsekreterare: Vahlne, Jan-Erik, ekon. dr (fno.m. den 1 december 1977)

tf itn sekreterare:

von Heland, Karl-Johan, ekon. stud. (fno.m. den 1 juli 1978)

Lokal: Regeringsgatan 65, Box 7785, 103 96 Stockholm, tel. växel 22 85 40

Direktiven för utredningen, se 1978 ärs kommittéberättelse del III 6.

Kommittén har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit ätta sammanträden.

Därutöver har kommittén företagit studieresor till Förenta Staterna, Kanada, Frankrike, Belgien och Nederländerna.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1980.

 

373                                  Kommittéer: Industridepartementet    1:14

14. Utredningen (I 1977:07) om statsföretags verksamhetsinrikt­ning och mål (Statsföretagsutredningen)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den I december 1977 med uppdrag att utreda frågan om statsföretags verksamhetsinriktning och mål m.m.:

Särskild utredare: Söder, K. Gunnar, Ld. statssekreterare (fr.o.m. den I januari t.o.m. den 30 december 1978)

Experter: Orrenius, Jan E. A., direktör (fr.o.m. den 1 januari t.o.m. den 30 december 1978)

Pettersson, Gunnel, fil. kand. (fr.o.m. den 16 oktober 1978 t.o.m. den 30 december 1978)

Petersson, S. G. Roland, sekreterare (fr.o.m. den 15 mars t.o.m. den 30 december 1978)

Sundberg, L. Nore, civilekonom (fr.o.m. den I Januari t.o.m. den 30 december 1978)

Experter i facklig samrådsgrupp: Andersson, Kjell G., ombudsman (fr.o.m. den 15 mars t.o.m. den 30 december 1978)

Carlsson, Jan-Olof, planeringschef (fno.m. den 15 mars t.o.m. den 30 december 1978)

Juhlin, Kjell, förbundssekreterare (fr.o.m. den 15 mars t.o.m. den 30 december 1978)

Lindgärde, Jan-Erik B., ombudsman (fno.m. den 15 mars t.o.m. den 30 december 1978)

Stendalen, N. Anders, förbundssekreterare (fr.o.m. den 15 mars t.o.m. den 30 december 1978)

Unga, Nils J., utredningssekreterare (fr.o.m. den 15 mars t.o.m. den 30 december 1978)

Experter i parlamentarisk referensgrupp: Andersson, Sven G., frisörmästare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 17 maj t.o.m. den 30 december 1978)

Berg, Bengt Åke, utredningssekreterare (fno.m. den 17 maj t.o.m. den 30 december 1978)

Högström, Ivar, bostadsdirektör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 17 maj t.o.m. den 30 december 1978)

Olsson, Johan A., fabrikör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 17 maj t.o.m. den 30 december 1978)

 

1:14    Skr 1979/80:103                                           374

Siegbahn, Bo L. G., ambassadör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 oktober t.o.m. den 30 december 1978)

Sekreterare: Wästlund, Jan, ekon. dr (fno.m. den I Januari 1978 Lo.m. den 31 mars 1979)

Bitr. sekreterare: Boman,  Helve, byrådirektör (fno.m. den  1 Januari t.o.m. den 30 december 1978)

Direktiven för utredningen, se 1979 års kommittéberättelse del II1 2.

Utredningen har den 21 december 1978 avgett betänkandet (SOU 1978:85) Statligt företagande i samhällets tjänst samt den 27 februari 1979 bilagan (Ds I 1979:1) State Business. Public Enterprice Experience in the EEC.

Uppdraget är därmed slutfört.

15. 1978 års standardiseringsutredning (I 1977:10)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 22 december 1977 med uppdrag att utreda vissa frågor rörande standardisering:

Särskild utredare: Norell, Ove A., Ld. generaldirektör (fr.o.m. den 1 Januari 1978)

Sakkunnig: Berg, Nils G., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 Januari 1978)

Expert: Carlsson, Per-Olof, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 april 1978)

Sekreterare: Berg, Nils G., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 januari 1978)

Lokal: Lilla Nygatan 4,1 tn, 11128 Stockholm, teL 20 34 28 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1979 års kommittéberättelse del III 4.

Utredningen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit ca 20 sammanträden. Överläggningar med myndigheter, standardiseringsorgan och näringslivsorganisationer har förekommit i nordiska länder, Belgien, Storbritannien och Förbundsrepubliken Tysk­land. I febmari 1979 besökte utredningen EG-kommissionen, International Organisation for Standardization (ISO), International Elektrotechnical Commission (lEC) m.fl. internationella organisationer

 

375                            Kommittéer: Industridepartementet    1:16

i Bryssel och Geneve. Statskonsult Administrationsutveckling AB har utarbetat rapporten Hänvisning lill standard i myndighetsregler. Rapporten har remissbehandlais.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1980.

16. Utredningen (11977:11) om omställbara eldningsanläggningar, m.m.

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 22 december 1977 och den 20 oklober 1978 med uppdrag att utreda frågan om omställbara eldningsanläggningar m.m.:

Ordförande: Tomner, J. Sigvard A., generaldirektör (fr.o.m. den 17 april 1978)

Ledamöter: Agius, Roland H., kommunalråd (fr.o.m. den 17 april 1978 t.o.m. den 25 februari 1979)

Förstberg, Kari-Axel, direktör (fno.m. den 17 april 1978) Lindberg, Sverker, kommunalråd (fr.o.m. den 26 februari 1979) Lundh, Erik, direktör (fno.m. den 17 april 1978) Malmros, Rune, kommunalråd (fr.o.m. den 17 april 1978)

Experter: BrandL Rolf, byrådirektör (fno.m. den 12 juni 1978) Davidsson, David, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 maj t.o.m. den 4 december 1978)

Fredriksson, Göran, byrådirektör (fr.o.m. den 5 december 1978) Haag, Allan, direktör (fno.m. den 1 maj 1978) Larsson, Folke, byrådirektör (fr.o.m. den 1 maj 1978) Larsson, Yngve, direktör (fr.o.m. den 1 maj 1978) Lundmark, Rolf, hovrättsassessor (fr.o.m. den 28 maj 1979) Malmström, Karl G., byråchef (fr.o.m. den 1 maj 1978) Persson, Arvid, direktör (fr.o.m. den I maj 1978) Sandberg, Sven-Olof, överingenjör (fr.o.m. den 1 maj 1978) Stälebrant, Rolf, överingenjör (fr.o.m. den 1 maj 1978) Svenningsson, Per Johan, civilingenjör (fno.m. den 1 maj 1978) Norell, Torsten B., avdelningsdirektör (fr.o.m. den I maj 1978)

Sekreterare: Molin, Olof E. O., departementssekreterare (fr.o.m. den 17 april 1978)

Lokal: Industridepartementet, Storkyrkobrinken 7,103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 22 33 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1979 ärs kommittéberättelse del II I 5.

 

1:16    Skr 1979/80:103                                           376

Utredningen har under liden november 1978 - oktober 1979 hållit elva sammanträden.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under är 1980.

17. 1978 års mät- och kalibreringsutredning (I 1978:01)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 23 februari 1978:

Särskild utredare: Brodin, Gunnar, professor (fr.o.m. den 23 februari 1978 t.o.m. den 11 Juni 1979)

Experter: Lonaeus, G.  Håkan N., departementssekreterare (fno.m. den 23 februari 1978 Lo.m. den 11 Juni 1979)

Sjöberg, Svante C, departementssekreterare (fr.o.m. den 23 februari 1978 Lo.m. den 11 Juni 1979)

Sekreterare: Noreland, Lena M., byrådirektör (fr.o.m. den 23 februari 1978 t.o.m. den 11 Juni 1979)

Direktiven för utredningen, se 1979 ärs kommittéberättelse del II I 8.

Utredningen har under tiden november 1978 - maj 1979 hällit tio sammanträden samt haft överläggningar med myndigheter, företag och andra som berörs av utredningens arbete.

Utredningen har den 11 juni 1979 avgett betänkandet (Ds I 1979:6) Svensk mätplatsorganisation.

Uppdraget är därmed slutfört.

18. Skogsägareföretagskommittén (1 1978:02)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 13 april 1978:

Ordförande: Lemne, Mats H., landshövding (fno.m. den 19 april 1978 Lo.m. den 8 mars 1979)

Ledamöter: Andersson, J. Thorsten, verkst. direktör (fr.o.m. den 19 april 1978 Lo.m. den 8 mars 1979)

Carlsson, T. E. Roine, förbundsordförande (fr.o.m. den 19 april 1978 t.o.m. den 8 mars 1979)

 

377                            Kommittéer: Industridepartementet    1:19

Martin-Löf, Rutger T, direktör (fr.o.m. den 19 april 1978 t.o.m. den 8 mars 1979)

Olson, Gösta E., bankdirektör (fr.o.m. den 19 april 1978 l.o.m. den 8 mars 1979)

Sekreterare: Delden, Henrik, fil. kand. (fno.m. den 19 april 1978 t.o.m. den 8 mars 1979)

Bitn sekreterare: Franson,Thomas, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 augusti 1978 t.o.m. den 8 mars 1979)

Direktiven för kommittén, se 1979 års kommitléberättelse del II I 11.

Kommittén har under tiden november 197S - mars 1979 hållit fem sammanträden.

Kommittén har genomfört omfattande ekonomiska analyser av skogsägareföretagen, vilka genom successiva avrapporteringar kunnat ligga till grund för regeringens ställningstaganden i olika konkreta frägor. Mot bakgrund av bl.a. kommitténs överväganden har chefen för industridepartementeL statsrådet Huss, den IS december 1978 uppdragit åt direktören Rutger Martin-Löf och bankdirektören Gösta Olson atl biträda industridepartementet i fortsatta överläggningar med skogsindustrin, i första hand skogsägareföretagen.

Regeringen har den 8 mars 1979 beslutat att kommitténs arbete skall vara avslutat.

19. SIFU-kommittén (I 1978:03)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 29 juni 1978 med uppdrag att utreda frågan om framtida organisationsform för verksam­heten inom statens industriverks enhet för företagsutveckling:

Särskild utredare: Olsson, Johan A., fabrikör, led. av riksdagen (fno.m. den 5 Juli 1978 Lo.m. den 14 mars 1979)

Experter: Högmark, Anders G., civilekonom (fno.m. den 19 seplember 1978 Lo.m. den 14 mars 1979)

Janlinder, Hans, byråchef (fno.m. den 7 augusti 1978 Lo.m. den 14 mars 1979)

Lindeberg, Per Erik, hovrättsassessor (fno.m. den 5 Juli 1978 t.o.m. den 14 mars 1979)

 

1:19    Skr 1979/80:103                                           378

Lindström, J. Christian, verkst. direktör (fr.o.m. den 7 augusti 1978

t.o.m. den 14 mars 1979)

Nick-Huttunen, Elise, assistent (fr.o.m. den 7 augusti 1978 t.o.m. den

14 mars 1979)

Pantzerhielm, Sigge-Wilhelm, direkiör (fr.o.m. den 7 augusli  1978

t.o.m. den 14 mars 1979)

Sellberg, Björn, byrådirektör (fr.o.m. den 7 augusti 1978 t.o.m. den 14

mars 1979)

Wärnberg, Gustav, maskinist (fr.o.m. den 7 augusti 1978 t.o.m. den 14

mars 1979)

Sekreterare: Strömgren, Bo E., departementssekreterare (fr.o.m. den 5 juli 1978 t.o.m. den 14 mars 1979)

Bitn sekreterare: Carlstedt, J. Bertil, jun kand. (fno.m. den I september 1978 Lo.m. den 30 mars 1979)

Direktiven för kommittén, se 1979 års kommittéberättelse del II 1 14.

Kommittén har under tiden november - december 1978 hållit tvä sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörts av kommitténs arbete.

Kommittén har den 20 december 1978 avgett betänkandet (Ds I 1978:38) SIFU:s organisationsform.

Uppdraget är avslutat.

20. Data- och elektronikkommittén (I 1978:04) (DEK)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 20 juli och den 10 november 1978 med uppdrag att utreda datateki\ikei\s och elektronikens effekter pä näringslivets utveckling:

Ordförande: Mårtensson, Nils L., tL professor (fr.o.m. den 15 augusti 1978)

Ledamöter: Andersson, Stina S., Ld. ers. för led. av riksdagen (fr.o.m. den 15 augusti Lo.m. den 31 oktober 1978) Berglund, Thomas, sakkunnig (fr.o.m. den 13 mars 1979) Du Rietz, Gunnar, ekon. lic. (fr.o.m. den 15 augusti 1978) Eliasson, C. Gunnar, docent (fr.o.m. den 15 augusti 1978) Frejhagen, Birgitta, sekreterare (fr.o.m. den 15 augusti 1978) Gadd, P. E. Arne, revisionsdirektör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 15 augusti 1978)

 

379                            Kommittéer: Industridepartementet    1:20

Hansson, Bengt Å, ingenjör (fno.m. den 15 augusti t.o.m. den 31

oktober 1978)

Ingberg, William, departementssekreterare (fno.m. den 27 Januari

1979)

Lindebro, K. Sören S., ingenjör (fr.o.m. den 1 november 1978)

Petersson, S. G. Roland, sekreterare (fr.o.m. den I november 1978)

Ribram, Gunnar C. H., departementsräd (fno.m. den 15 augusti 1978)

Thörngren, S. Bertil, docent (fr.o.m. den 15 augusti 1978)

Tjernström, K. Sune, ekon.lic. (fr.o.m. den 10 november 1978 t.o.m.

den 26 januari 1979)

Experter: Andersson, Emil, överingenjör (fr.o.m. den 1 december 1978) Andersson, Ture, instmktör (fr.o.m. den 1 december 1978) Brodén, E. Bertil, departementssekreterare (fr.o.m. den 11 november 1978)

Edling, Sven, systemchef (fr.o.m. den 15 oktober 1979) Eriksson, Lennart, docent (fr.o.m. den 15 oktober 1979) Hegelund, Sven, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 december 1978 Lo.m. den 30 april 1979)

Johansson, John, ingenjör (fr.o.m. den I december 1978) Karlsson, Kenth, ombudsman (fno.m. den 1 december 1978) Lundberg, Bengt T., avdelningsdirektör (fno.m. den 1 december 1978) Nilsson, Owe, direktör (fr.o.m. den I december 1978) Rann, Stig, ombudsman (fr.o.m. den 15 oktober 1979) Reuterswärd,   Anders,   departementssekreterare   (fr.o.m.   den   15 oktober 1979)

Sohlenius, Gunnar H., professor (fr.o.m. den I december 1978) Stark, Börje, avdelningsdirektör (fr.o.m. den I december 1978) Weichbrodt, Björn, civilingenjör (fr.o.m. den 1 december 1978) Ödmansson, Erik, civilingenjör (fr.o.m. den 15 oktober 1979) Örn, Torsten, verkstadschef (fr.o.m. den I december 1978)

Sekreterare: Carlsson, Jan M., avdelningsdirektör (fno.m. den I augusti 1978)

Bitr, sekreterare: Brodén, Kerstin, byråassistent (fr.o.m. den 15 augusti 1978) Oden, Nils A. G., förste aktuarie (fr.o.m. den 1 oktober 1979) Persson, Lars G., byrådirektör (fr.o.m. den 25 september 1978) Selg, Håkan, kanslisekreterare (fr.o.m. den 15 september 1978)

Lokal: Industridepartementet, Drottninggatan 20, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 29 08 (sekreteraren)

Direktiven för kommittén, se 1979 års kommittéberättelse del II I 13.

 

1:20    Skr 1979/80:103                                           380

Kommittén har under tiden augusti 1978 - oktober 1979 hållit nio sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheler, orga­nisationer och andra som berörs av kommitténs arbete. Därutöver har fyra sammanträden hållits med en särskild referensgrupp i frågor röran­de datorstödd produktionsutrustning.

Kommittén har under samma lid gjort fyra sludieresor till Förenta staterna, Finland, Storbritannien och Förbundsrepubliken Tyskland.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela är 1980.

21. Kommittén (I 1978:05) för alternativ produktion vid varven

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 29 juni 1978 med uppdrag att utreda frågan om alternativ produktion vid varven och annan ny produktion inom varvsregionerna:

Särskild utredare: Ögren, K. Olof, direktör (fno.m. den I september 1978)

Sekreterare: Holmström, Nina E., Jur. kand. (fr.o.m. den 15 Januari 1979) Sundström, Lennart, direktör (fr.o.m. den 1 april 1979)

Lokal: Kungsgatan 35, 2 tr., 11156 Stockholm, tel. 214344 (ordföranden), 2144 44 (Holmström), 2144 24 (Sundström) eller 21 44 55.

Direktiven för kommittén, se 1979 års kommittéberättelse del II I 15.

Kommittén har under tiden januari - september 1979 studerat ca 200 projektidéer och mera ingående behandlat ca 70 projekt.

Kommittén har under år 1979 avgett följande rapporter:

1979:1 Kockums Agrar - Utvärdering och rekommendation (Ds 1 1979:1)

1979:2 Livräddningssystem på fartyg

1979:3 Walosep - oljeupptagare

1979:4 Hamstern - mobilt reningsverk

Regeringen har den 13 december 1979 beslutat att kommitténs verk­samhet skall avslutas.

22. Energiprovningsutredningen (I 1978:06)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 2 november 1978 med uppdrag att utreda vissa frågor rörande provning inom energiområdet:

 

381                            Kommittéer; Industridepartementet    1:22

Särskild utredare: Wennerberg, Sigfrid B., civilingenjör (fr.o.m. den 3 november 1978)

Sakkunniga: Essunger, N. Gunnar P., överingenjör (fr.o.m. den 20 november 1978) Faugert, Sven J. E., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 20 november 1978) Horowitz, Artur, laboratoriechef (fr.o.m. den 20 november 1978) Karlsson, Ulf G., departementssekreterare (fr.o.m. den 20 november 1978)

Södergren, Lars-Olof, avdelningsdirektör (fno.m. den 20 november 1978) Årlin, Ingrid S., föreståndare (fr.o.m. den 20 november 1978)

Experter: Boström, Torbjörn, forskningssekreterare (fr.o.m. den 1 mars 1979) Finney, Peter, byrådirektör (fr.o.m. den 1 mars 1979) Håkansson, Stig, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 mars 1979) Kinbom, Gunnar, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 mars 1979) Leijon, Jan, ingenjör (fr.o.m. den 1 mars 1979) Nilsson, Tomas, förste avdelningsingenjör (fr.o.m. den 1 mars 1979) Odsell, Olle, forskare (fr.o.m. den I mars 1979) Roseen, Rutger, tekn. lic. (fr.o.m. den 20 november 1978) Samuelson,   Ingemar,   förste  avdelningsingenjör  (fr.o.m.   den   20 november 1978)

Stadier, Claes-Göran, forskningssekreterare (fr.o.m. den 1 mars 1979) Svenson, Gösta E., ingenjör (fr.o.m. den 20 november 1978) Svensson, Torsten, civilingenjör (fr.o.m. den 20 november 1978) Swedjemark, Åke, ingenjör (fr.o.m. den 20 november 1978) Wallin, Allan, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 mars 1979)

Sekreterare: Lundahl, Harald, byrådirektör (fno.m. den 3 november 1978)

Bitr. sekreterare: Hallerström, Nils, departementssekreterare (fr.o.m. den 3 november 1978)

Lokal: Tegeluddsvägen 90, 4 tn, 115 28 Stockholm, tel. 67 32 73

Direktiven för utredningen, se 1979 ärs kommittéberätlelse del III 16.

Utredningen har under tiden november 1978 - oklober 1979 hållit två sammanträden.

Sekretariatet har under samma tid hällit 22 arbelsgruppsmöten med experterna.

Sekretariatet har den 24 september 1979 avgett arbetsrapport 1 (preli-

 

1:22    Skr 1979/80:103                                           382

minär version) Provning inom energiområdet - en karlläggning och den 4 december 1979 arbetsrapport 2 Energiprovning i USA.

Utredningens sekretariat har genomfört en studieresa lill Förenta staterna under september 1979.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1980.

23. Utredningen (I 1978:07) om kärnkraftens radioaktiva avfall - organisations- och finansieringsfrågor

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 30 november 1978:

Särskild utredare: Löfberg, Bertil, landshövding (fno.m. den 12 mars 1979)

Experter: Bergström, Stig, direktör (fno.m. den 12 mars 1979) Edman, Rune, civilingenjör (fno.m. den 12 mars 1979) Haegermark, Harald, civilingenjör (fr.o.m. den 12 mars 1979) Hagman, Björn, byrådirektör (fr.o.m. den 12 mars 1979) Johanson, Bo C, departementssekreterare (fr.o.m. den 12 mars 1979) Larsson, Alf, civilingenjör (fr.o.m. den 12 mars 1979) Lindh, Gösta, departementssekreterare (fr.o.m. den 12 mars 1979) Norrby, Sören, förste slrålskyddsinspektör (fr.o.m. den 12 mars 1979) Rydell, Nils, överingenjör (fr.o.m. den 12 mars 1979) Sjölin, Nils, länsräd (fno.m. den 12 mars 1979) Svenke, Erik, direktör (fr.o.m. den 12 mars 1979) Wallestam, Leif, kammarrättsfiskal (fno.m. den 12 mars 1979)

Sekreterare: Jensen, Birger H. L., organisationsdirektör (fr.o.m. den 12 mars 1979)

Bitr. sekreterare: Caristedt, J. Bertil, jun kand. (fno.m. den 1 april 1979)

Lokal:       Industridepartementet,       Storkyrkobrinken       7, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 37 71 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1980 års kommittéberättelse del III 2.

Utredningen har under tiden mars - oktober 1979 hällit 9 sam­manträden.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete i början av år 1980.

 

383                           Kommittéer; Industridepartementet    1:25

24. R2-utredningen (I 1978:08)

Tillkallad enligi regeringens bemyndigande den 21 december 1978 för att utreda den fortsatta verksamheten vid R2-reaktorn i Studsvik:

Särskild utredare: Berndt, Sune, professor (fno.m. den 15 februari 1979)

Sakkunniga: Ahlström, Per-Eric, överingenjör (fr.o.m. den 26 mars 1979) Haegermark, Harald, överingenjör (fno.m. den 15 februari 1979) Jansson, Erik, reaktorinspektör (fno.m. den 15 februari 1979) Johanson, Bo C, departementssekreterare (fr.o.m. den 15 februari 1979)

Lindqvist, Ingvar, professor (fr.o.m. den 15 februari 1979) Nilson, Ragnan direktör (fno.m. den 15 februari 1979)

Experter: Nicander, Lars, departementssekreterare (fr.o.m. den I maj 1979) Tenerz, Erland, överingenjör (fr.o.m. den 15 februari 1979) Vallin, Ivar, departementssekreterare (fr.o.m. den 26 mars 1979) Österlundh, Carl Gustaf, civilingenjör (fr.o.m. den 15 februari 1979)

Bitr. sekreterare: CaristedL J. Bertil, jun kand. (fno.m. den 1 april 1979)

Lokal: Industridepartementet, Storkyrkobrinken 7, Fack, 103 10 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 37 76 (bitr. sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1980 ärs kommittéberättelse del III 1.

Utredningen har under tiden februari - oktober 1979 hållit sex sammanträden.

Studiebesök har gjorts vid reaktorerna i Kjeller och Halden i Norge, Esbo i Finland, Risö i Danmark samt Petten i Holland.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under vären 1980.

25. Flygindustridelegationen (I 1978:09)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 21 december 1978 med uppdrag att bereda frägor om civilt utnyttjande av fiygindustriella resurser:

Ordförande: Hagström, Tony, generaldirektör (fr.o.m. den 5 februari 1979)

 

1:25    Skr 1979/80:103                                           384

Ledamöter: Abrahamsson, Morgan B., bankdirektör (fr.o.m. den 5 februari 1979) Angelöf, Arne, ombudsman (fr.o.m. den 5 februari 1979) Bystedt, P. Gösta, verkst. direktör (fr.o.m. den 5 februari 1979) Fehrm, E. Martin, tekn. dr (fr.o.m. den 5 februari 1979) Ottoson, Benn E., ingenjör (fr.o.m. den 5 februari 1979) Tomner, J. Sigvard A., generaldirektör (fr.o.m. den 5 februari 1979)

Sakkunniga: Gustafsson, G. Yvonne, kanslisekrelerare (fr.o.m. den 15 mars 1979) Holgersson, Svante O., departementssekreterare (fr.o.m. den 15 mars 1979)

Martin-Löf, C. Johan E., civilingenjör (fr.o.m. den 15 mars 1979) Sidenbladh, Thomas P., departementsråd (fr.o.m. den 15 mars 1979)

Lokal: Svenska Rymdaktiebolagel, Tritonvägen 27, 171 54 Solna, tel. växel 98 02 00 (sekretariatet)

Direktiven för delegationen, se 1980 års kommittéberätlelse del II 1 3.

Delegationen beräknas slutföra sitt arbete i början av år 1980.

26. Oljeersättningsdelegalionen (I 1979:01)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 11 Januari 1979 med uppdrag att mot bakgrund av förutsättningarna för ett ökal utnyttjande av solvärme och bränslen som kan ersätta olja verka för samordning av insatserna och föreslä erforderliga åtgärder för atl dessa snarast införs i det svenska energiförsörjningssystemet;

Ordförande:

Pettersson, Eric, generaldirektör (fr.o.m. den 8 mars 1979)

Ledamöter: Hjorth, Lars, departementsräd (fr.o.m. den 8 mars 1979) Karlsson, Björn, professor (fr.o.m. den 8 mars 1979) Liljegren, Lars, sekrelerare (fr.o.m. den 8 mars 1979) Lindau, Lars, byråchef (fr.o.m. den 8 mars 1979) Luthman, Gösta, direktör (fr.o.m. den S mars 1979) Netzler, Lars, direktör (fr.o.m. den 8 mars 1979) Sohlman, Åsa, pol. mag. (fno.m. den 8 mars 1979) Tyrstmp, Kerstin, adjunkt (fr.o.m. den 8 mars 1979) Wahlström, Björn, verkst. direktör (fr.o.m. den 8 mars 1979) Westlin, Arne, avdelningschef (fr.o.m. den 8 mars 1979)

 

385                            Kommittéer: Industridepartementet    1:27

Experter: Holgersson,    Svante,    departementssekreterare    (fno.m.    den    15 september 1979)

Magnusson, Jan O., departementssekreterare (fr.o.m. den  15 mars 1979)

Sekreterare: Haegermark, C. Harald, civilingenjör (fr.o.m. den 1 Juli 1979)

Bitr. sekreterare: Bäckstrand, Magnus H., civilekonom (fr.o.m. den 1 Juli 1979)

Lokal: IndustridepartementeL Storkyrkobrinken 7,103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 22 51 (sekreteraren)

Direktiven för delegationen, se 1980 ärs kommitléberättelse del III 4.

Delegationen har under tiden Januari - oktober 1979 hållit fem sammanträden.

Delegationen har den S oktober 1979 avgett rapporten (Ds I 1979:9) Förutsättningar för ökad kolanvändning i Sverige, den 31 oktober 1979 promemorian Solmätningsresurser vid SMHI och den 15 november 1979 rapporten (Ds I 1979:17) Finansiering av energiteknik för oljeersättning. Förslag till komplettering av nuvarande statliga stödformen

Delegationens arbete beräknas pågå under hela är 1980.

27. Utredningen (I 1979:02) om planering av alternativ produktion och sysselsättning inom de delar av för­svarsmaterielindustrin som inte omfattas av den militära flygindustrin

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 1 februari 1979:

Särskild utredare: Frithiofson, Karl A. F., landshövding (fr.o.m. den 15 maj 1979)

Experter: Angelöf, Arne, ombudsman (fr.o.m. den 3 september 1979) Böhlin, Birgitta, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 Juni 1979) Carlsson, Jan Olof, planeringschef (fr.o.m. den I Juni 1979) Gustafsson, G. Yvonne, kanslisekreterare (fr.o.m. den 1 Juni 1979) Ingberg, William, departementssekreterare (fr.o.m. den I juni 1979) Nygårds, Peter, sekreterare (fr.o.m. den 3 september 1979) Odelberg, Axel, överingenjör (fr.o.m. den 19 september 1979)

Lokal:       Industridepartementet,       Storkyrkobrinken      7,103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 22 32 (Ingberg)

25    Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 103

 

1:27    Skr 1979/80:103                                           386

Direktiven för ulredningen, se 1980 ärs kommittéberättelse del II I 5.

Ulredningen   har   under   tiden   maj   -   oktober   1979   hållit   två sammanträden.

Ulredningens arbele beräknas pågå under hela är 1980.

28. Utredningen (I 1979:03) om översyn av handläggningen av ärenden om fartygskreditgarantier, m.m.

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 8 februari 1979:

Särskild utredare: Svahn, Hans L., lagman (fr.o.m. den 8 februari t.o.m. den 31 oktober 1979)

Experter: Arnerup, Tord, byrådirektör (fr.o.m. den 15 april t.o.m. den 31 oktober 1979)

Rekke, S. F. Lars, avdelningsdirektör (fr.o.m. den I Juni t.o.m. den 31 oktober 1979)

Sekreterare: Brenner, Rune, avdelningsdirektör (fr.o.m. den S februari t.o.m. den 31 oktober 1979)

Bitr. sekreterare: Bengtsson, Hertha, kanslisekreterare (fr.o.m. den 8 februari t.o.m. den 31 oktober 1979)

Direktiven för utredningen, se 1980 års kommiuéberättelse del II 1 6.

Utredningen har under tiden mars - september 1979 hållit fyra sammanlräden samt haft överläggningar med myndigheter och andra som berörs av utredningens arbele.

Utredningen har den 11 oktober 1979 avgett betänkandet (Ds I 1979:8) Handläggning av varvsstöd m.m.

Uppdraget är därmed slutfört.

29. Kommissionen (1 1979:04) för de mindre och medelstora varven

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 8 februari 1979 med uppdrag att utreda frågor om de mindre och medelstora varvens strukturanpassning och behov av stöd:

 

387                            Kommittéer; Industridepartementet    1:29

Ordförande: Rydbo, Folke, generaldirektör (fr.o.m. den 26 februari t.o.m. den 30 november 1979)

Ledamöter: Eriksson, Jan, direktör (fno.m. den 26 februari t.o.m. den 30 november 1979)

Åberg, Lars-Gunnar, bankdirektör (fno.m. den 26 februari t.o.m. den 30 november 1979)

Experter: Efraimsson, Göran, civilingenjör (fno.m. den 1 april Lo.m. den 30 november 1979)

Lindgärde, Jan-Erik, förste ombudsman (fr.o.m. den 1 april t.o.m. den 30 november 1979)

Luttropp, Thomas, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 maj t.o.m. den 30 november 1979)

Mårtensson, Inge, ombudsman (fno.m. den 1 april Lo.m. den 30 november 1979)

Olsson, Holger, Ld. bitr. förbundsordförande (fr.o.m. den I april t.o.m. den 30 november 1979)

Rekke, Lars, avdelningsdirektör (fno.m. den 1 september 1979 t.o.m. den 31 januari 1980)

Thornström, Torgny, direktör (fr.o.m. den  15 maj t.o.m. den 30 november 1979)

Sekreterare:

Holmqvist, Torgny, administrativ direktör (fr.o.m. den 1 april t.o.m.

den 16 augusti 1979)

Påvall, Bertil M., byrådirektör (fno.m. den 1 maj t.o.m. den 14 juni

1979) Bitr. sekreterare:

Bengtsson, Hertha, kanslisekreterare (fr.o.m. den 20 mars 1979 t.o.m.

den 31 januari 1980)

Leithoff-Gunvén, Siri K., tingsnotarie (fr.o.m. den 1 augusti t.o.m. den

30 november 1979)

Direktiven för kommissionen, se 1980 års kommittéberättelse del II 1 9.

Kommissionen har under tiden mars - oktober 1979 hållit 22 sammanträden.

Överläggningar har ägt rum såväl med myndigheter, berörda varvsföretag och andra som berörs av kommissionens arbete.

Kommissionen har den 25 juni 1979 avgett en till regeringen ställd skrivelse avseende varvens borgensåtagande.

 

1:29    Skr 1979/80; 103                                          388

Kommissionen har den 14 november 1979 avgett betänkandet (Ds 1 1979:16) Mindre och medelstora varv. Uppdraget är därmed slutfört.

30. Atomlagstiftningskommittén (I 1979:05)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 22 februari 1979 med uppdrag alt utreda frågan om översyn av lagstiftningen på atom­energiområdet:

Ordförande: Paulsson, G. Valfrid V., generaldirektör (fno.m. den 12 mars 1979)

Ledamöter: Blom, Lennart, led. av riksdagen (fno.m. den 12 mars 1979) Johansson, S. Olof H., led. av riksdagen (fno.m. den 12 mars t.o.m. den 11 oktober 1979)

Klingvall, Maj-Inger, utredningsassistent (fr.o.m. den 12 mars 1979) Lidbom, Cari G., led. av riksdagen (fno.m. den 12 mars 1979) Söderqvist, Oswald E. J., byråsekreterare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 12 mars 1979) Ångström, Rune T, led. av riksdagen (fr.o.m. den 12 mars 1979)

Experter: Jacobsson, Måns, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 september 1979) Laurén, Staffan, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 september 1979)

Sekreterare: Eliasson, Bengt E., hovrättsassessor (fr.o.m. den 21 maj 1979)

Lokal: Bostadsdepartementet, Jakobsgatan 26,103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 35 67 (sekreteraren)

Direktiven för kommittén, se 1980 års kommittéberättelse del II I 8.

Kommittén har under tiden mars - oktober hällit tvä sammanträden. Kommitténs arbete beräknas pägä under hela år 1980.

31. Utredningen (I 1979:06) om informationssystemet företag-samhälle, m.m. (DlS-utredningen)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 1 mars 1979:

Särskild utredare: Ohlsson, Ingvar, Ld. generaldirektör (fr.o.m. den 15 mars 1979)

 

389                            Kommittéer: Industridepartementet    1:32

Experter: Aspén, B. Urban, statistikchef (fno.m. den 15 april 1979) Engelbrecht, Per-Ove, departementssekreterare (fr.o.m. den 15 april 1979)

Herlitz,Claes A., planeringsdirektör (fno.m. den 15 april 1979) Kahlin, Tage, direktör (fno.m. den 15 april 1979) Lennartsson, Folke V., utredningssekreterare (fr.o.m. den 15 april 1979)

Lindström, Bengt K., kanslichef (fr.o.m. den 15 april 1979) Moreau, Jan-Erik, utredningssekreterare (fr.o.m. den 2 maj 1979) Pedersen, Zaid O. B., byrådirektör (fr.o.m. den 15 april 1979)

Sekreterare: Eriksson, Arne, byrådirektör (fno.m. den 15 mars 1979)

Lokal: Kungsgatan 35, 2 tn, 11156 Stockholm, tel. 2135 78 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1980 års kommittéberättelse del II1 10.

Utredningen har under tiden mars - oktober 1979 hållit tvä sam­manträden. Dämtöver har sammanträden hållits med särskilda arbetsgmpper.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under är 1980.

32. Reaktorsäkerhetsutredningen (I 1979:07)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 26 april 1979 för att mot bakgmnd av bl.a. haveriet vid kärnkraftverket Three Mile Island, block 2, dels överväga om det finns anledning att väsentligt omvärdera kärnkraftens risker, dels utreda vilka åtgärder som bör vidtagas för att stärka säkerheten vid de svenska kärnkraftverken:

Ordförande: Löwbeer, Hans, universitetskansler (fr.o.m. den 9 maj t.o.m. den 30 november 1979)

Ledamöter: Friberg, Lars T, professor (fno.m. den 9 maj t.o.m. den 30 november 1979)

Hedgran, Arne G.,professor (fno.m. den 9 maj t.o.m. den 30 november 1979)

Johansson, Sven A. E., professor (fr.o.m. den 9 maj Lo.m. den 30 november 1979)

Lindahl-Kiessling, Kerstin M., professor (fr.o.m. den 9 maj t.o.m. den 30 november 1979)

 

1:32    Skr 1979/80:103                                           390

Lindell, Bo G., professor (fr.o.m. den 9 maj t.o.m. den 30 november

1979)

Nordström, Lars V., föreståndare (fr.o.m. den 9 maj t.o.m. den 30

november 1979)

Sjöberg,  Lennart H., professor (fr.o.m. den 9 maj t.o.m. den 30

november 1979)

Sokolowski, Ewelyn, docent (fr.o.m. den 9 maj t.o.m. den 30 november

1979)

Steen, Göran A., generaldirektör (fr.o.m. den 9 maj t.o.m. den 30

november 1979)

Sundström-Frisk, Carin, forskningspsykolog (fr.o.m. den 9 maj t.o.m.

den 30 november 1979)

Westermark, E. G. Torbjörn, professor (fr.o.m. den 9 maj t.o.m. den 30

november 1979)

Sakkunnig: Lindh, Gösta E., departementssekreterare (fr.o.m. den 14 maj t.o.m. den 30 november 1979)

Experter: Bergquist, Ingvar L., docent (fr.o.m. den 1 juli t.o.m. den 30 november 1979)

Bergström, Gunilla, fil. lic. (fr.o.m. den 1 juli t.o.m. den 31 december 1979)

Lindskog, Ambjörn, byräingenjör (fno.m. den 1 Juni t.o.m. den 30 november 1979)

Strangert, Per-Olof, överingenjör (fno.m. den 25 Juni t.o.m. den 30 november 1979)

Sekreterare: Gyldén, Nils, överingenjör (fr.o.m. den 25 Juni t.o.m. den 31 december 1979)

Högberg, Lars G., överingenjör (fr.o.m. den 28 maj t.o.m. den 31 december 1979)

Lindencrona, Gustaf, Ld. sjöfartsråd (fr.o.m. den 11 Juni t.o.m. den 30 november 1979)

Bitr. sekreterare: CaristedL J. Bertil, jun kand. (fno.m. den 22 oktober Lo.m. den 31 december 1979)

Lokal: Industridepartementet, Birger Jarls torg 7, 103 33 Stockholm, tel. 20 43 53 (Gyldén), 20 43 24 (Högberg), 20 63 66 (Lindencrona)

Direktiven för utredningen, se 1980 års kommittéberättelse del II1 11.

Utredningen   har   under   tiden   maj   -   oktober   1979   hällit   nio

 

391                            Kommittéer; Industridepartementet    1:33

sammanträden. Studieresor har företagits till Ringhals kärnkraftverk, AB Kärnkraftutbildning saml lill Förenta staterna. Vid den sistnämnda resan besöktes bl.a. den amerikanska kärnkraflsinspeklionen (NRC) i Washington, kärnkraftanläggningen Three Mile Island och delstaten Pennsylvanias beredskapsadministration.

tredningen har den 30 november 1979 avgett betänkandet (SOU 1979:86) Säker kärnkraft?

Uppdraget är därmed slutfört.

33. Konsekvensutredningen (I 1979:08)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 7 juni 1979 för att utreda konsekvenser av en kärnkraftavveckling:

Ordförande: Sandgren, C. Lennart, generaldirektör (fr.o.m. den 8 Juni 1979)

Ledamöter: Boman, Per-Olof, direktör (fr.o.m. den 8 Juni 1979) Carling, Alf G., docent (fno.m. den 8 Juni 1979) Dahlström, Gösta E., sekreterare (fr.o.m. den 8 Juni 1979) Frigren, Suzanne M., byråchef (fr.o.m. den 8 Juni 1979) Lalander, N. Sven O., driftdirektör (fr.o.m. den 20 Juni 1979) Larsson, Peter V., förbundsordförande (fr.o.m. den 8 Juni t.o.m. den 9 oktober 1979)

Lind, Carl-Erik, tekn. lic. (fr.o.m. den 8 juni 1979) Lundgren, Nils G. H., docent (fr.o.m. den 8 juni 1979) Nilsson, N. Robert, statssekreterare (fr.o.m. den 8 juni t.o.m. den 15 oktober 1979)

Persson, Göran A., avdelningschef (fr.o.m. den 8 Juni 1979) Steen, F. Peter, avdelningsdirektör (fno.m. den 8 juni 1979) Söderberg, Stig, förhandlingschef (fr.o.m. den 8 juni 1979)

Sakkunniga: Granström, L. A. Torbjörn, civilingenjör (fr.o.m. den 1 juli 1979) Jakobsson, Ulf G., planeringschef (fr.o.m. den 1 juli 1979)

Experter: Agfors, Gunnar, direktör (fr.o.m. den 1 juli 1979) Albinsson, Harry, docent (fr.o.m. den 1 juli 1979) Anefall, Bengt G., arkitekt (fr.o.m. den 1 juli 1979) Bergendorff, Hans, sakkunnig (fr.o.m. den 3 september t.o.m. den 31 oktober 1979) Bergsten, E., Rune, departementsråd (fr.o.m. den 1 juli 1979)

 

1:33    Skr 1979/80:103                                           392

Bern, Lars, tekn. dr (fr.o.m. den 1 Juli 1979)

Bildt, Carl, sekreterare (fr.o.m. den 28 Juni 1979)

Blomqvist, Bo G., länsråd (fr.o.m. den 1 Juli 1979)

Bond, Staffan, förste byråsekrelerare (fr.o.m. den 25 september t.o.m.

den 2 november 1979)

Borgman, L. Erik F., direktör (fr.o.m. den 1 Juli 1979)

Bryntse, Göran E., herr (fr.o.m. den I juli t.o.m. den 10 oktober 1979)

Bäckström, O. Anders, utredare (fr.o.m. den 1 Juli 1979)

Canarp, Curt S. T, byråchef (fr.o.m. den I Juli 1979)

Christersson, N. E. Bengt, kommunalråd (fr.o.m. den I Juli 1979)

Dahlberg, L. Åke, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 Juli 1979)

Edin, Kari-Axel, fil. dr (fno.m. den 1 juli 1979)

Englund, K. Svante, överdirektör (fr.o.m. den 1 juli 1979)

Grahm, N. O. Leif, forskningssekreterare (fr.o.m. den 1 Juli 1979)

Granstedt, Pär, led. av riksdagen (fr.o.m. den 28 Juni t.o.m. den 7

oktober 1979)

Hansson, Stig G., agronom (fr.o.m. den 1 juli 1979)

Helzén, Berndt-Olof, civilingenjör (fno.m. den 1 juli 1979)

Hilding, Sten, driftchef (fno.m. den 1 juli 1979)

Hinnfors, S. Ivar, länsräd (fr.o.m. den 1 juli 1979)

Hjalmarsson, Lennart, professor (fr.o.m. den 1 Juli 1979)

Hvalgren, G. A. Filibert, kommunstyrelseordförande (fr.o.m. den 1

juli 1979)

Häål, C. E. Sture, civilingenjör (fr.o.m. den 1 juli 1979)

Höjeberg, Mats, utredningssekreterare (fr.o.m. den I Juli 1979)

Hörmander, Olof, civilingenjör (fno.m. den I juli 1979)

Johansson, Knut, Ld. led. av riksdagen/s (fr.o.m. den 28 juni 1979)

Kaijser, R. Arne, civilingenjör (fr.o.m. den I juli t.o.m. den 9 oktober

1979)

Kalldin, Brita, konsulent (fr.o.m. den I juli 1979)

Kjellegård, N. Peder, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 juli 1979)

Kjellström, Björn O. J., docent (fr.o.m. den 1 juli 1979)

Kågeson, Per, författare (fr.o.m. den 28 juni t.o.m. den 10 oktober

1979)

Larsson, Yngve, direktör (fr.o.m. den 1 juli 1979)

Lidström, Ivar, pol. mag. (fr.o.m. den I juli 1979)

Lindblad, Hans, led. av riksdagen (fno.m. den 28 juni 1979)

Linder-Aronsson, N. Lennart, tL länsråd (fno.m. den 1 juli 1979)

Myhrman, Johan C. D., fil. dr (fno.m. den 1 juli 1979)

Norhammar, S. Ulf, civilingenjör (fr.o.m. den 1 juli 1979)

Nytén, Tage, planeringsdirektör (fr.o.m. den 1 juli 1979)

Näslund, Hans, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 juli 1979)

Olsson, E. Birgitta, ekonom (fr.o.m. den I Juli 1979)

Olsson, Gösta, kommunalråd (fr.o.m. den 1 juli 1979)

 

393                            Kommittéer; Industridepartementet    1:33

Persson, Arvid, verkst. direktör (fno.m. den I juli 1979) Restad, Tomas, ekon. dr (fno.m. den 1 juli 1979) Sandlund, Maj-Britt L., länsräd (fi.o.m. den 1 juli 1979) Silenstam, N. Per, länsarbetsdirektör (fno.m. den 1 juli 1979) Sjöström, Ove B., bitr. direktör (fno.m. den 1 Juli 1979) Snickars. Folke, tekn. dr (fno.m. den 1 Juli 1979) Ström, Turid, avdelningschef (fno.m. den 1 juli 1979) Sundström, Monica, civilekonom (fno.m. den 28 Juni 1979) Svensson, S. Torsten A., avdelningsdirektör (fno.m. den 1 juli 1979) Söderström, Bengt J., marknadschef (fr.o.m. den 1 Juli 1979) Tallberg, Edvin, kommunalråd (fno.m. den 1 juli 1979) Waldenby, Torbjörn, direktör (fr.o.m. den I juli 1979) Westerberg, Ulf L., ombudsman (fr.o.m. den I juli 1979) Wångby, Erik, ombudsman (fno.m. den I juli 1979) Öhman, Christer L., avdelningsdirektör (fr.o.m. den I Juli 1979)

Sekreterare: Guteland, Gösta, fil. lic. (fno.m. den 8 Juni 1979)

Bitr. sekrelerarei Anebäck, Kristina, förste kanslist (fr.o.m. den 7 september 1979) Askestig, H. Bertil S., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1979)

Dargay, Joyce, forskningsassistent (fr.o.m. den 1 juli 1979) DJerf, Olof, departementssekreterare (fr.o.m. den 15 september 1979) Jelf, Hans R., byrådirektör (fr.o.m. den 1 juli 1979) Nilsson, Per-Olof, förste avdelningsingenjör (fr.o.m. den 1 juli 1979) Sjöblom. Åke, byrådirektör (fr.o.m. den 1 juli 1979) Svensson, Lars B., planeringschef (fr.o.m. den 1 Juli 1979)

Lokal: Birger Jaris torg 2, 111 28 Stockholm, tel. 20 64 33 (Guteland), 20 60 43 (Anebäck), 20 21 74 (sekretariatet)

Direktiven för utredningen, se 1980 års kommittéberättelse del III 12.

Utredningen har under tiden juni - oktober 1979 hållit tolv sammanträden. Dämtöver har åtta sammanträden hållits med en pariamentarikergmpp, sju med arbetsgruppen för studier av energisystemets uppbyggnad, nio med arbetsgmppen för studier av el­användningens utveckling, sju med arbetsgruppen för studier av effekterna pä samhällsekonomin, sju med arbetsgmppen för studier av de regional- och sysselsättningspolitiska konsekvenserna, åtta med arbetsgmppen för studier av följderna för de kommuner som har kärnkraftverk och åtta med arbetsgmppen för studier av effekter på enskilda hushåll. Dessutom har utredningen och gmpperna haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer, utredningar och andra som berörs av utredningens arbete.

 

1:33    Skr 1979/80:103                                           394

Utredningen har den 23 november 1979 överlämnat betänkandet (SOU   1979:83)   Om   vi   avvecklar   kärnkraften.   Konsekvenser   för ekonomi, sysselsättning och miljö samt följande bilagor. Bilaga 1 - Energisystemets uppbyggnad (Ds 1 1979:10) Bilaga 2 - Elanvändningens utveckling (Ds I 1979:11) Bilaga 3 - Samhällsekonomiska effekter av en kärnkraftsavveckling (Dsl 1979:12)

Bilaga 4 - Regionala effekter av en kärnkraftsavveckling (Ds I 1979:13)

Bilaga 5 - Konsekvenser för berörda kommuner, kraftföretag och anställda vid en kärnkraftsavveckling (Ds I 1979:14) Bilaga 6 - Konsekvenser för hushällen (Ds I 1979:15) Bilaga 7 - PM om naturgas och dess möjliga användning i Sverige (Ds I 1979:18) Bilaga 8 - Utredning om oljemarknaden (Ds I 1979:19) Bilaga 9 - Fortsatt vattenkraftutbyggnad (Ds 1 1979:20) Bilaga 10 - Särskilda utredningar (Ds I 1979:21) Uppdraget är därmed slutfört.

34. Kommittén (1 1979:09) för industripolitikens informationsunderlag

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 14 juni 1979:

Särskild utredare: Rydén, Bengt G., verkst. direktör (fr.o.m. den 1 juli 1979)

Experter: Bergström, Villy, fil. lic. (fr.o.m. den 19 september 1979) Edin, Per-Olof, ekonom (fr.o.m. den 1 december 1979) Ekman, Bo, direktör (fno.m. den 19 september 1979) Hedlund, Gunnar, ekon. dr (fr.o.m. den 19 september 1979) Lindström, Christian, direktör (fno.m. den 19 september 1979) Löfgren, Torsten, departementssekreterare (fno.m. den 19 september 1979)

Pettersson, Kari-Henrik, direktör (fr.o.m. den 19 september 1979) Ramström, Dick O., verkst. direktör (fno.m. den 19 september 1979) Tjernström, Sune, ekon. lic. (fr.o.m. den 19 september 1979) Åkerman, Johan, direktör (fno.m. den 19 september 1979)

Sekreterare: Hägg, Ingemund, docent (fno.m. den 1 juli 1979)

Bitr. sekreterare: Edberg, Jan-Olof, pol. mag. (fr.o.m. den 1 juli 1979)

 

395                            Kommittéer: Industridepartementet    1:35

Lokal: Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, Sköldungagatan 2, 114 27 Stockholm, lel. växel 23 25 20

Direktiven för kommittén, se 1980 års kommittéberätlelse del II I 15.

Kommittén har under tiden Juli - oktober 1979 hällit ett sammanträde. Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under är 1980.

35. Utredningen (I 1979:10) om myndighetsorganisationen inom energiområdet m.m.

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den I4juni 1979 för att se över vissa frägor rörande organisationen av myndigheter m.m. inom energiområdet samt vissa frågor rörande statens vattenfallsverks framtida uppgifler och organisation:

Särskild utredare: Moberg, Sven T., generaldirektör (fr.o.m. den 1 juli 1979)

Sakkunniga: Andersson, Sten O., ombudsman (fr.o.m. den I augusti 1979) Danielsson, Eugen P. O. ombudsman (fr.o.m. den 1 augusti 1979) Elfving, Jack O. H., ombudsman (fno.m. den 1 augusti 1979) Janlinder, Hans G. O., byråchef (fr.o.m. den 1 augusti 1979) Karlsson, Ulf G., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 augusti 1979) Nordlund, E. Assar, ombudsman (fr.o.m. den 1 augusti 1979) Wennerberg, Sigfrid B., verkst. ledamot (fno.m. den 1 augusti 1979) Ågren, Lars O. T, direktör (fr.o.m. den 1 augusti 1979) Åström, Kjell G., överingenjör (fr.o.m. den I augusti 1979)

Experter: Dangärden, Birgitta, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 augusti 1979)

Faugert, Sven J. E., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 augusti 1979)

Holgersson, Svante O., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 september 1979)

Lindencrona, Tomas, avdelningsdirektör (fno.m. den 1 augusti 1979) LJungqvist, Lennart A. B., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 augusti 1979)

Roos, P. Åke, bitr. föreståndare (fr.o.m. den 1 augusti 1979) Stahre, Gunnar N., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 augusti 1979)

Sekreterare: Lindgren, K. Erik., organisationsdirektör (fr.o.m. den I augusti 1979) Öländer, Hans W., byrådirektör (fr.o.m. den 13 augusti 1979)

 

1:35    Skr 1979/80:103                                           396

Bitr. sekreterare: Larsson, Torbjörn, amanuens (fr.o.m. den 1 november 1979) Runnström, Cecilia, amanuens (fr.o.m. den I oktober 1979)

Lokal: Statskontoret, Primusgatan  18, Lilla Essingen, Box 34101, 100 26 Stockholm, tel. växel 738 40 00

Direktiven för utredningen, se 1980 ärs kommittéberättelse del III 14.

Utredningen   har  under  liden   augusti   -  oktober   1979  hållit  tre sammanträden.

Utredningens arbete beräknas pägä under hela är 1980.

36. Utredningen (I 1979:11) om Norrlandsfonden

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 21 juni 1979 för att utreda Norrlandsfondens uppgifter inom samhällets industri- och regionalpolitiska organisation:

Särskild utredare: Pettersson, Göte J., adjunkt (fr.o.m. den 1 augusti 1979)

Experter: Levin, Tage, departementsråd (fr.o.m. den 1 augusti 1979) Stångberg, Olle H., kansliråd (fr.o.m. den 1 augusti 1979)

Sekreterare: Brodén, Bertil, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 augusti 1979)

Lokal: Industridepartementet, Storkyrkobrinken 7,103 33 Stockholm, tel. växeln 763 10 00, direktval 763 22 00 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1980 års kommittéberättelse del II I 16.

Utredningen har under tiden augusti - oktober 1979 hållit tre sammanträden.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under är 1980.

37. Organisationskommittén (I 1979:12) med uppdrag att utreda vissa frägor om en träteknisk utvecklingsenhet i Skellefteå

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 21 juni 1979:

Ordförande: Erngren, Birgit, tL överingenjör (fr.o.m. den 6 september 1979)

 

397                            Kommittéer: Industridepartementet    1:38

Ledamöter: Karlsson,  Gunnar  A.,  andre  förbundsordförande  (fr.o.m.  den  6 september 1979)

Persson, Börje S., fabrikör (fr.o.m. den 6 september 1979) Ringsand, Lilian, forskningsingenjör (fr.o.m. den 6 september 1979) Wiklund, Torsten P., direktör (fno.m. den 6 september 1979)

Experter: Henkow, Sten R., departementssekreterare (fr.o.m. den 6 september 1979)

Hånell, Per Gustaf, direktör (fr.o.m. den 6 september 1979) Häggmark, Lars A., departementssekreterare (fr.o.m. den 6 september 1979)

Lonaeus,  G.   Håkan   N.,   departementssekreterare  (fr.o.m.  den  6 september 1979) Sahlin, Svenerik, direktör (fr.o.m. den 6 september 1979)

Sekreterare: Qviberg, Stefan A., byrådirektör (fr.o.m. den 6 september 1979)

Lokal: Styrelsen för teknisk utveckling, Liljeholmsvägen 32, Fack, 100 72 Stockholm, tel. växel 744 51 00

Direktiven för kommittén, se 1980 års kommittéberättelse del II I 17.

Kommittén har under tiden september - oktober 1979 hållit tvä sammanträden.

Kommittén beräknas slutföra sitt arbete till utgången av är 1979.

38. Utredningen (I 1979:13) om styrmedel för näringslivets energihushållning m.m.

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 19 juli 1979:

Särskild utredare: Grafström, Erik O. H., Ld. generaldirektör (fr.o.m. den 19 juli 1979)

Sakkunniga: Dahlström, Gösta E., ombudsman (fno.m. den 15 september 1979) Ericsson, K. Gunnar T, sekreterare (fr.o.m. den 15 september 1979) Höjeberg, Mats O., ombudsman (fr.o.m. den 15 september 1979) Karlsson, Ulf G., departementssekreterare (fr.o.m. den 15 september 1979)

Timm, Dietrich H. E., fil. lic. (fno.m. den 15 september 1979) Wallenberg, Bengt E., byråchef (fr.o.m. den 15 september 1979)

 

1:38    Skr 1979/80:103                                           398

Experter: Ahlgren, Nils U., planeringschef (fno.m. den 15 september 1979) Annerberg,   Rolf   G.,   departementssekreterare   (fr.o.m.   den    15 september 1979)

Eng, Willy, departementssekreterare (fr.o.m. den 15 september 1979) Lönnroth, Mäns, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 15 september 1979) Magnusson, Jan O., departementssekreterare (fr.o.m. den 15 september 1979)

Sekreterare: Hernmarck,   Charlotte   F.,   avdelningsdirektör   (fr.o.m.   den    15 september 1979)

Bitr. sekreterare: Nordqvist, Ivar, fil. kand. (fr.o.m. den 1 december 1979)

Lokal:       Industridepartementet,       Storkyrkobrinken       7,103 33 Stockholm, tel. växeln 763 10 00, direktval 763 37 77 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1980 ärs kommittéberättelse del III 18.

Utredningen har under tiden juli - oktober 1979 hållit ett sam­manträde.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1980.

39. Teknikimportkommittén (I 1979:14)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 19 Juli 1979 för att bedriva och utvärdera försöksverksamhet med produktsökning och teknikimport samt studera vissa frägor i anslutning till försöksverksamheten:

Ordförande: Ådahl, S. Y. P. Andreas, professor (fr.o.m. den 29 augusti 1979)

Ledamöter: Andersson, Dan E. utredningssekreterare (fr.o.m. den 29 augusti 1979) Ekenberg, H. Lennart, direktör (fr.o.m. den 29 augusti 1979) Flodin, Sten L.,-direktör (fr.o.m. den 29 augusti 1979) Heuman, Ulf L., direktör (fr.o.m. den 29 augusti 1979) Wiking, Gösta E., direktör (fr.o.m. den 29 augusti 1979)

Sakkunniga: Broberg, Björn E., byråchef (fr.o.m. den 29 augusti 1979) Henkow, Sten, departementssekreterare (fno.m. den  1  november 1979)

 

399                            Kommittéer: Industridepartementet    1:41

Jörgensen, Peter A., överingenjör (fno.m. den 29 augusti 1979) Sidenbladh, Thomas P., departementsräd (fr.o.m. den 29 augusti t.o.m. den 31 oktober 1979) Thufvesson, Bengt E., departementsräd (fno.m. den 29 augusti 1979)

Sekreterare: Näswall, Björn G., departementssekreterare (fr.o.m. den 27 augusti 1979)

Bitr. sekreterare; Jensman, Kjell R.G., byrådirektör (fr.o.m. den I november 1979)

Lokal: Industridepartementet, Storkyrkobrinken 7, 103 33 Stockholm tel. växel 763 10 00, direktval 763 37 60 (sekreteraren)

Direktiven för kommittén, se 1980 års kommittéberättelse del II I 19.

Kommittén har under tiden september - oktober 1979 hällit tre sammanträden.

Kommitténs arbete beräknas pägå under hela är 1980.

40. Utredningen (I 1979:15) om offentliga styrelseledamöter i vissa aktiebolag m.m.

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 30 augusti 1979 för att utvärdera försöksverksamheten med offentlig styrelserepresentation och föreslä åtgärder vad gäller sådan representation i aktiebolag och stiftelser:

Särskild utredare: Goldman, Kjell Ph., bitr. professor (fr.o.m. den 12 september 1979)

Sekreterare: Elfverson, Jan, civilekonom (fr.o.m. den 1 december 1979)

Lokal: Industridepartementet, Storkyrkobrinken 7,103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Direktiven för utredningen, se 1980 års kommittéberättelse del II121.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under är 1980.

41. Larmutredningen (I 1979:16)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 2 augusti 1979 för utredning om behovet av officiell kontroll m.m. av vissa larmanordningar:

 

1:41    Skr 1979/80:103                                           400

Särskild utredare: Kristensson, Astrid M., landshövding (fr.o.m. den I september 1979)

Sakkunniga: Sjöberg, Svante, departementssekreterare (fr.o.m. den I september 1979) Vilgeus, Jan, hovrättsassessor (fr.o.m. den I september 1979)

Experter: Engersledl, Urban, iL avdelningsdirektör (fr.o.m. den 12 november 1979) Wickström, Arne, byrådirektör (fno.m. den 15 oktober 1979)

Sekreterare: Engerstedt, Urban, tL avdelningsdirektör (fr.o.m. den I september t.o.m. den 11 november 1979)

Sterfelt, Ove P. E., förste byråsekrelerare (fr.o.m. den 12 november 1979)

Lokal: Brottsförebyggande rådeL S:t Eriksgatan 20, Box  120 70, 102 22 Stockholm, tel. 22 97 80

Direktiven för utredningen, se 1980 års kommittéberättelse del III 20.

Utredningen har under tiden september - oktober 1979 hållit ett sammanträde.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela är 1980.

42. Industristödsutredningen (I 1979:17)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 6 september 1979 för att utreda effekterna av industripolitisk stödverksamhet:

Ordförande: Tjernström, K. Sune, ekon. lic. (fno.m. den 12 september 1979)

Ledamöter: Sundberg, L. Ove, direktör (fr.o.m. den 12 september 1979) Wibble, Anne M., ekon. lic. (fr.o.m. den 12 september 1979) Österberg, Gunnar R., fil. lic. (fr.o.m. den 12 september 1979)

Experter: Davidson, Anders, informationssekreterare (fr.o.m. den 18 oktober 1979)

Rundquist, Gerhard I. A., departementsräd (fr.o.m. den 1 oktober 1979)

 

401                            Kommittéer: Industridepartementet    1:43

Sekreterare: Renck, Per Olof, ekon. lic. (fr.o.m. den I oktober 1979)

Bitr. sekreterare: Ljunggren, Sten, civilekonom (fr.o.m. den 1 oktober 1979)

Lokal: Industridepartementet, Storkyrkobrinken 7, 103 33 Stockholm tel. växel 763 10 00, direktval 763 23 89 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1980 ärs kommittéberättelse del III 22.

Utredningen har under tiden oktober 1979 hällit ett sammanträde. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1980.

43. Utredningen (I 1979:18) om skogsindustrins virkesförsörjning

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 6 september 1979:

Ordförande: Hedström, Bo S., generaldirektör (fno.m. den 6 september 1979)

Lokal:      Industridepartementet,     Storkyrkobrinken     7,      103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Direktiven för kommittén, se 1980 ärs kommittéberäUelse del II I 23.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela är 1980.

26    Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 103

 

Kn;l    Skr 1979/80:103                                            402

Kommundepartementet

Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet under år 1979: 4, 6, 7, 8 och 10

Följande kommitté inom avsnittet fullgör inte något egentligt utredningsuppdrag: 1

1. Riksnämnden (K 1968:57) för kommunal beredskap

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts beslut den 9 Juni 1967 för att handlägga vissa centrala samordningsuppgifter rörande den kommunala beredskapsplanläggningen:

Ordförande: Gustafsson, M. Gunnar, generaldirektör, Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den Ijuli 1975 Lo.m. den 30 juni 1979; fno.m. den Ijuli 1979 t.o.m. den 30 Juni 1980)

Vice ordförande: Lundberg, Sten G. J., generaldirektör (t.o.m. den 30 Juni 1979) Nordbeck, Gunnar, generaldirektör (fr.o.m. den 1 Juli 1979 t.o.m. den 30 juni 1980)

Ledamöter: Krona, Kurt, sekreterare (t.o.m. den 30 juni 1979; fr.o.m. den 1 Juli 1979 Lo.m. den 30 juni 1980)

Nyqvist, N. Tore, länsöverdirektör (t.o.m. den 30 juni 1979; fr.o.m. den 1 juli 1979 Lo.m. den 30 juni 1980)

Wiktorin, Bengt, sektionschef (fr.o.m. den 1 juli 1976 t.o.m. den 30 juni 1979; fno.m. den 1 juli 1979 Lo.m. den 30 juni 1980)

Experter: Bengtsson, Gunnar G., försvarsdirektör (fr.o.m. den 6 oktober 1976) Falkehed, Sven A. L., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 december 1978)

Gustafsson, Ulf C, sekreterare (fno.m. den 6 oktober 1976) Lindencrona, Fredrik W. K., verkst. direktör (fr.o.m. den 1 december 1978)

Lindquisl, Ulf W. E., hovrättsråd (fr.o.m. den 7 september 1974) Norderheim, Paul A. M., försvarsdirektör (fr.o.m. den 6 oktober 1976)

Sekreterare: Cedmark, Jan R. H., avdelningsdirektör

 

403                         Kommittéer: Kommundepartementet    Kn;2

Kansli; Civilförsvarsstyrelsen, Karolinen, 651 80 Karislad, tel. växel 054/10 41 09

Direktiven för nämnden, se 1968 ärs riksdagsberättelse K 57.

Riksnämnden för kommunal beredskap har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit sju sammanträden samt haft överiäggningar med olika centrala fackmyndigheter, kommunförbunden och andra som berörs av den kommunala och landstingskommunala beredskapsplan­läggningen.

Sammanträden har hållits med särskilda arbetsgrupper för slutförande av anvisningsverket beträffande kommunal information, omhändertagande av döda civilpersoner i krig och reservanordningar.

Nämnden har under året anordnat tvä kurser i kommunal resp. landstingskommunal beredskapsplanläggning samt i viss utsträckning följt upp de lokala ledningsövningar, som hållits under året mot bakgrund av de Anvisningar om gemensamma ledningsövningar för totalförsvaret pä lokal nivå, som nämnden meddelade tillsammans med överbefälhavaren hösten 1976. Arbetsgruppen för att ta fram anvisningar för landstingskommunala ledningsövningar har fortsatt sitt arbete.

En tvådagarskonferens med representanter för landets länsstyrelser har hållits.

Nämndens arbete beräknas pågå under hela år 1980.

2. 1968 års kyrkohandbokskommitté (U 1969:44)

Tillkallade enligt Kungl. MaJ:ts bemyndigande den 15 mars 1968 för att inom utbildningsdepartementet biträda med revidering av Den svenska kyrkohandboken och övriga kyrkans böcker i den mån de kan beröras av en handboksrevision:

Ordförande: Askmark, K. F. Ragnar, biskop

Ledamöter: Andrén, Åke, professor Edwall, Pehr A. R., kontraktsprost Göransson, Harald O., musikdirektör Hallqvist, Britt G., författare

Lundell, Ragnar N. O., kontraktsprost (fno.m. den I Juli 1979) Stripple, S. Lennart, musikdirektör (fr.o.m. den 1 juli 1979)

Experter: Ahrén, Per-Olov A., domprost (fno.m. den 1 januari 1975)

 

Kn:2    Skr 1979/80:103                                           404

Alm, Kerstin, fil. kand. (fr.o.m. den 1 mars 1977)

Andersson, Torsten N., prost

Bohlin, Folke, docent

Eckerdal, Lars H., docent

Erneholm, Berndt L, expeditionschef

Gerhardsson, Birger, professor

Godvik, Hans, kyrkoherde (fr.o.m. den I mars 1977)

Göransson, C. Göran N., iL departementsräd

Helander, Sven A. B., lektor (fno.m. den 3 januari 1977)

Holte, K. Ragnar, professor

Ingebrand, Sven G., biskop (fr.o.m. den 3 januari 1977)

Larsson, Edvin, professor (fr.o.m. den 7 mars 1977)

Ljungdahl, Olle, domkyrkoorganist

Molde, F. Bertil, professor

Nilsson, Torsten, musikdirektör

Persson, Per Erik, professor (fr.o.m. den I oktober 1976)

Setterlind, Bo A. L, poet (fno.m. den 3 januari 1977)

Simonsson, Tord L. W., domprost

Stensson, S. Lars-GÖsta, prost (fno.m. den 7 mars 1977)

Sekreterare: Eckerdal, Lars H., docent (fno.m. den 1 januari 1975) Gärdar, Håkan, teol. dr (fr.o.m. den 8 oktober) Wikmark, Örjan G., teol. dr (fr.o.m. den 21 december 1978 t.o.m. den 31 december 1979)

Bitr. sekreterare: Aldén, Lars O. T., pastoratsadjunkt

Lokal: Lantmannavägen I, 222 38 Lund, tel. 046/14 85 11, 13 82 94

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Kommittén har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit fem sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av kommitténs arbete. Fyra sammanträden har hållits med en särskild arbetsgrupp för frågan om förslag till ny evangeliebok.

Kommittén har den 16 mars 1979 avgett delbetänkandet (SOU 1979:12) Svenska kyrkans gudstjänst. Band 4, Evangelieboken. Dessutom har kommittén för liturgisk försöksverksamhet avgett Material för försöksverksamheten nr 8-11.

Arbetsgruppen för evangelieboken avser att under är 1980 avsluta sitt arbete genom att avge förslag om evangeliebönerna.

Kommittén beräknas avge ett betänkande rörande ordningarna för dop, konfirmation, vigsel och Jordfästning under är 1980.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela är 1980.

 

405                         Kommittéer: Kommundepartementet    Kn:3

3. 1969 års psalmkommitté (U 1970:47)

Tillkallade enligt Kungl. MaJ:ts bemyndigande den 14 mars 1969 för att inom utbildningsdepartementet biträda med utarbetande av ett tillägg till Den svenska psalmboken, avseende bäde psalmtexter och psalmmelodier, att prövas och brukas i svenska kyrkan intill dess en allmän revision av Den svenska psalmboken företagits.

Kommittén har den 12 febmari 1976 fått regeringens uppdrag att lägga fram förslag till revision av 1937 års psalmbok och 1939 ärs koralbok. Vidare fick kommittén uppdrag att, under beaktande av vad 1975 ärs kyrkomöte anfört, dels under är 1976 färdigställa och till regeringen inkomma med förslag till en första del av tillägg till psalm­boken, dels utarbeta förslag till en andra del av tillägg till psalmboken. Båda delarna av tillägget skulle avse såväl psalmtexier som psalmmelodien

Kommittén har den 13 seplember 1979 bemyndigats att inom ramen för sitt uppdrag arbeta tillsammans med en ekumenisk arbelsgmpp (SAMSPALM) för att lägga fram förslag om en ekumenisk psalmbok.

Ordförande: Björkman, Ulf L., kontraktsprost

Ledamöter: Belfrage, H. Esbjörn G., docent

Bexell, Göran, docent (fr.o.m. den 21 september 1977) Frostenson, Anders, Ld. kyrkoherde Gerhardsson, Birgit, fil. mag. (fr.o.m. den 12 februari 1976) Göransson, Harald O., professor

Åberg, Jan Håkan, Ld. domkyrkoorganist (fr.o.m. den  12 februari 1976)

Experter: Boden, Anna-Brita, sekreterare

Ekenberg, Anders, teol. kand. (fr.o.m. den 1 september 1976) Erneholm, Berndt I., expeditionschef Erséus, L. G. Torgny, musikdirektör

Forsberg, P. Roland, musikdirektör (fr.o.m. den 18 mars 1976) Gellerstam, Martin, docent (fr.o.m. den 8 januari 1979) Hartman, Olov, teol. dr

Haskå, Inger, docent (fr.o.m. den 8 januari 1979) Hellström, Jan-Arvid, docent (fno.m. den 1 maj 1979) Nisser, Per-Olof, utbildningssekreterare (fr.o.m. den 21 september 1977) Sörenson, Torsten N., tonsättare

 

Kn:3    Skr 1979/80; 103                                          406

Sekreterare;

Erneholm, Berndt L, expeditionschef

Bitr. sekreterare; Boden, Anna-Brita, sekreterare

Lokal: Jordbruksdepartementet, Jakobsgalan 26, 103 33 Stockholm, tel. 10 19 46, växel 763 10 00, direktval 763 34 80 (Erneholm)

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Kommittén har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit fyra sammanträden. Däruiöver har tre särskilda arbetsgrupper inom kommittén hållit elva sammanträden.

Kommittén har genomfört en brett upplagd enkät. Ett häfte med exempel pä bearbetade texter och melodier, en redogörelse för principerna vid revisionsarbetet samt etl särskilt frågeformulär, har sänts ut till samtliga församlingar, särskilda referensgrupper i varje stift och i övrigt till alla som varil intresserade av revisionsarbetet.

Kommitténs arbete beräknas pägå under hela är 1980.

4. Sakkunniga (C 1973:05) för översyn av brandförsvarsuthildningen m.m.

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 12 oktober 1973 för översyn av brandförsvarsutbildningen m.m. (se Post- och Inrikes tidn. den 8 november 1973):

Ordförande: Holmqvist, Sture L., fastighetschef

Ledamöter: Gustafsson, K. G. Allan, led. av riksdagen Nilsson, E. Arne, brandmästare

Sakkunniga: Anderberg, Cari-Gustav B., direktör (fno.m. den 14 mars 1974) Bucht, Sven F. V., departementsråd (fno.m. den 14 mars 1974 t.o.m. den 19 april 1979)

Domvall, E. Göte, byrådirektör (fr.o.m. den 8 november 1974) Hultqvist, Swen E. H., överdirektör (fno.m. den 14 mars 1974) Knutsson, A. Ingemar, brandchef (fr.o.m. den 14 mars 1974) Lundin, Hans-Erik V., ombudsman (fno.m. den 14 mars 1974) Renning, Torsten, utbildningschef (fno.m. den 8 november 1974) Stavréus, Sven O. A., sektionschef (fno.m. den 14 mars 1974)

 

407                         Kommittéer; Kommundepartementet    Kn;5

Sekreterare: Bergkvist, Ulf G. V., vice brandchef (fno.m. den I Januari 1977)

Bitr. sekreterare: EdUng, Ulf P. R., byrådirektör (fno.m. den 23 november 1978)

Direktiven för de sakkunniga, se 1974 års riksdagsberättelse C 19.

De sakkunniga har under liden november 1978 - Juni 1979 hållit sex sammanträden.

De sakkunniga har den 21 juni 1979 avgett betänkandet (Ds Kn 1979:5) Brandförsvarsutbildningen.

Uppdraget är därmed slutfört.

5. ADB-beredningsgruppen (C 1973:06)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts beslut den 2 november 1973 för att behandla frägor om utveckling och utnyttjande av automatisk databehandling (ADB) med anknytning till samhällsplaneringen inom länsstyrelserna m.m.:

Ordförande: Åkerlund, Hans E., länsräd (fr.o.m. den 1 december 1978)

Ledamöter: Bolin, Åke E. J., avdelningsdirektör Henricsson, Ulf I. R., kanslichef (fr.o.m. den 4 april 1977) Hallman, S. Håkan, departementssekreterare (fr.o.m. den 4 april 1977 t.o.m. den 7 augusti 1979)

Lindskog, J. Lennart, länsräd (t.o.m. den 27 Juli 1979) Lonaeus, G. Håkan N., departementssekreterare (fr.o.m. den 4 april 1977)

Lundmark, E. Gunnar, kanslichef Ridal, Håkan, länsarkitekt

Söderström, Bengt H. T:son, kansliråd (fr.o.m. den 8 september 1977 (t.o.m. den 12 september 1979)

Sakkunniga: Björk, Jimmy, sektionschef (fno.m. den 4 april 1977) Hallen, Sten-Åke, avdelningsdirektör (fr.o.m. den I januari 1979) Rönnblom, Kurt R., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 4 april 1977 Lo.m. den 31 december 1978)

Experter: Chambert, Henrik B., arkitekt (fr.o.m. den 25 september 1974) Kjellin, G. Taro, byrådirektör (fno.m. den 1 oktober 1977)

 

Kn:5    Skr 1979/80:103                                           408

Rosborg, Charlotte, arkitekt (fr.o.m. den 20 januari 1975 l.o.m. den 30

juni 1977; fno.m. den 1 juli 1977)

Stålberg, P. Lennart, kanslisekreterare (fr.o.m. den 4 april 1977)

Sekreterare: Hansson, Göran, departementssekreterare (fr.o.m. den 22 mars 1976 t.o.m. den 30 Juni 1979) Lundgren, Lennart, avdelningsdirektör (fr.o.m. den I Juli 1979)

Lokal: Munkbron 11, tel. 112361. Postadress: Kommundepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven för beredningsgruppen, se 1975 ärs kommittéberättelse Kn 13. Tilläggsdirektiv, se 1980 ärs kommittéberättelse del II Kn 9.

Beredningsgruppen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit tvä sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter och organisationer.

Beredningsgruppens arbete beräknas pägä under hela är 1980.

6. Utredningen (U 1974:10) om andlig vård

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 12 juli 1974 för utredning rörande den andliga vården vid sjukhusen och vid krimi­nalvärdens anstalter (se Post- och Inrikes tidn. den 3 augusti 1974):

Ordförande: Gustafsson, M. Gunnar, generaldirektör, Ld. led. av riksdagen

Ledamöter: Aglert, Per Arne, pastor Danielson, Åke, kriminalvärdsdirektör Grape, Karl Gunnar, domprost Göransson, G. Bertil, oppositionsråd Jacobsson, Ulla, bitr. professor

Experter: Croné, Ulrica, vice ordförande i Svensk sjuksköterskeförening (fr.o.m. den 19 febmari 1976)

Holmgren, Majvor, undersköterska (fr.o.m. den 19 febmari 1976) Wistedt, Börje, överläkare (fr.o.m. den 19 februari 1976)

Sekreterare: Göransson,  C.   Göran   N.,   tL  departementsräd  (fno.m.   den   12 december 1974)

 

409                         Kommittéer; Kommundepartementet    Kn:7

Bitr. sekreterare: Lindegård, Karin A. M., teol. kand. (fr.o.m. den 28 mars 1977)

Direktiven för utredningen, se 1975 ärs kommittéberättelse U 57.

Utredningen   har den   24 Januari   1979  avgett  betänkandet  (Ds Kn 1979:2) Andlig vård vid sjukhus, kriminalvårdsanstalter m.m. Uppdraget är därmed slutfört.

7. Decentraliseringsutredningen (Kn 1975:01)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 13 mars 1975 för att utreda frågan om ökad decentralisering inom förvaltningen:

Ordförande: Eliasson, Lars M., Ld. landshövding, Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den 20 januari 1977)

Ledamöter: Henricsson, Sven R., förste Järnvägsexpeditör Nordin, Sven-Erik, led. av riksdagen (fr.o.m. den I Januari 1977) Persson, John-Olof, borgarråd Ringaby, Per-Eric, godsägare, f.d. led. av riksdagen Ullenhag, Jörgen U., fil. dr, led. av riksdagen Westman, Helny I., landstingsråd Wictorsson, Äke V., planeringschef, led. av riksdagen

Sakkunniga: Berggren, Erik G. C, kansliråd (fr.o.m. den 12 november 1977) BJering, Per A., länsråd (fr.o.m. den 12 november 1977) Elfving, Jack O. H., ombudsman (fno.m. den 12 november 1977) Fröjd, S. Arne, länsråd (fr.o.m. den I april 1975) Granholm, Arne B., avdelningsdirektör (fno.m. den 1 Januari 1976) Lundgren, H. Lennart, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 11 november 1977 l.o.m. den 30 Juni 1979)

Lundmark, E. Gunnar, kanslichef (fr.o.m. den 1 april 1975) Sjölin, Nils A., länsråd (fno.m. den 20 november 1975)

Experter i miljövårdsgruppen: Esping, F. Lars-Erik, avdelningschef (fno.m. den 1 februari 1976) Hallbäck, N. Thore, direktör (fr.o.m. den 1 febmari 1976) Johansson, E. Allan, länsräd (fr.o.m. den I februari 1976) Karlsson, H. Karl-Göran, naturvårdsdirektör (fr.o.m. den 25 mars 1977) Persson, Göran A., avdelningschef (fr.o.m. den 1 februari 1976)

 

Kn:7    Skr 1979/80:103                                           410

Experter i sociala gruppen: Aldoson, Lars O., socialchef (fr.o.m. den 12 november 1977) Axelsson, A. Åke, sektionschef (fr.o.m. den 1 Juli 1976) Hörnqvist, Sten-Åke S., borgarrådssekreterare (fr.o.m. den 1 Juli 1976) Jonsson, Åke G., sekreterare (fr.o.m. den 12 november 1977) Öberg, Bernt, sekreterare (fr.o.m. den 7 september 1977)

Övrig expert: Granström, Folke I. G., stadsombudsman (fr.o.m. den 18 augusti 1976)

Sekreterare: Frid, Sven Rune, byråchef (fno.m. den 11 april 1975 t.o.m. den 15 Juli 1979)

Direktiven för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse Kn 12.

Utredningen har under tiden november 1978 - maj 1979 hällit fyra sammanträden.

Utredningen har den 28 maj 1979 avgett betänkandet (Ds Kn 1979:6) Decentralisering av beslut om tillstånd för utlänning att driva näring i Sverige m.m.

Uppdraget är därmed slutfört.

8. Fögderiutredningen (Kn 1975:02)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 18 december 1975 för att utreda frågan om lokal skattemyndighets organisatoriska ställning inom skatteförvaltningen:

Ordförande: Tornborg, Curt G. F., departementsräd (fr.o.m. den 10 maj 1977)

Ledamöter: Hallenius, G. Ingemar, lantbrukare, led. av riksdagen Olsson, Mats, sparbankskonsulent, Ld. led. av riksdagen

Sakkunniga: Björne, B. Gunnar, departementsråd (fr.o.m. den 2 februari 1976) Knape, J. Olof B., länsräd (fno.m. den 21 juni 1977) Ljungholm, Kurt A., avdelningschef (fno.m. den 2 februari 1976) Nilsson, Kari-Johan, skattedireklör (fno.m. den 2 februari 1976) Norén, Bill S., förste fögderisekreterare (fno.m. den 10 febmari 1976) Vester, G. Torbjörn, fögderidirektör (fr.o.m. den 2 febmari 1976)

Expert: Johansson, Hans I., organisationsdirektör (fr.o.m. den 20 oktober 1977)

 

411                          Kommittéer: Kommundepartementet    Kn;9

Sekrelerare; Backrot, Hans E. G., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 mars 1977)

Direktiven för ulredningen, se 1977 ärs kommittéberätlelse del II Kn 1.

Utredningen har under tiden november 1978 - mars 1979 hållit sex sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter och utredningar som berörts av utredningens arbete.

Utredningen har den I Juni 1979 avgett betänkandet (Ds Kn 1979:4) Lokal skattemyndighets organisatoriska ställning inom skatteförvaltningen.

Uppdraget är därmed slutfört.

9. Länsdemokratikommittén (Kn 1976:04)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 2 december 1976 för att utreda frågan om vidgad länsdemokrati:

Ordförande: Gustafsson, C. E. Torsten, lantbrukare, led. av riksdagen

Ledamöter: Albinsson, N. Gillis, landstingsdirektör Johansson, K. Hilding, fil. dr, led. av riksdagen Lundberg, Arne H. R., kommunfullmäktiges ordförande (fr.o.m. den 1 augusti 1977)

Mattsson, Kjell A., led. av riksdagen Eriksson, Gunnel, kommunalråd

Strindberg, Per-Olof J., länsombudsman, led. av riksdagen (fr.o.m. den 17 maj 1979)

Stälberg, Marianne G. E., skolkurator, led. av riksdagen Ågren, N. Gunnar S., leg. läkare

Sakkunniga: Hultquist, P. Ove I., sekreterare Hägglund, John E., länsräd

Klason, Lars Erik, förbundssekreterare (fr.o.m. den I februari 1977) Lundberg, Lars-Olof, sekreterare (fr.o.m. den 1 februari 1977) Norling, E. Gunnar E., länsräd (fr.o.m. den I februari 1977) Tornborg, Curt G. F., departementsråd

Experter: Dahlberg, Helge B., sekreterare (fr.o.m. den 14 december 1977) Damgren, H. G. Fredrik, departementsråd (fr.o.m. den 1 februari 1977)

 

Kn:9    Skr 1979/80; 103                                          412

Finnveden,  Bengt A., förste bitr.  avdelningschef (fr.o.m.  den   14

december 1977)

Lindskog, J. Lennart, länsräd (fr.o.m. den I augusti 1977)

Norrbom, N. Claes-Eric, departementsråd (fr.o.m. den 1 februari

1977)

Olsson, Rune I., teknisk direkiör (fr.o.m. den I februari 1977 t.o.m. den

28 februari 1979)

Sillen, Bo S. A., direktör (fr.o.m. den 1 september 1977)

Huvudsekreterare: Waldenström, Hans G. W., föredragande (fr.o.m. den 1 februari 1977)

Sekreterare: Hallman, S. Håkan, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 februari 1977)

Lokal: Kommundepartementet 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Direktiven för kommittén, se 1977 ärs kommittéberättelse del II Kn 5. Tilläggsdirektiv, se 1980 års kommittéberättelse del II Kn 7.

Kommittén har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit fem sammanträden, varav ett i samband med studiebesök i Finland, samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av kommitténs arbete.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1980.

10. Byråkratiutredningen (Kn 1976:05)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 22 december 1976 för att göra en översyn av kontakterna mellan medborgare och samhällsorgan:

Ordförande: Rogestam, A. Christina, avdelningschef, led. av riksdagen

Ledamöter: Andersson, E. Axel, ombudsman, led. av riksdagen Hammarbacken, Britta K. M., leg. sjuksköterska, led. av riksdagen Henstrand, Kjell-Åke, landstingsråd Nilsson, R. Kerstin, folkhögskollärare, led. av riksdagen Palm, R. Elisabeth, expeditionschef Rindborg, Stig A. J., landstingsråd Öhrsvik, Lena M., kurator, led. av riksdagen

 

413                        Kommittéer: Kommundepartementet    Kn;10

Sakkunniga: Falkenberg, Eva, förbundsjurist Groll, Lennart E. O., allmänhelens pressombudsman Lindgren, Göte A. L, sekreterare (fr.o.m. den 1 mars 1978) Nordin, Å. Ingvar, förbundsdirektör Peterson, Carl-Gunnar P., departementsräd Sahlin, Jan E. A., förste sekreterare

Sandell, Anita I. M., informationssekreterare (fr.o.m. den 1 Juni 1978) Sjöström, Ove, direkiör (fr.o.m. den 1 januari 1978) Stjernberg, E. Gustaf T, avdelningsdirektör (t.o.m. den 5 mars 1979)

Experter: Fribergh, B. Erik R., kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 12Juni 1978 t.o.m. den 27 maj 1979)

Grufberg, A. Lennart, departementsråd (fr.o.m. den 1 februari t.o.m. den 30 november 1978)

Hedén, Kerstin E., kanslisekreterare (fr.o.m. den 1 december 1978) Lindgren, A. Birgitta, tL forskningsassistent (fno.m. den 21 november 1977)

Lundahl, Per C. I., fil. mag. Molde, F. Bertil, professor Sterzel, Fredrik A. C, statssekreterare (t.o.m. den 30 november 1978)

Huvudsekreterare: Björnberg, Kjell E., hovrättsassessor (fno.m. den I maj 1977)

Bitn sekreterare: Johansson, V. Ann-Kajsa, förste byråsekrelerare (fr.o.m. den 21 augusti 1978 t.o.m. den 31 maj 1979)

Paulsson, E. Ingvar, kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 11 maj 1977) Qvarlander, Eva, förste byråsekrelerare (fr.o.m. den 1 maj 1977)

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II Kn7.

Utredningen har under tiden november 1978 - maj 1979 hållit sju sammanträden. Därutöver har hållits fem sammanträden i särskila arbetsgrupper.

Utredningen har den 22 november 1978 avgett rapporten (Ds Kn 1978:6) Service och information, den 23 Januari 1979 (DsKn 1979:1) Språkarbetet och den 16 maj 1979 betänkandet (SOU 1979:31) Bättre kontakter mellan enskilda och myndigheter.

Uppdraget är därmed slutfört.

 

Kn;ll    Skr 1979/80:103                                                   414

11. Statskontrollkommittén (Kn 1976:06)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 22 december 1976 för att utreda frågan om minskad statskontroll över kommunerna och landstingskommunerna:

Ordförande: Norling, S. Åke, kommunalråd

Ledamöter: Agius, Roland H., kommunalråd

Branting, M. Charlotte K., förbundsordförande (fr.o.m. den 28 mars 1977)

Lekberg, E. E. Olov, landstingsman Neergaard, Erik A., rättschef

Thyreen, Nils F. G., länsråd (fno.m. den 8 mars 1977) Ånstrand, Claes F., kommunalråd

Sakkunniga: Ericsson, Kjell U., förste sekreterare Fröjd, S. Arne, länsräd Jonsson, Göte K., direktör Peterson, Carl-Gunnar P., departementsråd

Experter: Dahlberg, Helge B., sekreterare (fr.o.m. den I Januari 1978) Jonsson, Bo A., departementssekreterare (fr.o.m. den 15 april 1977) Lewensjö, Åke R., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 december 1978)

Nordbeck, Lennart V., kammarrättsråd (fr.o.m. den 15 april 1977) Zaar, Leif G. G., sekreterare (fr.o.m. den 1 Januari 1978)

Sekreterare: Persson, N. Ingvar, sekreterare (fr.o.m. den 1 december 1978)

Bitr. sekreterare: Granborg, K. Margaretha, förbundsjurist (fr.o.m. den 9 Juli t.o.m. den 31 december 1979)

Lokal: Kommundepartementet, Tysta Marigängen 2,103 33 Stockholm, tel. 24 85 00 (Persson), växel 763 10 00, direktval 763 40 22 (kansliet)

Direktiven för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del II Kn 8.

Kommittén har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit åtta sammanträden.

Kommittén   har  den   21   februari   1979  avgett  betänkandet  (Ds

 

415                        Kommittéer: Kommundepartementet    Kn:12

Kn 1979:3) Ökat kommunalt väghållningsansvar - delbetänkande IV samt den 2 november 1979 rapporten (Ds Kn 1979:9) Statsbidragen till kommuner och landstingskommuner. Kommittén avser vidare att under februari månad 1980 avge ett slutbetänkande.

Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under år 1980.

12. Kyrkoberedskapskommittén (U 1976:09)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 22 juli 1976 med uppdrag att verkställa fortsatt utredning samt planläggning av själavården och övriga kyrkliga beredskapsfrågor vid krig eller krigsfara (se Post- och Inrikes tidn. den 31 juli 1976):

Ordförande: Svensson, Torsten V., departementsråd (fr.o.m. den 15 september 1977)

Ledamöter: Carlzon, Lars, biskop Hedberg, Gösta, missionsföreståndare Kollind, Hans O., krigsråd (fno.m. den 1 Januari 1978) Nilsson, Per-Olof, förbundsdirektör Olsson, Sten G., stiftssekreterare Smith, Jan, kyrkoherde

Experter: Arfvidson, Agnar, Ld. kammarråd (fr.o.m. den I Januari 1978) Lundqvist, Lennart, landskapsarkitekt (fr.o.m. den I januari 1978)

Sekreterare: Lenhammar, Harry K. W., docent (fr.o.m. den 19 augusti 1977)

Särskilt biträde för att utarbeta förslag till anvisningar för omhänder­tagande av döda civilpersoner i krig: Cronebäck, Ove, byrådirektör (fr.o.m. den I november 1979)

Lokal: Munkbron 11, tel. 20 44 41 (ordföranden), 20 62 72 (sekreteraren). Postadress: Kommundepartementet, Fack, 103 33 Stockholm

Direktiven för kommittén, se 1977 års kommittéberättelse del IIU 10.

Kommittén har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit fyra sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av kommitténs arbete. Dämtöver har tvä sammanträden hållits med en särskild arbetsgrupp för området

 

Kn:12    Skr 1979/80:103                                          416

omhändertagande av döda civilpersoner i krig. Kommittén har anordnat en konferens om krigsorganisation av de fria samfundens ledning och deltagit i lokala ledningsövningar inom totalförsvaret i Södertälje och Ängelholms kommuner samt i andra övningar.

Kommittén har lämnal förslag till lag om kyrklig beredskap.

Kommitténs arbete beräknas pägä under hela år 1980.

13. Länsdomstoiskommittén (Kn 1977:01)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 27 januari 1977 för att utreda frågan om länsdomstolarnas organisatoriska ställning, målområde m.m.:

Ordförande: Ericsson, K. Georg V., regeringsråd (fr.o.m. den 1 december 1978)

Ledamöter: Sandlund, Maj-Britt L., länsräd Styrud, S. Josef, lagman (fr.o.m. den I december 1978)

Sakkunniga: Eriksson, Kjell E., direktör

Gustafsson, Stig G., förbundsjurist, Ld. ers. för led. av riksdagen Lundborg, L. Åke, departementsråd Palm, R. Elisabeth, statssekreterare

Sekreterare: Paulsson, E. Ingvar, kammarrättsfiskal (fr.o.m. den I december 1978)

Lokal: KommundepartementeL Tysta Marigången 2,103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 38 84 (Paulsson)

Direktiven för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del II Kn 1.

Kommittén har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit fyra sammanträden.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1980.

14. Ordningsstadgeulredningen (Kn 1977:02)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 27 januari 1977 för att göra en översyn av allmänna ordningsstadgan:

Särskild utredare: Neergaard, Erik A., rättschef

 

417                        Kommilléer: Kommundepartementet    Kn;15

Sakkunniga; Andersson, P. Gustaf, polisöveriniendenl Ericson, E. Gerhard H., kanslichef Palmcrantz, Hans U., revisionssekreterare Romson, Rolf, direktör

Svensson, Bo E., departementsråd (t.o.m. den 30 Juni 1979) Vilgeus, C. Jan L, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 juli 1979)

Experter: Paulsson,B. Staffan J., polissekreterare (fr.o.m. den I oktober 1979) Thollander, K. Gunnar H;son, förbundsjurisl (fr.o.m. den I oklober 1979)

Sekreterare; BJurman, C. G. Ulf, hovräUsassessor

Lokal:     Kommundepartementet,     Tysta     Marigången     2, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 40 04 (BJurman)

Direktiven för utredningen, se 1978 ärs kommittéberättelse del II Kn2.

Utredningen hai undertiden november 1978 - oktober 1979 hällit sex sammanträden.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under är 1980.

15. 1977 års oljeskyddskommitté (Kn 1977:03)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 16 juni 1977 för att undersöka i vad mån oljeutvinning i större skala i Nordsjön och erfarenheterna från oljeulflödel i april 1977 vid borrplattformen Bravo pä Ekoflskfältet bör föranleda ändring av de riktlinjer som nu gäller för den svenska beredskapen för bekämpning av miljöfarliga utsläpp till havs samt i kustvattnen, Vänern och Mälaren. Regeringen har den 3 maj 1979 uppdragit ät kommittén att utvärdera erfarenheterna av be­kämpningen av och saneringen efter de oljeutsläpp som har drabbat Bohusläns kust under hösten 1978 och Stockholms skärgärd under vären 1979 samt att hos regeringen föreslå de åtgärder som utvärderingen kan föranleda:

Ordförande: Luthman, Gösta F., direktör (fr.o.m. den 6 december 1978)

Ledamöter: Bergander, Lilly K., led. av riksdagen Håkansson, Per Olof, byggnadsingenjör, led. av riksdagen

27    Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 103

 

Kn;15    Skr 1979/80:103                                         418

Schött, Lars E., fögderidirektör, Ld. led. av riksdagen Torwald, G. A. Rune, utredningssekreterare, led. av riksdagen Åberg, Ch. Georg, fiskeriombudsman, led. av riksdagen

Sakkunniga; Bucht, Sven F. V., departementsråd Engdahl, O. Roland, gränschef

Fahlin, Per G., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 25 april 1978) Stjernberg, E. Gustaf T., avdelningsdirektör (t.o.m. den 5 mars 1979)

Experter: Collvik, Torsten, iL länsassessor (fr.o.m. den 3 oklober 1979) Kaudern, A. Gösta, civilingenjör (fr.o.m. den 16 februari 1978) . Söderbaum, Erik G., civilingenjör (fr.o.m. den 29 maj 1979)

Sekreterare: Måre, Mals O., länsassessor

Bitr. sekreterare: Irbergen Sture A., byrådirektör (fno.m. den 1 oktober 1979)

Lokal; Länsstyrelsen, Fack, 403 10 Göteborg, tel. direktval 031 /60 58 73 eller 60 57 83 (Måre)

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Kommittén har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit elva sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av kommitténs arbete. Därutöver har etl sammanträde hållits med en särskild arbetsgrupp för frågor om förstärkning med militära resurser vid oljebekämpning.

Kommittén beräknas slutföra sitt arbete omkring årsskiftet 1979-1980.

16. Utredningen (Kn 1977:04) för översyn av lagen om församlingsstyrelse

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 12 maj 1977 med uppdrag att göra en översyn av lagen om församlingsstyrelse:

Särskild utredare: Stolt, LennarL direktör

Sakkunnig; Johansson, B. Sture, förbundsdirektör

Expert: Rydén, Sven G., departementssekreterare (fno.m. den 20 mars 1979)

 

419                        Kommittéer; Kommundepartementet    Kn;17

Sekreterare: Johansson, B. Sture, förbundsdirektör (fr.o.m. den 1 seplember 1977 Svensson, Per Ove, kammarrättsassessor

Lokal: Kammarrätten i Göteborg, Fack, 401 10 Göteborg, tel. växeln 031/17 38 00 (Svensson)

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberätlelse del II Kn5.

Utredningen har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit ätta sammanträden samt haft överiäggningar med organisationer som berörs av utredningens arbete.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under är 1980.

17. Kommunalbesvärskommittén (Kn 1977:05)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 2 Juni 1977 med uppdrag att göra en översyn av kommunalbesvärsprocessen m.m.:

Ordförande: Hamdahl, BengL regeringsråd (fno.m. den 18 november 1977)

Ledamöter: Sterzel, Fredrik A. C, justitieråd (fno.m. den 18 november 1977) Törnvall, Peder H., regeringsrättssekreterare (fr.o.m. den 18 november 1977)

Sakkunniga: Riberdahl, Curt S., sektionschef (fno.m. den 18 november 1977) Sahlin, Jan E. A., förste sekreterare (fr.o.m. den 18 november 1977)

Expert: Bergqvist, Olof, hovrättsassessor (fno.m. den 26 oktober 1979)

Sekreterare: Börjeson, Sven, regeringsrättssekreterare (fr.o.m. den 24 november 1977)

Lokal: Regeringsrätten, Fack, 103 10 Stockholm, tel. 23 86 40 ankn. 378 (sekreteraren)

Direktiven för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del II Kn 3.

Kommittén har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit sju sammanträden.

Kommittén har den 10 januari 1979 avgett betänkandet (SOU 1978:84) Instansordningen i kommunalbesvärsmål.

Kommitténs arbete beräknas pägä under hela är 1980.

 

Kn:18    Skr 1979/80; 103                                        420

18. Kommunalrättsutredningen (Kn 1977:06) för Stockholm

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 30 Juni 1977;

Särskild utredare; Ericsson, K. Georg V., regeringsråd (fr.o.m. den I oklober 1977)

Sakkunniga: Calmfors, S. Hans, siadssekrelerare (fr.o.m. den I oktober 1977) Ridderstrand-Linderolh, E. Inger A., stadsjurist (fr.o.m. den I oklober

1977)

Experter: Roos, A. G. Thorbjörn, kanslichef (fr.o.m. den I mars 1979) Sundberg, Erik D., Ld. drätseldirektör (fr.o.m. den I juni 1978) Waldenström, Hans G. W., kulturchef (fno.m. den 23 oktober 1978)

Sekreterare: Hilborn-Arnell, M. Ingegärd, kammarrättsassessor (fr.o.m. den I mars 1979)

Roos, A. G. Thorbjörn, kanslichef (fr.o.m. den 1 april 1978 l.o.m. den 28 februari 1979)

Bitr. sekreterare: Hilborn-Arnell,   M.   Ingegärd,   kammarrättsfiskal   (fr.o.m.   den   I december 1978 t.o.m. den 28 februari 1979)

Lokal: Munkbron 11, lel. 1124 69. Postadress: Kommundeparte­mentet, 103 33 Stockholm

Direkliven för ulredningen, se 1978 ärs kommitléberättelse del II Kn4.

Utredningen har under liden november 1978-oktober 1979 hållit fyra sammanträden. Utredaren har därutöver haft överläggningar med förelrädare för Stockholms kommun.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1980.

19. Kommunaldemokratiska kommittén (Kn 1977:07) (KDK)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 4 augusti 1977 för fortsatt utredning av vissa kommunaldemokratiska frägor:

Ordförande: Lindencrona, Fredrik W. K., direktör (fno.m. den 18 november 1977)

 

421                        Kommittéer; Kommundepartementet    Kn;19

Ledamöter: Andersson, Leif, överförmyndare (fr.o.m. den 18 november 1977) Ericsson, Lars Eric, kommunalråd (fr.o.m. den 18 november 1977) Jonnergärd, Gustaf, Ld. partisekreterare, Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den 18 november 1977)

Jonsson, S. D. Anita, kommunalråd (fr.o.m. den 18 november 1977) Zachrisson, Rune E., kommunalråd (fno.m. den 18 november 1977) Åstrand, Göran, konsulent (fr.o.m. den 18 november 1977)

Sakkunniga: Anderson, Hans A. T., direktionssekreierare (fr.o.m. den 1 december 1977)

Domargård, Tord V., driftchef (fno.m. den 1 december 1977) Högdahl, Lars A., iL departementsräd (fr.o.m. den 16 november 1978) Jonsson, Olof E., sekreterare (fr.o.m. den 1 december 1977) Karlsson, H. Urban, förste sekreterare (fr.o.m. den 1 december 1977) Lindquisl, Ulf W. E., hovrättsråd (fr.o.m. den I december 1977) Peterson, Carl-Gunnar P., departementsräd (fr.o.m. den 16 november 1978)

Experter: Birgersson,    Bengt    Owe,    docent,    föredragande    i    riksdagens konstitutionsutskott (fr.o.m. den lOjanuari 1978) Holmquist, Gertrud M. M., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 augusti 1979)

Hult, Jan P., försie byråsekreterare (fr.o.m. den 1 Januari 1979) Lindau, F. Christer G., kammarrättsfiskal (fr.o.m. den I augusli 1979) Ling, Hans G., departementssekreterare (fr.o.m. den I augusti 1979) Olsson, Ingrid M., hovrättsassessor (fr.o.m. den I augusti 1979) Sigfridsson, Sven-Erik L, hovrättsassessor (fno.m. den I augusti 1979)

Sekreterare: Geijer, Carl-Wedig G. O., kanslidirektör (fr.o.m. den lOjanuari 1978)

Bitr. sekreterare: Nilsson, N. Jörgen, planeringssekreterare (fr.o.m. den  1 december 1978)

Lokall Munkbron 11,2 tr., tel. 11 27 38 (Geijer), 20 76 39 (Nilsson). Postadressi Kommundepartementet, 103 33 Stockholm

Direktiven för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del II Kn 6. Tilläggsdirektiv, se 1980 ärs kommittéberättelse del II Kn 4.

Kommittén har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit tolv sammanträden samt haft överläggningar med företrädare för ett tiotal kommuner.

 

Km 19    Skr 1979/801103                                         422

Kommillén har den 2 oklober 1979 avgett betänkandena (Ds Kn 1979il0) Lokala organ i kommuner - Modeller för försöksverksamhet och (Ds Kn 1979il I) Specialreglerade uppgifler för lokala organ i kommunerna.

Kommittén är adminislralivi ansvarig för genomförandel av det forskningsprogram om ulvärdering av kommunindelningsreformen som riksdagen anvisal medel till. Forskningarna bedrivs inom den kommunaldemokraliska forskningsgruppen, som i seplember 1979 avgett rapporl 1 (Ds Kn 1979il2) Den kommunala självstyrelsen - En utvärdering av kommunindelningsreformen.

Kommitténs arbete beräknas pägä under hela är 1980.

20. Kommunalföretagskommittén (Kn 1978:01)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 20 april 1978 med uppdrag atl utreda frågor om kommunala företag m.m.i

Ordförande: Petrén, Gustaf, regeringsråd (fr.o.m. den 21 Juni 1978)

Ledamöter: Gisslen, Axel, kommunalråd (fr.o.m. den 21 juni 1978) Josefson, Stig A., lantbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 21 Juni 1978)

Sakkunniga: Lindeberg, Per Erik, hovrättsassessor (fr.o.m. den 20 september 1978) Meyer, Lars, förbundsjurist (fr.o.m. den 21 Juni 1978) Nyström, Lennart, kanslidirektör (fr.o.m. den 21 Juni 1978) Regner, Göran I. F., hovrättsassessor (fr.o.m. den 20 september 1978) Törnvall, Peder H., regeringsrättssekreterare (fr.o.m. den 21 juni 1978)

Sekreterare: Graffman, Agneta C, hovrättsassessor (fr.o.m. den 6 november 1978)

Lokall Munkbron 11, tel. 1124 69. Postadress: Kommundeparte­menteL 103 33 Stockholm

Direkliven för kommillén, se 1979 års kommittéberättelse del II Kn 2.

Kommiuén har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit fyra sammanlräden samt haft överläggningar med representanter för olika kommuner och kommunala företag.

KommiUéns arbete beräknas pägä under hela är 1980.

 

423                        Kommittéer: Kommundepartementet    Kn:21

21. Kommittén (Kn 1978:02) för medbestämmandefrågor

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 31 augusti 1978 för fortsalt ulredning av frågan om medbeslämmande för de anslällda i kommuner och landslingskommuner m.m.:

Ordförande: Hegrelius, Olov, Ld. regeringsråd (fr.o.m. den 5 oklober 1978)

Ledamöter: Ahlvarsson, Lars L, direkiör (fr.o.m. den 12 Juli 1979) Arnström, Sven G., avdelningschef (fr.o.m. den 31 augusti 1979) Aspegren, Lennart, rättschef (fr.o.m. den 5 oktober 1978) Bergqvist, Olof, hovrättsassessor (fr.o.m. den 5 oktober 1978) Boman, Svante, chefsrädman (fno.m. den 5 oktober 1978) Borglund, Erik, lagman (fr.o.m. den 5 oktober 1978) Bäckström, N. Birger,direktör (fr.o.m. den 12 Juli 1979) Gustafsson, Agne, universitetslektor (fno.m. den 5 oktober 1978) Lindh, K. Rolf, ombudsman (fr.o.m. den 12 juli 1979) Neergaard, Erik A., rättschef (fr.o.m. den 5 oktober 1978) Rosengren, Judith, ombudsman (fno.m. den 12 juli 1979) Starlander, Lillemor, ombudsman (fr.o.m. den 12 Juli 1979)

Experter: Högdahl, Lars A., tL departementsräd (fno.m. den 12 september 1979) Lewensjö, Åke, R., departementssekreterare (fr.o.m. den 12 september 1979)

Sekreterare: Boman, Svante, chefsrådman (fr.o.m. den 5 oktober 1978)

Lokal: Departementens kommittéer. Lilla Kungsgalan 3, Box 347, 401 25 Göteborg, tel. växel 031/17 38 00

Direktiven för kommittén, se 1979 ärs kommittéberätlelse del II Kn 3 och Kn 4. Tilläggsdirektiv, se 1980 ärs kommittéberättelse del II Kn 2.

Kommittén har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit tre sammanträden. Därutöver har ett sammanträde hållits med nytillkomna ledamöter.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela är 1980.

 

Kn;22    Skr 1979/80; 103                                        424

22. Räddningstjänstkommittén (Kn 1979:01)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 1 mars och den 7 juni 1979 för all uireda frågor om ersällning på grund av natur­katastrofer:

Ordförande: Pers.son, Carl J. G., landshövding (fr.o.m. den 1 Juli 1979)

Ledamöier: Aulin, Olle M., bitr. försvarsdireklör, led. av riksdagen Bergander, Lilly K., kontorist, led. av riksdagen Bergdahl, Hugo A., flottiljpolis, Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 Juli 1979)

Johnsson, Rune S. G., ombudsman, Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 Juli 1979)

Karlsson, Helge G., metallarbetare, led. av riksdagen (fr.o.m. den I juli 1979) Svartberg, Karl-Erik, rektor, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 Juli 1979)

Sakkunniga; Lindberg, Carl-Otto A., förste länsassessor (fr.o.m. den 16 Juli 1979) RangnitL F. Harald O., departementsräd (fno.m. den I Juli 1979)

Experler: BJurman, CG. Ulf, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 juli 1979) Ekström, O. Göran, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 Juli 1979)

Sekrelerare; Frid, Sven Rune, byråchef (fr.o.m. den 16 juli 1979)

Bitr. sekreterare: Kihigren, C. Gunnar, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 oktober 1979)

Lokal: Munkbron 11, I tn, 111 28 Stockholm, tel. 11 21 74 (Frid), 031/17 38 00 (Kihigren)

Direktiven för kommittén, se 1980 ärs kommittéberättelse del II Kn 1 och 3.

Kommittén   har  under  tiden   augusti   -  oktober   1979  hållit  ett sammanträde.

Kommitténs arbete beräknas pägä under hela år 1980.

 

425                        Kommittéer; Kommundepartementet    Kn;24

23. Kvinnoprästutredningen (Kn 1979:02)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 28 Juni 1979 för alt utreda Jämställdhet mellan kvinnor och män som präster i svenska kyrkan m.m.:

Särskild uiredare: Palm, R. Elisabeth, statssekreterare (fr.o.m. den 1 Juli 1979)

Sakkunniga: Johansson, B. Sture, förbundsdirektör (fr.o.m. den 7 augusti 1979) Stolt, Lennart, direkiör (fr.o.m. den 7 augusti 1979)

Experter: Boo, Karl G. H., statsråd, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 Juli l.o.m. den 12 oktober 1979)

Engman, Gerd B., studiesekreterare (fr.o.m. den I Juli 1979) Hammarbacken, BriUa K. M., leg. sjuksköterska (fno.m. den  16 november 1979)

Johansson, K. Hilding, fil. dr, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 juli 1979) Malmgren, Lena M., iL komminister (fr.o.m. den 1 juli 1979) Troedsson, Ingegerd, förulv. statsråd, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 Juli 1979)

Sekreterare: Löven, Bo C, hovrättsassessor (fr.o.m. den 7 augusti 1979)

Lokal; Kommundepartementet, Tysta Marigången 2,103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 40 03

Direktiven för utredningen, se 1980 ärs kommittéberättelse del II Kn6.

Ulredningen har under tiden Juli - oktober 1979 hällit fyra sammanträden samt hafl överläggningar i några av stiften med biskopen och olika kyrkliga grupper.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1980.

24. Utredningen (Kn 1979:03) om översyn av skatteförvaltningen i Stockholms län (ÖSAB)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 28 Juni 1979

Särskild utredare; Bruno, Gösta F., Ld. överdirektör (fr.o.m. den 8 oktober 1979)

 

Kn;24    Skr 1979/80; 103                                        426

Sakkunniga: Baekkevold, Arne E., kammarrättsassessor (fr.o.m. den I december 1979)

Jakobsson, Kjell G. L., avdelningsdirektör (fr.o.m. den I december 1979)

Johnsson, Bengt Å. S., byrådirektör (fr.o.m. den 1 december 1979) Tegnhed, Lars A., bitr. skattedirektör (fr.o.m. den 1 december 1979)

Sekreterare: Hillman, Bo 1., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 8 oklober 1979) Ihrmark, Astrid K. M., länsrevisor (fr.o.m. den 1 Januari 1980)

Lokal; Munkbron 11,2 tn, tel. 20 87 56 (Bruno), IO 93 47 (Hillman). Postadress; Kommundepartementet, 103 33 Siockholm

Direkliven för utredningen, se 1980 ärs kommittéberäUelse del II Kn5.

Utredningen har under oktober 1979 haft överläggningar med representanter för berörda myndigheter och de statsanställdas huvudorganisationer.

Ulredningens arbete beräknas pågå under hela år 1980.

25. Utredningen (Kn 1979:04) om begravningsverksamheten

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 9 augusti 1979:

Särskild utredare: Sterzel, Fredrik A. C, justitieråd (fr.o.m. den 1 september 1979)

Sekrelerare; Nordling, Lotty A., hovräUsassessor (fr.o.m. den 1 september 1979)

Lokal: Munkbron 11,1 tn, 111 28 Stockholm, tel. 10 87 72

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under är 1980.

26. Utredningen (Kn 1979:05) om tillsyn av kusterna (TAK)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 6 september 1979 för atl utreda frågan om bemanning längs våra kuster:

Särskild utredare: Sandlund, Maj-Britt L., länsräd (fno.m. den 7 september 1979)

 

427                        Kommittéer; Kommundepartementet    Kn;28

Sekreterare: Österberg, Erik K.-A., byrådirektör (fr.o.m. den 1 oklober 1979)

Lokal: Länsstyrelsen i Hallands län, 301 86 Halmslad, tel. växel 035/11 83 20

Direktiven för utredningen, se 1980 ärs kommitléberättelse del II Kn 10.

Utredningen har under oktober 1979 haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och övriga som berörs av utredningens arbete.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under första halvåret 1980.

27. Kommittén (Kn 1979:06) för utredning av kyrkomötets ställning, befogenheter och sammansättning

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 13 september 1979:

Ordförande: Johansson, K. Hilding, fil. dr, led. av riksdagen (fr.o.m. den 28 september 1979)

Ledamöter: Gibson, Urban H., chefskonsult (fr.o.m. den 28 september 1979) Grape-Lantz,   Margareta,   utredningssekreterare   (fr.o.m.   den   28 september 1979)

Johansson Gunnar A., häradsdomare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 28 september 1979)

Jonäng, Gunnel M., led. av riksdagen (fr.o.m. den 28 september 1979) Lundgren, Carl-Eric, förbundssekretrare (fr.o.m. den 28 september 1979)

Direktiven för kommittén, se 1980 ärs kommittéberättelse del II Kn 8.

28. Utredare om statsbidrag till kvinnoorganisationer

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 15 november 1979:

Särskild utredare m.fl. ej utsedda.

Direktiven för utredningen, se 1980 ärs kommittéberättelse del II Kn 11.

 

Skr 1979/80:103

428

Underbilaga

KOMMITTEKOSTNADER

JUSTITIEDEPARTEMENTET

1

3

 

Kommitténs benämning

Kom-mitlén.s nr i be­rättelsen

Utgifter (i tusentals kronor)

t.o.m.        1978-07-01-1979-06-30

1978-06-30-----------------------

Lön               Dag-

m.m.'            arvoden'

 

Kommitléer som avslutat sin verksamhet under 1979

Namnlagsutredningen (Ju 1972:06) Konsumentljänstutredningen (Ju 1972:07) Produktansvarskommitlén (Ju 1973:08) Hemförsäljningskommillén (Ju 1973:10)

1974års bolagskommitté (Ju 1974:21)

1975ärs polisutredning (Ju 1975.08) Utredningen (Ju 1976:06) om kriminalvårdsstyrelsens

organisation, m.m.

Utredningen (Ju 1976:07) om isolering inom kriminal­värden

Spionbrottsutredningen (Ju 1977:04)

Allmänna advokatbyråkomminén (Ju 1977:11) (ABK)

Utredningen (Ju 1977:14) om vissa arvsrättsliga frägor

Utredningen (Ju 1977:17) om förfarandel i vissa disciplin­ärenden m.m.

Ulredningen (Ju 1978:02) om vidgad ortspressannonse­ring m.m.

Särskild näringspolitisk delegation (Ju 1978:04)'

Summa

1980:

 

6

616.0

87.9

51.5

7

1 525.7

370.0

79.8

9

557.9

101.7

43.8

10

1 404.6

346.2

54.7

16

658.5

164.4

40.4

21

456.9

12.3

131.6

25

590.0

340.3

22.0

26

296.1

138.6

50.7

28

277.8

191.6

40.7

35

190.1

145.3

55.0

38

203.6

166.5

33.3

41

68.7

166.5

45.3

43

114.4

98.2

18.2

45

—

—

—

667.0

2 329.5

KommUtéer som fortsäcter sin verksamhet vid ingången av 1980

Integriietsskyddskommittén (Ju 1967:62)           1980:1       1945.0       292.9           37.0

2

9 179.5

70.1

32.1

3

3 625.7

569.1

57.2

4

2 079.8

347.2

59.0

5

936.6

227.2

_____

8

749.8

168.7

9.0

11

_

—

—

12

863.6

259.9

40.9

13

306.8

_

35.4

14

610.7

248.6

17.7

15

590.3

_

25.4

17

1 340.2

307.8

76.3

18

499.2

308.8

45.1

19

872.6

320.3

82.7

20

502.4

151.6

46.9

22

477.2

219.6

83.2

23

269.0

159.0

32.5

24

1 198.6

372.2

93.0

27

437.9

250.5

85.2

29

257.1

172.5

11.7

30

470.3

480.9

143.0

Samarbetsorganet (Ju 1968 ;59) för rättsväsendels informa­tionssystem (SARI)

Familjelagssakkunniga (Ju 1970:52)

Konkurslagskommittén (Ju 1971:06)

Utredningen (Ju 1972:04) ang. ny lagstiftning om beford­ran med järnväg

Utredningen (Ju 1972:12) om företagsinteckning

Energirådet (Ju 1974:03)

Försäkringsrätlskommittén (Ju 1974:09)

Varumärkesutredningen (Ju 1974:10)

Massmediekoncentrationsutredningen (Ju 1974:13)

Utredningen (Ju 1974:14) om reklam i videogram (RIV)

Stiftelseutredningen (Ju 1975:01)

Småhusköpkommiltén (Ju 1975:02)

Arrendelagskommittén (Ju 1975:04)

Hyresrältsutredningen (Ju 1975:06)

Upphovsrältsutredningen (Ju 1976:02)

Förmögenhetsbrottsutredningen (Ju 1976:04)

Daialagstiftningskommiiién (Ju 1976:05) (DALK)

1977 års sexualbrottskommitté (Ju 1977:03)

Byggnadspantutredningen (Ju 1977:05)

Rättegångsutredningen (Ju 1977:06)

13.3

Kommittén (Ju 1977:07) om ställföreträdare för dödsbo i
vissa fall m.m.                                                    31         152.4       151.7

 

429                                                       Kommiltékoslnader; Justitiedepartementet

10

Resersättning    Tryckning      Konsultationer     Övriga                 Bidrag till         Suniina-

administraliva      myndighel.

kostnader            insliiulion

m.m.

70.4                          -              -                         -                  209.8

11.2

0.7

7.9

12.6

16.0

85.3 100.0

46.6

-

9.8 18.0 41.9

67.5

39.2

-

14.5

-

218.4

323.2

-                                               -                                   -                        461.0

-                                               -                          -                  146.2

-                                               -   -             408.8 0,8       -           .303.5

-                                               -                          -                  259.9

76.5                   6.0                         -                  491.4

-                              -                                   -                        266.6

-                        - -                         250.3
7.0                     0.7                       -                  249.9

-                       -                          -                  199.8

-                        - -                         251.0
0.9                     20.6                     -                  152.4

84.4               28.1                         -              3 650.6

10.6                   -                  —                     0.9                         -                    341.4

2.9

1.6

683.2

61.8

61.3

—

22.0

36.5

—

6.2

_

_____

7.6

-

—

37.8

_

_____

5.0

_

—

2.8

_

_

3.0

_

—

28.9

—

35.2

14.5

_

_

42.3

8.4

3.0

10.1

—

—

11.2

36.5

—

16.9

—

—

47.1

96.4

25.2

10.5

_

17.2

9.3

_

_

181.5

-

22.4

5.0

0.6

0.5

-                            -                   789.9
0.1                                         -   749.5

-                                    -                          464.7

0.1                         -                    233.5

0.4                         -                    185.7

338.6

40.4

0.1                         -                    269.2

28.4
0.6                         -                    448.8

1.7                         -                    370.1

456.7
0.3                         -                    208.9

1.4                         -                    351.9

208.4
70.1                        -                    704.0

0.6                    278.0                642.0

0.4                           -                193.9

1.2                           -                829.0

0.2                           -                171.3

 

Skr 1979/80:103

430

 

Utredningen (Ju 1977:08) om barnens rätt

Militäransvarskommitlén (Ju 1977:09)

Yttrandefrihetsutredningen (Ju 1977:10)

Tomträttskommittén (Ju 1977:12)

Konsumentköpsutredningen (Ju 1977:13)

Utredningen (Ju 1977:15) om rätten till arbetstagares upp­finningar

Sjölagsutredningen (Ju 1977:16)

1978 ärs vallagskommitté (Ju 1978:01)

LTO/LOB-utredningen (Ju 1978:03)

Fyndlagstiftningsutredningen (Ju 1978:05)

Tvångsmedelskommitlén (Ju 1978.06)

BRÅ-utredningen (Ju 1978:07)

Miljöskadeulredningen (Ju 1978:08)

Förvaltningsrätlsutredningen (Ju 1978:09)

Kommissionslagskommittén (Ju 1978:10)

ViiesWommitlén (Ju 1979.01)

Pantbrevsutredningen (Ju 1979:02)

Patentprocessutredningen (Ju 1979:03)

Fängelsestraffkommittén (Ju 1979:04)

Frivårdskommittén (Ju 1979:05)

Delegationen (Ju 1979:06) för kontraktsvård

Kommittén (Ju 1979:07) för utredning av den fortsatta fastighetsdataverksamheten

Kommittén (Ju 1979:08) om marknadsanpassad arbetser­sättning till intagna i kriminalvårdsanstalter m.m.

Utredningen (Ju 1979:09) om skydd för företagshemlig­heter

Summa

 

1980:32

232.1

305.4

33

328.5

209.7

34

305.9

451.9

36

171.9

180.7

37

143.5

170.7

39

141.3

157.7

40

89.1

151.7

42

56.4

170.4

44

19.0

152.2

46

_

_

47

_

105.8

48

_

73.7

49

—

51.2

50

_

33.8

51

—

57.4

52

—

38.5

53

_

25.2

54

_

38.2

55

—

14.4

56

_

15.2

57

—

_

58

59

60

7 482.4

 

58.4

43.6

54.8

79.4

50.8

68.3

17.8

25.2

31.8

36.5

18.9

12.5

9.1

I 533.7

 

Kommittéer som avslutat sin verksamhet före ingången av 1979

Utredningen (Ju 1973:11) om ev reformering av det eko­nomiska sanktionssystemet inom straffrätten

Utredningen (Ju 1973:17) om ulländska övertaganden av svenska företag

Ordningsvaktsutredningen (Ju 1974:15)

Ungdomsfängelseutredningen (Ju 1974:16)

Personvals- och valkretsutredningen (Ju 1974:19)

JK-utredningen (Ju 1974:20)

Väktarutbildningsutredningen (Ju 1975:05)

Utredningen (Ju 1976:01) om vissa frågor ang mathåll­ningen vid kriminalvärdens anstalter

Rättighetsskyddsutredningen (Ju 1977:01)

Summa

95.7

851.1

1979:11

 

12

1 324.3

69.3

18

621.7

0.7

19

891.0

_

20

519.5

0.1

21

744.8

85.1

26

356.6

0.4

29

158.7

____

35

899.3

14.1 265.4

51.3

16.3 15.5

5.2 88.3

 

Kostnader från kommittéanslaget under budgetåret 1978/79 för sakkunniga biträden inom departementet m.m.

Nämnden (Ju 1968:67) för Europarådets kriminologiska forskningsstipendier

Nordiska ämbetsmannakommittén (Ju 1974:07) för lag­stiftningsfrågor

Arbetsgrupp (Ju 1978:A) för översyn av anstaltsbeständet inom kriminalvården

1979 ärs särskilda juristkommission (Ju I979:A)

Diverse myndigheter m.m.

Diverse personer

Gemensamma kostnader

Uteslående reseförskott

Summa

7.2 8.5

86.5 31.3

342.2 460.0

4.9

4.9

 

Summa totalt

10 537.3

2 293.9

' I beloppet ingår lönekosinadspålägg.

* Hyreskostnader och vissa andra lokal- och expenskostnader (städning, telefon m.m.) samt sjukvårdskostnader (c:a

8.2 mkr för samtliga departement) belastar anslaget Gemensamma kostnader för departementen.

■' Kostnaderna har betalats från industridepartementets kommittéanslag.

 

Kommittékostnader: Justitiedepartementet

10

68.5

22.6

47.6

5.5

4.0

22.1

20.5

8.3

18.9

3.2

4.3 2.9

0.8

0.1 1.0

13.6

32.4

40.0

5.6

0.3 0.2 1.8

0.5

0.4 0.2

446.2 276.1 556.1 305.6

225.5

248.1

190.0

241.9

203.4

36.5

109.0

92.6

63.7

38.1

60.3

47.6

27.2

39.2

14.5

16.2

 

767.3

288.9

832.3

81.5

278.0

11 264.1

 

1.8 0.2 0.1

3.5 2.0

170.6 67.6

59.3

95.7

293.0

68.5

0.1

0.1

164.2

17.9

 

7.6

297.5

5.2

14.1

658.8

 

3.1

4.9 3.1

 

12.8

_

—

_

4.7

-

-

-

0.1

_

_

_

9.9

2.7

17.2

409.3

11.3

-

-

—

41.9

2.7

17.2

409.3

135.2

912.3

933.9

518.9

20.0

20.0 298.0

99.3

36.0

20.0

0.1

781.3 11.3

956.0

16 529.5

 

Skr 1979/80:103                                                                                432

UTRIKESDEPARTEMENTET

1

Kommitténs benämning                                  Kom-         Utgifter (i tusentals kronor)

mittens
nr i be-      l.o.m.        1978-07-01-1979-06-30

rättelsen    1978-06-30-----------------------

Lön               Dag-

m.m.'            arvoden'

Kommittéer som avslutat sin verksamhet under 1979

Kommillén (UD 1977:03) för de svenska förberedelserna

inför FN:s konferens om  vetenskap och  teknik  för

utveckling'                                                     1980:3         17.4          3.3             8.9

Utredningen (UD  1978:01) om formerna för stiftelsen

Stockholms    inlernalionella    fredsforskningsinstiluts

(SIPRI) framtida verksamhel                                 4             —             -              26.8

Summa                    17.4         3.3           35.7

KommUtéer som fortsätter sin verksamhet vid ingången av 1980

Delegalionen (UD 1972:02) för utveckling av folkrättens

498.4

93.4

7.1

24.9

_

24.0

—

312.3

20.3

regler om humanitet i krig                               1980:1

Nedrusiningsdelegationen (UD 1976:01)                    2

Lllredningen (UD 1978:02) om utrikesrepresentalionen      5

Kommittén  (UD   1979:01)  för atl  förbereda   1981   ärs

FN-konferens om nya och fömybara energikällor     6             —             —               —

Utredningen (UD 1979:02) om uibildningsbehovel för del

svenska framlida utvecklingssamarbetet'                7             —            —               —

Summa                  523.3      405.7          51.4

Kommittéer som avslutat sin verksamhet före ingången av 1979

Bislåndspolitiska utredningen (UD 1972:03)'        1979:2     1761.7         62.5           38.7

Utredningen (UD 1977:01) om det svenska kultur- och

informationsutbytet med utlandet                           4          545.8        179.5           9.3

Summa                 2 307.5     242.0          48.0

Kostnader från kommittéanslaget under budgetåret 1978/79 för sakkunniga biträden inom departementet m.m.

Beredningen för studiestöd och humanitärt bistånd till

afrikanska fivklingar och nationella befrielserörelser                              —            35.2

Svenska UNICEF-kommittén                                                                  -              10.0

Summa                                     —            45.2

' I beloppet ingår lönekosinadspålägg

- Hyreskoslnader och vissa andra lokal- och expenskostnader (städning, telefon m.m.) samt sjukvårdskostnader (c:a

8.2 mkr för samtliga departement) belastar anslaget Gemensamma kostnader för departementen.

' Kostnaderna beslrids av andra medel än kommitléanslagel

 

433                                                      Kommiltékostnader; Utrikesdepartementet

10

Resersättning    Tryckning      Konsultationer     Övriga                 Bidrag till         Summa-

administrativa      myndighet,

kostnader            institution

m.m.

4.0                    -                  -                       -                         12.0                  2S.2

0.2                    -                  -                       -                           -                     27.0

4.2                    -                  -                       -                         12.0                 55.2

5.3                    -                  -                       -                           -                    105.K

40.6                    -                  -                       -                           -                     64.6

24.9                    -                  -                      0.1                         -                    357.6

70.8                   -                  -                      0.1                        -                   528.0

20.1                 97.0               -                       1.2                        -                    219.5

2.0                 155.9              -                       -                           -                   346.7

22.1               252.9              -                      1.2                        -                   566.2

2.1                           -                        -                               -                                    -                            17.1

1.3                                          -                  -                       -                           -                     11.3

3.3                                          -                 —                      _                           _                    48.6

28    Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 103

 

Skr 1979/80:103                                                                                434

FÖRSVARSDEPARTEMENTET

1

Kommilléns benämning

 

Kom-

Utgifler (i tusentals kronor)

milléns nr i be-

l.o.m.               1978-07-01-1979-06-30

rättelsen

1978-06-30

Lön                        Dag-ni.m.'                    arvoden'

Kommittéer som avslutat sin verksamhel under 1979

Mililära pensionsåldersdelegationen (Fö 1971:04) (MPD)       1980:1        587,7           72.1   7.5

Försvarsmaklens ledningsulredning (Fö 1974:03)

-)

2 1X1.1

378.9

174.4

3

460.7

138.6

82.1

8

215.8

193.0

56.9

9

—

301.2

123.2

 

 

1 083.8

444.1

(FLU-74) Tjänstcreglementsuiredningen (Fö 1974:05) (TjRU) Fredstandvård -80 (Fö 1977:03) Flyginduslrikommilién (Fö 1978:01) (FLIK)

SumiTia

Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid ingången av 1980

Beredningen (Fö  1975:01) för del fortsatta arbelel om

1980:4

624.6

150.3

32.1

5

153.3

—

90.2

6

186.0

83.0

146.3

7

311.9

240.2

85.5

10

29.2

472.2

228.3

11

 

0.1

12.5

12

_

123.1

29.6

13

_

3.6

66.3

14

—

56.7

48,8

kvinnan i försvaret (BKF) 1975 års skyddsrumsuiredning (Fö 1975:03) (SKrU-75) Värnpliktsinflytandekommittén (Fö 1977:01) (VIK) Sarbarhelskommittén (Fö 1977:02) (SÅRK)

1978     ärs försvarskommilté (Fö 1978:02) (FK-78)
Delegationen (Fö 1978:03) för samordning av ny befäls-
ordning (SamD NBO)

Civilmilitärutredningen (Fö 1978:04) (CMU)
Hälso- och sjukvård i försvarei (Fö 1978:05) (HSF)
Folkrällskommillén (Fö 1978:06)
Kommillén (Fö  1979:01) om vissa frägor rörande den
militära underrällelsetjänslen                                  15            —             —               —

1979    års   militära   flygindustrikommitté   (Fö   1979:02)

(MFK-79)                                                            16            -              -                -

FMV-kommittén (Fö 1979:03)                                  17            -              -                -

Summa                                1 129.2       739.6

Kommittéer som avslutat sin verksamhet före ingången av 1979

Försvarets fredsorganisalionsuiredning (Fö 1968:20)           1979:1         3 695.4       31.7   19.8

Försvarets gymnasieutredning (Fö 1975:02) (FGU)     6         691.6         30.9           35.8

Ulredningen (Fö 1977:04) om överföring av civilförsvarets
ordnings- och bevakningsuppgifler lill andra myndig­
heler                                                                  11          60.7         11.8           46.3

Summa                                   74.4         101.9

 

435                                                     Kommittékostnader; Försvarsdepartementet

10

Resersättning     Tryckning      Konsultationer     Övriga                 Bidrag till         Summa-

administrativa      myndighet.

kostnader            institution

m.m.

38.1                        -                    117.7

54.2

117.4

_

56.4

2.4

_

_

0.9

10.9

—

8.5

3.7

33.9

32.8

43.3

15.5

01.4

150.2

51.8

114.6

781.3 224.0 273.0 549.9 I 945.9

 

23,3

_

80.0

0,9

_

_

41,2

_

_

39.4

36,2

7.1

99.3

14,1

62.8

5.6

 

_

0.7

__

_

18.7

_

_____

11.4

—

_

3.1                        -                  288.8
0.2                        -                    91.3

21.3                        -                  291.8

21.5                        -                  429.9

87.1                        -                  963.8

1.0                        -                    19.2

8.2                        -                  161.6
8.6                        -                    97.2
0,5                        -                  117.4

240.5                50.3           149.9               151.5                       -                 2 461.0

3.5                     -                -                      1.1                         -                    56.1

2.4                24.5                -                      0.5                         -                    94.1

8.3                     -                -                      0.2                         -                    66.6

14.2              24.5                -                     1.8                         -                 216.8

 

Skr 1979/80:103                                                                                436

1

Kostnader från kommittéanslaget under budgetåret 1978/79 för sakkunniga biträden inom försvarsdepartementet m.m.

Ulredningen (Fö  1977:A) om samordning av allmänna

landmobila radiokommunikationer, m.m. 3)                       287.8           —               —

Pilolutbildningsulredningen (K 1978:081"                                  -           127.1          64.2

Översvn   av   iransporllrägor   inom   lolalförsvarel   (Fö

1978:B)                                                                                -              -

Diverse personer                                                                   —          81.0           16.7

Gemensamma kosinader                                                        —             —               —

Uteslående reseförskotl                                                          —            —               —

Summa                                 208.1          80.9        46.1                   -              583.5

' I beloppel ingår lönekosinadspålägg.

- Hyreskostnader och vissa andra lokal- och expenskostnader (städning, lelefon, m.m.) saml sjukvårdskostnader (c:a

8.2 mkr för sanuliga departemenl) belastar anslaget Gemensamma kosinader för departementen.

' Kosinaderna beslrids av kommunikalionsdepartementel med 184.3 tkr 1978/79.

-' Kosinaderna beslrids av kommunikalionsdepartementel med I 16.9 tkr 1978/79.

 

437                                                      Kommittékostnader; Försvarsdepartementet

10

-                                 -                  368.6                              -                                  -                         368.6
35,9                          -                          -                          3.2                                  -                         230.4

-                                               -                  107.9                              -                                  -                  107.9 6.7     -              -              -              -                                 104.4

-                                              -              107.0                      -                          -             107.0 3.5    -           -           -           -           3.5

3.2 -                         921.8

 

Skr 1979/80:103

438

 

SOCIALDEPARTEMENTET

I

7

 

Kommitténs benämning

Ulgifter (i tusentals kronor)

Kom­mitténs

nr i be-            t.o.m.               1978-07-01-1979-06-30
rättelsen    1978-06-30----------------------

Lön m.m.

Dag­arvoden'

 

Kommittéer som avslutat sin verksamhet under 1979

Medicinalansvarskommittén (S 1974:02) Planeringsgruppen (S 1976:03) för barnomsorg Utredningen (S 1977:02) om sjukvårdens inre organisation Ulredningen (S 1977:07) om barnolycksfall KS-utredningen THX-utredningen (S 1977:17)

Ulredningen (S 1979:01) av vissa frågor om regionsjuk­huset i Örebro m.m.

Summa

 

1980:5

1 544.4

11

722.4

14

230.5

17

231.0

21

7.8

24

151.9

33

172.5 394.0 178.2 299.1 70.0 130.1

I 243.9

98.6 41.6 106.3 40.3 36.1 55.4

10.8 389.1

 

Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid ingången av 1980

Socialdepartemenlels sjukvårdsdelegaiion (S 1966:39)             1980:1       2 748.2

Pensionskommittén (S 1970:40)                               2     2 638.8

Barnomsorgsgruppen (BOG) (S 1973:07)                  3     2 048.0

Familjeslödsutredningen (S 1974:01)                        4     2 395.3
Nykierhetsvårdens erkända och enskilda vårdanstalters

personalorganisationsuiredning (S 1974:04) NEPO   6        563.9

Delegalionen (S 1974:05) för social forskning            7     I 119.0
Utredningen (S 1974:09) betr. sjukvärd i livels slutskede

(SLS)                                                            1 160:8
Socialpolitiska samordningsutredningen (S 1975:02)  9     I 178.0
Hälso-och sjukvårdsutredningen (S 1975:04)           10        832.6
Utredningen (S 1976:05) om sjukvärden i krig         12        355.8
Prostitutionsulredningen (S 1977:01)                       13        258.8
Tobakskommillén (S 1977:03)                                15         71.9
Ulredningen (S 1977:04) om narkotikamissbrukets om­
fattning                                                                 16        361.1
Utredningen (S  1977:10) om ADB inom den allmänna

försäkringen m.m. (ALLFA)                                  18        677.5

Omsorgskommittén (S 1977:12)                             19        810.6

Fluorberedningen (S 1977:13)                                20         50.8

Texttelefongruppen (S 1977:15)                             22         22.9

Ensamförälderkommittén (S 1977:16)                     23           6.2
Beredningsgruppen fördel internationella barnaåret 1979

(S 1977:19)                                                          25        128.4
Utredningen (S 1977:21) om de homosexuellas situation i

samhället                                                             26         30.6
1978 ärs tandvårdsförsäkring (S 1978.01)               27        108.3
Organisationskommittén (S 1978:02) för försäkrings­
rätterna                                                               28        133.7
Beredningen    för   internationellt    läkemedelssamarbete

(S 1978:03)                                                       29              -

Sjukpenningkommitién (S 1978:04)                        30             —

 

2.3 283.8 616.4

533.2

98.9 361.3

309.8 475.4 651.8 143.0 324.7 66.9

814.8

351.7

965.7

8.1

257.2

132.6

167.2 378.6

645.3

94.2 142.7

 

92.6

107.8

40.7

25.3

63.5

112.6

52.2

88.9

105.7

111.4

42.9

25.5

57.5

80.3

129.4

70.8

30.1

38.6

56.2

34.3 92.2

92.9

35.1 53.2

 

439                                                                      Kommiltékoslnader: Soeialdepartementet

10

0.3 40.5 97.1

31.7

169.6

Resersättning    Tryckning

 

30.1

27.1

?3 ?

40.8

6.6

10.2

21.5

159.5

 

Konsultationer

Övriga

Bidrag lill

Summa-

 

administrativa

myndighel.

 

 

kostnader

mstituiion

 

 

 

m.m.

 

 

0.1

 

301.3

31.4

3.2

_

497.6

108.8

0.1

_

457.1

45.0

0.6

_

522.9

—

—

—

112.7

—

—

-

227.4

98.9

—

—

131.2

284.1

4.0

—

2 250.2

6.7                     -                  -                        -                           -                101.6

69.5                     -               1.0                    3.6                           -                465.7

53.0                     -                  -                    2.6                           -                712.7

26.5              158.6             77.7                   29.8                           -                851.1

6.9                     -                  -                    0.4                           -                169.7

27.0                 17.4                 -                        -                           -                518.3

33.9              214.0             11.7                    4.5                           -                626.1

36.3                24.2               6.9                    4.0                           -                  65.7

75.2                     -                  -                    4.5                           -                837.2

83.1                 42.0            17.0                    2.0                           -                398.5

73.2                   - 10.0 2.7                                   175.0            628.5
18.7                   _ _              1.5                       _                    112.6

131.7               18.3           155.7                   79.4                           -              I 257.4

141.9                           -               137.2                           0.6                                    -                      711.7

208.0             127.4             16.9                    7.3                      40.0               1494 7

33.2                    _                  _                    1.0                           -                113.1

-                   -                        -                           -                  30.1

6.5                     -                  -                    0.1                           -                302.4

15.2                 78.9          928.6                    0.5                      18.7              I 230.7

16.5                    -                  -                    1.0                           -                219.0

67.3                 52.9          445.3                    5.2                           -               1041.5

171.6                    -                  -                   82.2                           -                992.0

12.3                 0.8                  -                    2.4                           -                144.8

14.5                    -                  -                    0.6                           -                211.0

 

Skr 1979/80:103                                                                                440

1

Utredningen (S 1978:05) om familjevård för missbrukare

m.m.                                                           1980:31          -           135.4          31.1

Konvågsulredningen (S 1978:06)                            32             -              —              -

Kontraklsvårdsulredningen (S 1979:02)                   34             —          25.5             -

Kommittén (S 1979:03) om hemspråksiräning för för­
skolebarn                                                           35             —            —               —

Bilsiödskommittén (S 1979:04)                               36             -              -                -

Ulredningen (S 1979:05) om alkoholfri molellverksamhel          37            —               —      —

Kommillén (S 1979:06) för översyn av det ekonomiska
slödel till barnfamiljerna med särskild inrikining på
nerbarnsfaniiljerna                                              38             —             —              —

Kommiuén (S 1979:07) för cancerförebyggande ålgärder          39            —              —      —

Kommillén (S 1979:08) för översyn av riksförsäkrings­
verkets organisation m.m. (RFV-översynen)          40             —            —              —

Kommillén (S 1979:09) för översyn av sjukförsäkringens

ersältningssyslem vid sjukresor                           41             —             —              —

Summa                                7 887.6      1607.3

Kommittéer som avslutat sin verksamhet före ingången av 1979

1978:4

1 243.9

67.2

_

17

5 598.7

22.3

-

28

266.0

38.8

5.6

1979:4

1 231.0

0.2

_

9

3 172.6

179.3

24.6

10

1 475.6

170.8

95.7

11

2 437.9

51.2

67.5

13

860.3

9.8

28.4

22

371.9

./. 8.0

38.5

Sjukvårdskostnadsulredningen (S 1970:32)

Arbelsgrupp (S 1975:01) för social information

Utredningen (S 1977:05) avseende vissa frågor om hälso-och sjukvärd för äldre

Barnmiljöulredningen (S 1973:08)

Pensionärsundersökningen (S 1974:06)

Regionsjukvårdsutredningen (S 1974:07)

Hälsovårdsstadgeulredningen (S 1974:08)

Ledningsgruppen (S 1974:1 1) för försöksverksamhel inom socialvärden

Ledningsgruppen (S 1977:06) för narkolikafrågor

Utredningen (S 1977:08) om frågan om kontinuitet i kon­
takterna mellan patient och läkare i den öppna
vården m.m.                                                      24         260.1        125.2          33.4

Ulredningen (S  1977:09) om  verksamhelen vid  Statens

bakteriologiska laboratorium (SBL)                       25         112.3        42.5           21.6

Utredningen (S 1977:1 Dom läkemedelsinformation  27         120.1        85.8           50.7

Läkemedelskontrollulredningen (S 1977:18)             34             -           134.1           15.6

Ulredningen (S 1977:20) med uppdrag att se över priskon-

trollen av läkemedel                                            36          87.9         24.2           18.0

Summa                                 943.4        399.6

Kostnader från kommittéanslaget under budgetårel 1978/79 för sakkunniga biträden inom departementet m.m.

905.9

873.3

41.8

385.6

796.6

99.7

5.6

—

3.6

Slalens Handikappråd (S 1966:37)

Nämnden  (S   1960:A)  för  undervisningssjukhusens  ut­byggande (NUU) Familjepolitiska arbetsgruppen (S I977:A) Delegationen (S  1978:A) för internationella hälso- och

socialvärdsfrågor                                                                —            —              5.3

Information för föräldraledighet (S I978:B)                                            0.4              —

Diverse myndigheter                                                                            —               —

Diverse firmor                                                                                      —               —

Diverse personer                                                                               85.3           18.7

Gemensamma kostnader                                                                    30.9            3.5

Uteslående reseförskott                                                                         —              —

Summa                                1 786.5       172.6

Summa tolall                            H 960.3      2 632.1

' I beloppel ingär lönekosinadspålägg.

- Hyreskostnader och vissa andra lokal-och expenskostnader (städning, telefon m.m.) samt sjukvårdskostnader (c:a

8.2 mkr för samtliga departement) belastar anslaget Gemensamma kostnader för departementen.

 

441

Kommittékostnader: Socialdepartementet

10

32.2 2.0

0.6 0.1

191.3 27.6

 

1 356.0

734.5

1 808.0

236.2

233.7

13 86.3.3

 

0.7

 

0.8

_

39.0

15.0

78.6

310.7

2.3

93.4

28.6

3.4

10.5

_

195.0

1.3

0.3

67.2 23.0

44.4

4.3

452.4

657.1

214.4

70.5 41.0

 

5.4

46.4

0.3

91.3

 

0.9 6.5 1.8

0.8 68.3 28.8

39.2

0.8

17.1

7.8

_

_

233.2

622.8

239,6

2.7

53.2

54.9

./. 1.3

98.4

100.0 0.2

1.0

1.8

45.0

0.1

0.8

36.1

3.5

7.8

260.9

718.7

3.6

333.0

190.4

67.2

261.4

1 198.7

1 946.0

194.1

2 593.1

1 442.0

302.0

65.8 251.3 180.3

67.1 2 441.3

I 120.3

 

—

1 044.1

—

3.8

_

5.3

—

980.0

2 666.7

2 670.2

—

3.6

—

104.1

—

376.0

—

36.1

2 666.7

6 343.5

2 900.4

25 068.0

 

Skr 1979/80: 103                                                                                                    442

KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET

Kommitténs benämning

 

-)

3                       4                              5

Kom-

Ulgifter (i tusentals kronor)

mitténs nr i be-

t.o.m.                1978-07-01-1979-06-30

rättelsen

1978-06-30

Lön                       Dag-m.m.'                    arvoden

Kommilléer som avslutat sin verksamhet under 1979

1980:1

294.0

—

_

9

174.5

58.7

54.6

10

506.1

630.1

45.9

12

0.4

_

48.4

16

-

117.7

36.8

 

 

806.5

185.7

Trankpoliiiska delegationen (K 1965:38)

Utredningen (K 1977:04) om vissa containerfrågor

Sjöfarlspolitiska ulredningen (K 1977:05)

Särskild uiredare (K   1978:03) med uppdrag atl se över

lagstiftningen pä försvarsmaktens fartyg Utredningen I K 1978:09) om taxi näringen

Summa

Kommittéer som fortsäller sin verksamhet vid ingången av 1980

1980:2 3 4

666.1 2 319.4

177.8 611.3

28.8 127.8

5

22.1

-

5.6

6

7 8

677.1 113.5 256.3

155.4

6.5

183.8

33.8 94.7 78.8

Sakkunniga I K 1972:01) för att leda visst utrednings- och utvecklingsarbete i fråga om meloder för märkning av olja i fanyg (UMOF) 3)

Fartygsmiljöutredningen (K 1973:04)

Trafiksäkerhetsulredningen (K 1973:07)

Sakkunnig (K 1975:07) med uppdrag atl uireda vissa säkerhetsfrågor vid användning av iruckar

Utredningen  (K   1976:01) om  samverkansmöjligheterna hos vissa affärsverks och myndigheters verkstads-rörelser m.m.

SMHI-utredningen (K 1977:01)

Typbesiktningsulredningen (K 1977:02)

Särskild uiredare (K   1978:02) med uppdrag all ta upp
överläggningar med Stockholms läns landsling om
flygplalsfrågan pä läng sikt i Slockholmsregionen    11            —             —             12.8

Utredningen (K 1978:06) med uppdrag all uireda det fort­
satta genomförandet av reformen med differentierade
körkort                                                               13            -              -              16.7

Luftlransportutredningen (K 1978:07)                       14            -            28.2           51.9

Parkeringsöverlrädelser pä tomtmark m.m. (K 1978:10)           17         —                 74.2 —

Ulredningen (K 1979:01) av vissa frägor om transport av

farligl gods                                                          18                           -              77.2

Särskild Ulredning (K 1979:02) om mönstring av sjömän           19            —               —     —

Särskild utredare (K 1979:03) av Göleborgs hamns inler­
nalionella konkurrensförhållande                          20             —          80.4              —

Sialsbidragssyslemei för kommunal väghållning

(K 1979:04)                                                        2!             -              -

Summa                                1 394.8       450.9

Kommittéer som avslutat sin verksamhet före ingången av 1979

1979: 2

1 200.9

_

5.8

4

3 103.7

1.4

19.2

1978:10

701.2

 

 

1979: 7

5 227.5

2.1

17.2

9

414.1

25.9

36.3

11

472.6

1.4

39.1

1978:17

1 245.6

—

—

Befälsbemanningsulredningen IK 1970:29)

Trafikpolitiska ulredningen (K 1972:07)

Sakkunnig (K 1975:04) med uppdrag atl behandla frågan

om huvudmannaskaps- och ägareförhållanden vad

avser färjetraFiken mellan Golland och fastlandet 1975 års Öresundsdelegalion (K 1975:06) Sjömanspensionsutredningen (K 1975:09) körkortsutredningen (K 1976:02) Brommaulredningen (K 1976:031 Utredningen (K 1976:04) om vissa bidrags- och förfall-

ningsfrågor avseende cykellrafiken                 1979:12        55.8           —              7.8

 

443

Kommittékostnader: Kommunikationsdepartementet

10

Resersättning

Tryckning

Konsultationer

Övriga

administrativa

kostnader

Bidrag lill myndighel, insliiulion m.m.

S Limma "

 

1.2 37.9 .53,5

7.9

6.3

106.8

1.6

1.6

318.5

318.5

8.4

0.9

1.0

10.3

1.2

151.2 1 058.0

57.2

161.8

I 429.4

 

40.7 30.8

33.4

7.8 180.0

4.4 7.9

7.8 251.7 991.2

5.6

6.0

27.5 79.9

0.3 43.9 32.8

0.2 0.8

195.7 173.4 375.3

 

12.9

25.7

 

8.9 41.6

2.7

1.3

0.4

26.9

121.7 77.3

 

0.3

-79

 

12.5

2.6

95.5

 

263.8

33.4

266.1

17.9

2 426.9

 

0.7

67.7

0.5

0.1

73.5 21.9

 

16.7 2.0 1.2 5.3

23.4
160.5             10.3

6.7                -

65.5

0.4 0.4

50.0

23.4 257.2

71.3

107.2

5.3

 

1.2

9.0

 

Skr 1979/80:103

444

 

Utredningen ( K 1977 :()3) om huvudmannaskap för drillen

av Göta kanal Särskild uiredare (K 1978:01) med uppdrag all överväga

frågan om huvudmannskap för viss drift av Nora

Bergslags järnväg VTI-ulredningen (K 1978:04). Översyn av slalens väg- och

trarikinstiluls verksamhet och finansiering Särskild uiredare (K   1978:05) med uppdrag alt göra en

översyn av sjöfarisverkels sjökortsframslällning

Summa

1979:15

18

21 20

37.2

31.2

56.0

15.7

 

-

6.2

-

22.7

28.3

18.2

74.8

172.5

 

Kostnader från kommitléanslaget under budgetårel 1978/79 för sakkunniga biträden inom departementet m.m.

Kommission (K 1978:A) för vissa rederifrägor

Arbelsgruppen (K 1978:B) för översyn av irafikbullerut-redningens förslag i fråga om vägtrafikbuller

Sakkunnig (K 1979:A) med uppdrag att undersöka förut­sättningarna lör färjetrafik i södra Öresund

Diverse myndigheler m.m.

Diverse personer

Gemensamma kosinader

Uteslående reseförskotl

Summa

 

112.6

7.1

3.5

3.5

1.0

-

188.1

_

95.5

—

10.6

400.7

 

Sakkunniga i nordiskt lagstiftningsarbete m.m.

Svenska sakkunniga (K 1967:37) inom Nordisk kommitté för iranksäkerhetsforskning (NKT)

Nordisk kommitté (K  1967:38) för transportekonomisk forskning (NKTF)

Nordiskt tranksäkerhetsråd (K 1971:02) (NTR)

Nordisk ämbeismannakommillé (K 1971:04) för Irans­portfrågor (NÄT)

Svenska sakkunniga (K 1971:05) inom Nordisk kommitté för vägtrafiklagstiftning (NKV)

Nordisk billeknisk kommitté IK 1975:03) (NBK)

Summa

Summa totall

275.9

590.0 383.7

426.3

125.4 27.5

0.2

24.5 l.l

25.8 2 702.6

32.1

39.8 29.2

82.4

7.3

6.3

197.1

I 016.8

I beloppet ingår lönekostnadspålägg. - Hyreskostnader och vissa andra lokal- och expenskostnader (städnin

itliii'i  Hp>r»'j rt .im*>nl 1  h..|QC|.jr  -inchiot  r.»m *»n c a m m   t.-i

.. ,,j„uj... «». v... ..j... „,.„... iuiv>.i- U..11 .--,,.,.ioivuaii.u.jt. oiuu.i.iig, telefon m.m.) samt sjukvårdskostnader (c:a

S.2 mkr för samtliga departemenl) belastar anslaget Gemensamma kostnader för departementen.

>.z mkr lor samtliga departemenl) belastar anslaget Oemensamma kosinader lor departen

Kostnaderna bestrids av jordbruksdepartemenlel och kommundepartementet med vardera 7.8 tkr 1978/79. Ang. Utredningen om samordning av allmänna landmobila radiokommunikationer m.m. (SAMORA) är kommuni­kationsdepariemenlels andel 184.3 tkr 1978/79, se redogörelsen lill försvarsdepartementet.

Ang. Pilotutbildningsutredningen (K 1978:08) är kommunikationsdepartementels andel 116.9 tkr 1978/79, se redo­görelsen lill försvarsdepartementet.

 

445

Kommittékostnader: Kommunikationsdepartementet

10

0.6

16.:

 

1.2

18.3

0.6 47.8

300.4

3.0

37.2

0.9

50.0

7.4

44.0

47.1 683.6

 

1.2 0.6 4.9

0.1

8.0

14.8

122.1

90.6

45.0

257.7

9.2 9.2

1 500.0

1 500.0

243.0 7.6

5.9

1        590.6
188.1
149.8

8.0

2          193.0

 

25.0

 

22.9

_

_

19.2

13.3

-

29.4

-

0.8

8.1

_

_

9.6

-

-

114.2

13.3

0.8

547.4

348.7

880.3

0.9 0.4

0.5

0.4 2.2

40.5

I 550.0

57.3

88.1 63.2

1 13.1

15.4

16.3

353.4

7 086.3

 

Skr 1979/80:103                                                                                446

EKONOMIDEPARTEMENTET

I

Kommitténs benämning                                  Kom-         Utgifler (i tusentals kronor)

mittens
nr i be-      l.o.m.        1978 07-01-1979-06-30

rättelsen    1978-06-30-----------------------

Lön               Dag-

ni.m.'            arvoden'

Kommittéer som avslutat sin verksamhet under 1979

Ulredningen (Fi  1970:70) om förhållandel mellan bank­
giro och postgiro                                               1980:1        75.7           -             161.6
1978 års långtidsutredning (E 1978:LU)                                               -                                        93.9

Summa                                        —           161.6

Kommitléer som fortsätter sin verksamhet vid ingången av 1980

Belalningsbalansdelegationen (Fi 1975:02            1980:2          9.5            —               -

 

1 986.2

1 033.1

73.0

5

82.2

263.9

1 15.0

6

143.8

1 53.6

72.7

7

17.2

324.5

83.7

8

69.2

145.6

53.8

9

 

_____

____

10

 

_

_

Ulredningen (Fi 1975:03) om lönlagarna och kapitaltill­växten

Banklagutredningen (Fi 1976:04)

Ulredningen (E 1977:01) om statistiska centralbyråns upp-giflssamling

Översyn av valutaregleringen (E 1977:03)

Försäkringsrörelseulredningen (E 1977:05)

Delegalionen (E 1978:01) med uppdrag atl följa de nya formerna för lönsparande m.m.

Försäkringsvcrksamhetskommittén (E 1979:01)

Ulredningen (E 1979:02) om tillsynen över värdepappers­
marknaden m.m.                                                 11                           —               —

Utredningen (E 1979:03) angående översyn av den statliga

fondförvaltningen m.m.                                        12                           —               —

1980 års långtidsutredning (E 1980:LU)                    -                              -                -

Summa                                   1 920.7       398.2

Kommittéer som avslutat sin verksamhet före ingången av 1979

1975 ärs långlidsutredning (Fi 1975:A)                     -         1464.3          7.0              -

Kommiuén (E 1976:02) med uppdrag att uireda frågan om

behovet av framlida folk- och bosladsräkningar

FOB-ulr.                                                         1979:6                      245.2           70.1

Statistiska centralbyråns framlida behov av ulrustning för

aulomalisk databehandling (E 1977:04)                 II                          93.2             9.5

Summa                                    439.3          79.6

Kostnader från kommitléanslaget under budgetåret 1978/79 för sakkunniga biträden inom departementet m.m.

Diverse myndigheter                                                                             —              —

Utestående reseförskotl                                                                         —              —

Summa                                          —              —

Summa totalt                             2 360.0        639.4

' I beloppel ingår lönekosinadspålägg.

- Hyreskoslnader och vissa andra lokal- och expenskostnader (städning, lelefon m.m.) samt sjukvårdskostnader (c:a

8.2 mkr för samtliga departemenl) belastar anslaget gemensamma kostnader för departementen.

 

447                                                    Kommittékostnader; Ekonomidepartementet

10

Resersättning    Tryckning      Konsultationer     Övriga                 Bidrag lill         Summa-

administrativa      myndighel.

kosinader            institution

m.m.

-                       -                           -                    161.6

209.9           212.5                   0.1                         -                    516.4

-                  -                       —                          -                    161.6

750.0                     -                         -                   750.0

33.6                     -           479.5                  31.1                         -                 1650.3

33.2                     -                  -                    4.7                         -                   416.8

5.9                17.1                  -                    0.7                         -                  250.0

36.8                 0.5                  -                  14.7                          -                  460.2

-                       -                  -                    0.5                          -                  199.9

0.6                            -                        -                              -                                  -                              0.6

110.1                17.6         1229.5                51.7                        -                 3 727.8

30.3                             -                                 -                           37.3

13.4                             40.0                          - 4.6                       -                  373.3

1.2                                -                          - 1.2                         -                  105.1

14.6                           249.9                    242.8                         5.9                     -   1032.1

5.8                   -                  -

5.8                    -                  -                       -

130.5              267.5         I 472.3                57.6

 

400.0

400.0

-

5.8

400.0

405.8

400.0

5 327.3

 

Skr 1979/80:103

448

BUDGETDEPARTEMENTET

1

-)

 

Kommilléns benämning

Kom­mitténs nr i be­rättelsen

Ulgifter (i tusentals kronor)

t.o.m.        1978-07-01-1979-06-30

1978-06-30    --------------------

Lön               Dag-

m.m.'            arvoden'

 

1980:13 21 22

23 28

203.7

Kommittéer som avslutat sin verksamhet under 1979

Monopolutredningen (B 1977:08)

Utredningen (B 1979:01) om central rationalisering och ADB

Organisationskommittén (B 1979:02) för statens arbets­marknadsnämnd

Arbetsgruppen (B 1979:03) med uppgift att förbereda re­geringens beslut om inrättande av en myndighel för personalutbildning och personaladministration

Organisationskommittén (B 1979:08) för statens institut för personaladministration och personalutbildning

Summa

Kommitléer som fortsätter sin verksamhet vid ingången av 1980

1969 års punktskatieulredning (Fi 1970:57)

Mervärdeskatteulredningen (Fi 1971:05)

Utredningen (Fi 1972:06) om underställning av avtal

Utredningen (Fi 1973:01) om säkerhetsåtgärder m.m. i skalleprocessen (USS)

Skattetilläggsutredningen (Fi 1975:06)

Utredningen (Fi 1976:02) om beskattning av ijänste-ensioner

Förelagsbeståndskommittén (Fi 1976:03)

1976 års faslighetslaxeringskommitté (Fi 1976:05)

Förvaltningsutredningen (B 1977:01

Väglrankskatteutredningen (B 1977:05)

Stämpelskalteulredningen (B 1977:06)

Utredningen (B 1977:07) med uppdrag att utreda frågan

om lokalisering av ny verksamhel till Västerbottens län

Delegationen (B 1977:09) för företagens uppgiftsläm­nande m.m.

Traktamentsbeskattningssakkunniga (B 1978:02)

Konsultexportutredningen (B 1978:03)

Utredningen (B 1978:05) om åtgärder vid beskattningen för att främja forsknings- och utvecklingsinsatser

Solnautredningen (B 1978:06)

Realbeskattningsutredningen (B 1978:07)

Utredningen (B 1978:08) om de s.k. kronoholmarnas fram­lida disposiiion

Bruttoskaltekommitlén (B 1979:04)

Kapilalvinstkommitién (B 1979:05)

Energiskattekommittén (B 1979:06)

Utredningen (B 1979:07) om minskning av statens bestånd av uthyrningsbostäder

Utredningen (B 1979:09) av frägor om samordnad anskaffning av utrustning för ADB inom statsför­valtningen

 

116.8

37.7

81.4

-

-

19.3

 

16.2

73.2

198.2

 

1980:1

718.8

156.7

59.2

2

3

566.5

198.1

44.4

4

1 663.8

244.4

102.4

5

870.9

341.7

82.4

6

132.8

_

112.5

7

1 008.8

386.2

83.6

8

405.1

291.6

228.4

9

1 140.5

1 005.3

163.6

10

94.2

111.5

54.3

11

170.9

171.7

60.2

12

164.6

138.0

18.9

14

893.6

1 260.5

57.8

15

26.2

335.4

80.3

16

23.9

228.2

41.0

17

_

99.3

_____

18

—

—

8.4

19

—

11.6

1.7

20.5

20 24 25 26

27

 

449                                                       Kommiltékostnader; Budgetdeparlementet

10

Resersättning    Tryckning      Konsultationer     Övriga

adminisiraliva

kostnader

38.9                -

2.9                    -                  -                     12.4

 

Bidrag lill

Summa-

myndighel.

 

insliiulion

 

m.m.

 

 

193.4

-

96.7

_

19.3

-                      -                  -                       -                           -                     16.2

2.9                  38.9               -                     12.4                        -                   325.6

29.0                     _                  _                       _                         _                 244.9

17.7                    _                  _                       _                         _                 260.2

0.8                      -                  -                       -                         -                     0.8

54.4                19.0                  -                    0.2                         -                  420.4

69.9                     -             25.0                      l.l                         -                  520.1

2.1                             -                        -                               -                                 -                        114.6

131.4                           _                        _                           0.3                                 -                        601.5

29.7                     -                  -                    1.5                         _                 551.2

29.6                39.7             55.0                  36.2                         -               1 329.4

19.6                     -                  -                    0.2                         -                  185.6

16.3                   -                0.7                    0.2                         -                  249.1

11.2                   --                  -                       -                         -                  168.1

76.0                  1.0           212.7                  91.7                         -                1699.7

8.0                    --                  -                    1.4                         -                  425.1

18.4                   -             157.2                    1.6                         -                  446.4

-                                             -                   -                    0.3                         -                    99.6

-                                             -                   -                       -                         -              8.4 -----    -           13.3

0.2                    -.                  _                       _                         _                     0.2

1.0                     -                  -                       -                         -                     1.0

-                      -                    -                    0.3                         -                    20.8

29    Riksdagen 1979/80. ] saml. Nr 103

 

Skr 1979/80:103                                                                                450

Husebyuiredningen (B 1979:10)                   30                   -                   -                 -
Kommittén (B 1979:1 1) för utbildning av högre chefer

inom statsförvaltningen                          31                   —                   —               —

Summa                           5 000.7      1 199.1

Kommittéer som avslutat sin verksamhet före ingången av 1979

Förelagsskatleberedningen(Fi 1970:77)               1978:3     3 953.0         1.0

1972 års skatteutredning (Fi 1972:02)                 1979:3     3 732.9         1.7              -

Sakkunniga (Fi 1974:02) med uppdrag att uireda frågan
om gränsdragningen mellan förvaltningsrevision och
ralionaliseringsverksamhet inom statsförvalt­
ningen m.m.                                                 1978:12      275.6         74.5           40.2

Utredningen (Fi 1974:05) angående den statliga personal­
utbildningens fortsatta inrikining och organisation               1979:8        657.6          1.4   —

Utredningen (Fi 1976:01) om stöd till distributionen av

vissa tidskrifter                                             1977:28          __            _

Ulredningen (Fi 1976:06) om kommunernas ekonomi          1978:21      1688.9          54.6 -

Ulredningen (B 1977:04) om vissa organisatoriska frägor
med anledning av olika reformer inom arbetsrättens
omräde                                                        1978:25      365.1

Organisationskommittén (B 1978:04) för slalens arbets­
givarverk                                                     1979:22          -              -              94.0

Summa                                  133.2        134.2

Kostnader från kommittéanslaget under bugetåret 1978/79 för sakkunniga inom departementet m.m.

Diverse myndigheter m.m.                                                     —            —               —

Diverse firmor                                                                       —            —               —

Gemensamma kosinader                                                        —         246.4             —

Utestående reseförskott

Summa                                  246.4             —

Summa lolalt                                5 578.5       1 406.5

'I beloppet ingår lönekostnadspålägg.

- Hyreskostnader och vissa andra lokal- och expenskostnader (städning, lelefon m.m.) saml sjukvårdskostnader (c:a

8.2 mkr för samtliga departement) belasiar anslaget Gemensamma kosinader för deparlemenlen.

Ang. Dagspresskommittén (B 1978:01) har 290.4 tkr belastat budgeldepartementets kommittéanslag 1978/79, se

redogörelsen lill utbildningsdepartementet.

 

451

Kommittékostnader: Budgetdepartementet

10

515.3

59.7

450.6

135.0

7 360.4

1.0 1.7

2.0

1.0 0.7

5.2 8.9

1.2

5.3

59.7

66.2

593.3

32.0

32.0

130.6

1.0

117.7 33.4

1.0

55.3

 

—

—

—

94.0

"

1.0

~"

309.3

20.2

 

./. 400.0

./. 378:6

108.1

—

_

108.1

73.6

16.3

—

341.6

59.7

201.9

16.3

./, 400.0

130.8

652.5

164.7

./. 400.0

8 126.10

 

Skr 1979/80:103

452

U tBlLDNlNCSDEPAUTEMENTET

3

Kommilléns hcn.imiiiiig

Kom-             Uigifier (i lusenlals kronor)

mittens

nribc-            l.o.m.            1978.07-01 - 1979-06-30

rällelseii        1978-06-30     --------------------

Lön                     Dag-

m.m.'                  arvoden'

 

Kommilléer som avslutat sin verksamhet under 1979

Lokal- och utruslningsprogiunikommitléerna (E 1965:54) föl universilei och högskolor ( Lup-kommilléerna) Univoisitclsreslaiirangkommiticn (U 1970:46) 1974 års lärarulbildningsutredning (U 1974:04) Beredningen lU 1975:05) lör inlemalionelll ulhildnings-

samarbele Ulredningen  (U   1975:14)  för sludiedokumenlalion  och

slalisiik föl högskolan l!yggnads\ärdsulredniiigeii (U 1976:02) Arbelsgrupp (L' 1976:12) för vissa frågor om De Blindas

Fii ren i ngs biblioieksverksamhel Lllredningen (LI 1977:07) om museijämvägsföreningar (Irganisaiionskommilién för arkivcl för ljud och bild (Ll 1978:05) Oiganisalioiiskommillén U.J 1978:10) om vissa älgärder på

infomidlionsförsöriningsområdcl

Summa

27

1980:

 

1

12 531.1

1 288.5

232.6

3

3 137.1

66.3

42.3

 

5 029.8

587.0

101.9

1 409.:

18.8

77.5 35.4

20.5 25.3

83.4

22.5 660.2

536.7

963.6

378.8

418 3 195.1

6.8 94.7

76.3 63.3

74.4

23 551.1

238.0 3 543.9

 

Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid ingången av 1980

Sakkunniga (U I96K;49) för förhandling om avlalsregle-ring av upphovsrällsliga frågor pä undervisningsområ­den A A U-sakkunniga)

Bibelkommissionen (U 1972:07)

Suidieslödsulrediiingen (IJ 1975:16)

Slyrelsen (U 1975:17) för sekretariatet för framtids­studier'

Folkbildningsuiredningeii (U 1975:19)

Ulredningen (Ll 1976:04) om läromedelsmarknaden

Gymnasieulredningen (U 1976:10)

Svenska delegationen av finsk-svenska ulbildningsrädel (U 1976:11)

Utredningen (U 1977:03) om kvinnliga skolledare

Lärartjänstulredningen (ll 1977:04)

Videogramutredningen (ll 1977:05)

Ulredning (Ll 1977:08) om visniugsersällning

Uppslagsverkskommillén (U 1977:09)

Arbelsgruppen (U 1977:10) för samefrågor

Forskningssamverkanskommiltén (Ll 1978:01)

Utredningen (U 1978:03) om gäslstuderande m.m.

Kommillén (Ll 1978:04) om kommunal vuxenulbildning

Elevvärdskommiltén (U 1978:06)

Inlegralionsutredningen (Ll 1978:07)

NÄAS-ulredningen (Ll 1978:08)

Dagspresskommitlén (B 1978:01)-'

Skolforskningskommittén (U 1978.09)

Närradiokommittén (Ll 1978:11)

Informationsteknologi ulredningen (U 1978:1 2)

Utredningen (U 1978:13) för översyn av den interna orga­nisalionen för livrusikammaren, Skokloslers slott och Hallwvlska museel

 

2

0.2

_

26.1

4

3 510.1

1 880.8

72.1

8

2 072.2

718.5

77.2

9

4 305.5

7.8

_

10

2 556.0

844.7

59.3

12

1 830.0

675.8

59.9

13

1 621.2

1 153.5

90.6

14

77.6

_

19.6

16

212.8

252.8

10.6

17

967.2

823.0

98.8

18

430.2

515.1

40.1

20

13.5

1.6

74.5

21

119.5

183.8

28.6

T>

74.7

103.6

6.7

24

101.1

520.2

70.7

25

_

320.0

23.5

26

_

457.3

36.8

28

—

267.8

16.4

29

—

431.7

20.5

30

_

178.7

—

23

_

363.8

40.9

31

_

343.6

25.9

33

_

482.3

28.6

34

-

447.9

47.6

35

58.5

29.4

 

453                                                  Kommittékostnader; Utbildningsdepartementet

10

Resersättning        Tryckning          Konsultationer          Övriga                        Bidrag lill             Siimm.i-

adniinisirativa           myndighet.

kosinader                   insliiulion

m.m.

177.7                   ./. 0.8                        -                        50.4                                    -                  I 748.4

5.5                            -                  16.7                          0.5                                    -                     131.3

53.1                   173.2                        -                        39.4                                     -                     954.6

92.1                        0.6                        -                        21.5                                    -                     669.7

32.1                            -                        -                          6.6                                    -                     534.5

22.9                      63.6                  30.0                          4.7                              20.0                     371.7

-                         21.0                        -                              -                                    -                     117.S

14.0                     28.8                        -                              -                                    -                     131.4

15.3                           -                        -                        31.4                                    -                     204.5

10.9                           -                  20.0                          5.8                                    -                     297.2

423.6                      286.4                   66.7                       160.3                               20.0                   5 161.1

0.1                             -                        -                          0.1                                    -                         26.3

60.5                         0.7                       -                      104.3                                    -                  2 1 18.4

97.6                          -                      0.2                        14.7                                    -                      908.2

0.2                             -                        -                              -                                    -                          S.O

195.0                            -                    6.4                        34.1                                    -                   1 139.S

29.8                         0.3                 93.0                        17.0                                    -                      875.8

67.9                          -                 147.2                        26.6                             89.4                   1 575.2

37.1                          -                    97.0                          1.1                                    -                      154.8

16.2                            - 6.1                3.4                              -                           289.1
117.7                         0.6                      -                        22.2                                    -                    1062.3

67.9                             -                    1.4                        32.7                                    -                      657.2

6.5                             -                        -                              -                                    -                         82.6

18.7                          _                         _                          1.0                                    -                      -'3-' 1

12.7

6.3

16.3

9.9

8.1

1.3

4.6

166.1

37.1

0.2

—

4.3

_

-

4.6

_

17.7

_

46.9

17.5

25.4

0.3

9.0

20.4                          - -                        -                              -                           130.7
55.7                          - -                 12.7                              -                           659.3
41.7                          - -                    6.3                              -                           391.5
84.6                          0.2                      -                        16.3                                    -                      595.2

95.5                         4.3                       -                          9.9                             40.0                      433.9
38.5                         - 4.6                  8.1                              -                           503.4

4.2                             -                        -                               -                                 -                        182.9

37.2                            -                  17.7                           1.3                                 -                        461.0

94.6                           -                    46.9                           4.6                                 -                        515.6

48.7                        17.5                25.4                      166.1                                 -                        768.6

25.8                         0.3                   9.0                        37.1                                 -                        567.7

0.3                             -                  19.5                               -                                 -                        107.7

 

Skr 1979/80:103

454

I

Utredningen (U 1978:14) om förulsällningarna för en när­
mare samverkan mellan livrusikammaren och övrig
musciverksamhel inom Kungl. Slottet             1980:36

TV-avgiftsutredningen (U 1978:15)                          37

Huvudmannaskapskommillén (U 1978:16)               38

Skoladministrativa kommittén (U 1978:17)               39

Kommittén (U 1979:01) om förstärkta kontakter mellan

hem och skola                                                    40

Talbokskommillen (U 1979:02)                                41

Kommiitén (U 1979:03) för uppföljning av högskolere­
formen                                                                 42
Kommiitén (U 1979:04) om verksamhelen vid Musikaliska
akademiens bibliolek. Musikhisloriska museet
och Svenskl musikhisloriskl arkiv                            43
Utredningen (U 1979:05) om översyn av vissa radiorätts-

liga frågor                                                                                44

Summa

Kommittéer som avslutat sin verksamhet före ingången av 1979

Organisationskommittén (U 1970:60) för högre musik­
utbildning                                                        1978: 5
Ulredningen (U 1972:06) om skolan, staten och kommu­
nerna                                                             1979:4
Forskarutbildningsutredningen (U 1974:06) 1978:17
Radioutredningen (U 1974:08) 1978:19
Skeppsholinsgruppen (U 1975:03)                     1979:7
Biblioleks- och dokumenlalionssamverkanskommitlén

(U 1975:06)                                                  1978:25

Kulturtidskriflsutredningen (U 1976:03)              1977:54

Litteralurstödsulredningen (U 1977:02)              1978:54

Ulredningen (U 1977:06) om vissa vårdutbildningar inom

högskolan                                                    1979:22

Obligalorieberedningen (U 1977:11)                  1979:27

Ulredningen (U 1978:02) om skyddslagstiftning rörande

forskning om hybrid-DNA                               1979:29

Summa

6 643.2

6 794.4

2 342.7

2 617.4

83.4

770.3 216.4 244.8

935.2 136.9

2 852.6

58.5 248.8 164.8 181.4

51.6 94.3

3.3 11 8.15.5

57.3

290.4 1.3 0.7 5.8

0.2

18.4

5.0

81.8 85.6

154.4 700.9

6.4 13.3

71.4

5.6

1 101.1

51.9 4.5

3.3

30.9 23.9

27.8 142.3

 

Kostnader från kommiftéanslaget under budgetåret 1978/79 för sakkunniga inom departementet m.m.

Svenska Unescorådels arbetsutskott

Ämbetsmannakommittén (U 1971:14) för nordiskt kultu­rellt samarbete

Barnfilmrådel

Ulredningen (UD 1977:01) om det svenska kultur- och informationsutbytet med ullandel

Arbelsgruppen för beredning av frågor om naturveten­skaplig och teknisk utbildning

Forskningsrådsnämnden

Arbelsgruppen kring normbildning och normöverföring i skolan

Diverse myndigheler m.m.

Diverse personer

Gemensamma kostnader

Utestående reseförskott

Summa

145.2

3.9

345.1

 

307.4 115.7

1.9

16.2 12.5

37.7

0.4

-

65.3 60.7

65.0

-

8.4

56.2

29.4

 

317.2 ./. 7.7

8.5

211.8

436.9

 

Summa totalt

165)7.2

2 115.4

' I beloppet ingår lönekosinadspålägg.

- Hyreskostnader och vissa andra lokal- och expenskostnader (städning, lelefon m.m) saml sjukvårdskostnader (c:a

8.2 mkr för samtliga departement) belastar anslaget Gemensamma kostnader för departementen.

'Kostnaderna beslrids numera frän anslaget Framtidsstudier (D 46)

■'Kostnaderna har belastat budgeldepartementets kommittéanslag med 290.4 tkr 1978/79.

 

455

Kommittékostnader: Utbildningsdepartementet

10

3.3

2.9

50.7

5.4 3.2

 

;l.8

129.2

0.7

53.7

0.5

_____

0.3

—

5.1 3.8

0.5 1.8

64.9 416.4

172.8 361.7

58.0 99.6

 

0.9

0.3

6.8

0.5

0.6 1 329.4

48.0

657.3

530.9

129.4

3.9 15 631.6

57.3

15.2

63.6

360.0

1 1.5 0.2

792.6 6.0 0.7 9.1

 

16.8

17.0

1,S.4

5.0

 

5.1 21.2

112.3

10.6 3.5

Ext.int. ./. 7.5

233.2 134.2

 

1.2 42.7

192.7

1.4 361.4

0.4 26.2

./. 7.5

185.2 I 458.7

 

32.5

6.3

187.9

 

40.6 33.0

-

-

4.1 1.3

3.1

-

30.1 3.3

0.2

38.0

3.5

29.0

.59.5

328.8 193.9

21.3 590.6

2.6 568.2

239.2

522.7

645.3

582.7

034.9

1 049.8

1 730.7

1 300.1

 

-

48.7

-

0.4

_

98.4

-

3.3

13.7

490.0

438.5

1 032.6

200.0

554.7

83.0

837.4

-

59.5

735.2

3 373.8

877.1

25 625.2

 

Skr 1979/80:103                                                                                456

.lORDBRUKSDEPARTEMENTET

1                                                                                       2                    3

Kommitténs benämning                                  Kom-         Utgifler (i lusentals kronor)

minens
nr i be-      l.o.m.        1978-07-01-1979-06-30

rällelsen     1978-06-30-----------------------

Lön               Dag-

m.m.'            arvoden'

Kommitléer som avslutat sin verksamhet under 1979

 

1980:1

667.5

—

49.3

 

T

1 487.6

38.3

50.3

renskölsel-

 

 

 

 

 

1979:4

631.2

—

69.7

 

1980:6

589.3

1.2

109.2

aboralorie-

 

 

 

 

 

8

241.4

94.6

53.2

leskade-

 

 

 

 

 

9

383.1

119.1

140.1

 

12

293.4

50.9

79.2

 

13

86.4

4.2

70.9

Lokal- och ulruslningsprogramkommillén (Jo 1966:3 1) för jordbrukets högskolor

Naiurvårdskommiiién (Jo 1970:28)

Förhandlingsgruppen     (Jo     1973:03)     för anläggingar

Jordförvärvsutredningen (Jo 1974:07)

Ulredningen (Jo 1976:04) om den regionala laboratorie­verksamheten

Ulredningen (Jo 1976:05) om översyn av skördeskade­skyddei

Hjälmarulredningen (Jo 1976:10)

Djursjukhusutredningen (Jo 1977:02)

Utredningen (Jo 1977:03) om vissa utbildningsfrågor på

velerinärmedicinens område                               14         240.9       312.1           81.2

Utredningen (Jo 1977:05) för förhandling om nya avtal
rörande forskning och utvecklingsverksamhet på de
jordbrukstekniska och skogslekniska områdena saml
om skogslrädsförädling och skogsgödsling m.m.     16          17.5           —            36.1

Fjällsäkerhelsulredningen (Jo 1978:02)              1979:29        92.1          13.9           39.7

Kommittén (Jo 1978:04) för förhandling om den framtida

växtförädlingen (Svalövsgruppen)                 1980:21          —             —            43.4

Kommittén (Jo 1978:05) om miljörisker vid sjötransport            22        —                452.6  57.1

Summa                                1 086.8       879.4

Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid ingången av 1980

980:4

393.6

0.1

101.4

5

503.8

16.0

79.0

7

 

221.0

178.1

10

447.1

291.5

109.1

11

208.8

322.3

101.5

15

96.4

86.6

108.2

17

245.3

155.5

67.6

18

300.2

199.9

39.9

19

40.7

499.3

75.8

20

l.l

-

49.0

23

-

166.0

34.3

24

_

_

33.9

Genbankulredningen (Jo 1973:04)

Skogsadminislraiiva utredningen (Jo 1974:03)

1974 ärs irädgårdsnäringsutredning (Jo 1974:09)

Utredningen (Jo 1976:06) om översyn av miljöskyddslag-siiflningen

Utredningen (Jo 1976:09) om fjällägenheter

Jakl- och vilivårdsberedningen (Jo 1977:04)

Kommittén (Jo 1977:06) för vattenplanering

Bilavgaskommiitén (Jo 1977:08)

Naturresurs- och iniljökomniiltén (Jo 1978:01)

Kommillén (Jo 1978:03) om långväga transport av luft­föroreningar

Kommittén (Jo 1978:06) för översyn av produktkon­trollens organisation

Kommittén (Jo 1978:07) med uppdrag att se över de olika systemen för indusirins råvarukostnadsutjämning m.m.

Radonutredningen (Jo 1979:01)                              25             -              1.6

Utredningen (Jo 1979:02) om lokaliseringen av en cenlral

anläggning för behandling av miljöfarligt avfall      26             -              —

Djurhälsoutredningen (Jo 1979:03)                         27             -              -

Utredning (Jo 1979:04) om översyn av lagstiftningen om
häradsallmänningar och allmänningsskogar i
Norrland och Dalarna                                          28             —             —

 

457                                                   Kommittékostnader; Jordbruksdepartementet

10

Resersättning    Tryckning      Konsultationer     Övriga                 Bidrag lill         Summa'

adminisiraliva       myndighet,

kosinader            institution

m.m.

3.8                     -                  -                      -                          -                    53.1

1.0                61.9               8.1                      -                          -                  159.6

32.3                                         1.7                       -                              -                                  -                        103.7

15.3                                        1.3                 -                      -                          -                  127.1

22.3                68.9               0.6                      -                          -                  239.6

28.6                   -                0.7                   1.3                          -                  289.7

20.7                 9.7           141.8                   0.5                          ~                 302.8
8.3                   1.4              1.8                      -                          -                    86.6

36.3                      23.6                        -                              -                                  -                       45.3.2

0.9

2.5

_

35.5

2.5

3.4

13.1

1.2

66.0

58.0

0.1

351.1

276.2

174.7

573.6

10.0

1.3

 

18.5

_

_

102.8

85.3

29.5

19.8

93.7

40.0

64.3

7.7

30.0

14.3

28.9

_

91.3

_

85.6

26.3

_

107.0

69.8

12.1

70.0

39.5 95.0

-                    123.7

13.4                        -                   932.3

15.2                        -                 3 005.9

112.8

113.5

0.1                          -                616.8

3.9                          -                558.0

0.6                           -                526.4

0,5                           -                238.5

.';.7                         -                405.7

5.6                 I 800.0             2 178.7

14.9                         -                741.9

2.8                                -                     504.1                                0.1              .   -          556.0

1.7                    -                           -                                  -        -                202.0

7.0                                -                          -                                  -                     -          40.9

1.8                    -                       24.1                                  -       -                  27.5

 

Skr 1979/80:103                                                                                458

Utredningen (Jo 1979:05) om förutsättningar för tillverk­
ning av etanol ur sockerbetor m.m.                1980:29          —             —              —

Kommittén (Jo 1979:06) om siaiens slöd till häst­
aveln m.m.                                                         30            —             —              —

Utredningen (Jo 1979:07) om den slalliga rekreations- och

luristpolitiken                                                      31             _             —              _

Utredningen (Jo 1979:08) om rennäringens ekonomiska

förhållanden                                                                             32                 -                  -                     -

Ulredningen (Jo 1979:09) om användningen av kemiska

medel i jord-och skogsbruket m.m.                      33             —             —              —

Summa                                1 959.8       977.8

Kommittéer som avslutat sin verksamhet före ingången av 1979

1979:3

18 529.0

29.5

17.2

1978:4

2 949.6

./. 7.2

7.5

1979:6

3 448.8

13.1

_

7

2 081.2

142.2

81.8

1977:12

272.5

-

-

1979:11

543.3

./. 16.6

6.3

 

755.1

—

64.4

1979:12

449.5

63.7

12.7

1979:19

168.1

_

_

20

141.8

20.9

-

26

225.2

0.9

11.2

 

 

246.5

201.1

Ulredningen (Jo 1971:08)om kostnaderna för miljövården

1972 års jordbruksutredning (Jo 1972:04)

1973 års skogsutredning (Jo 1973:06) 1973 års riskevaltensulredning (Jo 1973:07) Organisationskommittén (Jo 1974:06) för beredning av

vissa frägor om den framtida organisationen av vä xlskyddsverksam heten

Västerdalsälvsulredningen (Jo 1975:01)

1975 års växlförädlingsutredning (Jo 1975:06)

Fiskerikommittén (Jo 1975:07)

Kommittén (Jo 1976:03) för de svenska förberedelserna inför FN:s vattenkonferens

Utredningen (Jo 1976:11) om utbyggd avbytarservice inom jordbruket

Renhållningskommiltén (Jo 1977:01)

Utredningen (Jo 1977:07) om förulsällningarna för olym­piska vinterspel i Sverige år 1984

Summa

Kostnader från kommittéanslaget under budgetåret 1978/79 för sakkunniga bitriiden inom departementet m.m.

Miljövårdsberedningen (Jo 1968:A)                                    1251.3        174.5          47.3

Miljödatanämnden (Jo 1974:A)                                         19 749.9    2 041.9          37.5

71.3

_

4.4

_

225.0

9.5

183.3

0.2

2 699.5

124.2

5 992.6

2 182.5

Arbelsgrupp (Jo 1977:A) för vissa frägor om damm­
byggnader                                                                          72.1           —               —
Beredningen(Jo 1978:A) för livsmedels-och näringsfrågor                                                              —                    29.7
Arbetsgruppen (Jo I979:A) för blyfri bensin                                                                                      —     —
Diverse myndigheter
Diverse firmor
Diverse personer
Gemensamma kostnader
Utestående reseförskott

Summa

Summa totalt

' 1 beloppet ingår lönekosinadspålägg

- Hyreskoslnader och vissa andra lokal- och expenskostnader (städning, lelefon m.m.) saml sjukvårdskostnader (ca

8.2 mkr för samtliga departement) belastar anslaget Gemensamma kostnader för departementen.

Ang. Sakkunniga (K 1972:01) för att leda visst utrednings- och utvecklingsarbete i fråga om meloder för märkning

av olja i fartyg är kommundepartemenieis andel 7.8 tkr 1978/79, se redogörelsen till kommunikationsdepartementet.

 

459

Kommittékostnader; Jordbruksdepartementet

10

430.4

229.0

890.3

31.4

/ 800.0

6 3/8.7

 

87.6

41.5

1.0

0.6 56.7

59.6

134.6

 

0.7

-

—

0.1

-

-

0.2

_

_

0.7

-

-

31.3

288.4

66.2

91.3

510.6

167.3

0.2 0.2

0.7 0.6

1.6

 

_

177.0

_

0.3

—

13.7

—

475.1

80.0

80.0

152.1

152.1

—

./. 9.6

-

65.1

-

77.1

_

0.2

-

21.6

—

398.0

232.1

1 450.5

 

18.7 137.9

303.4

4 669.1

2.4 257.3

5.4 2.4 0.8

1.5

49.6

0.4

0.5 25.2

7.3 32.8

9.1

52.4

22.5

231.0

314.0

4771.1

282.6

028.9

1 228.3

6 402.3

330.8

721.0

67.4

788.4 2 820.5

 

242.9

8 167.2

56.5

32.5

0.8

138.7

57.3

259.7

222.4

32.8

9 210.8

19 985.9

 

Skr 1979/80:103

460

HANDELSDEPARTEMENTET

1

Kommitténs benämning

Utgifter (i lusentals kronor)

Kom­mitténs

nr i be-            t.o.m.               1978-07-01-1979-06-30
rättelsen    1978-06-30----------------------

Lön m.m.

Dag­arvoden'

 

Kommilléer som avslutat sin verksamhet under 1979

1972 års lotleriutredning (H 1972:03)

Utredningen (H 1977:03) om utjämning av regionala och

lokala prisskillnader pä eldningsolja och bensin Ulredningen (H 1978:02) om Öst Ekonomiska Byrän Städbranschutredningen (H 1975:02) Serviceföretagsutredningen (H 1977:08) 1978 års tullagsutredare (H 1978:01)

Summa

 

1:2

2 053.6

504.9

80.0

6

475.0

371.7

_

11

_

—

13.2

3

935.3

224.1

30.5

9

4.5

3.9

109.4

10

—

331.3

4.4

 

 

1 435.9

237.5

 

12 13

14

15

Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid ingången av 1980

Paientpolicykommittén (H 1969:10) Utvärderingav prispolitiken (H 1975:06) Insynsutredningen (H 1976:03) Sjöövervakningskommittén (H 1977:05) Resegarantilagutredningen (H 1977:07) Utredningen (H 1978:03) för översyn av import- och

exportförfauningar Kommittén (H  1979:01) för översyn av riktlinjerna för

svensk krigsmaterielexport Utredningen (H 1979:02) om Sverigehusets framtida

användning Utredningen (H 1979:03) om handel med teknik

Summa

 

1980:1

1 055.1

—

10.6

4

597.5

88.8

40.7

5

511.6

32.9

122.5

7

200.0

147.5

38.6

8

40.0

275.5

10.8

3.6

102.9

226.8

647.6

 

Kommittéer som avslutat sin verksamhet före ingången av 1979

Hotell- och reslaurangutredningen (H 1974:01)

Skrothandelsutredningen (H 1974:04)

Ulredningen (H 1976:01) om insamlingar

Reklamaiionsutredningen (H 1976:02)

Utredningen (H 1976:04) om regional konsumentpolitisk

verksamhel Exportfinasieringsutredningen (H 1977:01) Skodelegationen (H 1977:02) Sydafrikaulredningen (H 1977:04) Utredningen (H 1977:06) för begränsning av förelagens

verksamhet i Sydafrika

Summa

 

1979:3

931.0

2.0

9.9

4

1.234.1

217.4

—

1978:9

461.2

15.0

—

1979:8

398.7

4.9

17.8

10

295.9

_

_

11

484.6

11.8

8.7

12

631.7

273.1

32.7

14

427.9

113.4

58.0

16

95.2

0.7

2.6

 

 

638.3

129.7

 

461                                                      Kommittékostnader; Handelsdepartemenlet

10

Resersälining     Tryckning      Konsultationer     Övriga                 Bidrag lill         Summa-

administrativa      myndighel.

kosinader            institution

m.m.

31.0                            -                        -                         32.4                                 -                         648.3

1.5                     -                  -                       -                         -                   373.2

0.1                  0.2                  -                       -                         -                    13.5

8.4                     -           103.6                  20.2                         -                   386.8

9.9                     -           200.0                       -                         -                   323.2

0.3                 -                    0.6                         -                   336.6

50.9                0.5          303.6                  53.2                         -                        2 081.6

1.1                              -                        -                               -                                  -                             11.7

7.7                     -             32.0                    3.7                         -                  172.9

10.3               39.9                  -                    0.3                         -                  205.9

76.7                     -                  -                       -                          -                  262.8

-                                             -                   -                    0.7                         -                  287.0

-                                             -                   -                    0.4                         -                  106.9

95.8                39.9            32.0                   5.1                        -                  1 047.2

149.4                -                       -                         -                  161.3

0.9                              10.6    -                    1.9                         -                  230.8

- -                   -                       -                         -                    15.0
53.0                -                    0.5                         -                    76.2

-                         -                   -                    0.2                         -                      0.2
13.5 -                 -                   -                       -                         34.0
95.5 2.9              344.6        32.4                       -                         7812
61.1                              74.5    -                  11.7                         -                  318.7

1.7                                -       -                       -                         -                      5.0

172.7                         279.8 355.2              46.7                         -                        1 622.4

 

Skr 1979/80:103                                                                                462

1

Kostnader från kommitléanslaget under budgetåret 1978/79 för sakkunniga biträden inom departementet m.m.

3.2

7.5

141.1

21.0

23.1

-

230.4

____

39.7

—

Delegalionen (H I978:A) för överläggningar m.m. i syd­afrikafrågan

Tekodelegationen (I 1978:B)'

Översyn av vissa besvärsfrågor inom transportnämndens ansvarsområde (H 1979:A)

Delegationen (H I972:B) för oljeförsörjningsberedskap

Diverse personer

Gemensamma kosinader

Utestående reseförskotl                                                                         —               —

Summa                                  437.5           28.5

Summa totalt                            3 018.2        601.5

' 1 beloppet ingår lönekosinadspålägg.

- Hyreskostnader och vissa andra lokal- och expenskostnader (städning, telefon m.m.) saml sjukvårdskostnader (c;a

8.2 mkr för samtliga departement) belastar anslaget Gemensamma kostnader för departementen.

 Kosinaderna har belastat industridepartementets kommilléanslag t.o.m. utgången av budgetåret 1978/79.

 

463

Kommiltékostnader: Handelsdepartementet

10

 

18.3

1.3

136.5

13.9

0.5

_

_

0.3

0.7

—

_

_

_

—

_

0.1

—

27.4

_

31.0

5.9

-

—

—

25.4

28.7

136.5

45.3

126.5

358.2

680.2

136.4

 

10.7

332.1

23.9

0.7

230.5

98.1

5.9

701.9

5 121.0

 

Skr 1979/80:103

464

ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET

Kommitténs benämning

Utgifter (i tusentals kronor)

Kom­milléns

nr i be-            l.o.m.               1978-07-01-1979-06-30
rättelsen    1978-06-30     -----------------

Lön m.m.

Dag­arvoden'

Kommittéer som avslutat sin verksamhel under 1979

Sysselsättningsulredningen (A 1974:02)                                        1980:2 7 603.6 1776.1    264.7

Lagerslödsutredningen (A 1974:07)                                    407.1           3.5           55.9
Översyn av yrkesinspektionens dislriklsindelning

(A 1977:03)                                                                  11 34.9       156.6           25.0
Kommitté (A 1978:02) om organisalion för skvddai arbete

m.m. (NOSA)                                                ' 13           1583.6       844.4       1279.6

Summa                9 629.2   2 780.6      1625.2

Kommittéer som forisätter sin verksamhel vid ingången av 1980

Expertgruppen (In 1968:14) för utredningsverksamhet i arbetsmarknadsfrågor (EFA)

Delegationen (A 1974:09) för arbelslidsfrågor (DELFA)

Utlänningslagkommittén (A 1975:04) (ULK)

Expertgruppen (A 1975:05) för invandringsforskning (EIFO)

Företagshälsovårdsuiredningen (A 1976:01)

Nya arbelsrättskommitlén (A 1976:02)

Kommiitén (Ju 1976:08) för all uireda frågor om jäm­ställdhet mellan män och kvinnor

Anslällningsskyddskommittén (A 1977:01)

Ulredningen (A 1977:02) av vissa frågor på semester-rättens område

Delegation (A 1978:01) för ungdomens sysselsättnings­frågor (DELFUS)

Utredningen (A 1978:03) av vissa arbelslidsfrågor

Utredningen (A 1978:04) om organisalion för yrkesin­riktad rehabilitering (NYR)

Dataeffeklulredningen (A 1978:05)

Diskrimineringsutredningen (A 1978:06)

Kommitlé(A 1978:07) med uppdrag att göra en översyn av svenskundervisningen m.m. för invandrare (SFI-kommittén)

Summa

 

1980:1

1 577.0

396.2

59.0

3

768.2

341.9

41.2

4

838.8

355.0

81.3

5

516.7

418.9

32.4

6

778.4

433.4

118.6

 

481.1

172.3

13.6

8

2 725.4

1 237.0

101.9

9

82.4

281.3

37.4

10

60.4

260.8

56.4

12

76.1

135.4

20.9

14

-

-

29.7

15

20.5

366.7

102.0

16

_

67.2

—

17

—

242.3

25.4

18

_

21.7

_____

 

7 925.0

4 730.1

719.8

 

Kommittéer som avslutat sin verksamhet före ingången av 1979

1974 ärs ulredning (A 1974:08) om en allmän arbetslös­hetsförsäkring (ALF)

Utredningen  (A   1974:10)  om  arbetskraftsförhällanden inom jordbruks- och trädgårdsnäringen (JOTA)

Ulredningen (A 1975:01) om förelagsutbildningen

Summa

1978:4

6 1977:13

2          041.8

367.0 I 441.7

3          850.5

102.7

11.1

113.8

77.1

7.1

84.2

 

465                                                        Kommittékostnader: Arbetsmarknadsdepartementet

10

 

Resersätini

ing

Tryckning

Konsultationer

Övriga

administrativa

kostnader

Bidrag till myndighel, institution m.m.

Summa-

121.7

 

510.4

25.4

IIO.O

./. 0.1

2 808.2

-

 

—

62.0

—

-

121.4

34.8

 

-

-

-

-

216.4

588.2

 

35.3

5 349.8

24.9

./.I368,0

6 754.2

744.7

 

545.7

5 437.2

134.9

./.1368.1

9 900.2

33.5               160.9                  -                   8.3                           -                 657.9

45.3                     -             18.0                   2.6                           -                 449.0

36.3                     -                  -                   1.0                           -                 473.6

39.2                   2.4            51.4                   4.6                           -                .548.9

49.5               12.2            58.2                  21.9                           -                 693.8
-                    -   -               1.3                       -                    187.2

106.4              129.5             92.9                 .54.8                    424.6              2 147.1

19.1                     -           688.3                   2.9                           -              I 029.0

38.6                    -                    -                   0.8                           -                 356.6

9.7                      -                  -                       -                           -                 166.0

2.5                      -                  -                   0.4                           -                  32.6

140.9                42.6             11.5                   0.6                    600.0               1264.3

8.2                      -               0.1                  14.7                           -                  90.2

19.3                   -                4.5                   1.8                           -                 293.3

3.1                      -                  -                   0.2                           -                  25.0

551.6            347.6          924.9               115.9                 1024.6             8 414.5

1.9                           99,8     -                     0,3                         -                  281,8

67.3               -                         -                         -                    85,5

0.2                              -        -                         -                         -                     0,2

2.1                          167.1   -                     0.3                         -                 367.5

30    Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 103

 

Skr 1979/80:103

466

I

Kostnader från kommitléanslaget under budgetåret 1978/79 för sakkunniga biträden inom departementet m.m.

Arbelsmarknadsrådel (A 1975:A)

Invandrarrådei (A 1975:1)

ILO (A 1976:1 A)

Nämnden (1976:C) för slyrelserepresentation (NFS)

Diverse personer

Gemensamma kosinader

Ulestående reseförskotl

Summa Summa lolalt

21 404.7

 

—

28.3

12.1

15.3

_

6.0

—

14.4

367.1

—

106.0

18.9

485.2

82.9

8 109.7

2512.1

' I beloppet ingär lönekostnadspålägg.

- Hyreskostnader och vissa andra lokal- och expenskostnader (städning, telefon m.m.) sami sjukvårdskostnader (c:a 8.2 mkr för samtliga departemenl) belastar anslaget Gemensamma kostnader för deparlemenlen. 'Sluiredovisad i 1979 års kommittéberättelse.

 

467

Kommittékostnader; Arbelsmarknadsdepartementet

10

1.2 60.1

1.6

22.7

-

84.0

1.6

1 382.4

1 062.0

6 362.1

3.1

518.3

521.4

772.5

./. 343.5

29.5

90.6

6.0

14.4

367.1

644.8

22.7

1 175.1

19 857.3

 

Skr 1979/80:103

468

BOSTADSDEPARTEMENTET

1

t.o.m. 1978-06-30

Kommilléns benämning

Kom­mitténs nr i be­rättelsen

Utgifter (i lusenlals kronor)

1978-07-01-l979-06-,30

Lön

m.m.'

Dag­arvoden'

67.6

./. 0.3

13.8 22.0 26.9

57.0 25.3

8.9

221.2

15.9

15.9

Kommittéer som avslutat sin verksamhet under 1979

4

2 134.4

253.9

37.0

7

35.7

187.6

52.0

11

-

281.0

—

 

—

722.5

89.0

Bosiadssociala delegationen (B 1975:01)           1980:

Vattenöverledningsutredningen (Bo 1978:02) Ulredningen (Bo 1978:07) om ny byggnadslagstiflning

Summa

Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid ingången av 1980

Delegalionen (In 1967:30) för bostadsnnansiering                 1980:  1       830.1     -

Rådgivande expertgruppen (C 1970:24) för fysisk riks­
planering                                                             2        I 102.8        17.8

926.5

70.0

72.8

171.4

0.8

491.2

_

45.5

_

436.4

_

99.6

—

129.5

Expertgruppen (B 1974:06) för forskning om fysisk plane­
ring och bebyggelse                                             3

Kartutredning 78 (Bo 1977:01)                                 5

Fritidsboendekommitlén (Bo 1978:01)                       6

Delegationen för frågor om energihushållning i befinllig
bebyggelse (Bo 1978:03)                                      8

Underhållsfondsuiredningen (Bo 1978:05)                 9

Bostadsrättsutredningen (Bo 1978:06)                     10

Landskapsinformationsutredningen (Bo 1978:08)      12

Bostadsbidragskommittén (Bo 1979:01)                   13            -              -

Utredningen (Bo 1979:02) om planmässig sanering efler

industrinedläggningar                                           14            —            —

Utredningen (Bo 1979:03) om individuell mätning och
debitering av kostnader för uppvärmning och tapp­
varmvattenberedning                                           15            —            —

Summa                         —       1 461.4

Kommittéer som avslutat sin verksamhet före ingången av 1979

Låneunderlagsgruppen (In 1966:27)                  1978:1      2 099.5          -

Utredningen (C 1972:01) rörande miljöproblem m.m.

i vissa industriområden                                         4       2 681.6         3.1

Referensgruppen (Bo 1978:04) för bebyggelsefrågor                1979:11 -  42.1

Summa                         —          45.2

Kostnader från kommiltéanslaget under budgetåret 1978/79 för sakkunniga biträden inom departementet m.m.

Diverse myndigheler m.m. Gemensamma kostnader Utestående reseförskotl

Summa Summa totall

./. 0.5

./. 0.5 2 228.6

326.1

' 1 beloppet ingår lönekostnadspålägg.

- Hyreskostnader och vissa andra lokal- och expenskostnader (städning, telefon m.m.) samt sjukvårdskostnader (c:a

8.2 mkr för samtliga departement) belastar anslaget Gemensamma kostnader för departementen.

 

469                                                      Kommittékostnader: Bostadsdepartementet

10

Resersättning     Tryckning      Konsultationer     Övriga                 Bidrag till         Summa-

administrativa      myndighet,

kostnader            institution

m.m.

42.1                      29.0                        - 10.4                                         -                                        372.4

50.5                  0.3             10.0                  12.0                     686.0               998.4

29.8                25.0               1.9 2.8                                     -                          340.5

122.4              54.3             11.9                 25.2                     686.0           1711.3

-                               - -                        -                                                              -                              67.6
3.2                           - - -                                       -                              20.7

106.3

207.3

1 017.4

105.5

567.4

113.0

161.1

-                         - -               6.1                                                                      16.4
12.1                    _ _              1.8
95.3                    -                   353.7                                                                50.3

2.1                  0.8                  -                                                                        0.1

92.9                  0.6               1.4                                10.8                                     -

2.4                  0.7                  -                                                                      10.3

21.3                  0.9                  -                                                                        0.5

229.3                 3.0            355.1                 79.9                      16.4              2 366.3

-                      -                  -                         -                         -                    15.9

.0.4                    -                  -                        _                         _                     2.7

3.6                    _                  _                     0.1                         -                    45.8

3.2                   _                 _                    0.1                         -                   64.4

276.2

0.1

27.4

_

7.8

13.7

—

—

—

13.8

27.4

276.2

7.8

68.7

84.7

643.2

113.0

 

211.0

487.2

—

34.8

—

13.7

211.0

535.7

913.4

4 677.7

 

Skr 1979/80:103                                                                                470

INDUSTRIDEPARTEMENTET

I

Kommitténs benämning                                  Kom-         Utgifler (i lusenlals kronor)

mittens
nr i be-      t.o.m.        1978-07-01-1979-06-30

rättelsen    1978-06-30-----------------------

Lön                Dag-

m.m.'            arvoden'

Kommittéer som avslutat sin verksamhet under år 1979

1980:1

14 876.2

1 II 1.9

177.3

12

73.5

113.5

48.6

17

17.7

78.3

38.4

18

—

_

37.1

19

_

143.3

39.1

_

65.1

842.9

25.9

Expertgruppen (ln 1967:24) för regional utredningsverk­samhet ERU

1977års Hemslöjdsutredning (1 1977:05)

1978års mät- och kalibreringsutredning (1 1978.01) Skogsägareföretagskommittén (I 1978:02) SIFU-kommittén (I 1978:03) Särskild näringspolitisk delegation (Ju 1978:04)' Utredningen (I 1979:03) om översyn av handläggningen

av ärenden om fartygskreditgarantier, m.m.          28            —             —            20.2

Kommissionen (I 1979:04) för de mindre och medelstora

varven                                                               29             -            18.7            6.7

Reaklorsäkerhelsutredningen (1 1979:07)                32             —           16.0             —

Konsekvensulredningen (I 1979:08)                        33             —             —               —

Summa                                  2 424.6       393.3

Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid ingången av 1980

1980:2

230.7

13.2

6.1

3

2 706.0

1 123.9

147.0

4

 

1 214.9

140.0

5

617.5

25.1

34.9

6

5 850.9

1 900.6

71.2

7

802.0

585.2

59.8

8

2 150.6

130.8

159.5

9

 

840.8

63.1

10

325.4

163.4

65.1

11

400.1

106.4

124.0

13

90.8

337.7

47.8

15

50.1

402.8

9.9

16

10.1

233.4

11.7

20

-

475.1

43.2

21

_

393.3

_____

22

-

21.7

19.9

23

 

67.3

3.2

24

_

1.6

—

25

—

—

—

26

—

—

—

Sveriges internationella byggnadskommitté (SIBCO) (In 1970:34)

Mineralpolitiska ulredningen (1 1974:02)

Energisparkommittén (I 1974:05)

Föreiagsdemokratirådet (I 1975:01)

Delegalionen (I 1975:02) för energiforskning

Läkemedelsindustridelegalionen (LIND) (I 1975:09)

Norrbotlendelegalionen (I 1976:04)

Kooperationsulredningen (1 1977:01)

Delegalionen (I 1977:02) för glesbygdsfrågor

Delegationen (I 1977:03) med uppgifl att behandla syssel­sättningsproblemen i Göteborgsregionen

Direktinvesteringskommittén (I 1977:06)

1978 års standardiseringsutredning (I 1977:10)

Utredningen (1 1977:11) om omsiällningsbara eldnings­anläggningar, m.m.

Dala- och eleklronikkommittén (DEK) (1 1978:04)

Kommittén (I 1978:05) för alternativ produktion vid varven

Energiprovningsutredningen (1 1978:06)

Utredningen (1 1978:07) om kärnkraftens radioakliva av­fall, organisations- och finansieringsfrågor

R 2-utredningen (I 1978:08)

Flyginduslridelegationen (1 1978:09)

Oljeersättningsdelegalionen (1 1979:01)

Ulredningen (I 1979:02) om planering av alternativ pro­
duktion och sysselsättning inom de delar av försvars-
maierielindusirin som inte omfallas av den militära fiyg-
industrin                                                             27

 

471                                                      Kommittékostnader; Industridepartementet

10

Resersättning     Tryckning      Konsultationer     Övriga                 Bidrag till         Summa-

administrativa      myndighet,

kosinader            institution

m.m.

214.5

134.6

289.1

73.6

9.6

_

_

9.5

10.6

_

39.2

6.3

4.4

_

428.9

—

4.3

_

2.6

0.4

33.3

112.5

867.0

48.0

7.5

 

16.3

1.0

3.1

—

—

12.0

-

—

-

7.8

287.3

247.1

1643.1

158.6

505.5               2 506.5

181.2 172.8 470.4 189.7 1 929.6

-                           20.2

50.2

31.1

7.8

580.5             5 559.5

 

102.5

—

_

_

76.1

_

71.7

14.7

118.8

254.4

2 929.8

12 283.8

_

35.7

35.5

0.1

110.7

142.4

386.7

151.7

26.4

—

123.6

11.3

109.1

2.1

2 140.9

270.1

43.0

—

374.9

13.9

31.0

-

—

5.5

4.1

_

1 254.5

101.1

29.0

_

281.0

107.6

18.3

-

139.6

1.8

65.0

_

. 106.2

1.6

72.2

18.6

71.4

30.6

48.9

7.9

46.3

51.8

4.1

-

-

13.3

l.l

_

_

4.6

0.7

—

_

4.6

1.6

—

_

0.1

5.3

_

_

_______


 

—

121.8

—

1 433.4

245.7

17 187.4

—

131.3

7.293.3

2 470.0

—

806.3

261.6

3 074.1

143.0

1 478.7

-

265.0

75.0

1 665.1

—

803.1

—

572.4

_

417.9

—

711.1

_

.548.2

-

59.0

_

76.2

—

6.9

—

1.7

_

5.3

 

Skr 1979/80:103                                                                                472

\__________ ___________________________ 2               3              4                   5

Alomlagsliflningskommittén (I 1979.05)             1980:30          -              -                -

.Utredningen (1 1979:06) om informationssystemet förelag­
samhälle,     m.m. (DlS-ulredningen)                       31             —          42,3             —

Kommittén (I 1979:09) för industripolitikens informa­
tionsunderlag (KIPI)                                            34             -              -                -

Ulredningen om (I 1979:10) Myndighetsorganisation
inom energiområdet                                            35            —             —               —

Utredningen (I 1979:11) om Norrlandsfonden           36             —             —              —

Organisationskommittén (1 1979:12) med uppdrag alt ut­
reda vissa frägor om en träteknisk utvecklingsenhet i
Skellefteå                                                           37            -              -

Ulredningen (1 1979:13) om styrmedel för näringslivets
energihushållning m.m.                                        38             —            —               —

Teknikimportkommittén (1 1979:14)                        39             -              -                -

Utredningen (1 1979:15) om offentliga styrelseledamöter i
vissa aktiebolag m.m.                                         40             —             —               —

Larmulredningen (I 1979:16)                                  41             —             —               —

Industristödsutredningen (I 1979:17)                      42             —            —               —

Ulredningen (I 1979:18)om Skogsindustrins virkesförsörj­
ning                                                                   43             —            —               —

Summa                                  8 077.5     5 060.2

Kommittéer som avslutat sin verksamhet före ingången av 1979

1978:8

1 060.9

./.8I.4

_

II

481.5

./.67.0

_

1979:9

197.7

13.5

11.5

11

19 707.0

654.8

192.1

1978:23

178.8

./.28.2

-

1979:17

303.1

500.4

40.0

18

251.2

28.5

37.9

19

35.7

—

29.2

SINFDOK-utredningen(l 1975:04)

Byggkoncentralionsulredningen (1 1975.07)

Redovisningsutredningen (I 1976:02)

Energikommissionen (1 1976:05)

Elvärmeutredningen (1 1977:04)

Utredningen (1 1977:07) om statsföretags verksamhetsin­riktning och mäl

Organisationskommittén (1 1977:08) för bildandel av re­gionala utvecklingsfonder (OKRU)

Bryggeriutredningen (I 1977:09)

Summa                                   1 020.6       310.7

 

473                                                      Kommittékostnader; Industridepartementet

10

18.0                        -                     60.3

857.9              461.1        7962.1            13086.2                  432.0            31895.2

16.8                    -                               -                                    -                        ./.64.6

-                        -                               -                                    -                        ./.67.0

3.8

28.1

—

0.9

101.6

419.1

1 057.0

281.4

54.2

48.5

473.4

2.7

6.3

1.2

67.6

./.62.2

7.3

—

—

0.2

173.2

513.7

1 598.0

223.0

57.8 2 706.0 ./.28.2

1 119.2

79.3 36.7

-                 3 839.2

 

Skr 1979/80:103

474

 

Kostnader från kommittéanslaget under budgetåret 1978/79 för sakkunniga inom departementet m.m.

Näringspolitiska rådet (1 1969:A)

Byggbranschrådel (I 1973;B)

Skogsbranschrådel (I 1973:C)

Svensk delegation (I 1974:A) all ingå i svensk-finsk arbets­grupp för främjande av ekonomiskl samarbele mellan Sverige och Finland

Stålbranschrådel (I 1974:B)

Svensk delegaiion (1 1976:A) all ingå i svensk-norsk kommitté för energi- och induslrisamarbete

Delegalionen (I 1976:B) för informationssystemet före­tag-samhälle

Regionalpoliliska rådet (I 1977:A)

Teko-branschrådel(I 1977:B)

Bilinduslriutredningen (I I977:C)

Småförelagsdelegationen (I 1977:D)

Delegationen (I 1977:E) för strukturfrågor

KBS-projektel Kärnbränslesäkerhel (I 1978:A)

Gruvdelegalionen (I I978:C)

Varvsrådet (I 1975:C)

Ulredningen (1 I978:D) om viss sysselsättning inom SSAB Svenskt Stål

Ulvecklingsfondernas samarbelsråd (I 1978:E)

Delegalionen (I I979:A) för samordning av havsresurs­verksamheten

Varvsrådet (1 I979:B)

Bilbranschrådel (I 1979:C)

Barsebäcksdelegalionen (I 1979:D)

Expertgruppen (1 I979:E) för forskning om regional ut­veckling (ERU)

Diverse myndigheler

Diverse firmor

Diverse personer

Gemensamma kostnader

Utestående reseförskotl

Summa Summa totalt

58.7 321.5 311.1

22.2 32.6 13.9

90.7

899.5

2 811.6

7.6 26.7

51.3

274.7

53.2 2 429.7

107.5

 

2 869.7

6.0

18.2

2.0

138.8

16.6

11.7

5.7

34.2

196.2

107.1

_

_

_

25.4

_

—

209.3

90.7

600.6

_

_

_

17.8

-

117.0

-

____

40.6

_____

10.6

56.0

18.1 l.l

35.8

522.2 2 232.6

336.4 37.4

2 430.8 13 855.5

'I beloppel ingår lönekostnadspålägg.

- Hyreskostnader och vissa andra lokal- och expenskostnader (städning, lelefon m.m,) samt sjukvårdskostnader (c:a 8,2 mkr för samtliga departement) belastar anslaget Gemensamma kostnader för departementen. Ang. Tekodelegationen (1 1978:B) har 332.1 tkr belastat induslrtdepartementets kommilléanslag 1978/79, se redo­görelsen lill handelsdepartementet. ' Delegaiionens uppdrag slulredovisas under justitiedepartementet Ju 45.

 

475

Kommittékostnader: Industridepartementet

10

1.0 3.4 10.4

 

626.2

1.3

4.4

2.9

380.0

30.5

709.4 364.8 745.9

 

21.8 13.4

4.5

7.4 2.7

24.6 1.9

80.9 11.9

2.5

1.3 2.0

1.3 0.9

3.5

83.0

1.4

3.0

524.9

 

791.6

38.0

—

2.5

27.5

0.2

-

3.5

506.7

______

907.8

6.2

-

2.7

-

1.5

 

31.0

_

1.2

29,4

842.7

55.8

864.7 160.6

67.6 135.2

27.3

716.0

I 678.5

29.7 122.2

44.8 12.6

88.3 2.1

 

2.6

—

1 670.3

0.2

./A 000.0

./.2 308.8

—

3.7

1 902.2

8.8

_

1 915.8

8.5

—

—

0.1

_

380.8

1.2

6.6

151.2

260.8

—

457.2

44.9

-

-

-

—

44.9

249,1

98.2

1492.8

394.4

.1.4 000.0

7 187.5

1 577.5

1 320.1

18 696.0

13 862.2

.1.1 062.5

48 481.4

 

Skr 1979/80:103

476

KOMMUNDEPARTEMENTET

I

Kommilléns benämning

Kom­mitténs nr i be­rättelsen

Utgifter (i tusentals kronor)

t.o.m.        1978-07-01-1979-06-30

1978-06-30------------------------

Lön               Dag-

m.m.'            arvoden'

 

Kommittéer som avslutat sin verksamhet under 1979

Sakkunniga (C 1973:05) för översyn av brandförsvarsut­bildningen m.m. Utredningen (U 1974:10) om andlig vård' Decentraliseringsutredningen (Kn 1975:01) Fögderiutredningen (Kn 1975:02) Byråkratiutredningen (Kn 1976.05) Kyrkoministerns slat-kyrka-grupp (U 1976:15)'

Summa

Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid ingången av 1980

Riksnämnden (K 1968:57) för kommunal beredskap

1968 års kyrkohandbokskommitté (U 1969:44)

1969 års psalmkommitlé (U 1970.47) ADB-beredningsgruppen (C 1973:06) Länsdemokratikommittén (Kn 1976:04) Statskontrollkommittén (Kn 1976:06) Kyrkoberedskapskommittén (U 1976:09)' Länsdomstoiskommittén (Kn 1977:01) Ordningsstadgeulredningen (Kn 1977:02) 1977 ärs oljeskyddskommitté (Kn 1977:03) Utredningen (Kn 1977:04) för översyn av lagen om

för.samlingsstyrelse Kommunalbesvärskommittén (Kn 1977:05) Kommunalrättsutredningen (Kn 1977:06) för Stockholm Kommunaldemokratiska kommillén (Kn 1977.07) Kommunalföretagskommittén (Kn 1978:01) Kommittén (Kn 1978:02) för medbeslämmandefräor Räddningstjänstkommittén (Kn 1979:01) Kvinnoprästuiredningen (Kn 1979:02) Utredningen (Kn 1979:03) om översyn av skatteförvalt­ningen i Stockholms län Utredningen (Kn 1979:04) om begravningsverksamheten Utredningen (Kn 1979:05) om tillsyn av kusterna Kommittén (Kn 1978:06) för ulredning av kyrkomötels ställning, befogenheter och sammansättning

Summa

Kommittéer som avslutat sin verksamhet före ingången av 1979

Indelningslagskommiltén (Kn 1974:04)

Utredningen (Kn 1976:03) om organisationen av länssly­relsernas planeringsavdelningar och administrativa enheter

Summa

 

1980: 4

310.7

33.9

61.1

6

111.2

4.5

28.0

7

1 887.0

699.6

53.1

8

381.9

136.0

58.8

10

819.0

709.7

85.2

1979:15

2 646.4

42.5

1.3

 

 

1 626.2

287.5

 

1980:1

550.5

15.0

108.6

2

1 797.4

178.3

86.0

3

1 172.5

294.6

77.3

5

905.1

4.1

34.6

9

262.2

12.1

29.0

II

190.0

123.1

45.2

12

288.1

387.6

11.4

13

211.3

_

19.6

14

209.0

166.4

7.8

15

126.8

136.0

55.7

16

22.2

_

25.3

17

82.1

181.7

39.5

18

1.8

132.7

49.2

19

155.8

514.3

119.5

20

_

104.4

13.9

21

_

232.9

—

22

_

_

_

23

-

—

-

24

_

_

_

25

_

—

_

26

_

—

_

27

722.6

2 483.2

1978: 8

3.9

41.2 45.1

0.2

47.3 47.5

469.3

13

235.8

 

477                                                    Kommittékostnader; Kommundepartementet

10

Resersättning     Tryckning      Konsultationer     Övriga                 Bidrag lill         Summa-

administrativa      myndighet,

kostnader            institution

mm.

18.0

11.0

—

22.7

_

_

47.1

85.0

—

30.2

_

_

77.8

_

_

31.9

59.8

2.4

;27.7

155.8

2.4

1.8                          -                125.8

0.2                          -                  55.4

34.9                          -                919.7

-                            -                225.0

18.4                          -                891.1

3.8                          -                141.7

59.1                                          2 358.7

5.5                     -                  -                        -                         -                  129.1

-34.6                    -                  -                   16.8                         -                  315.7

95.5                     -                  -                   97.0                         -                  564.4

25.2                     -             25.9                    2.0                         -                    91.8

49.5                38.0                  -                     LO                         -                  129 6

59.5                     -           240.2                   12.3                         -                  480 3

27.7                    _                 _                    5.9                         _                 432.6

2.7                     -                  -                        -                         -                    22.3

7.7                     _                 _                    0.7                         -                  182.6

73.5                     -             41.5                    3.1                         -                  309.8

0.6                     -                  -                        -                         -                    25 9

14.5               29.3                  -                    0.6                         -                  265.6

13.1                    -                  -                    0.7                         -                  195.7

216.8                    _                 _                    9.2                         _                8,59.8

1-9                     -                  -                      l.l                         -                  121.3

6.4                     _                  - 0.4                                  239.7

634.7                67.3           307.6                150.8                                         4 366.2

0.2                           -                        -                               -                                    -                              4.3

88.9                 32.1               -                     18.3                        -                    227.8

89.1                32.1               -                     18.3                       -                   232.1

 

Skr 1979/80:103

478

1

Kostnader från kommittéanslaget under budgetåret 1978/79 för sakkunniga biträden inom departementet m.m.

Svenska kyrkans representant vid Sial-kyrka-överlägg-ningarna(U I975:B)'

Referensgruppen (Kn 1976:A) för folkrörelsefrågor

Arbelsgruppen (Kn 1978:A) för framslällning av publika­tion för samhällsinformation

Ersällning till utredningsmän i indelningsfrågor (Kn 1975:A)

Utestående reseförskott

Summa

 

42.0

88.7

—

71.0

64.4

5.8

 

136.2

3.8

 

13.9

-

 

303.2

9.6

 

Summa totalt

4 460.1

1064.8

' 1 beloppet ingår lönekosinadspålägg.

- Hyreskoslnader och vissa andra lokal- och expenskostnader (städning, lelefon m,m.) saml sjukvårdskostnader (c:a

8.2 mkr för samtliga departemenl) belastar anslaget Gemensamma kostnader för departementen.

' Kostnaderna har belastat utbildningsdepartementets kommilléanslag med 139.1 tkr 1978/79.

" Kostnaderna har bestridils med förskott ur kyrkofonden.

"• Slutredovisad i 1979 ärs kommiuéberättelse.

 

479                                                    Kommittékostnader; Kommundepartementet

10

 

4.1

-

75.0

0.7

26.5

210.0

-

13.5

_

_

43.3

_

8.7

-

-

-

39.3

210.0-

118.3

14.2

90.8

465.2

428.3

242.4

 

50.0

88.7 200.0

-

390.0

-

57.2 8.7

50.0

744.6

50.0

7 701.6

 

Skr 1979/80:103

480

Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

1.  Utbyggt skydd mot höga värd-och lake-        36. medelskostnader. S. 37.

2.  Naturmedel för injektion, S.       38.

3.  Regional laboratorieverksamhet. Jo.     39.

4.  Avskildhet och gemenskap inom krimi-          40. nalvärden Ju.           41.

5.  Konsumentinflytande genom insyn? H.  42.

6.  Polisen. Ju.                              43.

7.  Tandvården i början av 80-talet. S.

8.  Löntagarna   och   kapitaltillväxten    I.          44. Löntagarfonder — bakgrund och pro­blemanalys. E.      45.

9.  Löntagarna och kapitaltillväxten 2. Den svenska förmögenhetsfördelningens ut-            46. veckling.   Löntagarfonder   och   aktie- 47. marknaden — en introduktion. Interna­tionella koncerner och löntagarfonder.     48. E.    49.

 

10. Löntagarna och kapitaltillväxten 3. Lö-         50. ner, lönsmhet och soliditet i svenska in­dustriföretag. Vinstbegreppet, Den loka- 51, la lönebildningen och företagets vinster           52. — en preliminär analys. E.     53.

11. Löntagarna   och    kapitaltillväxten   4.        54. Lantbrukskooperationen    —    ideologi

och verklighet- E.                     55.

12. Svenska  kyrkans gudstjänst.  Band 4. Evangelieboken. Kn.  56.

13. Konkurs och rätten att idka näring. Ju. 57.

14. Naturvärd och täktverksamhet. Jo.

15. Naturvärd och täktverksamhet. Bilagor.           58.

16. Ökad sysselsättning. Finansiella effekter       59. i offentliga sektorn. A.           60.

17. Kullurhistorisk bebyggelse — värd att           61. vårda. U.     62.

18. Museijärnvägar. U.                   63.

19. Jaktvårdsomräden. Jo.

20. Anhöriga. S.                            64.

21. Plötslig och oväntad död — anhörigas           65. sjuklighet och psykiska reaktioner. S. 66.

 

22. Barn och döden. S.                  67.

23. Avgifter i staten — nuläge och utveck-         68. lingsmöjligheter. B.   69.

24. Sysselsättningspolitik för arbete åt alla.

A.                                                          70.

25. Nya namnregler. Ju.                 71.

26. Sjukvärdens inre organisation — en idé­promemoria. S.         72.

27. Sysselsättningspolitik för arbete ät alla. Bilagedel. A.            73.

28. Barnolycksfall. S.                     74.

29. Lotterier och spel. H.

30. Lotterier och spel. Bilagor. H.    75.

31. Bättre kontakter mellan enskilda och           76. myndigheter, Kn.      77.

32. Fastighetstaxering 81. B.

33. Fastighetstaxering 81. Bilagor. B. 78.

34. Bilarna och luftföroreningarna. Jo.

35. Rationellare girohantering. E.    79.

Konsumenttjänsllag. Ju. Aklivt boende. Bo. Lagerstöd. A.

Vattenkraft och miljö 4. Bo. Malmer och metaller. I. Barnen i framtiden. S. Vär säkerhetspolitik. Fö. Ren tur.  Program för miljösäkra sjö­transporter. Jo.

Ren tur.  Program för miljösäkra sjö­transporter. Bilagor 1—8. Jo. Ren tur.  Program för miljösäkra sjö­transporter. Bilagor 9—13. Jo. Koncernbegreppet m.m. Ju. Dokumentation och statistik om hög­skoleutbildning. U. Arbetstiderna inför 80-talet. A. Grundlagsskyddad yttrandefrihet. Ju. Huvudmannaskapet för specialskolan.

y.

Öst Ekonomiska Byrän. H. Viltskador. Jo. Nytt skördeskadeskydd. Jo. Hushållning med mark och vatten 2. Del

I.         Överväganden. Bo.

Hushållning med mark och vatten 2. Del

II.        Bakgrundsbeskrivning. Bo.
Steg pä väg ... A.

Barnomsorg — behov, efterfrågan, pla­neringsunderlag. S.

Barnomsorg. Redovisning av särskilda undersökningar. S. I livets slutskede. S. Bidrag till folkrörelser. Kn. Förnyelse genom omprövning. B. Kooperationen i Sverige. I. Barnets rätt 2. Om föräldraansvar m.m. Ju.

Ny utlänningslag A. Ny plan- och bygglag. Del I. Bo. Ny plan- och bygglag. Del 11. Bo. Svensk sjöfartspolitik. K. De allmänna advokatbyråerna. Ju. Nya vyer. Datorer och nya massmedier — hot eller löften. U. Tandvård i fred för värnpliktiga. Fö. Handläggningen av anmälningar mot polispersonal. Ju.

Rationalisering och ADB i statsförvalt­ningen. B. Krigets lagar. Fö.

Serviceföretagen  —  vägar till utveck­ling. H.

Polisen i totalförsvaret. Ju. Ny hemförsäljningslag. Ju. Hemslöjd-kulturarbete,      produktion, sysselsättning. 1.

Mål och medel för hälso- och sjukvär­den. S. Produktansvar 2. Produktansvarslag. Ju.

 

481                                                                     Skr 1979/80:103

80.   Prognoser och arbetsmarknadsstatistik för högskolan. U.

81.   Fastighetstaxering -81. Industribyggna­der. B.

82.   Personell  assistans  för handikappade. U.

83.   Om vi avvecklar kärnkraften. 1.

84.   Lekmän i försvarei. Fö.

85.   Folkbildning för 80-talet. U.

86.   Säker kärnkraft-t- I.

87.   Chanser till uiveckling. .A.

88.   Städbranschen. H.

89.   Kvinnors arbete. A.

90.   Regional arbetsfördelning inom indu­strin. I.

91.   Företags obestånd. B.

92.   Komvux och siudieförbund. U.

93.   ADB och samhällets sårbarhet. Fö.

94.   En allmän socialförsäkring. S.

31  Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 103

 

Skr 1979/80:103

482

Statens offentliga utredningar 1979

Systematisk förleckning

Anm. Siffrorna inom klämmer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

Justitiedepartementet

Avskildhet och gemenskap inom kriminal­vården. |4]

1975 ärs polisutredning. 1. Polisen. [6] 2. Po­lisen i lolalförsvarel. [75] konkurs och rätlen atl idka näring. [13] Nya namnregler. [25] konsumenttjänsllag. [36] Koncernbegreppet m. m.[46] Grundlagsskyddad yttrandefrihet. [49] Barnets rätt 2. Om föräldraansvar m. m. [63] De allmänna advokatbyråerna. [681 Handläggningen av anmälningar mol polis­personal. [71]

Ny hemförsäljningslag. [76] Produktansvar 2. Produklansvarslag. [79]

Försvarsdepartementet

Vår säkerhetspolitik. [421

Tandvård i fred för värnpliktiga. [70]

Krigets lagar. [73]

Lekmän i försvarei. 184)

ADB och samhällets sårbarhet. [93]

Socialdepartementet

Utbyggt skydd mot höga vård- och läkeme­delskostnader. [1] Naturmedel för injektion. [2] Tandvärden i början av 80-talet. [7] Ulredningen rörande vissa frägor beträffan­de sjukvärd i livels slutskede. 1. Anhöriga. [20] 2. Plötslig och oväntad död — anhöri­gas sjuklighet och psykiska reaktioner. [21] 3. Barn och döden. [22] 4. I livels slutskede. [59]

Sjukvärdens inre organisation — en idépro­memoria. [26] Barnolycksfall, [28| Barnen i framtiden. [41] Planeringsgruppen för barnomsorg. 1. Barn­omsorg — behov, efterfrågan, planeringsun­derlag, (57) 2. Barnomsorg. Redovisning av särskilda undersökningar [58] Mäl och medel för hälso- och sjukvärden. |78] En allmän socialförsäkring. [94]

Kommunikationsdepartementet

Svensk sjöfartspolitik. [67]

Ekonomidepartementet

Utredningen om löntagarna och kapitaltill­växten. 1. Löntagarna och kapilaltillväxlen I. Löntagarfonder-bakgrund och problem­analys. [8] 2. Lönlagarna och kapilaltillväx­len 2. Den svenska förmögenhetsfördelning-

ens utveckling. Löntagarfonder och aktie­marknaden — en introduktion. Inlernalio­nella koncerner och löntagarfonder. (9 3. Löntagarna och kapitaltillväxten 3. Löner, lönsamhet och soliditet i svenska industrifö­retag. Vinstbegreppet. Den lokala lönebild­ningen och företagets vinster — en prelimi­när analys. [10] 4. Lönlagarna och kapitaltill­växten 4. Lantbrukskooperationen — ideo­logi och verklighet. [11] Rationellare girohantering. ]35]

Budgetdepartementet

Avgifter i staten — nuläge och utvecklings­möjligheter. [23]

1976   ärs   faslighetslaxeringskommitté.    1. Fastighetstaxering 81. [32]] 2. Fastighetstax­ering 81. Bilagor. [33]] 3. Fastighetstaxering 81. Industribyggnader. (81) Förnyelse genom omprövning. [61] Rationaliseringar och ADB i statsförvalt­ningen. [72] Förelags obestånd. [91]

Utbildningsdepartementet

Kulturhistorisk bebyggelse — värd alt vår­da. [17]

Museijärnvägar. [18]

Utredningen om sludiedokumenlalion och statistik för högskolan.

1.            Dokumentation och statistik om högsko­
leutbildning. [47]

2.  Prognoser och arbetsmarknadsstatistik
för högskolan. [80]

Integrationsutredningen. I. Huvudmannas­kapet för specialskolan. [50] 2. Personell as­sistans för handikappade. |82]

Nya vyer. Daiorer och nya massmedier — hol eller löfte. [69] Folkbildning för SO.talei. [85] Komvux och studieförbund. [92]

Jordbruksdepartementet

Regional laboratorieverksamhet. [3] Naturvårdskommiltén.   1.   Naturvärd   och täktverksamhet. [14) 2. Naturvård och täkt­verksamhet. Bilagor [15] Jakt-   och   viltvårdsberedningen.   1.   Jakt­vårdsomräden. [19] 2. Viltskador. [52] Bilarna och luftföroreningarna. [34] Miljörisker vid sjötransporter. 1. Ren tur. Program för miljösäkra sjötransporter. [43] 2. Ren lur. Program för miljösäkra sjötrans­porter. Bilagor 1 — 8. [44) 3. Ren lur. Program för miljösäkra sjötransporter. Bilagor 9— 13. [45] Nytt skördeskadeskydd. [53]

 

483                                                                    Skr 1979/80:103

Handelsdepartementet

Konsumentinflytande genom insyn? |5] Lotteriutredningen. I. Lotterier och spel. [29] 2. Lotterier och spel. Bilagor. [30] Öst Ekonomiska Byrån. ]5I] Serviceföretagen   ~   vägar till  utveckling. [74J Städbranschen. [88]

Arbetsmarknadsdepartementet

Sysselsättningsulredningen. 1. Ökad syssel­sättning. Finansiella effekter i offenlliga sek­torn. [16] 2. Sysselsättningspolitik för arbele ät alla. [24] 3. Sysselsättningspolitik för arbe­te ät alla. Bilagedel. [27] Lagersiöd. [38]

Arbetstiderna inför 80-talet. ]48] Jämställdhetskommitlén. 1. Steg pä väg ... [56] 2. Chanser till utveckling. |87] 3. Kvin­nors arbete. [89] Ny ullänningslag. [64]

Bostadsdepartementet

Aktivt boende. [3ö7]

Vattenkraft och miljö 4. [39]

Hushållning med mark och vatten 2. Del 1.

Överväganden. [54]

Hushållning med mark och vallen 2. Del II.

Bakgrundsbeskrivning. [5]

PBL-uiredningen. 1. Ny plan- och bygglag.

Del I. [65] 2. Ny plan- och bygglag. Del II.

[661

Industridepartementet

Malmer och metaller. [40] Kooperationen i Sverige. [62] Hemslöjd-kulturarbete, produktion, syssel­sättning. [77)

Om vi avvecklar kärnkraften. [83] Säker kärnkraft? (86)

Regional arbetsfördelning inom industrin. 190]

Kommundepartementet

Svenska kyrkans gudstjänst. Band 4. Evang­elieboken. [12]

Bättre kontakter mellan enskilda och myn­digheter. [31] Bidrag till folkrörelser. [60]

 

Skr 1979/80:103

484

Betånkanden avgivna av kommittéer, som redovisas i kommittéberättelsen, eller upprättade inom departement (Ds-serie) som publicerats sedan redo­visningen i 1979 års kommittéberättelse

(Inom parentes anges kommitlébeleckning och inom klämmer anges det nummer i berättel­sen, under vilket vederbörande kommitté redovisas)

Justitiedepartementet 1979

1.   Vägar till ökad välfärd. Särskild nä­ringspolitisk delegaiion (Ju 1978.04) ]45]. Slutbetänkande

2.   Vägar lill ökad välfärd. Särskild nä­ringspolitisk delegaiion (Ju 1978:04) [45]. Expertbilaga 1 till Ds Ju 1979:1

3.   Nordiska faderskapsavgöranden. Justi­tiedepartementet

4.   Stiftelser. Stiftelseutredningen (Ju 1975:01)[I7]

5.   PM om internering

6.   Översvn av spioneribrollet m.m. Spion-brottsiitredningen (Ju 1977:04) [28]. Slutbetänkande

7.   Betänkande Kriminalvårdsstyrelsens organisation. Utredningen (Ju 1976:06) om kriminalvårdsstyrelsens organisa­tion, m.m. [25]

8.   Kreditupplysning och inkasso. Justitie­departementet

9.   PM Platstillgäng och platsbehov vid kri­minalvärdens anstalter. Justitiedeparte­mentet

 

10.  Företagsböter. Förslag till lagtexter. Jus­titiedepartementet

11.  Dödsbodelägares ansvar för avlidens skulder m.m. Utredningen (Ju 1977:14) om vissa arvsrättsUga frägor [38]

12.  Utkast till konvention om internationel­la multimodala transporter. Justitiede­partementet

13.  Revision av 1883 ärs Pariskonvention för industriellt rättsskydd. Justitiedepar­tementet

14.  Nya redovisningsregler för ekonomiska föreningar m.m. Justitiedepartementet

15.  PM Översyn av utredningsförfarandet i brottmål. Justitiedepartementet

Utrikesdepartementet 1979

1 Stockholms Inlernationella Fredsforsk­ningsinsiilut (SIPRI): Organisalion och verksamhetsformer. Utredningen (UD 1978:01) om formerna för stiftelsen Stockholms inlernationella fredsforsk­ningsinstiluts (SIPRI) framtida verk­samhet [4]

Försvarsdepartementet 1979

1.   Flygindustrikommitténs betänkande. Del 11. Flygindustrikommittén (Fö 1978:01) (FLIK) [9]

2.   Värnpliktigas medinflytande under grundutbildning. Värnpliktsinflytande-

kommittén (Fö 1977:01) (VIK) (61

3.   Swedens' security policy and total de­fence. Försvarsdepartementet

4.   Nytt ijänstereglemente för försvarsmak­ten. Tjänstereglementsutredningen (Fö 1974:05) (TjRU) [3]

Socialdepartementet 1979

1.   Försöksverksamheten inom socialvär­den och den framtida socialtjänsten. Ledningsgruppen (S 1974:11) för för­söksverksamhet inom socialvärden. Slutbetänkande. (Ledningsgruppens ar­bete slutredovisades i 1979 ärs kommit­léberättelse. [13])

2.   Kiropraktorer m.fl. Medicinalansvars­kommittén (S 1974:02) [5]

3.   Vissa kvalitetsfrågor i daghem och fri­tidshem samt principerna för slalsbi­dragsgivningen. Socialdepartementet

4.   ADB inom den allmänna försäkringen — pä 1980-talet och därefter. Lägesrap­port. Utredningen (S 1977:10) om ADB inom den allmänna försäkringen (ALL­FA). [18J

5.   Pensionärsundersökningens rapporter om social hemhjälp, färdtjänst, ålder­domshem, hemsjukvård. Pensionärsun­dersökningens (S 1974:06) arbete slut-redovisades i 1979 ärs kommittéberättel­se [91

6.   Betingelser för överförande av huvud­mannaskapet för Karolinska sjukhusel till Stockholms läns landstingskommun. Ulredningen (S 1977:14) om huvudman­naskapet för karolinska sjukhuset (KS-utredningen) 121)

7.   Ersättning lill kommunerna för hjälp till flyktingar och personer som väntar pä uppehållstillstånd

8.   RSÖ 79 En konsekvensutredning lill re­gionsjukvårdsutredningen

9.      Den framtida efterfrågan på tandvärds-
personal. Rapport nr III

10. Undervisning av psykiskt utvecklings­störda. Omsorgskommiilén (S 1977:12) [19]

Kommunikationsdepartementet 1979

1.   Coniainerfrågor. Utredningen (K 1977:04) om vissa containerfrägor (Con-lainerutredningen) 19]

2.   Sjöfartspolitiska utredningen. Prome­moria med vissa förslag. Sjöfartspolitis­ka ulredningen (K 1977:05) [lO]

 

485

.   Skr 1979/80:103

 

■). Säkrare mopedtrafik. Trafiksäkerhetsul­redningen (K 1973:07)14)

4.  Taxi. Krav och utvecklingsmöjligheter. Särskild utredare (K 1978:09) med upp­drag att företa en översyn av taxinäring­en [16]

5.  Rekrytering och utbildning av flygföra­re till den civila luftfarten. Pilolulbild-ningsutredningen(K 1978:08) [15]

6.  Barns trafiksäkerhet. Trafiksäkerhetsut-redningen(K 1973:07) [4]

7.     Fordon i föreskrivet skick. Delbetän­
kande. Tvpbesiklningsuiredningen (K
1977:02) ['8]

8.     Åtgärder mot vattenförorening frän far­
tyg

9.     Säkerheten på örlogsfartyg. Särskild ut­
redare (K 1978:03) med uppdrag att se
över lagstiftningen rörande säkerhelen
på försvarsmaktens fartyg. [12]

10.Promemoria angående frågan om svens­ka rederiers utlandsinvesteringar samt fiaggöverföringar. Sjöfartspoliliska ut­redningen (K 1977:05)[10]

11.Trafikant- och föraruibildning. Trafik­säkerhetsutredningen (K 1973:07) [4]

Ekonomidepartementet 1979

1. Transfereringar till hushällen frän of­fentlig sektor. Underlagsmaterial till långtidsutredningen

2. Induslrislatistiken — uppgiflskrav och användbarhet. Utredningen (E 1977:01) angående statistiska centralbyråns upp­giftsinsamling [6]

3. Sveriges varuexport 1977—1983. Un­derlagsmalerial lill långtidsutredningen.

4. Den svenska inkomstfördelningens ut­veckling 1920-1976. Undertagsmate­rial till långtidsutredningen 1978

Budgetdeparlementet 1979

I. Datakonkurrens. Monopolutredningen (B 1977:08)(13)

Utbildningsdepartementet 1979

I. En decentraliserad högskola

2 Läromedlen i konsumentperspektiv. Kommittén (U 1976:04) om läromedels­marknaden (ULÄ) [12]

3.  Lekmateriel i förskolan. Kommittén (U 1976:04) om läromedelsmarknaden (ULÄ) [121

4.  Ett institut för social- och arbelsmark­nadspolitisk forskning. Forskningssam­verkanskommittén (U 1978:01) (FO­SAM) (24]

5.  Den svenska filmpolitiken. Filmpolitis­ka beredningen (U 1979:06) [45]

6.  Specialbilaga: Redovisning av behovs­analys. Utredningen (U 1975:14) om stu­diedokumentation och statistik för hög­skolan [7]

7.  Livrustkammaren, Skoklosters slott, Haliwylska museet. Utredningen (U 1978:13) för översyn av den interna or­ganisationen för livrustkammaren, Sko­klosters slott och Haliwylska museet [35]

8.  Huvudmannaskapet för specialskolan. Lättläst vers.

Jordbruksdepartementet 1979

1.     Förvaltningen av fjällägenheter m.m.
inom renskötselområdel. Ulredningen
(Jo 1976:09) om fjällägenheter [11]

2.     Samarbele mellan staten och jordbru­
kets föreningsrörelse på växtförädlings-
området. Promemoria av Svalövsgrup­
pen

3.  Slöd lill kollektiv forskning rörande skogsträdsförädling och skogsgödsling m.m. Promemoria avgiven av särskild tillkallad förhandlingsgrupp

4.  Slöd lill kollekliv skogsleknisk forsk­ning. Promemoria avgiven av särskilt tillkallad förhandlingsgrupp

5.  Tillskottsarrenden m.m. Jordförvärvsul-redningen(Jo 1974:07) [6]

6.  Veterinärmedicinsk utbildning. Utred­ningen (Jo 1977.03) om vissa utbild­ningsfrågor pä veterinärmedicinens om­råde (VU 77) [14]

7.  Hundavel och hundhandel. Djursjuk­husutredningen (Jo 1977:02)113]

Handelsdepartementet 1979

1.  Exportfrämjandets organisation — en översyn. Promemoria utarbetad inom ulrikes- och handelsdepartementen

2.  Prisövervakning pä boendeområdel

3.  Utjämning av ortslillägg. Utredningen (H 1977:03) om utjämning av regionala och lokala prisskillnader pä eldningsol­ja och bensin (61

4.  Besvär över vissa frägor inom transport­nämndens ansvarsområde

5.  Grundlag och tullag. 1978 års tullagsut­redare (H 1978:01) [10]

Bostadsdepartementet 1978

4. Liber-Lantmäteriet. Kartutredning 78 (Bo 1977:01)15]

1979

1. Förslag lill finansiering och organisa­tion av principprogram för undersök­ning av malmförhällanden vid vissa in-duslrilägen (PNl)

Industridepartementet

1978

38. SlFU.s organisationsform. SIFU-kommittén (1 1978:03) [19]

40. Förslag till ERU:s framtida organisa­tion Expertgruppen (ln 1967) för regio­nal utredningsverksamhet (ERU) [I]

1979

1.  State Business. Public Enterprice in the EEC. Bilaga till statsföretagsutredning­ens betänkande SOU 1978:85. Utred­ningen (1 1977.07) om statsföretags verksamhetsinriktning och mäl. [14]

2.  Energiforskningsprogrammet   1975/78

— verksamhetsrapport. Delegationen (1
1975:02) för energiforskning (DFE) [6]

3.       Regionalpolitjsk forskning pä 1980-talet

— ett förslag till forskningsprogram för
ERU.s   fortsatta   verksamhet.   Expert-

 

Skr 1979/80:103

486

 

gruppen (ln 1967:24) for regional utred­ningsverksamhet (ERU) [1]

4.   Energiforskningsprogrammel 1975 — 79 — värderingsrapport. En översikllig analys av forskningsprogrammet. Sam­manfattning av särskilda utvärderingar som DFE lälit göra och DFE.s egna slut­satser. Delegationen (I 1975:02) för energiforskning (DFE) [6]

5.   Skogsindustrin — nuläge och utveck­lingsmöjligheter

6.   Svensk mätplatsorganisation. 1978 års mäl- och kalibreringsutredning (1 1978:01) [17]

7.   Miljöpåverkan och återställning vid mi­neralutvinning. Mineralpolitiska utred­ningen (I 1974:02) (MPU) [3]

8.   Handläggning av varvsstöd m.m. Utred­ningen (1 1979.03) om översyn och handläggningen av ärenden om fartygs­kreditgarantier, m.m. [28]

9.   Förutsättningar för ökad kolanvänd­ning i Sverige. Oljeersättningsdelegalio­nen (I 1979:01) [26]

 

10.  Energisystemets uppbyggnad. Bilaga 1 lill SOU 1979:83. Konsekvensutred­ningen (I 1979:08) [33]

11.  Elanvändningens utveckling. Bilaga 2 lill SOU 1979:83. Konsekvensutred­ningen (I 1979:08) [33]

12.  Samhällsekonomiska effekter av en kärnkraftsavveckling. Bilaga 3 till SOU 1979:83. Konsekvensulredningen (I 1979:08) [33]

13.  Regionala effekler av en kärnkraftsav­veckling. Bilaga 4 till SOU 1979:83. Konsekvensulredningen (I 1979:08) [33]

14.  Konsekvenser för berörda kommuner, kraflförelag och anställda vid en kärn­kraftsavveckling. Bilaga 5 till Sou 1979:83. Konsekvensutredningen (1 1979:08)[33]

15.  Konsekvenser för hushällen. Bilaga 6 till SOU 1979:83. Konsekvensutredningen (I 1979:08)133]

16.  Kommissionen (I 1979:04) för de mind­re och medelstora varven (29]

 

17.   Dsl 1979:17 Finansiering av energitek­nik för oljeersättning. Förslag till kom­plettering av nuvarande statliga stödfor­mer

18.   PM om naturgas och dess möjliga an­vändning i Sverige. Bilaga 7 till SOU 1979:83. Konsekvensutredningen (I 1979:08) (33]

19.   Utredning om oljemarknaden. Bilaga 8 till Sou 1979:83. Konsekvensutredning­en (I 1979:08) [33]

20.   Fortsalt vattenkraftutbyggnad. Bilaga 9 lill Sou 1979:83. Konsekvensutredning­en (I 1979:08) [33]

21.   Särskilda utredningar. Bilaga 10 tillk SOU 1979:83. Konsekvensulredningen (I 1979:08)133]

1979

1.   Spräkarbetre. Byråkratiulredningen (Kn 1976:05) [10]

2.   Andlig värd vid sjukhus, kriminalvårds­anstalter m.m. Utredningen (U 1974:10) om andlig värd. [6]

3.   Ökal kommunalt väghällningsansvar. Delbetänkande 4. Statskontrollkommit­tén (Kn 1976:06) [11]

4.   Lokal skattemyndighets organisatoriska ställning inom skatteförvaltningen. Fög­deriuiredningen (Kn 1975:02) [8]

5.   Brandförsvarsuthildningen. Sakkunni­ga (C 1973:05) för översyn av brandför­svarsutbildningen m.m. [4]

6.   Decentralisering av beslut om tillstånd för utlänning att driva näring i Sverige m.m. Decenlraliseringsutredningen (Kn 1975:01) [7]

 

7.   Folkrörelsernas internationella arbete. Förslag lill ålgärder

8.   Samerna och kommunerna

9.   Slalsbidragen till kommuner och lands­tingskommuner. Statskonlrollkommit­tén (Kn 1976:06) [11]

10.    Lokala organ i kommuner — Modeller
för försöksverksamhel. Kommunal­
demokratiska kommittén (Kn 1977:07)
119]

11.    Specialreglerade uppgifter för lokala or­
gan i kommunerna. Kommunaldemo­
kratiska kommillén (Kn 1977:07) [19]

12.    Den kommunala självstyrelsen — En ut­
värdering av kommuniondelningsrefor-
men. Kommunaldemokratiska kommit­
tén, forskningsgruppen, (Kn 1977.07)
(19]

Kommundepartementet 1978

6. Service och information. Redovisning av tvä rapporter. Byråkratiulredningen (Kn 1976:05) [10]

 

487

Skr 1979/80:103

Nordisk utredningsserie (Nu) 1979

Kronologisk förleckning

A 1979

1.  Forebyggende liltak mot ungdomsar-beidsloshel

2.  Tillak for likeslilling mellom kvinner og menn pä arbeidsmarkedet

2E. Measures for equality beiween women and men in the labour märket in the Nordic counlries

3.  Malin - mätning av axellaster hos last­bilar i Norden

4.  Nordisk radio och television via satellit

—     Huvudrapport

4F. Pohjoismaislen radio- ja lelevisio-ohjelmien satelliittilähetykset

5.        Nordisk radio och television via satellit

—     Teknisk och teknisk-ekonomisk del­
rapport

5F. Pohjoismaislen radio- ja televisio-ohjelmien salelliittilähelykset Tekniken ja leknistaloudellinen osaraportti

6.     Nordisk radio och television via satellit
Band I Kultur- och programpolilisk del­
rapport

Band 2 Bilaga: Vad skulle Nordsat med­föra?     Masskommunikationsforsknin­gens syn pä konsekvenserna Band 3 Bilaga: Nordisk språkförståelse

—     igår, idag, imorgon

6F. Pohjoismaislen    radio-   ja    televisio-ohjelmien salelliittilähelykset Nide I Kulttuuri- ja ohjelmapoliiltinen osaraportti

Nide 2 Lille: Mitä Nordsal toisi tulles-saan? Tiedoluslutkimuksen näkökulma Nide 3 Liite: Pohjoismaalaisten keski-näinen kielten ymmärtäminen — eilen, tänään, huomenna

7.        Nordisk radio och television via satellit

—     Rättslig delrapport

7F. Pohjoismaislen radio- ja lelevisio-ohjelmien satelliittilähetykset — Talou-dellinen osaraportti

8. Nordisk radio och television via satellit

—     Finansiell delrapport

8F. Pohjoismaislen radio- ja lelevisio-ohjelmien satelliittilähetykset — Talou-dellinen osaraportti

9. Vuxenutbildning i arbetslivet

10.   Foranstaltninger mod ungdomsarbeids-
losheden i fire nordiska lokalområder

11.   Norden i världen. Samarbele rörande de
nordiska utlandslektorernas verksamhet

12. Bornelitteratur i Norden

13. Kapacitetsutnyttjande vid turistanlägg­ningar i Norden

14. Nordisk vejlederuddannelse

15. Bern og museer i Norden

16. Bornefilm i Norden

17. Arbetshygienisk specialistutbildning

18. 1954 ärs överenskommelse om en nor­disk arbetsmarknad

19. Multinationella förelags ställning i Nor­den

20. Framtida  nordiskt samarbete rörande uivecklingsbiständei

21. Kapitalets och arbetskraftens rörlighet i Norden

B 1979

1.  Reklam i skolan

2.  Normer for produktiilvirkning

Instruments    and

en läges-

3.  Nordic    Council achievements

4.  Könsroller och utbildning rapport

5.  Konsumentrel i Norden

6.  Klinisk läkemedelsprövning — samhäl­lets krav och kontroll i Norden

7.  Fuglenes arts- og antalsmasssige forde-ling som redskab i landskabsanalyser og planlaegningen

8.  Barnet i konsumtionssamhället

9.  Produktrelalerl informasjon hos myn-dighetene

 

10. Barselsorlov — foraeldreog barns behov i perioden omkring graviditet, födsel og barnels förste leveär, speciell med henb-lik pä barselsorlov

11. Nordens ekonomi inför 1980-talet

12. Primärvård i glesbygden

 

Skr 1979/80:103

488

 

A

UD 2

Aldén, Lars 0. T.

Kn2

Abel, Enno

U 1

Alderin, Robert B.

E3

Abelin, Hans Henrik

E 12

Aldoson, Lars O.

Kn7

Abelson, Lars Göran

S2

Aldrin, Lars B.

Jo 25

Abrahamsson, Morgan

B.       125

Aldskogius, Göran

1 1

Abramowicz, Isak

S 29, 1 7

Alemyr, Stig R.

U 13 26 42

Ackermark, Sixten            Ju 53

Adebäck, Sten I.              Ju 31

Adiels, Arne                       1 11

Adler, Hans V.             Jo 14 27

Adolfsson, Erik J.               Fö 8

Adolfsson, Marianne        Ju 37

Adolfsson, Tage V. A.  Jo 10 23

Ag, Lars E.                       Ju 10

Agebro, Albin S.              Jo 5 6

Agenäs, Ingegärd E.            I 7

Agerberg, Nils                  Jo 11

Agfors, Gunnar                  I 33

Aggebo, Claes-Göran       U 38
Agius, Roland H.

Bo 3,1 16, Kn 11

Aglert, Per Arne                Kn 6

Agnedal, RO.                       K 2

Ahlberg, Carl-Fredrik J.         Bo 2

Ahlborg, Staffan           U 27 43

Åhlén, Catharina M. I.       I 12

Ahlenius, Inga-Britt S 36, K 21

Ahlgren, Nils U.       Jo 17, I 38

Ahlgren, Torsten V.             I 4

Ahlin, Per A. G.                Fö 11

Ahlkvist, Birgitta               A 12

Ahlkvist, Ture W.                K 3

Ahlmark, Lars U 45, S 26, U 10 38

Ahlmark, Per                     U 45

Ahlström, Bengt                 U 2

Ahlström, Iwan       Ju 9, H 5 9

Ahlström, Karl-Georg J.        AIS

Ahlström, Per-Eric             I 24
Ahlvarsson, Lars I.    A7 9, Kn2l

Ahnmé, Eva                      U 12

Ahrén, Per-Olov A.            Kn 2

Ahrenstedt, Bengt A.      Fö 12

Ahrfelt, Bengt                   B 14

Ahrland, Karin M.      Ju 17, A 8

Alarik, K. Lennart O. K 3 12 19

Albinsson, Folke               A 18

Albinsson, Harry             I 4 33

Albinsson, N. Gillis            Kn 9

Albrektson, Bertil               U 4

Albreklson, Hans B.        Fö 11

Alexandersson, Kerstin     Bo 8

Alexandersson, Olle         U 10

Alexandersson, Stefan      SIS

Alkman, Leif A.                    S 2

Allander, Claes CG.            U 1

Allmér, Göran                    U 12

Allmér, Jan                       Ju 33

Alm, Görel G. M.                A 18

Alm, Kerstin                      Kn 2

Alm, Leif T.                        A 13

Almbladh, Ingrid A. M. Ju 27 28
Almefelt, Paul V.               U 1 3

Almgren, E. E. Gunnar          I 3

Almqvist, Gunilla                 H 9

Almqvist, Håkan                A 13

Almström, Bjarne A.           H 8

Alpsten, A. Börje           Ju 2 21

Alsén, Hans O.                     I 9

Alsén, Sven                     S 1 14

Altan, Birgitta                   U 12

Alton, Finn                          U 6

Alva, Jan A.                  Ju 41 62

Amnéus, Henrik               UD 5

Anclow, Per R. Ju 3 12, B 15, Bo 9
Änder, C. Peter E.            Jo 10

Anderberg, Bengt G. UD 1, Fö 10
Anderberg, Carl-Gustav B. Kn 4
Anderberg, K. Ingvar          E 1

Anderholm, T. Lennart     Jo 27

Anderson, Hans A. T.      Kn 19

Anderson, K. G. Göthe S 7 19
Anderson, Nils Erik            U 10

Andersson, A. Gösta J. Ju 15, U 23
Andersson, A. Owen          U 1

Andersson, Alf Å. H.             I 5

Andersson, Andy             Ju 54

Andersson, B. E. Christer U 24 Andersson, B. Göran

B 9 22 23 28
Andersson, B. Sivert         U 10

Andersson, Bengt I.          B 14

Andersson, Bernt S. G. U 39, Jo 14
Andersson, Bertil              U41

Andersson, Björn             U 23

 

489

Andersson, Andersson, Andersson, Andersson,

Andersson,

Andersson,

sekre-

Andersson,

Andersson,

Andersson, Andersson, Andersson, Andersson, Andersson, Andersson, Andersson, Andersson, Andersson, Andersson, Andersson, Andersson,

Andersson, Andersson,

Andersson, Andersson, Andersson, Andersson, Andersson, Andersson, Andersson, Andersson, Andersson, Andersson, Andersson, Andersson, Andersson, Andersson,

Andersson, Andersson, Andersson, Andersson, Andersson, Andersson, Andersson, Andersson, Andersson, Andersson, Andersson, Andersson, Andersson, Andersson, Andersson, Andersson,

Börje                 H 9

C. Staffan         B 25

Carl-Erik           A 13

Christer

S2236, K6 II 14
Curt        UD 3, U 24

Dan E. ulrednings-

139
E.Axel             Kn 10

Elis G.

Ju 59, S9, Jo 15, A 12
Emil                   1 20

Folke W. L.         18

Fritz A. R.           Bl

Georg L.   UD 2, U 33
Gunnar             U 10

Gösta               U 22

Gösta                 I 8

Gösta R.            Jo 5

Ingemar          U 39

Ingrid G. M.       A 8

Ingvar H. D.      Jo 12 J. Arne L.

Ju 41, Jo 15, Bo 6 J. Gunnar D. Bo 1,1 8 J. Sven G.

Ju 14 56, U23
J. Thorsten        I 18

Jan-Åke L.         Fö 3

John O.            Jo 33

Johnny       UD3, U8 Karin E.  S 25 35, A 8

UD 5

B 24

Ju 47, B 4

M.        A 2

Ju 20, A 7

I 14

Bo 8

Karl-Erik Karl Olov Kerstin G. Kerstin G. Kerstin V. Kjell G. KJerstin G.

L. Arne       Jo 9 27 33 L. Ingemar

B 23 28

A 15

U4

Ju 33

U34

Kn 19

U5

S2

U 12

Kn 14

A 13

Ju 28

U9

135

5, 120

H 13

2, I 14

8 23 L.Åke

Lars

Lars G.

Leif

Leif

Lennart

M. Alvar

N. G. Bertil

R Gustaf

Robert

S.-Å. Lennart

Simon

Sten O.

H

Stina S.

Sven

H

Sven G.

 

Personregister

Andersson, Sven-Gunnar        H 5

Andersson, Sven-Gusla

v        U 10

Andersson, Sven 0. M.

UD4

Andersson, Tore

U 8 10 26

Andersson, Torslen Ch.

Ju II

Andersson, Torslen N.

Kn2

Andersson, Ture

120

Andersson, U. Gunnar

U 10

Andersson, Ulf

H 16

Andersson, Åke E.

I 1

Andersson, Örjan

S25

Andersson-Tronbacke,

Bror    H 2

Andrae, Lars

U28

André, Gunilla K.   Ju :

27 41, S 23

André, Gunnel

U4 49

Andreasson, A. Osvald

Jo 6

Andréasson, A. Owe I.

Bo 16

Andréasson, Rune

K 22

Andreasson, Sture

U33

Andreé, Gunilla K.

A8

Andrée, Stig

H4

Andrén, Bengt

1 7

Andrén, Carl-Gustaf

U49

Andrén, Margareta

Ju47, S 15

Andrén, Åke

Kn2

Anebäck, Kristina

133

Anefall, Bengt     Jo 15,

Bo 7, 133

Anell, Kerstin

U 22, 1 3

Anell, Lars E. R.

UD 3

Anér, Kerstin

 

Ju 11 24, UD 3

, S25, U9

Angelin, Stig V.

Bo 7

Angelöf, Arne       Fö 9 16, 125 27

Angvik, Lennart

U 1

Ankers, Mikael

H24

Anneling, Ingvar

U 13

Anneli, Johan G.

U8 55

Annerberg, Rolf G.

B 9, I 38

Annerstedt, Ylva S. V.

 

K 4,

U40, A 18

Annevall, Sture

Ju3l

Ansiger, Arne

U28

Antoni, Nils A. T.

Bo 3, 12

Antonsson, Johannes

I 11

Apelqvist-Öberg, Edith C.       A 8

Appelgren, L. Göran S.

16

Arell, Nils

U22

Arfvidson, Agnar

Kn 12

Arfwedson, Anders

U39 50

Arkéus, L. 0. Sune

Ju 2

Ariinger, Stig

U 18

Armholt, Roland H.

B 14

Arnalid, Bengt L.

K4

Arndt, Nils

U 13

Arnerup, Tord

128

Arneving, Ulla

S4

Arnström, Sven G.

Kn21

Arrbäck Falk, Gunnel

S30, A 12

 

Skr 1979/80:103

490

 

Arrhenius, N. Erik A.       Ul,Jol9

Artin, Stellan             A 2 12 16

Ärvas, Dag G. C.              Fö 12

Arve-Parés, Birgit E.            S 4

Arvidsson, Lars-Eric          A 15

Arvidsson, Solveig M.       Ju 54

Arvidsson, Sven                  1 3

Ask, Sten                         UD 7

Askestig, H. Bertil S.   A 2, I 33

Askling, Berit                      U 5

Askling, Margit E.              A 15

Askmark, K. F. Ragnar      Kn 2

Asp, K. Åke                      Ju 33

Asp, Ulf                            UD 7

Aspegren, Lennart         Kn 21

Aspelin. L. B. Erland        Ju 55

Aspén, B. Urban       B 26, 131

Asplund, C. Christer         A 11

Asplund, Ture E. G.               II

Assarsson, Bo        UD 6, Jo 20 29

Atterfors, Kerstin               U 5

Atterwall, Göran L.           B 25

Augustsson, Arne               U I

Auguslsson, Bo S. E.       Jo 29

Aulin, Olle M. Fö 4 16, H 7, Kn 22

Axell, Göran                      I 11

Axelsson, A. Åke              Kn 7
Axelsson, K. A. Thorsten      Jo 12

Axelsson, Tord E.        A 13 15

B

Fö 11

I 1

13

A 12

18

U26

K4

13

S30

U28

Kn8

K3

Back, K. Gunnar Back, Pär-Erik Back, Östen

Backgård, Margareta E. Backlund, Lars P. Backman, Bernt Backman, Gösta B. Backman, John Erik Backman, Ulla-Britt Backmann, Sven Backrot, Hans E. G. Baecklund, Lars I. Baekkevold, Arne E.

Ju 47, B 5, Kn 24
Bagg, Aron                         U 4

Bagner, Hans                     H 8

von Bahr, Erik                  UD 3

von Bahr, Stig V. Ju 17, B 17 19 24
Balk-Möller, Stig              Ju 53

Balsvik, Karin                 U I 24

Bandholz, Tommy C.-G.       K 15
Barenthin, Willi       U 21 38, S 1

Bargholtz, Helena           Bo 11

Bargholtz, Percy B.       B 19 24 25
Barke, Christine                Fö 4

Barr, Mats                         S 17

Barringer, Hans O.            Fö 4

Bartley, A. Osborne       E 3, A 8
Baude, Annika M. C.

S3 7 25, U 14, A8

Bauer, D. E. Marianne        U 42

Beck-Friis, Jörgen Å. E.      Ju 37

Becker, Gunnela               Jo 24

Beckérus, I. Margareta        A 8

Beckius, Carin E.                  A 2

Beckius, Sven Erik             H 13

Beckman, Anita                  U 13
Beckman, Lars E. A. B 12, U 1
Beckman, Lars K. A.

Ju 49, Jo 10 12

Beckne, Rolf A. R               U 13

Befve, Sven G. E.               A 10

Behrman, Carl                  Ju 34

Beijer, Bruno                     UD 6

Beiming, Ragne            A4 5 18

Belfrage, Göran                 U 13

Belfrage, H. Esbjörn G.      Kn 3

Bengtsson, Albert             S 28

Bengtsson, B. Ivar            A 16

Bengtsson, Bengt           Bo 16

Bengtsson, Bernt-Olof        U 1

Bengtsson, C. Ola               A 3

Bengtsson, Folke L.         Ju 11

Bengtsson, Gunnar G.       Kn 1

Bengtsson, Hans         K 13 22

Bengtsson, Hertha       I 28 29

Bengtsson, Jörgen           Ju 17
Benglsson, K.-E. Bengt

Ju 20,                         S 20, A 6
Benglsson, K. Lennart A.       U 10

Bengtsson, Karl F.            K 14

Bengtsson, Per-Olof         S 35

Benglsson, Staffan              I 8

Bengtsson, T. Bertil      Ju 9 49

Bentzel, Ragnar H.              I 1

Berenvik, Ove                  Jo 14

Berfvenstam, Ragnar A. G.    S 17

Berg, Bengt R.                    E 7

Berg, Bengt Åke          E7, I 14

Berg, C. G. Håkan               U 7

Berg, Hans E.                   U 19

Berg, Håkan                U 47 48

Berg, L. Christer              Ju 22

Berg, Måns H.                  Jo 30

Berg, Nils G.                       I 15

Berg, Ulf G.                      Ju 43
Bergander, Lilly K.

Ju 23, Kn 15 22

Bergdahl, Hugo A.           Kn 22

Bergdahl, Tommy K.           1 3

Berge, Lars Magnus           B 7

Bergendal, Gunnar S.         U 7

Bergendal, Harald H.        A 10

Bergendorff, Hans            1 33

Bergenstjerna, Johan P.     B 8

 

491

Personregister

 

Berger, Anita                    U 26

Bergérus, K. Holger E,        H 2

Bergfell, K. Lennart         Ju 40

Berggren, Alf                     Fö 2

Berggren, Ann-Marie        U 16

Berggren, Erik G. C,          Kn 7

Berggren, Erik J, R,          Jo 17

Berggren, K. Roy         K7, Jol7

Berggren, P. Anders E.    Jo 18

Berggren, Sören V.           U 13

Berggren, Ulf                    S 30

Bergh, Sten                        B 4

Bergkvist, Arne B. S.         B 13

Bergkvist, Kari                  Bo 9

Bergkvist, Nils L.                S2I

Bergkvist, Ulf G. V.            Kn 4

Berglind, Hans E.              A 15

Bergling, Nils B. V.                Hl

Berglund, Fredrik              S 20

Berglund, Frida J.              I 10

Berglund, Tage                 A 13

Berglund, Thomas             I 20

Berglöf, J. Sigvard C.     B 6 25

Bergman, Agneta             UD 5

Bergman, Bengt               A 15

Bergman, Erland C. A.      A 17

Bergman, Knut Gunnar       K 9
Bergman, Lars             Ju 22, U 20

Bergman, Olov                 UD 7

Bergman, Sven-Eric    S 1 7 10

Bergold, Jan Olov             U 18

Bergquist, Ingvar L.          I 32

Bergqvist, Bo Y.                Fö 8

Bergqvist, Hans A.             H 2

Bergqvist, Jan G.        B 4, Jo 7

Bergqvist, Lars G.   B 22 23 28
Bergqvist, Olof     A7 9, Knl7 2l

Bergstedt, Tord L. H.     S 1 21

Bergsten, E.                     1 33

Bergsten, Torsten              U 4

Bergslig, Lars H.               B 14

Bergstrand, Arne             U 43

Bergstrand, Sten-Erik      H 10
Bergstrand-Wilson, Kerstin   U 13

Bergström, Britta J". Ju 27, S 2

Bergström, Gunilla            I 32

Bergström, K. Olof L.        A 10

Bergström, Knut-Elis Ju 37, H 9

Bergström, N. Hans 1.        E 3

Bergström, Olof W.        A 9 15

Bergström, Stig                 I 23

Bergström, Sune              S 39

Bergström, Svante B.         U 2

Bergström, Villy                 I 34

Bergvall, K. Lennart            I 2

Bergvall, Olof                     SIS

Bergwall, Majken I.          A 15

Bern, Lars                         I 33

Berndt, Sune                     I 24

Bernhard, Harry B. ;            12

Bernhardsson, Göte       U 29, A 2
Bernilz, Ulf        Ju 7 10 18, H 16

Ju

Bernslröm, Bonnie L. I.

Berntson, Eskil                Ju 56

Berntsson, Gert            U 28 40

Bertenstam, Rita S.             I 5

Bexell, Göran                   Kn 3

Bildt, Carl         UD6,H 18,133

Billing, Knut                       Bo 4

Birgersson, Bengl Owe B9, Knl9
Bishop, Norman       Ju 56, S 16

Biörck, C. Gunnar W.

S8, U9 55 42
Biörnsiad, Margareta Bo 2 16
BJarnehäll, Karl-Gustav    U 28

Bjarnemo, Åke                    I 4

Bjelle, Britta M.                  Ju 3

Bjering, Per A.                  Kn 7

Bjerkén, Torsten                U 1

Bjerndell, Jörgen H.    Ju 33, Fö 6
Bjernstad, S. L. Börje         B 4

Bjurel, A. Bertil E.       Ju 45, U 24
Bjurman, C. G. Ulf       Knl4 22

Bjurulf, Per                         S 7

Bjäresten, Inger M.         Jo 30

Björck, Anders P.-A.      U 18 34

Björck, Berndt H.       Fö 10, I 4

Björck, Staffan                   U 4

Björeman, Carl E.     UD 2, Fö 14
Björhn, Arne                       E 9

Björinder, Henry       U 12 38 51

Björk, Gunnar E.           Fö 9 10

Björk, Jimmy     K 14, Jo 13, Kn 5
Björk, Sven E. J.                Bo 2

Björk, Villiam E.                 Jo 7

Björkegren, Carl-Erik         113

Björklund, Anders C. T.      Al

Björklund, Bengl T.             K 8

Björklund, Jan O.                B 7

Björklund, Rolf                  S 23

Björkman, Fredrik A. M.       K 18
Björkman, Jan                  U 10

Björkman, Jerker        U 5 12 13

Björkman, K. Gösta         Jo 13

Björkman, Magnus              I 8

Björkman, Marie-Louise
(Malou) K.                           S 8

Björkman, N. G. Folke        K 1

Björkman, Rune               UD 5

Björkman, Ulf L.                Kn 3

Björling, Bam                    S 16

Björling, K. Gotthard E.       I 3

Björnberg, Kjell E.   Ju 50, Kn 10
Björnberg, Stellan G.        A 15

Björndalen, Anders J.         U 4

 

Skr 1979/80:103

492

 

Björne, B. Gunnar

Ju 47, S 9 23, B8, Kn8
Björneld, Lars G.                Ill

Björnesjö, Sven G.              B 4

Björnström, Björn S. Ju 11, H 3
Bladh, Lennart W.     U 18, Jo 9

Blennow, Ingemar            K 10

Blinke, Maj-Britt                U 10

Blix, Hans M.                 UD I 3

Blixt, Olov                           S6

Block, Per H. L.                   U 4

Blom, E. Göte                     H 7

Blom, Folke B.                  Bo 15

Blom, Hugo                          I 4

Blom, K.A. Birgitta            Ju 40

Blom, Lennart 1 30, Ju 21 59, B 26
Blom, Åke M.                     S 28

Blom-Nyman, K. Margot S 3
Blomberg, Carl-Gunnar V. Fö 8
Blomberg, E. Gunnar       Ju 33

Blomberg, Karl-Erik G.         I 4

Blomgren, Lars A.              S 28

Blomgren, Sture     Ju 20, Bo 16

Blomkvist, Claes Göran V. Fö 4
Blomkvist, Curt B.            Ju 30

Blomkvist, N. Magnus          I 3

Blomquist, Clarence         Ju 26

Blomqvist, Bo G.                I 33

Blomqvist, Egon                 I 11

Blomqvist, Gunnar           UD I

Blomqvist, Jerker                U 4

Blomqvist, Karen                S 4

Blomqvist, Siv                   A 13

Boalt, Carin M.         Ju 11, Bo 3

Boberg, L. Håkan Jo 16 21 27
Boberg, Leif E.                  Bo 4

Boden, Anna-Brita            Kn 3

Bodin, K. Berndt                Fö I

Bodström, T. Lennart Ju 11, A 8
Bogefeldt, Christer           U 54

Boheman, Christina           I 13

Bohlin, E. Jörgen              Jo 11

Bohlin, Eva                        S 26

Bohlin, Folke                     Kn 2

Bohm, J. Peter G.            Bo 15

Bohman, Bengt A. H.         Jo 3

Bohman, Clas                     H 5

Bohman, Mats A.             Bo 15

Bohman, Michael             Ju 32

Bohman, Sven                  S 18

Boivie, Marianne               S 14

Bolander, Lars          S 19, U 18

Bolang, Carl Olof             Juli

Bolding, Lars Erik                I 3

Boldt, Göran B. L.             U 13

Bolin, Bert R. J.             K 7, 1 6

Bolin, Åke E. J.                  Kn 5

Bolinder, S. Erik G.             A 6

 

Bolme, Per

U28

Boman, Helve

I 14

Boman, Jan E.

13

Boman, Per-Olof

133

Boman, Ragnar Å.

E3

Boman, Svante

Kn21

Bond, Staffan

133

Bondesson, Rolf

Bo 6

Bonnevier, Gösta

A 13

Boo, Karl G. H.

Kn23

Book, Hans

U 10

Borelius, M. Anna B.

Bo 3

Borg, Arne

S 13

Borg, Astrid

U9

Borg, Göran K. G.

A 12 15

Borg, L. Göran

Ju 45

Borg, Per

H5

Borgeke, C. Martin

Ju 55

Borggård, Göran

H 15 1

Borglund, Erik

Kn2l

Borgman, L. Erik F.

133

Borgquisl, Frithiof

Fö 12

Borgstrand, Björn J.

B 10

Borgström, Lena

U26

Borgström, Roland

A 13

Bornhager, Sven-Åke (Sven) I.

B 10
Bornstein, Jozef              Bo 15

Bosson-Nordbo, Maj           U 5

Boström, Curt B.        B 7 15, I 8

Boström, Hans                  Bo 7

Boström, Torbjörn              1 22

Bothén, Anders                U 30

Bothén, Kerstin               UD 5

Bouveng, Richard E. F.         12

Bouvin, J. Åke                   A 18

Bovidson, Thure                 B 7

Boye, Yngve                        I 6

Boye-Moller, Monica          A 18

Bräde, James                   Ju 43

Brandberg, Arvid              U 34

Brandel, Erik J. M.            Fö 14

Brandelius, Gunnel          Ju 35

Brandt, C. Erik             Jo 33 24

Brandt, Krister                   U 4

Brandt, Rolf                        I 16

Branting, M. Charlotte K.

A8, Kn 11
Bräsch, Erik O.                  Bo 2

Bratfisch, Oswald I.          A 15

Bratthall, I. Birgitta  SI 10 14, A 6
Bratthall, Kenneth              S 2

Bredin, Lars A. G.        E 5, B 11

Brege, J. Lennart O.          E 10

Breidensjö, Monica             A 6

Brenner, Rune                   I 28

Breski, Lillemor                 U 16

Bretschneider, Alfred       UD 7

 

493

Personregister

 

Bricca, Lamberto               A 17

Bring, Ove                         UD I

Brink, Stig H. E.                    12

Broberg, Björn               U 24, 1 39

Broberg, K. Bertram             U I

Brodén, Bertil                     I 36

Brodén, Bertil E.                A 16

Brodén, E. Bertil           I 5 9 20

Brodén, Kerstin                  I 20

Brodin, Gunnar                  1 17

Brodin, Katarina              Fö 10

Brodin, Sven                       H 3

Brohult, Sven F. A.           Ju 45

Bromberg, Isaac                A 17

Broomé, N. G. Bo              Ju 37

Brorsson, Kent                 Ju 55

Broström, Ulf T. F.       Fö 10 14

Bruce, Åke                         S 20

Bruhn, Sigleif(LeiOE.           B 4

Brundeli, Nils-Erik                U 3

Brunfelter, Ulf                  Ju 36

Brunnberg, Jan-Erik          U 25

Bruno, Gösta F.           K 7, Kn 24

Brunsberg, Karin D. M.       Jo 8

Brunsson, Karin M.              K 6

Bruzelius, Krister             Ju 53

Brynielsson, Harry A. B.    U 32

Brynolfsson, Gustaf V.       S 10

Bryntesson, Lars              U 12

Bryntse, Göran E.              I 33

Brändslröm, Bengt H.           I 8

Brändslröm, Dan A.          U 13
Brännström, Gurli (Gullan)     A 8

Brännström, Inger A.         I 10

Brännström, Roland J. Fö 10, Jo 5

Broms, Jan T. R.                  A 2

Bucht, Bengt O.                A 19

Bucht, Sven F. V.          Kn4 15

Budd, S. M. Birgitta             A 8

Buregren, Torsten           Ju 63

Burenstam Linder, H. M.     E 3

Burman, Bengt B.            Ju 31

Burman, Egon                 Ju 57

Burström, Brita A.               B 5

Bylund, B. Erik M.                 I 1

Byman, Disa K. G.                14

Bystedt, P. Gösta     Fö 9, I 25

Bystedt, Ulla K.                   A 2

Båfält, B. Evert                   B 9

Båge, Lennart                  UD 3

Båhlerud, Hilligert              U 8

Båsk, Inga-Lill                    A 6

Bäck, Lars E. I.                      II

Bäcklin, Lars R.          Fö 1, H 7

Bäckstrand, K. Göran M.    U 9

Bäckstrand, Magnus H.     I 26

Bäckström, Jan-Åke        Ju 35

Bäckström, Kerstin R. A.   S 17

Bäckström, Maja                 U 5

Bäckström, N. Birger A 7 9, Kn 21
Bäckström, O. Anders A I, 1 33
Bäärnhielm, G. Maurilz      Jo 3

Böhlin, Birgitta           U 15, 1 27

Böhlin, Erling                     S 27

Bökmark, Jan S.       E 5 8, A 13

Börestam, Eva            S 23, A 8

Börjerud, Gertrud             A 15

Börjeson, Börje                 S 12

Börjeson, C. Olof A.     Ju 56 57

Börjeson, Peter                  A 8

Börjeson, Sven               Kn 17

Börjesson, Bengt             U 50

Börjesson, Mats R. Ju 2, B 31
Börresen, Tom B.                 I 3

Bottiger, E. Marie A. Ju 22, U 18
Böök,Sven Åke                   E 3

C Cahling, Ulla                  U4I

Calmfors, S. Hans           Kn 18

Canarp, Curt S. T.        A 1, 1 I 33 van der Capellen, Constance

B 12, A 8
Carbell, Leif E.             Ju 12 37

Carlbom, Lars E.                K 2

Carlegrim, N. Erik A.           B 8

Carlestam, Margareta        S 4

Carlgren, Frantz               U 52

Carlhammar, Åke         Ju 39 51

Carlheim-Gyllensköld, Karin

S8 39
Carling, Alf G.              16 13 33

Carling, Jan L.                    A 2

Carlman, J. Holger           Ju 13

Carlman, Synnöve             S 18

Carlshamre, Nils O. G.      S 10 27
Carlson, Lars O.              Fö 11

Carlson, N. Gunnar            Ju 2

Carlson, S. Svante    UD 4, A 9

Carlson, T. Eilert                I 10

Carlson, Å. Lennart        B 10, H 6
Carlsson, Anna Ch.           A 12

Carlsson, Arne                  U 24

Carlsson, Bengt E.              I 4

Carlsson, Birgitta              S 27

Carlsson, Bo                       S 9

Carlsson, C. Mårten          Jo 7

Carlsson, Carl-Gustaf E.    Ill

Carlsson, G. Arne V.           A I

Carlsson, G. Rune      S1,A28

Carlsson, Gösta                S 16

Carlsson, Håkan A.          Ju 33

Carlsson, Jan M.         K 6, I 20

Carlsson, Jan-Olof      B 9, I 14 27
Carlsson, Lennart            U 16

 

Skr 1979/80:103

494

 

Carlsson, P. Bertil             B 12

Carlsson, Per-Olof             I 15

Carlsson, Ragnar              A 13

Carlsson, Rolf                    S 36

Carlsson, Stefan                 1 4

Carlsson, Sture E.               B 9

Carlsson, T. E. Roine       14 18

Carlsson, Ulf V.          Ju 2, Fö 7

Carlstedt, J. Bertil I 19 23 24 32
Carlstein, Rune A.             B 26

Carlslröm, A. Valdo            Jo 7

Carlsund, H. Bo H.              Kl

Carlzon, Lars                  Kn 12

Carnhagen, Göran E. T.

Ju 2, B9, H6, Bo8
Carpelan, Lars V.               A 8

Cars, Hädar                      H 19

Cars, Hans Christian UD 2, Fö 9
Cavalli-Björkman              H 18

Cavallin, Jens                  UD 3

Cederberg, Thomas        Jo 24

Cederlund, Lars Johan O. Ju 17
Cederqvist, S. Wivi-Anne Ju 31 47
Cederschiöld, Carl            K 16

Cederwall, Gustav F. E.       12

Cederwall, Ulf C.              K 15

Cedmark, Jan R. H.           Kn I

von Celsing, Elof F. H.     Fö 14

Céwe, Tord G.                  Jo 17

Chambert, Henrik B.         Kn 5

Christensen-Sköld, Beatrice U 24
Christersson, N. E. Bengt I 33
Christofferson, Birger         U 5

Claeson, Bo                       A 6

Claeson, Tore M. Ju 11, Bo 13
Claesson, Anders E. W. Bo 18
Claesson, Halvard             S 27

Claesson-Heljeberg, Margareta

U 16
Clarkson, Rolf A.               K 14

Clason, Anders                 U 45

Cleve, Lars                       U 25

Collvik, Torsten               Kn 15

Colnerud, Gunnel             U 28

Conradi, Erland G. F. Ju 9 53
Corell, Hans A. V.             Ju 29

Cornelius, Claes               U 17

Corneliusson, Einar          A 13

Cosmo, Carl-Johan          Ju 55

Crabo, Sven                       B 2

Crafoord, Carl-George     UD 6

Crona, Ulf                         U 29

Cronberg, Kerstin         K 10 20

Croné, Ulrica            SIO, Kn6

Cronebäck, Ove              Kn 12

Cronier, Sven S.                 K 4

Cronstedt, Nane M.        A 4 17

Cronström, J. N. Runo   Fö 8, S 20

D

Dagrup-Strand, Marie-Louise

UD 7
Dahl, A. Erik                     Jo 15

Dahl, Christer                     S 7

Dahl, Gerd B.              S 27, A 2

Dahl, R. Birgitta       U 5 9, Bo 8

Dahl, Sonja                   U17 24

Dahlander, Gunnar           U 13

Dahlberg, Helge

Bo 13, K2I, Kn9 II
Dahlberg, K. Thure            Ju 1

Dahlberg, L. Åke       A I 5, I 33

Dahlberg, Lars B. L.            B 9

Dahlberg, Lars C.   Fö 10, B 9, A 2
Dahlberg, Lill                     S 40

Dahlberg, Rolf I.

K 13, Bo 8 10, I 10
Dahlbom, Bengt S.             U 2

Dahlén, Bertil V.           Jo 15 30

Dahlén, Per Olof (Olle)        UD 2
Dahlgren, Göran E.     Bo 16 18

Dahlgren, Lars M. T.  Ju 45, K 20
Dahlgren, Rolf O.               Ju 8

Dahlheim, Bo I. G.              E 5

Dahlin, Gunilla                   S 19

Dahlin, N. Åke S.                 K 6

Dahllöf, Lars           Ju 11, Jo 10

Dahllöf, Urban S.          UI3 3I

Dahlman, S. Ola               UD 2

Dahlquist, Lars-Ola            U 8

Dahlsten, Gösta O. L.        Ju 6

Dahlsten, Ulf L.            E 3, H 4

Dahlström, Bo S.               Jo 5

Dahlström, Gösta E.

B 26, I 6 33 38
Dahmén, Erik V. H.             H 4

Dahnell, Karin A. B.           B 20

Daimar, Margot                  A 2

Dalen, Ingrid K.          U 8, Bo 4

Daléus, C. E. Lennart      Jo 19

Dalgren, Gunnar E. S.     Bo 10

Damgren, H. G. Fredrik

Jo 2 10 19, Kn9 Danell, C. Georg V.

Fö 9 16, K 18, Bo 10
Dangården, Birgitta Bo 8, I 4 35
Danielson, Gunnar H.         A 6

Danielson, Åke                 Kn 6

Danielsson, Birger              S 6

Danielsson, C. Bertil           E 5

Danielsson, Eugen P. O.    I 35

Danielsson, Lars               S31

Danielsson, Stig A.             E 5

Dargay Joyce                     I 33

Daun, Åke                         Bo 4

Davidson, Anders              I 42

Davidsson, David               I 16

 

495

Personregister

 

Fö 2

1 1

Ju 33

18

S9 30

U 18

Kn2

Jo 16

S 17

129

U 17 42

K 8. Jo 18

13 15

A 13

Fö 5

Jo 19

K3

Jo 8 27 30

A 17

Ju 34

Jo 4

S39

Jo I

Fö 11

U 1

E3

S 8 24 39

U 13, Jo 19

S27

12

Ju II

K8

Ju 22

Ju 17, S 9

S 14

Jo 3

S26

UD 5

A7 13

Jo 8

U39

U52, Fö 4 10

Kn3

U24

139

Jo 3

13

U25

U 13

U 16

A 16

U 18 29

Jo 25

K8

B 26

U5

U 1

Delden, Henrik                  118

Delin, R Staffan               Jo 19

Dencik, Lars                    Ju 32

Dennis, Bengl                   B 16

Densjö, K. A. Sören          B 14

Dewailly, Leon N. G.            U4

Didön, Lars Uno             Bo 16
Dimos-Asplund, Antigone      A 8

Djerf, Olof                         I 33

Djurberg, Maj                  UD 5

Domargård, Tord V.       Kn 19

Domvall, E. Göte              Kn 4

Donner, Jörn                    U 45

Douglas, Jacob L.               K 4

Drangel, Bo F. E.             Ju 18
Dreber, 1. Agneta            S II, A8

Dreber, Ulf P.                     K 7

Dreiwitz, Bo G.               Fö 10

Dromberg, Ragnar           H 13

Dryselius, Harald S.        Ju 29

Du Rietz, Gunnar              I 20

Du Rietz, Lars B.              U 16

Dufwa, Bill W.                   Ju 9

Dyring, Eric                      U 46

E

U 14

UD 2

Bo 4

Kn2

U39

134

Ju 11

Ebbeson, Ulf

Eckerberg, C. Lennart

Eckerdal, A. Ingmar

Eckerdal, Lars H.

Edam, Carl Tomas

Edberg, Jan-Olof

Edberg, Rolf F.

Edelholm, Olof Gunnar (Olle)

E3

U 11

B 30

16 33

A 2, I 34, E 3

B6

Ju 7 9 37 40

120

Kn4

B 8 15 25, A 3

A 13

U8 10
Edenhammar, Hans
Edenman, Ragnar H. L.
Edenman,Gunnar H.
Edin, Karl-Axel
Edin, Per-Olof
Edling, A. Roland
Edling, N. Axel
Edling, Sven
Edling, Ulf P. R.
Edlund, C. Bertil
Edlund, Leif E.
Edman, Elov                     U 12

Edman, Rune                     I 23

Edman, Stefan                   U 4

Edmar, Desirée                U 41

Edmar, Staffan                 U 52

Edmén, Lars H.              Fö 2 5

Edner, T. Margareta           A 8

Edqvist, Olle                    UD 6

Edsjö, Elisabeth M.         Bo 18

Edsta, Björn                       A 8

Edstam, Lars                   Ju 49

Edstrand, Karl-Ingmar    B 1, H 6

M

Edström, Lennart N. Edström, N. Anders T Edström, Rune Edström, Sven-Olof Edvardsson, P. Einar Edwall, Ingvar Edwall, Pehr A. R. Edwinson, Vanja A Eek, Karin Efraimsson, Göran Egardt, Peter A. N. Egebäck, Karl-Erik Egelstedt, Ingemar T. A.

S 1

Fö 8, A Eggert, Arthur Egnell, S. Jan-Erik Egneus, Hans Egstedt, Hans B. Ehn, Bengt Ehn, Billy G. Ehnmark, Anders Ehrenberg, Carin M. S Ehrenberg, Lars Ehrengren, K. Lennart Ehrling, G. O. Ingvar Ehrner-Samuel, Harriet S. K. Eidem, Rolf I. Einhorn, Jerzy Ejerhed, Anders G Ek, Bengt Ek, C. Olof Ekberg, J. Göran Ekberg, K. Gustav Ekberg, Karl-Henrik Ekberg, Leif Ekberg, Sewon Ekblad, Carl E. A. Ekdahl, Bertil Ekdahl, Lennart Ekeberg, Per Olof Ekedahl, N. A. Gunnar Ekelius, Våge Ekelund, Ulla Ekenberg, Anders Ekenberg, Bengt Ekenberg, H. Lennart Ekendahl, Bengt G. M Ekevärn, Gunnar Ekholm, Brittmari Ekholm, Lars V. Ekholm, Mats Ekinge, Bernt A. Eklindh, Kenneth Eklund, B. Lennart Eklund, E. Sven-Olof Eklund, Erik G. Eklund, Harald Eklund, K. Ronnie

 

Skr 1979/80:103

496

 

Eklund, Lennart S. G.            17

Eklund, Per A.                    B 20

Eklund, Solveig                    U 5

Eklund, Svea 1.                 U 13

Eklundh, Claes G. B.         Ju 34

Eklycke, S. Lars G.            Ju 30

Eklöf, Bo E.                       Ju 60

Eklöf, Kun G. A.                E45 7

Eklöf, Olof                          U 39

Ekman, Bo                          I 34

Ekman, Dag                       A 18

Ekman, Jan E. H.                  E 7
Ekman, Kerstin           Bo 13, Fö 4

Ekman, Lena B.                  Ju 3

Ekman, Rolf G. E.             Ju 41

Ekman, Stig Rune                U I

Ekslam, Gunnar E.     Ju 2 25, H I

Eksledt, Olle U.-E.            Ju 29

Ekström, Bert O.                 B 7
Ekström, E. Sören

U9, Jo 1521, Bo7

Ekström, Georg G.             Jo 8

Ekström, John E.               K 10

Ekström, O. Göran          Kn 22

Ekström, Solweig              U 10

Ekström, Sven E. A.         Bo 14

Ekström, Ulf                        H 2

Ekwall, Thomas F. H.         B 14

Elfverson, Jan                   1 40

Elfving, Jack O. H.     I 35, Kn 7

Elfwendahl, Bo                  S 29

Elfwing, H. Ingemar             I 6

Elghuvud, Gösta E.               Kil

Elgqvist-Saltzman, Inga     U 7
Eliason, Bo Ju 31, Jo 28
Eliasson, Anna B.

UD 3,                       Bo 4, 1 12
Eliasson, Bengl E.

Ju 36, Bo 15, 130

Eliasson, Björn E. A.   Fö 6, I 4

Eliasson, C. Gunnar           I 20

Eliasson, E. Ingemar  A 3 12, Bo 8

Eliasson, Jan K.               Fö 10

Eliasson, Lars M.        I 9, Kn 7

Eliasson, Lars-Mårten     Fö 10

Eliasson, Olof                   U 39

Eliasson, Per-Erik               U 2

Eliasson, Rolf E.                  K 3

Elison, Magnus L.             Bo 1

Ellebring, Nils      i              U4I

Ellwerth, Lena B.                 I 6

Elmberg, Henrik B. C.          A 8

Elmer, Anders B.           A 9 10

Elmgren, Sören                U 39

Elmhammer, Nils E. 1.    S 7 11

Elmhorn, Kerstin          U45 18

Elmquist, Eva C. E.              16

Elmqvist, Fred                    U 8

Elmstedt, Claes Y.

U 17, U 39, U42
Elmstedt, K. Erik               A 79

Elsässer, Björn A.                1 1

Elvander, Nils                    U 50

Elvin, Stig                          U 24

Elwien, Folke                     S 13

Emanuelsson, Bernt         U4I

Emmelin, Lars                  Jo 19

Enander, Gunnar M.          B 30

Eng, Willy                           I 38

Engberg, Peter O.             U 10

Engblom, Göran               UD 5

Engdahl, K. Anders F.

B 22 23 28 Engdahl, O. Roland

K 2, Jo 22, H 7, Kn 15
Engelbrecht, Per-Ove A 2, I 31
Engellau, Patrik                  U 9

Engerstam, Claes M.           1 4

Engerstedt, Urban             I 41

Englund, Anders                S 39

Englund, David                 U 12

Englund, Ingvar E.            A 15

Englund, K. Svante

133, S 27, B 18
Englund, Karin                  U 22

Englund, Åke                      H 5

Engman, Gerd B.             Kn 23

Engman, Hans O. R.           113

Engman, Jan         S 40 18, U 15

Engman, Ove                    U 12

Engqvist, Lars F.              Juli

Engqvist, Olle                   U3I

Engstrand, Sten               U 12

Engstrandh, P. Torgny B. K 15
Engström, Arne V.      S 7, Jo 33

Engström, B. Gunnar       Ju 55

Engström, Fritz                Ju 54

Engström, Gunnar            U4I

Engström, Johan     Ju 43, U 23

Engström, Lars-Göran       Ju 3

Engström, Odd E. L.            B 9

Engström, Wilhelm            S 40

Engström, Åke                  U 10

Engvall, Bertil                       I 3

Enocksson, Sten Arne       U 25

Enquist, N. Daniel              U I

Envall, E. Håkan              Bo 14

Epstein, Viktor                 UD 7

Ericson, E. Gerhard H. Kn 14
Ericson, Hans E.                 K 1

Ericson, Sture T. Ju 14, UD 2
Ericsson, Bo F.                  A 15

Ericsson, Brit-Marie L. B. Ju 6
Ericsson, Gunnar Jo 17, Bo 6
Ericsson, Gösta                UD 3

Ericsson, K. Georg V.     Kn 13 18

 

497

Personregister

 

Ericsson, K. Gunnar T.    I 38

Ericsson, Kjell U.         Kn 11

Ericsson, L.E. Staffan    B 29

Ericsson, Lars Eric       Kn 19

Ericsson, Mals Y.      Jo 12 28

Ericsson, Per-Inge        K 13

Ericsson, Ulf A.            UD 2

Ericsson, Ulf E.              A 8

Ericsson Köhier, Ella     Ju 30

Eriksen, Kersti              S 40

Eriksen, Tor                  S 7

Erikson, Bengt E.         Jo 25

Erikson, Birgitta            U 43

Eriksson, A. A. Tage       E 8

Eriksson, A. E. Ingemar    I 8

Eriksson, Ann-Charlotte        U 28

Eriksson, Arne                I 4

Eriksson, Arne              I 31

Eriksson, B. Allan          Fö 7

Eriksson, B. Sune       A 2 12

Eriksson, Björn G.           1 8

Eriksson, Bo               Jo 33

Eriksson, Bo I.            Ju 16

Eriksson, C. Ingemar       S 9

Eriksson, E. M. Björn   Fö 16

Eriksson, E. Olof           Bo 3

Eriksson, Erik              Ju 42

Eriksson, Evert G.          S 1

Eriksson, Gunnel           Kn 9

Eriksson, Gösta             B 6

Eriksson, Hans G.         K 18

Eriksson, Harald            Jo I

Eriksson, Inge             U 39

Eriksson, Jan                I 29

Eriksson, Jens               K 3

Eriksson, K. Arne           A 2

Eriksson, K. Birger        B 10

Eriksson, Karl Erik        Jo 33

Eriksson, Karl-Erik E.       I 6

Eriksson, Kjell E.         Kn 13

Eriksson, Kurt             Ju 60

Eriksson, Lars A. I.       A 13

Eriksson, Lars G.           A 7

Eriksson, Lennart          I 20

Eriksson, Maria Kristina

(Maja-Stina)               U 10

Eriksson, Olle              U 34

Eriksson, Olof E.             I 2

Eriksson, Per A.    K 2 3, Jo 22

Eriksson, Per E.             S 2

Eriksson, Per-Erik         U 31

Eriksson, Seved           A 13

Erixon, Bo                     I I

Erixon, Lennart             A 1

Erlander, Barbro          A 16

Erlander, Lillemor           U 4

Erlandsson, Bengt H. Ju 21 41 44

Erling, E. Harald          Ju 21

Erling, E. Martin H.         B 4

Erneholm, Berndt I.    Kn 2 3

Erneman, Ingrid M.       A 12

Erngren, Birgit     Jo 16, I 37

Ernmark, Hans E. G.    Jo 30

Ernulf, T. Gudmund     Ju 12

Erséus, L. G, Torgny     Kn 3

Ershammar, Mals O. T.  Fö 4

Erstam, Sven-Erik F.   Ju 21

Esaieson, Erik R. A.        E 2

Esbjörnson, Esbjörn S 16, A 4

Eskel, Arvid               Ju 11

Eskilsson, Per H.          U I 3
Esping, F. Lars-Erik

Jo 19, Bo 2, Kn7

Esping, Hans          1 7, B 9

Esplund, Kjell A.           A 15

Essen, Erik 1.              U 34

Essen, Ingemar          Ju 11
Essunger, N. Gunnar P. I 2 22
Etiarp, Lars G.

Ju 25, U24, A7 13 15, I 10 von Euler, Rigmor  Ju 32, S 17 35

Everitt, Allan               S 19

Ewerlöf, K. Göran        Ju 32

Exner, Lahja              Ju 59

Extergren, E. Anders     B 27

Fagander, Arne     Ju 20, Bo 9

Fagerberg, Bengt G.        I 3

Fagerberg, Gösta          A 16

Fagerlind, Östen          Ju 15

Fagerlund, Bengt O. H.       A 7 13
Fahlberg, Håkan           U 44

Fahlgren, Gunnar          K 15

Fahlin, Per G.    K 2, Jo 22, Kn 15
Fahlström, Jan Magnus   Ju 1

Falk, Anders                UD 7

Falk, Bo V. R               Jo 19

Falk, Eric           Jo 33 5, Bo 2

Falk, Hans G.              Juli

Falkehed, Sven A. L.     Kn I

Falkenberg, Eva          Kn 10

Fallenius, Ånn Marie    Ju 48, B 9
Fallenius, Lars E. G.      Ju 43

Fant, Maj                    S 16

Farholt, Torborg            K 7

Farm, Ante T.              U 24

Faugert, Sven J. E.       16 22, I 35
Faxén, Karl-Olof            A 2

Fehrm, E. Martin     Fö 9, I 25

Feigenberg, Loma           S 8

von Feilitzen, Styrbjörn O. R.   A 7
Feldt, Kjell-Olof             E 3

Fellenius, Olle               S 19

Felländer, Ingela K.         1 1

32 Riksdagen 1979/80 1 saml. Nr 103

 

Skr 1979/80; 103

498

 

Fenne, Gunilla                  U 17

Fernheden, Göthe A. S.       13

Fernkvist, Hans                U 26

Fernlund, B. Dan               E 10

Fernqvist, Dan E. I.         Ju 33

Finney, F. Peter A.           I 4 22

Finnveden, Bengt A.         Kn 9

Fischier, Sven            Ju 56 2 25

Fiskesjö, Bertil A. N.        Ju 34

Fitger, Peter                    Ju 30

Fjaestad, Björn                U 34

Fjällhed, Åke                      U 5

Fjällström, Thord G.          AIS

Fladvad, J. Arne                Bo 2

Flodin, Bertil E.                Fö 10

Flodin, Sten L.                   1 39

Flodström, Karin A.-M.        Jo 15

Floren-Winther, Ethel H. D.   AS

Flyborg, Berit                   Jo 18

Flygare, Karl-Gunnar         S 37

Fockstedt, Sven               H 18

Fogelmarck, Stig               U 36

Fogelström, Hans           U 5 13

Folestad, Ruth E.               AS

Forell, Carl-Axel                  A 3

Forkman, Göran                 U 4

Fors, Sixten R.                 U I 3

Fors, Åke Hj.                 SI6 22

Forsberg, P. Roland         Kn 3

Forselius, Hans F.              A 8

Forsell, Harry A.                B 12

Forslund, Bo E. S 23, Jo 20, Bo 17

Forslund, Britt-Marie         U 33

Forslund, E. Birger              S 7

Forssbeck, Bengt G. I;son    Fö 14

Forssberg, E. Olof       Ju 33, Fö 3

Forssberg, K. S. Eric            I 3

Forsse, Anders P.              U 6

Forssman, Åke V.              Jo I

Forsström, Ingrid        Ju 46, K 10

Forsström, Jan E.   19, B 25, Bo 10

Förstadins, Erik L. W.

Ju 60, A 7 10
Fougelberg, Björn H.        Jo 23

Foyer, Lars O.                     B 3

Fraenkel, Ingegärd C. E.

Ju37, Ull
Francke, Jan UD4, KIO, Bil
Francke, Per E. S.                14

Frank, S. Torsten              B 29

Franson, Thomas              I 18

Fransson, Arne                 U 18

Fransson, Arne A. E.   B 7, A 2 10
Fransson, Bo-Gunnar L.     B 9

Frantzell, A. Magnus           I 4

Franzén, Anders               U 24

Franzén,Ivar             H 18, I 11

Franzén, J. Thomas H.        E 2

Fredelius, Bo B.                  B 8

Freden, Sven                    U 19

Fredgardh, K. Sonja 1.       A 8

Fredricson, Karl Gustav Jo 13
Fredricson, N. A. Bengt     Fö 9

Fredrikson, Märta E. B. Ju 32
Fredriksson, Bernt A.        A 13

Fredriksson, Bert              U 13

Fredriksson, Göran            1 16

Fredriksson, H. Einar Fö 8, S I
Fredriksson, Ingrid           U 13

Fredriksson, Ulla M.       S17 25

Freese, Jan P. G. Ju 24 58, Fö 7
Freivalds, Laila        Ju 10 20 49

Frejhagen, Birgitta    1 20, A 16

Frendahl, E. Maj-Britl          A 8

Frenning, Lars W.              Ju 2

Fresk, Svante                  Ju 35

Friberg, B. Torsten             Jo 9

Friberg, Lars S39, Jol8, 132
Fribergh, B. Erik R. Ju 50, Kn 10
Frid, Sven Rune            Kn 7 22

Fridell, G. Ingvar Ju 36, B 8, Bo 6
Fridh, K. Göte             SIO, III

Fridolfsson, Filip W.             B 7

Fridolin, Hans R.             B 2 26

Friedner, Lars F. V.             Bl

Fries, Ingmar F.             B 5 6 8

Friggebo, Birgit I. G.        Bo 18

Frigren, Suzanne M.      14 6 33

Frii, Lennart W.                 E 12

Frimark, Jan-Olof H.          AIS

Frisen, Rune E.                  Jo 2

Frisk, K. Äke                       U 7

Frithiofson, Karl A.           I 3 27

Frohm, B. Allan                 K 13

From, Gun-Britt                 U 28

From, Hans-Sören              U 5

Fromm, H. Irene                 A 8

Frostell, Anders                  U 1

Frostenson, Anders          Kn 3

Friihling Michael                 S 13

Frånstedt, Olof R.            Ju 28

Frändås, S.G.Berit Fö4IO,UIO
Frödin, Sven-Erik R.         Fö 10

Fröjd, S. Arne               Kn 7 11

Furhammar, Brita              U 21

Furubo, Jan-Eric                   I 4

Furumark, Ann-Marie        U 13

Furumo, Gunnar               Ju 22

Fyrberg, Lars Erik            Ju 37

Fälldin, N. O. Thorbjörn Ju 11
Fälth, J. Harald B.      Ju 2 35 43

Farm, Gunnel          Ju 36, K 24

Farm, Håkan A.F.               B 29

Farm, Ingemar                 Ju 56

Förstberg, Karl-Axel           I 16

 

499

Personregister

 

Gabrielsson, A. Edmund B. E 10
Gadd, R E. Arne      U 24, 1 20

Gahrton, Per         Ju 26, Bo 4

Ganting, Gösta E.         Jo 13

Gärdar, Håkan              Kn 2

Gardell, Bertil G. T.        S 14

Gardeström, Linnea      S 3 27

Gardmo, Irma M.           Ju 2

Garmo, Sune                U 10

Gavelin, Wanja             S 14

Gawell, Jonas         KS, Jo 18

Gehlin, Jan H. M.         Ju 22

Geijer, Carl-Wedig G. O. Kn 19
Geijer, Lennart            Ju 54

Gellerman, Kerstin        Ju 18

Gellerstam, Martin U 4, Kn 3
Gellstedt, Björn P. T. S 22, K 6 14
Gemming, E. Anna-Lena K. S 3
Gerentz, Sven       KIO, U 34

Gerhardsson, Birger U 4, Kn 2
Gerhardsson, Birgit       Kn 3

Gerhardsson, Gideon Jo 23, A 6
Gerholm, Tor R.           Ju 11

Gerleman, Gillis H.          U 4

Gibson, Urban H.         Kn 27

Giertz, Gustav B.            S 8

Gillenius, Leif               Ju 38

Gillström, K. Åke           U31

Gisslen, Axel               Kn 20

Glaas, Sten-Ove            A 6

Glimnér, J. Erik         Fö 2, I 3

Godlund, Sven A. I. K 20, I 1
Godvik, Hans               Kn 2

Goldman, Kjell Ph.          I 40

Gothefors, Per L.    B 22 23 28

Gottfarb, Ragnar           A 17

Gozzi, A. Sören Jo 14 27, U 39
Grabe, A. Gerhard      Ju 3 12

Grabö, Paul                  S 35

Gradin, Anita 1.       U 24, A 8

Gradin, Lars-Erik           Jo 7

Graffman, Agneta C.    Kn 20

Grafström, Erik O. H.

138, Ju 11, K 1
Grahl-Madsen, Atle      Fö 14

Grahm, Leif                 I 1 33

Gran, Bertil                   U 5

Granborg, K. Margaretha Kn 11
Granér, Ånna-Lena        U 28

Granholm, Arne B.         Kn 7

Granlund, U. Kristina     Jo 24

Granqvist, Hans G.        A 19

Granqvist, Liss M.        S 2 30

Granstedt, Pär            I 33 6

Granström, Folke I. G.   Kn 7

Granström, Karl Gustav       AIS

Granström, L. A. Torbjörn

Bo 7, I 33
Grape, Karl Gunnar        Kn 6

Grape-Lantz, Margareta      Kn 27
Grebäck, Erik H.       K I, Jo 2

Green, Åke                  U 11

Gregow, R J. Torkel        Ju 29 53
Gren, Arne                   U 13

Grenander, Nils

Ju II, K 3 10, Jo 22 von Greyerz, Christina A. M.

Ju 48
Grimlund, G. Elisabeth     A 8

Grinneröd-Nordahl, Monica
L. M.                           B 4

Grobgeld, Lennart M.        Ju 7 60
Grohman, Hans Å.           I 7

Groll, Lennart E.O.       Kn 10

Grop, Erik H.                  B 6

Grudevall, Lennart        U 17

Grufberg, A. Lennart    Kn 10

Grunden, Örjan            Ju 54

Grundwall, K. Ricard       Bo 1

Grunewald, Ingelise    U 35 36

Grunewald, Karl R.

Ju32, S 19, U40
Griinewald, Björn M.      U 13

Gruting, Britt M.         U 2 20

Gråberg, Bertil              A 15

Grönfors, Kurt G. W. Ju 40 51, E 7
Grönvall, S. Gunnar        Ju 2

Grönwall, Lars O.    S 13 19, A 10
Gullberg, H. Urban         Jo 4

Gullberg, Hans E.   K3 12, A 6 14
Gullnäs, S. Ingvar        Ju 30

Gummesson, G. Margit K.      K 4
Gunnarson, Arne V.        Ill

Gunnarson, E. J. Ingvar   K 4

Gunnarson, Jan G.       Bo 14

Gunnarsson, A. Gunvor    A 8

Gunsell, Tor A.              Jo 6

Gunvall, Per                 U 39

Gurinder, Jan-Olof         U 41

Gurner, Ulla                   S 4

Gustafson, Bernt J.        K 8

Gustafson, Carl-Erik      K 21

Gustafson, G. Arne      B 5 17

Gustafson, Kalle           U 33

Gustafson, Sven H.  U 34, I 9

Gustafsson, A. Gunilla C.     Å 10
Gustafsson, Agne        Kn21

Gustafsson, Bengt         S 39

Gustafsson, Birgitta       A 12

Gustafsson, C. E. Torsten

Ju 33 58, Kn 9
Gustafsson, Christina    U 12

Gustafsson, G. Einar       Jo 17 19
Gustafsson, G. Olof       A 16

 

Skr 1979/80:103

500

 

Gustafsson, G. Yvonne      I 25 27
Gustafsson, Hans 1.      S 27

Gustafsson, Hans L.      Fö 2

Gustafsson, Inga         Ju 32

Gustafsson, K. G. Allan

A 12, Kn4
Gustafsson, K. G. Evald U 11
Gustafsson, K. G. Wilhelm B 4
Gustafsson, Karl Erik      U 23

Gustafsson, Kerstin M.

Ju 163951, A49
Gustafsson, Lars          Ju 22

Gustafsson, Lars I. U 5 10 38 42
Gustafsson, Lars-Olof   Ju 46

Gustafsson, M. Gunnar

Fö 5, Kn I 6 Gustafsson, N. Henry Jo 7 33 Gustafsson, N. Lennart

8 23, B 22 23 28 Gustafsson, Stig G.

Ju 12 24 50 55 56, A 7 10, Kn 13
Gustafsson, Thomas B. Jo 19

Gustafsson, Ulf C.        Kn 1

Gustavsson, Bengt        S 25

Gustavsson, Bengt A.     S 9

Gustavsson, Bengt T. Ju2l,FölO
Gustavsson, Claes-Göran Bo 5
Gustavsson, G. Ingvar   K 14

Gustavsson, Hans I.     Bo 18

Gustavsson, K. Rune     E 10

Gustavsson, S. A. Göran  I 7

Gustavsson, Sture        U 18

Gustavsson, Tore K.-E. Jo 22
Gustavsson, Ulf H.         Ill

Gustavsson, Åke Fö 16 2 9, U 10
Guste, Göran L.            BIO

Guteland, Gösta I 33, A 2, I I
Gyldén, Nils                  I 32

Gyllö, Sture          Fö 10, S 12

Gålmark, Gunnel            Bo 4

Gårdstedt, H. Birger      A 12

Gåsste, Carl-Henrik       Fö 2

Göranson, Lennart         H 4

Göranson, Ulf G.           U 13

Göransson, Bengl         Ju 36

Göransson, Bengt   S 37, U 45

Göransson, Bo             UD 5

Göransson, Bo F. O.      A 12

Göransson, C. Göran N. Kn 2 6
Göransson, E. Magnus    K 9

Göransson, G. Bertil

S7 8 10 14, Kn6
Göransson, Harald O. Kn 2 3
Göransson, J. Olle FÖ2I0, A4
Göransson, Lars        U 23 44

Göransson, Lars G.     Ju 9 13

Göthberg, Kerstin          U 50

H

Haag, Allan                   I 16

Haavio-Mannila, Elina       A 5

Hadrup, Knut E. H.          K 3

Haegermark, C. Harald I 23 24 26

Hagander, Sten I.          K 13
Hagberg, Ann-Charlott

B 14, A 3 14

Hagberg, Helge M. H.    Ju 33

Hagberg, Lennart         Ju 40

Hagbergh, Göran G. E.     U 3

Haglund, Ann-Cathrin     U 50

Haglund, Sune K.           B 14

Hagman, B. Anders     A 3 12

Hagman, Bengl              Jo 1

Hagman, Björn            I 6 23, B 11

Hagman, Inger (Ninni)     A 8

Hagman, Jan-Erik R.     Ju 18

Hagnell, Olle                S 16

Hagner, Stig O. A.       Jo 33

Hagson, Cari A.     Ju 11, I 4

Hagstedt, J. Anders       B 25

Hagström, Tony            I 25

Hagströmer, Erik J. J.     Jo 9

Hahn, R. A. Birgitta         E 8

Haid, Peter                  U 45

Halén, E. Torsten        Ju 39

Hall, A. Bertil        Ju 36, B 8

Hall, Bo A.                      13

Hall, Kurt Arne                E7

Halländer, K. I. Håkan    Jo 4

Hallberg, Bengt O. L.     Bo 4

Hallberg, Dag R.       E6, B14

Hallberg, Kajsa              S 4

Hallbäck, N. Thore        Kn 7

Hallen, Håkan              U 12

Hallen, Sten-Åke          Kn 5

Hallenberg, Ingemar  U 10 18
Hallenius, G. Ingemar

B 14, Jo 9 27, KnS

Hallenius, Ingemar       Jo 30

Hallerby, Nils               S 19

Hallerström, Nils            I 22

Hallgren, E. Margaretha   U I

Hallgren, Sven            Ju 12

Hallgren, Ulf                  I 3

Hallman, Eric R.              E I

Hallman, L. Åke G.         H 4

Hallqvist, Britt G.          Kn 2

Hallsten, K. Lennart      A 15

Hallsten, Lars T.      H 6, I 8

Hallström, Anita M.       K 22

Hallström, Maj             UD S
Hallström, Marie-Louise       U 23

Hamber, Hans O. A.      U 14

Hamberg, Eva M.           A 5

Hamberg, Lennart T. C.  BIO

Hamberger, Cari-Axel    S 33

 

501

Personregister

 

Hambraeus, Gunnar A.

Ju II,UD 3,16
Hambraeus, S. Birgitta Ju 11, U 9
Hamdahl, Bengl           Kn 17

Hammar, Anna Karin       U 4

Hammar, Beate-Charlotte S 36
Hammar, K. Tomas G. A 5 17
Hammar, Lars             Bo 12

Hammar, Stig H.            U I

Hammar, Åsa B.            U 29

Hammarbacken, Britta K. M.

S24, Kn 10 23 Hammarberg, Margareta

S 11,1 10
Hammarberg, Sven O. Ju 16 17
Hammarlund, F. Gösta E. Jo 5
Hammarlund, Olof         U 16

Hammarstedt, H. Bertil     I 8

Hammarström, Olle        U 24

Hammarström, Ruth A. E. All
Hanner, Per V. A.         Ju 16

Hannerz, Ulf              A 5 17

Hansén, Bengt-Olof D. V. 18

Hansen, Hans-Jörgen     Jo 1

Hansen, Åge                 I 11

Hanson, H. Samuel (Sam) U 23
Hanson, K. Göte           A 17

Hanson, Per-Olof B 9 26, U 23
Hansson, Bengt Å          I 20

Hansson, Bertil              U 5

Hansson, Bo R. A.          B 8

Hansson, Erik               1 12

Hansson, Göran            Kn 5

Hansson, Johan            S 26

Hansson, Kjell              A 12

Hansson, Kristina         U 39

Hansson, Lars R.            E 2

Hansson, Lilly E.

Ju3, S 12 26, B 26 Hansson, Stig G.

133, A 2, Bo 6, I 10
Hansson, Sven Ove       A 12

Hanstorp, Erling             U 5

Hardeberg, Gunilla I.      S 25

Hartman, Lars               U 4

Hartman, Olov        U 4, Kn 3

Hartzell, Lars               A 10

Haskå, Inger               Kn 3

Hassler, John               U 39

Havik, Folke              K 3 10

Heckscher, Sten    Ju63, SI3

Hedberg, Anders       A 13 15

Hedberg, Bertil             H 15

Hedberg, Bo L. T.         A 16

Hedberg, Gösta          Kn 12

Hedberg, K. Anders         I 1

Hedberg, Stig E.           B 14

Hedborg, Anna M.         B 17

Hedborg, Gustaf T;son   K 21

Hedborg, Per Erik         Ju 40
Hedén, Kerstin E.      U 23, Kn 10

Hedengren, Sven-Olof G. S 1

Hedenström, Bengt         S 3

Hederström, C. Christer  U 18

Hedfeldt, Erik               U 20

Hedgran, Arne G.          1 32

Hedin, Anders               K 22

Hedin, Benkt-Erik            U 4

Hedlén, Bengt R.            S 7

Hedlin, John W. A.    S 20 27

Hedlund, Gunnar            I 34

Hedlund, Maj-Britl           S3I

Hedman, Bengt            Ju 31
Hedman, Lars Owe (Lowe)   U 33

Hedmark, P. Magnus      A 15

Hedström, A. Jan-Olof      I 8
Hedström, Bo S.             Jo 5, I 43

Hedström, Hans            Fö 6

Hedvall, Jan              U 8 28
Hedvall, Yvonne M.

Ju 32, S 25, A 8

Hegardt, Margareta       H 18

Hegardt, Nils A.           Ju 18

Hegelund, Sven             I 20

Hegrelius, Olov            Kn 21
Hegrelius Jonson,Barbro M. Ju 23

Heide, Agneta                H 3

Heideman, Gunnar A.       S I

Heijbel, Claes                 S3I

Heimbiirger, H. Peter      Bo 3

Heinemann, Kerstin       S 23

Heister, Per                  U 3

Hektor, Cari-Magnus     U 13

von Heland, Kari-Johan   I 13

Helander, Sven A. B.     Kn 2

Helin, Etel M.               A 12

Helin, G. Sigvard         Ju 47

Hellbacher, Ulf H.        Ju 40

Hellgren, G. Bertil           U 1

Hellgren, Kristina          U 13

Hellman, Sven R.         Fö 10

Hellner, Jan E.          Ju 7 12

Hellner Carin                U 44

Hellners, E. Trygve        Ju 4

Hellstadius, Jan R.       Ju 10

Hellstrand, Johan        Bo 13

Hellström, E. Emil          U 13

Hellström, Erik              K 11
Hellström, Jan Arvid     U 4, Kn 3

Hellström, L. Göran         1 6
Hellström, Mats J.

UD 1,S25, H 18, A 2

Helmer, Axel                U 43

Helmers, Dag                 B 2
Helmerson, Bo I. H.

Ju 49, Jo 10,14

 

Skr 1979/80:103

 

Helmfrid, Staffan

Bo 2, I 1

Helzén, Berndt-Olof

133

Hemb, Harald V.

A 13

Hemborg, Bo E. Y.

Fö 10, 14

Hemrin, Sven

U4

Henkow, Sten   I 39, B 17, 1 37

Hennel, Lennart           U 27

Henningsson, Anna Louise U 13
Henricson, Sven-Eric      U 5

Henricsson, Sven R.      Kn 7

Henricsson, Ulf I. R.      Kn 5

Henriksson, E. Sture F. S 3 11
Henriksson, Gilbert K. G. Jo 22
Henriksson, Kjell-Åke       B 8

Henriksson, Runa M.      A 12

Henriksson, Rune I. Jo 6 7, 1 8
Henriksson, Sven Åke      I 4

Henriques, Bertil          Ju 38

Henriz, Gunnar            Ju 17

Henstrand, Kjell-Åke    Kn 10

Herin, Jan                     H 4

Herin, Jan C.G.E.F          E9

Heriin, Helena              U 16

Heriitz, Agneta            Jo 19

Herlitz, Ulla                    I 1

Herlitz,Claes A.             131

Hermansson, Nils T.      Jo 15

Hermelin, B. Samuel M. Jo 23
Hermelin, Johan            U 25

Hernelius, Allan

H 13, Ju 14 28, Fö 10
Herner, E. Eva M.          Ju 2

Herner, N. Birger E.         SS

Hernlund, Carl-Hugo H. Ju 22
Hernmarck, Chariotte F.  I 38

Herriin, Hans               Ju 51

Herrlin, Klas G. E.          B 17

Herrstedt, Henry T. O.    B 7

Herslöf, Rolf B.             B 30

Hertz, Olof A.              Fö 7

Hertzman, A. Olov         Ju 7

Hesser, S. C. E.     Ju 22, U 2

Hessleborn, Olle K. A. A 6 11
Heuman, Jan G. M.        Ju 8

Heuman, Ulf L.              139

Heurgren, Sven

H 16,Ju9, H2, 14
Hibe, Erik G.                 K 8

Hidal, Sten                   U 4

Hilborn-Arnell, M. Ingegärd

Kn 18
Hildebrand, Kari-Gustaf U 4
Hildeland, Eriing K. I.      A 6

Hildeman, Nils Gustav    U 25

Hilding, Per                 Ju 28

Hilding, Sten                 I 33

Hiljding, Stig G. O.         Ju 6

Hillbom, Lars H.       Ju 7 10 37

502

Hillerdal, N. Olof            SIS

Hillerudh, G. Lars-Olov E. Ju 2 25
Hillman, Bo 1.        B 9, Kn 24

Himmelsirand, Gunnar G. F. Kl
Himmelslrand, J. Ulf 1.     AS

Hinnfors, S. Ivar            I 33

Hirdman, H. Sven     UD 124

Hirschfeldt, Johan H.   B 4 15

Hirschfeldt, S. Lennart  Ju 14

Hjalmarsson, H. Yngve J.

Ju 18 37, Jo 23
Hjalmarsson, Lennart   1 13 33

Hjalmarsson, S. Åke

Fö 9, B 21 29, Fö 17, B 29
Hjelm, K. G. Lennart      Jo 1

Hjelm, Klas B.              Jo 19

Hjelm-Wallén, Lena    U 50 13

Hjelmqvist, Ingvar K. R. Bo 8,1 8
Hjelmqwist, Kari-Gustaf Ju 63
Hjelmström, 1. Eva K. Ju 27, S 20
Hjern, Bengt K. L.         S 24

Hjern, Bo G.               S 5 10

Hjerne, Gunnar S I 5, H 13, Bo 16
Hjertonsson, Ulf           H 18

Hjorth, Jan                  H 15

Hjorth, Lars          UD 6, I 26

Hjorth, Lars E. A.          Bo 8

Hjorth, Nils T.               Jo 2

Hjorth, Sonja               U 39

Hjälm, N. Ingemar         A 19

Hjälm, Nils G. O.           Ju 21

Hoel, Christer         U 42, Jo 8

Hogebrandt, S. Göran     K 3

Holgersson, K. Jörgen Ju 14 60 Holgersson, Svante

I 26, Fö 9, I 25 35
Hollander, Ernst E.          1 3

Hollmann, Sture L.        Bo 4

Holm, A. Ernst Olaf Ju 7 37, I 4
Holm, Birgitta               U 25

Holm, J. Lennart

Jo2, Bo23 68 16 18 I I
Holm, Lennart W.         Jo 33

Holm, Torsten               I 13

Holmberg, Anders         K 15

Holmberg, Bo E. G.       Jo 18

Holmberg, Cari V.         Ju 28

Holmberg, Erik G.         Ju 34

Holmberg, Gunnar L.      U 38

Holmberg, Gösta           U 26

Holmberg, Olle              U 13

Holmberg, Per H.          U 13

Holmberg, Stig              S 18

Holmborn, Börje            U 32

Holmgren, Anders F.   Jo 5 16

Holmgren, Gunnar       Jo 6 15

Holmgren, 1. Margaretha A 13
Holmgren, Jacomien      U 28

 

503

Personregister

 

Holmgren, Majvor         Kn 6

Holming, Klas J. L.        Ju 22

Holmkvist-Svensson, Ruth 1. U 13
Holmlöv, Per Gunnar      U 34

Holmquist, Gertrud

Ju 32, S 34, Kn 19
Holmquist, K. O. Rolf Fö 3 6 15
Holmquist, Kersti          U 36

Holmqvist, Hans            B 31

Holmqvist, Lars J. H.     Ju 13

Holmqvist, Leif G.            I 4

Holmqvist, Sture L.     Jull,Kn4
Holmqvist, Torgny         I 29

Holmqvist, Åke               I 4

Holmstedi, Bo R.           S 20

Holmstrand, N. G. Anders

Ju 39, U 17, A9
Holmström, Ingemar       K 7

Holmström, Leif           Ju 17

Holmström, Nina          I 4 21

Holst, Hans-Eric           S 10

Holte, K. Ragnar           Kn 2

Honeth, Peter            U 8 28

Hoppe, Hans V.    K 18, Jo 23

Horn af Rantzien, Hans  S 30

Horneij, Lennart            S 28

Hornmark, Nils             H 15

Horowitz, Artur             I 22

Hugosson, Kurt   Jo 30, Ju 24, I 4
Huldén, K. O. Tomas     K 17

Huldén, Lars                 U 4

Huldt, C. Kristoffer       Fö 12

Huldt, Jan F.               Ju 10

Hulgaard, Bodil

S3S23, B 24, Bo 10
Hult, Jan P.               Kn 19

Hult, Lennart A. F.         SS

Hultan, Ivan H.           Fö 3 4

Hultberg, Ralf E.          Bo 10

Hulterström, Sven Å.      Ill

Hultgren, Christina A.    A 10

Hultin, Mats                UD 7

Hultin, S. Eriand V.   U 1, I 11

Hultner, Gunnar             U 6

Hultquist, P. Ove I.       Kn 9

Hultqvist, H. Tore         A 18

Hultqvist, Nils A. L.       A 18

Hultqvist, Swen E. H.    Kn 4

Hultqvist, Tore             U 26

Hultstrand, Lars R.    S 5 10 12 31
Huss, Erik J.                   I 5

Huveröd, Erik H.           AIS

Hiibinette, Ewa L. E.       B 8

Hiibner, Helmuth             1 3

Hugard, R Åke                I 6

Hvalgren, G. A. Filibert   I 33

Hyllengren, Jan         K 10 23

Hyltenius, Carl-Magnus       UD 2

Hyttring, Jan               S 15

Håkansson, Alfred L.   K 4 14

Håkansson, Hans E. V.  U 32
Håkansson, I. Marianne       Ju 25

Håkansson, K. Ragnar     K 4

Håkansson, L. Arne       Fö 2

Håkansson, Lars Eric     U 51

Håkansson, Margot I.     AIS

Håkansson, R Harald A 3 10 14

Håkansson, Per Arne     S 26
Håkansson, Per Olof

UD6, Jo 10, Kn IS

Håkansson, Stig         I 22 4
Håkansson, Sven-Olof H.     Ju 41

Hållsten, E. Bertil  S 30, B 17

Hånell, Per Gustaf          137
Hårdefelt, S. Börje

Fö 3, B 22, A 10

Hastad, Torgny           Ju 35

Håvik, I. Doris H.       S 9 30

Håål, C. E. Sture           I 33

Hägelmark, S. Eric L.      BIS

Hägerhäll, Bertil G. Jo 17 20 22

Hägermalm, Per             U4I

Hägg, Ingemund           1 34

Hägg, Monica              S 23

Hägg, Y. O. Sture         B 18

Häggblom, Mats             1 9

Häggfeldt, Göran            K 7

Hägglund, Bengt           K 14

Hägglund, John E.         Kn 9

Hägglund, Rolf             A 13

Hägglund, Sven-Olof      BIS

Häggmark, Lars A.         I 37

Häggroth, Maud           U 43

Häggroth, R. Sören       Bo 3

Häggström, Nils           Jo 18

Häll, Kari-Erik       U 26, A 12

Hallbom, Sven-Gösta       I 4

Hälleberg, Allan            U 13

Hällgren, Martin           U 26

Hallman, S. Håkan      Kn S 9

Härnqvist, Kjell            U 13

Hög, Alfhild                 U 10

Högberg, Eva E.           A 12

Högberg, Gunnar          S 27
Högberg, K. Gunnar   B IS, A 3 14

Högberg, Lars G.  Jo 18, I 32

Högberg, Lars 1.         Jo 17

Högberg, Mats J. G.          Kl

Högdahl, Lars A.       Knl9 21

Högemark, Kari H.         U 10
Höglund, E. Olov      U 7 15 27 39

Höglund, Hans             U 12

Höglund, Margareta        U3l

Höglund, Olof A.           Ju 6

Höglund, Olov          U 41 43

Höglund, Rune             H 18

 

Skr 1979/80:103

504

 

1

19

I 14

, Bo 8

16 38

U6

A 12

Jo 17

Ju 15

USO

16 33

I 7

Bo 6

E 10

O, A 2

Kn7

Ju 45

Högmark, Anders G.
Högström, Ivar
Höjeberg, Mals       1 33

Höjeberg, Mals O. Hökerberg, Annika S. O. Hökmark, A. Gunnar Hörberg, Ingvar K. P. Hörjel, NilsJ. Hörlén, Linnea Hörmander, H. Olof Hörnell, Erik F. Hörngren, Sten Hörnlund, Gördis K. Hörnlund, O. Börje      S 1 I Hörnqvist, Sten-Åke S. Höök, Erik S. V.

1

lacobaeus, Anders G.     Ju 5

Ifvarsson, Carl-Anders

S I 738, 17
Ihre, Thomas               S 14

Ihrfors, Carl-Johan          S I

Ihrmark, Astrid     Kn 24, B 14

Illman, Karl-Johan          U 4

Ingberg, William         I 20 27

Ingebrand, Sven G.       Kn 2

Ingelstam, Lars E.          U 9

Ingelstam, Margareta    U 18

Ingvar-Svensson, Inger H 3, Bo 6
Ingvardsson, Margo      A 12

Irberger, Sture A. Jo 22, Kn IS
Irnell, Lars                  K 22

Isacsson, Bert             U 22

Isacsson, Karin              A 4

Isaksson, Britt D.           S 3

Isaksson, Nils-Ivar          I 1

Isoz, N. G. Henning      Ju SS

Israelsson, Per J.           U 9

Ivarsson, I. Holger        U 11

Ivarsson, S. Tore U 24, Jo 19 25 Ivestedt, P. O. Ragnar   Bo 16, S 37

J

Jacobson, Bengt A.       U 25

Jacobson, Brita A.        U 18

Jacobson, Hans P. W.   Ju 12

Jacobson Widding, Anita U 21
Jacobsson, Birger A.      AIS

Jacobsson, Måns Ju 39, H I 30
Jacobsson, Ulla     U 49, Kn 6

Jahnke, A. A. F.            K 9

Jakobsson, Kjell G. L. B 14, Kn 24
Jakobsson, Ulf G. E 2 9, I 1 33
Jalling, Hans G. T.          US

Janebäck, Tord            UD 7

Janlinder, Hans           119 35

Janson, Björn C.      Fö 2 5 10

anson, Carl-Gunnar        S 7

ansson, Ann-Mari       Jo 19

ansson, C. G. Eric      Fö 11

ansson, Erik                1 24

ansson, Harald             Jo 6

ansson, Kurt S.           B 22

ansson, Lars                I 10

ansson, N. Ewald         Jo 9

ansson, Paul G.       E 4, B 8

ansson, Sven               U 5

ansson, Sven I.           Ju 20, Bo 4
an vid, B. Staffan   Ju 19, Bo 9 15

anzon, Bo                  UD 1

areborg, Nils B.          Ju 23

arenius, J. Christer I.     B 4

argenius, Carl Johan     H 14

armar, L. Håkan      Fö 2 16

avette, Bo                 U 5 13, A 15

eding, LarsG.     8 23, B 23 28 31

egenberg, Gun C.        A 15

elder, Gunnel              U 28

elf, Hans R.                 I 33

ensen, Birger H. L.        I 23

ensman, Kjell R.G.        I 39

entzsch, Gunnie V.     Ju 32

eppsson, O. Gunnar      Jo 9

ergelin, Lars H.              I 3

erhammar, Gunnar         H 3

errstedt, Lars-Göran     Ju 4

idborg, Leif L.            Fö 12

innergård, O. Eskil A.   Bo 4

iriow, Krister              U 13

iriow, Ulf                  Bo 10

obin, Bengt Å.            K 10

ohannesson, Jan G.       A 1

ohanson, Bo               U 27
ohanson, Bo C.

UD 6, Jo 29,         I 6 23 24
ohanson, Lars R.         Ju 16, B 4

ohansson, Alf             A 13

ohansson, B. Sture Kn 16 23

ohansson, B. Östen       I 1

ohansson, Bengt         U 10

ohansson, Bengt         U 13

ohansson, Bengt A. W.  H 4

ohansson, Bengt H.    Jo 25

ohansson, Bengt H.   Bo 3 8 16 18

ohansson, Bertil          U 35

ohansson, Bertil C. Å.    U 1

ohansson, Bertil E.        K 3
ohansson, Birgitta      U 17, A 18

ohansson, Bo C          U 24

ohansson, Bo G. H.       B 5

ohansson, Börje      S18 40

ohansson, Caj-Aage   Jo 10

ohansson, D. Marianne  A 2

ohansson, E. Allan       Kn 7

ohansson, E. Gunnel L. S 11

 

505

Personregister

 

N. Mårten         1 8

Ola                         U9     Jonsson, Elver A. D.                                                           A 13

Olof                    UD 6     Jonsson, Folke     S 6

Ralph 1.              Bo 16     Jonsson, Göte E. V.                                                          Bo 16

Rolf B.                  K 21      Jonsson, Göte K.  Kn 11

S.Anita                  A 7     Jonsson, Ingela  U 13

S. Arne H.             Jo 6     Jonsson, K. E. Johnny                                                    U 4

S. K. Lennart       K 10     Jonsson, K. Enar  A 15

S. Olof H.              I 30     Jonsson, Kari-Erik I 11

Sten                      U24     Jonsson, Kenny A 13

Stig E.                 Jo 15     Jonsson, Kerstin U 41

Stina                      S 16     Jonsson, Lars O. UD 2

Sven                    Bo 12     Jonsson, Lars-Åke S 34

Sven                       13     Jonsson, M. I. Anita                                                           U 33

Sven A. E.   U 24, I 32     Jonsson, Nils Ingemar U 8

Jonsson, Olof E.         Kn 19

Jonsson, S. A. Rune      AIS

Jonsson, S. D. Anita   Kn 19

Jonsson, Torsten J.            Ju 23
S 16     Jonsson, Åke G.             A 6, Kn 7

S 23 38     Jonung, Lars Ph. D.   H 4

Kn 10     Jonzon, Karin E.      A 15
U 23     Jonäng, Gunnel M.
Bo 2                      UD2, S26, A8, Kn27

Kn27     Jorg, Johann M.         U 13

Johansson Johansson Johansson Johansson Johansson Johansson Johansson Johansson Johansson Johansson Johansson Johansson Johansson Johansson Johansson Johansson Johansson Johansson Johansson Johansson Johansson Johansson Johansson Johansson Johansson Johansson Johansson Johansson Johansson Johansson Johansson

Johansson Johansson Johansson Johansson Johansson Johansson Johansson Johansson Johansson Johansson Johansson Johansson Johansson Johansson Johansson Johansson Johansson Johansson Johansson

Johansson Johansson Johansson Johansson Johansson Johansson

S I

Ju 20

I 4

1 12

Jo 30

Jo 6

Fö 16

E7

Jo 4

U26

18

Ju 7, A 14

A15

KnS

U31

Jo 20

120

AS

Einar Erik

Evert K. Greta K. Gunnar Gunnar A. Göran Göran Göran Hans Hans A. Hans F. G. Hans G. Hans I. Henning J. Erik John K. Eivor

K.Hilding Kn 9 23 27
K.Inge           UIO

Karl-Axel S7 23,U 12
Karl-Gustav    A 13

Knut               133

Lars              S 17

Lars             Bo 12

Lars E. I.       U 14

Larz              U 12

Larz A.          A 16

Lillemor U.      U51

Martin           U 13

N. Bertil M.

Sven-Erik N.     E 3

Sven-Åke       U 39

Thomas H. B.

Jo 19,16 Torbjörn Ulla

V. Ann-Kajsa Östen Östen B. Gunnar A.

Ju 35, Jo 18 N.Filip      Ju 31, Jo 6

Birgitta   U 9

U32

12

U4

Johansson-Hedberg Johnsen, K. Gösta Johnson, Arne I. Johnson, Bo Johnson, Bo F.

Fö 14, Jo 20

U39S1

Kn24

Jo 9

UD I 2, Johnson, Olle Johnsson, Bengt Å. S Johnsson, Bertil Å. H.

Johnsson, Ella I.        Ju 56 57, S 3

Johnsson, Inga             U 13

KS

A 10

S24

U 1 3 I 3

H 7, Kn 22

K7

U4

Ju 33

] 10

K 12

AS

Kn 19

H 1

A 18

U22

Bo 13

Bo 15

Ju 46

Bo 9, 1 13

S ll,Kn 11

U2S

Johnsson, Jan G.

Jo 6,

Johnsson, John E.

Johnsson, Lars-Åke

Johnsson, Roland

Johnsson, Rune S. G

Jonason, Arne

Jonason, Olov

Jonasson, Hans-Erik

Jonasson, J. E. Berlil

Jonasson, Rolf A. E.

Jonasson, Sven G. J.

Jonnergård, Gustaf

Jonson, Lars

Jonsson, A. Henry

Jonsson, Aina

Jonsson, Arne

Jonsson, Bengt H. F.

Jonsson, Bengt Å.

Jonsson, Björn T.

Jonsson, Bo A.

Jonsson, Elisabeth

Jonsson, Elver A. D.

S36, U 19, A 7

 

Skr 1979/80:103

506

 

Jos, N.Olof                U7 13

Josefson, S. Bertil        Ju 51

Josefson, Stig A.    B 8, Kn 20

Josefsson, G. Birgitta M.  AS

Josefsson, J. Thomas       I 6

Josephsson, Leif     H 16, Ju 20 51
Juhlin, Kjell                   I 14

Julen, Björn                   U 4

Julius, Håkan G.           Bo 10

Junback, Carl Gunnar

Jo 4 8 13 21 27
Junestad, N. Tony        Ju 30

Junzell, Sven H.           Ju 47

Jurén, Ing-Britt             U 16

Jussil, Sune K.      B 19, Bo 13 89
Juthagen, Leif R.          U 1 3

Juås, Birgitta               Ju 45

Jäderholm, Bengt           H 7

Jäderqvist, K. Bertil        B 7

Järdler, Sven A.             AS

Järnbrink, Hans G.         S 28

Jödahl, Ole                 Fö 15

Jönestedt, Bo                H 6

Jönsson, Arne               S 36

Jönsson, E. Gustav   S 1 2 23 28 30
Jönsson, Elias 1.          Jo 15

Jönsson, Gert              A 16

Jönsson, Hans-Åke       U 49

Jönsson, N. Paul           U 28

Jönsson, Per Ivan    B 8, Bo 7

Jönsson, Ruth V.            A 8

Jörgensen, Peter A.        I 39

 

K

 

Kahlin, Tage

131 8

Kaijser, R. Arne

133

Kakossaios, Mira

AS

Kalin, Göran

U 13

Kalldin, Brita

133

Kalles, Lars-Erik

Bo 18

Kallos, Daniel

USO

Kamph, Bertil C. J.

Fö 2

Karayel, Eva

Bo 1

Kardell, J. Arne Ju 49, K 8, Jo 2 18
Karlander, Olof      Jo 24, I 13

Karieby, Olle                 H 9

Karlehagen, Sigvard       S 30

Karién, F. Ingvar G.        I 2

Karién, Ingvar         S 29, U 6

Karierö, Lars-Ingemar    U 29

Kariqvist, Anders            I 6

Karisdotter-Jonshagen, Ingrid C.
U 13, A 12
Karison, Matts E.          B 15

Karlson, Rolf A.      U 22, Bo 6

Karisson, Alf L.             B 22

Karisson, Bengt            S 29

Karisson, Bengt Olof      Bo 3

Karlsson, Björn              I 26

Karlsson, Bo-Arne         Bo 9

Karlsson, Christer          S 16

Karlsson, Erik               H 18
Karlsson, Erik L. E 12, Bo I
Karlsson, F. Göran

S2 5 8, B9, Jo2

Karlsson, Gunnar A.       1 37

Karlsson, Gunnar B. S.   K 10

Karisson, H. K. Göran A 3 9 10 14

Karlsson, H. Kari-Göran  Kn 7

Karlsson, H. Urban       Kn 19
Karisson, Helge G.       S 9, Kn 22

Karlsson, Ingemar         U 52

Karlsson, Johannes       A 13

Karlsson, K. Arne G.       AIS

Karisson, K. Gösta Ju 22, U 10 26

Karlsson, K. Harry       Ju SS

Karlsson, K. J. Urban     U 23

Karisson, K. Ove           S 20

Karlsson, Kari Gustav A. Ju 39

Karisson, Kenth             I 20

Karlsson, Leif               H 15

Karlsson, M. Malene        S 4

Karlsson, Marianne E.     AIS

Karlsson, Milton            Bo 9

Karlsson, N. Gösta          A 5

Karlsson, Rolf A.           Bo 6

Karlsson, Ronny          Ju 42

Karlsson, Thure W.      Jo 15

Karlsson, Tore           S3 11 19 23

Karlsson, Torsten A.    Ju 35
Karisson, Ulf G. Bo 8,1 4 22 35 38

Karlsson, Vanja M.         S 4

Karlström, Vilhelm H.    Ju 25

Karnell, G. Gunnar W.   Ju 22

Kastman, B. H. Göran    K 23

Kaudern, A. Gösta       Kn 15

Kautsky, Gunnar F. H.      13

Keil, Hans                   U 12

Keisu-Lennerlöf, Lisa     A 19

Kellquist, Tore B.          A 13

Kempe, Bengt H.            I 4

Kenttä, V. Matti           U 14

Kettis, Pär               UD 3 6

Kettner, Bengt             U 26

Kieffer, René                 U 4

Kihl, Kristina                 S2I

Kihigren, C. Gunnar     Kn 22

Kihlström, Laila K. E.       B 6

Kildén, Anna-Lisa         S 19

Kildén, Gunnar            Ju 35

Killingmo, Odd-Hroar    Jo 18

Kim, Lillemor A. B.          U 7

Kinberg, Anders U.      Ju 52

Kinbom, Gunnar            I 22

Kindbom, Bengt M.L. Ju 24, S 18

 

507

Personregister

 

Kindlund, A. Sören

S 4 23, US, Bo 13
Kindlund, Hannelolte      S 27

Kindlund, Sören          S 3 38

Kirsebom, Bjarne A.   V 11 24

Kirudd, B. Jan G.          AIS

Kjellegård, Bo C.            K 9

Kjellegård, N. Peder       I 33

Kjellén, Bengt I.            U 1

Kjellén, Bo         UD5 6, H18

Kjellgren, Eivor               S 7

Kjellin, Björn T. M.         Ju 3

Kjellin, G. Taro             Kn 5

KJellstenius, Börje        K 19

Kjellstrand, Leif I.       A 6 14

Kjellslröm, Björn O. J.     I 33

Klaar, Bengl J. I.           K 12

Klangby, Lars-Erik          E 4

Klason, Lars-Erik U 39, Kn 9
Kleberg, Cari-Johan V. E. Ju 17
Klein, Alexander           U 13

Klein, Eva                   U 49

Kleist, Åke O.               Bil

Klemming, Lars-Göran H 5 8
Klette, Tove                U 25

Klingberg, Kari Erik          S 3

Klingvall, Maj-Inger S 20, I 30
af Klintberg, Lennart    Jo 23

Klässbo, Maria             U 38

Klöver, A. Helge       Ju 55 47

Knape, Anders              U 1

Knape, J.Olof B.           KnS

Knutson, Göthe K. L. U 33, Bo 4 6
Knutsson, A. Ingemar    Kn 4

Knutsson, Gert O. I.   Jo 2 17

Knutsson, Karl Eric       UD 3

Knutsson, P. Anders Ju 13 15 37
Knös, A. Gustaf            B 20

Koch, Arne G. M.         KIO

Koch, Michael              A 18

Kolare, Gu.stav C. K.      Kl

Kolk, Raimond             Jo 13

Kollind, Hans O.          Kn 12

Komstedt, P. L. Wiggo K 4 24
Konnander, Benkt A. V.  U 1

Korén-Holm, Vida         A 17

Korpi, F. Walter             S 7

Korpi, Jane L.                S 4

Kraffl, Sven                 A 14

Kragh, Börje R. V.         Bo 2

Kransell, Arne              Ju 54

Krantz, Hans         U 30, Bo 8

Krantz, P. Gunnar        Ju 32

Krausz, Elisabeth          S 35

Kristal-Andersson, Binnie A 17 Kristensson, Astrid M.

Ju 1, K 19, 141
Kristensson, Bengl       Jo 24

Krislensson, Inge B. E.   U 25

Kristiansson, Axel N.     Jo 29

Kristiansson, Erling B.      B 7

Kristiansson, K. Martin   A 13

Kristiansson, N. Axel       B 9

Kristoferson, Lars    UD 6, 1 6

Kristoffersson, Anders W.       E 3
Krilz, Lars-Bruno            K 4

Kritz, Lars O.                K I

Kromnow, E. Åke          U 27

Krona, Kurt      FöS, Knl,FölO
Kronholm, B. Tryggve     U 4

Kronholm, Birgit S. B.      B 4

Kronvall, R. G. Stellan

Jo 1621, Bo6
Krook, Inger              S 28 40

Krutzsch, A. Peter M.    Jo 4

Krönmark, Eric A.         Jo 33

Kugelberg, Otto F. R.     U 1

Kullberg, Gunni V.           SS

Kumm, Karl-Ivar          Jo 19

Kuylenstierna, B. Gunvor       U 7 Kuylenstjerna, C. Göran J.

Jo 14, 19
Kuyumcu, Eija H. T.        AS

Kiihlhorn, Eckart          Ju 55

Kvarfordl, Eva B.        A 6 13

Kvarnström, Sven K.      A 6

Kvillner, Bo E. M.         Ju 54

Kvist, Olof                   U 39

Kypengren, Sven H.     Ju 11

Kågeson, Per         I 33, Jo 19

Kågström, Olof              U 5

Käck, Bengt-Olof          Bo 6

Källsson, Jan K.-Å.     K 10, Jo 22
Kärnek, Ruth I. C.     S 1 8 10

Kärrberg, Stig             Ju 53

Kärrström, Margit        U 8, S 9 28
Köhl, Olof F. E.             Jo 6

Köhier, Kari Johan         U 17

Köhier, N. Christer       Fö 13

Kökeritz, Ingrid B.        Jo 23

Könberg, Bo G.             Bo 9

Körlof, Björn H. B. Ju 35 48, U 25
Körner, F. Lennart          H I

Körner, Klas-Håkan (Håkan)  Bl
Körner, Sten G.            U 27

L Laestadius, Staffan     U 9

Lagerblad,J.Peter Fö 16 17, H 13
Lagercrantz, Richard C. H. U 29
Lagerfelt, Karl Gustav   H 18

Lagergren, Curt H.        S21

Lagergren, Mårten         U 9

Lagerholm, Göran E.     Fö 13

Lagerlöf, Inga-Britt

S36, U22, A9 15

 

 

Skr 1979/80:103

 

Lagerroth, Ulla-Britta

U49

Lagerstam, Kurt

K8

Lagerström, Jan

Bo 8 15

Lagerström, Martin

U 13

Lagerström, Thure

A 14

Lagrell, Lars-Åke

14

Lalander, N. Sven O.

133

Lalin, Per Olov

E 12

Lambe, Bengt R.

Ju 47

Lamnevik, Gunilla

S 14

Lampinen, Per A.

IS

Landahl, E. Tore

Ju 62

Landahl, 0. Sixten H.

Jo3 II

Landahl, Per-Axel V.

Fö 10 14

Landberg, Hans W.     UD 3, Bo 3

Landberg, K. Erik    E 6, B 14
Landberg, Maj-Lis H. A.

Ju 58, E3, H35

Landén, C. G. Ragnar      A 5

Landerud, Brita              A 8

Landin, Palle J.               I 1

Landquist, Eddie L.      Ju 22
Landslröm, Sten-Sture

U 39, S 25, U 2 26

Lange, Anders L.          A 17

Langton, Börje              SSS

Lannegren, Göran U 44 21 34

Lantz, A. Benne          Ju 11

Lantz, V. Inga B.          S 17

Larby, Karin M.            U 42

Lareke, Carl-Axel           U 5

Larfeldt, Nils J.              H I

Larfors, E. V. Tage        Ju I

Larson, Leif            U 27 45

Larsson, Alf                 1 23

Larsson, Anna M.           AS

Larsson, B. Gunnar          I I

Larsson, B. Kenneth     U 51

Larsson, B. Roland       Ju 12

Larsson, Carl-Otto        Fö 4

Larsson, Claes              I 11

Larsson, Claes A.           A 3

Larsson, E. Åke              I 8

Larsson, Edvin             Kn 2

Larsson, Egon A. E.     Jo 29

Larsson, Erik        S 5, Jo 12

Larsson, Folke             1 16

Larsson, Folke K. E.      Jo 9
Larsson, Gerhard     SI 19 20, I 7

Larsson, Gunnar          U 43

Larsson, Gunvi            U 29

Larsson, Gösta E.  B 31, A 8

Larsson, Gösta H. F.     U 12

Larsson, Hans               K 7

Larsson, Hans             U 10

Larsson, Hans             U 13

Larsson, Hans B. H.    Fö 17

Larsson, Ingemar        Jo 14

508

Larsson, K. Einar A.    Jo 6 33

Larsson, K. L. Ingemar   A 12

Larsson, Karl-Anders       H 8

Larsson, L. Thorsten Ju 19, E 7
Larsson, Lars-Gunnar     S 39

Larsson, Lars-Åke G.    Jo 10

Larsson, Leif                U 26

Larsson, Lennart            U 5

Larsson, Lennart          U 39

Larsson, Nils               UD 4

Larsson, P. Stig I.          A 7

Larsson, Peter V.           I 33

Larsson, Staffan            U 1

Larsson, Svante            S 24

Larsson, Torbjörn           I 35

Larsson, Tore                U 5

Larsson, Ulf O.            Fö 10

Larsson, Y. Allan G.        E 3

Larsson, Yngve          1 16 33

Lassinantti, Ragnar I.       I 8

Lasson, Knut-IngeL. K10,Jo22
Laurén, Reidunn M. B. A 13 14
Laurén, Staffan             I 30

Laurin, Lars                Ju 30

Lauritzen, Sonja             S 3

Lavin, H. S. Rune         Ju 52

Leander, Sven A.         Ju 18

Leche, Johan H.           Ju 25

Lefrell, Christer              H 8

Lefvert, Helena             B 14

Lehander, Bengt A.      Fö 17

Lehman, Erik               Ju 45

Leijon, Anna Margareta (Anna-
Greta)               Ju 28, A 8 12
Leijon, Jan         I 22 4
Leijon, Lars        I 4
Leijonborg, Lars U 33
Leijonhielm, Thorsten H 11
Leithoff-Gunvén, Siri K. I 29
Lejdström, Kristina S 3
Lekberg, E. E. Olov Kn 11
Leman, E. Gunnar V.     I 6
Lemne, Marja U 12
Lemne, Mats H. H 4, I 18
Lempert, Erik M. A 9
Lenander, Anders A 8
Lenhammar, Harry K. W. Kn 12
Lennartsson, Folke V. 1131
Lennerlöf, N. O. Lennart B 31
Lennholm, B. Gunnar O. I 7
Lennmarker, Göran S 29
Lerner, Thomas Fö 6
Lettevall, Ulf G. S. Jo 17
Letzén, K. Sven-Roland K 15
Leuf, N. Börje Jo 24, H 7 10
Levén, P. Staffan Ju 26 56 57
Levenius, Gustav B. G. E 6
Levin, Bert                         U 45 42

 

509

Personregister

 

Levin, Jan L.                     K 16

Levin, R Tage                  I 8 36

Levinson, K. Bo                 Fö 2

Lewén-Eliasson, Anna Lisa

Ju 37, Fö 10, B 9
Lewenhaupt, Krister        UD 7

Lewensjö, Åke            Kn 2111

Lewin, Saul                        H I

Liberg, Laila                        S 3

Lidbaum, Marja                U 14

Lidbeck, P. Ingmar Ju 54, S 5
Lidbeck, Åse                      A 3

Lidbjörk, Gunnar              K 11

Lidbom, Cari G. HIS, A9, 130
Lidemark, Ebbe                U 53

Liden, B. Carl Johan Jo 7 9 16
Lidgard, Curt S. H.           UD 2

Lidgard, H. Bertil I. Ju 31, Bo IS
Lidgren, Karl                    Jo 22

Lidström, Ivar                    I 33

Lidström, Lars J.                  1 3

Lidström, P. Ivar                 I 1

Lidvall, Johan E.               Ju 18

Liedberg, Anders J. B.       Fö I

Lif, Göran                        Bo 12

Liliewall, E. Birgitta           K 22

Liljedahl, Svante R.          K 15

Liljefors, B. Anders              I 2

Liljegren, Gunnel      S 35, A 18

Liljegren, Henrik              UD 5

Liljegren, Lars                   1 26

Liljeqvist, Rolf A.                Ju 8

Liljeström, Rita Ju 27, S 4 13, A 5
Lilliestam, Åke                  U 43

Lind, Cari-Erik                    I 33

Lind, Johan A. L.        Ju 39, E 8

Lind, Johan H.                 UD 2

Lind, Siv I.                        U 13

Lindahl, Cari-Fredrik H. Fö 1 12
Lindahl, Jan-Mats U 35 36 41
Lindahl, Lars E.              U 7 40

Lindahl, Lars O. H.       Ju 11 51

Lindahl, Torkel R. N. Jo 10 20 Lindahl-Kiessling, Kerstin M.

UD 3, A 8, 132
Lindau, Christer      S 15, Kn 19

Lindau, Lars      S 39, 1 26, Jo 20

Lindbeck, C. Assar E.       Ju 45

Lindberg, Bengt S.            B 27

Lindberg, Bert H.              Ju 2

Lindberg, Bertil                   I 1

Lindberg, Carl-Otto A. Kn 22
Lindberg, Dag-Henrik       U 40

Lindberg, E. Jakob M.        S 19

Lindberg, Gert G. P.         Jo 30

Lindberg, Gunvor             Jo 27

Lindberg, Göran                 B 6

Lindberg, Jakob                S 34

Lindberg, Jan-Erik              1 10

Lindberg, P. Lennart         E 12

Lindberg, S.                      A 15

Lindberg, Sven J.

Ju 19, K l,Jo6 15
Lindberg, Sverker              1 16

Lindbergh, Olle                 A 13

Lindblad, A. Göran              I 4

Lindblad, Hans                   I 33

Lindblad, Hans B. UD I, Fö 2 10
Lindblad, M. Ulla E.           A 12

Lindblom, Per Henrik       Ju 30

Lindborg, Carin                U 17

Lindby-Ragsten, Barbro F. M.

B 29
Linde, Gunnel                  Ju 32

Linde, I. Gertie                   A 8

Linde, Per Gunnar A.       Bo 13

Linde, Torsten                   S 28

Lindeberg, Hilla-Britta      U 12

Lindeberg, K. Göran Jo 23 25
Lindeberg, Per Erik I 19, Kn 20
Lindeberg, Roy                 U 32

Lindeberg, Sven A.             E 1

Lindebro, K. Sören S.         I 20

Lindegård, Jan                 Ju 30

Lindegård, Karin A. M.      Kn 6

Lindell, Bo G.            Ju 11, I 32

Lindell, Ebbe                    U 13

Lindell, Mats G.                  U 1

Linden, Anders G. B.         Jo 2

Linden, Ingemar                U 4

Lindenbaum, Gustaf U 45 53
Lindencrona, Birgitta        U 18

Lindencrona, Fredrik W. K.

Kn 1 19 Lindencrona, Gustaf

K 12, Jo 22, 132
Lindencrona, Gustaf C. A. B 13 19
Lindencrona, Hanne         S 17

Lindencrona, Thomas Bo 16,1 35
Linder, Bengt                    S 19

Linder, Hans O.                   I 4

Linder, Lars G.                    SS

Linder, Mats O. H.              K 9

Linder, Sven G.               Fö 10

Linder-Aronsson, B. Lennart

Fö 10
Linder-Aronsson, N. Lennart 1 33
Linderoth, Tore                 S3I

Lindfors, Leif W.          UI,Jol

Lindgren, A. Birgitta        Kn 10

Lindgren, Aina G.               A 8

Lindgren, Anders              S 20

Lindgren, Göte A. I.        Kn 10

Lindgren, Hugo                H 18

Lindgren, I. Lennart

K 7, Jo 19, Bo 3

 

Skr 1979/80:103

510

 

Lindgren, J. Gunnar         Ju 49

Lindgren, K. Erik         Jo 5, I 35

Lindgren, Per Anders B 1, H 6
Lindgren, S.ÅkeFöS, SI 12 33 32
Lindgren, Seved               U 10

Lindgärde, Jan-Erik        I 29 14

Lindh, Birger V.                 Jo 6

Lindh, E. Gunnar                K 7

Lindh, Gösta                  1 23 32

Lindh, K. Rolf                  Kn2l

Lindh, N. H. Göran              K 9

Lindh, Ove M. I.               Ju 44

Lindh, Sören B.                U 37

Lindhé, N. Bengt H.           Jo 4

Lindholm, Bernt                U 39

Lindholm, E. E. Karl-Axel Jo 21
Lindholm, P. Charies        A 15

Lindkvist, Börje K.           Fö 10

Lindkvist, Oskar W.     Ju 18 36

Lindow, M.-V. Styrbjörn R. Fö 10
Lindquisl, B. Rune L.          U 1

Lindquisl, Inger G.

Ju 22 50 56 57, S 13
Lindquisl, Ivonne              S 17

Lindquisl, Sven B. E.           E 5

Lindquisl, UlfW. E.        Kn I 19

Lindqvist, Alf                     A 12

Lindqvist, Bengt           U 15 41

Lindqvist, Bernt O. S.       Jo 15

Lindqvist, Gunnar            Jo 24

Lindqvist, Hans Chr.        Jo 19

Lindqvist, Ingvar I 24, U 17 24
Lindskog, Ambjörn             1 32

Lindskog, Björn E.              K 3

Lindskog, J. Lennart

Jo 2, Bo 5, Kn 5 9
Lindskough, Ingemar       U 13

Lindstam, Leif E.         B 2 10 26

Lindstedt, Gustaf Ju 22, U 11 33
Lindstedt, Hans G.            Ju 9

Lindstedi, Lars                 U 16

Lindsten, Ingrid UIO 18 20 41 45
Lindstrand, H. Tomas         E 5

Lindstrand, Leif                  U I

Lindström, Alice M. F. S 1, U 13
Lindström, Bengt K.           131

Lindström, Bertil                 H 4

Lindström, Bertil F.           A 19

Lindström, Christian          I 34

Lindström, Claes-Göran     U 7

Lindström, Gunnar             A 6

Lindström, Gunvor            S 18

Lindström, Harry                U 4

Lindström, Harry I.           A 13

Lindström, Ingvar            Jo 24

Lindström, Ingvar A.     Jo 6 32

Lindström, J. Christian

Ju 4 16, I 19

Lindström, Jan-Ingvar        S 22
Lindström, Jöns A.    A 6 11 13 14

Lindström, Ralf E.                  US
Lindström, S. Olle           Bo 9, I 2

Lindström, Stig                    H 2

Lindståhl, Mårten              UD 5

Lindvall, Jöran                  Bo 16

Lindvall, Kari-Erik                 S 1

Lindwall, Lars E.                E 10

Ling, Hans G.                   Kn 19

Ling, Lars                             U I

Linnarsson, Håkan            U 17

Lithander, Per H.                Jo 3
Littmarck. Blenda M. V.

Ju 55, S 36 24

Litzén, Anders G.                Ju I

Litzner, Ragnar            S 12 15

Livijn, Claes-Olof                  E4

Ljubica, Stefan                    A 8

Ljung, Bengl                    Ju 39
Ljung, Lars U.               A 2, I I 13

Ljung, Sigvard                     I 3

Ljungberg, Blenda M.          U 4

Ljungberg, Göran L. D.       Ju I

Ljungdahl, Olle                  Kn 2

Ljunggren, Anders           Ju 34

Ljunggren, Nils G.              Ju 2

Ljunggren, Sten              I 9 42

Ljungh, Claes W.           B 15 17 26
Ljungholm, Kurt          S 18, Kn 8

LJungqvist, Björn U. T.      U 13

LJungqvist, Claes              K 19

LJungqvist, Lennart A. B.   I 35

Ljungwall, N. E. Folke          B 4
Lonaeus, G. Håkan N.

B 16, I 17 37, KnS

Lord, Jan A. T.                   Fö 1

Lorentzon, B. Gustav L.       13

Lorentzon, Sven Eric       Jo 18

Lothigius, Carl-Wilhelm      Jo 2

Loven, John T.                    S 7

Ludvigsson, Ingrid M.     Jo 2 6

Ludvik, Klaus                     Fö 2

Lukkari, Bror                     U 39

Lund, Carl-Eddie                  I 2

Lund, D. Gunnar M.         Jo 19

Lundahl, Harald                1 22
Lundahl, Per C. I.     Ju 34, Kn 10

Lundberg, Arne H. R.        Kn 9

Lundberg. Bengt I.          Ju 13
Lundberg, Bengt T.

S 18, B 29, 120

Lundberg, D. Bergliot         A 8

Lundberg, Henry L.          B 12

Lundberg, J. Iwan             Jo 3

Lundberg, Lars-Olof         Kn 9

Lundberg, P. J. Thorsten    U 5

Lundberg, Per-Ivan S.      Ju 4

 

511

Personregister

 

Lundberg, Sten G. J.      Kn I

Lundbergh, Per C.           KS
Lundblad, Grethe           S 3, Jo 33

Lundbom, Per-Olof          K 7

Lundborg, Hans            S 34

Lundborg, L. Åke         Kn 13

Lundbäck, Holger          S 29

Lunde, Ingrid             U 5 39
Lundeberg, Christer N. S.      U 13

Lundeberg, Magnus      Ju 20

Lundell, Ragnar N. O.     Kn 2

Lundevall, Owe N. A.       I 9

Lundgren, Bo               U 43

Lundgren, Bo A. M.         B 8

Lundgren, Bo K.            E 10

Lundgren, Bo Richard      U 8

Lundgren, C. Bertil       Ju 19

Lundgren, Carl-Eric      Kn 27

Lundgren, Dan             S 29

Lundgren, Georg E. H.     U 1

Lundgren, H. Lennart     Kn 7

Lundgren, Karl-David     A IS

Lundgren, Lennart        Kn 5

Lundgren, Nils               H 4

Lundgren, Nils               A 6

Lundgren, Nils G. H.       I 33

Lundgren, Nils-Gunnar   S 12

Lundgren, Per              U 40

Lundgren, Rakel             H 3

Lundgren, Staffan        U 14

Lundgren, Thomas F.   Bo 15
Lundgren, Ulf              U 12 13 50

Lundgren, Valborg       Ju 32

Lundh, Erik                   I 16

Lundh, Lena                  U 9

Lundholm, Eric L. O.   B 5 11

Lundin, Anders               I 4

Lundin, Anna-Karin         H 7

Lundin, Björn E.           Jo 30

Lundin, Hans-Erik V.     Kn 4

Lundin, N. Tore H.        B 17
Lundin, S. Anders G.     Bo 3 8 15

Lundin, S. Johan          UD 2
Lundin, UlfW.

Fö 9, U 39 50, Bo 8

Lundkvist, Gunnel         S 23
Lundmark, E. Gunnar

U 39, Kn 5 7

Lundmark, Rolf             I 16

Lundquist, C. Lennart    Ju 2

Lundquist, David N.     Fö 13

Lundquist, Olof              U 8

Lundqvist, Axel G. B.   Ju 55

Lundqvist, Dick O. R.       16

Lundqvist, Lars-Åke S 17 35

Lundqvist, Lennart      Kn 12

Lundqvist, Lilly M.           SS
Lundqvist, Marianne    S 14, A 14

Lundqvist, Roland S.    Fö 14

Lundqvist, Rolf W. G:son

8 23', B 23 28
Lundqvist, Sten T:son   Fö 2

Lundqvist, Åke              H 3

Lundstedt, H. Håkan Å.       Jo 33
Lundström, Beata         U 18

Lundström, C. V. Herbert    Jo 14
Lundvall, Å. Göran         Jo 3

Lunell, Kari-Axel           HIS

Lustig, Gunnar               U I

Luthander, Erik             S 40

Luthman, Gösta        I 26 6, Kn 15
Luttropp, L. Thomas     I 8 29

Liibeck, S. A. Lennart    Fö 9, K 1
Lyberg, Bengl              K 11

Lyrberg, Bengt             U 10

Låflman, Lennart R.        E 3

Lännergren, E. Bengt     Ju I

Löfberg, Bertil               I 23

Löfberg, Christer          Ju 51

Löfberg, Karl Axel     Ju 8, B 7

Löfgren, Brita 1.           AIS

Löfgren, N. Sigfrid J.     Ju 16

Löfgren, Torsten    134, Jo 19, 17
Löfmarck, Madeleine     Ju 52

Löfqvist, Stig                U 5

Löfström, J. Henric       U 17

Löfvenberg, Sten         Jo 30

Lönnberg, C. Gunnar I.        Ju 25
Lönnberg, C. Åke B.       U 6

Lönnerblad, Sara     S 30, A 8

Lönngren, Rune D.       Jo 33

Lönnquist, J. Gunnar      S 29 1 10
Lönnqvist, Olov             K 7

Lönnqvist, Ulf R.        Jo 2 19

Lönnqvist, Åke S. G.       E 2

Lönnroth, Måns       U 9, I 38

Löven, Bo C.              Kn 23

Lövgren, Esse T. C.        U 12, A 5
Lövgren, Lars Göran     Jo 11

Löwander, Birgitta E.     A 17

Löwbeer, Hans   U1,A8, 132

Lööw, Herbert P. D.       Jo 7

M

K7 B9 A 15 A 15 U29 A 16

Madsen, Magnus E. Magnander, Ebbe E. A. Magnusson, Barbro Magnusson, Birger F. Magnusson, Birgitta Magnusson, Björn H. Magnusson, Egon S. 1.

Jo 18, A 6, 14
Magnusson, Göran U 13, Å 12
Magnusson, Jan O.     I 26 3S

Magnusson, K. E. Göran       Bo 4
Magnusson, Leif            U 3

 

Skr 1979/80:103

512

 

Magnusson, Nils   Ju44, S7,U24
Magnusson, Robert       U 49

Magnusson, Staffan E.   Ju 3

Magnusson, Torsten E.    1 4

Magnusson Sessler, Gun I.   Ju 22
Malmberg, C. Lars E.       B 8

Malmberg, M. D. Elizabeth   Jo 22
Malmberg, Östen F. G.   Fö 6

von Malmborg, C. Göran A.     I I
Malmborg, Curt            U 12

Malmenstedt, Curt O.    U 13

Malmer, Nils                Jo 19

Malmesiröm, Göran        U 52

Malmgren, Bo               Bo 6

Malmgren, Kurt K-G.       E 5

Malmgren, Lena    S 26, Kn 23

Malmqvist, Jan S.N.   Fö 8, SS 27
Malmros, Rune              1 16

Malmsten, Cecilia         UD 5

Malmström, Hugo            S 3

Malmström, Karl G.         116

Malmström, Sten           U 4

Malmström, Stig            H 5

Mandahl, Håkan            S 29

Mangård, Nils              Ju 38

Mann, Kent V.        S 17, A 15

MannerfeU, Cari O. G.   Jo 19

Mannheimer, Kaj E.       Jo 20

Mannheimer, Solweig B.        S 35
Mannheimer, Sören        I 11

Marcus, Lars E. P.           19

Marcusson, Eric R.     Jo 18, A 18
Marcusson, Olof           U 52

Marcusson, Sten G. U 5 17 38, A 1
de Maré, Stefan S.        Jo 7

Marén, Lars                 U 45

Marits, Arvo A.             S 27

Marjasin, Sigvard       S 10 14

Markborn-Sörås, Catharina Ju 18
Marken, Karl-Erik           S 27

Marklund, Eivor I.           AS

Marklund, Inger      U 13 24 31

Martin-Löf, C. Johan E.

UD 3, Fö 7, U32, 125
Martin-Löf, Rutger T.     118

Martinson, Monica        U 41

Martinsson, Bo N. O.   Ju 25 26 55
Martinsson, Åke           U 29

Martling, Cari Henrik       U 4

Martling, Per-Roland M.        K 4
Masreliez, Nils G.           A 6

Mathsson, Kari-Gustaf  Ju 31

Matsson, Sven-Arne     Bo 2

Matsson, Tommy           B 5

Mattson, Lisa    Ju 3 34 55, A 8

Mattsson, Bengt-Olof
5 36, U IS, S 19 22 27, U 29, A IS
Mattsson, Ingemar       Fö 14

Mattsson, Kjell A.

Jo 10, Bob, Kn9
Maltsson, Lars G.           U I

Mattsson, Morgan N.    Ju 25

Mattsson, S. M. Lennart  U 4

Mattsson, Stig           U 8 25

Matzon, Curt L.            Jo 4

Medin, Knut H.              Jo 9

Medin-Levén, Barbro       I 8

Meethz, Lennart          Ju 56

Mehr, Hjalmar L.             E 3

Mehr, Katrin G.             Bo 6

Meidner, Rudolf A.     E 3, A 2

Meijer, Lisbeth             U 16

Mejegård, O. Sigvard W.      Ju 46
Melander, Kent A.         K 12

Melin, K. Lennart           A 8

Melin, P. Torgil H.     Ju 38 46

Mellander, Nils            Bo 12

Mellbin, B. Lennart          B 2

Melldén, Anna-Lisa    Ju 32, U 28
Mellqvist, Sven A.          K 1

von Mentzer, Louise      A 18

Mettinger, N. D. Tryggve        U 4
Meyer, Lars               Kn 20

von Meyeren, Ulla M.     AIS

Meyerson, Anita          Ju 27

Meyerson, Per-Martin   Jo 19

Michanek, Ernst N.        S 25

Mildner, Erwin A.          Ju 20

Mileikowsky, Curt

S39, B 17, H 15
Millgård, E.Olof (Olle)     Jo 6

Minell, Marita               S 31

Minnbergh, J. Håkan K. Bo 10
Moberg, C. E. Ragnar     Jo 7

Moberg, Sven T.           I 35

Modig, Jonas E.           Ju 22

Modig, Stig                    1 8

Modigh, Pontus            Ju 38

Mogård, Britt          U 50, A 8

Mogård, Sven              U 39

Mohall, Cari-Erik          Fö 4 6

Mohlin, Hans H.             K 4

Molde, F. Bertil U4, Kn2 10
Molin, Folke RO.            H 8

Molin, N. Rune        Jull,E3

Molin, Olof E.O.             116

Moll, Olof G.                  Ul

Montelius, Jan-Christian UD 5
Montgomery, J. Henry A. Ju 21
Morath, Rune               A 13

Moreau, Jan-Erik           131

Mossberg K. Holger      Ju 42

Mossler, Åke                U 44

Munck, Johan      Ju 21, Fö 14

Mundebo, K. Lillemor

USS 10 13 39

 

513

Personregister

 

Ju II

I4,A2 13

Fö II 13

H4

U39

S 25, Jo 7,1 9

U 16

Jo 33

I, E7

U3I

Ju 42

A6

A 13

A 19

U8

Kn4

Bo 6

K4

Gunnar E. Ju 59, A 8,1 5

S28

El

S12

Jo 19 21 29

S30

U4

A2

Ju 55

K4

A710

U 13

S 36, H 2

Ju 2, S 2

Bo 6

E3

Jo 4

AS

H3

KnS

Jo 30

U32

14

Jo 28

US 13

Ju 4

Bo 6

Bo 13

Bo 13

U 13 38

A 12

Jo 14

Jo 9

K 14

Kn 19

U23

133

Jo 6

Jo 29

Munkhammar, Ann Chariotte       Nilsson

U35 36    Nilsson

Murray, Mac                        U9I3 Nilsson

Munlzing, Lars                        Ju 2 Nilsson

Myhlback, Lennart J.             Bo 9 Nilsson

Myhrberg, Harry                    U 49 Nilsson

Myhrman, Johan C. D.           I 33 Nilsson

Myrbeck, Arne K. D.              B 14 Nilsson

Myrberg, Mats                        U 13 Nilsson

Myrdal, Hans Göran           A 5 18 Nilsson

Myrlöv, Åke E.                           I 2 Nilsson

Månsson, Bo                          S 36 Nilsson

Månsson, C. Anders              A 13 Nilsson

Månsson, E. O. Sigvard         Fö 6 Nilsson

Månsson, Ingmar M.             Jo 14 Nilsson

Månsson, Sven-Axel               S 13 Nilsson

Måre, Mats O.                      KnIS Nilsson

Mårtensson, A. Iris       S 15, A 10 Nilsson

Mårtensson, Bengl C. L.       Ju 27 Nilsson

Mårtensson, Inge                     I 29 Nilsson

Mårtensson, Jean-Erik            U 4 Nilsson

Mårtensson, Nils L.                 I 20 Nilsson

Mårtensson, Skotte                  U 1 Nilsson

Mårtensson, Tore                   A 13 Nilsson

Möller, Eva                           U 47 Nilsson

Möller, 1. Cecilia                    A 12 Nilsson

Möller, S. A. Birger       UD 3, A 8 Nilsson

Möllstam, Bengl                     U 10 Nilsson

Nilsson

N                                                 Nilsson

Naeslund, Lars                       U31 Nilsson

Naeslund, Lars G.                 U 13 Nilsson

Narfström, Petter                  UD 6 Nilsson

Narrowe, Morton H.                U 4 Nilsson

Nasenius, B. Jan V.                  S 9 Nilsson

de Neergaard, Claes D.            E 7 Nilsson

Neergaard, Erik A.                       Nilsson

18, Kn 11 14 21 Nilsson

Nelander, Sven               S 4 9, A 3 Nilsson

Nelin, Anders                          S 13 Nilsson

Nellevad, Per                             14 Nilsson
Nensén, Astrid B.                    B 27

Nenzén, Sigrid                         S21 Nilsson

Nerdrum-Ullman, Wenche    U 13 Nilsson

Nerell, Gunnar H. T.                A 6 Nilsson

Netzler, Lars                             I 26 Nilsson

Neuman, Gun                        Ju 51 Nilsson

Neuman, N. Håkan                   I 6 Nilsson

Neyman, Thorsten L.                1 3 Nilsson

Niblaeus, Kerstin S. E.          Jo 18 Nilsson

Nicander, Lars                        I 24 Nilsson

Nick-Huttunen, Elise              1 19 Nilsson

Nicklasson, Stina A. R.                Nilsson

Fö 10, U 29  Nilsson

Niklasson, O. O. Harald          A 1 Nilsson

Nilson, Lars-Erik                     B 6 Nilsson

Nilson, Ragnar                       124 Nilsson

Nilsson, A. Erik                  A 3 14 Nilsson

Alde E.

Alf G.   S22, K

Alice H. C.

Allan

Ann-Marie

Anna-Lisa

Asta

B. Ingemar

UD

Bengl G.

Bengl L. J.

Bengt-Åke

Bernt

Bertil

Carina

Christer

E. Arne

E. Birger

Elvy I.

Gunnel

Gösta V.

Göte

H. Anders

H. Christer

Herbert

J. Ove G.

Jan

Jan-Erik L.

Jan-Ivan N.

Johnny

K. Börje

K. F. Lennart

K. Lennart

Kari-Erik

Kari-Erik

Kari Erik

Kari-Henry

Karl-Johan

Kerstin

Kjell G.

Kjell O. H.

E3, Jo 23, Bo 8

Lars-Evald Lars G. Lars S. E. Lennart Lennart K. Lennart K. F. Matts G. Matts G. N. A. Sigvard N. Folke N. Johnny

Jörgen

Per-Erik

Robert

Thorsten G.

Nils-Arne

 

Skr 1979/80:103

514

 

Nilsson, Nils-Erik         B S, Jo 5

Nilsson, Olof                Jo 19 27

Nilsson, Owe                     I 20 '

Nilsson, Per-Axel E.   Ju 58, Jo 17
Nilsson, Per-Erik       Ju 43, H 7

Nilsson, Per-Olof                I 33

Nilsson, Per-Olof             Kn 12

Nilsson, R. Kerstin          Kn 10

Nilsson, Ruth                      S7

Nilsson, Sam                   Ju 47

Nilsson, Sten                    A 13

Nilsson, Stig R.                Bo 15

Nilsson, Sven               U 17 38

Nilsson, Tomas                  I 22

Nilsson, Tor Gunnar          A 15

Nilsson, Torbjörn M. E. Ju 24 58
Nilsson, Tore U.                   1 3

Nilsson, Torsten                 U 4

Nilsson, Torsten               Kn 2

Nilsson, Ulf                      Ju 39

Nilsson, Ulla A.                 U 12

Nilsson, Åke                      U 10

Nilsson, Åke                       A 7

Nilsson-Nobis, E.Paula A. Bo 18
Nipstad, Jan A.                   E 7

Nissen, L. Veronika S.      All

Nisser, Cari Wilhelm B. Jo 11
Nisser, Per-Olof                Kn 3

Nittzell, Gunnar O.           Ju 13

Nitzelius, Tor           UD 4, UIO

Nivenius, Olle                     U 4

Nohriander, Åke                S 29

Nolle, Lennart R. J.        S 19 22

Noltorp, Lars G. N.              E 5

Noord, Laila M.                Bo 18

Norberg, Bengt                 S21

Norberg, Dag L.                 U I

Norberg, Lars R.              UD 2

Norberg, Randolph K 4, U 14
Norberg, Sven Ju 13, H 13, B 16
Nord, Karl-Erik           Ju 47, B 4

Nordbeck, Gunnar            Kn 1

Nordbeck, Lennart V.      Kn 11

Nordbeck, S. E. Gunnar UD 1 Nordbeck, S. E. Gunnar

UD 2, Fö 10
Nordberg, S. Ivar         S 2, H 2

Nordblom, Bengt S. J.      Jo 14

Nordborg, Kjerstin M.        S 30

Nordbäck, Magnus          UD 6

Nordell, J.Olof C.        KI4, E3

Nordell, Siv                       A 18

Norden, Joar                 Ju 8 29

Nordenadier, Anders          B 4

Nordenskiöld, Otto          Ju 22

Nordenson, Ulf K.            Ju 27

Norderheim, Paul A. M. Kn 1
Nordgren, Paul                  S 15

Nordin, B. Willard              A 13

Nordin, Eva                       U 39

Nordin, Jan                         A 9

Nordin, Karl-Anders            U 5

Nordin, R Åke                    A 15

Nordin, Sven-Erik

Ju 14 42, U23, H 13, Kn 7
Nordin, Å. Ingvar S 9, Kn 10
Nordlander, N. Arne           U 1

Nordlander, Nils Brage S 25, U 38
Nordling, Cari-Einar          E 12

Nordling, Lotty A.            Kn 25

Nordlund, E. Assar             I 35

Nordmark, Hans      U 43, Ju 22

Nordqvist, Ivar                I 3 38

Nordqvist, Rolf G.              B 14

Nordstrandh, Ove H.     U 5 26 31
Nordström, Gösta               S 6

Nordström, K. Sivar V.     Jo 19

Nordström, L. Anders         E 5

Nordström, Lars E.           KIO

Nordström, Lars-Erik        U 46

Nordström, Lars V.          I 8 32

Nordström, Marie              U 26

Noreland, Lena M.              117

Norelius, Per E.                 Ju 5

Norell, Ove A.                  14 15

Norell, Thomas P.              BIS

Norell, Torsten B.             14 16

Norén, Agneta                    B 9

Norén, Alf-Erik                 Ju 16

Norén, Bill S.                    Kn 8

Norén, Nils-Erik                   I 3

Norén, Åke                       U 10

Norenlind, I. Märit            U 12

Norhammar, S. Ulf              I 33

Norin, Stig                          U 4

Norland, Sven-Anders     Ju 11

Norlander, Gunnar            A 13

Norlander, Torsten           A 12

Noriing, Bengt O.            Fö 16

Norling, E. Gunnar E.        Kn 9

Noriing, S.Åke   K 24,1 II, Kn 11
Normann, N. Göran           B 24

Norrbom, Claes-Eric N.

K24 1, H6, Kn9
Norrby, J. Sören Jo 22, Bo 6, I 4
Norrby, Jonas V.              Ju 11

Norrby, Kari-Eric  U 33, Jo 5, H 2
Norrby, Sören                    1 23

Norrlund, Horst A. E.         A 15

Norrman, Bo U. S.               B 2

Norsell, Hans E.                AIS

Norstedt, Inger                   I 4

Norström, Göran              K 14

Nyberg, Bengt L.          A 13 15

Nyberg, F. Jan-Erik  A 2 12 16 20
Nyberg, J. Thorsten          A 15

 

515

Personregister

 

K 12

127

HS8

E 10

U8 29

120 A 12 H 19 H 15 S 4, Jo 8 UD 3 U29

122 K 10 A 17 U34 Bo 9 Jo 19 U 10

131 U24

Nygren, Arne J.

Ju 21 26 48 56 57, 13
Nygren, Birgitta             U 9

Nygren, G. Ingemar         S I

Nygren, Jan                  U 1

Nygren, Åke                  U 4

Nygårds, Peter              I 27

Nyhage, Hans B.          U 10

Nykvist, Ann-Christin

Ju 10, H 3 68
Nylund, Elisabeth          U 25

Nyman, Bengl             Bo 10

Nyman, Erik O.            Ju 48

Nyquist, Per-Olof (Ola) G.

U 24, Bo I 3 8
Nyquist, S. Yngve Ju 20 28, K 14
Nyqvist, N. Tore   Ju 21, Kn I

Nyqvist, Nils                A 13

Nyrén, Einar                Ju 39

Nystedt, Stig H.          Fö 12

Nyström, Göran K.        K 18

Nyström, Holger R. B.    Jo 7

Nyström, Jan-Åke        Ju 51

Nyström, Lars A.            E 7

Nyström, Lennart   I 3, Kn 20

Nytén, Tage                 1 33

Näslund, Bengt Erik        H 3

Näslund, Hans               I 33

Näslund, John                I 3

Näslund, Nils Erik         Jo 24

Näslund, Per Olof A.       A 6

Näswall, Björn G.           I 39

Näverfelt, Arne S.          I 2

Nörby, Bengt D.         A 3 14

Nöteberg, Rolf M.      Ju 9 17

O

H

0'Konor, Bengt G. W. Odelberg, Axel Odelgard, Bengt K. G. Odelius, Bo G. Odelsparr, Margit E. Oden, Nils A. G. Odenberg, Mikael I. Odevall, Michael Odhner, Clas-Erik Odhnoff, Camilla Odhnoff, Jan E. Odre, Torsten Odsell, Olle von Oelreich, Carl-Erik Ofstad, Harald Ohlin, Tomas Ohlson, Björn I. Ohlson, J. S. Ragnar Ohlsson, Gunnar Ohlsson, Ingvar Ohlsson, J. S. Ragnar

Ohlsson, J. Staffan C.     B 7

Ohlsson, K. Agneta       Ju 19

Ohlsson, Lennart Å.   A 2, I 1

Ohlsson, P. T. Ingvar       1 I

Ohlsson, Sven 1. B.      K 17

Ohlsson-Leijon, S. H. Lennart

U23
Öländer, Anders           UD 5

Öländer, Hans W.          I 35

Öländer, Håkan            U 34

Öländers, Anders O.      E 10

Olausson, B. Göran       Jo 28

Olby, A.Jan E.              E 10

OIdertz, Cari M.            Ju 9

Olding, Per E. M.          Jo 20

Olerud, Eric Hj.            Jo 10

Olhede, Torieif E.          Fö 2

Olin, Patrick                  S 4

Olingdahl, Göte              U 4

Olivercrona, Christina    A 19

Ollen, R.Joakim Ju 16 23 51, S IS
Olofsson, Gunnar          S21

Olofsson, H. R O.          A 14

Olofsson, K. A. Lennart K 10
Olofsson, L. Göran          B 2

Olofsson, Staffan           U 4

Olson, Gösta E.             1 18

Olsson, Agne Henry

Ju 13 22, U 18 27 32 33 34 44
Olsson, Anthe              U 43

Olsson, Arthur          U 14 26

Olsson, Bengt          S41, I 7

Olsson, Bengt M.         Jo 33

Olsson, Bertil O.             B I

Olsson, Birger          S31,U4

Olsson, Birgitta            U 24

Olsson, Björn E.             U I

Olsson, Björn G.           AIS

Olsson, Börje                S 16

Olsson, E. Billy      Ju II, Fö 6

Olsson, E. Birgitta          I 33

Olsson, E. Olof               B 9

Olsson, E. Ragnar           B 5

Olsson, Elvy E. A 8, Bo 17 18
Olsson, Gösta               I 33

Olsson, H. Å. Lennart     A 9

Olsson, Hanna              S 13

Olsson, Hans Erik          U 10

Olsson, Holger               I 29

Olsson, Ingrid M. U 17, Kn 19
Olsson, J. Malte            Jo I

Olsson, Johan A. Ju 16, I 14 19
Olsson, K. E. Esbjörn Bo 9 10,12
Olsson, K. Åke                1 4

Olsson, Kari-Erik T. Ju 36, Jo 19
Olsson, Lars E.              K 7

Olsson, Lennart            K 14

Olsson, M. Gunnar         S 10

 

Skr 1979/80:103

516

 

Olsson, Mats                    Kn 8

Olsson, N. Martin               Ju 3

Olsson, O. Bertil               Jo 24

Olsson, Orvar           Ju 57, S 16

Olsson, P. L. Göran Ju 9 37 49 Olsson, Per Sören U 27 33 43 44 Olsson, Rune I.

Bo 2 3 12, I I, Kn9
Olsson, S. O. Bertil            A 13

Olsson, Sten G.     Ju 41, Kn 12

Olsson, Stig E.                 Ju 51

Olsson, Sven Robert         U 39

Orava, Olavi A. (Olle) S I, U 38
Ording, Jan                        S 16

Orefors, Märta I.               All

Orehag, Lennart           U 29 39

Orkan, Inga-Britt                U 9

Oriando, A. N. Henning        I 2

Orrell, E. Margareta      S 25 38

Orrell, P. Krister               Bo 13

Orrenius, Jan E. A.             I 14

Orring, Ulla B.            Jo 23, A 8

Orrö, Sven-Erik O. Fö 2 10, S 12
Orton, Frank L. B.            Ju 44

Oscarsson, Berit               U 26

Oscarsson, Bo S.I.            A 19

Oscarsson, Görel B. A.       Jo 1

Oscarsson, Gösta H.           I I

Oskarson, K. F. Gunnar Fö 2
Oskarsson, Ingegärd J.   Ju 18

Oskarsson, K. O. Alf           K 4

Oskarsson, Sven E.         Jo 14

Osvald, Thomas                S 18

Otterberg, L. Håkan          Fö 1

Ottoson, Benn E.       Fö 9, I 25

Ottoson, Ivan                  Ju 32

Ottoson, Ulf                      UIO

Ottosson, Hans                U 49

Owens, Marie                   U 13

Ozolins, H. Berit                 U I

 

Paillard, Jean

U4

Palbring, Ove

Fö 12

Palm,

Böret

S16

Palm,

Hans G. G.

Föll

Palm,

Jan

H2

Palm,

Jonas

U4

Palm,

N. Sture

Ju 22

Palm,

Per-Olof

Jo 4

Palm,

R. Elisabeth

 

 

Ju 50,

Kn 10 13 23

Palm,

Sven-Olof B.

Bo 15

Palm,

Åke

13

Palmaer-Johansson, S. G. Eva A 8

Palmborg, Olle

U33

Palmcrantz, Hans U.

Knl4

Palme, Sven C. G.

B 15

Palme, Thomas O. V.         Jo 20

Palmer, S. A. Anders           I 13

Palmgren, Nils A.                Fö 2
Palmlund, K. Ingår Ju 25, A II 19

Palmlund, Thord G.      S 25, U 6

Palmqvist, Bengl G.            K 15

Palmqvist, Margareta  Bo 16 18
Palmstierna, T. Carl Oswald S2I
Pantzerhielm, H. Henrik G. Fö 6
Pantzerhielm, Sigge-Wilhelm I 19

Parak, Tibor                          I 3

Parasnis, Dattratray S.         I 3

Patriksson, Folke               K 10

Paul, Lars                          U 13

Paulander, Hans                 H 8

Paulsson, E. Ingvar    Kn 10 13

Paulsson, G. Valfrid V. Bo 6,1 30

Paulsson, Kurt-Inge         Ju 11

Paulsson, Solveig              U 28

Paulsson,B. Staffan J.      Kn 14

Pedersen, Zaid O. B. B 14, 131

Pedersson, Ingemar        Fö 14

Pehrsson, Maj R.        S 36, AIS

Pekkari, Olle                      U 29

Pellborn, Lars Åke             Fö 8

Pellbäck, Gösta               Bo 12

Pennlöv, Jan                U 34 44

Pentinsaari, Helena           S 35

Percival, Ulf R E.                  AIS

Pernow, Bengt B.                 U I

Persson, Alve S.                   I 4

Persson, Ann                    U 13

Persson, Ann C.                  U 1

Persson, Annie V.                I 1

Persson, Arvid                 Ju 30

Persson, Arvid               I 16 33

Persson, Bengt Rudolf        U 6

Persson, Börje                  K 19

Persson, Börje S.               I 37
Persson, Carl G.

I 11,S21, 17 II, Kn22

Persson, E. O. Werner     Jo 29

Persson, Folke                 Jo 13

Persson, Gert I. E.           Ju 58

Persson, Gunnar        Bo 8, I 4

Persson, Gustav               S 40

Persson, Gustav                 H 9

Persson, Gustav B.   S 2 4, A 2

Persson, Gustav E.          Ju 37

Persson, Göran                U 50
Persson, Göran A.

Jo 10 20,16 33, Kn7

Persson, H. Magnus W.   Ju 36

Persson, Henry A.               US

Persson, I. B.Gunilla         K 17

Persson, Inger                   S 4

Persson, Inger                 H 16

Persson, Ingvar                K 21

 

517

Personregister

 

Persson, Jan         U 38 41 43

Persson, John-Olof Bo 4, Kn T
Persson, Lars E. H.       E 4 7

Persson, Lars G.            I 20

Persson, Leif G. W. Ju 27, S 13
Persson, Lena A-M.        A 2

Persson, Mårten           U 10

Persson, N. Arne            K I

Persson, N. Ingvar      Kn 11

Persson, Nils Elis             1 4

Persson, Nils Eric           E 2

Persson, P. Östen         U 51

Persson, Per-Ebbe     U 12 28

Persson, Per Erik          Kn 2

Persson, R. Eskil            H I

Persson, R. Kjell-Åke Ju 12, S 30
Persson, Ragnar          Fö 17

Persson, Rolf                  I 2

Persson, S. Erik           Ju 36

Persson, Sten               U 5

Persson, Sven-Erik        A 11

Persson, Sven G. F.      Jo 3

Persson, Sven-Åke        S 12

Persson, Tore              K 14

Persson, Valdemar        U 33

Persson-Tanimura, Inga  A I

Pesula, Jan                 A 13

Peterson, Carl-Gunnar P.

Kn 10 11 19
Peterson, Christer B. O. B 12

Peterson, Kjell             U 21

Peterson, Staffan A. A. Ju 17

Petersson, Ann-Marie    U 28

Petersson, B. I. Lennart   I 4

Petersson, Bengt-Eve A. Jo 12 Petersson, Hans E. Ju 21 44 56 57 Petersson, Karl-Anders P.

S 10, A 13
Petersson, Olof H. E. A 13, I 10
Petersson, Owe            S 17

Petersson, Per M. Fö 10, S 12,1 8
Petersson, S. G. Roland I 9 14 20
Petersson, S. Åke E.    Jo 23

Petersson, Stig A.          I 3

Petersson, Stig-Åke      S 26

Petrelius, Torsten        Jo 27

Petrén, Erik                  U 4

Petrén, Gustaf           Kn 20

Petri, Bengt                   I 4

Petri, Cari Axel H.

Ju 11 35, K 23, Jo 10, A 4 Petri, Gunnar G. B.

Ju 2, UD I 2, Fö 17
Petrini, Frank S. D.          II

Petrusch, Inger E.        U 13

Petterson, Hans H. J.   Jo 15

Petterson, Lars-Olov     Fö 6

Pettersson, Bengt G.      K 4

Pettersson, Bert-Ove G. Bo 4
Pettersson, Eric

1 26, A 2, Bo 8, 14 13

Pettersson, Gunnel        I 14

Pettersson, Göte J.        A 2, I 8 36

Pettersson, Hans A.     Ju 52

Pettersson, Harald       Jo 30

Pettersson, Ingvar        U 26

Pettersson, Jan-Olof    Jo 15

Pettersson, Jan-Olof A. Jo 15

Pettersson, K. Henry       1 4

Pettersson, Kari-Henrik   I 34

Pettersson, Kenth J. L.  U 13

Pettersson, Lars          Ju 42

Pettersson, Lars-Olof      H 9

Pettersson, Lars-Olov    Fö 9

Pettersson, Lennart  U 29 39
Pettersson, N. Lennart

S 18, A 16, 16

Pettersson, Per A.       Ju 16

Pettersson, Per-Arne   Fö 11

Pettersson, S. Arne B 9, A 2
Pettersson, S. Åke E,   S 7 14, U 38

Pettersson, Åke I.        Bo 7

Petzäll, Ingvar            Fö 17

Peyron, Gustaf F. C.     Fö 3

Peyron, Ulf C. C.         Ju 22

Philipson, Lars H. G.     U I 3

Pihlgren, L. Gunnar       U 34

von Plåten, Fredrik       U 11

Platin, Ulla-Britta        A 2 S

Plym Forshell, Kerstin     H 2
Polstam, K. Åke S.      Ju 21 23 28

Poluha, Olov               S 29

Pontén, Erik J.            Ju 49

Posen, J. Axel             B 29

Prawitz, Jan             UD I 2

Preisler, Gunilla            U 18

Printz, Bengt-Åke L.    E 6, B 9 14

Printz, Å. Lennart          K 4
Pripp, Nina M. E.        Ju 32, S 23

Prom, Peter F. G.           SS

Präntare, Bo L. O.        U 23

Puu, Tönu                     I I

Påhlman, Anders T.     Ju 34

Pålsson, E. Roland      Bo 18

Pålsson, Kerstin L.        Fö 4

Pålsson, N. D. Lennart Ju 61

Pärud, Nils G.                S 9

Påvall, Bertil M.           1 29

Pärson, Hanns B. S.      B 12

Qvarfort, Anne-Marie   A 2 18

Qvariander, Eva        U 10, Kn 10
Qviberg, Stefan A.         I 37

Qviström, N. Jörgen      Ju 14

Qwist, Lars S. E.         Ju 53

 

Skr 1979/80:103

518

 

R

Raattamaa, Bo W.        A 12

Rabenius, Lars-Erik       Ju 47

radesjö, G. Wivi-Anne

B 14, Jo 19
Rahm, Håkan                S 10

Raicevic, Erica              A 8

Rainer, A. Ove              B 31

Ramnek, J. Lennart      Bo 10

Ramstén, Nils E.           U 23

Ramström, Dick O. Ju 45, 1 I 34
Ramström, Lars             S 15

Randers, Jan E.              1 4

Rangnitt, F. Harald O.

Fö 10, Kn 22
Rangrosl, Johny A. P.    A 12

Ranhem, Lars H.            K I

Rann, Stig                    I 20

Ransemar, Erik              A 2

Rantzow, Lennart F.     Jo 29

Rasmuson, Anders S. H. U I, I 6 Rasmusson, K. Gunnar F. Bo 7 Redbrandt, Lars-Göran

U22, Jo 19, 16
Redegren, Nils B.         Bo 15

Redemo, Arne A.          AIS

Regardt, Bertil               H 2

Regnéll, Carl Göran    S 2, E 4

Regner, Göran      U 44, Kn 20

Regårdh, Carl Gustaf     Fö 9

Rehn, L. Gösta S 7, A I 2 5, I I
Rehnberg, K. Bertil A 2 8, Bo 8
Rehnman, Ann-Marie      U 5

Rehnström, K. Åke H.

B II, H 2, U 23
Rein, Henrik                  K 8

Reinans, Sven               A 5

Reinhold, Sune             U 17

Reinius, Ulla B.               I 9

Rejdnell, Eric H.             K 4

Rekke, Lars               I 29 28

Rembe, Rolf D.             Ju 22

Remgård, Arne              U 9

Renck, Olle            K 10, I 42

Rengholt, Ulf                  I 4

Renmyr, Lars E.            Ju 8

Renning, Torsten         Kn 4

Reslow, Kjell                 H 7

Restad, Tomas              I 33

Reuterdahl, Gad            Fö 8

Reuterswärd, Anders

120, A 12 16, Bo 8 Reuterswärd, B. Edvard

B 30, U 20 36
Reuterswärd, Erik A. P.  BIS

Revborn, Lennart         K 19

Rexed, Bror A.               SS

Rey, Lars               UD 6, I 6

Rhodin, Arne                U 27

Rhodin, Barbro             Jo 27

Ribbing, N. Peder G.       B 21

Riberdahl, Curt S.        Kn 17

Ribrant, Gunnar C. H.   13 20

Richardson, N. Gunnar E.    U 24
Rickard, Bengt O.         K 10

Ridal, Håkan                Kn 5

Ridderslad, Gunnar C. A.    Fö 11
Ridderstrand-Linderolh, E.
Inger A.             Ju36, KnlS

Riesenfeld, Harald          U 4

Rigbäck, Berndt            S 34

Rimvall, Per O.            Ju 18

Rindborg, Stig A. J.     A 9, Kn 10
Rindlöw, Leif G.             K 4

Ringaby, Per-Eric     S 9, Kn 7

Ringborg, Bengt           K 13

Ringborg, Erland             S I

Ringborg, Mats            UD 6

Ringborg, S. Erland

U 1 7 13 17 24
Ringgren, K. V. Helmer    U 4

Ringholm, Bosse I. K. A 2 18
Ringmar, Torgil            UD 7

Ringsand, Lilian             I 37

Ringstedt, Nils A. E. S 17, H 5
Ringström, Björn M.       Ju 2

Rinkmar-Bengtsson, Gun U 4
Rispe, Curt B.      KIO, B 8 15

Rittsél, K. Ingvar         Fö 12

Rodhe, Birgit                U 52

Rodhe, Sten                 U 4

Rodin, Göran                Bo 5

Rodin, J. Anders            U 7

Rogestam, A. Christina

US 13 42, Kn 10
Roigart, Lennart             I 3

Rollen, Berit M. SI, A 8 15 16
Roman, Rolf-Erik        B 13 19

Romander, Holger A. G. Ju 2 21
Romanus, Gabriel           S 25

Romare, Jan O. G.        Fö 10

Romberg, N. Wilhelm A. Fö 13
Romson, Rolf Ju 36, Jo 6, Kn 14
Ronne-Björkqvist, Ingrid A 6
Roos, A. G. Thorbjörn Kn 18
Roos, Arne K.              Jo 27

Roos, Cari Martin      Ju 12 60

Roos, J.Olle                   E9

Roos, Kurt H. G.             SS

Roos, P. Åke               I 2 35

Roosmark, G. Per-Olov    K 4

Ros, Mikael                  HIS

Rosander, Tom             Bo 6

Rosberg, Klas R.             I 4

Rosborg, Charlotte        Kn 5

Roseen, Rutger             I 22

 

519

Personregister

 

Fö 17

Jo2 17

B 29

H2

U 13,A 15

B 23 28, AS

Ju 12

US

U40

Kn21

Ju 47

A 15

U33

K7

S6

K4, H7

S 16

SS 10, AS

I I

U53I

13

I 1 8

U4

K3 10

U 12

Bo 10

AS

U49, S 1, U 17 24

AS

I I

H 10

142

A 14

Ju 8 29

135

U41 15

UD I, Fö 12

U49

Jo 24, H 10

I I

129

123

134

U4

UD 3, A 6

B31,U l,Jo 1,A 1

U7

U 17

Kn 16

13

Ju 4

I 13

Ul

K 4, U 11

U29

U37

E9

Rosell, E. Egon Rosén, Bo G. F. Rosén, J. Axel Rosén, S. Åke Rosén, Tommy B. Rosenblad, Urban S. S23 Rosencrantz, Gunde Rosendahl, Gunnar Rosengren, Bodil C. Rosengren, Judith Rosengren, Lars Rosenlund, H. E. Rosenlund, Stig U. Rosenqvist, Stig Roslönn, Ulf Rosqvist, G. Birger Roth, Christer Royen, Sverre N. H. Rubenowitz, Sigvard Rubenson, Kjell Rubin, Karin Rubin, Nils A. Rubinstein, Harry Rude, Kari R. Rudhe, Catharina Rudholm, Gösta H. Rugfelt, K. E. Lennart Ruin, Olof

Ruke-Dravina, Velta T Rundblad, Bengt G. Rundlöf, Arne Rundquist, Gerhard 1. A. Rundqvist, Kari-Ingvar Rune, Christer L. Runnström, Cecilia Rudel, Wolfgang Rybeck, Bo Ryd, Harriet Rydberg, Karl-Evert Rydberg, Lars O. Rydbo, Folke Rydell, Nils Rydén, Bengt G. Rydén, Bo I. Rydén, H. Rune O Rydén, Jan E. Rydén, Nils Rydén, Rune O. Rydén, Sven G. Rydh, Olof G. G. Rydin, Bengt C. K. Rydin, Bo Göran Rydin, Roland Y. Ryding, Gunvor I. Rydle, M. Birgitta Rydiin, Jan E. Rylander, Gunnel I

Rylander, Krislina         U 55

Rylander, Nils B.            Juli

Ryman, Sven-Hugo G.    A 9

Ryné, S. Olle                I 7
Rådmark, Johan                U 13 39

Rådström, Dag T.        U 47

Rådström, Roger          Fö 8

Rådö, Göran               S 34

Rämgård, Rolf I.             E3

Rältö-Nilsson, Lydia      S 35

Rönmark, John            S 29

Rönnberg, Mats          Ju 53

Rönnblom, Kurt R.        Kn 5

Rönngren, Bo E.            K 9

Rönnmark, Christer       Bo 9

Rönnung, Catarina E. M. U 34

Röriing, Ola                   I 8
Röst-Andréasson, E. Barbro Ju 32

E7

U46

3, Kn 10 17

U 17

UD 4

137

H9 U26

KS A 15

B6

E3 S31

122 U4S

AS Bo 4 A 15

V. B.-E.

U 27, Bo 7

U2 17

Jo 19

Ju 17

U 10

A3

Fö 1

S27

A2

Ju 30

U 12

S3I

I 16

Bo II

Fö 6

E3,A2 16

S3S

Ju 32

Kn 10

Ju 12

Sahlén, Anders F. Sahlholm, Bo Sahlin, Jan E. A.   Al Sahlin, John-Erik Sahlin, Michael Sahlin, Svenerik Sahlström, Sven C. Salin, Sven Salinger, Gerhard Sallin, Karin M. Salsbäck, K. Johan Saläng, B. Stefan Sambergs, Åke Samuelson, Ingemar Samuelsson, Bengt Samuelsson, Elvy L. Samuelsson, Ingvar A Samuelsson, Kenneth Sand, Hans E. N. Sandberg, A. Birger Sandberg, F. Torsten Sandberg, Hans A. S. Sandberg, Jan-Eric Sandberg, K. Bertil Sandberg, K. G. Ulf Sandberg, Lars Sandberg, Lars G. Sandberg, Lennart Sandberg, N. Börje K. Sandberg, Ove Sandberg, Sven-Olof Sandberg, Torsten Sandberg, Ulf K. Sandebring, Hans Sandéhn, Margit Sandelius, Kerstin Sandell, Anita I. M. Sandell, Arne

 

Skr 1979/80:103

520

 

Sandell, Ulla                     U 38

Sanden, Peter             E7, 1 13

Sandgren, C. Lennart        I 33

Sandgren, Gösta              Fö 6

Sandler, Hans E.               Bo 5

Sandlund, Maj-Britl L.

133, Kn 13 26
Sandqvist, B. Eje G.      Jo 9 24

Sandqvist, Inga-Britta       U 21 46
Sandqvist, Ingrid R. J.       Ju 2

Sandström, Anders G.        UD 1 2
Sandström, Annika          Ju 56

Sandström, B. Gustaf      I 9, K 10
Sandström, Björn                I 4

Sandström, K. Rune            E 6

Sandström, L. Annika         U 7

Sandström, Sigurd P.        AIS

Sandström, Staffan      H 4 8 10 16
Sanfridsson, Arne             U 27

Sånger, J. Stefan               U 7

Sanmark, P. Arvid L.         U 51

Sanne, Christer                  U 9

Sannegård, A. Wilhelm (Willie)

A I3,S31
Sanner, Leif H.                   U 7

Sannerstedt, Lars T. G.      U 7

von Schantz, Dag I. H.       Jo 7 29
Schelander, Pär                Bo 6

Schelin, Leif Ericsson        U 13

Schering, Per E.                  S 9

Scherman, Karl Gustaf

Ju 36, Bo 1 II 15
Schierbeck, Per W.       Ju 10 11

Schirren, Nils                    Ju 60

Schmiterlöw, Carl G.          Jo I

Schneider, Werner             U 7

Schramm, Ingrid A. T.       AIS

Schröder, Lena                 U 24

Schuback, Bengt J.          Fö 10

Schultz, J. Allan S.               B I

Schultz, Kerstin                Ju 42

Schiick, Johan H.                 B 9

Schiitt, Torgny S. R.             16

Schyberg, Per-Eric J.           I 7

Schyl-Bjurman, Gertrud S.    U 12
Schöier, Hans E.              Ju 34

Schöldström, Ulf C. W.      U 13

Schön, G. Åke                   A 19

Schönberg, Astrid            Ju 31

Schönmeyr, C. Richard A.

Ju 12, E 10
Schött, Lars E.      Ju 26, KnlS

Secher, Jörgen                   U 4

Sefastsson, Sigurd T.-B.        Jo 14
von Segebaden, Gustaf    Jo 1

Seger, E. Walter           H 6, I 4

Segerfalk, I Bertil T.          A 14

Segergren, N. E. Ingemar       Jo 5

Segerström, Ingrid

S36, K 24, Ju 21

Sehlin, Halvar                    Bo 6

Selen, Jan-Olof                  K 16

Selg, Håkan                        I 20

Selin, Sven                       Ju 26

Sellberg, Björn                   1 19

Sellergren, Ulf G. E.  S 25, U 40

Sellers, Pia M.                      U 1

Sellgren, Rolf O. M.    K 1 18 24

Sellvall, L.                          B 30

Selö, Christer                     Fö 6

Seregard, B. Ingvar V.          I 5

Serner, Uncas                S 5 10

Setleriind, Bo A. I.             Kn 2

Sevéus, Vallentin              S 15

Shaikh, Naz Ahmed              I 3

Sibbe, Tora                       U 29

Sibe, Jan                             U 8

Sicking, Karl-Otto              K 21

Sidenbladh, Karl J. E.          K 3
Sidenbladh, Thomas P.

B 17, U24, 125 39

Siegbahn, Bo L. G.             114
Sigfridson, C. A. Richard 1 11
Sigfridsson, Sven-Erik I.

KS 17, Jo 18, Kn 19

Signell, E. Sven-Gösta       S 19

Silenstam, N. Per               I 33

Silfverstrand, Bengt H.      B 26

Sillen, Bo S. A.                lll,Kn9

af Sillen, Jan              UD 5, U 6

Silwer, Jan                        S 22

Simma, Lars H:son           U 22

Simonsson, Egon B.            AIS

Simonsson, Tord L. W.      Kn 2

Siversen, Bengt I.             Fö 7

Sjunnebo, K. Ivan L.           Juli

Sjöberg, E. Arne                 K 1

Sjöberg, Gunvor               S 25

Sjöberg, Hilding                  S 7

Sjöberg, K. G. Magnus  Ju 2 41

Sjöberg, Lars-Olof            U 52

Sjöberg, Lennart H.          1 32

Sjöberg, Margit E.               S 4

Sjöberg, N. Björn V.            5 9

Sjöberg, N. Björn V.          S 28

Sjöberg, O. Torgny     Jo 24 29

Sjöberg, Svante           141 17

Sjöberg, Tage B.     S 13, U 28

Sjöberg, Tommie W.        Jo 15

Sjöblom, Kerstin                 S 4

Sjöblom, Per Å. G.             K 21

Sjöblom, Åke                     I 33

Sjögren, Bengt L. B.        Ju 24

Sjögren, Boo                     UIO

Sjögren, Sven                    H 9

Sjögren, Thord E.               AIS

 

521

 

Personregister

Sjöholm, Erik G. R.

Fö 6

Sondén,Jan A.

H7

Sjökvist, Stig A. R.

K 1

Sondér, Ebbe

US 12

Sjölin, Nils

1 23, Kn 7

Soysal, Besim

A 17

Sjömo, Göthe L.

A 15

Sparring, Leena

U25

Sjönell, I. Marianne

B3I

Sparrman, Carl-Axel

U 14

SJöqvist, Brita

U29

Spendrup, K. Aksel

B7

SJöqvist, Eric G.

U 10

Sprinchorn, K.Göran

Jo 12, Bo 7

Sjösiedl, Björn

A 13

Spångberg, Jan

Fö 6

Sjösiedl, K. Lennart T.

K3 19

Spörndly, Barbro 1.

S3

Sjösiedl, Stig

Fö 10

Slaaf, Ingemar G:son

Fö 10

Sjöstrand, A. Mats T.

B 1 10

Stadier, Claes-Göran

122, Bo IS

Sjöström, Birger

A 15

Stahl, Ivar

U 17, Bo 9

Sjöström, J. Folke

FÖS

Stahle, Gun

US

Sjöström, Ove         Kn 10, I 33

Sjöström-Hedge, Ingela   Bo 8

Sjöström-Rédei, Ingeborg     U 41
Sjövall, L. Gösta               AIS

Sjöö, Curt O.                  Fö 1 4

Skaar, Nils                       Ju 12

Skagersjö, Bengt             K 21

Skagert, Stig                      U 5

Skala, Björn                UD 1 2 3

Skantz, Anna-Greta        Ju 12, I 4
Skantze, Hugo                    I 3

Skarell, Gunnar E. A.      B 2 10

Skarsledt, Carl-Ivar S.

Ju 33, UD I, Fö 3 14
Skarvall, Kari-Erik Ju 2 23, Fö 15
Skilje, Ivar                        S2I

Skillner, Rolf         B3I,A3 7 12

Skjönberg, P. Guldbrand       Jo 8
Skog, Rolf R.                       E 3

Skoglund, Caj U.               5 12

Skoglund, Claes G.           Fö 2

Skoglund, Eric                  Jo 27

Skogö, Ingemar                B 16

Skutnabb-Kangas, Tove    A 5

Sköld, B. Anders              Ju 18

Sköld, LarsG.                U13 38

Sköld, Perl.                      Jo 15

Sköldefors, Walter G.      H 5 6

Sköldstedt, Agneta          U 39

Sköllerholm, S. Ove J.    B 6, H 16
Slunge, G. Walter R.      A 2 13

Smedberg, Staffan           U 27

Smedmark Göran G :son  S 7 9 30
Smith, A. Åke                    BIS

Smith, Harald S. W.          U 36

Smith, Jan                      Kn 12

Smitt, Myrna E. D.              AS

Snellman, Karin M.           U 32

Snickars, Folke                  I 33

Sohlberg, Lennart              K 4

Sohlenius, Gunnar H.         I 20

Sohlman, Staffan              K 10

Sohlman, Åsa                    1 26

Sokolowski, Ewelyn           I 32

Sommar, Cari Olov           U 34

Stahre, Gunnar N.

1 35, Jo 25, Bo S

Slark, Börje                       1 20

Stark, Hans O.        Ju 16, A 20

Stark, K. Birger                   S 7

Starkenberg, Kerstin        A 15

Starlander, Lillemor        Kn 21

Stavréus, Sven O. A.        Kn 4

Steen, F. Peter       U 9, I 6 33

Steen, Göran A.     K 2 12, 132

Stéen, Manfred                  K 7

Slefanson, R. Stig 5.           E 3

Stegö, Eskil                      U 16

Steiner, Peter                  U 17

Stellborn, Kurt                  U 10

Stenberg, Bruno               Jo 3

Stenberg, Hans O.          Ju 12

Stenberg, Leif E.            Bo 14

Stenberg, Nikolaus           Jo 3

Stenberg, Tage U.               AS

Stendahl, Christina          U 25

Stendalen, N. Anders        I 14

Steneby, Jan                     Ju 7

Stenefeldt, Ulf I.              Ju 15

Stenmark, Bengt-Erik    K 3 12

Stenquist, Margareta       S 36

Stenqvist, Gunnel M.        U 20

Stenson, Bo                     S 29

Sténson, Britt-Marie            I 7

Stensson, S. L. Börje          B 8

Stensson, S. Lars-Gösta  Kn 2

Stenstad, Barbro            Ju 35

Stenström, Sture B.           H 2
Stephansson, Jan      S 18 40, A 16

Stephansson, Ove           U 49

Sterfelt, Ove P. E.             141

Stern, Tommy                    U 5

Sternby, Björn                 UD 5

Sterne, Bengl G.                 I 4

Sterner, Anna-Lisa      S 17 23

Sterner, Gunilla B.               AS
Sterzel, Fredrik A. C.

Ju 50, BoS, Kn 10 17 25

Stetler, Emil                     U 30

Stiernstedt, K. Jan T.       U 14

 

Skr 1979/80:103

522

 

A 12 U7 U 17 B 27 Jo 6

Stigare, Jan A. Sligendal, Lars Stille, Leif Stime, Pär-Eric W. Stjerna, G. Henry

Stjernberg, E. Gustaf T.   Kn IO 15
Stjernberg, Karin          A 15

Stolt, Birgit                   U 4

Stolt, Lennart         Kn 16 23

Storm, C. Olof      Ju 22, U 12

Strand, Birgit                S 28

Strand, Karl-Erik

Fö 9 16,5 1 27 30 38 40, Jo 21
Strand, Lars B. Ju 32, S 38, Bo 13
Strand, Åke P. E.         Ju 16

Stranden, Hans V.         U 7

Strangert, Per-Olof      I 6 32

Striby, I. Christina        K 18

Stridh, Arne                U 13

Stridsman, Torsten U.

Jo 11, A 9, 18
Strindberg, Per-Olof J. Ju 42, Kn 9
Stripple, S. Lennart      Kn 2

Stroh, Olof                 Fö 14

Stråby, Kerstin            U 49

Strålh, Claes T.            A 10

Ström, Gunnar             U 18

Ström, Gunnar O. F.      U 13

Ström, Ivan 5.              B 15

Ström, Lennart              I 11

Ström, Sven                  I 7

Ström, Turid   Ju 13 14 15 27, I 33
Strömberg, Ingemar      K 10

Strömberg, K. Håkan      Jo 7 9 27 Strömberg, Kari-Erik

5 35, Ju 20, 13
Strömberg, Rolf E. Ju 36, Bo 7
Strömberg, Silja K.        U 14

Strömbäck, Eriand H. D.   Ju 9 49
Strömbäck, Stig          UD 2

Strömbäck, Åke              I 4

Strömgren, Bo E.      K 18, I 12 19
Stukat, Kari-Gustaf       U31

Sturkell, Cari-Edvard    Ju 9, S 26
Stymne, Anders            5 31

Styring, Sten              Ju 30

Styrud, 5. Josef          Kn 13

Ståhlberg, Karin             H 3

Stålberg, Marianne G. E.

S 24, A 8, Kn 9
Stälberg, P. Lennart I 10, Kn 5
Stälebrant, Rolf           14 16

Stålhammar, Bert E. J.   U 13

Stålhandske, O. Lennart        Fö 1
Stångberg, Olle H.    A 2, 1 36

Sullivan, Lars G. M.         SS

Sundberg, Anita           H 16

Sundberg, Erik D.        Kn 18

Sundberg, Hans E.         S 27

Sundberg, Hans F.       Jo 15

Sundberg, Ingrid E.

Ju 3, UD 2, U 13
Sundberg, Kjell M.         K 14

Sundberg, L. Nore          I 14

Sundberg, L. Ove           I 42

Sundberg-Falkenmark,
Malin F.S.          K7, Jo 17 19

Sundberg-Weitman, Brita F.  Ju 7
Sundblad, Brita A.          I 12

Sundblad, K. Erik         Ju 11

Sundblad, Lars G.          K 1

Sundblad, Yngve         Ju 24

Sundborg, Åke O. F.      Bo 7

Sundelin, Leif C.          Bo 15

Sundelius, Claes-Göran   S 22

Sundelius, Ove R. S.     Fö 14

Sundén, S. Bo H.          A 10

Sundén, Åke U.            Fö 9

Sundgren, E. Roland      UI7, A8
Sundkvist, K. R. Tage     B 5

Sundkvist, Leif G.         U2I

Sundling, Sylvia            S 38

Sundman, Per Olof        U 18

Sundquist, A. Åke        Ju 37

Sundqvist, Allan           UIO

Sundström, Gudrun     U 45, H 13
Sundström, Gun-Britt      U 4

Sundström, Gustaf          1 8

Sundström, Kerstin    H 12 10

Sundström, Lennart        I 21

Sundström, M. Gudrun      I 3

Sundström, Monica        I 33

Sundström-Frisk, Carin    I 32

Svahn, Bertil A.           Ju 20

Svahn, Hans L.              I 28

Svanberg, Gösta          Jo 28

Svanberg, Lars             U 18

Svanfeldt, Göran H.    U78 10 13
Svanström, Inger K.     Jo 26

Svanström, K. Ivan H.   Ull

Svantemark, Lennart S. I.     K 21 Svartberg, Karl-Erik

FÖ6, U 11, Kn22
Svedberg, Sten-Olof (Olle) U 11
Svedjemark, Gun Astri  Jo 25

Svegfors, J. Mats A.

Ju36, B9, U42
Svegland, Stina L.        Ju 27

Svegrell, Tomas            Bo 6

Svenke, Erik                 I 23

Svenningsson, Per Johan        116
Svenson, Gösta E.  K 5, I 4 22

Svenson, S. Göte   Jo 18 20, Bo 18
Svenson, Sven G.          E 5

Svensson, Alvar           U 10

Svensson, Astrid          U 41

 

523

Personregister

 

Svensson, Bengt Olof

Jo 27

Svensson, Birgit M.

K21

Svensson, Bo E.

Kn 14

Svensson, Cari-Gustaf Å.       B 16

Svensson, Evert I.

Ju 3

Svensson, Gunnar    U 15 22 43 45

Svensson, Hans 0.

E2

Svensson, Harry

U29

Svensson, Inge G.

S 2 49 30

Svensson, Jerry

5 25

Svensson, K. Sten H.

S 3 4, U 40

Svensson, Kjell R.

Bo 3

Svensson, L. G. Roland

1         A21

Svensson, Lars B.

133

Svensson, Leif Å.

A2

Svensson, M. Christina

E 10

Svensson, Margareta

S 1

Svensson, Nils-Eric

Bo 3

Svensson, Olle F. S.    J

lu 34, U 23

Svensson, Per Ove

Kn 16

Svensson, S. Börje F.

Jo 7

Svensson, S. Erik

Bo 10

Svensson, S. Göran

Ell

Svensson, S. I. R. Ju 11 20 36, Bo 9

Svensson, S. K. Tuve

K 18

Svensson, S. Raymond

Fö 6, A 12

Svensson, S. Torslen A.

133

Svensson, S. Ulf

Jo 20

Svensson, Sten

U28

Svensson, Sten I.

A2 12 10

Svensson, Sven-Erik

14

Svensson, Torsten

122

Svensson, Torsten V.

Kn 12

Svensson, Åke E. F.

E8

Svensson, Åke G.

B 12

Sveri, Knut 0.

Ju 26

Sverne, Jan E.

A II

Sverne, Tor E.

Ju 32

Svingby, Gunilla

US

Svonni, Mikael

U22

Svärd, Göran

S30

Svärd, Lars-Göran

K7

Svärd, Stig

U 18

Svärd, Stig Olof

Jo 10

Swahn, Jan-Olov

Ju 10

Swan, Brita

Ju 39

Swanstein, Stig N. 5.

K6

Swarén, Ulla         S 39,

Ju 9, A 19

Swarting, Sven

K14, H 14

Swartling, Anders J. A.

B 25

Swartling, Fredrik

5 19

Swartz, Kersti V.

5 10

Swedberg, Bo G. R.

U1033

Swedborg, Erik H.

Jo 9

Swedin, Bo W. B:son

A 17

Swedjemark, Åke

122

Swegen, Joel A.

Bo 15

Swärd, Bertil

H 11

Swärd, Åke E.               I 4

von Sydow, Gunnar K 14, Jo 25

Sylvander, Inga M.      A 13

Synnerholm, Bo             K 7

Säfbom, Erland             K 3
Sävborg-Lundgren, Görel        U 7

Sävenslrand, Ulf          5 32

Sävhagen, Ruth          U 31

Sääf, K. Å. Henry          1 8

Söder, K. Gunnar          I 14

Söderbaum, Erik G.     Kn 15

Söderbaum, Peter        5 39

Söderberg, Bo K. G. H 9, A 2

Söderberg, Elmer        Ju 19

Söderberg, Lennart      UD 7

Söderberg, Per-Olof       S 3

Söderberg, Stig            I 33

Södergren, Lars-Olof    1 22

Söderkvist, Oswald      UD 6

Söderiind, Olof              UIS

Söderiund, A. Göran      Ju 2

Söderiund, Herbert      Ju 51

Söderiund, Åke            A 13

Söderman, Elis A. Ju 25, 5 6

Söderman, S. Olof        Jo 1

Söderqvist, Bengl O. A.  5 1

Söderqvist, Oswald E. J.          I 30
Söderström, Bengt

Bo 16,   U22,   Jo 19, Bo 7 12 IS,

KnS

Söderström, Bengt J.    I 33

Söderström, Göran       U 13

Söderström, Herbert      U 4

Söderström, Karin        U 45

Söderström, Kurt I. W.   B 4

Söderström, Nils          A 18

Sönneriind, Arne          U 16

Sörenson, Torsten N.   Kn 3

Sörman, C. Håkan       Jo 22

 

Tallberg, Edvin

133

Tallrolh, N. Börje

KIO, BoS

Tallroth, Tore

UD 5

Tamfeldt, Bengt G.

FÖ6 11

Tammelin, Lars-Erik

Jo 8

Tandberg, Olle G.

UD 3

Tarschys, N. Daniel

B 9 14, U 9

Tegenfeldl, Hans G.

Fö 12

Tegnér, Per

Fö 16

Tegnhed, Lars

Kn24

Teikmans, André

UD 3

Tejle, Gunnar

KS

Telestam, Gösta L.

E14 12

Teljsiedt, Håkan

A6

Tell, Wilhelm

Jo 25

Tenerz, Eriand

124

Tengberg, Bo E.

Jo 19 23

 

 

Skr 1979/80:103

 

Tengelin, Sten

H 16

Tengelin, Ulf E. G.

Fö 7

Tengelin, Ulrika Ch.

Fö 7

Tengner, Onni

K 15

Tengroth, Bengl T.

1 11

Tengström, Emin

Jo 19

Tengström, Sven

U4

Tengvall, Sven-Erik G. 5 18 27 28
Tengwall, Jan O.           B 18

Terenius, Lars              U 49

Terne, Eva                   S 11

Ternryd, Cari-Olof    K 4, B 29

Ternström, Anders         U 5

Terrefe, Almaz             A 17

Tersmeden, L. G. Erik     H 1

Terstad, I. Gösta A.   Fö 5 10

Tetzell, Tomas              H 9

Teveborg, Lennart U 13 14 38
Tham, Cari G. W. Ju 11, UD 6
Thedin, Nils                  S 25

Thelander, Bo R.          Jo 15

Thelin, Bengt A.           U 13

Thelin, Krister               S 30

Themnér, J. Christer    K 3 19

Theorin, K. Maj Britt Jo 10 23 Thollander, K. Gunnar H:son

Kn 14
Thomaeus, Barbro          H 4

Thomasson, Björn E.     U 32

Thor, Thorsten           S 1 39

Thorberg, Klas       U 32, AIS

Thordin, Bengt          5 22 36

Thorell, Bernt               U 53

Thorell, K. Arne B.          K I

Thorell, Lars G.            Jo 22

Thorell Rittby, Elisabet   U 41

Thorén, Rune                I 11

Thoresson, Per Göran     S 30

Thorin, Leif                  Bo 6

Thornell, Anders B.       B 6 7

Thörngren, 5. Bertil        I 20

Thornström, J. H. Torgny

K 3  1 29
Thorselius, Ulf T.         Jo 28

Thorsell, Gunnar           U 28

Thorsell, Lars               U 12

Thorslund, Bertil O.       A 16

Thorson, G. Alvar           K 4

Thorsson, Inga M.        UD2, U9 Thorstenson, Billy

5 35 11 25, U22
Thoursie, Kerstin A.      UIO

Thufvesson, Bengt E.     Bo 3, I 39
Thulin, Einar E:son         B I

Thun, John-Erik            U 17

Thun, K. Ragnar            U 1

Thunberg, Ulf Erik         Bo 8

Thunholm, Lars-Erik        E 5

524

 

Thunved, Anders E.

 

Ju 32

Thunwall, M.

 

Bo 18

Thuresson, M. Carin

 

13

Thuresson, Sture

 

H9

Thurhagen, E. Ruben

A 13, 1 5

Thyberg, O. Knut

UD 2,

Fö 10

Thyberg, P. Erik

 

Fö 10

Thyreen, Nils F. G.

 

Kn 11

Thyresson, Gunnar

 

Ju 33

Thörn, Lars-Olof

 

ES

Thörner, Brivio

 

Fö 16

Thörngren, John

 

Ju 30

Tilländer, Ulla

S38

;, Ju52

Timm, Dietrich H. E.        I 38

Tirkkonen, Tuomo      A 17 18

Tivéus, Ylva                 A 19

Tjernberg, K. V. Harry     Ju 4
Tjernström, K. Sune      1 20 42 34

Tjäder, Thomas H.        Fö 16

Tjällgren, Per Olov L.       K 4

Tjärnberg, Marianne       5 40

Tjörneryd, John E. E.     Fö 5
Tobisson, Lars F.   Jull,E3,U23

Tocklin, Hans E.             A 9

Toll, C. Christopher         U 4

Tomner, J. Sigvard A. I 16 25

Topalov, Anna-Kristina   A 18

Torbacke, Jarl              U 27

Torell, Per                    5 20

Torgils, A. Gunnar          Ju 5
Tornborg, Curt G. F. U 22, Kn 8 9

Tornée, Per H. G.        Bo 10

Torngren, Håkan E.           Bil

Torngren, Jerker R.         K 2

Torpefält, Leif                SIS

Torper, Ulf                   U 12

Torring, Lisbeth            5 11

Torsteinsrud, Inger       A 13

Torwald, G. A. Rune     Kn 15

Tottie, Lars W.             Ju 3

Tranell, E. Olof B.        Ju 18

Trankell, Arne              A 17

Treiberg, Alexander      Jo 22
Troedsson, Ingegerd

S3S, Bo 13, Kn23

Troedsson, Tryggve        I 6

Trogen, Göran               H 3

af Trolle, Ulf               Ju 45

Tröst, Jan L. E.            Ju 3
Trotzig, C. Fredrik J.    Jo 22, H 7

Trowald, Nils               U 29

Trulsson, RolfG. K.       Ju 39

Träff, Sven-Olov A. Fö 2, B 9

Tsokanis, Georgios       A 17

Tufvesson, Jan O. I.     B 29

Tunebro, B. Torsten J.    U 1

Tunving, Kerstin           5 34
Turesson, Bo                Ju 58, U 39

 

525

Personregister

 

K3 19

5 29

U2I 32

126

Jo 33,1 9

A2

U 1

U9

JuS

A8

U l,Jo 1

Bo3, I 1

U7 3S

B 17

u 54, H 1

Kn 17 20

Tygesen, Lars 5. Tyndal, Anders Tynell, Lars V. Tyrstrup, Kerstin Tågmark, Sven G. Ju 11, Tånneryd, S. Allan 5. Täckholm, Fredrik Tägil, Sven O. Törnell, Inga-Britt Törngren, Mats W. Törnquist, Harry E. B 27, Törnqvist, Gunnar E. Törnqvist, Ingvar B. Törnros, E. A. Christer Törnroth, Lennarth       J Törnvall, Peder H.

U

Udd, 5. Robert                 Jo 24

Uggla, Claes A.      Ju 6 13 54, H 1
Uggla, G. Inga-Lill               S 7

Uggla, J. Magnus                E 4

af Ugglas, Margaretha M.

A28 12, 19
Ulander, Lars G.                 A 9

Ulfhielm, Monica

A 3, B 15 17 26, A 3, E3
Ullander, Kerstin              U 41

Ullenhag, Jörgen

UD 6, U 17 42, Kn7
Ullman, Harald C. G.        Ju 49

Ullsten, 5. K. Ola       Ju 11, UD 3
Ulmander, Jan                 Ju 14

Ulveson, H. N. Ingemar       Ju 17 Ulvhammar, Birgitta

5 25, U 17, AS
Ulvönäs, E. R. Staffan         I 6

Unckel, Per C. G.

Ju 34, Fö 6, Jo 19, 16
Unga, NilsJ.             A 9 16, 1 14

Unge, Torkel                     S 30

Unsgaard, Håkan             U 34

Utkutug, Hiisamettin        A 17

Utsi, Per-Mikael                U 22

Utterström, Thomas O.

Ju 12, E 5 10

 

Vahlne, Jan-Erik

I 13

Vallerö, Rolf A. T.

Ju 2

Vallin, Ivar

U 17,124

Vallinder, Torbjörn

Ju 34

Vallquist, Gunnel

U4

Vegis, Peter

17

Vennberg, Karl

U4

Vester, G. Torbjörn

KnS

Vestin, F. E. Margareta

U 13 16

Victor, Dag

Ju 55

Viklund, B. M. Elisabet    Bo 18

Viklund, Margareta             5 3

Vikman, Sven                   U 13

Vikström, Björn                 S 31
Vilgeus, C. Jan I.          Kn 14, I 41

Villner, Ina                     S7 31

Vinell, Lars                   HI6, 13

Vinge, Per-Gunnar            Fö 7

Vinthagen, Rolf                K 24

Virdebrandt, Cari-Erik U 54 43

Virding, Gösta A.                 I 7

Vitestam, N. Gösta             U 4

Voss, Bertil G. R                 KIO

Voss-Schrader, Ulla A.         AS

Vrethammar, Harald         U 14

Vängby, Staffan O. 5.      Ju 20

W

Waahler, Bengt               UD 4

Waara, Rolf                      K 16

Wachtmeister, Hans W. A:son

U 11 Wachtmeister, Knut G. N.

S 20, E 7
Wadell, Ulla G. S.             BIS

Wadensjö, Eskil W.          AIS

Waern, Kari-Gustav     U 13, A 12
Wahlberg, Per V.              Fö 4

Wahlbäck, M. Krister       Fö 10

Wahlgren, E. Göran        El I, B 6
Wahlgren, Nils-Einar           1 4

Wahlqvisi, Stig                  S 29

Wahlstedt, Bengl               E 2

Wahlström, Björn            1 26 8

Wahlström, Bror A.            Ju 3

Wahlström, Per E.          K 3 10

Wahlström, Stina M.        A 4 5

Wahlström, Tommy          U 39

Wahlström, Ulf                 U 39

Wahlström, Victor             U 18

Wahrby, Elsa M.                 5 3

Wahren, Håkan G. H.       Jo 25

Walander, Håkan I.  Ju 55, 5 9 30
Walberg, Sten 5.        El, B 24

Waldau, Ulf               Ju 47, H 7

Waldén, G. Louise              A 8

Waldenby, Torbjörn   Ju 11,1 4 33
Waldenström, Erland         E 3

Waldenström, Hans G. W.

Kn9 18
Waldenström, Sven           U S

Walin, Gösta A.               Ju 11

Wall, Nils Olof                   B 29

Wall-Johansen, Ulla-Gerd (Ulla)

A 15
Wallberg, Börje               UD 7

Wallberg, C. G. Börje      Fö 14

Wallberg, Klas H. S.           AS

 

 

Skr 1979/80:103

 

Walldin, Carin M.

A 12

Wallenberg, Bengt E.

138

Waller, Calle

A 15

Waller, Tage E.

U 1

Wallerius, Olof

Ju 39, H 1

Wallestam, Leif

123

Wallgren, Åke

US

Wallin, Alf G.

Ju 19, Jo 27

Wallin, Allan

122

Wallin, Björn A.

Fö 12

Wallin, Erik

US

Wallin, Kerstin

U24

Wallin, Mats A. T.

K8

Wallin, Nils G. M.

A 15

Wallin, PerJ.

Ju 7

Wallin, Sten-Erik J.

Jo 17

Wallman, Folke V.

13

Wallmark, Nils

U26

Wallroth, Bengt

Ju 33

Wancke, N. Folke

Bo 15

Ward, Kurt K. B.

17

Warensjö, J. A. Folke   Ju 31, Jo 6
Wasteson, Lennart       Ju 30

Wedelin, Kerstin B.        U 25

Wegerman, Åke            5 37

Weibo, Björn S.             Ju 2

Weichbrodt Björn           I 20

Weidstam, Åke              Ju 5

Weigelt, Ulla              A 3 14

Weinberg, Ulf C.          Jo 15

Weinehall, Lars E. J.     Ju 11

Welander, Gösta     Ju 21, B 4

Welin, E. Gösta      Fö 5, Bo 3

Wemminger, Lars V.       U 1

Wendel, Maj-Britt          5 19

Wendin, Sture E. W.     Ju 21

Wendt, Curt A. G.       Jo 17, Bo 2
Wennerberg, Bengt        I 11

Wennerberg, Sigfrid

UD 6, 16 22 35
Wennerfors, Alf 5 30, H 5, A 7 16
Wennergren, C. Bertil O. Ju 47
Wennerström, E. Allan  Ju 46

Wennström, K. Gunnar

S 1 7 10 12, A 6, 17
Wentz, Nils O.             Ju 30

Wentzel, Ann-Kristin       U 9

Werbell, Bror I.             B 14

Werdinius, Claes A.         B 5

Werenfels-Röttorp, Monica 5.

A48
Werin, Gun                    I 7

Werkö, Lars                   I 7

Werner, Sture                I 3

Wernhult, Sven-Åke     Jo 22

Wernstedt, Monica         A 8

Wessén, Vilhelm            Jo 6

Wessman, Lennart        5 19, U 10

526

Wessman, Yvonne B.-M. A 6

West, Maria                Ju 32

Westberg, H-O. (Olle)   B 4 5

Westberg, Olof (Olle)      I 10

Westberg, R Gösta O.    AIS

Westerberg, Bengl C. G.      Bo 8 1
Westerberg, K. Arne R. Ju 45

Westerberg, Lars G. I.    A 7

Westerberg, Per             I 4

Westerberg, Pia-Margherite I 9
Westerberg, Sten B.    Bo 1 8

Westerberg, Ulf L.          1 33

Weslerborn, Olle O. A.     5 1

Westergren, Håkan W.   U 23

Westerholm, Barbro S I 7, Bo 18
Westerholm, J.M.          A 19

Westerlind, Erik A.   ElO, B7

Westerlund, Uno      U 8 24 38

Westermark, E. G. Torbjörn I 32
Westermark, J. Gunnar Alll
Westermark, Torbjörn    S 39

Westholm, Carl-Johan      I 4

Westin, Aina V. H. SI1,A3 8
Westin, Charles M. H.    A 17

Westin-Lindgren, Gunilla U 39 40
Westius, Stefan            5 17

Westlander, Olle          Ju 54

Westlin, Arne                I 26

Westling, Stig-Erik        AIS

Westlund, Göran   Ju 10, H 16

Westlund, Jan              UIO

Westman, Anna-Christina U 13
Westman, Gustaf-Adolf Bo 13
Westman, Helny I.        Kn 7

Westman, Kurt G. D.     A 13

Westman, Margareta      U 4

Wetterberg, Gunnar      Ju 11

Wetterberg, Ulf    U 39 45, B 9

Wetterblad, R. Ingmar T. Fö I Wetterhall, Sven C. E.

Jo 12 17, Bo 7
Wettéus, Bo                 U 4

Wibble, Anne M.       E 7, I 42

Wibell, Ingrid S.             AS

Wiberg, G. Lennart E:son Ju 8 37
Wiberg, N. Lennart       Jo 17

Wiberg, Ragne        Ju 11,14

Wickberg, Barbro I.       U 26

Wickberg, Nils                5 7

Wickberg, Sven            U 10

Wickbom, Sten G. Bo 3 16 18
Wickholm, Jan               U I

Wickman, Frans E.          I 6

Wickman, H. Krister Ju 45, E 7
Wickström, Arne            I 41

Wictor, Kari-Erik            I 11

Wictorson, Kari-Eric A. 5 17 Wictorsson, Åke V.     Jo 33, Kn 7

 

527

Personregister

 

Widebäck, Ulf M.     Ju I, B 9
Widén, K. A. Ingvar

Ju 19, B2I, Jo62l 26

Widén, Marie-Louise        E 6

Widén, Åke                   UIO

Widestrand, Lars O.        E 9

Widgren, Jonas      S 35, A 5

Widmark, P. Sverker V.    B 5
Wieslander, Bengt       Fö 15,5 14

Wigart, Anne-Outram    5 35

Wigur, J. T. Rolf      Fö 10 17

Wiig, Pål                     5 31

Wiik, Curt                   UD 5

Wijkman, Anders 1. 5. Ju 24, E 3

Wijkman, E. Gunnar B.     U I

Wijkmark, Bo              Bo 12

Wikander, Alf B.              I 3

Wiking, Gösta E.           I 39
Wiking-Johnsson, 1. H. Peter  Ju 4

Wiklander, Bertil             U 4

Wiklander, Torsten P.     A 8

Wiklund, Bengt O.      U 8 29

Wiklund, Jerry J.           Fö 6
Wiklund, Svea 5. S.

Ju I, Fös, 5 7 19

Wiklund, Torsten P.       1 37

Wikman, L. Åke           Jo 11

Wikmark, Stefan G.       K 19

Wikmark, Örjan G.         Kn 2

Wikrén, R. O. Gerhard A 4 10 18

Wikström, Jan-Erik        U 22

Wikström, K. Arne     Ju 2 47

Wikström, Margot           H 7

Wikström, Solveig         H 16
Wiktorin, Bengt 5 12, Kn l,Fö 10

Wilander, Sven E.    5 5, A 6

Wilhelmson, S. Martin    Jo 4

Wilhelmsson, A. Börje      S 2

Wilhelmsson, Arne E. Ju 4, B 7
Wilhelmsson, Börje A.

5 28, K 9 23

Wilhelmsson, F. Uno       BIS

Wilhelmsson, Hans W.     AIS

Willart, N. Bo                   Bl
von Willebrand, Karin M.    Ju 12

Williamson, Morgan       K 20

Williamsson, Uno E. I.    Fö 5

Willig, Anna                  S 8

Wilson-Lohse, Britt        A 8

Winberg, Henrik A.        K 14

Winberg, Jan               5 20

Winberg, S. Håkan  Ju 23 48

Winberg, Ylva           S 4 35

Winblad, Ulf                S 22

Winéus, Bengt G.         Fö 1

Wingborg, Mats         U 5 12

Winninge, Carol           UD 7

Winqvist, Kay-Vilhelm  Ju 55

Winther, Kent R. V.       AIS

Winther, Otto W.          Bo 8

Winther, 5. I. Eva          A 8

Wintzer, P. U.        Fö S, 5 27

Wirén, Erik T.                 I I

Wirmark, B. David I.     Fö 10

Wirsäll, Nils-Erik            B 14

Wistedt, Börje             Kn 6

Wistrand, Anders W. H.   A 9

Wistrand, Birgitta      A 8, 5 8

Witt, Nils                    Jo 24

Wittenmark, Lars T. N.    B 9

Wittorp, I. Birgitta   Ju 3, S 26

Wohlin, Lars M.    E 2, Bo 1 S, I I Wohlin-Andersson, Anna M.

K 24, U 29
Wohlmer, H. Lennart     Jo 13

Wohlström, H. Christer        Jo 33
de Woul, Jan T. J.         B 14

Wramner, Per I.        Jo 19 29

Wranghult, Hans O.      Ju 2, Fö 7
Wredenfors, H. E. Walter  I 3

Wretborn, Christer        A I 2

Wulff, Torgil H:son   UD 1, Fö 14
Wåhlin, N. Anders           I 3

Wåhlin, Sten                Fö 9

Wahlström, Ingemar      U 34

Wållström, Lennart G.    K 13

Wångby, Erik     UD3, 14633

Wångdahl, Agneta        U 26

Wäåg, Nils Erik               I 6

Wärnberg, Gustav          1 19

Wärnsund, Sven-Olof      E I

Wästberg, Greta E.       B 14

Wästberg, Olle              H 5

Wästlund, I. Gunilla       Bo 6

Wästlund, Jan               I 14

Ydreborg-Westberg, Berit       A 6
Yngvesson, Nils H.       Bo 10

Ysander, Bengt-Christer  E 9

Zaar, Leif G. G.           Kn 11

Zachrisson, Bertil J.      UD 3

Zachrisson, K. Sune R.   Jo 4

Zachrisson, Rune E.     Kn 19

Zethraeus, Sten Å. Ju 16, A 9

Zetterberg, Eva            5 16

Zetterberg, Leif     U 22 33 45

Zetterlund, Sven           U 5

Zetterquist, Urban     Bo 13 8

Zetterström, Björn E.    Fö 12

Zetterström, Kjell         U 47

Zetterström-Lagervall, Gerd M.

SS 1
Zweifel, Hans                 I 3

 

Skr 1979/80:103

528

 

Å

Åberg, C. Anders       U 24, A 9

Åberg, Carl Johan             B 24

Åberg. Ch. Georg        H 7, KnlS
Åberg, Hilding                  Ju 12

Åberg, Jan Håkan             Kn 3

Åberg, Lars-Gunnar           I 29

Ådahl, 5. Y. R                     I 39

Ågren, Lars O. T.

Jo 8, Bo 2 8 16 18, 135

Kn9

S 10

5 27

U38

B II

U 13

Ju 41

Jo 3

A 19

Ju 22

Jo 25

A 10

Ju 4

Bo 10

5 23

U49

KnS

134

Jo 6

I I

U 17

K7

Ju 2

Ju 3

14

U 10

Ju 6

17

A 15

Ju IS

2, B 7 12, 130

U39

Kn 11

UD 5

16 22

U4

Ju 20

K 14

U39

Bo 3 8

Ågren, N. Gunnar S
Ågren, Staffan
Ågren, Sture
Åhgren-Lange, Ulla
Åhlén, Lars
Åhman, A. Sune
Åhnberg, Lars
Åhrén, Anders
Åhs, Ulla M.
Åkerberg, Yngve
Åkerblom, Gustav V.
Åkerblom, Leif G.
Åkerdahl, Magnus F.
Åkerfeldt, Sven Eric
Åkerlind, Allan J. G.
Åkeriind, Ulla
Åkerlund, Hans E.
Åkerman, Johan
Åkerman, N. Håkan
Åkerman, Sune M. R.
Åkerstedt, Jonas
Åkesson, Bengt
Åkesson, Hans C.
Åkesson, Hans O.
Åkesson, Karl-Gunnar
Åkesson, Sigvard
Ålander, Birgit V.
Ålander, Nils-Erik
Ålund, Lennart
Ångström, Rune T
UD2, S
Ånséhn, Lars Olov
Ånstrand, Claes F.
Årefeldl, Ann
Årlin, Ingrid 5.
Åsberg, Christer
Åsbring, Lars-Göran G.
Åsbrink, Erik              S 22

Åsen, Carl-Eric Åslander, A. Nils-Olof (Olle)

KS, Jo IS
Åsling, Nils G.                      IS

Åslund, Ove R.                  All

Åstedt, Inga-Britta        S 35, U 14
Åstrand, Berit E.                B 29

Åstrand, Göran               Kn 19

Åstrand, Hans                  U 43

Åstrand, K. Gunnar          Fö 14

Bo 16 3

1 35

5 40 7

A 13

A 13

U7

Ju 4

B7

Åström, Birger C. G. Åström, Kjell G. Åström, Lars-Åke Åström, Rolf V. Åström, Rolf V. Åström, Urban Åvall, Sven K. Åvall, Sven K.

S29

Ängeby, Ragnar

 

ö

 

Öberg, Bernt

Kn7

Öberg, H. Sören

A 13

Öberg, N. P. Kjell

A45 17

Öberg, N. Sture

1 1

Öbrink, Karl Johan

U 1

Ödlund, Lars-Olof

E4

Ödman, Margot

52

Ödmansson, Erik

120

Ödner, E. P. Sture

K 10

Öfström, Sylve

5 27

Ögren, K. Olof

121

Öh, E. Tage

19

Öhman, Anders R.

Ju 4

Öhman, Arne J. P.

B6

Öhman, Bengt

Ju 39

Öhman, Berndt

E3

Öhman, Carl Ivar

U6

Öhman, Christer

16

Öhman, Christer L.

133

Öhman, Frank

H 12, Ju 14

Öhman, Per

U24

Öhman, Sven E. G.

A 17

Öhman, Toivo

Ju 60

Öhman, Ulf

U43

Öhrn, J. Bruno

K 1

Öhrström, Sven T. A.

U41

Öhrsvik, Lena M.

 

Ju 57, U 8 25, Kn 10

Öjeheim, Per-Göran

E7

Öjelind, B. Lennart

Bo 13

Öländer, Jan A.

U6

Ölundh, Eva M.

K2

Önnesjöi Karl Erik A.

E3

Örn, Peter

Bo 4

Örn, Torslen

120

Örnberg, Sune

U4

Örne, Ingegerd

U 13 39

Örnfelt, Bengt W.

14

Örtendahl, Per Anders

B 26, I 4

Östberg, Bertil M.

A 12

Östby, Nils

515

Östensson, Olle

13

Öster, Kari-Olov

U 22, Jo 2

Öster, Tjelvar

5 IS

Österberg, Erik K.-A.

Kn26

 

529                                                           Personregister

Österberg, Gunnar R.      I 42

Österberg, Rolf             U 24

Österberg, 5. Inger (Kim) A IS
Österberg, Tommy B. Bo 11 16
Österdahl, Sven Otto    Ju 58

Östergren, Karin            5 20

Österiund, Nils E.         Fö 11

Österlund, Tord H:son    Ju 2

Österiundh, Cari Gustaf   I 24

Österman, Elsa              U I

Östlund, Hans-Erik U 6, A 12
Östlund, Sverker S. H.  Ju 43

Östman, Bertil              U 18

Östman, Olle               Ju 57

Östrand, P. Olov (Olle)    A 6

Östring, Lars A.             I 10

Öström, Kjell V,             118

Öström, Klasgöran       S 18, A 10

34 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 103

 

Skr 1979/80:103

530

Sakregister till kommittéer

(Sakregistret omfattar både del 1 och del II. Referenser till del 11 inne­håller alltid II följt av departementsbeleckning och nummer. Referen­serna till del I saknar molsvarande beteckning.)

ABK (Allmänna advokatbvråkommit-
tén)                        '       Ju 35

ADB, allmänna försäkringen SIS

A DB, cenirala myndighetsuppgifter

B21;1I B2 ADB-beredningsgruppen Kn 5; 11 Kn9 A DB-utrustning, statsförvaltningen

B 29; Il B 10 Administration, Hjälmarens reglering

Jo 12
Advokatbyråkommittén, (ABK). Ju 35
Affärsverks verkstadsrörelser     K 6

Aktiebolag, offentliga styrelseledamöter
140; II 121
Aktiebolagsform                  Ju 16

Aktievinstbeskattning  B 25; II B 5

Akustisk apparatur               Ju 1

Alkoholfri motellverksamhet

S37;IIS4

ALLFA (Ulredningen om ADB inom

allmänna försäkringen)      S 18

Allmän associationsrättslig lagstiftning

Ju 16 Allmän domstol, rättegångsförfarandet

Ju 30

Allmän rättshjälp                Ju 35

Allmänna      advokatbvråkommittén

(ABK)                   '          Ju 35

Allmänna försäkringens datasystem

S 18
Allmänna handlingar           Ju 24

Allmänna kartor                  Bo 5

Allmänna ordningsstadgan  Kn 14

Allmänna samlingslokaler

Bo 17; II Bo 8 Allmänna skolväsendel, integration av handikappade elever

U 29; IIU 6, U 14
Allmänningsskogar    Jo 28; II Jo 4

Alternativ produktion, försvarsmateriel­
industrin, vissa delar        1 27; II I 5
Alternativ produktion, varven I 21

Andlig vård                         Kn 6

Anhörigas vård          S 43; II S 12

Anläggningsarrende            Ju 19

Anstalt, kriminalvård      Ju 55; II Ju 6
Anstaltspersonal                    S 6

Anställda, kommuner och landstings­
kommuner              Kn 21; Il Kn 2
Anställds integritet   Ju 1,24

Anställds pensionering           B 6

Anslällningsskyddskommittén A 9

Ansvar, funktionärer i offentlig verk­
samhet                   Ju 64; II Ju 13
Ansvarsnämnder     Ju 24, S 6
Ansvarssystem, militärt  Ju 33
Apparatur,   behandling   med  kortvåg
m.m.                                S 32; II SI
Arbete, skyddat       A 13
A rbetsersätlning, kriminalvårdsanslalt
Ju 59; Il Ju 10
Arbetsförhållanden, försvaret        Fö 3
A rbetsmarknadsfrågar. Exportgruppen
för utredningsverksamhet (EFA)   A1
Arbetsnnarknadsnämnd, statens

(SAMN)                            B 22

A rbetsmarknadspolitikens verkningar

A 1,2 Arbetsmarknadsutbildning A 24; II Ä 8 Arbetsmiljö, datateknikens effekter

A 16
Arbetsmiljöinvesteringar A 22; II A 6
Arbetsmiljörisker        A 19; Il A 4

Arbetsplatsers integritetsskydd       Ju I
Arbetsrättskommittén, Nya    A 7'

Arbetstagares uppfinningar  Ju 39

Arbelslidsfrågor, Delegationen för   A 3 Arbetstidsfrågor, Utredningen av vissa

A 14
Arkiv, musikhistoriskt U 43; II U 8
Arkivet för ljud och bild        U 27

Arrendelagskommittén    Ju 19; II Ju 5
Arvsrättsliga frågor             Ju 38

Atomlagstiftningskommittén I 30; II 18
A UU-sakkunniga (Sakkunniga för för­
handling om avtalsreglering av upp­
hovsrättsliga frågor på undervisnings­
området)                               U 2
Avfall, miljöfarligt           Jo 26; II Jo 6
Avfall, radioaktivt                1 23; II I 2
Avgift, polisbevakning                 Kn 14
A vgifter, kulturarbetare och uppfinnare
B 34; Il B 14
A vgiftsfordringar                   B 7
Avgiftssystem                        Ju 4, B 11
Avlidens skulder                           Ju 38
A vståndsverkande mikrofoner        Ju 1
Avtal, underställning av          B 3
Avtalslicens                                   Ju 22
Avtalsreglering,   upphovsrättsliga frå­
gor, undervisningsområdet          U 2

 

531

Sakregister

 

B

Balansbegrepp                      E 2

Bandinspelning                Ju 1,22

Bankgiro — Postgiro              E 1

Banklagsutredningen             E 5

Barnens rätt                       Ju 32

Barnfamiljers ekonomiska slöd

S38;1IS6
Barnolycksfallsuiredningen   S 17

Barnomsorg, planeringsgruppen     S 11
Barnomsorgsgruppen            S 3

Barnåret 1979                     S 25

Bebyggelse, energihushållning

Bo 8; II Bo 2
Bebyggelseplanering, skyddsrum Fö 5
Bebyggelseplanering, fysisk Bo 3

Befattning, skolledande        U 7

Befordran med järnväg        Ju 5

Befälsbemanningsutredningen        K 2
Befälsordning, ny               Fö 11

Begagnade föremål            Ju 10

Begravningsväsendet    Kn 14, 25

BehandUng av miljöfarligt avfall

Jo 26; 11 Jo 6 Bemanning längs våra kuster

Kn26;II Kn 10
fle«5/>i                               H 6

Beredskap, kommunal        Kn 1

Bernkonventionen              Ju 22

Berusade personer, omhändertagande

Ju 44
Besittningsskydd            Ju 19, 20

Beskattning, energi    B 26; II B 4

Beskattning, forsknings-  och   utveck­
lingsinsatser                       B 17
Beskattning, räntor och kapitalvinster

B 19
Beskattning, säkerhetsåtgärder B 4
Beskattning, tjänstepensioner     B 6

Beskattning, traktamenten   B 15

Beskattningsregler, familjeföretag

B 33; 11 B 13
Bwtog                                 Ju 1

Beslutsfattande, decentraliseringsfrå­
gor                                    Kn 7
Besvärsprocess, kommunal Kn 17
Belalningsbalansdelegationen     E 2
Betalningssystem               E 1
Bevarandet av genetiskt material Jo 4
Bibelkommisionen U 4
Biblioteksverksamhet, De Mindas fören­
ing U 15
Biblioteksverksamhet, kungl. biblioteket

U32
Biblioteksverksamhet,        Musikaliska
akademien                 U 43; IIU 8

Biblioteksverksamhet, talböcker

U41;IIU5
Bidragssystem, socialpolitiskt S 9

Bilavgaskommittén   Jo 18; II Jo 3

fiiW oc/i L/«d, Arkivet för     U 27

Bildskivor                      Ju 15,22

Bildomvandlare,   integriletsfarlig   an­
vändning                        Ju 1

Bilförsäkring                      Ju 12

Bilstödskommittén       S 36; Il S 5

Biståndspolitiska utredningen      UD 2
BKF (Beredningen för det fortsatta ar­
betet om kvinnan iförsvaret)      Fö 4
Blindskriftsbibliotek             U 15

Bolagskommitlé. 1974 ärs   Ju 16

Bostadsarrende                  Ju 19

Bostadsbidragskommittén

Bo 13; Il Bo 1 Bostadsfinansiering. Delegalionen för

Bo I
Bostadsrättsfastigheter, underhåll Bo 9
Bostadsrättskommitté, 1978 Bo 10
Bostadssociala delegalionen Bo 4

Bostäders integritetsskydd    Ju 1

Bosättning, utomlands           S 2

Brandförsvarsutbildning       Kn 4

BroH, narkotikamissbrukare

Ju 57; 11 Ju 8
Bro//, personlig frid              Ju 1

Brottmål,    Ivångsmedelsreglering    vid
förundersökning               Ju 47

Bruttoskatter              B 24; Il B 6

Brottsbekämpning, integritetsfarlig

apparatur                         Ju 1

Brottsförebyggande rådet (BRÅ) Ju 48 Bruttoskattekommittén B 24; II B 6 Brytande av post- eller telehemligheter

Ju 1
BRA-utredningen                Ju 48

Bränslen, ersättning för olja I 26; 1114
Budapestöverenskommelsen H 1

Bii/fer                          K 3, Jo 10

Byggnad, strålrisk     Jo 25; II Jo 2

Byggnad, överlåtelse och pantsättning

Ju 29
Byggnadskommitté.Sveriges internatio­
nella                                     I 2
Byggnadslagstiftning, ny Bo 11
Byggnadspantutredningen Ju 29
Byggnadsvårdsutredningen U 11
Byggsysselsätlning, kulturbyggnader

U 11
Byråkratiutredningen         Kn 10

Båsport, Hjälmaren             Jo 12

Bärgning, lagstiftning          Ju 46

Bötesförvandling                 Ju 52

Cancerkommittén       S39;IIS7

Centrala   myndighetsuppgifter,    ADB
och rationalisering   B 21; II B 2

Centralanläggning, miljöfarligt avfall

Jo 26; II Jo 6 Chefsutbildning, statsförvaltningen

B 31; II B 11
Citaträtt                             Ju 22

Civi/a flyghistoriska museiverksamhe­
ten                           U 46; IIU 13
Civilförsvar               Fö 5
Civilmilitärutredningen (CMU)    Fö 12

 

Skr 1979/80:103

532

 

Civdt utnyttjande av flygindustriella

resurser                 1 25; 11 1 3

CMU (Civilmilitärutredningen)    Fö 12
Containerutredningen           K 9

D

Daghemsplats                     S 11

Dagspresskommittén       U 23; 11 U 22
Dalarnas häradsallmänningar och all­
männingsskogar       Jo 28; 11 Jo 4
DA LK (datalagstiftningskommittén)

Ju 24
Dansteaterutredningen U 53; Il U 18
Dataeffektutredningen         A 16

Datalagstiftningskommittén (DA LK)

Ju 24
Datasystems sårbarhet (SÅRK)     Fö 7
Datateknikens effekter på näringslivets
utveckling                            I 20

Datateknikens effekter på sysselsätt­
nings- och arbetsmiljö          A 16
Data-TV                                       U 34
Datorisering, anställds integritet Ju 24
De blindas förening, biblioteksverksam­
het                                     U 15
Decentraliseringsutredningen        Kn 7
DEFU  (Delegationen för företagens
uppgiftslämnande)               B 14
DEK (Data- och elektronikkommittén

120
DFE (Delegationen för energiforskning)
I 6; Il I 13
Differentierade körkort         K 13

Direktinvesteringskommittén 1 13

DIS-utredningen (Utreddningen om in­
formationssystemet företag —sam­
hälle)                        I 31; II I 10
Disciplinärenden Ju 26, 41, S 5
Diskriminering, invandrare   A 17
Distriktsindelning, yrkesinspektionen

A 11 Djurens hälso- och sjukvård

Ju 27; II Jo 5
Djursjukhusutredningen      Jo 13

Domstolar              Ju 30, Kn 13

Drottningholms teatermuseum

U54; 11 U 19 Drunkningsolyckor, förhindrande av

Kn 14
Dynamisk mikrofon              Ju I

Dämningsgräns, Hjälmaren Jo 12

Dödsbegreppet                     S 8

Dödsbo, ställföreträdare för

Ju 31; II Ju 4

EFA (Expertgruppen för utrednings­
verksamhet i arbetsmarknadsfrågor) Al
Egnahemsfastigheter     Ju 18, B 3

EIFO (Expertgruppen för invandrings­
forskning)                              A 5
Ekonomiska brott                         Ju 23

Ekonomiska föreningar       Ju 16

Ekonomiska förhållanden, rennäringen
Jo 32; Il Jo 10
Ekonomiskt försvar                1 3

Ekonomiskt stöd, barnfamiljer

S38; Il S6
Eldningsanläggningar            1 16

Eldningsolja                          H 6

Elektronik, effekter på näringslivets ut-
vecUing                            I 20

Elever, handikappade    U 29; 11 U 6, 14
Elevvårdskommittén  L) 28; 11 U 6

Energibeskattning       B 26; 11 B 4

Energiforskning,      Delegationen     för
(DFE)                      16; 11 1 13

Energihushållning, befintlig bebyggelse
Bo 8; 11 Bo 2
Energihushållning,  styrmedel för nä­
ringslivet                    I 38; Il I 18
Energikällor, FN-konferens   UD 6
Energiområdet,     myndighetsorganisa­
tion                                 135; Il I 14
Energiområdet, provning     I 22
Energirådet                                  Ju 11
Energiskattekommittén      B 26; II B 4
Energisparkommittén (ESK) I 4
Enkla bolag                                  Ju 16
Ensamförälderkommittén              S 23
Ensamrättssystem                        Ju 22
Enskilds integritet, användning av tek­
nisk apparatur                            Ju 1
En vägsspeglar, integritetsfarligan vänd­
ning                                            Ju 1
Ersättning, naturkatastrofer

Kn22; II Kn 1 Ersättningsbränslen för olja I 26; II14 Ersättningssystem vid sjukresor

S41;11S9
ER U (Expertgruppen för regional utred­
ningsverksamhet)                  I 1
ESK (Energisparkommittén)    1 4
Etableringsregler Ju 14
Etanol, ur sockerbelor Jo 29; Il Jo 8
Europarådets stadsförnyelsekampanj

Bo 18
Europeiska patentkonventioner H 1
Expeditionsavgift                 B 11

Exportförfauningar, översyn H 12

Fackling vetorätt                   A 7

Facloring                             Ju 8

Faderskapsfrågor, internationelle

Ju 61; II Ju 12 Familjeekonomiska kommittén

S38;IIS6 Familjeföretag, beskattningsregler

B 33; II B 13
Familjelagssakkunniga          Ju 3

Familjestödsutredningen        S 4

Familjevård för missbrukare S 31

Farligt gods, transporter   K 18; II K I Fartyg, säkerheten påförsvarsmaktens

K 12

 

533

Sakregister

 

Fartygskredilgarantier           128:1116

Fartygsmiljöutredningen  K 3

Fartygsolja, märkning      K 2

Fast egendom                  Ju 18

Fastighetsbildningslagstiftningen

Ju 62; II Ju 15 Fastighetsdataverksamheten

.Ju 58; Il Ju9
Fastighetsmäklare          Ju 18

Fastighetsrättens pantregler

Ju 53; II Ju 2 Fastighetstaxeringskommitté, 1976 års

B8
FFR (Förhandlingsgruppen för rensköt­
selanläggningar)              Jo 3
Film                                               Ju 22
Filmpolitiska beredningen              U 45
Finansiering av reformer, tilläggsdirek­
tiv till samtliga kommittéer och sär­
skilda utredare.'
Finansieringsbolagskommittén          E 4
Finsk-svenska utbildningsområdet U 14
Fjällägenheter                               Jo 11
FK-78 (1978 års försvarskommitté)

Fö 10 Flerbarnsfamiljers ekonomiska stöd

S38;IIS6
FLIK (Flygindustrikommittén) Fö 9
FLU-74 (försvarsmaktens ledningsul­
redning)                            Fö 2
Fluorberedningen             S 20
Flygförare, civil luftfart K 15
Flyghistorisk museiverksamhet, civil

U46;II U 13
Flygindustri, militär Fö 16; II Fö 2
Flygindustriella resurser, civilt utnytt­
jande                         I 25; II I 3
Flygindustrikommittén (FLIK) Fö 9
Flygplatsfråga, Stockholmsregionen

K 11
FN-konferens, energikällor    UD 6

FN-konferens, folkrätt    UD 1

FN-konferens, vetenskap och teknik

UD 3 Folkbildningsutredningen U 10; II U 6 Folkbokföring, byråkratifrågor Kn 12 Folkbokföringens organisation

B 32; Il B 12 Folkpensionärernas      skattelättnader, översyn av reglerna       B 36; II B 16 Folkrättens regler om humanitet i krig

UD I
Folkrättskommittén        Fö 14

Fondförvallning, statlig     E 12; II E 4
Fondsystem, löntagarfonder  E 3

Fondsystem, semesterlån      A 10

Forskning, radiobiologisk U 48; II U 16
Forskning, social               S 7

Forskning, yrkesinriktad rehabilitering A21;II A5 Forskningen och den nya högskolan

U49;II U 15
Forsknings- och utvecklingsinsatser, be­
skattning                           B 17
Forskningssamverkanskommittén U 24

Fotokopiering                  Ju 22

Frakträtt                           Ju 5

Framtidsstudier, sekretariateiför U 9 Fredsforskningsinstitut, Stockholms

internationella (SIPR I)       U D 4

Fredstandvård-80            Fö 8

Fri- och rälligheler, integritetsfrågor

Ju 1
Friluftsområde, Hjälmaren     Jo 12

Fritidsboendekommittén Bo 6

Frivårdskommittén     Ju 56: 11 Ju 7

Funktionärer, offentlig tjänst

Ju 64; II Ju 13
Fyndlagstiftningsutredningen Ju 46
Fyrverkeri, bestämmelser     Kn 14

Fysisk planering och bebyggelse Bo 2,3
Fängelsestraffkommittén Ju 55; 11 Ju 6
Fögderiuiredningen         Kn 8

Fördomar, invandrare     A 17

Företag, arbetsmiljöin vesteringar

A 22; 11 A 6
Förelag, marknads- och produkt­
planering                           H 5
Företag- samhälle, informationssystem
(DIS-utredningen) I 31; II I 10
Företag, servicenäringarna    H 9
Företagens uppgiftslämnande (DEFU)

B 14
Företagsdemokrati     Fö 4, I 5

Förelagsform            Ju 16, H 3

Företagshemligheter, skydd

Ju 60; 11 Ju 11
Företagshälsovård     S 15, A 6

Företagsinformation     1 5, 19

Företagsinteckning          Ju 8

Företagskoncentration          Ju 14, H 3

Företagsobeståndskommittén           B 7

Företagsutbildning A 24, I 19; II A 8 Författningar, skolväsendet

U 51; IIU 20
Förmögenhetsbrottsutredningen Ju 23
Förmögenhetsfördelning  E 3

Församlingsstyrelse      Kn 16

Förskolebarn, hemspråksträning

S35; IIS3
Försvaret, kvinnan i        Fö 4

Försvarets materielverk, uppgifter och

organisation      Fö 17; II Fö 3

Försvarskommitté, 1978 års Fö 10

Försvarsmaktens fartyg, säkerhets­
frågor                               K 12
Försvarsmaktens hälso- och sjukvård i
fred (HSF)                              Fö 13
Försvarsmaktens ledningsutredning

(FLU-74)                        Fö 2

Försvarsmaterielindustrin, alternativ produktion och sysselsättning

I 27; Il I 5 Försäkring, allmän, ADB-system S 18 Försäkringsbolagens verksamhet

E 10; Il E 1 Försäkringsinspektionens verksamhet

E 10; II E I
Försäkringsrätter, organisations­
kommittén för                  S 28

 

Skr 1979/80:103

534

 

Försäkringsrättskommittén  Ju 12

Försäkringsrörelseutredningen     E 8

Försäkringsverksamhelskommittén

E 10; 11 E 1
Försörjningspolilik                I 10

Föriroendemannalagen          A 7

Förundersökning                 Ju 21

Förvaltning, mångfaldigandefrågor

Ju 22
Förvaltningsrättskipning         B 4

Förvaltningsrättsutredningen        Ju 50
Förvaltningsstraff, bortfall    Ju 52

förva/rningsulredningen       B 9; 11 B 7
Föräldraförsäkring                 S 4

Föräldrar, ensamstående      S 23

Garantier, varv och rederier

128: II 16
Garantiförsäkring               Ju 12

Caj                                      16

Gatumusicerande, tillståndstvångKn 14
Genbankutredningen            Jo 4

Girosystem                           E 1

Gisslan                              Ju 21

Glesbygdsfrågor, Delegationen för  I 10
Godstransporter        K 18; II K 1

Grafiskt mångfaldigande     Ju 22

Grundskolan, uppföljning av reformsbe­
slut                         U 50; II U 17
Grustäkt                 Jo 2
Gymnasieutredningen     U 13; II U 11
Gäststuderandekommittén            U 25
Göteborgs hamns internationella kon­
kurrensförhållanden      K 20; II K 5
Göteborgsregionens sysselsättningspro­
blem                       I 11

H

Hallwvlska museet              U 35

WanrfW merf /eitn/fc           H 15; 11 H 2

Handelsbolag, löntagarinflytande Ju 16
Handikappade, bilstöd S 36; Il S 5
Handikappade elever, allmänna skolvä­
sendet               U 29, Il U 6, U 14
Handikappåret, internationella

S42;IIS 11
Haveri, kärnkraftverk 1 32; Il 1 11
We/n och skola, kontakter U 40; 11 U 2
Hemförsäijningskommittén  Ju 10

Hemmet, vård av anhörig   S43;I1S12
Hemslöjd                             I 12

Hemspråksträning       S 35; II S 3

Hittegods, lagstiftning         Ju 46

Hjälmarutredningen            Jo 12

Homosexuellas situation       S 26

HSF (Hälso- och sjukvård iförsvaret)

Fö 13

Humanitet i krig                 UD 1

Huvudmannaskapsfrågor,   annan   än

stat och kommun   U 52; II U 21

Huvudmannaskapskommittén V 38
Hyres- och bostadsrältsfastigheter, un­
derhåll                                Bo 9
Hyresrättsutredningen Ju 20
Hälsoeffekter, energiutnyttjande Jo 10
Hälso- och sjukvård i försvaret (HSF)

Fö 13
Hälso- och sjukvårdsutredningen S 10
Häradsallmänningar Jo 28; II Jo 4
Hästaveln, statligt stöd Jo 30; 11 Jo 9
Högre chefsutbildning, statsförvalt­
ningen                      B 31; Il B 11
Högskolan, forskning U 49; 11 U 15
Högskolans forskningssamverkan U 24
Högskolans huvudmannaskap U 38
Högskolan, studiedokumentation och
statistik                    U 7
Högskolan, tjänsteorganisationen

U 17; II U3 Högskolereform, uppföljning

U42; II U 4
Högskolornas lokal- och  utrustnings­
programkommittéer   L UP-organisa-
tionen)                           U 1, Jo 1

I

Importförfattningar, översyn      H 12

Individuell mätning, varmvattenbered­
ning                       Bo 15;11 Bo 5
Industriell forskning Ju 22, I 10
Industriellt rättsskydd   Ju 13, 22
Industriellt utvecklingsarbete iu 22,1 10
Industriföretag Ju 22; 1 10
Industrinedläggning, planmässig sane­
ring Bo 14; II Bo 4
Industrins råvarukostnadsutjämning

(RÅK)                             Jo 24

Industripolitikens informationsunder­
lag, långsiktigt            1 37; II I 15
Industristödsutredningen   I 42; II I 22
Information, arbetsmiljörisker

A 19; II A4
Information, landskapet      Bo 12

Information till utlandet, kommersiell

H 19; II H7 Informationsförsörjning, vissa åtgärder

U32 Informationssystem

A DB-beredningsgruppen

KnS; Il Kn9
Allmänna försäkringen (A LLFA)S 18
Bibliotek (LIBRIS)             U 32

Företag—Samhälle (DIS-utred­
ningen)                      131; II I 10
Rättsväsendels informationssystem
(RI)                           Ju 2
Studiedokumentation och statistik för
högskolan (STUDOK)   U 7
Informationsteknologiutredningen

U34
Inkomsttaxering                   B 8

Innetorg, ordningsfrågor    Kn 14

Inrikesflyg                          K 14

 

535

Sakregister

 

Insynsutredningen                H 5

Inteckning                           JuS

Integrationskommittén U 29; 11 U 6, 14
Integritetsskyddskommittén  Ju 1

Intellektuelli arbete            Ju 22

Interamerikanska utvecklingsbanken

H 18; 11 H5
Internationell familjerätt       Ju 3

Internationella barnåret 1979 S 25 Internationella byggnadskommittén 1 2 Internationella faderskapsfrågor

Ju6l;ll Ju 12 Inlernalionella handikappåret

S42; IlS 11
Internationella investeringar  I 13

Internationella konkurrensförhållan­
den, Göteborgs hamn    K 20; 11 K 5
Internationellt bistånd         UD 2

Internationellt läkemedelssamarbele

S29 Internationellt utbildningssamarbete

U6
Invandrare, diskriminering   A 17

Invandrare, svenskundervisning

(SF I-kommittén)              A 18

Invandringsforskning            A 5

Isolering, kriminalvården    Ju 26

Jakt-och viltvårdsfrågor      Jo 15

Jordabalkens panträttsregler

Ju 53; II Ju 2 Jordbruk, kemiska medel Jo 33; 11 Jo 11 Jordbrukarnas trygghetsproblem Jo 9 Jordbrukets kapitalförsörjning

E 13; Il E2
Jordbrukshögskolor              Jo 1

Jordbruksteknik                  Jo 16

Jordförvärvsutredningen       Jo 6

Journaler                              S 5

Jämställdhet,   manliga  och  kvinnliga
präster              Kn 23; 11 Kn 6

Jämställdhet, män och kvinnor       A 8
Järnvägsbefordran               Ju 5

K

Ju 2

I 17

Kabel-TV

Kalibreringsutredning Kapitalförsörjning, jordbruket

E 1 B;1IE2
Kapitaltillväxten och löntagarna E 3
Kapitalvinster, beskattning    B 19

Kapitalvinstkommittén       B 25; II B 5
Karolinska sjukhuset            S 21

Kartutredning 78       Bo 5; II Bo 6

Kategoritillhörighet, civilmilitär

personal                         Fö 12

KDK(Kommunaldemokratiska

kommittén)      Kn 19; Il Kn 4

Kemiska medel, jord- och skogsbruk

Jo 33; II Jo 11

KIPI (Kommittén för industripolitikens
informalionsunderlag) I 34; Il 1 15
Kollektiv persontrafik, samordnings­
frågor                     K 25; 11 K 10
Kollektiv tätortstrafik K 24; 11 K 9
Kollekliva försäkringar        Ju 12
Kollektivavtal, sjömanspension

K 23; Il K S
Kollektivmärkeslagen         Ju 13

Kommanditbolag, löntagarinflytande

Ju 16 Kommersiell information till utlandet

H 19; 11 H7
Kommissionslagkommittén  Ju 51

Kommittéer, tilläggsdirektiv till samtli­
ga kommittéer.'-
Kommunal beredskap         Kn 1

Kommunal vuxenutbildning (Komvux)

U26
Kommunal väghållning, statsbidrags­
systemet                  K 21; 11 K 6
Kommunala företag   Kn 20
Kommunala förköpslagen   Jo 6
Kommunalanställdas medbestämman­
de Kn 21
Kommunalbesvärsprocessen Kn 17
Kommunaldemokratiska frågor Kn21
Kommunaldemokratiska kommittén
(KDK) Kn 19; II Kn 4
Kommunalföretagskommittén Kn 20
Kommunalförvaltning Ju 22, Kn 7
Kommunalrättsutredningen Kn 18
Kommunikationssatelliter Ju 22
Koncernföretag, vinstberäkning E 3
Konkurslagskommittén       Ju 4
Konsekvensutredningen 1 33; 11 1 12
Konservatorsutbildning U 47; II U 12
Konstnärliga verk Ju 22
KonsuUexportutredningen B 16
Konsumentinflytande, insyn  H 5
Konsumentköpsutredning Ju 37
Konsumentpolitiska medel, producent­
påverkan H 16;Il H 4
Konsumenttjänstutredningen Ju 7
Kontraktsvård, missbrukare av alkohol
eller narkotika

Ju 57, S 34; II Ju 8, S 2
Kontraktsvårdsutredningen S 34; II S 2
Kontroll inom beskattningen   B 4

Kooperationsutredningen        I 9

Kortvågsutredningen   S 32; Il S 1

Kreditförsäljning                 Ju 12

Kreditväsen                         E 5

/i:ng, sjukvärd       S 12; II S 10

Krigslagar                         UD 1

Krigsmaktens tjänstereglemente    Fö 3 Krigsmaterielexport, riktlinjer

H 13;II H3
Kriminalisering, dalamissbruk Ju 24
Kriminalvården, isolering    Ju 26

Kriminalvårdsanstalter,     arbetsersätt­
ning                       Ju 59; II Ju 10
Kriminalvårdsstyrelsens organisation

Ju 25 Kronoholmsutredningen    B 20; II B 1

 

Skr 1979/80:103

536

 

KS-utredningen                S 21

Kulturarbetares skaller och avgifter

B 34; 11 B 14
Kulturminnesvård            U 1 1

Kulturväxter                     Jo 4

Kungliga biblioteket        U 32

Kungliga slottets museiverksamhet U 36
Kungörelseannonsering  Ju 43

Kuster, bemanning     Kn 26; II Kn 10
Kvarstad                            B 4

Kvinnan i försvarei           Fö 4

Kvinnliga präster, jämställdhetsfrågor
Kn23; 11 Kn 6
Kvinnliga skolledare        U 16

Kvinnoorganisationer, statsbidrag

Kn28; II Kn 11
Kvinnor och män, jämställdhet A 8
Kyrklig beredskap          Kn 12

Kyrkohandbok                 Kn 2

Kyrkomötets   ställning,    befogenheter
och sammansättning   Kn 27; II KnS
Könsdiskriminering            A 8

*:öpra«                       Ju 10, 18

Körkort, differentierade  K 13

Körkortsmedicinska utredningen

K 22; II K 7

Lufträttens pantregler     Ju 53; Il Ju 2
Luftlransportutredningen       K 14

Luftvård                           Jo 18

LUP-organisalionen    U l,Jo 1

LUT 7- ("/P/ års lärarutbildningsut-
bildningsutredning)        U 5

Låneunderlagsgruppen    Bo 1

Långsiktig sysselsättningspolitik     A 2
Långsiklsmoliverad forskning            U 9

Läkemedelsindustridelegationen

(LIND)                              1 7

Läkemedelssamarbete, internationellt

S29 Länsdemokratikommittén

Kn9;Il Kn 7
Länsdomstoiskommittén        Kn 13

Länsstyrelser          Jo 12, Kn 5

Lärartfänstutredningen, 1974 års

U 17 Lärarulbildningsutredning, 1974 års

(LUT-74)                        U 17

Läromedelsmarknaden    U 12

Lönsparande, nya former  E 9

Löntagarinflytande, företag   Ju 16, E 3 Löntagarna och kapitaltillväxten     E 3

M

Laboratorieverksamhet   Jo 8

Landskapsinformationsutredningen

Bo 12
Landskapsvård                 Jo 2

Landslingsanslällda, medbestämman­
de                        Kn21;IIKn2
Lantarbetare       Jo 12
Lantbrukshögskolan        Jo 1
Larmutredningen I 41; II I 20
Ledningsutredning, försvarsmaktens

Fö 2
LIBRIS-systemet              V 32

Liftanordningar, säkerhet      Kn 14

LIND (Läkemedelsindustridelega­
tionen)                                I 7
Litterära verk                                Ju 22
L/ve/J slutskede, sjukvårdsfrågor     S 8
Livrustkammaren                     U 35, 36
Livsmedelskontroll                        Jo 8
Z.yurf oc/i 6iW, Arkivet för              U 27
Ljudupptagningar                         Ju 22
Lokal- och utrustningsprogramkommit­
téerna för univerrsitel och högskolor
(LUP-kommittéerna)          Ul,Jol
Lokalisering av centralanläggning för
behandling av miljöfarligt avfall

Jo 26; II Jo 6 Lokaliseringsfrågor, Västerbottens län

B 12
Lotteriutredningen            H 2

LTO/LOB-utredningen     Ju 44

Luftfart, flygförare          K 15

Luftföroreningar, långväga transport Jo 20; II Jo 1

Madridunionen                Ju 13

MA K (Medicinalansvarskommittén) S 5
Makeprövning                    U 8

Malmtillgångar                    I 3

Malmöhus län. valkretsindelning

Ju 63; Il Ju 14 Manliga präster, jämställdhetsfrågan

Kn23; Il Kn 6
Marklagstiftning               Jo 6

Marknads- och produktplanering    H 5 Marknadsanpassad arbetsersättning, intagna i kriminalvårdsanstalt

Ju 59; II Ju 10
Marknadsöversikter   H 17; 11 H 6

Markområden, överlåtelser    B 18

Markägare                         Jo 2

Maskinförsäkring            Ju 12

Massmediekomentrationsutredningen

Ju 14
Massmedier            Ju 14, 15, 22

Materielverket, försvarets

Fö 17; II Fö 3
Medbestämmande för anställda i
kommun och landstingskommuner
Kn 16, 19, 21; II Kn 2
Medborgarvittnen            Ju 21

Medelstora och mindre företag, arbets­
miljöinvesteringar  A 22; II A 6
Medelstora och mindre varv 129; II19
Mediaföretag           Ju 4
Medicinalansvarskommittén (MAK) S 5
Medicinsk forskning          I 7
Medicinsk utredning, körkortsärenden
K 22; Il K 7
Mervärdeskatteutredning                 B 2

 

537

Sakregister

 

Metallurgiskt centrum        1 8

Metodutveckling, yrkesinriktad rehabi­
litering                    A 21; II A 5
Metrologisk verksamhet   1 17
MFK- 79 (1979 års militära flygindustri­
kommitté) Fö 16; 11 Fö 2
Mikrofilmning Ju 22
Mikrovåg, apparaten för behandling

S32;I1 S 1 Militär flygindustri, framtida struktur

Fö 16; II Fö 2 Militära försvaret, ny befälsordning

Fö 11 Militära pensionsåldersdelegationen

(MPD)                             Fö 1

Militära underrättelsetjänsten

Fö 15; II Fö 1
Militäransvarskommitlén       Ju 33

Miljö- och naturresurspolitik, riktlinjer

Jo 19 Miljöfarligt avfall, centralanläggning

Jo 26; 11 Jo 6
Miljörisker, sjötransport        Jo 22

Miljöskadeutredningen  Ju 49

Miljöskyddslagstiftningen,

översyn                        Jo 10

Mindreföretag. servicenäringarna H 9
Mindre och medelstora företag, arbets­
miljöinvesteringar A 22; II A 6
Mindre och medelstora varv I 29; 1119
Mineralpolitiska utredningen (MPU) I 3
Miljöskadeutredningen   Ju 49
Missbrukare, familjevård S 31
Monopol Ju 14, B 13
Monopolutredningen B 13
Motellverksamhet, alkoholfri

S37;II S4
Moiorredskap                    K 5

MPD (Militära pensionsåldersdelega­
tionen)                             Fö I
MPU (Mineralpolitiska utredningen) 13
Museijämvägsföreningar U 19
Museiverksamhet U 35, 36
Museiverksamheten, civil flyghistorisk

U46;II U 13 Musiekaliska akademins bibliotek

U43;II U8
Musikaliska verk            Ju 22

Musikhistoriska museet    U 43; II U 8
Myndigheters verkstadsrörelse        K 6
Myndighetsorganisation,    energiområ­
det                            I 35; II I 14
Myndighetsuppgifter,      rationalisering
och ADB                         B 21; II B 2
Mångfaldigande       Ju 22
Mäklarverksamhet   Ju 18
Män och kvinnor, jämställdhet        A 8
Märkning av olja i fartyg K 2
Mätning, individuell varmvattenbered­
ning                          Bo 15; II Bo 5
Mönstringsutredningen     K 19; II K 3

N

Namnlagsutredningen      Ju 6

Narkotikamissbrukare, kontraktsvård

Ju 57; Il JuS Narkotikamissbrukets omfattning S 16 Naturkatastrofer, ersättningsfrågor

Kn22; 11 Kn 1,3
Naturresurs- och miljöutredningenio 19
Naturtillgångar                I 3, 8

Naturvårdskommittén      Jo 2

Nedrustningsdelegationen     UD 2

NEPO (Nykterhetsvårdens erkända och
enskilda vårdanstalts personalorga­
nisationsutredning)           S 6
Neutralitet, folkrättens lillämpning

Fö 14
NJA                                    I 10

Norrbottensdelegationen   1 8

Norrland, häradsallmänningar och all­
männingsskogar    Jo 28; II Jo 4
Norrlandsfonden    1 36; II 1 16
NOSA   (Nya   organisationskommittén
för skyddal arbete) A 13
Nya testamentet, nyöversättning     U 4
Nykterhetsvårdens erkända och enskil­
da vårdanstaleters personalorganisa­
tionsutredning (NEPO)      S 6
NYR (Nya utredningen om yrkesinrik­
tad rehabilitering)          A 15; II A 3
Nyttjanderätt                                Ju 19
Näringsliv, datateknikens och elektro­
teknikens effekter                        I 20
Näringslivets energihushållning

I 38; II 1 18
Näringspolitiska delegationen Ju 45
Närradiokommittén         U 33

Nääsutredningen             U 30

O

Ockupation, folkrättens tillämpning

Fö 4
Offentlig administration  Kn 7

Offentlig verksamhet, mångfaldigande-
frågor                              Ju 22
Offentliga funktionärer Ju 64; II Ju 13
offentliga styrelseledamöter, vissa ak­
tiebolag Jo 40; IIJ 21
Officiell kontroll, vissa larmanordning­
ar I 41; II I 20
Olaga intrång                  Ju 1
Olja, ersättningsbränsle 1 26; II 14
Olja, märkning i fartyg   K 2
Oljeskador, sjötransporter Jo 22
Oljeskyddskommitté, 1977 års Kn 15
Ombordanställda             K 3
Omhändertagande, tillfälligt. Ju 44
Omsorgskommittén S 19
Opionsbildning Ju 14
Optionsrätt Ju 19
Ordningsstadgeulredningen Kn 14
Ortspressannonsering, vidgad      Ju 43

 

Skr 1979/80:103

538

R

Pantbrevsutredningen Ju 53; II Ju 2
Parkeringsöverträdelser, lomtmarkK 17
Patentpolicykommittén          H 1

Patentprocessutredningen Ju 54; II Ju 3
Patienier                               S 5

PBL-utredningen (Utredningen om ny
byggnadslagstiftning)       Bo 11

Pedagogiskt  forsknings-   och   utveck­
lingsarbete inom skolväsendet   U 31
Pensionskommittén                S 2

Pensionsålder                Fö 1, S 2

Pensionsåldersdelegalionen,     mihtära
(MPD)                              Fö 1

Pensionsåtaganden               B 6

Pensionärernas    svsselsättningsförhål-
landen          '         A 20; Il A 2

Permutation                       Ju 17

Personaladministration och personalut­bildning, myndighet för (SIPU)

B 23, 28 Personalutbildning, kvinnor iförsvaret

Fö 4 Personalutbildningsmyndighet (SIPU)

B 23, 28
Personalutbildning, poliser   Ju 21

Personalutbildning, yrkesinriktad reha­bilitering, lokalisering av institut för A21; II A5 Personorienierad A DB-information

Ju 24 Persontrafik, samordning av taxor

K 25; 11 K 10
Persontransport                   Ju 5

Pilotutbildningsutredningen   K 15

Piteälven, vattenkrafländamäl Bo 7
Planeringsgruppen för barnomsorg S 11
Planmässig sanering efter industrined­
läggningar              Bo 14; II Bo 4
Platsbehov, barnomsorgen   S 11
Polisbevakning, ideella tillställningar

Kn 14
Polisutredning, 1975 års      Ju 21

Postgiro — bankgiro              E 1

Prisregleringskommittén        H 4

Prisskillnader, eldningsolja och bensin

H6

Producenlpåverkan       H 5, 16; II H 4

Produktansvarskommittén    Ju 9

Produktion, alternativ inom vissa delar

a v försvarsmaterielindustrin

127; II 15
Produktion, varven               I 21

Produktkontrollens organisation Jo 23
Produktplanering                  H 5

Produktsökning, främjande av

139; II I 19
Produktundersökning H 17; II H 6
Prostitutionsutredningen       S 13

Provning, energiområdet       1 22

Psalmkommittén                 Kn 3

Publicering                         Ju 22

Punktskatteutredning, 1969 års B 1 Punktskriftsbibliotek   U 15, 41; Il U 5

R2-utredningen            1 24; II 1 1

Radioaktivt avfall, kärnkraft

' I 23; Il 1 2
Radiobiologisk forskning U48; Il U 16
Radiologiskt arbele, semesterfrågor A 8
Radiorättsliga frågor U 44; Il U 10
Rationalisering, centrala myndighets­
uppgifter                    B'21; 1182
Reaktorsäkerhetsutredningen

132; Il I 11

Realbeskallningsulredningen B 19

Redovisningssystem, mångafaldigande

frågor                             Ju 22

Reform, differentrierade här kart   K 13

Reformbeslut, grundskolans uppföljning

USO; Il U 17

Reformer, finansiering, tilläggsdirektiv

till samtliga kommittéer och särskilda

utredare,'

Regeringsformen, normgivningsmakten

Kn 14
Regionsjukvård, Örebro       S 33

Regler om humanitet i krig  UD 1

Rehabilitering, yrkesinriktad (NYR)

A15,21;nA3,5
Reklam, videogram            Ju 15

Rekreations- och turistpolitik, stadig

Jo 31; II Jo 7
Rennäringen, ekonomiska förhållanden
Jo 32; II Jo 10
Renskötselanläggningar         Jo 3

Renskötselområdet             Jo 11

Resegarantiutredningen         H 8

Restauranger                       U 3

Revisor, handelsbolag         Ju 16

RFV-översynen           S 40; II S 8

RI (Rättsväsendets informations­
system)                              Ju 2
Riksförsäkringsverkets datasystem S 18
Riksförsäkringsverkets organisation

S 40; Il S 8
Riksplanering                        B 2

Riktlinjer, svensk krigsmaterielexport

H 13; II H3
Ä7K (Ulredningen om reklam i video­
gram)                                Ju 15
Råvarukostnadsutjämning (RÅK) Jo 24
Räddningstjänst, tdl sjöss    H 7
Räddningstjänstkommittén

Kn22; II Kn 1,3
.Rä//, barnens                    Ju 32

Rättegångsutredningen       Ju 30

Rättsskyddsförsäkring         Ju 12

Rättsväsendets informationssystem

(Rl)                                  Ju 2

Rörelseidkare                     Ju 16

Samarbetsorganet för rättsväsendets in­
formationssystem (SARI)   Ju 2

SamD NBO (Delegationen för samord­
ning av ny befälsordning) Fö 11

 

539

Sakregister

 

Samebyar                           Jo 4

Samefrågor, arbetsgrupp     U 22

Samhälle  — förelag,  informationssy­
stem                          131:11110
Samlingslokaler, allmänna principer för
statligt stöd                Bo 17; II Bo 8
SA MN     (Statens     arbelsmarknads­
nämnd)                      B 22
Samordnad trafikpolitik                K 14
Samordning av ny befälsordning för del
militära försvaret (SamD NBO)Fö 11
Samordning, kollektivtrafiken

K 25; II K 10
SA RI (Samarbeisorganet för rättsvä­
sendets informationssystem)       Ju 2
SCB.s uppgiftsinsamling         E 6

Sekretariatet för framtidsstudier     U 9
Semesterkommitté, 1978 års      A 10

Serafenutredningen, Sista    U 55

Serviceföretagsutredning       H 9

Sexualbrottskommittén. 1977års Ju 27
SFI-kommittén                    A 18

SIBCO (Sveriges internationella bygg­
nadskommitté)                       I 2
SIFU-kommittén                             1 19
S/PR/    (Stockholms    internationella
fredsforskningsinstitut)             UD 4
S/Pt/ (Statens institut för personalad­
ministration och personalutbildning)

B 28
Sjuk- och hälsovård, försvaret      Fö 13
Sjuk-och hälsovårdsutredningen   S 10
Sjukförsäkring,   ersättningssystem   vid
sjukresor                    S 41; II S 9

Sjukpenningkommittén         S 30

Sjukvård i krig          S 12; II S 10

Sjukvård i livels slutskede (SLS) S 8
Sjukvårdens inre organisation S 14
Sjukvårdsdelegation, socialdeparte­
mentets                                S 1
Själavårdande verksamhet Kn 6, 12
Sjöfartspolitiska utredningar K 10
Sjöfynd Ju 46
Sjölagsutredning Ju 40
Sjömanspension,kollektivavtal

K 23; II KS
Sjömän, mönstring    K 19; II K 3

Sjörättens panträttsregler Ju 53; II Ju 2
Sjösänkning, Hjälmaren      Jo 12

Sjötransport, miljörisker  _    Jo 22

Sjöövervakningskommittén (SÖK)   H 7 Skadeersättning, naturkatastrofer

Kn22;IIKn 1,2
Skatteadministration           Kn 8

Skatteförvaltning,     Stockholms     län,
översyn              Kn 24; II Kn 5

Skattelättnader, folkpensionärer, över­
syn av regler             B 36; II B 16
Skatteprocessen, säkerhetsåtgärder B 4
Skatter, kulturarbetare och upp­
finningar                    B 34; II B 14
Skattetilläggsutredningen        B 5
Skatteutredning. 1972 års       B 3
Skellefteå, träteknisk utvecklingsenhet
137; II I 17

Kn 14

Skidbackar, säkerhet

Skingringsförbud                   B 4

Skogsadministrativa utredningen   Jo 5 Skogsbruk, kemiska medel

Jo 33; II Jo II
Skogsbruk, nya avtal          Jo 16

Skogshögskolan                   Jo 1

Skogsindustrins virkesförsörjning

J 43; IIJ 23 Skogsteknisk forskning och utveckling

Jo 16
Skogsägareföretagskommittén 1 18
Skoklosters slott                 U 35

Sfco/a, kontakter hem       U 40; 11 U 2
Skoladministration     U 39; II U 1

Skolforskningskommittén     U 31

Skolförfattningsutredningen

U5I; II U20
Skolledare, kvinnlig             U 16

Skolmiljö, bättre       U 50; II U 17

Skolväsendet, huvudmannaskapsfrågor
U52;II U21
Skolväsendet, integration av handikap­
pade elever          U 29; IIU 6, 14
Skolväsendet, tilläggsdirektiv till vissa
uiredningar

S 19, U 10,28,29,31; Il U 6
SkrU-75 (1975 års skyddsrumsutred­
ning)                                  Fö 5
Skydd för företagsh emligh eter

Ju 60; Il Ju 11
Skyddade verk                   Ju 22

Skyddat arbete                   A 13

Skyddsrumsutredning, 1975 års

(SkrU-75)                        Fö 5

Skördeskadeskydd               Jo 9

Slottet, kungl., museiverksamhet   U 36
SLS (Utredningen om sjukvård i livets
slutskede)                             S 8

SMHI-utredningen       K 7; 11 K 2

Småbarnsföräldrar                S 4

Småhusköpskommittén       Ju 18

Social forskning                    S 7

Socialdepartementets sjukvårdsdelega­
tion                                      S 1
Socialpolitiska samordningsutredning­
en (SSU)                               S 9
Sockerbetor, etanol ur     Jo 29; II Jo 8
Solnautredningen                           B 18
Solvärme, ersättningför olja 126; I II 4
Sparavdrag                                      B 3
Spel                                                 H 2
Spionbrottsutredningen                 Ju 28
SSI/  (Socialpolitiska   samordningsut­
redningen)                            S 9
Stadsförnyelse         Bo 16, 18; II Bo 7
Standardisering                              I 15
Staten som förmånstagare, testamenta­
riskt förordnande           B 30; II B 9
Statens arbetsmarknadsnämnd

(SAMN)                            B 22

Statens industriverks enhet för företags­
utveckling (SIFU)                  119
Statens institut för personaladministra-

 

Skr 1979/80:103

540

 

tion och personalutbildning (SIPU)

B 28
Statens uthyrningsbostäder B 27; 11 B 8
Statens stöd till hästaveln Jo 30; 11 Jo9
Slalisiik, högskolan                V 1

Statistik, statlig           E 14; II E 5

Statistiska centralbyråns (SCB) uppgift­
sinsamling                         E 2, 6
Sta t lig fondförvaltn ing, översyn

E 13;11 E4 Statlig konsultverksamhet i utlandet

B 16
Statlig kredilgivning               B 7

Stathg rekreations- och turistpolitik

Jo31;Il Jo7
Statlig skoladministrationU 39: HUI
Statlig statistik           E 14; II E 5

Statligt stöd tdl allmänna samlingsloka­
ler, principer           Bo 17; Il Bo 8
Statsbidrag, kvinnoorganisationer

Kn28; II Kn 11 Statsbidrag, regler för beskattning

B 35; II B 15
Statsbidragssystem,    kommunal    väg­
hållning                     K 21; Il K 6
Statsföretagskoncernen       1 5, 14
Statsförvaltningen,    A DB-utrustnings-
frågor                            B 29; II B 10
Statsförvaltningen,   högre chefsutbild­
ning                              B 31: II B 11
Statskontrollkommittén       Kn 11
Stiflelseutredningen    Ju 17
Stockholms internationella fredsforsk­
ningsinstitut (SIPRI)                UD 4
Stockholms läns skatteförvaltning, över­
syn                            Kn 24; II KnS
Stockholmsregionens flygplatsfrågor

K 11
Sirålrisker. byggnader Jo 25; Il Jo 2
Studiedokumentation (STUDOK) U 7
Studiestödsutredningen         U 8

Studsvik, R2-reaktorn  1 24; II 1 1

Styrelseledamöter, offentliga, i vissa ak­
tiebolag                     I 40; II I 21
Styrelsen för teknisk utveckling (STU)

U34
Stålverk 80-projektet             I S

Städbranschen                     H 3

Ställföreträdare för dödsbo

Ju31;II Ju4
Stämpelskatteutredningen    B 11

Stöd   till   allmänna   samlingslokaler,
principer            Bo 17; II Bo 8

Stöd till barnfamiljer    S 38; 11 S 6

Stöd tdl dagspressen           U 23

Stöd till hästaveln     Jo 30; II Jo 9

Stödverksamhet, industripolitisk

143; II 122
Stöldförsäkring                   Ju 12

Svensk—finska utbildningsområdet

U 14 Svenskt framtida utvecklingssamarbete UD 7; II UD I Svenskt musikhistoriskt arkiv

U43, II U 8

Sverigehusets framtida användning

H 14;Il H 1
Sveriges internationella byggnadskom­
mitté (SIBCO)                        12
Sveriges medlemskap i Interamerikans­
ka utvecklingsbanken    H 18; 11 H 5
Sveriges radio                                  U 34
Synskadade, biblioteksverksamhet U 15
Sysselsättning, ahernaliv, försvarsma­
terielindustrin                   1 27;11 I 5
Sysselsättningseffekter, vissa A 16,1 11
Sysselsättningsfrågor, ungdom      A 12
Svsselsättningsförhållanden, pensionä­
rer                                  A 20; 11 A 2
Sysselsättningsproblem, Göteborgs­
regionen                                       1 11
Sysselsättningsutredningen              A 2
Sårbarhetskommittén (SÅRK)       Fö 7
Säkerheten, försvarsmaktens fartyg

K 12
Säkerhetsfrågor, truckar       K 5

Säkerhetsåtgärder, skatteprocessen B 4 Säi;skild näringspolitisk delegalioniu 45 SÖK (Sjöövervakningskommittén)  H 7

TAK (Utredningen om tillsyn av kuster­
na)                      Kn26;II Kn 10
Talboksbiblioleket U 15
Talbokskommittén U 41; II U 5
Tandvård Fö 8, 20, 27
Tandvårdsutredning, 1978 års S 27
Taxering              B 4
Taxinäringen, översyn K 16
Taxor, viss persontrafik, samordnings­
frågor K 25; II K 10
Teknik för utveckling, FN-konferens

UD 3
Teknik, handel med   H 15; II H 2

Teknikimport, främjande av I 39; III 19
Telefon för handikappade     S 22

Telefonförsäljning               Ju 10

Terroristhandlingar             Ju 21

Terroristlagstifning                A 4

Testamentariskt förordnande till för­
mån för staten           B 30; II B 9
Textelefongruppen     S 22
Text-TV U 34
THX-utredningen        S 24
Tillsynslagen Ju 11
Tilläggsdirektiv till samtliga kommittéer

och särskilda utredare' Tilläggsdirektiv till vissa utredare inom skolväsendet

S 19, U 10, 28, 29, 31; II U6
Tilläggspension                     S 2

Tillämpningen av lagen om tillfälligt
omhänderlagande och lagen om om­
händertagande av berusade personer
(LTO/LOB-utredningen)    Ju 44

Tjänsteorganisation, högskolor

U 17; II U3

 

541

Sakregister

 

Tjänstepensioner, beskattning     B 6

Tjänstereglementsutredningen (TjRU)

Fö 3
Three Mile Island, haveriet vid kärn­
kraftverket                 132; II I 11
Tobakskommittén       S 15
Tomtebodaskolan U 15
Tomtparkeringsutredningen K 17
Tomträttskommittén Ju 36
Totalförsvarels utveckling Fö 10
Trafikpolitik, luftfartens roll K 14
Trafikpolitiska delegationen  K 1
Trafiksäkerhetsutredningen  K 4
Traktamentsbeskattningssakkunniga

B 15 Transport av farligt gods K 18; II K 1 Transport av luftföroreningar

Jo 20; II Jol
Truckar, säkerhetsfrågor      K 5

Trädgårdsnäringen              Jo 7

Träteknisk utvecklingsenhet, Skellefteå
137; II I 17
Tullagstiftning, översyn        H 10

Tullagsutredare, 1978 års    H 10

Turistpolitik, statlig   Jo 31; II Jo 7

TV-avgiftsutredningen         U 37

TV-program, upphovsrätt    Ju 22

7"K-i>'j/em, «>» teknik U 34

Tvångslicens                      Ju 22

Tvångsmedelskommitté      Ju 47

Typbesiktningsulredningen   K 8; 11 K 4
Täktsamfällighet                  Jo 2

Tätortstrafik, kollektiv      K 24; II K 9

Uppslagsverkskommittén     U 21

ty/j     (Universitetsrestaurangskommit-
tén)                                  U 3

Utbildning, gymnasial    U 13; Il U 11
Utbildning, högre chefer i statsförval-
ningen                  Bo 31; 11 B 11

Utbildning i företag     A 24; II A 8

Utbildning, konservatorer U47; 11 U 12
Utbildning, yrkesinriktad rehabilitering
A 15; Il A3
Utbildningsbehov, svenskt utvecklings­
samarbete             UD 7; Il UD 1
Uthyrningsbostäder, statliga

B 27; 11 B 8 Uthyrningssvårigheter, bostäder Bo 5 Utlandet, kommersiell information

H 19; II H6
Utlänningslagstiftning            A 4

Utredningsverksamhet, regional       I 1
Utrikesrepresentationen      UD 5

Utrustningsfrågor,  ADB,  statsförvalt­
ningen                     B 29; II B 10
Utvecklingsbanken, Interamerikanska
H 18; II H 5
Utvecklingsenhet, träteknisk, i Skellef­
teå                          137; II 1 17
Utvecklingsinsatser, beskattningsfrågor

B 17
Utvecklingssamarbete, utbildnings­
behov                     UD 7; II U 1

 

U

U-länder                            UD 2

Ultraljud, apparatur för behandling

S 32; II SI
(/Z,y4 (Kommittén om läromedelsmark­
naden)                      U 12; IIU 7
UMOF (Utrednings- och utvecklingsar­
bete ifråga om metoder för märkning
av olja i fartyg)         K 2
Underhållsfondsutredningen

Bo 9; II Bo 3 Underjordsarbete, semesterfrågor A 10 Underrättelsetjänsten, militära

Fö 15; II Fö 1
Underställning av avtal          B 3

Ungdomens sysselsättningsfrågor  A 12 Universitet och högskolor

U 1,2, 3, 7 Jo 1 Universitetsrestaurangkommittén (UR)

U3 Uppfinnares skatter och avgifter

B 34; Il B 14
Uppfinningar                Ju 39, H 1

Uppföljningskommittén     U 42; il U 4
Uppgiftsinsamling, SCB         E 6

Uppgiftslämnande, företagen        B 14
Upphovsrättsliga frågor, undervisnings­
området (A UU-sakkunniga)        U 2
Upphovsrättsutredningen     Ju 22

Vagnskadeersättning          Ju 12

Valkretsindelning, Malmöhus län

Ju 63; II Ju 14
Vallagskommittén, 1978 års        Ju 42

Valutareglering                     E 7

Vapenfrilagstiftning    A 23; II A 7

Varumärkesutredningen     Ju 13

Varuprovningar         H 17; II H 6

Varv, alternativ produktion   121

Varv, garantier och lån        I 28; II 1 6 Varv, mindre och medelstora

I 29; Il I 23
Vattenkraftändamål, överledning Bo 7
Vattenlag                        Jo 2, 12

Vattenledningskadeförsäkring     Ju 12
Vattenplanering                 Jo 17

Vattenöverledningsutredning       Bo 7

Verkstadsrörelser, sam verkansfrågor

K6 Vetenskap och teknologi. FN-konferens

UD 3
Veterinärhögskolan              Jo 1

Veterinärmedicinsk utbildning (VU 77)

Jo 14
Vetorätt, facklig                   A 7

Videogram                    Ju 15, 22

Videogramutredningen        U 18

t/Ä / Värnpliktsinflytandekommittén)

Fö 6
Villaschablonen                    B 3

Vilt-och jaktvård.sfrågor     Jo 15

 

Skr 1979/80:103                                                                   542

Vindelälven, vattenkraftändamål Bo 7 Vinstberäkning, koncernföretag E 3 Virkesförsörjning, skogsindustrin

143:11 123
Visningsersättning            U 20

Viteskommittén                Ju 52

Vuxenutbildning, kommunal

U26;II U9
Vård av anhörig      S 43; II S 12

Vårdpersonal                      S 7

Väghållning, kommunal, statsbidrag

K21; Il K6
Vägtrafik, säkerhet            K 4

Vägtrafikskatteutredningen B 10; Il B 3 Värdepappersmarknaden E 11; II E 3 Värmemätningsutredningen

Bo 15; Il BoS Värnpliktsinflytandekommittén ( VIK)

Fö 6
Västerbottens län, ny verksamhet B 12
Växtförädling, framtida    Jo 21

Yrkesfiske Hjälmaren       Jo 12

Yrkeshemligheter, skydd   Ju 1

Yrkesinriktad gymnasieutbildning U 13 Yrkesinriktad rehabilitering

A 15; II A3
Yrkesinriktad  rehabilitering,   lokalise­
ring av institut          A 21; II A 5
Yrkesinspektionens distriktsindelning

A 11
Yrkesmedicinsk verksamhet    S 10

Yttrandefrihetsutredningen    Ju 34

Ångerrätt                         Ju 10

Årsredovisning, offentlig  Ju 16

Ö

Öppet köp                        Ju 10

Örebro regionsjukhusvård      S 33

ÖS/4 B  fOversjTi  av  Siockholms  lans
skatteförvaltning)     Kn 24; II KnS
Öj/ Ekonomiska Byrån       H 11

 

543                                                       Skr 1979/80:103

Innehåll

Utdrag ur regeringsprotokollet .............................        2

Bilaga, kommittéberättelse 1980

Justitiedepartementet (Ju)  ..............................        9

Utrikesdepartementet (UD)................................      63

Försvarsdepartementet (Fö)   ...........................      71

Socialdepartementet (5)...................................      89

Kommunikationsdepartementet (K)  ................... ... 128

Ekonomidepartementet (E)................................     150

Budgetdepartementet (B).................................     161

Utbildningsdepartementet (U)   ......................... ... 188

Jordbruksdepartementet (Jo)............................. ... 254

Handelsdepartementet (H)   .............................     284

Arbetsmarknadsdepartementet (A)   ..................     298

Bostadsdepartementet (Bo) .............................     333

Industridepartementet (1)................................ ... 351

Kommundepartementet (K.n) ............................ ... 402

Uppgift på kostnader för kommittéer  ....................    428

Betånkanden utkomna från trycket under är 1979   .    480

Betånkanden avgivna av kommittéer, som redovisas i kommitté­berättelsen, eller upprättade inom departement (Ds-serie) som

publicerats sedan redovisningen i 1979 års kommittéberättelse 4g4

Nordisk utredningsserie (Nu) 1979   ......................    4g7

Personregister till kommittéer...............................    4gg

Sakregister till kommittéer...................................    53Q

 

 

 

Skr. 1979/80:103

Bilaga 2

Kommitté­berättelse 1980

Del II Kommittédirektiv

1 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 103

 

Redaktionell anm.

Kommilléberättelsen är uppdelad i två delar.

Del I innehåller uppgifter om kommittéernas sammansättning, adress och telefonnummer, redogörelse för arbetet under den lid berättelsen avser, kosinader samt regisler.

Direktiv och tilläggsdirektiv utges löpande i en för hela regeringskansliet gemensam serie. Liksom departementspromemorior och betånkanden i SOU-serien sprids de genom LiberFörlag.

Direktiv som getts ut i denna serie trycks på nytt en gång om året i del II. Där anges för varje direktiv omedelbart under rubriken numret i direklivseri-en.

Del II innehåller direktiv och tilläggsdirektiv som meddelats sedan redovis­ningen i 1979 års berättelse färdigställdes samt register. De är ordnade departementsvis liksom kommittéerna i del I, Inom departement står de i den ordning de numrerats i direktivserien. 1980 års berättelse redovisar uppgifter inkomna till justitiedepartementet före den 1 december 1979.

 

Kommittéer: Justitiedepartementet    Del II Juil

Justitiedepartementet

1. Tilläggsdirektiv till konsumentköpsutredningen (Ju 1977:13)

Dir 1978:98

Beslul vid regeringssammanträde 1978-12-07

Departementschefen, statsrådet Romanus, anför.

År 1977 tillkallade jag efter regeringens bemyndigande en särskild uiredare för atl se över lagstiftningen om konsumenlköp. Uiredaren arbelar under namnet konsumentköpsutredningen (Ju 1977:13).

Som framgår av direktiven för utredningen har den till uppgifl atl söka stärka konsumenternas rättsliga ställning vid köp. I centrum har ställts frågor om de anspråk som konsumenterna bör kunna ställa på varor som de har köpt och de befogenheier de bör kunna göra gällande, om varorna inte motsvarar kraven (Dir 1977:83, återgivna i kommittéberättelsen år 1978 del II s. 86

ff).

I direktiven log jag också upp frågan om en samordning mellan den allmänna lagstiftningen på köprätlens område och den konsumenlrättsliga. Jag förklarade emellertid att jag för dagen inte var beredd all ta ställning lill vilken lagteknik som värden lämpligaste och att jag senare skulle återkomma lill spörsmålet om samordningen. Bl.a. borde den pågående remissbehand­lingen av ett förslag till ny allmän köplag avvakias. Vidare skulle nordiska överläggningar om det köprätlsliga reformarbetet äga rum.

Remissbehandlingen är numera avslutad och nordiska överläggningar har ägt rum. Jag vill därför här först la upp samordningsfrågan och spörsmål med anknytning till den.

Allmänna beslämmelser om köpares och säljares rättigheter och skyldig­heter finns i lagen (1905:38 s. 1) om köp och byte av lös egendom (köplagen, ändrad senast 1975:637). Lagens beslämmelser är disposiliva, dvs. de gäller endast om parterna inle har avtalat annat.

Köplagen har kommit till i nordiskt samarbele. Sålunda har Danmark och Norge köplagar med samma uppbyggnad och med i allt väsentligt samma innehåll som den svenska. Finland har viserligen inte någon särskild köplag. De grundsatser som har kommii lill uttryck i de skandinaviska köplagarna tillämpas dock även i Finland.

Köplagsutredningen (Ju 1963:51) lämnade i december 1976 sitt slutbetän­kande (SOU 1976:66) med del förslag lill ny allmän köplag som jag tidigare nämnde. Förslaget bygger på samma grundsatser och systematik som 1905 års lag. Det innehåller dock i sakligt hänseende flera principiella nyheter och åtskilliga detaljändringar.

Också i Danmark, Finland och Norge har lagsliftning förberetts i fråga om den allmänna köprätten. Jag kan här hänvisa lill den redogörelse som lämnades i utredningens ursprungliga direktiv. Som framhölls i direkliven

 

Del II Ju:l    Skr 1979/80:103                                              4

överväger man både i Finland och i Norge all gå ifrån den systematik på vilken de gällande skandinaviska köplagarna bygger och i stället anknyta lill en planerad konvenlion rörande internationella köp som har förberetts av Förenta nationernas kommission för internalionell handelsrätt (UNCIT-RAL).

Vad gäller konsumenlköp har de nordiska länderna redan i viss mån valt olika vägar. I Sverige finns sedan år 1974 särskilda beslämmelser i ämnel i konsumeniköplagen (1973:877). Denna lag. som kompletterar den allmänna köplagen, har karaktär av minimiskydd (se vidare de ursprungliga direkli­ven). I Norge har år 1975 regler orn konsumentköp tagits in i den allmänna köplagen i anslulning lill lagens olika paragrafer. Härvid har i princip de allmänna bestämmelserna om säljarens dröjsmål och om felaktigt gods gjorts tvingande till konsumentens förmån. I Danmark, som saknar särskild reglering av konsumenlköp, finns nu ell kommiiiéförslag om atl föra in konsumentregler i den allmänna köplagen varvid vissa av reglerna fär bilda ell särskilt avsnill i lagen. I Finland har vissa regler om konsumenlköp tagits in i en konsumentskyddslag som innehåller såväl civilrällsliga som närings­rältsliga och processuella beslämmelser på konsumentområdel.

Del svenska köplagsförslagel har fåll etl blandat mottagande. På flera punkter har under remissbehandlingen kritik riktats mot de nyheter och ändringar som föreslås. Etl tiotal av näringslivels organisaiioner anser atl förslaget bör vila i avvaktan dels på den planerade konvenlionen rörande inlernationella köp, dels på resultatet av konsumentköpsutredningens arbete. Organisationerna anser vidare att yllerligare anslrängningar bör göras för alt behålla den nordiska rättslikheten på området. Betydelsen av bevarad rättslikhet betonas också av övriga remissinstanser som har yttrat sig i frågan. Inom justitiedepartemenlel har upprättats en promemoria den 4 april 1978 med en sammanställning av remissytlrandena. Jag får hänvisa lill denna promemoria för en närmare redogörelse av remissutfallet.

Vid överläggningar mellan förelrädare för de danska, finländska, norska och svenska justitiedepartementen har nåtts enighel om all man i Danmark, Norge oeh Sverige inte nu bör göra några ändringar i den allmänna köprätten. Jag ansluter mig till denna bedömning. Del får anses lämpligt all avvakta den planerade konventionen om inlernationella köp och utvecklingen på konsumenlköpsområdel innan frågan om reformer av de allmänna reglerna las upp på nylt, Finland fullföljer dock sina planer på en allmän köplag. Samråd äger härvid rum med de övriga nordiska länderna.

En metod för samordning av konsumentköprätten med köprätten i övrigt är, som har framgått, atl föra in bestämmelser om konsumenlköp i den allmänna köplagen och all därvid ange att vissa av lagens bestämmelser är tvingande vid konsumentköp. Härigenom vinner man bl.a. den fördelen all de köprätlsliga reglerna blir samlade på ett ställe. Denna teknik, som alltså har begagnats i Norge och som övervägs även i Danmark, kan från systematisk synpunkt te sig tilltalande också för svensk del. Den har fått stöd av några av de instanser som har yttrat sig över förslaget till ny allmän köplag.

Det finns dock skäl som lalar emot en sådan lösning och som kan moiivera att konsumentköpen åtminstone t.v, behandlas i en särskild lag. Om man, som jag nyss förordade, uppskjuter reformarbetet när det gäller den allmänna köprätten, innebär det atl det för en tid framål förblir osäkert hur den allmänna köplagen i ett längre perspektiv kommer atl vara uppbyggd och

 

5                         Kommittéer: Justitiedepartementet   Del II Ju:l

vilka sakliga förändringar som kommer atl göras i normalregleringen. All under sådana förhållanden söka inarbeta könsumenlköpsreglér i den allmän­na köplagen får anses mindre lämpligt. Vidare är all beakla all under remissbehandlingen av förslaget lill allmän köplag åtskilliga remissinstanser har hävdat att bestämmelserna om kommersiella köp och konsumenlköp bör hållas isär. De har härvid förordal en fullständig lagteknisk åtskillnad med en disposiliv köplag för köp mellan näringsidkare oeh en särskild, i princip uttömmande, reglering av konsumenlköpen.

Enligt min mening talar övervägande skäl för all man inle nu frångår tekniken med en särskild konsumenlköplag. Skulle del i framtiden visa sig ändamålsenligt all la in komsumenlköpsreglerna i en reviderad allmän köplag, kan frågan tas upp på nyll. Konsumenlköpsutredningen bör emel­lerlid i och för sig vara oförhindrad alt redan nu pröva en lösning som innebär atl reglerna placeras i den allmänna köplagen.

Stannar utredningen för alternativet med en särskild konsumenlköplag ligger det nära till hands att söka åstadkomma en mera fullsländig reglering av förhållandet mellan konsument och säljare än som innefattas i den nuvarande konsumeniköplagen, även om del skulle innebära att en del av den allmänna köplagens bestämmelser upprepas i konsumeniköplagen. Målet bör vara att parterna i allmänhet inte skall behöva söka ledning i annan lag än konsumeniköplagen. Som exempel på spörsmål som inle nu regleras i konsumeniköplagen men som utredningen bör överväga alt behandla där kan jag nämna frågorna om prisets besiämmande, lid och plats för varans avlämnande till konsumenten, vem som står risken för atl varan förstörs av våda eller liknande och hur det går lill att häva köpet. Däremot bör inte mera speciella frågor som endasl i undantagsfall aktualiseras vid konsumentköp las upp.

Erfarenheterna av nuvarande förhållanden visar att olika nivåer på rättsskyddet i disposiliv resp. tvingande lagstiftning gör köprätten svårtill­gänglig och oklar. Sålunda uppfattas ofta rättsläget felaktigt så. att konsu­meniköplagen gäller även vid köp där konsumenten har möjlighel att åberopa regler i 1905 års köplag som är fördelaktigare för honom. Vidare vill jag peka på alt med nuvarande syslem säljarsidan i sina kontrakt frestas alt hänvisa till minimireglerna. Detta kan innebära all man på konsumentområdet allmänt sett får en sänkning av den nivå på köparens rättsskydd som den dispositiva normalregleringen ger uttryck för.

När man skall skapa en ny och mera fullständig konsumenlköplag är det därför viktigt atl man väljer en sådan teknik atl olägenheter av nu berört slag undviks. Det kan vara lämpligt att gå till väga så att man först fastställer vilka normalregler som bör gälla mellan parterna för att balans skall råda i rättsförhållandet. Därefter får övervägas om och i vad mån man kan tillåta avtalsvillkor som innebär avvikelse från normalbestämmelserna lill nackdel för konsumenten, eller med andra ord i vilken utsträckning bestämmelserna bör vara disposiliva. Arbetet bör även helt allmänt inriktas på att få fram så klara och lättillgängliga regler som möjligt.

Jag skall härefter ta upp några frågor som rör tillämpningsområdet för den konsumentpoliliska lagstiftningen.

Under senare år har betydande ansträngningar gjorts atl genom civilrättslig och näringsrättslig lagsliftning siödja konsumenterna och förbättra deras ställning på marknaden. Utgångspunkten för den civilrättsliga lagstiftningen har varit att konsumenten typiskt selt är den svagare parten i förhållande till näringsidkare och att konsumentens ställning

 

Del II Ju:l    Skr 1979/80:103                                                    6

därför måsle slärkas för all man skall få jämvikt i förhållandel mellan parterna. Lagstiftningens lillämpningsområde har med denna ulgångspunkl i princip begränsals lill avialsfcirhållanden mellan komsumenlcr och näringsidkare. Även den niiringsrätlsliga lagslifiningen har denna huvudinriktning.

Både på del civilrällsliga och på det näringsrältsliga områdel har emellerlid lillkommil bestämmelser som inte enbari syflar lill all skydda konsumenler. Jag länker bl.a. på 36 § lagen (1915:218) om avtal och andra rällshandlingar på förmögenhelsrällens område (avtalslagen). Denna beslämmelse har allmänl setl gett domstolarna ökade möjligheter att jämka oskäliga avtalsvillkor till förmån för den som intar en underlägsen ställning i ell avialsförhållande. Vidare vill jag peka på 2 § marknadsföringslagen (1975:1418), som förbjuder olillböriig marknadsföringsåtgärd oavsell om ålgärden riklar sig lill konsumenler eller näringsidkare, och på lagen (1978:599) om avbelalningsköp mellan näringsidkare m.fl, som begränsar avialsfrihelen till förmån för den näringsidkare som antas ha den svagare ställningen vid avbelalningsköp.

Begränsningen av konsumeniköplagen och andra konsumenlrättsliga lagar lill rättsförhållanden mellan konsument och näringsidkare är nalurligl­vis schablonarlad. Det har också alllsedan det konsumentpoliliska arbelel påbörjades stått klarl atl åtskilliga situationer där en part har en underlägsen ställning har lämnals ulanför skyddslagstiftningen. På senare tid har särskilt småförelagarna uppmärksammals i det hänseendet. Sålunda har i motionen 1977/78:1476 begärts ulredning om detaljisters och servicegivares rättsliga ställning i förhållande lill andra näringsidkare. Motionärerna framhåller bl.a. all en följd av konsumenlskyddslagsliftningen är all en näringsidkare i delaljhandelsledet ofta genlemol konsumenten får svara för kostnader som egentligen hade bort belasta leveranlören eller tillverkaren. I den mån detaljister inte kan föra lillbaka "konsumentskyddskostnadernä' lill leve­rantören kommer konsumentskyddet att urholkas. Motionärerna ifrågasätter därför om det inte bör införas en laglig möjlighel för detaljister till regressrätt i sådana situationer.

Motionen har behandlals i lagutskollets betänkande 1977/78:30. Där framhålls till en början atl detaljister och servicegivare inte generelll setl kan anses vara den svagare parten i förhållande till grossister och liknande. I flera branscher domineras sålunda marknaden av slarka inköpskedjor med goda möjligheter att ta lillvara detaljisternas intressen. Utskottet erinrar vidare om de möjligheter som finns all lillämpa 36 § avtalslagen på avtal i affärsförhållanden av ifrågavarande slag oeh pekar på del arbete som pågår inom näringslivel för att genom branschvisa avtal och liknande lösa detaljisters och servicegivares problem.

När del gäller frågan om en uividgad lagstiftning framhåller lagutskottet all del lorde bli svårt att närmare dra gränsen mellan sådana näringsidkare som bör omfallas av särskilda skyddsregler och sådana som inte bör ges etl sådanl skydd. Utskottet anför vidare atl införandel av ett särskilt regelsystem vid sidan av konsumentområdel och det allmänna förmögenhetsrältsliga områdel kan medföra all lagstiftningen blir svåröverskådlig och svårtillämpad samt all en lagsliftning av det slag som föreslås i motionen kan medföra stelhet i förhållandel mellan parterna. Della kan enligt utskotlel vara lill nackdel inte bara för parterna själva ulan också för näringslivel i ston.

Sammanfattningsvis anser lagutskottet emellertid atl detaljisternas möjlig-

 

7                         Kommittéer: Justitiedepartementet    Del II Ju:l

heter lill regress mot leveranlörer inle generelll setl har lösls på ell liilfredsslällande säll. Även andra frågor på del berörda området behöver enligt ulskollels mening få en bäitre lösning än som hittills har kunnat åstadkommas. Uiskoltet förordar därför atl ifrågavarande lagstiftning i lämpligt sammanhang blir föremål för en översyn som syflar till all förslärka de mindre förelagens rällsliga ställning. Riksdagen har ansluiil sig lill utskottets uppfattning (rskr 1977/78:.372).

Enligi min mening ligger del nära till hands atl konsumentköpsutredning­en - vars arbete är inriklal på all stärka konsumenternas rällsliga ställning mol näringsidkare - också tar upp frågan om hur en uividgning av konsumenternas rättigheter påverkar förhållandet mellan olika led på näringsidkarsidan. Även i övrigl får det anses lämpligl alt låla ulredningen göra den översyn angående de mindre förelagens rällsliga ställning som riksdagen har begäri.

I försia hand bör närmare undersökas i vilken utsträckning del finns ell påtagligt behov av nya rättsregler näringsidkare emellan. Ulredningen bör genom enkäler eller på annal lämpligl sätt söka bilda sig en uppfattning om vilka problem som har uppkommil i praktiken.

Innan jag ullalar mig vidare om förhållandel mellan olika led på näringsidkarsidan vill jag la upp en fråga om konsumenlköprältens lillämp­ningsområde som har nära anknylning lill den som nu har diskuterats. Den gäller konsumentens förhållande till en näringsidkare i ell bakre led, exempelvis tillverkaren av en felaktig vara som konsumenten har köpt av en detaljhandlare. Härvidlag utgår man i svensk rält från alt etl ingånget avial ger upphov lill ett rättsförhållande endasl mellan de parler som har ingått avtalel. Konsumenten har alltså i princip atl hålla sig lill den näringidkare som är hans avtalspart, om han exempelvis vill göra gällande påföljder på grund av fel i en köpt vara.

Konsumeniköplagen innehåller emellerlid ell par beslämmelser som ålägger näringsidkare i bakre led ett direkt ansvar mot konsumenten. Har varans tillverkare eller annan för säljarens räkning åtagit sig atl avhjälpa ell fel i varan och visar han försummelse när han skall fullgöra åtagandet, skall han sålunda ersätta konsumentens skada, om denna inte är ringa (12 §), Vidare kan tillverkaren eller annan som i tidigare säljled har lagit befallning med en vara bli skadeslåndsskyldig mol konsumenten, om han har lämnal vilseledande uppgift om varan (14 §).

I norsk rält har man gåll längre på denna punkl. Enligt 49 a § norska köplagen kan sålunda konsumenten oberoende av garanti göra gällande krav på grund av alt en vara är felaktig också mot producent, importör eller annan i tidigare säljled, dock i princip endast under förutsättning all den som har sålt varan till konsumenten kan göra gällande molsvarande krav.

Enligt min mening bör del övervägas om inle också enligt svensk rätt tillverkare och andra näringsidkare i lidigare säljled bör ha ell ansvar mot konsumenterna som är mera direkl och oberoende av garanlier än vad som f.n. är fallel. För delta talar atl det är tillverkaren som har del avgörande inflytandet på produktens utformning. Också importörer och grossister torde i många fall ha väl så goda möjligheter att påverka och konlrollera kvaliteten hos masstillverkade industrivaror som en enskild detaljist. Särskilt när det gäller tekniskl mer komplicerade produkter torde resurserna all avhjälpa fel ofta vara större i ett bakre led än i detaljislledet. Till della kommer alt köparen får ökad trygghet för den händelse detaljisten - som naturiiglvis köparen liksom nu alllid skall kunna vända sig mol - inle vill eller kan

 

Del II Ju:l    Skr 1979/80:103                                                   8

fullgöra sill ansvar, exempelvis på grund av insolvens.

Del får anses ingå i konsumentköpsutredningens uppdrag atl pröva frågan om vilkel ansvar mot konsumenterna som bör läggas på tidigare led i distributionen.

En ordning enligt vilken konsumenterna får möjlighel all rikla sina köprättsliga anspråk direkt mol tillverkare och andra i tidigare säljled stärker inte bara konsumenternas ställning. I den mån konsumenterna vänder sig direkt mol näringsidkare i bakre led med sina anspråk, lättas det köprättsliga ansvar som nu vilar enbari på detaljislledet, Ulredningen bör emellertid också pröva om man bör införa bestämmelser som tillförsäkrar detaljisterna rätt all återföra sill ansvar mot konsumenterna på bakre led på näringsidkarsidan. Del ligger därvid nära till hands att om konsumenten väljer all vända sig mol sin motpart, detaljisten, denne får inträda i den rätt gentemoi tillverkare och likställda som kan tillkomma konsumenten. En sådan regressrätt kan emellertid övervägas även om den inle svarar mot en direktbefogenhel för konsumenten i förhållande till tidigare säljled. Allmänt sell är en regressrätt ägnad atl undanröja vissa betänkligheter som annars kan föreligga mol att stärka konsumenternas ställning gentemot detaljisterna.

De mindre förelagens ställning kan behöva stärkas genom särskild civilrältslig reglering även med tanke på andra situationer än dem då företagen är föremål för anspråk från konsumenternas sida. En metod är all de näringsidkare som lypiskl sell intar en underlägsen ställning i förhållande till andra näringsidkare helt eller delvis jämställs med konsumenterna och alltså får del av del skydd som konsumenlköpsbestämmelserna ger. En lösning av detla slag har visserligen prövats och avvisats redan vid tillkomsten av konsumeniköplagen (se prop. 1973:138 s. 119 ff) men bör kunna tas upp på nytt och granskas i ljuset av de erfarenheter som numera finns.

Åtskilligt pekar emellertid på att en civilrältslig reglering av förhållandet mellan näringsidkare kan bli ganska invecklad och osmidig. Frågan är därför om inte en förstärkning av utsatta företagares ställning i första hand bör ske i näringsrättslig ordning. Jag länker närmasl på den metod som anges i lagen (1971:112) om förbud mot oskäliga avtalsvillkor. Marknadsdomstolen kan enligt denna lag förbjuda näringsidkare atl använda avtalsvillkor som är oskäliga mot konsumenterna. Bakom regleringen ligger tanken att en förbättring av förhållandena i första hand skall åstadkommas genom förhandlingar och frivilliga överenskommelser. Kommer man inle överens, kan frågan om etl avtalsvillkors skälighet avgöras av marknadsdomstolen. De allmänna erfarenheterna av denna metod är goda. Metoden har visat sig ändamålsenlig när det gäller att utmönstra oskäliga villkor i förhållandet mellan näringsidkare och konsumenler. En möjlighel som bör prövas är alt avskaffa den begränsning lill konsumentförhållanden som nu gäller och lata lagen bli tillämplig även på avtalsvillkor som är oskäliga mot andra näringsidkare.

Förordar utredningen en näringsrättslig lösning enligt avtalsvillkorslagens modell, får bl.a. övervägas vem som bör kunna föra talan inför marknads­domstolen om förbud.

Som framgår av de ursprungliga direktiven bör utredningen med uppmärk­samhel följa rättsutvecklingen i övriga nordiska länder beträffande konsu­mentköp. Härvid bör utredningen sträva efler att så långt möjligt uppnå rättslikhet.

Med anledning av all utredningsuppgifterna utvidgas bör utredningen.

 

9                         Kommittéer: Justitiedepartementet    Del II Ju:2

som i dag består av en särskild uiredare, ombildas lill en kommillé med

pariamenlarisk sammansättning.

Med hänvisning till vad jag har anfört hemsläller jag all regeringen beslutar om tilläggsdirektiv i enlighet med vad jag har förordal, bemyndigar chefen för justiliedeparlemenlel att dels tillkalla högsl två

ledamöier atl jämte den nuvarande särskilde utredaren ingå i en kommitté

med uppgifl alt utreda de frågor som uppdragel nu omfaltar, dels utse en av

ledamöterna atl vara ordförande.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Justitiedepartementet)

2. Översyn av panträttsreglerna i jordabalken, sjölagen (1891:35 s. 1) och lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till luftfartyg m.m.

Dir 1979:5

Beslut vid regeringssammanträde 1979-01-25

Departementschefen, slalsrådel Sven Romanus, anför.

Enligt tidigare fastighetsrätlsliga och sjörällsliga regler uppkom panträtt i fastighet och fartyg redan genom inskrivningsdomarens beslut om inteckning i egendomen. Beslutet fattades på grundval av ett skuldebrev med inteekningsmedgivande och sedan inskrivningsdomaren kontrollerat atl den som undertecknat medgivandel var inskriven såsom ägare till egendomen. Skuldebrevet, den s.k. hypoteksreversen, försågs med bevis om intecknings-beslutet. Hypoteksreversen användes sedan antingen direkl som lånerevers eller som säkerhet för en fordran enligt en s.k. omslagsrevers. Sistnämnda förfarande innebar således alt dubbla fordringshandlingar utfärdades. En sådan ordning var vanligast, eftersom den medförde vissa hanteringsmässiga fördelar bl.a. vid upprepad belåning eller vid överflyttning av del personliga betalningsansvaret på ny ägare lill den pantsatta egendomen. Systemet innebar emellerlid också risker för egendomens ägare, eflersom det kunde inträffa atl hypoteksreversen skildes från omslagsreversen och sedan kunde göras gällande av en godtroende innehavare till högre belopp än som svarade mot skulden enligt omslagsreversen.

Inom luflrätten är panlrältskonslruktionen enligt lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till luftfartyg fortfarande utformad på della säll.

Enligt den nya jordabalken (JB), som trädde i kraft den 1 januari 1972, och efter 1973 års ändringar i sjölagen (1891:35 s. 1), som irädde i kraft den 1 januari 1976, uppkommer panträtt i fastighet och fartyg först genom atl egendomens ägare överlämnar beviset om inskrivnings- resp. registermyn­dighetens inteckningsbeslut, pantbrevet, såsom pant för en fordran. Redan från och med inteckningsbeslutet och innan pantsättning har skett uppkom­mer emellertid s.k. ägarhypolek eller ägarpant, som berättigar ägaren lill utdelning på inteckningen vid bl.a. exekutiv försäljning av egendomen. Pantbrevet är till skillnad mot hypoteksreversen inte en värdehandling ulan endast ett bevis om inteckning. Härigenom har man undanröjt riskerna för att den pantsatta egendomens ägare genom annans obehöriga förfarande

 

Del II Ju:2    Skr 1979/80:103                                                 10

kunde bli belalningsskyldig enligi dubbla fordringshandlingar, ulan atl man därför gåll mislc om de hanteringsmässiga fördelar som systemet med dubbla fordringshandlingar innebär.

I 6 kap. 2 § JB och i 262 § sjölagen (SjöL) föreskrivs atl panlräll endasl kan upplålas av ägaren. Detla innebär all del ankommer pä den som beviljar kredit mol säkerhel i faslighel. skepp eller skeppsbygge all själv konlrollera pantsällarens behörighel genom atl hos inskrivningsdomaren resp. regisier-myndighelen skaffa sig informalion om äganderätten. Bestämmelserna innebär också i princip atl den kreditgivare/borgenär, som har erhållit panlbrev som säkerhel för vissa framlida fordringar (främsl i form av s.k. generellt hypolek) och därvid har kontrolleral panlsältarens behörighel. åler behöver konlrollera behörighelen så snarl del blir akluelll all bevilja ny kredit under den lidigare pantförskrivningen.

Genom ändringarna i panlrättskonslruklionen stärktes sålunda fastighets­ägarnas och skeppsägarnas ställning, vilket var ell huvudsyfle med de nya reglerna. Reformen ansågs emellerlid också ge andra fördelar. Genom att panlhandlingen standardiserades blev den lättare all hantera praktiskt. Panträltsbestämmelserna blev också enklare och därigenom mera lättför­ståeliga.

För faslighelsrällens del är del emellerlid i prakliken knappasl möjligi all lillhandahålla den information som panträtiskonsiruktionen i JB i dess ursprungliga form förutsatte så länge fastighetsböckerna förs manuellt. Med hänsyn härtill infördes år 1971, strax före balkens ikraftträdande, särskilda godtrosregler i 6 kap. 7 § JB som - enligt vad som uttalas i förarbetena till lagändringen (prop. 1971:179 s. 36) -ger borgenären rätt atl vid panträlls-upplätelse lila på ägaruppgifler i ell upp till sex månader gammalt grava-lionsbevis. En annan konsekvens av godirosreglerna är atl förnyad ägande-rällskonlroll som regel inte behöver göras vid ny kredilgivning eller utbetalning som omfallas av en lidigare pantförskrivning.

Någon motsvarighet lill den faslighelsrätlsliga godirosregleringen ansågs inte behövlig I sjörätten (prop. 1973:42 s. 278 f).

Varje inskränkning i kravel på borgenären alt kontrollera pantsällarens behörighel motsvaras självfallet av en inskränkning i ägarens skydd mot obehörig panlsällning av hans egendom. Genom 1971 års fastighetsrätlsliga godlrosreglering har den grundläggande principen atl endast ägaren skall kunna pantsätta egendomen rubbals i icke oväsentlig grad. En väl fungerande fastighetspantsätlning skulle emellertid eljest ha varil omöjlig. I proposilionen angående 1971 års ändringar framhölls dock alt del fanns anledning alt se på dessa frägor på etl annat sätl, när inskrivningsmyndigheterna i landet har fåll möjligheier all snabbt tillhandahålla hell akluella faslighetsuppgifter, vilkel anlogs bli fallet i varje fall efter en övergång lill ADB på inskrivningsområdei (se prop. 1971:179 s. 36).

Ulredningen angående inskrivning av rätt lill luftfartyg m.m. (lufträttsut­redningen) har i sill belänkande (SOU 1976:70) Rält lill luftfartyg m.m. lagt fram förslag till nya regler om bl.a. luflfartygshypoiek. Förslagel avviker i viss mån från den nuvarande regleringen beiräffande skepps- och skepps-byggnadshypoiek. som enligt ulredningens direktiv skulle uigöra rättslig förebild på området. Avvikelsen syftar lill all undvika de problem i den prakliska hanteringen hos kreditgivarna, som enligi ulredningen f.n. uppstår på grund av kravel på förnyad äganderätlskontroll efler pantförskrivning av skepp och skeppsbyggen lill säkerhet för framlida fordringar. Enligi förslagel

 

11                       Kommittéer: Justitiedepartementet    Del II Ju:2

skall luflfartygshypotekel kunna användas som säkerhel för varje framtida fordran ulan förnyad kontroll. Denna ordning föreslås komma lill stånd genom en regel enligt vilken panträtt upplåls "genom att luftfartygets ägare, efler all ha sökl inskrivning för sitt förvärv, överlämnar pantbrevel som panl för beslående eller framlida fordran". Av förslaget följer vidare all en panlförskrivning lill säkerhel för framlida fordran skall gälla mol ny ägare, såvida inte denne "innan panlfordran grundals" gör anspråk på pantbrevel. Ulredningen har föreslagil all molsvarande regler införs i sjörällen.

Beiänkandei har remissbehandlais. I remissytlrandena har man från näringslivels sida i huvudsak ställt sig positiv till och i vissa fall även ullryckl tillfredsställelse över den sålunda förordade lösningen. Det har även framhållils alt motsvarande regler borde införas i JB. Därvid har anförts atl en sådan reglering skulle underlätta äganderällskonlrollen vid fastighetspantsätlning eller i vari fall undanröja den oklarhet om nödvändighelen av sådan kontroll som nu råder. Dessulom har anförts all man på så sätt skulle uppnå en gemensam reglering för faslighels-, sjöoch luflrätten.

1 vissa av näringslivets remissvar har även påpekats atl lillämpningen av den nuvarande sjörättsliga regleringen över huvud laget innebär problem när skepps- eller skeppsbyggnadshypoiek skall utgöra säkerhel för krediler som tas upp utomlands. För finansieringen av skepp, skeppsbyggen och luftfartyg gäller allmänt alt man i hög grad är beroende av krediter från ullandel och att det därför är av betydelse att dessa hypolek till sin innebörd och verkan inle alltför mycket skiljer sig frän utländska motsvarigheter. Den unika utformningen av den svenska panträtten såvitt gäller skepp och skeppsbyggen har enligt dessa remissyttranden skapat osäkerhel hos utländska kreditgivare. Detta kan särskilt i lider med slark konkurrens på lånemarknaden leda lill att de blir mindre benägna alt godla svenska skeppshypotek som säkerhet. De svårigheter som uppstår atl förklara innebörden av de svenska reglerna orsakar enligt vad som har sagts i remissvaren under alla förhållanden krediltagarna extra kosinader för juridiska konsulter och deras utlåtanden. En återgång till det panträttssystem som gällde lidigare i sjörätten och alltjämt gäller i lufträtten, där panträtten konstitueras genom inskrivningsdomarens beslul om inteckning, skulle enligt vissa remissyttranden undanröja problemen med panlsättning för framtida fordringar oeh "skapa ett panträllsinstitut av internationellt mer gångbart slag".

Å andra sidan har flera domstolar i sina remissyttranden uttryckt tveksamhet huruvida olägenhelerna med den nuvarande sjörättsliga regle­ringen i fråga om panlsättning för framlida fordringar lämpligen bör avhjälpas på det sätt som utredningen har föreslagit. Enligt domstolarnas mening innebär detta förslag vissa risker från rättssäkerhetssynpunkt.

Från såväl näringslivets som domstolarnas sida har förordats all en ulredning ges i uppdrag att ulforma ändamålsenliga och enhetliga panlrälls-liga regler för alla tre rättsområdena, sjö-, luft- och faslighelsräll.

I samband med beredningen i justitiedepartementet av lufträitsulredning-ens förslag har departementet hållit överläggningar med förelrädare för berörda delar av näringslivet rörande de åtgärder som lämpligen kan vidtas för all lösa de nuvarande prakliska problemen med panlsättning av främst skepp och skeppsbyggen till säkerhel för framtida fordringar. Vid dessa överläggningar påpekades från näringslivshåll bl.a. atl det är nödvändigl fiir ett praktiskt fungerande kredilliv alt upprepad äganderätlskontroll inte

 

DelIIJu:2    Skr 1979/80:103                                                   12

krävs när fasligheter, skepp, skeppsbyggen eller luftfartyg används som säkerhel lör framtida fordringar. Vidare framhölls all de ullalanden som gjordes i samband med 1971 ;irs ändring i JB skapat oklarhet om hur JB;s godlrosregel skall lolkas, när inskrivningsväsendel nu fortlöpande förs över lill ADB och kreditgivaren snabbi kan få uppgifler om faslighelsförhållanden via dalaterminal. Om god tro inle längre kan åberopas av den som rent fakliskl har sådana möjligheter, kommer i prakliken andra godtrosregler atl gälla för de krediigivare som har terminal än för dem som inte har del, Dessulom kommer del, innan ADB är införd över hela landel, alt gälla skilda regler i godlroshänseende för olika geografiska områden, ibland i,o,m, inom samma län. Kravel på äganderällskontroll kommer också i vissa fall atl bli myckel besvärande när del gäller gemensamma inteckningar i avsiyckningar.

Vid överläggningarna restes ånyo krav från näringslivels sida på en allmän översyn av panträltsreglerna inom fastighets-, sjö- och luflrätten i syfle att så långt som möjligi nå en enheilig reglering. Sådana krav har även härefter framförts i en av Svenska bankföreningen upprättad promemoria daterad den 10 april 1978, som har överlämnats lill justitiedepartementet. I promemorian framhålls bl.a. atl en ralionell och för de tre rättsområdena enhetlig panlrällskonstruklion skulle spara myckel arbele och eliminera åtskillig rättsosäkerhet. Som utgångspunkt för en ny panlrällskonstruklion skulle man enligt promemorian kunna la jordabalksulredningens reviderade förslag lill jordabalk m.m. (SOU 1963:55). Även i skrivelser till regeringen den 26 april 1978 från Svenska sparbanksföreningen och Sveriges föreningsbankers förbund saml den 27 april 1978 från Sveriges allmänna hypoieksbank och Konungariket Sveriges sladshypolekskassa har hemställts om en översyn av JB;s panlrättskonslruktion. Man har därvid bl.a. hänvisat till den osäkerhel som råder hos kreditgivarna om hur 1971 års fastighetsrätlsliga godlrosreglering skall lillämpas i samband med övergången till ADB på inskrivningsområdet.

Frågan om JB:s panträtlskonstruktion i allmänhet och innebörden av godirosregleringen i synnerhet har också varit föremål för en omfattande diskussion i litteratur oeh fackpress (se bl.a. SvJT 1976, s. 308, 548, 552, 556 och 728 samt 1977 s, 630 och 653),

Även i ett annat avseende har framställning gjorts om ändring i JB:s panlrällsregler. Del gäller bestämmelsen i 6 kap. 3 § om lillägg. Enligt detta stadgande har borgenär rätt att för fordran som är förenad med panträtt i fastighet vid fördelning av medel mellan rättsägare i fastigheten få betalning genom ell särskilt tillägg, i den mån pantbrevets belopp inte räcker. Detta lillägg får inle översliga 15 procent av pantbrevels belopp jämle 6 procenl årlig ränta på della belopp från den dag fasligheten utmättes, konkursansökan gjordes eller medlen nedsattes. En motsvarighet till JB:s bestämmelse om tillägg finns i 264 § SjöL.

Ursprungligen skulle detta tillägg endast få utnyttjas för betalning av ränta oeh andra biförpliktelser som vanligen föreskrivs i en omslagsrevers. Samtidigt med alt de nyss berörda godirosreglerna infördes i JB år 1971 ändrades emellertid även reglerna om tillägget så atl della kan utnyttjas även för kapitalfordran, om denna är slörre än pantbrevets belopp. Ränta och andra biförpliktelser kan också tas ul ur pantbrevels belopp.

I skrivelse den 25 augusli 1977 lill juslitiedepartementel har Konungariket Sveriges sladshypolekskassa hemställt om att tillägget skall höjas. Den större delen av lilläggel, del s.k. räntetilläggel, föreslås höjl lill 20 procent och

 

13                       Kommittéer: Justitiedepartementet    Del II Ju:2

återstoden därav, den s.k. ulmälningsräntan, föreslås höjd lill 10 procent. Som skäl för yrkandet har sladshypolekskassan åberopal ränlcslegringen på kapitalmarknaden efler gällande bestämmelsers tillkomst.

Framställningen har remissbehandlais. De flesla rcmissinsianserna är positiva till en höjning av lilläggel. På sina håll har man emellerlid kriliseral den rällsliga konslruklionen med tillägg. Det har bl.a. angells vara olillfredsslällande atl en borgenär som vinner utmätning i pantbrev för en oprioriierad fordran på grund av lilläggel får visst företräde framför inneha­vare av efterföljande panlbrev. Molsvarande olägenheter uppges uppkomma när panträllsupplålelse med ulnylljande av tidigare ullagel pantbrev sker under pågående utmätning av fastigheten. Varje höjning av lilläggel är ägnad alt förslärka dessa nackdelar.

JB:s panlrällskonstruklion har lillkommil efler elt omfattande utrednings­arbete som har pågått under lång lid. Flera skäl lalar för all man så långl möjligt undviker all låta panträltsreglerna bli föremål för omfattande eller ofta förekommande ändringar. Det är fråga om grundläggande civilriitlsliga regler, som varje dag lillämpas vid ell storl anlal transaktioner och som berör många enskilda individer, företag och myndigheter i deras verksamhet. Reglerna har belydelse för rättsförhållanden som sammanlagt rör mycket stora värden. Det kan nämnas atl sammanlagda inteckningsbeloppet i fast egendom här i landel f.n. beräknas översliga 300 miljarder kr. Därtill kommer atl varje ändring i panträtiskonsiruktionen som föranleder särskilda övergångsbestämmelser medför att dessa blir tillämpliga på ell myckel stort antal fall och sedan vid sidan av andra särregleringar måsle beaklas under lång tid efter ändringarnas ikraftträdande. Det är uppenbart alt en sådan ordning skapar slora praktiska svårigheter och medför risker för rätt­sförluster. Alll della talar enligt min mening för atl endasl mycket lungl vägande skäl bör föranleda att man vidtar slörre ändringar i JB;s regler om inteckning och panlräll.

Från näringslivets sida har anförts all den nya panträllskonstruklionen är mer arbetskrävande än del gamla systemet. Det gäller framför allt den kontroll som kreditgivaren måste göra i fråga om pantsällarens behörighel. Enligt min mening har detta argument inte så slor bärkraft när det gäller JB. Genom det ulvidgade godtrosskyddel i 6 kap, 7 § JB har de praktiska olägenhelerna med panträllskonstruklionen lill stor del undanröjts, 1 vart fall måste de fördelar som kan vinnas genom ändringar i de grundläggande principerna i JB:s panträttskonstruktion noggrant vägas mot de starka skäl som enligt vad jag nyss har anförl talar mol ändringar i denna lagstift­ning.

I ett avseende är jag emellertid beredd alt mera oreserverat instämma i vad som har anförts frän näringslivets sida. Mol bakgrund av de uttalanden som gjordes i samband med 1971 års godlrosreglering i JB kan del, som näringslivet har anfört, uppslå tveksamhet om hur godlrosregeln skall tillämpas efter hand som inskrivningsväsendet förs över till ADB, Med hänsyn till denna regels slora prakliska belydelse kan en tveksamhet i delta hänseende leda till allvarliga svårigheter för kredillivel. ADB används redan inom inskrivningsväsendet på vissa håll och skall fortlöpande införas i hela landet (se prop, 1977/78:15 med förslag lill ändrade riktlinjer för faslighets­dataverksamheten). Jag anser det därför angeläget atl den oklarhet som f,n. kan råda undanröjs så snart som möjligt.

Vad som har anförts från näringslivets sida angående de svårigheter som panträltsreglerna i SjöL redan har gelt upphov till eller kan komma all

 

Del 11 Ju:2    Skr 1979/80:103                                                14

föranleda förtjänar enligi min mening beaktande. Även skrivelsen den 25 augusti 1977 frän Konungariket Sveriges sladshypolekskassa angående höjning av tilläggen fordrar närmare överväganden.

Med hänsyn härtill anser jag att en uiredare bör tillkallas för all se över reglerna om panlräll i JB och SjöL saml all uireda de problem som hänger samman med sladshypolekskassans skrivelse angående höjning av de lillägg som utgår enligi nuvarande regler.

En första uppgifl för uiredaren blir alt karllägga de svårigheler som möter i den praktiska lillämpningen av panträltsreglerna i JB och SjöL. När det gäller JB bör uiredaren främsl undersöka de problem rörande godlrosregelns lillämpning som uppkommer i samband med övergång lill ADB och föreslå ålgärder som undanröjer den tveksamhet som den nuvarande regleringen kan ge upphov lill. Som jag lidigare har anförl finns det slarka skäl som talar emot all göra genomgripande ändringar i JB;s panlrällskonslruktion. Utre­daren bör därför i försia hand undersöka lösningar som innebär alt den nuvarande panträllskonstruklionen i JB kan behållas i huvudsak oföränd­rad.

Uiredaren bör också lägga fram förslag till de ändringar i den sjörällsliga lagstiftningen som behövs för all undanröja de prakliska svårigheler som SjöL;s nuvarande regler om panträtt kan ge upphov till. Vidare bör uiredaren, med ulgångspunkl i del förslag som har lagls fram av ulredningen om inskrivning av rätt till luftfartyg och de remissyttranden som har avgetts över förslaget, överväga hur panlrätlssystemet på luflfarlsområdet bör vara utformat.

Från näringslivets sida har framhållits atl man bör siräva efler en för fastighets-, sjö- och lufirällen gemensam reglering. För egen del kan jag instämma i att en sådan ordning skulle innebära både principiella oeh praktiska fördelar. I varje fall lalar slarka skäl för all man har likformiga beslämmelser på sjö- och luflrällsomrädena. Utredaren bör emellerlid i försia hand pröva om samma lösningar kan användas inom alla tre områdena.

Del måsle dock beaklas alt de problem som de nuvarande reglerna ger upphov lill på fastighetsrättens område skiljer sig från de problem som finns inom sjörällen och som för luflrättens del har aktualiserats genom luflrälts-ulredningens belänkande. Pä sjörättens område används redan ADB vid inskrivningsförfarandel och SjöL saknar också molsvarighet lill JB:s godlrosreglering. Praktiska svårigheter har emellertid uppkommil då del gäller alt använda sjörällsliga hypolek lill säkerhet för framtida fordringar och jag anser det iveksaml om detta problem bör lösas pä det sätt som utredningen om inskrivning av rält lill luftfartyg föreslagit i sitt belänkande. Skepp, skeppsbyggen och luftfartyg måste i stor utsträckning finansieras genom att lån las upp i utlandet. Det är därför angeläget atl de svenska hypoteken inte alltför mycket skiljer sig från vad som mestadels gäller utomlands, Molsvarande behov av anpassning till internationella förhållanden finns inte beträffande fastighetsrätten. Därtill kommer alt de skäl som lalar mol en ny ändring av de grundläggande principerna i panlrättskonslruklionen inte gör sig gällande med samma slyrka på sjörällsomrädet som beiräffande fastighetsrätten. Utredaren bör därför om han finner det lämpligt vara oförhindrad att föreslå en mera genomgripande ändring av SjöL;s panlrällskonstruklion och motsvarande regler på luflrätlsområdet, även om detta skulle innebära att del skapas skillnader

 

15                       Kommittéer: Justitiedepartementet    Del 11 Ju:2

mellan fastighetsrätten, på den ena. saml sjöoch luflrätten på den andra sidan.

Utformningen av de nya reglerna måsle självfallel ske efter en noggrann avvägning mellan intresset av atl egendomens ägare eller annan rältsägare inle lider skada oeh kravel på prakiiskl väl fungerande syslem. Det bör i det sammanhanget särskilt uppmärksammas atl, när del är fråga om egendom av mindre värde och hypoteken inte används i kommersiella sammanhang, ägaren ofta kan vara mindre väl insatt i de panlrälisliga reglerna.

Som jag redan har anförl måste uiredaren också särskilt beakla de övergångsproblem som kan uppslå om panlräilskonslruklionen ändras. Övergångsbestämmelserna får inle bli alltför invecklade. I så fall kan vinslen med nya panlrällsregler bli så liten atl en reform inle kan anses moliverad. Molsvarande gäller beiräffande frågan om höjning av lilläggel enligi 6 kap. 3 § JB. I detta sammanhang vill jag, mot bakgrund av vad som har kommii fram vid remissbehandlingen av den frågan, framhålla atl uiredaren bör vara oförhindrad atl pröva om del över huvud laget är berättigal atl ha en konstruktion med särskilt lillägg.

Jag vill sluiligen även någol beröra den s.k. inskrivningsprincipen som introducerades i svensk sjörätt genom 1973 års ändringar i SjöL. Den innebär atl förvärvare av skeppsegendom vinner sakrällsligl skydd mol överlåiarens borgenärer försi när han söker inskrivning av förvärvel i skepps- resp. skeppsbyggnadsregislrel. Inskrivningsprincipen gäller inle bara frågan om hur länge egendomen kan tas i anspråk av överlåtarens borgenärer, utan den har även betydelse för panträtten. Således kan ägaren enligt SjöL inte upplåta panträtt förrän han har sökl inskrivning för sill förvärv,

Lufträttsulredningen har föreslagil all inskrivningsprincipen införs även beiräffande luftfartyg, Avsiklen är all nå överensslämmelse med den sjörättsliga ordningen.

Jag anser inle all inskrivningsprincipen nu bör göras lill föremål för ulredning, Emellerlid bör uiredaren vara oförhindrad all la upp frågan huruvida den bör vara tillämplig inom sjö- och lufirällen, om del skulle visa sig påkallat med hänsyn lill andra förslag som gäller ulformningen av panträtten på dessa områden.

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemsläller jag atl regeringen bemyndigar chefen för justitiedepartemenlel

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag atl uireda frågor angående panträltsreglerna i faslighels-, sjö- och luflrätten,

att besluta om sakkunniga, experler, sekrelerare och annal biträde ål utredaren.

Vidare hemställer jag atl regeringen föreskriver alt kosinaderna skall belasta andra huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan, (Justiliedeparlementet)

 

Del II Ju:3    Skr 1979/80:103                                            16

3. Patentprocessen

Dir 1979:6

Beslut vid regeringssammanlräde 1979-01-25

Departementschefen, statsrådet Sven Romanus, anför,

Palenlväsendel har en viktig funktion när det gäller alt främja den lekniska och industriella utvecklingen. Ett patent innebär alt uppfinnaren eller dennes rättsinnehavare får en av rättsordningen skyddad ensamrätt all under viss lid ekonomiskl utnyttja en uppfinning i uibyle mol all han medverkar till atl informalion om uppfinningen görs allmänt lillgänglig. Den som gör intrång i ensamrätten kan drabbas av straff och förpliktas atl betala skadestånd. Ensamrätten möjliggör för uppfinnaren att få skälig ersäitning för sina prestationer och uppmuntrar samtidigt lill invesleringar för alt utveckla nya idéer på del tekniska områdel. Om palenlväsendel utnyttjas tillräckligt flitigt ger det dessutom som resultat en omfattande och aktuell information om hur långl tekniken har hunnit. Denna information har visal sig vara av väsenllig belydelse för den lekniska ulvecklingen.

De grundläggande bestämmelserna om palenl finns i patentlagen (1967:837) som nyligen har varit föremål för omfattande ändringar (se lagen 1978; 149 om ändring i patentlagen). Dessa ändringar, som irädde i krafl den 1 juni 1978, gjorde del möjligt för Sverige atl tillträda bl.a, två konveniioner om internationellt palentsamarbete. Båda dessa konventioner syflar lill alt genom samarbete mellan konvenlionsslaterna göra det enklare och billigare för den som vill skydda en uppfinning i flera länder.

De nya bestämmelserna grundar sig på förslag som regeringen lade fram i prop. 1977/78:1 om ändringar i patentlagen, m.m. 1 samband med behand­lingen av propositionen log lagutskottet också upp frågan om sankiionssys-lemet inom patenträtten, etl spörsmål som inte berördes av de ändringsför­slag som lades fram i propositionen. Utskottets behandling av sanktionssys-lemet föranleddes närmasl av tre moiioner som hade väckts i riksdagen. I den första av dessa motioner (1977/78:30) hemställdes att riksdagen hos rege­ringen begärde ulredning och förslag om att de nuvarande straffbestämmel­serna i patentlagen ersälts med beslämmelser om vite. I den andra motionen (1977/78:524) begärdes att regeringen skulle se över åtalsbeslämmelserna i patentlagen. I den iredje (1977/78:525) föreslogs atl riksdagen hos regeringen skulle begära ulredning om skärpl skadeståndsplikt vid patentintrång.

Utskottet uttalade i betänkandet över proposilionen (LU 1977/78:10) för sin del att de nuvarande bestämmelserna om patenlprocessen och sanktio­nerna inom palenlrällen inte var tillfredsställande och atl de därför borde ses över. Utskotlel underströk att det var angelägel att patentlagens regler var så utformade att palenlhavarens ensamrätt inle blev illusorisk. Palenlhavaren skulle, förklarade utskottet, ha möjlighet att effektivt beivra intrång och kompensera sig för liden skada. Vid en översyn av patenlprocessen kunde, enligt utskottets mening, också prövas frågan om atl införa viiesförbud som en sanktion inom patenträtten.

Utskottet hemställde alt riksdagen skulle ge regeringen tillkänna vad utskottet sålunda hade anfört om översyn av patentprocessen och sanktions-systemet inom palenlrällen. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets hemställan (rskr 1977/78:126),

Lagutskottet har i elt senare belänkande (LU 1977/78:32) behandlat en

 

17                       Kommittéer: Justitiedepartementet    Del II Ju:3

motion (1977/78:1001) om behovet av en särskild presumlionsregel vid förfarandepatent, I den motionen anfördes all en uppfinnare som har fått palenl pä en melod eller elt förfarande för framställning av en viss produkt (s.k, förfarandepatent) ofta har svårt all skydda den ensamrätt till framställ­ningsförfarandet som patentet ger honom. Dessa svårigheler skulle enligt motionen kunna undanröjas med en särskild presumlionsregel vid Ivist om intrång i förfarandepatenl som avser framslällning av visst nytt ämne. I presumtionsregeln skulle föreskrivas alt sådant ämne skall anses ha fram­ställts genom det patentskyddade förfarandet, om annat inte visas. I motionen erinrades om atl en sådan regel lidigare funnits i svensk palentlagstiftning men upphävts år 1967. Utskottet ansåg atl frågan om alt återinföra en presumlionsregel av della slag borde prövas i samband med en översyn av patenlprocessen som riksdagen lidigare hade begärt. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag (rskr 1977/78:373).

Mål om intrång i patent och om ogilligförklaring av patent saml mal som avser talan om fastställelse av patents skyddsomfång handläggs av allmän domstol. Särskilda beslämmelser om rättegången i sådana mål, s.k. paleni-mål, finns i patentlagen. I den mån särskilda bestämmelser inte har meddelals, gäller emellerlid de allmänna beslämmelsema i rällegångsbal-ken.

Talan i patentmål får väckas endasl vid Stockholms tingsrätt. Därifrån kan målet i vanlig ordning föras vidare lill hovrätt och högsia domstolen. Tingsrätten är med vissa undanlag domför med sex ledamöier i patentmål. Tre av dem skall vara lagfarna och tre tekniskt sakkunniga. Har lekniskl sakkunnig ledamoi deltagit i del avgörande som har överklagats till hovrätten, skall tekniskl sakkunniga delta också i hovrättens prövning. Som tekniskl sakkunniga ledamöter skall finnas att tillgå en krets av minst 25 personer som för ändamålet har förordnats av regeringen. Inom denna personkrets skall rättens ordförande i tingsrätt resp. hovrätt för varje särskilt mål utse dem som skall sitta i rätten.

För uppsåtligt patentintrång kan både straff och skadestånd utdömas. Vid intrång som har skett av oaklsamhel kan skadestånd ulgå och skadeslånds-ansvar kan komma i fråga l.o.m. utan att oaklsamhel har förelegat. Allmänt åtal för patentintrång får väckas bara om målsäganden angivit brottet lill åtal och åtal av särskilda skäl finnes påkallat från allmän synpunki. Särskilda regler finns om preskription av rält till skadestånd för paientinirång.

Ogiltigförklaring av patent kan meddelas endast på vissa i lagen angivna grunder. Patent kan sålunda förklaras ogiltigt om väsentliga maleriella palenterbarhetsvillkor inte har varit uppfyllda när patentet meddelades. Vidare kan patent förklaras ogiltigt om vissa väsenlliga formella villkor har åsidosatts. Bara i ett fall behöver ogillighelslalan väckas inom viss lid, nämligen dä patent har meddelals annan än den som varil berättigad lill det.

Om del i intrångsmäl görs gällande all patentet är ogiltigt, prövas inte ogiltighetsfrågan i samma mål. Särskild talan måste väckas om ogillighelen. Inlrångsmålel skall då förklaras vilande i avbidan på alt ogiliighetsmålei avgörs. Molsvarande gäller om palenlhavaren för talan om fastställelse av patentskyddets omfattning och det i sådant mål görs gällande atl patentet är ogiltigt.

Bland de särskilda processuella reglerna bör vidare nämnas atl domstol som handlägger patentmål skall inhämta yllrande från patentbesvärsrätlen.

2 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 103

 

DelIIJu:3    Skr 1979/80:103                                                   18

om den finner del erforderligt. Palenlbesvärsriillen är den förvaltningsdoms­tol som prövar besvär över palenlverkels beslul i palenlärenden. Patentbe­svärsrätlen kan sålunda ha all bedöma samma frågor som uppkommer i mal omogillighet, nämligen frågorom maleriella och formella förulsältningar för meddelande av palenl. Talan mol patentbesvärsrällens avgöranden förs hos regeringsrätten, i den män sådan talan är lillålen.

De fyra motioner som jag har nämnl går alla ut på alt stärka palenlhavarens ställning genom all öka möjlighelema för honom all bevaka sin rält. Även lagutskottet understryker i sill belänkande med anledning av prop. 1977/78: Iviklen av atl palenlhavare har möjlighel atl effeklivl beivra patentintrång och alt få ersättning för liden skada.

Utskotlel framhåller atl skadeståndsmålen oftast är komplicerade och kräver omfattande teknisk bevisning. Till följd härav är processen som regel tidsödande och rättegångskostnaderna stiger ofta lill avsevärda belopp. Härtill kommer, anför utskottet, att ett skadeståndsanspråk på grund av patentintrång kan bemötas med påståenden om palenlets ogillighel, något som kan leda till atl målel om patentintrång förklaras vilande i avbidan på all frågan om patentets gillighel prövas. Bevissvårigheler kan vidare leda lill all utdömda skadestånd inle blir tillräckliga för all kompensera palenlhavaren. Utskottet framhåller all bevissvårigheterna är särskilt uppenbara när del gäller all styrka marknadsstörningar som l.ex. kan bero på all köparna har förlorat förtroendet för en palenterad produkl därför all samma produkt med sämre kvalilel har ulbjudiis lill lägre pris. Utskotlel ullalar vidare alt det pä grund härav inte är förvånande atl patenthavarna drar sig för alt väcka talan om skadestånd på grund av patentintrång. Risk föreligger enligt utskottels mening också för all en palenlhavare, som har små ekonomiska resurser, inför hotet om en långvarig och kostsam rättegång tvingas träffa ell ofördelaktigt licensavtal med del företag som har gjort sig skyldigt lill patentintrång, Utskotlel anför alt det från uppfinnarhåll har hävdats atl sådana fall inte är ovanliga.

Både uppfinnare och förelrädare för industrin har också under hand riktat kritik mot del säll på vilket patenlprocessen f,n. fungerar. Kriliken har framför allt gälll den utdragna handläggningsliden. Del har därvid framhållits all ett långvarigt lillslånd av ovisshel huruvida paienlel är giltigt eller inte ofta leder till slor ekonomisk skada för palenlhavaren. Sä länge frågan om patentels gillighel ännu inle är avgjord kan del exempelvis vara vanskligt alt investera för produktion oeh marknadsföring. Det ekonomiska avbräcket är ofta av en hell annan storlek än det skadestånd som kan erhållas. För att patenten skall bibehålla sill ekonomiska värde måste frågor om intrång och ogillighel kunna avgöras någorlunda snabbi.

För egen del kan jag instämma i vad utskottet har anfört om de svårigheler som f.n. möter i synnerhet palenlhavare med små ekonomiska resurser, när de skall bevaka sin räll. Förelrädare för både uppfinnare och mindre induslri har vid underhandskontakter med departementet och i andra sammanhang bekräftat, att risken för alt bli indragen i en långvarig och kostsam rättegång ofta har gjort att palenlhavare har avstått från att beivra patentintrång, Samma företrädare har också pekal på en sidoeffekt av alt rällegången i patentmål är tids- och kostnadskrävande, nämligen svårigheten att få kompetent juridiskt bilräde. Jag delar därför ulskollels mening all bestäm­melserna om patenlprocessen oeh sanktionerna inom palenlrällen bör ses över. En särskild utredare bör tillkallas för denna uppgifl.

Patentmålen är f.n. en förhållandevis liten grupp av mål, om man ser lill

 

19                       Kommittéer: Justitiedepartementet    Del II Ju:3

anlalel. Under åren 1970-1977 inkom lill Siockholms lingsrätt sammanlagi 155 sådana mål, fördelade med mellan 13 oeh 25 mål om årel. Del hell övervägande anlalel av dessa mål gällde intrång eller ogillighel. En väl fungerande och effektiv patenlprocess är emellerlid ell viktigt inslag i palenlväsendel och som jag tidigare har anförl är palenlväsendel i sin lur betydelsefullt för den tekniska oeh ekonomiska ulvecklingen. Uppgifterna från uppfinnar- och induslrikretsar lyder på alt det ringa anlalet mål hänger samman med att varken rättegången i patentmål eller sanktionssystemel i dessa kretsar anses fungera väl.

Utredningsarbelel bör dock inte begränsas till de frågor som motionärerna har tagil upp. Mol bakgrund av den kritik som har riktats mot den nuvarande ordningen är del enligt min mening befogat all göra en bred översyn av patenlprocessen och sanktionssystemel inom patenträtten.

Målet för utredningsarbetet skall givetvis vara att lägga fram förslag till en ordning som bättre än den nuvarande tillgodoser berättigade krav på er. ändamålsenlig och effektiv process i patentmål. Härvid bör särskild uppmärksamhet ägnas mål som rör intrång och ogillighel. Utredaren bör inle låsas vid att arbeta efter fasta riktlinjer. Vad jag under hand har inhämtat om de prakliska erfarenheterna från nu gällande ordning ger dock anledning att ta upp några frågor som särskilt bör uppmärksammas i utredningsarbetet. Utredaren bör lill en början kartlägga hur den nuvarande patentprocessen fungerar och med utgångspunkt från denna kartläggning bedöma behovel av reformer. Vid kartläggningen bör uiredaren i främsta rummel beakta möjligheterna för enskilda uppfinnare och andra palenlhavare med begrän­sade ekonomiska resurser all effektivt beivra patentintrång.

Redan det material som hitintills har kommit fram visar att mycket av den kritik som riktas mol patenlprocessen har sin grund i all rällegången i patentmål är alltför tidskrävande och dyrbar. En viklig uppgifl för uiredaren blir därför atl överväga olika åtgärder i syfte att åsladkomma en snabbare och billigare processordning.

1 del sammanhanget bör utredaren undersöka möjligheterna atl åsladkomma en stramare processledning från rättens sida än vad som har utbildats på grundval av de regler som nu gäller för handläggningen av patentmål. Sålunda bör utredaren överväga om särskilda lidsfrister och beslämmelser om begränsning av skriftväxlingen kan vara lämpliga medel all uppnå en mer koncenlrerad rättegång. Beslämmelser av della slag får emellertid inte leda till att patentprocessen blir omgärdad av allt för stela regler. Som uiskoltet har anförl är patentmål oftast komplicerade och kräver omfallande leknisk bevisning. Hänsyn måsle också tas lill alt parler i intrångs- och ogiltighelsmål ofta är förelag med säte utomlands och all kontakterna mellan en sådan part och dess juridiska ombud i målel kan ta förhållandevis lång lid i anspråk. Om regler angående tidsfrister oeh begränsning av skriftväxlingen införs, lorde del därför bli nödvändigt all kombinera dem med undantagsbestämmelser som ger domstolarna räll att i särskilda fall avvika från reglerna. När del gäller dessa frägor bör uiredaren samråda med rättegångsulredningen (Ju 1977:06).

Bland omständigheter som väsentligt bidrar till alt förlänga handläggningstiden för ogiltighelsmål har nämnls sökandet efter sådana nyhetshinder mol patentet som kan åberopas subsidiärt, om del i försia hand åberopade hindret underkänns. Det har därvid framhållils alt sökandet efler nyhetshinder   kan   ta   flera   år   i   anspråk   och   leda   till   mycket   höga

 

DellIJu:3    Skr 1979/80:103                                                   20

rällegängskoslnader. 1 den mån del skulle visa sig atl sökandel efler subsidiära nyhetshinder ofia orsakar avsevärd lidsuldräkl bör uiredaren överväga ålgärder för atl komma lillräila med detla problem, exempelvis genom beslämmelser enligt vilka riillen all anföra nya ogiltighclsgrunder avskärs för tredje man viss lid efler del atl palenlhavaren har åberopal paienlel emoi honom.

Till de processrällsliga spörsmålen hör också den av riksdagen väckta frågan om atl återinföra en särskild presumlionsregel i mål om intrång i palenl för framslällning av alster, s,k. förfarandepatent. Som lagutskollel har påpekat kan del vara svårt för palenlhavaren all bevisa hur en konkurrent som misstänks ha begått patentintrång har framställt etl vissi alster. Del är därför möjligt all ell återinförande av en presumlionsregel av nu nämnl slag skulle kunna förenkla rättegången i mål om intrång i förfarandepatent och stärka palenlhavarens möjligheier alt hävda sin ensamrätt. Jag vill dock påpeka atl den presumlionsregel som lidigare fanns i svensk räll bara gällde vid Ivisl om intrång i förfarandepatenl som avsåg framslällning av nytt ämne. Den regeln hade sålunda elt lämligen begränsat lillämpningsområde. Motsvarande problem kan tänkas uppslå vid förfarandepatent som avser andra nya alster än sådana som faller under begreppet ämne. Det är emellertid inte givet alt tillämpningsområdel för en sådan presumlionsregel som den nämnda utan vidare kan vidgas. Utredaren bör därför överväga olika möjligheter atl lösa problemet.

I olika sammanhang har del från uppfinnar- och induslrikretsar kommii fram önskemål om en ulredning av frågan huruvida del är lämpligl atl inräita en särskild palenldomslol. Vad man i försia hand har haft i länkarna är en domstol som handlägger både patentmål och besvär över patenlverkets beslul i patentärenden. Som ell av skälen för en sådan domstol har nämnls atl de lekniska ledamöterna i en palenldomslol skulle på ell annal säll än molsvarande ledamöier i de allmänna domstolarna bli förtrogna med de sakfrågor som vanligen kommer upp till bedömning i patentmål. Del har också gjorts gällande att de lekniska ledamöierna i en palenldomslol skulle kunna på ell effeklivare säll bidra lill processledningen.

Mot bakgrund av dessa önskemål bör utredaren överväga för- och nackdelar med en särskild palenldomslol av det slag som har nämnls. Därvid bör bl.a. uppmärksammas hur en sådan domstol skulle kunna infogas i del allmänna domstolsväsendet. Elt annal problem som också måste belysas är de jävsförhållanden som kan uppkomma när samma fråga kommer upp till prövning först i besvär över palenlverkels beslut och sedan i ell patentmål. Av inlresse i sammanhanget är också hur ledamöterna i en särskild palenldomslol skall kunna rekryleras för all hög leknisk och patenträllslig kompetens alllid skall vara säkrad. Vidare fordras överväganden angående möjlighelen till överprövning av en sådan särskild domstols avgöranden.

Förulom patenlprocessen skall uiredaren som jag lidigare har anförl också se över sanktionssystemel inom palenlrällen. Därvid bör ledning hämias från vad lagulskotlel har anförl i belänkandet 1977/78:10 och vad som har anförts i de tre motioner som behandlas i delta belänkande. För egen del vill jag endasl erinra om all straffsanktionen sällan kommer lill användning. Under 1970-talel har hitintills inte i något fall väckts talan om straffansvar för patentintrång. Bedömningen av skadeståndets effektivitet som sanktions-form försvåras av atl skadeslåndsfrågan oftast brukar göras upp utan rättegång sedan domstolen väl har förklarat att ell visst förfarande ulgör

 

21                       Kommittéer: Justitiedepartementet    Del II Ju:3

patentintrång. Del kan emellerlid inle uieslulas all skadeslåndssanklionens effektivitet i vissa fall förringas genom de svårigheler som ofta föreligger när det gäller alt bevisa vilka skadeverkningar som cll palenlinlrång förorsakar. I sådana fall kan en vilessanklion innebära ökade möjligheter för palenlhavaren alt förhindra paientinirång.

De problem som är förbundna med atl bevisa ell inlrångs skadeverkningar har emellerlid inlresse också på andra områden av immalerialrällen, främsl inom varumärkesrälten. Uiredaren bör därför i delta hänseende beakta utvecklingen inom andra immalerialrällsliga områden. Jag vill i del samman­hanget påpeka alt varumärkesutredningen (Ju 1974:10) f.n. utreder frågan om införande av vite som sanktion i varumärkesrätten och all upphovsrälts­utredningen (Ju 1976:02) ser över upphovsrättslagsliltningen i dess helhel. Uiredaren bör i dessa frågor också samråda med den kommillé som nyligen har tillkallats för all bl.a. göra en allmän översyn av vitesinsiitulel (Direkliv Ju 1978:89).

Slutligen vill jag också ta upp en annan fråga som uiredaren bör överväga. Från berörda kretsar har framkommit önskemål alt man i svensk patenträtt skulle införa elt inslitui som ger palenlhavaren möjlighel atl frivilligl begränsa sill palenl. Det har anförts atl man därigenom Iroligen skulle kunna undvika en hel del processer. Beslämmelser om förfarande genom vilkel palenlhavaren kan få sill palenl begränsat finns i flera främmande länders palentlagstiftning. Av särskili inlresse är all ett sådanl begränsningsinslilul finns i 1975 års konvention om europeiskt patent för den gemensamma marknaden.

Det förefaller sannolikt att etl begränsningsinstitut av del slag som jag har antytt nu skulle kunna bli ett värdefullt inslag i svensk palentlagstiftning. Det torde vara oundvikligt att patent ibland meddelas med en omfattning som sedermera visar sig inte vara hållbar, och domstolarna är med rätta ytterligt återhållsamma med att ge sig in på omformuleringar av patentkrav. Om del i en process uppstår tvekan huruvida en viss del av ett patentkrav är hållbart, kan palenlhavaren därför, inför risken alt hela kravet förklaras ogiltigt om det inte håller i alla delar, frestas att försvara kravel lill det yttersta. Det synes rimligl att för sådana fall ha ell förfarande varigenom kravet kan begränsas. Förfarandet måste emellertid tillgodose tredje mans rättssäkerhet. Det torde ligga närmasl till hands alt ett sådant begränsningsförfarande anförtros palentverket.

Det nordiska samarbetet har gamla traditioner på det patenträltsliga området. De ändringar i patentlagen som trädde i krafl den 1 juni 1978 var utarbetade i nordiskt samarbete och präglades av en strävan efler långl driven rättslikhet mellan de nordiska länderna. Jag anser del ytterst angeläget atl denna strävan efter rättslikhet fortsälter. Efler vad jag har erfarit kommer emellertid ell svenskl utredningsarbete rörande patentprocessen och sanktionssystemel inom palenlrällen inle omedelbart att få några motsvarigheter i de övriga nordiska länderna. Från dessa länders sida har man emellerlid förklarat sig intresserade av all följa del svenska utredningsarbelel genom observatörer. I fråga om ändringar i bestämmelser som har lillkommil i nordiskt samråd och spörsmål av principiell nalur bör uiredaren samråda med observatörerna.

I nu berörda frågor har jag samrått med chefen för han­delsdepartementet.

Med hänvisning till vad jag nu har anförl hemsläller jag alt regeringen bemyndigar chefen för juslitiedepartementel

 

Delll Ju:4    Skr 1979/80:103                                                   22

alt lillkalla en särskild utredare med uppdrag alt uireda frågor rörande patenlprocessen och sanklionssyslemel inom palenlrällen.

all besluia om sakkunniga, experler, sekrelerare och annat bilräde ål utredaren.

Vidare hemsläller jag all regeringen föreskriver all kosinaderna skall belasla andra huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Justiliedeparlemenlel)

4. Tilläggsdirektiv för utredningen (Ju 1977:07) om ställföreträdare för dödsbo i vissa fall

Dir 1979:11

Beslul vid regeringssammanträde 1979-02-08

Departementschefen, statsrådet Sven Romanus, anför.

Enligt gällande rätt finns inle någol hinder mot att dödsbon förblir oskifiade under längre tid, även om ulgångspunkten för lagstiftningen kan sägas vara att elt dödsbo skall bestå endasl under en övergångslid. Även efler ett skifte kan gemenskapen mellan delägarna i ell dödsbo fortsätta, genom atl delägarna lillsammans blir ägare till egendom som har ingåtl i boel.

Med hänsyn lill de olägenheter som kan uppkomma när fasligheler ägs av dödsbon eller med samäganderätt lillkallade jag år 1977 en särskild uiredare (Ju 1977:07) som fick i uppdrag atl uireda frågor om ställföreträdare för dödsbo i vissa fall, m.m. (Dir. 1977:13). Upporaget går främsl ul på att komplettera de nuvarande reglerna om boutredningsman med regler om ställföreträdare i fall då elt dödsbo äger faslighel. Härvid skall enligt direkliven övervägas om förelrädare alllid bör ulses i dessa fall eller om begränsning bör ske lill sådana situationer då jordbruk eller skogsbruk bedrivs på fastigheten. Sådan faslighet kallas här i det följande jordbruksfas­tighet.

Ganska belydande arealer mark ägs numera av dödsbon. Andelen jordbruks- oeh skogsbruksmark som ägs av dödsbon lorde ha stigit under senare lid. Jordförvärvsulredningen (Jo 1974:07) har i sill betänkande (SOU 1977:93) Ny jordförvärvslag pekal på att denna ägandeform kan leda till olägenheter för rationaliseringsverksamheten och för fastighetens skötsel. Utredningen har sammanfattningsvis föreslagit atl man går vidare, uiöver del arbele som bedrivs av ulredningen om ställföreträdare för dödsbo, och prövar möjligheten atl begränsa dödsbons innehav av jord- och skogsbruks­mark. I yllranden över utredningens belänkande har många remissinstanser instämt i förslaget.

I etl beslul med anledning av elt motionsyrkande har riksdagen anslutit sig till jordförvärvsulredningens ståndpunkt (mot. 1977/78:1000, LU 1978/79:2 rskr 1978/79:6). I del betänkande av lagutskollel som ligger lill grund för beslulel framhålls atl flera av de olägenheler som dödsboägandel medför visserligen kan antas försvinna som elt resultat av de förslag som utredningen om ställföreträdare för dödsbon vänlas lägga fram. Vissa nackdelar kan dock

 

23                       Kommittéer: Justitiedepartementet    Del 11 Ju:3

enligt utskottet inte undanröjas genom atl ställföreträdare förordnas. Bl.a. motverkar elt fortsall dödsboägande del allmänna inlressel av atl jordbruks­mark innehas av aktiva brukare. Utskotlel framhåller all någon förbättring inte uppnås, om ell dödsbo upplöses och ersälts av samägande mellan de tidigare dödsbodelägarna. Också möjligheterna atl begränsa sådanl sam­ägande bör därför utredas.

Jordförvärvsutredningen har också föreslagit inskränkningar i rätlen all genom testamente fritt förvärva jordbruksfastighet, Förslagel avstyrktes dock under remissbehandlingen från många håll. Del ansågs bl.a. från rättslig synpunkt oklart på ålskilliga punkler. Förslaget har inle heller tagils upp i den proposiiion om ny jordförvärvslagstiflning som för korl tid sedan lämnades lill riksdagen (prop. 1978/79:85). Som grund för della anfördes all förslaget innebar väsentliga ingrepp i testamentslagsliflningen och inrymde en hel del rällsliga problem, som inle kunde lösas utan ytterligare övervä­ganden. Del förutskickades i propositionen att frågan om begränsning av teslamenlariska förvärv skulle utredas i särskild ordning.

Efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet föreslår jag atl den nyss berörda frågan saml problemen om avveckling av dödsbons fastighets-innehav och upplösning av samägande nu blir föremål för ulredning.

Frågorna om avveckling av dödsbos innehav av jordbruksfastighet och upplösning av samägande av sådan faslighel har ell nära samband med de frågor om ställföreträdare för dödsbo som redan övervägs av en särskild utredare. Del är därför ändamålsenligt atl dessa utredningsuppgifter förs samman. Utredningsuppdraget bör lämpligen också omfalta frågan om begränsning av rätlen all genom testamente frill förvärva jordbruksfastighet. Denna fråga har samband med de lidigare nämnda bl.a. pä del sället all en begränsning av rätlen lill teslamenlariska förvärv skulle kunna öka benä­genheten all låta jordbruksfastigheter bli kvar i dödsbons ägo under en längre tid.

Såvitt gäller begränsningen av dödsbos innehav av jordbruksfastighet bör utgångspunkten vara alt delägarna i boel skall ha en inle alltför snävt utmätt frist lill silt förfogande för atl upplösa dödsboet eller i varje fall avveckla faslighetsinnehavet. I vissa fall bör emellertid ett dödsbo kunna beslå oskiflat och ha kvar fastigheten även under längre lid. Som lagulskotlel har påpekat kan del sålunda vara nödvändigl alt behålla ett dödsbo oskiflat för all ge minderåriga barn lill den avlidne möjlighel atl ta över verksamhelen. Förhållandena i dödsboet kan enligt utskotlel också vara sådana att dödsbogemenskapen är en förutsättning för atl en släktgård skall kunna bevaras inom familjen. Även andra skäl kan åberopas för atl en jordbruks­fastighet behålls av ett dödsbo under en inte alltför begränsad lid. Bl.a. kan del ha belydelse om fasligheten är utarrenderad när dödsfallet ägde rum.

Med hänsyn lill det sagda kan del vara lämpligl att ställa upp en huvudregel om alt en jordbruksfastighet som innehas av elt dödsbo bör skiftas eller överlåtas när en viss bestämd avvecklingsfrist har gåll ut, men öppna möjlighet all låta innehavet beslå för en längre lid när särskilda skäl föreligger. Det är emellertid länkbart atl man kan nöja sig med atl införa en befogenhet för en förelrädare för del allmänna all påkalla alt faslighetsinne­havet avvecklas i fall då det föreligger särskilda olägenheler. Det är angeläget all regleringen utformas så atl den ger så god ledning som möjligt för tillämpningen. De silualioner då dödsbon vid lagstiftningens ikraftlrädande innehar jordbruksmark bör uppmärksammas särskilt.

 

Del II Ju:4    Skr 1979/80:103                                                 24

En överlåtelse eller etl skifte av fastigheten måsle givetvis slå i överens­slämmelse med jordförvärvslagstiflningen och annan lagstiftning om fastig­helsförvärv för att kunna godlas. Till frågan om hur man lämpligen hindrar all dödsbogemenskapen i fråga om fastigheter ersätls av samäganderält ålerkommer jag längre fram.

Kan inte dödsbodelägarna förmås all godvilligi avhända dödsboet ägan­derätten lill fastigheten när en avveckling av faslighetsinnehavet är påkallad, måsle en ivångsmässig avveckling kunna komma till stånd. Olika möjligheter slår härvid lill buds. En lösning kan vara atl vid vite ålägga dödsboet atl överföra fasiigheien på godlagbar ägare. I sisla hand kan Ivångsförsäljning behöva lillgripas.

En lagstiftning som begränsar rätlen för dödsbo all inneha jordbruksfas­tighet kan medföra ell behov från del allmännas sida av en samlad överblick över de jordbruksfastigheter som ägs av dödsbon. Del bör undersökas hur en sådan överblick kan erhållas på ell så enkell säll som möjligi. Också i övrigt bör förslag lämnas om adminislralionen av den reglering som föreslås. De kostnader som kan följa med förslaget bör uppskallas och redovisas.

Vad därefter gäller teslamenlariska förvärv av jordbruksfastigheter innebar jordförvärvsulredningens förslag all jordförvärvslagen skulle göras tillämplig också på sådana förvärv, utom när teslamenlsiagaren är gift med testator eller är dennes avkomling eller arvsberäiiigad efler leslator enligi lag. Enligt utredningen har nämligen den nuvarande tillslåndsfriheten för teslamenlariska förvärv utnyttjats för att kringgå lagen. Del förekommer sålunda enligt utredningen atl en person för alt under sin livslid kunna genomföra en överlåtelse av en jordbruksfastighet väljer alt upprätta etl testamente i vilket mottagaren är insatt som lesiamentstagare till egendomen. Under leslators livstid innehar mottagaren egendomen som "arrendalor". När leslator dör övergår så egendomen lill teslamenlsiagaren utan atl förvärvel prövas enligt jordförvärvslagen.

Under utredningsarbelel bör det i denna del i första hand prövas i vad mån leslamenisförvärv av jordbruksfasligheler i jordförvärvslagstiflningen skall jämslällas med köp, byle och gåva. Mesl angelägel är givelvis all hindra all reglerna i fråga om köp och gåva kringgås genom alt en lillståndsfrihet för leslamenisförvärv ulnylljas på del säll som jordförvärvsulredningen har pekat på. De jordbrukspoliliska skäl som bär upp jordförvärvslagstiftningen talar emellertid för atl testanientsförvärv renl allmänl får följa samma bestämmelser som köp och gåva. Å andra sidan skulle della innebära en betydande begränsning i enskildas räll att genom teslamenie frill förfoga översin egendom för dödsfalls skull. Dessa intressen får vägas mol varandra. Som jordförvärvsutredningen har föreslagit bör dock make och avkomling till lestator och den som är berättigad lill arv efler honom under alla omslän-digheter vara undanlagna från lillståndsplikt.

Alt teslamenlariska förvärv underkastas tillståndsprövning behöver inte innebära all förulsältningarna för atl lillslånd skall meddelas bör vara desamma som för köp, byte och gåva. En möjlighel är atl lillslånd får vägras endasl i de fall då det i realiteten är fråga om köp eller gåva. En annan är all endast vissa av de grunder för atl vägra förvärvslillstånd som jordförvärvs­lagen upptar görs tillämpliga på leslamenlsförvärven. Också andra mellan-lösningar kan tänkas. Vilken lösning som skall väljas beror på hur den avvägning mellan motstående intressen som förul har varit på lal faller ul.

Vid denna avvägning måsle hänsyn också las lill de rättsliga konsekvenser

 

25                       Kommittéer: Justitiedepartementet    Del II Ju:4

som etl krav på lillslånd för med sig för avvecklingen av elt dödsbo. Inle minst viktig är frågan hur etl avslag på en ansökan om lillslånd inverkar på fördelningen av kvarlåtenskapen. Dessa konsekvenser får karlläggas under utredningsarbetet. Förslag bör lämnas om hur uppkommande problem skall lösas. Jag skall i del följande någol beröra dessa frågor.

Till en början vill jag då erinra om all en tesiamenislagare kan förvärva egendom antingen som legalarie eller som universell tesiamenislagare. Legatarie är den som får en särskilt angiven förmån, t.ex. en bestämd faslighel. Universell lesiamentstagare är den som leslator har sall i arvinges slälle genom all lillerkänna honom kvarlåtenskapen i dess helhet, viss andel av kvarlåtenskapen eller överskott på den. Den universelle lestamenlstaga-ren är, i motsats lill legalarien, delägare i dödsboet efler testator. Skall den universelle teslamenlsiagaren ha en viss andel av kvarlåtenskapen, bestäms hans räll lill den egendom som finns i boel genom arvskifte. Annars kan han i flerlalel fall tillträda egendomen direkt på grund av tesiamenlei. Legaiariens förvärv sker direkl på grund av tesiamenlei.

Liksom beträffande andra förvärv som kräver tillstånd enligt jordförvärvs­lagstiflningen ligger del i fråga om teslamenlariska förvärv närmast lill hands att göra tillstånd till en förutsättning för atl förvärvel av fasligheten skall bli giltigt. Jag kan här erinra om atl en fastighetsbildning i vissa fall måsle komma lill stånd för alt förvärv genom legat av del av en fastighet skall bli gällande (12 kap. 12 § ärvdabalken: jfr angående arvskifte 23 kap. 3 § iredje stycket ärvdabalken). Också andra lösningar kan emellertid komma i fråga. Man kan sålunda länka sig del alternativet all förvärvel i och för sig blir giltigt men atl förvärvaren blir skyldig att avyttra fastigheten till annan som kan fä förvärvstillstånd, om han inte själv erhåller sådanl tillstånd.

Om förvärvslillstånd görs lill ett villkor för att teslamentsförvärvel skall bli giltigt, måste det anges när tillstånd senast skall sökas eller evenluelll när del senasl skall föreligga. Situationen är härvid inte helt densamma vid de olika fall av leslamenisförvärv som nyss har angells. I sådana fall då del krävs arvskifte, kan man överväga möjligheten till förhandsbesked av tillstånds-myndigheten. Sambandet med bestämmelserna om krav på fastighetsbild­ning för att giltigt förvärv av del av fastighet skall komma lill slånd måsle uppmärksammas.

Av särskilt intresse är frågan vilka verkningar i olika hänseenden som det fär om ett förvärv genom teslamenie av en jordbruksfastighet är ogiltigl därför att tillstånd inle söks eller lämnas. Också här finns anledning all uppmärksamma de olika fallen av leslamenisförvärv. Ett siarkt önskemål är all teslamenlsiagaren inte värdemässigt skall behöva gå miste om den förmån som har bereits honom genom teslamenlsförordnandet. Såviit gäller universalfång torde leslamenlslagaren oftast kunna tillgodoses med annan egendom. Del kan därvid bli nödvändigl alt, hell eller delvis, göra om ell arvskifte. En förutsättning kan ibland också vara atl dödsboet säljer jordbruksfastigheten. Omständigheterna lorde emellertid i vissa fall göra del svårl atl sälja fastigheten till etl godtagbart pris. I fråga om legat tillkommer alt del endasl i begränsad omfattning kan anses följa av elt teslamenie all legalel får verkställas genom all leslamenlslagaren i slället för fastigheten tilldelas annan egendom eller konlanl vederlag (jfr ullalanden i förarbetena lill 12 kap. 12§ä'rvdabalken,prop. 1968:127 s. 61 och 62 och prop. 1970:145 s. 162). Det får övervägas om leslamenlstagarna behöver ell siarkare skydd än som följer av gällande rält. Det kan inle uteslutas all siaten för vissa fall då tillstånd vägras bör vara skyldig att lösa fastigheten.

 

DelIIJu:4    Skr 1979/80:103                                                   26

1 anslutning till frågan om en begränsning i rätlen alt genom teslamenie frill förvärva jordbruksfaslighel vill jag la upp ell problem som bl.a. jordförvärvsulredningen har pekal på. För förvärv av en jordbruksfastighet genom överlåtelse från ell dödsbo krävs i princip förvärvslillstånd enligi jordförvärvslagstiflningen. Tillslåndspliklen kan emellerlid f.n. ålminstone i vissa fall kringgås genom atl i stället en andel i dödsboet överlåts lill den som avser all förvärva fastigheten. Denne kan därefler tillskiftas fastigheten ulan alt förvärvstillstånd behövs. Det bör övervägas hur man kan komma till rätta med sådana förfaranden. En lösning är all kräva förvärvslillstånd för de ifrågavarande förvärven genom arvskifte, bortsell frän fall då fastigheten övergår lill någon närslående lill den avlidne.

Ulredningen bör vidare pröva om man bör införa ell krav på tillstånd enligt jordförvärvslagstiflningen för atl förvärv genom arvskifte skall bli giltigt lill den del två eller flera personer gemensamt tillskiftas en jordbruksfaslighel. På så sätt kan man hindra atl dödsbogemenskapen i fråga om en jordbruksfastighet ersätts av en samäganderält. Också andra förfaranden varigenom man kringgår ell förbud för dödsbo all under längre lid inneha en fastighet bör uppmärksammas, l.ex. försäljning av fastigheten från dödsboet till flera delägare. All tillslåndskrav införs betyder givetvis inle all samägande inle skulle fä förekomma.

Genom ett krav på tillstånd för vissa förvärv genom arvskifte kan man inte komma till rätta med redan existerande fall där lidigare dödsbodelägare tillsammans äger en jordbruksfastighet. För dessa fall får därför övervägas andra åtgärder, i den mån det påkallas av uppkomna olägenheler. Till undvikande av missförstånd vill jag tillägga atl samägande av jordbruksfas­tigheter som inte har samband med den tidigare ägarens dödsfall bör falla utanför del nu aktuella utredningsuppdraget.

Prövningen av de frågor som jag nu har tagil upp kräver delvis känsliga avvägningar mellan skilda intressen. Jag anser därför atl utredningsarbetet i fortsättningen bör bedrivas i en kommitté med parlamentariskt inslag.

Med hänvisning lill vad jag har anförl hemställer jag

atl regeringen beslular om tilläggsdirektiv i enlighel med vad jag har förordat,

alt regeringen bemyndigar chefen för justitiedepartementet att dels tillkalla högst fem ledamöier att jämte den nuvarande särskilde uiredaren ingå i en kommitté med uppgifl att utreda de frågor som uppdraget nu omfaltar, dels utse en av ledamöterna att vara ordförande.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Justitiedepartemenlel)

 

27                       Kommittéer: Justitiedepartementet    Del II Ju:5

5. Tilläggsdirektiv till arrendelagskommittén (Ju 1975:04)

Dir. 1979:26

Beslul vid regeringssammanträde 1979-02-22

Departementschefen, statsrådet Sven Romanus, anför.

Arrendelagskommittén (Ju 1975:04) tillsattes i juni 1975 med uppgift all se över vissa delar av arrendelagstiftningen. Kommillén har i maj 1978 avlämnat delbelänkandei (SOU 1978:36) Arrenderätt 1 Jordbruksarrenda-torns besittningsskydd m.m. På grundval av betänkandet och de remissytt­randen som har avgells har inom juslitiedepartementel upprättats förslag till ändring i arrendelagstiftningen. Regeringen har lidigare denna dag beslulal alt inhämla lagrådets yllrande över förslagen. Avsikten är att en proposition i ämnet skall avlämnas lill riksdagen under våren 1979.

Till de frågor som det enligt direkliven återstår för kommittén all behandla hör frågan om arbetsavtal i samband med jordbruks- och fiskearrende, laxeringsvärderegeln vid bostadsarrende, instans- och fullföljdsordningen i arrendetvister samt ränta på retroaktiv arrendeavgift. Till de återstående uppgifterna hör också en översyn av reglerna om sidoarrende som kommittén på riksdagens inilialiv har fått i uppdrag alt göra (jfr LU 1977/78:26, rskr 1977/78:248).

Jag vill vidare erinra om all yllerligare reformfrågor har kommii under kommilléns prövning genom atl regeringen till kommillén har överlämnat skrivelser från lantbruksstyrelsen och arrendatorernas organisaiioner för alt dessa skall beaktas under utredningsarbetet (se SOU 1978:36 s. 38). Bland de önskemål om reformer som har tagits upp i dessa skrivelser märks frågan om maximitiden för arrendeupplåtelser, avtalstidens längd vid kommunala gårdsarrenden, investeringar på arrendestället, undantag från förbudet mot överlåtelse av arrenderätten, införande av en förköps- eller friköpsräll för arrendatorn samt underarrendalorers rättsliga ställning.

Som jag har förutskickat i lagrådsremissen avser jag atl nu ta upp frågan om en ytterligare utvidgning av utredningsuppdraget.

Lanibrukarnas riksförbund (LRF) har i en framslällning till justitiedepar­tementet den 14 februari 1979 pekat på vissa frägor som kommillén enligt förbundets mening bör få i uppdrag att behandla i anslutning till de återstående delarna av utredningsuppdraget. Det gäller i försia hand de muntliga arrendeupplåtelserna, förverkandereglerna, dispensreglerna saml fideikommissarrendatorernas rättsställning. Som framgår av lagrådsremissen har också remissinstanserna i det ärendel fört fram synpunkter beiräffande de muntliga arrendeupplåtelserna och uppsägningsförfarandet som enligt min mening gör del befogal atl uividga utredningsuppdraget.

Jag skall nu gå in närmare på de frågor som del mot den här angivna bakgrunden finns anledning att genom tilläggsdirektiv ge kommittén i uppdrag all behandla. Jag kommer därvid alt i första hand inrikta mig på förhållandena vid jordbruksarrende. Avslulningsvis ämnar jag beröra frågan om en samordning med reglerna rörande bostadsarrende och fiskearrende. Jag har i olika frågor särskilt samrätt med chefen för jordbruksdepartemen­tet.

Enligt 8 kap. 3 § jordabalken (JB) skall etl avtal om arrende upprällas skriftligen. Kravet på skriftlig form har föranlells av önskemålel all i möjligaste mån förebygga osäkerhet och tvister om avtalets innehåll. En

 

Del II Ju:5    Skr 1979/80:103                                                 28

liknande föreskrift gällde även före JB;s lillkomsi.

Skrifllighetskravel gäller avlalet i dess helhel, dvs. också en ändring eller ell tillägg som görs under arrendetiden. Lagens krav på skriftlig form för samtliga avtalsvillkor har dock i rällspraxis ansells inte kunna upprätthållas med sådan stränghet all varje munlligl avtalsvillkor under alla omständig­heter är utan verkan (se Nyll juridiskt arkiv, avdelning 1, 1971 s. 412).

Om skriftligt avtal inle har upprättats vid l.ex. jordbruksarrende, har arrendatorn inle någon möjlighel all i efterhand tvinga fram etl skriftligt avtal. Har arrendatorn tillträtt arrendestället utan alt skriftligt avtal har upprättats, är han dock berättigad lill skadestånd av jordägaren under förutsättning all del inte beror på arrendatorn atl elt skriftligt avtal inte har kommii lill slånd. Talan om ersällning måste väckas inom ett år från del atl den arrenderade jorden avträddes. Om svek föreligger, kan skadeståndstalan dock väckas senare.

Frånsell rälien lill skadestånd är arrendatorns rällsskydd myckel svagt, om skriftligt avtal inte har upprättats. I systematiskt avseende är visserligen en rent muntlig upplålelse av jord till brukande mol vederlag atl betrakta som etl avtal om jordbruksarrende (se Nylt juridiskt arkiv, avdelning 1, 1973 s, 139). Ett sådanl avtal faller dock utanför tillämpningsområdel för JB:s bestämmelser om jordbruksarrende. Detla medför bl.a. att bestämmelserna om arrendatorns rält lill förlängning av avtalel och till omprövning av arrendevillkoren inle är lillämpliga. Vill jordägaren bryla överenskommelsen, har arrendalorn ingen räll all sitta kvar. Atl arrendatorns ställning är otrygg märks också, om fastigheten byter ägare (se 7 kap. 11-15 §§ JB).

Den undersökning som kommillén har låtit utföra visar atl muntliga avtal om jordbruksarrende förekommer i stor omfattning (se SOU 1978:36 s. 63-64). I allmänhet är det s.k. sidoarrenden som upplåls på delta sätl. Avgiftsnivån för dessa arrenden är i undersökningsmaterialet genomgående högre än för sidoarrenden som grundas pä skriftliga avtal.

Undersökningsresultatet tyder enligt LRF på all anlalet muntliga avtal är oroväckande stort med hänsyn till de olägenheler som dessa avtal medför. Förbundet anser därför alt kommittén bör få i uppdrag atl överväga åtgärder för att minska antalet muntliga avtal eller förbättra de berörda arrendatorer­nas rällsliga ställning. Krav på en begränsning av anlalel muntliga avtal har också förls fram i en molion (mot. 1978/79:1208) under innevarande riksmöte. Lantbruksstyrelsen har vid remissbehandlingen framhållit atl del är av slor vikt alt antalet muntliga avtal nedbringas och att motsvarande gäller beträffande sådana skriftliga avtal som löper på endasl elt år i sänder.

Som jag har framhållit i lagrådsremissen anser också jag att det är angelägel alt ålgärder vidlas för alt molverka all arrendelagstiftningen kringgås genom muntliga upplåtelser. Att arrendalorn i allmänhel har svärl att hävda sina intressen vid dessa upplåtelser framgår av vad jag redan har anförl. Jag vill dessulom peka på att bruket av muntliga avtal medför olägenheter också från allmän synpunki. Jag syflar här på den vikliga roll sidoarrendena numera spelar i jordbrukels yttre rationalisering. Enligt en av lanlbruksstyrelsen år 1976 gjord undersökning svarade tillskottsarrendena för nära två tredjedelar av all arealökning på landels brukningsenheler under perioden 1971-1974. Storleksökning genom lillskoltsarrende skapar i sin tur ofta förutsättningar för andra effektivitelsfrämjande invesleringar i de berörda lantbruksföretagen.

 

29                       Kommittéer: Justitiedepartementet    Del II Ju:5

Den osäkerhet i besittningen som kännetecknar de muntligt upplåtna sidoarrendena försvårar emellerlid ofta arrendatorns möjligheter all l.ex. bedriva ralionell växtodling med lillräckligl lång planeringsperiod. Den otrygga rättsslällningen är också ägnad att minska hans intresse av att genomföra mera långsiktiga invesleringar. l.ex. sådana invesleringar i ekonomibyggnader eller maskiner som kan behövas för all möjliggöra en effekliv produklion i etl genom lillskoltsarrende utvidgat företag. Della innebär all de muntliga arrendeupplåtelserna i många fall kan vara cll hinder mol atl från jordbrukspolilisk synpunki angelägna invesleringar kommer till stånd.

Enligt vad jag har framhållit i lagrådsremissen talar goda skäl för all man också i fortsättningen bör hålla fast vid principen alt avtal om jordbruksar­rende skall upprättas skriftligen. All formkravet behålls behöver emellerlid inle innebära alt en muntlig upplåtelse under alla förhållanden skall falla ulanför tillämpningsområdet för JB;s beslämmelser om jordbruksarrende. Med hänsyn till all de muntliga avtalen har så slor utbredning på arrende­marknaden är del enligt min mening motiverat all kommiitén överväger under vilka förutsättningar man med avsleg från skrifllighetskravel kan föra in de muntliga avtalen under JB;s reglering och på så säll förbällra de berörda arrendatorernas ställning. Elt förbällral rällsskydd för arrendalorn skulle också bidra till att begränsa användandet av muntlig avialsform i sådana fall där del huvudsakliga motivet är all kringgå de regler i JB som är tvingande till arrendatorns förmån.

Ett uppslag som lanlbruksstyrelsen har förl fram är atl någon form av lagstadgal besittningsskydd skulle gälla, sedan en muntlig upplåtelse har bestått under en viss tid, Arrendatorn skulle efler utgången av denna tid ha räll atl fä avtalsförhållandet rättsligt reglerat av arrendenämnden. Om nämnden skulle finna förutsättningarna härför uppfyllda, skulle nämnden faslställa avtalels innehåll. Härvid skulle nämnden i princip ha alt tillämpa samma regler som f.n. gäller vid prövningen av en förlängnings- eller villkorstvist mellan jordägaren och arrendalorn.

På delta sätl skulle åtminstone mera långvariga och stabila upplåtelser komma alt omfattas av JB:s bestämmelser, även om upplåtelsen skett muntligt. För atl en sådan reform skall bli effektiv torde del emellerlid fordras all den kombineras med åtgärder som motverkar all ularrenderingen i stället sker genom kortvariga muntliga upplåtelser lill olika arrendatorer i följd. En åtgärd av detta slag kan vara alt skärpa de skadeståndsregler som f.n. gäller, om arrendalorn tvingas avträda ell muntligt upplåtet arrende. Man kan l.ex, tänka sig alt jordägaren i en sådan siluaiion inle skall ha räll alt vägra fortsatt arrende på grundval av etl skriftligt avtal, om han inte betalar arrendatorn ersällning molsvarande arrendatorns beräknade nettointäkt av arrendestället under viss tid jämte del ytterligare belopp, som eventuellt kan behövas för atl hålla arrendalorn skadelös.

Samma skäl som lalar för alt bruket av muntliga avtal bör motverkas kan enligt min mening anföras för att man bör begränsa jordägarens möjligheter all kringgå besitlningsskyddsreglerna genom all ulan sakligt skäl vägra alt teckna skriftligt avtal med längre arrendetid än etl år. Enligt JB föreligger besittningsskydd vid sidoarrende endasl om arrendetiden översiiger elt år. Ettåriga avtal är emellertid i prakliken myckel vanliga. Så länge ell sådanl avtal inte sägs upp, förlängs det automatiskt med etl år i sänder. Sker däremot uppsägning, har den uppsagde parlen ingen möjlighel alt föra frågan vidare till arrendenämnden.

 

DelIIJu:5    Skr 1979/80:103                                                   30

Som jag nämnde inledningsvis har kommiitén på riksdagens inilialiv fåll i uppdrag atl göra en översyn av reglerna om sidoarrende. Beträffande riktlinjerna för denna översyn hänvisar jag lill vad lagutskollel har anförl i sitt av riksdagen godkända belänkande (LU 1977/78:26 s. 13-14).

Inom ramen för denna översyn bör kommillén enligt min mening överväga huruvida en arrendalor, som forllöpande har innehaft skriflligl ellårsavial under viss sammanlagd tid, bör ges rätt atl få en flerårig avtalstid fastställd av arrendenämnden enligi samma principer som skulle gälla för rätten att få ell munlligl avtal omvandlat lill ell skriflligl. Undanlag mäste dock göras för del fall alt jordägaren har befogad anledning alt upplåla arrendestället för endast ell år i sänder. Della gäller l.ex. normall beträffande jord som arrenderas från lantbruksnämnds markreserv i avvaktan på att mera långtgående strukturförändringar kan genomföras inom ell område.

Jag har nu pekal på några ålgärder som kan komma i fråga när del gäller atl motverka all arrendelagstiftningen kringgås genom muntliga avtal eller skriftliga avtal som gäller för etl år i sänder. Del står också kommiitén fritt alt överväga andra lösningar på del problem som den slora ulbredningen av de muntliga avtalen och de ettåriga skriflliga avtalen innebär. Jag vill emellerlid siryka under atl en förutsättning för all ålgärder av detla slag skall kunna godlas är all de inle vållar olägenheler från andra synpunkter. Kommittén bör därför noga överväga vilka för- och nackdelar som kan vara förenade med ålgärder i del syfle som jag har angell här.

Elt förslärkt rättsskydd för arrendatorn i sådana situationer som här har nämnls synes i allmänhel inle böra påverkas av att fastigheten byter ägare. Kommiitén bör därför undersöka i vilken utsträckning de skyddsregler för arrendalorn som kommiitén föreslår också skall kunna göras gällande mol en ny ägare av fastigheten.

Jag övergår härefter lill reglerna om arrenderättens förverkande. Enligt 8 kap. 23 § 3 JB är arrenderätten förverkad om arrendatorn vanvårdar arrendestället och inle efler tillsägelse vidlar rättelse. Förverkandepåföljd inträder också, om arrendalorn eftersätter vad som åligger honom enligt 9 kap. 35 § JB. Därmed avses fall då jordägaren har lämnat arrendatorn kreatur eller redskap för att användas på arrendestället. Har visst värde åsatts den överlämnade egendomen, åligger del arrendalorn all forllöpande under arrendetiden hålla egendom av samma slag på arrendeslällel lill elt värde som moisvarar vad han har mottagit. Denna egendom lillhör hela liden jordägaren utan särskilt förbehåll. Underlåter arrendatorn all hålla tillräckligt med sådan egendom som åliggandet avser, är arrenderätten förverkad om rättelse ej sker efler tillsägelse.

Alt arrenderätten är förverkad innebär att jordägaren har rätt all säga upp avtalel i förtid. Om jordägaren säger upp avlalet på grund av att vanvård föreligger, är han berättigad till ersättning för den skada som han lider genom atl arrenderätten upphör i förtid. Dessulom har jordägaren rätt till ersättning för den ökning av brislbeloppel som vanvården ofta medför (se 9 kap. 15 och 23 §S JB).

I framställningen från LRF anförs alt vanvård av arrendeslällel i prakliken kan åberopas som förverkandegrund först när misskötseln har fortskridit sä långt att mycket grov vanvård föreligger. Skadan kan då vara så omfattande alt del kan krävas lång lid och slora kostnader för all sälla arrendestället i stånd igen. Arrendatorns ersällningsskyldighel för ökal brislbelopp ger i praktiken inte tillräcklig kompensation för den skada som har uppställ. Enligi LRF;s mening bör kommiitén få i uppdrag all se över ifrågavarande

 

31                       Kommittéer: Justitiedepartementet    Del II Ju:5

bestämmelser i syfle att närmare förtydliga och precisera begreppel vanvård som förverkandegrund.

Jag delar LRF;s uppfallning all JB;s regler om vanvård av arrendeslällel bör anpassas bättre lill de nya jordbrukspolitiska riktlinjerna. Jag erinrarom alt regeringen den 1 februari i år lill lagrådet har remilleral elt förslag lill lag om skötsel av jordbruksmark som skall ersätta 1969 års jordhävdslag. Enligi det remitterade lagförslaget, som föreslås träda i krafl den 1 juli 1979, skall brukningen av åkermark och kultiverad betesmark (jordbruksmark) uppfylla viss minimistandard. Jordbruksmark, som med hänsyn lill läge, omfång och övriga förulsältningar är lämplig för jordbruksproduktion skall brukas så atl markens produktionsförmåga las lill vara på elt ändamålsenligt säll. Lantbruksnämnden avses få befogenhet all ingripa om brukningen inle uppfyller föreskrivna krav.

Kommittén bör mol denna bakgrund överväga i vilken ulslräckning del är lämpligl all anknyta innebörden av termen vanhävd i JB till de krav som enligt det remitterade lagförslaget skall gälla för atl brukningen skall anses godtagbar eller inle. En sådan anknylning är dock bara möjlig beträffande den arrenderade jordbruksmarken. När det gäller misskölsel av byggnader på arrendeslällel måsle termen vanhävd avgränsas på annal sätl. En möjlighel som LRF har pekal på kan vara att beslämma gränsen med ledning av det inbördes storleksförhållandet mellan underhållsbrislbelopp och arrendeavgiften.

Enligt 8 kap. 2 § JB kan i ell arrendeavtal avtalas om avvikelse från vissa tvingande bestämmelser i 8-11 kap. JB. För all elt sådanl avtalsvillkor skall bli gällande mellan parterna fordras emellertid alt arrendenämnden godkän­ner avvikelsen. En förutsättning för all nämnden skall kunna meddela dispens är atl arrendeavtalet innehåller förbehåll om atl dispens får sökas.

Om arrendenämnden avslår dispensansökningen, förfaller arrendeavtalet. Ogiltigheten drabbar avlalet i dess helhel, om parterna inle har avtalat om annal. Skälel till detta är atl den vägrade dispensen kan medföra alt de förutsättningar under vilka avtalet har lillkommil blir väsentligt rubbade.

LRF har pekat på att det inte har föreskrivits någon tidsgräns inom vilken dispens skall sökas. Ansökan om dispens kan därför ges in till arrendenämn­den flera år efler del att avlalet har börjal lillämpas. Om avlalet i ett sådanl fall blir ogiltigt på grund av atl dispens vägras, kan arrendalorn försättas i en mycket besvärlig situation.

Kommittén bör med hänsyn lill del anförda överväga huruvida del bör föreskrivas alt dispens måste sökas inom viss tid. Härvid måsle särskili uppmärksammas vad som skall bli följden, om en dispensansökan inle ges in inom den föreskrivna liden. Möjligen kan det finnas förulsältningar för atl i ell sådanl läge låla avlalet vara bindande för parterna med undantag av det avtalsvillkor som förbehållet om dispensansökan avser. 1 den delen skulle då i stället de tvingande lagreglerna bli tillämpliga.

I framställningen från LRF berörs också frågan om fideikommissarrenda­torernas rättsställning. I fråga om arrende av fideikommissjord gäller olika regler beroende på om upplåtelsen avser huvudgård eller undergård. Som huvudgård räknas i försia hand själva sätesgården. Denna brukar normalt bebos och brukas av fideikommissarien men kan undanlagsvis vara utarren­derad. Undergård är sådan jordbruksfastighet som inle under flera genera­tioner har brukals av fideikommissarierna själva utan som har varit ständigt utarrenderad.

 

DelIIJu:5    Skr 1979/80:103                                                   32

Avser arrendeupplåtelsen huvudgård och sker ombyte av fideikommissa-rie, är arrendeavtalet inte bindande för den nye fideikommissarien, även om avlalet är träffat för bestämd tid, som ännu inte har löpt ut. Delta gäller dock endast om annal inle har föreskrivits i fideikommissurkunden eller i särskilt beslut. Regeln om all den nytilllrädande fideikommissarien inte är bunden av arrendeavtalet är ett utiryck för den allmänna principen atl en fideikom-missarie inte får förfoga över fasiigheien på sådanl säll, att han inkräktar på efterträdarens räll all lilllräda fastigheten och fa del av dess fulla avkastning. Motsvarande regel gäller när fideikommissjord övergår till iigare vid avveck­ling enligt lagen (1963:583) om avveckling av fideikommiss.

Avser upplåtelsen undergård har arrendalorn en belydligl säkrare ställ­ning. Enligt 1 kap. 9 § lagen (1907:36 s. 1) om nyttjanderätt lill fast egendom och 11 § lagen (1970:995) om införande av nya jordabalken gäller arrendeavtal beträffande undergård även för annan innehavare av fideikommisset än upplåiareri. En nytilllrädande fideikommissarie har dock räll all inom sex månader från tillträdesdagen säga upp arrendeavtalet. Uppsägningsrätlen lar sikte på sådana fall, där en arrendeupplåtelse av en eller annan orsak kan anses innefatta etl olillbörligt handlande mot upplålarens eflerlrädare som fideikommissarie. Enligt 15 § lagen om avveckling av fideikommiss gäller de beslämmelser som jag nu har redogjorl för ocksä när undergärd övergår till den som med äganderätt förvärvar egendomen vid avvecklingen.

LRF har anfört att nuvarande regler beträffande arrende av fideikommiss­jord är olillfredsslällande mol bakgrund av alt jordbruksarrendatorns besitt­ningsskydd är en grundprincip i arrendelagstiftningen i övrigt. Särskilt ogynnsam är huvudgårdsarrendalors räUsslällning vid en jämförelse med arrenderätten i övrigt. Del kan visserligen invändas all arrendalorn bör vara medvelen om under vilka förulsältningar han har ingått avialel. 1 praktiken visar det sig emellertid all arrendatorn yllersl sällan har kännedom om sin osäkra ställning. LRF anser all reglerna rörande fideikommissarrendalorer bör ses över i syfte alt nä en bäitre överensslämmelse med de grundprinciper som gäller för övriga jordbruksarrendalorer.

Kommiitén bör förutsättningslöst pröva om del finns tillräckliga skäl för alt nu frångå den bedömning av arrendefrågorna som gjordes i samband med alt 1963 års avvecklingslag antogs (se prop. 1963:5 s. 155-156). En fråga som därvid särskilt bör uppmärksammas av kommittén är i vad mår, ändrade regler på detta rättsområde kan ges retroaktiv verkan (jfr prop. 1970:145 s. 88). Om eventuella lagändringar inte skulle bli tillämpliga på redan beslående arrendeavtal, finns del skäl alt kartlägga hur storl del prakliska behovet av ändrade regler kan anses vara mot bakgrund av den avveckling av fideikommissen som nu pågår.

I det betänkande som ligger lill grund för den i dag beslutade lagrådsre­missen lade kommittén också fram ell förslag lill ändrade regler beiräffande uppsägningsförfarandet och besittningsskyddsproceduren i arrendetvister. Vid remissbehandlingen var remissinstanserna i allmänhel ense om all den föreslagna ordningen framslod som betydligt enklare atl lillämpa än den nuvarande. Förslagel ansågs också innebära alt jordägaren och arrendalorn blev mer jämställda i processuelll avseende. Flera av de remissinslanser som hade en positiv grundinställning till förslagel ställde sig ändå tveksamma både till en del av de principiella lösningarna och lill ulformningen av olika detaljer i förslagel. Från flera håll framhölls dessulom all en reform av uppsägningsförfarandel beiräffande arrende borde anstå till dess hyres-

 

33                       Kommittéer: Justitiedepartementet    Del II Ju:5

rättsutredningen (Ju 1975:06) har lagt fram sitt förslag lill motsvarande reform inom hyresrätten. En sammanställning av remissytlrandena finns i bilaga 3 till lagrådsremissen.

Som framgår av ktgrådsremissen har jag för min del funnil alt slarka skäl lalar för alt en reform av uppsägningsförfarandel och besittningsskyddspro-eeduren i arrendetvister bör genomföras först under näsla etapp i reformar­betet. Jag har bl.a. pekat på alt det av arbelslekniska skäl inle har varit möjligi för kommiitén och hyresrältsutredningen atl samordna utredningsarbetet i denna del. Hyresrältsutredningen har emellertid nu hunnit ganska långl i sill arbele på en molsvarande reform inom hyresrätlen. Med hänsyn härtill och till remissulfallel i övrigl har jag i lagrådsremissen framhållil alt det enligt min mening är lämpligt all kommillén gör en förnyad genomgång av förslaget i denna del. Bland de remitterade lagförslagen har därför inte lagits upp något förslag lill ändring av uppsägningsförfarandel och besiltningsskyddsproceduren.

Arrendelagskommittén bör undersöka på vilka punkter del förslag som lades fram i betänkandet kan behöva justeras med hänsyn lill de synpunkter som har framförts av remissinstanserna. Vid ulformningen av förslagel bör kommillén också beakla de principiella lösningar som kan komma alt väljas för hyresrättens del. Enligt min mening är det av flera skäl önskvärt all uppsägningsförfarandel och besillningsskyddsproceduren i sina huvuddrag är så likformiga som möjligt på dessa båda rättsområden. Självfallel skall dock inte önskemålet om enhetlighet drivas så långt att man bortser från de skillnader som renl praktiskt föreligger mellan arrende och hyra. När del gäller l.ex. uppsägningstidens längd och slutdagen för de olika processuella fristerna måsle för arrenderättens del hänsyn las lill de nalurliga växtodlings-perioderna inom jordbruket. Också på andra punkler saknas del förutsätt­ningar för att arrende- och hyresreglerna skall kunna vara lika i alla enskildheter.

En central fråga som jag inför kommitténs förnyade överväganden särskilt vill peka på är huruvida inte kravel pä uppsägning av arrendeavtalet bör kunna slopas i alla de fall då parterna är ense om förlängning och tvisten inle rör annat än villkoren för det fortsatla arrendet. Skäl lalar enligt min mening för att part som endasl önskar få lill slånd en villkorsändring skall få räll all ulan uppsägning av arrendeavtalet hänskjuta tvisten lill arrendenämnden. Jag anser atl det då också ligger nära lill hands alt föreskriva alt det redan i ansökningen skall anges vilken ändring som önskas i de avtalade villko­ren.

För del fall alt förlängningstvisl handläggs gemensaml med villkorstvisl bör vidare arrendenämnd enligt min mening ges befogenhet alt avgöra förlängningsfrågan för sig genom mellanbeslul. Jag erinrar om alt hyresnämnd redan har denna möjlighel (se prop. 1974:151 s. 100-101 och 146-147).

Som framgår av vad jag inledningsvis anförde har kommiitén uiöver sina ursprungliga direktiv redan lidigare fått i uppdrag all överväga ålskilliga frågor, där önskemål om reformer har förls fram i skrivelser frän bl.a. olika arrendatorsorganisationer. Vissa av dessa önskemål rör frågor som tilldrar sig storl intresse bland jordägare och arrendatorer. Jag syflar här i första hand på frågor rörande investeringar på arrendefasligheter, eventuella undantag från förbudet mol överlålelse av arrenderätten saml elt eventuellt införande av en förköps- eller friköpsrätt för arrendatorn när arrendefasligheten försäljs.

3 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 103

 

DelIIJu:6    Skr 1979/80:103                                                   34

LRF har i sin framslällning framhållil all del är angelägel all dessa frågor blir föremål för allsidig prövning och all såväl jordägarnas som arrendalorer-nas berälligade intressen beaklas. Också jag vill undersiryka viklen av all dessa frägor blir allsidigt belysta och att kommittén eftersträvar lösningar som tillgodoser de skilda intressen som kan föreligga.

Del samband som f.n. finns mellan jordbruksarrende, bosladsarrende och fiskearrende bör enligt min mening bevaras också i fortsättningen. Kommit­tén bör därför överväga i vilken ulslräckning de förslag som kan komma alt läggas fram beiräffande jordbruksarrende bör föranleda följdändringar i fråga om bostadsarrende och fiskearrende.

Skulle under ulredningsarbelets gång andra frågor som har samband med dem som nu har angells komma alt aklualiseras, bör del slå kommillén frill att la upp också dem och lägga fram de förslag som därvid kan te sig påkallade.

Jag hemställer att regeringen utvidgar arrendelagskommilléns uppdrag i enlighet med vad jag nu har anförl.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Justitiedepartemenlel)

6. Fängelse och kriminalvård i anstalt

Dir 1979:34

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-03-15

Departementschefen, statsrådet Sven Romanus, anför.

Genom beslul av 1962 års riksdag ersattes 1864 års strafflag av brottsbalken (BrB), som trädde i krafl den 1 januari 1965 (prop. 1962:10, ILU 1962:42 rskr 1962:390). Lagstiftningen föregicks av ell omsorgsfulll förberedelsearbete, som hade delats upp på två kommittéer. Den ena av dessa, 1937 års straffrättskommitté, hade som uppgifl all föreslå en reformering av bestämmelserna om de särskilda brotten, medan den andra, 1938 års strafflagberedning, såg över det straffrättsliga påföljdssyslemet,

1864 års strafflag kom formelll att gälla under ett sekel men hade självfallet inle förblivit oberörd av samhällsutvecklingen, Bl.a. på grundval av delförslag från de båda kommitléer som har nämnls nyss hade belydelsefulla partiella reformer vidlagils som innebar atl del närmast före BrB:s tillkomst endast var rester av den ursprungliga lagstiftningen som forlfarande bestod oförändrade. Mest ingripande hade delreformerna varit beträffande reak­tionsformerna. Den ursprungliga, lämligen stela och mekaniskt verkande ordningen hade efler hand ersatts av elt system med differentierade ålgärder som gav möjlighet för domstolar och verkställighelsmyndigheler all anpassa påföljden till skilda omständigheter med avseende både på brottels beskaf­fenhet och brottslingens person.

Även om det sålunda torde vara mesl rättvisande alt beleckna BrB som en slulelapp på och en enhetlig kodifiering av etl reformarbete som hade pågått sedan flera decennier, medförde också BrB betydelsefulla nyheter. På påföljdssidan innebar balken bl.a. all fängelse och straffarbete slogs samman

 

35                       Kommittéer: Justitiedepartementet    Del II Ju:6

till ell enheiligi frihetsstraff, kallat fängelse. Förvaring och inlernering ersalies av en påföljd, benämnd inlernering. Å andra sidan skapades också nya påföljder. Villkorlig dom delades upp på två påföljder, dels villkorlig dom och dels skyddslillsyn, som i storl selt molsvarade den tidigare villkorliga domen med övervakning. Nya var också de olika formerna av överlämnande till särskild vård enligt barnavårds-, nykterhetsvårds- och sinnessjuklagsliflningen.

Den k.inske mesl belydelsefulla konsekvensen av BrB:s införande var emellerlid atl reformen lade grunden lill en alltjämt pågående utbyggnad av resurserna för kriminalvård i frihei, Skyddskonsulenlorganisationen fick ökade uppgifler och förslärkles väsenlligl i personellt hänseende. Övervak-ningsnämndsorganisalionen byggdes ul och nämnderna gjordes obligatoris­ka över hela landel. 1 syfle att effeklivisera kriminalvården i frihei och undanröja den dualism som ansågs råda beiräffande ansvarei för denna vård tillades nämnderna en del av de befogenheier som lidigare hade ankommil på underrätterna i egenskap av övervakningsdomstolar.

De ställningstaganden som i denna del gjordes i anslutning lill BrB;s tillkomst fär ses mol bakgrund av all en huvudlinje i lagslifiningen och dess förarbeten var atl skapa underlag för en ordning som innebar att kriminalvård i frihet skulle kunna lillämpas i slörsia möjliga utsträckning. 1 förarbetena lill brottsbalken underslröks frihetsstraffens nackdelar från resocialiseringssynpunkl liksom de humanitära skälen för all användningen av frihetsstraff borde såvitt möjligt begränsas. En föruisättning för en sådan utveckling ansågs vara atl kriminalvården i frihet effektiviserades oeh förenades med sådana reaklionsformer atl även de allmänprevenliva synpunkterna kunde lillgodoses (prop. 1962:10 del C s. 58-62). Men del hävdades samiidigi i BrB;s förarbeten all kriminalvård i anstalt i vissa fall kunde vara inle bara påkallad från allmänna synpunkier ulan också innebära den lämpligaste påföljden med hänsyn till lagöverträdarens egna behov (prop. del C s. 52). Tydligast har denna uppfattning kommit lill uttryck i bestämmelserna om de tidsobestämda påföljderna ungdomsfängelse och inlernering (29 och 30 kap. BrB), vilka lill stor del byggde på den tidigare lagstiftningen. Även den genom BrB införda möjligheten alt kombinera kriminalvård i frihei oeh i anstalt genom all förena skyddslillsyn med anstaltsbehandling under en tid av mellan en och två månader (18 kap. 3 § BrB) motiverades emellerlid lill betydande del av slrävanden all finna en lämplig form för behandling av den dömde.

Efler BrB;s ikraftträdande har ålskilliga reformer på straffrättens och kriminalvårdens område genomförls. Vad gäller bestämmelserna om de särskilda brotten har reformerna lill en del hafl sin bakgrund i önskemål om att begränsa del straffbara områdel och atl inom della område inskränka användningen av frihetsstraff. Hit hör bl.a. den avkriminalisering som har skett på vissa särskilda områden - l.ex. beiräffande fylleri, ringa fall av uppvigling saml särande av tukt och sedlighet - liksom de ändringar som vid 1975/76 års riksmöie beslulades i fråga om brotten grov stöld och rån (prop. 1975/76:42, JuU 1975/76:16, rskr 1975/76:111). I andra hänseenden har emellerlid samtidigt det kriminaliserade området vidgats eller straffen skärpts. Olovlig avlyssning (4 9 a §), kapning av luftfartyg och luftfarts-sabotage (13 kap. 5 a §), hels mol folkgrupp (16 kap. 8 §). olaga diskriminering (16 kap. 9 §) och grovt dobbleri (16 kap. 14 a §) är exempel på brottstyper som har tillförts BrB efter dess ikraftträdande. Ulanför BrB;s område har en omfattande nykriminalisering ägl rum, varigenom man har

 

Del II Ju:6    Skr 1979/80:103                                                 36

straffbelagt gärningar som i en del fall har fått myckel högl straffvärde. Det räcker här alt erinra om 1968 års narkolikastrafllagstiftning, vars bestämmelser efler hand har skärpts, samt 1971 års skaltebrottslagstiftning.

De mera generella reformer beiräffande påföljdssyslemet som har beslutals efler BrB:s tillkomst har i stor utstriickning varil inriklade på alt begränsa anviindningen av frihetsslraff och att avkorla längden på de frihetsberövanden som ändå måsle göras. TiU de praktiskt sett mest belydelsefulla av dessa reformer hör 1965 års revision av reglerna om villkorlig frigivning (prop. 1965:159, ILU I965:.37, rskr 1965:378) saml 1973 års regler om räll för den dömde atl avräkna häktningstid vid verkställigheten av frihetsstraff (prop. 1973:146, JuU 1973:3, rskr 1973:23),

Den vikligasle av de förändringar som efler BrB;s ikraftlrädande har beslulals på kriminalpolitikens område är emellerlid ulan tvekan 1974 års kriminalvårdsreform. Denna, som grundade sig på principbeslut av 1973 års riksdag (prop. 1973:1 bil. 4 s. 76-164, JuU 1973:15, rskr 1973:152), innebär bl,a. atl kriminalvården i anstalt redan från början skall inriktas på konkreia ålgärder, som förbereder den intagne för tillvaron utanför anstalten, alll i den utsträckning del kan ske ulan all kravet pä samhällsskydd blir eftersatt. Reformen syftar också lill en ökad integration mellan ansialtsvård och frivård. Ell nyll ansialissysiem har införts med riksanslalter och lokalanslal­ier av sluten eller öppen typ, någol som bl.a. har inneburil all de lidigare ungdoms-, internerings- och skyddstillsynsanstallerna har avskaffats som särskilda kaiegorier. För all den intagne i görligaste mån skall kunna behålla sina kontakter ute i samhällel skall han förelrädesvis placeras pä anstalt i närheten av sin hemort. Del bör slutligen nämnas all del i anslulning lill reformen uttryckligen har slagils fast all de dömda har samma rätt till samhällels stöd och service som övriga medborgare.

Med anledning av kriminalvårdsreformen har antagils en ny lag (1974:202) om kriminalvård i anstalt (KvaL), som därefler har ändrats vid tvä lillfällen, senasl genom beslul av riksdagen i slulel av förra ärel (prop. 1978/79:62, JuU 1978/79:15, rskr 1978/79:90), Som en följd av reformen har även vissa av reglerna om kriminalvård i frihet ändrats (prop, 1973:131, JuU 1973:35 rskr 1973:306), En ny frivårdsförordning (1977:329) har utfärdats,

Trols atl sålunda många belydelsefulla reformer har genomförts på det straffrättsliga och kriminalpoliliska fältet, torde det inte vara någon överdrifl all påstå att BrB;s sanktionssystem består i alll väsenlligl orubbal. De grundläggande reglerna om påföljder för broll har inte ändrats, och någon mera belydande avvikelse från de principer som ligger lill grund för dessa regler har inle heller beslutats av statsmakterna.

Som jag nyss nämnde var en av huvudlinjerna i BrB;s förarbeten all söka i möjlig mån begränsa användningen av frihetsstraff, Mol bakgrund av all balken nu har tillämpats under mer än fjorton år, kan del vara av inlresse att redovisa hur denna målsättning har förverkligats i prakliken.

Korl före BrB:s ikraftträdande utarbetade fångvårdsstyrelsen en långtids­prognos beiräffande del framlida behovet av fängelseplatser (se prop. 1964; 1 bil. 4 s 71-72). Mol bakgrund bl.a. av del dåvarande genomsniilliga anlalet intagna - mellan 5.000 och 6.000 - saml förutsedda befolkningsförändringar beräknade slyrelsen alt medelbeläggningen är 1975 skulle molsvara ca 8.300 intagna och år 1980 ca 9.650 intagna. Denna prognos lades också av slyrelsen lill grund för en utvecklingsplan för anstaltsväsendel.

 

37                       Kommittéer: Justitiedepartementet    Del II Ju:6

I verkligheten kom emellerlid den forllöpande ökningen av antalet intagna att brytas fr.o.m. 1965, dvs. del försia år under vilkel BrB lillämpades. Den genomsnitlliga beläggningen på kriminalvårdsanstaliema har sedan dess siadigt sjunkit l.o.m. år 1976, då den utgjorde ca 3.370. Diirefter har en viss ökning av medelbeläggningen skell lill omkring 3.500 år 1977 och 3.60(1 år 1978. Högsia beläggningen under är 1978 var 4.034 mol 3.915 under år 1977 och 3.821 under år 1976.

De siffror som jag har återgelt nu visar sålunda att det nuvarande anlalet inlagna i kriminalvårdsanstaliema vida understiger vad man räknade med omedelbart före BrB:s ikraftträdande. Detla kan inle förklaras av all brollslighelen har minskal, ly antalet brott har tvärtom ökal krafligl sedan år 1965 enligi den slalisiik som maler anmälningar till polisen. Anlalel brottsbalksbrolt som kom lill polisens kännedom var är 1965 ca 393.600 och har därefter, med någol avbrott, fortlöpande ökal l.o.m. år 1977, då del uppgick lill drygl 716.300. Bl.a. lill följd av omläggningar i slalislikrulinerna och ändringar i försäkringsbolagens praxis är dessa siffror visserligen inle direkt jämförbara, men det lorde stå klarl alt den kraftiga ökningen inle kan vara enbari en statistisk illusion. De preliminära siffror som har redovisals för år 1978 lyder på en viss nedgång av den sammanlagda brottsligheten under detla år, men del är för lidigl för att bedöma om denna nedgång är av mer än lillfällig natur.

Del finns mol den bakgrund som har angells nu goda skäl alt ulgä från alt den åtminslone lill för ell par år sedan fortgående minskningen av antalet inlagna i våra kriminalvårdsanslaller till väsentlig del förklaras av BrB:s tillkomst och av den genomslagskraft som dess bakomliggande principer efler hand har vunnit. En del av de lagändringar som senare har beslutals har naturligtvis bidragit, liksom del förhållandel alt insikten om frihetsstraffens effektivitetsmässiga och humanitära nackdelar efter hand har blivit allmänt omfattad.

Som jag nyss har nämnl log emellertid BrB:s förarbeten inle avstånd från tanken atl kriminalvård i anstalt kan vara den lämpligasle påföljden med hänsyn lill lagöverträdaren själv och alltså påkallad av hans egna behov. Denna uppfattning återspeglas också i den som en följdförfattning till BrB antagna lagen (1964:541) om behandling i fångvårdsanstalt, som lill en del kan sägas ha byggt pä tanken atl den intagne skulle erhålla en sådan behandling atl hans anpassning i samhällel främjades (23 §).

Det kan förtjäna påpekas att del förslag av slrafflagberedningen som ligger till grund för BrB utsattes för kritik vid remissbehandlingen av flera instanser därför alt några kriminologiska undersökningar angående de straffrättsliga reaktionernas effektivitet inte hade förebringats i lagstiftningsärendet. Departementschefen invände häremot atl den kriminologiska forskningen hade börjat sälla in först under de senasle åren och ännu inle hade avsatt några mera betydelsefulla resullal, som kunde vara vägledande för del praktiska reformarbetet. Den omständigheten all säkra vetenskapliga belägg för effektiviteten av de olika ålgärderna inom reaktionssystemel saknades borde enligt hans mening inle få hindra reformen, men den borde leda till viss försikiighei och lill undvikande av alltför slora omkastningar i den beslående ordningen (prop, 1962:10 del C s. 34, 45 och 46).

Lägel är i delta hänseende numera hell förändrar. En omfattande kriminologisk forskning har ägl rum såväl i vårl land som i ullandel. Till stor del har denna koncentrerats på ulvärdering av olika behandlingsinsatser. De resultat som föreligger är inle på alla punkler entydiga. I ett avseende pekar

 

Delll Ju:6    Skr 1979/80:103                                                   38

emellerlid alla kända svenska och ulländska undersökningar i samma riklning, nämligen all ansialtsvård i olika former har övervägande negativa effekter för de personer som undergår sådan vård, Klara belägg finns sålunda för all kriminalvård i anstalt leder lill dålig rehabiliiering och hög älerfalls-frekvens saml all den ofia har nedbrytande inverkan på personligheten. Därvid synes det inte ha någon belydelse vilken form av ansialtsvård man väljer eller vilka behandlingsmetoder som prövas inom anstalterna. Frånsell den tillfälliga verkan som kan uppnås medan frihetsstraff verkställs och den allmänprevenliva effekt användningen av sädana straff kan ge finns del således belägg för all denna typ av straffpåföljder är övervägande ineffektiva från allmänl brottsförebyggande synpunkt. En ökad användning av frihets­straff är därför generellt sell inget verksami medel när del gäller all bekämpa en siigande kriminalitet ulan kan snarasl befaras leda lill ell motsatt resullal.

Mol den bakgrund som har antytts här är det inle förvånande att frågor med anknylning lill del straffrättsliga påföljdssyslemet har varil föremål för storl intresse i den kriminalpoliliska deballen under senare lid och alt det därvid i vissa hänseenden har skett en omvärdering av ställningstaganden som gjordes i anslutning till BrB;s tillkomst. En rad olika betånkanden och rapporter har också lagls fram på områdel. Jag vill redan här särskilt nämna ungdomsfängelseulredningens belänkande (SOU 1977:83) Tillsynsdom och den av kriminalpoliliska arbelsgruppen inom brottsförebyggande rådet (BRÅ) utarbetade rapporten (1977:7) Nylt straffsystem - Idéer och förslag. Betänkandet och rapporlen har förra året varil föremål för gemensam remissbehandling. Samma inlresse för påföljdssyslemets utformning och liknande lendenser till omvärdering av tidigare ställningstaganden har gjort sig gällande även i våra nordiska grannländer.

Kriliken mot BrB;s påföljdssystem har i särskilt hög grad gällt de lidsobeslämda påföljderna. I den delen har regeringen tidigare denna dag på min föredragning beslulat alt inhämta lagrådels yttrande över förslag till ändringar i BrB, vilka bl.a. innebär att påföljden ungdomsfängelse avskaffas. Vidare ersätls den nuvarande möjligheten all förena skyddstillsyn med behandling i anstalt av en ordning som innebär all skyddslillsyn skall kunna kombineras med etl fängelsestraff på en tid av lägsl en och högsl tre månader som skall bestämmas redan i domen. Lagrådsremissen grundar sig i väsenlliga delar på del nyssnämnda beiänkandei Tillsynsdom, som dock enligt förslaget inle nu genomförs i sin helhel. Inom korl kommer en inom justitiedepartementet upprättad promemoria (Ds Ju 1979:5) om inlernering all sändas ut på remiss, I promemorian föreslås bl.a, all även påföljden inlernering skall avskaffas. Genomförs de förslag som jag har nämnl nu, kommer det i det svenska påföljdssystemet inte längre alt finnas några frihelsberövande brottspåföljder som innebär kriminalvård i anstalt under obestämd tid utan endast del lidsbestämda frihetsstraffet fängelse.

Del är emellerlid av flera skäl angelägel att med de kriminologiska forskningsresultaten och de akluella betänkandena och rapporterna som ulgångspunkl företa en mera allsidig översyn även när det gäller använd­ningen av fängelsestraff. Enligi min uppfallning är del sålunda väsentligt all fullfölja den linje i det kriminalpoliliska utvecklingsarbelel som går ut på att minska användningen av frihelsberövande påföljder och avkorla längden på de frihetsberövanden som ändå måsle göras av allmänprevenliva skäl. Som framgår av de siffror jag nyss redovisade har numera den ända sedan BrB;s tillkomst fortgående  minskningen  av  antalet intagna  i  kriminalvårdens

 

39                       Kommittéer: Justitiedepartementet    Del II Ju:6

anställer fr.o.m. år 1977 ersalls av en uppålgående lendens i beläggnings-ulvecklingen. Denna lorde visserligen lill slor del förklaras av all polisens insalser mol narkolikabrottslighel har intensifierats, något som har lett lill en ökning av anlalet inlagna med särskilt långa strafftider. Även med beaktande av denna förklaring till den ändrade utvecklingen har jag emellerlid den uppfattningen atl vi har närmat oss det läge. där några yllerligare minsk­ningar av anstallsbeläggningen inle är möjliga ulan generelll inriklade ålgärder.

Samiidigi måsle beaklas all brottslighetens utveckling ulgör elt allvarligt samhällsproblem. Brottsligheten ligger nu pä en nivå som enligt min mening inte kan godlas. Kampen mot kriminaliteten måste föras på bred fronl med ålgärder som lill stor del faller utanför rättsväsendets ansvarsområde. Strafflagstiftningens roll när det gäller all förebygga brollslighelen bör ä andra sidan inle underskallas. För mig slår del klarl all en fortsatt begränsning av frihetsstraffens användning och deras längd måsle förenas inle bara med en forlsall salsning på förebyggande åtgärder utan också med strävanden atl finna alternativ till frihetsslraff, som i möjlig män innebär en effekiivisering i förhållande lill den nuvarande kriminalvården i frihet.

Också kriminalvården i frihei har varit föremål för uppmärksamhet inom ramen för den kriminologiska forskningen. Även om del på detta område åtminstone för svensk del inle har redovisats forskningsresullal i samma omfallning som när det gäller frihelsstraffen tyder de uppgifler som vi f.n. har otvivelaktigt på atl denna kriminalvård i sina nuvarande former inle är lika effekliv som man hoppades under förarbetena lill BrB.

Del är här nalurligl all erinra om 1970 års riksdagsbeslut om försöksverk­samhel med kraftigl förstärkta resurser för frivården inom ett begränsai område - Sundsvalls skyddskonsulentdistrikt - i syfte all underiälla en framtida bedömning av frivårdens dimensionering och utformning (prop. 1970:100bil. 4s. 73, SU 1970:2, rskr 1970:2). Den definitiva ulvärderingen av det s.k. Sundsvallsprojektel kommer inom kort alt vara färdigställd. Redan av de preliminära utvärderingar som har publicerats i olika sammanhang (se bl.a. BRÄ;s rapport 1975:1) lorde man emellertid våga dra den slutsatsen, alt den kraftiga förstärkningen av frivärdsresurserna knappasl har lell till några behandlingsresultat i egentlig mening och inle heller har påverkat återfallsbenägenhelen i nämnvärd mån. Denna slutsats, som stämmer överens med vad man sedan länge har hävdat från kriminologiskl håll, gör del nalurligl alt nu ta upp frågorna om ulformningen av kriminalvården i frihei och alternativ lill frihetsstraff lill en översyn.

De spörsmål som har angetts nu torde inle kunna bedömas isolerade från vissa frågor rörande kriminalvårdens organisalion som också är aktuella f.n. Nuvarande organisation har kritiserats bl.a. med hänvisning lill all strävan­dena atl öka medborgarnas insyn och inflylande inom den offenlliga förvaltningen knappasl har avsatt några resultat för kriminalvårdens del. Detta har sagts i sin lur medföra en risk för all verksamhelen inom kriminalvården får svårigheler att anpassa sig lill ulvecklingen inom samhällel i slort. Samtidigt gör sig intresset av medbeslämmande från personalens sida alltmer gällande. Otvivelaktigt är del angeläget all den särskilda sakkunskap som personalen besitter tas till vara på bäsla säll inom detla svåra område. Förslag till ändringar av främsl organisatorisk nalur har lagls fram bl.a. i betänkandena (SOU 1975:16) Kriminalvårdens nämnder, (Ds Ju 1976:9) Frivård i storstad och (SOU 1977:76) Personalen vid kriminalvårdens anstalter. Förslagen har etl starkt inbördes samband men är

 

Delll Ju:6    Skr 1979/80:103                                                   40

samiidigi lill en del oförenliga med varandra. Det framslår som angelägel all de frågor som här avses blir föremål för en samlad bedömning.

Av vad som har anförts nu framgår alt behovet av en samordnad översyn på straffrättens och kriminalvårdens område rör flera stora och delvis komplicerade frågor. Dessa bör utredas under parlamentarisk medverkan. Somjag konstaterade i årels budgetproposition (prop. 1978/79:100 bil. 5s. 9) blir utredningsarbetet alltför omfattande och tidskrävande, om samtliga uppgifter anförtros ål en enda kommillé. Jaghar därför stannal för all föreslå regeringen alt två kommitléer skall tillkallas för ändamålet. Den ena avses behandla i huvudsak frågor som har direkl anknylning lill fängelseslraffels utformning och användning saml de därmed sammanhängande organisato­riska frågor som jag nyss har berört. Den andra kommillén bör få till uppgift all utreda frågor om den framtida utformningen av kriminalvården i frihet och om allernaliv lill frihelsslraff. Till del närmare innehållet i utrednings­uppdraget för den sistnämnda kommillén avser jag alt åierkomma senare denna dag.

Jag övergår nu lill atl behandla arbetsuppgifterna för den kommillé som i enlighel med vad som har sagts nyss skall behandla huvudsakligen frågor med anknytning lill fängelsestraffet.

Av vad jag redan har anförl framgår all en ulgångspunkl för kommilléns arbete bör vara att fängelsestraffet inte är ägnat atl medföra några positiva effekler för den intagne själv utan Ivärlom ofta har direkla skadeverkningar. Med hänsyn lill viklen av alt bekämpa brottsligheten och alt upprällhålla allmän laglydnad kan vi inle avvara fängelsestraffet, men det lorde aldrig eller älminslone endast i mycket speciella undanlagsfall kunna ses som ett verkningsfullt medel i sig att anpassa lagöverträdaren lill samhällel eller ens all minska risken för återfall från dennes sida. Vad som har sagts nu får självfallel inte hindra att strävandena all humanisera kriminalvård i anslali och att erbjuda den dömde social service av olika slag fortsätter.

Med de angivna utgångspunklema ligger det nära lill hands all först beröra frågan om minimitiden för fängelsestraff. Denna lid är nu en månad (26 kap. 1 §BrB). Samma minimitid gäller f.n. i Danmark för ådömande av "fängsel", men i dansk rätt finns dessutom en särskild form av ovillkorligt frihelsslraff "hsfle" - som kan ådömas på lägst sju dagar. Det danska straffelovrådel har i en promemoria från oktober 1978 förordat all hasfle skall avskaffas som särskild sanklionsform och att minimitiden för fängsel i samband härmed skall sänkas till fem dagar. I Finland är minimitiden för fängelse f.n. 14 dagar men den finska straffrättskommitlén har i sitt principbetänkande (1976:72) föreslagil en sänkning lill sex dygn. I Norge är minimitiden 21 dagar. 1 en principproposition angående den framtida kriminalpolitiken som våren 1978 lades fram för det norska stortinget (storlingsmelding 1977/78:104) har uttalats all en sänkning av minimitiden lill sju dagar bör prövas.

Del kan sålunda konstateras atl den svenska minimitiden för fängelse ligger högl vid en jämförelse med förhållandena i övriga nordiska länder. Den förul nämnda BRÄ-gruppen har i sin rapporl förordal all liden för svensk del sänks lill vad som av administrativa skäl bedöms vara möjligt atl verkställa, dvs, ca en vecka. Förslaget har fåll etl förhållandevis gynnsamt mottagande vid remissbehandlingen, även om några remissinstanser har avstyrkt förslagel och andra - bl.a. justiliekanslern, riksåklagaren och Göta hovrätt - ifrågasätter om minimitiden bör sättas så lågl som gruppen har förordat. Kriminalvårdsstyrelsen har emellerlid uttalat alt det från praktiska oeh adminisiraliva synpunkter inte möter något hinder mol all allmänna

 

41                       Kommittéer: Justitiedepartementet    Del II Ju:6

slraffminimum sätts till endast en eller annan vecka.

Särskilt mot bakgrund av vad som f.n. gäller och föreslås i övriga nordiska länder anser jag för egen del alt kommillén bör ulgå från all en sänkning av minimitiden för fängelse skall ske. Jag är däremoi inle f.n. beredd att ta slullig ställning till hur långtgående en sådan sänkning bör vara ulan anser alt denna fråga bör övervägas yllerligare av kommiitén. Därvid måste vissa spörsmål belysas närmare, bl.a. förhållandet mellan ett mycket kort frihetsstraff, på ena sidan, och höga böter eller långvarig koniroll i frihet på den andra. Del är önskvärt alt en sänkning av minimitiden inte medför atl anlalet utdömda frihetsstraff ökar. Del är bl.a. av dessa skäl värdefullt om kommitténs förslag ålföljs av rekommendationer om i vilka typfall etl förkortat minimistraff bör lillämpas i prakliken. Sådana rekommendalioner kan-i den mån de anias av slalsmakterna- bli av betydelse förden prakliska rältslillämpningen. Della gäller i försia hand sådana broll, där del nuvarande minimistraffel särskilt ofta ådöms.

Del är nalurliglvis av inlresse atl nordisk rällslikhel kommer till stånd i den mån del visar sig möjligt. Kommillén bör därför uppmärksamt följa den fortsatta utvecklingen i de andra nordiska länderna och även verka för att enhetlighel i möjlig mån uppnås.

Även om en sänkning av minimitiden för fängelse kan antas få praklisk genomslagkrafl, lorde en sådan ändring endast i förhållandevis begränsad mån påverka beläggningen på anslallerna. Av slörre belydelse härvidlag är en allmän översyn av straffskalorna, en fråga som enligt min mening också bör ingå i kommitténs uppdrag. Innan jag kommer in på denna, måsle emellertid en redovisning göras av en annan huvuduppgift för kommittén, nämligen en översyn av reglerna om villkorlig frigivning.

De grundläggande bestämmelserna om villkorlig frigivning finns i 26 kap. 6-24 §§ BrB. Vissa regler finns också i 34 kap. BrB och lagen (1964:163) om införande av brottsbalken. Regleringen, som har lillkommil efler nordiskt samarbele och som är likarlad i övriga nordiska länder, innebär i huvudsak följande.

Den som undergår fängelse på viss lid får friges villkorligt när tvä Iredjedelar eller, om särskilda skäl föreligger, halva liden har avtjänats. Verkställigheten måste dock alltid ha pågått minsl fyra månader innan villkorlig frigivning kan ske.

Vid prövning av frågan om villkorlig frigivning skall särskilt beaktas verkningarna av fortsatt frihelsförlusl för den dömde och förulsältningarna för hans anpassning i samhället med hänsyn lill de förhållanden i vilka han kommer all försältas vid frigivningen. Fråga om villkorlig frigivning prövas av den lokala övervakningsnämnden, om del ådömda fängelsestraffet inle överstiger ell år, oeh i annal fall av den cenirala kriminalvårdsnämnden. Angående kriminalvårdsnämndens praxis i dessa ärenden kan hänvisas till den förul nämnda departementspromemorian (DsJu 1979:5) om inlernering, där del också förordas all nämndens praxis ändras i vissa hänseenden.

Vid villkorlig frigivning skall fastställas en prövolid för den frigivne om minst ell och högsl tre år eller - om slraffålersloden översiiger ire år - högsl fem år. Under prövoliden skall den frigivne - om del inte anses obehövligt -slå under övervakning. Den frigivne är skyldig alt under denna lid iakttaga skötsamhet, efter förmåga söka försörja sig och i övrigl följa de särskilda föreskrifter eller anvisningar som meddelas av domstol eller övervaknings­ nämnd.

Om den villkorligt frigivne inle följer de krav som slälls på honom under

 

Delllju:6    Skr 1979/80:103                                                    42

prövoliden, har övervakningsnämnden möjlighet alt i sisla hand förklara den villkoriigl medgivna friheten förverkad, vilkel innebär alt den frigivne skall las in i kriminalvårdsanstalt för att avtjäna slraffålersloden. Detla sker dock sällan i prakliken. Däremoi är del förhållandevis vanligt atl villkorligt medgiven frihet förverkas i fall då den frigivne gör sig skyldig till nytt brott under prövoliden. Döms den frigivne till fängelse för sådant broll gäller enligt 34 kap. 4 § första stycket BrB att den villkorligt medgivna friheten skall förverkas, om inte särskilda skäl lalar mot del.

1 den tidigare denna dag beslutade remissen till lagrädcl med förslag till ändringar i BrB har förordals vissa begriinsadc ändringar i reglerna om villkorlig frigivning. Förslaget innebär all den minimitid, som den dömde skall ha avljänal i kriminalvårdsanstalt innan villkorlig frigivning fär ske, sänks från fyra lill tre månader. Vidare ändras reglerna om förverkande av villkoriigl medgiven frihei bl.a. på det sätlel all domsiolen får slörre möjligheter än nu alt underiåla förverkande. Domstolen skall också kunna begränsa förverkande till alt avse endast en del av den villkorligt medgivna friheten. Som jag nyss har niimnt föreslås också vissa ändringar i departe­mentspromemorian om internering.

Det är emellerlid av flera skäl angeläget all hela frågan om villkorlig frigivning görs lill föremål för en samlad översyn. Denna bör lill slor del kunna ske med utgångspunkt i de olika förslag i ämnel vilka redan har lagls fram från olika häll oeh för vilka jag skall ge en korl redogörelse i det följande.

Del nordiska samarbeisorganet för straffrättsliga frågor, nordiska straff-räitskommittén, har nyligen behandlat frågan om villkorlig frigivning i elt särskili belänkande (NU A 1978:6). Kommiitén diskulerar inledningsvis frågan om inslilutel villkorlig frigivning över huvud tagel behöver behållas. Del är enligt kommiitén främsl tvä argument som talar för atl avskaffa institutet, nämligen dels kraven på rättslig jämställdhet och proporlionalitel mellan broll och straff, dels önskemålet all förbättra förutsägbarheten och därmed även rättssäkerheten vid verkställigheten av frihetsstraff. Enligt kommittén finns del dock molargument av avsevärd belydelse. Det framgår av betänkandet alt man från dansk och isländsk sida har ställt sig avvisande lill tanken alt avskaffa den villkorliga frigivningen medan man frän finsk, norsk och svensk sida inte har bedömt del som uteslutet all i en framlid föreslå sådana förändringar. Del råder dock enighet inom kommillén om atl inle i detla skede föreslå all villkorlig frigivning skall avskaffas.

Kommillén föreslår emellerlid flera ingripande ändringar i utformningen av reglerna om villkorlig frigivning. Sålunda anser kommittén all samtliga nordiska länder bör sträva efler atl införa en allmän huvudregel om frigivning efler halva strafftiden. Minimitiden i anstalt före villkorlig frigivning föreslås sänkl ålminstone till tvä månader. Förulsällningarna för all senarelägga lidpunklen för villkorlig frigivning i förhållande lill vad som följer av huvudregeln bör enligt kommittén göras ytterst slränga och tydligt anges i lag. Prövoliden bör förkortas lill alt i princip molsvara den återstående strafftiden. Reglerna om förverkande av villkorligt medgiven frihet bör utformas så atl man får elt smidigt syslem men samtidigt uppnår en enhetlig praxis. Kommillén är posiliv lill tanken att avskaffa de särskilda skötsam-hetsvillkoren och övervakningen under prövoliden men lägger inte fram något uttryckligt förslag i sådan riktning.

Även i BRÅ-rapporlen behandlas frågan om villkorlig frigivning bör avskaffas. BRÅ-gruppen diskulerar utförligt de skäl som kan anföras för och

 

43                       Kommittéer: Justitiedepartementet    Del II Ju:6

emot ell syslem med villkorlig frigivning och anser för sin del alt nackdelarna överväger. Enligt gruppen ger systemet utrymme för en ojänin och dåligt förutsägbar lillämpning som därigenom framslår som orättvis. Gruppen föreslår atl villkorlig frigivning avskaffas. För del fall att institutet ändå anses böra behållas lägger gruppen fram etl förslag lill ändrad utformning uv reglerna som i sak ligger mycket nära nordiska straffrällskommiilcns förslag. En av ledamöterna är skiljaktig och anser att några ändringar av reglerna inte bör göras f.n.

Slutligen har också ungdomsfängelseutredningen i betänkandet Tillsyns­dom föreslagil ändringar av reglerna om villkorlig frigivning. Utredningens förslag ligger till grund för de ändringar som jag lidigare denna dag har förordal i lagrådsremissen om ändring i BrB. Dessutom har emellerlid ulredningen föreslagil atl någon övervakning av den villkoriigl frigivne inle skall äga rum under prövoliden. Denna lid skall motsvara den lid som vid frigivningen återstår av straffet, dock lägst etl och högsl tre år. Förslagel innebär vidare bl.a. all ell nyll inslilul-verkställighet ulom anstalt- införs. Vid sådan verkställighet skall den dömde stå under övervakning.

Vid den gemensamma remissbehandlingen av BRÅ-gruppens rapport och ungdomsfängelseulredningens belänkande har förslagen i denna del fåll ell blandat mottagande. I många remissyttranden ges ullryck för uppfatlningen atl de nuvarande reglerna om villkorlig frigivning och rådande praxis på området inle är tillfredsställande. En majoritet av remissinstanserna anser dock alt institutet bör behållas i någon form. De flesla inslanser som går in på frågan ställer sig emellertid tveksamma lill BRÅ-gruppens förslag till ändringar. Även ungdomsfängelseulredningens förslag i denna del har mottagits med belydande Iveksamhel.

För egen del kan jag ansluta mig lill uppfattningen alt del nuvarande sysiemel med villkorlig frigivning, sådanl det har ulvecklal sig i praxis, inle går frill från kritik. Det kan hävdas att regelsystemet medför att även fängelsepåföljden lill en del blir tidsobeslämd. I linje med önskemålel all avskaffa de tidsobestämda påföljderna skulle då ligga all denna olägenhet i möjlig män undanröjs, antingen genom ändringar i regelsystemet eller också genom all hela institutet upphävs. Häremot måste emellertid vägas en rad andra faktorer, bl.a. atl en viss flexibilitet i fråga om strafftidens längd kan underlätta frivärdsarbetet. Vidare måste uppmärksammas del behov som kan föreligga av att den som har avtjänat siraff i kriminalvärdsanstall under den försia tiden efler frigivningen erbjuds slöd och hjälp från samhällets sida och vid behov kan underkastas viss kontroll.

Med hänsyn till de skiftande meningar som har kommii lill uttryck i de olika frågor rörande villkorlig frigivning som har aktualiserats förordar jag att kommittén får till uppgift att göra en förutsättningslös undersökning av verkningarna av de nuvarande bestämmelserna och av de effekler som kan beräknas uppkomma vid olika länkbara ändringar i regelsystemet. På grundval av en sådan undersökning bör kommiitén göra en avvägning mellan fördelar och nackdelar i skilda alternativ samt föreslä ändamålsenliga lösningar. I uppdragel bör sålunda även ingå att pröva frågan om den villkoriiga frigivningen över huvud tagel bör behållas. Oavsell vilken principlösning som väljs framstår del som angelägel all denna i all möjlig utsträckning regleras i lag och alltså inte ger utrymme för en alltför skiftande praxis i lillämpningen.

Det är självfallel angelägel att en reform på della område inle leder till en genomsnittlig höjning av de faktiska strafftiderna. F.n. är del myckel vanligt

 

Delll Ju:6    Skr 1979/80:103                                                   44

all domstolarna dömer ut det lägsta fängelsestraff som är medgivet enligt straffskalan för det akluella brottet. 1 synnerhet gäller della när slraffmini­mum är högt. Till följd av reglerna om villkorlig frigivning behöver den dömde inte avtjäna hela straffet i kriminalvårdsanstalt. Varje lösning som innebär att villkorlig frigivning avskaffas eller kraftigt begränsas kommer sålunda vid oförändrade slraffskalor att leda lill väsenlligl ökade fakiiska slrafftider. Skulle kommittén slanna för en sådan lösning är det därför nödvändigt att även förslag till ändring av slraffskalorna läggs fram. Della kan ske antingen på grundval även allmän översyn av skalorna-en fråga som jag återkommer lill - eller också genom provisoriska regler i avbidan på resuhatel av en sådan översyn. För all en höjning av slraffliderna skall kunna undvikas är del emellerlid även nödvändigt alt domslolarnas slraffmälning anpassas lill ell ändral regelsyslem. särskili om della skulle innebära att villkorlig frigivning inle längre blir möjlig. Kommillén bör i sä fall överväga om direkliv lill domstolarna om ändrad straffmätning bör ges genom särskilda lagbestämmelser.

Prövningen av frägor om villkorlig frigivning är f.n. en huvuduppgift för övervakningsnämnderna och kriminalvårdsnämnden. Om man övergår lill en ordning som innebär all institutet överges eller att villkorlig frigivning sker enligt fasla bestämmelser som i regel inte medger någon prövning i det särskilda fallet, får delta därför även organisaloriska konsekvenser. Jag återkommer lill denna fråga.

Kommillén bör även i sitt arbete med frågorna om villkorlig frigivning följa reformarbetet i de övriga nordiska länderna i syfle alt nå fram lill nordisk rättslikhet i den mån det är möjligt. Det är dock länkbart atl någon fullsländig rättslikhet mellan de nordiska länderna på della område f.n. inle går all uppnå. Trols all reformplaner efler samma linjer som dem jag nyss har angivit föreligger i våra grannländer, kan nämligen förutsättningarna för all genomföra mer eller mindre långtgående förändringar variera frän del ena landel lill det andra. Della bör i så fall inle ses som elt avgörande hinder. Inom ramen för det fortlöpande nordiska samarbetet på straffrättens område har alltid etl uirymme lämnals ål varje land alt besluta om reformer vilkas utfall de andra länderna har kunnat avvakta innan man har bestämt sig för all följa samma väg.

Förmögenhelsbrottsutredningen (Ju 1976:04) har enligi de direkliv och tilläggsdirektiv som har meddelals lill uppgifl all förutsäuningslösl pröva frågan om slraffvärdegränser och siraffbarhelsgrader vad gäller förmögen-helsbrollen. I BRÅ-rapporlen förordas en mera allmän översyn av straffska­lorna i syfte all undersöka om frihetsstraffens nuvarande tillämpningsområ­de är lämpligt avvägt. Jag kan liksom flera remissinslanser ansluta mig till detla förslag och anser, som jag redan har antytt, att även denna uppgift bör anförtros ål kommillén. De gällande reglerna om minimistraff och maximi­straff för skilda gärningargår i en del fall lillbaka på lidigare bestämmelser av myckel gammalt datum. Regelsysiemel har emellerlid byggis pä efter hand, varvid olika synpunkier kan ha varil vägledande vid skilda lillfällen. Del finns redan mol den bakgrunden anledning atl se efler om straffskalorna är anpassade lill de värderingar som råder i dagens samhälle. Häriill kommer atl ändringar i straffskalorna enligt vad som nyss har sagts kan bli nödvändiga beroende på vilken lösning som föreslås beträffande villkorlig frigivning. Även en sänkning av allmänna straffminimum kan komma atl påverka vissa straffskalor.

En genomgång av alla straffbestämmelser med fängelse i skalan skulle

 

45                       Kommittéer: Justitiedepartementet    Del II Ju:6

emellerlid bli en alltför omfattande uppgifl. Kommitlcn bör begränsa sin översyn lill all i första hand avse de slraflteslämmelser som i prakliken leder lill de flesta frihetsstraffen. De bestämmelser som omfattas av förmögen-helsbrollsulredningens uppdrag bör därvid inle tas upp i annal fall än om kommitténs ställningslagande i fråga om villkorlig frigivning föranleder generella ändringar som även berör dessa bestämmelser.

Den organiserade och den ekonomiska brollslighelen har gelt upphov till mycket allvarliga problem och lillhör enligt en allmänl omfattad mening den kriminalitet som bör ges hög prioritet i den brollsbekämpande verksamhelen. Belydande insatser har under de senasle åren också gjorls när del gäller all bekämpa sådan brottslighet. Dessa insalser kan behöva stödjas av ändringar i de straffvärden som kommer till utiryck i BrB och i andra förfallningar. Denna fråga bör uppmärksammas särskilt av kommillén. Bl.a. för undvikande av dubbelarbete har kommillén i den delen anledning all söka samråd med BRÅ;s slyrgrupp för översyn av lagstiftningen mot den aktuella brottsligheten (se prop. 1978/79:100 bil. 5 s. 24) och med förmögenhelsbrottsutredningen.

Kommittén bör vara oförhindrad all. vid sidan av förslag lill ändringar i gällande straffbestämmelser, lägga fram rekommendationer till statsmakterna om efler vilka principer slraffskalor bör vara utformade i framlida lagsliftning. Detta gäller inle minsl specialslraffrällen. Det är l.ex. inie ulan vidare givet atl man även i forlsållningen bör använda fängelse sex månader som lägsla slraffmaximum i fall då det bedöms som nödvändigt all införa nya straffbestämmelser med fängelse i skalan.

En näraliggande fråga som har lagils upp bl.a. i BRÄ-rapporten är om del vid sidan av straffskalorna för de särskilda brotten kan vara av värde all införa allmänna regler för påföljdsval och slraffmälning i BrB. F.n. finns i delta hänseende endasl en beslämmelse (1 kap. 7 § BrB) som anger all domstolen vid val av påföljd skall, med iakttagande av vad som krävs för all upprätthålla allmän laglydnad, fästa särskilt avseende vid att påföljden skall vara ägnad all främja den dömdes anpassning i samhällel. BRÅ-gruppen anser all denna föreskrift bör ersättas med mera preciserade slraffmätningsregler. Enligt gruppen skulle detla bl.a. vara ägnat all främja likformighet och förutsebarhet vid tillämpningen. Regler av sådanl innehåll finns i vissa främmande länders lagstiftning, l.ex. i den finska strafflagen (6 kap. 1-4 §§).

BRÅ-gruppens förslag i denna del har i allmänhet lämnats ulan kommen­tarer vid remissbehandlingen. Delta torde hänga samman med svårigheterna all ulan underlag i form av ell utarbetat förslag bedöma behovel och värdel av beslämmelser av del slag som nu åsyftas. Jag anser därför att frågan bör studeras närmare av kommittén. Kommiitén bör pröva om det skulle innebära fördelar all införa allmänna regler av nu akluelll slag om påföljdsval och slraffmälning i BrB och i så fall föreslå lämplig lydelse. En särskild fråga som kommillén därvid inte kan undgå all komma in på är om de principer för bedömning av brottspåföljdernas inbördes stränghet som har kommit lill ullryck i skilda beslämmelser i BrB och rättegångsbalken är ändamåls­enliga.

En grundläggande förutsätlning för en framgångsrik kriminalpolitik är atl strafflagstiftningen och dess tillämpning omfattas av förtroende från medbor­garnas sida. 1 linje härmed har intresset av atl öka medborgarnas insyn och inflylande i rättsväsendets olika organ betonats alltmer under senare lid. Elt uttryck härför är 1976 års lagstiftning om medverkan av nämndemän i hovrätt

 

DellIJu:6    Skr 1979/80:103                                                   46

bl.a. vid handläggningen av vissa brottmål (prop. 1975/76:153, JuU 1975/76:44, rskr 1975/76:396). I betänkandet (SOU 1979:6) Polisen har 1975 års polisutredning förordat etl väsenlligl förstärkt förtroendemannainflytan-de över polisväsendel, särskilt på lokal och regional nivå.

Inom kriminalvårdens område finns förlroendemannainflytande represen­terat på central niv;°i genom de sex ledamöier i kriminalvårdsstyrelsen som regeringen ulser särskilt enligt 6 § instruktionen (1974:555) för kriminalvårdsverkel. Även i de cenirala niimnderna finns elt lekmannainslag.

Den regionala organisationen av kriminalvården innebär all lokalanslalier, allmänna häkten och skyddskonsulentdistrikl har fördelats på 13 geografiska regioner. Var och en av dem omfaltar i allmänhet elt eller flera län. I varje kriminalvårdsregion haren kriminalvårdsdirektör ledningen och ansvarei för verksamhelen under kriminalvårdsslyrelsen. Någon föriroendemannastyrelse finns inle på denna nivå. Inle heller finns någon sådan styrelse vid riksanstalterna, som inle ingår i den regionala organisalionen ulan lyder direkt under kriminalvårdsstyrelsen,

Pä lokal nivå finns 48 övervakningsnämnder. Sådan nämnd beslår i allmänhel av en domare som ordförande och fyra lekmän. Ordföranden förordnas av regeringen. Övriga ledamöier ulses av länsstyrelsen. De bör ha erfarenhet beiräffande ungdomsvård eller arbelsförmedling eller eljest i allmänna värv. Nämndernas verksamhetsområden överensslämmer i regel med skyddskonsulenidislriklens.

Övervakningsnämnd prövar vissa ärenden enligi BrB och KvaL, l.ex, frågor om villkorlig frigivning, olika ingripanden mot frivårdsklienlelel saml frigivningspermission. Vid sidan av sin befogenhet alt besluta i enskilda fall skall övervakningsnämnd enligt 26 kap. 12 § BrB handha övervakningen, dvs. leda frivårdsarbelel. 1 denna ledningsfunktion ligger dels ell ansvar för att övervakningen sker på ell ändamålsenligt sätl, dels en befogenhet alt ge skyddskonsulenlerna anvisningar och direkliv för frivärdsarbetet. För anstallsbehandlingens ulformning har nämnden däremoi inget direkl ansvar. Del åligger dock nämnd atl genom besök i kriminalvårdsanstalterna inom verksamhetsområdet skaffa sig kännedom om förhållandena i anslallerna och därvid bereda de inlagna lillfälle till samlal med nämnden eller med nämndledamot. Det är särskilt föreskrivet att övervakningsnämnd äger göra framställning lill kriminalvårdsstyrelsen om intagnas behandling eller förhållanden i övrigt i anstalt.

Uiöver vad som följer av del anförda har inom anslaltsseklorn vissa speciella områden öppnats för lekmannamedverkan genom all särskilda nämnder har inräiials för l.ex. andlig vård och idrollsverksamhel. Inom frivården kan ell lekmannainflytande sägas vara representerat genom övervakarna. Dessas insalser rör dock endasl enskilda klienlärenden, inle kriminalvårdsverksamheten i stort.

Undersenare år har frågan om medborgarinflylandet på lokal och regional nivå inom kriminalvården fåll aklualilel i olika sammanhang.

I betänkandet (SOU 1975:16) Kriminalvårdens nämnder har övervakningsnämndutredningen bl.a. föreslagit att de lokala nämnderna skall tilläggas elt Ökat ansvar när del gäller prövningen av enskilda ärenden enligt BrB och KvaL. Förslagel inhebär emellerlid samiidigi atl lokal nämnd inle längre skall ha lill uppgift all leda frivården. Det direkla ansvarei för denna läggs i stället på skyddskonsulenlerna. Anvisningar och direkliv skall kunna     meddelas     av     regioncheferna     eller,     i     sista     hand,     av

 

47                       Kommittéer: Justitiedepartementet    Del II Ju:6

kriminalvårdsstyrelsen. Vid remissbehandlingen av betänkandet har förslaget fått ett blandat mottagande, och något beslul i frågan har inte tagits. Från flera håll har pekats på atl ett genomförande av förslaget skulle försvaga del redan nu otillräckliga medborgarinflylandet när del gäller den allmänna inriktningen av frivårdens verksamhel.

Till de inslanser som starki har kritiserat övervakningsnänmdulredningens förslag från denna synpunkt hör frivårdens slorsladsutredning, som senare har behandlat frågan om medborgarinflytande i betänkandet (SOU 1977:76) Frivård i storstad. I detta beliinkande framhålls alt kriminalvårdens regionala och lokala organ i slort sell arbelar ulan medverkan av politiskt valda och ansvariga lekmän. Övervakningsnäninderna är visserligen sammansatta av kvalificerade experter från olika områden, men någon egentlig förlroendemannarepresenlation finns inte. Ulredningen har ansett det ligga utanför dess uppdrag atl lägga fram etl konkret förslag lill en ändrad ordning men förordar för sin del atl man undersöker en lösning, som i huvudsak innebär alt en lokal föriroendemannastyrelse inrätlas för varje skyddskonsulentdistrikt.

Liknande frågeställningar har härefter behandlals av 1973 års ulredning om personalens uppgifler vid kriminalvärdens anstalter. 1 sitt bctiinkande (SOU 1977:76) Personalen vid kriminalvårdens anstalter förordar ulredningen all en föriroendemannastyrelse inrätlas för varje kriminalvårdsregion. Förslaget innebär dessulom all en styrelse i princip skall inrätlas för varje riksansiall, lokalanslalt och häkte. Möjlighel bör dock finnas för regeringen atl förordna all slyrelsen i vissa fall skall vara gemensam för flera sådana myndigheter liksom alt i undanlagsfall avslå från alt inrätta styrelse vid mindre lokalanslalt. Ulredningen framhåller att det skulle främja integrationen mellan frivård och ansialtsvård, om häkte och lokalanslalt kan sammanföras med skyddskonsulentdistrikt under en gemensam slyrelse. 1 beiänkandei förordas därför all denna fråga las upp till en samlad bedömning under det fortsatta reformarbetet.

Vid remissbehandlingen har del övervägande anlalel inslanser slälll sig bakom de principer som ligger lill grund för utredningsförslaget. Från ålskilliga håll har emellerlid hävdals alt ell genomförande av förslaget skulle leda lill en överorganisation.

För egen del ansluter jag mig lill uppfatlningen all del är angeläget all vidga medborgarnas inflylande och insyn i fråga om kriminalvården. Den bäsla vägen all nå delta mål är all inräita förtroendemannastyrelser inom kriminalvården efler mönsier av vad som har skell på andra samhälls­områden. Därigenom skapas förutsållningar all förankra kriminalvården i en bredare medborgaropinion. Möjligheterna till information och konlakl mellan allmänheten oeh kriminalvårdens myndigheler ökas. Samarbelel mellan myndigheterna inom kriminalvården samt andra myndigheler och organ underlättas. Den risk för isolering som alltid föreligger vid institutioner av kriminalvårdens nuvarande slutna karaklär molverkas.

Det är enligt min mening vidare av vikl alt en reform med denna inriktning genomförs pä ell sådanl säll atl möjligheterna lill fördjupad integration mellan anslaltsvården och frivården tas lill vara. Atl åsladkomma en sådan integration var en av huvudpunkterna i 1974 års kriminalvårdsreform.

De önskemål som har angells nu tillgodoses genom en lösning efler de linjer som har skisserats i beiänkandei Personalen vid kriminalvårdens anstalter. Trots det är jag inte beredd att godta förslaget i hela dess vidd. En utgångspunkt för en reform måste nämligen enligt min mening också vara all

 

Del II Ju:6    Skr 1979/80:103                                                 48

de nya förlroeiidemannaslyrelserna tillförsäkras ell verkligt underlag för en löpande verksamhet. Det finns erfarenhelsmiissigl en belydande risk för atl elt syslem fiir medborgerligt inflylande, där sådanl underlag saknas eller är Olillräckligt, efter hand får en alllmer formell karaklär. Inrättas särskilda styrelser inle bara för regionerna utan också för de lokala kriminalvårdsmyn­digheterna, kommer enligt min uppfattning tillriickligt arbelsundcrlag för slyrelserna all saknas. Därmed kan också svårigheler uppstå atl rekrytera liimpliga medborgarrepresenianler i lillräckligl anlal.

Medborgarrepresenlationen får enligi min mening en mera ändamålsenlig struktur, om en särskild förlroendemannaslyrelse inrälias för varje kriminal­vårdsregion. Regionsslyrelserna börda få ledningsansvarel såväl för lokal-anslallerna och häklena som för skyddskonsulentdislrikten. Delta är ägnat all befordra en fortsatt integration mellan anslaltsvården och frivården. Med de ulgångspunkler som har sagts nyss torde tillräckligt underlag saknas för särskilda förtroendemannastyrelser vid de mindre riksanslalterna. 1 enlighet med vad statskontoret har föreslagit vid remissbehandlingen av beiänkandei bör därför övervägas alt inordna även dessa i elt syslem med regionala slyrelser. Av vikl är nalurliglvis också all sörja för etl förlroendemannain­flytande vid de slörsia riksanslalterna. En ulviig kan vara all åsladkomma en ordning som innebär all inflylandel ulövas av kriminalvårdsslyrelsens slyrelse när del gäller dessa anstalter.

Jag förordar all kommittén får lill uppdrag all lägga fram förslag lill en organisalion med förtroendemannastyrelser inom kriminalvården efter de linjer som har angells nu.

Huvuduppgiften för de nya förtroendemannaslyrelserna bör givelvis vara atl inrikla och leda verksamhelen i stort inom ansvarsområdet. Jag anser del emellerlid för min del inle uteslutet alt slyrelserna även anförlros en del enskilda klienlärenden. Därvid kan del beroende på ärendets natur komma i fråga antingen atl styrelsen fattar beslut i delta eller atl beslutet i efterhand anmäls för slyrelsen. I sammanhanget kan erinras om atl del i betänkandet (SOU 1979:4) Avskildhet och gemenskap inom kriminalvården har föresla­gits atl beslut i avskildhelsärenden skall redovisas för etl förlroendemanna-organ snarast möjligt efter del all beslutet har fallals.

Som jag redan har angivii är del av särskild vikt all den sakkunskap som de anslällda inom kriminalvården besitter tas lillvara. En ulväg kan vara alt kungörelsen (1974:224) om personalförelrädare i statlig myndighels styrelse m.m. görs tillämplig för samtliga regionstyrelser. Förhållandel mellan denna form av personalrepresenlalion och lagstiftningen om medbeslämmande i arbetslivet måste emellertid härvid uppmärksammas särskilt.

Vid utarbelandel av förslag lill lagstiftning bör kommittén i tillämpliga delar kunna utgå från de förslag som har lagts fram i betånkandet Personalen vid kriminalvårdens anstalter och från remissyttrandena över delta belän­kande.

Såväl frivårdens slorsladsulredning som ulredningen om personalens arbelsuppgifler vid kriminalvårdens anslaller har pekal på alt risker för dualism och tveksamhet i fråga om ansvarsfördelningen uppstår, om övervakningsnämnder med lekmannainslag skall finnas kvar vid sidan av de nya förtroendemannaslyrelserna.

Jag vill för egen del framhålla atl en konsekvens av den reform som jag har förordal måsle bli all de nya styrelserna övertar övervakningsnämndernas nuvarande uppgift all leda frivärden och följa verksamheten vid kriminal­vårdsanstaliema. För frågan om nämnderna bör finnas kvar med begränsade

 

49                       Kommittéer: Justitiedepartementet    Del II Ju:6

uppgifler torde närmasl kommitténs ställningstagande i fråga om villkorlig frigivning bli avgörande.

Om l.ex. villkorlig frigivning avskaffas kommer nämnderna knappasl all fä lillräckligl underlag för en fortsall verksamhel. Detsamma torde gälla, om man övergår till en ordning med en i princip obligatorisk villkorlig frigivning, som i regel inte förutsätter en diskretionär prövning i del enskilda fallel, samt begränsar eller avskaffar möjlighelen att meddela den frigivne särskilda föreskrifier under prövoliden. Kommillén bör - om en sådan eller någon liknande lösning väljs - överväga en ordning som innebär alt nämnderna avvecklas och all deras kvarstående uppgifter alll efler sin karaktär fördelas mellan allmän domstol, skyddskonsuient och regionslyrelse.

Om däremoi nuvarande syslem för villkorlig frigivning i del väsenlliga skall beslå, torde del ligga närmast lill hands alt nämnderna behålls med i huvudsak de befogenheier som övervakningsnämndutredningen har föresla­gil. Mera rutinmässiga ärenden såsom förordnande eller byte av övervakare och överflyttning av övervakning torde i så fall få ankomma på skydds-konsulenten. Av betydelse för frågans bedömning är emellerlid även hur kriminalvården i frihet i övrigt kommer atl ulformas. Kommiitén måste därför, innan slutlig lösning väljs, samråda med den kommitté för prövning av frågor om kriminalvård i frihei m.m. vars tillkallande jag senare denna dag kommer att föreslå regeringen.

Inom justitiedepartementet undersöks f.n. de resursmässiga förulsäll­ningarna för all förverkliga de övriga förslag angående kriminalvårdsanstal­ternas organisation och personalens arbele som har lagls fram i belänkandet Personalen vid kriminalvårdens anstalter. Dessa frägor bör sålunda inle las upp av kommittén i annal fall än om de bedöms ha elt omedelbart samband med de förslag lill lösningar som kommittén utarbetar.

Av de frågor som kommittén har atl behandla kan vissa bedömas för sig medan andra torde få ses i etl slörre sammanhang. Kommittén bör arbeta skyndsami och noggrant pröva möjligheterna atl med förtur lägga fram förslag lill dellösningar. 1 fråga om minimitiden för fängelsestraff bör om möjligt förslag läggas fram i sådan tid att ändrade regler kan träda i krafl redan den 1 januari 1981.

Av vad jag redan har angell framgår all kommiitén bör samråda med förmögenhetsbroltsutredningen, BRÄ;s styrgrupp för översyn av lagslifi­ningen mol den organiserade och den ekonomiska brottsligheten saml kommiitén för prövning av frågor om kriminalvård i frihet m.m. Med sisinämnda kommitté torde elt nära oeh löpande samråd bli nödvändigl under hela arbelel. Kommittén bör även i övrigt samråda med andra kommitlér som behandlar frågor med anknylning lill dess uppdrag. Kommit­téns arbele bör bedrivas under samråd med personalorganisationerna för de anställda inom kriminalvården.

Som har framgått av det föregående bör kommillén också följa utveck­lingen på området i de övriga nordiska länderna och verka för största möjliga rätlsenhel dem emellan.

Jag vill avslulningsvis erinra om vad som sägs i de på föredragning av chefen för budgetdepartemenlet beslutade tilläggsdirektiven (Dir. 1978:40) lill samtliga kommitléer och särskilda uiredare angående finansiering av reformer.

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen bemyndigar chefen för justitiedepartemenlel

atl tillkalla en kommitté med högsl sex ledamöter med uppdrag all utreda

4 Riksdagen 1979180. I saml. Nr 103

 

DelIIJu:7    Skr 1979/80:103                                                   50

vissa frågor om fängelse och kriminalvård i anstalt,

atl utse en av ledamöierna alt vara ordförande,

all besluia om sakkunniga, experler, sekrelerare och annal bilräde ål kommittén.

Vidare hemsläller jag atl regeringen föreskriver all kosinaderna för utredningen skall belasta andra huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan,

(Juslitiedepartementel)

7. Kriminalvård i frihet m.m.

Dir 1979:35

Beslut vid regeringssammanlräde 1979-03-15

Departementschefen, statsrådet Sven Romanus, anför.

Jag har tidigare denna dag erhållit regeringens bemyndigande atl tillkalla en kommitté med uppgift all uireda vissa frågor rörande fängelse och kriminalvård i anstalt (Dir. 1979:34). I anslulning härtill uttalade jag atl en annan kommitté samtidigt borde tillkallas för att pröva frågor om den framtida utformningen av kriminalvård i frihet och om alternativ till frihetsstraff. Angående de allmänna överväganden som har föranlett mig att föranstalta om denna översyn på straffrättens oeh kriminalvårdens område får jag hänvisa lill vad jag anförde i det sammanhanget.

Jag vill nu ta upp frågan om arbetsuppgifterna för den kommillé som avses få till uppdrag att utreda frågorna om utformningen av kriminalvården i frihet och om alternativ till frihetsslraff.

Inom ramen för det allmänna påföljdssystemet i brottsbalken (BrB) finns f.n. två påföljdsformer som kan sägas uigöra allernaliv lill frihetsstraff, nämligen villkorlig dom (27 kap.) och skyddslillsyn (28 kap.). Jag bortser då från de olika formerna av överlämnande till särskild värd (31 kap.) saml från böler (25 kap.).

Villkorlig dom kan sägas fungera som en villkorlig påföljdseftergifl. Den kan meddelas för brott som har fängelse i straffskalan, om brottels svårhet eller andra allmänpreventiva skäl inte hindrar det. En förutsättning är atl prognosen är god, dvs. att den lilllalade kan antas avhålla sig från brott utan atl övervakning eller annan ingripande åtgärd behöver tillgripas. För den dömde gäller en prövolid av två år då han skall visa skötsamhet och efter förmåga söka försörja sig, men någon övervakning äger inle rum. Villkorlig dom innebär sålunda ingen kriminalvård i frihei i egentlig mening.

Den brottspåföljd som i BrB;s sanktionssystem innebär kriminalvård i frihet som självständig påföljd är skyddstillsyn. Påföljden kan användas vid brott som har fängelse i straffskalan, om övervakning anses erforderlig och annan, mer ingripande påföljd inte är påkallad. Om det lindrigaste siraff som stadgas för brottet är fängelse i ett år eller mer får dock skyddstillsyn bara tillämpas om del finns synnerliga skäl därtill. Skyddstillsyn kan förenas med böter. Dessutom kan domstolen förordna att i skyddstillsynen skall ingå behandling i anstalt. Sådan behandling skall pågå minsl en och högst två

 

51                       Kommittéer: Justitiedepartementet    Delll Ju:7

månader.  Inom dessa ramar besläms anslaltsliden under behandlingens gång.

Skyddslillsyn pågår under en prövolid av tre år. Det vikligasle inslaget i påföljden ulgörs av övervakningen. Denna skall vara anordnad från påföljds-lidens början oeh fortgår i allmänhet under en tid av två år. Kortare eller längre övervakningstider kan dock förekomma i det enskilda fallet beroende på vilket övervakningsbehov som anses föreligga. När övervakningen pågått i elt år skall övervakningsnämnden pröva om den behöver fortsätta.

Del brukar sägas all skyddslillsynen är avsedd atl genom inslaget av övervakning fylla tvä funktioner, en kontrollerande och en hjälpande. Del ankommer således på skyddskonsulent oeh övervakare att göra sig under­rättade om den dömdes uppförande och se till alt han fullgör sina åligganden under prövoliden. Kontrollen av den dömdes livsföring skall i första hand syfta till att molverka att denne återfaller i broll. Dessutom skall frivärdsor-ganen lämna den dömde den hjälp oeh del stöd som fordras för dennes anpassning i samhället. Vid behov skall man således bl.a. söka skaffa den dömde lämpligl arbete eller hjälpa denne lill yrkesutbildning.

Enligt BrB är den som har dömts lill skyddslillsyn skyldig att hålla övervakaren underrättad om sin bostad och arbetsanställning, atl inställa sig hos övervakaren på kallelse och att i övrigl enligt dennes anvisningar upprätthålla förbindelse med honom. Även vissa andra generella krav ställs på den som har dömts lill skyddstillsyn. Den dömde skall nämligen under prövoliden iaklla sköisamhel, efter förmåga söka försörja sig samt göra vad han förmår för atl fullgöra en evenluell skyldighet att ersätta skada som har uppkommit genom brottet.

De generella krav som i enlighet härmed ställs på den som har dömts lill skyddstillsyn kan i det enskilda fallet kompletteras med särskild föreskrift. Sådan föreskrift kan avse vistelseort eller bostad, utbildning eller arbetsan­ställning samt läkarvård, nykterhetsvård eller annan vård eller behandling i eller utom sjukhus eller annan sådan inrättning. Särskild föreskrift kan också avse tid och sätt för fullgörande av skadeslåndsskyldighel.

Om den dömde inle iakttar vad som åligger honom till följd av domen på skyddstillsyn, kan övervakningsnämnden förordna om övervakning, om denna har upphört, meddela ny eller ändrad föreskrift eller besluta om varning. I sista hand kan nämnden hos åklagare göra framställning om att talan förs vid domstol om att skyddstillsynen skall undanröjas och annan påföljd för brottet bestämmas eller atl förordnande om anstaltsbehandling skall meddelas. Detla förekommer dock endast sällan i prakliken. Uppkom­mer fråga om att vidta åtgärd på grund av den dömdes misskötsamhet, kan denne efter beslut av övervakningsnämnd eller domstol omhändertas under högst en vecka, eller, om synnerliga skäl föreligger, två veckor. Ett sådant omhändertagande är inle avsett som en påföljd för misskölsamheten utan som ett medel atl möjliggöra eller underlätta lämpliga åtgärder.

Antalet personer som står under övervakning på grund av dom på skyddstillsyn är f.n. drygt 13.200. Under år 1977, då antalet var ungefär lika slort (13.358 den 1 januari), meddelade övervakningsnämnderna beiräffande de skyddslillsynsdömda 77 beslut om varning och 589 beslul om omhänderlagande, varav 392 verkställdes. I 31 fall gjorde nämnderna framställning till åklagare om att denne skulle föra talan om anslallsbehandling eller undanröjande av skyddstillsyn.

Som framgår redan av de siffror som jag har redovisat nu tillämpas skyddstillsyn  i  praktiken  i  betydande  utsträckning som  alternativ  lill

 

Del II Ju:7    Skr 1979/80:103                                                 52

frihetsstraff. Helt i enlighet med vad som har avsetls enligt förarbetena lill BrB har skyddslillsyn i rättstillämpningen fått särskilt slor belydelse som påföljd för yngre lagöverträdare. Del är ingen överdrift all säga all skydds­tillsyn har blivil den normala påföljden för unga lagöverträdare, som inle anses böra komma i fråga för överlämnande lill barnavårdsnämnd, även vid ganska allvarliga brott, särskilt grova förmögenheisbroii. Men även för äldre lagöverträdare tillämpas skyddslillsyn numera i slor omfallning. En orsak lill den nu beskrivna ulvecklingen är säkerligen all insikten om frihetsstraffens humanilära och effektivitetsmässiga nackdelar har blivil alllmer allmänl omfaltad.

När jag tidigare denna dag hemställde om regeringens bemyndigande all lillkalla en kommillé för prövning av frågor om fängelse och kriminalvård i anstalt, uttalade jag atl del enligt min mening är väsentligl alt fullfölja den linje i det kriminalpoliliska utvecklingsarbetet som går ul på alt minska användningen av frihelsberövande påföljder och avkorla längden pä de frihetsberövanden som ändå måsle göras av allmänprevenliva skäl. Bl.a. mol bakgrund av atl brollslighelsutvecklingen utgör ett allvariigl samhälls­problem framhöll jag emellerlid all en fortsatt utveckling i sådan riklning måste förenas med slrävanden all finna alternativ lill frihelsslraff, som i möjlig mån innebär en effekiivisering i förhållande lill de nuvarande formerna av kriminalvården i frihet.

Frivårdens effektivitet kan självfallet mätas på olika sätl. Eflersom frivärden syftar lill alt molverka återfall, bör en metod vara all undersöka ålerfallsfrekvensen bland frivårdsklienlelel. Brottsförebyggande rådel (BRÅ) publicerade år 1976 en promemoria (1976:2) om återfall vid olika reaktioner på brott. Av promemorian framgår all av dem som år 1966 dömdes lill skyddslillsyn som försia lagföring återföll 31 % inom tre år och 37 % inom fem år. Av de skyddslillsynsdömda, som hade dömts för brott eller erhållil åtalsunderlåtelse redan före domen på skyddstillsyn, återföll 47 % inom tre år och 53 % inom fem år. Undersökningen avser delvis förhållanden som ligger tämligen längt tillbaka i tiden, men senare publicerade siffror ger en liknande bild. Även om det naturligtvis kan diskuteras hur sådana siffror skall bedömas, torde en allmän uppfattning dock vara all ålerfallsfrekvensen ligger på en alltför hög nivå. Mot bakgrund av de resultat som behandlingsforskningen har getl under senare tid förefaller del också Iveksaml, om skyddslillsynen i nuvarande utformning över huvud tagel bidrar till atl minska återfallsbenägenhelen hos de dömda i någon mera påtaglig utsträckning.

Vad som har anförts nu får inte uppfattas som någon kritik mot det arbele som bedrivs inom frivården. Personalen inom frivården liksom de till denna knutna lekmannaövervakarna har gjort myckel värdefulla insalser inom de ramar som gällande författningar och de av statsmakterna antagna principer­na för kriminalvården i frihei ger. Vidare bör man hålla i minnet all de förslärkningar av resurserna som 1974 års kriminalvårdsreform innebar för frivårdens del först efter hand har genomförts i mera fullständig omfallning. Det förhållandet att resurserna numera är utbyggda utgör emellerlid enligt min mening ell särskilt skäl att i detta sammanhang genomföra en översyn i syfle alt analysera och klarlägga frivårdens arbetsuppgifier.

Tidpunkten för en sådan översyn är även av andra skäl lämplig. Kommiitén kommer sålunda i sitt arbete att kunna dra nytta av den utvärdering som inom kort publiceras rörande del s.k. Sundsvallsprojektel, dvs. den försöksverksamhet med kraftigt förstärkta resurser för frivården

 

53                       Kommittéer: Justitiedepartementet    Del II Ju:7

inom ell begränsai område som riksdagen besluiade om år 1970 i syfte all underiälla en framlida bedömning av frivårdens dimensionering och utform­ning (se Dir. ]979:34), Jag vill erinra om alt även andra utvärderingar av erfarenhelerna från svensk och ulländsk kriminalvård på senare lid har publicerats bl.a. genom kriminalvårdsstyrelsens utvecklingsenhets försorg. Vidare kommer kommiitén att kunna hämta ledning av den diskussion som har förls kring tvä nyligen framlagda förslag på området, nämligen ungdoms­fängelseulredningens betänkande (SOU 1977:83) Tillsynsdom och BRÄ;s kriminalpoliliska arbetsgrupps rapporl (1977:7). Nyll slraffsyslem - Idéer och förslag. Jag skall i det följande ge en kort redogörelse för huvudpunkterna av de båda förslagen i denna del och för ulfallet av remissbehandlingen.

Ungdomsfängelseulredningen föreslår bl.a. alt en ny påföljd med benäm­ningen lillsynsdom införs. Tillsynsdom innebär enligt förslagel all den dömde ställs under intensiv övervakning i frihet under en tid av normalt sex månader. Den som är underkastad sådan iniensiv övervakning skall vara skyldig att hålla tät och regelbunden konlakt med övervakaren eller med en biirädande övervakare saml i övrigl följa skyddskonsulentens föreskrifier. I början av påföljdsliden bör kontakten med övervakaren i allmänhel vara daglig. Tillsynsdom kan efter beslut av domstol eller övervakningsnämnd förenas med föreskrift om att den dömde skall vistas i ett s.k. frivårdshem. Domstolen kan också förordna att den som döms till tillsynsdom skall las in i anstalt under högsl tre månader. Om den dömde bryter mol de föreskrifter som gäller för lillsynsdomen, kan varning meddelas honom. Om han ända inle låter sig rätta eller om försummelsen är av svår beskaffenhel, kan han bli föremål för elt kortvarigt omhänderlagande under minsl tvä och högst fjorton dagar. Ell sådant omhänderlagande skall verkställas under ett eller flera veckoslut. Pä samma sätl som f.n. gäller beträffande den som har dömts till skyddstillsyn skall vidare provisoriskt omhändertagande kunna ske i avbidan på vidare förordnande.

Den nya påföljdsformen lillsynsdom kan enligt ungdomsfängelseutred­ningens mening inte införas utan att det får konsekvenser för påföljdssysle­met i övrigl. Förslaget innebär mot denna bakgrund bl.a. atl den nuvarande skyddstillsynen ersätts av två nya påföljder. Den ena av dessa, villkorlig dom med övervakning, moisvarar i allt väsenlligl skyddslillsyn i dess nuvarande utformning, medan den andra, villkorlig dom med stödåtgärder, skiljer sig från denna genom att påföljden saknar tvångsmässiga inslag. Den dömde skall emellerlid lämnas personligt slöd och hjälp genom frivårdens försorg och en förtroendeman kan förordnas för honom. Vid sidan av de nu nämnda frivärdspåföljderna skall enligt förslaget villkorlig dom kunna förekomma även i sin nuvarande ulformning såsom en påföljd i frihet av varningskaraktär ulan särskilt verkslällighelsinnehåll.

Vad sedan gäller BRÅ-rapporlens förslag måste dessa ses mot bakgrund av atl rapporten principiellt sett tar avstånd från den s.k. behandlingstanken inom kriminalpolitiken. Enligt rapporten bör även frivårdspäföljdernas viktigaste ändamål vara att manifestera samhällets ogillande av etl brott genom att tillfoga lagöverträdaren ett obehag, ell straff som främsl slår i proportion till del begångna brottets svårhet. Därvid kan utnyttjas det moment av skydd mot ny brottslighet som kan ligga i en iniensivi utövad kontroll. I rapporlen betonas emellertid mycket starkt att en på detla sätt ändrad inrikining av kriminalvården i frihei inte får innebära atl man överger ambitionen alt under straffverkställigheten vidta alla de ålgärder som fordras

 

Delll Ju:7    Skr 1979/80:103                                                   54

för alt tillgodose lagöverträdarens behov och göra del möjligt för honom atl fungera i samhällel.

I rapporlen - som har karaklär av en idéskiss och inte innehåller några utarbetade lagförslag - läggs fram principiella riktlinjer för tre nya eller åtminstone i vissa delar ändrade frivårdspåföljder. Enligt förslagel bör villkorlig dom i huvudsak behållas, dock eventuellt under den ändrade benämningen slraffvarning. Del nuvarande kravet på god prognos bör tas bort, och den tvååriga prövoliden bör ersättas av en ordning enligt vilken återfall inom en tvåårstid kan leda till straffskärpning. Även skyddstillsyn behålls med vissa förändringar. Dessa består huvudsakligen i att domstolen till skillnad från nu skall kunna ange hur länge påföljden skall pågå och i atl det redan i BrB skall läggas fast vilken kontaklfrekvens mellan övervakaren och den dömde som skall vara den lägsta tillåtna. Gruppen diskulerar även i fråga om skyddstillsyn möjligheten av en ändrad benämning, som i så fall bör innebära att påföljden betecknas exempelvis lillsyn.

Som den strängaste påföljden i frihet bör enligt BRÅ-gruppens förslag införas etl nytt straff, inlensivövervakning, som är avsett att innebära en mer intensiv kontroll oeh därmed etl större obehag för den dömde än den nuvarande skyddslillsynen. Det grundläggande innehållel i den nya påfölj­den bör bestå i en skyldighet för den dömde alt flera gånger i veckan anmäla sig hos skyddskonsulenten oeh polisen. Enligt rapporten skulle l.ex. anmälningsskyldigheten kunna fullgöras en gång i veckan hos skydds­konsulenten - för all tillgodose den dömdes behov av hjälp och stöd - saml vid övriga lillfällen hos polisen. Strafftiden bör inom givna ramar bestämmas av domstolen i del särskilda fallet på grundval av brottets art och övriga omständigheter. Om den dömde underkastar sig vård eller behandling mol alkohol- eller narkotikamissbruk eller på annat sätt vidtar någon särskild åtgärd som är ägnad att underlätta hans anpassning i samhället, bör detta i vissa fall kunna ersätta anmälningsskyldigheten.

Såväl vid skyddstillsyn som vid intensivövervakning bör enligt BRÅ-rapporlen den dömde kunna åläggas sanktioner, om han inte uppfyller de krav som påföljden innebär. Tvångsnivån bör dock ligga lägre vid skydds­tillsyn än vid intensivövervakning. Sanktionerna bör tillämpas snabbt och konsekvent och bestå av successivt strängare ingripanden, om de mildare inte leder till avsett resultat.

Ungdomsfängelseutredningens betänkande oeh BRÅ-gruppens rapporl, som sålunda delvis rör näraliggande frågor, har remissbehandlais gemen­saml. Remissinstanserna har genomgående ställt sig negativa till ungdoms­fängelseutredningens förslag till utformning av frivärdspåföljderna. En huvudpunkt i kritiken har varit att det föreslagna systemet med sex olika frivårdspåföljder, var och en inrymmande en rad olika sanktionsformer, leder till att påföljdssystemet blir svåröverskådligt och medför risker för en ojämn rättstillämpning. Vidare anförs att det kommer atl ställa sig svårt att på verkställighetssladiel upprätthålla de avsedda skillnaderna mellan påföljderna och alt dessa därför sannolikt i praktiken kommer atl få samma eller likarlad innebörd för den dömde. Denna kritik riktas också mol BRÅ-rapportens förslag om att intensivövervakning skall införas som självständig påföljd vid sidan av skyddstillsyn. De remissinstanser som företräder polisväsendet tar bestämt avstånd från tanken alt polisen skall fungera som ett av verkställighetsorganen vid intensivövervakning under hänvisning lill att det skulle innebära en uppgift som är främmande för polisens   verksamhet.   Många   remissinstanser   vänder   sig   också   mol

 

55                       Kommittéer: Justitiedepartementet    Del II Ju:7

rapportens kritik av behandlingstanken. Samiidigi ullalar ålskilliga inslanser all vissa delar av ungdomsfängelseutredningens och BRÅ-gruppens förslag är väl värda alt beaktas vid en kommande översyn av påföljdssyslemet. Därvid nämns från många håll ålgärder för alt göra övervakningen och kontrollen mera effektiv och förstärka sanktionshotet för dem som drar sig undan övervakningen.

Fastän både ungdomsfängelseulredningens belänkande och BRÅ-grup­pens rapporl enligt min mening innehåller ålskilliga värdefulla uppslag som bör tas tillvara under del fortsatla arbelel på en förbättring av frivårdssyste-mel, lorde det mot bakgrund av remissbehandlingen stå klart att ingetdera av förslagen som helhet kan läggas till grund för en omedelbar reform på området. Ytterligare utredning i fråga om principerna och detaljerna i ett ändrat frivårdssystem är ofrånkomlig. Till ledning för kommilléns arbete i denna del vill jag anföra följande.

Frivården har som jag har nämnl förut, f.n. en dubbel uppgifl nämligen som kontroll- och som hjälporgan. Det var särskilt frivårdens hjälpande uppgifl som kom att betonas under den första tiden av BrB;s lillämpning, någol som otvivelaktigt kom atl undanskymma kontrolluppgiften. Numera har emellertid den uppfatlningen blivit alltmera allmän, att frivårdens roll som etl organ för social service inte kan vara den huvudsakliga och inle heller en grundval för dess organisation. Att frivården tilläggs uppgifler pä detta område måste ses som en kompromiss mellan på ena sidan den principiella uppfattningen att samhällets allmänna service skall tillgodose alla medbor­gare utifrån deras enskilda behov och på den andra hänsynen lill de faktiska förhållanden som ändå gör särskilda hjälpålgärder ofrånkomliga för krimi­nalvårdens klientel. Frivårdens stödjande uppgifler måsle härvid främst inriktas på att uireda vilka stödåtgärder som bör vidtas av samhällets allmänna organ, atl genom rådgivning påverka den dömde i sådan riktning att det blir möjligt alt genomföra åtgärderna samt att förmedla kontakten mellan den dömde och de organ som skall svara för genomförandet.

Under senare tid har frivårdens kontrollfunktioner efterhand kommii mera i blickpunkten. Redan i 1973 års principbeslut om kriminalvårdsreformen slogs det fast att kontrollfunktionen borde ingå som en oskiljaktig del i allt frivårdsarbete. När något kontrollbehov inte längre är för handen, bör kriminalvårdens kontakt med den dömde upphöra. I den mån sociala behov då fortfarande föreligger skall dessa tillgodoses genom de sociala myndighelernas försorg (prop. 1973:1 bil. 4 s. 128). Kontrollfunktionen betonas också mer än tidigare i den nya frivårdsförordningen (1977:327), där regler om systematisk planering av övervakningen och om frivårdstjänstemännens kontrolluppgifter har lagts fast.

Enligt min mening är tiden nu mogen att gå längre på denna väg. I den tidigare denna dag beslutade lagrådsremissen om ändring i BrB har lagts fram förslag i denna riktning. Bl.a. innebär förslagel all verkställighetsinnehållet i skyddstillsynspåföljden bhr fastare genom all övervakningsnämnden tilläggs befogenhet att meddela den dömde särskild föreskrift om vad som skall gälla för övervakningen. I sådan föreskrift får anges på vilkel sätt och i vilken omfattning den dömde skall hålla konlakt med övervakaren. Vidare får föreskrivas skyldighet för den dömde atl omedelbart lämna underrättelse om utevaro frän arbetsplats, skola eller annan i föreskriften angiven verksamhet eller inrättning.

Etl genomförande av delta förslag kommer enligt min mening alt i

 

Delll Ju:7    Skr 1979/80:103                                                   56

förening med den redan gällande frivårdsförordningen uigöra en god grund för etl forlsall arbele, som syflar lill att göra kriminalvården i frihei mera effekliv än f.n. Kommiitén bör därvid arbela efler två huvudlinjer. Den bör dels undersöka möjlighelema alt effeklivisera frivården inom ramen för del nuvarande påföljdssyslemet, dels pröva förulsällningarna för att med detla syslem införliva en eller ell par brollspåföljder som kan uigöra nya alternativ till frihetsstraff.

Vad först gäller frågan om ändringar inom det nuvarande påföljdssyslemets ram knyter sig intresset främst lill skyddstillsynspåföljden. Inom ramen för den kritik som har riktats mol den allmänna ulformningen av denna påföljd har till en början bl.a. pekats på atl skyddslillsynens innehåll visserligen i betydande mån kan varieras på verkställighelsplanel men all möjligheterna för domstolen att genomföra molsvarande nyansering i samband med påföljdens ådömande är alltför små. I praktiken används emeWertid skyddslillsyn för bioU av starkt varierande svårhetsgrad. Mot denna bakgrund bör kommillén undersöka om det går alt skapa ökade möjligheter för domstolarna atl anpassa skyddstillsynens innehåll lill vad som med hänsyn till brottets art och övriga omständigheter bedöms som rättvist och ändamålsenligt i del särskilda fallel. En utväg kan exempelvis vara att låla prövolidens eller övervakningstidens längd inom vissa ramar fä bestämmas i domen.

Alt del grundläggande innehållel i skyddslillsynen även i fortsättningen bör beslå i en skyldighet för den dömde all hålla kontakt med de övervakande myndigheterna torde vara klart. Denna skyldighet bör i görligasle mån ges ell fast innehåll redan i samband med domen. En sådan ordning kan åstadkommas geuvjm direkl tillämpliga allmänna föreskrifier eller genom regler som möjliggör all domstolen inom vissa ramar träffar etl avgörande i det enskilda fallet. Även en kombinalion av dessa båda metoder är länkbar. Del bör emellerlid inle vara uteslutet att skyldigheten till viss del också skall kunna ges ell närmare innehåll vid behandlingsplanens utformning eller genom en i efterhand meddelad formell föreskrift.

De generella skötsamhelskrav som lagen f.n. släller på den som har dömts till skyddslillsyn har kritiserats i den kriminalpoliliska deballen. Det har därvid gjorls gällande all de är alltför vagt utformade och atl det såväl för den dömde som för verkställighetsmyndigheterna är av stor belydelse att det inte kan uppslå någon tvekan om vilka krav de har rätt all ställa på varandra. Kommittén bör undersöka om del är möjligt att precisera de allmänna kraven. En annan utväg kan naturligtvis vara all de hell eller delvis upphävs.

En viklig uppgift för kommittén i denna del är att se över de sanktioner som skall gälla i fall dä den dömde bryler mot vad som åligger honom i fråga om kontaktskyldighet e.d. De siffror som jag inledningsvis återgav visar all de nuvarande sanktionerna används myckel sparsamt. Detla kan hänga samman med en ovilja från verkställighelsmyndigheternas sida all begagna dem men också med reglernas konstruktion. Jag delar liksom åtskilliga remissinslanser BRÅ-gruppens uppfattning alt del bör finnas ell sanktions-system som är möjligt att tillämpa snabbt och konsekvent.

För all bli effektivt måsle ett sådanl syslem sannolikl innehålla en del ganska ingripande åtgärder, som i vissa fall kan innebära ell omhänderta­gande av eller ett kortvarigt frihelsberövande för den dömde. Liksom flera remissinstanser ställer jag mig emellerlid någol iveksam lill tanken alt vid villkorsöverlrädelser använda frihetsberövanden som straff i egentlig mening

 

57                       Kommittéer: Justitiedepartementet    Del II Ju:7

för personer som undergår kriminalvård i frihei. Sanktioner av sådant slag bör enligt min mening helst fylla en funktion i frivårdsarbelel. Vad som för mig framslår som väsentligt är att möjlighet finns till snabbt ingripande för atl återföra den dömde lill en ordnad lillvaro. om han undandrar sig övervak­ningen eller på annat sätt bryler de föreskrifier som giiller för honom under prövoliden. Vid behov bör detta kunna ske exempelvis genom hämtning eller eflerlysning. Kommiitén bör pröva förulsältningarna för atl tillägga skydds-konsulenten en befogenhet atl föranstalta om älgärder av sådant slag när del är nödvändigl för all möla en akut risksilualion. Givel är all i den mån en eflerlysning skall kunna resultera i etl kortvarigt frihelsberövande, beslämda tidsgränser för dess varaklighel måsle läggas fast liksom möjlighel öppnas för den dömde all utan oskäligt uppehåll få åtgärden överprövad av domstol eller nämnd.

Förslaget i BRÅ-rapporlen om en möjlighet att inom ramen för kriminal­värden i frihei ålägga den dömde skyldighet atl anmäla sig hos polisen har som nämnts mött motstånd vid remissbehandlingen. Jag är även för egen del av den uppfattningen atl en sanktion av della slag inle lämpligen bör kunna tillämpas som elt reguljärt led i påföljdssyslemet. Della behöver emellerlid enligt min mening inle utesluta alt de övervakande myndigheterna får befogenhet all tillfälligt förordna om anmälningsskyldighet hos lämpligl organ när den i särskilda fall bedöms fylla en funktion i frivårdsarbelel, l.ex. när överhängande risk föreligger för all den dömde annars drar sig undan övervakningen och återfaller i brottslig verksamhel. Också denna fråga bör prövas av kommittén. Kommillén bör vidare undersöka möjligheten av atl även domstol tilläggs befogenhet alt förordna om en sådan eller liknande sanktion i fall då den dömde lagfors för nyll broll och skyddstillsynen bedöms kunna bestå. Om kommillén skulle finna all en särskild form av inlensiv­övervakning bör införas i påföljdssyslemet - en fråga som jag återkommer lill - kan en lösning vara atl reservera möjlighelen att förordna om anmälnings­skyldighet av nu aktuellt slag för dem som undergår inlensivövervakning.

Den mesl ingripande ålgärd som enligt gällande ordning kan tillgripas mot den som inte fullgör sina åligganden enligt en dom på skyddslillsyn är att skyddstillsynen undanröjs och ersätls av annan påföljd eller atl förordnande om anslallsbehandling enligt 28 kap. 3 § BrB meddelas. En följd av förslagen i den tidigare denna dag beslutade lagrådsremissen blir att möjligheten alt under prövoliden förordna om anstaltsbehandling bortfaller. Del bör emel­lerlid även i fortsättningen finnas bestämmelser som gör del möjligt alt omvandla skyddslillsynen till en mera ingripande påföljd vid allvarlig och upprepad försummelse från den dömdes sida all iaktta de regler som gäller för honom enligt påföljden. Nuvarande beslämmelser härom (28 kap. 8 och 9 §§ BrB) lillämpas ytterst sällan i prakliken. Della torde hänga samman med all den procedur som f.n. är föreskriven är omständlig och tidskrävande. Iniliativ till sanklionsålgärden kommer vanligen från skyddskonsulenien. Hans yrkande måste dock i första hand prövas av övervakningsnämnden, som i sin tur skall uppdra ål åklagare att efter egen sakprövning anhängiggöra talan vid domstol. Det ankommer sålunda på fyra olika myndigheler atl i lur och ordning la ställning till frågan om sanklionsålgärden.

Del är självfallet inte något önskemål i sig atl skyddslillsyn oftare än f.n. skall kunna omvandlas till en mera ingripande påföljd. Del är samtidigt uppenbart atl gällande ordning måste förenklas för atl hotel om omvandling skall få realitet för den dömde. Ungdomsfängelseulredningen har i sill belänkande (s. 145) diskuterat olika möjligheter lill en smidigare lösning som

 

Delll Ju:7    Skr 1979/80:103                                                   58

dock är kopplade till konslruklionen av den föreslagna påföljden tillsynsdom. Kommittén bör pröva om del är möjligt alt införa elt enklare system även inom ramen för skyddslillsyn. Jag ser för egen del inle något avgörande hinder mot all skyddskonsuient tilläggs befogenhet all göra anmälan direkl till domstol i de fall del här gäller.

Om i enlighel med vad jag nu har förordal skyddslillsynens kontrollfunk­tion betonas och ell mera effeklivl sanklionssyslem införs, lorde skyddstillsynen fä etl väsentligl slörre värde frän allmänprevenliv synpunki än den nu har. Jag är emellertid i likhet med flerlalel remissinslanser Iveksam till den i BRÅ-rapporlen framförda tanken atl uppgiften all tillfoga den dömde etl obehag - etl slrafflidande - skulle ses som en självständig funktion för frivården. Om reglerna utformas ulifrån delta belraktelsesätl, riskerar man atl ytterligare försvåra frivårdens redan nu ofta besvärliga dubbelroll. Härtill kommer att ett sådanl synsäll lorde vara svårt atl förena med de prakliska realiteterna för frivärdsarbetet.

Enligt gällande ordning kan domstol och övervakningsnämnd meddela den som döms till eller undergår skyddstillsyn vissa särskilda föreskrifier som avser den dömdes sociala förhållanden. Sådan föreskrift kan avse vistelseort eller bostad, utbildning eller arbetsanställning saml läkarvård, nykterhets-vård eller annan behandling. Möjligheten atl meddela sådana föreskrifter utnyttjas f.n. förhållandevis sparsamt och deras praktiska värde är av allt alt döma ofta tvivelaktigt. Ungdomsfängelseutredningen har föreslagit att föreskrifter av delta slag inte längre skall få meddelas.

Frågan om föreskrifter av den arl som avses nu skall kunna meddelas inom ramen för kriminalvården i frihei ulgör ett sedan länge flitigt diskuterat kriminalpolitiskt spörsmål. Det måste numera ses bl.a. mol bakgrund av vad som föreslås i den på föredragning av chefen för soeialdepartementet beslutade lagrådsremissen den 18 december 1978 om vård utan samtycke inom socialvård och sjukvård. Förslagel innebär bl.a. atl del för personer över 20 års ålder inte längre skall finnas möjlighel alt besluta om vård utan samtycke inom sociallagstiftningen. I stället föreslås all lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall skall göras om till en lag om psykiatrisk vård och vård av missbrukare i vissa fall. Enligt lagförslagets bestämmelser skall den som missbrukar alkohol eller narkotika kunna beredas vård oberoende av samtycke, om han till följd av missbruket är i trängande behov av avgiftning och psykiatrisk vård i samband med denna och utebliven vård skulle innebära allvarlig fara för hans hälsa eller liv eller för annans personliga säkerhet eller hälsa. Vård med stöd av dessa bestämmelser skall kunna pågå i högst fyra veckor.

Möjligheten atl inom ramen för kriminalvård i frihei meddela föreskrifter om exempelvis nykterhetsvård kan naturiiglvis ses som en avvikelse från den i den akluella lagrådsremissen antagna principen atl tvångsåtgärder mol vuxna inom ramen för sociallagsliftningen inte längre skall kunna förekom­ma. Pä samma sätt kan del hävdas att föreskrifier om läkarvård begränsar den enskildes valfrihet enligt sjukvårdslagstiftningen och föreskrifter om bostad eller vistelseort den rörelsefrihet som i princip tillkommer medborgarna enligt regeringsformen. Samhällels ingripanden mot brott måste å andra sidan alltid eller åtminstone oftast innehålla etl inslag av tvång. Om man i enlighel med vad jag förul har förordal vill höja effektiviteten av kriminalvården i frihet, är del inte utan vidare givet all man bör avslå från möjligheten atl meddela föreskrifter av detla slag. Härtill kommer att en föreskrift om vård eller behandling som har meddelats med den dömdes

 

59                       Kommittéer: Justitiedepartementet    Delll Ju:7

samtycke och som yllersl är sanklionerad genom möjlighelen att omvandla skyddstillsynen lill en mera ingripande påföljd kan ses som en molsvarighet till vad som brukar kallas kontraktsvård (civil commitmenl), en fråga som jag senare kommer in på. Jag anser för egen del all spörsmålel i vad mån föreskrifier om den dömdes sociala förhållanden skall kunna meddelas inte är lillräckligt utrett för all ell ställningstagande nu skall kunna göras. Kommiitén bör därför pröva frågan förutsäuningslösl. I samband härmed bör kommittén belysa principema för samarbetet mellan kriminalvården i frihei och andra samhällsorgan, särskilt när det gäller konsekvenserna av den reform på sociallagstiftningens område som nu föreslår.

Enligt nuvarande ordning kan den övervakning som skall ske på grund av en dom på skyddstillsyn ta sin början först när domen vinner laga kraft och prövoliden sålunda börjar löpa. Tiden från del all domen har meddelals till dess den vinner laga kraft är - om ingen av parterna överklagar - tre veckor när domen har meddelals av tingsrätt och fyra veckor när den har meddelats av hovrätt. Den lilllalade har emellerlid möjlighet all dessförinnan förklara sig nöjd med domen, vilkel innebär all prövoliden omedelbart börjar löpa. Justitieombudsmannen Anders Wigelius (JO) har i skrivelse den 29 juni 1976 hemställt om en undersökning huruvida del finns anledning dels alt ge domstolarna befogenhet att i dom på skyddstillsyn förordna att prövoliden skall räknas från dagen för domen och dels atl upphäva rätten för den dömde att förklara sig nöjd med villkorlig dom och skyddstillsyn. Härigenom skulle enligt JO åstadkommas en viss effekiivisering av övervakningsinstitutet samtidigt som en del praktiska problem som är förenade med nöjdförkla­ringarna skulle bortfalla. Skrivelsen bör överlämnas till kommittén för atl las i beaklande under utredningsarbelel.

Del bör även ingå i kommitténs uppdrag att pröva de olika uppslag beträffande villkorlig dom och skyddstillsyn som i övrigl har lagls fram i BRÅ-rapporten.

Kommitténs ställningstaganden till frågorna om hur frivården bör utfor­mas inom ramen för påföljden skyddstillsyn får också betydelse för spörsmålet om vilka regler som i detta hänseende skall gälla under prövoliden efter villkorlig frigivning, om delta institut skall behållas. Del är visserligen inle givet att reglerna för de båda akluella instituten på samma sätt som f.n. bör vara i huvudsak likartal utformade, men sannolikt finns del anledning att bevara åtminstone vissa gemensamma inslag. Den villkorliga frigivningen faller inom ramen för uppdraget åt den kommitté för prövning av frågor rörande fängelse och kriminalvård i anstalt, som regeringen tidigare i dag har bemyndigal mig all tillkalla. Jag vill också erinra om atl del ankommer på den kommittén att pröva om övervakningsnämnderna bör behållas i sin nuvarande form och hur nämndernas och skyddskonsulentens befogenheter i så fall bör avgränsas i förhållande till varandra. Bl.a, av de skäl som har angetts nu blir ett nära och fortlöpande samarbete mellan de båda kommittéerna nödvändigt.

De frägor om utformningen av påföljden skyddslillsyn som jag har omnämnt här är visserligen väsentliga från både principiella och prakliska synpunkter. Det är emellerlid sannolikl att behovet av ändringar i lagstift­ningen i denna del blir förhållandevis begränsat, oeh ell omfattande underlag för arbetet finns redan tillgängligt genom ungdomsfängelseutredningens betänkande och BRÄ-gruppens rapporl saml remissytlrandena över dessa. Av dessa skäl finner jag del lämpligl att kommittén överväger atl la upp de frågor som del här gäller med förtur och redovisa resultatet av silt arbete i

 

Delll Ju:7    Skr 1979/80:103                                                   60

denna del särskilt.

Jag övergår därmed lill den andra av de huvudfrågor som jag nämnde inledningsvis, nämligen förulsällningarna för atl med BrB;s sanklionssyslem införliva en eller flera brottspåföljder som kan uigöra nya alternativ till frihetsslraff.

Mol bakgrund av att frihetsstraffens nackdelar numera är allmänl erkända inom ramen för den kriminologiska forskningen världen över. är del inle förvånande all man på mänga håll ivrigt har slräval efter att finna olika former av alternativ till frihetsstraffen av ordinärt slag. Jag syftar då på andra alternativ än de traditionella icke frihelsberövande påföljder som redan omfattas av lagstiftningen i flertalet stater, dvs. böler samt villkorlig dom och övervakning i olika former. Exempel på alternativa sanktioner av det slag som avses nu och som förekommer eller har prövats i olika främmande länder är nallfängelse. veckoslulsfängelse (periodic detention). samhällstjänst (communily service) saml koniraktsvård (civil commitmenl). Som framgår redan av sanktionernas beteckning går dessa inte genomgående ul på enbari kriminalvård i frihet, utan en del av dem innefattar även ett visst mått av frihelsberövande.

Inlressel för nya alternativa sanktioner av denna typ har under senare lid ökal såväl i Sverige som i övriga nordiska länder. Förberedande arbele och kartläggning har utförts och publicerats i olika sammanhang. I Sverige har även dessa frågor studerats av BRÅ;s kriminalpoliliska arbetsgrupp saml lill en del också av ungdomsfängelseutredningen. De förslag till nya frivårdspå­följder som gruppen och utredningen har lagt fram - inlensivövervakning resp. tillsynsdom - är båda avsedda atl främst komma lill användning i fall där andra påföljder än frihetsslraff i dag anses uteslutna och bör därför också ses som särskilda former av alternativa sanktioner.

Justitieministrarna i de nordiska länderna har nyligen getl nordiska slraffrätlskommiltén i uppdrag atl överväga frågan om alternativ till frihetsslraff. Kommittén skall därvid utgå från de olika utredningar och det faktamaterial som redan finns i de nordiska länderna. Dess arbete bör gå ul på all söka länka in reformslrävandena i gemensamma banor och atl avge rekommendalioner i sådanl syfte. Däremoi är nordiska slraffrätlskommit-téns arbete inte inriktat på konkreia lagförslag. Del är mol denna bakgrund nödvändigl atl frågan om de alternativa sanktionerna för svensk del övervägs även av en parlamentarisk sammansatt kommitté. Givet är att kommittén i sill arbele forllöpande bör följa arbetet inom det nordiska samarbeisorganet på områdel liksom det arbele i övrigl som bedrivs på områdel inom de övriga nordiska länderna.

Jag har i det föregående korifailat redogjort för bakgrunden lill BRÄ-gruppens förslag om inlensivövervakning som en ny påföljd i BrB;s sanklionssyslem. Motsvarande överväganden har lill en del även legal till grund för ungdomsfängelseutredningens förslag beträffande utformningen av påföljden tillsynsdom. Remisskritiken mol sisinämnda förslag har främsl gått ut på att del skulle göra påföljdssyslemet mera svåröverskådligt, om man vid sidan av skyddstillsyn inför en ny påföljd som också den i del väsenlliga beslår av övervakning och kontroll. Vidare har anförts atl svårigheter sannolikl skulle föreligga all på verkställningsplanet nå fram lill en reell skillnad mellan de tvä päföljerna. Samtidigt har emellerlid flera inslanser vitsordat all del kan finnas ell behov av en skärpl frivårdspäföljd, som skulle kunna lillämpas exempelvis när domstolen, vid återfall av den som tidigare har dömts lill skyddstillsyn, vill undvika den myckel drastiska skärpning som

 

61                       Kommittéer: Justitiedepartementet    Del II Ju:7

det innebär att undanröja skyddslillsynen och döma lill fiingelse.

Med ledning av de synpunkter som har kommii fram vid remissbehand­lingen av BRÅ-rapporlen och ungdomslangelseutredningcns belänkande bör kommittén undersöka om del finns förutsättningar för och behov av all införa någon form av inlensivövervakning som ell led i påföljdssyslemet. Delta kan i så fall länkas ske antingen genoin att inlensivövervakning görs till en särskild påföljd eller också genom ull bestämmelserna om skyddstillsyn komplelteras. Oavsett vilken lösning som väljs lorde den remisskrilik som har förekommil mot ungdomsfängelseutredningens förslag visa all arbelel lill en del inåste bedrivas med andra utgångspunkter än dem som har legat lill grund för det förslagel. Bl.a. framslår det som angeläget alt nå fram lill tydliga avgränsningar mellan inlensivövervakning och skyddslillsyn i ordinär form. En ulväg kan vara all inlensivövervakning förenas med uttryckliga regler, antingen i lag eller i domstolens dom. om i vilken omfallning den dömde skall vara skyldig all hålla konlakl med kriminalvärdsmyndighelerna. En förutsättning för atl avgränsningarna inle skall framstå som konstlade på verkslällighelsplanel måste ä andra sidan vara alt skillnader mellan bestäm­melserna om skyddstillsyn och etl regelsyslem för en eventuell ny påföljd som innebär intensivövervakning inte föreskrivs i andra fall än när förul­sältningar finns för atl upprällhålla dem i prakliken. Detla gäller särskilt mot bakgrund av atl del i enlighel med vad jag förul har sagl bör vara en utgångspunkt för kommilléns arbete alt sanktionssystemel inom ramen för påföljder som innebär övervakning skall göras mera effeklivl än det nuvarande. Finner kommillén all inlensivövervakning bör införas i påföljds­systemet, bör den också på sätl som jag tidigare har angett pröva om påföljden i särskilda fall skall kunna förenas med en skyldighet för den dömde atl anmäla sig hos lämpligl organ.

Vad härefter gäller de alternativa sanktioner som förekommer i vissa främmande länders rättssystem skall jag i det följande korl beskriva några huvudformer som kommillén under silt arbele bör uppmärksamma särskilt.

Nattfängelse (semi-detention). Påföljden innebär i princip att den dömde under normal arbelslid vistas ule i samhället men är skyldig all tillbringa nallen på kriminalvårdsanslalt eller annan sådan institution. Sanktionsfor­men tillämpas bl.a. i Belgien, där den ulformas av verk-slällighetsmyndigheierna, och i Frankrike, där den bestäms redan i domen. En ulföriig beskrivning av det belgiska systemet finns i del danska beiänkandei (nr 806) Alternativer lill frihedsslraf - et debatoplaeg.

En viss motsvarighet lill nallfängelse kan del svenska svslemel med s,k. frigäng sägas representera. Frigäng regleras i 11 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt, där del föreskrivs alt inlagen under vissa förutsåll­ningar kan medges alt under arbetstid utföra arbele eller della i undervisning, utbildning eller annan särskilt anordnad verksamhet utom anstalten. Frigång beviljas dock vanligen först mol slutet av verkställigheten av längre frihetsstraff, även om undantag förekommer.

Om kommiitén skulle finna all nallfängelse bör införlivas med del svenska sanktionssystemel, bör kommillén också ta ställning till om en sådan sanktion lämpligen bör utformas som en självständig påföljd och alltså beslutas av domstol eller om den bör ulformas som en särskild form för avtjänande av kortare fängelsestraff. I detta hänseende kan nämnas att tanken på alt införa nallfängelse som en självständig påföljd avvisas i BRÅ-rapporten.  Det danska straffelovrådel har i en promemoria från

 

Del II Ju:7    Skr 1979/80:103                                                 62

oklober 1978 förordal alt sanktionen - om den över huvud taget skall införas - ulformas som en särskild form för avtjänande av kortare frihetsstraff. Väljer man denna lösning, uppkommer en rad följdfrågor, bl,a. hur lång fängelsetid som skall kunna avtjänas i form av nallfängelse. Vidare måsle kommittén pröva spörsmålet om kriminalvårdsmyndigheterna alltid skall vara skyldiga alt lillmölesgå en begäran frän den dömdes sida alt få avtjäna straffet som nattfängelse eller om särskilda förutsättningar bör gälla, l.ex. atl den dömde har fast arbele eller alt fråga är om elt visst slag av brott. Man måsle med en sådan lösning också la ställning lill frågan om nallfängelse under viss lid skall anses motsvara fängelse på samma tid eller om någon omräkningsfaktor skall lillämpas. Slutligen måste givelvis, oavsett vilken lösning man väljer, de praktiska och resursmässiga förulsällningarna för atl införa nallfängelse i det svenska påföljdssyslemet belysas.

Veckoslutsfängelse (periodic detention, arr t de fin de semaine). Även denna sanktion förekommer i Belgien och i Frankrike. Den innebär i dessa länder i princip att den dömde är skyldig all vistas i anstalt under veckoslut eller motsvarande fritid. Skulle veckoslutsfängelse i denna form anses böra införas i Sverige, uppkommer följdfrågor av väsentligen samma karaklär som de som nyss har angells i anslulning lill påföljden nallfängelse.

En särskild form av periodic detention förekommer i Nya Zeeland, där den används som en sjävständig påföljd och är knuten lill vad som pä svenska brukar kallas samhällstjänst. Påföljden används i två huvudformer. Den ena, residenlial periodic detention, är avsedd för ungdomar och innebär normall skyldighet för den dömde atl uppehålla sig i en institution under ca 40 timmar varje veckoslut samt 2-4 timmar en ytterligare dag under veckan. Den andra formen, non-residential periodic detention, används förelrädesvis för äldre lagöverträdare. Skyldigheten för den dömde all uppehålla sig i institution är i detla fall begränsad till lördagen och en kväll i veckan vid vissa tillfällen. I samband med instilutionsuppehållet deltar den dömde i olika former av samhällsnyttigt arbete. Vidare förekommer viss undervisning samt grupp­samtal. Erfarenheterna av denna påföljdsform uppges vara myckel goda.

Samhällstjänst förekommer i olika varianter även i flera andra länder, bl.a. Förbundsrepubliken Tyskland, England och Wales saml vissa delstater i U.S.A. Mesl känt är det system som tillämpas i England, där påföljden betecknas "communily service order". Den som i England har dömts till "communily service' åläggs i domen att inom etl år på sin frilid ulföra samhällsnyttigt arbete i en sammanlagd omfattning av minst 40 och högst 240 timmar. Påföljden kan ådömas den som gjort sig skyldig till broll på vilket fängelse kan följa under förutsättning all han har fylll 17 år och att han har förklarat sig villig atl underkasta sig påföljden. Sistnämnda förutsättning skall ses bl.a. mot bakgrund av del principiella förbud mol tvångsarbete för andra än intagna i kriminalvårdsanstalt och villkorligt frigivna som har tagits in i den Europeiska konvenlionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (art, 4).

De arbetsuppgifter som kan komma i fråga inom ramen för "communily service' utväljs enligt det engelska systemet av frivårdsorganisalionen. Del kan därvid i vissa fall röra sig om för ändamålel särskilt upprättade arbetsprojekt i frivårdens regi. I första hand anskaffas emellerlid arbetsupp­gifter i samarbete med ideella organisaiioner vilka bedriver social eller kulturell verksamhet. Som exempel på arbetsuppgifter vilka förekommil i prakliken kan nämnas upprusining av pensionärslägenheler, bilräde vid arkeologiska utgrävningar eller naturvårdsprojekt, reparation av leksaker ät

 

63                       Kommittéer: Justitiedepartementet    Del II Ju:7

barnhem och förskolor, uppförande av lekplatser, hjälp ål handikappade barn i simhallar saml besöksverksamhet i ålderdomshem och på sjukhus. I princip skall arbetsuppgifterna vara av sådant slag alt de normalt inle kommer lill utförande med hjälp av betald arbelskrafl.

Frågan om samhällstjänst bör införas som en sanktion i del svenska påföljdssystemet behandlas både i BRÅ-gruppens rapport och i ungdoms­fängelseutredningens betänkande. BRÄ-gruppen anför en rad principiella och prakliska skäl mol all denna sanktion införs här. Ungdomsfängelseul­redningen anser all samhällstjänst i Sverige knappast skulle kunna användas som ell allernaliv till frihelsslraff men alt en sådan sanklionsform i vissa fall skulle kunna tänkas uigöra elt alternativ lill ekonomiska sanktioner eller andra påföljder i frihet. Utredningen har ansett det ligga utanför dess uppdrag atl bedöma frågan närmare men förulsalt alt den kommer att övervägas i annan ordning.

En annan sanktionsform som brukar nämnas i diskussionen kring alternativ lill frihetsslraff är s.k. kontraklsvård (civil commiiment). Denna sanklionsform förekommer i vissa delstater i USA och kan sägas innebära i huvudsak följande. Narkotikamissbrukare som har övertygats om brott kan i vissa fall erbjudas atl undergå vård enligt ett särskilt behandlingsprogram i slället för vanlig straffrältslig påföljd. De som har begått grövre brott såsom mord, rån, allvarligare misshandel eller kvalificerad inbrottsslöld är undan­lagna frän denna möjlighet. 1 regel inleds civil commilment-behandlingen med institutionsvistelse under viss tid. Därefter sker överförande till öppen vård. Under behandlingstiden krävs all patienten skall vara drogfri. Kontroll sker regelbundet genom urinprovstester. Vidare krävs att han skall inställa sig till öppenvårdsklinik pä bestämda lider och alt han skall ha ordnad sysselsättning. Misskötsamhet kan medföra återinlagning till den slutna behandlingsinstitutionen eller, särskilt vid ny brottslighet, att målel på nylt tas upp av domstolen för utmätande av straff eller beslut om verskställighet av siraff som ursprungligen ådömts honom. Behandlingsprogrammel varar i allmänhel ca två år. De resultat som har uppnåtts med civil commitmenlsy-slemet i USA har uppgetls vara förhållandevis goda, även om behandlingen långl ifrån alltid lyckas.

Frågan om införande av kontraklsvård i Sverige som påföljd för personer som har begått brott har behandlats av 1971 års utredning om psykiskl avvikande i betänkandet (SOU 1977:23) Psykiskt störda lagöverträdare. I beiänkandei har föreslagils all en försöksverksamhel genomförs i syfte atl underiälla ett slutligt ställningslagande lill frågan. En sådan försöksverksam­hel planeras nu vid Ulleråkers sjukhus i Uppsala. Den lagtekniska regleringen av förutsättningarna för en sådan försöksverksamhel prövas f.n. inom justitiedepartementet. Ytterligare bör nämnas att chefen för socialdepartementet nyligen har tillkallat en särskild utredare (S 1979:02) med uppdrag att pröva frågan om kontraklsvård av missbrukare av alkohol och narkotika.

Den redogörelse som jag nu har lämnal har syftat endast till atl presentera de frågor som bör bli föremål för ell närmare studium av kommittén. F.n. saknas tillräckligt underlag för att bedöma om någon eller några av de alternativa sanktioner som förekommer i olika främmande rättssystem över huvud tagel går att införliva med svensk lagstiftning. Kommiitén bör inleda sill arbete i den nu aktuella delen med all pröva de allmänna och principiella förutsättningarna för atl införliva en eller möjligen två av de nya sanktions-formerna med svensk lagstiftning. Först därefter bör kommittén belysa de

 

l)elIIJu:8    Skr 1979/80:103                                                   64

praktiska och organisaloriska frågor som i så fall blir akluella.

Kommittén bör vara oförhindrad all la upp även andra frågor som aklualiseras under ulredningsuppdragel.

Under arbetels gång bör även utvecklingen på områdel i Norden i övrigt beaklas och tillfällen alt uppnå rättslikhet las lill vara.

Kommilléns uppdrag blir omfallande. Del är samiidigi angelägel all Ulredningsarbelet bedrivs skyndsami. Som jag redan har angell bör kommil­lén med förtur kunna la upp frågan om en effekiivisering av påföljden skyddslillsyn och redovisa resulialel av sitt arbete i denna del särskilt.

Jag har redan påpekat viklen av alt kommillén arbelar under nära samverkan med den kommillé för prövning av frågor om fängelse och kriminalvård i anslali som regeringen förut denna dag har bemyndigal mig all lillkalla. Vidare bör kommiitén samråda med den särskilda uiredare som av chefen för socialdepartemeniei har tillkallats för all pröva frågan om kontraklsvård. Kommillén bör även i övrigl samråda med andra kommittéer som prövar frågor som har anknytning lill dess uppdrag. Kommilléns arbele bör bedrivas under .samråd med personalorganisationerna för de anställda inom kriminalvärden.

Jag vill avslulningsvis erinra om vad som sägs i de på föredragning av chefen för budgeldepartemenlet beslutade tilläggsdirektiven (Dir. 1978:40) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående finansiering av reformer.

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemsläller jag all regeringen bemyndigar chefen för justiliedeparlementet

atl lillkalla en kommillé med högsl sex ledamöter med uppdrag att pröva vissa frågor om kriminalvård i frihet m.m.

atl utse en av ledamöterna all vara ordförande

atl besluta om sakkunniga, experler, sekrelerare och annal bilräde åt kommillén.

Vidare hemsläller jag alt regeringen föreskriver all kosinaderna för ulredningen skall belasla andra huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Justiliedeparlementet)

8. Delegation för planering och uppföljning av försöksverksamhet med s.k. kontraktsvård av narkotikamissbrukare som har begått brott

Dir 1979

Departementschefen, slalsrådel Sven Romanus, anför.

Riksdagen har nyligen anlagil en tidsbegränsad lag (1979:661) med vissa bestämmelser om handläggningen av brottmål i anslutning till försöksverk­samhel på narkomanvårdens område (prop. 1978/79:182, JuU 1978/79:39, rskr 1978/79:412). Lagen avses ge slöd för en försöksverksamhet med s.k. kontraklsvård av narkotikamissbrukare som har begått broll. Den iräder i krafl den 1 seplember 1979 och gäller lill ulgången av augusti 1982.

 

65                       Komniittéer: Justitiedepartementet    Del II Ju:8

Den nva lagen ger domstol möjlighet att, när det i mål om ansvar för brott är utrett atl den lilllalade vancmässigi missbrukar narkotika, förklara målet vilande i avvaktan på resultatet av narkomanvård enligt siirskild behand­lingsplan som den tilltalade har förklarat sig villig att undergå. Som yllerligare föruisäiiningar för ell sådanl beslul gäller all den tilltalade vid huvudförhandling har erkänt gärningen eller övertygande bevisning därvid har förcbragts om alt han har begått den samt atl resultatet av vården kan antas få betydelse för valet av brottspåföljd. Målet skall ålerupplas bl.a. om den lilllalade inte följer behandlingsplanen eller om han har begålt nytt broll och rätten inte finner del olämpligt all återuppta målet. Har målet inte återupptagits lidigare, skall det alltid las upp snarasl efter det att ett år har förflutit från beslulel om vilandeförklaring.

Den planerade försöksverksamheien syflar sålunda lill alt bereda vård ål en del av de narkotikamissbrukare som har överlygals om broll och väljer vård i stället för den frihelsberövande påföljd som annars kunnat påräknas. Behandlingen skall inledas med en vistelse på narkomanvårdskliniken vid Ulleråkers sjukhus under sex-åtta veckor. Under denna vårdperiod sker inledningsvis medicinsk hälsokontroll och behandling av missbrukaren. Vidare planeras verksamhel med lerapeuliskl syfte som l.ex. gruppsamtal, fvsisk träning och åtgärder för atl få med missbrukaren i olika sociala sammanhang. Efter sjukhusvistelsen förs palienlen över lill öppen värd. Han får därvid bo i silt hem men skall tvä gånger varje vecka infinna sig vid sjukhus i Stockholms eller Uppsala län för rådgivning och för kontroll genom urinprov av all han är drogfri. Försöksverksamheien avses omfalla ca 50 fall under en treårsperiod.

Med anledning av regeringens prop. 1978/79:182, vari förslag lill den aktuella lagstiftningen förelades riksdagen, föreslogs i molion 1978/79:2671 all försöksverksamheien skulle ledas av en särskild ledningsgrupp med parlamentariskt inslag och med lillgång lill juridisk och medicinsk experlis. I yttrande lill justitieulskoltet över proposilionen och motionen underströk socialutskottet, med hänvisning lill förslagel i motionen, vikten av atl frågan om planeringen och uppföljningen av försöksverksamheten ägnas slor uppmärksamhel. Del planerade projektet är enligt socialutskoliel av sådan art och berör så många olika myndighelers verksamhetsområden all slarka skäl talar för alt en särskild delegaiion med polilisk förankring och med lillgång lill juridisk, medicinsk och social sakkunskap lillsalts för att delta i planeringen av verksamhelen. ha insyn i dess genomförande och följa upp resultatet av projektet. Enligt socialulskollets mening är del vidare av rättssäkerhets- och iniegriletsskäl viktigt med den insyn och koniroll som kan erhållas genom en sådan delegation. Om verksamheten skulle utökas till andra orter eller regioner framslår del enligi soeialulskollet som än mer angelägel all en särskild delegaiion dellar i planeringen och samordnar verksamheten. Delegationen bör enligt socialutskoliel lillsättas så snabbt som möjligt, sä atl planeringsarbetet kan inledas i god tid före den tidpunkt, den 1 seplember 1979. då projektet är avsett all sällas i gång.

I sill betänkande med anledning av proposilionen och de motioner som väckts i anslulning därtill instämde juslitieulskollel i alll väsentligl i vad socialutskottet sålunda hade anförl. Den förordade delegalionen borde i enlighel med vad som hade angetts av socialutskottet della i planeringen av verksamheten, ha insyn i dess genomförande och följa upp resultatet. Juslitieutskotlel framhöll dock all den direkla ledningen över verksamhelen i sedvanlig ordning måsle åvila projektledaren. Vad juslitieulskollel sålunda

5 Riksdagen 1979180. 1 sami Nr 103

 

Delll Ju:8    Skr 1979/80:103                                                   66

uttalat har som riksdagens mening givils regeringen till känna.

En delegaiion av det slag som avses i riksdagens beslut bör nu tillkallas. Den bör ha ställningen av kommitté.

Några särskilda direkliv utöver dem som framgår av det akluella riksdags­beslutet torde inte behöva meddelas. Jag vill dock fästa uppmärksamheten pä vad som i prop. 1978/79:182 (s. 9) har uttalats om all försöksverksamheien kan väntas bli av stort värde dels för den särskilda uiredare (S 1979:02) som har till uppdrag att pröva den allmänna frågan om kontraklsvård för missbrukare av alkohol och narkolika, dels för den kommitté (Ju 1979:05) som har lill uppgift atl pröva frågor om kriminalvård i frihei och alternativ lill frihetsstraff. Den förstnämnda av dessa utredningar torde visserligen, såvitt nu kan bedömas, ha avslutat silt arbete redan innan ens några preliminära resultat från den nu aktuella försöksverksamheten föreligger. Del är emellertid önskvärt att delegationen under inledningsskedet av sill arbele håller kontakt med båda de utredningar som har nämnts nu.

Jag vill slutligen peka på atl del i prop. 1978/79:182 (s. 10 och .54) har förutsatts alt den aktuella försöksverksamheien skall bedrivas inle bara enligt den nya lagstiftningen utan också med slöd av 34 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt. Del föreskrivs där all inlagen, som genom vistelse utanför anstalt kan bli föremål för särskilda åtgärder som kan antas underlätta hans anpassning i samhället, får medges att under lämplig tid vistas utanför anstalten, om särskilda skäl föreligger. Till den del försöksverksamheten bedrivs med tillämpning av delta lagrum har den dock förutsatts undergå de modifieringar som föranleds av gällande regler och praxis i fråga om s.k. 34 §-placeringar. Även denna del av försöksverksamheten bör omfattas av delegationens uppdrag. Delta avses självfallel inte rubba del ansvar och de beslutsfunktioner på områdel som åvilar kriminalvårdsstyrelsen och kriminalvårdens nämnder.

Med hänvisning till vad jag har anfört nu hemställer jag all regeringen bemyndigar chefen för justitiedepartementet

att tillkalla en kommitté med högst sex ledamöter med uppdrag atl della i planering och uppföljning av försöksverksamhet med s.k. kontraklsvård av narkotikamissbrukare som har begått brott,

alt utse en av ledamöierna atl vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annal biträde ål kommiitén.

Vidare hemställer jag atl regeringen föreskriver att kostnaderna för utredningen skall belasta andra huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Justitiedepartementet)

 

67                       Kommittéer: Justitiedepartementet    Del II Ju:9

9. Utredning av den fortsatta fastighetsdataverksamheten

Dir 1979:85

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-08-16

Departementschefen, slalsrådel Wikslröm, anför.

Sedan flera år pågår arbele med alt införa automatisk databehandling (ADB) inom fastighetsregislreringen och inskrivningsväsendet. Arbetet går tillbaka på riksdagens principbeslut år 1968 (fastighetsregislreringen) och år 1970 (inskrivningsväsendel). Med stöd av riksdagens beslut år 1973 togs den 1 januari 1976 ett system, driftsystem I, i bruk i Uppsala län. Detta är ett terminalbaseral, centralt syslem, i vilket fastighetsregistrel (FR) och inskriv-ningsregistrel (IR) är samordnade i tekniskt hänseende.

Införandel av ADB inom fastighetsregislreringen och inskrivningsväsen­det har utretts i olika omgångar. Förutom de uiredningar som låg till grund för 1968 och 1970 års principbeslul har sålunda verksamhelen under åren 1974-76 utretts av faslighetsdatakommillén (FADAK), som hade i uppdrag att pröva frågan om riksomfattande syslem för faslighelsregistreringen och inskrivningsväsendet, FADAK lämnade i seplember 1976 belänkandet (SOU 1976:56 oeh 57) Fastighetsdata. På grundval av betänkandet och remissyttrandena över detta lade regeringen höslen 1977 fram proposition (1977/78:15) med förslag lill ändrade rikllinjer för faslighetsdataverksamheten. De av riksdagen godkända (CU 1977/78:5, rskr 1977/78:134) riktlinjerna innebär all under en försia elapp, som omfallar tiden t,o.m. budgetåret 1981/82, skilda syslem för FR och IR skall skapas genom utbrytning ur driftsystem 1. Den hittillsvarande verksamhelen med driftsystem 1 skall emellerlid under tiden fortsätta i Uppsala län och utvidgas till delar av Gävleborgs och Stockholms län. När de skilda syslemen slår klara att tas i bruk skall de uppgifter som har tagils in i drifisyslem 1 föras över lill de skilda systemen. Under denna första etapp beräknas drygl 600.000 fastigheter kunna överföras till de nya ADB-systemen. Beträffande det närmare innehållet i övrigt i 1978 års riksdagsbeslut hänvisar jag lill propositionen och ulskolisbelänkandel. Jag vill emellerlid särskilt erinra om atl i den nyssnämnda proposilionen om ändrade rikllinjer för faslighetsdataverksamheten förutsattes atl visst kompletterande utredningsarbete skulle bedrivas under den försia elappen. Utredningsarbetet borde enligt propositionen inledas med alt centralnämnden för fasdghetsdata (CFD), domstolsverket och lantmäteriverket (LMV) fick i uppdrag atl skyndsamt lämna syslemförslag för de nya skilda systemen. Under loppet av den första elappen borde också mera långsiktigt utredningsarbete ulföras. Detla skulle avse bl.a. lämplig omläggningstakt för senare etapper, frågor om regionalisering och integritet samt organisaloriska frågor.

Efter regeringens uppdrag har CFD, domstolsverket och LMV den 29 december 1978 lämnat rapporlen "Syslemförslag. Skilda system för faslig­hets-och inskrivningsregister- ulbrytning ur driftsyslem 1". Rapporlen har remissbehandlais. En utförlig redovisning av rapporten och remissbehand­lingen återfinns i proposilionen (1978/79; 114) med förslag lill anslag för CFD för budgetåret 1979/80.

I den proposition som har sagts sist har jag förordat all arbelel under den första etappen fullföljs med vissa närmare angivna preciseringar. Jag har också uttalat atl utredningsarbetet borde sättas i gång så snart som riksdagen

 

Delllju:9    Skr 1979/80:103                                                    68

lagil ställning till propositionen saml lill den dalapoliiiska propositionen (1978/79:121) Användningen av ADB i statsförvaltningen. Sedan riksdagen nu har tagil ställning lill anslagsproposilionen (CU 1978/79:36, rskr 1978/79:358) och lill den dalapolitiska propositionen (FiU I978/79:.M. rskr 1978/79:339) vill jag ta upp frågan om det fortsatta utredningsarbete som enligt vad jag har förutskickat bör ske genom en kommillé med parlamen­tarisk förankring.

Det utredningsarbete som förestår bör ske utifrån de utgångspunkter som har angetls av slalsmakterna beträffande dalapolitiken i slort samt faslighets­dataverksamheten.

Jag vill inledningsvis erinra om huvudpunkterna i civilulskollels belän­kande med anledning av anslagsproposilionen.

Civilulskollel framhöll all del för sin del inle hade hafl anledning alt i del sammanhanget ingå i en omprövning av 1978 års principbeslut. Enligt utskottets mening hade inte användarsynpunkter tillräckligt belysts vid behandlingen av rapporten. En sådan belysning lorde knappasl bli fullsländig om inle användarna gavs möjlighet att la del även av de lösningar som den avsedda kommittén skulle lägga fram. Härtill kom atl frågorna om hur de nya, skilda syslemen skulle lillgodose samhällsplaneringens behov av dala inle behandlats i annan mån än vad den tekniska genomgången av olika syslemavsnili föranledde. Effekterna av en syslemdelning enligt proposi­tionsförslaget hade enligt utskotlel inle belysls tillräckligt för atl delningsål-gärder skulle fä börja vidlas. Della gällde bl.a. följderna av ell sådanl beslut i fråga om förläggning av driften lill en eller tvä dalacenlraler eller en faklisk regionalisering. Dil hörde också en konkretisering av de frågor som hade samband med utbyggnad och ulnyttjande av etl allmiini dalanät. Utskottet var inte heller övertygat om all samtliga anförda principiella dalapolitiska överväganden hade tillräcklig tyngd när del gällde befintliga syslem och system som i slora delar Ijänade syftet atl ge offentlighet och tillgång lill de ingående uppgifterna. Denna tveksamhet förenades enligt utskotlel med den i sak obestridda uppfatlningen all nuvarande syslem fungerade väl och atl en delning var en i prakliken oåterkallelig bindning. Däremoi var en delning möjlig alt genomföra även av ell avsevärt utvidgat driftsyslem I. Riksdagen borde därför inte beräkna medel för några fakiiska delningsåtgärder förrän en mera fullsländig redovisning getts av de handlingsalternativ som slod lill buds. Detta förutsatte att den aviserade utredningen först borde göras sä atl därpå grundade ställningstaganden till bl.a. konkreta regionaliseringsalier-naliv kunde presenteras för riksdagen. Utskottet förutsatte att utredningsar­betet skulle ske skyndsami och i konlakt även med användarintressena. - Vad utskottet sålunda anfört om att ålgärder för all verkställa en delning nu inle borde företas gav riksdagen regeringen lill känna.

Vad härefter gäller den dalapolitiska proposilionen har däri angetls vissa allmänna ulgångspunkler för användningen av ADB inom stats­förvaltningen. De grundläggande utgångspunkterna har godlagils av riksda­gen. De lankegångar som låg bakom 1978 års principbeslul om faslighets­dataverksamheten ligger enligt min mening väl i linje med vad som har anförts i den datapolitiska propositionen. Som jag tidigare har nämnl bör utredningsarbelel ske utifrån bl.a. de utgångspunkter som har angetls i den dalapoliiiska propositionen och under riksdagsbehandlingen av densamma. Jag skall närmare peka på några av dessa.

ADB är enligt den dalapoliiiska proposilionen elt viktigt hjälpmedel i myndighelernas verksamhel.  Ansvarei  för användningen  av  ADB  bör

 

69                       Kommittéer: Justitiedepartementet    Del II Ju:9

normalt knytas lill den myndighet i vars verksamhet ADB används. Detta gäller även systemutvecklingen och datordriflen.

Systenuilvecklingcn bör ske gemensaml för slalliga verksamheter som förekommer i hela landet. Della innebär dock inte atl alla regionala eller lokala enheter behöver ha samma datorstöd. Man kan l.ex. tänka sig olika lösningar för stora och små enheler. Ansvarei för uiveckling av ADB-syslem bör läggas på de myndigheler som ansvarar för resp. verksamhel. Myndig­heler med omfattande användning av ADB bör i regel ombesörja en stor del av själva utveckling.sarbetet med egen personal. De kan och bör dock inle siräva efter att klara all syslemulveckling på delta sätl. Det kan bli dyrt all bygga upp hell individuelll utformade ADB-system. Där del går bör man därför ulnyllja de delvis färdiga syslem och program av olika slag som maskinleveranlörer. konsullföretag m.fl. lillhandahåller pä marknaden.

När det gäller utformningen av datordriflen bör två huvudprinciper vara vägledande vid framtida ställningstaganden. Dalordrifi som är av slörre omfattning bör i försia hand ske för varje verksamhel eller ADB-syslem för sig (dedicerad eller myndighetsspecifik drifl). bl.a. med lanke pä kraven på säkerhet, såväl i fråga om rimlig känslighet för störningar som i fråga om integrilelsskydd. Det är vidare ofta enklare att förändra och utveckla ADB-syslem som drivs på angivet säll. Personalen får också bäitre möjlig­heter atl påverka syslemen än vid samordnad drifl för skilda myndighels-områden. Den andra huvudprincipen är spridning av datordriflen. De lekniska och ekonomiska förutsättningarna för atl sprida datordriften inom en verksamhet blir fortlöpande bälire. Cenlraliserade drifllösningar har svagheier, inle minst i fråga om säkerhet och sårbarhet. Härtill kommer atl spridningen har regionalpoliliska fördelar. Hur myckel datordriflen bör spridas i varje enskill fall är en avvägningsfråga där fördelarna får vägas mol bl.a. de koslnadsmässiga konsekvenserna.

De båda nyss angivna huvudprinciperna bör enligt den dalapoliiiska propositionen gälla för driften av nya ADB-system. Ändringar av redan befiniliga ADB-syslem får ske med noggrann planering och i en väl avvägd lakl. Av ekonomiska skäl är del angelägel atl gjorda invesleringar får ell rimligl utnyttjande. Av hänsyn lill personalen bör inie heller slora föränd­ringar ske med alltför korta mellanrum. I många fall torde man realistiskt få räkna med all använda sig av befintliga drifllösningar ytterligare etl antal år.

Kommillén bör ulgå från etl oförändrat huvudmannaskap för fastighets­registreringen och inskrivningsväsendet. En målsällning för arbetet bör vara atl svar skall ges på de olika frågor som har lagils upp vid riksdagsbehand­lingen (jfr CU 1977/78:5 och CU 1978/79:36).

Kommillén skall utreda skilda system för FR och IR men även undersöka andra lösningar, däribland naturligen även sådana som bygger på driftsyslem 1, vilkel ju är i drifl i en del av landet. I samband härmed bör kommillén pröva frågan om en regionalisering eller annan geografisk spridning av datordriflen. Den bör, med beaklande bl.a. av sårbarhels- och inlegritelssynpunkler, undersöka och bedöma olika alternativ i detla hänseende. Kommillén bör vara oförhindrad atl föreslå de ålgärder och förändringar i gällande regler som kan vara påkallade. Om kommiitén exempelvis skulle finna atl del s.k. endagsinlervallel medför olämpliga bindningar mellan FR och IR bör kommiitén kunna överväga även regeländringar som är ägnade all lösa upp sådana bindningar. Ell alternativ .som     har     framförts     vid     remissbehandlingen     är     alt     inskränka

 

Del II Ju:9    Skr 1979/80:103                                                 70

inskrivningsdagarna lill de fyra första arbclsdagarna i veckan och reservera den femle för uppdatering av IR med uppgifter från FR. Kommittén bör vinnlägga sig om all förslagen inle blir mer komplexa än som verkligen är påkallat. Det är också väsentligt att kostnadsaspekterna beaklas.

I sitt arbele bör kommitlcn beakla och ulnyllja de synpunkier som kom fram vid remissbehandlingen av syslemförslagen och även väga in anvä­ndarnas och olika berörda personalgruppers synpunkter.

FR och IR ulnylljas, förutom av de myndigheler som svarar för fastighetsregislreringen och inskrivningsväsendel, av en bred och utspridd krets av privala och offenlliga inslilulioner. Flera av avnämargrupperna behöver uppgifter ur båda registren. Utgångspunkten för kommitténs överväganden i denna del måste självfallel vara atl registren skall byggas upp och fås all fungera för sina egenlliga ändamål. Inom denna ram bör kommillén emellerlid även pröva i vad män och hur bl.a, samhällsplane­ringens behov av sammanställningar av uppgifter ur FR och IR kan lillgodoses.

I enlighet med gällande planering bör överföringsarbetet vara indelat i etapper. En huvuduppgift för kommittén blir atl föreslå en klarl avgränsad andra elapp, som efler mönsier av elapp I bör omfalta omkring fem år. Kommittén bör ange en med hänsyn lill personella, lekniska och ekonomiska resurser lämplig omläggningstakt för en sådan period. Kommittén bör vidare gå in pä omläggningstaklen för och inriktningen av projektet under senare etapper och åtminslone i princip ange hur dessa bör ulformas.

Man kan räkna med all. när elapp 2 inleds, en belydande mängd fasligheler har överförts lill ADB, Behovel av datorkraft blir därmed förhållandevis slort. En väsenllig fråga är därför om flera dalaanläggningar skall användas redan under elapp 2 och i så fall hur dessa bör organiseras för alt passa in i ell kommande mönsier för dalorkraften för FR och IR när syslemen omfaltar hela landet. Erfarenhelerna av ADB-driften under elapp 1 kan beräknas vara så slora att pionjärstadiet i sluiet av denna är passerat och arbelel har kommii in i en lugnare vardagsrytm. För elapp 2 finns del därför skäl alt la upp frågan om datordriflens framlida organisalion. I samband härmed bör kommiitén även pröva ansvarsfrågorna för FR och IR såväl under uppbyggnadsliden som vid fulll ulbyggda syslem från etl vidare perspekliv, som omfaltar även systemutvecklingen. Kommillén bör i dessa sammanhang liksom över huvud laget i sill arbele väga in de personalpolitiska aspekterna med avseende pä berörda myndigheter, i första hand CFD saml fastighelsregisler- och inskrivningsmyndigheterna.

Med ulgångspunkl i en skrivelse den 11 seplember 1975 från datainspek­tionen lill regeringen bör kommiitén även behandla frägor om koordinatre­gislreringen och olika databearbetningar som sker med hjälp av de registre­rade koordinalerna. I detta och andra sammanhang där beröringspunkter finns med samhällsplaneringens behov bör kommittén samråda med den ADB-beredningsgrupp som är knuten lill kommundepartemeniei (C 1973:06). Del kan erinras om alt frågor som rör koordinatanvändning även behandlas av ulredningen (Bo 1978:08) angående lanimäteriets uppgifler all tillhandahålla informalion om landskapet.

Kommittén bör-utifrån målsättningen atl kostnaderna för registreringen i högre grad bör läckas genom avgifier - studera hur det nuvarande avgifts­systemet inom inskrivningsväsendet skall anpassas lill ADB-driflen. Härvid bör samråd ske med stämpelskalteulredningen (B 1977:06). Kommittén bör arbela skyndsami. Med hänsyn bl.a. till att resultat måsle

 

71                     Kommittéer: Justitiedepartementet    Del II Ju: 10

föreligga i sådan lid alt del kan bilda grundval för beslul om verksamhelens inrikining under elapp 2, lill inlressel av att reformarbetet inle försenas och lill personalpolitiska skäl bör kommillén överväga alt redovisa sitt arbele i form av delbetänkanden. Arbelet bör bedrivas under samråd med berörda personalorganisationer.

Kommitténs förslag skall åtföljas av kostnadsjämförelser mellan olika tänkbara allernaliv.

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemsläller jag att regeringen bemyndigar chefen för justitiedepartementet atl lillkalla en kommitté med högst sex ledamöier med uppdrag att uireda den fortsatta fastighetsdataverk­samheten,

all utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experler, sekreterare och annal biträde ål kommiitén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att kostnaderna skall belasta andra huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Juslitiedepariemenlet)

10. Marknadsanpassad    arbetsersättning    till    intagna    i    krimi­nalvårdsanstalter m.m.

Dir 1979:104

Beslut vid regeringssammanträde 1979-08-30

Departementschefen, statsrådet Sven Romanus, anför.

Genom lagen (1916:90) angående verkställighet av straffarbete och fäng­elsestraff infördes för första gången bestämmelser i lag om rätt för den som undergår frihetsstraff att få ersättning för arbete som utförs under anst­altsvistelsen. Ersättningen, som kallades arbetspremie, kunde utgå för "flit och ordentlighet i arbetet i förening med gott uppförande'. Rälien till arbetspremie utgjorde etl led i det s.k. progressiva fångvårdssyslemel och hörde till de förmåner som var avsedda atl beredas den intagne gradvis alll efter hans uppförande och avtjänade strafftid.

Lagen (1945:872) om verkställighet av frihetsstraff, som ersatte 1916 års verkställighetslag, innebar inle någon principiell förändring av systemet med arbetspremier. I anslutning till att lagstiftningen trädde i kraft år 1946 höjdes emellertid premiebeloppen, som närmast dessförinnan hade varit i princip maximerade till en krona om dagen. Vidare innebar 1945 års lagstiftning att en möjlighet skapades alt på administrativ väg föreskriva atl beträffande viss anstalt eller av vissa inlagna ulföri arbete skulle avlönas efter andra grunder än dem som gällde i allmänhet.

Under 1950- och 60-talen utvecklades arbetsdriften inom kriminalvården snabbt. Denna hade tidigare varit ensidigt inriktad på handräckningsarbeten och mera hanlverksbelonade arbeten. Man övergick nu i belydande utsträck­ning till industriellt arbete. Det skedde en snabb ulbyggnad av verkstadsdriften. Under denna tid uppfördes de s.k. industrianstalterna i

 

Del II Ju: 10    Skr 1979/80:103                                              72

exempelvis Norrtälje och Tidaholm.

Trols all inrikiningen av arbelsdriflen sålunda forllöpande förändrades, behölls i princip sysiemel med arbelspremier i den lag (1964:54) om behandling i fångvärdsanslalt som anlogs i samband med broilsbalken. Enligt 1964 ars behandlingslag skulle premien beslå av en del som fick disponeras av den intagne för vissa ändamål, som särskilt angavs i lagen, och en del som skulle sparas för all användas främst för kostnader i samband med frigivningen. Inlagna som undergick fängelse i tre månader eller på kortare tid eller sådan behandling i anstalt som avses i 28 kap. 3 S brottsbalken fick dock frill förfoga över sina arbetsinkomster.

Den ändrade inrikiningen av arbelsdriflen ledde emellerlid inom premie-systemets ram efter hand lill en del praktiskt belydelsefulla ändringar i fråga om formerna för den ersättning som de inlagna fick för del arbete som de hade ulfört. Som framgår av vad jag har anfört inledningsvis ulgick arbetspremien ursprungligen som en ren uppmuntran för flit och goll uppförande. Den hade sålunda endasl i mindre mån samband med kvalilet och svårighetsgrad på del arbele som hade utförts. När verkstäder inrättades uppkom krav på att lönesättningen skulle differentieras. Till en början löstes problemet genom atl en del arbeten ackordsalles. Härigenom kom ell direkl samband till stånd mellan den intagnes arbetskapacitet och den ersällning som han fick. År 1966 logs ytterligare elt sleg i den riktning som har sagts nu genom all s.k. preslalionslön infördes. Systemet med prestalionslön, som i princip forlfarande gäller, innebär alt de intagnas arbetsresultat bedöms med utgångspunki från en normalpreslation av en induslriarbelare inom del yrkesområde som är akluelll. Inlagen som utför ell arbete som svarar mol normalpreslalionen ersätls med maximal ersällning. Denna fastställs årligen av regeringen. Intagen som inle når upp lill normal prestation får en lägre ersättning, satt i relalion lill arbetsinsatsen. Den år 1966 genomförda reformen innebar även en differentiering av arbetsersättningen på det sättet all ersättningen sattes högre för industri- och jordbruksarbete än för handräckningsarbete.

En särskild lösning har valls för intagna som sysselsätts i skogsarbete. När denna arbetsgren under 1940-talel tillkom, utfördes de flesta arbetena åt domänverket, som betalade ersäitning till de inlagna i avialsenlig ordning. Då detta förfarande befanns strida mot gällande lagstiftning, kom dåvarande fångvårdsstyrelsen överens med domänverket om all verkel skulle beiala ul arbetsersättningarna till slyrelsen, som i sin tur skulle beiala ul arbelspremier lill de intagna. Samtidigt bestämdes att det i fortsättningen skulle råda en viss relalion mellan den ersäitning som kriminalvården belalade lill de intagna i skogsarbete och den lön som enligi avtal ulgår för sådanl arbete. Della har medförl alt de intagnas inkomster av skogsarbete i allmänhel har legal högre än deras inkomsler av annan sysselsällning inom kriminalvården. Numera erhåller de som är anslällda inom skogsbruk månadslön, medan de inlagna som sysselsätts med skogsarbete får timlön.

Genom lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt (KvaL) har begreppet arbetspremie avskaffats. I stället föreskrivs i 44 § KvaL alt inlagen enligt normer som faslslälls av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer skall få ersättning för arbete som han har utfört, om detla inte har skettföregenräkningellerål arbelsgivare ulom ansiallen. Ersättningen skall bestämmas med hänsyn lill den intagnes arbetsinsats, om inte särskilda skäl föranleder lill annal. Vidare föreskrivs all ersäitning skall ulgå även när intagen, enligt vad som har bestämls rörande honom, under arbetsiid deltar i

 

73                      Kommittéer: Justitiedepartementet    Delll Ju:10

undervisning, utbildning eller annan verksamhet eller behandling, som har ordnats särskilt, eller bedriver enskilda studier. Arbetsersältningen fär enligt 45 S KvaL inte utmålas för gäld sä liinge som den står inne hos kriminal-vårdsmyndighet för den intagnes riikning.

Kriminalvårdsslyrelsen har meddelai siirskilda föreskrifier beträffande dispositionen av arbelsersättningen till de intagna (51-57 §§ kriminalvårds­styrelsens cirkulär nr 1/1974). Enligt dessa föreskrifier far numera den som är intagen i lokalanslalt och öppen riksansiall fritt förfoga över arbetsersättningen, medan siirskilda restriktioner gäller för dem som är intagna i sluten riksansiall.

Regleringen i 1974 års lagstiftning var inle avsedd som en slutlig lösning. När lagstiftningen kom lill uttalade dåvarande chefen för justiliedeparlemenlel, med hänvisning lill de försök med s.k. marknadsanpassad ersällning som dä nyligen hade inlells, all hela del problemkomplex som rörde arbelsersällning ål intagen borde las upp i senare sammanhang (prop. 1974:20 s. 230).

Försöksverksamhel med marknadsanpassad ersällning lill inlagna har numera pågått dels sedan november 1972 vid den öppna riksanstallen Tillberga, dels sedan februari 1975 vid den slulna riksanslalten Skogome. Kriminalvårdsslyrelsen har redovisal försöksverksamheten vid Tillbergaan-slallen i skrivelser till regeringen i oktober 1973 och i oktober 1974 samt i en särskild undersökning som har verkställts i seplember 1975. Kriminalvårds­styrelsen har vidare i seplember 1978 slulförl en ulvärdering av försöksverk­samheten vid Skogomeanslallen.

Inom ramen för försöksverksamheten på Tillbergaanslallen ulgår mark­nadsmässig ersättning till inlagna, som sysslar med tillverkning av prefabri­cerade trähus och med vissa arbelen i en mekanisk verkstad. Eflersom arbetsersättningen anses vara skattefri, har den därvid faslslällls lill ell belopp som motsvarar avlalsmässig lön efler skatl för träarbelare respeklive industriarbetare vid fabriker med molsvarande tillverkning.

En individuell budgetplan upprättas för varje intagen. Den intagne får förbinda sig all frivilligt använda en belydande del av sin inkomst lill all beiala skulder av olika slag och i förekommande fall för all bidra lill underhållet för sin familj. Medel skall också avsättas för omkostnader under permissioner och under den första tiden efter frigivningen. De intagna belalar ersällning för kost till anstalten. En särskild tjänsl finns inrättad vid anstalten för all bilräda de inlagna vid planeringen av deras budgel.

Försökel vid Skogomeanslallen har i huvudsak utformats på samma säll som Tillbergaförsökei. Vid Skogomeanslallen sysselsätts huvuddelen av de inlagna i elt Ivätteri. Övriga arbetar i en grovkonfektionsverkslad.

I försöksverksamheien var genomsnillsförtjänslen under vecka 41-48 år 1978 14 kr. 05 öre i limmen vid ackordslön och 11 kr. 89 öre i limmen vid tidlön. För övriga inlagna i verkstadsdrift var under samma period genom­snillsförtjänslen per timme 3 kr. 77 öre vid ackordslön och 3 kr. 30 öre vid lidlön. Vid andra sludier än AMU-ulbildning ulgick under perioden ersättning med 2 kr. 65 öre per timme. Intagen, som på grund av sjukdom eller olycksfall var arbelsoförmögen, erhöll ersällning med 8 kr. 40 öre per arbetsdag.

Utvärderingarna av försöken med marknadsanpassad arbetsersättning vid Tillberga och Skogome tyder på all sysiemel underlättar för de inlagna atl anpassa sig i samhället. Det synes även verka individuellt brottsförebyggan­de, åtminstone under den första liden efler frigivningen. Många har lämnal

 

Delll Ju: 10    Skr 1979/80:103                                                74

ansiallen hell skuldfria, andra med reducerade skulder.

När jag anmälde jusliliedepartementets huvudiitel lill årels budgetpropo­sition ulialade jag (prop. 1978/79:100 bil. 5 s. 89) all liden nu är mogen all. mol bakgrund av erfarenhelerna av försöksverksamheten, undersöka förutsättningarna för en vidgad verksamhet med marknadsanpassad ersäitning. Jag angav vidare all en särskild kommitté borde tillkallas för delta ändamål.

Den kommitté som jag sålunda har förulskickal bör nu lillsättas. Till ledning för dess arbele vill jag anföra.

En viklig princip, som ligger till grund för den nuvarande planeringen av kriminalvården i anstalt, är atl anslaltsvården redan från början skall inriklas på konkreia ålgärder som förbereder den intagne för tillvaron utanför anslalten, alll i den ulsiräckningdel kan ske utan all kravel pä samhällsskydd blir olillbörligt eftersatt. I vad som har sagts nu ligger bl.a. en sirävan att så långl som del är möjligt närma anslallslillvaron till normala förhållanden, den s,k. normaliseringsprincipen. I den mån som arbetsersättningen vid kriminalvårdsanstaliema på elt påtagligt sätt skiljer sig från de lönesystem som tillämpas ute i samhällel kommer etl vikligl inslag i normaliseringssträ­vandena atl saknas. Detla innebär atl del inte föreligger förulsältningar för en verklighetsnära träning för de intagna att l.ex. planera sin ekonomi och ta hänsyn till de normala utgifler som uppkommer för medborgare i allm­änhet.

Redan av de skäl som har angetts nu framslår del som önskvärt atl möjligheterna till marknadsmässig ersättning ål de inlagna vidgas efler hand som ekonomiska förutsättningar härför kan skapas. I samma riktning talar de erfarenheter som har vunnits av försöken vid Tillberga och Skogome. Det synes naluriigt atl marknadsanpassad ersättning endast utgår i de fall arbelsförhållandena på anstalten är jämförbara med de som råder ute i samhällel. Della innebär bl.a. all sådan ersäitning inte kommer i fråga för intagna som går på arbeislräning eller bedriver sludier. Innan en sådan utvidgning sker bör emellerlid ställning las till en rad olika frågor av delvis komplicerad natur som bara har kunnat bli föremål för provisoriska lösningar inom ramen för den försöksverksamhel av förhållandevis begränsad omfall­ning som hittills har ägl rum.

De problem som åsyftas nu har främst sin grund i att det inte råder någol arbetsrältsligl avtalsförhållande mellan kriminalvården och den intagne. Arbelsersättningen anses vara skattefri. Inbetalning sker inte av l.ex. sociala avgifier. De inlagna kommer därmed inte i åtnjutande av sjuk­försäkringsförmåner eller andra sociala förmåner.

Om systemet med marknadsmässig ersättning framdeles i större eller mindre mån införlivas som ett permanent inslitui i samband med kriminal­vården i anstalt, torde dessa frågor komma i ett nyll läge. Principiella skäl talar då för all de inlagna bör i så slor utsträckning som möjligt jämställas med övriga samhällsmedborgare. För en sådan ordning lalar även prakliska skäl. Den torde vidare vara till klar fördel för de inlagna. Kommillén bör pröva om en lösning efter dessa linjer kan åstadkommas inom ramen för den nuvarande principregleringen av rätten till arbelsersällning eller om den förulsäller en ny rättslig konstruktion. Vidare bör kommittén belysa vilka konsekvenserna skulle bli om inkomstanknutna försäkringsförmåner skulle kunna förvärvas under anslaltsvistelsen saml om sociala avgifier skall las ul i samband därmed.

Kommillén bör även la ställning lill frågan om arbetsersältningen i ett

 

75                     Kommittéer: Justitiedepartementet    Del II Ju: 10

system med marknadsmässig ersällning forlfarande bör vara uimälningsfri. Detsamma gäller spörsmålet i vilken utsträckning och efter vilka normer de intagna i elt sådanl syslem bör vara skyldiga all ersätta kriminalvårdsverket för vissa naturaförmåner, l.ex. kost.

Vid utredningsarbetet måsle vidare beaklas all en förhållandevis stor del av kriminalvårdens klientel befinner sig i sådanl fysiskl eller psykiskl lillslånd att de inte kan ta del i en normal arbetsdrift saml att ett inte obetydligt antal inlagna bedriver studier i anstalten. Kommillén bör la ställning till de evenluella konsekvenser när det gäller sludiebidrag, studielön, arbetsmarknadsstöd etc. som ett system med marknadsanpassad ersättning kan fä för intagna som dellar i sludier, arbeislräning eller arbelslerapi eller som av annan anledning inle kan erhålla sådan ersällning.

Mot bakgrund av de lösningar som kommiitén väljer när det gäller de frågor som har angetls nu bör kommittén föreslå en lämplig melod för lönesättning i ell syslem med vidgade möjligheter lill marknadsmässig ersättning. Därvid bör kommittén bl.a. sludera en beräkningsgrund som kriminalvårdsstyrelsen har förordat i sina anslagsframställningar för budget­året 1979/80, den s,k. baslönemeloden. Denna melod bygger på elt syslem där vid lönesättningen avdrag görs för skatl och naturaförmåner som de intagna åtnjuter under anslaltsvistelsen. Kommillén bör vidare pröva efler vilka principer lönesättningen skall anpassas lill de förändringar som forllöpande sker genom kollektivavtal på den reguljära arbeismarknaden. Kommittén bör också belysa om och i så fall under vilka former förelrädare för de intagna bör få möjlighet att lägga fram synpunkier beträffande lönesättningen. Frågan om vilka konsekvenser i administrativt hänseende som elt förändrat lönesystem kan få för kriminalvårdsslyrelsen och de lokala/regionala kriminalvårdsmyndigheterna bör också behandlas.

Enligt 11 § KvaL kan den som är inlagen i lokalanslalt och, om särskilda skäl föreligger, även den som är intagen i riksansiall medges all ulföra arbele m.m. utanför anstalten, s.k. frigång. Vid lokalanslalt bör enligt samma paragraf särskilda åtgärder vidtas för att främja sådan verksamhel. De vidgade möjligheter till frigång som i enlighel härmed har införts genom KvaL har medförl alt anlalel intagna som är yrkesverksamma utanför anslalten under de senasle åren har ökal mycket krafligl. Anlalel s.k. frigångare uppgår f.n. till ea 14 procent av de intagna vid landels lokalan­slalier. Årligen beviljas ca 1.500 personer frigång. 1 samtliga fall utgår avialsenlig lön till frigångaren på samma sätl som till övriga arbelslagare på arbetsplatsen i fråga. Detta innebär atl arbetsgivaren också verksläller skatteavdrag enligt vanliga regler. Kriminalvården har i dessa fall inte något ansvar för den intagnes arbelsersällning. I den mån ersällningen utbetalas lill anstalten är den emellertid undantagen från utmätning så länge som den innestår hos myndighelen för den intagnes räkning. Kommillén bör pröva om en vidgad verksamhel med marknadsanpassad ersäitning påkallar ändringar i de principer som f.n. gäller för arbetsersättning åt intagna som har medgetts frigång. Delsamma gäller i fråga om annal arbele som inlagen utför åt arbetsgivare ulanför anstalten.

Kommittén bör också ta ställning lill vilka krav som bör slällas på de intagna när det gäller budgetplanering och därmed sammanhängande frågor liksom spörsmålet om man från kriminalvårdens sida forlfarande skall ha räll att ur arbetsersättning som lillkommer de inlagna la ut gollgörelse för egendom som lillhör anstalten och som uppsålligen har förstörts. Kommillén bör vidare pröva om en vidgad verksamhet med marknadsmässiga löner bör

 

Delll Ju: 10    Skr 1979/80:103                                                76

föranleda några ändringar i fråga om den principiella arbelsplikl som enligt 12 S KvaL under anstaltsvistelsen föreligger för de inlagna.

Med ulgångspunkl i de liisningar som kommillén väljer bör kommillén beräkna kostnaderna för ell utbyggt system med marknadsanpassade löner. Kommiuén bör också, om den finner föruisäiiningar föreligga för en vidgad verksamhel pä områdel. lägga fram en plan för hur verksamhelen fortlöpande skall kunna byggas ut. En utbyggnad av sysiemel med marknadsanpassad ersiittning far inle ske på sådant sätt att den motverkar möjligheterna till frigång.

1 sina anslagsframställningar för budgetåret 1979/80 yrkade kriminalvårds­styrelsen all den nuvarande försöksverksamheten på del aktuella områdel skulle utvidgas. Siaismaklerna fann emellerlid att koslnaden för en sådan uividgning översteg vad som under del rådande budgetläget kunde inrymmas under anslaget till kriminalvården. 1 den mån ulredningen under sill arbete finner atl en vidgad försöksverksamhel skulle vara erforderlig för atl belysa de olika problem som gör sig gällande på området lorde frågan kunna tas upp på nylt (jfr JuU 1978/79:32 sid. 11). Enligt kriminalvårdsstyrelsens framslällning borde verksamheten vidgas lill alt omfalla yllerligare tre anslaller, nämligen de slulna riksanslalterna Norrlälje och Tidaholm saml den öppna lokalanstallen Ödevala. Riksrevisionsverkei har i sin rapport (Dnr 1975:26) Kriminalvård i frihei - klienternas ekonomi behandlat försöksverksamheien med marknadsanpassad lön vid anslallerna. Verkel har därvid ullalat atl sysiemel bör prövas på lokalanslalier. Jag vill för egen del peka på möjligheten att i så fall förlägga en evenluell försöksverksamhel lill någon av eller båda de nya lokalanstaltema i Helsingborg oeh Luleå. Om kommillén under silt arbele finner att yllerligare försöksverksamhel bör anordnas, bör den efler samråd med kriminalvårdsslyrelsen göra framslällning härom lill regeringen och ange hur verksamhelen bör läggas upp. Kommiitén bör ta del av och överväga de synpunkier på frågan om en uividgad försöksverksamhet som riksrevisionsverket har anförl i den rapporl som har nämnls nyss. Kommitténs arbete bör bedrivas under samråd med personalorganisaiionerna för de anställda inom kriminalvården.

Jag vill avslutningsvis erinra om vad chefen för budgetdepartementet har uttalat i tilläggsdirektiven (Dir. 1978:40) lill samtliga kommitléer och särskilda utredare angående finansiering av reformer.

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemsläller jag all regeringen bemyndigar chefen för justitiedepartementet

atl lillkalla en kommitté med högst fyra ledamöter med uppdrag all pröva frågan om marknadsanpassad arbetsersättning till intagna i kriminalvårds­anslaller m.m.

alt utse en av ledamöterna alt vara ordförande

all besluta om sakkunniga, experler, sekreterare och annal biträde ål kommillén. Vidare hemställer jag all regeringen föreskriver all kosinaderna för ulredningen skall belasla andra huvudtitelns kommilléanslag.

(Justiliedeparlementet)

 

77                     Kommittéer: Justitiedepartementet    Delll Ju:ll

11. Skyddet för företagshemligheter m.m.

Dir 1979:118

Beslul vid regeringssanimanlriide 1979-08-30

Depariemenlschefen, slalsrådel Sven Romanus, anför.

En effekliv konkurrens inom näringslivel är i vari samhälle av grund­läggande betydelse för den lekniska och ekonomiska utvecklingen. Det är angeläget att på olika sätl söka värna om den fria konkurrensen, bedriven under samhällsansvar. Detla ligger lill grund bl.a. för vär lagstiftning mot skadlig konkurrensbegränsning, som f.n. iir föremål för översyn på grundval av konkurrensutredningens belänkande (SÖU 1978:9) Ny konku-rrensbegriinsningslag.

Såväl i Sverige som i andra industriländer iir del emellerlid en sedan länge omfaltad åsikt all konkurrensen inle får bedrivas med meloder som är ohcderliga eller i övrigl från elisk synpunki olillbörliga mot andra närings­idkare eller mol konsumenterna.

Redan vid sekelskiflel åtog sig medlemsslalerna i den s.k. Parisunionen, däribland Sverige, en förpliklelse all ge unionsslalernas medborgare elt verksami skydd mol illojal konkurrens (Pariskonventionen den 20 mars 1883 förindustriellt rättsskydd, reviderad åren 1900. 1911. 1925, 19.34, 1958 och 1967), I Sverige infördes år 1919 en siirskild lagstiftning mot illojal konkur­rens. Denna ersattes sedermera av lagen (1931:152) med vissa bestämmelser mol illojal konkurrens (IKL. iindrad senasl 1977:102).

IKL omfatlade tidigare beslämmelser som syflade till alt skydda såväl konsumenter som näringsidkare mol olillbörliga konkurrensätgärder. Under 1960- och 1970-talen har emellerlid lagslifiningen mot illojal konkurrens fått en ändrad uppbyggnad. Åtskilliga av de förutvarande reglerna i IKL. bl.a. de som hade ell konsumenlskyddande syfte, har förts över lill annan lagstift­ning. Del gäller de tidigare bestämmelserna i 1 och 2 §§ IKL om illojal reklam m.m.. i 6-8 S§ IKL om bestickning och mulor i näringsverksamhet samt i 9 § IKL om illojal användning av kännetecken. Dessa ämnen regleras numera genom beslämmelser i resp. marknadsföringslagen (1975:1418. ändrad 1976:55), 17 och 20 kap. brottsbalken samt firma-, varumärkes- och upphovsrätlslagsliftningen. Till följd av dessa lagändringar kvarstår numera i IKL endast vissa bestämmelser som ger näringsidkare skydd mol illojal konkurrens genom missbruk av yrkeshemligheter och tekniska förebilder. Dessa bestämmelser, som återfinns i 3-5 S§ IKL, har gällt oförändrade sedan år 1919.

Enligt 3 § första stycket IKL gäller alt en person som är anställd i näringsverksamhet kan straffas och åläggas skadeslåndsskyldighel. om han obehörigen använder sig av eller röjer någol som han vei är en yrkeshemlighel hos arbetsgivaren. Som exempel på vad som kan uigöra yrkeshemligheler nämns fabrikationssäll. anordning och affärsförhållande. Förulsältningar för straff och skadeslåndsskyldighel är dock all arbetstagaren har fäll kännedom om yrkeshemligheten under anställningen, atl han använder eller röjer hemligheten medan anställningen fortfarande beslår saml atl han gör delta i avsikt atl bereda fördel ål sig själv eller annan eller i avsikt alt göra skada.

Enligi 3 § andra slyckel IKL kan siraff och skadeslåndsskyldighel åläggas arbetstagare eller annan som i annat fall än som avses i försia stycket obehörigen använder sig av eller ger annan del av ritning, mönster, modell.

 

Del II Ju: 11    Skr 1979/80:103                                              78

schablon eller liknande leknisk förebild som han har fåll sig anförtrodd för uifiirande av arbete eller annars för affärsändamål. Även i delta fall krävs all den det giiller handlar i avsikt att bereda sig själv eller annan fördel eller i avsikt alt göra skada, Del fordras däremoi inle atl den lekniska förebilden ulgör eller beskriver en yrkeshemlighel eller all del obehöriga förfarandet äger rum under anslällningsliden eller molsvarande lid.

Straffet för broll mot 3 S första eller andra slyckel IKL är böler eller fängelse i högsl ell är. Förfaranden som avses i paragrafen kan emellerlid vara all bedöma som trolöshet mot huvudman enligt 10 kap. 5 S broilsbalken. I sådanl fall skall enligt 4 S IKL bestämmelserna i 3 § inte tillämpas.

Reglerna i 3 § IKL lar alltså sikle på förtroendemissbruk och andra lojalitelsbroll. Till beslämmelsema i 3 § är emellerlid knulna särskilda regler i 5 § IKL. vilka går ut på att hindra all en yrkeshemlighel eller en leknisk förebild används eller vidarebefordras av en uiomslående som har fåll del av hemligheten eller förebilden genom etl sådanl lojalitelsbroll som avses i 3 S IKL. Den uiomslående kan i ett sådant fall dömas till siraff och förpliktas atl ersälla skada. Förutsättningar är dock atl den uiomslående använder eller vidarebefordrar hemligheten eller förebilden obehörigen och i avsikl all bereda sig eller annan fördel eller atl göra skada och all han när han mottog ell sådant meddelande som avses i 3 § kände lill samtliga de förhållanden som gjorde meddelandet otillåtet.

Längre än så sträcker sig inle skyddel enligt IKL för yrkeshemligheler och tekniska förebilder. Om en utomstående i slrid mol 5 § IKL har vidarebe­fordrat hemligheten eller förebilden lill annan, kan denne andre sålunda inte med stöd av lagen hindras all använda eller i sin lur vidarebefordra hemligheten eller förebilden. Inte heller finns i lagen någon allmän besläm­melse som riklar sig mot s.k. företagsspioneri (industrispionage).

Till reglerna i 3-5 §§ IKL anknyter vissa allmänna bestämmelser i lagens 10-14 §§. Mål rörande broll mol 3 eller 5 § IKL handläggs vid allmän domstol, Sådanl brott hör under allmiint åtal men får åtalas av åklagare endasl om målsäganden anger brottet lill åtal. Målsäganden får själv väcka åtal bara om åklagaren har beslulat atl inle åtala (jfr 20 kap. 8 § rättegångsbalken). Talan om skadestånd enligt IKL skall väckas vid domstol inom två år från den dag då skadan iniräffade.

Regleringen i IKL och brottsbalkens bestämmelser om trolöshet mot huvudman utgör inte del enda skyddel för yrkeshemligheler och tekniska förebilder.

Såviit angår förhållandet mellan arbetsgivare och arbelslagare anses arbetstagaren ha en på anslällningsavialel grundad lojalilelsplikl mol arbetsgivaren. Detta torde bl.a. innebära alt arbelslagaren inle obehörigt får använda eller avslöja arbetsgivarens yrkeshemligheler eller tillverkningsun­derlag o.d.. även om förfarandel inle skulle falla under bestämmelserna i brottsbalken eller 3 § IKL. De påföljder för ell lojalitelsbroll som här kan komma i fråga, evenluelll vid sidan av påföljder enligi brottsbalken eller IKL. regleras inom arbetsrälien.

Sedan länge förekommer del all arbelsgivare genom en särskild klausul i anslällningsavialel föreskriver all en arbelslagare under viss lid efter del alt anställningen har upphört inle genom en ny anställning eller på annal sätt får la befallning med en verksamhel som konkurrerar med arbetsgivarens. En sådan konkurrensklausul är i princip bindande för arbelslagaren. Påföljden för överträdelse av klausulen är i allmänhel etl på förhand bestämt skadestånd  (vite).   Möjlighelen  all  begagna  en   konkurrensklausul  får

 

79                      Kommittéer: Justitiedepartementet    Delll Ju: 11

belydelse särskilt med hänsyn till att skyddet enligt 3 § försia slyckel IKL mol alt en arbetstagare använder eller röjer arbetsgivarens yrkeshemligheter är begränsat till den tid då anställningen varar.

Även i förhållande lill uppdragslagare, samarbetande förelag m.fl. kan elt förelag avlalsvägen skaffa sig etl skydd för sina yrkeshemligheler m.m. En delägare i ett företag som förser företaget med tillvcrkningshemligheter e.d. kan genom avtal försäkra sig om atl andra delägare inte använder dessa för egen räkning eller vidarebefordrar dem lill andra. I samband med överlåtelser av företag som innehar tillverkningshemligheler e.d. uppställs ofta konkurrensklausuler som är riklade mol säljaren. De påföljder som kan komma i fråga i sådana relalioner som nu har berörts är främst skadestånd och vite.

Möjlighelen all på olika områden använda konkurrensklausuler och liknande avtalsbindningar som etl skydd för yrkeshemligheter m.m. är inte oinskränkt. Inom ramen för lagstiftningen mol konkurrensbegränsning övervakas sålunda au avtalsvillkor av hithörande slag inte leder till en från allmän synpunki skadlig konkurrensbegränsning (jfr SOU 1978:9 s. 281). Vidare finns i 38 § avtalslagen (1915:218, 38 § ändrad senast 1976:185) en beslämmelse enligt vilken en konkurrensklausul inle är bindande i den mån klausulen sträcker sig längre än vad som kan anses skäligl (se prop, 1975/76:81 s. 148 f).

Arbelsmarknadens parler har länge hafl uppmärksamheten riklad på bruket av konkurrensklausuler i anställningsavtal. F.n. gäller mellan Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) och Privattjänstemannakartellen (PTK) en "Överenskommelse angående begränsning av anvä­ndningsområdet för och innehållet i s.k. konkurrensklausuler i tjänsteavtal". Överenskommelsen iräffades ursprungligen år 1969 mellan SAF och vissa tjänslemannaförbund. Den går i huvudsak ul på alt begränsa användningen av konkurrensklausuler till fall där de verkligen är påkallade saml alt ge klausulerna ell innehåll som är lämpligl oeh skäligl med hänsyn lill de särskilda förhållandena. Liknande överenskommelser gäller inom andra avtalsområden.

Etl visst skydd för yrkeshemligheter och lekniska förebilder följer också av annan lagstiftning än den som har nämnls förul. En person som obehörigen söker bereda sig lillgång lill annans hemligheter eller ritningar o.d. kan sålunda göra sig skyldig lill brott enligt brottsbalken. Här kan nämnas sådana brott som olaga intrång, brytande av posl- eller lelehemlighet, intrång i förvar oeh olovlig avlyssning. I vissa speciella fall kan förfarandel innebära broll mol rikels säkerhel. Även olika förmögenheisbroii kan bli aktuella. Eu visst skydd mot obehöriga förfaranden med ritningar o.d. ger också upphovsrätlslagsliftningen.

Offenlliga funktionärer får i sin tjänsteutövning ofta kännedom om yrkeshemligheter och liknande förhållanden. Regelmässigt gäller för funk­tionärerna lystnadsplikl rörande sådana förhållanden, dvs. förbud enligt olika förfallningar mol all obehörigen utnyttja eller röja dem. Brott mol tystnadsplikten kan straffas enligt 20 kap. 3 § brottsbalken. Regeringen har nyligen beslulat om en proposiiion lill riksdagen med förslag lill en ny sekretesslag. Denna skall ersätta de regler om tystnadsplikt för offenlliga funktionärer som nu förekommer i skilda förfallningar.

Som tidigare framgått har de i IKL upplagna bestämmelserna om skydd för yrkeshemligheter och lekniska förebilder gälll oförändrade i 60 är. Under denna lid har induslri och handel utvecklats på ett genomgripande sätl. Hell

 

Delll Juill    Skr 1979/80:103                                                    80

nalurligl har reglerna diirför i olika sammanhang varil sälla under deball. Bl.a. har diskuterats behovet av etl bälire rätlsligt skydd mot fiirctagsspio-ncri. I debatten har också mer allmänl tagils upp frågan om del rättsliga skyddel för s.k. know-how, dvs, vad som här kan beskrivas som ell speciellt kunnande hos ett företag, vilket är grundat pä försök och erfarenhet och har sådan betydelse all del represenlerar cll särskilt ekonomiskl värde för företagel./ni/

Den år 1949 lillsalla varumärkes- och firmaulrcdningen fick i slulel av 1950-lalel i uppdrag all göra en allmän översyn av IKL. I samband därmed delades ulredningen i två, av vilka den ena anlog namnel utredningen om illojal konkurrens. Denna bedrev enligt sina direkliv utredningsarbetet i samarbele med en dansk, en finsk och en norsk kommillé. Samarbetet resulterade i förslag till nya lagar som i viisentliga avseenden var enhelliga. Del svenska förslagel lades fram ar 1966 genoin beiänkandei (SOU 1966:71) Otillbörlig konkurrens. 1 huvudsak innehöll förslaget dels en generalklausul mot otillbörlig konkurrens, dels några specialbeslämmelser rörande vissa olillbörliga handlingar, bl.a. företagsspioneri och obehöriga förfaranden med förelagshemligheler eller med tekniska förebilder eller föreskrifter.

Enligt den av ulredningen föreslagna generalklausulen skulle i närings­verksamhet inle få vidtas konkurrensålgiird, genom vilken hederlighet och god affärsmoral åsidosattes genlemol konsumenler eller näringsidkare. Generalklausulen var emellertid i det svenska förslaget inte avsedd att lillämpas på sådana lypfall av olillböriig konkurrens som behandlades i de olika specialbeslämmelserna (SOU 1966:71 s, 254),

Skyddet för företagshemligheter - en term som var avsedd att i alll väsentligl läcka samma föreleelser som termen yrkeshemligheler - var i förslagel uppbyggt på i huvudsak följande sätt.

I en särskild beslämmelse mot förelagsspioneri föreskrevs all ingen pä ell olillbiirligl sätt fick bereda sig lillgång lill en förelagshemlighet. Hade någon likväl gjort detta, fick han inte använda eller yppa föreiagshemlighelen. Bestämmelsen skulle gälla såväl anställda som andra personer.

Vidare föreslogs en bestämmelse som tog sikte pä bl.a. anställdas missbruk av förelagshemligheter som de hade fält lillgång till på annat sätl. Enligt denna beslämmelse fick den som var anställd eller fullgjorde uppdrag hos en näringsidkare inle obehörigen använda eller yppa en sådan företagshem.lig-hel, I förhållande lill 3 § försia slyckel IKL föreslogs alltså här den utvidgningen all förbudet skulle gälla även uppdragstagare. Den svenska utredningens majoritet avvisade däremot den under utredningsarbelel diskulerade länken på all utvidga förbudet lill alt gälla också under viss lid efter det alt anställningen eller uppdragel hade upphört (se SOU 1966:71 s. 128-135, 143 och 144 samt särskilda yttranden s. 327).

Till de nu berörda reglerna anknöt en beslämmelse som gav skydd mol all "tredje man" utnyttjade en företagshemlighel som hade kommii ul på ell obehörigt säll. Den föreslagna bestämmelsen innebar alt den som hade fåll lillgång till en företagshemlighel med vetskap om all della skell genom all någon annan hade handlat i slrid mot någon av de förul berörda reglerna inte obehörigen fick använda eller yppa hemligheten. Skyddet riktade sig alltså mol varje ondlroende tredje man och gick längre än enligt 5 § IKL (jfr SOU 1966:71 s. 136 och 145).

I fråga om skyddel lör lekniska förebilder föreslog ulredningen en beslämmelse som innebar all den som hade anförtrolls en teknisk förebild för ulförande av arbele eller för affärsändamål inle obehörigen fick använda

 

81                      Kommittéer: Justitiedepartementet    Delll Ju: 11

eller ge annan del av förebilden. Här föreslogs emellerlid bl.a. den utvidgningen i förhållande till 3 § andra slyckel IKL all samma regel skulle gälla även beiräffande tekniska föreskrifter, såsom recept o.d., vilka inle ansågs omfatlade av begreppel leknisk förebild. Också beträffande tekniska förebilder och lekniska föreskrifier föreslogs ell skydd genlemol varje ondlroende iredje man som utnyttjade eller vidarebefordrade en förebild eller en föreskrift som hade kommii i orätta händer genom brott mol de nu redovisade bestämmelserna.

påföljden för brott mot reglerna om företagshemligheter m.m. skulle enligi förslaget vara böter eller fängelse i högsl etl år. Endast uppsåtligt brott skulle föranleda straff. Om brottet var all bedöma som trolöshet mol huvudman skulle i slället brottsbalkens beslämmelser om sådanl brott tillämpas. Såvitt gällde förelagsspioneri skulle även försök vara straffbart. Medverkan till brott mot lagen skulle vara straffbar enligt reglerna i 23 kap. brottsbalken. Allmänt åtal för broll mol de föreslagna bestämmelserna skulle få väckas endast efter angivelse av målsägande.

Brott mot den föreslagna lagen skulle vidare medföra skadeståndsskyldig­het för den brottslige. Talan om skadestånd för förfluten tid skulle dock få avse skada endast under de senaste fem åren innan talan väcktes.

De regler om företagsspioneri och missbruk av förelagshemligheler m.m, som ulredningen om illojal konkurrens hade föreslagil fick elt tämligen positivt mottagande av remissinstanserna. Som tidigare framgått har ulred­ningens förslag i dessa delar emellertid inte letl till lagstiftning.

I Danmark, Finland och Norge har däremot på grundval av väsentligen molsvarande kommittéförslag införts nya regler om bl.a. företagsspioneri och obehöriga förfaranden med företagshemligheter och tekniska förebilder eller föreskrifter. Denna lagstiftning tillkom i Danmark och Norge är 1972 samt i Finland i sluiet av år 1978,

Enligt min mening bör vi i Sverige nu på nytt ta upp arbetet på en reform av vår lagsliftning om skydd för företagshemligheter m,m. De nuvarande reglerna i IKL framslår som föråldrade i olika hänseenden, bl,a. genom det bristfälliga skyddet mot industrispionage. Svenska föreningen för industriellt rättsskydd har i skrivelser till justitiedepartementet, senasl den 2 december 1977, framhållil som angeläget all del reformarbete som påbörjades under 1960-talet förs vidare.

Det utredningsarbete och de förslag som utredningen om illojal konkur­rens redovisade i del lidigare berörda betänkandet SOU 1966:71 synes alltjämt vara av värde när det gäller atl få fram en ny lagsliftning på områdel. Detla gäller inte minsl med hänsyn lill atl förslagen tillkom i nordiskt samarbete och lill alt de aktuella lagreglerna i Danmark, Finland och Norge i stor utsträckning bygger på kommiiiéförslag som i huvudsak motsvarade den svenska utredningens förslag. Den utveckling som har ägl rum sedan 1966 års betänkande lades fram bör emellerlid beaktas. Det ökade utbytet mellan föregen av tekniskt och kommersiellt kunnande, bl.a. pä det internatio­nella planel, kan sålunda ge anledning lill förnyade överväganden pä olika punkter. Vidare kan vissa förskjulningar ha skett när det gäller arbetsmarknadsorganisationernas inslällning till de problem som här blir aktuella. Hänsyn bör tas lill internationell rättsutveckling på området och till den inhemska utvecklingen på näraliggande rättsområden, såsom inom marknadsrätten, arbetsrätten och upphovsrätten. Som jag senare skall återkomma till finns del härutöver anledning atl i olika hänseenden överväga andra lösningar än dem som föreslogs i 1966 års belänkande.

6 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 103

 

Delll Ju:ll    Skr 1979/80:103                                                    82

På grund av del nu anförda förordar jag att frågorna om etl skydd för förelagshemligheter m.m, uireds på nytt. Jag har i ärendel samrått med cheferna för handels- och industridepartementen. Utredningsuppdraget lorde lämpligen anförtros ål en särskild uiredare.

Utredaren bör lill en början på lämpligl sätt kartlägga rådande fakiiska förhållanden och praktiska problem på området samt göra sig underrättad om önskemål och synpunkter från olika berörda parters sida. Bl.a. med hänsyn lill delta bör uiredaren erhålla bilräde av sakkunniga och experler.

De problem som aklualiseras inom ramen för ulredningsuppdragel är till slor del gemensamma för alla länder med ell högl ulvecklal näringsliv. Uiredaren bör därför bilda sig en uppfattning om hur hithörande frågor har lösts både inom Norden och i andra jämförbara industriländer. Självfallet bör även eventuellt arbete på området inom olika internationella organ uppmärksammas.

Etl goll rättsligt skydd för företagshemligheter o.d. kan otvivelaktigt vara av stor betydelse för företagen. Värdel av ell unikt s.k. know-how lorde inle sällan vara slörre än värdel av palenterade uppfinningar. Atl utveckla eller på annat sätl skaffa sig en speciell kunskap på etl område är ofta förenat med betydande kosinader, som företaget självfallel önskar få täckning för genom all behålla det försteg i konkurrensen som kunskapen kan ge. Kan förelagen inle i rimlig mån få detta inlresse tillgodosett, finns del risk för atl viljan att investera i lekniskl och ekonomiskl utvecklingsarbete mattas. Utan elt tillräckligt utbyggt skydd för företagshemligheter o.d. kan svenska företag också få svårl att förvärva betydelsefullt know-how från ulländska förelag. Ytterst kan del uppstå negativa följder för samhällsekonomin.

Å andra sidan måste beaktas att det för samhällel är av stort inlresse all vikliga rön pä det tekniska och ekonomiska området inle onödigtvis hemlighålls och all konkurrensen inom näringslivel inte hämmas på ett sätt som är skadligt från allmän synpunkt. 1 sammanhanget bör nämnas atl del ingripande skydd som patentet skänker i viss mån balanseras av de utvecklingsmöjligheter som ges genom atl palenterade uppfinningar offent­liggörs och efter patentlidens utgång står lill allmänl förfogande. Mot det enskilda företagets intresse av all få behålla viktiga lekniska och ekonomiska framsteg lill egen fördel står vidare arbetstagares oeh andra enskildas intresse av att kunna utnyttja sitt fulla kunnande och alla tillgängliga lekniska hjälpmedel.

Den komplicerade avvägning mellan olika intressen som sålunda måste göras på det aktuella områdel ledde i 1966 års belänkande fram lill slulsalsen alt skyddet för förelagshemligheler o.d. borde gälla endast mot sådana angrepp och förfoganden som framstod som klart förkastliga. Della synes vara en rimlig utgångspunkt även för den nu förordade utredningen.

Mol bakgrund av del karlläggningsarbele som lidigare berördes bör utredaren sålunda överväga och föreslå lagbestämmelser som ger näringsid­kare etl lillräckligt effektivt skydd mot atl företagshemligheter och andra i konkurrenssammanhang skyddsvärda objekl, såsom lekniska förebilder och föreskrifter, pä ett otillbörligt sätl kommer till annans kännedom eller otillbörligt utnyttjas av annan. Det måste dock tillses alt man inte på denna väg tillskapar någon ny ensamrätt lill produkler och förfaranden av den lyp som patentet representerar. I försia hand bör lagstiftningen söka motverka sådan illojal konkurrens som bygger på företagsspioneri eller på lojalitetsbrott eller förtroendemissbruk. Det synes dock inle uteslulel atl

 

83                     Kommittéer: Justitiedepartementet    Delll Ju: 11

även andra förfaranden här kan komma i fråga.

Det hittills sagda ligger i linje med 1966 års förslag. Alt jag här använder termerna i del förslagel har emellerlid endasl prakliska skäl. Avsiklen är inle atl binda uiredaren vare sig vid dessa lermer som sådana eller vid del innehåll som de gavs i del tidigare förslagel. Inte minsl i dessa hänseenden kan leknisk och annan utveckling ge anledning till nya överväganden. Uiredaren bör sålunda ägna uppmärksamhel ål bl.a. defrågorsom kan uppkomma på grund av modern teknologi, exempelvis den utbredda användningen av datorer och annan avancerad leknik för lagring och överförande av information.

Regleringen i IKL lar i försia hand sikte på det otillbörliga förfarande som ulgör en förulsältning för den illojala konkurrensen, nämligen att en yrkeshemlighel avslöjas eller en teknisk förebild lämnas ul, Ansvarei för en utomstående konkurrent som efter etl sådanl lojalitelsbroll eller förtroende-missbruk obehörigen utnyttjar en yrkeshemlighet eller en leknisk förebild är enligt IKL sekundärt och siarkt begränsai. Även om 1966 års förslag ulvidgade kretsen av utomstående som skulle kunna drabbas av ansvar i hithörande fall, präglades förslaget likväl av samma betoning på röjandet av hemligheten.

Denna konstruktion av reglerna leder bl.a. lill atl de hänsyn som man måste ta exempelvis till den anställdes situation verkar till förmån även för den utomstående konkurrenten. Som exempel kan nämnas all man av hänsyn lill arbetstagarens behov av frihei har begränsai hans siraff- och skadeståndsansvar för att en yrkeshemlighet avslöjas till att gälla endast handlingar som äger rum under anställningstiden. Delta medför emellertid atl inle heller en utomstående konkurrent, som på ett klarl otillbörligt säll lockar en person all avslöja sin förre arbetsgivares yrkeshemligheter, kan Iräffas av någon påföljd enligi IKL utan fritt kan utnyttja vad han får veta, Oeh detta gäller även om den som har avslöjat hemligheten eventuellt kan drabbas av en konlraklsrätlslig påföljd. På motsvarande sätt räknas andra begränsningar av ansvaret enligt 3 § IKL, som lar sikte på anställnings- och andra förtroendeförhållanden, även den utomstående konkurrenten till godo.

Det kan enligt min mening ifrågasättas, om den beskrivna ordningen är rimlig och ändamålsenlig med hänsyn lill intresset av atl kunna molverka här ifrågavarande former av illojal konkurrens. Utredaren bör överväga möjlig­heterna atl i stället ulforma skyddel mot missbruk av företagshemligheter m.m. så, all man frikopplar den rättsliga bedömningen av ett utnyttjande av annans företagshemlighel e.d. från den rättsliga bedömningen av etl föregående förfarande. För all utnyttjandet skall bedömas som otillbörligt bör sålunda inle, som enligt IKL, krävas att del föregående förfarandel framstår som straffvärl. En sådan frikoppling synes medföra flera fördelar. Förulsällningarna för alt ulnyltjandel skall anses otillbörligt bör kunna anges självständigt och med ell mera renodlat beaktande av atl illojal konkurrens bör motverkas. Om del anses erforderligt och lämpligt, kan fler föregående förfaranden än f.n. få grunda hinder mot utnyttjande. Som exempel kan nämnas icke straffbart förlroendemissbruk och avtalsbrott. Samtidigt kan också ell föregående förfarande som har lett till etl otillbörligt ulnyttjande bedömas för sig. Detla innebär bl.a. alt hänsyn kan tas till situalionen för anställda m.fl., ulan all man för den skull påverkar möjligheten att ingripa mot del otillbörliga ulnyltjandel. Del är uppenbart atl man härigenom kan få en mera nyanserad bedömning av olika situationer än f.n.

Det synes i och för sig önskvärt atl på förevarande område så långt som

 

Delll Ju: 11    Skr 1979/80:103                                                84

möjligt inskränka användningen av särskilda straffbestämmelser. Detla gäller specielll beträffande anställningsoch andra avtalsförhållanden som bygger på förtroende parterna emellan och där del finns andra möjligheter all ingripa mol obehöriga förfaranden. Om skyddel mol olillbörligt utnyttjande av företagshemligheter m.m. kan göras tillräckligt effektivt, synes det inle uteslutet atl man kan nöja sig med de möjligheter alt ingripa mol föregående förfaranden av typ lojalitelsbroll och förtroendemissbruk som finns enligt brottsbalken och enligt lillämpliga civilrällsliga regler, l.ex, arbeisräliens. Utredaren bör överväga denna fråga. Härvid måste dock särskilt beaktas atl man i regel inle med slöd av svensk lag kan komma ål etl otillbörligt utnyttjande som sker ulomlands.

När del gäller företagsspioneri från utomståendes sida är ell strängare synsätt befogat. Som tidigare har nämnts är del en påtaglig brist all det f.n. saknas särskilda bestämmelser som riklar sig mol industrispionage. Förfa­randen av denna lyp torde i allmänhet framstå som slraffvärda i och för sig, oavsell möjligheten all ingripa mol del ulnyttjande av annans tillverknings­hemligheler e,d. som kan bli följden. Såvitt gäller förelagsspioneriel finns del vidare särskild anledning för uiredaren alt beakla del skydd för allmänna svenska intressen som särskilda straffbestämmelser pä områdel kan ge, jfr spionbrottsulredningens betänkande (Ds Ju 1979:6) Översyn av spioneribrollet, m.m., särskilt s. 43-.57. Givelvis står det uiredaren fritt all inom ramen för utredningsuppdraget föreslå de ändringar som kan behövas i bl.a. brottsbalken.

Som framgår av del tidigare anförda slälls uiredaren i sitt arbete inför flera frågor som gäller anställdas och f.d. anslälldas situation. Han kan härvid inte begränsa sina överväganden lill alt avse arbetstagare i prival ijänst. Hos ålskilliga myndigheter drivs affärsverksamhet under förhållanden som är jämförliga med dem som förekommer inom den privala seklorn. Utredaren bör därför ägna uppmärksamhet även åt de molsvarande problem som uppkommer när del gäller de offentligt anställda.

De möjligheter att ingripa mol etl otillbörligt utnyttjande av annans företagshemlighel e.d. som finns enligt IKL består av siraff och skadestånd. Del framslår som tveksamt, om dessa sanktioner är helt ändamålsenliga och tillräckligt effektiva. Enligt min mening bör uiredaren överväga möjligheten all införa regler som går ut på all domstol kan förbjuda elt otillbörligt ulnylljande av annans företagshemlighel e.d. Ett sådanl förbud bör kunna förenas med en kraftigt verkande sanktion för den händelse förbudet överträds. I anslutning härtill bör också prövas behovel av regler som tar sikle pä atl renl praktiskt förebygga fortsatt missbruk, exempelvis genom föreskrifter om skyldighet att lämna ut eller förstöra ritningar och andra handlingar, modeller m.m.

Otvivelaktigt kan ett system med en förbudsmöjlighet vara förenat med särskilda svårigheler. På grund av den lekniska utvecklingen eller andra omständigheter kan sålunda vad som lidigare har utgjort en företagshemlig­hel eller en unik leknisk förebild eller föreskrift snabbt förlora denna karaklär och bli allmänl kända fakta. I ett sådanl fall bör givelvis något hinder mot atl i fortsättningen utnyttja dessa fakta inle föreligga enligt den nu diskuterade lagstiftningen. Utredningen får visa, om detla problem kan bemästras på ett godtagbart sätl.

Del fär ankomma på utredaren alt bedöma hur eventuella regler om etl förbud av antydd innebörd kan samordnas med andra sanktioner mot olillbörligt utnyttjande av annans förelagshemlighet e.d. Del är sålunda

 

85                     Kommittéer: Justitiedepartementet    Del II Ju: 11

möjligi alt etl förbud bör kunna meddelas endasl i anslulning till handlingar som anses böra beläggas med straff. Emellertid vill jag fästa uppmärksam­heten på den reglering som finns i marknadsföringslagen. Enligi denna, som ger möjligheier all ingripa mol vissa former av illojal konkurrens, kan förbud av liknande slag som del här diskulerade meddelas mol otillbiirliga hand­lingarvid marknadsföring. Förbud beslutas av marknadsdomstolen med slöd av en allmänt avfattad generalklausul. Dessutom finns beslämmelser om siraff för vissa närmare angivna handlingar av samma karaktär. Uiredaren bör överväga om en liknande reglering kan vara lämplig i nu förevarande sammanhang.

Vad jag hillills har anfört har gälll skyddel mot illojal konkurrens genom missbruk av företagshemligheter saml lekniska förebilder o.d. Jag vill understryka alt detla skydd synes böra gälla endast mot sådana angrepp och förfoganden som framstår som förkastliga med hänsyn främsl lill intresset av atl molverka illojal konkurrens. Della torde bl.a. innebära atl de ifrågava­rande bestämmelserna inte bör hindra någon från atl på öppna marknaden inköpa en produkt och sedan utnyttja de tillverkningshemligheter e.d. som han eventuellt kan utforska genom att granska eller analysera produkten. Här får patenträtten och annan immaterialrätlslig lagstiftning anses ge del önskvärda rättsskyddet. Del är emellertid tänkbart all det kan finnas behov av ell skydd mot sådan s.k. slavisk efterbildning av annans produkler e.d. som man inle kan komma åt med slöd av den immalerialrällsliga lagstift­ningen. Denna fråga behandlades utföriigt av ulredningen om illojal konkurrens, till vars betänkande jag här får hänvisa (SOU 1966:71 s. 222-242 och 255). Utredningen avvisade i huvudsak tanken på ett sådanl skydd men ansåg likväl atl den föreslagna generalklausulen mot otillbörlig konkurrens borde kunna lillämpas för atl hindra förfaranden vid efterbildning som var särskilt klandervärda (SOU 1966:71 s. 242 oeh 255). Utredningens förslag i denna del ledde inle lill lagstiftning. I begränsad utsträckning torde dock otillbörlig efterbildning indirekt kunna angripas med stöd av marknadsfö­ringslagen. Detta framgår av förarbetena till den numera upphävda lagen om otillbörlig marknadsföring, vars reglering i denna del överfördes lill mark­nadsföringslagen (se prop. 1970:57 s. 74-77).

Del prakliska värdel av denna möjlighel är svårl alt bedöma. Uiredaren bör därför på nytt undersöka behovet av ett förstärkt skydd mol otillbörlig efterbildning, grundat på intresset av att molverka illojal konkurrens, och eventuellt föreslå regler om detta. Det bör emellertid framhållas atl del här är fråga om elt område där försiktighet är påkallad oeh där endasl ett klart framträdande praktiskt behov torde kunna motivera ingripanden frän lagstiftarens sida. Det bör inte komma i fråga atl skapa ett objeklskydd mot efterbildning vid sidan av del skydd som ges genom den immalerialrällsliga lagstiftningen (jfr prop. 1970:57 s. 75 och 76).

Uiredaren bör hålla sig underrättad om arbete inom andra uiredningar som kan ha betydelse för uppdraget. 1 detta hänseende bör särskilt nämnas upphovsrältsutredningen (Ju 1976:02). Det torde vidare finnas anledning för utredaren att hålla kontakt med bl.a. utredningen (Ju 1977:15) rörande rätten till arbetstagares uppfinningar.

Med hänvisning till vad jag har anförl nu hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för juslitiedepartementel

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag atl utreda frågor om skyddet för företagshemligheter m.m..

 

Delll Ju:12    Skr 1979/80:103                                                 86

all besluta om sakkunniga, experler, sekreterare och annat bilräde äl utredaren.

Vidare hemställer jag all regeringen föreskriver all kosinaderna skall belasta andra huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Justiliedeparlemenlel)

Beiräffande den nordiska debatten på områdel kan här hänvisas bl.a. lill Forhandlinger på del sekslende nordiske juristmöte. Oslo 1935, Förhandlingarna på det tjugofjärde nordiska juristmötet, Siockholm 1966, Mogens Plesner i Nordiskt Immateriellt Rällsskydd (NIR) 1965, s. 6-41, Ulf Bernilz i NIR 1971, s. 2.52-283. Se även del i del följande berörda betänkandet SOU 1966:71.

12. Internationella faderskapsfrågor

Dir 1979:134

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-11-15

Departementschefen, statsrådet Winberg, anför,

I svensk räll regleras frågor om faderskap lill barn i föräldrabalken. Faderskapet till etl barn fastställs antingen direkt på grund av lag eller genom erkännande eller dom. Är modern gift vid barnels födelse, skall mannen i äktenskapet anses vara far till barnet. Denna s. k. faderskapspresumiion kan emellertid brytas genom alt en domstol förklarar alt mannen inle är fär lill barnel. För alt en sådan förklaring skall kunna ges måste vissa förutsätt­ningar vara uppfyllda. Presumlionen kan också brytas ulan domstols medverkan, om en annan man erkänner faderskapet saml mannen i äktenskapet och modern godkänner detta erkännande. Om den nyss återgivna presumtionsregeln inle är tillämplig, fastställs faderskapet genom erkännande eller dom. Vissa formkrav måste vara uppfyllda för atl etl erkännande skall vara giltigt. När faderskapet skall fastställas genom dom, skall rälien förklara mannen vara far lill barnet, om han har hafl samlag med modern under en lid dä barnel kan vara avlat och det med hänsyn lill samtliga omständigheter är sannolikt all han är far till barnet. Om det skulle visa sig atl ell faderskapserkännande är felaktigt, skall domstol pä talan förklara att erkännandet saknar verkan mot mannen.

Om en faderskapsfråga som aklualiseras här i landel har anknylning lill något annat land kan även utländsk rätt saml ulländska domar oeh andra faderskapsfastställelser få betydelse, F. n. saknas i vårl land lagregler som anger hur internationella faderskapsfrågor skall behandlas. Den domstols-praxis som förekommer är delvis oklar. Osäkerhet råder sålunda om vilken behörighel svensk domstol har att la upp och avgöra inlernalionella faderskapsmål och om vilket lands faderskapsregler som skall tillämpas. Utländska faderskapsdomar gäller i allmänhel inle i Sverige, och del är inle helt klarlagt vilken verkan ulländska faderskapserkännanden har i vårt land. Del finns därför otvivelaktigt behov av lagregler pä områdel. Della behov

 

87                     Kommittéer: Justitiedepartementet    Del II Ju:12

har ökal i takt med den tilltagande rörligheten över gränserna.

Etl sleg lill en lagreglering har nyligen lagils genom det förslag till lag om erkännande av nordiska faderskapsavgöranden som har lagls fram i prop. 1979/80:5 och som f. n. prövas i riksdagen. I proposilionen föreslås att en faderskapsdom som har meddelals i Danmark. Finland, Island eller Norge skall gälla även i Sverige. Också en fastställelse av faderskap genom erkännande skall gälla här i landel, om fastslällelsen har skelt i något av de andra länderna.

Enligi min mening bör lagstiftningsarbetet på området gå vidare med sikle på alt få lill stånd en mera allmän reglering av de internationellt privat- och processrättsliga frågorna rörande faderskap till barn. Riksdagen har också, främst med avseende pä lagvalsfrågan, begäri en ulredning om lagsliftning i ämnet (LU 1978/79:4 rskr 28), och en sådan utredning har föruiskickais i proposilionen om nordiska faderskapsavgöranden. Denna ulredning bör nu komma lill stånd. Den bör omfalla både frågan om svensk domstols behörighel i faderskapsmål, spörsmålel om vilkel lands lag som skall tillämpas beträffande faderskap saml frågan om giltigheten här i landet av ulländska faderskapsdomar och fastställelser av faderskap i annan form. Utredningen bör lämpligen anförtros ät en särskild utredare.

Behörigheisfrågan

Del bör alltså ankomma på utredaren all föreslå regler om svenska domstolars behörighel atl avgöra faderskapsmål som är av inlernalionell nalur. Frågan är närmast vilkel krav på anknytning lill vårl land som bör uppställas beträffande en eller fiera av de personer som berörs, främsl barnet.

Enligt min mening bör en fråga om faderskapet lill ell bam som bor eller mera stadigvarande vistas här i landel i princip alllid kunna prövas av svensk domstol, oavsett vilken anknylning de berörda personerna kan ha lill andra länder. Denna ståndpunkt synes ligga i linje med nuvarande domslolspraxis. När talan förs om förklaring alt mannen i äktenskapet inle är far till barnet, har barnels hemvist dock inle alllid ansetts uigöra etl tillräckligt anknyl-ningsfaklum.

I en del fall synes svensk domstol böra vara behörig även om barnel inte har hemvist här i landel. Jag länker framför allt på fall dä barnet är svensk medborgare. Också i andra situationer kan del tänkas vara lämpligl alt svensk domstol prövar frågor om faderskap till etl barn som inle har hemvist här, t. ex. om talan förs mol en man som stadigvarande bor i Sverige.

Vid utformningen av behörighetsreglerna bör utredaren i görligasle män beakla all svensk domstol inte annat än dä starka skäl talar för della tillerkänns behörighet i fall där del inle finns utsikter alt behörighelen blir erkänd i ell annal land till vilket parterna har starkare anknylning.

Föräldrabalken innehåller i 2 kap. beslämmelser om barnavårdsnämndens medverkan vid fastställelse av faderskap och i 3 kap. vissa beslämmelser om rättegången i faderskapsmål. Dessa regler kan behöva samordnas med de bestämmelser om svensk domstols behörighel som uiredaren föreslår. Utredaren får särskilt överväga denna fråga.

 

Delll Ju:12    Skr 1979/80:103                                                 88

Lagvalsfrågan

Vid en redogörelse för domslolarnas hillillsvarande praxis i lagvalsfrågan kan del vara lämpligl all skilja på tvä olika lyper av faderskapsmål, nämligen mål där talan väcks om all en man inle är far lill ell barn med vars mor mannen är eller har varit gift (negativ faderskapslalan) och mål där talan väcks för atl få fastställt all en viss man är far lill elt barn (positiv faderskapslalan).

Är del fråga om en negaliv faderskapslalan och var modern och mannen medborgare i samma ulländska slal vid barnels födelse, lillämpas den slalens lag, även om barnet har klar anknylning lill Sverige. Della sker i överensstämmelse med den inom svensk doktrin och praxis hävdvunna s. k. nationalitetsprincipen. För de fall där modern och mannen vid barnels födelse var medborgare i olika slaler är rättsläget oklart. Tidigare har antagits all lagen i del land där mannen var medborgare skulle vara avgörande. I plenimälet NJA 1964 s. 1 gjorde emellerlid högsia domstolen etl avsleg från denna linje till förmån för svensk rätt.

I mål om posiliv faderskapslalan spelar nationalitetsprincipen en mindre framträdande roll. Såvitt gäller barn som stadigvarande vistas i Sverige torde i allmänhel svensk rätt lillämpas, oavsett vilken nalionalitel de berörda parterna har.

I det belänkande som ligger till grund för riksdagens begäran om ulredning framhåller lagutskollel att rättspraxis' ståndpunkt i lagvalsfrågan har fåll elt olyckligt resullal för barnel i vissa fall. Utskottet syflar främsl på sådana mål om hävande av faderskapspresumiion där domstolen har avvisat barnels talan därför att barnet inte har lalerätl enligt den ulländska lag som domstolen har lillämpal. Alt talan avvisas kan, anser uiskoltet, fä allvarliga ekonomiska och sociala konsekvenser för barnel. Enligt ulskollels mening är del angelägel alt svenska rättsprinciper kan tillämpas i ökad ulslräckning i faderskapsfrågor med inlernationell anknytning, när della är lill gagn för barnet. Utskottet pekar dock samtidigt pä atl frågan om tillämplig lag är komplicerad. En alltför "svensk" rättstillämpning kan innebära en risk för att svenska domstolsavgöranden kommer att lämnas utan avseende ulom­lands, vilket i sin tur leder lill uppkomsten av hallande rättsförhållanden. Enligt ulskotlets mening är del därför viktigt atl man från svensk sida arbelar för alt söka få till slånd internationella överenskommelser i hithörande frågor.

Del bör enligt min mening slå utredaren fritt all - ulan bundenhet till någon viss allmän princip - föreslå de regler om tillämplig lag som framslår som mesl ändamålsenliga. Delta gäller såväl frågor om negativ och posiliv faderskapstalan som andra uppkommande faderskapsfrågor. Praktiska överväganden bör vara vägledande, och barnels intresse måsle slällas i cent­rum. Samtidigt bör såviil möjligt beaktas önskemålet om atl faderskapsför-hållandet för ell barn skall bedömas på samma säll i skilda länder lill vilka barnet har eller kan väntas få anknytning.

Det ligger nära lill hands all lillämpa svensk lag i fråga om ell barn som stadigvarande vistas här i landet. Detta gäller inle bara i mäl om fastställelse av faderskap utan också i mål om hävande av faderskap till barn med gift mor. För denna ståndpunkt talar bl. a. den grundläggande strävan atl behandla barn till gifla och ogifta föräldrar rättsligt lika. Mot en ordning av detta slag kan knappasl finnas något atl invända, åtminslone inte i de fall där del får antas atl del svenska avgörandet kommer all erkännas i del eller de andra länder som faderskapsfrågan har anknytning lill.

 

89                     Kommittéer: Justitiedepartementet    Delll Ju:12

Beiräffande bam som stadigvarande vistas utomlands kan det på molsvarande säll finnas anledning att låta den svenska domstolen lillämpa lagen i vislelselandel. Har barnel svenskl medborgarskap kan della dock lala för atl faderskapsfrågan prövas enligt svensk lag även i fall då barnet stadigvarande vistas utomlands.

Om utredaren kommer fram till alt svensk domstol i vissa fall skall tillämpa utländsk lag. får övervägas om det behövs särskilda regler för alt hindra en rätlslillämpning som slår i slrid med våra grundläggande värderingar pä området.

Giltigheisfrågan

Enligt lagen (1936:79) om erkännande och verkslällighel av dom som meddelats i Schweiz gäller vissa schweiziska slalusdomar i Sverige. 1 övrigt är giltigheten av utländska faderskapsavgöranden inle reglerad i svensk lag. Som har nämnts behandlar riksdagen dock f. n. ett förslag om erkännande av nordiska faderskapsavgöranden.

I sin praxis har högsia domstolen intagit den principiella ståndpunkten alt en Ulländsk faderskapsdom inte kan anses gälla här i landel utan stöd av lag. 1 prakliken lorde dock utländska domar ofta godlas av barnavårdsnämnder och andra myndigheler.

Uiredaren bör undersöka i vilken ulslräckning del är lämpligl alt uttryckligen tillerkänna också ulomnordiska faderskapsdomar och jämförli­ga administrativa avgöranden giltighet här i landel. Utgångspunkten bör vara alt en dom eller ell annal avgörande som bygger på samma grundsatser som vår egen rätt skall godlas. Undanlag kan dock behöva uppställas från denna princip. Sålunda kan det i en del fall då den ulländska domen rör personer med anknylning lill annan slal än domstolslandet finnas anledning all kräva att domstolen har varil behörig enligt de kompelensnormer som i molsva­rande fall skall gälla för svensk domstol.

Att en utländsk dom får giltighet här i landet bör i huvudsak förstås så, all den likställs med en dom som har meddelals av svensk domstol. Domen bör alltså, liksom en inhemsk dom, kunna läggas till grund för olika avgöranden här i landet som beror av faderskapsfrågan, exempelvis avgöranden som gäller underhåll och arvsrätt. Principen bör vidare vara all en ulländsk dom som godtas här i landel tillerkänns negaliv verkan på det sätlel alt en svensk domstol inte på nyll kan pröva samma fråga.

Uiredaren bör också undersöka om del går all precisera vilken verkan som här i landel kan förbindas med ell enligi ulländsk räll lämnat faderskapser­kännande. I varje fall om ett utländskt faderskap.serkännande står i överensstämmelse med del lands lag enligt vilken faderskapsfrågan enligt svenska lagvalsregler skall bedömas, bör erkännandet - i enlighet med vad som får antas vara rådande rättsläge - kunna få rättsverkan i Sverige. Del bör övervägas om myndighels medverkan vid fastslällelsen erfordras.

I den mån ulländska faderskapsavgöranden tillerkänns giltighet här i landel behövs iroligen beslämmelser som motverkar alt talan om samma faderskap förs samtidigt i flera länder, dvs. regler som hindrar alt motstridiga faderskapsavgöranden Iräffas. Del kan också länkas vara behövligt med bestämmelser som lar sikte på den situalionen all molslridiga avgöranden trols alll kommer till slånd. Till ledning för uiredarens överväganden i dessa frågor bör kunna tjäna molsvarande beslämmelser i förslaget lill lag om erkännande av nordiska faderskapsavgöranden.

 

Delll Ju:12    Skr 1979/80:103                                                 90

Internaiionelll siimmhcie

Sverige är f. n. inte bundet av några inlernalionella överenskommelser såvitt gäller frågorna om svenska domstolars behörighet och om tillämplig lag i faderskapsmål. Vi är således i princip oförhindrade all fritt ulforma svenska iniernalionelllrältsliga regler på dessa områden. Som jag lidigare har varit inne på kan del dock leda lill olägenheler för barn med anknylning också lill andra länder, om våra regler utformas på ell sådanl siitt all svenska faderskapsavgöranden inte godtas i vissa andra slaler. Del är uppenbart atl risken för olägenheter av detta slag endast kan undanröjas genom ell samarbele med andra länder. Erforderliga svenska lagregler hör därför i görligasle mån grunda sig på inlernalionella överenskommelser.

Förutsättningarna för alt under den närmasle liden få lill stånd konven­tioner pä del akluella området måsle emellerlid bedömas som små. Jag kan nämna all ämnet aktualiserades vid trellonde sessionen med Haagkonferen­sen för inlernationell privaträtt år 1976. Man kom vid det tillfället fram lill all del åtminstone inte då var lämpligl alt la upp ämnel pä konferensens arbetsprogram. Som skäl anfördes bl. a. alt synen på hithörande spörsmål skilde sig ganska myckel mellan olika slaler, alt den maleriella lagstiftningen var under revision i många länder och all olika delproblem inom komplexet var föremål för konvenlionsreglering eller studier inom Commission Internationale de Télal civil.

Även om det alliså inle är sannolikl all några konvenlionslösningar är alt vänta inom den närmasle framliden, bör uiredaren naturligtvis med uppmärksamhel följa del forlsaila arbelel inom olika inlernalionella organ. Utredaren bör också studera de lösningar på de akluella problemen som har valls i andra länder. Den omständigheten atl del inlernationella arbelel på områdel fördröjs eller inle leder lill någol resullal bör inle hindra uiredaren all fullfölja sitt uppdrag i vanlig ordning.

Del är vidare angelägel alt uiredaren samråder med förelrädare för justitiedepartementen i de andra nordiska länderna eller de motsvarande kommilléer som kan komma atl lillsäiias där. Härvid måsie bl. a. uppmärk­sammas frågan hur de regler som uiredaren kommer all föreslå skall samordnas med den redan föreslagna lagen om erkännande av nordiska faderskapsavgöranden.

Med hänvisning lill vad jag har anfört nu hemställer jag all regeringen bemyndigar chefen för justiliedeparlementet

all lillkalla en särskild utredare med uppdrag all utreda de inlernationella faderskapsfrågorna.

atl besluta om sakkunniga, experler, sekreterare och annal bilräde ät uiredaren.

Vidare hemsläller jag au regeringen föreskriver all kosinaderna skall belasta andra huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Juslitiedepartementel)

 

91                     Kommittéer: Justitiedepartementet    Delll Ju:13

13. Ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet

Dir 1979:141

Beslut vid regeringssammantriide 1979-12-06.

Departementschefen, statsrådet Winberg, anför.

Det är ett grundläggande samhällsintresse all offentliga funktioner fullgörs på etl rikligt sätl. För att samhällel skall kunna garantera nödvändig standard inom den allmänna verksamheten och upprällhålla berörda ijänslemiins integritet finns sedan läng lid i svensk räll beslämmelser som innebär atl offenlliga funktionärer underkastas ell särskilt straffansvar som saknar motsvarighet för andra medborgare. Bestämmelserna har tid efler annan reviderats, senast genom den s. k. ämbetsansvarsreformen år 1975 som irädde i kraft den 1 januari 1976.

Enligt den ordning som gällde lill ulgången av är 1975 fanns i brottsbalken (BrB) fyra s. k. självständiga ämbetsbrott, dvs. gärningar som var straffbara endast om de begicks av ämbetsmän. Dessa ämbetsbrott var Ijänslemiss-bruk, tagande av mula eller av otillbörlig belöning, broll mol tystnadsplikt och tjänstefel. Sistnämnda brott bestod enligt 20 kap. 4

För stalsjänslemännens del kompletterades bestämmelserna om ämbels­ansvar med vissa regler i den numera upphävda slalsljänslemannalagen (1965:274). Enligt denna lag kunde sålunda en slalsljänsleman i administra­tiv ordning ådömas disciplinstraff för ijänsieförseelser. vilka beskrevs i sak på samma säll som tjänstefel i brottsbalken. Från della disciplinansvar undanlogs vissa högre tjänstemän. Disciplinstraffen enligt slalsljänsleman­nalagen var varning, löneavdrag oeh suspension samt vid svårare eller upprepad förseelse avsällning. Även de ijänslemän som omfattades av den likaledes upphävda stadgan (1965:602) om vissa Ijänslemän hos kommuner m. n. - t. ex. lärare - var underkastade elt förfallningsreglerat disciplinan­svar, vilket hade samma inehåll som motsvarande ansvar enligt statstjänsle-mannalagen.

Den nu beskrivna ordningen kom med liden all framstå som föråldrad och behäftad med åtskilliga brister. Särskilt anmärkningsvärt var all så gott som varje förseelse i ijänslen av den som var underkastad ämbelsansvar åtminstone principiellt setl var straffbelagd. Bestämningen i dåvarande 20 kap. 12 § BrB av de tjänstemannagrupper som var underkastade ämbelsan­svar byggde också på myckel vaga och oenhetliga kriterier. I stor ulslräckning var både ämbels- och disciplinansvarsreglerna tillämpliga i fråga om samma förseelse ulan atl några ralionella motiv för denna ordning slod att finna. Därtill kom all uppsägning ofta kunde tillämpas jämsides med de rent offentligrättsliga påföljderna.

 

Delll Ju:13    Skr 1979/80:103                                                 92

Mot denna bakgrund får 1975 års iimbelsansvarsreform ses. Genom reformen ville man få till stånd en avseviird inskränkning av det straffbara tjmrådel. en mera rationell beslämning av den personkrels som skulle vara underkastad straffansvar saml ett närmande mellan den offentliga och den privata arbetsmarknadens sanklionssyslem. 1 enlighet härmed avskaffades det dittillsvarande ämbetsansvaret. Det straffbara området enligt 20 kap. BrB inskränktes lill sådana brottstyper som framstod som särskili slraffvär­da, nämligen myndighetsmissbruk och vårdslös myndighetsulövning (1 S), mulbroll (2 §) och brott mot tystnadsplikt (3 §). Straffansvaret för tjänstefel föll borl liksom de särskilda ämbetsslraffen avsätining och suspension. Som närmare framgår av det följande ersattes dock avsätining av ett nyll inslilul, avskedande.

Den cenirala siraffbcslämmelsen i gällande rält är 20 kap, 1 S BrB, som straffbelägger myndighetsmissbruk och vårdslös myndighetsulövning. Ansvar för myndighetsmissbruk inträder för den som i myndighetsutövning åsidosätter vad som lill följd av lag eller annan författning gäller för myndighetsutövningen, under den ytterligare förutsättningen att gärningen för det allmänna eller någon enskild medför förfång eller olillböriig förmån som inle är ringa, Slraffel är böter eller fängelse i högsl två är. Är brottet grovt, är straffet fängelse i högst sex är. För att i någon mån kompensera avkriminaliseringen av tjänstefel har bestämmelsen om oriklig myndighets­utövning också gjorls tillämplig på grovt oaklsamma gärningar. Brottet kallas dä vårdslös myndighetsulövning. Slraffel är därvid böter eller fängelse i högsl ett är. De angivna bestämmelserna gäller inle. om gärningen annars iir belagd med siraff.

Som ersällning för det upphävda straffansvaret för tjänstefel inföales -förulom den nyssnämnda bestämmelsen om vårdslös myndighetsutövning -ell delvis nytt ulomslraffrättsligl sanklionssyslem som dock i väsentliga hänseenden liknar disciplinansvaret enligt den tidigare tjänslemannalagstifl-ningen. Bestämmelserna, som numera ålerfinns i lagen (1976:600) om offenllig anslällning (LOA. omtryckt 1977:1074), ändrad senast 1979:384), innebär i slora drag följande.

Arbelslagare hos staten saml vissa arbetstagare - bl. a. lärare - hos kommuner, försäkringskassor m. fl, allmänna inrättningar kan åläggas disciplinpåföljd för tjänsteförseelse, om de uppsålligen eller av oaklsamhel sätter åsido vad som åligger dem i deras anställning. Är felet ringa, får sådan påföljd dock inle åläggas (10 kap. 1 §). Disciplinpåföljd är varning eller löneavdrag, om inte annat föreskrivs i kollektivavtal (10 kap. 2 och 3 SS). Någon sådan avialsföreskrifl finns dock inle f. n.

1 11 kap. LOA regleras avskedande, något som kan komma i fråga vid brott eller grov eller upprepad Ijänsteförseelse (1 och 2 SS), och i 12 kap. föreskrivs skyldighel för myndighel all göra ålalsanmälan beiräffande en arbelslagare som är skäligen misstänkt för brott i tjänsteutövningen. I 13 kap. finns regler om avstängning och om läkarundersökning. Handläggning­en av frågor som avses i 10-13 kap. regleras i 14 kap. I 16 kap. 7 S har nyligen införts en föreskrift av den innebörden att skadestånd efler arbetsrältsligl mönsier kan ulgå lill en arbelslagare och hans fackliga organisalion. om en myndighel i ell ärende om disciplinansvar, avskedande, avstängning eller läkarundersökning gör sig skyldig lill vissa angivna brister i handläggning­en.

Fråga om disciplinansvar enligt 10 kap., avskedande enligt 11 kap. och ålalsanmälan enligt 12 kap. LOA prövas i princip av den myndighet som

 

93                      Kommittéer: Justitiedepartementet    Delll Ju: 13

arbetstagaren lyder under (15 kap. 3S). Vissa hcigre ijänslemän får emellerlid I siiillei sin sak prövad av stålens ansvarsniimnd (15 kap. 4 S). Är arbelslagaren missnöjd med utgången kan han söka iindring i myndighetens eller ansvarsniiinndens avgörande genom att enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbelstvister väcka talan hos arbelsdomslolen eller i vissa fall lingsrätlen. Denna möjlighet slår också öppen för riksdagens ombudsmän (JO) oeh justitiekanslern (JK) (16 kap. 1-3 SS). Ell beslul om ålalsanmälan är dock inte överklagbart.

1 fråga om bl. a. arbetstagare hos kommun, landstingskommun och församling gäller de nu beskrivna besliimmelserna i LOA endasl när anställningsförmånerna enligt en lag eller ell särskilt riksdagsbeslut fastställs under medverkan av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer (1 kap. 5 S och 2 kap. 1 § LOA). För arbetstagare inom försvarsmakten har ämbetsansvarsreformen inneburit endast begränsade förändringar i del särskilda ansvarssystem som gäller för denna sektor. Della ansvarssyslem ses emellertid f. n. över av militäransvarskommitlén (Ju 1977:09). Även för präster, medicinalpersonal och veterinärer gäller lill en del särskilda bestämmelser.

I detla sammanhang kan slutligen också nämnas reglerna om uppsägning. Enligt 7 kap. 2 § LOA gäller de allmänna bestämmelserna i lagen (1974:12) om anställningsskydd även i fråga om arbetstagare som omfattas av LOA. om han är förordnad lills vidare. Dessa bestämmelser innebär b|. a. atl en uppsägning från arbetsgivarens sida skall vara sakligt grundad. Saklig grund för uppsägning föreligger inle, om del skäligen kan begäras all arbelsgivaren bereder arbetstagaren annal arbete hos sig (7 S lagen om anslällnings­skydd).

Ämbetsansvarsreformen är som har framgått av del föregäende all se som ett led i en rättsutveckling enligt vilken regleringen av de offentligt anslälldas förhållanden i alll högre grad har anpassais lill de principer som gäller för arbetsmarknaden i övrigt. Allmän enighel torde också råda om atl ansvarsregleringen för de offenlliga funktionärerna före 1975 års reform var behäftad med åtskilliga brisier. En reform på områdel var sålunda nödvändig. På senare lid har emellerlid salts i fråga om inle reformen har visal sig medföra alt man i alltför hög grad har släppt ur sikle de skillnader som föreligger mellan offenllig och enskild verksamhel.

Del torde sålunda nu liksom tidigare vara en allmänt omfaltad mening all den offentliga verksamhelen, i synnerhet lill den del den innefattar myndighetsutövning i förhållande lill enskilda, i ålskilliga hänseenden har en annan karaklär än den verksamhel som bedrivs inom den privala seklorn. Myndigheternas verksamhel är främsl av hänsyn lill de enskilda medborgar­na underkastad särskilda rältssäkerhetskrav och bedrivs i slor utsträckning på grundval av andra regler än dem som tillämpas för t. ex. bolag, föreningar eller sliftelser. Man har också alt beakla det befogade inlresse som föreligger från allmänhelens sida av garanlier för all den offenlliga verksamhelen håller en hög standard.

Mot den bakgrund som har angells nu lorde del slå klarl att man inle kan vara utan elt ändamålsenligt utformat sanklionssyslem. Dess främsta uppgift bör vara alt verka i förebyggande syfle. Men sysiemel måste också erbjuda tillräckligt effektiva möjligheter alt komma lill rätta med de missförhållan­den av olika slag som trots allt kan uppkomma. En ordning som innebiir en garanii för rättvisa och noggrannhet i utövandet av allmänna värv är också i de anställdas intresse. Härtill kommer atl anvarssvsiemet måsle tillgodose

 

Delll Ju:13    Skr 1979/80:103                                                 94

funktionärernas eget anspråk på rätlssäkcrhel.

Under de snarl fyra år som har förflulil sedan ämbelsansvarsreformen genomfördes har den nya lagslifiningen och dess konsekvenser i olika sammanhang varil föremål för en delvis ganska livlig diskussion. I riksdagen har en rad moiioner väckts i ämiiel med yrkande bl. a. om en utvärdering av vad ämbclsansvarskommittén har inneburil för svensk offcnilig förvallning (se JuU 1976/77:9. 1977/78:9 och 1978/79:5). Vid 1978/79 års riksmöte uttalade riksdagen all en ulvärdering av ämbelsansvarsreformen framstod som påkallad inom någon tid (JuU 1978/79:5, prot. 1978/79:27 s. 7.3-100). Därefter har ytterligare moiioner väckts i frågan (mot. 1978/79:311,688, 854, 1174 och 1176). Juslitieulskollel har hell nyligen i silt beliinkande med anledning av motionerna uitalal att det enligt utskottets mening nu finns skiil all se över de akluella reglerna (JuU 1979/80:5).

Även enligt min mening är tiden nu mogen alt se över straff- och disciplinansvaret för funktionärer i offenllig verksamhel. Jag förordar alt en pariameniariskt sammansau kommillé tillkallas för detla ändamål. Kommil­léns uppgift bör vara atl företa en i princip förulsätlningslös granskning av ansvarssystemel. Jag vill emellertid i del följande peka på några synpunkier som kommiitén enligt min mening bör beakla särskilt under sitt arbete.

En utgångspunki för kommittén bör vara all särskilda regler lorde behövas för att garantera alt offenllig verksamhet som i någon form har karaktiir av myndighetsulövning uppfyller högl ställda krav. Vad soni har sagts nu gäller också i fråga om annan offenllig verksamhel som berör en myndighets förhållande lill allmänheten i vid mening. Å andra sidan bör en utgångspunkt också vara all speciella regler för de offentliganslällda skall förekomma endasl i den ulslräckning som är nödvändig med hänsyn lill den offenlliga seklorns särart. Del är sålunda tydligt all åtskilliga fel och förseelser som offentliganslällda kan göra sig skyldiga lill är av sådan arl atl de lika viil kan begås inom den enskilda sektorn och i princip bör kunna beivras på samma säll som där. Oavsell i vilken utsträckning man låter den ena eller den andra av dessa båda principer bilda utgångspunki för regleringenstår del enligt min mening klart att frågor om ingripande mol de anställda liksom nu alllid i sisla hand bör kunna prövas av domstol under öppna former. En sådan ordning är nödvändig för atl de intressen av rättssäkerhet och insyn som gör sig gällande pä området skall kunna lillgodoses.

Från dessa allmänna utgångspunkter bör kommillén granska nuvarande ansvarssyslem och bilda sig en uppfallning om i vad mån del uppfyller de anspråk som av både allmänheten och de offentliganslällda kan slällas från bl. a. rättssäkerhets- och effektivitetssynpunkter. I detta syfte bör kommil­lén lill en början undersöka hur det nuvarande sysiemel har ulfallii i prakliken.

Vad angår brottsbalkens straffbestämmelser om myndighetsmissbruk m. m. framgår redan av den officiella rällsslatisliken att ämbelsansvarsre­formen har letl till en praktiskt betydelsefull avkriminalisering. Medan i genomsnitt ca 90 personer om årel fälldes till ansvar för brott enligt 20 kap. BrB under lioårsperioden närmasl före reformens ikraftträdande den 1 januari 1976, har under de tre åren 1976-1978 sammanlagi lio domar meddelals för brott mot bestämmelserna i samma kapitel. Av dessa domar avser tre oriklig myndighetsulövning.

Med hansyn lill all ämbelsansvarsreformen har inneburil all beivrandet av en förhållandevis stor grupp av fel och förseelser har överförts lill del disciplinära eller arbelsrätlsliga ansvarssystemel. är del för bedömningen av

 

95                     Kommittéer: Justitiedepartementet    Del II Ju: 13

reformens praktiska konsekvenser självfallel av inlresse alt fä veta i vilken omfattning de nya bestämmelserna om disciplinansvar och avskedande har tillämpats. Vissa uppgifter av intresse i aktuellt hiinseende har redan redovisals i betänkandet (SOU 1979:71) Handläggningen av anmälningar mol polispersimal, som nyligen har avlämnats av ulredningen om förfarandet i vissa disciplinärenden m. m. Ulredningen, som har hafl till uppgifl alt pröva förfiirandel i disciplinärenden inom polisväsendel och hos myndigheter med begränsade personaladministraliva resurser, har bl. a. redogjorl för utfallet av en enkät, ställd lill elt ljugotal myndigheler med självständig beskitan-derätt i disciplinärenden och med högsl 100 anslällda. Av redovisningen framgår all inte något enda disciplinärende har handlagts vid någon av myndigheterna efter ämbelsansvarsreformen och atl inle heller förberedan­de ulredning i någon disciplinfråga har påbörjals. Av beiänkandei framgår vidare alt det inte vid nägon liinsslyrelse sedan den I januari 1976 har förekommil att disciplinpåföljd har ålagts någon tjiinstemän iitanfiir polisväsendet.

Även om de uppgifler som har återgetts nu avser endast en liten del av den offenlliga seklorn, kan de tyda pä alt det särskilda ansvarssystemet för arbelslagare inom denna sektor har endasl begränsad praktisk belydelse. I den mån detla skulle visa sig vara förhållandel är flera förklaringar tänkbara. När felaktiga eller olämpliga ruiiner skall rättas lill torde sålunda de offenlliga arbetsgivarna i betydande utsträckning kunna nä resultat genom alt tillgripa andra utvägar än ell disciplinärt förfarande. Del kan t. ex. förhålla sig sä i del särskilda fallel alt myndighelens tjänsteföreskrifter behöver ändras. Den omständigheten all pä många håll lokala arbetstagar­organisationer numera på etl lidigl sladium kopplas in på de enskilda ärendena kan medverka lill all uppkomna problem på en arbetsplats ofta löses utan att något formelll disciplinförfarande behöver lillgripas.

En bidragande orsak kan emellerlid också vara au den nya lagstiftningen har fått en sådan ulformning atl den brisier i effektivitet. Huvuduppgiften för kommillén blir givetvis alt - bl. a. med ledning av den förutsatta kartlägg­ningen och ulifrån de förul angivna utgångspunkterna - överväga i vad män ändringar i regleringen är påkallade.

Som jag tidigare har nämnt intar straffbestämmelserna mot myndighets­missbruk och vårdslös myndighetsutövning i 20 kap. 1 S BrB en central ställning i ansvarssystemet. Bestämmelserna är avfattade i allmänna ordalag, och det har från olika håll påpekats all svårigheter kan föreligga all i det enskilda fallet avgöra om etl fel omfattas av dem. Del förefaller också som om utrymmet för lillämpning av del akluella lagrummet i praxis har ansetts mycket begränsai. Nuvarande reglering har letl lill att laglighelen av myndighetsingripanden pä t. ex. rällsväsendels område har kommii alt prövas i disciplinär väg. Denna ordning är knappasl invändningsfri.

Om kommillén finner all ändringar i regelsystemet är påkallade, skulle en ulväg kunna vara all utvidga eller åtminslone precisera det straffbara området enligt 20 kap. 1 S BrB. Liksom f. n. börprincipen visserligen vara att förseelser som begås av arbetstagare utan självständig beslutanderätt eller särskild förtroendeställning i förhållande lill allmänheten inle skall beivras i straffrältslig ordning. Del synes emellertid kunna övervägas all ålminstone under vissa förutsäUningar fränfalla det nuvarande kravel på alt oaklsamhel vid myndighetsutövning skall vara grov för att kunna föranleda straffansvar. En annan lösning kan vara all låta även oriklig myndighetsutövning som har lelt lill endast ringa förfång för den enskilde falla under straffbestämmelsen.

 

DelUJu:13    Skr 1979/80:103                                                 96

Del bör emellertid stå kommittén fritt att pröva även andra lösningar. Kommittén bör vidare överväga i vad män den begränsning av det straffbara området som ligger i atl en förseelse skall ha skell i myndighetsutövning är ändamålsenligt avvägd.

Del får förutsättas atl de straffrättsliga beslämmelsema även i forlsåll­ningen skall komplelteras av etl lagregleral disciplinansvar för alt en hög standard i den offentliga verksamheten skall kunna säkerställas. Kommiitén hör pröva om områdel för det lagreglerade disciplinansvaret är avgränsat på elt rimligl sätt. Det bör här särskilt uppmärksammas all frågan i vad mån en arbetstagare i sådan kommunal eller annan allmän ijänsl som inte är slatligt reglerad skall vara underkastad disciplinansvar f. n. inte är beslämd genom lagstiftning utan regleras genom kollektivavtal. Kommittén bör undersöka om några ölägenheter vållas av all ell enhetligt system inte gäller eller eljest av all ansvarsfrågan inte har beslämts genom lagstiftning (jfr lagrådels uttalande i prop. 1975:78 s. 244).

I den allmänna deballen har del ibland betecknats som en nackdel atl frågor angående disciplinansvar enligt gällande ordning i princip handläggs inom den myndighet under vilken den anställde lyder. Man har pekal pä all myndighetens ledning kan bli misstänkt för alt underiåla ell befogal ingripande. En uividgning av slraffansvaret enligt brottsbalken skulle i viss utsträckning vara ägnad att undanröja risken för misstankar av sådanl slag. Kommiitén bör undersöka i vad mån del kan finnas skäl alt i övrigt vidta särskilda åtgärder för atl öka både medborgarnas och de anställdas tilltro till disciplinansvarssystemel. Önskemålel alt frågan om ansvar för förseelser som berör myndighetens förhållande till allmänheten skall prövas av ell från anslällningsmyndighelen frislående organ skulle exempelvis kunna länkas bli lillgodoseil genom alt statens ansvarsnämnds behörighet utvidgas till atl under vissa förutsättningar avse prövning av frågor om disciplinansvar och avskedande även för andra personalkategorier än dem som anges i 15 kap. 4 S LOA. En annan fråga som bör undersökas närmare är hur anmälningar från enskilda bör behandlas inom myndigheterna.

I sammanhanget bör kommillén också se efler om ytterligare åtgärder är påkallade för all lillgodose de anslälldas inlresse av en ändamålsenlig procedur i disciplinförfarandel. I della syfte bör kommillén bl. a. undersöka lämpligheten av en ordning som innebär att företrädare för de anslällda i slörre utsträckning än nu kan kopplas in på ell lidigl slrdium av handläggningen. Myndighelen skulle exempelvis kunna åläggas all informe­ra berörda personalorganisationer om en påbörjad utredning i en fråga av akluelll slag.

Kommittén bör även uppmärksamma frågan huruvida förfarandel hos ansvarsnämnden har fått en lämplig reglering. Bl. a. bör belysas förhållandet mellan den anmälande myndigheten å ena sidan och nämnden å den andra liksom nämndens befogenheter och prakliska möjligheter alt verkställa uiredningar i ärendena. Av vad jag har anförl inledningsvis framgår att nämndens avgöranden enligt min mening även i fortsättningen bör kunna överprövas av domstol .Med hänsyn till önskemålet om en enhetlig reglering pä det akluella områdel bör man inle ulan vägande skäl överge den nuvarande ordningen att talan mol ell beslul i elt disciplinärende skall föras enligi reglerna i lagen om rällegången i arbelstvister. Detla gäller i synnerhet om en del förseelser skulle föras över från området för disciplinansvar till det straffbara områdel.

Såvitt gäller de frågor som berör statens ansvarsnämnds ställning bör lill

 

97                     Kommittéer: Justitiedepartementet    Delll Ju: 13

kommittén för kännedom överlämnas en promemoria som har upprällals inom nämnden den 30 juni 1979 och som nämnden har gett in till justitiedepartemenlel.

En särskild fråga som kommittén bör överväga är rätten för en målsägande atl väcka åtal och skadesländslalan på grund av broll som har bcgåtls i ulövningen av offenllig ijänsl. F. n. gäller all riksåklagaren är ensam behörig som allmän åklagare vid tingsrätt och hovrätt i mål om ansvar och enskilt anspråk på grund av elt sådant brott, om detta har begåtts av någon av de i 7 kap. 4 S andra slyckel rättegångsbalken (RB) angivna högre tjänstemännen. Även JO och JK har behörighel all viicka en sådan talan. Målsäganden saknar däremoi i dessa fall enligi 20 kap. 10 S RB rätt all väcka ålal eller alt överta eller i högre rält fullfölja etl redan väckt åtal. Enligt 22 kap. 8 S RB har han ime heller räll alt väcka skadeståndstalan mol tjänstemannen i annal fall än om åtal för brottet äger rum eller hans talan biträds av någon som har behörighel all besluta om ålal. De begränsningar i målsägandens lalerätl som har angetls nu gäller också i fråga om tjänstemän mot vilka talan om ansvar och enskill anspråk på grund av broll i utövningen av tjänsten enligt 3 kap. 3 S RB skall väckas omedelbart i högsia domstolen. 1 den mån målsäganden har drabbats av skada på grund av fel eller försummelse vid myndighetsut­övning i verksamhel för vilken siaten eller kommun svarar, har han emellerlid under vissa förulsältningar möjlighel all få ersällning av slaien eller kommunen enligt skadeståndslagen (1972:207),

De nyss beskrivna inskränkningarna i målsägandens rätt att föra talan har brukat moiiveras med all de ifrågavarande ijänslemiinnen behöver eu skydd mol obefogade ålal. Begränsningarna log tidigare sikte endast pä ämbels-brou enligt 20 kap, 1-4 SS BrB. Genom lagändringar år 1974 (prop. 1974:35, KU 1974:21. rskr 1974:160) ändrades beskrivningen av de gämingar. som omfattas av de aktuella begränsningarna, till all avse brott i utövning av ijänsl eller uppdrag. Begränsningarna har härigenom fått en utformning som innebär atl de har kommit alt omfatta andra straffbelagda gärningar än dem som lidigare utgjorde ämbetsbrott. Del skall dock enligt motivutlalanden vara fråga om gärningar som ingår som elt led i själva ulövningen av ijänslen eller uppdraget.

I moiioner lill riksdagen och i den allmänna debatten har riktals kritik mol reglerna om inskränkning i målsägandens rält. Del har ansells principiellt felaktigt och stridande mol rättssäkerheten atl vissa ämbetsmän fredas från enskilt åtal. Vidare har pekats på atl oklarhet om bestämmelsernas lillämpningsområde har uppstått genom 1974 års lagändringar (jfr JuU 1978/79:5 samt mol. 1978/79:311, 688, 1174 och 1176).

Enligt min mening talar övervägande skäl för all de akluella begränsning­arna i målsägandens lalerätl bör avskaffas. Kommillén - som bör behandla denna fråga med förtur - får överväga om förekommande behov av skydd mol obefogade ålal eller krav kan lillgodoses på annat lämpligt sätt. t. ex. genom regler som gör del möjligt för domstolen atl på handlingarna avgöra mål där talan är uppenbart ogrundad. Regler av detla slag bör i så fall gälla för alla offentliganslällda. Kommittén måste vid sin prövning av hithörande frågor självfallet beakta bestämmelserna i 12 kap. 3 oeh 8 SS regeringsformen om åtal för brott i tjänsten mol den som är eller har varil statsråd, justitieråd eller regeringsråd.

En annan fråga som kräver särskild uppmärksamhel gäller samordningen mellan straffrättslig påföljd och avskedande enligt lagen om offenllig anställning.  I   11   kap.  LOA  finns bestämmelser  om  hur  anställnings-

7 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 103

 

Delll Ju:14    Skr 1979/80:103                                                 9S

förhållandena för den berörde arbelslagaren kan påverkas av avgörandet i brottmålet. Samtidigt föreskrivs i 33 kap. 9 S BrB att hiinsyn i brottmålet får las till avskedande eller annan följd av brottet som iir medgiven enligt arbetsavtalel eller enligt författning som gäller för anställiiiiigsförhållandel. Vid riksdagens behandling av iimbetsansvarsreformen angavs att den praktiska lillämpningen av dessa regler borde följas med uppmärksamhet så all vid behov erforderliga åtgärder blir vidlagna (se JuU 1975:22 s. 114). Kommittén bör med hänsyn härtill undersöka hur den förutsatta samord­ningen mellan brolimälsprocessen och prövningen hos myndighelen har ulfallii i prakliken. Kommittén bör också belysa frågan i vad mån hänsyn i brottmålsprocessen bör kunna tas till andra arbeisrättsliga åtgärder än direkta sanktioner, t. ex. omplacering.

Även uppsägningsinstitutets ställning i regelsysiemel bör belysas från dessa och andra synpunkier. Ulgångspunklen bör därvid självfallel vara all frågan om uppsägning av offentliganslällda liksom nu skall regleras pä samma sätt som för arbelslagare i allmänhel.

Del är angelägel all kommiitén under sitt arbele lägger särskild vikl vid all belysa möjligheterna för JO och JK atl ingripa mot fel eller försummelse i den offenlliga ijänsteulövningen och pekar på vilka förändringar som kommil­léns förslag kan medföra i detta hänseende.

En genomgående sirävan i kommilléns arbele bör vara all åsladkomma en så enkel och överskådlig men samtidigt effektiv reglering som möjligt.

Vid fullgörandel av sill uppdrag bör kommiitén samråda med rättegångs­ulredningen (Ju 1977:06), anslällning&skyddskommillén (A 1977:01) och militäransvarskommitlén. Till kommillén bör knytas förelrädare för de centrala arbetstagarorganisationerna och de offenlliga arbelsgivarna.

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemsläller jag att regeringen bemyndigar chefen för justitiedepartementet

atl tillkalla en kommillé med högsl sju ledamöier med uppdrag all uireda siraff- och disciplinansvaret för funktionärer i offentlig verksamhel.

alt ulse en av ledamöierna alt vara ordförande.

all besluta om sakkunniga, experler. sekreterare och annat bilräde al kommillén.

Vidare hemsläller jag all regeringen föreskriver

alt kosinaderna för ulredningen skall belasla andra huvudlilelns kommil­léanslag.

Regeringen ansluier sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Justitiedepartementet)

14. Valkretsindelningen i Malmöhus län

Dir 1979:142

Beslut vid regeringssammanlräde 1979-11-29.

Statsrådet Petri anför.

För val till riksdagen är rikel indelat i 28 valkrelsar. Indelningen, som i allt väsentligl  har  varil  oförändrad  sedan   år   1921,   följer  i   de  flesla  fall

 

99                     Kommittéer: Justitiedepartementet    Delll Ju: 14

länsindelningen men det finns några undanlag. Älvsborgs liin är delal i en nordlig och en sydlig valkrels. Stockholms och Göteborgs kommuner utgör egna valkretsar, skilda frän resp. län i övrigt. Malmöhus län, slutligen, är indelal i ivä kretsar, nämligen den s. k. fyrstadskrelsen som består av Malmö, Helsingborgs. Landskrona och Lunds kommuner, och Malmöhus läns valkrets, som omfaUar resten av länel. Samtliga valkretsar i landel utom de Ivå i Malmöhus län ulgörs av geografiskt sammanhängande områden.

Är 1974 tillsatte dåvarande chefen för justiliedeparlementet en kommitté med uppdrag all uireda frågorna om ändrad valkretsindelning och om ökal inslag av personval vid val till riksdagen. Kommittén slutförde sill uppdrag genom att i december 1977 överlämna beiänkandei (SOU 1977:94) Personval och valkretsindelning. 1 beiänkandei föreslog kommiuén (majo­riteten) i fråga om valkretsindelningen i Malmöhus län att fyrstadskrelsen och länsvalkrelsen skulle ersältas av tre nya, geografiskt sammanhängande valkrelsar. Malmö kommun borde därvid uigöra en valkrels och länel i övrigl delas i en nordlig och en sydlig krets.

Beiänkandei har remissbehandlais. En majorilel av de remissinslanser som har ytlral sig om valkretsindelningen i Malmöhus län anser att denna bör ändras. Från en del håll ställs krav på en omedelbar förändring i linje med utredningens förslag. Men det förekommer också ullalanden som går ul på all yllerligare överväganden måsle föregå elt beslul i frågan.

Enligt min mening slår del klarl atl valkretsindelningen i Malmöhus län inte är ändamålsenlig. Indelningen bör alltså ändras. Ett beslut i den frågan kan fattas ulan att man avvaktar de slulliga ställningstagandena lill de andra frågor som kommittén har behandlat. Som många remissinstanser har uttalat är det angelägel all en ändrad valkretsindelning i Malmöhus län kan tillämpas vid valel till riksdagen är 1982.

En möjlighel är atl genast genomföra kommitténs förslag, som har godlagils av åtskilliga remissinslanser. Det är emellerlid önskvärt all den lösning som väljs vinner sä bred anslulning som möjligt, särskilt inom länet. Enligt min mening bör därför ell beslul om ändrad valkretsindelning i Malmöhus län föregås av ytterligare ulredning, Arbelet behöver inle bli mer tidskrävande än att riksdagen kan fatta beslul om den nya indelningen i så god tid att denna kan tillämpas vid 1982 års riksdagsval. Med tanke på ulredningens karaklär och omfattning föreslår jag att en särskild utredare tillkallas för ändamålel.

För egen del anser jag del nalurligl all uiredaren lar personvals- och valkrelsulredningens överväganden och förslag oeh remissytlrandena över della lill ulgångspunkl för sitt arbele. Den lösning som ligger närmast till hands är alltså atl länel skall beslå av ire valkrelsar och att Malmö kommun skall uigöra en av dessa. Utredarens centrala uppgift blir i så fall all med hänsyn lill lokala förhållanden och opinioner dra en lämplig gräns mellan två yllerligare valkrelsar i länel.

Uiredaren bör emellerlid även kunna överväga andra lösningar. Arbetet bör dock under alla omständigheter bedrivas med ulgångspunkl i all valkretsarna skall vara geografiskt sammanhängande och att de inle bör skära kommungränser. Vidare bör nalurliga näringsgeografiska samband beaklas vid gränsdragningen. Utredaren bör också försöka åstadkomma en indelning som skapar bäsla möjliga förhållanden för partiernas lokala arbele. Ell annat önskemål är all anlalel fasta riksdagsmandat fördelas relativt jämnt mellan valkretsarna.

Hänsyn bör även las till valkretsindelningen vid val lill kommunfullmäk-

 

Del II Ju: 15    Skr 1979/80:103                                             100

lige och landsting. Eftersom del finns ell samband mellan denna indelning och valkretsindelningen vid riksdagsval, bör del slå utredaren fritt alt diskutera lämpliga lösningar med de organ - kommuner, landstingskommun och länsstyrelse - som avgör indelningen för de kommunala valen.

Uiredaren bör bedriva sill arbete i nära samråd med parliorganisalionerna i länel och med förelriidare för berörda kommuner. Det får ankomma på uiredaren atl avgöra formerna för della samråd.

Om en ny valkretsindelning skall kunna tillämpas vid riksdagsvalet är 1982, måsle riksdagen falla heslut om det under våren 1981. Partierna måste nämligen kunna bedriva sill nomineringsarbele med kännedom om den valkrelsindelning som skall gälla vid valet. Som jag nyss har antyll kan ell beslul om ändrad valkrelsindelning för riksdagsvalen dessulom fä betydelse för valkretsindelningen för de kommunala valen, närmasl landstingsvalen. Beslut om indelning i kommunala valkrelsar skall enligt vallagen (1972:620, omlryckl 1979:456) meddelas före ulgången av oktober månad året före del år då val skall äga rum.

Även om utredaren bedriver sill arbele i nära samråd med dem som närmast berörs av ändringarna, bör lid beräknas för remissbehandling av förslagel. Utredningsarbelel bör därför vara slutfört senasl vid halvårsskiftet år 1980.

Med hänvisning till vad jag nu har anförl hemsläller jag all regeringen bemyndigar mig

all tillkalla en särskild utredare med uppdrag alt se över valkretsindel­ningen vid riksdagsval i Malmöhus län,

all besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annal bilräde åt uiredaren.

Vidare hemställer jag atl regeringen föreskriver atl kosinaderna skall belasla andra huvudlilelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden oeh bifaller hans hemställan.

(Justitiedepartementet)

15. Översyn av fastighetsbildningslagstiftningen

Dir 1979:143

Beslut vid regeringssammanlräde 1979-11-15.

Statsrådet Danell anför.

Fastighetsbildningslagen (1970:988, omlryckl 1971:1035), FBL, irädde i kraft samiidigi med jordabalken den 1 januari 1972 (prop. 1969:128, 3LU 1970:35, rskr 1970:189), Ledningsråttslagen (1973; 1144) saml anläggningsla­gen (1973:1149) och lagen (1973:1150) om förvallning av samfälligheler trädde i kraft den 1 juli 1974 (prop, 1973:157, CU 1973:34, rskr 1973:390 resp. prop. 1973:160, CU 1973:33, rskr 1973:389). De nu nämnda lagarna brukar sammanfattningsvis kallas fastighetsbildningslagstiflningen.

Inom juslitiedepartementel har av överdirektören Helmer Wallner upprättals en promemoria (Ds Ju 1977:12) Uppföljande översyn av faslighetsbildningslagsliflningen. Till departementspromemorian har som

 

101                   Kommittéer: Justitiedepartementet    Del II Ju:15

bilaga fogats en inom slalens lantmäteriverk sammanställd promemoria (1977-04-26) Behov av ändringar i faslighetsbildningslagstiftningcn i syfte alt förenkla förrältningshandläggningen. Departementspromemorian innehål­ler etl stort anlal förslag lill lagändringar, som i huvudsak behandlas i följande sex avsnitt: 1. Sanering av fastighetsinledning ni. m.,2. Räliighels-åtgärder, 3. Plangenomförande genom faslighelsreglering m. m.. 4. Ersätt­ningsfrågor, 5. Förrätlningsförfarande och överprövning samt 6. Särskilda frågor. Jag kommer all senare närmare redogöra för innebörden av förslagen.

Departementspromemorian har remissbehandlais. Remissinstanserna har i allmänhel redovisal en posiliv inslällning lill förslagen. Det understryks särskilt atl förslagens syfle är mycket angeläget. Åtskillig kritik mot bestämmelsernas utformning framförs dock. Några remissinslanser anser all de i deparlementspromemorian behandlade frågorna eller vissa av dem bör utredas ytterligare. Till dessa remissinstanser hör hovrällen över Skåne och Blekinge, Stockholms tingsräll och lantmäleriverkel.

Elt förslag som genomgående har mottagits positivt av remissinstanserna gäller en ändring i lagen (1971:1037) om äganderällsulredning och legalise-ring. Detta förslag, som innebär ökade möjligheter till legalisering av vissa privata jorddelningar, har redan genomförts. Lagändringen har iräll i krafl den 1 juli 1979 (prop. 1978/79:191, CU 1978/79:34, rskr 1978/79:316, SFS 1979:254).

När del gäller övriga frågor som har behandlals i promemorian anser jag atl del behövs ytterligare ulredningsarbele. Samiidigi finns det behov av all uireda vissa andra frägor som berör faslighelsbildningslagsliftningen. Jag föreslår därför att en kommitté med parlamentariskt inslag tillkallas för atl se över fastighelsbildningslagstiftningen.

Fastighelsbildningslagsliftningen har etl siarkt samband med byggnadslag­stiftningen. Det bör därför i sammanhanget nämnas att byggnadslagstiftning­en har setts över av den s. k. PBL-utredningen (Bo 1978:07) som i betänkandet (SOU 1979:65 och 66) Ny plan- och bygglag har föreslagil ålskilliga ändringar i fastighetsbildningslagsliftningen bl. a. om samordning­en med byggnadslagsliflningen. Vid min genomgång av de olika promemo­rieförslagen kommerjag all särskilt redovisa de förslag av PBL-utredningen som är av intresse i sammanhanget.

1. Sanering av fastighetsindelning m. m.

Förrättningar enligt FBL, ledningsråttslagen och anläggningslagen hand­läggs av fastighelsbildningsmyndighelerna. Som underlag för fastighetsbild­ningsverksamheten förs ett fastighetsregister. Det är länsstyrelsen samt enligt särskilt beslut vissa kommuner som är fastighelsregistermyndighet.

Fasiighelsregislrel bör inte belastas med onyttiga samfälligheler och servitut eller med fastighetsenklaver som inte fyller något ändamål. Fastighetsindelningen och beståndet av fastighetsanknutna rättigheter bör också anpassas till nya förutsättningar i fråga om markens användning. I departementspromemorian föreslås mol denna bakgrund dels alt vissa servitut skall upphöra atl gälla automatiskt, om ändamålel med dem har tillgodosetls på annal sätt (7 kap, 1 § FBL jämle övergångsbestämmelser), dels atl i FBL skall införas ett särskilt förfarande, utställningsförrällning, för sanering av fastighets- och rätlighelsförhållandena (4 kap. 43-52 §§ FBL), dels att möjligheterna till fastighetsbestämning skall ökas (14 kap. 1 ij FBL

 

Del II Ju:15    Skr 1979/80:103                                              102

och 17 S anläggningslagen).

Jag skall i huvudsak inskränka mig till alt kommentera förslagel lill utställningsförrällning. En ftirulsiittning fiir en sådan sunuiiarisk förrällning är enligt promemorieförslaget att del är angeläget från allmän synpunkt alt fastighetsreglering eller sammanhiggning sker för all sanera fastighelsindel-ningen eller rältighelsförhällandena. Vidare kriivs alt en vanlig faslighets-bildningsförrältning skulle föranleda kosinader eller arbele som inle slår i rimligt förhållande lill markens värde och lill nylian för berörda fasiighels­ägare. Del är enligi förslagel faslighelsregislermyndighelen som förordnar atl vissa åtgärder får ske vid en ulslällningsförräiining men förrättningen handläggs av fastighelsbildningsmyndighelen. Sakägare fär inle debiteras några kostnader för förrättningen.

Remissinstanserna anser genomgående atl del finns behov av sanering av fastighetsindelningen m. m. men del framförs kritik både mot tanken på en särskild form av förrättning och framför allt mot den närmare ulformningen av förslaget. Lantmäteriverket anser alt en ny utredning bör göras av hela saneringsfrågan. Enligt verket talar gjorda kostnadsuppskattningar för alt del föreslagna ulsiällningsförfarandel måste kompletteras med regler som automatiskt upphäver vissa onyttiga samfälligheler m. m. Lantmäteriverket anser också atl olika ambitionsnivåer bör diskuleras beträffande register-komplettering och faslighelsregisirets innehåll av uppgifler om samfällighe­ler och servitut.

För egen del anser jag del självklart all fasiighelsregislrel inle bör belastas med onödiga anteckningar. Kommillén bör med den ulgångspunklen överväga frågan om lämplig ambilionsnivå när del gäller faslighelsregisirets innehåll av uppgifter om samfälligheler och servitut. Denna fråga har samband med införandet av aulomalisk databehandling inom faslighelsre­gistreringen. Kommittén bör därför samråda med kommiuén (Ju 1979:07) för utredning av den fortsatta fastighetsdalaverksamheten (dir. 1979:85). Samråd bör också ske med lantmäteriverket.

En önskvärd avveckling av onyttiga samfälligheler m.m. kan i och för sig ske inom ramen för faslighelsregleringsinstilulel (se prop. 1969:128 s. B 537). Anledningen lill all en sådan avveckling ändå inle har skelt i någon nämnvärd omfattning är atl berörda fastighetsägares nytta av åtgärden ofta inte moisvarar deras kosinader för förrättningen. Förrällningsersällningarna har under senare är sligil krafligl lill följd av del krav på koslnadsläckning som lantmäleriei arbelar med. Viss möjlighel till subvention vid förrättning med sanerande effekl finns dock numera enligt 10 S lanlmälerilaxan (1971:1101) i dess lydelse enligt SFS 1978:834.

Enligt min mening är del elt allmänl inlresse atl saneringen av fastighetsindelning m. m. stimuleras ytterligare. Kommittén bör i försia hand överväga en lösning som innebär att del allmänna lar på sig ansvarei för förrältningskostnadema för saneringar som bedöms vara särskilt önskvärda ur allmän synpunki. En utgångspunki för övervägandena bör härvid vara all sanering bör ske när en regisirering av gällande uppgifler och en fortsatt hantering i olika offentliga verksamheier ålminstone på sikl kan bedömas medföra större kostnader för det allmänna än en sanering. Del är angelägel atl saneringen bedrivs planmässigt för hela landet och all den i möjligaste mun anpassas lill övergången lill automatisk dalabehandling. Vad jag nu har anförl ulesluler inle all saneringsåtgärder även bör göras lill etl nalurligl inslag i faslighelsbildningsmyndigheternas normala förrällningsverksam­hel.

 

103                   Kommittéer: Justitiedepartementet    Del II Ju:15

Gällande bestämmelser för faslighelsreglering och sammanläggning torde i alll väsentligt vara väl lämpade även för en ökad saneringsverksamhet. Handläggningen bör enligt min mening ske enligt de gemensamma bestäm­melser i 4 kap. FBL som gäller för alla faslighctsbildningsförriittningar. Kommiuén bör alliså inle överväga någon särskild förrällningsform molsva­rande den i promemorian föreslagna ulställningsförrättningen. Kommillén bör däremoi vara oförhindrad alt överväga behovel av komplelleringar eller ändringar i gällande bestämmelser.

Uiöver vad jag nu har förordal bör kommillén överväga om det iir möjligt atl beiräffande vissa lyper av samfälligheleroch servitul finna en lösning som innebär atl dessa aulomaliskl upphör all gälla vid en viss tidpunkt. Mot promemorieförslaget atl vissa servitut automatiskt skall upphöra alt gälla (se 7 kap. 1 § FBL) har framförts åtskillig kritik. Förslaget får därför övervägas ytterligare med beaklande bl. a. av alt rättssäkerheten blir väl tillgodosedd. En lämplig ordning kan vara all rättigheten upphör all gälla endasl om anmälan inle görs inom viss tid. En sådan ordning bör då kompletteras med en möjlighel till prövning av om rättigheten skall beslå eller inte.

Enligt min mening bör denna del av uppdragel behandlas med förtur. Kommittén bör alltså särskilt överväga möjligheten av atl i elt delbetänkande la upp bl. a. saneringsfrågan.

2. Rättighetsåtgärder

1 promemorian läggs fram ålskilliga förslag som berör olika lyper av rättigheter. Bland förslagen kan nämnas ulmönslring av de särskilda villkoren för ändring och upphävande av servitut (7 kap. 4-9 SS FBL) och förbud mol all lillskapa belesservilut (7 kap. 2 § FBL). Vidare föreslås nya regler om avgränsning mellan FBL och annan lagstiftning i fråga om servitut (7 kap. 2 S FBL och 53 § anläggningslagen), samordning mellan FBL och ledningsråttslagen (7 kap. 2 och 11 SS FBL saml ålskilliga paragrafer i ledningsrällslagen), disponering av servitul vid fastighetsreglering (7 kap. 6 § FBL), ändring och upphävande av officialnylljanderäll genom faslighels­reglering (7 kap. 10 § FBL), införande av en s. k. legalräll (2 kap. 5 a S oeh 10 kap. 5S FBL), förbud mol att tillskapa villaservitul (14 kap. 4S jordabalken) samt avskaffande av tidsgränsen för ulförande av ledning (22 och 31 §S ledningsråttslagen).

Remissinstanserna har framfört ålskilliga synpunkier på dessa förslag, delvis av myckel kritisk karaktär. För egen del anser jag all del otvivelaktigt finns etl reformbehov pä rätlighelsområdet, uiöver det saneringsbehov som jag har talat om i föregående avsnitt. De frågor som i denna del har behandlats i promemorian bör därför las upp även av kommillén. Promemorieförslagen får emellerlid övervägas yllerligare mol bakgrund bl. a. av vad som har kommii fram vid remissbehandlingen. Kommillén bör vara oförhindrad att lägga fram förslag även beträffande sådana detaljer på rätlighelsområdet som inle har berörts i promemorian.

Kommitténs uppdrag bör emellertid inle omfalla frågan om avgränsningen mellan FBL och vallenlagen. Den frågan får i stället las upp i samband med den pågående deparlemenlsbehandlingen av vattenlagsutredningens betän­kande (SOU 1977:27) med förslag lill ny vallenlag.

När del gäller villaservitul vill jag erinra om all PBL-utredningen har föreslagil en ny beslämmelse i 14 kap. 4 § jordabalken om alt servitut inle får avse sådan reglering av byggnader som skall ske enligi den nya plan- och

 

Delll Ju:15    Skr 1979/80:103                                                104

bygglagen (se SOU 1979:65 och 66, del 1 s. 97 och del 2 s. 625). PBL-utredningen har emellerlid förulsalt all frågan om upphävande av befintliga villaservitul behandlas vid den forlsaila beredningen av promemorian Ds Ju 1977:12. Kommittén bör alliså överväga om del är möjligt alt finna några enkla former för all upphäva befintliga villaservitul.

3. Plangenomförande genom fastighetsreglering m. m.

1 promemorian föreslås dels all del införs nya beslämmelser för all underlätta överföringen till kommun av mark för allmän plats (5 kap. 8 b S FBL), dels atl bestämmelserna om genomförande av lomlindelning fiyltas från 8 kap. lill 5 kap. FBL (5 kap. 8 a § FBL). dels alt del lillskapas nya former för byggnadsnämndernas inflytande på förrättningsfrägor (23 S an­läggningslagen och 21 S ledningsrällslagen).

Rcmissinsianserna har i allmänhel redovisal en positiv inställning lill förslagen. Viss kritik framförs dock mol ulformningen av förslagen.

Jag vill först framhålla atl PBL-utredningen har särskilt behandlat vissa frågor om plangenomförande (SOU 1979:65 och 66 del 2 s. 365). Ulredning­en föreslår bl. a. ell nytt inslitui, fastighetsplan, som bl. a. skall ersälla nuvarande lomlindelning. Vidare föreslår utredningen nya bestämmelser om exploateringssamverkan i 56-67 SS anläggningslagen.

PBL-utredningen föreslår också ändrade bestämmelser om samordningen mellan den nya plan- och bygglagen och fastighelsbildningslagsliflningen (SOU 1979:65 och 66 del 2 s. 619). Utredningens överväganden leder bl. a. till alt 23 § anläggningslagen och 21 S ledningsrällslagen föreslås upphävda. Kommiitén bör därför inle behandla dessa paragrafer oeh inle heller de frågor om plangenomförande som redan har behandlals av PBL-utredning­en.

Fastighetsreglering enligt 5 kap. FBL kan ske för atl åsladkomma en förbättring av fastighetsindelningen inom ett område. Ersällning för mark som frångår en faslighet lämnas i princip genom atl annan mark lillförs fastigheten. Skillnaden utjämnas genom ersällning i pengar. Vid s. k. ensidig marköverföring ges enbart ersällning i pengar. Denna lyp av faslighelsre­glering används exempelvis för överföring av mark till galufaslighel i enlighet med stadsplan. Del är en allmän uppfattning atl del är myckel värdefullt atl kunna använda faslighelsreglering för sådanl ändamål, trots atl kommunen som elt alternativ kan påkalla inlösen enligt byggnadslagen (1947:385).

Även jag anser det myckel värdefullt alt faslighelsreglering kan användas i plangenomförande syfle. Alt sådan faslighelsreglering bör främjas under­ströks senasl år 1977 när möjligheier till förlida lilllräde infördes (prop. 1976/77; 114, CU 1976/77:36, rskr 1976/77:321, SFS 1977:362). Som framhålls i promemorian har emellerlid en viss iveksamhel uppkommil om möjlighe­len att använda fastighetsreglering i plangenomförande syfte. Högsta domstolen har i det s. k. Ängelholmsmålet (NJA 1976 s. 139) funnit all fastighetsreglering för överföring i enlighet med stadsplan och lomlindelning av del av tomt till galumark inle har kunnal lillålas i ell fall, där avsevärda buller- och andra miljöstörningar kunde vänlas uppslå på reslfaslighelen lill följd av den överförda delens användning.

En av anledningarna lill all fastighetsreglering inle kunde genomföras i Ängelholmsfallel var alt ersällningsbesiämmelserna i FBL inte gör det möjligt atl ersätta s. k. förelagsskada, dvs. restfaslighelens värdeminskning på grund av buller m. m. I näsla avsnill kommer jag att ta upp frågan om en

 

105                   Kommittéer: Justitiedepartementet    Del II Ju:15

översyn av ersällningsbesiämmelserna i FBL för all undanröja delta hinder.

Jag förordar atl kommillén får i uppdrag alt överväga frågan om fastighetsreglering i plangenomförande syfte mot bakgrund av promemorie-förslaget och vad som har framkommil vid remissbehandlingen. Jag anser del även angelägel all kommillén överväger om de särskilda bestämmelserna om inlösen i 8 kap. FBL kan arbetas in i 5 kap. Denna fråga hänger delvis samman med den framtida ulformningen av ersällningsbesiämmelserna. vilkel jag återkommer till i näsla avsnitt.

I promemorian föreslås all faslighelsreglering i plangenomförande syfle skall få ske även om den överförda marken inle kan lilläggas någon annan fastighet. Della förslag kriliseras av praktiskt laget samtliga remissinstanser som har ytlral sig i frågan. Enligt min mening bör förslaget inte genomföras, eflersom del i dessa fall är fråga om nybildning av fastigheter och inle om fastighetsreglering. Kommillén bör dock vara oförhindrad all söka andra lösningar på det problem som ligger bakom förslaget, nämligen all kommu­nen i vissa fall inte har någon lämplig fastighet alt överföra marken lill (jfr i fråga om lunnelbaneservilul NJA 1978 s. 57).

4. Ersättningsfrågor

Bestämmelserna om ersättning vid fastighetsreglering (5 kap. 9-12 SS FBL) bygger på den s. k. vinstfördelningsprincipen. Den innebär alt neltonyitan av regleringen skall fördelas mellan de dellagande fasligheierna. Sådan vinslfördelning kan ske även vid inlösen enligt 8 kap. FBL (se prop. 1971:122 s. 213). 8 kap. 5 S FBL innehåller nämligen inte någon molsvarig­het lill reglerna i 4 kap. 2 S expropriationslagen (1972:719) om hänsynsla­gande till värdeinfluenser av exproprialionsföretaget.

I promemorian föreslås ändringar i ersällningsbesiämmelserna vid fastig­hetsreglering och inlösen. Ändringarna innebär bl. a. all ersäitning vid inlösen och fastighetsreglering i plangenomförande syfte skall beslämmas enligt 4 kap. expropriationslagen och atl det generelll skall vara möjligt atl fastställa ersättning för personlig skada.

Flera remissinstanser framför kritik mol de gällande ersällningsbesiäm­melserna och förordar en mera genomgripande översyn än vad promemo­rieförslaget innebär.

Enligt min mening är del angelägel all en reform av ersätlningssyslemei i FBL kommer till slånd. All annan fastighetsrättslig lagstiftning bygger numera på ersättningsreglerna i 4 kap. expropriationslagen. FBL har däremoi endast ofullständigt anpassais till expropriationslagen. Della kan medföra egendomliga resultat, exempelvis när del är möjligt atl antingen använda fastighetsreglering eller inlösen enligt byggnadslagen. En konse­kvens av ersättningsreglernas utformning har också belysls i del s. k. Ängelholmsmålet (NJA 1976 s. 139), nämligen att del inle är möjligt atl beslämma ersäitning för bullerskada på reslfaslighelen.

Jag förordar alltså att kommillén får i uppdrag all göra en fullsländig översyn av ersättningsbestämmelserna i FBL. I första hand bör kommillén överväga en ordning som innebär en anpassning lill expropriationslagens ersättningsregler. Som närmare utvecklas i Stockholms lingsrälls remissytt­rande bör det i så fall övervägas om det är lämpligt atl göra undanlag för exempelvis slörre fastighetsregleringar inom jord- och skogsbrukel vid vilka det samtidigt vidlas värdehöjande åtgärder, exempelvis byggande av vägar.

 

Delll Ju:15    Skr 1979/80:103                                                106

Vid sådana  förrättningar  kan  det  framstå  som  befogal  alt avvika  frän expropriationslagens ersäliningsregler för att fä en skälig vinslfördelning. Jag vill avslutningsvis erinra om att PBL-utredningen har föreslagit vissa ändringar i 4 kap. expropriationslagen (SOU 1979:65 och 66 del 1 s. 75 och del 2 s. 825). Kommittén bör beakla dessa ändringsförslag.

5. Förrättningsförfarande och övcrprövning

1 promemorian läggs fram ålskilliga förslag som syflar till atl pä olika säll förenkla förrätlningshandläggningen. 1 den delen bygger förslagen i stor utsträckning pä synpunkter som har förts fram av lantmäleriverkel i den promemoria som fogats till departementspromemorian.

Promemorieförslagen avser följande frågor, nämligen prolokollföring och aktbildning (4 kap. 16 § FBL), avskrifter av besvärsinlagor (16 kap. 2S FBL), ingivande av ansöknings- och besvärshandlingar lill annan än prövningsmyndighelen (4 kap. 8 S och 16 kap. 1 S FBL). delgivningsfrågor (4 kap. 15 S FBL), rätlelse i förrättningsakt (4 kap, 42 S FBL) saml kostnader i fastighelsbildningsmål (16 kap. 14 S. 17 kap. 3 S och 18 kap. 2 S FBL).

Remissinstanserna har framfört ålskilliga synpunkier på dessa förslag, delvis av kritisk karaklär.

Kommittén bör ytterligare överväga proniemorieförslagen mot bakgrund av vad som har framkommit vid remissbehandlingen och lägga fram de förslag som är motiverade i syfle atl sa långt möjligi förenkla förrältnings­handläggningen och det vidare förfarandet i fastighelsbildningsmål.

6. Särskilda frågor

1 promemorian föreslås vissa särskilda bestämmelser om faslighelsregle­ring för järnvägsändamål (5 kap. 8b S iredje slyckel FBL). Hithörande frågor övervägs f. n. inom kommunikaiiönsdepariemeniei i samråd med slatens järnvägar oeh lantmäteriverket. Kommitténs uppdrag bör därför inte omfatta dessa frågor.

Kommillén bör däremoi mol bakgrund av vad som har kommit fram vid remissbehandlingen yllerligare överväga de förslag som läggs fram i promemorian i fråga om samordningen mellan ledningsråttslagen och ellagstiftningen (17 S ledningrätlslagen), redovisningen i fasiighelsregislrel (19 kap. 2S FBL) och fasiigheisbildning och tomträtt (10 kap. 3S och 12 kap. 3 S FBL) saml de förslag lill ändringar i fastighelsbildningslagslifl-ningen i övrigt som inte redan har berörts.

Jag övergår nu lill all behandla vissa frågor som inle hänger samman med förslagen i departementspromemorian.

Riksdagen har med anledning av motionen 1976/77:1288 getl regeringen till känna vad civilulskollel anförl om en översyn av lagen om förvallning av samfälligheler i vissi avseende (CU 1976/77:30, rskr 1976/77:229). I motionen anförs atl röslberäkning enligt huvudtalsmetoden är acceptabel frän rättvisesynpunkt för samfällighetsföreningar som omfallar i huvudsak enbosladsfastigheter men atl meloden medför orättvisa i fall dä äganderätt och bostadsrätt blandas i en förening. 1 sådana föreningar har varje boende i enbostadshus en röst medan bosladsrätlshavarna endasl har en röst lillsammans. Enligt civilulskollel finns det anledning all följa upp lagens

 

107                   Kommittéer: Justitiedepartementet    Del II Ju:15

lillämpning i della avseende. Enligi min mening bör denna uppgift anförlros kommiuén, som härvid bör beakla all motsvarande problem kan uppkomma i en samfällighelsförening som består av enfamiljshus och flerfamiljshus med hyresräiler. Kommillén bör i denna fråga samråda med den nyligen lillkallade kommillén (Bo 1979:04) med uppdrag all uireda frågor om förnyelse av bebyggelsemiljön (dir. 1979:127).

I detla sammanhang bör kommittén också överväga vad som har anförts av Sveriges villaägareförbund och Småhusägarnas cenlralorganisalion i en skrivelse lill regeringen den 18 juli 1978. I skrivelsen behandlas bl. a. problem som hänger samman med att samfällighetslagstiftningen ger kommunerna möjlighet all ålägga faslighelsägarna uppgifter som inom andra områden handhas av kommunerna själva. Organisationerna gör vidare gällande att fastighetsägarna sällan har möjlighet att själva bevaka sina intressen i inledningsstadiet vid en exploatering och all kommun och exploalör dä fållar beslut som får långtgående konsekvenser för fastighets­ägarna.

År 1975 förslärkles hyresgäslernas siällning enligt anläggningslagen (se prop. 1974:150 s. 453 och 514). Ändringarna innebär all hyresgästerna har räll all påkalla förrällning och atl de får föra talan vid förrällningen saml all deras synpunkier vid lillämpning av det s. k. opinionsvillkoret tillmäts samma belydelse som fastighetsägarnas. Hyresgästerna företräds av sin organisation. Eftersom den nya ordningen hade karaktären av försöksverk­samhel gavs den lillämpning endast i vissa kommuner.

Kommillén bör undersöka hur hyresgäslinflytandel har fungerat i praktiken och lägga fram de förslag till ändringar som kan anses motiverade. I princip bör givetvis beslämmelser av denna karaklär gälla i hela landet. Kommittén bör beakla all hyresgästinflylandet bör kunna ulövas även av en sammanslutning av hyresgäster som slår utanför riksorganisation (se prop. 1976/77:151 s. 53 och prop. 1977/78:175 s. 110).

Skulle det under utredningsarbetets gång aklualiseras andra frågor som har samband med dem som nu har angells, bör det stå kommittén fritt atl la upp också dem och lägga fram de förslag som kan le sig påkallade.

Med hänvisning lill vad jag nu har anförl hemställer jag atl regeringen bemyndigar mig

att tillkalla en kommitté med högst tre ledamöier med uppdrag alt se över fastighetsbildningslagsliflningen,

alt ulse en av ledamöierna all vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemsläller jag all regeringen föreskriver alt kosinaderna skall belasla andra huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Justitiedepartementet)

 

Delll UD:1    Skr 1979/80:103                                                108

Utrikesdepartementet

1. Utredning   om   utbildningsbehovet   för   det   svenska   framtida utvecklingssamarbetet

Dir 1979:53

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-06-21

Departementschefen, statsrådet BHx, anför.

Del svenska utvecklingsbiståndet ligger vid en internationell jämförelse på en relativt setl högre nivå än i något annat OECD-land. Även vid en inhemsk jämförelse har de svenska biståndsanslagen uppnått en belydande storlek och beräknas budgetåret 1979/80 till 4,4 miljarder kr. Detta motsvarar ca 2,5 % av statsbudgeten och ca 1 % av bruttonationalprodukten lill marknads­pris.

De länder som mottar svenskl bistånd begär nu liksom lidigare svensk medverkan med insatser som avser all utveckla kunskaper inom olika områden. Mottagarländerna önskar samarbeta med Sverige l.ex, för att utveckla sin industri, sin sjukvård, sitt lantbruk, sin varudislribution och sill utbildningsväsende. En viktig resurs som slälls till u-ländernas förfogande inom det svenska utvecklingssamarbetet är hell naturligt personal.

Huvudmålen för det svenska personalbiståndet är desamma som för hela utvecklingssamarbetet. Beroende på vilken anställningsform som används kan den utsända personalen delas upp i följande kategorier

-     kontraktsanslällda och kortlidsansiällda inom det direkla biståndet,

-     fredskårsdeltagare inom del direkta biståndet,

-     experter, biträdande experter och volonlärer för inlernalionella organisa­tioner,

-     volonlärer för frivilliga svenska organisationer,

-     konsuller inom det direkla biståndet eller för internationella organisatio­ner.

Budgetåret 1977/78 rekryterade slyrelsen för internationell utveckling (SIDA) ca 230 personer för det direkta svenska biståndet. För FN-organens biståndsverksamhet rekryterades samma år 150 personer.

Trols alt personalbiståndet infe anslagsmässigt motsvarar mer än några procent av del bistånd som kanaliseras genom SIDA är dess omfattning mätt i antalet personer betydande. I SIDA:s verksamhet är rekryteringen av biståndspersonal och administrationen av personalbiståndet en belydande och relativt arbetskräv-mde del. För budgetåret 1979/80 beräknas SIDA:s anslag för rekryterin' och utbildning av fältpersonal till ca 18 milj. kr.

5IDA:s utbildning av utresande fältpersonal syftar bl.a. till aU utveckla och förstärka respekten för mottagarlandets värderingar. Stor uppmärksamhel   ägnas   åt   rollen   som   biståndsarbetare.   Utbildningen

 

109                   Kommittéer: Utrikesdepartementet    Delll UD:1

försöker  illustrera  de   krav  på  samarbele  och  lyhördhet  som   slälls  i u-landsarbelet. Språklräning ulgör också en väsentlig del av utbildningen.

Utbildningen sker vid SIDA;s kursgårdar i Uppsala och Västerås. Kapaciteten med nuvarande utbildningsformer, personalstyrka och lokaler är 20 resp. 30 årsplatser. SIDA;s kursgårdar utnyttjas också för SIDA;s inlernuibildning.

SIDA har uppdragil ål vissa inslilulioner, bl.a. lantbruksuniversitetet och Swedish Co-operalive Centre, alt, på konsultbasis, svara för kompletterande fackutbildning och annan utbildning i anslutning lill ulresor samt rekryte­ringsfrämjande utbildning.

I utbildningen dellar 5IDA:s kontraktsanslällda, kortlidsansiällda och fredskårsdeltagare samt svenskar i FN-ljänsl. Medresande makar och barn erbjuds dessutom alt della. Utbildningen omfattar också Ijänslemän inom SIDA inför tjänstgöring pä biståndskonior. Även personal lillhörande utrikesförvaltningen har i några fall berells plats. I mån av plals erbjuds däruiöver personer frän organisationer och företag, som har anknytning till biståndsprojekt men är rekryterade av andra organ än SIDA, alt delta i SIDA:s utbildning. Delta senare har hitlills hell eller delvis finansierais av SIDA.

I sammanhanget bör också uppmärksammas den lio veckors kurs i u-landshälsovärd som Uppsala universitet erbjuder läkare, sjukskölerskor m.fl. som ålar sig biståndsuppdrag genom SIDA eller enskilda organisatio­ner.

I prop. 1977/78:135 om riktlinjer för internationellt utvecklingssamarbete m.m. förordas att SIDA tar ett större ansvar för att konsuller får ändamåls­enlig förberedelse för u-landstjänst. Delta bör också gälla personal inom institutioner och organisaiioner med verksamhet pä biståndsområdet.

Konsultföretag med intresse för u-landsuppdrag uppmärksammar i växan­de utsträckning behovet av förberedelse oeh språkutbildning för sin personal. Genom initiativ från båda parter har SIDA börjal medverka i förelags och institutioners förberedelse för u-landsuppdrag genom rådgivning, erbjudande om kursplatser i SIDA;s utbildning och förslag om alternativa utbildningsvägar främsl vad gäller språkutbildning. SIDA är i färd med atl komplettera sin kursverksamhet med ett resurseenter där i första hand konsultföretagens personal på egen hand skall kunna inlensivsludera sådant informationsmaterial som SIDA anser bör ingå i u-lands-förberedelsen.

Intressenter i sådan verksamhet kan även vara organ som l.ex. den nyinrättade industrifonden (SWEDFUND), Swedtel, Swedforest och SWEDEC INTERNATIONAL AB.

SIDA kommer också i konlakt med företag och institutioner som bedriver u-landsverksamhet utanför ramen för det av SIDA administrerade biståndet. De efterfrågar inte sällan såväl SIDA:s erfarenheler som kurser. Dessa verksamheter kräver minst lika omfattande utbildningsinsatser för persona­len som i traditionellt biståndsarbete. I prop. 1979/80:100 (bil. 6) föreslås all "... en avgiftsbeläggning av utbildningstjänster bör införas för konsuller, företag och organisationer, som f.n. utan kostnad drar nytta av SIDA:s utbildningsprogram". De inkomna medlen bör användas lill att förstärka SIDA:s utbildningskapacitet. Del bör ge SIDA bättre möjligheter all anpassa tillgången på utbildningsresurser till den fakiiska eflerfrågan.

Bland övriga personalkategorier som kan tänkas ha intresse av en samordnad utbildningsverksamhet nämner den biståndspoliliska utredning-

 

Delll UD:1    Skr 1979/80:103                                                 110

en (BPU) i silt betänkande (SOU 1977:13) bl.a. enskilda organisaiioner.

Personer som lar direklansiällning i u-länders förvaltningar kan också vara iniresserade av ulbildningen. När del gäller de nordiska biståndsorganens samarbete är del pedagogiska utbytet livaktigt men har inte lelt fram lill gemensamma kurser.

BPU berör också behovel av fackutbildning och av utbildningsinsatser för all öka den svenska resursbasen. Dessa aktiviteter har, enligt BPU;s uppfallning, hittills varit av otillräcklig omfallning. Även UD;s och SIDA;s personalulbildning kommer all behöva utnyttja delar av en utbildning för biståndsverksamhet oavsell hur den är organiserad. En väsentlig del av denna personalulbildning måste dock som all inlernutbildning genomföras i nära anslutning till myndighelernas egen verksamhet.

Sedan år 1972 bedrivs bistånds- och kataslrofulbildning vid biståndsutbild­ningsnämndens (BUN;s) skola på Sandö i Kramfors kommun. För budgetårel 1979/80 beräknas kosinaderna för biständsutbildningsnämndens verksamhel uppgå till 10,8 milj. kr. Målen för utbildningen är

-     alt skapa en "reservkår" för rekrytering av svensk personal för bilateralt och multilateralt utvecklingssamarbete,

-     att skapa möjligheter för alt komplettera den tekniska kontingenten i beredskapsslyrkan för FN-ljänsl,

-     atl skapa möjligheter för all upprätta särskilda kontingenter för katastrof­hjälp, saml

-     all skapa vidgade möjligheter för enskilda organisationer atl rekrytera personal för biståndsinsatser och katastrofhjälp.

Utbildningen omfattar f.n. grundutbildning om minst 335 och högst 360 dagar. Mer teoretiskt inriktade sludier, som avser språk och u-landskunskap,. bedrivs idag parallellt med praktiskt inriktad utbildning. Undervisningens lyngdpunkl ligger enligt 1976 års utbildningsplan på att förstärka och utveckla de attityder, kunskaper och färdigheter, som underlättar genomfö­randet av en biståndsarbetares uppgifter. Stor vikt har lagts vid samarbetslrä-ning.

Utbildningen är f.n. öppen för värnpliktiga, vapenfria tjänslepliktiga och frivilliga personer inom åldersgränserna 19-26 år. De båda förstnämnda kategorierna får i sådan utbildning fullgöra värnpliktstjänstgöring resp. den vapenfria tjänsten. Antalet sökande har sedan utbildningens tillkomst år 1972 fördubblats och uppgick år 1978 till ca 1.000 personer. Under innevarande utbildningsår genomgår 101 elever utbildningen. Av dessa uppgår gruppen "frivilliga' lill 56 medan grupperna "värnpliktiga' oeh "vapenfria tjänslepliktiga' uppgår till 38 resp. 7. Av de "frivilliga' är f.n. 38 kvinnor.

Hittills har ea 90 av 560 elever ur de sex försia årskullarna, som omfattar utbildningsåren 1972/73-1977/78, erhållit u-landsuppdrag. Flertalet av dessa 90 personer har engagerats av enskilda organisationer. Ett mindre antal har rekryterats av SIDA. Endasl ett par elever har fått tjänsl inom fredskåren.

Biståndsulbildningsnämnden har i en nyligen genomförd översyn av sin verksamhel pekal på tre faktorer, som har medverkat till att ett så begränsat anlal BUN-elever har erhållit u-landsuppdrag

-     åldersgränserna

-     kraven för att erhålla uppdrag, saml

 

Ill                       Kommittéer: Utrikesdepartementet    Delll UD:1

- bristfälligt samarbete med organisaiioner som efterfrågar biståndsarbeta-

re.

En slor del av eleverna har vid intagningen lill Sandöskolan inle hafl någon yrkesutbildning klar. De som har avslutat sina studier har i många fall inte heller haft någon yrkeserfarenhet. Della förhållande beror i huvudsak på den övre åldersgränsen - 26 är- som har fastställts för intagning till ulbildningen. Medelåldern för av SIDA rekryterade biträdande experter beräknas lill 32 år. BUN konstaterar därför i sin översyn alt BUN-eleverna inte kan räkna med att komma ifråga för sådana uppdrag förrän 5-6 år efler avslulad utbildning. Nämnden har dock idag möjlighel all bevilja åldersdispens för 15 elever. Denna möjlighet har utnyttjats i belydande omfallning.

Det totala anlalel elevplaiser i Väslerås, Uppsala och Sandö uppgår lill 200. Personalen, exkl. tjänstemännen vid SIDA:s personalbiståndsbyrås utbildningssektion, uppgår till ett 60-lal.

Enligt min uppfattning bör den sålunda gradvis och pragmatiskt igångsatta verksamheten för utbildning med sikte på u-landstjänst göras lill föremal för en samlad översyn mot bakgrund av en bedömning av del lotala behovet av utbildning för Sveriges samarbete med u-länderna. Uppdragel bör anförlros en särskild utredare.

Som riktlinjer till utredningsarbelel vill jag anföra följande.

Ulredningen bör omfatta samtliga i det föregående angivna personalkate­gorierna dvs. sådana som arbetar i biståndsfinansierad verksamhel i u-land såväl inom som ulom ramen för det av SIDA administrerade bislåndel.

Utredningen bör ske mol bakgrund av en bedömning av omfaltningen av del framtida svenska personalbiståndet. Utredningen bör vidare ta hänsyn till det framtida behovet av utbildningsinsatser i förelag och organ som arbetar i biståndsländer.

Utredningen bör framlägga förslag om huvudinriktningen och omfaltning­en av den utbildning som bör bedrivas. Behovet av ett varieral ulbildnings­ulbud för olika personalkategorier bör undersökas. Förmånsvillkoren för deltagarna under utbildningens gång bör närmare övervägas.

Ifråga om utbildningsverksamhetens organisation har den bislåndspolitis­ka utredningen pekat på två alternativa lösningar. Den ena innebär atl SIDA ges ansvar för all sådan utbildning i anslulning lill utvecklingssamarbetet som inte står atl finna inom det reguljära utbildningsväsendet eller annorstädes utanför biståndsmyndigheten. Även missionen, fackföreningsrörelsen, kooperationen m.fl. som bedriver biståndsverksamhet bör då beredas tillfälle att medverka i behovsbedömning och utbildningsplanering. Detla skulle enligt bislåndspolitiska ulredningen kunna uppnås genom alt BUN omvandlas till en beredning med rådgivande ställning i förhållande lill SIDA. Olika intressen skulle kunna vara representerade i denna beredning. BPU anser att om ansvaret för utbildningsverksamheten läggs pä SIDA bör verket få viss ersäitning för utomstående som genomgår utbildningen.

Alternativet vore atl lägga ansvaret för utbildningen på en fristående institution motsvarande BUN, i vilken SIDA, de enskilda organisationerna m,fl. är företrädda och från vilken dessa mol ersäitning erhåller utbildnings­tjänster.

Utredningen kan utöver dessa två även pröva andra organisatoriska lösningar. Konsekvenserna av de organisatoriska lösningarna vad avser lokalbehov och lokalisering av verksamheten bör bedömas.

 

Delll UD: 1    Skr 1979/80:103                                               112

Utredningen bör beakta de förslag och synpunkter som redovisals i SIDA:s nyligen framlagda utredning om fredskårens framtid.

Utredningen bör också beakta de möjligheter som f.n. finns för värn­pliktiga och vapenfria tjänsteplikliga all fullgöra bislåndsulbildning.

Förutsättningarna för nordiskt utbildningssamarbete bör studeras. Vid bedömning av behovel av utbildningsplatser bör även hänsyn las lill de behov som en ulbyggnad av SlDA:s inlernuibildning och utbildningen för personal som skall tjänstgöra vid "bisländsambassadernä' för med sig.

I det föregående har jag pekal på problem utredningen i första hand bör ta ställning till. Detla hindrar emellertid inle utredningen atl inom ramen för angivna uigångspunkter behandla andra frågor som bedöms vara angeläg­na.

Utredningens arbele bör bedrivas i nära samverkan med SIDA, BUN och de berörda fackliga organisationerna. Samverkan bör även ske med univer­sitets- och högskoleämbetet och övriga berörda myndigheler inom utbild­ningsväsendet. Utredaren bör också ha kontakter med konsultexpertulred-ningen (B 1978:3), med enskilda organisationer med internationell anknyt­ning samt övriga intressenter.

Utredaren bör mot bakgrund av det slalsfinansiella lägel beakla det tilläggsdirektiv (Dir 1978:40) till samtliga kommittéer och särskilda uiredare angående finansiering av reformer.

Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsami.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemsläller jag att regeringen bemyndigar chefen för utrikesdepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda frågan om det totala utbildningsbehovet för det svenska framtida utvecklingssamarbetet,

atl besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredare.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att ersättning till utredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt förordning (1978:45) om ersättning vid kommit­téuppdrag.

att kostnaderna skall belasla tredje huvudtitelns anslag C 2. Bilateralt utvecklingssamarbete, posten Särskilda program.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Utrikesdepartementet)

 

113                  Kommittéer: Försvarsdepartementet    Delll Fö:l

Försvarsdepartementet

1. Vissa frågor rörande den militära underrättelsetjänsten m.m.

Dir 1979:64

Beslut vid regeringssammanträde 1979-06-21

Departementschefen, statsrådet De Geer, anför.

IB är benämningen på överbefälhavarens särskilda enhet för inhämtning av underrättelser om andra länder. Tidigare hade enheten också till uppgift att samla informalion om förhållanden av betydelse för vårt lands inre säkerhet (säkerhetsunderrältelser). Omkring år 1970 bestämdes att IB;s inhämtning av säkerhetsunderrättelser skulle upphöra. Denna verksamhet skulle i fortsättningen bedrivas enbart av polisen (rikspolisstyrelsens säkerhetsavdelning).

Mot bakgrund av den s.k. IB-affären tillkallade regeringen i januari 1974 sex sakkunniga för alt föreslå riktlinjer för den militära underrättelsetjänsten m.m. De sakkunniga, som antog namnet 1974 års underrättelseutredning, lämnade i januari 1976 betänkandet (SOU 1976:19) Den mililära underrättelsetjänsten. På grundval av betänkandet redovisade regeringen i prop. 1975/76:189 med förslag om insyn i och kontroll av den militära underrättelsetjänsten m.m. vissa riktlinjer för den militära underrättelsetjänsten och föreslog grunder för insyn i och kontroll av verksamheten. Förslag lämnades också beträffande den organisatoriska placeringen av IB. Riksdagen (FöU 1975/76:40, rskr 1975/76:376) lämnade redovisningen av de allmänna riktlinjerna utan erinran samt godkände förslagen. På grundval av riksdagens beslut inrättades försvarets underrättelsenämnd. Nämnden skall enligt sin instruktion (1976:498) följa underrättelsetjänsten inom försvarsmakten på central och högre regional nivå. Den skall därvid ägna särskild uppmärksamhet åt de enheter som inhämtar underrättelser med särskilda metoder. Underrättelsenämnden, som har sex ledamöter, varav fem med parlamentarisk bakgrund och en med särskild juridisk sakkunskap, har arbetat sedan den 1 juli 1976.

Under hösten 1975 gav en artikel i en kvällstidning upphov till en debatt i massmedia rörande den s.k. sjukhusspionaffären i Göteborg. Med anledning härav gjordes framställningar till riksdagens ombudsmän (JO) med begäran om utredning i skilda avseenden, bl.a. om s.k. åsiktsregistrering hade förekommit. I april 1976 meddelade JO Gunnar Thyresson beslut med anledning av dessa framställningar (se JO 1976/77 s. 49). Mot bakgrund av vissa tidningsuppgifter uppdrog regeringen sedermera åt justitiekanslern (JK) att komplettera JO:s utredning i ärendet. JK redovisade resultatet av sin utredning i en promemoria den 17 maj 1979 och föreslog därvid fortsatt utredning, som även borde omfatta lB:s verksamhet.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört och med hänsyn till den fid som har

8 Riksdagen 1979180. I saml. Nr 103

 

Delll Fö.2   Skr 1979/80:103                                                  114

förflulil sedan IB:s verksamhel senasl sågs över bör en särskild kommitté tillkallas för att utvärdera nuvarande former för bedrivande av verksamhelen vid IB och lämna de förslag som kan föranledas av utvärderingen. Kommit­tén bör härvid även undersöka hur den mililära underrättelsetjänsten har tillämpat den gränsdragning mellan dess eget och den polisiära säkerhets­tjänstens område som har fastställts av riksdagen. Kommittén bör vidare överväga om en skarpare gräns kan dras mellan den militära underrättelse­tjänsten och polisens säkerhetstjänst.

Som har framgått av det föregående har underrätlelsenämnden med sin starka parlamentariska förankring till uppgift att följa och kontrollera försvarets underrättelsetjänst. Med hänsyn till detta är det naturligt att kommittén samråder med nämnden och håller denna underrättad om sitt arbete.

Med hänvisning till vad jag nu har anförl hemställer jag all regeringen bemyndigar chefen för försvarsdepartementet

atl tillkalla en kommillé med högst tre ledamöter för att utreda vissa frågor rörande den mililära underrättelsetjänsten m.m.,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

all besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat bilräde ål kommittén.

Vidare hemställer jag atl regeringen föreskriver

alt kostnaderna skall belasta fjärde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Försvarsdepartementet)

2. Vissa frågor rörande den militära flygindustrins framtida struktur m.m.

Dir 1979:66

Beslut vid regeringssammanträde 1979-06-21

Departementschefen, statsrådet De Geer, anför.

Den nuvarande organisationen för utveckling, produktion, drift oeh underhåll av militära flygplanssystem har i huvudsak anpassais till de flygplan som f.n. ingår i försvarsmakten och till den metod för flygplansanskaffning som har tillämpats hittills. Kompetens och kapacitet för skilda delar av denna verksamhet finns såväl inom industrin, förenade fabriksverken och förvaltningen som vid de mililära verkstäderna.

Den inriktning av framtida flygplansanskaffning som har beslutats av riksdagen (prop. 1978/79:138, FöU 1978/79:23, rskr 1978/79:327) innebär delvis förändrade förutsättningar för den fortsatta verksamheten. Arten och omfattningen av dessa förändringar kommer att kunna klarläggas ytterligare när den aktuella frågan om attackoch skolflygplanssystemens ersättning har fått sin definitiva lösning.

Flygindustrikommittén (Fö 1978:01) som har haft till uppgift att överväga hur de samlade resurserna för utveckling, produktion och underhåll bör vara dimensionerade, fördelade och organiserade, om flygplan B3LA inte utveck-

 

115                  Kommittéer: Försvarsdepartementet    Delll Fö:2

las, har i sitt första betänkande (Ds Fö 1978:8) bl.a. anfört all en långtgående samordning bör eftersträvas för att de resurser som för framtiden behövs skall kunna utnyttjas effektivt. Enligt kommitténs mening skulle behovet av utvecklingspersonal komma alt minska. Även i fortsättningen kommer del emellerlid enligt kommillén alt behövas lekniska resurser för stöd till produklion, drift och underhåll av militära flygplan. Dessutom kommer man också i framliden atl behöva produktionsresurser inom landet saml en underhållsorganisation som på ell rimligt sätl kan garantera den normala driften av flygplanssystemen i fred saml under avspärrningsoch krigsperio­der.

Samordningen mellan utvecklings-, lillverkningsoch underhållsresurserna bör enligt kommittén ske genom etl samordningsorgan med erforderliga befogenheier.

Kommittén har emellerlid inte kunnat lämna något förslag lill framtida organisation, eftersom den inte har haft bemyndigande atl bedriva förhand­lingar med berörda förelag och personalorganisationer.

En förutsättning för sådana förhandlingar är atl beslut har fattats om flygplansanskaffningens framtida inriktning. I och med atl riksdagen har beslutat att utvecklingsarbetet på flygplan B3LA/A 38 skall avbrytas samt anvisat de vägar längs vilka en lösning av attack- och skolflygplanssystemens ersäitning skall sökas är det enligt min mening angeläget atl skyndsamt utreda vilka resurser som i framtiden erfordras för utveckling, tillverkning, underhåll och drift av de militära flygplanssyslemen samt hur dessa resurser lämpligen bör fördelas och organiseras. För detta bör en särskild kommitté fillkallas. För utredningsarbetet bör följande rikllinjer gälla.

Kommittén bör beträffande attack- och skolflygplanssystemens ersättning utgå från den inriktning av framfida flygplansanskaffning som har beslutats av riksdagen (prop. 1978/79:138, FöU 1978/79:23, rskr 1978/79:327), kompletterande anvisningar avseende det militära försvaret för programpla­ner för perioden 1980/81-1984/85 och anslagsframställningar för budgetåret 1980/81 som regeringen har beslutat den 5 april 1979 och de beslut som kan komma att fattas med anledning av dessa.

En central fråga är hur de nödvändiga tekniska stödresurserna för produktionen och driften skall dimensioneras, fördelas och organiseras. Sådana resurser behövs både för själva grundflygplanet och inom molor- och eleklronikområdel. Generellt bör gälla att produktionsapparaten utformas så alt den i möjlig mån medger alternativ civil produktion.

Förändringar av den nuvarande organisationen kan förutses beträffande fördelningen av resurser inom industrin. För verksamheten med grundflyg­planet finns i dag personal och anläggningar för utveckling och produktion vid Saab-Scania AB i Linköping och för underhåll vid förenade fabriksverken samt vid flygvapnets flottiljverkstäder. Den samordning som kan komma att behöva genomföras bör emellertid kunna underlättas av att huvuddelen av verksamheten redan nu är geografiskt koncentrerad.

Tillverkning av flygplansmolorer och reservdelar till dessa sker vid Volvo Flygmotor AB i Trollhättan, medan del centrala underhållet av motorer äger rum vid förenade fabriksverkens anläggningar i Arboga. Tekniska stödresur­ser finns såväl vid Volvo Flygmotor som vid förenade fabriksverken. Visst underhåll utförs vid flygvapnets floltiljverkstäder.

Tillverkningen inom elektronikområdet sker i dag främst vid LM Ericsons Ml-division i Mölndal och vid SRA Communications AB i Stockholm.

 

Delll Fö:2    Skr 1979/80:103                                                  116

Förenade fabriksverken håller samman allt underhåll av flygplansbunden eleklronik.

Av slor belydelse för den nya organisationens utformning är ansvars- och arbetsfördelningen mellan myndigheterna och induslrin. Inför perspeklivel av minskande utvecklingsresurser inom industrin kan denna fördelning behöva omprövas. I en ny organisation kan resurser och uppgifter behöva anpassas till varandra enligt delvis nya principer.

I samband med övervägandena rörande möjligheterna till samordning av resurserna inom industrin, förenade fabriksverken och vid de militära verksiäderna bör kommittén också undersöka molsvarande möjligheter lill koslnadsbesparande ålgärder inom berörda myndigheter, främsl försvarets materielverk, försvarets forskningsanstalt och flygtekniska försöksanslalten. Kommittén bör härvid utnyttja det utredningsmaterial som har tagits fram vid myndigheterna med anledning av prop. 1977/78:63 om försvarsmaklens centrala ledning m.m.

Myndigheternas resurser bör anpassas till de delvis förändrade förutsätt­ningar för utveckling och anskaffning av flygplanssystem som beslutals av riksdagen. Det bör vara möjligt att uppnå erforderlig kompetens vid försvarets materielverk lill lägre kostnader och med mindre personal än vad som nu planeras. Möjligheterna att tillföra nya uppdrag till försvarels forskningsanstalt oeh flygtekniska försöksanstalten bör studeras.

Kommittén bör överväga om induslrin bör ges ett ökat ansvar som huvudleverantör. Samverkan mellan myndigheterna och industrin bör grundas pä en strikt tillämpning av partsförhållandet kund-leverantör.

För alt säkerställa ett effekiivt och ekonomiskt utnyttjande av de tekniska stödresurserna och en siörningsfri produktion oeh drift bör utredningen och därav föranledda struktur- och organisationsförändringar genomföras sä snarl som möjligt. Härigenom förbättras möjligheterna att behålla personal med erforderlig kompetens inom olika områden. Genom att tidigt klarlägga flygindusirins framtida resurser, siruktur och organisation minskas också den berörda personalens ovisshet samtidigt som förutsättningar skapas för att det i god tid skall bli möjligt att planera de strukturella förändringar som därvid behöver genomföras. Enligt min uppfattning bör man genom överläggningar med berörda myndigheter, företag och personalorganisationer kunna få till stånd förslag om en organisation som är lämpligt anpassad för framtida produklion, underhåll och drift av försvarets flygplanssystem oeh som beaktar att flygsäkerhetens krav tillgodoses. Hänsyn bör tas till flygindustrins civila verksamhet och de fördelar som kan uppnås genom ett samutnyttjande av resurser.

Det bör understrykas att kravet på atl underhållsorganisalionen skall ha en hög beredskap och en god förmåga att fungera även i krig är grundläggande för organisationens utformning. Detta påverkar inte bara behovet av centrala underhållsresurser utan även behovet av flygvapnets egna underhållsresurser. Kommiitén bör därför lämna förslag om vilka samlade resurser som erfordras för att nyss nämnda krav skall kunna tillgodoses samt därvid överväga hur dessa resurser i framtiden bör dimensioneras, vilka underhållsnivåer som bör finnas och hur resurserna bör fördelas mellan dessa.

Kommiitén bör, i enlighet med flygindustrikommitténs förslag, överväga behovet av ett samordningsorgan.

Kommitténs förslag bör föregås av överläggningar med berörda företag, myndigheter och organisationer.  Förslaget bör innehålla en ungefärlig

 

117                   Kommittéer: Försvarsdepartementet    Delll Fö:3

tidsplan för omställningen som beaktar att störningar i produktion och förbandsdrifl så långt möjligt undviks. Kommittén bör hålla nära konlakt med den delegation (I 1978:09) som regeringen har tillsatt med uppdrag atl bl.a. undersöka möjligheterna att utnyttja flygindustriella resurser för civil verksamhet.

Kommiitén bör även utnyttja underlag frän ulredningen om framlida underhåll i fred som på uppdrag av chefen för flygvapnet genomförs av försvarets materielverk.

Beslutsunderlaget skall innehålla en särskild redovisning av konsekven­serna för personalen vid berörda förelag, verk och förvaltningar.

Utredningsarbetet bör bedrivas sä att överväganden och förslag kan redovisas senast den 15 september 1980.

Jag avser att senare återkomma till regeringen rörande frågan om bl.a. en översyn av relationerna mellan försvarets materielverk och industrin i ett vidare perspektiv.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för försvarsdepartementet

att tillkalla en kommitté med högsl sex ledamöter med uppdrag att utreda vissa frågor rörande den militära flygindustrins framtida struktur m.m.,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

atl besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommiitén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att kostnaderna för kommiitén skall belasta fjärde huvudtitelns kommit­téanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Försvarsdepartementet)

3. Vissa frågor rörande försvarets materielverks uppgifter och or­ganisation m.m.

Dir 1979:125

Beslut vid regeringssammanträde 1979-09-13

Departementschefen, statsrådet De Geer, anför.

1 den av riksdagen antagna propositionen angående försvarsmaktens centrala ledning m.m. (prop. 1977/78:63, FöU 1977/78:9, rskr 1977/78:174) anförde dåvarande chefen för försvarsdepartementet följande:

"När det gäller anskaffning av försvarsmateriel, som i allt väsentligt ligger på försvarets materielverk, bör enligt min uppfattning en bäitre samordning komma lill stånd i fråga om försvarets uppträdande gentemot försvars­industrin. De försvarsindustriella frågorna har kommit att få en mycket slörre betydelse än tidigare. En ökad samordning av anskaffningsverksamheten måste eftersträvas. Den förstärkning av överbefälhavarens roll i den övergripande programplaneringen, som jag nyss förordat, bör ge förutsättningar för en bättre samordning av försvarsgrenarnas  materielplanering  och  ge   möjligheter  fill  en  bättre

 

Delll Fö:3    Skr 1979/80:103                                                 118

samverkan mellan materielverkets huvudavdelningar."

I den av riksdagen antagna proposilionen om vissa anslagsfrågor m.m. rörande försvarei (prop. 1978/79:138, FöU 1978/79:23, rskr 1978/79:327) anförde jag att jag avsåg alt ta upp frågan om relationerna mellan försvarets materielverk och induslrin i etl vidare perspektiv.

Mot denna bakgrund bör en särskild utredare fillkallas. För utredningsar­betet bör följande riktlinjer gälla,

Ledningsprineiperna i försvarets planerings- och ekonomisystem bör även i fortsättningen tillämpas när det gäller materielanskaffning liksom för all annan fredstida verksamhet inom försvarsdepartementets verksamhetsområde. Försvarels materielverk är produktionsmyndighet för materielanskaffning samt för forskning och utveekling inom materielområ­det. I denna egenskap skall materielverket utföra de uppdrag som regeringen anger i regleringsbrev och som har preciserats av försvarsgrenscheferna (programmyndigheterna). Enligt statsmakternas beslut har överbefälhavaren ålagts etl övergripande ansvar för programplaneringen. I detta ligger också ett ansvar för att möjlig tidsmässig och teknisk samordning av såväl materielplaner som anskaffningsuppdrag kommer till stånd. Överbefälhavaren har den 29 juni 1979 redovisat ett underlag beträffande den närmare utformningen av försvarsmaktens centrala ledning. Härvid anger överbefälhavaren att han avser att påbörja en studie som syftar till en precisering av hur överbefälhavarens övergripande och samordnande roll skall utövas i praktiken samt hur denna rollfördelning påverkar ansvarsförhållanden och arbetssätt mellan överbefälhavaren, försvarsgrenscheferna och centrala myndigheter med både produktions- och fackuppgifter. Utredaren bör ta del av denna studie, samt mot bakgrund av överbefälhavarens förstärkta roll i den övergripande programplaneringen pröva former för teknisk och tidsmässig samordning av anskaffningsuppdrag till materielverket. En bättre tidssamordning och teknisk samplanering av programmyndigheternas planer för materielomsättning och -förnyelse bör kunna förenkla materielverkets uppgifter.

Det är vidare rimligt atl tekniska och ekonomiska ansk­affningsförutsättningar får inverka pä beslut och anskaffningsuppdrag i högre grad än f.n. En viktig uppgift för utredaren bör vara att pröva vilken fördelning av uppgifter mellan myndigheterna som bäst tillgodoser dessa krav. Det kan härvid vara lämpligt atl värdera olika modeller.

Ett annat område som utredaren bör studera är förhållandel mellan försvarets materielverk och industrin. Ett nära samarbete mellan materiel­verket oeh industrin är självfallet viktigt. Samarbetet måste dock grundas på en strikt tillämpning av partsförhållandet kund/leverantör så att inte oklarheter i fråga om ansvarsfördelning och ömsesidiga åtaganden uppstår, särskilt om ändringar av t.ex. tekniska specifikationer görs under konstruk­tions- och produktionsprocessen. Ett utnyttjande av industrin i etl tidigt skede av anskaffningsprocessen får inte leda till alt försvarsmakten åtar sig ansvaret för industrins beläggning eller till att konkurrensen begränsas.

Materielverkets uppgifter som produktionsmyndighet för materielanskaff­ning och för forskning och utveckling inom materielområdet gentemot programmyndigheterna och induslrin bör prövas i syfte atl minska de totala kostnaderna för att anskaffa och vidmakthålla materiel. Därvid är det nödvändigt att utredaren studerar och överväger de olika funktioner som materielverket i dag fullgör. Utredaren bör överväga om induslrin i koslnadsbesparande syfte bör ges ökat ansvar som leverantör av fullständiga

 

119                   Kommittéer: Försvarsdepartementet    Delll F6:3

system. Materielverkets uppgifter bör därvid i ökad utsträckning kunna inriktas mol systemvärdering, systémsammanhållning och projektövervak­ning. Härvid torde arbelet med detaljerade tekniska specifikationer i högre grad än f.n. kunna åvila industrin. Del är emellertid av slor vikt atl materielverket besitter kompetens att utarbeta, granska och värdera specifi­kationer så att entydiga avtal kan träffas och godkännande av levererade produkter kan ske.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört bör prövas vilka av materielverkets uppifter som skall lösas i nuvarande form och omfallning, samt i vilka avseenden förändringar kan anses påkallade. Verkets främsta uppgift är härvid att anskaffa och vidmakthålla försvarsmaktens materiel med avsedda prestanda till lägsta möjliga totala kostnad. En annan väsentlig uppgift bör vara att medverka till att förutsättningar skapas för en samordning och långsiktig planering av verksamheten inom den svenska försvarsindustrin. Andra viktiga uppgifter är att följa den allmänna tekniska utvecklingen inom försvarsmaktens materielområde samt atl genom en väl utvecklad affä­rsmässig kompetens skapa förutsättningar för tillfredsställande avtal med leverantörerna.

Utredaren bör som en första huvuduppgift överväga förutsättningarna för och konsekvenserna av den övergripande planering och samordning som enligt vad jag nyss har anfört förutsätts ske i fråga om försvarets materiel­anskaffning. Härvid bör utredaren även överväga på vad sätt försvarets myndigheter kan medverka till att skapa förutsättningar för den svenska försvarsmaterielindustrin att långsiktigt planera sin verksamhet efter försvarsmaktens behov. Med utgångspunkt häri bör utredaren som en andra huvuduppgift särskilt belysa materielverkets roll i sammanhanget, redovisa sina överväganden beträffande verkets uppgifter, organisation och storlek samt föreslå härav föranledda förändringar i effekfivitetsbefrämjande och koslnadsbesparande syfte.

Vid övervägandena om materielverkets organisation måste också verkets uppgifter beträffande vidmakthållande av materiel och faekverksamheten prövas och beaktas. Andra utgångspunkter för översynen av materielverkets organisation bör vara att ett effektivare utnyttjande av den tekniska kompetensen samt en ökad decentralisering av beslutsbefogenheter till regionala och lokala myndigheter bör eftersträvas. I sistnämnda fall bör eventuellt tillkommande resursbehov anges.

Med anledning av regeringens uppdrag till överbefälhavaren i april 1978 angående försvarsmaktens centrala ledning m.m. har försvarets materielverk utrett konsekvenserna av en personalminskning med 700 personer fram till år 1985. Beslut med anledning av denna utredning, som har redovisats den 29 juni 1979, skall utgöra underlag för utredaren.

Utredarens förslag bör vidare utgå från att antalet anställda inom materielverket på lång sikt skall minskas mera än vad som föreslås i ovan nämnda utredning.

Regeringen har uppdragit åt en kommitté (Fö 1979:02) att utreda vissa frågor rörande den militära flygindustrins framfida struktur m.m. Arbetet i denna kommitté bör noga följas.

Utredningsarbetet bör bedrivas så att överväganden och förslag med anledning av den första huvuduppgiften kan redovisas senast i maj 1980 och uppdraget i sin helhet senast i augusti 1981.

Utredaren skall under arbetets gång informera SACO/SR, SF och TCO-S och bereda dessa tillfälle att framföra synpunkter.

 

Delll Fö:3    Skr 1979/80:103                                                 120

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för försvarsdepartementet att tillkalla en särskild uiredare med uppdrag atl utreda vissa frågor rörande försvarets materielverks uppgifter och organisation m.m.,

atl besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annal bilräde ät kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

atl kostnaderna skall belasta fjärde huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Försvarsdepartementet)

 

121                        Kommittéer: Socialdepartementet    Delll S:l

Socialdepartementet

1. Utredning om vissa frågor rörande användningen av apparatur för behandling med kortvåg, mikrovåg och ultraljud m.m.

Dir 1978:104

Beslul vid regeringssammanlräde 1978-12-21

Slalsrådel Lindahl anför.

Riksdagen har i skrivelse 1977/78:22 - med anledning av molion 1976/77:363- uttalat sig för en utredning om olika frågor som sammanhänger med användningen av apparalur för behandling med kortvåg, mikrovåg och ultraljud.

Socialutskottet anförde i silt betänkande (SoU 1977/78:5) i anledning av motionen bl.a. att frågan om krav på särskild utbildning hos den som använder apparaturen borde övervägas. Vidare borde enligt utskottet indi­kationerna för att använda sådan apparatur anges och förslag läggas fram om sådana regler eller rekommendalioner som med hänsyn lill den behandlade behövs för att handha apparaturen. Under utredningsarbetet borde del också prövas om särskilda krav pä apparaturens säkerhet, funktion oeh kvalilet bör gälla för att den skall få saluhållas och om det behövs några begränsningar i rätten att få köpa eller hyra sådan apparatur.

Den ulredning som riksdagen förordal bör komma lill stånd. En särskild utredare bör tillkallas för ändamålet.

Utredaren bör samråda med bl.a. socialstyrelsen, slatens strålskydds-institut, konsumentverket, arbelarskyddsstyrelsen, slatens induslriverk, statens provningsanslall, sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut (Spri), handikappinstitutet och Svenska Elekiriska Materielkontrollanstalten AB (SEMKO).

Med hänvisning till vad jag nu har anförl hemsläller jag atl regeringen bemyndigar mig

all tillkalla en särskild uiredare med uppdrag all utreda vissa frågor rörande användningen av apparalur för behandling med kortvåg, mikrovåg och ultraljud m,m.,

alt besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde äl utredaren.

Vidare hemsläller jag atl regeringen föreskriver

att kostnaderna skall belasla femle huvudlilelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan. (Socialdepartemeniei)

 

Delll S:2    Skr 1979/80:103                                                   122

2. Utredning om kontraktsvård

Dir 1979:16

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-02-01

Departementschefen, slalsrådel Gabriel Romanus, anför.

Enligt den proposition om socialtjänsten som avses bli förelagd riksdagen senare i vår skall de nuvarande sociala vårdlagarna, däribland lagen (1954:579) om nykterhetsvård (NvL), fr.o.m. den 1 januari 1981 ersättas av en lag - socialtjänstlagen. Den nya sociallagsliftningen kommer inle all innehålla några regler som moisvarar NvL:s regler om Ivångsintagning på allmän vårdanstalt av alkoholmissbrukare. Värd utan samtycke av vuxna alkohol- och narkotikamissbrukare kommer i stället all kunna ges enligt en föreslagen lag om psykiatrisk värd och vård av missbrukare i vissa fall (LPM),

Missbrukare skall enligi LPM kunna ges sjukvård oberoende av samtycke under högst fyra veckor. Jag hänvisar lill den lagrådsremiss i ämnel som har beslutats den 18 december 1978. Inte heller NvL:s regler om bl.a. hjälpål­gärder och övervakning avses få någon direkl molsvarighet i den nya lagstiftningen. Alla åtgärder inom socialtjänsten till slöd och hjälp åt vuxna missbrukare förutsätts i fortsättningen ske i samförstånd och tillsammans med dessa. För bl.a. missbrukare som inte har fylll 20 år kommer det också att finnas möjligheter till vård ulan samtycke inom sociallagsliftningen enligt en annan lag, nämligen enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU).

Med NvL försvinner också den bestämmelse i 58 § som ger möjlighet för den som är hemfallen åt alkoholmissbruk att gå in frivilligl på allmän vårdanstalt och skriftligen förbinda sig atl stanna kvar där under högst sex månader. Bestämmelsen ger vårdanstalten rätt atl bl.a. hålla missbrukaren kvar med tvång under den överenskomna vårdtiden och att föra honom tillbaka till anstalten om han lämnar den. Dessa möjligheter torde dock ha utnyttjats i mycket begränsad omfattning under senare år. Del förslag med nya bestämmelser om vård utan samtycke av alkohol- och narkotikamiss­brukare, som alltså f.n. är föremål för lagrådets granskning, innehåller inte någon motsvarighet till denna eller annan typ av vad som ibland kallas kontraktsvård. Detla har från flera håll ansetts som en brisl. I lagrådsremissen har också framhållits att frågan om koniraktsvård bör beredas ytterligare av den parlamentariska kommitté som skall få lill uppgift att fortsätta översynen av lagstiftningen om vård mot den enskildes samtycke eller i annan ordning. Jag har kommit till uppfattningen alt del är lämpligl alt nu tillsälta en särskild utredning för denna fråga.

Tillgänglig statistik visar slora förändringar i intagningen vid de allmänna vårdanstalterna under åren 1968-1977. År 1968 gjordes sålunda 1.626 tvångsintagningar (58 %) och 1.177 frivilliga intagningar enligt 58 S NvL (42 %). År 1977 var molsvarande siffror 645 ivångsinlagningar (16.2 %) och 3.329 frivilliga (83.8 %). Totala antalet intagningar på de allmänna anstalterna ökade alltså från 2.803 år 1968 till 3.974 år 1977. Samiidigi höll sig under samma period antalet intagningar vid de enskilda vårdanstalterna -vilka alltså enbari kan erbjuda värd i helt frivilliga former- relativt fast: 3.028 år 1968 mot 3.777 år 1977. Sammanfattningsvis kan konstateras alt omkring 92 % av den institutionella nykierheisvården ulanför sjukhusen år 1977 meddelades efler frivillig intagning.

 

123                        Kommittéer: Socialdepartementet    Delll S:2

Flera orsaker har angells lill den markanta ökningen av andelen frivillig-intagningar vid allmän vårdanstalt. En är all del under den senasle tioårsperioden har skelt en slark attitydförändring bland företrädarna för de sociala myndigheterna så all man i allt mindre utsträckning anser det lämpligt eller rikligt att använda tvångsintagning. Resultaten av den nuvarande tvångsvården ger också anledning att överväga dess värde. Bara för en liten andel av alla tvångsinlagna har man kunnal konstatera en förbättrad social anpassning. En annan orsak till en ökad frivillig intagning vid de allmänna vårdanstalterna kan också vara att sjukpenning sedan år 1974 kan ulgå även till den som är intagen på en sådan anstalt och inte bara till den som vårdas på enskild anstalt. En bidragande orsak lill atl anlalel tvångsintagningar har minskat kan också vara atl myndigheterna som en föruisättning för all underiåla ansökan om ivångsintagning har krävt av missbrukaren att han har ansökt om intagning enligt 58 §.

Inom missbruksvården - och då kanske särskilt narkomanvården för vuxna för vilken det inle gäller nägon annan lagstiftning om vård utan samtycke än nuvarande lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall (LSPV) - har man alll mer börjat betona värdel av att ställa krav på missbrukaren att han för atl erhålla vården skall förbinda sig alt följa uppsatta regler, underkasta sig medicinska kontroller osv. Vid flera behand­lingskollektiv förekommer i dag också olika former av avtal om vården mellan vårdgivaren och missbrukaren.

Även i förslag angående kriminalvårdens påföljdssysiem har framförts liknande tankegångar. Sålunda har l.ex. 1971 års utredning om behandling av psykiskl avvikande i belänkandet (SOU 1977:23) Psykiskl störda lagöver­trädare föreslagit bl.a. att viss försöksverksamhet skall påbörjas efter en modell som i USA kallas civil commitmenl. Verksamheten skulle i korlhel innebära följande. Den skulle avse personer med uppenbara narkotikapro­blem, som har dömts till fängelse i högst ett år och som har förklarat sig vilja delta i ett narkomanvårdsprogram. Efler beslut av övervakningsnämnd skulle den dömde föras över till sjukhus för avgiftning och planering av den fortsatta behandlingen. Efter sjukhusvård skulle patienten skrivas ut lill öppen vård, som skulle innefatta regelbundna kontroller av att patienten avhåller sig från användning av narkolika och även i övrigt är skötsam. Vid misskölsel skulle återinlagning till anstalt kunna ske. En försöksverksamhet efler liknande riktlinjer avses inom kort bli påbörjad vid Ulleråkers sjukhus. Den lagtekniska regleringen av förutsättningarna för denna verksamhel prövas f.n. inom juslitiedepartementel. Frågan om möjlighelen alt på sikl införa någon motsvarighet till systemet med civil commiiment inom det straffrättsliga påföljdssyslemet avses vidare komma att ingå bland uppgifter­na för en av de kriminalpoliliska uiredningar som chefen för justitiedepar­tementet avser atl begära regeringens bemyndigande alt tillkalla senare i vår.

Den tidigare nämnda lagrådsremissen utgår från den principiella synen på missbruksvården atl all vård och behandling av missbrukare såvitt möjligt bör ske i samarbele med denne. dvs. när han själv önskar hjälp. Den nya möjligheten till vård utan samtycke som regleras i LPM skall främsl syfta lill alt förhindra allvarlig fara för missbrukarens hälsa eller liv. Den skall vidare sikta lill atl motivera missbrukaren att underkasta sig fortsatt medicinsk och social vård och behandling i frivilliga former.

Den sålunda föreslagna vården utan samtycke skall få pågå under högsl fyra veckor. Denna tid måste i de allra flesta fall anses för kort för att uppnå

 

Delll S:2    Skr 1979/80:103                                                   124

en varaklig social rehabilitering. Särskilda beslämmelser föreslås därför i LPM som så långl möjligi skall säkra en medicinsk och social eftervård.

Tanken är atl missbrukaren efler en inledande sjukhusperiod skall vara motiverad alt underkasta sig fortsalt vård på sjukhus eller annan särskild vårdinrättning, l.ex. behandlingshem. Hur länga vårdtider som därvid behövs lorde variera och bero på olika faktorer. En uppgift som återkommer från behandlare är emellertid att många missbrukare efter en tids behandling går igenom en kris. Den försia motivationen har försvunnit, behandlingen har blivit rutin, del fysiska och psykiska allmäntillståndet är väsenlligl förbällral och missbrukets positiva inslag framslår åter alll siarkare för patienten.

Här vill jag först undersiryka betydelsen av all behandlingen ges lämpligt innehåll och tillförs goda resurser. Viktigt är också den behandlande personalens engagemang för den enskilde vårdbehövande. En lycklig samverkan av dessa faktorer bör kunna minska eller eliminera riskerna för atl missbrukaren avbryler behandlingen i förlid. Jag anser dock all man också bör överväga atl som stöd och hjälp ät den motiverade missbrukaren erbjuda honom en vård som inrymmer möjligheter att vidta ålgärder som -om och när motivationen sviktar - avhåller eller i sista hand hindrar honom från atl lämna vårdinstitutionen eller på annat sätt komma i kontakt med de berusningsmedel han eftertraktar. Den vård som erbjuds bör därför vara meningsfull och de inslag i vården som eventuellt har karaktär av tvång bör i görligasle mån ulformas som stödåtgärder och skall kringgärdas med tillräckliga rältssäkerhelsgarantier.

Mänga frågor sammanhänger med en vård av nu antytt slag. Begreppet kontraklsvård används i dag ulan entydigl innehåll. Ordet låter förslå all två parler träffar en överenskommelse om att på ömse håll prestera något. Att missbrukaren är ena parten förulsälts därvid. Hans prestation bör bl.a. innebära avhållsamhel från missbruksmedlen och en vilja all aklivt della i ett behandlingsarbete. Däremot kan det finnas delade meningar om vilka prestationer i övrigt som kan anses vara lerapevtiskl värdefulla.

Vem missbrukarens avtalspart skall vara och vad denne skall förbinda sig atl prestera är ä andra sidan inte ulan vidare klarl. I regel torde avses förelrädare för en offenllig vårdinstitution eller i vart fall för en av det allmänna godkänd sådan. Denna institution skall kunna erbjuda missbruka­ren en akliv vård och behandling. En närmare beslämning av värdgivaren och vårdens innehåll måste dock göras. Vidare måste beslämmas bl.a. vilka former överenskommelsen skall ha för alt bli bindande och vilka följder ell brott mot den från någondera sidan skall medföra. Här bör den självklara ulgångspunkten vara att missbrukaren så långt möjligt skall påverkas att forisälla behandlingen ulan alt åtgärder tillgrips som har friheisinskränkande nalur. I den mån systemet innehåller inslag av tvångskaraklär måste de givelvis ha stöd i lag.

Jag föreslår atl en utredare tillkallas för alt gå igenom de verksamheier med inslag av kontraklsvård som förekommer i dag inom såväl nyklerhels-som narkomanvård. Med ledning av denna översyn bör utredaren dra upp riktlinjerna för hur en missbruksvård med inslag av kontrakt skulle kunna utformas. Uiredaren bör särskilt beakla rällssäkerhelsaspeklerna när del gäller all ange vilka former och verkningar överenskommelsen bör ha saml vid vilka inslilulioner vården bör kunna bedrivas. Skulle uiredaren finna all en kontraklsvård bör innesluta möjligheter lill tvångsåtgärder, bör uiredaren lämna förslag till behövlig lagreglering.

 

125                         Kommittéer: Socialdepartementet    Delll S:3

Uppdraget bör redovisas i sådan tid all eventuella ålgärder kan genomföras samtidigt som den nya socialtjänsllagsliftningen iräder i kraft.

Samråd bör ske med uiredningar med angränsande uppdrag inom justiliedeparlementet.

Med hänvisning lill vad jag har anfört nu hemställer jag atl regeringen bemyndigar mig

atl lillkalla en särskild utredare med uppdrag alt utreda frågan om kontraklsvård för missbrukare av alkohol eller narkolika,

all besluta om sakkunniga, experter, sekrelerare och annal bilräde ål uiredaren.

Vidare hemsläller jag att regeringen föreskriver att kosinaderna skall belasla femle huvudlilelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Socialdepartementet)

3. Översyn av hemspråksträning för förskolebarn

Dir 1979:30

Beslut vid regeringssammanträde 1979-03-15 Departementschefen, statsrådet Gabriel Romanus, anför.

Pä grundval av förslag i proposilionen (197,5/76:118) om hemspråksunder­visning för invandrarbarn (UBU 1975/76:33, rskr 1975/76:391) beslutade riksdagen år 1976 om vissa riktlinjer för hemspråksundervisning och hemspråksiräning i bl.a. förskolan samt om principerna för statsbidrag till kommunerna för hemspråksträning i förskola. Beslulel innebar all rätt till hemspråksträning infördes för alla sexåringar i den allmänna förskolan för vilka ell annat språk än svenska utgör etl levande inslag i deras hemmiljö. Regeringen har i propositionen (1978/79:100, bil, 8, p. D 3) föreslagil alt statsbidraget till hemspråkstraningen skall utvidgas till atl omfalta även femåringar.

Kommunerna är enligt riksdagens beslul skyldiga alt erbjuda hemspråks-träning för sexåringar som omfallas av den allmänna förskolan när föräldrar eller vårdnadshavare begär det. Skyldigheten kan emellertid endast delvis sägas ha blivit reglerad genom 5 och 8 §S lagen (1976:381) om barnomsorg, där det framgår atl alla sexåringar skall anvisas plats i förskolan saml att kommunen skall svara för en planmässig ulbyggnad av förskolan i övrigl. 16 S barnomsorgslagen föreskrivs vidare alt barn som av bl.a. språkliga skäl behöver särskilt slöd i sin utveckling skall anvisas plats i förskola före sex års ålder.

Kommunernas åtaganden har inskränkts genom atl kommunen inte är skyldig all erbjuda hemspråksiräning där anlalel barn från samma språk­grupp är färre än fyra om slora svårigheler föreligger alt ordna hemspråks­träning eller om lärare inte finns lillgängliga ulan stora extra kostnader, l.ex. på grund av långa och tidsödande resor.

Även om barnomsorgslagen innebär elt ansvar för kommunerna all främja

 

Delll S:3    Skr 1979/80:103                                                   126

invandrarbarnens språkliga utveckling kan det konstaleras alt oklarhet råder om och i vilken omfattning kommunen är skyldig all anordna hemspråks-träning för invandrarbarn i förskoleåldern.

Statsbidrag utgår lill kommunerna för de sexåringar som dellar i hemspråksiräning som anordnas av kommunen. Som lidigare nämnls har regeringen nyligen föreslagil riksdagen alt bidrag fr.o.m. den I juli 1979 även skall ulgå för femåringar som dellar i hemspråksiräning. Bidraget ulgår för kalenderår i efterskott. För år 1977 var bidragel 2.100 kr. per dellagande barn och år. Bidraget är anknutet lill löneulvecklingen för anslällda i offenllig Ijänst och bidragsnivån för år 1978 kommer all faslslällas våren 1979 med ledning av löneutvecklingen under år 1978.

Riksdagen har med hänvisning till hemspråksträningens belydelse uttalat all del finns anledning atl snarast överväga vilka ytterligare insalser som kan göras för atl förbättra möjligheterna all fä lill stånd en uiökad hemspråksträ­ning för invandrarbarn i förskoleåldern, i försia hand för dem som är yngre än sex år. Socialutskottet anförde därvid (SOU 1977/78:25) bl.a. all en utvärdering av den försöksverksamhel med invandrarbarn i förskolan som socialstyrelsen bedrivii har visat all del är av stor vikl all barn i förskoleåldern får ell slöd i all utveckla del egna språkel. Ulvärderingen visar bl.a. att invandrarbarn som erhållil sådant slöd vid en jämförelse med barn som inle fått hemspråksträning har ett bättre ordförråd, såväl aktivi som passivt, inte bara i sill eget språk ulan även i svenska språkel, att invandrarbarn som placeras i daghem eller familjedaghem i hell svenskspråkig miljö mycket snarl förlorar sitt hemspråk, alt risk för språkblandning uppstår om barn från olika språkgrupper sammanförs, atl invandrarbarn lätt blir frustrerade och bråkiga i situationer oeh aktiviteter som fordrar kunskap i svenska språkel saml atl invandrarbarnen behöver stöd av tvåspråkig personal för att socialt kunna fungera väl i barngrupperna. Det har visat sig atl hemspråksträningen bör sättas in redan i ett tidigt skede av barnens utveckling.

Socialstyrelsen har i sin anslagsframställning föreslagil alt slalsbidragel lill kommunerna för hemspråksträning i förskolan i en försia etapp byggs ul lill alt omfatta även femåringar. Nästa etapp bör enligt styrelsen omfalla fyraåringarna.

Staten invandrarverk har i sin anslagsframslällning för budgeiårei 1979/80 förordat atl hemspråksträningen bör byggas ut, inle från sex år och nedåt ulan från noll år och uppål.

Beträffande organisationen av hemspråksträningen råder det i viss mån delade meningar. Man kan konstatera atl barnomsorgens organisalion i familjedaghem, deltidsgrupper och daghem allmänt sell har slor betydelse för hemspråksträningens genomförande .Bl.a. barnomsorgsgruppen har i silt betänkande (SOU 1975:87) Samverkan i barnomsorgen förordat enspråkiga grupper i daghem och deltidsgrupper. Många invandrarorganisalioner har uttalat sitt stöd för att barnomsorgen organiseras i enspråkiga grupper. För att kunna genomföra della har inte minsl tillgången till tvåspråkig personal en avgörande betydelse.

Av de skäl som jag nu har anfört är del enligt min mening nödvändigt med en översyn av hela frågan om språksituationen för invandrarbarn i förskole­åldern. Översynen bör - mol bakgrund av en karlläggning av hemspråksirä­ningens nuvarande omfattning, organisation och personalresurser - bl.a. skapa klarhet beträffande rätten lill hemspråksiräning och föreslå sådana förändringar i övrigl som bättre än nu tillgodoser invandrarbarnens speciella

 

127                        Kommittéer: Socialdepartementet    Delll S:4

behov. Kommiitén bör beakla sambandet mellan språksituationen i försko­leåldern och de åtgärder som vidlas för barn i skolåldern.

För alt öka tillgången på tvåspråkig personal har särskilda utbildningsåt­gärder vidlagils. Vidare har skolöverstyrelsen fåll i uppdrag alt undersöka möjligheterna att tillfälligl rekrylera hemspråkslärare i invandrarnas hemländer. Del föreligger dock i vissa kommuner svårigheter all rekrylera lämplig personal framför alll när det gäller små språkgrupper. Ulredningen bör undersöka möjligheterna all trygga tillgången pä tvåspråkig personal. Jag har i denna fråga samråll med statsrådet Rodhe.

Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt. Kommittén bör överväga möjligheterna atl lägga fram delförslag. Kommittén bör vidare hålla konlakl med förelrädare för invandrarnas organisationer.

Med hänvisning till vad jag har anförl hemsläller jag alt regeringen bemyndigar mig

atl lillkalla en kommillé med sex ledamöier med uppdrag all karllägga språksituationen för invandrarbarn i föreskoleåldern och föreslå erforderliga ålgärder,

all utse en av ledamöierna alt vara ordförande,

atl besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annal biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag all regeringen föreskriver alt kosinaderna för utredningen skall belalas frän femle huvudlilelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Socialdepartementet)

4. Alkoholfri motellverksamhet

Dir 1979:40

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-04-05

Departementschefen, statsrådet Gabriel Romanus, anför.

Riksdagen beslutade år 1977 på förslag av regeringen (prop. 1976/77:108 om alkoholpolitiken) alt avveckla möjligheterna att få statliga lån för alkoholfria restauranger. I propositionen konstaterades all lånemöjlighelerna hade utnyttjats i mycket begränsad omfallning. Dåvarande socialministern tillade dock i proposilionen all det borde slå nämnden för alkoholfrågor fritt att överväga del alkoholpolitiska behovel av stöd i andra former åt sådan verksamhel och all nämnden borde lägga fram förslag för socialslyrelsen, om den fann atl del med rimliga insalser kunde åstadkommas ett verksamt stöd,

I samband med riksdagsbehandlingen aktualiserades frågan om slöd ål alkoholfria restauranger i tre olika moiioner (1976/77; 1489,1528 och 1532), I skatteulskottets belänkande (SkU 1976/77:40), som sedermera godkändes av riksdagen anfördes att frågan om stöd lill alkoholfria restauranger borde prövas av alkoholpoliiiska nämnden och all denna prövning borde ske med förtur. Utskottet framhöll att den i molion 1532 av herr Jonsson i Alingsås m.fl, (fp, c, m) berörda frågan om alkoholfria motellens konkurrenssituation

 

Delll S:5    Skr 1979/80:103                                                   128

synies vara förtjänt av särskild uppmärksamhel,

Socialslyrelsens nämnd för alkoholfrågor har av olika anledningar inle hafl möjlighet all verkställa den av riksdagen begärda prövningen. Krav har därför ställts, bl.a, av Moiorförarnas Helnyklerheisförbund, all regeringen skall lillkalla en särskild kommillé eller uiredare för all utreda frågan om stöd lill de alkoholfria motellen i enlighel med riksdagens beslul.

Enligt min mening kan del ha ell värde för Irafiknyklerheten alt del finns motell som inte serverar alkoholdrycker. Jag anser därför atl en särskild uiredare bör tillkallas för all undersöka de alkoholfria motellens ekonomiska siluaiion saml bedöma konkurrenslägel för dessa i förhållande lill molsva­rande anläggningar med alkoholrätligheler. Utredaren bör därvid pröva om ell statligt stöd lill alkoholfria motell är meningsfullt och behövligt.

Vid uppdragets fullgörande bör uiredaren samråda med de myndigheler som berörs av hans överväganden. Vidare bör samråd ske med de ideella organisaiioner som är berörda. Samråd bör också ske med förelrädare för holell- och reslaurangnäringen.

Med hänvisning till vad jag nu har anförl hemställer jag att regeringen bemyndigar mig

att tillkalla en särskild uiredare med uppdrag alt utreda frågan om stöd lill alkoholfri molellverksamhel,

all besluta om sakkunniga, experler, sekrelerare och annat biträde ål utredaren.

Vidare hemsläller jag alt regeringen föreskriver atl kosinaderna för ulredningen skall belasta femte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Socialdepartementet)

5. Bilstöd till handikappade

Dir 1979:44

Beslut vid regeringssammanträde 1979-04-26

Slalsrådel Lindahl anför efter samråd med chefen för arbetsmarknadsde­partementet, statsrådet Wirtén:

Goda möjligheter lill förflyttning har stor betydelse för atl handikappade skall kunna delta i samhällslivet. Sådana möjligheter är en av de vikliga förutsättningarna för atl vi skall uppnå de politiska målen inom handikapp­området. Dessa mål brukar sammanfattas med begreppen integrering och normalisering och innebär att handikappade skall ingå i samhällels gemen­skap på samma livsvillkor som andra. Det är därför naturligt, att frägor om resor och förflyttning sedan länge har tilldragit sig storl intresse inom handikapporganisationerna och eljest i den handikappoliiiska debatten.

Debatten har förts kring tre huvudfrågor, nämligen om del allmänna färdväsendei, om färdljänslen och om stöd till enskilda för anskaffning och drifl av motorfordon. För handikappade viktiga reformer har genomförts på området under det senaste årtiondet.

Inom det allmänna färdväsendet har tillgängligheten fortlöpande ökats

 

129                         Kommittéer: Socialdepartementet    Delll S:5

genom bl.a. trafikföretagens insatser. Frågor om färdväsendets yllerligare anpassning lill handikappades behov och om riksfärdljänsl, vilka aklualise-rades av HAKO-utredningen (ulredningen för vissa frågor rörande del allmänna kommunikationsväsendets anpassning till handikappades behov) i betänkandet (SOU 1975:68) Handikappanpassad kollektivtrafik, har behandlats i prop. (1978/79:99) om ny trafikpolitik, vilken efter föredragning av chefen för kommunikationsdepartementet nyligen har lagts fram för riksdagen.

Den kommunala färdtjänsten har införts och utvecklats under 1970-lalel. Den finns numera i alla kommuner och ulvecklingen är bl.a. etl resullal av det statsbidrag som infördes år 1975. Den är emellertid till sin kvalilet skiftande kommunerna emellan.

Jag vill i det här sammanhanget erinra om alt regeringen den 21 december 1978 uppdragit ät socialslyrelsen alt i samråd med Svenska kommunförbun­det se över och förtydliga anvisningarna för statsbidraget till färdtjänsten. Avsikten är att göra det lättare för kommunerna att urskilja den grupp som den statsbidragsberätligade färdtjänsten är avsedd för.

Siödet till handikappade för anskaffning och drift av motorfordon är av två slag. Dels är det ett arbetsmarknadspoliliskl slödsystem, dels en bidragsform inom sjukvårdshuvudmännens hjälpmedelsverksamhet.

Det arbetsmarknadspolitiska siödet infördes i slutet av 1940-lalet. Del är avseit för förvärvsarbetande och för personer som studerar med yrkesinriktning. Stödel gäller både anskaffning, innefattande särskilda anordningar för handikappanpassning, och drifl av molorfordon. För anskaffning gäller bestämmelser om bidrag och lån i arbetsmarknadskungö­relsen (1966:368, omtryckt 1977:141, ändrad senast 1978:612). Vid sidan av detta stöd, som utgår genom arbetsmarknadsverket, finns tre kompletterande stödformer på driftsidan. De avser befrielse från vägtrafikskatt enligt vägtrafikskattelagen (1973:601, ändrad senasl 1978:199). återbäring av omsättningsskatt på molorfordon enligt lag (1956:545) om omsättningsskatt pä motorfordon (ändrad senast 1975:1405) samt bensinskattebidrag enligt förordningen (1960:603) om bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon (ändrad senast 1974:869, övergångsbest. 1978:76). Dessutom kan bidrag ulgå för körkortsutbildning enligt bestämmelserna i arbetsmarknadskungörelsen om utbildnings­bidrag.

För handikappades möjligheter till förvärvsarbete och studier har stödsys­temet för anskaffning och drift av motorfordon stor betydelse. Bidragsvill­koren har setts över fortlöpande. Senast har riksdagen den 15 mars 1979 beslutat om gynnsammare regler för anskaffningsbidragel (prop. 1978/79:73, AU 1978/79:20, rskr 1978/79:186).

Inom sjukvårdshuvudmännens hjälpmedelsverksamhet gäller atl handi­kappad som är berättigad att fä en moped i stället kan erhålla kontantbelopp som bidrag för att köpa bil. Möjligheten är inte begränsad lill förvärvs­arbetande och vissa studerande. Anvisningar om kontantbelopp (f.n. 6.500 kr.) finns i handikappinstitutets hjälpmedelsförteckning (landstingsförbun­dets cirkulär AC 51/75, ändrat senast handikappinstitutet 1978-09-01).

I detta sammanhang vill jag erinra om att regeringen den 27 april 1978 uppdragil åt riksförsäkringsverket att utreda frågan om skäliga merulgifter inom ramen för handikappersättningen. Uppdraget omfattar bl.a. frågan om hur kostnaderna skall beräknas för egen bil, varvid verket också skall pröva frågan om beräkning av bilkostnaderna för sådana förvärvsarbetande som

9 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 103

 

Delll S:5    Skr 1979/80:103                                                   130

har lillgång lill färdtjänst.

Debatten om samhällets bilstöd lill handikappade har gälll både del slalliga arbelsmarknadspolitiska stödet och sjukvårdshuvudmännens regler för bidrag inom hjälpmedelsverksamheten. De mesl långtgående anspråken har syftat till all bilen skall förklaras uigöra etl hjälpmedel, som fär ordineras enligt de bestämmelser som i övrigl gäller hjälpmedel för handikappade inom sjukvårdshuvudmännens verksamhel.

I riksdagen har dessa frågor behandlals vid upprepade lillfällen. Senasl har 1977/78 års riksmöte ställt sig bakom motionsyrkanden om vidgade möjligheter för handikappade atl få lillgång lill egen bil. Begreppet handi­kappade har inte närmare definierats. Riksdagen har understrukit angelägenhelen av all regeringen så snarl som möjligt förelägger riksdagen förslag i frågan (mot. 1977/78:882 och 1348, SfU 1977/78:25, rskr 1977/ 78:249).

Frågan bör därför nu tas upp till allsidig utredning. Det bör ske av en parlamentariskt sammansatt kommitté.

Kommitténs överväganden i den huvudfråga som riksdagens beslut avser, nämligen om vidgade möjligheter för handikappade alt få tillgång lill egen bil, bör ske med utgångspunkt från en bestämning av den personkrels som bör vara berättigad lill slöd. Kommiitén bör redovisa olika sätl atl göra sådan beslämning. Som exempel på omständigheter som bör bedömas i detta avseende kan nämnas frågan om den som vid en vidgning av bestämmelserna får tillgång lill bil skall kunna köra den själv. Della skulle innebära en begränsning i förhållande till reglerna för stöd till anskaffning av bil genom arbetsmarknadsverket, men överensstämma med reglerna för sjukvårdshu­vudmännens hjälpmedelsverksamhet, vilka bygger på all del är den som ordineras ett hjälpmedel som skall använda det. Bedömningen av denna fråga har betydelse bl.a. för familjer med handikappade barn, för synskadade och andra som på grund av handikapp inte kan få körkort och för ytterligare andra, l.ex. en del äldre, som inle vill köra bil. Frågan om åldersgränser bör prövas närmare, och kommittén bör också här redovisa olika alternativ.

Frågan om vidgade möjligheter för handikappade att anskaffa bil innefaltar även bedömningar av slödels nivå. Också i detla avseende bör kommittén redovisa de alternativ som den kommer att diskutera. Härvid bör även frågor om inkomstprövning övervägas oeh en avvägning göras mellan bidrag och lån.

Redovisningen bör ske i förhållande lill de olika diskuterade bestämning­arna av den för stöd berättigade personkretsen. De ekonomiska anspråken på samhället vid olika alternativ bör belysas.

Både för det arbetsmarknadspoliliskl motiverade stödel lill anskaffning av bil och för kontantbeloppet inom sjukvårdshuvudmännens hjälpmedelsverk­samhet finns bestämmelser om bl.a. minsta tid, enligt huvudregeln fem år, som skall ha förflutit innan slöd kan medges för ersättningsanskaffning. Regelsystemen i övrigt är inte överensstämmande. I kommitténs uppdrag bör ingå att pröva frågan om villkor för slöd vid ersättningsanskaffning.

På driftsidan bör kommittén överväga frågan om nuvarande särskilda stöd i form av befrielse från vägtrafikskalt, återbäring av omsättningsskatt och bensinskattebidrag. Till prövningen av frågan om driftstöd hör även bedöm­ning av frågor om kostnader för reparation och underhåll av bil. I detta sammanhang bör kommiitén analysera möjligheterna för personer i olika inkomstlägen all ha bil. De koslnadsmässiga effekterna för samhällel vid

 

131                         Kommittéer: Socialdepartementet    Delll S:5

olika diskuterade möjligheter lill driftstöd bör redovisas.

I prop. 1978/79:111 om åtgärder mol krångel och onödig byråkrati m.m., varom regeringen nyligen har beslulal, tar arbetsmarknadsministern i sitt avsnill upp bl.a. de olika stödformerna avseende molorfordon för handikap­pade. Han anför därvid att man vid översyn av bilstödel till handikappade bör beakta möjligheterna lill samordning och förenkling av de olika stödåtgärderna. Handläggningsrulinerna bör också förenklas.

Kommittén bör eftersträva enkla lösningar för bilsiöd lill handikappade. Den bör diskutera ekonomiska och praktiska möjligheter lill enhelliga beslämmelser för hela den berälligade personkretsen. Kommittén bör således söka en samordnad lösning för ansökan, bedömning och utbetalning av stöd.

Övervägandena om bilstödets konstruktion bör avse såväl bidrag och lån till handikappade enligt gällande regler för det arbetsmarknadspolitiska stödet som stöd i andra former. Härvid bör bl.a. utredas möjligheten atl låna ut fordonet till den bilstödsberättigade. I uppdraget bör även ingå att bedöma vilka fordonstyper - oeh vilken särskild ulrustning - som bör tillhandahållas med samhällsstöd och hur genom upphandling samhällets kosinader för bilstödet kan nedbringas.

Diskuterade alternativ till vidgning av den stödberälligade personkretsen bör bedömas med hänsyn till effekten i kostnads- och utbyggnadshänseende för färdtjänsten. Även förhållandet till nuvarande arbetsmarknadspolitiska stöd bör klarläggas oeh frågan om återverkningar på dess syfte analyseras. Kommittén bör även analysera hur handikappades behov av bil påverkas av ökad anpassning av del allmänna färdväsendet.

Kommittén bör vidare kartlägga omfattningen av det landstings­kommunala och primärkommunala bilstöd till handikappade som förekom­mer utanför hjälpmedelsverksamheten. Därvid bör även bedömas om och hur detta kan byggas in i ett generellt stödsystem. De s.k. vanförestiflelserna och vissa andra bidragsgivande organ stöder genom ekonomiska bidrag handikappades anskaffning av bil. Kommittén bör med dessa organ diskutera inriktningen av deras bidragsgivning och i övrigt inhämta deras synpunkter i dessa frågor.

I sitt arbete bör kommiitén vara oförhindrad att ta upp frågor som har omedelbar anknytning till handikappmotorismen, även om de inle direkt gäller samhällets ekonomiska stöd till denna. Om det sker, bör det avse bedömning inte minst av möjligheten till förenklade beslämmelser på området.

Kommittén bör vid fullgörande av sitt uppdrag fortlöpande samråda med arbetsmarknadsstyrelsen, handikappinstitutet och handikapporganisatio­nerna. Det är även min avsikt att till kommittén knyta sakkunskap från dessa intressenter.

Jag erinrar om regeringens filläggsdirektiv till samtliga kommitléer och särskilda utredare angående finansiering av reformer (Dir. 1978:40).

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar mig

att tillkalla en kommitté med högst fem ledamöter med uppdrag att utreda frågan om bilstöd till handikappade,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde ål kommittén.

 

Delll S:6    Skr 1979/80:103                                                   132

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att kostnaderna för kommittén skall belalas från femle huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan. (Socialdepartementet)

6. Översyn av det ekonomiska stödet till barnfamiljerna med särskild inriktning på flerbarnsfamiljerna

Dir 1979:48

Beslut vid regeringssammanträde 1979-05-03

Departementschefen, statsrådet Gabriel Romanus, anför.

Barnfamiljernas - och dä i försia hand flerbarnsfamiljernas - ekonomiska situation har aktualiserats i olika sammanhang under senare tid. Frågan har behandlats i den allmänna socialpolitiska debatten och den har också tagils upp i motioner från samtliga partier i riksdagen.

Flerbarnsfamiljernas situation har uppmärksammats av flera lidigare utredningar. Det har bl.a. i familjepolitiska kommitténs betånkanden konstaterats att flerbarnsfamiljerna oftare har större ekonomiska svårigheler än andra barnfamiljer. Ju fler barn det finns i familjen desto fler personer skall leva på samma inkomst. Samhällels tillskott täcker i regel bara en del av familjens kostnader för barnen.

Barnfamiljernas ekonomiska siluaiion betingas givetvis också av i vilken utsträckning föräldrarna förvärvsarbetar. Av arbetskraftsstatistiken framgår att ju fler barn familjen har desto vanligare är del att det finns en hemarbetande förälder i familjen. Det kan förklaras av atl det är svårare för föräldrarna att båda förvärvsarbetar utanför hemmet om familjen har många barn.

Det nuvarande stödsystemet till barnfamiljerna i form av bidrag, skatte­lindringar och indirekt stöd innehåller komponenter som är förmånliga för flerbarnsfamiljerna. Det finns emellertid också inslag i stödsystemet som verkar mindre förmånligt för familjer med flera barn.

Barnbidraget utgår lika för varje barn och kan därmed sägas ha en större ekonomisk effekt för flerbarnsfamiljerna än andra stödformer.

De inkomsiprövade bostadsbidragen utgör etl betydelsefullt ekonomiskt stöd för flerbarnsfamiljer med låga inkomster. Det statliga bostadsbidraget utgår liksom det allmänna barnbidraget med lika storl belopp för varje barn. Vidare är den statskommunala delen anknuten till barnantalet genom att bostadskostnadsgränserna höjs med antalet barn.

Av stor betydelse för flerbarnsfamiljerna liksom för övriga barnfamiljer är givetvis att del finns tillgång till service i form av barnomsorg m.m. Kommunernas barnomsorgsavgifter utgår vanligen per barn men med ett lägre belopp för varje tillkommande barn utöver ett. Dessa avgifter har belydelse för barnfamiljernas ekonomi.

Inom skattesystemet finns vissa familjepolitiska inslag med förmåner som utgår till barnfamiljer oberoende av barnantal. Förvärvsavdrag får göras av ensamstående förälder samt av familjer där båda föräldrarna har arbetsin-

 

133                         Kommittéer: Socialdepartementet    Delll S:6

komst och det finns barn under 18 år i familjen. I de fall en av föräldrarna är hemarbetande kan den förvärvsarbetande föräldern göra elt s.k. hemmama-keavdrag. Detta avdrag är helt oberoende av barnförekomsl i familjen. Ensamstående förälder med barn under 18 år får göra etl motsvarande avdrag vid sidan av förvärvsavdraget.

Matkostnaderna spelar en stor roll särskilt för flerbarnsfamiljerna och därför har också de omfattande subventioner av baslivsmedlen som finan­sieras över statsbudgeten betydelse för denna grupp. Det kan emellerlid noteras att de statsmedel som f.n. används för att subventionera vissa livsmedel skulle ge flerbarnsfamiljerna ett större stöd om de i stället riktades direkl till barnfamiljerna.

Tröskeleffekten när en hemarbetande förälder övergår till förvärvsarbete och de samlade marginaleffekterna vid inkomstökningar accentueras ofta för flerbarnsfamiljer. Särskilt belydande verkningar uppstår om marginaleffekter i skatte- och bidragssystemen adderas till varandra. Så sker om familjer vid en inkomstökning samtidigt drabbas av höjd skatl, sänkta bostadsbidrag och höjda barnomsorgsavgifter. Kombinationen höjd skatl -sänkta bostadsbidrag kan få avsevärd betydelse i vissa inkomstlägen.

De beskrivna förhållandena medför således att möjligheterna för flerbarnsfamiljerna att höja sin standard genom ökade arbetsinkomster i vissa fall begränsas kraftigl av tröskel- och marginaleffekter. Delta förhållande är också negativt ur jämställdhelssynpunkt eflersom det försvårar för hemarbetande makar - i regel kvinnor - atl börja förvärvsarbeta.

Mot den här beskrivna bakgrunden finns det anledning att göra en översyn av det ekonomiska stödet till barnfamiljerna med särskild inriktning på flerbarnsfamiljernas situation. En särskild kommitté bör tillkallas för atl göra denna översyn.

Kommittén bör göra en kartläggning av barnfamiljernas ekonomiska situation och därvid särskilt studera situationen för flerbarnsfamiljerna. Det har i den allmänna debatten framhållits atl flerbarnsfamiljernas situation motiverar att särskilda stödinsatser sätts in för dem. Utredningen har atl pröva om denna bedömning är riktig.

Kommiitén bör undersöka vilken effekt de nuvarande direkla och indirekta familjepolitiska stödformerna har för olika typer av familjer i olika inkomstlägen. Kommittén bör vidare analysera de tröskel- och marginalef­fekter som de nuvarande stödformerna medför.

Kommittén bör i huvudsak kunna utnyttja befintligt material och endast i begränsad omfattning göra egna grundläggande undersökningar.

Med ledning av denna kartläggning och analys bör kommittén överväga vilka åtgärder som kan behöva vidtas för att det familjepolitiska stödet bättre skall tillgodose barnfamiljernas och då särskilt flerbarnsfamiljernas behov.

Som nämnts i prop. 1978/79:168 om föräldrautbildning och förbättringar av föräldraförsäkringen m.m. har jag för avsikt atl återkomma till regeringen med förslag om att en utredning skall tillsättas för att se över reglerna för vårdbidrag till föräldrar med svårt handikappade barn. Den nu aktuella kommittén bör överväga om det därutöver finns behov av särskilda åtgärder för familjer med handikappade barn.

Som framgått i det föregående har bostadsbidragen stor betydelse för många flerbarnsfamiljer. Kommittén bör pröva om den nuvarande utform­ningen av reglerna för avlrappning av dessa bidrag med hänsyn till inkomsien

 

Del II S:7    Skr 1979/80:103                                                 134

är ändamålsenliga ur flerbarnsfamiljernas synpunkt. Kommittén bör därvid samråda med den kommillé som chefen för bostadsdepartementet den 15 mars 1979 har bemyndigals tillkalla för att göra en översyn av bostads­bidragen till barnfamiljerna, bl.a. i administrativt avseende.

Vidare bör kommittén överväga om de familjepolitiskt motiverade avdragsreglerna i skattesystemet bör ersältas med åtgärder inom den direkta familjepolitiken som bäitre än nuvarande regler tar hänsyn till barn­familjernas, oeh då i synnerhet flerbarnsfamiljernas situation.

Kommittén bör i sitt arbele vara oförhindrad atl i övrigt ta upp de olika direkla eller indirekta stödformer som finns för barnfamiljerna och föreslå de ändringar som den finner nödvändiga för att tillgodose barnfamiljernas -särskilt flerbarnsfamiljernas - behov av stöd. Övervägandena bör i första hand avse omfördelningar inom ramen för de nu befintliga familjepolitiskt motiverade direkta och indirekta stöden.

Kommittén bör i sitt arbele la del av resultaten från statistiska central­byråns undersökning kring befolkningsutvecklingen och beakta tillämpliga delar därav.

Kommittén bör också beakta vad som kommer fram vid den nära förestående riksdagsbehandlingen av hithörande frågor.

Kommittén bör samråda med ensamförälderkommittén (5 1977:16), soci­alpolitiska samordningsutredningen (S 1975:02) oeh studiestödsutredningen (U 1975:16).

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för socialdepartementet

att Ullkalla en kommitté med högst sex ledamöter för att göra en översyn av samhällets stöd till barnfamiljerna med särskild inriktning på flerbarnsfamil­jernas situation,

att utse en av ledamöierna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen förskriver att kostnaderna för utredningen skall belasla femte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Socialdepartementet)

7. Cancerförebyggande åtgärder

Dir 1979:51

Beslut vid regeringssammanträde 1979-05-03 Statsministern anför

Cancer är ett samlingsbegrepp för en rad olika sjukdomar som känneteck­nas av att celler i kroppen ändrar sitt normala tillväxtmönster. Cancern har under senare år ökat markant. Enligt socialstyrelsens cancerregister som inrättades 1958 diagnostiserades ca 19.000 nya cancerfall detta år. År 1972 redovisades ca 31.000 nya fall. Detta är en mycket oroande utveckling.

Cancer är vanligare hos äldre människor än hos yngre. Omkring hälften av

 

135                         Kommittéer: Socialdepartementet    Delll S:7

den under årens lopp jämnt fördelade ökningen av cancer pä ca 4 procenl per år kan förklaras genom en ökad medellivslängd. För den reslerande ökningen, dvs. ca 2 procenl per är, saknas ännu säkra och entydiga förklaringar. Det är vidare okänt varför olika lyper av cancer ökar olika mycket. Cancersjukdomarna uppvisar slora geografiska variationer. En cancerform som är vanlig i ett land kan vara ovanlig i etl annat.

Cancersjukdomarna och deras fortgående ökning är etl mycket allvarligt problem. Som nämnts är cancer vanligare hos äldre personer, men den förekommer också hos yngre. Cancer är således den vanligasle dödsorsaken hos människor mellan 40 och 55 års ålder. Man räknar också med alt vart femte dödsfall idag förorsakas av cancer. Enligt den medicinska vetenskapen torde en fortsatt ökning av cancer vara att vänta.

Intensiva forskningsansträngningar har gjorts och görs världen över för alt få en bälire kunskap om hur cancer uppkommer. Men fortfarande är dessa sjukdomars orsaker och uppkomstmekanismer i de flesla fall okända. Myckel talar dock för alt det krävs flera samverkande orsaker eller riskfaktorer för att en cancersjukdom skall uppkomma. Detta försvårar givetvis identifieringen av dessa faktorer. Cancersjukdomarna har också en långs.k. latenstid, dvs. det dröjer i regel ålskilliga år innan en konlakt med en riskfaktor utlöser en cancersjukdom. Denna tidsfördröjning varierar, men 15-20 år är en vanlig lid i detta sammanhang.

Mot bakgrund av cancerns stora geografiska variationer har såväl en expertgrupp från det internationella cancerinstitutel i Lyon (International Agency for Research on Cancer) som andra gjort den bedömningen att mer än 70 procent av alla cancerfall är framkallade av miljöfaktorer.

I begreppel miljöfaktorer ingår då inte enbari säkerställt eller potentiellt cancerframkallande ämnen i sig utan även faktorer som arbetsmiljö, social miljö och personlig livsföring innefattande tobaks- och alkoholvanor m.m.

Som exempel på faktorer som kan verka utlösande på cancer kan nämnas röntgen- och radiumstrålning och de ultravioletta strålarna i solljuset. En rad ämnen, bl.a. vissa metaller, gifter och kemikalier, kan också framkalla cancer om individen utsätts för dem under viss tid. Sådana ämnen frigörs t.ex. vid förbränning av kol och olja. Ämnen i vår omgivning som kan misstänkas medverka till uppkomst av cancer ökar fortlöpande i antal och kvantitet. Med tanke på den tidigare nämnda s.k. latenstiden finns därför farhågor för att cancersjukdomarna kan komma att öka ännu snabbare än hiftills.

Den kanske bäsl kända riskfaktorn är rökning. Sambandet mellan framför allt cigarretlrökning och lungcancer har påvisats allt tydligare under senare år. Den senasle rapporten på detta område (Smoking and Health, US Department of Health, Education and Welfare, Jan. 1979) har företett ytterligare belägg för ett sådant samband. Rapporten har även konstaterat orsakssamband mellan rökning och cancer i andra kroppsorgan som t.ex. njurarna, urinblåsan och bukspottskörteln. Kontakt med andra cancerframkallande faktorer får dessutom en krafligl förstärkt effekt i samverkan med rökning. Rökningen höjer sålunda sjukligheten och dödligheten i flera cancerformer långt över de tal som följer av andra riskfaktorer ensamma. Som exempel kan nämnas kombinalionen asbest och rökning.

Eftersom det är sannolikt alt en väsentlig del av cancersjukdomarna är miljöbelingade borde det finnas förutsättningar att med olika åtgärder

 

Delll S:7    Skr 1979/80:103                                                   136

förebygga dem. Då krävs först och främsl all de olika cancerframkallande faktorerna i vår inre och yttre miljö säkert identifieras. Idag utnyttjas två metoder för att karllägga samband mellan olika miljöfaktorer och uppkom­sten av cancersjukdomar. Experimentell forskning baserad på djurförsök och studier av celler och vävnader i provrör är en metod. Den andra är epidemiologisk forskning baserad på observationer av människor genom registerstudier, studier av yrkes- och boendegrupper, lillbakablickande studier av cancersjuka personer och deras miljö m.m. Del är bl.a. genom epidemiologiska studier som orsakssamband kunnat fastläggas mellan tobak och lungcancer och mellan vinylklorid och en viss typ av levercancer.

Cancerforskningen är väl utvecklad i Sverige. Del bedrivs en omfattande cancerforskning främst vid skilda institutioner inom universitet och högsko­lor. Forskningen finansieras främsl genom Riksföreningen mol cancer, som har ett samlat ekonomiskt ansvar för cancerforskningen. Vid statens bakteriologiska laboratorium bedrivs forskning i virologi och immunologi, båda områden av belydelse för cancerforskningen. Vid de yrkesmedicinska klinikerna och vid institutionerna för hygien pågår forskning om bl.a. kemiska hälsorisker.

Flera myndigheter ulövar idag kontroll eller bedriver annan verksamhet som avser omgivningsfaktorers påverkan på hälsotillståndet. Även cancer­framkallande faktorer berörs av denna verksamhet. Socialstyrelsen bevakar bl.a. läkemedlen och deras verkningar. I socialstyrelsens cancerregister registreras alla tumörsjuka i landel. Statens livsmedelsverk utför bl.a. analyskontroller av de ämnen i livsmedel som kan tänkas ha cancerframkal­lande egenskaper. Slatens naturvårdsverk övervakar bl.a. luftföroreningar. Den omgivningshygieniska avdelningen vid verket har bl.a. studerat verkningarna av radon, tungmetaller och arsenik. Verkets produktkontroll-byrå undersöker hälso- och miljöfarliga ämnen. Arbelarskyddsstyrelsen har det övergripande ansvaret för tillsynen av arbetsmiljöområdet. Kartläggning av yrkesskaderisker, utarbetande av normer och metoder för kontroll och analys hör till styrelsens arbetsuppgifter. Yrkescancerforskning pågår. Styrelsen utfärdar också anvisningar om hygieniska gränsvärden med bl.a. klassificering av cancerframkallande ämnen. Myndighetsuppgifter på områ­det har också statens strålskyddsinslilul.

Av vad jag hittills har anfört framgår att det således pågår ett omfattande arbete i landet som har anknytning lill sambandet mellan miljöfaktorer och cancer. Det internationella samarbetet inom detta område är väl utvecklat och har stor betydelse för bl.a. den inhemska forskningen.

Med hänsyn till den kraftiga påverkan på befolkningens hälsotillstånd som riskfaktorerna för cancersjukdomar utövar, anser jag det emellertid nödvän­digt atl ytterligare åtgärder vidtas för att så långt möjligt kunna förebygga de problem och det enskilda lidande som dessa sjukdomar för med sig. För della ändamål bör en särskild kommitté tillkallas.

Kommitténs första uppgift bör vara att kartlägga, samla in och ställa samman den kunskap som erhålls på skilda håll om faktorer som medför risk för cancer. En sådan sammanslällning är nödvändig som grund för fortsatta överväganden. Det är i detta sammanhang angeläget att kommittén beaktar effekterna av att flera olika cancerframkallande faktorer samverkar. Kommittén bör också uppmärksamma i vad mån skillnader i levnadssätt och arbetsmiljö mellan män och kvinnor ger upphov till skilda sjuk­domsmönster.

Mot bakgrund av den samlade information och kunskap på området som

 

137                         Kommittéer: Socialdepartementet    Del II S:7

kommiitén därvid får bör den utarbeta förslag till en realistisk strategi avseende åtgärder mot cancer. Kommittén bör därvid belysa i vad mån mer omfattande förändringar beträffande levnadssätt, teknologi, industriproduktion m.m. krävs för att väsentligt nedbringa cancerriskerna. Det kan härvid bli nödvändigl alt väga önskemålel om god hälsa mot andra önskemål såsom den mänskliga individuella friheten. Kommittén bör också undersöka vilka verkningar sådana förändringar kan få på samhällsekonomin, sysselsättningen och den maleriella välfärden. Kommittén bör bedöma och rangordna olika tänkbara åtgärder och uppskatta de kosinader och uppoffringar de medför.

Utifrån den strategi som kommittén vill förorda för atl intensifiera de cancerförebyggande ålgärderna bör kommiitén även överväga den lämpliga resursfördelningen mellan olika åtgärdsområden. Möjligheterna att samord­na undersöknings- och forskningsverksamheten kring sambandet mellan miljöfaktorer oeh cancersjukdomar bör prövas. Riksdagens socialutskott har i sitt belänkande 1977/78:2 betonat angelägenheten av en sådan samord­ning.

Kommitténs huvuduppgift bör således vara att föreslå åtgärder som kan förebygga cancersjukdomars uppkomst. Den bör emellertid uppmärksamma även problem kring sjukdomarnas diagnos och terapi.

När en cancersjukdom väl uppkommit, gäller att prognosen för en god behandling är bättre ju tidigare sjukdomen upptäcks. Detta är skälel lill de masshälsoundersökningar som syftar till en tidig upptäckt av cancerfall. Värdel av sådana undersökningar är emellertid enligt vissa medicinska bedömare inle helt klariagl.

Kommittén bör följa det pågående arbetet med att utvärdera masshälso­undersökningar för att diagnostisera bl.a. livmodershals- och bröstcancer. Den bör på så sätl kunna få fram underlag för ställningstaganden lill en fortsatt användning i Sverige av sådana undersökningar.

Vården av cancersjuka patienter håller på att byggas upp hos respeklive sjukvårdshuvudmän. Denna uppbyggnad sker i enlighet med de riktlinjer som redovisats i socialstyrelsens Råd och Anvisningar; Planering av onkologisk sjukvård (32/74). Det bör ingå i kommitténs uppgifler att också följa utvecklingen på detta område.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

dels bemyndigar statsministern

att tillkalla en kommitté med högst 14 ledamöier för cancerförebyggande åtgärder

att utse en av ledamöterna att vara ordförande

dels bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om allmän hälsovård

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att kostnaderna skall belasta femte huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden oeh bifaller hans hemställan. (Socialdepartementet)

 

Delll S:8    Skr 1979/80:103                                                   138

8. Översyn av riksförsäkringsverkets organisation m.m.

Dir 1979:60

Beslut vid regeringssammanlräde 1979-06-14

Departementschefen, slalsrådel Gabriel Romanus, anför.

Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna svarar för administrationen av större delen av samhällels ekonomiska trygghetssystem för medborgarna. Riksförsäkringsverket är således central förvaltningsmyn­dighet främst för ärenden som rör den allmänna försäkringen - dvs. sjukförsäkring med tandvårdsförsäkring och föräldraförsäkring, folkpensio­nering och tilläggspensionering - delpensionsförsäkring, arbetsskadeförsäk­ring och molsvarande försäkring enligt äldre lagstiftning, allmänna barnbi­drag och bidragsförskott samt för ärenden som rör utbetalning av studiestöd vid vuxenutbildning, ulbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning, stal­skommunalt bostadsbidrag lill pensionärer ulan barn och dagpenning lill vissa värnpliktiga m.fl. I verkels uppgifler ingår all utöva lillsyn över de allmänna försäkringskassorna, som är lokala organ för den allmänna försäkringen m.m.

Riksförsäkringsverket inrättades är 1961 genom en sammanslagning av de två ämbetsverken riksförsäkringsanstallen och pensionsslyrelsen. Verket organiserades i huvudsak efler en princip som innebar fördelning av arbetsuppgifterna efler ärendenas art pä tre avdelningar, nämligen en adminislrafiv avdelning, en försäkringsavdelning och en besvärsavdelning. Sedan år 1961 har del skett en mycket omfallande utbyggnad av socialför­säkringssystemet, vilken lelt till atl riksförsäkringsverket har fåll väsentligl utvidgade och förändrade arbetsuppgifier. Nya arbelsuppgifler hell eller delvis utanför det egentliga socialförsäkringsområdet har också anförtrotts riksförsäkringsverket och försäkringskassorna.

Verkets organisalion har successivi anpassats till de förändrade oeh växande arbetsuppgifterna. Här kan nämnas att ärenden rörande yrkesskadeförsäkringen år 1969 bröts ut och bildade underlag för en särskild avdelning. Som en följd av tillsynsfrågornas ökade omfattning bildades en särskild tillsynsavdelning år 1975. Den successiva övergången från manuell behandling fill användning av ADB i försäkringsadministrationen har också föranlett fortlöpande anpassning av personalorganisationen. Bl.a. omfattar verkets tekniska byrå, som är förlagd till Sundsvall, numera närmare 300 tjänster, varav flerlalel för ADB-uppgifter.

Den 1 januari 1979 genomfördes den senasle förändringen av riksförsäk­ringsverkets organisalion. som innebar att besvärsavdelningen ersattes av tre självsländiga regionala försäkringsrätter för besvärsprövning inom socialför­säkringsområdet. Samtidigt inrättades en särskild ombudsenhet inom riks­försäkringsverket med uppgift all bevaka enhetligheten i tillämpningen av socialförsäkringslagstiftningen och fullgöra verkets nya uppgifl alt inträda som part i besvärsärenden vid försäkringsrätterna och försäkringsöverdom­stolen.

Riksförsäkringsverkets verksamhet är f.n. organiserad på fem avdelning­ar, nämligen en administrativ avdelning, en lillsynsavdelning, en plane­ringsavdelning (tidigare försäkringsavdelningen), en yrkesskadeavdelning saml den nyinrältade ombudsenhelen. Personalorganisationen omfallar drygt 1.000 ijänsler, vilkel i stort sell överensstämmer med anlalet tjänster när verkel inrättades år 1961. Personalslrukturen har däremot förändrats

 

139                        Kommittéer: Socialdepartementet    Del II S:8

betydligt under årens lopp.

Vissa ytterligare förändringar i verkels uppgifler och organisation kan förutses bl.a. som en följd av redan fattade beslul av statsmakterna. Den 1 juli 1977 ersattes den lidigare yrkesskadeförsäkringen av en ny arbelsskade­försäkring vars ärenden handläggs i försia instans av försäkringskassorna. Del innebär att arbetsuppgifterna för verkets yrkesskadeavdelning, som är första beslutsinstans för ärenden enligt den äldre lagstiftningen, kommer att successivt begränsas. Vidare har verket lagt fram förslag om atl dess arbelsuppgifter med debitering och uppbörd av arbetsgivaravgifter skall decentraliseras till länsstyrelserna och de lokala skattemyndighelerna i början av 1980-lalet. Dessa båda förändringar berör yrkesskadeavdelningen och planeringsavdelningens avgiftsbyrå, där det f.n. finns sammanlagi ca 350 tjänster.

De förändringar som under årens lopp har gjorls i riksförsäkringsverkets organisation har genomförts som nödvändiga dellösningar i mer eller mindre direkl anslulning till förändringar i verkets arbetsuppgifter. Någon samlad organisationsöversyn har inte gjorts sedan verkets tillkomst år 1961. Riksförsäkringsverket har mot denna bakgrund i skrivelse till regeringen hemställt att verkel skall ges i uppdrag att i samarbele med statskontoret genomföra en översyn av verkels organisation. Översynen bör enligt verket syfta Ull förslag till en sådan organisation och sådana arbetsformer för verket som tillgodoser den ökade inriktningen av verksamhel på cenlral ledning, rättstillämpningsfrågor och tillsyn över försäkringskassornas verksamhet.

Jag delar verkets uppfattning atl del behövs en samlad översyn av riksförsäkringsverkets organisation med hänsyn till de stora förändringar som skett inom verkets ansvarsområde sedan det inrättades för 18 år sedan. I samband med en sådan översyn bör även behandlas vissa frågor rörande de allmänna försäkringskassorna som jag återkommer till i det följande. Enligt min mening bör därför uppdraget att genomföra den begärda översynen lämnas till en särskild kommitté. Jag förordar således atl en kommitté tillkallas för atl göra en översyn av riksförsäkringsverkets organisation saml vissa frågor rörande de allmänna försäkringskassorna.

En huvuduppgift för kommillén bör vara atl analysera vilken organisation och vilka arbetsformer som bäst svarar mot behovet av insatser från riksförsäkringsverkets sida. Denna analys bör grundas pä en samlad genom­gång av arbetsuppgifterna inom riksförsäkringsverkets ansvarsområde och möjligheterna att genom omprioriteringar m.m. lillgodose dessa insalsbehov inom ramen för befintliga resurser. Utgångspunkten bör därvid vara nuvarande lagstiftning på områdel med de ändringar som kan komma alt beslutas under utredningsarbetets gång. I de fall statsmakterna ännu inte tagit ställning lill utredningsförslag elc. som har betydelse för riksförsäkringsverkets verksamhet, bör kommittén redovisa de administrativa och organisatoriska konsekvenserna om ifrågavarande förslag skulle genomföras. Kommittén bör också vara oförhindrad att föreslå sådana ändringar i regelsystemet på socialförsäkringsområdet som kan innebära förenklingar i administrationen och för allmänheten och därmed besparingar för samhället.

Överföringen av prövningen av besvärsärenden från riksförsäkringsverket till en särskild besvärsorganisation innebär alt verkets uppgifler i ökad grad inriktas på bevakning av all de ekonomiska trygghetsåtgärder som faller inom verkets ansvarsområde fungerar effektivt och ändamålsenligt. Denna bevakning fullgörs bl.a. genom verkets roll som central tillsynsmyndighet för

 

Del II S:8    Skr 1979/80:103                                                 140

de allmänna försäkringskassorna. En översyn av riksförsäkringsverkets uppgifler och organisation måste därför också avse frågor som gäller försäkringskassornas verksamhet och verkets roll som central tillsynsmyn­dighet.

Utvecklingen av samhällets ekonomiska trygghetsanordningar har inne­burit väsentligl utvidgade arbetsuppgifter för försäkringskassorna. Detta har trols ökad användning av automatisk databehandling letl till en krafiig ökning av försäkringskassornas personal. Sedan år 1963 har försäkringskas­sornas personal uttryckt i årsarbetare ökal från ca 6.000 till ca 16.000. För år 1979 har kassornas förvaltningsulgifler beräknals lill drygt 1.800 milj. kr., vilkel innebär en ökning med ca 1.000 milj. kr. sedan är 1975.

Riksrevisionsverkei har i en revisionsrapport om riksförsäkringsverkets tillsyn av de allmänna försäkringskassorna m.m. i juni 1978 redovisal vissa synpunkter och förslag till åtgärder. I rapporten förordas bl.a. all ell nylt system införs för slyrning av försäkringskassornas förvallningskoslnader. I anslutning härtill behandlas också frågan om uppgifts- och ansvarsfördel­ningen mellan verket och kassorna. Riksrevisionsverket framhåller alt försäkringskassornas formella ställning som frislående organ inte begränsar möjligheterna all åstadkomma den mesl ändamålsenliga arbetsfördelningen mellan riksförsäkringsverket och kassorna. I rapporlen framhålls också behovet av att riksförsäkringsverket som etl led i lillsynen i ökad omfattning följer ulvecklingen av försäkringskassornas förvaltningsulgifler.

Revisionsrapporten bör ingå i underlaget för kommilléns arbete. Det faller sig naturligt att kommillén får lill uppgifl att pröva frågan om formerna för styrning av försäkringskassornas organisation och förvaltningskostnader mot bakgrund av vad som anförs i revisionsrapporten. En utgångspunkt bör därvid vara alt försäkringskassornas formella särställning - som inte skall ändras i detta sammanhang - inte ulgör något hinder för att använda de ekonomiska och administrativa styrmedel som lillämpas inom den statliga förvaltningen. Kommittén bör pröva hur dessa styrmedel på ett ändamåls­enligt sätt kan utnyttjas i fråga om försäkringskassorna. Därvid bör i tillämpliga delar beaktas vad som i proposition 1978/79:111 bil. 14 anförts om decentralisering av den offentliga förvaltningen.

När det gäller frågan om uppgifts- och ansvarsfördelningen mellan riksförsäkringsverket och försäkringskassorna vill jag erinra om att en utredning i dessa frågor f.n. görs gemensaml av verkel och försäkringskas-seförbundet, den s.k. RFV-FKF-utredningen. Den av mig förordade kommittén bör samråda med RFV-FKF-utredningen i frågor som gäller arbetsfördelningen mellan verkel och försäkringskassorna.

Utredningen (S 1977:10) om ADB inom den allmänna försäkringen m.m, har lill uppgift all lägga fram förslag rörande datordriflen inom riksförsäk­ringsverkets ansvarsområde för fiden efter år 1980. Datordriflens omfattning och organisation har betydelse främst för verkets ADB-enhels - tekniska byråns - arbetsuppgifier och organisation, men den påverkar även andra delar av verkels arbetsuppgifter. Kommittén bör därför hälla nära konlakl med nyssnämnda utredning och pröva konsekvenserna för verks-organisationen av dess förslag.

Jag erinrar slufligen om regeringens tilläggsdirektiv lill samtliga kommit­téer och särskilda utredare angående finansiering av reformer (Dir. 1978:40).

Med hänvisning lill vad jag nu har anförl hemsläller jag alt regeringen bemyndigar chefen för socialdepartementet

 

141                        Kommittéer: Socialdepartementet    Del II S:9

alt tillkalla en kommitté med högst fem ledamöier för all göra en översyn av riksförsäkringsverkets organisation m.m.,

atl utse en av ledamöterna aU vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare oeh annal arbelsbilräde åt kommittén.

Vidare hemställer jag alt regeringen föreskriver atl kostnaderna för kommiuén skall belasta femte huvudfitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Socialdepartementet)

9. Översyn av sjukförsäkringens ersättningssystem vid sjukresor

Dir 1979:70

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-116-21

Departementschefen, slalsrådel Gabriel Romanus, anför.

Sjukförsäkringen lämnar ersäitning för resekoslnader i samband med vård där vårdkostnaden eller del därav ersätts av försäkringen. De grundläggande bestämmelserna om ersällning för försäkrads resekoslnader finns i 2 kap. 1, 5 och 6 S§ lagen (1962:381) om allmän försäkring. Regeringen har meddelai mera delaljerade beslämmelser i sjukreseförordningen (1975:964). Riksför­säkringsverket har vidare utfärdat vissa tillämpningsföreskrifter. Ersättning för sjuktransporter med ambulans utges lill sjukvårdshuvudman enligi förordningen (1975:963) om ersällning för sjuktransporter och handikapp­hjälpmedel.

Ersäitning lämnas för resor i samband med läkarvård, sjukhusvård, konvalescenlvård, sjukvårdande behandlingar i offentlig regi (t,ex. vård av sjukgymnast, psykolog, arbetsterapeut, logoped m.fl.) eller av privatprakti­serande sjukgymnast m.fl., som är anslutna till den allmänna försäkringen, ulprovning och anpassning av hjälpmedel för handikappade, värd hos distriktssköterska eller dislriktsbarnmorska, preventivmedels-, abort- eller steriliseringsrådgivning samt i samband med tandvård som ges i offentlig regi eller av privatpraktiserande tandläkare som är ansluten till den allmänna försäkringen. Ersättning lämnas med den del av kostnaden som översiiger etl karensbelopp, f.n. 10 kr. (vid tandvård 18 kr.). Normall ersätls kosinader för resa med billigaste färdsätt. Vid resa med egen bil lämnas ersättning med 40 öre per kilometer. Ersällning lämnas för resa lill närmasle vårdgivare som kunnal ge den värd den försäkrade behövt.

Sjukvårdshuvudmännen ansvarar för sjuktransporter med ambulans och andra sjuklransporlfordon. För sådana resor får avgift las ul med högst 10 kr. Från sjukförsäkringen ulgår en sjuklransporlersäiining direkt lill sjuk­vårdshuvudmännen med f.n. 16 kr. per invånare och år enligt lidigare nämnd förordning härom.

Försäkringenskostnader för sjukresor uppgick är 1978 lill ca 410 milj. kr., varav ca275 milj. kr. för ersällningar till de försäkrade och ca 135 milj. kr. för ersäuning till sjukvårdshuvudmännen.

Samtliga ersällningar för resor i samband med sjukvård belalas ul av försäkringskassorna. Den försäkrade måste vända sig lill försäkringskassan med sina ersättningsanspråk  för resekoslnader.  Under  år   1978 gjorde

 

Delll S:9    Skr 1979/80:103                                                   142

försäkrade hos försäkringskassorna anspråk på ersällning för sammanlagi 4,4 milj, resor. Ersällningen per resekoslnadsverifikalion uppgick till i genomsnitl ca 63 kr. Av försäkringskassornas arbelsredovisning framgår all kassorna år 1978 använt mellan 400 och 500 årsarbetare till en kostnad av ca 50 milj. kr. för utbetalning av tidigare nämnda 275 milj. kr. i resekostnads­ersällning lill de försäkrade. Administrationskostnaderna kan alltså beräknas lill ca 20 % av utbetalt belopp.

Reseersättningarna inom sjukförsäkringen är den sista förmån av belydel­se där det lidigare allmänl gällande återbäringssystemet forlfarande existerar. Som framgår av vad jag lidigare nämnl innebär delta syslem en belungande adminislralion för försäkringskassorna och en hög administra­tionskostnad i förhållande till uibelalda ersällningar. Ersällningsbesiämmel­serna är, trots atl vissa förenklingar skell, myckel delaljerade samtidigt som del förekommer många svåra skälighetsbedömningar. Försäkringskassorna måsle på grund härav ägna mycket arbele ål dessa ärenden. Ålerbäringssy-stemet innebär vidare - förulom behovet av kontakter med försäkringskas­san - att de försäkrade ofta måste ligga ule med relativt stora penningbelopp i avvakian på utbetalning av ersättningen från försäkringskassan.

Inom sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut (Spri) pågår f. n. en undersökning om resor till vårdinstitutioner. Vissa preliminära resultat från undersökningen visar atl den antalsmässigt största delen av sjukresorna sker med egen bil, därefler följer taxiresor och slutligen resor med allmänna kommunikationsmedel. Taxiresor och resor med egen bil svarar för huvuddelen av kostnaderna medan resor med de allmänna kommunikationsmedlen svarar för en liten andel. Kostnaden per resa är högst för taxiresorna. Därefter följer resor med allmänna kommunikationsmedel och slutligen resor med egen bil.

Undersökningens resullal bestyrker riksförsäkringsverkets och försäkringskassornas allmänna erfarenhet frän adminislralionen av reseersättningarna. Dessa erfarenheler visar också att resorna ofta sker pä ett irrationellt sätt. Del kan t. ex. göras flera långa taxiresor med vardera en passagerare i stort sett samtidigt från samma orl till samma vårdgivare. Detsamma är ofta fallet när det gäller resor med egen bil. Orsakerna lill detta torde bl. a. vara all försäkringens ersättningsregler inte stimulerar lill samåkning vid sjukresor. Ersätiningssystemet innehåller inte heller några regler som tar sikte på alt uppnå rationellare förhållanden och därigenom minska kostnaderna.

De ofta höga resekostnader som förekommer i samband med långa taxiresor har givit upphov till elt relativt utbrett förfarande med s. k. överlåtelsekvitton. Detla innebär att den resande till taxichauffören överlåter sin rätt frän försäkringskassan.

Taxichauffören kräver sedan försäkringskassan på ersällning med slöd av denna överlålelse. Detla förfarande, som inle finns förfallningsreglerat, medför vissa olägenheter, bl. a. kontrollproblem för försäkringskassan. Även i övrigt medför gällande ersättningsregler problem i administrativt eller sakligt hänseende. Som exempel kan nämnas reglerna om ersättning för återresa och ersättning för väntetid.

De här nämnda olägenhelerna med nuvarande ersättningsregler för sjukresor visar på behovel av en översyn av bl. a. del återbäringssystem som fortfarande finns kvar på delta område. En sådan översyn bör göras av en särskild utredare och i första hand gälla ersätiningssystemet ur organisatorisk och administrativ synpunkt saml åtgärder i syfte att nä en förbättrad samordning av sjukresorna. Ersättningsreglernas materiella innehåll ges

 

143

dock enligt min mening i huvudsak ett tillfredsställande resultat för den resande. Utredaren bör dock överväga andra lösningar än det nuvarande systemet som bygger på återbäringsprincipen. En utgångspunkt lorde därvid vara att en förenkling av administrationen förutsätter ell ökal inslag av schablonisering av resekostnadsersältningarna.

Landsiingskommunerna har f. n. ansvar för ambulanslransporlerna. 1 enlighet med riksdagens beslul kommer de också all lillsammans med primärkommunerna vara huvudmän för kollektivtrafiken inom länen. Många av de förhållanden som päverkar sjukresorna och som har belydelse för möjligheterna atl samordna sjukresor beror på faktorer som också styrs av landstingen. Som exempel kan nämnas sjukvårdsenhelernas lokalisering, motlagningslidernas förläggning m. m. Mot denna bakgrund finns det enligt min mening anledning all i delta sammanhang närmare pröva förulsällningarna för alt ge sjukvårdshuvudmännen etl ökal ekonomiskl och administrativt ansvar för resor i samband med sjukdom. Uiredaren bör göra denna prövning och redovisa hur en sådan omläggning skulle kunna genomföras. Därvid bör redovisas vilka alternativa organisationsformer som kan bli aktuella och förulsältningarna ur administrativ och organisatorisk synpunkt för en omläggning.

Inom Örebro läns landsting pågår f. n. en försöksverksamhel med samordning av landstingens transporter och sjuktransporter. Uiredaren bör följa denna verksamhet. Utredaren bör även hälla kontakt med Spri och del lidigare nämnda projektet om resor lill vårdinstitutioner.

Svenska kommunförbundei har i en skrivelse lill regeringen aklualiserat frågan om reseersättning vid sjukresor för boende på ålderdomshem. I många fall ersäller kommunen koslnaden för sjukresor för dem som bor på ålderdomshem. Enligt etl avgörande av försäkringsdomslolen innebär delta alt den sjuke i detta fall inle hafl några resekostnader, framför alll mol bakgrund av alt kommunen lar ul en vårdavgift som även innefatlar kostnaderna för läkarvård och sjukvårdande behandling m. m. saml resor i samband med sådan vård. Någon reseersättning från försäkringskassan kan därför inte utgå. Denna fråga har direkt samband med den avsedda översynen alt det bör ankomma på utredaren all pröva hur kostnadsansvaret för de här aktuella sjukresorna skall ulformas.

Utredaren bör arbeta skyndsamt och inrikta arbelet på att kunna redovisa sina förslag snarast möjligt under år 1980.

Jag erinrar om regeringens lilläggsdirekliv lill samtliga kommilléer och särskilda utredare ang. finansiering av förslag m. m. (Dir. 1978:40).

Med hänvisning till vad jag nu har anförl hemställer jag atl regeringen bemyndigar chefen för socialdepartementet

att tillkalla en särskild utredare för all göra en översyn av sjukförsäkringens ersättningssystem vid sjukresor

att besluta om sakkunniga, experler, sekrelerare och annal bilräde åt utredaren.

Vidare hemställer jag atl regeringen föreskriver alt kostnaderna för utredningen skall belasta femte huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Socialdepartementet)

 

Delll S: 10    Skr 1979/80:103                                           144

10. Tilläggsdirektiv till utredningen (S  1976:05) om sjukvården i krig

Dir 1979:100

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-08-23

Statsrådet Lindahl anför.

Genom beslut den 30 december 1976 bemyndigade regeringen dåvarande slalsrådel Troedsson alt lillkalla en kommitté för alt uireda frågan om sjukvården i krig. Kommittén har anlagit namnet utredningen om sjukvården i krig (USIK). Den 12 december 1978 har kommiitén överlämnat betänkandet (SOU 1978:83) Sjukvården i krig.

Frågor rörande utbildning av medicinalpersonal för uppgifler i krig har inle ingått i kommilléns uppdrag. Kommittén har mol denna bakgrund i skrivelse den 14 november 1978 hemslälll om alt kommilléns uppdrag utvidgas till atl omfalla även dessa frågor.

Kommillén har i belänkandet bl.a. framhållit atl fredssjukvårdens personella och maleriella resurser utgör grunden för hälso- och sjukvården i krig. Den kunskap och erfarenhet som hälso- och sjukvårdens personal förvärvat genom yrkesutbildning och genom ordinarie fredsverksamhet är därmed en myckel viktig lillgång för samhället vid kalastrofer och i krig. Jag delar kommilléns uppfattning all en översyn bör göras av hur den fredslida yrkesutbildningen för personalen inom hälso- och sjukvården bäsl skall komma totalförsvaret lill godo. Till ledning för del vidare arbetet vill jag anföra följande.

En utgångspunkt för ulbildningen för totalförsvarets hälso- och sjukvård bör vara atl den i så slor ulslräckning som möjligt förankras i och bedrivs som en del av den reguljära utbildningen för fredssjukvården.

Som elt alternativ lill nuvarande förhållanden bör kommillén överväga om försvars- och kalastrofmedicinska aspekler kan beaklas i samband med lillämpliga undervisningsmomenl i den fredstida yrkesutbildningen i stället för att bedrivas i form av särskilda kurser.

Flertalet anställda inom sjukvården får under sin yrkesutbildning inle någon särskild utbildning om de svårigheler som sjukvården utsälls för vid katastrof eller krig. Del bör ankomma pä kommillén all pröva behovet av särskild utbildning för dessa grupper samt ange hur den i princip bör organiseras. En ulgångspunkl bör därvid vara, atl utbildningen skall ha en naturlig anknytning till fredssjukvården och i så slor utsträckning som möjligt bedrivas regionall och lokalt.

Kommillén bör vidare ange hur sjukvårdshuvudmännens medverkan i ulbildningen för totalförsvarets hälso- och sjukvård skall kunna öka.

Kommillén skall samråda med 1978 års försvarskommilté (Fö 1978:02) saml hälla sig underrättad om det utredningsarbete som pågår i fråga om försvarsmaktens sjukvårdsulbildning.

Kommilléns förslag bör redovisas i sådan lid alt det - efter remissbehand­ling - kan ingå i underlaget inför 1982 års försvarsbeslut.

Jag erinrar om regeringens tilläggsdirektiv lill samtliga kommittéer och särskilda uiredare angående finansiering av förslag m.m. (Dir. 1978.40).

Med hänvisning lill vad jag nu har anförl hemställer jag alt regeringen

 

145                       Kommittéer: Socialdepartementet    Del II S:ll

utvidgar del uppdrag som lidigare har lämnals kommittén i enlighel med vad jag har anförl.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överviiganden och bifaller hennes hemställan. (Socialdepartementet)

11. Förberedelser för internationella handikappåret 1981

Dir 1979:117

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-09-06 Slalsrådel Lindahl anför.

FN:s generalförsamling anlog hösten 1976 en resolution (31/123) i vilken år 1981 proklameras som etl internationellt år för handikappade. Syftet med handikappåret är enligt församlingens beslut atl främja handikappades integrering i samhället. Åtgärderna skall avse rehabilitering, förebyggande av handikapp, forskning inom handikappområdel och informalion lill allm­änheten om handikappade och deras rättigheter.

Generalförsamlingen uppmanar i resolutionen FN;s medlemsländer alt öka sina anslrängningar all förbättra handikappades livsvillkor.

FN:s generalförsamling har tillkallat en rådgivande kommillé för handi­kappåret. Den rekommenderar alt temat för året blir full delaktighet och jämlikhet. Kommittén framhåller alt krav på handikappades jämlikhet med övriga medborgare måsle resas med samma krafl i alla länder oavsett utvecklingsnivå. Kravel måste också gälla all handikappade skall fä lika del i den förbällring av levnadsnivån som följer genom social och ekonomisk utveckling.

Kommittén uttalar vidare, alt del måsle göras åtskillnad mellan begreppen skada, funktionshinder och handikapp. Det måsle också klarläggas all handikapp inte är en egenskap hos den enskilde ulan etl förhållande mellan honom och miljön. Miljön avgör vilka följder en skada eller ett funktions­hinder får för hans dagliga liv. Handikappfrågorna blir därmed frågor för alla. Samhället i sin helhet måsle enligt kommittén göras lillgängligl för människor med funktionshinder. Handikappfrågorna kan inle ses avgränsade. De måsle inlegreras i reformprogrammen och programmen för internationellt utvecklingssamarbete.

Vidare undersiryker FN;s rådgivande kommitté sambandet mellan länder­nas utvecklingsnivå och siluationen för handikappade. Kommittén förordar, all insatserna i samband med handikappåret i hög grad inriklas på atl förbällra handikappades livsvillkor och deras möjligheter atl delta i utvecklingsprocessen.

Ell viktigt syfte med årel är enligt kommillén alt stödja ulvecklingen av handikappades egna organisationer. Därigenom ökar handikappades möjlighet alt informera om sina behov och all påverka de politiska beslulen,

Inlernationella arbelsorganisationen (ILO) har vid sin arbetskonferens år 1979 antagit en resolution rörande handikappade i arbetslivet i anslutning lill förberedelsearbetet för FN:s handikappår,

Efler samråd med chefen för utrikesdepartemenlel förordar jag, alt

10 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 103

 

Delll S: 12    Skr 1979/80:103                                                146

Sveriges insatser under del internationella handikappåret 1981 får en ivåfaldig inrikining. Dels bör belysas, hur handikappades delaktighet i samhällets gemenskap kan främjas och klyftorna i jämlikhet mellan handi­kappade och övriga medborgare utjämnas. Dels bör belysas hur vi inom värt bilaterala och multilaterala utvecklingssamarbete kan bidra lill atl förbällra livsvillkoren för handikappade i u-länder och förebygga handikapp i dessa länder. Sverige bör i dialogen med de länder som mollar svenskl bistånd och i samarbelel med FN-organen verka för all ålgärder för handikappade så långl möjligt inlegreras i ländernas utvecklingsprogram. Arbetet bör även syfta lill all i vårl land öka förståelsen för handikappades situation i dessa länder.

Ell storl intresse finns i andra länder för de lösningar som vi har vall på olika handikapp-problem. Sådana lösningar bör presenteras i samband med handikappåret som etl led i en internalionell dialog.

Förberedelserna för handikappåret bör göras i en särskild beredningsgrupp med förelrädare för berörda departement och myndigheler, landslingsförbundel. Svenska kommunförbundet, de politiska partierna, de fackliga organisationerna och handikapprörelsen.

Beredningsgruppen bör ha huvudansvaret för handikappårets genomfö­rande för Sveriges del. Del är angeläget all myndigheler och organisaiioner av olika slag aktivi engagerar sig i förberedelserna för och genomförandet av handikappåret. I beredningsgruppens uppgifler bör bl.a. ingå alt samordna de svenska insatserna. Del gäller både dem som avser förhållanden inom vårt land och dem som riktas lill andra länder.

Med hänvisning lill vacag nu har anfört hemsläller jag alt regeringen bemyndigar mig alt tillkalla ledamöter i en beredningsgrupp med uppdrag att förbereda det internationella handikappåret 1981 i Sverige,

atl utse en av ledamöierna atl vara ordförande i beredningsgruppen,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annal arbelsbilräde åt beredningsgruppen.

Vidare hemsläller jag all regeringen föreskriver alt kostnaderna för beredningsgruppen skall belalas frän femle huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredraganden och bifaller hennes hemstäl­lan.

(Socialdepartemeniei)

12. Vård av anhörig i hemmet, m.m.

Dir. 1979:130

Beslul vid regeringssammanträde 1979-08-30 Departementschefen, statsrådet Gabriel Romanus, anför.

Befolkningsprognoserna för de närmaste decennierna visar på en stagne­rande befolkningsökning och en förskjutning mot högre åldrar i Sverige liksom i många andra länder. Anlalel personer i åldrarna över 65 år beräknas öka under åren fram till 1990, då antalet ålderspensionärer beräknas uppgå till närmare 1,5 milj. och utgöra 17,5 % av hela befolkningen. Samtidigt som andelen äldre ökar inträder en förskjutning mot högre åldrar inom gruppen. Under perioden 1977-2000 beräknas anlalel personer över 85 år öka från ca 90.000 lill drygt 160.000 eller med drygl 80 %.

Olika utredningar har visat atl den äldsta delen av befolkningen ställer de

 

147                      Kommittéer: Socialdepartementet    Delll S:12

slörsia kraven pä vård- och omvårdnadsinsalser. Del ökande anlalel personer i hög ålder innebär därför ökade anspråk pä samhällels sjukvård och äldrevård.

Den ekonomiska Irygghelen för den enskilde pensionären garanteras genom socialförsäkringslagstiflningen. Ansvarei för de äldres vård- och omvårdnadsbehov är delal mellan landstingskommunerna och kommun­erna. Landslingen har alt svara för hälso- och sjukvårdande insatser medan kommunerna svarar för olika former av social omvårdnad bl.a. i form av social hemhjälp.

Del allmännas insalser för en god bostad, omvårdnad och service är så långl möjligt anpassade efler den enskildes behov. Särskilt betydelsefullt är alt ge de äldre möjligheter att bo kvar i sin invanda miljö så länge de vill och kan. Kommunerna svarar för viktiga insatser inom äldreomsorgen i form av bl.a. bostadsstöd, social hemhjälp, färdtjänst, servicehus och ålderdomshem. Till kommunernas kosinader för social hemhjälp och färdtjänst utgår statsbidrag. Fr.o.m. år 1980 införs också statsbidrag till kommunala bostadstillägg för pensionärer.

Sjukvårdshuvudmännen har under senare år givit hög prioritet åt en utbyggnad av långtidssjukvården för atl möla del ökade vårdbehov som följer av befolkningsutvecklingen. Ulbyggnaden har under åren 1974-1977 omfattat i genomsnitl ca 1.400 platser per år. Huvudmännens utbyggnadsplaner för åren 1980-1984 innefaltar i genomsnitt ca 2.000 platser per år. För atl säkerslälla ulbyggnaden av långtidssjukvården under de närmaste tvä åren kommer del enligt riksdagens beslut (prop. 1978/79:177, SfU 1978/79:22, rskr 1978/79:338) atl under åren 1980 och 1981 utgå eft särskilt bidrag med 170 milj. kr. per är från sjukförsäkringen lill sjukvårdshuvudmännen. Landstingsförbundet har därvid ålagil sig atl verka för att huvudmännen under dessa är genomför en ulbyggnad av långtidssjukvården i enlighel med sina planer, dvs. igångsättning av byggen för i genomsnitt minst 2.000 platser per år. Vidare sker en utbyggnad av den decentraliserade öppna sjukvården bl.a. för att tillgodose de äldres efterfrågan på sjukvård i närheten av bostadsområdena.

En fortsalt snabb ulbyggnad av långtidssjukvården är angelägen. Det torde emellertid stå klart atl även med den planerade kraftiga ulbyggnaden kommer knappheten på institutionella vårdresurser att beslå på grund av det ökande vårdbehov som följer av befolkningsutvecklingen. Olika former av öppen vård i hemmet kommer därvid att i växande utsträckning framstå som elt alternativ eller komplemenl lill institutionsvården. För detla lalar också atl de äldre i regel föredrar all bo kvar i sitt hem så länge del över huvud tagel är möjligt framför att vårdas på en institution.

Hemsjukvård i mer organiserade former började växa fram i slutet av 1940-lalel. Ursprungligen betraktades hemsjukvård som en lemporär insals i avvaktan på en utbyggnad av den slutna somaliska långtidssjukvården. Hemsjukvården har emellertid utvecklats och ses nu som etl alternativ eller komplement fill andra vårdformer för främsl långvarigt sjuka patienter med behov av begränsade medicinska insatser. Den allmänna försäkringen lämnar numera ersättning till sjukvårdshuvudmännen för sjukvårdande behandling i samband med sjukvård i hemmet.

Sjukvården i hemmet bedrivs i varierande former och under medverkan av personal med olika kompetens. Vanligen får den sjuke vård och hjälp i silt hem av personal anställd hos sjukvårdshuvudmannen eller inom den kommunala sociala hemhjälpsverksamhelen. I del senare fallel sker insat­serna enligt avtal med sjukvårdshuvudmannen. En annan hjälpform är all

 

Delll S:12    Skr 1979/80:103                                                 148

sjukvårdshuvudmannen lämnar ekonomisk ersällning lill anhörig som vårdar palienlen i hemmet. För dessa anhöriga vårdare Iräffade Landslings­förbundel och Svenska kommunalarbelareförbundei är 1977 en rekommen-dalionsöverenskommelse om anställningsvillkoren. Överenskommelsen gäller för anhöriga vårdare som är anställda hos huvudmannen och reglerar vårdarnas ersättning, semesterförmåner m,m. Del förekommer också all sjukvårdshuvudmannen lämnar kontanlbidrag lill vårdlagaren, som sedan själv får ordna med vårdare m. m.

Under är 1977 beräknas ca 39.000 personer ha fäll vård i sina hem inom ramen för sjukvårdshuvudmännens hemsjukvårdsverksamhel. Av dessa fick 57 % vård genom anhörig medan 43 % vårdades av hemsamaril eller motsvarande vårdare. Sjukvårdshuvudmännens kosinader för hemsjuk-värdsbidrag och köpta vårdarljänsler hos kommunerna uppgick lill 495 milj. kr. under samma år. Enligt sjukvårdshuvudmännens planer beräknas anlalel vårdade komma all öka med 2-3 % årligen under de närmasle åren för att år 1983 uppgå till drygl 44.000 personer.

Den kommunala sociala hemhjälpen lill äldre och handikappade har också snabbi vuxit i omfattning. År 1960 fick 79.000 personer social hemhjälp. År 1977 var molsvarande siffra 346.000. Kommunerna slöder anhöriga vårdare genom att de i vissa fall kan få anställning som hemsamariier.

I moiioner lill 1977/78 års riksmöie föreslogs en ulredning av frågan om ersättning frän den allmänna försäkringen för värd av äldre eller sjuk anhörig i likhet med vad som gäller för vård av sjukt barn. Ulredning föreslogs också om möjligheterna alt införa en lagfäsi rält lill tjänstledighet för vård av anhörig. Motionernas utredningsyrkanden avstyrktes av socialutskottet och socialförsäkringsutskollet (SoU 1977/78:25 resp. 1977/78:33) bl.a. med hänvisning lill del dä pågående utredningsprojektet om hemsjukvård och äldreomsorger i samverkan vilket bl.a. hade till syfle all belysa samhällels möjligheter att stimulera och siödja anhörigas insalser i vårdarbetet. Utskotten ville avvakla resultatet av nämnda utredningsarbete och närmare erfarenheler av bestämmelserna om ledighet för vård av barn. Socialförsäk-ringsulskottel var inte berelt all dessförinnan medverka lill de utredningar som begärts i motionerna och som syftade till principiellt mycket belydande och kostnadskrävande utvidgningar av den nuvarande ersällningsrätten inom sjukpenningförsäkringen.

Del av riksdagsulskollen omnämnda utredningsprojektet om hemsjuk­vård och äldreomsorg har nu avslutats. Projektet har bedrivits inom ramen för etl av socialslyrelsen. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet samt sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut (Spri) inlett ulredningssamarbete om primärvård, äldreomsorger och samverkan mellan landslingskommuner och kommuner. I skriften Sjukvård i hemmet - social hemtjänst redovisas de ställningstaganden som gjorls beiräffande hemsjukvårdens ställning i framtida vårdsammanhang. Arbelel har i huvudsak inriktats på utformningen av de kommunala huvudmännens insalser vid sjukvård i hemmet och ansvarsfördelningen mellan huvudmän­nen.

Utredningsprojektet har inte närmare berört de anhörigas ekonomiska siluaiion. I rapporten framhålls dock betydelsen av atl ge de anhöriga ett konkret stöd i vårdsituationen. Man nolerar att förvärvsarbetande kan fä ersäitning från den allmänna försäkringen vid vård av sjukt barn och att del i den allmänna deballen diskuterats införande av en motsvarande ersättning ocksä vid vård av annan närstående. Det har särskilt gällt behovet av särskilt stöd för vård av anhörig i hemmet under livets slutskede. I rapporlen

 

149                      Kommittéer: Socialdepartementet    Del II S:12

framhålls all alla de insalser som kan ulföras av närslående i hemmel är av storl värde för möjligheterna atl bedriva sjukvård i hemmel oeh social hemhjälp. Förändringar av försäkringen av här antyll slag skulle därför enligi rapporten utifrån dessa bedömningar vara av värde.

I rapporten pekas pä betydelsen av den år 1977 mellan
Landstingsförbundet och Svenska kommunalarbetareförbundet träffade
rekommendationsöverenskommelsen           om                   ersättnings-       och

anställningsvillkoren för anhörig vårdare under 65 är. Genomförandet av ell lönesystem i enlighet med överenskommelsen kan förväntas underlättas av alt huvudmännen vid anslällning av närslående som vårdare kan få behandlingsersältning frän den allmänna försäkringen. När del gäller anhörig vårdare över 65 år anser ulredningen all de närslåendes insalser på sikl överlag får en annan inrikining, varför ulredningen avslår från generella uttalanden angående ekonomisk ersättning i dessa fall.

Enligt min mening är liden nu mogen att göra en samlad översyn av de frågor som gäller vård av anhöriga. Socialförsäkringsutskollet häri maj 1979 (Sfu 1978/79:24) med anledning av moiioner i dessa frågor också understrukit angelägenheten av atl frågan om stöd till anhöriga som vårdar gamla, sjuka eller handikappade i sitt hem uireds snarasl möjligt.

En särskild parlamentarisk kommillé bör tillkallas för all uireda dessa frågor. Som underlag för sina överväganden bör kommittén kartlägga erfarenhelerna av hemsjukvårdens ulbyggnad i fråga om omfallning och organisation m.m. i olika delar av landel, vårdbehov och ulbyggnadsplaner. Karlläggningen bör så långl möjligt göras på grundval av befintligl maierial från olika utredningar m.m. En bedömning bör också göras om de ålgärder som hittills vidtagits eller planeras är tillfyllest för au liilfredsslällande tillgodose del lill följd av befolkningsutvecklingen växande vårdbehovet under 1980-lalet. Den sociala hemhjälpens roll bör också beaklas i samman­hanget.

Beträffande de personer under 65 år som vill och kan ta ansvaret för vård av anhörig finns som jag lidigare har nämnt en överenskommelse om lönesättning och andra förmåner vid vård av anhörig. Enligt min mening är det lillfredsställande all frågan om anställningsvillkoren för anhörig vårdare nu fått sin principlösning. Även om ersättningsfrågorna har reglerats, har emellertid den som är förvärvsarbelande ingen ovillkorlig räll till tjänstle­dighet från sitt förvärvsarbele för vård av anhörig. År 1976 infördes en lagstadgad rätt till föräldraledighet, vilken utvidgats i lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn m.m. Kommiitén bör överväga frågan om införande av en molsvarande rätt lill hel eller partiell ledighel från arbelet för vård av äldre, sjuk eller handikappad anhörig i hemmet. Därvid bör övervägas om en sådan räll till ledighet skulle gälla all vård av anhöriga eller knytas lill de personer som vårdar anhöriga inom ramen för de offenlliga huvudmännens hemsjukvårdsverksamhet.

I utredningsarbelel bör även ingå all - bl.a. mol bakgrund av karllägg­ningen av utbyggnadsmöjligheterna när det gäller samhällels direkla vårdin­satser - förutsättningslöst bedöma behovel av och möjligheterna all införa ett system med ersättning från den allmänna försäkringen för vård i hemmel av äldre, handikappad eller sjuk anhörig. Övervägandena bör därvid avse ett ersättningssystem som i första hand avser kortare tidsperioder, l.ex. vid hastigt iniräffade vårdbehov hos äldre personer där en anhörigs närvaro är av stor belydelse eller för att möjliggöra för en patient på ell långvårdssjukhus att för en kortare tid få vistas i hemmiljö. Det kan också gälla insalser från anhöriga under vård vid livels slutskede i hemmet eller på sjukhus. I andra

 

Delll S: 12    Skr 1979/80:103                                                150

hand bör utredningen överväga ersällning från försäkringen också till den som l.ex. på deltid under en längre period vårdar en anhörig som väntar på plats vid långvårdssjukhus eller ålderdomshem. Kommillén bör bl.a. behandla frågor om villkor, ersättningsnivåer och ekonomiska konsekvenser av etl sådant ersättningssystem. Den ekonomiska analysen bör vidare innefatta en belysning av de effekler pä behovel av institutionsvård som följer av ett ersältningssyslem för värd i hemmel.

Ell eventuellt ersättningssystem av här skisserat slag får självfallel inle leda lill en minskning av sjukvårdshuvudmännens planerade insatser för långtidssjukvård, hemsjukvård och kommunernas sociala hemhjälp. Della måste vara vägledande vid kommitténs bedömning av förutsättningarna för införandet av en evenluell försäkringsersättning på delta område. Ulredningen bör eftersträva en i princip oförändrad kostnadsfördelning mellan stat, kommun och sjukvårdshuvudman. Kommiitén måste också klarlägga de samordningsproblem som kan uppstå i förhållande lill andra försäkringsersättningar och sociala förmåner. Ulredningen bör beakla de erfarenheler som vunnits vid lillämpningen av föräldraförsäkringen och den lagfästa rätlen till ledighet och förkortad arbetsiid för vård av barn.

Jag finner del lämpligt atl kommillén även tar upp en annan fråga, nämligen reglerna för vårdbidrag lill föräldrar med svårl handikappade barn under 16 års ålder. 1 prop. 1978/79:168 om föräldraulbildning och förbäll­ringar av föräldraförsäkringen m.m. anmälde jag min avsikt att åierkomma till regeringen med förslag om en översyn av reglerna för vårdbidrag. Jag anslöt mig därvid till familjeslödsulredningens förslag (SOU 1978:39) om en övergripande översyn av vårdbidragsreglerna.

Enligi de regler som gäller fr.o.m. den 1 januari 1980 utgår vårdbidrag för barn som på grund av sjukdom, psykisk utvecklingsstörning eller annat handikapp under minst sex månader är i behov av särskild tillsyn och vård. Hell vårdbidrag utgår f.n. med 169 % av basbeloppet per år eller med 1.900 kr. per månad, vilket moisvarar folkpensionen inkl. pensionstillskott för en förtidspensionär. Vid bedömningen av rätt till vårdbidrag skall uiöver vårdbehovet också beaktas de merulgifter som följer av sjukdomen eller handikappet. Som familjestödsutredningen har påpekat är detla dubbla syfle att beakla bäde vårdbehov och merkostnader förenal med vissa nackdelar. Den nu föreslagna kommillén bör därför överväga om vårdbidragels syfte bättre kan lillgodoses om stödet delas upp på etl bidrag som tar sikle pä det särskilda vårdbehovet och etl bidrag lill särskilda merkoslnader lill följd av handikappet. Förhållandel mellan vårdbidraget och de regler för föräldrapenningsom gäller fr.o.m. år 1980 behöver också klarläggas. Vidare bör övervägas hur vårdbidraget skall ulformas l.ex. vid delad vårdnad eller när en annan person anställs av föräldrarna för atl vårda barnel. Här bör också beaklas de insalser som del ankommer på kommunerna saml sjukvårdsoch omsorgshuvudmännen alt göra i dessa fall.

Kommillén bör med förtur genomföra översynen av reglerna för vårdbi­drag för handikappade barn.

Kommittén måste självfallet kostnadsberäkna sina förslag. Härvid bör noggrant belysas de olika kostnadskonsekvenser som förslagen kan innebära för försäkring, sjukvårdshuvudmän och kommuner liksom för samhället i övrigt bl.a. genom bortfall av produktionsresurser. Möjligheterna all genomföra en ev. reform i etapper bör också belysas. Vidare bör redovisas de administrativa konsekvenserna av kommilléns förslag.

I sitt arbete bör kommittén samråda med Svenska kommunförbundei och Landslingsförbundel saml de ämbelsverk och organisaiioner som berörs av

 

151                      Kommittéer: Socialdepartementet   Delll S:12

kommilléns uppdrag.

Kommittén bör vidare så långl möjligt beakta jämsiälldhetsaspekterna vid utformningen av sina förslag.

Jag erinrar slutligen om regeringens tilläggsdirektiv lill samtliga kommit­téer och särskilda uiredare angående finansiering av reformer (Dir. 1978:40).

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag all regeringen bemyndigar chefen för socialdepartementet

att tillkalla en kommitté med högst sex ledamöter för atl göra en översyn av olika frågor rörande värd av anhörig i hemmel, m.m.

atl ulse en av ledamöterna alt vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annal bilräde äl kommittén.

Vidare hemställer jag atl regeringen föreskriver all kosinaderna för kommittén skall belasta femte huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Socialdepartementet)

 

Delll K:l    Skr 1979/80:103                                                    152

Kommunikationsdepartementet

1. Transport av farligt gods

Dir 1979:1

Beslut vid regeringssammanlräde 1979-01-11

Departementschefen, slalsrådel Bondestam, anför.

Frågor om transport av farligt gods har under senare år tilldragit sig alll större inlresse i takt med atl kraven på en säkrare miljö, större trafiksäkerhel oeh bättre arbelarskydd har ökal. Ett par slörre olyckor som under senare år har inträffat i samband med landsvägstransport av farligt gods har intensi­fierat diskussionerna om säkerheten kring framför alll vägtransporterna. Också frågan om myndighetsansvaret har tagits upp.

Föreskrifter rörande transport av farligt gods grundas i stor ulslräckning på inlernationella överenskommelser. Säkerhetsföreskrifter för internationella transporter ingår som etl vikligl led i strävandena atl minska riskerna vid transport av farligt gods. Man försöker all för olika transportgrenar förteckna och klassificera ämnen och föremål som pä grund av explosionsrisk, brandfara, radioaktivitet, giftiga eller frätande egenskaper e.d. bör uteslutas från transport eller mottas lill transport endast på särskilda villkor. Dessa villkor kan avse förpackning och märkning, samlastning med annat gods saml konstruktion, utrustning och handhavande av trans­portmedel.

Det regelsystem som gäller på området är mycket detaljerat. Jag skall i det följande lämna en översiktlig redovisning av vad som f.n. gäller i fråga om transport av farligt gods.

För de internationella transporterna finns säkerhetsföreskrifter om vägtransporter i den europeiska överenskommelsen om internalionell transport av farligl gods på väg (ADR). Överenskommelsen godkändes av riksdagen år 1973 (prop. 1973:143, TU 1973:24, rskr 1973:334). För fillämp-ning av överenskommelsen finns för svensk del föreskrifter i kungörelsen (1974:35) om internationell vägtransport av farligt gods (ändrad senast 1978:335).

Internationell järnvägstransport av farligt gods behandlas i bilaga I (Inler­nalionellt reglemente om befordran av farligt gods med järnväg, RID) till det internationella fördraget om godsbefordran med järnväg (CIM). RID tilläm­pas inom hela Europa, Nordafrika och vissa stater i Främre Orienten. I ADR och RID klassificeras godset på samma sätl.

För den internationella sjöfartens del har särskilda bestämmelser om transport av farligl gods utarbetats i anslutning lill 1960 års konvenfion om säkerheten för människoliv till sjöss (SOLAS). På grundval av dessa bestämmelser har den mellanslalliga rådgivande sjöfartsorganisationen (IMCO)   utarbetat   den   s.k.   IMDG-koden   (Inlernational   Maritime

 

153       Kommittéer: Kommunikationsdepartementet    Delll K:l

Dangerous Goods Code). IMDG-koden gäller med något undantag endasl gods söm transporteras i förpackat skick. 1 övrigl gäller andra regler som också har utarbetats av IMCO. IMDG-kodens klassindelning av det farliga godset överensstämmer inle hell med den som lillämpas i RID/ADR. Praktiskt taget alla sjöfartsnationer tillämpar IMDG-koden.

Vid internationell lufttransport tillämpas särskilda av Internationella luftfartsassociationen (lATA) utfärdade bestämmelser om lufttransport av farligt gods (RAR). Dessa bestämmelser grundar sig numera bl.a. pä Förenta Nationernas rekommendalioner om transport av farligt gods. 1 september 1978 hade den internationella civila luftfartsorganisationen ICAO 143 medlemsstater. Av dessa har 56 stater formellt anlagil lATA RAR som en del av sin lagstiftning.

När det gäller de nationella transporterna av fariigl gods finns bestämmelser som lar sikle dels pä vissa transportslag, dels på vissa varu­grupper.

Såvitt avser järnvägstransport skall järnvägen enligt 3 S järnvägstrafikstad­gan (1966:202, ändrad senast 1976:409) fastställa normalvillkor, SJ;s normal­villkor hänvisar till SJ;s föreskrifier för transport av farligt gods (SJF 621), Dessa föreskrifier, som enligt 1 § järnvägstrafiksiadgan gäller även i fråga om vissa vägtransporter som utförs av SJ, avser inrikes transport och bygger i princip på RID,

I fråga om sjötransport har sjöfartsverket med stöd av förordningen (1965:908) om säkerheten på fartyg (omtryckt 1978:.346) utfärdai särskilda föreskrifier om transport till sjöss av farligl gods. Dessa föreskrifier grundar sig i slor utsträckning pä de regler som gäller enligt SOLAS och IMDG-koden.

För lufttransport av farligl gods gäller enligt luflfartskungörelsen (1961:558, ändrad senasl 1978:553) bl.a. att luftfartsverket får föreskriva särskilda villkor för befordran med luftfartyg av gods som medför brandfara eller fara för explosion eller sanitär olägenhel, påverkar luftfartygets instrument eller radiouirustning, avger gas, radioakliv sirålning eller annal som kan påverka fartyget, dess besättning eller passagerare, eller av annan sådan grund måste anses vara farligt för säkerheten eller slörande för allmän ordning ombord. Luftfarisverkel har med slöd av luftfartskungörelsen meddelat beslämmelser om lufttransport av farligl gods. Dessa finns i Bestämmelser för civil luftfart. Transport av farligt gods och magnetiskt material (BCL-D 1.14), och har tagils in i Luftfartsverkets för­fattningssamling (LFS 1978:3).

Även i fråga om postbefordran finns särskilda bestämmelser som lar sikle på farligt gods.

Nu redovisade transporiföreskrifter innehåller i allmänhet krav pä officiell provning av transportmedel som används. Denna provning ulförs vid sådan riksprovplals som anges i lagstiftningen om riksprovplalser m.m. (SFS 1974:896, 1974:898, 1976:139 och 1977:608).

Regelsamlingarna inom områdena järnvägstrafik, sjö- och luftfart täcker i princip alla olika slag av farligt gods. Vad gäller vägtransporter finns däremoi regler i flera olika författningar allt efter berört produktslag.

1 samband med frågan om svensk anslutning lill ADR-överenskommelsen behandlades (prop. 1973:143) bl.a. frågan om att införa en särskild lagstift­ning för nationella transporter av farligl gods och att inräita ett särskilt transportsäkerhelsorgan. Övervägandena ledde fram lill atl frågan om nationella vägtransporter av farligt gods borde lösas inom ramen för gällande

 

Delll K:l    Skr 1979/80:103                                                    154

produktlagstiftning och i första hand handhas av de myndigheler som enligt denna lagstiftning har ansvarei för olika varukategorier. 1 proposilionen avvisades också tanken pä en lillsynsorganisalion vid sidan av produktkon­trollsystemet i övrigt. Dåvarande chefen för kommunikalionsdepartementel framhöll emellertid atl det var angelägel att fä till stånd en ökad samordning av transporisäkerhetsfrågorna. Som lämplig samordnande myndighel före­slogs statens industriverk. Vidare föreslogs att en rådgivande nämnd, knuten fill industriverket, skulle inrättas. Nämnden skulle utgöra en förbindelselänk mellan de myndigheter och organisationer som främst har att ta befattning med frågor rörande transport av farligt gods. I övrigl föreslogs regleringen av de olika transportgrenarna förbli oförändrad.

I propositionen påpekades att den organisatoriska lösning som föreslogs fick anses vara av provisorisk karaktär i avvaktan på alt man fick ytterligare underiagfören bedömning bl.a. genom arbetsmiljöutredningens (S 1970:35) arbete och de erfarenheter som kunde vinnas sedan det föreslagna systemet hade varit i krafl under viss lid.

Riksdagen delade den uppfattning som kommit lill uttryck i propositionen (TU 1973:24, rskr 1973:334).

Den principlösning som valdes har alltså fått till följd alt beslämmelser om transport av farligt gods finns dels i särskilda regelsamlingar för järnvägstra­fik, sjöfart och luftfart, dels, vad gäller vägtransporter, i ett flertal författningar som var och en omfattar viss varugrupp. Som exempel på sådana författningar kan nämnas förordningen (1949:341) om explosiva varor (omtryckt 1977:361), förordningen (1961:568) om brandfarliga varor (omtryckt 1977:423, ändrad senasl 1978:332), lagen (1973:329) om hälso- och miljöfarliga varor (ändrad senast 1976:592), kungörelsen (1973:334) om hälso- och miljöfarliga varor (ändrad senasl 1978:614) och läkemedelsförordningen (1962:701, ändrad senast 1977:570).

Med stöd av dessa författningar har vidare särskilda tillämp­ningsföreskrifter utfärdats rörande bl.a. vägtransporter av de organ som på myndighetsplanet är närmasl ansvariga för lillämpningen av resp. författning. Sålunda har föreskrifter utfärdats av statens industriverk i fråga om explosiva och brandfarliga varor och av produklkonlrollnämnden i fråga om hälso- och miljöfarliga varor.

I regel ingår transportföreskrifterna som ett inslag i en mera omfattande regelsamling. Under de senasle två åren har produklkonlrollnämnden utfärdat särskilda föreskrifter för inrikes vägtransport av farligt gods av visst slag. Föreskrifterna finns i nämndens kungörelse (PKFS 1976:4) om vägtransport av hälso- och miljöfarliga varor i tank eller som bulklast och i kungörelsen (SNFS 1978;1/PK:3) om vägtransport av hälso- och miljöfarliga varor såsom styckegods. Båda författningarna - som trädde i kraft den 1 april 1977 resp. den 1 juli 1978 - innehåller säkerhetsföreskrifter vid transport av giffiga och frätande ämnen. Reglerna överensstämmer i huvudsak med vad som gäller för vissa varor enligt ADR.

När det gäller vägtransporter kan i sammanhanget erinras om möjlighe­terna att genom lokala trafikföreskrifter förbjuda eller inskränka transporter av farligt gods. Enligt 147 § vägtrafikkungörelsen (1972:603) får genom lokal trafikföreskrift meddelas förbud mot bl.a. trafik med fordon med last av viss beskaffenhet. Är det fråga om transport av farligt gods meddelas lokal trafikföreskrift av länsstyrelsen.

Tillsynen över transporter av farligt gods på väg utövas av sprängämnesin­spektionen i fråga om explosiva och brandfarliga varor, av statens natur-

 

155       Kommittéer: Kommunikationsdepartementet    Delll K:l

vårdsverk, arbelarskyddsstyrelsen, yrkesinspekiionen, länsslyrelserna och hälsovårdsnämnderna i fråga om hälso- och miljöfarliga varor, av socialsly­relsen i fråga om läkemedel samt av statens strålskyddsinslilul och slatens kärnkraftinspektion i fråga om radioaktiva ämnen. Även polismyn­digheterna har vissa tillsynsuppgifter.

Också när det gäller tillsynen över sådana transporler som faller under ADR-beslämmelserna är ett flertal myndigheter inblandade.

Samordningen sker f.n. inom följande organisaloriska ram.

Det åligger statens industriverk att verka för säkerhel vid vägtransport av farligl gods, alt följa det inlernalionella samarbetet i fråga om sådana transporler, att verka för samordning av föreskrifier för vägtransporter av olika slag av farligt gods och för samordning av sådana föreskrifter med föreskrifterna för järnvägs-, sjö- och lufttransporter av farligl gods saml att svara för informalion om föreskrifter om vägtransport av farligl gods. Till indusiriverkel har knutits en rådgivande nämnd, som har lill uppgift atl bistå verket vid behandlingen av frågor rörande transport av farligt gods. Nämnden är sammansatt av representanter för myndigheter som handlägger transportfrågor, naturvårdsverket, arbelarskyddsstyrelsen, representanter för vägtrafikens arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer samt - med hänsyn till samhällets räddningstjänst - slalens brandnämnd och Svenska kommunförbundet.

Frågan om transporter av farligt gods har härefter berörts i bl.a. prop. 1976/77:49 om arbetsmiljölag m.m. Föredragande departementschefen framhöll där bl.a. angelägenheten av samordnade insatser på området.

Under år 1977 aktualiserades frågan om en särskild lagstiftning om transport av farligt gods och om organisationen av tillsynsverksamheten på nytt. I motion 1976/77:521 hemställdes bl.a. att riksdagen hos regeringen skulle begära att en ulredning tillsattes med uppgift att samordna bestäm­melserna om transport av farhgt gods och det därmed sammanhängande myndighetsansvaret. Vidare hemställdes i motion 1976/77:813 atl riksdagen skulle ge regeringen i uppdrag att utreda behovet av en ramlagstiftning om transport av farligl gods och atl överväga frågan om auklorisalion för företag som sysslar med gifttransporter.

Trafikutskottet (TU 1977/78:1) erinrade i anledning av motionerna bl.a. om att den nuvarande organisatoriska ordningen på området hade setts som en temporär lösning i avvaktan på ytterligare underlag för en bedömning. Enligt utskottet hade någon effekfiv lösning av denna från miljö- och trafiksäkerhetssynpunkt mycket viktiga fråga ännu inte kommit till stånd, varför den borde prövas på nytt. Utskottet framhöll att del synies särskilt angeläget atl frågan om en koncenlrafion av det samlade ansvaret för transporler av farligt gods till en myndighet ingående övervägdes. Skäl talade också för att möjligheterna aU samordna bestämmelserna beiräffande de säkerhetsfrågor som var förknippade med transport av fariigt gods utan dröjsmål borde tas upp lill förnyade överväganden. Utskottet anförde vidare alt det torde fä ankomma på regeringen att ta de initiativ som behövdes för dessa frågors allsidiga prövning och att lägga fram förslag i ämnet. Riksdagen biföll vad utskottet hemställt (rskr 1977/78:8).

Som har framgålt av min redovisning är de föreskrifter som har meddelals till skydd för människors hälsa och miljön vid transport av farligt gods uppdelade på ett flertal regelkomplex. Också myndighetsansvaret är uppde­lat. Dessa förhållanden kan antas leda till atl tillämpningen av reglerna försvåras för såväl enskilda som myndigheter. Vidare finns risk för att

 

Del II K:l    Skr 1979/80:103                                                  156

tillsynsverksamheten inte kan bedrivas så effektivt och rationellt som är önskvärt. Härigenom uppnås inle den säkerhet som föreskrifterna är avsedda att ge. Ibland uppkommer problem l.ex. genom att vissa produkter har egenskaper som gör att de kan klassificeras som farligl gods enligt flera kriterier. Riskerna vid transport av produkterna kan i vissa fall vara hänförliga till andra egenskaper än dem som har gjort all produkten har hänförts lill viss myndighels ansvarsområde.

Den lösning av främsl frågorna om myndighetsansvaret som valdes genom 1973 års beslul var ett provisorium. Avsikten var all senare åierkomma lill dessa frågor. Del finns enligt min mening nu anledning alt - mol bakgrund av de erfarenheler som har vunnits - utvärdera den hillillsvarande ordningen. Med hänsyn härtill och till vad riksdagen uttalat i ämnet bör en särskild utredare tillkallas för att företa en sådan ulvärdering och göra en samlad översyn av frågorna om en effeklivare kontroll när det gäller transport av farligt gods. Jag har i ärendet samråll med chefen för jordbruks­departementet och chefen för induslrideparlemenlet.

Flertalel av de problem som jag har pekal på i del föregående är samordningsfrågor som bör lösas genom en ny eller förbättrad reglering. Utredaren bör bl.a. överväga huruvida det är lämpligt atl regler för nationella vägtransporter av alla slag av farligl gods samlas i en gemensam lagstiftning, som i möjligaste mån är samordnad med de internationella reglerna.

Uiredaren bör i sitt arbete uppmärksamma att vissa produktslag f.n. faller ulanför del nationella regelsystemet vad gäller transporter av farligt gods på väg. Vidare bör prövas om etl samordnai regelsystem behöver tillskapas för andra transportsätl än sådana som har nämnts i det föregående. Etl exempel härpå är transporter av farligl gods i rörledningar, t,ex. naturgas och olja.

En annan fråga som bör uppmärksammas i sammanhanget är förhållandet mellan regleringen av å ena sidan vägtransporter och å andra sidan järnvägs-, sjö- resp. lufttransporter. Utvecklingen mot kombinerade transporter - inte minsl när del gäller gränsöverskridande trafik - har under senare tid gått snabbi. Sådana transporter, som innebär alt fler än ett av de angivna transporlsätlen utnyttjas, gör det angeläget alt bl.a. pröva frågan om ett så långt möjligt samordnat regelsyslem. Delsamma gäller ansvaret i fråga om sådana fakiorer som inte är direkt beroende av de speciella förutsättningarna för ett visst transporlslag.

Vidare bör utredaren uppmärksamma den ordning som gäller för officiell provning och systemet med riksprovplalser. Bl.a. bör möjligheterna till samordnade godkännandebeslul inom detla system undersökas.

Det är från såväl miljö- som trafiksäkerhets- och arbelarskyddssynpunkl väsentligl alt den som sysslar med transport av farligl gods har de kvalifikationer som behövs för all kunna ulföra transporterna på etl säkert sätt. De krav som bör ställas på en transportör är bl.a. kunskaper om de skadeverkningar som olika godsslag kan medföra, vilka åtgärder som skall företas för atl förebygga skadeverkningar i fall av olyckshändelse samt kunskaper om lagring och lastning av olika slag av farligt gods. Det är också vikligl att transportören har tillräckliga kunskaper om vilka regler som gäller för transport av olika slag av farligt gods och förutsättningar att hålla fordonsmalerielen i fullgott skick. Mol bakgrund bl.a. härav bör uiredaren i sitt arbete undersöka om det föreligger behov av auklorisalion av dem som utför transporter av farligl gods. Del bör i sammanhanget nämnas atl det

 

157       Kommittéer: Kommunikationsdepartementet    Delll K:l

redan i dag krävs auklorisalion av den som yrkesmässigt transporterar miljöfarligt avfall. Bestämmelserna härom finns i förordningen (1975:346) om miljöfarligt avfall (ändrad senasl 1977:777).

Vid sin prövning av frågor rörande tillsynsverksamheten bör uiredaren beakta inom lullverkets distrikts-, kust- och gränsbevakning befintliga resurser för gränskontroll.

En viktig fråga när det gäller farligt gods och som berör räddningstjänsten är vilka möjligheter som finns atl snabbt idenfifiera och få informalion om olika slag av gods. Fyllig information om bl.a. de skadeverkningar som visst godsslag kan medföra, l.ex. vid olyckshändelser, underlättar i väsenllig mån saneringsarbetet och ijänar också som kunskapsunderlag när del gäller atl vidta förebyggande åtgärder liksom vid utbildning i frågor som rör transport av farligt gods. Utredaren bör se över vilka informationsmöjligheter som f.n. finns och, om behov föreligger, föreslå ålgärder för att ytterligare förbällra dessa möjligheter, l.ex. genom samordning av informationen. Uiredaren bör i denna och andra frågor som har betydelse för räddningstjänsten samråda med de myndigheter och organisaiioner som är verksamma inom denna. Samråd bör också ske med miljödatanämnden.

Utredaren bör vara oförhindrad atl ta upp även andra frågor som har samband med dem som jag har angell i det föregående.

När det gäller frågan om myndighetsansvaret vill jag erinra om atl det tidigare har tillkallats en kommitté (Jo 1978:06) för översyn av produktkon­trollens organisation i vad avser hälso- och miljöfarliga varor. Uiredaren bör i sitt arbete samråda med denna kommitté.

Utredaren bör vidare samråda med kommiuén (Jo 1978:05) om miljörisker vid sjötransporter.

Utredaren bör vara oförhindrad att redovisa resultaten av sill arbele i etapper. Med hänsyn till värdet av att vissa centrala samordningsfrågor kan prövas i samband med behandlingen av förslagen från utredningen rörande produktkontrollens organisation bör ett delbetänkande med förslag lill huvudprinciper för lösning av samordningsproblemen vad gäller transport av farligt gods på väg föreligga i sådan tid att en samtidig prövning kan ske.

Utredaren bör i sitt arbete beakta vad som har anförts i kommittédirektiven (1978:40) om tilläggsdirektiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående finansiering av reformer. Vidare bör utredaren i sina förslag beakla att inte onödiga byräkratieffekter uppstår.

Utredaren bör hålla nära kontakt med berörda personalorganisalioner i frågor som berör förhållandet mellan siaten som arbetsgivare och de statsanställda.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemsläller jag alt regeringen bemyndigar chefen för kommunikationsdepartementet

atl tillkalla en särskild utredare med uppdrag att uireda vissa frågor om transport av farligt gods,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annal biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver alt kostnaderna för ulredningen skall belasta sjätte huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

(Kommunikationsdepartementet)

 

Delll K:2    Skr 1979/80:103                                                   158

2. Tilläggsdirektiv till SMHI-utredningen (K 1977:01)

Dir 1979:3

Beslut vid regeringssammanlräde 1979-01-25

Departementschefen, statsrådet Bondestam, anför.

Med stöd av regeringens bemyndigande den 27 januari 1977 lillkallades en särskild utredare med uppdrag alt se över Sveriges meleorologiska och hydrologiska instituts (SMHI) verksamhet oeh organisalion. SMHI är sedan år 1975 lokaliserat till Norrköping. Genom beslut den 1 september 1977 fick utredningen tilläggsdirektiv som innebär atl uiredaren skall behandla frågan om utökad avgiftsfinansiering vid SMHI. Genom beslut den 20 april 1978 fick ulredningen yllerligare filläggsdirektiv. Dessa innebar bl.a. atl utredaren skall överväga hur evenluella kostnadskrävande förslag skall kunna finan­sieras genom omprövning av pågående verksamhet och omfördelning av befintliga resurser inom del område utredarens förslag avser.

I direktiven av den 27 januari 1977 konstateras alt del finns ett flertal områden där SMHI i olika avseenden samverkar med andra myndigheter. Utredningen bör undersöka alla samordningsmöjligheter inle minsl mot bakgrund av önskemålel om en effektiv statsförvaltning. En första utred­ningsuppgift bör därför vara att utifrån en inventering av samverkansmöj­ligheterna mellan SMHI och övriga myndigheter föreslå lämplig arbetsför­delning i syfte atl så långt möjligt undvika dubbelinvesteringar och dubblerad kompetens. I inventeringen bör även ingå en gränsdragning mot universitet och högskolor vad gäller forskning, utveckling och undervisning inom SMHLs område.

I fråga om gränsdragningen mot universitet och högskolor har SMHI-utredningen i skrivelse den 11 oktober 1978 tagil upp frågan om omlokali­sering av universitetsinslilulionerna för meteorologi och hydrologi i Uppsala lill Norrköping. Meteorologiska institutioner finns i Stockholm och Uppsala medan institution för hydrologi finns endast i Uppsala. De meteorologiska och hydrologiska institutionerna i Uppsala är förhållandevis små. En omlokalisering skulle även från den synpunkten vara lämpligare från Uppsala än från Stockholm. I skrivelsen konstateras att SMHI har etl stort behov av kontakt med universitetsutbildningen. Delar av SMHLs verksamhet är av forsknings- och utvecklingskaraktär och skulle vinna på geografiskt och personellt nära förbindelser med institutioner som är fristående från SMHI. Andra delar av SMHLs verksamhet torde innebära forskning av sådant slag atl de kanske mer hör hemma på en forskningsinstitution än på SMHI. Vidare framhålls atl den alldeles övervägande delen av de sluderande, som efler avlagda examina fortsätter atl arbeta inom det meteorologiska fackomrädel, tar anställning vid SMHI.

Regeringen har i direktiven för utredningen uttalat att alla samordnings­möjligheter bör undersökas mol bakgrund av önskemålel om en effektiv statsförvaltning. Utredningen skall föreslå en lämplig arbetsfördelning i syfte atl så långt möjligt undvika dubbelinvesteringar och dubblerad kompetens. Mol denna bakgrund anser jag att även lämpligheten av och förutsättning­arna för en omlokaUsering av universitetsinstitutioner i meteorologi och hydrologi till Norrköping bör närmare undersökas.

Utredaren bör därvid ulgå från alt ifrågavarande institutioner vid en evenluell omlokalisering bör inordnas i universitetet i Linköping. I detta

 

159       Kommittéer: Kommunikationsdepartementet    Delll K:3

sammanhang bör även beaklas vilka samverkans- och samordningsmöjlig­heter som kan finnas med den planerade s.k. TEMA-forskningen vid universitetet i Linköping.

Jag har i denna fråga samråti med chefen för utbildningsdeparte­mentet.

Utredaren bör mot bakgrund av sina överväganden rörande SMHLs framtida resursbehov pröva om det är möjligt atl flytta institutionerna utan investeringar i nybyggnader för laboratorier och teknisk ulrustning samt ange i vilken mån resurser inom SMHI skulle kunna överföras till eller eljest utnyttjas av berörda institutioner.

Jag förutsätter att uiredaren i ell evenluelll förslag till omlokahsering lar hänsyn lill personal och studerande genom att bl.a. fidsmässigl anpassa en omlokalisering lill de särskilda förhållanden som kan råda.

Med hänvisning till vad jag nu har anförl hemställer jag att regeringen utvidgar uppdraget för den särskilde uiredaren på det sätt som jag har angett.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan. (Kommunikationsdepartementet)

3. Mönstring av sjömän

Dir 1979:10

Beslut vid regeringssammanträde 1979-03-01

Departementschefen, statsrådet Bondestam, anför.

Sedan länge finns det i vårt land en särskild lagsliftning om mönstring av sjömän och sjömansregislrering. Med slöd av den ulövas uppsikt över sjömännens tjänstgöringsförhållanden oeh fartygens bemanning.

Lagstiftningen på området finns i förordningen (1961:87) om registrering och mönstring av sjömän (mönstringsförordningen) (omtryckt 1979:37).

En svensk sjöman, som är anställd på svenskt handelsfartyg med en nellodräklighet av 20 registerton eller mera, skall vara inskriven i ett särskilt register hos arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), benämnt sjömansregistret. Registret förs hos sjömansförmedlingen i Göteborg. Inskrivningen sker i Sverige hos mönstringsförrällare, som ulses av AMS och är knutna lill sjömansförmedlingarna. Vissa svenska konsuler är mönstringsförrällare utomlands (1 §). Etl generelll undantag från skyldigheten att vara inskriven i regislret har meddelats av AMS. Undanlaget gäller de sjömän som är anställda på fartyg som uteslutande nyttjas i svensk inre fart. Sjöman som av hälsoskäl är förhindrad att ta anställning ombord får inte skrivas in i sjömansregistret. Delsamma gäller en sjöman, som på grund av grov misskötsamhet under anställning ombord har filldelats påmönstringsförbud (4 §). I samband med inskrivningen i registret skall sjöfartsbok utfärdas för sjömannen (5 §).

En sjöman, som tillträder befattning på svenskt handelsfartyg med en nellodräklighet av 20 registerton eller mera, skall pämönstras fartyget om det går i utrikes fart. Påmönstring skall också - med vissa inskränkningar -

 

Delll K:3    Skr 1979/80:103                                                   160

ske pä svenskt passagerarfartyg som går i inrikes fart (12 S). Vissa villkor skall vara uppfyllda för all en sjöman skall få påmönslras elt svenskl fartyg. Bland hindren mol påmönstring märks avsaknad av sjöfartsbok eller pass, påmönstringsförbud, brislande behörighel eller alt hälsolillslåndel gör sjömannen olämplig i avsedd befallning (14 S). Sjömannen skall förete intyg av en sjömansläkare, som styrker all hälsotillståndet inte utgör hinder för påmönstring. När påmönstrad sjöman frånträder sin befallning på svenskl fartyg skall han avmönslras(20 S). Både påmönstring och avmönslring ulförs av mönstringsförrällare. Om del inle finns mönslringsförrältare på orten får befälhavaren vidta de ålgärder som behövs för avmönslring och därefter anmäla avmönslringen för mönstringsförrällare i första hamn där sådan finns (23 §). Mönstringsförrällare skall vaka över atl ell fartyg är behörigen bemannat (25 S).

Genom tillkomsten av sjömanslagen (1973:282, ändrad senast 1976:591) kom de handlingar som skall ligga till grund för sjömannens tjänstgöring på fartyg atl bli av två slag: ell anställningsavtal, avseende anställningen, och elt tjänslgöringsbesked, avseende befattningen på visst fartyg. Tjänstgöringsbe-skedet har samtidigt blivit mönslringshandling. Rapporteringen till sjömans-registret sker huvudsakligen genom all tjänslgöringsbesked med påteckning om sjömannens tilllräde resp. frånlräde av befattningen sänds in.

Utländska sjömän, som har befattning på svenska fartyg, registreras i förteckningen över utländska sjömän. Även denna förteckning förs hos sjömansförmedlingen i Göleborg. Dä utlänningarna inle erhåller sjöfarlsbok, sker registreringen på grundval av de lill sjömansregisirel insända kopiorna av Ijänslgöringsbeskeden. Ändamålet med förteckningen är bl.a. atl varje ulländsk sjöman skall erhålla ell identitetsnummer, under vilket hans pensionspoäng lill den allmänna tilläggspensioneringen antecknas.

Påmönstringsförbud kan utfärdas för en sjöman som genom grov missköt­samhet under anställning ombord har visat sig olämplig alt utöva sjömans­yrket. 1 vissa fall kan en sjöman tilldelas varning (28 §). Frågor om påmönstringsförbud eller varning prövas av sjömansnämnden (29 S), som utses av regeringen och beslår av sju ledamöier jämle suppleanter.

Vid påmönstring av besättning på ett svenskt fartyg skall mönstringsför-rällaren utfärda sjömansrulla för fartyget, om sådan inte redan finns. Sjömansrullan skall innehålla uppgift om de sjömän som är anslällda på fartyget. Anteckning skall göras i rullan om avmönslring och påmönstring (34 §). Sjömansrullan gäller högsl etl är, och när den har upphört alt gälla skall den tillställas sjömansregistret för förvaring (35 S). För ett svenskt handelsfartyg med en nellodräklighet av 20 regislerton eller mera, för vilket sjömansrulla inle utfärdas och som inte utgår på lustresa eller annan tillfällig resa, skall befälhavaren upprälla en manskapsförteckning. Sådan förteckning skall innehålla uppgifler om fartyget och dess redare, befälhavare och besättning. Befälhavaren skall i förteckningen anteckna frånlräde eller tillträde av befattning. Dessutom skall sjömansregisirel underrättas (38 §).

Sjöman bör minst en gång vartannat år läkarundersökas av sjömansläkare. Över undersökningen skall utfärdas särskilt intyg (43 §). Sjömansläkare som finner all en sjöman på grund av sill hälsotillslånd är olämplig atl ulöva sjömansyrket skall ofördröjligen anmäla detla till sjömansnämnden (45 §). När sjömansnämnden har fått anmälan skall den snarast underrätta sjömans­förmedlingarna och mönslringsförrältarna (47 S). Molsvarande underrältel-

 

161       Kommittéer: Kommunikationsdepartementet    Del II K:3

ser till nämnden, sjömansförmedlingarna och mönstringsförrätiarna skall ske, när en lidigare avslängd sjöman företer läkarintyg om all hälsotillståndet inle längre utgör hinder för anställning ombord på ell fartyg (48 S).

Riksdagen har den 6 december 1978 beslulal vissa ändringar beiräffande hälsoundersökningar av sjöfolk (prop. 1978/79:19, TU 7, rskr 62, SFS 1979:37), Ändringarna innebär bl.a. att begreppet sjömansläkare avskaffas. Delvis nya regler införs om läkarintygs giltighetstid. Åliggandet för läkare, som finner atl en sjöman pä grund av sitt hälsotillslånd är olämplig all ulöva sjömansyrket, atl anmäla saken lill sjömansnämnden byls ut mot en rekommendation alt göra anmälan till sjöfartsverket. De nya bestämmelser­na Iräder i kraft den 1 juli 1979.

Slutligen finns i mönstringsförordningen regler om besvär och ansvar. Verkställighelsföreskrifler meddelas i de flesta avseenden av sjöfartsverkei efter samråd med AMS och utrikesdepartementet.

Sedan mönslringsförordningen trädde i kraft den 1 juli 1961 har den setts över vid skilda tillfällen. I en rapport är 1966 föreslog statskontoret vissa organisatoriska förändringar beiräffande mönslringsverksamhelen. Dessa förslag utvecklades vidare av sjömansregisterutredningen i betänkandet Sjömansregislreringen (Stencil K 1968:7). Pä grundval av detla inrättades den 1 juli 1969 del centrala sjömansregistret vid sjömansförmedlingen i Göleborg. Samtidigt upphörde sjömanshusens och sjöfartsstyrelsens registrering av sjömän. Mönstringsverksamheten integrerades med sjömansförmedlingen i den allmänna arbetsförmedlingens lokala organisalion. En central sjömansnämnd ersatte de tidigare regionala nämnderna (prop. 1969:58, 2LU 50, rskr 224). Utredningen lämnade även ett principförslag till en slutlig organisation, som var avsedd all genomföras när databehandling hade införts vid sjömansskattekontoret och dåvarande system för sjöfolks pensionering ersatts av ett nytt. Trols att dessa förutsättningar är uppfyllda har den tänkta förändringen, som innebar atl sjömansskattekontoret skulle överta registret och föra över del på magnelband, inle aktualiserats.

I skrivelse den 23 april 1970 hemställde sjöfartsverkei om en översyn av mönstringsförordningen främst för alt förenkla förfarandet vid mönstring och för att underlätta utredningsförfarandet i samband med meddelande av påmönstringsförbud och varning. Den utredning som tillsattes därefter hade enligt sina direktiv att undersöka om registrerings- och mönstringsförfaran­det borde helt eller delvis avvecklas och om de nuvarande myndighetsupp­gifterna borde läggas på någon annan än de i förordningen nämnda myndigheterna. Översynsarbetel redovisades i betänkandet (Ds K 1974:11) Mönstring av sjömän. Såvitt avsåg mönstringen framhöll utredningen alt vissa länder såsom Danmark och Storbritannien hade slopat mönstringen och gått över till ett system med efterhandskonlroll. I Danmark ankommer det sålunda numera på befälhavaren att se till alt en sjöman uppfyller kraven för anslällning i avsedd befattning ombord. Eflerhandskontrollen utförs av reseinspektörer. För utredningen föreföll en sådan utveckling också vara den naturliga. I då rådande läge fann ulredningen emellerlid inte tillräckliga skäl för att slopa mönstringen. Anledningen härtill var främst atl mönstringen behövdes som ett instrument för bemanningskonlrollen.

De viktigaste nyheterna i en föreslagen ny mönstringskungörelse var följande. Mönstringsinstilutet skulle bibehållas för den utrikes sjöfarten men

11 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 103

 

Delll K:3    Skr 1979/80:103                                                   162

avskaffas för den inrikes sjöfarlen. Andra förenklingar i förfarandel var att avmönslringen skulle upphöra och alt bestämmelserna om mönstring av svensk sjöman på utländskt fartyg slopades. Vidare föreslogs lättnader i fråga om skyldighet för sjöman all vara personligen närvarande vid mönstring samt möjlighet för sjöman, som skulle lilllräda en befattning i utländsk hamn, all förhandsmönslra redan i Sverige. För färjetrafiken skulle medges vissa ytterligare förenklingar i förfarandet. Sjömansrullan borde inle längre vara bunden utan föras enligt lösbladssyslem. Den skulle föras på alla handelsfartyg om minsl 20 brulloregislerton. Som en följd härav kunde manskapsförteckningen slopas. I beiänkandei föreslogs vidare en förstärk­ning av sjöfartsverkets bemanningskontroll. Den obligatoriska hälsokontrol­len skulle bli oberoende av inskrivningen i sjömansregisirel och av mönst­ringen. Bestämmelserna om sjömansregistreringen lämnade utredningen i allt väsentligl orörda. Del konstaterades därvid all behovel av ett sjömans­register kvarstod och all dess huvudfunktioner borde bibehållas. Registre­ringen spelar nämligen en avgörande roll för sjömannen som skydd för vissa sociala rättigheter och förmåner. Registret utgör också en viklig källa för adressupplysning m.m. Svensk sjöman som tillträder befattning på ett fartyg i utrikes fart skulle enligt förslagel alltid vara försedd med sjöfarlsbok. Ulländsk sjöman skulle förses med en Ijänstgöringsbok.

Belänkandet har remissbehandlais. Remissinstanserna tillstyrkte i allmän­het de framlagda förslagen i huvuddrag, men fiera av dem var kritiska och menade att mönstringssystemet borde avskaffas. Betänkandet har inle föranlett några lagstiftningsåtgärder.

I en gemensam skrivelse den 12 april 1978 till chefen för kommunikationsdepartementet har AMS och sjöfartsverket hemställt, alt regeringen på nytt ser över mönstringen och registreringen av sjöfolk. 1 skrivelsen anförs bl.a. alt AMS och sjöfartsverket har hafl överläggningar om mönstringsverksamheten. Det har därvid framhållits att sambandet mellan sjömansförmedling och mönstring har minskat genom systemet med rederianställningar och fasta avlösningssystem. Genom en väntad minskning av anlalel sjömansförmedlingar torde också uppstå ökade svårigheler för AMS att tillhandahålla mönstringskompetenl personal i olika delar av landet. Mönslringsverksamhelen har efler hand kommit atl framstå som elt främmande element hos arbetsmarknadsverket. Det har även framförts atl -vid en ev. omläggning av mönslringsverksamhelen - sjömansregistret genom vissa lekniska förändringar skulle kunna utnyttjas bättre än som sker i dag.

Framställningen har remissbehandlais. Remissinstanserna instämmer allmänt i att det nuvarande systemet för mönstring och registrering av sjömän behöver ses över.

Rederiföreningen för mindre fartyg. Svenska maskinbefälsförbundel, Svenska sjöfolksförbundel, Sveriges farlygsbefälsförening och Sveriges redareförening har därefler i en gemensam skrivelse den 5 december 1978 till kommunikationsdepartementet hemställt om en översyn av reglerna om påmönstringsförbud och varning. Organisationerna hänvisar till att reglerna inte står i överensstämmelse med de arbeisrättsliga rutiner som har utvecklats när det gäller att lösa disciplinfrågor enligt nyare tids lagstiftning. De menar att reglerna så långt som möjligt bör anpassas lill de förhållanden som gäller för landanställda. De förutsätter vidare att det prövas om sjömanslagens regler om förfarandet i fartygsnämnden behöver ändras.

Efter       samråd     med      cheferna     för       utrikes-      och

 

163       Kommittéer: Kommunikationsdepartementet    Del II K:3

arbetsmarknadsdepartementen och med slalsrådel Lindahl gör jag följande överväganden.

Mönslringsförordningen grundar sig på etl utredningsförslag från 1950-lalet och har i flera stycken övertagit regler från äldre lagstiftning, varav den närmasl föregående var kungörelsen den 9 juni 1939 (nr 306) angående sjömanshusen i rikel samt sjömäns pä- och avmönslring m.m. I belysning av de stora förändringar som har skett på arbetsmarknaden under de senasle årtiondena och av den utveckling som tekniskl och organisaloriskl har ägl rum inom sjöfarten under samma lid framstår mycket i den nuvarande regleringen som otidsenligt. Redan i direkliven lill 1970 års utredning uttalades att utvecklingen inom sjöfartsnäringen krävde förenklingar i mönstrings- och registreringsförfarandel samt all kritik med fog hade riktats mot del tungrodda mönslringssyslemet. Utredningen utgick från alt alla möjligheter skulle tas lill vara för atl förenkla förfarandel för alla parter och begränsa systemets tillämpning lill vad som var oundgängligen nödvändigt. Trols della kritiserades utredningens förslag från flera håll för all det inte gått tillräckligt långt i vissa avseenden och för långl i andra. Relativt lång tid har nu förflutit sedan förslagen lades fram. Vid kontakter med berörda myndig­heter och organisafioner har framkommit all förslagen inte längre efterfrågas. I stället har den av AMS och sjöfartsverket ingivna framställningen om en förnyad översyn av mönslringsförordningen allmänl tillstyrkts.

Det föreligger sålunda etl sedan länge känt reformbehov, som tar sig utiryck i önskemål om avbyråkratisering, förenklingar och effekiivisering i syfte att utnyttja tillgängliga resurser på bästa möjliga sätt. Till en del kan givetvis det utredningsmaterial som finns utnyttjas, men det står klart att förnyade överväganden måste göras i ålskilliga hänseenden. Mol denna bakgrund bör därför en ny översyn göras, för vilkel ändamål en särskild utredare bör tillkallas.

Mönstringen tillgodoser i dag etl flertal syften, bland vilka ett av de främsta är bemanningskontrollen. Denna synes öka i belydelse i takt med att besättningsstorlekarna minskar. Det kan knappast hävdas atl bemannings­kontrollen generellt är tillräckligt effektiv i dag. Huvuddelen av bemannings­kontrollen utförs av mönstringsförrällare, och dessa har inte räll all ens vid uppenbara fall av underbemanning ingripa med egna åtgärder.

Nuvarande mönstringsförfarande rymmer också många inslag av formell granskning av olika handlingar utan atl förhållandena i sak alltid granskas på etl tillfredsställande sätt. Utomlands har de där verksamma myndigheterna i allmänhet inte utbildad personal som effektivt kan kontrollera bemanningen. Del är också att märka alt AMS har framhållil att mönstringsverksamheten efler hand har kommii att framstå som elt främmande element inom verkel.

Vad jag nu har anfört ger anledning att undersöka om syftena med mönstringen kan nås på annat sätt än i dag och om nuvarande förfarande kan hell eller delvis avvecklas. Härvid bör ulländska förebilder siuderas, l.ex. del danska sysiemel som innebär alt viktiga mönstringsfunktioner har lagls pä befälhavaren. Vidare bör undersökas hur arbetstagarsidan kan medverka i ansvarei för dessa frågor. I delta sammanhang vill jag erinra om att skyddsombudens ställning ombord nyligen har stärkts (prop. 1977/78:55, TU 14, rskr 141). Om viktiga mönstringsfunklioner läggs på befattningshavare ombord måsle dessa ha möjlighet alt utöva sin kontrollerande verksamhet på ell självständigt sätl i den meningen att de inte står i beroendeställning till

 

Delll K:3    Skr 1979/80:103                                                   164

redaren. Uiredaren bör därför undersöka om befallnings- och anställnings­skyddet behöver förslärkas för berörda befallningshavare.

Myndighetskontrollen kan emellerlid knappasl avvaras hell. Sålunda behövs exempelvis någon form av rapportering till en myndighel. som har all svara för en kontroll i efterhand. Dessa frågor hänger i hög grad samman med registreringen som jag behandlar i del följande, men även andra aspekter kan läggas härpå. De personella resurser som kan bli lillgängliga vid en omläggning av mönstringsförfarandet i antydd riklning bör användas för all effeklivisera den operativa bemanningskonlrollen. Även i detla avseende kan det vara värdefullt all la del av erfarenhelerna från Danmark, där man har elt system med reseinspeklörer.

Möjligheterna all effektivisera bemanningskontrollen vid sjöfartsverkets inspektionsdistrikt, verkets inspeklionskonlor i Rollerdam och vid svensk utlandsmyndighet i vissa för svensk sjöfart betydelsefulla hamnstäder i utlandet bör undersökas. Därvid bör eflerslrävas en samordning med sjöfartsinspektionens tillsynsarbete i övrigl i syfte atl vinna slörsia möjliga uibyle av inspektionsverksamheten i dess helhet.

I frågor som rör bemanning bör beaklas de förändringar i lagstiftningen på della område som kan bli följden av belänkandet (SOU 1978:21) Bemanning av fartyg. Betänkandet bereds f.n. inom kommunikalionsdepartementel.

Registreringen har som den nu är utformad etl starki samband med mönstringen. Följaktligen blir de fortsatta övervägandena beträffande mönstringen av belydelse även för frågan om regisirering. Enligt min mening blir registreringen ännu mer betydelsefull i framliden om en myndighet inte har hand om mönslringsverksamhelen. För atl bemanningskonlroll skall kunna utövas effekiivt behövs del nämligen ell regisler varur snabbt kan hämtas erforderliga uppgifter. Sådana kan vara gällande beslut om minimi-bemanning saml uppgifter om behörighet och läkarintyg. Säkra och snabba ruiiner för rapportering till regislret måsle finnas för alt detta skall fungera tillfredsställande.

Uiredaren bör vidare undersöka vilka fördelar som kan vinnas genom att lägga över registret på ADB och samordna det med del redan nu ADB-baserade sjömansskalleregistrel. Även övriga i den offenlliga förvaltningen förekommande register över sjömän, manuella och databaserade, bör karlläggas och det bör övervägas om registren behöver samordnas oeh om det på detla sätl är möjligt atl minska antalet register. Så kan l.ex. förändringar i reglerna om påmönstringsförbud medföra att del ADB-baserade avslängningsregislret vid sjömansnåmnden inte längre behövs. Hänsyn bör också las lill befintliga ADB-syslem inom rederinäringen. Utredaren bör också studera sjömansregislreringen i Norge, där del centrala sjömansregisirel vid direktoralet för sjömän ses över och inom kort väntas blir överfört pä dala.

Sjömansregistret kan också tjäna som hjälpmedel i andra avseenden, l.ex. för att ge tillförlitligt underlag för behörighetsbevis och bedömning av deras fortsatta giltighet och dessutom vara underlag för statistiska uppgifter om utvecklingen på sjöfartens arbetsmarknad. Arbetet i denna del bör bedrivas i nära samverkan med bl,a. sjömansskallekontoret och statistiska central­byrån.

Det är angeläget att de hos myndigheterna förda registren över sjömän inle blir fler än som oundgängligen behövs, främst för bemanningskontroll samt för pensionsfrågor och beskattning. Vidare får övervägas vilka begränsningar i datainsamlingen och registreringen som är möjliga. Om

 

165       Kommittéer: Kommunikationsdepartementet    Del II K:3

uiredaren ämnar föreslå  all ell  ADB-regisler inrättas måsle förslagen ularbelas med beaklande av gällande datalagstiflning.

I 1974 års belänkande föreslogs alt sjömansrullan skulle föras enligt etl lösbladssyslem. Vidare förordades att den nuvarande manskapsförteckning­en skulle slopas. Man bör söka finna så enkla och prakliska lösningar som möjligt i dessa hänseenden. Även här kan registreringssystemets ulformning fä en avgörande betydelse, bl.a. när del gäller rapporteringen till regislret. Del är angelägel all de rationaliseringsvinster som etl effeklivl registreringssystem kan erbjuda las till vara även för atl förenkla förfarandel ombord i största möjliga utsträckning.

Också andra förenklingar i anslulning lill mönstring och registrering bör undersökas.

Jag har redan något berört huvudmannaskapsfrågorna i anknylning lill mönstringsförfarandel. Av vad jag därvid har anförl lorde framgå atl skäl lalar för all föra över myndighetsuppgifterna i fråga om uppsikten över sjömännens tjänstgöringsförhållanden och fartygens bemanning från arbels­marknadsverkel lill sjöfartsverkei. I synnerhet gäller della om mönstring genom mönstringsförrällare kan avvecklas och ökad vikt läggs vid tillsyns­verksamheten, som f.n. i alll väsenlligl är delad mellan AMS och sjöfarts­verket. Vad angår huvudmannaskapel för sjömansregisirel vill jag påpeka atl AMS redan i sill yltrande över 1974 års belänkande framhöll alt del inle borde betraklas som självklart atl sjömansregistreringen våren angelägenhet för arbelsmarknadsverkel. Sjöfartsverkei ställde sig samtidigt i sill remissyttrande posilivi lill all ta över ansvaret för registret. Vad som nu anförs i de båda myndighelernas gemensamma framslällning visar atl del från flera synpunkter framstår som naturligt att sjöfartsverkei får huvudmannaskapet för regislret. Del är vidare en klar fördel om huvudmannaskapel är delsamma för mönstringsuppgifterna oeh tillsynsverksamheten resp. registret. Mol bakgrund härav bör undersökas lämplig lösning av huvudmannaskapsfrågan och lämnas förslag lill organisalion och lokalisering av olika enheler.

För att bättre kunna la ställning i huvudmannaskapsfrågan bör utredaren hålla sig underrättad om de ändringar i sjömansförmedlingens organisation och arbelsformer som kan bli följden av en inom AMS förelagen översyn. En rapporl den 24 juli 1978, Sjömansförmedlingens framtida organisation och arbetsformer, har överlämnats till regeringen och bereds f.n. i arbelsmark­nadsdepartementet. Vidare bör beaktas alt sjöfartsverket den 29 augusli 1978 till regeringen har lämnat förslag lill en ny organisation av verkel. Denna framställning bereds i kommunikationsdepartementet.

Även andra frågor som har anknytning till mönstringen bör prövas. Bland dessa kan nämnas följande.

Reglerna om påmönstringsförbud slår kvar i huvudsak oförändrade sedan mönslringsförordningens tillkomst. I prop. 1960:124 behandlades lämligen utförligt frågan om möjligheterna all från sjömansyrket avstänga den som var olämplig härför. Denna fråga lorde inte ha samma aktualitet i dag. Detla framgår bl.a. av att antalet ärenden hos sjömansnämnden har minskat kraftigt under senare år. Nämnden har åren 1970-1978 behandlat 1.050, 1.168, 1.064, 1.006, 718, 643, 506, 357 resp. 169 ärenden. I belysning av den omfattande lagstiftning som har ägt rum på arbetsrättens område under senare år framstår del som nödvändigl att se över dessa bestämmelser. Jag erinrar      här      om      framställningen      från      organisationerna      på

 

Delll K:3    Skr 1979/80:103                                                   166

sjöarbetsmarknaden i denna fråga. Uiredaren bör i första hand överväga om reglerna hell bör slopas och om man i stället kan nöja sig med de beslämmelser som finns i sjömanslagen och lagen (1974:12) om anslällningsskydd (ändrad senast 1976:593). Därvid bör observeras alt anmälan enligt 26 S sjömanslagen om alt sjöman har misskött sig ombord skall göras lill sjömansnämnden. Om de särskilda reglerna om påmönstringsförbud tas borl synes sjömansnämnden inte längre behövas. Finner man att det behövs bestämmelser om påmönstringsförbud bör dessa anpassas lill nyare arbetsrätlslig lagstiftning.

Som jag tidigare har nämnl har riksdagen med anledning av prop. 1978/79:19 beslulal om vissa ändringar i fråga om hälsoundersökning av sjöfolk. Avsikten med denna reform var främst att komma till rätta med vissa brister i sjömansläkarsystemet. Man bör dock mera allsidigt se över också dessa bestämmelser. Utredaren bör därvid särskilt överväga vilka sjömän som skall vara skyldiga alt gä igenom läkarundersökning, F.n, är inte alla svenska sjömän skyldiga att mönstra och för vissa krävs därför inle regelbundet läkarintyg, Evenluella olägenheter härav bör belysas. Utredaren bör överväga om det är lämpligt att, såsom 1970 års utredning föreslog, hälsokontrollen görs oberoende av inskrivningen i sjömansregisirel och av mönstringen. Behålls reglerna om avstängning av sjöman med olämpligt hälsofillstånd, bör utredaren ta ställning till hur efterlevnaden av meddelade avstängningsbeslut skall kontrolleras.

Svenska maskinbefälsförbundet har i en skrivelse till chefen för kommunikationsdepartementet hemställt om en genomgripande revision av sjömanslagen. Skrivelsen har remissbehandlais. Remissinstanserna har genomgående avstyrkt en sådan allmän översyn av sjömanslagen. Såsom jag har nämnl i del föregående torde det bli nödvändigl atl i samband med övervägandena rörande påmönstringsförbud se över 26 § sjömanslagen. Även andra bestämmelser om fartygsnämnd kan behöva ses över. Utredaren bör vara oförhindrad att ta upp även dessa frågor till prövning. Sjömanslagen kan även beröras av den förordade undersökningen om ett förstärkt befattningsskydd.

Utredaren bör lägga fram förslag till författningsbestämmelser i de avseenden som berörs. I utredningsarbetet bör beaktas Sveriges förpliktelser enligt internafionella konventioner som berörs av uppdraget.

Utredaren bör vidare beakta vad som har anförts i kommittédirektiv (1978:40) om tilläggsdirektiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående finansiering av reformer. I det föregående har i olika sammanhang betonats vikten av att förenklingar uppnås. Det är särskilt angeläget att uppmärksamhet ägnas häråt och att onödiga byråkratieffekter undviks. Utredningsarbetet bör inriktas så att utredaren snarast möjligt kan lägga fram etl principbetänkande med grunddragen av en tilltänkt uppläggning av mönstring och registrering av sjömän. Redan i detla sammanhang bör - om än bara preliminära bedömningar är möjliga att göra - kostnadsfrågan belysas. Om utredaren bedömer det lämpligt kan förslag lämnas till försöksverksamhet.

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för kommunikationsdepartementet

alt lillkalla en särskild utredare med uppdrag att se över lagstiftningen om mönstring och registrering av sjömän,

atl besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

 

167       Kommittéer: Kommunikationsdepartementet    Del II K:4

Vidare hemsläller jag alt  regeringen föreskriver all kosinaderna för utredningen skall belasla sjätte huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

(Kommunikationsdepartementet)

4. Tilläggsdirektiv till typbesiktningsutredningen (K 1977:02) Dir 1979:17

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-02-22 Departementschefen, statsrådet Bondestam, anför.

Med stöd av bemyndigande den 10 mars 1977 tillkallade min företrädare en särskild utredare med uppdrag att överväga och föreslå förbättringar i typbesiktningssystemet. I direktiven till utredaren konstaterades all fordon som tas i bruk enligt typintyg i alltför stor omfattning visar brister med hänsyn till kraven i fråga om trafiksäkerhel och miljö. För att få till slånd en förbättring kan enligt direktiven övervägas olika åtgärder. Stickprovskontroller och lämpligt avvägda ingrepp vid konslalerade brister är enligt direkliven åtgärder som kan komma i fråga för alt få tillverkare och generalagenter att visa ett ökat ansvar. Av betydelse i sammanhanget är enligt min mening också fordonsbestämmelsernas utformning, varför jag skall uppehålla mig något närmare vid den frågan.

Föreskrifterom hur ett fordon skall vara beskaffat från trafiksäkerhelssyn­punkt finns i försia hand i fordonskungörelsen (1972:595), medan detaljbe­stämmelser utarbetas av statens trafiksäkerhetsverk (TSV) och publiceras i Bestämmelserom fordon (BOF). När det gäller utformningen av bestämmel­serna är den grundläggande principen att ett visst fordonskrav inle skall uttryckas så att uteslutande en viss teknisk och praktisk konstruktion godtas ("utförandekrav"). I stället skall bestämmelserna utformas så att de anger en viss kravnivå, varefter tillverkarna i princip ges fria händer att konstruera fordonen så atl de når upp till den sålunda fastställda nivån ("funktions­krav"). De svenska fordonskraven anges sä goll som uteslutande genom bestämmelser av sistnämnda slag. Däremot förekommer det variationer vad gäller detaljeringsgraden hos bestämmelserna. Å ena sidan kan det förekom­ma endasl ett krav pä att etl fordon skall vara försett med en "effektiv anordning", l.ex. för att la bort is och imma på vindrutan (defroster). Å andra sidan finns del bestämmelser som innehåller ett detaljerat provningsprogram som tillverkaren genom intyg måste visa atl han har genomfört. Ett exempel av det sistnämnda slaget är kravet på karossens krocksäkerhel.

För fordonslillverkarna är det givetvis väsentligt atl föreskrifterna inle lämnar utrymme för osäkerhet och skönsmässiga bedömningar. Även kontrollen från myndighelernas sida av alt bestämmelserna följs underlättas genom exakthet och precisering. Kontrollen kan därigenom lättare inriklas på uppföljande kontroll av fordon i trafik i stället för atl som nu koncentreras på lypbesiktningen. Del är enligt min mening angelägel atl man i samband med översynen av typbesiktningssystemet också skapar förutsättningar för

 

Delll K:4    Skr 1979/80:103                                                   168

mera precisa fordonsbestämmelser. Enligt vad jag har erfarit delar utredaren denna bedömning, som jag också ser som etl väsentligt led i strävandena att motarbeta sädanl som kan uppfattas som krångel och onödig byråkrati.

Mol bakgrund av vad jag nu har anförl anser jag alt uiredarens uppdrag bör utvidgas. I detta sammanhang vill jag erinra om att uppdraget vad gäller bilavgasbestämmelserna redan lämnar uirymme för en sådan mera allsidig översyn.

Översynen bör i princip bygga på den nuvarande ambilionsnivån i fråga om trafiksäkerhel såsom den har kommii till utiryck i nu gällande bestämmelser rörande fordons beskaffenhel och utrustning. Det kan emellerlid inle uteslutas atl del finns beslämmelser som har så låg effekl i förhållande lill de prisökningar de föranleder och de resurser som de kräver för kontroll o.d. alt den bästa lösningen är all avskaffa bestämmelsen. Uiredaren bör således vara öppen även för sådana lösningar. En liknande bedömning kan bli nödvändig i valel mellan nationella särregler och etl accepterande av internationellt antagna bestämmelser. Det kan nämligen inle uteslutas atl de nackdelar som generellt sett är förenade med speciella regler för den svenska marknaden ibland kan vara så stora atl de inle motsvarar de vinster som bestämmelserna har varit avsedda alt ge.

Utredarens översyn av bestämmelserna i BOF bör självfallel ske i nära samarbele med TSV, Aktiebolaget Svensk Bilprovning och bilbranschen. Förslagen bör i denna del läggas fram direkt för TSV.

Utredarens förslag skall naturligtvis bygga på principiella ställningstagan­den men detta torde inte hindra all förslag till ändringar i BOF kan läggas fram för sig och redovisas successivi. Härigenom blir del möjligt atl snabtst ta till vara resultaten av utredarens arbele.

Vid den genomgång av fordonsbeslämmelserna som utredaren sålunda skall göra bör dessutom etl särskilt problem behandlas. Det förekommer att privatpersoner bygger om äldre fordon i sådan omfattning atl fordonet efter ombyggnaden måste betraktas som "nytt". Därmed följer att fordonet i princip måste uppfylla alla nu gällande fordonskrav. Eflersom vissa av dessa krav förutsätter ett ingående provningsförfarande - ibland l.o.m. förstöran­de prov - är det i praktiken ofta omöjligt för en privatperson att få fordonet godkänt. Detta är av olika skäl inle en tillfredsställande ordning. Jag anser nämligen att tekniskt kunniga och intresserade personer skall ha möjligheter att bygga om fordon och få dem godkända om del finns anledning anta att de i allt väsentligt fyller de trafiksäkerhetskrav som gäller för motsvarande serietillverkade fordon.

Med hänvisning till vad jag nu har anförl hemsläller jag atl regeringen utvidgar uiredarens uppdrag i enlighet med vad jag har förordat.

Regeringen ansluter sig fill föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

(Kommunikationsdepartementet)

 

169       Kommittéer: Kommunikationsdepartementet    Delll K:5

5. Göteborgs hamns internationella konkurrensförhållande

Dir 1979:31

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-03-01

Departementschefen, statsrådet Bondeslam, anför.

I Göleborgs hamn pågår f.n. omfallande invesleringar för alt hamnen skall få ökad kapacitet och för alt rationaliseringar av hamnoch sluveriverksam-heien skall underlättas.

Under hänvisning till hamnens belydelse för svenskt näringsliv och de stora invesleringsbelopp som det gäller har Göleborgs kommunslyrelse och Göleborgs hamnstyrelse i skrivelse den 27 oktober 1977 föreslagil att staten engagerar sig i och lar del av ansvaret för hamnverksamhelen. Della förulsälls ske genom all Göleborgs hamn ombildas lill akliebolag. Staten skulle ingå som delägare genom all tillskjuta medel i form av aktiekapital om förslagsvis 150 milj. kr.

Den svenska sjöfartspolitiken är grundad på principen om fri konkurrens inom den inlernalionella sjöfarlen. Betraktarna har all med ledning av kosinader m.m. fritt välja iransportuppläggning och fartyg. För de svenska hamnarna har gälll all de har konkurreral på i princip lika villkor ulan ekonomisk slyrning från stålens sida. För den framlida utvecklingen av svenskt hamnväsende är en mer samlad planering angelägen. Denna bör ske såväl på det regionala planel - inom ramen för den regionala trafikplaneringen - som pä riksplanet. Jag har därför lidigare i dag i prop. 1978/79:99 om en ny trafikpolitik redovisat min syn på hur en riksomfattande hamnplanering bör genomföras.

Någol slalligl engagemang i svenska hamnar har - mol bakgrund av de principer jag här redovisat - hittills inle förekommil. 1 samband med de nu pågående investeringarna i Göteborgs hamn har emellerlid hamnen och kommunen bedömi att elt ägartillskott från siaten behövs för alt ge den kapitalbas som skall möjliggöra utbyggnaden av hamnen i syfte bl.a. all öka dess konkurrenskrafi vad gäller den transoceana linjetrafiken i förhållande till främst konlinenlhamnarna.

Göleborgs hamn intar i vissa avseenden en särställning bland svenska hamnar. När del gäller den transoceana linjetrafiken har hamnen sålunda utvecklats lill en centralhamn inle enbari för Sverige ulan även för vissa linjer för Norden i övrigl.

Den på svenska hamnar baserade fjärrlinjelrafiken byggdes upp under 1900-talels försia årlionden. Tidigare hade den skell via omlaslning i utländska siorhamnar. Göleborg fick från början en stark ställning i direkltrafiken. De svenska och samseglande skandinaviska linjerederierna anlöple dock vanligen elt storl antal hamnar såväl i Sverige som i Norge, Danmark och Finland. Övergången under 1960-talel till nya transporiupp-läggningar med ulnytljande av speciella lastbärare - främst containers -förde med sig en koncentration av irafiken. Göleborg blev i många fall den enda nordiska anlöpshamnen. Hamnanläggningarna byggdes ul för denna trafik genom tillkomsten av Skandiahamnen.

Även i fråga om den kvarvarande på mera konventionella hanleringsme-toder baserade fjärrlinjelrafiken skedde en belydande koncenlration av anlöpen. Framför allt de högre sluverikostnaderna i Göleborg för sådanl gods medförde dock att en del av denna trafik kom all gä över andra svenska hamnar, främsl över Helsingborg men ocksä bl.a. Uddevalla och Norrkö-

 

Delll K:5    Skr 1979/80:103                                                   170

ping. I och med all de svenska fjärrlinjerederierna fullföljer övergången lill moderna iransporluppläggningar och lar i anspråk ro/ro-lekniken räknar Göleborg med en ökning av denna Irafik. Hamnen har berell sig pä della genom all fortsätta all bygga ut Skandiahamnen och också anlägga en närliggande hamndel. Älvsborgshamnen.

Frågan om hur Göteborgs hamn kommer atl ulvecklas är enligi min mening viktig inle bara för Göleborg ulan också för en väsenllig del av såväl svensk rederinäring som näringslivel i övrigl. Del har framförts all bl.a. konkurrensen frän hamnar på konlinenien kan leda lill atl åtminstone vissa transoceana linjer kan komma all upphöra med direklanlöpen på Sverige. Innan regeringen tar ställning lill förslagel frän Göleborg om statligt engagemang i Göteborgs hamn är del därför betydelsefullt all närmare fä belyst konkurrenssituationen mellan Göteborgs hamn och hamnar på kontinenten när del gäller den transoceana linjelrafiken. Jag förordar därför all en särskild uiredare tillkallas för att undersöka denna fråga.

I utredningsuppdraget bör i ell första led ingå all vad gäller fjärrlinjelrafiken kartlägga hamnens konkurrensförmåga med hänsyn lill bl.a. de kostnadsskillnader och skillnader i marknadsförutsättningar som kan finnas mellan trafik pä Göleborgs hamn och irafik på konlinenlhamnarna. Dessa analyser bör leda fram lill en bedömning av hur konkurrensförhållandena för Göleborgs hamn kan påverka benägenhelen i framliden för svenska och ulländska rederier all göra direkianlöp på Göteborg. I den mån uiredaren bedömer all en mer omfallande trafikomläggning lill utländska hamnar kan bli akluell skall utredaren i ett andra led undersöka vilka konsekvenser detla kan få för svenska rederier och befraklare.

Om övervägandena leder fram till att konkurrensförhållandena för Göte­borgs hamn genlemol ulländska hamnar bör förbältras skall uiredaren göra en bedömning av vilka ålgärder som i sä fall kan vara ändamålsenliga.

Uiredaren bör utföra sill arbele i konlakl med förelrädare för hamnarnas, redarnas, befraktarnas och de anställdas organisationer.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag all regeringen bemyndigar chefen för kommunikationsdepartementet

all tillkalla en särskild uiredare med uppgift att undersöka Göteborgs hamns internationella konkurrensförhållande,

att besluta om sakkunniga, experler, sekrelerare och annal bilräde ål uiredaren.

Vidare hemställer jag all regeringen föreskriver

all kostnaderna skall belasla sjätte huvudlilelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

(Kommunikalionsdepartementel)

 

171       Kommittéer: Kommunikationsdepartementet    Delll K:6

6. Översyn av statsbidragssystemet för kommunal väghållning

Dir 1979:32

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-02-22

Departementschefen, statsrådet Bondestam, anför.

Väg- och gatuhållningen regleras i väglagen (1971:948), vägkungörelsen (1971:954), byggnadslagen (1947:385), lagen (1939:608) om enskilda vägar och anläggningslagen (1973:1149). De nuvarande bestämmelserna skiljer mellan allmänna vägar, galor inom sladsplanelagda områden och enskilda vägar.

Statens vägverk är för slalens räkning väghållare för de allmänna vägarna. Regeringen eller- efler bemyndigande av regeringen - slatens vägverk kan med stöd av väglagen förordna alt kommun, om det är lämpligt med hänsyn till kommunens förutsättningar, skall vara väghållare inom sitt område eller del därav.

Enligt bestämmelserna i byggnadslagen är kommun skyldig atl ställa i ordning och till allmänl begagnande upplåla gata eller annan allmän plals inom omräde som ingår i stadsplan. Det åligger också kommun atl underhålla gala eller annan allmän plals inom område med sladsplan.

Till kommun som har förordnats atl vara väghållare kan slalsbidrag enligt kungörelsen (1971:955) om statsbidrag till väg- och galuhållning i vissa kommuner ulgå för byggande och drifl av allmän väg eller gala som är nödvändig för den allmänna samfärdseln (slatskommunala vägar). Stats­bidrag kan även ulgå till kommun, landstingskommun och kommunal­förbund för byggande av tunnelbana som är nödvändig för den allmänna samfärdseln enligt kungörelsen (1971:956) om slalsbidrag lill byggande av tunnelbana. Kollektivtrafiken skall vara spårbunden och av lokal karaktär saml avse personbefordran och gä fram på egen banvall.

Statens vägverk avgör vilka galor som är nödvändiga för den allmänna samfärdseln och vilka anläggningar som uppfyller kraven för tunnelbana.

För byggande av väg, gata eller tunnelbana ulgår statsbidrag i mån av tillgång på anslagna medel och enligt fastställd fördelningsplan. Fördelnings­planen avser lio år och förnyas normall vart femle år. Bidrag utgår med 95 % av bidragsberälligad koslnad för byggande av väg saml för gala mol vilken utfart frän fastighet enligt gällande sladsplan inte får anordnas. Slalsbidrag med 95 % ulgår också till större konslarbelen eller trafikanordningar. För övrigt bidragsberätligat galubyggande ulgår statsbidrag med 85 %. Vägver­kel bestämmer hur stor ersällning som skall utgå för marklösen saml bedömer vad som är rimlig standard och omfattning av vägbyggnadsföretag. Bidragsbeloppet besläms av vägverkel sedan förelaget slutförts. Bidraget betalas ut i takt med arbetets fortgång. Bidragsmedel som tilldelals kommun oeh som är oförbrukade vid årels utgång slår till kommunens förfogande under nästkommande år om inte vägverkel beslular annat.

Bidrag till drifl av allmän väg eller av gata som är nödvändig för den allmänna samfärdseln ulgär i mån av lillgång på anslagna medel med 95 % av vad vägverkel har bedömi som skälig koslnad för driften. Statsbidraget fastställs av vägverkel för en lid av tvä år i sänder och baseras bl.a. på av kommunerna lämnade uppgifler om väg- och gatunätets längd, yla, slilla-gerfördelning, trafikflöde m,m.

Förhållandet mellan statlig och kommunal väghållning präglas av den ansvarsfördelning som drogs upp i samband med all 1943 års lagom allmänna

 

Delll K:6    Skr 1979/80:103                                                   172

vägar trädde i krafl. Gränserna mellan stålens och de väghållande kommu­nernas ansvarsområden har justerats endasl i begränsad omfallning sedan år 1944.

Utvecklingen under senare år har i väsenlliga avseenden ändral förulsäll­ningarna för kommunerna när det gäller väghållningen. Kommunin­delningsreformen har spelat en betydande roll i della sammanhang. Flerlalel kommuner har falt elt näringsgeografiskl sammanhållel område alt planera för. 1 konsekvens härmed har kommunerna byggi ul sin förvallningsorgani-salion med ökad tillgång till kvalificerad sakkunskap. Forlfarande svarar emellerlid siaten för väghållningen i flera medelslora tätorter irols alt kommunerna har en väl utbyggd organisation som skulle kunna överta väghållningen av de allmänna vägarna.

Den nuvarande indelningen av väghållningen uppfattas av många som orationell. De väghållande kommunerna svarar för byggande och drift av såväl slatskommunala vägar som andra vägar och gator. Eftersom slalsbidrag utgår endast lill de staiskommunala vägarna måsle driftkostnaderna för dessa särredovisas trols att insalsema på vägnätet sköts av samma organisation och någon uppdelning av insatserna inle förekommer i praktiken. Vid byggande av slatskommunala objekl har den höga slatsbidragsprocenlen ansetts kräva etl granskningsförfarande av arbetsplaner som kommunerna ofta finner vara besvärande. Della gäller specielll små väg- och galubyggnadsobjekt.

Kritik i övrigl har riktats mot statsbidragssystemet främsl i fråga om avgränsningen av del slalsbidragsberälligade gatunätet och avgränsningen av de kosinader för ell vägbyggnadsobjekl som bör vara bidragsberättigade. Vidare har kritiserats atl bidragssystemet vad avser byggandesidan enbari är objektsbaseral, dvs. att bidrag alltid är knutet lill elt visst väg- eller galubyggnadsobjekt.

Siaiskonirollkommiitén har i sin rapport (Kn 1979:3) Ökal kommunall väghållningsansvar närmare behandlat brisier i del nuvarande statsbidragssystemet. Kommittén anser atl dess överväganden om statsbidragssystemet bör ligga lill grund för fortsatta överväganden.

Även vägverket och Svenska kommunförbundet har vid skilda lillfällen framhållit angelägenhelen av en översyn av statsbidragssystemet. 1976 års kommunalekonomiska ulredning (KEU 76) har vidare behandlat statsbidragen till väghållningen i belänkandet (SOU 1977:48) Översyn av de speciella slalsbidragen lill kommunerna. Utredningen anger bl.a. atl i fråga om bidragel lill driften av statskommunala vägar och galor föreligger inle samma hinder för en inarbelning i skalleutjämningssyslemel som när del gäller bidragel lill byggande av statskommunala vägar och galor. Enligt KEU 76 finns det således vissa förutsättningar alt i skatieuljämningssystemel inarbeta ell slatligt stöd lill driften av slatskommunala vägar och galor.

Enligt min mening finns del anledning alt nu göra en samlad översyn av statsbidragssystemet för den kommunala väghållningen. Härvid bör även frågan om en lämplig avgränsning mellan statlig och kommunal väghållning utredas. En allmän utgångspunkt i arbelet bör därvid vara all fä lill slånd ell ökal kommunall självbestämmande i väghållningsfrågor. En sådan ulgångs­punkl bör leda lill en minskad byråkrati i hanteringen av väghållningsfrä-gorna. För all göra översynen bör en särskild uiredare tillkallas.

Flertalel av de problem som jag pekal på i del föregående kan lösas på skilda säll. Således kan vad avser avgränsningen mellan slallig och kommunal väghållning övervägas om inte fler kommuner än f.n. bör vara

 

173       Kommittéer: Kommunikationsdepartementet    Delll K:6

egna väghållare inom sina lätortsområdcn. Huruvida det är lämpligt alt samtliga kommuner blir egna väghållare eller om en begränsning är önskviird för all få till stånd en lolall selt ralionell väghållning bör därvid övervägas. Ell annat sätt all förändra den kommunala och slatliga väghållningen är att låla siaten i slörre omfallning svara för väghållningen på huvudvägnätel, dvs, även de delar som ligger inom de slörre tätorterna och där kommunerna i dag är väghållare. Uiredaren bör karllägga för- och nackdelar av olika principer för avgränsning av den slatliga och kommunala väghållningen. Härvid bör särskilt beaktas de ekonomiska och organisatoriska konsekvenser som kan följa av olika lösningar. Även de överväganden som kan komma all göras med anledning av förslagen från 1969 ars vägulredning och gatukostnadsut­redningen i betänkandena Kommunal och enskild väghållning (SOU 1977:12) och Kommunernas galuhållning (SOU 1977:65) bör uppmärksammas i sammanhanget.

En slörre förändring av väghållningsindelningen lorde innebära all del är nödvändigt atl ompröva avgränsningen av det gatunät som bör vara stalsbidragsberätligal. Uiredaren bör belysa konsekvenserna av olika sådana avgränsningar. En ulgångspunkl bör därvid vara den belydelse som trafikens art och omfattning resp. bebyggelsens utformning har på kommunernas väghållningskoslnader.

Avgränsningen av vilka ålgärder som är statsbidragsberätligade baseras f.n. på ell omfattande regelsystem. Uiredaren bör här försöka finna enklare syslem. Härvid lorde olika former av schablonbidrag kunna övervägas, i försia hand för driftverksamhelen. Uiredaren bör överväga efter vilka grunder elt ev. schablonbidrag för driftverksamhelen bör utgå. Som ell alternativ lill olika former av schablonbidrag för driflverksamhelen bör också ingående prövas möjligheterna atl inarbeta del nuvarande siödet till driften av staiskommunala vägar och gator i skalleutjämningssyslemel. Härvid bör i första hand de principer som KEU 76 har använt sig av komma i fråga. I detta sammanhang bör särskilt beaklas de konsekvenser som etl införande av bidraget i skalteutjämningssystemet får för de kommuner som inle omfattas av della.

Utredaren bör även överväga lämpligheten av schablonbidrag för byggan­desidan, i försia hand i fråga om mindre omfallande byggnadsåtgärder.

När det gäller avgränsningen av de åtgärder som bör vara statsbidragsberätligade bör uiredaren särskilt uppmärksamma frågan om bidrag till kollektivtrafikanläggningar för att åsladkomma en bättre trafikför­sörjning och trafikmiljö. Vidare skall uiredaren beakla de förslag som cykellrafikutredningen har lagt fram i sill belänkande (Ds K 1978:7) Statsbidrag lill cykelvägar. Uiredaren bör även uppmärksamma frågan om statsbidrag till anläggningar för skydd mol vägtrafikbuller. Härvid bör utredaren bl.a. beakla de överväganden som görs av den interdeparlementala arbelsgrupp som har i uppgift atl göra en översyn av trafikbullerutredningens (1970:33) förslag vad avser vägtrafikbuller.

Utredaren bör överväga slatsbidragsandelens slorlek och därmed kraven på statlig lillsyn. I del fall utredaren finner all behov forlfarande finns av objeklbaserade bidrag bör storleken av dessa återspegla den nytta som den kommunalt övergripande Irafiken kan anses ha av de väghållningsålgärder till vilka bidrag skall utgå. En övergång till schabloniserade bidrag torde medföra all den nuvarande slalsbidragsandelen bör minska.

Utredaren bör vara oförhindrad all la upp även andra frågor som har samband med dem jag har angell i del föregående.

 

Delll K:7    Skr 1979/80:103                                                   174

Uiredaren skall redovisa vilka konsekvenser som framlagda förslag får på de olika väganslagen. Utredaren bör i silt arbele beakla vad som har anförts i kommillédirekliv (1978:40) om tilläggsdirektiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående finansiering av reformer. Vidare bör uiredaren i sina förslag beakla all inle onödiga byråkralieffektcr uppslår.

Med hänvisning till vad jag nu har anförl hemsläller jag all regeringen bemyndigar chefen för kommunikalionsdepartementel

all lillkalla en särskild uiredare med uppdrag atl göra en översyn av statsbidragssystemet för kommunal väghållning,

all besluta om sakkunniga, experler, sekrelerare och annal biträde ål uiredaren.

Vidare hemsläller jag att regeringen föreskriver

all kostnaderna för utredningen skall belasla sjätte huvudtitelns kommil­léanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

(Kommunikaiiönsdepariemeniei)

7. Formerna för den medicinska utredningen i körkortsärenden

Dir 1979:95

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-08-30

Departementschefen, slalsrådel Bondestam, anför.

Enligt 7 § körkorlslagen (1977:477) (KKL) får körkorlslillslånd meddelas endasl den som med hänsyn lill sina personliga och medicinska förhållanden kan anses lämplig som förare av körkortspliktigt fordon. Vid prövningen av de medicinska förhållandena skall beaklas all sökanden har lillfredsställande irafiksyn med eller utan glasögon eller linser och tillräcklig hörselförmåga med eller ulan hörapparat för alt föra fordon av det slag som ansökningen avser. Vidare skall beaktas atl sökanden även i övrigl uppfyller de medicinska krav som bör slällas upp med hänsyn till trafiksäkerheten.

I fråga om iraklorkorl gäller enligt 28 § KKL all sådanl korl får utfärdas endast för den som har tillräcklig synskärpa och hörselförmåga för all föra iraklor och som även i övrigt uppfyller de medicinska krav som bör ställas upp med hänsyn till trafiksäkerheten. Synskärpan är tillräcklig om den med eller ulan glasögon eller linser är minst 0,5 på del bäsla ögal. Hörselförmågan är tillräcklig om sökanden med eller utan hörapparat väl uppfattar vanlig samtalsslämma på en meters avstånd. I övrigl gäller bestämmelserna om körkort också Iraklorkorl. När jag i det följande lalar om körkorishavare avser jag även innehavare av iraklorkorl.

De närmare föreskrifterna om de medicinska kraven meddelas av social­styrelsen efler samråd med trafiksäkerhelsverket. De nu gällande föreskrif­terna finns intagna i "Socialslyrelsens cirkulär om medicinska krav för innehav av körkort m.m." (MF 1975:81).

Enligt körkorlsförordningen (1977:722) prövas frågor om körkorlslillslånd av länsstyrelsen efter skriftlig ansökan. Till ansökningshandlingen skall fogas etl läkarintyg, som skall vara utfärdat inom

 

175       Kommittéer: Kommunikationsdepartementet    Delll K:7

tre månader före ansökningen. Liikarintyget utfiirdas pä grundval av en läkarundersökning och en hälsodeklaration som liimnas av sökanden. Föreskrifter om läkarundersökningen meddelas av socialstyrelsen efter samråd med trafiksäkerhelsverket. Även dessa föreskrifter finns intagna i det nyssnämnda cirkuläret.

Elt körkort kan förenas med villkor som föranleds av medicinska skäl, t,ex, all körkorlshavaren skall bära glasögon eller linser eller all nytt läkarinlygskallges in efter en viss lid eller vid återkommande tillfällen. Finns del anledning anta all en körkorishavare inle uppfyller de medicinska förutsättningarna för alt få körkort får körkortsmyndighelen utfärda föreläg­gande om alt läkarintyg skall ges in. Följs inte föreläggandet skall körkortet återkallas. Kortet skall också återkallas om körkortshavarens förutsållningar all föra körkorlsplikligl fordon är så väsenlligl begränsade genom sjukdom, skada eller dylikl atl han eller hon frän trafiksäkerhetssynpunkl inle längre bör ha körkort. Saknar körkorlshavaren förutsättningar att köra på etl Irafiksäkerl sätt får körkortel omedelbarl las om hand i avvakian på vidare utredning.

Lagstiftningen lägger således stor vikl vid att körkortshavarna har de medicinska förutsättningarna för all föra fordon av del slag som körkortet avser. Sambandet mellan vissa sjukdomar eller skador och möjligheterna all köra på elt irafiksäkerl säll har inle heller salts i fråga. Något skäl alt se över lagstiftningen i delta hänseende föreligger därför inle.

Däremoi har del under senare lid ifrågasatts om del obligatoriska läkarintyget och läkarundersökningen fyller sin vikliga funktion att upplysa körkortsmyndighelen om vilka personer som av medicinska skäl inle bör ha körkort eller som bör ha körkort endasl om det förenas med vissa villkor. Därvid har främst pekats på all läkarundersökningen av prakliska skäl inle kan bli sä ingående atl evenluella trafikfarliga sjukdomar med tillräcklig grad av säkerhel blir upptäckla. Flera av dessa sjukdomar är dessulom sådana alt de är svära alt upptäcka av andra än specialister eller läkare som känner patienten personligen. De upplysningar som patienten lämnar i sin hälsode­klaration synes därför bli vägledande för läkarens undersökning. Förhållandel belyses i en pågående undersökning av bl.a. 2.000 läkarintyg och hälsodeklarationer från fyra olika län. Vid dessa läkarundersökningar upptäcktes inga andra trafikfarliga sjukdomar än sådana som hade uppgivits i hälsodeklarationerna. Trafikfarliga sjukdomar, som kunde utgöra hinder för körkort, förelåg i endasl 0,3 % av samtliga undersökta fall. I fråga om synlestel visar undersökningen alt 7 % av de sökande hade nedsatt syn Irols att de inle hade uppgivit del i hälsodeklaralionen. De flesta av dem bar emellerlid glasögon, varför deras synnedsällning inle var dold. Mol bakgrund av bl.a. dessa resullal har del frän trafikmedicinskl håll hävdals, alt den obligaioriska läkarundersökningen skulle kunna avskaffas och ersältas av hälsodeklaralionen och ell syntest. Läkarundersökning skulle krävas bara när någon trafikfarlig sjukdom kan misstänkas. För yrkesförarna borde däremot läkarundersökningen finnas kvar.

Även om del underlag som hillills föreligger inle medger några säkra slutsatser anser jag, atl del ger anledning all närmare sludera om det obligatoriska läkarintyget och läkarundersökningen i dess nuvarande form fyller sin funktion. Jag vill i sammanhanget nämna all del görs nära 200.000 sådana läkarundersökningar varje år, vilkel kan beräknas motsvara 40-50 årsläkarljänsler.

Med anledning av vad jag nu har anförl förordar jag efler samråd med

 

Delll K:7    Skr 1979/80:103                                                   176

statsrådet Lindahl att en ulredning görs för all klarlägga hur man på lämpligasle sätl bör ulforma den medicinska prövningen av körkorlssökan-dena. För ändamålel bör en särskild uiredare tillkallas,

Uiredaren bör bedöma värdel av den nuvarande obligaioriska läkarunder­sökningen. Det är nalurligl alt utgå från det material som jag nyss har nämnl. Del kan finnas anledning all överväga om della bör komplelleras. I utredningsarbetet bör också om möjligt klarläggas i vad män den nuvarande läkarundersökningen avhäller sådana personer från atl söka körkort som vet med sig all de inle uppfyller de medicinska kraven.

Vad jag lidigare har anförl ger anledning alt överväga om del är möjligt all förbällra läkarundersökningen och således behålla denna i ett reformerat skick eller om man i stallet skall inrikla sig på alt åtminstone i vissa fall ersälla läkarintyget och undersökningen med något annat, l.ex. en hälsodeklaration och elt syntesl. Därvid måsle uppmärksammas all olika medicinska krav slälls pä föraren beroende på den behörighel som körkortet ger. Utredaren bör också uppmärksamma atl körkortsmyndigheterna kan behöva tillgång lill medicinsk expertis om den nuvarande läkarundersökningen slopas. Del bör prövas hur ell evenluelll behov av sådan experlis skall kunna lillgodoses.

Uiredaren bör vara oförhindrad alt ta upp även andra frägor som rör den medicinska prövningen i körkortssammanhang och som aklualiseras i utredningsarbelel.

Uiredaren skall sträva efler atl - med beaklande av trafiksäkerhetens krav - finna en ordning som medför förenklingar och minskade kosinader för myndigheler och enskilda.

I silt arbete bör uiredaren ha nära samarbete med berörda myndigheter. Utredaren bör också samråda med trafiksäkerhetsulredningen (K 1973:07). Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt. Uiredaren bör lägga fram de förfaltningsförslag som föranleds av ställningstagandena.

Med hänvisning lill vad jag nu har anförl hemsläller jag att regeringen bemyndigar chefen för kommunikalionsdepartementel

atl lillkalla en särskild uiredare med uppdrag alt se över formerna för den ulredning som skall ligga lill grund för den medicinska prövningen i körkorlsärenden,

atl besluta om sakkunniga, experter, sekreterare oeh annat bilräde ål uiredaren.

Vidare hemställer jag atl regeringen föreskriver alt kostnaderna för ulredningen skall belasla sjätte huvudtitelns kom.miltéanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

(Kommunikaiiönsdepariemeniei)

 

177       Kommittéer: Kommunikationsdepartementet    Del 11 K:8

8. Sjömanspension genom kollektivavtal

Dir 1979:101

Beslut vid regeringssammanlräde 1979-09-13

Departementschefen, statsrådet Bondeslam, anför.

Sjömanspensionsutredningen (K 1975:09) lillkallades i december 1975 för all se över sjömanspensionssyslemel, dess finansiering, administration, fondförvaltning och därmed sammanhängande spörsmål. Ulredningen avlä­mnade i september 1978 siU slutbetänkande (Ds K 1978; 12) Sjömanspensio­neringen.

I betänkandet diskuleras bl.a. frågan om en omläggning av sjömanspen­sioneringen frän all vara grundad på författning lill att vara grundad på kollektivavtal. Ulredningen framhöll alt speciella gruppers behov av pension under senare år normall har tillgodosetls genom kollektivavtal. Under utredningsarbetets gång fördes också diskussioner mellan Sveriges redare­förening och Svenska sjöfolksförbundel i syfle att åstadkomma en omlägg­ning till kollektivavtal. Någon enighel härom kunde emellerlid inte uppnås då. Utredningen fann det dock önskvärt att försöken atl ersälla del nuvarande systemet med ett på kollektivavtal grundat system fortsätter. De största fördelarna med etl sådant system är enligi utredningen atl det blir mera flexibelt än det nuvarande och all parlerna själva kan sköta pensione­ringen utan statsmakternas medverkan. I avvaktan på nya förhandlingar om en kollektivavtalslösning föreslog utredningen i beiänkandei endast vissa angelägna förändringar som kan vidtas ulan alt det nuvarande systemels ramar förändras.

Vid kontakter med Sveriges redareförening och Svenska sjöfolksförbundel har jag erfarit atl de numera båda önskar all frågan om en övergång lill kollektivavtal utreds. Jag finner därför att en särskild utredare bör tillkallas för detta ändamål.

Utredaren bör i nära samverkan med berörda parler på arbeismarknaden undersöka förutsättningarna för etl kollektivavtal och - om de föreligger -lämna förslag till hur etl sådant skulle kunna utformas. Vid ulformningen av ett avtal torde ledning kunna hämtas från exislerande kollektivavtal som behandlar speciella gruppers pensionsfrågor.

Om uiredaren föreslår en kolleklivavlalslösning skall förslag också lämnas till hur övergången till ell sådant nytt system skall ordnas. Frågor som aktualiseras av en sådan övergång - och som i viss utsträckning berörs i sjömanspensionsutredningens slutbetänkande - är bl.a. hur fondmedlen skall fördelas, hur ansvaret för redan intjänade pensionsrättigheter skall ordnas och hur den på författning grundade pensioneringen skall admi­nistreras.

Med hänvisning lill vad jag nu har anförl hemställer jag all regeringen bemyndigar chefen för kommunikationsdepartementet

atl tillkalla en särskild utredare med uppdrag atl undersöka förutsättning­arna för en sjömanspensionering grundad på kollektivavtal,

atl besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annal biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag atl regeringen föreskriver att kostnaderna skall belasta sjätte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan. (Kommunikationsdepartementet)

12 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 103

Del II K:9    Skr 1979/80:103                                                 17S

9. Den kollektiva tätortstrafiken

Dir 1979:120

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-09-13

Departementschefen, statsrådet Bondeslam, anför.

1 samband med riksdagsbehandlingen av prop. 1978/79:99 om en ny trafikpolitik, uttalade riksdagen (TU 1978/79:18, rskr 1978/79:419) bl.a, all en uiökad försöksverksamhet med inrikining på kollektivtrafiken i lälort är eftersträvansvärd. Fortsatta ansträngningar bör göras för atl effektivisera och förbättra förulsällningarna för såväl busslrafiken som den spårbundna irafiken i tätorterna. Riksdagen beslutade all hemslälla hos regeringen om all elt särskilt organ skapas under kommunikationsdepartementet, ulformal som en beredning med parlamentariskt inslag.

Ulvecklingen i samhällel under 1960- och 1970-lalen har bl.a. inneburil en snabb ökning av persontransporlarbetet i de slörre tätorterna. Della beror bl.a. på en ökad geografisk spridning av bosläder, arbetsplatser och serviceställen, en ökad förvärvsfrekvens och ell ökal välstånd. De omfallan­de och tidsmässigt koncentrerade arbetsresorna i främsl storstadsområdena kräver transportsystem med bl.a. stor kapacitet. Kollektivtrafiken är i della avseende överlägsen andra transportsystem.

En god kollektivtrafik är också nödvändig för all lillgodose resbehoven för dem som saknar möjlighet atl utnyttja bil eller annat individuellt transport­medel för sina resor. Det gäller i hög grad ungdomar och äldre människor. I arbelet för jämställdhet mellan kvinnor och män är en väl fungerande kollektivtrafik ell villkor. Den skulle kunna undanröja ell av de främsta förvärvshindren för kvinnor och bidra till all dessa kan della också i övriga samhällsaktiviteter i större ulslräckning än för närvarande. En ökad andel kollektivtrafik är vidare etl medel när del gäller alt komma till rätta med miljöproblemen i tälorterna. En ulvecklad kollektivtrafik sparar också energi och kan medföra besparingar i fråga om investeringar i trafikleder, väg- oeh gatuunderhåll m,m,

I den trafikpolitiska propositionen betonade jag nödvändighelen av ett ökal engagemang från samhällels sida när del gäller atl förbällra förulsältningarna för den kollektiva trafiken. En viklig fråga i della sammanhang är ulformningen av ett statligt bidragssystem som ger kommunerna en ökad valfrihet i satsningarna på olika trafiksystem och således bättre möjligheter all investera i anläggningar för kollektivtrafiken. En annan viktig fråga är att skapa nya förutsättningar för utveckling och demonstration av bälire leknik inom kolleklivtrafikseklorn. En särskild kolleklivtrafikberedning bör därför tillkallas med uppgifl alt i mer samlade former närmare analysera behovet av nya trafiklösningar på kollektivlrafikområdet. att iniliera, följa upp och ulvärdera försöksverksamhet med nya trafiksystem, följa den nationella och interna­tionella utvecklingen på området och pröva olika utvecklingsåtgärder för den kollektiva trafikförsörjningen i tätorter av olika siruklur.

En viklig utgångspunkt för arbetet med atl förbättra kollektivtrafiken är alt nuvarande bebyggelse- och Irafikledssyslem i tätorterna endasl kan förändras gradvis och på lång sikl. Inle heller när det gäller irafikmedlen kan mera genomgripande förändringar ske annal än på viss sikl. En väsenllig uppgifl för beredningen blir därför all finna vägar all förbällra nuvarande kollekiivtrafiksystem.   Det  gäller  bl.a.  all  finna  meloder  för  alt  öka

 

179       Kommittéer: Kommunikationsdepartementet    Del II K:9

kollektivtrafikens atlraklivitel l.ex. genom all anpassa linjenälels ulform­ning oeh lurlälhelen med hänsyn lill den geografiska fördelningen av bosläder, arbetsplatser och serviceinrättningar. Viktigt är också all resenä­rerna kan företa sina resor utan onödigt spill ifråga om gängtider, väntelider och äklider. Del är också väsentligt att kunna nedbringa antalet byten till etl minimum saml atl öka komforten i fordonen och minska kollektivtrafikens miljöstörningar.

Av betydelse för kollektivtrafiken är även möjligheterna till tidsmässig samordning eller förskjutning av l.ex. arbetstider och skoltider för atl därigenom uppnå bättre trafikförhållanden och ell bättre utnyttjande av befintliga transportresurser.

Ell krav som beredningen måste beakta i sitt arbete är atl kollektivtrafiken skall göras mer tillgänglig och attraktiv för människor med olika slags rörelsehinder och andra svårigheter. I detta hänseende erinrar jag om den lag om handikappanpassning av kollekliv irafik som riksdagen nyligen beslulal om. Jag vill också erinra om den uppgifl som transportrådet avses att få i detla sammanhang. Beredningen bör i dessa frågor samråda med transportrådel.

Samtidigt som ökade krav ställs på en god kollektiv trafikförsörjning är de ekonomiska realiteterna en avgörande faktor för fortsatt utbyggnad. Andelen driftkostnader som måste täckas med skattemedel från kommuner, landsting och siaten har stadigt ökal. Delta har i vissa fall lett lill alt det ekonomiska utrymmel för investeringar i fasta anläggningar och fordon minskat. De växande underskotten utgör samtidigt en naturlig utgångspunkt för samordnings- och effektivitetssträvanden på trafikområdet. Det gäller också att ta tillvara de möjligheter till bättre hushållning med investeringsresurser som erbjuds. Sådana trafiklösningar måste allmänl eftersträvas som kan tillgodose kraven på en god trafikförsörjning till rimliga kostnader.

När del gäller att finna lösningar på de komplexa samverkansproblem det här är fråga om, vill jag erinra om att lagen (1978:438) om huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik har lagt en allmän grund för ökad samordning och samverkan i Irafiken och därmed skapat nya förutsättningar för en effektiviserad trafik. Det gäller nu att på denna grund gå vidare och söka nya former för samverkan och samordning mellan olika transportföretag och transportmedel, att utveckla nya planeringsformer och utnyttja olika hjälp­medel för atl sä effektivt som möjligt utnyttja tillgängliga resurser.

Under senare år har mänga förslag till tekniska och organisatoriska förbättringar av kollekiivtrafiksystem oeh förslag till nya trafiklösningar och trafiksystem lagls fram i forsknings- och utredningsrapporter. Åtskilliga av dessa har också praktiskt prövats på olika håll, både i utlandet och i Sverige. Även när det gäller transportmedel, framdrivningssystem m.m. pågår ett omfattande utvecklingsarbete. En viklig uppgift för beredningen bör vara alt följa såväl den nationella som den internationella utvecklingen på dessa områden och ulvärdera olika försök med avseende på svenska förhållanden. Med utgångspunkt häri bör beredningen också initiera och vid behov själv genomföra försök med ny fordonsteknik, nya Irafikformer och Irafiklösning-ar i samarbete med bl.a. trafikföretag och huvudmän för den kollektiva tätortstrafiken. Även de prakliska problem som är förknippade med sam­åkning i olika former bör i della sammanhang studeras.

De erfarenheler som vunnits av hittills genomförda trafiksaneringar, trafiksepareringar och trafikregleringar för att förbättra miljön och trafiksä-

 

Delll K: 10    Skr 1979/80:103                                                180

kerhelen och den kollektiva trafikens framkomlighet bör utvärderas av beredningen. Beredningen bör överväga vilka ålgärder som kan föranledas av dessa erfarenheler och lägga fram förslag lill sådana.

Den fysiska planeringen i tätorterna har inle alllid skett med hänsynsta­gande till kraven på en effekliv kollektivtrafik. För framliden är del angeläget all bebyggelse- och trafikplanering samordnas på ell sådanl säll alt elt effektivt kollekiivtrafiksystem kan åstadkommas. Beredningen bör i samarbele med berörda myndigheter bedriva ell utvecklingsarbete i della avseende.

Beredningen bör bedriva sill arbele i nära konlakt med berörda intressen­ter. Samråd bör l.ex. ske med slalliga forskningsorgan och myndigheter med allmänl FoU-stödjande funklioner som berör transportområdet.

Beredningen skall redovisa sill arbele konlinueriigl och i sådana former som snabbi kan leda lill praklisk lillämpning av olika förslag och erfarenhe­ter.

Beredningen bör i silt arbete beakta vad som anförts i kommittédirektiven (1978:40) om tilläggsdirektiv till samiliga kommilléer och särskilda utredare angående finansieringen av reformer.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemsläller jag att regeringen bemyndigar chefen för kommunikationsdepartementet

all tillkalla en särskild beredning med högst 9 ledamöier med de uppgifler som jag har angivii i del föregående,

all utse en av ledamöterna atl vara ordförande.

all besluta om sakkunniga, experter, sekrelerare och annat bilräde äl beredningen.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

alt kosinaderna skall belasla själle huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

(Kommunikationsdepartementet)

10. Samordning av taxorna för viss kollektiv persontrafik mellan olika regioner

Dir 1979:140

beslul vid regeringssammanlräde 1979-11-22

Departementschefen, statsrådet Adelsohn, anför.

1 regeringens proposiiion (1978:79:99) om en ny irafikpolitik aviserades en ulredning av frågor som sammanhänger med en utökad samordning av taxorna för kollekiivresande mellan olika regioner. Riksdagen har (TU 1978/79:18, rskr 1978/79:419) med anledning av proposilionen i denna del bl. a. förutsatt all ulredningen får i uppdrag all arbela skyndamt.

De taxor som f. n. gäller för kollektiv persontrafik är fastställda med hänsyn lill de olika marknads- och kosinadsförulsällningar som gäller för olika Irafikmedel och irafikförelag. Samiidigi har under senare ar samhällels inflylande över taxorna ökat. Främsl i den lokala och regionala kollektiv-

 

181     Kommittéer: Kommunikationsdepartementet    Delll K:10

trafiken återspeglar därför taxorna olika irafikpoliiiska bcdönining;ir och olika värderingar av kolleklivlrafikens roll som en allmän nyltighel vilken lill slörre eller mindre del bör skallefinansicras.

Många läxor är degressiva. dvs. utformade sä atl en resa blir billigare per kilometer ju längre den är. De sjunkande kilomeleravgiftenia för reseniiren molsvaras lill viss del av sjunkande kostnader för trafikutövaren. Degressi-viieten är också ell konkurrensmedel som kan användas för all premiera en resenär som väljer all resa så läng slräcka som möjligi med samma förelag. Denna ulformning av läxorna leder emellerlid samtidigt lill vissa olägenheler för de resenärer som utnyttjar en kombination av två eller flera transport­medel eller irafikförelag vid en resa. Då en sådan resa företas beräknas nämligen avgiften ofia för varje delresa för sig. Della system kallas snitlaxa. Eftersom många taxor är degressiva får dessa trafikanter inte tillgodoräkna sig längdrabalten i lika hög grad som de som reser samma sträcka utan att byta färdmedel eller irafikförelag. Resenären måsle oftast också lösa biljett flera gånger under resan.

Ölägenheterna med snitlaxan har särskilt uppmärksammats i SJ-lrafiken. Den 1 november 1975 slopades dock snitlaxan vid SJ vid beräkning av avgift för kombinerade låg- och bussresor i relalioner med alternativa SJ tåg/bussförbindelser.

Ell slort steg i riklning mot en samordning av taxoma logs också genom riksdagens beslut om gemensamt huvudmannaskap för den lokala och regionala kollekliva persontrafiken (prop. 1977/78:92. TU 1977/78:28. rskr 1977/78:364). Därmed har förutsättningar skapats för regionall samordnade taxor för i första hand landsvägstrafiken. Det kan erinras om atl regeringen före 1980 års utgång kommer att presenlera rikllinjer för hur ersättningen till SJ skall regleras när kommunder och landsting önskar köpa tjänster av SJ. Jag anser det angeläget atl samordningen av taxorna för regionala kolleklivtrafikresor kankomplelleras med en samordning av taxorna för inlerregionala resor. En rad frågor måsle emellerlid lösas innan en sådan samordning kan komma lill slånd. Del gäller 1. ex. frågor om intäklsfördel-ning och administration men även mer övergripande frågor som rör transportföretagens möjligheter atl använda taxan som konkurrensmedel och kommunernas självständighet i dessa frågor.

Jag föreslår därför all en utredning görs för all klarlägga förulsällningarna för en samordning av taxorna för interregionalt kollektivirafikresande. För ändamålel bör en särskild uiredare tillkallas.

Uiredaren bör i huvudsak sludera frågor som hänger samman med taxesamordning för kollektiv landtrafik. Samordningen med andra trans­portmedel bör i försia hand lösas i samråd mellan berörda irafikförelag eller i annan lämplig ordning. Omfaltningen av problemen med sniltaxa skall undersökas liksom för- och nackdelar med olika länkbara lösningar genom taxesamordning. Uiredaren bör frill pröva alternativa vägar all uppnå eftersträvade förbällringar. Jag vill i sammanhanget fästa uppmärksamheten på all riksrevisionsverket i silt remissvar beträffande den trafikpolitiska utredningen har framhållil atl konsekvenserna av en relalionsvis uppbyggd taxa bör studeras närmare.

Uiredaren bör siräva efler att finna etl syslem som för interregionala resor med kollekliva färdmedel underlättar resenärernas biljettinköp och reskosl-nadsberäkningar, möjliggör alt resenären vid prisberäkningen får tillgodo­räkna sig hela reseavståndet och medverkar lill en samhällsekonomiskt ralionell sammansättning av transporlutbudet.

 

Delll K:10    Skr 1979/80:103                                                 182

För att della syfle skall uppnäs, behöver också frågan om effektiv informalion lill allmänheten om såväl reskoslnader som irafikulbud behand­las.

En samordning av taxorna kan leda till problem när del gäller avräkning av taxeintäkter mellan olika Irafikulövare och trafikhuvudmän. Del är natur­ligtvis önskvärt atl fördelningen av intäkterna blir så rättvis som möjligt men samiidigi enkel och billig att hantera. Schablonlösningar kan därför komma i fråga. Möjligheten atl låta de regionala trafikhuvudmännen eller SJ svara för avräkningsarbelet bör studeras av uiredaren.

Effeklerna på konkurrens och Irafikeffektiviiet liksom adminislralivt merarbeie som kan följa av laxesamordningen bör också beaklas.

Problemen med biljettförsäljning, prisberäkning och intäklsavräkning mellan olika trafikhuvudmän, irafikulövare och trafikslag saml påverkan pä konkurrens och trafikeffektivitel kan vara svåra all bedöma ulan praktiska försök. Utredaren bör därför överväga en etappvis ökad samordning där erfarenhelerna från en elapp kan ligga lill grund för en forlsall samordning. Trafikpolitiska utredningen har skisseral en sådan etappvis genomförd samordning. Enligt vad riksdagen har uttalat bör frågan om samordning av taxorna för SJ;s järnvägstrafik med SJ:s busstrafik och annan statsägd buss-och diligensirafik behandlas med förtur.

I sitt arbele bör uiredaren ha nära samråd med Svenska kommunförbundet och Landslingsförbundel, trafikhuvudmän, irafikulövare och deras organi­sationer samt övriga berörda parler. Arbetet skall bedrivas skyndsami,

Uiredaren bör i sill arbele beakla vad som har anförts i kommittédirek­tiven (1978:40) om tilläggsdirektiv lill samtliga kommilléer och särskilda utredare angående finansiering av reformer. De ekonomiska konsekvenser­na av förslagen skall således rymmas inom de utvidgade ramar som kan ernås genom ökal resande eller genom andra åtgärder från trafikutövarnas sida.

Uiredaren bör lillse att förslagen inte leder till onödig byråkratisering. Enkla lösningar måste eftersträvas i fråga om intäklsavräkning och biljettförsäljning. Redovisningen av utredarens arbete skall vara kortfat­tad.

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag all regeringen bemyndigar chefen för kommunikationsdepartementet

att lillkalla en särskild utredare med uppdrag all uireda samordningen av taxorna för viss kollektiv persontrafik mellan olika regioner,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt uiredaren.

Vidare hemställer jag atl regeringen föreskriver

att kostnaderna skall belasla sjätte huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Kommunikationsdepartementet)

 

183                   Kommittéer: Ekonomidepartementet    Delll E:l

Ekonomidepartementet

1. Utredning om försäkringsbolagens och försäkringsinspektionens verksamhet m.m.

Dir 1978:105

Beslut vid regeringssammanlräde 1978-12-14

Departementschefen, statsrådet Mundebo, anför.

Försäkringsverksamheien har slor social och ekonomisk betydelse i det moderna samhällslivet och berör nästan varje medborgare och företag i värt land. Försäkringslagarna betalar årligen slora belopp för alt få den risktäck­ning och riskfördelning som försäkringar ger. Försäkringsavtal kan omfatta lång lid och kombineras ofta med ell sparande. Del är vikligl all försäkrings­bolagen kan ge allmänheten ett säkert och effektivt försäkringsskydd och att verksamheten drivs på elt ändamålsenligt sätt. Försäkringstagarna har emellertid i allmänhet svårt att sätta sig in i den invecklade teknik och prissättning som försäkringsverksamheien bygger pä. För att tillvarata försäkringslagarnas intressen har försäkringsbolagens verksamhet sedan länge reglerats genom särskild lagstiftning och stått under lillsyn av en offenllig myndighet, försäkringsinspektionen.

Vid sidan av de allmänna trygghetssystemen genom socialförsäkringar m.m. drivs försäkringsverksamheien i vårl land främst av enskilda försäk­ringsbolag, som skall vara aktiebolag eller ömsesidiga bolag. Deras verksam­het omfattar ett storl antal försäkringsgrenar oeh kan indelas i livförsäkring och skadeförsäkring. I det praktiska branscharbetel är det vanligl all man i stället talar om personförsäkring och sakförsäkring. Till personförsäkring räknas livförsäkring saml sjukoch olycksfallsförsäkring. Sakförsäkring omfaUar annan försäkring och meddelas lill största delen i form av s.k. paketförsäkringar. En av de vanligasle är hemförsäkringen, i vilken ingår bl.a. brand-, stöld- och ansvarsförsäkring. En annan vanlig pakelförsäkring är bilförsäkringen, som utöver den obligatoriska trafikförsäkringen kan omfatta t,ex, brand-, stöld- och vagnskadeförsäkring.

Efter verksamhelens geografiska omfattning brukar de svenska försäk­ringsbolagen indelas i riksbolag, läns- och häradsbolag saml sockenbolag. Branschen kan också delas efler verksamhetsgrenar i liv- och sjuk­försäkringsbolag, skadeförsäkringsbolag och ålerförsäkringsbolag. De sist­nämnda ägnar sig endasl ål återförsäkring, dvs. försäkring av risker som har övertagits från direklförsäkringsbolag eller andra återförsäkringsgivare.

Utvecklingen inom försäkringsbranschen under de senaste årtiondena har präglats av en fortgående minskning av antalet försäkringsbolag genom fusioner. Vid ulgången av år 1976 var ca 650 enskilda försäkringsbolag verksamma i Sverige, varav ett 20-lal utländska. Riksbolagen var ca 50, läns-och häradsbolagen ca 100 och sockenbolagen ca 500. Motsvarande siffror för år 1948 var totalt ca  1.500 bolag, varav 130 riksbolag,  160 läns- och

 

Delll E:l    Skr 1979/80:103                                                    184

häradsbolag. 1.170 sockenbolag och ett 40-lal utländska bolag. Försäkrings­verksamheten domineras av riksbolagen. Många av dem ingår i större koncerner eller motsvarande grupper. Av samtliga svenska försäkringsbolags premieinkomster av direkt försäkring svarade är 1976 de tjugo slörsia koncernerna eller bolagen för 99 % och de fem största för 73 %. Motsvarande andel av de förvallade tillgångarna uppgick till 8 % resp. 81 %. Till denna koncentration har bidragil de bolag som bildals och utvecklats av arbelsmarknadens parler för att administrera kolleklivavtalade försäkringsförmåner.

Försäkringsbranschens utveckling under de senaste decennierna känne­tecknas också av atl anlalet försäkringstagare liksom premieinkomster och tillgångar har ökal snabbi. Inom skadeförsäkring har särskilt egendomsförsäkring och molorfordonsförsäkring ökal kraftigl. En struktu­rell förändring har skett inom liv- och sjukförsäkringsrörelsen, bl.a. som en följd av utbyggnaden av socialförsäkringarna och de kolleklivavtalsbundna försäkringarna.

Del totala antalet hem-, villa-, fritidshus-, motorfordons-, båt- och reseförsäkringar kan uppskallas till över 9 miljoner år 1977, Anlalel skador som har begärts ersatta från dessa vanliga konsumenlförsäkringar beräknas till ca 1,3 miljoner samma år, Ulbetalade ersättningsbelopp uppgick lill mer än tvä miljarder kr. De svenska försäkringsbolagens premieinkomster för direkl försäkring i Sverige ökade frän ca 1.100 milj. kr. år 1950 till ca 5.200 milj. kr. år 1970 och ca 12.750 milj. kr. ar 1976. Deras lillgångar ökade under samma tid från ca 8 miljarder kr. lill 30 miljarder kr. år 1970 och 59 miljarder kr. år 1976. Genom sina slora lillgångar och den förmögenhetsförvallning som försäkringsbolagen utövar hårde en betydelsefull roll som kreditinstitut på den svenska kapitalmarknaden.

De svenska försäkringsbolagens verksamhet regleras främst i lagen (1948:433) om försäkringsrörelse (FL). Lagen innehåller dels allmänna beslämmelser om bl.a. rätten atl driva försäkringsrörelse, dels associations-rättsliga regler för försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag, dels gemensamma bestämmelser om bl.a. tekniska fonder, grunder för försäkringsverksamheten och offentlig tillsyn. Denna tillsyn utövas av försäkringsinspektionen. LItländska försäkringsbolags verksamhet i Sverige regleras i lagen (1950:272) om rätt för utländsk försäkringsanstall atl driva försäkringsrörelse här i riket (LUF). Denna lag innehåller beslämmelser om bl.a. koncession, försäkringsrörelsens bedrivande, redovisning av verksam­heten och lillsyn.

Genom FL:s tillkomst och några år 1950 gjorda ändringar i FL infördes ålskilliga nyheter på försäkringsområdet, bl.a. vissa maleriella krav på tillstånd, s.k. koncession, för räll all driva försäkringsrörelse. En förutsätt­ning för lillslånd är att det finns behov av rörelsen, dvs. en behovsprövning skall ske. Vissa ändringar i FL gjordes år 1961 som en följd av utvecklingen på försäkringsområdet, bl.a. i fråga om grupplivförsäkring. Tillsynsmyndighetens befogenheier vidgades också.

FL bygger på några principer, som är centrala för de svenska försäkrings­bolagens verksamhet, nämligen soliditelsprincipen, skälighetsprincipen, behovsprincipen, principen om försäkringslagarnas inflylande, special­itetsprincipen samt principen alt försäkringsbolagen inte får driva annan rörelse än försäkringsrörelse. Jag återkommer senare till vad dessa principer innebär och hur de har kommii lill ullryck i lagen.

En översyn av FL och LUF görs f.n, av en särskild uiredare (E 1977:05),

 

185                   Kommittéer: Ekonomidepartementet    Del II E:l

Enligt direktiven avser arbetet i huvudsak en lagteknisk översyn och syflar främsl lill att anpassa de associalionsrältsliga bestämmelserna till den nya akliebolagslagen (1975:1385). Vidare skall redovisningsreglerna sesöver och anpassas lill den nya bokföringslagstiflningen. Det ingår däremoi inle i uppdraget atl ompröva de grundläggande principerna i FL och LUF eller alt behandla frågor om den offenlliga lillsynen över försäkringsbolagen eller om tillsynsmyndighetens befogenheier och organisation.

Vidare bör nämnas atl lagen (1927:77) om försäkringsavtal, som behandlar rättsförhållandet mellan försäkringsgivare och försäkringstagare, f,n, ses över av försäkringsrätlskommittén (Ju 1974:09). 1 ell delbelänkande (SOU 1977:84) Konsumenlförsäkringslag har kommittén föreslagil en särskild konsumenlförsäkringslag. Förslagel innehåller tvingande beslämmelser till försäkringslagarnas skydd. Vidare föreslås en uiökad villkorsgranskning, som bl.a. avser alt tillgodose försäkringstagarnas inlresse av en ändamålsen­lig försäkring.

Svenska försäkringsbolags riksförbund och Folksam har i en gemensam skrivelse den 23 februari 1978 hemställt atl bestämmelserna i FL om koncessionsvillkor och om räll att driva försäkringsrörelse tillsammans med annan näringsverksamhet blir föremal för ulredning. Med hänsyn lill den utveckling som den svenska försäkringsmarknaden har undergått på de 30 år som koncessionsreglerna i FL har lillämpals bör prövningen av koncessions­ansökningar nu bygga på delvis andra kriterier än tidigare. Enligt skrivelsen bör inlernalionella förhållanden beaklas i samband med behovsprincipens tillämpning i Sverige mot bakgrund av svenska försäkringsbolags alll vanligare ullandsetableringar och det alll siarkare önskemålel från EG-länderna m.fl. om att etableringsrätlen bör vara ömsesidig. När del gäller förbudet för försäkringsbolag att ulan särskilda skäl driva annan rörelse än försäkringsrörelse framhålls alt ocksä det omvända förhållandet bör analy­seras, nämligen om del är lämpligt all svenskl eller utländskt företag vid sidan av sin huvudsakliga verksamhet ocksä driver försäkringsrörelse, l.ex. genom de på senare tid i Sverige tillkomna s.k. captivebolagen. Dessa bolag driver återförsäkringsrörelse endast i fråga om risker inom en koncern.

I skrivelse den 21 april 1978 har försäkringsinspektionen föreslagil atl en utredning tillsätts för en allmän översyn av lillsynslagsliflningen och försäkringsinspektionens uppgifler, arbelsformer och organisalion. En huvudfråga bör vara omfattningen av statliga regleringsinsatser på försäk­ringsområdet och konsekvenserna av vald ambitionsnivå för inspektionens personalstyrka och organisalion. Inspektionen hänvisar lill all riksrevisions­verket (RRV) i en revisionsrapport den 29 juni 1977 har förordal en utredning av försäkringsinspektionens verksamhet. I rapporten gör RRV den sammanfattande bedömningen att tillsynsarbetets inriktning och metoder bör omprövas med utgångspunkt i bl.a. en analys av försäkringstagarnas och samhällets behov liksom av försäkringsbranschens utveckling. Inspeklionen bör enligt RRV bl.a. sludera förelagens marknadsstralegiska överväganden och deras försäljningsmeioder. Vidare efteriyser RRV slörre insalser i fråga om konsumentupplysning och kontroll av skadereglering.

Inspektionen anför vidare atl konsekvenserna för inspektionen av en sådan utökad villkorsgranskning som försäkringsrällskommittén har föreslagil bör närmare utredas. Andra frågor har också aktualiserats på senare tid, l.ex. kraven på konsolidering inom försäkringsrörelse, vilket har samband med lagstiftningsarbetet inom EG med etableringsfrihelen som bakgrund.

 

Delll E:l    Skr 1979/80:103                                                     186

Riksdagen har lagil upp frågan om alt inrätta en lekmannastyrelse i försäkringsinspektionen. Näringsulskollel anförde i belänkande (NU 1977/ 78:57), som godkändes av riksdagen, all del är motiverat alt försäkringsin­speklionen förses med en lekmannastyrelse och atl frågan borde las upp lill prövning i lämpligt sammanhang. Frågan har också aktualiserats av försäk­ringsinspektionen och RRV.

Slutligen har näringsfrihetsombudsmannen (NO) i skrivelse till regeringen den 13 oktober 1978 hemslälll om en översyn av försäkringsbolagens anskaffningsverksamhel, dvs. försäljning av försäkringar. Därvid borde särskilt övervägas om försäkringsmäklare skall få möjlighet alt verka på den svenska marknaden.

Del har gått snarl tjugo år sedan en översyn gjordes av reglerna om de grundläggande förutsättningarna för försäkringsrörelse i värt land. Med hänsyn lill de viktiga inhemska förändringar och den inlernalionella utveckling som har skett och pågår inom försäkringsbranschen samt mol bakgrund av samhällsutvecklingen i övrigt anser jag alt del nu är motiverat atl lillkalla en kommitté med huvuduppgift all undersöka i vad mån del finns skäl atl ändra de principiella krav som nu gäller för försäkringsrörelse i Sverige. En utgångspunkt skall därvid vara atl all försäkringsrörelse skall drivas under konkurrens och på så långt möjligt lika villkor. En annan viktig uppgift bör vara att behandla frågor som rör den offentliga tillsynen över försäkringsverksamhel, därvid särskild hänsyn bör tas till ulvecklingen under senare år på del konsumentpolitiska områdel.

Vår marknadsekonomi bygger på att olika förelag i konkurrens med varandra bjuder ul sina varor och ijänster. Konsumenterna fär därigenom möjlighet att välja de produkter som till kvalilet och pris bäsl moisvarar deras behov. Det förutsätter emellertid också atl myndigheterna genom lagstift­ning och andra generella regler drar upp de ramar inom vilka marknadens parter får verka. På vissa områden hardel, av sociala eller andra skäl, ansetts motiverat att därutöver ingripa med mer delaljerade regler och särskild kontroll, l.ex. för att stärka de enskilda konsumenternas ställning. Sådana ingrepp kan dock i prakliken ofta hämma konkurrens och produktutveckling. Regleringar medför också kosinader och en ökad byråkrati. Med hänsyn till vad jag nu har anförl bör en ingående lagreglering och kontroll av viss verksamhet endasl lillgripas om starka motiv föreligger. På försäkringsområdet finns i flera avseenden sådana särskilda skäl. Det är l.ex. av slor betydelse för allmänheten att de bolag som verkar på marknaden har en tillräcklig soliditet för att kunna infria sina försäkringsåiaganden. Vid prövningen av behovet av olika regler i fråga om kontroll och tillsyn bör kommittén emellertid beakta de allmänna synpunkter som jag nu har berört.

I fråga om utredningsuppdraget och arbetets närmare inriktning vill jag anföra följande.

Soliditelsprincipen innebär atl försäkringsbolagens soliditet bör vara sådan atl de allfid kan fullgöra sina förpliktelser mot försäkringstagarna. I FL kommer principen lill uttryck bl.a. genom regler om fondbildning och placering av tillgångar. Försäkringsbolagens soliditet måste självfallet också i framtiden garanteras. Placeringsbestämmelserna har nyligen setts över av kapitalmarknadsulredningen (Fi 1969:59) som har lagt fram vissa ändrings­förslag i sitt slutbetänkande (SOU 1978:11) Kapitalmarknaden i svensk ekonomi. Placeringsreglerna bör därför inle omfattas av den nya utredning­ens uppdrag. Däremot bör utredningen vara oförhindrad all la upp frågor

 

187                   Kommittéer: Ekonomidepartementet    Delll E:l

rörande de övriga regler som är elt ullryck för soliditelsprincipen.

Samtidigt som bolagen upprätthåller fullgod soliditet skall försäkringspre­mierna vara skäliga och på etl skäligt sätl fördelas mellan försäkringslagarna. Skälighetsprincipen uttrycks i fråga om livförsäkring sä att grunderna avser alt bereda försäkring till en med hänsyn lill försäkringens arl skälig koslnad. 1 fråga om skadeförsäkring anges all premiesältningen skall vara skäligl avvägd med hänsyn till den risk, som försäkringen är avsedd all läcka, nödiga omkostnader för försäkringen saml omständigheterna i övrigt. Utredningen bör överväga om de omständigheter som avgör huruvida premiesältningen för försäkringarna är skälig bör närmare preciseras i lagen. I detta samman­hang bör bl.a. uppmärksammas i vad mån olika former av premiedifferen­tiering är till fördel för försäkringstagarna eller kan innebära fördyringar för försäkringskollektivet.

Behovsprincipen innebär alt koncession för nytt försäkringsbolag eller tillstånd atl uividga rörelsen till ny verksamhetsgren kan ges endast om den avsedda rörelsen anses behövlig och även annars ägnad att främja en sund utveckling av försäkringsväsendet. Att behovsprincipen infördes i FL skall ses mot bakgrund av de förhållanden som rådde vid lagens tillkomst. Strukluren på den svenska försäkringsmarknaden var dä en hell annan än numera. Som jag nämnde inledningsvis har antalet bolagsenheter gått ned krafligl och försäkringsverksamheten har alltmera koncentrerats till ell fålal stora koncerner. Utredningen bör ta upp frågan om del med hänsyn till de ändrade förhållandena finns anledning att avskaffa eller modifiera behovs­principen. Sannolikt kan principen eller någon motsvarighet till den inte undvaras hell.

Ett skäl som också talar för att behovsprincipen omprövas har atl göra med den inlernationella utvecklingen på försäkringsområdet. Svenska försäk­ringsbolag har i allt större utsträckning etablerat sig utomlands men sådana elableringar försvåras när de ulländska myndigheterna ställer krav på ömsesidighet (reciprocitel). Till följd av behovsprincipen är del normalt inte möjligt att från svensk sida lämna någon utfästelse om reciprok behandling. Skulle behovskravet avskaffas eller begränsas bör det övervägas, om krav pä ömsesidighet bör införas när det gäller utländska försäkringsbolags rätt alt etablera sig här. Även andra frågor om försäkringslransaktioner över gränserna bör behandlas.

Ulredningen bör i övrigl belysa konsekvenserna av en friare etableringsrätl för utländska försäkringsanslalter i vårt land och föreslå de lagändringar som anses motiverade. Den bör bl.a. överväga huruvida skälighetsprincipen i någon form bör göras tillämplig även pä de utländska företagen. En annan fråga som bör övervägas sammanhänger med all kraven på fondavsättningar är avsevärt lägre för de här verksamma utländska företagen än för de svenska. Del kan finnas anledning aU skärpa de finansiella kraven för de utländska företagen.

När det gäller principen om försäkringstagarnas inflytande har man sökl säkerställa detta i försäkringsaktiebolagen genom representation för försäk­ringslagarna i bolagens styrelser. Minst en av styrelseledamöterna skall ulses av försäkringstagarna, intressegrupp för dem eller av regeringen eller offentlig myndighet. De sålunda utsedda ledamöterna har till uppgifl att särskilt bevaka försäkringstagarnas intresse. De ömsesidiga försäkringsbolagen, som ägs av försäkringslagarna själva, har utformat olika representativa system. Utredningen bör undersöka hur de nu berörda reglerna har verkat och, om del behövs, lägga fram ändringsförslag. I de

 

Delll E:l    Skr 1979/80:103                                                    188

ulländska försäkringsbolag, som har koncession i Sverige, har de svenska försäkringslagarna inle någol direkl inflylande såviu avser den här bedrivna rörelsen. Det kan finnas anledning all överväga om sådanl inflylande kan skapas i någon form, även om slyrelserepresentation inte kan komma i fråga.

Specialitets- eller separaiionsprincipen innebär all samma förelag inle får driva både livförsäkringsrörelse och annal slag av försäkringsrörelse. Denna princip bör beslå. Det kan sältas i fråga om den inte också bör utvidgas atl avse kreditförsäkring med hänsyn lill de speciella förhållandena pä delta område. Bolag som meddelar kreditförsäkring skulle i så fall inle få meddela annal slag av försäkring.

Principen alt försäkringsbolag inle ulan särskilda skäl får bedriva annan rörelse än försäkringsrörelse bör likaså upprätthållas i forlsätiningen. 1 de fall elt försäkringsbolag f.n. kan medges driva annan rörelse finns det garantier för atl del sker i försäkringslagarnas intresse. Della bör gälla även framdeles.

Förulom översynen av de grundläggande principer i FL som jag nu har berört bör utredningen behandla några andra frågor som har aktualiserats i olika sammanhang och som har belydelse för svensk försäkringsrörelse i framliden.

Grundtanken bakom all försäkringsverksamhel är all åstadkomma en utjämning av olika risker inom elt större kollekliv och atl därigenom lindra de ekonomiska verkningarna för individen eller företagel inom kolleklivet. Gränsen mellan vad som är försäkring och vad som inle är det är dock oklar och någon legaldefinition av försäkring eller försäkringsrörelse finns inte i den svenska lagstiftningen. Del kan diskuleras om det är försäkringsrörelse när t.ex. etl industriföretag eller en industrikoncern inrättar ell ekonomiskt säkerhetsarrangemang för atl täcka risker utesluiande hänförliga till företaget eller koncernen. I della sammanhang bör också innebörden och lämpligheten av s.k. fronting analyseras. Med fronting avses att en direklförsäkringsgivare utfärdar och förvaltar försäkringar som återförsäkras i sin helhel eller till slörre del än som är normall för bolagel.

Frågan om en viss verksamhel ulgör försäkringsrörelse eller ej kan prövas av domstol i mål orn s.k. olaga försäkringsrörelse efter åtal av allmän åklagare. Regeringen kan pröva frågan endast när etl förelag söker koncession alt driva försäkringsrörelse. Det kan finnas skäl överväga om denna ordning är lillfredsställande eller om möjlighet bör öppnas för regeringen eller tillsynsmyndigheten alt också ulan samband med koncessionsprövningen kunna la upp och avgöra sådana frågor. Utredningen bör överväga om en legaldefinilion av försäkringsrörelse bör införas.

I detta sammanhang bör utredningen också ta upp den principiella frågan om sådana utbrytningar av vissa enskilda eller mindre grupper ur del slörre försäkringskollektivet som försäkringsbolagens riksförbund och Folksam har beröri. Särlösningar eflerslrävas av dem som med hänvisning till en lids gott skaderesullat anser sig kunna göra kostnadsbesparingar l.ex. genom att bilda andra mindre försäkringskollekliv eller själva driva någon form av special­iserad försäkringsrörelse. Ulredningen bör undersöka vilka konsekvenser sådana utbrytningar och särlösningar kan ha i olika avseenden, bl.a. för del stora försäkringstagarkolleklivel. och lägga fram förslag lill lämpliga åtgärder, om utvecklingen skulle anses kräva detla. Jag vill här erinra om atl det   f.n.    genom   ekonomidepartementets   försorg   utreds   om   sådan

 

189                    Kommittéer: Ekonomidepartementet    Delll E:l

försäkringsrörelse som bedrivs av s.k. caplives är ändamålsenlig och utvecklingsfrämjande. Resultatet av delta ulredningsarbele. som bl.a. avser all belysa de förelagsekonomiska aspeklerna, kan väntas under år 1979.

NO tar i sin skrivelse upp frågan om principerna för försäkringsbolagens anskaffningsverksamhet. Enligt FL åligger del slyrelsen och verkslällande direklören i försäkringsbolag alt övervaka att anskaffningen av ansökningar om försäkring sker på etl sätt som överensslämmer med god försäkringssed. Regeringen får meddela närmare beslämmelser om anskaffningsverksamhe­ten men några sådana föreskrifter har inle ulfärdals. Försäkringsbolagen har i stället iräffal en överenskommelse om anskaffningsverksamhelen, den sk. anskaffningsöverenskommelsen (AÖ). NO riklar uppmärksamheten pä vissa konkurrensbegränsande bestämmelser i AÖ som hindrar försäkrings­mäklare atl driva verksamhel inom branschen.

NO har pä grundval av etl omfallande ulredningsmalerial, bl,a. om vilka kosinader försäkringsbolagen har för anskaffningsverksamhelen, kommit lill uppfatlningen att övervägande skäl lalar för alt del skulle vara till fördel för försäkringstagarna om ell antal vederhäftiga försäkringsmäklarföretag med flerbolagsrepresenlalion tilläts etablera sig pä marknaden. Genom sin från försäkringsbolagen fristående ställning skulle mäklaren - till skillnad frän ombud som represenlerar endast ett försäkringsbolag - med hänsyn lill kundens försäkringsrisker kunna ge köpråd grundade på en bedömning av olika försäkringsbolags premier och andra villkor. Försäkringsmäklarna skulle enligt NO kunna bidra till en effektivare konkurrens mellan försäk­ringsbolagen.

Försäkringsinspektionen som har genomfört den av NO åberopade utredningen har redovisal en motsatt uppfattning i fråga om det lämpliga i att införa ett syslem med försäkringsmäklare i Sverige.

Ulredningen bör med beaktande av vad NO och försäkringsinspektionen har anfört ulvärdera försäkringsbolagens nuvarande anskaffningsverksam­het och hur AÖ har verkat i olika avseenden. Mol denna bakgrund och med hänsyn till erfarenheter av olika syslem i andra länder bör ulredningen pröva de frägor som NO har tagil upp, bedöma konsekvenserna av olika lösningar och lägga fram de förslag som anses påkallade. I detla sammanhang bör prövas om man, ulan alt ge avkall på försäkringsbolagens sociala funktion, kan inskränka den för försäkringstagarna dyrbara hemackvisilionen. Del kan vara lill fördel för konsumenterna om försäkringsbolagen kan använda enklare marknadsförings- och försäljningsmetoder, l.ex. genom någon form av försäkringsbulik eller försäljning över disk i köpcentra m.m.

Andra frågor som utredningen bör behandla har samband med svenska försäkringsbolags alltmer omfallande verksamhel ulomlands och försäk-ringsverksamhelens ökande inlernalionella karaklär. Ulredningen bör kart­lägga vilka problem som denna utveckling kan medföra och vilka ålgärder som kan visa sig behövliga i framliden. Några frågor som bör behandlas är -förulom etableringsrätlen m.m. som jag förul har beröri - ulländska medborgares rätt all förvärva aktier i svenskl försäkringsbolag och svenska försäkringsbolags förvärv av akiier i ulländska försäkringsbolag. En annan fråga gäller huruvida del är lämpligl att ömsesidiga svenska försäkringsbolag driver direkt försäkringsrörelse i utlandet.

Pä del internationella områdel pågår särskilt inom EG ell omfattande arbele som syflar till all på lång sikl göra EG-området lill en enheilig marknad i fråga om försäkring och så långt möjligt harmonisera lagstiftningen mellan medlemsländerna. Inom EG har viss etableringsfrihel

 

Delll E:l    Skr 1979/80:103                                                    190

skapats i fråga om skadeförsäkringsrörelse. Också på livförsäkringsområdet pågår strävanden i samma riktning. Inom OECD förekommer i mindre omfallning elt liknande arbete, som bl.a. avser ell utökat samarbete mellan tillsynsmyndigheterna. Del bör uiöver vad jag lidigare har nämnl åligga ulredningen att mol bakgrund av ulvecklingen på del internationella fältet överväga vilka konsekvenser som kan uppkomma för svensk försäkringsverksamhel saml lägga fram förslag lill ålgärder som bedöms bli aktuella.

I fråga om tillsynen över försäkringsverksamheien gäller f.n. att försäk­ringsinspeklionens huvuduppgift är all utöva lillsyn över försäkringsbolagen och verka för en sund utveckling av försäkringsväsendet. Inspeklionen skall också följa utvecklingen av och informera om pris- och konkurrensförhållanden inom försäkringsväsendet samt föra kartellregister. Den offentliga lillsynen och kontrollen av försäkringsanslallerna har samband med den myckel ingående reglering av försäkringsverksamheten som finns i försäkringsrörelselagsliftningen.

Försäkringsbolagens verksamhel kan också i vissa avseenden granskas av konsumentombudsmannen (KO) med stöd av marknadsföringslagen (1975:1418) och av NO med stöd av lagen (1953:603) om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet. Konsumentverket har såvitt gäller konsumentförsäkringar inrättat ett s.k. kontaktforum för försäkringsfrågor med företrädare för konsumentverket, försäkringsinspek­tionen och försäkringsbolagen.

Företagens soliditet har självfallet avgörande betydelse för förmågan att infria gjorda försäkringsutfästelser. Ett väsentligt inslag i försäkringsinspek­tionens tillsynsverksamhet måste därför hksom hitlills vara att kontrollera försäkringsbolagens soliditet. Kommittén bör på grundval av erfarenheter från den nuvarande solidilelsbevakningen ge rikthnjer för den framtida tillsynen såvitt gäller omfattning, inrikining och kontrollmetoder.

En annan viktig del av den offenlliga tillsynen bör också i framtiden vara inrikiad på alt kontrollera efterlevnaden av de krav som hör samman med skälighetsprincipen. Inspektionen har hitlills koncentrerat sig pä alt följa utvecklingen i fråga om premiernas storlek och administrationskostnaderna. Granskningen har däremot haft begränsad omfattning i andra avseenden, l.ex. granskning av skadereglering och sådana försäkringsvillkor som inle gäller premiesättning.

En allmän kontroll av de avtalsvillkor som näringsidkarna använder i förhållande till enskilda konsumenter sker med stöd av lagen (1971:112) om förbud mot oskäliga avtalsvillkor, avtalsvillkorslagen. Utmärkande för lagen är alt marknaden övervakas av konsumentverket oeh att KO kan föra talan vid marknadsdomstolen om förbud för näringsidkare alt använda avtalsvill­kor som bedöms vara oskäliga mot konsumenterna. Från avlalsvillkorslagen har undantagits verksamhet som står under tillsyn av bankinspektionen eller försäkringsinspektionen. Dessa myndigheter har nämligen befogenhet att granska avtalsvillkor som används av de företag som slår under deras tillsyn. Försäkringsinspektionens möjligheter att ingripa mol försäkringsvillkor har sin grund i skälighetsprincipen enligt FL.

Försäkringsrätlskommillén har som jag nämnde inledningsvis föreslagit en uiökad granskning av försäkringsvillkoren på konsumentområdel. Förslagel innebär atl i FL skulle införas en generalklausul om alt premier och andra försäkringsvillkor skall vara skäliga och i övrigt motsvara konsumenternas intresse av ändamålsenliga försäkringar. Kommittén har emellertid inte tagit

 

191                    Kommittéer: Ekonomidepartementet    Delll E:l

ställning till hur kontrollen skall organiseras ulan har förordal ytterligare utredning på den punkten. Under remissbehandlingen av kommittéförslaget har kritik riktats mot generalklausulen, särskilt i fråga om en ända­målsenlighetskontroll.

I juslitiedepartementel förbereds nu etl förslag lill lagstiftning på grundval av betänkandet. Efter samråd med chefen för justitiedepartemenlel vill jag anföra följande beiräffande den av mig förordade kommitténs uppdrag såvitt avser villkorsgranskningen.

Del är särskilt i fråga om konsumenlförsäkringar önskvärt med en ökad granskning frän samhällets sida av de avtalsvillkor som försäkringsbolagen använder. En ökning av den nuvarande tillsynen torde bli behövlig bl.a. i samband med den planerade lagstiftningen om konsumenlförsäkringar. Hur villkorskontrollen på försäkringsområdet skall ulformas pä längre sikl bör emellertid utredas av den kommillé som jag nu föreslår.

Kommiitén bör överväga villkorsgranskningens roll, inrikining och inten­sitet. Särskilda krav bör kunna slällas på de försäkringsvillkor som används på konsumentområdel. Det är emellertid tveksamt om man bör gä så långt som försäkringsrätlskommillén har föreslagil och göra en prövning av villkorens ändamålsenlighet. En myndighetskontroll av försäkringars ändamålsenlighet kan bl.a, hämma konkurrensen och produktutvecklingen, 1 vart fall bör kontrollen inle ha karaklären av en obligalorisk förhands­granskning, Kommillén bör i denna fråga hämta ledning från försäkrings-rällskommitténs betänkande och remissyttrandena över delta.

En särskild fråga är hur villkorskontrollen pä försäkringsområdet skall utövas. Som jag förut har nämnl ingår del i försäkringsinspektionens tillsynsuppgifter all granska försäkringsvillkoren från skälighelssynpunkt, medan de avtalsvillkor som används inom andra delar av konsumentområdel granskas av konsumentverket. Kommittén bör söka finna sådana former för den framtida granskningen av försäkringsvillkoren att såväl försäkringsin­speklionens som konsumentverkels sakkunskap kan tas lill vara. Enligt min mening är det en fördel om principiellt belydelsefulla fall kan prövas av domstol. En möjlighet kan vara att granskningsmyndighelen får föra talan inför marknadsdomstolen. Kommittén får pröva vilka organisatoriska förändringar som i så fall krävs.

Frågan om försäkringsinspektionens granskning av försäkringsbolagens handläggning av skaderegleringsärenden har berörts bl.a. i 1974 års slals-verksproposilion med anledning av betänkandet (SOU 1972:29) Konsumentupplysning om försäkringar. Föredraganden framhöll bl.a. alt en skaderegleringsgranskning av den typ inspektionen bedriver är värdefull och alt det borde undersökas, om verksamheten kunde breddas. Han förutsatte atl inspeklionen genomförde en översyn av sin skaderegleringsgranskning i samråd med konsumentverket. En sådan översyn pågår f.n. inom inspek­tionen. Kommillén bör la del av resultatet av detla översynsarbele och föreslå de åtgärder som behövs för en fortlöpande och ändamålsenlig kontroll av att försäkringsföretagen tillämpar en ordning för sin skadereglering som kan omfattas med förtroende från försäkringstagarnas sida. En riktpunkt bör vara att skapa garantier för alt skadefall regleras korrekt och utan onödigl dröjsmål saml med hänsyn lill försäkringstagarens självklara krav på en rättvis behandling. Samtidigt måste beaklas önskemålel att molverka försäkringsbedrägerier med därav följande kostnadsfördyringar för försäkringstagarna. Kommittén bör också uppmärksamma vilka möjligheter en försäkringstagare har alt få etl beslul av

 

Delll E:l    Skr 1979/80:103                                                     192

försäkringsbolaget omprövat, om han eller hon är missnöjd med beslulel. Det är vikligl alt se till alt försäkringslagarna också är informerade om de möjligheter som finns.

Försäkringsinspeklionens uppgifler pä konsumenlupplysningsomrädel har berörts bl.a. i 1974 års slalsverksproposilion i samband med belänkandet Konsumentupplysning om försäkringar som jag nyss nämnde. Föredragan­den uttalade dä atl konsumentverket borde handha de arbetsuppgifter som konsumentinformation om försäkringar förde med sig och alt det fick ankomma pä verkel all undersöka hur och i vilken ulslräckning de i belänkandet framförda förslagen skulle genomföras. Konsumentverket oeh försäkringsinspektionen arbelar bl.a. inom del förut nämnda kontaktforum med atl på olika vägar förbällra konsumentinformationen pä försäkringsom­rådet. RRV har i sin rapporl uttalat atl del finns flera skäl som lalar för all försäkringsinspeklionen också i fortsättningen haren viktig roll i konsumenl-upplysningsarbetel. RRV påpekar bl.a. all det endasl är inspeklionen som har erforderliga resurser och kompelens för det analysarbete på vilkel konsumentupplysning om försäkringar måste grundas. Jag delar uppfatl­ningen alt inspeklionens erfarenheler och kunskaper måsle utnyttjas i konsumentupplysningsarbelet. Kommillén bör dra upp riktlinjer för hur uppgifterna på della område lämpligen bör fördelas mellan inspeklionen och konsumentverket.

Kommittén bör även i andra avseenden än jag nu har beröri överväga försäkringsinspektionens roll på konsumentområdet oeh klara ut gränserna mellan inspektionens och konsumentverkets uppgifter. Det är viktigt alt de båda myndigheternas insalser samordnas. En avvägning bör därvid göras mellan önskemålet atl myndighetskonlaklerna med försäkringsbolagen samordnas och behovel av elt likformigt konsumentskydd inom olika sektorer av näringslivel. Förelagens uppgiftslämnande bör begränsas och möjligheterna till förenklingar tillvaralas i syfle all molverka en onödig byråkrati.

Mol bakgrund av vad jag nu har anförl och med beaklande av försäkrings­inspektionens skrivelse och RRV:s rapport bör kommillén överväga omfalt­ningen och den närmare inrikiningen av försäkringsinspeklionens framlida tillsynsverksamhet. Sammanfattningsvis vill jag framhålla atl vägledande för kommitténs arbele i denna del bör vara all inspeklionens insalser bör ökas när det gäller ålgärder av mera konsumenlinriklat slag. Kommiitén bör på grundval av sina överväganden också föreslå de ändringar i gällande tillsynsregler som kan anses påkallade.

En utökad tillsyn över försäkringsvillkoren kan tänkas minska behovet av systemet med grunder. Sådana skall upprättas för viss försäkringsverksamhet och stadfästas av regeringen. Det kan diskuleras om systemet är förenligt med den nya regeringsformens föreskrifter om normgivningsmaklens fördel­ning. Kommiitén bör la upp frågan i vad mån systemet i nuvarande utformning kan behållas för framtiden. I viss utsträckning kan grunderna tänkas bli ersatta av tvingande civilrättslig lagstiftning om försäkringslaga-rens centrala rättigheter. Samråd bör därför ske med försiikringsrätlskom-mittén och utredningen för översyn av FL.

En speciell fråga gäller de försäkringar som har skapats genom kollektivav­
tal       mellan       arbelsmarknadens   parler.       Vid        sådana
arbetsmarknadsförsäkringar är konsumentens situation en annan än vid
övriga försäkringar. Det kan sältas i fråga om inte möjlighet bör öppnas alt
undanta de kolleklivavtalsbundna försäkringarna frän vissa regler i FL.

 

193                   Kommittéer: Ekonomidepartementet    Del II E:l

Kommillén bör överväga denna fråga och lägga fram de förslag som anses moliverade med hänsyn till arbetsmarknadsförsäkringarna.

Chef för försäkringsinspeklionen är en generaldirektör. Myndigheten är organiserad på tre byråer, nämligen en för livförsäkringsärenden, en för försäkringsjuridiska och administrativa ärenden och en för skadeförsäkrings­ärenden . Chef för livförsäkringsbyrån är en överinspektör och de båda övriga byråerna föreslås av var sin byråchef. Dessutom finns hos inspeklionen tvä i ekonomiska frågor särskilt sakkunniga som ulses av regeringen. Generaldirektören beslutar i princip ensam i ärenden som rör verksamhelen. Viss delegering av beslutanderätten kan ske lill annan tjänsteman. Vid föredragning och avgörande av vikligare frågor bör chefsljänslemännen och de båda sakkunniga närvara.

Försäkringsinspeklionens organisation har i slort sell varil oförändrad under trettio år. Kommittén bör mol bakgrund av den översyn av inspek­lionens tillsynsuppgifter som jag lidigare har behandlat föreslå de ändringar i organisationen som bedöms motiverade för alt säkerställa en rationell och ändamålsenlig lillsyn. Utredningen bör också lägga fram förslag i den av riksdagen våren 1978 behandlade frågan om all inräita en lekmannastyrelse inom inspeklionen. Näringsulskollel fann i sitt belänkande (NU 1977/78:57), som jag tidigare har berört, alt del är motiverat alt inspeklionen förses med en lekmannastyrelse. Vid prövningen av denna fråga borde beaktas önskvärdheten av ell parlamentariskt inslag i styrelsen och av representation för konsumentintressena.

Kommillén bör vid sitt utredningsarbete uppmärksamma och söka ta till vara möjligheter att förenkla lagstiftningen pä försäkringsområdet och bevaka alt lagreglerna inte skapar krångel eller onödig byråkrati. Med anledning av de förslag som läggs fram på försäkringsområdet bör kommittén vara oförhindrad atl föreslå de följdändringar som kan bli aktuella, l.ex. i fråga om understödsföreningarna.

Utredningsarbetet bör bedrivas i etapper. Kommittén bör med förtur behandla de ändringar i försäkringsinspektionens organisation och verksam­het som kan vidtas utan att slutresultatet av utredningsarbetet avvaktas. Därvid bör belysas de personalpolitiska konsekvenserna för de anställda. Vidare bör bl.a. frågan om atl inrätta en lekmannastyrelse behandlas i della sammanhang. Del finns också anledning atl med förtur behandla inspeklio­nens roll på det konsumentpolitiska områdel. Förslag i nämnda frågor bör läggas fram skyndsamt.

Utredningen bör under sitt arbete hålla kontakt med utredningen (E 1977:05) angående översyn av lagen om försäkringsrörelse m.m., försäk­ringsrällskommittén (Ju 1974:09) och banklagsutredningen (Fi 1976:04). Vidare bör utredningen hålla kontakt med bl.a. berörda myndigheler och personalorganisalioner liksom med försäkringsbranschen.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen bemyndigar chefen för ekonomidepartementet

att tillkalla en kommitté med högst sju ledamöter med uppdrag att se över lagstiftningen om försäkringsbolagens och försäkringsinspektionens verk­samhet m.m.,

att ulse en av ledamöterna alt vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat bilräde åt kommittén.

13 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 103

 

Del II E:2    Skr 1979/80:103                                                  194

Vidare hemsläller jag all regeringen föreskriver alt kosinaderna skall belasla sjunde huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Ekonomideparlementel)

2. Jordbrukets kapitalförsörjning

Dir 1979:58

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-06-07

Departementschefen, statsrådet Mundebo, anför.

Utgångspunkten för jordbrukspolitiken är all landels nalurliga resurser för jordbruksproduktion skall utnyttjas och att familjelanlbruket skall vara den dominerande formen för drivande av jordbruk. Vikliga mål för jordbrukspolitiken är att tillförsäkra dem som är sysselsatta inom jordbruket i alla delar av landet en ekonomisk och social standard som är likvärdig med den som jämförbara grupper uppnår samt att tillgodose konsumenternas krav på säker tillgång lill livsmedel av hög kvalitet till rimliga priser. Mot denna bakgrund är det angeläget all staten på olika sätt främjar uppbyggandet och vidmakthållandet av rationella familjeföretag inom jordbruket.

De statliga insatserna för jordbrukets rationalisering omfallar bl.a. finan­sieringsstöd, markpolitiska ålgärder och rådgivning. De markpoliliska åtgär­derna omfattar främst lantbruksnämndernas köp och försäljning av mark saml prövning av förvärv av jordbruksfastigheter. Villkoren för förvärv av jordbruksfasfighel har nyligen skärpts (prop. 1978/79:85, JoU 1978/79:19, rskr 1978/79:213). Finansieringsstödet till jordbruket har reformerals i samband med 1977 års jordbrukspoliliska beslut (prop. 1977/78:19, JoU 1977/78:10, rskr 1977/78:103). Finansieringsstödet utgår i form av statlig lånegaranti, lån med uppskjuten ränla samt statsbidrag. Lånegaranti kan bl.a. lämnas för yttre och inre rationalisering, vid nyetablering och för anskaffning av inveniarier och rörelsekapital.

En betydande del av jordbrukets finansieringsbehov tillgodoses utan statligt finansieringsstöd. Behovel av sedvanliga rörelsekrediter tillgodoses framför allt av bankerna, som också lämnar krediter för olika investerings­ändamål utan samband med statligt finansieringsstöd. Delta gäller särskilt föreningsbankerna som enligt föreskrift i jordbrukskasserörelselagen har till huvudsakligt ändamål att tillgodose jordbrukets kreditbehov. Den övervä­gande delen av jordbrukets långfristiga krediler härrör från landshypoleks-föreningarna. Dessa får sina finansiella resurser från Sveriges allmänna hypoieksbank, som i sin tur anskaffar medel genom upplåning på obliga­tionsmarknaden. De långfristiga krediter som landshypoleksföreningarna lämnar avser till stor del köp av jordbruksfastigheter samt ny- eller ombyggnad av ekonomibyggnader. Andra krediländamål är tillköp för yttre rationalisering, utlösen av medarvingar i dödsbo, driftskrediter, kredilsa-nering m.m.

Under senare år har låneköerna hos landshypoleksföreningarna växt, trots

 

195                   Kommittéer: Ekonomidepartementet    Del II E:2

all hypoteksbanken har fåll ökade upplåningsmöjligheler och därigenom kunnat förse landshypoleksföreningarna med ökade resurser. Lånekön uppgår f.n. lill ca 5 miljarder kr. Hypoleksbankens emissioner, som under början av 1970-lalel uppgick lill ca 200 milj. kr. per år, uppgick under 1978 till ca 900 milj. kr. För 1979 har hypoteksbanken erhållit lillslånd all genomföra emissioner för ca 1.050 milj. kr. Delta belopp moisvarar ungefär jordbrukets invesleringar i byggnader och anläggningar.

Som jag lidigare har nämnt avser eflerfrågan på långfristiga krediler emellerlid inte bara invesleringar i byggnader och anläggningar, utan också köp av jordbruksfastigheter, arealulvidgning, utlösen av medarvingar m.m. En slor del av del kapital som frigörs vid försäljning av lanlbruksfasligheler ålerplaeeras inle inom lantbruket. Genom all säljare av lantbruksfastigheter placerar en belydande del av försäljningslikviden i villor, finansiella tillgångar m.m. sker forllöpande etl kapilalulflöde från jordbrukssektorn. Nettokapilalinflödel lill jordbrukssektorn är således väsentligl mindre än inflödet av långa krediter. Detla är också ell skäl lill alt hypoleksbankens emissionsvolym hållits tillbaka, när utrymmet på den svenska kapitalmarknaden varit begränsai.

Hur finansieringsproblemen i samband med förvärv av jordbruksfastighe­ter skall kunna lösas, för atl göra del möjligt för yngre lantbrukare alt förvärva jordbruksfastighet utan atl utflödet av lösgjort kapital för andra ändamål blir alltför omfattande, är enligt min mening elt viktigt och samtidigt svårlöst problem. Genom att villkoren för förvärv av jordbruksfastighet har skärpts har frågan om hur förvärven skall finansieras fått ökad aktualitet. Det finns nämligen anledning atl räkna med all de personer som enligt den nya lagen kan komma i fråga som köpare av jordbruksfastighet ofta har små möjligheter att själva ordna finansieringen av förvärvel. Finansieringsvillkoren kan också spela en roll för prisbildningen på jordbruksfastigheter. Om myckel förmånliga krediter ställs till förfogande för atl möjliggöra förvärv, finns del risk för att dessa krediter driver upp priserna på jordbruksfastigheter och därigenom motverkar sitt syfte.

Som jag har framhållit i propositionen om den svenska kapitalmarknaden (prop, 1978/79:165) har varken 1972 års jordbruksutredning eller kapital­marknadsutredningen närmare behandlat frågan om jordbrukets kapi­talförsörjning. Med hänsyn till detta och mol den bakgrund som jag nu har angell anser jag efler samråd med chefen för jordbruksdepartementet all en översyn av jordbrukets kapitalförsörjning i dess helhel nu bör komma till stånd. En kommitté bör därför tillkallas för all utreda dessa frågor. Eftersom många jordbruk bedrivs i kombinalion med skogsbruk oeh bildar en finansiell enhet tillsammans med skogsbruket, avser jag här med jordbruk även skogsbruk, som bedrivs i kombination med jordbruk samt enskilda skogsfastigheler.

En allmän utgångspunkt för översynen bör vara att jordbruket skall ha samma möjligheter som andra näringar all få sin kapitalförsörjning ordnad. På grund av att utrymmet på kreditmarknaden ofta är begränsai kan varken jordbruket eller andra näringar räkna med alt i alla situationer få hela sin eflerfrågan på krediter tillgodosedd. Med den bedömning som nu kan göras kommer utrymmet på kreditmarknaden under de närmasle åren all bli begränsai, inle minsl på grund av statens och den prioriterade bostads­sektorns stora upplåningsbehov. Av samhällsekonomiska skäl har del också i vissa situationer varil nödvändigt att i försia hand tillgodose vissa näringars -l.ex. indusirins - finansieringsbehov. Detla hindrar emellertid inte att alla

 

Delll E:2    Skr 1979/80:103                                                   196

näringar, selt över en längre lidsperiod, bör ges likvärdiga möjligheter alt konkurrera om de lillgängliga kredilresurserna.

Som jag tidigare har framhållit är del angeläget att siaten främjar uppbyggandet och vidmakthållandet av ralionella familjeföretag inom jord­brukssektorn. Denna inrikining av jordbrukspolitiken bör ligga lill grund för kommitténs överväganden om hur jordbrukets finansieringsbehov skall lillgodoses.

Kommillén bör undersöka jordbrukels kreditbehov på längre sikl. En kartläggning av hur kreditbehovet fördelar sig på krediler med olika löplid framslår med hänsyn lill del begränsade utrymmet pä kapitalmarknaden som angelägen. En allmän utgångspunkt bör vara all långsiktiga rationaliserings-investeringar, som invesleringar i byggnader oeh anläggningar, bör ges möjlighel ull finansiering med långfristiga lån, under del all mer kortsiktiga ralionaliseringsinvesteringar, t,ex, i maskiner, bör hänvisas till mer kortfris­tig finansiering. Detta är särskilt angelägel eftersom tillgängen på långfristiga krediler på kapitalmarknaden kan vänlas förbli knapp. Kommittén bör undersöka om belastningen på landshypoleksföreningarna kan minskas genom att krediler för medelfristiga ralionaliseringsinvesteringar i ökad omfattning hänvisas till andra krediigivare, l.ex. bankerna. Nya låneformer för medelfristig finansiering kan vara en väg alt minska låneköerna hos landshypoleksföreningarna och samtidigt anpassa jordbrukskrediterna efter de olika finansieringsbehov som föreligger. Kommittén bör också belysa hur jordbrukets behov av rörclsekrediter och kortfristiga krediter för investeringar tillgodoses av bankerna och jordbrukels leverantörer. I det sammanhanget bör effekterna av det statliga kreditgaranlisystemel pä jordbrukets område analyseras från kredilleknisk synpunkt. Kommiitén bör överväga om detla system bör förändras i nägol sådanl hänseende. Även jordfondens funktionssätt bör analyseras frän kredilleknisk synpunki. Statens finansieringsstöd i form av statsbidrag har nyligen förändrals och behöver inte närmare utredas.

Kommittén bör vidare analysera prisbildningen på jordbruksfastigheter och kreditgivningens roll i delta sammanhang. Mot denna bakgrund bör kommittén överväga hur finansieringssystemet bör utformas för atl under­lätta förvärv utan att verka uppdrivande på prisnivån. Erfarenheterna av del nyligen införda statliga finansieringsstödet - lån med uppskjuten ränla - bör särskilt studeras.

Som jag har understrukit i propositionen om den svenska kapitalmarknaden är det angeläget bl.a. av effektivitetshänsyn att lånlagarna på kapitalmarknaden har möjligheter all få sina investeringsprojekt prövade av flera kreditbedömare som är oberoende av varandra. För den skull och för atl främja konkurrensen mellan olika kreditinstitut bör man alltså så långl som möjligt undvika en seklorisering av kredilmarknaden. Jag anser atl del inle bör ingå i kommitténs uppdrag atl föreslå att någol nylt kredilinstitul inrättas med uppgifl att tillgodose just jordbruksnäringens behov.

När del gäller jordbrukets långfristiga finansiering förekommer en specialisering så lill vida att hypoteksbanken med tillhörande hypoteksför-eningar har till ändamål atl lillgodose jordbrukets långfristiga kreditbehov och har en ensamräU all skaffa medel genom upplåning mol obligalioner med säkerhel i jordbruksegendom. Denna specialisering av landshypoleksinstitutionen har ett värde och bör enligt min mening bestå. Vidare har föreningsbankerna enligt lag lill huvudsakligt ändamål vid sidan av atl främja sparverksamhet all tillgodose jordbrukets kreditbehov. Genom

 

197                    Kommittéer: Ekonomidepartementet    Delll E:3

1968 års bankreform öppnades emellertid möjlighet för dessa banker atl i belydande ulslräckning tillgodose ocksä andra kreditbehov.

När man bedömer behovet av krediler till jordbrukssektorn måsle man beakta den kredilgivning lill denna sektor som även sparbankerna och affärsbankerna svarar för och som innebär en sådan konkurrens mellan olika kredilinstitul som jag beiraktar som angelägen. Närmare uppgifter om omfaltningen och karaklären av denna kredilgivning finns emellerlid inle. En viklig uppgift för utredningen bör vara alt kartlägga och ulvärdera hela den kredilgivning som sker för jordbruksändamål samt lägga fram de förslag som denna ulvärdering kan föranleda.

Del är slutligen av vikt all sludera den regionala fördelningen av krediler och kreditbehov och klarlägga i vad mån fördelningen tillgodoser de regionalpoliliska strävandena.

Med hänsyn till vad jag nu anförl hemställer jag efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet all regeringen bemyndigar chefen för ekonomidepartementet

all lillkalla en kommitté med högsl 5 ledamöter med uppdrag alt utreda med jordbruksfinansieringen sammanhängande frågor i enlighel med vad här angivits,

atl utse en av ledamöierna att vara ordförande,

alt besluta om sakkunniga, experler, sekreterare och annal bilräde ål kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att kosinaderna skall belasla sjunde huvudlilelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Ekonomidepartementet)

3. Utredning om tillsynen över värdepappersmarknaden m. m.

Dir 1979:76

Beslut vid regeringssammanlräde 1979-06-28

Departementschefen, statsrådet Mundebo, anför.

För kapitalmarknaden är det viktigt all handeln med värdepapper sker under ordnade former och drivs med allmänhelens förtroende. En väl fungerande värdepappersmarknad kan främja en ändamålsenlig fördelning av kapital lill näringslivel och andra seklorer av samhällel och därigenom bidra lill den ekonomiska ulvecklingen. I vårl land har fondhandeln och fondbörsverksamheten sedan länge omfattats av särskild lagsliftning och slåll under offenllig lillsyn. Syflel är atl se till att denna handel och verksamhel äger rum på elt tillfredsställande sätt och att så långt som möjligt skydda allmänheten frän förluster i samband med värdepappersaffärer.

En omfattande översyn av lagstiftningen på del här området har gjorls av fondbörsulredningen. Pä grundval av utredningens förslag har lidigare genomförls olika reformer. Regeringen har i prop. 1978/79:9 med förslag lill fondkommissionslag, m. m. föreslagit en ny fondkommissions- och börslag-

 

Del II E:3    Skr 1979/80:103                                                 198

stifining. Riksdagen har nyligen anlagil proposilionen med några mindre jusleringar (NU 1978/79:50, rskr 1978/79:443). Den nu gällande lagen (1919:240) om fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhel kommer fr. o. m. den 1 januari 1980 all ersälias av en fondkommissionslag och en lag om Stockholms fondbörs. 1 fråga om den offenlliga lillsynen innebär den nya lagstiftningen bl. a. atl befogenheterna förlillsynsmyndigheten, bankinspek­tionen, anges närmare än i gällande lag och atl tillsynsreglerna i stor ulslräckning ansluter till de regler som gäller för bankinslilulen. Del lagstiftningsarbete som sålunda har genomförls bör allmänl sell bidra lill alt garantera en väl fungerande värdepappersmarknad.

I några avseenden har regeringen emellertid inte lagil slullig ställning lill fondbörsulredningens förslag och till senare framförda förslag från bankin­speklionen. Jag anser alt det finns anledning atl nu ta upp dessa frågor. Fondbörsulredningen behandlade bl. a. en framslällning frän bankinspek­tionen till regeringen om atl inspeklionens skyldigheler och befogenheier borde närmare preciseras när det gäller all verka för att fondhandeln äger rum på ett tillfredsställande sätl. Ulredningens förslag innebar alt bankin­speklionen skulle få rält atl av den som yrkesmässigt bedriver eller medverkar vid handel med värdepapper kräva upplysning angående denna handel. Samma rätt föreslogs inspeklionen få beiräffande juridisk person som äger eller förvaltar värdepapper i en ej obelydlig omfattning. Ulredningen föreslog vidare att lagen (1971:827) om regisirering av aktieinnehav, den s. k. insiderlagen, skulle ändras så all den kommer att omfatta också stora aktieägare, ledamöter i förelagsnämnder och arbelsia­garkonsuller. Lagen omfaltar f. n. endasl styrelseledamöter och vissa andra ledande befattningshavare i bl. a. börsbolag och innebär atl dessa personer är skyldiga att anmäla sitt och närslående personers innehav av akiier i det egna bolaget. Enligt ulredningen borde inspektionen ha rätt atl av den som är anmälningsskyldig enligt insiderlagen infordra uppgifl om dennes handel med värdepapper.

Utredningens förslag fick ell blandat mottagande vid remissbehandlingen. En del remissinstanser tillstyrkte förslaget men vissa av näringslivels organisaiioner fann att förslaget gick längre än vad som krävs med hänsyn till den aklieköpande allmänhetens intresse. Bankinspeklionen ansåg att en tillsyn över fondhandeln måste innefatta en rätt atl framföra kritik mot de affärsmetoder som används, om tillsynen skall ha någon mening.

Sedan fondbörsutredningens förslag remissbehandlais, anförde bankin­spektionen i en skrivelse den 13 december 1977 till regeringen atl vissa uppmärksammade händelser under senare tid ägt rum på värdepappers­marknaden. Inspektionen påtalade bl. a. atl ett bolag, som har ägnat sig åt värdepappersförvallning och som inspektionen inte kunnat ingripa mot, har uppträtt på etl sådant sätt alt ålskilliga personer drabbats av myckel stora förluster. Inspektionen pekade också på vissa misstänkta fall av insideraffä-rer i samband med försäljningen av etl börsnoterat företag. Inspektionen begärde att regeringen närmare skulle överväga förutsättningarna för en skärpl lagsliftning på ifrågavarande område i syfte all förbättra möjligheter­na att komma lill rätta med sådana för samhället skadliga affärer. Enligt inspektionens mening är frågorna sannolikt så komplicerade atl en särskild utredning är moliverad.

I prop. 1978/79:9 anförde föredraganden bl. a. att de händelser bankin­spektionen redogjort för lyder på alt det finns skäl all närmare överväga förutsättningarna för atl yllerligare skärpa lagstiftningen på detta område.

 

199                   Kommittéer: Ekonomidepartementet    Del II E:3

En möjlighel angavs vara all inspeklionen får räll alt göra påpekanden i anledning av den informalion inspeklionen har inhämlal om hur värdepap­pershandeln äger rum. Utredningen hade avvisat en sådan lösning med hänsyn lill frågans känsliga karaktär. Föredraganden delade uppfattningen alt frågan är känslig och ansåg atl den därför krävde en noggrann prövning från bl. a. rättssäkerhetssynpunkt. Eftersom varken utredningen eller remissinstanserna - bortsett från bankinspeklionen - hade behandlat dessa aspekter ansåg föredraganden atl frågan borde övervägas yllerligare.

Enligt min mening är det lämpligl att nu närmare uireda de frågor som jag har beröri. Jag förordar därför alt en särskild uiredare tillkallas för denna uppgift. Syftet bör vara atl i de avseenden som här berörs uireda behovel av och föreslå ålgärder för att garantera att handeln pä värdepappersmarkna­den och sådan förvallning av värdepapper som sker yrkesmässigl eller annars i slörre omfattning, fungerar på etl tillfredsställande sätl och bedrivs med allmänhelens förtroende.

En huvuduppgift bör vara att överväga om den nuvarande offenlliga lillsynen över värdepappershandeln och den yrkesmässiga förvallningen av värdepapper är tillfyllest. Uiredaren bör sålunda överväga de synpunkter och förslag i fråga om tillsynsmyndighetens skyldigheter och befogenheier som har framkommil enligt det tidigare anförda. När del gäller frågan om utökade befogenheier för bankinspektionen måste givetvis en avvägning göras av olika intressen. En utgångspunkt bör å ena sidan vara att inspektionen skall ha sådana rättsliga befogenheier och handlingsmöjlighe­ter atl den kan förebygga eller ingripa mol missbruk som kan förorsaka allvarliga förlusler för allmänheten. Mot det allmänna intresset av en sådan offenthg tillsyn måste å andra sidan slällas den enskildes inlresse och räll till integritetsskydd liksom andra rättssäkerhetssynpunkter.

Utredaren bör ocksä överväga vilka möjligheter som finns att öka allmänhelens skydd i samband med t. ex. uppdrag atl yrkesmässigt eller annars i större omfattning köpa och förvalta värdepapper i sådana fall som f, n. ligger utanför bankinspektionens lillsyn. Särskild uppmärksamhel bör därvid ägnas ål de avtalsvillkor som förekommer på delta område, främsl i fråga om värdepappersförvaltning av andra än banker och övriga fondkom­missionärer. Det kan finnas anledning att beakla de erfarenheter som finns av lagstiftning om konsumentskydd på andra områden och sludera de motsvarigheter som kan finnas i andra länder.

Syftet med insiderlagen är all motverka alt personer med nära anknytning till etl aktiebolag gör sig skyldiga till s. k. insiderspekulalion, dvs. missbrukar förtrolig information om bolagets förhållanden. Fondbörsutredningen före­slog, som jag nämnde inledningsvis, en utvidgning av den personkrets som omfattas av lagen till stora aktieägare, ledamöier i företagsnämnd m. fl. I prop. 1978/79:9 togs med hänsyn bl. a. till den blandade remissopinionen inte slutlig ställning lill förslagel. Uiredaren bör i samband med en prövning av denna fråga analysera hur insiderlagen har fungeral och föreslå de ändringar som kan behövas. Givelvis bör även här göras en sådan avvägning av olika motstående intressen som jag nyss berörde.

I detta sammanhang bör utredaren också ta upp en annan närliggande fråga. Med delvis samma syfte som insiderlagstiftningen har i aktiebolagsla-gen (1975:1385) införts beslämmelser om förbud för vissa personer med dominerande ställning i ett aktiebolag att la upp lån hos bolagel. 112 kap. 7 § akliebolagslagen finns sålunda ett förbud för aktiebolag alt lämna penning­lån till aktieägare, styrelseledamot, verkslällande direktör i bolaget eller i

 

Del II E:3    Skr 1979/80:103                                                 200

annat bolag i samma koncern eller lill dem närstående personer. Ändamålet med detla läneförbud är all förhindra atl en person utnyttjar sin ställning i bolagel lill atl skaffa sig skatlemässiga eller andra förmåner. Med undanlag för försäkringsakliebolag och bankaktiebolag, vars verksamhet regleras i särskilda lagar, gäller del nämnda förbudet för alla akliebolag. 1 den nyligen av riksdagen antagna fondkommissionslagen finns en beslämmelse om alt vad som är föreskrivet om aktiebolag i allmänhel skall gälla för fondkom-missionsbolag, om inle annal följer av fondkommissionslagen, Della innebär bl, a. all akliebolagslagens regler om låneförbud kommer atl gälla också för fondkommissionsbolag. 1 prop. 1978/79:170 med förslag lill lag om finans­bolag m. m., som kommer all behandlas av riksdagen vid riksmölel 1979/80, har föreslagils all viss finansieringsverksamhel skall få drivas endast av akliebolag. Låneförbudet kan således bli tillämpligt även på sådana finansförelag. Som jag framhöll i prop. 1978/79:170 kan det vara svårt atl iaklla låneförbudel i praktiken för akliebolag som driver finansieringsverk­samhet. Jag påpekade därvid atl frågan om låneförbud för finansförelag i aktiebolagsform kan komma all omprövas i annat sammanhang.

Jag anser det lämpligt att frågan i vad mån låneförbud skall gälla för fondkommissionsbolag och andra bolag som driver finansieringsverksamhel tas upp av uiredaren. Uiredaren bör därvid överväga om låneförbudet för bolag med verksamhet som inrymmer kredilgivning kan ändras eller slopas helt och om det i så fall kan ersättas med andra för verksamhelen bälire anpassade regler, exempelvis efler förebild i krediljävsreglerna i banklag­stiftningen. Dessa regler kommer atl ses över av banklagsutredningen (Fi 1976:04) och utredaren bör därför hålla konlakt med denna utredning.

Utredaren bör givetvis beakta de internationella överenskommelser och följa del arbele på det internationella området som avser värdepappershan­deln bl. a. över gränserna.

Det bör ankomma på utredaren all överväga vilka kosinader och organisatoriska åtgärder som hans förslag kan medföra.

Utredningsarbetet kan redovisas i etapper, om del anses lämpligl. Med hänvisning till vad jag nu har anförl hemställer jag atl regeringen bemyndigar chefen för ekonomidepartementet

att lillkalla en särskild uiredare med uppdrag att utreda de frågor om tillsynen över värdepappersmarknaden m.m. som jag nu har angell,

all besluta om sakkunniga, experler. sekreterare och annal bilräde ål utredaren.

Vidare hemsläller jag aU regeringen föreskriver aU kosinaderna skall belasta sjunde huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Ekonomidepartementet)

 

201                   Kommittéer: Ekonomidepartementet    Del 11 E:4

4. Översyn av den statliga fondförvaltningen m. m.

Dir 1979:77

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-06-28

Depariemenlschefen, slalsrådel Mundebo, anför.

Förvallningen av fonder har i olika sammanhang uppdragils åt slalliga myndigheler. Detla gäller framför allt kammarkollegiei och riksförsäkrings­verket som ansvarar för en slor del av den slatliga fondförvaltningen. Jag bortser därvid från de slatliga kapitalfonderna. De fonder som förvallas av kammarkollegiei och riksförsäkringsverket företer slora skillnader i fråga om arl, slorlek och ändamål. Fondernas sammanlagda behållning uppgår lill betydande belopp. Den 30 juni 1978 var bokföringsvärdel av de fonder som förvallas av kammarkollegiet 927 milj. kr. Hit hör exempelvis allmänna arvsfonden, kyrkofonden och ett slort antal donationsfonder. Tillgångarna i flerlalel donationsfonder är sedan år 1968 sammanförda lill en gemensam placeringsfond. Den 30 juni 1978 var bokföringsvärdel på riksförsäkrings­verkets fonder drygt 3,4 miljarder kr. Bland dessa kan nämnas folkpensio­neringsfonden, arbetsskadeförsäkringsfonden och fonden för frivillig pen­sionsförsäkring. Genom gåvor och donationer lill skilda allmännyttiga ändamål har skapats ett storl anlal fonder som förvallas av andra myndigheler. Anlalel donationsfonder hos andra myndigheler än kammar­kollegiet har vid halvårsskiftet 1975 uppskallals lill ca 2 500 med ell sammanlagi fondkapital på minsl 400 milj. kr.

Även andra offenlliga organ förvallar fonder. En särställning bland dessa har allmänna pensionsfonden (AP-fonden). Denna har bl. a. genom fondmedlens slorlek andra samhällsekonomiska effekter än övriga fonder. AP-fondens verksamhel har nyligen behandlats i kapilalmarknadsutredning-ens slutbetänkande (SOU 1978; 11) Kapitalmarknaden i svensk ekonomi och i prop. 1978/79:165 om den svenska kapitalmarknaden och lämnas därför ulanför det utredningsuppdrag som jag här avser all föreslå. Andra exempel på fondförvaltande offentliga organ är de allmänna försäkringskassorna, vars fonder för den obligatoriska sjukförsäkringen uppgår till ca 1,2 miljarder kr. Som en följd av ändringar i sjukförsäkringssystemet är dessa fonder enligt Kungl. Maj:ts uppdrag den 25 augusti 1974 föremål för utredning av riksförsäkringsverket i samråd med riksrevisionsverket oeh försäkringskas-seförbundel.

Under den senasle ljugoårsperioden har del skett vissa reformer av den slatliga fondförvaltningen. Efler förslag av 1956 års fondutredning skapades år 1968 den gemensamma placeringsfonden för slatens donationsfonder och gåvomedel. Förvaltningen av denna uppdrogs ål statskontoret. Fondbyråul-redningen föreslog i beiänkandei (SOU 1971:82) Förvallning av fonder i staten att statskontorets fondförvaltande uppgifler skulle överföras på kammarkollegiet. På grundval av detla förslag överfördes fondbyrån lill kammarkollegiet, som därigenom har fått en cenlral roll i statlig fondför­vallning. Fondbyrån bilräder vid sidan av sin egen fondförvallning andra fondförvaltande myndigheter med råd och anvisningar i fråga om förvall­ningen. Genom överflyttning av fonder från andra myndigheler lill gemensamma placeringsfonden har fondbyråns verksamhelsområde ökal och dess erfarenhet i växande grad kunnal las i anspråk.

Fondbyräulredningen pekade på möjligheten för den fondförvaltande myndigheten atl uppdra vissa förvaltningsuppgifter ål bank. I prop. 1972:32

 

DelIIE:4    Skr 1979/80:103                                                   202

angående vissa organisalions- och anslagsfrågor inom finansdepartementets verksamhetsområde anförde föredragande statsrådet atl denna fråga borde ägnas fortsatt uppmärksamhet och alt den liksom frågan om alt belasta resp. fond med förvaltningskostnaderna senare skulle las upp för Kungl. Maj:l. Dessa frågor har ännu inle fält någon slullig lösning.

För många statligt förvallade fonder gäller all förvallningen och place­ringarna av fondmedlen skall ske enligt detaljerade föreskrifter som har fastställts i lag, reglemente eller annan offentligrältslig reglering. Det finns emellerlid också fonder som inle förvallas av någon slallig myndighel men som ändå är underkastade föreskrifter som regeringen har utfärdat.

Placeringsreglernas syfle är alt fondlillgångarna skall placeras med fullgod säkerhet. Placeringar fär därför i första hand göras i vissa obligalioner. Även placeringar i akiier är tillåtna i vissa fall men på grund av riskkaraktären endasl i begränsad omfattning. Placeringar får också i viss mån göras i skuldförbindelser mol säkerhet i fast egendom. Om särskilda placeringsreg­ler saknas för en fond, gäller normalt kungörelsen (1968:453) om placering av donations- och fondmedel som förvaltas av statlig myndighel.

Statskontoret har i en skrivelse lill regeringen den 25 november 1971 -kompletterad av kammarkollegiet den 24 april 1974 - begärt all placerings­reglerna för allmänna arvsfonden och gemensamma placeringsfonden skulle ändras sä att fondmedlen i vidgad utsträckning skulle få placeras i aktier. I skrivelsen den 24 april 1974 begärde kollegiel motsvarande ändring för kyrkofonden. Slyrelserna för handelsflottans pensionsanstalls placerings­fond och samefonden, vars lillgångar förvaltas av kammarkollegiet, hem­ställde i skrivelser till regeringen den 5 mars 1974 resp. 29 april 1977 i samråd med kollegiel om likartade ändringar.

Vid remissbehandling av kammarkollegiets skrivelse den 24 april 1974 förordade riksbanksfullmäktige en utredning av placeringsreglerna för de fonder som förvaltas av del allmänna. Därvid borde placeringsreglerna sältas in i etl mera allmänl sammanhang än vad kammarkollegiet hade gjort i sin framslällning och hänsyn las även till effekterna på kredilmarknaden och ekonomin i övrigt. Del borde också prövas om inle en betydligt enklare administrativ apparat kunde skapas. I avvakian pä resultatet av kapitalmark-nadsulredningens arbete har slullig ställning inle tagits fill framställningarna. Kammarkollegiet har emellertid genom beslul den 25 januari 1977 med åberopande av permutalionslagen (1972:205) vidgat möjligheterna för de i den gemensamma placeringsfonden ingående donationsfonderna atl placera i akiier från 25 % till 60 % av fondernas behållningar.

Statskontorets och kammarkollegiets skrivelser och remissyttrandena över kollegiets skrivelse har behandlats av kapitalmarknadsutredningen. I utred­ningens slutbetänkande behandlades sålunda frågan om de statliga fondernas placeringar av medel. Till en början konstaterade utredningen atl fonderna har elt begränsai nelloplaceringsbehov och därför saknar större belydelse från en övergripande kapitalmarknadssynpunkt. Utredningen ansåg därför del inle vara dess uppgifl atl göra en närmare översyn av fondernas placeringsregler men framförde vissa synpunkter i sammanhanget. Bl. a. ifrågasatte utredningen om fondmedel bör få placeras i fasligheter och inteckningslån. Enligt utredningens mening fanns del skäl all begränsa placeringsmöjlighelerna till obligationer, kommunlån och andra värdehand­lingar som inle kräver särskild säkerhetsprövning i de enskilda fallen. Utredningen ställde sig kritisk lill en uividgad rätt att placera fondmedel i akiier. Kapitalmarknadsulredningen förordade en översyn av de statligt

 

203                   Kommittéer: Ekonomidepartementet    Del II E:4

reglerade fondernas placeringsregler. Remissyttranden över utredningens belänkande i denna del avgavs av bl. a. kammarkollegiet och riksförsäk­ringsverket. Riksförsäkringsverket ifrågasatte därvid om verket inle kunde befrias frän förvaltningsansvaret över sina fonder.

I prop. 1978/79:165 om den svenska kapitalmarknaden anslöt jag mig lill ulredningens uppfattning atl det kan behövas en översyn av de olika regler som gäller för placering av fondmedel och fondernas administration. Jag framhöll vidare all en sådan översyn borde syfta också lill atl göra den slatliga fondförvaltningen mera effekliv och adminislralionen mindre och enklare. Jag nämnde också atl jag inom den närmasle framliden skulle åierkomma lill den närmare ulformningen av ell sådanl utredningsuppdrag (prop. s. 167).

En översyn av den statligt reglerade fondförvaltningen kan förulses inrymma flera svårlösta problem. Della hänger samman bl. a. med att förvaltningen avser etl myckel stort anlal fonder som skiljer sig avsevärl från varandra i fråga om arl, slorlek, ändamål och krav på likviditet. Jag har därför funnit att utredningsarbetet lämpligen bör anförtros åt en särskilt tillkallad uiredare med bilräde av experler. Till ledning för utredningsarbelel vill jag anföra följande.

Som jag framhöll i kapitalmarknadsproposilionen bör översynen syfta bl. a. till att göra den statliga fondförvaltningen mera effekliv och förenkla administrationen. Detla bör inte begränsas bara lill kammarkollegiels och riksförsäkringsverkets fonder utan avse hela den slatliga fondförvaltningen med undantag för AP-fonden oeh vissa andra fonder till vilka jag återkommer. Det torde emellerlid inle finnas anledning atl närmare granska varje enskild myndighets fonder. Ulredningen bör i första hand inriktas på all finna generella meloder för alt göra fondförvaltningen effeklivare.

Förutom AP-fonden bör de allmänna försäkringskassornas fonder för den obligatoriska sjukförsäkringen hållas utanför utredningsuppdraget i avvak­tan på resultatet av den pågående översynen av dessa. Beroende på resultatet av denna översyn kan del emellertid finnas skäl för utredaren all överväga åtgärder också beträffande försäkringskassornas fonder. Vidare bör de slatliga kapitalfonderna hållas ulanför uppdragel eflersom de inte är regelrätta fonder ulan hänger samman med del statliga anslagssystemet.

Utredaren bör överväga om den statliga fondförvaltningen kan samman­föras till en myndighel. Därvid måsle beaktas alt tillgångarna i vissa fonder har en sådan karaktär alt särskilda krav kan ställas på fondförvaltningen och atl denna därför bör ligga kvar hos nuvarande fondförvaltande myndigheter. Om det av sådana eller andra orsaker visar sig olämpligt atl överföra förvaltningen av vissa fonder till en annan myndighet, bör övervägas i vad mån man kan göra förvaltningen effeklivare genom all kammarkollegiels fondbyrå i högre grad än f. n. utnyttjas för rådgivande och samordnande uppgifler.

Skulle utredaren finna att förvallningen av vissa fonder lämpligen bör utövas av annan än den som f. n. gör detta, fär också övervägas hur en sådan överflyttning skall kunna genomföras. Vidare bör den i prop. 1972:32 berörda frågan om all förvaltningskoslnaderna skulle belasla resp. fond las upp till närmare behandling av utredaren. En sådan kostnadstäckning kan vara ell incitament för en gemensam förvaltning av de olika fonderna genom all förvaltningen blir mindre kostnadskrävande för resp. fond än om förvaltningen är uppdelad på olika myndigheter.

En annan fråga som bör övervägas är om del finns skäl att vid förvaltningen

 

Del II E:4    Skr 1979/80:103                                                 204

av fonderna anlila bankerna med deras särskilda erfarenheter på områ­det.

Del bör också övervägas om del är möjligt alt i slörre utsträckning placera fondmedel på räkning hos riksgäldskontoret. Som riksförsäkringsverket har framhållil i sill remissyttrande över kapitalmarknadsulredningens slutbetän­kande skulle en sådan ordning kunna innebära både avlastning av förvaltningsarbelel och garanii för god likviditet. Della skulle också bidra till en sammanhållen slallig likvidhantering, vilket skulle kunna visa sig särskilt lämpligl för sådana fonder som bygger på slallig uppbörd. Fonder som bygger pä statlig uppbörd är i likhet med kapitalfonderna ofta en inlegrerad del i anslagssystemel.

En av utredarens huvuduppgifler bör vara alt göra en översyn av de placeringsregler som f. n. gäller för de olika fonderna. Därvid bör syftet vara all likartade regler så långt möjligt bör gälla för de olika fonderna. Hänsyn måste dock tas till skillnader i fråga om behovet av likviditel. Del kan därför finnas skäl för utredaren atl ulforma förslag lill några olika "placeringsmo­deller" anpassade till olika grupper av fonder. Elt riktmärke för uiredarens förslag lill placeringsregler bör vara all medel i huvudsakligen likarlade fonder får placeras på samma sätl.

Placeringsreglernas främsta syfle bör vara atl tillförsäkra en med hänsvn till resp. fonds ändamål säker och ändamålsenlig placering. Della får dock vägas mot önskemålel om en tillfredsställande avkastning. Reglerna måste också vara sådana atl de befrämjar en effekliv fondförvaltning, Detla gäller allmänl men får givelvis särskild belydelse om hänsyn tas till förvaltnings­koslnaderna.

Inom ramen för vad jag nu har angell bör uiredaren överväga i vad mån rälien alt placera fondmedel i akiier och liknande lillgångar liksom i fasligheter och inteckningslån bör förändras. Härvid bör uiredaren beakla de synpunkier som framförs i kapitalmarknadsulredningens slutbetänkande och i den efterföljande behandlingen av detla.

Utredaren bör också överväga den slalliga fondförvaltningens roll på kreditmarknaden och dess betydelse för ekonomin i övrigt i enlighet med vad riksbanksfullmäktige har anförl i sitt yttrande över kammarkollegiets framställning. Förslagen bör utformas med hänsyn till dessa fakiorer och de effekler på kreditmarknaden och ekonomin i övrigl som kan följa på uiredarens förslag bör redovisas.

Det bör stå utredaren frill all överväga och anvisa andra ålgärder för att göra fondförvaltningen effeklivare än f. n. Del kan bl. a. finnas skäl all utnyttja de erfarenheler som har vunnits av AP-fondens förvaltning när det gäller atl ulforma förslag om övrig fondförvallning.

Om ulredningen skulle ge vid handen all det finns slatligt förvaltade fonder som har förlorat sin betydelse på grund av exempelvis föråldrade ändamål, bör ålgärder föreslås med syfle all få lill slånd ell mera rationellt utnyttjande av sådana fondmedel. Härvid kan förfarande enligt permuta­lionslagen erbjuda en möjlig väg. Också andra lösningar än permutations-förfarande bör emellertid kunna komma i fråga. Enligi permutalionslagen kan beslämmelse som enskild har meddelat i gåvobrev, testamente, stiftelseförordnande eller liknande ändras eller upphävas under vissa förutsättningar, bl, a, om bestämmelsen blivil uppenbart onyttig, Uiredaren bör överväga lämpliga åtgärder för all få lill stånd en forllöpande granskning av möjligheterna till permuiation av fondbeslämmelserna.

Ulredningen  bör beakla de  personalmässiga  konsekvenserna vid  de

 

205                   Kommittéer: Ekonomidepartementet    Del II E:5

berörda myndigheterna. Uiredaren skall därför fortlöpande informera och samråda med de berörda personalorganisationerna.

Stiflelseutredningen (Ju 1975:01) som ägnar sig ät att se över sliftelsein-stilulel såvitt avser både självständiga och osjälvständiga stiftelser har uppgifler som nära anknyter till del nu behandlade uppdragel. Uiredaren bör därför hålla kontakt med denna ulredning.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för ekonomidepartementel

atl lillkalla en särskild utredare med uppdrag att se över den slalliga fondförvaltningen m. m. i de hänseenden som jag nu har angell,

all besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde ål uiredaren.

Vidare hemsläller jag all regeringen föreskriver alt kostnaderna skall belasta sjunde huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Ekonomideparlementel)

5. Utredning om den statliga statistiken

Dir 1979:133

Beslut vid regeringssammanlräde 1979-10-25 Departementschefen, statsrådet Bohman, anför.

Statistiska uppgifler ulgör elt viktigt underlag för verksamhelen inom olika samhällsområden. Utvecklingen i samhället har medfört allt större krav på statistisk information och analys. För ulformningen av l.ex. finans- och penningpolitiken, regionalpolitiken, sysselsättnings- och ar­betsmarknadspolitiken, handelspolitiken, bostadspolitiken och socialpoliti­ken liksom vid planeringen av sjukvård, skolväsende och samfärdsel är det nödvändigl atl ha lillgång lill statistisk information. För att statistiken skall kunna fylla sin funktion krävs självfallet att den fortlöpande anpassas till de skiftande förutsättningar som följer av samhällsutvecklingen.

Den slalliga statistiken blev senasl föremål för en mera omfallande utredning i slutet av 1950-lalel. 1956 års stalislikkommitlé hade till uppgift all uireda den officiella statistikens omfång, utformning och grad av centralisering. Utredningsarbetet låg till grund för förslag i proposition 1960:104 angående den slalliga statistikens organisation. Förslaget, som antogs av riksdagen, innebar atl den dittills starka decentraliseringen av den slatliga slalislikproduklionen skulle upphöra. Med undanlag för sådan statistik som inle av administrativa skäl är knuien till visst verk skulle all statlig statistikproduktion koncentreras till statistiska centralbyrån (SCB). Omläggningen av organisalionen av statistikproduktionen skedde successivt fram lill är 1965. Då fick SCB en styrelse och skulle i framtiden fungera som cenlral förvallningsmyndighel för den slalliga statistikproduktionen bl.a. med uppgifl all svara för samordning av slalisliken. Efter omorganisationen kan SCB sägas svara för huvuddelen av den slatliga statistiken. 1956 års slalislikkommilté gjorde inte någon närmare genomgång av de särskilda

 

DclII E:5    Skr 1979/80:103                                                  206

slalistikgrenarnas omfång och inrikining ulan det förutsattes all en ompröv­ning härvidlag skulle ske successivt i försia hand i samband med överföringen av statistikproduktion till SCB. I proposilionen anslöl sig föredraganden till detta tillvägagångssätt och framhöll atl detla borde ge goda förulsältningar för all de ralionaliseringar och besparingar som otvivelaktigt kunde göras också blev genomförda.

Omorganisationen av den slalliga statistiken i början av 1960-talel syflade lill atl göra del möjligt att på etl ralionellt sätt möla de förändringar som var alt emotse i fråga om statistikens villkor och förutsättningar. Samh­ällsutvecklingen de senaste tjugo åren har också i olika avseenden medfört ändrade krav på den slatliga statistikproduktionen. Vad gäller behovet av statistik kan man peka på den starka ökning av efterfrågan på ekonomisk-statistisk informalion på 1960-lalel och början av 1970-lalet i anslutning till en samhällsutveckling som karakteriserades av slark ekonomisk tillväxt. Även de siarkt ökade satsningarna på social- och regionalpolhiska frågor har efter hand medfört ändrade eller nya krav på statistiska uppgifler. ADB-tekniken har utvecklats snabbt och på elt genomgripande sätt ökat möjligheterna att rationalisera och utveckla statistikproduktionen. Denna tekniks genombrott på olika administrativa områden har också getl nya förutsättningar för statistiken. Samtidigt har användningen av ADB-tekniken skapat nya problem, l.ex. av integritets- och sekrelessnatur. Den ökade insamlingen av statistiska uppgifler har också medfört en vidgad uppgifisskyldighet för allmänheten och företagen.

Vissa åtgärder har efter hand vidtagits beträffande en del av de nya problem som jag nyss har pekat pä. De inlegritelsproblem och andra därmed närbesläktade frågor som har samband med en slarki ökad användning av ADB har lett lill särskild skyddslagstiftning. Jag syftar främst pä införande av datalagen (1973:289) och tillkomsten av datainspektionen som övervakningsmyndighet. Jag vill också erinra om de åtgärder som under senare år har vidtagits för atl begränsa särskilt förelagens uppgiftslämnande. Jag avser närmast inrättandet år 1977 av ett särskilt organ - delegalionen för förelagens uppgiftslämnande (DEFU) - med uppgifl att under en försöksperiod verka för att företagens uppgiftslämnande reduceras och förenklas. Även den genomgång av vissa av SCB:s undersökningar som ulförs av en särskild utredare (1977:01), den s.k. SCB-utredningen, syftar lill alt minska företagens uppgiftsskyldighet. Vidare har riksrevisionsverket avslutat ett revisionsprojekt på SCB med en promemoria, SCB:s produktsortiment, vari vissa problem i anslulning till SCB:s statistikproduktion uppmärksammas och inriktningen för en mer omfattande och djupare undersökning anges.

Som jag redan har framhållil syflade 1960 års reform främsl till att man skulle få ett system som gav ökade möjligheter att överblicka hela statistik­produktionen och avväga dess omgång och inriktning på etl ändamålsenligt sätt och som förbättrade möjligheterna all rationalisera statistikproduktio­nen. Med denna bakgrund har de frågor som under lång lid stått i förgrunden kommii all gälla produktions- och samordningsproblem. Däremoi har inte intresset varit lika slarki inriktat på frågor som rör användningen och dislribulionen av statistisk information. Några klart formulerade gemensam­ma mål och någon samlad policy för hela den statliga slalistikproduklionen har l.ex. inte fastställts.

SCB har i skrivelse den 4 september 1978 lill regeringen lagit upp frågan om en utredning om den statliga statistikens innehåll. I skrivelsen hänvisas

 

207                    Kommittéer: Ekonomidepartementet    Del II E:5

bl.a. lill en rapport - "Statlig statistik inför 80-lalel" - som ularbelals i samband med en inom SCB pågående sludie av den statliga statistikens framtida villkor, möjligheter och problem. Rapporlen behandlar bl.a. statistikens anpassning lill samhällsbehoven. Mot bakgrund av vissa slutsatser som görs i rapporten föreslår SCB all en parlamentarisk utredning tillsätts med uppgift atl se över den slatliga statistikens innehåll och de beslutsprocesser som fastställer statistikens inrikining och innehåll. SCB framhåller i sin motivering bl.a. att det är viktigt alt man med längre intervaller gör en genomgång på cenlral nivå av siatislikbehoven på olika basområden.

Del finns enligt min mening flera skäl som lalar för all den statliga slalislikens framtida roll i samhället nu närmare klarläggs och atl en övergripande granskning sker av siatislikbehoven pä olika samhällsområden. Till en början kan konstaleras atl eflerfrågan på statistisk information på olika områden ökal i högre grad än vad som kunde förutses när den slatliga statistikens villkor och problem beskrevs av 1956 års stalislikkommitlé. Samtidigt har särskilt under senare är gjorls gällande alt en del statistik är onödig och därför borde rensas bort. Det slalsfinansiella lägel kommer under lång tid framöver all tvinga fram en återhållsam resurstilldelning även när del gäller slalislikproduklionen. Det är därför angeläget alt noga prioritera de resurser som ställs till förfogande för statislikändamål.

Enligt vissa uppgiflslämnare har skyldigheten alt lämna uppgifler för olika statistiska ändamål blivit alltmera betungande. Som jag förul nämnl har särskilda ålgärder redan vidtagits för att begränsa uppgiftslämnandet. Del är en självklarhet att i den mån tillräckliga motiv för viss statistik inte längre föreligger bör den helt upphöra.

Siatsmakternas prövning av statistikproduktionen sker i det nuvarande systemet väsentligen vid den årliga behandlingen av SCB;s och övriga statistikproducenters förslag till anslagsframställning. Vid den årliga budget­behandlingen sker inte någon heltäckande omprövning av sådana statistiska undersökningar som bedrivs sedan tidigare. Ändringar eller slopande av sådan statistik är sålunda beroende av alt myndigheten aktualiserar frågan. De ändringar som efter hand har gjorls i befintlig statistikproduktion kan sägas ha varil tämligen marginella. Enligt min mening är del angeläget atl man får tillgång till etl utredningsunderlag som ger möjlighel atl på elt bättre sätl än hittills pröva innehållet och omfattningen av den statliga slalisliken så alt de mesl angelägna behoven kan lillgodoses. Därvid måste bl.a. beaktas att en ändamålsenlig statistik kan medverka till atl statsmakterna och myndigheterna får tillgång till ett besluts- och planeringsunderlag som kan leda lill besparingar inom skilda områden.

Flera nya faktorer i samhällsulveckUngen kan komma att påverka efterfrågan på statistik. Jag vill särskilt peka på den ekonomiska utvecklingen med dess allt slörre anknytning till internafionella förhållanden. Den ökade betydelsen av fördelningsfrågor liksom den fortgående demokratiseringspro­cessen är också exempel på faktorer som kan påverka den framlida statistiken. En övergripande diskussion om statistikens roll och anpassning till användarbehoven behövs för att förbättra möjligheterna att vid de årliga budgetprövningarna bedöma nya anspråk på statistik. I del sammanhanget bör betydelsen av finansieringsform belysas. För uppdragsfinansierade produkter avväger beställaren nyttan mot kostnaden och SCB:s produktions­inriktning kommer därigenom att påverkas av användarens intresse för

 

Del II E:5    Skr 1979/80:103                                                 208

produkten. Den anslagsfinansierade statistikproduktionen styrs av statsmak­ternas årliga beslut om medelslilldelning. Del är emellerlid i ell sådant syslem förenat med svårigheter alt få en produktionsinriktning och kvalitetsnivå som är anpassad till vad användarna behöver. Del är därför angelägel att lillskapa meloder och beslutsprocesser som gör del möjligt alt fortlöpande anpassa den anslagsfinansierade statistiken lill användarbehoven.

Mol bakgrund av vad jag nu har anfört föreslår jag atl en kommitté tillkallas med uppgift att se över den statliga statistikens innehåll och framlida inriktning. Jag vill angående den närmare uppläggningen av utredningsarbetet anföra yUeriigare följande.

Kommitténs huvuduppgift bör vara att med ulgångspunkl i den befintliga statliga statistiken kartlägga behovet av statistik inom de skilda samhällsområdena. Som en bakgrund till en sådan systematisk genomgång av statistikområdena bör kommittén föra en principiell diskussion om den statliga statistikens roll i samhällel. Vid sidan av statistikens huvudfunktion atl tjäna som planerings- och beslutsunderlag i skilda sammanhang bör även andra funklioner uppmärksammas. Jag tänker då särskilt på betydelsen av all det finns tillgång till opartisk statistik som faktaunderlag för samhällsdebatten och för en allmän information om samhällsutvecklingen. Även den svenska statistikens roll i ett internationellt perspektiv bör belysas. I sammanhanget bör också behandlas och preciseras förhållandel mellan en officiell statlig statistik och de statistiska data som är nära anknutna till driften av olika administrativa system.

Kommitténs analys av statistikbehovet inom skilda samhällsområden bör följas av en jämförelse med den befintliga statistiken. För varje område bör statistikens användning som planerings- och beslutsunderlag belysas liksom dess betydelse som allmän samhällsinformation. Även om utredningsupp­draget är avgränsat lill att avse den statliga statistiken kan utblickar behöva göras på annan statistikproduktion i samhällel, l.ex. ar­betsmarknadsorganisationernas lönestatistik och det samarbete som där förekommer med SCB.

Genomgången av statistiken bör om möjligt göras med hjälp av behovs­modeller och kriterier för effektivitets- och nyttoanalyser. KommiUéns arbete bör syfta till en prioritering av statsfinansierad statistik inom och mellan skilda områden saml inbegripa en prövning av tänkbara prioriterings­principer.

Kommittén bör vidare se över de beslutsprocesser varigenom statistikens inrikining och omfattning fastställs. Härvid bör kommittén utarbeta metoder för en fortgående anpassning av statistiken till statistikanvändarnas faktiska behov. Ell system bör utarbetas som gör del möjligt alt bäitre än f.n. fortlöpande pröva i vad mån befintlig statistik svarar mot användarnas fakiiska behov. Härigenom bör del bli möjligt att efter hand mönstra ut statistik som har fått begränsai värde för användarna och på så sätt öka möjligheterna att tillgodose angelägna statistikbehov.

Under senare år har framhållils vikten av att anslagsfinansierad statistik där så bedöms lämpligt överförs till att finansieras via uppdragsverksamhet. Kommittén bör i sina överväganden ocksä beakta denna aspekt.

Kommiitén bör i sitt arbete beakta den allmänna strävan efler att minska förelagens och allmänhetens uppgiftsskyldighet.

Sammanfattningsvis kan sägas att ulredningsarbelet bör slyras av syftet atl i en framtid präglad av knapphet på resurser tillgodose samhällets angelägna

 

209                   Kommittéer: Ekonomidepartementet    Del II E:5

behov av statistik genom en effektiv avvägning mellan nytta och kostna­der.

Av vad jag har anfört framgår all kommittén inte har i uppdrag att ompröva den organisation av den slalliga statistiken som genomförls på grundval av 1960 års beslut om den statliga statistikproduktionen. I enlighet med huvudprincipen i delta beslul skall alltså också i framtiden den slatliga statistikproduktionen förläggas till SCB om den inte av särskilda skäl bör knytas till annan myndighel. Kommittén bör emellertid undersöka den närmare lillämpningen av principen och överväga om det i särskilda fall kan vara rationellt med en annan fördelning av statistikproduktionen mellan SCB och andra myndigheter.

En särskild fråga gäller den roll som samordnare av den statliga statistiken som SCB tilldelats inom den nuvarande organisationen och som bl.a. kommit till uttryck i föreskrifterna i förordningen (1978:620) om samråd med statistiska centralbyrån i frågor rörande statistikproduktion m.m. Kommit­tén bör undersöka om utvecklingen i något hänseende har letl till ändrade förutsättningar för SCB;s samordningsfunktion. En diskussion i fråga om avgränsningen av officiell statlig statistik från annan statistik kan här behöva ske. Samordnings- och samutnylljandefrågor utreds f.n. av DEFU. Kommit­tén bör samråda med DEFU i fråga om uppläggningen av utredningsarbetet i denna del.

Frågor som avser SCB;s interna organisalion bör tas upp endast om kommitténs förslag ger särskild anledning till det.

Kommittén bör hälla kontakt med berörda myndigheler och organisaiioner samt ta del av det utredningsarbete som pågår eller har utförts i frågor som har anknytning till uppdraget. Om kommittén lar upp frågor som avser SCB:s interna organisafion, skall kommittén i dessa frågor hålla nära kontakt med de statsanställdas huvudorganisationer.

Med hänsyn lill utredningsuppdragets stora omfattning lorde del bli nödvändigt all kommittén successivt redovisar sitt arbele i delbetänkan­den.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen bemyndigar chefen för ekonomidepartementet

att tillkalla en kommitté med högst sju ledamöter med uppdrag atl se över den slalliga statistiken,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare oeh annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att kostnaderna skall belasta sjunde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Ekonomidepartementel)

14 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 103

 

Delll 8:1    Skr 1979/80:103                                              210

Budgetdepartementet

1. Utredning om de s.k. kronoholmarnas framtida disposition

Dir 1978:103

Beslul vid regeringssammanlräde 1978-12-28

Departementschefen, statsrådet Mundebo, anför.

Vid Sveriges kuster, framför alll i Bohuslän och NorrboUer. finns en mängd holmar och skär som tillhör eller anses tillhöra siaten, s.k. krono-holmar. Holmarna förvallas huvudsakligen av kammarkollegiet men även av andra myndigheler, exempelvis sjöfartsverkei. Flerlalel av holmarna torde vara svårtillgängliga. Många är dock bebyggda, och på vissa holmar har uppförts hela fiskelägen.

Slörsl värde synes holmarna lidigare ha hafl för yrkesfiskare. Dessa har också berättigats atl avgiftsfritt begagna holmarna för uppförande av boningshus och anläggningar till gagn för yrkesfisket. Bestämmelser härom finns i förordningen (1950:597) om fiskerätten vid vissa kronan tillhöriga havsslränder, skär och holmar m,m. Flera av dessa av fiskare uppförda byggnader har dock förvärvals av personer som ulövar hell andra yrken, och ofta bebos byggnaderna endasl under sommaren. Molsvarande lorde gälla beiräffande flera av byggnaderna på de lots- och fyrplatser som förvallas av sjöfartsverket.

Både yrkesfiskare och andra framställer ibland önskemål om atl få förvärva den mark som deras byggnader är uppförda på. Orsaken är ofta atl man önskar använda de prakliska möjligheter till pantsättning som äganderätt till fast egendom medför för all finansiera underhåll och modernisering av byggnaderna. Dessutom torde i vissa fall ägaren lill byggnaden uppleva sin rällsliga ställning i förhållande till markägaren som oklar, eflersom nyttjanderältsavlal ibland saknas.

Frän slatens sida har man dock i allmänhel inle medgelt överlåtelser till enskilda av mark på kronoholmarna. Orsakerna har varil flera. Förutom nämnda fiskeintressen har under senare år naturvårdens och friluftslivels intressen blivit alltmer markerade inom här akluella skärgårdsområden. Genom naturvårdslagens regler om slrandskydd och genom förordnanden om nalurreserval e.d. bevaras nu värdefulla naturområden i bl.a. skärgår­darna och tryggas allmänhelens möjligheter atl på allemansrättens grund färdas och vistas inom strandområden. Siaten och många kommuner har också gjort betydande ekonomiska insatser för atl förvärva eller på annat sätl bevara bl.a. just skärgårdsområden för naturvårdens och friluftslivets intressen. Den framtida disposilionen av kronoholmarna är mot denna bakgrund en fråga av betydande inlresse från naturvårdssynpunkl. Härtill kommer de problem i fråga om planläggning, fastighetsbildning och anspråk på  kommunal  service  som   kan  vänlas  bli   aktualiserade  vid  en   mera

 

211                      Kommittéer: Budgetdepartementet    Delll B:l

permanent användning av kronoholmar för bostadsändamål. I en hel del fall belalas i dag inte någon arrendeavgift till markägaren.

Av vad jag här anfört framgår, alt motstående intressen kan föreligga när del gäller frågan om den framlida disposilionen av många kronoholmar. Den nuvarande situationen är ofta olillfredsslällande både för staten och för ägare till på holmarna uppförda byggnader. Enligt min mening bör därför tillkallas en särskild uiredare med uppgifl all uireda formerna för kronoholmarnas framtida disposiiion.

Som ell allernaliv lill ett bevarande av holmarna i slatens ägo bör utredas om och i vad mån bebyggd mark lämpligen kan överlåtas lill kommuner eller enskilda. Konsekvenserna i olika avseenden av sådana överlåtelser bör belysas. De allmänna intressen som därvid särskilt bör beaklas är bl.a. de lidigare berörda nalurvärdsoch fiskeintressena. Även sjöfarts- och försvarssynpunkter bör observeras. Utredaren bör överväga efter vilka närmare principer överlåtelser skall kunna ske. 1 sammanhanget bör prövas om det finns anledning all göra skillnad mellan permanenlbosläder och fritidshus.

Utredaren bör vidare observera önskemålet alt bevara fiskelägenas fysiska miljö. Del speciella projekl i den frågan som pågår beiräffande ön Gullholmen bör därvid uppmärksammas.

För de fall där överlåtelser av mark anses kunna ske bör också de närmare formerna för sådana överlåtelser studeras. Överiålelser till enskilda torde fordra fastighetsbildning. Uiredaren bör undersöka om fastighetsbildning på kronoholmarna medför några särskilda problem. Härvid bör beaklas de planläggningsproblem som kan förorsakas liksom de konsekvenser som försäljning av tomtmark i övrigt kan få för berörda kommuner. Även de ekonomiska konsekvenserna såväl för enskilda som för kommuner och staten bör belysas. Utredaren bör därför också undersöka efler vilka principer köpeskilling bör beräknas.

I uppdragel bör också ingå atl pröva hur den slatliga förvaltningen av kronoholmarna bör organiseras i framliden. Därvid bör belysas föroch nackdelar med alt ha förvaltningen sammanförd till en myndighet resp. att låta de myndigheter vilkas intressen närmasl berörs när del gäller de olika holmarna svara för förvallningen. I sammanhanget bör också övervägas om försäljning av mark på kronoholmar även i fortsättningen bör avgöras av regeringen eller om sådana ärenden kan behandlas av någon myndighet, l.ex. kammarkollegiet.

För de holmar där överiäielse av bebyggd mark inle bör komma ifråga bör formerna för den fortsatta nytljanderätlsregleringen övervägas, varvid bl.a. principerna för beräknande av arrendeavgift bör prövas.

I den mån uppdraget kräver all beståndet av bebyggda kronoholmar inventeras bör utredaren föranstalta därom.

Utredaren bör samråda med fritidsboendekommitlén (Bo 1978:01) om sådana problem som berör båda utredningarna och om närmare avgränsning av resp. utredningsuppdrag.

Utredaren bör också informera sig om det arbele som bedrivs av byggnadspantutredningen (Ju 1977:05).

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemsläller jag alt regeringen bemyndigar chefen för budgetdepartemenlet

atl lillkalla en särskild utredare med uppdrag alt utreda frågan om de s.k. kronoholmarnas framtida disposition,

atl besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat bilräde äl

 

Kommittéer: Budgetdepartementet    Delll B:2                      212

uiredaren.

Vidare hemsläller jag alt regeringen föreskriver

atl kostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Budgeldeparlemenlel)

2. Utredning av organisationen  för  de  centrala  myndighetsupp­gifterna avseende rationalisering och ADB

Dir 1979:8

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-01-25

Departementschefen, statsrådet Mundebo, anför.

Slalskontoret är cenlral förvallningsmyndighel för ralionaliseringsverk­samheten inom den civila statsförvaltningen. Enligt inslruklion åligger del Statskontoret att bl.a.

-       ta   initiativ   lill    ralionaliseringsålgärder   och   svara   för   erforderlig
samordning av rationaliseringsverksamheten

-       planlägga och i samverkan med vederbörande verk ulföra eller medverka
vid ralionaliseringsundersökningar

-    anordna och medverka vid utbildning av personal för ralionaliseringsverk­samhet

-     verka för förenklingar och kostnadsbesparingar

-    svara för samordning i fråga om anskaffning och, utnyttjande av datama­skiner inom statsförvaltningen

-     förvalla slalens dalamaskinfond

Statskontoret fick sin nuvarande verksamhetsinriktning dels år 1961, då slatens organisationsnämnd och dåvarande statskontoret sammanfördes till en myndighet, dels år 1965, då verkel tilldelades vissa centrala uppgifler gällande användning av ADB i statsförvaltningen. Statskontorets verksamhelsområde avsåg från början i princip hela statsförvaltningen. I praktiken har dock statskontorets verksamhet inte omfattat affärsverken. Vidare undanlogs försvarsdepartementets verksamhelsområde i och med atl försvarels ralionaliseringsinslilut bildades år 1968. Andra förändringar som bör nämnas i detta sammanhang är tillkomsten av Statskonsult AB är 1969 och datamaskincentralen för administrativ databehandling (DAFA) år 1970; vidare utfärdades år 1975 en förordning (1975:567, ändrad 1976:121 och 1977:601) om ralionaliseringsverksamhet inom den civila statsför­valtningen.

Flera förhållanden gör att det nu finns skäl att överväga om nuvarande organisafion för de centrala myndighetsuppgifterna på rationaliserings- och ADB-området är den mest lämpliga i alla avseenden. En särskild utredare bör enligt min mening därför tillkallas för att belysa dessa frågor.

Jag vill inledningsvis erinra om att de uppgifter som instruktionsenligt åligger statskontoret är synnerligen omfallande. Verksamhelsornrådel omspänner i  princip  hela den  civila statsförvaltningen.   Det  är också

 

213                                                  Del ii B:2    Skr 1979/80:103

komplicerat i den meningen alt del präglas av fortlöpande förändringar vad gäller formerna för arbetets bedrivande, arbelsmeloder, lekniska hjälpmedel m.m. Inte minst på ADB-områdel och del konlorslekniska områdel går utvecklingen snabbt. De frågor statskontoret arbelar med får i många fall dessulom, särskilt när del gäller organisationsutredningar, genomgripande konsekvenser för myndighelers organisalion och arbets­former och kan därigenom ibland bli kontroversiella.

Vissa av slalskonlorels uppgifter är svåra att förena. Som central­myndighet för ralionaliseringsverksamheten inom statsförvaltningen skall statskontoret bl.a. ta initiativ till saml bevaka rationaliserings- och samordningsfrågor i samband med organisationsförändringar, utveekling av ADB-system och annat administrativt utvecklingsarbete. Slalskontoret ha' också till uppgift atl planlägga och i samverkan med vederbörande verk ulföra eller medverka vid ralionaliseirngsundersökningar. Denna medverkan i myndighelernas rationaliseringsarbete är värdefull på flera sätl både för de av arbetet direkt berörda myndigheterna och för statskontoret. Bl.a. tillförs statskontoret praktiska erfarenheter som är lill nytta i verkels verksamhel på andra håll. Å andra sidan kan medverkan i konkreia projekt i vissa fall medföra atl verket samtidigt är verkslällande, samordnande och granskande organ, vilket kan medföra avvägningsproblem och rollkonflikter för verket.

Det förhållandet att statskontoret även aktivt medverkar i rationaliserings-och ADB-projekt hos olika myndigheler kan vidare naturligt medföra all sådan medverkan prioriteras på bekostnad av för statsförvaltningen gemen­samma och övergripande frågor. Tendensen att prioritera medverkan i myndighetsinriklade eller på liknande sätt avgränsade projekt kan förstärkas bl.a. av att tidsramarna för sådana projekt är snäva. Därtill kommer att myndigheterna ofta själva har begränsad tillgång på personal med tillräcklig kunskap och erfarenhet i fråga om rationalisering och ADB, Statskontoret kan därigenom tvingas avsätta en större del av sina resurser i sådana projekt än vad som från andra synpunkter vore önskvärt.

Jag vill också erinra om alt överväganden f,n, görs inom regeringskansliet om hur ADB-verksamheten, dvs. utveckling, underhåll och drift av ADB-system, skall organiseras och bedrivas saml hur olika ADB-frågor skall handläggas i statsförvaltningen. En proposiiion med principiella riktlinjer för ADB-verksamheten avses presenteras för riksdagen inom korl. I samband med dessa överväganden har även frågan om lämplig organisation på central nivå för rationaliserings- och samordningsuppgifterna vad gäller ADB aktualiserats.

I sammanhanget bör vidare nämnas vissa förändringar på arbetsrättens område och därmed sammanhängande frågor, bl.a. medbestämmandelagen och medbestämmandeavtalet på det statliga områdel. Bland vidlagna åtgärder kan nämnas att arbetsgivarfunktionerna på det slalliga området fr.o.m, den 1 januari 1979 har samlats hos ett nyinrättat verk, slalens arbetsgivarverk, som ersätter bl.a. det nuvarande avtalsverket. I det hittills bedrivna utredningsarbetet pä arbetsrättens område har rationaliseringsfrå­gorna blivil särskilt uppmärksammade och vissa hithörande frågor har reglerats i medbestämmandeavtal på del statliga området. Det kan mol den bakgrunden finnas skäl att överväga om statskontorets uppgifler oeh roll kan behöva ändras.

Inom förvaltningsutredningen (B 1977:01) pågår överväganden om hur underlaget inför politiska beslut skall kunna förbättras. Utredningen under-

 

Delll B:2    Skr 1979/80:103                                                   214

söker bl.a. hur administrativa och slalsfinansiella konsekvenser av olika insalser skall kunna förutses och hur bäitre informalion om allernaliva lösningar skall kunna lillföras budgelarbelel. Om gällande ordning skall omprövas i slörre ulslräckning än hillills, kan de cenirala ralionaliseringsor-ganens uppgifler komma alt beröras.

Alla de förhållanden som jag nu har nämnl moiiverar en översyn av statskontorets uppgifler och roll vad gäller rationalisering och ADB. 1 en sådan översyn bör även ingå atl närmare undersöka vilka andra organisalo­riska lösningar som kan finnas för de centrala uppgifterna på rationaliserings-och ADB-områdel och pröva om någon av dessa är att föredra framför nuvarande ordning vid en sammanvägd bedömning av för- och nackdelar. Jag vill i delta sammanhang understryka, atl nuvarande lösning för den civila statsförvaltningen med de centrala myndighetsuppgifterna för rationa­lisering och ADB samlade inom statskontoret har flera fördelar och i många avseenden fungerar väl. Bl.a. undviks en rad av de besvärliga gränsdrag­ningsfrågor och kompetensproblem som kan uppstå om vissa uppgifler bryts ul och förläggs till befintliga eller nya organ.

I försia hand bör därför undersökas vilka förbättringar som kan åstadkom­mas genom relativt begränsade förändringar. Ett minimum torde vara all statskontorets uppgifter preciseras och atl förulsällningarna för verkets arbete i olika typer av frågor klarare anges. Man kan också tänka sig organisatoriska åtgärder för alt förbättra statskontorels möjligheter all effekiivt fullgöra sina uppgifler. Exempel på en sådan ålgärd skulle kunna vara att inrälla ett till slatskonlorel knutet organ med beslutande eller rådgivande funktioner-en nämnd, etl råd e.d, -när det gäller övergripande eller eljest viktigare frågor avseende ADB eller hela området rationalisering, administrativ utveckling och ADB. Statskontoret skulle härvid svara för ärendenas beredning.

Det är emellertid också angelägel att undersöka vilka andra organi­satoriska lösningar som skulle kunna komma i fråga och vilka konsekvenser dessa skulle få. Jag vill ge några utgångspunkter för tänkbara förändringar. En åtgärd, som främst tar sikte på ADB-frågorna, skulle kunna vara alt vid sidan av statskontoret inrätta ett mindre organ -1 .ex. i form av en myndighel, delegaiion e.d. med egna kansliresurser - för granskning av slörre eller av andra skäl vikliga ADB-projekt och eventuellt även myndigheternas anslags­framslällningar m.m. i de delar dessa rör ADB. Ett sådanl organ kan även ges lill uppgifl att svara för all riktlinjer och andra hjälpmedel för utveckling och drift av ADB-syslem utarbetas och hålls aktuella saml för andra styrnings- och samordningsuppgifier på detta område.

En nackdel med elt självständigt organ vid sidan av statskontoret för vissa ADB-frågor är att utveckling och införande av ADB-system ofta ingår som en del i slörre förändringar av organisationer, arbetsformer o.d. Del är därför många gånger svårt atl urskilja och särbehandla det ADB-inriktade arbelel från arbelel i övrigt i rationaliserings- och utvecklingsprojekt. Detla gäller särskilt om ADB-inslagel ulgör endast en mindre del i projekten. Ett slarki samband mellan utveckling och införande av ADB-syslem och övrigt rationaliserings- och utvecklingsarbete är vidare alt de arbetsmetoder som används till stor del är desamma. Mol den bakgrunden kan del finnas skäl alt också undersöka förutsättningarna för ett nytt organ vid sidan av statskontoret som inte bara sysslar med ADB-frågor utan även behandlar andra frågor rörande rationalisering och administrativ utveckling. Vid en sådan lösning begränsas statskontorets verksamhelsområde starkt i förhål­lande till nuläget.

 

215                      Kommittéer: Budgctdépartementet    Delll B:2

En fråga som bör klargöras i sådana lösningar, som innebär alt vissa av slatskonlorels nuvarande uppgifter bryts ut och förläggs lill något befintligt eller nyll organ, är om de kvarvarande uppgifterna ulgör tillräckliga och lämpliga uppgifler för en myndighel som skall verka inom områdel rationalisering, administrativ utveckling och ADB eller om även andra förändringar bör göras samtidigt. I etl sådant sammanhang kan man överväga att låta statskontoret i ökad ulslräckning bli ulredningsorgan för organisalions- och administralionsfrågor. Del är också möjligt all lillföra etl förändrat statskontor arbetsuppgifter av betydelse för statsmakternas budgetarbete. Andra länkbara förändringar som del kan finnas skäl atl pröva är atl förlägga vissa av statskontorets nuvarande uppgifler, l.ex. frågor rörande organisation av och utrustning för konlorsfunklioner m.m., till annat organ.

Även andra förändringar än de ovan skisserade kan länkas.

Jag vill understryka atl uppgifts- och ansvarsfördelningen mellan olika myndigheter och andra organ noggrant måste klarläggas i lösningar som innebär större förändringar eller atl nya organ inrätlas. Vidare bör samar­betsformerna genlemol berörda myndigheter inom försvarsdepartementets verksamhetsområde övervägas.

Nuvarande organisation har inneburit atl statskontoret har kunnal lillhan­dahålla intressanta och stimulerande arbetsuppgifter. Därigenom har verkel framgångsrikt kunnat konkurrera om högkvalificerad arbelskraft. Del är angelägel atl även en förändrad organisation kan erbjuda sådana arbelsupp­gifter.

En viklig utgångspunkt för utredningsarbetet bör vara atl kartlägga och utvärdera de erfarenheler som har gjorts inom statskontoret av hittillsvaran­de organisatoriska lösning, arbetsformer och arbetsuppgifier. Erfarenheler av molsvarande slag från utlandet bör också tas till vara.

Frågan om avgränsningen mellan rationalisering och förvallningsrevision togs upp i prop. 1976/77:100 (bil. 11 s. 15), där uppgiftsfördelning och samverkan mellan statskontoret och riksrevisionsverket behandlades i anledning av en utredning om detla. Denna fråga bör därför inte ånyo las upp i detta sammanhang. Marginella förskjulningar i gränsdragningen mellan berörda ämbetsverk bör dock kunna övervägas.

Utredaren bör samråda med förvaltningsutredningen.

Utredaren bör hålla nära kontakt med de statsanställdas huvudorganisa­tioner.

Utredningsarbelel bör bedrivas skyndsamt.

Med hänvisning lill vad jag nu har anförl hemställer jag alt regeringen bemyndigar chefen för budgetdepartemenlet

att tillkalla en särskild utredare för att se över organisationen för de cenirala myndighetsuppgifterna avseende rationalisering och ADB i stats­förvaltningen,

atl besluta om sakkunniga, experter, sekrelerare och annal biträde ål utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att kostnaderna skall belasla åttonde huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Budgetdepartemenlet)

 

Delll B:3    Skr 1979/80:103                                             216

3. Tilläggsdirektiv till vägtrafikskatteutredningen

(B 1977:05)

Dir 1979:9

Beslut vid regeringssammanlräde 1979-02-01

Departementschefen, slalsrådel Mundebo. anför.

Med stöd av regeringens bemyndigande den 24 mars 1977 tillkallade jag en särskild utredare (vägtrafikskatteutredningen, B 1977:05, dir, 1977:44) med uppdrag atl göra en teknisk översyn av vägirafikbeskaiiningen. Uiredaren har i juli 1978 lagl fram delbeiänkandel (Ds B 1978:5) Översyn av vägirafikbeskaiiningen Del I Kilomelerskall, I betänkandet lämnas förslag till bl,a. administrativa och prakliska förenklingar i kilomelerskatlesystemet. Beiänkandei har remissbehandlais. Jag avser all senare föreslå all ändringar i huvudsak i enlighel med förslagen genomförs,

I ulredningsuppdragel har inte ingått atl göra någon bedömning av kilometerskatten som skalteform, I några remissyttranden har dock även denna fråga tagits upp.

Kritik har därvid i vissa avseenden riktats mot bl,a, kilomelerräknarap-paraturens känslighet för manipulationer. Under hänvisning härtill och till praktiska och adminisiraliva besvärligheter har i några fall förordals att kilometerskalten slopas och ersätts med en skatl direkl på molorbrännol-jan.

Enligt min mening kan denna kritik mol kilometerskatiesystemel inle ulan vidare avfärdas. Frågan om kilomelerskatt är en lämplig skatteform för de brännoljedrivna fordonen och deras släpvagnar eller om någon allernaliv skalleform kan vara all föredra bör därför las upp lill behandling. Därvid bör en ulvärdering göras av kilometerskatiesystemel samiidigi som alternativa skalteformer bedöms. Detla arbele bör lämpligen göras av vägtrafikskatte­utredningen, vars uppdrag därför bör kompletteras i enlighet härmed.

I fråga om räknarapparaturen får jag erinra om all regeringen lidigare i dag har gelt kilometerskattenämnden i uppdrag all leda arbetet med all utveckla en ny räknare l.ex. för navmontering och med sådan utformning att den kan monteras på flertalet kilometerskatlepliktiga fordon, dvs. även på personbi­larna. Arbetet avser alltså all finna en räknare med bredare användningsom­råde än de nuvarande och med bättre motståndskraft mot manipulationer. Della är också angeläget av del skälel all vissa fordon inom en ganska snar framtid kan komma att vara så utformade, all en räknare av befinllig lyp inte kommer alt kunna användas. Vägtrafikskatleutredningens uppdrag bör inle omfatta frågan om en ny räknarlyp. När utredningsuppdraget fullgörs bör bl.a. följande beaktas. Till grund för vägirafikbeskaiiningen ligger den kostnadsansvarighetsprin-cip som anlogs genom statsmakternas beslut är 1963 och som innebär att trafikavgifterna så långl möjligt skall molsvara det allmännas utgifter för trafiken. Kilometerskalten ansågs på ett bättre sätt än brännoljeskatlen kunna lillgodose denna princip, eftersom kilometerskalten kan differentieras med hänsyn till bl.a. axelarrangemang och fordonsvikt. Utredaren bör utgå från att beskattningen skall vara så utformad alt den kan svara mol de krav som koslnadsansvarighelsprincipen ställer på den. Vid bedömningen av denna fråga bör beaktas den ändring av principens innehåll som kan bli följden av den trafikpolitiska proposition som regeringen avser att lägga fram i vår.

 

217                      Kommittéer: Budgetdeparlementet    Del II B:3

Etl viktigt krav som måste ställas på varje skattesystem är all del skall ge upphov till så litel praktiskt och administrativt besvär som möjligt för skattskyldiga och myndigheter. Ulvärderingen av kilomelerskatlesystemet bör omfatta även denna fråga. Uiredaren bör därvid beakla effekterna av det utredningsarbete som har uppdragits ät kilometerskattenämnden.

I samband därmed bör också kostnaderna för uppbörd, adminislralion, kontroll m.m. av kilomelerskatt karlläggas och bedömas. Även de skalt­skyldigas kosinader för hanleringen av kilometerskalten bör belysas.

Vidare får kilometerskatiesystemel bedömas i fråga om möjligheterna till skallefusk och andra skalteundandragande åtgärder.

När kritik har riktats mol kilomelerskalten har ofta framhållils all en återgång till beskattning direkl av molorbrännoljan skulle vara all föredra framför kilometerskatlen. Därvid har särskilt pekats på atl man i andra länder, t,ex. Finland, tillämpar etl sådant system. För alt göra det möjligt alt skilja mellan eldningsolja och motorbrännolja förses eldningsoljan, som regelmässigt är väsentligt lägre beskattad än molorbrännoljan, med en tillsats som kan spåras med elt enkelt kemiskt förfarande.

Jag vill i denna del framhålla följande. Den upphävda brännoljebeskatl-ningen ansågs leda till etl oacceptabelt storl skallebortfall på grund av skattefusk. Detla berodde särskilt på all lågl beskattad eldningsolja 1, som tekniskl selt är likvärdig med motorbrännolja, var lättillgänglig och felaktigt användes för drifl av brännoljedrivna personbilar, lastbilar och bussar. Vidare gällde alt motorbrännolja som skulle användas för drift av l.ex. jordbrukslraktorer och motorredskap beskattades på samma sätl som eldningsolja 1. Även detla förhållande underlättade skalteundandragande åtgärder. Dessa omständigheter bör beaktas av uiredaren. Del ankommer däremoi inle på uiredaren alt överväga skallenivån när det gäller eldningsolja eller inskränkningar i förhållande till vad som gällde förut i rätlen all använda lågl beskattad motorbrännolja för drifl av l.ex. jordbrukstraktorer eller motorredskap.

Utredaren bör i övrigt bedöma allernaliva beskattningsformer från de ulgångspunkler som, enligt vad jag tidigare har anförl, bör ligga lill grund för utvärderingen av kilometerskattesyslemet. Därutöver bör bl.a. följande förhållanden belysas när del gäller en beskattning av motorbrännolja. I praktiken torde kontroll av atl lågt beskattad eldningsolja inte används för drift av vägtrafikfordon kunna ske endasl genom alt innehållet i fordonels tank analyseras. Uiredaren bör bedöma om en sådan kontroll kan bli effekliv. Vidare bör utredaren ta ställning lill vilka sanktioner som kan anses nödvändiga för alt motverka felaktig användning av eldningsolja. Därvid bör en jämförelse göras med de långtgående sanktioner av ekonomisk natur som tillämpas i vissa andra länder. Även i övrigt bör förhållandena i andra länder undersökas.

Utredaren bör också bedöma i vilken utsträckning tillsals av spår- eller färgämne lill en oljeprodukt kräver invesleringar i skilda lagringsanläggning­ar eller distribulionsfordon för olika oljeprodukter.

Bland yUeriigare frågor som bör belysas vill jag nämna följande. F.n. gäller, under vissa förutsättningar, all högst 400 I bränsle får föras in tull- och skattefritt lill Sverige. Uiredaren bör bedöma om denna volymgräns lämpli­gen bör ändras om brännoljeskalt införs. Vidare bör utredaren belysa riskerna för och effeklerna av att fordon, som har varil ulomlands, kommer till Sverige med i ullandel köpt olja med tillsals av där använt spår- eller färgämne.

 

Del II B:4    Skr 1979/80:103                                                 218

Slutligen vill jag i fråga om en återgång till någon form av skalt direkt på molorbrännoljan också framhålla följande. När kilometerskalten infördes den 1 januari 1974 bestämdes skattesatserna sa alt de generellt setl skulle ge samma skaltebelaslning per kilomeier som skatterna på brännoljan. Sedan dess har kilometerskalten pä personbilar relativt selt höjts mer än skallen pä lastbilar, bussar och släpvagnar. Om den nuvarande kilometerskatlen omvandlas lill brännoljeskalt med ulgångspunkl i kilomelerskalten på personbilar kommer därför skattebelastningen pä lastbilar, bussar och släpvagnar alt öka. Läggs i stället kilometerskatlen på sisinämnda fordon till grund för omvandlingen kommer skallebelastningen på personbilarna all sänkas. Uiredaren bör beakla all delta förhållande kan kräva särskilda anpassningsälgärder, l.ex. beiräffande den årliga fordonsskatten. Sådana ålgärder bör bedömas även med hänsyn till utredarens kommande slällnings­tagande lill frågan om all slopa den årliga fordonsskatten för bensindrivna bilar och höja bensinskallen i motsvarande mån.

Uiredarens arbete bör bedrivas skyndsami.

Med hänvisning lill vad jag nu har anförl hemställer jag all regeringen ulvidgar uiredarens uppdrag i enlighet med vad jag har förordal.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Budgetdepartemenlet)

4. Utredning om beskattningen av energi, m.m.

Dir 1979:25

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-03-01

Departementschefen, statsrådet Mundebo, anför.

I vårt skattesystem ingår etl flertal indirekla skatter som berör eller har nära anknyliiing till energiområdel. Denna beskaltningomfaltar i dag allmän energiskatt på bensin, motorbrännolja, eldningsolja, kolbränslen och elkraft, särskilda skaller på bensin och gasol, mervärdeskatt på andra bränslen än sådana som omfattas av den allmänna energiskatten, kilomelerskatt som ersatt lidigare utgående skatter på motorbrännolja saml sluiligen särskild beredskapsavgift på bensin och mineraloljor.

Energibeskattningen har f.n. i slor ulslräckning en av statsfinansiella skäl moliverad ulformning. Ursprungligen infördes skaller pä motorbränslen liksom på innehav av molorfordon för all finansiera vägväsendels ulbyggnad och underhåll. Denna specialdeslinering av de s.k. aulomobilskattemedlen kommer alt upphöra budgetåret 1980/81. Den allmänna energiskatten infördes år 1957 av delvis energipolitiska skäl, men den är numera närmasl atl betrakta som elf komplemenl lill mervärdeskallen.

Den särskilda beredskapsavgiflen har lill syfle alt finansiera dels en uiökad beredskapslagring av oljeprodukter, dels slöd lill prospektering efler olja och naturgas.

Skatten pä energi är en koslnad för alla energiförbrukare. Energiskattens

 

219                      Kommittéer: Budgetdepäi-tementet    Delll B:4

koslnadsfördyrande effekt på näringslivets bränsle- och kraftförbrukning har dock mildrats genom särskild lagstiftning om nedsättning av energiskatt för Irädgårdsnäringen och industrin. Dessutom gäller alt industrins förbrukning av elkraft utöver 40.000 kWh per år belastas med energiskalt om 2 öre per kWh mol 3 öre för annan förbrukning. Om del energiskattebclagda området i stället omfattades endast av mervärdeskallen skulle någon faktisk skattebe­lastning för näringslivet inle uppkomma. Skatten på energi skulle då utgöra avdragsgill ingående mervärdeskall för förelagen.

Under senare är har ställts helt andra krav än lidigare pä en akliv och målmedveten energipolitik från siatsmakternas sida. Dessa krav förstärktes genom den s.k. oljekrisen 1973-74. Kraftfulla ålgärder av skilda slag måsle till för atl trygga vår energiförsörjning och sysselsättning och därjämte ge oss större handlingsfrihet och ökal oberoende för framliden. Härvid uppmärk­sammades även möjlighelen alt utnyttja energibeskattningen som ett aktivi energipolitiskt inslrumenl.

Mol denna bakgrund lillkallades i oklober 1975 energiskalteulredningen (Fi 1975:07) med uppdrag alt undersöka möjligheterna all begagna ener­gibeskattningen som ell medel all spara energi och styra energiförbrukningen och alt lägga fram förslag härom. Ulredningsuppdragel överfördes på den energikommission (11976:05), som regeringen i december 1976 tillkallade med uppgifl bl.a. all ta fram underlag för ställningslagande lill den svenska energipolitikens framlida inriktning. De för kommissionen utfärdade direkliven överensstämde i fråga om energibeskattningen nära med de direkliv som meddelals för den avvecklade energiskalteulredningen. Genom tilläggsdirektiv (Dir 1978:19) gavs kommissionen emellerlid också möjlighet all la upp och belysa dels frågan om atl inrymma energiskatten under mervärdeskatten, dels frågan om möjligheterna all kombinera en mervärdeskalt på energi med beskattning av energi anpassad efter produkiionssätlel.

Energikommissionen lämnade i februari 1978 sill huvudbetänkande (SOU 1978:17) Energi, vilkel i juni 1978 följdes av slutbelänkandet (SOU 1978:49) Energi Hälso- miljö- och säkerhetsrisker. I huvudbetänkandel redovisade kommissionen sina överväganden och förslag i skallefrågan på grundval av rapporter från en lill kommissionen knuten expertgrupp med uppgift all behandla frågor om energipoliliska styrmedel. Resultatet av denna slyrme-delsgrupps arbele ålerfinns i en huvudrapport (Ds I 1977:15) Siyrmedel för en framtida energihushållning jämle tre bilagor (Ds I 1977:16-18) oeh i en slutrapport (Ds I 1978:7) Siyrmedel och energikommissionens energibalanser jämle bilaga (Ds I 1978:8). Skattefrågorna behandlas mera ingående i en frislående delrapport Beskattningens roll i energipoliliken, som är inlagen i slutrapporten som bilaga 1. Denna delrapport finns även inlagen som bilaga 3 i kommissionens huvudbetänkande.

Energikommissionen uttalade i huvudbetänkandel (s. 597 f) all beskatt­ningen utgör etl av de övergripande siyrmedel som erbjuder goda möjligheter atl på lång sikl påverka energianvändning och energitillförsel. Kommissionen föreslog en fortsatt ulredning av frågan om beskattning av energi inom mervärdeskallens ram i kombinalion med en energiskall i import- och producentledet. I del fortsatta utredningsarbetet borde särskilt beaklas möjlighelen atl markera energiskattens styrmedelsfunklion genom skaltesalsdifferenlieringar och undanlag. Dessa skulle ha till syfle dels atl tillgodose kraven på en samhällsekonomiskt avvägd beskattning som tar hänsyn lill miljöeffekter, försörjningslrygghel m.m., dels all underlätta

 

Del II B:4    Skr 1979/80:103                                                 220

utbyggnaden av motlryckskraft och introduktionen av nya energikällor.

Energibeskattningen borde, uttalade kommissionen vidare, ses som en del i ell samhällsekonomiskt avvägt prissyslem. Då olika syslem för prissätt­ningen tillämpas inom energiområdet borde de framtida principerna för denna prissättning liksom för de i sammanhanget viktiga investeringskalky­lerna utredas närmare. Della ulredningsarbele borde enligt kommissionen lämpligen ske lillsammans med den fortsatta utredningen om ener­gibeskattningen.

Uiöver nu nämnda förslag rörande den mera centrala energibeskattningen föreslog kommissionen yllerligare energipolitiskt betingade åtgärder med anknytning lill beskattningen. Sålunda föreslogs, i syfte att hålla nere energiförbrukningen inom iransporlseklorn, all åtgärder skulle vidlas för att stimulera samåkning och kollektivt resande. Enligt kommissionen borde därför ändrade skalleavdrag för resa i bil mellan bostad och arbete utredas. Vidare föreslog kommissionen all en differentiering av den ärliga bilskallen till förmån för lättare och bensinsnålare bilar skulle genomföras.

Bland andra av kommissionen framförda förslag, vars genomförande kan kräva särskilda skatlemässiga beaktanden, kan nämnas åtgärder för atl slimulera inhemsk tillverkning och användning av synleliska drivmedel saml åtgärder för atl slimulera utnyttjandet av små kraftverk och utnyttjandet av bl,a. lorv, biomassa, sol och vind för energialstring.

Vid den omfallande remissbehandlingen av kommissionens betånkanden har de remissinslanser som lagil upp skattefrågorna allmänt anslutit sig lill förslagel om en fortsatt utredning av frågan om en omläggning av energibeskattningen. Vissa synpunkier har därvid förts fram beiräffande en omläggning enligt de av kommissionen förordade riktlinjerna men också beträffande lämpligheten av all ulnyllja beskattningen som etl energipoliliskl styrmedel.

Mol bakgrund av vad nu anförts vill jag framhålla följande. Den framlida tillförseln av energi kommer atl möla svårigheler genom knapphet på vissa energiråvaror, ökande priser och miljöproblem. Det är därför angeläget atl energin utnyttjas på bäsla möjliga sätl. Målet bör vara atl vi på läng sikl kan klara vår energiförsörjning med uthålliga, helst fömybara och inhemska, energislag med minsta möjliga miljöpåverkan.

Liksom energikommissionen anser jag atl skalleinstrumentel är elt sådanl övergripande medel som bör erbjuda goda möjligheter all påverka energi­användningen och energilillförseln i en från samhällssynpunkl önskvärd riklning. Del är därför angelägel alt den nuvarande energibeskattningen får en ulformning som ger den bäsla möjliga energipolitiska styrfunktionen samtidigt som dess slalsfinansiella belydelse beaklas. Jag delar kommissio­nens uppfattning atl del krävs en omläggning av energibeskattningen för alt lillgodose de energipoliliska intressena och all en sådan omläggning bör utredas närmare.

En särskild kommillé bör tillkallas för alt utföra del av kommissionen föreslagna fortsatta ulredningsarbelet. På grundval av det omfattande maierial som kommissionen har tagit fram och remissytlrandena däröver bör kommittén arbela med sikte på atl lägga fram konkreia förslag lill en skalleomläggning i enlighel med vad kommissionen angett som en principiell modell för den framlida energibeskattningen.

Av det inledningsvis anförda framgår all den nuvarande ener­gibeskattningen har många inslag. Även vissa delar av inkomstbeskattningen kan sägas ha energipoliliska aspekter. Exempel härpå är rätlen lill avdrag för

 

221                      Kommittéer: Budgetdépartementet    Del II B:4

kosinader för resor med egen bil lill och från arbelel eller i tjänsten. Enligt min uppfallning skulle en energipolitiskt betingad översyn av inkomstbeskattningen i della sammanhang komplicera och försena utred­ningsarbelel. Denna fråga bör behandlas i annat sammanhang. 1 prop. 1978/79:99 om en ny trafikpolitik behandlas också energikommissionens förslag om en differentiering av bilskatten till förmån för bränslesnåla fordon. I denna proposiiion uttalas bl.a. atl vägtrafikskatteutredningen (B 1977:05) bör fä i uppdrag atl uireda denna fråga och frågan om skailekonslruktionen för eldrivna fordon.

Den nu akluella kommitténs arbele bör mol bakgrund av vad som nu har nämnls koncentreras till den beskattning som sker av olika energislag, dvs. lill den allmänna energiskalten, de särskilda skatterna på molorbränslen och mervärdeskallen. Del bör däremoi, med hänsyn lill syftet med den särskilda beredskapsavgiften för oljeprodukter, inle ankomma på kommillén all överväga ändringar av denna avgift.

Den av kommissionen förordade ulformningen av energibeskaiiningcn går som lidigare nämnts ul på alt det energiskatlebelagda området inryms under mervärdeskatten och all en av energipoliliska skäl betingad och samhällsekonomiskt avvägd energiskatt i import- och producentledet införs. Kommillén bör närmare uireda och lägga fram konkreta förslag till en sådan omläggning av energibeskattningen.

Av energikommissionens material framgår alt en övergång lill mervärde­skalt pä bränslen och elkraft leder till en krafligl höjd beskattning av hushållens förbrukning av kol- och oljebränslen medan beskatlningen av hushållens elförbrukning skulle bli i stort sell oförändrad vid den nu för mervärdeskatten gällande skallesalsen 17,1 %. Övergången medför samti­digt ait näringslivels energiförbrukning blir skattefri genom rätten lill avdrag för s.k. ingående mervärdeskatl.

Övergången frän energiskatt till mervärdeskalt innebär att hushällens förbrukning av energi beskattas på samma sätl som annan prival konsum­lion. Kommittén bör belysa olika konsekvenser av en sådan övergång. Därvid bör också behandlas möjligheterna all inom mervärdeskallens ram åstadkomma lösningar som mildrar effeklerna av de påtalade förändringarna i skattebelastningen. Vid bedömningen av sådana lösningar bör kommittén beakta all beskattningsreglerna skall medge en praktisk och enkel tillämp­ning saml ge möjlighel lill en tillfredsställande kontroll. Vidare bör beaklas alt den eftersträvade styreffekten inle går förlorad. Det kan finnas anledning för kommittén alt i dessa hänseenden etablera etl samarbete med mervär­deskatteulredningen (Fi 1971:05).

Den omständigheten atl näringslivels förbrukning av fossila bränslen och elkraft i realiteten blir skattefri innebär atl del inle längre skulle finnas något skallemässigl siyrmedel i denna del. Della är en av anledningarna lill alt kommissionen har föreslagit all en övergång lill mervärdeskall skall kombineras med en ny energipoliliskl betingad och samhällsekonomiskt avvägd energiskall förlagd lill imporl- och producenlledel. Kommissionen har framhållit all denna skall skall ulformas, avgränsas och avvägas med beaktande av miljöeffekter, försörjningslrygghel m.m. men också med sikle på alt underlätta ulbyggnaden av motlryckskraft och introduktionen av nya energikällor (l.ex. vind. sol. lorv och biomassa).

Jag kan i stort anslula mig till denna uppfattning. Jag vill för egen del också framhålla all kommillén särskilt bör undersöka möjligheterna atl ulforma skallen så alt den främjar användning av sådana energikällor och energi-

 

Delll 8:4    Skr 1979/80:103                                                  222

råvaror som ersäller olja. Del främsta syflel med en omläggning av energibeskallningen är all ge beskaltningen en mer utpräglad karaklär av siyrmedel mot de mål som finns för energipoliliken. Della gäller i hög grad energianvändningen inom industrin, då induslrin enligt ener­gikommissionens styrmedelsgrupp är mer priskänslig ån övriga energianvändare.

I kommissionens material anförs skäl mol all inrymma motorbränslena under mervärdeskatten. De anförda skälen är all beskaltningen av motor­bränslena är väsentligt högre än beskattningen av energiråvarorna eldnings­olja, kolbränslen och elkraft saml all beskaltningen av motorbrännolja till väsentlig del sker i form av kilometerskall och således inle i form av skalt direkl på energiråvaran.

Av vad som uttalas i den trafikpolitiska proposilionen framgår bl.a. all någon sänkning av de rörliga avgifterna (bensinskatt och kilomelerskall) på vägtrafiken inte kan anses moliverad. En utgångspunki för kommillén bör därför vara all det lolala skalleultagel på drivmedel inte bör minska. Kommittén bör däremot vara oförhindrad atl pröva om beskattningen av drivmedlen lämpligen bör ske hell eller delvis i form av mervärdeskall. I sammanhanget bör beaklas atl energiskatten pä motorbrännolja och eldningsolja f.n. är densamma. Detla har väsentliga kontrollmässiga förde­lar. Jag vill dock erinra om alt vägtrafikskatteutredningen enligt meddelade tilläggsdirektiv (Dir 1979:9) skall utvärdera kilometerskaltesyslemel och bedöma alternativa beskattningsformer. En sådan beskaltningsform är beskattning av mineraloljor av olika slag enligt skilda skattesatser. Kommit­tén bör samråda med väglrafikskalteutredningen i denna fråga, som kan ha belydelse för behandlingen av frågan om en övergång från energiskall lill mervärdeskall på mineraloljor.

De rörliga - körlängdsberoende - skatterna är en väsenllig del av beskaltningen av vägtrafiken och har därför en påtaglig trafikpolitisk betydelse. En övergång frän drivmedelsskatl av nuvarande slag till mervär­deskall innebär all den faktiska skattebelastningen blir olika för olika ågarkategorier. Även delta förhållande bör beaklas i utredningsarbetet.

Det nu anförda utesluter emellerlid inle alt en ändrad avvägning även av drivmedelsbeskallningen kan bli följden av en skatteomläggning av nu antyll slag. Jag länker närmast pä möjligheterna att med hjälp av ener­gibeskattningen påverka valet av bränsleslag i den riklning som är önskvärd från energi- och miljöpolitiska synpunkier. Det bör också bedömas i vilken utsträckning beskatlningen bör påverkas av l.ex. del lermiska energiinnehållet i olika bränslen. Jag vill i della sammanhang framhålla atl skallen på s.k. motoralkohol, däribland metanol och etanol, som är avsedd för användning till molordrifl, enligt förslag i prop. 1978/79:115, skall sänkas lill ungefär hälflen av den nuvarande skatten. Denna sänkning är närmast avsedd all slimulera en försöksverksamhet med motoralkoholer som driv­medel i motorfordon. Sänkningen är moliverad av alt samma skallesatser f.n. gäller för dessa motoralkoholer som för bensin och bensinblandningar, trots all de har ell mindre lermiskt energiinnehåll per volymenhel. Kommit­tén bör undersöka i vad mån en permanent skatlesatsdifferentiering kan vara moliverad med hänsyn lill detla förhållande och den belydelse dessa alkoholer förväntas få för vår framtida energiförsörjning inom iransporlsek­lorn.

I detla sammanhang vill jag också erinra om de beslämmelser om högsia blyhalt i motorbensin som finns i kungörelsen (1973:334) om hälso- och

 

223                      Kommittéer:  Budgetdepartementet    Del II B:4

miljöfarliga varor (ändrad senasl 1978:614) och om den arbetsgrupp som chefen för jordbruksdepartementet har tillsatt med uppgifl all föreslå älgärder för alt underlätta en övergång lill blyfrill bränsle.

Med beaklande av vad som nu har anfcirts bör kommitténs arbete i övrigl beiräffande drivmedelsbeskallningen inriktas på atl närmare behandla frågan om uttag av skallen i lidigare led. Jag förulsäller all ell samråd etableras med väglrafikskalteutredningen. Jag vill här också erinra om den i juni 1977 tillkallade ulredningen (H 1977:03) om en utjämning av regionala och lokala prisskillnader på eldningsolja och bensin (Dir 1977:81).

I fråga om gasbränslen ulgär f.n. skalt endasl på gasol, som används för drifl av motorfordon och s,k. irafiktraktorer samt registrerade motorredskap. För detta drivmedel utgår gasolskatt och energiskall. Gasol har hillills i endasl myckel liten omfattning använls som drivmedel i molorfordon. Gasol som förbrukas för annat ändamål än för drifl av motorfordon beskallas i princip inle. Gas omfallas dock av mervärdeskallen när den med hänsyn lill försäljningsform, kvantilel eller förpackning har karaktär av buliksvara, Inle heller sladsgas beskattas, men energiskall ulgår på den fossila råvaran som används för gasframslällningen,

Kommiitén bör särskilt behandla frågan om de gasbränslen som nu är undantagna från mervärdeskatt bör göras skattepliktiga vid övergång från energiskatt till mervärdeskatl. Frågan om beskattningen av drivmedlet gasol bör bedömas med beaklande av vad jag lidigare har anfört beträffande drivmedelsbeskattningen. Jag vill även nämna all regeringen i prop. 1978/79:115 ullalar att nuvarande relalion mellan skallen pä bensin och skallen på gasol lills vidare i huvudsak bör vara oförändrad.

Uiöver vad jag nu har tagit upp vill jag även framhålla följande. Om ullaget av skalt på bränslen och elkraft förläggs lill imporl- och producenlledel innebär det i princip atl skallen belastar även svinn och överföringsföriusier i dislribulionen fram till konsumenterna. Effeklerna därav i olika hänseenden bör klarläggas. Av särskili inlresse är alt belysa hur prissättningen pä elkraft i konsumtionsledel kan och bör ske med hänsyn till skiljakligheler inle endast i kostnader ulan också i skaltebeläggningen för olika produktionsformer av energi. Därvid bör kommillén la upp såväl sädana som nu förekommer som nytillkommande produktionsformer. Ell vikligl spörsmål är atl fä klarlagt i vad mån ulnyltjandel av nya energikällor, t,ex, sol, lorv, vind och biomassa, liksom av andra bränslen som ersätter olja, kräver ekonomiskl slöd, som bör kopplas lill energibeskallningen. Av energipoliliska skäl moliverade undanlag frän energiskatt och skaltesalsdifferenlieringar är andra lösningar som kommissionen har pekal pä. Kommittén bör i dessa frågor samråda med delegalionen (I 1979:01) för solvärme och bränslen som kan ersälta olja. I vad mån sådana ålgärder kan utnyttjas för atl mildra den tidigare påtalade ändrade skattebelastningen vid övergång till mervärdeskatt bör därvid också undersökas.

Energikommissionen har uttalat atl även principerna för prissättningen på energi och investeringskalkylerna, som har betydelse för prissättningen, borde utredas närmare. Det är i och för sig ett principiellt välmotiverat önskemål. Del lorde dock vara en komplicerad fråga som kräver att många olika synpunkier beaklas, och del är ovisst i vilken ulslräckning resulialel av en utredning kan på korl sikl ge ledning för beskallningens konkreia ulformning.

En särskild fråga i della sammanhang är hur beskaltningen av viss elkraftproduktion bör vara utformad. Jag avser härmed sådan produktion

 

Delll B:5    Skr 1979/80:103                                                   224

som sker i äldre anläggningar, främst vattenkraftverk. Genom alt räkraft-prissällningen i princip är baserad på modernare och därmed dyrare produktionsanläggningar kan slora ekonomiska överskoll uppslå hos ägarna av äldre produklionsanläggningar,

Kommiitén bör belysa nämnda förhållanden och bedöma om de bör föranleda särskilda ålgärder inom energibeskattningens ram.

Kommittén bör utgå från all dess förslag som helhel skall vara statsfinansielll neutralt. Kommittén bör dock vara oförhindrad alt även lägga fram förslag som innebär vissa förändringar av statsverkets intäkter om detla är motiverat av den övergripande bedömning av energibeskattningen som kommittén skall göra.

Utredningsarbetet bör bedrivas med skyndsamhel.

Med hänvisning lill vad jag nu har anförl hemställer jag atl regeringen bemyndigar chefen för budgetdepartemenlet

atl lillkalla en kommillé med högsl fem ledamöier med uppdrag all uireda beskattningen av energi, m.m.,

atl ulse en av ledamöierna alt vara ordförande,

all besluta om sakkunniga, experler. sekrelerare och annat bilräde äl kommillén.

Vidare hemsläller jag atl regeringen föreskriver

atl kosinaderna skall belasla åttonde huvudlilelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Budgetdepartemenlet)

5. Översyn av aktievinstbeskattningen m.m.

Dir 1979:27

Beslut vid regeringssammanträde 1979-03-15

Depariemenlschefen, statsrådet Mundebo. anför.

Realisationsvinster, dvs, sådana kapital- eller värdeslegringsvinsler som uppkommer vid inte yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom, beskallas i vårl land sedan länge inom ramen för den vanliga inkomstbeskattningen. Reglerna var ursprungligen relativt enkla och enhet­liga. Realisationsvinst beskattades bara i de fall då egendomen avyttrades inom viss kortare lid efler förvärvel. Tidsgränsen var i regel lio år för fastigheter och fem år för lös egendom. En förulsätining för beskaltning var dessulom att egendomen hade förvärvats genom s.k. onerösl fång, dvs. genom köp, byte eller därmed jämförligt fång. Bakom dessa begränsningar låg uppfattningen atl beskatlningen i princip bara skulle iräffa spekulalionsvinster.

Med tiden ändrades synen pä realisationsvinstbeskattningen. Flera skäl ansågs lala för att realisationsvinsterna - oavsell om de var resultat av spekulalion eller inle - i slörre ulslräckning borde jämslällas med vanliga inkomster. Pä gundval av ell förslag från aktievinstulredningen (SOU 1965:72) borttogs år 1966 ndsgränsen för beskattning av vinster på akfier, andelar   i   ekonomiska   föreningar   m,m,   Ärel   därpå   slopades   också

 

225                      Kommittéer: Budgetdépartementet    Del 11 B:5

tidsgränsen för beskattning av realisationsvinster på fastigheter efter förslag frän 1963 års markvärdekommillé (SOU 1966:23 och 24). För både akiier och fastigheter gjordes skatteplikten oberoende av om egendomen hade förvärvals genom onerösl fång eller genom arv, gåva eller annat s.k. benefikt fång. Äldre regler behölls däremoi för beskattning av realisationsvinst på annan lös egendom än akiier o.d. En följd av dessa ändringar var all det tidigare relativt enhelliga regelsystemet ersattes av tre särskilda syslem, ett för fastigheter, etl annat för aktier o.d. och ett iredje för övrig lös egendom.

År 1970 tillkallades en ny utredning, realisalionsvinstkommiltén (Fi 1970:79), som fick i uppdrag all försöka uiarbeta mer enhetliga regler för beskaltning av realisationsvinster. Ell belänkande av kommittén (SOLl 1975:53) lades lill grund för de ändringar av reglerna för beskattning av realisationsvinster som genomfördes år 1976. Ändringarna medförde skärp­ningar av realisalionsvinstbeskattningcn men var i huvudsak av leknisk karaklär. Lagstiftningen ledde >nte lill att samordningen ökade i nämnvärd grad. Forlfarande lillämpas alltså tre olika regelsyslem vid realisalionsvinsl-beskaitningen.

Trols all reglerna för beskaltning av realisationsvinster omarbetades så senl som är 1976, har den fortsalla deballen klarlagt all särskili reglerna för akiier och viss annan lös egendom har lekniska brister. Erfarenhelerna frän taxeringsarbetel visar att de är svåra all tillämpa för de skallskyldiga. 1 del följande tar jag upp frågan om forlsall översyn av realisalionsvinstreglerna för lös egendom. Dessförinnan kommer jag all lämna en kortfattad redogörelse för nu gällande lagstiftning.

När del gäller realisationsvinstreglerna för lös egendom måste man alltså skilja mellan å ena sidan aktier o.d. och å andra sidan annan lös egendom. För aktier o.d. gäller sedan år 1966, som jag redan nämnl, alt beskattning sker ulan begränsning i liden och oberoende av om egendomen har förvärvats genom benefikt eller onerösl fång. Jag ålerkommer strax lill hur akiievinstreglerna i delalj är utformade. De regler som gäller för aktier är tillämpliga också vid avyttring av delbevis och teckningsrätter lill akiier, andelar i aktiefonder, ekonomiska föreningar och handelsbolag saml rälligheler som är jämförliga med akiier eller med de nu nämnda andelsrätierna.

För annan lös egendom gäller forlfarande atl realisationsvinst beskattas bara när avyttring sker inom fem år från förvärvet och i princip endasl under förulsältning att egendomen har förvärvals genom onerösl fäng. Inom femårsperioden avlrappas den skattepliktiga andelen av vinsten från 100 % under de försia två åren lill 25 % under del femte årel. Enligt dessa regler behandlas bl.a. obligalioner, konvertibla skuldebrev, andelar i bostadsrätts­föreningar och andra s.k, äkta bostadsförelag saml lösöre.

Del kan möta stora praktiska svårigheler att beräkna resultatet av en aktieförsäljning som sker efler längre tids innehav. När lidsgränsen för beskaltning av aklievinster slopades är 1966. ansågs del därför nödvändigl att införa en särskild schablonregel för de fall då avyliringen avsåg egendom som hade innehafts under fem år eller längre tid. Regeln innebar all 10 % av netloförsäljningsprisel skulle las upp som skattepliktig inkomst, om det inte framstod som sannolikt all avyliringen hade skett ulan vinst eller med en vinst som inte översieg 5 % av försäljningspriset, Förlusler som uppkom efler fem års innehav var inte lill någon del avdragsgilla.

När aktievinslreglerna år 1976 fick sin nuvarande principiella ulformning,

15 Riksdagen 1979180. I saml. Nr 103

 

Delll B:5    Skr 1979/80:103                                                   226

ansågs tiden dock mogen att gå över till etl syslem som bygger på all det verkliga resulialel skall ligga lill grund för beskatlningen även när avyliring­en sker cflcr längre lids innehav. Skillnad görs numera mellan aktier som har innehafts mindre än två år (nya akiier) och aktier som innehafts två ar eller mer (äldre akiier). När nya akiier avyltras beskattas hela den framräknade vinsten. Vid avyttring av äldre aktier är 40 % av vinsten skattepliktig. Det är den nominella vinslen som beskallas. Del är alllsä inte lillålel all räkna om anskaffningskoslnaden med hänsyn lill förändringar i konsumentprisindex e.d. Avdrag för föriusl pä nya och äldre akiier medges pä motsvarande sätt med 100 % respektive 40 % av den nominella förlusten. Från skattepliktig vinst på äldre akiier medges ell särskilt schablonavdrag. Avdragsbeloppcl uppgår numera lill 1.000 kr.

När den i liden obegränsade aklievinslbeskallningen infördes år 1966, ansågs del nödvändigl all hindra att en beskaltning av vinsler på äldre innehav skulle försvåra önskvärda förelagsöverlätelser. En dispensregel infördes därför som innebar all befrielse frän beskattningen enligt 10 %-schablonen kunde medges, under förutsätlning all beskattningen kunde antas hindra en strukturrationalisering som var önskvärd frän allmän synpunki. Dispensregeln fördes över till 1976 års lagstiftning och innebär numera all befrielse - under nämnda förulsältning - kan medges från beskattning av vinst som uppkommer vid avyttring av äldre aktier.

Vid avyttring av nya aktier och andelar är del den fakiiska anskaffnings­koslnaden som läggs lill grund för beräkning av vinst och föriusl. Samma princip tillämpas också vid avyttring av äldre andelar i handelsbolag och ekonomiska föreningar.

När det gäller äldre aktier och äldre andelar i aktiefonder har del däremot ansells nödvändigt all införa särskilda regler för beräkning av anskaffnings­värdet, nämligen en regel om genomsnittsberäkning och en särskild scha­blonregel.

Enligt regeln om genomsnittsberäkning skall som anskaffningsvärde för äldre aktie eller andel i aktiefond upptas den genomsnitlliga anskaffnings­kostnaden för den skaltskyldiges samtliga äldre aktier eller andelar av samma slag som den avyttrade. Vid beräkningen måsle hänsyn tas lill samtliga de tillskott och avyllringar av akiier eller andelar av ifrågavarande slag som har skett sedan den skatiskyldige först förvärvade någon av aktierna eller andelarna. Genomsnittsberäkningen grundas pä fakiiska anskaffningskost­nader och innebär i princip bl.a. atl den skallskyldige, när hela innehavet avvecklals, har beskattats för 40 % av hela den realiserade värdestegringen, Meloden är obligatorisk för sådana aktier som inte är noterade på börs eller föremål för annan liknande notering. Vid avyttring av akiier som är föremål för notering och vid avyttring av andelar i aktiefonder har den skallskyldige räll alt i stället tillämpa den särskilda schablonregeln. Enligt denna regel får anskaffningsvärdet beslämmas lill hälflen av den neltolikvid som erhålls för aktien eller andelen, Detla betyder alt den skatleplikliga vinslen tas upp till (40 % av 50 % =) 20 % av nettolikviden.

För all underlätta övergången till 1976 års regler infördes dessulom särskilda hjälpregler för beräkning av anskaffningsvärdet för sådana akiier och andelar som hade innehafts under minsl fem år när de nya reglerna trädde i krafl den 1 april 1976. Hjälpreglerna innebär atl skattskyldig har rätt all vid genomsnittsberäkning enligt de nya reglerna ulgå från vissa schablonvärden i stället för den faktiska anskaffningskoslnaden. Som jag nämnl har nuvarande realisalionsvinsiregler för lös egendom

 

227                      Kommittéer: Budgetdépartementet    Del II B:5

kritiserats. Redan när 1976 ärs lagsliftning genomfördes uttrycktes farhågor atl aktievinslreglerna skulle bli alltför komplicerade och svårtillämpade. Kriliken har därefter upprepals i olika sammanhang. Del har bl.a. framhållils all genomsnittsberäkningen i vissa fall kan vara mycket svär atl genomföra. Det har också gjorls gällande all bestämmelserna i nuvarande ulformning medför risk för rättsförluster. Sysiemel med alternativa beräkningsmetoder innebär nämligen atl en viss beslämd transaktion ofta kan redovisas pä flera olika säll med hell olika skallekonsekvenser. Del är ofia svårt för den enskilde aktieägaren alt i olika silualioner bedöma de olika beräkningsmetodernas effekler på kortare och längre sikt.

Reglerna om beskattning av aklievinster förenklades på ell par väsenlliga punkler genom lagstiftning under hösten 1977. Som jag uttalade i det sammanhanget (prop. 1977/78:60) delar jag uppfattningen atl reglema är svårlillämpade och kan medföra risk för rättsförluster saml prakliska problem och belungande merarbeie för både skattskyldiga och taxeringsmyndigheter. Jag kunde dock samiidigi konstatera alt någon mer genomgripande ändring av aktievinslreglerna inle var möjlig utan föregående utredningsarbete och remissbehandling.

Realisalionsvinstreglerna för lös egendom har kritiserats inle bara från tekniska ulan också från maleriella synpunkier. Som exempel kan nämnas all kritik har riklats mol ulformningen av den dispensregel som är tillämplig i fall av strukturrationalisering. Del har ansells all definitiv skallebefrielse innebär en alltför långl gående förmån och all del skulle vara lämpligare atl i dessa fall i stället medge uppskov med beskaltningen. Å andra sidan har framförts önskemål om alt förmånsbehandling bör kunna medges även om en företagsöverlålelse inte leder lill strukturrationalisering i slrikl mening.

Vidare har man i den skatteräitsliga debatten hävdat alt realisalionsvinst­reglerna inle är lillräckligt väl anpassade lill de nya finansieringsformer som för aktiebolagens del har fält sin civilrällsliga reglering under senare år. Del har också hävdals atl l.ex. konvertibla skuldebrev borde föras in under aktievinslreglerna och all realisationsvinster på andelar i bostadsrättsför­eningar borde bli föremål för en i liden obegränsad beskattning.

Mot bakgrund av det anförda anser jag alt en kommillé nu bör tillkallas för att göra den erforderliga översynen av aktievinslreglerna och för att också pröva behovet av vissa ändrigar i de realisalionsvinsiregler som gäller för annan lös egendom.

En huvuduppgift för kommittén bör alltså vara att se över systemet för beskattning av aktievinster. I del arbetet har kommillén all ulgå från all realisationsvinstbeskattningen liksom hitlills skall uigöra en del av den vanliga inkomstbeskattningen. Kommillén har alltså inle anledning all pröva lösningar som skulle innebära all särskild skatt tas ul på realisationsvinster. En utgångspunki bör också vara all beskaltningen även i fortsättningen bara skall träffa realiserade vinster.

När det gäller beskallningens höjd har kommittén anledning att beakta följande. F.n. gäller atl hela den framräknade vinslen på akiier beskattas om avyttring sker inom två år efler förvärvet. Della har sin grund i att man har önskat låta de kortsiktiga spekulationsvinslerna iräffas av full beskaltning. Inilialperiodens längd kan ses som en avvägning av de molslridiga kraven pä full beskattning av kortlidsspekulalion och rörlighet på aktiemarknaden. Kommiitén bör ulgå från all kortlidsvinslerna även i fortsättningen skall vara föremål för oreducerad beskaltning.  Del har inle förekommit särskild

 

Delll B:5    Skr 1979/80:103                                                   228

anledning att ändra initialperiodens liingd. Kommiuén bör dock vara fri att föreslå en kortare period om det skulle visa sig underliitla genomförandet av övriga förslag.

Den sociala marknadsekonomin bygger på ett fritt samspel mellan företag och konsumenler inom de ramar som dras upp av slalsmakterna. Under vissa förutsättningar styr konsumenternas önskemål, via marknader av olika slag, allokeringen av kapital och andra produktionsfaktorer så atl produklionen på bäsla möjliga sätt anpassas till människomas behov. Marknadsekonomin möjliggör en långtgående deceniralisering av besluten både i vad avser produklion och invesleringar och i vad avser konsumlionsulveckling. Ell viktigt mål för beskaltning och andra slalliga ingripanden bör därför vara all ålgärderna ulformas sä all marknaderna fungerar så effekiivt och smidigt som möjligt.

Behovel av en väl fungerande kapitalmarknad är påtagligt även för den del som omfattar riskvilligt kapital, således aktiemarknaden. Samtidigt är del uppenbart all även många andra aspekler, inte minsl av fördelningspolitisk art, också har sin givna tyngd. Vid utformningen av aktievinstbeskattning, liksom vid annan beskattning, blir således fråga om atl vagn olika intressen mot varandra,

Aktievinstbeskaltningens höjd efter initialperiodens utgång har bestämts efler en sådan avvägning av flera olika intressen. Av lagstiftningens förarbeten framgår sålunda atl man har lagil hänsyn å ena sidan lill fördelningspoliiiskt motiverade krav på beskaltning av kapitalvinsterna och å andra sidan lill inlressel av en inle alltför hög beskattning vid realisation av egendom som har förvärvals för all trygga ett kapitals realvärde. Man har också vägt in inlressel av alt inte i för slor ulslräckning hämma rörligheten på aktiemarknaden. TiU de övriga faktorer som har beaklals hör effeklerna på akliesparandel och näringslivets möjligheter till kapitalförsörjning. Vid en sådan avvägning kan olika bedömare givetvis komma lill olika resullal. Del bör inte ingå i ulredningsuppdragel all ompröva frågan om aktievinslbeskall-ningens höjd. Kommittén bör utgå från att det samlade skatteuttaget på aklievinster skall vara delsamma som enligt nuvarande regler.

En fråga som aklualiseras i della sammanhang gäller inflationens inverkan. Som framgålt av del anförda har skalteultagel på aktievinsler inle primärl bestämts med hänsyn till inflationen, men reduktionen av beskattningsunderlaget efter inilialperiodens utgång får ändå den effekten all värdeökningar som endasl motsvarar inflalionen delvis undanlas från beskaltning. Bestämmelserna ger dock i della hänseende elt onyanserat resullal. Fall av snabb real värdestegring kan bli mycket lindrigt beskattade, samtidigt som försäljningar som realt innebär föriusl trots detla leder lill vinstbeskatlning. Det har hävdals all del skulle vara rimligt alt för akiier ha någon form av indexuppräkning av anskaffningsvärdena på ungefär samma säll som för fastigheter. Endast värdestegring som överstiger inflalionen under innehavsUden skulle med andra ord ligga till grund för beskattning. Enligt min mening finns del i elt samhälle med en fortgående och inte obelydlig penningvärdeförsämring i och för sig skäl att anlägga etl realt synsätt på värdeslegringsinkomsler i allmänhel. Denna fråga kan dock inle bedömas frislående ulan måste kopplas ihop med bl.a. den skatlemässiga behandlingen av räntor på såväl intäkts- som kostnadssidan. Det rör sig då inle längre bara om en översyn av aklievinslbeskallningen ulan om sådana mer djupgående överväganden om skatlesystemels grundläggande regler som bör göras i annal sammanhang. Jag vill erinra om alt del nyligen har

 

229                      Kommittéer: Budgetdepartementet    Del 11 B:5

uppdragils ål en särskild ulredning (Dir 1978:95) att bl.a. just undersöka konsekvenserna av att syslemaliskl lillämpa en real princip vid beskaltning av räntor och kapitalvinster.

Vad jag här sagl innebär alliså atl kommiitén vid sina överväganden bör ulgå från atl det samlade skaiteutlagel på aklievinster skall vara detsamma som enligt nuvarande regler och alt del allljäml är det nominella resultatet av aktieförsäljningarna som skall ligga till grund för beskattningen. Kommiitén bör dock följa arbelet i nyssnämnda utredning om real beskattning. Del är vidare av värde om kommittén finner sig kunna ge reglerna en sådan leknisk utformning alt de läll kan anpassas lill en evenluell framlida indexuppräk­ning eller liknande inflalionsskydd.

Som nämnls finns del anledning att se över aktievinstbeskattningen från både tekniska oeh materiella synpunkier. Några av de maleriella frågorna har i och för sig hög angelägenhelsgrad. Avgörande för hur de frågorna skall kunna lösas är dock hur systemet för vinstberäkning renl lekniskl kan utformas för framtiden. Del torde därför visa sig nödvändigl för kommittén att i första hand försöka finna en lösning på de tekniska problemen.

Huvudprincipen vid realisationsvinstbeskattningen är all beskattningsun­derlaget skall uigöras av elt belopp som moisvarar skillnaden mellan å ena sidan likviden för avyttrad egendom och å andra sidan den fakiiska anskaffningskostnaden och ulgifter för avyttring och förvärv. Del har dock visal sig svårl alt fullt ut upprätthålla denna princip vid beskaltning av aktievinsler som har uppkommil efler längre lids innehav. Della samman­hänger med den praktiska svårigheten alt beräkna anskaffningskoslnaden i dessa fall. De prakliska problemen är särskili stora i fråga om börsnoterade akiier och andra värdepapper som ofta omsätts på kapitalmarknaden. Den enskilde aktieägarens innehav av aktier i ell visst bolag beslår ofta av akiier som har förvärvats vid olika tidpunkter och genom olika slags fång. Under innehavsliden kan en eller flera emissioner ha ägt rum, varvid leckningsrätler och delbevis ibland har utnyttjats och i andra fall har avyttrats. Beräkningen av anskaffningskoslnaden är i sådana fall redan teoretiskt sell besvärlig och försvåras dessutom ofta ytteriigare av att underlaget för beräkningen är brislfälligl.

Svårigheterna all utforma ell syslem som är liilfredsslällande ur både praklisk och principiell synvinkel belyses av del utredningsoch lagstift­ningsarbete som har föregått nuvarande regler. 1 del belänkande som låg lill grund för 1966 års lagsliftning hade aktievinstulredningen som huvudregel föreslagil all 30 % av verklig vinst skulle beskattas vid avyttring efler en inilialperiod av två år. Med hänsyn lill de prakliska svårigheterna att faslställa anskaffningskostnaden för äldre aktier hade utredningen dock också föreslagil alt de skattskyldiga som etl allernaliv skulle kunna välja atl bli beskattade enligt en schablonregel. När statsmakterna tog ställning lill förslaget, bedömdes huvudregeln om beskattning av verklig vinst medföra alltför stora prakliska problem. I stället valdes en lösning som innebar atl äldre regler - dvs. beskattning av hela eller viss del av den verkliga vinslen -behölls för avyllringar inom fem år från förvärvel medan den förul beskrivna 10 %schablonen infördes för senare avyllringar.

Realisalionsvinstkommiltén upprepade sedermera förslagel om beskalt­ning av 30 % av verklig vinst vid avyttring efler två års innehav men föreslog inle någon allernaliv schablonregel. Slalsmakterna följde år 1976 förslagel om beskattning av viss del av verklig vinst vid avyttring efter utgången av en Ivåårig inilialperiod - beskattningsunderlaget bestämdes dock lill 40 % i

 

Del II B:5    Skr 1979/80:103                                                 230

stället för föreslagna 30 % av vinsten - men ansåg det nödvändigt alt komplettera denna regel med den forlfarande gällande schablonregeln för äldre börsnoterade aktier och äldre andelar i aktiefonder. Schablonregeln innebär, som jag tidigare nämnl, att anskaffningsvärdet får bestämmas lill hälflen av den neltolikvid som erhålls vid avyliringen och all den skatte­pliktiga vinsten alltså tas upp till 20 % av nettolikviden. Regeln var till en början konstruerad på så sätl alt taxeringsmyndigheterna i vissa fall kunde vägra atl lillämpa den. Det visade sig atl regeln i den ulformningen medförde rättsosäkerhet. På förslag i nyssnämnda prop. 1977/78:60 ändrades därför bestämmelserna sä alt de skattskyldiga fick en ovillkorlig räll alt lillämpa schablonregeln på noterade akiier och andelar i aktiefonder.

Den kritik som har riklats mol nuvarande akiievinslbeskallning avser främsl bestämmelserna för äldre noterade akiier. En av kommilléns vikli­gasle uppgifler är alt undersöka möjligheterna all förbättra reglerna för delta slag av värdepapper. Dessa förbättringar bör la sikle på både de skattskyldigas och taxeringsmyndigheternas situation. Av den redogörelse som jag just har lämnat framgår atl tre olika huvudalternativ har prövats i utredningsarbete respektive lagstiftning, nämligen beskattning av verklig vinst, renodlad schablonbeskattning och en kombination av dessa metoder. De nya lösningar som kan slå lill buds torde rymmas inom någol av dessa huvudalternativ.

En renodlad schablonbeskattning ger givetvis belydande förenklingsvins­ter, Å andra sidan är det uppenbart all en sådan beskattning kan ge resultat som är malerielll otillfredsställande. Av denna anledning övergavs metoden genom 1976 ärs lagstiftning oeh kommiitén bör bara i sista hand, dvs. om andra vägar inte visar sig framkomliga, överväga förslag om återgång lill en renodlad schablonbeskattning. Nuvarande kombinationsmetod har emeller­tid också pålagliga brister. Den alternativa schablonregeln är i och för sig myckel enkel att tillämpa vilkel är en betydande fördel. Den som försöker minimera sin skattebelastning har dock ändå ofta intresse av atl utföra en jämförande beräkning enligt huvudregeln, dvs. alt beräkna den genomsnitt­liga anskaffningskoslnaden. Som jag redan lidigare har framhållit kan genomsnittsberäkningen vara komplicerad. Förekomsten av allernaliva beräkningsmetoder medför också atl systemet blir svåröverskådligt, vilkel i sin lur kan leda till rättsförluster. Samordningen mellan schablonregel och huvudregel medför också andra problem. Del är viktigt all bestämmelserna är utformade på ett sådanl sätt all de skattskyldiga med säkerhet kan bedöma när schablonregeln får lillämpas. Av denna anledning har, som jag nyss nämnde, rätten atl tillämpa schablonregeln numera gjorls ovillkorlig. Denna ordning kan dock i särskilda fall leda lill resultat som är mindre tillfredsstäl­lande från renl fiskal synpunki. Systemet innebär bl.a. att en aktieägare kan tillämpa schablonregeln när han har gjort en vinst som överstiger 20 % av nettolikviden men kan falla tillbaka på genomsnittsberäkningen när vinsten är mindre eller när aktieförsäljningen har lelt till förlust. Slutligen bör anmärkas att förekomsten av en schablonregel kan försvåra lösningen av andra frågor. Som jag strax skall belysa närmare kan del exempelvis vara svart alt införa önskvärda uppskovsregler så länge systemet innehåller en schablonregel av nuvarande slag.

Mol denna bakgrund framstår det som angelägel all kommillén undersö­ker möjligheterna all för äldre noterade aktier utforma ell syslem för beskattning av verklig vinst som är enklare än det nuvarande och samtidigt inte har de nyss berörda olägenheterna. Att della är en svår uppgift framgår

 

231                      Kommittéer: Budgetdepartementet    Delll B:5

av det redan bedrivna utrednings- och lagsiiftningsarbclel. Det fortsatta arbelel måste inriktas bäde på alt förenkla beräkningsmetoderna och på att ge bäitre lillgång till akluelll och tillförlitligt underlag för beräkningarna.

Svårigheter uppkommer särskilt i de fall då en skallskyldig säljer en del av ell slörre innehav som beslår av akiier vilka har förvärvats vid olika tidpunkter och genom olika slags fång. Enligt en regel som utbildades i äldre praxis har den skatiskyldige i ell sådanl fall rält all själv avgöra vilka akiier som skall anses avyttrade. Man upprällhåller alltså inle någol krav på idenlilel mellan avyiirade och förvärvade akiier.

Valrätten kan nalurliglvis vara fiirdelaklig för den skatiskyldige. men den medför också atl man vid beskaltningen måste hålla isär varje sådan del av aktieinnehavet som har förvärvals särskilt. Olägenheten av detla var inle sä Slor när aktievinstbeskattningen var tidsbegränsad men blir mer påtaglig i ell syslem med en i liden obegränsad beskattning. När aktievinstulredningen förordade atl tidsgränsen skulle slopas, föreslog den dock inle någon inskränkning i valrätten. Utredningen förutsatte alt de skattskyldiga i sina självdeklaralioner skulle redovisa och frän år till år föra över uppgifter om anskaffningskostnad m.m. för varje delförvärv. Redovisningen föreslogs dock inte bli obligalorisk. Skallskyldig som inle hade fullgjort den årliga redovisningen förutsattes i stället falla tillbaka på den samtidigt föreslagna schablonregeln.

Realisalionsvinstkommiltén som avvisade tanken på en allernaliv scha­blonregel försökte i stället reducera svårigheterna genom atl - efler förebilder i utlandet - föreslå de regler om genomsnittsberäkning som numera gäller. Genom dessa regler har valrätten upphört i fråga om äldre akiier. Även realisalionsvinstkommiltén förutsatte all de skallskyldiga år från år skulle deklarera de uppgifler som behövs för realisalionsvinslberäkningen, nämligen antalet äldre aktier i olika bolag och den samlade anskaffningskoslnaden för varje aktieslag.

I prop. 1975/76:180, som låg fill grund för 1976 års lagsliftning, bedömdes genomsnittsberäkningen kunna medföra viss förenkling av förfarandet. Det ansågs dock inle lämpligt alt göra den av kommillén förutsatta fortlöpande redovisningen obligatorisk. Gjordes uppgifterna obligatoriska, skulle del nämligen även behövas särskilda regler om årlig avstämning, fastställelse och korrigering av uppgifterna samt dessutom bestämmelser om påföljden när uppgiftsskyldigheten inte fullgjordes. Ell sådanl syslem ansågs alltför belungande. I stället föreslogs nuvarande system i vilket genomsnittsberäk­ningen är obligalorisk men den forllöpande redovisningen av anskaffnings­kostnader m.m. frivillig.

Enligt min mening skulle ett utbyggt system för genomsnittsberäkning kunna ha vissa fördelar. Genomsnittsberäkningen grundas på principen all ell äldre aktieinnehav skall behandlas som en enhel. Det är den samlade anskaffningskoslnaden för denna enhel som skall beaklas och inle koslnaden för de enslaka delförvärven. Har man väl uppgift om den samlade anskaff­ningskostnaden, erhålls den genomsnittliga anskaffningskoslnaden genom en enkel division.

I nuvarande syslem, som saknar beslämmelser om forllöpande redovis­ning och fastställelse av den samlade anskaffningskostnaden, kan man emellertid inle räkna fram denna ulan kännedom om samtliga de delförvärv och delavyltringar som har skelt sedan den skallskyldige första gången förvärvade akiier av del slag som ingår i enheten. Kunde tillförlitlig uppgifl om den samlade anskaffningskostnaden i stället hämtas direkt från senaste

 

Delll B:5    Skr 1979/80:103                                                  232

deklaration, skulle realisalionsvinslberäkningen i hög grad förenklas. Ett sådant syslem skulle också öppna möjligheieniii andra fiirändringar som kan framstå som önskvärda. Det lorde l.ex. vara möjligt alt på elt enkelt sätt bygga in regler som möjliggör att uppskov med realisationsvinslbeskaitning-en i vissa angelägna fall kan medges när ett värdepapper byts mot ett annat, l.ex. i samband med förelagsöverlätelser som är önskvärda från allmän synpunki.

En förulsältning för att genomsnittsberäkningen skall kunna fungera på detla säll är dock, som redan antytts, att uppgifter om samlad anskaffnings­kostnad fortlöpande redovisas av de skattskyldiga och årligen prövas av taxeringsmyndigheterna. Det är helt klarl alt det kan möta betydande svårigheler all införa en sådan ordning. Sysiemel skulle dock ändå kunna ha så pass betydande fördelar atl del finns anledning för kommiitén all ytterligare pröva skälen för och emot denna lösning. Om kommillén finner alt en ulbyggd genomsnillsberäkning är en lämplig lösning, bör särskili klarläggas vilka problem som skulle uppkomma lör skallskyldiga och laxeringsmyndigheler vid själva övergången lill ell sådanl syslem.

Del är möjligt all den nu angivna vägen inle visar sig framkomlig. Kommillén bör givelvis kunna pröva även andra möjligheter. Därvid är kommillén oförhindrad all även pröva skälen för och emot nuvarande regler för genomsnittsberäkning liksom atl ompröva vissa andra principer som tillämpas i nuvarande system. Om kommillén skulle finna alt genomsnitts­beräkningen bör överges, kan del t,ex, finnas anledning all överväga om den nyss behandlade regeln om valrätt vid delavyltring bör ersältas av regler som innebär atl en delavyltring skall anses omfatta de aktier som har innehafts längst tid (principen "först in, först ul"),

Hell allmänl bör kommiitén kunna utgå ifrån atl en relativt schablonmäs­sig beräkning av resultatet av enslaka delavyltringar från etl slörre innehav kan godlas under förutsättning all det slutliga resultatet när hela innehavet har avvecklats är förenligt med principen om beskattning av verklig vinst. Skulle kommiitén finna att någon form av schablonregel fortfarande behövs, bör kommillén sträva efler alt ge den en sådan ulformning all olägenhelerna med nuvarande schablonregel elimineras.

En viktig fråga när aktievinslreglerna ses över är hur man skall behandla fond- och nyemissioner. Del är önskvärt atl avyttring av smärre posler av delbevis och teckningsrätter skall kunna ske utan belungande deklaralions-eller kontrollarbete. Detla önskemal har man i nuvarande syslem försökl lillgodose genom schablonregeln och schablonavdraget på 1.000 kr. I många fall är det dock ändå nödvändigl all göra en särskild beräkning av anskaffningskoslnaden för avyttrade delbevis och teckningsrätter. Nuvaran­de regler nödvändiggör relativt komplicerade beräkningar och ger inte klarl besked i alla silualioner. Kommittén bör därför pröva behovet av förtydli­ganden och ytterligare förenklingar.

De frågor som jag hittills behandlat har i försia hand avseit reglerna för vinstberäkning vid avyttring av sådana akiier och andra värdepapper som är noterade eller i övrigt omsätts pä kapitalmarknaden. F.n, behandlas akiier i fåmansbolag och andelar i ekonomiska föreningar på i princip samma säll som de noterade värdepapperen. Vissa skillnader finns dock. Schablonregeln för beräkning av anskaffningsvärde är sålunda tillämplig bara på noterade aktier och på andelar i aktiefonder. Vidare föreligger olikheter i de hjälpregler som infördes för all underlätta övergången till 1976 års    lagstiftning.    Vid    remissbehandlingen    av    det    betänkande    av

 

233                      Kommittéer: Budgetdepartementet    Del II B:5

realisalionsvinslkommilten som låg lill grund för 1976 års lagsliftning framhöll flera remissinslanser att del förelåg stora skillnader mellan aktieinnehav i fåmansbolag och i s.k. marknadsbolag. Från olika ulgånuspunkler framfördes önskemal om alt dessa skillnader i slörre ulslräckning borde få komma till uttryck i skilda maleriella beskattningsregler. Kommillén bör särskilt överväga om och i vilken mån del av maleriella och lekniska skiil är moiiveral att ha andra regler för bl.a, aktier i fåmansbolag och andelar i ekonomiska föreningar än för de noterade värdepapperen.

1 della sammanhang får kommillén också anledning all ta ställning till om det är lämpligl all även i forlsätiningen behandla avyttring av andelar i handelsbolag på samma säll som aktieförsäljning. Under innehavet giiller helt olika regler för akiier och andelar i handelsbolag. Akliebolagel ar etl självständigt skattesubjekt. Handelsbolagels inkomster beskattas däremot hos delägarna pä i princip samma sätt som om inkomsien hade förvärvats utan förmedling av juridisk person. Det kan finnas skäl alt överväga om del är möjligt alt utan alltför stora ingrepp i skatlesyslemei i övrigt tillämpa molsvarande princip när andel i handelsbolag avyttras. Detta skulle innebära alt förvärv och avyttring av andel i handelsbolag i beskattningshänseende skulle behandlas som om överlåtelsen hade avseit tillgångarna i handelsbolaget.

Som framgått av vad jag lidigare har anförl bör översynen av aklievinsl­beskallningen inle begränsas lill frågor angående vinstberäkningen ulan kommittén bör också i övrigt pröva behovel av ändring eller komplettering av nuvarande regler. En fråga som kommittén särskilt bör uppmärksamma avser beskatlningen i de fall då aklieöverlålelsen ulgör led i en slruklurra-lionalisering. Enligi min mening skulle del av flera skäl vara önskvärt om nuvarande dispensregler kunde ändras så all dispens i försia hand medförde uppskov med beskaltningen och inle definitiv skallebefrielse. I förarbetena till 1976 års lagsliftning avvisades uppskovsallernalivel av lekniska skäl. Det framhölls bl.a. att en uppskovsregel knappasl var förenlig med schablonre­geln för beräkning av anskaffningsvärdet på noterade aktier. Mol bakgrund av del syslem för vinstberäkning som kommittén kan föreslå bör ånyo övervägas om inle regeln om skallebefrielse kan ersättas med en uppskovs-bestämmelse. Kommittén bör också överväga om del är möjligt och lämpligt all lillgodose de önskemål om utvidgning av dispensregelns lillämpnings­område som har framförts i debatten, t.ex. genom att dispensmöjlighet öppnas i vissa fall där en aktieöverlålelse har lill syfle alt ändra ägarstrukturen i ett eller flera förelag inför en förestående börsinlroduktion.

Jag har i det föregående nämnt att vissa av de finansieringsformer som kan få belydelse för akliebolagen har fåll sin civilrällsliga reglering under senare år. Jag syflar främsl på konvertibla skuldebrev, vinstandelslån och skulde­brev med optionsrätt lill nyleckning av aktier. I den skallerällsliga debatten har framhållits atl nuvarande realisalionsvinsiregler inle är tillräckligt väl anpassade lill dessa finansieringsformer. Jag delar denna uppfattning. Oklarhet råder i flera avseenden, t,ex, när del gäller atl beräkna anskaff­ningsvärdet i vissa fall eller all bedöma skattekonsekvenserna för den som har utnyttjat en företrädesrätt alt teckna obligalioner. Det är inle heller klart om vissa optionsrätter och vinslandelsbevis i realisationsvinslhänseende skall behandlas som akiier eller som annan lös egendom. Även i övrigl kan från olika    uigångspunkter    ifrågasättas    om    realisalionsvinstreglerna    för

 

Delll B:5    Skr 1979/80:103                                                  234

konverlibla skuldebrev har fåll en konsekvenl ulformning. Kommillén bör karllägga dessa och liknande problem och föreslä de ändringar och komplet­teringar av nuvarande regler som kan anses önskvärda.

Vid redogörelsen för gällande rält nämnde jag all avyttring av andelar i bostadsrättsföreningar och andra s.k. äkta bostadsföretag f.n. behandlas enligt de regler som gäller för annan lös egendom än aktier. Della innebär bl.a. all skaltefrihet föreligger när avyttring sker efler fem ärs innehav. I skilda sammanhang har ifrågasatts om det forlfarande finns skäl att läla beskattningen av dessa andelsräller vara begränsad i liden. Förslag har framförts om all i stället behandla dem pä i princip samma säll som akiier eller all föra in dem under de realisalionsvinsiregler som gäller för ■ fasligheler. Kommillén bör behandla även denna fråga och lägga fram förslag om utformning av en i liden obegränsad beskattning av andelar i äkta bostadsföretag. I det sammanhanget bör kommillén också överväga möjlig­heterna all ge den som överlåter andel i bosladsrällsförening o.d. i princip samma rätt till uppskov med beskatlningen som f.n. föreligger vid faslig-hetsförsäljning.

Till de ytterligare frågor som kommillén bör ta upp hör vissa av skatieutskottet och finansulskotlel nyligen berörda frågor som har samband med realisalionsvinslbeskaltningen vid avyttring av andelar i s.k. aktiespar-fonder (SkU 1977/78;5y, FiU 1977/78:37).

Kommillén bör givelvis också kunna la upp andra frågor som har anknytning till de problem jag här tidigare har beröri. Däremoi skall kommillén inte pröva frågor som rör avyttring av fasligheler eller avyttring av sådan lös egendom som konst, antikvileter och annat lösöre.

När övergångsbestämmelserna till nya aklievinstregler utformas, måsle beaklas atl aktievinslreglerna ändrades väsentligl så sent som år 1976, Del är angeläget alt en ny övergång blir så enkel och smidig som möjligt.

Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsami.

Med hänvisning lill vad jag nu har anförl hemsläller jag att regeringen bemyndigar chefen för budgetdeparlementet

atl lillkalla en kommitté med högst fyra ledamöier med uppdrag all göra en leknisk översyn av aktievinstbeskattningen och pröva vissa andra frågor angående realisalionsvinslbeskaltningen av lös egendom,

atl utse en av ledamöterna alt vara ordförande,

atl besluta om sakkunniga, experler, sekrelerare och annal biträde äl kommillén.

Vidare hemsläller jag atl regeringen föreskriver alt kosinaderna skall belasla åttonde huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Budgetdeparlementet)

 

235                      Kommittéer: Budgetdepartementet    Del II B:6

6. Utredning om olika former av bruttoskatter

Dir 1979:28

Beslut vid regeringssammanlräde 1979-03-01

Departementschefen, statsrådet Mundebo, anför.

Av den skatlepolitiska deballen framgår all bred enighel råder om det angelägna i atl minska del nuvarande uttaget av inkomstskatt. Eftersom del också står klart att någon minskning av del samlade skatte- och avgifisullagel inte nu kan genomföras, måsle samiidigi andra skatter höjas för all ersälla inkomstbortfallet. En skallereform i denna mening måsle alliså ulformas som en omslruklurering av skalleullaget.

En sådan uiveckling är i sig inle något nyll. Under 1970-lalel har en förskjutning successivi ägt rum, som inneburil all inkomsibeskallningen kommii all svara för en alll mindre del av del samlade skalle- och avgifisullagel. År 1970 kom således drygl 52 procenl av lolalsumman från statlig och kommunal inkomstskatt, medan molsvarande andel år 1978 beräknas ha utgjort omkring 42 procenl. Del bör dock påpekas att del hillills endast rört sig om en relativ minskning av inkomstskaileutlagei. 1 absoluta termer, l.ex, mätt som andel av BNP, har inkomstskatten forlsall alt öka under perioden. Ökningen av kommunalskatten har mer än vägt upp minskningen av statsskatten.

De skalteformer som under 1970-lalel utnyttjats för atl avlasla inkomstskatten har varit i försia hand arbetsgivaravgifterna och i andra hand mervärdeskallen. Mol bägge dessa riklas emellerlid kritik. Mervärdeskallen anses ha fördelningspolitiska nackdelar, samtidigt som man pekar på del olyckliga i alt mervärdeskatten direkl orsakar prishöjningar. Arbetsgivarav­gifterna anses av många ha negativa effekler för näringslivets konkurrens­förmåga, medan andra kritiserar dem för atl ensidigt belasta faktorn arbete.

Jag vill inte här värdera dessa olika argument, endast konstatera all självfallet har varje skalteform såväl nackdelar som fördelar. Både arbelsgi­varavgifterna och mervärdeskatten har nu också nått sådan höjd all effeklerna av olika brister blir mycket kännbara, samtidigt som kontrollpro­blemen växer. Det finns därför goda skäl atl pröva om del kan finnas något alternativ till dessa två hitlills utnyttjade skalleformer.

Skatter som skall kunna komma i fråga för en mer än marginell avlastning av inkomstskatten måste ha breda baser, dvs. egenskapen all ge slora intäkter vid en måttlig skattesats. En diskussion av elt anlal olika länkbara former av sådana skatter har förls av företagsskalieberedningen i dess slutbetänkande (SOV 1977:86) Beskattning av företag. Ämnet behandlas mera ingående i en bilaga till betänkandet, Bruttobeskattning och skatter på produktionsfaktorer (SOU 1977:87, bil, 1), Enligt min mening är en mer detaljerad genomlysning av detla ämnesområde nu motiverad. I della syfle bör en särskild kommitté tillkallas.

Kommitténs uppgifl blir atl fördjupa den genomgång företagsskaliebered­ningen redovisat. Kommittén bör visa hur olika bredbasiga skaller mer konkret kan konstrueras och jämföra deras troliga verkningar i olika avseenden. Kommiitén bör behandla bl.a. den s.k. allmänna produklions-faktorskatl som skisserats i reservalioner till företagsskatteberedningens belänkande, liksom dagens mervärdeskatl och arbetsgivaravgifter saml visa skillnader resp. likheter mellan dessa och olika nya skalleformer.

 

Delll B:6    Skr 1979/80:103                                                  236

Kommittén skall, som jag nämnl. söka redovisa verkningarna i skilda avseenden av de olika skatleformcrna för slal, kommun, förelag och hushåll. Jag är medveten om all della såväl leoretiskl som prakiiskl är en vansklig sak. Endasl siillan förhåller del sig så all en skalt bara har effekl för del direkta skattcsubjektel, dvs, den som formelll är skyldig au betala skallen, 1 allmiinhel sker en övervällring helt eller delvis genom iindrade priser, ändrad produklion, ändrade löner etc, Försi när andra subjekt i sin lur har reagerat på dessa förändringar kan skallens reala verkningar i olika hänseenden avläsas. Att dra entydiga slulsalser är således svårl redan beiräffande elablerade skatter och naturiiglvis än svårare i fråga om sådana som är prakiiskl oprövade. 1 många fall lorde man få nöja sig med alt redovisa de altemativa slutsatser som kan följa av skilda grundläggande anlaganden om övervällring m.m.

Eftersom ulgångspunklen för del aktuella arbelel är all de prövade skalterna skall kunna spela en viklig roll för finansieringen av den offentliga sektorn, är del klart alt en viktig aspekt är just skatternas avkastning. Jag vill betona atl denna inte kan bedömas enbari brutto, dvs. genom atl ange hur slort belopp som moisvarar en procenl av basen för resp. skall. Hänsyn måsle också las lill effeklen av en evenluell övervällring av skallen. Del är således l.ex. uppenbart atl om en skall verkar genom alt priserna på varor och tjänster stiger, så motsvaras en del av dess avkaslning av ökade utgifler för stat och kommun. Om skatten i stället leder lill en sänkning av utbetalda löner och kapilalersätlningar. så får della lill följd all den slalliga och den kommunala inkomslskallens underlag minskar. Kommiitén skall söka belysa effekter av detla slag för de olika skalleformer den studerar.

En annan betydelsefull aspekt på olika skalteformer är huruvida de far snedvridande effekter i olika situationer eller om de kan anses vara i huvudsak neutrala.

Effekterna kan här avse en rad skilda förhållanden; skatten kan rubba konkurrenssituationen mellan svenska och utländska producenter, den kan påverka valel av produktionsfaktorer, den kan påverka valet av förelagsform osv. Kommittén bör så långt det är möjligt ange de olika skalleformernas egenskaper i dessa avseenden. Många gånger kan en viss snedvridande effekl le sig harmlös när skallen las ut endast med en eller ett par procentenheter. Jag vill emellerlid äter framhålla att kommitténs uppdrag gäller skaller som skall kunna la över en väsenllig finansieringsbörda. Även om skattebasen blir bred lorde det därför vara realistiskl all räkna med att uttagsprocenlen måste bli så hög att varje avvikelse från skattens neulralilei får belydelse. Skatternas fördelningspolitiska verkningar måste ägnas belydande uppmärksamhet. Jag vill belöna atl dessa verkningar kan vara avsevärda nots att de här aktuella skatterna normalt är proportionella, dvs. de las ul med en konslani andel av underlagd. Del främsta skälel lill della är all skatterna inte belastar alla inkomster lika; arbetsgivaravgifterna belastar inle direkt kapitalinkomster eller pensioner, mervärdeskatten belastar inle direkl den inkomst som sparas, elc.

Slutligen vill jag framhålla alt kommillén även bör lägga administrativa synpunkter på de olika skatterna. Vid en samlad bedömning av en ny skatleform måsle hänsyn givetvis las lill om underlaget för skallen ar läll atl bestämma i prakliken, om uppbörden kan ordnas smidigl och om arbelsbör-dan för de skattskyldiga blir begränsad.

KommiUéns uppgifl är all ge en fördjupad leknisk redovisning av de vaimöjligheier som finns och av konsekvenserna av olika lösningar. Arbelet

 

237                      Kommittéer: Budgetdepartementet    Del II B:7

bör bedrivas med största skyndsamhet, vilket bl.a. innebär alt kommiitén i huvudsak bör utgå frän befintligl statistiskt maierial m.m.

En redovisning - som kan vara preliminär - av kommilléns resullal bör eftersträvas i sådan lid att den kan vara till ledning fiir riksdagens stiillningstagande redan innevarande år.

Med hänvisning till vad jag nu har ;mfört hemställer jag

atl regeringen bemyndigar chefen fiir budgeldeparlemenlel

all lillkalla en kommillé med högst fyra ledamöter med uppdrag att utreda olika former av brulloskatler.

att utse en av ledamöterna alt vara ordförande,

att besluia om sakkunniga, experler, sekrelerare och annat bilräde ål kommiuén.

Vidare hemstiUler jag atl regeringen föreskriver all kosinaderna skall belasla åtlonde huvudlilelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Budgeldeparlemenlel)

7. Tilläggsdirektiv till förvaltningsutredningen (B 1977:01)

Dir 1979:33

Beslul vid regeringssammanträde 1979-03-29 Depariemenlschefen, slalsrådel Mundebo. anför.

Den offenlliga förvallningen i vårt land fullgörs av etl storl antal myndigheter. Dessa ar dels statliga, dels kommunala. Den statliga förvalt­ningen ulövas till största delen av förvaltningsmyndigheter som lyder under regeringen.

Den slatliga förvaltningens uppbyggnad har historisk hävd och kan i vissa grundläggande avseenden härledas frän 1600-lalels kollegiesyslem. Åiskill-naden mellan två olika nivåer- ä ena sidan ett regeringskansli organiserat i skilda departemenl. å andra sidan självständiga myndigheler - stadfästes genom 1809 års regeringsform och 1840-41 års deparlementsreform. Under 1900-lalel har anlalet myndigheter ökal krafligl samtidigt som flera verk­samhetsområden skiktats i centrala, regionala och lokala nivåer. Arbetsme­toder och verksamhetsformer har uivecklals i takt med all ambilionerna höjts och nya uppgifler anförlrotls den offenlliga förvallningen. Vidare har de cenirala beslutsbefogenheterna hos myndigheterna i växande utsträckning överlämnats ål s.k. lekmannaslyrelser.

Riksdag och regering har under senare är hafl anledning alt ägna uppmärksamhel åt många olika detaljproblem som gäller den statliga förvaltningens organisation. De grundläggande principerna för organisatio­nen har emellertid därvid knappast tagils upp lill behandling. Skilda aspekler av förvaltningens arbele och förhållandena mellan statsmakter och mvndig­heter har uppmärksammats av budgetutredningen, styrelserepresentalions-ulredningen och utredningarna om den regionala samhällsförvaltningen. Någon molsvarighei lill äldre liders allmänna översyner - 1819 års utredning om rikels styrelseverk, 1857 års ulredning om förändrad organisalion av

 

Delll B:7    Skr 1979/80:103                                                   238

rikels slyrelse- och förvaltningsverk och 1908 års deparlemenlalkommille-rade - har emellerlid inle förekommit i modern lid. Under arbetet med 1974 års regeringsform ägnades frågan om den statliga förvaltningens organisation endast en begränsad uppmärksamhel.

Förslag om en översyn av de allmänna principerna för den statliga förvaltningens organisation har väckts i molion 1977/78:1414. I sill yllrande (KU 1977/78:38) över denna molion anförde konstiiutionsulskollel; "Frågor med anknylning till den offenlliga förvaltningens organisation aktualiseras från olika utgångspunkter i flera utredningars arbele. Som exempel kan nämnas förvaliningsutredningen, expertgruppen för regional utrednings­verksamhet samt decentraliseringsutredningen. En sådan allmän överblick och kartläggning som begärs i motionen av konsekvenserna av de successivt genomförda förändringarna av förvaltningsorganisationen såsom tillkoms­ten av förlroendemannastyrelserna och konsekvenserna därav för relationer­na mellan regeringen, riksdagen och förvaltningsmyndigheterna saknas emellertid i dag. En förutsättningslös karlläggning av nu rådande rättsliga och fakiiska förhållanden och av den utveckling som lelt fram härtill skulle vara av värde för framtida överväganden rörande dessa spörsmål. Eflersom della är ell omfallande frågekomplex bör en sådan utredning i försia hand begränsas till en beskrivning och analys av rådande förhållanden. Några föriindringar av de principer som tillämpas på delta område är utskottet i avvakian på en sådan översyn inle berell all förorda. Vad uiskoltet anförl bör ges regeringen lill känna." Riksdagen följde ulskollels förslag (rskr 1977/78:257).

Denna undersökning bör nu komma till stånd. Eflersom de frågor som berörs i riksdagens tillkännagivande anknyter lill de problem som förvali­ningsutredningen arbetar med finner jag det lämpligt att uppgiften anförlros åt denna ulredning. Jag räknar härvid med atl della tilläggsuppdrag inte kommer all försena förvallningsulredningens huvudbetänkande. I anslul­ning till riksdagens uttalande vill jag belöna alt undersökningens syfte i della skede bör vara endasl all karllägga de förändringar som har skell i den slalliga förvaltningens organisalion och mol bakgrund härav beskriva och analysera nu rådande förhållanden och problem i relationerna mellan regering, riksdag och förvaltningsmyndigheter.

Jag hemställer all regeringen ulvidgar förvallningsulredningens direkliv i enlighel med vad jag här har anförl.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Budgeldeparlemenlel)

 

239                       Kommittéer: Budgetde*partementet    Del II B:8

8. Utredning   om    minskning    av    statens    bestånd    av    uthyr­ningsbostäder

Dir 1979:45 Beslul vid regeringssammanträde 1979-04-26

Statsrådet Wahlberg anför.

Statens bosläder har lill största delen tillkommit innan bostads­försörjningen blev en kommunal angelägenhet. Syftet med uppförandet av bostäder i statlig regi var i första hand alt kunna erbjuda de statligt anställda lämpliga bostäder. Bostädernas förläggning nära arbetsplatsen innebar också en fördel för arbetsgivaren ur beredskapssynpunkl. De statliga bostäderna har ofta ell annat läge än den allmänna bostadsmarknaden -exempelvis inom slalens skogsdomäner, utmed järnvägslinjer, inom militära förläggningar eller inom vårdanstalter.

Bostadsbeståndet omfattar i dag omkring 16.000 bostäder avsedda för årelruntboende. Bostäderna fördelar sig pä ca 12.000 familjebostäder och i runt tal 4.000 enkelrum eller dubbletter. Därtill kommer etl mindre anlal fritidsbostäder i allmänhet uthyrda till anställda hos de myndigheter som disponerar och/eller förvaltar dessa bostäder.

Slalens bostäder indelas efter upplätelseformen i tjänsiebosläder och ulhyrningsbostäder. Tjänslebostäderna, omkring 300 till antalet, är anvisade innehavare av vissa tjänster. Uthyrningsbosläderna har i allmänhet varit uthyrda lill anslällda hos de myndigheler som disponerar och/eller förvaltar dessa bostäder på ungefär samma villkor som gäller i den allmänna marknadens hyresförhållanden. Numera hyrs dock en alll större del av bostäderna ul till personer utan statlig anställning.

1952 års tjänslebostadsulredning redovisade i sitt år 1955 avgivna betän­kande (SOU 1955:30) Tjänstebostäder 30.000 statliga bostäder, varav 22.000 familjebostäder och 8.000 enkelrum/dubbletter. Beståndet av åretruntbostä-der har således minskat till nära hälften av 1955 års bestånd. Anledningen till denna minskning är i huvudsak del ökade utbud av bosläder i den allmänna hyresmarknaden som framförallt del omfattande kommunala bostads­byggandet åstadkommit saml de ökade möjligheterna för envar atl förvärva bostad med äganderätt eller bostadsrätt. Samtidigt har myndigheternas beredskapssynpunkter genom bilismens utveckling i allmänhet visat sig bli lillgodosedda även om personalen bor på avstånd från arbetsplatsen. De statliga myndigheterna har därför kunnat avveckla delar av silt bostadsbestånd genom konlorisering, försäljning eller rivning. Överföringen av mentalsjukvården från staten lill landslingen under 1960-lalet har också bidragil lill atl anlalet statliga bostäder minskat.

De brister i fråga om bostadsmiljö och bostadsstandard som en stor del av det statliga bostadsbeståndet uppvisar har bidragit till att personalen flyttat från statens bostäder. Den form av kategoriboende som en ansamling av personalbostäder kan innebära ter sig också allt mindre lockande. Man föredrar i ökande utsträckning att efter arbetsdagens slut lämna sin arbets­miljö. Det statliga bostadsbeståndet är till stor del gammalt och håller ofta inte den standard vad belräffar planlösning och utrustning som återfinns i nyare bostadsbebyggelse i den allmänna marknaden.

Siaten har i viss mån själv medverkat lill den utveckling som här redovisats genom atl anpassa hyrorna för sina bosläder lill hyrorna för jämförbara bostäder i den allmänna hyresmarknaden. Det är inle längre förenat med

 

Delll B:8    Skr 1979/80:103                                                   240

samma   ekonomiska   fördelar   som   lidigare   atl   bo   i   en   boslad   som arbelsgivaren upplåtit.

Statens personalbostadsdelegation inrättades 1958. Delegalionen skall ge råd ål de bosladsförvallande myndigheterna, främst i hyresfrågor. Myndig­heterna är skyldiga alt samråda med delegalionen i dessa frågor. När del gäller tjänsiebosläder föreskrivs della i 5 S 1 mom. kungörelsen (1961:333) angående Ijänslebosladshyra m.m. Molsvarande föreskrifier i fråga om ul­hyrningsbostäder finns i regeringens cirkuliir (1965:900) lill stats­myndigheterna om viss samrädsskyldighel med slalens personalboslads-delegalion m.m. Skyldigheten har inle ansells omfalla fritidsbosläder. I mån av resurser kan delegalionen bilräda myndighet som så önskar även i hyresfrågor rörande sådana bosläder.

Personalbosladsdelegationen skall särskilt verka för atl hyressättningen för tjänste- och ulhyrningsbostäder forllöpande anpassas lill utvecklingen i den allmänna hyresmarknaden. Delegationen löser denna uppgifl främst genom all hålla konlakl med hyresutvecklingen i allmännyttiga bostadsföretag och stiftelser. Skillnader i fråga om byggnadsår, ulrusining, service och läge medför i allmänhel en lägre hyresnivå än i dessa förelag och stiftelser. Samiidigi kan från faslighelsekonomisk utgångspunkt konstateras att just bostadsbeståndets ålder och ofta speciella läge medför underhållskostnader överstigande dem som är normala i allmännylligl bostadsbestånd.

Hyresförhandlingslagen (1978:304) ger organisation av hyresgäster möjlighel atl med hyresvärden - i förevarande fall statlig bosladsförvallande myndighel - iräffa avtal om förhandlingsordning innebärande skyldighel för parlerna all förhandla om hyror och andra boendeförhallanden som rör hyresgästerna gemensaml (se prop. 1977/78:175 s. 211 och 225). Endast enslaka avtal har hittills träffats avseende statliga bostäder.

Tvister rörande hyra för slatens bostäder avgörs av statens tjänslebostads-nämnd när del gäller tjänsiebosläder och prövas av hyresnämnd i fråga om uthyrningsbosläderna. Antalet hyrestvister har hittills varil få i förhållande lill anlalel bostäder.

Fr.o.m. den 1 januari 1977 är frågan om skyldighel att bebo tjänsteboslad avialsbar enligt förhandlingsrätten för statsanställda m.fl. Kopplingen mellan bostaden och anställningen innebär också atl lagen (1976:580) om medbeslämmande i arbetslivet är tillämplig på bostadsupplåielsen, bl.a. i fråga om hyressättningen.

För uthyrningsbosläderna gäller hyreslagens (12 jordabalken) regler angående bl.a. besittningsskydd och bylesrält. Besittningsskyddet för inne­havarna av dessa bosläder liksom för hyresgäster i allmänhet är i dag starkt. Reglerna angående bytesrält ger hyresgästen viss rätt all överiåla lägenheten lill annan genom byle. Dessa båda regler leder lill all alll flera pensionärer och personer som inte är statsanställda bor i statens bostäder.

Då bosladsförvallning inle bör vara något självändamål för slalliga myndigheler - jag vill här erinra om alt bostadsförsörjningen främsl är en kommunal angelägenhel - och stålen inte heller annat än i undanlagsfall bör bedriva uthyrning av fritidsbostäder lalar denna utveckling för atl behovel av bosläder inom statsförvaltningen bör ses över. En uiredare bör därför tillkallas för atl överväga vilka bosläder som staten bör avveckla. Översynen bör göras mot bakgrund av del förhållandet all kosinaderna för bostadsbeståndet ofta översiiger intäkterna, ett förhållande som svårligen kan påverkas genom hyressättningen eller besparingsåtgärder.

 

241                      Kommittéer: Budgetdepartementet    Del II B:9

Jag är emellerlid medvelen om alt en avveckling kan skapa problem av olika slag både för myndigheterna och för hyresgästerna. Uiredaren bör därför göra upp en plan för hur en avveckling lämpligen gör genomföras. Därvid bör hänsyn las lill de evenluella problem som en avveckling kan föranleda för såväl myndigheterna som för hyresgästerna. Av särskild belydelse i sammanhanget är möjligheterna alt minska dessa problem genom alt hyresgästerna överiar ansvarei för bostäderna genom l.ex. bostads-rällsformen.

Utredaren bör bl.a. överväga möjligheterna atl föra över bosläder lill kommuner. Utredaren bör vid sitt arbele samråda med berörda myndigheter och de statsanställdas huvudorganisationer. Utredningsarbetet bör bedrivas i nära konlakl med statens personalbostadsdelegation.

Utredaren bör under ulredningens gång lämna delförslag beträffande åtgärder inom seklorer där delbeslut är möjliga eller önskvärda.

Med hänvisning lill vad jag nu har anförl hemställer jag atl regeringen bemyndigar del statsråd som har att föredra ärenden om arbetsoch anställningsvillkor i allmän tjänst

att lillkalla en särskild utredare med uppdrag atl utreda i vilken utsträck­ning statens bestånd av uthyrningsbostäder bör minskas samt framlägga en plan för sådan minskning,

all besluta om sakkunniga, experter, sekrelerare och annal biträde ål utredaren.

Vidare hemställer jag atl regeringen föreskriver

atl kosinaderna skall belasla åttonde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

(Budgetdepartementet)

9. Utredning om mottagandet av visst testamentariskt förordnande till förmån för staten, m.m.

Dir 1979:59

Beslut vid regeringssammanlräde 1979-05-03

Departementschefen, statsrådet Mundebo, anför.

Genom testamente den 10 november 1978 har fröken Florence Stephens, som avlidit den 2 april 1979, förordnat alt hennes kvarlålenskap - sedan vissa legat utgått - skall tillfalla svenska staten. Kvariålenskapen omfaUar såväl lös som fast egendom, bl.a. egendomen Huseby i Skalelövs socken inom Alvesta kommun. 1 den i della sammanhang aktuella kvariålenskapen ingår dock inle de handskrifter och böcker som enligt etl äldre testamente skall tillfalla Kungl. biblioteket. Den senasl testamenterade egendomen tillfaller enligt testamentet staten på villkor atl staten garanterar utbetalning av de i tesiamenlei upptagna legaten, att staten behåller Huseby egendom och om möjligt utökar densamma med mark, som till areal och beskaffenhel motsvarar åtminstone vad som under leslators omyndighelslillslånd mot hennes vilja fränhänts henne, och tillser atl fastigheterna brukas som förebild

16 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 103

 

Del II B:9    Skr 1979/80:103                                                 242

för svenskt skogs- och jordbruk, samt alt avkastningen, sedan anskaffiiings-, underhålls- och administrationskostnader betalats, används till friimjande inom Kronobergs nuvarande länsområde av enskilt skogs- och jordbruk samt vården av dess natur.

I testamentet har vidare framhållits som särskilda önskemål bl.a. all nuvarande äldre i bruk varande byggnader på Huseby bör islåndsiitlas och underhållas väl saml i möjligaste mån bibehållas till sin karaktiir och all leslators samlingar, liksom de i vilka hon anses vara deliigare, i allt viisenlligt bör bibehållas pä Huseby slott lill erinran om dem som där boll och verkat och sammanbragl samlingarna.

Testamentet har bevakats vid Växjö lingsrätt den 5 april 1979. Tingsrätten har vidare genom interimistiskt beslut den 9 i samma månad i enlighet med en framslällning av den avlidnas sysler, fru Mary Stephens, förordnal all dödsboels egendom skall avlrädas lill förvallning av boutredningsman och utsett advokaterna Wilhelm Penser, Eslöv och C,W. du Rietz, Norrköping, atl i sådan egenskap handha förvaltningen.

Innan ställning kan las lill frågan huruvida staten skall la emot den testamenterade egendomen måste det utredas vilken omfattning egendomen har och vilka ekonomiska och andra konsekvenser som ell eventuellt mottagande skulle få för slaien. Vidare bör ulredas för vilka ändamål egendomen skall kunna nytljas i statlig ägo oeh på vilkel säll egendomen bör förvaltas om siaten lar emot den. Det är lämpligt alt en särskild utredare tillkallas för delta. Med ledning av ulredningsresullalet kan sedan regeringen ta ställning lill huruvida siaten skall la emot egendomen. Del kan därvid visa sig nödvändigt all underställa frågan riksdagens prövning.

Någon särskild lid för slatens överlagande av den testamenterade egen­domen finns inte angiven i tesiamenlei. Del är heller inle möjligt alt ange någon lidpunkl innan ulredningens resullal finns tillgängligt. Del kan emellerlid förutsättas all del under boutredningen och den tid som åtgår innan staten evenluelll lagil emoi egendomen uppkommer frägor som kräver ställningstaganden från stålens sida. Jag vill i detta sammanhang nämna alt jag senare denna dag kommer all föreslå regeringen att uppdra åt juslilie­kanslern, som i egenskap av regeringens högsle ombudsman har all under regeringen bevaka statens rält, alt företräda staten i sådana frågor om egendomens användning och vård som kräver omedelbara ställningstagan­den.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemsläller jag att regeringen bemyndigar chefen för budgeldeparlemenlel alt lillkalla en särskild uiredare för atl uireda dels omfattningen av den av Florence Stephens lill siaten testamenterade egendomen och vilka konsekvenser som ell eventuellt mottagande skulle få för staten, dels hur egendomen lämpligen bör användas, förvallas och redovisas bland statens lillgångar, om stålen tar emot den,

all besluta om sakkunniga, experler, sekreterare och annat bilräde ål utredaren.

Vidare hemställer jag atl regeringen föreskriver att kostnaderna skall belasla äuonde huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan, (Budgetdeparlementet)

 

243                    Kommittéer: Budgetdepartementet    Del II B: 10

10. Utredning av frågor rörande samordnad anskaffning av utrust­ning för automatisk databehandling (ADB) i statsförvaltningen

Dir 1979:71

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-06-28

Departementschefen, statsrådet Mundebo, anför.

Anskaffning av generellt användbar ADB-utrustning i statsförvaltningen med undantag för affärsverken sker sedan slutet av 1960-lalet centralt genom statskontoret som också i övrigl svarar för samordning i fråga om an­vändningen av ADB i statsförvaltningen. Inom försvarsdepartementets verksamhelsområde sker anskaffningen i samverkan med försvarets rationa­liseringsinstitut. Utgifterna för den utrustning som köps liksom vissa andra utgifter som är av sådan art alt de bör periodiseras finansieras med medel från en kapitalfond, statens datamaskinfond. Denna är i sin tur uppdelad pä tva delfonder: den civila statsförvaltningens delfond och försvarets delfond.

I slort tillgår anskaffning av ADB-ulrustning på följande sätt. Myndigheter och andra organ som avser att anskaffa ADB-utrustning anmäler sina behov lill slatskonlorel - inom försvarsdepartementets verksamhetsområde till försvarets rationaliseringsinstitut. Även sådana anskaffningar som beräknas ske i form av förhyrning skall anmälas. Efter prövning av myndigheternas redovisade behov av ADB-utrustning utarbetar statskontoret oeh försvarets rationaliseringsinstitut en anslagsframställning till regeringen för resp. delfond. Den slutliga prövningen av de enskilda anskaffningarna sker dock först i samband med själva upphandlingen som beslutas av statskontoret - för försvarets del i samråd med försvarets rationaliseringsinstitut. Anskaffningar av utrustning som har etl värde översiigande 300 000 kr. skall underställas regeringens prövning.

Fondens utlägg för anskaffad utrustning skall återvinnas under utrustning­ens beräknade ekonomiska livslängd, Kapitalålervinningen sker genom årUga avgifter till fonden. Dessa debiteras de myndigheter och institutioner som utnyttjar utrustningen. I avgifterna ingår avskrivning, ränta på utestå­ende fondkapital enligt statens normalränta samt ersättning till statskontoret resp. försvarets rationaliseringsinstitut för fondens administration.

Avskrivningstiderna fastställs individuelll för varje anskaffning men följer i de flesta fall fastlagda standardtider för olika typer av ADB-utrustning. Utrustningen utnyttjas ibland även efter avskrivningsperiodens slul. I sådana fall ultas f.n. inte några avgifter.

Konstruktionen med anskaffning av utrustning över dalamaskinfonden och uttag av årliga avgifter för utrustningen från resp. driftmyndighet kan i princip beskrivas som ett slags hyresförhållande mellan myndigheten och statskontoret.

Frågor rörande anskaffning av ADB-utrustning har nyligen behandlats i prop. 1978/79:121 om användningen av ADB i statsförvaltningen. Där fram­hålls att nuvarande samordnade förfarande i storl bör behållas. Det finns emellertid flera frågor som bör klaras ut och förändringar som bör göras inom ramen för en samordnad anskaffning. Dessa sammanfattas på följande sätt i proposilionen;

1.    De lyper av ADB-utrustning som skall omfattas av den samordnade anskaffningen måste preciseras.

2.    Arbets- och ansvarsfördelningen mellan statskontoret och försvarets rationaliseringsinstitut å ena sidan och de ADB-användande myndighe-

 

Delll B:10    Skr 1979/80:103                                                244

terna å andra sidan bör ses över.  De senares ställning bör stärkas i anskaffningsfrågor.

3.    Möjligheter   bör   ges    all   delegera    upphandlingsbeslul    lill    myn­digheterna.

4.    Vissa frågor rörande avgifissätlningen för köpt ADB-ulruslning bör ses över.

5.    En ändring av den beloppsgräns som gäller för regeringens prövning av upphandlingsbeslut bör övervägas.

Pågående omläggning av det statliga budgetsystemet medför all den slalliga förmögenheisredovisningen pä slalsbudgeten förändras fr.o.m. budgelåret 1980/81 (prop. 1976/77:130, FiU 1977/78:1, rskr 1977/78:19). Bl.a. avskaffas fondbegreppet. I prop. 1978/79:121 sägs alt nuvarande ordning för finansiering av statens anskaffning av ADB-utrustning i stort bör behållas. Som en följd av del sagda kommer statens dalamaskinfond all upphöra och ersältas med någon form av investeringsanslag.

Riksdagen har inte hafl någon erinran mol regeringens bedömning i dessa frågor (FiU 1978:34, rskr 1978/79:339).

Jag vill i sammanhanget också nämna att vissa organisaloriska aspekler på den samordnade anskaffningen av ADB-ulruslning omfattas av direktiven till utredningen (B 1979:01) av organisalionen för de centrala myndighetsupp­gifterna avseende rationalisering och ADB.

Med hänvisning lill vad jag nyss anförl anser jag all en särskild uiredare bör tillkallas för att belysa och lämna förslag till åtgärderi frågor rörande den samordnade anskaffningen av ADB-ulruslning i slalsförvaliningen.

En fråga som bör klaras ul är vilka typer av ADB-utrustning som i framliden bör omfallas av den samordnade anskaffningen.

Enligt prop. 1968:48 angående inrättande av en datamaskinfond mm. skall över datamaskinfonden anskaffas serietillverkad, kommersielll tillgänglig ADB-ulruslning. Normalt finansieras följande lyper av ulrustning över fonden;

-    daiorer med ansluten kringutrustning

-    datapresentationsulrustning, såsom dataskärmar (lexl-, bild-), kurvritare m,m,

-    andra typer av terminalutrustningar

-    dataregistreringsulruslning (stansar, magnetbandskrivare, optisk läsut­rustning m,m,) som producerar data på databärare vilka direkt eller via konvertering kan läsas av dator- eller terminalutrustningar,

-    ulrustning för konvertering mellan olika typer av dalabärare (även s,k. COM-utrustning),

Några värdegränser för de anskaffningar som kan ske över fonden har inle fastställts.

Flera skäl gör det befogal alt se över vilka objekl som bör omfallas av den samordnade anskaffningen. Mänga typer av ADB-ulrustningar är numera mycket billiga och fortsätter all sjunka i pris. Programvaran har fält en ökad belydelse i förhållande till maskinvaran vid bedömning av olika datorutrust­ningars lämplighet. Vidare ingår datorer numera allt oftare som delar i annan utrustning.

Hittills har den principen fillämpats all endast utrustning som bygger på beprövad teknik skall komma i fråga för anskaffning. Denna princip bör tillämpas även i fortsättningen. Utredaren bör klarlägga i vad män närmare vägledning behövs för vad som skall inbegripas i beprövad leknik.

 

245                    Kommittéer: Budgetdepartementet    Delll B: 10

Uiredaren bör även överväga om programvarans ökande belydelse påver­kar hur anskaffningsförfarandel lämpligen bör ulformas och om särskilda riktlinjer behövs för anskaffning av programvara.

Som en följd av den tekniska ulvecklingen har del blivil alll svårare atl avgränsa "vanlig" konlorsulruslning från ADB-utrustning. Del är enligi min mening därför angelägel att i della sammanhang också behandla formerna för anskaffning av nya lyper av kontorsutrustningar i vilka datorer ingår, inle minst utrustningar för ord- och textbehandling. Del bör ankomma på ulredningen atl överväga i vad mån anskaffningen av sådan ulrustning till slalsförvaliningen bör samordnas. Skäl för eventuell samordning på delta område kan bl.a, vara att del är fördelaktigt med viss enhetlighet och slandardisering i statsförvaltningen och atl bättre ekonomiska villkor kan uppnås i fråga om upphandling och service.

En annan fråga som uiredaren bör behandla är arbels- och ansvars­fördelningen mellan ä ena sidan de cenirala anskaffningsorganen och å andra sidan de ADB-användande myndigheterna och eventuella sektorsvisa samordningsorgan.

Till ledning för utredningsarbelel i denna del vill jag lill alt börja med framhålla vikten av att anskaffningen av ADB-ulrustning kan ske i enkla och smidiga former.

Många ADB-användare har redan eller kommer successivi alt få hög kompetens i ADB-frågor. Deras medverkan i samband med anskaffning av sin egen ADB-utrustning har därför efter hand ökal. Del gäller l.ex. vid ularbelande av kravspecifikationer för utruslningen, ulvärdering av lämnade offerter, kontroll av levererad ulrusining m.m. De bör även ges ökat formelll ansvar. Beslul om upphandling bör som f.n. fattas av ansvarigt centralt organ men först efler samråd med berörd myndighet.

Anskaffningarna gäller ofta komplettering eller utbyte av delar i redan installerad datorutrustning (minnesenheter o.d.) samt anskaffning av ytter­ligare kringulruslning som terminaler, dataregistreringsulruslning m.m. I många fall rör sig anskaffningarna dessulom om relativt små belopp. I en ändrad arbels- och ansvarsfördelning bör därför även ingå att beslutande­rätten, där så är lämpligl, kan delegeras för vissa anskaffningar. Hänsyn bör härvid las till bl.a. anskaffningens storlek och karaktär saml myndighelens kompetens. Utredningen bör klarlägga de praktiska förutsättningarna och de lämpliga formerna för delegering av beslutanderätten i anskaff­ningsfrågor.

I flera sammanhang upphandlas ulrusining och förnödenheter lill stats­förvaltningen genom att vissa myndigheler sluter s.k. avropsavtal med leverantörer vilka även andra myndigheter kan utnyttja. Möjligheterna att sluta avropsavtal för daiorer lorde vara begränsade. Däremoi kan förutsätt­ningar finnas när det gäller kringutrustning och förbrukningsmaterial. Uiredaren bör därför klarlägga i vad män avropsavtal är en möjlig och lämplig form för upphandling av vissa typer av utrustning och förbruk­ningsmaterial på ADB-området.

Jag vill betona att statens ställning som upphandlare av ADB-utrustning och andra tjänster inte får försvagas i förhållande till leverantörerna. Inte heller får delegering av anskaffningsbeslui ske på ett sådant sätl att staten senare kan komma i tvångssituationer beträffande anskaffning av dyr maskin- och programvara eller andra följdkostnader.

En speciell aspekt på ansvarsfördelningen i frågor rörande anskaffning av ADB-ulrustning gäller regeringens prövning av ärenden avseende anskaff-

 

Del II B:10    Skr 1979/80:103                                               246

ningsbelopp som översiiger 300 000 kr, Uiredaren bör överväga om belopps­gränsen bör höjas eller om andra kriterier bör uppställas när del gäller vilka anskaffningsärenden som skall underställas regeringens prövning.

Ytterligare frågor som uiredaren bör överväga är principerna för bestäm­ning av avgifier lill del (de) anslag som kommer all ersälta datamaskinfonden i samband med omläggningen av det slatliga budgetsystemet inför budgeiårei 1980/81, Det gäller bl.a, frågorna om avskrivningstidens längd för olika typer av ADB-utrustning och om avgifter skall tas ul för utrustning som redan är avskriven men som fortfarande används. Eftersom avgiftssättningen kan påverka myndigheternas bedömning i avvägningsfrågan mellan all köpa eller hyra ulrustning, av lämplig lidpunkt för byle av utrustning m.m., bör ställningstaganden i dessa frågor baseras på en analys av styreffekterna.

I flertalet av de frågor som utredaren bör klara ut föreligger speciella problem inom högskolan. Det gäller bl.a. vilka lyper av utrustningar som bör omfattas av den samordnade anskaffningen, arbels- och ansvarsfördelningen och avgifterna. Till en del sammanhänger problemen med all högskolan även kan disponera andra finansieringsvägar än statens datamaskinfond, bl.a. vissa utrustningsanslag och donationsmedel, för anskaffning av ADB-utrust­ning. Det är angelägel att uiredaren beaktar behovet av särlösningar för högskolans del.

Ett annal verksamhetsområde där förhållandena skiljer sig från vad som gäller för den civila statsförvaltningen är försvarei. Överbefälhavaren har ett övergripande ansvar för försvarsmaktens utveckling och inriktning samt avvägning på lång sikt. Behovet av en väl genomförd planering och en stark samordning vid anskaffning och utnyttjande av ADB-utrustning skall tillgodoses av överbefälhavarcii. Den övergripande samordningen sker genom en informationssystem- och datakraflplan för den närmaste tioårspe­rioden, en samordnings- och styrgrupp, programplanen för det militära försvaret samt ramar för datakraflutvecklingen i yttranden över anslagsfram­ställningar.

F.n. anskaffas generellt användbar ADB-utrustning av statskontoret i samverkan med försvarets rationaliseringsinstitut. Finansieringen sker via försvarets delfond av statens datamaskinfond. I samband med omläggningen av budgetsystemet avses den ändringen bli genomförd alt finansieringen sker över maleriel- eller myndighetsanslag i likhei med vad som f.n. sker med övrig ADB-utrustning. På detta säll samordnas anskaffningen av ADB-utrustning inom försvaret med anskaffningen av all övrig maleriel. Själva upphandlingen av generelll användbar ADB-utrustning bör dock även i fortsättningen ske samordnat med statsförvaltningen i övrigt. Uiredaren bör klarlägga och lämna förslag om lämplig ansvarsoch arbetsfördelning mellan berörda myndigheter i syfte att säkerslälla såväl erforderlig samordning som behovet av enkla och smidiga arbetsformer.

I sammanhanget bör uppmärksammas att regeringen i regleringsbrev för budgetåret 1979/80 har gelt överbefälhavaren i uppdrag atl i samråd med försvarets civilförvaltning, försvarets materielverk, försvarets ratio­naliseringsinstitut, försvarets datacentral, civilförsvarsstyrelsen och statskontoret senast den I oktober 1979 lämna förslag till regeringen om former för redovisning av kapitalvärdet av del militära försvarets och civil­försvarets datamaskinutrustningar och hur ADB-kostnader skall debiteras användarna av sådana dalamaskinutrustningar fr.o.m. budgetårel 1980/81. Uiredaren bör vidare behandla den lämpliga arbels- och ansvars­fördelningen i anskaffningsfrågor mellan upphandlingsmyndigheten och

 

247                     Kommittéer: Budgetdepartementet    Delll B: 11

dalamaskincentralen för administrativ databehandling (DAFA), Del kan förtjäna nämnas all den s,k. monopolutredningen (B 1977; 08) i beiänkandei (Ds B 1979:1) Datakonkurrens nyligen har föreslagit en annan inrikining av DAFA;s verksamhel och alt därvid även anskaffningen av ADB-ulruslning har behandlats.

Uiredaren bör i sill arbele ha kontakt med, förulom slalskonlorel och försvarets rationaliseringsinstitut, överbefälhavaren, försvarels materiel­verk, riksrevisionsverket, DAFA och universitets-och högkoleämbetetsamt ulredningen av organisationen för de centrala myndighetsuppgifterna avse­ende rationalisering och ADB.

Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt och avrapporteras i etapper. En försia elapp bör innefalla de grundläggande frågorna om vilka lyper av ulruslningar som bör omfallas av den samordnade anskaffningen och om arbels- och ansvarsfördelningen.

Med hänvisning lill vad jag nu har anförl hemsläller jag atl regeringen bemyndigar chefen för budgetdeparlementet

alt tillkalla en särskild uiredare för alt se över frågor rörande samordnad anskaffning av ADB-utrustning i statsförvaltningen,

atl besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annal bilräde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att kostnaderna skall belasta åtlonde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan,

(Budgetdeparlementet)

11.     Kommittén   för   utbildning   av   högre   chefer   inom   stats­förvaltningen

Dir 1979:74

Beslut vid regeringssammanträde 1979-06-21

Statsrådet Wahlberg anför.

Under senare år har i ökad takt nya och vidgade uppgifter inom skilda områden lagts pä den statliga förvallningen. Samtidigt har allt större krav ställts i fråga om hushållning med de slalliga resurserna.

Parallellt härmed har elt omfattande reformarbete genomförts i syfte alt öka de anställdas medbestämmande. Statstjänstemännens förhandlingsrätt har utvidgats och möjligheterna till kollektivavialsreglering har väsentligl ökats. Ett särskilt medbestämmandeavtal har träffals för del statliga arbels­tagarområdet (MBA-5). Till följd härav har nya krav ställts på siaten som arbetsgivare.

Sammantaget innebär utvecklingen att många och ibland svårförenliga krav slälls på den statliga verksamheten och framför alll på dem som på olika nivåer svarar för verksamhetens inrikining, planering, organisation, beman­ning och personalledning. Förhållandet kan exemplifieras genom den vida definition av begreppel effektivitet som givits i MBA-S. Med effektivitet

 

Delll B: 11    Skr 1979/80:103                                                248

avses där, atl myndigheterna når målen för sin verksamhel under god hushållning med resurserna, med beaklande av service-, offentlighets- och rätlssäkerhelskraven och med beaklande av personalens behov av arbetstill­fredsställelse, god arbelsmiljö, anställningstrygghet och möjligheter lill medbestämmande och personlig utveckling.

Det är verksledning och chefer på olika nivåer som har huvudansvaret för att myndighelen är effekliv.

Som yllerligare elt exempel på de vidgade kraven på myndighelernas ledningsfunktioner kan nämnas den omfattande delegering av rälien alt förhandla och sluta kollektivavtal som pågår. Enbart under år 1978 träffades en rad centrala avtal genom vilka ett drygt 30-tal olika frågor överlämnades av de cenirala parterna till lokal avlalsreglering. Härtill kommer som ett resultat av de centrala löneuppgörelserna atl en del av del ekonomiska utrymmet för arbetstagarna fördelas genom överenskommelser mellan den enskilda myndigheten och de lokala arbelstagarförelrädarna vid myndigheten.

Personalutbildningsutredningen har i sitt slutbetänkande (SOU 1978:41) behandlat bl,a. frågan om forlsall inrikining av utbildning för ledande personal inom statsförvaltningen. Utredningen undersiryker atl kravet på den som innehar en chefsbefattning efterhand har vidgals. Tidigare var enligt utredningen kraven mer ensidigl produktionsinriktade medan man i dag också kräver trygg sysselsättning, god arbelsmiljö etc. De som i dag har ledande befattningar i statsförvaltningen måsle på etl annal säll än lidigare vara medvetna om samhällsutvecklingen och dess konsekvenser för den verksamhet de bedriver.

Utredningen har även gjort en inventering av förekommande chefsutbild­ning i statsförvaltningen och konstaterat att nuvarande insalser inom detta område är klart otillräckliga. Del är i dag i storl sett bara vid de affärsdrivande verken som någon systematisk chefsutbildning förekommer. Medelstora och små myndigheter är i allmänhet hänvisade till externutbildning och har hittills inte på den vägen kunnat få sina utbildningsbehov tillgodosedda i önskvärd utsträckning. Central statlig utbildning för dessa grupper har haft en marginell omfattning och belydelse.

Utredningen har vid remissbehandlingen av slutbelänkandet fått ett starki stöd för sin uppfattning om behovet av chefsutbildning och ledarutveck­ling.

En jämförelse med privata näringslivet med sina krav på lönsamhet och effektivitet är också belysande i delta sammanhang. Enbari vid de två största utbildningsinstituten. Institutet för ledarutbildning och ALI-RATI. utbildas årligen ca 1.500 chefer på företagsledarnivå och ca 14.000 övriga chefer, arbetsledare och specialister. Enskilda företag investerar årligen betydande belopp i olika ledningsutvecklingsprogram.

Kravel på effektivitet är ell siarkt argument för en ökad satsning på chefsutbildning och ledarutveckling inom statsförvaltningen. Betydande vinster kan göras om ledningsfunktionen hos myndigheterna fungerar väl.

I delta sammanhang kan det vara värt att erinra om den sneda könsför­delning som råder inom chefsskiktet i statsförvaltningen.

Statens arbetsgivarverk (SAV) har som centralt arbetsgivarorgan under regeringen etl ansvar för utbildning av arbetsgivarföreträdare på verk och myndigheter. SAV har inrättat en särskild rådgivande delegaiion för chefsutbildning. Delegationen skall inom ramen för SAV;s kompetensom-

 

249                     Kommittéer: Budgetdepartementet    Delll B:ll

rade bl.a. iniliera och bedöma aktiviteter inom områdel lednings- och chefsutveckling. F.n. behandlas frägor om bl.a. seminarier för erfarenhels-utbyte beträffande MBA-S.

SAV:s ansvar och kompetens är i princip knutet till frågor som är av partskaraklär, dvs. frågor där SAV företräder staten som arbelsgivare bl.a. i kollektivavtalsförhandling med de slatsanslälldas huvudorganisationer. SAV har sålunda en självklar roll i de delar av statlig personalulbildning som behandlar frågor om förhållandel mellan arbelsgivare och arbelslagare.

Enligt statsmakternas beslut (prop. 1978/79:1.33, AU 1978/79:30. rskr 1978/79:294) skall en ny myndighel för personalulbildning och personalad­ministrativ konsultation inom statsförvaltningen inrättas fr.o.m. den 1 juli 1979. Samiidigi upphör slalens personalulbildningsnämnd (PUN) och statens personalnämnd (SPN) som hillills hafl ansvarei för dessa frågor. Den nya myndighelen. statens institut för personaladministration och personalutbildning (SIPU), skall vara en serviceorganisation för främsl andra verk och myndigheter. Utbildningsverksamheten är redan i siarten i huvudsak finansierad genom avgifier. Inriktningen och omfattningen av institutets verksamhet skall i första hand bestämmas av myndighelernas efterfrågan.

Utbildningen av stalsförvallningens chefer bör i försia hand ses som elt av statsmakternas inslrumenl för utvecklingen av statsförvaltningens funktion och effektivitet. Härtill kommer atl ulbildningen kan medverka lill all staten som arbelsgivare kan uppträda på ell enheiligi säll. Inrikining och omfattning m.m. av denna utbildning måste därför beslämmas på statsmaklsnivå.

Mol denna bakgrund bör olika vägar prövas alt åstadkomma samordnade insalser för en effekliv ledarutveckling och utbildning av högre chefer i statsförvaltningen.

Med anledning av vad jag nu har anförl bör en kommitté för högre chefsutbildning tillkallas med uppgifl alt mot bakgrund av bl.a. de pedago­giska erfarenheler och del fackkunnande som finns hos SAV och SIPU samt vissa andra myndigheler, främst de affärsdrivande verken, statskontoret och riksrevisionsverkei, komma med förslag om hur utbildning för högre chefer inom statsförvaltningen skall läggas upp. Utbildningen bör vara avpassad för chefer på såväl verksledningsnivå som på nivån närmasl därunder.

Kommilléns arbele bör indelas i etapper. Den första elappen bör resultera i förslag till regeringen om bl.a. en begränsad, försöksvis anordnad verksledningsulbildning. Förslagel bör omfalla uppgifter om tidsplan, kost­nader, målgruppsbestämning saml försöksutbildningens innehåll och uppläggning. Vidare bör en preliminär plan för centrala utbildningsinsatser för chefer närmast under verksledningsnivån utarbetas och redovisas. Kommiuén skall därvid utgå från att utbildningen bör begränsas lill i huvudsak chefer för byråer (molsv.) och högre tjänstemän. Kommittén bör särskilt beakta behovel av policymässig, innehållsmässig och annan samord­ning med verksledningsulbildningen. Slutligen bör även redovisas en översiktlig plan för omfattning och inrikining av kommitténs fortsatta arbele.

En förprojektering av verksledningsutbildning har genomförts genom budgeldepartementets försorg. Det genomförda förberedelsearbetet bör vara en viktig ulgångspunkl för kommitténs arbete.

Kommiitén bör vidare vid sill arbele beakla det fackansvar i personalut­bildningssammanhang som åvilar vissa centrala, administrativa myndigheter

 

Delll B:12    Skr 1979/80:103                                                 250

bl.a. slatskonlorel, riksrevisionsverkei och SIPU saml SAV:s ulbildnings-ansvar vad gäller arbelsgivarförelrädare inom statsförvaltningen.

Kommittén bör vidare undersöka i vilken ulslräckning del finns möjlighel all använda kompelens och resurser från SAV och SIPU i samband med produklion och distribution av den här avsedda ulbildningen.

Den offenlliga seklorns arbetsgivarorganisationer har till centrum för arbetslivsforskning överlämnat förslag till ett anlal arbelsvetenskapliga forskningsprojeki, Kommillén bör följa den fortsatta behandlingen av dessa samt överväga behovel av yllerligare forskningsinsatser inom kommilléns område.

Kommittén bör vidare beakla möjligheterna att genom sin verksamhel verka för jämställdhet mellan kvinnor och män.

Kommittén bör kunna ta upp även andra frågor med anknylning lill dem jag nu nämnl.

Med hänvisning lill vad jag nu har anförl hemställer jag all regeringen bemyndigar det statsråd som har lill uppgift atl föredra ärenden om arbets­och anställningsvillkor i allmän tjänsl

atl lillkalla en kommitté med högsl sju ledamöter med uppdrag atl uireda frågor om hur ulbildningen av högre chefer inom statsförvaltningen skall läggas upp

atl utse en av ledamöterna all vara ordförande saml

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde ät kommiitén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

alt kosinaderna skall belasla åtlonde huvudlilelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan,

(Budgetdepartemenlet)

12. Folkbokföringens framtida organisation

Dir 1979:96

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-08-16

Departementschefen, statsrådet Mundebo, anför.

Folkbokföringen i Sverige sker dels forllöpande i kyrkoböcker och andra regisler, i regel för varje församling av svenska kyrkan (kyrkobokföring), dels årligen i mantalslängder församlingsvis för varje kommun (mantalsskriv­ning). Kyrkobokföringen, som är den primära formen av folkbokföringen, ombesörjs av pastorsämbetena i de olika församlingarna. I Stockholm och Göteborg sker dock kyrkobokföringen hos lokal skattemyndighet såvitt gäller bestämmandet av rätt kyrkobokföringsorl och kyrkobokföringsfastighet. Mantalsskrivningen sköts av de lokala skattemyndigheterna i resp. fögderi. Domkapitlen har med biträde av särskilt förordnade kyrkobokföringsinspektörer lillsyn över pastorsämbetenas befattning med kyrkobokföringen. Vid sidan av domkapitlen är länsstyrelserna regionala folkbokföringsmyndigheter. Över

 

251                    Kommittéer: Budgetdepartementet    Del 11 B:12

den kyrkobokförda befolkningen i länet förs hos länsstyrelsen dataregister pä vilka de för folkbokföringen nödvändiga uppgifterna lagras. Uppgifterna aklualiseras med jämna mellanrum, i slora delar varje vecka. Ändringarna sker huvudsakligen pä grundval av uppgifler från pastorsämbeten och lokala skattemyndigheter. Den centrala folkbokföringsmyndigheten är riksskatteverket, som utövar lillsyn över hela folkbokföringsväsendel och handlägger vissa centrala uppgifler.

Av vad jag nu har anfört framgår atl väsenlliga delar av folkbokföringen sköts av svenska kyrkans organ. Denna ordning, som med någol undanlag saknar molsvarighet i andra länder, har länge varit ställd under debatt. 1 utredningsförslag och remissyttranden har vid olika tillfällen aktualiserats frågan om en mer eller mindre långtgående åtskillnad mellan den för del borgerliga samhället nödvändiga befolkningsregistreringen och den kyrko­bokföring som kan behövas i svenska kyrkans verksamhel. Debatten har under senare år knutit an till arbetet med frågan om del framlida förhållandel mellan staten och svenska kyrkan.

1958 års utredning kyrka-stal behandlade folkbokföringsfrågan i elt särskilt delbetänkande (SOU 1967:16) Folkbokföringen och i ett slutbetänkande (SOU 1968:11) Svenska kyrkan och staten. Utredningen framhöll all folkbokföringen är en borgerlig angelägenhet och atl del därför från principiell synpunkt kan ligga närmast lill hands alt verksamhelen i dess helhet handhas av borgerliga organ. För detta talade också enligt utredningens mening den i beaklande av religionsfrihetsprincipen mindre fillfredsställande ordningen alt primärregistreringen av befolkningen sköts av befattningshavare inom etl visst trossamfund även då fråga är om medlemmar i andra sådana samfund och personer utan medlemskap i något trossamfund. Med hänsyn till dessa principiella synpunkier ansåg utredningen att ell bibehållande av kyrkans medverkan vid primärregistreringen var beroende av om vägande skäl av främst praklisk arl kunde anföras för en sådan ordning. Av betydelse var enligt utredningens mening främst samhällsekonomiska synpunkter och allmänhetens krav pä service.

1958 års utredning kyrka-stal behandlade inle frågan om lill vilken statlig eller kommunal myndighet en eventuell överföring av kyrkans arbelsuppgifter inom folkbokföringen borde ske oeh vilka konsekvenser en överföring skulle få i kostnadshänseende. Regeringen uppdrog är 1967 åt dåvarande centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden (CFU) att utreda dessa frågor. I sitt arbete ulgick CFU från den rådande relationen mellan slal och kyrka och inriktade sig på att undersöka förutsättningarna för och konsekvenserna av ett överförande av pastorsämbetenas folkbokföringsupp­gifter till borgerligt organ. CFU tog däremot inte ställning i frågan om etl sådant överförande borde komma till stånd eller ej. I betänkandet (SOU 1970:70) Folkbokföringsorganisalionen m.m. redovisade nämnden såsom etl alternafiv till gällande ordning en enligt nämndens mening från teknisk och organisatorisk synpunki godtagbar modell. Den innebar all paslorsäm-belenas nuvarande folkbokföringsuppgifier fördes över till borgerlig myndighet - varvid CFU förordade de lokala skattemyndighelerna - under del att pastorsämbetena utförde en begränsad personregistrering (församlingsregistrering). Nämnden beräknade att modellen skulle innebära en kostnadsökning för staten om ca 35 milj, kr, och en besparing för pastoraten om ca 20 milj, kr, i 1968 års kostnadsläge,

1968 års beredning om stat och kyrka föreslog i sitt slutbetänkande (SOU

 

Delll B:12    Skr 1979/80:103                                                 252

1972:36) Samhälle och trossamfund all den lokala folkbokföringen skulle föras över lill eu borgerligt organ. Som skäl för della anfördes bl.a. atl folkbokföringen är en allmänt samhällelig uppgifl som från principiella synpunkier bör handhas av det allmännas organ. Däremoi log beredningen inle ställning lill vilkel borgerligt organ som skulle komma i fråga. Beredningens förslag hade utformats mot bakgrund av CFU:s nämnda ulredning. Remissförfarandet av beredningens förslag samordnades i viss utsträckning med remissförfarandet av CFU:s utredningsmaterial. Remiss­svaren gav vid handen all en bred opinion slödde förslagel frän beredningen om den lokala folkbokföringens överförande lill borgerligt organ. De som var kritiska mot förslagel - väsentligen inslanser med anknytning lill svenska kyrkan - bestred dock inte att folkbokföringen som sådan fick betraktas som en borgerlig uppgift.

De överläggningar mellan förelrädare för staten och svenska kyrkan, som år 1975 inleddes i slal-kyrka-frågan, ulgick från de grundläggande principer som angavs av 1968 års beredning om slal och kyrka. Som jag nyss nämnde hörde lill dessa atl kyrkans ansvar för folkbokföringen skulle föras över lill borgerligt organ. De betånkanden (SOU 1978:1 och 3) Stat-Kyrka som i början av förra årel avgavs av dellagarna i överläggningarna innehåller därför inle något förslag i folkbokföringsfrågan. Däremot innehåller de förslag om hur kyrkans medlemsregistrering skall kunna ordnas vid folkbokföringens överförande lill borgerligt organ. Även om sålunda slal-kyrka-belänkandena endasl innehåller förslag om kyrkans medlemsregistrering, s.k. församlingsregislrering, uttalade sig ändå många remissinslanser i den grundläggande frågan om den framtida folkbokföringen. Bland dessa remissinslanser fanns elt starki slöd för tanken att den lokala folkbokföringen förs över lill borgerligt organ. Den församlingsremiss som uigjorde underlag för Svenska kyrkans församlings-och pasloralsförbunds remissyttrande över stal-kyrkaförslagel visade motsatt resultat. En klar majorilel bland församlingar och samfälligheler motsatte sig en ändring av huvudmannaskapet för den lokala folkbokföringen.

Jag vill också erinra om vad som sades i den regeringskommuniké som lämnades den 22 mars 1979 efler avslutade pariiöverläggningar i frågor om svenska kyrkan. Regeringen konstaterade i denna alt det främsl är delfrå­gorna om folkbokföringen och begravningsverksamheten som behöver bearbetas ytterligare. Befintligl material borde kompletteras med etl konkret förslag om folkbokföringens anordnande med statligt huvudmannaskap. Vidare framhölls all kravet på god närservice borde beaklas särskilt. Frågan om begravningsverksamheten skall ses över i särskild ordning.

För egen del får jag anföra följande. Jag ser den civila befolkningsregistre­ringen som en i princip klarl samhällelig uppgift. Med denna grundsyn, som utredningsarbelel och remissförfarandet i slal-kyrka-frågan har visal vara allmänt omfattad, kan befogade invändningar göras mot att en ämbetsålgärd av pastor i svenska kyrkan kan bli grundläggande för en rad rättigheter och skyldigheler i samhället. Denna synpunki har fått alll slörre tyngd genom utvecklingen inom inte minst de social- och skatterättsliga områdena.

Jag vill särskilt erinra om att kyrkobokföringen är ell led i skatteadmini­strationen och har belydelse för bestämmandet av var beskattningen skall ske. Della har lett lill all inle så få söker kringgå folkbokföringsbeslämmel-serna och få kyrkobokföringen ordnad på det säll som är mesl förmånligt från

 

253                     Komniittéer: Budgetdepartementet    Delll B: 12

beskattnings- och bidragssynpunkt, t.ex. genom alt uppge en frilidsfaslighel som bostad. För pastorsämbetena kan det ulan tvekan mänga gånger vara känsligt all ifrågasälla en blivande församlingsbos avsikter och genom frågor och på annat sätl kontrollera all del är fråga om verklig bosättning. En sådan kontroll ligger naturligare och bättre lill för en myndighel, som de skattskyl­diga vet särskilt måsle beakla kyrkobokföringens belydelse i beskattnings­hänseende. Genom särskilda åtgärder och andra myndigheters medverkan kan visserligen rättelser i viss omfattning åstadkommas i efterhand. Någon bra ordning är dock inte detla.

Starka skäl talar sålunda för en ändring av huvudmannaskapet för den lokala folkbokföringen. Frågan om folkbokföringen har inte någol direkl samband med relationerna mellan staten och svenska kyrkan. Del finns därför enligt min mening skäl atl nu oberoende av hur dessa relalioner kan komma alt ordnas uireda folkbokföringsfrågan.

Del senasle ulredningsarbelet i slal-kyrka-frågan har visal att det är möjligt atl vid ell ändrat huvudmannaskap för folkbokföringen lösa svenska kyrkans behov av personuppgifter om sina medlemmar utan en sådan arbetskrävande dubbelregistrering av befolkningen alt en folkbokföringsreform av denna anledning inle kan accepleras från samhällsekonomisk synpunkt. En omläggning av den lokala folkbokföringen är emellerlid förenad med olika problem som ännu inle är lillräckligl belysta. Vad det i första hand gäller all klarlägga är vem som skall handha den lokala folkbokföringen och hur folkbokföringsarbelet i stort skall organiseras och bedrivas, hur servicen lill medborgarna skall kunna tillgodoses och vad en omläggning kommer atl innebära för den inom folkbokföringen verksamma personalen. Del motstånd som på lokalt håll har märkts mot tanken på en folkbokföringsreform har lill slor del sin grund i ovisshel om dessa frågor och då kanske främst farhågor för alt servicen gentemot medborgarna skall avsevärt försämras. Del är självfallet viktigt atl så ej sker och atl åtgärder som skulle kunna förhindra en sådan försämring övervägs. För atl ett fullständigt och aktuellt utredningsmaterial skall finnas lillgängligl som underlag för ett principbeslul i folkbokföringsfrågan förordar jag alt en kommitté nu fär i uppdrag atl uireda folkbokföringens framlida organisation och därvid särskilt belysa de frågor som jag har berört här.

I enlighet med vad jag har sagt förul bör som utgångspunki för kommitténs arbete gälla att den för samhällel nödvändiga befolkningsregislreringen i princip är en statlig uppgift och atl det borgerliga samhällels organ skall svara för verksamheten som helhet. Den löpande lokala folkbokföringen bör följaktligen inte längre ankomma på pastorsämbetena inom svenska kyrkan. Däremot bör självfallet övervägas i vilken mån det kan vara lämpligl och önskvärt alt pastorsämbetena med hänsyn lill behovel av närservice och av andra skäl bistår folkbokföringsmyndigheterna med vissa arbetsuppgifter.

Kommitténs arbete bör inriktas på den för samhällel nödvändiga registre­ringen av medborgarna och inte göras beroende av vilkel förhållande som råder mellan staten och svenska kyrkan. Som jag redan har nämnl har frågan om den regisirering av uppgifler om svenska kyrkans medlemmar som kan behövas för den kyrkliga verksamhelen nyligen utretts inom ramen för slat-kyrka-arbetet. Kommillén bör kunna utgå från att en församlingsregi­slrering för kyrkans behov kan anordnas i huvudsaklig överensslämmelse med del ifrågavarande utredningsförslaget. Den överarbelning av förslagel som kan behövas bör anstå till dess beslut föreligger om folkbokföringens anordnande.

 

Delll B:12    Skr 1979/80:103                                                 254

Frågan om hur andra trossamfund än svenska kyrkan ska kunna få tillgäng lill uppgifter ur folkbokföringen har inle lagits upp under siat-kyrka-överläggningarna. Kommillén bör kompleltera utredningsmaterialet på denna punkt. Kommittén bör sålunda undersöka vilka önskemål trossam­funden kan ha i della hänseende och överväga möjligheterna all lillgodose dessa önskemål.

1 del bctiinkande om folkbokföringsorganisalionen m.m. som CFU lade fram år 1970 föreslogs de lokala skallemyndigheterna bli civila folkbokfö-ringsmyndigheler. Samma förslag har lämnats i en expertpromemoria (SOU 1978:3, bil. 9) som utarbetades under slai-kyrka-överläggningarna. Vad som enligt dessa förslag särskilt har ansells lala för all de lokala skatlemyndig­helerna skall omhänderha den primära folkbokföringen är atl dessa myndig­heler handhar mantalsskrivningen och all denna bygger på kyrkobokföring­en. Vidare erinras om kyrkobokföringens betydelse för skalleadministratio­nen och de fördelar det med tanke härpå skulle innebära om också kyrkobokföringen sköttes av lokal skattemyndighet. Jag anser också för egen del all myckel lalar för all ansvarei för den lokala folkbokföringen flyttas lill de lokala skaltemyndighelerna. Detla gäller särskilt kyrkobokföringen i vad den avser bestämmande av rätt kyrkobokföringsorl. Dessa ärenden förutsät­ter bara undanlagsvis personligt sammanträffande med folkbokföringsmyn-dighelen och bör därför ulan olägenhel kunna fördelas på de 120 lokala skallemyndighelerna pä samma sätt som gäller i fråga om de långl mer servicekrävande skalleärendena.

Den nuvarande lagstiftningen har inneburil en mycket stor förenkling av formerna för allmänhelens konlakler med folkbokföringsmyndighelerna. Jag tänker härvid inte bara pä de förut nämnda ärendena angående besiämmande av räll kyrkobokföringsort utan också bl.a, på ärenden som gäller födelse, namn, adoption, medborgarskap, hindersprövning vid ingående av äktenskap och civilståndsfrågor. Personlig inställelse vid folkbokföringsmyndigheten krävs endast undantagsvis.

Som jag har framhållil ulgör frågan om service till medborgarna en mycket viklig del av kommilléns arbele. Särskilt glesbygdens förhållanden måste beaklas. Kommittén bör undersöka i vilka fall allmänheten har behov av personlig kontakt med en lokal folkbokföringsmyndighet och överväga vilka möjligheter som kan slå till buds för atl inom ramen för en enkel administrafion och rimliga kostnader undvika en försämrad närservice. Den nuvarande ordningen med alt vissa folkbokföringsblanketler finns lillgäng­liga på postanslallerna och vid försäkringskassornas lokalkontor bör självfal­let behållas. Möjligen kan denna närservice byggas ut och kompletteras med annat bistånd åt allmänheten. Del kan le sig naturligt alt pastorsämbetena i vissa fall får en särskild funktion i dessa hänseenden.

Till grund för kommitténs arbele bör ligga tidigare utredningsmaterial som emellerlid kan behöva överarbetas och kompletteras. Målel bör vara att så fullständigt beskriva huvuddragen av en ny folkbokföringsorganisation och kosinaderna för denna att kommilléns arbele kan utgöra underlag för ett principbeslul i folkbokföringsfrågan. Kommittén bör därvid självfallet också redovisa behovet och ulformningen av ADB-stöd för folkbokföringen, regionall och lokall. Lösningar av mera detaljbetonade frågor liksom nödvändiga författningsändringar bör däremot anstå till ett senare skede. Likaså bör de arkivfrågor som aklualiseras av en omläggning av den lokala folkbokföringen i huvudsak ulredas först sedan beslut föreligger i folkbok­föringsfrågan. Kommitténs arbete bör emellertid bedrivas i nära samverkan

 

255                     Kommittéer: Budgetdepartementet    Delll B:12

med arkivvårdande myndigheter.

En del av den personal som nu arbelar med folkbokföringsuppgifter på pastorsämbetena kommer även efter en folkbokföringsreform alt behövas för svenska kyrkans församlingsregislrering eller för andra uppgifter inom församlingarna. Huvuddelen av personalen kommer emellerlid inle atl kunna sysselsättas med sådana uppgifter. Personalens möjligheter all erbjudas anslällning vid nya folkbokföringsmyndigheler togs upp av CFU i dess betänkande om folkbokföringsorganisalionen m.m. CFU ansåg all det fanns grundad anledning anta all det övervägande anlalet av de anslällda som blir övertaliga vid pastorsexpeditionerna skulle kunna beredas anställning vid de av CFU som folkbokföringsmyndigheler förordade lokala skaltemyndighelerna. De uppgifter som låg lill grund för denna bedömning avsåg förhållandena i slutet av 1960-lalel. Kommillén bör nu aktualisera och komplettera del lidigare utredningsmaterialet i denna del saml ta ställning lill vad kommitténs förslag till folkbokföringsreform kan innebära för den vid berörda myndigheter och pastorsämbetena anställda personalen. Det bör därvid särskilt övervägas vad en omläggning kan innebära för personal som är verksam ulanför lätortema. Kommittén bör hålla nära konlakl med berörda personalorganisationer.

Fastän starka skäl kan anföras för en folkbokföringsreform, kan givelvis en sådan inte ske utan en noggrann avvägning mot de därmed förbundna kostnaderna, Ulredningen skall göra en fullsländig kostnadsberäkning av silt förslag och därvid ange kostnadsalternaliv för olika organisationsmodeller och nivåer. Mol bakgrund av de slalsfinansiella framlidsperspektiven och vad som av riksdagen har framhållils i denna fråga är del av slörsia vikt alt samhällets kostnader för folkbokföringen hålls låga.

Ulredningsarbelet bör bedrivas skyndsamt och med sikte på all proposition skall kunna föreläggas riksdagen lill 1980/81 års riksmöte.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen bemyndigar chefen för budgetdepartemenlet

alt tillkalla en kommitté med högst tre ledamöter med uppdrag atl uireda folkbokföringens framlida organisation,

alt utse en av ledamöierna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekrelerare och annat bilräde ål kommittén.

Vidare hemställer jag atl regeringen föreskriver

all kostnaderna skall belasta åtlonde huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Budgetdepartemenlet)

 

Delll B:13    Skr 1979/80:103                                                 256

13. Översyn av beskattningsreglerna för familjeföretag

Dir 1979:106

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-08-30

Depariemenlschefen, slalsrådel Mundebo, anför.

Del helt övervägande anlalet svenska förelag ägs direkl eller indirekl av en eller etl fätal fysiska personer. Företag som har en sådan ägarstruktur brukar kallas fämansföreiag eller familjeföretag. I kommunalskallelagen (1928:370), KL, har uUryckel fämansföreiag dock en särskild innebörd och omfattar inte de s,k. egenförctagen, dvs, företag som drivs utan förmedling av juridisk person. Jag kommer därför i del följande alt använda uUryckel familjeförelag för att beteckna företag som ägs av en eller etl fålal fysiska personer. Det bör framhållas atl ullrycket inle innefattar något krav på all delägarna skall tillhöra samma familj eller släkt.

Familjeföretagen hör i regel lill gruppen mindre eller medelslora förelag. Även några av de myckel slora förelagen är dock familjeföretag. Särskilt tre företagsformer brukar förekomma bland familjeföretagen, nämligen egenförelag, handelsbolag (inklusive kommanditbolag) och aktiebolag. De mindre förelagen drivs vanligen som egenförelag men även akliebolags- eller handelsbolagsformen används ofta bland dessa företag. Bland de medelslora och slörre förelagen dominerar aktiebolagsformen. Förekomsten av de olika företagsformerna varierar också mellan olika näringsgrenar. Egenföretaget är den hell dominerande förelagsformen inom jordbruket medan aktiebolaget är den vanligasle formen inom l.ex. tillverkningsindustrin.

Del bör här nämnas all frågan om en ny förelagsform anpassad till småföretag har diskuterats under senare fid. Höslen 1978 lade 1974 års bolagskommitlé (Ju 1974:21) fram elt förslag om en ny bolagsform - s.k. andelsbolag - för de mindre företagen (SOU 1978:66). Vid remissbehandlingen utsatles förslagel för omfattande kritik och regeringen beslutade i våras all förslagel inle skulle genomföras. Frågan om förenklade bolagsregler för mindre förelag övervägs f.n. inom justitiedepartementet. Såvitt nu kan bedömas är någon ny företagsform inle akluell. I stället lorde, om så bedöms nödvändigl, vissa förenklade regler för småförelag kunna tas in i akliebolagslagen (1975:1385).

I detla sammanhang vill jag också erinra om atl 1974 års bolagskommitlé i ell särskilt delbelänkande (SOU 1978:67) har föreslagil ändrade regler för handelsbolag och enkla bolag. Förslagel har remissbehandlais och bereds nu inom justitiedepartemenlel.

I princip gäller samma beskaltningsregler för familjeföretagen som för andra företag, Vid beskattningen av familjeföretagen och deras ägare uppkommer dock problem som inte har någon direkt motsvarighet för l.ex, de börsnoterade företagen och deras aktieägare, Della gäller vid såväl kapitalbeskattningen som inkomsibeskallningen.

Vid kapitalbeskattningen uppkommer problem både i fråga om den årliga förmögenhetsskatt som tas ut på del i förelagel nedlagda kapitalet och i fråga om de engångsskatter som vid arv och gåva träffar detta kapital. Skatterna betalas av ägaren respeklive arv- eller gåvolagaren, men medel för all läcka skallerna måste i regel tillskjutas av förelagel. Della medför för förelagets del en betydande extrabelastning som kan äventyra den fortsatta driften och försvåra generationsskiften. Problemen har uppmärksammals av statsmak­terna. I samband med atl en allmän skärpning av kapitalskatterna genom-

 

257                    Kommittéer: Budgetdepartementet    Delll B:13

fördes år 1970 infördes för försia gången särskilda kapitalskaiielältnader för ägare av vissa familjeföretag. Dessa lätinadsregler ersattes är 1974 av nya regler varefter lagstiftningen om kapitalbeskattning av tamiljeförelagens ägare år 1977 fick sin nuvarande ulformning. 1 den s.k. småförelagspropo-silionen (prop. 1977/78:40 om åtgärder för all främja de mindre och medelstora företagens utveckling) som låg till grund för lagstiftningen framhöll jag att underlag för mer genomgripande principiella ändringar saknades och all de nya lällnaderna därför lills vidare borde få formen av en uividgning av de lättnader som hade införts år 1974. Sedan ytterligare utredningsmaterial hade erhållils fick bedömas om andra lösningar på sikt kunde vara mer ändamålsenliga. I del sammanhanget framhöll jag vidare atl inle bara kapitalbeskattningen borde bli föremål för utredning. Även möjligheterna all genom ändring i skallereglerna underlätta köp av familje­förelag och kapitalanskaffning i sådana förelag borde utredas (prop. 1977/78:40 bil. 3 s. 22 f).

Många av de problem som uppkommer vid inkomstbeskattningen sammanhänger med all del regelmässigt råder en nära personlig anknytning och slark intressegemenskap mellan familjeföretaget och dess ägare. Dessa förhållanden har visal sig medföra all företagare ibland kan skaffa sig obehöriga skatieförmåner med hjälp av företagel. Statsmakterna har försökl hindra della genom atl införa en rad olika särregler för familjeföretagens inkomstbeskattning. Som exempel kan nämnas att särskilda bestämmelser om s.k. vinslbolagstransaklioner och inlerna aklieöverlåtelser infördes år 1973 för atl hindra bl.a. all obeskattade medel togs ul från fåmansägda företag. Ell annal exempel är de begränsningar i rätten till förlustavdrag som gäller när ell familjeföretag har bytt ägare. I början av år 1976 infördes yllerligare särregler för den grupp av familjeförelag som i lagstiftningen betecknas fämansföreiag. Reglerna log sikte på bl.a. de fall då finansiella transaktioner eller köp och försäljning av egendom har skett mellan företaget och dess ägare. Samtidigt begränsades möjligheterna atl skallemässigl fördela fåmansförelagets inkomster mellan företagsledaren och hans familjemedlemmar.

Betydande svårigheler kan uppkomma vid utformningen av särregler av delta slag. För all reglerna skall bli tillräckligt effektiva är del ofta nödvändigt atl ge dem en vid omfattning. Delta medför alt reglerna kommer alt Iräffa inle bara skalteundandragande ålgärder ulan även iransaklioner som är kommersielll moliverade. Del har också visal sig atl vissa av de nuvarande särreglerna ger upphov till lolknings- och tillämpnings­svårigheter.

Vid inkomsibeskallningen uppkommer också andra frågor som i försia hand berör familjeföretagen. Vid remissbehandlingen av nyssnämnda båda förslag från 1974 års bolagskommitlé aktualiserades bl.a. frågan om enkel-eller dubbelbeskattning av mindre företag. Vidare framhöll många remissin­stanser att beskattningsreglerna för handelsbolag och kommanditbolag behöver förtydligas och ändras i flera avseenden.

De frågor om familjeföretagens kapital- och inkomstbeskattning som jag här berört har nära anknytning lill det arbele som företagsskalieberedningen har bedrivit. Efter förslag i prop. 1978/79:210 har beredningens slutbetän­kande (SOU 1977:86) numera till vissa delar lagls lill grund för lagsliftning (SkU 1978/79:57, rskr 1978/79:389, SFS 1979:609-618). I propositionen drog jag upp riktlinjer för del fortsatta lagstiftnings- och utredningsarbetet på företagsbeskattningens område. I del sammanhanget tog jag upp de särskilda

17 Riksdagen 1979180. 1 sand. Nr 103

 

Del 11 B: 13    Skr 1979/80:103                                            258

problem som uppkommer vid familjeföretagens beskattning. Jag erinrade bl.a. om atl det finns behov av att se över kapitalbeskallningsreglerna och jag nämnde alt det vid remissbehandlingen av beredningens belänkande hade aktualiserats en rad andra frägor som rörde familjeföretagens beskaltning. Bl.a. hade kritik riktats mot delar av 1976 års särregler för fämansföreiag. Min slutsals var atl de frågor som rör de mindre och fåmansägda förelagens beskaltning borde bli föremål för en samlad översyn.

Jag anser all en kommillé nu bör tillkallas för alt göra denna översyn.

Kommillén bör få i uppdrag all se över kapitalbeskallningsreglerna för familjeförelag. I uppdraget bör vidare ingå all behandla olika frågor som rör familjeföretagens inkomstbeskalining. En viktig sådan fråga är utformning­en av de särregler som har införts för atl hindra olika former av skatleund-andragande. En annan betydelsefull fråga avser beskattningsreglerna för handelsbolag och kommanditbolag. Kommillén bör också behandla vissa andra frågor på inkomstbeskattningens område, bl,a, möjligheterna atl med hjälp av skattereglerna underlätta familjeföretagens kapitalanskaffning och enskilda personers köp av sådana förelag.

Det bör däremoi falla ulanför ramen för uppdragel atl ompröva de allmänna principema för företagsbeskattningen. Jag länker bl.a. på de frågor om uppbyggnaden av obeskattade reserver och resultaluljämning som nyligen har lagreglerals pä förslag i prop. 1978/79:210. Jag syftar också på frågan om dubbelbeskattning och kedjebeskallning inom aktiebolags-sektorn. Den frågan bör - som jag framhöll i nämnda proposition - utredas i särskild ordning. Inom ramen för en sådan utredning kan det också finnas anledning alt undersöka möjligheterna atl lillämpa olika beskattningsprinciper för bolag i olika storleksklasser. Det ligger i sakens nalur all den särskilda ulredningen och den nu aktuella kommittén bör ha tämligen ingående kontakter och samråd.

I det följande behandlar jag var för sig kommilléns uppgifler inom kapitalbeskattningens och inkomstbeskattningens områden.

Kapitalbeskattningen

Förmögenhets-, arvs- och gåvobeskatlningen av kapital som har lagls ner i ell familjeförelag kan - som jag redan nämnl - medföra en allvarlig belaslning för företagel som sådanl. Den som äger ett förelag och vill driva del vidare måste årligen la en del av förelagels avkaslning i anspråk för betalning av förmögenhelsskalt. Denna skalt är inte avdragsgill vid ägarens inkomsttaxering ulan måsle betalas med beskattade medel. På grund av inkomstskattens progressivilel fordras i regel mycket stora ullag för att inkomsten efter skatt skall täcka förmögenhetsskatten. Belaslningen på företagel ökar ytterligare på grund av alt egenavgifter eller - om företagel bedrivs i aktiebolagsform - arbetsgivaravgifter utgår på det uttagna beloppel. Av samma skäl måsle den arvinge eller gåvotagare som vill driva elt övertaget familjeföretag vidare i många fall göra myckel betydande uttag från företaget för att täcka arvs- eller gåvoskatten. Den belaslning på familjeförelaget som uttagen för kapitalskatter medför kan försvåra eller rent av omöjliggöra fortsatt drifl och generationsskiften och kan därmed leda till all verksamheten läggs ner eller att en försäljning till andra större förelag framtvingas.

Som jag redan nämnt har statsmakterna under 1970-talet vidlagil olika ålgärder för att molverka en utveckling av nu antytt slag. I samband med

 

259                    Kommittéer: Budgetdepartementet    Delll B:13

1970 ärs skallereform infördes särskilda kapitalskatleläiinader för ägare av vissa familjeförelag. Reglerna innebar alt viss del av förelagsförmögenheien genom etl särskilt avdrag undanlogs frän beskattning. År 1974 ersattes dessa regler med bestämmelser som innebar atl lättnader medgavs vid värderingen av tillgångarna i ell familjeförelags rörelse, jordbruk eller skogsbruk. Värderingsreglerna ändrades väsenlligl genom lagstiftning hösten 1977 och fick därigenom sin nuvarande ulformning (prop. 1977/78:40 bil. 3, SkU 1977/78:19, -skr 1977/78:111, SFS 1977:1173 och 1174).

Nu gällande kapitalskatleregler för familjeförelag innebär i likhei med 1974 års regler att lättnader medges vid värderingen av sådan förmögenhel som är nedlagd i förelagets rörelse, jordbruk eller skogsbruk. Som familjeföretag räknas i detta sammanhang - förutom förelag som drivs som egenförelag - förelag vars akiier eller andelar inle är noterade pä börs e.d. och inte heller i övrigt omsätts pä kapitalmarknaden. Värderingsreglerna har i huvudsak följande innehåll. I ett försia sleg fastställs substansvärdet av den förmögenhel som är nedlagd i rörelse, jordbruk eller skogsbruk. Varulager tas i princip upp till det värde som del kan anses ha betingat vid försäljning under normala förhållanden. Inventarier tas upp till anskaffningsvärdet efter avdrag för skälig avskrivning och fastigheter redovisas lill taxeringsvärdet. Från tillgångarnas sammanlagda värde avräknas skulder och andra avgående poster. Härigenom erhålls substansvärdet. Lättnad i förmögenhets-, arvsoch gåvobeskatlningen medges i den formen att substansvärdet reduceras med 70 %. Beskattningen träffar alltså bara 30 % av substansvärdet.

Systemet har dock försetts med särskilda spärrar. Syftet med dem är alt hindra all lällnadsreglerna gynnar passivt ägande av jordbruksfastigheter och spekulation i fastigheter. Spärreglerna innebär atl reduktionen av substansvärdet inle får leda till att förvärvskällans värde las upp lill lägre belopp än vad som motsvarar värdet av de i förvärvskällan ingående fastigheterna efter avdrag för skulder som belöper på dessa fastigheter. Som värde på jordbruksfastighet tas vid denna beräkning upp taxeringsvärdet minskal med den del av byggnadsvärdet som avser ekonomibyggnader. Som värde på annan faslighet las upp det taxerade markvärdet.

I fråga om arvs- och gåvoskatt har de nya värderingsreglerna kompletterats med bl.a. ulvidgade möjligheter till anstånd med inbetalning av skatten. Arvinge eller gåvotagare kan sålunda få fördela den skall som belöper på del övertagna företagets rörelse, jordbruk eller skogsbruk på 20 år.

Kommillén bör se över de nu nämnda reglerna från såväl materiella som tekniska synpunkter i syfte att utforma ett syslem som även på längre sikt löser familjeföretagens kapilalskalteproblem. Därvid bör beaktas att familjeföretagen svarar för en myckel betydande del av produklionen och sysselsättningen i vårl land och att de på många sätt har avgörande betydelse för den regionala ulvecklingen. Familjeföretagen har visat stor förmåga lill förnyelse och anpassning och belydande utvecklings- och tillväxtmöjligheter. Den fortsalla förekomsten av familjeföretag kan därför ses som en viktig förutsättning för ett dynamiskt och differentierat näringsliv.

Mot denna bakgrund framstår det från allmän synpunki som angelägel atl kapilalbeskallningsreglerna har en sådan utformning atl de inte försvårar familjeföretagens fortsatta drift. Häri ligger också alt beskatlningen inte får vara utformad sä atl den hindrar generationsskiften eller andra önskvärda ägarväxlingar inom dessa företag. Under 1970-talel har den uppfattningen vunnit hävd all särskilda lättnader bör medges vid beskattningen av kapital som arbetar i familjeföretag. När del gäller alt beslämma lällnadernas

 

Delll B:I3    Skr 1979/80:103                                                 260

omfattning måste dock även andra intressen vägas in. bl.a. önskemålel atl beskallningen skall ge resultat som är godtagbara från fördelningspolitiska synpunkter. Till grund för 1977 års lagsliflning låg bedömningen alt relativt belydande lättnader i skallebelastningen var motiverade men alt total skallebefrielse inle kunde komma i fråga. Denna avvägning bör vara vägledande också för kommilléns arbete.

Nuvarande system för beskattning av kapital i familjeföretag innebär all samma maleriella regler lillämpas vid förmögcnhels-, arvs- och gåvobeskatt­ningen. Vid gåva måste dock vissa särskilda förulsältningar vara uppfyllda för all lättnader skall medges. När 1977 års lagsliftning genomfördes var del angelägel atl snabbt finna en ålminstone kortsiktig lösning på familjeföreta­gens kapilalskalteproblem. 1 del lägel var del önskvärt all välja en enkel, lällillämpad och enheilig melod. När kommillén skall ularbela förslag lill mer långsikliga lösningar är förulsällningarna andra. 1 många avseenden skiljer sig den årliga förmögenhetsskatten från de engångsskatter som tas ul vid arv och gåva. Del är möjligt all det på sikt visar sig lämpligare all välja olika lösningar för de olika skatteformerna. Det bör därför inle vara något krav alt kommittén skall ularbela enhetliga regler för hela kapital-skatteområdet. Kommiitén bör i stället ha frihet att pröva vilka lösningar som är mesl ändamålsenliga i de olika beskattningssiluationerna.

Vad först belräffar förmögenhetsskatten har från familjeföretagens sida riktats kritik mol nuvarande syslem. Man har hävdat atl den progressiva inkomst- oeh förmögenhetsbeskattningen och ulformningen av 80/85-procentregeln gör alt förmögenhetsskatten alltjämt kan medföra en allvarlig belastning på en del medelstora och slörre familjeförelag. Även för de företag som har nytta av lällnadsreglerna anses nuvarande system vara en alltför kortsiktig lösning. Vid fortsatt inflation kommer företagen nämligen enligt denna uppfattning all inom loppet av några är befinna sig i en situation liknande den som de befann sig i före 1977 års lagsliftning. Mol denna bakgrund har från familjeföretagens sida framförts önskemål om alt det i förelagen arbetande kapitalet hell skall undanlas från förmögenhetsskatt. Man har då särskilt understrukit atl den förmögenhet som är nedlagd i förelagel är undantagen ägarens fria disposiiion pä ett sätt som motiverar en annan syn på denna förmögenhet än på andra förmögenhelstillgångar.

Från förelagens synpunkt skulle en sådan lösning naturligtvis vara den mest förmånliga. Av vad jag nyss har anfört framgår emellertid att också andra intressen måste vägas in. Kommittén bör ha frihet all föreslå elt system som innebär atl förelagsägaren under sitt innehav av företaget hell befrias från skyldighet atl beiala förmögenhetsskall på del i förelagel nedlagda rörelsekapitalet. En förutsättning för detla bör dock vara alt kommillén kan anvisa en lämplig melod för kompenserande ålgärder när innehavd upphör. Etl sätt kunde vara att skärpa den beskattning som skall ske när förelagel avyttras. Elt annal kunde vara alt inte omedelbarl la ul förmögenhetsskatten ulan i slället se den som en successivi växande skuld som förfaller när företaget byter ägare. Sådana lösningar torde dock ha den olägenheten all en med liden ackumulerad skalleskuld kan försvåra eller hell omöjliggöra en försäljning. Även i övrigt uppkommer en rad materiella och kontrolllekniska problem, bl.a. när del gäller att säkerställa det allmännas uppskjutna skatleanspråk. Jag kan i dessa avseenden hänvisa lill den genomgång som gjordes i prop. 1977/78:40 bil. 3 (se s. 25 ff). Om kommittén ändå finner sig böra söka en lösning enligt nu antydda linjer, måsle problemen kartläggas yllerligare och lämpliga metoder anvisas.

 

261                    Kommittéer: Budgetdepartementet    Delll B: 13

Elt helt annal allernaliv som har hafl förespråkare i debatten kan vara att medge förelagsägaren avdrag vid inkomsttaxeringen för den förmögenhets­skatt som belöper på förelagels rörelse, jordbruk och skogsbruk. Resultatet skulle bli att förmögenhetsskatten får betalas med obeskalladc medel, vilket skulle avsevärt reducera behovel av uttag från förelaget. En sådan lösning kan dock leda till vissa ojämnheter. En person som äger elt mindre företag och har slora inkomster kan nämligen genom avdragel få slörre skattelättnad än den som har ell slörre förelag men lägre inkomster. Kommittén bör ändå ha frihei all närmare pröva för- och nackdelarna med denna lösning. Om kommillén anser att lösningen bör övervägas, måste uppmärksamhet ägnas åt de lekniska problem som kan uppkomma vid avdragsberäkningen och tillämpningen av 80/85-procenlregeln. bl.a. när skallen skall delas upp på olika lillgångar. Kommiitén måste också beakla atl denna melod - i likhei med den som jag nyss diskuterade - kan aktualisera behov av en kompen­serande beskattning när företagsinnehavet upphör.

Kommillén är oförhindrad all föreslå hell andra lösningar än de jag här har beröri. Nuvarande system bygger pä atl viss del av förelagsförmögenheien skall värderas enligt särskilt förmånliga regler. Om kommiitén vid sin analys av detla syslem finner all lällnadsreglerna även i forlsållningen bör inriktas på värderingen, måste kommittén pröva om del finns behov av att i ell eller flera avseenden modifiera nuvarande värderingsregler. Del kan länkas visa sig ändamålscnligl alt vid ulformningen av värderingsreglerna beakla även etl sådanl förhållande som antalet anslällda i företaget.

Ell särskilt problem i nuvarande syslem sammanhänger med konstruktio­nen av den s.k. 80/85-procentregeln. Syflel med denna regel är atl lillse atl skallskyldiga får möjlighet all disponera viss del av sin inkomst för privala ändamål. Regeln innebär i princip all den toiala skallen inle får översliga 80 % av den statligt beskattningsbara inkomsten till den del den inte överstiger 200.000 kr. och 85 % av överskjutande inkomstbelopp. Vissa begränsningar finns dock i möjligheterna atl få skatlenedsätlning med stöd av regeln. Sålunda gäller alt kommunalskallen inle får sältas ned och all förmögenhelsskallen inte får reduceras till belopp som understiger skallen på halva förmögenheten. På grund av dessa begränsningar kommer den nedsättning av förmögenheisvärdet som följer av nuvarande lättnadsregler för familjeföretag inie i alla situationer att få full effekt i form av molsvarande nedsältning av den skaltskyldiges slutliga skalt. Har förelagsägaren redan ulan de särskilda lällnadsreglerna fåll sin skatl reducerad pä grund av 80/85-procenlregeln, kan del inträffa atl lättnadsreglerna får en relativt obelydlig effekt eller atl de - vid mer betydande förmögenhetsinnehav - inle leder lill någon yllerligare skatlenedsätlning. Som framhölls i prop. 1977/78:40 är del här närmast fråga om den allmänna avvägningen av skalleullaget vid de största förmögenhetsinnehaven. Det är i och för sig inte en uppgifl för kommittén atl gå in på denna avvägning, men kommittén bör dock vid sill val av lösningar överväga möjligheterna all låla även ägare av de slörre familjeföretagen få del av de särskilda lättnader som föreslås. Kommillén bör vara oförhindrad att pröva om vissa på dessa företag inriktade justeringar av 80/85-procenlregeln kan och behöver göras för all uppnå etl sådanl resultat.

Vid förmögenhetsbeskattningen uppkommer också vissa problem som har sin molsvarighet vid arvsoch gåvobeskatlningen. Jag ålerkommer strax till dessa gemensamma frågor.

Vad härefter belräffar arvs- och gåvobeskatlningen kan man konstalera atl

 

Delll B:13    Skr 1979/80:103                                                 262

uppfattningarna om hur generalionsskiflesproblemen skall lösas skiftar siarkt. En arbelsgrupp inom företagsskalieberedningen lade i promemorian (Ds B 1976:10) Skallelällnader för familjeförelag fram förslag som innebar all betalningen av arvsoch gåvoskall skulle få ske med obeskattade medel. Enligt förslagel skulle nåmligen ägare av familjeförelag under sin innehavslid få avdrag vid inkomsttaxeringen för vissa avsällningar till s.k. arvsskaltekonlo. Arvinge eller gåvotagare som övertog förelagel skulle vidare få avdrag för belalning av den arvs- eller gåvoskall som inle täcktes av medel på arvsskattekonlol. Vid remissbehandlingen fick förslagel ett blandat mottagande. Många remissinslanser ansåg alt lösningen var alltför komplicerad (se redovisning i prop. 1977/78:40 bil. 3 s. 9 ff). Som alternativ föreslogs bl.a. all definitiv skatlelälinad i stället skulle ges i form av eftergift av viss del av den framräknade skallen eller genom tillämpning av en lindrigare skatteskala. Ell ytterligare allernaliv som presenterades frän bl.a. försäkringsföretagens sida var atl knyta lättnaderna lill särskilda arvsskalteförsäkringar. Enligt en annan uppfattning borde problemen inte lösas genom definiliv skallelindring utan genom atl arvsskatten skulle behandlas som en skuld, som förfaller lill betalning först om och när arvingen eller gåvolagaren avyttrar förelagel.

De förslag som framfördes i della sammanhang omfattade alltså både olika former av definitiva skattelättnader och renodlade anstånds- eller uppskovs­regler. Den lösning som föreslogs i småförelagsproposilionen och godtogs av riksdagen kan sägas representera en mellanform. Av prakliska skäl valdes samma huvudmetod som för förmögenhetsbeskattningen, dvs, definitiva lättnader genom reduktion av del skattepliktiga värdel av familjeföretaget. Dessa lättnader kombinerades ined generösa anslåndsregler. Kommittén har möjlighel atl ånyo ta upp de olika principlösningarna till prövning. I fråga om skallelällnadernas omfattning gäller här - på samma sätl som i fråga om förmögenhetsskatten - alt en avvägning måste göras mellan önskemålet att underlätta generationsskiften och andra intressen.

Kommittén kommer sannolikl att finna att någon form av definitiv skattelättnad behövs även i elt framtida syslem. Kommiitén är i så fall oförhindrad atl pröva såväl möjligheterna till modifiering av nuvarande värderingsregler som förutsättningarna för andra lösningar. 1 della samman­hang bör beaktas atl utredningsuppdraget omfaltar beskaltningskonsekven-serna inle bara vid arv och gåva ulan även vid en annan form av överlagande, nämligen enskilda personers köp av familjeföretag. Jag ålerkommer i del följande till denna fråga men vill redan nu framhålla atl det kan visa sig vara en fördel all ha likartade regler för de olika formerna av övertagande. Om detta skall uppnås, kunde en lösning tänkas vara att skattelindring i form av avdrag vid inkomsttaxeringen kombineras med en utvidgning av anstånds-resp. kreditmöjligheterna. Vilken principlösning kommittén än stannar för är del angeläget att de administrativa och kontrolllekniska aspekterna beak­tas.

Syftet med skalielätlnaderna vid arv och gåva är atl se lill alt beskatlningen inle hindrar eller onödigtvis försvarar all ett familjeföretag förs över till nästa generation. Vid gåvobeskatlningen återspeglas detta i en särskild bestämmelse som innebär att lättnaden går förlorad om mottagaren inte behåller förelaget i åtminslone fem år. I småförelagsproposilionen diskulerade jag möjligheterna atl införa liknande villkor vid arvsbeskattningen. Jag fann emellerlid alt en sådan lösning skulle kunna ha vissa olägenheler för förelaget som sådant och atl den dessulom skulle

 

263                    Kommittéer: Budgetdepartementet    Delll B:13

aktualisera svåra gränsdragningsproblem. Av den anledningen fick arvs-skatlelällnaderna behålla sin generella karaklär i den meningen att de allljäml skulle gälla för alla familjeförelag oberoende av om arvingarna i del enskilda fallel övertar och behåller förelagel eller inle. Ell sådanl system kan kriliseras från principiella synpunkier men är i gengäld lekniskl lätthanterligt. Kommillén bör undersöka om del inle irols svårigheterna är möjligt all finna en annan lösning som är någorlunda lätt att tillämpa. Skulle det visa sig all elt system med generella arvsskalielällnader ändå är all föredra även i framliden, kan det ä andra sidan finnas anledning för kommillén all ompröva nu gällande gåvoskallespärrar. Dessa sägs ha vållat en del prakliska svårigheler vid tillämpningen och det kan tänkas alt skalielätlnaderna för framtiden kan ges en sådan form atl spärreglerna kan undvaras.

En angränsande fråga som blir aktuell också vid förmögenhelsbeskallning-en avser de spärregler som har införts för att hindra atl lällnadsreglerna förstärker eflerfrågan på jordbruksfastigheter som kapitalplaceringsobjekl och slimulerar spekulalion av olika slag. Beiräffande jordbruksfasligheler konstaterade jag i småförelagsproposilionen att lällnaderna i princip borde förbehållas sådana personer som själva aktivi bedriver jordbruk eller skogsbruk. Del mötte emellertid stora svårigheter atl ulforma lillräckligt preciserade regler om aktivi deltagande. Jag konslalerade vidare all del kunde finnas anledning alt undanta vissa former av rörelse frän skallelällnaderna. Även en sådan begränsning var dock tekniskt svär alt genomföra. Av dessa skäl ansåg jag alt man tills vidare måste nöja sig med nuvarande schablonmässigt utformade spärregler, som enbart lar sikle på alt hindra för låg värdering av sådana fasiighetstillgångar som typiskt sett ulgör kapitalplaceringsobjekl. Kommittén bör kartlägga effekterna av nuvarande regler och överväga vilka spärregler som kan behövas i fortsättningen. När det gäller all bedöma beskattningsreglernas belydelse för förvärv och innehav av jordbruksfasligheler har kommillén anledning all beakla det utrednings- och lagstiftningsarbete som har bedrivits på jordförvärvs­lagstiftningens område. Jag vill i detla sammanhang erinra om alt utredningen (Ju 1977:07) om ställföreträdare för dödsbo i vissa fall genom lilläggsdirekliv (Dir 1979:11) har fått i uppdrag all behandla frågor som rör begränsning av dödsbos innehav av jordbruksfastigheter och inskränkningar i rätten all genom testamente förvärva sådana fastigheter.

Kommittén bör också la upp en annan fråga som är gemensam för förmögenhets-, arvs- och gåvobeskatlningen. Varje system som innebär att ett visst slags förmögenhet förmänsbehandlas förutsätter att denna förmö­genhet kan avgränsas frän den skaltskyldiges övriga tillgångar och skulder. Nuvarande lätinadsregler omfattar bara förmögenhet som är nedlagd i förvärvskälla inom inkomslslagen jordbruk och rörelse. Vid tillämpningen måsle alltså sådan förmögenhel avskiljas från s.k. rörelsefrämmande poster. I småföretagspropositionen underströk jag all detta i del enskilda fallet kunde vara en svår uppgift. Hitlills vunna erfarenheler bekräftar della. Del har i praktiken visal sig atl belydande gränsdragningsproblem ibland uppkommer såväl vid förmögenhetstaxeringen som vid arvs- och gåvobeskattningen. Problemen är någol olika vid de skilda förelagsformerna. Del lorde l.ex. vara enklare atl beslämma vad som är företagsförmögenhet i ett aktiebolag än i elt egenförelag. Problemen skiftar också mellan olika verksamhetsformer. Det är givelvis angeläget att lillämpningen blir så likformig som möjligt. Kommittén bör behandla dessa

 

Del II B: 13    Skr 1979/80:103                                              264

frågor   och   trots   svårigheterna   försöka   dra   upp   vissa   riktlinjer   för gränsdragningen, l.ex. i form av särskilda schablonregler.

Inkomstbeskattningen

Som jag lidigare har anförl bör kommilléns arbele på inkomstbeskattning­ens område främsl inriklas på alt se över de olika särreglerna för familjefö-ru-iag och all behandla frågan om handelsbolagens och kommanditbolagens skatteräusliga ställning. En annan viklig uppgifl är atl undersöka möjlighe­terna att underlätta enskilda personers köp av familjeförelag och dessa företags försörjning med riskkapilal.

En betydande del av nuvarande särregler kan föras tillbaka på förelags-skalleberedningens belänkande (SOL' 1975:54) Fåmansbolag. Beredningen ansåg sig kunna konstatera att akliebolag som ägdes av en eller ell fålal personer i stor ulslräckning hade använls för alt uppnå inle avsedda slatteförmaiier. Den grundläggande brislen var enligt beredningen atl bolagel och aktieägaren accepterades som två självständiga och av varandra oberoende personer trots atl uppdelningen på två rättssubjekt ofta bara var en formalitet och alltså saknade reell innebörd. För all komma lill rätta med förhållandena föreslog beredningen elt antal särregler för fåmansägda förelag.

Beredningens belänkande lades lill grund för lagsliflning som genomför­des i början av år 1976 (prop. 1975/76:79, SkU 1975/76:28, rskr 1975/76:171, SFS 1976:85-87). I förarbetena underströks all syftet med bestämmelserna var all öka neulralileten och likformigheten vid beskaltningen och inle i och för sig att skarpa beskattningen av de fåmansägda företagen.

Lagslifiningen gäller bara i fråga om sådana förelag som ulgör fämansfö­reiag. I detta sammanhang omfaltar uttrycket i försia hand akliebolag, ekonomiska föreningar och handelsbolag vars akiier resp. andelar lill övervägande del ägs - direkl eller genom förmedling av juridisk person - av en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer. Vissa företag med ell slörre anlal delägare räknas ock.så som fämansföreiag, nämligen om verksamhelen är uppdelad pä flera självsländiga verksamhetsgrenar och en person genom aktie-eller andelsinnehav, avtal eller på därmed jämförligt sätt har den reella bestämmanderätten över en sådan verksamhelsgren. Det bör noteras alt lagstiftningen inte berör egenförctagen men att den å andra sidan omfallar inle bara aktiebolag och ekonomiska föreningar utan också handelsbolag.

Lagstiftningen reglerar till slor del iransaklioner som företas mellan förelagel å ena sidan och förelagsledare, delägare eller närstående lill dem ä den andra sidan, I förarbetena konstaterades atl delägare i fämansföreiag ofta hade skaffat sig obehöriga skatteförmåner genom att låta företaget anskaffa rörelsefrämmande lillgångar eller genom all föra över egendom mellan förelaget och delägaren. Genom den nya lagstiftningen infördes en rad maleriella regler som hade lill syfte atl genom ofördelaktiga beskattningskonsekvenser hindra all sådana transaktioner genomförs (s,k. sloppregler).

Särskild uppmärksamhel har i debatten ägnats de beslämmelser i 1976 års lagstiftning som begränsar möjligheterna att vid taxeringen fördela företags­inkomsten mellan företagsledaren och hans eller hennes make och barn. I detla avseende förelåg tidigare stora skillnader mellan olika företagsformer. Den som drev verksamhelen som egenföretagare hade inle räll lill avdrag för lön till make eller barn (s.k. faktisk sambeskallning). Om verksamhelen

 

265                     Kommittéer: Budgetdepartementet    Delll B:13

däremoi bedrevs i bolagsform, fanns slora möjligheier all genom lön fördela förelagsinkomslen mellan makar eller föräldrar och barn. Genom de nya reglerna om fämansföreiag och annan samlidig lagsliftning gjordes sysiemel enhetligt. Egenförelagarna fick möjlighet lill viss begränsad inkomst­fördelning och samtidigt infördes motsvarande begränsningar för fåmansföretagens del. Sedan lagstiftningen hade kritiserals som alltför restriktiv mjukades bestämmelserna upp under hösten 1976 och fick därmed sin nuvarande ulformning. 1 princip innebär reglerna alt s.k. medhjälpande make saml barn som har fylll 16 år beskallas för marknadsmässigl vederlag för sina arbetsinsatser i förelagel. I fråga om medhjälpande make fordras dock atl arbetsinsatsen under beskallningsårel har uppgåll fill minst 400 timmar.

1976 års lagstiftning reglerar också en rad andra transaktioner mellan förelagel och delägarna eller förelagsledaren, bl,a, hyresavtal och finansiella transaktioner. Vidare finns särskilda regler angående del fall då delägare avyttrar hyresrätt eller patenträtt som har samband med företagels verksam­hel. Lagstiftningen innehåller också vissa begränsningar i företagels räll lill avdrag för tantiemavsällningar och avsällningar lill personalstiftelser. Slut­ligen kan nämnas att det fanns en särskild bestämmelse om värdering av förelagsledarens bilförmån. På förslag i småförelagsproposilionen upp­hävdes dock denna beslämmelse och ersalies av värderingsregler som i princip är gemensamma för alla anslällda. Samtidigt justerades den regel som begränsar avdragsrätten för tantiemavsällningar.

Jag har hittills berört de maleriella reglerna i 1976 års lagsliftning. Dessa kompletterades med beslämmelser som utvidgade företagsledarens och delägarnas skyldighel alt lämna uppgifler lill ledning för taxeringen. Uppgiftsskyldighelen fullgörs på blankett enligt formulär som riksskattever­ket fastställer (formulär 10). Formuläret har på senare lid förenklats efter samråd med Delegalionen för företagens uppgiftslämnande (DEFU).

Lagstiftningen om beskattning av fämansföreiag har kritiserals från olika synpunkier. Man har ansell all bestämmelserna i vissa delar är oklara och alltför allmänt hållna saml atl de har systematiska brister. Vidare har framhållils all de regler som gäller vid köp och försäljning av egendom -åtminslone om de lolkas enligt ordalagen - kan leda lill en inte avsedd beskaltning i mer än två led. Även bortsett från sådana särskilda effekler har kritikerna hävdat att reglerna kan resultera i en omotiverat hård beskaltning som hindrar inte bara skalleundandragande åtgärder utan även kommersiellt motivcade transaktioner. Å andra sidan har gjorts gällande att vissa av reglerna alltför lätt kan kringgås. Del har också påpekals all beslåmmelserna inte fungerar eller i varje fall får särskilt ofördelaktiga effekler för förelag som bedrivs som handelsbolag. Slutligen bör nämnas all uppgifts­skyldighelen för förelagsledare och delägare har ansells alltför omfallan­de'.

Enligi min mening har kriliken mol 1976 års lagsliflning i vissa fall" överdriviis. Man måste hålla i minnet all bestämmelserna infördes för alt komma lill rätta med ell konslalerat missbruk. För all nä della syfle lorde del ha varit nödvändigt att i viss utsträckning tillgripa s.k. stoppregler. Det hindrar inte atl lagstiftningen har systematiska brisier och all reglerna i vissa situationer kan ge inle önskvärda effekler. Kommittén bör undersöka hur reglerna har fungeral i prakliken och mot bakgrund av della erfarenhels-material se över lagstiftningen.

En utgångspunkt för della arbele bör vara alt syftet med särreglerna

 

Delll B: 13    Skr 1979/80:103                                                266

allljäml är atl åstadkomma likformighet vid taxeringen och neutralitet i skattehänseende mellan olika företagsformer. Häri ligger bl.a. atl reglerna skall vara utformade så att de förhindrar del missbruk som föranledde all 1976 års lagsliftning genomfördes. Kommittén bör pröva om del är möjligt att nå detla mål med hjälp av mer nyanserade regler som inle försvårar kommersielll moliverade förfaranden. En fråga som särskilt måste uppmärk­sammas är handelsbolagens ställning i systemet. Jag återkommer strax lill den frågan. Del är också vikligl all reglerna ses över från renl författnings-tekniska och systematiska synpunkier.

Kommilléns översyn bör inte begränsas lill 1976 års särregler för fämans­föreiag. Del finns anledning att också behandla vissa av de regler som gäller för andra familjeföretag än fämansföreiag i leknisk mening, t.ex. bestäm­melserna om fördelning mellan familjemedlemmar av inkomsi frän företag som bedrivs som egenförelag.

Vidare bör kommittén se över sådana särregler för familjeförelag som inle har samband med 1976 års lagsliflning. Jag vill här särskilt nämna de beslämmelser som begränsar förelagens rätt lill förlustavdrag efter ägarskifte. För fåmansägda akliebolag och ekonomiska föreningar gäller här all en överlåtelse av aktier eller andelar i förelaget i regel medför att företaget förlorar rälien lill avdrag för förlusler som är hänförliga lill liden före överlåtelsen. Syflel med bestämmelserna är all hindra en inle önskvärd handel med förlustförelag. I flera sammanhang - bl.a. vid remissbehand­lingen av företagsskatleberedningens slutbetänkande - har framhållits atl bestämmelserna kan få omotiverade och obilliga konsekvenser i vissa fall, l.ex. när delägare i ett familjeförelag löser in en avliden kompanjons aktier. De nuvarande reglerna kan också ibland försvåra all slöd lämnas i den form som föreslogs i småförelagsproposilionen. Jag syflar särskilt på sådana siödköp av aktier som l.ex. AB Föreiagskapiial skall kunna göra. Kommittén bör la upp dessa frågor och undersöka möjligheterna att göra sådana undantag från avdragsförbudel all de nu antydda konsekvenserna kan undvikas. I del sammanhanget bör kommittén även beakta en annan aspekl. Bestämmelserna omfattar f.n. bara de fåmansägda förelagen, däremoi inte förelag som har en slörre delägarkrets. Under senare lid har i deballen hävdats atl elt liknande avdragsförbud skulle vara motiverat även i fråga om andra företag än de fåmansägda. Kommittén bör vid sin översyn av bestämmelserna pröva behovel av en sådan uividgning av tillämp­ningsområdet.

Kommiuén bör inte bara se över befintliga regler utan har också atl pröva behovet av nya särregler för familjeföretagen. Som exempel kan jag nämna frågan om beskaltningskonsekvenserna när företagel upplåter villafasiighet som bostad åt delägare. Jag vill erinra om alt bostadsskatlekommiltén (Fi 1972:08) i belänkandet (SOU 1976:11) Bostadsbeskattning II föreslog särskilda regler för della och liknande fall. Vid remissbehandlingen fick förslagel elt ganska negativt bemötande och del har inle lagls till grund för lagstiftning. Kommittén är oförhindrad all la upp denna fråga till förnyad prövning. Jag kan också nämna frågan om den skatlemässiga behandlingen av kostnader för anslälldas och förelagsledares utbildning. Det har ibland hävdats att familjeföretagen skulle befinna sig i sämre läge än l.ex. de börsnoterade förelagen när del gäller rätten lill avdrag för sådana kostnader. Kommittén har anledning all klargöra om och i vilken mån olikheter i behandlingen förekommer och har frihet att vid behov föreslå ändrade regler.

 

267                    Kommittéer: Budgetdepartementet    Delll B:13

De frågor angående familjeföretagens inkomstbeskattning som jag hitlills har behandlat har i första hand samband med alt delägarkretsen är begränsad. Del uppkommer emellerlid också problem som mer sammanhänger med alt verksamhelen i familjeförelaget i regel har mindre omfallning och bedrivs med begränsade resurser. Dessa förhållanden kan l.ex. medföra all familjeföretaget har sämre förutsättningar än de stora förelagen alt dra nytta av olika slimulansålgärder. Problemen har redan tidigare uppmärksammals. Som exempel kan jag nämna all forskningsskatleutredningen (B 1978:05), som har i uppdrag all föreslå ålgärder för alt slimulera företagens forsknings- och ulvecklingsverksamhel, enligt direkliven skall ägna särskild uppmärksamhel ät frågan om de mindre förelagens möjligheter atl få del av stimulansåtgärderna. Kommillén bör överväga om det finns behov av all även på andra liknande områden la särskild hänsyn till familjeföretagens siluaiion.

Jag går nu över lill frågan om beskattningsreglerna för handelsbolag. Civilrättsligt är handelsbolaget en juridisk person. Delägarna är enligt huvudregeln solidariskt ansvariga för bolagets förpliktelser. Del är dock möjligt för delägare all begränsa sin ansvarighet lill den egna insatsen i bolagel. Etl handelsbolag med begränsai ansvariga delägare kallas komman­ditbolag. Även i elt kommanditbolag måste emellertid åtminstone en av delägarna vara obegränsat ansvarig (s.k. komplementär).

Huvudsladgandet om handelsbolagets skatlemässiga behandling finns i 53 S 2 mom. KL. Enligt detla stadgande skall bolagel inle laxeras för sin inkomsi. I slället beskattas inkomsien hos delägarna. Handelsbolaget är alltså inte ett skattesubjekt. Della hindrar inle atl man vid inkomst­beskattningen i stor utsträckning beaklar bolagskonslruklionen. Fördelningen av bolagsinkomslen sker på det sället all bolagels nettointäkt först beräknas, varefter delägarna beskattas för sina andelar av denna. Tillämpningen av denna princip får betydelse i flera avseenden, bl,a, på sä säll atl avskrivning av bolagels anläggningstillgångar och nedskrivning av dess omsättningstillgångar måste ske efler en enhetlig metod. Man kan här jämföra med beskallningen när verksamhel bedrivs i enkelt bolag. Del enkla bolaget är inte någon juridisk person och vid beskattningen bortses i princip från bolagsförhållandet. Det betyder bl.a. att man accepterar all delägarna använder skilda avskrivnings- och nedskrivningsmetoder.

Vid sidan av huvudsladgandet i 53 S 2 mom. KL finns i skalleförfallning-arna bara etl fålal beslämmelser om handelsbolag. Många vikliga frågor är oreglerade. Som exempel kan jag nämna all det saknas särskilda regler om beskattningskonsekvenserna vid bildande och upplösning av handelsbolag. Del är också i vissa fall ovisst hur inkomstfördelningen mellan delägarna skall ske när bolagel har inkomsi frän flera förvärvskällor. Som ell yllerligare exempel kan nämnas alt det är oklart hur realisationsvinst skall beräknas vid avyttring av andel i handelsbolag.

Rättsläget är alltså på många punkter oklart. Behovel av klarläggande regler har underslrukils i olika sammanhang, inle minst vid re­missbehandlingen av 1974 års bolagskommitlés förslag lill nya civilrällsliga regler för handelsbolag och enkla bolag. Flera remissinstanser framhöll också all handelsbolagskonstruklionen - och särskilt kommanditbolag -utnyttjats för skalteundandragande ålgärder. Man syflade då främsl på del förhållandet atl delägare avräknar underskott i bolagets verksamhel mol egna inkomsler. Vid remissbehandlingen pekades också på elt annat problem, nämligen tillämpningen på handelsbolag av 1976 års särregler för

 

Delll B:13    Skr 1979/80:103                                                 268

fämansföreiag. Dessa regler har utformats med tanke främst på aktiebolagen som - till skillnad mot handelsbolaget - ulgör skallesubjekt. Vissa av reglerna passar inle för handelsbolagen. Som exempel nämnde några remissinstanser att de stoppregler som gäller vid köp och försäljning av egendom kan försvåra upplösning av handelsbolag.

Av vad jag nu har anfört framgår all del finns etl uttalat behov att se över beskattningsreglerna för handelsbolag. Kommiitén bör noga karllägga effekterna av nuvarande system och överväga i vilken mån ändringar och förtydliganden är önskvärda. Det är angeläget all kommiitén därvid uppmärksammar bl.a. de nyss nämnda frågorna om underskoltsavdrag och lillämpning av 1976 års regler för fämansföreiag.

Målsätlningen för kommitténs arbete i denna del bör vara alt beskattnings­reglerna för handelsbolag ulformas så all denna förelagsform kan användas på ell ändamålsenligl säll av framför alll mindre och medelslora företag. Samtidigt måste tillses all reglerna inte öppnar möjligheter lill skalteundan­dragande ålgärder. Kommillén bör ha stor frihei all pröva olika meloder för alt nå delta mal. En väg kan vara all göra handelsbolaget lill skallesubjekl. En annan lösning kan vara all behålla nuvarande huvudprinciper men införa begränsningar i rälien all göra avdrag för underskoll i bolagets verksamhel. Även andra principlösningar är länkbara. 1 sitt arbete bör kommittén givetvis följa utvecklingen pä del civilrällsliga områdel. Som jag lidigare nämnl bereds 1974 års bolagskommitlés förslag f.n. inom juslitiedepartementel.

När del gäller frågan om realisalionsvinslbeskatlning vid avyttring av andel i handelsbolag vill jag nämna alt även kapitalvinstkommiltén (B 1979:05) enligt sina direkliv skall behandla den frågan. Del är alltså nödvändigt all samordning sker mellan kapilalvinstkommitién och den nu aktuella kommillén.

I della sammanhang vill jag slutligen erinra om all beskattningsreglerna för handelsbolag under vissa förulsältningar skall tillämpas på dödsbon. Det har visat sig atl en tillämpning av handelsbolagsreglerna kan få mindre önskvärda effekter i vissa fall, l,ex. nar del finns en efterlevande make som har del i boel. Kommittén bör behandla även denna fråga.

Vad härefter beträffar frågan om enskild persons köp av familjeförelag, kan man konstatera atl de problem som uppkommer vid ell sådanl överlagande i stort sett är av samma slag som vid överlagande genom arv eller gåva. Köparen är i många fall hänvisad lill alt låna upp insatskapitalet. Amorteringarna måsle - på samma sätl som betalningen av arvs- eller gåvo­skall - göras med beskattade medel. Vid normala amorteringstider kan del bli nödvändigl alt för detla ändamål belasta förelaget med stora uttag, som menligt kan inverka på företagets möjligheier till konsolidering och överlev­nad. Det bör uppmärksammas att ea fysisk person i della hänseende har etl sämre utgångsläge an ett aktiebolag som konkurrerar som köpare. Aktie­bolaget har fördelar inte bara på grund av den annorlunda marginalskatte-siluationen utan kanske främsl genom all vinstmedel kan föras över från det köpta företaget i form av skattefri utdelning. Detla förmånliga konkurrenslä­ge för akliebolagen kan få snedvridningseffekler och kan öka cenlralise-ringen inom näringslivel.

Av flera skäl har det ansells önskvärt alt underlätta finansieringen av enskilda personers förelagsköp. Statsmakterna har också vidlagil olika ålgärder i dessa hänseenden. Jag kan bl.a. hänvisa till flera av de åtgärder som föreslogs i småförelagsproposilionen. Gemensaml för dessa och andra ingripanden har varit atl de har inriktats på atl öka lånemöjlighelerna. Del

 

269                     Kommittéer: Budgetdepartementet    Delll B: 13

har däremoi hillills inte ansetts möjligt all vidia några liknande ålgärder pä skatteområdet. Företagsskalieberedningen övervägde i silt slutbetänkande möjligheten av att inom nellovinsibeskallningens ram minska aktiebolagens konkurrensfördelar men ansåg sig inte kunna anvisa någon lämplig lösning. I skilda sammanhang har förls fram länken all i slället försöka förbällra de enskilda köparnas skattesituation. Elt uppslag har varit att genom någon form av avdrag vid inkomsttaxeringen åsladkomma alt amorteringarna hell eller delvis kan göras med obeskattade medel. I regel har då förutsatts att skatteförmånen skall las igen om köparen säljer företagel vidare. Som jag framhöll i småförelagsproposilionen aktualiserar sådana förslag en rad principiella och tekniska problem. Del är givelvis nödvändigl atl noga precisera förulsällningarna för avdrag och återföring saml atl då la ställning till hur l.ex. delförvärv, delavyltringar, benefika överlåtelser och exekutiva ålgärder skall behandlas. Man måsle ocksä utarbeta regler som möjliggör kontroll och säkerställer det allmännas skattefordran. Med hänsyn till angelägenhelen av atl underlätta enskilda personers köp av familjeförelag bör kommillén undersöka möjligheterna all ulforma ell syslem av nu angivet eller liknande slag. Jag har redan lidigare understrukit alt del skulle vara värdefullt om ett sådant syslem kunde ulformas enligi i huvudsak samma modell som kommillén kan komma all föreslå beiräffande övertaganden genom arv och gåva.

Som jag framhöll vid diskussionen av kapitalbeskattningen är del angelägel alt undvika en sådan utformning av beskattningsreglerna all de gynnar spekulation o.d. Detla bör kommiitén givetvis beakta även när möjligheterna alt underlätta köp av familjeföretag övervägs. I detla sammanhang vill jag erinra om atl en kommillé kommer atl tillsättas för all uireda frågor som sammanhänger med jordbrukets kapitalförsörjning (Dir. 1979:58). Det har framhållits i direktiven atl det är angeläget alt slaien främjar uppbyggandet och vidmakthållandet av ralionella familjeförelag inom jordbrukssektorn. Denna inrikining av jordbrukspolitiken bör enligt direkliven ligga till grund för överväganden om hur jordbrukets finansieringsbehov skall lillgodoses. 1 utredningsuppdraget ingår all överväga hur finansieringssystemet bör utformas för all underlätta förvärv ulan alt verka uppdrivande på prisnivån.

Jag kommer slutligen lill frågan om möjligheterna att genom ändrade beskattningsregler underlätta familjeföretagens försörjning med riskkapital. Del har i olika sammanhang konstaterats atl familjeföretagen i della avseende befinner sig i elt sämre läge än de börsnoterade företagen. Familjeföretagen har l.ex. inle möjlighet atl öka del egna kapitalel genom emissioner pä aktiemarknaden. Bristen på eget kapital kan uigöra ell hinder för tamiljeförelagens utveckling. För all undanröja delta hinder har stats­makterna under senare år gjort en rad insatser, bl.a. genom vissa av de åtgärder som föreslogs i småförelagsproposilionen och genom alt medverka vid bildandel av olika lyper av s.k. investmentbolag. Från skilda håll har också förts fram tanken på alt kapitalförsörjningen borde underlättas genom åtgärder på skatteområdet. Ell uppslag har varil alt utdelningen på aktier i familjeföretag skulle behandlas särskilt förmånligt vid aktieägarens inkomstbeskattning. Jag anser atl kommillén bör pröva detla och liknande uppslag för alt klargöra om det är möjligt atl med hjälp av beskattningsreg­lerna göra placeringar i minorilelsposler i familjeförelag mer altraktivu.

Med hänsyn bl.a. lill all ulredningsuppdragel omfallar delvis artskilda frågor kan det visa sig lämpligt att redovisa vissa förslag genom delbelän­kande.

 

Delll B:14    Skr 1979/80:103                                                 270

Med hänvisning lill vad jag nu har anförl hemsläller jag atl regeringen bemyndigar chefen för budgeldepartemenlet

all tillkalla en kommitté med högsl sju ledamöier med uppdrag all se över beskattningsreglerna för familjeföretag,

atl ulse en av ledamöierna alt vara ordförande,

alt besluta om sakkunniga, experler, sekrelerare och annal bilräde ål kommiitén.

Vidare hemsläller jag alt regeringen föreskriver att kosinaderna skall belasla åtlonde huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Budgetdepartementet)

14. Kulturarbetares och uppfinnares skatter och avgifter

Dir 1979:115

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-08-30 Departementschefen, statsrådet Mundebo, anför.

Kulturarbetare och uppfinnare har väsentlig betydelse för värt samhälle. Den tekniska och ekonomiska utvecklingen bygger i hög grad på enskilda uppfinnares insalser. Etl levande kulturliv skulle inte vara möjligt ulan kulturarbetarna. Av dessa skäl har statsmakterna vidlagil en rad ålgärder inom kullurpolilikens och industripolitikens områden, som syftar lill att siödja dessa grupper i deras arbele.

Under senare tid har behovel av särskilda ålgärder aktualiserats också inom skalle- och avgiftsområdet. Bakgrunden till detta är all kulturarbetarnas och uppfinnarnas arbetssituation i väsentliga avseenden skiljer sig från vad som gäller för yrkesutövare i allmänhet, Arbetet är knutet lill den egna personen och kan normalt inle överlåtas på medhjälpare. Det är fråga om ett kreativt arbete som kan vara svårt atl inordna inom de ramar som gäller för flertalet andra uppgifter, Eflersom verksamheten lill väsenllig del är inrikiad på konslnäriig och teknisk förnyelse kan det vara svärl all på förhand avgöra när ell arbete kommer att leda lill resullal eller om en viss väg över huvud tagel är framkomlig. Detta medför i sin tur atl inkomslvariationerna kan bli belydande. En framgång kan komma efter en lång lids arbele. En längre period med låga inkomsler kan da följas av en period med höga inkomsler.

Från kulturarbetarnas sida har hävdals all skalle- och avgiftsreglerna inte är anpassade till deras speciella förhållanden. Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbelsnämnd (Klys) har i skrivelser till regeringen anfört bl,a. att kulturarbetare är missgynnade inom olika områden och atl detta främsl hänger samman med all frill verksamma kulturarbetare i skattehän­seende betraktas som rörelseidkare, Klys har väckt förslag om all införa en särskild förvärvskälla avseende konstnärlig och litterär verksamhet, Inkomsler som är hänförliga lill denna förvärvskälla skall enligt förslagel inle beskattas enligt bokföringsmässiga grunder ulan enligt den s.k, konlantprincipen. Samtidigt skall bokföringsskyldigheten enligt bokförings-

 

271                     Kommittéer: Budgetdepartementet    Delll B: 14

lagen (1976:125), BFL, slopas. Dessutom föreslås all kulturarbetarnas uppdragsgivare - l.ex. massmediaförelag - skall åläggas all beiala socialför­säkringsavgifter m.m. även i de fall då ersättningen enligi nuvarande regler utgör intäkt av rörelse för mollagaren. Del anförs också all införandel av en särskild förvärvskälla för kullurarbetare skulle underiälla för dem all få avdrag för kosinader för l.ex. arbetsrum, utrustning och resor.

Även när det gäller uppfinnarna har i olika sammanhang framförts önskemål om ändring i nuvarande skalle- och avgiftsregler. Del kan här nämnas alt ulredningen (Ju 1977:15) rörande rätlen till arbetstagares uppfinningar i en skrivelse till justitieministern gelt ullryck för uppfattningen all del innebär myckel slora svårigheter atl med nuvarande skattesystem få till stånd slimulans av uppfinnarverksamhet genom mer eller mindre generösa regler om ersällning lill uppfinnare.

Vissa beslut vid 1978/79 års riksmöie innebär förbällrade villkor för kullurarbetarna. Genom lagen (1979:611) om upphovsmannakonto som lillämpas fr.o.m. 1980 års laxering (1979 års inkomster) kommer kulturar­betare alt fä väsentligt bättre möjligheter atl bygga upp obeskattade reserver och därigenom fördela inkomsler jämnare i liden. Av belydelse är också lagen (1979:610) om allmän invesleringsreserv och de i 41 d S kommunalskallelagen (1928:370), KL, införda bestämmelserna om avdrag för avsätining lill s,k, resultaluljämningsfond (prop. 1978/79:210, SkU 57, rskr 389, SFS 1979:612).

Riksdagen har också beslutat (prop. 1978/79:202, SfU 25, rskr 409) atl konslnärer och andra som uppbär vissa skattepliktiga bidrag skall kunna tillgodoräkna sig bidragen som pensionsgrundande inkomst inom den allmänna försäkringen. Den som belalar ul bidragen blir skyldig all beiala de avgifier lill bl.a. socialförsäkringen som belöper pä bidragen. De bidrag som avses är främsl fleråriga stipendier och bidrag från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden.

De beslul som här nämnls innebär belydelsefulla reformer pä olika delområden. Det är emellertid angelägel att fä lill stånd en samlad översyn av de olika regler på skalle- och socialförsäkringsområdena m.m. som har belydelse för kulturarbetare och uppfinnare. Kulturulskollet har i ell nyligen avgivet belänkande (KrU 1978/79:26) uttalat alt en parlamentarisk ulredning borde tillkallas med uppgift att se över kulturarbetarnas ställning. Riksdagen anslöt sig lill denna ståndpunkt (rskr 1978/79:261). En ulredning om kullurarbelarnas och uppfinnarnas skalle- och avgifissitualion aviserades vidare i den i det föregående omnämnda proposilionen om ändrad företags­beskattning (prop. 1978/79:210). Detla utredningsarbete bör nu komma till stånd. Uppgiften bör anförlros åt en kommitté med parlamentariskt inslag. I kommittén bör ingå även företrädare för kullurarbelarnas och uppfinnarnas intresseorganisationer.

KommiUéns överväganden om skalle- och socialförsäkringsreglernas ulformning måste givetvis grundas på ell material som ger tillräckliga uppgifler om de villkor under vilka kullurarbetare och uppfinnare f.n. arbelar. Jag vill här nämna alt konsinärsnämnden har genomfört en omfattande undersökning av konsinärernas ekonomiska och sociala situa­tion. En sammanfattning av undersökningsresultaten är intagen i konstnärs­nämndens framställning om anslag för budgetårel 1980/81. På denna punkl finns alltså ell bakgrundsmaterial som kommillén bör kunna utnyttja.

Kommitténs arbete bör i första hand inriklas på inkomslskatle- och socialförsäkringsreglerna för de fritt verksamma yrkesutövarna. Kommillén

 

Delll B:14    Skr 1979/80:103                                                 272

bör dock ha frihei alt dessulom föreslå ändringar i fråga om de kullurarbelare och uppfinnare som är anslällda, om kommitténs undersökningar skulle visa alt gemensamma problem föreligger eller all särskilda ålgärder av annan anledning är motiverade ocksä beiräffande de anslällda yrkesulövarna. Finner kommillén all den skallecller avgiftsmässiga bedömningen av en kullurarbelares eller en uppfinnares verksamhel får direkla följdverkningar på andra områden iin skalle- och socialförsäkringsområdena bör kommittén vidare vara oförhindrad all liigga fram förslag även på dessa andra områden. Även i övrigl bör kommillén vara fri atl la upp frågor som nära ansluter till skalle- och avgifissystemel, om kommillén finner alt dessa frågor och skalle-och avgifisfrågorna bör lösas i ell sammanhang, Kommillén bör däremoi inte behandla frågor som avser mervärdeskall. Dessa frågor behandlas nämligen av mervärdeskatteulredningen (Fi 1971:05). Jag vill erinra om alt utredningen nyligen i ett delbelänkande (Ds B 1979:2) har föreslagil bl.a. viss utvidgning av undantaget för konstverk. Det bör inle heller ankomma på kommittén alt behandla civilrällsliga frågor inom l.ex. upphovsrättens eller patenlrätlens områden.

När del gäller beskattning och socialförsäkring bör del inle vara en uppgift för kommiitén alt föreslå någon allmän omläggning av skatte- och avgi­ftsreglerna för egenföretagare. Arbelel bör i stället inriktas pä de problem som är specifika för kullurarbelare och uppfinnare. Inom denna ram bör kommillén enligt min uppfattning ha belydande frihei atl själv avgöra på vilka områden som behov av ändringar föreligger. De lösningar som kommiitén stannar för bör dock självfallel vara förenliga med de grund­läggande principer som i övrigl lillämpas vid beräkning av skatter och avgifter. Någon generell skatlemässig favorisering av kulturarbetare eller uppfinnare skall således inle skapas.

Av det anförda följer atl kommiitén kan få anledning all behandla en rad olika frågor som har belydelse för kulturarbetarnas och uppfinnarnas ekonomiska villkor. I det följande skall jag något mer utförligt behandla vissa av de huvuduppgifter som omfallas av uppdragel. En sådan uppgifl gäller principerna för inkomstberäkningen, dvs. bl.a. frågor om tillämpligt inko­mstslag, förvärvskällans avgränsning och möjligheterna till resultaluljäm-nande åtgärder. En annan uppgift avser avdragsreglernas närmare utform­ning. En tredje gäller avgifisfrågorna. Jag kommer avslulningsvis all beröra ett par andra frågor som kommittén särskilt bör beakla.

Principerna för inkomstberäkningen

Kullurarbelare och uppfinnare kan bedriva sin verksamhel antingen som fria yrkesutövare eller som anslällda. De skalle- och avgiftsregler som tillämpas för en fri yrkesutövare skiljer sig i många hänseenden från dem som gäller för anställd personal.

Av 27 och 31 SS KL framgår atl velenskaplig, litterär, konslnäriig eller därmed jämförlig verksamhet skall beskatias som inkomsi av rörelse eller som inkomsi av ijänsl. För alt rörelse skall anses föreligga fordras alt verksamheten bedrivs yrkesmässigt, dvs. utmärks av självständighet, viss regelbundenhet och varaktighet samt i regel också vinstsyfte. Som inkomst av tjänsl beskattas inkomsi av tillfälligt bedriven verksamhet samt ersällning på grund av anställningsavtal eller uppdrag. Uppdragsersätlningar kan emellerlid ocksä vara all hänföra till inkomstslaget rörelse. Graden av självständighet     gentemot     uppdragsgivaren,     antalet     uppdrag     och

 

273                    Kommittéer: Budgetdepartementet    Delll B: 14

förekomsten av egna arbelslokaler och utrustning är faktorer som har belydelse vid bedömningen om en uppdragsersältning skall behandlas som inläkt av rörelse eller som inläkt av tjänsl.

Den som bedriver rörelse är bokföringsskyldig enligt BFL, Bokföringsskyldigheten skall fullgöras på säll som överensstämmer med god redovisningssed. Av detla följer bl.a. alt en kulturarbetare eller uppfinnare, som bedriver rörelse, fortlöpande skall bokföra uppkomna affärshändelser oeh i samband med delta se till alt verifikationer finns till alla bokföringsposter, dvs. notera inkomsler och utgifter saml spara kvitton, räkningar etc. BFL;s regler om upprättande av årsbokslut, dvs, resullal- och balansräkningar, behöver dock inte iakttas av enskilda näringsidkare med högst två årsanställda, om den årliga brultoomsällningssumman understiger 200,000 kr, (fr.o,m, år 1980 gäller aU årsbokslut inte behöver upprättas om brultoomsätlningen normalt understiger 20 basbelopp).

Inkomst av rörelse skall vid inkomstbeskattningen beräknas enligt bokför­ingsmässiga grunder. Detta innebär att den skattskyldiges bokföring skall ligga till grund för den skatlemässiga bedömningen av verksamhelens resultat. Vid inkomsttaxeringen skall hänsyn tas till bl,a, in- och utgående värde på lager, fordringar och skulder.

Reglerna i KL om nedskrivning av lager och avskrivning på byggnader, inventarier och andra anläggningstillgångar ger i allmänhet rörelseidkare goda möjligheter att bygga upp skattefria reserver och jämna ut den redovisade inkomsten mellan olika år. Kulturarbetares och uppfinnares behov av maskiner och andra anläggningstillgångar är emellertid begränsat och lager förekommer bara i mindre ulslräckning. Del är därför svårl för dem att genom exempelvis ändringar av lagerreserven hålla den redovisade inkomsten på en konstant nivå.

Som jag tidigare framhållil kan kullurarbelarnas och uppfinnarnas inkomsler variera starkt från etl år lill ett annat. Detta i förening med de små möjligheterna till resultaluljämning leder lill ekonomiska problem för dessa yrkesutövare. En ojämn inkomstulveckling medför nämligen ofta högre skatte- och avgifisbelastning och sämre socialförsäkringsskydd än om inkomsten är ungefär lika slor varje år.

Av det föregående har framgått alt riksdagen nyligen fattal beslut om ökade möjligheter för egenföretagare att bygga upp skattekrediter och jämna ut inkomsterna mellan olika är. Vissa av dessa regler, l.ex, bestämmelserna om resultatutjämningsfond och allmän investeringsreserv, kan lillämpas av samtliga kategorier av egenföretagare. Andra bestämmelser tar direkt sikle på kullurarbetare och uppfinnare. Som exempel kan nämnas lagen om upphovsmannakonto och bestämmelsen i 8 § lagen om allmän investeringsreserv om att reserven får tas i anspråk för forsknings- och utvecklingsarbete. Kommittén bör belysa hur de nya regelsystemen fungerar och lägga fram de förslag lill ändringar som kan visa sig vara moliverade, I detta sammanhang bör kommittén bl,a, ta ställning lill om intäkter av uppfinnarverksamhet kan behandlas på likartat sätt som upphovsmannainläkter.

De nya reglerna om inkomstutjämning m,m, syftar - i likhet med lagen (1951:763) om beräkning av stadig inkomstskatt för ackumulerad inkomsi - i första hand till att begränsa olägenheterna av kraftiga variationer på intäktssidan. Med hänsyn till kulturarbetarnas och uppfinnarnas inkomstförhållanden lorde detta vara en fråga av primärl inlresse. Kommit­tén bör dock även i övrigl ur olika aspekter undersöka behovet av ändrade

18 Riksdagen 1979180. I saml. Nr 103

 

Delll B: 14    Skr 1979/80:103                                                274

principer för inkomstberäkningen för fria yrkesutövare. De lidigare nämnda förslagen från Klys innebär bl.a. att frill verksamma kulturarbetares inkomsler inte skall behandlas som inkomsi av rörelse ulan skall hänföras lill ell särskilt inkomstslag. Kommiitén bör vara oförhindrad alt överväga om en sådan lösning kan vara motiverad och - om kommittén finner så vara fallel -utarbeta förslag lill regler för inkomstberäkning m.m. En ulgångspunkl för detta arbete bör vara atl den civilrällsliga bokföringsskyldighetens omfatt­ning i alll väsentligt behålls oförändrad.

Avdragsreglerna

En huvudprincip vid inkomstbeskattningen är alt avdrag medges för kostnader för intäkternas förvärvande och bibehållande. På detta område uppkommer dock särskilda svårigheter för bl.a. kulturarbetare och uppfin­nare. Svårigheterna hänger samman med atl ulgifterna i verksamheten kan vara besvärliga all skilja från vanhga - inte avdragsgilla - levnadskostnader. Det kan exempelvis gälla ulgifter för lokaler i egen villa eller bostadslägenhet, inköp av litteratur, verktyg och instrument samt utgifler för sludieresor och resor till konferenser o.d. En annan typ av problem som kan uppkomma är frågan om räll till avdrag för ulvecklings- och försöksulgifter. Sådana utgifter uppkommer ofta i verksamhetens inledningsskede, dvs. innan kännedom föreligger om del ekonomiska ulfallet av verksamheten. I dessa fall har taxeringsmyndigheterna inle sällan vägrat avdrag med motiveringen att den skattskyldige inle bedrivit rörelse i skattelagstiftningens mening.

Kommittén bör överväga vad som kan göras för att underlätta för kulturarbetare och uppfinnare alt få avdrag - omedelbart eller i form av värdeminskningsavdrag - för samtliga utgifler som är nödvändiga i verks­amheten. Del är angelägel alt reglerna ulformas sä alt en enhetlig och likformig tillämpning underlättas. Vidare bör kommiitén la upp frågan om i vad mån avdrag i efterhand kan medges för utgifler som hänför sig till tiden innan en rörelse har påbörjats. I del sammanhanget bör kommittén beakla företagsskatleberedningens förslag om avdrag i efterhand för vissa kosinader för forsknings- och utvecklingsverksamhet (se SOU 1977:86 s, 453-455),

A vgiftsfrågan

Kulturarbetare och uppfinnare som bedriver rörelse är - liksom andra egenföretagare - skyldiga att erlägga egenavgifter. De egenavgifter som förekommer är sjukförsäkringsavgift, folkpensionsavgifi och tilläggspen­sionsavgift enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, avgift enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring samt-fr.o.m. 1981 års laxering-avgift enligt lagen (1979:89) om delpensionsförsäkring och avgift enligt lagen (1976:381) om barnomsorg. I fråga om anställd personal skall socialförsäk­ringsavgifter och övriga lönebaserade avgifter erläggas av arbetsgivaren. Vid uppdragsförhållanden skall uppdragsgivaren betala avgifter för den ersätt­ning som utgår till uppdragstagaren utom i de fall då ersättningen för år räknal understiger 500 kr. eller då ersättningen ulgör intäkt av rörelse (jordbruksfastighet) för uppdragstagaren. Även i sistnämnda fall kan dock parterna genom alt träffa etl s.k. likställighetsavtal flytta över avgifisskyldigheten från uppdragslagaren/egenföretagaren till uppdragsgivaren.

 

275                    Kommittéer: Budgetdepartementet    Delll B:14

Egenavgifterna beräknas på grundval av egenförelagarens inkomst av rörelse (jordbruksfaslighel). Denna inkomst utgör också underlag för beräk­ning av egenförelagarens sjukpenning och pensionsförmåner. I likhei med de avgifter som en arbetsgivare belalar för anställd personal är egenavgifterna avdragsgilla vid inkomsttaxeringen. För alt förhindra all egenavgifter fastställs på ett för stort underlag (den s.k. avgift-på-avgiftseffekten) och för alt undvika att avdraget kommer ell år försent (den s.k. eflersläpningseffek-len) har införts regler som innebär atl egenförelagaren vid inkomstberäkningen får etl schablonmässigt beräknat avdrag för egenavgifter. Är della schablonavdrag lägre än de slutligt bestämda avgi­fterna ulgör skillnadsbeloppel en avdragspost näsla år. I konsekvens med detla skall del belopp varmed schablonavdraget kan ha överstigit de slutliga avgifterna redovisas som intäkt nästa år.

I fråga om egenavgifterna har främst ivå frågor aklualiserals på senare lid. Den ena frågan gäller vem som skall svara för avgiftsbetalningen. Om l.ex. en konslnärs verksamhel betraktas som rörelse skall han - som framgår av del nyss sagda - enligt huvudregeln beiala egenavgifter på sina inkomsler av verksamheten. Genom likslällighetsavtal kan dock avgifisskyldigheten läggas över på uppdragsgivaren. Klys har framfört önskemål om atl avgifisskyldigheten i ökad omfallning skall läggas över på uppdragsgivarna. Kommillén bör undersöka möjligheterna att genomföra en sådan omlägg­ning.

Den andra frågan gäller samordningen mellan skatte- och avgiftsreglerna. Det kan inträffa att en ersällning betraktas som inkomst av ijänst vid inkomsttaxeringen men som inkomst av annat förvärvsarbete i avgi­ftshänseende. I den lidigare nämnda skrivelsen från utredningen rörande rälien till arbetstagares uppfinningar har ett sådanl fall återgivits. Följden kan bh att den som har mottagit ersättningen påförs egenavgifter trots alt han saknar rätt till schablonavdrag. Avsaknaden av schablonavdrag kan medföra dels atl egenavgifterna kommer atl beräknas på ell från materiell synpunkt för stort underlag, dels atl avdragsrätten för avgifterna i sin helhet förskjuls ett år. Den sammanlagda marginella skatte- och avgiftsbelaslningen blir därigenom orimligt hög för det år då ersättningen betalas ut.

En situation som i mycket påminner om den nyss beskrivna är då en uppdragstagare, som inle är rörelseidkare, under ell och samma år uppbär flera mindre arvoden från olika uppdragsgivare. Understiger varje arvode 500 kr. men överstiger de sammanlagt delta belopp skall nämligen uppdragstagaren - och inte uppdragsgivaren - svara för socialförsäkringsavgifter m.m. Eftersom arvodena skall beskattas som inkomst av tjänst kan något schablonavdrag för egenavgifter inte komma i fråga. Även i delta fall blir det samlade skatte- och avgiftsuttaget för del aktuella året synnerligen högt.

En viktig uppgift för kommillén bör vara alt klarlägga i vilka situationer fritt verksamma kullurarbelare och uppfinnare kan drabbas av bristande samordning mellan skatte- och avgiftsregler. Kommittén bör lägga fram förslag om de ändringar av skatte- och socialförsäkringslagstiflningen som behövs för att undanröja dessa olägenheter. Denna del av utredningsuppdra­get bör kommiitén - om så visar sig lämpligt - kunna behandla med förtur och presentera i etl delbetänkande.

 

Delll B:15    Skr 1979/80:103                                                276

Övriga frågor

Av vad jag redan tidigare har anförl framgår atl kommiitén har elt omfattande utredningsuppdrag. 1 stor utsträckning bör del ankomma på kommiitén atl - inom de ramar som jag lidigare har angivii - ta ställning lill vilka frågor som är i behov av översyn. Jag vill avslulningsvis bara peka på två områden som jag inle har diskuterat i del föregående.

Särskilda problem kan uppkomma vid den skatlemässiga behandlingen av konslnärsbidrag, stipendier och liknande ersättningar. Del kan ibland vara vanskligt all avgöra om skatteplikt över huvud laget föreligger. I de fall då beskattning sker kan inkomsien komma att behandlas som B-inkomst enligt 9 S 3 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskall vilket i vissa fall kan ge mindre önskvärda resultat. Kommillén bör la upp dessa och liknande problem till behandling.

Nuvarande regler för beskattning av fria yrkesutövare är utan tvivel mer komplicerade än vad som gäller för löntagare. Det kan förmodas atl även ell framtida system måste bli relativt komplicerat. Behovet av informalion är därför påtagligt. Kommittén bör överväga vad som kan göras för att förbättra informationen om skatteoch avgiftsregler m.m. till de här berörda grupperna av yrkesutövare.

En väsentlig uppgift för kommillén bör också vara atl överväga möjlighe­terna alt förenkla för kullurarbelare och uppfinnare att lämna uppgifter om sin verksamhel till skatte- och socialförsäkringsmyndigheter. I denna och liknande frågor finns det anledning för kommittén all inhämla synpunkter från bl.a. riksskatteverket, riksförsäkringsverket och delegationen för före­tagens uppgiftslämnande (DEFU).

Med hänvisning till vad jag nu har anförl - och efler samråd med justitie-, social-, utbildnings- och industriministrarna - hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för budgeldepartemenlet

all tillkalla en kommitté med högst sju ledamöier med uppdrag att se över kulturarbetares och uppfinnares skatter och avgifter,

alt utse en av ledamöierna alt vara ordförande.

att besluta om sakkunniga, experler, sekrelerare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att kosinaderna skall belasla åttonde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Budgeldeparlemenlel)

15. Översyn av reglerna för beskattning av statsbidrag, m. m.

Dir 1979:135

Beslut vid regeringssammanlräde 1979-10-18

Departementschefen, statsrådet Mundebo, anför.

Stöd fill företag kan förekomma i många olika former. Den mesl renodlade siödformen är direkla bidrag och subventioner men stöd kan också lämnas i

 

277                     Kommittéer: Budgetdepartementet    Del II B: 15

form av garantiälaganden (borgen) och län med läg ränta och förmånlig amorteringsplan. Genom olika slag av villkor kan vidare gränsen mellan bidrag och län suddas ut. Ell företag som mottagit etl bidrag kan exempelvis vara skyldigt atl beiala lillbaka beloppel om förelagel inom viss lid lägger ned sin verksamhet. En annan mellanform är län med villkorlig återbelalnings­skyldighet, t. ex. lån som behöver belalas tillbaka endast om visst projekl ger vinst.

Sialen svarar för den dominerande delen av slödålgärderna lill förelags­sektorn. Slöd lämnas dock även av regionala utvecklingsfonder och andra formelll fristående organ som bildals och finansieras av bl. a. stal och kommun. 1 viss utsträckning beviljas också stöd lill förelag av rent privaträllsliga subjekt, t. ex. stiftelser som uppkommit lill följd av enskilda donationer.

I skatlelagsliflningen saknades under lång lid uttryckliga bestämmelser om den skatlemässiga behandlingen av bidrag o. d. lill förelag. Är 1973 infördes emellerlid regler om beskattning av slalsbidrag (prop. 1973:190, SkU 71, rskr 359, SFS 1973:1098), Reglerna, som finns i anvisningarna lill 19 S kommu­nalskallelagen (1928:370), KL, innebär i huvudsak följande,

Ell statsbidrag är skallefritl om del är avsell för utgifler för vilka avdragsrält inle föreligger vare sig direkt som omkostnad eller i form av årliga värdeminskningsavdrag. Har bidragel däremoi använts för atl bestrida en sådan ulgift som är på en gång avdragsgill vid laxeringen ulgör bidragel skattepliktig intäkt. Avdragsrätten för utgiften påverkas inte av bidraget. Återbetalas ell bidrag som har tagits upp som intäkt är det återbetalade beloppel avdragsgillt.

Har stalsbidragel använls för att anskaffa en byggnad, en maskin eller en annan anläggningstillgång skall bidraget inte las upp som intäkt, Å andra sidan skall som anskaffningskostnad för tillgången anses endast så stor del av koslnaden som inte läcks av bidragel. Återbetalas bidragel får tillgångens avskrivningsunderlag ökas med motsvarande belopp, dock med högsl del belopp varmed bidraget påverkal beräkningen av anskaffningskoslnaden. Har stalsbidragel använls för anskaffning av lager ulgör bidragel skatte­pliktig intäkt. Vid tillämpning av 41 § KL och anvisningarna till nämnda paragraf skall dock den del av lagret som anskaffats för bidraget inle medräknas vid lagervärderingen. Resultatet blir all bidragel beskattas i takt med atl lagret avyttras. Återbetalas ett statsbidrag, som har använts för alt anskaffa lagertillgångar, får den skatiskyldige avdrag för det återbetalade beloppet. Tillgångarnas anskaffningsvärde skall då ökas med del återbeta­lade beloppel.

Enligt en uttrycklig föreskrift skall bestämmelserna om slalsbidrag även tillämpas på slalsbidrag i form av avskrivningslån, dvs. lån som normall kommer att efterges. I förarbetena underströks att dessa lån i prakliken är all jämställa med kontanlbidrag.

Bortsett från vad som gäller i fråga om avskrivningslån föranleder mottagande och ålerbelalning av lån inte i sig några beskattningsåtgärder. Elt uppburet lånebelopp utgör således inle skattepliktig intäkt och återbe­talning av kapitalskuld är inle avdragsgill (20 S KL). Avdrag medges för ränla pä lånat kapital. Har kapitalet nedlagts i rörelse anses räntan som driftkostnad i rörelsen. Vad nu sagts gäller även slalliga län med villkorlig återbelalningsskyldighet. Om ell sådanl lån efterskänks, lorde del efier-skänkta beloppet uigöra skattepliktig intäkt under förutsättning all de lånade medlen har använls för utgifter som är avdragsgilla pä en gång eller i form av

 

Delll B:15    Skr 1979/80:103                                                 278

årliga värdeminskningsavdrag.

Riksdagen har under senare år beviljal lån lill foretag inom vissa krisdrabbade branscher, bl. a. till några skogs- och stålföretag. Ålerbelal­ningsskyldigheten för dessa lån har gjorls beroende av förelagets framtida vinstutveckling eller annan liknande omständighet. Som framgålt av den lämnade redogörelsen utlöser ett sådant lån i princip inle några beskattnings-effekter. Skattefriheten för det mottagna beloppet och brislen på avdragsrält vid återbetalningen ansågs dock i delta sammanhang kunna medföra vissa nackdelar. Anvisningarna lill 19 S KL kompletterades därför med en regel av innebörd all regeringen har rätt all - om synnerliga skäl föreligger - besluia att ell slalligl lån med villkorlig ålerbetalningsskyldighel skall anses utgöra skalteplikiig intäkt för företagel och atl förelaget får avdrag för återbetalat belopp (prop. 1977/78:79, SkU 20, rskr 119, SFS 1978:52).

1 KL finns således uttryckliga beslämmelser om hur slalsbidrag och vissa slalliga lån skall behandlas i skallehänseende. Bestämmelserna är emellerlid inte helläckande. Del råder därför inle sällan skilda uppfailningar om t. ex. slalsbidrag med villkorlig ålerbetalningsskyldighel eller bidrag från enskilda rättssubjekt skall beskallas hos mollagaren och - i så fall - vid vilken lidpunkt skatteplikten inträder. På senare lid har en del oklarheter också visat sig uppkomma i samband med realisationsvinstberäkningen vid avyttring av tillgångar som anskaffats med hjälp av statligt stöd. Del nuvarande rättsläget är således på mänga punkter ovisst. Detla leder inte bara lill svårigheler vid den skatlemässiga bedömningen av verksamhelens resultat ulan också lill redovisningslekniska problem för förelagen.

Genom beslul av statsmakterna i våras ändrades reglerna för beskaltning av företag i väsentliga hänseenden (prop. 1978/79:210, SkU 57, rskr 389, SFS 1979:609-618), Frågan om den skatlemässiga behandlingen av olika former av slöd lill företag logs emellerfid inte upp i del sammanhanget, 1 den proposiiion som låg lill grund för lagstiftningsarbetet anförde jag all reglerna för beskattning av statsbidrag o. d. borde ulredas yllerligare. Riksdagen hade inle någon invändning mol denna bedömning.

Mot bakgrund av vad jag nu har anförl anser jag atl en kommitté bör tillkallas för alt se över reglerna för beskattning av olika former av förelagsstöd. Kommillén bör sålunda - med beaklande av det arbete som i andra sammanhang har ulförts på området - klarlägga vilka slödålgärder till förelag som förekommer och lägga fram förslag om hur de olika varianterna skall behandlas i skattehänseende. Med företag avses i detla sammanhang inle bara akliebolag, ekonomiska föreningar och handelsbolag ulan i princip varje skatlskyldig som bedriver näringsverksamhet.

Kommittén bör i sitt arbete sträva efter alt reglerna för beskattning av bidrag och lån m. m. blir enkla att förstå och lillämpa. Antalet beskattnings-modeller för olika stödformer bör vara sä litet som möjligt. Det är exempelvis önskvärt att etl visst slödbelopp behandlas på samma sätt oavsett om det betalats ul av staten, en kommun eller en sliftelse. Åtskilligt talar också för all stödformens rubricering inle bör inverka på beskattningsfrågan. Avgö­rande för den skatlemässiga bedömningen bör alltså vara de villkor som förenas med visst stöd och inle om stödel betecknats som lån eller bidrag.

Av betydelse är att kommillén beaktar sambandet mellan skattereglerna och bestämmelserna i bokföringslagen (1976:125), BFL. Inkomsi av rörelse, jordbruksfastighet och - med vissa undanlag - annan fastighet skall enligt 41 S KL beräknas enligt bokföringsmässiga grunder, Della innebär bl, a. att

 

279                    Kommittéer: Budgetdepartementet    Delll B: 15

den skatlemässiga inkomstberäkningen skall ske på grundval av de redovisningsregler som finns i BFL och annan civilrättslig lagstiftning samt i jordbruksbokföringslagen (1979;l4l). En grundläggande regel i BFL är att bokföringsskyldigheten skall fullgöras på sätt som överensstämmer med god redovisningssed. Vilken innebörd della ullryck kan anses ha i olika avseenden preciseras bl. a. genom de anvisningar som bokföringsnämnden meddelar i akluella redovisningsfrågor. Enligt vad jag har inhämlal avser nämnden alt inom korl ge ut anvisningar i fråga om den redovisningstekniska behandlingen av olika former av slalligl slöd.

Del är av flera skäl angelägel all elt årsbokslut, som upprättas med iakttagande av god redovisningssed, skall utan omfattande korrigeringar kunna utnyttjas vid den skatlemässiga bedömningen av verksamhelens resultat. Bokföringen blir nämligen lätt missvisande om etl slödbelopp 1. ex. skall behandlas som inläkt i skattehänseende men - för att kravet på god redovisningssed skall anses fylll - som ett lån i årsbokslutet. En sådan motsättning mellan skattereglerna och bokföringsreglerna försvårar också taxeringskontrollen. En viklig uppgifl för kommiitén blir därför all söka anpassa reglerna för beskattning av olika former av förelagsslöd lill förelagsekonomiska principer och värderingar.

Av det anförda framgår atl kommilléns huvuduppgift blir alt diskutera hur lån, bidrag och andra former av slöd till företag skall behandlas i skattehänseende. Som jag tidigare framhållit avser denna del av ulrednings­uppdragel inle bara slöd lill aktiebolag, ekonomiska föreningar och andra juridiska personer utan också slöd lill enskilda näringsidkare. I delta sammanhang bör nämnas att regeringen nyligen har bemyndigal mig alt lillkalla en kommillé med uppdrag all se över kullurarbelarnas och uppfinnarnas skaller och avgifter (Dir 1979:115). Den kommillén skall enligi sina direktiv diskutera bl. a. vissa frågor rörande den skatlemässiga behandlingen av konslnärsbidrag, stipendier och liknande ersällningar. Frågor av della slag kan i och för sig falla inom ramen för det nu diskulerade utredningsuppdraget. Enligt min mening är det emellerlid lämpligl all samtliga frågor som rör stöd till kullurarbelare och uppfinnare behandlas av den kommillé som tillkallas för all se över just dessa yrkesgruppers skatte­och avgiftsförhållanden. Den kommitté som nu är aktuell bör därför inle gä in på dessa frågor. Den nu aktuella kommittén bör inle heller behandla slöd som utgår lill enskilda löntagare i samband med t. ex. arbelsmarknadspoli­tiska insatser. Denna och liknande frågor utreds f. n. av traktamenlsbeskatl-ningssakkunniga (B 1978:02). Vad jag nu sagt hindrar dock självfallel inle atl kommittén samråder med andra kommittéer när utredningsuppdragen omfattar angränsande områden.

F. n. finns det inle någon allmän skyldighet för den som lämnar slöd lill företag att underrätta skatlemyndighelerna om stödets storlek och karaktär. Följden kan bli atl taxeringsnämnderna inte får vetskap om all slöd utgått. Detta kan i sin lur medföra alt stödel behandlas felaktigt i skattehänseende. En ökad informationsplikt från slödgivarnas sida kan därför leda till rällvisare och mer likformiga taxeringar. Del är å andra sidan uppenbart atl en utvidgning av uppgiftsskyldighelen kan åsamka åtskilligt merarbeie för i försia hand de myndigheler m. fl. som lämnar stöd. Kommillén bör belysa dessa frågor och i mån av behov lägga fram förslag om förändringar av uppgiftsskyldighelens omfattning.

Kommitténs uppdrag bör enligt min mening vidare omfatta två områden som - åtminstone delvis - ligger vid sidan av beskaltningen av lån, bidrag och

 

Delll B:15    Skr 1979/80:103                                                280

andra stödformer. Jag syflar för del försia på de skallekonsekvenser som förekomslen avs. k. ulvecklingsbolag kan ge upphov lill. Det andra området gäller rälien lill avdrag för framlida ulgifter.

Under senare lid har några av landels slörre industriföretag bildal särskilda bolag för att slimulera den ekonomiska ulvecklingen inom viss region. Dessa utvecklingsbolag skall genom bidragsgivning och liknande åtgärder främja tillkomsten av nya företag inom regionen och underiälla för befintliga förelag atl utveckla nya produkler m. m. I ulvecklingsbolagens styrelse finns normall förelrädare för näringslivel, fackliga organisaiioner och berörda kommuner, Verksamhelen finansieras hell eller lill huvudsaklig del genom anslag från del eller de förelag som bildal ulvecklingsbolagel,

1 skrivelser till budgeldeparlemenlel och induslrideparlemenlet har framhållils alt del på många punkler är oklart hur de belopp som ett ulvecklingsbolag erhåller och delar ul skall behandlas i skattehänseende. Osäkerheten anges främsl gälla rätten lill avdrag för anslag som lämnas lill utvecklingsbolaget men skilda åsikter har också framförts beträffande utvecklingsbolagets egen taxering och hur etl bidrag från ell ulvecklingsbo­lag inverkar på den slulliga mollagarens taxering. Del påpekas också all det ovissa rättslägel är ägnat alt minska företagens benägenhet all bilda och finansiera utvecklingsbolag.

Del föreligger enligt min mening uppenbarligen ell behov av lydliga regler om hur bidrag lill och frän ulvecklingsbolag skall beskattas, Kommillén bör därför föreslå de ändringar eller komplelleringar av skattereglerna som är nödvändiga för atl bringa klarhet i utvecklingsbolagens skatleförhållanden. Önskvärt är givetvis all de regler som kommittén kan komma all föreslå anpassas lill de allmänna principer som enligt kommitténs uppfallning bör gälla vid beskaltning av olika stödformer. Av vikl är också att risken för missbruk beaktas. En evenluell avdragsrält för anslag till etl ulvecklingsbo­lag får exempelvis inte leda lill omotiverade skatlekrediter eller lill alt reglerna om avdrag för koncernbidrag kringgås.

Kommillén bör, som nyss nämnts, även behandla frågan om avdrag för reserveringar avseende framtida utgifler. På några områden, t, ex, vad gäller utgifter för tryggande av pensioner lill anställd personal, garantiulgifler och utgifter för hantering av utbränt kärnbränsle, är rälien lill avdrag uttryckli­gen reglerad (punkt 2 av anvisningarna till 29 S saml punkterna 1 a och 1 b av anvisningarna lill 41 § KL). Pä andra områden är del emellertid ofta svårt att vela i vad mån ell förelag kan få avdrag för belopp som i bokföringen sätts av för all möta framtida ulgifter. Del finns här anledning alt erinra om atl frågan om rätten fill avdrag för framlida utgifler varil föremål för riksdagens bedömning under senare lid. Riksdagen har därvid förutsaii all denna fråga kommer att tas upp till en mer allsidig prövning i samband med atl ställning tas lill företagsbeskattningens framtida ulformning (jfr SkU 1978/79:57 s. 106). En uppgifl för kommillén bör därför vara all uiarbeta elt i möjligaste män generelll syslem för den skallemässiga behandlingen av olika former av framtida ulgifter. Denna del av utredningsarbelel bör av naturliga skäl inriklas på de områden där uttryckliga regler f. n. saknas. Kommilléns målsättning bör även här vara atl de avsällningar e. d. som elt förelag måsle göra för all uppfylla kravet på god redovisningssed skall vara avdragsgilla vid inkomsttaxeringen.

Som framgår av den i del föregående lämnade redogörelsen är skatte­reglerna på de områden som omfallas av kommitténs uiredningsuppdrag i många hänseenden oklara. DeUa är redan nu besvärande och olägenheterna

 

281                    Kommittéer: Budgetdepartementet    Delll B: 16

kan-så länge ingenting görs-väntas öka i framtiden. Del är därför angelägel alt utredningsarbetet bedrivs skyndsamt: Finner kommitlcn atl visst delområde lämpligen kan behandlas separat bör kommillén enligt min mening vara oförhindrad alt redovisa resultatet pä del området i ell delbelänkande.

Med hänvisning lill vad jag nu har anförl - och efler samråd med cheferna för juslitiedepartementel och industridepartementet - hemsläller jag all regeringen bemyndigar chefen för budgetdepartemenlet

att lillkalla en kommitté med högst fyra ledamöier med uppdrag all se över reglerna för beskattning av slalsbidrag, m. m.,

atl ulse en av ledamöterna all vara ordförande,

atl besluta om sakkunniga, experler, sekrelerare och annal biträde ät kommittén.

Vidare hemsläller jag all regeringen föreskriver all kostnaderna skall belasla åttonde huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluier sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Budgetdepartemenlet)

16. Översyn av reglerna om folkpensionärernas skattelättnader

Dir 1979:138

Beslul vid regeringssammanträde 1979-11-15

Departementschefen, statsrådet Mundebo, anför.

Den grundläggande ekonomiska irygghelen för folkpensionärerna ges av den allmänna folkpensionen, den allmänna tilläggspensionen (ATP) och systemet med kommunala bosladslillägg. Här har betydande förbättringar skell under senare år och pensionärerna har hafl en, jämförl med de flesta andra grupper, förmånlig slandardulveckling. De folkpensionärer som helt saknar eller får endasl låg ATP får årliga standardförbättringar genom pensionstillskott som stegvis höjs. F. n. motsvarar pcnsionslillskollet 37 % av basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring (1962:381) och den ärliga ökningen uppgår till 4 % av basbeloppet. Etl förhållande som medverkai lill pensionärernas successivi förbätlrade inkomslslandard är all anlalel pensio­närer som uiöver folkpension har ATP eller andra pensionsförmåner ökal krafligl.

Även i fråga om bostadstilläggen har flera förbättringar genomförls under senare år. Det senaste riksmölel beslöl om en ulbyggnad. som särskilt kommer de pensionärer lill del som bor i kommuner där bostadstillägg hitlills utgått endast med låga belopp (prop. 1978/79:95, FiU 1978/79:.35, rskr 1978/79:335), Sedan år 1978 (prop, 1976/77:100 bil. 16, CU 1976/77:18, rskr 1976/77:187, SFS 1977:392) kan folkpensionärer vidare få stalskommunalt bostadsbidrag när reglerna för della ger gynnsammare resullal än reglerna för kommunalt bosladslillägg.

Folkpensionärer har sedan länge också hafl vissa förmåner vid inkomst­beskattningen. Dessa har grundats på atl inkomsterna för dem som har de

 

Delll B:16    Skr 1979/80:103                                                 282

lägsta pensionerna inte ansetts vara sådana att de kan sägas ge full skattekraft. Skatteförmånerna har genomgående haft formen av ett extra avdrag från den taxerade inkomsten. Avdragel har i princip varit sä stort alt den som bara uppburit folkpension jämte etl visst mindre belopp inle påförts någon skatt. För år 1979 kan en pensionär förulom ålderspension från folkpensionen ha en ytterligare inkomst på ca 4 900 kr. utan att påföras skalt. För folkpensionärer med högre inkomster avlrappas det extra avdragel i lakl med stigande inkomst.

Huvuddragen i det nu gällande systemet är av äldre datum. Belydelsefulla ändringar har emellerlid skelt under årens lopp. Den senasle mer genom­gripande ändringen skedde genom lagsliftning år 1975 (prop. 1975:92, SkU 1975:25, rskr 1975:126, SFS 1975:312). 1 samband med atl en individuell prövning av det exira avdraget infördes bestämdes den skattefria nivån med utgångspunkt i folkpensionens grundbelopp jämle viss i kronor beslämd sidoinkomsl. Till sidoinkomsl räknas även pensionslillskollel. Genom ålerkommande ändringar har den skaliefria nivån höjts så att de som bara hårde minsta pensionsförmånerna inte beskattats trots all pensionslillskot­ten stigit.

Del nuvarande sysiemel med särskilda skallelällnader för folkpensionärer får i sina huvuddrag sägas hittills ha fungeral på elt godtagbart sätt. Med liden har det dock visat sig att reglerna kunnat leda lill en del mindre tilltalande effekler i enskilda fall. 1 lakl med att pensionärernas inkomsl­slandard sligil har del också blivil allt tydligare att systemet inle för framtiden kan bibehållas oförändrai utan atl lämligen genomgripande ändringar behövs. I prop. 1979/80:58, om forlsall reformering av inkomslskallen, m, m. nämnde jag också att jag avsåg att begära regeringens bemyndigande att tillkalla en kommitté för atl utreda dessa problem.

Jag anser all en kommillé nu bör fillkallas för all göra denna översyn. Ulredningsuppdragel bör vara alt undersöka hur man lämpligast för framtiden bör beakla folkpensionärernas speciella ekonomiska siluaiion vid beskallningen. Detla innebär dels alt nuvarande skallelällnader bör granskas från mer principiella ulgångspunkler, dels atl man undersöker de olika lekniska svårigheter som visat sig uppkomma med dagens regler. De förslag som läggs fram bör vara inriklade på en mer långsiklig lösning av frågan än som följer av del nuvarande systemet.

En ulgångspunkl för ulredningsarbelet bör vara atl man även för framtiden måste ge etl särskilt slöd ål de grupper där folkpensionen ulgör den hell dominerande inkomsien. Lika klarl är all molsvarande inle gäller för de grupper som har inte obelydliga inkomsler vid sidan av folkpensionen. Man måsle beakla all antalet pensionärer i inkomstlagen som är jämförbara med inkomsttagares i aktiv ålder snabbi ökar. En generell särbehandling vid beskallningen av folkpensionärer framstår mot denna bakgrund inte som befogad. Jag vill i delta sammanhang nämna att exempelvis en ensamslående folkpensionär innevarande år kan beräknas komma alt fä skattelättnader för inkomster ända upp till ca 45 000 kr. En annan sak är au del extra avdrag som kan medges vid exempelvis sjukdom kan ha ell vidare användningsområde i fråga om folkpensionärerna än för inkomsllagare i akliv ålder.

Det nu sagda kan enligt min mening lala för all folkpensionärerna för framtiden i större utsträckning skulle kunna behandlas enligt samma skatteregler som gäller för andra inkomsttagare. De effekler som man i dag vill uppnå genom skallelällnader skulle för framliden kanske kunna uppnås ulanför skatlesyslemei. Jag länker här bl. a. pä en modell som behandlals i

 

283                    Kommittéer: Budgetdepartementet    Delll B: 16

1972 års skatieulrednings sluibelänkande (SOU 1977:91. Översyn av skattesystemet). Modellen innebar att det extra avdraget slopades och atl skall skulle ulgå enligt samma regler som för skattskyldiga i akliv ålder. Det ekonomiska slöd som uppnås genom avdraget skulle i stället kunna åstadkommas genom elt inkomslpröval direkl bidrag till folkpensionärerna. Della bidrag skulle kunna göras antingen skattefritt eller skattepliktigt. Kommittén bör undersöka denna modells för- och nackdelar.

De nuvarande skatlelältnaderna åstadkoms som jag redan har nämnt genom att ell extra avdrag medges. Detta avdrag kan siigas ha formen av ett extra grundavdrag och görs alltså från den laxerade inkomsien. Om man även fortsättningsvis vill ge skallelättnader kan dessa utformas pä annal säll. Även här har 1972 års skalleutredning i silt slutbetänkande visat på ett allernaliv. Liksom i del tidigare nämnda ftirslaget skulle skallen beräknas enligt samma regler för folkpensionärer som för andra inkomsttagare. Folkpensionärerna skulle emellerlid kompenseras genom ell avdrag från den uträknade skallen. Även denna modell bör undersökas. Jag vill emellertid framhålla atl en skatterabatt av detla slag, liksom ell bidrag av nyss nämnt slag, har andra verkningar än ell avdrag från inkomst. Sä påverkas t. ex. det kommunala skatteunderlaget.

Som jag redan har nämnt bör ulredningsuppdragel vara inriklal på att se över nuvarande former för skattelättnader. Däri ingår även att pröva om molsvarande effekler bälire skulle kunna uppnås genom någon form av bidrag. 1 uppdragel ingår däremot inle att generelll ompröva förmånssidan i och för sig och föreslå ändringar i den delen. Delta innebär dock inte all kommillén skall vara förhindrad all föreslå de justeringar av befintliga sociala förmåner som behövs för samordning med kommitténs förslag. Som exempel på detla vill jag nämna bl. a. utformningen av de bosladslillägg som kan utgå till folkpensionärer.

Chefen för bostadsdepartementet har tillkallal en kommillé för all se över bostadsbidragen till barnfamiljer m. fl. (Bo 1979:01). Riksdagen gav med anledning av prop. 1978/79:95 om den kommunala ekonomin regeringen till känna (FiU 1978/79:35, rskr 1978/79:335) all del borde närmare övervägas om inle denna kommillé borde anförtros också uppgiften att samordna de staiskommunala bostadsbidragen och de kommunala bosladsiilläggen lill folkpensionärer. Frågan om formerna för utredning om samordningen mellan syslemen övervägs f. n. inom regeringskansliet. 1 del nuvarande sysiemel minskar förekomslen av sidoinkomster inle bara det extra avdraget utan även t. ex. bostadstilläggens slorlek. Härvid kan högsl besvärande marginaleffekier uppslå. Här finns i och för sig ocksä svåra avvägningspro­blem mellan dem som bara har grundlrygghelen och dem som har inkomster därutöver. I delta sammanhang vill jag nämna all chefen för arbelsmark­nadsdeparlemenlel lillkallat en särskild uiredare för atl karllägga pensionä­rernas sysselsällningsförhållanden (A 1979:02). Skallelällnadernas ulform­ning kan i slörre eller mindre omfattning inverka pä en pensionärs intresse all behålla eller skaffa sig elt lämpligl arbele. En möjlighel som därvid bör undersökas närmare är om en särskild och förmånligare avlrappningsregel skulle kunna införas för just arbelsinkomsler. Kommillén bör i sill arbele samråda med de nu nämnda ulredningarna.

Jag har redan nämnl att kommiitén bör kunna pröva om inte andra vägar finns för alt tillgodose de önskemål som ligger bakom sysiemel med särskilda skallelällnader. En sådan modell skulle kunna vara bidrag i någon form. Jag vill emellertid framhålla all oavsell vilken form som väljs så bör nuvarande

 

Delll B: 16    Skr 1979/80:103                                                284

individuella form för stödel behållas. Tidigare bestämdes nämligen skalle­lällnadernas storlek i fråga om gifta folkpensionärer med hänsyn lill deras sammanlagda inkomsler. Fr. o. m. inkomslårel 1976 infördes en individuell inkomstprövning, dvs, storleken av skalielätlnaderna besläms nu efter vardera makens egna inkomstförhållanden. Däremoi lar man alltjämt hänsyn lill makarnas sammanlagda förmögenhel. I della sammanhang finns del några frågor som bör övervägas.

En förmögenhel över viss storlek minskar del extra avdragel. För makar beaklas därvid deras sammanlagda förmögenhel. Det kan diskuleras om inle en individuell prövning bör göras även säviu avser förmögenhel. Mol detta lalar i viss mån den omständigheten atl vi forlfarande har en sambeskallning av makar vid bl. a. förmögenhelslaxeringen. Kommiitén bör emellertid undersöka hur de nuvarande reglerna om förmögenhelsinnehav fungeral i praktiken och föreslå behövliga ändringar. Enligi vad som uppgells finns en del problem vid tillämpningen av de regler som möjliggör alt vissa tillgångar, bl. a. egnahem, skall fä las upp lill lägre värden än de eljest lillämpliga.

Del har också gjorls gällande atl de nuvarande reglerna om skattelättnader kan vara svära atl lillämpa i prakliken och att de dessulom kan leda lill vissa orättvisor. En given utgångspunkt för kommilléns arbele år självfallel atl söka tillvarata alla möjligheter till förenklingar och alt söka undanröja förekommande olägenheler i del nuvarande systemet. Jag vill här nämna några punkler där kritik har framförts och som kan behöva undersökas närmare.

Del har gjorls gällande all reglerna missgynnar folkpensionärer som uppbär s. k. barniillägg, vilka räknas som sidoinkomsl, Å andra sidan skulle olika grupper av folkpensionärer som inle har full pension gynnas eflersom dessa kan ha slörre sidoinkomsler än de som får full pension och likväl fä skattelättnader. Vidare har man lagil upp den s. k. 1/5-regeln i riksskatte­verkets anvisningar. Enligt denna medges extra avdrag först om folkpensio­nen uppgår lill minst 1/5 av de sammanlagda inkomsterna. Här kan Iröskeleffekler uppkomma.

Från en del håll har man också berört de förtidspensionerades situation. För dessa kan beskattningsbar inkomsi uppkomma även om deras enda sidoinkomsl ulgörs av pensionstillskott. Delta beror på alt de har räll lill dubbla pensionstillskoll. Del har ifrågasatts om inte denna grupp bör befrias hell från skalt.

En ytterligare omständighet som bör beaktas rör avdragel för preliminär skall. Det är angeläget all kommitténs förslag får en sådan utformning atl della avdrag kan göras med belopp som så långl möjligt moisvarar den slulliga skatten.

Jag har i del föregående redovisal olika problem som hänger samman med både systemets ulformning i stort och olika enskildheter i detla. Kommitténs uppgifl bör vara alt skapa etl bestående syslem som är bäitre än del nuvarande. Även om uppdragel avser skattelättnaderna bör nalurliglvis möjligheterna till en harmonisering med sociala förmåner tillvaralas. När del gäller stödets närmare form är del naturligt atl intresset i försia hand inriklas på de grupper som uppbär små eller måttliga pensioner. För återstående kategorier framslår i slället ett närmande till de regler som gäller för andra inkomsllagare som önskvärt. Jag vill erinra om all det slalsfinansiella lägel f. n. är sädanl all ändrade regler för skallelällnader och ev. ändrade bidragsregler inte kan få leda till någon ökning av kosinaderna för delta ändamål. Också frågan om kostnadsfördelningen mellan siaten och kom-

 

285                    Kommittéer: Budgetdepartementet    Delll B:16

munerna måste uppmärksammas i sammanhanget. Som jag lidigare har antytt skulle vissa av de alternativ till lösningar som har framförts få till följd att kommunernas skatteunderlag starkt iikar medan kostnadema för pensionärernas förmåner till större del faller på staten. Om kommiitén skulle finna all en lösning efler någon sådan modell är alt föredra, måste den också framlägga förslag om hur denna effekt skall kunna motverkas.

Kommitténs arbele bör bedrivas så all förslag presenleras i sådan lid att de kan läggas till grund för en proposiiion som kan behandlas av riksdagen under 1981,

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag all regeringen bemyndigar chefen för budgeldeparlemenlel

all lillkalla en kommitté med högsl 7 ledamöier med uppdrag all se över reglerna om folkpensionärernas skattelättnader,

atl utse en av ledamöterna att vara ordförande,

all besluta om sakkunniga, experter, sekrelerare och annat biträde ät kommittén.

Vidare hemsläller jag all regeringen föreskriver att kosinaderna skall belasta åttonde huvudlilelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan,

(Budgeldepartemenlet)

 

Delll U:l    Skr 1979/80:103                                                    286

Utbildningsdepartementet

1. Översyn av den statliga skoladministrationen

Dir 1978:99

Beslul vid regeringssammanlräde 1978-12-07 Slalsrådel Rodhe anför.

Skolöverslyrelsen (SÖ) är del centrala ämbetsverket för skolväsendel och vuxenutbildningen. SÖ;s arbetsuppgifter framgår av förordningen (1965:737) med inslruklion för skolöverslyrelsen (omlryckl 1974:441, ändrad senasl 1978:296). Verkel är organiserat på fem avdelningar, nämligen en undervisningsavdelning för skolan (S), en undervisningsavdelning för vuxenutbildning (V), en avdelning för fortbildning och pedagogiski utvecklingsarbete (L), en avdelning för planering (P) och en avdelning för administrativa frågor (A). Inom SÖ finns 17 byråer, som fördelas mellan avdelningarna enligt SÖ;s bestämmande.

Hos SÖ finns vidare en skolöverläkare samt sektioner för information saml rationaliseringsoch utredningsarbete. Vidare finns ett revisionskontor,

SÖ;s nuvarande organisalion gäller i sina huvuddrag frän den 1 oktober 1964, En partiell omorganisation genomfördes den 1 juli 1972 på grund av vissa förändringar inom utbildningsväsendet, främsl gymnasieskolans infö­rande, vuxenutbildningens ökande belydelse och vissa förändringar inom lärarulbildningsområdel. Ansvaret för lärarutbildningen övergick den 1 oktober 1976 från SÖ lill universiteis- och högskoleämbetet (UHÄ).

Länsskolnämnderna är de regionala statliga myndigheterna för skol­väsendel. Deras arbetsuppgifter och sammansällning framgår av förordning­en (1965:741) med inslruktion för länsskolnämnderna (omtryckt 1971:347, ändrad senasl 1977:887). Länsskolnämnderna tillkom den 1 juli 1958 och arbetsuppgifterna har i takt med skolväsendets utveckling successivt föränd­rals. Länsskolnämndorganisalionen har tidigare utretts av länsskolnämnds-utredningen. Dess betänkande (SOU 1973:48) Skolans regionala ledning och remissyttrandena över detla överlämnades lill ulredningen (U 1972:06) om skolan, staten och kommunerna (SSK) för atl beaktas i utrednings­arbelel.

För forlbildning av i huvudsak lärare och annan personal inom skol­väsendet finns fortbildningsavdelningar i Stockholms, Uppsala, Öslergöl­lands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus saml Västerbottens län. Verksam­heten regleras i förordningen (1977:536) om fortbildningsavdelningar.

Forlbildningsavdelningarna var tidigare knulna lill de större lärarhögsko­lorna. Frågan om deras organisaloriska tillhörighet kom all prövas i anslulning lill organisationskommittéernas för högskolereformen förslag. Den nuvarande organisalionen infördes den 1 juli 1977 (prop. 1976/77:100 bil. 12 s. 252, UbU 1976/77:25, rskr, 1976/77:293) och innebär i slort aU forlbildningsavdelningarna t,v, formelll är knulna lill resp, länsskolnämnd.

 

287                Kommittéer: Utbildningsdepartementet    Del II U:l

Della innebär att personalen är anställd vid nämnden. Vad gäller verksam­helen slår avdelningarna direkt under SÖ:s ledning.

Efter det atl den cenirala och regionala slalliga skoladministrationen fick sin nuvarande utformning har belydelsefulla förändringar skelt inom skolväsendel som i hög grad päverkar dess arbelsuppgifler och verksamhetsformer. Genom bl.a. riksdagens beslut om reformering av skolans inre arbete (SIA) (prop. 197.5/76:39, UbU 1975/76:30, rskr. 1975/76:367) och beslut om ett nytt slalsbidrag till grundskolan (prop. 1977/78:85, UbU 1977/78:21, rskr. 1977/78:260) har betydelsefulla steg lagits i riklning mol ell ökal lokalt ansvar för skolan i försia hand vad gäller grundskolan.

En utveckling mot ell ökat kommunalt och lokall ansvar för skolan leder naturligen lill konsekvenser för den slatliga skoladministrationen såväl på cenlral som på regional nivå. Med en belydande del av ansvarei för skolfrågorna överfört till kommunerna kan de statliga insatserna mer än tidigare inriktas på åtgärder som främjar en likvärdig utbildningsstandard i alla delar av landet, tryggar en nödvändig samordning mellan organ på central, regional och lokal nivå saml stimulerar en forlsall utveckling och förnyelse av skolans inre arbete och skolans roll i samhällels samlade insatser för barn och ungdom.

Frågan om en översyn av den slalliga skoladministrationen har uppmärk­sammals i olika sammanhang under senare år, SSK, som hafl till uppgift all utreda ansvarsfördelningen mellan stal och kommun i fråga om grundskolan och gymnasieskolan m,m,, har i silt slutbetänkande (SOU 1978:65) "Skolan, En ändrad ansvarsfördelning" angett vissa riktlinjer för hur den statliga skoladministrationen bör utformas, I belänkandet föreslås atl en utredning tillkallas som i nära samverkan med SÖ och länsskolnämnderna bör pröva den statliga skoladministralionens kommande arbetsuppgifier och ulform­ning.

Decentraliseringsutredningen (Kn 1975:01) har i principbetänkandet (SOU 1978:52) Lägg besluten närmare människorna föreslagit allmänna principer för decentralisering, Ulredningen har bl,a, angell exempel på decenlraliseringsätgärder inom olika verksamhetsgrenar. För skolväsendel sammanfattar utredningen återstående decenlraliseringsarbete på följande säU:

-  SÖ:s uppgifler på del cenirala planel omprövas;

-       Ärendegrupper som inle absolut fordrar cenlral handläggning rensas ul så
alt SÖ;s initierande, utvecklande och rådgivande roll renodlas;

-       Fördelningen av befogenheier mellan SÖ, länsskolnämnderna och komm­
unerna ses över.

Även SÖ har dels i skrivelse den 1 december 1971, dels i sina anslagsfram­slällningar under senare år aktualiserat både en sådan decentralisering som påverkar SÖ;s arbelsuppgifter och behovet av en översyn av verkets organisation.

Mot bakgrund av det jag här har anfört bör den statliga skoladmi­nistralionens arbetsuppgifter, organisation och arbelsformer nu bli föremål för en samlad översyn. Det bör uppdras ål en särskild kommitté atl mot bakgrund av utvecklingen inom SÖ;s verksamhetsområde och samhällel i övrigt genomföra en sådan översyn i nära samverkan med berörda institutioner och andra intressenter.

Översynen bör avse den lolala slalliga skoladministrationen. Denna

 

Del II U:l    Skr 1979/80:103                                                 288

omfattar bl,a, SÖ:s, länsskolnämndemas och forlbildningsavdelningarnas arbelsuppgifter och organisalion,

1 vad avser inrikiningen av den slatliga skoladministralionens uppgifter och organisalion bör kommillén arbela från följande uigångspunkter.

Den slalliga skoladministrationen har alt lillse atl de mål för skolan, som riksdag och regering har fastställt, förverkligas. Vidare ankommer del på den slalliga skoladministrationen all ularbela underlag för sialsmaklemas heslut i skolpoliiiska frågor.

SÖ:s cenirala uppgifler bör vara alt bedriva forsknings- och utvecklings­arbete inom skolområdet, all löpande utvärdera verksamheten i skolan och därvid framför allt pågående försöksverksamhet, all framlägga förslag lill regeringen i anledning av vad som har kommii fram vid överstyrelsens utvärderingar saml alt bedriva den långsiktiga och övergripande planering som fordras för all löpande kunna möla de krav och önskemål som samhällsutvecklingen kan ställa på skolan. Grundläggande vid handlägg­ningen av dessa uppgifler måsle vara det faktum atl utbildningen i hela landet skall hålla samma slandard, dvs. vara likvärdig. Ett viktigt led i SÖ:s verksamhet bör också vara all trygga nödvändig samordning mellan organ på central, regional och lokal nivå på skolområdet.

Etl vidgal kommunall skolansvar bör innebära en minskad belaslning på den statliga skoladministrationen när del gäller löpande administration, förvaltning och administrativ service. Förändringar av statsbidragssystemet leder vidare till en inskränkning av den slalliga regleringen av ekonomisk­administrativa frågor. En utveckling i denna riklning bör få konsekvenser för såväl dimensioneringen som inrikiningen av den cenirala skol­administrationen. Inslaget av myndighetsutövning och detaljreglering kan minska. Beslut i många ärenden kan decentraliseras.

Vid sina överväganden bör kommittén beakla atl elt ökal kommunalt ansvar för skolan naturligen innebär all kommunerna också får elt slort ansvar för den lokala utvärderingen av skolan. Ansvarei fördel pedagogiska utvecklingsarbetet kommer vidare atl i större ulslräckning an nu falla på regionala och lokala organ. Delsamma gäller ansvaret för fortbildningen av skolans personal.

När det gäller den regionala statliga skoladministrationen har kommittén alt utgå från att även framdeles en länsskolnämnd skall ha inseende över och ansvar för samordning och utveckling av skolväsendel i länel. Ett ökal kommunalt ansvar för skolan leder naturligen lill att också länsskolnämn­demas arbetsuppgifter förändras med konsekvenser för såväl inrikining som dimensionering av organisalionen. Verksamheten bör mer än lidigare koncentreras på pedagogiska frågor. Vikfiga uppgifter blir att stimulera, stödja och ge råd till de enskilda kommunerna och alt i samarbete med dessa medverka till löpande ulvärdering av skolans verksamhel.

Kommittén bör ägna särskild uppmärksamhet ål frågan om hur och på vilket eller vilka organ statliga uppgifter av regional karaktär, som läcker slörre region än etl län, skall fördelas. I delta sammanhang bör behovel av de nuvarande forlbildningsavdelningarna ulredas. Kommittén skall härvid beakta de förslag som 1974 ärs lärarulbildningsutredning (U 1974:04) kan komma all redovisa i vad avser fortbildningsorganisationen. Vidare bör frågan om samverkan mellan skolväsendet, vuxenulbildning av olika slag och högskolan uppmärksammas,

Ulgångspunkten för organisationsöversynen bör vara gällande ansvarsför­delning mellan siat och kommun på skolområdet.

 

289               Kommittéer: Utbildningsdepartementet    Del II U:l

Kommittén bör dock, mot bakgrund av den inriktning av den slatliga skoladministrationen som jag tidigare angett, överväga vilka yUeriigare möjligheter som finns att decentralisera befogenheier och ansvar lill kommunerna, Syflel bör därvid vara all i ännu högre grad än som redan har skett befria såväl den centrala som den regionala slalliga skol­administrationen från löpande, förvaltningsmässiga och kontrollerande uppgifler, Slatliga åtgärder för all underlätta en decentralisering bör uppmärksammas. Därvid bör också undersökas hur kommunerna skall kunna påverka utbudet av olika serviceinsatser från slalens sida. Kommittén skall inte lägga fram förslag som innebär ändrat huvudmannaskap för skolledare och lärare eller någon förändring i vad avser nuvarande uppgifts­fördelning mellan stat och kommun beträffande lillsältning av arbelslagare med statligt reglerade tjänster.

Kommittén bör pröva hur arbetsuppgifterna skall fördelas mellan den centrala och regionala liksom den lokala (arbelsmarknadsulbildningen, specialskolan, den statliga vuxenutbildningen m.m.) statliga skol­administrationen. Som riktmärke bör gälla att uppgifter inte skall föras upp på högre myndighetsnivå än vad som krävs för atl trygga dels erforderlig samordning, dels likformighet i behandlingen av sådana ärenden där rättssäkerheten fordrar det.

Vid en översyn av den centrala och regionala skoladministrationen bör alla möjligheter till decentralisering, förenkling och avveckling av detaljkonlrol­ler övervägas. Härvid skall självfallel hänsyn tas till all viktiga generella mål inte äventyras. Kommittén bör härvid beakta det decentraliseringsarbete som bedrivs inom det statliga området.

Sedan kommittén kommit fram till elt principiellt ställningslagande lill den statliga skoladministrationens arbetsuppgifter och fördelningen av dessa uppgifter mellan central och regional nivå bör kommiitén överväga om det finns motiv för att föra över vissa myndighetsutövande och förvaltande uppgifter från länsskolnämnd till länsstyrelse. Härvid bör dels länsslyrelser­nas roll som samordnare av samhällsplanering på regional nivå, dels länsskolnämndemas pedagogisk-organisatoriska verksamhet inom skol­planeringen vägas in.

Kommiitén bör vara oförhindrad att överväga om SÖ:s ämbetsområde bör avgränsas pä ett annat sätt än nu. Därvid kan även arbetsfördelningen mellan SÖ och andra ämbetsverk och centrala instanser med vilka SÖ har alt samverka behandlas. Länsskolnämndemas ställning i förhållande lill SÖ liksom nämndernas relationer gentemot andra statliga regionala organ bör också övervägas.

Kommittén bör även se över verksstyrelsens uppgifter, befogenheier och sammansättning, behovet av nämnder av rådgivande eller annan karaklär m.m. Motsvarande översyn bör ske av länsskolnämndemas ledningsfunk-fion.

Flera andra kommittéer behandlar f.n. frågor som berör den statliga skoladministrationens framtida roll och arbetsuppgifter i vad avser skola och utbildning. Jag vill här erinra om utredningen (U 1975:19) om vissa folkbildningsfrågor m.m., utredningen (U 1976:10) om den gymnasiala utbildningen, utredningen (S 1977:12) om viss omsorg om handikappade, utredningen (U 1978:04) om kommunal vuxenutbildning, utredningen (U 1978:06) om elevvårdsarbetet i skolan, utredningen (U 1978:07) om integra­tion av handikappade elever i det allmänna skolväsendet, utredningen (U 1978:09) om det pedagogiska forsknings- och utvecklingsarbetet inom

19 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 103

 

Delll U:l    Skr 1979/80:103                                                    290

skolväsendet m.m, och utredningen (U 1978:16) om enhetligt huvudman­naskap för högskolan, Kommillén bör hålla konlakt med dessa kommilléer liksom med andra kommilléer som behandlar frågor som kan komma all påverka den slalliga skoladministrationens uppgifter.

Kommittén bör i lämpliga former informera och samråda med berörda personalorganisalioner om översynsarbetets uppläggning och om de förslag kommittén kan komma att avge. Kontakt bör snarasl las med dessa organisationer för all överlägga om formerna för en sådan samverkan.

Kommittén bör också hålla kontakt med andra intressenter, bl.a. förelrä­dare för kommunala intressen. Jag vill här erinra om förordningen (1975:567, ändrad 1977:601) om ralionaliseringsverksamhet inom den civila stats­förvaltningen.

Med hänsyn till del omfallande utredningsarbete som nu pågår inom skolans område lorde det bli nödvändigt all förändra den statliga skoladministrationens organisalion successivt. Yllerligare direktiv kommer atl behöva meddelas senare. Ett vikligl inslag i översynsarbetel bör vara alt undersöka hur en flexibel organisation kan byggas upp sä alt den, utan att den grundläggande organisationsstrukturen påverkas, kan förändras med anledning av kommande ulbildningspoliliska beslul bl,a. dem som kan bli resultat av pågående uiredningar.

Det är angeläget att kommittén i översynsarbetet tar till vara den erfarenhet och del kunnande som personalen inom den slatliga skoladministrationen har. Enligt vad jag erfarit har SÖ tillsammans med länsskolnämnderna och i samråd med berörda personalorganisalioner inlett etl internt arbete som berör den statliga skoladministrationen. Kommillén bör i görligaste mån utnyttja resultat från detla arbele som underlag för organisalionsöversynen. Likaså bör SSK;s kartläggningsmaterial använ­das.

Översynsarbetet bör med den förändrade inrikining av organisationen som jag lidigare angell leda till en minskning av den totala statliga skol­administrationen. Översynen förutsätts också leda lill förändrade eller hell nya arbetsuppgifter liksom lill förändrade krav på lidigare bakgrund och erfarenhet för vissa anställda. Kommiitén bör även beakta sådana konse­kvenser i ulredningsarbelet och redovisa en utbildningsplan för nödvändiga omskolnings- och fortbildningsinsatser, så att de anslällda inle har anledning att känna oro och osäkerhet.

Kommillén skall beakla effektivitetskraven, varvid med effektivitet avses atl myndigheterna når målen för sin verksamhel under god hushållning med resurserna, med beaklande av service-, offentlighets- och rättssäkerhets-kraven och med beaktande av personalens behov av arbetstillfredsställelse, god arbelsmiljö, anställningstrygghet och möjligheter till medbeslämmande och personlig utveckling.

Kommiitén bör avge förslag lill de författningsändringar som behövs för all genomföra kommitténs förslag.

Kommittén bör arbela skyndsami. I en första elapp bör kommittén mol bakgrund av en kartläggning och analys av den nuvarande organisationen redovisa principer för en förändring av den statliga skoladministrationen. Denna etapp bör utmynna i ett underlag för regeringens beslul om tilläggsdirektiv med preciserade riktlinjer för hur den statliga skol­administrationen bör förändras. Kommiitén bör redovisa elt sådanl underlag före den 15 augusti 1979.

Jag avser föreslå regeringen alt bemyndiga mig alt i tilläggsdirektiv till

 

291               Kommittéer: Utbildningsdepartementet    Del II U:2

andra kommittéer som f.n. behandlar frågor som berör den statliga skoladministrationen uppdra åt dem alt bedriva kommittéarbetet så, att de i förekommande fall före den 15 augusti 1979 kan redovisa hur och i vilken omfattning kommittéernas förslag kan komma atl påverka den slatliga skoladministrationens arbetsuppgifter och organisation. Del bör härigenom bli möjligt att i tilläggsdirektiven också beakla sådana förslag.

Med hänvisning lill vad jag har anfört hemställer jag all regeringen bemyndigar mig

alt tillkalla en kommitté med högsl sex ledamöter för alt göra en översyn av den slalliga skoladministrationen,

att utse en av ledamöterna atl vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experler, sekreterare och annat bilräde ål kommittén.

Vidare hemställer jag alt regeringen föreskriver alt kosinaderna skall belasta nionde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

(Utbildningsdepartementet)

2. Direktiv till utredningen (U 1979:01) om förstärkta kontakter mellan hem och skola

Dir 1979:13

Beslut vid regeringssammanträde 1979-02-01

Statsrådet Rodhe anför

I läroplanen för grundskolan (Lgr 69) avsnitt Mål och riktlinjer fastslås atl även under barnets skolår har hemmet det primära och huvudsakliga ansvaret för dess fostran och vård. Samtidigt betonas betydelsen av ett nära och förtroendefullt samarbete mellan hemmen och skolan. I skolförordning­en (1971:235) framhålls att varje anställd vid grundskolan eller gymnasiesko­lan skall vinnlägga sig om etl gott samarbete med eleverna och deras föräldrar (10 kap. 1 §). Skolförordningen föreskriver även skyldighel för lärare att delta i föräldramöten (14 kap. 10 §).

I Lgr 69 avsnittet Allmänna anvisningar för skolans verksamhet berörs närmare olika former för kontakten mellan hem och skola, bl.a. allmänna föräldramöten, klassmöten, åhörardagar och allmän information, som det åHgger skolans ledning och lärare alt lämna. Ansvarei för att konlakt mellan hem och skola kommer till stånd åvilar skolan.

I prop. 1975/76:39 s. 245 om skolans inre arbete m.m. (SIA) betonades att "samarbetet mellan hemmen och skolan är ytterst väsentligt". Föredragan­den förordade därför att informationen från hemmen till skolan liksom från skolan till föräldrarna skulle förbättras och föreslog (s. 245) atl två kontakt-tillfällen per läsår skulle vara obligatoriska för skolan alt anordna och alt klassföreståndaren skulle vara skyldig atl kalla till dessa. Kontakterna borde ske i form av enskilda samtal med föräldrarna. Riksdagen beslutade i enlighet med förslagel (UbU 1975/76:30 s. 30, rskr 1975/76:367).

I förslaget till förändring av grundskolans läroplan behandlar skolöversty-

 

Delll U:2    Skr 1979/80:103                                                  292

relsen (SÖ) också samarbetet hem-skola. Nödvändighelen av en aktiv föräldramedverkan betonas. Den samlade skoldagen öppnar enligt förslaget nya möjligheter för skolan all ta vara pä föräldrarnas kunnighet och erfarenhet.

SÖ knyter i sitt läroplansförslag samman hem, skola och samhälle: "Skolans möjligheter all ensam lösa sådana problem som visar sig i skolan men har sitt ursprung i familjen och i samhället är begränsade. Skolan kan emellerlid ofta genom sin konlakl med barn och familjer medverka vid en karlläggning av problem. Genom samverkan mellan skolan, hemmen och samhället i övrigl skapas bättre förutsättningar för alt problemen skall kunna lösas."

Vid remissbehandling av SÖ;s läroplansförslag har flera remissinstanser efterlyst mer konkreta förslag.

Riksförbundet Hem och skola (RHS) framhåller i sill remissvar bl.a, att de markeringar som görs i förslaget om viklen av samarbele hem-skola är tillf redsställande, met\ att brister finns i analysen av hur detla samarbete skall fungera och av hur föräldrarna skall tas i anspråk i skolan. RHS kritiserar vidare förslaget för all det underlåter atl beskriva varför samspelet mellan hem och skola är av slor belydelse. Man önskar även en analys av orsakerna lill de hinder som försvårar samarbetet.

RHS har aktualiserat frågor om hem-skolasamarbetet i skrivelser den 3 november 1976 och den 30 mars 1977 lill utbildningsdepartementet. I dessa begär förbundet bl.a. atl ålgärder vidtas i fråga om skolans åligganden då det gäller kontakten med hemmen, så att minst två enskilda samtal och två klassmöten per läsår snarast realiseras. RHS understryker också att ambitionerna beträffande skolans samverkan med hemmen måste ökas ytterligare. Bl.a. måsle antalet konlaktlillfällen bli avgjort större än hiuills.

Det torde råda bred enighet om nödvändigheten av ett nära samarbete och effekfiv konlakt mellan hemmen och skolan. Detta kommer lill uttryck både i läroplan för grundskolan (Lgr 69) och i SÖ;s förslag lill reviderad läroplan. Samiidigi efterlyses, inte minst från RHS, mer konkreta förslag om hur detta samarbete skall utformas.

Kontakten mellan hem oeh skola sker i dag vanligen genom klassmöten, enskilda samtal mellan lärare och föräldrar och åhörardagar. På klassmöten träffas lärare och föräldrar lill barnen i en klass för information och gemensamma diskussioner om bl,a, undervisningen oeh samarbetet i skolan. Det är numera allt vanligare att eleverna deltar i klassmötena.

De enskilda samtalen har till uppgift alt ersälta och i vissa fall komplettera betygen. Klassläraren, föräldrarna och ibland även eleven samtalar om elevens skolprestalioner och sociala utveckling i skolan. Till stöd för samtalen förekommer ofta i skolan utarbetade frågelistor,

Åhörardagar förekommer i många skolor medan andra slopat fastlagda dagar och låter i stället föräldrarna komma när de har möjlighet till det.

De nuvarande kontaktformerna präglas inte i första hand av gemensam och akliv samvaro ulan av information från lärare till föräldrar om elevernas resultat och av skolans verksamhetsformer. Det betyder atl föräldrarna tilldelats en i huvudsak passiv roll i kontakterna med skolan.

Föräldrarna har etl självklart intresse av atl vara väl informerade om skolans verksamhet och om del egna barnets utveckling i skolan. Vid barnets skolstart synes intresset för skolan och verksamheten där vara stort hos nästan alla föräldrar. Detta intresse verkar alt avta med åren och har

 

293               Kommittéer: Utbildningsdepartementet    Del II U:2

påtagligt minskat då barnen nått högstadiet. Man har anledning all förmoda att del inle är föräldrarnas inlresse som avtagit ulan alt de förväntningar på kontakten med skolan som väcktes vid barnets skolstart inte infriats.

Det är vidare ell ofta konstaterat förhållande alt föräldrar till barn, som av olika skäl funnil sig mindre väl lill rätta i skolan, har lägst besöksfrekvens vid klassmöten och åhörardagar, I slor ulslräckning utmärks dessa hem av svag studietradition. En negativ inställning till skolan ulvecklas lätt i dessa hem hos såväl föräldrar som barn. Skolan har ett storl ansvar att utveckla samarbetsformerna på etl sådanl sätl atl alla föräldrar lockas all komma till skolan.

Ett allt större anlal barn och ungdomar med fysiska eller psykiskl handikapp inlegreras numera i vanliga skolor. Skolan har också elt stort ansvar att utveckla samarbelsformerna så all föräldrarna till handikappade barn ges möjlighel alt pä etl aklivi säll della.

Mot bakgrund av vad jag framfört ovan finner jag att frågan om hur samspelet mellan hem och skola kan fördjupas och vidareutvecklas i olika avseenden bör ses över. Jag förordar alt en uiredare tillkallas för atl göra denna översyn. Utredaren bör överväga om del är möjligt all vidareutveckla och förnya de nuvarande formerna för informalionen till hemmen och för kontakten mellan hem och skola. Det är önskvärt alt samverkan mellan hem och skola får en mer aktiv karaktär, där båda parterna medverkar. En viktig fråga är också frekvensen och förläggningen av kontakterna mellan hem och skola. Det bör observeras att frågor i anslutning till de enskilda samtalen för närvarande övervägs inom utbildningsdepartementet i samband med bered­ningen av förslagen från 1973 års betygsulredning.

Föräldrarnas intresse rör atl få konlakl med skolan är som jag tidigare framhållit varierande. Det är angeläget att få klarlagt vad detta beror på och vad som kan göras för atl få alla föräldrar all della i samverkan hem-skola. Exempel på konkreta insatser för att underiätta denna finns i RHS:s remissvar över SÖ;s förslag lill förändring av grundskolans läroplan. 1 sammanhanget bör även observeras barnomsorgens och fritidshemmens erfarenheter av föräldrasamverkan.

Enligt min mening finns det också skäl att se samarbetet mellan hem och skola i etl pedagogiskt och socialt sammanhang. Jag menar därvid inle att föräldrarna skulle överta lärarens uppgifter vad gäller planering och upplägg­ning av undervisningen.

Vad jag avser är i stället alt föräldrarna skulle kunna medverka i skolans verksamhet. Varje vuxen person besitter ansenliga kunskaper och erfaren­heter som skolan borde kunna utnyttja. Föräldrarna represenlerar en mångfald yrkesområden och kan ge konkret information om stora delar av samhället och arbetslivet. Många vuxna har dessutom skaffat sig kunskaper om frifidsverksamhet och om hemsysslor av skilda slag. En speciell föräldragrupp som i högre grad bör uppmärksammas i detta sammanhang är invandrarföräldrarna. Genom att inbjuda dem lill skolan och låta dem berätta om seder och bruk i sitt hemland kan skolan tillföras nya synsätt och kulturtraditioner. Härigenom kan skolan bidra till att stärka förståelsen för människor med olika kulturell bakgrund.

Föräldrarnas medverkan i skolarbetet behöver inte bara vara knuien till skolan. De kan utnyttjas även i hemmet. Via intervjuer som görs av eleverna, bandupptagningar etc, kan det kunnande föräldrarna har tas till vara. Med goda resultat har man på flera håll redan prövat en aktiv föräldramedverkan som består i atl föräldrarna i skolans arbete berättar om sina yrken, hobbies

 

Del II U:2    Skr 1979/80:103                                                294

etc. Uiredaren bör redovisa exempel på och erfarenheler av föräldramedver­kan i skolan och överväga om del behövs särskilda insatser för atl stimulera sådan medverkan.

Barnen i en klass ulgör en social grupp som formar sina egna vanor och uttrycksformer. Den roll som den enskilde eleven spelar i denna grupp kan på flera sätl skilja sig från den bild föräldrarna har av barnet i hemmet. Samverkansformer bör därför ulvecklas där föräldrarna får uppleva barnen i klassen som en social grupp och där intresset inle ensidigl riktas mol del egna barnel utan mol hela gruppen. Della bör kunna leda till etl vidgal inlresse för alla enskilda barn i klassen.

På detta sätl kan föräldrarna fungera som stöd för varandra och för läraren när det gäller atl lösa problem i skolan. Det är specielll viktigt att samverkansformer av detta slag utvecklas som slöd för invandrarföräldrarna. Dessa är ofta isolerade i samhällel och etl aktivare föräldrasamarbele skulle kunna bli en möjlighel för dem alt få bättre kontakt med det svenska samhällel och svenska förhållanden. Jag vill i delta sammanhang särskilt betona skolans ansvar för all tillgodose invandrarföräldrarnas behov av översalt information, lolkhjälp etc.

I kontakten med hemmen har skolan stora möjligheter att åstadkomma en bäitre förståelse mellan föräldrar och barn. Skolan kan visa fram och förtydliga olika yttringar av barn- och ungdomskulluren för föräldrarna. Skolan kan även visa hur arbetet i dag går till och vilka kunskaper och färdigheter eleverna bjuds. Eleverna själva kan ge föräldrarna information om allt detla. Överhuvud bör vid dessa konlakttillfällen eleverna och föräldrarna vara de aktiva parterna.

Enligt läroplanen skall skolan verka för jämställdhet mellan män och kvinnor - i familjen, på arbetsmarknaden och i samhället i övrigt. Föräld­rarnas medverkan är av största vikt om det arbetet skall lyckas. Gemensam­ma insatser av föräldrar och skola i jämställdhetsfrågor kan bidra till atl jämställdhet mellan könen blir verklighet.

Jag vill i detla sammanhang även påpeka alt samverkan hem-skola ofta kan vara problemfylld och av någon av parterna upplevas mycket negativt. Jag har lidigare beröri svårigheterna härvidlag för vissa föräldragrupper ävensom lärarnas ansvar för undervisningen. Eleverna upplever ibland föräldrarnas kontakt med skolan och lärarna som ett hot mot deras integritet. Detla blir alll tydligare på högstadiet där eleverna utvecklingsmässigt har större behov av integritet i sin skollillvaro. Utredaren bör i sitt arbete beakta de olika intressenternas berättigade krav och i fråga om eleverna se till alt förslagen till kontaktformer mellan hem och skola tar hänsyn till elevernas mognadsgrad och de villkor som kan vara förenade därmed.

Del är viktigt all föräldrarna har elt reellt medinflytande på skolans verksamhet. Som jag tidigare sagt kan detta inflytande dock inte gälla planering och uppläggning av den direkta undervisningen. I andra avseenden är del dock naturligt och önskvärt att föräldrarna är med och påverkar beslulen. Förslag om s.k. skolnämnder har lagls fram (promemoriorna Medinflytande i skolan Ds U 1977:20 och Skolnämnds beslutsområde Ds U 1978:3). Frågan bereds f.n. inom utbildningsdepartementet. Utredaren bör följa behandlingen av frågan.

Med utgångspunkt i vad jag anfört ovan bör utredningsarbetet främst inriktas pä följande frågor;

Hur skall föräldrarnas och elevernas behov av information om skolan, dess

 

295                Kommittéer: Utbildningsdepartementet    Del II U:2

verksamhet samt om elevernas prestationer lillgodoses?

Hur skall föräldrarnas kunskaper och erfarenheler tillvaratas i skolarbe­tet?

Under vilka former och i vilka slags frågor bör föräldrarna kunna få ökal medinflytande i skolverksamheten?

Inom ramen för dessa huvudfrågor bör utredaren bl.a.;

-        analysera  hindren  för  etl  bredare   föräldraengagcmang  i  konlaklen
hem-skola,

-        föreslå nya eller vidareutvecklade former för kontakterna mellan hemmen
och skolan,

-     pröva hur kontakterna hem-skola tidsmässigt kan förläggas,

-     föreslå åtgärder för att föräldrarna skall få bättre möjligheter all följa del dagliga arbetet i skolan.

I sammanhanget bör särskilt beaktas de svårigheter som föreligger när föräldrar är ensamslående, när föräldrar har ringa inlresse för eller negaliv inslällning till skola och studier, när föräldrar har stora sociala problem, när föräldrar har barn som är handikappade saml när föräldrar är invandrare och ofta har påtagliga språkproblem. Vidare bör beaktas föräldrarnas arbelsmarknadsmässiga och ekonomiska möjligheter all della i skolarbetet.

En naturlig utgångspunki för arbetet är vad som föreslagits i SÖ;s förslag till förändring av grundskolans läroplan såvitt gäller samarbetet hem-skola och de synpunkier som remissinstanserna framför med anledning av förslagel. Utredaren bör också utgå från de beslul beträffande hem-skola som fattats av riksdagen med anledning av prop. 1975/76:39 om skolans inre arbete m.m. (UbU 1975/76:30, rskr 1975/76:367).

Inom socialdepartementet arbetar en kommitté, barnomsorgsgruppen (S 1973:07), med frågan om en allmän föräldraulbildning. Kommillén avser atl presenlera sina förslag om föräldrautbildning bl.a. när barnen är i skolåldern i ett slutbetänkande omkring årsskiftet 1979/80. Barnomsorgsgruppen driver försöksverksamheter i några kommuner som tar sikte på ett intensifierat samarbete mellan hem och skola samt mellan föräldrarna själva. Utredaren bör samverka med barnomsorgsgruppen, med den grupp för hem-skola som elevvårdskommittén (U 1978:06) avser atl etablera, med utbildningsdeparte­mentets arbelsgrupp kring normbildning och normöverföring i skolan. Vidare bör utredaren utnyttja erfarenheterna från projekt och försöksverk­samheter som pågår på olika håll, bl.a. RHS:s högsladieprojekt.

Med hänsyn till vad jag nu anförl hemsläller jag att regeringen bemyndigar mig

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag

alt se över frågor som rör kontaktverksamheten mellan hemmen och skolan,

atl besluta om sakkunniga, experler, sekrelerare och annal biträde ät utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att kostnaderna skall belasta nionde huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig fill föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan. (Utbildningsdepartementet)

 

Del II U:3    Skr 1979/80:103                                                296

3. Tilläggsdirektiv till utredningen (U 1977:04) om vissa tjänsteor­ganisatoriska frågor inom högskolan m.m.

Dir 1979:19

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-02-15

Depariemenlschefen, slalsrådel Wikslröm anför.

Ulredningen om vissa tjänsleorganisaloriska frågor inom högskolan m.m., lärartjänstutredningen, har i uppdrag främst alt se över tjänsleorga­nisaloriska frågor som rör den grundläggande högskoleutbildningen. I ulredningens direkliv den 14 april 1977 (Dir 1977:49) angavs all utredningen evenluelll skulle komma att få tilläggsdirektiv när regering och riksdag lagit ställning lill forskarutbildningsutredningens (FUN) förslag om forskarkarriärens utformning. FUN har i beiänkandei (SOU 1977:63) Forlsall högskoleulbildning lagt fram förslagom bl.a. tjänsteorganisation för forskningsverksamhelen inom högskolan.

FUN föreslår att forskarkarriären inom högskolan skall omfatta tre tjänstekategorier; professor, docent och forskarassistent. Däruiöver skall fasta tjänster tillkomma för högskolans uppdragsverksamhet inom områden där denna verksamhet stadigvarande har en betydande omfattning. De av FUN föreslagna docenttjänsterna avses ersätta nuvarande Ijänsler som universitetslektor och som docent. De nya docenlljänslerna föreslås få huvudsaklig inriktning mot den grundläggande utbildningen. Innehavare av tjänsl som docent ges efter prövning i varje särskilt fall särskild tid för forskning inom ramen för sin tjänsl och befrias då hell eller delvis från sin undervisningsskyldighet. Resurser för ändamålet skall disponeras av fakul-teisnämnden och fördelas mellan sökande på grundval av en vetenskaplig prövning av föreslagna projekt. Med hänsyn till den nya docenttjänstens inriktning föreslår FUN att befordringsgrunderna utformas sä att lika vikt fästs vid vetenskaplig och pedagogisk merilering. FUN:s förslag innebär atl nuvarande Ijänster som forskarassistent bibehålls. Förordnandeliden föreslås dock sänkt frän nuvarande sex lill fyra år. Omförordnanden skall inte kunna förekomma.

FUN:s betänkande har remissbehandlais. Beredningen av förslagen är ännu inle avslutad. Starka skäl lalar för all högskolans tjänsteorganisation reformeras med utgångspunki i ett underlag som gör del möjligt all anlägga en helhetssyn på reformbehovet i detla avseende. För all genomförandel av en förändrad lärartjänstorganisalion inom högskolan inte skall försenas bör lärartjänstulredningen redan nu få i uppdrag atl bl.a. på grundval av vissa av FUN;s överväganden och remissyttranden över FUN:s förslag lägga fram ell förslag rörande tjänsteorganisationen inom högskolan som lillgodoser såväl forskningens och utvecklingsarbetets som utbildningens behov. Ulrednings­uppdragel kommer därmed all avse en prövning av samtliga nu förekom­mande tjänster för utbildning och forskning inom högskolan. Inom ramen för delta uppdrag bör lärartjänstulredningen behandla vissa frågor som bl.a. med anledning av vad som har kommii fram i remissyttranden över FUN;s förslag synes behöva ulredas ytterligare.

I lärartjänslulredningens ursprungliga direktiv betonas viklen av en flexibel tjänsteorganisation. Den principiella utgångspunkten anges vara alt en lärares tjänstgöring skall kunna omfatta skilda typer av arbetsuppgifter, men att del bland dessa uppgifter inte finns någon som nödvändigtvis måste ingå i tjänstgöringen under en viss tid. Direktiven omfaUar även ett uppdrag

 

297               Kommittéer: Utbildningsdepartementet    Del II U:3

atl överväga hur anknytningen mellan högskolans tjänsteorganisation och yrkeslivet utanför högskolan i olika avseenden skall kunna slärkas.

Lärartjänslulredningens fortsatla arbele bör härulöver ulgå från all följande huvudprinciper skall gälla för tjänsteorganisationen inom högsko­lan.

Tjänsteorganisationen bör ulformas så att starkast möjliga samband skapas mellan högskolans båda huvudsakliga verksamhetsområden, forskning och utbildning.

De reglerför anställningstrygghet m.m. som normalt gäller på arbetsmark­naden tillämpas i dag för flertalet anslällda inom högskolan. Dessa regler bör så långt möjligt gälla för samtliga anslällda inom högskolan.

En tjänsteorganisation för den mångskiftande verksamhet som ryms inom högskolan bör utformas så att den ger slora möjligheter lill variationer med hänsyn lill ulbildningens och forskningens behov inom olika områden.

Regleringen av tjänsteorganisationen bör avspegla de strävanden till decentraliserat beslutsfattande som gäller för högskoleorganisationen i övrigl.

Del är angelägel att nå en ökad grad av internationalisering i såväl den grundläggande högskoleutbildningen som forskningen. Detta underlättas om de som arbelar inom högskolan har ungefär samma ställning i ijänsle-organisaioriskt avseende som kollegerna i andra länder, dvs. atl deras relalioner till varandra inom organisalionen är någorlunda jämförbara. Utredningen bör studera dessa frågor.

I samband med all lärartjänstulredningen utifrån dessa övergripande principer utarbetar förslag lill tjänsteorganisation för högskolan bör utred­ningen behandla bl.a. följande frågor.

Enligt FUN;s förslag skall en ny lyp av docenttjänst ersätta nuvarande universitetslektorat och tjänster som docent. Många remissinstanser anser atl vissa andra Ijänster också bör ersättas av den nya tjänsten. Lärartjänstulredningen bör pröva frågan om ytterligare en eller flera av dagens tjänstekategorier bör övergå till den nya tjänsten. Utredningen bör även redovisa en bedömning av konsekvenserna av att de av FUN föreslagna tjänsterna saml vissa ytterligare tjänstekategorier ersätts eller inle ersätts av en eventuell ny tjänstetyp.

Innehavare av den nya typen av docenttjänst skall enligt FUN:s förslag kunna erhålla nedsättning av tjänstgöringsskyldigheten för atl ägna sig åt forskning. Beslut angående sådan nedsältning skall fattas av fakultetsnämnd. FUN föreslår atl fakullelsnämnden skall disponera ell belopp molsvarande den del av kostnaderna för dagens docenttjänster som inte avser undervis­ning-en rörlig resurs för forskning- inom vars ram dessa nedsätlningar skall ske.

I remissbehandlingen av FUN;s förslag har bl.a. redovisals farhågor rörande möjligheterna att inom det föreslagna systemet kunna skapa gynnsamma betingelser för forskningen. Man har bl.a. befarat alt nedsätl-ningarna generelll kan komma att göras sä kortvariga och/eller avse så ringa andel av full arbetstid att i praktiken alla koncentrerade forskningsinsatser omöjliggörs.

Lärartjänstulredningen bör föreslå de riktlinjer för fördelningen av en rörlig forskningsresurs som kan behövas. Därvid bör utredningen beakla att det är väsentligl att dessa medel kan fördelas så att forskning möjliggörs såväl i form av heltidsinsatser under olika länga tidsperioder som i mer begränsad omfattning under kortare eller längre tid.

 

Delll U:3    Skr 1979/80:103                                                  298

1 detta sammanhang bör utredningen också belysa relationerna mellan fakullctsnämnd och l.ex. forskningsråd vid dessa organs beslul om forska­rens lid för forskning resp. övriga resurser för forskning.

Utredningen bör vidare belysa de problem som kan uppslå för undervis­ningens del i samband med att en tjänsteinnehavare för kortare eller längre tid är borta frän undervisningen för atl bedriva forskning saml vilken ställning evenluella ersättare under sådan bortovaro kan få.

Den av FUN föreslagna docenttjänsten innebär att forskningen i viss utsträckning blir beroende av den grundläggande ulbildningens omfattning. Förekomslen av den nya tjänstetypen ger en ram för det antal forskare som är berälligade alt söka medel för forskning ur den rörliga forskningsresursen. Lärartjänstutredningen bör närmare klarlägga konsekvenserna av della förhållande. Utredningen bör därvid särskilt belysa möjligheterna atl förändra forskningens omfattning och inriktning saml de följder sådana förändringar på kort och lång sikt kan få för den grundläggande ulbildningen.

FUN föreslår all vetenskaplig och pedagogisk merilering skall ges lika vikl vid tillsättning av den nya docenttjänsten. Många remissinstanser menar atl della kan leda lill prakliska svårigheler. Del redovisas också farhågor för all med sådana befordringsgrunder de som är specialinriktade antingen mol forskning eller mot undervisning aldrig skulle kunna få en tjänsl. Lärar­tjänstutredningen bör mol denna bakgrund pröva vilka befordringsgrunder som skall kunna komma ifråga. DeUa arbele bör bedrivas med utgångspunki i alt en enhetstjänst av del slag varom här är fråga bör kunna finnas inrättad inom hela den statliga högskoleorganisationen. Av della följer bl.a. all krav på olika slags kompelens måsle kunna slällas. Verksamhelens mångfacette­rade karaklär kan även motivera atl del skapas möjlighel all för ijänsler knutna lill samma ämne eller utbildning ställa skiftande krav. Ulredningen bör belysa konsekvenserna av ett system med alternativa befordringsgrunder för möjligheterna atl på institutionsnivå omfördela arbelsuppgifler inom utbildning och forskning mellan olika tjänsteinnehavare. Ulredningen bör vidare pröva hur ordningen för beslul angående befordringsgrund - vilket i del enskilda fallet i praktiken läll skulle kunna bli ell beslut om vilken person som skall få tjänsten - bör utformas.

FUN påpekar själv - och däri instämmer många remissinstanser - atl den av FUN föreslagna ijänstekonslruktionen inle är lämpad för alla delar av högskolan. Som exempel på områden där den nya docenttjänsten skulle vara mindre lämplig har nämnls bl.a. de medicinska och de lekniska fakullelerna. Vidare har framhållils all tjänsteorganisationen skulle passa dåligt för ämnen med litet antal Ijänster. Lärartjänstutredningen bör bedöma behovet av särlösningar för bl.a. de angivna områdena.

Vidare bör lärartjänstulredningen utreda möjligheterna atl inom högsko­lans ram erbjuda forskningsmöjligheter - l.ex. genom rörliga resurser för forskning - som svarar mot dagens forskarassistenttjänster utan alt genom lagsliftning behöva inskränka de regler som normalt gäller för anställnings­trygghet. Härvid måste utredningen särskilt uppmärksamma atl det behov av förnyelse av högskoleforskningen, som idag tillgodoses bl.a. genom tidsbe­gränsning av forskarassistenttjänsterna, inte blir eftersatt.

Ett väsentligl inslag i högskolan utgörs av den forskarpersonal som sysselsätts inom forskning som finansieras med "exierna" medel. FUN har föreslagil att ijänster som uppdragsforskare skall kunna inrättas.

I prop 1975/76:129 om forskningsrådsorganisationen inom ulbildningsde-

 

299                Kommittéer: Utbildningsdepartementet    Del II U:3

parlemenlets verksamhelsområde angavs att vissa av forskningsrådsulred­ningen aktualiserade tjänsleorganisaloriska frågor skulle behandlas i samband med FUN;s förslag. Lärartjänstulredningen bör undersöka om nuvarande tjänsteorganisation för externt finansierad forskning behöver ändras. I samband därmed bör utredningen belysa relationerna mellan de lärartjänster som ulredningen föreslår för högskolan och befintliga samt eventuella av ulredningen föreslagna ijänster med exlern finansiering. Härvid bör utredningen särskilt pröva möjligheterna att åsladkomma växling mellan arbete inom uppdragsverksamhel och utbildning och forskning i övrigt inom högskolan. Lärartjänstulredningen bör i dessa frågor samråda med forskningssamverkanskommiltén (U 1978:01). som har till uppgift (Dir 1978:21) atl utreda bl,a, fördelningen av kosinader och arbetsgivaransvar mellan högskolan och organ utanför högskolan, däribland forskningsrå­den.

Inom forskningssamverkanskommiltén (FOSAM) övervägs f,n. i samråd med statens personalnämnd möjligheter all underiälla för innehavare av tjänster inom högskolan alt om så önskas övergå till verksamhet utanför högskolan. Lärartjänstulredningen bör följa FOSAM;s arbele i denna fråga.

FUN föreslår atl utbildningsbidragen för doktorander bibehålls. FUN föreslår vidare att den del av dagens assisleniljänsler som ulgör stipendiering för forskarutbildning omvandlas lill utbildningsbidrag för doktorander. För de arbetsuppgifter som idag ulförs av assistenter och amanuenser skall, en­ligt FUN, kunna inrättas en ny typ av halvtidstjänst som assislenl.

Flera remissinslanser - t,ex, universiteis- och högskoleämbetet, Tjänsle­männens centralorganisation, Centralorganisationen SACO/SR - föreslår i sina yttranden över FUN ;s betänkande all de nuvarande utbildningsbidragen för doktorander ersälts av doklorandtjänsler.

Frågan om de forskarstuderandes studiefinansiering inrymmer svära avvägningar såväl gentemot siudiestödsformer för angränsande eller jämför­bara studerandegrupper som finansiering genom innehav av tjänst inom högskolan eller yrkesarbete ulanför högskolan. Kommillén skall belysa de effekter olika sätt all finansiera forskarulbildningen har när det gäller rekryteringen till utbildningen och studiernas bedrivande samt sociala förmåner för de studerande vid sjukdom och barnsbörd. Därvid bör jämförelser bl.a. göras mellan de nuvarande utbildningsbidragen och de föreslagna doktorandtjänslerna. En utgångspunkt skall vara all möjlighel alltjämt skall finnas att bedriva hela forskarulbildningen som heltidsstudier. Utredningen bör mot bakgrund av en sådan analys lämna förslag på lämplig form av studiefinansiering samt också redovisa hur etl sådanl förslag kan anpassas till nuvarande resursramar för forskarutbildning.

Lärartjänstutredningen bör pröva frågan om den tjänsleorganisaloriska utformningen för de arbelsuppgifler, uiöver egen utbildning, som idag utförs av assistenter/amanuenser. En utgångspunkt för arbelel med delta bör vara alt inget nylt system skall införas, där möjligheterna till finansiering av doktorandutbildning blir beroende av den grundläggande högskoleutbild­ningens omfattning och inriktning.

Lärartjänstutredningen bör vidare - bl.a. utifrån informationer om arbetsuppgifier m.m. för dagens assistenter/amanuenser - redovisa vilka svårigheter som kan vara förknippade med omvandling av assistent/ amanuenstjänsterna samt avge förslag till lösning av eventuella sådana svårigheter.

 

Del II U:4    Skr 1979/80:103                                                 300

Lärartjänstulredningen bör i silt arbele beakla önskemålel om jämställdhet mellan kvinnor och män i forskarutbildning och forskarkarriär.

Utredningen bör med konkreta exempel belysa hur den tjänsteorganisation den föreslår kan lillämpas pä olika nivåer och inom skilda delar av högskolan.

Ulredningen bör slutligen ularbela förslag lill plan för genomförande av sina förslag samt redovisa beräkningar av kostnaderna för dessa.

Utredningen bör arbela skyndsami och avlämna förslag i sådan lid alt en ny tjänsteorganisation kan träda i kraft senasl den 1 juli 1981. Hänsyn skall i tidsplanen tas lill den lid som erfordras för förhandlingar med berörda arbetstagarorganisationer.

Lärartjänstulredningen skall samråda med kommiitén för översyn av anslällningsskyddslagsliftningen.

Med anledning av de utvidgningar av lärartjänslulredningens uppdrag som jag nyss behandlat bör antalet ledamöter i ulredningen ökas.

Med hänvisning lill vad jag nu har anförl hemsläller jag alt regeringen utvidgar lärartjänslulredningens uppdrag i enlighet med vad jag har anfört saml bemyndigar chefen för utbildningsdepartementet att ulse yllerligare två ledamöter i utredningen.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Utbildningsdepartementet)

4. Kommittén (U 1979:03) för uppföljning av högskolereformen

Dir 1979:23

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-03-01

Departementschefen, statsrådet Wikström anför.

1 samband med riksdagens slällningstagande lill den närmare utformning­en av högskolan (prop. 1976/77:59, UbU 1976/77:20, rskr 1976/77:246) betonades viklen av all högskolereformen följs upp. Jag har återkommit till denna fråga i såväl föregående års som årets budgetproposition och därvid slrukii under viklen av uppföljningsarbetet för atl fä underlag för fortlöpande jusleringar av regelsystemet för högskolan. Vidare har jag låtit en sakkunnig/nl/ inom ulbildningsdepartemenlel se över befogenhetsfördelningen inom högskolan. Den sakkunnige har nyligen avlämnat betänkandet (Ds U 1979:1) En decentraliserad högskola.

För närvarande finns en till utbildningsdepartementet knuten arbelsgrupp bestående av företrädare för poliliska partier. Dess uppgift är atl ta del bl.a. av det material som kommer fram genom universitets- och högskoleämbetets uppföljning av högskolereformen och bedöma i vad mån den nya högskolan infriar de förhoppningar som knutils till reformen. Jag anser att denna arbetsgrupp bör ges ställning av kommitté.

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag atl regeringen bemyndigar chefen för utbildningsdepartementet

atl tillkalla en kommillé med högsl 8 ledamöter med uppdrag att följa

 

301                Kommittéer: Utbildningsdepartementet    Del II U:5

utvecklingen av högskolereformen,

all ulse en av ledamöierna alt vara ordförande,

all besluta om sakkunniga, experler, sekreterare och annat bilräde ål kommillén.

Vidare hemställer jag atl regeringen föreskriver all kosinaderna skall belasla nionde huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Ulbildningsdepartemenlel)

5. Biblioteksverksamhet med talböcker och punktskriftsböcker

Dir 1979:24

Beslut vid regeringssammanlräde 1979-03-01

Departementschefen, statsrådet Wikström anför.

I 1979 års budgetproposition (1978/79:100 bil. 12 s. 41) har regeringen föreslagit att Synskadades riksförbunds (SRF) bibliotek skall överföras till slalligl huvudmannaskap. Som lämplig tidpunkt anges i proposilionen den 1 januari 1980.

För atl förslaget, om riksdagen godtar det, skall kunna genomföras vid avsedd lidpunkt, bör visst organisations- och planeringsarbete inledas redan nu. En organisationskommitté bör därför tillkallas. Organisations- och planeringsarbetet bör givelvis bedrivas på etl sådant sätl all riksdagens beslul inle föregrips.

Under senare år har i olika sammanhang lagts fram förslag till ändrat huvudmannaskapförSRF;sbibliolek. Arbetsgruppen (U 1976:12) förSRF;s bibliotek har avgett betänkandet (Ds U 1978:7) Synskadades bibliotek. Enligt förslaget i budgelpropositionen, som till slor del bygger på arbetsgruppens förslag, bör staten överta hela ansvaret för den allmänna biblioteksverksamhet som SRF bedriver genom framslällning och utläning av talböcker och punktskriftsböcker saml den lill biblioteket knulna sludie-litieraturseklionen.

Folkbildningssektionens verksamhet bör däremoi även fortsättningsvis bedrivas av SRF.

Enligt riksdagens beslut (prop. 1976/77:87, KrU 1976/77:44. rskr 1976/ 77:325) skall SRF:s bibliotek i fråga om ullåning av lalböcker inrikla sin verksamhet på atl fungera som lånecentral och depositionsbiblioiek. 1 1979 års budgetproposiuon (1978/79:100 bil. 12 s. 39 ff.) berörs vissa frågor som måste lösas för att nämnda beslul skall kunna förverkligas. Ell problem är all det saknas lokala talboksbestånd bl.a. i Stockholms kommun. Elt annat problem är alt de nu tillämpade formerna för framställning och distribution av talböcker inte är anpassade lill en utlåning genom i huvudsak folkbibliote­ken.

Organisationskommittén bör med utgångspunkt i vad som anges i budgelpropositionen om omfattningen och inriktningen av denna biblioteksverksamhet utarbeta förslag till verksamhetsform och organisation

 

Del II U:5    Skr 1979/80:103                                                 302

för del nya lalboks- och punkiskriflsbibliolekel. Vid valel av verksam-hetsform bör kommillén utgå från atl frågan om den lokala talboksförsörj­ningen - framför alll inom Stockholms kommun - kan lösas på elt liilfredsslällande sätt. Regeringen har genom beslut den 22 februari 1979 givii slatens förhandlingsnämnd i uppdrag all la upp förhandlingar med Stockholms kommun angående den lokala lalboksverksamheten. Samma dag har slalens förhandlingsnämnd även fåll regeringens uppdrag atl föra förhandlingar med SRF om villkoren för ell slalligl överlagande av biblioteket.

Frågan om verksamhetsform bör behandlas skyndsamt, i första hand bör myndighetsformen prövas. Enligt arbelsgruppens förslag skulle del nya bibliolekel genom en adminislraiiv knylning lill kungl. bibliolekel kunna utnyttja dess tjänster för ekonomi- och personaladministration och därmed sammanhängande ruiiner. Om kommillén finner alt lalboks- och punki­skriftsbiblioteket bör organiseras som en självständig enhel bör kommillén pröva möjligheten av en sådan administrativ knylning till kungl. bibliolekel eller annan myndighel. Kommittén bör redovisa sina förslag lill verksam­hetsform senasl den 1 maj 1979.

I fråga om en samordning av Tomtebodaskolans elevbibliotek med lalboks- och punkiskriftsbiblioteket bör kommiitén beakta vad som anförs i årets budgetproposition (bil. 12 s. 40 f.). Organisalionskommitlén bör i denna fråga samråda med kommillén (U 1978:07) om integration av handikappade elever i del allmänna skolväsendet. Talboks- och punktskriflsbibliotekets samlade ansvar för barnoch ungdomslitteratur berör inle synskadade elevers försörjning med läromedel.

Organisationskommittén bör senasl den 1 september 1979 lämna del underlag som fordras för regeringens förslag lill riksdagen rörande evenluella kostnadsförändringar under budgeiårei 1979/80 lill följd av förstatligandet. Vidare bör kommittén lägga fram förslag till anslagsframställning för talboks- och punkiskriftsbiblioteket avseende budgetåret 1980/81. Organisalionskommitlén bör även uiarbeta det underlag som kan behövas vid förhandlingar om personalens anställnings- och arbetsvillkor.

Organisationskommittén bör även i övrigt förbereda ett statligt övertagan­de av SRF;s bibliolek och vidta de praktiska ålgärder som kan fordras härför.

Kommittén bör vidare utarbeta förslag till en omorganisalion av lalboks-och punktskriflsförsörjningen som helhel i ett mer långsiktigt perspektiv, med utgångspunki i vad som anförs i budgetpropositionen. Delta utrednings­arbete bör kommittén forisälla med även efler del all siaten övertagit ansvaret för biblioteket. Organisationskommittén bör omgående, genom överläggningar med berörda parler, undersöka möjligheterna att inom givna resursramar skapa etl breddat utbud av lalböcker för försäljning lill folkbib­lioteken redan under år 1979.

Organisationskommittén bör hålla sig underrättad om de förhandlingar som slalens förhandlingsnämnd bedriver i nämnda frågor. Kommittén bör också i silt arbete inhämta synpunkter från berörda personalorganisatio­ner.

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen bemyndigar chefen för utbildningsdepartementet

alt lillkalla en kommitté med högsl fem ledamöter med uppdrag att förbereda ett statligt övertagande av SRF;s bibliotek och därmed samman-

 

303                Kommittéer: Utbildningsdepartementet    Del II U:6

hängande frågor,

all ulse en av ledamöierna att vara ordförande,

all besluta om sakkunniga, experter, sekrelerare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemsläller jag alt regeringen föreskriver atl kostnaderna skall belasla nionde huvudtitelns kommitléanslae.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Utbildningsdepartementet)

6. Tilläggsdirektiv till vissa utredningar inom skolväsendet

Dir 1979:37

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-03-29 Statsrådet Rodhe anför.

Regeringen har den 7 december 1978 bemyndigat mig att tillkalla en kommitté (U 1978:17) för översyn av den statliga skoladministrationen. I direktiven (Dir 1978:99) anges atl kommittén mol bakgrund av en karllägg­ning och analys av den nuvarande organisationen i en första etapp bör redovisa principer för en förändring av den slatliga skoladministrationen. Arbetet bör utmynna i ell underlag för regeringens beslul om lilläggsdirekliv lill kommittén med preciserade riktlinjer för hur den statliga skol­administrationen bör förändras, Kommillén bör redovisa ell sådant underlag före den 15 augusti 1979,

Den nu inledda översynen av den slalliga skoladministrationen påverkas i hög grad av andra kommittéers pågående arbete inom skolområdet. Bl,a, följande kommittéer berörs:

Folkbildningsulredningen (U 1975:19), omsorgskommiilén (S 1977:12), elevvärdskommiltén (U 1978:06), kommiitén (U 1978:07) om integration av handikappade elever i del allmänna skolväsendel och skol­forskningskommittén (U 1978:09),

Dessa kommitléer behandlar var och en inom sitt område frågor som berör uppgiftsfördelningen på skolområdet, dels mellan stat och kommun, dels mellan cenirala, regionala och lokala slatliga organ.

Jag finner det angeläget all översynen av den statliga skoladministrationen så långl del är praktiskt möjligt kan grundas pä en samlidig och samlad bedömning av alla de fakiorer som kan påverka den statliga skoladministrationens arbelsuppgifter och organisalion. Med hänsyn härtill bör det uppdras ål de nyss angivna kommittéerna atl bedriva sitt arbete så, atl de i förekommande fall före den 15 augusli 1979 till regeringen kan redovisa hur och i vilken omfattning deras förslag kan komma atl påverka den statliga skoladministralionens arbelsuppgifter och organisation på olika myndighels-nivåer (cenlral, regional och lokal nivå). Härigenom möjliggörs en bedömning av om förslag från andra kommilléer som påverkar eller kan komma alt påverka den slatliga skoladministrationens utformning bör beaktas i de tilläggsdirektiv för det fortsatta arbelet med översynen av den

 

Del II U:7    Skr 1979/80:103                                                304

ställiga skoladministrationen som jag senare avser alt föreslå regeringen atl utfärda för skoladministrativa kommillén (U 1978:17).

Jag har i fråga om folkbildningsulredningen samråll med chefen för ulbildningsdepartemenlel saml i fråga om omsorgskommittén med chefen för socialdepartementet.

Utöver de kommilléer som berörs av dessa tilläggsdirektiv ges i annat sammanhang tilläggsdirektiv med samma innebörd lill ulredningen (U 1978:04) om kommunal vuxenulbildning saml ulredningen (U 1976:04) om läromedelsmarknaden.

Med hänvisning lill vad jag har anförl hemsläller jag all regeringen ulvidgar de nyss angivna kommilléernas uppdrag i enlighel med vad jag nu har anfört.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

(Utbildningsdepartementet)

7. Tilläggsdirektiv till utredningen (U 1976:04) om läromedelsmark­naden

Dir 1979:38

Beslul vid regeringssammanträde 1979-03-29

Statsrådet Rodhe anför.

Med slöd av regeringens bemyndigande den 13 maj 1976 lillkallade dåvarande statsrådet Hjelm-Wallén en särskild utredare (U 1976:04) med uppdrag att kartlägga förhållanden inom läromedelsmarknaden.

Enligt direktiven skall uppdraget begränsas till en karlläggning. Häri ingår bl.a. all belysa effeklerna av den verksamhet som bedrivs av slalens institut för läromedelsinformation (SIL).

Jag bedömer del som angelägel att utredningsuppdraget i denna del utvidgas till alt avse en förutsättningslös utvärdering av SIL:s ve-ksamhet med information och registrering vad gäller såväl arbetsuppgifter som organisation. I del sammanhanget bör även andra statliga insatser på läromedelsområdet utvärderas. Utredningen bör göra en problemorienterad analys av inriktning och utformning av den nuvarande statliga verksamheten på läromedelsområdet. Denna analys bör ligga till grund för ulredningens ställningstagande. I del sammanhanget skall utredningen även belysa effeklerna av den nuvarande fördelningen av de statliga insatserna på läromedelsområdet mellan SIL, rikscentralerna för pedagogiska hjälpmedel för handikappade (RPH) och skolöverstyrelsen (läromedelsnämnden samt verksamhel inom ramen för anslaget Pedagogiski utvecklingsarbete inom skolväsendet) och ge förslag till hur samverkan bäst kan ske. I fråga om läromedelsnämnden bör utredningen pröva i vilken utsträckning en förhandsgranskning av läromedel är moliverad oeh om läromedelsnämnden kan ersältas av etl organ med uppgifler molsvarande en opinionsnämnd. I nu nämnda hänseenden bör uppdragel sålunda inle vara begränsat lill en kartläggning.   Vid   ulvärderingen   av   de   statliga   insatserna   på   läro-

 

305               Kommittéer: Utbildningsdepartementet    Del II U:7

medelsområdel är det nödvändigl all slälla SIL:s och andra slatliga inslilutio-ners verksamhel i relation till värdel av den informalion och marknadsföring som sker genom läromedelsproducenlernas försorg.

I enlighel med vad som föreslogs i proposilionen 1973:76 angående samhällsinsalser på läromedelsområdet och proposilionen 1974; 13 angående vissa läromedelsfrägor beslöt riksdagen (UbU 1973:28, rskr 1973:242, UbU 1974:15, rskr 1974:155) all införa begreppet centralt läromedel. I förordningen (1974:438) om regisirering och granskning av vissa läromedel har begreppel cenirall läromedel givils följande definiiion;

"Sådanl läromedel som läcker väsenlliga delar av ämne, ämnesgrupp eller kursmomenl som anges i gällande läroplan och förser eleverna med inslrumenl som hjälper dem all planera och organisera sina sludier, öva färdigheler, inhämta fakla och sälla in dessa i meningsfulll samman­hang".

Jag anser del angelägel att ulredningen överväger om tillräckliga skäl föreligger för att även fortsättningsvis behålla begreppet centralt läromedel. Utgångspunkten för ulredningens överväganden i detta avseende bör vara atl eleverna även framgent skall tillförsäkras tillgång lill läromedel som täcker väsenlliga delar av ämnen, ämnesgrupper eller kursmomenl i läroplanen.

I uppdraget bör vidare ingå alt pröva nuvarande system för finansiering av verksamhelen vid SIL. med kostnadstäckning delvis av staten och delvis av läromedelsproducenter. Ulredningen skall särskilt redovisa konsekvenser av elt system med lägre slallig kostnadstäckning, liksom även konsekvenser av etl alternativ med fullständig avgiftsfinansiering, I delta allernaliv skall även organisaloriska konsekvenser för de delar av institutets verksamhet som i dag helt läcks av slalliga bidrag redovisas, nämligen adminislralion av RPH och produklionsstöd samt information om läromedel för invandrare.

Regeringen har den 7 december 1978 bemyndigat mig att tillkalla en kommitté (U 1978:17) för översyn av den statliga skoladministrationen, I direkliven (Dir 1978:99) anges alt kommiitén mot bakgrund av en karllägg­ning och analys av den nuvarande organisationen i en försia elapp bör redovisa principer för en förändring av den statliga skoladministrationen, Arbelel bör utmynna i elt underlag för regeringens beslul om tilläggsdirektiv till kommittén med preciserade rikllinjer för hur den statliga skol­administrationen bör förändras. Kommittén bör enligt direktiven redovisa ett sådanl underlag före den 15 augusti 1979.

Den nu inledda översynen av den slalliga skoladministrationen påverkas av det arbele som bedrivs av utredningen om läromedelsmarknaden. Jag finner det angelägel alt översynen av den statliga skoladministrationen så långt det är praktiskt möjligt grundas på en samlidig och samlad bedömning av alla de fakiorer som kan påverka den statliga skoladministrationens arbelsuppgifter och organisalion. Med hänsyn härtill bör det uppdras åt ulredningen om läromedelsmarknaden att bedriva arbetet så, att den mot bakgrund av principiella ställningstaganden i organisalions- och finansie­ringsfrågorna före den 15 augusti 1979 till regeringen kan redovisa hur och i vilken omfattning utredningens förslag kan komma alt påverka den statliga skoladministrationens arbetsuppgifter och organisation på olika myndighets­nivåer (central, regional och lokal nivå).

Ett slutbetänkande bör läggas fram före den 1 juni 1980,

Eftersom ulredningens uppdrag har vidgals utöver en ren karlläggning finner jag all dess sammansättning behöver breddas,

20 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 103

 

Del II U:8    Skr 1979/80:103                                                306

Med hänvisning lill vad jag nu har anförl hemsläller jag alt regeringen

1   för fortsatt ulredning om läromedelsmarknaden utfärdar lilläggsdirekliv
i enlighet med vad jag anförl

2 med ändring av del lidigare lämnade bemyndigandet bemyndigar mig
alt lillkalla en kommitté med högst fem ledamöier för fortsatt ulredning

om läromedelsmarknaden

att ulse en av ledamöterna all vara ordförande

all besluta om sakkunniga, experler, sekrelerare och annal biträde ät kommittén.

Vidare hemsläller jag all regeringen föreskriver atl kostnaderna för kommillén skall belasta nionde huvudlilelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

(Utbildningsdepartementet)

8. Utredning om verksamheten vid Musikaliska akademiens biblio­tek, Musikhistoriska museet och Svenskt musikhistoriskt arkiv

Dir 1979:39

Beslut vid regeringssammanträde 1979-04-05

Departementschefen, statsrådet Wikslröm, anför.

Utvecklingen på kuliurområdet under senare år har i avsevärd mån påverkat även Musikaliska akademiens ställning och verksamhet. Enligt de principer som vuxit fram bör statliga myndighetsoch ansvarsfunktioner inle ligga hos akademier och samfund annal än i undantagsfall. Musikaliska akademien har dock forlfarande sädana funktioner vad gäller biblioleks- och museiverksamhet på musikområdet. En nära anknytning lill denna verk­samhet har Svenskt musikhistoriskt arkiv, vars verksamhet finansieras av humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådel.

I skrivelse lill chefen för ulbildningsdeparlemenlel den 16 juni 1978 har Musikaliska akademien bl.a. föreslagit atl Musikaliska akademiens bibliotek. Musikhistoriska museel samt Svenskt musikhisloriskl arkiv sammanförs lill en ny slallig administrativ enhel. Skrivelsen har remissbe­handlais.

I 1979 års budgetproposiuon (1978/79:100 bil. 12 s. 84) har jag uttalat all jag har för avsikt alt föreslå regeringen atl tillsätta en arbelsgrupp som närmare skall pröva den organisationsform som akademien har föreslagit. Jag tar nu upp denna fråga.

Bakgrund

Musikaliska akademien instiftades år 1771. Vid dess instiftande lades också grunden lill ett bibliotek. Från början av 1900-talet anvisade siaten i ökad utsträckning direkla bidrag för bibliolekel.

Akademin hade fram till år 1970 elt övergripande centralt ansvar i svenskt musikliv. Nämnda år uttalade statsmakterna (prop. 1970:1 bil. 10 s. 23, SU

 

307               Kommittéer: Utbildningsdepartementet    Del II U:8

1970:43, rskr 1421) atl cenirala lillsynsoch myndighetsuppgifter på musik­omrädet inle längre borde åvila akademin ulan läggas pä ell statligt organ. Departementschefen fann del betydelsefullt alt Musikaliska akademien härigenom frill och obundet kunde fullfölja sin musikfrämjande verksamhel, omfattande både allmän bevakning och inilialiv över hela musikfället. Dåvarande lealer- och orkeslerrådel fick i della sammanhang vidgade uppgifter som tillsynsmyndighet pä musikomrädet.

I en särskild proposiiion lill riksdagen samma år (prop. 1970:25) ang. musik- och dansutbildning m.m. behandlades även frågan om huvudmannaskapel för Musikaliska akademiens bibliolek och en evenluell överföring av detta från akademien till staten. Departementschefen var emellerlid inle beredd att då la ställning i frågan ulan ansåg atl den borde övervägas ytterligare.

Genom beslul den 10 april 1970 uppdrog Kungl. Maj;t ät statskontoret all i anslutning till andra utredningsuppgifter rörande de vetenskapliga bibliotekens inre organisalion också behandla Musikaliska akademiens bibliolek. Statskontoret redovisade den 20 augusli 1973 della utredningsar­bete i en särskild rapporl "Musikaliska akademiens bibliolek". Ulredningen avsäg förelrädesvis bibliotekets inre organisation. Slatskonlorel uttalade all det fanns motiv alt inordna musikbiblioteket i etl gemensaml bibliolek för högskolan i Stockholm. Samiidigi framhölls atl biblioteket fyllde en viktig funktion som musikinslitution med anknylning bl.a. till Svenskl musikhis­loriskl arkiv och nationalfonolekel. Statskontoret aktualiserade ocksä frågan om biblioteksservice ål Musikhistoriska museel. Elt omorganiserat musikbibliolek borde kunna få i uppdrag att svara för de bibliotekstekniska uppgifterna i samband med museels förvärv, katalogisering och bokvård saml interurbanlåneservice. Statskontorets rapport har remissbehandlais men ännu inte föranlett några beslut om ändrad ställning för Musikaliska akademiens bibliotek.

Huvudbestämmelser för Musikaliska akademiens bibliotek är inlagna i akademins stadgar, som fastställts av Kungl, Maj;t den 27 maj 1971. Kostnaderna för biblioteksverksamheten läcks genom del särskilda stats-budgetanslaget till Musikaliska akademien. Anslaget disponeras av akade­miens styrelse. Regeringen fastställer personalförteckning. Personalen lill­salts av akademins styrelse.

Av Musikaliska akademiens stadgar (S 21) framgår atl Musikhisloriska museet "är knulel" till akademin. I motsats till vad som gäller för musikbibliolekel synes dock museels samlingar inte vara akademins egen­dom. Enligt stadgar, som fastställts av Kungl. Maj:t den 6 maj 1932, utgör Musikhistoriska museet en stiftelse.

Musikhistoriska museet, som grundades år 1899, beslår främsl av en större instrumentsamling, ett arkiv med brev, klipp, bilder, uppteckningar av svensk folkmusik m,m. saml etl fonogramarkiv.

Enligt stiftelsens stadgar består styrelsen för museet av Musikaliska akademiens preses, akademins sekreterare, museels föreståndare samt två av akademin utsedda ledamöter. Styrelsen utser museets föreståndare samt en inspektor som förvallar museets medel. Till museets verksamhel utgår ett särskilt statsbidrag från anslaget Bidrag till vissa museer. Avlöningen till museiföreståndaren utgår dock ur anslaget lill Musikaliska akademien.

I sitt belänkande (SOU 1973:5) Museerna behandlade 1965 års musei- och utslällningssakkunniga också Musikhisloriska museels utvecklingsbehov och ställning. Utredningen föreslog bl.a. att förhandlingar skulle inledas om

 

Del 11 U:8    Skr 1979/80:103                                               308

museets förstatligande. Av prop, 1974:28 (s, 348) framgår all föredraganden inte var beredd alt ta sliillning i denna fråga. Del förutsattes dock all förhållandet mellan staten och museel skulle las upp vid överläggningar med akademin.

Svenskl musikhisloriskl arkiv är en dokumentations- och informations­central för svensk musikhistorisk forskning, Verksamhelen innefatlar bibl­iografisk registrering av musiklitleralur, källinvenlarier, medverkan vid omhänderlagande av musikaliska arkivbestånd, dokumentationsarbete samt informationsverksamhet.

Verksamheten har bedrivits sedan år 1965 som en projeklverksamhel, finansierad av humanislisk-samhällsvelenskapliga forskningsrådet. Arkivet leds av en slyrelse med företrädare för den akademiska forskningen saml arkiv-, biblioleks- och dokumenlalionsverksamhet. Vidare ingår arkivels föreståndare i slyrelsen.

Från arkivets sida har i olika sammanhang begärls atl verksamhelen skall ges karaklär av en permaneni slallig institution.

Riktlinjer för utredningsarbetet

Utredningsarbelel bör inriklas pä atl klarlägga hur verksamhelen vid Musikaliska akademiens bibliotek, Musikhisloriska museel och Svenskl musikhisloriskl arkiv skall kunna adminislralivi samordnas inom en gemen­sam organisalion med staten som huvudman. Ulredningen bör pröva den lämpligasle formen för detla huvudmannaskap.

En övergång till ell gemensaml slalligl huvudmannaskap medför behov all uireda vissa problem som har samband med en avveckling av nuvarande splittrade huvudmannaansvar. Således fordras en precisering av vilka tillgångar och vilken verksamhet som skall föras över lill del nya organet. Av särskild belydelse är denna fråga för musikaliska akademiens bibliolek som f.n. ulgör en inlegrerad del av akademins verksamhet. I detta sammanhang bör klarläggas vilka konsekvenser en sådan förändring medför för akademins verksamhel i övrigl. Den här avsedda ulredningen och de förslag beiräffande förhandlingar och beslut som kan föranledas härav bör utarbetas i samråd med de berörda huvudmännen.

Utgångspunkt för omorganisationen bör vara atl de ire enheler som förs samman i den gemensamma organisalionen skall kunna fungera självständigt under ledning av en gemensam styrelse. Utredningen bör lägga fram förslag lill organisatorisk struktur för det nya organet. Inrikiningen och omfattningen av arbetet hos inslilulionerna bör i della sammanhang inle tas upp lill närmare prövning. Utredningen bör dock överväga sådana frågor som avser en ralionell och enheilig organisation av arbelel i olika delar av del nya organet. Del bör sedan ankomma pä den nya gemensamma styrelsen att successivt överväga förändringar i verksamheten med hänsyn till olika krav som kan komma att slällas utifrån behov på kulturområdet eller i ulbildnings-och forskningssammanhang.

Den nya organisalionen bör ulformas med hänsyn till erfarenheter av lösningar i andra sammanhang där flera institutioner med självständig verksamhet inordnats under en gemensam styrelse. Viktiga frägor i relatio­nerna mellan en gemensam slyrelse och verksamhetsmässigt fristående institutioner är handhavandel av gemensamma verkslällande uppgifler och ledningen av del arbele som är av gemensam karaktär.

Utredningen bör redovisa hur gemensamma administrativa frågor skall

 

309               Kommittéer: Utbildningsdepartementet    Del II U:9

handläggas. Exempel på sådana är administrativa uppgifler ät slyrelsen, anställnings- och lönefrågor, arbeisrättsliga frågor, kamerala frågor, inlern service m,m. Eventuellt kan övervägas om vissa administrativa frågor skulle kunna lösas i samverkan med annat statligt organ.

Ulredningen bör göra en genomgång av de ekonomiska förulsällningarna för nuvarande verksamhel liksom av nuvarande personalsituation.

Tillsammans med de nuvarande huvudmännen bör ulredningen för den befintliga verksamhelen ularbela förslag lill personalorganisation och beräk­na medelsbehovei för verksamheten.

Ulredningen bör slutligen ge en redovisning av lokalsituationen för del nya organet och de eventuella förändringar som kan aklualiseras i samband med omorganisationen.

Med hänvisning lill vad jag nu har anförl hemställer jag atl regeringen bemyndigar chefen för ulbildningsdeparlemenlel

alt tillkalla en kommitté med högsl fem ledamöier med uppdrag all uireda hur Musikaliska akademiens bibliolek, Musikhisloriska museel och Svenskt musikhisloriskl arkiv bör organiseras,

all ulse en av ledamöierna atl vara ordförande,

all besluta om sakkunniga, experter, sekrelerare och annal biträde ål kommiitén.

Vidare hemsläller jag alt regeringen föreskriver all kostnaderna skall belasta nionde huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Utbildningsdepartementet)

9. Tilläggsdirektiv till utredningen om kommunal vuxenutbildning

Dir 1979:41

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-04-05 Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Wikström anför.

Genom beslut den 16 mars 1978 bemyndigade regeringen mig alt tillkalla en kommitté med uppdrag alt göra en översyn av den statliga och kommunala vuxenutbildningen. Kommittén har antagit namnel komvuxutredningen.

I direktiven (1978:31) till kommillén (U 1978:04) anförde jag: Kommiuén bör även analysera hur statens skola för vuxna bör användas som komple­ment till den kommunala vuxenutbildningen för atl tillgodose ulbildnings­behov som inte klaras på lokal nivå.

Frågan om behovel av och möjligheterna till samverkan mellan statens skolor för vuxna, kommunal vuxenutbildning och Hermods brevskola har på utbildningsdepartementets uppdrag utretts av en särskild sakkunnig. Denne har avgett promemorian "Samverkan mellan statens skolor för vuxna, kommunal vuxenutbildning och Hermods" (Ds U 1977:22). Promemorian har remissbehandlais. I ulredningen föreslås att ställningen för de slatliga skolorna för vuxna (SSV) i Norrköping och Härnösand borde bli föremål för översyn med anledning av den kommunala vuxenutbildningens ökade möjligheter att överta den varvade undervisningen vid skolorna. Vidare

 

Delll U:9    Skr 1979/80:103                                                  310

föreslås atl brevundervisningen vid skolan i Norrköping skall upphöra och att Hermods skall svara för all kompetensinriktad brevundervisning i grund­skolans och gymnasieskolans ämnen. 1 etl andra steg föreslås alt frågan om eventuell kommunalisering av statens skolor för vuxna borde prövas av komvux-utredningen. En slor del av remissinstanserna ansåg atl de fram­lagda förslagen borde ulredas ytterligare.

Promemorian och inkomna remissyttranden har därför den 14 november 1978 överlämnats till komvux-utredningen att beaklas i det fortsatta utredningsarbetet.

Kommittén bör vid översynen av statens skolor för vuxna överväga lämpligheten av att verksamheten koncentreras lill skolan i Härnösand. Förslag från kommittén i denna fråga bör behandla kostnadskonsekvenser och övrigt underlag för ett eventuellt sammanförande av den berörda verksamheten till en statlig skola. Kommittén bör hålla nära kontakt med de två berörda kommunerna.

Regeringen har den 7 december 1978 bemyndigal statsrådet Rodhe att tillkalla en kommitté (U 1978:17) för översyn av den statliga skol­administrationen. I direktiven (1978:99) anges att denna kommitté mot bakgrund av en kartläggning och analys av den nuvarande organisationen i en första etapp bör redovisa principer för en förändring av den statliga skoladministrationen. Arbetet bör utmynna i ett underlag för regeringens beslut om tilläggsdirektiv till kommittén med preciserade riktlinjer för hur den statliga skoladministrationen bör förändras.

Kommittén för översyn av den statliga skoladministrationen skall redovisa detla underlag före den 15 augusti 1979.

Den nu inledda översynen av den statliga skoladministrationen påverkas bl.a. av det arbete som bedrivs av komvux-utredningen. Det är angeläget att översynen av den slatliga skoladministrationen så långt det är praktiskt möjligt kan grundas pä en samtidig och samlad bedömning av alla de faktorer som kan påverka den statliga skoladministrationens arbetsuppgifier och organisation. Med hänsyn härtill finner jag, efter samråd med statsrådet Rodhe, att det bör uppdras ål komvux-utredningen att fill regeringen redovisa hur och i vilken omfattning kommitténs förslag kan komma atl påverka den statliga skoladministrationens arbetsuppgifter och organisation på olika myndighetsnivåer (central, regional och lokal nivå).

Kommitténs arbete bör bedrivas så att kommittén kan redovisa sina förslag i fråga om konsekvenser av kommitténs förslag på den statliga skol­administrationen senast den 15 augusti 1979 samt i fråga om översynen av statens skolor för vuxna senast den 15 oktober 1979.

Jag hemställer att regeringen utvidgar komvux-utredningens uppdrag i enlighet med vad jag nu har anfört.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan

(Utbildningsdepartementet)

 

311             Kommittéer: Utbildningsdepartementet    Delll U:10

10. Översyn av vissa radiorättsliga frågor

Dir 1979:55

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-05-10

Departementschefen, slalsrådel Wikström, anför.

I 1 S radiolagen (1966:755) definieras följande begrepp som ligger lill grund för den rättsliga regleringen av ljudradio- och TV-verksamheien i Sverige:

radiosändning; ljud, bild eller annal meddelande som sänds med hjälp av elektromagnetiska vågor vilkas frekvenser äro lägre än 3.000 gigaherlz och vilka utbreda sig i rymden utan särskilt anordnad ledare,

trådsändning: ljud, bild eller annat meddelande som sänds med hjälp av elektromagnetiska vågor vilka äro bundna vid särskilt anordnad ledare,

rundradiosändning: radiosändning eller Irådsändning som är avsedd atl mollagas direkt av allmänheten, om sändningen icke är avsedd endast för en sluten krets, vars medlemmar äro förenade genom en påtaglig gemenskap av annal slag än ett gemensamt inlresse att lyssna på eller se sändningen,

sändare; anordning för radiosändning (radiosändare) eller trådsändning (trådsändare),

mottagare: anordning för mottagning av radiosändning eller Irådsänd­ning,

radioprogram: radiosändnings eller trådsändnings innehåll, om detta består av annat än, utom angivande av namn eller källa, enkla meddelanden om tid, väderlek, nyheter eller dylikl.

Enligt 5 S första stycket radiolagen bestämmer regeringen vilka företag som har rätt att sända radioprogram i rundradiosändning frän sändare här i landet. Frän denna regel finns två undantag som framgår av 5 § tredje och fjärde styckena. För del första får radioprogram i rundradiosändning som har upptagits trådlöst på centralanläggning utan särskilt tillstånd sändas vidare till mottagare inom faslighet som är ansluten till anläggningen. För det andra finns särskilda föreskrifter om rätt att sända program i vissa lokala rundradiosändningar - s.k. närradio- och när-TV-sändningar - i lagen (1978:479) om försöksverksamhet med närradio. Beslut om fillstånd atl sända närradio under denna verksamhet, som har inletts under våren 1979 och får äga rum infill den 30 juni 1981, meddelas enligt 1 § förordningen (1978:485) om närradio av kommittén för närradio (U 1978:11).

I radiolagen finns regler för den programverksamhet som bedrivs av förelag som har erhållit sändningsrätt enligt 5 § första stycket. Rätten skall ulövas opartiskt och sakligt. Därvid skall beaktas att en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet skall råda i rundradion. I programverksamheten skall hävdas del demokraiiska statsskickets grundidéer saml principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet. För verksamhelen skall i övrigt gälla vad som föreskrivs i avtal mellan regeringen och företagel. I sådant avtal får som villkor för sändningsrätten tas in föreskrift om skyldighet all sända beriktigande och genmäle, föreskrift lill skydd för enskilds privatliv, föreskrift om förbud mot kommersiell reklam eller mot program som bekostas av annan än programföretag, föreskrift om skyldighet att pä begäran av myndighet sända meddelande till allmänheten och föreskrift om skyldighet att sända redogörelse för beslut av radionämnden, vari företagel förklarals ha brutit mol bestämmelser i radiolagen eller i avlalet.

 

Delll U:10    Skr 1979/80:103                                                 312

För granskning av radioprogram som har förekommil i rundradiosändning finns radionämnden. Närmare beslämmelser om nämndens verksamhet finns i förordningen (1978:482) med inslruktion för radionämnden. Enligt 8 S radiolagen får myndighel eller annat allmänt organ inle i förväg granska eller föreskriva förhandsgranskning av radioprogram och inte heller förbjuda radiosändning eller trådsändning på grund av dess innehåll.

Bestämmelser om ansvarighet för broll mot yttrandefriheten i radiopro­gram som sänds med slöd av 5 S försia stycket radiolagen finns i radioan­svarighelslagen (1966:756).

För radioprogram som sänds i försöksverksamheten med närradio gäller särskilda programregler och beslämmelser om ansvarighet för ytlrandefri-hetsbrott. Dessa återfinns i lagen om försöksverksamhel med närradio och i lagen (1978:480) om ansvarighet i försöksverksamhel med närradio.

Terminologin i 1 § radiolagen tillkom under förra delen av 1960-talel eller tidigare och har delvis sitt ursprung i inlernationella överenskommelser. Den är, som har framgått av vad jag nyss har anfört, av avgörande betydelse för tillämpningen av de program- och ansvarighetsregler som gäller för den allmänna ljudradio- och TV-verksamheten. Som framgår av 1 § andra stycket lagen om försöksverksamhel med närradio ligger emellerlid samma lermi­nologi till grund också för bestämmelserna i denna lag. Den kan även ha belydelse för exempelvis upphovsrällsliga frågor som är förbundna med programverksamhet.

Definitionerna i 1 S radiolagen har genom åren visal sig föranleda svårigheter vid tolkningen. Detla beror delvis på att begreppen används pä ett sätt som inte stämmer överens med normall språkbruk. Sålunda avses enligt radiolagen med "radiosändning", "rundradiosändning" och "radio­program" sändning respektive program i såväl ljudradio som TV. Inne­börden av begreppel rundradiosändning har även i övrigt vid återkommande tillfällen förorsakat tolkningsproblem, framför allt i fråga om lokalt begränsade sändningar. Svårigheterna har bl.a. aktualiserats i samband med ansökningar om rätt till kabel-TV-sändningar och påpekanden i riks­dagsmotioner.

Som ett belysande exempel på här berörda problem kan hänvisas till rättsfallet NJA 1976 s. 95 (del s.k. Skönstaholms-målel), där saken gällde om lokala TV-sändningar som en förening av de boende inom etl radhusområde hade anordnat över områdets centralantennanläggning var att anse som otillåten rundradiosändning eller ej. Rättsfrågan bedömdes olika av de tre domslolar som prövade målet. Även radioutredningen framhöll i sitt belänkande (SOU 1977; 19) Radio och TV 1978-86 osäkerheten i innebörden av begreppel rundradiosändning och föreslog alt en ändring av radiolagen borde övervägas i syfle all undanröja denna osäkerhet. Del kan också nämnas alt televerkel nyligen i skrivelse till regeringen har föreslagit att regeringen snarasl tar inilialiv till en ändring av lagen i dessa hän­seenden.

Intresset för lokala TV-sändningar med anlitande av centralan­tennanläggning har visat sig vara stort. Det förekommer eller planeras på flera håll i landel sådana kabel-TV-sändningar där del med hänsyn till oklarheterna i den gällande lagstiftningen är mycket svårl att avgöra om de är rundradiosändningar eller inte. Del är givetvis otillfredsställande att så är fallel och atl det sålunda i många fall ställer sig omöjligt för arrangören av en planerad sändning atl före denna kunna bilda sig en uppfattning om vilka

 

313              Kommittéer: Utbildning.sdepartementet    Delll U:10

regler som gäller och om huruvida lillslånd behövs.

Avgränsningsproblemet gäller inte enbari kabelsändningar (trådsändning­ar) utan även etersändningar (radiosändningar) av ljudradio och TV. Det har på senare tid för övrigl fält ökad aktualitet genom den påbörjade försöks­verksamheten med närradio. Tiden efler radiolagens tillkomst har överhu­vudtaget kännetecknats av att den tekniska ulvecklingen pä massmedieom­rådet gåll alll snabbare. Förulom alt kabelöverföring av TV-program sker i ökande omfallning är nya medieformer under framväxt. Som exempel kan nämnas lexl-TV och data-TV. Hur dessa nya medier skall ses i förhållande lill radiolagens regelsystem måste klarläggas.

Uppgiften atl se över terminologin i radiolagen har redan lilldelals närradiokommittén genom dess direktiv. Närradiokommittén har emellerlid två andra huvuduppgifler. Den skall dels leda försöksverksamheien med närradio dels lämna förslag till ulformning av och villkor för en eventuell permaneni närradio- och när-TV-verksamhel. Genom del myckel slora antal ansökningar om rält atl sända närradio som getts in har kommitténs arbele med tillståndsprövning blivil avsevärl mer omfattande än vad som kunnal förväntas. Det är med anledning av att försöksverksamheten och utvärde­ringen av denna skall vara avslulad 1981 synnerligen angeläget atl detla arbete inte försenas. Samtidigt anser jag del med hänsyn lill de olägenheler som alltmer gör sig akluella genom oklarheten i radiolagens lerminologi vikligl atl arbetet med en genomgång av denna påbörjas snarasl. Av nu anförda skäl bör della arbete anförtros åt en särskild utredare.

Utredaren bör få till uppgifl att överväga i vad mån och på vilkel säll radiolagen och därvid främst de begrepp som finns i radiolagen bör anpassas till massmedieutvecklingen och del allmänna språkbruket. Självfallel måsle utredaren i silt arbete ta hänsyn till hur dessa, motsvarande eller anknytande termer används i annan lagsliflning, l.ex. den upphovsrällsliga, och i inlernationella konventioner, avtal m.m.

Som jag inledningsvis berörde krävs regeringens medgivande för sändning av radioprogram i rundradiosändning. Sådant medgivande skall lämnas genom etl avtal mellan staten och den sökande. Enligt radiolagen måste ell avtal innehålla så omfallande krav på sändningen all de i prakliken knappast kan uppfyllas i enslaka sändningar eller av andra organisationer än särskilda radio- eller televisionsförelag,

Den lekniska oeh koslnadsmässiga ulvecklingen som har skelt efter radiolagens tillkomst har gjort träd- och etersändning av radio och TV lill ell i vissa sammanhang lämpligt alternativ eller komplemenl lill tidningar och lidskrifier. Radio eller TV kan l.ex. användas som hjälpmedel för syn-respektive hörselhandikappade. Således har planer funnits på att genom radiosändning distribuera uppläsning ur en dagstidning till synskadade. Dessa skulle då lilldelas apparatur för automalisk inspelning på band av radiosändningen som avsågs äga rum under natten. En sändning av della slag torde enligt radiolagen normall vara atl anse som rundradiosändning. Den kommer därigenom atl bindas av regler av en helt annan innebörd än vad som gäller för en iraditionelll framställd dagstidning.

Vid ell stort antal tillfällen under senare lid har önskemål om direktöver­föring genom kabel-TV av idrotts- eller andra evenemang framställts. Främst har det varit fråga om atl ge möjlighel för sådana personer som inle har kunnat beredas plals i den lokal där evenemanget har ägl rum all se delta på en TV-skärm i en annan lokal.  På grund av radiolagens definiiion av

 

Del II U: 10    Skr 1979/80:103                                             314

rundradiosändning lorde en sådan direktöverföring normall kräva regering­ens medgivande.

1 sill arbete bör utredaren därför överväga om alla sändningar som nu kräver regeringens medgivande är sådana atl denna begränsning av sänd­ningsmöjligheten är sakligt moliverad. Exempelvis kan såväl den lekniska ulformningen av sändningen som storleken av den grupp människor som sändningen riktar sig till och sändningens innehåll och syfle föranleda sådana överväganden. Vad jag främsl avser är Irådöverföring av evenemang genom ljudradio- eller lelevisionssändning samt sändningar som exempelvis de synskadades eller hörselhandikappades organisationer och sammanslutning­ar vill bedriva som ett led i sin verksamhet för de handikappade. Härvid måsle givelvis beaktas de konsekvenser sådana åtgärder kan få från l.ex. upphovsrällslig och ytlrandefrihelsrättslig synpunkt.

Utredarens uppdrag bör inle omfatta förslag till ändrade regler eller villkor för programverksamhet av den art som nu bedrivs av Sveriges Radio­koncernen.

Uiredaren bör vara oförhindrad alt behandla även andra frågor som rör radiolagens tekniska utformning.

Utredaren bör samråda med de kommilléer som har i uppdrag au utreda frågor på radio- och TV-områdel. Jag tänker då främst, förutom pä den redan nämnda närradiokommittén, pä yttrandefrihetsutredningen (Ju 1977:10) och informationsleknologiutredningen (U 1978:12). Yttrande­frihelsutredningen har som huvuduppgift att skapa etl regelsystem som för­hindrar sådana ingrepp som är ägnade atl försämra förutsättningarna för ett fritt meningsutbyte i samhället. Enligt den kommitténs direktiv bör den nya grundlagsregleringen i princip omfatta alla medier som kan ha särskild betydelse för den fria åsiktsbildningen i samhället. När det gäller radio- och TV-omrädet nämns särskilt bl.a. texi-TV. Informalions-teknologiutredningen har som huvuduppgift atl undersöka villkor och förutsättningar för nya medier, framför allt texl-TV och data-TV.

Lagstiftningen i övriga nordiska länder bör beaktas i den mån så är lämpligt och möjligt.

Utredningen bör bedrivas skyndsamt.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemsläller jag att regeringen bemyndigar chefen för utbildningsdepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag alt se över radiolagen i de hänseenden som jag nyss har berört,

atl besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat bilräde ät utredaren.

Vidare hemställer jag atl regeringen föreskriver alt kostnaderna skall belasta nionde huvudfitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Utbildningsdepartementet)

 

315              Kommittéer: Utbildningsdepartementet    Delll U:ll

11. Tilläggsdirektiv till utredningen om den gymnasiala utbildningen (U 1976:10)

Dir 1979:63

Beslut vid regeringssammanlräde 1979-06-07

Statsrådet Rodhe anför.

Med slöd av regeringens bemyndigande den 5 augusli 1976 lillkallade dåvarande statsrådet Hjelm-Wallén elva ledamöter jämte sakkunniga med uppdrag att göra en översyn av den gymnasiala ulbildningen (U 1976:10). Utredningen har sedermera antagit namnel gymnasieulredningen. På förslag av dåvarande statsrådet Mogård ulfärdade regeringen den 3 februari 1977 filläggsdirekfiv för utredningen (Dir 1977:14).

Ett förslag till läroplan för grundskolan m.m. (prop. 1978/79:180) har förelagts riksdagen och nyligen behandlats av denna (UbU 1978/79:45, rskr 1978/79:422). Förslaget tar också upp frågor som rör gymnasieskolan, bl.a. språkprogrammet på de treåriga linjerna och betygsättningen. Riksdagen har i denna del godkänt vad som föreslagits i propositionen. Gymnasieulred­ningen bör därför erhålla ytterligare filläggsdirektiv. Dessa bör också gälla inriktningen av utredningens fortsatta arbete.

1, De tidigare ulfärdade direktiven bör i alll väsenlligl ligga till grund för utredningens fortsatla arbele. Ulredningen bör emellerlid i försia hand inrikla sig på de delar av uppdraget som avser den långsikliga planeringen för och utvecklingen av den gymnasiala ulbildningen. Därvid bör bl.a. följande beaktas.

En utgångspunki för utredningen bör vara atl alla ungdomar har räll lill en gymnasial utbildning, som ger dem en grund för yrkesverksamhet och/eller för fortsatta sludier i högskolan. Det bör därför, som angivits i lidigare direktiv, finnas både yrkesförberedande och sludieförberedande inslag på alla studievägar i gymnasieskolan. Avvägningen mellan dessa två lyper av inslag vad gäller omfattning och inplacering under studiegången måsle kunna variera mellan olika studievägar, sä att del även i framliden kommer atl finnas studievägar i gymnasieskolan som lill övervägande del är studie- resp. yrkesförberedande. För högskolans del är del vikligl alt de studerande som söker sig dit via gymnasieskolan har kunnat inhämta tillräckliga förkunska­per i denna för att framgångsrikt kunna genomföra avsedda studier. Samtidigt har 1977 års högskolereform skapat nya förutsättningar för anknytningen mellan gymnasieskolan och högskolan. Det blir nu mera nalurligl att även mera yrkesinriktade studievägar i gymnasieskolan utgör grund för utbildningen inom högskolan. Ulredningen bör klarlägga möjligheterna och förutsättningarna i nu berörda hänseenden.

Gymnasieskolan måste kunna möta de åtaganden som samhällel lagit pä sig genom den s.k. ungdomsgarantin om utbildning, praktik eller arbele. Den måste därför kännetecknas av stor förmåga all tillgodose varierande elevönskemål i fråga om studiernas innehåll och uppläggning. Uppbyggnaden av skilda studievägar l.ex. bör vara sådan all de skall kunna genomgås på sådant sätt att de elever som så önskar kan växla mellan perioder av studier och arbele eller bygga på kortare yrkesinriklade kurser till en fullständig gymnasial utbildning. Del kan bidra till atl göra gymnasieskolan mer lättillgänglig för de elever som i dag inte söker sig lill den. Gymnasieskolan bör också ge eleverna en god beredskap för kommande förändringar på arbeismarknaden.

 

Delll U:ll    Skr 1979/80:103                                                  316

Enligt min mening finns det skäl att ge begreppet gymnasial utbildning en vidare innebörd än enbart utbildning i gymnasieskola. Också de möjligheter till l.ex. yrkesinrikiad utbildning på gymnasial nivå som kan erbjudas i inslilulioner ulanför gymnasieskolan bör kunna innefaiias i della begrepp. Med en sådan uividgning kan de ungdomar som önskar en gymnasial utbild­ning erbjudas ell bredare utbud av ulbildningsmöjligheler och olika utbild­ningsönskemål tillgodoses bälire. Mol denna bakgrund bör ulredningen överväga hur ulbildningsmöjligheler ulanför gymnasieskolan skall kunna infogas i en samlad planering av gymnasial utbildning och de närmare konsekvenserna av detla. Ulredningen bör därvid också pröva hur l.ex. yrkesinriktad utbildning ulanför gymnasieskolan skall kunna kombineras med utbildning i allmänna ämnen inom gymnasieskolan.

Reguljär gymnasial utbildning ges inte bara inom ramen för gymnasiesko­lan utan också inom kommunal vuxenutbildning och arbetsmarknadsutbild­ning. Innehållet i ulbildningen är i många fall näraliggande. Gymnasie­skolans läroplan gäller även för den kommunala vuxenutbildningen. Likar-lade kursplaner kan också förekomma inom arbetsmarknadsutbildningen. Den kommunala vuxenutbildningen och arbetsmarknadsulbildningen har dock sina särskilda målgrupper, vilkel också präglar verksamhetens utform­ning. Ell visst konkurrensförhållande råder dock f.n. mellan dessa utbild­ningsformer och gymnasieskolan. I dag kan ungdomar under 20 år få gymna­sial utbildning inom såväl gymnasieskola som kommunal vuxenutbildning och arbetsmarknadsutbildning. Etl relativt slort antal vuxna över 20 år går också i gymnasieskolan. Enligt min mening är del nödvändigl atl lillgängliga resurser för gymnasial utbildning utnyttjas pä mest effektiva säll. Utredning­en bör därför i enlighet med tidigare ulfärdade direkliv med hänsynslagande till resp. ulbildningsforms egenart och uppgifler framlägga förslag om en fördjupad samverkan när det gäller gymnasial utbildning mellan gymnasie­skola, kommunal vuxenutbildning och arbetsmarknadsutbildning, I denna fråga bör utredningen samråda med kommillén (U 1978:04) om kommunal vuxenutbildning. Utredningen bör också i samråd med skolöverstyrelsen (SÖ) och kommillén om kommunal vuxenutbildning la inilialiv till en försöksverksamhel med denna inrikining.

2. Ulredningens uppdrag är för närvarande begränsat till gymnasial utbildning. Enligi min mening finns del emellerlid skäl atl någol vidga uppdraget. Vid remissbehandlingen av SÖ;s "förslag till förändrad läroplan för grundskolan" har flera remissinslanser tagil upp frågan om en mer samlad syn på ungdomsutbildningen. Tjänstemännens centralorganisation (TCO) l.ex. efterlyser en diskussion om en gemensam målsättning för hela barn- och ungdomsutbildningen. Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) betonar all hela ungdomsskolan måste ses som ell enda utbildningssystem, och gymnasieul­redningen själv påpekar alt grundskolans sätt alt fungera spelar stor roll för gymnasieutbildningen.

Mot denna bakgrund är, som jag anfört i prop. 1978/79:180 (s. 10), en samlad prövning av målsätlningen för barn- och ungdomsutbildningen och en därmed sammanhängande översyn av olika uibildningsformer för barn och ungdomar angelägen. Delta är motiverat bl.a. av hänsyn till de diskussioner om återkommande utbildning som förls under senare år. Jag vill erinra om atl ulredningen enligt de direktiv som utfärdades den 5 augusti 1976 skall ha principen om ålerkommande utbildning som en av utgångspunkterna för sitt arbete.

En diskussion om barn- och ungdomsutbildningens mål och utformning är

 

317              Kommittéer: Utbildningsdepartementet    Delll U:ll

också motiverad av de förändringar som ägl rum på arbeismarknaden för ungdomar. Den lyp av ungdomsarbeten som lidigare var variligl förekom­mande har försvunnit näslan hell. Ungdomarna måste i allt större utsträck­ning ha yrkeskunnande för atl få arbele. Del betyder alt ungdomar som går ut på arbeismarknaden direkl efler grundskolan ofta har svårt all hävda sig och finna en stadigvarande anslällning. Delta förhållande kan bedömas komma all bestå. Arbelsmarknadsprognoser pekar på all tillgången på arbelskrafl ulan yrkesutbildning kommer all vara slörre än eflerfrågan. Mot denna bakgrund är del nödvändigl all överväga hur man inom ungdomsutbildningens ram skall kunna ge de elever som så snart som möjligt efler grundskolan vill söka sig ut på arbetsmarknaden både tillräcklig yrkesförberedelse och en allmän medborgerlig utbildning.

Ulredningens huvuduppdrag bör, som jag lidigare sagl, vara all lämna förslag om hur gymnasieskolan på sikt skall utformas. Överväganden beiräffande barn- och ungdomsutbildningens mål och långsiktiga utveckling bör dock bilda utgångspunki för ulredningens överväganden beiräffande den gymnasiala ulbildningen. En sådan diskussion bör bl,a, gälla hur olika uibildningsinslag skall fördelas inom barn- och ungdomsutbildningen och därmed beröra också den obligatoriska ulbildningens roll. Mot bakgrund av de förhållanden som jag nyss har redovisal bör ulredningen i det samman­hanget bl.a, överväga om yllerligare arbetslivsförberedande inslag eller yrkesförberedande inslag bör kunna ingå i den obligatoriska utbildningen och hur dessa i så fall skall utformas inom en sammanhållen skolgång. Dessa överväganden måste utgå från att den obligatoriska utbildningen skall ge alla elever en allmän medborgerlig utbildning, som ger tilllräde lill alla ulbild­ningsvägar i gymnasieskolan. Beträffande prakliska lösningar vill jag peka på all en samverkan mellan den obligatoriska skolan och gymnasieskolan kan erbjuda nya möjligheter,

3,    1973 års betygsulredning (BU 73) har i silt belänkande (SOU 1977:9)
Betygen i skolan behandlat betygsättningen i gymnasieskolan, BU 73
konstaterar alt man för överskådlig tid framöver får räkna med alt
övergången frän gymnasieskolan lill fortsatt högre utbildning grundas
huvudsakligen på betyg. Det är därför nödvändigt, menar utredningen, att
ha en jämförbar, graderad belygsäiining i gymnasieskolan.

Regeringen har den 7 december 1978 gett SÖ i uppdrag alt bedriva försöksverksamhel i Örebro län med belygsfri intagning till gymnasiesko­lan,

I prop, 1978/79:180 om läroplan för grundskolan m,m, har jag framhållil (s, 95 f.) att elevbedömningen - av vilken betygen är en del - ingår i den totala utvärderingen av skolan, och all det därför är naturligt att betyg och elevbedömning behandlas i direkl anslulning till all en skolforms läroplan i sin helhet förändras eller omarbetas.

Gymnasieulredningen bör därför i anslulning lill sitt arbele rörande studieorganisationen m.m. i gymnasieskolan bl.a. ulifrån vad belygsutred-ningen anfört överväga utformningen av betygsättningen i gymnasieskolan och lämna förslag härom. Om utredningen vill föreslå sådana förändringar av betygssystemet att nuvarande regler för intagning till högskolan påverkas, bör samråd ske med universitets- och högskoleämbetet (UHÄ).

4.    I prop. 1978/79:180 om läroplan för grundskolan m.m. anförde jag (s.
12) att jag senare avsåg återkomma lill regeringen med förslag om hur
språkutbildningen på treåriga linjer och inträdeskraven till gymnasieskolan
mer i delalj skulle ulformas. Ändringarna borde träda i kraft fr.o.m. läsåret

 

Delll U:ll    Skr 1979/80:103                                                   318

1985/86, då den första årskullen, som följl den nya läroplanen, lämnar grundskolan,

1 direkliven den 5 augusli 1976 uppdrogs åt gymnasieutredningen atl se över språkprogrammet i gymnasieskolan. Till ulredningen har också över­lämnais del förslag lill nytt språkprogram som SÖ lade fram 1975. Ulred­ningsarbelet rörande språkprogrammet bör ske mot bakgrund av kraven på skolans internationalisering och de krav på språkfärdigheter hos eleverna som ytterligare undersökningar kan komma alt påvisa. Ulredningen bör också beakla vad som på denna punkl anförts i nämnda proposiiion saml vad riksdagen givit till känna med anledning av denna (UbU 1978/79:45, rskr 1978/79:422).

5.    Inom SÖ bedrivs f.n. en omfallande ulvecklings- och försöksverksam­hel rörande gymnasieskolan. Den avser bl.a. arbetssättet, koncentrations-läsning, studie- och yrkesförberedande inslag i olika utbildningar saml ökad kontakt skola-arbetsliv. Med slöd av bemyndiganden som regeringen givit överstyrelsen den 15 mars 1979 och den 10 maj 1979 kommer denna all kunna utvidgas lill all omfalta även försöksverksamhel med friare resursanvänd­ning och ramtimplaner. En försöksverksamhet med en social servicelinje, som även skall kunna genomgås etappvis, skall också inledas, SÖ har vidare fåll i uppdrag atl överväga vilka av nuvarande yrkesinriklade studievägar i gymnasieskolan som skall kunna utformas både som sammanhängande ut­bildning och som etappulbildning. Jag har denna dag föreslagit regeringen att föreskriva atl den långsiktiga försöksverksamhet och det utvecklingsarbete m,m, rörande den gymnasiala ulbildningen som bedrivs av SÖ skall ske i samråd med gymnasieulredningen.

6.    Utredningens överväganden rörande den långsiktiga ulvecklingen av den gymnasiala utbildningen och de andra frågor som jag tagit upp i del föregående bör framläggas senasl den 30 juni 1981. Utredningen bör därvid redovisa alternativa principlösningar. Först sedan utredningen lagl fram sitt principförslag bör ställning las lill hur del fortsatta arbelel rörande reforme­ringen av den gymnasiala utbildningen skall bedrivas.

Med hänvisning lill vad jag har anförl hemsläller jag atl regeringen kompletterar gymnasieutredningens uppdrag i enlighet med vad jag förordat.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan. (Ulbildningsdepartemenlel)

 

319              Kommittéer: Utbildningsdepartementet    Delll U:12

12. Utredning om utbildning av konservatorer m.m.

Dir 1979:78

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-06-21 Departementschefen, statsrådet Wikslröm, anför.

1 Bakgrund

/./  Konservatorernas utbildningsmöjligheter och arbeisområden

Del finns inte någon permanent och systematisk utbildning av konserva­torer i Sverige. Under åren 1965-1969 bedrevs en försöksverksamhet med utbildning av konservatorer inom konstvårdens område vid konsthögskolans institution för materialkunskap. Verksamheten vid denna institution omfal­tar numera inte grundutbildning utan är inriktad på vidareulbildningskurser, företrädesvis inom måleri- och lexlilkonservering. Den som önskat ulbilda sig lill konservator inom l.ex. området konst och konsthanlverk har inte haft någon annan möjlighel än att arbeta som lärling hos någon redan etablerad konservator eller skaffa sig utbildning ulom landel. Ett visst nordiskt samarbele i utbildningsfrågan har etablerats därigenom all Sverige har erbjudits och accepterat utbildningsplatser vid koncervatorsskolan i Danmark.

Behovet av konservering och teknisk vård omfattar en mängd material­kategorier, huvudsakligen inom områdena konsl, konsthantverk, kulturmin­nesvård, arkivvård, bibliotek och naturhistoria. Följande uppställning exem­plifierar olika arbetsområden inom vilka konserveringsbehov kan förelig­ga-

A. KONST- OCH KULTURHISTORISKA OBJEKT

Materialkategori Måleri

på duk

på trä

på puts Textilier

jordfunna

dräkter

kyrkliga

övrigl Metall

redskap, vapen

smycken

mynt Sten Keramik Glas Papper

Sammansatta material Trä och läder Ben och övrigt

organiskt material Plast

 

Delll U:I2    Skr 1979/80:103                                                 320

B. ARKIV. BIBLIOTEK OCH FOTOGRAFISKA OBJEKT

Muieriidkategori

Papper

Pergament

Skinn

Lack- och vaxsigill

Fotografiskt maierial

C. NATURHISTORISKA OBJEKT

Materialkategori

Växter

Djur

Övrigl

1.2 Tidigare uiredningar om konservatorsfrågor

Är 1963 överlämnade Nordiska konservalorsförbundets svenska sektion en skrivelse lill konsthögskolan med begäran om en utredning rörande konservatorernas utbildning. Samma år tillsattes en arbelsgrupp med uppgifl atl föreslå ålgärder rörande konservalorsutbildningen. Arbelsgruppens förslag (Förslag lill utbildningsgång för konservalorer, slencil) låg lill grund för den försöksverksamhel vid konsthögskolan som jag tidigare har nämnt. Sedan är 1964 finns vid konsthögskolan en nämnd för konservalorsutbild-ning.

Vid Nordiska rådets session år 1971 aktualiserades frågan om samnordisk utbildning av konservalorer. En av Ämbetsmannakommittén för nordiskt kulturellt samarbete lillsaii expertgrupp lade fram förslag i utbildningsfrågan i januari 1973 (Belaenkning om samnordisk uddannelse av konservatorer, slencil). Nordiska minislerrådel beviljade år 1973 medel för försöksverksam­het med vidareutbildning av konservalorer på samnordisk bas. Försöksverk­samheten redovisades år 1976. Samma år beslöl ministerrådet alt de nordiska vidareulbildningskurserna skulle arrangeras även fortsättningsvis, prelimi­närt för femårsperioden 1977-1981 och med en kurs vartannat år.

Förslag av belydelse för frågan om konservalorsutbildningen presente­rades år 1973 i 1968 års ulbildningsberednings betänkande (SOU 1973:12) Försöksverksamhet med yrkesleknisk utbildning. Bebyggelsevårdens utbild­ningsbehov berördes i beiänkandei (Ds U 1976:2) Konsthögskolans arkilek­lurskola.

Konslnärsulbildningssakkunniga hade enligt sina direkliv att utreda den högre konslnärsutbildningen samt pröva den utbildning av konservalorer som då bedrevs vid konsthögskolan. I belänkandet (SOU 1976:52) Utbildning för konslvård och konservering vid konsthögskolans institut för materialkunskap lade utredningen fram förslag till utbildningsorganisation för konservatorer, främst på konslområdel.

Frågan om museernas konserveringsverksamhel diskuterades av 1965 års musei- och utställningssakkunniga (MUS 65) i betänkandena (SOU 1972:45) Kulturminnesvård och (SOU 1973:5) Museerna. MUS 65 efteriyste bl.a. eU bälire samarbele mellan konserveringsteknisk sakkunskap oeh konsl- eller kulturhislorisk sakkunskap. Utredningen föreslog bl.a. att vissa slatliga cenlralmuseer skulle svara för service på konserveringsområdel lill övriga

 

321              Kommittéer: Utbildningsdepartementet    Delll U:12

museer. Dessutom skulle institutet för materialkunskap vid konsthögskolan utnyttjas för konserveringsuppgifter. Viss konservering av icke museiägda konst- och kulturhistoriska föremål skulle utföras vid de slörre museerna liksom vid konsthögskolan. MUS 65 föreslog att elt centralt museiorgan skulle få visst an.svar för konserveringsverksamhetens organisalion.

Dåvarande chefen för ulbildningsdeparlemenlel förutsatte i prop. 1974:28 om den statliga kulturpolitiken (s. 379) atl frågan om konserveringsverksam­heten skulle kunna övervägas inom statens kulturråd.

Statens kulturråd har i oktober 1977 fastställt rikllinjer för ett utrednings­arbete om museernas konserveringsverksamhel och tillsatt en särskild arbetsgrupp som skall leda arbelel. Huvudsyftet med utredningen är alt närmare precisera ansvarsfördelningen mellan de slatliga museerna vad gäller konservering av museiföremål. I arbetet skall också samspelet med de regionala museernas konserveringsverksamhet beaktas. Utredningsarbetet omfattar vidare kartläggning av bl.a. konserveringsverksamhetens organisa­tion, resurser, ekonomi m.m. vid de statliga museerna. Enligt kulturrådets rikllinjer skall arbetsgruppen också klargöra läget i fråga om utbildningen av konservatorer inklusive nordiska initiativ på detta område.

1.3 Framförda synpunkter på konservatorsutbildningen m.m.

Synpunkter på konservatorsutbildning har framförts i flera olika samman­hang under senare år. I skrivelser till utbildningsdepartementet i februari 1975 begärde Svenska föreningen för textilkonservering och Nordiska konservatorsförbundets svenska sektion en snabb utredning av textilkonser-valorernas utbildnings-, löne- och ansvarsfrågor. Statens kulturråd framhöll i sitt yttrande i ärendet att rådel hyste förslåelse för de synpunkter som förts fram rörande textilkonservatorernas utbildnings- och ansvarsförhållanden men ansåg att frågan borde ses i sammanhang med motsvarande förhållanden för andra konservatorsgrupper. Rådet kunde inte förorda en specialutredning för lextilkonservatorerna. Svenska föreningen för textil-konservering, som kommit in med påminnelser, delade kulturrådets uppfatt­ning och framhöll att utredningsarbetet måste beakta utbildningsfrågorna m.m. för konservatorer för samtliga materialkategorier. Representanter för föreningen borde beredas tillfälle atl della i utredningsarbetet.

I anslutning till att konslnärsulbildningssakkunniga överlämnade sitt betänkande Utbildning för konstvård och konservering vid konsthögskolans institut för materialkunskap, inkom vissa skrivelser till utbildningsdeparte­mentet. I skrivelse i november 1976 meddelade det privatägda Institutet för konstvård att institutet kunde stå fill tjänst med referensmaterial och råd vid uppbyggnad av etl speciallaboratorium för analys av konst. Akademien för de fria konsterna överlämnade i december 1976 en skrivelse från konsthögskolans lärarråd med hemställan om en ny allsidig utredning av konservatorsutbildningen. Även DIK (Dokumentation, Informafion, Kulturj-förbundet inom SACO/SR och dess delförening Sveriges Musei-mannaförbund hemställde i skrivelse i februari 1977 alt arbetet med att utfor­ma en prakfiskt inriktad konservatorsulbildning måtte gå vidare. I avvaktan på en konservatorsutbildning i Sverige kunde enligt förbundets uppfattning, ett samarbete med den danska konservatorsutbildningen prövas.

Riksantikvarieämbetet lade i anslutning till sitt yttrande över betänkandet (Ds U 1976:2) Konsthögskolans arkitekturskola fram förslag om att en särskild utredning skulle företas rörande utbildningssituationen inom den

21 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 103

 

Delll U:12    Skr 1979/80:103                                                322

kullurhisloriska bebyggelsevården i dess helhel.

Nordiska konservalorsförbundets svenska sektion överlämnade i juli 1977 en promemoria rörande konservatorsutbildningen i Sverige. Förbundet hemställde bl.a. atl en ulredning skulle komma lill slånd och en svensk konservalorsskola bildas.

I en mofion lill riksdagen vid riksmötet 1976/77 (mol. 1976/77:1126) av Anna Eliasson m.fl. yrkades all riksdagen hos regeringen skulle begära en karlläggning av konservatorernas arbetsmarknadssituation och etl förslag lill en fast organisatorisk uppbyggnad av den framtida konstvärden och konser­veringen. På hemställan av kulturulskoltet beslöl riksdagen med anledning av motionen som sin mening ge regeringen tillkänna vad utskottet anförl om vikten av att de i motionen påtalade problemen bringas lill en snar lösning (KrU 1977/78:5, rskr 1977/78:15).

1 en skrivelse i januari 1978 har armémuseel påtalat behovel av utbildning inom vapen- och texlilkonserveringen. Akademien för de fria konsterna överlämnade i mars 1978 en promemoria utarbetad av en arbetsgrupp inom Nordiska konservalorsförbundets svenska sektion. Promemorian har också behandlals av konsthögskolans nämnd för konservatorsulbildning. I prome­morian framförs bl.a. förslag lill huvudprinciper för en framlida svensk konservatorsutbildning.

2 Utredningsuppdraget

I prop. 1974:28 om den statliga kulturpolitiken sammanfallas målen för den statliga kulturpolitiken i åtta punkter. I en av punklerna sägs alt kulturpolitiken skall garantera att äldre tiders kultur las till vara och levandegörs. En föruisättning för att lämningarna av våra kulturella aktiviteter skall kunna bevaras är alt de dokumenteras och vårdas på ell rikligt sätl och att de i förekommande fall sakkunnigi konserveras eller lagas. För atl delta skall kunna ske fordras atl kunskapen om olika materials bevarandeegenskaper och vårdbehov hålls levande.

Av vad jag lidigare har anfört framgår alt utbildningsmöjligheterna för konservalorer i Sverige är begränsade. Det nordiska samarbete som har inletts på detta område kan komma att innebära att vissa ulbildningsvägar öppnas. På sikt torde det dock vara nödvändigt att vissa möjligheter till grundulbildning skapas inom landet.

Som framgått omfattar konserveringsbehovet en mängd olika materialka­tegorier. Enligt de synpunkter som har framförts i frågan krävs för varje kategori såväl grundulbildning och specialkompetens som laborativa resurser för atl konserveringsarbetet och förebyggande åtgärder skall kunna genomföras på etl riktigt sätl.

Konservalorsverksamheten omfattar såväl praktiska som teoreliska moment. Den hantverksmässiga, prakliska skolningen måste förenas med de teoreliska kunskaper inom såväl naturvetenskapliga som humanistiska ämnen som behövs bl.a. för atl kunna följa utvecklingen inom konserve­ringsområdena, det allt intensivare utnyttjandet av olika tekniska hjälp­medel samt för att kunna placera in objekten för konserveringsverksamheten i ett kulturhistoriskt sammanhang m.m. Vid utbildningen av konservatorer torde det vara nödvändigl att beakta båda dessa sidor. Den praktiska ulbildningen torde närmast stå alt finna vid institutioner som sysslar med konservering vid museer, arkiv och bibliotek eller i anslulning fill kultur­minnesvården. Den leoretiska utbildningen lorde huvudsakligen vara en

 

323              Kommittéer: Utbildningsdepartementet    Del II U:12

fråga för utbildningsväsendet.

Konservalorsutbildningen bör anpassas till den framtida organisalionen av konserveringsverksamhelen. Jag vill här erinra om den utredning som slalens kulturråd redan bedriver inom museisektorn. En molsvarande kartläggning inom kulturminnesvården, bl.a. vad gäller byggnadsminnes­vården, och arkiv- och biblioleksseklorerna synes enligt min mening önsk­värd.

Jag avser att senare föreslå regeringen alt uppdra ål riksanti­kvarieämbetet, riksarkivet och kungl. biblioteket atl i samråd med slatens kulturråd göra en sådan karlläggning.

Mot bakgrund av vad jag har anförl finner jag del angelägel atl en särskild uiredare tillkallas med uppgifl att lägga fram förslag om utbildning av konservatorer. Utredaren bör samråda med såväl berörda myndigheter, bl.a. statens kulturråd, universitets- och högskoleämbetet och skol­överstyrelsen som Nordiska konservatorsförbundets svenska sektion m.fl. saml i övrigt utnyttja de erfarenheter bl.a. vad gäller det aktuella och fram­tida behovet av konserveringsresurser, som kan komma fram inom kultur­rådets, riksantikvarieämbetets, riksarkivets och kungl. bibliotekets utred­ningsarbete. Mol bakgrund härav bör utredaren göra en bedömning av på vilka områden det i första hand är angeläget att utbilda konservatorer.

Utredaren bör vidare lägga fram förslag om hur den teoretiska och den praktiska utbildningen bör utformas med avseende på organisalion, innehåll och dimensionering. Till de frågor som härvid bör klarläggas hör nivån på grundutbildningen. Därvid bör prövas utbildningsvägar inom såväl gymna­sieskolan (inbyggd utbildning) som högskolan.

För fortbildning, vidareutbildning och specialisering bör utbildningsmöj­ligheter såväl inom som utom Norden siuderas. Möjligheterna att organisera viss del av den reguljära konservatorsutbildningen inom ramen för det nordiska samarbetet bör därvid särskilt prövas. Hur ett utnyttjande av forskning inom discipliner av särskild betydelse för konserveringsverksam­heten skall kunna åstadkommas bör också studeras.

Förslag om dimensioneringen av ulbildningen bör vara så utformat att det möjliggör en successiv utbyggnad.

De nu verksamma konservatorerna vid museer och andra institutioner likaväl som de privatpraktiserande konservatorerna utgör en värdefull kunskapsresurs på konserveringsområdel. Denna resurs bör utnyttjas i utbildningsverksamheten. Detta sker f.n. genom att konservatorerna i viss utsträckning lär upp elever och praktikanter. Av olika skäl, bl.a. ekonomiska och arbetsrättsliga, har systemet med elev/praktikantplatser inte kommit atl få den omfattning som kan anses önskvärd. Med hänsyn till att detta är en utbildningsform som kan komma igång snabbt bör utredaren skyndsamt undersöka förutsättningarna för en utbyggnad av systemet med lärlingsut­bildning och lägga fram förslag lill åtgärder härför. Utredaren bör i det sammanhanget också beakta frågan om hur en utbildningsverksamhet genom elev/praktikantplalser i elt senare skede skall kunna anpassas till respeklive ingå som del i övrig utbildning för konservatorer.

Den pågående strukturomvandlingen inom näringslivet har bl.a. medfört allvarliga följder för hantverket. Hantverkskunnandet, som har stor betydel­se bl.a. för restaurering och renovering av det äldre byggnadsbeståndet men också för vissa vårduppgifter i anslutning till föremålskonservering och bokbinderiverksamhet riskerar att försvinna.

Genom beslut den  14 december 1978 uppdrog regeringen åt statens

 

Delll U: 13    Skr 1979/80:103                                               324

industriverk atl göra en översyn av hanlverkels siluaiion. I uppdraget till industriverket konstaterades atl det kan finnas skäl atl försöka hålla hantverkskunnandel levande. Utredaren bör hålla sig informerad om det utredningsarbete som pågår inom industriverket.

Med hänvisning lill vad jag nu har anförl hemställer jag alt regeringen bemyndigar chefen för utbildningsdepartementet

alt lillkalla en särskild utredare med uppdrag atl utreda frågan om utbildning av konservatorer m.m.

alt besluta om experler, sekreterare och annat bilräde äl utredaren.

Vidare hemställer jag atl regeringen föreskriver all kostnaderna skall belasta nionde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Utbildningsdepartementet)

13. Utredning om den civila flyghistoriska museiverksamheten

Dir 1979:82

Beslut vid regeringssammanträde 1979-07-19 Departementschefen, statsrådet Wikström, anför.

Bakgrund

Sedan mitten av 1960-talet har enskilda företag m.fl. till luftfartsverket skänkt föremål av flyghistoriskt värde. Luftfartsverkets innehav av flyghis­toriska föremål m.m. omfattar för närvarande bl.a. elt 30-tal flygplan, 15 motorer, ca 1.200 komponenter jämte modeller saml flyghistorisk litteratur. Materielen är utspridd på olika förrådsutrymmen på Arlanda och Bromma flygplatser. I Märsta förhyr verket gemensamt med Sigtuna kommun en förrådslokal. Denna lokal har samtidigt fungerat som reslaureringsverkstad, arkiv och kontor.

Tekniska museet i Stockholm har till uppgift atl belysa utvecklingen inom ingenjörskonsten och dess grundvetenskaper samt inom industrin. I museet har under många år samlats flygplan jämte utrustning, arkivalier m.m. Museets strävan har varit att belysa några av milstolparna i flygteknikens utveckling.

Även vid Industrimuseet i Göteborg, Tekniska museel i Malmö, Militär-och bygdemuseet i Karlsborg samt Landskrona museum finns flygmuseala samlingar.

Frågan om hur de flyghistoriska samlingarna skall tas om hand diskute­rades av 1965 års musei- och utställningssakkunniga i betänkandet (SOU 1973:5) Museerna samt, beträffande den militära delen av dessa samlingar, i ett särskilt delbetänkande (Ds U 1974:12) Flygvapenmuseeet i Linköping.

Enligt riksdagens beslut (prop. 1975/76:190, FöU 1975/76:39, rskr 1975/76:375) inrättades den 1 juli 1977 flygvapenmuseet i Linköping. Enligt förordningen (1977:448) med instruktion för statens försvarshistoriska muse­er skall flygvapenmuseet fullgöra de uppgifter som rör det militära flygets

 

325              Kommittéer: Utbildningsdepartementet   Delll U:13

verksamhet och utveckling genom tiderna.

Flyghistoriska rådet har i skrivelse den 9 november 1977 hemställt att regeringen tillsätter en utredning för atl allsidigt utreda den framtida civila flyghistoriska museiverksamheten i Sverige. Yttrande över rådets skrivelse har avgetts av statens kulturråd, luftfartsverket, styrelsen för slalens försvarshistoriska museer. Stiftelsen Tekniska museet, Sigluna kommun och Svensk flyghistorisk förening. En skrivelse har kommit in från Föreningen Luflfartsmuseivänner. Samtliga har uttalat sig positivt över förslaget all frågan om den civila flyghistoriska museiverksamheten bör utredas.

Riktlinjer

Ett särskilt utredningsarbete behövs enligt min mening för att klarlägga den civila flyghistoriska museiverksamhetens framtid. En särskild utredare bör därför fillkallas.

Utredaren bör i första hand överväga efter vilka grunder verksamheten bör utformas. Till utgångspunkterna hör därvid alt flyget är en belydelsefull faktor i den tekniska utvecklingen och att det i hög grad påverkar förhållandena i samhället. En lämpligt avvägd museal verksamhet på flygets område är en väsentlig källa för belysning och förståelse av den moderna samhällsutvecklingen.

En museal verksamhet pä civilflygets område bör syfta fill att säkerställa atl väsentlig och konkret information bevaras för framtiden. Insalser pä området måste avvägas mot bakgrund av den stora anhopning av information och föremål som blir en följd av en snabb teknisk utveckling. Bevarandet av föremål kan därvid endast bli en av olika åtgärder för att belysa denna utveckling. Man bör främst sträva efter att dokumentera utvecklingen på ett systemafiskt och resursmässigt väl avvägt sätt. Förutom genom föremål i full skala kan detta ske genom att bevara litteratur, tekniska beskrivningar, ritningar, fotografier och modeller. Bevarande av flygplan i full skala är möjlig endast i synnerligen begränsad omfattning.

I ett utredningsarbete om den civila flygmuseala verksamheten är det angeläget att utifrån nyss angivna aspekter en bedömning sker av dokumen­tationsbehovet i olika avseenden.

Då det gäller de verksamhetsmässiga formerna för den civila flygmuseala verksamheten bör man på ett flexibelt sätt kunna bygga på befintlig verksamhet på området. Man bör därvid eftersträva att knyta an fill miljöer där flyget utvecklats, som industri och samfärdsmedel. Härigenom bör det också vara möjligt att på ett naturligt sätt finna lämpliga lokaler för bl.a. visningsändamål. Något nybyggnadsbehov bör inte aktualiseras.

Tekniska museet har ett centralt kulturpoliliskl ansvar för teknikhistoria, inklusive flyghisloria. Museet har således att med lämplig avvägning i förhållande till andra bevakningsområden svara också för flygets historia. Detta innebär att det inom de ekonomiska ramar som museet förfogar över endast är möjligt att göra begränsade insatser på olika delar av teknikens område. Vid sidan om Tekniska museet har museiverksamhet för olika delar av kommunikationsområdet utvecklats av företag, föreningar och enskilda. Televerket och statens järnvägar svarar för en central museiverksamhet på sina respektive områden.

Mot denna bakgrund anser jag inte att det är lämpligt att lifftfartsverkets nuvarande finansiella och organisatoriska ansvar för delar av den flygmuseala verksamheten inordnas i Tekniska museets reguljära arbete.

 

Delll U:14    Skr 1979/80:103                                                326

I utredningsarbetet bör klarläggas hur den civila flyghistoriska museiverk­samheten närmare bör utformas. Ett allmänl centralt museipolitiskt ansvar bör ligga på Tekniska museet. I fråga om museiverksamhetens utformning i övrigl bör olika lösningar övervägas mot bakgrund av vad jag anfört i det föregående. Ulredningen bör redovisa de organisatoriska formerna för denna del av museiverksamheten samt därvid överväga möjligheterna för olika intressenter att delta i verksamheten. Utredningen bör vidare redovisa behovet av lokaler för olika ändamål, beräkna kostnaderna saml redovisa hur finansieringen bör ske. Jag räknar inte med att förslagen skall leda till mer än marginella merkostnader för staten.

I detta ärende har jag samrått med chefen för kommunikations­departementet.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen bemyndigar chefen för utbildningsdepartementet

atl lillkalla en särskild utredare med uppdrag att uireda frågan om den framtida civila flyghistoriska museiverksamheten,

atl besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att kostnaderna skall belasta nionde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Utbildningsdepartementet)

14. Tilläggsdirektiv till kommittén (U 1978:07) om integration av han­dikappade elever i det allmänna skolväsendet

Dir 1979:89

Beslut vid regeringssammanträde 1979-07-19

Statsrådet Rodhe anför

Med stöd av regeringens bemyndigande den 8 juni 1978 tillkallade dåvarande statsrådet Mogård en kommitté för att utreda frågan om integra­tion av handikappade elever i skolväsendet jämte därmed sammanhängande frågor.

Kommiitén, som antog namnet integrationsutredningen, har fill uppgift att kartlägga och föreslå åtgärder för den fortsatta integrationen av handi­kappade elever i det allmänna skolväsendet (Dir 1978:69).

Intresseföreningen för allergiska barn i Vaxholm, har i skrivelse inkommen Ull utbildningsdepartementet anhållil alt del för utredningen klariäggs atl den även måste behandla allergibarnens integrafion i skolan.

Vidare har barn- och familjerådet inom Riksförbundet mot Allergi hos regeringen anhåUit att utredningen skall omfatta även de medicinska handikappen och särskilt de allergiska elevernas problem.

Dessutom har Svenska Barnläkarföreningens sektion för barnallergologi i skrivelse till regeringen anhållit att utredningen ges filläggsdirektiv med innebörd alt hänsyn också skall tas till de problem som kan möta allergibarnen i skolan.

 

327             Kommittéer: Utbildningsdepartementet    Del II U:15

Integralionsulredningen har den 8 februari 1979 ytlral sig över de båda förslnämnda skrivelserna. Av yttrandet framgår atl utredningen konstaterat all del inte i dess direkliv finns någon klar avgränsning av vilka handikapp­grupper som skall omfattas av uppdragel. Ulredningen har dock av olika skäl stannal för atl barn och ungdomar med grava fysiska handikapp skall omfallas av utredningsuppdraget i den mån handikappen leder lill nedsält­ning av syn, hörsel eller rörelseförmåga.

Mot bakgrund av de skäl som redovisats i de skrivelser som inkommit bör enligt min mening inlegrationsulredningen också behandla de problem som möter elever med medicinska handikapp och dä särskilt de allergiska elevernas svårigheter. Ulredningens överväganden skall grundas på befint­liga forskningsresultat och det maierial som i övrigl finns tillgängligt.

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemsläller jag att regeringen ulvidgar integrationsutredningens uppdrag på det sätt som jag har angett.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

(Utbildningsdepartementet)

15. Forskningens  och   forskarutbildningens   situation   i   den   nya högskolan

Dir 1979:90

Beslut vid regeringssammanträde 1979-07-19

Departementschefen, statsrådet Wikström, anför

Forskarutbildningen och forskningen inom högskolan har under senare fid blivit föremål för en iniensiv politisk och allmän debatt, inte minst med utgångspunkt i alt forskningsverksamheten har vital betydelse för den långsiktiga samhällsutvecklingen. I denna debatt har också ingåtl vissa kritiska inlägg. Det har bl.a. hävdats att rekryteringen till forskarutbild­ningen inom delar av högskolan inte skulle vara tillfredsställande vare sig könsmässigl, kvantitativt eller kvalitativt samt att kvaliteten på forskningen bl.a. som en följd härav är eller riskerar atl bli bristfällig.

En reformering av den grundläggande högskoleutbildningen, bestämmel­serna om tilllräde till sådan utbildning samt av högskolans organisation genomfördes den 1 juli 1977. En följd av omläggningen blev att flertalet beslul om uppläggning, inriktning och närmare utformning av forskarutbildning och forskning fattas av myndigheter inom högskolan. I första hand större och övergripande beslut fattas av riksdag och regering. Den nuvarande rekryleringen fill forskarutbildning påverkas än så länge huvudsakligen av de förhållanden som rådde före högskolereformen. På sikt kommer dock reformen att få betydelse för forskarutbildning och forskning inom högskolan.

Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) genomför f.n. etl omfattande program för uppföljning av högskolereformen. UHÄ:s uppföljning är dock i stort selt begränsad lill förändringarna inom den grundläggande högskoleut­bildningen och högskolans organisation.

Regeringen har under våren 1979 presenterat planer pä en förbättrad

 

Delll U:16    Skr 1979/80:103                                                328

behandling av forskningsfrågorna inom riksdag oeh regering (jfr prop, 1978/79:119). Avsikten är atl regeringen regelbundet för riksdagen skall lägga fram forskningspoliliska propositioner.

Som ett led i förberedelsearbetet inför den försia av dessa propositioner är del angeläget att i elt mer långsiktigt perspektiv närmare analysera och studera de förutsättningar och villkor under vilka forskning och forskarut­bildning bedrivs inom högskolan och att därvid särskilt beakta högskolere­formens konsekvenser för bådadera. Delta ingår visserligen i de lokala och centrala högskolemyndigheternas reguljära planerings- och uppföljningsar­bete. Jag har emellerlid bedömi det vara värdefullt all, jämsides härmed, dessa frågor studeras av en kommitté bestående av personer som aktivt arbetar inom högskolans forskning och forskarutbildning. Kommittén bör även lägga fram förslag till förändringar inom den grundläggande utbild­ningen, forskningen och forskarutbildningen vilka den med hänsyn till resultaten av utredningsarbetet finner lämpliga. Förslagen bör stämma överens med målen och de övergripande riktlinjerna för högskolereformen. Kommiuén bör vara oförhindrad att komma med förslag allt eftersom arbetet framskrider. En slullig redovisning av utredningsarbetet oeh de förslag som kommit ut av detla bör föreligga före utgången av april 1981.

Kommitténs arbete kommer att ha beröringspunkter med högskolemyn­digheternas arbete samt utredningsarbete inom bl.a. forskningssamverkans­kommittén (U 1978:01), lärartjänstutredningen (U 1977:04) och kommittén (U 1979:03) för uppföljning av högskolereformen. Kommittén bör samråda med bl.a. UHÄ och dessa kommittéer.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemsläller jag alt regeringen bemyndigar chefen för utbildningsdepartementet

att tillkalla en kommitté med högst 15 ledamöter med uppdrag att utreda frågan om forskningens och forskarutbildningens situation i den nya högskolan,

atl utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén. Vidare hemställer jag att kostnaderna skall belasta nionde huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Utbildningsdepartementet)

16. Behov av radiobiologisk forskning m.m.

Dir 1979:92

Beslut vid regeringssammanträde 1979-07-19

Departementschefen, statsrådet Wikström, anför

Radiobiologisk forskning bedrivs huvudsakligen vid högskoleinstitutioner och vid försvarets forskningsanstalt. Utpräglat målinriktad forskning initie­ras av ansvariga myndigheter för att dessa skall erhålla underlag för sin myndighetsutövning. Forskning av det senare slaget finansieras främst av statens strålskyddsinslilul, statens kärnkraflsinspeklion och nämnden för

 

329              Kommittéer: Utbildningsdepartementet    Del II U:16

energiproduktionsforskning.

Den grundforskning som bedrivs inom områdel har till stor del uppstått genom samarbete mellan försvarets forskningsanstalt och högskoleinstitutio­nerna. Forskningsanstalten har även bidragit fill finansieringen av denna lyp av projekt.

Genom förändrade prioriteringar inom forskningsanstaltens verksamhets­område kommer den nuvarande radiobiologiska forskningen där atl i första hand inriktas mot de frågor som berör de höga stråldosernas akuta effekter. Resurserna för forskning som berör långsiktiga effekter har i samband härmed minskat starkt.

De statliga forskningsråden har i viss utsträckning engagerat sig i projekt inom det radiobiologiska forskningsområdet. Naturvetenskapliga forsk­ningsrådel har nyligen som etl led i den återkommande utvärderingen av pågående forskningsprojekt låtil en internationellt sammansatt grupp av forskare göra en bedömning av de radiobiologiska projekt som rådet slöder. Statens råd för skogs- och jordbruksforskning har under senare är minskat sitt stöd till forskningsområdet.

Såväl grundforskning som tillämpad forskning vid högskolan är i huvudsak hänvisad till de basresurser som denna kan ställa till förfogande. Svenska nafionalkommittén för strålskyddsforskning har uppmärksammat behovet av basresurser inom det aktuella forskningsområdet. Sveriges lantbruksuni­versitet har hos regeringen anhållit om att den framtida radiobiologiska forskningen, främst inom dess verksamhetsområde, utreds.

Huvuddelen av den forskningsgrupp vid försvarets forskningsanstalt som är inriktad mot studiet av den joniserande strålningens sena effekler har i samband med att huvudavdelning 4 vid forskningsanstalten omlokaiiseras lill Umeå erhållit garantier för fortsatt statlig anställning i stockholmsregionen. Regeringen har, i avvaktan på särskild utredning angående behovet av radiobiologisk forskning i Sverige, den 31 maj 1979 beslutat atl den aktuella forskningen skall bedrivas vid forskningsanstalten i Stockholm under budgetåret 1979/80.

En utredning av behovet av svensk forskning inom sagda område bör mol bakgrund av de omständigheter som jag nyss har redovisat genomföras. För denna utredning bör en särskild utredare tillkallas.

Utredaren bör inrikta sitt arbete pä i huvudsak följande uppgifter. 1. En redogörelse bör lämnas för pågående forskning. Redogörelsen bör omfalla, dels grundforskning, dels utpräglat målinriktad forskning, dels ock den forskning som bedrivs i gränsområdena häremellan. Den pågående forskningen bör därvid granskas och ställas i relation till internalionell forskning inom området.

2.  En kartläggning bör ske av nuvarande finansieringskällor och en bedöm­ning göras hur de resurser som för närvarande ställs till förfogande utnyttjas.

3.  Behovet av utbildning på skilda nivåer för att tillgodose forskning inom det radiobiologiska området och dess tillämpningar bör vidare beröras.

4.  Med tanke på den temporära lösning som har givits forskningsgruppen vid försvarets forskningsanstalt bör en bedömning av dess inriktning rörande strålningens sena effekter ske skyndsamt och redovisas i särskild ordning. Därvid bör förslag lämnas om dess ev. fortsatta verksamhel, lokalisering och finansiering. Samråd bör härvid ske med högskolemyndigheter, finansieran­de och i övrigt ansvariga myndigheter samt med statens ar­betsmarknadsnämnd. Jag vill erinra om regeringens direktiv fill samtliga

 

Delll U:17    Skr 1979/80:103                                                330

kommitléer och särskild utredare angående finansiering av reformer (Dir. 1978:40).

Med hänvisning till vad jag nu har anförl hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för utbildningsdepartementet

att tillkalla en särskild uiredare med uppdrag alt utreda behovet av svensk forskning inom radiobiologi m.m. samt erforderliga resurser,

all besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren. Vidare hemställer jag all regeringen föreskriver alt kostnaderna skall belasla nionde huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Utbildningsdepartementet)

17. Delegation för bättre skolmiljö och uppföljning av reformbesluten rörande grundskolan

Dir 1979:109

Beslut vid regeringssammanlräde 1979-07-19

Statsrådet Rodhe anför

Riksdagen fattade år 1976 principbeslut om en reformering av skolans inre arbete (prop. 1975/76:39, UbU 1975/76:30, rskr 1975/76:367). Enligt beslutet omfattar reformen tre delar, nämligen dels nya arbetsformer i skolan grundade på bl.a. ökat samarbete och ökal elevengagemang, dels samlad skoldag med ökad elevomsorg och mera varieral innehåll i skolans arbete samt allmän fritidsverksamhet i anslutning till skoldagen, dels ökad lokal frihet vid användningen av skolans resurser.

Riksdagen har sedermera, våren 1978, fattat beslut om ett nytt stats­bidragssystem för grundskolan (prop. (1977/78:85, UbU 1977/78:21, rskr 1977/78:260). Beslutet innebär genom möjligheterna till friare resursutnytt­jande ett väsentligt ökat lokalt inflytande över utformningen av organisation och arbelsformer m.m. i skolan. Genom denna reform har i ökad grad ansvaret för grundskolans inre utveckling lagts på kommunerna och de direkt berörda i varje skola.

I propositionen 1978/79:180 om läroplan för grundskolan m.m. behandlas bl.a. utformning av och innehåll i läroplanen samt frågor om dels utvärdering av skolans verksamhel, dels fortsatt läroplansutveckling. I samband med ställningstagandet till propositionens förslag har riksdagen uttalat atl uppföljningen av beslulen om en reformering av skolans inre arbete (SIA) och om ny läroplan för grundskolan bör ske under parlamentarisk medverkan (UbU 1978/79:45, rskr 1978/79:422).

I första hand åvilar ansvaret för uppföljning och utvärdering av skolans verksamhel skolöverstyrelsen (SÖ). Regeringen har vidare våren 1979 uppdragil åt statens ungdomsråd atl i samråd med bl.a. SÖ utvärdera genomförandet av den samlade skoldagen och den allmänna fritidsverksam­heten från föreningslivets synpunkt.

Förulom för SÖ, statens ungdomsråd och vissa andra myndigheter är en uppföljning av reformbesluten en angelägenhet för bl.a. Svenska kommun-

 

331             Kommittéer: Utbildningsdepartementet    Del II U:17

förbundet. Den ulökade arbelslivsorienleringens genomförande är i hög grad beroende av medverkan från arbetsmarknadsstyrelsen och arbetsmark­nadens parter. Den utökade kontakten mellan förskola och lågstadium är ett gemensamt inlresse för SÖ och socialslyrelsen. Vidare arbelar ell anlal statliga kommittéer med frågor som har anknytning till grundskolan och dess reformering. Till dem hör utredningen (U 1976:04) om läromedels­marknaden, elevvårdskommittén (U 1978:06), integralionsulredningen (U 1978:07), skolforskningskommittén (U 1978:09), skoladministrativa kommiuén (U 1978:17) och utredningen (U 1979:01) om förstärkta kontakter mellan hem och skola.

Mot bakgrund av riksdagens uttalande atl ell uppföljningsarbete av reformbesluten på grundskolans område bör ske under parlamentarisk medverkan bör nu en särskild delegation tillkallas. Dess ena uppgifl blir att medverka i uppföljningen av SIA-reformen. Delegationen bör därvid ta del av resultaten från pågående uppföljningsarbete och bedöma i vad mån ytterligare uppföljningsinsatser krävs. I anslutning härtill bör delegationen vidare ta de initiativ och framlägga de förslag till de ytterligare åtgärder som bedöms erforderliga för alt åsladkomma en bättre arbelsmiljö i skolan och uppnå övriga syften med SIA-reformen. Till de reformområden som bör uppmärksammas hör bl.a. den friare resursanvändningen, elevernas roll i skolans liv, åtgärder för elever med skolsvårigheter, specialpedagogikens utveckling, den ulökade arbetslivsorienteringen, föreningslivets roll och möjligheter i skolan, de fria aktiviteterna och den samlade skoldagen.

Den andra uppgiften för delegationen blir att på motsvarande sätl ta del i uppföljningen av den nya läroplanen. I denna läggs stor vikl vid skolans uppgift att ge eleverna nödvändiga kunskaper och färdigheter. Vidare betonas vikten av en lokalt förankrad utveckling av skolan. Delegationen bör ägna dessa aspekler av reformen särskild uppmärksamhet.

Under våren 1979 har Organization for Economic Co-operalion and Developmeni (OECD) på svensk inbjudan genomfört en s.k. länderöversyn av det svenska utbildningsväsendet. Denna har framförallt gällt grundskolan och högskolan. Jag avser att överlämna rapporten från översynen i de delar som avser grundskolan fill delegationen som ytterligare ett underlag för dess arbete.

Delegationen bör också inhämta synpunkter och erfarenheter från företrä­dare för olika grupper i skolan. Det bör ankomma pä delegationen att bestämma de närmare formerna härför.

Förslag från delegationen bör redovisas successivt för regeringen.

Sekretariats- och bilrädesresurser för delegationen kommer all ställas till förfogande inom utbildningsdepartementet.

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag atl regeringen bemyndigar mig

att tillkalla en delegaiion med högst sju ledamöter med uppdrag att följa utvecklingen av reformerna på grundskolans område,

alt utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga och experter.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att kostnaderna skall belasta nionde huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

(Utbildningsdepartementet)

 

Delll U:18    Skr 1979/80:103                                                332

18. Inventering av lokaler för dansteater i Stockholm

Dir 1979:113

Beslut vid regeringssammanlräde 1979-09-06 Departementschefen, statsrådet Wikström anför.

Danskonsten har utvecklats slarki i vårt land under de senaste decen­nierna, både konslnärligl och publikmässigl. Professionell dansverksamhet har byggis ut på flera platser i landet och genom en ökad lurnéverksamhet av bl.a. Riksteatern och de fria dansgrupperna har alll fler människor kommii i konlakt med danskonsien och lärt sig värdesätta den.

För alt lillgodose det ökade intresset för dans och förbättra dansarnas arbets- och utvecklingsmöjligheter behöver åtgärder sältas in fortlöpande. Bl.a. kan träningsmöjligheterna för yrkesverksamma dansare och för elever vid utbildningsinstitutioner på dansområdet behöva förbättras. Vidare kan förutsättningarna för gästspelsverksamhel behöva ses över.

I de senaste årens reformarbete har dansen uppmärksammats bl.a. genom att dansarulbildningen har reformerals och genom atl Cullbergbalelten och Cramérbaletten har fått ökade resurser.

Ett problem som upprepade gånger har lagits upp i diskussionen den senaste tiden är behovet av en dansteaterscen i Stockholm. En arbetsgrupp bestående av representanter för Operan, Rikstealern, Danscentrum, Operans balettskola och Svenska teaterförbundel har i en skrivelse till statens kulturråd fört fram krav på atl initiativ tas för alt få till stånd en sådan. Dansteaterscenen skulle kunna få en mångsidig användning. Riksteaterns båda dansensembler, Cullbergbalelten och Cramérbaletten, söker scener för framträdande i Siockholm, Operabaletten har behov av att få framträda mer. De stora internationella gästspelen går i dag i stor utsträckning Sverige förbi på grund av atl del inte finns någon lämplig gästspelsscen. Det finns inte heller någon scen i Stockholm, som kan ta emot gästspel från Göleborg, Malmö och Norrköping. De fria dansgrupperna har behov av arbetslokaler och lokaler att framträda i. Det finns sådana behov också inom utbildnings­institutionerna på dansområdet.

En rad befintliga lokaler i Siockholm skulle efter viss ombyggnad kunna användas som dansscen. I diskussionen har nämnts bl.a. Cirkus på Djurgården, Sergelteatern, Musikaliska akademiens stora sal och Stockholms stadsteater. För att det skall vara möjligt atl bedöma realismen i dessa förslag behövs en genomgång av vilka andra planer som finns för ett utnyttjande av lokalerna, en uppskattning av vid vilken tidpunkt olika lokaler skulle kunna tas i anspråk samt en analys av kostnaderna för nödvändiga ombyggnader. För alt klargöra dessa frågor krävs elt ulredningsarbele som bör anförlros en särskild utredare.

Utredaren bör i första hand granska de lokalalternativ som nämnts här men bör också ha frihet alt aktualisera andra lösningar.

Eftersom flera av de tänkbara lokalerna kan bli lillgängliga först efter åtskillig tid bör också övergångslösningar prövas. Om det skall bli möjligt att förbättra träningsmöjligheterna för dansare och förutsättningarna för gäst­spelsverksamhet behöver sannolikl flera olika lokaler utnyttjas. I samband med inventeringen av lokaler är del angeläget att klargöra vilka åtgärder som behövs för alt Operan och Dramalens scener i ökad utsträckning skall kunna utnyttjas för dansföreställningar.

En utgångspunkt för utredningsarbetet bör vara att dansteatern i princip

 

333              Kommittéer: Utbildningsdepartementet    Delll U:19

skall kunna erbjuda landets alla yrkesverksamma dansare en scen all arbeta och framträda på. Någon fast énserhble skall således inte knytas lill dansleaiern. Verksamhelen bör sortera under en huvudman som har administrativa resurser, l.ex. Rikstealern. Frågor om verksamhelens orga­nisalion och kostnader har givetvis slor betydelse vid etl ställningstagande lill omfattningen av statens engagemang. En ulredning av dessa frågor bör dock anslå till dess att en bedömning av lokalsituationen har gjorls.

Uiredaren bör i sitt arbete samråda med slatens kulturråd, byggndsslyrel-sen och Stockholms kommun.

Med hänvisning till vad jag har anfört hemsläller jag atl regeringen bemyndigar chefen för ulbildningsdeparlemenlel

alt tillkalla en särskild uiredare med uppdrag all uireda frågor rörande en dansleaterseen i Siockholm,

all besluta om sakkunniga, experler, sekreterare och annal bilräde ål uiredaren.

Vidare hemsläller jag att regeringen föreskriver

alt kostnaderna skall belasla nionde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Utbildningsdepartementet)

19. Verksamheten   vid   Stiftelsen   Drottningholms   teatermuseum m.m.

Dir 1979:114

Beslut vid regeringssammanträde 1979-09-06

Departementschefen, statsrådet Wikström, anför.

Bakgrund

Verksamheten vid Stiftelsen Drottningholms teatermuseum bedrivs pä grundval av stadgar som fastställts av Kungl. Maj:l den 23 maj 1969 (ändr. den 23 april 1971).

Enligt stadgarna består Stiftelsen Drottningholms teatermuseum dels av Drottningholms slottstealer med till densamma hörande inredning, inklusive scenmaskineri, dekorationer och ulslällningssamlingar, dels av del till Drottningholms leaiermuseum hörande biblioteket och bildarkivet, dels av annan egendom, som mottagits för museets syften.

Stiftelsen har enligt stadgarna lill uppgift alt vidga kännedomen om lealerkonstens historia, med särskild hänsyn till teaterkonsten i Sverige under äldre och nyare tid, samt att för delta ändamål verka för dels utveckling av museels samlingar av föremål, bilder, arkivaliska dokument och litteratur, ägnade att historiskt belysa denna konst, dels att anordna teaterföreställningar, konserter eller liknande arrangemang på slotts­teatern.

Stiftelsen står under riksmarskalksämbelets överinseende. Den förvallas av en nämnd, bestående av högsl nio ledamöter. Självskriven ledamot i nämnden, tillika ordförande, är ståthållaren på Drottningholms slott. De

 

Delll U: 19    Skr 1979/80:103                                               334

övriga åtta ledamöierna förordnas för en lid av högsl tre är, en av H,M, Konungen, tre av regeringen, två av Stockholms kommun, en av Föreningen Droltningholmslealerns vänner och en av Operan, Nämnden äger atl adjungera professorn i teatervetenskap vid universitetet i Stockholm.

Historiskt setl har verksamhelen sin ulgångspunkl i den slollsleater som under 1700-talet inrättades på Drottningholm. I synnerhet under Gustav IILs tid bedrevs en omfallande lealerverksamhel. Efler alt under en längre lid ha varil nedlagd ålerinvigdes teaiern år 1922. Därefler har verksamheten i anslutning till teatern undergått en successiv utveckling. I början var verksamheten direkt knuten till riksmarskalksämbetet. År 1945 organise­rades verksamheten i en särskild stiftelse, Sliftelsen Drottningholms teater-museum. Föreningen Droltningholmslealerns vänner arbetar för atl främja teaterns verksamhet.

Drotlningholmsteatern anses vara unik däri atl den bevarats i ursprungligt skick med fullständigt scenmaskineri från 1700-talet. Den representerar den perspekliviska förvandlingsteatern - en form av scenkonsl, som utvecklades i mitten av 1600-lalet i Italien och som sedan förekom allmänl i Europa till milten av 1800-talet, dvs. under ca 200 är. Scenen gör del möjligt alt framföra tidslrogna föreställningar, bl.a. med scenbyten inför öppen ridå.

Genom 1969 års sladgar skapades en fast organisalion för den samlade verksamheten. Förutsättningarna för föreställningsverksamheten hade dess­förinnan behandlats i en av dåvarande teater- och orkeslerrådel år 1968 avlämnad utredning. I samband härmed gjorde riksantikvarieämbetet en bedömning av i vilken utsträckning teaterbyggnaden i Drottningholm, med hänsyn till slitage och brandsäkerhet m.m., kunde användas för föreställ­ningar. Denna bedömning, följs upp fortlöpande av riksantikvarieämbetet, som f.n, medger högsl ett 40-lal föreställningar per år.

Stiftelsens bibliolek, bildarkiv och kansli fick år 1970 sitt lokalbehov tillgodosett i Filmhuset på Gärdet i Stockholm, I samband därmed prövades frågan alt närmare samordna bl,a, stiftelsens bibliotek och bildarkiv med biblioteksverksamheten vid institutionen för teater- och filmvetenskap vid universitetet i Stockholm, Från slatens sida förordades emellerlid ingen särskild lösning i delta sammanhang. Ett praktiskt samarbete har utvecklats mellan de berörda institutionerna.

Stiftelsens bibliotek svarar för dokumentation av teatrarnas verksamhet. Denna verksamhet grundar sig bl,a, på ett uttalande i prop, 1974:28 angående den statliga kulturpolitiken (s, 358).

På grundval av förslag i 1978 och 1979 års budgetpropositioner har en förstärkning kunnal ske av stiftelsens personella resurser.

Föreställningsverksamhetens nuvarande omfattning kan illustreras med förhållandena år 1977. Inom ramen för stiftelsens egen verksamhet spelades dels en nyuppsatt opera, dels en tidigare uppsatt produktion under samman­lagt 20 föreställningar. Denna verksamhet bygger på för resp. produklion lillfälligt engagerade artister. Därjämte gästspelade Operan med tre program vid sammanlagt 21 föreställningar, vilka Operan svarade för även i ekonomiskt avseende. En av dessa föreställningar sändes i TV.

Sliftelsens verksamhet i övrigt som tealerhistoriskt museum, bibliotek och arkiv bedöms av stiftelsen vara av avgörande betydelse för att man skall kunna utveckla föreslällningsverksamhelen med bl.a. genomarbetade nyuppsättningar.

Slatens stöd lill Stiftelsen Drottningholms teatermuseum har utvecklats efter två huvudlinjer. Bidrag utgår från olika anslag dels till föreställnings-

 

335              Kommittéer: Utbildningsdepartementet    Delll U:19

verksamheten vid Drotiningholmslealern, dels lill den allmänna verksam­helen, vari innefattas musei-, biblioleks- och arkivverksamhet. Under tioårsperioden 1970/71-1979/80 har det slalliga bidragel lill föreställnings-verksamheten ökat från 380.000 kr. lill 1.560.000 kr. Till denna del av verksamheten utgår också bidrag från Stockholms läns landsling och Stockholms kommun. Operan svarar vidare för kosinaderna för egna gästspel pä DroUningholmsleatern. Under perioden har slatens bidrag till sliftelsens verksamhet utöver föreslällningsverksamhelen stigit frän 420.000 kr. fill 1.624.000 kr.

Förutom dessa bidragsmedel tillkommer i den samlade verksamheten biljettintäkter, vissa andra inkomster av verksamheten, bidrag från Fö­reningen Droltningholmsteaterns vänner, bidrag från fonder m,m. Den samlade verksamheten hade kalenderårel 1978 en omslutning av 4 milj. kr., varav 2,2 milj, kr, läcktes av bidrag från sialen och 400,000 kr, av bidrag från landsting och kommun.

En teaterbyggnad som i vissa avseenden är jämförbar med Drotlning­holmsteatern finns vid Ulriksdals slott i Solna. Byggnaden, den s.k. Confidencen, togs i bruk som teater första gången år 1753. Teaterverksam­heten avstannade efter Gustaf IILs död år 1792. Byggnaden har därefler använts för andra ändamål och i samband därmed i avsevärd mån byggts om. Byggnaden är för närvarande till slörre delen oanvänd.

År 1965 bildades Sliftelsen Ulriksdals slottstealer med syfle all verka för reslaurering och för en lämplig framtida användning av byggnaden. Inom stiftelsen har en särskild programkommitté lagl fram förslag om hur ell kullurutbud, som främst riklar sig till barn och ungdom skulle utformas om teatern restaurerades.

Riktlinjer för utredningsarbetet

Drottningholmsteaterns verksamhet möts med elt stigande intresse, såväl från publikens sida som från dem som är konstnärligt verksamma på musikteaterområdet. Den utveckling som ägt rum gör del motiverat att överväga hur förutsättningarna för verksamheten bör utformas på lämpligas­te sätt. För ändamålel bör en särskild utredare tillkallas.

Utmärkande för verksamheten vid Stiftelsen Drottningholms leaiermu­seum är att man eftersträvar att levandegöra lealerkonstens och musikdra­matikens historia på grundval av etl samspel mellan de speciella förutsätt­ningar stiftelsen har i form av en fulll bevarad 1700-lalsteater, museum, bibliotek och arkiv. En översyn av verksamhelen bör ulgå ifrån dessa möjligheter att utforma föreställningsverksamheten i en autentisk miljö med stöd av material och forskning inom den egna institutionen.

Översynen av stiftelsens verksamhet bör avse den framtida inrikiningen av verksamheten, organisationsfrågor och lokalfrågorna samt finansieringen. En viktig aspekt i utredningsarbelel är också samarbelel med Operan, TV-och radiobolagen samt andra institutioner med anknytning lill den verksam­hel som stiftelsen bedriver, t,ex. Vadslena-akademien och Sliftelsen Ulriks­dals slottsteater.

Teaterverksamheten på Drottningholm omfattar såväl föreställningar i sliftelsens egen regi som föreställningar av Operan, Del finns behov all ulvärdera erfarenheterna av detta delade ansvar och överväga under vilka former föreställningsverksamheten framdeles bör organiseras. Värdet av en samordnad ledning av verksamheten bör beaktas.

 

Delll U:19    Skr 1979/80:103                                                 336

Ett problem som bör belysas i anslulning lill föreställningsverksamheten är frågan hur de olika uppsättningarna skall kunna nå ut till en större publik än den som nu kan bevista föreställningarna pä Drottningholm, En möjlighet är atl etablera elt ökat samarbele med TV- och radiobolagen, Ell ökat antal föreställningar per uppsättning och framträdanden på andra platser än på Drotlningholmsteatern har diskuterats som etl annat säll alt nå en större publik, I anslutning härtill kan nya former för föreställningar och konserter aktualiseras.

Om teatern kunde utnyttja andra scenlokaler än de nuvarande som övningsscen skulle slitaget på tealerlokalen på Drottningholm kunna begrän­sas, 1 utredningsarbetet bör därför olika möjligheter prövas alt disponera en övningsscen.

Möjligheterna att vidareutveckla teaterverksamheten pä Drottningholm är beroende av en rimlig avvägd kostnadsfördelning mellan dem som bidrar ekonomiskl lill verksamheten.

Det är naluriigt att det nära samarbetet mellan Operan och Drottning-holmsleatern fortsälter och alt siaten således genom Operan ger eu ekonomiskt stöd till verksamhelen. Elt ökat samarbete med TV- och radiobolagen bör också kunna bidra till att underlätta finansieringen. Ett slatligt stöd däruiöver kan motiveras med det riksintresse som en unik och internationellt uppmärksammad teaterverksamhet representerar.

Vid bedömningen av finansiering.sfrågan bör man också ta hänsyn lill att DroUningholmsleatern är en leater för Slockholmsregionen. Del är därför inle orimligt att det ekonomiska slöd som ges direkt till stiftelsen fördelas mellan å ena sidan siaten och å andra sidan Stockholms kommun och Stockholms läns landsting på ett sätl som motsvarar kostnadsfördelningen för regional teaterverksamhet. F.n. pågår överläggningar mellan statens förhandlingsnämnd, Stockholms kommun och Stockholms läns landstings­kommun om fördelningen av det bidrag som kan erfordras för föreställnings­verksamheten vid Drottningholmsteatern. Den särskilda utredaren bör i sitt arbele beakta resultatet av dessa förhandlingar.

Även den museala verksamheten samt biblioleks-, dokumentations- och arkivverksamheten bör behandlas i utredningsarbetet. Dessa verksam­helsgrenar har betydelse för föreställningsverksamheten främst därigenom alt de innehåller material för forskning och studier, bl.a. i samband med nyuppsättningar av äldre verk. Däruiöver har denna del av stiftelsens verksamhet en allmän betydelse för landels leaterliv. Den utgör en viktig källa för kunskap om olika epokers leaterliv och därmed också en grund för det aktuella teaterarbetet. Den löpande dokumentationen av föreställnings-verksamhet i landet som stiftelsen bedriver förstärker värdet härav.

Frågan om biblioteks- och dokumentationsverksamhetens organisation har övervägts i anslutning till det utredningsarbete som bedrevs för drygl lio år sedan. Jag anser för egen del inte att del finns någon anledning alt på nytt aktualisera omfattande organisatoriska förändringar av detta slag. Det bör emellertid vara utredningen obetaget att överväga andra organisatoriska lösningar än de nuvarande om detta skulle visa sig vara motiverat av de allmänna servicebehov som finns på området.

Stadgarna för Sliftelsen Drottningholms teatermuseum präglas delvis av den historiska bakgrunden lill verksamheten och av dess anknylning till hovet. I samband med en allmän översyn av verksamheten bör även en modernisering av stadgarna kunna aktualiseras.

Mot bakgrund av sina överväganden rörande verksamhetens ulformning

 

337              Kommittéer: Utbildningsdepartementet    Del II U:20

bör den särskilde uiredaren redovisa en beräkning av medelsbehovei för verksamhelen, finansieringen av densamma samt behovet av förhandlings-överenskommelser med berörda parler.

Med hänvisning lill vad jag nu har anförl hemsläller jag all regeringen bemyndigar chefen för utbildningsdepartementet

all tillkalla en särskild utredare med uppdrag alt uireda frågan rörande den framtida verksamheten vid Stiftelsen Drottningholms teatermuseum m.m.,

att besluta om sakkunniga, experler, sekrelerare och annal bilräde ål uiredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att kostnaderna skall belasta nionde huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Utbildningsdepartementet)

20. Översyn av vissa skolförfattningar

Dir 1979:122

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-09-06 Statsrådet Rodhe anför.

Det är vikligl all författningar är lätta att läsa oeh förstå. Språkreglerna för lagar och förordningar ses därför över fortlöpande. I de nya riktlinjer för förfaltningsspräket, som nyligen har utarbetats av statsrådsberedningen, anges att man inte bör vara främmande för tanken att arbeta om äldre författningar av enbari språkliga skäl.

Flertalet författningsbestämmelser om grundskolan och gymnasieskolan finns i skollagen (1962:319) och skolförordningen (1971:235; omtryckt 1979:717).

Skollagen omfattar över 50 paragrafer och skolförordningen 19 kapitel med närmare 600 paragrafer saml två långa bilagor. Totalt upptar skol­förordningen omkring 190 sidor i Svensk författningssamling (SFS).

För andra skolformer, såsom specialskolan, särskolan, sameskolan, de svenska utlandsskolorna, privatskolorna, folkhögskolorna samt kommunal och statlig vuxenutbildning, gäller särskilda författningsbestämmelser. I dessa finns i viss utsträckning molsvarande bestämmelser som i skollagen eller skolförordningen. I olika avseenden hänvisas dessutom ofta lill visst kapitel och vissa paragrafer i skolförordningen. Mer omfattande ändringar i skolförordningen kräver därför att man samtidigt går igenom ett stort antal andra författningar. Det kan nämnas alt hänvisningar till skolförordningen finns i över 20 i SFS intagna författningar. Enbari i förordningen (1971:424) om kommunal och statlig vuxenulbildning finns l.ex. i 25 paragrafer hänvisningar till ett mycket stort anlal kapitel och paragrafer i skol­förordningen. 1 vissa förordningar finns hänvisningar fill äldre lydelser av skolförordningen. Det kan också nämnas att olika regler i den nya förord­ningen (1978:345) om statsbidrag till driftkostnader för grundskolan, m.m, på olika sätt knyter an till bestämmelser i skolförordningen,

22 Riksdagen 1979180. I saml. Nr 103

 

Delll U:20    Skr 1979/80:103                                                338

Skollagen tillkom 1962. Flertalet paragrafer i lagen har sedan dess ändrats en eller flera gånger. Vissa paragrafer har upphävts, andra har tillkommit. Den språkliga och tekniska ulformningen av olika paragrafer speglar olika säll alt formulera författningstext. Lagen är i slort behov av leknisk och språklig översyn. Detsamma gäller, om än inte i samma omfattning, skolförordningen.

Skolförordningen har ändrats mer än 20 gånger sedan den tillkom 1971. Den ersatte då 1962 års skolsladga från vilken en del beslämmelser då fördes över mer eller mindre ordagrant. Vissa bestämmelser och regelsystem i skolförordningen är mycket delaljerade och komplicerade.

I de nya riktlinjerna för författningsspråket anges atl man alltid bör ta tillfället i akt atl modernisera en äldre författning språkligt, när man skall göra en saklig ändring i den. För detta moderniseringsarbele bör enligt riktlinjerna följande gälla. Man skall alltid arbeta om de delar av en äldre författning som berörs av de sakliga ändringarna. Man bör i större utsträckning än hitlills ersätta gamla författningar med helt nyskrivna.

Del är omöjligt all modernisera språket i skollagen och skolförordningen om delta skall ske genom språkliga ändringar av olika paragrafer i samband med all dessa ändras sakligt. En språklig och teknisk översyn måsle i stället ske i etl sammanhang. Delta är nödvändigl om den skall kunna genomföras inom rimlig tid och därigenom leda till språkligt och tekniskt så enhelliga författningsbestämmelser som möjligt. Som framgår av den redogörelse, som jag nyss har lämnat, är etl sådanl översynsarbete mycket omfattande och därmed tidskrävande. Det är därför enligt min mening lämpligt atl detta arbete anförtros åt en särskild utredare. Jag föreslår därför att en sådan utredare fillkallas.

Del bör ankomma på uiredaren att se över inte bara skollagen och skolförordningen ulan även sådana paragrafer i andra förfatiningar, som innehåller molsvarande bestämmelser som skollagen och skolförordningen eller hänvisningar lill paragrafer i någon av dessa författningar eller som på annat säll knyter an till beslämmelser i dessa författningar. Tekniken med hänvisningar gör det ofta svårl för läsaren att la del av författningens innehåll. Utredaren bör därför överväga om del inte är lämpligl att i stället för hänvisningar föra in motsvarande lexter. Detta gäller naturligtvis i synnerhet när en hänvisning avser en äldre lydelse av en annan författning.

Enklare bestämmelser och förenklade ruiiner kan i många fall göra handläggningen av ärenden mindre omständlig och dyrbar. Som jag nyss angav är vissa bestämmelser och regelsyslem i skolförordningen mycket detaljerade och komplicerade. Utredaren bör undersöka om olika bestäm­melser och regelsyslem kan förenklas.

Olika utredningar som berör skolområdet pågår f.n. Utredaren bör samråda med dessa och hålla sig underrättad om sådana förslag som i slörre omfauning kan påverka innehållet i skollagen, skolförordningen eller andra förfatiningar inom skolområdet. Uiredaren bör även hålla kontakt med berörda personalorganisationer.

Jag har samrått, när del gäller särskolan med chefen för socialdepartemen­tet och när det gäller folkhögskolorna och den kommunala och statliga vuxenutbildningen med chefen för utbildningsdepartementet.

Med hänvisning Ull vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen bemyndigar mig

att lillkalla en särskild utredare för atl se över skollagen och skol-

 

339              Kommittéer: Utbildningsdepartementet    Del II U:21

förordningen m.m..

all besluta om sakkunniga, experler, sekreterare och annat biträde ål uiredaren.

Vidare hemsläller jag alt regeringen fiireskriver aU kosinaderna skall belasla nionde huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan,

(Utbildningsdepartementet)

21. Skolor med annan huvudman än stat och kommun

Dir 1979:123

Beslut vid regeringssammanträde 1979-09-06 Statsrådet Rodhe anför.

Frågor om skolor med annan huvudman än stal och kommun behandlades ingående i samband med reformeringen av den obligatoriska skolan, 1957 års skolberedning förutsatte i betänkandet (SOU 1961:30) Grundskolan beträf­fande rätten all fullgöra skolplikt i privala skolor alt del i fråga om prival skola, som åtnjuter statsunderstöd, skulle ankomma på Kungl. Maj;l alt bestämma i vad mån skolplikiiga barn skulle få undervisas där. För att skolplikt skulle få fullgöras i privat skola, som inte åtnjuter statsbidrag, krävdes att skolan godkänts av skolstyrelsen. Såsom förutsättning för atl privat skola skulle få mottaga skolplikiiga elever borde enligt beredningens förslag krävas - utöver vad som då gällde - atl skolans undervisning till art, omfattning och allmänna inrikining väsentligen motsvarade grundskolans.

I proposiiion 1962:54 angående reformering av den obligatoriska skolan m.m. och i proposiiion 1962:136 med förslag lill skollag m.m. anslöt sig departementschefen till vad skolberedningen anförl. Han underströk dock att

"de krav man ställer på arbetet i en enskild skola får inle i författningarna ges en så statisk utformning eller tillämpas så snävt att det i realiteten blir omöjligt att driva sådan verksamhet. Jag vill därjämte understryka skol-beredningens uttalande, atl det med hänsyn till den pedagogiska utveckling­en är angeläget, atl det allmänna visar förståelse för och tillmötesgående mol dem som obundna av en konventionell pedagogisk uppfallning vill leta sig fram på andra vägar för atl nå del mål man släller för en god skola, oavsett om arbetet bedrivs inom eller utom det allmänna skolväsendet." (prop. 1962:54 s. 365 f.)

Nuvarande regler i skollagen om elevs möjlighet atl fullgöra sin skolplikt i enskild skola bygger på de överväganden som jag här har redovisat. I 33 och 34 §S skollagen (1962:319) anges atl skolplikt kan fullgöras i enskild statsunderstödd skola eller i enskild skola som inte får statsbidrag, om skolstyrelsen i kommunen godkänt skolan för ändamålet. I 51 § bestäms särskilt om sådan skola som inte enligt skollagen eller särskilda föreskrifier står under slallig myndighets inseende eller inspektion.

Beträffande den principiella frågan om statsbidrag till enskilda skolor ansåg 1957 års skolberedning, som begränsade sin behandling lill skolor för

 

DelIlU:21    Skr 1979/80:103                                                 340

elever i skolpliktig ålder, all rätlen all få upprälla respektive ulnyllja en enskild skola inle ulan vidare konstituerade molsvarande rält lill ekonomiskt stöd från det allmänna. Statsbidrag borde dock kunna utgå efter prövning i varje särskilt fall.

Enligt departementschefens mening borde för enskilda exiernatskolor som allmän regel gälla atl slalsbidrag inle borde ulgä annal än i de fall, då det fanns en stark pedagogisk motivering eller andra liknande särskilda skäl för elt bidrag, Slalsbidrag borde sålunda kunna ifrågakomma efler prövning i varje enskill fall (prop, 1962:54 s. 366 f.).

Antalet enskilda skolor på grundskolenivå som idag uppbär statsbidrag är litet. Av statsbidragsberätligade enskilda skolor på del gymnasiala stadiet är yrkesskolorna den slörsia gruppen.

Statsbidraget till de enskilda skolorna utgår enligi olika grunder. Till vissa estniska skolor, Kristofferskolan och Hillelskolan ulgår statsbidrag enligt särskilt beslut. Sex skolor uppbär slalsbidrag enligt förordningen (1964:137) om statsbidrag till vissa privalskolor (Franska skolan i Stockholm, Sigrid Rudebecks gymnasium och Göteborgs högre samskola i Göteborg, Fjellsledlska skolan i Uppsala, Lundsbergs skola i Storfors saml Restenässkolan i Ljungskile). Till Bergsskolan i Filipstad ulgår statsbidrag enligt särskild förordning den 9 juni 1977, För enskilda yrkesskolor regleras bidragsgivningen av förordningen (1971:342) om enskilda yrkesskolor.

Enligt riksdagens beslut våren 1976 (mot, 1975/76:1423 yrkandet 2, UbU 1975/76:21, rskr 197.5/76:248; jft mot, 1974:1028 yrkandet 7, UbU 1974:25, rskr 1974:211) borde det uppdras åt den då arbetande utredningen (U 1972:06) om skolan, siaten och kommunerna (SSK) att lägga fram förslag beiräffande ell statsbidragssystem som är lillämpbart på sådana skolor ulanför det kommunala skolväsendet som syftar lill all förverkliga eller utpröva mer omfattande eller genomgripande kursplanemässiga, melodiska eller andra pedagogiska idéer och tankar eller där man genom en speciell uppläggning av skolans arbete vill för praktiskt skolbruk omsätta utvecklingsfrämjande uppfoslrings- eller omvårdnadsidéer. Liksom det en gång var möjligt all starta pionjärskolor borde det enligt riksdagsbeslutet även i framtiden vara möjligt att med statsbidrag starta och driva en skola utanför det kommunala skolväsendel.

Regeringen erinrade den 23 juni 1976 SSK om nämnda riksdagsbeslut, 1 tilläggsdirektiv till utredningen den 9 december 1976 anfördes bl,a, att det var angeläget atl ulredningen redovisade det av den bedrivna karlläggningsarbetet rörande statsbidragen till enskilda skolor och privatskolor.

Den 2 maj 1977 överlämnade SSK till utbildningsdepartementet den begärda kartläggningen av statsbidragen till enskilda och privata skolor. Den omfallar tre promemorior: Statsbidrag till enskilda skolor, en översikt (PM 64, 1976-04-20), Enskilda och privala skolors organisalion och pedagogiska profil (PM 87, 1976-10-14) och Kosinader och intäkter för enskilda och privata skolor (PM 88, 1977-05-01).

Genom beslul den 5 juli 1977 lillkallade regeringen en särskild expert att inom utbildningsdepartementet bilräda med frågor rörande de enskilda skolornas ställning inom utbildningsväsendet. Han framlade i augusti 1978 en kartläggnings- och disku.ssionspromemoria (Ds U 1978:6) De enskilda skolornas ställning inom utbildningsväsendet. Kartläggningsdelen omfaltar dels en redogörelse för den folkrällsliga bakgrunden och en kort presentation av förhållandena på det aktuella området i det övriga Norden, dels en

 

341              Kommittéer: Utbildningsdepartementet    Del II U:21

genomgång av vissa grundläggande svenska rättsregler såsom 1 kap. 2 S regeringsformen, vissa paragrafer i föräldrabalken och i skollagen saml de särskilda förordningar som gäller för enskilda skolor. I diskussionsdelen förs med riksdagsuttalanden och rättslägel som utgångspunkt resonemang av mera principiell natur. Till sist förordas all en genomgripande leknisk överarbelning av de nuvarande sialsbidragsbeslämmelserna rörande enskil­da skolor bör komma lill stånd.

Departementspromemorian har varit föremål för remissbehandling. Beiräffande förslagel om en teknisk överarbelning av gällande stat­sbidragsbestämmelser har samtliga de inslanser som har lagit upp detta problem tillstyrkt en sådan översyn.

I övriga frågor som rör mera principiella ställningstaganden lill förekom­sten av enskilda skolor är remissopinionen splittrad. Majoriteten av remiss­instanserna nolerar att det utifrån gällande lag föreligger rätt alt slarla och driva enskild skola, men att därav inte utan vidare följer automalisk rätt lill ekonomiskt slöd från det allmänna. Från flera håll hävdas med krafl alt så stor omsorg som möjligt bör ges den allmänna skolan, så att olika gruppers intressen i rimlig grad kan lillgodoses inom den allmänna skolans ram. Enligt skolöverstyrelsen (SÖ) är sålunda inrältandet av enskilda skolor inte den väg som skollagen i första hand vill anvisa för att tillmötesgå de religiösa samfunden och de olika trosriklningarna. Denna uppfattning delas av ärkebiskopen. Flera andra remissinstanser har emellertid en annan uppfatt­ning och menar all anslag frän stat och kommun bör utgå lill godkända enskilda skolor. Som skäl anges atl man därigenom skapar förutsättningar för en allsidig sammansättning av eleverna på enskild skola och atl man kan främja pedagogisk försöksverksamhet. Länsstyrelsen i Göleborgs och Bohus län framhåller l.ex. atl statsbidrag och skolsociala förmåner bör utgå till enskilda skolor för alt inle föräldrarnas inkomst ensamt skall avgöra om etl barn skall kunna gå i enskild skola eller ej. Länsskolnämnden i Kalmar län menar att del krävs en positiv inställning till statsbidrag för att rätten att starta, driva och utnyttja enskilda skolor inom olika skolformer skall bli reell. Göteborgs kommun däremoi betonar atl kommunens toiala ansvar för skolplaneringen i kommunen ej får urholkas och menar atl tillkomsten av enskilda skolor måste starkt begränsas. Några remissinslanser behandlar frågan om föräldrars rätt att välja skola för sina barn. Länsskolnämnden i Östergötlands län framhåller behovel av en bred debatt om föräldrars bestämmanderätt över sina barn och barnens framlid. Länsskolnämnden i Jönköpings län anser att föräldrarna bör ha full frihet atl välja enskild skola.

Remissinstansernas enighel rörande behovet av en överarbelning av nuvarande slalsbidragsbeslämmelser likaväl som de starkt delade mening­arna beiräffande den principiella synen på enskilda skolor visar enligt min mening atl det nu är nödvändigt att frågan rörande enskilda skolor blir föremål för en mer samlad behandling av en särskilt tillkallad kommillé. För en översyn lalar också andra skäl.

Del stora anlalet invandrare i Sverige har påverkat det svenska samhället i många avseenden. Riktlinjerna för invandrar- och minoriletspoliliken lades fast av riksdagen år 1975 (prop. 1975:26, InU 1975:6, rskr 1975:160). Målen för denna politik har formulerats med utgångspunkt i begreppen jämlikhet, valfrihet och samverkan, Pä skolans område har de övergripande målen följts upp med en rad beslul om hemspråksundervisning m,m. Syftet är all se till atl invandrarna får en utbildning som också ger dem möjlighet atl finna och

 

Delll U:21    Skr 1979/80:103                                                 342

bevara sin egen identitet och all främja medvetenheten om sin bakgrund. Från invandrarhåll förekommer dock önskemål om alt invandrarbarnen skall ha möjlighel lill undervisning i egna skolor. Därigenom har deballen om enskilda skolor fåll ytterligare en dimension som bör övervägas i elt vidare sammanhang.

Del är ivå huvudfrågor som utredningen bör behandla. Den ena rör samhällels grundläggande syn på skolor med annan huvudman än siat och kommun och i vilken utsträckning skolplikt skall kunna fullgöras i sådana skolor, den andra gäller i vilken utsträckning samhället bör ge ekonomiskt slöd lill enskilda skolor och hur detta bör ulformas. Som jag nämnde inledningsvis beslöl riksdagen våren 1976 all riktlinjerna för SSK;s då akluella utredningsarbete skulle vara atl statsbidrag skall utgå lill vissa enskilda skolor även i framliden. Della riksdagsuttalande bör vara ulgångs­punkl även för del utredningsarbete som nu vidtar.

Utredningsarbelel bör la sin utgångspunki i en principiell diskussion om behovet av enskilda skolor i del svenska skolväsendel. Därvid bör också erfarenheler och problem i andra länder i görligasle mån belysas. Utredning­en bör i sammanhanget vidare överväga möjligheterna att genom olika åtgärder inom det allmänna skolväsendet lillgodose de krav som ligger bakom önskemålen om ökat uirymme för enskilda skolor.

Diskussionen bör ulgå från atl samhällel har det övergripande ansvarei för elevernas skolgång och utbildning. Härom torde det råda enighel. På samma gäng kan man dock inle bortse från de krav som ibland förekommer från föräldrahäll alt själva få välja skola för sina barn oavsett skolhuvudman. Utredningen bör i sina överväganden belysa delta spänningsförhållande bl.a. med utgångspunkt från de allmänna målen och syftena med den obligatoriska skolan och med beaktande av atl alla elever skall erhålla en likvärdig utbildning präglad av de värderingar om l.ex, demokrati och tolerans som för övrigt gäller i vårt samhälle.

Det är viktigt att utredningen efler de principiella resonemangen så klarl som möjligt formulerar de förutsättningar som man anser bör föreligga dels för atl skolplikt skall kunna fullgöras i enskild skola dels för att sådan skola skall erhålla stöd av staten. Jag vill i detla sammanhang erinra om all enskilda skolor spelat en viktig roll i undervisningens historia. Del finns talrika exempel på pedagogiskt nytänkande inom enskilda skolor, som därmed bidragil till skolans utveckling. Det finns enligt min mening all anledning att vara öppen för att pedagogisk förnyelse även i framtiden skall kunna ske vid sidan om det forsknings- och utvecklingsarbete som bedrivs inom den allmänna skolan. Jag erinrar om vad Riksförbundet Hem och Skola (RHS) säger på denna punkt i sitt yllrande över den lidigare nämnda promemorian Ds U 1978:6, nämligen atl de enskilda skolornas praktiska betydelse för skolväsendet i framtiden främst kan komma att vara atl de utvidgar utrymmel för försöksverksamhet. Jag har härmed velat ge uttryck för tanken atl försöksverksamhet vid enskild skola kan vara ett kriterium för att erhålla statsbidrag. Del kan emellertid finnas skäl all låla även skolor som inte bedriver försöksverksamhel erhålla slalsbidrag (jfr Hillelskolan och estniska skolor). Jag vill samfidigl betona att frågan om statsbidrag fill enskild skola även i fortsättningen måste bli föremål för prövning från fall lill fall.

Utredningens överväganden i vad avser statsbidrag bör inte leda fram till att de grundläggande principerna i skolväsendets uppbyggnad förändras. Reglerna i etl nytt syslem får ej vara så utformade atl det finns risk för atl del vid sidan om det allmänna skolväsendel växer upp etl omfattande system av

 

343              Kommittéer: Utbildningsdepartementet    Del II U:2I

enskilda skolor.

Grundprincipen för statsbidrag lill enskild skola bör vara alt del slalliga bidragel inle utgår med högre belopp än vad motsvarande skolor i del allmänna skolväsendet kan erhålla. Smärre avsleg frän denna grundprincip för vissa arbetsgivaravgifter bör dock kunna accepteras.

De slalliga bidragsbesiämmelserna bör vara enkla och lällöverskådliga. Ulredningen bör undersöka möjligheterna till schabloniserade bidrag. Man bör därvid bl.a. överväga om del är möjligt att för grundskoledelen av enskild skola tillämpa någon eller några av principerna för nu gällande stat­sbidragsbestämmelser för grundskolan. De bidragsbeslämmelser som utred­ningen presenterar skall i princip kunna användas generelll för statsbidragsberälligade enskilda skolor, som omfattas av utredningens förslag.

Del är viktigt att även personal vid enskild skola följer ulvecklingen på undervisningens område. Utredningen bör pröva i vilken ulslräckning samhällels insatser i vad gäller personalutveckling även bör omfatta personal vid enskild skola. Konsekvenserna av sådana och eventuellt andra åtgärder bör redovisas.

Utredningens arbete bör i första hand inriktas på de skolor som meddelar undervisning för elever i åldern 7-16 ar. Utredningen bör därjämte även behandla enskilda skolor med utbildning på del gymnasiala stadiet och då koncentrera sig på skolor som meddelar undervisning enligt gymnasieskolans läroplan med främst tre- och tvååriga studievägar. Beträffande enskilda yrkesskolor bör utredningens arbele i första hand syfta till all föreslå förenklade slalsbidragsbeslämmelser.

Ulredningen bör undersöka hur rekryteringen av elever sker till nuvarande enskilda skolor, både sådana skolor som erhåller statsbidrag och skolor utan sådant bidrag och därvid uppmärksamma eventuella tendenser till en socialt betingad rekrytering. SSK:s karlläggningsarbele har visat att skolledningen vid somliga enskilda skolor har uppmärksammat della problem och ocksä vidtagit ålgärder för att söka molverka en sådan sned rekrytering (jfr SSK:s PM 87). Utredningen bör med utgångspunkt i de redan gjorda undersökningarna, eventuellt kompletterade med ytterligare kartläggning, föreslå ålgärder i syfte alt erhålla så allsidig elevsammansättning som möjligt vid enskild skola.

Utredningen bör inkomma med förslag rörande samhällets insyn i och tillsyn av de enskilda skolornas verksamhet. Jag utgår - i linje med vad jag tidigare har anfört - ifrån samhällets övergripande ansvar för den undervis­ning och utbildning som sker i landel. Härvid bör man pröva frågan huruvida alla enskilda skolor skall godkännas av offentlig myndighet, och om detta blir fallet, huruvida stat eller kommun skall besluta härom. Enligt min mening skall staten - i de fall framställning om statsbidrag förväntas bli aktuell -avgöra frågan om godkännande. Naturligtvis bör lokal skolmyndighet i sådana fall beredas tillfälle att ytlra sig i fråga om skola som är belägen inom kommunen.

Enligt 35 § skollagen kan barn befrias från skolgång, om barnet "i hemmet eller annorstädes" bereds enskild undervisning som väsentligen moisvarar grundskolans. Med anledning av att det har inträffat fall, där man med stöd av denna paragraf åstadkommit en undervisning som måste anses komma myckel nära sådan undervisning som avses i 34 § skollagen, bör ulredningen överväga, om de nuvarande reglerna för enskild undervisning bör omarbetas. Utredningen bör med förtur behandla denna fråga.

 

Del II U:22    Skr 1979/80:103                                               344

Till sist vill jag i korthet beröra uUrycken "enskild skola", "enskild undervisning" och "privatskola". 1 deballen täcker dessa lermer slundom varandra, stundom har de på ell oklart säll olika innebörd. Vidare är enligt somliga remissinstanser ordet "privatskola" negativt värdeladdat. Uttrycket "enskild skola" avser i vanliga fall skola med annan huvudman än stat, primärkommun eller landsiingskommun, men i dagligt lal förekommer del ibland synonymt med "skolanläggning". Formelll avser slutligen "privat­skola" sådan skola på vilken privatskolförordningen är tillämplig och lill vilken statsbidrag ulgår enligt kungörelsen (1964:137) om statsbidrag fill vissa privalskolor. Därjämte förekommer "friskola" såsom benämning på Waldorfskola. Utredningen bör överväga en enhetlig benämning för alla skolor som ej har del allmänna som huvudman.

Utredningen skall belysa kostnadskonsekvenserna av samtliga de förslag som läggs fram. Därvid bör bl.a. redovisas de eventuella merkoslnader för stal och kommun som kan uppslå om en eller flera enskilda skolor med statsbidrag inrättas vid sidan av de kommunala skolenheterna i kommu­nen.

Med hänvisning till vad jag anfört nu hemställer jag alt regeringen bemyndigar del statsråd som har lill uppgift atl föredra ärenden som rör skolväsendel

att tillkalla en kommitté med högsl tre ledamöter för alt uireda frågan om skolor med annan huvudman än stal och kommun,

att ulse en av ledamöterna att vara ordförande,

atl besluta om sakkunniga, experler, sekrelerare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemsläller jag att regeringen föreskriver

all koslnadema skall belasta nionde huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

(Utbildningsdepartementet)

22. Tilläggsdirektiv till dagspresskommittén (B 1978:01)

Dir 1979:128

Beslut vid regeringssammanträde 1979-09-13

Departementschefen, statsrådet Wikslröm, anför.

Riksdagen beslutade våren 1979, i huvudsaklig överensstämmelse med förslag i propositionen 1978/79; 100 bilaga 12, om vissa förbättringar av stödel till dagspressen (KU 1978/79:24, rskr 1978/79:203), Proposilionen följde de förslag som utarbetats av dagspresskommitlén och presenterats i delbe­tänkandet (Ds B 1978:10) Översyn av presstödet. I anslulning ull frågans behandling uttalade konsitutionsutskottet (KU 1978/79:24 sid. 13) att det fann del lämpligl att dagspresskommitlén fick i uppdrag att i sitt fortsatta arbete pröva ett antal frågor. Kommittén borde dels ytterligare överväga förslaget om att fådagarslidningar skall innehålla minst 1.500 spaltmeter redaktionell text årligen för alt kunna få presstöd, dels pröva möjligheterna att indexreglera presstödet, dels pröva om den möjlighet som tidningar på

 

345              Kommittéer: Utbildningsdepartementet    Del II U:22

andra språk än svenska har all under vissa förhållanden erhålla produklionsbidrag enligt samma regler som för svenskspråkiga tidningar bör utsträckas lill alt omfatta även övriga slödformer.

Del begärda utredningsarbetet bör nu sättas igång och jag finner i likhet med riksdagen all det bör anförtros dagspresskommittén.

Presstödsnämnden har i skrivelse den 29 juni 1979 lill utbildningsdepar­tementet begärt att en utredning skall göras om dagstidningsbegreppels nuvarande och framtida användning i samband med samhällels presspolilis­ka åtgärder, l.ex. beträffande skatter, samhällelig annonsering och stöd. I sin skrivelse hänvisar nämnden till en inom nämndens kansli upprättad promemoria, "Begreppet dagstidning". I promemorian påpekas bl.a. atl begreppel "dagstidning" definieras och lolkas olika i olika sammanhang. Enligt promemorian kan olika myndigheters skilda tolkningar i vissa fall leda till orimligheter.

Jag delar presslödsnämndens uppfattning att det finns anledning atl nu närmare granska hur dagstidningsbegreppel används i olika sammanhang av olika statliga myndigheter. I en sådan granskning bör ingå atl pröva om del är motiverat att i framliden ge begreppet en enhetlig innebörd bl.a, i lagstift­ningen om mervärdeskatt och skatl på annonser och reklam, i bestämmel­serna om presstöd och i de riktlinjer för viss samhällelig dagspressinformation som utformas av nämnden för samhällsinformation (NSI). I samband därmed bör undersökas om den pågående ulvecklingen inom pressen bör leda till omprövning av dagstidningsbegreppets innebörd i de nämnda sammanhangen. Om i något avseende förändringar av begreppel föreslås bör konsekvenserna av detla belysas såväl med hänsyn till berörda kategorier av tidningar som till samhällets kostnader. Jag finner att även detla utredningsarbete bör anförlros dagspresskommitlén, som därvid bör beakta den promemoria som utarbetats av presstödsnämnden.

Det utvidgade utredningsuppdrag som jag här föreslår bör kunna genom­föras inom ramen för den tidsplan som dagspresskommittén nu arbetar efler.

Jag hemsläller att regeringen utvidgar dagspresskommilténs uppdrag i enlighet med vad jag nu har anfört.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Utbildningsdepartementet)

 

Del II Jo:l    Skr 1979/80:103                                                 346

Jordbruksdepartementet

1. Tilläggsdirektiv till kommittén för samordning av frågor rörande långväga transport av luftföroreningar

Dir 1979:4

Beslut vid regeringssammanlräde 1979-02-01

Departementschefen, statsrådet Enlund. anför.

Den 28 mars 1978 tillkallades efler bemyndigande av regeringen en kommitté med uppdrag att samordna det svenska förberedelsearbetet inför behandlingen av frågor rörande långväga transport av luftföroreningar i olika inlernationella organisaiioner. Arbetet inom kommiuén har inriktats på förberedelserna inom FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE) inför ett miljövårdsmöte på hög politisk nivå som skall behandla delta problem. De nordiska länderna har lagt fram etl förslag lill en mellanstallig konvention inom vars ram en minskning av svavelutsläppen i Europa kan ske.

I enlighel med kommissionens beslul i april 1978 skall förberedelsearbetet för miljövårdsmölel inriktas även på resurssnål teknologi. Visst samarbete i detla ämne pågår redan i ECE;s miljökommitté.

Förberedelserna av de olika ämnen som kan komma att behandlas på ECE:s miljövårdsmöte är nära sammankopplade. Etl bra resultat i fråga om långväga transport av luftföroreningar är beroende av resultaten i fråga om resurssnål teknologi och andra eventuella ämnen. Kommittén bör därför samordna det svenska förberedelsearbetet även rörande andra ämnen som kan komma all tas upp på del planerade miljövårdsmnötet. Jag vill i detta sammanhang undersiryka att resurssnål teknologi, genom minskade avfalls­mängder och ett lägre behov av energi och råvaror, ulgör elt praktiskt exempel pä teknikens anpassning lill kraven på god miljö och elt samhälle i ekologisk balans. Kommiitén bör i denna fråga samråda med naturresurs-och miljökommittén (Jo 1978:01).

Slutligen vill jag här anföra atl kommittén bör uiökas med ytterligare en ledamoi.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemsläller jag alt regeringen

ulvidgar uppdragel till kommiitén för samordning av frågor rörande långväga transport av luftföroreningar i enlighet med vad jag här har anförl,

bemyndigar chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla ytterligare en ledamoi alt ingå i kommittén.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemsiällan,

(Jordbruksdepartementet)

 

347                Kommittéer: Jordbruksdepartementet    Del 11 Jo:2

2. Åtgärder mot sirålrisker i byggnader, m.m.

Dir 1979:15

Beslut vid regeringssammanträde 1979-02-01 Departementschefen, statsrådet Enlund, anför.

Radioakliva ämnen i byggnadsmaterial och i grunden under byggnader kan medföra hälsorisker genom sirålning frän såväl byggnadsmaterialet som från den radioaktiva gasen radon och dess sönderfallsprodukter. Radon bildas vid sönderfall av radium i byggnadsmaterialet eller byggnadsgrunden. Hur myckel radon som avges varierar avsevärl beroende pä bl.a. lypen av byggnadsmaterial, berggrund och jordart.

Radon och dess sönderfallsprodukler kan sannolikl bidra lill uppkomslen av lungcancer. Del närmare sambandet mellan halten radongas i inomhuslufl och cancerrisken är inte hell känt. Om man på sätt som är gängse inom strålskyddsområdel antar aU risken all få cancer är direkl beroende av stråldosen även vid små doser kan emellerlid strålningen i byggnader beräknas bidra lill etl inle oväsentligt anlal fall av lungcancer såväl i dagslägel som under de närmasle årtiondena lill följd av all utveckling av cancersjuk­domen i allmänhel lar lång tid.

Vilka byggnadsgrunder och byggnadsmaterial och vilken radioaktivitet som finns i del befintliga byggnadsbesiåndel är inle hell karllagt. Slor individuell strålrisk kan finnas i byggnader som vilar på skiffergrund, men risken beror i dessa fall också på källarens och grundens ulformning, Slor individuell strålrisk kan också finnas i byggnader som helt eller delvis är byggda av skifferbaserad lättbetong. Flera tusen bostäder beräknas vila på skiffergrund. Ca 3.000 bostäder beräknas vara hell byggda av skifferbaserad lättbetong medan ca 10 % av byggnadsbeståndet till viss del innehåller sådanl material. Förutom byggnadsgrunden och byggnadsmaterialet spelar framför allt ventilationen men också byggnadens utformning saml radioaktiviteten i dricksvattnet roll för strålriskerna.

Problemet med sirålrisker i byggnader har uppmärksammals allt mer under senare år. En anledning till detla är alt den ökade medvetenheten om behovet av att spara energi fått till följd all olika ålgärder vidtagits eller planerats för att minska luftomsättningen i byggnader. Sådana energibesparande ålgärder kan emellertid få lill följd alt strålriskerna ökar. Elt sätt atl minska strålriskerna i bosläder är således alt öka luftomsättningen varvid emellertid energiförbrukningen ökar. Andra sätt atl minska strålris­kerna är alt vidta olika byggnadstekniska åtgärder såsom luflrening eller gaslät beläggning av l.ex. väggar. Sådana ålgärder är emellertid ännu inte tillräckligt utvecklade och utprovade för atl kunna användas i slörre omfattning.

Frågor om sirålrisker i byggnader berörs i flera olika författningar. Strålskyddslagen (1958:110) syftar lill aU ge skydd mot bl.a. joniserande sirålning. I hälsovårdsstadgan (1958:663) föreskrivs atl bosläder skall vara så anordnade atl sanitär olägenhet inte uppkommer för de boende. I arbelsmil­jölagen (1977:1160) finns beslämmelser om arbetsmiljöns beskaffenhet. Där sägs bl.a. atl luftförhållandena i arbelslokaler skall vara liilfredsslällande. I byggnadsstadgan (1959:612) och i tillämpningsföreskrifter till den - Svensk byggnorm - finns beslämmelser om byggnads konstruktion bl.a. från ventilalionssynpunkt samt om att maierial i byggnad skall vara så beskaffat att del inte medför hygieniska olägenheler.

 

Del II Jo:2    Skr 1979/80:103                                                348

Frågor om sirålrisker i byggnader faller också inom flera olika myndighe-PAGE NO. 002lers ansvarsområden. Slalens strålskyddsinslilul är förvaltningsmyndighet enligt slrålskyddslagen för ärenden om skydd mot joniserande och ickejoniserande sirålning. Socialslyrelsen är central tillsynsmyndighet enligt hälsovårdsstadgan och har inom sill verksamhelsområde lillsynen över den allmänna hälsovården. Slalens planverk har ansvarei vad gäller byggnaders tekniska ulformning och utfärdar tillämpningsföreskrifter till byggnadsstadgan. Svensk byggnorm. Statens råd för byggnadsforskning har lill uppgift atl planera, initiera och finansiera forsknings- och utvecklingsverksamhet inom byggnadsområdet, Slalens inslilul för byggnadsforskning bedriver forsknings- och försöksverksamhel inom byggnadsområdet.

I sitt hittillsvarande arbele har berörda myndigheler på olika sätt beaktat frågor som rör sirålrisker i byggnader. Strålskyddsinsiitulel har i samarbele med slalens råd för byggnadsforskning utfört radioakliviietsmälningar av olika slags byggnadsmaterial och i olika slag av lägenheler. Vidare har institutet påbörjat en undersökning av radonhalten i dricksvatten på olika orter. Strålskyddsinsiitulel har också i samråd med socialslyrelsen informerat hälsovårdsnämnder och byggnadsnämnder om strålriskerna i byggnader. Efler samråd mellan slrålskyddsinslilutet och slalens planverk har hänsynen lill bl.a. sirålrisker varil en av de viktigaste grunderna för de ventilalionskrav avseende nya byggnader som uppställs i Svensk byggnorm. Byggforskningsrådet tillsatte i november 1977 en grupp som sysslar med frågor om hälsorisker i byggnader. Gruppen har bl.a. tagit inilialiv till en sammanslällning av befintligt kunskapsmaterial rörande radon och dess sönderfallsprodukter i inomhuslufl.

Frågan om sirålrisker i byggnader har också uppmärksammats av energi­kommissionen (I 1976:5). Kommissionen har i sill slutbetänkande (SOU 1978:49) Energi, hälso-, miljö- och säkerhetsrisker anförl alt en minskad ventilation genom tätningsåtgärder i framför allt hus byggda av skifferbase­rad lättbetong innebär ökade sirålrisker. Effektiva motåtgärder, främsl av byggnadsleknisk nalur, behöver därför vidtas för atl oacceptabla hälsorisker skall undvikas. Hus med särskilt radioaktivt byggnadsmaterial bör enligt kommissionen kartläggas samtidigt som lämpliga åtgärder och rekommen­dalioner ularbelas, Slrålskyddsinstilutel har vidare i skrivelse till regeringen i maj 1978 pekal på en rad frågor rörande strålning i byggnader som enligt institutet närmare bör ulredas,

Sirålning i byggnader medför hälsorisker för befolkningen. Betydelsen av dessa risker i jämförelse med andra hälso- och miljörisker är svär alt bedöma. Tillgängliga uppgifler visar emellerlid all del nu är nödvändigt atl överväga särskilda insatser. För all närmare klarlägga sirålrisker i byggnader och pröva frågan om lämpliga motåtgärder bör därför en särskild uiredare tillkallas.

En uppgifl för utredaren bör vara alt klarlägga olika byggnadsgrunders och byggnadsmaterials betydelse för strålriskerna i byggnader samt pröva hur en karlläggning av slrålningen i del befintliga byggnadsbeståndet bäst kan genomföras. I arbetet bör beaktas hur de hus som medför de största strålriskerna skall kunna identifieras och åtgärdas med förtur.

Uiredaren bör mol bakgrund av en bedömning av vad som kan anses vara en acceptabel slrålnivå föreslå rekommendationer beträffande luftomsätt­ning och andra byggnadstekniska åtgärder i byggnader av olika byggnads­material, ulformning och belägenhet. Även ulformningen av statsbidrags-

 

349                Kommittéer: Jordbruksdepartementet    Del II Jo:2

och lånebeslämmelser lill bosläder och andra byggnader kan komma all behöva ses över. Effekterna av olika ålgärder från bl.a. cnergihushållningssynpunkl bör också belysas.

En ytterligare uppgifl för uiredaren bör vara alt se över de olika myndighelernas uppgifter vad gäller ålgärder mol sirålrisker i byggnader. Etl effekiivt samarbele mellan berörda myndigheter är en förutsättning för att strålriskerna i byggnader skall kunna nedbringas lill en acceptabel nivå. Utredaren bör därför klarlägga gränsdragningen mellan olika myndigheters PAGE NO. 003ansvarsområden och pröva hur lillgängliga resurser kan användas på effektivast möjliga sätl för alt minska strålriskerna i byggnader. Uiredaren bör vidare pröva om behov finns all se över nuvarande lagsliftning inom delta område.

De uppgifler för uiredaren som jag hittills beröri gäller hälsorisker i samband med radioakliva byggnadsmaterial. Också i vissa andra fall kan emellerlid byggnadsmaterial medföra hälsorisker som en följd av all materialet innehåller hälsofarliga ämnen. Utredaren bör därför också klarlägga ansvarsfördelningen mellan berörda myndigheler vad gäller frågan om andra hälsofarliga byggnadsmalerial än radioakliva material.

Jag ser det som angeläget atl uiredarens arbele så snarl som möjligt kan resullerai praktiska ålgärder. De bedömningar han har att göra måsle därför i huvudsak bygga på befintligl kunskapsunderlag. Det är emellertid angelägel atl vi i framtiden får ell förbättrat underlag. Utredaren bör därför pröva vilka ålgärder som behöver vidtas för alt elt samlal forskningsprogram vad gäller riskerna med sirålning i byggnader och åtgärder för att komma till rälla med dessa risker skall komma lill stånd. Sludier av vilka stråldoser som är relevanla för bedömningen av hälsoriskerna samt sambandet mellan stråldos och hälsorisker liksom samverkanseffekter med luftföroreningar kan i framliden ge ytterligare underlag för del fortsatta arbelel med alt minska strålriskerna i byggnader.

Del vida uppdrag utredaren får berör pågående arbete inom en rad olika statliga myndigheter och forskningsinstitutioner. Det är nödvändigt att en effektiv samordning sker mellan uiredaren och berörda organ. Uiredaren bör därför samråda med dessa.

Utredarens uppdrag innebär bl.a. atl elt program för vissa fältundersök­ningar och tekniska utprovningar behöver utarbetas. Det är angeläget att sådana undersökningar avseende radioakliva byggnadsmalerial snarasl kan påbörjas. Därvid bör befintliga resurser hos olika myndigheteroch institutio­ner så långl möjligt utnylljas. Uiredaren bör med förtur och i samarbele med berörda organ utarbeta ett program för de undersökningar som bedöms som nödvändiga. Programmet bör redovisas till regeringen senasl den 1 maj 1979. Utredaren bör om så bedöms lämpligl också i övrigt under arbetels gång kunna avge förslag i olika delfrågor som gäller akuta problem. Utrednings­arbetet bör bedrivas så att slutrapport kan avges före 1981 års utgång.

Jag har i denna fråga samråll med chefen för bostadsdepartementet.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen bemyndigar chefen för jordbruksdepartemenlel,

all lillkalla en utredare med uppdrag atl uireda frågan om ålgärder mol sirålrisker i byggnader, m.m.,

all besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat bilräde ål uiredaren.

 

Del II Jo:3    Skr 1979/80:103                                                350

Vidare hemsläller jag all regeringen föreskriver all kosinaderna skall belasla lionde huvudlilelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemsiällan.

(Jordbruksdepartemenlel)

3. Tilläggsdirektiv till bilavgaskommittén (Jo 1977:08)

Dir 1979:29

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-03-08 Depariemenlschefen, statsrådet Enlund, anför,

Bilavgaskommittén (Jo 1977:08), som tillkallades efter ell av regeringen den 5 maj 1977 meddelat bemyndigande, har till uppgifl att värdera de risker för skador på människor och på miljön som föranleds av bilavgasutsläppen och på grundval av denna värdering föreslå ålgärder för alt eliminera eller begränsa dessa risker,

Kommillén har sall igång elt undersökningsprogram för alt kompleltera kunskapsunderlaget i olika frågor. Förslag i huvudfrågorna beräknas kunna läggas fram under senare delen av är 1981. Sill hillillsvarande arbele redovisar kommiitén i en lägesrapport som utges inom kort.

Blyhalliga ämnen lillsalts vid tillverkning av molorbensin i syfle atl öka bensinens oklantal. Della bly släpps sedan ut i luften lillsammans med andra föroreningar i avgaserna frän molorfordon.

De allvarliga hälso- och miljörisker som har samband med utsläppen av bly via bilavgaser har uppmärksammals alltmer på senare tid. Särskilt har riskema för bestående skador på barn vållat oro.

För alt minska blyulsläppen beslöl regeringen i juni 1978 om en sänkning av blyhallen i bensin från 0,40 g/1 lill 0,15 g/I, Beträffande regularbensinen gäller sänkningen av blyhallen från den 1 januari 1980 och i fråga om premiumbensin från den 1 juli 1981,

Som jag nyligen har framhållit i riksdagen är det angelägel all lågblybensin kan införas lidigare än vad som förutsatts i beslulel i juni 1978. Vid samma lillfälle uttalade jag vidare atl en övergång lill lågblybensin emellertid inte räcker för att lösa de allvarliga hälso- och miljöproblem som orsakas av blyet i bilavgaserna ulan alt del är nödvändigt all så snarl som möjligt gå över till ett hell blyfrill motorbränsle. Jag uttalade också att etl sådanl motorbränsle bör introduceras på den svenska marknaden inom kommande femårsperiod.

Åtgärderna för alt åsladkomma en tidigareläggning av införandel av lågblybensin och för alt underlätta en introduktion av blyfrill bränsle måsle beslutas under delta år. I samförstånd med bilavgaskommittén har jag därför lämnat uppgiften atl ularbela förslag lill sådana åtgärder till en särskild arbelsgrupp som jag nyligen har lillsaii. Gruppens första huvuduppgift är all överlägga med pelroleumbranschen om nämnda tidigareläggning av infö­randel av lågblybensin och så snarl som möjligt lägga fram förslag till ålgärder med delta syfte. Med ulgångspunkl i all blyfri bensin av regularkvalitet skall introduceras på den svenska marknaden inom kommande femårsperiod skall gruppen som en andra huvuduppgift pröva

 

351                Kommittéer: Jordbruksdepartementet    Delll Jo:3

när och hur en sådan introdukiion skall ske oeh vilka medel som behövs för all inrikta bilisternas efterfrågan på blyfria molorbränslen, Arbelsgruppens Iredje huvuduppgift beslår i atl ulforma förslag lill beslämmelser om hur nytillkommande bilar skall vara konstruerade för atl utan skador pä molor och bränslesystem kunna drivas med ell blyfrill bränsle och med ell bränsle som även kan innehålla metanol eller annan alkohol. Förslag om ålgärder för atl underlätta övergången till blyfrill bränsle skall redovisas senasl den 1 seplember 1979,

Blyulsläppen genom bilavgaser lorde inte kunna upphöra hell inom en nära framtid, eflersom en del av den nu rullande bilparken inle kan köras pä en blyfri bensin av regularkvalitet. Särskilda åtgärder måste därför vidtas för atl i del längre tidsperspektivet genomföra en total övergång lill blyfrill bränsle. Sådana ålgärder har samband med frågor om framlida krav på avgasrening och bränsleförbrukning. Del är därför nalurligl alt uppgifterna alt utreda frågan om sådana ålgärder anförtros bilavgaskommittén genom lilläggsdirekliv.

Kommitténs uppdrag bör sålunda mot bakgrund av vad jag nu har anförl komplelteras med uppgiften att lägga fram etl förslag till tidsplan för en fullsländig avveckling av blytillsatser i motorbensin, I samband därmed bör kommittén belysa vilka konsekvenser från hälso- och miljösynpunkt samt från energiförbruknings- och försörjningstrygghetssynpunkl sammansätt­ningen av framtida motorbränsle för bensinmotorer kan medföra. Därvid bör beaktas de möjligheter lill en höggradig avgasrening som övergången till blyfrill motorbränsle medger. I della sammanhang bör kommillén lillgodo­göra sig de erfarenheter som har gjorls i andra länder, främst USA och Kanada, i fråga om blyfri motorbensin. Från hälso- och miljösynpunkt finns anledning alt särskilt uppmärksamma den risk som finns för en ökning av halten av bensen och andra aromatiska kolväten. Även hälsoriskerna vid hanleringen av själva bränslet bör givetvis beaktas i delta sammanhang.

Frågan om framslällning och utnyttjande av syntetiska drivmedel uireds
f.n. av Svensk Metanolutveckling AB (SMAB). Den av statsrådet Tham
nyligen tillkallade delegationen (I 1979:01) för solvärme och bränslen som
kan ersätta olja har därtill till uppgifl alt behandla frågan om styrmedel,
föreskrifter och introduklionsstralegi för synleliska drivmedel. Med hänsyn
härtill är det angelägel alt bilavgaskommittén forllöpande håller kontakt och
samråder med såväl nämnda delegaiion som SMAB. Samråd i här nämnda
fråga bör också ske med berörda myndigheler och organisationer, i försia
hand         statens        naturvårdsverk,      arbetarskyddsstyrelsen,

produklkonlrollnämnden och den av mig tillsatta arbetsgruppen.

Jag hemställer alt regeringen ulvidgar kommitténs uppdrag i enlighel med vad jag nu har anförl.

Regeringen ansluter sig fill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Jordbruksdepartementet)

 

DelIIJo:4    Skr 1979/80:103                                                  352

4. Översyn av lagstiftningen om häradsallmänningar och allmän­ningsskogar i Norrland och Dalarna

Dir 1979:46

Beslul vid regeringssammanträde 1979-05-03

Departementschefen, statsrådet Enlund anför.

Nu gällande regler om häradsallmänningar och allmänningsskogar i Norrland och Dalarna finns i lagen (1952:166) om häradsallmänningar resp. lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna. Med häradsallmänning förstås av ålder bestående häradsallmänning och med allmänningsskog område som avsatts lill besparingsskog vid storskifte i Kopparbergs och Gävleborgs län eller till allmänning vid avvitlring i Västerbottens och Norrboltens län.

Häradsallmänning och allmänningsskog tillhör ägarna av de fasligheler inom häradet vilka är salta i mantal resp. de fastigheter för vilka skogen blivil avsatt vid storskifte eller avvitlring. De kan också tillhöra fasligheter, vilka vid jorddelning har fåll rätt till delaktighet i allmänningen eller skogen. Delaktigheten följer hemmantal eller jordlal eller har bestämls vid jorddel­ning. Delägare får inle överlåta sin rält lill delaktighet annat än gemensamt med den faslighel med vilken rätten är förenad. Avlösning av delägares räll till delaktighet kan heller inle ske. Undantag frän denna regel gäller dock i de fall dä delaktighet är förenad med fastighet som inte är taxerad som jordbruksfaslighel. Sådan avlösning beslutas av länsstyrelsen efter framsläll­ning av allmänningsslyrelsen och efler hörande av delägaren. Denne blir berättigad lill ersällning motsvarande värdet av hans andel i häradsallmän-ningen eller allmänningsskogen.

Allmänning skall i princip bibehållas oförminskad och får inle intecknas. Den får heller inte - med något undantag - las i mät för annans fordran. Delägarnas rätt skall tillgodogöras för delägarnas oeh, beträffande allmän­ningsskogar, även ortsbefolkningens gemensamma räkning.

Allmänning får under vissa förulsältningar såväl avyttra som förvärva mark. Avyttring skall godkännas av länsstyrelsen. Vid förvärv av mark är det delägarna själva som förvärvar marken och inte allmänningen som juridisk person. Delägarna skall inom tre är göra ansökan hos länsstyrelsen om införlivning av marken med häradsallmänningen eller allmänningsskogen. Införlivning får ske under vissa villkor. Avslås ansökan härom skall marken äter avyttras. För mark som införlivats gäller i huvudsak samma regler som för mark som ingår i allmänningen. Införlivningen rubbar dock inte markens ansvarighet för fordran eller annan rätt för vilken den särskilt häftar. Införlivningen medför heller inle att marken överförs till allmänningssam-fälligheten utan den behandlas fortfarande enligt reglerna för fastighet.

De båda lagarna innehåller också regler om användningen av avkastning och annan inkomsi (kapitalinkomst) av allmänning. Behållen avkastning får beträffande häradsallmänning användas eller fonderas för utdelning åt allmänningens samtliga delägare efler deras delaktighet i allmänningen eller till annat ändamål som är lill gagn för delägarna, Avkaslning från allmän-ningsskogarna får dessulom användas för främjande av jordbruket inom den eller de socknar för vilkas jordägare skogen blivit avsatt eller för annat ändamål som är lill gagn för delägarna eller för befolkningen i socknen,

Lagarna innehåller också regler om förvaltningen av allmänningarna och om reglemente. Reglemente skall faslslällas av regeringen.

 

353                Kommittéer: Jordbruksdepartementet    Del II Jo:4

I såväl tidigare som nu gällande lagar om häradsallmänningar och allmänningsskogar har delägarnas räll atl förfoga över skogarna underkastats betydelsefulla inskränkningar. Ändamålet härmed har varit att trygga allmänningarnas bestånd och ändamålsenliga förvaltning. Sam­hällsutvecklingen har i vissa avseenden medfört atl en del allmänningar har fält minskad belydelse för den jordägande befolkning för vilka de avsattes. Flertalet allmänningar fyller enligt min mening emellertid fortfarande en viktig funktion. Lagstiftningen om allmänningarna bör därför även i fortsättningen syfta lill alt trygga allmänningarnas bestånd och ändamåls­enliga förvallning,

Ulvecklingen i fråga om somliga allmänningars markinnehav, delaklig-hetsförhållanden m,m, har dock medförl alt dessa allmänningar inte har kvar sin ursprungliga funktion. Det kan enligt min mening därfär ifrågasättas om det inle för vissa fall bör öppnas möjligheter till avveckling av allmänningar samt om det inte bör ges vidgade möjligheter lill avlösning av delägare. Vidare kan det ifrågasättas om alla de bestämmelser rörande bl,a, förvalt­ningen som finns i allmänningslagarna fyller någon funktion. Flera bestäm­melser saknar nämligen motsvarighet i nyare lagstiftning angående bl,a, gemensamhetsskogaroch samfälligheler. Lagstiftningen på fastighetsrättens område har för övrigt genomgått en genomgripande reformering under den tid som förflutit sedan allmänningslagstiflningen tillkom. Jag anser därför atl det behövs en allmän modernisering av reglerna för allmänningar.

Lagstiftningen angående häradsallmänningar och allmänningsskogar i Norrland och Dalarna bör därför göras till föremål för en fullständig översyn. Jag förordar att en särskild utredare tillkallas för ändamålet. Översynen bör utmynna i etl förslag till ny lagsliftning angående häradsallmänningar och allmänningsskogar. Inför en sådan översyn vill jag utöver vad jag nyss sagt framhålla följande,

Delaktighelsförhållandena har beträffande många allmänningar utvecklats i riktning mot en stark ökning av delägarantalet och motsvarande minskning av andelstalens storlek. Många delägare ulgörs av dödsbon. Åtskilliga delägare äger endast ideella andelar av fasfigheter med vilka är förenad rätt till delaktighet. Ofta bor inte delägarna på orten. Sådana delägares intresse för förvaltningen av samfällighelen torde i de flesta fall vara litet. Del slora antalet delägare och den ringa anknytning till bygdens egna skogs- och jordbruksintressen som vissa av dem torde ha kan avsevärt försvåra en ändamålsenlig förvallning. Samtidigt har reglerna om avlösning av delaktighet i praktiken visat sig vara svåra att fillämpa. Det är därför angeläget att reglerna om avlösning av delaktighet i allmänningarna omarbetas och atl de ges en utformning som gör det möjligt att på ett smidigt sätt begränsa antalet delägare i allmänning. Detta bör vara en av de viktigaste uppgifterna i utredningsarbetet. Utredaren bör dessutom för de fall jag lidigare nämnde överväga behovel av och formerna för avveckling av allmänningar.

Skötseln av den skogsmark som ingår i allmänning sker med utgångspunkt i gällande skogsvårdslag. Lönsamheten hos dagens skogsbruk är starkt beroende av atl skogsbruket kan bedrivas i ralionella former. Enligt min mening bör allmänningarna i samma utsträckning som andra skogsföretag ges möjlighet alt utöva en effektiv förvaltning. Allmänningarnas ekonomiska förvaltning bör därför i högre grad än nu falla under allmänningarnas eget ansvar. Särskilt reglerna om förbud mot avyttring och inteckning och om krav pä införlivning av förvärvad mark torde många gånger försvåra

23 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 103

 

Del II Jo:4    Skr 1979/80:103                                               354

förvaltningen och begränsa möjligheterna lill elt rationellt skogsbruk. Jag ulgår frän alt allmänningarna förvaltas med sådant ansvar att mer allmänl hållna regler för förvallningen av allmänningarnas egendom inle skulle äventyra deras ekonomi eller fortbestånd. Vid översynen bör därför övervägas om inte reglerna om allmänningarnas förvaltning i viss utsträckning kan utformas efler förebild av molsvarande regler i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheler. Därvid bör bl.a. övervägas behovel av insyn och kontroll från det allmännas sida.

Även i fråga om förfarandet vid antagande av reglemente och ändring av reglemente anser jag att det allmänna fortfarande bör ha möjlighel att utöva viss kontroll. Hur denna kontroll skall utövas bör övervägas närmare av uiredaren.

När allmänningsskogarna i Norrland saml besparingsskogarna i Koppar­bergs och Gävleborgs län bildades förutsattes att en del av avkastningen skulle användas för ändamål som kommer hela bygden till godo. Denna tanke kommer i lagen om allmänningsskogar lill uttryck i den lidigare nämnda bestämmelsen att behållen avkaslning skall användas bl.a. för att främja jordbruket eller till annat ändamål som är till gagn för befolkningen i den eller de socknar eller delar av socknar för vilkas jordägare skogen blivil avsatt. Motsvarande beslämmelser finns inle i lagen om häradsallmänningar. Utredaren bör undersöka hur bestämmelserna har tillämpats och vilka möjligheter det kan finnas atl i framfiden använda medlen så att de kommer bygden till godo. Mot bakgrund härav bör utredaren sedan överväga i vad mån liknande bestämmelser bör återfinnas i en ny allmänningslagstift-ning.

Skulle under utredningsarbetets gång andra frågor rörande häradsallmän­ningar och allmänningsskogar än de nu angivna komma atl aktualiseras, bör utredaren vara oförhindrad att pröva också dem.

Utredaren bör hålla fortlöpande konlakt med företrädare för olika sammanslutningar av allmänningar.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för jordbruksdepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att göra en över.syn av lagstiftningen om häradsallmänningar och allmänningsskogar i Norrland och Dalarna,

att besluta om sakkunniga, experter och annat biträde ål utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver all kosinaderna skall belasta tionde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Jordbruksdepartementet)

 

355                Kommittéer: Jordbruksdepartementet    Delll Jo:5

5. Utredning om organisation och finansiering av djurens hälso- och sjukvård

Dir 1979:47

Beslut vid regeringssammanlräde 1979-05-17

Departementschefen, statsrådet Enlund anför.

Det finns flera skäl att överväga om nuvarande organisation och finansie­ring av djurens hälso- och sjukvård är den mest lämpliga i alla avseenden. Jag vill inledningsvis erinra om de slora förändringar inom animalieproduktio­nen som har skett och beräknas ske i framtiden. Mycket talar för att den framtida utvecklingen inom detta område kommer att ställa nya och ändrade krav i fråga om djurens hälso- och sjukvård. Bl.a. gäller detta behovet av epidemiologiska analyser saml utrednings- och rådgivningsverksamhet på besättningsnivå.

Den slatliga distriktsveterinärorganisationen fungerar i allmänhel till djurägarnas belåtenhet och ger möjlighet till goda personliga relationer mellan djurägare och veterinär. Anställningsformen har hitfills sfimuleral fill en hög servicenivå. De klagomål som framförts på den velerinära servicen förknippas i allmänhet med att man lokalt anser att tilldelningen av distriktsveterinärtjänster är otillräcklig.

Distriktsveterinärerna är framför allt engagerade i akutsjukvård av enskil­da djur. I vissa delar av landet är antalet utförda behandhngar per veterinär mycket högt. En stor del av dessa ingrepp är av rutinkaraktär.

Hästhållningen i Sverige har under den senaste 15-årsperioden genomgått stora förändringar. Samtidigt som det totala hästantalet ökat har en förskjutning skett mot en starkt ökad andel sporthästar, framför allt rid- och fritidshästar. Från ägarhåll riktas kritik mot den nuvarande velerinära servicen på hästområdet. Man anser att det sedan åtskillig tid är svårt atl få behoven tillgodosedda. Den kritik och de problem som framförs är i mycket desamma inom alla grenar av hästhållningen. Behovet av ambulerande vård anses sålunda dåligt tillgodosett på flera håll. Man efterlyser därför hästkun­niga distriktsveterinärer med uttalad skyldighet att behandla hästar. Mycket talar för att den ambulerande hästsjukvården i första hand skall handhas av samma veterinärer som är verksamma inom animalieproduktionen. Att ha en särskild organisation för den ambulerande hästsjukvården torde inte vara rationellt. Det förtjänar i detta sammanhang framhållas att AB Trav och Galopp nyligen beslutat att inrätta specialistpolikliniker vid vissa av landets travoch galoppbanor. Dessa torde komma att utgöra elt värdefullt komplement till den ambulerande hästsjukvården.

När det gäller sällskapsdjuren vill jag erinra om att riksdagen senast år 1973 uttalade atl den statliga distriktsveterinärorganisationen i första hand skall tillgodose det behov av vård som föreligger för animalieproduktionens djur (prop. 1973:178, JoU 1973:51, rskr 1973:378). Samtidigt framhölls emellertid betydelsen av att distriktsveterinärorganisationen utformades på sådanl sätt atl utrymme skapades för behandling och vård även av sällskapsdjur. Detta ansågs viktigt särskilt inom glesbygderna, framför allt i Norrlands inland. I propositionen framhölls också att den nya veterinärdistriktsindelningen utformats på sådant sätt att utrymme bör finnas för behandling och vård även av sällskapsdjur som l.ex. blivit utsatta för trafikolyckor och andra olycksfall. Det har emellertid visat sig att skillnaderna vad  gäller distriktsveterinärernas skyldigheter i fråga om

 

Del II Jo:5    Skr 1979/80:103                                                356

animalieproduktionens djur resp. sällskapsdjur och sporlhäslar i vissa fall har skapat oklarheter och problem. Härtill kommer atl kravel på veierinärvård av sällskapsdjur under senare år ökal myckel kraftigl och alt dislriklsveterinärorganisationen inle är dimensionerad för all tillgodose behovet av hälso- och sjukvård i fråga om sällskapsdjuren annal än i begränsad omfallning. För atl tillgodose denna vårdsektor behövs privat­praktiserande veterinärer, välutrustade veterinärpolikliniker och djursjuk­hus.

Jag vill understryka alt verksamhelen vid djursjukhusen ulgör elt värdefullt komplement till den övriga djursjukvården i landel. Vid dessa finns de bäsla diagnostiska och terapeutiska resurserna samt möjligheter till stationär vård. Djursjukhusen fungerar som remissinstanser men fyller också en viklig funktion genom den jourljänst som bedrivs vid dessa. Värdefull för djursjukvården i sin helhet är också den veterinärmedicinska kunskap som genom djursjukhusens specialutbildade veterinärer förmedlas Ull de fållar-betande veterinärerna. Jag är samtidigt angelägen att framhålla atl även kvalificerade diagnostiska uiredningar och behandlingar kan ske utan att djuren underkastas en dyrbar stationär vård.

Det är enligt min mening viktigt att slå fast att slörsia möjliga del av djursjukvården både vad gäller animalieproduktionens djur saml sällskaps­djur och sporthästar bör ombesörjas i öppen vård. Denna vårdform är i allmänhet billigast samtidigt som djurägarna ofta finner det praktiskt och tidsbesparande atl ha tillgång till en närservice med en etablerad personlig kontakt.

Jag vill också erinra om den kritik som riktats mot distriktsveterinärernas anställnings- och arbetsförhållanden. Det finns naturliga förklaringar lill delta missnöje. Med nuvarande anställningsform är det l.ex. inle möjligt att ge distriktsveterinärerna en reglerad arbetstid. Vissa reformer som under senare är genomförts på arbetslivets område avseende arbetstidsförkortning, deltidstjänstgöring, föräldraledighet, dellidspensionering m.m. är svåra alt tillämpa inom den nuvarande distriktsveterinärorganisationen. Svårigheler föreligger också i dag atl skaffa vikarier vid tjänstledighet för distriktsveteri­närer. För att förbättra distriktsveterinärernas arbetssituation har bl.a. framförts önskemål om inrättande av flerveterinärstationer.

Staten bidrar i inte oväsentlig utsträckning till att läcka kostnaderna för djursjukvården i landet. Kärnan i den statliga verksamheten inom området utgörs av distriktsveterinärorganisationen. Sammanlagda antalet distriktsve­terinärer är f.n. ca 300. Central myndighet för distriklsveterinärorganisatio-nen är lantbruksslyrelsen som också har ansvaret för de särskilda åtgärder som samhället måste sätta in för bekämpande av smittsamma husdjurssjuk­domar. Lanlbruksnämnderna svarar för viss del av personaladministrationen inom distriktsveterinärorganisationen.

Regionall svarar länsveterinären enligt länsveterinärinstruktionen för att vad som föreskrivs om epizootibekämpandet iakttas. Länsveterinären är vidare chef för länsvelerinärorganisationen som bl.a. har all samordna åtgärder mot husdjurssjukdomar. Antalet länsveterinärer är ca 30.

Huvuddelen av verksamheten vid statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) har anknytning till djurens hälso- och sjukvård. Anstalten bedriver forskning och upplysningsverksamhet på dessa områden, utför veterinär­medicinska diagnosfiska undersökningar åt utomstående och tillverkar vidare veterinärmedicinska preparat för försäljning. Till statens insatser för djursjukvård hör också verksamheten vid stadiga

 

357                Kommittéer: Jordbruksdepartementet    Del II Jo:5

djursjukhus. Sådana finns inom Sveriges lantbruksuniversitet dels i Skara, dels i Uppsala (Ultuna) saml vid slatens hundskola i Sollefteå. Slutligen bidrar siaten till vissa kosinader för djursjukvård för avlägset boende djurägare.

Slatens totala utgifler för djurens hälso- och sjukvård är svåra atl beräkna. En uppskattning ger dock vid handen alt området lorde belasta slatsbudgelen med 80-85 milj. kr. av vilka ca 10 milj. kr. är utgifter för forskning vid SVA.

Någon samlad utredning om hur de nu nämnda utgifterna fördelar sig på olika djurkollektiv föreligger inte. Den helt dominerande delen måste dock ses som utgifler för animalieproduktionen inom jordbruksnäringen. Inte obetydliga utgifter är emellerlid förenade med vård m.m. av sällskapsdjur och sporlhäslar.

I remissyttrandet över betänkandet (Ds Jo 1978:8) Finansiering av djursjukhus anför riksrevisionsverket (RRV) bl.a. atl en översyn bör göras av finansieringsförhällandena för all djursjukvård inkl. vård av djur i animalieproduktionen. En sådan samlad översyn skulle komma att inkludera distriktsvelerinärorganisalionen, där - enligt RRV:s mening - den nuvarande fördelningen av finansieringsansvaret kan starkt ifrågasättas.

I en promemoria den 1 februari 1979 har RRV vidare angell vissa moliv för ändrad flnansieringsordning. Bl.a. anförs i promemorian atl kostnaderna för sjukvård etc. är en integrerad, ålerkommande och nödvändig del av de lotala kosinader som är förenade med produktionen av kött och mejeriprodukter. Det kan därför argumenteras för att kostnaderna borde belasta det enskilda jordbruksföretagets kalkyler och därmed i vissa fall påverka val av hand­lingsalternativ etc. Det påpekas också alt kostnader för djursjukvård ibland kan ses som alternativ lill andra kostnadsslag, såsom bättre och allsidigare foder, bättre hygienförhållanden i slallar osv.

Vidare framhålls atl del kan vara felaktigt att inte belasla det enskilda jordbruket eller produktslaget med samtliga kostnader som faktiskt är förenade med produktionen, inkl. dem som primärt faller på olika samhälls­organ. Härtill kommer att en större aktsamhet skulle kunna uppnås i ianspråktagandet av resurser för djursjukvård om avgiften härför i det enskilda fallet var bättre kostnadsanpassad än f.n.

Även när del gäller samhällets utgifler för vård av sällskapsdjur och sporthästar anser RRV att samma argument till viss del kan åberopas. Samtidigt påpekas alt det från rättvisesynpunkt är rimligt atl innehavarna av sällskapsdjur och sporthästar själva får bära de kostnader för sjuk- och hälsovård som deras djur förorsakar.

De förhållanden som jag nu har redovisat motiverar en översyn av nuvarande organisation och finansiering av djurens hälso- och sjukvård och vissa angränsande områden. En kommitté bör enligt min mening tillkallas för alt göra denna översyn. Det samlade behovet av insatser för djurhälsovård och djursjukvård bör kartläggas. En viktig utgångspunkt för utredningsarbe­tet bör därvid vara de uppgifter som insamlats av jordbruksdepartementets arbelsgrupp för velerinära frågor (AVF).

Den nuvarande verksamheten i fråga om djurens hälso- och sjukvård utmärks organisatoriskt av en uppdelning på olika huvudmän. I första hand bör därför undersökas vilka förbättringar som kan åstadkommas genom en samordning av huvudmannaskap och resurser i fråga om djurens hälso- och sjukvård. Därvid bör olika alternativ prövas.

Stor vikt bör läggas vid att den framtida organisationen skall kunna göra

 

Del II Jo:6   Skr 1979/80:103                                                358

insatser som förebygger sjukdom och hälsostörningar på besättningsnivå. Organisafionen bör vara så uppbyggd att den kan förena terapeutiska och profylakliska uppgifter. Organisationen bör vara flexibel och möjliggöra byte av Ijänster inom organisationen och göra denna anpassningsbar till ändrad djurhållning och de krav som kan slällas från djurägarna eller deras organisationer eller från samhällel i övrigt. Det är angeläget att så många veterinärer som möjligt engageras i beredskapstjänstgöring för att antalet beredskapstillfällen per enskild veterinär skall bli så få som möjligt.

Vid dimensioneringen av resurserna för djurens hälso- och sjukvård skall även hänsyn tas till glesbygdens behov av veterinärer för köttbesiktning.

För att öka effektiviteten och erbjuda goda arbetsförhållanden bör kommittén särskilt undersöka möjligheterna till lagarbete i veterinärstalioner eller velerinära servicecentraler.

Kommittén skall lämna förslag om finansieringen av den framtida djursjuk- och djurhälsovården. En utgångspunkt bör härvid vara att djur-ägarna i princip skall svara för kostnaderna för djursjukvården i varje fall där allmänna samhällsintressen inte motiverar en annan fördelning av kostnads­ansvaret l.ex. i fråga om bekämpandet av smittsamma sjukdomar eller behovet av en tillfredsställande service i glesbygd.

Kommittén bör samråda med kommittéer på närliggande områden och även beakta förslagen i djursjukhusutredningens betänkande och vad som kommit fram i remissbehandlingen av denna. Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för jordbruksdepartementet

att tillkalla en kommitté med högst sex ledamöter med uppgift att se över organisationen och finansieringen av djurens hälso- och sjukvård,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde ål kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att kostnaderna skall belasta tionde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Jordbruksdepartementet)

6. Lokaliseringen av en central anläggning för behandling av miljö­farligt avfall

Dir 1979:50

Beslut vid regeringssammanträde 1979-05-03

Departementschefen, statsrådet Enlund, anför.

Genom beslut av regering och riksdag år 1975 har ansvaret för insamlingen av det miljöfarliga avfallet lagts på kommunerna och ansvaret för det slutliga omhändertagandet - behandling och långtidsförvaring - på det samhällsägda företaget Svensk Avfallskonvertering AB (SAKAB) (prop. 1975:32, JoU 1975:10, rskr 1975:161 och prop. 1975/76:25, JoU 1975/76:24, rskr 1975/ 76:128). Bestämmelser som reglerar hanteringen av miljöfarligt avfall finns i

 

359                Kommittéer: Jordbruksdepartementet    Del II Jo:6

förordningen (1975:346) om miljöfarligt avfall. Genom 14 § 1 förordningen har SAKAB tillförsäkrats en principiell ensamrätt all behandla miljöfariigt avfall.

SAKAB;s uppgifl är således all la hand om allt del miljöfarliga avfall som kommunerna kommer att samla in närde byggt ut sin renhållningsverksam-hel lill all omfalta också sådant avfall. För atl klara den uppgiften har SAKAB planerat alt uppföra en central behandlingsanläggning för miljöfarligt avfall på fastigheten Norrlorp som ligger inom Kvarn­torpsområdet i Kumla kommun. Den viktigaste delen av anläggningen är en ugn för förbränning av fast och flytande miljöfarligt avfall. Enligt kontrakt har Götaverken Ångleknik AB åtagit sig etl lotalentreprenadansvar för atl uppföra anläggningen.

Koncessionsnämnden för miljöskydd har i december 1978 lämnat SAKAB tillstånd atl uppföra och driva ifrågavarande anläggning i Norrtorp. Beslutet har överklagats lill regeringen av statens naturvårdsverk m.fl. I besvären ifrågasätter naturvårdsverket den valda lokaliseringen. Kumla kommun och länsstyrelsen i Örebro län, vilka tidigare har tillstyrkt planerna att förlägga anläggningen till Norrtorp, har nyligen beslutat att under nuvarande förhållanden avstyrka denna lokalisering.

AB Cemenla har föreslagil SAKAB att den cenirala behandlingsanlägg­ningen i stället byggs i Stora Vika i Nynäshamns kommun, där Cemenla driver en cementfabrik som är nedläggningshotad. Enligt förslaget skulle en cementugn efter om- och tillbyggnader utnyttjas för att förbränna miljöfarligt avfall samtidigt som cemenltillverkningen sker. Sedan SAKAB efter förhandlingar med Cemenla avböjt förslaget med hänvisning fill osäkerhet i fråga om funktion och driftsäkerhet hos förbränningssystemet har Cemenla i en till regeringen ställd ansökan hemställt om sådant särskilt tillstånd att behandla miljöfarligt avfall som avses i 14 § 2 förordningen om miljöfarligt avfall. Enligt ansökan som f,n, bereds av naturvårdsverket erbjuder sig Cemenla alt i Slora Vika uppföra och driva en behandlingsanläggning för miljöfarligt avfall. Anläggningen skulle i fråga om behandlingskapacitel i huvudsak motsvara den anläggning som SAKAB har planerat i Norrlorp,

Med hänsyn främst till kommunens och länsstyrelsens ändrade inställning bör enligt min mening alternativ lill den planerade utbyggnaden i Norrtorp prövas. Jag förordar därför atl en särskild utredare tillkallas för atl studera alternativa platser där etl uppförande av SAKAB:s centrala behandlingsan­läggning framstår som möjligt. Därvid bör de faktorer som kan inverka på lokaliseringen i de skilda alternativen utvärderas och jämföras med Norrlorp. I det sammanhanget kan inte krävas att utredaren beträffande miljöskydds- och planfrågorna skall göra en bedömning som i de andra alternativen är lika ingående som den som har gjorts i fråga om Norrtorpsanläggningen. Det torde för jämförelsens skull räcka med en bedömning av mer översiktligt slag av de andra alternativen. Efter en samlad bedömning av föroch nackdelar med de olika alternativen bör utredaren redovisa sin uppfattning om den lämpligaste lokaliseringen.

Ett av de alternativ som utreering nu. Skillnaden mellan denna delalj och allt det andra är ju atl den här detaljen har en utformning som inte stär i överensstämmelse med riksdagens beslut - det tror jag vi är överens om. Därför borde den korrigeras myckel snabbt. Del övriga är ju en fråga om att man kanske vill ändra på det materiella innehållel i ett riksdagsbeslut därför atl man kommii till olika uppfattningar om huruvida det är bra eller inle. Det

 

Del II Jo:7    Skr 1979/80:103                                               360

ar viktigt alt ändet närmare förhållandet mellan SAKAB och Cementa regleras. Med hänsyn främsl lill den osäkerhet som råder i tekniskt och ekonomiskl avseende beiräffande driften av det system för avfallsförbränningen som Cemenla har föreslagit måsle från samhällets sida som ett villkor för en uppgörelse krävas att Cementa tar ett fullt ekonomiskt ansvar för uppförande, drifl och underhåll av förbränningssystemet. På basis av detta ansvar fär sedan den ersäitning som Cemenla skall tillföras för avfallsförbränningen beräknas. En koppling till cementtillverkningen får för SAKAB;s vidkommande inte innebära att avgifterna för behandling av det miljöfarliga avfallet måsle sättas högre än om en sådan koppling inte förelåg.

Då det är angeläget alt en cenlral behandlingsanläggning för miljöfarligt avfall kan las i drift så snarl som möjligt, bör utredaren bedriva silt arbete skyndsami. Uppdragel bör redovisas senasl den 1 november 1979.

Utredningsarbetet bör bedrivas i nära samråd med SAKAB. Samråd bör också ske med statens naturvårdsverk, statens planverk och med de länsstyrelser och kommuner som kan komma atl beröras av arbetet.

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för jordbruksdepartementet

atl tillkalla en särskild uiredare med uppdrag att uireda frågan om lokaliseringen av en cenlral anläggning för behandling av miljöfarligt avfall

all besluta om sakkunniga, experler, sekrelerare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag all regeringen föreskriver

att kostnaderna skall belasta Uonde huvudfitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan,

(Jordbruksdepartementet)

7. Utredning om den statliga rekreations- och turistpolitiken

Dir 1979:81

Beslut vid regeringssammanträde 1979-06-28 Departementschefen, statsrådet Enlund, anför.

Under de senaste årtiondena har samhällel undergått stora förändringar som bl,a, inneburil allt större tätorlsbildningar, utglesning av landsbygden och ökad bilism. Samtidigt har frifiden ökat genom förlängd semester, förkortad arbetstid och pensionsreformer. Diskussionen om en meningsfull användning av fritiden - rekreation - har blivit allt livligare.

Flera utredningar har behandlat fritids- och rekreafionsfrågorna. Riksda­gens beslut (prop. 1967:59, JoU 1967:17, rskr 1967:213) i anledning av 1962 års fritidsutredning resulterade bl.a. i ökat statligt stöd till anläggningar för friluftsliv. Statens naturvårdsverk blev central förvaltningsmyndighet för ärenden om rörligl friluftsliv.

Vissa grundläggande frågor om naturresursernas användning för rekrea­tionsändamål behandlades i prop. 1972:111 bil. 2 om den fysiska riksplane-

 

361                Kommittéer: Jordbruksdepartementet    Del II Jo:7

ringen. I propositionen redovisades bl.a. principer för urvalet av områden som kunde anses särskilt värdefulla för rekreation och nalurvård. Vidare betonades kommunikationernas betydelse för möjligheterna atl ulnyllja områden för rekreationsändamål.

Den s.k. turistkommitténs förslag, vilka redovisades i slutbelänkandet (SOU 1973:52) Turism och rekreation i Sverige, togs upp i prop. 1975:46 och 1975:47. I riksdagens beslut (CU 1975/76:2, rskr 1975/76:46, NU 1975:34, rskr 1975:244) angavs vissa riktlinjer som sammanfattningsvis innebar atl allmänna medel för turism och rekreation skall användas på ett sådanl sätt all en bred allmänhet kan utnyttja de anläggningar och områden som byggs ut med allmänt stöd. Departementschefen uttalade att det är inte minsl viktigt att låginkomsttagarnas, barnfamiljernas och de handikappades behov beak­tas. Rekreationspolitiken måsle för alt bli framgångsrik bedrivas från såväl sociala som ekonomiska utgångspunkter.

Som en följd av riksdagsbesluten inrättades en särskild beredning för planering och samordning av de statliga insatserna för turism och rekreation - rekreafionsberedningen. Vidare inrättades Sveriges turistråd med uppgift alt planera, samordna och genomföra åtgärder för atl främja marknadsföringen av turism i Sverige,

Riksdagens beslut innebar också att den framtida ulbyggnaden av anläggningar m,m. för turism och rekreation borde ske genom samordnade åtgärder i områden med särskilt goda förutsättningar härför, s.k. primära rekreationsområden. Tjugofem områden angavs vara särskilt väl lämpade för all fillgodose behovel av fjärrekrealion.

Riksdagen beslöl i anledning av den s.k. småföretagarpropositionen (prop. 1977/78:40, NU 1977/78:34, rskr 1977/78:110) au ställa medel lill förfogande för utveckling av s.k. regionala produktions- och bokningsorgan med syfte att förbättra sammansättningen och marknadsföringen av turistnäringens tjänster.

Nordiska ministerrådet fastställde år 1978 ett program för nordiskt samarbete inom turistområdet.

Under år 1978 tillsattes utredningen om fritidsboendets framtida utveck-Hng (Bo 1978:01). I direktiven konstateras att samhället har anledning all se positivt pä verksamhet som ger den enskilde möjlighet till fritidsaktiviteter och rekreafion, däribland också på utvecklingen av fritidsbebyggelsen. Den starka ökningen av antalet frifidshus medför emellertid också problem. Dessa måste få sin lösning samiidigi som det är angeläget att utreda efterfrågan på och förekomsten av eventuella hinder för utveckling av olika alternativ för fritidsboende och rekreation. Fritidsboendeutredningens huvuduppgift är att behandla den övergripande frågan om samhällels engagemang med avseende på tillkomsten av fritidsbosläder av olika slag. Rekrealionsberedningen har i april 1978 i en rapporl till regeringen (Ds Jo 1978:2) Statliga insatser för turism och rekreation redovisal sin syn pä utvecklingen efter 1975 års riksdagsbeslut. Beredningen konstaierar atl de insatser som görs genom samhällels försorg i stor utsträckning forlfarande styrs av andra mäl än de rekrealionspoliliska, bl,a. mål som satts upp för sysselsättnings- och regionalpolitiken.

Beredningens förslag innebär i korlhel att vissa förändringar i befintliga stödformer vidtas, bl.a. för lokaliseringsstöd och beredskapsarbeie. all nya stödformer såsom investeringsstöd och markförvärvslånefond inrätlas samt atl åtgärder vidtas för att slimulera uthyrning av stugor m.m. Vidare förordar beredningen ytterligare utredning vad avser bl.a. människors vanor och

 

Del II Jo:7    Skr 1979/80:103                                                362

önskemål, turistbranschen och dess problem, turismens samhällsekono­miska betydelse samt dess transportfrågor. Dessulom föreslås yllerligare satsning på forskning och utveckling. Rapporten har remissbehandlais. Ett hundratal remissinslanser har yttrat sig över förslagen. Beredningens förslag bereds f.n, inom jordbruksdepartementet.

Riksdagen har under hösten 1978 (KrU 1978/79:15, rskr 1978/79:48) med anledning av moiioner på del frilidspoliliska området förordat alt komplet­terande utredningar görs. Riksdagen betonar alt ett fortsatt utredningsarbete bör komplettera - men inte dubblera - de utredningar som redan har gjorts. Den ytterligare utredning som förordas bör syfta till att ge underlag för en samlad bedömning av det frifidspolitiska området. En sådan utredning får dock inte fördröja åtgärder på områden där det finns etl tillräckligt beslutsunderlag. Riksdagen har bl.a. anfört;

Den uppfattning som uiskoltet uttalade förra ärel, nämligen att del föreligger en omfattande och dokumenterad kunskap om behovet av åtgärder på det frilidspoliliska området, däri inbegripet lurism och rekreationsverksamhet, och att denna kunskap successivi ökar, har alltjämt sin fulla giltighet. Samtidigt kan man inte bortse från alt det finns behov av ytterligare utrednings- och forskningsinsatser. Förslag härom har, som nyss nämnts, framlagts av rekrealionsberedningen. Vid remissbehandlingen av beredningens betänkande har vidare framförts krav om ytterligare överväganden i administrativa frågor. Vissa remissinstanser anser sålunda att det föreligger ett klart behov av administrativ samordning och nyorganisation på det frilidspoliliska området. Den samhällsekonomiska betydelsen av turism och annan rekreationsverksamhet har vidare kommit i blickpunkten också genom det förutnämnda förslaget av sysselsättningsutredningen oeh genom vad turistrådet redovisat i sin senaste anslagsframställning. Erinras må också om att det inom statens ungdomsråd pågår två utredningar av intresse i detta sammanhang, nämligen en om kommunernas insatser för barn- och ungdomsverksamhet och en om ungdomars val av fritidsaktiviteter.

Mot denna bakgrund har regeringen i budgetpropositionen (prop. 1978/79:100 bil. 13 s. 138) anmält att en utredning bör tillsättas på det rekreationspolitiska området.

Riksdagen har därefter under våren 1979 dels behandlat regeringens förslag i budgetpropositionen (KrU 1978/79:22, rskr 1978/79:229), dels tagit ställning till vissa andra regeringsförslag med anknytning till det rekrealionspoliliska området. Sålunda har riksdagen i samband med förslag om särskilda sysselsättnings- och regionalpolitiska ålgärder i Norrbotiens län (prop. 1978/79:127, AU 1978/79:33, rskr 1978/79:320) och i Vindelälvsområdet (prop. 1978/79:83, AU 1978/79:27, rskr 1978/79:187) förordat att särskilda insalser görs i form av invesleringar i rekreationsanläggningar. I detla sammanhang avses även en bokningscentral för övre Norrlands turistanläggningar komma atl upprättas i Luleå.

Våren 1979 har turistrådet till handelsdepartementet överlämnat en utredning om datorisering av bokning av turisttjänster. Utredningen remiss­behandlas f.n.

Regeringen har vidare till riksdagen lämnal förslag (prop. 1978/79:112) i enlighet med sysselsäliningsutredningens förslag (SOU 1978:62) atl de lokaliseringspoliliska slöden skall utgå lill rekreations- och turistobjekl på samma villkor som för andra stödberälligade verksamheier saml lill objekl i etl utvidgat stödområde i förhållande till det nu gällande.

 

363                Kommittéer: Jordbruksdepartementet   Del II Jo:7

Riksdagen (CU 1978/79:26, rskr 1978/79:250) har med anledning av motioner uttalat all kommunerna bör få möjlighel atl utnyttja lånefonden för kommunala markförvärv med förbättrade villkor för investeringar i turistan­läggningar. Riksdagen förordar all markförvärvslån skall lämnas i huvud­saklig överensstämmelse med rekreationsberedningens förslag när det gäller låneändamål och amorteringstider. Riksdagen (KrU 1978/79:22, rskr 1978/ 79:229) har med anledning av budgetpropositionen vidare beslutat att anvisa medel för utvecklingsprogram för de primära rekreationsområdena. Sådana program, vilka avses komplettera markanvändningsplaner m.m. inom ramen för den fysiska riksplaneringen och länsprogrammen på det rekreations- och turistpolitiska området, kommer för riket sammantaget att ligga till grund för en samlad prövning av rekreationssektorns utbyggnad. Riksdagen har även i della sammanhang uttalat att en kompletterande fritidspolilisk utredning inte får leda till uppskov med åtgärder på de områden där del redan finns tillräckligt beslutsunderlag.

En särskild utredare med uppdrag att se över vissa frågor inom rekreations- och turistområdet bör nu tillkallas.

Rekreations- och turistsektorn har under 1970-talet vuxit snabbt i omfatt­ning. Denna samhällssektor omsätter enligt turistrådets bedömningar ca en femledel av de disponibla hushållsinkomslerna. Näringen sysselsätter - utan att man beaktar de indirekta sysselsättningseffekterna - ca 220.000 personer, vilket motsvarar 6 % av arbetskraften i rikel.

Resandeströmmen till Sverige är väsenlHgt mindre än den svenska utlandsturismen. I handelsbalansens s.k. turistnetto beräknas det årliga underskottet till ca 4 miljarder kr.

Den organisalion som vuxit fram för att handlägga samhällets insatser på rekreations- och turistområdet är mycket splittrad genom att ansvaret delas mellan flera departement, myndigheter och organisationer. I yttranden över rekreationsberedningens förslag har ett flertal remissinstanser pekat på detla förhållande och framhållit att en lösning av organisationsfrågorna är av central betydelse.

Jag vill för egen del, efter samråd med i första hand chefen för handelsdepartementet, framhålla att det är angeläget att få till stånd en bättre samordning av de statliga styr- och stimulansmedlen inom rekreations-och turislsektorn. Därmed kan effektiviteten höjas och risken för samhällsekonomiska felsatsningar minskas.

Utredaren bör från denna utgångspunkt beskriva de nuvarande admi­nistrativa förhållandena inom sektorn. Förslag bör därefter lämnas om en förenklad, samordnad och effektiviserad statlig administration. Utredaren bör därvid ange vilka statliga uppgifler inom sektorn som bör omfattas av samordningen. Den statliga administrationen av kulturpolitiken, folkbild­ningen och tävlingsidroiten bör dock inle behandlas av utredaren.

Utredaren bör redovisa de ekonomiska konsekvenserna av föreslagna ändringar liksom konsekvenserna för berörd personal. Uppkomna effektivitetsvinster bör redovisas särskilt. Möjligheterna fill överföring av ansvar till regionala och kommunala organ bör utvärderas. Jag vill erinra om regeringens tilläggsdirekfiv till samtUga kommittéer och särskilda utredare angående finansiering av förslag m.m. (Dir 1978:40).

Utredaren bör som ett led i arbetet med den organisatoriska samordningen också se över och sammanställa redan tillgänghg information som berör rekreations- och turistsektorn i Sverige och som tagits fram inom olika myndigheter och andra organ eller utredningar m.m. Så har skett inom bl.a.

 

Del II Jo:7    Skr 1979/80:103                                                364

nalurvårdsverkel, i den fysiska riksplaneringen och i länsplaneringen samt i den offentliga utredningsverksamheten. Likaså har turistrådet, rekreations­beredningen, nordiska ministerrådets turislutskoll, OECD:s turistkommilté. Europarådets turist- och miljökommitté m,fl, organ lagil fram uppgifler av belydelse för turism och rekreation i Sverige, Det är väsentligl att all denna information nu sammanställs.

Vid informationsinsamlingen bör även material som belyser rekrealions-och turistsektorns samhällsekonomiska betydelse las fram. Branschens näringsvillkor bör kartläggas. Mot denna bakgrund är det vikligl atl information om utbud och efterfrågan på turist- och rekreationsområdet sammanställs. Utredaren bör också analysera bl,a. folkrörelsernas och andra organisationers medverkan på rekreations- och turistområdet.

Billiga och enkla transporter lill i synnerhet de avlägsna rekreationsområ­dena är av slor betydelse för rekreations- och turistsektorns fortsatta ulbyggnad. Utredaren bör därför ställa samman informalion om l.ex. charterflyg till och inom Sverige, biltåg, direktbussar, närkommunikationer m.m. Uppgifter om kommunikalioner för turismen i Norrlands inland bör särskilt redovisas. Uiredaren bör i dessa frågor inhämta underlag från den regionala trafikplaneringen.

Vid kartläggningen bör utredaren särskilt beskriva de vanligast förekom­mande hindren för den enskilde atl utnyttja det befintliga utbudet av rekreation. Likaså bör de förslag till åtgärder som därvid framkommil redovisas.

Sammanfattningsvis bör ulredningen ge underlag för en samlad rekrea-tionspolitisk bedömning, däri inbegripet en bedömning av vilka insatser som erfordras för att skapa jämlikhet i fråga om människors möjligheter alt utnyttja den ökade friliden.

Arbelet bör bedrivas skyndsamt. Förslag rörande de administrativa frågorna bör redovisas med förtur.

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemsläller jag att regeringen bemyndigar chefen för jordbruksdepartementet

att Ullkalla en särskild utredare med uppgifl alt utreda frågan om den statliga rekreationsoch luristpolifiken,

all besluta om sakkunniga, experler, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

all kosinaderna skall belasta lionde huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Jordbruksdepartementet)

 

365                Kommittéer: Jordbruksdepartementet    Del II Jo:8

8. Utredning om förutsättningarna för tillverkning av etanol ur sockerbetor m.m.

Dir 1979:83

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-07-05

Departementschefen, statsrådet Enlund, anför,

I proposition 1978/79:208 om reglering av priserna på jordbruksprodukier, m,m, anmälde jag att regeringen träffat en överenskommelse med Svenska Sockerfabriks AB och Sveriges Betodlares Cenlralförening som gör det möjligt atl forisätta med sockertillverkning vid bruket i Karpalund även under 1980 och 1981 års betkampanjer. Jag anmälde vidare atl staten genom bl.a. Svensk Melanolutveckling AB (SMAB) bör uireda de lekniska och ekonomiska möjligheterna att lillverka etanol ur sockerbelor och andra produkler. Jordbruksutskottet framhöll i sitt betänkande (JoU 1978/79:36) med anledning av proposilionen att det kan finnas anledning alt företa en mera övergripande utredning om den svenska sockernäringens organisation och siruktur. Riksdagen biföll utskottets förslag (rskr 1978/79:417).

I proposition 1978/79:115 om riktlinjer för energipoliliken framhålls att det bör vara en målmedveten strävan atl i ökad ulslräckning utnyttja fömybara energikällor i landets energiförsörjning. Vidare understryks att åtgärder för atl skapa förutsättningar för att använda alternativa drivmedel bör påbörjas så tidigt som möjligt och vidtas successivt.

Del kan vara möjligt att i framtiden producera etanol i industriell omfattning ur sockerbetor. De lekniska och ekonomiska förutsättningarna för en produktion av etanol ur sockerbetor och andra produkter är emellerlid inle tillräckligt utredda. Jag anser det angeläget alt denna fråga uireds med förtur så atl resultatet kan beaktas vid den av riksdagen begärda översynen av sockernäringens organisalion och struktur. Jag förordar därför alt den av mig aviserade ulredningen nu kommer till stånd. En särskild utredare bör tillkallas för uppgiften.

Utredningen bör bedrivas så att en utvärdering kan vara klar under år 1980.

Jag har den 22 februari 1979 tillsatt en arbelsgrupp med uppgift alt föreslå åtgärder för att underlätta införandet av blyfritt motorbränsle, m.m. Arbetsgruppen skall även pröva vad som krävs för alt bilarna skall kunna drivas med sådant blyfritt motorbränsle som kan innehålla metanol eller annan alkohol. Bilavgaskommittén (Jo 1977:08) har genom tilläggsdirektiv (Dir 1979:29) fått i uppdrag att föreslå de åtgärder som i det längre tidsperspektivet behövs för atl en total övergång fill blyfritt motorbränsle skall kunna genomföras. Delegationen (11979:01) för solvärme och bränslen som kan ersätta olja har enligt direktiv (Dir 1979:2) lill uppgift att bl.a. behandla frågan om styrmedel, föreskrifter och introduklionsstralegi för syntetiska drivmedel.

Uiredaren bör samråda med berörda myndigheter, organisationer och företag.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemsläller jag att regeringen bemyndigar chefen för jordbruksdepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag alt uireda de lekniska och ekonomiska förutsättningarna för tillverkning av etanol ur sockerbelor och andra produkter.

 

DelIIJo:9    Skr 1979/80:103                                     366

atl besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annal bilräde åt uiredaren.

Vidare hemställer jag atl regeringen föreskriver att kostnaderna skall belasta lionde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Jordbruksdepartementet)

9. Statens stöd till hästaveln, m.m.

Dir 1979:91

Beslul vid regeringssammanträde 1979-06-07. Departementschefen, statsrådet Enlund, anför

Antalet hästar i landet har kraftigt minskat från 1930-talet fram Ull slutet av 1960-talet. Denna utveckling har huvudsakligen varit en följd av den omfattande mekaniseringen inom jord- och skogsbruket. Samtidigt har försvarets behov av hästar upphört. 1963 års hästutredning, som i betänkan­det (SOU 1965:44) Slöd åt hästaveln lämnade förslag fill de nuvarande riktlinjerna rörande statens stöd till hästaveln och därmed sammanhängande frågor, beräknade att antalet hästar i landet skulle under 1960-talet sjunka till ca 80.000. Denna prognos visade sig i stort sett riktig. Statsmakterna fattade år 1966 beslut (prop. 1966:1 bil. 11, JoU 1966:1, rskr 1966:9) med anledning av hästutredningens förslag.

Under 1970-talet har en omsvängning skett och en kraftig expansion av hästintresset har kunnat konstateras. Den nedåtgående trenden har brutits och hästantalet har ökal. Det uppgår f.n. till ca 115.000. Ökningen omfattar sporthästar, dvs. ridhästar saml trav- och galopphästar. Endast ca 30.000 av hästarna utgörs numera av kallblod. Häslbeståndet har alltså fått en ändrad karaktär mot tidigare.

Siatsmakternas beslut år 1966 innebar att statligt stöd skall utgå Ull hästaveln och att syftet med stödet i första hand skall vara atl skapa förutsättningar för en kvalitativt sett högtstående hästavel inom landet.

Stödet fill hästaveln består i huvudsak av bidrag till häslpremiering, hingsthållning och till vissa andra kvalitetsbefrämjande åtgärder. För budgetåret 1978/79 utgår statsbidrag med 810.000 kr. från anslaget Befrämjande av husdjursaveln m.m.

De grundläggande reglerna för dispositionen av stödet lill hästaveln återfinns i kungörelsen (1966:560) om stöd åt hästaveln, m.m. Enligt kungörelsen får hingstar och ston, som kan antas ha betydelse för aveln inom den ras de tillhör, föras in i stambok för rasen (riksstambok). Penningpriser kan utgå till häst vid två oHka fillfällen, nämligen vid stambokföringen samt när säker och god nedärvning dokumenterats. Lantbruksstyrelsen bestäm­mer för vilka raser riksstambok skall föras saml inom vilka raser och med vilka belopp pris får ulgå. För urvalet av de hästar som skall stambokföras och för utdelningen av penningpriser (premiering) finns fyra hingstpremieringsnämnder samt särskilda premieringsförrättare. Styrelsen beslular om hingstpremieringsnämndernas antal och verksamhetsområden.

 

367                Kommittéer: Jordbruksdepartementet    Del II Jo:9

Styrelsen utser också ordförande och ledamöier i nämnderna. Den som önskar erhålla tillstånd atl använda en hingst för betäckning av sto skall uppvisa hingsten och fä den godkänd av premieringsnämnd. Kungörelsen har också anknytning lill lagen (1914:451) om hingstbesiktningslvång. Enligt denna lag får inom ett område där hingstbesiktningslvång införts en hingst inle användas för betäckning av sto som tillhör annan än hingstens ägare om inle hingsten godkänts av premieringsnämnd. För premiering av ston finns särskilda premieringsförrättare, som utses av lantbruksnämnderna.

Verksamhelen vid statens hingsldepä och stuleri i Flyinge innebär etl betydande slöd till vissa grenar av hästaveln. Hingstdepån har till uppgifl att främja aveln av varmblodiga hästar inom landet genom att tillhandahålla goda beskällare. Verksamheten står under överinseende av lantbruksslyrel­sen. Enligt riksdagens beslut skall de direkta kosinaderna och inkomsterna vid anstalten balansera.

Hingstdepån och stuteriet fungerar som uppdragsmyndighet. För ändamå­let finns 1.000 kr. upptagna på förslagsanslaget Statens hingsldepä och stuteri: Uppdragsverksamhet. Stöd utgår från anslaget Bidrag till statens hingstdepå och sluteri. Stödel uppgår för budgetåret 1978/79 till 250.000 kr. Medlen disponeras av lantbruksstyrelsen för att täcka underskott i verksamheten.

Resultatutvecklingen för verksamheten i Flyinge har under senare år inte varit tillfredsställande. Budgetåret 1977/78 uppstod ett belydande drifts­underskott vid anstalten. Lantbruksstyrelsen lillsaiie är 1977 en arbetsgrupp för att utreda hur driften vid de olika verksamhetsgrenarna skulle kunna effektiviseras. Arbetsgruppen har i en rapport till styrelsen föreslagit vissa förändringar av verksamheten för att resultatet skall förbättras. Styrelsen har i sin anslagsframställning för budgetåret 1979/80 beaklal vad arbelsgruppen anfört.

Av statsbidraget till befrämjande av husdjursaveln m.m. erhåller hingst-uppfödningsanstalten Wången 225.000 kr. Wången är en anläggning för uppfödning av nordsvenska hästar. Huvudman är Jämtlands läns hushåll­ningssällskap.

Stöd lill hästaveln och ridsporten utgår också i form av statlig kreditgaranti, som får beviljas för lån - för budgetåret 1978/79 inlill ett belopp av 500.000 kr. - till inköp av avelshäslar och ridhästar.

Härtill kan läggas all lantbruksstyrelsens och lantbruksnämndernas kost­nader för behandling av ärenden rörande hästar uppgår till ca 1,5 milj. kr. varav en mindre del hänför sig till styrelsen.

Med hänsyn framför allt till den stora betydelse hästen haft för de areella näringarna har det varit naturligt att statligt stöd i olika former utgått för att främja en god hästavel. Antalet hästar som nyttjas inom dessa näringar ulgör dock som jag lidigare konstaterat en allt mindre del av del totala hästantalet i landet. När det gäller hästens framtida uppgifter inom jord- och skogsbruks­näringarna är det svårt att göra en säker framtidsbedömning. Inom jordbruket torde dock hästantalet förbli i stort selt konstant. Man kan konstatera att intresset för att använda hästen i skogsbruket ökar. I detta sammanhang kan nämnas riksdagens beslut med anledning av propositionen om energihushållningen m.m. jämte moiioner (prop. 1975:30, NU 1975:30, rskr 1975:202) som bl.a. innebar att riksdagen fann del angeläget att draghästens betydelse inom skogsbruket uppmärksammas av berörda myndigheter och organ.

Om användningen av hästen för jord- och skogsbruk är osäker är trenden

 

DelIIJo:9    Skr 1979/80:103                                                 368

mol etl ökal intresse för ridning och annan hästsport klart dokumenterad. Häslhållningen har sålunda i Sverige under den senasle 15-årsperioden fått en ändrad struktur. Samtidigt som del toiala hästantalel ökat har en förskjutning skett mol en starki ökad andel sporlhäslar, framför allt rid- och frilidshästar. Antalet ryttare har ökal myckel kraftigt från 35.000 är 1965 till 200.000 år 1978. Hästsporten har breddats och kommii all fa en slor belydelse inte minst för ungdomen. Statens insalser på detta område belyses av atl lill amaiörridsporten ulgår för budgeiårei 1978/79 från anslaget Slöd till idrotten: Organisationsslöd m.m. ell belopp av 2.893.000 kr. Syftet med della stöd är all främja ridningen som folksporl. För budgetårel 1979/80 skall del statliga organisationsslödel även omfatta ett bidrag pä 250.000 kr. till Ridfrämjandel för all förbättra ekonomin för instruktörsulbildningen vid ridskolan i Strömsholm.

Antalet hästar som nyttjas inom trav- och galoppsporten har också stigit samtidigt som totalisatoromsäliningen ökat oavbrutet. Ca en iredjedel av sporlhästarna i Sverige är trav- och galopphästar. Under år 1978 var totalisatoromsäliningen ca 1.600 milj. kr.

Enligt min mening stär del klart att de förändringar som ägt rum under senare år i fråga om inriktningen av häslhållningen oeh intresset för hästar i landel har ändrat förutsättningarna för statens stöd till hästaveln och därmed sammanhängande frågor. Främjandet av en god hästavel bör därför ske i nya former och del kan ifrågasättas om siaten alltjämt skall vara huvudman för verksamheten.

Jag vill erinra om att när det gäller andra djurslag såsom nötboskap, svin och får handhas huvudmannaskapet för bl.a. avelsverksamhelen och den organiserade hälsokontrollverksamheten av de inom områdel verksamma avels- och intresseorganisationerna. Svensk Husdjursskötsel ek. för. är ett centralt organ för nötkreatursoch svinaveln och har till uppgift att bl.a. bedriva utvecklingsarbete med avelsmetoder, kontrollformer och andra uppgifter som ligger inom husdjursföreningarnas arbetsområde. En liknande lösning vad gäller ansvaret för avelsfrågor, utvecklingsarbete, m.m. bör skapas på hästområdet.

Bilden är splittrad när det gäller de avels- och intresseorganisationer som företräder hästinlressen i olika hänseenden. Enligt min mening skulle det vara en fördel om dessa frågor kunde samlas under en huvudman. Större enhetlighet i verksamheten och en effektivare bevakning av frågor som exempelvis berör avel, utbildning, hälsokontroll och utvecklingsarbete kan därmed uppnås.

Mot bakgrund av det anförda finner jag flera skäl tala för all formerna för främjandet av hästaveln och andra frågor som rör hästhållningen och hästens roll i samhället nu bör bli föremål för en allsidig översyn. Ansvaret för hästavelsarbetet skall därvid ses över med hänsyn till den ändrade karaktär som häslbeståndet fått under senare år. Likaså skall del ekonomiska ansvaret för avelsarbetet utredas. En kommitté bör tillkallas för detta ändamål.

Mot bakgrund av de ställningstaganden kommittén kommer fram fill i dessa centrala frågor bör kommittén sedan ta upp frågan om de framtida uppgifterna vid statens hingstdepå och stuteri. Alltjämt skall gälla atl de direkta kostnaderna och inkomsterna vid anstalten skall balansera. Vidare bör kommittén överväga frågan om statens medverkan i utbildnings- och informationsverksamheten.

Kommittén bör kunna ta upp även andra frågor som rör statens medverkan i hästfrägor, l.ex. i fråga om forskning och försök. Utredningens förslag bör

 

369               Kommittéer: Jordbruksdepartementet    Delll Jo: 10

totalt sett inte innebära krav på ökade kostnader för statsverket.

En särskild utredning har nyligen tillsalts om organisalionen och finan­sieringen av djurens hälso- och sjukvård. Denna utredning skall även ta upp den velerinära servicen på häslområdel. Förevarande utredning bör därför samråda med denna ulredning.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemsläller jag alt regeringen bemyndigar chefen för jordbruksdepartementet

atl lillkalla en kommitté med högst sex ledamöter med uppdrag alt utreda frågan om slatens stöd till hästaveln och andra frågor som rör hästhållningen och hästens roll i samhället,

att utse en av ledamöterna atl vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att kosinaderna skall belasta tionde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Jordbruksdepartementet)

10. Utredning om rennäringens ekonomiska förhållanden

Dir 1979:116

Beslut vid regeringssammanträde 1979-06-28 Departementschefen, statsrådet Enlund, anför.

De rikllinjer som nu gäller för rennäringen fastställdes av 1971 års riksdag (prop. 1971:51, JoU 1971:37, rskr 1971:216). Utgångspunkten för statsmak­ternas beslut var att det var ett angeläget intresse från såväl rennäringens som samhällets synpunkt alt genom rationaliseringsåtgärder av olika slag skapa förutsättningar för en effektivare och mera lönsam renskötsel. Vidare uttalades att del var ett samhällsintresse, inte bara från näringspolitiska synpunkter, att rennäringens lönsamhet förbättrades, eftersom rennäringen är en förutsätlning för bevarande av den samiska kulturen.

Rennäringens betydelse för den samiska kulturen betonades också av 1976/77 års riksmöte (prop. 1976/77:80, KrU 1976/77:43, rskr 1976/77:289). Därvid uttalades att en avgörande förutsätlning för att den samiska kulturen skall kunna bevaras är att rennäringen kan fortleva som samisk näring och att ett rimligt antal samer kan få sin utkomst inom rennäringen.

De grundläggande förutsättningarna för renskötselns bedrivande anges i rennäringslagen (1971:437). Stöd lill rennäringens rationalisering lämnas i form av statlig lånegaranti och bidrag ur samefonden. Vidare lämnas statligt stöd mol ekonomiska förluster vid synnerligen svåra renbetesförhållanden (kalastrofskadeskydd). Dessulom utgår statligt prisstöd till rennäringen. Grunderna för prisstödet fastlades av 1973 års riksdag (prop. 1973:96, JoU 1973:25, rskr 1973:232).

Omfattande investeringar i renskötselanläggningar och ökat utnyttjande av tekniska hjälpmedel har medverkat till förändrade driftsformer och viss omvandling av renskötselutövandel. Därvid har rennäringen blivit alltmer

24 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 103

 

Del II Jo:10    Skr 1979/80:103                                             370

beroende av stabilitet och ekonomi i verksamheten.

Enligt min mening är del av slor belydelse all förulsältningar finns för all uppfylla de mål statsmakterna har ställt upp för rennäringens fortbestånd. En grundläggande förutsättning härför är atl ekonomisk irygghet skapas för rennäringens utövare. Jag föreslår därför att inkomsi- och lönsamhelsförhål-landena inom rennäringen uireds och alt en översyn görs av näringens ekonomiska förhållanden. En särskild uiredare bör tillkallas för detla ändamål.

Utredaren bör pröva olika förslag i syfle atl skapa förutsättningar för dem som är sysselsatta inom rennäringen atl få en tillfredsställande ekonomisk och social standard och trygghet i arbetet. De förslag uiredaren lägger fram bör vara ägnade alt inom samebyns ram stimulera till bärkraftiga rensköt­selföretag.

Ytterligare en förutsättning för utredarens överväganden bör vara atl rennäringen ses i sin inskränkta betydelse, dvs. renskölseln. Som ell led i strävandena att skapa bärkraffiga renskötselförelag bör uiredaren beakta kombinalionsnäringarna.

Det ekonomiska stödel lill rennäringen bör i princip utformas så all det främjar rationaliseringen inom näringen. Utredningen bör pröva om det nuvarande slödel lill rennäringen har den för näringen lämpligaste inrikt­ningen och utformningen. Härvid bör prövas möjligheterna att inrikta stödet mera på arbetsinsatserna än på själva ägandet av reh i syfte alt stödja de renskötare och aktiva renägare som inte har alternafiva sysselsättningar. Inom denna ram bör uiredaren vidare pröva förutsättningarna atl lillämpa selektiva former av stöd, såsom l.ex. stöd lill kalvslakl, tidig höslslakl och för tillskottsutfodring samt stöd lill samebyar för inköp av avelsdjur.

Statens jordbruksnämnd har regeringens uppdrag att se över prisstödet till rennäringen. Uiredaren bör i denna fråga beakla jordbruksnämndens arbele. Utredaren bör vara oförhindrad alt pröva utformningen av prisstödet för att i enlighet med vad som nyss sagts slimulera till rationella och bärkraftiga renskölselföretag.

Utredaren bör även pröva formerna för samråd och överläggningar mellan staten och rennäringsutövarna i näringsfrågor.

Renskölseln utövas huvudsakligen i utpräglade glesbygdsområden. De regionalpolitiska aspeklerna bör därför tillmätas stor betydelse vid förslagens ulformning.

Jag erinrar slufligen om regeringens direktiv (Dir 1978:40) till samtliga kommittéer och särskilda uiredare om finansiering av reformer.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen bemyndigar chefen för jordbruksdepartementet

aU tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda rennäringens ekonomiska förhållanden,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag atl regeringen föreskriver

att kostnaderna skall belasta fionde huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(J ordbruksdepartementel)

 

371               Kommittéer: Jordbruksdepartementet    Delll Jo: 11

11. Användningen av kemiska medel i jord- och skogsbruket m.m.

Dir 1979:119

Beslul vid regeringssammanträde 1979-08-09 Departementschefen, statsrådet Enlund, anför.

Kemiska medel används i jord- och skogsbrukel främst i form av handelsgödselmedel och bekämpningsmedel. Användningen av sådana kemiska medel har ökat de senaste årtiondena. Inom det moderna jord- och skogsbruket samt trädgårdsnäringen har dessa medel fått stor betydelse för nuvarande produktionsnivå.

Hanleringen av handelsgödselmedel och bekämpningsmedel regleras med stöd av lagen (1973:329) om hälso- och miljöfarliga varor. De centrala bedömningarna enligt denna lag görs av produklkonlrollnämnden. Särskilda bestämmelser om bekämpningsmedel finns i kungörelsen (1973:334) om hälso- och miljöfarliga varor. Enligt dessa bestämmelser skall bekämpnings­medel vara registrerat hos produklkonlrollnämnden för att få användas. Nämnden meddelar också de föreskrifter som skall gälla vid spridning av medlen och andra särskilda villkor till förebyggande av skada. Särskilda bestämmelser finns angående spridning över områden där allmänheten får färdas fritt, dvs. främst skogsmark. När det gäller hanteringen av hand-elsgödseltnedel finns, förutom de generella bestämmelser i lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor som kan vara tillämpliga, också vissa allmänna råd och anvisningar från berörda myndigheter.

I såväl den allmänna debatten som i arbetet hos berörda myndigheter och andra organ har frågan om användningen av kemiska preparat i jord- och skogsbruket alltmer uppmärksammats under senare år. Diskussionen har särskilt gällt spridningen av lövbekämpningsmedel över skogsmark. Olika forskningsresultat som successivt lagts fram och som visat på risker vid användningen av vissa preparat har ytterligare ökal den oro som finns både hos dem som arbetar med preparaten och hos allmänheten. Angelägenheten av att användningen av kemiska medel i jord- och skogsbruket minskas så mycket som möjligt har också framhållits i olika sammanhang.

I de riktlinjer som riksdagen de senaste åren antagit för jordbruks- resp. skogspolitiken har också frågan om användningen av kemiska medel tagits upp. I prop. 1977/78:19 om nya rikllinjer för jordbrukspolitiken, m.m. framhålls bl.a. att det vid ulformningen av produktionsmålsättningen är angeläget att beakta de konsekvenser som en mer restrikfiv användning av kemiska medel kan få. Vidare framhålls att vi på sikt måste eftersträva att finna en produktionsteknik där hög effektivitet kan förenas med kraven på resurshushållning och ekologisk balans. I prop. 1978/79:110 om riktlinjer för skogspolitiken, m.m. sägs att användningen av kemiska medel bör begränsas så långl som möjligt.

Kontrollen över användningen av kemiska medel i jord- och skogsbruket har också successivt skärpts under de senaste tio åren. Som exempel på medel som tidigare använts i skogsbruket men som nu är förbjudna kan nämnas DDT-halfiga bekämpningsmedel, som användes till behandling av skogs­plantor, och fenoxisyror av typen 2, 4, 5 - T, som användes till lövslybe-kämpning. Kontrollen har också ytterligare skärpts genom bl.a. ökade krav på underlagsmaterial för registrering av bekämpningsmedel, strängare hanleringsföreskrifter och behörighetskrav när det gäller dem som använder medlen. I lagstiftningen har vidare införts bestämmelser med syfte alt öka

 

Delll Jo:ll    Skr 1979/80:103                                                  372

myndighelernas insyn och kontroll saml för att säkerställa att människor inle ovetande skall komma i konlakl med bekämpningsmedel eller område där sådana medel spritts.

Också när det gäller all få fram alternativa produktionsmetoder och bekämpningsmeloder har insatserna successivt ökat. Forskning pågår för alt utveckla allernaliva mekaniska och biologiska bekämpningsmetoder och för all förebygga sjukdomar och förhindra inseklsskador pä växter. Forsknings-och utvecklingsarbete bedrivs också inom områdena växtförädling, allernaliva brukningsmetoder, ändrad växtföljd m.m. för atl få fram meloder som inle innebär långsikliga negativa effekler i miljön eller skadar männi­skors hälsa.

De ökade kunskaper vi fortlöpande får om riskerna för människors hälsa och för miljön vid användningen av många kemiska preparal i jordoch skogsbruket och den oro såväl de som arbetar med sädana preparal som allmänheten känner inför dessa problem gör det enligt min uppfattning nödvändigt alt ytterligare åtgärder nu vidtas för alt minska användningen av preparaten. Det är samiidigi uppenbart alt en kraftigt minskad användning av kemiska preparat i jord- och skogsbrukel får betydande konsekvenser för dessa näringar. En särskild kommillé med pariamenlarisk sammansättning bör därför enligt min mening tillkallas för att utreda frågan om användningen av kemiska medel i jord- och skogsbruket m.m. Därvid bör i della sammanhang också inbegripas trädgårdsnäringen. Kommiitén bör dessutom sludera den användning som sker i övrigt av bekämpningsmedel l.ex. i hushållen.

En huvuduppgift för kommittén bör vara atl sludera konsekvenserna i olika avseenden av en minskad användning av kemiska preparat i jordoch skogsbrukel m.m. Därvid bör såväl effekterna från hälso- och miljösynpunkt som konsekvenserna för bl.a. ekonomi och sysselsällning belysas. Kommit­téns uppdrag bör omfalla såväl användningen av bekämpningsmedel som användningen av handelsgödselmedel.

Som underlag för sina bedömningar bör kommiitén sammanställa lillgäng­liga uppgifler om den hillillsvarande användningen av olika kemiska preparal i de berörda näringarna. Kommittén bör därvid även redovisa de bedömningar som i olika sammanhang gjorts rörande framtida behov av kemisk bekämpning och gödsling.

En bedömning av konsekvenserna av en minskad användning av kemiska preparal i jord- och skogsbruket förutsätier en bedömning av vilka alternativa metoder som kan finnas. Kommittén bör därför invenlera och redovisa de metoder som finns tillgängliga för atl hell eller delvis ersätta de kemiska preparaten.

En viktig del av kommitténs arbete är att bedöma hälso- och miljöeffek­terna av den nuvarande användningen av bekämpningsmedel och hand­elsgödselmedel. Kommillén bör därför låta sammanställa och ulvärdera de forskningsresullal som föreligger på detta område. Såväl effeklerna i den yttre miljön som de problem som föreligger från arbetsmiljösynpunkt bör därvid beaktas. Kommittén bör vidare bedöma effekterna från hälso- och miljösynpunkt av en förändring av dagens jord- och skogsbruk i riklning mol de alternativa meloder som kan finnas tillgängliga. Kommittén bör därvid redovisa såväl de positiva effekler från miljösynpunkt som en minskad kemikalieanvändning medför som de miljöproblem som en användning av alternativa metoder kan ge upphov till. Kommiitén bör således belysa exempelvis de miljörisker som en ökad användning av biologiska bekämp-

 

373               Kommittéer: Jordbruksdepartementet    Delll Jo: 11

ningsmetoder kan medföra liksom de problem från arbetsmiljösynpunkt som en övergång till mekanisk röjning kan ge inom skogsbruket.

Som jag lidigare beröri skulle en krafligl minskad användning av kemiska medel få belydande konsekvenser för de akluella näringarna. Del är angeläget all kommillén så långl möjligt kan redovisa och bedöma konsekvenserna för bl.a. ekonomi och sysselsättning inom näringarna. Bland de frågor som därvid bör uppmärksammas är påverkan på arbetskraftsbehov, arealbehov, energiförbrukning, lagring och importbehov vid övergång i slörre eller mindre utsträckning till alternativa produktionsmetoder. Kommiitén bör självfallet också studera hur såväl priser som försörjningen med olika råvaror och färdigvaror kan påverkas varvid bl.a. konsekvenserna för vår livsmedelsberedskap bör analyseras. Även de internationella aspeklerna på försörjningsfrågorna bör belysas. En bred och öppen redovisning av samhällsekonomiska och näringspolitiska konsekvenser bör eftersträvas. Beskrivningen av konsekvenserna för ifrågavarande näringar av en övergång till alternativa metoder bör göras mot bakgrund av de mål och riktlinjer för resp. näring som statsmakterna nyligen angivit.

Kommilléns uppgifl bör i första hand vara alt i enlighet med vad jag här anförl redovisa konsekvenserna i olika avseenden av en minskad användning av kemiska preparal i jordbruket, skogsbruket och trädgårdsnäringen. Kommillén bör emellerlid också ulvärdera det underlagsmaterial som kommittén lar fram och utifrån en avvägning mellan bl.a. näringspolitiska intressen och miljöintressen föreslå lämpliga ålgärder. Alternativa förslag bör därvid redovisas.

De praktiska oeh ekonomiska möjligheterna att genomföra från miljösyn­punkt i och för sig angelägna förändringar av nuvarande produktionsmetoder beror naturligtvis bl.a. på i vilket tidsperspektiv bedömningarna görs. Enligt min mening bör kommittén pröva vilka förändringar som är rimliga och möjliga att genomföra på relativt kort sikt. Härutöver bör kommittén emellerfid också sludera vilka ytterligare åtgärder för all tillgodose hälsooch miljösynpunkter som kan göras i något längre tidsperspektiv. I detta sammanhang bör kommittén också pröva behovet av ytterligare forskning, försök och utvecklingsarbete i syfte att fä fram alternativa produktionsme­toder. Möjlighelen till ökade insatser inom bl.a. växtförädling, biologisk bekämpning och alternativ odlingsteknik bör därvid övervägas och erforder­liga förslag läggas fram.

Enligt min uppfattning är det angeläget att en första redovisning av de frågor jag här beröri kan föreligga relativt snarl. Resultatet av arbelet bör lämpligen kunna redovisas i form av delrapporter varvid de frågor som rör skogsbrukets användning av bekämpningsmedel bör redovisas med förtur. Förslag i delta avseende bör redovisas under år 1980. När det gäller andra frågor bör arbetet planeras så att en redovisning kan ske vid utgången av år 1981. Kommillén bör samråda med berörda myndigheter och andra organ samt med naturresurs- oeh miljökommittén (Jo 1978:01) och övriga pågående utredningar inom kommilléns ämnesområde i syfte att effektivt kunna utnyttja tillgänglig kunskap och undvika onödigt dubbelarbete.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för jordbruksdepartementet

att tillkalla en kommitté med högst sju ledamöter med uppdrag all uireda frågan  om   användningen   av  kemiska  medel  i  jord-  och  skogsbrukel

 

Delll Jo:ll    Skr 1979/80:103                                      374

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat bilräde åt kommittén. Vidare hemställer jag atl regeringen föreskriver atl kostnaderna skall belasta lionde huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Jordbruksdepartemenlel)

 

375                    Komniittéer: Handelsdepartementet    Del II H:l

Handelsdepartementet

1. Sverigehusets framtida användning

Dir 1979:84

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-07-19 Departement.schefen, statsrådet Cars, anför.

Sverigehuset vid Kungsträdgården i Siockholm logs i bruk år 1969, Del planerades ursprungligen som ett öppet hus med svensk accent för ulländska besökare. Med hänsyn härtill har huset försetts med serviceutrymmen såsom utställningshall, filmsal med simultantolkningsanläggning, konferensrum, bibliolek och restaurang. Dessutom bedrivs turislmottagningsservice i entrén, I kontorslokalerna ryms Svenska institutet, utrikesdepartementets pressrum, Sveriges turistråd och Stockholms Turisttrafikförbund,

Utredningen (UD 1977:01) om del svenska kulluroch informationsutbytet med utlandet anser i sitt betänkande. Kultur och informalion över gränserna (SOU 1978:56), att idén bakom Sverigehuset inle har förverkligats. Frågan om Sverigehusets karaktär bör därför enligt ulredningen ulredas närmare inom berörda departement.

Utredningen framhåller betydelsen av vårt sätt att la emot utländska besökare. En utgångspunki bör i della perspekliv vara all etl Sverigehus kan ge många möjligheter lill levande Sverigeinformation. Vilka intressen som skall styra Sverigehusets allmänna framtoning måsle bedömas med hänsyn till att huset är en kontaktpunkt med en vid krets av utländska besökare från tillfälliga turister till tongivande utländska journalister. En levande utställ­ningsverksamhet kan bidra till att ge huset en bestämd karaktär och utländska besökare ett positivt intryck av Sverige.

Jag förordar att frågan om Sverigehusets framtida användning nu utreds närmare mot bakgrund av de synpunkter som utredningen om del svenska kulturoch informationsutbytet med utlandet framfört. En särskild utredare bör tillkallas för uppgiften.

Utredaren skall mot bakgrund av det slalsfinansiella läget beakta tilläggsdirektiv (Dir 1978:40) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående finansiering av reformer. Utgångspunkten för utredningsarbetet skall vara att Sverigehuset skall drivas med rimlig ekonomisk lönsamhet.

Med hänvisning till detta hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för handelsdepartementet

atl lillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda frågan om Sverigehusels framtida användning

atl besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annal biträde åt utredaren.

 

Del II H:2    Skr 1979/80:103                                                376

Vidare hemställer jag atl regeringen föreskriver

att kosinaderna för ulredningen skall belasta elfte huvudlilelns kommil­léanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Handelsdepartemenlet)

2. Handel med teknik

Dir 1979:88

Beslut vid regeringssammanträde 1979-07-19 Departementschefen, statsrådet Cars, anför.

Det är elt samhällsintresse atl det svenska näringslivet ligger långt framme i tekniskl hänseende. Del tekniska kunnandet måste ständigl ulvecklas för atl landels inlernationella konkurrenskraft skall kunna bibehållas och stärkas. Sysselsättning och välstånd beror ytterst på atl företagen producerar varor och tjänster så effektivt och av så hög standard atl omvärlden efterfrågar dem.

Forskning och utveckling är därför av central betydelse. Företagen satsar stora resurser på detla område, Siatsmakterna har under senare är avsatt betydande medel till stöd åt teknisk forskning och utvecklingsarbete. Genom en ny patentlagstiftning har det blivit enklare för förelagen all internationellt skydda sin nya teknik,

Sverige har emellertid inte möjlighet att bedriva utvecklingsarbete på alla de områden som är intressanta för ett högindustrialiseral samhälle. Anst­rängningarna har därför koncentrerats till vissa branscher och till vissa produkter, I flera fall har mycket goda resultat uppnåtts och flera företag har idag en internationellt stark ställning i tekniskt avseende, I andra branscher bedrivs forskning och utveckling i blott begränsad skala och man är där beroende av tekniska impulser och kunnande utifrån för att kunna leva vidare.

Bl.a. mot denna bakgrund bedriver svenska företag idag internationell handel med teknik. Med teknik avser jag i detta sammanhang tekniskt kunnande i form av process- och produktkunskap, vidare kunnande inom områdena forskning, utveckling och administration. Ibland kan detla kunnande bli föremål för palenl. Det bör kunna omfattas av licensavtal eller liknande överlåtelser.

För vissa företag kan det vara fördelaktigt atl sälja hela eller delar av sitt tekniska kunnande. Del kan exempelvis finnas teknik utvecklad som av olika skäl inte kan finna avsättning i Sverige men som företag i andra länder kan vara intresserade av. Vidare kan företag genom försäljning av teknik hålla sig med större resurser för forskning och utveckling än som annars vore fallet. Detta kommer rimligen företagens svenska produktion till nytta. Ibland kan protektionistiska tendenser i den internationella handeln göra traditionell export av varor ointressant eller omöjlig. Försäljning av teknik och det samarbele som ofta följer därav kan vara etl sätt för svenska företag atl

 

377                    Kommittéer: Handelsdepartementet    Del II H:2

komma in på sådana marknader, vilket på längre sikl kan gynna även varuexporten.

Från samhällets synpunkt har leknikexporlen den fördelen all den bidrar till att stärka den svenska bytesbalansen. Med del underskott i bytesbalansen som Sverige f.n. har är del vikligl alt även denna lyp av export främjas.

Även import av teknik har slor belydelse för såväl enskilda förelag som för samhällel.

Ny leknik kan ofta förvärvas snabbare och lill lägre kostnad genom köp än genom egen forskning och utveckling. Genom atl kombinera ulländsk teknik med inhemskt marknadskunnande kan företagen bygga upp en livskraftig och sysselsältningsfrämjande verksamhet. Specielll för de mindre förelagen kan det finnas behov av atl köpa teknik från ullandel som alternativ lill egen produktutveckling. Importerad teknik kan inte sällan läggas lill grund för egen framgångsrik produktutveckling. Likaså kan del vara möjligt för företag som drabbas av sirukturkriser atl få igång alternativ produktion snabbare genom all utnyttja teknik som köpts utifrån.

Statsmakterna har på senare år satt igång en rad regional- och sysselsäti-ningspolitiskt moliverade aktiviteter i syfte atl hitla nya produkter och ny teknik till svenska förelag. Riksdagen har beslutat att denna produklsökning skall utvidgas i industripolifiskl syfte (prop. 1978/79:123, NU 1978/79:59, rskr 1978/79:416). Chefen för industridepartementet kommer därför senare denna dag atl begära bemyndigande att tillkalla en kommitté för atl bedriva försöksverksamhel med produktsökning och teknikimpori.

På grund av den stora betydelse som Sveriges handel med leknik har finns del anledning atl närmare sludera om ytterligare slatliga insatser behövs på området. Efter samråd med chefen för industridepartementet föreslår jag därför att en särskild uiredare nu tillkallas för atl uireda teknikhandeln. Därvid bör först den nuvarande omfaltningen av Sveriges export och import av leknik kartläggas. Därefter bör för- och nackdelar för företagen och samhället med sådan handel belysas. Slutligen bör undersökas om det finns etl behov av slatliga insatser för atl främja leknikhandeln.

Skulle utredaren finna atl så är fallel skall förslag ges på vilkel säll siaten bör verka för sådan handel samt genom vilkel eller vilka organ de slalliga åtgärderna bör kanaliseras.

Styrelsen för teknisk utveckling (STU) ulreder f.n. frågor rörande främsl mindre och medelstora företags utnyttjande av ny teknik. Utredningen beräknas vara avslutad under innevarande år. Utredaren bör i lillämpliga delar utgå ifrån och bygga vidare på resultatet av STU:s utredning.

Vid ulformningen av förslagen bör särskild hänsyn las lill de mindre och medelstora företagens situation. Utredaren bör också ta tillvara de erfaren­heler andra länder kan ha av slatliga insalser på leknikhandelsområdel.

Utredaren bör bedriva sill arbete i nära samarbete med den lidigare nämnda kommittén för försöksverksamhet med produklsökning och leknik­import. Vidare bör utredaren samråda med ulredningen om samverkan i fråga om statlig konsultverksamhet i utlandet m,m, ("Konsullexporlulred-ningen". Dir, 1978:15),

Utredaren skall mot bakgrund av det slalsfinansiella lägel beakla tilläggsdirektiv (Dir. 1978:40) fill samtliga kommilléer oeh särskilda uiredare angående finansiering av reformer.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen bemyndigar chefen för handelsdepartemenlel

 

Del II H:3    Skr 1979/80:103                                                 378

atl tillkalla en särskild uiredare med uppdrag all uireda frågan om handeln med leknik.

all besluta om sakkunniga, experter, sekrelerare och annal biträde äl uiredaren.

Vidare hemsläller jag alt regeringen föreskriver

atl kosinaderna skall belasla elfle huvudlilelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Handelsdepartemenlet)

3. Översyn av riktlinjerna för svensk krigsmaterielexport

Dir 1979:93

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-07-19 Departementschefen, slalsrådel Cars, anför

Enligt kungörelsen (1949:614) angående förbud mol utförsel från rikel av krigsmateriel (omtryckt 1972:202, ändrad 1974:127) får krigsmateriel inle ulan tillstånd utföras till utrikes orl. Utförsellillslånd kan i särskilda fall meddelas av chefen för handelsdepartementet. Om ärendet gäller utförsel i större omfattning eller eljest är av slörre vikl skall frågan underslällas regeringen. Vad som är aU betrakta som krigsmateriel anges i bilaga lill kungörelsen.

De nu gällande riktlinjerna för tillståndsprövningen framgår av prop. 1971:146, där principer försvensk export av krigsmateriel redovisas. Propo­sitionen godkändes av riksdagen i december 1971 (UU 1971:21, rskr 343), Till grund för proposilionen låg förslag från 1970 års krigs-materielexportutredning (SOU 1970:63) och remissbehandlingen av dessa förslag,

I fråga om de principiella överväganden som ligger bakom nuvarande regler för krigsmaterielexport hänvisar jag lill prop, 1971:146, SammanfaUningsvis anförs där atl beredskapshänsynen utgör etl vägande skäl för att även i fortsättningen tillåta en viss export. De beredskapsskäl som sålunda talar för svensk krigsmaterielexport måste slällas mot de ulrikesoch neutralitelspoliliska skäl som enligt vad som anförs i proposilionen talar mot sådan export.

Mot bakgrund av de principiella övervägandena anger föredragande departementschefen i prop, 1971:146 följande riktlinjer för prövningen av frågor om tillstånd till krigsmaterielexport:

"1 vissa fall föreligger ovillkoriigt hinder mol krigsmaterielexport. DeUa kan vara fallet på grund av inlernalionella avtal, beslut av FN:s säkerhetsråd eller folkrällsliga regler om export från neutral stat under krig, I dessa fall skall självfallet exportlillslånd vägras.

Utrikes- och neutralitelspoliliska skäl saknar betydelse i fråga om krigs­materielexport till de nordiska staterna och lill de neutrala staterna i Europa, Därför bör i fredstid tillstånd beviljas för export lill dessa slaler. I fråga om andra stater måste från fall till fall bedömas om de utrikes- och neutralitetspolitiska skälen har så ringa vikt all export bör tillåtas.

 

379                    Kommittéer: Handelsdepartementet    Del II H:3

De principiella överväganden som här har redovisats leder lill all lillslånd inte bör beviljas för export lill

stal som befinner sig i väpnad konflikt med annan stat, oavsett om krigsförklaring har avgetts eller ej,

stat som är invecklad i internalionell konflikt som kan befaras leda till väpnad konflikt, eller

slal som har inre väpnade oroligheler.

Vid tillämpningen av dessa regler bör man dock skilja mellan maleriel av utpräglat defensiv karaktär och krigsmateriel i övrigt. De allmänna utrikes­politiska skälen mol krigsmaterielexport har, som jag lidigare har anförl, inte samma tyngd i fråga om defensiva vapen, t,ex, kustartilleri- och luftvnrns-materiel. Visserligen bör inle ens defensiv maleriel kunna exporteras till stal som befinner sig i väpnad konflikt med annan slal. Men i de övriga fall som här avses bör export av sådan maleriel, som inle kan ulnylljas för alt påverka den föreliggande krissituationen, kunna tillåtas. Delta är hell i överenssläm­melse med den praxis som gäller f.n.

Starka utrikespolitiska skäl lalar vidare mol all Sverige exporterar krigs­materiel, som kan bli utnyttjad för atl undertrycka mänskliga rättigheter. Även om denna princip redan nu kan sägas vara vägledande för praxis i lillslåndsärenden, är det angeläget att del uttryckligen slås fast som en grundläggande regel atl export inte kan medges i dessa fall. Regeln avses medföra ökad restriktivitet i fråga om urvalet av mottagare för svensk krigsmaterielexport i överensstämmelse med det allmänna syfle som jag förut har angett för de nya rikllinjema. Regeln bör uttryckas så, att tillstånd inte skall ges för export av krigsmateriel till slal, som pä grund av deklarerade avsikter eller rådande politiska förhållanden kan antas använda malerielen för att undertrycka mänskliga rättigheter som anges i FN-sladgan.

1 fråga om reservdelar lill tidigare levererad krigsmateriel föreligger särskilda förhållanden. Med den stränga restriktivitet jag förordar för urvalet av de stater till vilka krigsmaterielexport skall medges är det osannolikt, alt tveksamhet uppslår i fråga om export av reservdelar lill maleriel, för vilken licens en gång lämnats. Skulle detla ändå inlräffa, bör enligt min mening avgörande vikt fästas vid att reservdelarna är ell komplemenl lill materiel, som exporterats med vederbörligt tillstånd. För all svensk krigsmaierielin-dustri skall kunna verka på exportmarknaden inom de ramar som jag har angivit är del angelägel att köparna har goda garanlier för all de får reservdelar till inköpt materiel. Reservdelar lill lidigare inköpt maleriel bör därför få exporteras oavsett förhållanden som jag här angivii som hinder för export. Ovillkorliga exporthinder gäller dock givelvis även i della fall,

Ulredningen och flera remissinstanser har betonat de svårigheler som uppslår i företagens planering, om påbörjade eller konirakterade leveranser måste avbrytas. Dessa svårigheler måste enligt min mening beaktas. Om, som jag har funnil, krigsmaterielexport av viss omfallning skall lillålas av beredskapshänsyn, bör man också beakla de konsekvenser för sysselsättningen som kan uppstå, om en för export ulbyggd kapacitet plötsligt inle kan utnyttjas. Utfärdad exportlicens bör därför indragas, förutom vid ovillkorliga exporthinder, endast om den mottagande staten kommer i väpnad konflikt med annan stat eller får inre väpnade oroligheter. Även i fall av väpnad konflikt bör indragning av licensen kunna underlåtas, om del är förenligt med de neutralilelsrällsliga reglerna och motlagarslalen dellar i konflikten endast symboliskt.

Som utredningen anförl och jag lidigare framhållil medför den lekniska utvecklingen att Sverige med begränsade resurser får alll svårare all följa med i den lekniska ulvecklingen och med egen produklion läcka hela den sektor som är av betydelse för det svenska försvarets behov. Det är som jag också lidigare framhållit inle tänkbart att vi med hjälp av export av krigsmateriel kan klara della problem. Det kan därför bli nödvändigt atl i framtiden inleda samarbete med företag i andra slaler. I elt sådant samarbele

 

Delll H:3    Skr 1979/80:103                                                   380

måste samarbeispartnern komma med på ell myckel lidigl sladium. Vid samarbelsavlal mellan förelag i Sverige och i andra länder om gemensam utveckling och produklion av krigsmaleriel bör sådan ulförsel till del andra landet som föranleds av avtalel medges oavsell förhållanden som tidigare angivits som hinder för krigsmaterielexport. Dock gäller även i detla fall de lidigare angivna ovillkorliga exporthindren. Avtal av della slag förutsätter en mycket restriktiv prövning vid val av utländsk samarbetspartner. Jag förutsälter alt avtalen alltid skall underslällas Kungl. Maj;t och atl myndig­heterna skall ha full insyn i den svenska samarbeisparinerns verksamhel.

Liksom f.n. bör endasl slallig myndighel eller av staten auktoriserad vapenimporlör godlas som köpare. Della medför atl risken för alt krigsmale­riel hamnar hos icke avsedd slal är kraftigl reducerad. För att yllerligare minska denna risk bör ulländska köpare av svensk krigsmaleriel, om del inte av särskilda skäl kan underlåtas, skriftligen förklara att malerielen under de närmaste fem åren från köptillfället är avsedd för köparens egel behov."

De nu redovisade riktlinjerna har varil vägledande för tillstånds­prövningen i drygt sju års lid. Vid flera lillfällen har lillslåndsgivningen diskuterats i riksdagen. Frågan om en översyn av gällande regler har senast tagils upp i tre motioner; 1977/78:531 av Sven-Erik Nordin m.fl. (c), 1978/79:397 av Osvald Söderqvist m.fl. (vpk) och 1978/79:589 av Olof Palme m.fl. (s). I sitt. av riksdagen godkända belänkande med anledning av molionerna (UU 1978/79:25, rskr 226) hemställer ulrikesuiskottel all en sådan översyn kommer till stånd.

1 beiänkandei anför utskottet bl.a. all del ligger i sakens nalur alt export av krigsmaleriel ständigl aktualiserar vissa problem av principiell karaklär och alt tillståndsprövningen ej sällan innebär en synnerligen grannlaga uppgift. Den modernisering och precisering av lidigare riktlinjer som 1971 års beslut innebar har inle helt kunnal undanröja dessa grundläggande svårigheler. Problemen har främsl hänfört sig till uppkomsten av oroligheler eller förtryck i köparlandel, lill definitioner av begrepp som "inre väpnade oroligheter" och "defensiv" materiel och till gränsdragningen mellan civil och mililär maleriel.

Förhållandena i köpariänder som en gång lett sig stabila har ibland snabbi ändrats på grund av yttre eller inre konflikler, påpekar utskottet. Materiel som i säljarlandet klassificeras som defensiv har understundom kunnal komma lil! offensiv användning eller av köparlandel apteras eller ändras pä etl säll som inte varit förulsell. Vidareexport av vapen till länder, som inle skulle komma ifråga för direklexport, har likaså ibland förekommit. I vissa konflikler har vapen använls, som - utan alt vara del - haft en sådan ulformning atl de förväxlats med i Sverige tillverkad materiel.

Uiskoltet framhåller att 1971 års rikllinjer var baserade på den första mera principiella och parlamentariskt förankrade ulredning som företagits i vårt land i dessa frågor. De har utan Ivivel varit värdefulla all tillgå och har på del hela tagel fylll sin funktion väl. Åtskillig tid har emellerlid förflulil sedan riktlinjerna utarbelades. Del kan därför finnas skäl atl systematiskt gå igenom de erfarenheler som under mellanliden vunnits av deras lillämpning i syfte att åstadkomma de ev. förbättringar och preciseringar av principerna för exportlillslånd och för prövning av länderval som må vara möjliga.

Utskotlel förordar att en ny översyn av riktlinjerna kommer lill stånd och atl den också denna gång sker genom en parlamentariskt sammansatt utredning. Omprövningen bör också relateras både till den internationella utvecklingen under senare år och till den utveckling som ägl rum inom den svenska säkerhetspolitikens olika grenar.

 

381                    Kommittéer: Handelsdepartementet    Del II H:3

Enligt uiskoltet bör vid översynen också uppmärksammas den licenslill-verkning av svensk materiel som förekommer i andra länder och prövas i vad mån sådan försäljning av tillverkningsrälligheler kan och bör underslällas kontroll av samma slag som krigsmaterielexporten.

Utskottet behandlar även frågan om parlamentarisk förhandsinsyn i lillslåndsgivningen. I molionen 1978/79:589 hade anförts att man bör söka sig fram till en ordning som innebär att vapenexporlfrågor av mera belydande säkerhetspolitisk räckvidd prövas konlinueriigl i en församling med parla­mentariskt inslag. Utskottet anser att ulrikesnämnden bör kunna fylla den samrådsfunktionen och atl frågan därför inle behöver omfattas av utred­ningsuppdraget.

För egen del vill jag inledningsvis - liksom ulrikesutskollet - framhålla alt krigsmaterielexporten för den samlade svenska utrikeshandeln spelar en relativt underordnad roll. Den har under de senasle decennierna legal under 1 % av tolalexporien. Den är dock, trots sin begränsade omfattning, av slor betydelse för vår försvars- och neutralitetspolitik.

Den svenska industrins förmåga att utveckla och tillverka materiel för del svenska försvarei är av vikl för den svenska säkerhetspolitiken. Vi bör nämligen när det gäller anskaffning av för försvaret väsenllig materiel undvika att komma i en sådan beroendeställning lill andra länder all den kan utnyttjas för påtryckningar eller så atl vi i en krissituation står utan viklig maleriel. Av säkerhetspolitiska skäl är det därför motiverat atl söka i möjlig män lillgodose vårt behov av försvarsmaieriel genom en inhemsk för­svarsindustri,

Kosinaderna för att med inhemsk utvecklings- och tillverkningskapacitet tillgodose försvarsmaktens lotala behov av materiel är stora. Av tekniska och ekonomiska skäl tvingas vi all i belydande utsträckning importera försvarsmateriel. Värt internationella beroende får dock inle i något sammanhang bli sä stort alt våra säkerhetspolitiska mål kan ifrågasättas.

Den svenska neutralitetspolitiken påverkar bl.a. kraven på vapensyste­men. Den svenska försvarsindustrins utvecklingsoch lillverkningskapacitel ar därför i huvudsak anpassad atl tillgodose inhemska behov.

Med hänsyn fill del slalsfinansiella och försvarsekonomiska lägel är det nödvändigt atl så långl del är möjligt försöka minska kosinaderna för anskaffningar av svensk försvarsmateriel. Ett sätl alt begränsa kosinaderna är att genom export åstadkomma längre produktionsserier. Upp-rällhållandel av en lillverkningskapacitel som är större än vad som krävs un­der fredstid innebär också en ökad beredskap atl lillgodose de behov som kan uppkomma i elt avspärrningsläge.

Jag vill också påpeka att krigsmaterielexporten, även om den spelar en underordnad roll för samhällsekonomin i stort, lokalt har slor belydelse för sysselsäuningen, Hitlills har ca 25 % av försvarsindustrins produklion exporterats. Nu aktuella anskaffningsplaner för del svenska försvarei har medförl och kommer atl medföra minskad beslällningsvolym lill försvars­industrin. Vid sidan av slrävanden all efler hand lägga om tillverkningen lill civil produktion kan exporthandeln bidra till all hos de berörda förelagen bibehålla sysselsättningen,

Uppfatlningen alt en viss export av krigsmaleriel bör tillålas med hänsyn särskilt lill de säkerhetspolitiska förhållanden jag här beröri är allmänl omfaltad. Det råder också enighel om all exportens omfattning och inriktning skall stå i samklang med vår utrikes- och säkerhetspolitik och vår inställning i nedrustningsfrågorna.

 

Del II H:3    Skr 1979/80:103                                                 382

Som förut har anförts tillkom de nu giillande riktlinjerna för prövning av frågorom krigsmaterielexport år 1971. Jag anser liksom utrikesulskotlet all riktlinjerna på det hela taget fyllt sin funktion väl. Emellertid har vid lillämpningen aktualiserats vissa problem, som beskrivs i ulskollels betän­kande 1978/79:25. Mot bakgrund härav finner jag det motiverat att en översyn av riktlinjerna i enlighet med vad riksdagen förordal kommer lill stånd genom en parlamentariskt sammansatt kommillé.

Kommiitén bör karllägga och överväga de frågor som utrikesulskotlet riklar uppmärksamheten på i sill bctiinkande. Sålunda bör kommillén inledningsvis systematiskt gå igenom de erfarenheter som har vunnits vid lillämpningen av 1971 ärs riktlinjer och karllägga förekommande problem. På grundval härav bör kommillén föreslå de förbällringar och preciseringar av riktlinjerna som kan vara möjliga.

Bland de problem som skall las upp är de som hänför sig till uppkomsten av oroligheler och förtryck i köpariänder, lill definitioner av begrepp som "inre väpnade oroligheler" och "defensiv" maleriel och lill gränsdragningen mellan civil och mililär maleriel.

Den modernisering och precisering av rikllinjema för lillslåndsprövning som gjordes år 1971 motiverades bl,a, av inlernationella politiska föränd­ringar som tillkomsten av nya stater och av ulvecklingen mol en delvis ny lyp av konflikler. En yllerligare motivering var all mer preciserade rikllinjer var angelägna för all underiälla för de krigsmalerielexporterande företagen atl planera och bedöma om exportlillslånd i del enskilda fallel kan påräknas. Sedan dessa rikllinjer tillkom har den poliliska frigörelseprocess som ledde till uppkomslen av nya stater forlsall, ofta under väpnade konflikler. Även i länder som på elt tidigare stadium frigjort sig frän koloniall beroende har inre spänningar letl lill slora och inte sällan myckel snabba politiska förändringar. Bedömningar av den akluella situationen och av utvecklingstendenserna i ell land lill vilket krigsmaterielexport aklualiseras är i många fall myckel svåra att göra trols ansträngningar all öka informationsunderlaget. Situationer relaterade lill begreppet "inre väpnade oroligheler" lillhör de svårare bedömningsfallen.

Den vapentekniska utvecklingen har lelt lill att gränsdragningen mellan civil och mililär materiel blivil alll mer komplicerad. Också frågan om vad som är alt anse som defensiv maleriel vållar svårigheler trots den restriktivitet som indikeras i riktlinjernas formulering "maleriel av ulpräglal defensiv karaktär" och den efterföljande exemplifieringen "kustarlillerioch luflvärnsmateriel", I bedömningsfrågor av della slag måste ofta också andra kriterier än materielens blotta beskaffenhel vägas in. Del blir i hög grad en fråga om prövning från fall lill fall och där också den miljö i vilken malerielen skall användas måsle bedömas.

Frågan om gränsdragningen mellan civil oeh mililär maleriel vill jag beröra någol närmare. Vad som skall anses vara krigsmaleriel fastställs av regering­en och anges som nämnls i särskild bilaga lill kungörelsen 1949:614, En sådan förleckning över krigsmaleriel kan aldrig göras hell fullständig och entydig. Den lekniska ulvecklingen har också lelt fill all avgränsningen blivit alltmer komplicerad. Problemen hänför sig särskilt lill elektronisk materiel. Vare sig denna är mililär eller civil består den numera till slor del av samma grundenheter. Det är användningsområdet och i vissa fall programmeringen som får beslämma om materielen skall anses som krigsmateriel eller inle. Vid tolkningen av förteckningen uppslår åtskilliga tveksamma fall. I sådana fall brukar krigsmaierielinspektören lämna besked om en vara skall

 

383                    Kommittéer: Handelsdepartementet    Del II H:3

anses som krigsmaleriel eller inle. En huvudregel vid sådana avgöranden har varil all en malerielsorl som är av sådan karaktär eller konstruktion all den i huvudsak har civil användning inle skall hänföras lill krigsmateriel. Som exempel på sådan maleriel som inle bedöms vara krigsmaleriel kan nämnas:

-        radarmaieriel för övervakning av luft- och vatienområden (sådan maleriel
har civil användning bl.a. i flygledningssystem)

-        radioutrustning för kommunikation, så länge den inte är integrerad i ett
slridsledningseller eldledningssystem

-        terränggående fordon så länge de inle försetts med någon installation för
vapen,

Kommillén bör närmare belysa de här berörda gränsdragningsfrågorna, I della sammanhang bör också diskuleras i vad mån del är befogat all betrakta övnings- och utbildningsanordningar som krigsmaleriel.

En ytterligare fråga som kommiitén bör överväga gäller licenstillverkning av svensk maleriel i andra länder. Den frågan behandlades, som utrikesut­skottet påpekar, av 1970 års krigsmalerielulredning, som inte fann anledning lill någon skärpning av lagstiftningen. Kommittén bör emellerlid pä nyll granska de regler och ruiiner som gäller beträffande denna licenstillverkning och pröva i vad mån försäljningen av tillverkningsrälligheler kan oeh bör underställas kontroll av samma slag som krigsmaterielexporten.

Det bör vara kommiitén obetaget all utöver vad jag här har anförl behandla frågor som i sammanhanget kan vara av belydelse för analyser och slulsalser. I likhei med ulrikesuiskottel anser jag dock att frågan om etl särskilt parlamentariskt organ för vapenexporten inle skall behandlas av kommiitén.

Kommittén bör vid sitt arbete hålla kontakt med 1978 års försvars­kommilté, kommittén med uppdrag atl uireda vissa frågor rörande den mililära flygindusirins framtida siruklur m.m., delegalionen för beredning av frågor om civilt utnyttjande av flygindustriella resurser m.m. samt ulred­ningen om planering av alternativ produklion och sysselsättning inom de delar av försvarsindustrin som inte omfattas av den mililära flyginduslrin.

Med hänvisning lill vad jag nu har anförl hemsläller jag att regeringen bemyndigar chefen för handelsdepartemenlet

alt lillkalla en kommillé med högsl fem ledamöier med uppdrag alt se över riktlinjerna för svensk export av krigsmateriel,

atl utse en av ledamöterna atl vara ordförande.

att besluta om sakkunniga, experler, sekreterare och annal bilräde ål kommiitén.

Vidare hemsläller jag alt regeringen beslular

att kostnaderna skall belasta elfte huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Handelsdepartementet)

 

Del II H:4    Skr 1979/80:103                                                 384

4. Översyn    av     vissa    konsumentpolitiska    medel    för    produ­centpåverkan m.m.

Dir 1979:105

Beslut vid regeringssammanlräde 1979-08-30

Departementschefen, statsrådet Cars, anför.

Konsumentpolitikens uppgift är all siödja konsumenterna och förbättra deras ställning på marknaden. Under 1950- och 1960-talen var samhällels insatser på området i huvudsak begränsade till konsumentupplysning. Syftet därmed var bl,a, alt öka konsumenternas kunskaper och därigenom göra del möjligt för dem att påverka förelagens utbud av varor och tjänster. Direkta kontakter med förelagen logs i allmänhel inle från samhällels sida. Ingri­panden mol olämpliga affärsmetoder skedde i huvudsak genom självsanering inom näringslivel.

Vid ingången av 1970-lalet vidgades krafligl ramen för det konsumentpo­liliska arbelel. Genoin lagen (1970:412) om olillböriig marknadsföring tog samhället över ansvarei för normbildningen därvidlag. Konsumentombuds­mannen (KO) fick sålunda i uppdrag all övervaka marknaden och beivra överträdelser på marknadsföringsområdet. Vidare fick marknadsrådet, numera marknadsdomstolen, i uppgift alt handha den dömande funktionen. Senare inrättades också konsumentverket som en central förvallningsmyn­dighel för konsumentfrågor. Utvecklingen har därefter letl till utökad lagsliflning, bl,a, marknadsföringslagen (1975:1418), Denna lag irädde i krafl den 1 juli 1976, Vidare irädde då i funktion det nya konsumentverket där verkschefen även är KO, Genom marknadsföringslagen fick myndigheterna ytterligare medel för ingripande, Lagen ger f,n, möjlighel till tvångsåtgärder mol bl,a, otillbörlig marknadsföring, bristfällig information saml saluhållande av skadliga eller otjänliga produkter.

Lagstiftningen på konsumentområdel har som nyss berördes ocksä i övrigl successivi byggts ut, bl.a. genom lagen (1971:112) om förbud mol oskäliga avtalsvillkor (avlalsvillkorslagen), konsumeniköplagen (1973:877) och konsumenlkreditlagen (1977:981). Den sistnämnda trädde i kraft den 1 juli 1979. Nyligen har regeringen lagl fram förslag lill en särskild konsumenlför­säkringslag.

Utvecklingen under 1970-lalel har inneburit att samhällets konsumentpo­liliska insatser har utvidgats till att gälla inle bara informationen till konsumenterna utan även direkta konlakler med företagen frän de konsu­mentpoliliska instansernas sida. Därvid söker dessa instanser förmå företa­gen att anpassa sin verksamhel till konsumenternas intressen. De organ och den lagstiftning som jag lidigare har berört har inneburit en omfattande ulbyggnad av delta producentpåverkande arbele.

Enligt sin inslruklion (1976:429) skall konsumentverket bl.a, söka påverka producenter, distributörer och marknadsförare att anpassa sin verksamhel efler konsumenternas behov. Vidare skall verkel utarbeta riktlinjer för företagens marknadsföring och produktutformning. Dessa riktlinjer, som är etl av medlen i del konsumentpoliliska arbetet och som är av särskilt intresse i det nu aktuella sammanhanget, har vid flera tillfällen under senare år varit föremål för en omfattande debatt. Jag vill därför här redogöra för riktlinjernas bakgrund och tillkomst samt deras funktion i samspel med övriga inedel för samhällels producentpåverkan.

Vid utformningen år 1970 av lagstiftningen mot otillbörliga marknadsfö-

 

385                     Kommittéer: Handelsdepartementet    Del II H:4

ringsålgärder ansågs det (prop, 1970:57 s, 60) atl en detaljreglering i lag under vilka omständigheter vissa affärsmetoder inle fick användas var förenad med nackdelar, I stället valdes tekniken atl i den nya lagstiftningen vid sidan av vissa specialbeslämmelser inrymma en vidsträckt generalklausul som gav möjlighet atl vid vite förbjuda en näringsidkare atl forisätta med etl visst förfarande som bedömdes vara olillbörligt mot konsumenler eller näringsidkare genom att strida mol god affärssed eller på annal sätl. Del förutsattes därvid alt de rättstillämpande organen genom sin praxis skulle utbilda etl nyanserat normsystem. Regeln skulle vidare skapa förutsättningar för en fortgående rättsbildning på området. Det bedömdes (prop, 1970:57 s, 169) att ärendena i många fall skulle komma all avslutas hos KO, bl,a, genom frivillig rättelse.

Utmärkande för generalklausulen om otillbörlig marknadsföring, som numera finns i marknadsföringslagen, är atl normbildningen sker först i marknadsdomstolen genom dess beslut i enskilda ärenden. Till skillnad mot detaljerade, straffsanklionerade bestämmelser utformas ett förbud i etl enskilt fall först när domstolen har funnit de allmänna normerna i generalklausulen åsidosatta av en näringsidkare.

Ett vitesförbud med stöd av generalklausulen är formellt bindande endast för den näringsidkare som förbudet har riklats mol. Marknadsdomstolens beslut i enskilda ärenden har dock fått stor betydelse också som vägledning för andra näringsidkare. Seriösa företag lorde sålunda frivilligt avstå från alt använda affärsmetoder av en art som domstolen har funnit otillbörlig. Vidare lade KO ofta domstolens beslut i principfrågor till grund för överenskom­melser med näringsidkare inom en viss bransch eller för riktlinjer som KO antog för sin granskningsverksamhet i anslutning till lagen om otillbörlig marknadsföring. Sådana överenskommelser eller riktlinjer läckte rätt ofta även förfaranden som inte prövats av domstolen. Genom detla kom de alt utgöra en blandning av dels rättsligt prövade normer, dels normer av annan art, såsom frivilliga åtaganden av grupper av näringsidkare, I det sistnämnda fallet kunde marknadsdomstolen komma att bedöma åtagandena som överensstämmande med god affärssed och därmed låta dem bli vägledande för domstolen vid prövning av frågan huruvida ett företags åtgärder i ett visst ärende var atl bedöma som otillbörlig marknadsföring.

Normbildningen i anslutning till lagen om otillbörlig marknadsföring präglades sålunda av ett samspel mellan rättsregler och normer av annan arl. Konkret utformade handlingsregler för skilda typsituationer växte fram i samband med marknadsdomstolens praxis och KO:s verksamhet.

När marknadsföringslagen utformades år 1975 konstaterades (prop, 1975/76:34 s, 93 f,) att den verksamhet som bedrevs inom ramen för lagen om otillbörlig marknadsföring samt avtalsvillkorslagen till stor del utgjordes av förhandlingar mellan KO och berörda företag eller branschorganisationer. Flertalet ärenden klarades av genom att företagen eller organisationerna inför KO frivilligt utfäste sig att ändra marknadsföringen eller avtalsvillkoren. Vidare uttalades att KO utfärdade allmänna riktlinjer rörande marknadsföring och alt konsumentverket svarade för det producentpåverkande arbetet i övrigt, såsom i fråga om produklulveckling och produktinformation till nytta för konsumenterna.

Här kan inskjutas att det i samband med att konsumentverket inrättades år 1972 diskuterades huruvida verket skulle utrustas med formella befogenheter att vidta tvingande åtgärder gentemot producenterna (prop, 1972:33,  NU  1972:40,  rskr   1972:225),   Dåvarande departementschefen

25 Riksdagen 1979180. I saml. Nr 103

 

Del H H:4    Skr 1979/80:103                                                 386

framhöll därvid atl det var naturligt all i första hand försöka åsladkomma resultat genom frivilligt samarbete med producenterna i obundna former. Vid tillkomsten av marknadsföringslagen år 1975 uttalades vidare alt samarbetet mellan konsumentverket och förelagen hade tagit olika former. Ibland hade brisier hos enskilda produkler föranlett verkel alt ta upp överläggningar med berörda företagare. I andra fall hade diskussioner förts med företrädare för hela branscher. Av särskilt inlresse bedömdes de rikllinjer vara som konsumeniverkel ulfärdade rörande produktutformning och produktinformation. I riktlinjerna, angavs del, lämnade verket rekom­mendationer som innehöll sådana krav som verkel efler samråd med branschen hade funnil atl man borde ställa inom områdel i fråga.

Som jag förul har beröri innebar tillkomsten år 1975 av marknadsförings­lagen atl möjligheter atl tillgripa tvångsåtgärder mol bristfällig information och saluhållande av skadliga eller otjänliga produkler infördes. De riktlinjer som KO och konsumentverket lidigare hade utfärdat var ju i sig inte bindande för näringsidkarna utan endast ett ullryck för myndighelens uppfallning om hur förelagen borde uppträda på marknaden. Som har omnämnts kunde del dock finnas inslag som hade prövats av marknads­domstolen.

Vid utformningen av den nya marknadsföringslagen beaktades särskilt de goda erfarenheterna av utrednings- och förhandlingsverksamheien. Man ansåg att det fanns all anledning att värna om de fördelar som även i fortsättningen slod all vinna inom ramen för en förhandlingsverksamhet i obundna former. Det angavs (prop. 1975/76:34 s. 94 f.) som en grundtanke att myndigheterna visserligen måste ha möjlighel till tvängsvisa ingrepp men all de önskvärda förändringarna av företagens beteenden så långl möjligt borde genomföras på grundval av frivilliga åtaganden från förelagens sida.

Såsom en ytterligare princip angavs år 1975 atl konsumentpolitiken skall bedrivas i en decenlraliserad ekonomi, där besluten om produktion och konsumtion fattas av etl stort anlal individer under siarkt skiftande förutsättningar. I denna marknadsekonomi måste ansvarei för produktut­veckling och marknadsföring i försia hand ligga hos de enskilda företagen. De närmare formerna för de konsumentpolitiska organens arbele med att påverka producenterna måste allmänt bestämmas mot bakgrund av delta.

I fråga om den lekniska utformningen av tvingande bestämmelser rörande produktinformation och produktsäkerhet låg vissa förslag lill grund för lagstiftningsarbetet år 1975. Dessa innebar huvudsakligen en ramlagstiftning med befogenhet för en viss myndighet alt utfärda detaljerade föreskrifier som sanktionerades med straff eller vite. En sådan ordning bedömdes (prop, 1975/76:34 s, 106) dock vara förenad med olägenheler när det gäller del vida område som utgörs av konsumentprodukter i stort. Statsmakternas slutsats blev i stället alt den nya lagstiftningen borde byggas upp efter mönsier av generalklausulen om otillbörlig marknadsföring, dvs, med formell normbild­ning först i marknadsdomstolen genom vilesbeslul i enskilda ärenden. Slutsatsen byggde pä förutsättningen atl resultat i allmänhel kan åstadkom­mas genom frivilliga överenskommelser och utfärdande av rikllinjer.

Genom den valda formen och dess nu angivna förutsättningar grundades de nya bestämmelserna på alt icke bindande riktlinjer m,m, också i fortsättningen skulle vara ett av de främsta medlen för samhällels produ­cenlpåverkan. Riktlinjerna skulle beakta behovet av vägledning för närings­livel i fråga om lillämpningen av generalklausulerna rörande informalion och

 

387                    Kommittéer: Handelsdepartementet    Del II H:4

produktsäkerhet. Den valda lösningen byggde pä atl de fall som skulle komma under marknadsdomstolens prövning ofta borde bli sådana där etl förelag inle följt riktlinjer som konsumentverket lämnat för elt visst område och som ju inte är bindande. Utgångspunkten var därvid att de meddelade riktlinjerna normall ligger lill grund för marknadsdomstolens bedömning. Avgörandet skulle dock ankomma på domstolen.

För de närmare överväganden som har skelt vid valel av denna lösning får jag hänvisa till vad som i övrigt sägs i proposilionen 1975/76:34 med förslag till marknadsföringslag, m,m. Jag vill här endast erinra om vissa uttalanden rörande riktlinjernas utformning och förekomst. Dåvarande departements­chefen anförde bl,a, att detaljerade rikllinjer ställde höga krav på myndig­heternas utredningsresurser. Med de resurser som inom överskådlig lid kunde stå till buds för det konsumentpolitiska arbetet torde det inte vara möjligt att annal än i undantagsfall utfärda anvisningar som innehöll mera detaljerade krav på företagens marknadsföring. Vidare uttalades atl delalje­rade krav kunde komma i konflikt med uppfattningen alt ansvaret för produktutveckling och produktinformation i försia hand måsle åvila företa­gen själva. Det torde i normalfallet inle heller vara möjligt för myndigheterna att förutse och beakta alla de olika situationer, som kunde uppstå i anslutning till utveckling och marknadsföring av en produkl. Bedömningen blev därför den att utfärdade riktlinjer vanligen måste bli allmänl hållna och att det av den anledningen blev nödvändigl alt i inte obetydUg utsträckning ha överläggningar med näringsidkare rörande riktlinjernas innebörd i enskilda fall. Vidare ansågs det inte vara möjligt eller lämpligt att inom överskådlig framlid la fram rikflinjer för alla de produktområden, där konsumentsynpunkter behöver föras fram.

Frågan om riktlinjernas rättsliga karaklär har ånyo berörts i förarbetena fill konsumenlkreditlagen (prop. 1976/77:123 s. 349 f. samt 370 f.) Därvid anfördes bl.a. alt riktlinjerna är att anse som rekommendationer men att det ligger i sakens natur att de i praktiken måsle få en väsentlig betydelse, särskilt när de återspeglar även branschorganisationens uppfattning eller i övrigt ger uttryck för vad som får anses vara god sed på marknaden.

Som har berörts tidigare skall konsumentverket enligt sin instruktion bl.a. utfärda riktlinjer för företagens marknadsföring och produktutformning. Det kan filläggas att begränsning därvid inte har gjorts med avseende på om rekommendationernas innehåll kan komma att upprätthållas med stöd av marknadsföringslagen, avtalsvillkorslagen eller konsumenlkreditlagen eller ej. I de delar som riktlinjerna rör frågor inom dessa lagars fillämpningsområde är riktlinjerna närmast alt se som konsumentverkets uppfattning om hur lagen bör lolkas på ett visst område. Men konsumentverkets riktlinjer kan även omfatta rekommendationer om sådant som inte kan framtvingas med stöd av lag.

Innan riktlinjer utfärdas på etl visst område bör förhandlingar normalt ha förekommit mellan verket och berörda branschorganisationer. Men verket kan också förhandla direkt med ett visst eller vissa företag och kan utfärda riktlinjer även om enighel inte har uppnåtts med näringslivet om deras innehåll. Verket har f.n. utfärdat drygt tjugo riktlinjer.

Som har framgått av min redovisning har utbyggnaden på del producent­påverkande områdel under 1970-talel skett etappvis. En grundläggande strävan har därvid varit att knyta an lill vunna erfarenheler av vilka handläggningsformer som i praktiken visat sig mesl smidiga och ändamåls­enliga. I sådant syfte har tillkommit en ordning som skall skapa förutsätt-

 

Delll H:4    Skr 1979/80:103                                                   388

ningar för samarbele mellan samhällsorgan och näringsliv utan tyngande rättslig detaljreglering men med möjlighet för dessa organ atl tvångsvis genomdriva särskilt viktiga krav.

Den nu angivna ordningen kan sägas vara okonventionell jämfört med den vanliga lekniken för näringsrältslig reglering. De ansvariga organen lämnas elt belydande mått av frihet all själva fastställa vilka former av producent­påverkan som bäst gagnar lagstiftningens syften saml vilka medel som är lämpligast för alt genomdriva angelägna krav.

Redan mol denna bakgrund framslår det som naturligt atl nu söka utreda del valda systemets verkningar och då särskilt riktlinjernas belydelse i det konsumentpoliliska arbetet. Därvid saknas dock enligt min bedömning fog för all överväga ändringar av hittillsvarande grundläggande principer för del producentpåverkande arbetet. En översyn på detla område bör i stället inriktas mer på de lekniska formerna för producenlpåverkan och på atl på grundval av de erfarenheter som har vunnits se om systemet i vissa avseenden kan förbältras. Bakgrunden är då givetvis regeringens ambition atl sätta konsumenternas bäsla i första rummel.

Vid en sådan översyn som jag här har berört får uppmärksammas bl.a. vad som i den allmänna debatten eller på annat sätl har anförts rörande riktlinjesystemel. Ulan att jag för egen del nu kan ta ställning till skilda synpunkter vill jag här peka på vissa sådana som jag menar bör prövas förutsättningslöst vid en översyn. Jag vill tillägga atl de synpunkter som jag nu kommer all redovisa har mötts av skilda molargument i debatten. Del skulle föra för långl alt här beröra även dessa. Givetvis är del en uppgift vid översynen atl ta ställning till de olika åsikternas tyngd.

Det har ifrågasatts om rekommenderande rikllinjer som producentpåver­kande medel är lämpligt på produktsäkerhelsområdet även om så är fallet beträffande informationsfrågor. För vissa delområden kan. har det anförts, en detaljreglering med straffsanktion vara att föredra. Det har vidare framförts atl en sådan reglering kan passa bättre inom vissa delar av informationsområdel, såsom beiräffande informalion om prisei på utbjudna varor m.m.

Ytterligare invändningar tar sikle på vad som regleras i riktlinjerna och på hur regleringen sker. I det förslnämnda avseendet har på vissa håll anförts att de hittills ulfärdade riktlinjerna täcker fler produktområden och förelagsbe­teenden än som har varit statsmakternas avsikt. I del sistnämnda avseendet har kritiken ibland gäll ut på att de utfärdade riktlinjerna i vissa fall varil långt mer detaljerade än vad som förutsattes vid tillkomsten år 1975 av marknadsföringslagen, särskilt mot bakgrund av företagens förstahandsansvar för produktutformning och marknadsföring. Å andra sidan, framhålls det, vill åtskilliga företag ha delaljerade och entydiga riktlinjer.

Andra synpunkter gäller sättet för framtagande av riktlinjer. I överens­stämmelse med statsmakternas intentioner utgörs elt underlag för dessa av förhandlingar med företagen. Risk finns härvid, har del framförts, all förhandlingssystemet har konkurrenssnedvridande effekter. Detta skulle särskilt gälla när förhandlingarna förs främst med marknadsledande företag. Stora företag och betydelsefulla branschorganisationer skulle kunna använda förhandlingarna som konkurrensmedel. Med detta hänger samman frågan huruvida utfärdade riktlinjer ibland skapar s.k. lekniska handelshinder oförenliga med Sveriges inlernationella ålaganden. I samband med dessa konkurrenssynpunkter har vidare uttalats att billigare men ändock

 

389                     Kommittéer: Handelsdepartementet    Del II H:4

för vissa konsumenter lillräckligt användbara varor kan komma i underläge genom de krav som slälls i riktlinjer som gäller produkters beskaffenhel. Vidare skulle riktlinjerna kunna begränsa produktutvecklingen.

Del har även satts i fråga om inte erfarenhelerna nu har visat att riktlinjerna reglerar sä omfattande problemkomplex alt dessa i prakliken svårligen kan lösas genom principbeslut av marknadsdomstolen. Som ell exempel har tagils frågor rörande skötsel av textilier,

Däruiöver har även rests frågan om inte framtagandet av riktlinjer bör göras mer öppet för direkt inflytande också frän enskilda konsumenler och konsumentorganisationer. Man pekar härvid på del arbetssätt som del amerikanska organet Federal Trade Commission tillämpar och som innebär en akliv påverkan för atl få konsumenter i allmänhet att föra fram synpunkter på vad blivande riktlinjer på visst område bör innehålla.

Vidare har i den allmänna debatten rests invändningar mot den juridiska konstruktionen såvitt gäller riktlinjernas status som rekommendationer saml kopplingen fill marknadsdomstolens prövning av frågan huruvida innehållel i riktlinjerna kan upprätthållas med tvångsåtgärder enligt bl,a, marknadsfö­ringslagen. Ett visst samband med detta har den kritik som riktas mot all konsumentverket i sina rekommendationer formulerar vissa krav såsom regler som "skall" följas trots att rekommendationerna i sig inle är bindande. Kritiken har också gått ut på atl det är svårt för de enskilda företagen all räll uppfatta vilken status skilda rikflinjer eller delar av sådana kan ha. Enligt denna kritik är alltså själva systemet och dess blandning av olika normer svårförståeligt.

Det har också ullalats att riktlinjer möjligen borde utfärdas endast i den mån där reglerade förfaranden omfaltar vad som ingär i marknadsföringsla­gens tillämpningsområde.

Andra åsikter har gällt fördelningen av resurser, bl.a. mellan utformandet av rikllinjer saml övervakningen av dessas efterlevnad. Några anser atl övervakningen har fåll elt för litet uirymme.

Vidare har allmänl ställts frågan vilka kosinader respeklive fördelar för konsumenterna som systemet med styrning genom riktlinjer medför. Särskilt anför man atl verksamheten för att ta fram riktlinjer kräver att bäde konsumentverket och näringslivet sätter in betydande resurser, bl.a. av administrativ arl. Några mer delaljerade alternativ till nu gällande ordning synes dock inte ha formulerats. Tankar som emellertid har framförts är bl.a. all förhandlingar med näringslivet om riktlinjer borde ske med utgångspunkt i konkreta ärenden som marknadsdomstolen kunde pröva när enighel inle uppnåddes. Mot detla har invänts alt riktlinjer som skall läcka alla relevanta aspekter beträffande exempelvis produktsäkerhet inte rimligen kan ha en sådan konkret anknytning. På produklsäkerhelssidan men även i viss mån på informationssidan borde, som har berörts tidigare, enligt en uppfattning bindande föreskrifter vara befogade, I alla händelser vore det, anför några, befogal att åstadkomma ett mer differentierat system som möjliggör ytterligare åtgärder och innehåller fler styrmedel.

Mot den nu angivna bakgrunden anser jag att en översyn bör göras av de nu aktuella konsumentpoliliska medlen för producentpåverkan. För översynen bör en särskild kommitté tillkallas.

Kommittén bör inom den ram som jag tidigare har angivit karllägga om problem förekommer samt, om så skulle vara, lämna förslag om de förändringar i eller kompletteringar av det nuvarande systemet som bedöms möjliga och lämpliga. Jag vill tillägga alt kommittén i sitt arbete bör

 

Dein H:4    Skr 1979/80:103                                                  390

tillgodogöra sig de erfarenheler som på olika håll har vunnits vid framta­gandet av riktlinjer samt del omfattande material som har redovisats i samband med den förda deballen.

En särskild fråga som rör den lekniska ulformningen av 4 § marknadsfö­ringslagen bör vidare uppmärksammas.

Saluhåller näringsidkare lill konsument för enskill bruk vara, som på grund av sina egenskaper medför särskild risk för skada på person eller egendom, kan marknadsdomstolen enligt vad som anges i nämnda bestämmelse förbjuda honom all fortsätta därmed. Detsamma gäller, om varan är uppenbart otjänlig för sitt huvudsakliga ändamål. Regeln äger motsvarande lillämpning, om konsumenten erbjuds att mol vederlag förvärva nyttjanderätt lill vara för enskilt bruk. Förbud får inte meddelas i den mån del i författning eller beslul av myndighet har meddelals särskilda beslämmelser om varan med samma ändamål som förbudet skulle fylla.

I en skrivelse till regeringen har konsumentverket framhållit att bestäm­melsen inte gör det möjligt alt ingripa mot den försäljning som sker exempelvis från tillverkare lill grossist eller från grossist lill detaljistledet. Enligt konsumentverkels mening är denna begränsning otillfredsställande. Verket har därför begärt all 4 § marknadsföringslagen ändras sä att förbud kan riktas även mot annan försäljning än den som sker direkt till konsu­ment.

Konsumentverkels skrivelse har remissbehandlais. Remissinstanserna är i allmänhet principiellt positiva. Vissa av dem förordar dock att frågan utreds ytterligare, bl.a. med hänsyn till civilrättsliga konsekvenser, effekter beträf­fande redan sålda produkter samt formen för samhällsingripande. Jag finner det lämpligt att frågan bedöms inom ramen för den översyn jag här förordar.

Vid översynen bör kommittén också kunna överväga behovel av ändringar på andra särskilda punkler än som nu har berörts när del kommer upp frågor som gör detta påkallat.

Kommiitén bör hålla sig underrättad om arbetet inom andra uiredningar som kan ha belydelse för uppdraget. Del kan sålunda finnas anledning att samråda med bl.a. konsumenlköpsutredningen (Ju 1977:13).

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för handelsdepartementet

att tillkalla en kommitté med högst sju ledamöter med uppdrag atl se över vissa konsumentpoliliska medel för producenlpåverkan m.m.,

att utse en av ledamöterna alt vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annal bilräde ål kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att kostnaderna skall belasla elfle huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig Ull föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Handelsdepartemenlel)

 

391                    Kommittéer: Handelsdepartementet    Del II H:5

5. Sveriges medlemskap i den Interamerikanska utvecklingsbanken

Dir 1979:108

Beslul vid regeringssammanträde 1979-08-23 Departementschefen, statsrådet Cars, anför.

Sverige har under senare år engagerat sig i etl antal regionala utvecklings­banker. Etl gemensaml drag hos dessa banker är all de genom kredilgivning och visst tekniskt bistånd skall främja utvecklingen i de länder inom regionen som är u-länder. Vidare är till bankerna knulna fonder som lämnar krediter pä särskilt gynsamma villkor.

Den Interamerikanska utvecklingsbanken, IDB, bildades år 1959. Banken har till uppgifl atl bidra lill ekonomisk och social utveckling i de latinamerikanska medlemsländerna. Härför skall banken utnyttja egel och upplånal kapital för finansiering av utvecklingsprojekt saml i övrigl främja investeringar av offentligt och prival kapital för utvecklingsändamål. Lån på förmånliga villkor ges från den särskilda fonden.

Nya regler för upphandling anlogs av bankens direktion år 1975 och trädde i kraft år 1976, Enligt dessa regler är all upphandling som finansieras med IDB-medel begränsad till bankens medlemsländer, IDB-projekten har en dominerande ställning inom många seklorer i åtskilliga latinamerikanska länder. Detta kan få till följd att ulrustning som köps till IDB-finansierade projekt blir standardbildande så all sådan ulrustning också köps in lill projekt som inle finansieras med IDB-medel. Många av de projekt som finansieras av IDB ligger inom sektorer där svenska förelag har goda möjligheter atl göra sig gällande. Mol denna bakgrund ansökte Sverige om medlemskap år 1977. Tanken på svenskt medlemskap hade tidigare prövats från biståndspolitiska utgångspunkter men dessa ansågs inte ge tillräckliga motiv för deltagande. Däremot bedömdes de exporlfrämjande moiiven vara betydande. Sverige är således med i IDB av exportfrämjande skäl (prop. 1976/77:83, NU 1976/77:47, rskr 1976/77:332) och vårt dellagande finansieras med anslag för exportfrämjande åtgärder.

Denna inrikining innebär dock inle alt de ulvecklingspolitiska aspekterna av bankens verksamhet kan lämnas åsido. IDB har i princip samma målsättningar som Asiatiska utvecklingsbanken (ASDB) och Afrikanska utvecklingsbanken (ADB) samt Asiatiska utvecklingsfonden och Afrikanska ulvecklingsfonden, där Sveriges bidrag utgår med anslag ur biståndsbudge­ten. Bl.a. av dessa skäl måste vi noggrant följa bankens utlåningsverksamhet och i möjlig mån söka styra utlåningen till fattiga länder och fattiga befolkningsgrupper i enlighet med svenska biståndspolitiska principer.

En redogörelse för IDB:s verksamhet ges årligen i budgetpropositionen. I den .senaste budgetpropositionen (prop. 1978/79:100 bil. 14) redovisas lDB;s planer på uiökad utlåning under de kommande åren. Av den anledningen har diskuterats en ökning av bankens kapital, den s.k. femte kapitalpåfyllnaden. I propositionen förordas atl Sverige dellar i kapitalpåfyllnaden. Det svenska deltagandet föreslås dock nu bli mindre omfattande än IDB ursprungligen avsåg.

I samband med riksdagens behandling av prop, 1978/79; 100 bil, 14 väcktes en mofion (1978/79:2017) av Karl Erik Olsson m,fl, (c), där det yrkades alt riksdagen uttalar sin avsikt alt ta upp Sveriges medlemskap i IDB lill förnyad prövning efter det atl Sverige varit medlem i tre år. Vidare yrkades all riksdagen hos regeringen hemsläller om tillsättande av en parlamentarisk

 

Del II H:5    Skr 1979/80:103                                                 392

kommitté för atl ulvärdera lDB;s utlåningspolitik och ge riksdagen erforder­ligt beslutsunderlag samt alt riksdagen inte godkänner all Sverige dellar i den femle kapitalpåfyllnaden,

I en annan molion (1978/79:1507) av Olof Palme m,fl, (s) yrkades att riksdagen som sin mening ger regeringen lill känna vad som i molionen anförs om utträde ur IDB saml att riksdagen avslår regeringens förslag om dellagande i den femte kapitalpåfyllnaden, I motion 1978/79:661 av Lars Werner m.fl. (vpk) yrkades all riksdagen beslular uttala sig för utträde ur IDB.

Näringsulskollel förordade beiräffande dellagande i den femte kapi­talpåfyllnaden inom IDB atl Sverige dellar i denna med den begränsning som anges i prop. 1978/79:100 bil. 14. Beträffande omprövning av Sveriges medlemskap i IDB hemställde näringsutskotlei om bifall till de två första yrkandena i motion 1978/79:2017 (NU 1978/79:37). Utskottet anförde aU del borde höra till den i molionen föreslagna kommitténs uppgifler atl göra en jämförelse med andra utvecklingsbanker och atl söka bedöma vilka följder del skulle få från handels- och utrikespolitisk synpunkt och för sysselsält­ningen i landet om Sverige utträder ur IDB eller med fortsatt medlemskap avstår från atl della i framlida kapitalpåfyllnader. Resultatet av utrednings­arbetet borde så snarl som möjligt presenleras för riksdagen för alt kunna ligga till grund för etl långsiktigt ställningstagande fill frågan om Sveriges medverkan i IDB.

Riksdagen uttalade delta som sin mening (rskr 1978/79:337).

Den utredning som har förordats av riksdagen bör nu komma till stånd. Tre års medlemskap synes vara en rimhg tid för att kunna utvärdera effekterna av Sveriges medlemskap i IDB.

Inte minst mol bakgrund av den livliga debatt som har förts om IDB i Sverige anser jag del vara värdefullt att en ingående undersökning nu görs om för- och nackdelar av all Sverige är med i banken. Det är också väsentligl atl elt fylligt och konkret faktamaterial tas fram för att ligga till grund för vidare ställningstaganden.

Jag föreslår mot denna bakgrund och efter samråd med chefen för utrikesdepartementet atl en särskild kommitté med parlamentarisk samman­sättning tillkallas för all ta fram underlag för en bedömning av IDB:s utlåningspolitik och inriktning i övrigt. En jämförelse skall därvid göras med andra regionala utvecklingsbankers resp. utvecklingsfonders verksamhet. Tonvikten i kommitténs arbete skall läggas vid en bedömning av effekterna för svenskt vidkommande av medlemskapet i IDB samt följderna av elt svenskt utträde ur IDB från handels- och utrikespolitisk synpunkt och för sysselsätlningen i landet. En liknande bedömning skall om möjligt göras med utgångspunkt i antagandet alt Sverige med bibehållet medlemskap avstår från att delta i framtida kapitalpåfyllnader.

Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt.

Med hänvisning till vad jag nu har anförl hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för handelsdepartementet

att tillkalla en kommitté med högst sex ledamöter med uppdrag att utreda frågan om Sveriges medlemskap i Interamerikanska ulvecklingsbanken, IDB,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

atl besluta om sakkunniga, experler, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

 

393                    Kommittéer: Handelsdepartementet    Del II H:6

Vidare hemsläller jag alt regeringen föreskriver

aU kostnaderna skall bestridas från elfte huvudlilelns komhiilléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Handelsdepartemenlel)

6. Utredning om marknadsöversikter, varuprovningar och andra produktundersökningar

Dir 1979:129

Beslut vid regeringssammanträde 1979-08-30

Departementschefen, statsrådet Cars, anför.

Konsumenterna ställs i dag inför ell myckel omfallande utbud av varor och tjänster. Antalet produktvarianter inom varje varuområde är ofta betydande. Utbudet förändras vidare mycket snabbi. Nya produkter introduceras ständigt på marknaden, samtidigt som äldre försvinner. Kännetecknande är vidare all produkterna blir alltmer komplicerade. Den här beskrivna utvecklingen har från många synpunkter varit värdefull. Konsumenterna har numera stora möjligheter all välja ur ell omfattande och varierande utbud av varor och ijänster. Ulvecklingen har dock även försvårat konsumenternas möjligheter att överblicka utbudet. Därmed kan konsumenterna få problem med att välja rätt.

Konsumentpolitikens uppgift är att stödja konsumenterna och förbättra deras ställning på marknaden. Samhällel har inom ramen för delta övergri­pande mål vidtagit åtgärder för att öka konsumenternas medvetenhet och därmed hushållens förutsättningar att mol bakgrund av sina behov planera de egna inköpen. Insatserna för att erbjuda konsumenterna rådgivning och information vid köp har efter hand ökat. Vägledning och information till konsumenterna i de avseenden som nu har berörts anses numera i första hand vara en kommunal uppgifl (jfr. prop. 1975:40). I avvakian på all den kommunala konsumentverksamheten blir fulll utbyggd lämnar också konsumentverket och personalen vid länsstyrelserna råd direkt till konsu­menterna.

Det har kunnat konstaleras atl i takt med atl kommunerna bygger ul sin konsumentpolitiska verksamhel så ökar också konsumenternas medvetenhet samt deras efterfrågan på informafion om produkternas egenskaper. Denna utveckling överensstämmer väl med de mål som gäller för konsu­mentpolitiken men ställer också ökade krav på information och kvalificerad rådgivning.

Traditionellt har samhället mött efterfrågan på information om produkt­utbudet genom att göra jämförande varuprovningar och ställa samman resultatet av dessa (ofta kallade marknadsöversikter). I dag ingår del i konsumentverkets uppgifter atl göra varuprovningar och andra undersök­ningar. Verket utför sålunda varuprovningar i egen regi men låter också ulföra sådana vid andra provningsorgan. Dessutom deltar man i internatio­nellt samarbete på området. Särskilt bör här nämnas den försöksverksamhel med gemensamma provningar av kapitalvaror som bedrivs inom Nordiska

 

Delll  H:6    Skr 1979/80:103                                                 394

ministerrådets ram. Vidare ulför verket varuprovningar m.m. på uppdrag från bl.a. olika förelag. Resultatet av verkels provningar publiceras ofta i form av marknadsöversikter, köpråd och handböcker saml i lidningen Råd och Rön. Också vissa privala organ ulför och publicerar resultat av varuprovningar. Della gäller främst lidningar och tidskrifter av olika slag saml l.ex. motororganisalionerna.

Genom 1975 ärs marknadsföringslag (1975:1418) ökade konsumenternas möjligheter all få ordentlig varuinformation. Enligt bestämmelserna i 3 § kan en näringsidkare åläggas alt i sin marknadsföring lämna information som är av särskild belydelse från konsumentsynpunkt. På della sätt kan samhällel påverka den information företagen lämnar på säljställel i form av l.ex. märkning på den enskilda produklen och i annonser i pressen.

För sådan teknisk provning som är föreskriven i lag eller annan författning och som ytterst syftar till att skydda liv, hälsa och egendom finns särskilda regler. Riktlinjer för sådan s.k. officiell provning har antagits av slalsmak­terna år 1972 och år 1974 (prop. 1972:54 och 1974:162). De antagna riktlinjerna syflar till atl åstadkomma klara ansvarsförhållanden, elt effekiivt utnyttjande av tillgängliga resurser och garanlier för oparliskhel i den officiella provningsverksamheten. Statens provningsanslall är landels centrala organ för teknisk provning och kontroll och utför på uppdrag inom ell bretl verksamhetsområde provningar och undersökningar av material, produkler och konstruktioner. Uppgiften alt samordna och organisera teknisk provning i enlighet med de riktlinjer som antagits av statsmakterna ligger hos statens provningsanslalt. Verksamheten skall enligt riktlinjerna organiseras så att etl antal organ som vart och ett är sakkunnig inom sill område och som i övrigl uppfyller vissa krav utses till s.k. riksprovplalser. Hittills har sådana utsetts för 19 st. objektområden. Även om det grund­läggande syftet med denna verksamhet inle är att utföra konsumentinriktade provningar är ändå officiell provning och kontroll i flera fall av den arten att provningsresultaten kan vara lill ledning för konsumenterna. Ett exempel på della är den verksamhel som bedrivs vid AB Svensk Bilprovning.

Informafion pä säljställel och i övrig marknadsföring å ena sidan saml upplysningar om resultatet av varuprovningar och i form av marknadsöver­sikter å den andra är båda väsentliga från konsumentsynpunkt. Inriktningen och omfaltningen av respektive konsumenlpolitiskl medel påverkar dock behovel av andra sådana medel. I della sammanhang bör erinras om att även arbetet med riktlinjer för förelagens produktutformning och marknadsföring har betydelse för inriktningen av här behandlad verksamhet. Marknadsöver­sikter, varuprovningar och andra enklare produktundersökningar är sålunda ell inslag i arbetet för alt stärka konsumenternas ställning och fär avvägas mot andra medel i konsumentpolitiken. De här angivna konsumentpolitiska medlen både underlättar för konsumenterna i köpsituationer och påverkar företagens produktutformning och marknadsföring på ett för konsumen­terna positivt sätt.

Under 1970-talet har som redan har beskrivits nya vägar prövats för alt ge konsumenterna bästa möjliga informalion vid köp. Under den tid nya system har byggis upp har del ansetts att varuprovningar i viss mån har kommii i bakgrunden. Efterfrågan på denna typ av information har emellertid visat sig stor. Samtidigt kan konstaleras att varuprovningar i traditionell mening ställer stora krav på resurser både i den bemärkelsen alt de är kostnadskrä­vande och alt personalen som arbetar i verksamhelen måste vara special­iserad. Mot denna bakgrund torde del inle vara möjligt atl möta den ökande

 

395                    Kommittéer: Handelsdepartementet    Del II H:6

eflerfrågan på uividgad provningsverksamhet och publicering av marknads­översikten inom ramen för de resurser som tilldelas de slalliga organ som arbelar med dessa frågor. 1 della sammanhang vill jag erinra om atl del slalsfinansiella lägel och sirävan att minska kosinaderna för den offenlliga sektorn inte lorde göra del möjligt all öka de resursramar som gäller för verksamhelen. Jag anser det därför angeläget atl man omprövar i vilka former verksamheten rörande varuprovningar och marknadsöversikter skall bedrivas för att konsumenternas krav i största möjliga utsträckning skall kunna tillgodoses. Med hänsyn härtill saml mot bakgrund av ulvecklingen på andra områden inom konsumentpolitiken bör en prövning göras av nuvarande insalser på varuprovningsområdel. Därvid bör prövas allernaliva ansvarsförhållanden m.m. som ger möjligheter lill ralionaliseringar och besparingar.

Det har visat sig all flera frågor i anslutning till varuprovningar och marknadsöversikter behöver bli belysta. Det gäller bl.a. vem som skall ha ansvarei för och utföra provningar samt vem som skall utforma och sprida information i form av marknadsöversikter. Härvid uppkommer också frågan vilka resurser samhället och andra kan avsätta för sådan verksamhel. En annan viktig fråga är vilka egenskaper hos en produkt som bör bli föremål för provning samt vilka krav som bör ställas på mätmetoderna.

Traditionellt ställs höga krav på tillförlitligheten hos resultaten av varu­provningar. Samiidigi är provningstekniken för konsumentprodukter mänga gånger mindre utvecklad. Denna brisl på utvecklade mätmetoder i förening med höga krav på tillförlitligheten är därför i dag elt hinder i arbetet med all ta fram provningsresultat och marknadsöversikter.

Mol den nu angivna bakgrunden förordar jag all en kommitté tillkallas med uppgift att analysera vilka problem som finns när det gäller atl tillhandahålla sammanställd information om produktutbudet. Denna analys bör bl.a. bygga på en utvärdering, av den hillillsvarande varuprovningsverk-samheten samt arbetet med att ställa samman och föra ut informafionen lill konsumenterna. Kommittén bör lägga fram förslag om hur den framtida verksamheten med varuprovningar samt sammanställningen och spridningen av provningsresultaten bör utformas och organiseras för atl konsumenterna skall ges tillgång lill de data om produktutbudet som erfordras för atl deras val skall underlättas och köpen bli väl övervägda. Som ulgångspunkl bör härvid gälla atl förslag skall lämnas som ulgör alternativ till nuvarande ordning.

En annan utgångspunkt bör vara att informationsbehovet i så stor utsträckning som möjligt skall kunna lillgodoses även då mätmetoder som uppfyller de krav som traditionellt ställs inte finns tillgängliga. Det är nödvändigt att föra en diskussion om alternativa sätt atl få underlag för marknadsöversikter och om alternativens för- och nackdelar från konsu­mentsynpunkt.

De lotala resurserna för den konsumentpoliliska verksamheten är begrän­sade varför prioriteringar ständigt är nödvändiga. Det är därför naturligt att sådana också måste göras när det gäller varuprovningsverksamheten bl.a. med avseende på vilka varugrupper som skall provas. Det är därvid en naturlig sirävan atl konsumenterna skall tillhandahållas akluell information på de varuområden där sådan är mest angelägen. Vid prioriteringen bör också beaklas i vad mån det hittillsvarande arbelet med varuprovningar samt publicering av marknadsöversikter har lett lill atl företagen inom etl område anpassat sina produkter till de krav som ställts från konsumenternas sida.

 

Del II H:6    Skr 1979/80:103                                                 396

Kommitténs arbete bör omfatta en invenlering av de provningsmeloder och resurser som finns på olika håll i samhället och hur de används för konsumentinformation. Särskilt bör beaklas konsumentverkets arbele med provningar. Kommittén bör bilda sig en uppfattning om huruvida dessa metoder i princip är lämpliga eller nödvändiga för all uigöra underlag för sådana marknadsöversikter som konsumenterna behöver i framtiden.

När det gäller ansvarsfördelning bör för- och nackdelar med myndighets-kontrollerande respeklive förelagskonlrollerande provningssyslem analyseras. Därvid bör möjligheterna atl fördela ansvarei mellan l.ex. myndigheler. foretag, näringslivs- och konsumentorganisationer noga över­vägas. Av särskilt inlresse är alt pröva en modell som innebär atl myndig­heterna är kravslällare medan ansvarei för verksamhetens genomförande främst ligger utanför myndighelsorganisalionen. I detta sammanhang bör ocksä prövas vilka krav som enligi 3 S marknadsföringslagen kan ställas pä förelagen vad avser varuprovningar. I de fall provningar utförs av företag bör också prövas hur arbetet med att ställa samman informalion och föra ul denna lill konsumenterna skall ordnas. Praktiska frågor om teknisk kompe­lens, lämplig utrustning etc. bör vidare granskas. Även frågan om samord­ning mellan den officiella provningen och den konsumentinriktade frivilliga provningen bör behandlas. En ulgångspunkl för delta arbele bör vara att undvika dubbelarbete och dubbel kompetens- och resursuppbyggnad inom den slatliga provningsverksamheten.

Mot bakgrund av denna granskning bör kommittén kunna skissera hur den fortsatta provningsverksamheten med sikle på information till konsumen­terna bör vara beskaffad vad gäller ansvar, lillsyn, genomförande och finansiering. Dessulom bör kommiitén lägga fram förslagom hur marknads­översikterna bör komma konsumenterna till del.

Kommiitén bör i silt arbele ulgå ifrån de resursramar som f n. gäller för den slatliga provningsverksamheten i här berört avseende samt att samhället har begränsade möjligheter alt avdela ytterligare resurser för konsumentpo­litiska åtgärder.

Kommittén skall vidare mol bakgrund av del statsfinansiella läget beakta tilläggsdirektiv (Dir. 1978:40) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående finansiering av reformer.

Kommillén bör hålla sig underrättad om arbete inom andra uiredningar som kan ha betydelse för uppdragel. Det kan sålunda finnas anledning att samråda med insynsulredningen (H 1976:03), ulredningen om vissa frågor rörande standardisering (I 1977:10), ulredningen om vissa frågor rörande provning inom energiområdel (I 1978:06), informationsteknologi-utredningen (U 1978:12) samt kommittén för översyn av de konsu­mentpoliliska medlen för producenlpåverkan (H 1979:04). Dessutom vill jag nämna atl jag senare i dag ämnar föreslå alt konsumentverket får i uppdrag all uireda frågan om informalion på säljställel. Samråd i denna del bör därför ske med konsumentverket.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen bemyndigar chefen för handelsdepartementet

alt lillkalla en kommitté med högsl 8 ledamöier med uppdrag atl uireda frågan om jämförande varuprovningar och marknadsöversikter atl ulse en av ledamöterna all vara ordförande,

alt besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annal bilräde ål kommittén.

 

397                     Kommittéer: Handelsdepartementet    Del II H:7

Vidare hem.släller jag atl regeringen föreskriver aU kosinaderna skall belasla elfle huvudtitelns kommiliéanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Handelsdepartementet)

7. Kommersiell information till utlandet

Dir 1979:132

Beslul vid regeringssammanträde 1979-09-13 Departementschefen, statsrådet Cars, anför.

Ulredningen (UD 1977:01) om det svenska kulturoch informationsutbytet med utlandet presenterade sina överväganden i belänkandet (SOU 1978:56) Kultur och informalion över gränserna. Belänkandet har remissbehandlais och har därefler legal lill grund för prop. 1978/79:147 om informations- och kulturutbytet med utlandet.

Förslagen i betänkandet och i proposilionen gäller del svenska kulturut­bytet med utlandet och informationsutbytet i allmänhet. Däremot behandlas inte särskilt frågor om insalser för information i utlandet om Sverige i kommersiellt hänseende, förutom att möjligheterna till ett utvidgat samråd mellan ansvariga organ för allmän, kommersiell och lurislinriktad informa­tion berörs. Jag anser det emellertid angeläget att också den kommersiella och turistinriklade informationen studeras närmare. Med kommersiell informalion avser jag i del följande främsl insalser för all främja svensk export men även insatser i lurismfrämjande syfle.

I betänkandet och i propositionen framhålls i fråga om informationsutbyte i vid mening vissa principer. Således konstaleras atl grunden för alla länders information till utlandet är behovet att för opinionen i andra länder förklara det egna landets samhällsskick och politik, särskilt dess utrikespolitiska handlingar och ställningstaganden. Elt vidsträckt allmänl informalions- och erfarenhetsutbyte har också fått alll slörre belydelse i det inlernalionella samarbelel.

Vårl beroende av utlandet lillsammans med vår språkliga isolering gör del särskilt angeläget att söka vidmakthålla och fördjupa kunskaperna om Sverige i andra länder, framhålls det vidare. Det bör ske genom en forllöpande basinformation som kompletteras med särskilda insatser i olika lägen. All utlandet får allsidiga och nyanserade kunskaper om Sverige är vikligl också för våra ekonomiska förbindelser med omvärlden.

I betänkandet och i proposilionen lämnas en beskrivning av nuvarande former för information om Sverige i utlandet. Denna ges både av slatliga myndigheter och av svenska organisationer och förelag. Den statligt finansierade informationsverksamheten har främsl en uppgifl som komple­menl lill den prival finansierade informationsverksamheten. Bland de statligt finansierade organen kan särskilt nämnas ulrikesdeparlementel och Svenska institutet.

Statligt finansierade myndigheter och organisationer på det kommersiella områdel ulgörs av utrikesförvaltningen, handelssekrelerarna och Sveriges

 

Del II H:7    Skr 1979/80:103                                                 398

turistråd. Vidare finns Sveriges exportråd, vars verksamhel delvis finansieras med slatliga medel. Sveriges exportråd svarar för den exporlfrämjande verksamhelen och ger informalion genom bl.a. mässor, utställningar, kampanjer och konlaklresor i elt anlal olika länder. Ule i världen finns 28 handelssekreterarkontor, vilka svarar för exporlfrämjande verksamhel. Därtill kommer utrikesförvaltningens verksamhel på della område. Sveriges turistråd svarar för den turismfrämjande verksamhelen vilken omfaltar bl.a. information, besök, utredningar, mässor, kampanjer och särskilda projekt. Rådel har åtta egna utlandskontor saml två konlor gemensamt med övriga skandinaviska länder.

Del bör här framhållas alt informalionsverksamhel för exportrådel och turistrådet i regel är ett led i olika konkreta projekt och satsningar medan den för Svenska institutet är en huvuduppgift.

De här nämnda myndigheterna och organisationerna har vissa berörings­punkter. Som exempel kan nämnas att både exportrådet och turistrådet i sin verksamhel ibland använder maierial som framställs av Svenska institutet. Trots alt de olika myndigheterna och organisationerna för den allmänna och kommersiella informationen alltså har flera gemensamma intressen och ibland samverkar i det prakliska arbelet förekommer mindre ofta samråd mellan dem. Brist på kontakter har letl till osäkerhet om vem som skall ansvara för den allmänna ekonomiska informalionen om Sverige.

I betänkandet anförs att man finner det rikligt atl verksamhel med olika syften i princip har olika huvudmän. Det föreslås dock att etl mer regelbundet samråd etableras mellan representanter för olika informationsorgan. Med anledning härav framhåller föredraganden i propositionen att ett informellt samråd av mer regelbunden karaktär mellan de olika centrala organen för den statsfinansierade utlandsinformalionen bör komma till stånd. Ett sådant samråd har nyligen inletts.

De enskilda företagen framställer själva maierial för presentation av företagen och deras produkter. Förelagen behöver emellertid också allmänt informationsmaterial som bakgrund i det kommersiella informationsarbetet. För särskilt de mindre och medelslora företagen är Sverigebilden utomlands av slor betydelse. Sådanl allmänt informationsmateriel tas fram av svenska institutet.

Svenska ambassader och konsulat framför ofta önskemal om kommersiellt informationsmaterial för att kunna bedriva export- och lurismfrämjande verksamhet i utlandet i samband med t.ex. mässor och utställningar. Exportrådet och turistrådet har emellertid inte möjlighet att tillgodose alla dessa önskemål. Detta beror i hög grad på att exportrådet och turistrådet inriktar sin verksamhet på prioriterade länder och regioner samt särskilda projekt. Della har medfört att många ambassader och konsulat inte alllid har kunnat lillgodoses med informationsmaterial för kommersiell verksamhet. Ulredningen om det svenska kultur- och informationsutbytet med utlandet har som framhållits inte haft till uppgift att studera den kommersiella informationen. Som jag lidigare beröri bör dock innehållet i och omfattningen av denna information siuderas. Detla är motiverat särskilt med hänsyn till den kommersiella informationens belydelse för svenskl näringsliv och de oklarheter som råder om vem som svarar för denna information och om resurserna härför. En särskild utredare bör tillkallas för delta ändamål.

För utredningsarbetet bör gälla följande riktlinjer.

1. Utredaren bör inledningsvis göra en kartläggning av de olika insatser

 

399                    Kommittéer: Handelsdepartementet    Del II H:7

som i dag förekommer när det gäller kommersiell information lill utlan­det.

Karlläggningen bör syfta till att ge en bild av dels vilka myndigheler och statsstödda organisationer som genom egen verksamhel eller genom bidrag lill andra organisaiioner främjar sådan information, dels vilken informalio­nsverksamhel som bedrivs eller initieras av dessa organ. I karlläggningen bör klarläggas vilka ekonomiska resurser som f.n. finns och används. Vidare bör lämnas en översikllig beskriving av den informationsverksamhet som förekommer utan statligt slöd.

2.  Uiredaren bör samtidigt kartlägga det nuvarande och framtida behovet av kommersiell information.

3.  Med detla material som grund bör utredaren bedöma om existerande informationsmaierial tillgodoser behoven. I den mån så inle skulle vara fallel skall utredaren lämna förslag till förändring av verksamhetens innehåll, organisalion, effektivitet och/eller omfattning.

Eventuella förslag till ökade kostnader skall kostnadsberäknas. I den mån förslagen innebär ökade kostnader för staten skall uiredaren mol bakgrund av det slalsfinansiella lägel beakta lilläggsdirekliv (Dir. 1978:40) lill samtliga kommittéer och särskilda utredare angående finansiering av reformer.

Utredaren skall så långt möjligt använda sig av del material som samlats in inom ramen för den tidigare nämnda utredningen.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för handelsdepartemenlet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda frågan om kommersiell information till utlandet,

att besluta om sekrelerare och annal biträde åt uiredaren.

Vidare hemsläller jag att regeringen föreskriver

alt kosinaderna skall belasta elfle huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Handelsdepartemenlel)

 

Delll A:l    Skr 1979/80:103                                                    400

Arbetsmarlinadsdepartementet

1. Svenskundervisning för invandrare

Dir. 1978:100

Beslut vid regeringssammanträde 1978-12-28 Statsrådet Winther anför.

Jag har i delta ärende samråll med chefen för utbildningsdepartementet, slalsrådel Wikström.

Invandringen lill Sverige har sedan 1960-lalet varil av belydande omfatt­ning. Totall har under perioden 1960-1977 653.000 utländska medborgare invandrat till Sverige och 315.000 utvandrat från Sverige. Invandringsöver-skottet under denna period har således uppgått till sammanlagt 338.000 ulländska medborgare. Varialionerna i invandringens omfattning har varil stora från år fill år, men i genomsnitl har årligen 36.000 utländska medborgare invandrat till Sverige under perioden 1960-1977. Av den årliga invandringen har ungefär en fjärdedel utgjorts av barn och tre fjärdedelar av vuxna i arbetsför ålder.

En invandring av denna slorlek kräver särskilda insatser från samhällets sida på en rad områden i syfte atl underiälla invandrarnas anpassning. Bland sådana insalser intar undervisningen i svenska språkel för vuxna invandrare en framlrädande plats. Kunskaper i svenska är av stor belydelse för invandrarnas möjligheter atl finna sig lill rätta i samhället och i arbetslivet och få ökad lillgång lill information, utbildning, medinflytande och gemenskap. Svenskundervisningen för vuxna invandrare har mol denna bakgrund kommii atl utgöra en väsentlig del av de samlade åiagandena inom ramen för invandrarpolitiken. En rad reformer har genomförls på detta område sedan mitten av 1960-talel.

I samband med atl invandringen ökade beslöt Kungl. Maj;t år 1965 att slälla medel lill förfogande för avgiftsfri undervisning i svenska för invand­rare från dåvarande anslaget Omskolning m.m. Skolöverstyrelsen (SÖ) fick i uppdrag att som försöksverksamhel via sludieförbunden anordna undervis­ningen. Från och med budgetåret 1970/71 anvisas medel för försöksverk­samheten under etl särskilt anslag i statsbudgeten, benämnt Undervisning för invandrare i svenska språkel m.m. Riksdagen fastställer årligen en totalram på etl visst antal studietimmar som SÖ i samråd med arbetsmark­nadsstyrelsen (AMS) och statens invandrarverk (SIV) får disponera för studiecirklar i svenska språket med samhällsorientering. Elt visst antal studietimmar skall avse undervisning lill följd av lagen (1972:650) om rält till ledighet och lön vid dellagande i svenskundervisning för invandrare (s.k. lagbunden undervisning). Försöksverksamheien omfattar numera utöver studiecirklar i svenska med samhällsorientering även särskild samh­ällsundervisning för invandrare inklusive cirklar i sömnad, matlagning, kon-

 

401       Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet   Delll A:l

sumenlkunskap m.m.. folkhögskolekurser i svenska med samhällsorientering saml uppsökande verksamhet bland hemarbetande invandrare och barntillsyn i samband med studierna. Siaiens kosinader för försöksverksamheien under budgeiårei 1965/66-1977/78 har uppgålt till sammanlagi drygl 600 milj. kr. För budgetårel 1977/78 uppgick kosinaderna fill ca 90 milj. kr. för totalt 945.200 studietimmar, varav 306,600 studietimmar för s.k. lagbunden undervisning och 638.600 studietimmar för övrig undervisning. Av dessa utgjorde 159.400 studietimmar undervisning i samband med arbeismarknadsulbildning. Innevarande budgelär har medel beräknats för 400.000 studietimmar för lagbunden undervisning och 450.000 studielimmar för övrig undervisning vid sidan av arbetsmarknadsutbildning­en.

Undervisning i svenska för invandrare i samband med arbeismarknadsul­bildning anordnades före budgetårel 1970/71 av sludieförbunden inom ramen för den lidigare nämnda försöksverksamheien. Fr.o.m. budgetårel 1970/71 genomförs slörre delen av svenskundervisningen inom arbelsmark­nadsulbildningen vid SÖ;s arbetsmarknadsulbildningscentra. Syftet med denna undervisning är all vid behov ge invandrare sådana kunskaper och färdigheler i svenska och i svenskl samhällsliv som krävs för all genomgå planerad yrkesutbildning inom arbelsmarknadsulbildningen, Undervisning­en får endasl anordnas i samband med yrkesutbildning och får omfalla sammanlagt två månader (lolalt högsl 612 studietimmar per elev). Däruiöver kan invandrare i särskilda fall få ytterligare två månaders undervisning i svenska. Invandrare i arbetsmarknadsutbildning kan således få svenskun­dervisning i högsl fyra månader. Svenskundervisningen inom arbelsmark­nadsulbildningen har kommit atl få en alll slörre omfattning. Detta förklaras främsl av att invandrare i stor utsträckning saknar sådan yrkesutbildning som behövs för alt komma ut på den svenska arbeismarknaden och behöver få undervisning i svenska för att tillgodogöra sig erforderlig yrkesutbildning. Budgelåret 1977/78 omfaltade svenskundervisningen inom arbetsmarknads­ulbildningen ca 700.000 studietimmar. Under samma period deltog samman­lagt ca 10.000 ulländska medborgare i svenskundervisning inom arbelsmark­nadsulbildningen. De sammanlagda årliga slalliga kosinaderna för svensk­undervisning för invandrare inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen är svåra atl beräkna men kan uppskallas lill minsl 200 milj. kr. inklusive utbildningsbidrag till eleverna. Arbetsmarknadsulbildningen finansieras genom en arbelsmarknadspolitisk fond som byggs upp genom slalliga anslag och genom arbetsgivaravgifter. Vid arbetsmarknadsutbildning, som i princip slår öppen endasl för person som fylll 20 är. utgår studiesocialt stöd (utbildningsbidrag).

Särskilda kurser i svenska för invandrare anordnas även av AMS vid mottagningsförläggningarna för flyktingar. Vidare kan nämnas att stödun­dervisning i svenska i viss ulslräckning anordnas för invandrare som är elever i kommunal vuxenutbildning. I detta sammanhang bör även omnämnas den särskilda undervisning i svenska för ulländska sluderande vid universiteten som bedrivs med medel från anslaget Vissa kurser för ulländska studerande. År 1977 infördes grundutbildningen för vuxna som saknar grundläggande kunskaper i läsning, skrivning och malemalik. Kommunerna har all svara för grundulbildningen, för vilken slalsbidrag ulgår enligi särskild statsbidragsförordning från anslaget Bidrag till kommunal vuxenulbildning. Grundulbildningen är avsedd för alla som är i behov av sådan utbildning och riktar sig således inte uteslutande till invandrare.

26 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 103

 

Delll A:l    Skr 1979/80:103                                                    402

År 1972 anlog riksdagen lagen om räll lill ledighel och lön vid dellagande i svenskundervisning för invandrare (svenskundcrvisningslagen). Lagen iräd­de i kraft den 1 juli 1973. Lagen ålägger arbetsgivare all bereda varje ulländsk arbelslagare som saknar kunskaper i svenska språkel ledighel under högsl 240 limmar för all della i svenskundervisning med samhällsorientering samt atl beiala arbetstagaren lön under studietiden, även om undervisningen äger rum utanför ordinarie arbetstid. Lagen avsäg ursprungligen endasl sådana utländska arbetstagare som hade börjat sin försia anslällning i Sverige efter utgången av år 1972. För dem skulle arbetsgivarens skyldighet gälla inom två år efler anställningens början. Genom en lagändring (1973:238) gjordes lagen, med vissa undanlag, tillämplig även pä utländska arbetstagare som hade anställts i Sverige före den 1 januari 1973. I fråga om dessa invandrare förutsattes all ulbildningen skulle genomföras successivt under en femårsperiod räknal från lidpunkten för lagens ikraftträdande. År 1976 ändrades lagen på sä säll all arbetsgivarens skyldighel att bereda ledighel m.m. för svenskundervisning för de invandrare som hade anställts före är 1973 förlängdes lill den 1 juli 1979, om arbetsgivaren hade försummat sina skyldigheter under den ursprungliga femårsperioden. Vidare ändrades lagen sä att den även skulle gälla för de arbelslagare som blivil svenska medborgare sedan de påbörjat svenskundervisningen.

Utöver de insalser som nu har nämnts förekommer undervisning i svenska för invandrarelever i grundskolan och gymnasieskolan.

Som framgår av denna översikt är de statliga åtgärderna för all ge invandrare förutsättningar atl lära sig svenska språket av belydande omfall­ning. De årliga statliga kostnaderna för insalser på detta område uppgår numera till mer än 300 milj. kr. Dessa har verksamt bidragil lill atl förbättra invandrarnas ställning i del svenska samhället. Insatserna har även väckt viss inlernalionell uppmärksamhel.

Trots det omfattande utbudet av undervisning i svenska och samhällsorien­tering finns det emellertid fortfarande mänga invandrare som har begränsade kunskaper i svenska språkel. Del gäller l.ex. invandrare som inle är förvärvsarbetande och som sålunda inte omfallas av svenskundervisnings-lagen eller av arbetsmarknadsulbildningen. Till denna grupp hör i stor utsträckning hemarbetande kvinnor. Frågan om åtgärder för all underiälla för hemarbetande invandrare all lära sig svenska har mot denna bakgrund tagits upp i riksdagen vid ell flertal tillfällen och riksdagen har också begäri elt samlat handlingsprogram för att lösa della särskilda problem (UbU 1973:24, rskr 1973:159 och UbU 1975:6, rskr 1975:51).

Med anledning av riksdagens begäran anmälde regeringen år 1976 för riksdagen (prop. 1975/76:100 bil. 10) atl den avsåg alt ta inifialiv lill en utvärdering av den budgetårel 1965/66 inledda försöksverksamheien med svenskundervisning för invandrare. I anslulning lill regeringens anmälan uttalade riksdagen atl en sådan utvärdering borde avse alla former av undervisning som hittills hade bedriviis med medel från anslaget Undervis­ning för invandrare i svenska språkel m.m. (UbU 1975/76:23, rskr 1975/76:281). Med hänvisning till riksdagens ullalande uppdrog regeringen den 24 mars 1977 ål SÖ alt i samråd med AMS och SIV utvärdera försöksverksamheten. Uppdraget avser en utvärdering i försia hand av studieförbundens cirklar i svenska m.m. Övriga anordningar såsom svenskundervisningen inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen eller den särskilda undervisningen för flyktingar omfattas däremot inte av uppdraget. Inle heller gäller uppdragel uttryckligen frågan om lillämpningen

 

403        Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet    Del II A:l

av svenskundervisningslagen. En försia rapporl med anledning av utredningsuppdraget överlämnades av SÖ lill regeringen i september 1978.

Tillämpningen av svenskundervisningslagen har följts med slort intresse i den allmänna debatten. Frågan har vid ell flertal lillfällen behandlats av riksdagen. Från fackligt håll har gjorts gällande all undervisningen för de anslällda invandrarna inle har fåll den omfallning som lagen syflar lill. Mol denna bakgrund tillsatte dåvarande slalsrådel Leijon år 1975 en arbelsgrupp som fick i uppgifl all se över lagens lillämpning. Resulialel av arbelsgruppens undersökning redovisades i en departementspromemoria (Ds A 1976:1) vilken tillsammans med en departementspromemoria (Ds A 1976:2) med förslag till lagändringar lades till grund för en proposition (prop. 1975/ 76:177) om ändring i lagen om rätt till ledighel och lön vid dellagande i svenskundervisning för invandrare. Riksdagens beslul på grundval av propositionen ledde bl.a. lill de nyss nämnda ökade skyldigheterna för försumliga arbetsgivare samt ökade befogenheier för de fackliga organisationerna atl få till stånd den svenskundervisning som arbelsgivare hade försummat.

Frågan om svenskundervisning för invandrare har under år 1978 tagits upp av Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Landsorganisationen i Sverige (LO) och Tjänstemännens centralorganisation (TCO) i olika skrivelser lill regeringen. Samtliga tre organisationer har hemställt atl regeringen lillsälter en parlamentarisk utredning om svenskundervisning för invandrare.

SAF hänvisar i sin skrivelse lill behovel av en övergripande utvärdering av svenskundervisningen för invandrare och tar särskilt upp svenskundervis­ningslagen och del finansieringssystem som lagen bygger på. SAF hänvisar till alt många företag inte anställer invandrare på grund av de extra lönekostnader som invandrarnas dellagande i svenskundervisningen innebär för det enskilda företaget.

I LO;s skrivel.se framhålls alt målen för den nuvarande svenskundervis­ningen inle har preciserats med hänsyn till invandrarnas behov av kunskaper i svenska och att arbetslivsfrågor berörs i alltför liten omfattning i svenskun­dervisningen. Mot denna bakgrund föreslår LO en grundläggande inlroduk-fionsutbildning för alla invandrare i direkt anslulning till inträdet på den svenska arbetsmarknaden, vilken skall ge invandrarna grundläggande kunskaper i svenska och i medbestämmande- och arbetarskyddsfrågor saml fackliga frågor.

TCO menar att det behövs en allmän översyn av svenskundervisningen för invandrare i sin helhel, inklusive siudiesociala aspekter och lärarutbildning. Översynen bör syfta till att inordna svenskundervisningen i det allmänna skolväsendet.

I likhet micd arbetsmarknadsparlerna anser jag all frågan om svenskun­dervisningen för invandrare bör ses över. Flera omständigheter lalar enligt min mening för all en samlad bedömning nu bör göras av i vilken mån de nuvarande insatserna för all ge vuxna invandrare möjligheter atl lära sig svenska är ändamålsenliga. Senast frågan om svenskundervisning för invandrare prövades i sin helhet var år 1971, då invandrarutredningen i ell delbetänkande (SOU 1971:51) lade fram förslag som bl.a. ledde till införandet av svenskundervisningslagen. Därefter har emellertid sammansättningen av invandringen till Sverige ändrats. Ändelen utlänningar som kommer till Sverige huvudsakligen för atl fä anställning har minskal betydligt i förhållande till den andel som består av flyktingar och av anhöriga

 

DelH A:l    Skr 1979/80:103                                                   404

till invandrare som har kommit lill Sverige lidigare. Samtidigt har invandrarnas situation pä arbeismarknaden försvårats genom en ihållande lågkonjunktur.

Dessa förhållanden har bl.a. lell lill atl svenskundervisningen inom arbelsmarknadsulbildningen. som jag förut har nämnl, har fått en allt större omfattning i förhållande till svenskundervisningen genom studieförbunden. De har vidare lelt lill all svenskundervisningslagen har fåll en mindre genomslagskrafl än vad som förväntades då den infördes. En anledning härtill lorde vara all lönekoslnaderna för dellagarna i undervisningen belalas direkl av den enskilde arbetsgivare hos vilken invandraren vid tillfället är anställd och inle via elt kolleklivi ersättningssystem. Dessulom har fristerna för invandrare som har anställts före år 1973 och som inle har utnyttjat sina rättigheter i många fall löpt ut eller kommer atl göra del inom den närmaste tiden. Vidare har många invandrare, som har anställts efter år 1973, inte utnyttjat sina rättigheter inom den föreskrivna tvåårsperioden.

Jag vill också peka på det förhållandel all nya rikllinjer för invandrarpo­litiken har antagits av riksdagen och en rad invandrarpoliliska reformer genomförts sedan svenskundervisningen för invandrare senast sågs över. Även på vuxenutbildningens område har en rad reformer genomförls. Här kan bl.a. nämnas tillkomsten av sludieledighetslagen och de ulvidgade slödformerna för vuxenstudier.

Jag förordar mol denna bakgrund i samråd med statsrådet Wikslröm all en parlamentariskt sammansatt kommitté tillsätts för atl se över frågan om svenskundervisningen för vuxna invandrare. Kommiitén bör ha till uppgifl att se över samtliga nuvarande former för svenskundervisning m.m. för vuxna invandrare och uireda frågan om åtgärder för atl ge grundläggande kunskaper i svenska språkel och svenskt samhälls- och arbelsliv för vuxna invandrare i Sverige,

En ulgångspunkl för kommilléns arbete bör vara de mål och riktlinjer för invandrar- och minoriletspoliliken som riksdagen anlog år 1975 (prop, 1975:26, InU 1975:6, rskr 1975:160), Dessa rikllinjer, som bygger på principerna om jämlikhet mellan invandrare och svenskar, kulturell valfrihet för invandrarna och samverkan mellan majoritetsbefolkningen och minori­teterna, innebär bl,a, att en rad insatser måste vidta i syfte att undanröja de språkliga, sociala och rällsliga hinder som motverkar invandrarnas möjlig­heter alt få en med den övriga befolkningen jämlik ställning. Till dessa samhällsinsatser hör bl,a. såväl sludier i svenska som åtgärder för atl invandrarna skall kunna bibehålla sina modersmål och kulturtradilioner. Jag går nu närmare in på de uppgifter som kommillén bör fä. Kommiitén bör kartlägga alla former av nu förekommande undervisning för vuxna invandrare som syftar lill att ge dem grundläggande kunskaper i svenska och i svensk samhällskunskap, Kommiitén bör därvid samråda med SÖ och tillgodogöra sig maierial som sammanställs inom SÖ med anledning av det tidigare nämnda uppdraget ål SÖ att utvärdera den hittills bedrivna försöksverksamheten med undervisning för invandrare i svenska språkel m,m. Vidare bör kommiitén i silt kartläggningsarbete använda sig av resultat från den rikstäckande statistiska undersökning om sambandet mellan invandrarnas situation på arbetsmarknaden och deras kunskaper i svenska som expertgruppen (A 1975:05) för invandringsforskning (EIFO) samman­ställer i enlighel med elt uppdrag den 17 maj 1977 av chefen för arbetsmark­nadsdepartementet. Kartläggningen bör syfta till all ge en översiki av omfattningen av

 

405        Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet    Delll A:l

undervisningen i svenska för invandrare inom de olika ulbildningsformerna bl,a. med hänsyn lill anlalet deltagare, I kartläggningen bör ingå en analys av de toiala ekonomiska resurser som avsätts för svenskundervisning för invandrare. Kartläggningen bör även ge underlag för en bedömning av kunskaps- och färdighelsresultal som uppnålls inom de olika utbildnings­formerna.

Kommittén bör mot bakgrund av en sådan kartläggning göra en bedöm­ning av i vilken utsträckning nuvarande svenskundervisning för invandrare inom olika regelsyslem och utbildningsanordningar svarar mol de mål och riktlinjer som har salts upp för utbildningen. Jag vill erinra om alt den år 1975 lillsalla folkbildningsutredningen (LI 1975:19) har i uppdrag atl uireda vissa frågor som är aktuella i detla sammanhang, Folkbildningsulredningen skall bl,a, analysera om vissa uppgifter som sludieförbunden har fåll av statsmak­terna under senare lid, l.ex, undervisning i svenska för invandrare, kommeri konflikt med principen alt folkbildningsarbetet skall vara fritt och frivil­ligt,

Kommiitén bör överväga frågan om den allmänna inriktningen av en grundläggande introduklionsundervisning i svenska språkel och i svenskl samhälls- och arbelsliv för vuxna invandrare som kommer lill Sverige och bedöma omfattningen av en sådan undervisning med hänsyn lill utbildnings­behoven hos olika grupper och lill möjligheterna atl genomföra och finansiera den. Kommittén bör därvid beakta alt de nuvarande anordningarna för grundläggande undervisning i svenska för invandrare har vuxit fram efter hand och att de har kommit att få en varierande inrikining, uppläggning och finansiering beroende på om del är fråga om anställda invandrare, invandrare som omfallas av arbelsmarknadspolitiska insalser, icke anslällda invandrare (t,ex, hemarbetande kvinnor) eller flyklingar. Del förhållandet all ansvaret för svenskundervisning och annan grundläggande utbildning för invandrare är fördelat pä elt slort antal uibildningsanordnare har minskal möjligheterna att inordna den grundläggande introduktionen i svenska språkel och svenskt samhällsliv inom en enhetlig ram.

Mot denna bakgrund bör kommittén överväga frågan om huvudmanna­skap för olika former av svenskundervisning för invandrare i förhållande till vuxenutbildningen i övrigl, Kommiitén bör därvid pröva och redovisa olika alternativa lösningar av huvudmannaskapsfrågan. Ekonomiska och andra konsekvenser för staten och för resp. huvudman i övrigt av de olika alternativen bör utförligt belysas. Etl av alternativen bör i huvudsak bygga på de principer för fördelning av huvudmannaskapel som gäller idag. Beträf­fande den utbildning som AMU är huvudman för, bör ulredningen i huvudsak utgå frän gällande kriterier för arbetsmarknadsulbildningen. I samband med all kommillén sålunda överväger huvudmannaskapsfrågan bör kommiitén även bedöma olika former för finansiering av svenskunder­visning för vuxna invandrare.

Utvecklingen på den svenska arbetsmarknaden under senare år har visat hur vikligl del är att alla invandrare får goda möjligheter atl lära sig svenska. Arbetslösheten bland invandrarna har inom samtliga åldersgrupper under lång tid varit väsenthgt högre än bland arbetskraften i övrigl. Speciellt utsatta är invandrarungdomarna. En betydande orsak till mänga invandrares svårigheter på arbetsmarknaden är deras otillräckliga kunskaper i svenska. Detta kan försvåra möjligheterna för många invandrare all erhålla eller kvarslanna i arbete samtidigt som det begränsar arbetsförmedlingens möjlig­heter atl anvisa nytt arbete. Del är även rimligl all anta att den nuvarande

 

Delll A:l    Skr 1979/80:103                                                   406

formen för finansiering av lönekostnaderna i samband med företagsanknuten svenskundervisning i mänga fall ökar svårigheterna för invandrare med otillräckliga kunskaper i svenska all hävda sig i förhållande till andra arbetssökande.

Vissa samordningsproblem har uppkommil vad gäller tillämpningen av svenskundervisningslagens och arbetsmarknadskungörelsens beslämmelser om dellagande i svenskundervisning. Detsamma gäller förhållandel mellan svenskundervisningslagen och sludieledighelen. Kommillén bör härvid undersöka om de beslämmelser som reglerar arbetsgivarens skyldigheler i samband med svenskundervisning för invandrare kan inlegreras i del syslem för vuxenutbildning i allmänhel som på arbetsrättens område har kommii lill ullryck i sludieledighetslagen eller om en fristående lagstiftning av svenskun­dervisningslagens lyp bör bibehållas. Lagstiftningen om svenskundervisning bör alltså underkastas en överarbelning mol bakgrund av de erfarenheter som har vunnits inom det arbeisrättsliga reformarbetet i övrigl. Riktpunkten för denna översyn bör självfallel vara att inle försämra de rälligheler som nu tillkommer den enskilde invandraren.

En fråga som särskilt bör beaklas är de hemarbetande kvinnornas möjligheter atl fä svenskundervisning. I samband härmed bör särskild uppmärksamhel ägnas ål frågan om informalion till invandrare, bl.a. hemarbetande kvinnor, om olika möjligheter lill utbildning i svenska.

Mot bakgrund av dessa överväganden bör kommittén utarbeta ett program för åtgärder i syfte all underiälla invandrarnas möjligheter att genom särskild utbildning få grundläggande kunskaper i svenska och om svenskt samhälls-och arbelsliv, Kommiitén bör därvid överväga hur de olika anordningarna för svenskundervisning skall kunna anpassas bälire till varandra, så att invandrarnas möjligheter till utbildning inom vuxenutbildningen i storl och vid universitet och högskolor underlättas. Kommittén bör även överväga om behov finns av andra specialinriktade kurser i svenska för olika grupper än de som anordnas f.n, I detla sammanhang bör beaktas att gäststuderandekom­mittén (U 1978:03) har i uppdrag att överväga frågan om behörighetsgivande förutbildning för utländska sluderande vid högskolor i Sverige,

Vad gäller frågan om svenskundervisning för flyktingar bör kommittén beakta vad som anförs i betänkandet (Ds A 1978:1) Sverige och flyktingarna saml i remissyttrandena häröver,

Kommiitén bör vidare ha till uppgift att utreda frågor som rör tillgången på och behovet av lärare och ledare med lämplig utbildning för svenskunder­visning för invandrare.

Jag föreslår att vissa skrivelser till regeringen i hithörande frågor från LO, TCO och SAF överlämnas till kommittén, Detla bör även ske med skrivelser från Svenska facklärarförbundel, Sveriges lärarförbund och Lärarföreningen för invandrarundervisning.

Kommittén bör forllöpande samråda med folkbildningsutredningen (U 1975:19), ulredningen om kommunal vuxen utbildning (U 1978:31), ulred­ningen (U 1978:03) om gäslstuderande m.m, saml gymnasieutredningen (U 1976:10).

Kommittén bör kostnadsberäkna sina förslag. Kommittén bör i sill arbele beakla alt utrymme för nya kostnadsålaganden från samhällets sida är utomordentligt begränsat. Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsami.

Med hänvisning lill vad jag nu anfört hemställer jag alt regeringen bemyndigar mig

 

407        Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet    Del II A:2

att lillkalla en kommillé med högsl sex ledamöter med uppdrag alt göra en översyn av svenskundervisningen m.m. för invandrare,

atl ulse en av ledamöierna all vara ordförande,

atl besluta om sakkunniga, experter, sekrelerare och annal bilräde ål kommillén.

Vidare hemsläller jag all regeringen föreskriver

atl kosinaderna skall belasla tolfte huvudfitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

(Arbetsmarknadsdepartementet)

2. Utredning av pensionärernas sysselsättningsförhållanden

Dir 1979:20

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-03-01 Departementschefen, slalsrådel Wirtén, anför.

Allt färre människor fortsätter atl förvärvsarbeta efter det att de har blivit ålderspensionärer. Folkräkningarna alllsedan 1930-lalet visar successivi sjunkande förvärvsfrekvenser i de högre åldrarna. Ett växande antal personer lämnar dessulom arbeismarknaden innan de har blivil ålderspensionärer. Förtidspensioneringen har ökat bl.a, till följd av ändrad lagstiftning i början av 1970-talel och förvärvsfrekvenserna har sjunkil i åldersgrupperna närmast pensionsåldern. För män i åldern 60-64 år, sjönk förvärvsfrekvensen enligt arbetskraftsundersökningarna från 77 procent 1972 till 69 procent 1978, För kvinnor i motsvarande åldrar steg förvärvsfrekvensen under samma period från 34 procent till 39 procent, vilkel är en betydligt lägre ökning än genomsnittet för alla kvinnor.

Den allmänna ålderspensioneringens syfte är att bereda inkomsttrygghet, Däremoi syflar den inte lill all förhindra eller försvåra fortsatt förvärvsarbete för dem, som önskar della i aktiv yrkesverksamhet. Sä syflade t,ex, den i mitten av 1970-talet beslutade ökade rörligheten i pensionsåldrarna lill en större flexibilitet mellan pensionering och förvärvsarbele, Inle heller förtids­pensioneringen har etl sådanl syfle. Den avser atl bereda stabila inkomster ät den, som inte kan förvärvsarbeta eller som kan förvärvsarbeta endast i begränsad omfattning.

Del är ofrånkomligt, att varje pensionering påtagligt minskar de ekono­miska moiiven alt förvärvsarbeta. Del är emellerlid inle enbart ekonomiska drivkrafter som ligger bakom människors önskan om ell arbete, Detla förhållande har i växande grad uppmärksammats i modern sysselsättnings­politik. Arbetet är också elt medel för självförverkligande och social gemenskap. Det är omvittnat, all många pensionärer kan och vill fortsätta att arbeta, men samtidigt olillräckligt klarlagt vad som hindrar dem från della.

Del är därför önskvärt att få de pensionerades ställning i arbetslivet närmare belyst och atl uireda vad som kan göras för all bereda förvärvsarbete åt de pensionärer som så önskar. Denna uppgifl bör anförtros åt   en   särskild   tillkallad   utredare.    Huvudintresset   bör   inriktas   på

 

Del II A:2    Skr 1979/80:103                                                408

ålderspensionärer, äldre förtidspensionärer och arbetstagare nära ordinarie pensionsålder, för vilka förtidspensionering är aktuell.

Utredaren bör inleda silt arbete med all klarlägga förekomslen av förvärvsarbele eller annan sysselsällning bland ålders- och förtidspensionä­rer. Särskilt viktigt är atl beskriva skillnader i förvärvsfrekvens mellan män och kvinnor, skillnader mellan olika delar av landel, olika yrkesgrupper och näringsgrenar, alt kartlägga skillnadernas tänkbara orsaker samt all belysa hur de förändrals över liden. Vidare bör uiredaren skaffa sig en bild av hur stort del potentiella arbetsutbudet bland ålderspensionärer och äldre förtids­pensionärer är och därmed också analysera behovel av arbetstillfällen om målet arbele åt alla skall förverkligas också för de äldre som så önskar.

Uiredaren bör inle bara undersöka i vilken utsträckning pensionärer kan och vill arbeta, utan också analysera i vilken utsträckning lagar, avtal och arbetsuppgifternas karaktär tvingar människor alt lämna sill arbete vid uppnådd pensionsålder eller redan dessförinnan.

Mot bakgrund av här nämnda kartläggningar och redan gjorda undersök­ningar av äldre människors arbetsförmåga bör uiredaren diskutera hur stor betydelse som bör tillmätas de olika länkbara skälen lill alt vissa pensionärer, med betydande återstående arbetsförmåga, inle står till arbetsmarknadens förfogande. Bland sådana länkbara skäl kan förulom de redan angivna nämnas, all man föredrar andra aktiviteter framför förvärvsarbete, atl man avstår från atl söka förvärvsarbete pä grund av marginaleffekterna i skatte­och bidragssystemet, eller atl man till följd av egna värderingar eller omgivningens attityder har uppfattningen, all den som är pensionär ej bör förvärvsarbela.

Utredarens utgångspunki bör vara atl äldre arbetstagare bör ha vidsträckt räll alt, inom ramen för etl flexibelt pensionssystem i prakliken själva beslämma. när de vill lämna förvärvslivet. Därför bör utredaren la ställning lill vilka ålgärder, som kan behöva vidlas för atl stärka de äldres ställning på arbetsmarknaden. Sådana åtgärder kan vara av vilt skilda slag och beröra l.ex. arbetsmarknadspolitik, skattefrågor, pensionsfrågor, social service, lagar och avtal om anställningsskydd m,m. Vad beträffar skatter, pensioner och social service bör uiredaren främst se som sin uppgifl att belysa om gällande beslämmelser eller praxis ulgör etl hinder för möjligheterna att bereda pensionärer sysselsättning, Evenluella reformbehov på dessa områ­den får utredas i annat sammanhang, Däremoi bör uiredaren i samråd med anslällningsskyddskommittén (A 1977:01) ta ställning till om den nuvarande 67-årsgränsen i 33 S lagen (1974:12) om anställningsskydd bör bibehållas eller om den bör höjas. Därmed lillgodoses riksdagsbeslutet i anledning av arbelsmarknadsulskottels ullalande i belänkande nr 1977/78:8, Uiskoltet ulialade all möjligheterna atl lillförsäkra alla arbelslagare lagfäsi ansläll­ningsskydd till fyllda 70 år borde undersökas. Ullalandet gjordes med anledning av ett yrkande med denna innebörd i motion 1977/78:224 av Per Garthon, Atl hell avslå från varje övre åldersgräns kan erbjuda svårigheter, Elt länkbart alternativ eller komplemenl till den begränsade höjning av nuvarande åldersgräns som arbelsmarknadsutskoliet diskuterar kan vara all ersälta den automatiska avgångsskyldigheten med en rätt all övergå till visstidsanställning.

Utredaren bör lägga särskild vikl vid alt överväga och föreslå arbetsmark­nadspolitiska åtgärder, som kan öka de äldres möjligheter all få eller behålla elt lämpligt arbele, på hel- eller dellid.

Vissa av de älgärder som kan komma atl föreslås för all öka möjligheterna

 

409        Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet    Del II A:3

till förvärvsarbele för den som uppnått ordinarie pensionsålder torde vara lillämpliga också för många av de äldre arbetstagare, som av arbelsmark­nadsskäl är eller står i begrepp att bli förtidspensionerade, 1 det samman­hanget bör uiredaren beakla den översyn av möjlighelen bl.a. lill vilande pensionsräll för förtidspensionär, som tar elt förvärvsarbete som jag aviserat i proposilionen 1978/79:73 om åtgärder för arbetshandikappade. Införs en sådan vilande pensionsräll måsle den nämligen förenas med akliva syssel­sättningsskapande åtgärder för de människor som berörs.

Vid uppdragets fullgörande bör uiredaren samråda med de myndigheter och andra utredningar, som berörs av uppdragel. Vidare bör uiredaren bedriva sill arbele i nära samråd med arbetsmarknadens parler och pensio­närsorganisationerna. Utredaren skall beräkna de ekonomiska effeklerna av de ålgärder som föreslås. Därvid bör uiredaren beakla, alt sysselsättnings­skapande ålgärder normalt förorsakar både kosinader och inläkler, såväl slatsfinansiellt som samhällsekonomiskt, Evenluella administrativa konse­kvenser av förslag om förändringar i regelsystem elc, bör likaledes särskilt belysas.

Utredarens arbete bör bedrivas skyndsami. Möjligheten bör beaklas all redovisa vissa överväganden i ell delbelänkande.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för arbetsmarknadsdepartementet

alt lillkalla en särskild utredare för atl karllägga pensionärernas sysselsäll­ningsförhållanden

all besluta om sakkunniga, experter, sekrelerare och annal bilräde åt utredaren.

Vidare hemställer jag all regeringen föreskriver alt kosinaderna skall belasta tolfte huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan,

(Arbetsmarknadsdepartementet)

3. Tilläggsdirektiv till nya utredningen (A 1978:04) om yrkesinriktad rehabilitering m.m. (NYR)

Dir 1979:43

Beslut vid regeringssammanträde 1979-04-20

Departementschefen, statsrådet Wirtén, anför.

Den 30 mars 1978 beslöl regeringen - med utgångspunkt i riksdagens beslul (prop. 1977/78:30, AU 1977/78; 16, rskr 1977/78:74) om skyddal arbete och yrkesinrikiad rehabilitering samt sysselsäliningsutredningens delbetänkande (SOU 1978:14) Arbete åt handikappade - aU tillsätta en kommitté med uppdrag alt ularbela förslag lill och förbereda en ny organisation för den yrkesinriklade rehabilileringen. Kommiitén har antagit namnel nya ulredningen (A 1978:04) om vrkesinriklad rehabilitering m.m. (NYR).

I rapport den 2 oktober 1978 till statsrådet och chefen för arbetsmarknads­departementet har NYR lagt fram förslag om eU fristående institut för

 

Del II A:3    Skr 1979/80:103                                                410

melodulveckling, forskning och personalulbildning inom den yrkesinriklade rehabilileringen,

I enlighet med det lidigare förslagel för sysselsättningsulredningen och NYR;s förslag har regeringen i prop. 1978/79:73 om ålgärder för arbelshan­dikappade föreslagil atl ett sådanl inslitut inrätlas genom atl delar av statens arbetsklinik och det lill Stockholms universitet knulna psykotekniska institutet slås samman.

I elt par motioner med anledning av propositionen 1978/79:73 har yrkats all riksdagen skall uttala sig för atl melodutvecklingsinstilulel förläggs till Göteborg.

Arbelsmarknadsulskollel har i sitt belänkande (AU 1978/79:20, rskr 1978/79:186) påpekat all frågan om lokalisering av inslilutel inte har behandlals i proposilionen, men att det har underförstålts alt del skall ligga i Stockholm.

Utskottet har erinrat om all slalsmakterna år 1973 i samband med beslutet om den andra etappen av omlokaliseringen av statlig verksamhel (prop. 1973:55, InU 1973:22) gjorde beslämda uttalanden om den framtida omlo­kaliseringen av statlig verksamhel. Därvid uttalades atl någon ytterligare omlokalisering av centrala slalliga myndigheter i de former som skedde i de två ullokaliseringseiapperna inle skulle ske. Det ansågs dock naturligt atl lokaliseringen av nytillkommande statlig verksamhet från fall till fall skulle prövas mol bakgrund av statsmakternas regionalpoliliska målsättningar. Vidare uttalades atl ytterligare tillväxt av cenirala myndigheler, om sä bedömdes lämpligl borde kunna förläggas utanför Slockholmsområdel.

Utskottet konstaterar alt som skäl för atl placera institutet i Siockholm har angetts atl institutet kommer atl byggas upp av arbetsenheter vilka redan är belägna i Siockholm, och atl institutet organisatoriskt skall uigöra del av arbetsmarknadsstyrelsen (AMS). Dokumentationsverksamheten, som kom­mer all bli en viktig uppgifl för inslilulet, är möjlig all samordna med dokumentationen vid arbetslivscenlrum i Stockholm. Motionärerna har å andra sidan pekat pa goda samordningsmöjligheter med olika verksamheier i Göteborgsområdet, bl.a. lärarhögskolan i Mölndal som är landets enda ulbildningsanstalt för personal vid arbelsvårdsinslilulen. Del är enligt utskottet emellertid, också tänkbart atl institutet kan förläggas till annan orl utanför Stockholm än Göleborg. Utskottet anser del inle möjligt atl på grundval av föreliggande maierial ha en beslämd uppfattning i lokaliserings­frågan. På grund härav och med hänvisning till statsmakternas ovan återgivna uttalanden i samband med 1973 års omlokaliseringsbeslut föreslår utskottet alt lokaliseringsfrågan närmare utreds. Utredningen bör klargöra möjligheterna au förlägga inslilulet ulanför Stockholm och, om så visar sig möjligt, undersöka vilken orl eller vilka orter som är länkbara med hänsyn lill inslilutels uppgifler och kontaktbehov. Om utredningsarbetet leder fram lill att en förläggning till Slockholmsområdel är nödvändig bör skälen härför anges.

Resultatet av utredningen bör enligt utskottets mening föreläggas riksda­gen för ställningstagande i lokaliseringsfrågan. Arbetet bör bedrivas skynd­samt. Utskottet är medvetet om all uppskovet med lokaliseringsfrågan kan medföra all institutet träder i verksamhet senare än som beräknals i propositionen. Regeringen får i så fall återkomma beträffande övergångsan­ordningar m.m.

Riksdagen har i skrivelse den 15 mars 1979 som sin mening givit lill känna vad utskottet har anfört.

 

411        Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet    Delll A:4

Jag hemsläller atl regeringen ulvidgar uppdragel lill nya utredningen om yrkesinrikiad rehabilitering m.m. all i samråd med arbetsmarknadsslyrcisen uireda även de frågor jag nu har berört.

Regeringen bifaller föredragandens hemställan. (Arbelsmarknadsdeparlemenlel)

4. Utredning om information rörande arbetsmiljörisker

Dir 1979:52

Beslul vid regeringssammanträde 1979-04-20 Departementschefen, statsrådet Wirlén, anför.

Socialutskottet har i betänkande 1978/79:14 - med anledning av motion 1977/78:705 - uttalat sig för en utredning med uppgifl all lägga fram förslag om hur en väl fungerande och kvalificerad bevakning och informations­spridning rörande arbetsmiljörisker skall genomföras.

Socialutskottet anförde i sitt betänkande i anledning av motionen bl,a, alt en förbättrad information kräver dels en effektiviserad verksamhet i fråga om dokumentation och sammanslällning av forskningsresultat i mera lättill­gänglig form, delsen uiökad informationsspridning som är anpassad bl,a. till olika avnämargrupper,

Ell antal informationssystem om arbelsmiljön är under uppbyggnad. Genom bl.a, dessa kommer det så småningom atl bli lättare all la fram uppgifter såväl om uppnådda forskningsresullal som om innehållet i olika forskningsprojekt. Del är dock enligt utskottet viktigt atl ett organ har ell övergripande och samordnande ansvar både för bevakningen av inkomman­de informalion och för dokumenlationsverksamhelen.

En näraliggande fråga är enligt utskotlel hur man bäsl skall sprida den på detta sätt dokumenterade och sammanställda forskningsinformation, såväl till de skyddsansvariga på olika nivåer som direkt till de anslällda. Del är av stor vikl att sådan informationsspridning sker snabbt och effekiivt. Eftersom arbetsmiljöfrågorna berör många olika vetenskaper och verksamheier kan det ofta bli nödvändigt att inhämla och sammanställa mycket speciella typer av information från annal håll. Efterfrågan på informalion kan antas komma att öka och kommer eventuellt efler hand att ändra karaktär och bli mer inrikiad på speciella, vetenskapligt betonade frågor. Frågan om hur informationen om arbetsmiljöriskerna skall spridas är således komplicerad. En utgångspunkt bör vara all all tillgänglig forskningsinformation skall spridas fortlöpande till dem som berörs därav. Därmed avses inte endast sådan forskning som är direkt inriktad på arbetsmiljöfrågor utan även sådan som har annan inriktning men ändå kan tänkas bli av värde för bedömning av arbelsmiljörisker, l.ex. viss medicinsk forskning.

Enligt socialutskottets mening förutsätter en effektiv forskningsbevakning med konlinuerlig informationsspridning av kvalificerat och ofta speciellt slag att man finner en fastare organisatorisk form för verksamheten. En väl fungerande kvalificerad bevakning och informationsspridning synes dock enligt ulskotlets uppfattning vara svår atl genomföra ulan en föregående översyn av de nu på många håll pågående akliviielerna pä informations-

 

Dein A:5    Skr 1979/80:103                                                  412

området. Olika myndigheters uppgifler i sammanhanget måste enligt utskottet ses över och samordnas. De i motionen aklualiserade frågorna bör enligt utskottet således göras lill föremål för ulredning.

Den ulredning som socialutskoliel förordal bör komma lill slånd. Därvid bör beaktas den centrala ställning som arbelarskyddsstyrelsen intar när del gäller lillsynen över arbetsmiljön och bekämpande av arbelsmiljörisker. Enligt sin inslruklion skall styrelsen bedriva informalionsverksamhel på arbetarskyddels område. Vidare skall slyrelsen fungera som centralt doku­mentations-, informations- och konsultationsorgan i arbelsmedicinska frågor. Genom bidrag från arbetarskyddsfonden stöds sådan forskning och utveckling saml utbildning och upplysning, som kan molverka uppkomslen av yrkesskador och annan av arbelsmiljön belingad ohälsa eller förbättra arbetsmiljön .och därigenom främja hälsa och säkerhel i arbelslivei. Fonden skall enligi sin inslruklion lillse alt resultaten av den forskning och det utvecklingsarbete, som bedrivs med stöd av bidrag från fonden, offentliggörs på lämpligt säll. Mol denna bakgrund bör övervägas på vilkel säll syftet med vad soeialulskollet anförl bäst kan tillgodoses.

Med hänsyn lill vad jag nu har anfört hemsläller jag atl regeringen bemyndigar chefen för arbetsmarknadsdepartementet

att tillkalla en särskild uiredare med uppdrag atl, om möjligt före 1980 års utgång, lägga fram förslag om hur en väl fungerande och kvalificerad bevakning saml en god informationsspridning rörande arbelsmiljörisker skall genomföras saml de evenluella personalkonsekvenser som förslagel medför.

atl besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annal bilräde ål uiredaren,

atl kostnaderna för utredningen skall belasla tolfte huvudtitelns kommit­léanslae.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(.Arbelsmarknadsdeparlemenlel)

5. Lokalisering av  institutet för  metodutveckling,  forskning och personalutbildning inom den yrkesinriktade rehabiliteringen

Dir 1979:97

Beslut vid regeringssammanlräde 1979-08-16

Departementschefen, statsrådet Wirtén,anför.

I prop. 1978/79:216 om lokalisering av institutet för metodutveckling, forskning och personalutbildning inom den yrkesinriklade rehabilileringen föreslog regeringen all institutet skulle placeras i Slockholmsregionen. Regeringen grundade sill förslag på en rapporl som nya ulredningen (A 1978:04) om yrkesinriktad rehabilitering m,m, (NYR) lagl fram. Den huvudsakliga moliveringen lill förslaget var atl det av funktions- och effektivitetsskäl inte var möjligt att förlägga melodutvecklingsinstilulel ulanför Stockholmsregionen, Till följd därav hade inte någon alternativ lokaliseringsort prövats.

 

413        Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet    Del II A:5

Vid riksdagsbehandlingen av proposilionen uttalade emellertid arbelsmarknadsulskollel (AU 1978/79:40) all del material som hade presen­lerals för utskottet inle visal all del var förenal med sådana nackdelar all placera insliiulel ulanför Slockholmsområdel alt detla inle borde övervägas. Lllskollet ansåg sig därför inle kunna tillstyrka proposilionen ulan förordade all regeringen skulle låta utföra en komplelterande ulredning och därefter återkomma till riksdagen med förslag. Riksdagen beslutade i enlighet med ulskollels hemställan (rskr 1978/79:441).

Enligt ulskotlets mening borde bl.a. följande frågor belysas.

1.    Ulredningen borde klara ut vilka konkreia arbelsuppgifter som gör del önskvärt eller ibland nödvändigt med direkta personliga konlakler med förelrädare för vederbörande organ i Stockholm. Vidare borde undersökas om del är möjligt atl ordna dessa kontakter på annal säll l.ex. genom telefonsammanträden och liknande.

2.    Utredningen borde belysa vilka orter som är möjliga vid en lokalisering utanför Stockholm. En viktig faktor härvidlag är kommunikationerna. Man borde uireda möjligheterna atl frän den akluella orten nå Slockholmsområdel och de orter som har arbelsmarknadsinslilul. En annan faktor är arbeismarknaden pä den akluella orten i fråga om del slags experler som institutet kommer atl efterfråga. Därvid har det självfallet betydelse om det finns institutioner på eller i närheten av den aktuella orten med samma slag av anställda som skall finnas på institutet.

3.    De merkostnader - i form av ytterligare medel för personal, resor och annan kontaktverksamhet - som kan bli en följd vid förläggning ulanför Stockholmsområdet borde belysas av utredningen. Merkostnaderna borde undersökas för olika alternativ.

Den begärda utredningen bör komma till stånd. Utöver de av arbetsmarknadsutskottet angivna frågorna bör ulredningen åven belysa konsekvenserna för AMS om inslilutel förläggs utanför Slockholmsområ­del,

En konsekvens av att inslilulels start måste senareläggas är all det arbele som i fråga om personalutbildning, metodutveckling m,m. avsågs bli utfört genom institutet under uppbyggnaden av den nya organisationen med arbetsmarknadsinstitut nu måsle ske i annan ordning, förelrädesvis genom AMS försorg. I della arbele får förulsällas all viss del av den nuvarande personalen vid slalens arbelsklinik och Psykotekniska inslilulet (PTI) kommer atl medverka. Det är emellerlid angelägel alt frågan om en permaneni organisation för melodulveckling och personalulbildning m.m. inom den nya organisalionen med arbetsmarknadsinstitut kan lösas snarast möjligt. Utredningsarbetet bör därför bedrivas med slor skyndsamhel och förslag avlämnas under innevarande är. Utredningsarbetet bör bedrivas i nära samverkan med AMS och NYR. Ulredningen skall vidare under arbetets gäng bereda berörda personalorganisationer lillfälle atl framföra synpunkier i olika sakfrågor.

Med hänvisning till vad jag nu har anförl hemsläller jag all regeringen bemyndigar chefen för arbetsmarknadsdepartementet

all lillkalla en särskild uiredare med uppdrag all göra en ulredning om olika allernaliv för lokalisering av inslilulet för metodutveckling, forskning och personalulbildning inom den yrkesinriklade rehabiliteringen m,m,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat bilräde ål utredaren.

 

DelH A:6    Skr 1979/80:103                                                 414

Vidare hemsläller jag atl regeringen föreskriver all kostnaderna skall belasta tolfte huvudlilelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan,

(Arbelsmarknadsdeparlemenlel)

6. Utredning om arbetsmiljöinvesteringar i mindre och medelstora företag m.m.

Dir 1979:121

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-09-13

Departementschefen, slalsrådel Wirtén, anför,

1 maj 1974 utfärdades en lag om arbetsmiljöfonder. Denna innebar alt vissa förelag skulle avsätta 20 % av 1974 års vinst - om vinslen inle understeg 100.000 kr. - lill en arbelsmiljöfond och beiala in molsvarande summa till särskilda arbetsmiljökonlon hos riksbanken. Del avsatta beloppel var avdragsgillt vid inkomsttaxeringen och skulle användas till förbättring av arbetsmiljön i förelagen. Lagen avsåg akliebolag, ekonomiska föreningar och sparbanker som huvudsakligen drev rörelse, jord- eller skogsbruk. Avsiklen med fonderna var alt de skulle användas lill miljöförbättringar som gick över den standard som arbelarskyddslagsliftningen föreskrev. I den mån fondmedel inle använts inom fem år efter det atl de insatts pä arbelsmiljökonlo hos riksbanken skulle de återföras till förelagel och beskatias som vinst. För att få utnyttja arbelsmiljöfonden krävdes lillslånd av arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) och i speciella fall av regeringen. En förutsättning för all fondmedlen skulle få disponeras var att de anslällda tillslyrkle ansökan i företagets skyddskommitté eller förelagsnämnd eller, om sådana organ inte fanns, genom skyddsombudet.

Totall avsattes drygl 2,3 miljarder kr. på arbetsmiljökonlon hos riksban­ken. Vid utgången av juni 1979 hade mer än två miljarder kr. av dessa utnyttjats.

På grundval av slimulansutredningens förslag (Ds A 1974:8) Stimulansåt­gärder för atl förbällra arbelsmiljön föreslog regeringen i proposiiion 1975:66 ett system med vissa slimulansålgärder för arbelsmiljöförbällringar. Riksdagen beslutade i enlighel med förslagel (SoU 1975:16, rskr 1975:191) vilket innebar all staten skulle teckna garanlier för lån som skulle användas för all finansiera förbättringar av arbelsmiljön, i första hand i mindre och medelstora förelag. Enligt förordningen om lånegaranti för arbels­miljöförbällringar (1975:632) fick garanii lämnas för högst 100,000 kr, per företag. Det statliga garantiåtagandel skulle gälla totalt 200 milj. kr. under tiden den 1 seplember 1975 lo .m den 31 den december 1976. Lånen löpte på sju år varav de två första var ränte- och amorieringsfria. Staten skulle enligt beslutet svara för de räntekostnader som uppstod under de två första åren. För att finansiera garantiåtaganden, räntekostnader och administra­tionskostnader beslulades om en höjning av arbeiarskyddsavgiften för åren 1976 och 1977. Låneformen sammankopplades med arbetsmiljöfonderna på så sätl atl företag som avsatt mer än 100.000 kr. lill arbelsmiljöfond inle

 

415        Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet    Del II A:6

berättigades lill lån med statlig garanti. Lånegaranti kunde dock tecknas för skillnaden mellan 100.000 kr. och det lill arbelsmiljöfond avsatta beloppet. Lånegarantin skulle på slalens vägnar tecknas av företagareföreningen, fr.o.m. den 1 juli 1978 den regionala utvecklingsfonden (SFS 1978:19), i resp, län. Verksamhelen administrerades centralt av statens industriverk. Ett villkor för att garanii skulle tecknas var alt länen avsåg förbättringar av arbelsmiljön i beflnlliga anläggningar saml all de anslälldas förelrädare i skyddsfrågor hade tillstyrkt företagets ansökan.

I början av hösten 1976 hade endast hälften av den beslutade garantiramen utnylljats och regeringen föreslog därför (prop. 1976/77:35) att tidperioden för garantigivningen skulle förlängas med ytterligare ett år, dock inom samma garantiram som lidigare dvs. 200 milj. kr. Riksdagen biföll regeringens proposiiion (SoU 1976/77:20, rskr 1976/77:70), och garantilån för arbelsmiljöförbällringar fick sålunda tecknas även under år 1977, Efter den tröga starten med dess lån ökade emellerlid eflerfrågan snabbt och på hösten 1977 slod del klarl alt den garantiram som satts för verksamheten skulle räcka precis fram lill årsskiftet 1977/78. Landsorganisationen i Sverige (LO) hemställde bl.a. mol bakgrund av all riksdagen inom kort väntades besluta om ny arbeismiljölag atl lidperioden för garantilånen skulle förlängas oeh all en ny ram skulle faslslällas härför. En liknande framslällning gjordes av Sveriges Hantverks- och Induslriorganisalion (SHIO). Regeringen föreslog i prop. 1977/78:101 bil. 9 bl.a. med hänsyn lill dessa framslällningar att systemet skulle finnas kvar även under år 1978 och att en ny garantiram på 100 milj. kr. skulle faslslällas för verksamhelen för denna period. Riksdagen godkände regeringens förslag (SoU 1977/78:21, rskr 1977/78:138). I proposi­lionen underströk föredraganden dock all arbelsmiljökoslnaderna skulle las ur produklionen och all han inle var beredd alt föreslä atl systemet med arbetsmiljögaranlilån förlängdes längre än till ulgången av år 1978. Han ansåg dock all låneformens effekler borde utvärderas under är 1978 så all etl bäitre beslutsunderlag skulle föreligga inför elt definitivt beslut om lånens framlid vid ulgången a' året då regeringen också skulle åierkomma till hur förlängningen skulle finansieras.

Regeringen uppdrog i juni 1978 ål slalens induslriverk all genomföra en ulvärdering av lånens effekler, hur de påverkat arbelsmiljöinvesleringar, i vad mån initiativet kommit frän de anställda eller frän företagsledningen elc, I den rapporl industriverket avlämnade framgick bl,a, att hälflen av företagen ansell sig kunna klara sina arbelsmiljöinvesleringar även ulan hjälp av länen oeh alt den främsla effekten synies ha varit att investeringarna tidigarelagls. Verket framhöll vidare all erfarenhelen visar atl arbets­miljöförbättringar oftast genomförs i samband med effektivitets- och pro-duktionsslimulerande invesleringar och all del därför är svårt all särskilja miljöinvesteringar från övriga investeringar. Vidare påpekades alt eftersom slimulansinslagen i arbelsmiljögaranlilånen var lämligen begränsade hade låneformen knappasl lockat lill investeringar som inle hade även andra motiv och som därmed ändå skulle kommii lill stånd förr eller senare. Enligt verkels mening borde finansieringen av arbelsmiljöinvesleringar kunna lösas inom ramen för systemet för industrigaranlilån och rörelselän från utveck­lingsfonderna. LO framhöll, sedan man hade lagil del av industriverkets rapporl, atl låneformen borde upphöra och alt andra lill produklionen kopplade kreditmöjligheter borde kunna prövas för alt tillgodose kravel på en god arbelsmiljö. SHIO-Familjeförelagen samt ell slort anlal ulvecklings­fonder ansåg däremot all systemet skulle finnas kvar oförändrat.

 

Del II A:6    Skr 1979/80:103                                                416

1 regeringens förslag (prop, 1978/79:65) om etl högre uttag av ar­beiarskyddsavgiften under år 1979 för all finansiera 1978 års verksamhel med arbetsmiljögaranlilån underströk jag vad riksdagen vid ell flertal tillfällen har slagit fast, nämligen att kostnader för all förbiitlra arbetsmiljön måste ingå som en naturlig del av förelagens produklionskoslnader och all de därför bör belalas av produklionen saml all meningarna om låneformen var sa delade atl jag inte var beredd all föreslå någon yllerligare förlängning av verksamheten. Därmed tecknades inga fler slalliga garantier för sådana lån efter 1978 års uigång.

Vidare framhöll jag all eftersom arbetsmiljöproblem ålerfinns på många olika arbetsställen vare sig de är slora eller små, har privala eller offentliga huvudmän finns del principiellt inte någon anledning alt särskilt prioritera vissa typer av förelag. Om problemen i de små och medelslora förelagen är så slora eller deras ekonomiska läge så ansträngt atl de anslällda i dessa förelag löper risken att få en sämre arbelsmiljö än sina kolleger pä andra lyper av arbetsplatser kunde enligt min mening skäl finnas lill en annan bedömning. Jag framhöll därför all en ulredning borde lillsäiias med uppgifl all bl.a. se över de små och medelstora förelagens möjligheier all klara sina arbetsmiljöinvesteringar inom ramen för befintliga kreditmöjligheter.

Jag anser all en särskild uiredare nu bör tillkallas för atl genomföra ulredningsarbelet.

Utredaren bör söka klarlägga arbetsmiljösitualionen i de mindre och medelstora förelagen och undersöka vilka förutsättningar dessa generelll har all klara sina arbelsmiljöinvesleringar inom ramen för befintliga kredilmöj-ligheler. Han bör därvid särskili sludera del slalliga kredilslöd som är inriklal pä de mindre och medelstora förelagen. Även andra existerande former av slalliga stödålgärdeT bör uppmärksammas. En sådan genomgång bör utvisa hur man med nuvarande slödformer kan främja invesleringar som hell eller delvis avser arbetsmiljöförbätlringar.

Arbetsmiljön påverkas även i hög grad av investeringar som huvudsakli­gen genomförs med andra syften än förbättrad arbelsmiljö. För alt arbetsmiljöaspekterna bäitre skall kunna beaklas vid alla lyper av investe­ringar som utförs med statligt ekonomiskl slöd i form av krediter, garantier eller andra ekonomiska slöd lill förelagen, bör uiredaren pröva om de anställda kan ges slörre möjlighel atl yllra sig över ansökningar om sådant stöd avseende arbetsmiljökonsekvenser av planerade invesleringar. Utreda­ren bör härvid beakla de erfarenheler som har vunnits vid prövning av ansökningar atl ulnyllja arbelsmiljöfonder samt vid ansökningar om arbetsmiljögaranlilån.

En genomgång av de mindre och medelslora förelagens arbelsmiljö och ekonomi kan även komma all visa att nödvändiga arbelsmiljöinvesleringar i vissa fall kan medföra atl förelagets existens äventyras. Utredaren bör klarlägga hur omfattande detta problem är samt diskutera länkbara lösningar, så all de anställda i sådana förelag inle utsätts för större hälsorisker än anställda i andra förelag. En sådan lösning bör ulformas så atl den ansluter lill principen alt arbelsmiljökoslnaderna skall bäras av produklionen.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag all regeringen bemyndigar chefen för arbetsmarknadsdepartementet

att tillkalla en särskild uiredare med uppdrag alt se över de små och medelslora förelagens möjligheter alt klara sina arbelsmiljöinvesleringar mom ramen för befiniliga kreditmöjligheter saml lämna förslag lill åtgärder

 

417        Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet    Del II A:7

som underlättar sådana investeringar i framliden m,m,,

alt besluta om sakkunniga, experter, sekrelerare och annal bilräde ål uiredaren,

atl kosinaderna för ulredningen skall belasla tolfte huvudtitelns kommil­léanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan, (Arbelsmarknadsdeparlemenlel)

7. Utredning om vissa organisatoriska frågor med anledning av den nya vapenfrilagstiftningen

Dir 1979:136

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-11-01

Departementschefen, statsrådet Wirlén, anför

Tillstånd all fullgöra vapenfri ijänsl och utbildning m, m, av vapenfria tjänslepliktiga handläggs av tvä myndigheler - vapenfrinämnden som sorlerar under försvarsdepartementet och arbetsmarknadsstyrelsen (vapen­frisektionen) under arbetsmarknadsdepartementet.

Ansökan om tillstånd atl fullgöra vapenfri Ijänsl prövas av vapenfrinämn­den. Vapenfrinämndens kansliorganisalion i Siockholm omfaltar ca 15 tjänster, varav tre avser fast anslällda ulredningssekreterare. För merparlen av nämndens direkta konlakl med de sökande svarar regionala uiredare, f, n, ca 130. Utredarna rekryleras frän arbeisområden där man kan förvänla sig god praklisk erfarenhet av molsvarande ulredningsarbele. Arbelel ulförs mol arvode.

Den ökade lillslrömningen av vapenfriansökningar har gjort del nödvän­digl för nämnden att engagera ell visst anlal personer pä hellid. Uiöver de tre centralt placerade uiredningssekreterarna disponerar nämnden sex ijänster för fasta utredningssekreterare med regional placering ule i landel. Under senare år har anlalel uiredningar legat på ca 2 300 per år varav de dellidsengagerade utredarna svarat för ca 1 500. Kosinaderna för den nuvarande utredningsverksamheten beräknas till omkring 3,5 milj, kr, per år.

Genom den nya vapenfrilag (1966:413, ändrad senasl 1978:524) som trädde i kraft den 1 juli 1978 har utredarnas uppgifler förändrats. När vapenfrinämnden har fäll in en ansökan om vapenfri Ijänst kallas den sökande lill samlal med en uiredare. Dennes uppgifl är bl, a, all klargöra innebörden av vapenfrilagens förutsättningar för vapenfri ijänsl saml all informera den sökande om den vapenfria tjänsten och om konsekvenser av hans ställningslagande. Under samtalet bör ocksä klargöras den sökandes lämplighet och inlresse för olika allernaliv av vapenfri Ijänsl.

När ansökan om vapenfri Ijänsl har beviljats överlämnas ärendel till vapenfriseklionen inom arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), vilken har till uppgifl all svara för den fortsatta handläggningen, AMS skall föra regisler över de vapenfria, beslämma slag av och lidpunkl för tjänstgöring, ulöva

27 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 103

 

Delll A:7    Skr 1979/80:103                                                  418

lillsvn över utbildning och tjänstgöring saml redovisa kostnader för och intäkter av vapenfriverksamheien, Vapenfriseklionen omfallar f, n. drygl tjugotalet tjänster,

Vapenfriverksamhelens omfattning bestäms av regeringen genom en ram i anlal tjänslgöringsdagar. Denna ram har under de senasle åren medgivii inkallande av ca 1 500 vapenfria tjänslepliktiga per år. Delta antal har emellertid inle fulll ul molsvaral den ökade lillslrömningen av personer som beviljals vapenfri ijansl. I augusti 1979 redovisades ca 2 800 vapenfria tjänsteplikliga som väntar på atl fä göra sin grundutbildning. Väntetiden är f. n. drygl tvä år. En slor del av vapenfrisektionens arbete beslår i atl förhandla med myndigheter och organisaiioner om lämpliga tjänstgörings-allernaliv och atl se till alt den vapenfrie får en kvalitativt godlagbar utbildning. Della arbele ökar nalurliglvis genom den vidgning av möjlighe­len all få vapenfri tjänst som den nya lagstiftningen innebär.

1 regeringens proposiiion 1977/78:159 om ändring i lagen (1966:413) om vapenfri ijänsl m. m. anförde föredragande statsrådet, alt han inle var beredd all förorda någon förändring av organisationen saml all nuvarande uppdelning på departemenl t. v, borde beslå, men uttalade sig för alt den framlida adminislralionen inom AMS av de vapenfrias ijänslgöring m. m. och behovet av personal härför närmare övervägdes.

Vid riksdagens behandling av proposilionen underströk försvarsulskoltel vikten av atl vapenfriverksamheten organiserades på ell ändamålsenligt säll och gavs tillräckliga resurser. Försvarsulskollet ansåg också all AMS även i forlsätiningen borde svara för den verksamhel som gäller de vapenfrias placering lill Ijänslgöring och därmed sammanhängande frågor. Forlsaila överväganden härom borde, enligt utskottet, inkludera frågan om inrättande av en särskild delegaiion för vapenfriverksamheien sammansatt av förelrä­dare för allmänna intressen och med represenlanler för de slörre uibild­ningsanordnarna.

En översyn av administrationen och organisalionen av de vapenfrias tjänstgöring m. m. bör nu ske. Jag förordar mot denna bakgrund alt en särskild uiredare tillkallas för atl se över administrationen av hela vapenfriverksamheien och i förekommande fall avge förslag till organisalo­riska förändringar och dimensionering av organisalionen.

En allmän utgångspunkt för ulredningens arbete bör vara att skapa en sådan organisalion all den ger en ralionell och smidig hantering av vapenfriverksamheten. Härvid bör särskilt granskas om del går att uppnå administrativa fördelar m. m. i kontakterna mellan de myndigheter och de organisationer som handhar vapenfrifrågorna och de myndigheter och organisationer som anordnar utbildning av vapenfria tjänsteplikliga.

Utredaren bör överväga ålgärder som gör del möjligt atl effektivt använda de samlade administrativa resurserna för vapenfriverksamheten varvid också bör beaklas organisationens uppgifl atl förhandla med de myndigheter och övriga organ om atl bereda plals för de vapenfria. Utredarna bör också ge förslag till en lösning av budgeterings- och kostnadsfördelningsfrågorna.

En arbetsgrupp inom AMS har i samband med den nya vapenfrilagens ikraftträdande den 1 juli 1978, gjort en intern översyn av styrelsens vapenfriseklion, I rapporten Organisation av vapenfriverksamheten inom arbetsmarknadsverket, föreslås bl, a, att vissa uppgifler av framför allt personalvårdskaraktär delegeras lill utbildningsmyndigheierna. all främsl samarbetet med kommunerna decentraliseras lill länsarbelsnämnderna. och atl, för vissa regisleruppgifler, man bör kunna utnyttja värnpliklsverkels

 

419        Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet    Del II A:8

datasystem, AMS slyrelse har tagil sliillning lill denna rapport.

Jag bedömer en decentralisering av vapenfriadminislralionen som värde­full. Utredaren bör, med beaktande av AMS ulredning, undersöka förutsättningarna för och det ändamålsenliga i all engagera länsarbelsnämn­derna i arbelet bl, a. med ulplacering av de vapenfria på ijänstgöringsslällen saml uppföljning av ulbildningen.

Uiredaren bör i detta sammanhang även analysera för- och nackdelarna med del av riksdagens försvarsutskott uppmärksammade förslaget om inrättande av en särskild delegaiion för vapenfriverksamheien sammansau av företrädare för allmänna intressen och med represenlanler för de slörre utbildningsanordnarna.

Ulredningsarbelet bör bedrivas i nära konlakl med de organisaiioner och myndigheler som berörs av vapenfriverksamheien liksom även med förelrä­dare för vapenfria arbetsgruppen. Beträffande personalorganisationerna skall utredaren under arbetets gång informera SACO/SR, SF, TCO-S och bereda dessa lillfälle atl framföra synpunkier,

I denna fråga har jag samråll med chefen för försvarsdepartementet.

Jag vill erinra om regeringens lilläggsdirekliv lill samiliga kommilléer och särskilda uiredare angående finansiering av förslag m, m, (Dir 1977/ 78:40),

Utredningsarbetet skall bedrivas skyndsamt och om möjligt sluiföras under innevarande budgelår.

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemsläller jag all regeringen bemyndigar chefen för arbelsmarknadsdeparlemenlel

- all tillkalla en särskild uiredare med uppdrag atl göra en översyn av adminislralionen och organisalionen av vapenfriverksamheien

-all besluta om sakkunniga, experler, sekrelerare och annal bilräde ål uiredaren.

Vidare hemsläller jag atl regeringen föreskriver all kosinaderna skall belasla lolfte huvudlilelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Arbetsmarknadsdepartementet)

8. Arbetsmarknadsutbildning och utbildning i företag

Dir 1979:139

Beslut vid regeringssammanlräde 1979-11-22

Departementschefen, statsrådet Wirtén, anför.

Arbetsmarknadsutbildning är den vuxenulbildning som samhällel tillhan­dahåller av arbetsmarknadspolitiska skäl,

Arbetsmarknadsulbildningen är elt komplement lill det reguljära utbild­ningsväsendet och kännetecknas av alt den slår direkt lill arbetsmarknads­myndigheternas förfogande. Dess huvudsakliga uppgift är atl stärka dem som har en svag ställning pä arbeismarknaden och samtidigt lillgodose angelägna behov av yrkesutbildad arbelskraft, Arbelsmarknadsulbildningen

 

Del 11 A:8    Skr 1979/80:103                                              420

är friimst förbehållen arbelslösa vuxna över 20 år och personer som riskerar arbeislöshel, Efler hand har även andra givits möjlighel all della i arbetsmarknadsutbildning, främst genom tillkomsten av brislyrkesutbild­ning är 1966 och bidrag lill uibildning av permilleringshoiad personal år 1974. Successivi har även möjligheterna ökal för ungdomar som inle fylll 20 år all della i arbeismarknadsulbildning. Det giiller bl. a. den som är försörjningspliktig mol barn, den som är handikappad eller flykting eller uppfyller villkoren för kontant arbelsmarknadssiöd,

Arbetsmarknadsulbildningen sker i stor ulslräckning genom kurser som skolöverstyrelsen (SÖ) anordnar särskilt för delta ändamål. Dessa s, k, AMU-kurser genomförs i regel vid särskilda AMU-center. Ulbildningen kan även bedrivas inom del reguljära utbildningsväsendet, i studieförbund eller vid företag, Ulbildningen är kostnadsfri för dellagarna, som får ell särskilt förmånligt studiestöd, utbildningsbidrag, under ulbildningsliden.

Den nuvarande inriktningen av arbetsmarknadsulbildningen har sin grund i riksdagens beslul år 1975 om nya rikllinjer för arbelsmarknadsulbildningen (prop, 1975:45, InU 1975:14, rskr 1975:178), De mål som då fastställdes formulerades pä följande sätt;

"Arbetsmarknadsutbildningen är etl arbetsmarknadspoliliskl medel. Den har både stabiliseringspoliliska, fördelningspoliliska och lillväxlpoliliska mäl. Den skall liksom övriga arbetsmarknadspolitiska medel ges en sådan inrikining och flexibiliiel all den motverkar konjunktursvängningar och minskar olägenhelerna i dessa svängningar. Den skall vidare medverka lill all åsladkomma slörre jämställdhet mellan olika grupper genoin all siödja dem som har den svagaste ställningen på arbetsmarknaden, och den skall främja ekonomisk lillväxl genom att lillgodose behov av yrkesutbildad ar­betskraft".

Undersenare är harockså arbetsmarknadsutbildning i förelag förekommil som ett medel atl främja nyanslällningar, all molverka permitteringar och uppsägningar och all förbättra arbetstagarnas befordrmgsmöjligheter. 1 fråga om denna form av arbetsmarknadsutbildning gäller all elt anställnings­förhållande skall råda redan dä ulbildningen påbörjas och all samhällels ekonomiska stöd utgår lill arbelsgivaren,

Ulvecklingen av arbetsmarknadsutbildningen sedan år 1975 har inneburil en krafiig ökning bl, a. beroende på konjunkturnedgången. Under budgel­året 1975/76 dellog totalt 107 000 personer i arbetsmarknadsutbildning, varav 64 000 i AMU-kurser och 10 000 i företagsulbildning som anordnats i samband med permilleringshol, Molsvarande anlal för budgeiårei 1976/77 var 210 000 respektive 77 000 och 90 000, Anlalel dellagare hade budgeiårei 1977/78 stigit till 245 000 personer, varav 85 000 i AMU-kurser och 120 000 i företagsulbildning i samband med permilleringshol. Del är alltså främst ulbildningen i förelag för permitteringshotad personal som har svarat för den krafiiga ökningen. Bidraget till sådan utbildning höjdes tillfälligt lill 25 kr. per timme och dellagare under perioden den 1 februari 1977 till den 31 december 1978. Fr. o. m. den 1 januari 1979 utgår bidragel med 20 kr. per timme och reglerna har från denna lidpunkl förändrals så atl arbetsgivare själv måste svara för kosinaderna för de försia 40 timmarna för varje person som deltar i ulbildningen. Under budgeiårei 1978/79 sjönk antalet deltagare till 186 000 personer, vilkel hell var en följd av en nedgång i företagsulbild­ningen.

Även SÖ;s AMU-kurser har ökal i omfattning under denna lid och en fortsall utbyggnad av AMU-center och AMU-filialer har skell. Det finns

 

421        Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet    Delll A:8

f. n. 52 AMU-cenler, fyra riksyrkesskolor och ell hundratal AMU-filialer i hela landet. Antalet läroplaner för arbeismarknadsulbildning uppgår f. n. lill ca 600. Kurslidcrna varierar från en vecka lill 80 veckor. Den genomsniilliga kursliden är sex månader.

Arbelsmarknadsulbildningen har alllsä expanderat starki under de senasle åren. Kosinaderna för verksamhelen uppgick budgetårel 1978/79 lill 3 690 milj. kr. Finansieringen sker genom en fond, arbelsmarknadsutbild-ningsfonden, som lill slörsia delen byggs upp genom slalliga anslag och lill en del genom arbelsgivaravgifter.

Ansvarsfördelningen mellan AMS och SÖ regleras.i arbelsmarknadskun­görelsen (1966:368, omlryckl 1979:528). AMS gör de arbetsmarknadspolilis­ka bedömningarna av utbildningsbehovet och faslsläller inrikiningen, omfaltningen och lokaliseringen av kursverksamheten. Det är vidare arbetsmarknadsmyndigheterna som hänvisar dellagare lill arbelsmarknads­ulbildningen, SÖ svarar för det pedagogiska innehållel i ulbildningen och har del administrativa, lekniska och ekonomiska ansvaret för kursverksamhe­ten.

Verksamheten bygger på en nära samverkan mellan skol- och arbetsmark­nadsmyndigheterna samt arbelsmarknadens organisaiioner. För planeringen pä cenlral nivå av AMU-kurserna finns elt rådgivande organ, samarbeis-delegalionen för omskolningskurser (SAMS),

AMS faslsläller efler samråd med SAMS årligen i en s. k, ramplan volymen och inrikiningen av AMU-kurserna, Ramplanen överlämnas lill SÖ samiidigi med en beställning av den kursverksamhet som skall anordnas i SÖ:s egen regi och de AMU-kurser som skall anordnas som köp av SÖ, Ramplanen omfallar ett budgelår och en uppföljning sker efler sex månader. Kontinuerligt under årel sker dock revideringar av ramplanen genom alt nya kurser beställs och andra ulgär ur planen på grund av förändrade arbelsmark-nadsförhållanden.

Som SÖ;s regionala organ för AMU-kurserna finns inom varje län en kursstyrelse. Den består av sex ledamöier med länsarbetsdirektören som ordförande. Övriga ledamöter är länsskolinspektören eller i dennes ställe en skolinspektör, en sakkunnig som represenlerar yrkesutbildningen i länet saml en represenianl för var och en av SAF. LO och TCO. Sekrelerare i kursstyrelsen är ulbildningsinspektören vid länsarbelsnämnden. Denne svarar tillika för kursslyrelsens kansligöromål. För kursslyrelsen finns en instruktion som faslslällls av SÖ. Kursslyrelsen har enligi inslruklionen som huvudsaklig arbetsuppgift alt följa behovet av arbetsmarknadsutbildning och forllöpande bedöma hur lillgängliga resurser bäsl kan utnyttjas, däri inräknat AMU;s resurser i angränsande län och lillgängliga resurser hos övriga uibildningsanordnare inom länel och i regionen, I enlighel med av SÖ angivna riktlinjer skall kursstyrelsen medverka till atl anskaffa, förhyra och iordningställa lokaler för arbelsmarknadsulbildningen, Kursslyrelsen har befogenhet atl förhyra lokaler för enslaka kurser som anordnas för all lillgodose ell lillfälligt behov för en lid av högst två år. Lokaler för ell mera långsiktigt behov anskaffas efter det au SÖ har prövat behovel av lokaler med utgångspunkt från ett av AMS godkänt kursprogram för varje AMU-center.

Lokalärendena bereds i dessa fall av kursslyrelsen, varefter SÖ svarar för slullig handläggning och beslul om lokalulformning och förhyrning.

För varje yrke eller grupp av närbesläktade yrken som finns företrädda inom   länets   arbetsmarknadsutbildning  skall   kursslyrelsen   enligt   SÖ:s

 

Del II A:8    Skr 1979/80:103                                                422

föreskrifier lillsalla en A-i(;i;i(7»»i(/. Kursnämnderna beslår av företrädare fiir länsarbetsnämnd och AMU-center saml arbelsgivare, arbelslagarc och kursdellagare. Dess främsla uppgift är all följa upp ulbildningen och i förekommande fall hos kursslyrelsen aklualisera förändringar i läroplaner eller undervisningsmeloder.

Varje AMU-cenler har en heltidsansliilld kursförcsiåndare med pedago­giski och ekonomiskl ansvar för kursverksamhelcn och dess kipande drifl. Föreståndaren skall bl. a. se lill atl lokaler, lärare och utrustning finns lillgängliga när planerade kurser skall slarla. Personaluppsättningen i övrigt varierar mellan olika AMU-cenler beroende pä slorlek och inriktning. Varje center har en kansliföreståndare som svarar för personal- och ekonomiad­minislralion. Vidare finns en eller flera ulbildningsmän med ansvar för undervisningen inom olika ämnesområden och med arbelsledarfunktioncr för berörd lärarpersonal. Vid slörre AMU-center finns dessulom en drifi-ingcnjör som i huvudsak svarar för inveniarier och ulrusining. AMU-verksamhelen har f. n. ca 7 000 anslällda, varav ca 5 400 är lärare.

Kosinaderna för SÖ;s särskilda AMU-kurser uppgick budgeläret 1977/78 lill ca 975 milj. kr. Den genomsnittliga koslnaden per kursdellagare och vecka var ca 800 kr. Del cenirala ansvarei för den särskilt anordnade AMU-verksamhelen ligger på SÖ;s byrå V 3. Byrå V 3 har ca 75 anställda. Vid byrån handläggs alla vikligare ärenden som gäller administrativa, pedagogiska, yrkeslekniska och ekonomiska frägor rörande AMU-kurser­na,

På uppdrag av regeringen utförde statskontoret år 1975 en översyn av organisationen av SÖ:s byrå V 3, 1 den rapport med anledning av uppdraget, 1975:27 AMU - byrå V 3 vid skolöverstyrelsen - En organisationsöversyn, som statskontoret samma år överlämnade till regeringen föreslogs bl, a. en försiärkning av ledningsfunktionen inom byrån. 1 rapporlen uttalades vidare bl. a. all byråns arbelsuppgifler borde förändras och mer inriklas på övergripande planeringsuppgifler. Löpande driftadminislraliva ärenden föreslogs överföras till fältorganisationen i så stor utsträckning som möjligt. Genom regeringens beslul den 3 juni 1976 lilldelades SÖ medel för en försiärkning av ledningsfunktionen inom byrån. Regeringen uppdrog dessutom ål SÖ all verkställa de fortsatta utvecklingsinsatser inom byråns verksamhelsområde som slatskonlorel hade föreslagit i sin rapporl.

SÖ tillsatte i juni 1976 en arbelsgrupp, den s ,k. Decentraliseringsgruppen för AMU, med representanter för AMS och SÖ, senare också för slalskonlo­rel, för all föreslå ålgärder i decentraliserande syfte. Gruppens uppdrag kom senare atl vidgas lill alt omfatta även planeringen av arbelsmarknadsulbild­ningen med avseende pä fördelningen av beslutsbefogenheter mellan AMS och länsarbetsnämnderna.

DcH av regeringen tillsatta Decenlraliseringsutredningen (Kn 1975:01) överlämnade i oklober 1976 promemorian Decentralisering av AMU-verksamhelens adminislralion (Ds Kn 1976:10). Ulredningen anförde bl. a. iUt dess överväganden i promemorian borde ingå i underlaget för den ulredning om arbetsmarknadsutbildningens organisalion som SÖ och AMS gemensaml hade påbörjai. Decenlraliseringsutredningen berörde i sin promemoria bl. a. de delar av AMU;s administration för vilka statskontoret i sin rapport hade föreslagil decentralisering.

SÖ genomförde vid årsskiflet 1976/77 en viss delegering av beslut i personaladministraliva ärenden från byrå V 3 lill kursföreslåndarna vid AMU-center.  Kursföresiåndaren kan sålunda rekrytera och anslälla de

 

423        Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet    Del II A:8

liirare och föreläsare som krävs för atl genomföra undervisningen.

Beslul om tillsvidarcanslällning fallas dock av SÖ centralt efter lokal beredning. Det är främst ulbildningsmännen vid AMU-cenlren som numera också handlägger ärenden om rekrylering och anslällning av lärare. Decenlraliseringsgruppen för AMU har i en rapporl den 14 april 1978, Deceniralisering av AMU-verksamhelens adminislralion, lämnal förslag lill en viiigående deceniralisering. Enligt gruppens bedömning kan verksamhe­len effekliviseras genom all beslulen lill väsenllig del decenlraliseras till länsarbetsnämnder och kursstyrelser. Gruppens förslag innebär i korthet följande. Planering av arbetsmarknadsutbildningen och beställning av AMU-kurser föreslås lill slora delar decentraliseras från AMS till länsar­belsnämnderna. För all planeringen skall underiälias tilldelas länen en mera sladigvarande s. k. basresurs av kurser. Till denna basresurs fogas en rörlig del, som behandlas närmare vid varje planeringslillfälle och som beslutas antingen av AMS eller av länsarbelsnämnden efler regionalt samråd. Kursstyrelsen föreslås få myndighets status med ell särskilt kansli. Kurssty­relsen föreslås vidare få ansvar för beslul om anslällning och uppsägning av all pesonal med undantag av kursledningspersonal, driftadminislraliva beslul saml ekonomiska beslul inom vissa ramar. En decentralisering av ekono­miska beslut kräver all ell för verksamhelen anpassal budgetsystem ulvecklas. Gruppen föreslår vidare all en branschinriktad serviceenhei inrättas för vart och ell av de slörre branschområdena inom arbelsmark­nadsulbildningen. En sådan serviceenhei föreslås förläggas lill AMU-cenler med en ulbyggd och väl fungerande verksamhel inom respeklive bransch. Dess uppgifl skall bl. a. vara atl bistå SÖ med uppföljning och utvärdering av arbelsmarknadsulbildningen.

Sammanfattningsvis kan konstaleras, alt utvecklingen under de senasle åren har inneburil en krafiig ökning av AMU-verksamhelen, De slalliga åtgärderna för atl bereda personer, som är eller riskerar atl bli arbetslösa, omskolning eller vidareulbildning, är belydande.

Denna krafiiga ökning av AMU-kurserna har medförl slora påfresiningar på främsl SÖ:s byrå V 3, Även på den lokala organisationen vid kursslyrelser och AMU-cenler har utvecklingen medfört elt ökal tryck. En viss avlastning kommer dock atl ske, om än i mindre mån, frän årsskiftet 1979/80 då vissa förberedande och orienterande kurser öveförs från AMU-verksamhelen lill den nya organisalionen för yrkesinrikiad rehabilitering inom arbelsmark­nadsverkel.

Som jag anförde vid min anmälan av medelsbehovei för arbelsmarknads­ulbildningen i årels budgetproposition (prop, 1978/79:100 bil. 15 sid. 64) anser jag att det nu är erforderiigl all göra en viss översyn av arbelsmark­nadsulbildningen. Jag förordar efler samråd med utbildningsministern och statsrådet Mogård all en kommitté tillkallas för all göra denna översyn.

En huvuduppgift för kommittén är atl med ulgångspunkl i de mål för arbetsmarknadsulbildningen som fastställdes genom riksdagens beslut år 1975. och som bör ligga fast, pröva i vad mån den nuvarande inrikiningen av arbetsmarknadsutbildningen svarar mol dessa mål eller behöver ändras, Kommillén bör härvid bl, a, analysera vilka ålgärder som behövs för all säkerslälla en sådan flexibilitet all resursinsalserna kan anpassas efler rådande konjunktur- och arbetsmarknadsläge.

En annan uppgift för kommillén är alt klargöra gränserna mellan arbetsmarknadsutbildningens ansvarsområde och de uppgifter som normall bör ankomma på förelagens inlerna utbildning för de anslällda. Allteftersom

 

Del II A:8    Skr 1979/80:103                                                424

arbelsmarknadsulbildningen i förelag har ökat  i omfattning har denna gränsdragning blivil ell mera påtagligt problem.

Utredningen om förelagsutbildning (UFU) har i silt betänkande (SOU 1977:92) Utbildning i företag, kommuner och landsling, redovisat omfatt­ningen av företagens personalutbildning och de olika formerna för arbets­marknadsutbildning i förelag. Utredningen hade i uppdrag att belysa personalulbildningen mot bakgrund av tre olika aspekter: de arbetsmark­nadspoliliska strävandena alt åsladkomma en jämn och trygg sysselsällning, den enskilde arbetstagarens behov av utbildning för att dennes ställning på arbetsmarknaden skall slärkas saml företagens behov av personal med yrkeskunskaper. Mot bakgrund av UFU;s karlläggning bör kommillén som en Iredje huvuduppgift pröva om ålgärder behövs från samhällets sida för att främja en sådan inriktning av denna personalutbildning all dessa syflen blir tillgodosedda.

Jag går nu över till atl närmare ange kommitténs uppgifter. Arbelsmarknadsulbildningen vänder sig som nämnls främst till personer som är etablerade på arbetsmarknaden men som har blivil arbelslösa eller riskerar arbetslöshet. Den vänder sig också till personer som efter en tids bortovaro genom t. ex. hemarbete söker sig ul på arbeismarknaden. Vissa gränsdragningsproblem har uppstått gentemot bl. a. övrig vuxenulbildning efler hand som arbelsmarknadsulbildningen har ökal och den kommunala vuxenutbildningen, gymnasieskolan och den högre utbildningen har refor­merals och byggis ul. Genom införandet av del särskilda vuxensludieslödel år 1976 har vuxna fåll ökade möjligheter atl sludera med ett förmånligt sludiestöd. Enligt nuvarande regler kan ulbildningsbidrag utgå för utbildning inom det reguljära utbildningsväsendet, om arbetsmarknadsmyndigheterna bedömer atl det är lämpligl, Samiidigi kan del förekomma all liknande utbildning anordnas vid SÖ;s AMU-kurser, En fortsatt utbyggnad av såväl AMU-cenler och filialer som kursutbudet vid arbetsmarknadsutbildning har forllöpande skett under 1970-talel. Under de senasle åren har antalet läroplaner för arbelsmarknadsulbildningen dubblerats, från ca 300 under år 1974 till ca 600 f, n. Jag anser det därför vikligl atl få del belyst om arbetsmarknadsutbildningen forlfarande fungerar som ell komplement lill del reguljära utbildningsväsendet eller om arbetsmarknadsulbildningen i vissa fall kan sägas konkurrera med reguljära uibildningsanordnare,

Behovel av samplanering med andra uibildningsanordnare har framstått som alll mer nödvändigl efterhand som behovel av arbetsmarknadsutbild­ning har ökal. En angelägen uppgifl för kommillén är all finna former för en samordning mellan arbetsmarknadsutbildningen och samhällels övriga uibildningsanordnare med ulgångspunklen all lillgängliga resurser för utbildning skall utnyttjas så effekiivt som möjligt. Bl. a. bör prövas vilka möjligheter som finns till organisatorisk och administrativ samverkan med kommunen. Ulgångspunklen bör vara all ungdomar under 20 år i princip skall få sin utbildning inom den reguljära skolutbildningen. Eftersom gymnasieutredningen (U 1976; 10) har fåll i uppdrag all framlägga förslag om en fördjupad samverkan mellan gymnasieskolan, den kommunala vuxenut­bildningen och arbelsmarknadsulbildningen ankommer del inle på ulred­ningen all diskutera gränsdragningsfrågor i detla hänseende.

En fråga som kommiitén bör pröva är organisalionen och adminislralio­nen av den av SÖ särskilt anordnade kursverksamheten. Som jag tidigare har nämnt är det arbetsmarknadsmyndigheternas uppgift alt bedöma ulbild­ningsbehov och fastställa inriktning, omfattning och lokalisering av arbels-

 

425        Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet    Del II A:8

marknadsutbildningen,

SÖ verksläller AMS besliillningar av utbildning och har det pedagogiska, lekniska, administrativa och ekonomiska ansvaret för kursverksamheten. Verksamhelen styrs i mycket slor ulslräckning centralt från AMS och SÖ. All centralt leda kursverksamheten har blivit en alltmer svårhanterlig uppgift efler hand som verksamhelen har ökal i omfattning. På grund av ärendevolymen har arbetsuppgifterna på byrå V 3 lill största delen kommii att inriklas på all falla beslul i löpande driftadniinistraliva ärenden på bekosinad av frågor av mera långsiklig och övergripande karaklär. SÖ;s kosinader för kursverksamheten har ökat kraftigt under senare är. Budget­året 1974/75 uppgick SÖ:s kosinader för AMU-verksamhelen lill ca 365 milj. kr. Molsvarande belopp för 1975/76 och 1976/77 var ca 460 resp. ca 675 milj. kr. Budgetåret 1977/78 uppgick SÖ:s kostnader lill ca 975 milj. kr. och budgelåret 1978/79 till ca 1 262 milj. kr.

Som statskontorets rapporl har visal är instrumenten för ekonomisk styrning och uppföljning av kursverksamheten brislfälliga. Elt utvecklat system för lokal budgetplanering och budgetuppföljning saknas. Kommiuén bör med förtur pröva frågan om hur etl sådanl system kan byggas upp och redovisa resultatet härav i sådan lid all regeringen får elt underlag för kommande budgetanvisningar.

Möjligheterna all planera arbelsmarknadsulbildningen på längre sikt är begränsade beroende på all denna utbildning till sin volym påverkas av förändringar på arbeismarknaden. Ulvecklingen hillills har emellerlid visat alt behovel av arbetsmarknadsutbildning har legal på en hög nivå även under konjunkturuppgångar bl. a. på grund av obalanser på arbetsmarknaden och en höjd ambitionsnivå atl bereda grupper som slår ulanför arbeismarknaden möjligheter lill förvärvsarbete. I verkligheten torde en konsolidering ha skett av AMU-verksamhelen såtillvida all det finns en bas av kurser främst inom verkstadsindustrin, kontors- och vårdområdet där brislen på yrkesutbildad arbetskraft har visal sig vara bestående. Tilldelningen av permanenla lokaler och fasla lärartjänster mäste anpassas efler regionala och lokala förutsätt­ningar.

För atl verksamheten skall kunna anpassas efler snabbi ändrade krav och förulsältningar krävs en sä effekliv planering som möjligt. AMU-verksam­helen skall kunna följa förändringarna i eflerfrågan på uibildning samiidigi som de fillgängliga resurserna i form av lärare. lokaler och material ulnylljas effekiivt. Det ulökade anlalet läroplaner visar på en myckel hög beredskap all möta utbildningsbehov som har uppkommit inom skilda områden. Kommiitén bör pröva frågan om planeringen och styrningen av verksamhe­ten vid AMU-cenler kan förbällras saml ge förslag till hur della skall kunna ske. I planerings- och redovisningsfrågor bör de sakkunniga samråda med riksrevisionsverkei.

En slulsals som kan dras av den krafiiga utbyggnaden av arbetsmarknads­utbildningen är att det har visal sig vara möjligt all snabbi fä igång en utbildning inom ell visst angeläget område. Däremot har det mänga gånger varil svårt när behovel av en utbildning minskar all lägga ned ulbildningen ifråga. Skälen härtill är flera. Som exempel kan nämnas all det kan vara svårl all avgöra hur beslående en förändring i eflerfrågan på arbelskraft inom ett visst område kan komma atl bli saml alt man har bundit sig för resurser i form av lärare, lokaler och utrustning. Som jag tidigare betonat bör därför en av de sakkunnigas viktigaste uppgifler vara att överväga skilda ålgärder för att med oförändrad kvalilet på verksamheten värna om och förbättra flexibiliteten i

 

Del II A:8    Skr 1979/80:103                                                426

arbelsmarknadsutbiklningen. Kommittén bör särskilt belvsa fiirutsälliiing-arna att koncentrera resurserna till etl mindre ant;il cenler med ett större ulnytljande av lillfälliga förhyrningar.

SÖ och AMS har i den tidigare nämnda rapporten Decentralisering av AMU-verksamhelens administration lämnal förslag till en långtgående decentralisering av verksamheten. Enligt detta förslag kan planeringen och genomförandet av AMU-kurserna effektiviseras genom att beslut som nu fattas av SÖ och AMS till väsentlig del decenlraliseras lill kursslyrelser respektive lansarbelsnämnder. 1 regeringens proposiiion 1978/79:111 om ålgärder mol krångel och onödig byråkrati uppmärksammades frågan, och jag uttalade därvid den meningen att en delegering av besluianderälten bör genomföras snarast i den omfattning som arbetsgruppen har föreslagit. Del ankommer på skolöverslyrelsen atl förbereda och inom de för verksamheten givna ekonomiska ramarna genomföra en sådan delegering. Erfarenheterna härav bör forllöpande delges kommillén. Kommiitén bör mot denna bakgrund pröva möjligheterna atl så långt möjligt yllerligare decenlralisera befogenheier och ansvar vad gäller verksamhelsplanering, undervisningspla­nering samt driftadminislration. Kommiitén bör lillgodogöra sig del maierial som decenlraliseringsgruppen för AMU har sammanslälll. Decenlralise­ringsgruppen för AMU hade att utgå från alt den nuvarande ansvarsfördel­ningen mellan AMS och SÖ skall behållas. Kommittén bör analysera och pröva möjligheterna att förändra den nuvarande organisalionen. Man bör därvid särskilt beakla de flexibililelsaspekter som jag nyss berörde. Kommittén bör vara oförhindrad all överväga om den nuvarande ansvars­fördelningen mellan AMS och SÖ skall behållas. Del pedagogiska ansvarei för ulbildningen bör dock även framledes åvila skolöverslvrelsen. Olika allernaliva lösningar bör prövas och redovisas. Ekonomiska och andra konsekvenser för staten av de olika alternativen bör uiförligi belysas.

1 frågor som gäller organisalion och adminislralion av AMU-verksamhe­len bör kommillén samråda med kommillén för översyn av den statliga skoladministrationen (U 1978:99).

Inom ramen för arbetsmarknadspolitiken finns numera elt flertal former av bidrag lill arbetsmarknadsutbildning i företag. Denna verksamhel ulgör en del av den lolala arbelsmarknadsulbildningen. Bakom de olika bidrags­formerna ligger bl. a. regional-, konjunklur- och jämställdhelspolitiska motiv. Som jag förut nämnt har arbetsmarknadsulbildningen i förelag krafligl ökat i omfallning under de senaste åren. Del är främsl utbildning av anslällda som riskerar permillering eller uppsägning som har svarat för denna ökning. Övriga former av arbetsmarknadsutbildning i företag har hafl relativt ringa omfattning. Kommittén bör utvärdera de olika formerna av ar­betsmarknadsutbildning i förelag inräknal den utbildning som sker inom verksamhelen med arbetsmarknadsutbildning i kombination med bered­skapsarbete inom kommuner och landsling. Mol bakgrund av den kartlägg­ning som den lidigare nämnda ulredningen om förelagsutbildning (UFU) redovisade i sitt betänkande bör kommillén som jag lidigare nämnl också pröva om ålgärder behövs för all klarare markera gränserna mellan sådan arbetsmarknadsutbildning och företagens egen inlernuibildning.

Utredningen om företagsutbildning (UFU) har konstaterat all omfaltning­en av förelagens inlerna utbildning också har ökal under senare år. Enligt de undersökningar som UFU har gjort deltog 20-25 procenl av alla förelags-anslällda i personalulbildning under år 1975. Hälften av deltagarna deltog i yrkesteknisk   fort-   och   vidareulbildning,   ca   1/4   i   inlroduklions-   eller

 

427        Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet    Del II A:8

grundutbildning och ca 1/4 i letlarutbildning, arbetsmiljöutbildning, språk­utbildning etc. Vidare redovisar UFU att personal i tjiinstemaiinabefatlning-ar tolall sett har en större andel deltagare i utbildning än övrig personal. Företagens personalutbildning styrs huvudsakligen av de bedömningar som förelagen gör beiräffande behovel av kompelcns. En konsekvens hiirav är alt anslällda i befallningar med förhållandevis höga kvalifikationskrav och med relativt lång skolmiissig grundulbildning oftare deltar i utbildning än övriga grupper av anslällda. UFU;s undersökningar visar vidare atl andelen deltagare i personalutbildning är högre bland män än bland kvinnor saml att det i försia hand är personal i åldern 25-45 år som dellar i sådan utbildning.

Som jag har nämnt lidigare hade UFU i uppdrag all belysa personalul­bildningen mol bakgrund av de arbelsmarknadspolitiska strävandena att åsladkomma en jämn och trygg sysselsättning. Möjligheterna att låta personalulbildningen spela en aktiv sysselsättningspoliti.sk roll i olika konjunkturlägen borde därvid studeras. UFU;s undersökningar tyder pä att det i första hand är de största förelagen med den mest omfattande personalutbildningen, som de senaste åren har kunnat öka sina utbildnings­insatser oberoende av konjunkturutvecklingen. De medelslora förelagen har däremot haft en nedgång i utbildningsakliviteterna bäde i samband med lågkonjunkluren i början av 1970-lalel och vid den avmallning som iniräffade i mitten av 1970-lalet. De minsta företagen uppvisar enligt UFU kraftiga årliga variationer i personalulbildningen.

Liksom UFU finner jag del Iroligl all del finns slora polenliella ulbyggnadsmöjligheler inom förelagens personalutbildning när del gäller alt anpa.s.sa denna lill de arbelsmarknadspolitiska målsättningarna. Det är emellertid vikligl all en sådan utbyggnad inle negativt påverkar effektivite­ten i förelagens planering och produktion. Kommittén bör mol bakgrund härav och vad jag lidigare har nämnl om arbetsmarknadsuibildning i förelag överväga om de nuvarande åtgärderna inom arbetsmarknadspolitikens ram är ändamålsenliga eller behöver ändras. Jag vill i detla sammanhang erinra om riksdagens beslul (prop. 1978/79:210, SkU 1978/79:57, rskr 1978/79:389) atl allmän investeringsfond i fråga om företag som bedriver industriell tillverkning får las i anspråk bl. a. för utbildning av arbetstagare hos företaget.

Kommittén bör närmare sludera formerna för medverkan av arbelsmark­nadens parler i företagsulbildningen. Härvid bör beaktas de eventuella avtal som kan komma atl iräffas på områdel i anledning av medbeslämmandelag-stiflningen.

UFU hade vidare i uppdrag atl belysa personalulbildningen mot bakgrund av den enskilde arbetstagarens behov av utbildning för atl dennes ställning pa arbeismarknaden skall slärkas saml förelagens behov av personal med yrkeskunskaper. Kommillén bör med utgångspunkt från UFU;s karllägg­ning analysera och lägga fram förslag lill hur dessa syften bäitre skall kunna tillgodoses i personalutbildningen. Kommittén bör särskilt uppmärksamma frågan hur personalutbildningen skall kunna användas för atl medverka lill all öka jämslälldhelen mellan män och kvinnor i arbelslivei.

Kommiitén bör belysa personalkonsekvenser av sina förslag rörande de anslällda inom arbetsmarknadsutbildningen.

Kommiitén bör under silt arbete samråda med kommittéer som har lill uppgifl att behandla frågor med anknylning lill arbetsmarknadsutbildning­ens område bl. a. gymnasieutredningen (U 1976:10). utredningen om den

 

Del II A:8    Skr 1979/80:103                                                428

kommunala vuxenutbildningen (1978:04) och kommillén för översyn av svenskundervisningen för invandrare (A 1978:100). Kommittén skall vidare under arbetels gång informera SACO/SR, SF och TCO-S och bereda dessa lillfälle att framföra synpunkter i frågor som berör statligt anställd personal.

AMU-verksamheten finansieras f. n. dels genom en arbetsgivaravgift om 0,4 procenl, dels genom anslag över slalsbudgeten. Del faller ulanför kommilléns uppdrag all föreslå ändringar i denna finansieringsordning.

För dem som utbildas inom AMU-verksamheten finns olika former av statligt stöd. Kommiitén bör vara oförhindrad atl ta upp dessa lill behandling. Del faller dock utanför ulredningsuppdragel alt behandla stödformer speciellt riktade till den ungdomskalegori som normalt berörs av gymnasieskolan. Del står kommillén fritt all framlägga flera alternativa åtgärdsförslag. Minsl ell allernaliv skall vara så ulformal all del ryms inom ramen för oförändrade resurser.

Med hänvisning lill vad jag har anförl hemsläller jag all regeringen bemyndigar mig

all lillkalla en kommitté med högst tre ledamölerför alt göra en översyn av arbetsmarknadsutbildningen saml föreslå ålgärder vad belräffar ulbildning­en i företag,

atl ulse en av ledamöterna alt vara ordförande,

all besluta om sakkunniga, experter, sekrelerare och annal biträde ål kommiitén.

Vidare hemsläller jag att regeringen föreskriver atl kosinaderna skall belasta tolfte huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Arbetsmarknadsdepartementet)

 

429                   Kommittéer: Bostadsdepartementet    Delll Bo:l

Bostadsdepartementet

1. Översyn av bostadsbidragen till barnfamiljer m.fi.

Dir 1979:42

Beslul vid regeringssammanträde 1979-03-15 Departementschefen, statsrådet Friggebo anför.

Individuella bostadssubventioner lill barnfamiljerna har funnits sedan millen av 1930-talet. Till all börja med var dessa förbehållna mindre bemedlade familjer i tätorterna med minsl tre barn. För rätt till bidrag krävdes alt familjen bodde i en modern bostad av viss slorlek.

År 1947 beslöl riksdagen alt väsentligl utvidga den krets av familjer som skulle komma i åtnjutande av särskilt ekonomiskt slöd för silt boende. Samtidigt infördes de allmänna barnbidragen. Ulbyggnaden av bo­stadsstödet var en del av de genomgripande förändringar av de statliga ål­gärderna för alt förbättra bostadsförhållandena som gjordes vid denna tid­punkt. Av slalsfinansiella och andra skäl begränsades bidragsgivningen till en början lill familjer med två eller flera barn och med begränsade in­komsler. Inkomslgränsen varierade med hänsyn till antalet barn i familjen. Siödet, som benämndes familjebostadsbidrag, ulgick i form av etl belopp per barn. Som villkor för bidrag gällde atl familjen bodde i en lägenhet som hade tillkommit efter år 1947 och att lägenheten hade en viss storlek.

Bidragsreglerna förändrades successivi i syfte att skapa större rättvisa. Kretsen av bidragstagare vidgades till alt omfatta även familjer med ett barn. Kravet på atl familjen skulle bo i en nybyggd lägenhel ersattes av krav på atl lägenheten skulle vara modern och tillräckligt slor för att svara mot familjens behov. Bidragel differentierades efler familjeinkomsten och kunde utgå med fyra alternativa belopp (extra förhöjl, förhöjl, helt och reduceral bidrag).

År 1968 beslöt riksdagen (prop. 1968:42. SU 1968:101, rskr 1968:253) om ell nytt system för individuella bostadssubventioner till barnfamiljerna. Beslutet hade föregåtts av ell omfattande utredningsarbete inom familjepolitiska kommittén. Del nya stödsystemet fick en klar fördelningspolitisk markering, men kom också alt innehålla elt bo-sladsanknulet moment. De nya reglerna medförde atl anlalel hushåll med bosladsbidrag mer än fördubblades. Också detla syslem har undergått förändringar under de tio är som det har funnits. Bidragens karaklär av stöd till bosladskoslnaden har markerats kraftigare. Bidragstagarkrelsen har vidgats och innefaltar idag förutom barnfamiljer också folkpensionärer och andra hushåll utan barn. Ca 450.000 barnfamiljer av ca 1.100.000 och ca 150.000 (varav ca 50.000 folkpensionärer) av totalt ca 2.200.000 hushåll utan barn uppbär f.n. bostadsbidrag.

Enligt gällande regler består bostadsbidraget av en statlig del, lika stor för varje barn  i familjen,  och en statskommunal del, som är knuten lill

 

Delll Bo:l    Skr 1979/80:103                                                  430

bostadskostnaden, Bidragel är inkomslpröval. Regelsystemet har successivt gjorts mer detaljerat. Bidragsbeloppen saml hyres- och inkomslgränserna har justerats. Trots detla finns det alltjämt brisier i systemet, framför alll om man ser det från fördelningspolitisk synpunki. Jag ålerkommer till delta i del följande.

De alltmer komplicerade reglerna har medfört behov av en omfattande adminislralion. Del är främsl inkomsiprövningsreglerna som medför problem i tillämpningen. Enligt de kontroller som vissa kommuner har gjort de senasle åren förefaller felaktiga bostadsbidrag ha betalats ut i slörre omfattning än man tidigare hade hafl anledning all förmoda. Den ökade kontroll som detla ger anledning till kan medföra alt adminislralionen blir än mer omfattande. 1 prop. 1978/79:100 (bilaga 16 p.B3) har jag redovisat de åtgärder som regeringen mol denna bakgrund har vidtagit. Jag har också förutskickat all en översyn skall göras av administrationen av bosladsbidrag. Jag förordar alt en sådan översyn nu kommer lill stånd. Översynen bör också omfatta bidragsreglerna. Uppgiften all göra en sådan översyn bör anförlros ål en särskilt tillkallad kommillé. Syftet med översynen bör vara all förenkla regelsystemet och administrationen utan all bidragens bostadpolitiska och fördelningspolitiska syflen äventyras.

Det ankommer inle på kommittén att föreslå sådana förbättringar av bostadsbidragssystemet som får lill följd alt statens eller kommunernas kostnader för bosladsbidragsgivningen ökar. De ekonomiska följderna av regelsyslemändringarna bör därför noga analyseras. En grundläggande ulgångspunkl för utredningsarbetet är att elt förändrat syslem ska kunna fungera vid såväl oförändrad som ökande eller minskande bidragsgivning. En försia uppgift för kommiitén bör vara all se över de regler som gäller för inkomstprövningen. Till grund för denna ligger f.n. den lill slallig inkomst­skatt laxerade inkomsien vid laxeringen året före bidragsårel. Om man och kvinna är sammanboende räknas den sammanlagda inkomsien. Barnens eventuella inkomster räknas inte. Inkomstuppgiften hämtas av den bidrags­prövande myndighelen direkl från taxeringsmyndigheten. Om familjens förmögenhel är slörre än 75.000 kr., ökas inkomsien med 20 % av det överskjutande beloppet. Till den laxerade inkomsien läggs också den del av det vid taxeringen medgivna underskotlsavdraget som översiiger 4.000 kr. Om inkomsien översiiger en viss gräns, som är olika för barnfamiljer resp. hushåll utan barn, reduceras bidraget med en viss andel av inkomsien. Reduklionen skärps vid inkomsler över en högre inkomslgräns.

Del inkomstbegreppet som nu användes medför all bidraget i regel prövas mol en inkomst som familjen hade två år före bidragsårel. 1 de fal då del har skelt en väsenllig inkomstförändring skall bidragsbehovel faslslällas med ulgångspunkl i den beräknade inkomsien under bidragsåret. Bostadsstyrel­sen fastställer de närmare reglerna för detla. Dessa regler bygger på förutsättningen atl ett hushåll själv anmäler atl inkomsten under bidragsåret beräknas komma all avvika väsenlligl från den senasl laxerade. Som jag nyss nämnde har della system emellertid i etl flertal kommuner visat sig inle fungera på ell lillförlilligl säll,

I syfle bl,a, alt undvika all felaktiga bidrag utgår och att hushållen därför i efterhand skall utsättas för ålerkrav då ell för högl bidrag har utgått har regeringen nyligen uppdragil ål riksförsäkringsverket att under åren 1979 och 1980 på dalamedium lillhandahålla kommunerna uppgifter om sjuk­penninggrundande inkomsi (SGI) som väsenlligl översiiger den bidragsgrun­dande inkomsien. Datainspektionen, som har yttrat sig över förslagel lill en

 

431                   Kommittéer: Bostadsdepartementet    Del II Bo:l

sådan konlrollrulin, har accepterat att den används underen övergångstid av två år. Efter del första året av lillämpningen bör enligt inspeklionens uppfallning rutinen ulvärderas. Mot denna bakgrund har regeringen uppdra­gil ål bosladssiyrelsen all redovisa erfarenhelerna av konlrollrulinens tillämpning under år 1979.

Kriliken mol del använda inkomstbegreppet har inte bara gälll dess inaktualitet och de administrativa problem som försöken atl rätta lill detla har medförl. Andra anledningar lill kritik har varil atl inkomstbegreppet är en dålig mätare på hushållets förmåga all beiala bosladskoslnaden eflersom det inle lar hänsyn lill omfaltningen av del enskilda hushållels verkliga ekonomiska bärkraft. Vidare har regeln om sammanläggning av sammanbo­endes inkomsler kritiserats för atl den har en med sambeskallning jämförbar effekt. Del föreligger också svårigheter atl på etl rättvist satt beakla avdrag för underskott i förvärvskälla och förekomsten av förmögenhel.

Inkomstbegreppet och inkomsiprövningsreglerna har övervägts vid flera tidigare lillfällen. Jag vill erinra om arbelet inom familjepolitiska kommittén, redovisal i betänkandena (SOU 1967:52) Barnbidrag och familjetillägg och (SOU 1972:34) Familjeslöd samt inom bostadslilläggsgruppen, redovisat i belänkandet (Ds B 1974:1) Bostadstillägg-, inkomstprövning och admini­stration.

Också boende- och bosladsfinansieringsulredningarna behandlade frågan i sill slutbetänkande (SOU 1975:51-52) Bostadsförsörjning och boslads­bidrag. Utredningarna prövade bl,a. möjlighelen all ersätta inkomst­prövningen med en beskattning av bostadsbidragen, men fann alt del i elt sådanl syslem blir svårare att göra bostadsbidragen till elt effeklivl bostads­politiskt inslrumenl. En annan svårighel, som utredningarna pekade på, är all den fördelningspoliliska effekten blir hell olika beroende pä vem i hushållet som beskattas för bostadsbidragen. Av bl,a, dessa skäl avvisade utredningen denna möjlighet. Den har prövats också av 1972 års skalle-ulredning, I sill slutbetänkande (SOU 1977:91) Översyn av skallesystemet anslöt sig utredningen till boendeutredningarnas bedömning,

Boendeulredningarna ansåg atl del fanns Ire alternativ som var möjliga atl använda vid inkomstprövningen. Dessa alternativ var

1,   etl inkomstbegrepp inom beskallningens ram,

2,   en självdeklarerad framtida inkomst,

3,   den sjukpenninggrundande inkomsien,

Ulredningarna fann emellertid alt ingel av alternativen ger en rällvisande och entydig bild av den ekonomiska bärkraften hos olika hushåll. Eftersom behovel av ell tillförlitligt mått atl användas vid inkomstprövningen är gemensamt för mänga områden ansåg utredningarna all frågan kräver en mer genomgripande behandling och lösning, Ulredningarna drog slutsatsen atl nuvarande inkomstbegrepp och inkomslprövningssystem fick accepleras t,v, i avvakian på frågans lösning i ell slörre sammanhang, I prop, 1975/76:145, som behandlade utredningarnas förslag i den del de gällde de individuella bostadssubventionerna, framhöll dåvarande bostadsminisiern bl,a, alt frågan om etl enhetligt måll att användas vid inkomstprövningen av olika sociala förmåner ligger inom ramen för socialpolitiska samordningsut­redningens (5 1975:02) arbele. Någon ändring av del tillämpade inkomstbe­greppet föreslogs därför inte. Riksdagen godtog denna bedömning, men begärde av regeringen ett förslag om all även underhållsbidrag lill barn skulle beaktas vid inkomstprövningen (CU 1975/76:25, rskr 1975/76:308), I prop, 1976/77:100 bilaga 16 föreslogs att underhållsbidrag av administrativa skäl

 

Delll Bo: 1    Skr 1979/80:103                                                432

liksom tidigare inle skulle beaklas. Riksdagen godtog regeringens förslag (CU 1976/77:18, rskr 1976/77:187).

Enligt vad jag har erfarii kommer socialpolitiska samordningsuiredningen att behandla frågan om etl enhetligt inkomstbegrepp i ell belänkande under andra halvårel 1979. Ulredningens överväganden gäller dock inkomstbe­greppet inom hela det socialpolitiska bidragssystemet och lar inle särskilt sikte på bostadsbidragen. Mot denna bakgrund anser jag alt en översyn av inkomstbegreppet i bosiadsbidragssystemel bör ingå i uppgifterna för den kommillé som jag nu föreslår.

De allernaliv som boende- och bosladsfinansieringsutredningarna prövade lorde alltjämt vara av inlresse. Vid prövningen av alternalivel med en självdeklarerad framlida inkomsi kan del också vara lämpligl alt pröva möjlighelen atl låta slulavräkningen ingå som ett led i skatlemyndighelernas taxerings- och debiteringsarbele.

Kommittén bör vara oförhindrad all pröva även andra allernaliv. De olika alternativen bör siuderas med avseende på aklualilel, säkerhet, rättvisa saml möjligheter till administrativa förenklingar och besparingar.

Kommittén skall också pröva vilka regler som bör gälla för sammanlägg­ning av inkomster i hushållet och om del nuvarande sammanboendebegrep-pel bör ändras. Härvid bör främsl de fördelningspoliliska och adminisiraliva effekterna av olika alternativ redovisas.

Jag finner del angelägel all kommillén försöker finna inkomstbegrepp som bättre än de nuvarande belyser ell hushålls behov av ekonomiskl slöd för sitt boende. Kommilléns förslag skall syfta lill all förenkla administrationen och åsladkomma största möjliga tillförlitlighet. Kommittén skall samråda med socialpolitiska samordningsutredningen, ensamförälderkommilién (S 1977:16), siudiestödsuiredningen (U 1975:16) och den kommitté som social­ministern avser all föreslå skall tillkallas för alt göra en samlad översyn av del ekonomiska siödet till barnfamiljer med särskild inriktning på flerbarnsfa­miljernas siluaiion.

Stödets bostadskoslnadsanknylning bör övervägas mol bakgrund av önskemålen om förenklingar i administrationen. Frågan om bidragens bosladsanknytning skulle kunna slopas har diskuterats vid flera lillfällen ända sedan familjebosladsbidragens tillkomst. Tanken har varje gång avvisats med hänvisning lill all del allljäml föreligger behov av alt stimulera barnfamiljerna lill alt efterfråga rymliga bostäder. De undersöknmgar som boende- och bosladsfinansieringsutredningarna gjorde och som redovisades i deras nyssnämnda sluibelänkande visade att flertalet hushåll redan bodde med den uirymmesstandard som stödel är avsell atl möjliggöra. Dessa undersökningsresultat tyder på atl del skulle vara möjligt all låta siödet ulgå utan direkt anknytning till bostadskonsumlion. En sådan omläggning kan dock behöva kombineras med särskilda åtgärder i syfte att slimulera de hushåll som allljäml har låg bostadsstandard atl höja den. Kommittén bör vara oförhindrad atl pröva även alternativ som innebär alt stödels bosladsanknytning slopas hell. Därvid skall kommillén belysa såväl vinster­na av de förenklingar som skulle åstadkommas som nackdelarna i form av t,ex, minskade möjligheter atl uppnå de bosiadssociala målen.

Om kommiitén finner att siödet alltjämt bör vara bostadsanknutet bör kommillén överväga i vilkel bosladskoslnadsinlervall siödet bör utgå och hur stor andel av bosladskoslnaden som bör läckas av bidrag.

Om kommiitén slannar för all behålla bosladsanknylningen av bidragen bör vidare reglerna för beräkning av bidragsgrundande bosladskoslnad ses

 

433                   Kommittéer: Bostadsdepartementet    Del II Bo:l

över. Dessa regler skiljer sig mellan upplåtciscformerna. För hyres­lägenheter upptas hyran inkl, värme. För småhus beaktas räntekostnader för upplånat och i huset nedlagt kapital saml driftkostnader och avskrivning. För bosladsrätislägenheier och andelslägenheler anses den fastställda årsavgiften uigöra bostadskostnaden. Dessa regler kan medföra att bidraget blir olika för samma bostad om upplätelseformen ändras. Kommillén bör undersöka möjligheterna all ändra reglerna om beräkning av bostadskostnad sä att del i delta avseende skapas rättvisa mellan upplätelseformerna.

Enligt nuvarande regler utgår staiskommunala bosladsbidrag endasl till hushåll som har hyreskontrakt pä lägenheien eller innehar den med boslads-eller äganderätt. Dessa regler medför atl vissa hushåll som delar bostad kan gå miste om stödel. Del torde främsl gälla de fall där flera familjer delar en slor boslad trots alt endasl en eller två står för kontraktet. Kommittén bör överväga om bestämmelserna bör ändras sä all siödet även kommer sådana familjer lill del.

I sin anslagsframslällning för budgeiårei 1979/80 föreslog bosladssiyrelsen att vissa speciella regler skulle tas borl i syfte att förenkla administrationen. Några av förslagen berörde inkomsiprövningsreglerna. Andra förslag gällde beslämmelser om reducering av bosladskoslnaden i vissa fall, rälien för vissa hushåll att få högre slalskommunall bidrag än i normalfallet, åldersgränsen för bidragsberättigade barn saml lidpunkten för ändring under årel av utgående bidrag, I prop, 1978/79; 100 (bil, 16, p, B3) har jag förordal alt vissa av förslagen genomförs och all några av dem övervägs ytterligare. Kommittén bör pröva förenklingsförslagen och därvid beakta vad som kommer fram vid riksdagsbehandlingen av hithörande frågor. Frågan om åldersgränsen för bidragsberättigade barn bör behandlas med förtur. Den har bl,a, samband med utformningen av studiestödet.

De förenklingsförslag som bosladssiyrelsen har lagt fram i anslagsfram­ställningen för budgetårel 1979/80 ulgår bl.a. frän synsättet atl elt storl generelll bidragssystem inte kan beakla ell flertal speciella behov, om kravet på förenklingar av administrationen skall fillgodoses samtidigt. Jag delar denna uppfattning. Kommiitén bör klarlägga konsekvenserna av mer generella bidragsregler samt överväga om de grupper som skulle få elt försämrat bostadsbidrag om förenklingsförslagen genomförs bör stödjas på annat sätt. Kommittén bör vara oförhindrad att ta upp även andra frågor som har samband med administrationen av bostadsbidrag.

En arbetsgrupp inom bosladssiyrelsen har bl.a. behandlat ett förslag från boende- och bostadsfinansieringsulredningarna alt del årliga ansökningsför­farandei skulle ersättas av elt system med automalisk prövning av beslul om bosladsbidrag. Arbetsgruppen har redovisal sina synpunkter i en promemoria den 23 maj 1978. Gruppens slutsats är att vid nuvarande bidragsvillkor en uiökad förtryckning av ansökningsblanketten är att föredra framför en automatisk prövning som leder till preliminära beslul om bidrag som skall omprövas.

Sedan ulredningen har utformat sitt förslag till inkomslprövningsregler och tagit ställning lill om en fortsatt bostadsanknytning bör finnas i bidragssystemet skall ulredningen överväga om ansökningsförfarandei kan förenklas, l.ex. genom att del årliga ansökningsförfarandei slopas.

Bostadsbidragen administreras nu av bostadsstyrelsen, länsbosladsnämn­derna och kommunerna. De statskommunala bostadsbidragen lill folkpen­sionärerna administreras dock av de allmänna försäkringskassorna och riksförsäkringsverket.

28 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 103

 

Del II Bo:l    Skr 1979/80:103                                               434

Frågan om vilket organ som skall administrera bostadsbidragen har prövats av flera uiredningar. Familjepolitiska kommillén och boende- och bostadsfinansieringsulredningarna har i sina lidigare omniimnda betånkanden liksom byggadminisiraiionsuiredningen i belänkandet (SOU 1976:26) Bostadsverkel funnil alt slarka skäl lalar för att administrationen förs över till försäkringskassorna. 1 prop. 1975/76:145 framhöll dåvarande bostadsministern atl denna fråga var beroende av en prövning av datorkapaciteten hos riksförsäkringsverket. Denna prövning ulförs f.n. av ulredningen av ADB inom den allmänna försäkringen m.m. (S 1977:10).

Kommillén skall också mol bakgrund av sina överväganden beiräffande bidragsregler och administrativa rutiner överväga frågan om vilkel eller vilka organ som skall adminislrera slödel. Av den nämnda ADB-ulredningens yttrande över del förslag lill kontroll mot SGI, som jag tidigare nämnde, framgår all datorkapaciteten redan nu möjliggör en överföring av administrationen av bostadsbidragen. Om kommillén finner all skäl talar för en sådan överföring, hell eller delvis, skall kommillén samråda med den nämnda utredningen och riksförsäkringsverket rörande formerna och tidpla­nen för överföringen. Vidare bör kommillén om den finner del lämpligl all ändra på del administrativa ansvaret också översiktligt belysa vilka eventu­ella personalkonsekvenser della får,

I proposilionen 1978/79:95 om den kommunala ekonomin föreslogs vissa åtgärder i syfte att öka samordningen mellan de kommunala bostadstilläggen (KBT) och de statliga och staiskommunala bostadsbidragen, 1 samman­hanget betonades all en mer fullsländig samordning av de två bostads-bidragssystemen bör eftersträvas pä sikl, I den mån kommiitén föreslår förändringar i det nu gällande regelsystemet bör kommittén klarlägga vilka konsekvenser dessa förändringar får för KBT-syslemet och för den önskvärda samordningen mellan systemen.

Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt. Kommittén bör vara oförhind­rad att lägga fram delförslag.

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemsläller jag all regeringen bemyndigar mig

att tillkalla en kommitté med högsl sex ledamöier för att göra en översyn av bostadsbidragen till barnfamiljer m,fl,,

atl utse en av ledamöierna all vara ordförande,

all besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommillén.

Vidare hemställer jag atl regeringen föreskriver alt kosinaderna skall belasla trettonde huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan,

(Bostadsdepartementet)

 

435                    Kommittéer: Bostadsdepartementet    Del II Bo:2

2. Tilläggsdirektiv till delegationen (Bo 1978:03) för frågor om energihushållning i befintlig bebyggelse

Dir 1979:94

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-08-09

Departementschefen, statsrådet Friggebo, anför

Med stöd av regeringens bemyndigande den 13 april 1978 tillkallade chefen för bosladsdepartemenlel en delegation (Bo 1978:03) för frågor om energi­hushållning i befinllig bebyggelse, Delegalionen fick lill uppgift all följa och iniliera utredningar av betydelse för energisparprogrammets övergripande styrning och utveckling samt att ta inilialiv lill samordning av de berörda myndighelernas verksamhel, Delegalionen skulle vidare lämna förslag lill regeringen om konjunktur- och säsongsanpassning av energisparplanen, redovisa förslag till ulformningen av finansieringssystemet för energisparlånen, lämna förslag beiräffande utbildningsfrågor som har samband med energihushållning i byggnader, saml lämna förslag om energisparstödets inrikining och styrsystemet i stort, Delegalionen fick också i uppdrag att före omprövningen av energisparplanen inför budgelåret 1981/82 lämna förslag om energisparplanens inrikining på olika lekniska åtgärder, genomförandeprogram och styrmedel.

Riksdagen har nyligen fatlat vissa beslut med anledning av regeringens proposiiion om rikllinjer för energipolifiken (prop, 1978/79:115 bil, 3, CU 1978/79:37, rskr 1978/79:394), Riksdagsbeslutet innebär alt regeringen genom ett riksdagsbemyndigande ges ökade befogenheter atl besluta i frågor som gäller genomförandet av energisparverksamheten. Syftet är att öka möjligheterna att snabbi anpassa de ekonomiska styrmedlen efter de erfarenheter om stödets effekter som man successivi erhåller.

Det är väsentligt att de slora satsningar som samhället gör kan genomföras under bredasl möjliga poliliska enighel. Vid min anmälan lill proposilionen framhöll jag atl det därför finns skäl alt omforma delegationen så alt den får parlamentarisk förankring.

Det är enligt min uppfattning viktigt alt delegationen fortlöpande infor­meras och bereds möjlighet att diskutera de ålgärder som regeringen vidtar med slöd av del erhållna bemyndigandet. Vidare bör energi­hushållningsdelegationen delta i energisparverksamheten genom att lämna synpunkter på sparprogrammets inriktning, finansiering, övergripande slyr­ning och utveckling.

Delegationen bör därför fortfara alt vara ett forum för överläggningar i frågor som gäller bl,a, samordning och inriktning av utvärderingsarbetet samt hur det ekonomiska stödet och andra styrmedel skall utnyttjas för att påverka inriktningen av det fortsatla energisparandel. Direktiven bör emellertid delvis ändras.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört bör delegationen i fortsättningen ha följande uppgifter att följa utvecklingen inom de områden som är av belydelse för energihushållning i befinllig bebyggelse och att sammanställa och vid behov initiera utredningar av belydelse för energisparprogrammets övergripande styrning och utveckling,

atl följa genomförandel av energisparplanen - i nära kontakt med de berörda myndigheternas löpande uppföljning av sina insalser inom energisparplanens ram - och vid behov iniliera åtgärder som gör det möjligt

 

Del 11 Bo:3    Skr 1979/80:103                                             436

alt jämföra resultaten av genomförda åtgärder med den förväntade effekten,

all i god tid före den omprövning av energisparplanen som skall ske inför budgeiårei 1981/82, sammanställa sådanl underlag beiräffande bl,a, ny kunskap och i övrigl ändrade förutsättningar som kan vara av betydelse för statsmaklemas ställningstagande angående energisparplanens inrikining på olika lekniska åtgärder saml beiräffande genomförandeprogram och styrme­del, saml

all uppmärksamma hälsorisker som kan uppslå i samband med energi-sparåtgärder i del befintliga byggnadsbesiåndel. Delegationen är däruiöver oförhindrad all i samband med det forllöpande utvärderingsarbetet ta de inilialiv som den anser vara påkallade.

Det är vikligl all nära samarbele sker mellan delegalionen och berörda myndigheler, kommilléer och organisationer.

Delegationen bör i sill arbete samråda med oljeersällningsdelegalionen (I 1979:01).

Jag hemställer all regeringen fastställer delegationens uppdrag i enlighel med vad jag nu har anfört.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

(Bostadsdepartementet)

3. Tilläggsdirektiv till Underhållsfondsutredningen

Dir 1979:98

Beslut vid regeringssammanlräde 1979-08-02

Departementschefen, statsrådet Friggebo, anför.

Med stöd av regeringens bemyndigande den 31 augusti 1978 lillkallades en särskild uiredare med uppdrag att se över förutsättningarna för underhåll av hyres- och bostadsrätlsfasligheler. Därvid skall bl.a. frågan om formerna för avsättning till underhåll och förvaltning av underhållsmedel samt inflytande för hyresgäster i dessa frågor närmare övervägas.

Utredningar genomförda vid Cement- och belonginslilutel har aktu­aliserat frågan om underhåll av balkonger i flerfamiljshus. Av utrednings­materialet framgår atl mellan 150.000 och 360,000 belongbalkonger i hus byggda under åren 1940-1965 är i behov av reparationer. Därtill kommer all mindre ålgärder kan behöva vidlas på etl stort antal belongbalkonger samt atl vissa idag oskadade balkonger kan behöva åtgärdas i förebyggande syfte, Dessulom finns i flerfamiljshus byggda före år 1940 ell okänt antal balkonger med bärande järnbalkar där det kan föreligga behov av reparationer. De skador som framför alll är akluella är korrosion på bärande armering och bärande balkar samt skador vid räckesinfästningar.

Med hänvisning till vad jag nu anfört anser jag det angeläget att närmare belysa vilka följder ett eftersatt underhåll av balkonger kan få samt att kartlägga vilka balkonger av viss typ och ålder, som i försia hand bör ålgärdas. Det är därvid vikligl all kostnaderna för erforderliga åtgärder belyses.

 

437                     Kommittéer: Bostadsdepartementet    Del II Bo:4

Jag hemsläller därför all regeringen ulvidgar uiredarens uppdrag lill att omfalla även dessa frågor. Utredaren bör även vara oförhindrad all la upp andra frågor i nära anslulning till dem jag nu nämnl, som har belydelse för utredningsuppgiften.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan,

(Bostadsdepartementet)

4. Planmässig sanering efter industrinedläggningar

Dir 1979:99

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-08-30 Departementschefen, statsrådet Friggebo, anför.

På hemställan av civilulskotlet (CU 1978/79:2) beslöl riksdagen, med anledning av motionen 1977/78:270, som sin mening ge regeringen lill känna vad utskottet anfört om planmässig sanering efter industrinedläggningar (rskr 1978/79:14),

1 den nämnda molionen anförs atl strukturförändringar inom processin­dustrin lell lill att byggnader, vilka utgjort skal till maskiner och process, ofta lämnats kvar som byggnadsskelett. Användningsmöjligheterna för dessa har varit begränsade. Byggnaderna har också blivil riskabla all använda på grund av rasrisker, I moUonen påpekas alt övergivna induslrimarker ofta företer en sorglig anblick men alt de i sanerat skick skulle kunna erbjuda goda möjligheter till annan användning. De har ofta goda lägen ur kommunika­tionssynpunkt, I motionen las även kommunernas roll upp och därvid anförs bl,a, alt kommunerna i de fall dä industrimarken varit särskilt åtråvärd ofta övertagit fastigheterna. Saneringsfrågan har dä blivil en kommunens angelägenhet. Del har därvid visat sig att saneringen blivit betydligt dyrare än vad man frän början räknat med. En stor del av kostnaderna hade sannolikt kunnat undvikas om sanering och anpassning till etl nytt utnyttjande hade kunnal ske i direkl anslutning lill övergivandet av fastigheterna,

Civdutskotlet konstaterar i sitt betänkande att frågan om planmässig sanering efter industriers nedläggningar är viktig och aktuell saml att del vore lämpligl att överväganden gjordes om vilka ålgärder som bör vidtas för sanering efler industriers nedläggning. Civilutskottet konstaierar vidare att frågan om sanering hör nära samman med den pågående översynen av bygglagsliftningen. Av flera skäl förordar utskotlel dock att frågan inte inordnas i det pågående arbetet med ny plan- och byggnadslagstiftning. Jag gör samma bedömning som utskottet och anser atl en särskild utredare bör tillkallas för atl uireda frågan om planmässig sanering efter industrinedlägg­ningar.

Gällande beslämmelser om hur tomter skall ordnas och byggnader underhållas finns i 50-53 §S byggnadsstadgan (1959:612). Lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m.m, innehåller bl,a, beslämmelser som ger byggnadsnämnden möjlighet atl t,ex, meddela vitesföreläggande för ägare av sådana byggnader som inle underhållits på

 

DelH Bo:4    Skr 1979/80:103                                               438

föreskrivet sätl. Regler om byggnaders underhåll flnns också i andra författningar I,ex. hälsovårdssiadgan (1958:663) och byggnadsminneslagen (1960:690). Bestämmelser om skydd av den yttre miljön finns bl.a. i miljöskyddslagen (1969:387) och naturvårdslagen (1964:822).

En sanering efler induslrinedläggningar kan leda lill äteranvändning för annan verksamhel, återställande fill nalurmark eller i något enslaka fall museall bevarande, I samtliga dessa fall erfordras en samlad bedömning från bl,a, samhälls- och företagsekonomisk, planmässig och kullurhistorisk synpunki samt resurshushållningsoch miljösynpunkt, I vissa fall kan del behövas ekonomiska resurser av inte obetydlig omfallning.

En huvudsaklig inriktning av åtgärderna efter en induslrinedläggning bör vara att man försöker la lill vara den resurs som den befintliga anläggningen kan utgöra. En äteranvändning innebär att behoven av atl la ny mark i anspråk för exploatering minskar. Den kan också medföra alt befintliga samhällsinvesteringar i omgivningen även fortsättningsvis kan utnyttjas, Återanvändningen bör resultera i en ralionell markanvändning, Återanvändningen kan ske på så säll att befintliga byggnader och anläggningar helt eller delvis ställs i ordning för annan induslriell produktion. Det kan också vara tänkbart all de kan användas för annal ändamål, I båda dessa fall är det nödvändigl alt en omsorgsfull bedömning görs för att klargöra lämplighelen av del avsedda utnyttjandet.

Även då rivning och avslädning av industriområden sker för att återställa marken till naturmark eller lill mark för annan användning är del nödvändigl atl delta föregås av en planmässig bedömning. Här är frågor om områdets lämpliga funkfion och om stads- eller landskapsbilden särskilt betydelsefulla. Rivning för senare exploatering kan minska behovet av alt la annan ny mark i anspråk.

Nedläggning av en induslri kan innebära atl en viss typ av industriell verksamhet upphör i landet eller att det sker någon annan induslrihistoriskt sett betydelsefull förändring av verksamheten. Det kan i sådant fall vara angeläget atl det görs en kulturhistorisk bedömning i god tid före nedlägg­ningsbeslutet, I något enstaka fall kan det bli aktuellt att musealt bevara en industrianläggning eller delar av denna. Jag vill erinra om alt byggnadsvårds­ulredningen i sitt belänkande (SOU 1979:17) "Kulturhistorisk bebyggelse -värd alt vårda' har lagt fram förslag om bl,a, statligt lånestöd lill ombyggnad av induslrilokaler av kulturhistoriskt värde. Regeringen har ännu inte tagit ställning till utredningens förslag.

Ansvaret för kostnader och genomförande av sanering i samband med industrinedläggningar bör i princip ligga på de enskilda förelagen. Sä snart en nedläggning övervägs, bör erforderlig planering av saneringen påbörjas. Planeringen bör genomföras i samråd med kommunen samt med länsstyrel­sen och övriga berörda regionala organ. Den kommunala planeringen bör redan i detta skede vara vägledande för saneringen. Del bör ligga pä del enskilda företaget atl ta initiativ lill sanering men del bör finnas möjlighet för kommunen atl påkalla förhandling i frågan. Många gånger torde saneringen kunna lösas avtalsvägen men om enighel inle uppnås kan frågan avgöras genom beslul som fattas av någol lämpligt statligt organ. En annan utväg kan vara att kommunen får räll alt expropriera för induslrisanering.

Det bör också övervägas vem som skall ha det ekonomiska ansvaret för redan nedlagda industrier.

Kravet på en planmässig sanering bör av prakliska skäl begränsas atl avse endast industriell eller liknande verksamhel som upptar markområden eller

 

439                    Kommittéer: Bostadsdepartementet    Del II Bo:5

har anläggningar av en viss inte obetydlig storlek. Begreppet industriell måste i detla sammanhang ges en vid tolkning.

De nu berörda frågorna är exempel på sådana som behöver utredas. Självfallet finns också många andra frågor som behöver klarläggas. Utred­ningsmannen bör bl.a. i sill arbete behandla resurs- och huvudmannaskaps­frågorna. Därvid bör beaktas vad regeringen anförl i kommittédirektiv (1978:40) om lilläggsdirekliv lill samtliga kommilléer och särskilda uiredare angående finansiering av reformer. Utredningsarbetet bör bedrivas så all slutredovisning kan göras före utgången av år 1981.

Med hänvisning lill vad jag nu har anförl hemsläller jag att regeringen bemyndigar chefen för bostadsdepartementet

att tillkalla en särskild uiredare med uppdrag alt utreda frågan om planmässig sanering efter induslrinedläggningar

atl besluta om utredningsman, experter, sekrelerare och annal biträde åt uiredaren.

Vidare hemställer jag atl regeringen föreskriver atl kosinaderna skall belasta trettonde huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes framställning. (Bostadsdepartementet)

5. Utredning om individuell mätning och debitering av kostnader för uppvärmning och tappvarmvattenberedning

Dir 1979:111

Beslut vid regeringssammanlräde 1979-08-30

Departementschefen, statsrådet Friggebo, anför.

Ansträngningarna för att minska vär energianvändning är uttryck för en anpassning till de ändrade förutsättningar för energianvändningen som har inträffat under 1970-talel och den utveckling som väntas inom energi­området. Alltsedan oljekrisen 1973-1974 har det framställ som angelägel all minska landets beroende av olja. Studier av tillförselsidan visar att vi inte omedelbarl har mer betydande möjligheter att ersätta oljan med andra energislag. På korl sikt kan oljeberoendet minskas genom åtgärder för att spara energi. Stora besparingsmöjligheter finns inom byggnadssektorn.

Sammanlagt svarar sektorn bosläder, service m.m.-den s.k, övrigsekiorn - för en årlig energianvändning av ca 160 TWh, vilket motsvarar ca 40 % av landets totala energianvändning. Av energianvändningen inom denna sektor avser drygt 100 TWh bostäder och ca 60 TWh service m,m.

Energianvändningen inom övrigsektorn avser framför allt uppvärmning, inkl, ventilation och varmvatten. Enligt energikommissionens (Energi, SOU 1978:17) beräkningar svarade år 1976 uppvärmningen för 87 % av energi­användningen i bosläder medan uppvärmningen av lokaler svarade för ca 72 % av energianvändningen inom service m,m. Tappvarmvattnets andel av energianvändningen inom övrigsektorn har av energiberedskapsutredningen (EBU, SOU 1975:60-61) uppskattats Ull 15 %, varav 12 % för bostäder. Det framhålls av utredningen att denna uppskattning emellertid är mycket

 

DeinBo:5    Skr 1979/80:103                                                 440

osäker, Tappvarmvallnels andel av energianvändningen kan vänlas öka till följd av energibesparande ålgärder i byggnadsbeståndet, exempelvis förbäll­rad värmeisolering.

I strävandena att minska vår energianvändning i bebyggelsen kan det bli angelägel all, individuellt eller i mindre kollektiv, mäla och debilera kostnader för uppvärmning och tappvarmvattenberedning. Intresset för sådana åtgärder grundas på antagandet all de kan ge vinsler som översiiger kosinaderna för inköp, service och underhåll av mätare, avläsning, debitering och övrig adminislralion. Kunskaper och erfarenheter av de verkliga effekterna av mätning och debitering är emellertid f.n. ej fullständiga. Krav på mätning ställs därför inle idag.

Sedan den 1 januari 1976 gäller enligt 44 a § byggnadsstadgan (1959:612), omlryckl 1972:776, ändrad senast 1978:369), BS, all byggnad skall ulföras så all den möjliggör god energihushållning. Föreskrifterna i Svensk byggnorm (SBN) vad avser energihushållning vid ny- och ombyggnad fastställdes av regeringen i juni och augusti 1976. Planverket bemyndigades samtidigt all utfärda råd och anvisningar i anslulning lill föreskrifterna.

Föreskrifterna i SBN, som avser nya byggnader och i lillämpliga delar även ombyggnadsobjekl, innebär bl,a, all krav slälls pä alt bostadslägenhet förses med mälanordning som möjliggör beslämning av energiförbrukning för del tappvarmvatten som förbrukas i lägenheten,

Mälaren skall enligt SBN placeras på lämpligl slälle så atl den är lätt avläsbar och åtkomlig saml skyddad för frysning, uppvärmning och yllre åverkan,

I byggnormen föreskrivs också att bostadslägenhet eller motsvarande skall förses med lämpligl placerad anordning för mätning av el- och gasförbruk­ning.

Från föreskrifterna kan avsleg göras, I kap 39:11 i SBN stadgas nämligen följande;

Avsleg från i bestämmelserna angivna krav rörande byggnadsutformning och installationer får göras, om det kan påvisas all byggnadens lolala energiförbrukning inte överskrider de värden som erhålls om man följer i kap, 33 Och 39 angivna krav.

För befintliga byggnader, där del ej är fråga om sådan ombyggnad som berättigar till bosladslån för ombyggnad, främjas installation av individuella mätare genom energisparslöd i form av bidrag och lån.

Reglerna i Svensk byggnorm om individuell mätning har tillämpats sedan den 1 juli 1977, Installation av bl,a, individuella varmvattenmälare görs således i praktiskt taget alla nybyggda flerbostadshus och i varierande omfattning även vid ombyggnad av flerbostadshus. Vad belräffar anvä­ndningen av mätarna för sitt syfte finns emellertid inga bestämmelser.

Möjligheter till slöd för inslallalion av individuella mätare infördes i energisparkungörelsen den 1 juli 1975, Enligt uppgifter frän bostadsstyrelsen om de åtgärder till vilka energisparslöd utgått under budgetårel 1977/78, har endast 0,9 % av den toiala godkända koslnaden om ca 990 milj, kr, avsett anordningar för individuell mätning.

Från och med den 1 januari 1977 har enligt lagen (1976:296) om kriskoppling m,m, i alla nybyggda flerbostadshus av beredskapsskäl monte­rats en flödesmätare som mäter hur mycket kallt vatten som uppvärms i husets tappvarmvattenberedare. Med denna mätare kan man få etl mätt på tappvarmvattenförbrukningen i fasligheten. Kravet på installation av mätare

 

441                   Kommittéer: Bostadsdepartementet    Del II Bo:5

skulle från den 1 januari 1979 avse även befinllig bebyggelse. Riksdagen har emellertid i beslut den 15 mars 1979 hell lagil borl mälarkravel ur kriskopplingslagen (CU 1978/79:20, rskr 1978/79:192, SFS 1979:125) för såväl ny som befinllig bebyggelse.

Många statliga myndigheler och organ berörs av frågan om individuell mätning och debitering. Statens planverk har sålunda atl uiarbeta föreskrif­ter, råd och anvisningar lill byggnadsstadgan, Bosladssiyrelsen och slalens induslriverk ansvarar för energisparsiödei lill byggnader. Bosladssiyrelsen handlägger dessutom frågor om statlig bostadsbelåning. Stålens råd för byggnadsforskning handhar forskning om energihushållning i bebyggelse och lämnar stöd lill forskning och experimentbyggande. Slyrelsen för teknisk utveckling lämnar slöd lill induslriell utveckling av nya produkter. Slalens provningsanstalt organiserar och samordnar den officiella provning som föreskrivs av andra myndigheler. Meloder och resurser för samt behov av provning av produkler inom energiområdel uireds av Energiprovningsutredningen (I 1978:06). Energisparkommittén (I 1974:05) bedriver en samordnad informalionsverksamhel inriktad på all åsladkomma en effekliv energianvändning. Delegationen (Bo 1978:03) för frågor om energihushållning i befinllig bebyggelse skall bl.a. följa genomförandel av energisparplanen för beflnllig bebyggelse. Överstyrelsen för ekonomiskl försvar svarar bl.a. för samordning oeh - i den mån det inle ankommer på annan myndighel - planläggning av bl.a. konsumtionsregleringar pä energi­områdel i olika krissitualioner.

Frågor om individuell mätning och debitering av värme- och varmvatten-förbrukning har behandlals i bl.a. följande uiredningar;

9 Installationsbranschulredningens      betänkande,      Inslallationsseklorn (SOU 1974:47)

#     Energiprogramkommillens belänkande, Energiforskning (SOU 1974:72
med bilaga D, SOU 1974:76)

#     Energiberedskapsulredningens belänkande. Energiberedskap för kristid
(SOU 1975:60 med bilaga SOU 1975:61)

# Energikommissionens belänkande. Energi (SOU 1978:17)

#     Rapporl från Energikommissionens expertgrupp för energihushållning,
Energibehov för bebyggelse, hushållningsmöjligheter (Ds I 1977:13)

#     Rapporl    från    Energikommissionens    expertgrupp    för    siyrmedel,
Siyrmedel och energikommissionens energibalanser (Ds I 1978:7),

 

Ålgiird

Be rön

anlal läger

ihel

er, 1 OOO-lal

 

 

Alt 1

Alt 11

 

All 111

All IV

Flerbosladshus

 

 

 

 

 

-individuell viirmemätning

0

2on

 

200

200

- individuell elmäining

0

0

 

200

200

Individuell varmvallenmälning

0

0

 

400

750

Småhus

 

 

 

 

 

-individuell värmemätning

0

0

 

30

50

Tab   1   Omfaltningen   av   individuell   mätning   och   debitering   enligt energisparplanen (prop, 1977/78:76),

 

Del II Bo:5    Skr 1979/80:103                                              442

I propositionen med energisparplan för befinllig bebyggelse (prop, 1977/78:76, CU 1977/78:31, rskr 1977/78:345) redovisades rikllinjer för elt energisparprogram avsett alt genomföras under en lioårsperiod. Till grund för programmei redovisades fyra alternativa ambitionsnivåer för energisparande i befinllig bebyggelse. Vad avser individuell mätning och debitering innebär alternativen i sparplanen följande omfattning för dessa åtgärder (tab 1).

Riksdagens beslul i anledning av prop. med energisparplan för den befintliga bebyggelsen innebar emellertid inle atl man log ställning lill all just de ålgärder och i den omfattning som där redovisades i de olika alternativen skulle komma lill stånd.

Frågan om individuell mätning och debitering av värme- och varmvallen-förbrukning togs av regeringen upp senast i prop. med riktlinjer för energipoliliken (1978/79:115). Därvid anförde jag (bil. 3, s. 17 och 18) bl.a. följande.

Energikommissionen föreslår alt ell syslem för bränsledebilering införs, sä att hyresgästerna debiteras de fakiiska bränslekostnaderna. Systemet bör innefalla koniroll av alt uppvärmningsanordningarna drivs sä effeklivl som möjligt och att hushållningsåtgärder vidtas av fastighetsägarna. Flertalet av remissinstanserna instämmer i kommissionens förslag, men bl.a. Sveriges allmännylliga bostadsföretag (SABO) anför betänkligheter mol förslagel om det skall avse varje individuellt hushåll. En fråga som nära sammanhänger med del nyssnämnda förslagel om individuell bränsledebitering är individu­ell varmvallenmätning. Kommissionen föreslår att de tekniska och ekono­miska problem som är förknippade med en övergång till sådan mätning uireds. Förslagel om ulredning slöds av remissinstanserna.

Från energisparsynpunkl är del viktigt att hyreslagen ulformas så all hyresvärdar och hyresgäster uppmunlras att minska förbrukningen av bränsle för lägenheternas uppvärmning och varmvatlenförsörjning.

Frågan i vilken utsträckning man genom ändringar i hyreslagen kan åstadkomma en ökad beredvillighet att minska konsumtionen av värme och varmvatten är förknippad med vilka möjligheter det finns all så nära som möjligt anknyta bränsledebiteringen till mätningar av hushållens faktiska förbrukning. Mätningarna bör, beroende på de tekniska och ekonomiska förutsättningarna utföras individuellt eller i mindre kollekliv. De problem som rör bränsleklausulernas utformning och metoderna för att fördela bränslekostnaderna behandlas f.n. av hyresrättsutredningen (Ju 1975:06). Vad gäller frågan om sådan mätning av värme och varmvatten krävs ytterligare kunskaper om de lekniska, ekonomiska och administrativa förutsättningarna.

För att främja energihushållning i bebyggelsen är del enligt min mening angeläget atl den enskilde, i fråga om energi lill uppvärmning och varmvat-lenberedning ges ansvar och möjlighel atl direkl påverka kostnaderna. En särskild uiredare bör tillkallas med uppdrag att uireda och lämna förslag beträffande mätning och debitering, individuellt eller i mindre kollektiv, av energi för uppvärmning och tappvarmvattenberedning. Utredaren skall därvid behandla mätning för olika brukare i distributionsledet, såväl för bostäder som för lokaler inom förvallning, serviceverksamhet, småinduslri etc. I utredningen bör, förutom energihushållningseffekler, lekniska. ekono­miska, administrativa och sociala förutsättningar samt beredskapseffekler av mätning och debitering redovisas. Därvid bör lämpligen åtskillnad göras mellan befintliga och nya byggnader. Uiredaren skall vidare redovisa vilka

 

443                   Kommittéer: Bostadsdepartementet    Del 11 Bo:5

föreskrifier som kan behövas vid genomförande av ell syslem för målning och debitering.

Olika lyper av mälanordningar och principer för målning används. Utredaren bör ge en översikt över idag befintlig teknik för individuell mätning av värme och/eller varmvallen. Därvid bör särskild vikl läggas vid följande frågor:

#      Mälarens noggrannhet, dels möjligheter lill typprovning,
typgodkännande och lillverkningskonlroll, dels förändring av
mätnoggrannhet under drifl

#      värdering av mätningens representativitet, dvs, i vilken ulslräckning
storheter mäts som återspeglar energiförbrukningen för värme och varm­
vallen

#      värdering av vilka reella möjligheter brukaren har all påverka förbruk­
ningen och i vilken utsträckning mätningen styrs av ev, ofullkomligheler i
byggnadens och installationssystemets konstruktion och drift

#      förutsättningar för den enskilde all följa förbrukningen saml krav från
fastighetsförvaltning, mätförelag o,dyl, på tillgänglighet, service, mälvär-
desöverföring, avläsning m,m,

I ulredningen bör även länkbara former av ny leknik för mätning, mätvärdesöverföring, debitering m,m, behandlas. Utredaren bör därvid samråda med nämnden för energiproduktionsforskning, styrelsen för teknisk utveckling och statens råd för byggnadsforskning, vilka i varierande utsträck­ning har lill uppgifl atl sludera dessa frågor inom energiforskningsprogrammels ram. Om realistiska möjligheter lill ny leknik framkommer bör utredaren även belysa frågan om förberedelser härför kan göras redan i dagens byggnader.

Teoretiskt beräknade och verkliga besparingar p.g.a. mätning och debile-ring har behandlats i bl.a. de tidigare nämnda utredningarna. Uiredarens uppgift är att sammanställa dessa saml att däruiöver redovisa senare studier, l.ex. sådana som har finansierats genom del slalliga energiforskningsprogrammet. Av särskilt intresse för sammanställningen är en redovisning av spridning i mätresultat, besparingarnas varaktighet i liden, debiteringsgrunder, betydelsen av information samt betingelser i övrigt av vikl för bedömning av resultaten. Utredaren bör i detta sammanhang särskilja besparingar i form av energi- resp. vattenförbrukning.

Sannolika energibesparingar bör värderas. Denna värdering är bl.a. bero­ende av form för energiförsörjning (el, olja. fjärrvärme) och energiomvandlingsanläggning samt av om befintliga eller nya byggnader behandlas. Uiredaren bör dessutom belysa de skillnader frän värde­ringssynpunkt som uppslår om besparingen ses ur ett samhällsekonomiskt perspektiv eller om besparingen värderas av ett energidistribulionsföretag, av en fastighetsförvaltning eller av enskilda hushåll. I delta senare fall bör sambandet med olika debiteringsprinciper observeras.

Vinsterna av en energibesparing fördelas på olika sätl beroende på vilka debileringsprinciper för värme och vatten som lillämpas i det enskilda fallel. De hinder för energibesparing som olika klausuler för debitering av kostnaderna för värme och varmvatten kan medföra utreds, som nämnls, för närvarande av hyresrättsutredningen (Ju 1975:06). Utredaren bör därför i dessa frågor samråda med nämnda ulredning.

1 samband med alt olika debiteringsprinciper undersöks, bör utredaren inventera administrativa system för avläsning och debitering av kosinader för

 

DelH Bo:6    Skr 1979/80:103                                               444

värme och varmvallen. Ärskoslnader för olika i dag tillgängliga mät- och debiteringssystem skall därvid också redovisas.

1 olika sammanhang har uttalats farhågor för atl individuell mätning av värme och varmvallcn skulle kunna medföra negativa sociala effekter. Lliredaren bör belysa de sociala effekler som kan tänkas uppstå vid etl införande av individuell mätning och debitering. Han bör vidare redovisa förslag till olika ålgiirder som kan komma alt krävas för all begränsa dessa effekter. Uiredaren bör ocksä belysa hur individuell mätning av värme och varmvatten skall kunna infogas i de system som finns lör individuella bosladssubvenlioner. Samråd bör därvid ske med kommillén (Bo 1979:01) för översyn av bostadsbidragen lill barnfamiljer m.fl.

Uiredaren bör också belysa sambandet mellan mätning, individuelll eller i mindre kollekliv, och debitering och förutsättningarna för alt i en bristsitua­tion påverka energisparinsatserna saml möjlighelema av alt använda mätsys­temet vid en energiransonering. 1 frågor som rör beredskapsaspekler på mätning och debitering skall utredningsmannen samråda med överstyrelsen för ekonomiskl försvar.

Eflersom individuell mätning av värme och varmvallen förekommit sedan lång tid i andra europeiska länder, och i ökad utsträckning rekommenderas sedan oljekrisen 1973-1974, bör utredaren även redovisa ulländska erfaren­heler inom området.

För all öka förståelsen för hur energi kan sparas är del viktigt att informalion ges om meloder, lillgänglig teknik m,m. Utredningsmannen skall därför beakla behovel av informalion om mätning och debitering av varmvallen- och värmeförbrukning om elt syslem härför införs, I denna fråga bör samråd ske med energisparkommittén.

Med hänvisning lill vad jag har anförl hemsläller jag all regeringen bemyndigar chefen för bosladsdepartemenlel

alt lillkalla en särskild uiredare för frågan om individuell mätning och debitering av energi för uppvärmning och tappvarmvattenberedning

all besluta om sakkunniga, experler, sekrelerare och annat biträde ål utredaren.

Vidare hemsläller jag all regeringen föreskriver all kosinaderna skall belasta trettonde huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

(Bostadsdepartementet)

6. Tilläggsdirektiv till kartutredning 78 (Bo 1977:01)

Dir 1979:126

Beslul vid regeringssammanträde 1979-09-13

Departementschefen, statsrådet Friggebo, anför.

Genom regeringens beslut den 15 december 1977 bemyndigades dåvarande slalsrådel och chefen för bostadsdepartementet att tillkalla en särskild uiredare (Bo 1977:01) för atl uireda frågor angående sammanföring av vissa verksamheier avseende allmänna kartor (karlutredning 78).

 

445                   Kommittéer: Bostadsdepartementet    Del II Bo:6

Utredningen har den 15 december 1978 avgcll ell delbetänkande, (Ds Bo 1978:4) Liber - lantmäleriet. Förslag lill former för sammanföring av vissa kartverksamheter. Betänkandet har remissbehandlais.

Betänkandet och remissyttrandena ger enligi min uppfattning vägledning om hur de av ulredningen behandlade frågorna skall kunna lösas på elt för alla parter godtagbart sätt. För en lösning fordras emellerlid ett visst yllerligare utrednings- och förhandlingsarbete.

I remissyttrandena finns en samstämmig uppfattning all, som anges i direktiven lill karlulredning 78, slalliga och kommunala myndigheter bör ges bäitre möjligheier än f.n. atl utnyttja del allmiinna kartmaterialet för egel bruk. Flertalet remissinslanser slöder också den i ulredningens direkliv angivna utgångspunkten all lanlmäleriverkel (LMV) skall återfå upphovs-rätlen lill kartmaterialet.

Karlulredning 78 har i sill belänkande föreslagil alt huvuddelen av den karlverksamhel som bedrivs vid Liber Grafiska AB (Liber) skall föras över till LMV i Gävle. Flera remissinslanser ifrågasäller lämplighelen av alt som utredningen föreslår föra över hela Libers kartverksamhet lill LMV. Riksre­visionsverkei och statskontoret anser all karlverksamhelen vid LMV bör inriktas på sådan följdproduklion som direkt baseras på de allmänna kartorna och alt del bör övervägas om en del av den överförda verksamhelen kan bedrivas inom lanlmåleriets regionala organisalion.

LMV framhåller att - om Liber vill fortsätta sin karlverksamhet - sådan verksamhet kan omfalta dels beställningsuppdrag som statliga och kommu­nala myndigheter skulle kunna välja all placera hos Liber, dels annan verksamhel - närmast avseende förlagsprodukler - som LMV skulle komma alt medge Liber alt bedriva. Flera remissinstanser framhåller vikten av atl Libers karldivision (LiberKartor) kan fortsätta sin verksamhel som specielll organ för tematisk kartläggning. Liber anger all förelagels önskan är att även i fortsättningen kunna bedriva en seriös och lönsam karlverksamhel. Möjlig­heterna lill della kan emellertid enligt Liber inte bedömas eflersom utredningen inte har redovisal den framtida ordningen på karlområdel.

Jag anser för egen del att upphovsrätten till karlmalerialei bör föras över frän Liber till LMV i syfte att möjliggöra en ökad samordning och flexibilitet i verkets karlverksamhet. Jag anser också all offentliga myndigheter bör ges generell räll all mol ersättning utnyttja del allmänna kartmaterialet för alt ta fram produkler för egel bruk.

I direkliven lill kartutredning 78 (Dir 1977:130) angavs all del får förulsällas alt LMV efter prövning skall ge andra rätt att mot ersättning utnyttja det allmänna kartmaterialet för följdproduklion. Karlutredning 78 bör ularbela förslag lill riktlinjer för en sådan prövning. En utgångspunki bör härvid vara atl sådan följdproduklion skall medges om det inte finns särskilda skäl atl hindra denna. Ett sådanl skäl kan vara all försäljningen av allmänna karlor och av redan utvecklade följdprodukter kan komma alt påverkas i större utsträckning. Ett annat skäl kan vara ätt särskilt slränga krav måste ställas på vissa kartors tillförlitlighet. Så har l.ex. innehållel i karlor över fjällområden som används för friluftsliv stor belydelse för användarnas säkerhel. Säkerhetsaspekterna kan också medföra krav på all goda karlor finns över alla fjällområden och inte bara över de mest besökta.

De s.k. karlbreven den 30 juni 1961, den 20 oklober 1961 och den 16 juni 1966, innehåller regeringens grundläggande föreskrifier om den allmänna karlläggningen. De reglerar, förulom disposilionen av upphovsrätten till de allmänna kartorna, bl.a. vilka kartor som skall vara allmänna kartor och

 

Del II Bo:6    Skr 1979/80:103                                              446

produceras av LMV. LMV har föreslagil all regleringen upphör och alt kartserierna i stället på ett mindre detaljerat sätt regleras i verkels inslruk­tion.

1 enlighet med regeringens bemyndigande den 23 november 1978 har jag tillkallal en särskild utredare med uppgifl alt utreda lanlmåleriels uppgifler all lillhandahålla informalion om landskapel (Bo 1978:08, Dir 1978:97). Uiredaren har lill uppgifl bl.a. att överväga vilken typ av grundläggande landskapsinformation som i framtiden bör finansieras över statsbudgeten. Frågan om de allmänna kartorna behandlas i delta sammanhang. All nu fatta beslut om slörre ändringar i kartbreven vore därför, som flera remissinstanser framhåller, all föregripa utredningens resultat. Enligt min uppfaUning bör därför nu gällande regler för omfattningen m,m. av begreppet allmänna kartor finnas kvar i avvaktan på uiredarens förslag. Regleringen bör emellerlid redan dessförinnan ändras sä all LMV får möjligheter all i viss omfattning avvika från de olika karlversionernas lypulförande. Jag avser alt senare återkomma med förslag lill ändringar i gällande kartbrev med sikle på atl den nya ordning som jag nu har redovisal skall gälla fr.o.m. den 1 juli 1980.

Riksdagen har genom atl bifalla civilulskollels belänkande (CU 1977/ 78:21) ställt sig bakom ulgångspunkten för uppdragel lill karlutredning 78, nämligen all Liber Grafiska AB:s följdproduklion från den allmänna kartläggningen och därmed sammanhängande verksamhet bör sammanföras med lanlmåleriets verksamhel. Vad som har framkommil genom utredning­ens arbele och remissyttrandena ger emellertid inle stöd för en fullsländig och omedelbar sammanläggning av verksamheterna. Jag utgår ifrån att de förändringar som jag nu har förordal beiräffande upphovsrätten och rätlen all ulnyllja det allmänna kartmaterialet för följdproduklion medför alt LMV kommer alt bygga ut en viss kapacitet inom det verksamhetsfält där nu Liber verkar och att verket i övrigl upphandlar ijänsler inom kartområdet i fri konkurrens. Detla kräver en anpassning av såväl LMV:s som Libers organisalion. Del är bl.a. av personalpolitiska skäl angeläget atl denna anpassning kan ske successivt och så smidigt som möjligt.

Under en övergångsperiod bör Libers karlverksamhel kunna bedrivas med slöd i närmare riktlinjer för uppgiftsfördelningen mellan LMV oeh Liber, En strävan bör härvid vara atl påverkan på produktionsvolymen inom divisionen LiberKartor på korl sikt blir begränsad, LMV bör under en tid hedriva sin verksamhet inom området med i huvudsak oförändrad produklionskapacilel. Jag anser att en övergångsperiod på tre år fr.o.m. den 1 juli 1980 bör ge tillräckliga möjligheter för LMV och Liber aU anpassa sig till den nya ordningen.

Vad jag nu har anfört leder utöver ytterligare utredningsarbete även till behov av förhandlingar med LMV och Liber. Del bör uppdras ål karlulred­ning 78 alt med ulgångspunkl i de förutsättningar för en lösning på sikt som jag nu har redovisal föra förhandlingar med LMV och Liber om verksam­helen under den treåriga övergångsperioden. 1 det följande anger jag ytterligare uigångspunkter för vad som bör gälla under en sådan treårig övergångsperiod.

I den mån LMV bedömer del nödvändigt all ta fram förlagsprodukter uiöver de allmänna kartorna bör verket i försia hand upphandla sådan produklion hos Liber. På så vis får Liber under övergångsperioden möjlighet att anpassa sig till en ny situation där man får konkurrera om sådana uppdrag.

 

447                   Kommittéer: Bostadsdepartementet    Del II Bo:7

Förelagel kan också anpassa sig genom att bearbeta även andra markna­der.

Eftersom LMV efler prövning skall kunna ge även andra än offenlliga myndigheter rätt atl utnyttja det allmänna kartmaterialet bör det finnas förulsältningar för Liber all la fram egna förlagsprodukler som bygger på delta material.

Liber har specialiserat sig främsl på sådan beställningsproduklion som baseras pä det allmänna kartmaterialet. Företagel bör därför ha förutsättningar alt även fortsättningsvis erhålla besiällningsuppdrag. Libers lokalisering lill Stockholm torde också, av flera remissyttranden att döma, posilivi påverka företagels konkurrensmöjligheter. Villkoren blir dock annorlunda i fortsättningen då företagel inte längre har en ensamrätt på vilken verksamhelen kan byggas. En del kunder kan förulsällas begära och få tillstånd att själva disponera allmänl kartmaterial för följdproduklion, Mol den angivna bakgrunden anser jag alt del inle finns skäl atl under övergångstiden i den slalliga lantmäteriorganisationen centralt bygga upp ny kapacitet för beställningsproduklion baserad på de allmänna kartorna. Jag förutsätter därför all sådan produktion inom lanlmäleriet sker i huvudsak genom verksamhet i länen.

Del fortsatta utrednings- och förhandlingsarbetet bör genomföras med stor skyndsamhel och med sikte pä att elt förslag i frågan snarasl skall föreläggas regeringen.

Med hänvisning till vad jag nu har anförl hemsläller jag

alt regeringen utvidgar utredningsuppdraget i enlighet med vad jag nu har anförl.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan, (Bostadsdepartementet)

7. Utredning om stadsförnyelse (Bo 1979:04)

Dir 1979:127

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-09-06

Departementschefen, statsrådet Friggebo. anför.

I vårt land har samhällel sedan länge lagil ell betydande ansvar för frågor om bosläder, byggande och den fysiska och sociala miljön. Genom fördel­aktiga slalliga län, bostadsbidrag m.m. har kraftiga satsningar kunnat göras på främst nyproduktion av bostäder. Härigenom har huvuddelen av alla hushåll i landet kunnal beredas rymliga och moderna bostäder.

Stadsbyggandet under de två senasle årtiondena har präglals av elt omfattande bosladsbyggande på jungfrulig mark i de slörre och medelslora städernas ytterområden. Men det har också innefattat sanering av del äldre fastighetsbeståndet. En omvandling har samtidigt genomförts av städernas centrala delar. Man har sökt anpassa dessa lill de nya förutsättningar som har uppstått genom l.ex. bilismens utveckling, detaljhandelns omslruklurering och det ökade lokalbehovel för näringslivels och den offenlliga förvaltning­ens adminislralion.

 

Del 11 Bo:7    Skr 1979/80:103                                            448

Av särskild belydelse för ombyggnadsverksamheten är riksdagsbesluten år 1973 med anledning av regeringens propositioner om sanering av det äldre bostadsbeståndet och med förslag lill bostadssaneringslag m,m. Genom dessa beslut uppställdes allmänna mål för saneringen. Kommunala bostads-saneringsprogram infördes inom ramen för bostadsbyggnadsprogrammet och finansieringsmöjligheterna förbättrades för ombyggnadsverksamheten. Med bosiadssaneringslagen infördes också liigsta godlagbara slandard för bosladsliigenheter.

Genom den nya arbelsmiljölagen ges förulsältningar atl slälla ökade krav på arbetslokalers ulformning och ulrusining.

Byggnadslagsliflningen tillförsäkrar kommunerna ett avgörande inflytan­de över stadsbyggandel. Ell slort anlal kompletteringar och ändringar av de regler som styr stadsbyggandet har skell under senare år i syfle alt söka anpassa dem lill nya krav och förulsältningar.

Förslag om en ny plan- och bygglag kommer inom kort atl läggas fram av utredningen (Bo 1978:07) om ny byggnadslagstiflning (PBL-ulredningen). Della förslag lorde bl.a. syfla lill all skapa bälire instrument för atl planera och genomföra förbällringar och kompletteringar av bebyggelsemiljön.

Brister i hehyggelsenuljön

Under de senaste åren har medvelenhelen om den befintliga bebyggelse­miljöns förtjänster och brisier ökal. Etl siarkt engagemang för atl bevara och utveckla dess värden har vuxit fram parallelll med ökade krav på förbällring av torftiga och bristfälligt utrustade miljöer.

De värden som den befintliga miljön representerar har lidigare tillmätts begränsad betydelse vid stadsplanering, faslighelsförvallning m,m. Bebyg­gelsemiljön har därför kommii alt präglas av brisl på kontinuitet. Brukarna har inle heller i någon större ulslräckning gjorls delakiiga i beslulen om förändringar i miljöns ulformning och innehåll. Satsningen på nya stora bosladsområden i tätorternas ytterområden och den fortlöpande koncentra­tionen av arbetsplatser och service har lell lill brister i miljön. Trafikproble­men har ökal. Boendesegregationen tycks ha ökal i omfallning och i vissa bosladsområden har allvarliga sociala problem uppslån.

Elt slort anlal bostadslägenheter fyller inte moderna krav pä ylstandard, ljusförhållanden, sanitär och maskinell utrustning, handikappanpassning, ralionell sophanlering och energihushållning. Många arbelslokaler är starki förslilna och brislfälligl utrustade.

Genomförandeproblem

Många kommuner har hafl svårt att i önskad omfallning rusta upp faslighelsbeslåndel, sanera Irafiken, förbättra den yllre miljön och vidta andra åtgärder i bebyggelsemiljön, 1 stor utsträckning lorde svårigheterna bero på problem vid genomförandel av planerade ålgärder.

De lagar, förordningar, normer och finansieringsvillkor som reglerar byggandet tar bara i begränsad omfattning hänsyn till de särskilda förutsätt­ningar som gäller vid ingrepp i den befintliga miljön. Reglerna är inle heller särskilt utformade för atl underlätta en förnyelse som tillvaratar värdena i den befintliga miljön,

Ell slori anlal intressenter berörs som regel av förnyelseåtgärder. Både den statliga och den kommunala förvaltningen är uppdelad i många olika

 

449                   Kommittéer: Bostadsdepartementet    Del II Bo:7

organ med ansvar för skilda seklorer. Därför är planeringsprocessen vid ålgärder i befinllig miljö ofta mycket komplicerad och tidsödande, Dessulom lorde det saknas lämpliga meloder för samordnad planering och genomförande av förnyelsealgärder.

De höga markpriser som ofta förekommer i städernas cenirala delar medför all del är svårt atl där genomföra ombyggnad lill rimliga kost­nader.

De byggnadsmetoder, de byggnadsmaterial och del yrkeskunnande som har utvecklats under de senaste decenniernas inrikining på nyproduktion är dåligt anpassade lill sirävan efter en varsam förnyelse.

Målkonflikter

Ambitioner och önskemål beträffande bebyggelsemiljöns utveckling kan vara svåra all förena, Ålgärder för all komma lill rätta med trångboddhet, bostadsbrist och dåliga bosladsoch arbetsmiljöer kan komma i konflikt med en önskan att bevara den befintliga bebyggelsemiljön och alt också i cenirala lägen ha kvar lokaler som kan utnyttjas för verksamheier med låg avkaslning. En sirävan efler att uppnå en allsidig befolknings-sammansättning i t,ex, stadskärnorna kan slrida mot önskemålet all sä långt som möjligt ge de boende möjligheter atl bo kvar efter en ombyggnad. Vid ombyggnad önskar de boende ofta en begränsad upprustning som inte i alltför hög grad höjer boendekostnaderna, medan samhället reser krav pä all ombyggnaden skall leda lill en högre slandard.

Vid förnyelsen av miljön måste således övergripande mål för samh­ällsutvecklingen, kommunalpolitiska mål och fastighetsägarnas intressen vägas samman med de ofta skilda önskemål som dagens innevånare i olika stadsdelar har och med de krav som de framtida innevånarna kan förväntas ställa på sin miljö, Demokrafi och medinflytande blir därför särskilt betydelsefulla frågor.

Behov av utredning om den fortsatta förnyelseverksamheten

Jag vill betona atl bebyggelsen inle är nägol statiskt ulan något som successivi måsle förändras med hänsyn lill ändrade villkor i samhället. Hittills har man i slor utsträckning mött de nya kraven genom att bygga nylt, Pä dett.-i sätt har man lyckats ganska bra med att nå de uppställda målen,

I både den fysiska och sociala miljön flnns det emellertid fortfarande en hel del brister som behöver rättas lill. Vi måsle därför fortsätta alt modernisera bebyggelsemiljön. Del bör emellertid ske i delvis nya former. Det är angelägel att i större ulslräckning bevara de miljöer som vi har fått i arv av lidigare generationer.

Kraven på all hushålla med mark och energi och på alt bättre la lill vara gjorda investeringar talar för att en allt större del av byggandet i fortsättningen torde komma atl ske i form av förnyelse inom den befintliga bebyggelsemiljön och en alll mindre del genom nyexploalering. Inriktningen och omfattningen av förnyelseverksamheten får därför stor inverkan på möjligheterna atl uppfylla de bostadspolitiska målen, att upprätthålla en liilfredsslällande nivå inom byggnadsverksamheten m,m.

Det finns nu anledning all la fram underlag som gör det möjligt atl precisera mål och rikllinjer för stadsförnyelsen samt att förbättra och anpassa genomförandereglerna. Frågor om förnyelse av den befintliga bebyggelse-

29 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 103

 

DelH Bo:7    Skr 1979/80:103                                                450

miljön bör bli föremål för en samlad översyn.

Jag har mot den här bakgrunden i årets budgetproposition anmält all uiredningsuppdrag lorde komma alt lämnas bl.a. för alt man skall kunna finna former för att förenkla förnyelsevcrksamheten inom befintliga bebyg­gelsemiljöer (prop. 1978/79:100, bil, 16), Slalens planverk och bosladssiyrel­sen har i en gemensam promemoria skisseral ell utredningsprojekt beträf­fande stadsförnyelse. Med anledning av vissa moiioner om planering, planläggning och byggande har riksdagen bifallit en hemställan av civi­lulskollel (CU 1978/79:30) att riksdagen bör ge regeringen till känna all regeringen i nära kontakt med bostadsstyrelsen, planverket och lantmäteri­verket bör klarlägga de behov av kartläggningar, analyser och utredningar som finns när del gäller förnyelse inom befintliga bebyggelsemiljöer. Enligt utskottet är en parlamentarisk medverkan ofrånkomlig i della programarbe­te.

Jag har efler överläggningar med representanter för de politiska partierna, företrädare för ämbetsverken. Svenska kommunförbundei saml experter inom ämnesområdet funnil all en parlamentariskt sammansatt kommillé nu bör tillkallas för alt utreda och lämna förslag i frågor rörande förnyelsen av bebyggelsemiljön.

Kommiitén bör som en huvuduppgift behandla dels övergripande frågor om den lämpliga inrikiningen och omfaltningen av förnyelsen på korl och lång sikl, dels principerna för förnyelsens finansiering. Förnyelsens inverkan på samhällsekonomi, sysselsällning, näringsliv och trafikförsörjning bör härvid beaklas. Kommittén bör som en annan huvuduppgift samlat se över de regler som f,n, styr förnyelsen. Härvid bör kommittén särskilt uppmärksamma dels behovel av all lillförsäkra kommunerna lämpliga styrmedel för att samordnat kunna genomföra planerade ålgärder, dels önskemålel all ge brukarna elt vidgal inflylande över och ansvar för såväl planering som genomförande oeh förvallning,

Kommillén bör avgränsa sin uppgifl så att inle de frågor som behandlas av PBL-utredningen ånyo blir föremål för ulredning.

Allmänna utgångspunkter för kommitténs överväganden

Del är komrnunerna som har del primära ansvarei för planeringen av markanvändningen, för miljöns utformning och för bostadsförsörjningen. Utredningens arbete måste således bygga på konkreia kunskaper och erfarenheler i kommunerna och på bedömningar av vad som är möjligt och önskvärt utifrån kommunalpolitiska och kommunalekonomiska utgångs­punkter.

En utgångspunkt vid ulredningens överväganden bör vara atl den befintliga bebyggelsen utgör en lillgång vars posiliva värden skall las lill vara och förvallas långsiktigt och som genom medverkan av brukarna forllöpande skall anpassas till nya krav och förutsättningar.

Förnyelseproblemen berör i vissa avseenden all bebyggelse, således även den på landsbygden. Det är emellerlid uppenbart atl del i försia hand är tätorlsfrågorna som nu påkallar uppmärksamhet. Utredningen bör avgränsas lill att behandla tätorter av sådan slorlek all flertalel av de lidigare berörda problemen är represenlerade. Man kan med stor sannolikhet anta atl vad som därvid framkommer till slor del kan lillämpas även på myckel små orter och på den spridda bebyggelsen.

Med tanke på den långa lid del lar alt planera och genomföra förändringar

 

451                   Kommittéer: Bostadsdepartementet    Del II Bo:7

i den befintliga bebyggelsen och den länga livslängden hos byggnader och anläggningar bör den lidsperiod som utredningen söker överblicka inte göras för korl. I försia hand bör den omfatta 1980-talel, men i många frågor lorde det vara nödvändigt all göra utblickar fram emot sekelskiflel och i enstaka fall kanske även viss lid därefter.

Utgångspunkter för kommitténs överväganden om stad.sförnyelsens inriktning och omfattning

Utrednings- och reformarbetet har hittills i stor utsträckning inriktats på en rad delfrågor inom de problemområden som jag i det föregående har angett, Belydande resurser har också salts in för alt förbällra lägenheternas standard. Det är nu dags all på allvar ta itu med atl förbättra den samlade miljön i vara tätorter i syfte att göra dem mer ändamålsenliga som livsmiljöer och mer funktionsdugliga i fråga om arbele, boende och rekreation. Sladsbygdens esleliska värden och de förutsättningar naturmiljön ger bör tas till vara. Förutsättningarna för en samordnad planering av bosläder, arbetsplatser och kollektivtrafik måsle förbältras. Kommittén bör i sitt arbete särskilt överväga vilka prioriteringar som bör ske mellan önskemålen all förbättra lägenheternas slandard och att förbättra den yttre miljön, bygga ut de gemensamma bostadskomplementen oeh förbättra samhällsservicen. Härvid bör också jämställdhetsaspekter beaklas.

En ökad förnyelse får inte leda fill en ny väg av rivning och nybyggnad. Kommittén bör i sitt arbele söka former för att stimulera till en varsam förnyelse genom successiv upprustning, ombyggnad, förtätning och utbygg­nad av redan befintliga bebyggelsemiljöer för att på så sätl åstadkomma historisk förankring och kontinuitet i stadsutvecklingen och etl bäitre utnyttjande av befintliga resurser.

Man bör eftersträva alt göra kvarter och stadsdelar till fungerande enheler med en god fysisk och social miljö. Del är viktigt att närmiljön utformas så att människorna i största möjliga utsträckning kan leva ostörda av trafikbuller och dålig luft och med tillräckliga utrymmen för lek, rekreafion och samvaro. Fotgängarnas och cyklisternas behov bör bättre tillgodoses i planerings­arbetet. Nya lösningar på irafik- och parkeringsproblem måste prövas.

I vissa bebyggelseområden som har kommit till under senare lid har det uppstått särskilt svära sociala problem. Dessa områden har en bristfälligt utformad och utrustad närmiljö och har blivit utsatta för en stark förslitning. Kommiitén bör särskilt belysa möjligheterna atl förbättra miljön inom sådana områden genom kompletteringar och ålgärder som är ägnade att stärka de sociala kontakterna och ge områdena en positiv identitet. De erfarenheter och kunskaper som tidigare har inhämtats av bl.a. den bosiadssociala delegationen bör härvid tas lill vara. Förslag till ålgärder för att förbättra dessa områden bör prövas i ett tidigt skede i utrednings­arbetet.

De äldre stadskärnorna är idag i många kommuner i slort behov av förnyelseåtgärder. Problemen är emellertid myckel sammansatta och f.n. ofta svåra att hantera. Kommiitén bör därför i etl tidigt skede av arbetet även uppmärksamma stadskärnornas problem.

Behovel av ålgärder på kvarters- och stadsdelsnivå får inte skymma behovet av att samtidigt uppmärksamma frågor som rör stadsbygden i dess helhet. Kommiitén bör bl.a. söka efter metoder och medel ägnade att utjämna sådana kvalitetsskillnader som kan finnas mellan olika delar av en

 

Del H Bo:7    Skr 1979/80:103                                               452

sladsbygd. Del kan gälla all, l.ex. genom komplettering oeh förtätning av befinllig bebyggelse, bidra till en mer varierad hushållssammansätlning i olika sladsdelar, en mera balanserad arbetsmarknad, en jämnare fördelning av offentlig och kommersiell service och en bälire kollektivtrafik. Samiidigi bör de sociala och miljömässiga konsekvenserna av en långl driven bebyggelselälhel uppmärksammas.

Kommittén bör från översiktliga uigångspunkter också studera behovel av förnyelse av tätorternas lekniska försörjningssystem. Det finns härvid särskild anledning att uppmärksamma energifrågorna och de behov av förändring och förnyelse som energihushållning och införande av en ny energiteknik kan komma atl medföra. En effektiv energihushållning kräver en helhetssyn och en samordning av ålgärder inom samhällsplaneringen. Kommittén bör la del av och från sina ulgångspunkler utvärdera del material som kommer fram genom den kommunala energiplaneringen och de kommunala energisparprogrammen.

Även andra frågor kan behöva analyseras från översiktliga utgångspunk­ter. Kommillén bör ulifrån såväl kravet på en bättre energihushållning som sirävan efler en bäitre tolalmiljö i städerna särskilt uppmärksamma trafik­frågorna. Kommiitén bör också överväga vilka åtgärder som kan vidlas för atl uppnå en god vallen- och luftvård i bebyggelsemiljön.

Stadsförnyelsen har redan nåll en viss omfattning i vårt land, särskilt i de tre storstadsområdena, I de mindre och medelstora tälorterna är förnyelsen mera begränsad. För de flesla medelslora och mindre tätorter lorde del i dag saknas samlade handlingsprogram. Kommittén bör överväga hur kommu­nernas förnyelseverksamhel skall kunna stödjas. Kommillén bör pröva olika möjligheter att dels slimulera lill ökade insalser för alt förbällra den exislerande bebyggelsemiljön i de större städerna, dels initiera förnyelse i de medelslora och mindre tätorterna.

Den tekniska utvecklingsverksamheten inom områden som handikappan­passning, energihushållning, trafikförsörjning, byggnadsmaterial, ar­betsmetoder, meloder för underhåll m,m, har stor betydelse för möjlighe­terna atl lösa många av stadsförnyelsens problem. Kommittén bör därför överväga åtgärder för all stimulera sådan angelägen teknisk utveckling,

Kommiitén bör i silt arbete beakta atl byggnadsverksamheten har stor betydelse för samhällsekonomin. Hur stort uirymme som kan ställas till förfogande för invesleringar i denna verksamhel påverkas i hög grad av det rådande konjunkturläget, Kommiuén bör mol denna bakgrund överväga hur tillgängliga resurser i form av bl,a, arbetskraft, kredilmarknadsuirymme samt statliga och kommunala åtaganden bör utnyttjas för alt uppnå en lämplig fördelning mellan förnyelse och nyexploalering. Jag vill i delta sammanhang också erinra om vad chefen för budgetdepartemenlet har uttalat i tilläggsdirektiven (Dir, 1978:40) till samtliga kommilléer och särskilda utredare angående finansiering av reformer.

Utgångspunkter för kommitténs överväganden om ändringar i regelsyste­met

Jag har tidigare nämnl att utredningen som en huvuduppgift samlat bör se över de regler som påverkar verksamheten med förnyelse av bebyggelse­miljön. Jag avser då både de regler som i tekniskt och ekonomiskl hänseende slyr förnyelsen och de regler som avser beslutsprocessen och olika parters medverkan i denna. Det är angelägel atl lillförsäkra kommunerna lämpliga

 

453                   Kommittéer: Bostadsdepartementet    Del II Bo:7

slyrinslrument för att samordna insatserna från olika myndigheler, förelag, fastighetsägare och enskilda. En sirävan bör härvid vara all förenkla regelsystemet, minska byråkratin och möjliggöra besparingar för samhälle och enskilda.

De åtgärder som kan behöva övervägas i syfte att förbällra kommunernas inslrumenl för atl hanlera sladsförnyelsefrågor spänner över ell bretl regisler.

En grupp av ålgärder berör planprocessen, plangenomförandel och frågor om markens åtkomlighet och pris. Viktiga frågor inom delta område är all klarlägga lekniska, ekonomiska och rättsliga förulsältningar och meloder för atl genomföra angelägna förnyelsealgärder, all skapa lämpliga former för alt bygga och förvalta bostadskomplement och gemensamma utrymmen samt atl finna vägar för att samordna förnyelse av tekniska system med förnyelse av kvarter och stadsdelar. Dessa ålgärder bör syfta lill all dels öka kommunernas handlingsberedskap när del gäller att vidta förnyelsealgärder, dels förbättra förutsättningarna för en kontinuerlig förnyelse.

Demokrati- och medinflytandefrägorna bör ägnas särskild uppmärk­samhel i utredningsarbelel, Kommiitén bör härvid pröva olika möjligheter atl ge brukarna ett vidgal ansvar för förvallningen av närmiljön och att öka förutsättningarna för dem som redan bor i lägenhelerna all bo kvar i sam­band med förnyelsealgärder.

Åtgärder på kvarters- och stadsdelsnivå bör bygga på kommunala inven­teringar av befintliga resurser och analyser av värden och brister i den fysiska och sociala miljön. De boendes och arbelandes egna erfarenheter av hur deras hus, kvarter och stadsdel fungerar bör härvid las lill vara. Kommittén bör uppmärksamma all regeringen har gett bosladssiyrelsen uppdrag all i samarbele med planverket utreda former och meloder för bosiadssociala inventeringar.

En annan grupp av ålgärder avser villkoren för ombyggnad. De normer och flnansieringsvillkor som lillämpas vid ombyggnad bör i ökad utsträckning utgå från ombyggnadsverksamhetens egna villkor och inle utgöra undantag från de villkor som gäller för nybyggnad. Det är viktigt atl uppmärksamma alt ombyggnads- och saneringsverksamhet i mänga fall kan och bör leda lill atl en byggnad utnyttjas både för bosläder och andra ändamål. Det är vidare vikligl atl överväga i vilka fall olika villkor för ombyggnad-l.ex. beträffande lägenheisfördelning-bör kunna lillämpas på en grupp av byggnader snarare än på enskilda hus.

Bostadssaneringslagen är etl av de medel som kommunerna har för alt få lill slånd upprusining av bostadsbeståndet. Lagen, som har varil i tillämpning sedan den 1 januari 1974, har efter hand visat sig ha vissa brister, I kommilléns arbele bör ingå atl lämna förslag till åtgärder i syfle alt avhjälpa dessa brisier.

Kommitténs arbetsformer m.m.

Del vidsträckta uppdrag som kommillén får förutsälter all arbelel delas in i etapper. Under en försia etapp bör kommittén göra de kartläggningar som behövs som underlag för överväganden om förnyelsebehovets omfattning, förnyelsens inriktning och dess samhällsekonomiska effekter. Under den första etappen bör kommiitén vidare överlägga med bostads- och planmyn-dighelerna och andra berörda myndigheter som l.ex. riksantikvarieämbetet, socialslyrelsen och vägverkel om vilka förändringar i regelsystemet - utöver

 

Del II Bo:7    Skr 1979/80:103                                              454

dem som föreslås av PBL-ulredningen - som snarasl bör genomföras för atl man skall kunna komma lill rätta med akula problem. Kommittén bör under den första etappen slutligen utarbeta förslag lill närmare rikllinjer för del fortsatta utredningsarbetet. Resultatet av arbelel under den försia elappen av ulredningens arbele bör snarasl redovisas lill regeringen.

Kommiitén bör la del av erfarenheler av hur stadsförnyelse går lill i andra länder. Kommittén bör uppmärksamma det omfattande inlernalionella samarbele som på senare år har påbörjats beiräffande stadsförnyelse inom olika mellanslatliga organ som FN/ECE, OECD, Europarådel och Nordiska minislerrådel. Särskilt bör en nära anknylning eftersträvas mellan kommil­léns arbele och arbelet med den kampanj om stadsförnyelse som på Europarådels inilialiv skall pågå under åren 1980 och 1981 i Europarådels medlemsländer. Kommittén bör ha etl nära samarbete med den national­kommitté som jag senare i dag kommer att begära regeringens bemyndigande all ulse för alt leda arbelet i Sverige med denna kampanj. De erfarenheter och synpunkter beträffande stadsförnyelse som kan komma fram vid den breda diskussion på det internationella planel som kampanjen syflar lill bör beaklas i utredningsarbetet. Kommittén bör även i övrigl bedriva silt arbele öppet och i sådana former atl debatten kring stads­förnyelsefrågorna stimuleras.

Utredningsarbetet bör bedrivas så att de närmast berörda ämbetsverken samt företrädare för kommunerna ges möjlighel att medverka aktivt.

Kommittén bör inte ta upp sådana specialfrågor som behandlas i andra utredningar. Kommillén bör vid behov samordna sitt arbete med arbelet i andra kommitlér. Kommittén bör vidare beakla behandlingen av förslag som under dess arbete läggs fram i andra utredningar och som är av belydelse för utredningsuppdraget.

Hemställan

Med hänvisning lill vad jag nu har anförl hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för bostadsdepartementet atl tillkalla en kommitté med högst fem ledamöter med uppdrag

atl utreda frågor om förnyelse av bebyggelsemiljön i enlighet med vad jag har förordat i del föregående,

att utse en av ledamöierna all vara ordförande,

alt besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde ål kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att kostnaderna skall belasta trellonde huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan. (Bostadsdepartementet)

 

4S5                    Kommittéer: Bostadsdepartementet    Del II Bo:8

8. Principerna för det statliga stödet till allmänna samlingslokaler m.m.

Dir. 1979:131

Beslut vid regeringssammanlräde 1979-09-06

Departementschefen, slalsrådel Friggebo, anför.

Del särskilda slatliga stödel för all främja lillkomslen och bevarandet av sådana allmänna samlingslokaler som behövs för del offentliga livel och de kulturella strävandena har funnits sedan år 1942. Stödet hade under lång tid huvudsakligen formen av ell låneslöd. Sin nuvarande form erhöll del i huvudsak efter en genomgripande revideringar 1973. Del lidigare låneslödel för ny- och ombyggnad saml förvärv av lokaler ersattes då av etl kombinerat bidragsoch lånestöd. För bevarande av befintliga äldre lokaler infördes samtidigt dels etl särskilt bidrag för upprusining, dels en möjlighel till särskild eftergift av utestående statslån. Siödet i form av bidrag för upprustning har sedermera byggts ut lill all avse även energibesparande ålgärder och ålgärder för handikappanpassning.

Bestämmelser om slödel flnns i kungörelsen (1973:400) om sialligt slöd till allmänna samlingslokaler (omtryckt 1976:794, ändrad senasl 1978:185).

Stödverksamheten administreras av bosladssiyrelsen. Ansökningar om stöd prövas av en särskild samlingslokaldelegation inom slyrelsen. I delega-fionen som beslår av ordförande oeh sju andra ledamöier ingår f.n, företrädare för bl,a, Folketshusföreningarnas riksorganisation. Bygdegår­darnas riksförbund. Våra Gårdar- riksföreningen för nykterhetsrörelsens allmänna samlingslokaler. Svenska kommunförbundet och Arbetarnas bild­ningsförbund.

Omfattningen av stödverksamheten besläms genom särskilda ramar för beslul om lån och/eller bidrag. Ramarna fastställs av riksdagen för ell budgetår i sänder.

För budgetåren 1973/74-1978/79 har riksdagen anvisal sammanlagi 170 milj, kr, som ram för beslul om bidrag och lån för nybyggnad, ombyggnad och förvärv samt 43 milj, kr, som ram för beslut om upprustningsbidrag och särskilda eftergifter av äldre län. Härulöver har regeringen med stöd av riksdagens bemyndigande genom särskilda beslul åren 1975-1978 i syssel­sättningsstimulerande syfte medgivit yllerligare totalt 15 milj, kr, som ram för beslul om anordningsbidrag och lån och ytterligare 38 milj, kr, som ram för beslul om upprustningsbidrag m,m. För budgeiårei 1979/80 är den gemensamma ramen för beslut om anordningsbidrag och lån 30 milj, kr, och ramen för beslut om uppruslningsbidrag och särskilda eftergifter 10 milj. kr, I samlingslokalslöd har således sedan år 1973 anvisals totalt 306 milj, kr,

1 anslutning till regeringens förslag om ramar för budgetåret 1979/80 (prop, 1978/79:100 bil, 16) fördes del i motionen 1978/79:674 ftam förslag om all uireda och utvärdera formerna för och omfattningen av samlingslokalslödet, Molionen log upp flera frågor, bl,a. den stora eflerfrågan på slatliga medel under senare tid.

Riksdagen har med anledning av molionen begäri en ulredning om stödet fill allmänna samlingslokaler (CU 1978/79:26, rskr 1978/79:250), Civi­lulskollel framhöll alt vad som främst tilldrar sig uppmärksamhet är den förskjutning när det gäller projeklstorlek som har manifesterat sig. Denna ändrade inriktning måste enligt utskottet mötas med snara principiella ställningstaganden. Ställning måste också tas till frågan om byggande av

 

DelH Bo:8    Skr 1979/80:103                                               456

lokaler för en större region. Ställningstaganden i dessa frågor förutsätter enligt civilulskotlet alt de överblickbara anspråkens inriktning klarläggs och relateras lill samhällets mål på della område. Utskottet uttalade också all de angivna frågeställningarna är av sådan tyngd all de motiverar en utredning med parlamentarisk förankring. Dessulom framhöll utskotlel atl en sådan utredning borde, för all inle försena avgöranden, begränsas lill de prin­cipiella frågor som inle lämpligen kan avgöras i den vanliga besluts­processen.

Efterfrågan på samlingslokalstöd för såväl nyoch ombyggnader som upprustningar har ökal snabbi under senare år. Anledningen härtill torde bl.a. vara att planeringen av samlingslokaler har inriktats mot större anläggningar och mot anläggningar för större regioner. Etl allmänt förbäUrat planeringsläge torde också ha bidragil lill den ökande efterfrågan. F.n. finns dock inte någon samlad bild av den nuvarande inrikiningen av lokalplane­ringen, de överväganden som ligger bakom denna inriktning eller plane­ringsläget. En kommitté bör därför tillkallas för all se över samlingslokalslö­det från dessa utgångspunkter.

Kommillén bör inleda sitt arbete med alt karllägga den nuvarande inriktningen av planeringen av samlingslokaler och de konsekvenser i olika hänseenden som etl genomförande av denna planering får, inle minsl när del gäller strävandena alt förse föreningslivet på del lokala planel med ändamå­lsenliga lokaler. Av betydelse är därvid hur samlingslokaler av olika storlek i prakliken lillgodoser föreningslivels lokalbehov. Kommittén bör vidare undersöka eventuella samband mellan avståndet lill samlingslokaler och deras utnytljandegrad. Av inlresse i sammanhanget är ocksä l.ex. de driftekonomiska aspeklerna i samband med slörre samlingslokalanläggning­ar. Kommillén bör särskilt undersöka om det finns driflekonomiska skillnader som beror pä samlingslokalanläggningarnas storlek och graden av kommersiell verksamhet som skall bedrivas i anläggningarna.

Vidare bör kommittén undersöka hur den nuvarande planeringen av samlingslokaler är samordnad med övrig lokalplanering inom kommunerna -främsl när del gäller undervisningslokaler saml lokaler för kullurändamål såsom lokaler för bibliolek, leater, musik, dans och utställningar- och med den översiktliga fysiska planeringen. Kommittén bör också undersöka i vilken utsträckning man inom ramen för den nuvarande planeringen av samlingslokaler beaktar möjligheterna att samulnyiija lokaler.

Kommiitén bör vidare pä grundval av en sådan kartläggning, som jag nu har nämnt, överväga om den nuvarande inriktningen av lokalplaneringen är lämplig och effektiv med hänsyn lill syftet med samlingslokalslödet och lill de resurser som kan ställas lill förfogande för detta ändamål. Med anledning av det sistnämnda bör kommittén erinras om uttalandena i regeringens tilläggsdirektiv (1978:40) lill samtliga kommittéer och särskilda uiredare angående finansiering av reformer.

Med hänsyn till all planeringen av samlingslokaler nu inriklas på större anläggningar bör kommillén överväga om del är lämpligl atl låta de beslulsramar för stödverksamheten som statsmakterna fastställer avse längre perioder än f.n. I etl ramsystem som avser flera år bör liksom hillills ingå bemyndiganden för regeringen att vidga ramarna om det behövs av sysselsällningsskäl. Kommitténs överväganden i detla sammanhang bör också kunna avse behovel av lokalprogram och formaliserade program för samlingslokalbyggandel samt principerna för fördelning av de medel som statsmakterna ställer till förfogande för ändamålet.

 

457                   Kommittéer: Bostadsdepartementet    Del II Bo:8

Jag vill i della sammanhang erinra om all del vid flera tillfällen förts fram krav på ökade slalliga ekonomiska insalser lill folkparkernas anläggningar och lokaler. Kommittén bör överväga i vad mån folkparkernas behov av medel för nyoch ombyggnader saml reparationer bör lillgodoses genom samlingslokalslödet.

Kommittén bör också överväga ålgärder i syfte alt öka samutnytljandel av lokaler, Detla är särskilt akluelll nu med lanke på de krav som SIA-reformen kan slälla, och kommiitén bör därför bl,a. överväga möjligheterna atl utnyttja olika slag av undervisningslokaler som samlingslokaler eller omvänt. Finansieringen av sådana nytillkommande lokaler bör belysas. Detsamma bör gälla l.ex. i fråga om lokaler i dagcenlraler inom äldreomsorgen. I detla sammanhang kan det uppkomma sådana frågeställningar som har samband med gränsdragningen mellan å ena sidan sådana lokaler som kan uppföras med samlingslokalstöd och å andra sidan sådana lokaler som kan uppföras med slöd av statligt bostadslån. Kommillén bör i så fall överväga konsekvenserna av den nuvarande gränsdragningen när del gäller förulsäll­ningarna för planeringen av lokalförsörjningen.

Som en allmän ulgångspunkl för kommitténs överväganden i hithörande frågor bör gälla all lokalplaneringen samordnas av kommunerna och all elt siarkt samband med den översiktliga fysiska riksplaneringen eflerslrävas. Samtidigt bör kommiitén beakta dels vikten av samarbele i dessa frågor mellan lokalhållarna och kommunen, dels evenluella särskilda önskemål från olika brukarkategorier om lokalutformning och huvudmannaskap.

Kommillén bör vara oförhindrad all la upp även andra frågor av principiell natur som berör samlingslokalslödet. Jag länker bl.a. pä tidsperspektivet för stödverksamheten avseende uppruslningsbidrag.

Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsami. Under utredningsarbelel bör samråd ske med Svenska kommunförbundei. Landstingsförbundet och de samlingslokalägande riksorganisationerna.

Flera av de frågor som jag nu har angett all kommiitén bör överväga har nära samband med vissa av de frågor som skall behandlas av den kommillé som regeringen lidigare denna dag har bemyndigal chefen för bostads­departementet att lillkalla för all uireda frågor rörande stadsförnyelse. Under utredningsarbetet bör därför samråd ske också med den kommit­tén.

Kommittén bör vara parlamentariskt sammansatt.

Med hänvisning lill vad jag nu har anförl hemställer jag alt regeringen bemyndigar chefen för bostadsdepartementet

all tillkalla en kommitté med högst tre ledamöier med uppdrag all uireda vissa frågor rörande del slalliga siödet till allmänna samlingslokaler,

all utse en av ledamöterna att vara ordförande,

all besluta om sakkunniga, experler, sekreterare och annal bilräde ål kommiitén.

Vidare hemställer jag all regeringen föreskriver

all kostnaderna skall belasta trettonde huvudlilelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan. (Bosladsdepartemenlel)

 

Delll 1:1    Skr 1979/80:103                                                  458

Industridepartementet

1. Verksamheten vid R2-reaktorn i Studsvik

Dir. 1978:101

Beslul vid regeringssammanlräde 1978-12-21 Statsrådet Huss anför.

R2-reaktorn i Studsvik togs i drifl år 1960. Den är i huvudsak en malerialprovningsreaklor men utnylljas också för bl.a. isotopproduktion och för reaklorkemiska experiment saml som neutronkälla för allmänna forskningsändamål. Reaktorn ägs och drivs av Studsvik Energiteknik AB, lidigare AB Atomenergi,

Reaktorn utnyttjar höganrikal uran som bränsle, I anslulning lill R2-reaklorn finns också den mindre forskningsreaklorn R2-0.

R2-reaktorn utnyttjas f,n, huvudsakligen i kontinuerlig drifl och syssel­sätter ca 90 personer. De årliga kosinaderna för driften kan uppskattas till närmare 40 milj, kr. Under 1970-lalet har endasl en del av dessa kosinader kunnal täckas av uppdragsiniäkter. För budgetårel 1978/79 har under anslaget Bidrag lill verksamhelen vid Aktiebolaget Atomenergi anvisats 20 milj. kr. för driften av R2-reaktorn.

R2-reaktorn har hafl stor betydelse för del svenska kärntekniska utveck­lingsprogrammel under 1960- och 1970-talen. Den har också varit ell värdefullt redskap för mer grundläggande nukleärvetenskaplig forskning. Verksamheten vid naturvelenskaphga forskningsrådets laboratorium i Sludsvik baseras delvis på tillgången till reaktorn. Sludsvik Energiieknik AB driver med ulnyttjande av R2-reaklorn i internationell samverkan vissa projekl för utveckling av reaklorbränsle. Behovel av fortsatt ulnylljande av reaktorn är dock oklart. Sludsviksulredningen (I 1975:05), som genom konlakler med berörda intressenter under år 1976 sökte bedöma den framlida verksamhelen vid R2-reaklorn, konstaterade i en skrivelse lill industridepartementet den 14 mars 1977 att ingen av de intressenter som ulredningen hade hafl konlakt med hade ansett att R2-reaktorn på sikt är motiverad av annal än renl forskningspoliliska skäl.

Nu gällande koncession för R2-reaktorn enligt atomenergilagen (1956:306, ändrad senast 1978:281) löper ut med ulgången av år 1978. Statens kärnkraftinspektion bereder f.n. en ansökan från Studsvik Energiteknik AB om förlängning av koncessionen.

Iprop. 1977/78:110 om energiforskning m.m. uttalade föredraganden, mot bakgrund av bl,a, material som hade redovisals av AB Atomenergi, all han räknade med atl frågan om en evenluell avveckling av statsanslaget till driften av R2-reaktorn skulle kunna behandlas i en deparlements­promemoria från industridepartementet. Denna skulle därefler bli föremål för sedvanlig remissbehandling inför en närmare prövning av frågan (s. 166).

 

459                     Kommittéer: Industridepartementet    Delll 1:1

I anslutning härtill och med anledning av motionerna 1977/78:1808 och 1811 uttalade näringsulskollel (NU 1977/78:68) alt utskottet förutsatte all ulredningen om den forlsaila verksamhelen vid R2-reaktorn ingående och förutsättningslöst skulle analysera och belysa olika konsekvenser av allerna­liva handlingsvägar. Riksdagen anslöl sig härtill (rskr 1977/78:341).

Jag förordar mol denna bakgrund efter samråd med statsrådet Tham alt en särskild utredare tillkallas för atl lämna förslag om den fortsatta verksam­helen vid R2-reaklorn i Sludsvik. Uppdraget bör omfalla även den s.k. R2-0-reaktorn.

Utredaren bör genom kontakter med olika intressenter söka karllägga vilka behov och önskemål om forlsall lillgång till forskningsreaklorer som kan beräknas föreligga frän början av 1980-lalet och med utblick om möjligt förbi år 1990. Utredaren bör också analysera medelsbehovet för alt tillgodose tillgång till en forskningsreakior i Sverige och i vilken utsträckning som intressenterna är beredda atl bestrida kosinaderna för reaktordriften. Utredaren bör också belysa möjligheterna och kostnaderna för all lillgodose motsvarande önskemål vid ulländska reaklorer.

Genom bl.a. samråd med Sludsvik Energiieknik AB och koncessionsgi-vande myndigheter bör utredaren söka klarlägga de lekniska och säkerhels­mässiga möjligheterna att bibehålla reaktordriflen vid R2 under huvuddelen av 1980-talet liksom kostnaderna härför, särskilt behovel av slalsbidrag, vid olika driftalternaliv. Härvid bör också beaktas bl,a, vilka möjligheter som kan beräknas finnas för bränsletillförsel under den akluella liden. Vid beräkningen av kosinaderna för reaktordriflen skall hänsyn också tas till kostnader för hantering av uppkommande radioaktivt avfall och för framlida nedmontering av reaktorn, I dessa frågor bör samråd ske med ulredningen (I 1978:07) om kärnkraftens radioaktiva avfall - organisalions- och finansie­ringsfrågor,

Uiredaren bör också redovisa vilka konsekvenser etl alternativ som inne­bär avveckling av reaktorn kan fä, bl.a. för den nukleära forskningen och för berörd personal, vilka kostnader avvecklingen kan beräknas medföra samt hur avveckling av reaktordriflen i så fall bör ske.

Utredaren bör i sitt arbete beakta siluationen i övriga nordiska länder i fråga om fillgång till forskningsreaktorer under 1980-lalel och härvid söka bedöma möjligheterna till gemensaml ulnytljande av vissa resurser.

Resultatet av uiredarens arbele bör redovisas senast den 1 oktober 1979,

Med hänvisning lill vad jag nu har anförl hemsläller jag atl regeringen bemyndigar statsrådet Tham

att tillkalla en särskild utredare för all uireda den fortsatta verksamhelen vid R2-reaktorn i Sludsvik, och

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annal biträde ål utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

atl kostnaderna skall belasta fjortonde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Induslrideparlemenlet)

 

DelH 1:2    Skr 1979/80:103                                                  460

2. Kärnkraftens   radioaktiva   avfall   -   organisations-   och   finan­sieringsfrågor

Dir 1978:102

Beslul vid regeringssammanträde 1978-11-30

Statsrådet Tham anför.

Sedan 1950-talel har i Sverige liksom i andra industriländer slora resurser lagls ned pä utveckling av kärnenergi för civila ändamål. Utvecklingsarbetet har i huvudsak inriklals på .alt öka produktionen av elkraft i kärnenergire­aktorer och atl forllöpande förbällra reaktorerna med avseende på effekl och driftsäkerhet. På senare år har de problem och risker som är förbundna med kärnkraften och då inle minsl hanteringen av använt kärnbränsle och radioaklivl avfall alllmer kommit att uppmärksammas. Etl omfattande ulredningsarbele har genomförts. Forsknings- och utvecklingsinsatser har initierats både av statliga organ och av kärnkraftsproducenlerna, Projekiering av vissa anläggningar för lagring av använt kärnbränsle och radioaklivl avfall har påbörjats. Kontroll och tillsyn av det använda kärnbränslet och det radioaktiva avfallel har skärpts. Jag skall i det följande kort redovisa dessa åtgärder.

Forsknings- och utvecklingsarbete för att konkret lösa avfallsproblemen bedrivs f.n. av flera organ. Programrådet för radioaktivt avfall inrättades av regeringen hösten 1975 på inilialiv av ulredningen (11972:08) om radioaktivt avfall (Aka-uiredningen) för all som etl interimistiskt organ fullfölja del utvecklingsarbete som finansierais av Aka-utredningen och kärnkraftprodu­centema.

Programrådet skall vidare svara för atl ytterligare nödvändigt utvecklings­arbete kommer lill slånd. Kostnaderna för del av programrådet ledda utvecklingsarbetet beslrids hell av kärnkraftsproducenlerna genom Svensk kärnbränsleförsörjning AB (SKBF). Medelsförbrukningen för budgelåret 1978/79 har beräknats lill 7 milj. kr. (prop. 1977/78:100 bil. 17 s. 202, NU 1977/78:42, rskr 1977/78:207).

Programrådets verksamhet avser fyra huvudområden. Dessa är:

-hantering av läg- och medelaklivt avfall

-    transport och cenlral lagring av bränsle och reaklorkomponenter

-    behandling av utbränl bränsle och långlivat avfall för slutförvaring

-    slullig förvaring.

Inom huvudområdena bedrivs elt antal projekt. Dessa genomförs på programrådels uppdrag av myndigheter, forskningsinstitutioner och konsul­ler.

Som en följd av de krav som slälls i lagen (1977; 140) om särskilt tillstånd alt lillföra kärnreaklor kärnbränsle, m.m. - den s.k. villkorslagen - bildade kärnkraftsproducenlerna i december 1976 Projekt Kärnbränslesäkerhel (KBS). Målel för KBS:s verksamhel är;

-    alt visa hur en hanteirng och slullig lagring av högaktivt avfall eller använt kärnbränsle kan ulformas,

-    all visa var en slullig förvaring av högaktivt avfall eller använl kärnbränsle kan ske,

-    all redovisa säkerhelen hos föreslagna anordningar för hantering och lagring.

 

461                      Kommittéer: Industridepartementet    Del II 1:2

En rapport om hantering och slutlig förvaring av förglasat högaktivt avfall och en rapport om hantering och slullig förvaring av använl kärnbränsle har av KBS lämnals i december 1977 resp, seplember 1978, Den första rapporten har remissbehandlais i anslulning till beredningen av slalens vallenfallsverks ansökan om lillslånd enligt villkorslagen all la Ringhals 3 i drift. Den andra rapporlen remissbehandlas f,n,

KBS-projeklets ursprungliga lidplan föruisaile all arbelel med projektet till slörre delen skulle vara avslutat den 1 juli 1978. Projektet har emellerlid utsträckts bl.a. med hänsyn lill de komplelterande geologiska undersökning­ar som regeringen har krävt innan en förnyad prövning enligt villkorslagen för Ringhals 3 och Forsmark 1 kan ske. Även andra forsknings- och utvecklingsuppgifter har av kärnkraftsproducenlerna lagls på SKBF/KBS. Dessa avser bl.a. hanlering av låg- och medelaklivt avfall från reaktordrift och upparbelning, vissa geologiska studier saml vidareulveckling av metoder för säkerhetsanalyser,

Förulom del nu nämnda forsknings- och utvecklingsarbetet bedrivs inom ramen för energiforskningsprogrammel visst arbele - främst vid Sludsvik Energiieknik AB, lidigare AB Atomenergi - avseende upparbelning och hantering av radioaktivt avfall. För delta beräknades i prop, 1977/78; 110 (s, 150) vissa medel för kompetensuppehållande verksamhet i avvaktan på förslag om en mera permanent statlig organisation för kärnbränsleområdet. Programansvarigl organ för denna verksamhel är nämnden för energiproduktionsforskning.

Slalens kärnkraftinspektion har fr.o.m. år 1976 del samlade ansvaret för kärnsäkerhelsforskningen. Delta innebär all även ansvar för säkerhelsinrik­tal forsknings- och utvecklingsarbete rörande använt kärnbränsle och radioakfivt avfall åvilar inspekfionen (prop. 1976/77:100 bil. 17 s. 168-169, NU 1976/77:24, rskr 1976/77:206). Kärnkraftinspektionen planerar, beställer och aministrerar säkerhelsinriktal forsknings- och utvecklingsarbete inom de ramar som angivits under fjortonde huvudtitelns anslag Kämsäkerhetsforsk­ning. Vid sidan härav bedrivs visst forskningsoch utvecklingsarbete av mer lånsiktig karaktär, vilkel inte direkt kan utnyttjas för all förbällra säkerheten hos de anläggningar som nu är i drifl eller under uppförande. Denna verksamhet finansieras inom ramen för energiforskningsprogrammel. Slalens kärnkraflsinspeklion medverkar på uppdrag av nämnden för energiproduklionsforskning i planeringen av dessa insalser. Arbelel ulförs av konsuller och forskningsinstitutioner, främsl Studsvik Energiteknik AB,

Projekiering, byggande och drifl av anläggningar för använl kärnbränsle och radioaklivl avfall har hittills i huvudsak ombesörjts av kärnkraftproducenterna. Del har främst gällt anläggningar direkt avsedda för och byggda i anslulning till resp, kärnkraftslaiion.

Under ledning av programrådel för radioaklivl avfall har en försludie genomförts rörande etl centralt lager för använt kärnbränsle.

Materialet har överlämnats lill SKBF som har ansökt om lillslånd enligt 136 a § byggnadslagen (1947:385) för ell cenlrallager för använl kärnbränsle. Projekteringsarbetet bedrivs av SKBF med sikte på all centrallagret skall slå färdigt att las i bruk under är 1983,

I fråga om kontroll och lillsyn av anläggningar för använt kärnbränsle och radioaktivt avfall finns bestämmelser i atomenergilagen (1956:306) och strålskyddslagen (1958:110). Tillsynsmyndighet enligt atomenergilagen är slalens kärnkraflsinspeklion som bl.a. har lill uppgift atl ulöva kontroll och

 

DelH 1:2    Skr 1979/80:103                                                  462

tillsyn beträffande anläggningar för anviint kärnbränsle och radioaktivt avfall. Vid inspeklionen finns sedan den 1 juli 1977 en enhel för avfallsfrågor.

Frågor om skydd mot slrålnlngsskador regleras med stöd av strålskydds­lagen. Slatens slrålskyddsinstilul (SSI) är enligt sin inslruktion (1976:481) central förvallningsmyndighel för ärenden om skydd mol joniserande och icke-joniserande strålning. Della gäller således även strålskyddsfrågor i samband med kärnkraftens radioakliva avfall. Dctla innebär bl.a. alt SSI ansvarar för kontrollen av avfallshanteringen med avseende på strålskydd, ger gränser för tillåtna stråldoser, ger anvisningar om arbetsmetodik saml föreskrifier för begränsningen av utsläpp av radioaktiva ämnen i omgivning­en. Institutet övervakar atl personal och allmänhel inle utsätts för olillbörliga stråldoser. Slrålskyddsinstilutel har jämväl enligt sin instruktion ell centralt samordnande ansvar för målinriktad sirålskyddsforskning. Institutet har för det ändamålel särskilda forskningsmedel och för beredning av forsknings­frågor en forskningsnämnd. Till institutet är beredskapsnämnden mot alomolyckor knuten.

Kärnkraftens avfallsfrågor har under senare lid behandlats av Aka-ulredningen i betänkandet (SOU 1976:30) Använl kärnbränsle och radioak­tivt avfall. I betänkandet behandlas bl.a. organisationen av den framlida hanleringen av radioaklivl avfall. Ulredningens ulgångspunkl är att ansvarei för omhändertagandet av radioaktivt avfall i första hand vilar på det förelag eller den insliiulion där avfallel uppstår. Ulredningen föreslår all en särskild organisationsutredning skall tillkallas för atl arbela vidare med hithörande frågor och behandlar mol denna bakgrund endasl översiktligt vissa organi­saloriska frågor.

Enligt Aka-utredningen bör del ankomma pä en särskild slallig organisa­tion all svara för långsiklig hanlering av radioaktivt avfall och därmed sammanhängande uppgifter. Denna slalliga organisalion skall enligt förslagel också leda utvecklingsarbetet på områdel. Lagring av använl kärnbränsle vid kärnkraftverken föreslås som hittills åvila kärnkraflförelagen, medan ell cenlrallager för använt bränsle enligt Aka-utredningen bör stå under SKBF:s ansvar,

Aka-utredningen konstaterar vidare alt nedläggning av kärntekniska anläggningar kommer atl orsaka svårhanterligt aklivi avfall i framtiden och föreslår all lillslånd lill kärntekniska anläggningar skall kunna lämnas endasl om del finns en godlagbar teknisk beskrivning över hur en nedläggning skall ske,

Aka-utredningen har översiktligt behandlat också finansieringen av framlida kosinader för hanlering och förvaring av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall, inkl, kostnaderna för utvecklingsarbete och organisalion av verksamheten.

Med utgångspunki i principen alt samtliga kosinader för radioaktivt avfall och använt kärnbränsle skall bäras av producenterna av kärnenergi - och därmed i sista hand av konsumenterna - anför Aka-utredningen all kraftföreiagen i sina kostnadskalkyler bör räkna med framtida utgifter för upparbelning av använl kärnbränsle och slullig förvaring av högaktivt avfall redan när kärnbränslet används för framslällning av energi, Samma princip föreslås gälla även låg- och medelaklivt avfall från kärnkraftverk, Aka-utredningen förordar alt elt belopp som svarar mol dessa ulgifter avsäits varje år i kraftföretagens bokslut lill en egen särskild fond från vilken resikostnaderna täcks när dessa senare uppstår. Under mellanliden skall

 

463                      Kommittéer: Industridepartementet    Del II 1:2

enligt förslaget de avsatta medlen användas i förelagen.

Som ett allernaliv föreslår Aka-utredningen au siaten lägger en avgift pä den elenergi som levereras från kärnkraftverken. Avgifterna föreslås bli förda till en särskild statlig regleringsfond för kärnkraftens rcstkostnader. Via fonden kan eventuellt också erforderligt utvecklingsarbete finansieras. Avgiften föreslås bli beräknad med hänsyn till mängden avfall och aktivitets-innehåll. Därigenom blir avgiften ett medel all hälla avfallsmängderna nere.

De flesta remissinstanserna delar Aka-ulredningens uppfattning all kost­naderna bör belasta producenterna av kärnenergi. Däremot harendast några få remissinslanser tagit ställning till ulredningens finansieringsförslag. Fondering i förelagen förordas av vissa länsstyrelser saml Centrala Driftled­ningen (CDL) och SKBF, bl.a. med hänvisning till kraflförelagens finansiella situation. Naturvårdsverket, statens induslriverk och programrådel för radioaklivl avfall förordar ell avgiftssystem.

I frågan hur stora avsättningar som behöver göras har flera remissinstanser uttalat tveksamhet. Uppföljning av beräknade kosinader förordas av bl.a. CDL. Flera remissinstanser uttalar alt framlida kostnader måsle bäras av kärnkraftproducentema även om de inle täcks av de fonderade medlen.

Verksamheten vid programrådet för radioaktivt avfall finansieras, som jag tidigare har nämnt, av kärnkraftproducenterna genom ålagande av SKBF. Kärnkraftinspektionens verksamhet finansieras genom avgifter som betalas av kärnkraftproducentema. Detta gäller såväl tillsyns- och kontrollverksam­heten som det säkerhetsinriklade forsknings- och utvecklingsarbetet. Också strålskyddsinstitutets verksamhet avseende kärnkraftstillsynen baseras på uppbördsmedel. Den strålskyddsforskning som har anknylning till kärn­kraftproduktionen finansieras också genom avgifier som belalas av kärn­kraftproducenterna.

I avvaktan på atl finansieringen av kostnaderna för hanlering av använl kärnbränsle skall fä en långsiktig lösning har regeringen till riksdagen lagt fram en proposition om skattebefrielse för avsättningar lill framlida kostna­der för hantering av använl kärnbränsle och aktivt avfall (prop. 1978/ 79:39).

Som framgår av den redogörelse som jag nu har lämnal är organisalionen för hantering av frågor rörande använt kärnbränsle och radioaktivt avfall splittrad. Flera organ har ansvaret för forsknings- och utvecklingsarbete pä området. Delvis samarbetar dessa organ med varandra delvis arbetar de ulan samordning. Också vad gäller projekiering och byggande saml drifl av anläggningar är ansvarsfördelningen oklar. Samtidigt har utvecklingsarbetet på området på korl tid nått långt. Förutsättningarna för konkreia lösningar av de organisatoriska och finansiella frågorna har därigenom förbättrats avsevärt. Riksdagens beslut (prop. 1977/78; 100 bil. 17 s. 201, NU 1977/78:42, rskr 1977/78:207) om åtgärder för hantering av radioaklivl avfall m,m, förutsatte atl de organisatoriska och finansiella frågorna med anknylning lill hanlering och förvaring av radioaklivl avfall och använl kärnbränsle sä långt möjligt skulle lösas i ett sammanhang, Detla innefatlar också ansvarei för utvecklingsarbetet på områdel.

Jag förordar med utgångspunkt av vad som här har tagils upp all en särskild uiredare tillkallas med uppgift all uireda och lägga fram förslag om organisalion och finansiering av hanleringen av använl kärnbränsle och radioaktivt avfall, Uiredarens uppgift bör vara atl karllägga de organisaloriska och finansiella former som hillills har utvecklats på området i

 

DelH 1:2    Skr 1979/80:103                                                  464

Sverige samt atl - med utgångspunkt i dessa - lämna förslag lill en samlad framlida lösning av organisalions- och finansieringsfrågorna.

För utredningsarbetet bör följande riktlinjer gälla.

Utredningsarbetet bör bedrivas med ulgångspunkl i atl del ankommer på del förelag eller den institution där det radioakliva avfallel uppstår all svara för omhändertagandet av avfallel, Uiredaren bör samtidigt utgå från alt det långsiktiga ansvaret för det radioakliva avfallel bör åvila staten. Utredaren bör lämnas förslag lill hur hanleringen av aklivt avfall och använl kärnbränsle organisaloriskl skall fördelas mellan siaten och kraflindustrin.

Utredaren bör vidare förutsätta atl del åligger kärnkraftproducentema alt visa all en säker förvaring av aklivt avfall är möjlig och all en sådan förvaring konkret kan genomföras. Utredaren bör utgå från atl den kunskapsuppbygg­nad som därvid sker hos kärnkraftsproducenlerna bör ulnylljas vid projek­tering och byggande av nödvändiga anläggningar. I samband med all uiredaren lämnar förslag lill organisatorisk lösning inom kärnavfallsområdel bör uiredaren lämna förslag även lill lämplig avgränsning beiräffande de anläggningar där siaten bör vara ägare. Förslag bör vidare lämnas till lämplig organisatorisk form för den slatliga verksamhelen pä förevarande områ­den.

Uiredaren bör översiktligt redovisa den forsknings- och ulvecklingsverksamhel inom områdel använl kärnbränsle och radioaktivt avfall som bedrivs av olikaorgan i olika regi, bl,a. finansierad av SKBF/KBS, statens kärnkraftinspektion, programrådet för radioaktivt avfall, nämnden för energiproduktionsforskning, Sludsvik Energiteknik AB, slatens slrål-skyddsinslitul och naturvetenskapliga forskningsrådel.

Del forsknings- och utvecklingsarbete som är nödvändigl för att erhålla praktiska lösningar av avfallsproblemen har nära anknylning lill projekiering, byggande och drifl av anläggningarna, Uiredaren bör ulgå från all della forsknings- och utvecklingsarbete även fortsättningsvis bör utföras av dem som projekterar och bygger anläggningarna, Uiredaren bör föreslå hur de projekl av denna karaklär som har initierats av programrådel för radioaktivt avfall skall fortsätta.

Tillsynsmyndigheterna bör även fortsättningsvis iniliera och svara för finansieringen av sådant forsknings- och utvecklingsarbete som behövs för deras arbele. Utredaren bör invenlera arbele av della slag som nu pågår och lämna förslag till en lämplig avgränsning av sådanl säkerhetjanknutet forsknings- och utvecklingsarbete, som säkerhetsmyndigheterna bör svara för, gentemot såväl det anläggningsanknulna forsknings- och utvecklingsar­betet som den övriga forskningen inom området.

Del är angeläget all forskning och utveckling rörande radioaktivt avfall bedrivs på slor bredd och med långsiklig inrikining. Det är därför nödvändigt all forskning och utveckling, som inte direkl är knulel till anläggningarna eller tillsynsmyndigheterna, även fortsättningsvis ingår i den svenska kärnenergiverksamheten, Uiredaren bör lämna förslag om formerna härför.

Tillståndsprövning, kontroll och lillsyn skall handhas av myndigheter som står fria i förhållande till anläggningsinnehavare och forskningsorgan. Enligt atomenergilagen har statens kärnkraftinspektion ansvar som kontroll- och tillsynsmyndighet för anläggningar för radioaktivt avfall. Efterlevnaden av strålskyddslagens beslämmelser beiräffande använl kärnbränsle och radio­aklivl avfall övervakas av statens slrålskvddsinstilul. Uiredaren bör i silt

 

465                     Kommittéer:  Industridepartementet    Del II 1:2

arbele ulgå från den ordning som i dag råder för koniroll- och tillsynsverk­samheten på kärnenergiområdel.

Utredaren bör översiktligt belysa förhållandel mellan tillsynsmyndigheter­na och de organ som föreslås få ansvar för forsknings- och utvecklingsarbete resp. projekiering, byggande och drifl av anläggningar.

Mol bakgrund av vad jag har anfört beiräffande organisalionen av hanlering och slutförvaring av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall bör uiredaren föreslå ell syslem för finansiering av framtida utgifler för denna verksamhet.

Uiredaren bör därvid förutsätta att samtliga kostnader skall bäras av innehavarna av de kärntekniska anläggningarna.

Det är härvid nödvändigl all särskild hänsyn las lill den tidsperiod över vilken utgifterna för hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall kommer alt sträcka sig. Del är av största vikl att finansieringen utformas så all del säkerställs atl medel kommer att finnas lillgängliga under hela denna lidsperiod.

I Aka-utredningens betänkande lämnas som jag tidigare har nämnl två olika förslag lill finansiering av kosinaderna för använl kärnbränsle och aklivi avfall.

Dessa förslag innebär antingen all kraftföreiagen själva fonderar medel lill framlida utgifler för hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall, eller all staten via avgifter på elenergi producerad i kärnkraftverk fonderar medel lill dessa ulgifter.

Utredaren bör ingående sludera de av Aka-utredningen framlagda försla­gen lill finansiering av kosinaderna för använl kärnbränsle och aklivt avfall saml, med utgångspunki i dessa, lämna förslag lill långsiklig lösning av denna fråga.

Vid övervägandena om granskningen av etl system för finansiering av utgifterna för använt kärnbränsle och aktivt avfall som innebär att staten via avgifier pä elenergi producerad i kärnkraftverk fonderar medel lill dessa utgifter bör uiredaren beakla följande.

Avgifterna bör tillföras en särskild slallig fond. Utredaren bör studera uppläggningen av andra statliga fonder och föreslå etl fondsyslem för kärnkraftens rcstkostnader. För att kraflförelagens behov av kapital för investeringar m,m, i samband med hantering av använt kärnbränsle och aklivi avfall skall tillgodoses bör viss återlåningsrätl kunna övervägas för den verksamhet som åläggs kraftföretagen av samhällel i avvakian på slutligt besiämmande av kosinaderna.

Fonderna bör kunna utnyttjas av kärnkraftproducentema även för lån lill projekiering, konstruktion och uppförande av sådana anläggningar för hantering och förvaring av utbränl kärnbränsle och radioaktivt avfall som siaten sedan övertar det långsiktiga ansvarei för. Fonderna bör vidare kunna utnylljas för utvecklingskostnader i anslulning härtill. Statens kostnader för uppbyggnad av kompelens atl följa konstruktion och uppbyggnad av anläggningarna och all svara för driften av anläggningarna bör läckas av fonderna, liksom kosinader för driften sedan staten har övertagil anläggning­arna. Fonderna bör kunna utnyttjas även för atl täcka de särskilda kosinader som orsakas av de radioaktiva komponenterna vid avveckling av kärntek­niska anläggningar,

Uiredaren bör sammanställa de kostnadsberäkningar som har gjorls i Sverige och utomlands över kärnkraftens rcstkostnader, och inhämla den

30 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 103

 

DelH 1:2    Skr 1979/80:103                                                 466

yllerligare informalion som behövs för all beräkna dessa kostnaders stor­lek.

Utredaren bör ulgå frän all kärnkraftens rcstkostnader skall inbegripa även vissa kostnader för avveckling av berörda kärntekniska anläggningar i enlighel med vad jag nyss anförl, Resikostnaderna bör beräknas sä att handlingsfriheten då det gäller alt välja metod för hantering av använt kärnbränsle bevaras. Del är därför nödvändigt atl resikostnaderna även beräknas för alternativet alt använt kärnbränsle slutförvaras utan föregående upparbelning.

Utredaren bör lämna förslag även om organisation av verksamhet som avser omhändertagande av radioaktivt avfall från kärnteknisk verksamhel som inle ulgörs av använt kärnbränsle, I della sammanhang bör uiredaren belysa vad som bör gälla vid nedläggning av kärntekniska anläggningar.

För att erhålla underlag för beräkning av de framlida kosinaderna för nedläggning av kärnkraftverk bör kosinaderna uppskattas för såväl alterna­tivet med endasl delvis nedmontering av anläggningen följt av lillslutning och plombering av de kvarlämnade byggnaderna som en tolal nedmontering och borttransporl av anläggningen.

Den del av kärnkraftens restkoslnader som avser avveckling av kärntek­niska anläggningar bör beräknas så atl handlingsfriheten bevaras vid val av avvecklingsmetod.

Utredaren bör efler sin analys av kostnaderna dels föreslå ett system som innebär att avsättningarna fortlöpande justeras allteftersom det bedöms att kostnaderna ändras, dels ange storleken på de lotala årliga avsättningar som f.n. bör anses skäliga för att täcka motsvarande kosinader för hantering av använt kärnbränsle och aktivt avfall.

Förslaget bör vidare innehålla övergångsbestämmelser för de restkoslnader som har uppställ på grund av den kärnenergiproduktion som redan har ägt rum. I samband härmed bör utredaren beakta de fonderingar som kraftindustrin redan har gjort för alt täcka kärnkraftens restkoslnader. Som jag tidigare nämnt har regeringen till riksdagen, i avvaktan på en långsiktig lösning på finansieringen av kärnkraftens restkoslnader, lagt fram en proposition om skattebefrielse för avsättningar inom kraftföretagen till kärnkraftens restkoslnader. Förslagel bör dessutom omfatta ett system för ev. kompletteringar i efterhand om redan gjorda fonderingar visar sig otillräckliga.

Utredaren bör beakta att lämnade förslag inte leder till en omfattande byråkrati.

Utredningsarbetet bör bedrivas i nära kontakt med de myndigheter, statliga utredningar, företag, organisationer och personalorganisationer som är direkt berörda av det.

Arbetet bör bedrivas skyndsamt. Resultatet av utredarens arbele bör redovisas senast den 1 oklober 1979.

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen bemyndigar mig

att lillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda organisations- och finansieringsfrågor rörande hantering och förvaring av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

 

467                      Kommittéer: Industridepartementet    Del II 1:3

Vidare hemställer jag all regeringen föreskriver

all kosinaderna skall belasta fjortonde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Industridepartementet)

3. Delegation för  beredning av  frågor om  civilt  utnyttjande av flygindustriella resurser, m.m.

Dir 1978:106

Beslul vid regeringssammanträde 1978-12-21

Departementschefen, statsrådet Huss, anför.

Flygindustrikommittén har i sitt betänkande del 1 (Ds Fö 1978:8) behandlat bl.a. frågan om vilken kapacitet för utvecklings-, produktions- och underhållsverksamhet som kan behövas vid de anskaffningsalternativ för det framtida attackflygsystemet som kommittén har studerat. I alla de studerade alternativen uppstår enligt ulredningen ett minskat behov av utvecklings­personal. På tillverkningssidan minskar inle personalbehovet lika snabbt som på utvecklingssidan. Den produktion som följer av det anskaffningsalternafiv som flygindustrikommittén rekommenderar, dvs. 6 divisioner flygplan A 20, kan beräknas pågå lill omkring år 1994. Underhållsverksamheten har beräknats få ungefär samma omfattning som i dag. Kommittén understryker behovet av samordning av resurserna för utveckling, produktion och underhåll av militära flygplan.

Kommittén har också haft i uppgift att undersöka på vilket sätt och i vilken mån det är möjligt att på andra områden la till vara det tekniska kunnande som flygindustrin representerar. Ett antal sådana möjligheter till alternativ användning både inom och utom flygindustrins ram har studerats. Som exempel på områden nämns inom flygindustrins ram bl.a. utveckling och produktion av civila flygplan och rymdtekniskt arbete och utom flygindu­strins ram bl.a. energi-, transport- och sjukvårdsområdena. Kommittén anser det vidare troligt att flertalet av den övertaliga personalen så småning­om kommer att kunna utnyttja sitt i flygindustrin förvärvade kunnande i annat arbete men i stor utsträckning på andra orter.

Kommiitén framhåller att huvudvillkoret för att kunna utnyttja och vidareutveckla teknisk kompetens på hög nivå är att det finns eller skapas marknader för tekniskt avancerade produkter och att det finns avnämare som kan betala vad sådana produkter kostar. Kommittén påpekar vidare att statliga insatser kommer att behövas för att stimulera till nya satsningar såväl inom flygindustrin som inom bl.a. de offentliga sektorer som på sikt kan ta till vara det kunnande som flygindustrin har.

Kommittén anför att oavsett vilket beslut om flygplansupphandling som regeringen fattar, kommer ett minskat personalbehov främst på utvecklings­sidan att uppstå. Enligt kommittén bör därför regeringen omedelbart ta initiativ till överläggningar med berörda företag och fackliga organisaiioner i syfte att snarast finna nya arbetsuppgifter som kan ge alternafiv sysselsätt­ning.

 

Del II 1:3    Skr 1979/80:103                                                468

Jag delar kommitténs uppfattning alt anskaffningen av näsla allackflyg-syslem kommer atl kräva minskade insatser av främsl utvecklingspersonal i flyginduslrin. I första hand ankommer del på berörda förelag all inom andra verksamhelsgrenar nyttiggöra de resurser som inle krävs för militär produk­tion. Vidare bör arbetsmarknadspoliliska åtgärder på sedvanligt sätl komma i fråga för atl underlätta överföringen av personal till andra företag eller verksamheier.

Härutöver kan del bli nödvändigt med en statlig medverkan i särskilda former för atl skapa förutsäUningar för ett alternativt ulnylljande av de utvecklingsresurser som nu kommer alt stå lill förfogande. Del bör dårför uppdras ål en särskild delegation att i samverkan med berörda företag och fackliga organisationer undersöka möjligheterna för berörd personal till civil sysselsättning både inom och utom flygindustrins ram.

Delegalionen bör i delta syfte först ta del av och analysera den invenlering av möjlighelema att utnyttja de flygindustriella resurserna för civil verksam­hel som bedrivs inom de berörda industrikoncernerna. Delegationen bör därvid pröva i vad mån slatliga insalser är nödvändiga för alt sådana projekt skall kunna förverkligas. Därvid bör särskilt effekterna på konkurrens­situationen kartläggas.

Bortfallet av flygmilitärl utvecklingsarbete torde emellertid inte helt kunna ersättas av civila satsningar inom den flyginduslriella organisationens ram. Även möjligheterna alt på annat sätt öka efterfrågan pä lekniskl avancerat utvecklingsarbete bör därför prövas av delegalionen. Härvidlag kan samhällets möjligheter alt direkl påverka efterfrågan inom den offentliga seklorn vara av belydelse, bl.a. för att möjliggöra större projekt med betydande inslag av leknisk utveckling.

Riksdagen har under del senaste årel beslulal om en krafiig ulökning av det slalliga stödet till teknisk forskning och utveckling via slyrelsen för leknisk utveckling (prop. 1977/78:111, NU 1977/78:75, rskr I977/78:.361). Detta innefattar också medel för stöd till en utökad teknikupphandling inom den offentliga sektorn. Däruiöver har del statligt finansierade energitekniska utvecklingsarbetet ökat i omfallning genom del Ireårsprogram för energiforskning som riksdagen nyligen beslutat om (prop. 1977/78:110, NU 1977/78:68, rskr 1977/78:341). Frågan om stöd lill större industriella utvecklingsprojekt bereds f.n. inom regeringskansliel.

Bl.a. mot denna bakgrund bör delegationen tillsammans med berörda myndigheter och organisaiioner undersöka möjlighelen av utvecklingspro­jekt inom områden, som bedöms vara angelägna för samhället, och därvid även pröva de förslag som flygindustrikommittén fört fram. Delegationen bör också ta del av de överläggningar som pågår mellan slyrelsen för teknisk utveckling å ena sidan saml kommun- och landstingsförbunden å andra sidan om ett ramprogram för upphandliitgsanknuten forskning och utveckling inom ell anlal områden.

Delegationen bör bedriva siu arbele med stor skyndsamhel. Dess förslag bör redovisas fortlöpande.

Vad gäller alternativ produktions- och sysselsättningsplanering inom försvarsmaterielindustrin vid sidan av flygindustrin avser jag all inom kort föreslå regeringen alt en särskild uiredare tillkallas för denna uppgift.

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag atl regeringen bemyndigar chefen för industridepartementet

att tillkalla en delegation med sju ledamöier med uppdrag alt bereda frågor om civilt utnyttjande av flygindustriella resurser

 

469                     Kommittéer: Industridepartementet    Del II 1:4

att ulse en av ledamöterna all vara ordförande

atl besluta om sakkunniga, experler, sekrelerare och biträde ål delegatio­nen.

Vidare hemsläller jag att regeringen föreskriver

att kostnaderna skall belasta fjortonde huvudlilelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan, (Industridepartementet)

4, Delegation för solvärme och bränslen som kan ersätta olja

Dir 1979:2

Beslul vid regeringssammanträde 1979-01-11 Statsrådet Tham anför,

Sverige är för sin energiförsörjning i alll väsentligt beroende av imporl. Av landels lotala energitillförsel år 1977 beräknas ca 80 % ha utgjorts av importerade energislag, främsl råolja och raffinerade oljeprodukler. Den ur inhemska energikällor ulvunna energin uppgick således lill endasl ca 20 % av landels energibehov.

Ca 90 % av den lolala bostadsuppvärmningen i landet sker med olja.

Råolja på världsmarknaden kommer frän ett begränsai antal länder i framför alll Mellersta Östern och Afrika. Del är också inom dessa områden som huvuddelen av jordens kända och utvinningsvärda oljetillgångar finns.

Olja bedöms vara en ändlig energiråvara. Världens oljetillgängar kan därför inte i längden räcka för atl lillgodose nuvarande efterfrågan. På sikt måsle således oljan som den dominerande energiråvaran i världens energ­iförsörjning ersättas med andra energiråvaror. Den energidebatt som under senare är har förts såväl i Sverige som ulomlands har inneburil bl.a. ell ökal medvetande om alt jordens nu kända tillgångar av olja håller pä atl tömmas.

Myckel lalar för att krafiiga prisstegringar och tillförselproblem på oljemarknaden kan inlräffa innan nödvändig omslällning lill försörjning med andra energislag än olja hinner ske. Under senare lid har i ett flertal energistudier samstämmigt varnats för atl en sådan situation kan uppstå redan under kommande lioårsperiod.

Störningar på oljemarknaden kan även komma atl leda till risker för politiska konflikler.

Energikommissionen (I 1976:5) har studerat de hälso- och miljömässiga, tekniska och ekonomiska, sysselsättningspolitiska, handels- och beredskaps-politiska konsekvenserna av alternativa energiprogram för liden fram till år 1990. Kommissionen konstaterade i sill huvudbetänkande (SOU 1978:17) Energi att vi så snabbt som möjligt måsle minska värt oljeberoende på grundval av förväntad brist på olja och därav föranledda prisstegringar. Ingen del av energisystemet får emellertid medföra oacceptabla hälso- eller miljörisker.

Mot denna bakgrund är det angeläget atl Sverige minskar sitt myckel stora

 

Delll 1:4    Skr 1979/80:103                                                  470

oljeberoende. Detta kan ske genom en insats av olika ålgärder på såväl produktionssidan som konsumtionssidan. En lång rad sådana ålgärder har redan vidlagils och yllerligare åtgärder kommer atl föreslås. 1 det följande avser jag atl närmare beröra förulsällningarna för att föra in solvärme och bränslen som kan ersälta olja i del svenska energiförsörjningssystemel.

Flera av dessa alternativa energislag, såsom kol och andra fasla bränslen, bör av tekniska, ekonomiska och miljömässiga skäl utnyttjas i relativt stora förbränningsanläggningar. En utbyggnad av fjärrvärmenäten påverkar därför möjligheterna atl utnyttja alternativa energislag lill olja. Bl.a. den kommunala energiplaneringen kan i sin lur användas som ell instrument för att bedöma utbyggnaden av fjärrvärme med hänsyn till bl.a. den minskade energiförbrukningen till följd av energihushållningsåtgärder.

Riksdagen har våren 1978 beslutat om en tioårig energisparplan i befintlig bebyggelse (prop. 1977/78:76, CU 1977/78:31, rskr 1977/78:345). I samband härmed tillsatte regeringen en särskild delegation (Bo 1978:03) för atl leda och samordna arbetet med energisparplanens utveckling, genomförande och utvärdering. I delegationens arbetsprogram påpekas bl.a. atl planering för energihushållning i befintlig bebyggelse måste samordnas med den kommu­nala energiplaneringen. Denna samordning innebär bl.a. atl utbyggnadspla­nerna för fjärrvärme och dessas inverkan på sparplanens genomförande måste klarläggas. Detta arbete skall utföras av industriverket i nära samarbete med nämnda delegation och kommer att utgöra underlag för den översyn och eventuella omprövning av energisparplanen för befinllig bebyggelse, som delegationen har i uppdrag att ta fram underlag för.

Anläggningar för produktion, distribution och användning av energi nytljas under lång tid. Härav följer att det kan ta lång tid att till en väsenllig del förändra energisystemet genom att införa ny teknik och nya energislag i energiförsörjningen.

Det finns dock energislag vilka redan i ett kort tidsperspektiv skulle kunna utnyttjas i det svenska energisystemet. Jag tänker här närmast på bränslen som kol, torv samt avfall i skilda former, t.ex. skogsavfall, jordbruksavfall och sopor. Även direkt användning av solenergi för uppvärmning kan börja införas i viss omfattning redan i ett relativt kort tidsperspektiv.

Kol synes redan i dag för vissa ändamål vara ett i jämförelse med olja prismässigt konkurrenskraftigt bränsle. En viss övergång till kol inom industrin samt för värme- och elkraftpruduktion kan därför väntas på sikl. Kolutnyttjande med konventionell teknik medför ofta relativt stora miljö­störningar. Möjligheter finns dock att med förbättrad teknik minska dessa siörningar. Förulom inverkan på miljiin och osäkerheten om de ekonomiska förutsättningarna finns emellertid flera faktorer M»m gör det svårt att snabbi öka kolutnytljandet i Sverige. Bl.a. saknas i dag egentliga kolhamnar liksom transportsystem för dislribulion av kol.

Den svenska kunskapsnivån rörande kollråor ar, i cll internationellt perspektiv, inte särskilt hög. Del pågar dock verksamhet på olika häll i landet som syflar lill alt förbättra kunskaperna pa kolområdel. Hl.a. har några högskoleinstitutioner, flera företag, bl.a. SlittKUtieln AB. statens vattenfallsverk, Studsvik Energiteknik AB, under stnart lid aklivt börjat arbeta inom kolområdet. Statens industriverk tSIND) har tjcriom förordningen (1975:422) om statsbidrag till energil>csp;ir;>ri«)(: aUMrdci iiinm näringslivel m.m. (omlryckl 1978:339) lämnal bidr/ij.- iill ostinpelvis Cemenla AB för övergång lill koleldning. 1 S()derial)e o( h t i(ii<-l

 

471                     Kommittéer: Industridepartementet    Del II 1:4

tionsforskning (NE) lämnar inom ramen för Huvudprogram Energiforskning slöd till forsknings- och utvecklingsarbete inom della område. Nämnden har bl.a. stött ell anlal projekl inom områdena transport, förbränning och för­gasning av kol. NE och slalens naturvårdsverk har också initierat forskning om miljöproblemen i samband med kolanvändningen.

Sedan länge pågår planeringsarbete rörande möjlighelen all utnyttja lorv som etl inhemskt bränsle vid främsl långvariga avspärrningssilualioner. Arbelet härmed har i försia hand skett vid överstyrelsen för ekonomiskt försvar. Ett ulnyttjande av landets stora tillgångar på torv har under de senaste åren fått förnyad aktualitet. För atl skapa ökad klarhet om de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för all utnyttja lorv som bränsle uppdrog regeringen genom beslut den 12 maj 1977 och den 8 december 1977 åt överstyrelsen atl förhandla med vissa kommuner om former och villkor för statligt ekonomiskt stöd till anordnande av eldning med fräslorv i värmeverk. Genom beslut den 10 november 1978 vidgades uppdragel till alt avse installation av panna lämpad för eldning med torv eller flis. Regeringen har uppdragit ål statens naturvårdsverk att inventera tillgångarna av våtmarker, varav torvmossarna ulgör en viklig del, och klargöra möjligheterna atl utnyttja dessa för bl.a. energiändamål saml ange miljömässiga begränsningar för utnyttjandet av dessa tillgångar. Regeringen har vidare den 15 juni 1978 uppdragit åt statens vallenfallsverk att i samråd med bl.a. statens natur­vårdsverk utreda förutsättningarna för atl inom de fyra nordligaste länen uppföra minsl två torveldade anläggningar i form av kraftvärmeverk eller hetvattencentraler. Inom flera kommuner har också intresse visats för användning av torv sorn bränsle i hetvallencenlraler. NE stöder dessutom forskning och utveckling inom torvområdet. NE:s insalser inriktas på delområdena inventering, torvproduktion, omvandling av torv till flytande och gasformiga bränslen och miljöpåverkan.

Även vad gäller utnyttjande av ved och skogsavfall, jordbruksavfall, sopor och andra slag av avfall för energiändamål finns ett starki inlresse bland såväl enskilda som industrier och kommuner. En utveckling mot ökad användning av andra bränslen än olja stimuleras bl.a. genom att bidrag enligt förord­ningen om statsbidrag till energibesparande åtgärder inom näringslivet m.m. lämnas för sådana åtgärder. NE initierar och stöder dessutom utredningar, ulvecklings- och försöksverksamhet såvitt avser introduktion av biologiskl producerade energiråvaror. Bl.a. pågår flera olika biomassaprojekl inom ramen för energiforskningsprogrammet. Vidare studerar slyrelsen för teknisk utveckling möjligheterna att utvinna energi ur jordbruksavfall, l.ex. framställning av metan ur gödsel.

Då det gäller skogsavfall och även K.>träflaiKle torv Ixir förutsättningarna för beslut om vissa marknadsintrodut-vrandc atgiirder vara relativt goda. Förulom sådana beslul behövs des,sutom yueriigare forsknings- och utveck­lingsarbete.

Ett omfattande ulredningsmalerial h.n under senare lid lagts fram angående möjligheterna att i landets cncrgiföi>öriiiing utnyttja uthålliga organiska bränslen som altcruaii\ lill v>lia. Il.nvid kan nämnas underlags­material i bilaga E (SOU IJ7'':r>D Inergi - program för forskning, utveckling, demonstration frän N|- i samband med framtagandet av delegationens för encrgifoiskmng torslag lill nyll program för energiforskningen i belank,mvlcl iSt>l' 1977:56) med samma namn saml energikommissionens lui\udlvi.mk,iiKle.

Av del förul såvida fr>uuviai ,»u uuccklandei av bränslen som kan ersälla

 

Del II 1:4    Skr 1979/80:103                                                472

olja och införandel av dessa i del svenska energiförsörjningssystemel sker i såväl slallig som kommunal och prival regi. Vissa bränslen bör redan i dag kunna utnylljas ulan yllerligare omfattande utvecklingsarbete medan andra kräver ytterligare insatser innan de lekniskl och ekonomiskl kan tillgodo­göras.

Solstrålningen kan genom olika processer användas för produktion av värme och bränslen i stor omfattning. I ell längre tidsperspektiv borde solvärme kunna ge väsentliga bidrag lill landels energiförsörjning. Bl.a. bör del finnas möjlighel all i betydande omfallning utnyttja solvärme såväl i enskilda fastigheter som i fjärrvärmenät. Det råder dock ännu osäkerhel om de lekniska och ekonomiska förutsättningarna, liksom om tidpunkten för alt införa etl storskaligt utnyttjande av solvärme.

Några nämnvärda begränsningar för ulnylljande av solvärme föreligger troligen inte från miljösynpunkt. Förutsaii alt miljöproblemen kan bemästras i samband med odlad biomassa i form av s.k. energiskog kan även detla bidra lill energiförsörjningen på längre sikl. 1 viss män kan även avfall från jordbruket vara av betydelse i delta tidsperspektiv.

Av bl.a. del redovisade materialet framgår att solvärme och andra bränslen än olja, exempelvis kol, torv och skogsavfall, i princip redan i dag skulle kunna utnyttjas i större skala men all della molverkas av miljö­mässiga, ekonomiska, organisatoriska, institutionella och infrastrukturella hinder av skilda slag. Dessa hinder och vilka åtgärder som kan vara aktuella att vidtaga flnns närmare beskrivna i bl,a, underlagsrapporten (Ds 11978:07) Styrmedel och energikommissionens energibalanser, slutrapport från expertgruppen för styrmedel till energikommissionen.

Med anledning av vad jag lidigare har anförl förordar jag att en delegation tillkallas för atl mot bakgrund av förutsättningarna för ett ökat utnyttjande av solvärme och bränslen som kan uigöra alternativ till olja verka för samord­ning av insatserna och föreslå erforderliga åtgärder för att dessa snarast införs i det svenska energiförsörjningssystemet.

Delegationen bör ha till uppgift att närmare studera de tekniska, miljö­mässiga, ekonomiska och organisatoriska förutsättningarna för alt öka utnyttjandet av solvärme och av bränslen som kan utgöra alternativ till olja i landels energiförsörjning. Förslag för atl undanröja nuvarande hinder bör lämnas. Särskild vikt bör därvid läggas pä sådana alternativ vilka på grundval av nu känd teknik och nu kända ekonomiska förutsättningar bedöms ha möjlighet alt införas och varaktigt ersälla mera betydande kvantiteter olja redan i ett tioårsperspektiv. Skogsavfall, kol och lorv bör härvid priorileras. Beträffande sådana alternativ till olja som kan få belydelse på lite längre sikt bör delegalionen i sitt arbete prioritera solvärme. Delegationens arbetsområde bör inle gälla naturgas och uran eftersom dessa områden övervägs i särskild ordning. Delegationen bör vidare beakta hushållningen med mark och vatten. Delegationen bör även ha till uppgift atl studera och om möjligt lämna förslag till ålgärder för atl höja landels beredskap i fråga om här nämnda energiförslag.

Delegalionen bör också lämna förslag till näringspolitiska åtgärder för alt organisera och starta verksamheier som behövs för alt solvärme och bränslen som utgör allernaliv lill olja skall produceras och förädlas.

Elt särskilt problem med avseende på oljeberoendet är iransporlseklorn. Inom ramen för arbetet vid Svensk Melanolulveckling AB siuderas förut­sättningarna för att utnyttja syntetiska drivmedel. Användningen av sådana drivmedel skulle även väsentligl underlätta ansträngningarna att minska de

 

473                     Kommittéer: Industridepartementet    Del 11 1:4

skadliga bilavgasutsläppen.

En väsenllig förulsätining har därvid varil all produklion av sådana synleliska drivmedel på sikl skall kunna ske ur inhemska råvaror. Utveck­lingsarbelel härför liksom vidare uiredningar rörande fordonsiekniska problem bör även fortsättningsvis bedrivas inom den nämnda bolagel med slöd från energiforskningsprogrammel. Siyrmedel, föreskrifier och intro­duklionsstralegi är däremot inga huvuduppgifler inom energiforsk­ningsprogrammel. Jag ser del som nalurligl alt dessa frågor rörande syn­leliska drivmedel ingår i delegaiionens uppgifler. Samråd i dessa frågor bör ske med bilavgaskommittén (Jo 1977:08) och transporlforskningsdele-galionen.

Delegalionen bör vidare hålla sig informerad om ulvecklingen beiräffande fjärrvärme och la iniliativ lill ålgärder i syfte all introducera solvärme och bränslen som alternativ till olj.a för fjärrvärmeproduktion. Del är angelägel all en nära samverkan sker med delegalionen (Bo 1978:03) för frågor om energihushållning i befinllig bebyggelse.

Av vad jag nyss har anfört framgår atl skilda slag av ålgärder i syfte all utveckla och atl tekniskl, miljömässigt och ekonomiskl utvärdera saml introducera solvärme och alternativa bränslen har initierats av såväl staten som kommuner och enskilda. En ökad samordning av insatserna bör komma till stånd så atl solvärme och sådana bränslen kan införas i ener­giförsörjningen på etl planmässigl sätt. Delegalionen bör inom ramen för siatsmakternas beslul ta initiativ till utredningar, förhandlingar och andra åtgärder syftande lill atl en ökad användning av andra bränslen än olja kommer lill stånd på ell säll som är acceptabelt från miljösynpunkt.

Del är angelägel atl delegationens överväganden och förslag redovisas konlinueriigl. Härigenom erhålls successivi ett underlag för ålgärder som syflar lill att minska landets oljeberoende.

Nära samarbete bör ske mellan delegalionen och induslri, kommuner enskilda saml berörda organ l.ex. överstyrelsen för ekonomiskt försvar, slalens industriverk, statens naturvårdsverk, slatens planverk, slalens vattenfallsverk. Statsföretag AB, delegationen för energiforskning, slalens råd för byggnadsforskning, nämnden för energiproduklionsforskning, dele­galionen för frågor om energihushållning i beflnllig bebyggelse och Irans-portforskningsdelegationen.

Delegationen bör vidare bearbela och la del av vad som framkommer i internationellt arbete, bl,a, inom internationella organisationer såsom det internationella energiorganet (lEA), organisationen för ekonomiskt samarbele och utveckling (OECD) och FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE),

Delegationen skall på begäran lillhandagå andra myndigheler med de upplysningar och del biträde som den kan lämna.

Delegationens arbete bör i en försia etapp bedrivas lill ulgången av april månad 1981,

Med hänvisning lill vad jag nu har anförl hemställer jag all regeringen bemyndigar mig

all tillkalla en delegation med högsl 11 ledamöier med uppdrag all mol bakgrund av förutsättningarna för etl ökal ulnyttjande av solvärme och bränslen som kan ersätta olja verka för samordning av insatserna och föreslå erforderliga åtgärder för att dessa snarast införs i det svenska energiförsörjningssystemel

all ulse en av ledamöierna atl vara ordförande i delegationen

 

Del II 1:5    Skr 1979/80:103                                                474

att besluta om sakkunniga, experter, sekrelerare och annat bilräde ål delegalionen.

Vidare hemsläller jag all regeringen föreskriver

all koslnadema skall belasta fjortonde huvudlilelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans framställan.

(Induslridepariemenlei)

5. Planering av alternativ produktion och sysselsättning inom de delar av försvarsmaterielindustrin som inte omfattas av den militära flygindustrin

Dir 1979:7

Beslul vid regeringssammanträde 1979-02-01

Departementschefen, statsrådet Huss, anför.

Riksdagen har vid etl flertal tillfällen, senasl i april 1978, behandlat frågan om försvarsmalerielindustrins övergång till en ökad civil prouktion. Riksda­gen beslöt då att som sin mening ge regeringen till känna vad näringsutskottet anförl om behovel av en utredning i ämnel (NU 1977/78:51, rskr 1977/78:239),

I silt belänkande som föranleddes av motioner om civilt utnyttjande av försvarsmalerielindustrins resurser underströk näringsulskollel behovet av en långsiklig planering för försvarsindustrin. Grundregeln måste vara att det i försia hand är industrins sak att utarbeta allernaliv lill den nuvarande produklionen om slalsmakterna inle kan fortsätta att genom beställningar åstadkomma all nuvarande produktionsvolym upprätthålls. Lyckas inte detta har dock statsmakterna på detta område liksom på övriga områden elt övergripande ansvar. De företag som tillverkar försvarsmateriel har hittills hafl vissa svårigheler atl utveckla en kommersiellt lönsam civil produktion. Enligt utskottet fanns därför skäl all tillkalla en särskild utredning med uppdrag bl.a. att undersöka kosinader, metoder och ansvarsfördelning för en planering av alternativ produktion för försvarsmaterielindustrin.

Försvarsgrenscheferna har i sina programplaner för perioden 1979/ 80-1983/84 beröri vissa materielområden där svårigheter antas komma att uppstå med atl behålla vissa delar av den inhemska industrins kapacitet för utveckling och produktion av försvarsmateriel. De områden som berörs är främsl flyg-, robot-, handvapen-, ammunitions- och lorpedindustrin.

Utifrån försvarsgrenschefernas programplaner för perioden 1978/79-1982/83 har försvarels materielverk utrett behovel av och möjligheterna att i framtiden utveckla och lillverka försvarsmateriel inom landet. Möjligheterna atl på lång sikl bevara en inhemsk försvarsindustri med kapacitet för utveckling och produktion av olika materieltyper har bediimts genom att de medel som har avsatts i planerna jämförts med uppskallade s.k, ekonomiska miniminivåer för all upprätthälla kapaciteten vid beriirda industrier. Flygplans- och robotinduslrin behandlas inle i della avseeiule. Materielverket pekar på materieltyper som det finns behov av meii dai möjligheterna atl behålla en inhemsk kapacilet bedöms reduceras. Sådana

 

475                     Kommittéer: Industridepartementet    Del II 1:5

materieltyper är exempelvis övervallensfarlyg, finkalibriga vapen med lillhörande ammunilion, grövre ammunilion och ländrör, torpeder och ulskjulningsanordningar, sjöminor och sjunkbomber med fällnings- och kontrollsystem, strids- och eldningssyslem för fartyg, ubålsbatterier och maskeringsmateriel.

Chefen för försvarsdepartementet kommer alt la upp dessa frågor i anslulning till anvisningar för perspeklivplanering för del mililära försvarei. Frågorna kommer därmed naturligen att övervägas inom ramen för 1978 års försvarskommillés arbele. Överbefälhavaren kommer vidare all få i uppdrag all i samverkan med försvarets materielverk redovisa sin bedömning av planeringens konsekvenser för försvarsindustrin i samband med den årliga programplaneringen,

Frågan om ersällning av dagens attack- och skolflygplanssysiem har behandlals bl,a, i B3LA-beredningens rapport (Ds Fö 1977:7), i prop, 1977/78:95 och i Flygindustrikommitténs belänkande del I (Ds Fö 1978:8). Oavsell val av inriktning av atlackflyg uppstår enligt kommittén omställ­ningsproblem för den mililära flygindustrin. I en andra elapp avser flygin­dustrikommittén redovisa sina överväganden om den svenska robotindu­slrin.

När det gäller flygindustrin har vidare regeringen den 21 december 1978 beslutat att frågan om alternativ produktion skall utredas. Jag har därför nyligen med stöd av regeringens bemyndigande tillkallal en särskild delegation för beredning av frågor om civilt utnyttjande av flyginduslriella resurser.

För den övriga delen av den statliga och privata försvarsmaterielindustrin som kan komma atl påverkas av minskade statliga beställningar bör en särskild utredare tillsättas för atl utreda möjligheterna lill ekonomiskl konkurrenskraftig alternativ produktion och sysselsättning.

Utredaren bör som en första etapp av sitt arbete sludera erfarenhelerna från andra områden där statsmakterna beslutat sig för atl verka för alternativ produkfion. Hit hör bl.a. alternativ produktion vid varven. Även de satsningar som gjorts inom ramen för de s.k. problemortsgrupperna förtjänar att studeras.

Ansvaret för atl alternativ utarbetas till den nuvarande produklionen när försvarets beställningar inte räcker till för att upprällhålla nuvarande produktionsvolym vilar i första hand på de industrier som lillverkar försvarsmateriel. Förutsättningarna för atl trygga sysselsätlningen påverkas gynnsamt av att de berörda industrierna i flera fall lillhör slora koncerner med goda möjligheter att omfördela personella resurser. Utredaren skall därför ha ett nära samarbele med berörda tillverkare, de anställda och deras organisationer. Utredningsarbetet bör kunna bedrivas ulan atl pågående omstruktureringar inom industrin stannar av.

Ell huvudvillkor för alt den alternativa produktion som övervägs skall ge avsett resultat när det gäller sysselsättning är självfallel all produkterna är konkurrenskraftiga och marknadsanpassade. Vidare är det etl självklart krav alt produktionen inte innebär en snedvridning av konkurrensen.

Uiredaren bör inventera möjligheterna lill konkreia projekl inom andra samhällssektorer än försvaret vilka kan länkas ha nytta av de erfarenheler och kunskaper som finns inom försvarsindustrin.

Utredaren bör samverka med den delegation jag nyligen lillkallat och som har all skyndsami utreda frågor rörande alternativ sysselsättning inom flygindustrin.

 

Del II 1:6    Skr 1979/80:103                                                476

Allernaliv produklion för försvarsmaterielindustrin är även i vissa andra länder en myckel akluell fråga. Utredaren bör därför sludera inlernalionella erfarenheter och förslag.

Med hänvisning lill vad jag har anförl hemställer jag alt regeringen bemyndigar chefen för industridepartementet

all tillkalla en särskild uiredare med uppdrag alt ularbela långsikliga allernaliva produklionsoch sysselsältningsplaner inom de delar av försvarsmaterielindustrin, som inle omfattas av den mililära flyginduslrin,

all besluia om sakkunniga, experler, sekrelerare och annal bilräde ät uiredaren.

Vidare hemsläller jag all regeringen föreskriver

atl kostnaderna skall belasla fjortonde huvudlilelns kommillénslag.

Regeringen ansluier sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan,

(Industridepartementet)

6. Översyn av handläggningen av ärenden om garantier och lån till varv och rederier

Dir 1979:12

Beslut vid regeringssammanlräde 1979-02-08

Departementschefen, statsrådet Huss, anför,

Siaten har sedan år 1963 lämnat kreditgarantier för all underiälla de svenska varvens refinansiering av kundkrediter resp, finansiering av pågå­ende produktion. De statliga slöden har senare utvidgals lill att också omfalta kreditgarantier och lån till beställare av fartyg och kreditgarantier till svenska rederiföretag, Frägor om kreditgarantier prövas av fullmäktige i riksgäldskontoret. Vissa frågor, bl,a, om slöd skall beviljas beställare av fartyg, prövas av regeringen.

För alt en allsidig prövning av riskerna med det slalliga garantiåtagandel skulle bli möjlig inrättades den 1 juli 1976 nämnden för fartygskredilgarantier (prop, 1975/76:121, NU 1975/76:73, rskr 1975/ 76:386), Enligt förordningen (1976:483) med inslruktion för nämnden för fartygskrediigaraniier har nämnden lill uppgifl all till fullmäklige i riksgäldskontoret eller regeringen yttra sig om garantier enligt förordningen (1976:482) om fartygskredilgarantier m.m,, om garanlier eller lån enligt förordningen (1977:500) om slalligl slöd till beställare av fartyg och om garantier enligt förordningen (1977:497) om slallig kredilgaranli till svenskl rederiföretag.

Under den tid nämnden har verkal har dess arbelsuppgifler efler hand ökal. Sålunda tillkom beställarslöd och kreditgarantier till svenska rederifö­relag under är 1977. Enligt riksdagens nyligen fattade beslut med anledning av prop. 1978/79:49 om vissa varvsfrågor och prop. 1978/79:35 om ekono­miskt stöd lill vissa rederiförelag (NU 1978/79:17, rskr 1978/79:115 och TU 1978/79:9, rskr 1978/79:101) har ytteriigare arbetsuppgifier tillkommit. Det gäller vissa uppgifter i samband med finansieringen av alternativ produktion vid varven och slöd vid export av fartyg lill u-länder samt vissa uppgifler i

 

477                      Kommittéer: Industridepartementet    Del II 1:7

anslulning lill avtal mellan staten och vissa rederier. De nya arbetsuppgif­terna har medfört att nämnden och riksgäldskontoret har vunnit ytteriigare erfarenheler inom ell brett område inom sjöfartsoch varvsnäringarna.

Behovel av elt sakkunnigt organ för all bedöma slalens risker har blivil väsenlligl slörre lill följd av aU svårigheterna för berörda branscher ökal och all slatens risker inom de skilda slödformerna därigenom blivil slörre.

Erfarenheterna av de gångna årens verksamnet ger vid handen atl del krävs snara beslul i stödfrägorna. Delta gäller inle minst i fråga om beslällarstödel. Sveriges varvsindustriförening har i skrivelse den 15 september 1978 till regeringen framhållit behovet av snabbhet i handläggningen av ärendena. Näringsulskollel har i silt belänkande (NU 1978/79:17 s. 42) uUalat sig för all möjligheterna av atl förkorta handläggningstiderna undersöks.

Den nuvarande ordningen med etl rådgivande och ell beslutande organ innebär risker för onödig förlängning av handläggningstiden och även för ell inle ändamålsenligt dubbelarbete. Del sagda talar för alt en förenkling av hanleringen av stödverksamheten bör övervägas.

En översyn av riksgäldskonlorets organisation har ägt rum under medver­kan av Statskonsult AB i syfte att nä fram lill en mer ändamålsenlig organisalion och ell förenklal beslutsfattande. Riksdagen kommer under våren 1979 alt la ställning lill förslag med anledning av översynen. Inom nämnden pågår också ett arbete med syfle all förenkla dess besluts­former.

Mot bakgrund bl,a, av vad näringsulskollel har anförl bör handläggningen av ärenden om slalligl slöd lill varv och rederier allsidigt belysas. För uppgiften bör en särskild utredare tillkallas. Utredaren bör föreslå åtgärder för all förkorta handläggningsliderna saml förbällra och förenkla hanteringsordningen. Frågan om var beslutanderätten i stödfrågorna skall läggas i fortsättningen bör övervägas.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemsläller jag, efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet, att regeringen bemyndigar chefen för industridepartementet

att lillkalla en särskild uiredare med uppdrag atl se över handläggningen av ärenden om fartygskredilgarantier m.m.,

all besluta om sakkunniga, experter och sekreterare oeh annat biträde ål uiredaren.

Vidare hemsläller jag alt regeringen föreskriver

all kostnaderna skall belasta fjortonde huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Industridepartementet)

7. Tilläggsdirektiv till kooperationsutredningen (I 1977:01)

Dir 1979:14

Beslul vid regeringssammanträde 1979-02-08

Departementschefen, statsrådet Huss, anför.

Med stöd av regeringens bemyndigande den 10 februari 1977 lillkallade

 

DelH 1:7    Skr 1979/80:103                                                 478

dåvarande chefen för induslrideparlemenlet en kommillé med uppgifl alt göra en ulredning om kooperalionen och dess roll i samhället, Kommillén, som anlog namnel kooperationsulredningen, skall enligt direkliven (1977:28) bl,a. söka jämföra de villkor som olika företagsformer arbelar under och analysera frågan om ekonomisk verksamhel i kooperativa företagsformer på några väsentliga punkter bedrivs under andra villkor än som gäller för förelagen i allmänhel. Kommiitén skall vidare bl.a. pröva möjligheterna all underiälla uppbyggnaden av eget kapiial i kooperativa förelag. Även kooperalionens kapilalförsörjningsproblem i övrigt skall närmare belysas. Specielll skall försörjningen med långa krediler och riskkapilal studeras. 1 kommitténs uppgifl ingår också all undersöka om kooperalionen i finansieringshänseende särbehandlas genom gällande regler och etablerad praxis. Frågor om beskailning omfallas däremoi inte av utredningsuppdraget. Anledningen lill delta är atl företagsbeskattningen vid tidpunkten för tillkallandet av kommittén sågs över av företagsskalie­beredningen.

Företagsskatteberedningen avslutade sitt arbele i november 1977 då beredningen avlämnade beiänkandei (SOU 1977:86-87). Kooperalionen berörs uttryckligen i dess förslag endasl vad avser skaitesaisernas slorlek. Sedan år 1947 har gälll en slalsskallesats om 40 % för aktiebolag och 32 % för ekonomiska föreningar. Beredningen föreslår att enhetlig skattesats skall tillämpas, på så säll all skallesatsen för ekonomisk förening anpassas till den skattesals som lillämpas för aktiebolag,

Företagsskatleberedningens förslag bereds f,n, inom budgetdepartemen­let. Förslag om ändrade s.k, Anellavdrag har dock redan förelagts riksdagen (prop, 1978/79:50 bil, 2 punkt 3), Riksdagen anlog förslagel i december 1978 (SkU 1978/79:19, rskr 1978/79:107, SFS 1978:955),

Kooperativa Förbundet och Lanibrukarnas Riksförbund har i en gemen­sam skrivelse den 23 november 1978 till chefen för industridepartementet hemslälll att kooperationsulredningen skall få möjligheter att beakta även skattereglerna för ekonomiska föreningar vid utredningens behandling av finansieringsfrågorna.

Enligt vad jag har erfarit har kooperationsutredningen funnit att kapi­talförsörjningen är en av huvudfrågorna för bedömningen av kooperationens villkor och utvecklingsmöjligheter. Kapitalförsörjningen har ett direkt samband med flera av företagandets olika betingelser, bl.a, med vissa skatteregler. Med hänsyn lill detla och till att företagsskatleberedningens arbete har slutförts utan att frågan har behandlats närmare i beredningen anser jag efter samråd med chefen för budgel- och ekonomidepartementet alt kooperationsulredningen bör vara oförhindrad atl vid behandlingen av frågan om kooperafionens kapitalförsörjning behandla sådana skattefrågor som sammanhänger med denna fråga,

Ulredningen bör däremot inte ha anledning aktualisera skattefrågor av mer allmän eller renodlad skattepolitisk karaktär, t,ex, frågan om de ekonomiska föreningarnas skattesats.

Kooperationens kapitalförsörjning rymmer i sig själv en rad delproblem som kräver speciell kartläggning och analys. Därtill bör kapitalfrågorna bedömas mot bakgrund av andra delar av utredningsuppdraget, sådanl detta har utformats i direktiven. Jag finner del med hänsyn härtill inte lämpligt alt kapitalfrågorna helt bryts ut ur sill sammanhang. Detta bör dock inte hindra utredningen att, om den finner det lämpligl, behandla della område med förtur och framlägga förslag i frågan i ell särskilt delbelänkande.

 

479                     Kommittéer: Industridepartementet    Del II 1:8

Jag hemsläller alt regeringen utvidgar kooperalionsutredningens uppdrag i enlighet med vad jag har anfört.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan,

(Induslrideparlemenlet)

8. Översyn av lagstiftningen på atomenergiområdet

Dir 1979:18

Beslut vid regeringssammanträde 1979-02-22 Statsrådet Tham anför.

Den första lagstiftningen i Sverige pä atomenergiområdet tillkom år 1945 då bestämmelser om statlig kontroll över utvinning och användning av uran m,m. för framställning av för atomenergi betydelsefulla ämnen infördes i lagen den 28 maj 1886 angående stenkolsfyndigheter m.m. Dessa bestäm­melser kompletterades åren 1947 och 1950 samt utvidgades år 1953 lill att avse även torium och beryllium, Uivinning av uran regleras f,n, i lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter. År 1945 tillsalles den s,k, alomkommitién för att stödja forskningsarbetet inom kärnfysik och kärnke-mi. Två är senare bildades AB Atomenergi (numera Studsvik Energiieknik AB) med uppgifl alt svara för den målinriktade forskningen och del prakliska utvecklingsarbetet av atomenergin. Dåvarande chefen för han­delsdepartementet lillkallade år 1955 med slöd av Kungl. Maj;ls bemyndi­gande en ulredning med uppdrag att uireda arbetsuppgifterna inom atom­energiområdet m.m. Utredningen antog namnet 1955 års atom­energiutredning. Samtidigt påbörjades inom justiliedeparlementet en utred­ning med syfte att framlägga förslag lill en tillståndslagsliftning, avseende uppförande, anskaffning och drift av alomreaktorer saml befattning med atombränslen m,m. Det lagförslag som utarbetades inom justitiedepar­tementet överlämnades lill 1955 ärs alomenergiutredning,

Atomenergiulredningens slutbetänkande (SOU 1956:11) Atomenergien kom alltså atl, förulom synpunkter på målsättningen för atom­energiverksamheten i Sverige under de närmaste 10-20 åren samt på alomenergiverksamhetens organisation och bedrivande, innehålla förslag även till lagstiftning på aiomenergiområdet.

Vid behandlingen av atomenergiulredningens slutbetänkande framhöll vissa remissinstanser att en eventuell framtida atomenergilag borde ges begränsad giltighetstid med hänsyn till bl.a. den snabba utvecklingen på aiomenergiområdet. 1 det lagförslag som förelades riksdagen år 1956 togs dock inte någon tidsbegränsning av lagstiftningen. Något skäl att tidsbegrän­sa lagen ansågs inle föreligga (prop. 1956:178 s. 21).

Det framlagda lagförslaget anlogs av riksdagen utan ändringar (L3U 1956:23, rskr. 1956:345) och trädde i kraft den 1 juli 1956.

Atomenergilagen (1956:306) fillkom under en tidsperiod då den tekniska ulvecklingen vid den fredliga användningen av atomenergin gick mycket snabbt. Lagen har med hänsyn till detla utformats så att tillämpningen av den skall kunna anpassas efter den fortskridande utvecklingen. Den innehåller

 

DelH 1:8    Skr 1979/80:103                                                 480

därför inga detaljerade föreskrifier ulan sådana lämnas i form av villkor i de beslut som meddelas av regeringen eller den myndighel som regeringen bestämmer.

Enligt alomenergilagen fordras lillslånd för all la befallning med uran, plutonium eller annat ämne som används som alombränsle eller är ägnat all omvandlas lill alombränsle. liksom förening, vari sådanl ämne ingår. Också använt atombränsle omfallas av tillslåndspliklen (1 §). Tillstånd krävs vidare för att uppföra, inneha eller driva atomreaktor eller anläggning för bearbet­ning av sådant ämne eller förening som nyss har sagts. Detsamma gäller beiräffande anläggning för bearbetning, lagring eller förvaring av använl alombränsle eller radioaklivl avfall som uppkommer vid användning av atombränsle eller vid bearbelning av använl alombränsle (2 S).

Regeringen har i beslul den 16 november 1978 meddelat vissa nya villkor för samtliga, av regeringen, meddelade tillstånd enligt 1 S alomenergilagen. Dessa innebär all, när klyvbart maierial som avses i 1 § första och andra styckena alomenergilagen förvärvas eller införs i Sverige, anmälan därom skall göras till statens kärnkraflsinspeklion. Vidare får överlåtelse av sådant material som omfattas av tillståndet ske endast efler lillslånd av regeringen eller, om överlåtelsen avser maierial och mängd som avses i 2 S förordningen (1976; 12) om tillsynsmyndighet enligt atomenergilagen (1956:306), m,m,, av statens kärnkraftinspektion.

Tillstånd krävs enligt alomenergilagen också för all ur rikel föra nyss angivet ämne eller förening saml använt alombränsle (3 §).

Fråga om lillslånd prövas av regeringen eller myndighel som regeringen bestämmer. Regeringen kan föreskriva all ulförsel av utrustning eller material som särskilt har konstruerats eller iordningställts för bearbetning, användning eller framställning av särskilt klyvbart maierial inte fä äga rum utan tillstånd (3 S andra stycket), Föreskrifier har meddelats i förordningen (1975:20) om förbud mol ulförsel av utrustning eller maierial för utvinning av atomenergi, m,m.

Tillstånd enligt alomenergilagen kan tidsbegränsas och förses med villkor såväl när tillståndet meddelas som under lillslåndets giltighetstid (4 S)- För detta krävs atl villkoret är påkallat av säkerhetsskäl eller eljest ur allmän synpunki.

Tillsyn över efterlevnaden av atomenergilagens föreskrifter om lill­ståndsplikt och av meddelat villkor utövas av myndighet som regeringen bestämmer (5 §),

Regeringen har hitlills vid meddelande av lillslånd enligt alomenergilagen överlåtit till tillsynsmyndigheten atl uppställa de närmare villkor som skall gälla för tillståndet.

Verksamheten på atomenergiområdet regleras vidare av strålskyddslagen (1958:110) vad gäller joniserande sirålning, Beiräffande skadestånds­ansvaret för atomskada finns bestämmelser i alomansvarighelslagen (1968:45) och i lagen (1963:158) om ersällning för skada i följd av atomfartygs drifl. Vissa ersältningsoch skyddsfrågor i samband med olyckor i atomenergianläggningar regleras i lagen (1960:457) om ersäitning på grund av medverkan i skyddsarbete vid olyckor i alomenergianläggningar m,m. Utöver nu nämnda lagar finns lagen (1977:140) om särskilt lillslånd all lillföra kärnreaklor kärnbränsle, m,m, den s,k, villkorslagen. Enligt denna lag skall frågor avseende hanleringen av högaktivt avfall och använl kärnbränsle redovisas och prövas innan en kärnreaklor första gången får lillföras kärnbränsle. Villkorslagen tillkom som en komplellering lill atom-

 

481                     Kommittéer: Industridepartementet    Del II 1:8

energilagen eftersom denna inle närmare reglerar hur det använda kärnbränslet eller del radioakliva avfallel skall omhändertas. I villkorslagen finns även föreskrifter om ersäitning i del fall drifttillstånd vägras eller villkorslagen i annal fall föranleder alt meddelat tillstånd enligt atomenergilagen inte kan utnyttjas.

Slatens kärnkraflsinspeklion är tillsynsmyndighet enligt alomenergilagen och har vidare vissa uppgifter enligt kungörelsen (1968:46) med förordnanden enligt alomansvarighelslagen den 8 mars 1968 (nr 45). Kärnkraftsinspektionens tillsyn gäller uppförande och drift av atomenergianläggningar. Tillsynen omfallar vidare tillverkning och hantering av kärnbränsle samt hantering, lagring och förvaring av aktivt avfall frän kärntekniska anläggningar. Tillsynen innebär koniroll av skyddel mot olika olyckor som kan leda till skada pä människor eller miljö och kontroll av skyddel mol otillåten användning av nukleärt material.

Central förvaltningsmyndighet enligt slrålskyddslagen för ärenden om skydd mol joniserande och icke-joniserande strålning är statens strålskydds­inslilul. Strålskyddsinstitulets lillsyn omfattar all verksamhel där joniseran­de sirålning förekommer. För en kärnteknisk anläggning innebär denna tillsyn kontroll av strålskyddet dels för personal i anläggningen, dels för allmänheten i anläggningens närhet och befolkningen i övrigt. Vidare kontrolleras bl,a, utsläpp av radioaktivt maierial i luft eller vatten från anläggningen.

En anläggning som ingår in kärnbränslecykeln granskas således av både kärnkraflinspektionen och strålskyddsinsiitulel, Kärnkrafiinspekfionen granskar en anläggnings lekniska säkerhet under normal drift och vid olika slags störningar och fastställer de föreskrifter för driften som är nödvändiga från säkerhetssynpunkt, Strålskyddsinsiitulel granskar anläggningens strål­ningsmiljö och funktion från slrålskyddssynpunkt och fastställer nödvändiga föreskrifier för strålskydd och aktivitetsutsläpp i omgivningen. Många gånger sammanfaller de båda myndigheternas granskning av tekniska anordningar och ulrusining, även om den sker ur olika synvinklar.

De båda centrala lagarna, atomenergilagen och strålskyddslagen, är det rättsliga stödel för myndighetsarbelel. Samordningen mellan lagarna anges i 2 § femte stycket strålskyddslagen. Där föreskrivs atl tillstånd enligt strålskyddslagen inle erfordras för vad som omfattas av tillstånd enligt alomenergilagen, om inle annal föreskrivs i tillståndet. I princip är alltså den prövning som görs av kärntekniska anläggningar enligt alomenergilagen primär.

15  § tredje stycket strålskyddslagen föreskrivs atl när tillstånd har beviljats enligt alomenergilagen meddelar slrålskyddsinstilutel de särskilda föreskrif­ter som, utöver de för tillståndet gällande villkoren, behövs för strålskyddet. Om tillståndet avser en anläggning skall fråga om föreskrift, som angår annat än den normala driften eller som i avsevärd mån kan påverka utformningen av eller driften vid anläggningen, underställas regeringens prövning,

16  S andra slyckel strålskyddslagen föreskrivs att den som innehar tillstånd enligt alomenergilagen inle utan strålskyddsinstitulets medgivande får vidta ändring med avseende på förhållande, om vilket myndigheten har meddelat föreskrift enligt 5 S tredje slyckel samma lag.

Atomenergilagen tillkom som nämnts under en period då fredlig använd­ning av kärnkraften nyligen hade inletts och stora förväntningar ställdes på det framtida utnyttjandet av kärnkraften. Vid tillkomsten av atom­energilagen rådde emellertid stor osäkerhet om hur de framtida kärnkraft-

31 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 103

 

Delll 1:8    Skr 1979/80:103                                                  482

anläggningarna närmare skulle komma all se ul och vilka krav de skulle slälla på sina användare och samhällel. Denna osäkerhet kommer också lill uttryck i alomenergilagens formuleringar. Syftet med lagstiftningen var atl i kontrollerade former främja införandet och användningen av atomenergi. Sedan alomenergilagen Irädde i krafl har synen på atomenergin förändrals i vikliga avseenden. Alomenergianläggningarna har blivit mer komplicerade än vad som ursprungligen kanske förutsågs. Kravet på säkerhet hos sådana anläggningar och på iransporler av radioaktivt eller klyvbart maierial har, mol bakgrund av verksamhetens speciella karaklär, satts mycket högt.

Ell problem som från början beaktades mindre, nämligen hanlering och förvaring av del radioakliva avfallet, har under senare lid kommit all alltmer uppmärksammas. Den nu gällande lagstiftningen på aiomenergiområdet är inte i alla avseenden ändamålsenlig om samhällel önskar ställa ökade krav på innehavarna av kärntekniska anläggningar med hänsyn lill de problem och risker som verksamhelen kan medföra, detla gäller särskilt kärnbränslecy­kelns slutsteg och hantering av anläggningar som har tagits ur drifl. En del av alomenergilagens brisier i dessa avseenden läcks av villkorslagen. Villkors­lagen innebär emellerlid endasl all det vid idrifttagningen tas ställning lill hur det högaktiva avfallel eller del använda kärnbränslet från en viss kärnkraft-anläggning med då känd teknik skulle kunna hanteras. Inle heller denna lag ger siaten möjligheter att sä småningom påverka det faktiska valel av hanteringsmelod för det använda kärnbränslet och andra akliva avfallspro-dukler. Även när det gäller ansvarsfördelning mellan staten och anläggnings­innehavarna samt ersättningsfrågor i samband med återkallande av konces­sioner och uteblivna drifttillstånd har den nuvarande lagstiftningen på aiomenergiområdet brisier.

Med hänsyn lill vad jag nu har anfört förordar jag, efter samråd med cheferna för justitie- och jordbruksdepartementen, att en kommitté tillkallas för alt utreda möjligheterna alt samordna den nuvarande lagstiftningen inom aiomenergiområdet. Särskilt bör kommittén sludera möjligheterna alt föra samman den lagstiftning som i dag reglerar verksamheten på atom-energiområdet till en lag. Atomenergilagen och villkorslagen bör i vart fall föras samman i en lag. Viktigt är även atl den lagsliftning som berör säkerheten inom aiomenergiområdet, dvs, alomenergilagen och slrålskydds­lagen, samordnas så alt en helläckande lagsliflning erhålls. Det bör även övervägas om de lagar som behandlar skyddsåtgärder vid alomolyckor och ersällningsfrågor i samband med sådana olyckor bör ingå i den nya lagen, I delta sammanhang bör det övervägas om även dessa lagar bör ändras för atl möjliggöra en effekfivare planering än vad som i dag är fallet av de åtgärder som skall vidlas i samband med olyckor i alomenergianläggningar o,d. Kommitténs arbete bör omfatta atomenergilagen (1956:306), atom­ansvarighetslagen (1968:45), lagen (1977:140) om särskilt Ullslånd aU lillföra kärnreaklor kärnbränsle, m,m., lagen (1960:331) om skyddsåtgärder vid olyckor i atomenergianläggningar m.m,, lagen (1961:457) om ersättning på grund av medverkan i skyddsarbete vid olyckor i alomenergianläggningar och berörda delar av strålskyddslagen (1958:110). Kommillén bör lämna förslag till hur dessa lagar skall anpassas till rådande förhållanden saml hur de bör samordnas.

I utredningsarbetet bör kommiuén ulgå från vissa allmänna grundsatser som speglar del synsäll som nu gäller i fråga om kärnenergin. En sådan grundsats är atl den som driver induslriell verksamhet också skall la ansvarei för att de problem som verksamheten ger upphov till kan lösas. De krav som i

 

483                     Kommittéer: Industridepartementet    Del II 1:8

della hänseende ställs på den som är verksam på kärnenergiområdet måste med nödvändighet vara myckel långtgående.

Vid utarbetandet av den nya lagstiftningen på atomenergiområdet bör kommillén beakta slalens övergripande ansvar för all verksamhel på detla område. Del är emellertid skäligt att det direkta ansvaret i största möjliga ulslräckning åvilar de som innehar tillstånd alt bedriva alomener-giverksamhet av olika slag.

Av della följer au den som erhåller elt lillslånd inle bara förvärvar vissa rättigheter utan också åläggs skyldigheter. Det sistnämnda gäller i första hand vid utövandet av den lovgivna verksamhelen men får anses innebära också ell längre gående ansvar. Ansvaret omfattar bl.a. ålgärder som är nödvändiga sedan den lillståndsgivna verksamhelen har upphört. Det gäller l.ex. omhänderlagande av använl kärnbränsle och radioaktivt avfall som uppkommil i den koncessionerade verksamhelen.

Vad angår de lagar som reglerar ersättningsfrågor i samband mec alomolyckor vill jag yllerligare anföra följande. Alomansvarighelslagen som reglerar ansvarigheten för skada lill följd av drift av atomanläggningar, är till silt innehåll nästan fullständigt konventionsbunden. De konventioner som ligger till grund för alomansvarighelslagen är emellertid föremål för revision. Ulredningen bör följa revisionsarbetet och överväga huruvida resultatet av detta arbele bör föranleda ändringar i den svenska lagstiftningen. För del fall utedningen skulle finna lämpligl alt sammanföra de lagar som f.n. reglerar verksamheten på aiomenergiområdet till en lag, bör utredningen överväga huruvida fördelar kan vinnas genom atl överföra även atom-ansvarighetslagens beslämmelser till denna nya lag. Lagen (1963:158) om ersättning för skada i följd av atomfartygs drifl är en provisorisk lidsbegränsad fullmaktslag. Giltighetstiden går ut den 31 december 1979 och inom justiliedeparlementet övervägs f.n. behovet av en permanent lagstiftning som ersäitning för 1963 års lag.

En grundläggande fråga är hur lagstiftningen tekniskt bör utformas. F.n. gäller enligt atomenergilagen all tillstånd krävs för olika ålgärder. Sedan lillslånd har lämnats regleras verksamheten närmare genom att villkor ställs. Det bör övervägas i vad mån en sådan ordning fortsättningsvis är lämplig och ändamålsenlig eller om en närmare reglering bör ske genom föreskrifter som meddelas i författning. Till grund för övervägandena bör Hgga atl en anpassning lill den fortskridande tekniska ulvecklingen på kärnenergiområ­del inte skall hindras eller försvåras av lagstiftningen. Vidare bör beaktas att vissa åtgärder kan behöva vidtas även efter det att verksamheten faktiskt har upphört.

Kommittén bör särskilt sludera det behov av lagstiftning som föreligger i samband med omhändertagande av använt kärnbränsle och högaktivt avfall samt handhavandel av avstängda eller andra inle i bruk varande anläggningar för kärnteknisk verksamhet. Det förslag till lagsliftning som kommittén lämnar bör, vad beträffar använt kärnbränsle och aktivt avfall, utformas så all siatsmakterna får ell fast grepp över hela avfallsfrågan. I della sammanhang bör även studeras frågan om att förknippa tillstånd enligt alomenergilagen med vissa skyldigheler. Bl.a. bör i den nya lagstiftningen slås fast att lillståndsinnehavaren har skyldighet att svara för sådana utgifter och ålgärder som beror av verksamheten och som uppkommer efter det att den har upphört. Kommilléns förslag till lagstiftning i förening med resultatet av bl.a. del inhemska och internationella arbelet inom kärnavfallsområdet bör uigöra en del av grunden till den prövning av hela

 

DelH 1:8    Skr 1979/80:103                                                 484

avfallsfrågan som bör ske omkring 1982-1983.

I alomenergilagen saknas närmare förskrifter om lillständsförfarandel och vad som krävs för all få lillslånd. Kommillén bör närmare sludera och belysa frågor om lillståndsskyldigheiens omfallning och tillslåndsförfarandel samt överväga om tillslåndsförfarandel bör behandlas i den nya lagen.

Vidare bör övervägas möjligheterna att ställa upp villkor saml vad som krävs för all ändra eller återkalla etl lämnat tillstånd eller uppställa nya eller iindrade villkor under tillståndets giltighetstid. Därvid bör särskilt beaklas del berälligade inlresse som lillståndshavaren har av all lillslåndcl inle ulan vidare omprövas på grund av värderingsförändringar i samhällel ulan alt stålen ersäller den skada som uppstår för lillståndshavaren. Della synsält utgjorde etl skäl lill stiftandet av villkorslagen. Kommittén bör därför uireda och lämna förslag lill hur frågan om ersättning i samband med återkallande eller väsenllig ändring av lillslånd bör regleras.

Tillsynen enligt atomenergilagen handhas av slalens kärnkraftinspektion och Slalens strålskyddsinslilul. I dag fungerar de båda myndighelernas arbele pä kärnenergiområdel i slor ulslräckning samordnat. Gränsen mellan myndigheternas ansvarsområden är dock inte klart fasllagd i lagstiftningen vilkel har ansetts uigöra en brisl.

Kommittén bör studera hur enligt gällande lagstiftning ansvaret för lillsynen är fördelal mellan myndigheterna. Kommitténs förslag till lagslifl­ning på aiomenergiområdet bör syfla till alt en effektiv tillsynsverksamhet underlättas. Della innebär bl.a. all klara ansvarsförhållanden bör eflerslrä­vas. En utgångspunki bör därvid vara att tillsynsverksamheten så långt som möjligt är samlad. Om kommiitén avser att behandla organisatoriska förändringar förutsätts alt utredningsarbetet sker i nära kontakt med företrädare för berörd personal.

Kommittén bör även beakla alomenergilagsliflningens samverkan med lagstiftningar inom andra områden som l.ex. arbelarskydd och brand­skydd.

Kommiitén bör samråda med kommillén (I 1978:07). för kärnkraftens radioakliva avfall - organisations- och finansieringsfrågor och kommittén (K 1979:01) ang. transport av farligl gods.

Kommittén bör vara oförhindrad att redovisa sina förslag i delbetänkan­den.

Arbelet bör bedrivas sä resultatet av del kan slulligl redovisas senast den 30 juni 1981.

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag all regeringen bemyndigar mig

all lillkalla en kommillé med högst sju ledamöier, med uppdrag all utreda frågan om översyn av lagstiftningen på atomenergiområdet atl ulse en av ledamöierna all vara ordförande,

all besluta om sakkunniga, experler, sekreterare och annat biträde åt kommillén. Vidare hemställer jag all regeringen föreskriver all kostnaderna skall belasta fjortonde huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Industridepartementet)

 

485                     Kommittéer: Industridepartementet    Del II 1:9

9. Kommission för de mindre och medelstora varven

Dir 1979:21

Beslul vid regeringssammanträde 1979-02-08

Departementschefen, slalsrådel Huss, anför.

De mindre och medelstora varven i Sverige, med huvudsaklig produk­tionsinriktning mot nybyggnalion av handelsfartyg, omfattar f.n. lio förelag med ca 4.600 anslällda. Den sammanlagda omsättningen uppgick år 1977 till ca 750 milj. kr. Företagen är Falkenbergs Varv AB, Farlygsentreprenader AB, Kalmar Varv AB, Karlskronavarvci AB (inkl, Gölaverken Sölvesborg AB), Lunde Varv och Verkstads AB, AB Lödöse Varf, Marinteknik Verkstads AB, AB Oskarshamns Varv, AB Åsiverken och Gölaverken Finnboda AB. Förelagens slorlek varierar krafligl från Karlskronavarvci med ca 1.600 anslällda lill Marinteknik Verkstads AB med ca 60 anslällda.

Efterfrågan på de fartygstyper som den nämnda gruppen av förelag lillverkar har i huvudsak varit oförändrad under åren 1976 och 1977 jämförl med de närmasl föregående åren. Den oförändrade eflerfrågan lorde delvis vara en följd av del statliga beslällarstödel.

Jämsides med egen fartygsproduklion levererade de mindre och medel­stora varven lidigare avsevärda mängder sektioner till storvarven. Elt mått på omfattningen av dessa leveranser är alt de, mätt i lon stål per år, uppgick lill samma volym som den som utnyttjades i de mindre och medelslora varvens egen produklion. Leveranser av sektioner har numera hell fallit bort som en följd av krisen för de större varvsförelagen. Vidare har beställningar från den svenska marinen minskal i omfallning. Detta har letl lill att en slörre del av de mindre och medelstora varvens kapacitet har måsl användas för produklion av civila fartyg. Samtidigt har konkurrensen från slorvarven ökat genom all dessa varv har börjat lillverka fartygstyper och fartygsstorlekar som de under senare år normalt inte har producerat.

Till skillnad från storvarven finns elt relativt betydande invesleringsbehov inom gruppen mindre och medelslora varv. Särskilt på ulruslningssidan är den tekniska slandarden mindre tillfredsställande.

Lönsamheten inom företagsgruppen har allmänl sell varil otillfredsstäl­lande under de senasle fyra åren. De närmast kommande åren väntas inle ge någon förbättring enligt varvens egna prognoser, trots alt fortsalt statligt stöd har förutsatts. Soliditeten ligger med få undantag på en alltför låg nivå.

Frågan om kapacitetsneddragning vid de mindre och medelslora varven har behandlals i prop. 1978/79:49 om vissa varvsfrågor. Riksdagen beslöl i december 1978 atl ge regeringen lill känna vad näringsulskollel har anförl i siu betänkande nr 17 (prop. 1978/79:49, NU 1978/79:17, rskr 1978/79:115), Uiskoltet anförde alt etl konkret förslag rörande de mindre och medelslora varvens strukturutveckling borde utarbetas. En särskild kommission borde tillsältas för detta ändamål, I dess uppdrag borde även ingå att undersöka de mindre och medelstora varvens möjligheier all inrikla sin verksamhel på bl,a. specialfartyg. Vidare borde kommissionen ularbela förslag till ulform­ning och omfallning av ett statligt stöd till dessa varv, Arbetsmarknadsul-skoltet, som också har ullalat sig i ärendet (AU 1978/79:14), anförde alt utredningsarbetet borde innefatta även arbetsmarknads- och regionalpolitis­ka konsekvenser av att verksamheten skärs ned oeh atl utredningsarbetet borde bedrivas med sikle på alt beslut skall kunna fallas senasl under hösten

 

Delll 1:9    Skr 1979/80:103                                                  486

1979, Till dess ell slrukiurprogram har kunnal faslslällas för de mindre och medelslora varven är regeringen oförhindrad alt sätta in temporärt stöd av den lyp som del s,k, 75-procenlsbidragel ulgör, Näringsulskollel har anslutit sig till arbelsmarknadsulskottels här redovisade bedömning.

Med anledning av vad jag nu har sagl bör en särskild kommission tillkallas för all pä grundval av dels de svenska mindre och medelstora varvens konkurrensförmåga, dels efterfrågan på fartyg överväga hur de enskilda varvens kapacitet bör anpassas lill den förväntade efterfrågan inom detta område. Härvid bör beaktas möjligheterna att inrikta produklionen mot nya produktområden och att samordna resurserna mellan olika varv. Det bör vidare bedömas vilka företag som på sikt är konkurrenskraftiga utan slalligl stöd. De mindre och medelslora varvens framtida kapacitet är i hög grad beroende av de svenska storvarvens kapacitet och inriktning. Kommissionen bör därför samråda med Svenska Varv AB och utredningen om allernaliv produktion vid varven (I 1978:05), Pä grundval av dessa bedömningar bör etl konkret struklurförslag avseende de mindre och medelslora varven utarbe­tas. De arbelsmarknads- och regionalpolitiska konsekvensema av struktur-förslaget liksom beredskapskonsekvenserna bör redovisas.

Under en övergångstid kan del vara nödvändigt med statligt stöd till mindre och medelstora varv. Kommissionen bör framlägga de förslag som den anser behövas. En utgångspunkt bör därvid vara atl stödel skall vara temporärt. Behov av stöd till investeringar i anläggningar och marknad för att öka konkurrenskraften bör särskilt studeras. Stödet lill beställare av fartyg kommer att ses över i annat sammanhang varför kommissionen inle bör behandla denna fråga. I den mån stöd lill utveckling av nya produkter kan visa sig behövligt bör förslag även lämnas hur stödet skall ulformas för atl en evenluell snedvridning av konkurrensen inom del nya produktområdet skall undvikas.

Kommissionens arbete bör bedrivas i nära samråd med berörda företag och anställda. Utredningsresultatet bör redovisas senast hösten 1979.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen bemyndigar mig

att lillkalla en särskild kommission med högst tre ledamöier med uppdrag att utreda frågor om de mindre och medelslora varvens strukturanpassning och behov av stöd,

att utse en av ledamöterna all vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experler, sekrelerare och annat biträde ål kommissionen.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att kostnaderna skall belasla fjortonde huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Industridepartementet)

 

487                    Kommittéer: Industridepartementet    Del II 1:10

10. Utredningen om informationssystemet företag-samhälle

Dir 1979:22

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-03-01 Departementschefen, statsrådet Huss, anför.

Riksdagen antog år 1976 (prop. 1975/76:166. NU 1975/76:68, rskr 1975/76:402) en lagom uppgifisskyldighet i planeringsfrågor. Genom denna lag, som trädde i krafl den 1 juli 1976 (SFS 1976:349), avlöstes en dryg treårig försöksverksamhel (jfr prop. 1972:116, NU 1972:62, rskr 1972:340) av eU permaneni system för informationsutbyte mellan förelagen och samhället, del s.k, informationssystemet företag-samhälle. Detla informationssystem består av tre delar, nämligen information från företagen lill samhällel, information från samhällel lill företagen och information inom den offenlliga seklorn,

Lagen om uppgifisskyldighet innebär i huvudsak följande. Näringsidkare är efler anmaning skyldig atl skriftligen till länsstyrelsen eller statistiska cenlralbyrån översiktligt redovisa bl,a, hur den ekonomiska ulvecklingen av verksamheten vänlas bli och vilka förändringar av produktionen, sysselsätt­ningen eller driften som planeras eller vänlas. Dessa uppgifter inhämtas genom årliga enkäler lill förelagen. Enkäterna skall både ge underlag för den samhälleliga planeringen och vara ett system med vars hjälp lokala och regionala myndigheler kan urskilja de arbetsställen som kan ha särskild belydelse för planeringen eller för andra samhälleliga verksamheter. Beträf­fande sädana arbetsställen förutsätts en uppföljning genom muntliga kontak­ter ske på regional eller lokal nivå. Länsstyrelsen liksom kommunstyrelsen kan kalla näringsidkare till överläggningar i frågor angående företag som är av väsentlig belydelse för länel eller kommunen. Länsstyrelse och kommun är skyldiga att informera näringsidkare om statlig resp. kommunal verksamhet och planering. Lagen innehåller också bestämmelser om vidareförmedling av information som samhällsorganen får från förelagen. Vid tillämpningen av lagen skall iakttas atl den som är uppgiftsskyldig inte betungas onödigt.

Enligt förordningen (1976:462) om tillämpningen av lagen (1976:349) om uppgifisskyldighet i planeringsfrågor skall det informationsutbyte mellan företag och samhälle som avses med nämnda lag ledas, samordnas och utvecklas av delegationen för informationssystemet företag-samhälle (DIS). DIS skall bedriva sin verksamhet så atl samhällsorganens behov av informalion för planering på lokal, regional och cenlral nivå och förelagens information om samhällsorganens planering oeh verksamhet tillgodoses på etl ändamålsenligt sätt. Samtidigt åligger del DIS alt verka för all myndig­heters insamlande av uppgifter om företagens planering samordnas så att onödigl dubbelarbete undviks. Enligt riksdagens beslut skulle DIS' befatt­ning med informationssystemet ses som etl provisorium. Efter en tvåårig utvecklingsperiod skulle sålunda ansvaret för ledningen och samordningen av informationssystemet övergå på statens induslriverk den 1 juli 1978. Vid förnyat ställningstagande lill den organisatoriska frågan år 1978 bedömde emellertid riksdagen atl det ännu en lid finns behov av ett ledningsorgan av DIS' karaklär. Riksdagen beslöt därför (prop. 1977/78:100 bil. 17, NU 1977/78:42, rskr 1977/78:207) atl DIS fills vidare skulle beslå, men atl DIS fr.o.m. den 1 juli 1978 i administrativt hänseende skulle knytas till industriverket. Sekretariatsfunktionerna har sålunda överförts lill verkel.

 

DelH 1:10    Skr 1979/80:103                                               488

De uppgifler som inhämtas genom informationssystemet har sin främsta användning på regional och lokal nivå. Tillgången till enkäternas informalion om förelagen är begränsad lill denna nivå. De summerade uppgifterna används bl.a. för induslriverkets löpande prognosverksamhet och för långtidsutredningen. På regional och lokal nivå används malerialel dels som elt underlag för länsplaneringens prognoser, dels som en utgångspunki för bedömningar rörande enskilda företag, vilka kan leda till närmare kontakter mellan skilda länsorgan och berörda förelag. Vad gäller prognosverksamhe­len ulförs denna beiräffande industrisektorn i nära samarbele mellan länsslyrelserna och industriverket. Enkätens förväntningsuppgifter används härvid som elt av flera underlag för framtidsbedömningar.

Från förelagens sida har de undan för undan ökade kraven på uppgifts­lämnande mötts av elt alll starkare motstånd. I huvudsak innebär företagens kritik all den samlade uppgiftsskyldighelen har medförl oacceptabelt slora besvär och kosinader. Uppgiflskraven har dessulom uppfattats som onödigl detaljrika och svårbegripliga, framför alll för de mindre och medelstora förelagen.

Den kritik som har framförts har uppmärksammals på olika sätt av samhället. Riksdagen har våren 1977 godkänt vissa riktlinjer bl.a. för hur företagens uppgiftslämnande skall begränsas och underlättas. Riksdagens beslut i frågan (prop. 1976/77:115, FiU 1976/77:25, rskr 1976/77:268) innebär bl.a, att uppgiftskrav och ruiiner skall prövas hårdare. Vidare skall kraven och rutinerna gås igenom systematiskt och prövas fortlöpande och med jämna mellanrum. För att genomföra denna prövning har en delegaiion för förelagens uppgiftslämnande (DEFU) tillkallats, Beslämmelser om pröv-ningsförfarandel finns i förordningen (1978:11) om prövning av myndighets uppgiftsinsamling frän företag, kommuner och organisationer,

DEFU har under hösten 1978 granskat informationssystemet i en förstudie rörande bl,a, informationssystemels användningsområde,

I förstudien redovisas synpunkter som har kommit fram i samband med de intervjuer som DEFU har hafl med grupper som på olika sätt har kommit i kontakt med informationssystemet. Bland de kritiska synpunkter som återges kan nämnas att informationssystemets enkätfrågor har ansetts vara svåra att besvara. Kvaliteten på de lämnade uppgifterna har bedömts som ojämn. Vidare har uppgifternas användbarhet för olika myndigheler satts i fråga, I DEFU:s förstudie ifrågasätts bl,a, om informationssystemet mol bakgrund av de förändringar som skett av länsstyrelsernas och kommunernas planeringsarbete sedan systemets tillkomst alltjämt fyller en viktig uppgift för användarna, I förstudien redovisas också ell antal allernaliv till nuvarande system,

DIS har vidtagit olika ålgärder för att minska belastningen på uppgiftsläm­narna. Man har därvid arbetat efter två linjer. Den ena består i att minska företagens arbete med enkäterna. Således har bl,a, antalet frågetillfällen skurits ner från två till ett och anlalet tillfrågade småföretag successivi minskats. Den andra linjen består i olika samordningsåtgärder för all minska behovel av uppgiftsinsamlingar från företagen i annan ordning. Bl,a, har kommunerna givits möjlighet atl till den ordinarie enkäten koppla ett antal kommunala följdfrågor, DIS har påbörjai en undersökning av hur de kommunala instanserna utnytijar systemet. Resultaten av denna studie och av en undersökning om utnyttjandet av sysiemel vid olika regionala organ beräknas föreligga under våren 1979,

Mol bakgrund av de olika uppfattningar som sålunda har framförts bör en

 

489                   Kommittéer: Industridepartementet    Del II 1:11

förutsättningslös utvärdering av informationssystemet företag-samhälle genomföras. Uppgiften bör anförtros en särskild uiredare. Ulvärderingen bör ses som ell komplement till del uppföljnings- och utvecklingsarbete som forllöpande sker inom DIS.

Uiredaren bör presentera etl underlag för beslut om informationssystemets framlid. Uiredaren bör inledningsvis gå igenom befintligl material rörande informationssystemet och la ställning lill vilka yllerligare undersökningar som bör genomföras.

Efler ulvärderingen bör utredaren redovisa ell underlag lill beslut om informationssystemet som belyser såväl nyttan av systemet som de kostnader sysiemel medför för uppgiflslämnare och de inslanser som administrerar systemet. Förslagel bör därvid ulformas så att huvudintressenternas behov av information lillgodoses lill lägsla koslnad. Därvid skall beaklas de alternativa informationskällor som slår intressenterna till buds.

Om uiredaren finner atl informalion mellan förelag och samhälle lämpli­gen bör administreras i huvudsak inom nuvarande syslem efler de föränd­ringar förslaget kan innebära, bör han särskilt belysa frågan om delegationen bör bibehållas eller om huvudmannaskapel för systemet bör läggas lill industriverket.

Resultatet av uiredarens arbete bör om möjligi redovisas före utgången av mars månad år 1980,

Utredaren bör ha ell nära samarbele med DIS och DEFU. Uiredaren kan vidare behöva samråda med representanter för såväl användar- som uppgifls-lämnarsidan.

Med hänvisning till vad jag har anförl hemsläller jag all regeringen bemyndigar chefen för induslrideparlemenlet

atl lillkalla en särskild utredare med uppgift atl utreda informations­systemet företag-samhälle,

atl besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annal biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att kostnaderna för utredningen skall belasla fjortonde huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan, (Industridepartementet)

11. Utredning om reaktorsäkerhet mot bakgrund av bl.a. haveriet vid kärnkraftverket Three Mile Island, block 2

Dir 1979:49

Beslut vid regeringssammanlräde 1979-04-26

Statsrådet Tham anför,

Alla energiomvandlingsprocesser är förenade med miljöeffekter och risker för olyckor, som kan leda till skada på människor och miljö. Della gäller även produktion av elektrisk energi i kärnkraftverk.

Beräkningar av risker för slora haverier i kärnkraftverk och konsekvenser-

 

DelH 1:11    Skr 1979/80:103                                                490

na av dessa har utretts i många olika sammanhang, utöver de uiredningar som regelmässigt görs, när ansökningar om att fä uppföra nya kärnkraftverk behandlas. Den internationellt mesl kända ulredningen är Reactor Safely Study WASH-1400, även kallad Rasmussen-rapporlen, som utförts på uppdrag av United States Atomic Energy Commission (NUREG-75/014), I Sverige har riskerna för haverier i kärnkraflblock och de konsekvenser som kan bli följden av haverierna utretts av bl,a, närförläggningsutredningen och energikommissionen. Slutsatserna av dessa utredningars arbele har presen­terats i belänkandet (SOL' 975:56) Närförläggning av kärnkraftverk och betänkandet (SOU 1978:49) Energi Hälso- Miljö- och Säkerhetsrisker, Som underlag för dessa båda utredningars arbete har etl omfattande faktamaterial framtagits, Uiöver dessa båda offenlliga utredningar kan nämnas den reaktorsäkerhelsstudie som statens kärnkraftinspektion pä uppdrag av regeringen utförde under åren 1976 och 1977.

De beräkningar och uiredningar angående säkerheten i kärnkraftverk som har presenterats har under den senasle liden blivil föremål för viss kritik. Sålunda har l.ex. rapporten WASH-1400 till vissa delar utsatts för kritik av en arbetsgrupp, under ledning av professor Harold Lewis, som tillkallats av Nuclear Regulatory Commission i USA. Arbelsgruppen instämmer i sin rapport, den s.k. Lewis-rapporten, i stort i de slutsatser som presenteras i WASH-1400. Den kritik som arbetsgruppen framför riktar sig huvudsakligen mot att del saknas tillräckligt statistiskt underlag för vissa av de antaganden som gjorls i WASH-1400, mol all konsekvensberäkningarna är osäkra saml mol all remissynpunkter på rapporten inte beaktats.

Sannolikheten för en härdsmälta med mycket allvarliga konsekvenser har ansetts vara utomordentligt liten. Det bör också framhållas att säkerhetskra­ven successivi har skärpts och att leknisk utveckling har skapal förbättrad säkerhet.

Sannolikheten för en härdsmälta, i den typ av kokarreaktorer som nu byggs i Sverige, torde därför vara mindre än i tidigare generationers kärnkraftverk. Med hänsyn härtill är det i första hand viktigt atl inrikla säkerhetsarbetet på att minska riskerna för och konsekvenserna av stora olyckor i äldre kärnkraftverk.

Kärnkraflinspektionen har sedan några år tillbaka i begränsad omfattning studerat olika möjligheter att höja säkerheten i de befintliga kärnkraftverken och även föreslagit atl vissa konkreta åtgärder genomförs. Detta arbete finns redovisat i bl.a. kärnkraflinspektionens reaktorsäkerhelsstudie. De säker­hetshöjande åtgärderna kan indelas i tre kategorier nämligen haveriförebyg­gande, haveribekämpande och konsekvenslindrande. I många fall har ålgärderna en sådan karaktär all de ger resullal i mer än ett av dessa avseenden. Det lorde vara möjligt atl med relativt begränsade insalser inom dessa områden erhålla väsenlliga förbättringar i säkerheten hos de äldre kärnkraftverken.

1 proposilionen Rikllinjer för energipoliliken (1978/79:115 s. 72) fram­hålls:

"För atl göra det möjligt för kärnkraftinspektionen att öka insatserna för all höja säkerheten i de befintliga kärnkraftverken beräknar jag att kärnkraftinspeklionen för budgetåret 1979/80 bör lillföras ytterligare 5 milj. kr. Dessa medel bör användas för all dels uiarbeta etl åtgärdsprogram och föreskrifter så all den kunskap som erhålls vid den ålerkommande säkerhelsgranskningen effektivt utnylljas för all höja säkerheten i de befintliga kärnkraftanläggningarna, dels utvidga forskningsprogrammet i

 

491                    Kommittéer: Industridepartementet    Del II 1:11

syfte alt öka kunskaperna om konsekvenslindrande åtgärder."

Haveriet i del amerikanska kärnkraftverket Three Mile Island, block 2, där etl anlal missöden i kärnkraftverkets primär- och sekundärsystem ledde lill omfattande bränsleskador med åtföljande utsläpp av radioakliva ämnen till omgivningen, har medfört all frågor om reaklorsäkerhel och riskbedömningar har fåll förnyad aklualilel. Bl,a, har Förenta staternas president ulsetl en kommission under ledning av Dr, John F, Kemeny med uppgifl atl undersöka orsakerna lill olyckan vid Three Mile Island, block 2, och utfärda rekommendationer för all förhindra liknande händelser i framliden.

Som en försia åtgärd från den svenska regeringens sida har statens kärnkraftinspektion den 5 april 1979 fått i uppdrag atl senast den 3 maj 1979 till regeringen redovisa vad som inträffat vid haveriet i kärnkraflblockel Three Mile Island, block 2, och vilka åtgärder detta föranleder beiräffande svenska kärnkraflblock.

Med anledning av vad som nu har redovisats förordar jag all en kommillé tillkallas med uppgifl att på grundval av bl.a. gjorda reaktorsäkerhelsstudier och olyckan vid kärnkraftverkel Three Mile Island, block 2, dels överväga om del finns anledning alt väsenlligl omvärdera kärnkraftens risker, dels utreda vilka åtgärder som bör vidtagas för alt stärka säkerhelen vid de svenska kärnkraftverken.

Kommittén bör insamla och utvärdera det material, både svenskl och utländskt, som finns tillgängligt rörande såväl olyckan vid Three Mile Island, block 2, som anläggningen i övrigl. Specielll bör kommittén uireda om del haveri som inträffade i anläggningen på morgonen den 28 mars 1979 har berörts eller i övrigt nämnts i de säkerhetsanalyser som gjorts rörande Three Mile Islands kärnkraftverk eller andra anläggningar av liknande konstruk­tion. Om så har skett bör kommiitén utreda om det inträffade haveriet, med hänsyn lill antalet ackumulerade reaktorår etc, väsentligt avviker från vad som kan förväntas. Kommittén bör även utreda huruvida etl haveri liknande del som inträffat vid Three Mile Island, block 2, kan inträffa i svenska kärnkraftverk samt hur stor sannolikheten i sä fall är alt delta kan inträffa.

Kommittén bör vidare redovisa principerna för uppbyggnaden av säker­hetssystemen i svenska och utländska kärnkraftverk och hur säkerhetsana­lysen av kärnkraftverken har utförts. Kommiitén bör särskilt redovisa hur riskerna har beräknats för haverier som orsakals av flera av varandra oberoende felfunktioner i reaktorsyslemen. Betydelsen av reaktoroperalörernas inflylande över driften av kärnkraftverk vid uppskattning av riskerna för haverier bör analyseras och redovisas.

Med anledning av resullal som erhålles vid ulredningen av dels haveriet vid Three Mile Island, block 2, dels de riskbedömningar och säkerhetsanalyser som har genomförts och genomförs rörande kärnkraftverk bör kommiitén la ställning till om de erfarenheter som härvid erhållils föranleder ändrade bedömningar av säkerheten i samband med produktion av elektrisk energi i kärnkraftverk. Kommittén bör vidare sludera de svenska kärnkraflblocken och i samverkan med kärnkraflinspektionen dra upp de närmare riktlinjerna för hur arbelet med att minska riskerna för och konsekvenserna av stora olyckor i kärnkraftverk skall bedrivas. Kommittén bör lämna förslag till dels inom vilken eller vilka av de tre ålgärdskalegorierna - haveriförebyggande, haveribekämpande och konsekvenslindrande åtgärder - som de primära insatserna bör göras, dels vilka dessa insatser bör vara. En utgångspunkt bör

 

Del II 1:12    Skr 1979/80:103                                              492

härvid vara all kommitténs arbete bör leda fram lill en åtgärdsmodell som inte är bunden till ett specielll kärnkraftverk ulan kan lillämpas generelll, Kommillén bör även lämna förslag lill inrikining och ulformning av kärnkraflinspektionens forskningsprogram kring säkerhetshöjande åtgärder i befintliga kärnkraftverk, Kommiitén bör särskilt sludera de utländska forskningsprojeki som berör säkerhelshöjande ålgärder och ange vilka av dessa som är av inlresse för svenskl vidkommande,

Kommiitén bör lämna förslag till hur de medel som enligt prop. 1978/79:115 skall tillföras Kärnkraftinspektionen för säkerhelshöjande åtgärder skall disponeras.

Kommillén bör när del gäller säkerhetshöjande åtgärder i de svenska kärnkraflblocken, liksom vid övriga kärnsäkerheisrelalerade överväganden, beakla den kompetens som finns vid statens kärnkraftinspektion och de uiredningar som tidigare gjorls inom områdel,

Kommillén är oförhindrad alt redovisa sill arbete i delbetänkanden. Arbelet bör dock bedrivas så all resultatet av del kan slutligt redovisas senasl i november 1979.

Med hänvisning lill vad jag nu anförl, hemställer jag all regeringen bemyndigar mig

all tillkalla en kommillé med högsl 12 ledamöier, med uppdrag all på grundval av bl,a, gjorda reaktorsäkerhelsstudier och olyckan vid kärnkraft­verket Three Mile Island, block 2, dels överväga om del finns anledning atl väsentligt omvärdera kärnkraftens risker, dels utreda vilka ålgärder som bör vidtagas för alt stärka säkerhelen vid de svenska kärnkraftverken,

alt utse en av ledamöterna atl vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experler och annat biträde ål kommillén.

Vidare hemsläller jag att regeringen föreskriver

all kostnaderna skall belasla fjortonde huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Industridepartementet)

12. Konsekvenser av en kärnkraftavveckling

Dir 1979:56

Beslut vid regeringssammanlräde 1979-06-07 Statsrådet Tham anför.

För atl förbereda 1978 års energipolitiska beslut tillsattes en särskild energikommission (I 1976:05) den 22 december 1976, Senare flyttades lidpunklen för del energipoliliska beslutet fram fill våren 1979, Enligt direktiven var energikommissionens huvuduppgifter atl samla, utvärdera och redovisa maierial samt göra nödvändiga kompletlerande studier som kunde tjäna som underlag för regeringens ställningstaganden och förslag till riksdagen om den svenska energipohlikens inrikining för liden fram lill omkring är 1990,

I silt huvudbetänkande (SOU 1978:17) Energi redovisar energi­kommissionen utgångspunkter för energipolitiken, beräkningar och bedöm-

 

493                    Kommittéer: Industridepartementet    Del II 1:12

ningar av några alternativa huvudinriktningar av energipoliliken för liden fram till år 1990 samt en översikllig bedömning avseende liden fram lill omkring år 2000, I beiänkandei redovisas också överväganden och förslag lill ålgärder som slalsmakterna bör vidta.

I slutbelänkandet (SOU 1978:49) Energi HälsoMiljö- och Säkerhetsrisker redovisar kommissionen - uiöver vad som lagils upp i huvudbetänkandel -utredningsresultat saml kommissionens bedömningar och ställningstagan­den beiräffande hälsorisker, risker för slora olyckor och sabotage samt risker med avfallshantering.

Kommissionens överväganden bygger i väsentliga delar på maierial som har tagits fram inom fem expertgrupper rörande säkerhet och miljö, energitillförsel, energihushållning, siyrmedel samt forskning och utveck­ling.

Kommissionen har utvalt fyra energialternativ för närmare sludier.

Vad beträffar inrikiningen på kärnkraftomrädet gäller följande i kommis­sionens alternativ,

-     A, kärnkraften avvecklas lill omkring år 1985

-     B, energipoliliken inriklas mol att avveckla kärnkraften under en lioårspe­riod, med år 1990 som riktpunkt

-     C, viss fortsall kärnkraftulbyggnad accepleras under 1980-talel men låsningar för liden därefter undviks

-     D, kärnkraftulbyggnad accepleras under 1980-lalel i någol större omfall­ning än i C och en mer markerad inrikining på fortsatt kärnkraftulnyttjande förulsälls ske, bl.a. i form av utveckling av och satsning på en inhemsk kärnbränslecykel.

Enligi energikommissionen har del i utredningsarbetet visats atl del under vissa angivna förutsättningar skulle vara tekniskl möjligt atl ersälta kärn­kraften med annan energi om avvecklingen sker under en lioårsperiod. De ekonomiska konsekvenserna av en avveckling skulle emellertid bli betydan­de. Enligt de kalkyler som redovisats i huvudbetänkandel uppgår under perioden lill är 2000 de lolala merkostnaderna vid en avveckling av kärnkraften enligt :iliernaliv B till ca 100 miljarder kr. jämfört med ell fortsatt ulnylljande av kärnkrafl enligt allernaliv C, förutsatt att den toiala energianvändningen är densamma i de båda alternativen.

Energikommissionens betånkanden har remissbehandlais. Kommissio­nens arbele fär överlag storl erkännande av remissinstanserna. De framlagda förslagen får också i allmänhet stöd. Merparten av remissinstanserna släller sig således bakom kommissionens grundläggande värderingar, övervägan­den och förslag.

Regeringens proposifion 1978/79:115 om rikflinjer för energipoliliken lades fram i mars 1979, Till grund för proposilionen låg bl,a, ener­gikommissionens båda betånkanden.

Enligt proposilionen bör kärnkraflprogrammet begränsas lill tolv reaktorer och någon utbyggnad däruiöver bör inte komma i fråga. Detta innebär att de kärnkraftblock som f,n. är färdigställda eller under byggnad skall användas förutsatt all den s,k, villkorslagens (1977:140) krav kan uppfyllas. Bidraget från kärnkraft år 1990 enligt energipropositionen motsvarar ca 12 milj, ton olja per arom elproduktionen allernativi skulle ske i oljeeldade kondenskraflverk.

Efter det haveri som inträffade i det amerikanska kärnkraftverkel Three Mile Island i mars 1979 råder politisk enighet om all beslul beträffande de

 

Del II 1:12    Skr 1979/80:103                                              494

delar av energipropositionen som berör kärnkraften bör anslå lill våren 1980, Riksdagsbeslutet bör enligt riksdagsmajoritelen föregås av en rådgivande folkomröslning om kärnkraflens roll i den svenska energiförsörjningen. I avvakian härpå bör, såsom framgår av regeringens proposition 1978/79:218 om lag om förbud mot atl under viss lid lillföra kärnreaktorer kärnbränsle, m,m., inga nya kärnkraftreaklorer las i drifl.

Vid överläggningar mellan de fem riksdagspartierna har del framkommit atl ett alternativ i folkomröslningen bör vara atl kärnkraften avvecklas under en lioårsperiod. Alternativet har beskrivits på följande säll;

Ell alternativ i folkomröstningen bör vara alt en plan för avveckling av all kärnkraft inom högst tio år och en hushållningsplan för minskal oljeberoende skall genomföras på grundval av fortsatt och inlensifierad energibesparing och kraftigt ökad salsning på fömybara energikällor. Alternativet innebär vidare all omedelbarl stopp genomförs för fortsall utbyggnad och idrifttag­ning av kärnkraftverk och all ingen uranbryining skall tillålas i vårl land. För de reaktorer som kommer alt vara i drift under viss lid skall skärpta säkerhetskrav gälla. Om pågående eller kommande säkerhetsanalyser så kräver, skall självfallet en omedelbar avstängning ske av samtliga kärnkraft-reaktorer. I alternalivel ingår också all arbelel mol kärnvapenspridning och atomvapen skall intensifieras och atl export av reaktorer och reaktorteknologi upphör saml all sysselsältningen ökas genom alternativ energiprodukiion, ökal nyttjande av inhemska råvaror och effeklivare energihushållning i produklionen.

En kommillé (I 1979:07) har lidigare lillkallais för ulredning om reaklor­säkerhel mol bakgrund av bl.a, det lidigare nämnda haveriet i kärnkraftver­ket Three Mile Island, Kommitténs uppgifl är alt dels överväga om det finns skäl atl väsentligt omvärdera kärnkraflens risker, dels uireda vilka ålgärder som bör vidtagas för att stärka säkerheten vid de svenska kärnkraftver­ken.

Jag finner mot denna bakgrund att en särskild kommitté bör tillkallas för alt belysa konsekvenserna av en avveckling av kärnkraften. För kommitténs arbele bör följande rikllinjer gälla.

Ulgångspunklen för avvecklingsallernalivet är all kärnkraften skall avvecklas inom en tioårsperiod räknat från är 1980. Avvecklingsallernalivet bör relateras till ett referensalternaliv som baseras på de rikllinjer för energipolitiken som anges i regeringens proposition 1978/79:115.

Kommittén bör så långt möjligt utnyttja del underlagsmaterial och de beräkningsprinciper som energikommissionen har använt. Kommillén bör dock vara oförhindrad all göra egna bedömningar av förutsättningar i de fall där energikommissionens anlaganden inle bedöms vara tillämpliga. Konse­kvenserna bör redovisas för perioden fram lill år 2000.

En utgångspunkt för arbetet bör vara en strävan alt så långt som möjligt minska Sveriges beroende av olja.

Uiöver de förändringar i energilillförseln som moiiveras av den minskade kärnkraflproduklionen bör kärnkraftavvecklingen inte föranleda någon principiellt ändrad inriktning beträffande energilillförseln. Det innebär exempelvis all den långsiktiga inrikiningen mol en ökad andel uthålliga, helst inhemska och fömybara, energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan bör vara densamma oberoende av om kärnkraften skall avvecklas snabbt eller om någon förtida avveckling inle antas äga rum. Om kommillén finner del rimligt atl räkna med en snabbare introdukiion av fömybara energikällor än vad som bedömdes möjligt i energipropositionen bör della särskilt anges.

 

495                    Kommittéer: Industridepartementet    Del II 1:12

Regeringen har uppdragit ål delegationen (1 1975:02) för energiforskning all sammanslälla och redovisa akluella bedömningar av förulsällningarna för all ulnyllja fömybara energikällor i landel under de närmaste årtiondena.

För atl ge underlag för en bedömning av möjligheterna all snabbt införa kol i det svenska energisystemet har regeringen vidare gett delegationen (I 1979:01) för solvärme och bränslen som kan ersälta olja i uppdrag all belysa denna fråga. Båda dessa uppdrag skall redovisas senasl den 20 seplember 1979.

Kommiitén bör utgå från all sådana energihushållningsålgärder vidtas atl de nivåer för den lolala energianvändningen som anges i energipropositionen inte överskrids. En avveckling av kärnkraften lorde dock nödvändiggöra atl elandelen i den lolala energianvändningen måste minskas. Avvecklingen bör så långt möjligt genomföras så all långvariga elransoneringar eller andra långtgående ingrepp i elanvändningen kan undvikas. Kommillén bör ange vilka restriktioner eller andra åtgärder som kan bli nödvändiga för att begränsa elanvändningens ökningslakt.

Kommiitén bör redovisa en konkret plan för kärnkraflavvecklingen innehållande ungefärliga tidpunkter när de sex befintliga reaktorerna kan las ur drifl saml ange hur elproduktionen ska byggas ul för all möjliggöra avvecklingen.

Det är angelägel att kommiitén så långt som möjligt konkret anger vilka typer av kraftverk som kan komma i fråga, saml lokalisering och bränsle för dessa. Kommittén bör vidare ange i vilken mån färdigbyggda men inte utnyttjade kärnkraftanläggningar kan nylljas för andra ändamål och om kärnkraftlägena kan utnylljas för andra lyper av kraftverk. Kommillén bör också, ulan hinder av de beslut som redan har fallals rörande vattenkraft­utbyggnad, ange om och i vilken utsträckning ytterligare vattenkraftutbygg­nad bör komma i fråga.

Tillståndsbehandlingen för nya kraftverk förulsälls ske enligt gällande lagstiftning.

Översiktliga energibalanser bör redovisas för åren 1985, 1990 och 2000 varvid bränsleimporten liksom användningen av inhemska energikällor bör redovisas. I avvecklingsalternativet kan elbalanser behöva siuderas för varje år under 1980-lalel. En särskild bedömning bör göras av möjligheterna atl på världsmarknaden anskaffa de extra kvantiteter olja som behövs till följd av kärnkraflavvecklingen.

Kommiitén bör göra en bedömning av förändringen i försörjningstrygg­heten vid kärnkraftavvecklingen saml översiktligt redovisa belastningen på miljön i form av utsläpp, deponering av restprodukter m.m. De beslut i olika avseenden som erfordras för att genomföra kärnkraflavvecklingen bör också anges liksom tidpunkterna för dessa beslut.

Kommillén bör vidare bedöma de samhällsekonomiska konsekvenserna av avvecklingen. En utgångspunki för de ekonomiska bedömningarna kan vara den senasle långtidsutredningen (SOU 1978:78) och dess framtidsper­spektiv. Kommittén bör belysa de direkta konsekvenserna för landets bytesbalans saml konsekvenserna för näringslivets utveckling och interna­tionella konkurrenskrafi. Även de regional- och sysselsällningspolitiska konsekvenserna bör belysas bl.a. med utgångspunki från länsplaneringen både i fråga om direkla och indirekta effekter. Kommittén bör så långt som möjligt söka bedöma konsekvenserna för industrin, särskilt den energiintensiva    industrin,    saml    belysa    konsekvenserna    av    ökade

 

DelH 1:12    Skr 1979/80:103                                               496

energipriser. För att kunna göra della måste den sannolika ulvecklingen av eltarifferna vid en käi nkraflavveckling bedömas. Kommiitén bör vidare söka ge en bild av de samlade samhällsekonomiska kostnaderna för avvecklingen. Bl.a. bör konsekvenserna vad gäller invesleringsbehov och tillgängligt utrymme för privat och offenllig konsumlion diskuleras. Även de slalsfinansiella effeklerna och effekterna för kapitalmarknaden bör belysas i della sammanhang. En utgångspunki för bedömningen av de slalsfinansiella effekterna kan, vad gäller den försia hälflen av 1980-talel, vara den långtidsbudget som har framlagts i prop. 1978/79:150.

I ell särskilt avsnitt bör kommittén belysa följderna för de kommuner som har kärnkraftverk saml för berörda kraflförelag och deras anställda. Kommittén bör utarbeta etl åigärdsprogram i syfle alt i görligasle mån minska de omställningsproblem som uppstår. Delta arbele bör ske i nära kontakt med bl.a. berörda kommuner, länsslyrelser, företag och fackliga organisaiioner. Kommiitén bör bilda en allsidigt sammansatt arbelsgrupp för all behandla dessa frågor.

Regeringen har lidigare bemyndigal mig all lillkalla en särskild förhandlare i de diskussioner som ska föras med Asea AB om nyll konsortialavial för AB Asea-Atom. Frågan om Asea-Aloms framlid i händelse av en kärnkraftavveckling bör därför inte las upp av kommittén.

Kommiitén bör avge en rapport med en översikllig och så långl möjligi fullsländig redovisning av uppdraget senast den 15 november 1979. Frågan om följderna för de kommuner som har kärnkraftverk kan dock redovisas senare. Kommillén är oförhindrad all fortsätta sitt arbele efler denna lidpunkl med inrikining på fördjupning av analysen. Kommillén bör fästa slor vikl vid all presentera resultatet av arbetet på ett lätiillgängligi sätl.

Jag avser all senare lillkalla en parlamentariskt sammansatt grupp med uppgifl all följa kommitténs arbele. Kommiitén bör lämna denna grupp forllöpande information om kommitténs arbele saml inhämla gruppens synpunkier på vilka problem som särskilt bör bli föremål för kommitténs analys.

Med hänvisning till vad jag nu har anförl hemsläller jag alt regeringen bemyndigar mig

all lillkalla en kommillé med högsl 13 ledamöier med uppdrag att redovisa konsekvensema av en avveckling av kärnkraften i Sverige,

alt ulse en av ledamöterna att vara ordförande i kommittén,

all besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annal biträde i kommittén.

Vidare hemsläller jag atl regeringen föreskriver

all kosinaderna skall belasla fjortonde huvudlilelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans framställan. (Industridepartementet)

 

497                    Kommittéer: Industridepartementet    Delll 1:13

13. Tilläggsdirektiv  till delegationen (I  1975:02) för energiforsk­ning

Dir 1979:61

Beslut vid regeringssammanträde 1979-06-07

Statsrådet Tham anför.

Med stöd av regeringens bemyndigande den 12 juni 1975 lillkallade chefen för industridepartementet en delegation (I 1975:02) för energiforskning. Delegationen fick lill uppgifl att ta fram underlag för planering av forskning och utveckling inom energiområdet i ell långsiktigt perspekliv. alt vara programansvarigl organ för programmet Allmänna energisyslemsludier inom Huvudprogram Energiforskning och all verka för samordning av den lolala forsknings- och utvecklingsverksamheten inom energiområdel.

Genom lilläggsdirekliv den 10 juni 1976 och den 10 februari 1977 preciserades delegaiionens uppgifl i fråga om underlag för planering av forskning och utveckling. Delegationen gavs i uppgift alt senasl den 28 seplember 1977 redovisa förslag lill energiforskningsprogram för tre­årsperioden 1978/79-1980/81. Uppgiften slutfördes genom atl delegationen i september 1977 avgav betänkandet (SOU 1977:56) Energi - program för forskning, utveckling, demonstration med bilagor (SOU 1977:57-62). Pro­gramförslaget byggde huvudsakligen på sektorsvisa förslag som hade utar­betats av de programansvariga organen inom huvudprogrammet.

Enligt riksdagens beslul (prop. 1977/78:110. NU 1977/78:68, rskr 1977/ 78:341) skall under ireårsperioden 1978/79-1980/81 ell nylt Huvudprogram Energiforskning genomföras. Treårsprogrammel 1978/79-1980/81 bygger i alll väsentligl på förslagen i delegationens belänkande.

Genom lilläggsdirekliv den 15 juni 1978 (Dir 1978:53) preciserades delegaiionens fortsalla uppdrag. Därvid angavs bl.a. alt delegalionen i samråd med de programansvariga organen inom huvudprogrammet bör vidta de förberedelser som krävs för att få fram ell enhetligt underlag för statsmakternas planering av forskning och utveckling inom energiområdet efler den 30 juni 1981. Vidare angavs att delegalionen bör lägga ökad vikl vid alt följa och värdera forskningsoch utvecklingsverksamheten inom energi­områdel. såväl inom som ulom landel.

Delegationen har härefter bl.a. redovisal en global översiki av forskning, utveckling och demonslralion inom energiområdet saml en sammanställning och ulvärdering av Sveriges dellagande i forsknings- och utvecklings­samarbetet inom del inlernalionella energiorganet, lEA. Delegationen har vidare, i enlighet med regeringens beslut den 16 februari 1978, sammanställt och redovisat verksamhets- och värderingsrapporter rörande energiforsk­ningsprogrammel 1975/76-1977/78. Delegalionen ansvarar, enligt regering­ens beslul den 2 november 1978. för det svenska deltagandet i samarbetet inom lEA avseende strategi för forskning, utveckling och demonstration inom energiområdel.

De nu nämnda verksamheterna samt det förhållandet alt vikliga resullal från hillills genomförda salsningar inom en rad områden inom huvudpro­grammet nu börjar bli lillgängliga har skapat ett gott utgångsläge för en samlad och väl underbyggd planering av den fortsalla verksamhelen inom energiforskningsprogrammet. De hillillsvarande insatserna har också lelt till en ökning av den inhemska kompetensen på flera betydelsefulla områden. Elt efter hand utbyggt stöd från samhällets sida till dels prototyper och

32 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 103

 

DelH 1:13    Skr 1979/80:103                                                498

demonslralionsanläggningar. dels forskningsinriklal experimenlbyggande inom energiområdel har ökal möjligheterna alt överföra forsknings- och utvecklingsresultat lill praklisk lillämpning.

Riksdagen har nyligen fattat vissa beslut med anledning av regeringens proposiiion om riktlinjer för energipoliliken (prop. 1978/79:115 bil. I. NU 1978/79:60, rskr 1978/79:429). Vid min anmälan lill propositionen framhöll jag bl.a. att de riktlinjer för energiforskningen som har beslulals av riksdagen våren 1978 i huvudsak allljäml bör gälla. Vidare anförde jag all delegalionen för energiforskning har en väsentlig uppgift när del gäller all ulvärdera framkomna resullal inom olika delprogram och programelemenl som förberedelse för beslul som efler hand kommer all behöva fattas om inrikiningen av verksamhelen inom olika delar av energiforskningsprogram­mel. I det sammanhanget anmälde jag även min avsikt all senare föreslå regeringen alt komplettera det lill delegalionen lidigare givna utvärderings­uppdraget för att bl.a. tillgodose behovet av underlag för beslul om energiforskningens inriktning efter den 30 juni 1981 (prop. 1978/79:115 bil. 1 s. 276).

Delegationen för energiforskning bör, mol bakgrund av vad jag nu har anfört, få i uppdrag att utarbeta förslag lill omfattning och inriktning av insatserna inom Huvudprogram Energiforskning efter den 30 juni 1981. Uppdraget bör innefatta den nyss nämnda kompletteringen av det till delegationen lidigare givna ulvärderingsuppdragel. För arbetet bör följande rikflinjer gälla.

Delegaiionens förslag bör vara sä utformat all del kan tjäna som ett underlag för förslag till riksdagen under 1980/81 års riksmöie.

Utgångspunkten för delegationens förslag bör vara en övergripande analys avseende de behov av forsknings- och utvecklingsinsatser som följer av de riktlinjer för energipolitiken som har beslutats av statsmakterna. Delegatio­nen bör, som resultat av analysen, redovisa en områdesvis bedömning av den betydelse som insatser inom huvudprogrammet kan vänlas få i skilda tidsperspektiv när det gäller all lillgodose dessa behov. Delegalionen bör beakta alt ändrade och komplelterande riktlinjer kan bli aktuella efler den planerade rådgivande folkomröstningen om kärnkraftens roll i den svenska energiförsörjningen. Delegationen bör i sammanhanget ägna särskild uppmärksamhet ål förulsältningarna för olika avnämare all ulnyllja forsk­nings- och utvecklingsresultat som kommer fram och för atl leknik som utvecklas skall kunna komma till praklisk tillämpning.

Delegalionen bör redovisa vilka anlaganden om inlernalionella ener­givarumarknader, ekonomisk tillväxt m.fl. för vår framlida energiförsöij-ningssiluation belydelsefulla fakiorer som dess förslag bygger på. Särskilt bör därvid belysas vilken inverkan alternativa antaganden härom bedöms få på behovet av svenska forsknings- och utvecklingsinsatser inom olika områden. Redovisningen bör utformas som alternativa förslag lill en långsiklig svensk strategi för forskning och utvecklingsarbete inom energi­området.

Delegationen bör för atl underbygga sill förslag vidare komplettera den hillills genomförda ulvärderingen med en värdering av insatserna inom vissa återstående vikliga delar av huvudprogrammet enligt vad delegationen närmare bestämmer. Delegaiionens förslag bör sålunda ulformas mol bakgrund av dels pågående insalser inkl. de ålaganden som har gjorts inom ramen för det nu gällande treårsprogrammel, dels tillgången inom landel till vetenskaplig kompetens och personella resurser, försöksanläggningar m.m..

 

499                    Kommittéer: Industridepartementet    Del II 1:13

dels verksamhet inom området i andra länder. Särskilt bör därvid beaktas pågående och planeral forsknings- och utvecklingssamarbete inom lEA.

Delegationen bör i sina förslag söka uppnå en koncenlration av forsknings-, utvecklings- och fiirsöksinsalserna. Jag får i sammanhanget erinra om vad jag anförde i denna fråga vid min anmälan lill prop. 1978/79:115 om rikllinjer för energipolitiken (bil. 1 s. 275). Där så är möjligt bör således anges ungefärliga tidpunkter då statsmakterna beräknas ha underlag för viirdering av olika utvecklingslinjer.

I delegationens förslag bör för olika delar av huvudprogrammet i koncen­lrerad form anges dels långsikliga mål, dels omfattning, avgränsning och inrikining av insatserna under i första hand treårsperioden den 1 juli 1981-den30juni 1984, Delegaiionens förslag till insalser bör, för de områden där del bedöms lämpligl, omfalla också en kortare eller längre pro­gramperiod. Förslagen lill insalser inom skilda delar av huvudprogrammel bör redovisas i olika ambitionsnivåer enligt följande,

Delegalionen bör redovisa elt förslag som ulgår från den ekonomiska nivå på verksamheten inom huvudprogrammet som helhel som planeras gälla för budgetåret 1980/81, Ulgångspunkten bör därvid, i enlighet med vad jag nyss anförde, vara atl verksamhelen inom vissa områden minskas lill förmån för en koncentration till andra områden, Härulöver bördelegationen redovisa å ena sidan möjligheter lill och kosinader för en forcering av insatserna inom områden som vid den övergripande analysen har befunnits vara de viktigaste på kort och medellång sikt, å andra sidan möjligheter lill och konsekvenser av en sänkning av ambilionsnivån för de mesl kosinadskrävande delarna av huvudprogrammel,

Delegalionen är oförhindrad atl redovisa yllerligare variationer av ambi­lionsnivån för hela eller delar av huvudprogrammet. Delegalionen är också oförhindrad all föreslå sådana förändringar av programindelning m.m. som evenluelll krävs för atl lättare kunna inrikla verksamheten i enlighet med de långsiktiga målen för huvudprogrammel.

I sina beräkningar av kostnader för insatser inom olika delar av huvud­programmet bör delegalionen beakla möjligheterna lill gemensam finansie­ring av verksamhelen mellan siaten och privata intressenter.

Delegationen bör i sina förslag lill insatser inom olika delar av huvudpro­grammel redovisa dels en uppskattning av de ekonomiska åtaganden av staten för liden efler den 30 juni 1984 som dess förslag kan komma atl medföra, dels vilka moliv för slatligt slöd lill forskning, utveckling och demonstration som bedöms föreligga under olika skeden i den tekniska ulvecklingen. Delegationen bör därvid beakta samordningen med den verksamhet ulanför huvudprogrammel som av andra än energipolitiska skäl stöds av slyrelsen för leknisk utveckling, transportforskningsdelegalionen och slalens råd för byggnadsforskning.

Delegationen bör, mot bakgrund av hittills vunna erfarenheter, närmare redovisa vilka former för stöd inom Huvudprogram Energiforskning som är lämpliga i olika sammanhang. Särskilt bör belysas förutsättningarna för atl orientera utvecklingsarbetet efler avnämarnas behov och främja införandet av ny teknik genom upphandling, i samarbete med avnämare, av försöks­anläggningar m,m, i fullslor eller nära fullslor skala i enlighel med specifikationer som är förenliga med de mål som gäller för energiforskningsprogrammel. Delegationen bör därvid för skilda delar av huvudprogrammel uppmärksamma avgränsningen mot och kraven på samordning med andra statliga stödåtgärder inom energiområdet, bl,a, den

 

DelH 1:13    Skr 1979/80:103                                                .500

verksamhel avseende slöd lill protolyper och demonslrationsanläggni-ngar inom energiområdel som adminislreras av slatens industriverk, I delta sammanhang bör delegalionen också söka belysa förutsättningar och hinder för införande på marknaden av ny energiteknik saml behovel av evenluella ålgärder vid sidan om huvudprogrammel för all slimulera lill sådanl forsknings- och utvecklingsarbete inom energiomrädel som finansieras med andra än statliga medel. Samråd i dessa frågor bör ske med slyrelsen för leknisk utveckling, nämnden för energiproduklionsforskning och delegalio­nen (I 1979:01) för solvärme och bränslen som kan ersätta olja.

Utöver vad jag nu har nämnl bör delegalionen i sill förslag överväga en lämplig fördelning av forsknings- och utvecklingsstödet mellan å ena sidan långsiktigt planerade och bundna insalser och å andra sidan oförutsedda uppslag och utvecklingsinsatser. Delegationen bör också belysa frågan om lämplig avvägning mellan slöd till forskning vid högskolor och forsknings­institut m,m, och slöd lill utvecklingsarbete inom företag och därvid beakla behovet av högre utbildning inom olika energitekniska ämnesområden. Jag vill i sammanhanget erinra om all förelrädare för de lekniska fakulteterna i olika sammanhang har framhållit behovel av kunskapsuppbyggande forsk­ning inom energiområdel. Jag anser della vara en angelägen fråga som delegationen bör uppmärksamma vid utarbetandet av sina förslag. Delega­tionen bör om möjligt dessutom analysera huruvida hittillsvarande insalser för alt till olika avnämare sprida information om resultat inom energi­forskningsprogrammel har varil tillräckliga och lämpligt avvägda saml lämna förslag till i sammanhanget evenluelll erforderliga ålgärder.

Delegationen bör slutligen också översiktligt behandla förutsättningarna för samarbete med ulvecklingsländer i forsknings- och utvecklingsfrågor inom energiområdel av ömsesidigt intresse och därvid lämna förslag lill omfattning av och former för etl eventuellt sådanl samarbele inom ramen för huvudprogrammet.

Delegationen bör ularbela sina förslag i nära samarbete med de organ som nu har ansvar för skilda delar av huvudprogrammel, samt i övrigl samråda med berörda statliga myndigheler och organ, däribland statens induslriverk och delegationen för solvärme och bränslen som kan ersätta olja. Jag ämnar inom korl begära regeringens bemyndigande atl lillkalla en särskild utredare för alt se över myndighelsorganisalionen inom energiområdel. Delegationen bör, vad gäller de samordnings- och avgränsningsfrågor som berörs av uiredarens uppdrag, samråda med denne.

Delegationens förslag bör föreligga senasl den 15 augusti 1980,

Jag hemsläller all regeringen ger delegationen i uppdrag all utarbeta förslag beiräffande insatserna inom Huvudprogram Energiforskning m,m, efter den 30 juni 1981 i enlighel med vad jag nu har anförl.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Industridepartementet)

 

501                   Kommittéer: Industridepartementet    Del II 1:14

14. Myndighetsorganisationen inom energiområdet, m.m.

Dir 1979:62.

Beslut vid regeringssammanlräde 1979-06-14 Statsrådet Tham anför.

Vid min anmälan till prop. 1978/79:115 om rikllinjer för energipoliliken (bil. 1 s. 47, NU 1978/79:60, rskr 1978/79:429) flamhöll jag aU den av mig förordade inriktningen av energipoliliken kan leda lill atl myndighelsorga­nisalionen inom energiområdel behöver ses över och göras mer ändamåls­enlig. Jag anmälde alt jag avsåg all föreslå regeringen att bemyndiga mig alt lillkalla en särskild uiredare för all klarlägga vissa frågor rörande den statliga organisalionen av myndigheler m.m, inom energiområdel, I ulredningens uppdrag borde ingå också all klarlägga vissa frågor rörande statens valten­fallsverks framlida uppgifler och organisation,

I prop, 1977/78:110 (s, 161, NU 1977/78:68, rskr 1977/78:341) om energiforskning m.m, anförde föredragande statsrådet att en ulvärdering av organisalionen av energiforskningsprogrammet borde kunna äga rum under den kommande treårsperioden. Han uttalade därvid all del borde vara möjligt alt, i anslulning till etl planeral arbele med all se över myndighetsorganisationen inom energiområdel, närmare utvärdera organisation, ansvarsfördelning m,m, för energiforskningsprogrammet mol bakgrund av vissa krav som i proposilionen angetls böra ställas pä en sådan organisalion,

I uiredarens uppdrag borde därför, enligt vad jag framhöll vid min anmälan lill prop. 1978/79:115 om riktlinjer för energipolitiken, ingå också atl ulvärdera energiforskningsorganisaiionen.

Jag ålerkommer nu lill dessa frågor.

En redogörelse för vidlagna och planerade ålgärder inom energiområdel har lämnals i prop. 1978/79:115 om rikllinjer för energipoliliken.

Beiräffande de slatliga insatserna vad gäller forskning och utveckling inom energiområdet finns en utförlig redogörelse i prop. 1977/78:110 om energiforskning m.m. Där finns också en redogörelse för uppdelningen av Huvudprogram Energiforskning på olika program m.m. För planering och genomförande av programmen svarar särskilda programansvariga organ. Ansvarei för bl.a. samordning, uppföljning och utvärderingav programmen åvilar delegationen (I 1975:02) för energiforskning.

Åtskilliga myndigheler och andra slalliga organ är f.n. verksamma inom energiområdet. Utöver de organ som ingår i den tidigare nämnda energi­forskningsorganisationen vill jag nämna några.

Slalens vattenfallsverk skall enligt sin instruktion (1974:798, ändrad senast 1977:922) handha slatens kraftverksrörelse och verka för en ralionell elenergiförsörjning i rikel. Förutom all verkel producerar, dislribuerar och säljer elkraft samt svarar för kraftöverföringen på stamnätet bedriver det en omfallande anläggningsverksamhei genom att svara för byggande av pro­duktionsanläggningar för egel och dotterbolags bruk. Vidare bedriver eller dellar verkel i viss utsträckning i verksamhel inom energisektorn som inle enbari avser elförsörjningen. Jag länker bl.a. på krafivärmeutbyggnad liksom på en del mera ulvecklingsbelonade aktiviteter. Härutöver företräder verkel genom olika dollerbolag vissa statliga intressen avseende bl.a. bränsleförsörjning. Vattenfallsverket arbelar på affärsmässig grund och inslaget av myndighetsutövning är begränsat. Verket har dock till uppgifl all

 

Del II 1:14    Skr 1979/80:103                                               502

svara för beredskapsplanläggning av landels elenergiftirsörjning.

Vid min anmälan till prop. 1978/79:115 (bil. 1 s. 43) redovisade jag min syn pä statens vattenfallsverks fortsatla roll inom energiområdet. Jag framhcill bl.a. all 1980-lalels energipolitik kommer alt i ökad utsträckning slälla krav på medverkan och initiativ från verkels sida inom områden där det hittills har spelat en mer begränsad roll. Det kommer således atl finnas skäl för verket alt engagera sig även i frågor rörande energiförsörjningen som inte har direkl samband med produklion och distribution av el. Jag angav vidare vid min anmälan all vattenfallsverket bör spela en roll också som en viklig slallig resurs för all direkt i energisystemet utveckla och introducera den leknik som krävs för atl de energipolitiska inlenlionerna skall infrias. Även näringsul­skollel har tagit upp denna fråga vid sin behandling av propositionen (NU 1978/79:60 s. 74-75).

Statens industriverk är enligt sin inslruktion (1974:476, omtryckt 1977:443, ändrad senasl 1978:511) cenlral förvallningsmyndighel för bl.a. ärenden som rör energiförsörjning. Verkels huvudsakliga uppgifter inom energiområdet framgår av instruktionen. Dessa frågor handläggs inom verket i försia hand av energibyrån.

I de arbetsuppgifier inom energiområdel som ankommer på verket ingår utarbetande av energislalistik och energiprognoser, ulredningsverksamhel, administration av bidrag enligt förordningen (1975:422) om statsbidrag till energibesparande åtgärder inom näringslivel m,m, (omtryckt 1978:339, ändrad senast 1979:554) och av bidrag för viss kurs- och rådgivningsverk­samhet inom energiområdet. Vidare ingår bedömningar av industrins energihushållning vid prövning enligt 136 a § byggnadslagen (1947:385, 136 a § ändrad senast 1976:213) same det centrala myndighetsansvaret i frågor i anslutning lill lagen (1977:439) om kommunal energiplanering.

Verkets uppgifler på energidistributionsområdel innefatlar frågor om linje- och områdeskoncessioner enligt lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elekiriska anläggningar, beslut om bidrag enligt förord­ningen (1959:369) om statligt slöd åt landsbygdens elförsörjning (omtryckt 1977:348) och om tillstånd enligt lagen (1976:240) om förvärv av eldislribu-tionsanläggningar m,m, samt beslut om allmänförklaring av fjärrvärmean­läggningar enligt lagen (1976:838) om allmänna fjärrvärmeanläggningar. Till industriverket är knutet ett råd för all bistå verket vid behandling av ärenden som hör samman med eldistributionen.

Uppgifterna inom elsäkerhelsområdel innefatlar bl,a, meddelande av föreskrifter om elektriska starksirömsanläggningar, elektrisk maleriel och om provning av sådan materiel samt fastställande av föreskrifter om åtgärder mot bl,a radiostörningar. Verket meddelar vidare behörighel enligt elinstallatörsförordningen (1975:967) samt för statistik över olycksfall och bränder förorsakade av elström.

Verket är dessutom chefsmyndighet för slalens elektriska inspektion, som enligt sin inslruktion (1965:647, omlryckl 1977:229, ändrad senast 1977:1171) är den lokala slalliga organisationen för ärenden om lillsyn över elektriska starkströmsanläggningar. Organisationen av statens elektriska inspektion har setts över. Resultatet av översynen har redovisats i prop. 1977/78:100 (bil. 17. s. 158).

Inom energiområdel finns också vissa nämnder, såsom slalens prisregle­ringsnämnd för elektrisk slröm. krigsskyddsnämnden för kraftanläggningar och nämnden för värdering av eldistributionsanläggning m.m.

Energisparkommitlén (I 1974:05) lillkallades i november 1974 för all

 

S03                   Kommittéer: Industridepartementet    Del II 1:14

handha bl.a. en energisparkampanj viniern 1974-1975. Kommillén har senare genom tilliiggsdirekliv fått sitt uppdrag förlängt och utvidgat lill alt omfatta vid sidan av egna informationsåtgärder bl.a. samordning av och slöd till myndigheternas information om energisparande. Kommiitén har därutö­ver i uppdrag all i samråd med slalens induslriverk forllöpande följa energikonsumlionens uiveckling och all undersöka förulsältningar för all under icke krisförhållandcn införa direkla reslriktioner eller förbud mol vissa slag av energianvändning.

Bosladssiyrelsen och för bosladshus också länsbostadsnämnderna och de kommunala förmedlingsorganen handhar siödet lill energibesparande ålgär­der i bostadshus enligt bl.a. förordningen (1977:332) om slalligl slöd lill energibesparande ålgärder i bosladshus m.m., (ändrad senasl 1979:422), lill allmiinna samlingslokaler enligt 38 a S kungörelsen (1973:400) om statligt slöd till allmänna samlingslokaler (omlryckt 1976:794, ändrad senasl 1978:185) saml till kommunala och landslingskommunala byggnader enligt förordningen (1977:346) om statsbidrag till energibesparande ålgärder i kommunala och landslingskommunala byggnader m,m.

Statens planverk är enligt sin instruktion, förordningen (1967:329, omlryckl 1975:1278, ändrad senasl 1978:848) central förvaltningsmyndighet för ärenden om planläggning av bebyggelse och om byggnadsväsendel, Verkel utfärdar enligt byggnadsstadgan (1959:612) bl,a, föreskrifter, råd och anvisningar. Verket svarar också för typgodkännande av konstruktion eller frågor rörande utförande i övrigl av byggnader och andra anordningar som byggnadsstadgan reglerar. Etl råd för energihushållning är knutet lill verket för alt bistå verket i frågor av slörre vikl angående förbättrad hushållning med energi i samband med planläggning och byggande.

Slalens råd för byggnadsforskning har vad gäller energiområdel, förulom uppgifter inom energiforskningsprogrammet, ansvarei för energiinrikiad ulvecklings- och demonstrationsverksamhel och för forskningsinriktat expe­rimenlbyggande.

Delegationen (Bo 1978:03) för frågor om energihushållning i befintlig bebyggelse följer och samordnar arbetet med genomförandet av den tioåriga plan för atl spara energi i befinllig bebyggelse som riksdagen (prop. 1977/78:76, CU 1977/78:31, rskr 1977/78:345) anlog våren 1978,

Riksdagen har år 1977 beslulat om riktlinjer för en ny organisalion av överstyrelsen för ekonomiskt försvar (prop, 1976/77:74 bil, 2, FöU 1976/ 77:13, rskr 1976/77:311), Överstyrelsen är enligt sin instruktion (1978:291) cenlral myndighel för den ekonomiska försvarsberedskapen. Verket samordnar planeringsverksamheten inom hela del ekonomiska försvaret som avser flera olika områden bl.a. energiområdet. Inom detla område svarar överstyrelsen för bl.a, samordning av beredskapsplaneringen och beredskapslagring av bl,a, olja och kol samt förberedelser för ålgärder vid kris. I samband med beslutet om ändrad organisation behandlades bl.a. frågan om ansvars- och arbetsfördelning mellan överstyrelsen och statens industriverk.

Delegationen (I 1979:01) för solvärme och bränslen som kan ersälta olja har till uppgifl att föreslå åtgärder som kan öka utnyttjandet av solvärme och bränslen som kan uigöra alternativ till olja.

Förulom de slatliga myndigheler och organ som jag nu har nämnt finns flera andra som också är verksamma inom energiområdet. Det gäller bl.a. slalens pris- och kariellnämnd som inom ramen för sin prisövervakning överlägger med  bl.a.  oljeförelag och  kraftproducenter inför planerade

 

DelH 1:14    Skr 1979/80:103                                               504

prisändringar, byggnadsstyrelsen, som ansvarar för energibesparande ålgär­der i civila statliga byggnader och slalens naturvårdsverk, som handlägger bl.a. frågor om miljöpåverkan av energitillförsel.

Kommunerna är enligt lagen (1977:439) om kommunal energiplanering skyldiga atl i sin planering främja hushållningen med energi samt verka för en säker och tillräcklig energitillförsel. Bestämmelserna i lagen innebär bl.a. all kommunerna i all planering som är av betydelse för energianvändningen skall överväga och la lillvara möjligheterna att främja hushållningen med energi.

Enligt riktlinjerna för den av riksdagen antagna planen för energisparande i beflnllig bebyggelse har kommunerna en cenlral roll vid genomförandet av energisparandel. Del bör enligt uttalanden i prop. 1977/78:76 med energisparplan för befintlig bebyggelse bl.a. ankomma på kommunerna alt genom planering klarlägga vilka områden och byggnader som i försia hand bör komma i fråga för energibesparande åtgärder av olika slag. I prop. 1978/79:115 om riktlinjer för energipolitiken (bil. 3) har föredraganden framhållit atl kommunernas insatser i inledningsskedet består huvudsakligen i alt skaffa sig kunskap om byggnadsbeståndet i kommunen. Hon har också framhållil atl det kan finnas skäl atl ge de kommuner soni så önskar- och har resurser lill det - möjligheter all genomföra kartläggning av energihushållningen i byggnader inom kommunen. Hon har aviserat all hon skall la upp överläggningar med Svenska kommunförbundet om förulsäll­ningarna för alt förbättra planeringsmöjligheterna för kommunerna. Ett slort antal kommuner har tillsatt särskilda energisparkommitiéer som verkar med råd och information i energifrågor till kommuninnevånarna.

Som framgår av redogörelsen arbetar många olika myndigheter m.m. med frågor inom energiområdet. Dessulom handläggs vissa myndighelsuppgifter av kommittéer som energisparkommitlén och delegalionen för energiforskning. I båda fallen är det fråga om arbelsuppgifler som kan beräknas bli långvariga. Del bör därför övervägas om dessa kommittéers arbelsuppgifter bör föras över till en fast myndighetsorganisalion. Vidare handhar kommunerna många viktiga uppgifter inom energiområdel.

I prop. 1978/79:115 läggs fram förslag lill riktlinjer för energipoliliken fram lill omkring år 1990. Proposilionen har i avvakian på resultatet av den planerade folkomröstningen om kärnkraflens forisatta användning inle behandlats i alla delar av riksdagen i vår. Ändrade och kompletterande rikllinjer kan bli aktuella efter folkomröslningen. Även om de energipoliliska riktlinjerna för delar av energiområdet således inle kan läggas fast förrän år 1980 finner jag del vara motiverat alt redan nu påbörja en översyn av myndighetsorganisationen inom energiområdel.

Jag förordar att en särskild utredare tillkallas för atl se över frågor rörande organisalionen av myndigheler m.m. inom energiområdet samt vissa frågor rörande vattenfallsverkels framtida uppgifler och organisation.

Ulgångspunklen för översynen beiräffande organisationen av myndighe­ter m.m. inom energiområdet bör vara atl organisalionen skall kunna ha den överblick som krävs för en fortlöpande avvägning av de slalliga insatserna dels mellan insatser för tillförsel och för hushållning av energi, dels mellan olika insalser inom dessa områden. Organisationen bör möjliggöra också all viktigare avvägningsproblem mellan energiområdel och andra samhälls­områden uppmärksammas och att en överblick skapas med avseende på internationella förhållanden av belydelse för Sveriges energisiluation, Orga­nisalionen bör slutligen möjliggöra atl slatliga och kommunala m,fl, organs

 

505                   Kommittéer: Industridepartementet    Del II 1:14

uppgifter inom energiområdet .samordnas saml all konlakler mellan organi­salionen och förelag saml enskilda underlättas.

Utredaren bör ha lill uppgifl all kartliigga den nuvarande organisationen och all analysera för- och nackdelar med denna. Med ulgångspunkl i resultatet av sin analys bör uiredaren dels ange evenluella områden där ytterligare ulredning kan behöva ske, dels där så är möjligt lägga fram delaljerade konkreia förslag lill organisationsförändringar, 1 utredarens uppdrag bör vidare ingå alt, i enlighel med vad som har angells i prop. 1977/78:110 om energiforskning m.m., göra en ulvärdering av energi-forskningsorganisationen och föreslå evenluella ålgärder i anledning av resultatet av ulvärderingen.

Flera uiredningar behandlar f. n, frägor som rör den slatliga organisalionen inom kärnsäkerhelsområdel. Uiredarens arbele bör därför inle omfalla della område. Arbelel bör inle heller omfalta de slalliga bolagen inom energiområdet eller den slalliga organisalionen för frågor om energiskalt.

Karlläggningen, som bör omfatta även den rådsoch nämndorganisation som f,n, finns inom energiområdel, bör innefalla en beskrivning av de arbelsuppgifter som myndigheterna och kommunerna nu har, vilka författ­ningar som reglerar verksamheten, hur arbetet är organiserat och vilka resursersom f,n, finns inom dessa organ. Karlläggningen bör också klarlägga vilka uppgifter på energiområdet som nu kan anses falla utanför befintliga organs ansvarsområden. Som exempel kan nämnas planmässiga, fortlöpande uiredningar om och planering av den lolala långsikliga energilillförseln.

Riksdagen har åren 1976 och 1977 (prop, 197.V76:1.52, FöU 197,V76:35, rskr 1975/76:298, prop, 1976/77:74 bil, 2, FöU 1976/77:13, rskr 1976'77:311) beslulal om bl,a, utformningen av energiberedskapen saml organisationen i såväl planeringsskedet som i en kris. Dessa beslut genomförs nu. Med hänsyn härtill bör utredarens arbele i huvudsak inle omfalta organisalionen av beredskapsplaneringen eller krisorganisalionen, Uiredaren bör dock vara oförhindrad att lägga fram förslag om sädana förändringar av denna organisation som han bedömer bör ske i anslutning till andra förändringar av organisationen av myndigheler m.m. inom energiområdel.

Av min redogörelse i propositionen om riktlinjer för energipolitiken framgår all kommunerna har många möjligheter alt genom sina beslul påverka tillförseln och användningen av energi. Kommunerna har också viktiga uppgifter inom energiområdel bl.a. i fråga om genomförandet av del planerade energisparandet i befinllig bebyggelse. Utredaren bör därför undersöka om den slatliga organisalionen är lämpligt utformad med hänsyn till kommunernas roll inom energiområdet.

Med hänsyn till vad jag har beröri i del föregående och närmare ulvecklal i prop. 1978/79:115 (bil. 1 s. 43-47, 317-318) om krav på insalser från vatlenfallsverkets sida inom för verket delvis nya områden bör i utredarens uppdrag ingå all överväga om valtenfallsverkels organisalion är ändamåls­enligl utformad.

Vidare bör förulsällningarna för valtenfallsverkels anläggningsverksam­het klarläggas närmare mol bakgrund av de sysselsättnings- eller omställ­ningsproblem som kan uppstå genom alt utbyggnaden av större kraftpro­duklionsanläggningar av konventionellt slag förväntas minska. 1 utredarens uppgift bör ingå all försöka klarlägga inom vilka områden och under vilka former verkels resurser på anläggningssidan kan utnyttjas liksom att finna en för de anslällda lillfredsställande form för den omställningsprocess som verkets anläggningsverksamhei av allt atl döma slår inför.

 

Delll 1:15    Skr 1979/80:103                                                 506

Utredaren bör redovisa de ekonomiska konsekvenserna av föreslagna föriindringar liksom konsekvenserna för evenluelll berörd personal. Uppkomna effekliviietsvinster bör redovisas särskilt. En ulgångspunkl bör vara att uiredaren vid förslag om organisationsförändringar skall redovisa minst etl allernaliv som - efler uppnådda ralionaliseringseffekter - i stort ryms inom de ekonomiska ramar som f.n. slår lill förfogande för myndig­hetsutövning. I den mån utredaren bedömer att uppnådda rationaliserings­effekter bör utnyttjas för en ulbyggd organisalion bör delta särskilt motive­ras.

Arbetet bör bedrivas i nära kontakt med de myndigheter och andra organ som är direkl berörda av del. Uiredaren bör redovisa sitt arbete senast den 1 juni 1980.

Med hänvisning till vad jag har anfört hemsläller jag all regeringen bemyndigar mig

att tillkalla en särskild uiredare nied uppdrag all se över frågor rörande organisalionen av myndigheler m.m. inom energiområdel samt vissa frågor rörande statens valtenfallsverks framlida uppgifter och organisation,

alt besluta om sakkunniga, experter, sekrelerare och annal biträde åt uiredaren.

Vidare hemsläller jag all regeringen föreskriver

atl kostnaderna skall belasla fjortonde huvudlilelns kommilléanslag.

Regeringen ansluier sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Induslrideparlemenlet)

15. Utredningen om den långsiktiga industripolitikens informations­underlag

Dir 1979:67

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-06-14

Departementschefen, statsrådet Huss, anför.

Den svenska industrins långsikliga utveckling påverkas i hög grad av förhållanden utanför landels gränser, förhållanden över vilka svenska företag och myndigheler saknar möjligheter att ulöva inflylande.

De svenska förelagens beleende baseras emellerlid bl.a. på anlaganden om kostnads- och efterfrågeutvecklingen på marknader för insalsfaklorer och produkler samt på bedömningar av konkurrenssituationen på kortare och längre sikl.

Del är ell centralt inlresse för den induslriella ulvecklingen all de som pä skilda sätt påverkar den induslriella ulvecklingen har lillgång till relevant kunskap och information. Riksdagen (NU 1978/79:59 s. 22, rskr 1978/79:415) har med anledning av regeringens proposiiion (prop, 1978/79; 123) uttalat all behovel av ökade insalser för den induslripoliliska planeringen, bl,a, vad gäller insamling av informalion om inlernationella förhållanden, bör prö­vas.

En omfallande ulredningsverksamhel på del område som här avses bedrivs inom och ulom förelagen.

De enskilda förelagen skaffar sig på olika sätl beslulsunderiag för framlidsbedömning och slrategival. Bl.a. ingår anlaganden om kostnadsoch

 

507                   Kommittéer: Industridepartementet    Delll 1:15

efterfrågeutvecklingen   på   skilda   varuområden   och   bedömningar   av konkurrenssituationen som ell led i della.

Del finns en belydande utredningsverksamhet även ulanför förelagen. De exierna ulredningarna är ofta en bas för förelagsinlerna analyser och bedömningar. Förelagens egna organisaiioner och de fackliga organisalio­nema svarar för en slor del av detla material. Sålunda bedriver Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges Industriförbund, Landsorganisatio­nen i Sverige (LO) och Tjänslemännens Centralorganisation (TCO), en belydande utredningsverksamhet med inriktning mol indusirins problem. SAF och Industriförbundet har också skapat en särskild organisation. Industriens Utredningsinstitut (lUC), för denna typ av sludier. Även branschförbunden och de fackliga förbunden har under senare lid byggt upp egna utredningsavdelningar.

Staten bidrar med en belydande informalions- och ulredningsverksamhel. Syftet är bl.a. alt skapa ell informationsunderlag som kan vara till nytta för de många beslutsfattare som på olika säll har anknylning lill industrisektorn liksom atl la fram underlag för statsmakternas egna beslul om induslripoli­liska insalser.

Statens industriverk bedriver en omfattande utredningsverksamhet om den svenska industrins utveckling. Arbelel är främsl inriktat på medellång sikl och omfallar prognoser både för enskilda branscher och för induslrin som helhel, liksom också mera övergripande uiredningar om indusiriulveckling­en och dess bestämningsfaktorer. Expertgruppen för regional utred­ningsverksamhet {FR\J) häri sina rapporter om den regionala utvecklingen i Sverige belyst bl,a, regionala produktivitetsskillnader och produk­tionskostnader. Expertgruppen för arbetsmarknadsfrågor (EFA) har i ett anlal sludier behandlat bl,a, de arbelsmarknadsmässiga aspeklerna på in­dustrins strukturomvandling.

Styrelsen för teknisk utveckling (STU) studerar indusirins ulveck-lingsförulsättningar frän teknisk synpunkt. Väsentliga utredningsuppgifter anförtros ofta Sveriges exportråd och Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA),

Näringspolitiska rådet, som är knulel lill industridepartementet, har till uppgifl alt analysera och diskutera övergripande och principiella frågor av långsiktig betydelse för industrins och industripolitikens utveckling. Inom ramen för näringspolitiska rådets verksamhet har under del senasle året flera rapporter tagits fram. Inom de till industridepartementet knutna bransch­råden ulförs utredningar och analyser om den långsikliga utvecklingen inom resp, bransch.

Inom ekonomideparlementel utarbetas långtidsutredningar som täcker ell medelfristigt perspektiv på fem ar. Den senaste utredningen, som avser perioden 1977-1983, publicerades i december 1978, Indusiriverkel har svarat för prognoserna om indusirins utveckling i de senasle två långtidsutredning­arna. Långtidsutredningarna ger en sammanhängande bild av en framtida utveckling av olika seklorer som är förenlig med samhällsekonomisk balans, och är ofta en naturlig ulgångspunkl för studier av industrins utveckling på medellång sikl.

Sekretariatet för framtidsstudier har i sin utredningsverksamhet tagil sig an elt flertal problemområden som berör svensk industris utveckling på längre sikl. Slor vikt har lagls vid etl anlal sludier av Sveriges framtida energisiluation. Också rävarusituationen i världen har lagits upp. Under år 1978 inleddes etl projekl om Sverige i en ny ekonomisk världsordning.

 

DelH 1:15    Skr 1979/80:103                                               508

KonjunklHrinstitiilet följer konlinueriigl utvecklingen inom industrin bl.a. genom sina kvartalsvisa baromcterundersökningar.

Kommerskollegium svarar för en väsentlig del av det underlagsmalerial som handelspoliliken baseras på. Kollegiet har bl.a. analyserat olika handelspolitiska åtgärders effekter pä industrisektorn. Exempelvis har en ulredning om de s.k, fria zoner som i dag växer upp i elt antal utvecklings­länder nyligen utförts. Statens pris- och kariellnämnd (SPK) arbelar huvud­sakligen med prisövervakning men gör också sludier av koncentralionsut-vecklingen i svensk induslri.

Slutliga uiredningar, som på olika säu behandlar den svenska indusirins långsiktiga problem, tillsätts tid efler annan. Olika branschers problem har på delta säll analyserats. Så har l.ex. slålinduslrin, varvsindusirin, den petrokemiska industrin och läkemedelsindustrin under senare lid utretts på detta sätt. Även vissa branschövergripande frågor har studerats.

Vid universitet och högskolor bedrivs också utrednings- och forsk­ningsverksamhet om industrifrågor.

Sammanlaget finns således en betydande utredningsverksamhet. Omfalt­ningen och bredden moiiveras av den stora betydelse induslrin har för landets ekonomi. Indusiriseklorn är också i högre grad än andra seklorer utsaii för snabba förändringar i förulsällningarna för verksamhelen.

Den svenska ekonomin har traditionellt varit öppen och som sådan starki beroende av ulvecklingen i omvärlden. Utlandsberoendet - framför allt för industrisektorn - har dessutom ökat. Mellan åren 1960 och 1977 ökade exportens andel av BNP från 18 % lill 24 %. Tveklöst har den slarka exporttillväxlen medförl en betydande stimulans för den ekonomiska utvecklingen i landet. Den snabba tillväxten har framtvingat betydande anpassningsåtgärder. Omfattande insatser, såväl industripoliliska som regio­nalpoliliska och arbetsmarknadspoliliska, har gjorls från samhällels sida för att underlätta dessa förändringar samt för atl dämpa de negativa effekler som strukturella förändringar kan medföra.

Vi måsle även framöver räkna med en relativt snabb omstrukturering av den svenska induslrin. Omställningen blir en följd dels av behovel all expandera på nya marknader, dels av skärpt utländsk konkurrens inom de traditionella produktområdena, Jämförl med lidigare kan man inom vissa produktområden räkna med snabbare förskjutningar i olika länders kompa­rativa fördelar. Förskjutningarna mellan olika delbranscher inom induslrin torde få ökad betydelse. En konsekvens bäde för samhälle och näringsliv blir all osäkerheten inför långsiktiga beslul blir större. Del finns mot den bakgrunden anledning atl överväga om osäkerheten kan minskas genom att informalionsunderlaget i några avseenden förbättras.

Frågan om samhällets och näringslivels informationsbehov har i olika sammanhang diskuterats ingående under senare lid. Bl.a. har slalens induslriverk i skrivelse den 30 juni 1978 lill chefen för induslrideparlemenlet framhållil behovel av all förbättra underlaget för näringspolitiska beslul genom atl öka kunskaperna om den svenska industrins långsikliga ekono­miska utveckling. Verket redogör för den utredningsverksamhet inom området som redan nu pågår, men framhåller att del är angelägel att komplettera denna på en rad punkter.

Industriverket anger bl.a. följande exempel pä projekt som kan ingå i ett uividgal utredningsoch forskningsprogram.

- Uppbyggnad av databank som belyser svensk industris inlernationella konkurrenskraft.

 

509                    Kommittéer: Industridepartementet    Del II 1:15

-     Studier av svensk industris komparativa föroch nackdelar.

-     Studier soin belyser de nya industriländerna som exportmarknader för svensk induslri.

-     Sludier som belyser nya regionala och branschmässiga drag i den internationella arbetsfördelningen inkl. ett försök att bestämma vilken typ av information som krävs för all denna utveckling ska kunna följas kontinuerligt.

-     En jämförande sludie av poliiik för induslriell expansion i olika länder, exempelvis Japan och Förbundsrepubliken Tyskland.

Från annal häll har föreslagils all etl särskilt sekretariat för internationella strukturfrågor knyts lill näringspolitiska rådel. Sekretariatet skulle därvid ha programmatiska, samordnande och bearbetande uppgifler med utgångs­punkt i resultat och dokumentation som framkommer på annal håll. Sekrelarialel skulle även, enligt förslaget, ha möjlighet all lägga ul specialstudier lill lämpliga organ.

I den allmänna debatten har även framförts förslag om nya organ med uppgift atl tillhandahålla konsultservice inom marknadsföringsområdel åt främst mindre och medelstora förelag. Del har också anförts all framtids­studie- och prognosverksamheten bör byggas ut och ges en sådan inrikining all de blir mer användbara i induslrin än vad som nu är fallet. Jag vill i della sammanhang erinra om alt regeringen nyligen har tillsatt en utredning med uppgift all genomföra en förutsättningslös utvärdering av informations­systemet förelag-samhälle (Dir 1979:22).

Mol bakgrund av det anförda och med hänvisning till vad jag har framhållil i prop. 1978/79:123 om rikllinjer för industripolitiken mm. beträffande den internationella konkurrenssituation som kan förutses för svensk industri anser jag all det finns skäl all utreda behovet av elt förbällral informations­underlag. Uppgiften bör anförtros en särskild uiredare. 1 uppdragel ingår atl analysera samhällels behov av kunskap om den industriella ulvecklingen, de former i vilka sådan kunskap produceras och de sätl på vilka den används av dem som är inblandade i och berörs av del industripoliliska skeendet. Del är emellerlid en öppen fråga vilka lyper av förändringar man kan förulse och vilkel kunskapsunderlag samhällel och näringslivel är beljänla av. Exempel­vis är del inte självklart alt effekler av oväntade händelser, kvalitativa förändringar o,dyl,, låter sig undvikas genom utveckling av sofistikerade planerings- och informationssystem. Det är viktigt att uiredaren även lar del av erfarenheter från andra länder i dessa avseenden.

Endasl med ingående kunskap om mekanismer med vilka marknader, branscher och företag fungerar och samspelar kan en liilfredsslällande grund läggas för bedömning av långsiklig induslriell utveckling och därmed möjligheterna all påverka den med induslripoliliska insatser. Allt mer komplexa och även nya samband och roller utvecklas. Därför lorde den långsiktiga kunskapsbildningen behöva inkludera och delvis bygga på förändrade synsält på hur indusirins marknader, branscher och förelag fungerar och ulvecklas i elt samhällsekonomiskt perspektiv.

Utredaren bör ange vilka behov, utifrån sådana synsätt, av fortlöpande kunskapsutveckling på det induslripoliliska fältet som föreligger samt hur dessa behov skall kunna lillgodoses. Enligt min mening bör inle en sådan lösning eflerslrävas som innebär alt elt övergripande sammanhållande ansvar för all forsknings- och utredningsverksamhet lilldelas någon central instans. Det är av stor vikt att det finns en oberoende forskning utan direkta kopplingar till uppdragsgivare med ansvar för induslripoliliska beslul.

 

Delll 1:16   Skr 1979/80:103                                                 510

En yUeriigare uppgifl för utredaren bör vara att ange vägar för samhället att följa upp och ulnyllja den informalion och den kunskap som framkommer i Samband med del ulredningsarbele som bedrivs på olika håll och i olika former.

Utredningen bör arbela under former som främjar en konstruktiv diskus­sion i hithörande frågor - l.ex. genom överläggningar med personer som genom silt arbete i skilda organisaiioner, förelag och myndigheler berörs av de frågor som ulredningen har alt sludera.

Samråd bör i lillämpliga delar ske med ulredningen om informaiions­sysiemei förelag-samhälle saml med delegalionen för förelagens uppgifts­lämnande (DEFU),

Resultatet av uiredarens arbete bör föreligga senast vid halvårsskiftet 1980,

Med hänvisning lill vad jag nu har anförl hemsiiiller jag atl regeringen bemyndigar chefen för induslrideparlemenlet

all lillkalla en särskild uiredare med uppgifl all uireda informations-underlaget för den långsikliga induslripoliliken,

atl besluta om sakkunniga, experler, sekrelerare och annat biträde ål uiredaren.

Vidare hemställer jag all regeringen föreskriver

att kostnaderna för ulredningen skall belasla fjortonde huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan,

(Industridepartementet)

16. Utredning om Norrlandsfonden

Dir 1979:69

Beslut vid regeringssammanträde 1979-06-21 Departementschefen, statsrådet Huss, anför.

Stiftelsen Norriandsfonden bildades år 1961 (prop, 1961:77, SU 1961:89, rskr 1961:233), Rikllinjer för fondens nuvarande verksamhel anlogs av riksdagen år 1976 (prop, 1975/76:200, NU 1976/77:7, rskr 1976/77:50), Riksdagen har nyligen beslulat all fonden lillförs ell slalligl medelslillskoll på sammanlagi 39 milj, kr. under budgeiårei 1979/80 samt atl fonden får fortsätta sin verksamhel även under år 1980 enligt nuvarande riktlinjer (prop. 1978/79:100 bil. 17 prop. 1978/79:127 bil. 1, NU 1978/79:45, rskr 1978/79:322).

Norrlandsfonden har till uppgifl atl främja näringslivels utveckling i Norrland, främst i Norrbottens län. Särskild uppmärksamhet skall ägnas åt inlandskommunerna. Fonden skall stödja etablering och utbyggnad av dels induslri som är grundad på norrländska råvaror, dels sådan verksamhet i övrigt som är siödberätligad enligt normerna för det statliga lokaliseringsstö­det. Fonden skall även la iniliativ lill och stödja utredningar och invesleringar som bedöms vara av betydelse fördel norrländska näringslivel, samt främja samordning av regional industriell service i Norrland. Vidare

 

511                    Kommittéer: Industridepartementet    Delll 1:16

skall fonden la initiativ till sådant forsknings- och ulvecklingsarbeie som syftar till all vidarcförädla norrländska råvarutillgångar eller som på annal sätt är av betydelse för det norrländska näringslivet.

Stödet lill induslriell ulbyggnad och etablering har hillills varil tyngdpunk­len i Norrlandsfondens verksamhel. Del lämnas i regel i form av lån. Siödet till industriellt utvecklingsarbete har under de senaste aren (ikat kraftigt. Det lämnas i regel i form av län med villkorlig återbelalningsskyldighet, Stödel lill uiredningar och inventeringar saml lill forskning lämnas i regel i form av bidrag.

Under de senaste åren har skett flera förändringar inom samhiillels regionalpolitik och industripoliliska insalser på regional nivå. Dessa föriind­ringar påverkar förulsältningarna för Norrlandsfondens verksamhel.

År 1977 beslutade riksdagen om åtgärder för att främja de mindre och medelstora förelagens utveckling (prop. 1977/78:40, NU 1977/78:34, rskr 1977/78:110). Beslulel innebar bl.a. all regionala utvecklingsfonder inrät­tades den 1 juli 19781 varje län. Utvecklingsfonderna, som bl.a. har övertagit de lidigare företagareföreningarnas arbelsuppgifler, är stiftelser med staten och resp, landsiingskommun som huvudmän. Fondernas huvuduppgifl är all genom kreditverksamhet och företagsservice främja småföretagens utveckling. Den egna kredilgivningen sker i form av rörelselän och produkl­utvecklingslån. Rörelselån lämnas för anskaffning av anläggnings- och omsättningstillgångar med upp till 500.000 kr. till en och samma lånlagare. Produklutvecklingslån lämnas för atl siödja utveckling och marknadsföring av nya produkler, processer och syslem för induslriell produklion. Högsta lånebelopp är 3 milj. kr. Produklutvecklingslån lämnas med villkorlig ålerbetalningsskyldighel. Del innebär bl.a. all lånel kan skrivas av om projektet misslyckas.

Vidare har under de senaste åren bildals regionala inveslmentbolag med verksamhel i de nordligaste länen. Riksdagen beslöl är 1977 (prop. 1976/77:125, NU 1976/77:40, rskr 1976/77;.345) om medelslillskoll lill Statsförelag AB för alt finansiera bildandel av etl lill Norrboltens Järnverk AB knutet investmentbolag, Bolagel, som numera heter Regioninvesl i Norr AB (Regioninvesl), har lill uppgifl all stimulera induslriell utveckling i Norrbottens län. Vidare beslöl riksdagen är 1977 (prop. 1977/78:40, NU 1977/78:34, rskr 1977/78:110) all Svenska Induslrielableringsakliebolagels (Svelab) nyelableringsfrämjande insatser skulle försöksvis organiseras inom två särskilda investmentbolag. Dessa skulle vara helägda dollerbolae lill Svelab, Del ena av bolagen skulle bedriva sin verksamhel i mellersla Norrland, Della bolag, som numera heler Svelab Nord AB, slarlade sin verksamhel den 1 juli 1978,

Sedan år 1965 har statligt regionalpoliliskl slöd lämnals för all påverka förelagens lokalisering till orler och regioner där en förstärkning av näringsliv och sysselsättning är önskvärd. En förstärkning och vidareulveckling av del regionalpolitiska slödel har nyliuen beslulals (prop, 1978/79:112, AU 1978/79:23, rskr 1978/79:4.35)' Systemet med lokaliseringslån, som f.n, lämnas endast för investeringar i bvggnader och maskiner, utvidgas lill all omfalla också marknadsföringsåtgärder, rörelsekapilal m,m.

Andra helt eller delvis samhällsfinansierade organ med uppgifter som har anknytning till Norrlandsfondens verksamhet är Sliftefsen Industriellt Utvecklingscentrum i övre Norrland (lUC) och högskolan i Luleå,

Trols alt särskilda åtgärder har vidlagils för att främja näringslivets

 

DelH 1:16    Skr 1979/80:103                                                512

utveckling och diirmed öka sysselsättningen i Norrland, kvarslår dock betydande regional- och industri politiska problem. Sysselsättningsgraden för såväl män som kvinnor ligger i Norrlandsläncn väsentligt under riksgenom­snittet. Slora delar av industrin finns inom branscher som inte beräknas öka sin sysselsättning. Det är därför nödvändigl att söka utveckla de livskraftiga delarna av del befintliga näringslivel och få lill stånd ell ökat nyföreiagande. Särskilda insalser måste sålunda göras iiven i fortsättningen.

Jag anser alt en översyn nu bör göras av Norrlandsfondens ställning och uppgifler inom samhällets industri- och regionalpoliliska organisalion. Jag förordar därför att en särskild utredare tillkallas för all med de ulgångspunk­ler jag anger i det följande göra en sådan översyn.

En försia utgångspunki bör vara alt särskilda insatser måste göras för all främja näringslivels utveckling i de nordligaste länen och all de samlade resurser som samhället anvisar för delta ändamål skall ulnyli jas så ralionellt som möjligt. Det innebär bl,a. att dubbelarbete av olika organ bör undvi­kas.

En andra utgångspunkt för utredningsarbetet bör vara riksdagens beslul om allmän inrikining av industripolitiken (prop. 1978/79:123. NU 1978/ 79:59, rskr 1978/79:415) resp, regionalpoliliken (prop, 1978/79:112, AU 1978/79:23, rskr 1978/79:435).

En tredje utgångspunkt bör vara all de förslag som utredaren för fram skall rymmas inom ramen för de medel som f.n. årligen anvisas till Norrlands­fonden.

Utredaren bör karllägga om den ulvidgade stödverksamheten bl.a. genom de regionala utvecklingsfonderna innebär dubbelarbete i förhållande lill Norrlandsfonden. Om så är fallel bör uiredaren överväga om Norrlandsfon­dens arbetsuppgifier och resurser helt eller delvis bör föras över till andra organ för all de samlade resurserna skall utnylljas effeklivl. Del kan därvid även bli akluelll all överväga om ändringar bör göras av riktlinjerna och formerna för Norrlandsfondens och övriga berörda organs verksamhel.

Utredningsarbetet bör bedrivas i nära samråd med Norrlandsfonden och dess anslällda, de regionala utvecklingsfonderna i de berörda länen, landstingskommunerna och länsslyrelserna i dessa län, arbetsmarknadssty­relsen, statens induslriverk och styrelsen för teknisk utveckling.

Utredaren bör lägga fram sina förslag senasl under våren 1980.

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemsläller jag att regeringen bemyndigar chefen för induslrideparlemenlet

alt tillkalla en särskild utredare med uppdrag atl uireda Norrlandsfondens uppgifler inom samhällets industri- och regionalpoliliska organisalion,

att besluta om sakkunniga, experler, sekrelerare och annal bilräde ål uiredaren.

Vidare hemsläller jag alt regeringen föreskriver

atl kosinaderna för ulredningen skall belasta fjortonde huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan,

(Industridepartementet)

 

513                    Kommittéer: Industridepartementet    Del II 1:17

17. Organisationskommitté, med uppdrag att utreda vissa frågor om en träteknisk utvecklingsenhet i Skellefteå

Dir 1979:73

Beslut vid regeringssammanlräde 1979-06-21

Departementschefen, statsrådet Huss, anför

Träindustrin har stor betydelse för den svenska samhällsekonomin. Branschen svarar för inemot en tiondel av den samlade industriproduktionen och för lika stor del av sysselsättningen. Genom sin struktur, med många små förelag utspridda på en mängd orler, har träindustrin en stor regionalpolilisk belydelse. Huvuddelen av produktionen avsätts på exportmarknaden. Delta gäller i stor utsträckning oförädlade produkler som sedan i betydande omfattning bearbetas och vidareförädlas i mottagarländerna.

Om värdet av exporten skall kunna öka och samtidigt sysselsättningen bibehållas på nuvarande nivå krävs bl.a. alt den inhemska produktionen inriktas mot mer bearbetade och förädlade produkter, som är väl anpassade till de slutliga förbrukarnas behov. Den svenska träindustrin behöver därför utveckla nya produkler och produktionsmetoder. Jämfört med andra branscher satsas emellertid inom träindustrin f.n. relativt litet på forskning och utveckling.

Kollektiv iräforskning bedrivs f.n. med stöd från styrelsen för teknisk utveckling (STU) inom skilda organ, i allmänhet organiserade som stiftelser med branschorganisationer som huvudmän. En arbetsgrupp med represen­tanter för STU och sådana forskningsorgan arbelar f.n. med att söka organisatoriska förändringar i syfte att kunna samordna verksamheten bättre och därmed utnyttja de kollekliva forskningsresurserna inom träindustrin på bästa möjliga sätt.

Den särskilde utredaren (riksdagsledamoten Rune Ångström) med uppdrag alt utreda frågan om lokalisering av ny verksamhet fill Västerbottens län har i etl delbetänkande (Ds B 1978:14) föreslagit att en träteknisk utvecklingsenhet inrättas i Skellefteå och organisatoriskt knyts till Stiftelsen Industriellt utvecklingscentrum i övre Norrland (lUC). Utredaren räknar med investeringar i lokaler m.m. samt andra kostnader under en föreslagen treårig uppbyggnadstid på sammanlagt ca 12,5 milj. kr., vilka föreslås finansieras helt med statliga medel. Den fortsatta finansieringen av verksamheten förutsätts kunna ske till största delen genom kollekfiva forskningsbidrag från dels träindustrin, dels staten genom STU. Vidare föreslår uiredaren att en arbelsgrupp bildas för alt planera den föreslagna verksamheten. Betänkandet har remissbehandlais.

Träindustrins bransch- och fackliga organisationer har i en skrivelse fill regeringen den 18 april 1979 understrukit vikten av att intensifierade forsknings-, utvecklings- och marknadsföringsinsatser med statlig medver­kan kommer till stånd på träindustrins område.

En träteknisk utvecklingsenhet av föreslagen typ skulle enhgt min mening kunna bidra till en positiv utveckling av särskilt den norrländska träindustrin, och därigenom långsiktigt stärka företagens möjligheter till ökad export och sysselsättning. Den av utredaren föreslagna anknytningen till lUC kan erbjuda praktiska fördelar.

Jag vill erinra om att statsmakterna nyligen har beslutat (prop. 1978/79:100 bil. 12, UbU 1978/79:32, rskr 1978/79:272) alt en utökad träteknisk utbildning får anordnas vid högskolan i Luleå.  Högskolan har därvid

33 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 103

 

DelH 1:18    Skr 1979/80:103                                                514

möjlighet att förlägga delar av ulbildningen lill Skellefteå. En kombinalion av uibildning och forskning/utveckling skulle kunna medföra en vä.senllig stimulans för träindustrin i området.

Innan beslut i ärendel kan fallas måsle dock vissa frägor ulredas ytterligare. Det gäller bl.a, frågan hur organisalion och verksamhet skall förhålla sig till den övriga framtida kollekliva Iräforskningen. Vidare måste l.ex. den långsiktiga finansieringen klarläggas. Detta kan ske genom avtal mellan STU och träbranschens organisaiioner eller på annal lämpligl sätt. Kostnaderna under uppbyggnadsliden bör preciseras. Effeklerna på IUC:s verksamhel av den föreslagna Iräulvecklingsenheten och dess finansiering bör också klarläggas.

Mot bakgrund av vad jag nu har anförl bör en organisationskommitté tillkallas, med uppgift att närmare utreda vissa frägor angående den föreslagna trätekniska utvecklingsenheten i Skellefteå. Kommillén bör inrikla sill arbete på alt analysera nyssnämnda och näraliggande frågor.

Kommiitén bör samråda med bl.a. STU, träindustrins företags- och fackliga organisationer, högskolan i Luleå, lUC, Skellefteå kommun samt sådana organ som i dag bedriver kollektivt finansierad träforskning.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen bemyndigar chefen för industridepartementet

atl lillkalla en kommitté med högst sju ledamöter med uppdrag att utreda vissa frågor angående en föreslagen träteknisk utvecklingsenhet i Skellef­teå,

att utse en av ledamöterna all vara ordförande,

all besluta om sakkunniga, experler, sekreterare och annat bilräde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

atl kosinaderna skall belasta fjortonde huvudlilelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Industridepartementet)

18. Styrmedel för näringslivets energihushållning, m.m.

Dir 1979:79

Beslut vid regeringssammanlräde 1979-07-19 Statsrådet Tham anför.

Vid min anmälan till proposilionen om rikllinjer för energipolitiken (prop. 1978/79; 115 bil. 1 s. 101) förulskickade jag att jag skulle föreslå regeringen att bemyndiga mig att tillkalla en utredning för att se över industrins energihus­hållningsfrågor.

Jag återkommer nu fill denna fråga.

Den svenska industrin svarar för en belydande del av energianvändningen i landet. Industrin använde år 1978 ca 152 TWh el och bränslen, vilket utgjorde ca 39 % av vår toiala energianvändning. Elanvändningen inom induslrin uppgick samma år till ca 39 TWh vilket är ca 48 % av den totala elförbrukningen.

 

515                    Kommittéer: Industridepartementet    Delll 1:18

Regeringen har i proposilionen om rikllinjer för energipoliliken bedömi all industrins användning av bränslen kommer att öka snabbare än den lolala bränsleanvändningen i landel. Även elförbrukningen bedöms öka någol snabbare inom industrin än inom samhället i övrigl.

Utvecklingen av industrins energianvändning är således av slor belydelse för ulvecklingen inom energiområdet i landet. Det är med tanke härpå myckel angeläget atl inom industrin uppnå målen för energipoliliken, dvs. sparsamhel med energi och övergång till en försörjning så långt möjligt baserad på uthålliga, helst fömybara och inhemska, energislag med minsta möjliga miljöpåverkan. En god energihushållning kan på sikl vidare medver­ka lill att stärka vår industris internationella konkurrenskrafi. Ett flertal ålgärder kan bli aktuella för industrins del, bl.a. övergång till energisnålare processer, övergäng från oljeeldning till eldning med kol, flis, bark och andra fasta bränslen, tillvaralagande av spillvärme saml utnyttjande av processånga för generering av elkraft.

Vid många förelag bedrivs fortlöpande en belydande verksamhet för atl förbättra energihushållningen. Staten har olika siyrmedel lill sill förfogande för alt åstadkomma en fortsatt utveckling i den eftersträvade riktningen, nämligen beskattning av energi, bidragsgivning lill energibesparande ålgär­der, kunskapsöverföring genom utrednings- och informationsverksamhet, slöd till forskning och utveckling och till uppförande av prototyper och demonstrationsanläggningar samt i vissa fall prövning enligt lag av ener­gihushållningen. Staten kan också genom generella föreskrifter styra utform­ningen av näringslivets byggnader, bl.a. med hänsyn till energihushåll­ningen.

Energibeskattningen har f.n. en utformning som i stor utsträckning är statsfinansielll moliverad. De energi politiska aspekterna har endast i begrän­sad ulslräckning påverkat dess utformning. Regeringen har den 1 mars 1979 bemyndigat chefen för budgeldepartemenlet atl tillkalla en kommitté (B 1979:06) med uppgift att utreda beskattningen av energi. Kommitténs främsta uppgift är att föreslå ett system som ger beskattningen en mer utpräglad karaktär av styrmedel mot de mål som finns för energipoliliken. Detta gäller enligt direktiven (Dir. 1979:25) i hög grad energianvändningen inom industrin.

Statsbidrag lill energibesparande ålgärder i näringslivets processer samt till prototyper och demonslralionsanläggningar för bättre energihushållning m.m. har utgått sedan den 1 juli 1975. Statsbidrag till energibesparande åtgärder i näringslivets byggnader har utgått sedan den 1 juli 1974. T.o.m. innevarande budgelår har riksdagen anvisat 1.128 milj.kr. för bidragsverk­samheten. Statsbidraget till energibesparande ålgärder i befintliga byggnader och processer har karaktären av tidsbegränsat stöd för att främja övergång lill bättre energihushållning i bl.a. industriell verksamhet. I proposilionen om riktlinjer för energipolitiken framhålls att en nedlrappning av denna bidragsverksamhet bör ske. Förslag rörande den fortsatta verksamheten avses bli framlagt i samband med budgetpropositionen 1980.

Elt Iredje styrmedel avseende näringslivets energianvändning är slatliga insatser för atl åstadkomma överföring av kunskap om metoder, teknik, kostnader m.m. för energibesparande åtgärder och energisnåla processer inom näringslivet. Statens industriverk har sedan år 1975 regeringens uppdrag att fortlöpande utreda frågor om energianvändningen inom närings­livet. Verkel har genom utredningarna (SIND 1976:3) Tätorternas och den

 

Delll 1:18    Skr 1979/80:103                                                 516

tunga industrins energiförsörjning oeh (SIND 1977:6) Indusirins energihus­hållning inventerat olika industribranschers möjligheter till energibe­sparingar på korl sikl. Energifrågor i ett något längre tidsperspektiv behandlas i ulredningen (SIND 1978:6) Prololyper och demonstrationsanläggningar för bättre energihushållning. I proposilionen om riktlinjer för energipolitiken har jag framhållil atl induslriverkets insalser för kunskapsöverföring är en viktig del av statens insalser för att främja en utveckling mol god energihushållning. Jag har vidare betonat i proposilionen att utbildning och rådgivning är slalliga insalser av stor vikt i strävandena alt åstadkomma en bättre energihushållning inom näringslivet.

Det statliga stödet till forskning och utveckling rörande energianvändning i industriella processer m.m. har också lill syfte atl öka kunskapen om hur energihushållningen inom näringslivet skall kunna förbättras.

Ett fjärde styrmedel beiräffande näringslivets energihushållning utgörs av tillståndsprövningen från energisynpunkt enligt 136 a § byggnadslagen (1947:385,136 a § ändrad senasl 1976:213) (BL). Staten kan enligt denna lag pröva bl.a. energihushållningen hos vissa större energianvändare vid nyan­läggning eller utbyggnad av verksamheten. Prövningsmöjligheten infördes den 1 juli 1975 då det tidigare kravet på tillstånd av regeringen för lokalisering av induslriell eller liknande verksamhet, vars val av plats är av väsentlig betydelse för hushållningen med landels samlade mark- och vattentillgångar, utvidgades till att omfatta också industriell eller liknande verksamhet av väsentlig betydelse för hushållningen med energi. Motivet var att det är önskvärt att med hänsyn ull landets energihushållning ge samhället möjlighet att på ett bättre sätt än tidigare kunna bedöma och planera de stora energianvändarnas energihushållning. Samtidigt ändrades prövningen enligt 136 a § BL till att avse inle bara valel av plats utan också tillkomsten av verksamheten. Den 1 januari 1976 utökades prövningen till att gälla också verksamhet av väsentlig betydelse för hushållningen med iräfiberråvara.

I 136 a § BL föreskrivs att prövningen generellt skall omfatta bl.a. nyanläggning av järn- och stålverk, metallverk och ferrolegeringsverk, sågverk med viss produktionskapacitet, fabrik för framställning av vissa kemikalier eller petrokemiska produkter, fabrik för raffinering av råolja, kärnkraftanläggning, anläggning för upparbelning av kärnbränsle samt ångkraflanläggning och annan anläggning för eldning med fossilt bränsle med tillförd effekt överstigande 500 MW. Utvidgning av vissa träfiberför-brukande verksamheter skall också alltid prövas av regeringen. Nyanlägg­ning och utvidgning av annan verksamhet, vars tillkomst eller lokalisering är av väsentlig betydelse för hushållningen med energi eller med landets samlade mark- och vattenUllgångar, prövas om regeringen i visst fall beslutar därom.

Sedan den 1 juli 1975 har ungefär 100 prövningsärenden enligt 136 a § BL avgjorts av regeringen. I drygt tio fall, som främst gällt utbyggnader inom skogsindustrin, har särskilda villkor meddelats beträffande energihushåll­ningen i de aktuella företagen. Det vanligaste energivillkorel har gällt installation av anläggning för generering av motlryckskraft. Ett annat villkor har varit att företaget skall samråda med slatens induslriverk beträffande vissa åtgärder rörande energihushållningen i anläggningen.

I olika sammanhang har förslag om att förändra prövningen lagts fram. Industriverket angav i rapporten Industrins energihushållning två tänkbara alternativ för prövningen. Det ena alternativet innebär att den koncessions­prövning enligt miljöskyddslagen (1969:387, ändrad senast 1978:161) som nu

 

517                    Kommittéer: Industridepartementet    Del H 1:18

sker utökas lill att omfatta också prövning av energihushållningen. 1 del andra alternalivel föreslås förelagen i beslut med anledning av prövning enligt 136 a S BL regelmässigt åläggas all samråda med industriverket i detaljfrågorom energihushållningen vid anläggningen. Industriverket fram­höll i rapporten atl det andra alternativet inledningsvis är all föredra bl.a. av det skälel att del kan genomföras utan krävande administrativa insatser.

Frågan om energiprövning enligt 136 a § BL behandlades också av energikommissionen (I 1976:05) i betänkandet (SOU 1978:7) Energi. Kommissionen föreslog en översyn av prövningen. Därvid bör enligt kommissionen övervägas atl utsträcka prövningen till att omfatta såväl nya som befintliga anläggningar.

Remissopinionen var delad vid behandlingen av dessa förslag. Några remissinstanser framhöll att möjligheten lill samordning med prövningen enligt miljöskyddslagen bör övervägas. Frän näringslivets sida framfördes att energiprövningen bör avskaffas.

Jag finner mot den bakgrund som jag här har angivit all en särskild utredare bör tillkallas för att se över de administrativa styrmedlen rörande näringslivets energianvändning. Utgångspunkten bör vara att ökade krav på förbättrad energihushållning och en energianvändning baserad på andra bränslen än olja kommer att ställas framöver. Utredaren bör lämna förslag fill styrmedel för atl åstadkomma och underlätta en sådan utveckling.

Utredaren bör utgå från att statsbidragen till energibesparande ålgärder i befintliga processer inom näringslivel successivt kommer att trappas ned och atl del därför kan finnas skäl att införa nya eller atl förstärka befintliga styrmedel för att få till stånd en bättre energihushållning inom bl.a. befinllig industriell eller liknande verksamhet. Styrmedel av typen allmängiltiga normer, individuell prövning enligt lag samt information, rådgivning och utbildning bör behandlas av utredaren. Användningen av energibeskatt­ningen för att åstadkomma en utveckling mot de energipolitiska målen behandlas som jag tidigare nämnt i utredningen om beskaltning av energi m.m. och bör därför inte tas upp i detta sammanhang.

Sedan år 1977 regleras kommunernas ansvar inom energiområdet i lagen (1977:439) om kommunal energiplanering. Enligt lagen skall kommunen i sin planering främja hushållningen med energi samt verka för en säker och tillräcklig energitillförsel. Det innebär bl.a. att kommunen skall beakta energihushållningen i egna anläggningar och byggnader. Ett liknande krav i en lagstiftning gällande näringslivet kan behöva införas. En sådan lag skulle kunna utformas så att den skapar en grund för l.ex. överläggningar mellan myndigheter och branscher om ålgärder för förbättrad energihushållning och för direkta initiativ som kan behöva tas för alt l.ex. förmå ett industriföretag alt utnyttja en viss energisparande teknik eller att samarbeta med en kommun för att utnyttja spillvärme för uppvärmning av bostäder m.m. Utredaren bör överväga det närmare behovet oeh lämna förslag till utform­ningen av en sådan energihushållningslag gällande näringslivet. En lag med denna inrikining bör utformas så att den ger möjHghet till löpande anpassning av kraven på god energihushållning efter vunna erfarenheter och ändrade omständigheter, t.ex. att nya tekniska metoder har framkommit. Utredaren bör se över de nuvarande reglerna om prövning enligt 136 a § BL av energihushållningen vid nyanläggning eller utbyggnad av viss industriell eller liknande verksamhet. Bl.a. bör kriterierna för vilka anläggningstyper som bör prövas från energihushållningssynpunkt övervägas. De förslag till förändring av prövningen som har lagts fram av

 

Delll 1:18    Skr 1979/80:103                                                518

industriverket och energikommissionen liksom av remissinstanserna i yttranden över de tidigare nämnda rapporterna bör övervägas, bl,a, alternativet att ge industriverket möjlighet all avgöra vissa frågor som är av belydelse från energihushållningssynpunkl men som inle är av sådan övergripande karaktär att det bör ankomma på regeringen atl besluta därom. Om uiredaren finner att en särskild energihushållningslag bör komma till stånd bör energihushållningsprövningen inordnas i denna lag. Det är härvid väsentligl atl samordningen belyses mellan prövning enligt en eventuell sådan energihushållningslag och prövning enligt 136 a S BL av de aspekler som dä kvarstår alt pröva enligt sistnämnda beslämmelse.

Utredningen (I 1977:11) om omställbara eldningsanläggningar m,m, har all överväga behovet av lagstiftning eller andra föreskrifter som ger vidgad möjlighel att föreskriva atl nya värmeproducerande och elproducerande anläggningar skall ulformas så att de kan eldas med fasta bränslen, Uppdragel omfattar i viss utsträckning även befintliga anläggningar. Utredaren bör i nämnda frägor beakta resultatet av nyssnämnda utrednings arbele,

Ulformningen av energilillförselsystemel för t,ex, en region, slörre tätort eller ett större industriområde kan f,n, inte prövas av staten på annat sätt än genom att de enskilda anläggningarna prövas efter hand som de kommer till stånd. Det innebär att det successivi kan byggas upp etl system som vid en övergripande bedömning och med hänsyn lill hela landels energiförsörjning inle är det mest lämpliga. Etl dylikt resultat kan också uppstå genom bristande samordning mellan l.ex. olika tätorter eller industriföretag. Enligt lagen om kommunal energiplanering skall kommunerna samverka sinsemel­lan och med berörd industri för alt gemensamt lösa frågor som har belydelse för hushållningen med energi eller för energitillförseln. Utredaren bör göra en kartläggning av hur denna samverkan bedriviis och med utgångspunkt därifrån överväga om en prövning bör införas för hela system för försörj­ningen av energi till större regioner eller tätorter som l.ex. kan behöva basera sin energiförsörjning på flera olika lyper av energiomvandlingsanläggningar. Även andra former av administrativa styrmedel för att åstadkomma den eftersträvade samordningen och få till stånd det energiförsörjningssystem som är mest lämpligt med hänsyn lill hela landets inlresse bör övervägas.

Uiredaren bör redovi.sa de resursbehov och administrativa konsekvenser som blir följden av framlagda förslag. Möjligheten att genom avgifter finansiera prövning enligt en ev. energihushållningslag bör övervägas. Beträffande ev. organisatoriska konsekvenser bör samråd ske med den särskilda uiredaren (I 1979:10) för översyn av myndighetsorganisationen inom energiområdel, m.m.

Arbetet bör bedrivas i nära kontakt med de myndigheter och andra organ som är direkt berörda av del. Om utredarens förslag medför krav på företag m.m. att lämna uppgifler om energianvändningsförhållanden bör samråd ske med delegationen (B 1977:09) för företagens uppgiftslämnande.

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar mig

alt tillkalla en särskild utredare med uppdrag alt utreda frågan om administrativa styrmedel för näringslivels energihushållning, m.m.,

atl besluta om sakkunniga, experler, sekreterare och annat bilräde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

atl kostnaderna skall belasta fjortonde huvudtitelns kommilléanslag.

 

519                    Kommittéer: Industridepartementet    Delll 1:19

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan,

(Industridepartementet)

19. Försöksverksamhet för främjande av produktsökning och teknik­import

Dir 1979:86

Beslul vid regeringssammanträde 1979-07-19

T,f, departementschefen, statsrådet Tham, anför.

Teknisk förnyelse inom industrin är en förutsätlning för att vårt näringsliv skall kunna bevara och stärka sin konkurrensförmåga gentemot omvärlden. Teknisk förnyelse är därmed också en förutsättning för forlsall väl­ståndsutveckling och hög sysselsältningsnivå. Behovet av en ökad satsning på förnyelse inom induslrin motiveras också av att den ekonomiska livslängden för produkter och produktionsprocesser minskar. För att möta dessa krav har siatsmakterna som ett led i industripolitiken beslulat bl,a, om krafligl ökat slöd till teknisk forskning och utvecklingsarbete (prop, 1978/79:100, prop, 1978/79:123, NU 1978/79:59, rskr 1978/79:415),

Alternativ till produktutveckling i företagen kan vara förvärv av tillverk­ningsrätter till produkter och förvärv av användningsrätter lill ny teknik, Det är härvid naturligt att blickarna främsl riktas mot utlandet och del slora utbud av produkler och ny teknik som där finns att tillgå. Del är en allmän bedömning att den internationella licenshandeln med teknik kommer all öka i framtiden och framför allt öka i betydelse i förhållande till varuhandeln.

Insalser från samhällets sida har gjorls de senaste åren, främsl på länsnivå, för att söka nya produkter fill företag i regioner med sysselsätlningsproblem. Norrbotlendelegalionen (I 1976:04) har sedan sin tillkomst hösten 1976 använt medel för detta ändamål. Även de arbetsgrupper eller delegafioner som länsstyrelserna har tillsalt bl.a. på regeringens uppdrag den 1 december 1977 och den 16 november 1978 för atl behandla sysselsättningsproblem i regioner med strukturproblem inom slål-, varvssamt textil- och konfek­tionsindustri har produktsökning som en viktig arbetsuppgift. Sådan regional verksamhet pågår nu i 14 län.

För att stödja och samordna arbetet på länsnivå har viss produklsökning organiserats centralt. Denna verksamhet leds av en arbetsgrupp inom industridepartementets delegation för etableringsfrågor. En referensgrupp med företrädare för styrelsen för teknisk utveckling (STU) och slalens industriverk (SIND) följer arbetet. Riksdagen har beslutat all denna verk­samhet skall fortsätta under budgetåret 1979/80 (prop. 1978/79:112, AU 1978/79:23, rksr 1978/79:435).

Den centralt organiserade produktsökning som nu pågår bedrivs i korthet enligt följande. Sökandet bygger på företagens önskemål om nya produkter. Dessa kartläggs av de nyss nämnda arbetsgrupperna i länen. Det prakliska arbetet handhas i flertalel län av utvecklingsfonden. Önskemål om nya produkter har anmälls av ca 600 företag i de 14 län som omfattas av verksamheten. På grundval av detta underlag bedrivs produklsökning främst i utlandet med anlitande av konsulter.

 

DelH 1:19    Skr 1979/80:103                                               520

De produklförslag som kommer fram genom delta sökande eller genom annan konlakt stäms av mot företagens önskemål. Med ledning härav fördelas produktförslagen pä länen. Arbetsgrupperna i länen har därefler tre veckor på sig för att undersöka företagens inlresse för förslagen. Produktför­slag som förelagen bedömer sakna intresse sänds tillbaka lill industridepar­tementet varefter de efter avstämning mot andra företags önskemål eventu­ellt kan sändas vidare till ett nytt län osv.

Även andra former av produklsökning pågår. För all söka alternativ produktion till varven har en särskild utredare (I 1978:05) tillkallats. Statsföretag AB har tilldelats särskilda medel för att söka nya produkter lill de regioner i Norrland och Västsverige med sysselsättningsproblem inom den statliga texliloch konfektionsindustrin. Vidare har under senare är skapats en rad regionalt verksamma investmentbolag för atl på olika sätl främja förelagsutveckling, l.ex. Regioninvesl i Norr AB (prop, 1976/77:125 bil, 12, NU 1976/77:34, rskr 1976/77:110 och prop, 1978/79:127, NU 1978/79:42, rskr 1978/79:326), Dessulom kan regionalpolitiskt stöd i form av lån utgå lill förelag för s,k, immateriella investeringar i form av produktanskaffning, marknadslansering osv, (prop, 1978/79:112, NU 1978/79:23, rskr 1978/ 79:435),

Genom de regionala utvecklingsfonderna kan lån erhållas för produktut­veckling och marknadsföring. Dessa lån ger även möjlighet till visst stöd för att föra in nya produkter och ny teknik i företagen. Sedan den 1 juli 1979 är det också möjligt atl lämna regionalpolitiskt stöd i form av lån för förvärv av tillverkningsrätter m,m.

Riksdagen har beslutat att denna regionalpolitiskt motiverade produktsökning skall utvidgas i industripolifiskl syfte. Den pågående försöksverksamheten skall därför utvidgas till alt omfatta mera generellt inriktad imporl av ny teknik och nya produkter även för förelag ulanför de speciellt sysselsäUningshotade länen (prop, 1978/79:123, NU 1978/79:59, rskr 1978/79:415).

Chefen för handelsdepartementet har tidigare denna dag fåu bemyndigan­de att fillkalla en särskild utredare för att uireda vissa frågor i samband med teknikhandel.

Som framgår av denna redogörelse pågår eller förbereds en mängd aktiviteter som syftar till alt underiälla för företag att förvärva färdiga produkter eller ny teknik från utlandet. För att bättre tillgodogöra sig sakkunskap utifrån och åsladkomma så bred utvärdering som möjligt av den utvidgade verksamheten föreslår jag efter samråd med chefen för handelsdepartementet och statsrådet Wirtén alt en särskild kommitté tillkallas. Kommittén bör i samråd med den grupp inom industridepartemen­tet som samordnar hittillsvarande försöksverksamhel utforma och bedriva den utvidgade försöksverksamheten. Därigenom uppnås en central samord­ning av verksamheten. Kommittén skall i sitt arbele utgå ifrån att verksam­heten har såväl regionalpolitiska som industripolitiska motiv.

Samhällets möjligheter att stimulera en sådan produktsökning och teknik­import som kan sägas ha mer renodlat industripolitiska motiv, dvs. som bidrar till förnyelse av svensk industri utan att direkt ge nya arbetstillfällen i utsatta regioner, bör prövas av kommittén.

När det gäller den fortsatta produktsökningen bör kommitténs arbete avse en vidareulveckling och komplettering av den pågående verksamheten bl.a. mot bakgrund av de erfarenheter som har vunnits där. 1 fråga om den tillkommande verksamheten vill jag anföra följande.

 

521                    Kommittéer: Industridepartementet    Del II 1:19

Den nuvarande verksamheten bygger på en bred karlläggning av företa­gens önskemål i 14 län. Kommiitén bör vid behov kunna utvidga karllägg­ningen lill ytterligare etl anlal län och med beaklande av hittillsvarande erfarenehler utveckla och förbällra kartläggningsmeloderna så atl en klarare bild än f.n. kan erhållas av förelagens önskemål. Det ligger i sakens nalur all denna analys måste göras i nära samarbele med företagen. Kommittén bör också förbättra sökunderlaget genom analyser av vilka önskemål som är särskilt intressanta med hänsyn lill pågående teknisk utveckling inom skilda industrisektorer, kommersiella förutsättningar m.m.

Produktförslag samlas f.n. in genom konsulter, genom etableringsdelega-tionens överläggningar med större företag, genom utnyttjande av inlernatio­nella informationssystem för teknikförmedling och genom enskilda. Kommittén bör ulvärdera de olika sökkanaler som nu används och i sin försöksverksamhet även pröva andra sökmetoder. Den ulvidgade induslri-politiskt moliverade försöksverksamheien bör i försia hand inriktas mot sådana mindre och medelslora företag som är beredda atl aklivt dokumentera sitt inlresse av ny leknik och nya produkter genom atl satsa egna resurser i sökandel. Medel inom ramen för det belopp som kommittén disponerar bör avsällas för ell lämpligt utformat slöd lill sådana företag.

I den pågående försöksverksamheten granskas översiktligt de produklför­slag som kommer in centralt. Det förutsätts att konsulterna levererar förslag som har en trolig marknad i Västeuropa och alt företagen med anlilande av utvecklingsfonderna eller annan expertis gör den egenlliga ulvärderingen av förslagen. Kommiuén bör pröva om det finns anledning alt ändra på denna uppläggning i samband med att verksamheten nu utvidgas.

Den nuvarande försöksverksamheten har slor bredd både när det gäller de företag som nya produkter söks för och i fråga om de länder där nya produkler söks. Resultatet av den fortsatla verksamhelen får visa om sökandet i framliden bör ha denna bredd eller om det bör koncenlreras med avseende på företag och/eller länder.

Företagens önskemål om nya produkler och de produklförslag som kommer in samlas i ADB-regisler. Del primära syflel med registren är att snabbt kunna sammanföra önskemål om nya produkter med lämpliga produktförslag. ADB-registreringen ger emellertid också en enkel möjlighel till sådana statistiska bearbetningar som behövs för resultatredovisningen, utvärdering och uppföljning av den pågående försöksverksamheien. Kommittén bör följa utvecklingen av det upprättade ADB-systemet, föreslå förbättringar och komplelleringar samt pröva möjligheterna atl vid behov utnyttja systemet t.ex. för förmedling av legouppdrag. Kommittén bör också pröva om del är rationellt atl ansluta systemet till något redan befintligt ADB-system med liknande uppgifter.

Kommillén bör ha slor frihet atl allt eflersom nya resultat kommer fram modifiera inrikiningen av försöksverksamheten för atl bredda erfarenhets-underlaget. Därvid bör olika typer av verksamhet kunna bedrivas paral­lellt.

STU utreder f.n. frågor rörande främsl de mindre och medelslora förelagens utnyttjande av ny teknik. Utredningen beräknas vara färdig under innevarande är och kommillén bör i tillämpliga delar utnyttja ulredningens resultat.

Inom expertgruppen för forskning om regional utveckling (ERU) förbereds en analys av produktsökning som etl regionalpoliliskl instrument. Kommittén bör bedriva sin utvärdering av verksamhelen i nära samverkan med ERU.

 

DelH 1:20    Skr 1979/80:103                                                522

Kommittén skall hålla nära kontakt med den särskilda utredare för leknikhandel som chefen för handelsdeparlemenlel avser tillsälta.

Av vad jag nu har sagl framgår alt kommittén får del samlade ansvaret för försöksverksamhel med såväl produklsökning som teknikimport. För alt utnyttja den kompelens och det kunnande som byggis upp vid den arbetsgrupp inom industridepartementet som centralt handhar den nuvaran­de verksamheten bör de operativa delarna av kommitténs verksamhel där så befinns lämpligt genomföras av arbetsgruppen.

Kommitténs överväganden när det gäller de organisaloriska formerna för en eventuell framlida produklsökning och teknikimpori bör utgå ifrån att verksamheten skall bedrivas i så effektiva former som möjligt. Anknytningen lill de regionala utvecklingsfonderna i länen är självklar. Men även länsslyrelser och länsarbetsnämnder kan mol bakgrund av de regional- och arbelsmarknadspolitiska medel som de förvaltar spela en viktig roll. Kommittén bör i nära samråd med den av chefen för handelsdeparlemenlel utsedda särskilde utredaren pröva möjligheterna all organisatoriskt anknyta den cenirala verksamheten till elt befintligl organ bl.a. för att begränsa dess storiek. Kommittén skall vidare undersöka olika möjligheter att finansiera en eventuell permaneni produktsökningsverksamhet. En utgångspunki bör därvid vara att verksamheten så långt möjligt skall finansieras genom uppdragsiniäkter.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för industridepartementet

att lillkalla en kommillé med högsl nio ledamöier med uppdrag all bedriva och utvärdera försöksverksamhet med produktsökning och teknikimport samt studera vissa frågor i anslutning till försöksverksamheten,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experler, sekreterare och annat biträde åt kommiitén.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Industridepartementet)

20. Utredning om behovet av officiell kontroll m.m. av vissa larman­ordningar

Dir 1979:87

Beslut vid regeringssammanlräde 1979-08-02

Departementschefen, statsrådet Huss, anför.

Under senare år har den lekniska utvecklingen inom elektronikområdet tillsammans med de stigande kosinaderna för bevakning genom bevaknings­personal medförl en stor ökning av antalet larmanordningar. Detta har i sin lur medförl att uppmärksamheten alltmer riktats mot olika frågeställningar kring sådana anordningar. I riksdagen har saken bl.a. aktualiserats i molionen 1977/78:520 i vilken hemställdes all rik.sdagen hos regeringen skulle begära en prövning av möjligheterna att minska antalet falska larm till polisen.

 

523                    Kommittéer: Industridepartementet    Del II 1:20

Motionen remitterades av justitieulskoltet till rikspolisstyrelsen, postver­ket, bankinspektionen, statens provningsanslalt, televerket, Sveriges köpmannaförbund. Svenska Bankföreningen, Bevaknings AB Securitas, AB AB Allmänna Bevaknings AB, ESAB Försäkringsbranschens Serviceak­tiebolag och LIF Larminstallalörernas Förening,

Flertalet remissinslanser delade motionärernas uppfallning om behovel av ålgärder för atl minska antalet falska larm till polisen, Remissinslansernas uppfallning om orsakerna till del stora anlalel falsklarm gick dock isär. En redovisning av remissvaren finns i juslilieulskotlets betänkande JuU 1978/79:7,

I molionen nämndes några länkbara ålgärder såsom angivande av specificerade krav på larmanläggningarnas tekniska funklionssäkerhel och periodvis återkommande översyner. Remissinstanserna var i allmänhet posiliva till dessa förslag. Rikspolisslyrelsen anförde bl.a. atl del - förulom specificerade krav på larmanläggningarnas lekniska beskaffenhet - borde inrättas en statlig instans för provning och godkännande av larmanläggningar samt ulformas regler för leveransbesiktning av installerade anläggningar.

Justifieutskotlet delade motionärernas uppfallning all det är angelägel alt sälla in åtgärder för att minska antalet falska larm. I silt betänkande framhöll utskottet att del f.n. saknas enhetliga regler för att godkänna larmanlägg­ningar och för rälien att ansluta sådana anläggningar till polisen. Utskottet ansåg därför alt det borde tas ett samlat grepp för att minska antalet falska larm till polisen. I enlighet med motionärernas önskemål borde en översyn göras av vilka åtgärder som kan vidtas i delta hänseende. 1 della sammanhang borde prövas om det finns behov att föreskriva om provning och godkännande genom del allmännas försorg av anläggningar som förmedlar larm lill polisen. Även andra metoder för atl minska anlalel falska larm borde övervägas, såsom utbildning av personal och kontrollbesiktning. Vid denna översyn borde även frågan om avgiftsbeläggning av larman­knytning till polisens larmcentraler prövas.

Riksdagen beslöt atl som sin mening ge till känna vad utskotlel anfört (JuU 1978/79:7, rskr 1978/79:18).

I betänkandet (SOU 1979:6) Polisen har 1975 års polisutredning lagit upp frågan om de falska larmen. Ulredningen angav att det från något håll har föreslagits atl de företag - ofta bevakningsföretag - som installerar larman­ordningar också borde få svara för kontrollen när larmen utlöses. En mera generell lösning efter dessa linjer skulle dock enligt utredningens mening kunna komma i konflikt med principen att det faller på polisen att svara för den allmänna ordningen och säkerhelen. Del går nämligen inte atl bortse från att vart fionde eller tjugonde larm f.n. föranleds av etl allvarligt brott som kräver omedelbar polisinsats. När det gäller att stävja de falska larmen ligger del därför nära till hands att ställa upp skärpta krav på anläggningarnas funklionssäkerhel, på periodvis ålerkommande översyn och på en genom­gång av de instruktioner som gäller för personalen. Polisutredningen erinrade härvid om den utredning som riksdagen hade begäri och tillade atl det i ett längre perspektiv inte kan vara rimligl att polisen avgiftsfritt skall tillhandahålla den för samhällel dyrbara servicen som anslutning av enskilda larm lill polisen innebär. Utredningen förordade därför att innehavaren av ett objekt som anslutits till en larmslation åläggs att beiala avgift enligt en taxa som i princip kan länkas bygga pä antalet onödiga polisulryckningar till objektet i fråga. Utredningen framhöll också alt del ligger nära till hands alt ställa skärpta krav på bl.a. larmanläggningarnas funktionssäkerhet liksom

 

Delll 1:20    Skr 1979/80:103                                                524

krav på periodvis återkommande översyner.

Även i andra sammanhang har larmfrågor aktualiserats. Flera organisatio­ner och företag arbetar inom larmområdel med utveckling och sludier. Slyrelsen för leknisk utveckling har arbetat med frågan om akuta åtgärder för alt minska antalet falsklarm. Statens provningsanslalt har lillsammans med Försäkringsbranschens Service AB, Larminstallalörernas Förening och AB Telub bildat en samarbelsgrupp för all se över provningsnormer och kvalitetskrav för larmanordningar. Inom samarbetsnämnden för lokal- och ulruslningsprogramkommiltéerna inom högskolesektorn har nyligen gjorts en sludie över behovel av säkerhetsskydd inom högskole- och museisektorn. AB Telub har utfört omfattande provningar av utrustning för leknisk övervakning inom försvaret.

De problem som jag nu har berört aktualiserar frågan om vilka krav som bör slällas på larmanordningar samt vilka regler som bör gälla för installation m.m. av sådana. Dessa frågor bör göras lill föremål för en samlad översyn. För della ändamål bör en särskild utredare tillkallas. Utredarens arbete bör i första hand begränsas lill sådana larmanordningar som är avsedda att hindra vålds- och egendomsbrott eller alt skydda mot obehörigt intrång. Arbelet bör ske med utgångspunki i nu gällande bestämmelser för installation och kontroll av sådana anordningar. Uiredaren bör förutsättningslöst pröva behovet av officiella normer och krav samt behovel av officiellt godkännande för larmanordningar och däri ingående komponenter samt behovet av officiellt fastställda krav pä den personal som installerar sådana anläggningar. Utredaren bör om denne finner det nödvändigl redovisa ell förslag till grundläggande författningsreglering av dessa frågor. Utredaren bör vid behandlingen av frågorna kunna anknyta Ull det arbele som hiuills har bedrivits inom området och som bl.a. redovisats vid justitieutskotlets remissbehandling av motion 1977/78:520. Utredaren bör om förslag avges även avge förslag om finansieringsform och därvid utgå från alt eventuell verksamhel, så långt som möjligt, skall finansieras genom avgifter.

Vid riksdagens behandling av frågan har vissa särskilt akula problem kring falsklarm kommii fram. Sådana har också förts fram av polisutredningen. Utredaren bör därför, med utgångspunkt i vad som anförts i JuU 1978/79:7, polisutredningens betänkande och vad som ytterligare kan komma fram vid remissbehandlingen av detta, som en första etapp i sitt arbete, redovisa vilka omedelbara åtgärder som kan vidtas för att minska antalet falska larm lill polisen.

Utredaren bör i erforderlig utsträckning samråda med berörda myndig­heler som rikspolisstyrelsen, brottsförebyggande rådet, televerkel, bankin­spektionen, konsumentverket och statens provningsanstalt. Utredaren bör också kunna samverka med den lidigare nämnda samarbetsgruppen som arbetat med provningsnormer inom området.

Jag har i dessa frågor hafl samråd med chefen för juslitiedeparte­mentel.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för industridepartementet

all tillkalla en särskild utredare med uppdrag atl utreda vissa frågor rörande behovel av officiell kontroll m.m. av vissa larmanordningar,

alt besluta om sakkunniga, experter, sekrelerare och annat bilräde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

all kosinaderna skall belasla fjortonde huvudtitelns kommittéanslag.

 

525                    Kommittéer: Industridepartementet    Del II 1:21

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Industridepartementet)

21. Utredning om olTentliga styrelseledamöter i vissa aktiebolag m.m.

Dir 1979:107

Beslut vid regeringssammanträde 1979-08-30

Departementschefen, statsrådet Huss, anför.

Riksdagen antog år 1972 (prop. 1972:116, NU 1972:62, rskr 1972:340) lag om offentliga styrelseledamöter i vissa aktiebolag och sliftelser (SFS 1972:827), Genom lagen fick staten räU atl under en försöksperiod ulse en ledamoi och suppleant för denne i styrelsen för samtidigt högsl 30 förvaltningsaktiebolag eller allmännyttiga stiftelser. För stiftelsernas del gällde som föruisättning atl de hade tillgångar som översteg 5 milj.kr. Offentlig styrelseledamot och suppleant skulle ulses av regeringen. Med stöd av lagen utsåg regeringen under försöksperioden den 1 april 1973 - den 30 juni 1976 styrelseledamöter och suppleanter i 22 förvaltningsholag och åtta stiftelser.

Efter beslul av riksdagen år 1976 (prop. 1975/76:166, NU 1975/76:68, rskr 1975/76:402) förlängdes genom lagen (1976:350) om styrelserepresentation för samhället i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser systemet med offentlig styrelserepresentation för ytterligare en försöksperiod under tiden den 1 juli 1976 - den 30 juni 1979. Genom 1976 års lag utvidgades tillämpningsområdet för offentlig styrelserepresentation fill att avse även aktiebolag med egen produktion saml ekonomiska föreningar. Enligt lagen får offenllig slyrelserepresentation samtidigt omfatta högst 60 akliebolag eller föreningar och högst tio stiftelser.

1976 års lag innebar således atl kretsen av företag som omfattades av lagstiftningen om offentlig slyrelserepresentation väsentligt utvidgades. Den ulvidgade representationsrätten har emellertid inte utnyttjats. Den Ireparti-regering som tillträdde efter 1976 års riksdagsval anmälde i sin regeringsför­klaring att den inte avsåg att placera statliga representanter i industriföreta­gens styrelser. Delta har i praktiken inneburit atl under den nämnda försöksperioden offentlig styrelserepresentation har behållits i de förvall-ningsbolag och stiftelser där ledamöier utsetts tidigare, medan inga ytterligare företag omfattas av sådan representation.

Riksdagen har nyligen beslutat förlänga försöksperioden med ytterligare ett år. Därvid har en utvärdering av försöksverksamheien aviserats (prop, 1978/79:184,NU 1978/79:59, rskr 1978/79:415;SFS 1979:520), Mot bakgrund av det principiella ställningstagande som gjordes av irepartiregeringen i frågan om industriföretagen har dock aktiebolag med egen produktion och ekonomiska föreningar nu förts bort från lagens lillämpningsområde.

De motiv som anfördes för offentlig styrelserepresenlalion i 1972 och 1976 års lagstiftningsärenden var i huvudsak följande.

Systemet med offentlig styrelserepresentation avsågs ingå i en samlad reform som syftade lill att dels förbättra samarbetet och informationsutbytet

 

Del II 1:21    Skr 1979/80:103                                              526

mellan företagen och samhällel, dels bereda de anslällda insyn och inflytande i företagen. Övriga delar av denna reform avsäg rätt till styrelserepresenlalion för de anställda och ell system för informationsutbyte mellan förelag och samhället. I sistnämnda delar permanentades verksamheten år 1976 genom lagen (1976:351) om styrelserepresenlalion för de anslällda i aktiebolag och ekonomiska föreningar och lagen (1976:349) om uppgiftsskyldighet i planeringsfrågor. Vad gäller informationssystemet förelag-samhälle har under dess ulnytljande en rad olika uppfattningar om systemet kommii lill uttryck. Regeringen har därför genom beslut i mars 1979 tillsatt en särskild uiredare (dir. 1979:22) med uppgifl all genomföra en förulsätlningslös ulvärdering av informationssystemet och presentera elt underlag för beslul om dess framtid.

Enligt ullalanden i förarbetena till lagarna om offenllig slyrelserepresen­tation avsågs de offentliga styrelserepresenlanlerna i första hand fungera som kontakt och opinionsförmedlare mellan förelag och förelagsledning å ena sidan och de allmänna samhällsintressena å den andra. Syftet var att tillgodose samhällels behov av samarbete och informationsutbyte med företagen pä central nivå. Den offentlige styrelseledamoten representerar dock inte staten på del sättet att regeringen eller nägon annan får ge ledamoten bindande direktiv eller atl ledamoten får inta ståndpunkter som motverkar företagets intressen. Offentlig styrelseledamot har i princip samma ställning, uppgifter och ansvar som övriga styrelseledamöter.

Jag delar uppfattningen att det flnns behov av kontakter mellan staten och näringslivet. Nära samverkan oeh ömsesidig information mellan stat, kommun och näringsliv är förutsättningar för en balanserad tillväxt som ökar människornas sociala välfärd,

Å andra sidan kan principiella invändningar resas mot alt kontakterna mellan staten och näringslivet sker i former som innebär all ansvarsfördelningen mellan enskilda och offenlliga intressen blir oklar och att viktiga avgöranden riskerar all undandras allmän insyn.

Den försöksverksamhet med offentlig styrelserepresentation som har pågått sedan år 1973 har hitlills utvärderats endasl i myckel begränsad omfattning. Den utvärdering som gjordes i 1976 års lagstiftningsärende byggde på ett begränsai antal intervjuer och i lagstiftningsärendet gjordes knappast något försök att väga fördelarna med offenllig styrelserepresenta­tion mol de invändningar av principiell natur som jag nu har redogjort för. Någon ytterligare ulvärdering har inle gjorts.

Jag anser att en särskild utredare nu bör tillkallas för att göra en utvidgad ulvärdering av den hittillsvarande försöksverksamheten,

Ulvärderingen bör syfta till att belysa dels de principiella frågorna och dels prakliska för- och nackdelar med offentliga styrelseledamöter. Även frågan om syftet med representationen kan nås i andra former bör belysas. Utredaren har att föreslå åtgärder mot bakgrund av utvärderingens resul­tat.

Ulvärderingen bör bedrivas i nära samråd med de poliliska partierna, berörda akliebolag och stiftelser samt de offentliga styrelseledamöterna. Samråd bör vidare ske med stiflelseutredningen (Ju 1975:01). Utredaren bör lägga fram sina förslag före ulgången av år 1979. Med hänvisning lill vad jag nu har anförl hemsläller jag atl regeringen bemyndigar chefen för industridepartementet

att tillkalla en särskild uiredare med uppdrag att utvärdera försöksverk­samheten med offentlig styrelserepresentation och föreslå ålgärder vad

 

527                    Kommittéer: Industridepartementet    Del II 1:22

gäller sådan represenlalion i akliebolag och sliftelser,

alt besluta om sakkunniga, experler, sekrelerare och annal biträde ät uiredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att kosinaderna för utredningen skall belasla fjortonde huvudlilelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig Ull föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Industridepartementet)

22. Utredning om effekterna av industripolitisk stödverksamhet

Dir 1979:112

Beslut vid regeringssammanträde 1979-09-06 Departementschefen, statsrådet Huss, anför

I regeringens proposiiion om riktlinjer för industripolitiken m.m. (prop. 1978/79:123) framhölls atl den svenska ekonomin av tradition bygger på marknadshushållningens principer. Marknadssystemet har belydande förde­lar. I systemet finns inbyggt en strävan till effektivt utnyttjande av resurserna och Ull en sådan inriktning av produklionen att konsumenternas önskemål tillgodoses. Ett marknadssystem ger dessutom möjlighet lill decentralisering av beslut och ansvar. Genom marknadsmekanismerna sker en fortlöpande anpassning till ändrade efterfråge- och produktionsförhållanden. Del allm­änna måste dock i vissa fall ta på sig ett ansvar i denna anpassningsprocess för all underlätta omställningen för enskilda människor, förelag och orler. Sådana samhällsinsatser görs framför allt inom ramen för den allmänna ekonomiska poliliken saml regional-, arbetsmarknads- och industri­politiken. Insatserna riktas i varierande grad till industrin. Ibland sker detta genom direkta industripoliliska insalser, ibland genom alt t,ex, regional-eller arbetsmarknadspoliliskl slöd ställs lill företagens förfogande. Formerna för de gjorda insatserna varierar. Stöd lämnas såväl i form av bidrag som lån och lånegarantier. Även åtgärder för atl främja tillgången på induslriell service kan räknas lill den industripoliliska medelsarsenalen.

Vid riksdagsbehandlingen av propositionen togs vissa moUonsyrkanden om utredning om effekterna av industripolitisk stödverksamhet upp. Motio­nerna i fråga hade väckts under den allmänna motionstiden.

_I motionen 1978/79:1002 anfördes atl det omfattande ekonomiska slöd i form av lån, garantier och bidrag som siaten har lämnat till krisdrabbade branscher och företag i skilda sammanhang kritiserats för att ha haft en ogynnsam inverkan på sådana förelag och branscher som inte har fått dessa slöd. Motionärerna ansåg därför att en analys borde genomföras i syfte alt klarlägga industristödens effekter inom industrin. Del lokaliseringspolitiska siödet borde dock enligt molionen undanlas från analysen.

1 molionen 1978/79:1528 anfördes alt de senaste årens ansvällning av de selekliva åtgärderna inom näringspolitiken medfört en rad icke önskvärda konsekvenser. Samtidigt påpekade motionären att de riktade insatserna hade   varit   motiverade   under  de   rådande   ekonomiska   förhållandena.

 

DelH 1:22    Skr 1979/80:103                                               528

Mångfalden av slöd och slödformer lill näringslivel har emellertid gjort del svårl alt få en klar överblick av slödpolilikens siruktur, storleksordning och fördelning. Motionären efterlyste därför en total värdering och kartläggning av de olika näringspolitiska stödformernas omfallning. inrikining och fördelning mellan olika förelagstyper.

Näringsutskoitet (NU 1978/79:59 s. 23) uttalade vid sin behandling av proposilionen och de båda molionerna all del är angeläget och nödvändigl all närmare kunskap vinns om hillillsvarande ställiga stödåtgärder, varför en sådan utredning som föreslås i molionen 1978/79:1002 borde komma lill stånd. Genom en sådan utredning kommer även flera av de önskemål som framförs i motionen 1978/79:1528 all lillgodoses. Riksdagen beslöl med bifall till molionen 1978/79:1002 och med anledning av molionen 1978/79:1528 all som sin mening ge regeringen lill känna vad utskottet anförl (rskr 1978/79:415).

Jag delar uppfattningen att en ulredning angående effekterna av slödål­gärderna lill industrin är angelägen. En kommillé bör tillkallas för att genomföra denna utredning.

Till ledning för kommilléns arbete vill jag anföra följande. Ett omfattande arbele bedrivs forllöpande för alt ulvärdera flera av stödinsatserna. Detta gäller framför allt de stöd som är av mer reguljär natur. Jag länker på exempelvis regionalpoliliska och arbetsmarknadspoliliska stöd samt på slöd som ges inom ramen för verksamhelen inom styrelsen för teknisk utveckling (STU), AB Svensk exportkredil (SEK) och de regionala utvecklingsfonder­na.

Kommiitén bör i huvudsak uppmärksamma de icke-permanenia stödåt­gärder som riktals till enskilda företag eller branscher. Motivet för sådana statliga insalser har huvudsakligen varit atl förhindra eller fördröja syssel-sättningsmässigt oacceptabla neddragningar i en bransch eller ett företag eller atl möjliggöra en omslruklurering som på sikt kan ge lönsamhel.

I vissa fall har stöd givils av försörjningsberedskapsskäl. Regeringen har tidigare denna dag uppdragil åt överstyrelsen för ekonomiskt försvar att genomföra en studie rörande de metoder som används för att trygga försörjningsberedskapen. Kommittén bör därför inle behandla försörjnings­beredskapsstöden, men bör i sill arbete samråda med överstyrelsen.

De icke permanenta stödinsatserna har som nämnts i allmänhet föranlelts av akula problem i olika väl definierade förelag och branscher. De har därför kunnat riktas direkl till dessa. Även om slöden varil väl motiverade i varje enskilt fall kan de medföra vissa risker då omfattningen blir så stor som under de senaste åren. Exempel på sådana risker kan vara konkurrenssned­vridning, undanträngning av framlidsinriktade projekt från kapital­marknaden. Kollision med vissa inlernationella ålaganden och ell minskal ansvar i företagen för finansiell planering och marknadsanalys.

Kommittén bör söka bedöma effekterna av stödinsatserna på såväl kort som lång sikt.

Resultatet av arbelet bör redovisas före utgången av år 1980.

Med hänvisning lill vad jag nu har anförl hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för industridepartementet

alt tillkalla en kommitté med högst fem ledamöter, med uppdrag all utreda effeklerna av industripolitisk stödverksamhet,

all ulse en av ledamöierna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekrelerare och annal bilräde åt kommiitén.

 

529                    Kommittéer: Industridepartementet    Del II 1:23

Vidare hemsläller jag all regeringen föreskriver

all  kosinaderna  för ulredningen  skall  belasla  fjortonde  huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluier sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemsiällan.

(Industridepartementet)

23. Skogsindustrins virkesförsörjning

Dir 1979:124

Beslut vid regeringssammanlräde 1979-09-06 Departementschefen, statsrådet Huss, anför.

Debatten om skogsindustrins framtid har under 1970-talel kretsat bl.a. kring råvarufrågorna. Särskilt har frågan om den långsiktiga virkesbalansen uppmärksammals. Den exceptionella högkonjunkturen under åren 1973 och 1974, med etl nära hundraprocentigt kapaciielsuinyttjande och med omfat­tande utbyggnadsplaner inom skogsindustrin, skapade oro för all den framtida virkesförbrukningen skulle överstiga skogarnas produktionsförmå­ga vid uthålligt skogsbruk. Mol denna bakgrund beslöl riksdagen år 1975 att tillkomsten och lokaliseringen av induslriell eller liknande verksamhel skulle prövas enligt 136 a S byggnadslagen (1947:385) med utgångspunki i hushåll­ningen med träfiberråvara (prop. 1975/76:56, Cu 1975/76:8, rskr 1975/ 76:123),

Del kan nu konstaleras att utvecklingen under 1970-talels andra hälft blivil annorlunda än man föreställde sig under åren 1973 oeh 1974, Genom lågkonjunkluren har virkesförbrukningen i skogsindustrin kommit all ligga avsevärt lägre än under åren 1973 och 1974, Enligt virkesrådens statistik uppgick skogsindustrins årliga virkesförbrukning under åren 1975-1978 till i medeltal ca 50 milj, m fub jämförl med ca 60 milj, m-* fub under åren 1973 och 1974, Brutloavverkningen under 1970-talel kommer därmed att understiga den årliga nivå på 75 milj, m-* sk (motsvarande ca 59 milj, m- fub) som enligt 1973 års skogsutredning kan anses vara möjlig all långsiktigl upprätthålla. Samtidigt har indusirins utbyggnadsplaner bantats betydligt och en del projekl skjutits framåt i tiden. Enligt nuvarande planer torde tillkomsten av nya industrianläggningar och nedläggning av befintliga anläggningar komma att medföra ett i stort setl oförändrat råvarubehov.

Vid normalt kapacitetsutnyttjande i skogsindustrin kännetecknas f,n, den teoretiska virkessitualionen för landet som helhet av jämvikt mellan brulloavverkning och långsiktiga avverkningsmöjligheter. Del föreligger emellerlid regionala skillnader i virkesbalansen samtidigt som balanssitua­tionen är olika för barrvirke och löwirke. Dessa frågor har belysls utförligt i den inom industridepartementet upprättade promemorian (Ds I 1979:5) Skogsindustrin - nuläge och utvecklingsmöjligheter. För landet som helhel råder underskott på barrvirke och överskott för lövvirke. Underskott på barrvirke råder framför allt i södra Sverige, där utbyggnaden inom såväl massa- som sågverksindustrin har varil snabb under 1970-talet, Lövvirkes-överskottet är också störst i södra Sverige, Det är oklart hur stor del av delta

34 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 103

 

DelH 1:23    Skr 1979/80:103                                                530

överskott som är praktiskt tillgängligt för skogsindustrin som råvara. Vidare förekommer skillnader i virkesbeståndet hos olika ågarkategorier. Överskoll pä äldre skog finns framför alll inom det enskilda skogsbruket, dvs. i första hand bland fysiska personers och dödsbons skogsinnehav.

Variationerna i skogsindustrins kapacilelsuinyiljande kommer mol den angivna bakgrunden all vara avgörande för efterfrågan på virkesråvara under de närmaste åren. Delta släller slora krav på anpassning av avverkningsvolymen i skogsbrukel. En uppgång i ulnyltjandegraden i skogsindustrin från 75 lill 95 % motsvarar en ökning av brutloavverkningen med 16-17 milj. m-'sk. Konjunkluranpassningen har traditionellt främsl fallit på det enskilda skogsbrukel medan domänverket och bolagen har kunnal upprätthålla jämnare avverkningsnivåer. Lagerhållning av råvara inom industrin och imporl av virke och flis har medverkai lill en dämpning av svängningarna i avverkningsledel. Även om problem har funnits i vissa konjunkturlägen har anpassningen hittills kunnal ske relativt friklions-friu.

När skogsindustrin nu efler en period av mycket lågt kapacilelsutnyltjande åter har gått in i en bättre konjunktur, har virkesulbudel emellertid inle ökat i takt med efterfrågan. Detta har föranlell riksdagen atl besluta om lillfälliga slimulansålgärder för all kortsiktigt öka utbudet av virke (prop. 1978/79; 199, JoU 1978/79:38, SkU 1978/79:53, rskr 1978/79:427 och 428, SFS 1979:486 och 595), Dessutom har skogsindustrin genom särskilda leveranspremier försökl stimulera till ökade avverkningar.

Den bristande anpassningsförmågan på virkesmarknaden kan dock antas bara delvis vara av kortsiktig och övergående karaktär. Situationen kan visserligen antas förbättras genom den uppgång i virkespriserna som nu skett och genom de mer långsiktiga slalliga åtgärder rörande skogsbrukel som jag redovisar närmare i del följande. Trols höjda virkespriser och de utbudssti-mulerande effeklerna av hittills beslutade statliga åtgärder kvarstår emeller­tid av alll att döma väsentliga problem av mer strukturell nalur. Hit hör bl.a. skogsindustrins bristande betalningsförmåga, förändringar i del enskilda skogsbrukets ägarstruktur och skattesystemets ulformning.

Skogsindustrins betalningsförmåga och kostnadsutvecklingen inom skogsbrukel är viktiga förklaringsfaktorer för prisbildningen på virkesmark­naden. Den exceptionellt slarka konjunkturuppgången för skogsindustrin under åren 1973 och 1974 skapade en hög belalningsförmåga för företagen i branschen. Resultatet blev kraftigl höjda virkespriser som innebar en markanl förbättring av lönsamheten i skogsbrukel, vilken dessförinnan hade sjunkil Irendmässigt sedan början av 1950-lalel. Virkespriserna fortsatte all sliga l.o.m. år 1976 trots atl skogsindustrins konjunklur redan är 1975 hade vänt nedåt. De stora förluslerna inom skogsindustrin under åren 1977 och 1978 framtvingade sänkningar av virkespriserna. Samiidigi fortsatte kostna­derna inom skogsbruket - i huvudsak löne- och maskinkostnader - alt stiga. Detta har lett till förväntningar om kraftigt höjda virkespriser när skogsin­dustrin nu har gått in i en högkonjunktur. Många enskilda skogsägare har därför avstått från alt avverka i väntan på höjda virkespriser.

Situationen är emellertid annorlunda i dag än vad den var år 1973. Skogsindustrin har nu ett behov av konsolidering efler de slora förlusterna under åren 1977 och 1978. Prisökningar på flera av skogsindustrins produkter har noterats men är inte lillräckligt slora för alt både skapa den nödvändiga finansiella konsolideringen och ge utrymme för väsentligt ökade virkespriser. Samtidigt är lönsamheten f.n. låg inom delar av skogsbrukel.

 

531                    Kommittéer: Industridepartementet    Del II 1:23

I viktiga konkurrentländer som Förenta Staterna och Kanada nås lönsam­het i skogsbrukel vid betydligt lägre virkespriser än i Sverige. Orsaken till della är bl.a. all skogen växer snabbare än i Sverige och alt avverknings- och skogsvårdskoslnaderna är lägre på grund av mer utpräglad stordrift och en lägre inten.sitet i skogsvården. DeUa möjliggör i sin lur högre lönsamhel för skogsindustrin i dessa länder vid givna produktpriser. Vid försäljning pä Västeuropa kompenseras en del av denna konkurrensnackdel för de svenska tillverkarna av lägre transportkostnader. De nordamerikanska tillverkarnas successiva intrång på den västeuropeiska marknaden under 1970-lalet har emellertid utan ivivel inneburil en press nedåt på de svenska företagens försäljningspriser. Delsamma gäller det ökade ulbudel av skogsinduslripro-dukler från tropiska länder. Härigenom påverkas våra möjligheter att med nuvarande produklsammansällning över en längre period erhålla lillfreds­ställande lönsamhet inom både skogsbruk och skogsindustri. Den utveckling mot mer råvarusnåla processer och ökad vidareförädling som pågår inom svensk skogsindustri minskar visserligen virkeskoslnadernas betydelse. Trots delta kommer emellertid lönsamhetsproblem iroligen alt göra sig gällande för delar av den svenska skogsnäringen även i framfiden.

Betydelsefulla förändringar har under senare är skell i det enskilda skogsbrukels ägarstruktur. Sålunda har en ökad andel av den enskill ägda skogsmarken övergått till personer som inte har jordbruk eller skogsbruk som sin huvudsakliga sysselsällning. Den höga inflationstakten under senare år och den allmänna tendensen all investera i realvärden lorde ha bidragit fill all barn och andra släktingar till lantbrukare i slörre utsträckning än lidigare har utnyttjat möjligheten atl fritt förvärva skogsfastigheler. Möjligheter till jakl, fiske och friluftsliv utgör andra vikliga motiv bakom förvärven. Huvuddelen av dessa förvärvare har en fast inkomst vid sidan av jord- och skogsbrukel. Jag vill här också peka på de problem som följer av alt oskiftade dödsbon äger skogsfastigheler. Della kan ofta innebära alt det aktiva brukandet upphör. Regeringen har därför i form av tilläggsdirekfiv givit utredningen (Ju 1977:07) om ställföreträdare för dödsbon i vissa fall uppdrag alt se över frågor om skifte av dödsbon.

Det finns ca 230.000 enskilda företag med skog i Sverige. Genomsnitts-arealen är ca 50 ha. Endasl ca 40 % av dessa företag, eller ungefär 90.000 är kombinerade jordbruk/skogsbruk. Ca 140.000 förelag är s.k. skogsgårdar. Av dessa ägs 75.000 av personer som bor på fastigheten medan 65.000 ägs av utbor. Ungefär 25 % av samtliga företag ägs av flera personer. Ca 10 % innehas av dödsbon. De enskilda skogsägarna har vidare en myckel hög medelålder. Endast ca en fjärdedel av alla enskilda skogsägare är yngre än 50 år.

De ekonomiska förutsättningarna är olika för skilda kaiegorier av enskilda skogsägare. De självverksamma kan uppnå elt någorlunda lillfredsställande resultat i skogsbrukel även vid lägre prisnivåer genom den roll som den egna arbetsinsatsen spelar. Kostnaderna för anställda slår däremot igenom för andra kategorier och bidrar till atl sänka förränlningen på investerat kapital.

Olika förslag har under åren presenlerals i syfte alt främja utbudet av virke. Bl.a. föreslog skogspolitiska utredningen i betänkandet (SOU 1973:14) Mäl och medel i skogspolitiken att ett kombinerat avgifts- och bidragssystem skulle införas för all påverka virkesutbudet. I andra sammanhang har framförts förslag om selektiva statliga bidrag i syfte att ta till vara annars icke lönsamma marginalkvantiteler. Som exempel kan nämnas

 

DelH 1:23    Skr 1979/80:103                                                532

slöd lill avverkning i områden med långa Iransporlavslånd till induslrin. slöd lill hellrädsutnyltjande. slöd för alt ta till vara klenvirke etc. Av intresse är också de slrävanden som har förekommit att åstadkomma långsiktiga pris-och leveransuppgörelser mellan virkesmarknadens parter i syfle alt minska risken för virkesbrist vid övergång från lågkonjunktur till högkonjunktur. Avverkningslvång gentemoi privala skogsägare har aklualiserals i vissa sammanhang. Ell syslem med avverkningstvång lillämpades i Sverige under andra världskriget för all lillgodose behovel av brännved. Erfarenhelerna från den liden visar all etl sådanl system släller krav på mycket stora administrativa resurser och även är förbundel med vissa andra problem.

Grunden för samhällels syn på råvarufrågorna ligger i ulformningen av skogspolitiken. Enligt de av riksdagen i år godkända riktlinjerna för skogspolitiken (prop. 1978/79:110. JoU 1978/79:30, SkU 1978/79:49, rskr 1978/79:387 och 388) skall denna bygga pä principen om hushållning med skogstillgångarna. Motivet härför är. förulom alt säkra skogsindustrins råvaruförsörjning på sikl, alt trygga sysselsätlningen i skogsbruket och bevara handlingsfriheten och valmöjligheten när det gäller skogarna i framtiden. Samtidigt betonas atl behov kan föreligga all för kortare perioder variera virkesutlaget med hänsyn till konjunkturernas växlingar. Del understryks dock all skogsindustrins nuvarande kapacitet inle får vara styrande för utformningen av en långsiklig skogspolitik. Riksdagens beslut innebar vidare all en ny skogsvårdslagstiftning anlogs och alt elt väsenlligl ökal statligt ekonomiskl slöd till skogsbrukel skall lämnas.

De lidigare nämnda stimulansåtgärderna, som syflar lill att kortsiktigt öka virkesulbudel från det enskilda skogsbruket, utgår i form av etl särskilt bidrag till gallringar under år 1979, De totala gallringsbidragen kan väntas uppgå till ca 150 milj, kr. Bidragen finansieras bl,a. genom en engångsavgift som baseras på det laxerade skogsbruksvärdel.

En omständighet som har fåll slor belydelse är alt de siigande oljepriserna har gjort del alltmer lönsaml all använda skogsråvara för eldningsändamål. Trädresler, klenvirke elc. som i dag inte används som råvara till skogsindu­strin kan på så sätl tas till vara. Siatsmakterna uppmuntrar detla bl.a. genom slöd lill kommunala fliseldade värmeverk. Del finns emellertid en risk att även sådan vedråvara som används av skogsindustrin kan komma atl eldas upp. Därför har regeringen den 28 juni 1979 givit slatens industriverk och skogsstyrelsen i uppdrag all gemensamt uireda hur en sådan utveckling kan förhindras.

Olika åtgärder har således vidtagits för alt pä korl och lång sikt förbällra skogsindustrins virkesförsörjning. Karaklären av de nuvarande problemen på virkesmarknaden - dvs. i hur hög grad de är konjunklurelll eller strukturellt betingade - kommer Iroligen inle all visa sig fulll ul förrän den nuvarande högkonjunkturen har passerats. Som jag nyss har framhållil finns det emellertid skäl alt anta alt betydande strukturella faktorer kommer all kvarstå.

För utbudet av virkesråvara lorde - särskilt vad gäller det enskilda skogsbruket - skattereglernas utformning spela en cenlral roll. Del är knappast meningsfullt all diskutera möjlighelen atl påverka avverkningarnas storlek utan att samtidigt ta upp skallefrågorna.

Utformningen av skogsbeskatiningen har övervägts under lång lid. Utredningsarbetet inleddes år 1964 av särskilt tillkallade sakkunniga (skogs-skallekommitlén). De sakkunniga lade fram silt förslag i belänkandet (SOU 1969:30)  Skogsbeskatiningen,   Arbetet   på  all   åsladkomma  nya   regler

 

-''-3                   Kommittéer:  Industridepartementet    Del II 1:23

fortsatte i finans- och budgetdeparlemenlen och resulterade i promemorian (Ds B 1978:2) Beskattning av skogsbruk. Med anledning av proposiiion ularbelad pä grundval av promemorian beslutade riksdagen i våras att lägga om skogsbeskatiningen (prop. 1978/79:204, SkU 1978/79:54, rskr 1978/ 79:392, SFS 1979:500 och 501),

Riksdagens beslut innebar inte atl del lidigare skogsskaltesystemel ersattes med elt hell nylt syslem. Till grund för bäde de tidigare och de nya reglerna ligger nämligen vissa gemensamma principer. En av dessa principer är all en skogsägare skall beskattas för avverkningar som innebär ell tillgodogörande av skogens avkastning men däremoi inle för avverkningar som innebär att det förvärvade skogskapitalel tas i anspråk (kapilaluilag). Tekniskt sker detla på så sätt atl alla ersällningar från avverkningar las upp som inläkl av skogsbruk medan värdeminskningsavdrag i vissa fall medges för all kompensera för kapilaluilag. En annan princip som lämnals oförändrad är all beskallningen vid försäljning av en skogsfaslighel uteslutande skall ske inom ramen för realisationsvinstsyslemel.

Även om den nu genomförda omläggningen av skogsbeskatiningen i första hand är av leknisk karaklär kan den i vissa avseenden förväntas påverka framför alll de enskilda skogsägarnas avverkningsbenägenhet. De lidigare avdragsreglerna förutsatte uppskattningar av skogens volym, lillväxl m.m. vilka erfarenhetsmässigt gav mycket osäkra resullal. På grund av svårighe­terna atl slyrka rälien lill värdeminskningsavdrag avstod många skogsägare från att yrka avdrag som de egentligen skulle ha kunnal få. De faktiska möjligheterna lill avdrag begränsades av bl.a. dessa skäl i allmänhel lill de försia innehavsåren. Del nya avdragssystemet, som skall tillämpas fr,o,m, 1981 års taxering, är betydligt lättare atl lillämpa. Utformningen av systemet ökar möjligheterna till avdrag vid avverkningar som sker efler de försia innehavsåren.

En annan ändring som kan påverka avverkningsbenägenheten avser skattereglerna vid arv. De äldre reglerna innebar bl.a. atl den som ärvde en skogsfaslighel fick ell nylt och ofta högre ingångsvärde på skogen än arvlålaren hafl. Enligt de nya reglerna inverkar ett dödsfall inte på de lolala avdragsmöjlighelerna. En arvtagare får således avdrag under samma förut­sättningar som skulle ha gällt för arvlålaren om denne allljäml hade ägl fastigheten. Ändringen medför att del inle längre bör vara intressant atl skjuta avverkningar på framliden enbari av den anledningen all arvtagaren skall få slörre avdragsutrymme.

De nya avdragsreglerna torde således vara ägnade atl öka utbudet av virke frän det enskilda skogsbruket. Även andra skatteregler kan emellertid ha betydelse för skogsägarnas benägenhet atl avverka. Jag syflar bl.a. på marginalskallens höjd och de regler som gäller vid försäljning av skogsfas­tigheler.

Under )960-lalel och förra delen av 1970-talel skärptes marginalskatterna för stora inkomstgrupper väsentligl. Denna utveckling har nu brutits, i försia hand genom del inflalionsskydd för skatteskalan som infördes år 1977, Marginaleffekterna vid en avverkning är dock fortfarande ofta betydande. En avverkning kan också medföra höjd förmögenhelsskalt. Det lorde förhålla sig så att en ökad skallebelastning - normalt i kombination med betydande egenavgifter - minskar intresset för avverkningar. Om skogsägaren utnyttjar skogskonto kan i och för sig beskatlningen av tillfälliga inkomsltoppar lindras. Skogskonloreglerna ger dock föga lindring om skogsägaren fortlöpande har andra stora inkomster, l,ex. på grund av anslällning.

 

DelH 1:23    Skr 1979/80:103                                                534

Del förhållandel alt ersättning på grund av försäljning av en skogsfaslighel beskallas inom ramen för realisalionsvinstsystemel innebär i princip att värdeökning pä skogen som endasl molsvaras av inflalionen inle träffas av beskattning. Vid avverkningar under innehavsliden tas däremoi inle hänsyn lill förändringar i penningvärdet. Den i inflationslider mer förmånliga skatlemässiga behandlingen vid försäljning av skogsfastigheler gör all skogsägaren ibland kan ha inlresse av atl avslå från atl avverka skog och i slället låta skogen gå med i fastighetsförsäljningen. Förhållandena i olika fall varierar dock krafligl.

I del långvariga utredningsarbete som föregått vårens riksdagsbeslut har elt flertal beskallningsmodeller beskrivits som i väsenlliga hänseenden avviker från de hittillsvarande reglerna. Under de senasle åren har bl.a. olika varianter av den s.k. schablonmeloden förts fram i den allmänna debat­ten.

Vid en schablonmässig beräkning av skogsinkomsten utgår man inte primärt från de realiserade skogsintäkterna. Till grund för beskatlningen ligger i slället den uppskattade virkesavkastningen på fastigheten. Enligt den schablonmetod som skogsskatlekommitlén diskuterade läggs den beräknade skogsinkomslen samman med inkomsler från andra verksamheier. En annan variani av schablonmetoden innebär att de årliga schablonintäkterna får avräknas mol intäkter från senare avverkningar. Schablonbeskattningen får då karaktär av en preliminär beskattning.

Mot en definiliv schablonbeskattning har invänts att metoden väsentligt avviker från allmänna skatleprinciper. Del har också framhållits atl svårlösta problem uppkommer om inkomsten från skogsbruket skall beräknas enligt schablon medan inkomsten från det egentliga jordbruket skall beräknas på vanligl sätl. Beskaltning av orealiserade intäkter har vidare inle ansetts förenlig med principen att det är den skaltskyldiges förmåga att betala skall (förmågeprincipen) som skall vara avgörande för tidpunkten för och storleken av skatteuttaget. I flera remissyttranden över skogsskattekommitténs betänkande har påpekats att del även med en omfattande administrativ apparat är mycket besvärligt atl på ell tillförlitligt säu beslämma de faktorer som avgör värdet av den årliga virkesavkaslningen. Om ambilionsnivån sätts lägre, l.ex. om schabloninkomsten anknyts lill del vid fastighetstaxeringen bestämda skogsbruksvärdet, har risken för felaktiga beslut bedömts som förhållandevis stor. Del har slutligen anmärkts att en schablonbeskattning som inte kompletteras med regler av annat slag minskar möjligheterna för en nybliven fastighetsägare att finansiera sitt förvärv med medel frän avverkningar.

Flera av de refererade invändningarna mot en definitiv schablonbeskatt­ning torde också kunna riktas mot etl system där hela eller del av tillväxten beskattas löpande men avräkning senare får ske mot avverkningsintäkler. Etl sådant system måste vidare innehålla regler om vilka beskaltningseffekter som skall inträda när fastigheten eller del av den säljs eller övergår till annan genom arv eller gåva.

Som påpekats i det föregående innebär den av riksdagen beslutade omläggningen av skogsbeskatiningen inte någon genomgripande ändring av skogsskattesystemet. Målsätlningen har i första hand varit all åsladkomma enklare och mer lättillämpade regler. Hänsyn har också tagits till önskemålet atl reglerna för beskattning av skogsinkomster skall vara förenliga med allmänna principer för beskattning av näringsverksamhet. Vid remissbehandlingen av 1978 års deparlementspromemoria riktades

 

535                    Kommittéer: Industridepartementet    Del 11 1:23

frän flera håll kritik mot all det i promemorian inte hade redovisals lillräckligl med underlag för all bedöma de skatte- och skogspolitiska verkningarna av promemorieförslagen. Bl.a. framhölls alt de föreslagna reglernas belydelse för virkesulbudel borde ha belysls närmare. Flera 1 emissinslanser ansåg all de äldre reglerna lills vidare kunde behållas och att i stället en ny, mer allsidig utredning borde tillsättas.

I proposilionen instämde chefen för budgeldeparlemenlel i all underlaget för etl beslul om ändringar i skogsbeskatiningen i vissa delar var ofullstän­digt. Del fanns därför enligt hans mening inle förutsättningar all införa ell helt nytt skogsskallesystem. Han ansåg del däremoi både angelägel och möjligt all omgående göra avsevärda ändringar av de gällande reglerna utan atl rubba grunden för systemet. Uppgiften alt undersöka om det fanns förutsättningar för ett hell annorlunda skogsskallesystem borde enligt chefen för budgeldeparlemenlel lämnas åt en ulredning av det slag som flera remissinslanser hade föreslagit. Riksdagen delade denna bedömning.

Som nyss har framhållits föreligger del elt samband mellan skattereglernas utformning och utbudet av virkesråvara. Della talar enligt min mening för alt virkesutbuds- och skatleproblematiken bör utredas i ell sammanhang. Mol denna bakgrund - och efter samråd med cheferna för budget- och jordbruks­departemenlen - anser jag atl en kommitté bör tillkallas med uppgifl alt utreda behovel av ytterligare statliga åtgärder och ändringar i beskattnings­reglerna för att påverka utbudet av virkesråvara.

Till närmare vägledning för den del av utredningsarbetet som inle omfattar beskaltningsområdel vill jag anföra följande.

Utredningsarbetet skall bedrivas med beaktande av de rikllinjer för skogspolitiken som har antagits av riksdagen. Kommitténs arbele skall hell inriktas på avverkningsfrågor. Den ambitionsnivå vad gäller produktionen inom skogsbruket som har lagts fast av riksdagen skall således betraktas som given.

En försia uppgifl för kommittén är atl utröna virkesulbudets karaktär, dvs. i hur hög grad del är strukturellt resp. konjunklurelll betingat. I den mån det bedöms nödvändigl bör därefter läggas fram förslag till åtgärder i syfte all möjliggöra en ökning av bruttoavverkningen lill den nivå som är förenlig med ett uthålligt skogsbruk. Härvid bör speciell uppmärksamhel ägnas ål alt försöka klarlägga kostnaderna för alt ta till vara de marginalkvantiteter som blir aktuella vid en avverkning som i genomsnitt motsvarar skogens tillväxt. Dessa kostnader måste ställas mot skogsindustrins betalningsförmåga.

En förutsättningslös analys av tänkbara åtgärder bör genomföras. Utred­ningsarbetet bör inriklas på alt i försia hand föreslå ålgärder som bygger på ekonomiska stimulanser snarare än administrativa regleringar.

Den nuvarande siluationen på virkesmarknaden är lill viss del belingad av rådande konjunkturläge. De eventuella förslag lill slalliga ålgärder som kommittén lägger fram kan därför inte bidra till alt på korl sikl öka utbudet av virke. Avsikten är i stället att kommittén skall lämna förslag lill medel som gör det möjligt att i framliden påverka avverkningsnivån inom ramen för den årliga skogstillväxten.

Även den del av utredningsarbetet som avser skogsbeskatiningen skall bedrivas med beaktande av de riktlinjer för skogspolitiken som har antagits av riksdagen. 1 övrigt bör kommiitén iaktta följande.

Skogsskaltereglerna har nyligen ändrats i väsenlliga avseenden. Till grund för de antaganden som i lagsliflningsarbelet har gjorts om hur olika skatteregler kan tänkas påverka virkesulbudel m.m. har legat uppgifter som i

 

Del II 1:23    Skr 1979/80:103                                              536

vissa delar kan vara inaktuella eller ofullständiga. Kommiitén bör därför söka få fram ell bälire underlag för atl bedöma den roll som den skallemässiga behandlingen av skogsinkomsler (avdragsreglerna, skogskontoreglerna etc) spelar för virkesulbudel från främsl olika kaiegorier av enskilda skogsägare. I del sammanhanget bör vidare skattereglernas effekler för del kommunala skatteunderlaget belysas.

Med stöd av de uppgifter som kommer fram i ulredningsarbelet bör kommillén analysera hur den nyligen genomförda lagstiftningen kan komma atl påverka avverkningsbenägenhelen. Om denna analys ger vid handen all skattereglerna kan bidra till att avverkningar skjuts upp eller tidigareläggs på ell säll som är olämpligt frän skogspoliiisk synpunki, bör kommillén lägga fram förslag i syfte atl molverka della.

Kommittén bör sträva efter alt åsladkomma lösningar som är förenliga med de principer som allmänt gäller för beskattning av näringsverksamhet. Hänsyn bör vidare tas till önskemålel alt reglerna för skogsbeskatiningen skall vara enkla atl förslå och lillämpa. Kommillén kan här ha nytta av de skattemodeller som presenterats i skogsskattekommitténs belänkande och i budgeldepartementets promemoria och av de synpunkier som lämnals pä dessa förslag. Finner kommiitén all skäl lalar för en ny omläggning av skogsbeskatiningen, bör kommiitén redovisa de problem av övergångsnalur som kan uppkomma.

Från olika håll har del finska sysiemel för skogsbeskatlning åberopats som slöd för en schablonmässig beräkning av den skattepliktiga inkomsien av skogsbruket. Kommittén bör belysa administrativa, skatte- oeh skogspolitis­ka erfarenheler av del finska sysiemel och molsvarande erfarenheler från skogsbeskattningen i Norge.

Kommillén bör följa det arbele som bedrivs av realbeskallningsulredning­en (B 1978:07).

För utredningsarbetet i dess helhel bör kommiitén beakta följande.

De slalsfinansiella konsekvenserna vid genomförandet av framlagda förslag bör redovisas utförligt. Innebär kommitténs förslag ökade kostnader eller minskade intäkter för statsverket bör kommiitén ange hur dessa skall finansieras.

Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsami.

Med hänsyn till vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen bemyndigar chefen för industridepartementet

atl tillkalla en kommitté med högst 7 ledamöier med uppdrag att uireda skogsindustrins virkesförsörjning,

all utse en av ledamöterna atl vara ordförande,

alt besluta om sakkunniga, experler, sekrelerare och annat bilräde ät kommiitén.

Vidare hemsläller jag all regeringen föreskriver

alt kostnaderna för kommittén skall belasta fjortonde huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Industridepartementet)

 

537                Kommittéer: Kommundepartementet    Delll Kn:l

Kommundepartementet

1. Ersättning för skador på grund av naturkatastrofer m.m.

Dir 1979:36

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-03-01 Depariemenlschefen, slalsrådel Hansson, anför

1 slulel av förra årel beslutade regeringen om en översikllig undersökning av de områden inom vilka risk för jordskred kan föreligga. Syflel med den översikiliga undersökningen är alt de områden där skredriskerna är störsi skall kunna beslämmas. Undersökningen kan i sin tur komma atl visa alt fortsatta geotekniska undersökningar och stabiliseringsålgärder är nödvän­diga i särskilt utsatta områden. Frågan om ansvarei för atl geotekniska undersökningar görs och för atl stabiliseringsålgärder vidlas behöver klarläg­gas liksom de kostnadsfrågor som uppkommer i sammanhanget.

Erfarenhelerna från handläggningen av frågor om ersällning för skador på grund av naturkatastrofer har också aktualiserat en översyn av ersättnings­principerna. I det följande kommer jag all gå närmare in pade frågor som jag nu har berört. Jag kommer därvid också att ta upp bl.a. frågan om skyldighet för den som bedriver riskfylld verksamhel atl ersälla slalens och kommunens kosinader för räddningstjänst i anledning av verksamhelen.

Ersättning för skador på grund av naturkatastrofer

Ersättning från staten för skador på grund av naturkatastrofer belalas på grundval av principer som har godkänls av 1960 och 1967 års riksdagar (prop. 1960:2. SU 1960:17, rskr 1960:59 saml prop. 1967:105. JoU 1967:16 och rskr 1967:174). Riksdagsbehandlingen gällde i båda fallen ersällning för skador vid omfallande översvämningar. Motsvarande principer lillämpas emilerlid i fråga om andra naturkatastrofer, l.ex. jordskred och snöskador. Ersättning­arna belalas från ell särskilt reservalionsanslag under fionde huvudliteln.

De ersättningsprinciper som har faslslällls genom riksdagens beslut innebär i huvudsak följande. Som regel skall skadorna ha vållat intrång i rörelse eller yrkesverksamhel av vilken den skadelidande varil beroende för sin försörjning. Ersättning betalas inle för skador av mindre omfattning och heller inle i den män den skadelidande har rält lill ersällning från annan än staten. Försäkringsbar skada ersätts aldrig. Normall utgår ersättning med 50 % av skadebeloppet men i särskilt ömmande fall kan ersällning ulgå med högst 90 %. Ersällning belalas efter behovsprövning. Stor reslrikiivilel iakttas när det gäller ersättning till bolag, föreningar och andra juridiska personer. En kommun fär ersättning bara om den ekonomiska belaslning som skadorna medför framslår som orimligt slor i förhållande lill kommu­nens skatteunderlag. Om risk för l.ex. översvämning hade kunnal konsta-

 

Delll Kn:l    Skr 1979/80:103                                                 538

teras i förväg, betalas ersättning bara om den skadelidande har vidtagit förebyggande ålgärder i rimlig omfattning.

1 en del fall har - p.g.a. de särskilda omständigheterna - ersättning för skador betalats efler förmånligare ersättningsprinciper än de som tillämpas normalt. Del har då varit fråga om större naturkatastrofer, l.ex. Surle- och Tuvekataslroferna. 1 dessa fall har ersällning beialats på grundval av särskilda beslul av riksdagen.

Pä grundval av förslag i prop. 1977/78:125. bil. 12. Ersällningar och lån m.m. i samband med naturkaiaslrofen i Tuve, anvisade riksdagen ell reservationsanslag av 65 milj. kr. till ersättningar m.m. och etl inveslerings­anslag av 40 milj. kr. till lån för inlösen av fasligheler (CU 1977/78:29, rskr 1977/78:266). Föredraganden anförde i proposilionen alt han ansåg det angelägel all staten - i den mån ersällningsskyldighel inle ankom på försäkringsgivarna - irädde in med hjälp lill de enskilda personer som hade lidit skada lill följd av kataslrofen. Del borde enligi föredraganden eftersträ­vas att de skadelidande försattes i samma ekonomiska situation som före katastrofen. Ersällning för byggnader inom skredområdel och för de byggnader inom det s.k. skredriskområdet som måsle rivas belalades av försäkringsgivarna. Marken borde enligt proposilionen överföras lill kommunen. Ägarna lill bosladsfasligheler inom skredriskområdet borde erbjudas all få sina fasligheler inlösta. Även fasligheler ulanför skredrisk­området skulle kunna lösas in, när särskilt slarka skäl förelåg. Den sammanlagda ersättningen för fastigheterna borde enligt föredraganden molsvara resp. fastighets marknadsvärde, beräknat som om skredet inle hade inträffat och bestämt efler vanliga expropriationsrällsliga principer. Vid bestämmandet av det belopp som staten skulle svara för borde avdrag göras för vad försäkringsgivarna betalade, alltså den del av det lotala värdet som kunde hänföras lill byggnaderna.

Försäkringsgivarna ersatte de skadelidande inom ramen för gällande försäkringsavtal för skada på eller förlust av lös egendom, för s.k. merkosl­nader och för flyttningskostnader. Siaten belalar enligt regeringsbeslut ersättning för skada på eller förlust av lös egendom, när försäkring mot skadan eller förlusten inle hade kunnat tecknas. När försäkring kunnal tecknas men den skadelidande hade underlåtit atl göra detta, belalas enligt regeringens beslul ersällning med hälflen av del belopp lill vilkel skadan eller förlusten kan uppskattas. Mot bakgrund av atl enskilda personer som har lidit skada genom skredet i princip skall hållas ekonomiskl skadeslösa, ansåg regeringen del motiverat atl rörelseskador ersätls efter någol mindre restriktiva principer än vad som tillämpas i andra fall. Full ersäitning betalas sålunda för direkta skador till följd av skredet. Ersättning för minskad rörelseavkastning belalas enligt regeringens beslul inte för tiden efter år 1979, då ålerställningsarbetena beräknas vara avslutade.

Också när det gäller Surlekalastrofen i seplember 1950 innebar slalens insalser alt de skadelidande fick i princip full ersättning för skador och kosinader lill följd av jordskredel (jfr prop. 1950:256). Skredområdet löstes in av staten.

Länsstyrelsen i Örebro län har i en skrivelse den 8 februari 1978 hemställt alt regeringen föranstaltar om en översyn av de ersättningsfrågor som kan uppkomma lill följd av naturkatastrofer eller liknande förlopp. Därvid bör även möjligheterna all erhålla försäkringsskydd uppmärksammas. Begräns­ningarna i ersällningarna för skador på grund av vårflodsöversvämningarna i Örebro län i maj 1977 hade enligt länsstyrelsen föranlett erinringar särskilt

 

539                 Kommittéer:  Kommundepartementet    Del II Kn:l

från drabbade fritidshusägare. De regler som lillämpades innebar att ersättning av statsmedel belalades i begränsad omfattning till ägare av permanentbostadslius och i än mer begränsad omfattning till ägare av fritidshus. Länsstyrelsen anser all erinringarna har sådan lyngd all en översyn av bidragsreglerna är moliverad. Härtill kommer enligt länsstyrelsen atl möjligheterna all genom försäkringsskydd trygga sig mot oföruisedda skador i samband med vårflod är begränsade.

Försäkringsskyddet mol skador på grund av händelser i naturen omfatlade
vid tiden för Surteskredel bara åskslagsskador. Efter Surleskredel
utvidgades försäkringsskyddet till alt omfalla också ersällning för personlig
lösegendom vid jordskred, jordras och jordbävning. I mitten av 50-talel
infördes        slormskadeskyddel.        Efler        en        uppmaning        frän

försäkringsinspektionen inkluderades skador på personlig lösegendom till följd av baktrycksvatlen eller vallen från markytan vid skyfall i vallenskadeförsäkringarna. Sedan en dammkalastrof med omfallande egendomsskador hade iniräffal i Sysslebäck i Värmland den 1 juli 1973, diskuterades frågan om en uividgad naturskadeförsäkring i en för försäkringsbolagen gemensam kommitté. Denna ansåg atl privatpersoners försäkringar borde obligatoriskt utvidgas lill all omfalla även andra skador lill följd av naturhändelser än storm- och åskslagsskador. Enligt kommitténs förslag skulle skador på byggnader genom jordskred, jordras, bergras, laviner eller jordskalv med en styrka av minst 4 enligt Richterskalan ersältas. Däremot skulle inte skador genom sättningar i marken ersättas. Undanlag gjordes också för skador genom sprängning, pålning, sponlning och uppläggning av jord- eller slenmassor saml gruvdrift, alltså skador pä grund av mänskliga ingrepp. Försäkringsskyddet skulle omfatta också skador vid genombrott av damm för vattenmagasin, däremot inle skador som uppslår genom att invallningar genombryts, Endasl skador på byggnader och lös egendom skulle ersältas, däremot inte skador pä vägar, trädgårdar och liknande. I fråga om översvämningsskador föreslog kommillén inle något skydd för byggnader. Kommitténs förslag har genomförts i fråga om hem-, villaoch fritidshusförsäkringarna, Fr,o,m, den 1 januari 1979 har i alll väsentligl molsvarande åtaganden införts i fråga om förelags-, affärsoch faslighetsförsäkringarna. Dessa omfattar dock inte skador genom jordskalv eller utslrömning från avloppsledning till följd av regn, snösmältning eller högvatten.

Försäkringsbranschens serviceakliebolag anför i en skrivelse den 22 december 1978 atl man inom försäkringsbranschen har noga övervägt om de som drabbas av översvämningar skulle kunna skyddas genom försäkring. Man har emellertid funnil atl en fullsländig lösning inte kan nås inom området för frivillig försäkring, Serviceakliebolagel ifrågasäller om inle en utredning som är gemensam för staten och försäkringsbranschen skulle kunna åstadkomma vissa lösningar.

Naturkatastrofer kan - förutom förlust av människoliv och skador av ideellt slag - medföra personskador och materiella skador. Den enskilde som har drabbats av personskada är ekonomiskl Iryggad genom i försia hand lagen (1962:381) om allmän försäkring och egen försäkring om sådan har tagits, Någol molsvarande gäller däremoi inte i fråga om maleriella skador. Försäkringsskyddet är, som framgår av del föregående, inle helläckande. Normalt betalas statligt bidrag efler behovsprövning och endasl för viss del av skadan. För vissa maleriella skador ulgår bidrag över huvud tagel inte. Staten har emellerlid vid en del större kataslroftillfällen genom bidrag eller

 

Del II Kn:l    Skr 1979/80:103                                                540

på annal säll vidlagil särskilda ålgärder lill förmån för enskilda.

Enligt min mening är del otillfredsställande atl de som drabbas av naiurkaiasirofer ersätts efler olika principer. Omfaliningen av en naturkata­strof bör givetvis inle vara avgörande för storleken på ersättningen till den enskilde drabbade. Jag anser all frågan om försäkringsskyddet och principer­na för samhällels insalser vid naturkatastrofer bör ses över. Syftet med översynen bör främst vara alt pröva om det är möjligt alt skapa ett mera heltäckande försäkringsskydd och etl mer enheiligi ersallningssyslem. För detla ändamål bör en särskild kommillé fillkallas. Kommilléns uppdrag bör omfatta också vissa ytterligare frågor som jag ålerkommer lill i del följande.

Begreppet naturkatastrof innebär inle någon entydig bestämning. Hit kan räknas bl.a. jordskred, översvämningar saml häftiga stormar och snöfall men även vissa skador lill följd av erosion o.dyl. Del bör ankomma på kommittén att söka åstadkomma en mera exakt definition. Särskilda ersättningssystem finns för vissa typer av skador, l.ex. skördeskadeskyddei och rennäringens kalastrofskadeskydd. Kommiuén bör söka åsladkomma en lämplig avgräns­ning mol sådana ersältningssyslem men i övrigl inte gå närmare in på dem.

Jag anser all det är nalurligl all skador som uppkommer vid naturkata­strofer, så långt del är möjligt med hänsyn lill försäkringsmässiga synpunk­ter, ersätts inom ramen för försäkringsskyddet. Utredningsarbelel bör därför bedrivas i nära samarbele med försäkringsbranschen.

När det gäller den närmare ulformningen av ersättningsprinciperna bör en utgångspunkt för kommilléns arbele vara all ersällning frän samhällel skall vara socialt moliverad och belalas bara lill den som kan anses ha ell klarl behov av sådan ersäitning. Det innebär atl det i första hand är enskilda skadelidande som bör lillgodoses. Till denna kalegori kan räknas också personer som i en eller annan form driver smärre rörelser som de är beroende av för sin ulkomsl. Kommillén bör pröva hur man bör la hänsyn lill den skadelidandes inkomsi- och förmögenhetsförhållanden. Vidare bör del övervägas om ersäitning skall belalas oberoende av vad slags egendom som har skadats och oberoende av omfattningen av skadorna. Kommittén bör också pröva om ersättning under speciella förhållanden skall kunna belalas för åtminslone en del av skadorna, trots all den skadelidande inte har utnyttjat möjlighelen atl skaffa sig försäkringsskydd. En omsländighet som bör kunna föranleda alt ersällningen sätts ner eller faller bort är all den skadelidande har underlåtit atl vidta förebyggande ålgärder i rimlig omfatt­ning. Kommittén bör överväga också denna fråga.

Skador som drabbar förelag men som inte kan sägas medföra belydande ekonomiska verkningar för företagens ägare bör enligt min mening inle ersättas. Vad jag nu har sagl ulesluler inle all kommittén bör kunna pröva frågan om hur l.ex. ideella föreningar och bostadsrällsföreningar bör behandlas.

Geotekniska undersökningar och förebyggande åtgärder

På flera håll i Sverige finns områden som på grund av topografin saml jordarternas sammansällning och lagring är utsatta för risk för jordskred. Under 1900-lalet har elt antal slörre jordskred inträffat. Dessa har i några fall medfört förluster av människoliv och skador på byggnader och anläggningar. Som exempel kan nämnas skreden i Surte år 1950, Göta år 1957 och Tuve är

 

541                 Kommittéer: Kommundepartementet    Delll Kn:l

1977. Samhällets kostnader under de senaste 30 åren på grund av stora skred har uppskattats lill i genomsnitl 10 milj. kr. om årel. Lcrskred som omfallar mer än en hektar mark inträffar i genomsnitt en gång på två lill tre år, i flerlalel fall dock inom obebyggda områden.

Cenlral förvallningsmyndighel för geoiekniska ärenden är slalens gcoiek-niska institut (SGI). Verksamheten vid SGI är främsl inriktad på geoteknisk forskning och utveckling samt information. SGI utför också geoiekniska uppdrag i en icke oväsenllig omfallning. Slabilitelsförhållandcna i Götaälv­dalen övervakas exempelvis sedan 15 år. SGI genomför därvid bl.a. besiktningar och mätningar saml bilräder kommunala och slatliga myndig­heler vid planering och byggande utmed älven. Frän och med budgetåret 1977/78 har SGI fåll ökade medel för i huvudsak allmän rådgivning lill kommuner och länsslyrelser saml remissverksamhet avseende främsl bebyggda områden eller områden under planläggning för bebyggelse. Vidare bedriver SGI forskning beiräffande skredfarliga områden. Regeringen uppdrog den 8 juni 1978 ål SGI atl i samråd med Sveriges geologiska undersökning (SGU), inslilulionerna för geoteknik och geologi vid Chalmers tekniska högskola saml Göteborgs kommun utreda de geoiekniska förhållanden som förelåg vid skredei i Tuve och som kan ha ullösl skredet.

Enligt de allmänna bestämmelserna om planläggning i 9 S byggnadsstad­gan (1959:612) skall, där inle särskilda förhållanden föranleder annal, mark avses för del åndamål vartill den är mest lämpad med hänsyn till läge, terräng- och grundförhållanden samt övriga omständigheter. Förslag till plan skall, när del överlämnas lill kommunal eller statlig myndighel för anlagande eller fasislällelse, vara älföljt av bl,a. utredning om de lekniska och ekonomiska förulsällningarna för genomförandel. Därvid skall särskilt grundens beskaffenhet beaklas (16 §), Åven beträffande tilltänkt bebyggelse ulanför detaljplan åligger del byggnadsnämnden eller i vissa fall länsstyrelsen all pröva om grundförhållandena är lämpliga. För att mark skall få användas för bebyggelse, oavsett om denna är tät eller gles, förutsätts nämligen enligt 5 § byggnadslagen (1947:385) all marken prövats från allmän synpunki lämpad för andamålet. De i 9 § byggnadsstadgan upptagna allmänna bestämmelserna om vad som skall iaktlas vid planläggning gäller i tillämpliga delar också för bedömningen av glesbebyggelsens delaljlokalisering (se prop, 1972:111, bil, 2, s. 322 f). Ifråga om lälbebyggelse sker lämplighetsprövningen, såsom framgår av del föregående, vid planläggningen eller vid eventuellt förekommande prövning av om undantag (dispens) kan ges från förbudet i 56 § byggnadsstadgan mol tätbebyggelse utanför detaljplan. Annan bebyggelse än lätbebyggelse prövas i samband med prövning av ansökan om byggnadslov.

Staten eller kommunen har däremot inte någol forllöpande ansvar enligt byggnadslagsliflningen för all grundförhållandena under befintlig bebyggelse är lillräckligl stabila. Del kan i della sammanhang anmärkas alt en slor del av bebyggelsen i landel har lillkommil innan noggranna överväganden om riskerna för skred blev vanliga.

Statens planverk har det centrala ansvarei för planerings- och bebyggelse­frågor. På regional nivå har länsslyrelserna motsvarande ansvar. Kommu­nerna och dä främst byggnadsnämnden har del primära ansvarcl för all geotekniska förhållanden undersöks och beaklas vid delaljplanläggning. Länsstyrelserna skall i samband med fastställelse av delaljplaner med ledning av den ulredning som kommunen presenlerar bedöma om kommunen har

 

Delll Kn:l    Skr 1979/80:103                                                 542

beaktat de geotekniska förhållandena tillräckligt för att ändamålel med planen skall kunna genomföras.

Regeringen har genom etl beslul den 14 december 1978 getl SGI i uppdrag att utföra en översiktlig karlering av områden inom vilka risk för skred kan föreligga. De områden där risken för skred kan bedömas vara slörsl skall avgränsas. Resulialel av karleringen skall redovisas efler hand för berörda kommuner och länsslyrelser och för slalens planverk. För områden där skredrisk inle kan uieslulas skall SGI redovisa vilka delaljerade undersök­ningar som är påkallade.

1 princip ankommer del på ägaren alt vidta förebyggande ålgärder för all skydda egendom från skada. Försäkringsgivarens ansvar inlräder inle förrän elt försäkringsfall inträffar eller kan befaras vara omedelbarl föreslående. Även då är den enskilde enligt 52 S lagen (1927:77) om försäkringsavtal skyldig all efter förmåga sörja för atl skadan avvärjs eller minskas. Koslnad som härvid uppkommer för den enskilde skall försäkringsgivaren ersälta (53 S).

Enligt 2 S brandlagen (1974:80) svarar varje kommun för räddningstjänst och för förebyggande åtgärder mol brand i kommunen. Med räddningstjänst avses verksamhel som syflar till all vid brand, oljeutflöde, ras. översvämning eller annal nödläge avvärja eller begränsa skada pä människor eller egendom eller i miljön (1 S). En förutsättning är emellertid alt del med hänsyn lill behovel av ett snabbi ingripande, del hotade intressets vikt, kosinaderna för räddningsåtgärderna och omständigheterna i övrigt kan anses påkallat att staten eller kommunen svarar för atl ålgärder vidlas.

I prop. 1973:185 med förslag lill brandlag (s. 132) anför föredraganden att räddningsorganens uppgifl skall vara atl avvärja eller begränsa skada, dvs. alt hindra alt skada uppstår eller all redan inträffade skador förvärras. Renl förebyggnade ålgärder, dvs. ålgärder som vidlas på förhand för all förebygga all en händelse som kan leda lill skador inträffar eller föranleder skador, hör alltså inte hit. Uppenbarligen är det från både effektivitetssynpunkt och kostnadssynpunkt angelägel alt räddningsorganen ingriper så snabbt som möjligt. Till åtgärder för att avvärja eller begränsa skada bör enligt föredra­ganden därför hänföras också åtgärder som vidlas innan en händelse som kan föranleda skada har inträffat, under förutsätlning all en sådan händelse kan befaras vara omedelbart förestående.

En kommun har utöver ansvarei för räddningstjänsten inle någon laglig skyldighel all vidtaga åtgärder för att skydda den enskilde eller hans egendom mol skador på grund av naturhändelser. Om förhållandena är sådana att den enskilde saknar möjlighet atl själv ombesörja alt ålgärder vidtas, kan kommunen dock ha anledning atl ingripa. Reglerna om den kommunala kompetensen kan emellerlid innebära begränsningar i kommunernas befogenhet.

Enligt min mening är del angeläget atl fortsatta geotekniska undersök­ningar görs inom områden där del finns skäl all befara jordskred. När del gäller ny bebyggelse har kommunerna och länsslyrelserna, som framgår av del föregående, ell ansvar för all grundförhållandena undersöks. Man har emellerlid anledning befara all befinllig bebyggelse i inle obelydlig utsträck­ning är belägen pä mark där grundförhållandena inle har undersökts närmare. Staten kan självfallel inte åtaga sig eller ålägga kommunerna ell ansvar för att geoiekniska undersökningar alltid görs när sådana undersökningar är motiverade i befinllig bebyggelse. I5äremot har samhällel både i eget inlresse och med hänsyn till sill ansvar för befolkningens säkerhel

 

543                 Kommittéer:  Kommundepartementet    Delll Kn:l

anledning alt se lill all förutsättningar skapas för atl sådana undersökningar kan genomföras där man kan befara att riskerna är siirskill stora.

Kommillén bör enligi min mening överväga hur sådana undersökningar kan komma lill stånd. I de ftill där del är motiverat atl samhällel svarar för uppgiften synes den lämpligaste lösningen vara alt undersökningarna ombesörjs av kommunen. Kommillén bör överväga om en sådan ordning kan införas utan att kommunerna åläggs en obligatorisk skyldighel att svara för sådana undersökningar. Kommunernas befogenheter på området bör klarläggas. Kommillén bör i denna fråga samråda med Svenska kommunförbundei. Vad jag nu har anförl bör inle utgöra hinder för kommiitén all pröva en ordning som innebär alt en statlig myndighet, l.ex. länsstyrelsen, får till uppgift all svara för all geoiekniska undersökningar kommer lill stånd.

När det gäller konkreta ålgärder för all förebygga all skred inträffar måste ulgångspunklen för kommilléns överväganden vara atl del är den vars egendom hotas som har alt svara för åtgärderna. Vid risk för jordskred bör förebyggande ålgärder som regel vidlas snabbt. Mycket omfattande och koslsamma ålgärder kan behövas. Försäkringsgivarnas ansvar för ålgärder av detta slag är, som framgår av det föregående, mycket begränsai. Jag finner del angelägel all kommittén prövar hur detla ansvar bör preciseras och om del finns förutsättningar atl uividga del. I dessa frågor bör kommiitén samråda med förelrädare för försäkringsbranschen.

Åven med ell utvidgat försäkringsgivaransvar torde dock silualioner kunna uppstå när de åtgärder som kan behöva vidlas är sä brådskande och omfallande att samhällel behöver ingripa. Den enskilde kan sakna både prakliska och ekonomiska möjligheter atl svara för åtgärderna. Direkt skyldighet för samhället all ingripa föreligger bara i den mån åtgärderna kan hänföras till räddningstjänst i brandlagens mening. Kommittén bör överväga om det i vissa särskilda fall - när försäkringsgivaransvar inte föreligger - bör finnas en möjlighel för den enskilde alt få stöd från samhället.

När den enskilde inte själv kan ombesörja alt nödvändiga åtgärder vidlas, kan del vara lämpligt atl kommunen svarar för all så sker. Jag anser dock all kommunerna inle bör åläggas skyldighel att vidta ålgärder för alt förebygga skred. Kommittén bördäremol pröva om kommunernas befogenheter i delta hänseende behöver preciseras eller vidgas.

Kommittén bör vidare överväga hur kostnaderna för förebyggande åtgärder bör i del särskilda fallet fördelas mellan siaten, kommunen och den enskilde. Utgångspunkten måste vara all det i försia hand är den vars egendom hotas som har all svara för all förebyggande ålgärder vidtas. Ersättning frän samhället lill den enskilde bör komma i fråga bara när denne inte själv kan svara för kosinaderna, Ersäitning från staten bör vidare komma i fråga bara beiräffande ålgärder som verkligen har varil påkallade, I delta sammanhang bör kommittén pröva om del finns förutsättningar atl närmare ange de säkerhelsfaktorer som bör användas vid bedömningen av om slabilitelsförhållandena är sådana atl förebyggande ålgärder behövs.

De frågor jag har beröri kan påverkas av resultatet av reformeringen av byggnadslagstiftningen. Kommittén bör vid sitt arbele beakta della.

Kommittén bör också överväga om särskilda regler om befogenhet alt ingripa i annans räll behövs för att förebyggande åtgärder skall kunna genomföras så snabbi och effekiivt som möjligt. Det ligger i sakens natur atl sådana regler måste ulformas så all rimlig hänsyn tas lill den som utsätts för ell ingrepp. I delta sammanhang vill jag erinra om bestämmelserna i 2 kap. 18

 

Delll Kn:l    Skr 1979/80:103                                                  544

S regeringsformen (RF).

Diir föreskrivs atl varje medborgare skall vara tillförsäkrad ersättning enligt grunder som besläms i lag för det fall all hans egendom las i anspråk genom expropriation eller annal sådanl förfogande.

övriga frågor

Den fråga som jag nyss har beröri har samband med frågan om ersäitning för ingrepp enligt 11 S brandlagen. Ersällningsbesiämmelserna i 19 S omfal­lar bara det fallet all utmslning för räddningstjänst har tagils i anspråk. En uttrycklig föreskrifl om rätt lill ersäitning också för andra ingrepp som görs med slöd av 11 S brandlagen kan behövas med hänsyn lill 2 kap. 18 S RF. En sådan föreskrifl kan vara moliverad även av andra skäl.

Av del förhållandel all kommunerna enligt 2 S brandlagen är skyldiga all svara för räddningstjänsten följer alt de endast med slöd av föreskrifl i lag kan ta ul kosinaderna för ett räddningsingripande av den i vars inlresse ingripandel har gjorls eller av den vars verksamhet eller handlande har föranlett ingripandel. Uttryckliga beslämmelser om skyldighel alt svara för sådana kostnader finns bara i lagen (1973; 1198) om ansvarighet för oljeskada lill sjöss.

1 prop. (1973:185) med förslag lill brandlag m.m. berördes frågan om bestämmelser borde införas som skulle göra det möjligt för kommunerna och staten att, antingen generelll eller i särskilda fall, la ul ersäitning för kostnader för räddningsingripanden. Föredraganden ansåg all del inte borde komma i fråga atl generelll föreskriva skyldighel för den i vars intresse elt räddningsingripande hade gjorls eller den vars verksamhel eller handlande hade föranlell elt räddningsingripande alt ersälla kommunens eller slatens kostnader (prop, s, 181), Däremot borde del övervägas om en sådan skyldighel var moliverad pä vissa särskilda områden. Föredraganden fann emellerlid alt del vid tidpunkten för propositionen inle fanns lillräckligt underlag för en regel som innebar all riskfyllda verksamheter av visst slag skildes ul och förenades med ersällningsskyldighel för räddningskoslna-der.

Jag anser alt tiden nu är mogen atl åler la upp frågan om regressrätt för kosinader för räddningstjänst. En sådan regressrätt framslår som moliverad särskilt i fråga om verksamheter som innebär stora risker för olyckor som kan kräva omfattande räddningsålgärder. Det är dock inle givel alt samhällets krav på ersättning för dylika kosinader skall pä lika villkor konkurrera med enskildas skadeståndskrav i de fall då full ersällning inle kan utgå för alla anspråk. Vid sina överväganden bör kommittén särskilt beakla viklen av en klar och entydig avgränsning mellan de fall där regressrätt föreligger och andra fall. Vidare bör beaklas de svårigheler som kan uppkomma på vissa speciella rättsområden, t,ex, sådana områden där den svenska lagstiftningen grundas på internationella konventioner.

Kommillén bör lägga fram de förfaltningsförslag som föranleds av kommitténs överväganden.

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemsläller jag efter samråd med cheferna för justitie-. ekonomi-, budgel-, jordbruks- och bostads-depariemenlena alt regeringen bemyndigar chefen för kommundepartemen­iei

all lillkalla en kommillé med högst fem ledamöier med uppdrag alt utreda

 

545                Kommittéer: Kommundepartementet    Del II Kn:2

frågan om ersäitning för skador på grund av naiurkaiasirofer m.m.,

all utse en av ledamöterna all vara ordförande,

all besluta om sakkunniga, experler, sekrelerare och annal bilräde ål kommillén.

Vidare hemsläller jag all regeringen föreskriver all kosinaderna skall belasla femtonde huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Kommundepariementel)

2. Tilläggsdirektiv till kommittén (1978:02) för fortsatt utredning av frågan om medbestämmande för de anställda i kommuner och lands­tingskommuner

Dir 1979:54

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-06-07

Departementschefen, statsrådet Hansson, anför.

Den 20 mars 1970 bemyndigade Kungl. Maj:l chefen för civil­departementet atl lillkalla sakkunniga för all göra en översyn av den kommunala demokratin (ulredningen om den kommunala demokratin). Genom lilläggsdirekliv våren 1972 fick ulredningen i uppdrag atl uireda vissa frågor om personalinflylandet i den kommunala verksamhelen.

I tilläggsdirektiven framhölls att en fördjupad förelagsdemokrati är ett väsentligt medel när det gäller att nå bäitre förhållanden för de anställda och därigenom öka arbetstillfredsställelsen och säkerställa ell goll arbetsresultat. Det är enligt direkliven ett slarki inlresse både från allmän synpunki och från arbetstagarsynpunkl all de personer som är anslällda inom kommunala och landstingskommunala förvaltningar, liksom andra arbetstagare, får insyn i och inflylande över verksamheten pä arbetsplatsen. Frågan om hur della syfte skall nås erbjuder emellerlid särskilda problem, som inle har någon direkl motsvarighet inom enskild verksamhet och som i viss mån skiljer sig från de svårigheler som uppkommer när del gäller alt lillgodose molsvarande inlresse i fråga om dem som är anställda inom statsförvaltningen.

Mot denna bakgrund har utredningen haft atl överväga sådana författ­ningsändringar som behövs, dels för atl kommunala och landslings­kommunala nämnder genom majoritetsbeslut skall kunna medge represen­tanter för de anställda rätt att närvara vid resp. nämnds sammanträden och delta i överläggningarna men inte i besluten, dels för att nämndernas beslutanderätt i vissa ärenden skall kunna överföras till förelagsnämnd eller annal organ med arbeistagarrepresenlation.

Ulredningen lämnade i augusli månad 1977 belänkandet (SOU 1977:39) Företagsdemokrati i kommuner och landslingskommuner. Ulredningen föreslog dels sådana ändringar i kommunallagen (1977:179, KL) all del blir möjligt alt föra över beslutanderätt i vissa ärenden från nämnd lill parissam­mansatta organ, dels en särskild lag om närvarorätt för personalföreträdare vid sammanträde med kommunal eller landstingskommunal nämnd.

Betänkandet   har  remissbehandlais.   Sammanlagi   har  267  yttranden

35 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 103

 

DellIKn:2    Skr 1979/80:103                                                 546

kommii in. En bred majoritet av remissinstanserna är posiliva lill förslagel om parlssammansalia organ, medan remissopinionen är spliltrad i närvaro-rättsfrågan.

Efler bemyndigande av den dåvarande regeringen (Dir 1978:63 och 87) tillsalles höslen 1978 en expertkommitté, kommittén (Kn 1978:02) för forlsaU ulredning av frågan om medbeslämmande för de anställda i kommuner och landslingskommuner, för att överarbeta ulredningens båda förslag.

En fortsatt beredning av vissa av de frågor som behandlas i utredningens betänkande har också ägl rum inom kommundepartemeniei. Den 29 mars 1979 besluiade regeringen all lägga fram prop, 1978/79:188 om fördjupad förelagsdemokrali i kommuner och landslingskommuner,

1 proposilionen föreslås åtgärder som syftar lill all utveckla och fördjupa företagsdemokratin i kommuner och landslingskommuner, Avsiklen är all de anställda skall fä bättre möjligheter till inflylande och insyn i frågor som rör förhållandet mellan arbetsgivare och arbelslagare samt all de anslälldas erfarenheler och kunskaper skall kunna las lill vara pä ett bättre sätl än hiuills. Utvecklingen av företagsdemokratin skall ske inom de ramar som har lagts fast för medbestämmandet inom den offentliga sektorn i samband med arbelsrältsreformen samt med hänsyn lill den kommunala sektorns särart,

I propositionen föreslås all kommunallagen och lagen (1957:281) om kommunalförbund (omlryckt 1977:181) ändras så all del blir möjligt atl inräita parissammansatta organ i kommuner, landslingskommuner och kommunalförbund. De parlssammansalia organen kan enligt förslagen i propositionen få vissa berednings-, förvallningsoch verkställighetsuppgifter i frågor som rör förhållandel mellan kommunen eller landstingskommunen som arbetsgivare och dess arbelslagare. Med hänsyn lill viklen av alt den poliliska demokratin inte kränks föreskrivs alt lill parlssammansalia organ inle får överlämnas atl avgöra frågor som rör den kommunala eller landslingskommunala verksamhelens mål, inrikining, omfattning eller kvalitet. I princip får de partssammansatla organen inle heller avgöra frågor som avser myndighelsulövning. Del ankommer på kommunfullmäktige resp. landslingel att i reglemente för de parlssammansalia organen ange dessas uppgifler, sammansättning, mandattid och verksamhetsformer. Förslagen bygger på förutsällningen all arbetsmarknadens parter i samband med förhandlingar om medbestämmandeavtal aktualiserar frågan om parts-sammansatta organ. Något förslag i närvarorällsfrågan läggs inte fram i propositionen. Lagändringarna avses träda i kraft den 1 juli 1979.

Riksdagen har den 22 maj 1979 bifallit proposition (KU 1978/79:38, rskr 1978/79:362), Förutsättningarna för den tidigare nämnda expertkommitténs uppdrag ändras pä ett avgörande sätl genom den lagstiftning som riksdagen har beslulal. Jag anser därför all de tidigare beslutade direkliven bör ersättas med nya. Kommitténs sammansättning bör också breddas så all förelrädare för Svenska kommunförbundei. Landstingsförbundet, Svenska kyrkans församlingsoch pastoralsförbund. Landsorganisationen i Sverige, Tjänsle­männens centralorganisation och Centralorganisationen SACO/SR bereds tillfälle att delta i arbetet.

Genom lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet (MBL) skapades en gemensam grund för de anställdas medbestämmande i offentlig och enskild verksamhet. De kommunall anslälldas medbeslämmande måste utvecklas på arbetsrättsreformens grund. Samiidigi som detta sker måsle hänsyn las till den kommunala demokratin. Den lidigare nämnda proposi-

 

547                Kommittéer: Kommundepartementet    Del II Kn:2

tionen är etl steg i den riktning som jag nu har angett. Ytterligare frågor återstår atl lösa. Till dem hör bl.a. frågan om närvarorätt för företrädare för de anställda vid nämndsammanlräden.

Med slöd av lagen (1972:271) om närvarorätt vid sammanträde med kommunal eller landstingskommunal nämnd har sedan år 1973 pågått en försöksverksamhel i 37 kommuner och 20 landstingskommuner. Omkring 1.900 nämndledamöler och drygl 600 personalrepresentanter har medverkat i försöksverksamheten. Enligt lagen fär regeringen på framställning av en kommun eller landsiingskommun medge att en viss nämnd beslutar alt företrädare för de anställda hos kommunen eller landstingskommunen fär närvara vid nämndens sammanträden och della i överläggningarna men inle i beslulen.

Erfarenheterna av försöksverksamheten lyder på atl såväl de anslällda som de förtroendevalda har funnil närvarorätten värdefull. Mot denna bakgrund anser demokratiutredningen att en mera permaneni form av närvarorält bör införas på den kommunala seklorn. Ulredningen anser att närvarorätt vid nämndsammanträden för förelrädare för de anslällda kan vara ett värdefullt komplement lill andra former av företagsdemokrati. Närvarorätten kan medföra vidgade insyns-, informalions- och kontaktmöjligheter, Ulredningen föreslår en ny lag om närvarorätt för personalföreträdare vid sammanträde med kommunal eller landstingskommunal nämnd. Enligt den nya lagen skall parlerna på den kommunala arbeismarknaden kunna Iräffa kollektivavtal om närvarorätt för personalföreträdare, I kollektivavtalet skall bestämmas i vilka nämnder närvarorätt skall förekomma. Enligt utredningens förslag skall det vara möjligt att begränsa närvarorätten till all avse bara vissa typer av ärenden. Högst tre personalföreträdare och lika många suppleanter skall få finnas för varje nämnd. Fördelningen mellan de fackliga organisationerna förutsätts bli reglerad i avlalet. Närvarorätten skall enligt förslaget ge personalförelrädarna möjlighel att närvara och yttra sig vid nämndens sammanträden. De skall också kunna få sin särskilda mening antecknad till protokollet. Utredningen anser att del inle kan komma i fråga att låta personalföreträdarna della i nämndens beslut, eflersom en sådan ordning skulle slrida mot den kommunala demokratins principer, Ulredningens förslag innebär vidare alt personalföreträdarna inte skall få vara närvarande, när nämnderna behandlar ärenden som rör förhandlingar mellan kommunen eller landstingskommunen och arbelslagarorganisalionerna, uppsägning av kollektivavtal, arbetskonflikt m,m.

Regeringen har genom beslul den 20 november 1978 förlängt de tidigare lämnade medgivandena enligt 1972 års lag atl gälla tills vidare, dock längst till utgången av juni 1980,

Remissopinionen är splittrad i närvarorällsfrågan. Omkring 100 remissin­slanser lillstyrker utredningsförslaget eller lämnar del ulan erinran. Ett femtiotal avstyrker förslagel. Ungefär lika många förordar en fortsatt försöksverksamhel. Till dessa instanser hör Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet, Omkring 30 remissinslanser är tveksamma till försla­get. Många av de remissinstanser som är negativa eller tveksamma menar att försöksverksamheten bör fortsäUa oeh atl en ny utvärdering bör ske, när kollektivavtal om medbestämmande har varit i praklisk lillämpning en fid.

Som jag anförde i propositionen om fördjupad företagsdemokrati i kommuner  och   landslingskommuner   är   min   allmänna   inslällning  lill

 

Del II Kn:2    Skr 1979/80:103                                              548

närvarorätt för personalföreträdare vid nämndsammanträden positiv. Jag lillmäler därför försöksverksamheten med närvarorätt slort värde. Samiidigi kan jag konstatera all mänga remissinslanser är tveksamma. Ålskilliga anser alt elt beslut om en permanent lagstiftning om närvarorätt bör anstå i avvakian på ytterligare erfarenheter av MBL. I några remissyttranden anförs all del inte kan vara lämpligl atl i så snabb lakl besluta om reformer inom arbelslivei att den ena reformen inle i sin helhet kunnal genomföras och än mindre prövas nämnvärt, förrän kommuner och landslingskommuner skall yllra sig över förslag lill näsla reform. Några remissinstanser anser också atl det är oklart hur samspelet skall ske mellan MBL, närvarorält och parlssam­mansalia organ. Flera remissinslanser framhåller all närvarorält för perso­nalförelrädare kan negaiivt påverka den poliliska demokratin. Invändningar har också framförts mol enskildheter i utredningens förslag,

Kommillén bör överväga närvarorällsfrågan mol bakgrund av vad ulred­ningen och remissinstanserna har anförl. Den fortsatta försöksverksamheten bör följas,

Demokraliulredningens uppdrag omfaltade inte de kyrkliga kommunerna. På det kyrkokommunala områdel har försöksverksamhet med närvarorätt för de anställdas representanter pågått sedan år 1976 med slöd av lagen (1975:364) om närvarorätt vid sammanträde med nämnd hos församling eller kyrklig samfällighei. Försöksverksamheten omfattar ell fyrtiotal församlingar och kyrkliga samfälligheler,

Förulsältningarna för de anslälldas inflylande är, som jag anförde i propositionen om fördjupad företagsdemokrati i kommuner och landstings­kommuner, i princip desamma på del kyrkliga områdel som på den kommunala seklorn i övrigt, Självfallel är del angelägel att de anslällda hos kyrkliga kommuner tillförsäkras i princip samma inflytande som övriga kommunalanställda. Kommittén bör därför överväga såväl frågan om närvarorätt vid de kyrkokommunala nämndernas sammanlräden som frågan om partssammansatla organ på del kyrkokommunala områdel.

Enligt min mening är partssammansatla organ en form för partssamverkan som i framliden bör kunna utnyttjas pä hela det kommunala områdel. Som demokraliutredningen har framhållil kan särskilda förfatlningsföreskrifler om chefstjänstemäns befogenheter utgöra hinder för ell ökat personalinfly­tande, Kommillén bör överväga i vilken utsträckning specialförfallningarnas föreskrifier om chefsljänstemännens beslutsfunktioner kan tas borl utan att kravet på effektivitet i verksamheten sätts åsido. En sådan översyn av specialförfatlningarna är angelägen inte bara från företagsdemokratisk synpunkt ulan också med hänsyn lill den kommunala demokratin. Det naturliga är, som jag också framhöll i propositionen om fördjupad förelags­demokrati i kommuner och landstingskommuner, att de poliliska organen forllöpande tar ställning till vilken beslutanderätt som skall delegeras lill chefstjänstemän. Vidare bör kommillén överväga behovel av ytterligare ändringar i specialförfatlningarna i syfle alt klargöra förulsältningarna för överlämnande av förvaltnings- och verkställighetsuppgifter lill partssam­mansatta organ på de specialreglerade områdena.

Samråd bör ske med kommittén (Kn 1977:07) för forlsaU utredning av vissa kommunaldemokraUska frågor, som överväger bl,a, frågor angående institutionsstyrelser. Vidare bör kommittén följa behandlingen av frågan om lokala ledningsorgan inom skolan (jfr prop. 1975/76:39 saml promemoriorna (Ds U 1977:20) Medinflytande i skolan och (Ds U 1978:3) Skolnämnds beslutsområde m.m.).

 

549                Kommittéer: Kommundepartementet    Del II Kn:3

Verksamhel med partssammansatla organ kan ge de kommunalanställda möjligheter atl delta i beredning, förvallning och verkställighet i frågor som särskilt rör dem. Under senare år har frågan om andra former för samverkan mellan de anställda och arbelsgivarna aktualiserats i deballen. Enligt medbestämmandeavtal för det statliga arbelstagarområdet (MBA-S, SAV cirkulär A 17 1978) flnns tre olika former för medbestämmande, nämligen dels förhandling före beslut (medbestämmandeform A), dels facklig vetorätt (medbestämmandeform B) och dels fackligt självbestämmande (medbe­stämmandeform C), Kommiuén bör överväga om och i vilken ulslräckning de båda sistnämnda inflylandeformerna, som regleras i förordningen (1978:592) om vissa medbeslämmandefrågor i statlig Ijänsl m.m, (omlryckl 1979:21), kan lillämpas inom den kommunala sektorn.

Kommittén kan, om den finner der lämpligt, avge delbetänkanden.

Med hänvisning till vad jag nu har anförl hemsläller jag att regeringen ger nya direktiv lill kommillén för fortsatt utredning av frågan om medbestäm­mande för de anställda i kommuner och landslingskommuner och bemyn­digar chefen för kommundepartemeniei alt tillkalla ytterligare högsl sex ledamöier att ingå i kommiuén.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan,

(Kommundepartementet)

3. Tilläggsdirektiv till kommittén för utredning av frågan om ersätt­ning på grund av naturkatastrofer m.m.

Dir 1979:57

Beslul vid regeringssammanträde 1979-06-07

Departementschefen, statsrådet Hansson, anför

Regeringen har den 1 mars 1979 bemyndigal chefen för kom­mundepartementet alt lillkalla en kommitté med högst fem ledamöier med uppdrag alt utreda frågan om ersättning för skador pä grund av naturkata­strofer m,m, I ulredningsuppdragel ingår vidare att klarlägga ansvarei för att geoiekniska undersökningar och stabiliseringsålgärder, som är nödvändiga för all förhindra jordskred i särskilt ulsalla områden, vidlas. De kostnads­frågor som uppkommer i della sammanhang skall också övervägas. Enligt direkliven skall kommiitén också behandla frågor som rör ersällning för ingrepp enligt 11 S brandlagen (1974:80, ändrad senast 1977:493) och regressrätt för kostnader för räddningstjänst enligt brandlagen.

Enligt min mening bör kommitténs uppdrag vidgas till all omfalla vissa ytterligare frågor som jag ämnar ta upp i det följande.

Undersökningskommission för allvarliga olyckor

Hotell- och reslauranganställdas förbund har i en skrivelse den 23 oktober 1978 till regeringen föreslagit åtgärder i syfte atl förhindra kalastrofbränder oeh begränsa eventuella bränders skadeverkningar. Som etl försia sleg i denna riklning föreslås i skrivelsen att en permanent statlig undersöknings-

 

DelH Kn:3    Skr 1979/80:103                                               550

kommission lillsalts. Slalens brandnämnd har i elt yltrande över skrivelsen tillstyrkt all en särskild undersökningskommission fiir slörre nödlägen av de slag där räddningstjänsten regleras av brandlagsliflningen inrätlas.

Varje brand utreds sedan början av 1920-lalet av polisen. Syftet med ulredningen är alt försöka fastställa orsaken till branden. Polisens resurser för sådana undersökningar har med åren utvecklats. Resultatet har haft slor betydelse för det fortlöpande förebyggande brandskyddsarbelet. Det kan tilläggas alt en inle obelydlig del av de bränder för vilka brandorsaken har kunnal faslslällas har varil orsakade av brottslig verksamhel eller slraffsank-tionerad underlåtenhet.

Brandnämnden har ime någon direkl uppgifl i samband med ulredning av bränder utöver vad som följer av att nämnden enligt 24 S brandstadgan (1962:91, omlryckt 1974:81, ändrad senast 1977:925) och 1 S instruktionen (1974:408) för slatens brandnämnd (ändrad senast 1976:945) har fillsyn över brandförsvaret. Nämnden skall vidare, bl,a, genom försöks- och utvecklings­arbete, främja sådan räddningstjänst som ankommer på kommunerna. Till nämnden är knutna dels ett råd för räddningstjänst med uppgift atl verka för samordning av olika grenar av samhällels räddningstjänst, dels ell utbild­ningsråd (8 § instruktionen).

Olyckor som inträffar i järnvägs- och vägtrafiken och som inte är av obetydlig omfattning uireds också av polisen. Sedan den 1 juli 1978 finns en central myndighet - statens haverikommission - för utredning av allvarligare civila och mililära luftfarlygsolyckor, 1 fråga om sjöolyckor kan sjöförklaring i vissa fall ersättas av utredning som ulförs av en särskild undersökningskom­mission som har förordnars av regeringen, Luflfarlygsolyckorna utreddes också tidigare av en kommission som tillsattes vid varje lillfälle.

Enligt 2 § förordningen (1978:555) med inslruklion för slalens haverikom­mission ulreder kommissionen allvarlig luflfarlygsolycka och tillbud lill sådan enligt bestämmelser i bl,a. luftfartslagen (1957:297, ändrad senast 1978:232), Enligt 11 kap, 7 S luftfartslagen skall undersökning genomföras av olyckshändelse, som inträffar vid användning av luftfartyg och medför dödsfall eller allvarlig personskada eller belydande skada på luftfartyget eller annan egendom än luftfartygets lasl. Undersökningen skall också omfatta olyckshändelsens orsaker och de skador som har uppkommil. Om allvarlig fara för olyckshändelse har uppstått eller något som lyder på väsenlliga fel på luftfartyget eller markorganisationen har iniräffal, skall undersökning också ske. Haverikommissionen har vidare enligt instruktionen till uppgifl atl följa den nationella och internationella utvecklingen pä områdel och samarbeta med berörda säkerhelsmyndigheler i deras haveriförebyggande verksamhet. Haverikommissionen består enligt 3 § instruktionen av en generaldirektör och tre haveriulredare. Generaldirektören skall vara eller ha varil innehavare av domarämbeie. Av haveriutredarna skall en vara erfaren domare, en flygoperativi sakkunnig och en flygtekniskt sakkunnig. Haverikommissionen anlitar däruiöver de experler och sakkunniga som behövs för ulredningen (4 och 6 §S).

Enligt 314 S sjölagen (1891:35, s, 1. omtryckt 1975:1289, ändrad senast 1978:886) får regeringen förordna atl en händelse som skall bli föremål för sjöförklaring och händelsens orsaker skall ulredas av en särskild undersök­ningskommission. Delta gäller om slora förluster i liv eller egendom har uppkommit eller om ulredningen av annan anledning kan vänlas bli synnerligen omfattande eller invecklad. När en undersökningskommission har förordnats, behöver sjöförklaring inte ske.

 

551                Kommittéer: Kommundepartementet    Del II Kn:3

1 prop. 1975/76:100, bil. 8, (TU 1975/76:11, rskr 1975/76:253) behandlas frågan om ålgärder för all säkersiiilla behovet av utredningsresurser i personelll, administrativt och lekniskl avseende vid förordnande av särskild undersökningskommission enligt föreskrifterna i sjölagen. Regeringen har därefler beslutat atl personer med juridisk, nautisk och leknisk utbildning och erfarenhet i förväg skall ftnnas utsedda för all ingå i sådan kommission och tillkallat sådana personer att stå till förfogande alt ingå som ledamöier. Ordförande är generaldirektören i statens haverikommission.

Jag anser att slarka skäl lalar för all en undersökningskommission skall kunna träda i funktion också vid vis.sa andra allvarliga olyckor än luftfartygs-och sjöolyckor. Kommillén bör överväga hur kommissionens verksamhets­område bör avgränsas. En lämplig utgångspunki kan vara atl verksamhels-området skall kunna omfalta sådana nödlägen som enligt 1 $ brandlagen föranleder ingripande av samhällels räddningstjänst och som är av slörre omfattning.

I samband med inrättandet av slalens haverikommission (prop. 1977/ 78:88) framhöll föredraganden all den vikligasle uppgiften vid en ulredning av en allvarlig olycka måsle vara all klarlägga orsakssammanhanget och eventuella brister i fråga om förebyggande åtgärder. Jag delar denna uppfattning. Ändamålet med utredningen bör sålunda vara all skapa en helhetsbild av olyckans orsaker och följder. Räddningsålgärdernas effektivi­tet bör också prövas. Till kommissionens uppgifter bör också höra all föreslå åtgärder som kan hindra au likartade olyckor upprepas. Del är angelägel all kommissionen kan fullgöra sina uppgifler pä etl objektivt sätt. Detta lalar för att kommissionen bör vara fristående från myndigheter vilkas verksamhel kan ge anledning till en undersökning eller som svarar för tillsyn över sådan verksamhet eller har uppgifter inom räddningstjänsten. En samordning med statens haverikommission är en lösning som bör prövas. Även andra lösningar bör övervägas. Trots vad jag nyss har sagt kan sålunda prakliska skäl tala för all kommissionen knyts lill slalens brandnämnd.

I luftfartslagen anges när en undersökning skall genomföras. I sjölagen däremot anges atl regeringen får förordna en kommission i vissa fall. Särskilt med hänsyn till atl de olyckor som undersökningskommissionen skall ha atl utreda kan bli av skiftande slag talar enligt min mening övervägande skäl för att en prövning måste göras i del särskilda fallel. Regeringen bör alltid kunna besluta atl en undersökning skall göras. Det bör emellertid övervägas om inle kommissionen i vissa fall bör kunna påbörja en undersökning på eget inilialiv. Jag vill i detta sammanhang peka på viklen av alt kommissionen kan börja sin undersökning så snabbt som möjligt.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört bör kommillén överväga undersökningskommissionens uppgiftsområde, organisation, sammansätt­ning och verksamhetsformer. Vid dessa överväganden bör erfarenheterna av undersökningarna av luftfartygs- och sjöolyckor beaktas. Kommillén bör vidare beräkna kosinaderna för kommissionens verksamhel och föreslå de förfatlningsföreskrifler som föranleds av kommilléns överväganden.

Huvudmannaskapel för räddningstjänsten

Riksdagen har begäri au frågan om huvudmannaskapet för en räddnings­tjänst med nuvarande och möjliga nya uppgifler uireds förutsättningslöst (CU 1978/79:18, rskr 1978/79:182). Enligt vad som anförs i civilulskollels

 

DelH Kn:3    Skr 1979/80:103                                                552

betänkande har del visal sig alt svårigheter kan uppstå beiräffande samar­betet mellan olika huvudmän inom räddningsljänslen. Lllredningen bör enligt ulskoltsbelänkandel omfalta också frågan om huvudmannaskapel för sjuktransporter och ambulansverksamhei. Den bör ha pariamenlarisk förankring. Ålgärder som syflar lill ökad samordning av resurserna för räddningstjänst bör enligt uiskoltet också övervägas.

Enligt 1 S brandlagen avses med räddningstjänst verksamhet som syflar lill att vid brand, oljeutflöde, ras, översvämning eller annal nödläge avvärja eller begränsa skada pä människor eller egendom eller i miljön. En förutsättning är alt del kan anses påkallat all staten eller kommunen svarar för att ålgärder vidlas, Della kan vara fallel med hänsyn till behovel av etl snabbi ingripande, det hotade intressets vikl, kosinaderna för räddningsålgärderna och omständigheterna i övrigl. Brandlagen gäller inle skyddsålgärder vid olyckor i alomanläggning, sjöräddning eller fjällräddning. Vidare gäller brandlagen endast i viss utsträckning i fråga om åtgärder som vidtas till havs eller i kusivaitnen, Vänern eller Mälaren för alt avvärja eller begränsa skada lill följd av uiflöde av olja eller annal som är skadligt. Uppgiften alt svara för olje- och kemikaliebekämpning lill havs och i kusivaitnen åvilar tullverkels kustbevakning.

Varje kommun svarar enligt 2 S brandlagen för räddningstjänst och för förebyggande ålgärder mol brand i kommunen. För dessa uppgifter skall kommunen ha ett brandförsvar, I 8 § finns bestämmelser om skyldighel för andra kommuner att lämna hjälp när omfallande eller särskilda räddnings­åtgärder behövs. Brandchefen har befälet när annal räddningsorgan dellar i räddningstjänsten tillsammans med kommunens brandstyrka, om inle någol annal har överenskommits (9 §), Länsstyrelsen skall enligt 12 S överta ledningen av räddningstjänsten vid etl nödläge som kräver så omfallande räddningsålgärder alt ett särskilt ledningsorgan behövs för samordning av räddningstjänsten eller för samordning av räddningstjänsten med annan verksamhel. Kommunerna och länsstyrelserna är enligt 8 och 24 SS brand­stadgan skyldiga all svara för den särskilda planläggning som behövs för räddningsljänslen. Syftet med länsstyrelsens planläggning är främsl all göra del möjligt för länsstyrelsen atl ingripa snabbt, när en kalastrof inträffar.

Enligt 3 S sjukvårdslagen (1962:242, ändrad senasl 1978:669) skall lands­tingskommunen se till att det inom sjukvårdsområdet finns en ändamålsenlig organisalion för transport av sjuka eller skadade personer lill och från sjukhus eller läkare. Del anses oklart om landstingskommunen eller del kommunala brandförsvaret har ansvaret för transporten av skadade personer frän en olycksplats i terrängen till farbar väg.

Kungörelsen (1969:85) om mililär räddningstjänst m,m, (ändrad senast 1976:165) anger atl militär hjälp skall lämnas, om den är nödvändig för atl avvärja överhängande fara för liv eller hälsa, för omfallande förstörelse av egendom eller för avsevärd skada i miljön, Generallullslyrelsen, länsstyrel­sen, chef för tullregionens bevakningskontor, polischef eller kommunal brandchef kan begära hjälp, Mililär hjälp skall inle lämnas om särskilda militära förhållanden hindrar det.

Enligt 2 § polisinstruklionen (1972:511, ändrad senast 1979:105) skall polisen upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Häri ingår au lämna allmänheten skydd, upplysningar och annan hjälp, den s,k, serviceverksam­heten. Den omfaltar av hävd bl.a, vissa särskilt organiserade verksamheter, t,ex. fjällräddningstjänst saml ambulans- och räddningsflyg.

Det flnns naturiiglvis en gräns för vad polisen anser sig kunna göra inom

 

553                Kommittéer: Kommundepartementet    Del II Kn:3

ramen för serviceverksamheten. Vid elt nödläge kan omständigheterna vara sådana atl polisen måste ingripa för all avvärja eller begränsa skador på människor eller egendom. Sedan de egenlliga räddningsorganen har fåll tillräckliga resurser på platsen, koncenlreras polisinsatserna på avspärrning, utrymning av skadeomrädet, trafikreglering och liknande åtgärder. Bl.a, vid bränder påbörjar polisen också en utredning av orsaken lill händelsen. Denna ulredning avbryls emellerlid i allmänhel, om del kan klart konstateras atl händelsen inle har föranlells av en brottslig gärning.

1 katastrofsituationer kan länsstyrelsen, även om del inte är fråga om räddningstjänst, fä träda in i egenskap av högsia polismyndighet i länel eller på grund av vissa beslämmelser i länsstyrelseinslruktionen (1971:460, omlryckt 1979:234), Länsstyrelsen svarar enligt länsstyrelseinslruktionen för den slalliga förvallningen i länel, om del inle är fråga om en uppgift som ankommer på en annan myndighel. Länsstyrelsen skall enligt inslruklionen vidta eller hos regeringen eller annan myndighet föreslä de åtgärder som är påkallade eller i övrigt lämpliga för länet. Av de uppgifter som enligt inslruklionen särskilt ankommer på länsstyrelsen kan en del ha betydelse vid större olyckor, Della gäller Lex, i fråga om de uppgifter som rör den allmänna hälsovården, den sociala omvårdnaden samt väg- och trafikväsendet. Enligt lagen (1960:331) om skyddsåtgärder vid olyckor i alomanläggningar m,m, har länsstyrelsen ansvaret för de ålgärder som kan behövas för all skydda allmänheten frän radioaktiva ämnen. Länsstyrelsen svarar också för den planläggning av olycksfallsberedskapen som behövs.

Den förutsättningslösa utredning av huvudmannaskapel för räddnings­tjänsten som riksdagen har begärt griper in pä många områden som f.n, är under utredning. De pågående utredningar som berörs är dels sjöövervak­ningskommitlén (H 1977:05), dels 1977 års oljeskyddskommiiié (Kn 1977:03), dels kommittén (Jo 1978:05) för miljörisker vid sjölransporler, dels utredningen (K 1979:01) om Iransport av farligl gods, dels 1978 års försvars­kommitté (Fö 1978:02), dels kommiitén för översyn av lagstiftningen på aiomenergiområdet (Dir 1979:18),

Sjöövervakningskommitlén har enligt direktiven (Dir 1977:88) lill uppgift atl överväga lämpliga former för samordning och ledning i fred av övervak­ningen och räddningstjänsten lill sjöss, Kommillén bör enligt föredraganden med utgångspunki i ell bibehållet samordningsansvar för sjöfartsverkei i fråga om sjöräddning studera vilka insalser som behövs vid olika länkbara slörre olyckor och då olika slag av räddningstjänst förekommer samiidigi saml lägga fram förslag till ledningsfunktioner i sådana sammanhang.

Särskilda direkliv har inle meddelats för oljeskyddskommillén. Den har emellertid fåll i uppdrag all undersöka i vad mån oljeulvinning i större skala i Nordsjön och erfarenhelerna från oljeulflödel i april 1977 vid borrplattformen Bravo på Ekoflskfältet bör föranleda ändring av de rikllinjer som nu gäller för den svenska beredskapen för bekämpning av miljöfarliga utsläpp till havs saml i kusivaitnen, Vänern och Mälaren. Regeringen har vidare getl kommiitén i uppdrag all utvärdera erfarenhelerna av bekämpningen av och saneringen efter de oljeutsläpp som har drabbat Bohusläns kust under höslen 1978 och Stockholms skärgård under våren 1979 saml atl hos regeringen föreslå de ålgärder som utvärderingen kan föranleda.

Kommittén för miljörisker vid sjötransporter skall enligt direkliven (Dir 1978:64) göra en samlad översyn frän miljövårdssynpunkl av de problem som hänger samman med farlygslransporler av olja och kemikalier. Översynen

 

DelH Kn:3    Skr 1979/80:103                                                554

bör syfla lill atl ge underlag för ett samlal handlingsprogram för all minska riskerna vid miljöfarliga transporter lill sjöss. Föredraganden framhöll bl.a. atl kommillén bör kunna la upp också sådana frågor som behandlas i annat sammanhang. Syftet är atl en bedömning frän miljövårdssynpunkl skall kunna göras av behovel av alla olika slag av åtgärder för all minska riskerna vid miljöfarliga transporter lill sjöss och att ett samlal handlingsprogram därmed skall kunna ularbelas.

1 direkliven (Dir 1979:1) lill ulredningen om iransporler av farligl gods framhåller föredraganden alt de föreskrifter som har meddelals lill skydd för människors hälsa och miljön vid transport av farligl gods är uppdelade på ett flertal regelkomplex. Också myndighetsansvaret är uppdelat. Enligi föredra­gandens mening finns del anledning all utvärdera den hittillsvarande ordningen och göra en samlad översyn av frågorna om en effektivare kontroll när det gäller iransport av farligl gods. Härvid bör frågan om en koncenlration av del samlade ansvarei lill en myndighel ingående övervägas.

1978 års försvarskommilté skall enligt sina direkliv (Dir 1978:30) pröva lämpligheten av och möjligheterna att öka samordningen mellan civil­försvaret och den kommunala verksamheten. Inom civilförsvarsstyrelsen har elt arbete i denna fråga bedriviis inom två grupper, dels samordningsgruppen kommunanknutel civilförsvar, dels arbelsgruppen statligt civilförsvar. Båda grupperna har avgett rapporter. Samordningsgruppen föreslår atl del allmänna lokala civilförsvaret ombildas och blir etl kommunall verksamhelsområde med beteckningen räddningstjänst i krig saml inordnas i den kommunala beredskapen. Del regionala civilförsvaret kan enligt samordningsgruppen behållas eller fördelas på kommunerna. Arbelsgruppen å andra sidan föreslår alt frågan om etl förstatligande av räddningstjänsten prövas närmare. Därvid bör man utgå från all freds- och krigsräddningstjänsten kommer atl slås samman. Enligt arbelsgruppen skulle ell statligt huvudmannaskap för all räddningstjänst avgjort ge bäitre möjligheter all inom givna koslnadsramar upprätthålla bästa möjliga personalberedskap. Civilförsvarsslyrelsen anför i en perspeklivplan för perioden 1982-2000 all styrelsen inte är beredd atl nu ta ställning till något av alternativen. Slyrelsen anser dock atl utredningsmaterialet visar all förutsättningar finns för ökad samordning mellan civilförsvarel och andra totalförsvarsfunktioner. Enligt styrelsen bör frågan utredas ytterligare.

Kommiuén för översyn av lagstiftningen på aiomenergiområdet skall enligt direkliven (Dir 1979:18) uireda möjligheterna att föra samman den nuvarande lagstiftningen på områdel lill en lag. Del bör övervägas om de lagar som behandlar skyddsåtgärder vid atomolyckor och ersättningsfrågor vid sådana olyckor bör ingå i den nya lagen. I detla sammanhang bör enligt direkliven övervägas om dessa lagar bör ändras för att möjliggöra en effeklivare planering av de åtgärder som skall vidlas i samband med olyckor i alomenergianläggningar o.d. Kommillén bör enligt föredraganden även beakta samordningen mellan atomenergilagstiftningen och lagstiftningen inom andra områden, l.ex. brandskyddet.

Jag förordar atl kommittén för ulredning av frågan om ersällning på grund av naturkatastrofer m.m. får i uppdrag au i enlighel med riksdagens hemställan förutsättningslöst utreda frågan om huvudmannaskapel för en räddningstjänst med nuvarande och möjliga nya uppgifler. Uppdraget bör

 

555                Kommittéer: Kommundepartementet    Del II Kn:3

även omfalla frågan om huvudmannaskapet för sjuktransporter och ambu­lansverksamhet.

Av redovisningen i del föregående framgår atl ell flertal olika samhälls­organ har uppgifter inom räddningsljänslen. Della är särskilt påtagligt om man till begreppet räddningstjänst hänför inle bara sådan verksamhel som avses i 1 § brandlagen utan också annan verksamhet som syflar lill all avvärja eller begränsa skador som kan följa av olyckor och liknande händelser. Pä skilda områden pågår utredningsarbete med anknytning till räddningstjän­sten. Detta arbete avser både ålgärder av förebyggande art och åtgärder som - l.ex. genom alt de ger bäitre förutsättningar för planläggning, ledning och resursutnyttjande - kan väntas leda till en effeklivare räddningstjänst. Resultatet av utredningsarbete av detta slag kan antas bli av belydelse för kommilléns överväganden i fråga om huvudmannaskapel för räddningstjän­sten. Vid sina överväganden i denna fråga bör kommiitén särskilt beakla alt det för en effekliv räddningstjänst är av väsentlig belydelse all goda förutsättningar skapas för dels elt effeklivl ulnytljande av de resurser för räddningstjänst som finns eller kan byggas upp hos statliga, kommunala, landslingskommunala och enskilda organ, dels en effekliv ledning av räddningsarbetet. Detta förutsälter i sin tur bl,a, en god planläggning och en god samordning mellan de organ som kan ha att delta i arbetet.

Oavsett ställningstagandet i huvudmannaskapsfrågan bör kommillén överväga och lämna förslag lill ålgärder som, i enlighel med vad jag nyss har anfört, kan förbättra förutsättningarna för en effektiv räddningstjänst. En fråga som bör uppmärksammas särskilt är behovet av samordning av räddningsarbete som berör stora geografiska områden. Jag länker härvid på både det fallel atl en händelse föranleder räddningsinsatser såväl till lands som till sjöss och pä det fallet alt sådana insatser måsle vidlas i l.ex. flera län.

Jag återkommer i det följande lill frågan om samordning mellan kommit­téns arbete och det utredningsarbete i övrigl med anknytning till räddnings­tjänsten som bedrivs av andra kommitléer.

Enligt min mening bör kommittén i samband med behandlingen av huvudmannaskapsfrägan ta upp frågan om en skärpning av bestämmelserna i 14 och 15 §§ brandlagen om skyldighet för bl.a. vissa induslriföretag all vidta förebyggande åtgärder. Enligt 14 § är bl.a. den som äger eller innehar en byggnad eller annan anläggning skyldig alt hålla brandsläckningsredskap m.m, och att vidta de åtgärder i övrigl som behövs för att förebygga och bekämpa brand, I 15 § ges föreskrifter för det fallel alt verksamhelen vid en anläggning medför särskild fara för att utflöde av hälsoeller miljöfarlig vara orsakar avsevärd skada på människor eller i miljön. När så är fallel, får länsstyrelsen ålägga anläggningens ägare eller innehavare atl hålla den beredskap med personal och utrustning som behövs. Kommittén bör oavsett ställningstagandet i huvudmannaskapsfrågan pröva om skyldigheten all vidta förebyggande åtgärder bör, t,ex. när del gäller industrier som bedriver riskfylld verksamhel, vidgas till att omfatta andra fall än de som f.n. anges i 14 och 15 S§. Del bör också övervägas om en induslri skall kunna åläggas alt svara för den ökning av samhällets kosinader för beredskap m.m. som indusirins verksamhel föranleder.

En fråga som har aktualiserats genom vinterns snöoväder är om bestäm­melserna i brandlagstiftningen om l.ex. planläggning, ledning och ingrepp i annans rätt bör göras lillämpliga också på situationer som inte är nödlägen i brandlagens mening. En möjlighet att tillämpa bestämmelser av delta slag

 

Del II Kn:3    Skr 1979/80:103                                              556

kan vara av betydelse också för del saneringsarbele som vidtar efter del atl själva bekämpningsarbelet, dvs. räddningsljänslen. med anledning av ett omfattande oljeutflöde har slutförts. Komittén bör överväga även denna fråga.

Kommiuén bör lägga fram de förslag till förfatlningsföreskrifler m.m. som föranleds av kommitténs överväganden. Kosinaderna för organisatoriska förändringar som kommittén kan komma all föreslå bör också redovisas. Jag vill i delta sammanhang erinra om regeringens tilläggsdirektiv (1978:40) lill samtliga kommilléer och särskilda uiredare angående finansiering av refor­mer.

Utredningsarbetet bör bedrivas i nära kontakt med de pågående utredningar som jag lidigare har beröri. Kommiitén för miljörisker vid sjölransporler avlämnar sitt betänkande under sommaren, medan sjöövervakningskommitlén och 1977 års oljeskyddskommiiié beräknas redovisa resultatet av sina överväganden något senare. Resultatet av dessa kommittéers arbete bör, som jag har framhållil lidigare, beaklas i del fortsatta utredningsarbetet, 1978 års försvarskommillés arbele är inriklal på att lägga fram elt slutligt betänkande som skall utgöra etl underlag för det försvarsbeslut som avses bli fattat år 1982, Härvid lorde principiell ställning tas lill civilförsvarels framlida organisalion. Utredningsarbetet bör därför i huvudmannaskapsfrågan både innehålls- och tidsmässigt så långl möjligt samordnas med 1978 års försvarskommittés arbete.

Arbetet i övrigt bör med förtur ägnas äl dels frågan om geotekniska undersökningar och förebyggande ålgärder mol jordskred, dels frågan om en undersökningskommission för allvarliga olyckor. Förslag i den senare frågan bör läggas fram redan della år.

Med hänsyn till den utvidgning av uppdraget som nu föreslås bör anlalel ledamöier i kommillén enligt min mening ökas från högst fem lill högsl sju.

Jag hemsläller att kommitténs uppdrag vidgas i enlighet med vad jag nu har anförl.

Vidare hemsläller jag all regeringen bemyndigar chefen för kommundepariementel att tillkalla yllerligare tvä ledamöter all ingå i kommillén.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan,

(Kommundepartementet)

 

557                Kommittéer: Kommundepartementet    Del II Kn:4

4. Tilläggsdirektiv    till    Kommittén    (Kn    1977:07)    för    vissa kommunaldemokratiska frågor

Dir 1979:68

Beslut vid regeringssammanlräde 1979-06-28

Departementschefen, slalsrådel Hansson, anför.

Regeringen har den 4 augusli 1977 bemyndigal chefen för kommundepartementet atl tillkalla en särskild kommitté för atl utreda vissa kommunaldemokraliska frågor (Dir 1977:96). Enligt direkliven har kommit­tén bl.a. att lämna förslag eller belysa frågor som rör den kommunala demokratins lokala förankring, den gemensamma valdagen, kommunala folkomröstningar och mandatperiodens längd, Kommiitén är dessulom adminislralivi ansvarig för en vetenskaplig ulvärdering av kommunin­delningsreformen.

Enligt min mening bör emellertid kommitténs uppdrag utvidgas och preciseras på några punkler.

Frågan om de förtroendevaldas arbetsvillkor har under senare är akluali­serals i olika sammanhang, Ulredningen om den kommunala demokratin genomförde under år 1974 en omfallande studie av de förtroendevaldas arbetssituation i kommuner och landslingskommuner, I betänkandet (SOU 1975:18) Förtroendevalda och partier i kommuner och landsling redovisade utredningen resultaten från studien, I ulredningens huvudbetänkande (SOU 1975:41) Kommunal demokrati lämnade utredningen förslag lill ålgärder för alt stärka de förtroendevaldas ställning i del kommunala arbelel. Kommu-naldemokraliulredningen lämnade dessulom en rad rekommendalioner i samma syfle. Enligt den nya kommunallagen (1977:179, KL), som grundas på ulredningens förslag, finns en lagfäsi rält till ledighet från anställning vid fullgörandet av kommunala förtroendeuppdrag (prop, 1975/76:187, KU 1976/77:25, rskr 1976/77:148), Kommunerna och landstingskommunerna hade redan enligt de tidigare kommunallagarna rält att beiala arvode, reseersättning, traktamente m,m. Generellt har de numera fåll möjlighel att ge ersäitning också för sådana kostnader i samband med förtroendeuppdrag som kosinader för barnomsorg. De kan vidare beiala ersäitning lill förtroen­devalda när de deltar i de politiska partiernas utbildning i kommunala frågor,

Kommiitén bör enligt min mening nu få i uppdrag atl följa och kartlägga verkningarna av de nya reglerna i KL och demokratiutredningens rekom­mendationer samt att undersöka om ytterligare ålgärder behövs. Som exempel kan nämnas all del bl,a, i en riksdagsmotion (molion 1978/79:1083) har krävts atl rätten till ledighet även skall omfalta uppdrag i kommunala arbelsgrupper och uiredningar saml kommunala förelag.

Del är, som jag ser del, av grundläggande betydelse för vår demokrati atl det representativa systemet kan fungera lillfredsställande. Del poliliska livel måste fungera som en naturlig del i den toiala samhällsgemenskapen. Villkoren får inle vara sådana all de förtroendevalda avskärmas frän samhällslivet i övrigl. Tvärtom är det nödvändigt alt de har möjlighet atl förena elt samhällsengagemang med bl,a, ell normall samhällsliv, tid för familjeliv och kontakter med väljare.

Undersökningar visar all vissa grupper är underrepresenierade bland de förtroendevalda. Delta gäller kvinnor, ungdomar, föräldrar med små barn, invandrare, pensionärer och arbetare. Under senare lid har också framkom-

 

Delll Kn:4    Skr 1979/80:103                                                558

mil all anslällda inom den offenlliga seklorn alllmer börjar dominera när del gäller de kommunala uppdragen. Den ojämna representationen förefaller alt bli alltmer markerad. Denna utveckling har uppmärksammats i flera riksdagsmouoner (t,ex, i motionerna 1978/79:405, 675, 813, 1105, 1690), I konslilutionsulskoltels betänkande (1978/79:36) anförs all del är av slörsia vikl atl etl utredningsarbete som rör de förtroendevaldas arbetssituation kommer till slånd. Riksdagen har gett regeringen lill känna vad utskottet anförl angående de förtroendevaldas arbetssituation (rskr 1978/79:361).

Jag anser all kommittén bör föreslå ålgärder som kan underlätta för kommuninvånarna all åla sig kommunala och landslingskommunala förtro­endeuppdrag och som därmed kan förbättra förutsättningarna för en allsidig rekrylering lill sådana uppdrag.

Intensiteten i de förtroendevaldas engagemang växlar beroende på uppdrag och uppgifter. Några olika grupper kan urskiljas, l.ex. förtroendevalda som har nämnduppdrag som de sköter i huvudsak på friliden, nämndordförande som lar vissa delar av sin normala arbetstid i anspråk för uppdragel saml hellidsengagerade som på hellid sysslar med kommunalpolitik. Kommillén bör vid utarbelandel av rekommendationer och förslag försöka tillgodose dessa olika gruppers behov.

Vid tidigare undersökningar av de förtroendevaldas arbetssituation har det framkommit att många inle hinner sätta sig in i sammanträdesmaterialet tillräckligt. Många förtroendevalda anser sig också ha för dåliga kunskaper för att kunna bedöma frågorna på ett tillfredsställande sätl. Kommittén bör därför behandla frågan om utbildning för de förtroendevalda. Vidare bör del undersökas om sammanträdesmalerialet kan minskas till omfaltningen oeh ulformas på elt enklare sätt än vad som är fallet på många håll i dag.

Enligt undersökningarna upplever en majorilel av de förtroendevalda konflikter mellan samhällsuppdraget, hemmel, friuden och förvärvsarbetet. Många anser också atl de inte hinner delta i partiarbetet i tillräcklig utsträckning.

Frågan om kvälls- resp, dagsammanträden har diskuterats länge. Det finns för- och nackdelar med båda sammanlrädestyperna. Andelen sammanträden på dagtid har ökal kraftigt. Det kan bero på att dagsammaniräden för många är en förutsättning för atl de skall kunna förena familjeliv med politiskt engagemang.

Vissa förtroendevalda kan å andra sidan ha svårl atl ta ledigt från arbetet under dagtid. Numera håller nämnderna i lika stor utsträckning sina sammanträden pä daglid som på kvällsfid.' Kommiitén bör studera frågan om tiden för sammanträdena, eftersom denna fråga har betydelse för represenlalivileten och för de förtroendevaldas arbetssituation. Tidpunkten för sammanträdena har också elt direkl samband med ersättningsfrågor­na.

Elt sätl alt minska arbelsmängden för de förtroendevalda är all sprida uppdragen. Delta är i första hand en fråga för de poliliska partierna vid nomineringsarbetet. De förtroendevaldas arbetsbelastning kan också minskas genom att fler förtroendeuppdrag tillskapas. DeUa kan ske t.ex. genom att uppgifter avskiljs från någon nämnd och läggs på en ny nämnd eller genom att lokala organ inrättas. Kommiitén bör belysa denna problemalik i avsikt alt ge underlag för diskussionerna i de politiska partierna.

Kommittén bör också undersöka om de beslutande organens arbelsformer kan förbällras, l.ex. om beslulsfallandet kan göras snabbare, om ärenden som är av särskilt inlresse för kommuninvånarna kan behandlas först på

 

559                Kommittéer: Kommundepartementet    Del II Kn:4

sammanträdena och om man bör utveckla s.k. temasammaniräden. Kommittén bör göra molsvarande undersökningar även vad gäller nämnder­nas arbete. I della sammanhang bör även undersökas hur de politiska partiernas gruppsammanträden kan underlättas och ges en förbällrad service.

De förtroendevaldas roll i del poliliska arbelet har genomgått stora förändringar. Kommittén bör analysera detla. De lidigare undersökningarna har främst karllagt de förtroendevaldas praktiska arbetssituation. Kommittén bör nu sträva efler all undersöka och beskriva vilken roll de förtroendevalda själva vill spela i del kommunalpolitiska arbetet. Hur uppfattar de sina möjligheter all styra och följa den kommunala verksamhelen? Vilkel behov finns av en ökad sludiebesöksverksamhel för att få förbättrad kontakt med personal i förvaltningarna och dem som utnyttjar kommunal service? I några kommuner pågår försöksverksamheter på dessa områden i form av särskilda konlaklmannasyslem eller projekt för ökat medborgarinflytande. Dessa bör siuderas av kommiitén.

Till en del hänger den ojämna rekryleringen lill de kommunala förtroen­deuppdragen samman med ersättningsprinciperna och ersättningens slorlek. Sirävan måsle vara alt ge alla grupper i samhället möjligheter alt ha kommunala förtroendeuppdrag på samma villkor.

Rätten till ledighet från det ordinarie arbetet vid fullgörandel av kommu­nala uppdrag är, som jag har nämnl förul, garanterad i KL. Från flera häll har hävdats all rätten alt vara ledig för alt fullgöra kommunala uppdrag måste vara förenad med lämpligl utformade ersättningsprinciper om den skall få någol reellt innehåll.

Nuvarande ersättningsregler innebär att arvode, pension och andra ekonomiska förmåner inte får översliga vad som bedöms som skäligl. Arvode skall utgå med lika belopp för samma uppdrag. En differentiering måsle alltså grunda sig på omfaltningen av uppdragen och det arbele som är förenat med dem. Ersättning kan inle ulgå i förhållande till den inkomst från annan verksamhet som den förlroendevalde går miste om på grund av uppdraget,

I den nya kommunallagen behölls alltså principen all arvodet skall beslämmas med hänsyn lill omfattningen av del arbete som är förenal med uppdraget, Moliveringen var alt en enhetlig bedömning skulle bli svår, om hänsyn skulle las lill förlorad arbetsförtjänst, 1 kommunallagspropositionen anförde emellertid föredraganden atl han var beredd all ytterligare följa och eventuellt ånyo överväga ersättningsfrågan.

Det nuvarande ersättningssystemet tar inte hänsyn till atl den förlorade arbetsinkomsten kan medföra så betydande ekonomiska uppoffringar för personer med t,ex, kvälls- och skiftarbeten att de i prakliken inte kan åla sig kommunala uppdrag. Kommittén bör undersöka hur ersättningsprinciperna tillämpas och lämna förslag om förbättringar. Del bör övervägas om ersättning skall kunna utgå dels med elt sammanträdesarvode, dels som ersättning för förlorad arbelsförljänsl, I sistnämnda hänseende bör ersättning utgå endast intill ell visst högsta belopp. Denna ersättningsprincip förordades av bl,a. Landsorganisationen i Sverige (LO) i remissyttrandet över betänkandet Kommunal demokrati, LO påpekade också i yttrandet att förtroendevalda som är anställda av en privat arbelsgivare kan få sin pensionsrätt urholkad vid frånvaro från arbelet t,ex. för alt fullgöra kommunala uppdrag. Någon form av ersättning för hemarbetande m.fl. bör också övervägas, specielll för de fall när dessa orsakas extra kostnader för att

 

DelH Kn:4    Skr 1979/80:103                                                560

kunna fullgöra sill uppdrag.

Kommillén bör även överväga frågor som rör de förtroendevaldas sociala trygghel vid fullgörandet av sina uppdrag.

Kommillén bör också belysa effeklerna av de pensionsregler som gäller för de hellidsengagerade förtroendemännen och undersöka om det finns skäl all förändra dessa regler.

Under de senaste lio åren har del blivil alll vanligare alt man i kommunerna har s.k. poliliska sekrelerare lill de hellidsengagerade förtro­endevalda. Dessa sekrelerare saknar vanligen anställningstrygghet. Sysiemel med s.k. poliliska sekrelerare har ännu inle prövats rättsligt. Kommittén bör kartlägga omfattningen av della syslem och överväga om även dessa sekreterares ställning bör regleras.

Kommillén har enligt sina ursprungliga direkliv all lämna förslag som rör dens.k. lokala förankringen. Vissa frågor som rör kommunernas möjligheter alt inrätta lokala organ har emellertid samiidigi berells inom kommundepartementet.

I prop. 1978/79:181, som nyligen harbifallits av riksdagen, föreslogs en lag om vissa lokala organ i kommunerna (KU 1978/79:36, rskr 1978/79:361, SFS 1979:408), Lagen innebär bl,a, all etl kommundelsråd i fortsäUningen kan handha förvaltnings- och verkställighetsuppgifter inom del kommu­nallagsreglerade områdel. Kommunerna ges också rätt att inrälla distriktsnämnder för sådana uppgifler. Institutionsstyrelser kan liksom hittills tillsättas för förvallning och verkslällighel i frågor som rör en eller flera anläggningar. Lagstiftningen är utformad så all kommunerna ges största möjliga frihet alt själva besluta om organisalion och verksamhetsformer. Lagen är av försökskaraktär och iräder i krafl den 1 januari 1980.

Kommunaldemokratiska kommiitén skall enligt de tidigare direkliven undersöka förutsättningarna för olika organisationsformer när det gäller lokala organ i kommuner och landstingskommuner. Uppdragel omfaltar såväl kommundelsorgan som institutionsstyrelser och dislriklsnämnder. Till uppgiften hör också all kartlägga och ulvärdera den verksamhel med sådana organ som förekommer saml att uiarbeta förslag om direktvalda kommundelsorgan.

Enligt min mening är del angelägel all praktiska förutsättningar skapas för en vidgad försöksverksamhet med lokala förvaltningsorgan. Kommillén bör därför bedriva etl utredningsarbete i syfte att underlätta för kommunerna alt snabbt starta en försöksverksamhel inom ramen för den nya lagen om vissa lokala organ i kommunerna. För del praktiska arbelel i kommunerna är del av värde om olika modeller utarbetas t.ex. i samarbete med Svenska kommunförbundet. Modellerna bör belysa allernaliva möjligheter. Uppgiftsfördelningen mellan de lokala organen och övriga nämnder bör belysas. Detla arbete bör resultera i ett belänkande eller en rapport i sådan lid all kommunerna så snabbi som möjligt kan starta en försöksverksamhet med lokala organ. Kommillén bör också utvärdera den försöksverksamhet som kan komma att bedrivas med stöd av den nya lagen.

Vid riksdagsbehandlingen av propositionen om lokala organ i kommun­erna ansågs atl försöksverksamheten även borde omfalla del specialreglerade området. Enligt konstilutionsulskoltets mening (KU 1978/ 79:36) är del väsenlligl all sådana försök påbörjas och får ingå i den ulvärdering som kommunaldemokraliska kommittén har att göra. De utredningar som är nödvändiga för atl kommunerna försöksvis skall kunna

 

561                Kommittéer: Kommundepartementet    Del II Kn:5

inräita lokala organ även på del specialreglerade områdel bör enligt ulskollet bedrivas sä all förslag kan läggas fram för riksdagen i en jjroposilion som kan behandlas under hösten 1979. Riksdagen har gett regeringen lill känna vad utskottet anförl angående försöksverksamhet med lokala organ inom del specialreglerade områdel.

Regeringen har den 7 juni 1979 gett kommunaldemokraliska kommiitén i uppdrag alt skyndsami ularbela förslag lill lagsliflning som gör del möjligt för kommunerna all bedriva försöksverksamhel med lokala organ på det specialreglerade områdel i enlighel med riksdagens beslul.

På sikt bör möjlighel lill förvaltning genom lokala organ öppnas genom permanent lagsliflning för hela den kommunala och landslingskommunala verksamhelen. Kommittén bör lämna förslag på detta område i enlighel med sina lidigare direkliv. En möjlighel som särskilt bör övervägas är atl inräita lokala organ med sådana uppgifter från både det fakultativa och del specialreglerade områdel som har ell klarl samband med varandra. Del är fallel med l.ex. kuliur-, fritids-, skol- och socialområdet.

Med hänvisning lill vad jag nu har anförl hemsläller jag alt regeringen utvidgar kommitténs uppdrag i enlighel med vad jag har förordat.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Kommundepartementet)

Kommunalt förtroendevalda 1977, Svenska kommunförbundei 1978.

5. Översyn av skatteförvaltningen i Stockholms län

Dir 1979:72

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-06-28 Departementschefen, statsrådet Hansson, anför

Den 1 januari 1968 fördes överslålhållarämbetel och länsstyrelsen i dåvarande Stockholms län samman lill en länsstyrelse. Den nya länsstyrelsen organiserades pä fem avdelningar. Skatteadministrationen hos länsstyrelsen delades upp mellan taxeringsavdelningen och kameral- och uppbördsavdel­ningen.

Taxeringsavdelningen är f.n. uppdelad i en taxeringsenhet, en revisions­enhet, en besvärsenhel och en mervärdeskalteenhet. Enheterna - med undantag av mervärdeskatteenhelen - är indelade i sektioner. Till avdelning­en hör också elt kansli. Kameral- och uppbördsavdelningen ombildas den 1 juli 1979 till administrativa avdelningen. I denna avdelning ingår bl.a. en uppbördsenhet och en dataenhet. De sistnämnda enheterna saml enhelerna pä laxeringsavdelningen är på övriga länsstyrelser sammanförda till en enda avdelning, skatteavdelningen. Skatteförvaltningen hos länsstyrelsen i Stock­holms län sysselsätter nära 1,000 anställda - ca 700 på taxeringsavdelningen, ca 100 på uppbördsenheten och ca 150 på dataenheten.

De lokala skatlemyndighelerna är inom länet tolv stycken, Anlalel anställda uppgår till ca 1.200. Den största lokala skattemyndigheten har över

36 Riksdagen 1979180. I saml. Nr 103

 

DelH Kn:5    Skr 1979/80:103                                                562

650 anslällda och den minsta har ca 20 anställda.

I ett medelstort län uppgår anlalel Ijänster inom skatleförvallningen till 250-350 varav drygl hälflen ålerfinns på länsstyrelsen.

Länsstyrelsen är bl,a, beskatiningsmyndighet för den direkla skatten och mervärdeskatten samt svarar för laxerings- och revisionsverksamheten, uppbörden av den direkla skallen och mervärdeskallen saml huvuddelen av ADB-verksamheten för folkbokföring och beskattning. Länsstyrelsen är vidare chefsmyndighel för de lokala skallemyndighelerna. De lokala skalle­myndigheterna verkställer mantalsskrivning, upprättar allmän röstlängd, lar befattning med laxeringsarbele, debitering och uppbörd av skall m,m., bestämmer pensionsgrundande inkomst saml ulövar kontroll över atl viss uppgiftsskyldighet inom den allmänna försäkringen fullgörs.

Både länsstyrelsens och de lokala skatlemyndighelernas laxeringsarbele leds i länet av skattechefen - dvs, chefen för laxeringsavdelningen, Gransk­ningsarbelel - årlig laxering, revision m,m. - ulförs av anslällda hos länsstyrelsen i fråga om mera komplicerade objekl och av anslällda hos lokal skattemyndighet beträffande övriga objekt.

Beträffande debitering och uppbörd av skatl saml källskattekontroll beslutar länsstyrelsen i flerlalel övergripande frågor. Ärenden av della slag handläggs inom den administrativa avdelningens uppbördsenhet, som ocksä har en tillsynsfunktion över indrivningsväsendel, I länel flnns nio kronofog­demyndigheter.

De lokala skatlemyndighelernas uppgifter inom den allmänna försäkring­en och folkbokföringen leds av riksförsäkringsverket resp, riksskattever­ket.

Utredningen (Kn 1976:03) med uppdrag alt se över organisalionen av länsstyrelsernas planeringsavdelningar och administrativa enheter m,m, föreslog i sitt betänkande (SOU 1978:58) Organisatoriska frågor inom länsstyrelserna bl,a, all uppbördsenheien borde placeras inom länsstyrelsens taxeringsavdelning. Utredningen ansåg alt skalleförvaltningen i Stockholms län borde ses över och att uppbördsenhetens ändrade organisaloriska placering borde anstå tills dess resultatet av översynen föreligger. Utredning­en ansåg vidare att dalaenhelen borde ligga kvar inom administrativa avdelningen. Motivet härför var enhetens alllmer markerade prägel av serviceenhei för hela länsstyrelsen.

Fögderiutredningen (Kn 1975:02) har i sill betänkande (Ds Kn 1979:4) Lokal skattemyndighets organisaloriska ställning inom skatleförvallningen föreslagil bl.a. att skatleförvallningen i Stockholms län ses över.

Den s.k. DEMA-utredningen - decentralisering av manuella funklioner inom arbelsgivaravgiftssystemet - föreslog i fråga om debitering och uppbörd av arbetsgivaravgifter all fastställande av avgiftsunderlag och debitering skall flyllas över från riksförsäkringsverket till lokal skaltemyndighet, atl avgifts-revisionen skall inlegreras med skatte- och taxeringsrevisionen, alt uppbör­den skall flyttas över från riksförsäkringsverket lill länsstyrelse saml all tillsynen skall flyttas över från verket till riksskaiteverket och länsstyrel­se.

Skatteförvaltningen i Stockholms län sysselsätter över 2,000 anställda, varav nära 1,000 hos länsstyrelsen och ca 1,200 vid de lokala skaltemyndig­heterna. Den får f.n. betecknas som svåradministrerad. Flera faktorer har medverkat till delta. Bl.a. kan nämnas den stora mängden skattskyldiga och den relativt sett höga andelen svårkontrollerade deklaralioner. Den bör

 

563                Kommittéer: Kommundepartementet    Del II Kn:6

därför ses över. En sådan ulredning aviserades också i prop. 1978/79:100 bil. 18 (s. 27).

För ändamålel bör en särskild uiredare tillkallas. En huvuduppgifl för uiredaren blir all finna en organisalion för skatleförvallningen som medger en effekliv granskning och kontroll och som är liitiare atl adminislrera än den nuvarande. Möjligheterna all dela upp skalteförvaltningen i mindre produk­tionsenheter bör undersökas. 1 huvudsak bör nuvarande ansvarsområden för myndigheiema behållas. Ett väsentligl krav pä skatteförvaltningen -förulom all den skall ulöva en effekliv gransknings- och revisionsverksamhei - är all den skall kunna lämna allmänheten en god service i skattefrågor och andra frågor som ankommer på förvaltningen.

Uiredaren bör även undersöka hur länsstyrelsens dalaverksamhel bör vara infogad i organisalionen. Uiredaren bör följa behandlingen av näraliggande uiredningar bl.a. fögderiuiredningen och DEMA-utredningen.

Personalresursfrågor behöver uiredaren beröra endasl i den mån de påverkas av de förslag utredaren lägger fram.

Uiredaren bör komma överens med de slatsanslälldas huvudorganisatio­ner om former för personalorganisationernas medverkan eller kontakter i övrigl under utredningsarbetets gång.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för kommundepariementel

all lillkalla en särskild utredare med uppdrag att se över skalleförvaltning­en i Stockholms län,

all besluta om sakkunniga, experler, sekrelerare och annat biträde åt uiredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver all kosinaderna för ulredningen skall belasta femtonde huvudlilelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Kommundepartementet)

6. Jämställdhet mellan kvinnor och  män som präster i svenska kyrkan, m.m.

Dir 1979:75

Beslut vid regeringssammanträde 1979-06-28

Departementschefen, statsrådet Hansson, anför.

Sedan den 1 januari 1959 har kvinnor lika behörighet som män atl efter förtjänst och skicklighet befordras till prästerliga Ijänster. Lagen (1958:514) om kvinnas behörighet lill prästerlig tjänst har tillkommit i kyrkolagsordning. Den har alltså beslutals av regeringen och riksdagen gemensaml och med allmänl kyrkomötes samtycke.

Sedan proposition med förslag till lag om kvinnas behörighet till prästerlig tjänst hade bifallits av riksdagen (prop. 1958;A 30, ILU ]958:A 11, rskr 1958;A 135, prop, 1958:B 19, ILU 1958:B 5, rskr 1958:B 9), lades förslaget fram för 1958 års kyrkomöte. Förslaget behandlades av kyrkomötets särskilda  utskott  (SäU   1958:2),   Utskottet  konstaterade  att  det  fanns

 

DellIKn:6    Skr 1979/80:103                                                 564

skiljaktiga meningar i huvudfrågan beroende på olikheter i bibelsyn och tolkning av kyrkans reformatoriska bekännelseskrifter, Uiskoltet anlog all den kyrkliga gemenskapen skulle komma all utsättas för påfrestningar såväl om lagförslaget bifölls som om det avslogs. Men eftersom det för kyrkans gärning i värt folk var av vital belydelse all undvika en kyrkosplillrande söndring fann utskottet det nödvändigt all dessa skiljakligheler inle fick överdrivna eller tillspetsade uttrycksformer och atl ingendera meningsriklningen utsattes för påverkan som kunde uppfattas som åsiktsförföljelse eller intrång på samvetets frihei. Utskottet fann det därför angelägel all hävda atl elt bifall lill lagförslaget inte fick medföra skyldighet för en biskop att mot sin religiöst grundade övertygelse viga en kvinna lill präst. Utskottet ville som sin samfällda mening också framhålla all en präst inte borde åläggas atl i tjänsten ulföra sädanl som uppenbarligen skulle kränka hans samvete pä grund av den övertygelse som han hyste i denna fråga. Inle heller fick prästlöftena enligt utskotlel tolkas så, all den som ställde sig avvisande lill kvinnliga präster inle skulle kunna avlägga löftena, Utskotlel konslalerade därefter alt del "enligt den evangelisk-lutherska uppfattningen av bibel och ämbete, från vilken uiskoltet i sina överväganden har ulgåll," inte föreligger principiella hinder för kvinnor all inneha kyrkans ämbete. Utskottet förordade all kyrkomölet skulle samtycka lill Kungl, Maj;ts förslag, Kyrkomölel biföll ulskotlets hemställan.

De ullalanden som gjordes av särskilda utskottet har kommit alt betecknas som "samvelsklausulen".

Den som vill inträda i prästämbetet skall enligt förordningen (1884:13 s, 1) angående förändrade beslämmelser om prästexamen avlägga prästexamen i teologiska ämnen inför biskop och domkapitel. En förutsättning för tilllräde till prästerlig tjänsl i svenska kyrkan är enligt 19 kap, 1 S kyrkolagen all domkapitlet är berett all bereda sökanden anslällning som präst i stiftet och atl sökanden är av biskopen "skicklig befunnen, godkänd och vigd". Enligt 14 S 1 mom, lagen (1936:567) om domkapitel skall domkapitlet, när biskopen har förfall eller biskopsämbetet är ledigt, anlila en biskop i etl annal stift för prästvigning,

1 detla sammanhang är också vissa beslämmelser i regeringsformen av inlresse. Enligt det s,k, målsättningssladgandet i 1 kap, 2 S skall del allmänna bl,a, lillförsäkra män och kvinnor lika rättigheter. Enligt 1 kap, 9 S skall domslolar, förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör uppgifter inom den offentliga förvallningen iaktta saklighet och opartiskhet i sin verksamhet, I 2 kap, finns beslämmelser om grundläggande fri- och rättigheter. Varje medborgare är enligt 2 kap, 1 S genlemol det allmänna tillförsäkrad bl,a, religionsfrihet, dvs, frihet all ensam eller lillsammans med andra utöva sin religion. Varje medborgare är vidare gentemoi det allmänna skyddad mot tvång alt ge tillkänna sin åskådning i bl,a, religiöst hänseende (2 §), Vissa av de grundläggande frioch rättigheterna får enligt 12 § begränsas genom lag eller annan författning. Några sådana begränsningar får dock inte förekomma beiräffande religionsfriheten, I 16 S föreskrivs slutligen alt lag eller annan föreskrift inte får innebära atl någon medborgare missgynnas på grund av sitt kön. Undanlag görs här för föreskrifter som utgör ett led i strävandena att åstadkomma jämställdhet mellan män och kvinnor eller avser värnplikt eller molsvarande tjänsteplikt.

Vid tillsättning av statlig tjänsl skall avseende fästas endast vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet (11 kap. 9 S). Enligt lagen (1957:577) om prästval skall befordringsgrunderna förtjänst och skicklighet

 

565                 Kommittéer: Kommundepartementet    Del II Kn:6

tillämpas också vid lillsältning av ijänsl som domprost, kyrkoherde eller komminister. De regler om Ijänstetillsätlning m,m, som finns i lagen (1976:600) om offentlig anslällning är inle tillämpliga pä prästerliga tjänster.

Det är omstritt vilken närmare innebörd samvelsklausulen har och hur långl den sträcker sig. Olika meningar har förls fram i frågan om samvels­klausulen skall kunna åberopas inte bara av dem som var biskopar när 1958 års behörighetslag Irädde i krafl ulan även av dem som har utnämnts därefter. Åtskilliga av reformens lillskyndare trodde alt samvelsklausulen skulle behöva gälla bara under en kort övergångslid, I församlingarna har slundom konflikter och oro vållats genom atl skiftande och ofta myckel personliga tolkningar av samvelsklausulen gjorls gällande. Dessa tolkningar har ibland sträckt sig så långt atl de inle rimligen kan anses ha slöd i samvetsklausulens ordalydelse.

Med anledning av moiioner angående kvinnliga präster m.m. lill 1977/78 års riksmöte har konstitulionsulskottel övervägt om utskotlel borde föreslå riksdagen atl la inilialiv till ytterligare lagstiftningsåtgärder för atl markera all hinder inte får läggas i vägen för det fulla genomförandel av 1958 års reform. Konsfitutionsulskottet anförde i sitt belänkande (KU 1977/78:48) alt de uttalanden som 1958 års kyrkomöte gjorde i samband med behörighetslagens anlagande har kommit att spela en stor roll i deballen om frågor som rör kvinnliga präster. Uttalandena måste enligt utskottet ses mol bakgrund av del då akluella lägel i frågan. De syftade fill atl undvika kyrkosplittring och värna om den för en evangelisk kyrka betydelsefulla principen att tvång inte får utövas i trosfrågor, framhöll utskottet. De önskemål som uppbar uttalandena kvarstår i princip fortfarande. Del är emellerlid uppenbart, anförde utskottet, atl uttalandenas tolkning och räckvidd inle kan förbli opåverkade av den allmänna ulvecklingen i kyrkans liv. Lägel är nu helt annoriunda än år 1958, betonade utskottet. Enligt utskottet har den ändrade siluationen redan påverkat den praktiska tillämpningen av behörighetslagen och måste uppenbarligen göra detta än mer i fortsättningen. Del kan sålunda enligt utskottets mening inte komma i fråga all en nyfillträdande biskop utnyttjar sina befogenheter med avseende pä prästvigning på ell säll som innebär atl en prästkandidat diskrimineras på grund av sill kön. Den som skall prästvigas måste vidare vara medvelen om atl prästerlig ijänsl i svenska kyrkan står öppen för både män och kvinnor och alt han eller hon i sin tjänsteutövning måsle kunna samarbeta med en kollega utan hänsyn lill kön. Det är en viklig uppgift för den svenska kyrkan att målmedvetet arbela på aU snabbt flnna former som fullt ut lillgodoser de krav som 1958 års reform släller pä lika behandling av man och kvinna i kyrkans Ijänst, forisaUe utskottet. Arbetet borde enligt ulskollels mening fullföljas genom beslut av nästa kyrkomöte. För alt säkerslälla att frågan kom under kyrkomötels prövning borde regeringen för mötet lägga fram förslag som klargör konsekvenserna av 1958 års reform för ijänsl inom svenska kyrkan i framliden i enlighet med vad utskottet hade anfört. Utskottet förutsatte att förslaget utformades på elt sådant sätt alt de som har en avvikande mening i ämbetsfrågan skulle kunna bevara hemortsrätt i svenska kyrkan.

Utskottet hemställde att riksdagen som sin mening skulle ge regeringen lill känna vad utskottet hade anförl. Riksdagen biföll ulskotlets hemställan (rskr 1977/78:339).

På initiativ av Biskopsmötet tillsattes i januari 1978 en samrådskommitté i

 

Del II Kn:6    Skr 1979/80:103                                              566

kvinnoprästfrägan inom svenska kyrkan. Kommiitén lade i slutet av året fram ell förslag till "Regler för samarbetet inom svenska kyrkan mellan förelrädare för olika uppfattningar i fråga om kvinnas behörighet lill prästämbetet". Som principiell huvudlinje anges i dessa regler all, där olika samvetsbeslämda uppfattningar slöler mot varandra, kyrkans officiella uppfattning måste vara huvudregel och ha företräde men atl den som har en annan uppfattning har räll all träda åt sidan. Denna s.k. väjningsrätl kommer lill ullryck främsl på Ivå sätt. Del slås fast alt den som accepterar all bli biskop måste vara villig alt vara biskop för både manliga och kvinnliga präster i stiftet. Om emellertid en biskop pä grund av sin samvelsöverlygelse inle anser sig kunna viga en kvinnlig prästkandidat, skall denna - sedan hon av domkapitlet antagils för ijänsl i stiftet - beredas tillfälle lill vigning i ell annat stift för tjänstgöring i det stift för vilkel hon blivil anlagen. I reglerna anges vidare att den som inle kan göra liturgisk tjänsl lillsammans med en kvinnlig präst inle får hindra hennes tjänsteutövning men har räll all själv avstå från alt ijänslgöra. Regelsystemet avsågs gälla både för dem som nu är präster och för dem som framdeles inlräder i präslämbetel i svenska kyrkan.

I en skrivelse till 1979 års allmänna kyrkomöte (skr 1979:2) begärde regeringen kyrkomötets yttrande över elt förslag till lag om jämställdhet mellan kvinnor och män som präster i svenska kyrkan. Förslaget innebar all 1958 års behörighelslag skulle upphöra att gälla vid den föreslagna lagens ikraftträdande. I del lagförslag som lades fram i regeringens skrivelse föreskrevs att kvinnor och män har lika rätt all vigas lill präster i svenska kyrkan och att tjänstgöra som präster inom kyrkan. I moiiven uttalades atl en väjningsrätl av den innebörd som Biskopsmötets samrådskommillé hade förordal borde kunna godlas för all tillgodose riksdagens önskan om bevarad hemortsrätt inom svenska kyrkan för den som inte acceplerar den officiella ståndpunkten i fråga om kvinnliga präster. Beträffande biskopar uttalades dock all den särskilda regeln för biskop, som av samvetsskäl inle anser sig kunna prästviga en kvinnlig kandidat, kan gälla endasl för nuvarande biskopar.

Kyrkomötet antog för sin del elt lagförslag enligt vilket kvinnor och män har lika behörighet alt antas lill präster i svenska kyrkan och lika rätt att tjänstgöra som präster inom kyrkan (KLU 1979:8, kskr 1979:9). Kyrkomötet uttalade vidare atl del förslag till regler för samarbetet inom svenska kyrkan som Biskopsmötets samrådskommillé hade lagt fram (bilaga 2 till regeringens skrivelse) l.v. bör vara vägledande för behandlingen av uppkommande problem på området. Kyrkomölet var inle enigt ulan en belydande minoritet stödde etl annal alternativ av innebörd all samrådskommitténs regler skulle gälla endast för dem som prästvigts före den 1 juli 1983.

Vid poliliska överläggningar efler kyrkomötets slut erfor regeringen atl en majoritet i riksdagen kunde antas ha samma inställning till samrådskommil-léns regler som minoriteten i kyrkomötet och att riksdagen därför kunde väntas avvisa det lagförslag som kyrkomölet hade anlagit. Eftersom del är fråga om kyrkolag, vilket innebär att ett posilivi beslul förutsätier enighel mellan riksdagen och kyrkomölel, mäste regeringen i della läge konstatera all förutsättningar f.n. saknas för atl lösa frågan.

Jag vill nu la upp frågan om vilka åtgärder som bör vidtas för atl tillgodose riksdagens önskan om en omprövning av den s.k. samvelsklausulen. För atl lösa denna fråga krävs aU eU nytt kyrkomöte inkallas. Med hänsyn

 

567                Kommittéer: Kommundepåi-tementet    Del II Kn:6

till vad som har framkommit vid frågans hillillsvarande behandling är del enligt min mening inle realistiskt alt inrikla sig på en förnyad kyrkomötes-behandling före höslen 1981.

Jag är emellertid angelägen om all framhålla all ulvecklingen har flera posiliva inslag trots de meningsmotsättningar som föreligger. Kyrkomötet och Biskopsmölels samrådskommillé är sålunda eniga om alt samvelsklau­sulen kan ersättas med nya regler, som innebär väsenlliga steg framål mol ell sådant fullföljande av 1958 års reform som riksdagen har ullalat sig för. Enighet råder om bl.a. den vikliga principen all den som acceplerar all bli biskop måste vara villig att vara biskop för både manliga och kvinnliga präster i stiftet. Enighet råder vidare om att det regelsystem som samrådskommiltén har utformat bör gälla för alla som i dag är eller senasl den 30 juni 1983 vigs lill präster i svenska kyrkan. Meningsskiljakligheterna gäller dels biskops skyldighel alt prästviga kvinnliga kandidater, dels om samrådskommilléns regler bör avse även dem som prästvigs efler nämnda dag. Den försia av dessa tvistepunkter har i prakliken en myckel begränsad räckvidd. Den andra inrymmer del väsenlliga problemet.

Utan all vilja förringa betydelsen av de motsättningar som föreligger vill jag uttala som min uppfattning all motsättningarna dock inte är så slora att del framslår som utsiktslöst all söka undvika en öppen konflikt inom svenska kyrkan eller mellan riksdagen och kyrkomölet. Del är min förhoppning alt de framsteg som jag har noterat här utgör tecken pä en positiv utveckling inom svenska kyrkan som kommer alt fortsätta.

Det är uppenbart alt den fortsatla ulvecklingen inom svenska kyrkan måste följas noga. När frågan läggs fram för riksdagen, bör det finnas ett ordentligt faktamaterial som grund för ställningstagandet. Uppgiften atl la fram della material och att utarbeta förslag till en lagleknisk lösning bör enligt min mening uppdras ät en särskild uiredare.

Det bör ankomma pä utredaren att fortlöpande följa utvecklingen inom svenska kyrkan. Förhållandena inom de olika stiften bör studeras. Kontinu­erlig kontakt bör vidare hållas med kyrkliga organ och sammanslutningar av rikskarakiär samt med personalorganisationerna. De närmare formerna för della arbete bör enligt min mening lämnas öppna. Det bör slå uiredaren fritt atl själv välja de kontaktvägar som framstår som lämpligast. Arbetet bör inriklas på att en lägesbeskrivning skall kunna redovisas före utgången av år 1980. Del är önskvärt all frågan kan läggas fram för riksdagen våren 1981 oeh för allmänl kyrkomöte höslen samma år.

Den lagtekniska lösningen måsle naturligtvis sökas med beaklande av vad jag har anförl om meningarna inom riksdagen och kyrkomötet. Handlings­alternativen framstår som starki begränsade. Antingen kan man ersätta 1958 års behörighelslag med en ny lag av liknande karaklär eller också kan man upphäva 1958 års lag utan atl stifta någon ny lag och i stället falla lillbaka på de beslämmelser i regeringsformen som jag tidigare har redovisat och på andra allmänna principer om jämställdhet mellan kvinnor och män. I båda fallen torde vissa övergångsanordningar bli nödvändiga. Del senare alternativet är enligt min mening del mest tilltalande, men det slulliga valet av lösning måsle bli beroende av bl.a. utvecklingen inom kyrkan.

Uiöver den lagstiftningsfråga som jag nu har nämnt bör uiredaren överväga andra åtgärder som är ägnade att föra utvecklingen framåt. Som särskilt angelägna vill jag peka på ålgärder som kan stimulera och underlätta rekryteringen av kvinnliga präster, framför allt i de stift där antalet kvinnliga präster i dag är ringa.

 

DelH Kn:7    Skr 1979/80:103                                               568

Utredarens arbele måsle bedrivas i nära kontakt med de poliliska partierna. Med hänsyn lill uppgiflernas arl, närmast insamlingen av fakta om utvecklingen inom svenska kyrkan, har jag inle velat förorda en parlamentarisk kommitté. Jag vill i stället föreslå alt lill utredaren knyts en referensgrupp med företrädare för de poliliska partierna. Genom denna uppläggning möjli, s. 322 f). Ifråga om lälbebyggelse sker lämplighetsprövningen, såsom framgår av del föregående, vid planläggningen eller vid eventuellt förekommande prövning av om undantag (dispens) kan ges frän förbudet i 56 S byggnadsstadgan mol lälbebyggelse ulanför detaljplan. Annan bebyggelse än lätbebyggelse prövas i samband med prövning av ansökan om byggnadslov.

Staten eller kommunen har däremoi inte något forllöpande ansvar enligt byggnadslagstiftningen för all grundförhållandena under befinllmets upplåtande lill gudstjänst och därmed jämförlig förrättning fortfarande borde tillkomma pastor. Med anledning av en motion till 1979 ärs kyrkomöte anförde kyrkolagsulskoUel (KLU 1979:18) aU starka skäl lalar för all ansvarei för kyrkorummets användning i sin helhel bör tillkomma kyrkorådet, i vilkel kyrkoherden ingår. Utskottet framhöll all en ändring av nuvarande ordning kräver lagsliftning i kyrkolags form och hemställde all kyrkomölet målle hos regeringen anhålla om ulredning och förslag lill lagsliftning som innebär alt beslutanderätten i frågor om upplåtande av kyrkorum i princip skall tillkomma kyrkorådet. Kyrkomötet biföll ulskotlets hemställan (kskr 1979:17),

Enligt min mening är det angeläget atl den utredning som kyrkomötet har begäri kommer till stånd. Med hänsyn lill det samband som finns mellan denna fråga och den fråga som jag har behandlat i del föregående bör uiredaren överväga ocksä frågan om upplåtande av kyrkorum.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för kommundepariementel

all tillkalla en särskild utredare med uppdrag att se över frågan om jämställdhet mellan kvinnor och män som präster i svenska kyrkan saml frågan om upplåtande av kyrkorum,

atl besluta om sakkunniga, experter, sekrelerare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag atl regeringen föreskriver all kostnaderna skall belasla femtonde huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Kommundepartementet)

7. Tilläggsdirektiv till länsdemokratikommittén (Kn 1976:04)

Dir 1979:80

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-08-09

Departementschefen, statsrådet Hansson, anför,

Länsdemokratikommittén (Kn 1976:04) har tillsalls med stöd av regering­ens bemyndigande den 2 december 1976,1 direktiven lill kommillén erinrade

 

569                Kommittéer: Kommundepartementet    Del II Kn:7

min företrädare om alt den regionala samhällsförvaltningen länge har slåll under deball och om all flera utredningar under 1960- och 1970-lalen har behandlai länsstyrelsernas resp, landstingskommunernas ansvar för de regionala samhällsuppgifterna. Som en följd härav har också flera partiella reformer genomförls.

Enligt direkliven är det av grundläggande betydelse alt beslul som rör de enskilda människorna fallas så nära dessa som möjligt och i största möjliga utsträckning av folkvalda organ. Kommillén skall huvudsakligen överväga sådana förändringar som på del regionala planel förlägger den poliliska tyngdpunkten till landsiingskommunerna. Medan huvudlinjen hillills har varit all salsa pä de slalliga länsorganen, bör den enligt vad som anförs i direkliven i framliden vara atl stärka landstingskommunerna och därmed vidga utrymmet för den kommunala självslyrelsen, I direkliven underslryks vidare atl del länsdemokraliska reformarbetet bör ses som en fortlöpande utvecklingsprocess. Starka skäl talar därför för en inriktning på fortsatta partiella reformer,

I ell försia delbetänkande (SOU 1978:35) Regional utvecklingsplanering-länsplanering m,m, har kommillén lagl fram förslag lill ulformning av den framtida länsplaneringen. Enligt kommittén bör det fortsatla arbelel på detla område bedrivas dels som en fullsländig länsplanering, dels som en forllöpande översyn av planeringen med en årlig redovisning. Den fullstän­diga planeringsomgången bör vara inrikiad på alt framställa dels etl planeringsunderlag, dels ell länsprogram. Den årliga översynen bör vara ålgärdsinriklad och ges en direkt anknytning till den slatliga budgetproces­sen. En väsenllig punkt i kommitténs förslag är all landslingel - efler förslag av länsstyrelsen - skall anta länsprogram resp, rapporl med anledning av översynen av fullsländig länsplanering och att de antagna dokumenten skall redovisas för regeringen, Kommillén föreslår en särskild lag om länsplane­ring, eflersom föreskrifter som innebär åligganden för kommuner eller landslingskommuner enligi 8 kap, 5 S regeringsformen skall meddelas i lag, 1 lagförslaget ges en ingående reglering av planeringsprocessen.

Kommitténs förslag har remissbehandlais, I fråga om landstings­kommunernas förstärkta medverkan i den regionala samhällsplaneringen är remissopinionen splittrad. Regeringens ställningstagande till förslagel har redovisals i prop. 1978/79:112 om regionalpolitik. Föredraganden anför i propositionen atl del förslag som länsdemokratikommittén har lagl fram har betydande förtjänster. Det ger en vidgad roll åt landstingskommunerna i länsplaneringen och ökar därmed möjligheterna för en offenllig debatt i väsenlliga regionala avvägningsfrågor.

Andra synpukter talar emellerlid enligt föredraganden för atl en partiell reform av del slag som kommillén föreslår inle bör aklualiseras f.n. En konsekvens av den föreslagna lösningen synes kunna bli all del hos landsiingskommunerna växer upp en särskild förvaltningsorganisation för all bereda de beslul som landstingen enligt förslagel skall fatta. Etl annal problem utgör enligt föredraganden anknytningen lill de andra planeringssystem som länsdemokratikommittén nu undersöker. I proposi­tionen föreslås vissa förändringar i länsplaneringen som kräver jämkningar i kommitténs förslag. Föredraganden anför atl det kan finnas skäl alt avvakla erfarenhelerna av just dessa förändringar, innan beslutssystemet ulvecklas, Mol denna bakgrund konslalerar föredraganden atl liden ännu inle är mogen för etl slutgiltigt slällningstagande till det förslag som kommillén har lagl fram i silt  försia  delbelänkande.   Riksdagen  har vid behandlingen  av

 

DelIlKn:7    Skr 1979/80:103                                                .'570

proposilionen slälll sig bakom denna bedömning (AU   1978/79:23, rskr 1978/79:435).

Jag anser all det är angelägel alt olika vägar mol en vidgad länsdemokrati undersöks, innan siällning las till den framlida utformningen av samhälls­planeringen på regional nivå. Kommillén bör därför fa i uppdrag all sludera olika modeller för ell vidgat folkligt inflylande över den regionala samhälls­verksamheten.

En huvudlinje i kommilléns ursprungliga direkliv är all den länsdemo­kraliska ulvecklingen kan främjas genom atl uppgifter som nu åvilar länsstyrelsen eller andra statliga organ överförs till landstingskommunerna. Även jag finner det värdefullt atl möjlighelen till sådana förändringar övervägs. Del kan erinras om all flera verksamheier under senare år har överförts från slalligl till landstingskommunall eller kommunall huvudman­naskap och all ytterligare överföringar av detla slag f.n. prövas. Landsiingskommunerna har sålunda övertagil ansvaret för bl.a. sjuk­skölerskeulbildningen och mentalsjukvården. Utvecklingsfonderna, som har staten och landstingskommunerna som huvudmän, övertog den 1 juli 1978 företagareföreningarnas uppgifler. F.n. pågar förhandlingar med landsiingskommunerna och berörda kommuner om ändrat huvudmanna­skap för de statliga ungdomsvårdsskolorna, slatens vårdanstalter för alko-holmissbrukarc samt de erkända och de enskilda vårdanstalterna för alkoholmissbrukare. Ulredningen om sjukvården i krig föreslår i betänkandet (SOU 1978:83) Sjukvården i krig all ledningsansvarel för den civila hälso- och sjukvården i krig förs över från länsstyrelserna lill landstings­kommunerna.

En annan väg mol en vidgad länsdemokrati är alt stärka del regionala folkliga inflytandet över den verksamhel som bedrivs av länsstyrelsen eller andra slalliga organ ulan all huvudmannaskapel för verksamhelen ändras. Under senare år har flera steg lagils i denna riktning. Jag vill särskilt erinra om att länsstyrelserna har försetts med förtroendevalda slyrelser, vilkas samtliga ledamöier ulom ordföranden numera ulses av landstingen (prop, 1976/77:19, KU 1976/77:12, rskr 1976/77:27),

Kommittén bör pröva om en forlsall utveckling i denna riktning är en ändamålsenlig våg all nå fram mol en vidgad länsdemokrati, I vissa fall kan det le sig lämpligl all låta flera ledamöter i de statliga länsorganen nomineras eller väljas av landslingen. Det finns också skäl all överväga om de förtro­endevaldas inflytande bör utvidgas till vissa områden där besluten f,n, fallas av tjänstemän. Härvid måste givetvis bl,a, kraven på rättssäkerhet och enhetlig rättstillämpning beaklas liksom kravel på snabbhet och effektivitet i förvallningen.

En undersökning av möjligheterna lill elt vidgal regionalt folkligt infly­lande över den slatliga verksamheten kan i vissa fall aktualisera förändringar i arbetsfördelningen mellan cenirala och regionala organ. Frågor av denna arl har nyligen behandlals av decenlraliseringsutredningen i betänkandet (SOU 1978:52) Lägg besluten närmare människorna. Kommittén bör dock vara oförhindrad alt föreslå de decentraliseringsälgärder som den frän här angivna utgångspunkter kan flnna moliverade, I frågor av delta slag bör kommiitén hålla konlakl med den delegation för omlokaliseringsfrågor m,m, som i enlighet med etl ullalande av riksdagen med anledning av prop, 1978/79:112 kommer atl knytas till regeringskansliel. Även åtgärder som syftar till en kommunalisering av statliga länsfunklioner eller en yllerligare minskning av den slalliga kontrollen över landstingskommunernas och

 

571                Kommittéer: Kommundepartementet    Del II Kn:7

kommunernas verksamhel bör kunna aklualiseras, när det framstår som angeläget med hänsyn till kommitténs förslag i övrigt, I sådana frågor bör kommittén samråda med stalskonirollkommiiién (Kn 1976:06).

En utveckling enligt den modell som jag senasl har berört - etl vidgal regionalt folkligt inflytande inom ramen för etl forlsall statligt huvudman­naskap - aktualiserar frågan om den nuvarande uppdelningen av den regionala samhällsförvaltningen är ändamålsenlig. Gränserna mellan landsiingskommunerna och den slalliga länsförvaltningen har med liden kommii atl bli mindre markerade. Landstingskommunernas verksamhel regleras i avsevärd utsträckning av statliga normer. 1 länsslyrelsernas styrelser utses numera samtliga ledamöter ulom ordföranden av landstinget och regionalt valda förtroendemän har också ett belydande inflylande i andra slalliga länsorgan. På längre sikt kan den historiskt betingade klyvningen i en slallig och en kommunal regional förvaltningsapparat komma all le sig konstlad. Kommunernas verksamhel kan ses som en enhetlig lokal samhällsförvaltning där vissa verksamhetsområden är mer eller mindre reglerade av staten, medan kommunerna i princip ensamma bestämmer över verksamheten på andra områden. Även på länsnivån kan utvecklingen efter hand leda fram lill en enheilig samhällsförvaltning med inslag såväl av statlig reglering som av ell vidgat regionall självbestämmande.

Det är fulll klarl att det även i framliden kommer all behövas samhälls­organ pä länsnivå som bl.a. verksläller slatliga beslul eller ulför slatliga tillsyns- och kontrolluppgifter. För alla sådana uppgifler fordras emellertid inle obetingat en renodlat statlig förvaltningsapparat av den typ som vi nu har. På regional nivå liksom på lokal nivå bör avvägningen mellan statlig reglering och regionalt resp, lokalt självbestämmande kunna variera mellan olika förvaltningsområden. En enheilig regional samhällsförvaltning skulle kunna omfalla både områden som är mer eller mindre fast reglerade av staten och områden där verksamhetens innehåll bestäms regionall.

En enhetlig regional samhällsförvaltning kan uppstå genom en successiv sammansmältning av länsstyrelsen och landstingskommunen ulan all huvudmannaskapet för de olika uppgifterna behöver ändras under utveck­lingens gång. Det finns redan vissa förutsättningar för en sådan samman­smältning. En är all de båda organen med liden har kommii alt få en mer likarlad ledningsorganisation, Detla har skett bl,a. genom det växande inslaget av förtroendevalda i den statliga länsförvaltningen och framväxten av en ulbyggd förvaltningsorganisation hos landsiingskommunerna. En annan sådan förutsätlning är all ledamöterna i landstingets förvaltningsut­skott och länsstyrelsens slyrelse numera utses av samma valkorporation, nämligen landstinget.

Den tredje modell som jag här har diskuterat - en enheilig regional samhällsförvaltning - ligger i tiden mera fjärran än de båda andra modellerna. Den kan betraktas som ett tänkbart senare utvecklingsstadium, om slalsmakterna i sina länsdemokratiska strävanden väljer alt prioritera etl vidgal folkligt inflylande inom ramen för den statliga länsförvaltningen, Kommiitén bör som underlag för fortsatta överväganden skissera hur en sådan enhetlig regional samhällsförvaltning skulle kunna konstrueras, I detla sammanhang kan det finnas skäl att beakta de erfarenheler som har vunnits i våra nordiska grannländer.

Jag hemsläller all länsdemokralikommilténs uppdrag preciseras i enlighet med vad jag nu har anfört.

 

Del II Kn:8    Skr 1979/80:103                                              572

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Kommundepartementet)

8. Kyrkomötets ställning, befogenheter och sammansättning m.m.

Dir 1979:102

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-08-23

Departementschefen, slalsrådel Hansson, anför.

Svenska kyrkan slår på olika sätl i ett nära förhållande lill siaten. Dess verksamhel lyder under elt mycket omfattande syslem av offentligrältsliga regler. Församlingarna betecknas som kyrkliga kommuner. De har beskatl-ningsräll efter i storl sell samma regler som gäller för kommunerna. Stiflsorganen är slalliga myndigheler. På riksplanet handläggs ärenden som rör den offenlligrätlsligl reglerade delen av verksamhelen av regeringen och statliga ämbetsverk.

Den särskilda relation mellan siaten och svenska kyrkan som jag nu i korthet har redogjort för har varil ställd under debatt sedan början av detla århundrade. Ulredningsarbele har pågåll i olika etapper sedan milten av 1950-talet, Den senasle utredningsetappen tog sin början år 1975 genom de överläggningar i slal-kyrka-frågan som då inleddes mellan företrädare för staten och svenska kyrkan. Dellagarna i överläggningarna avlämnade gemensaml sill förslag (SOU 1978; 1) i januari 1978. Efter remissbehandling av slat-kyrka-försiaget beslöl regeringen alt inhämla kyrkomötets yttrande över förslagel och remissyttrandena (skr 1979:1). Kyrkomölel sammanträdde i början av detta år. Med röstetalen 54 mot 42 uttalade sig mötet för etl bevaral samband mellan staten och kyrkan (SäU 1979:1, prot. 1979:20, kskr 1979:20). Mötet förordade samtidigt inomkyrkliga reformer och tillsatte en uiredningsnämnd för all uiarbeta och lägga fram förslag om kyrkans organisalion på stifts- och riksplan.

Efler kyrkomötels behandling av slal-kyrka-frågan förekom överläggning­ar mellan de poliliska partierna angående stal-kyrka-frågans fortsatla handläggning. Vid dessa erfor regeringen att en majorilel i riksdagen kunde antas ställa sig avvisande lill sådana reformer inom ramen för del nuvarande statskyrkosystemet, som uiredningsnämndens arbele syftar lill. Enligt vad regeringen uttalade i en efter överläggningarna utfärdad kommuniké skulle stat-kyrka-lrägan handläggas vidare i syfle alt vinna den bredare enighel i frågan som regeringen anser önskvärd.

Jag avser inte atl nu gä in på principfrågan om förhållandel mellan siaten och svenska kyrkan. Genom del utredningsarbete som har pågåll de senasle 20 åren och den i samband därmed förda deballen har denna övergripande fråga blivil grundligt belyst. Däremoi vill jag la upp några komplelterande frågor som i andra sammanhang och från skilda utgångspunkter har aktualiserats under senare tid och som kan behöva undersökas för att slal-kyrka-frågan skall kunna föras vidare. Del gäller främsl kyrkomötets medverkan vid stiftande av kyrkolag och vissa krav på reformer i fråga om kyrkomötels befogenheier och sammansättning.

En del av de offentligrättsliga bestämmelser som reglerar svenska kyrkans

 

573                Kommittéer: Kommundepartementet    Del II Kn:8

verksamhel är av grundlags natur och ålerfinns i övergångsbestämmelserna lill regeringsformen. Andra är av kyrkolags nalur. Enligt övergångsbestäm­melserna innebär detla all lagreglerna beslutas av regeringen gemensamt med riksdagen och med samtycke av allmänl kyrkomöte. 1 regelsystemet för svenska kyrkan ingår även beslämmelser i vanlig lag, som har beslutats av riksdagen, och beslämmelser som regeringen har ulfärdal inom ramen för sin normgivningskompeiens.

Den nuvarande ordningen för kyrkolags stiftande tillkom i samband med representationsreformen är 1866. Dess närmare innebörd har klarlagts i 1951 års kyrkomöleskommillés belänkande (SOU 1955:47) Kyrkomötets grund-lagsenliga befogenheier. Vid flera lillfällen har moiioner väckts i riksdagen om upphävande av kyrkomötets lagstiftningsbefogenhel. Moiioner åren 1958 och 1959 avstyrktes under hänvisning till utredningsarbetet angående förhållandet mellan stal och kyrka (Ku 1958:7, sammansatt KU och L/nl/ U 1959:2) och avslogs av riksdagen. Till 1978/79 års riksmöie har i samma ämne väckts en motion (mol, 1978/79:1675), som ännu inle är behandlad av riksdagen.

De uiredningar-författningsutredningen och grundlagberedningen-som förberedde grundlagsreformen ansåg alt reglerna om kyrkolagstiflning borde behållas i avvaktan på elt ställningstagande i slal-kyrka-frågan och föreslog alt reglerna logs in i regeringsformens övergångsbestämmelser. Föredragande departementschefen uttalade i proposilionen (prop. 1973:90) med förslag lill ny regeringsform och ny riksdagsordning m.m. all frågan om hur reglerna om svenska kyrkan skulle samordnas med regelsystemet i övrigt i den nya regeringsformen krävde ytterligare överväganden. Han förordade all de gällande reglerna om kyrkolagstiflning behölls l.v. Som grundlagberedningen föreslagil skulle dessa regler enligt del lill riksdagen avlämnade förslagel ha sin plats i övergångsbestämmelserna till den nya regeringsformen. Denna lösning vann riksdagens bifall (Ku 1973:26, rskr 265),

Reglerna om kyrkolagstiflning finns i punkt 9 övergångsbestämmelserna lill regeringsformen. Som jag har nämnl innebär de all kyrkolag stiftas, ändras eller upphävs av regeringen gemensaml med riksdagen och med samtycke av allmänl kyrkomöte. Reglerna avviker därigenom från de regler som gäller i fråga om annan lagsliflning. Enligt 1 kap. 4 § andra stycket regeringsformen är del riksdagen som stiftar lag. Della stadgande är ell uiflöde av den för vårt statsskick grundläggande och i samma paragraf inskrivna principen all riksdagen är folkets främsta förelrädare.

I punkt 9 övergångsbestämmelserna lill regeringsformen finns förutom reglerna om kyrkolagstiftning flera andra från 1809 års regeringsform överförda stadganden om svenska kyrkan. Bl.a. finns beslämmelser om kyrkomölel, prästerliga befallningar och utnämningar, de kyrkliga kommu­nerna, konungens trosbekännelse och prästeståndets privilegier.

Huvudbestämmelserna om kyrkomölel finns i de nämnda övergångsbe­stämmelserna till regeringsformen. Kyrkomötels sammansättning, ar­betsformer m.m. regleras i kyrkomölesförordningen (1949:174, ändrad senasl 1971:601) och i den arbetsordning som kyrkomölel har antagit. Allmänt kyrkomöte består av de 13 biskoparna, 26 prästerliga ombud och 57 lekmannaombud. Frågan om kyrkomötels sammansättning togs upp i ell kyrkligt reformprogram som anlogs av 1968 års kyrkomöte (SäU 1968; 1, kskr 1968:31), Reformförslaget innebar bl.a. att uppdelningen av kyrkomötets ledamöter pä kategorierna biskopar, präster och lekmän skulle upphöra, Ell

 

Del II Kn:8    Skr 1979/80:103                                              574

liknande förslag lill reformering och demokratisering av kyrkomölet avgavs av de kyrkliga förelrädare som dellog i slal-kyrka-överläggningarna (SOU 1978:2), Vid behandling av della förslag uppdrog-som jag redan har nämnt - 1979 års kyrkomöte åt kyrkomötels uiredningsnämnd all utarbeta och lill nästföljande kyrkomöte framlägga förslag om svenska kyrkans framlida organisalion pä stifts- och riksplan. Målet skall bl.a. vara all inom ramen för nuvarande statskyrkosystem ge riksplanet liksom stiften en motsvarighet lill den redan nu i församlingarna fungerande demokraiiska ordningen. Uired­ningsnämndens verksamhel skall enligt regeringens beslul den 22 mars 1979 vara avslulad före ulgången av seplember 1979.

Oavsett hur den principiella frågan om förhållandet mellan siaten och svenska kyrkan kan komma alt lösas finns del enligt min mening skäl all pröva i vad män del behövs särskilda grundlagsregler om svenska kyrkan. Jag anser alt det är önskvärt atl sä långl möjligt undvika särregler om kyrkan. Det är dessulom inle liilfredsslällande all man lång lid efler grundlagsreformen har övergångsbestämmelser som i fråga om lagsliflningsmaklen innebär all de nya principema inle slår igenom fullt ul. Samtidigt som det alltså finns ell behov av förändringar bör inle de principiella ställningstagandena i slal-kyrka-frågan föregripas.

Jag förordar alt en parlamentariskt sammansatt kommillé får i uppdrag all uireda de frågor om grundlagsregleringen av svenska kyrkan och om kyrkomötets ställning och befogenheter som jag här har antytt. I första hand bör kommillén undersöka om inle reglerna om kyrkolagstiflning i punkt 9 övergängsbeslämmelserna lill regeringsformen kan upphävas. Som jag redan har nämnl innehåller emellerlid denna punkt flera andra från 1809 års regeringsform överförda stadganden om svenska kyrkan. En del av dessa beståmmelser har nära samband med kyrkomötets ställning som lagstiftande organ. Andra kan möjligen, i den män de alls behövs, överföras lill annan lagsliflning. Undersökningen bör därför inle begränsas till frågan om kyrkolagslifiningen utan omfatta hela punkt 9 övergångsbestämmelserna lill regeringsformen.

Kommillén bör sålunda undersöka i vad mån de olika stadgandena kan upphävas och i vad män de i så fall bör ersättas med annan lagstiftning. Det är i det sammanhanget en viktig uppgift för kommittén all som underlag för fortsatt behandling av slal-kyrka-frågan belysa vilka konsekvenser ändringar på dessa punkler får för svenska kyrkans - och särskilt för allmänna kyrkomötels- ställning och karaklär. Det bör l.ex. belysas vad elt genomslag av regeringsformens principer om normgivning innebär från nu angivna synpunki.

Kommittén bör överväga även frågan om kyrkomötets sammansättning och arbelsformer. Därvid bör kommittén la del av de förslag som 1979 ärs kyrkomötes uiredningsnämnd avger och undersöka i vad mån dessa kan genomföras ulan all man befäster statskyrkosystemet eller försvårar en framtida kyrkoreform. Kommiitén bör sålunda överväga möjligheterna atl i samband med ell upphävande av de övergångsbestämmelser till regerings­formen som grundlagfäster statskyrkosystemet genomföra vissa reformer i den riklning som bl.a. 1979 års kyrkomöte har uttalat sig för.

Utredningsarbetet bör bedrivas med sikte på att kommitténs förslag skall föreligga i början av hösten 1980,

Med hänvisning lill vad jag nu har anförl hemställer jag efter samråd med chefen för justitiedepartemenlel all regeringen bemyndigar chefen för kommundepariementel

 

575                 Kommittéer: Kommundepartementet    Del II Kn:9

all lillkalla en kommillé med högsl sju ledamöier med uppdrag alt uireda frågor om kyrkomötels ställning, befogenheter och sammansällning rn, m,,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

atl besluta om sakkunniga, experler, sekrelerare och annat bilräde ät kommillén.

Vidare hemställer jag alt regeringen föreskriver alt kosinaderna för kommillén skall belasla femtonde huvudlilelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemsiällan.

(Kommundepartementet)

9. Tilläggsdirektiv till ADB-beredningsgruppen (C 1973:06)

Dir 1979:103

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-08-30 T.f. departementschefen, statsrådet Wirtén, anför.

Genom Kungl, Maj;ls beslul den 2 november 1973 lillkallades en särskild beredningsgrupp, ADB-beredningsgruppen (C 1973:06) för all behandla frågor om utveckling och ulnytljande av aulomalisk dalabehandling (ADB) med anknylning lill samhällsplaneringen inom länsslyrelserna m.m.

Beredningsgruppen har redovisat en lägesrapport och etl belänkande är 1976. Lägesrapporten, ADB i samhällsplaneringen (Ds Kn 1976:1-2), gav skilda exempel pä användningen av dataunderlag och bearbetningar för planeringsverksamheten i länen. Betänkandet, ADB i den regionala samhällsplaneringen (Ds Kn 1976:7), behandlade mera långsikliga frågor om hur informationsbehandlingen inom länsstyrelsernas planeringsavdelningar borde organiseras.

Statistiska cenlralbyrån (SCB) har samma år redovisat ett utveck­lingsarbete för all ulforma en regionalstalislisk dalabas (RSDB) inom cen­lralbyrån. RSDB kan kort beskrivas som etl system för distribution och pre­sentation av information via terminaler för bl.a. planeringen på regional och lokal nivå.

Förslagen från beredningsgruppen oeh SCB har remissbehandlais. De har överlag mött ell positivi gensvar beiräffande ambilionerna att förbällra informalionsunderlaget för samhällsplaneringen. I de fall alternativen har ställts mot varandra har beredningsgruppens förslag förordals. Della allernaliv förutsätter, som har framhållits i ADB-beredningsgruppens belän­kande, all vissa delar av RSDB-syslemet utnyttjas.

Kommunerna har delvis ställt sig avvaktande till beredningsgruppens förslag. Beredningsgruppen hade i enlighel med direkliven utformat sina förslag endast med lanke på länsstyrelsernas informationsbehov och därvid inte närmare beaklal behovel av motsvarande planeringsunderlag hos kommuner och landslingskommuner. Svenska kommunförbundei har i sill yltrande pekat pä behovet av samlade lösningar för den kommunala och regionala samhällsplaneringen. Datainspektionen har framhållil all regionala planeringsdatabaser är atl föredra för personregisler med uppgifler

 

Del II Kn:9    Skr 1979/80:103                                              576

om befolkningen, om detla kan bidra till atl ytterligare personregister för planeringsändamål inle skapas. Datainspektionen har avstyrkt upprättande av personregisler för permanent bruk i RSDB.

På grundval av statsmaktemas beslut all 21 länsslyrelser skulle förses med daiorer för folkbokföring och beskailning saml samhällsplanering beslutade regeringen i juli 1978 om upphandling av länsdalorer.

1 prop. 1978/79:121 om användningen av automalisk databehandling (ADB) i statsförvaltningen behandlades bl.a. frågan om förulsällningarna för samverkan på ADB-områdel mellan slal, kommuner och landslings­kommuner. Därvid konslaierades all det borde finnas möjligheter lill begränsad samverkan i vissa frågor och pä några verksamhetsområden av gemensaml intresse. Etl sådant område är dalabehandlingen för samhällsplaneringsändamål. Alt förulsällningarna för ett samarbete mellan slal och kommun på della område borde undersökas närmare hade även förordals av kommunförbundei i dess yltrande över beredningsgruppens belänkande.

Den forlsaila utredningsverksamheten bör sikta lill alt uiarbeta ett konkret förslag till en samlad lösning för den regionala och lokala samhällsplaneringens informationsförsörjning. I delta ingår all göra en lämplig fördelning av verksamhelen mellan cenlral, regional och lokal nivå. Därvid skall särskilt beaklas fördelar som kan vinnas för slalliga länsmyndigheter, landslingskommuner och kommuner i fråga om planering och ärendehandläggning inom verksamhetsfält som är gemensamma. Beredningsgruppen bör klarlägga möjligheterna alt tillgodose behovel av information för regional och lokal samhällsplanering med hjälp av den bearbelningskapacilet som resp. länsdator kan slälla till förfogande sedan folkbokförings- och beskatlningssystemets behov har tillgodosetts. Även möjligheterna alt använda RSDB och andra resurser hos siaiisiiska cenlralbyrån skall utredas. Beredningsgruppen bör konkret redovisa vilka arbetsuppgifter och arbetsmängder som är aktuella vid resp. länsstyrelse. Beredningsgruppen bör vidare utreda hur behovel av informalion som inte är regionall eller lokall avgränsad bör tillgodoses. Härvid bör bl.a. möjlighe­terna all utnyttja statistiska cenlralbyrån belysas.

Beredningsgruppen bör i det fortsatta arbelet, liksom hillills, lägga särskild lonvikl vid utnyttjande av befinllig information från regisler som har skapats för olika samhälleliga administrativa ändamål. Därmed kan särskild datainsamling för samhällsplanering hållas tillbaka. Jag vill i detla sammanhang erinra om alt dalainspektionen i sitt yltrande över beredningsgruppens belänkande har anförl atl det är angeläget atl minska anlalel personregisler och i stället försöka få lill slånd ett bredare utnyttjande av såväl befintliga regisler som de vilka tillskapas för samhälls­planeringsändamål. Härigenom kan etl effektivt ulnylljande av befinllig information uppnås samiidigi som integritets- och säkerhetsaspekterna bälire tillgodoses.

Beredningsgruppen bör i silt fortsatta arbele även ägna uppmärksamhel åt frågan om hur ADB kan bidra till rationaliseringen av den administrativa verksamheten och av övrig ärendehandläggning inom länsstyrelserna ulom skalleavdelningarna. Härvid bör beredningsgruppen samråda med de cenirala statliga rationaliseringsorganen.

Beredningsgruppen bör vidare redovisa förslag till hur arbelet med all utveckla och underhålla system och program bör organiseras. Det är därvid

 

577               Kommittéer: Kommundepartementet    Del II Kn:10

angeläget att möjligheterna till samordning las lillvara och all dubbelarbete undviks.

Beredningsgruppen bör också utreda och lämna förslag lill hur datorut­nyttjandet för samhällsplaneringen skall samordnas med motsvarande ansvar för folkbokförings- och beskaiiningssystemel.

De register som byggs upp för här akluella ändamål torde komma att ge en samlad bild av olika förhållanden i länen. Det är därför nödvändigl alt beredningsgruppen särskilt beaktar integrilelskraven samt undersöker hur registren skall kunna skyddas, undanföras eller förstöras vid krig eller krigsfara.

En utgångspunkt för beredningsgruppens arbete skall vara att kommuner och landstingskommuner som utnytijar länsdalorerna och där uppbyggda register belalar för ijänsterna.

Som ett led i det fortsatta arbetet på att klarlägga förutsättningarna för ADB-användning i den regionala och lokala förvaltningen och effekterna av denna bör hittills bedriven försöksverksamhet utvärderas saml ytterligare försöksverksamhel med begränsade ADB-system genomföras och utvärde­ras. Beredningsgruppen bör initiera och följa sådan försöksverksamhet i länen. En utgångspunkt bör härvid vara att användare vid länsstyrelser och i förekommande fall kommuner och landstingskommuner deltar aktivt i förberedelsearbetet och har ett operativt ansvar för försöksverksamheten. Denna verksamhet bör utformas och planeras så att den ger erfarenhet av de praktiska problem som är förknippade med utnyttjande av ADB-teknik på olika verksamhetsområden och underlag för bedömning av de kostnader resp. rationaliseringsvinster eller kvalitetsförbättringar som kan göras inom olika delar av länsstyrelsernas verksamhet. Syftena med och ambitionsnivån för införande av ADB-teknik bör därmed närmare kunna belysas.

Beredningsgruppen bör före utgången av år 1980 göra en första redo­visning av erfarenheterna av försöksverksamheten till regeringen.

Jag hemsläller att kommitténs uppdrag vidgas i enlighet med vad jag nu har anfört.

Regeringen ansluter sig fill föredragandens överväganden oeh bifaller hans hemställan.

(Kommundepartementet)

10. Bemanning längs våra kuster

Dir 1979:110

Beslut vid regeringssammanträde 1979-09-06

Departementschefen, statsrådet Hansson, anför

Flera statliga myndigheter har personal stationerad längs kusterna. Det är i första hand försvaret, sjöfartsverket, tullverket, polisen och Sveriges meteo­rologiska och hydrologiska institut (SMHI). Försvarets personal bedriver en omfattande ulbildnings- och övningsverksamhet samt övervakar och ingriper mot kränkningar av vårt sjöterritorium. Sjöfartsverket har bl.a. hand om farlederna och lotsningen och har samordningsansvaret för sjöräddningen. Tullverkets kustbevakning svarar för den reguljära civila övervakningen

37 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 103

 

DelH Kn: 10    Skr 1979/80:103                                            578

längs kusterna och har bl.a, ansvaret för olje- och kemikaliebekämpningen till sjöss. Vissa uppgifter i fråga om sjöövervakningen ankommer även på polisen. SMHI utför väderrapporlering utmed kusterna och har dessutom personal knuten lill olika forsknings- och undersökningsuppdrag.

Även kommunala myndigheler och vissa organisaiioner har personal som är verksamma utmed kusterna. Som exempel på organisaiioner kan nämnas Svenska sällskapet för räddning af skeppsbrulne (Sjöräddningssällskapet) och Stiftelsen Stockholms skärgård. Den bofasta befolkningen längs våra kuster har också stor betydelse i det nu akluella sammanhanget.

Under senare år har intressen med anknytning till nalurvård och friluftsliv i allt större utsträckning aktualiserat övervakning längs kusterna. Statens naturvårdsverk och länsstyrelsernas naturvårdsenheter har behov av att få fortlöpande rapporter om förändringar i miljön, både i samband med olyckor som påverkar miljön och annars. Utvecklingen av det rörliga friluftslivet, framför allt båtlivet, ställer dessulom krav på en service i olika avseenden.

Utvecklingen särskilt under den senaste tioårsperioden har inneburil all anlalet statligt anställda tjänstemän med stalionering längs kusterna minskat. 1 flertalet fall har den stationära personalen ersatts av tekniska och andra hjälpmedel eller rörliga enheter. Minskningen av personalen är ett resultat av den rationalisering av verksamhelen som olika myndigheter har genomfört. Myndigheterna har genomfört rationaliseringarna med beaktan­de i första hand av den egna verksamhetens krav. Formerna för hur man skall värdera andra samhällsintressen vid den avvägning som bör ske mellan dessa och ralionaliseringsintresset har varit oklara.

Sjöövervakningskommittén (H 1977:05) har enligt sina direkfiv (Dir 1977:88) Ull uppgift att överväga lämpliga former för samordning och ledning i fred av övervakningen och räddningstjänsten till sjöss. Kommiitén arbelar bl.a. med frågan om samordning av resurserna för övervakningen. Arbetet är inte inriktat särskilt på frågan om fortsatt bemanning längs kusterna.

Sjöfartsverket har i samarbete med naturvårdsverket, försvaret och SMHI utarbetat en rapport om ett tiotal utsjöfyrplatsers bemanning. Regeringen har i ett särskilt beslut den 16 augusti 1979 godtagit en överenskommelse som har träffats mellan dessa myndigheter i fråga om bemanningen av fyra fyrplatser för en treårsperiod. Fortsatla överläggningar skall äga rum mellan myndigheterna om bemanningen av utsjöfyrplatserna på längre sikt.

Kommittén (Jo 1978:05) för miljörisker vid sjötransporter (MIST) har i sitt betänkande (SOU 1979:43) REN TUR - program för miljösäkra sjötranspor- ter föreslagil att en särskild utredare tillsätts för att snabbt inventera det totala samhällsbehovet av bemannade platser längs våra kuster. Från miljövårdssynpunkt är det enligt MIST väsentligt att bemanningen längs kusterna är så heltäckande som möjligt. MIST finner det angeläget att man snabbt kommer till klarhet om vilken bemanning utmed våra kuster som en avvägning av alla samhällsintressen ger.

Enligt min mening bör övervakning och bemanning längs kusterna utformas med hänsyn tagen till alla samhällsintressen. De möjligheter till insatser som kan erbjudas av slatliga och kommunala myndigheter, organi­sationer - som l.ex. Sjöräddningssällskapet - samt kustbefolkningen bör därvid tas till vara. Jag betraktar det som väsentligt att olika myndigheters resurser samordnas så långt möjligt. Praktiska lösningar som medför lägsta möjliga kostnader för samhället som helhet bör eflerslrävas. Självfallet måste   även   fortsättningsvis  tekniska   hjälpmedel   och   rörliga  enheter

 

579               Kommittéer: Kommundepäi-tementet    Delll Kn:10

användas för övervakning längs kusterna. Vid övervägande av sådana frågor krävs det emellertid en övergripande syn.

Som jag tidigare har nämnl pågår inom sjöövervakningskommittén arbete som nära berör de frågor jag nu tar upp. Jag anser vidare atl det arbete som sjöfartsverket och andra berörda myndigheler ulför i fråga om utsjöfyrplat­serna är en värdefull utgångspunkt i sammanhanget. Utöver delta arbete finns det emellertid ett behov av att närmare kartlägga frågan om beman­ningen längs kusterna. En sådan karlläggning bör tjäna som underlag för atl bestämma hur frågorna skall lösas i enskilda fall vid en avvägning av olika samhällsintressen. Som MIST har föreslagit bör en särskild uiredare tillkallas för denna uppgift.

Uppdraget bör i första hand omfatta en inventering av de personalresurser som nu finns längs kusterna och en beskrivning av de uppgifter som personalen har alt utföra. Den befintliga personalen och dennas arbetsuppgifter bör i syfte att nå ökad samordning och ett effektivt utnyttjande av resurserna relateras till de anspråk på bemanning som olika samhällsintressen ställer. Även de regionalpolitiska aspekterna vid syssel­sättningsförändringar bör beaktas.

Utredaren bör lägga fram förslag till de principer som bör tillämpas vid myndigheternas handläggning av bemanningsfrågor samt ange vilka grunder som bör gälla vid avvägningen av de olika samhällsintressena och hur fördelningen av kostnaderna bör ske mellan olika intressenter. Däremot bör det inte ingå i utredningsuppdraget att i detalj behandla organisatav olika organ bör undvikas.

En andra utgångspunkt för utredningsarbetet bör vara riksdagens beslut om allmän inriktning av industripolitiken (prop. 1978/79:123, NU 1978/ 79:59, rskr 1978/79:415) resp. regionalpolitiken (prop. 1978/79:112, AU 1978/79:23, rskr 1978/79:435).

En tredje utgångspunkt bör vara att de förslag som utredaren för fram skall rymmas inom ramen för de medel som Ln. årligen anvisas till Norrlands­fonden.

Utredaren bör kartlägga om den utvidgade stödverksamheten bl justitie-, försvars-, kommunikafions-, jordbruksoch handelsdepartementen att regeringen bemyndigar chefen för kommundepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda frågan om bemanningen längs våra kuster,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver aU kostnaderna skall belasta femtonde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Kommundepartementet)

 

DelH Kn: 11    Skr 1979/80:103                                            580

11. Statsbidrag till kvinnoorganisationer

Dir 1979:137

Beslul vid regeringssammanträde 1979-11-15.

Departementschefen, slalsrådel Boo, anför.

Folkrörelserna har hafl slor belydelse för ulvecklingen av del moderna samhället i Sverige. De växte fram i etl skede då den poliliska demokratin ännu inle hade genomförls och då stora delar av befolkningen levde under svåra sociala och ekonomiska förhållanden. De byggde på de många människornas sirävan efler förbällrade maleriella och andliga villkor. Genom all gå samman och arbeta för gemensamma idéer fick man möjlighet atl påverka samhällsutvecklingen. Slora medborgargrupper kom pä delta sätt alt aktivi la del i samhällsarbete och idéutveckling. Folkrörelserna har alllid hafl en ambition all få med människor som av ekonomiska skäl eller på grund av bristfällig utbildning, sociala förhållanden e. d. har hafl svårt alt hävda sina intressen.

Folkrörelser har med framgång verkal pådrivande pä samhällsutveckling­en inom många områden. Ofta har samhällels insalser varit ell resullal av den opinionsbildning som folkrörelserna bedrivit. Genom all dessa fåll många av sina krav förverkligade, har deras egna fortsatta insalser på vissa områden efler hand kommit att kännas mindre angelägna och engagerande för medlemmarna. I dagens samhälle möter också folkrörelserna stark konkur­rens från andra verksamheter då det gäller all dra lill sig människors inlresse och aktivitet.

Det kan konstateras all förulsältningarna för folkrörelsernas arbete har förändrats i hög grad under de senaste decennierna. Forlfarande har dock folkrörelserna en viklig funktion alt fylla för all vitalisera vår demokrati. Deras arbetssvårigheter har därför påkallat uppmärksamhel från samhällels sida. Deras situation och roll har diskuterats i flera sammanhang under senare år.

Inom kommundepartementet pågår en allmän översyn av folkrörelsernas arbelsvillkor i dagens samhälle och av relationerna mellan dem och samhällsorganen. Arbelel bedrivs i konlakt med en referensgrupp med förelrädare för ett 40-lal organisaiioner. Sju särskilda problemområden har tagits upp lill behandling. Ell av dessa är folkrörelserna och ekonomin, som har granskals av en särskild utredare. Denne avlämnade i augusli 1979 betänkandet (SOU 1979:60) Bidrag lill folkrörelser, som f. n. remissbehand­las.

En läng rad organisationer har i dag ekonomiskt stöd av siaten. I nästan alla departements huvudtitlar las upp särskilda statsbidrag för slöd till organisationer. Dessa bidrag har myckel olika arl och syfte. De kan ulgå som grundbidrag, organisationsbidrag, rörligl bidrag baserat på anlal medlem­mar, speciella projektbidrag etc.

I betänkandet Bidrag lill folkrörelser föreslås främst ålgärder för aU förenkla och samordna slalens stöd till folkrörelserna. Härulöver behandlas några typer av organisationer som f. n. inte har något fast slöd av staten. Utredaren föreslår att miljöorganisationer och radioorganisationer skall få etl åriigl statsbidrag lill sin cenirala verksamhel och alt frågan om etl molsvarande slöd till kvinnoorganisationer skall las upp lill särskild ulredning.

 

581               Kommittéer: Kommundepartementet    Del II Kn:ll

Frågan om slöd lill kvinnoorganisationer har aklualiserals särskilt genom atl man nu i hela samhället strävar efler jämsiälldhel mellan kvinnor och män. Det finns inte någon vedertagen beslämning av begreppel kvinnoor­ganisation. Uiredaren lämnar närmare uppgifler (bilaga 1 i belänkandet) om en rad organisaiioner som med en vid begreppsbestämning kan hänföras lill detla område. Del gäller de poliliska kvinnoförbunden, flera organisaiioner på försvarets område och en hel rad andra sammanslutningar med skiftande verksamhet och uppbyggnad. Av dessa erhåller bara de på försvarets område etl reguljärt stöd av staten. Andra kan i vissa fall få projektbidrag för speciella aktiviteter, och de politiska kvinnoorganisationerna torde indirekt få del av stödet lill de politiska partierna. De slora varialionerna i fråga om medlemsbegrepp, organisationens uppbyggnad regionalt och kommunall elc. gör det omöjligt att till delta område ulan vidare föra över bidragsregler som redan finns för andra organisationstyper. Del har inle legal i uiredarens uppdrag all konstruera nya bidragssystem.

Genom att ställa kvinnornas problem i centrum och driva pä arbetet för ökad jämställdhet mellan kvinnor och män gör ålskilliga av kvinnoorgani­sationerna sådana betydande insatser i samhället all de inle bör slå utanför del reguljära slatliga stödel lill folkrörelser. Jag finner del därför angeläget alt frågan om stöd lill kvinnoorganisationer nu tas upp till utredning av en särskilt tillkallad uiredare.

Utredarens arbele skall ses som en fortsättning och komplellering av del arbele som redovisas i betänkandet Bidrag lill folkrörelser. Del skall främst syfta till att lösa de tekniska problem som hänger samman med statsbidrag lill kvinnoorganisationer. Skilda tekniska lösningar kan tänkas men syftet skall vara att ge konlinueriigl verksamhetsstöd lill kvinnoorganisationernas centrala arbete.

Utredaren bör också närmare överväga vilka lyper av kvinnoorganisatio­ner som bör komma i fråga för statsbidrag. I detta sammanhang måsle beaktas frågor om medlemsbegrepp och medlemsantal, om riksspridning och organisalion, stadgeenliga möjligheter för medlemmarna alt påverka orga­nisationens inriktning och verksamhet, uppbyggnad elc.

Försvarels kvinnoorganisationer bör inte omfattas av den nu föreslagna utredningen, eftersom de redan i dag får statsbidrag inom totalförsvarets anslag. Dessa bidrag övervägs dessulom inom 1978 års försvarskommilté (Fö 1978:02).

Utredaren bör även visa på koslnadskonsekvenserna av etl nylt bidrags­syslem. Härvid bör beaktas de statsbidrag i form av främst projektbidrag som redan i dag går ut lill vissa kvinnoorganisationer.

Som bakgrund bör uiredaren presenlera en karlläggning av syslem för bidrag till kvinnoorganisationer som förekommer inom övriga nordiska länder.

Utredaren bör bedriva sitt arbete i nära samarbele med kvinnorganisatio-nerna.

Med hänvisning till vad jag nu har anförl hemsläller jag all regeringen bemyndigar chefen för kommundepartemeniei

atl tillkalla en särskild utredare med uppdrag all uireda frågan om hur ell statligt stöd lill kvinnoorganisationerna kan konstrueras

alt besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat bilräde ål den särskilde uiredaren.

 

DelH Kn:ll    Skr 1979/80:103                                    582

Vidare hemställer jag atl regeringen föreskriver

atl kostnaderna skall belasta femtonde huvudlilelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Kommundepartementet)

 

583                                                             Kronologiskt register

Kronologiskt register över direktiv som inte har redovisats i kommittéberättelsen tidigare

Direktiv    Direktivrubrik och kommitlébeleckning       Nr          Nr

del I      del II

1978:98     Tilläggsdirektiv till Konsumenlköpsulredningen (Ju      Ju 37      Jul

1977:13)
1978:99      Översyn av den slatliga skoladministralionen (U      U 39         U 1

1978:17)
1978:100   Svenskundervisning för invandrare (A      A 18      Al

1978:07)
1978:101    Verksamheten   vid   R2-reaktorn   i    Sludsvik    (I      I 24   11

1978:08)
1978:102    Kärnkraftens radioaktiva avfall - organisalions-och     123       12

finansieringsfrågor (I 1978:07)
1978:103   Ulredning om de s.k. kronoholmarnas framtida     B 20            Bl

disposition (B 1978:08)
1978:104    Utredning om vissa frågor rörande användningen av      S 32  SI

apparatur för behandling med kortvåg, mikrovåg

och ultraljud m. m. (S 1978:06)
1978:105    Utredning   om   försäkringsbolagens   och   försäk-      E 10   El

ringsinspeklionens verksamhet m. m. (E 1979:01)
1978:106    Delegation för beredning av frågor om civilt ut-      I 25          13

nyttjande  av  flyginduslriella   resurser,   m. m.   (I

1978:09)

7979 års direktivserie:

1979:1       Transport av fariigt gods (K 1979:01)       K 18      Kl

1979:2       Delegaiion för solvärme och  bränslen som kan      I 26           14

ersälla olja, m. m. (I 1979:01)
1979:3       Tilläggsdirektiv      till      SMHI-utredningen      (K     K 7         K 2

1977:01)
1979:4       Tilläggsdirektiv till Kommittén om långväga Irans-     Jo 20      Jo 1

port av luftföroreningar (Jo 1978:03)
1979:5       Översyn av panträltsreglerna i jordabalken, sjöla-     Ju 53      Ju 2

gen (1891:35 s. 1) och lagen (1955:227) om inskriv­
ning av rätt till luftfartyg
1979:6       Patenlprocessen (Ju 1979:03)                  Ju 54     Ju 3

1979:7        Planering av alternativ produklion och sysselsätt-      I 27       15

ning inom de delar av försvarsmaterielindustrin som

inte   omfattas   av   den   militära   flygindustrin   (I

1979:02)
1979:8       Utredning av organisationen för de centrala myndig-      B 21  8 2

hetsuppgiflerna avseende rationalisering och ADB

(B 1979:01)
1979:9       Tilläggsdirektiv till Vägtrafikskatteutredningen (B     B 10         B 3

1977:05)
1979:10     Mönstring av sjömän (K 1979:02)             K 19      K 3

1979:11     Tilläggsdirektiv för Utredningen om ställföreträdare     Ju 31    Ju 4

för dödsbo i vissa fall (Ju 1977:07)
1979:12     Översyn av handläggningen av ärenden om garantier      128  16

och lån till varv och rederier (I 1979:03)
1979:13     Direktiv till utredningen om förstärkta kontakter     U 40          U 2

mellan hem och skola (U 1979:01)
1979:14     Tilläggsdirektiv   till   Kooperationsutredningen   (119  17

1977:01)

 

Skr 1979/80:103                                                    584

Direktiv    Direktivrubrik och kommittébeteckning      Nr          Nr

del I      del II

1979:15     Åtgärder mot sirålrisker i byggnader, m. m. (Jo     Jo 25           Jo 2

1979:01)
1979:16     Utredning om kontraklsvård (S 1979:02)  S 34       S 2

1979:17     Tilläggsdirektiv till Typbesiktningsutredningen (K      K 8           K 4

, 1977:02)

1979i8     Översyn av lagstiftningen på atomeBeigiområdet (I     130          18

1979:05)
1979.19     TiUäggsdirektiv till Utredningen om vissa Ijänsteor-      U 17     U3

ganisatoriska frågor  inom  högskolan m.m.  (U

1977:04)
1979:20     Utredning av pensionärernas sysselsättningsförhål-      A 20     A 2

landén (A 1979:02)
1979:21      Kommission för de mindre och medelstora varven (I      I 29   19

1979:04)
1979:22     Utredningen om informationssystemet företag-sam-      131     110

hälle (I 1979:06)
1979:23     Kommittén för uppföljning av högskolereformen (U      U 42     U 4

1979:03)
1979;24     Biblioteksverksamhet med lalböcker och punkt-     U 41           U 5

skriftsböcker (U 1979:02)
1979:25     Utredning om beskattningen av energi, m. m   (B      B 26        8 4

1979:06) 1979:26     Tilläggsdirektiv   till   Arrendelagskommittén   (Ju     Ju 19        JuS

1975:04)
1979:27     Översyn   av   aktievinstbeskatlningen   m. m.   (B      B 25     8 5

1979:05)
1979:28     Ulredning om olika former av bruttoskatter (B      B 24            8 6

1979:04)
1979:29     Tilläggsdirektiv     till     Bilavgaskommittén      (Jo     Jo 18      Jo 3

1977:08)
1979:30     Översyn av hemspräksträning för förskolebarn (S     S 35        S 3

1979:03)
1979:31     Göteborgs hamns internationella konkurrensförhål-     K 20      K 5

lande (K 1979:03)
1979:32     Översyn av statsbidragssystemet för kommunal väg-     K 21   K 6

hållning m. m. (K 1979:04)
1979:33     Tilläggsdirektiv   till   Förvaltningsutredningen   (B     B 9          8 7

1977:01)
1979:34     Fängelse och kriminalvård i anstalt (Ju 1979:04)          Ju 55        Ju 6

1979:35     Kriminalvård i frihei m. m. (Ju 1979:05)   Ju 56        Ju 7

1979:36     Ersäitning för skador på grund av naturkatastrofer     Kn 23       Kn 1

m.m. (Kn 1979:01)
1979:37     Tilläggsdirektiv till vissa uiredningar inom skolvä-     S 19        U 6

sendet                                                       U 10      U 6

U 28       U 6

U 29      U 6

U31       U6

1979:38     Tilläggsdirektiv till Utredningen om läromedels-     U 12            U 7

marknaden (ULÄ) (U 1976:04)
1979:39     Ulredning om verksamheten vid Musikaliska akade-     U 43     U 8

raiens   bibliolek.   Musikhistoriska   museet   och

Svenskt musikhistoriskt arkiv (U 1979:04)
1979:40     Alkoholfri molellverksamhel (S 1979:05)   S 37      S 4

 

585                                                Kronologiskt register

Direktiv    Direklivrubrik och kommitlébeleckning       Nr          Nr

del I      del II

1979:41      Tilläggsdirektiv   till   Utredningen   om   kommunal      U 26    U 9

Bo 13

Bo 1

A 15

A3

S36

S5

B 27

B8

Jo 28

Jo 4

Jo 27

Jo 5

S38

S6

vuxenutbildning (U 1978:04) 1979:42      Översyn av bostadsbidragen (Bo 1979:01) 1979:43     Tilläggsdirektiv till Nya utredningen om yrkesinrik­tad rehabilitering m. m. (NYR) (A 1978:04) 1979:44     Bilsiöd till handikappade (S 1979:04) 1979:45     Utredning om minskning av statens bestånd  av

ulhyrningsbostäder (B 1979:07) 1979:46     Översyn av lagstiftningen om häradsallmänningar

och allmänningsskogar i Norrland och Dalarna 1979:47     Ulredning  om  organisalion  och  finansiering  av

djurens hälso- och sjukvård (Jo 1979:03) 1979:48     Översyn av del ekonomiska siödet lill barnfamiljer­na med särskild inriktning på flerbarnsfamiljerna (S

1979:06)
1979:49      Utredning om reaklorsäkerhel mol bakgrund av      132          I ]1

bl. a.   haveriet   vid   kärnkraftverket  Three   Mile

Island, block 2 (1 1979:07)
1979:50     Lokaliseringen av en cenlral anläggning för behand-     Jo 26    Jo 6

S39

S7

A 19

A4

UD 7

UD 1

Kn21

Kn2

U44

U 10

133

112

ling av miljöfarligt avfall (Jo 1979:02) 1979:51      Cancerförebyggande åtgärder (S 1979:07) 1979:52     Ulredning om information rörande arbelsmiljöris­ker (A 1979:01) 1979:53     Utredning om utbildningsbehovet för del svenska

framlida ulvecklingssamarbelel (UD 1979:02) 1979:54     Tilläggsdirektiv till Kommillén för forlsall ulredning

av frågan om medbestämmande för de anställda i

kommuner och landstingskommuner (Kn 1978:02) 1979:55 Översyn av vissa radiorättsliga frågor (U 1979:05) 1979:56     Konsekvenser    av    en    kärnkraftavveckling    (I

1979:08) 1979:57     Tilläggsdirektiv till Kommillén för utredning av      Kn 22        Kn 3

frågan om ersäitning på grund av naturkatastrofer

m. m. (Kn 1979:01)
1979:58     Jordbrukets kapitalförsörining (E 1979:04)             E 13            E 2

1979:59     Utredning om mottagandet av visst leslamenlariskt     B 30       B 9

förordnande   till   förmån   för   staten    m m    (B

1979:10)
1979:60     Översyn   av   riksförsäkringsverkets   organisation     S 40      S 8

m. m. (S 1979:08)
1979:61      Tilläggsdirektiv till Delegationen för energiforsk-      16            I 13

ning (DFE) (I 1975:02)
1979:62     Myndighelsorganisalionen    inom   energiområdel,      I 35       I 14

m. m. (I 1979:10)

1979:63     Tilläggsdirektiv till Utredningen om den gymnasiala      U 13      Ull

utbildningen (U 1976:10)

1979:64     Vissa frågor rörande den militära underrätlelsetjän-     Fö 15        Föl sten m. m. (Fö 1979:01)

1979:65     Delegation för planering och uppföljning av försöks-     Ju 57    Ju 8

verksamhet med s. k. kontraklsvård av narkotika­missbrukare som har begått brott (Ju 1979:06)

1979:66     Vissa frågor rörande den  mililära flygindusirins     Fö 16        Fö 2 framtida struktur m. m. (Fö 1979:02)

 

Skr 1979/80:103                                                     586

Direktiv    Direktivrubrik och kommittébeteckiiing       Nr          Nr

del I       del II

1979:67     Ulredningen om den långsikliga industripolitikens      I 34          I 15

informalionsundedag (I 1979:09) 1979:68     Tilläggsdirektiv till Kommittén för vissa kommunal-      Kn 19        Kn 4

demokratiska frågor (Kn 1977:07)
1979:69     Utredning om Norrlandsfonden (I 1979:11)            I 36            1 16

1979:70     Översyn av sjukförsäkringens ersältningssyslem vid      S 41    S9

sjukresor (S 1979:09)
1979:71      Utredningavfrägor rörande samordnad anskaffning      8 29     BIO

av utrustning för automatisk dalabehandling (ADB)

i Slalsförvaliningen (B 1979:09) 1979:72     Översyn av skaiieförvallningen i Stockholms län      Kn 24        Kn 5

(Kn 1979:03)
1979:73     Organisationskommitté  med  uppdrag  att  uireda      I 37        I 17

vissa frägor om en Iräleknisk utvecklingsenhet i

Skellefteå (I 1979:12)
1979:74     Kommitté  för utbildning av  högre chefer inom      B 31            Bil

slatsförvahningen (B 1979:11) 1979:75     Jämställdhet mellan kvinnor och män som präster i      Kn 23        Kn 6

svenska kyrkan, m. m. (Kn 1979:02)
1979:76     Utredning om tillsynen över värdepappersmarkna-      Ell          E3

den (E 1979:02)
1979:77     Översyn av den statliga fondförvaltningen m. m. (E     E 12       E 4

1979:03)
1979:78     Utredning om utbildning av konservatorer m. m. (U      U 47     U 12

1979:08)
1979:79     Styrmedel    för    näringslivels    energihushållning,      I 38     118

m. m. (I 1979:13)
1979:80     Tilläggsdirektiv till Länsdemokratikommittén (Kn      Kn 9          Kn 7

1976:04)
1979:81      Utredning om den statliga rekreations-och turistpo-      Jo 31    Jo 7

litiken (Jo 1979:07)
1979:82     Utredning om den civila flyghistoriska museiverk-      U 46        U 13

samhelen (U 1979:07)
1979:83     Utredning om förutsättningarna för tillverkning av      Jo 29       Jo 8

etanol ur sockerbetor m. m. (Jo 1979:05)
1979:84     Sverigehusets framtida användning (H 1979:02)     H 14           Hl

1979:85     Utredning av den fortsatta fastighetsdataverksam-      Ju 58      Ju 9

heten (Ju 1979:07)
1979:86     Försöksverksamhel   för  ftämjande  av   produkts-      139       I 19

ökning och teknikimport (I 1979:14)
1979:87     Utredning om behovel av officiell kontroll m. m. av      I 41       I 20

vissa larmanordningar (I 1976:16)
1979:88     Handel med teknik (H 1979:03)                H 15       H 2

1979:89     Tilläggsdirektiv till Kommittén om integration av      U 29          U 14

handikappade elever i det allmänna skolväsendet (U

1978:07)
1979:90     Forskningens och forskarutbildningens situation i      U 49         U 15

Jo 30

Jo 9

U48

U 16

H 13

H3

den nya högskolan (U 1979:10) 1979:91     Statens stöd till hästaveln (Jo 1979:06) 1979:92     Behov av radiobiologisk forskning (U 1979:09) 1979:93     Översyn av riktlinjerna för svensk krigsmaterielex­port (H 1979:01)

 

587                                                             Kronologiskt register

Direktiv    Direktivrubrik och kommittébeteckning      Nr          Nr

del I      del II

1979:94     Tilläggsdirektiv  till  Delegationen  för frågor om      Bo 8          Bo 2

energihushållning    i    befinllig    bebyggelse    (Bo

1973:03)
1979:95     Formerna för den medicinska ulredningen i kör-      K 22          K 7

korlsärenden (K 1979:05)
1979:96     Folkbokföringens     framlida     organisation     (B      8 32       B 12

1979:00) '
1979:97     Lokalisering   av   institutet   för   metodutveckling,      A 21     A 5

forskning och personalulbildning inom den yrkes­
inriklade rehabilileringen (A 1979:03)
1979:98     Tilläggsdirektiv    till    Underhållsfondsuiredningen      Bo 9      Bo 3

(Bo 1978:05) 1979:99     Planmässig sanering efter induslrinedläggningar (Bo      Bo 14        Bo 4

1979:02)
1979:100   Tilläggsdirektiv till Utredningen om sjukvården i      S 12           S 10

krig (S 1976:05)
1979:101    Sjömanspension genom kollektivavtal (K 1979:06)       K 23    K 8

1979:102   Kyrkomötets ställning, befogenheier och samman-      Kn 27        Kn 8

sättning (Kn 1979:06)
1979:103   Tilläggsdirektiv   till   ADB-beredningsgruppen   (C     Kn 5        Kn 9

1973:06) 1979:104   Marknadsanpassad arbetsersättning till intagna i     Ju 59        Ju 10

kriminalvårdsanslaller m. m. (Ju 1979:08)
1979:105   Översyn av vissa konsumentpolitiska medel för     H 16            H4

producentpåverkan (H 1979:04)
1979:106   Översyn av beskattningsreglerna för familjeföretag      8 33      8 13

(B 1979:00) '
1979:107   Utredning om offenlliga styrelseeldamöter i vissa      I 40          I 21

aktiebolag m. m. (I 1979:15)
1979:108   Sveriges   medlemskap   i   den   Interamerikanska     H 18      H 5

utvecklingsbanken (H 1979:06)
1979:109   Delegation för bättre skolmiljö och uppföljning av      U 50        U 17

reformbesluten rörande grundskolan (U 1979:11)
1979:110   Bemanning längs våra kuster (Kn 1975:05)     Kn 26       Kn 10

1979:111    Utredning om individuell mätning och debitering av      Bo 15        BoS

kostnader för uppvärmning och tappvarmvattenbe­
redning (Bo 1979:03)
1979:112   Utredning om effekterna av industripolitisk slöd-      I 42           I 22

verksamhet (I 1979:17)
1979:113   Inventering av lokaler för dansteater i Stockholm (U      U 53    U 18

1979:14)
1979:114   Verksamheten vid Sliftelsen Drouningholms teater-      U 54      U 19

museum m. m. (U 1979:15)
1979:115   Kulturarbetares och uppfinnares skatter och avgifter      8 34    8 14

(U 1979:00) ' 1979:116   Utredning om rennäringens ekonomiska förhållan-      Jo 32        Jo 10

den (Jo 1979:08)
1979:117   Förberedelser  för  internationella  handikappåret      S 42        S 11

1981 (S 1979:00) '
1979:118   Skyddet    för    företagshemligheter    m. m.     (Ju     Ju 60     Ju 11

1979:09) 1979:119   Användningen av kemiska medel i jord-och skogs-     Jo 33        Jo 11

bruket m. m. (Jo 1979:09)
1979:120   Den kollektiva tätortstrafiken (K 1979:07)   K 24           K 9

 

Skr 1979/80:103                                                    588

Direktiv    Direktivrubrik och kommittébeteckning      Nr          Nr

del I      del II

1979:121    Utredning om arbelsmiljöinvesleringar i mindre och      A 22     A 6

U 51

U 20

U52

U21

143

123

Fö 17

Fö 3

BoS

Bo 6

Bo 16

Bo 7

U23

U22

medelstora företag m. m. (A 1979:04)2 1979:122   Översyn av vissa skolförfattningar (U 1979:12) 1979:123   Skolor med annan huvudman än stal och kommun 1979:124   Skogsindustrins virkesförsörining (I 1979:18) 1979:125   Vissa frågor rörande försvarels malerielverks upp­gifter och organisation m. m. (Fö 1979:03) 1979:126   Tilläggsdirektiv till Kartutredning 78 (Bo 1977:01) 1979:127    Ulredning om stadsförnyelse (Bo 1979:04) 1979:128   Tilläggsdirektiv     till     Dagspresskommittén     (B

1978:01)
1979:129   Utredning om marknadsöversikter, varuprovningar      H 17      H6

S43

S 12

Bo 17

Bo 8

H 19

H7

E 14

E5

Ju 61

Ju 12

8 35

B 15

och andra produktundersökningar (H 1979:05) ' 1979:130 Vård av anhörig i hemmet, m. m. (S 1979:00) ' 1979:131    Principerna för del ställiga stödel till  allmänna

samlingslokaler (Bo 1979:05) 1979:132   Kommersiell information till utlandet (H 1979:07) 1979:133   Ulredning    om    den    slatliga    statistiken     (E

1979:00) ' 1979:134   Internationella faderskapsfrågor (Ju 1979:10) 1979:135    Översyn av reglerna för beskattning av statsbidrag

m. m. (B 1979:00)'
1979:136    Ulredning om vissa organisaloriska frågor med anl.      A 23    A 7

av den nya vapenfrilagsliftningen (A 1979:05) 1979:137   Statsbidrag      till      kvinnoorganisationer      (Kn      Kn 28        Kn 11

1979:00)2
1979:138   Översyn av reglerna om folkpensionärernas skatte-      8 36    8 16

lättnader (8 1979:00) '
1979:139   Arbetsmarknadsutbildning och utbildning i företag      A 24       A 8

(A 1979:00) '
1979:140   Samordning av taxorna för viss kollektiv persontra-      K 25    KIO

fik mellan olika regioner (K 1979:08)
1979:141    Ansvar för funktionärer i offenthg verksamhet (Ju      Ju 64     Ju 13

1979:13)
1979:142   Valkretsindelningen i Malmöhus län (Ju 1979:12)        Ju 63      Ju 14

1979:143    Översyn   av   fastighetsbildningslagstiftningen   (Ju      Ju 62  Ju 15

1979:11)

 Ledamöter m. fl. ej utsedda. " Särskild uiredare ej utsedd.

 

589                                                             Kronologiskt register

Kronologiskt register i departementsvis ordning över kommitté­direktiv som inte har redovisats i kommittéberättelsen tidigare

Direktiv    Direktivrubrik och kommittébeteckning      Nr          Nr

del I      del II

Justitiedepartementet (Ju)

1978:98     Tilläggsdirekliv till Konsumentköpsutredningen (Ju     Ju 37       Ju 1

1977:13)

1979:5       Översyn av panträltsreglerna i jordabalken, sjöla-     Ju 53       Ju 2

gen (1891:35 s. 1) och lagen (1955:227) om inskriv­ning av rätt till luftfartyg m. m. (Ju 1979:02)

Ju 54

Ju 3

Ju 31

Ju 4

Ju 19

JuS

Ju 55

Ju 6

Ju 56

Ju 7

Ju 57

Ju 8

1979:6       Patenlprocessen (Ju 1979:03)

1979:11 Tilläggsdirektiv lill Utredningen om ställföreträdare för dödsbo i vissa fall (Ju 1977:07)

1979:26 Tilläggsdirekliv till Arrendelagskommittén (Ju 1975:04)

1979:34     Fängelse och kriminalvård i anstalt (Ju 1979:04)

1979:35     Kriminalvård i frihet m. m. (Ju 1979:05)

1979:65 Delegation för planering och uppföljning av försöks­verksamhet med s. k. kontraktsvård av narkotika­missbrukare som har begålt brott (Ju 1979:06)

1979:85     Utredning av den fortsatla fastighetsdataverksam-     Ju 58       Ju 9

heten (Ju 1979:07)

1979:104    Marknadsanpassad arbetsersättning lill inlagna i     Ju 59         Ju 10

kriminalvårdsanstalter m. m. (Ju 1979:08)

1979:118   Skyddet    för    företagshemligheter    m.m.     (Ju     Ju 60     Juli

1979:09)

Ju 61

Ju 12

Ju 64

Ju 13

Ju 63

Ju 14

Ju 62

Ju 15

1979:134    Inlernationella faderskapsfrågor (Ju 1979:10)

1979:141 Ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet (Ju 1979:13)

1979:142   Valkretsindelningen i Malmöhus län (Ju 1979:12)

1979:143 Översyn av fastighelsbildningslagstifiningen (Ju 1979:11)

Utrikesdepartementet (UD)

1979:53      Utredning om utbildningsbehovet för det svenska      UD 7      UD 1

framtida utvecklingssamarbetet (UD 1979:02)

Försvarsdepartementet (Fö)

1979:64     Vissa frågor rörande den mililära underrätlelsetjän-     Fö 15        Föl

sten m. m. (Fö 1979:01) 1979:66     Vissa  frågor rörande den  mililära flygindustrins     Fö 16        Fö 2

framlida siruktur m. m. (Fö 1979:02) 1979:125   Vissa frägor rörande försvarets materielverks upp-      Fö 17        Fö 3

gifter och organisationer m. m. (Fö 1979:03)

Socialdepartementet (S)

1978:104   Ulredning om vissa frågor rörande användningen av     S 32     SI

apparatur för behandling med kortvåg, mikrovåg

och ultraljud m. m. (S 1978:06)
1979:16     Ulredning om kontraklsvård (S 1979:02)   S 34      S2

1979:30     Översyn av hemspråksiräning för förskolebarn (S      S 35       S 3

1979:03)
1979:40     Alkoholfri molellverksamhel (S 1979:05)  S 37      S 4

1979:44     Bilstöd lill handikappade (S 1974:04)        S 36      SS

 

Skr 1979/80:103                                                               590

Direktiv    Direktivrubrik och kommittébeteckning       Nr          Nr

del I      del II

1979:48     Översyn av del ekonomiska stödet till barnfamiljer-     S 38      S 6

na med särskild inrikining på flerbarnsfamiljerna (S

S39

S7

S40

S8

S4I

S9

S 12

S 10

S42

S 11

1979;06) 1979:51      Cancerförebyggande ålgärder (S 1979:07) 1979:60      Översyn    av    riksförsäkringsverkets    organisation

m. m. (S 1979:08) 1979:70     Översyn av sjukförsäkringens ersättningssystem vid

sjukresor (S 1979:09) 1979:100   Ulredningen om sjukvården i krig (S 1976:05) 1979:117   Förberedelser   för   inlernalionella   handikappåret

1981 (S 1979:00) '
1979:130   Vård av anhörig i hemmet, m. m. (S 1979:00) '      S 43           S 12

Kommunikationsdepartementet (K)

K 18

K 1

K7

K2

K 19

K3

K8

K4

K 20

K5

K 21

K6

K 22

K7

K 23

K8

K 24

K9

K 25

KIO

1979:1       Transport av farligt gods (K 1979:01)

1979:3 Tilläggsdirektiv till SMHI-utredningen (K 1977:01)

1979:10     Mönstring av sjömän (K 1979:02)

1979:17 Tilläggsdirektiv lill Typbesiktningsulredningen (K 1977:02)

1979:31 Göteborgs hamns internationella konkurrensförhål­lande (K 1979:03)

1979:32 Översyn av statsbidragssystemet för kommunal väg­hållning (K 1979:04)

1979:95 Formerna för den medicinska utredningen i körk­ortsärenden (K 1979:05)

1979:101    Sjömanspension genom kollektivavtal (K 1979:06)

1979:120   Den kollekliva lälortslrafiken (K 1979:07)

1979:140 Samordning av taxorna för viss kollektiv persontra­fik mellan olika regioner (K 1979:08)

Ekonomidepartementet (E)

1978:105    Utredning om försäkringsbolagens och försäkrings-      ElO      El

inspektionens verksamhet m. m. (E 1979:01)
1979:58     Jordbrukets kapitalförsörining (E 1979:04) '            E 13           E 2

1979:76     Utredning om tillsynen över värdepappersmarkna-     Ell          E3

den (E 1979:02)
1979:77     Översyn av den statliga fondförvaltningen m. m. (E      E 12     E4

1979:03)
1979:133    Utredning    om    den    statliga    statistiken    (E      E 14      E 5

1979:00)'

Budgetdepartementet (B)

1978:103    Utredning om de s. k. kronoholmarnas framtida     8 20           8 1

disposition (B 1978:08)
1979:8       Utredning av organisalionen för de centrala myndig-      B 21    B 2

hetsuppgifterna avseende rationalisering och ADB

(8 1979:01)
1979:9       Tilläggsdirektiv lill vägtrafikskatteutredningen (B      B 10         8 3

1977:05)
1979:25     Ulredning om beskattningen av energi, m. m. (B      8 26          8 4

1979:06)
1979:27     Översyn   av   aktievinstbeskattningen   m. m.    (B      8 25    B 5

1979:05)

 

591                                                  Kronologiskt register

Nr

Nr

del 1

del II

B 24

B6

B9

B 7

8 27

B8

B 30

89

Direktiv    Direktivrubrik och kommillébeteckning

1979:28      Utredning om olika  former av bruttoskatler (B

1979:04) 1979:33     Tilläggsdirektiv   till   Förvaliningsutredningen   (B

1977:01) 1979:45      Utredning om  minskning av statens bestånd  av

ulhyrningsbostäder (B 1979:07) 1979:59     Ulredning om mottagandet av visst testamentariskt

förordnande   till   förmån   för   staten,   m. m.   (B

1979:10)
1979:71      Utredningavfrägor rörande samordnad anskaffning      8 29    8 10

av utrustning för automatisk dalabehandling (ADB)

i statsförvaltningen (8 1979:09)
1979:74     Kommitté  för utbildning av högre chefer inom      B 31            B 11

statsförvaltningen (B 1979:11)
1979:96     Folkbokföringens     framtida     organisalion     (B      B 32      B 12

1979:00) '
1979:106   Översyn av beskattningsreglerna för familjeföretag      8 33     B 13

(B 1979:00) '
1979:115   Kulturarbetares och uppfinnares skatter och avgifier      B 34    B 14

(B 1979:00) '
1979:135   Översyn av reglerna för beskattning av slalsbidrag      B 35      8 15

m. m. (8 1979:00) '
1979:138   Översyn av reglerna om folkpensionärernas skatte-      B 36    8 16

läunader (B 1979:00) '

Utbildningsdepartementet (U)

1978:99     Översyn av den slatliga skoladministrationen (U      U 39          U 1

1978:17)
1979:13     Direktiv  till  utredning  om  förstärkta   kontakter      U 40       U2

mellan hem och skola (U 1979:01)
1979:19     Tilläggsdirekliv till Utredningen om vissa tjänsteor-      U 17      U3

ganisatoriska   frågor  inom   högskolan   m. m.   (U

1977:04)

1979:23     Kommiitén för uppföljning av högskolereformen (U      U 42      U4

1979:03)
1979:24     Biblioteksverksamhet med talböcker och punkt-      U 41          U 5

skriftsböcker (U 1979:02)
1979:37     Tilläggsdirektiv till vissa utredningar inom skolvä-  U 6

sendet

(S 1977:12)                             ,                 s 19

(U 1975:19)                                               U jq

(U 1978:06)                                               U 28

(U 1978:07)                                               U 29

(U 1978:09)                                               U 3,

1979:38     Tilläggsdirektiv till  Ulredningen om  läromedels-      U 12          U 7

marknaden (ULÄ) (U 1976:04)
1979:39     Ulredningom verksamhelen vid Musikaliska akade-     U 43       U8

miens   bibliotek,    Musikhisloriska    museet    och

Svenskl musikhistoriskt arkiv (U 1979:04)
1979:41     Tilläggsdirektiv  till   Utredningen  om   kommunal      U 26       U 9

vuxenutbildning (U 1978:04)
1979:55     Översyn av vissa radiorättsliga frågor (U 1979:05)       U 44     U 10

1979:63     Tilläggsdirektiv till Ulredningen om den gymnasiala      U 13      Ull

ulbildningen (U 1976:10)

 

Skr 1979/80:103                                                     592

Nr

Nr

del I

del 11

U 47

U 12

U 46

U 13

U29

U 14

Direktiv    Direktivrubrik och kommittébeteckning

1979:78 Utredning om utbildning av konservalorer m. m. (U 1979:08)

1979:82 Utredning om den civila flyghisloriska museiverk­samheten (U 1979:07)

1979:89 Tilläggsdirektiv lill Kommittén om integration av handikappade elever i det allmänna skolväsendet (U 1978:07)

1979:90     Forskningens och forskarutbildningens situation i      U 49         U 15

den nya högskolan (U 1979:10)

U48

U 16

USO

U 17

U53

U 18

U54

U 19

U51

U 20

U52

U21

1979:92     Behov av radiobiologisk forskning (U 1979:09)

1979:109 Delegation för bäitre skolmiljö och uppföljning av reformbesluten rörande grundskolan (U 1979:11)

1979:113 Invenleing av lokaler för dansleater i Stockholm (U 1979:14)

1979:114 Verksamhelen vid Stiftelsen Drottningholms leaier­museum m. m. (U 1979:15)

1979:122   Översyn av vissa skolförfattningar (U 1979:12)

1979:123 Skolor med annan huvudman än siat och kommun (U 1979:13)

1979:128   Tilläggsdirekliv     lill     Dagspresskommillén     (8      U 23      U 22

1978:01)

Jordbruksdepartementet (Jo)

Jo 20

Jo 1

Jo 25

Jo 2

Jo 18

Jo 3

Jo 28

Jo 4

Jo 27

Jo 5

Jo 26

Jo 6

Jo 31

Jo 7

Jo 29

Jo 8

Jo .30

Jo 9

Jo .32

Jo 10

1979:4 Tilläggsdirekliv lill Kommiitén om långväga trans­port av luftföroreningar (Jo 1978:03)

1979:15 Åtgärder mot sirålrisker i byggnader, m. m. (Jo 1979:01)

1979:29     Tilläggsdirektiv till Bilavgaskommilt (Jo 1977:08)

1979:46 Översyn av lagstiftningen om häradsallmänningar och allmänningsskogar i Norrland och Dalarna (jo 1979:04)

1979:47 Utredning om organisation och finansiering av djurens hälso- och sjukvård (Jo 1979:03)

1979:50 Lokaliseringen av en central anläggning för behand­ling av miljöfarligt avfall (Jo 1979:02)

1979:81 Ulredning om den statliga rekreations- och turistpo­litiken (Jo 1979:07) '

1979:83 Utredning om förutsättningarna för tillverkning av etanol ur sockerbetor m. m. (Jo 1979:05)

1979:91     Siaiens slöd till hästaveln (Jo 1979:06)

1979:116 Utredning om rennäringens ekonomiska förhållan­den (Jo 1979:08)

1979:119   Användningen av kemiska medel i jord-och skogs-     Jo 33     Jo 11

bruket m. m. (Jo 1979:09)

Handelsdepartementet (H)

H 14

H 1

H 15

H2

H 13

H3

H 16

H4

H 18

H5

1979:84     Sverigehusets framtida användning (H 1979:02)

1979:88     Handel med teknik (H 1979:03)

1979:93 Översyn av riktlinjerna för svensk krigsmaterielex­port (H 1979:01)

1979:105 Översyn av vissa konsumentpolitiska medel för producentpåverkan (H 1979:04)

1979:108 Sveriges medlemskap i den Interamerikanska utvecklingsbanken (H 1979:06)

 

593                                                 Kronologiskt register

Direktiv    Direktivrubrik och kommillébeteckning       Nr          Nr

del I      del II

1979:129    Ulredning om marknadsöversikter, varuprovningar      H 17    H6

och andra produktundersökningar (H 1979:05) '
1979:132   Kommersiell information till utlandet (H 1979:07)       H 19       H7

Arbetsmarknadsdepartementet (A)

1978:100   Svenskundervisning för invandrare (A 1978:07)     Alg Al

1979:20     Utredning av pensionärernas sysselsätlningsförhäl-      A 20     A 2

landén (A 1979:02)
1979:43     Tilläggsdirekliv till nya utredningen om yrkesinrik-      A 15      A 3

tad rehabilitering m. m. (NYR) (A 1978:04)
1979:52      Utredning om information rörande arbetsmiljöris-      A 19      A 4

ker (A 1979:01)
1979:97     Lokalisering   av   institutet   för   metodutveckling,      A 21    A 5

forskning och personalulbildning inom den yrkesin­
riktade rehabilitenngen (A 1979:03)
1979:121    Ulredning om arbetsmiljöinvesteringar i mindre och      A 22    A 6

medelstora företag m. m. (A 1979:04)
1979:136   Ulredning om  vissa  organisaloriska  frågor  med      A 23       A 7

anledning  av den  nya  vapenfrilagstiftningen  (A

1979:05)
1979:139    Arbetsmarknadsutbildning och utbildning i företag      A 24      A 8

(A 1979:00) '

Bostadsdepartementet (Bo)

1979:42     Översyn av bostadsbidragen (Bo 1979:01)     Bo 13        Bo 1

1979:94     Tilläggsdirektiv  till  Delegalionen  för frågor om      Bo 8         Bo 2

energihushållning    i    befintlig    bebyggelse    (Bo

1978:03)
1979:98     Tilläggsdirekliv    till    Underhållsfondsuiredningen      Bo 9      Bo 3

(Bo 1978:05) 1979:99     Planeringssanering efter induslrinedläggningar (Bo      Bo 14        Bo 4

1979:02) 1979:111    Ulredningom individuell mätning och debitering av      Bo 15        BoS

kostnader för uppvärmning och tappvarmvattenbe­
redning (Bo 1979:03)
1979:126   Tilläggsdirektiv till Kartutredning 78 (Bo 1977:01)       Bo 5      Bo 6

1979:127    Utredning om stadsförnyelse (Bo 1979:05)     Bo 16        Bo 7

1979:131    Principerna  för del statliga stödet till  allmänna      Bo 17        BoS

samlingslokaler (Bo 1979:05)

Industridepartementet (I)

1978:101    Verksamheten   vid   R2-reaklorn   i   Studsvik   (I     124       II

1978:08)
1978:102   Kärnkraftens radioakliva avfall - organisations- och      I 23      12

finansieringsfrågor (1 1978:07)
1978:106   Delegation för beredning av frågor om civilt utnytt-      125      13

jande    av    flyginduslriella    resurser,    m. m.    (I

1978:09)
1979:2       Delegalionen för solvärme och bränslen som kan      I 26        14

ersätta olja, m. m. (I 1979:01)
1979:7       Planering av alternativ produktion och sysselsätt-      I 27        15

ning inom de delar av försvarsmaterielindustrin som

inte  omfattas  om   den   militära  flygindustrin   (I

1979:02)

38 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 103

 

Skr 1979/80:103                                                     594

Nr

Nr

del I

del II

128

16

19

17

I .30

18

129

19

1 31

I 10

1 32

I 11

1 33

I 12

I 6

1 13

1 35

I 14

1 34

I 15

136

I 16

1 37

1 17

1 38

1 18

139

1 19

141

I 20

140

I 21

I 42

1 22

143

123

Kn22

Kn 1

Kn21

Kn 2

Direktiv     Direktivrubrik och kommittcbelcckning

1979:12 Översyn av handläggningen av ärenden om garanlier och lån lill varv och rederier (1 1979:03)

1979:14 Tilläggsdirektiv till Kooperationsutredningen (1 1977:01)

1979:18 Översyn av lagstiftningen på aiomenergiområdet (1 1979:05)

1979:21 Kommission för de mindre och medelstora varven (1 1979:04)

1979:22 Ulredningen om informationssystemet företag-sam­hälle (I 1979:06)

1979:49 Utredning om reaktorsäkerhet mot bakgrund av bl. a. haveriet vid kärnkraftverket Three Mile Island, block 2 (I 1979:07)

1979:56 Konsekvenser av en kärnkraftavveckling (1 1979:08)

1979:61 Tilläggsdirektiv till Delegationen för energiforsk­ning (1 1975:02)

1979:62 Myndighetsorganisationen inom energiområdet, m.m. (I 1979:10)

1979:67 Utredningen om den långsiktiga industripolitikens informationsunderlag (I 1979:09)

1979:69      Ulredning om Norrlandsfonden (I 1979:11)

1979:73 Organisaiionskommitié med uppdrag att utreda vissa frågor om en träteknisk utvecklingsenhet i Skellefteå (I 1979:12)

1979:79 Styrmedel för näringslivets energihushållning, m. m. (I 1979:13)

1979:86 Försöksverksamhet för främjande av produktsök­ning och teknikimpori (1 1979:14)

1979:87 Utredning om behovet av officiell kontroll m. m. av vissa larmanordningar (1 1979:16)

1979:107 Ulredning om offentliga styrelseledamöter i vissa aktiebolag m. m. (I 1979:15)

1979:112 Utredning om effekterna av industripolitisk stöd­verksamhet (1 1979:17)

1979:124   Skogsindustrins virkesförsörining (I 1979:18)

Kommundepartementet (Kn)

1979:36     Ersättning för skador på grund av naiurkaiasirofer

m.m. (Kn 1979:01) 1979:54     Tilläggsdirektiv till Kommittén för fortsatt utredning

av frågan om medbestämmande för de anställda i

kommuner och landstingskommuner (Kn 1978:02) 1979:57     Tilläggsdirektiv till  Kommittén  för utredning av      Kn 22        Kn 3

frågan om ersäuning på grund av naturkatastrofer

m. m. (Kn 1979:01) 1979:68     Tilläggsdirekliv till Kommiitén förvissa kommunal-      Kn 19        Kn 4

demokriska ftågor (Kn 1977:07) 1979:72     Översyn av skatteförvaltningen i Stockholms län      Kn 24        Kn 5

(Kn 1979:03) 1979:75     Jämställdhet mellan kvinnor och män som präster i      Kn 23        Kn 6

svenska kyrkan m. m. (Kn 1979:02)
1979:80     Tilläggsdirektiv till Länsdemokratikommittén (Kn      Kn 9         Kn 7

1976:04)

 

595                                                 Kronologiskt register

Direktiv    Direklivrubrik och kommittébeteckning      Nr         Nr

del I      del II

1979:102    Kyrkomötets ställning, befogenheter och samman-      Kn 27        KnS

sättning (Kn 1979:06)
1979:103   Tilläggsdirekliv   till   ADB-beredningsgruppen   (C     KnS         Kn 9

1973:06)
1979:110    Bemanning längs våra kuster (Kn 1979:06)     Kn 26        Kn 10

1979:137   Statsbidrag      till       kvinnoorganisationer      (Kn      Kn 28        Kn 11

1979:00) '

Ledamöter m. fl. ej utsedda. Särskild utredare ej utsedd.

 

Skr 1979/80:103                                                               596

Sakregister till kommittédirektiv

(Sakregistret omfattar del II. Referenserna till kommitléberätielsens del I innehåller alltid 1. Referenserna till denna del saknar motsvarande beteckning.)

A

ADB, cenirala myndighetsuppgifter                   B 2; I B 21

ABD-heredningsgruppen                                  Kn 9; I Kn 5

ABD-ulruslning i statsförvaltningen                   B 10; I B 29

Akliebolag, offenlliga styrelseledamöter            1 21; 1 1 40

Aklievinsibeskauningen                                    B 5; I B 25

Alkoholfri motellverksamhet                             S 4; I S 37

Allmänna samlingslokaler                                Bo 8; 1 Bo 17

Allmänna skolväsendel                                    U 14; I U 29

Allmänningsskogar                                         Jo 4; 1 Jo 28

Alternativ produktion                                      1 5; 1 I 27

Anhörigs vård                                                S 12; I S 43

Anstalt, kriminalvård                                       Ju 6; I Ju 55

Anställda i kommuner och landslingskommuner Kn 2; I Kn 21

Ansvar, funktionärer i offentlig verksamhet       Ju 13; I Ju 64

Apparatur för behandling med kortvåg mm.      S 1; I S 32

Arbelsersällning, kriminalvårdsanslaller            Ju 10; 1 Ju 59

Arbetsmarknadsutbildning                               A 8; I A 24

Arbetsmiljöinvesteringar                                 A 6; I A 22

Arbetsmiljörisker                                            A 4; I A 19

Arkiv, musikinstitutet                                      U S: I U 43

Arrendelagskommittén                                    Ju 5; I Ju 19

Atomlagstiftningskommittén                            I 8; I I 30

Avfall, miljöfariigt                                           Jo 6; I Jo 26

Avfall, radioaktivt                                           I 2; I 1 23

Avgifter, kulturarbetare och uppfinnare            B 14; I B 34

B

Barnfamiljers ekonomiska stöd                        S 6; I S 38

Bebyggelse, energihushållning                         Bo 2; I Bo 8

Behandling av miljöfarligt avfall                       Jo 6; I Jo 26

Bemanning längs våra kuster                          Kn 10; I Kn 26

Beskattning av energi                                     B 4; I B 26

Beskaltningsregler, familjeföretag                    B 13; I B 33

Biblioteksverksamhet, Musikaliska akademin    U 8; I U 43

Biblioteksverksamhet, talböcker                      U 5; I U 41

Bilavgaskommiitén                                         Jo 3; I Jo 18

Bilstöd, handikappade                                    S 5; I S 36

Bosiadsbidragskommittén                               Bo 1; I Bo 13

Brou, narkotikamissbrukare                            Ju 8; I Ju 57

Bruttoskatler                                                 B 6; I B 24

Bränslen, ersättning för olja                            1 4; I I 26

Byggnader, sirålrisker                                    Jo 2; I Jo 25

C

Cancerkommiltén                                           S 7; I S 39
Cenirala myndighelsuppgifter, ADB och rationalisering     B 2; I B 21

Ceniralanläggning, miljöfarligt avfall                Jo 6; I Jo 26

Chefsutbildning, statsförvaltningen                  B 11; 1 B 31

Civila flyghistoriska museiverksamheien          U 13; I U 46

C(V/7f utnyttjande av flygindustriella resurser  I 3; I I 25

 

597

Sakregister

D

Dagspresskommitlén                                      U 22; I U 23

Dalarnas häradsallmänningar och allmänningsskogar        Jo 4; I Jo 28

Dansleater i Stockholm                                   U 18; I U 53

DFE (Delegalionen för energiforskning)             I 13; I I 6
DlS-ulredningen (Ulredningen om informationssystemet

företag-samhälle)                                           I 10; I I 31

Djurens hälso- och sjukvård                            Jo 5; I Jo 27

Drottningholms leaiermuseum                         U 19; I U 54

Dödsbo, slällförelrädare                                  Ju 4; I Ju 31

Ekonomiska förhållanden, rennäringen

Ekonomiskl slöd, barnfamiljer

Elever, handikappade

Elevvårdskommiltén

Energibeskattning

Energiforskning, Delegalionen för . . (DFE)

Energihushållning, befinllig bebyggelse

Energihushållning, styrmedel för näringslivel

Energiområdet, myndighetsorganisation

Ersällning, naturkatastrofer

Ersättningsbränslen för olja

Ersättningssystem vid sjukresor

Etanol, ur sockerbetor

Jo 10; I Jo 32 S 6; I S 38 U 6, 14; I U 29 U 6; 1 U 28 B 4; 1 B 26 I 13; I 16 Bo 2; I Bo 8 I 18; I I 38 I 14; I I 35 Kn 1, 3; I Kn 22 I 4; I I 26 S9; 1 S41 Jo 8; I Jo 29

Faderskapsfrågor, iniernatinnella                     Ju 12; I Ju 61

Familjeföretag, beskattningsregler                   B 13; I B 33

Farligl gods, transporter                                  K 1; I K 18

Faslighetsbildningslagsliftningen                       Ju 15; I Ju 62

Faslighetsdataverksamheten                           Ju 9; I Ju 58

Fastighetsrättens pantregler                            Ju 2; I Ju 53

Flerbarnsfamiljers ekonomiska stöd                 S 6; 1 S 38

Flyghistorisk museiverksamhet, civd                U 13; I U 46

Flygindustri, militär                                         Fö 2; 1 Fö 16

Flygindustriella resurser, civilt utnyttjande        I 3; I I 25

Folkbokföringens organisation                         B 12; 1 B 32
Folkpensionärernas skattelättnader, översyn av reglerna     B 16; I B 36

Fondförvaltning, statlig                                   E 4; I E 12

Forskning inom den yrkesinriktade rehabiliteringen          A 5; 1 A 21

Forskning, radiobiologisk                                U 16; I U 48

Forskningen och den nya högskolan                 U 15; I U 49

Frivårdskommittén                                         Ju 7; I Ju 56

Fängelsestraffkommitlén                                 Ju 6; I Ju 55

Förelag, arbetsmiljöinvesteringar                     A 6; I A 22

Företag-samhälle, informationssystem             I 10; I I 31

Företagshemligheter, skydd                            Ju 11; I Ju 60

Företagsutbildning                                          A 8; I A 24

Författningar, skolväsendet                             U 20; I U 51

Förskolebarn, hemspråksträning                     S 3; I S 35

Försvarets materielverk, uppgifter och organisation         Fö 3; I Fö 17

Försäkringsbolagens verksamhet                    E 1; I E 10

Försäkringsinspektionens verksamhet              E 1; I E 10
Försvarsmaterielindustrin, allernauv produktion och

sysselsättning                                                I 5; I I 27

Förvaltningsutredningen                                 B 7; I B 9

 

Skr 1979/80:103

598

G

Garanlier, varv och rederier                            1 6; 1 1 28

Godstransporter                                             K 1; I K 18

Grundskolan, uppföljning av reformbesluten     U 17; I U 50

Gymnasieulredningen                                     U 11; I U 13

Göteborgs hamns internationella konkurransförhållanden  K 5; I K 20

H

Handel med teknik

Handikappade, bilsiöd

Handikappade elever, allmänna skolväsendel

Handikappåret, inlernationella

Haveri, kärnkraftverk

Hem och skola, kontakter

Hemmel, vård av anhörig

Hemspråksiräning

Huvudmannaskapsfrågor, skolväsendel

Häradsallmänningar

Hästaveln, slatligt stöd

Högre chefsutbddning, slatsförvahningen

Högskolan, forskning

Högskolan, tjänsteorganisationen

Högskolereform, uppföljning

H2; I H 15

SS; 1 S 36

S 11; I 11; U 2; S 12; S3;

U 6, 14; I U 29 IS 42 I 132 I U40 IS 43 IS 35

U21; 1 U52 Jo 4; I Jo 28 Jo 9; I Jo 30 B 11; I B 31 U 15; I U 49 U 3; I U 17 U 4; I U 42

Individuell mätning, varmvatlenberedning         Bo 5; I Bo 15

Induslrinedläggningar, planmässig sanering      Bo 4; I Bo 14

Industripolitikens informationsundertag, långsiktigt           I 15; I I 34

Industristödsutredningen                                 I 22; I I 42

Information om arbetsmiljörisker                     A 4; I A 19

Information till utlandet, kommersiell               H 7; I H 19

Informationssystemet företag-samhälle            I 10; I 1 31

Inlegrationskommittén                                    U 6, 14; II U 29

Interamerikanska utvecklingsbanken               H 5; I H 18

Internationella faderskapsfrågor                      Ju 12; I Ju 61

Internationella handikappåret                          S 11; I S 42
Internationella konkurrensförhållanden, Göteborgs hamn   K 5; I K 20

Jordabalkens panträttsregler                            Ju 2; I Ju 53

Jordbruk, kemiska medel                                Jo 11; I Jo 33

Jordbrukets kapitalförsörjning                          E 2; 1 E 13

Jämställdhet, manliga och kvinnliga präster       Kn 6; I Kn 23

K

Karlulredning 78                                             Bo 6; I Bo 5
Kemiska medel, jord- och skogsbruk                Jo 11; I Jo 33
KIPI (Kommittén för industripolitikens informationsun­
derlag)                                                          I 15; I I 34
Kollektiv persontrafik, samordningsfrågor         K 10; 1 K 25
Kollektiv tätortstrafik                                      K 9; I K 24
Kollektivavtal, sjömanspension                        K 8; I K 23
Kommersiell information till utlandet                 H 7; I H 19
Kommunaldemokratiska kommittén (KDK)        Kn 4; I Kn 19
Konservatorsutbildning                                    U 12; I U 47
Konsumentköpsutredningen                             Ju 1; I Ju 37
Konsumentpolitiska medel, producentpåverkan H 4; I H 16
Kontraktsvård, narkotikamissbrukare               Ju 8; I Ju 57
Krig, sjukvård                                                S 10; I S 12

 

599                                                             Sakregister

Krigsmalerielexporl, rikllinjer                           H 3; I H 13

Kriminalvårdsanslaller, arbelsersällning            Ju 10; 1 Ju 59

Kullurarbelares skaller och avgifter                  B 14; 1 B 34

Kuster, bemanning                                          Kn 10; I Kn 26

Kvinnliga präster, jämställdhelsfrågor               Kn 6; I Kn 23

Kvinnoorganisationer, slalsbidrag                     Kn 11; I Kn 28
Kvrkomölels ställning, befogenheter och sammansättning   Kn 8; I Kn 27

Körkorlsärenden, medicinsk utredning              K 7; I K 22

L

Landslingsanslällda, medbeslämmande             Kn 2; I Kn 21

Larmulredningen                                            I 20; I I 41
Lokalisering av ceniralanläggning för behandling av

miljöfarligt avfall                                             Jo 6; I Jo 26

Luftföroreningar, långväga transport                Jo 1; I Jo 20

Luflrättens panlregler                                      Ju 2; I Ju 53

Länsdemokratikommittén                                Kn 7; I Kn 9

M

Malmöhus län, valkretsindelningen                   Ju 14; I Ju 63

Manliga präster, jämställdhelsfrågor                 Kn 6; I Kn 23
Marknadsanpassad arbelsersällning, inlagna i

kriminalvårdsanslalt                                        Ju 10; I Ju 59
Marknadsöversikter                                        H 6; 1 H 17
Materielverk, försvarets                                  Fö 3; II Fö 17
Medbestämmande för anställda i kommuner och lands­
tingskommuner                                              Kn 2; I Kn 21
Medelslora och mindre företag,

arbelsmiljöinvesleringar                                  A 6; I A 22

Medelstora och mindre varv                            1 9; I I 29

Medicinsk utredning, körkortsärenden              K 7; I K 22

Metodutveckling, yrkesinrikiad rehabilitering     A 5; I A 21

Mikrovåg, apparatur för behandling                 S 1; I S 32

Militär flygindustri, framtida struktur                Fö 2; I Fö 16

Militära underrättelsetjänsten                          Fö 1; I Fö 15

Miljöfarligt avfall, centralanläggning för behandling           Jo 6; I Jo 26

Mindre och medelstora företag                        A 6; I A 22

Mindre och medelstora varv                            I 9; I I 29

Molellverksamhel. alkoholfri                            S 4; I S 37

Museiverksamhet, civd flyghistorisk                 U 13; I U 46

Musikaliska akademiens bibliotek                    U 8; I U 43

Musikhistoriska museel                                   U 8; I U 43

Myndighetsorganisalion, energiområdet           I 14; I I 35
Myndighelsuppgifter avseende rationalisering och ADB      B 2; I B 21

Mätning, individuell varmvattenberedning         Bo 5; I Bo 15

Mönstring av sjömän                                      K 3; I K 19

N

Narkotikamissbrukare, kontraktsvård              Ju 8; I Ju 57

Naturkatastrofer, ersättningsfrågor                  Kn 1, 3; I Kn 23
Norrland, häradsallmänningar och allmänningsskogar       Jo 4; I Jo 28

Norrlandsfonden                                            I 16; I I 36
NYR (Nya utredningen om yrkesinriktad rehabilitering)     A 3; I A 15

Näringslivels energihushållning                        I 18; I I 38

O

Offentliga funktionärer                                   Ju 13; I Ju 64

Offentliga styrelseledamöter, vissa aktiebolag  I 21; I I 40

 

Skr 1979/80:103                                                     600

Officiell kontroll, vissa larmanordningar             I 20; I I 41

Olja, ersäliningsbränsle                                   1 4; I I 26

P

Pantbrevsulredningen                                      Ju 2; I Ju 53

Patentprocessutredningen                                Ju 3; I Ju 54

Pensionärerna.'; sysselsällningsförhållanden     A 2; I A 20
Personalulbildning, yrkesinriktad rehabilitering,

lokalisering av institut                                     A 5; I A 21
Persontrafik, samordning av taxor                    K 10; I K 25
Planmässig sanering efter induslrinedläggningar   Bo 4; I Bo 14
Producentpåverkan, konsumentpolitiska medel  H 4; I H 16
Produktion, alternativ inom vissa delar av försvars­
materielindustrin                                             I 5; I I 27
Produktsökning, främjande av                         I 19; I I 39
Produktundersökningar                                   H 6: I H 17
Punkiskriftsböcker, biblioteksverksamhet          U 5; I U 41

R

Radioaktivt avfall, kärnkraft ■                        I 2; 1 23

Radiobiologisk forskning                                 U 16; 1 U 48

Radiorättsliga frågor                                       U 10; 1 U 44

Rationalisering, centrala myndighetsuppgifter   B 2; I B 21

Reaktorsäkerhetsutredningen                          I 11; I I 32

Reformbeslut, grundskolan, uppföljning            U 17; I U 50

Rehabiliiering, lokalisering av institut för utbddning           A 5; I A 21

Rehabilitering, yrkesinrikiad                            A 3; I A 15

Rekreations- och turistpolitik, statlig                Jo 7; I Jo 31

Rennäringens ekonomiska förhållanden           Jo 10; I Jo 32

RFV-översynen                                              S 8; I S 40

Riksförsäkringsverkets organisation                 S 8; I S 40

Riktlinjer, svenskt krigsmaterielexport             H 3; I H 13

S

Samhälle-förelag, informationssystem             1 10; 1 I 31

Samlingslokaler, allmänna, principer för statligt slöd        Bo 8; 1 Bo 17

Samordning, kollektivtrafiken                         K 10; I K 25

Sjukförsäkring, ersältningssyslem vid sjukresor   S 9; I S 41

Sjukvård, under krig                                      S 10; I S 12

Sjömanspension, kollektivavtal                       K 8; I K 23

Sjömän, mönstring                                        K 3; I K 19

Sjörättens panträttsregler                               Ju 2; I Ju 53

Skadeersättning, naturkatastrofer                   Kn 1. 2; I Kn 22

Skatteförvaltningen, Stockholms län, översyn  Kn 5; I Kn 24

Skattelättnader, folkpensionärer, översyn av regler         B 16; I B 36

Skatter, kulturarbetare och uppfinnare            B 14; I B 34

Skellefteå, träteknisk utvecklingsenhet            I 17; I I 37

Skogsbruk, kemiska medel                             Jo 11; I Jo 33

Skogsindustrins virkesförsörjning                   I 23; 1 I 43

Skola, kontakter hem och                              U 2; I U 40

Skoladministration                                         U 1; I U 39

Skolförfattningar, översyn                              U 20; I U 51

Skolmiljö, bättre                                           U 17: I U 50

Skolväsendet, huvudmannaskapsfrågor          U 21; I U 52

Skolväsendet, integration av handikappade elever          U 6, 14; I U 29

Skolväsendet, tilläggsdirektiv till vissa utredningar           U 6; I S 19, U 10, 28, 29,

31

 

601                                                             Sakregister

Skydd för förelagshemligheter                         Ju 11; I Ju 60
SMHI-utredningen                                           K 2; I K 7
Sockerbelor, etanol ur                                    Jo 8; I Jo 29
Solvärme, ersällning för olja                            I 4; I I 26
Staten som förmånstagare, testamentariskt förordnande       B 9; I B 30
Statens ulhyrningsbostäder                             B 8; 1 B 27
Statens stöd lill hästaveln                                Jo 9; I Jo 30
Slaiisdk, statlig                                               E 5; 1 E 14
Stadig fondförvallning, översyn                        E 4; I E 12
Statlig rekreations- och lurislpolitik                   Jo 7; 1 Jo 31
Statlig skoladministration                                U 1; 1 U 39
Slallig statistik                                                E 5; I E 14
Slalligl stöd till allmänna samlingslokaler, principer            Bo 8; I Bo 17
Statsbidrag, kvinnoorganisationer                    Kn 11; I Kn 28
Slalsbidrag, regler för beskattning                    B 15; 1 B 35
Statsbidragssystem, kommunal väghållning      K 6; 1 K 21
Slalsförvahnings ADB-utrustning, samordningsfrågor         B 10; 1 B 29
Statsförvaltningens högre chefsutbildning         B 11; I B 31
Stockholms läns skatteförvaltning, översyn       Kn 5; I Kn 24
Sirålrisker, byggnader                                    Jo 2; I Jo 25
Studsvik, R2-reaktorn                                     I 1; I 24
Styrelseledamöter, offenlliga i vissa akliebolag  I 21; I 1 40
Stöd lill allmänna samlingslokaler, principer      Bo 8; 1 Bo 17
Slöd till barnfamiljer                                       S 6; I S 38
Slöd lill hästaveln                                           Jo 9; 1 Jo 30
Stödverksamhet, industripolitisk                      I 22; I I 42
Svenskt framtida utvecklingssamarbete            UD 1; 1 UD 7
Svenskt musikhistoriskt arkiv                          U 8; I U 43
Sverigehusels framlida användning                  H 1; I H 14
Sveriges medlemskap i Interamerikanska utvecklings­
banken                                                          H 5;I H 18
Sysselsättning, allernaliv, försvarsmaterielindustrin           I 5; I 1 27
Sysselsättningsförhållanden, pensionärer          A 2; I A 20

T

TAK (Utredningen om lillsyn av kusterna)         Kn 10; I Kn 26

Talbokskommitlén                                          U 5; I U 41

Taxor, persontrafik, samordningsfrågor           K 10; I K 25

Teknik, handel med                                       H 2; I H 15

Teknikimport, främjande av                            I 19; 1 1 39
Testamentariskt förordnande, staten som förmånstagare B 9; I B 30
Tilläggsdirektiv lill vissa utredningar inom skolväsendel      U 6; I S 19, U 10, 28. 29,

31

Tjänsleorganisaloriska frågor, högskolan         U 3; I U 17

Three Mile Island, haveriet vid kärnkraftverket I 11; I I 32

Transport, farligl gods                                    K 1; 1 K 18

Transport, luftföroreningar                              Jo 1; I Jo 20

Träteknisk utvecklingsenhet. Skellefteå           I 17; I I 37

Turislpolilik, slallig                                          Jo 7; I Jo 31

Typbesiktningsulredningen                              K 4; I K 8

Tätortstrafik, kollektiv                                    K 9; I K 24

U

Ultraljud, apparalur för behandling                  S 1; I S 32

ULÅ (Kommillén om läromedelsmarknaden)     U 7; I U 12

Underhållsfondsutredningen                            Bo 3: I Bo 9

Underrättelsetiänslen, mililära                         Fö 1; I Fö 15

 

Skr 1979/80:103

602

 

Uppfinnares skaller och avgifier

Uppföljningskommitlcn

Uibildning av högre chefer, slalsförvaliningen

Utbildning, konservalorer

Uibildning i förelag

Utbildning, gymnasial

Ulbildningsbehov, svenskl uivecklingssamurbeie

Ulhyrningsbostäder. slalliga

Ullandel, kommersiell informalion

Utrusiningsfrågor, ADB, slalsförvallning

Ulvecklingsbanken, Interamerikanska

Ulvecklingsenhel, iräleknisk i Skellefteå

Valkrelsindelning, Malmöhus län

Vapenfrilagsliflning

Varuprovningar

Varv, garanlier och lån

Varv, mindre och medelslora

Virkesförsörjning, skogsinduslrins

Vuxenulbildning, kommunal

Vård av anhörig

Väghållning, kommunal, slalsbidrag

Väglrafikskalteutredningen

Värdepappersmarknaden

Värmemälningsulredningen

lokali-

Yrkesinrikiad rehabilitering Yrkesinriktad rehabiliiering, sering av inslitut

 

B 14

; I B 34

U4;

I U42

B 11

; 1 B 31

U 12

;1 U47

A 8;

I A 24

U 11

; I U 13

UD 1; 1 UD 7

B 8;

I B 27

H 6;

I H 19

B 10

; I B29

H5;

1 H 18

1 17;

I 137

Ju li

1; 1 Ju 63

A 7;

1 A 23

H6;

1 H 17

I 6; 1

\ I 28

1 9; I I 29

123;

1143

U9;

I U 26

S 12:

, I S43

K 6;

1 K 21

8 3;

IB 10

E3;

1 E 11

Bo 5

;; I Bo 15

A 3:

, 1 A 15

A 5:

; 1 A 21

O

ÖSAB (Översyn av Stockholms läns skatteförvaltning)       Kn 5; I Kn 24

 

603 Innehåll

Bilaga 2, Kommiuéberättelse 1980

Justitiedepartementet (Ju)................................. ..... 3

Utrikesdepartementet (UD)  ...............................   108

Försvarsdepartementet (Fö)   ...........    ............. . 113

Socialdepartementet (S)   ................................   121

Kommunikafionsdepartementet (K)   ....................   152

Ekonomidepartementet (E)   ............................. . 183

Budgetdepartementet (B)   ...............................   210

Utbildningsdepartementet (U)  ........................... . 286

Jordbruksdepartementet (Jo)   ........................... . 346

Handelsdepartemenlet (H)  ............................... . 375

Arbetsmarknadsdepartementet (A)......................   400

Bostadsdepartementet (Bo)   ............................ . 429

Industridepartementet (I)   ............................... . 458

Kommundepartementet (Kn)  .............................   537

Kronologiskt register över direktiv som  inte  har redovisats i

kommittéberättelsen tidigare   ........................... . 583

Kronologiskt register till kommittédirektiv i departementsvis ord­
ning  ............................................................ . 589

Sakregister  ...................................................   596