2

Motion

1979/80:99

av Lars Werner m. fl.

med anledning av propositionen 1979/80:2 med förslag till sekretesslag
m. m.

1

Det nya förslaget till sekretesslag avses samla gällande sekretessbestämmelser
i en mera enhetlig form. Mot detta syfte finns givetvis inget att
invända. Rent formellt görs heller inga större förskjutningar mellan offentlighet
och icke offentlighet. Förslaget väcker däremot invändningar av annat
slag. Utvecklingen under senare år har ändrat själva förutsättningarna för
offentlighetsprincipen i en rad avseenden. Nya problem har uppstått vilka har
undergrävt offentlighetsprincipens tillämpning. Lagförslaget förhåller sig
över huvud taget inte till dessa problem och är inte anpassat för att på något
sätt möta dem. Vpk vill därför inte godta förslaget i dess presenterade
form.

II

Offentlighetsprincipen är i Sverige en grundlagsrättighet fastlagd dels i den
medborgerliga informationsrätten, dels i tryckfrihetsförordningen. Detta
vittnar - med rätta - om den vikt som måste tillmätas denna grundläggande
demokratiska rättighet.

Men gränsen mellan offentlighet och sekretess är icke fastlagd i grundlagen.
Denna gräns fastläggs genom vanlig lag samt i praxis. Staten kan alltså
när som helst besluta ändra omfattningen av offentlighetsprincipen. Grundlagsprincipens
giltighet är alltså inte grundlagsskyddad. Principen är bara
uttryckt i allmän form. Slående är hur det nya förslaget till sekretesslag
innehåller 129 paragrafer, vilket är mångdubbelt fler än de paragrafer vilka
fastlägger offentligheten och informationsfriheten.

Två problem anmäler sig här. För det första: Det framstår som både
stötande och ologiskt att det inbördes förhållandet mellan principen och
inskränkningen därav icke regleras i lagen. Principen borde ha överordnad
karaktär, men i verkligheten är det sekretessen som görs överordnad. Den är
den enda av de två som omfattar ett definierat och skyddat område. För det
andra: Offentlighetsprincipens utövande påverkas av samhällsutvecklingen
och en mängd praktiska villkor. I en särskild lagstiftning måste detta förutses
och regleras. Men så sker inte. Lagförslaget är helt främmande för de många
nya problem och svårigheter som drabbat offentlighetsprincipen på senare år.
Egentligen är lagförslaget fel uppbyggt. Det borde vara uppbyggt kring kravet
på offentlighet. Det är uppbyggt kring myndigheters behov av sekretess.

Mot. 1979/80:99

3

Inskränkningar av offentligheten vilka följer av samhälleliga förändringar är
inte omnämnda och företrädda. Lagen är alltså både otidsenlig och till sin
uppbyggnad riktad mot de medborgerliga rättigheterna. Av nämnda skäl bör
lagförslaget omarbetas i grund. Regeringen bör komma tillbaka med ett
förslag från annorlunda utgångpsunkt.

III

Vid lagens omarbetning bör vissa principer gälla och vissa problem särskilt
beaktas. Nedan anger vi ett antal punkter vad vi därvid funnit mest
väsentligt.

1. Sekretesslagen bör göras till en offentlighetslag och benämnas så.
Offentlighetens primat bör - i överensstämmelse med grundlag och
tryckfrihetsförordning - uttryckligen slås fast. Vad som icke är sekretessbelagt
är alltid offentligt. Sekretessbelagt är endast vad som av särskilda
skäl måste vara det. Detta anger den allmänt restriktiva praxis som måste
gälla i allt beläggande med sekretess.

2. Sekretessen är sekundär i förhållande till offentligheten. Bevisbördan då
det gäller skadan av ett offentliggörande måste då åvila myndigheten och
inte medborgaren. Ett flertal paragrafer i föreliggande lagförslag utgår från
motsatt princip. Deras svävande utformning möjliggör också ett godtyckligt
utsträckande av sekretessen. En stramare utformning i dessa avseenden
är helt nödvändig.

3. På en rad områden bryter myndigheter för närvarande mot offentlighetsprincipen.
Det sker dels genom grundlagsstridiga föreskrifter och praxis,
dels genom att lägga praktiska hinder i vägen för informationsfrihetens
utövande. Exempel härpå är kanslihuset där man hindras tillträde till
offentliga registraturer genom den personkontroll som där tillämpas i strid
med tryckfrihetsförordningen. En ny offentlighetslag bör stadga förbud
mot föreskrift eller praxis av sådant slag och stadga sanktioner när man
tillämpar praxis och föreskrifter.

4. När system för datainformation byggs upp får detta inte leda till ett
försvårande av förut rådande informationsfrihet. Offentliga och sekretessbelagda
data skall alltid separeras och kunna tas fram separat. Originalhandlingar
skall finnas bevarade.

5. Patient inom vårdsektorn liksom dennes ombud skall ha oinskränkt rätt
att ta del av uppgifter rörande sitt fall. En rättighet som skall gälla även
gentemot medicinalväsendets ansvarsnämnd.

Mot bakgrund av ovanstående föreslås

1. att riksdagen beslutar avslå propositionen 1979/80:2,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om utarbetande av ett

Mot. 1979/80:99

nytt förslag till lag i enlighet med de principer som anförs
motionen, benämnt offentlighetslag.

Stockholm den 5 november 1979
LARS WERNER (vpk)

EIVOR MARKLUND (vpk) C.-H. HERMANSSON (vpk)

NILS BERNDTSON (vpk) JÖRN SVENSSON (vpk)

GOTA B 62924 Slockholm 1979