Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

1979/80:75

av Jörn Svensson m. fl.

med anledning av propositionen 1979/80:5 om erkännande av
nordiska faderskapsavgöranden

I propositionen föreslås att domar och andra fastställanden beträffande
faderskap, vilka avgörs i nordiska länder, skall få internordisk giltighet.

Vänsterpartiet kommunisterna vill anmäla tveksamhet till vissa delar av
förslaget, liksom inför vissa tänkbara följder därav för lagstiftningen i vidare
mening.

Syftet att ge internordisk giltighet är väl i och för sig gott. Den avsevärda
befolkningsomflyttningen mellan nordiska länder skapar praktiska motiv
härför.

Det finns dock ting som alltid måste prioriteras högre än den ömsesidiga
giltigheten av rättsavgöranden. Det viktigaste måste alltid vara att främja
största möjliga materiella korrekthet i rättsliga avgöranden. Det näst
viktigaste är att den ömsesidiga giltigheten av avgörandena grundas på att
själva lagreglerna stämmer väl överens. Man bör således inte söka vinna
större ömsesidig giltighet pä bekostnad av den materiella riktigheten.

Med den ordning som föreslås i propositionen skulle antalet materiellt
oriktiga faderskap - under i övrigt lika omständigheter - tendera att öka.
Detta beror på att reglerna för presumtion av faderskap i övriga nordiska
länder skiljer sig från de i Sverige. I förstnämnda länder presumeras även en
frånskild man som fader, om barnet föds i sådan tid efter äktenskapets
rättsliga upplösning att det kan ha avlats inom äktenskapet. I Sverige finns
ingen presumtion i dessa fall. Där krävs en förutsättningslös utredning för
faderskapets fastställande.

Tydligt är att de svenska reglerna bättre garanterar materiellt riktiga
avgöranden. Det är vida svårare att utifrån en presumtion föra motbevisning
än att utifrån ett förutsättningslöst läge göra en utredning och föra bevisning
från myndighets sida. Just de fall som här avses är så att säga ”klassiska”
problemfall - faderskap är ofta osäkert i de fall där graviditeten inträffat i
äktenskapets upplösningsskede. Det vore direkt otillfredsställande, om man i
Sverige nödgades acceptera faderskap som är materiellt oriktiga och som vid
svenskt förfarande icke skulle ha kommit till stånd.

Att öka risken för flera oriktiga faderskap är inget man kan se lättvindigt på.
Felaktigt utdömda faderskap får avsevärda följder förde inblandade. Rättsligt
faderskap får betydande materiella konsekvenser för den som ådöms sådant,
och rimligen bör man göra vad som är möjligt för att inte dessa konsekvenser
skall drabba orättmätigt.

Den som främst blir lidande på oriktiga faderskap är emellertid alltid

Mot. 1979/80:75

barnet. Följderna för barnet är också av allvarligare natur. Ett felaktigt
faderskap hindrar eller försvårar alltid att den rätte fadern identifieras. En
man som uppfattar faderskapsdomen som oriktig är i egenskap av fadersgestalt
som regel inte av något värde för barnet. Det personliga värdet för barnet
av att fadern är rätt identifierad är däremot avsevärt. Barnet har då alltid en
alternativ vuxenkontakt och en alternativ vårdnadshavare. Barnets trygghetssituation
är då i alla avseenden bättre. En identifierad far, som barnet har
en hygglig kontakt med, kan utgöra ett väsentligt stöd för barnets personlighetsutveckling.
Klart är att barnet kan bli lidande av att en far är
non-existent i barnets psykiska föreställningsvärld. Om sedan ett felaktigt
faderskap dessutom senare omprövas och upphävs - och detta kanske vid en
ålder då barnet klart uppfattar vad det handlar om - kan situationen bli än
sämre ur barnets synvinkel. Sådant bör i görligaste mån undvikas.

Tyvärr blir omprövningar av faderskap vanligare, i takt med att de
förbättrade metoderna för fastställande möjliggör att felaktiga faderskap kan
avslöjas. Det måste därför vara viktigt att redan i utgångsläget så långt möjligt
minska risken för materiellt felaktiga faderskapsavgöranden. Detta mål
försvåras om man i Sverige skall acceptera vissa av de avgöranden som fällts
utifrån grannländernas regler. Därför bör den internordiska giltigheten inte
avse denna typ av avgöranden.

Ett mer allmänt familjerättsproblem anmäler sig därjämte i anslutning till
denna proposition. Vilka följder får det för reformarbetet inom familjerätten,
att delar av familjerättssystemen får internordisk giltighet?

Sverige har, särskilt efter reformerna 1976, en relativt modern lagstiftning
på området. De intressen vilka motarbetade reformerna åberopade bl. a. att
Sverige borde ha bemödat sig om större samstämmighet med övriga Norden.
Den internordiska likformigheten blev alltså ett argument för att försvåra en
modernisering av den nationella lagstiftningen. Den fråga som då måste
ställas är: Betyder större ömsesidig giltighet ett hinder för de länder som
aktivt vill modernisera sin lagstiftning? Blir den mest konservativa delen av
lagstiftningen i Norden minsta gemensam nämnare och den avgörande? Om
så är fallet, bör man kanske iaktta viss försiktighet med åtgärder av den typ
som föreslås i propositionen.

Mot bakgrund av det här anförda föreslår vi ett tillägg till förslaget till lag
om erkännande av nordiska faderskapsavgöranden, innebärande att en dom
eller ett fastställande av faderskap i annat nordiskt land ej gäller i Sverige,
därest den grundar sig på regler som skiljer sig från dem som gäller här och
detta är ägnat att öka osäkerheten om det materiella innehållets riktighet.

Vi hemställer

att riksdagen, med godkännande av propositionen 1979/80:5 i
övrigt, beslutar att 3 § i förslaget till lag om erkännande av
nordiska faderskapsavgöranden skall ha följande såsom Motionärernas
förslag betecknade lydelse:

Mot. 1979/80:75

Regeringens förslag

En dom eller fastställelse som
avses i 1 och 2 §§ gäller dock inte i
Sverige,

1. om domen eller fastställelsen
står i strid med en här i landet giltig
dom i en rättegång som påbörjades
innan den andra rättegången inleddes
eller innan fastställelsen skedde,

2. om domen eller fastställelsen
står i strid med en här i landet giltig
fastställelse av faderskap i annan
form än genom dom, såvida denna
fastställelse skedde innan rättegången
påbörjades eller innan den
andra fastställelsen skedde,

3. om det här eller utomlands
pågår en rättegång angående faderskapet
som kan leda till en dom som
gäller i Sverige och denna rättegång
påböijades innan den andra rättegången
inleddes eller innan fastställelsen
skedde,

4. om det skulle vara uppenbart
oförenligt med grunderna för den
svenska rättsordningen att erkänna
domen eller fastställelsen.

Stockholm den 15 oktober 1979

Motionärernas förslag

En dom eller fastställelse som
avses i 1 och 2 §§ gäller dock inte i
Sverige,

1. om domen eller fastställelsen
står i strid med en här i landet giltig
dom i en rättegång som påbörjades
innan den andra rättegången inleddes
eller innan fastställelsen skedde,

3. om det här eller utomlands
pågår en rättegång angående faderskapet
som kan leda till en dom som
gäller i Sverige och denna rättegång
påbörjades innan den andra rättegången
inleddes eller innan fastställelsen
skedde,

4. om det skulle vara uppenbart
oförenligt med grunderna för den
svenska rättsordningen att erkänna
domen eller fastställelsen,

5. om de regler sorn ligger till grund
för domen eller fastställelsen skiljer sig
från de i Sverige gällande och detta
uppenbart är ägnat att öka risken för
materiellt oriktigt innehåll i dom eller
fastställelse.

JÖRN SVENSSON (vpk)

MAR1E-ANN JOHANSSON (vpk) NILS BERNDTSON (vpk)