15

Motion
1979/80: 687
av Lars Werner m. fl.

om förhud mot utflaggning av svenska fartyg till stater med s. k.
bekvämlighctsflagg

De senaste åren har den svenska handelsflottan i det närmaste halverats.
Till stor del beror detta på att redarna placerar sina fartyg under utländsk
bekvämlighetsflagg eller fiffelflagg som det rätteligen bör heta. Redarkapitalet
strävar efter att flagga ut så stora delar av den svenska flottan som
möjligt, allt för att kunna öka sina vinster och kringgå rättigheter som de
arbetande i Sverige och på svenska fartyg tillkämpat sig.

Redarnas intresse av att sätta fartyg under bekvämlighetsflagg handlar
således i första hand om att nedbringa driftkostnaderna och därmed erhålla
en högre avkastning på satsat kapital. Fiffelflaggningen innebär också
andra ekonomiska fördelar för redarna. De får lindrigare beskattning. De
kan få lättnader i säkerhetskrav på fartygen etc. Redarkapitalet gör betydande
vinster på utflaggning. Undersökningar visar att t. ex. kylfartyg
under brittisk flagg - som är "lågkostnadsflagg" utan att vara bekvämlighetsflagg
- kostar ca 5 700 kr. per dag mindre än motsvarande fartyg under
svensk flagg. De bekvämlighetsflaggade fartyg, som inte har avtal med ITF
eller annan facklig organisation, är emellerid ännu mer förmånliga för
redarna. En 25 000 tons hulker är per dag 10000 kr. billigare för redarna
under Liberiaflagg än under svensk flagg.

Dessa skillnader är bakgrunden till att redarna försöker registrera en så
stor del som möjligt av den svenska flottan under bekvämlighetsflagg.

Fiffelflaggandet är riktat mot sjöfolket. Det går ut över de ombordanställdas
löner, deras säkerhet och deras arbetsmiljö. Det är en legaliserad
skatteflykt. Det är ett hot mot det svenska sjöfolkets sysselsättning.

1 lagen om tillstånd till överlåtelse av fartyg påstås att det särskilt skall
beaktas hur överlåtelse påverkar effektiviteten och sysselsättningen inom
sjöfartsnäringen och de ombordanställdas förhållanden. Överlåtelse får
inte heller, som det heter, "strida mot väsentligt allmänt intresse".

All fiffelflaggning strider mot dessa principer. 1 bekvämlighetsflaggfrågan
uppenbarar sig de reella motsättningarna mellan å ena sidan redarkapitalets
profitintressen och å andra sidan sjöfolkets och det allmännas intressen.

Fiffelflaggandet har också en annan minst lika allvarlig aspekt. Genom
inköp utomlands och utflaggning kan redarkapitalet åsidosätta de bestämmelser
för säkerhet m. m. som är fastställda av sjöfartsverket. Därigenom
kan de alltså sätta i trafik fartyg som, efter de regler som gäller här i landet,
är undermåliga.

Mot. 1979/80: 687

16

Med hänvisning till ovanstående föreslås

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till lag om
förbud mot överlåtelse av fartyg till stater med s. k. bekvämlighetsflagg,

2. att riksdagen uttalar att skärpt restriktivitet skall tillämpas vid
utläggning av svenska fartyg till andra länder och att Sjöfolksförbundet
därvid skall tilldelas vetorätt.

Stockholm den 22 januari 1980

LARS WERNER (vpk)

EIVOR MARKLUND (vpk)

C.-H. HERMANSSON (vpk)
JÖRN SVENSSON (vpk)

NILS BERNDTSON (vpk)

SVEN HENRICSSON (vpk)

MARIE-ANN JOHANSSON (vpk)

ALEXANDER CHRISOPOULOS
(vpk)

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980