Mot. 1979/80:65

Motion

1979/80:65

av Lilly Hansson

med anledning av propositionen 1979/80:1 om socialtjänsten

1 regeringens proposition 1979/80:1 om socialtjänsten behandlas bland
mycket annat tvångsomhändertagande för vård av alkoholmissbrukare. Jag
kommer i det följande endast att uppehålla mig vid vården av vuxna
missbrukare.

Förslaget till socialtjänst har som portalparagraf - demokrati, jämlikhet,
solidaritet och trygghet. Frivillighet skall vara den grund utifrån vilken allt
arbete inom socialvården skall bedrivas. De senaste årens utveckling har
också inneburit att tvångsåtgärderna skjutits i bakgrunden. Det har lett til! att
man i förslaget till socialtjänst tagit bort möjligheterna till tvångsingripande
mot vuxna. Detta anser jag helt riktigt. Nu är det ju ändå så att det finns och
tyvärr också i fortsättningen kommer att finnas alkoholmissbrukare som
måste tas om hand mot sin vilja. Man är inte medveten om sin situation eller
man är helt omotiverad för vård och behandling för sitt alkoholberoende.
Man inser inte eller vill inte förstå vad detta missbruk leder till. Detta skapar
också oerhörda problem för deras familjer och anhöriga och leder ofta till
splittrade familjer som naturligtvis ställer den alkoholmissbrukande i en
ännu svårare situation.

Nu har man i propositionen försökt lösa detta problem genom att till 1 § i
lagen om sluten psykiatrisk vård foga en § 2 som ger möjlighet till intagning
för avgiftning och psykiatrisk vård utan samtycke även om klienten inte är
psykiskt sjuk enligt 1 §. Det är enligt min mening olyckligt att på detta sätt
”flytta över” vård utan samtycke av missbrukare till LSPV, enligt förslaget
benämnd LPV. Jag tror nämligen inte att man når det syfte man i
socialtjänsten vill nå med detta förslag, att de vårdbehövande skall söka
socialvården i ett tidigare skede om man inte riskerar att hamna på en
nykterhetsvårdsanstalt. Man kommer i lika stor utsträckning att vara
misstänksam mot LPV. Socialvården kommer ju att i stor utsträckning vara
den instans som initierar denna tvångsvård. Jag anser alltså att man inte
tillräckligt har utrett konsekvenserna av de förslag som lagts. Möjligheterna
till tvångsvård av missbrukare finns redan och används också- förmodligen i
stor utsträckning i brist på andra möjligheter-enligt nuvarande 1 § LSPV. En
ny lag bör stiftas som inte knyts till lagen om psykiatrisk vård. Alkohol- och
narkotikamissbruk är enligt min mening ett social-medicinskt problem.
Behovet av vård utan samtycke behövs i vissa fall, förhoppningsvis i mindre
omfattning i en framtid. Det ligger då nära till hands att utarbeta en
social-medicinsk vårdlag. Sociallagen beräknas träda i kraft 1981; därför bör

1 Riksdagen 1979/80. 3 sami. Nr 65

Mot. 1979/80:65

2

en utredning om social-medicinsk vårdlag då vara klar och träda i kraft
samtidigt. Enligt min mening skall riksdagen inte nu besluta om att vård utan
samtycke förs till LPV. LSPV 1 § kan i de fall som anses akuta användas till
dess en utredning om andra möjligheter för vård utan samtycke genomförts.

Med anledning av vad ovan sagts om vård utan samtycke av vuxna
missbrukare föreslår jag

att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att en parlamentarisk
utredning tillsätts för att utreda om en social-medicinsk
vårdlag för vård utan samtycke av vuxna alkohol- och narkotikamissbrukare.

Stockholm den 16 oktober 1979
LILLY HANSSON (s)

GOTAB 62727 Stockholm 1979