6

Motion

1979/80:619

av Nils Hjorth m. fl.
om oljelagring i Hargshamn

Frågan om ett bergrum för beredskapslager av olja i Hargshamn på
Upplandskusten har diskuterats och utretts under en lång följd av år.
Byggnadslov och dispens för anordnande av ett oljelager om 500 000 m3
lämnades redan den 3 november 1975. Militärbefälhavaren i östra militärområdet,
försvarsområdesbefälhavaren i Uppsala samt Västerås försvarsområden
samt chefen för Roslagens örlogsbasavdelning (se bilagorna 1-3) hade
från försvarssynpunkt inget att erinra mot tillkomsten av en sådan
anläggning. Ingen annan remissinstans gick heller emot detta. Överstyrelsen
för ekonomiskt försvar har hela tiden varit intresserad av projektet, men man
har velat ha flera intressenter med i företaget. Diskussionen har närmast gällt
huvudmannaskapet för anläggningen. Statssekreterargruppen lade i december
1977 fram ett förslag till ersättningsarbeten i Forsmark, i vilket bl. a.
fanns ett bergrum för lagring av olja i Hargshamn som ett av de främsta
objekten.

Den s. k. Hargshamnsgruppen vid länsstyrelsen i Uppsala har under flera
år arbetat med hamnfrågan, oljelagret samt ett industriområde i Hargshamn.
För projektering av bergrumslagret har statsbidrag erhållits med 1,5 milj. kr.
I november 1978 redovisade Vattenfall på uppdrag av regeringen det
genomförda projekteringsarbetet med förslag till åtgärder. Förslaget hade
nu bantats ned till ett lager om 150 000 m3 eldningsolja. För en lageranläggning
talade dessutom behovet av en ökning av sysselsättningen i Norruppland
samt underlättande av iordningställandet av ett industriområde i anslutning
till lagret och hamnen. Den 1 mars 1979 sade plötsligt den folkpartistiska
regeringen nej till ett oljelager, vilket bl. a. medförde ökade kostnader för
det tilltänkta industriområdet.

Det är inte första gången som man i Hargshamn och i Uppsala län blivit
besviken över uteblivna investeringar vid den djupa och statsägda hamnen i
Hargshamn. Hargshamn har anor från sekelskiftet och är jämngammal med
järnvägen Dannemora-Hargshamn som 1876 öppnades för trafik. Hamnens
storhetstid var i början av 1900-talet då trävaror i stor utsträckning
exporterades därifrån. Malmskeppningen från Dannemora gruvor fick också
med tiden en betydande omfattning över Hargshamn. När sågverken lades
ned i Gimo och Harg minskade verksamheten avsevärt, och det blomstrande
samhället miste den ena servicen efter den andra allteftersom befolkningen
minskade. Samhället gavs nytt hopp när på 1950-talet NCB skulle bygga en
massafabrik där. Allting föreföll klart när det hela stoppades. Det gick
likadant med ett planerat sågverk. Malmlastningen gav inte heller så många

Mot. 1979/80:619

7

sysselsättningstillfällen då en ny malmkaj och utlastningsanordning kom till
stånd.

Frågan om en utvidgad hamnverksamhet aktualiserades ånyo för några år
sedan då den SJ-ägda hamnen började att alltmer förfalla. En upprustning
ansågs nödvändig om man skulle ha någon chans att få fart på verksamheten
igen. Frågan togs bl. a. upp i en riksdagsmotion av oss 1974, där vi föreslog en
upprustning av hamnanläggningen. Motionen behandlades välvilligt, men
trafikutskottet och riksdagen ansåg den bästa lösningen vara att vederbörande
kommun och regionala organ förhandlade med SJ om upprustning,
äganderättsförhållande och driftsformer. Detta ledde till att länsstyrelsen
tillsatte en arbetsgrupp med representanter för länsstyrelsen med landshövding
Ragnar Edenman i spetsen, landstinget och Östhammars kommun.

Ett oljelager hade börjat diskuteras redan 1967 men tog fastare form då
företaget Sentab började undersöka möjligheterna att bygga ett underjordslager
för beredskapslagring av olja. Vid byggandet av bergrummet skulle den
stora mängd stenmassor som sprängdes bort kunna användas till utfyllnad av
hamnområdet samt för det av kommunen planerade industriområdet.
Bergrummet skulle ge arbete för de anställda i Forsmark när verksamheten
där drogs ned. Industriområdet skulle på längre sikt skapa mer varaktiga
sysselsättningar när utbyggnaden av kraftverket i Forsmark blev klar.
Länsstyrelsen har hela tiden energiskt arbetat för Hargshamnsprojektet, och
Vattenfall ansåg det också för sin del mycket lämpligt när avvecklingen vid
Forsmark blev aktuell. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar och arbetsmarknadsverket
har även varit positivt inställda, och regeringen fann både
oljelagret och industriområdet lämpliga som ersättningsarbeten för arbetena
i Forsmark. 1,5 milj. kr. i utredningskostnader har också anslagits av statliga
medel för beredskapslagret, och dessutom har utgått kommunala medel.

Därför var det synnerligen anmärkningsvärt att regeringen förra våren
gick in i ärendet som då praktiskt taget var slutbehandlat och moget för
verkställighet. Motivet för avslag sades vara försvarsskäl. Det torde enligt
vår mening knappast vara hela sanningen, då tidigare alla hörda försvarsinstanser
tillstyrkt. Visserligen medgav regeringen högre statsbidrag för
iordningställande av industriområdet, men genom att bergrummet inte
kommer till stånd ökas kostnaderna högst väsentligt, från 3,5 till 6,7 milj. kr.
Trots statsbidraget nästan fördubblas de kommunala kostnaderna, vilket gör
det svårt för kommunen att klara projektet. Östhammars kommun har
undersökt möjligheterna att bygga ut industriområdet men därvid funnit att
kostnaderna blir för höga, även om förhöjt statsbidrag skulle utgå.

När det gäller oljeförsörjningen talar den ovissa utvecklingen för en ökad
oljeberedskap och ökad lagring av olja. Även om andra energikällor kan
utvecklas, måste vi räkna med en väsentlig oljeimport under lång tid
framöver. Det är därför nödvändigt, som det sägs i propositionen 1978/
79:115 om riktlinjer för energipolitiken, att med olika medel öka säkerheten
och tryggheten i oljeimporten. Enligt de riktlinjer för beredskapslagring av

Mot. 1979/80:619

8

olja som riksdagen antagit skall den statliga lagringen för s. k. fredskriser
successivt byggas upp till ca 9 miljoner m3 år 1984. Ett bidrag till att stärka
våra lagringsmöjligheter erbjuder underjordslagret i Hargshamn, som därför
bör byggas färdigt enligt planerna.

I årets budgetproposition - handelsdepartementet - framhålls att utbyggnaden
av oljelagring skall ske enligt oljelagringsprogrammet. I Hargshamn
är ett lager i princip färdigprojekterat, och ca 1 milj. kr. har redan förbrukats
för detta ändamål.

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin uppfattning ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om oljelager i Hargshamn.

Stockholm den 22 januari 1980

NILS HJORTH (s)
ARNE GADD (s)
HANS ALSÉN (s)

BIRGITTA DAHL (s)

Mot. 1979/80:619

9

MILITÄRBEFÄLHAVAREN
ÖSTRA MILITÄROMRÅDET

Östhammars Kommun
Byggnadsnämnden
Ing. Vading

Angående ansökan om byggnadslov för underjordisk oljelagringsanläggning i
Hargshamn, Osthammars kommun

Militärbefälhavaren i östra militärområdet har intet att erinra mot ruhr.
byggnadsprojekt.

På uppdrag av militärbefälhavaren
G. Lange
C Drivmdet

UPPSALA SAMT VÄSTERÅS
FÖRSVARSOMRÅDEN

Östhammars kommun

Angående ansökan om byggnadslov för underjordisk oljelagringsanläggning i
Hargshamn, Östhammars kommun

Befälhavaren Fo 47/48 har intet att erinra mot att byggnadslov lämnas för i
rubricerad ansökan angiven oljelagringsanläggning.

Yttrande bör även inhämtas från Chefen Ostkustens örlogsbas.

På uppdrag av försvarsområdesbefälhavaren
Ernst Öster
C sekt 1

Bilaga 2

1974-02-27

Bilaga 1

1974-05-15

Mot. 1979/80:619

10

Bilaga 3

CHEFEN FÖR ROSLAGENS 1974-04-11

ÖRLOGSBASAVDELNING

Östhammars Kommun

Underjordisk oljelagringsanläggning i Hargshamn

Från de synpunkter Chefen för Ostkustens Örlogsbas har att företräda
finns inget att erinra mot tillkomsten av rubr. anläggning.

Örlogsbaschefen förutsätter därvid att möjligheterna att utnyttja nuv. kaj
blir oförändrade. Om kajen däremot byggs om eller om ny kaj skall anläggas
kan detta inverka på av örlogsbasen planlagda förberedelser. Örlogsbaschefen
hemställer i så fall att få yttra sig över detaljritningar för kajerna.

Örlogsbasen vill samtidigt anmäla att vi har ett plåtförråd på hamnplanen,
som vid en eventuell fortsatt utbyggnad av hamnen kan komma att beröras av
denna.

På uppdrag av Chefen för Ostkustens Örlogsbas

L. Ihrfors

Kommendörkapten