Mot. 1979/80
50-57

Motion

1979/80:50

av Anita Bråkenhielm och Ann-Cathrine Haglund

med anledning av propositionen 1979/80:1 om socialtjänsten

I propositionen 1979/80:1 om socialtjänsten sägs det när det gäller
familjerådgivningen att starka skäl talar för att denna får kommunalt
huvudmannaskap och att kommunerna själva får bestämma om verksamhetens
organisation. Vidare påpekas att om både familjerådgivningen och
PBU/BUP inordnas under kommunalt huvudmannaskap, så ökar förutsättningarna
för att dessa verksamheter bildar en sammanhållen enhet (rådgivningsbyrå)
inom socialförvaltningen.

Familjerådgivningen vänder sig till människor med ofta djupgående
samlevnadsproblem. Den har drygt 25 års erfarenhet av att behandla
relationskonflikter mellan i första hand de vuxna parterna i en familj, som
ofta söker hjälp i krissituationer. Man har vunnit betydande erfarenhet av
vilken mentalhygienisk kompetens och vilka behov av fortlöpande handledning
och fortlöpande samverkan med t. ex. psykiatrer, gynekologer och
jurister som erfordras för verksamheten. Det kan vara svårt, speciellt för små
kommuner, att bereda tillräckliga resurser på detta område. Det finns också
risk för att familjerådgivningen kommer bort, om den skall prioriteras mot
annan verksamhet inom socialtjänsten.

PBU har byggts ut i organisatorisk samverkan med de barnpsykiatriska
klinikerna. Flera remissinstanser, bl. a. Kommunförbundet och familjelagssakkunniga,
har påpekat vikten av att familjerådgivningen bedrivs som en
fristående enhet i förhållande till socialtjänsten. Vi delar denna uppfattning.

Människor med relationsproblem kan dra sig för att vända sig till familjerådgivningen,
om de därmed tror sig riskera att komma i kontakt med
personer och myndigheter som de kan väntas möta i andra sammanhang och i
andra situationer, t. ex. i vårdnadsärenden och vid behov av annan kommunal
service. Den anonymitet och det skydd för den personliga integriteten
som de flesta önskar sig i denna ömtål iga situation kan var svår att nå i det lilla
samhället. Den i enskild, t. ex. kyrklig, regi på många håll väl utbyggda
familjerådgivningen har särskilt uppskattats för det ökade integritetsskydd
den vårdsökande känner då verksamheten är helt fristående från myndigheter
och övriga samhälleliga organ.

För de större kommunerna innebär en egen familjerådgivning inte samma
problem, och den väl utbyggda verksamhet som drivs i kommunal regi bör
här kunna fortsätta i samverkan med landstinget.

Av ovanstående skäl anser vi det naturligt att landstinget åläggs huvudmannaskap
för denna verksamhet i den mån ej annan drar försorg därom. Ett
filialsystem gör familjerådgivningen lätt att nå. Den enskilde bör kunna

1 Riksdagen 1979/80. 3 sami. Nr 50-57

Mot. 1979/80:50

2

tillgodogöra sig denna service och hjälp oberoende av kommungräns.
Samverkan mellan familjerådgivningen, PBU och en sektoriserad psykiatri
förefaller lättare att uppnå om verksamheterna har samma huvudman.
Med hänvisning till vad som anförts hemställs

att riksdagen som sin mening uttalar att huvudmannaskapet för
familjerådgivningen och PBU skall åläggas landstinget i den
mån ej annan drar försorg därom.

Stockholm den 14 oktober 1979

ANITA BRÄKENHIELM (m) ANN-CATHRINE HAGLUND(m)