Motion

1979/80:471

av Anna Wohlin-Andersson

om bibehållande av kustposteringen i Arkösund

I tullverkets petita för budgetåret 1980/81 föreslås att kustposteringen i
Arkösund dras in. Handelsministern instämmer i stort sett i sin skrivning i
detta förslag.

Ostergötlands kustområde är i den fysiska riksplaneringen klassat som
primärt rekreationsområde och turistströmmen dit är betydande. Enligt
uppskattning i länsstyrelsens skärgårdsutredning 1976 besöker ca 18 000
personer skärgården en normalt vacker sommardag, varav 9 000 besöker
egna fritidshus eller är inackorderade medan de övriga 9 000 är på
korttidsbesök. Enligt samma källa finns inom skärgårdsområdet 3 200
fritidshus. Siffran på besökande turister ökar också för varje år.

Länsstyrelsen i Östergötland och andra myndigheter inom länet har sedan
flera år arbetat intensivt och målmedvetet för att genom utökat stöd till
befintliga näringar och satsning på fler och alternativa sysselsättningstillfällen
hejda befolkningsminskningen inom skärgårdsområdet och erbjuda den
bofasta befolkningen goda möjligheter att leva, bo och arbeta i Östergötlands
skärgård.

Till kustbevakningens uppgifter hör sjöräddning, jakt-, fiske- och naturvårdstillsyn,
sjötrafikövervakning, skyddsområdestillsyn, havsbottenövervakning,
oaceanografisk observationstjänst och tillsyn över förbudet mot
dumpning av avfall i vatten. Till detta skall läggas vad handelsministern
framhåller i budgetpropositionen: ”Under senare år har för tullverkets
kustbevakning tillkommit nya arbetsuppgifter såsom olje- och kemikaliebekämpning
till sjöss och havsfiskeövervakning i den fr. o. m. den 1 januari
1978 utvidgade svenska fiskezonen.”

Kustbevakningen i skärgården är alltså mycket viktig från trygghets-,
service- och sysselsättningssynpunkter. En indragning av kustposteringen i
Arkösund motverkar det arbete som lagts ner och fortlöpande läggs ner för
att göra Östergötlands skärgård till en levande skärgård året runt. En
indragning av denna kustpostering strider alltså direkt mot för Östergötland
fastlagda regionalpolitiska mål.

Tullverket säger i sin petita att vidgade arbetsuppgifter för kustbevakningen
(ökning av övervakningsområdet och nya arbetsuppgifter i anslutning
härtill) gör att en minskning inom denna verksamhetsgren inte ter sig
realistisk men föreslår trots detta en indragning av kustposteringarna i Piteå,
Arkösund och Marstrand. Talet från tullverkets sida om att en förstärkt
kustpostering i Oxelösund skulle kunna kompensera bortfallet av kustposteringen
i Arkösund finner jag felaktigt. Det kustområde som betjänas från

Mot. 1979/80:471

9

Arkösund är i förhållande till många andra kustavsnitt ett tättbefolkat
område. Samtidigt är det ett från geografisk synpunkt krångligt område. För
att få erforderlig person- och lokalkännedom krävs alltså att kustposteringen
är stationerad inom det område den har att betjäna.

Under de senaste 10 åren har kustposteringen i Arkösund gjort i
genomsnitt 30 brandkårs-, sjuktransport- och sjöräddningsutryckningar per
år. Vid sådana utryckningar är det ofta livsviktigt att hjälpen kommer fram
snabbt. Skall detta vara möjligt krävs dels god lokalkännedom, dels att
kustbevakningsfartyget inte befinner sig för långt bort. Om Oxelösundsbåten
befinner sig i norra delen av sitt distrikt och Grytsbåten i södra delen av sitt
dröjer det minst tre timmar innan någon hjälp kan nå Arkösundsområdet.

Förutom vad som sagts ovan vill jag framhålla att utredningen Om tillsyn
av kusterna (Kn 1979:05), som bl. a. har till uppgift att lägga fram förslag till
de principer som bör tillämpas vid myndigheternas handläggning av
bemanningsfrågor samt ange vilka grunder som bör gälla för avvägningen av
olika samhällsintressen, ännu inte har slutfört sitt uppdrag. Jag finner det
förvånande att man, innan pågående utredningsarbete slutförts och innan
riksdagen tagit ställning till hur ansvaret för tillsynen av våra kuster skall
fördelas och samordnas mellan tullverket, polisen och sjöfartsverket,
aktualiserar frågan om indragning av tre kustposteringar, däribland kustposteringen
i Arkösund.

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att kustposteringen
i Arkösund bibehålies i första hand till dess pågående
utredningar slutförts.

Stockholm den 22 januari 1980

ANNA WOHLIN-ANDERSSON (c)