Motion

1979/80:41

av Gunnar Oskarson och Sven Eric Lorentzon

med anledning av propositionen 1978/79:213 med redovisning av

planeringsskedet i den fysiska riksplaneringen

Den hämsko på fritidsbebyggelse som regeringen i propositionen 1978/
79:213 förutsätter finner vi oacceptabel genom att den ökar statlig centralisering
och åstadkommer ytterligare krångel i den kommunala planeringen.
De länsvisa beslut som anges i propositionen medför att det kommer att
läggas en död hand över alla de områden som har varit och är attraktiva för
fritidsbebyggelse. Att regeringen valt att särskilt begränsa möjligheten att
bygga enskilt ägda fritidshus är anmärkningsvärt, då det knappast kan vara
fråga om markhushållning.

Västkusten är ett av landets mest attraktiva och efterfrågade semester- och
fritidsområden. Detta förhållande är i huvudsak att betrakta som en fördel för
regionen, men det skapar också många problem som t. ex. vägfrågor,
campingplatser m. m. En allmän målsättning för västkustens framtida
utnyttjande bör vara att i så hög grad som det är möjligt bevara och ta till vara
de stora rekreativa värden som den erbjuder. Någon valfrihet att godta eller
avvisa turismen finns inte. Det finns emellertid mycket att göra för att planera
och kanalisera fritidsaktiviteterna. Efterfrågan på mark för fritidshus,
stugbyar samt turist- och fritidsanläggningar riktar sig i stor utsträckning mot
kustbandet. Med god planering kan dock kommunerna styra en stor del av
nytillkommande fritidsbebyggelse mot vackra partier inne i landet.

Det är enligt vår mening angeläget att medborgarna får möjlighet att skaffa
ett eget fritidshus, antingen i förtätade områden med hög samhällelig service
eller i ren glesbygd med lägre servicenivå. Västkusten från norska gränsen till
Hallandsåsen är ca 400 km. Det finns inom detta område ännu markresurser
för fritidshus i huvudsak i den omfattning som efterfrågan i dag uppvisar.
Man måste dock räkna med att resterande bebyggelseområden i själva
kustregionen i stor utsträckning tätbebyggs. Planering för detta är en
kommunal angelägenhet enligt nu gällande lagar. De inom vissa områden
långt gående restriktionerna mot enskilt fritidsbyggande som propositionen
föreslår är ett enligt vår uppfattning alltför kraftigt ingrepp i det kommunala
planeringsarbetet.

Kommunerna har också i sin pågående bebyggelseplanering kommit så
långt att ytterligare centrala bestämmelser och ingripanden i hög grad skulle
försvåra och fördröja det fortsatta kommunala planarbetet.

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna

Mot. 1979/80:41

vad som anförts i motionen angående fortsatt planering
fritidsbebyggelse inom vissa områden bl. a. på västkusten.

Stockholm den 8 oktober 1979

GUNNAR OSKARSON (m)

SVEN ERIC LORENTZON (m)