7

Motion

1979/80:231

av Lars Werner m. fl.
om ökat stöd till Kampuchea

Situationen i Kampuchea förbättras långsamt. Efter decennier av kolonialt
förtryck, angreppskrig och terrorbombningar av USA-imperialismen samt
hårda och blodiga inbördes strider, har nu landet en möjlighet att utvecklas i
fred.

För att detta skall lyckas behöver Kampuchea och dess regering stöd, både
materiellt och opinionsmässigt. Detta är så mycket viktigare eftersom starka
krafter i världen, framför allt USA och dess allierade, gärna ser att den
nuvarande regeringen i Kampuchea skall misslyckas och att landet på nytt
skall kunna användas som basområde i kampanjen mot Vietnam.

Det lidande som drabbat Kampucheas folk bär USA huvudansvaret för. I
och med att USA öppet ingrep i Vietnamkriget 1964 började också
påtryckningarna mot Kampuchea. Man ville bryta den neutralitet som prins
Sihanouk försökte upprätthålla. 1970 kastade USA alla hänsyn överbord och
invaderade Kampuchea under förevändning att vietnamesiska baser fanns i
landet. Därefter och tills nu har det inte funnits någon fred i Kampuchea.
USA fällde bomber i en mängd som motsvarade 100 kilo för varje invånare.
Enbart under perioden februari-augusti 1973 föll 257 465 ton bomber över
Kampuchea, vilket är 50 procent mer än vad som fälldes över Japan under
hela andra världskriget. Enligt utskottsförhör i USA:s senat tvingades av
Kampucheas 7 miljoner invånare 3,4 miljoner att fly under kriget.
Åtminstone hälften av dem flydde just under 1973 på grund av de intensiva
bombningarna.

Det är tid att påminna om dessa fakta när USA och Kina går ut i moraliska,
fördömande kampanjer mot den nuvarande regeringen i Kampuchea. Om
inte USA genom sina krigshandlingar slagit sönder den materiella och sociala
basen i Kampuchea, skulle inte heller en skräckregim, som den under Pol
Pot, så lätt kunnat ta makten. Ansvaret för vad som hänt i Kampuchea är
USA:s, och Sverige bör inte delta i den propagandakampanj som nu förs från
det hållet.

Den första och viktigaste åtgärden är att upprätta fullständiga, diplomatiska
förbindelser med regeringen Heng Samrin i Phnom Penh. Det är
uppseendeväckande att så inte redan har skett. Alla krav som från svensk
sida brukar uppställas vid sådana här tillfällen är uppfyllda. Regeringen i
Phnom Penh har full kontroll över territoriet och huvudstaden. Det finns en
fungerande administration som snabbt byggs ut, och större delen av
befolkningen stöder uppenbarligen regeringen. Ett fullständigt, diplomatiskt
erkännande från Sveriges sida skulle också underlätta kontakterna och öka

Mot. 1979/80:231

8

förtroendet, det senare inte minst viktigt när det gäller att få in svenska
hjälpsändningar.

Detta är den andra viktiga frågan. När det gäller den materiella hjälpen har
en hel del redan gjorts från svensk sida, men mer behövs. De medel som finns
avsatta för katastrofbistånd bör tas i anspråk i första hand. Kampuchea har
brist på allt och snabba insatser behövs. Med förbättrade kontakter kan
också den svenska hjälpen bättre komma in och inte drabbas av förseningar.
På längre sikt är det viktigt att hjälp i organiserade former fortsätter.
Kampuchea bör därför tas upp i det svenska biståndsprogrammet.

Slutligen behöver mera upplysning och information om förhållandena i
Kampuchea spridas i Sverige. FUNSK (Nationella enhetsfronten för
Kampucheas räddning) har uttryckt önskemål om att informationskontor
skall få öppnas i Sverige. Den svenska regeringen bör bifalla denna begäran.
Det är en enkel och billig åtgärd men ett bevis för att Sverige på allvar är
berett att stödja Kampuchea.

Med hänvisning till det ovan framförda föreslås

1. att riksdagen hos regeringen hemställer

a) att fulla diplomatiska förbindelser etableras med Kampucheas
regering,

b) att FUNSK intill dess beredes tillfälle att öppna ett
informationskontor i Sverige,

c) att Kampuchea tas upp som mottagarland i det långsiktiga
svenska biståndsprogrammet,

2. att riksdagen beslutar att 20 000 000 kronor beviljas i bilateralt
katastrofbistånd till Kampuchea för budgetåret 1980/81.

Stockholm den 15 januari 1980
LARS WERNER (vpk)

EIVOR MARKLUND (vpk) C.-H. HERMANSSON (vpk)

NILS BERNDTSON (vpk) JÖRN SVENSSON (vpk)

OSWALD SÖDERQVIST (vpk) BERTIL MÅBRINK (vpk)

EVA HJELMSTRÖM (vpk)