Mot. 1979/80
2057-2059

Motion
1979/80:2057
av Lars Werner m. fl.
med anledning av proposition 1979/80:170 om vissa energifrågor

Reaktorerna 11 och 12

Enligt utslaget av folkomröstningen skall kärnkraften avvecklas och en
forcerad satsning på förnyelsebara energikällor och hushållning genomföras.

Avvecklingen kan dock komma att ta mycket lång tid - 25 år eller mera - och
den kan märkligt nog komma att inledas med en kraftig utbyggnad (30
procent) av kärnkraften, om reaktorerna 11 och 12 fullföljs.

Enligt vänsterpartiet kommunisternas uppfattning krävs nu en rad
långtgående åtgärder om talet om avveckling alls skall framstå som
trovärdigt. Av regeringens proposition att döma förefaller inte viljan att
genomföra kraven från linje 2 vara särskilt stor. Propositionen präglas mera
av andan från linje 1.

För att åstadkomma en avveckling krävs bl. a. långtgående hushållning
med elektricitet (= anpassning till lägre ökningstakt), satsning på kraftvärmeverk
och mottrycksanläggningar samt en mycket ambitiös utbyggnad av
vindkraften.

Ett fullföljande av reaktorerna 11 och 12 utgör i flera avseenden ett hinder
för en planmässig avveckling av kärnkraften. Genom F3 och 03 ökar den
installerade kapaciteten med ca 30 procent, varigenom den nuvarande
överproduktionskapaciteten ytterligare förstärks. Med överkapacitet inom
elproduktionen kommer det kortsiktiga marginalkostnadspriset att sjunka.

Så länge priset överstiger den rörliga kostnaden kommer kraftverken att
användas. Det kan med utgångspunkt i den rörliga kostnaden i kärnkraftverk
innebära att priset på högspänd el sjunker flera öre per kilowattimme.

Därigenom blir de befintliga kommunala kraftvärmeverken olönsamma
(åtminstone vad kraftproduktionen beträffar) liksom uppförandet av nya
kraftvärmeverk och mottrycksturbiner (i vissa fall).

Konsekvenser för vindkraften

Vindkraft är med överkapacitet och sjunkande priser inte att tänka på
annat än i marginell försöksskala. Något egentligt utrymme för vindkraft
kommer med tolv reaktorer inte att uppstå förrän mot mitten av 1990-talet.

Svensk industri kommer därmed inte att på många år få en hemmamarknad
som underlag för en seriös satsning på vindkraften. De svenska företagen blir
därigenom akterseglade av konkurrenter från andra länder. Vad detta

1 Riksdagen 1979180. 3 sami Nr 2057-2059

Mot. 1979/80:2057

2

betyder för t. ex. Karlskronavarvet öch Karlstads Mekaniska Verkstad kan
var och en räkna ut. I motion 1979/80:1544, yrkande 3 b, föreslår vpk att
anslaget till vindenergi höjs med 41 milj. kr. Detta krav kvarstår. Vi kan
konstatera att en utbyggnad till tolv reaktorer försenar och försvårar
introduktionen av en viktig förnyelsebar energikälla. Den fortsatta kärnkraftsutbyggnaden
utgör därmed ett hinder för förverkligande av ett av de
viktigaste löftena på valsedeln från linje 2.

Vattenburen elvärme

På valsedeln från linje 2 återfanns också kravet på förbud mot direktverkande
elvärme i all ny permanent bebyggelse. Vattenburen elvärme skulle
dock vara tillåten även i fortsättningen. Med utgångspunkt i konsekvensutredningens
siffror kan vi konstatera att vattenburen elvärme från F3 och 03
utgör det dyraste uppvärmningsalternativ som står till buds under senare
delen av 1980-talet. Olja, kol och inhemska bränslen är alla billigare. För att
bli av med all den elektricitet som tolv reaktorer kan producera måste staten
tvinga fram en omfattande satsning på vattenburen elvärme. Detta trots att
elvärmen inte är lönsam ens i ett samhällsekonomiskt perspektiv, där man
vid jämförelse med övriga uppvärmningsalternativ drar av den kostnad som
uppstår vid ett avbrytande av F3 och 03. Detta visar en utredning som Per
Kågeson och Björn Kjellström gjort med utgångspunkt i konsekvensutredningens
material.

Det förtjänar i sammanhanget att påpekas att konsekvensutredningen inte
hade i uppdrag att särbehandla den elfte och tolfte reaktorn. Man behandlar
heller inte någon situation med stagnerande elkonsumtion under 1990-talet
(såsom föreslagits från linje 2). Utredningen diskuterade inte heller något
alternativ byggt på utbyggnad av vattenburen elvärme.

Vi kan konstatera att det finns en inbyggd motsättning i texten på valsedeln
från linje 2. Utbyggnad till tolv reaktorer försvårar den forcerade satsning på
förnyelsebara energikällor som utlovas på valsedelns baksida. Riksdag och
regering tvingas alltså i praktiken att välja antingen fortsatt utbyggnad eller
ett ambitiöst vindkraftsprogram. Riksdagen bör enligt vpk:s uppfattning ta
fasta på att nästan 80 % av svenska folket satte avveckling före utbyggnad
(dvs. valde linje 2 eller linje 3). Utbyggnaden av Forsmark 3 och Oskarshamn
3 är ett hinder för en planerad avveckling av kärnkraften och bör därför inte
genomföras. Om riksdagsmajoriteten inte finner Kågesons/Kjellströms PM
vara ett tillräckligt beslutsunderlag går det ju bra att på någon månad låta en
offentlig utredning utföra samma arbete. Väljer majoriteten den utvägen bör
arbetet på F3 och 03 hållas på sparlåga till dess riksdag och regering fattat
slutligt beslut i frågan.

Lokalisering av ett kärnkraftverk till Barsebäck skulle med dagens
kunskap aldrig ha accepterats. De båda Barsebäckreaktorerna ligger mitt
inne i Nordens mest tättbefolkade område. Utrymning av storstäder som

Mot. 1979/80:2057

3

Malmö och Köpenhamn inom 24 timmar efter en olycka kan bedömas som en
nästan omöjlig uppgift. Utsläpp av radioaktiva ämnen efter en större olycka i
Barsebäckverket hotar dessutom jordbruksområden av stor betydelse för
Danmarks och Sveriges livsmedelsförsörjning.

De i propositionen aktualiserade filterkamrarna kan - om de installeras bara
klara vissa olycksförlopp, men däremot t. ex. varken ångexplosioner
eller brott på reaktorkärlet. Propositionen anger att säkerhetsanalyser skall
genomföras för samtliga svenska reaktorer, men föredragande statsråd
meddelar att det på grund av bristande resurser kan ta lång tid att genomföra
hela serien av analyser. För Barsebäck 2 föreligger dock redan två
säkerhetsanalyser - utförda av kärnkraftsinspektionen respektive energikommissionen
- varför det knappast finns anledning att vänta med beslutet
att ta Barsebäck ur drift. Eventuellt tillkommande utredningar kan heller
knappast ändra på förhållandet att Barsebäck lokaliserats till en plats där
inget kärnkraftverk borde få ligga. Vpk vidhåller kravet i motion 1979/80:439
att Barsebäck omedelbart bör tas ur drift.

I motion 1979/80:1544 föreslår vpk att riksdagen uttalar sig för att
(yrkandet 2):

a) någon uranbrytning inte skall få förekomma i Sverige,

b) värmeförsörjningen i svenska kommuner inte får ske med hjälp av
kärnkraftverk typ SECURE eller andra,

c) att s. k. hetvattenledningar från kärnkraftverken inte får byggas ut,

d) 800 kW-ledningar inte får byggas i Sverige,

e) avfallet från de svenska reaktorerna inte får upparbetas, all export av
svensk kärnkraft och kärnteknologi stoppas och att briderreaktorer inte får
byggas i Sverige.

Vpk ser med anledning av utfallet av folkomröstningen inget skäl att ändra
mening beträffande dessa yrkanden.

Förstatliganden

Energiförsörjningen i sin helhet är en nationell angelägenhet. Hushållningen
med landets energi måste, om den skall bli effektiv, skötas av
samhälleliga organ. Vpk menar därför att hela energisektorn måste överföras
i statens och kommunernas ägo. Vi har tidigare i motion 1979/80:566
preciserat våra yrkanden härvidlag.

På den segrande valsedeln från linje 2 återfinns kravet att "kärnkraftverk

skall ägas av stat och kommun”. Denna mening kan inte uttolkas på

annat sätt än att kränkraftverk helt och hållet skall ägas av stat och kommun.
Mot denna bakgrund är det förvånande att propositionen i detta sammanhang
bara diskuterar Oskarshamn Kraftgrupp AB, om vilket statsrådet
under hänvisning till pågående överläggning (mellan vilka?) konstaterar att
"ett ökat samhällsinflytande kan här vara motiverat".

1* Riksdagen 1979180. 3 sami. Nr 2057-2059

Mot. 1979/80:2057

4

Vpk kräver att de privat ägda andelarna i OKG, Sydkraft och Forsmark
Kraftgrupp AB omedelbart förstatligas. Det bör i detta sammanhang noteras
att eftersom OKG (i enlighet med valsedeln från linje 2) skall förstatligas, blir
det riksdagen som måste fatta beslut om ytterligare medel skall tillföras
Oskarshamn 3 eller ej. Riksdagen kan alltså inte med hänvisning till att
verket är privatägt underlåta att ta ställning till frågan om 03.

Valsedeln från linje 2 anger också att ”övervinster i vattenkraftproduktionen
indrages genom beskattning”. Det är med dagens priser fråga om
vinster på sammanlagt ca 4 000 milj. kr., varav ungefär hälften uppkommer i
privata vattenkraftbolag. Inte heller i denna fråga har regeringen någonting
konkret att komma med. Enda åtgärden blir tilläggsdirektiv till energiskatteutredningen.

Det enklaste sättet att lösa frågan är enligt vpk:s uppfattning att förstatliga
alla privatägda vattenkraftbolag. Vpk har i motion 1979/80:566 yrkande 1
lämnat förslag med innebörden att privata ägarintressen i alla vattenkraftbolag
med kraftomsättning på mer än 1 200 GWh skall förstatligas.

Den stora energikällan för Sveriges del kommer för överblickbar tid att
förbli oljan. En betydande del av oljemarknaden i Sverige behärskas av
privata bolag. Vpk vidhåller sitt tidigare framförda förslag om att riksdagen
av regeringen skall begära förslag till en plan för hur en skyndsam
nationalisering av den privata oljebranschen kan genomföras.

Säkerhetsfrågor

Propositionen tar inte i tillräcklig utsträckning fasta på den analys och de
förslag som redovisas av reaktorsäkerhetsutredningen. Utredningen sammanfattade
sina synpunkter och förslag i 49 punkter. Av dessa förslag och
utredningens bakomliggande resonemang kan man förstå att SKI har helt
otillräckliga resurser inom praktikt taget varje verksamhetsområde, att
oklarheter råder om vilka mål och normer som gäller för drift av
kärnkraftverk i Sverige, att de konsekvenslindrande åtgärderna inte hittills
ägnats tillräcklig uppmärksamhet, att den mänskliga faktorn inte tagits på
allvar, att driftpersonalen för närvarande har otillräcklig utbildning, att SKI
försummar att ställa krav på kraftföretagens kvalitetssäkringsarbete, att SKI
inte har bestämda kompetenskrav på skiftpersonalen och att den offentliga
insynen i verksamheten för närvarande är otillräcklig. Trots kritiken mot SKI
anser inte reaktorsäkerhetsutredningen att det finns anledning att ”väsentligt
omvärdera den bild energi- och miljökommittén och energikommissionens
expertgrupp för säkerhet och miljö (EK-A) tidigare gett av kärnkraftens
risker”. Utredningen kritiserar dock energikommissionen för att i sitt
slutbetänkande ha givit ”en otillräckligt nyanserad och delvis ofullständig
bild av kärnkraftens säkerhetsfrågor, framför allt av osäkerheterna när det
gäller att uppskatta sannolikheten för sådana reaktorhaverier som får
omfattande följdverkningar”. Enligt utredningens uppfattning måste ”vä

Mot. 1979/80:2057

5

sentligt högre krav” ”ställas på säkerhetsarbetet i samband med

produktion av elektisk energi i kärnkraftverk”. ”Detta gäller både i

förhållande till hur de hittills bedrivits och i förhållande till de relativt allmänt
hållna förslag energikommissionen lade fram i denna fråga.”

Reaktorsäkerhetsutredningen noterar också att den amerikanska kärnkraftinspektionen
har en lista över icke avgjorda säkerhetsfrågor. Bland de
icke avgjorda säkerhetsfrågor som åsatts högsta prioritet av NRC återfinns
enligt reaktorsäkerhetsutredningen följande:

1. Vattenslag

2. Nedblåsningsbelastningar

3. Hållbarhet hos rör i ånggeneratorer

4. Vissa frågor rörande kokarreaktorinneslutningar

5. Förutsedda transienter utan snabbstopp

6. Sprickor i stutsar

7. Motståndsförmåga hos reaktortankmaterial

8. Brottmotståndsförmåga hos infästningar för ånggeneratorer och pumpar

9. Systemväxelverkan

10. Miljökvalifikation för säkerhetsutrustning

11. Skydd mot trycktransienter i reaktortankar

12. Krav på restvärmekylning

13. Tunga lyft nära bränslelagringsbassänger

14. Motståndsförmåga mot jordbävningar

15. Rörsprickor i kokarreaktorer

16. Tillförlitlighet hos nödkylsystem i inneslutning

17. Totalt bortfall av elektricitet

Originalförteckningen omfattar dock ytterligare en rad frågor, som
reaktorsäkerhetsutredningen valt att utelämna. Bland dem finns några
frågor av stor betydelse för säkerheten i svenska reaktorer, nämligen:

18. Vattenfördelning i härden vid nödkylning av kokarreaktorer

19. Brott på stora ledningar på in- resp. utsidan av inneslutningen (samt
skalventilernas funktion)

20. Missiler från turbinhaveri

Enligt utredningen har flera av de sjutton första frågorna redan åtgärdats i
svenska reaktorer. Utredningen vill att SKI i samarbete med övriga berörda
parter skall ”se till att det föreligger en klar åtgärds- och tidsplan för
behandling av de för svensk del aktuella, icke avgjorda säkerhetsfrågorna”.

Regeringens proposition har i stort sett inte förmått ta fasta på de brister
som blottlagts genom reaktorsäkerhetsutredningens arbete. Enligt vpk:s
uppfattning bör riksdagen uttala sig för att kärnkraftinspektionen verkligen
upprättar en klar åtgärds- och tidsplan för behandling av dessa icke avgjorda

Mot. 1979/80:2057

6

och mycket viktiga säkerhetsfrågor.

Propositionen talar i allmänna ordalag om vikten av att konsekvenslindrande
konstruktionsprinciper studeras. Föredraganden redovisar att AB
ASEA-ATOM och Studsvik Energiteknik AB inlett ett projekt ”sorn syftar
till säkerhetsmässig värdering av en modifierad reaktorinneslutning med
filterkammare”. Av den knapphändiga informationen tycks framgå att det är
frågan om konstruktioner av ganska begränsat värde. Risken med enkla
former av filterkammare (som bara förmår fånga upp en del av radioaktiviteten)
är att man medvetet kommer att släppa ut radioaktivitet i syfte att
minska inneslutningstrycket efter mindre olyckor. Installation av sådana
enkla filterkammare kan alltså i värsta fall leda till mera frekventa utsläpp än
vad som annars blivit fallet. Vpk menar att samtliga kärnkraftverk bör förses
med kompletta reningssystem - dvs. ett 1,5 km långt system bestående av
stenfilter, vattenbassänger och kemiska bassänger samt en torkbädd med
aktivt kol (se bifogad illustration från reaktorsäkerhetsutredningen). (figur
9.4.3. s. 190).

Regeringen meddelar i propositionen att den när det gäller utrymningsberedskap
har för avsikt att återkomma när strålskyddsinstitutets utredning
hunnit bli föremål för fullständig remissbehandling. Vpk menar dock att man
när det gäller Barsebäck kan konstatera att ingen beredskap för fullständig
snabbutrymning av Malmö och Köpenhamn är möjlig att upprätthålla. I
konsekvens därmed bör Barsebäck - som redan sagts - omedelbart tas ur
drift.

Kärn kraftinspektionens uppbyggnad och verksamhetsformer

Regeringen föreslår vissa förändringar i kärnkraftinspektionens uppbyggnad
och verksamhetsformer. Till grund för regeringens förslag ligger en
utredning utförd av statskontoret. Vpk menar att det mot bakgrund av alla
brister som uppdagats finns anledning att inte bara utreda myndighetens
uppbyggnad utan också granska dess verksamhet delområde för delområde.
En sådan utredning bör också lämna förslag om hur man i fortsättningen skall
kunna förhindra att kärnkraftinspektionen agerar politiskt till förmån för
fortsatt användning av kärnkraften. Det finns nämligen en del illavarslande
tecken på hur företrädare för SKI vid flera tillfällen verkat för fortsatt
utnyttjande av kärnkraft i Sverige. Exempel på detta finns redovisade i Per
Kågesons bok ”1 skuggan av Barsebäck” (s. 102 f.). Det förtjänar i
sammanhanget att nämnas att den amerikanska Kemenykommissionen
föreslog en omkonstruktion av den amerikanska kärnkraftinspektionen just i
syfte att förhindra att myndigheten ”främjar kärnkraften”.

Mot. 1979/80:2057

7

Värmeförsörjning

Propositionen har med all rätt ägnat frågan om uppvärmningen av enskilda
hus och fastigheter liksom frågan om storstädernas värmeförsörjning ganska
stor uppmärksamhet. Bl. a. klargörs i anslutning till diskussionen om
eventuell kärnkraftsbaserad fjärrvärmeförsörjning att värmeavtappning från
ett kärnkraftsblock medför minskad elproduktion och att elproduktion som
skulle bortfalla inte kan ersättas inom ramen för viss utbyggnad.

Vpk har i tidigare sammanhang sagt nej till förslag som vid olika tillfällen
framförts om att bygga särskilda hetvattenledningar från kärnkraftreaktorerna
till storstädernas fjärrvärmenät. En sådan satsning skulle dra mycket
stora kostnader och omöjliggöra samtidiga stora satsningar på förnyelsebara
energikällor, hushållning och miljö.

En satsning på jättestora hetvattenledningar från kärnkraftreaktorerna
skulle innebära minskad elströmsproduktion under reaktorernas användningstid,
minskad handlingsfrihet inför framtiden och betydande risker för
ett framtida kärnkrafts- och/eller kol-Sverige. Utbyggnaden av fjärrvärmesystem
är, som framhålls i propositionen och som vpk också tidigare
framhållit, en av de viktigaste åtgärderna på värmeförsörjningsområdet. Det
är överlägset andra system genom att det möjliggör användning av flera olika
slags bränslen. Även solvärmen kan med fördel användas i kombination med
fjärrvärmesystem. Vpk har i motion 1979/80:438 framlagt förslag om en
planerad utbyggnad av solvärme. Dessa förslag är nu ännu aktuellare än
tidigare och bör snarast förverkligas.

I propositionen tas frågan om direktveikande elvärme upp i anslutning till
åtgärder för att åstadkomma flexibla uppvärmningssystem som inte medför
låsningar till ett framtida ökat elutnyttjande, och det sägs att förbud mot
direktverkande elvärme med elradiatorer i viss ny permanentbebyggelse bör
åstadkommas. Vpk har vid flera tillfällen föreslagit att all direktverkande
elvärme skall förbjudas men att dispens kan lämnas i undantagsfall. Vi har
framhållit att de förslag som framlagts av utredningen för begränsning av
elanvändningen för uppvärmning bör genomföras. Förslagen innebär förbud
mot installering av elradiatorer men medger dispens i fall där annan
uppvärmning är olämplig. Nu menar propositionen att ytterligare en
utredning krävs innan man fattar beslut. Vpk hävdar fortfarande att det finns
tillräckligt underlag för riksdagen att enligt vpk-motionen 1979/80:1545
begära förslag från regeringen om förbud mot all direktverkande elvärme.

Energihushållning

Kraftiga ingripanden från samhällets sida är nödvändiga för att stoppa
energislöseriet. Det ges emellertid inga konkreta besked i propositionen,
utan det mesta skjuts på framtiden med hänvisning till pågående utredningar,
utvärderingar m. m.

Mot. 1979/80:2057

8

Vänsterpartiet kommunisterna har sedan länge hävdat att en systematiserad
och planerad hushållning med energi är nödvändig. Det i propositionen
aviserade ”programmet för energihushållning” kan bli ett sådant instrument.
Men det förutsätter att större krav ställs på speciellt de större förbrukarna
inom industri-, transport- och övrigsektorn. Det räcker inte med att lita till
utbildning, information och rådgivning eller att mera aktivt styra stöd av
olika slag.

Som vpk tidigare framhållit och som nu också sägs i propositionen är
energisparande lönsamt, och gjorda investeringar betalar sig därför snabbt.
Stöd och bidrag i olika former bör därför minskas och på sikt avvecklas.
Däremot kan långivning med återbetalning på goda villkor vara ett sätt att
snabbare få energibesparande åtgärder vidtagna.

Det viktiga är att den i propositionen förutsedda lagstiftningen snabbt
kommer till stånd. Samhället måste, via stat och kommun, få klart uttalade
befogenheter att ingripa inom varje område där onödig förbrukning av
energi förekommer. Skatter och taxor bör genom de tillsatta utredningarna
få en sådan utformning att inte storförbrukare gynnas på småförbrukares
bekostnad. Vpk har i motion 1979/80:1544, yrkande 1 a och 1 b, till årets
riksdag föreslagit åtgärder inom energihushållningsområdet som väl sammanfaller
med de tankegångar som nu framförs i propositionen. I avvaktan
på resultatet av pågående utredningar inom energisparområdet framför
partiet nu inga ytterligare yrkanden under denna punkt.

Naturgas

Det är bra att ett första steg nu tas för introduktion av naturgas i Sverige.
Flera missade tillfällen under tidigare perioder har gjort att Sverige hamnat
på efterkälken i användningen av denna högvärdiga och rena energikälla.
Det gäller såväl anslutningen till det sovjetiska gasnätet via Finland som till
det västeuropeiska via Västtyskland och Danmark. Det olyckliga förslaget i
folkpartiregeringens proposition 1978/79:115 att helt skjuta gasimporten på
framtiden blir nu i någon mån reparerat. Det gäller nu att göra det bästa
möjliga av det med Danmark tecknade avtalet. Även om gasimporten bara
kan bli en parentes i den svenska energiförsörjningen är den ett viktigt
komplement i den omställningsprocess som svensk energiförsörjning nu står
inför.

Swedegas bör därför ges alla ekonomiska möjligheter att bygga ut
gasdistributionen på effektivast möjliga sätt inom den ram som avtalet
möjliggör. Det bör vara självklart att den planerade stamledningen i
Sydsverige från början byggs ut för en kapacitet som är lika med den
kontrakterade transportledningen från Västtyskland genom Danmark.
Bolaget bör garanteras statliga medel så att en sådan utbyggnad säkerställs.
Det är en missriktad och oförklaring snålhet att inte nu direkt kunna bevilja
de få miljoner som Swedegas anser sig behöva, samtidigt som hundrafaldigt

Mot. 1979/80:2057

9

större belopp satsas i en kärnkraftutbyggnad som Sverige har mindre behov
av.

Oljeföroreningar

Med fortsatt stor svensk import av olja kvarstår de stora farorna för
oljeutsläpp från haverier och från tankrensningar på öppet vatten av fartyg
som levererar olja till svenska hamnar. I motionen 1979/80:1397 har vpk
framfört preciserade krav på hur dessa risker skall begränsas, i linje med
förslaget från utredningen Ren tur (SOU 1979:43). Kraven kvarstår.

Fortsatt stor användning av olja för uppvärmning ställer dock ökade krav
på rening av oljan. Det viktigaste här är att svavelhalten nedbringas. Vpk har
tidigare (i motion 1979/80:1544, yrkande 1 d) föreslagit att svavelhalten i
eldningsolja skall sänkas till 0,3-0,4 %. Detta är möjligt att genomföra
genom insatser på raffinaderisidan och oerhört viktigt från miljösynpunkt.

Med hänvisning till i motionen framförda synpunkter föreslås

att riksdagen

1. beslutar att arbeten och utveckling gällande reaktorerna 11 och
12 (F 3 och O 3) avbryts,

2. om kravet under 1 ej vinner bifall, hos regeringen hemställer
om en snabbutredning av kostnaderna för att färdigställa F 3
och O 3 jämfört med en utbyggnad av alternativa energislag,
och att utbyggnaden av reaktorerna under tiden hålls på
sparlåga,

3. uttalar sig för att SKI upprättar en klar åtgärds- och tidsplan för
säkerhetsarbetet och säkerhetsfrågorna enligt i motionen
angivna riktlinjer,

4. hos regeringen hemställer om förslag till en granskning av SKI:s
verksamhet, delområde för delområde,

5. beslutar att Swedegas beviljas ett nytt villkorligt lån 5 milj. kr.
samt att bolagets aktiekapital höjs till 10 milj. kr. från och med
nästa budgetår.

Stockholm den 8 maj 1980

LARS WERNER (vpk)

C.-H. HERMANSSON (vpk)
JÖRN SVENSSON (vpk)
OSWALD SÖDERQVIST (vpk)

NILS BERNDTSON (vpk)
PER ISRAELSSON (vpk)
TORE CLAESON (vpk)

Mot. 1979/80:2057

10

Bilaga

Aktivt kol

iztäfchrfs*^ .-späf

'*u Z~J. Aj V ^

Torkbadd

Droppavskiljare

Markplan

Reaktor

byggnad

Sten

filter

Stenfilter

innnnni

Sten

filter

t n n n n

Dropp

avskiljare

Bassäng med
Na2S2C>3-lösning

Vatten

bassäng

Figur 9.4.3

Exempel på komplett reningssystem.

Utsläppet leds genom stenfilter och vattenbässänger. Kemiska tillsatser i den sista
bassängen möjliggör god avskiljning av jod. Systemet avslutas med kolfilter för
uppfängning av ädelgaser. (Svedberg 1979)