Mot. 1979/80
2056
Motion
1979/80:2056
av Olof Palme m. fl.
med anledning av proposition 1979/80:170 om vissa energifrågor
Inledning
Folkomröstningen om kärnkraften är över. En klar majoritet av väljarna
har avvisat den snabbavveckling av kärnkraften som Linje 3 förespråkade.
Väljarna har också klart avvisat att kärnkraften skall bli ett bestående
inslag i det svenska energisystemet. Ingen ytterligare kärnkraftsutbyggnad
skall förekomma utöver de 12 reaktorer som är i drift, färdiga eller under
arbete. Kärnkraften skall avvecklas i den takt som är möjlig med hänsyn till
behovet av elektrisk kraft för upprätthållande av sysselsättning och
välfärd.
Säkerhetssynpunkter blir avgörande för den ordning i vilken reaktorerna
tas ur drift. Detta innebär att högst 12 reaktorer används under längst deras
tekniska livslängd (ca 25 år). Senast år 2010 skall den sista reaktorn i vårt land
stängas.
De senaste årens handlingsförlamning inom energipolitiken har varit
plågsam för hela vårt samhälle. Osäkerheten, uppskoven och de motstridiga
beskeden har varit kostsamma för kommuner, företag och enskilda
människor. Målmedvetenheten i utvecklingen av alternativ teknik har blivit
lidande. Många produktiva investeringar har skjutits upp eller ej kommit till
stånd på grund av osäkerheten inom energipolitiken. Den s. k. långbänken
har ökat påfrestningarna på det svenska samhället i en tid när problemen är
stora nog ändå.
Regeringen har efter år av inbördes strider och handlingsförlamning nu
efter folkomröstningen presenterat en proposition som skapar klarhet på
många områden.
Den av statsministern undertecknade propositionen slår fast detta om
kärnkraftsreaktorerna: ”Folkomröstningens utslag innebär att tolv reaktorer
får användas under sin tekniska livslängd, vilken bedöms vara ca 25 år”.
Därmed skapas förutsättningar för att komma ifrån den långa och
plågsamma striden om reaktorernas antal. I stället kan och bör allas
ansträngningar nu inriktas på den viktiga uppgiften att snarast möjligt göra
vårt land oberoende av både olja och kärnkraft genom en massiv satsning på
energihushållning och alternativa energikällor.
De oerhörda problem med bl. a. ekonomi och sysselsättning som vårt land
står inför nödvändiggör också att allt större tid och kraft i det politiska arbetet
1 Riksdagen 1979180. 3 sami. Nr 2056
Mot. 1979/80:2056
2
nu måste satsas på andra samhällsområden.
Det är då viktigt att verksamheten inom energiområdet övergår från
principiella diskussioner till konkret handling. De av regeringen aviserade
propositionerna till nästa riksmöte måste bli en definitiv markering av denna
övergång. För att detta skall bli möjligt måste emellertid de nu angivna
riktlinjerna utvecklas, förtydligas och i vissa avseenden förändras.
Avvecklingsplan från Linje 2
Linje 2 vann störst andel av väljarna i folkomröstningen. Denna linje fick
stöd av socialdemokraterna och folkpartiet. I ett ”Förslag till avveckling av
det svenska kärnkraftsprogrammet” redovisade Linje 2 i folkomröstningskampanjen
hur en avveckling av kärnkraften kan ske.
Avvecklingsplanen innebär en delvis ny syn på elbehovets utveckling. En
utplåning måste på sikt eftersträvas för att inte de framtida behoven skall bli
så stora att en elproduktion huvudsakligen baserad på inhemsk och förnybar
energi blir omöjlig.
Detta uppnås genom skärpt hushållning med el och en successiv avveckling
av elvärme från och med 1990-talet, varigenom man, inom ramen för en i
stort konstant elproduktion, ger ett växande utrymme åt bl. a. industrins
elanvändning.
För att uppnå detta mål innehöll utvecklingsplanen bl. a. följande
åtgärder, nedan ordagrant återgivna.
1980-1985
o Ingen ytterligare kärnkraftsutbyggnad skall förekomma efter de 12
reaktorer som nu är i drift (6), eller färdiga att tas i drift (4) eller under
byggnad (2). Inga kärnvärmeverk skall byggas. Beslut om detta måste
fattas av riksdagen,
o Säkerheten vid kärnkraftsreaktorerna förbättras ytterligare. Reaktorsäkerhetsutredningens
förslag genomförs, bl. a. den s. k. filterkammaren
som begränsar följderna av en eventuell kärnkraftsolycka.
o En särskild säkerhetsstudie görs för varje reaktor,
o För medborgarnas insyn i reaktorsäkerhetsarbetet tillsätts vid varje
kärnkraftverk en säkerhetskommitté med lokal förankring,
o Kämkraftsindustrin förändras och inriktas mot andra - företrädesvis
förnybara - energiformer,
o Kommunerna ges större befogenheter och möjligheter att genomföra en
effektiv energiplanering och en effektivare energihushållning. Detta
kräver uppsökande och rådgivande verksamhet. Experthjälp ställs till
kommunernas förfogande,
o Effektiv energihushållning och god energiförsörjning kräver att den
kommunala energiplaneringen inordnas i övrig kommunal planering.
Mot. 1979/80:2056
3
Riktlinjer ges om markreserver för nya energikällor,
o Energisparplanen för befintlig bebyggelse effektiviseras,
o En särskild energihushållningslag som anger ramarna för hushållningen
införs. Lagen skall vara av samma typ som miljöskyddslagen,
o En översyn av hela lagstiftningen för energiområdet sker med sikte på att
underlätta införandet av alternativa energislag och hushållningsåtgärder
utan att skyddet för människor och miljö försämras,
o Kartläggning för hela landet av områden lämpade för torvtäkt med hänsyn
till bl. a. naturvårdsintressen.
o Plan- och bygglagstiftningen anpassas till höjda hushållningskrav och till
behovet att snabbare få fram alternativa uppvärmningsformer.
o Föreskrifter om lågtemperatur i uppvärmningssystem införs,
o Direktverkande elvärme i ny permanentbebyggelse förhindras,
o I den utsträckning elbalansen gör det möjligt stimuleras användningen av
vattenburen elvärme för att ersätta olja. Installerande av nya oljepannor
begränsas.
o Eltaxorna och energibeskattningen utformas så att hushållningen och
introduktionen av nya energikällor underlättas. I samma syfte ses
energilagstiftningen över. Individuell mätning och debitering av energiavgifter
prövas.
o Forsknings- och utvecklingsarbetet stärks ytterligare och koncentreras till
de mest angelägna och lovande områdena,
o En särskild energifond inrättas för finansiering av nya energikällor. Staten
underlättar industriella satsningar på ny energiteknik,
o Det av riksdagen beslutade utvecklingsbolaget för alternativa energikällor
inrättas.
o Skogsavfall och torv börjar utnyttjas i fler och större anläggningar.
Tillgångarna på spillvärme från industrin utnyttjas. Demonstrationstillverkning
av nya flytande bränslen inleds,
o Spillvärme från kärnkraftverken bör utnyttjas. Möjligheten att realisera
detta genom antingen ledningsöverföring eller andra transportsätt till
fjärrvärmenäten i de storrå städerna övervägs ytterligare. På så sätt kan
man snabbt minska oljeförbrukningen och minska behovet av kolbaserad
kraftvärmeproduktion.
o En effektiv upphandling av ny energiteknik underlättas genom samverkan
mellan stat, kommun och företag. En sådan samverkan skall även
innebära att t. ex. bostadsföretag och bostadskooperation stimuleras att
införa ny energiteknik,
o Utbildningen för fastighets- och driftpersonal, planerare och andra
verksamma inom energisektorn byggs ut. Även gymnasie- och högskoleutbildningen
anpassas till de nya kraven,
o Den statliga energiadministrationen effektiviseras och samordnas.
1* Riksdagen 1979180. 3 sami. Nr 2056
Mot. 1979/80:2056
4
1985-1990
o Energihushållningsprogrammet fullföljs med hög effektivitet,
o Resultaten av forsknings- och utvecklingsarbetet ger underlag för
bedömningar av framtidsutsikterna för nya energikällor och ny energiteknik.
De utvecklingsbara resultaten förs vidare till praktisk tillämpning.
Investeringar i förnybara energikällor beslutas och genomförs,
o Vissa delar av energiforskningsprogrammet resulterar i att nya energisystem
som solvärme och vindkraft introduceras. Industrin ges förutsättningar
att tillverka utrustning och börja genomföra utbyggnaden,
o Utbyggnad av fjärrvärme i större och mindre nät genomförs, så att också
inhemska energiråvaror kan utnyttjas,
o 1990-talets byggande av nya energianläggningar förbereds.
1990-2000
o De nya energikällorna ger kraftigt ökande tillskott till energiförsörjningen.
De nya tillskotten ersätter i första hand olja. Oljans andel i vår
energibalans pressas ned ytterligare,
o Kraftvärmeverk byggs och försörjs med inhemska bränslen,
o Snabb utbyggnad sker av vindkraft och anläggningar för att utnyttja
solvärme.
o Kärnkraftverken börjar avvecklas mot slutet av perioden. Energin från
dem ersätts med inhemska energiråvaror,
o Elvärme börjar de sista åren under 1990-talet att ersättas av solvärme och
inhemska bränslen i stor skala.
2000-2010
o De förnybara energikällorna får en alltmer dominerande roll i energiförsörjningen,
o Oljans andel minskar ytterligare,
o De sista kärnkraftsreaktorerna tas ur bruk.
Preciseringar nödvändiga
Det är tillfredsställande att principerna i avvecklingsplanen från Linje 2
har legat till grund för regeringens proposition. Men väsentliga preciseringar
måste göras inom vissa områden för att en avveckling av kärnkraften skall
kunna bli möjlig.
Mot. 1979/80:2056
5
Om framtidens samhälle
Den framtida energiförsörjningen bör i största möjliga utsträckning
baseras på uthålliga, helst förnybara och inhemska, energikällor med minsta
möjliga miljöpåverkan.
Vi står nu i början på en övergångsperiod vad gäller energiförsörjningen.
Den övergångsperioden karakteriseras av att vi drastiskt måste minska det
stora oljeberoendet, utveckla nya energikällor och avveckla kärnkraften.
En kraftig begränsning av oljeberoendet och avveckling av kärnkraften
kan endast genomföras om målmedvetna åtgärder sätts in nu för att
- skärpa hushållningen med energi
- öka elanvändningen men på ett sådant sätt att den senare går att byta ut
mot andra energislag
- ta fram alternativen, främst miljövänliga, förnybara och inhemska
energislag.
Det är en omfattande uppgift som förestår. För att klara den måste en
genomtänkt och målmedveten politik föras på energiförsörjningens alla
områden. Den måste inledas redan 1980.
Den dramatiska omställning av det svenska energisystemet som en
avveckling av både oljeberoende och kärnkraft innebär gör det nödvändigt
med en omfattande diskussion om hur det samhälle bör byggas som hushållar
med naturresurser och energi. En sådan diskussion saknas helt i regeringens
proposition. Detta förklaras av regeringens oenighet i viktiga framtidsfrågor
samt av en allmän ideologisk motvilja mot de planeringsåtgärder som är
nödvändiga för att detta framtidssamhälle skall kunna skapas.
Planmässig hushållning
Energipolitiken måste utformas så att den kan medverka till att skapa ett
bättre och tryggare samhälle. Den måste också utformas efter de förutsättningar
som energitillgångarna och energiproduktionen medger.
Tillgången till relativt billig energi har varit en av de viktigaste
förutsättningarna för vårt lands utveckling från ett fattigt bondesamhälle till
ett modernt industrisamhälle.
I dag är en ökad tillgång till billig energi inte längre en självklarhet. Vi
upplever allt tydligare att det finns gränser för hur hårt vi kan använda
naturresurserna. Behovet av en planmässig hushållning med resurser och
råvaror blir allt tydligare. De länder som redan har en hög materiell standard
har ett speciellt ansvar för denna planmässiga hushållning. De fattiga
länderna ställer rättmätiga krav på sin andel av jordens råvarutillgångar.
Mot. 1979/80:2056
6
Rättvisa
Liksom kravet att hålla tillbaka energiförbrukningen i första hand gäller de
rika länderna måste kravet på en skärpt hushållning i vårt land främst ställas
på dem som har det bäst ställt.
Gemenskap och service
Vi har i dag en möjlighet och en skyldighet att välja framtid. Ett samhälle
som i ökad utsträckning satsar på fördjupad välfärd, social gemenskap,
kulturupplevelser, omsorg, sjukvård, utbildning och kollektivtrafik blir ett
gott samhälle med hög livskvalitet. Undersökningar visar också att detta
samhälle blir mindre energikrävande än det som främst uppmuntrar
privatkonsumtion.
Att tillfredsställa dessa behov av gemenskap och gemensam service
framstår i dag för många människor som viktigare än en kraftig utökning av
den privata konsumtionen. Dock finns fortfarande grupper i samhället vars
materiella standard behöver förbättras.
Vi bör eftersträva en standard som svarar mot verkliga behov utan brist
eller kommersiellt överflöd.
Den borgerliga regeringens politik går helt emot dessa strävanden. Det
finns skäl att nämna ett exempel som belyser detta.
På hösten 1979 genomförde den borgerliga riksdagsmajoriteten med en
rösts majoritet en skatteomläggning som gav en årlig skattesänkning på
11 700 kr. till den som tjänar 500 000 kr. och 900 kr. till den som tjänar 50 000
kr.
En sådan skatteomläggning:
o ökar möjligheterna till energikrävande privatkonsumtion för de människor
som redan utnyttjar mer än en rimlig andel av de gemensamma
resurserna. Klyftorna i standard och energiförbrukning ökar. En energikrävande
privatiserad livsstil blir allt fastare etablerad som mönster och
förebild,
o minskar samhällets möjligheter till en utbyggnad av den offentliga sektorn
och till samhällsstöd till lokaler och kollektiva lösningar inom boende,
energiförsörjning m. m. Därmed försämras livskvaliteten, samtidigt som
energiförbrukningen ökar.
Stark ekonomi
Den offentliga verksamheten som sådan kräver relativt sett mindre energi.
Men om vi skall kunna skapa de resurser som behövs för att genomföra
reformerna fordras en stark ekonomi och ett effektivt produktionssystem
som i sin tur förutsätter tillräckligt med energi.
En säker försörjning med energi är därmed också i framtiden en
Mot. 1979/80:2056
7
förutsättning för att vårt land skall kunna bevara sin ställning som en
framstående industrination.
Ekonomisk demokrati
Det finns i dag en stark medvetenhet också om de problem som den
industriella utvecklingen fört med sig. Hård press i arbetslivet, miljöförstöring
och risker för hälsan upplevs av allt fler som en följd av en okontrollerad
teknisk och ekonomisk utveckling. Socialdemokratin är kritisk mot kapitalismens
oförmåga att rätt utnyttja teknik och resurser. Demokratisk kontroll
över ekonomin och produktionens inriktning framstår som alltmer nödvändigt
för att möta de krav som människorna reser i det moderna industri- och
servicesamhället. Genom en demokratisk kontroll av det ekonomiska
systemet kan tekniken ställas i människornas tjänst. Endast på detta sätt kan
den tekniska utvecklingen inriktas så att den gagnar människorna. Därigenom
kan den bli ett viktigt instrument för att utveckla ett mänskligare
industrisamhälle, där alla människor har rätt och möjlighet till ett rikt och
meningsfyllt liv.
De senaste åren har på ett uttryckligt sätt motiverat varför den ekonomiska
demokratin måste fördjupas - och varför löntagarfonder i någon form måste
införas.
Vår livsmiljö är hotad. Allt fler människor reser kraven på att tekniken
skall styras, så att vi kan utnyttja de tekniska landvinningarna på ett gott och
tryggt sätt. Tekniken skall vara till för människors skull - inte tvärtom.
Därför måste de anställda ha ett större inflytande över produktionens
inriktning.
Under folkomröstningskampanjen deltog många människor i en engagerad
diskussion om produktionens framtida inriktning. Denna diskussion skall
tas på allvar. 1 en tid med begränsade naturresurser kan det inte försvaras att
företagen på grund av privata vinstintressen producerar energikrävande
produkter av tvivelaktigt värde och som omöjliggör en effektiv återvinning
av material och energi. Ett ökat inflytande för de anställda genom
löntagarfonder kan vända denna utveckling.
Framtidens energisystem kräver omfattande nyinvesteringar bl. a. i
inhemska och förnybara energislag. Hushållningen måste skärpas. Också
detta kräver en god ekonomi och offensiva satsningar på framtiden.
Medborgarna måste tillsammans ta ansvar för att dessa investeringar
kommer till stånd och utnyttjas på ett riktigt sätt. Ekonomisk demokrati med
löntagarfonder blir därmed en nödvändig förutsättning för att skapa ett
framtidssamhälle med ett annorlunda energisystem.
1** Riksdagen 1979180. 3 sami. Nr 2056
Mot. 1979/80:2056
8
Utvecklad boendemiljö och boendedemokrati
Utvecklingen mot ett alltmer segregerat och resurskrävande boende måste
brytas. Människornas gemensamma inflytande över den egna boendemiljön
måste stärkas. Social gemenskap behöver utvecklas. Boende, arbete och
service måste integreras. Kollektiva resmöjligheter måste förbättras. Den
permanenta boendemiljön måste ges sådana kvaliteter både i fråga om
tillgång till friområden för rekreation och möjlighet till självverksamhet att
det dubbla boendet blir mindre lockande.
Det finns en lång rad mänskliga och sociala motiv för en sådan utveckling.
Till dessa läggs också resurshushållningsmotiv. Gemensamma insatser från
människorna i bostadsområdena inom ramen för en demokratisk samverkan
är nödvändiga både för en effektiv hushållning med energi och för
utnyttjandet av den förnybara energin. Här finns stora möjligheter att förena
mänskliga och sociala mål med hushållningsmål. Den nya alternativa
tekniken kan på en och samma gång ge innehåll åt den lokala samverkan
inom bostadsområdet och bli ett betydelsefullt inslag i energipolitiken.
Samhällets ansvar för energiförsörjningen
Energiförsörjningens stora betydelse för samhällsutvecklingen motiverar
att samhället har ett övergripande ansvar för tillförseln av energi.
På valsedeln från Linje 2 sades:
”Samhället skall ha ett huvudansvar för produktionen och distributionen
av elektrisk kraft. Kärnkraftverk och andra framtida anläggningar för
produktion av elektrisk kraft av betydelse skall ägas av stat och
kommun.”
Kärnkraftverken
Stat och kommun har ett dominerande inflytande i tre av vårt lands fyra
kärnkraftsblock. I det fjärde - Oskarshamn - har privata ägare 55 procent av
aktiekapitalet. Detta är otillfredsställande. Misstanken får aldrig uppstå att
säkerhetshänsyn får stå tillbaka för privata vinstintressen. Skrivningarna i
propositionen är på denna punkt alltför vaga.
Stat och kommun bör tillförsäkras ett dominerande inflytande också inom
Oskarshamns Kraftgrupp AB. i enlighet med de förslag som Linje 2
presenterade på valsedeln.
Riksdagen bör därför hemställa att regeringen skyndsamt tillsätter en
förhandlingsman som får i uppdrag att uppta överläggningar med OKG.
Syftet skall vara att tillförsäkra samhället majoritetsägande inom detta
företag. Målsättningen bör vara att Vattenfall eller kommuner som är i behov
av ökad elproduktion inträder i stället för privata intressenter.
Mot. 1979/80:2056
9
Vattenkraft och oljebolag
Oljekriserna 1973/74 och 1979 i samband med olika konflikter i Mellersta
Östern visade samhällets sårbarhet vid en kris i oljeförsörjningen. Leveranserna
av olja bl. a. till kommunerna skars ned. Det är väsentligt att snarast
öka den svenska försörjningstryggheten. Detta kan ske genom en rad olika
åtgärder. En förutsättning är bl. a. att vårt land blir mindre beroende av den
s. k. spotmarknaden.
En annan nödvändig förutsättning är att samhället får ett ökat inflytande
över de internationella oljebolagens verksamhet i Sverige. Insynen i
oljebolagens ekonomiska transaktioner är för närvarande otillfredsställande.
Bolagens uppgifter att ekonomiska skäl motiverade en neddragning av
leveranserna under den senaste oljekrisen har inte kunnat beläggas. Det är
omöjligt att utesluta att bolagens nedskärningar av leveranserna hade som
syfte att tvinga regeringen att tillåta ytterligare prishöjningar på olja och
bensin.
Det finns starka skäl att också öka samhällsinflytandet i de större
vattenkraftsbolaget. Endast därigenom kan samhället få det huvudansvar för
produktionen och distributionen av elektrisk kraft som Linje 2 krävde på
valsedeln.
Socialdemokratin anser att vattenkraftsanläggningar av betydelse på sikt
bör överföras i samhällets ägo.
Som ett första steg mot ett vidgat samhällsinflytande i dessa företag bör
offentlig styrelserepresentation införas. Därigenom kan samhällets insyn och
inflytande öka. Men också samarbetet och informationsutbytet mellan
företag och samhälle kan förbättras, till gagn för båda parter. Med stöd av
ovanstående föreslår vi offentlig styrelserepresentation i oljebolagens samt
de större vattenkraftsföretagens styrelser. Därmed skulle den form av insyn
och demokratisk kontroll som redan nu finns inom OK och SP vidgas till
övriga oljebolag. Vid utformningen av lagstiftningen kan lagen (1976:350)
om styrelserepresentation för samhället i vissa aktiebolag och stiftelser tjäna
till ledning.
En närmare precisering krävs av vilka företag som skall omfattas av
lagstiftningen. Vidare behövs en teknisk samordning av den nya lagstiftningen
med den nuvarande lagen om styrelserepresentation. Dessa utredningsuppgifter
bör skyndsamt ombesörjas av regeringen.
Riksdagen bör därför hos regeringen hemställa om förslag till lagstiftning
om styrelserepresentation för samhället i vattenkraftsföretag och oljebolag.
Beredskapsplan
Det internationella läget på oljemarknaden har allvarligt försämrats.
Detta är speciellt allvarligt för svensk del, med hänsyn till vårt stora
oljeberoende. För att möta en akut bristsituation saknar regeringen en
Mot. 1979/80:2056
10
genomtänkt plan. Vi socialdemokrater har vid skilda tillfällen krävt att
åtgärder skall vidtas för att vårt land skall kunna möta en allvarlig kris i
oljeförsörjningen. En beredskapsplan måste därför snarast utarbetas. Den
bör redovisa hur industri, sysselsättning, transporter och uppvärmning skall
kunna klaras. En sådan plan måste göras upp i god tid före en kris. Annars är
risken stor att svaga grupper i samhället drabbas mycket hårt vid en plötslig
krissituation. Riksdagen bör därför hemställa att regeringen snarast låter
utarbeta en beredskapsplan för en akut oljeförsörjningskris.
Energihushållning
Delegationen för frågor om energihushållning i befintlig bebyggelse (Bo
1978:03) kommer inom kort att redovisa sina förslag till skärpt energihushållning.
Regeringen avser att presentera sina förslag i samband med övriga
energipolitiska förslag till nästa riksmöte.
Det finns inga skäl att erinra mot denna behandling. Vi anser emellertid att
riksdagen redan nu bör ange vissa riktlinjer för det fortsatta beredningsarbetet
som utgår från den skärpta ambitionsnivå och de krav på en mer
samordnad och medveten samhällsplanering som enligt vår mening är
nödvändiga.
Samordnad planering
Kraven på en skärpt hushållning med energi kan inte tillgodoses endast
genom sparåtgärder i traditionell mening utan måste få påverka samhällsutbyggnaden
i flera avseenden. Bl. a. behövs därvid åtgärder för att underlätta
införandet av nya energikällor liksom insatser för att uppnå de bostadssociala
och miljömässiga målen för samhällsutvecklingen. Det är därför nödvändigt
att bedömningar även av energihushållningen utgår från de energipolitiska
åtgärderna och att besluten samordnas med och inordnas i de åtgärder på
övriga områden som leder fram till det samhälle vi vill skapa - ett samhälle
präglat av gemenskap och omtanke, av ansvarsfull hushållning med resurser,
som mark och vatten, energi och råvaror.
Enligt vår mening har de senaste årens insatser för hushållning med energi i
befintlig bebyggelse utformats alltför snävt och sektorsinriktat och inte satts
in i detta större sammanhang. Vi har vid upprepade tillfällen i partimotioner
om bostadspolitiken och energipolitiken, trafikpolitiken och miljöpolitiken
lagt fram förslag om hur den utveckling vi vill ha skall främjas.
En samhällsplanering som också tar hänsyn till behovet av energihushållning
är nödvändig. Energianvändning, bostadspolitik och samhällsplanering
är starkt beroende av varandra. En onödigt utspridd bebyggelse och en
alltför utspridd struktur av orter utan egen arbetsmarknad är energikrävande
i sig. När avstånden mellan bostäder, arbetsplatser och servicecentra ökar,
blir resorna längre och mer energikrävande. Den kollektiva trafiken får
Mot. 1979/80:2056
11
också allt svårare att hävda sig som ett attraktivt alternativ till privatbilismen
vid en utglesning av bebyggelsen.
Den samhällsekonomiska situationen och problemen på bostadsmarknaden
motiverar också en strävan mot mindre dyrbara bebyggelser och
försörjningssystem. Bl. a. bör större satsningar göras på goda flerbostadshus
med ökad andel gemensamma anordningar i stället för utspridd, dyrbar
småhusbebyggelse.
En effektiv energihushållning förutsätter sålunda en helhetssyn och en
samordning av åtgärder inom samhällsplanering, bostadsplanering och
trafikpolitik. Möjligheterna att införa nya energikällor, som t. ex. solvärme
för uppvärmning, och att utnyttja spillvärme från industrier och kraftanläggningar
förutsätter också denna helhetssyn.
Åtgärderna för en skärpt energihushållning och införandet av nya
energikällor bör av flera skäl samordnas med åtgärder för att även i andra
avseenden förbättra bebyggelsemiljöerna, skapa bättre boendemiljöer,
handikappanpassning, trafiksanering, bebyggelsesanering och kulturminnesvård.
På sikt bör det vara möjligt att utarbeta ett allsidigt miljöutvecklingsprogram
med hjälp av sådana kommunala samhällsutbyggnadsprogram, kommunernas
ekonomiska långtidsplanering (KELP), den regionala trafikplaneringen,
länsplanerna och den fysiska riksplaneringen.
Okat kommunalt ansvar
Denna helhetssyn på energihushållningen som vi redovisat i det föregående
förutsätter ett ökat kommunalt ansvar. Endast genom en utvidgad
kommunal energiplanering kan åtgärder inom samhällsplanering, bostadspolitik
och trafikförsörjning samordnas. Då kan gjorda investeringar
utnyttjas, och man kan ta hänsyn till lokala förutsättningar.
Om samhällets resurser skall utnyttjas effektivt måste i första hand de
åtgärder som ger bäst spareffekt komma till stånd. Det gäller också
möjligheten att utnyttja spillvärme för uppvärmningsändamål. På vissa
platser kan detta vara ett gott alternativ till investeringar för energihushållning
i bostäder och lokaler. På sikt kan också solvärme användas i
fjärrvärmesystemen.
Kommunernas energiplanering bör ha till syfte att kartlägga vilka områden
och byggnader som i första hand bör komma i fråga för energisparande
åtgärder. Det är naturligt att också samordna de åtgärderna med andra
insatser som rör bebyggelsen, t. ex. planer för bostadssanering, stadsförnyelse
och kulturminnesvård.
Genom en bättre samordning mellan den kommunala energiplaneringen
och lokaliseringen av industrier kan också möjligheterna att utnyttja
spillvärme öka.
Om den effektivare energihushållningen skall kunna bli verklighet är två
Mot. 1979/80:2056
12
förändringar nödvändiga. För det första måste kommunerna få rätten att
göra en besiktning och inspektion av byggnadernas energihushållning. Det är
en förutsättning för att kommunerna skall kunna göra en bedömning av var
de effektivaste åtgärderna kan sättas in. För det andra måste kommunerna få
det avgörande inflytandet över energisparstödets användning. Då kan
kommunen efter kartläggningen styra stödet till de områden och byggnader
där det ger bäst effekt.
Kollektiva brukarinsatser
Energipolitikens förändring med ökat bruk av lokala, förnybara energikällor
leder till ökade insatser i form av närproduktion av värme baserad på
solenergi. Till en del blir denna produktion sannolikt en kommunal uppgift,
anknuten till energiverk och fjärrvärmecentraler. Men denna typ av energi är
inte möjlig att fullt utnyttja utan att insatser görs också inom fastighetsägandets
och boendets ramar. Boendekollektiv i form av bostadsrättsföreningar
eller samfälligheter bör vara väl lämpade som förvaltare av den nya, lokalt
anslutna tekniken. För att detta skall bli möjligt i den erforderliga, stora
skalan behöver de juridiska och ekonomiska formerna för en sådan
energiverksamhet ses över så att onödiga hinder undanröjs och stimulans till
initiativ skapas.
Förändrat stöd
Det är angeläget att förändra stödet till energihushållning i bostäder.
Såsom solvärmegruppen inom oljeersättningsdelegationen föreslagit i rapporten
Förutsättningar för ökad användning av solvärme i Sverige kan det
vara motiverat att dela anslaget i energihushållning under bostadsdepartementets
anslag i två anslag. Det ena bör som nu avse stöd till hushållningsåtgärder.
Det andra och nya anslaget bör avse finansiering av utbyte av
teknik i befintlig bebyggelse i syfte att ersätta olja med annan energi. I många
fall är detta ett samhällsekonomiskt bättre alternativ än hushållningsåtgärder.
Det är väsentligt att de effektivaste åtgärderna vidtas. Senare års slöseri
med samhällets medel i den s. k. sparplanens skugga kan inte godtas.
Genom ovanstående förändring ökar statsmakternas och kommunernas
möjligheter till överblick och styrning av området.
Hushållning och rättvisa
Vi kan komma att ställas inför en situation som kräver betydande
ändringar i livsföringen på grund av problem med energiförsörjningen. I en
sådan situation kan det bli nödvändigt med restriktiva åtgärder för att minska
energiförbrukningen. De måste utformas så att inte de svagaste grupperna i
Mot. 1979/80:2056
13
samhället drabbas hårdast. Det kan krävas ingrepp mot energikrävande
lyxkonsumtion.
Vidstående figurer visar den privata konsumtionens samband med
energikrävande livsmönster, framför allt för höginkomsttagarna.
Energi och livsstil
Några exempel på energikrävande aktivitet och energianvändning i olika
hushåll.
(Ur Svenska Riksbyggens program Bostäder - energi - solidaritet)
Lyxbil och
mångå mil
Normal
småhus
Stort
"året-runt"
fritidshus^
Normal
lågenhet
Normal
bil och
körsträcka
Charterresa
för 3
Genomsnittligt
fritidshus
Stor snabb
motorbåt
Kollektiv
trafik
kWh
-150 000
— 100 000
50 000
Mot. 1979/80:2056
14
Sekretariatet för framtidsstudier har också visat att energiförbrukningen
är direkt proportionell mot hushållens inkomster. Andra undersökningar
(bl. a. i konsekvensutredningen) bekräftar den bilden. Nedanstående figur
redovisar sambanden.
Total energianvändning per hushåll
Beräkningarna är utförda för hushåll med 9 000, 30 000 och 60 000 kr. i
disponibel inkomst 1969.
Källa: Sekretariatet för framtidsstudier. Energi och inkomstfördelning.
1000-tal kWh
200
150
100
Privata transporter
10
20
30
40
50
60
1000-tal kr disp inkomst
efter skatt 1969
Skattepolitiken har ett starkt samband med de här frågorna. I en framtid
med skärpt hushållning kan man inte vänta sig att människor som lever under
knappa villkor skall acceptera ytterligare inskränkningar, om samtidigt ett
fåtal ekonomiskt privilegierade tillåts fortsätta med överflödskonsumtion.
Därför måste också skattepolitik, samhällsplanering och kapitalmarknadens
struktur utformas så att höginkomsthushållens krav på alltmer energikrävande
konsumtionsmönster hålls tillbaka.
Vi socialdemokrater förutsätter att regeringen beaktar dessa fakta när
förslagen om en skärpt energihushållning läggs fram under nästa riksmöte.
Propositionen konstaterar:
”Utformningen av programmet bör ske under hänsynstagande till de svaga
grupperna i samhället.”
Vi har ovan redovisat hur regeringens skattepolitik har utformats helt tvärt
emot dessa strävanden efter en rättvis hushållning. Samma kritik gäller också
bostadspolitiken, där andelen gles småhusbebyggelse har ökat markant
under senare år på bekostnad av flerbostadshusen.
Mot. 1979/80:2056
15
Nya uppgifter
Vi vill poängtera betydelsen av att regeringen med kraft tar itu med de
uppgifter som presenterades i avvecklingsplanen från Linje 2 och som nu
utlovas i propositionen.
Det gäller t. ex.:
o Kommunerna ges större befogenheter och möjligheter att genomföra en
effektiv energiplanering och en effektivare energihushållning. Det innebär
bl. a. uppsökande verksamhet, rådgivning och besiktning av bostäder
och lokaler.
o Den kommunala energiplaneringen inordnas i övrig kommunal verksamhet.
Riktlinjer ges om markreserver för nya energikällor,
o Energisparplanen för befintlig bebyggelse effektiviseras,
o En särskild energihushållningslag som anger ramarna för hushållningen
införs. Lagen skall vara av samma typ som miljöskyddslagen,
o Plan- och bygglagstiftningen anpassas till höjda hushållningskrav och till
behovet att snabbare få fram alternativa uppvärmningsformer.
o Eltaxorna och energibeskattningen utformas så att hushållningen och
introduktionen av nya energikällor underlättas. I samma syfte ses
energilagstiftningen över.
Dessutom måste formerna för kollektiva boendeinitiativ ses över och
förbättras, bl. a. i juridiskt och ekonomiskt avseende.
Bränsleförsörjning och nya alternativ
I motionen 1979/80:134 framhöll socialdemokraterna i riksdagens näringsutskott
att Sverige måste föra en oljepolitik som sprider riskerna och ökar vår
försörjningssäkerhet. En utökad raffinering av råolja inom landet utgör ett
nödvändigt led i en sådan aktiv oljepolitik. Möjligheterna till ökad
raffinering har också förbättrats genom olika åtgärder under senare år.
Men detta är inte tillräckligt. Också inom ramen för existerande
raffinaderikapacitet måste flexibilitet och förädlingsgrad öka, hävdades i den
socialdemokratiska motionen.
I framtiden kommer tillgången på råolja alltmer att utgöras av tyngre
kvaliteter, medan konsumtionen i både Sverige och Europa i övrigt utvecklas
mot en allt större andel lättare kvaliteter, såsom bensin, flygbränsle, diesel,
eldningsolja 1 och petrokemisk råvara.
Konsekvenserna av den utvecklingen blir att vårt land vid en kris i
oljeförsörjningen riskerar att få en omfattande brist på lätta kvaliteter. I
motionen krävdes därför att regeringen allvarligt skulle pröva förutsättningarna
att bygga en s. k. katalytisk kracker för att inom landet kunna
vidareförädla tunga eldningsoljor till de ur försörjningssynpunkt mera
känsliga lätta oljeprodukterna.
Även vid en god tillgång på råolja är de tunga oljorna relativt billiga. En
satsning på en katalytisk kracker i Sverige kan därmed motiveras ekonomiskt
Mot. 1979/80:2056
16
- inte bara försörjningsmässigt. Beräkningar från OK visar att med
nuvarande prisskillnader mellan tung eldningsolja och lätta oljeprodukter
skulle anläggningen kunna skrivas av på några få år. Dessa prisskillnader
kommer med stor sannolikhet att bestå, kanske t. o. m. öka.
Näringsutskottet fann vid sin behandling av motionen (NU 1979/80:25) att
ägarna till Scanraff (OK-Texaco och Svenska Petroleum) gemensamt
undersökte frågan om en utbyggnad av Scanraffs anläggning för katalytisk
krackning. Med hänsyn därtill ansåg inte utskottet att ett uttalande enligt
motionärernas önskemål var behövligt.
Sedan utskottet behandlade frågan i december 1979 har förutsättningarna
för planering och byggande av en katalytisk kracker i vårt land förändrats i
vissa delar. De ekonomiska och försörjningsmässiga skälen har nu ännu
större tyngd. OK har genom egna utredningar belagt lönsamheten för
projektet.
Det statliga Svenska Petroleum (SP) genomgår genomgripande förändringar
i verksamheten. Inriktningen förändras. Bolagets ansvar ökar
betydligt. Möjligheterna har därmed varit begränsade för SP att också
engagera sig i utredningsarbete och beslut om en katalytisk kracker.
Det är nu väsentligt att samhället skyndsamt och aktivt engagerar sig i
projektet. Samhället måste - tillsammans med OK - engagera sig som
delägare för att detta ur försörjningssynpunkt viktiga projekt skall kunna
komma till stånd.
Riksdagen bör därför hemställa att regeringen allvarligt prövar förutsättningarna
att förstärka den svenska oljeberedskapen, genom att samhället i
delägarskap med OK bygger en s. k. katalytisk kracker för att inom landet
kunna vidareförädla tunga eldningsoljor till de från försörjningssynpunkt
mera känsliga lätta oljeprodukterna.
Undvik kolet!
F. n. pågår det s. k. Kol-Hälsa-Miljöprojektet. Detta projekt kommer att
leda fram till en mängd förslag som kan göra en miljövänligare kolhantering
möjlig. Kol som energikälla bör därför i möjligaste mån undvikas så länge
inte ny och från miljösynpunkt bättre teknik finns tillgänglig.
Regeringens proposition hävdar att det är ”från energiförsörjningssynpunkt
mycket angeläget att ersättning av olja med kol och andra fasta
bränslen snarast kommer till stånd".
Vi delar inte den bedömningen vad kolet beträffar. Inom det närmaste året
kommer flera rapporter att presenteras från bl. a. Delegationen för
energiforskning och den s. k. oljeersättningsdelegationen (OED). Hittills
har OED presenterat rapporter om möjligheter att utnyttja kol, skogsenergi,
torv och solvärme. Rapporterna redovisar stora möjligheter att ersätta olja
med solvärme under 1980-talet.
Regeringen aviserar också att en fond för investeringar i ny energiteknik
Mot. 1979/80:2056
17
kommer att föreslås i början av 1980/81 års riksmöte i linje med
avvecklingsplanen från Linje 2. Därmed kan förutsättningarna bl. a. för
kommunerna att införa förnybara energikällor väsentligt förbättras.
Både miljöskäl och det faktum att större klarhet nås inom något år om
andra energikällors möjligheter gör det därför motiverat att vänta några år
med beslut om en kraftig kolintroduktion i vårt land. Däremot är vi
medvetna om att ett visst ökat beroende av kol inte heller på kort sikt går att
undvika. Elproduktion genom kolkondenskraftverk bör över huvud taget ej
komma i fråga. En massiv satsning på koleldade kraftvärmeverk bör
undvikas. Självfallet bör alla de åtgärder vidtas som gör det möjligt att fatta
beslut om en senare större introduktion av kol. Det gäller t. ex. förhandlingar
med andra länder om inköp, deltagande i prospektering m. m.
Satsa på alternativen!
På många områden finns nu förutsättningar att gå från forskning och
utveckling till tillämpning av nya tekniker. Detta behandlas ej i regeringens
proposition.
I rapporten ”Förutsättningar för ökad användning av solvärme i Sverige”
från oljeersättningsdelegationens grupp för solvärme skisseras t. ex. ett
program för en kraftfull satsning på den nya tekniken. Detta åtgärdsprogram
följer till väsentliga delar de principiella riktlinjer som Linje 2 presenterade i
sin utvecklingsplan.
Programmets huvudidé - en kraftfull teknikupphandling - kan med smärre
justeringar tillämpas också på annan teknik, t. ex. torv och skogsenergi.
Vissa delar av programmet bör utnyttjas redan nu, utan att remissbehandling
och fortsatt bearbetning inom oljeersättningsdelegationen avvaktas.
Det är utomordentligt viktigt att vissa lagstiftningsfrågor snarast löses.
Annars finns risken att den nya tekniken försenas i onödan.
I avvecklingsplanen från Linje 2 sades:
”En översyn av hela lagstiftningen för energiområdet sker med sikte på att
underlätta införandet av alternativa energislag och hushållningsåtgärder
utan att skyddet för människor och miljö försämras.”
De lagar som behöver ses över är bl. a. vattenlagen, naturvårdslagen samt
lagen om kommunal energiplanering. Syftet bör vara att klarlägga formerna
för utnyttjande av naturen som värmekälla och värmelager. I dag saknas
lagstiftning som t. ex. förhindrar en granne att plantera träd och buskar så att
solfångare avskärmas från solen.
Aven frågor med anknytning till övriga energikällor som vind, torv och
skogsenergi bör självfallet behandlas av utredningen. I allt väsentligt måste
en lagstiftning som reglerar formerna för en utbyggnad vara färdig när
tekniken är klar för en kraftig introduktion på marknaden.
Utredningen bör vidare föreslå förändringar i byggnormer, läneregler
m. m. så att en snabb introduktion av förnybara källor underlättas.
Mot. 1979/80:2056
18
I anslutning till lagstiftningen bör centrala myndigheter ge råd och
anvisningar så att inte en introduktion av nya källor försvåras. Det gäller
t. ex. att markreserver sparas för alternativa energikällor, lagring av
solvärme, solfångare och lokala panncentraler, att lågtemperatursystem
förbereds m. m.
Riksdagen bör därför hos regeringen hemställa om att en utredning tillsätts
som skyndsamt utformar en lagstiftning så att introduktion av ny energiteknik
underlättas.
Riksdagen bör vidare hemställa om att regeringen ger direktiv till centrala
myndigheter att ge nödvändiga råd och anvisningar till kommunerna, så att
introduktionen av förnybara energikällor underlättas.
Vid behandling av propositionen 1978/79:115 beslutade riksdagen på
socialdemokratiskt initiativ att regeringen skyndsamt borde inrätta ett
utvecklingsbolag på energiområdet. I avvecklingsplanen från Linje 2 sades:
”Det av riksdagen beslutade utvecklingsbolaget för alternativa energikällor
inrättas.”
I rapporter från oljeersättningsdelegationen om bl. a. torv, skogsenergi
och solvärme betonas att industripolitiska insatser snarast måste komma till
stånd, så att den nya tekniken snabbt kan komma ut på marknaden. Vissa
insatser föreslås också. Det är anmärkningsvärt att regeringen ännu inte
inrättat det av riksdagen begärda utvecklingsbolaget.
En växande marknad för den nya tekniken måste skapas. Därför måste en
effektiv teknikupphandling organiseras. En form för detta kan vara ett
samhällsägt upphandlingsbolag. Inom ramen för ett sådant bolag skulle
företrädesvis mindre teknikupphandlare kunna få hjälp med en samordnad
upphandling av produkter med god kvalitet. Riskerna är nu allvarliga för att
mindre seriösa tillverkare av den nya tekniken har stora försäljningsframgångar,
innan skilda upphandlare har hunnit skaffa en god kunskap.
En annan form som likaså bör användas är den som föreslås av OED:s
solvärmegrupp, nämligen att stora upphandlare, som t. ex. statliga myndigheter
(byggnadsstyrelsen), kommunala myndigheter och energiverk, stora
bostadsföretag, som HSB, Svenska Riksbyggen och SABO, bör stimuleras
att medverka i detta arbete. Denna stimulans kan åstadkommas med vad
solvärmegruppen kallar utvecklingsavtal mellan staten och sådana upphandlare.
Svenska Riksbyggen har redan presenterat en skiss till ett utvecklingsavtal
mellan staten och företag. Företaget förbinder sig att säkerställa att en viss
mängd ny teknik introduceras i ny och befintlig bebyggelse. De kommersiella
riskerna skall enligt Riksbyggens mening delas av staten, avtalsparten och
den tillverkande industrin. Denna form av avtal bör användas inom flera
områden.
Regeringen bör enligt vår mening snarast vidtä sådana åtgärder att
utvecklingsavtal kan tecknas med lämpliga teknikupphandlare.
Den kunskap och erfarenhet som f. n. finns inom Studsviks Energiteknik
AB måste självfallet utnyttjas i framtiden.
Mot. 1979/80:2056
19
En bred tillämpning av bl. a. teknik för torv- och skogsenergi förhindras
också av organisatoriska svårigheter. En lång kedja av intressenter skall
samverka från t. ex. skogsägaren till förbrukaren av skogsenergi. F. n. finns
planer i vissa län på att upprätta terminaler för t. ex. skogsenergi. I andra län
planeras olika bolagskonstruktioner som skall underlätta en introduktion av
ny teknik. Det är utomordentligt viktigt att en enhetlig organisation snarast
byggs upp.
Därför bör en speciell kommission snarast tillsättas för att föreslå de
organisatoriska och industriella insatser som är nödvändiga för att den nya
energitekniken skall få en snabb introduktion.
Alternativt bör oljeersättningsdelegationen tillföras resurser så att arbetet
kan bedrivas inom delegationens ram.
Förhandlingar bör därefter upptas med intressenter med sikte på att skapa
ett upphandlingsbolag med en regional organisation och betydande resurser.
Samhället bör ha det dominerande inflytandet i bolaget.
Riksdagen bör ge regeringen till känna vad vi anfört beträffade nödvändiga
organisatoriska och industriella insatser för att den nya energitekniken
skall få en snabb introduktion.
Uran för drift av de 12 reaktorerna under deras tekniska livslängd kan
köpas genom avtal på den internationella marknaden. Svensk uranbrytning
har därmed inget direkt samband med det svenska kärnkraftsprogrammet.
Ställningstagande till uranbrytning bör grundas på samhällsekonomiska och
industripolitiska bedömningar, varvid miljörisker och risker för kärnvapenspridning
vägs in.
Uranbrytning regleras av byggnadslagen § 136 a. Detta innebär bl. a. att
berörda kommuner har vetorätt mot brytning. Om kommunerna ger sitt
tillstånd avgör regeringen frågan.
Vi har intet att erinra mot huvuddragen i de presenterade riktlinjerna för
den fortsatta verksamheten på naturgasområdet. Dock finns det skäl att
poängtera en tveksamhet mot planerna på direktleveranser till småhusbebyggelsen.
Utbyggnad av fjärrvärme - producerad i gasbaserade små
värmecentraler - ökar handlingsfriheten i framtiden. Gasen kan då lättare
ersättas med förnybara alternativ. Detta alternativ bör prövas.
El- och värmeförsörjningen
1980-talet är en startsträcka för de nya energikällorna. Under 1990-talet
kan produktionen av skogsavfall, torv och vindkraft öka kraftigt och även
användas för elproduktion. Problemen med lagring av solvärme bör då vara
lösta och möjliggöra en kraftig ökning av solvärmens andel av energibalansen.
Under de närmaste 15 åren kan också kärnkraften utnyttjas för att minska
oljeförbrukningen. Det kan ske genom elanvändning såväl i industriprocesser
som i byggnadsuppvärmning. Man måste då välja sådana metoder att vi
Mot. 1979/80:2056
20
inte blir låsta till elutnyttjande eller försvårar introduktion av andra
energikällor. Detta ställer bestämda krav på att denna elanvändning i sin tur
kan ersättas med alternativa energikällor allteftersom dessa kommer fram i
större skala. Därför skall direktverkande elvärme förhindras i ny permanentbebyggelse.
Målet bör vara att ny bebyggelse redan från början utformas för
uppvärmning med fliseldning (glesbygd och småorter) eller större solvärmeanläggningar,
t. ex. med stora värmepumpar.
Särskilda stimulanser bör sättas in för att ersätta direktverkande elvärme i
befintlig bebyggelse, särskilt i samband med större ombyggnader.
Den ytterligare el som kan disponeras för värme bör gå till existerande
bebyggelse t. ex. i storstadsområden. Omställning av befintliga oljepannor
till fasta bränslen och elvärme som inte är direktverkande bör planeras och
genomföras med statligt stöd.
Uppvärmning av bostäder är särskilt viktig. I dag sker den till mellan 80
och 90 procent med olja. Det är av största vikt, både ekonomiskt och med
hänsyn till försörjningstryggheten, att minska oljeberoendet inom uppvärmningen.
Installation av nya oljepannor i byggnader och industrier bör
begränsas.
För att ersätta olja bör man utnyttja dels elpannor, där värmen sprids i
husen via vanliga vattenelement, och - framför allt - värmepumpar och
elpannor i fjärrvärmesystem. Dessa system bör byggas så att övergång till
lokala och mindre värmesystem underlättas. För detta behövs lokala
centraler som kan utnyttja traditionella bränslen, värmepumpar eller
elpannor och så småningom solvärme. Tillgången på spillvärme bör i största
möjliga utsträckning utnyttjas.
Genom att använda metoder av detta slag kan man utnyttja el under
1980-talet och början av 1990-talet och samtidig göra det möjligt att stegvis
införa nya energikällor.
Nya mät- och taxesystem bör eftersträvas för att utjämna elbelastningen.
Därigenom begränsas behovet av fortsatt effektutbyggnad.
En elpolitik med den inriktningen som här angivits gör det möjligt att
anpassa utvecklingen av de nya energikällorna och utnyttjandet av den
elenergi som kan produceras i kärnkraftverken, så att oljeförbrukningen
minskar snabbast möjligt.
Utbyggnaden av elproduktionen i nya anläggningar för inhemska bränslen
blir inledningsvis måttlig. I stället kan de nya energikällorna användas för att
ytterligare minska industrins och bebyggelsens oljeanvändning.
Under 1990-talet kommer dock en växande andel av bränslemängden att
successivt utnyttjas också för att ersätta el. Skogsråvara måste samtidigt
användas för produktion av flytande bränsle. Under senare delen av denna
period skall vindkraft och andra nya energikällor som direkt kan användas
för elproduktion också så långt möjligt användas för att ersätta den
bortfallande kärnkraften. Energiforskningsdelegationen anser det t. ex.
möjligt att vindkraften kring år 2000 kan svara för 15 TWh per år.
Solvärme blir successivt alltmer betydelsefull.
Mot. 1979/80:2056
21
En ny elpolitik
I avvecklingsplanen från Linje 2 fanns följande åtgärder med speciell
betydelse för el- och värmeförsörjningen:
o Föreskrifter om lågtemperatur i uppvärmningssystem införs,
o Direktverkande elvärme i ny permanentbebyggelse förhindras.
0 I den utsträckning elbalansen gör det möjligt stimuleras användningen av
vattenburen elvärme för att ersätta olja. Installerande av nya oljepannor
begränsas.
Vi noterar med tillfredsställelse att regeringen tillsätter en kommitté som
skall utarbeta förslag om en sådan ny elpolitik i så god tid. att de kan
presenteras för riksdagen vid nästa riksmöte.
Vi utgår ifrån att kommittén förutom elvärmeförbud, lågtemperatursystem
m. m. också behandlar vad som ovan sagts om el- och värmeförsörjningen.
De senaste metoderna att differentiera eltaxorna t. ex. genom
datorer bör också prövas. Därigenom kan det bli ekonomiskt lönsamt att
utnyttja el under natten och sommarhalvåret, då ett överskott finns.
Belastningen kan utjämnas. Behovet av effektutbyggnad kan minska.
Vi beklagar att regeringen inte redovisar någon elbalans i sin proposition.
Man skriver däremot:
”Den inriktning av kärnkraftsprogrammet som nu bör läggas fast medför
att ytterligare elproduktionskapacitet kommer att behövas främst under
senare delen av 1980-talet och under den period när kärnkraften avvecklas.
Det framtida behovet av el samt avvecklingen av kärnkraften ställer alltså
krav på att en alternativ produktionskapacitet byggs upp successivt. Denna
kapacitet bör enligt min uppfattning i största möjliga utsträckning utgöras av
kraftvärmeverk och mottrycksanläggningar.”
Vi delar inte den synen. Tillsammans med de tidigare mycket positiva
skrivningarna om en kolintroduktion i vårt land innebär regeringens
proposition en allvarlig risk för att vårt land låser sig för ett stort el- och
därmed stort kolberoende i framtiden. Detta tar vi avstånd ifrån.
Elproduktion genom kolkondenskraftverk bör över huvud taget ej komma
1 fråga. En massiv satsning på koleldade kraftvärmeverk bör undvikas.
Inga tillförlitliga uppgifter redovisar att något större tillskott av elkraft
skulle behövas under slutet av 1980-talet. I stället erbjuder den nya
elpolitiken med förbud mot direktverkande elvärme goda möjligheter att
ersätta el med andra energibärare i framtiden.
Under 1990-talet byggs kraftvärmeverk som försörjs i huvudsak med
inhemska bränslen. Snabb utbyggnad av vindkraften sker också under detta
decennium. Senast mot slutet av 1990-talet börjar kärnkraften avvecklas.
Elvärme har då börjat ersättas av solvärme och inhemska bränslen
(fjärrvärme) i stor skala. Därmed har elbehovet planat ut, eftersom elkraften
för bostadsuppvärmning ersätts med andra alternativ som solvärme och
fjärrvärme.
Mot. 1979/80:2056
22
Fortsatt ersättning av el i bostadssektorn - i takt med att både vattenburen
och äldre direktverkande elvärme avvecklas - möjliggör att industrin
successivt kan tillgodogöra sig den befintliga elkraften.
Nedanstående figur, baserad på Linje 2:s avvecklingsplan, redovisar
möjligheterna till framtida elproduktion och principerna för denna begränsning
av elkonsumtionens ökning (se vidare bilaga 1).
Elproduktion, elvärme och avveckling av kärnkraft.
En schematiserad sammanfattning. (Se även tabell, bilaga 1.)
ISO -t-TWh
SO—
TOTAL ELPRODUKTION
KokistKVEkistrmimiNCENS
R.EFEtEUSACT£RW,<nv
Ne. 2.000
XÄRNKRAFtÉUS SS-XnSCSÄHS ^
PlANERiNCSMAROINAl. \ S
éF:
ELVART. ENS
^ AM DEL AV
S
TOTAL. ELPRODUKTION
KARM KRAtT
KRAFTVAR. ME
Torv
SKOCSEMER.CI
KOL SOM RESERV
VINDKRAFT, SOLCELLER.
VATTEN KRAFT
1980
-SS
1990
-95
I
2000
-05
2.DJ0
I propositionen redovisas de möjligheter som värmeavtappning från
kärnkraftsblocken skulle kunna erbjuda storstädernas värmeförsörjning. Vi
förutsätter att regeringen nu prioriterar denna fråga i den energipolitiska
planeringen, så att kommunerna erhåller erforderligt beslutsunderlag.
Regeringens proposition behandlar inte frågan om kärnvärmeverk. Vi
förutsätter att detta skall tolkas så att någon satsning på sådana verk ej skall
ske.
Mot. 1979/80:2056
23
Övervinster i vattenkraftsproduktionen
På valsedeln från Linje 2 redovisades följande formulering:
”Övervinster i vattenkraftproduktionen indrages genom beskattning.”
Regeringens förslag på den här punkten är inte tillfredsställande. I
propositionen sägs:
”Därvid har hävdats att stora ekonomiska överskott kommer att uppstå
hos ägarna till äldre anläggningar för vattenkraftproduktion genom att
råkraftprissättningen i princip är baserad på produktion i nyare elproduktionsanläggningar
med relativt höga anläggningskostnader.”
Det torde inte vara någon hemlighet för regeringen att dessa övervinster
uppkommer till betydande del redan i dag. Åtskilliga företag med
vattenkraftsproduktion har kunnat göra stora vinster under senare år. I
många fall investeras dessa vinster inom andra grenar av företaget. I andra
fall är det ytterst oklart om dessa vinster används så att de bidrar till
sysselsättning och ekonomiskt framåtskridande.
Regeringens formuleringar i propositionen är till intet förpliktande.
Riksdagen bör därför hemställa att regeringen skyndsamt lämnar förslag
om hur dessa övervinster skall kunna bli föremål för särskild beskattning.
Kommunerna och energiförsörjningen
Beslutet om en avveckling av kärnkraften är en utmaning till tekniker och
vetenskapsmän, till politiker i riksdag och kommuner att finna nya vägar på
energiförsörjningens område.
Det är en svår uppgift att göra vårt land oberoende av både olja och
kärnkraft. Om kärnkraften skall kunna avvecklas i lugna former och ersättas
av andra källor måste arbetet börja redan nu. Kommunerna har här en viktig
uppgift. I dag finns inte alla förutsättningar. Lagstiftning måste förändras,
resurser måste ställas till kommunernas förfogande m. m.
Det är statsmakternas uppgift att lägga fast riktlinjerna för en effektiv
energiplanering. Statliga, regionala och kommunala insatser för energianvändning
och produktion måste organisatoriskt samordnas. Staten har vidare
ett ansvar för att lagstiftningen utformas så att största möjliga energihushållning
uppnås och att övergången till nya energikällor främjas utan att skyddet
för människor och miljö försämras. Det gäller också lagstiftning på områden
som indirekt berör energiförsörjningen, som exempelvis byggnadslag eller
vattenlag.
I avvecklingsplanen från Linje 2 anges en mängd åtgärder med stor
betydelse för kommunerna för perioden 1980-1985. När dessa åtgärder
genomförs förbättras kommunernas möjligheter till en effektiv energiplanering
väsentligt. Men redan nu bör åtgärder vidtas inom ramen för dagens
lagstiftning, så att en kärnkraftsavveckling kan genomföras i ordnade
former.
Mot. 1979/80:2056
24
Energiplanering
Den kommunala energiplaneringen måste forceras och göras mer konkret.
Kommunerna måste redan nu ta ett ansvar för att energisystemet görs
flexibelt och att man inte låser sig i planer som försvårar kommande
satsningar på hushållning och utnyttjande av nya energikällor.
Samhällsplaneringen måste också ta hänsyn till behovet av energihushållning.
Energianvändning, bostadspolitik och samhällsplanering är starkt
beroende av varandra. En effektiv energihushållning förutsätter därför en
helhetssyn och en samordning av åtgärder inom samhällsplanering, bostadspolitik
och trafikpolitik. Möjligheten att införa nya energikällor som t. ex.
solvärme för uppvärmning och att utnyttja spillvärme från industrier och
kraftanläggningar förutsätter också denna helhetssyn.
Energihushållning och nya alternativ
Erfarenheterna av de hittills genomförda insatserna för energihushållning i
bebyggelsen har visat att det finns stora brister i hushållningsprogrammet.
Detta har också konstaterats i olika utvärderingar samt i skilda sammanhang
i samband med statsmakternas beslut.
I avvecklingsplanen från Linje 2 sägs:
För att göra energisparprogrammet tillräckligt effektivt skall kommunerna
ges bättre möjligheter att styra energihushållningen i befintlig bebyggelse.
Det kräver dels planeringsinsatser, dels uppsökande och rådgivande
verksamhet med besiktning av bostäder och lokaler. Kommunerna skall
också ges ökade möjligheter att påskynda energisparinsatserna inom såväl
byggnadsbeståndet som industrier, service och samfärdsel. Det förhållandet
att kärnkraften användes för att minska oljeberoendet får alltså inte leda till
lägre ambitioner när det gäller hushållning och sparande.
En första uppgift för kommunen är att kartlägga vilka områden och
byggnader som i första hand bör komma i fråga för energisparande åtgärder.
Detta bör snarast komma till stånd. Kommunen bör vara väl förberedd när
ny lagstiftning kommer att ge kommunerna bättre möjlighet att styra
energisparstödets användning.
En plan för utnyttjande av kommunens spillvärmetillgångar bör också
snarast arbetas fram. Markreserver för nya energikällor måste investeras.
För att ta till vara möjligheten att ytterligare öka handlingsfriheten bör
lågtemperatursystem i uppvärmningssystemen successivt införas. Därigenom
ökar möjligheterna att ta till vara både solvärme och spillvärme från
industrier i framtiden.
Diskussioner om gemensamma frågor, t. ex. upphandling av ny teknik,
bör snarast komma till stånd med bl. a. bostadsföretag och bostadskooperation.
Mot. 1979/80:2056
25
Utbildning
En förutsättning för denna offensiva kommunala energiplanering är
personal med god utbildning. Förberedelser för en kraftigt förbättrad
utbildning av bl. a. energiplanerare och tekniker, driftpersonal i kommunal
tjänst och förtroendevalda med ansvar för kommunens energiförsörjning
måste därför snarast komma i gång.
En kort slutsats
Folkomröstningen har skapat klarhet om kärnkraftens roll i vårt energisystem.
Nu finns förutsättningar att med kraft inrikta arbetet bl. a. på en
skärpt energihushållning och utveckling av nya alternativ.
Ännu återstår dock mycket utredningsarbete och centrala beslut, innan
kommunernas möjligheter att ta ansvar för det framtida energisystemet har
klarlagts till fullo.
Inom några få år kommer kommunernas möjligheter att kunna satsa på ny
energiteknik att väsentligt förbättras. Detsamma gäller möjligheterna till en
skärpt hushållning. Vidare kommer kolets miljökonsekvenser att klarläggas
genom det s. k. Kol-Hälsa-Miljö-projektet i Vattenfalls regi. Åtgärder
kommer att föreslås för en miljövänligare kolteknik.
I denna situation är det väsentligt att stora resurser inte nu låses i en
föråldrad teknik genom snabba beslut i kommunerna. Varje beslut och varje
åtgärd bör stå i överensstämmelse med de riktlinjer för den framtida
energipolitiken som resultatet av folkomröstningen innebär och som
redovisas i denna motion.
Kärnkraftssäkerheten
Både valsedeln från Linje 2 och den presenterade avvecklingsplanen
redovisade flera åtgärder för en förbättrad kärnkraftssäkerhet:
o Miljö- och säkerhetsförbättrande åtgärder vid kärnkraftverken genomförs,
i enlighet med den s. k. reaktorsäkerhetsutredningens förslag,
o En särskild säkerhetsstudie görs för varje reaktor,
o För medborgarnas insyn tillsätts vid varje kärnkraftverk en säkerhetskommitté
med lokal förankring.
Regeringens proposition innebär att förslagen genomförs. Det finns
därmed en glädjande enighet omkring behovet av en kraftig satsning på
säkerheten vid kärnkraftverken.
Det finns dock skäl att göra en anmärkning. Strålskyddsinstitutets rapport
Effektivare beredskap byggde till väsentlig del på förutsättningen att en s. k.
ångexplosion kunde inträffa i de svenska reaktorerna. Vetenskapsmän både
inom och utom landet har emellertid på senare tid hävdat att sådana
explosioner ej kan ske.
Mot. 1979/80:2056
26
För att säkerhetsarbetet skall bli så effektivt som möjligt är det viktigt att
beredskapsplaneringen inriktas på händelser som kan inträffa. Vi finner det
därför angeläget att en expertgrupp får i uppdrag att bedöma om en s. k.
ängexplosion kan avfärdas ur riskanalysen. Riksdagen bör hemställa om att
regeringen tillsätter denna expertgrupp.
Hemställan
Med hänvisning till vad som anförts hemställer vi
att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna att ingen ytterligare
kärnkraftsutbyggnad skall förekomma, utöver de 12 reaktorer
som är i drift, färdiga eller under arbete, och att den sista
reaktorn i vårt land skall stängas senast år 2010,
2. begär hos regeringen att denna skyndsamt tillsätter en förhandlingsman
som får i uppdrag att uppta överläggningar med
Oskarshamns Kraftgrupp AB i syfte att tillförsäkra samhället
majoritetsägande inom detta företag,
3. hos regeringen begär skyndsamt förslag till lagstiftning om
styrelserepresentation för samhället i vattenkraftsföretag och
oljebolag,
4. begär att regeringen snarast låter utarbeta en beredskapsplan
för en akut oljeförsörjningskris,
5. begär att regeringen allvarligt prövar förutsättningarna att
förstärka den svenska oljeberedskapen genom att samhället i
delägarskap med OK bygger en s. k. katalytisk kracker för att
inom landet kunna vidareförädla tunga eldningsoljor till från
försörjningssynpunkt mera känsliga lätta oljeprodukter,
6. hos regeringen begär tillsättande av en utredning som
a) skyndsamt utformar en lagstiftning för att underlätta introduktion
av ny energiteknik samt
b) gör en översyn av regler om byggande i byggnadslagstiftningen
och Svensk byggnorm samt statliga låne- och bidragsregler
för bostadsbyggandet m. m., så att dessa regler förutom
att främja energihushållningskrav aktivt kan öka förutsättningarna
för introduktion och användning av förnybara energikällor,
7. anhåller hos regeringen att centrala myndigheter ger nödvändiga
råd och anvisningar till kommunerna, så att introduktionen
av förnybara energikällor underlättas,
8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
beträffande
a) ytterligare riktlinjer för den fysiska riksplaneringen med
utgångspunkt i en ny struktur för energiproduktion.
Mot. 1979/80:2056
27
b) ett samlat arbete för att snabbt ge underlag för utformning av
sådana materiella planeringsförutsättningar vid planering enligt
byggnadslagstiftningen m. m. som från struktur- och hushållningssynpunkt
främjar en övergång till nya energikällor utan att
bostadssociala mål eller vitala bevarandeintressen eftersatts,
9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
beträffande nödvändiga organisatoriska och industriella insatser,
bl. a. utvecklingsbolag där samhället har ett dominerande
inflytande, utvecklingsavtal med teknikupphandlare, regional
organisation m. m., för att den nya energitekniken skall få en
snabb introduktion,
10. begär att regeringen skyndsamt fattar de övergripande beslut
som erfordras för storstädernas värmeförsörjning,
11. begär att regeringen skyndsamt lämnar förslag om särskild
beskattning av övervinster i vattenkraftsproduktionen,
12. begär att regeringen tillsätter en expertgrupp med uppgift att
analysera sannolikheten för och effekterna av s. k. ångexplosioner
i kärnkraftverk.
Stockholm den 8 maj 1980
OLOF PALME (s)
CURT BOSTRÖM (s)
INGVAR CARLSSON (s)
HANS GUSTAFSSON (s)
LILLY HANSSON (s)
LENA HJELM-WALLÉN (s)
PAUL JANSSON (s)
GÖRAN KARLSSON (s)
OLLE WESTBERG (s)
VALTER KRISTENSON (s)
MAJ-LIS LANDBERG (s)
ESSEN LINDAHL (s)
LISA MATTSON (s)
THAGE PETERSON (s)
ANNA-GRETA SKANTZ (s)
INGVAR SVANBERG (s)
LARS ULANDER (s)
i Hofors
Mot. 1979/80:2056
28
Bilaga 1
Möjligheter till framtida elproduktion
På basis av material från konsekvensutredningen (KU) och delegationen
för energiforskning (DFE) har en schematisk sammanställning av olika
möjligheter att producera el gjorts. Det bör dock observeras att de
bedömningar som idag kan göras av efterfrågan och produktionsmöjligheter
för el under 1990-talet och därefter innehåller stora osäkerheter. De siffror
som här ges skall därför ses som en illustration till hur efterfrågan på el kan
komma att tillgodoses genom det program som Linje 2 anger i texten.
Siffrorna anger terawatt-timmar (TWh) = miljarder kilowatt-timmar
(kWh).
1980 |
1990 |
2000 2010 |
|||||
1. |
Efterfrågan på el enligt KU med justering för |
*= « -n |
ili |
||||
Linje 2:s elvärmeprogram |
91 |
125 |
127 |
o iH |
_> |
||
Därav elvärme |
14 (1978) |
30-35 |
20-25 ^ :5 -o |
<L> |
|||
2. |
Produktionsbehov totalt |
— s dxi ^ “F3 |
O T3 |
||||
(inkl. överföringsförluster) |
100 |
138 |
140 |
o ® <i£ |
cd M |
||
3. |
Produktion |
> S 2 |
t/i C |
||||
Vattenkraft |
62 |
65 |
65 |
Cd C/3 -q ® 7 S |
S |
||
Kärnkraft |
23 |
58 |
högst 40 |
<13 cd "O |
sz o |
||
Industriellt mottryck |
5 |
7 |
9 |
*3 C 1= i; 3 |
O cd |
||
Denna produktion ger sammanlagt |
90 |
130 |
högst 114 |
.b --cs •g sa > b > C :Q cd _ C « O <D |
C u cd k< cd |
||
4. |
För att tillgodose behovet krävs ytterligare |
10 |
8 |
minst 26 |
i_ G ZZ |
6 c B |
|
5. |
Bedömda elproduktionsmöjligheter från |
mer än |
|||||
”nya” energikällor enl. DFE:s redovisning |
ca 10 |
högst 40 |
år 2000 |
||||
Följande bedömningar har gjorts för alterna |
|||||||
tiven. Beträffande bränsle har antagits att ca |
|||||||
1/3 av bränslemängden kan bli tillgänglig som |
|||||||
el. Huvuddelen av resten används som värme |
|||||||
(ej medräknat här) |
|||||||
Vind |
högst 1 |
högst 15 1 |
I |
||||
Ved, torv, halm |
litet |
högst 10 |
högst 20 | |
1 mer än |
|||
Energiskog |
mindre |
än 1 |
högst 4 | |
[ år 2000 |
|||
Sol-el |
inget |
något J |
I |
Utöver detta finns - som reserv - möjligheter att under 90-talet använda kol om tekniken kan utvecklas så att
den blir acceptabel ur miljösynpunkt. Dessutom kan naturgas tillkomma.
GOTAB 65155 Stockholm 1980