Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

4

Motion
1979/80:1954

av Hilding Johansson m. fl.

med anledning av proposition 1979/80:105 om ny instansordning i
kommunalbesvärsmål

I propositionen 1979/80:105 föreslår regeringen att instansordningen i
kommunalbesvärsmålen skall ändras så att kammarrätterna ersätter länsstyrelserna
som första besvärsinstans. Samtidigt begränsas rätten att fullfölja
kommunalbesvär till regeringsrätten. Besvär över kammarrättens beslut
skall endast prövas om regeringsrätten beviljat prövningstillstånd.

Förslaget i propositionen motiveras av önskemålet att förkorta handläggningstiderna
i kommunalbesvärsmålen genom att avlasta regeringsrätten en
stor del av arbetet med dessa. Förslaget att kammarrätten skall ersätta
länsstyrelsen som besvärsinstans under regeringsrätten motiveras med att
fullföljdsbegränsningen förutsätter en kvalificerad sammansättning av den
besvärsinstans där flertalet mål kan förväntas stanna. I propositionen
betonas starkt att besvärsprövningen är en juridisk prövning av gällande rätt
och att det därför är principiellt lämpligast att besvärsprövningen under
regeringsrätten anförtros åt förvaltningsdomstolar.

Vi delar uppfattningen i propositionen att det är väsentligt att regeringsrätten
ges möjlighet att begränsa sin befattning med kommunalbesvärsmålen
till de frågor som är av prejudicerande karaktär. Med den sammansättning
med två särskilda ledamöter som är sakkunniga i kommunala frågor som
kammarrätten föreslås få vid handläggningen av dessa mål bör kammarrätten
vara väl ägnad att ersätta regeringsrätten som sista instans i flertalet
kommunalbesvärsmål.

Mot förslaget att kammarrätterna samtidigt skall utgöra första instans kan
åtminstone fyra olika invändningar resas. För det första innebär förslaget att
instansordningen i normalfallet förkortas till en enda instans. Som framhålls i
propositionen kan flertalet mål förväntas stanna i kammarrätten. Förslaget
innebär sålunda i praktiken en väsentlig begränsning i den besvärsprövning
som nu förekommer i mål av detta slag.

En andra invändning mot förslaget i denna del är att den erfarenhet och
goda kännedom om förhållandena i länets kommuner som finns inom
länsstyrelsen inte tas till vara om prövningen i första instans flyttas från
länsstyrelsen till kammarrätten. Prövningen av kommunalbesvärsmålen är
visserligen formellt begränsad till en laglighetsprövning men i verkligheten
innebär den ofta en kvalificerad lämplighetsprövning. Detta är särskilt
uppenbart i de mål där besvären grundas på att det kommunala organet har
överskridit sin allmänna kompetens.

I sådana mål blir det, med den utformning som lagstiftningen har i detta

Mot. 1979/80:1954

5

avseende, ibland nödvändigt för besvärsmyndigheten att bedöma vilken
omfattning den kommunala kompetensen på det aktuella området bör ha.
Som framhålls även i propositionen blir det i andra fall nödvändigt att pröva
om den kommunala åtgärden varit behövlig eller ändamålsenlig för att uppnå
ett visst resultat. I praktiken har den kommunala kompetensen i stor
utsträckning fått sitt konkreta innehåll genom regeringsrättens praxis vid
prövningen av dessa mål. Som framhålls av bl. a. länsstyrelsen i Stockholms
län i yttrandet över kommunalbesvärskommitténs förslag bör den juridisktformella
karaktären av kommunalbesvärsprövningen inte överbetonas på
bekostnad av kravet på förtrogenhet med det kommunala fältet. Med
kammarrätten som sista instans i flertalet mål av detta slag bör därför
prövningen i första instans ligga kvar hos länsstyrelsen med de goda
kontakter och den kunskap om förhållandena inom länet som finns samlad
inom denna.

Ett tredje skäl för att bevara länsstyrelsen som första besvärsinstans är att
en centralisering av dessa beslut, vilka är av stor betydelse för medborgarna i
enskilda kommuner, bör undvikas. Förslaget att kammarrätterna skall bli
första instans innebär att besluten flyttas längre bort från kommuninvånarna.
Detta strider, som framhållits i yttranden från flera länsstyrelser, mot en
allmän strävan till decentralisering inom förvaltningen. Liknande synpunkter
har framförts av decentraliseringsutredningen och Kommunförbundet.

Slutligen bör framhållas att förslaget i propositionen innebär att ytterligare
en grupp ärenden flyttas bort från länsstyrelsen samtidigt som uppgiftsfördelningen
mellan länsstyrelsen och olika statliga och länskommunala organ
är föremål för prövning inom länsdemokratikommittén. Som framhållits från
socialdemokratiskt håll, bl. a. i en reservation i länsdemokratikommitténs
första delbetänkande, måste största återhållsamhet iakttas med fortsatta
delreformer på detta område innan länsdemokratikommittén är klar med sin
övergripande utredning om länsstyrelsernas roll i framtiden. Att nu ersätta
länsstyrelserna som första besvärsinstans i kommunalbesvärsmål med
kammarrätten vore att föregripa länsdemokratikommitténs arbete med
ytterligare en delreform som inte kan bedömas i sitt sammanhang.

Med hänvisning till det anförda föreslår vi att riksdagen antar förslaget i
propositionen till ny instansordning med den ändringen att länsstyrelserna
även i fortsättningen blir första besvärsinstans i kommunalbesvärsmålen.
Besvär över länsstyrelsens beslut får prövas av kammarrätten och efter
prövningstillstånd fullföljas till regeringsrätten. Eftersom flertalet mål kan
beräknas stanna i kammarrätten innebär vårt förslag i praktiken att
tvåinstansordningen bevaras samtidigt som länsstyrelsernas erfarenhet tas
till vara och regeringsrätten avlastas arbete. I vad gäller de landstingskommunala
målen bör, som i propositionen föreslås, kammarrätterna föras in
som första besvärsinstans. Det bör ankomma på utskottet att utarbeta
erforderliga lagförslag.

Mot. 1979/80:1954

6

Vi hemställer

att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1979/80:105
beslutar att instansordningen i kommunalbesvärsmålen skall
utformas i enlighet med vad som föreslås i motionen.

Stockholm den 28 mars 1980

LARS-INGVAR SÖRENSON (s) KERSTIN NILSSON (s)
ÅKE WICTORSSON (s)

HILDING JOHANSSON (s)
STURE THUN (s)

LAHJA EXNER (s)

BO SÖDERSTEN (s)
MARIANNE STÅLBERG (s)
HANS GUSTAFSSON (s)

WIVI-ANNE CEDERQVIST (s)
KURT OVE JOHANSSON (s)

STEN ANDERSSON (s)
OLLE SVENSSON (s)
YNGVE NYQUIST (s)