2

Motion

1979/80:1944

av Sven Henricsson m. fl.
med anledning av proposition 1979/80:109 om stöd till glesbygden för
vissa energikostnader

Frågan om en utjämning av oljepriserna mellan olika geografiska områden
har varit uppe i riksdagen i form av motioner och interpellationer ända sedan
mitten på 1940-talet. Olje- och drivmedelskonsumenter i de delar av landet
som har strängt klimat och långa reseavstånd behöver mera olja och bensin
än andra - men får betala ett högre pris. Rättviseskäl, men även regional- och
lokaliseringspolitiska skäl, har anförts som argument för en utjämning av
priserna. Därvid har grundtanken varit en total utjämning.

Den utredning som ligger till grund för propositionen 1979/80:109 bygger i
likhet med den år 1975 av statens pris- och kartellnämnd verkställda

utredningen på idén om ett clearingsystem i statlig regi. En enhetlig

transportutjämningsavgift vid försäljning av oljeprodukter skall finansiera
ett transportbidrag för utjämning av fraktkostnader. Men utredningen
föreslår inte en total utjämning utan nöjer sig med s. k. maximering av

ortstilläggen till f. n. 44 kr./m3. Motivet för att på detta sätt begränsa

utjämningen anges vara att den kustlokaliserade exportindustrin skulle
drabbas av höjda oljepriser. Nu har handelsministern i stället valt att föreslå
en sänkning av de högsta ortstilläggen i enlighet med utredningens förslag,
varvid finansiering skall ske via anslag på 20 000 000 kr. över budgeten.

Vänsterpartiet kommunisterna anser att kravet på en utjämning av
oljepriserna i landet är rättvist och i hög grad berättigat. Det vore snarare
rimligt att de orter i landet som har svårt klimat med stort uppvärmningsbehov
och långa resor skulle åtnjuta lägre bränslepriser. Vårt partis förslag
om ett förstatligande av oljehandeln skulle förutom en rad positiva följder
även medföra en förenkling av utjämningen.

En rad tunga remissinstanser delar vår mening att en fullständig utjämning
är klart motiverad i stället för den nu föreslagna maximeringen. Enligt vår
mening är en sådan total utjämning möjlig att genomföra inom ramen för
gällande lagstiftning genom fastställande av högstpris utan samtidigt
medgivande av zon- och ortstillägg på grundpriset.

I propositionen föreslås också en kompensation till glesbygden för de
höjda energiskatterna. Förslaget innebär att fordonsskatten sätts ned med
120 kr. per år för personbilar i berörda kommuner. Vi är medvetna om
svårigheterna att finna en rättvis kompensation av den typ som det här är
frågan om. Det gäller dels den geografiska avgränsningen. Vidare kan det
inom en kommun föreligga väsentliga skillnader i behovet att nyttja bil, och
därmed kan en skattekompensation slå orättvist. Det finns således all

Mot. 1979/80:1944

3

anledning till översyn av hela frågan, eftersom man får förutsätta att denna
kompensation icke blir av tillfällig natur.

Den föreslagna kompensationens storlek är otillräcklig - men kan godtas i
avvaktan på ett mera genomarbetat förslag. Med tanke på de stora avstånd
och långa resvägar i kombination med ringa eller obefintliga kollektiva
trafikmedel som medborgarna har är ett bidrag som är mer än symboliskt och
dessutom utgår efter en rättviseprincip - en icke oviktig angelägenhet.

Med hänvisning till det anförda föreslås

1. att riksdagen med avslag på propositionen 1979/80:109, i vad
gäller utjämning av ortstillägg, som sin mening ger regeringen
till känna att i samband med högstprisreglering av oljeprodukter
tillägg till högstpriset med s. k. zon- och ortstillägg icke får
göras,

2. att riksdagen, med godkännande av propositionens förslag i
denna del tills nytt förslag utarbetats, hos regeringen hemställer
om nytt förslag till kompensation för glesbygden för de höjda
energiskatterna i enlighet med i motionen angivna riktlinjer.

Stockholm den 26 mars 1980
SVEN HENRICSSON (vpk)

JOHN ANDERSSON (vpk) EIVOR MARKLUND (vpk)

BERTIL MÅBRINK (vpk) LARS-OVE HAGBERG (vpk)

RAUL BLUCHER (vpk)