Mot. 1979/80

1933-1937

Motion
1979/80:1933

av Frida Berglund m. fl.

med anledning av proposition 1979/80:116 om åtgärder för att
förbättra kontinuiteten i hälso- och sjukvården m. m.

Enligt föredraganden skall propositionen innehålla förslag till åtgärder för
att förbättra kontinuiteten inom hälso- och sjukvården. Föredragande
statsråd pekar på att en viktig utgångspunkt för organisationen av den
framtida hälso- och sjukvården är att skapa möjligheter för den vårdsökande
att vid en behandling eller utredning, som kräver flera besök, vid varje
tillfälle få träffa samma läkare och även i övrigt samma personal inom
vårdlaget. Det finns inga delade meningar om målsättningen om behovet av
ökad kontinuitet. De medel som föreslås i-propositionen kommer emellertid
inte att leda till det uppsatta målet i skogslänen. Det beror bl. a. på
läkarbristen. Denna brist kan inte elimineras med de föreslagna organisatoriskaförändringarna.
För att klara kontinuitetsproblemet i skogslänen krävs
fler läkare.

Problemet beskrivs exempelvis av intendenten vid Kiruna lasarett i
landstingets informationstidning nr 3. 1980: "Det geografiska läget talar
emot oss. När det gäller läkare får vi hanka oss fram med tillfälliga vikarier
från många länder och allt vad det betyder av språksvårigheter. En kommer.

En far. Få stannar.” Propositionens förslag innebär inte någon förbättring i
Kirunas situation. Läget har försämrats i Norrbotten genom att antalet
läkare i länet har minskat. Vid jämförelser med landets övriga sjukvårdsområden
visar det sig att Norrbotten är det enda område där läkarantalet
minskat mellan åren 1977 och 1979. Den minskningen uppgår till drygt 1 %,
medan den genomsnittliga ökningen för samtliga landsting är 9 %.

Många tjänster är vakanta. Norrbotten har den högsta vakansprocenten.

Inrättade tjänster samt därav helt vakanta tjänster utan vikarie

Sjukvårdsbiträde	Tjänster för sluten vård	Tjänster för öppen vård	Summa
- Antal	Vakant %
Ant.	Vak. %	Ant.	Vak. %
Västernorrland	165	24,2	83	10,8	248	19,8
Jämtland	66	25,8	71	19.7	137	22.6
Västerbotten	232	12,5	93	21.5	325	15.1
Norrbotten	169	28,4	138	35,5	307	31,6
Totalt (Riket)	5 805	10,0	2 738	14,8	8 543	11,6

Källa: Enl. LATT 1979

1 Riksdagen 1979180. 3 sami. Nr 1933-1937

Mot. 1979/80:1933

2

I Norrbotten bor 3 % av Sveriges befolkning. Länet är en glesbygd.
Ytmässigt utgör Norrbotten 25 % av Sveriges yta. Läkartätheten måste vara
större för att kunna hålla rimlig medicinsk service på många små enheter.

I propositionen föreslås en organisation som innebär att en bestämd läkare
från ”Kliniken” exempelvis kan arbeta några dagar per vecka vid en eller
flera vårdcentraler inom samma upptagningsområde. På så vis ges patienterna
möjlighet att på vårdavdelningen bli behandlade av "sin" doktor. Den
organisationen kan fungera på vissa orter, men i ett län med långa avstånd, få
specialister och en kronisk läkarbrist kommer inte detta att förbättra
kontinuiteten. I vissa fall kan man anta att situationen förvärras, om
specialisterna skall ligga och köra långa sträckor.

Det finns också förslag om öppethållande av mottagningarna på kvällarna.
Saknas läkare på dagen, finns det säkerligen inga läkare till kvällsmottagningarna
heller. Statsrådet skriver: "De åtgärder som här redovisas är
exempel på att man med relativt enkla metoder, som inte kräver särskilda
resursökningar genom ändrade rutiner och organisatoriska lösningar, kan
komma till rätta med stora delar av bristerna beträffande kontinuiteten i
vården.” Det påståendet kan endast ha giltighet i de delar av landet där man
har läkartjänsterna besatta. Således innehåller propositionen inga förslag
som förbättrar kontinuiteten för befolkningen som bor i skogslänen, allra
minst i Norrbotten.

Vi vill understryka att det är viktigt att samma målsättning skall gälla för
sjukvården i hela landet. För att komma till rätta med det krävs att de
läkarresurser som finns fördelas mera rättvist än för närvarande.

I Norrbotten finns en planering för sjukvården som innebär att om
läkartjänsterna är besatta kan man uppnå en god kontinuitet inom hälso- och
sjukvården. Vi har exempel på vårdcentraler som fungerar föredömligt, och
anledningen till detta är att tjänsterna är besatta med personal som arbetat på
orten i flera år. Det krävs insatser inom utbildningspolitiken, men också
andra styrmedel kan behövas för att få en jämnare fördelning utav läkare till
skogslänen.

Med hänvisning till ovanstående hemställer vi

STEN-OVE SUNDSTRÖM (s) HAGAR NORMARK (s)

att riksdagen måtte anhålla att regeringen inkommer med förslag
på åtgärder för att förbättra kontinuiteten i hälso- och
sjukvården även i skogslänen.

Stockholm den 25 mars 1980

FRIDA BERGLUND (s)
INGVAR SVANBERG (s)
CURT BOSTRÖM (s)

KARL-ERIK HALL (s)
KERSTIN NILSSON (s)

YNGVE NYGUIST (s)

MARIANNE STÅLBERG (s)