3
Motion
1979/80:1914
av Lars Werner m. fl.
med anledning av proposition 1979/80:83 om ändring i konkurslagen
(1921:225)
I propositionen 1979/80:83 föreslås åtgärder riktade bl. a. mot den
ekonomiska brottsligheten. Vänsterpartiet kommunisterna har under en rad
av riksmöten krävt åtgärder på detta område. Senast i motionerna 1978/79:14
och 1979/80:246 framfördes krav på omedelbara åtgärder för att hindra att
konkurser utnyttjas för ekonomisk brottslighet. Med hänsyn till att
Konkurslagskommittén fick nu aktuella tillägssdirektiv redan den 3 februari
1977 och att denna typ av brottslighet varit känd sedan avsevärd tid tillbaka,
kan man itne beskylla regeringen för att ha förhastat sig. Det är i stället
anmärkningsvärt att en lagstiftning av denna vikt och angelägenhet kunnat
fördröjas så länge.
Det är knappast någon tillfällighet att underlåtenheten att anmäla
mervärdeskattepliktig verksamhet spritt sig alltmer. Detsamma gäller
beträffande underlåtenhet att betala in källskatter och sociala avgifter.
Genom bristen på effektiva åtgärder mot dessa gärningar har miljarder
försvunnit i fickorna på en företagargrupp, vars initiativrikedom måste göra
ledarna för SAF:s "Satsa-på-dig-själv"-kampanj gröna av avund. Regeringens
ointresse för detta lagstiftningsärende överträffas bara av dess ointresse
för lagstiftningsarbetet med den allmänna skatteflyktsklausulen.
I anledning av lagförslaget får vpk framföra följande principiella synpunkter.
Sverige i dag är en kapitalistisk marknadsekonomi med allt starkare inslag
av monopolism och internationalisering av de privatkapitalistiska intressena.
1 skuggan av ett sådant ekonomiskt system frodas den ekonomiska
brottsligheten. Den utnyttjar de legala skatteflyktsmöjligheter som tillkommit
i storkapitalismens intresse, samtidigt som den utnyttjar bristen på
sanktioner och straffregler i systemet. Den direkta effekten av brottsligheten
kan mätas i uteblivna social reformer, höjt skatteuttag och tillväxten av
”svarta" förmögenheter som skall tvättas vita.
För att komma till rätta med detta problem krävs en långt gående
etableringskontroll. På detta sätt förebyggs mångå av de i propositionen
behandlade problemen. En inriktning av lagstiftningen på denna typ av
"tillståndsgivning" vore att föredra, inte minst från rättsekonomisk synpunkt.
Etableringskontrollen kan lämpligen införas branschvis och bör
kompletteras med kännbara påföljder vid underlåten registreringsanmälan.
Den nu föreslagna lagstiftningen bör skyndsamt kompletteras i enlighet med
vad som här anförs.
1* Riksdagen 1979180. 3 sami. Nr 1913-1914
Mot. 1979/80:1914
4
I anslutning till lagförslagets enskildheter får vpk föreslå följande
ändringar och tillägg.
I lagförslaget föreslås ett system som bygger på förbud efter ett individuellt
prövningsförfarande. I propositionen avvisas ett system med automatiskt
verkande förbud. Vpk anser här att systemet med automatiskt förbud bör
användas. Dispensprövning bör ingå som ett led i handläggningen av
konkurser. Vpk delar här den uppfattning som framförs av kronofogdemyndigheten
i Stockholm (s. 97 i prop.). Som anförs i detta yttrande synes den
norska modellens preventiva effekter bättre motsvara syftet med lagstiftningen.
Möjligheten att kontrollera efterlevnaden av meddelade förbud, liksom
att underlätta utredningen av omfattande konkursmissbruk, förutsätter
tillskapandet av ett centralt konkursregister. Registret bör bl. a. medge
möjlighet att fortlöpande kontrollera även personer som utövat den faktiska
ledningen av juridiska personer i konkurs, utan att formellt ha funnits i
ledningen för desamma. Omedelbara åtgärder för tillskapandet av ett sådant
register bör vidtas.
Vidare finner vpk att prövningen av näringsförbud - eller enligt
propositionens förslag, förutsättningarna för att meddela ett sådant förbud formulerats
alltför snävt. Sålunda bör rekvisiten ”grovt” och ”uppenbart” i
199 b § utgå. I denna del anför exempelvis Malmö tingsrätt: ”Med
(propositionens) lydelse torde lagrummets tillämpningsområde bli så
inskränkt, att näringsförbud troligen kommer att meddelas endast i sällsynta
fall” (s. 112). Vpk delar dessa farhågor - liknande farhågor har för övrigt
framförts av flera andra remissinstanser, bl. a. kronofogdemyndigheterna.
Vpk delar sålunda inte den uppfattning om tillämpningsområdet, som
departementschefen ger uttryck för på s. 27 i propositionen. Enligt vpk.s
mening är detta inget annat än ännu ett exempel på hur den borgerliga
regeringen försöker holka ur en viktig lagstiftning som tvingats fram av ett
utbrett missnöje såväl hos allmänheten som hos rättstillämpande och
exekutiva myndigheter. Den borgerliga regeringen berömmer sig av att vilja
öka de personella resurserna i kampen mot den ekonomiska brottsligheten.
Men sådana insatser faller platt till marken om man inte samtidigt har viljan
att förse myndigheterna med användbara vapen i kampen. Den viljan saknas
hos den nuvarande regeringen.
Som exempel på aningslösheten hos departementschefen anför vi följande
stycke ur propositionen (s. 33): ”1 fall då staten genom olika insatser av
exempelvis regionalpolitiska skäl stödjer en näringsverksamhet som i och för
sig visar bristande lönsamhet bör detta räknas näringsidkaren tillgodo vid en
eventuell förbudsprövning”. Det vore ett välbehövligt medvetandegörande
om departementschefen frågade exempelvis arbetslösa sömmerskor och
andra f. d. industriarbetare i Norrland vilken nytta de s. k. ”bidragsvägarna”
gjort och sedan svarade på frågan, varför man genom uttalanden i
lagförarbeten söker undanta denna kategori från lagens tillämpning.
Mot. 1979/80:1914
5
Enligt vpk:s mening saknas anledning att begränsa förbudet till en tid av
fem år. Möjlighet bör finns, att i grövre fall meddela förbud i upp till tio år,
med möjlighet till förlängning.
Med hänvisning till det anförda föreslås
1. att riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa om skyndsamt
förslag om lagstiftning angående etableringskontroll i
enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen, med avslag av regeringens proposition i angivna
delar, antar följande såsom Motionärernas förslag betecknade
förslag till lag om ändringar i konkurslagen (1921:225)
Regeringens förslag
Motionärernas förslag
199 b §
Är gäldenären en enskild näringsidkare
och har han förfarit grovt
otillbörligt mot borgenärerna eller
på annat sätt grovt åsidosatt vad som
ålegat honom som näringsidkare, får
utöver vad som följder av 199 a §
förbud att idka näring meddelas
honom för en tid av högst fem år
(näringsförbud).
Är gäldenären en enskild näringsidkare
och har han förfarit grovt
otillbörligt mot borgenärerna eller
på annat sätt grovt åsidosatt vad som
ålegat honom som näringsidkare,
skall utöver vad som följer av 199 a §
förbud att idka näring meddelas
honom för en tid av högst tio år
(näringsförbud).
Om gäldenären är av dess angelägenheter.
Näringsförbud/år också meddelas
den som upprepade gånger har förekommit
i samband med konkurs
antingen som gäldenär eller som
företrädare för en juridisk person
enligt vad som sägs i andra stycket,
om han i näringsverksamhet som har
föregått konkurserna har åsidosatt
vad som ålegat honom som näringsidkare
och näringsförbud är påkallat
av särskilda skäl.
Näringsförbud skall också meddelas
den som upprepade gånger har
förekommit i samband med konkurs
antingen som gäldenär eller som
företrädare för en juridisk person
enligt vad som sägs i andra stycket,
om han i näringsverksamhet som har
föregått konkurserna har åsidosatt
vad som ålegat honom som näringsidkare.
Från förbud enligt första
stycket får dispens meddelas på talan
av den som blivit föremål för sådan
åtgärd. Som förutsättning för bifall
till talan gäller att klaganden kan visa
att han inte är uppenbart olämplig att
driva näringsverksamhet.
Talan mot beslutet om förbud
enligt första stycket föres inom tre
veckor från det art besiutet delgavs
klaganden.
Mot. 1979/80:1914
6
Regeringens förslag
199
Talan om näringsförbud förs av
allmän åklagare vid allmän domstol.
Angående utredningen och förfarandet
i mål om näringsförbud skall,
om annat inte föreskrivs i denna lag,
i tillämpliga delar gälla vad som i
allmänhet är föreskrivet om mål som
rör allmänt åtal för brott, för vilket
är stadgat fängelse i högst ett år.
Talan om näringsförbud får tas
upp av rätten i den ort där konkursen
är eller har varit anhängig. Bestämmelserna
i 24 och 25 kap. rättegångsbalken
skall inte tillämpas i fråga om
näringsförbud.
Talan om näringsförbud skall
Motionärernas förslag
I §
Näringsförbud meddelas av konkursdomaren.
Motpart till klagande i
mål om dispens från meddelat
näringsförbud är allmän åklagare.
Målet handlägges vid allmän domstol.
Angående utredningen och förfarandet
i mål om näringsförbud
skall, om annat inte föreskrivs i
denna lag, i tillämpliga delar gälla
vad som i allmänhet är föreskrivet
om mål som rör allmänt åtal för
brott, för vilket är stadgat fängelse i
högst ett år.
Dispensmål tas upp av rätten i den
ort där konkursen är eller har varit
anhängig. Bestämmelserna i 24 och
25 kap. rättegångsbalken skall inte
tillämpas i fråga om dispensmål.
talan väckas.
199 f §
Ett lagakraftvunnet föranleder det.
Beträffande mål om hävande av
näringsförbud gäller i tillämpliga
delar vad som i 199 d § första stycket
har föreskrivits om talan om näringsförbud.
Mål om hävande av näringsförbud
tas upp av den tingsrätt som
tidigare har handlagt målet om
näringsförbud eller av rätten i den ort
där sökanden har sitt hemvist, om
rätten med hänsyn till utredningen
samt kostnader och andra omständigheter
finner det lämpligt. Mål om
hävande av näringsförbud får avgöras
utan huvudförhandling om saken
är uppenbar.
Beträffande mål om hävande av
näringsförbud gäller i tillämpliga
delar vad som i 199 d 8 första stycket
har föreskrivits om talan om näringsförbud.
Mål om hävande av näringsförbud
tas upp av rätten i den ort där
konkursen är eller har varit anhängig,
om rätten med hänsyn till utredningen
samt kostnader och andra
omständigheter finner det lämpligt.
Mål om hävande av näringsförbud
får avgöras utan huvudförhandling
om saken är uppenbar.
Mot. 1979/80:1914
7
Regeringens förslag Motionärernas förslag
199 g §
Om särskilda skäl föranleder det,
får rätten meddela näringsförbud för
tiden till dess frågan om näringsförbud
slutligt har avgjorts (tillfälligt
näringsförbud).
I fråga om tillfälligt näringsförbud
gäller reglerna i 199 c § andra och
tredje styckena.
En fråga om tillfälligt näringsförbud
tas upp på yrkande av åklagaren.
Innan ett tillfälligt förbud meddelas
skall den som yrkandet avser få
tillfälle att yttra sig i frågan, såvida det
inte finns anledning antaga att han
har avvikit eller i övrigt håller sig
undan. Rätten får hålla förhandling
för frågans prövning. Till förhandlingen
skall den som avses med
yrkandet kallas personligen. I kallelsen
skall han erinras om att frågan
kan avgöras även om han inte inställer
sig. Om förfarandet i övrigt vid en
sådan förhandling gäller i tillämpliga
delar föreskrifterna i 24 kap. 14 §
rättegångsbalken.
Ett beslut om tillfälligt näringsförbud
skall genast lända till efterrättelse.
Beslutet skall delges den som
avses med förbudet.
Mot ett beslut om tillfälligt näringsförbud,
som har meddelats under
rättegången, skall talan föras särskilt.
Meddelat näringsförbud gäller till
dess frågan om dispens slutligt
avgjorts. Om särskilda skäl föreligger
eller klagandens motpart medger
det, får rätten dock, pä yrkande av
den som avses med förbudet, förordna
om inhibition av förbudet under
handläggning av dispensmål.
Fråga om inhibition tas upp pä
yrkande av part. Innan beslut meddelas
skall klagandens motpart få tillfälle
att yttra sig i frågan. Rätten får
hålla förhandling för frågans prövning.
Till förhandlingen skall den
som avses med yrkandet kallas personligen.
1 kallelsen skall han erinras
om att frågan kan avgöras även om
han inte inställer sig. Beslut om
inhibition skall genast lända till efterrättelse.
Mot beslut om inhibition som har
meddelats under rättegången skall
talan föras särskilt.
199 h §
Om rätten meddelar ett tillfälligt
näringsförbud, skall den, om inte
talan enligt 199 d § redan har väckts,
utsätta den tid inom vilken sådan
talan skall väckas. Denna får inte
bestämmas längre än vad som är
Mot. 1979/80:1914
Regeringens förslag Motionärernas förslag
oundgängligen behövligt. Är den
utsatta tiden inte tillräcklig, får rätten
på framställning som åklagaren har
gjort före tidens utgång medge förlängning
av tiden.
Om talan enligt 199 d § inte har
väckts inom den föreskrivna tiden
och det inte heller har kommit in en
framställning om förlängning av
tiden, skall beslutet om tillfälligt
näringsförbud omedelbart hävas.
Detsamma gäller om talan återkallas
eller lämnas utan bifall eller om
annars skäl för det tillfälliga näringsförbudet
inte längre föreligger. Om
talan bifalls skall rätten pröva om det
tillfälliga näringsförbudet fortfarande
skall bestå.
Rätten får i samband med domen
självmant förordna om tillfälligt
näringsförbud.
199 i §
Riksskatteverket skall föra ett Riksskatteverket skall föra ett
register över näringsförbud och till- register över näringsförbud. Beslut
fälliga näringsförbud. om inhibition skall antecknas och
bevakas i registret.
199 j §
Det åligger tillsynsmyndigheten Det åligger tillsynsmyndigheten
att vaka över att näringsförbud och att vaka över att näringsförbud efter
tillfälliga näringsförbud efterlevs levs samt att anmäla överträdelser av
samt att anmäla överträdelser av förbud till åklagaren,
förbud till åklagaren.
212 §
Gäldenär som till böter.
Den som överträder ett närings- Den som överträder ett näringsförbud
eller ett tillfälligt näringsför- förbud döms till fängelse i högst två
bud döms till fängelse i högst två år år eller, om brottet är ringa, till böter
Mot. 1979/80:1914
9
Regeringens förslag Motionärernas förslag
eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader,
eller fängelse i högst sex månader.
Överträds ett gått ut.
Stockholm den 12 mars 1980
LARS WERNER (vpk)
EIVOR MARKLUND (vpk) C.-H. HERMANSSON (vpk)
NILS BERNDTSON (vpk) JÖRN SVENSSON (vpk)
TOMMY FRANZÉN (vpk)
■■■ . |
|
' |
■ •
■
, . . /
■
■
GOTA B 64767 Stockholm 1980