3

Motion
1979/80:1907
av Inger Lindquist

med anledning av proposition 1979/80:78 med förslag till lag om
skyldighet för utländska kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader,
m. m.

I propositionen 1979/80:78 med förslag till lag om skyldighet för utländska
kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader, m. m. anges i 3 § att
”säkerheten skall bestå av pant eller borgen. Borgen skall ställas såsom för
egen skuld av minst två personer och vara solidarisk.” Vid medgivande av
svaranden kan också annan säkerhet få ställas.

I alla de fall då medgivande av svarande saknas får alltså säkerhet utgöras
endast av pant eller borgen utfärdad på föreslaget sätt. Av propositionen
framgår inte om också möjligheten att godta annan säkerhet varit under
övervägande.

Det ligger annars nära till hands att i detta sammanhang framhålla
bankgaranti som en lättillgänglig och tillförlitlig form av säkerhet. Av svensk
bank utfärdad bankgaranti är regelmässigt utformad som ett borgensåtagande,
medan internationella bankgarantier ofta har formen av självständiga
åtaganden, t. ex. s. k. rena garantier.

För en kärande kan en bankgaranti vara lättare att anskaffa än pant eller
borgen. En bankgaranti skulle också göra lättare för svaranden att ta
ställning till om säkerheten bör godkännas eller inte. Också domstolens
prövning skulle avsevärt underlättas genom en sådan möjlighet. Det bör
därför av lagtexten framgå att bankgaranti kan godkännas som säkerhet
enligt 3 § i den föreslagna lagen.

I 2 § p. 5 i lagförslaget bör en språklig jämkning vidtas. ”Käromål” i p. 5
kan inte jämställas med ”mål” som anges i paragrafens övriga punkter.

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar

1. att säkerhet enligt 3 § i den föreslagna lagen kan utgöras av
bankgaranti,

2. att den i motionen nämnda jämkningen i lagtexten i 2 §
vidtas.

Stockholm den 18 februari 1980

INGER LINDQUIST (m)