Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

1979/80:18

av Nils Hjorth och Kurt Hugosson

med anledning av propositionen 1978/79:117 om bemanning av
fartyg, m. m.

Regeringen har i propositionen 1978/79:117 framlagt förslag till ny
reglering från säkerhetssynpunkt av bemanning av fartyg. I propositionen
hävdas att förslaget lägger grunden för en mer flexibel bemanningspraxis.

Utgångspunkten för utarbetandet av propositionen har varit dels befälsbemanningsutredningens
förslag, dels sjöfartspolitiska utredningens komplettering
och överarbetning av detsamma.

Som en följd av regeringens handläggning av frågan genom att låta
sjöfartspolitiska utredningen göra en överarbetning av befälsbemanningsutredningens
förslag har propositionsarbetet avsevärt försenats. Samtliga
ombordanställdas organisationer protesterade också kraftigt när regeringen
den 9 februari 1978 sände det av de anställdas organisationer stödda förslaget
för överarbetning till sjöfartspolitiska utredningen. Från dessa organisationers
sida vägrade man också att delta i det fortsatta arbetet.

Till följd av denna handläggning och den därmed uppkomna tidsfördröjningen
har sålunda Svenska sjöfolksförbundet tvingats att genom överenskommelser
med motparten lösa frågor av bemanningskaraktär. Övriga
personalorganisationer för de ombordanställda är dock fortfarande av den
uppfattningen att befälsbemanningsutredningens förslag med bl. a. fastställda
minimilistor vore att föredra framför ett system där dessa frågor löses
avtalsvägen. Under hänvisning till bl. a. att Sjöfolksförbundet nu träffat
principöverenskommelse med motparten föreslår därför departementschefen
att bemanningsfrågorna skall lösas genom överenskommelser mellan parterna
och att sjöfartsverket får det fulla ansvaret för att sjösäkerhetens krav
iakttas i de träffade överenskommelserna.

Den faktiska situation som nu uppstått som en följd av frågans handläggning
i regeringens kansli gör att vi måste acceptera förslaget att frågan om
minimibesättning får lösas genom avtal mellan parterna.

Vi vill dock med skärpa understryka att sjösäkerheten icke får eftersättas.
Detta ansvar för sjösäkerheten som föreslås läggas på sjöfartsverket är
speciellt viktigt att uppmärksamma i för branschen besvärliga konjunktursituationer.
Sjösäkerheten får inte avtalas bort. Det är därför viktigt att
sjöfartsverket med utgångspunkt i bl. a. de minimitabeller som befälsutredningen
utarbetat noga följer och analyserar de överenskommelser som träffas
mellan parterna. Det är också angeläget att sjöfartsverket får de resurser som
erfordras för detta bevakningsarbete. Kritik har nyligen riktats mot sjöfartsverket
av bl. a. Maskinbefälsförbundet för verkets handläggning av sjösäker

Mot. 1979/80:18

hetsfrågorna. Sjöfartsverket har också medgivit att man har svårigheter att
fullgöra dessa sina åligganden.

Befälsbemanningsutredningen föreslog vidare att innan befälhavare fattar
beslut om avvikelse från minimibesättningsbeslut som fastställts av sjöfartsverket
”skall han samråda med maskinchefen och fartygets skyddskommitté
eller om sådan ej finnes, med skyddsombudet”. Kommunikationsministern
föreslår emellertid att samrådet endast skall gälla skyddskommittén eller
skyddsombudet. Det kan inte vara förenligt med sjösäkerheten att den för
fartygets tekniska utrustning och drift ansvarige maskinchefen inte obligatoriskt
skall konsulteras i likhet med skyddsombudet när befälhavaren har att
fatta avgörande om avvikelse från minimibesättningsbeslut. Den under
senare år reformerade arbetsrättslagstiftningen har bl. a. syftat till att skapa
större inflytande från de anställda. Kommunikationsministerns förslag
kommer att verka i motsatt riktning. Fartygsmiljön är en tekniskt komplicerad
miljö. Maskinchefen är genom sina teoretiska kunskaper och praktiska
erfarenheter oftast den ombord som har de bästa förutsättningarna att
bedöma i varje fall maskinpersonalens kvalifikationer och sammansättning
ur sjösäkerhetssynpunkt. Kommunikationsministerns förslag innebär att
maskinchefen, som inte ingår i fartygets skyddsorganisation, är den ende
ombord som inte genom lagstiftningen ges möjlighet att uttala sig i dessa
frågor.

Utredningen föreslår vidare att sjöfartsverket skall meddela föreskrifter om
de närmare villkor på vilka vakt i maskinrummet eller i manövercentral för
maskineriet kan ersättas av tjänstgöring, som ej kräver att tjänstgörande
befattningshavare helt eller delvis uppehåller sig i fartygets maskinrum eller i
manövercentral för maskineriet (jourtjänstgöring). Kommunikationsministern
anser emellertid inte, i motsats till exempelvis Maskinbefälsförbundets
mycket bestämda uppfattning, att någon särskild bestämmelse härom
behövs.

Detta är så mycket märkligare eftersom man i den internationella
konventionen ”on standards of training, certification and watchkeeping for
seafarers” som antogs vid IMCO:s konferens i juli 1979 ansåg regler för
jourtjänst i samband med periodvis obemannade maskinrum nödvändiga.

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställer vi

att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1978/79:117
beslutar

1. att som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts
beträffande sjöfartsverket och dess bevakning av sjösäkerhetsfrågorna
i samband med minimibemanning av fartyg,

2. att innan befälhavare fattar beslut om avvikelse från gällande
minimibesättningsbeslut skall han samråda med maskinchefen
och fartygets skyddskommitté, eller, om sådan ej finns, med
skyddsombudet,

Mot. 1979/80:18

3. att i skrivelse till regeringen begära att sjöfartsverket meddelar
föreskrifter om de närmare villkor på vilka vakt i maskinrummet
eller manöverrummet eller i manövercentral för maskineriet
kan ersättas av tjänstgöring, som ej kräver att tjänstgörande
befattningshavare helt eller delvis uppehåller sig i fartygets
maskinrum eller i manövercentral för maskineriet.

Stockholm den 8 oktober 1979

NILS HJORTH (s) KURT HUGOSSON (s)

GOTAB 62672 Slockholm 1979