7
Motion
1979/80:1575
av Jan Bergqvist
med anledning av proposition 1979/80: 68 om vissa ändringar i beskattningsreglerna
för pensionsförsäkringar
År 1976 beslöt riksdagen att utvidga rätten till uppskov med beskattning
av realisationsvinst i samband med försäljning av villa- och jordbruksfastigheter.
Det var en dramatisk förändring av tidigare regler.
Förut gällde som allmän princip att uppskov inte beviljades vid frivillig
försäljning av fastighet. Men för villor och jordbruksfastigheter som
också är permanentbostäder upphöjde riksdagen nu uppskovet till huvudregel.
Från denna huvudregel gjordes bara två undantag:
1. Var fastighetsägarens kapitalvinst mindre än 15 000 kr. eller mindre
än 10 procent av försäljningspriset skulle han betala skatt utan något
uppskov.
2. Uppskov medgavs inte om fastighetsägaren ej inom viss tid skaffade
nytt bostadshus med äganderätt, vilket skulle kosta minst lika mycket
som det gamla huset.
År 1978 beslutade riksdagen att sätta tröskeln för uppskovsrätten till
enbart 15 000 kr. och avskaffa den 10-procentiga spärren. Vidare bestämdes
att ersättningsfastigheten skulle vara jämförlig med den försålda.
Dessutom skärptes kravet på att den skattskyldige skulle ha varit
bosatt på den försålda fastigheten.
De omfattande uppskovsreglerna motiverades framför allt med en
önskan att underlätta situationen för dem som måste ha ny bostad vid
utlokalisering av statliga verk, vid byte av arbete eller i samband med
att familjen växer. Självfallet kan det också finnas starka skäl för samhället
att ge stöd åt människor som behöver ny bostad. Men frågan är
hur samhället bäst kan hjälpa denna grupp människor. Är det verkligen
genom att utfärda ett slags allmän amnesti och göra uppskov till en allmän
rättighet när det gäller villor och jordbruksfastigheter? Kan inte
resultatet bli både bättre och billigare om samhället t. ex. bygger upp ett
system med flyttningsbidrag och den vägen söker hjälpa de människor
som särskilt behöver sådant stöd?
Mot systemet med uppskov kan riktas åtminstone fem invändningar:
1. Det är ett för samhället dyrbart sätt att hjälpa vid omflyttning
Stora grupper får förmåner utan att de behöver ett socialt stöd. Rätten
till uppskov beror på hur stor kapitalvinst man har, inte hur stort
behov man har.
Mot. 1979/80: 1575
8
2. Stödet blir inte effektivt
Uppskovet är inte till minsta hjälp för dem som saknar kapitalvinster
eller som bara har begränsade vinster.
3. Systemet är orättvist
Den som bara får en liten kapitalvinst måste betala skatt omedelbart.
Den som däremot får en stor vinst kan genom uppskovsbestämmelserna
öka sin förtjänst ännu mer. Under förutsättning att han koper en ersättningsfastighet
som kostar minst lika mycket som den han sålde får han
”räntefritt låna” den summa han är skyldig i skatt. Så länge han behåller
det nya huset slipper han betala dessa pengar. Ja, han kan till och med
få behålla pengarna om han gör flera köp efter varandra, under förutsättning
att den uträknade reavinsten vid varje försäljningstillfälle är
tillräckligt stor. På det sättet kan han få uppskov under resten av sitt
liv. Och när han slutligen dör kan uppskovsförmånen gå i arv.
4. Uppskovsmöjligheterna kan leda till en press uppåt på försäljningspriserna
Eftersom det ekonomiska värdet av ett uppskov kan bli stort är det
viktigt för fastighetsförsäljama att söka ta ut så stor kapitalvinst att de
får uppskov med skatten. Uppskovsreglema kan således pressa försäljningspriserna
uppåt och därigenom stimulera den spekulation som samhället
på annat sätt försöker motverka.
5. Uppskovsrätten kan snedvrida valet av boendeform
Uppskovsrätten kan bli en stor ekonomisk förmån inte minst med
tanke på att reglerna vid försäljning av villor och jordbruk är utformade
så att normala vinster går skattefria. Eftersom det ekonomiska värdet
av ett uppskov kan vara tiotusentals kronor — i viss fall kan värdet
uppskattas till över 50 000 kr. — kommer också skattereglerna att styra
valet av boendeform. I många fall blir det närmast uteslutet att man
väljer en ersättningsvilla med bostadsrätt eller hyresrätt.
I sitt av riksdagen godkända betänkande 1975/76: 8 anförde skatteutskottet
att erfarenheterna av de nya uppskovsbestämmelserna borde
bedömas när resultatet av 1972 års skatteutredning förelåg. Denna utredning
avgav sitt slutbetänkande i december 1977 men berörde inte på
något sätt frågan om uppskovsreglemas utformning.
I sin proposition år 1978 framhöll föredraganden: ”Den genom 1976
års lagstiftning utökade rätten till uppskov med beskattning av realisationsvinst
har, enligt vad jag inhämtat, på det hela taget fått den effekt
som statsmakterna åsyftat.”
Tyvärr publicerades aldrig det material på vilket budgetministern
gjorde sin bedömning. Tvärtom lämnade propositionen och riksdagsbehandlingen
en lång rad viktiga frågor obesvarade:
Mot. 1979/80:1575
9
— Vad hade budgetministern för material till stöd för uttalandet att
uppskovsrätten fått åsyftad effekt?
— Varför redovisades detta material inte i propositionen?
— Varför lämnades inte ens några uppgifter om uppskovets statsfinansiella
effekter?
— I vilken mån kan uppskovsreglerna ha medverkat till att pressa upp
försäljningspriserna?
— I vilken utsträckning kan dessa regler ha bidragit till att styra valet
av boendeform?
— Har uppskovsrätten varit ett effektivt sätt att ge stöd åt människor
som behöver skaffa en ny bostad?
— Hur har det gått för de människor som inte haft några kapitalvinster
eller bara haft begränsade kapitalvinster?
— Vad har allmänt blivit de ekonomiska och sociala konsekvenserna
av de nya uppskovsreglerna?
I stället för en gedigen analys och genomgång av problemen inskränkte
sig budgetministern till att auktoritativt förkunna att han för sin del
inhämtat att uppskovsrätten på det hela taget fått åsyftad effekt.
Riksdagen beslutade emellertid att begära ”en utvärdering av uppskovssystemet
och dess effekter från olika synpunkter”. Sedan dess har
det gått över ett år, men regeringen har ännu inte ens påbörjat den begärda
utvärderingen.
Däremot skyndar regeringen att föreslå en samordning av avdragsreglerna
för pensionsförsäkringar och bestämmelserna om uppskov med
beskattning av realisationsvinster för fastigheter. Några rimlig skäl för
att realisationsvinst på detta sätt skall kunna fritas från beskattning lämnas
inte i propositionen. Förslaget strider klart mot jämlikhetssynpunkter
och mot önskemålet att kunna begränsa den väldiga avdragsfloran i
skattesystemet.
Med stöd av vad som ovan anförts yrkar jag
1. att riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag om samordning
av avdragsreglerna för pensionsförsäkringspremier och
bestämmelserna om uppskov med beskattning av realisationsvinster
på fastigheter,
2. att riksdagen beslutar att hemställa att regeringen omgående
påbörjar en översyn av reglerna för uppskov med realisationsvinstskatt
vid fastighetsförsäljning.
Stockholm den 25 januari 1980
JAN BERGQVIST (s)