Mot. 1979/80:138
Motion
1979/80:138
av Börje Hörnlund
med anledning av propositionen 1979/80:75 om folkomröstning i
kärnkraftsfrågan
I propositionen 1979/80:75 läggs förslag om en lag om folkomröstning i
kärnkraftsfrågan. Omröstningen skall äga rum den 23 mars 1980. Detta
innebär att centerpartiets krav på att frågan om kärnkraftens roll i vårt
energiförsörjningssystem skall underställas folket för avgörande vunnit
bifall.
Det är angeläget att riksdagen medverkar till att den förestående
folkomröstningen kan genomföras under värdiga former. Det finns en
uppenbar risk att den debatt som nu förestår kommer att leda till djupa och
hårda motsättningar som medför en ökad polarisering i hela samhället.
Det är av stor betydelse att den politiska debatten inför folkomröstningen
präglas av en strävan att ge upplysning och kunskap om såväl Nej-alternativet
som 12-reaktorsalternativet utifrån sakliga grunder. Två nyligen presenterade
utredningar, konsekvensutredningen och reaktorsäkerhetsutredningen,
var bl. a. avsedda att ge allsidigt underlagsmaterial för folkomröstningsdebatten.
Stark kritik har emellertid riktats mot den sammansättning
utredningarna har haft. Sammansättningen av utredningarna har inte speglat
den spännvidd i olika uppfattningar som finns bland tekniker, vetenskapsmän
och hos allmänheten i kärnkraftsfrågan.
Det är enligt min mening viktigt att väljarnas rättmätiga krav på en allsidig
belysning av konsekvenserna av Nej-alternativet respektive 12-reaktorsalternativet
ges. Allmänheten har rätt att kräva att stora ansträngningar vidtas
för att åstadkomma en basinformation om kärnkraften som klart särskiljer
vad som är fakta från åsikter och ren propaganda.
Med tanke på den mycket starka kritik som framkommit mot de båda
ovannämnda utredningarna vad beträffar sammansättningen, val av förutsättningar
m. m. är det angeläget att särskilda åtgärder vidtas för att skapa en
plattform av basfakta i energifrågorna. Dessa fakta kan tas fram genom att
offentliga förhör anordnas med personer som på olika sätt har anknytning till
energiområdet. Riksdagen bör därför enligt min mening fatta beslut om att
offentliga förhör ledda av kvalificerade jurister skall anordnas. Vid förhören
bör ansvariga personer för vår energiförsörjning i stort, kärnkraftsutbyggnaden,
vetenskapsmän inom energiområdet m. fl., få redogöra för sin syn på
olika frågor, som bedöms angelägna för att allmänheten skall kunna ta en
rättvisande ställning till Nej-alternativet respektive 12-reaktorsalternativet.
1 Riksdagen 1979180. 3 sami. Nr 138
Mot. 1979/80:138
2
Förhören bör arrangeras så att företrädare för de olika åsiktsriktningarna,
med inkallande av vittnen, får ge uttryck för sin syn. Förhören bör därefter
följas av s. k. vetenskaplig medling där de båda sidornas expertis under
opartisk ledning sammanställer vad de olika sidorna är eniga om resp. vad
som skiljer dem åt i fråga om fakta, åsikter och värderingar.
Med tanke på det intresse som folkomröstningen har kan man på goda
grunder anta att offentliga förhör om kärnkraften skulle ges stort utrymme i
massmedia. Därmed skulle mycket väsentlig information nå ut till allmänheten
på ett effektivt sätt.
Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs
att riksdagen i anledning av propositionen 1979/80:75 om folkomröstning
i kärnkraftsfrågan beslutar att offentliga förhör med
ansvariga för energiförsörjningen i stort, ansvariga för kärnkraftsutbyggnaden,
representanter för såväl de i motionen
berörda utredningarna som andra aktuella utredningar samt
svenska och utländska vetenskapsmän inom energiområdet
skall anordnas i enlighet med de riktlinjer som anges i
motionen.
Stockholm den 3 januari 1980
BÖRJE HÖRNLUND (c)
GOTAB 64218 Stockholm 1980