Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

1979/80:11

av Per Bergman m. fl.

med anledning av propositionen 1978/79:213 med redovisning av
planeringsskedet i den fysiska riksplaneringen

Regeringen har i propositionen 1978/79:213 bl. a. föreslagit riksdagen att
godkänna en ändrad utformning av riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen
till skydd för jordbruksmark. Dessa riktlinjer innebär nu att högvärdig
jordbruksmark inte bör tas i anspråk för tätbebyggelse om en från samhällsbyggandets
synpunkter likvärdig lösning kan åstadkommas på annan, för
jordbruket mindre värdefull mark. Begreppet högvärdig jordbruksmark
definieras med utgångspunkt i de förhållanden som råder i skilda landsdelar.
Det nu framlagda förslaget formuleras så att riktlinjerna skall gälla brukningsvärd
jordbruksmark och att jordbruksintresset där skall ges företräde om det
tilltänkta ändamålet kan uppnås på annat tillfredsställande sätt. Som brukningsvärd
jordbruksmark betecknas mark som med hänsyn till läge,
beskaffenhet och övriga förutsättningar är lämpad för jordbruksproduktion.
Den angivna nya formuleringen inflöt först i en inom bostadsdepartementet
upprättad promemoria. Genom att foga denna promemoria till regeringens
skilda beslut om utgångspunkter för det fortsatta planeringsarbetet inom
länen och hänvisa därtill har regeringen - sålunda utan att avvakta riksdagens
ställningstagande - ansett sig kunna deklarera ändrade principer. Ställningstagandet
gör visserligen inte anspråk på att ha direkta rättsverkningar men
torde ha ansetts vara en utgångspunkt för dess framtida beslut i enskilda planoch
tillståndsärenden. Den faktiska effekten detta har på bl. a. kommunernas
och länsstyrelsernas bedömningar innebär emellertid att regeringen föregripit
det riksdagsbeslut som behövs för att ändra riktlinjerna. Det är i praktisk
hantering till föga tröst att statsrådet Friggebo i propositionen (s. 27 n) visat sig
inse detta och sökt rättfärdiggöra besluten genom att inte kalla dem riktlinjer.
Deklarationen från regeringens sida får därmed endast en klarare karaktär:
man avser att tillämpa - och har kanske redan tillämpat - nya principer vare
sig de godkänts av riksdagen eller inte. Detta är anmärkningsvärt. Det är inget
försvar att avsteg från antagna riktlinjer i praktiken skett redan tidigare
genom beslut av trepartiregeringen (bostadsdepartementet) som successivt
skärpt dessa riktlinjer.

1 detta sammanhang får emellertid hanteringsfrågorna lämnas åsido.
Riksdagen har nu att pröva ett direkt förslag att godkänna vad i regeringsprotokollet
förordats beträffande utformningen av riktlinjerna för hushållning
med mark och vatten såvitt avser hushållning med jordbruksmark.

Till en början bör slås fast att jordbruksmark även fortsättningsvis bör
beredas ett skydd inom den fysiska riksplaneringens ram. Detta skydd bör

Mot. 1979/80:11

enligt vår mening utformas så att det kan förankras i breda opinioner och
framstå som meningsfullt. Det skall också kunna tillämpas på ett sätt som
inger förtroende.

Ovan har refererats förslagets sammanfattade utformning. Därtill läggs
emellertid även vissa uttalanden om tolkningen därav. Det centrala i detta
sammanhang är att tillåtligheten av tätbebyggelse på jordbruksmark i det
enskilda fallet skall prövas genom en avvägning mellan de motstående
intressena. Det påpekas å ena sidan att jordbruksmarkens kvalitet, arrondering
m. m. skall tillmätas betydelse. Resultatet är sålunda att jordbruksintresset
skall sättas in i en glidande skala. Å andra sidan påpekas i fråga om
utbyggnadsintresset att man även där skall utgå från en glidande skala inom
ramen för alternativ för tätortsutbyggnad som är ”tillfredsställande vid en
sammanvägd bedömning”. Dessa av regeringen godkända uttalanden är
förståeliga som en väg ut ur det dilemma som promemorians formuleringar
försatt den i.

Dessa formuleringar, hur väl de än belyser svårigheterna, ger emellertid
föga ledning vid tillämpningen. De är uppenbart svåra att förena med de
föreslagna riktlinjernas okänsliga formulering av jordbruksintresset i förening
med avsaknaden av krav när det gäller vad som skall bedömas som ett
tillfredsställande alternativ med ett klart tolkningsföreträde för staten
gentemot kommunerna.

Det får inte glömmas att riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen är
specifika i den meningen att de ger staten vissa möjligheter att ingripa i
kommunal planering. Det ligger i sakens natur att dessa riktlinjer skall
reserveras för att skydda verkliga intressen. Om de åberopas alltför ofta och i
situationer där de framstår som omotiverade även utanför den berörda
kommunen kan resultatet bli att det grundläggande syftet motverkas.
Medborgarna kan tappa förtroendet för den fysiska riksplaneringens och
statsmakternas viktiga roll i dessa hänseenden. Även om en allmän
planeringsprincip skulle kunna formuleras i enlighet med propositionens
förslag, följer därav inte som en självklarhet att den i oförändrat skick bör
antas som riktlinje till skydd för ett riksintresse. Det är inte heller en
självklarhet att allmänna riktlinjer, formulerade för t. ex. jordbrukspolitiken,
direkt kan överföras till byggnadslagstiftningens område. Samhällsplaneringens
syfte att lösa konflikter mellan motstående intressen kan inte
tillgodoses enbart utifrån sektorsvis formulerade riktlinjer.

Mot bakgrund av det anförda anser vi att riksdagen inte bör godkänna de
föreslagna nya riktlinjerna beträffande jordbruksmark. De tidigare godtagna
riktlinjerna bör därför gälla även i fortsättningen. Än en gång bör betonas
vikten, även i detta sammanhang, av att ett översiktligt synsätt tillämpas så
att de övergripande syften som den fysiska riksplaneringen skall tillgodose
inte kommer att skymmas av mängden av enskilda frågor. Därmed bibehålls
bättre skyddsprincipens trovärdighet. Ett fortsatt arbete med relativt enkla
områdesplaner bör kunna ge en fastare grund för fortsatt arbete med en mer

Mot. 1979/80:11

detaljerad planering. Även medan detta arbete pågår bör realistiska överväganden
kunna göras mot bakgrund av gällande riktlinjer i de fall där därmed
inte principiella låsningar för framtiden skapas.

Vi föreslår

att riksdagen med avslag på propositionen 1978/79:213 i motsvarande
del inte godkänner vad i regeringsprotokollet förordats
beträffande utformningen av riktlinjerna för hushållning med
mark och vatten såvitt avser hushållning med jordbruksmark.

Stockholm den 4 oktober 1979

PER BERGMAN (s)

OSKAR LINDKVIST (s)

LARS HENRIKSON (s)

THURE JADESTIG (s)

MAJ-LIS LANDBERG (s)

BIRGITTA DAHL (s)

MAGNUS PERSSON (s)

ARNE ANDERSSON (s)
i Gamleby

PER OLOF HÅKANSON (s)
LENNART NILSSON (s)
MARGARETA PALMQVIST (s)
ROLAND BRÄNNSTRÖM (s)
ERIC JÖNSSON (s)

IVAR NORDBERG (s)

GOTAB 62671 Slockholm 1979