Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion
1979/80:1030

av Olof Palme m. fl.
om invandrarpolitiken

1. Sverige - ett invandrarland

Under efterkrigstiden har Sverige utvecklats till ett invandringsland. I dag
finns i Sverige omkring en miljon innevånare som antingen själva invandrat
hit eller som är barn till personer som invandrat. Om något decennium
kommer ca en tredjedel av Sveriges befolkning att tillhöra denna grupp.

Denna utveckling ställer stora krav på uppmärksamhet och handlingsvilja
från statsmakternas sida. Fastlagda riktlinjer för invandringen måste följas
upp med konsekvens och målmedvetenhet samtidigt som politiken för de
invandrades anpassning till det svenska samhället fortlöpande måste
utvecklas och effektiviseras. Tyvärr finns anledning att rikta kritik mot de
borgerliga regeringarnas handhavande av invandrarpolitiken utifrån båda
dessa utgångspunkter.

2. Invandringspolitiken

Det är alltfort socialdemokraternas bestämda uppfattning att invandringen
måste anpassas till samhällets möjligheter att ge invandrare arbete, bostad
och social omvårdnad på samma villkor som den övriga befolkningen. Detta
förutsätter en planerad invandringspolitik. En invandring utanför samhällets
kontroll drabbar ytterst invandrarna själva.

2.1 Den reglerade invandringen

Endast genom en smidig men likafullt handfast tillämpning av uppställda
regler kan invandringspolitiken vinna stadga och insatserna för invandrades
anpassning till svenska förhållanden ge önskade resultat. Vid genomförande
av denna politik blir det alltid sist och slutligen fråga om beslut som rör
enskilda människor. Beslut som med rätta upplevs som påfrestande därför
att de griper så djupt in i de berördas liv och välfärd. Därmed växer kraven på
insikt, erfarenhet och kompetens hos de ytterst ansvariga.

För tiden efter september 1976 har ansvaret för invandringspolitiken
kommit att anförtros fem olika statsråd. Detta förhållande vittnar inte om att
de borgerliga partierna försökt lösa de ofta svåra problemen inom
invandrarpolitiken med det allvar och ansvar som de motiverar. De snabba
växlingarna har gjort att ingen ansvarig fått den tid som krävs för att vinna
den kunskap och erfarenhet som ett förtroendeingivande handhavande av

Mot. 1979/80:1030

dessa politiskt och tekniskt svåra frågor förutsätter. Konsekvenserna kan nu
avläsas i växande ärendebalanser i arbetsmarknadsdepartementet och, vilket
är än allvarligare, en vacklande hållning inom de borgerliga regeringarna till
invandringspolitikens regler. Detta har bl. a. fått menliga följder i fråga om
assyriernas/syrianernas invandring och anpassning.

Vid 1970-talets mitt ökade invandringen av assyrier/syrianer snabbt. De
invandrade levde tidigare på grund av religiösa motsättningar under svåra
förhållanden. Den socialdemokratiska regeringen beslöt därför av humanitära
skäl att de flesta av de assyrier/syrianer som fanns i Sverige skulle få

stanna. Samtidigt genomfördes åtgärder för att begränsa fortsatt invandring.
Koncentrationen av assyrier till Södertälje innebar stora svårigheter i fråga
om arbete, skolgång, social omvårdnad m. m. Därför genomfördes åtgärder
för att sprida assyriernas bosättning till andra kommuner.

Den okontrollerade invandringen har emellertid inte kunnat stoppas, och
koncentrationen av assyrier/syrianer till en kommun består. Även personer
som tidigare flyttat till andra kommuner har återvänt till Södertälje.

Sommaren 1979 fattade folkpartiregeringen beslut rörande invandringen
av assyrier/syrianer som kan sägas ha försvårat en redan tidigare synnerligen
besvärlig situation. Beslutet fick karaktären av ett försök att genom dels ett
medgivande om en särskild invandringskvot för anhöriga, dels skärpt
passgranskning bringa invandringen under kontroll. Beslutet torde ha fått
dubbelt olyckliga konsekvenser. Sålunda har invandringen av assyrier/
syrianer i realiteten tillåtits öka. Samtidigt har passmyndigheterna kommit
att ställas inför en ytterst svårlöst uppgift. Oförtjänt får nu passkontrollerande
personal ta emot en upprörd kritik från den berörda allmänheten.

Beslutet bör ersättas med ett program av handfasta åtgärder för att
begränsa och kontrollera invandringen bättre. Till dessa frågor återkommer
vi vid riksdagens behandling av regeringens aviserade proposition om ny
utlänningslag. Vidare måste åtgärder vidtas för att underlätta Södertäljes
problem och skapa en mer spridd bosättning bland assyrierna/syrianerna. I
detta sammanhang bör regeringen även överväga placering i förläggningar på
liknande sätt som för kollektivt överförda flyktingar.

Vad vi här anfört om riktlinjer för den reglerade invandringspolitiken bör
av riksdagen ges regeringen till känna.

2.2 Flyktingpolitiken

Sveriges utrikespolitiska neutralitet och fria ställning mellan stormaktsblocken
har gjort det möjligt för oss att utveckla en generös flyktingpolitik.
Vår obundna ställning har möjliggjort särskilda insatser där andra länder till
följd av sin utrikespolitiska hållning visat sig oförmögna till engagemang.
Denna tradition är av stort värde och bör med kraft föras vidare.

En sådan flyktingpolitik bör bygga på humanitära principer. Utrikespolitiska
hänsyn kan, tack vare den respekt som vår neutralitetspolitik tillvunnit

Mot. 1979/80:1030

sig, föras i bakgrunden. Med denna inriktning av flyktingpolitiken framstår
ett fortsatt engagemang för bl. a. latinamerikanska flyktingar som särskilt
angeläget. Dessa får f. n. allt mindre möjligheter att finna en fristad.

Vad vi här anfört bör av riksdagen som riktlinjer för flyktingpolitiken ges
regeringen till känna.

3. Invandrar- och minoritetspolitikens inriktning

Våren 1979 presenterade vi förslag till ett program för särskilda insatser på
kommunal nivå till förmån för invandrare. Därmed förde vi vidare den
politik som socialdemokratin grundlagt i regeringsställning. Riksdagens
borgerliga majoritet avvisade våra förslag.

Vi finner det så viktigt att samhällets engagemang för de invandrade
vidareutvecklas att vi nu åter för fram våra förslag. Vår politik kan
sammanfattas i begreppen jämlikhet, valfrihet och samverkan.

Jämlikhet mellan invandrare och svenskar förutsätter, som vi tidigare
framhållit, att invandringen anpassas till samhällets möjligheter att ge
invandrarna arbete och social trygghet. En invandring som helt styrs av
marknadskrafterna skulle vara till skada för löntagarna såväl i Sverige som i
utvandringsländerna.

Valfrihet för invandrarna och rätten för etniska minoriteter att fritt
utveckla sitt språkliga och kulturella arv svarar mot grundläggande
socialdemokratiska krav på självbestämmande och demokrati. Därför skall
samhället stödja invandrarnas och minoriteternas strävanden till egen
kulturell och etnisk identitet.

Samverkan människor emellan måste stärkas för att motverka fördomar
och kulturell isolering mellan olika grupper i samhället och för att främja
solidariteten över nations- och språkgränserna. Därmed kan arbetet för
internationalism och samhörighet mellan folken förankras i vardagen och i
det svenska samhällsarbetet.

I praktiken är det tyvärr alltjämt långt kvar innan de mål för invandrarpolitiken
som en enhällig riksdag antog år 1975 kan förverkligas. De senaste
åren visar också klart att invandrarnas ställning försvagas när arbetslösheten
ökar och många människor känner sin ekonomiska trygghet hotad. Det är
viktigt att klargöra att många av de problem som kännetecknar invandrarnas
situation är gemensamma för stora grupper i det svenska samhället. Det
bästa exemplet är invandrarnas situation i arbetslivet som, enligt de
levnadsnivåundersökningar som genomförts under senare år, karakteriseras
av alla de förhållanden som drabbar de svagaste grupperna i samhället - dålig
arbetsmiljö, obekväma arbetstider, stora olycksfallsrisker etc.

Mot. 1979/80:1030

4. Kommunerna och invandrarna

Med propositionen 1975:26 om riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken
m. m. tog den socialdemokratiska regeringen viktiga steg för att
reformera samhällsinsatserna till förmån för invandrarna. Målen för
politiken lades fast samtidigt som bl. a. arbetsmarknads-, bostads-, kulturoch
utbildningsfrågor liksom sociala spörsmål togs upp till samlad behandling.
Med de höjda ambitionerna följde ökade anspråk på insatser från såväl
staten som kommunerna.

Trots ambitiösa insatser från kommunernas sida har det, i en tid av snabbt
växande allmänna krav på kommunala insatser och ofta starkt begränsat
finansiellt utrymme, inte varit möjligt att fullt utveckla ett sammanhållet
kommunalt program till förmån för invandrarna. Därmed har det inte heller
blivit möjligt att mera definitivt värdera effekterna av olika insatser. Alltjämt
saknar vi entydiga uppgifter om olika insatsers effektivitet som delar i ett
sammanhållet invandrarprogram på kommunal nivå.

Mot denna bakgrund finner socialdemokraterna det angeläget att ytterligare
bidrag nu lämnas till breddad kommunal verksamhet. Verksamheten
bör få försökskaraktär och bedrivas i två kommuner med mera betydande
andel invandrare av den totala befolkningen. En av kommunerna bör ingå i
ett storstadsområde.

Med tanke på de särskilda kostnader som är förenade med pilotprogram av
det slag som kommer att förordas är det motiverat med särskilt finansiellt
stöd från staten. Riksintresset för försöken och därmed skälen för särskilt
finansiellt stöd från staten understryks av förhållandet att kunskaper och
erfarenheter från verksamheten kan tillgodoföras alla landets kommuner.

Det statliga engagemanget i försöken bör spänna över flera år. Försöksperiodens
längd torde få bestämmas slutgiltigt först efter fördjupade
kontakter mellan regeringen, invandrarverket och de berörda kommunerna.
Vid periodens slut bör insatserna och deras effekter utvärderas. Detta bör
förslagsvis ske genom invandrarverkets och riksrevisionsverkets försorg
under medverkan från berörda kommuner och medverkande organisationer.
Behovet av utvärdering reser krav på en sådan utformning och uppläggning
av försöken att insatta resurser (kostnader) kan ställas mot uppnådda resultat
(prestationer/effekter). Resultatet av försöken bör redovisas för riksdagen.

I det följande redovisas i allmänna ordalag vissa komponenter som skulle
kunna ingå i försöksverksamheten. Det bör ankomma på regeringen, och
den myndighet som regeringen bestämmer, att i intim samverkan med
försökskommunerna närmare precisera och reglera verksamheten.

Ett pilotprogram för ökade kommunala insatser för invandrares anpassning
bör spänna över ett brett fält - bostaden, förskolan, skolan,
myndighetskontakterna, medborgarinformationen osv.

Mot. 1979/80:1030

4.1 Bostaden 1

Kraftfulla insatser för en bättre boendemiljö för alla liksom åtgärder mot
bostadssegregation är grundläggande förutsättningar för att invandrarna inte
skall missgynnas på bostadsmarknaden.

Frågan om bostadsanvisningslag behandlas f. n. i riksdagen. Med en
effektiv anvisningsrätt skulle kommunerna få ett bra verktyg i sin hand för
rättvis bostadsförmedling, något som skulle ge inte minst invandrare och
flyktingar ett bättre utgångsläge på bostadsmarknaden. I försökskommunerna
blir anvisningsrätten av särskild betydelse, eftersom kommunerna därmed
effektivt kan sätta in bostadsförmedlande insatser som en grundläggande del
i ett sammanhållet invandrarprogram.

4.2 Barnen och språket

Tidigare ansågs intensiv träning i svenska och olika introduktionsåtgärder
vara tillräckliga för att tillgodose invandrarbarnens särskilda behov. Numera
vet vi att det också krävs andra insatser av betydligt mer långtgående
karaktär för att inte invandrarbarnen skall få en socialt, ekonomiskt och
kulturellt svagare ställning än andra barn.

1975 års invandrarpolitiska beslut innebar en klarare inriktning på att ge
invandrarbarnen möjligheter att vidmakthålla och befästa kunskaperna i
hemspråket. Detta är en nödvändig förutsättning för hela deras känslomässiga
och intellektuella utveckling.

Med utgångspunkt i denna syn på hemspråkets betydelse för invandrarbarnens
möjligheter till en harmonisk personlig utveckling bör nu i
försökskommunerna komma till stånd ett samlat program för främjande av
invandrarbarnens tvåspråkighet.

Ett sådant program kan innehålla följande moment:

o Särskilda kampanjer genomförs där kommunerna med information och
uppsökande verksamhet når alla berörda föräldrar till förskole- och
skolbarn i syfte att öka kunskapen om hemspråkskunskapens grundläggande
betydelse. Invandrarnas egna organisationer bör engageras i detta
informationsarbete, liksom i verksamhetens planering och genomförande
i övrigt.

o Invandrarbarn i förskola erbjuds hemspråksträning från senast fyra års
ålder. Nuvarande statsbidrag för invandrarbarnens hemspråksträning i
förskolan bör i enlighet härmed i försökskommunerna utgå utan
begränsning till viss lägsta åldersgrupp,
o Särskilda medel avsätts för försök med daghemsgrupper och daghemspersonal
med samma språk som i hemmet,
o Man bör särskilt anstränga sig att gruppera främst de yngre eleverna så att
tvåspråkigheten främjas samtidigt som en integrering med övriga elever
eftersträvas. På lågstadiet kan enspråkiga klasser vara lämpliga om antalet

Mot. 1979/80:1030

barn i samma ålder och i samma språkgrupp är tillräckligt stort. På
mellanstadiet bör en successiv övergång ske så att invandrarbarnen och de
elever som har svenska till modersmål kan följas åt upp i högstadiet. För
nyinvandrade elever och elever med särskilda språksvårigheter kan det,
om så är praktiskt möjligt, vara lämpligt att ordna enspråkiga grupper och
klasser även på högstadiet,
o Uppgiften att undersöka vilka resultat som hemspråksreformen hittills har
gett och att därmed trygga underlag för överväganden hur den successivt
skall utvecklas är nu en uppgift för skolöverstyrelsen i samverkan med
bl. a. socialstyrelsen. Den försöksverksamhet som här förordats bör vara
av särskilt värde i detta sammanhang.

4.3 De vuxna och språket

Kunskaper i svenska språket liksom samhällsorientering är viktiga
förutsättningar för en invandrares anpassning till svenska förhållanden. I
linje härmed har under gångna år viktiga reformer genomförts. Bl. a. har
svenskundervisning på betald arbetstid införts. En särskild utbildning för
analfabeter - grundutbildning för vuxna - har inrättats. Studiestödet för
dessa elever har förbättrats. Dessa och andra insatser har dock ännu ej fått
fullt praktiskt genomslag. Särskilda insatser bör nu prövas i de båda
försökskommunerna för att klarlägga reformernas fulla möjligheter, alternativt
praktiska begränsningar.

Följande åtgärder skulle kunna prövas:

o En särskild informationskampanj riktad till samtliga vuxna invandrare i
kommunen genomförs i syfte att höja invandrarnas motivation för
språkförkovran. Särskild uppmärksamhet ägnas de hemarbetande invandrarkvinnorna
samt dem bland den vuxna invandrarbefolkningen som
inte kan läsa och skriva. I informationsarbetet bör förutom kommunen
även studieförbunden, kvinnoklubbar och de fackliga organisationerna
engageras.

o Behovet av ökade kunskaper i svenska språket och om svenska
samhällsförhållanden är särskilt stort bland de hemmaarbetande invandrarkvinnorna.
Därför bör svenskundervisningen via studieförbunden i
försökskommunerna särskilt anpassas till dessa kvinnors situation. Detta
kan komma till uttryck bl. a. genom uppsökande information och
barnpassning i samband med svenskundervisningen, åtgärder som även
kan visa sig vara av värde vid intensifierade insatser för grundutbildning av
vuxna. Härutöver bör studieförbundet beredas möjlighet att ersätta de
merkostnader som kan vara förenade med ett deltagande i undervisningen
- kostnader som annars kan verka återhållande på invandrarkvinnornas
möjligheter att delta i undervisningen. Ersättningen skulle kunna utgå

Mot. 1979/80:1030

som en särskild timersättning, alternativt som en premie vid fullföljd
kurs.

o Invandrare äger i dag rätt att kostnadsfritt genomgå undervisning i
svenska under viss maximerad tid. Undervisningen genomförs i studieförbundens
regi. Den enskildes behov av studietid varierar dock. I
försökskommunerna bör därför studieförbundet beredas tillfälle att mera
individuellt anpassa undervisningens längd med utgångspunkt i den
enskildes förutsättningar och behov.

4.4 Ungdomen och skolan

Genomförda undersökningar visar att invandrarungdomarna har ett sämre
utgångsläge än svenskfödda ungdomar. De går i mindre utsträckning vidare
till annan utbildning efter grundskolan. De har en mycket högre arbetslöshet
än svenska ungdomar. Rapporterna om invandrarungdomar som har sociala
problem, som upplever störningar i sin kulturella utveckling och allvarliga
identitetskriser är illavarslande.

Insatser för invandrarungdomar bör därför bli ett viktigt inslag i
försöksverksamheten. Av intresse borde därvid bl. a. bli en kraftig förstärkning
av dessa ungdomars studie- och yrkesorientering.

Som särskilt angeläget framstår det att stimulera invandrarnas direkta
engagemang i såväl barnstugeverksamheten som skolan. Genom uppsökande
verksamhet bland invandrade föräldrar bör dessa engageras för medverkan
i hem och skola-verksamheten, klassmöten, uppgifter som klassföräldrar
osv. Dessa aktiviteter bör kompletteras med särskild information till svenska
föräldrar med barn i förskolan och grundskolan om invandrarnas förhållanden.

4.5 Invandrarna och myndigheterna

Först genom en god förståelse för svenska samhällsförhållanden kan
invandrade förväntas fullt ut tillvarata sina sociala rättigheter och svara upp
tili sina medborgerliga skyldigheter.

o Av vikt är därvid att kontakterna med samhällets myndigheter löper
smidigt och utan missförstånd. Goda språkkunskaper hos invandrarna är
här av största vikt. Lika viktigt är dock ofta att myndigheten genomen god
tolkservice kan erbjuda kontakt på invandrares eget språk. Tolkservicen
är i dag ojämnt utbyggd och håller en ojämn kvalitet även i övrigt. Som en
väsentlig del i försöksverksamheten bör därför ingå att förstärka
tolkservicen såväl volymmässigt som kvalitativt i vad avser tolkarnas
utbildning och kompetens. Syftet bör vara att närmare utröna vilka vinster
för såväl samhälle som enskilda berörda som kan göras i ett system med
fullgod tolkservice.

Mot. 1979/80:1030

0 Som ytterligare ett inslag i denna del av den förordade försöksverksamheten
borde kunna ingå projekt för bättre information på det egna språket

om sociala rättigheter.

4.6 Invandrarkultur

De mål för invandrarpolitiken som har antagits av riksdagen innefattar
också kulturell jämlikhet mellan invandrare och svenskar. Det innebär att
ailä grupper i samhället måste ha möjligheter att bevara och utveckla sitt
språk och sin kultur och att en kulturell växelverkan skall komma till stånd
mellan svenskarna och de språkliga minoriteterna. Det innebär också att
invandrarna måste få bättre möjligheter till en kulturellt och socialt
berikande fritid och att invandrarna genom kulturpolitiken skall kunna
engageras i samhällsdebatten. Den egna skapande aktiviteten inom de olika
språkgrupperna måste uppmuntras.

Dessa mål bör komma till uttryck även i försöksverksamheten. Därför bör
särskilda medel avsättas för projektstöd till egenverksamheten inom
invandrarorganisationerna.

Värdet av en nära kontakt med hemlandets kulturyttringar understryks
ofta. Därför bör verksamheten bland invandrade kulturarbetare uppmuntras.
Inom försöksverksamheten bör också kunna öppnas vägar för ett direkt
kulturutbyte, där kulturarbetare från invandrarnas hemländer bjuds hit för
att i förskolor, skolor, organisationer osv. dela med sig av sitt kulturarv.

4.7 Svenskarna och invandrarna

Genom sina insatser på arbetsmarknaden och j samhällslivet i stort har
invandrarna i hög grad medverkat i välståndsutvecklingen. De har berikat
vår kultur och vidgat vår världsbild och våra internationella kontakter.

Invandrarna utför viktiga uppgifter inom arbetslivet. De slitsamma
tempojobben i industrin, de påfrestande jobben i servicenäringarna och de
allt viktigare människovårdande jobben hos landsting och kommuner besätts

1 dag i stor utsträckning av invandrare.

Till stor del som en följd av det ekonomiska läget i Sverige har fördomar
mot invandrare under de senaste åren kommit i dagen på ett mera brutalt sätt
än tidigare. Det finns anledning till djup oro över det invandrarhat som nu
gör sig gällande på olika håll i det svenska samhället. Särskilt allvarligt är det
när barn och ungdom utsätts för detta. Det är främst i det dagliga,umgängeti
bostadsområdena, skolorna och på arbetsplatserna - mellan invandrare och
svenskar som vi kan lägga grunden för förtroende och förståelse mellan
minoritets- och majoritetsgrupper. . .

I försöksverksamheten bör kunna ingå en särskild informationskampanj
riktad till de svenska kommuninnevånarna. Denna del i försöken skulle få sin
särskilda betydelse inte bara genom möjligheterna att denna väg bryta ned

Mot. 1979/80:1030

allmänna fördomar utan även genom de möjligheter som skulle öppnas att
närmare undersöka förutsättningarna för att genom information och
kunskap förebygga öppna motsättningar mellan inhemsk och invandrad
befolkning.

4.8 Kostnader och finansiering

Vi har här förordat en flerårig försöksverksamhet i två kommuner. Med
utgångspunkt i de synpunkter på den allmänna inriktningen av verksamheten
som angivits kan de särskilda kostnader för försöken som bör finansieras över
statsbudgeten beräknas till i storleksordningen 4 milj. kr. för ett helt första
verksamhetsår. Påbörjas verksamheten den I januari 1981 faller hälften
härav på budgetåret 1980/81.

Riksdagen bör bemyndiga regeringen att, med utgångspunkt i de riktlinjer
som tidigare förordats, under budgetåret 1980/81 stödja försök med
intensifierade kommunala anpassningsåtgärder inom en finansiell ram på 2
milj. kr.

Regeringen bör under återstoden av försöksperioden årligen förelägga
riksdagen förslag rörande verksamhetens utformning, kostnader och finansiering.

5. Psykiatrisk vård för invandrare

Att lämna sitt hemland för att bosätta sig utomlands innebär en
omställning med djupgående påfrestningar för individen. Tidigare gemenskap
med anhöriga och vänner går förlorad. Samtidigt ökar påfrestningarna
genom kraven på anpassning till sådana ofta radikalt annorlunda yttre
livsbetingelser som samhällsordning, arbetsvillkor, bostadsförhållanden,
sedvänjor osv. Till detta kommer så den påfrestande upplevelsen av att för
kortare eller längre tid förlora sitt språk.

Detta är några av de förhållanden som medverkar till att många
invandrade upplever stark psykisk press. Exemplen på att problemen för den
enskilde blir så svåra att de motiverar en direkt vårdinsats är många. Dessa
vårdbehövandes situation försvåras genom att samhällets resurser i form av
psykoterapeutisk och psykiatrisk behandling inte fullt ut står till invandrarnas
förfogande. En viktig faktor härvidlag är att dessa vårdformer, såväl för
en korrekt diagnostik som för en framgångsrik terapi, är starkt beroende av
en god språkförståelse mellan patient och vårdpersonal. Trots att invandrarnas
psykiska problem sålunda många gånger är speciellt svåra är deras
förutsättningar att få del av den psykiatriska vården särskilt begränsade.
Detta förhållande förtjänar nu uppmärksamhet.

Vi har tidigare förordat en försöksverksamhet med särskilda invandrarpolitiska
åtgärder i två primärkommuner. På samma sätt förordar vi en
särskild försöksverksamhet med psykiatrisk vård för invandrare inom ett

Mot. 1979/80:1030

landstingsområde med hög andel invandrade innevånare. Verksamheten bör
bedrivas med tvåspråkig personal. Möjligheterna att öka vårdens kvalitet
genom en koncentration till en viss klinik bör övervägas. På skilda håll har
redan i dag påbörjats viss psykoterapeutisk och psykiatrisk verksamhet
särskilt för invandrare. Skäl talar för att de av oss förordade försöken byggs
upp med en sådan redan påbörjad verksamhet som bas. Eftersom
försöksresultaten blir av värde för den psykiska hälsovården i hela landet bör
verksamheten genomföras med statligt stöd.

Med hänvisning till det anförda föreslår vi att riksdagen beslutar uppdra åt
regeringen att uppta förhandlingar med företrädare för landstingen om
försöksverksamhet med psykiatrisk vård för invandrare. Resultatet av dessa
överläggningar i vad gäller verksamhetens förläggning, inriktning och
finansiering bör snarast föreläggas riksdagen som förslag till statsunderstödda
försök med psykiatrisk vård för invandrare.

Hemställan

Med hänvisning till vad som anförts hemställs*

att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om riktlinjer för den reglerade invandringspolitiken,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om riktlinjer för flyktingpolitiken,

3. beslutar att försök med intensifierade anpassnirtgsåtgärder
inleds med utgångspunkt i de riktlinjer som förordats i
motionen,

4. till Åtgärder för invandrare (D 3) för budgetåret 1980/81
anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med 2 000 000

*Se även motionen 1979/80:1031.

Mot. 1979/80:1030

kr. förhöjt reservationsanslag, varvid dessa extra medel tillgodoförs
försöksverksamheten.

Stockholm den 24 januari 1980

OLOF PALME (s)

INGVAR CARLSSON (s)

BENGT GUSTAVSSON (s)

HANS GUSTAFSSON (s)

LILLY HANSSON (s)

LENA HJELM-WALLÉN (s)

PAUL JANSSON (s)

GÖRAN KARLSSON (s)

VALTER KRISTENSON (s)

OLLE WESTBERG (s)
i Hofors

LISA MATTSON (s)

THAGE PETERSON (s)
ANNA-GRETA SKANTZ (s)
INGVAR SVANBERG (s)
LARS ULANDER (s)

ESSEN LINDAHL (s)

CURT BOSTRÖM (s)
MAJ-LIS LANDBERG (s)

GOTAB 64404 Stockholm 1980