Riksdagens protokoll 1978/79:81

Tisdagen den 6 februari

Kl. 15.00

§ 1 Fyllnadsval till utskott

TALMANNEN: Folkpartiels partigrupp har som suppleant i finans- och näringsutskotten under Rune Ångströms ledighet anmält hans ersättare Ulla Orring.

Talmannen förklarade därefter vald lill

suppleant i finansutskottet Ulla Orring (fp)

suppleant I näringsulskoltet Ulla Orring (fp)

§ 2 Justerades protokollet förden 29januari.

§ 3 Meddelande om ändring i den preliminära tidsplanen

TALMANNEN:

Då inga interpellations- och frågesvar anmälts till fredagen den 9 februari böriar bordläggningsplenum nämnda dag kl. 14.00 i stället för kl. 09.00.

§ 4 Upplästes följande till kammaren inkomna skrivelse:

Till riksdagens kammare

Sedan jag utsetts lill landshövding får jag härmed anhålla om entledigande såsom riksdagsledamot för Hallands län med verkan frän februari månads utgång.

Stockholm den 6 februari 1979 Johannes Antonsson

Denna framställning bifölls av kammaren.

§ 5 Talmannen meddelade att lill kammaren inkommit läkarintyg för Britt Mogård. som var sjukskriven ytterligare under tiden den 13-18 februari.

Erforderlig ledighet beviljades.

Industriministern ERIK HUSS erhöll ordet för all besvara Nils Berndtsons (vpk) den 25 januari anmälda fråga, 1978/79:305, och anförde:

Herr lalman! Regeringen har den 21 december 1978 bemyndigat mig all tillkalla en delegation för beredning av frågor om civilt utnyttjande av flygindustriella resurser. Nils Berndlson har frågal mig vilka direktiv och vilken sammansättning som denna delegation avses atl få.

Direktiv för delegalionen är f n. under tryckning och kommer atl distribueras till riksdagen inom kort. I direktiven konstaleras all anskaff ningen av näsla allackflygssyslem kommer all kräva minskade insatser av främst utvecklingspersonal i flygindusirin. Därför uppdras del ål en särskild delegation atl i samverkan med berörda förelag och fackliga organisationer undersöka möjlighelerna för berörd personal till civil sysselsättning både inom och utom flygindustrins ram. Delegationen skall därvid i första hand undersöka vilka möjligheler lill civil sysselsättning som finns inom flygindustrins ram och i vilken mån statliga insatser är nödvändiga för alt sådan sysselsättning skall komma till stånd. Därulöver skall delegationen tillsammans med berörda myndigheter och organisationer undersöka möjlighelerna lill utvecklingsprojekt inom andra områden, som bedöms vara angelägna för samhället. Särskilt nämns att delegationen bör undersöka möjligheterna att via den offentliga upphandlingen möjliggöra större projekt med betydande inslag av leknisk utveckling.

Beslut om sammansättning av delegationen har fallats av mig. Delegationen kommer atl ledas av generaldirektören för televerket Tony Hagström, och i delegalionen ingår i övrigt generaldirektören för styrelsen for teknisk utveckling Sigvard Tomner, två företagsledare, nämligen bankdirektör

Morgan Abrahamsson, Svenska Handelsbanken, och direktör Gösta Bystedi, AB Electrolux, samt ombudsman Arne Angelöf Svenska melallinduslriar-beiareförbundei, tekn. dr Martin Fehrm, Civilingenjörsförbundet, och ingenjör Benn Ottoson, Indusiririänsiemannaförbundet Därulöver kommer all lill kommiilén knytas som sakkunniga eller experter representanter för bl. a. berörda lokala intressenter samt vissa departement och myndigheter.

NILS BERNDTSON (vpk):

Herr lalman! Försummelserna i fräga om planering för civil produktion för militärindustrin har framträtt tydligt i diskussionerna om den framtida flygplanslillverkningen - B3LA-debatien har i det avseendei varit belysande. För dessa försummelser bär både statsmakterna och företagsledningen vid Saab-Scania ansvar. Det är skrämmande alt det enda alternativ till fortsatt lillverkning av mililära flygplan som man ställl upp är arbetslöshet för arbetare och riänsiemän.

Problemen har naturligtvis inte kommil som en blixt från klar himmel. Under hela 1970-talel har man kunnai förulse alt behov av annan produktion skulle uppstå. Tyvärr har inga verkliga ansträngningar gjorts för atl främja civil produktion vid Saab-Scania.

Varje steg i rält riktning - även om del är litet - skall naturiigtvis noteras. Delta gäller bl. a. konstaterandena i regeringens kommuniké den 22 december 1978, där det sägs alt "oavsett val av inriktning av attackflygan-skaffning uppslår omställningsproblem för den mililära flygindusirin" och vidare atl "det är viktigt all ingen lid förioras vad avser förberedelserna för sådana åtgärder".

Men det har dröjt med beskeden om vilka direktiv och vilken sammansättning den aviserade kommittén skulle fä. Delta har skapat oro bland de anslällda. Det är mot den bakgrunden jag har ställt min fråga lill industriministern, och jag vill nu tacka för svaret.

Tyvärr måslejag säga att svaret andas en alltför passiv hållning med tanke pä att del här handlar om ett myckel stort problem. Industriministern använder formuleringar som "i vilken mån slalliga insalser är nödvändiga för atl sådan sysselsällning skall komma till stånd". Men statliga insalser är nödvändiga, herr Huss! Och när del gäller delegationens sammansättning måste man beklaga au de lokala iniressena, särskilt de fackliga, lydligen kommer att engageras endasi indirekl. Enligt min mening måste della arbete bedrivas så nära ritbordet och verkstadsgolvet som det över huvud tagel är möjligt, och därför anser jag del naluriigl att de fackliga organisationerna på förelagel får representation i kommittén. Anser inte industriministern att del är befogat med representanter för de lokala fackliga organisationerna i en sådan här utredning?

Jag har pekat på försummelserna i fråga om planeringen för civil produktion, och också regeringen säger atl del är viktigt att ingen tid förloras. Mol den bakgrunden ärdet nödvändigl au utredningsarbetet nu bedrivs med stor snabbhet Jag vill därför fråga: Vilken tidsram anser industriministern

Nr 81

Tisdagen den 6 februari 1979

Om delegationen för civil verksamhel vid den militära flygindusirin

Nr 81

Tisdagen den 6 februari 1979

0/77 delegationen för civil verksamhet vid de/t militära flygindustrin

bör gälla för deua arbete?

Med tanke på denna frågas stora betydelse vill jag slutligen fråga, om regeringen är beredd att gå vidare - utöver åtgärden att tillsätta denna kommiiié-och medverka lill all etl program och ell planeringsarbete för civil alternalivproduktion i slörre skala, som kan la över resurser frän militärindustrin, kommer lill stånd.

Industriministern ERIK HUSS:

Herr talmän! Enligl min mening är det initiativ som nu tagits tillräckligt i nuvarande läge.

Jag vill vidare bestrida Nils Berndtsons påstående atl regeringen lar läll pä dessa problem och att vi inte är på det klara med om statliga insalser behövs. Vi är på del klara med delta, men i vilken ulsträckning insatserna behövs kommer ju alt framgå genom delegationens arbete.

Vad beträffar frågan om representation för lokala intressenter, särskilt de lokala facken, förhåller del sig så att vi har talat med de tre berörda organisationerna Metall, SIF och Civilingenjörsförbundet Var och en av dessa har fått välja hurde vill låta sig representeras. Del har på det sättet blivit en ganska stor delegation med sju personer. Jag tror inle det vore lyckligt för arbetet, om man skulle myckel utvidga representationen. Vi har emellertid angivit att lokala intressenter bör anlitas som experter och sakkunniga, och jag syftar då både på de berörda kommunerna Linköping och Trollhättan, på de berörda facken och naturiiglvis på de berörda företagen. Jag tror delta är ett smidigt sätt att lösa frågan om representationen, så att man bevarar arbetsdugligheten inom delegationen samtidigt som man säkrar de behövliga lokala kontakterna och informationerna.

NILS BERNDTSON (vpk):

Herr talman! Jag tror att del ändå är klokt om regeringen försöker sätta sig in i totalsituationen för en kommun som Linköping, där 20 % av .sysselsättningen och 40 % av industrisysselsättningen baseras på militär verksamhet. Där behövs rejäla satsningar på civil produktion. Man måsle ändå anse all staten bör ha både skyldighet och intresse när del gäller all gå in aktivt, skyldighel mol arbetare och tjänstemän som har gjort sina arbetsinsatser för au förverkliga statliga beslut och också mot en kommun vars planering i hög grad dikterats av statliga intressen och beslut Staten bör ocksä ha intresse av atl gä in för all lillvarala de väldiga resurser som i dag är bundna till mililära uppgifter. I dessa avseenden tyckerjag att regeringens ålgärder är för passiva. Man försöker au nödtorftigt sä att säga fylla upp med civila alternativ, men enligl min mening bör man haen framförhållning och en god planering på det här området.

Industriministern .sade ingenling om lidsramen, och här vill jag upprepa min fråga.

Förordas en direkt representation för de vid Saab-Scania AB anställda, behöver ju detla inte innebära ett underkännande av den sakkunskap som finns i delegationen. Det är viktigt att man tillvaratar de erfarenheter och

Justitieministern SVEN ROMANUS erhöll ordel för alt besvara Knut Wachtmeisiers (m) den 24 januari anmälda fråga, 1978/79:300, och anförde:

Herr talman! Knut Wachtmeister har frågat mig om jag avser att avlämna någon proposilion rörande personalval och valkretsindelning till vårriksdagen.

I januari 1978 avlämnades betänkandet (SOU 1977:94) Personval och valkretsindelning. Belänkandet innehåller förslag lill olika ändringar i vallagen. Ändringarna innebär ett förstärkt inslag av personval i vårt valsystem och dessulom en ny valkretsindelning för riksdagsvalen. Belänkandel har remissbehandlals. Remisstiden gick ut den 1 oktober 1978.

Beträffande remissutfallet kan för dagen ges följande mycket kortfattade redovisning.

Förslagel om ökal inslag av personval har bemötts avvaktande, från en del håll kritiskt. En majoritet av dem som har uttalat sig anser att några förändringar inte kan företas utan ytterligare utredning. Frågor som anses kräva närmare belysning är t. ex. konsekvenserna för de kommunala valen samt effekten på arbetet under valrörelsen. Nägra instanser kritiserar också förslaget från mer tekniska utgångspunkter.

När det gäller valkretsindelningen uttalas från mänga håll en allmän sympati för utredningens ståndpunkt alt valkretsarna inte skall vara för stora. När man kommer till utredningens konkreta förslag om hur man skall åstadkomma mindre valkretsar i de olika områdena visar det sig emellertid att meningarna är mer delade. De länsstyrelser och kommuner som berörs direkt av ändringarna beiräffande Stockholmsområdet och Göleborg är övervägande tveksamma eller avvisande till utredningens förslag. Reaktionen på förslaget rörande Malmöhus län är mer positiv. Men också på den punkten förekommer ullalanden som gär ul på att ytterligare överväganden måste

Nr 81

Tisdagen den 6 februari 1979

0//7 tidpunkten för proposition med anledning av personvals- och valkretsutredningens betänkande

föregå beslut i frågan.

Del är ännu för tidigt att uttala sig om vilka beslut den fortsatta beredningen inom regeringskansliet kan föranleda. Frågan bör också bli föremål för överiäggningar mellan partierna.

KNUT WACHTMEISTER (m):

Herr lalman! Jag skall be alt fä tacka jusiiiieministern för svaret på min fråga. Jag är inle särskilt förvånad över del relativt negativa beskedet Den preliminära propositionsförteckningen innehöll visserligen en proposilion om ändring av vallagen, men den gällde andra, mindre betydelsefulla reformer.

Av de två reformer som personvals- och valkretsulredningen arbetat med under åren 1974-1977 är enligl min uppfattning ändringen av valkretsarna den viktigaste och också den lättasle all genomföra. Inte minsl betydelsefullt är del alt avskaffa Fyrsiadskretsen i Malmöhus län.

Redan för fem år sedan, när konstitutionsutskoitet behandlade en motion om valkreisändring i Malmöhus län, förutsatte utskottet i sitt av riksdagen godkända belänkande att en sådan ändring skulle kunna ske redan lill 1976 års val. Som bekant blev del inte sä, och inle heller till årets val blir det någon ändring.

Läggs det inte någon proposilion lill vårriksdagen finns det en lilen men dock risk all del blir en socialdemokratisk regering som kommer med förslag om en ny valkretsindelning. Della kan medföra att vi får en modell med femmannavalkretsar som riktmärke, vilkel för med sig två stora nackdelar.

1. I sä fall räcker inte de nuvarande 39 utjämningsmandaten till. För att öka antalet utjämningsmandat fordras grundlagsändring. Då uppskjuts reformen ytteriigare i tre år.

2. Femmandatsallernalivet med 54 valkretsar i slällel för nuvarande 28 eller utredningsförslagets 34 medför alt nägra av de mindre partierna inte kommer alt bli representerade i alla valkretsar. Delta är definilivi inte tillfredsställande ur demokratisk synpunkt.

Jag konstaterar alltså atl svarel på min fräga blev undvikande. Jag kan till nöds ha förståelse för atl regeringen tvekar när det gäller personvalsreformen efiersom remissinstansernas yttranden varit ganska motsägelsefulla. Men man måste väl ändå i februari månad ha klart för sig om det skall bli någon proposition senast i april, så all vårriksdagen kan fatta beslut i frågan.

Min följdfråga måste dä bli om regeringen och justitieministern kan länka sig att lägga en proposition om enbart valkretsindelningen. Och om jag inte kan fä svar på den frågan heller vore jag lacksam all få vela när justitieministern räknar med att kunna la slällning lill om det blir en proposilion i vår eller ej.

vara överordnad, eftersom etl ökal inslag därav fär följder ocksä för hur valkretsindelningen bör göras. Del är därför det i försia hand fordras elt övervägande beträffande belänkandel i dess helhel. Och ställning måste tas till om det skall föranleda yiteriigare ulredning.

Men jag är medvelen om att valkretsindelningen i Malmöhus län från vissa utgångspunkter är mindre ändamålsenlig, och del är ocksä klart, som jag nämnde i mitt svar, atl pä den punkien fick utredningsförslaget det mest posiliva mottagandet under remissbehandlingen.

Vad jag för dagen kan säga är all del inie är osannolikt att man i den ena eller den andra formen relativt snart bör gå vidare med den frågan. Del är emellertid viktigt atl en sådan lösning blir godtagbar för de lokala organisationerna och de myndigheter som berörs, och delta kommer atl beaktas vid ärendets fortsatta behandling inom regeringskansliet. Så myckel äremellerlid klart atl det inte är möjligl atl framlägga någon proposition lill vårriksdagen.

Nr 81

Tisdagen den 6 februari 1979

0/77 tidpunkten för proposition med anledning av personvals- och valkretsutredningens betänkande

KNUT WACHTMEISTER (m):

Herr lalman! Jag tycker inle alt sambandet mellan personvalsreformen och valkretsindelningen är av så hög dignitet atl man inte skulle kunna föreslå enbart en reform av valkretsindelningen, alltså ulan atl del också läggs fram etl förslag om ökal inslag av personval.

Del är beklagligt atl regeringen uppenbarligen inle har ambitionen och kanske inle heller kraften att genomföra en hel del av de reformer som säkeriigen hade kommil lill stånd, om ireparliregeringen hade kunnai sitta kvar. Jag tänker då inte bara på valkretsindelningen ulan ocksä på frågor som läroplanen för grundskolan och förtroendemannalagen. I det senare fallet förefaller tveksamhet råda om huruvida man hinner lägga fram en proposition, trols alt den i stort setl var klar redan i höstas. Jag tänker vidare pä lagen om enskilda skolor och på sophämtningslagen. Propositionen i det sistnämnda ärendet, som är ell viktigt steg bort från en växande byråkrati, har aviserats till april-maj. Under sådana förhållanden mäste naturligtvis stora ansträngningar göras för atl ett beslut i frågan skall kunna fattas av riksdagen under våren.

Justitieministern gav nu det klara beskedet atl det, även om han tyckte att en ändring relativt snart kunde ske i Malmöhus län, under inga förhållanden skulle kunna fattas någol beslut av riksdagen under våren. Jag beklagar denna inställning myckel och hoppas att justitieministern tänker om på denna punkt. I så fall skulle vi kanske ändå kunna få en sådan reform i Malmöhus län som vi har väntal på i mänga år.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 81

Tisdagen den 6 februari 1979

0//7 den s. k. skrivarverksiaden vid Hinseberg

§ 9 Om den s. k. skrivarverksiaden vid Hinseberg

Jusiiiieministern SVEN ROMANUS erhöll ordet för all besvara Jörn Svenssons (vpk) den 23 januari anmälda fråga, 1978/79:297, och anförde:

Herr talman! Mot bakgrund av alt kriminalvårdsstyrelsen stoppat en s. k. skrivarverkstad, som två stipendiater under hösten 1978 har bedrivit pä kriminalvärdsanslallen i Hinseberg, har Jörn Svensson frågat mig om jag ämnar se lill att denna verksamhet får fortsätta.

Enligl gällande bestämmelser beslutar vid riksanslali styresmannen om de besök av utomstående som ulgör en förutsättning för en verksamhel av förevarande slag. Av 29 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt framgår atl intagen får ta emot besök i den utsträckning del lämpligen kan ske. Det ankommer således på styresmannen atl med beaktande bl. a. av ansialtens personella och lokalmässiga resurser bedöma om och i vilken omfattning besök till viss intagen eller grupp av intagna kan komma lill stånd. Kriminalvårdsstyrelsen har emellertid en allmän befogenhet att ändra vad Ijänsleman inom kriminalvärden har beslutat med stöd av lagen om kriminalvård i anstalt.

Beslut av kriminalvårdsstyrelsen kan överklagas till kammarrätt eller i vissa fall regeringen. Det ingårdäremot inle i mina befogenheter som ledamot av regeringen alt i annal fall ompröva ett enskilt beslut som har fattats av kriminalvårdsstyrelsen eller tjänsteman inom kriminalvården.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Jag lackar för svaret pä min fräga. Det var emellertid ett klent svar, såsom det rimligtvis måsle bli när man försöker försvara en i grunden dålig sak.

Varför förbjöds denna skrivarverkstad pä Hinseberg? Såvitt jag förslår stämmer inle detta förbud med av riksdagen givna riktlinjer för kriminalpolitiken och kulturpolitiken.

För det första: Del är ytterst viktigt, att grupper av socialt och kulturellt utslagna kan återvinna rätten till sitt språk. Det är viktigt som studieiräning och som led i en känslomässig rehabilitering och nydaning liksom det ocksä direkt stärker människans möjligheter att praktiskt ta sig fram i samhällel. Av vilken anledning godtar då regeringen att man berövar de intagna vid Hinseberg en sådan möjlighet?

För del andra: Klienten mäste i all terapeutisk verksamhet kunna uttrycka sig i en rak kommunikation också beträffande kontroversiella och smärtsamma förhållanden och erfarenheter. Alt sä att säga få skriva av sig kan därvid vara av slort värde. Rehabilitering och terapi blir ju verkningslösa, om man skulle begränsa alla uttrycksmedel till harmlösa eller intetsägande former, som enbart avgörs av disciplinära synpunkler.

För det tredje: Att skriva är au dokumentera - att delge andra sina subjektiva erfarenheter. För ovanlighetens skull hade den här skrivarverksiaden gett internerna möjlighel all själva beskriva, inte bara bli beskrivna och analyserade av andra människor. Varie förnuftig människa inser all en

sådan dokumentation hade kunnat vara av stort intresse för behandlings- och rehabiliteringsarbetet inom kriminalvårdssektorn. Man frågar sig: Vad är det egentligen kriminalvårdsstyrelsen vill uppnå genom att stänga skrivarverksiaden? Är detla en signal till en ny sorts kriminalpolitik?

Justitieministern söker nu liksom undvika sakfrågan genom alt angripa den från en strikt formalistisk synpunkl. Jag känner mycket väl lill att justitieministern inte är formell överprövningsinstans för beslut av denna art, så undervisningen gentemot mig i det avseendet är i och för sig obehövlig. Men vi skall inte glömma atl en medlem av regeringen inom sitt ämnesområde har konstitutionellt ansvar för att se till alt ärenden inom den seklorn handläggs av ämbetsverken pä etl sådant sätl att det slår i överensstämmelse med av riksdagen givna riktlinjer.

Jag skulle därför vilja slälla en rent politisk - icke en juridisk och formell -fräga: 1 vilket avseende slår kriminalvårdsstyrelsens förbud mot skrivarverksiaden pä Hinseberg i överensstämmelse med de kriminalpolitiska och kulturpolitiska riktlinjer som riksdagen har givit? Var i dessa riktlinjer kan man finna stöd för atl det är rikligt att utfärda etl sådant här förbud?

Nr 81

Tisdagen den 6 februari 1979

Om den s. k. skri-vaiyerkstaden vid Hinseberg

Justitieministern SVEN ROMANUS:

Herr lalman! Jag har från kriminalvårdsstyrelsen inhämtat att beslutet att avbryta verksamhelen på skrivarverksiaden vid Hinseberg grundade sig på del förhällandet att verksamheten enligt kriminalvårdsstyrelsens och anslallsledningens uppfattning kommil att få alltför stor omfattning tidsmässigt och alt den koncentrerats till en allt mindre grupp intagna. Verksamhetens omfallning och inriktning medförde enligl styrelsen atl anstaltsledningen inte ansåg sig ha möjlighet atl följa verksamheten i den ulslräckning som man anser nödvändig med hänsyn till ordning och säkerhet inom anstalten.

Själv anser jag att fritidsverksamheten utgör ell myckel viktigt led i arbetet pä atl i möjlig mån utforma kriminalvärden i anstalt pä elt sådant sätt alt de intagnas anpassning i samhällel främjas och alt skadliga följder av frihets-berövandet motverkas. Del är därför av stort värde om verksamhelen kan understödjas även av organ och enskilda ulanför anstalten i den män praktiska förulsältningar föreligger. Det var också sä alt denna verksamhet frän börian understöddes av kriminalvårdsstyrelsen liksom av BRÅ. Men somjag redan har framhållit fick verksamheten en hell annan omfattning i liden och en annan inriktning än vad som ursprungligen hade överenskommits mellan kriminalvårdsstyrelsen, anslaltsledningen och stipendiaterna, och den blev alllför resurskrävande för anstaltens del. Det är denna bedömning som anslaltsledningen liksom kriminalvårdsstyrelsen har alt göra enligl lagen om kriminalvård i anstalt

Jag anser alltså alt den bedömning som har gjorts av kriminalvårdsstyrelsen är täckt av de befogenheter styrelsen har enligl lag. Jag har inle ansett att det som förevarit utgör någon anledning att utfärda ändrade föreskrifter.

Nr 81

Tisdagen den 6 februari. 1979

Om den s. k. skrivarverksiaden vid Hinseberg

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Del är lilel svårl med den här skillnaden mellan juridik och politik. Vi diskuterar här politiskt och från en parlamentarisk grundval. Vi diskuterar inle från en formaljuridisk grundval. Del är skillnaden.

Till att böria med fäste jag mig vid att justitieministern uleslulande åberopar anstaltsledningens bedömning. Men om en minister skall avgöra huruvida ett ämbetsverk handlar i enlighet med riksdagens givna politiska föreskrifter skulle jag knappast tro att del räcker med alt inhämta uppfattningar från den instans som så alt säga kan ifrågasättas här ha handlat felaktigt, ulan då bör man själv skaffa sig en närmare bild av vad som faktiskt har skett

Frågan gäller ju inte huruvida de speciella former i vilka verksamheten bedrivs kunde leda till vissa problem, utan frågan gäller: Var verksamheten som sådan någonting gynnsamt och bra som man borde understödja eller var den del inle? Om verksamheten var någonting bra borde man ju ha sett lill atl den kunde bedrivas under former som var förenliga med de disciplinära krav och ordningskrav som av olika skäl måste ställas när det gäller den här typen av institutioner.

Dessulom villjag säga att man kanske kunde ha kommil lill resultatet att det här inle bara var fråga om någon sorts allmän fritidsverksamhet, utan det kanske var någol som hade kunnai infogals i vissa delar av den ordinarie verksamhelen, exempelvis med en terapeutisk motivering, därför atl det verkade i rehabiliterande riktning och stod i överensstämmelse med den anda för rehabiliteringen som normall skall gälla.

Det verkar som om justitieministern här, liksom över huvud taget, inte ställer den poliliska frågan, om della var rikligt och någonling som var bra och i överensstämmelse med de riktlinjer som riksdagen har beslutat om för kriminalvårdspolitiken och kulturpolitiken. Jag vill återigen fråga: Stämmer verksamhelen vid skrivarverksiaden överens med dessa riktlinjer, eller gör den det inte?

Justitieministern SVEN ROMANUS:

Herr lalman! Jag har redan antytt att jag lycker atl i och för sig var delta ett bra förslag, om det höll sig inom rimliga gränser.

Jörn Svensson frågade om det som har hänt stämmer med vad som är förutsättningen för kriminalpolitiken. Då vill jag i min tur fråga Jörn Svensson: Vad är det som gör att det inte stämmer? Stipendiaterna har fält bidrag och tillåtils att vara med. Mot uppgifterna att det inte går att få obegränsat tidsutrymme och medverkan vid anstalten gör Jörn Svensson gällande alt det borde stipendiaterna ha fåll, varför del därmed har begåtts ett fel. Jag har ingen anledning all säga atl vad som gjorts inte är riktigt, om jag inte ocksä vet i vilket avseende det skulle vara fel.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Nej, herr jurist, den taktiken lyckas inte!

Det är för det första inte jag som skall svara, ulan del är justitieministern som skall svara på min fräga om Jörhudet stämmer. Det ärdet jag hela tiden frågat om, och det vill jag ha ell svar på. Stämmer förbudet med de riktlinjer som är givna av riksdagen i den av riksdagen beslutade kriminalvårds- och kulturpolitiken?

Frågan är om det nu var så, atl i vissa prakliska former ledde den här verksamhelen till problem. Jag påslår inte att kriminalvårdsstyrelsen hade rätt i det, utan jag anser att den bara använder detta som ett skäl. Men om nu kriminalvårdsstyrelsen hade rätt här, skulle då den rimliga politiska slutsatsen vara alt vi skall förbjuda alltihop? Är del den slutsats man måste dra? Är del justitieministerns uppfattning alt det var korrekt all dra den slulsalsen?

Om det nu står i de riktlinjer för kulturpolitiken som 1974 beslutades av riksdagen att man bl. a. skall ge människor möjlighel till egen skapande aktivitet och främja kontakt mellan människor samt alt kulturpolitiken skall utformas med hänsyn till eftersatta gruppers erfarenheter och behov, hade del inte dä varit skäl alt försvara den här verksamheten i stället för all godla alt den förbjuds helt och hållet?

Nr 81

Tisdagen den 6 februari 1979

Om den s. k. skrivarverksiaden vid Hinseberg

Justitiemininstern SVEN ROMANUS:

Herr talman! Jörn Svensson talar som om detla vore en verksamhel som hade förbjudits, men den har faktiskt pågått under ganska lång period, och det är en omfallande tid som under den perioden har tagils i anspråk för denna verksamhel. Del stämmer alltså inle om man säger att det här är fråga om ett handlande som hargjort atl man inte har utnyttjat denna möjlighel, eftersom sådan verksamhet har förekommil men avbrutits när anslaltsledningen och kriminalvårdsstyrelsen bedömt saken så, att man inte kunde avsätta mera tid för den. Om Jörn Svensson ser efter hur mycket tid som man har ägnat åt detta, kommer Jörn Svensson atl finna atl del är en inle oväsentlig tid.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr lalman! Det ärju möjligt atl justitieministern på den sidan har rätt, men det är inte del vi diskuterar. Vad vi diskuterar är: Kommer den här typen av verksamhel att bedrivas i fortsättningen? Eller är kriminalvårdsstyrelsens förbud och beslutet alt verksamheten skall upphöra någonting som skall vara normgivande för framtiden, så att den här lypen av verksamhel skall sä att säga hindras från atl förekomma på våra kriminalvårdsanstalter i fortsättningen? Del är sakens politiska sida.

Jag förmodar all justitieministern känner till riktlinjerna inle bara för kriminalvärdspoliliken, som är hans speciella gebit som minister, utan ocksä för kulturpolitiken, där det speciellt anges hur viktigt det är alt just eftersatta grupper - till vilka dessa utslagna som i stor ulslräckning hamnar pä fängvårdsanstallerna hör- färden hårtypen av möjligheler. Dä frågar jag mig

Nr 81

Tisdagen den 6 februari 1979

Om den s. k. skri-vaiverkstaden vid Hinseberg

hur ett upphörande av sådan här verksamhet kan slå i överensstämmelse med de riktlinjerna.

Justitieministern SVEN ROMANUS:

Herr lalman! Nu lalar Jörn Svensson som om det rådde totalt förbud för verksamhel av den här karaktären. Det är inte fråga om del. Del är det konkreta projektet, vilkel pågått under avsevärd tid, som har avbrutits och slutförts. Men det innebär inte att det finns någol förbud mot verksamhet av denna typ.

Jag vill gärna säga alt jag har inte alls den uppfattningen att verksamhet av denna typ är felaktig. Tvärtom är jag ense med Jörn Svensson om att sådant här skall utnyttjas. Men man mäste hålla del inom rimliga gränser, sä alt det kan hanteras inom anstalterna.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Nu fick jag åtminstone något litet besked om justitieministerns principiella politiska ställning i frågan, som han har att ta likmätigt sitt minisieransvar inför riksdagen.

Det här är inte bara en fräga om hur man skall tolka förbudet, utan det är också en fråga om hur del här speciella förbudet kommer att uppfattas. Jag förstår att justitieministern inte är motståndare till sådan här verksamhet -det harjag heller aldrig direkt gjort gällande. Men man avbryter en pågående verksamhel, ser till alt den tar slut, i stället för all diskuiera all ge den former som kanske hade varit fullt förenliga med förhållandena och reglerna i övrigt på anstalten. Det borde ha varit möjligt att diskuiera delta, eftersom verksamhelen tidigare kunnai godkännas och, såvitt jag förstår, kunnai försiggå i överensstämmelse med sådana regler. Skulle del inte ha varit möjligt? Ser inte justitieministern, inte minsl som gammal iryckfrihetsex-pert, en fara i den reaktion som kan komma när verksamhel av det här befrämjansvärda slaget direkt förbjuds?

Justitieministern SVEN ROMANUS:

Herr talmän! Jag vill ytterligare understryka all det inte är fråga om ell förbud mot verksamhet av den här karaktären. Del är jusl denna undersökning, vilken pågått under så pass läng tid, som kriminalvårdsstyrelsen funnit böra avslutas just därför all den tar för lång lid i anspråk för att anstalten skall kunna bemäsira den.

Jag vill gärna deklarera atl jag är glad ål all Jörn Svensson förstår all jag inte är motståndare till yttrandefrihet vid anstalterna, men del ärju fräga om de praktiska möjlighelerna atl hantera sådana här saker.

När Jörn Svensson säger att han nu fält svar på sin fråga vill jag påpeka all Jörn Svensson ursprungligen frågade jusl om verksamheten vid Hinseberg. Hans fråga gällde inte verksamhel av denna typ. Beträffande verksamheten av denna typ irorjag vi kan vara ganska ense.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr lalman! Det är trots allt, herr justitieminister, en skillnad mellan all inte vara motståndare lill någonting och alt vara anhängare av alt någonling bra befrämjas och fåren given plats i det speciella rehabiliteringssammanhang där del kan ge posiliva effekler, vilket denna verksamhet uppenbarligen har givit. Jag menar alt det måsie ge ell märkligt intryck om man, i stället för atl göra den här typen av skapande verksamhel lill ell mer kontinuerligt, regelmässigt inslag i rehabiliteringsarbetet, avbryter någonting som redan fanns med hänvisning lill alt det inte gick att förena med vissa praktiska och disciplinära regler.

Man borde kunna undersöka möjligheterna att ge verksamheten en sådan utformning atl den faktiskt kunde förenas med dessa regler. Jag vägar påstå alt om den här verksamheten har pågått under så läng tid som det nu har sagts, lyder det klart och tydligt pä all man hade kunnai lösa den prakliska frågan i slällel för att som nu, genom atl fä verksamheten att upphöra, skapa både missförstånd och negativa effekler för rehabiliteringen.

Jag vill sluta med en sisla fråga: Avserjustilieministern all i enlighel med de kriminalpolitiska mål som riksdagen har föreslagit verka för all sådan här verksamhet återupptas på Hinseberg eller upptas även på andra anstalter?

Nr 81

Tisdagen den 6 februari 1979

Om den s. k. skrivarverksiaden vid Hinseberg

Justitieministern SVEN ROMANUS:

Herr talman! Jag tror inle att det finns någon annan mening hos kriminalvårdsstyrelsen än att man skall lillåla sådan veksamhet som aktiverar de intagna under fritiden, som medför att de fär motta besök och som gör alt de kan bätire anpassas och all anslallsvisielsen inle blir sä svär. Kriminalvårdsstyrelsen har inte någon annan uppfattning än atl man skall göra detla i all den mån som resurserna medger. Jag har inle någon anledning all särskilt understryka för kriminalvårdsstyrelsen det lämpliga i atl man har sådan verksamhet på anstalterna, för det är styrelsen fullt medvelen om.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr lalman! Låt mig då bara till sist konstatera all justitieministern tror all kriminalvårdsstyrelsen har fullt klart försig vilka riktlinjer som riksdagen har givit. Det tror jag ocksä att kriminalvårdsstyrelsen har. Det är fråga om kriminalvårdsstyrelsens vilja alt tillämpa dem, och del är den jag betvivlar. Jag ser ell uttryck för del berättigade i mina Ivivel i det som här har förekommil.

Jag lycker också att justitieministern som minisleriellt ansvarig för kriminalvärden i landel gärna kunde ge någon påstötning ål de ämbetsverk som slår under hans departement Del kan behövas - f ö. inte bara när del gäller justitiedepartementet utan ocksä när del gäller andra departement. Jag tror inte atl det räcker med en sä passiv attityd att man bara tror att ämbetsverken sköter sig och följer riksdagens beslut Sä är del dess värre inte. Ämbetsverken följer ibland tyvärr sina egna lagar. Del aren ministers och och etl pariamenis sak alt se till all de inte utvecklar någon självständig polilik.

beslut Överläggningen var härmed slulad.

Nr 81 inte ger efter för andra tendenser än de som ligger i riksdagens rikilinjer och

Tisdagen den 6 februari 1979

0/7? minoritetsreg
lerna i aktiebolags-
j § 10 Om minoritetsreglerna i aktiebolagslagen

Justitieministern SVEN ROMANUS erhöll ordel för all besvara Nils Åslings (c) den 29 januari anmälda fråga, 1978/79:309. och anförde:

Herr lalman! Mot bakgrund av beslutet om Volvos avtal med Norge har Nils Åsling frågat mig om jag har för avsiki all pröva frågan om en sådan ändring av aktiebolagslagen atl en minoritet pä stämma i en del nu gällande avseenden inle skall kunna träffa avgörande beslut mol majoritetens uppfattning.

Aktiebolagslagen bygger pä principen atl bestämmanderätten i elt aktiebolag tillkommer den eller dem som har majoriteten av rösterna. För alt förhindra maktmissbruk frän majoritetens sida innehåller lagen en rad regler till skydd för en minoritet av aktieägarna.

Bland reglerna om minoritetsskydd finns bestämmelser om atl del i vissa fall krävs kvalificerad majoriiei för beslut på bolagsstämma. Sålunda måsle etl beslut om ändring av bolagsordningen för alt bli giltigt biträdas av aktieägare med två tredjedelar såväl av de avgivna rösterna som av de aktier som är företrädda vid stämman. I speciella fall krävs ännu större majoritet

Reglerna om ändring av bolagsordningen förenklades med införandet av den nuvarande aktiebolagslagen, som trädde i kraft den 1 januari 1977 (prop. 1975:103 s. 245 fO. Syftet var all underlätta erforderliga omläggningar av elt bolags verksamhet och organisation. Ändringarna innebar bl. a. att kravel på kvalificerad majoritet sänktes. Det ansågs dock inle atl man hell kunde avskaffa reglerna om kvalificerad majoritel. Pä denna punkt var riksdagen enig.

Den nya aktiebolagslagen har inte varit i kraft mer än drygl två år. Enligt min mening finns det inte lillräckliga skäl att nu på nytt la upp frågan om utformningen av minoritetsskyddel vid ändring av bolagsordningen. Pä sikt kan del emellertid finnas anledning all överväga en översyn av aktiebolags-lagstiftningen, bl. a. mot bakgrund av utvecklingen när del gäller löntagarnas medbestämmande.

NILS ÅSLING (c):

Herr talman! Jag ber alt få lacka justitieministern för svarel pä min fråga.

Jag vill inledningsvis beiona atl jag med min fräga inle har avsett att på

någol sätl klandra den betydande grupp aktieägare i Volvo som inle ansåg sig

kunna acceptera Norgeavialet. Jag har med min fräga närmast velat ta upp en

42 principdiskussion, huruvida aktiebolagslagen kan anses ändamålsenlig i

sammanhang där angelägna ändringar i ett företags organisation har föreslagits.

I propositionen 1975:103, som justitieministern hänvisar till i sitt svar, förs en molsvarande diskussion, som på sitt sätt förutser situationer som den Norgeavialet skapade. I den ulredning som föregick propositionen hade frågan om minoritetsskyddel vid en ändring av bolagsordningen ägnats stort intresse. De former som tidigare gällde karakteriserades av utredningen som "statiska, otidsenliga och opraktiska", och med anledning därav föreslog ulredningen de bestämmelser om tvä tredjedels majoritet som nu gäller. Det intressanta i sammanhanget är att det ansvariga statsrådet i sin kommentar i proposilionen framhöll all det i och for sig skulle kunna övervägas atl helt slopa reglerna om att kvalificerad majoritet krävs för ändring i bolagsordningen.

Som minoriietsskydd är bestämmelser om den kvalificerade majoriteten ganska bräcklig, eftersom den endasi skyddar minoriteter av viss storlek. År 1975 nöjde man sig emellertid med utredningens förslag, bl. a. under hänvisning lill önskvärdheten av viss konformitet med våra nordiska grannländer.

Oavsett hur nordiskt industriellt samarbele kan komma att utformas ger del spruckna Norgeavtalet onekligen anledning lill frågan om aktiebolagslagen är ändamålsenlig i sin nuvarande ulformning. Är avvägningen mellan skydd för minoritetsintressen och möjligheten för företagsledningaratt träffa affärsmässiga beslut den rimliga? Frågan skulle enligt min uppfattning förtjäna en närmare analys. Den analysen bör kunna komma lill stånd i samband med den översyn av aktiebolagslagen som justitieministern i varie fall pä sikt anser böra ske.

Jag ber ännu en gång att få tacka för det posiliva svaret

Nr 81

Tisdagen den 6 februari 1979

0/7/ bemanningen av Söderarms sjöräddningsslalion

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM erhöll ordet för all besvara /ike Wictorssons (s) den 29 januari anmälda fråga, 1978/79:307, och anförde:

Herr talman! Åke Wiclorsson har frågat mig om jag är beredd att vidta åtgärder så alt Söderarms sjöräddningsstation kan fylla sina viktiga funktioner.

Sjöfartsverkets behov av personal för verksamhelen på Söderarm som fyrplals upphörde med fyrens aulomalisering den 1 september 1978. Uppgifterna inom sjöräddningen och sjöövervakningen vid fyrplatsen har emellertid ansetts vara av så stor betydelse atl personal har bibehållits även efter automaliseringen. Behovei av sjöräddning och sjöövervakning är större under sommarhalvåret än under vintern, främst beroende på fritidsbätstra-fiken. För atl fylla behovet vinlertid är stationen bemannad med fem

Nr 81

Tisdagen den 6 februari 1979

0/77 bemanningen av Söderarms sjöräddningsstation

personer. Under sommaren kommer sjöfartsverket alt ge sjöräddningssia-tionen ytterligare resurser. Verkei avser atl placera en lält sjöräddningsbåt i området med särskild bemanning. Särskilda medel har i ärels budgetproposition föreslagits för att tillgodose bl. a. detta behov inom sjöräddningen på olika platser.

Jag anser all det är väsentligt och positivt atl sjöfartsverket har en fiexibel organisation och atl resurserna kan anpassas till det behov som finns.

ÅKE WICTORSSON (s):

Herr lalman! Tack, fru kommunikationsminister, för att jag har fått svar på min fråga!

Svarel innehåller en bekräftelse på att regeringen inte kommeratl ändra på den bemanningsplan som sjöfartsverket har fastlagt.

Söderarm har som sjöövervakningssiation ett strategiskt läge i ett område med en intensivt växande trafik av fritidsbåtar och nyitofariyg. Från sjöräddningssynpunki är en etablerad övervakningsstalion som har en besättning med mångårig erfarenhet av hav och skärgård en ovärderiig tillgång. Pä grund av den kraftigi ökade småbåtslrafiken och frilidsboendet i skärgården är del angeläget all Söderarm kan hållas bemannad fullt ut.

Under 1978 besvarade Söderarm på PR-radion 882 anrop, varav 42 initierade direkta sjöräddningsinsatser, medan 840 förebyggde sjöräddning. I nyttotrafiken besvarades 528 anrop. Under oktober 1977-mars 1978 tog stationen emot 191 anrop, 50 anrop per månad bara under februari-mars. På PR-radion var del under samma tid 138 anrop.

Söderarm har radarövervakning över trafiken omkring Söderarm. Kustbevakning och försvar får uppgifter om iakttagna kränkningar av skyddsområden och fiskegränser. Därtill kommer den belydelse som en effektiv övervakning fyller från nalurvårdssynpunkt

Med den reducering av personalen till fem man vintertid som nu genomförts kan en effektiv radiospaning under nallen inle upprätthållas. Samtidigt försvårar man bemanningen av sjöräddningsbålen under den svåraste delen av året

Erfarenhel av och lokalkännedom om skärgårdsområdet är en av de viktigaste förutsättningarna hos personalen på en effektiv sjöräddningsslalion. Om man pä detla sätt vintertid reducerar personalen på Söderarm och sommartid fär förstärkningar med ovan personal, sänks effektivitetsnivån betydligt på de insatser som Söderarm kan göra.

Mot denna bakgrund är del oacceptabelt att den beslutade reduceringen av personalstyrkan genomförs.

Säkerhet och trygghet till havs får inie enbart vara en fråga om pengar. Men om man ser på sjöräddningen från ekonomisk synpunkt, finner man att genomsnittskostnaden för etl enda onödigt larm är drygt 16 000 kr. Med denna siffra som utgångspunkt finner man all Söderarm bara under 1978 har sparat in 2 milj. kr. äl samhället.

Mot denna bakgrund borde man kunna ompröva beslutet om bemanningen på Söderarm. Till deua skall också läggas de regionalpolitiska

synpunkterna. Vi borde kunna vara överens om att detla är så viktiga frågor atl man inte bör se snävt ekonomiskl på dem. Det är ju sant det som fyrmästaren på Söderarm har sagt i en lidningsintervju: "Inte faen kan apparater i Norrköping ersätta oss!"

Kommunikalionsministern ANITHA BONDESTAM:

Herr lalman! Lål oss, herr Wiclorsson, först vara överens om vad reduktionen egentligen innebär. Före autornatiseringen bemannades stationen med sju personer. Efter automaliseringen, som alltså ger möjligheler till en belydande personalinskränkning, har man vintertid behållit fem man. Sommartid kommer yllerligare personal att tilldelas området.

Arbetsuppgifterna vid sjöräddningsstalionen består huvudsakligen av radio- och radarpassning, viss optisk utkik och utryckning med bål. Radiopassningen skall utföras i samma utsträckning året runt. Underde lider då radiopassningen inle kan ulföras i Söderarm överförs passningen till Simpnäs eller Furusund. Under inga omständigheter kommer man i nu aktuellt område atl vara utan radiopassning. Radarpassningen kommer atl ske i ungefär samma utsträckning som hittills. Möjlighet finns även här att överföra passningen till närliggande stationer. Den optiska utkiken bör kunna ske i samma omfattning som nu. Vid utryckning utnyttjar man lotskutter, som sommarlid kompletteras med lättare sjöräddningsbåt för i försia hand fritidsbätstrafikens behov. Dä har man, som jag sade i mill svar, särskild bemanning.

Det finns enligt min mening inte någon anledning att tro att det pä grund av den lilla reduktion som har ägt rum skulle uppstå problem för Söderarms sjöräddningsstation att fylla sina vikliga funktioner.

Nr 81

Tisdagen den 6 februari 1979

Om bemanningen av Söderarms sjöräddningsstation

ÅKE WICTORSSON (s):

Herr talman! Med detta uttalande från kommunikationsministern skulle man våga sig pä sammanfattningen att en personaireduktion med två man frän sju, vilket är ungefär 30 %, saknar all betydelse för effektiviteten pä Söderarms sjöövervakningssiation. Låt mig dä, fru kommunikationsminister, ta detla som ett löfte från regeringen, att den garanterar Söderarm oförändrad effektivitet när det gäller bevakning, radiospaning och bemanning av sjöräddningsbälen, eftersom det var detla min fråga och mitt inlägg gällde.

Kommunikalionsministern ANITHA BONDESTAM: Herr talman! Som jag sade i mitt svar anser jag att sjöfartsverket har en flexibel organisation och att resurserna anpassats till de behov som föreligger. F. n. flnns det alllsä från min sida inle någon anledning alt ifrågasätta sjöfartsverkets bedömning av de behov som föreligger i fråga om Söderarm.

Nr 81

Tisdagen den 6 februari 1979

Meddelaitde om interpellationssvar

Om saknade cyprioters öde

ÅKE WICTORSSON (s):

Herr talman! Jag är beredd att skriva under pä all del är vikligl alt sjöfartsverket haren flexibel organisation. Men, fru kommunikationsminister, trots allt anser jag det vara ännu väsentligare att vi har en effektivt fungerande sjöräddning.

Överiäggningen var härmed slulad.

§ 12 Meddelande om interpellationssvar

1978/79:123 om det s. k. båtjolket

§ 13 Om saknade cyprioters öde

Utrikesministern HANS BLIX erhöll ordet för atl besvara Nils Hjorths (s) den 16 januari anmälda fråga, 1978/79:282, och anförde:

Herr lalman! Nils Hjorth har frågat om det vid mitt officiella besök i Grekland den 28-30 november eller i samband med den turkiske premiärministerns besök i Stockholm i december förra årel gavs några besked i posiliv rikining för atl underiätta elt klarläggande av de försvunna cypriolernas öde.

Nils Hjorth har vidare frågat om del enligl min mening finns några utsikter alt genom FN:s försorg upprätta ett arbelsdugligt undersökningsorgan och vad Sverige kan göra för atl påskynda en lösning.

När jag den 27 november förra årel besvarade en fråga av Nils Hjorth rörande de saknade cyprioterna framhöll jag atl direkia förhandlingar mellan de bada befolkningsgrupperna på Cypern enligt vår mening ulgör nyckeln lill en lösning av Cypernproblemel i dess helhet. Jag sade också atl jag irodde alt sådana förhandlingar skulle underiätta arbetet på all få till stånd ett klariäggande av de saknade cypriolernas öde. Jag nämnde vidare atl man från stormaklshåll tagit nya initiativ föratt få i gång de interkommunala samtalen. Härutöver kan jag i dag lillägga atl ingående diskussioner nyligen kommil i gäng mellan företrädare för de båda befolkningsgrupperna och FN:s generalsekreterare i syfte att nå en snar överenskommelse om förhandlingarnas återupptagande under FN:s överinseende.

De samtal som jag i sluiet av förra årel hade med medlemmar av den grekiska och den turkiska regeringen i Cypernfrågan kretsade av naturliga skäl i stor utsträckning kring frågan om de politiska förutsättningarna för ett återupptagande av de interkommunala samtalen och för en lösning av

Cypernproblemet i dess helhel.

1 frågan om upprättande genom FN:s försorg av ell undersökningsorgan för de saknade cyprioterna är situationen oförändrat läst, efiersom oenigheten mellan de båda befolkningsgruppernas företrädare om organels sammansättning och beslutsprocedur fortfarande består. Någon möjlighet för Sverige alt direkl medverka till en lösning av denna fråga föreligger inte. Jag vill dock nämna all vi i FN vädjat lill parterna alt under generalsekreterarens medverkan återuppia samtalen om saknade personer på Cypern.

Nr 81

Tisdagen den 6 februari 1979

Om saknade cyprioters öde

NILS HJORTH (s):

Herr talman! Jag tackar utrikesministern för svaret pä min fråga.

Vid en debatt i riksdagen den 27 november förra årel och som svar pä min fräga om åtgärder för att klarlägga de saknade cypriolernas öde framhöll utrikesministern att han skulle få möjlighet att diskuiera frågan med representanter för både Grekland och Turkiet. Eftersom jag självfallet gärna ville vela hur dessa samlal utföll och om någon ljusning i del fastlåsta läget kunde skönjas, slällde jag elt par följdfrågor.

Cypernfrägan harju diskuterats i Förenta nationerna. Och nyligen säg jag i en tidningsnotis all både grekcyprioier och turkcyprioter gått med pä atl återuppta förhandlingar om Cyperns framtid. Enligt planen, som stöds av USA och Storbritannien, skall en federal stat skapas och grek- och turkcyprioter skall få var sin relativt självständiga region i denna federation, Det är väl detta som utrikesministern omnämner i sitt svar när han säger atl "ingående diskussioner nyligen kommit i gång mellan företrädare förde båda befolkningsgrupperna och FN:s generalsekreterare i syfte att nå en snar överenskommelse om förhandlingarnas återupptagande". Saken är alltså bara inne i del begynnande skedet, såvitt jag förstår, och det är väl inte värt alt vara alltför optimistisk denna gång heller. Det lorde ta läng tid innan någon form av överenskommelse kan träffas.

Under åren efter de dramatiska händelserna 1974 har Cypernfrågan många gånger diskuterats i internationella organ. Man har antagit resolutioner där man har beklagat den turkiska invasionen och utropandel av en separat federal stal, man har yrkat på truppiillbakadragande och flyktingars återvän- dande osv. De kontakter som ägt rum har dock inte lett till någonting, och den undersökningskommission som tillsattes efter överenskommelsen i februari 1977 har ej fungerat, då enighet inte kunnat ernås om kommissionens mandat Jag skulle därför vilja fråga utrikesministern, när han tror alt förhandlingarna kan komma i gång igen. De tidigare har ju inle lell till någonling, och därför är del angeläget alt man denna gång lyckas få de bägge parterna lill förhandlingsbordet för alt komma överens om det mandat som en eventuell undersökningskommission kan ha.

De anhöriga lill de många saknade vet fortfarande inte om deras fäder och makar är i livet eller var de befinner sig. Det har orsakat svåra lidanden och personliga tragedier. Därför harjag ansett att det är nödvändigt atl bryla ut den här lilla frågan, som är mycket viktig för de berörda, i väntan på det stora

Nr 81

Tisdagen den 6 februari 1979

Om saknade cyprioters öde

problemets lösning. Jag hoppas verkligen au Sverige kan göra någonling för alt skynda pä den lösningen.

Utrikesministern HANS BLIX:

Herr lalman! Nils Hjorth och jag är naturligtvis helt eniga om atl göra allt vad vi kan för att bislå i fråga om ell uppklarande av de försvunna cypriolernas öde. Jag tror för min del alt denna fråga är en av de känsligaste som ingår i komplexet av politiska och humanitära problem kring Cypern, och därför är det också väsentligt all vi, liksom andra, inriktar oss på hela den cypriotiska frågan. Nils Hjort frågade mig vilken grad av optimism jag känner införde diskussioner som nu förs i FN. Det är naturligtvis svårt att precisera någonting sådant. Många tentaiiva kontakter har förekommit mellan parterna, och det har ofta visal sig finnas svårigheter. Ändå ärdet, tyckerjag, ett uppmuntrande tecken alt parterna i FN och under medverkan av generalsekreteraren har kunnat komma sä pass långl att de diskuterar en relativt konkret plan. Vad Nils Hjorth sade om dess innehåll - tanken på en federation mellan de tvä delarna och en konstitution av ganska komplicerad art - är alldeles riktigt, men parterna har ännu inte kommil överens om atl sätta sig ned och konkret diskutera delta.

Jag vill tillägga alt jag både vid mina samlal med Turkiets premiärminister och utrikesminister här i Stockholm och vid mina samlal nere i Aten givetvis förhörde mig om deras åsikter om utsikterna till atl parterna skulle komma samman och varmt uppmanade dem all göra vad som stod i deras makt därvidlag.

NILS HJORTH (s):

Herr lalman! Jag lackar för del ytterligare svar som jag har fått på mina frågor. Ur humanitär synpunkt är det ju brådskande att verkligen ta itu med de saknade personernas öde. Jag förstår alt del kan vara en känslig fråga för parterna, och kanske är det inte sä lätt ati bryta ut den som jag hade hoppals. Ändå tycker man att den skulle vara enklare au klara än hela frågan om en eventuell uppdelning av Cypern inom en federal stal.

Del är glädjande alt man har börial diskuiera en plan igen. Men man harju lärt sig av del lidigare skedet att del kanske inte blir så lätl den här gängen heller.

Jag beklagar alt Sverige inte har någon direkt möjlighet att medverka. Men Sverige är medlem av FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna, och i sill frågesvar den 27 november förra årel sade utrikesministern atl en rapport från den europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna på Cypern behandlades inom Europarådets ministerkommitté. Jag vill därför fråga utrikesministern hurden behandlingen har utvecklat sig och om inle Sverige i denna kommission skulle kunna uträtta någonling. Den här frågan om de försvunna personernas öde gäller nämligen mänskliga rättigheter.

Utrikesministern HANS BLIX:

Herr talman! Frågan har länge varit före i den europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna. Helt nyligen barett beslut fattats om att man inte längre skall hemlighälla den rapport som har sammanställts av kommissionen för de mänskliga rättigheterna; den kommer alt frisläppas den 31 augusti 1979. Samtidigt frisläpps de turkiska invändningarna i ell memorandum. Parterna uppmanas också att återuppta de interkommunala samtalen.

Denna resolution antogs av Europarådets ministrars slällföreträdarkom-miiié; 14 röstade för, ingen emot och 4 avstod. Sverige, Österrike, Liechtenstein och Turkiet avstod, medan Grekland och Cypern inle dellog i omröstningen.

Skälet lill alt vi avstod i voteringen var att vi ansåg atl resolutionen inte stod i riktigt bra harmoni med de procedurer som den europeiska räiiighetskon-veniionen föreskriver. Den borde ha stipulerat ett direkt offentliggörande av rapporten och innefattat en uppmaning lill parterna i målet - dvs. staterna, inte de interkommunala delarna - om åtgärder.

Sverige avstod alltså i slutomgången, men resolutionen gick igenom, och där sägs ocksä atl ministerkommittén därmed anser sig ha slutgiltigt skilt sig frän frågan.

Nr 81

Tisdagen den 6 februari 1979

Om förhållandena i Uruguay

Utrikesministern HANS BLIX erhöll ordel för au besvara Gertrud Sigurdsens (s) den 30 januari anmälda fråga, 1978/79:310, och anförde: Herr talman! Gertrud Sigurdsen har ställl följande frågor lill mig:

1. Är regeringen villig all della i en ökad internationell opinionsbildning om förhållandena i Uruguay, exempelvis genom alt vid det kommande mötet i februari i Geneve med FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna kräva att en särskild arbetsgrupp tillsätts för Uruguay?

2. Är regeringen vidare beredd att i FN och i andra sammanhang under det inlernalionella barnärel brännmärka Uruguays militärer för deras omänskliga politik, som inte minst drabbar barnen till de politiskt förföljda, och kräva atl dessa familjer får motta hjälp från humanitära organisationer?

Som svar på dessa frågor vill jag anföra följande. Svåra kränkningar av de mänskliga rällighelerna sker sedan flera år tillbaka i Uruguay. Det är angeläget att dessa förhållanden uppmärksammas, och

4 Riksdagens protokoll 1978/79:80-82

Nr 81

Tisdagen den 6 februari 1979

0/77 förhållandena i Uruguay

regeringen är beredd au medverka till atl delta sker. Ell lillfälle härtill erbjuder sig, som fru Sigurdsen nämner, när FN:s kommission för de mänskliga rällighelerna inom kort sammanträder i Geneve.

Jag vill erinra om all kommissionen varje år behandlar silualionen i vissa länder, där uppgifter föreligger om grova och systematiska kränkningar av de mänskliga rällighelerna. Vid kommissionens session förra året behandlades situationen i nio sådana länder, och ett av dem var Uruguay. Vi räknar med alt situationen i Uruguay även i är kommer upp lill behandling. Som fru Sigurdsen vel ärdet, till följd av förfarandets konfidentiella natur, inte möjligt att utåt redovisa den diskussion som förekommer och de beslut som fattas. Del säger sig dock självt att Sverige, när Uruguay behandlas i kommissionen, kommer all driva kravet på att respekten för de mänskliga rättigheterna i Uruguay återställs. Atl - såsom skedde i fråga om Chile - tillsälta en särskild arbetsgrupp för all rapportera om utvecklingen i landel kan vara en effektiv metod, men först diskussionerna i kommissionen kan visa vad som är möjligl att uppnå.

Regeringen är medvelen om alt det är i del närmasle omöjligt alt nå fram med humanitär hjälp i form av pengar, kläder eller andra förnödenheter lill familjerna lill de politiska fångarna i Uruguay, och vi finner detta förhållande upprörande. Det är självfallet väsentligt att sådana hjälpinsatser får genomföras och regeringen är beredd att i olika internationella sammanhang understryka belydelsen härav. Att även barn blir lidande av politisk förföljelse är ohyggligt och bör fördömas vare sig det inträffar under del inlernalionella barnåret eller vid någon annan tidpunkt.

GERTRUD SIGURDSEN (s):

Herr lalman! Jag ber atl få tacka utrikesministern för svaret.

"Den latinamerikanska kontinentens tortyrkammare", har det sagls om Uruguay. Del är ingen revolutionär organisation som har myntat del uttrycket ulan det kommer från USA:s senat Vi har genom Amneslys rapporter oerhörda vittnesbörd om hur tortyr förekommer i fängelserna i Uruguay. Jag hade i dag på morgonen elt samtal med en medborgare från Uruguay, som för tvä månader sedan kom frän landet, och han kan vittna om atl Amneslys rapporter om tortyr verkligen är sanna. Jag skulle kunna ge åtskilliga exempel på de grymheter som förekommer i detta land.

Vi kan inte störta diktaturer, men vi kan hjälpa till att bryta tystnaden och vara opinionsbildare när det gäller atl uppmärksamma förhållandena i olika länder. Tyvärr har tystnaden varit rätt stor om situationen i Uruguay. Jag noterar med tacksamhet att utrikesministern i sitt svar säger atl regeringen är beredd att medverka till all förhållandena i Urijguay skall uppmärksammas.

Militärens slagord i Uruguay är "Ordning och säkerhet för framsteg". Men ordningen har blivit kadaverdisciplin, säkerheten obefintlig och framstegen tillbakagång. Landet är också ekonomiskt bankrutt Människor har myckel dåliga levnadsförhållanden.

Tortyren är, som jag konstaterade, ett vidrigt kapitel. Man använder de

mest brutala meioder närdet gälleratt utöva påverkan på människor. I många andra länder skjuter man och mördar människor, men alla rapporter om det som förekommeri Uruguay talarom alt man kanske inte skjuter eller mördar människor, men man låter dem långsamt dö. Del finns alltså en alldeles speciell inriktning på tortyren här.

Jag konslalerar också att utrikesministern tycker del kan vara elt bra exempel att tillsälta en arbetsgrupp, men han säger att försl skall diskussionerna i kommissionen äga rum. Det förvånar mig atl man inle kan ta ställning lill förslaget innan dess, Sverige stödde i hösias i FN ett italienskt förslag lill en resolution om att man skulle använda detta instrument mera i fortsättningen - atl lillsälla arbetsgrupper i olika sammanhang, Sverige har pä ell föredömligt sätt varit aktivt när det gäller atl uttala sig beiräffande Chile, och jag vill därför fråga utrikesministern: Kan man förvänta sig alt den svenska regeringen i FN aktualiserar frågan via en resolution om en arbetsgrupp som skall utreda förhållandena i Umguay?

Nr 81

Tisdagen den 6 februari 1979

Om förhåUandena i Uruguay

Utrikesministern HANS BLIX:

Herr lalman! Gertrud Sigurdsen har tydligen en aning missuppfattat vad jag sagt i svarel. Det är inte sä atl vi vill passivt avvakta vad diskussionerna i FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna kan ge vid handen, ulan vi kommer naturiigtvis atl aktivt delta i dessa.

Vi lycker all det är en bra idé atl tillsätta en arbetsgrupp, och del jag sade i del sammanhanget var atl diskussionerna kommer att visa om vi når tillräcklig enighei om en sådan lösning. Vi ärju inte ensamma i kommissionen, och alla de 32 stater som deltar i den är inle lika entusiastiska för alt kraftfullt driva dessa frågor och alt tillsätta nya organ. Men vad på oss ankommer, skall vi slälla oss posiliva lill det. Skulle del inle lyckas all åstadkomma någon bra mekanism inom ramen för kommissionen, fär vi givelvis överväga vilka initiativ vi kan behöva ta i FN, ensamma eller tillsammans med andra.

GERTRUD SIGURDSEN (s):

Herr lalman! Jag är lacksam för dessa klariägganden från utrikesministern. Jag tror nämligen att det är myckel viktigt all Sverige fortsätter sin internationella solidarilelspolitik och uppmärksammar sådana här angelägna frågor, där del gäller att opinionsmässigl eller pä annal sätt komma till rätla med de kränkningar mot de mänskliga rättigheterna som förekommer.

Låt mig sedan någol kommentera slutet av utrikesministerns svar, eftersom jag inle hann göra det i mitt första inlägg. Såsom svaret i den delen är formulerat kan man fä intrycket alt jag med min fråga skulle ha gjorl gällande att vi bör syssla med en fråga av den här typen bara när det är internationellt barnår. Det anförs i svarel alt vi bör agera också vid andra tidpunkter, och jag instämmer naturligtvis i detta. Men lika väl som vi under det internationella kvinnoåret 1975 speciellt aktualiserade frågor som gällde kvinnornas situalion, både i industriländer och i u-länder, sä tyckerjag del är viktigt alt vi också lar vara på tillfället alt under del internationella barnåret särskilt

§ 15 Om Sveriges anslutning till Europarådets sociala stadga

Utrikesministern HANS BLIX erhöll ordel för alt besvara Kurt Hugossons (s) den 20 december anmälda inlerpellation, 1978/79:122, och anförde:

Herr talman! Kurt Hugosson har i sin interpellation ställl följande frågor till mig:

1. När beräknar regeringen kunna ratificera de punkier av stadgan som Sverige fortfarande icke är anslutet lill, men som vi med hänsyn till nuvarande lagsliftning skulle vara beredda godkänna? Beräknas någon åtgärd kunna vidtas före 1979 års val?

2. Är regeringen beredd lämna sin representant i Europarådets ministerkommitté kraftfulla instruktioner, som går ul pä atl stödja och vidareutveckla den parlamentariska församlingens förslag till revision av den sociala stadgan enligt rekommendation 839?

Efter samråd med chefen för socialdepartementet och chefen för arbetsmarknadsdepartementet vill jag som svar pä dessa frågor anföra följande.

Den europeiska sociala stadgan öppnades för undertecknande den 18 oktober 1961. Sverige hörde till de stater som samma dag undertecknade stadgan. Den trädde i kraft den 26 februari 1965, sedan den ratificerats av fem stater, bland dem Sverige. F. n. är elva av Europarådets medlemsstater anslutna till stadgan.

En stal som biträder stadgan behöver inte godla alla dess bestämmelser. Det räcker med att staten förklarar sig bunden av ett visst minimiantal av artiklarna eller punkterna i stadgan. När Sverige ratificerade stadgan år 1962, förklarade vi oss inte vilja bli bundna av stadgans bestämmelser pä 13 olika punkter. Pä nägra av dessa punkter rörde det sig om bestämmelser som inte stämde överens med svenska regler eller principer. Pä andra punkter rörde det sig om frågor, som i Sverige regleras genom överenskommelser mellan parterna på arbetsmarknaden och där regeringen av principiella skäl inte ville göra några bindande åtaganden.

Regeringen häller just nu på alt undersöka i vad mån del är möjligt atl utsträcka Sveriges åtaganden till att omfatta ocksä vissa av de stadganden som undantogs vid ratifikationen år 1962. För atl fä underlag för denna bedömning har vi begärt yttranden från arbetsmarknadens organisationer. Vi räknar med alt vi nu kan avslå frän vissa av de förbehåll som gjordes vid ratifikationen. Etl definitivt ställningstagande i denna fråga torde kunna komma till stånd före sommaren.

I interpellationen hänvisar Kurt Hugosson också lill Europarådets pariamenlariska församlings rekommendation nr 839. I denna rekommendation förordar församlingen en revision av den sociala stadgan i syfte atl göra denna till ett mera effektivt instrument till skydd för de ekonomiska och sociala rättigheterna. Rekommendationen tar sikte pä att stärka de rättigheter som redan nu behandlas i stadgan, atl tillfoga nya rätligheler och atl effektivisera systemet för övervakning av att staterna fullgör sina åtaganden enligt stadgan. Rekommendationen behandlas nu inom Europarådets ministerkommitté. Regeringen har inom Europarådet uttalat sig för tanken på en revision av den sociala stadgan. Vi anser det önskvärt atl stärka och utveckla både de rättigheter som skyddas genom konventionen och systemet för kontroll av staternas handlande. Vi kommer även under ärendets fortsatta behandling i ministerkommittén att slälla oss positiva lill grundtankarna i församlingens rekommendation.

Samtidigt irorjag att det i många fall kommer alt visa sig svårt atl efter mönster av den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna göra de ekonomiska och sociala rättigheterna lill föremål för enskilda klagomål och domstolsprövning. I stor utsträckning innebär de ekonomiska och sociala rättigheterna att de olika staterna accepterar alt uppställa vissa mål för sin polilik eller alt genomföra lagstiftning av visst innehåll. Däremoi är åtagandena ofta inte tillräckligt konkrela eller precisa för att bilda underlag för en rättslig prövning av enskilda fall.

Nr 81

Tisdagen den 6 februari 1979

0/77 Sveriges anslutning till Europarådets sociala stadga

KURT HUGOSSON (s):

Herr talman! Jag ber alt fä lacka utrikesministern för svaren på de frågor som jag ställde i min inlerpellation om den europeiska sociala stadgan.

Den europeiska sociala stadgan intar en särställning bland Europarådets konventioner vid sidan av konventionen till skydd för de mänskliga rällighelerna. Tillsammans ulgör dessa båda konventioner basen för skyddet av grundläggande fri- och rättigheter i Europarådsstalerna. Av de rättigheter som omfattas av FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna återfinns de medborgeriiga och politiska rättigheterna i den europeiska människorällskonvenlionen och skyddas alltså av del särskilda processyslem som byggts upp enligl konventionen. Brott mot de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna anses inle kunna beivras pä samma sätl. De sociala rättigheterna har fått en egen reglering i den sociala stadgan, medan de ekonomiska och kulturella rättigheterna endast delvis skyddas av Europarådssystemet.

Min interpellation består av två frågor. Den försia frågan rör det förhällandet att Sverige, som i samband med ratifikationen av stadgan år 1962 undantog 13 punkter som det inte ville bli bundet av, sedermera utvecklat lagstiftningen, sä att Sverige numera borde kunna utsträcka sina åtaganden enligt stadgan ganska avsevärt

Redan för två och ett halvt år sedan förklarade den dåvarande arbetsmarknadsministern Per Ahlmark som svar här i kammaren på en fråga av Frida Berglund att han räknade med att regeringen skulle vidta åtgärder för att

Nr 81

Tisdagen den 6 februari 1979

0/7/ Sveriges anslutning till Europarådets sociala stadga

utsträcka ratifikationen så långt det är möjligt. Man fick då, herr lalman, uppfattningen alt detla var nära förestående. Nu har del förflutit i det närmaste tvä och etl halvt år. Jag tycker alt detla på sätl och vis rimmar lilet illa med regeringsförklaringen av år 1976, där Europarådsfrågorna ställdes i centrum. Del är dock, herr utrikesminister, glädjande atl jag har fält del positiva svaret all något i denna rikining kommer atl ske före sommaren.

Under mellantiden har dock Europarådets pariamenlariska församling varit aktiv. Hösien 1977 anordnades i Slrassbourg etl symposium om den sociala stadgan med pariamenlariker och experter. Bl. a. medverkade frän svensk sida Olof Palme, och i etl uppmärksammat anförande ullalade han sig för en förstärkning av den sociala omvårdnaden i Europa.

Vid della möte log diskussionen om en revision av stadgan och en utvidgning av dess rätlighelskatalog fart. Frågan har sedan fullföljts av pariamenlarikerförsamlingen, som i oktober förra året antog en av dess sociala utskott föreslagen rekommendation om tillämpning och revidering av den europeiska sociala stadgan.

Den bakomliggande tanken är atl stadgan skall tjäna som en standard för europeisk socialpolitik och arbetsmarknadspolitik. Sedan den antogs, 1961, har sociallagstiftningen i Sverige och en rad andra Europarådsländer utvecklats så att stadgans minimikrav i många avseenden ler sig ganska efterblivna. Och vissa i dag självklara socialpolitiska mål är över huvud taget inte omnämnda i stadgan.

Under diskussionen i församlingen men kanske framför allt i det sociala utskottet har vi sagl oss att stadgan för all tjäna sitt syfte bör underkastas en revision vart femtonde eller ljugonde är, och det är alltså en sådan revision som nu bör utföras.

Den parlamentariska församlingens rekommendation innefattar förslag på fyra olika nivåer:

skärpning av redan existerande standardkrav,

införande av nya rättigheter,

skärpning av kontrollförfarandet och

inlensiflerad information om stadgans existens och innehåll.

Som exempel pä föreslagna skärpningar av redan existerande standardkrav vill jag bara nämna alt det föreslås alt bestämmelsen om rält till arbele bör kompletteras med en klausul om atl regeringarna har skyldighel att föra en aktiv sysselsättningspolitik. Låt mig mer som en parentes, herr lalman, säga alt därest vi hade hafl en sådan allmän klausul om skyldighet lill en aktiv arbelsmarknadspolilik redan nu, sä Irorjag atl vi från svensk sida hade haft betydligt större möjligheler att påverka regeringarna i Europa under de är då vi upplevt en stor sysselsättningskris i Europa.

Vidare föresläs i rekommendationen atl minimitiden för årssemester bör ökas från tvä lill fyra veckor. Den bestämmelse som nu existerar om särskilt skydd för mödrar bör förändras lill atl åtminstone delvis omfatta räll till ledighet osv. för båda föräldrarna. Invandrarna föreslås i rekommendationen frän församlingen få ell ökal skydd för sina rättigheter.

Av de nya rätligheler som föresläs bli införda i stadgan vill jag nämna bl. a.

arbetslagarnas rätt till medbestämmande, både i förelagels beslutsprocess och när det gäller arbetsförhållandena, samt rätt lill informalion om förelagels ställning, finanser och planering. Rekommendationen innebär alltså elt första steg mot en ekonomisk demokrati.

Vidare föresläs införande av regler om jämställdhet mellan könen, om rätt lill utbildning, rält lill anställning, bostad osv,

I sin rekommendation föreslär den pariamenlariska församlingen vidare all syslemel för kontroll av stadgans efterievnad skall revideras. Den nuvarande övervakningsproceduren bör enligl rekommendationen skärpas sä alt den dels sker snabbare, dels effektiviseras. Bl. a. kan detta ske genom all den regeringskommitlésom utför slutgranskningen förstärks med representanter för arbetstagare och arbetsgivare från vederbörande länder.

Församlingen föreslåräven i sin rekommendation atl ministerkommfttén överväger inrättandet av en europeisk domstol för de sociala rättigheterna efter modell av den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Etl annat alternativ som förs fram är inrättandet av en ny avdelning inom domstolen förde mänskliga rättigheterna, en avdelning som får som speciell uppgift atl syssla just med de sociala rättigheterna. Jag vill, herr talman, inte dölja atl jag finner detta förslag värt all begrundan.

Även om det i många fall, som utrikesministern säger i sitt svar, otvivelaktigt är sä alt staternas åtaganden när del gäller de sociala och ekonomiska rättigheterna enligt den sociala stadgan ofta inle är tillräckligt konkreta eller precisa för atl bilda underiag för en rättslig prövning av enskilda fall, borde det enligl mitt förmenande inte vara omöjligt atl konstruera någon form av internationell övervakning. Kanske kan detla ske - och det vore intressant alt få utrikesministerns synpunkter på del - genom inrättandet av en europeisk ombudsman, som ges till uppgift att påvisa bristande överensstämmelse mellan staternas åtaganden enligt stadgan och deras prakliska polilik och rättstillämpning.

Den sista delen av Europarådsförsamlingens rekommendation rör önskemålet om ökad informalion om den sociala stadgan. Undersökningar har gett vid handen att kunskapen om den sociala stadgans existens och innehåll är skrämmande läg i de olika Europarådsländerna, även bland dem som yrkesmässigt borde ha anledning känna till den. Jag vågar uttala, herr talman, att förhållandet är exakt delsamma i vårt land. Jag tror inle heller atl del är många av riksdagens ledamöter som har någon ingående kunskap om Europarådets Social Charter.

Jag medgeratt ansvaret fördetta sakernas tillstånd måste fördelas mellan arbetsmarknadens parter och regeringarna och att även vi parlamentariker bär vår del av delta ansvar. Del ligger emellertid i konventionens natur atl den inte blir effektiv, om den inte blir känd. Del är därför av vikt alt inte minsl regeringen lägger ned möda på atl öka informationen om stadgan. Arbetel på ratificering av de återstående punkterna bör utnyttjas för ökad publicitet. Likaså bör del ges informalion kring arbeiet på alt revidera och modernisera stadgan.

I Sverige har vi som socialt och arbelsmarknadspolitiski föregångsland ett

Nr 81

Tisdagen den 6 februari 1979

Om Sveriges anslutning till Europarådets sociala stadga

Nr 81 särskilt ansvar för att den sociala stadgan blir känd. Vi har även ett särskilt

Tisdauen den ansvar för att den hålls modern och att den har sådant innehåll, all den kan

6 februari 1979 tjäna som europeisk standard. Vi kan från svensk sida inte yiteriigare dra ut i

_____________ åratal på ratifikalionsproceduren.

Om Sveriiies an- samma sätl är del angelägel atl arbeiet på atl modernisera stadgan drivs

sliitnins till Euro- P aktivt För regeringens vidkommande innebär della att den europeiska
narådets sociala sociala stadgan prioriteras i alla de tre departement som är ansvariga, dvs.

stadga

fömlom UD även arbetsmarknadsdepartementet och socialdepartementet, och att deras verksamhet samordnas. Jag tycker inte att vi kan godta att arbeiet försenas pä grund av alt andra uppgifter prioriteras. Om de internationella sekretariaten på de berörda departementen icke har den personella uppsättning som erfordras, ger jag uttryck förden förhoppningen alt en förstärkning sker på denna punkt. Jag tycker atl del är ell bra svar jag har fält av utrikesministern. Det är bra atl del i svarel framhålls alt man ser positivt pä och anser del önskvärt atl ifrågavarande rätligheler förstärks och utvecklas, alt man har uttalat sig för tanken pä en revision av stadgan osv.

Jag vill bara säga alt del är väsentligt atl Sverige i ministerkommittén aktivt försöker påverka övriga europeiska länder alt slälla sig bakom en revision och en modernisering. I Europarädskretsen bör Sverige uppfattas som pådrivare snarare än som efterslänlrare.

Utrikesministern HANS BLIX:

Herr talman! Låt mig försl säga alt jag beklagar att genomgången av de här olika punkterna som inte är ratificerade redan från börian har tagit sin tid i den administrativa kvarnen. Men del är ganska många punkter, och en del av dem är komplicerade. Nu är i alla fall arbetel med delta i full gång. En lid har utsatts för remissvar från arbetsmarknadens parter, och den gär ul den 13 mars. Som jag sade lill herr Hugosson, är vi inställda på all klara av den här processen före sommaren.

Närdet gäller den andra punkten, frågan om revidering och modernisering av stadgan, är jag ocksä enig med Kurt Hugosson - jag har inte på några punkier egentligen någon annan mening än den han har gett uttryck ät här -om alt det är ett mycket viktigt arbeie. Det är ofta så atl man koncentrerar uppmärksamheten på de civila och politiska rättigheterna. De blir föremål för en omfattande publicitet, och de processer som förekommer inför Europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna, vare sig det gäller Cypern eller något annat land, har uppmärksammats väldigt mycket, medan det ofta är så att de sociala och ekonomiska rättigheterna kommeren smula i skymundan. Jag tror atl Kurt Hugosson och jag är hell eniga om att det är olyckligt och att det är väl så vikligl atl försöka sätta dem i centrum.

Kurt Hugosson talade om rätlen till arbete och behovet av att föra en aktiv

sysselsättningspolitik. För mig som företrädare för folkpartiet är det ingen

svårighet atl instämma i fråga om behovet av alt inskärpa vikten av en aktiv

arbetsmarknadspolitik. Om man emellertid i en formulering i en social stadga

56 skriver att länderna skall föra en sådan politik, kan man kanske ändå inle

känna full säkerhet för atl de i Europarådet dellagande staterna kommer atl föra en arbetsmarknadspolitik av exakt det slag som vi skulle vilja ha. Jag känner kanske en aning tvekan om hur pass effektiv en sådan bestämmelse är. Jag tror inle atl man vid utformandet av dessa bestämmelser kommer alt gå med på så vatlentäta formuleringar atl vi kommer alt ha nytta a v det. Men i fråga om riktningen är jag inle pä något sätl oense med Kurt Hugosson.

Vad jag sade om all det kan vara svårl alt i en domstol åstadkomma sanktioner och preciserade klagomålsförfaranden gäller naturiigtvis vissa typer av rätligheler. Man kallar ju ofta sådana här rättigheter för program-rättigheter. Om man barett krav på alt regeringar skall föra en polilik som ger oss alla sysselsättning kan del naturligtvis vara svårl för den enskilde medborgaren atl gå lill kommissionen och säga: "Jag är arbetslös. Den politik förs inle som ger mig arbete." Det irorjag är en svår typ av sanktioner och domstolsförfarande.

Men med den lilla tveksamheten harjag ingalunda tagit avstånd från vad som är huvudinriktningen i vad Kurt Hugosson säger. Jag tror alt det finns en hel del andra rättigheter som är nog sä preciserbara. Om man kan ena sig om alt utsträcka minimitiden för semestrar frän tvä lill fyra veckor, gär del ulmärkl bra. Det är en preciserad rättighet Jag är därför inte på någol sätl av annan mening än Kurt Hugosson.

Vi skall gärna ocksä vara pådrivande. Jag vill minnas all jag vid del enda möte med ministerkommittén som jag själv har deltagit i ocksä aktivt och positivt uttalade mig lill förmån för den här stadgan.

Jag skall till slut också gå herr Hugosson lill mötes genom alt säga alt vi gärna ocksä i det interdepartementala arbetet skall ägna denna fråga all den uppmärksamhet som herr Hugosson anser alt den förtjänar.

Nr 81

Tisdagen den 6 februari 1979

0/77 Sveriges anslutning till Europarådets sociala stadga

KURT HUGOSSON (s):

Herr lalman! Jag tycker del är bra alt vi är överens i de här frågorna och jag är, som jag sade redan i mill försia anförande, glad för all jag har fält positiva svar.

Vi som arbelar som representanter i Europarådels pariamenlariska församling harju efter mättet av vår förmåga försökt påverka Europarådet och dess medlemsstater när del gäller jusl de här frågorna. Jag Irorjag vägar påstå att det framför alll har varit genom påverkan från skandinavisk sida som vi i den sociala kommittén i Europarådet har fält lill stånd alt etl enhälligt utskott och en enhällig pariamentarisk församling har uttalat sig myckel posilivi för en modernisering och revidering i den här riklningen. Därför harjag anseit del angeläget att understryka att det för parlamenlarikerförsamlingens representanter är viktigt att Sverige i ministerkommittén på samma aktiva sätt försöker driva del här arbetet. Det ärju, herr talman, ganska skrämmande atl år 1979 bara elva av Europarådets medlemsländer har ratificerat Social Charter.

Delta tyckerjag också är ett uttryck för atl del bör ske någonling för ökad efterievnad, påverkan och effeklivisering i Europarådsarbelet. Ministerkommittén bör aktivt påverka delta. Jag tror alt huvudparten av Europarådets

Nr 81_________ medlemsstater i dag kan ratificera Social Charter med hänsyn till sin egen
Tisd'iijen den___ lagsliftning. Därför måsle vi påverka maskineriet och trycka på. Efiersom
6 februari 1979_ Sverige är elt föregångsland i Europa när det gäller socialpolitiken och
_____________ arbetsmarknadspolitiken bör vi också utnyttja den möjligheten i Europarådet

Meddelande om » ' ministerkommitié.

Ji-åga

Jag är tacksam för den deklaration som utrikesministern har gjort all så också blir fallet.

Överiäggningen var härmed slulad.

§ 16 Föredrogs och bifölls Interpellationsframställningar 1978/79:138 och 139

§ 17 Anmäldes och bordlades Moiioner

1978/79:2160 av Tage Adolfsson

1978/79:2161 av Kerstin Andersson i Hjärtum och Georg Pettersson 1978/79:2162 av Gösta Bohman m.fl. 1978/79:2163 av Einar Larsson m.fl. 1978/79:2164 av Svante Lundkyist m.fl. 1978/79:2165 av Gunnar Olsson och Grethe Lundblad 1978/79:2166 av Lars Werner m.fl.

med anledning av proposilionen 1978/79:85 med förslag lill jordförvärvslag, m, m.

§ 18 Meddelande om fråga

Meddelades all följande fråga framställts

den 5 februari

1978/79:329 av Eva Hjelmström (vpk) till kommunikationsministern om den framtida trafikpolitiken:

Skadeverkningarna av den hittills förda trafikpolitiken, främsi i tätorterna, är alltmer uppenbara. De senaste rapporterna om blyförgiftningar är bara elt exempel på hur människor far illa av den ohämmade privatbilismen i våra städer. Vägverkels principer för medelstilldelning till kommunerna tar uppenbariigen inga som helst miljömässiga hänsyn utan innebär snarast all bilarna ylleriigare gynnas på kollektivtrafikens bekostnad,

Etl exempel pä detla är den planerade högbron i Stockholm, en bro som kommer atl kosta hundratals miljoner kronor och som kommer alt leda lill alt ännu fler bilar tillåls förgifta och lemlästa barn och vuxna. Beslutet om högbron logs av kommunfullmäktige tvärtemot en myckel stark opinions önskemål och tvärtemot de riktlinjer som måsle vara vägledande för den

framlida iraflkpoliiiken. Nr 81

Mot bakgrund av det anförda vill jag fråga kommunikalionsministern: Tisdanen den

Anser statsrådet all investeringar som ensidigt gynnar ytteriigare privat- £ februari 1979

bilism i tätorter är i linje med de lankegångar som måsle prägla en framlida_ ___

'"'P""'- Meddelande om

fråga § 19 Kammaren åtskildes kl, 16,43,

In fidem

SUNE K, JOHANSSON

/Solveig Gemen