§ 2 Meddelande om sammanträdestider

TALMANNEN:

I slutet av förra veckan meddelades att kammarens sista sammanträde i år, såvitt då kunde bedömas skulle hållas onsdagen den 20 december och borde kunna avslutas senast kl. 13.00. Den talarlista som i dag utdelats till kammarens ledamöter upptar en sammanlagd taletid av 17 timmar och 11 minuter. Med tillägg av erforderlig tid för repliker, tillkommande talares anföranden och voteringar kan den totala sammanträdestiden beräknas till 22 å 24 timmar. Det torde därför bli ofrånkomligt att anordna kvällsplena såväl i dag som i morgon.

§ 3 Upplästes följande till kammaren inkomna ansökningar:

Till riksdagens kammare

Härmed anhåller jag om fortsatt tjänstledighet t. o. m. den 30 april 1979.

Stockholm den 17 december 1978 Barbro Engman-Nordin

Till riksdagens kammare

Härmed anhåller jag om fortsatt ledighet från mitt uppdrag som riksdagsman under perioden den 1 januari-den 31 mars 1979 för att tjänstgöra som statssekreterare i statsrådsberedningen. Stockholm den 13 december 1978 Daniel Tarschys

Kammaren biföll dessa ansökningar.

Talmannen meddelade att till kammaren inkommit läkarintyg för Karl Bengtsson, som var sjukskriven ytterligare under tiden den 1-31 januari 1979.

Erforderlig ledighet beviljades.

Talmannen anmälde att följande ersättare skulle tjänstgöra för resp. ledamöteräven under deras fortsatta ledighet från riksdagsmannauppdragen, nämligen

§ 5 Föredrogs och hänvisades

Förslag

1978/79:7 till konstitutionsutskottet

§ 6 Föredrogs och hänvisades

Motioner

1978/79:192 och 193 till utbildningsutskottet

§ 7 Föredrogs och bifölls Interpellationsframställningar 1978/79:117-119

§ 8 Vissa varvsfrågor

Föredrogs näringsutskottets betänkande 1978/79:17 med anledning av propositionen 1978/79:49 om vissa varvsfrågor jämte motioner och regeringens skrivelse 1978/79:7 med överlämnande av årsredovisning för Svenska Varv AB.

I propositionen 1978/79:49 (industridepartementet) hade föreslagits att riksdagen skulle

2. godkänna de industripolitiska riktlinjer beträffande svensk varvsindustri som föredragande statsrådet hade förordat,

3. godkänna de ändrade riktlinjer för lämnande av garantier till svensk varvsindustri och lämnande av lån och garantier till beställare av fartyg som föredragande statsrådet hade förordat,

4. godkänna de grunder för statsunderstödd exportkreditgivning till svenska varv genom AB Svensk Exportkredit som föredragande statsrådet hade förordat,

5. bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att till utgången av år 1981 ikläda staten garantier till svensk varvsindustri - inkl. tidigare lämnade garantier - intill ett vid varje tidpunkt sammanlagt belopp av högst 17 000 000 000 kr.,

6. bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att ikläda staten garantier till beställare av fartyg till ett sammanlagt belopp av högst 5 725 000 000 kr. -inkl. tidigare bemyndigande om 3 700 000 000 kr. - avseende upplåning i anslutning till beställning av fartyg hos svenska varv i enlighet med vad

föredragande statsrådet hade förordat,

1. vidta åtgärder för att besvär över beslut av fullmäktige i riksgäldskontoret, som avsåg ekonomiskt stöd till varvs- och rederiföretag, skulle kunna anföras hos regeringen,

2. bemyndiga regeringen att vid nämnden för fartygskreditgarantier inrätta en ordinarie tjänst för kanslichef med beteckningen p,

3. till Avskrivningslån till beställare av fartyg på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 675 000 000 kr.,

4. till Medelstillskott till Svenska Varv AB på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 2 200 000 000 kr.,

a) till Bidrag till Svenska Varv AB för alternativ produktion på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 200 000 000 kr.,

b) till Regionalpolitiskt stöd: Bidragsverksamhet i Uddevallaregionen på tilläggsbudget 1 till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 10 000 000 kr.,

c) till Bidrag till investmentbolag inom varvsregionerna på tilläggsbudget 1 till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 63 000(X)0 kr.,

d) till Medelstillskott till regionala utvecklingsfonder inom varvsregionerna på tilläggsbudget 1 till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 30 000000 kr.,

e) till Bidrag till sysselsättningsåtgärder inom varvsregionerna på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 265 000 000 kr.,

f) till Bidrag till fartygsexport till utvecklingsländer på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 125 000 000 kr.,

g) till Bidrag till mindre och medelstora varv på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 14 500 000 kr,,

h) till Åtgärder i etableringsfrämjande syfte i vissa län på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 5 500 000 kr.,

i) till Regionalpolitiskt stöd: Lokaliseringslån inom varvsregionerna på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fonden för låneunderstöd anvisa ett investeringsanslag av 290 000 000 kr.,

j) till Teckning av aktier i investmentbolag inom varvsregionema på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fonden för statens aktier anvisa ett investeringsanslag av 12 000 000 kr.

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa varvsfrågor

1978/79:67 av Lennart Nilsson m. fl. (s),

1978/79:68 av Lennart Nilsson m. fl. (s),

1978/79:69 av Lennart Nilsson m. fl. (s),

1978/79:70 av Lars Schött m. fl. (m, c), vari hemställts att riksdagen gav regeringen till känna

1. att de mindre och medelstora varven skulle ges en likvärdig behandling
med storvarven,

5. att varv med acceptabel kostnadstäckning ej skulle bli föremål för nedskärning eller nedläggning,

6. att alla varvsorter vid fall av reducering av varvsverksamheten skulle behandlas på samma sätt som berörda västkustkommuner,

1978/79:71 av Sten Svensson (m) och Sven Eric Lorentzon (m), vari hemställts att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad som anförts i motionen beträffande utvecklingen för de mindre varven i förhållande till varvsindustrin i övrigt,

1978/79:82 av Kerstin Andersson i Hjärtum (c), vari hemställts att riksdagen beslutade

7. att de små och medelstora varvens kapacitet inte skars ned med större procent än de stora varvens,

8. att med bifall till den totalram som angavs i propositionen 1978/79:49 för innevarande budgetår hos regeringen begära förslag om inrättande av en industriell utvecklingsfond med en låneram på 300 milj. kr.,

9. att små kommuner, som berördes av varvsnedskärningen, borde ha företräde att erhålla medel för att stödja nya, mindre, industriella projekt ur denna fond,

1978/79:83 av Pär Granstedt m. fl. (c), vari hemställts att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad som anförts i motionen om fortsatt drift vid Götaverken Finnboda AB,

1978/79:84 av Ivar Högström m. fl. (s), vari hemställts att riksdagen som

1978/79:87 av Ulla Tilländer m. fl. (c), vari hemställts att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna

10. vad som anförts i motionen beträffande Kockums projekt angående utnyttjande av naturgas som energikälla,

11. vad som anförts i motionen beträffande formerna för statens övertagande av Kockums AB,

1978/79:127 av Hugo Bengtsson m. fl. (s), vari hemställts

b) att riksdagen i skrivelse till regeringen skulle anhålla om omedelbara åtgärder för att klara yrkesutbildning och omskolning på varvsorterna i enlighet med vad i motionen anförts,

c) att riksdagen medgav att erforderliga medel från anslaget till sysselsätt-ningsskapande åtgärder inom varvsregionerna fick tas i anspråk för ändamålet,

1978/79:128 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk), vari hemställts

a) att riksdagen skulle avslå propositionen 1978/79:49,

1. att riksdagen uttalade sig för att en samhällsägd produktionskedja borde upprättas, inkluderande gruv-, stål-, varvs- och rederinäringar,

2. att riksdagen uttalade sig för att seriösa ansträngningar borde göras för att introducera de svenska varvens produkter på den krisfria socialistiska marknaden och i utvecklingsländerna,

3. att riksdagen i enlighet med statens ägaransvar för den svenska varvsindustrin gav regeringen till känna vad som i övrigt framhållits i denna motion,

1978/79:129 av Gunnar Johansson (m),

1978/79:130 av Torsten Karisson (s).

1978/79:131 av Eric Krönmark (m), vari hemställts att riksdagen beslutade att under punkt 14 i propositionen även skulle inrymmas ett förskott till försvarsramen på högst 72 milj. kr. att återbetalas från fjärde-huvudtiteln i enlighet med planerat betalningsutfall.

Nr 59 1978/79:132 av Kjell Mattsson m. fl. (c), vari hemställts att riksdagen vid

Tisdagen den behandlingen av propositionen 1978/79:49 i enlighet med vad som anförts i

19 december 1978 motionen uttalade sig beträffande

__________ _ 1. varvsnäringens struktur och planeringsperiodens längd.

Vissa varvsfrågor 2. effekten för Uddevallavarvet vid Skandiaverkens övergång till andra

produkter i större utsträckning,

a) tolkningen av vad som avsågs med varvsregion och stödberättigade byggnadsinvesteringar,

b) arbetsmarknadspolitiska insatser i Uddevallaregionen,

c) översyn av statens organisation för varvsföretagen,

1978/79:137 av Gösta Bohman m. fi. (m), vari hemställts att riksdagen skulle

2. godkänna de industripolitiska riktlinjer beträffande svensk varvsindustri som förordats i motionen,

3. anhålla att regeringen utredde en ändrad organisationsstruktur för de statliga varven i enlighet med de riktlinjer som framförts i motionen,

4. godkänna de ändrade riktlinjer för lån till beställare av fartyg som förordats i motionen,

5. hemställa att regeringen vid utgången av varje år till riksdagen redovisade en utvärdering av resuitatet av vidtagna åtgärder för bl. a. kapacitetsminskningen vid varven,

5: uttala att de mindre och medelstora varven borde garanteras ett likvärdigt stöd i förhållande till det som gavs till de statliga storvarven,

1. avslå förslaget att till Bidrag till fartygsexport till utvecklingsländer på tilläggsbudget 1 till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag om 125 000 000 kr.,

2. med avslag på förslaget att tillskapa ett särskilt organ för samordnad internationell marknadsföring till Bidrag till mindre och medelstora varv på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 13 000 000 kr.,

3. som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om Finnboda Varv,

4. som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om tidigareläggning av statliga beställningar,

10. anhålla att regeringen snarast skulle låta föranstalta om redovisning av
de ansvars- och beslutslinjer som nu skulle tillämpas och avses bli tillämpade
inom den utvidgade delegationen för etableringsfrågor i enlighet med vad i
motionen anförts,

1978/79:138 av Torkel Lindahl (fp),

1978/79:139 av Torkel Lindahl (fp),

1978/79:140 av Inger Lindquist (m) och Ove Nordstrandh (m), vari

s'"" Vissa varvsfrågor

1. godkänna de riktlinjer beträffande svensk varvsindustri som förordats i

motionen,

4. godkänna vad som i motionen anförts beträffande sysselsättningspolitiken vid de fyra storvarven,

5. till Särskilda sysselsättningsinsatser vid varven på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 anvisa 50 000 000 kr.,

6. som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts beträffande Kockums inlemmande i Svenska Varv,

7. godkänna vad som i motionen anförts beträffande de mindre och medelstora varven,

8. hos regeringen begära att en kommission för de mindre och medelstora varven snarast tillsattes med de uppgifter som angavs i motionen,

9. bemyndiga regeringen att vidga verksamheten med tillfälligt sysselsättningsbidrag, s. k. 75-procentsbidrag, till de små och medelstora varven i enlighet med vad som anförts i motionen,

10.avslå regeringens förslag om att anvisa ett reservationsanslag av 14 500 000 kr. till Bidrag till mindre och medelstora varv,

11.avslå regeringens förslag om att anvisa ett reservationsanslag av 675 000 000 kr. till Avskrivningslån till beställare av fartyg och i stället anvisa 975 000 000 kr. till Stöd till strukturutveckling inom svensk rederinäring på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79,

4. hos regeringen begära åtgärder i fråga om färjebeställningar i enlighet med vad som anförts i motionen,

5. som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts om nämnden för fartygskreditgarantier,

6. som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts angående varvens fartygsengagemang,

7. som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts beträffande resultatredovisning och föriusttäckning vid Svenska Varv AB,

8. ge regeringen till känna vad som anförts angående alternativ produktion,

9. till Bidrag till Svenska Varv AB för alternativ produktion anvisa 350 000 000 kr. på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/ 79,

10.till Styrelsen för teknisk forskning och utveckling på tilläggsbudget I anvisa 13 000 000 kr. att användas på skeppsteknisk forskning och utveckling,

11.ge regeringen till känna vad som anförts beträffande de regionala investmentbolagen,

12.avslå regeringens förslag om Bidrag till investmentbolag inom varvsregionema och Teckning av aktier i investmentbolag inom varvsregionerna

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa vaiysfrågor

på tilläggsbudget 1 till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 och i stället till Särskilt medelstillskott till de regionala utvecklingsfonderna för utveckling av näringslivet inom varvsregionerna på tilläggsbudget 1 till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 anvisa ett reservationsanslag av 75 000 000 kr.,

1978/79:142 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkats att riksdagen skulle

1. avslå propositionen 1978/79:49,

2. uttala att inga ytteriigare nedskärningar och avskedanden fick företas inom varvsindustrin,

3. uttala att den aviserade nedläggningen av Finnboda varv ej borde genomföras,

4. uttala att målsättningen för svensk varvspolitik borde vara att bevara varvens kapacitet och utnyttja den för en framtida offensiv industripolitik,

5. hos regeringen begära förslag om förstatligande av samtliga varv och rederier,

6. uttala att den nuvarande ledningen för den statliga varvskoncernen borde ersättas med en administration, där de arbetande hade majoritet på alla nivåer och där tekniker och administrativ expertis var inriktade på att förnya och utveckla varvens kapacitet,

7. hos regeringen hemställa om att ett program utarbetades för att vidga den inrikes sjöfartens roll,

8. hos regeringen hemställa om ett program för att förnya och effektivisera processindustrins bestånd av anläggningar,

9. hos regeringen hemställa om ett program för att inom energisektorn påskynda sådana utbyggnader vilka kunde bilda grund för produktion vid varven,

1. hemställa hos regeringen om omedelbara garantier åt Kockums för byggande av tredje och Qärde LNG (Liquefied Natural Gas)-tankern,

2. bemyndiga regeringen att i en årligen inför riksdagen redovisad plan ställa de medel till förfogande som krävdes för att ovan angivna målsättningar för varvens utveckling och för sysselsättningens bevarande skulle kunna uppfyllas,

3. hos regeringen hemställa om att i särskild ordning framlägga sysselsättningspolitiska program gällande varvsregionerna.

3, att i avvaktan på ett långsiktigt strukturprogram för varvsnäringen

2. begränsa nu aktuella beslut om varvsindustrin i enlighet med de riktlinjer som angivits i motionen,

3. begränsa neddragningen av varvsnäringens produktionskapacitet under 1979 till vad som var erforderligt med hänsyn till orderläge och allmänna marknadsförutsättningar,

4. hos regeringen begära att ett nytt förslag om varvsnäringens framtida struktur, volym och produktionsinriktning framlades under hösten 1979,

4. att med bifall till den totalram som angavs i propositionen 1978/79:49
för innevarande budgetår hos regeringen begära förslag om inrättande av en
industriell utvecklingsfond, med de uppgifter som anförts i motionen och
med en låneram på 300 milj. kr., att presenteras i samband med tilläggsbudget
II,

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa varvsfrågor

Utskottet hemställde

1. beträffande avslag på propositionen i dess helhet att riksdagen skulle
avslå

1. motionen 1978/79:128 yrkandet 1,

2. motionen 1978/79:142 yrkandet 1,

1. beträffande minskning av storvarvens produktionskapacitet, m. m. att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:49 mom. 1 i ifrågavarande del och motionen 1978/79:141 yrkandet 1 i ifrågavarande del och med avslag på motionen 1978/79:132 yrkandet 1, motionen 1978/79:137 yrkandet 1 i ifrågavarande del och yrkandet 4 och motionen 1978/79:143 yrkandena 1-3 i ifrågavarande del godkände de riktlinjer som utskottet hade angivit,

2. beträffande anställningsgaranti för personal vid Svenska Varv AB, m. m. att riksdagen skulle

1. med bifall till motionen 1978/79:141 yrkandet 2 samt med anledning av motionen 1978/79:137 yrkandet 1 i ifrågavarande del och motionen 1978/ 79:143 yrkandet 3 i ifrågavarande del som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. avslå motionen 1978/79:141 yrkandet 3,

1. beträffande samarbete mellan arbetsförmedlingen och vissa varv att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:40 i ifrågavarande del som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande bevarande av sysselsättningen vid varven, m. m. att riksdagen skulle avslå

1. motionen 1978/79:1 yrkandet 8 i ifrågavarande del,

2. motionen 1978/79:142 yrkandena 2, 4 och 11,

Nr 59 allt i den mån motionerna inte i dessa delar hade tillgodosetts enligt utskottets

Tisdagen den hemställan under 3,

19 december 1978 - beträffandeförstatligandeav varv och rederier att riksdagen skulle avslå

_____________ motionen 1978/79:142 yrkandet 5,

Vissa varvsfråvor 7. beträffande Uddevallavarvet att riksdagen skulle avslå

6. motionen 1978/79:129 yrkandet 1,

7. motionen 1978/79:132 yrkandet 2,

beträffande beläggningsplaneringen inom Svenska Varv att riksdagen med avslag på propositionen 1978/79:49 mom. 1 i ifrågavarande del och med anledning av motionen 1978/79:140 och motionen 1978/79:141 yrkandet I i ifrågavarande del som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

beträffande Kockums Varv att riksdagen skulle avslå motionen 1978/ 79:141 yrkandet 4,

10. beträffande omorganisation av Svenska Varv att riksdagen skulle
avslå I

motionen 1978/79:129 yrkandet 2,

motionen 1978/79:132 yrkandet 5,

motionen 1978/79:87 yrkandet 2 och motionen 1978/79:137 yrkandet 2,

beträffande Svenska Varvs administration att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:142 yrkandet 6,

beträffande mindre och medelstora varv att riksdagen med anledning av motionerna 1978/79:70 och 1978/79:71, motionen 1978/79:82 yrkandet 1, motionerna 1978/79:83 och 1978/79:86, motionen 1978/79:137 yrkandenal, 5 och 8, det förstnämnda i ifrågavarande del, motionen 1978/79:141 yrkandena 5-7, motionen 1978/79:142 yrkandet 3och motionen 1978/79:143 yrkandena 1-3 i ifrågavarande del samt med avslag på propositionen 1978/ 79:49 mom. 1 i ifrågavarande del som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

beträffande anslag till Bidrag till mindre och medelstora varv att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:141 yrkaridet 8 skulle avslå

propositionen 1978/79:49 mom. 16,

motionen 1978/79:137 yrkandet 7,

beträffande stöd till lagerproduktion av fartyg att riksdagen med avslag på motionen 1978/79:141 yrkandet 12 i ifrågavarande del godkände i propositionen 1978/79:49 mom. 2 angivna riktlinjer i ifrågavarande del,

beträffande avveckling av varvens fartygsinnehav att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:49 mom. 2 och motionen 1978/79:141 yrkandet 12 i ifrågavarande del som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

beträffande uthyrning av fartyg i varvens regi att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:141 yrkandet 12 i ifrågavarande del,

beträffande stöd till beställare av fartyg att riksdagen med avslag på motionen 1978/79:141 yrkandet 9 och med bifall till propositionen 1978/

12 79:49 mom. 2 i motsvarande del och mom. 5 och 8 skulle

a) godkänna de riktlinjer för lån och garantier till beställare av fartyg som

utskottet hade angivit,

till Avskrivningslån till beställare av fanyg på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 675 000 000 kr.,

bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att ikläda staten garantier till beställare av fartyg till ett sammanlagt belopp av högst 5 725 000 000 kr. -inkl. tidigare bemyndigande om 3 700 000 000 kr. - avseende upplåning i anslutning till beställning av fartyg hos svenska varv i enlighet med vad som angivits i propositionen,

beträffande krav på kontantinsats av fartygsbeställare, mm. att riksdagen med avslag på motionen 1978/79:137 yrkandet 3 och med bifall till propositionen 1978/79:49 mom. 2 i motsvarande del godkände i propositionen angivna riktlinjer,

beträffande fartygskreditgaranti att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:49 mom. 4 bemyndigade fullmäktige i riksgäldskontoret att till utgången av år 1981 ikläda staten garantier till svensk varvsindustri - inkl. tidigare lämnade garantier- intill ett sammanlagt belopp av vid varje tidpunkt högst 17 000 000 000 kr.,

beträffande exportkreditgivning till svenska varv att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:49 mom. 3godkände i propositionen angivna grunder för statsunderstödd exportkreditgivning till svenska varv genom AB Svensk Exportkredit,

beträffande medelstillskott till Svenska Varv att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:49 mom. 9 till Medelstillskott till Svenska Varv AB pä tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under Oortonde huvudtiteln anvisade ett reservationsanslag av 2 200 000 000 kr.,

beträffande täckande av kursförluster m. m. inom Svenska Varv att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:141 yrkandet 13,

beträffande kanslichefstjänst vid fartygskreditgarantinämnden att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:49 mom. 7 bemyndigade regeringen att vid nämnden för fartygskreditgarantier inrätta en ordinarie tjänst för kanslichef med beteckningen p,

beträffande fartygskreditgarantinämndens uppgifter och organisation att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:141 yrkandet 11,

beträffande besvär över vissa beslut av riksgäldsfullmäktige att riksdagen skulle avslå propositionen 1978/79:49 mom. 6,

beträffande särskilt regionalpolitiskt stöd i varvsregionerna att riksdagen skulle

med bifall till propositionen 1978/79:49 mom. 18 till Regionalpolitiskt stöd: Lokaliseringslån inom varvsregionerna på tilläggsbudget 1 till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fonden för låneunderstöd anvisa ett investeringsanslag av 290 000 000 kr.,

med bifall till propositionen 1978/79:49 mom. 11 och med avslag på motionen 1978/78:132 yrkandet 3 i ifrågavarande del till Regionalpolitiskt stöd: Bidragsverksamhet i Uddevallaregionen på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

1/550 varvsfrågor

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa vaiysfrågor

reservationsanslag av 10 000 000 kr.,

beträffande investmentbolag i varvsregionerna att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:141 yrkandet 17 som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

beträffande medelsiillskoii till regionala utvecklingsfonder i varvsregionerna att riksdagen skulle

med bifall till motionen 1978/79:141 yrkandet 18 och med anledning av propositionen 1978/79:49 mom. 12 och 19 till Särskilt medelstillskott till de regionala utvecklingsfonderna för utveckling av näringslivet inom varvsregionerna på tilläggsbudget 1 till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 75 000 000 kr.,

med bifall till propositionen 1978/79:49 mom. 13 och med avslag på motionen 1978/79:40 i ifrågavarande del till Medelstillskott till regionala utvecklingsfonder inom varvsregionerna på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 30 000 000 kr.,

beträffande bidrag till sysselsättningsåtgärder inom varvsregionerna att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:49 mom. 14 och med avslag på motionen 1978/79:40 i ifrågavarande del till Bidrag till sysselsättningsåtgärder inom varvsregionerna på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fjortonde huvudtiteln anvisade ett reservationsanslag av 265 000 000 kr.,

beträffande industriell utvecklingsfond för varvsregionerna att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:82 yrkandena 2 och 3 och motionen 1978/79:143 yrkandet 4,

beträffande tillverkning av bromateriel för armén att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:131,

beträffande bidrag till fartygsexport till utvecklingsländeratt riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:49 mom. 15 och med avslag på motionen 1978/79:137 yrkandet 6 till Bidrag till fartygsexport till utvecklingsländer på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fjortonde huvudtiteln anvisade ett reservationsanslag av 125 000 000 kr.,

beträffande åtgärder i etableringsfrämjande syfte i vissa län att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:49 mom. 17 till Åtgärder i etableringsfrämjande syfte i vissa län på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under Qortonde huvudtiteln anvisade ett reservationsanslag av 5 500 000 kr.,

beträffande delegationen för etableringsfrågor att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:137 yrkandet 10,

beträffande alternativ produktion vid varven att riksdagen skulle

med bifall till propositionen 1978/79:49 mom. 10 och med avslag på motionen 1978/79:141 yrkandet 15 till Bidrag till Svenska Varv AB för alternativ produktion på tilläggsbudget 1 till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fjortonde huvudtiteln, anvisa ett reservationsanslag av 200 000 000 kr.,

avslå motionen 1978/79:141 yrkandet 14,

c) avslå motionen 1978/79:1 yrkandet 8 i ifrågavarande del,

beträffande alternativ produktion vid varv i Göteborgsregionen att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:40 i ifrågavarande del,

beträffande alternativ produktion vid varv i Uddevallaregionen att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:68,

beträffande inriktningen av varvens produktion att riksdagen skulle avslå

motionen 1978/79:87 yrkandet 1 och motionen 1978/79:142 yrkandet lO(LNG-fartyg),

motionen 1978/79:128 yrkandet 4(flytande fabriker, hamnanläggningar m. m.),

motionen 1978/79:142 yrkandena 8 och 9 (anläggningar för processindustrin och inom energisektorn),

beträffande samhällsägd produktionskedja inom gruv-, stål-, varvs-och rederinäringarna att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:128 yrkandet 2,

beträffande export till socialistiska länder och utvecklingsländer att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:128 yrkandet 3,

beträffande inrikes sjöfart att riksdagen skulle avslå motionen 1978/ 79:142 yrkandet 7,

beträffande riktlinjer för tidigareläggning av statliga beställningar att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:137 yrkandet 9 i ifrågavarande del,

beträffande riktlinjer för vissa beredskapsarbeten att riksdagen godkände vad utskottet anfört,

beträffande statliga beställningar av färjor att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:141 yrkandet 10,

beträffande produktion av vissa objekt för försvaret att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:137 yrkandet 9 i ifrågavarande del,

beträlTande beställning av vissa miljöskyddsfartyg att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:84 som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

beträffande vissa objekt för tidigareläggning av beställningar att riksdagen skulle avslå

motionen 1978/79:67 (järnvägslinjen Munkedal-Lysekil),

motionen 1978/79:85 (järnvägslinjen Halmstad-Getinge),

motionen 1978/79:132 yrkandet 4 (hamninvesteringar),

48. beträffande varvens underieverantörer att riksdagen skulle avslå

riiotionen 1978/79:130,

motionen 1978/79:137 yrkandet 1 i ifrågavarande del,

beträffande yrkesutbildning och omskolning på varvsorterna att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:127 som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

beträffande avgränsningen av Uddevallaregionen att riksdagen skulle avslå motionerna 1978/79:69, 1978/79:132 yrkandet 3 i ifrågavarande del och 1978/79:138,

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa varvsfrågor

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa vaiysfrågor

beträffande speciella sysselsättningspolitiska program för varvsregionerna att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:142 yrkandet 12,

beträffande Stiftelsen Svensk skeppsforskning att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:139,

beträffande anslagsmedel till statens skeppsprovningsanstalt att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:141 yrkandet 16,

beträffande årsredovisning för Svenska Varv AB att riksdagen lade regeringens skrivelse 1978/79:7 till handlingama.

Reservationer hade avgivits

1. beträffande minskning av storvarvens produktionskapacitet, m. m. av
Bengt Sjönell, Fritz Börjesson, Birgitta Hambraeus och Karl-Anders
Petersson (samtliga c) som ansett att utskottet under 2 bort hemställa

att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:49 mom. 1 i ifrågavarande del, med bifall till motionen 1978/79:143 yrkandena 1-3 i ifrågavarande del och med avslag på motionen 1978/79:132 yrkandet 1, motionen 1978/79:137 yrkandet 1 i ifrågavarande del och yrkandet 4 och motionen 1978/79:141 yrkandet 1 i ifrågavarande del godkände de riktlinjer som reservanterna angivit,

2. beträffande minskning av storvarvens produktionskapacitet, m. m. av
Erik Hovhammar (m) och Margaretha af Ugglas (m) som ansett att utskottet
under 2 bort hemställa

att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:49 mom. 1 i ifrågavarande del, med bifall till motionen 1978/79:137 yrkandet 1 i ifrågavarande del och yrkandet 4 och med avslag på motionen 1978/79:132 yrkandet 1, motionen 1978/79:141 yrkandet 1 i ifrågavarande del och motionen 1978/79:143 yrkandena 1-3 i ifrågavarande del godkände de riktlinjer som reservanterna angivit,

3. beträffande anställningsgaranti för personal vid Svenska Varv AB,
m. m. av Bengt Sjönell, Fritz Börjesson, Birgitta Hambraeus och Karl-Anders
Petersson (samtliga c) som ansett att utskottet under 3 bort hemställa

att riksdagen skulle

avslå motionen 1978/79:141 yrkandena 2 och 3,

med anledning av motionen 1978/79:137 yrkandet 1 i ifrågavarande del och motionen 1978/79:143 yrkandet 3 i ifrågavarande del som sin mening ge regeringen till känna vad reservanterna anfört.

och motionen 1978/79:143 yrkandet 3 i ifrågavarande del som sin mening ge regeringen till känna vad reservanterna anfört,

5. beträffande omorganisation av Svenska Varv av Erik Hovhammar (m) och Margaretha af Ugglas (m) som ansett att utskottet under 10 bort hemställa

att riksdagen skulle

avslå motionen 1978/79:129 yrkandet 2,

avslå motionen 1978/79:132 yrkandet 5,

med bifall till motionen 1978/79:137 yrkandet 2 och med anledning av motionen 1978/79:87 yrkandet 2 som sin mening ge regeringen till känna vad reservanterna anfört.

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa varvsfrågor

6. beträffande stöd t ill lagerproduktion av fartyg av Ingvar Svanberg, Hugo
Bengtsson, Arne Blomkvist, Nils Erik Wååg, Ivar Högström, Sivert
Andersson och Rune Johansson i Ljungby (samtliga s) som ansett att
utskottet under 14 bort hemställa

att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:49 mom. 2 i ifrågavarande del och med bifall till motionen 1978/79:141 yrkandet 12 i ifrågavarande del godkände av reservanterna angivna riktlinjer,

7. beträffande stöd till beställare av fartyg av Ingvar Svanberg, Hugo
Bengtsson, Arne Blomkvist, Nils Erik Wååg, Ivar Högström, Sivert
Andersson och Rune Johansson i Ljungby (samtliga s) som ansett att
utskottet under 17 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:141 yrkandet 9 och med anledning av propositionen 1978/79:49 mom. 2 i motsvarande del och mom. 5 och 8 skulle

godkänna de riktlinjer för stöd till strukturutveckling inom svensk rederinäring som reservanterna angivit,

till Stöd till strukturutveckling inom svensk rederinäring på tilläggsbudget 1 till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 975 000 000 kr.,

•I" 59 9. beträffande fartygskreditgarantinämndens uppgifter och organisation

Tisdagen den ' Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Arne Blomkvist, Nils Erik Wååg, Ivar

19 december 1978 Högström, Sivert Andersson och Rune Johansson i Ljungby (samtliga s)som

_____________ ansett att utskottet under 24 bort hemställa

Vissa varvsfrågor '"' riksdagen med bifall till motionen 1978/79:141 yrkandet 11 som sin

mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

10. beträffande industriell utvecklingsfond för varvsregionerna av Bengt
Sjönell, Fritz Börjesson, Birgitta Hambraeus och Karl-Anders Petersson
(samtliga c) som ansett att utskottet under 30 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:82 yrkandet 2 och motionen 1978/79:143 yrkandet 4 och med avslag på motionen 1978/79:82 yrkandet 3 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

11. beträffande tillverkning av bromateriel för armén av Erik Hovhammar
(m) och Margaretha af Ugglas (m) som ansett att utskottet under 31 bort
hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:131 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

12. beträffande bidrag till fartygsexport till utvecklingsländer av Erik
Hovharnmar(m)och Margaretha afUgglas(m) som ansett att utskottet under
32 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:137 yrkandet 6 skulle avslå propositionen 1978/79:49 mom. 15,

13. beträffande delegationen för etableringsfrågor av Erik Hovhammar(m)
och Margaretha af Ugglas (m) som ansett att utskottet under 34 bort
hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:137 yrkandet 10 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört,

14. beträffande alternativ produktion vid varven av Ingvar Svanberg,
Hugo Bengtsson, Arne Blomkvist, Nils Erik Wååg, Ivar Högström, Sivert
Andersson och Rune Johansson i Ljungby (samtliga s) som ansett att
utskottet under 35 bort hemställa

alt riksdagen skulle

med anledning av propositionen 1978/79:49 mom. 10 och med bifall till motionen 1978/79:141 yrkandet 15 till Bidrag till Svenska Varv AB för alternativ produktion på tilläggsbudget 1 till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fjortonde huvudtiteln anvisa etl reservationsanslag av 350 000 000 kr.,

med bifall till motionen 1978/79:141 yrkandet 14 som sin mening ge regeringen till känna vad reservanterna anfört,

avslå motionen 1978/79:1 yrkandet 8 i ifrågavarande del.

15. beträfl\)nde riktlinjer för vissa beredskapsarbeten av Ingvar Svanberg,
Hugo Bengtsson, Arne Blomkvist, Nils Erik Wååg, Ivar Högström, Sivert
Andersson och Rune Johansson i Ljungby (samtliga s) som ansett att
utskottet under 43 bort hemställa

alt riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört om villkor beträffande sysselsättning av övertalig varvspersonal,

16. beträffande produktion av vissa objekt för försvaret av Erik
Hovhammar(m)och MargarethaafUgglas(m)somansettatt utskottet under
45 bort hemställa ■

att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:137 yrkandet 9 i ifrågavarande del som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

17. beträffande anslagsmedel till statens skeppsprovningsanstalt av Ingvar
Svanberg, Hugo Bengtsson, Arne Blomkvist, Nils Erik Wååg, Ivar Högström,
Sivert Andersson och Rune Johansson i Ljungby (samtliga s) som ansett att
utskottet under 53 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:141 yrkandet 16 till Styrelsen för teknisk forskning och utveckling på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fjortonde huvudtiteln anvisade ett reservationsanslag av 13 000 000 kr.

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa varvsfrågor

INGVAR SVANBERG (s):

Herr talman! Vi är nu inne i denna sessions sista timmar, och naturiigtvis, höll jag på att säga, diskuterar vi varvspolitiken i anledning av en proposition. Det gjorde vi också på vårsessionens sista dag i år, liksom våren 1977. Vad vi nu behandlar är den fjärde propositionen om riktlinjerna för den svenska varvspolitiken på drygt två år. Och vi vet alla att vi kommer att få ytteriigare en varvsproposition i vår, den femte, som kommer att behandla Kockums uppgående i Svenska Varv AB. Vi vet att vi därtill torde få en varvsproposition hösten 1979 eller våren 1980, den sjätte i ordningen, vilket nu tycks oundvikligt.

Det är således inte propositioner och förslag som har fattats de svenska varven, men däremot har det saknats klara handlingslinjer och långsiktig planering. Knappt har varvsledningarna hunnit sätta sig in i ett riksdagsbeslut om deras arbete så har regeringen varit framme och ryckt undan förutsättningarna för ett planerat arbete, gett nya riktlinjer och ändrat arbetets inriktning. Det är väl då inte att undra på att vår varvspolitik ibland i kritikernas ögon har tett sig motsägelsefull, som ett slags "valse macabre" utförd till regeringens och riksdagens föga taktfasta musik.

Genom tidigare beslut av riksdagen har de svenska varven skurit ner antalet anställda med ca 30 96. Den proposition vi i dag behandlar föreslår en ytteriigare neddragning med ca 20 % av antalet återstående anställda. I och med detta beslut kommer vi således att i princip ha halverat vår varvskapacitet. Denna neddragning skall vara slutförd under år 1980.

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa vaiysfrågor

Vi socialdemokrater har i vår partimotion anslutit oss till denna princip -även om den svenska varvsindustrin redan dragit ned sin kapacitet väsentligt, torde det mot bakgrund av världsmarknadsläget vara realistiskt att ytteriigare minska kapaciteten. Jag vill dock framhålla att vi därmed inte ställer upp på alla de svartmålningar av våra utsikter på varvsmarknaden framöver som vissa självutnämnda experter så flitigt levererar. Lustigt nog är dessa experter i fiera fall desamma som för några år sedan inte fann ord nog starka för att påyrka en snabb ytterligare utbyggna'! av de svenska varven.

De svenska varven är i stort rationella, väl utrustade och effektiva. Vi är övertygade om att svensk varvsindustri har en framtid i ett förändrat konjunkturiäge. Man bör därför inte nu i panik rasera de värdefulla industriella och tekniska tillgångar som varven ändå utgör. Man bör heller inte bortse från den betydelse som varven har för sysselsättningen inom andra industrigrenar, såsom t. ex. stålverken.

Varven bör i ökande utsträckning söka f fram andra produkter och tillverkningsobjekt än fartyg. En sådan omorientering är också på gång, bl. a. inom Svenska Varv. Men denna produktutveckling behöver stöd från samhället för att det verkligen skall bli riktiga och lönsamma produkter som tas upp i en ny tillverkning. Varven behöver också tid för denna omorientering, om resultatet skall bli lyckat. Man bör bl. a. vara medveten om att det inte endast gäller att starta tillverkning av nya produkter. Det gäller också att fS ut dessa produkter på marknaden, skaffa kunder och få beställningar. Otåligheten när det gäller varvens satsning på s. k. alternativ produktion kan därför vara farlig, om den leder till oöveriagda satsningar på produkter som sedan visar sig vara olönsamma eller olämpliga.

Det finns också anledning att varna för en övertro på att alla mer eller mindre fantasifulla uppslag till alternativa produkter vid varven som förs fram kan förverkligas. Förslagsställarna är ofta begåvade med mer fantasi och reklamförmåga än med teknisk och ekonomisk kompetens. Varven är utrustade för att arbeta med tunga produkter. Det är därför endast produkter inom tung verkstadsindustri, eller andra produkter som tekniskt ligger varvsprodukterna nära, som kan anses vara lämpliga för varven. Skulle man leda in varven på produktion av helt andra saker, produkter som är främmande för varven, skulle detta leda till svåra misstag. Dels skulle varven uppträda som konkurrenter till mindre industrier som har bättre förutsättningar för sådan produktion i det långa loppet, dels skulle varvens förutsättningar för konkurrens vara dåliga, eftersom varvens konkurrensfördelar ligger just inom den tunga industrisektorn.

Centerpartiet och moderata samlingspartiet har inte velat följa utskottsmajoriteten i denna uppläggning. Där tycks man vara fången i något slags nedläggningsfilosofi som det enda saliggörande. Man tycks godta alla pessimisters tal om att varven i stort sett har spelat ut sin roll och att de i stor utsträckning snarast bör avvecklas. Mera optimistiska bedömare som ser möjligheten till en framtida uppgång eller stabilisering för varven, karakteriserar man som orealistiska.

I detta sammanhang tycker jag det finns särskild anledning att närmare kommentera centerns ståndpunkt - eller rättare sagt ståndpunkter, för de är många - i varvsfrågan. Förre industriministern Nils Åsling har signerat två av de tidigare varvspropositionerna, och han var tidigare i höst klar med utformningen av en tredje varvsproposition - låt oss kalla den "Åslings ofullbordade" -då trepartiregeringen kapsejsade. Här var Nils Åsling beredd att föreslå att varvskapaciteten skulle dras ned med ytteriigare 30 % under den kommande treårsperioden, och han föreslog också en lång rad andra preciserade åtgärder. Men drygt en månad senare lägger centern fram en varvsmotion enligt vilken man i princip inte vill vidta några åtgärder nu. I stället skall en varvskommission tillsättas med uppdrag att utreda och analysera de svenska storvarvens sitliation, och sedan skall man föreslå utformningen av en svensk varvspolitik.

Vad är nu detta för trams? Knappast något inom industri- och näringspolitiken är så utrett och genomtröskat som storvarven. För någon månad sedan var Nils Åsling beredd att lägga fram ett detaljerat förslag, men nu skall plötsligt ställningstagandet skjutas upp ytterligare ett år. Vad är det som motiverar detta? Är det måhända en allmän misstro mot den folkpartistiska regeringens förmåga och vilja att fullfölja de riktlinjer riksdagen kommer att besluta om? Om det är så har jag ingen anledning att söka analysera centerns tankebanor. Centerpartisterna känner ju så mycket bättre än jag sina gamla regeringsbröder, som de delade ljuvt och lett med till endast för ett par månader sedan. Men det sätt centern här har valt att agera på ter sig dubiöst mot bakgrund av tidigare ståndpunktstaganden. Det svarar inte alls mot Nils Åslings kunnighet och intelligens.

Under 1400-talets släkt- och kungafejder inom den svenska adeln utvecklade många av de inblandade en rent fenomenal förmåga att anpassa sig till ödets växlingar. En hävdatecknare berättar om Ture Jönsson Tre Rosor att han "så ofta vänt kappan efter vinden, att den var jämmerligt utsliten på båda sidor". Jag vet inte vad framtida hävdatecknare kan komma att säga om vår tid, men nog tycks mig Nils Åslings varvskappa vid det här laget vara tämligen illa medfaren såväl på in- som på utsidan.

Men svensk varvsindustri består inte endast av verkstadsanläggningar och utrustning. Varvsnäringens främsta tillgång är skickliga, välutbildade och produktiva anställda. Vid varven finns i dag ca 25 000 personer direkt anställda. Till detta kan läggas nästan lika många anställda hos underleverantörer och vid stålverk, som är beroende av varvens verksamhet. I de borgeriiga motionerna, och särskilt i den allmänna politiska förkunnelsen, talas det mycket om att dessa anställda snarast måste sägas upp och föras över till alternativa sysselsättningar, men ingen talar om var dessa alternativa arbeten finns. En friställning innebär i de allra fiesta fall bara att de anställda placeras in i den redan förut långa arbetslöshetskön. Det talas ibland om att man måste visa mod och handlingskraft nog att lägga ned svaga företag snabbt för att ge arbetskraft till expansiva företag, men några sådana av betydelse finns ju inte. Detta om modet och handlingskraften framförs ofta som kritik mot socialdemokratin som tydligen anses vara dålig i dessa

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa varvsfrågor

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa varvsfrågor

avseenden. Tillåt mig fråga: Vilket speciellt mod och vilken storstilad handlingskraft krävs det för att kasta ut tusentals anställda i arbetslöshet och otrygghet? Enligt mitt sätt att se krävs det varken mod eller handlingskraft, utan endast hänsynslöshet och okänslighet inför andras bekymmer.

Att det i diskussionen sägs att de övertaliga anställda måste sägas upp och placeras utanför företaget för att de ej skall gå kvar och undvika att ta andra arbeten som de erbjuds av andra företag, finner jag vara en allvariig förolämpning mot en grupp människor, som inte begär något annat än att fl fylla en meningsfull arbetsuppgift i samhället.

Vi socialdemokrater har i en partimotion krävt att ingen anställd skall sägas upp nu, utan att de övertaliga på i stort sett samma sätt som riksdagen beslutade när det gällde Svenskt Stål AB skall ges en anställningsgaranti t. o. m. 1980. De arbetsmarknadspolitiska åtgärder i form av omskolning, utbildning m. m.som måste till anser vi kan vidtas inom företaget, utan att de anställda lämnar företaget och ställer sig i arbetslöshetskön. Detta får naturiigtvis inte innebära att dessa anställda underlåter att ta erbjudet likvärdigt arbete, som under tiden kan komma att erbjudas vid andra företag. Jag vill gärna betyga att något sådant heller aldrig antytts från de anställdas organisationer, än mindre föreslagits.

Jag noterar som glädjande att folkpartiet, med avstyrkande av propositionen på denna punkt, ställt sig bakom vårt förslag om en anställningsgaranti. Detta innebär, att riksdagen är beredd medverka till att nödvändiga omställningar och personalminskningar vid varven kan ske under socialt acceptabla former.

När det gäller de mindre och medelstora varven föreslår regeringen en generell neddragning med 30 % av kapaciteten. Detta förutsätts bl. a. ske genom nedläggning av något eller några av varven.

Den hittillsvarande varvspolitiken har i huvudsak varit inriktad mot storvarven, och någon ordentlig utredning av de mindre varvens situation och förutsättningar har inte gjorts. Underlaget för regeringens ställningstagande är därför på denna punkt ytterligt bristfälligt och kortsiktigt, som framhålls i den socialdemokratiska partimotionen men också i moderaternas och centerns motioner. Utskottet har här kunnat enhälligt avstyrka propositionen och ställa sig bakom det socialdemokratiska kravet på en särskild kommission för att utreda och framlägga förslag om de mindre och medelstora varvens situation och framtida möjligheter. Under den tid denna kommission arbetar med att klarlägga de mindre och medelstora varvens situation och möjligheter bör inga neddragningarellernedläggningarske. Det kanske finns anledning påpeka att detta beslut också gäller Finnboda Varv, Jag noterar den totala enigheten på denna punkt med tillfredsställelse.

Utskottsförslaget omfattar många fier punkter än jag här har berört, men andra talare från vårt håll kommer att ta upp dessa. Jag vill, herr talman, med det anförda yrka bifall till reservationerna 6, 7, 9, 14, 15 och 17 och i övrigt bifall till utskottets förslag.

NILS ÅSLING (c):

Herr talman! Varvsindustrin är, som Ingvar Svanberg påpekat, sedan många år ett dominerande inslag i näringspolitiken, framför allt om man ser den mot bakgrund av behovet av statliga kapitaltillskott och garantiåtaganden.

Varven aktualiserar en rad svåra praktiska och arbetsmarknadspolitiska problem men också några principiella.

Är det rimligt att ett land som Sverige binder upp huvuddelen av de resurser man kan avstå för den industriella utvecklingen till en bransch? Det är dessutom en bransch där vår konkurrensförmåga sett i det längre perspektivet kommer att vara begränsad och där marknadsförutsättningarna internationellt sett under överskådlig tid kommer att vara ytterst pressade. Detta gäller inte bara s. k. standardtonnage utan också de specialfartyg som nu aktualiseras. Över hela världen diskuterar varven i dag tillverkning av specialtonnage.

Alla skäl talar följaktligen för en målmedveten begränsning av statens engagemang i storvarven. Sett från allmän näringspolitisk synpunkt är det också den sektor av vår industri som inte bara har den i särklass sämsta lönsamheten utan också den där en relativt snabb kursomläggning inte bara är nödvändig av ekonomiska skäl utan även möjlig med hänsyn till arbetsmarknaden. Kapaciteten vid storvarven, som nu uppgår till över 12 miljoner årsarbetstimmar, borde enligt vår uppfattning halveras. Sannolikt ligger det tillgängliga produktionsutrymmet för de svenska varven närmare 4 miljoner än 6 miljoner årsarbetstimmar.

Hur har vi då hamnat i denna -som jag vill kalla den -extrema situation, vilken binder upp så mycket av resurser som skulle komma till bättre användning i den industriella utvecklingen? Ja, det är naturligtvis en lång historia, och erfarenheterna borde vara nyttiga i det fortsatta näringspolitiska handlandet.

Den starka internationaliseringen av vår handel och våra gamla traditioner inom varvsindustrin bidrog naturiigtvis till satsningen på varvsindustrin under 1970-talets första år. Men samtidigt hade tillkommit ett statligt engagemang, där sysselsättningsaspekter och andra övergripande synpunkter kom att tillmätas en växande roll. Uppenbart äratt i det sammanhanget hårde marknadsmässiga och kommersiella förutsättningarna inte tillmätts tillräcklig betydelse. Det saknades med andra ord en övergripande och långsiktig filosofi i statsmakternas handlande i näringspolitiken under 1970-talets första år. Det rimliga hade naturligtvis varit att statsmakterna i stället för att stödja varven i så stor utsträckning satsat mera på att utveckla mångfalden och bredden i näringslivet och därmed också sprida riskerna. Det är olyckligt om statliga engagemang i näringspolitiken - och sådana engagemang är och blir också i framtiden nödvändiga - blir så dominerande inom en sektor att omsorgen om utveckling av näringslivet i övrigt flr vika för den överdimensionerade sektorns anspråk.

Inom den förra regeringen hade vi kommit till klarhet om att den mest angelägna näringspolitiska åtgärd vi stod inför var en halvering av kapaci-

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa vaiysfrågor

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa varvsfrågor

teten i våra storvarv. I juni månad träffade de tre partierna en uppgörelse om den framtida varvspolitiken, som alltså innebaren satsning på Uddevalla och Kockums som de framtida nybyggnadsvarven och en konvertering av Arendal och Öresundsvarvet till tunga verkstadsindustrier och parallellt därmed en massiv satsning på alternativ produktion och industriutveckling på varvsorterna. En proposition med dessa riktlinjer låg praktiskt taget klar när trepartiregeringen upplöstes.

Tunga och svåra beslut av den här karaktären, som är nödvändiga för den industriella utvecklingen, bör ha en bred förankring. Jag beklagar därför uppriktigt att folkpartiregeringen som en av sina första ämbetsåtgärder ansåg sig tvungen modifiera varvspropositionen på den centrala punkten, dvs. när det gällde viljeinriktningen i strukturfrågan. På det sättet har man skjutit hela frågan om den framtida varvsstrukturen på framtiden.

Behandlingen av frågan i näringsutskottet har ytteriigare understrukit denna beklagliga handlingsförlamning i det här avseendet. Detta skapar problem för framtiden.

För det första fSr vi en för stor varvsindustri som kommer att sluka en stor del av de resurser vi skulle behöva satsa på offensiva delar av näringspolitiken i framtiden.

För det andra kommer vi internationellt inte längre att framstå som den nation som går i täten när det gäller att anpassa varvskapaciteten till det kommersiellt möjliga.

För det tredje skapar man genom att skjuta beslutet på framtiden också osäkerhet vid varven. Den klara satsning på Uddevalla och Kockums som nybyggnadsvarv, som den förra regeringen planerade, hade varit en klar fördel när svensk varvsindustri går ut internationellt för att konkurrera om beställningar.

För det fjärde har de mindre varven i regeringens proposition blivit föremål för en onödigt hård behandling, om man ser det i förhållande till behandlingen av de stora varven, eftersom man kräver en större bantning av verksamheten hos de mindre varven än hos de stora. Men det viktiga i det sammanhanget är framför allt att den mindre bantningen av de stora varven leder till ökad konkurrens också om de beställningar som naturligt hör hemma i småvarven.

Till sist kan också den frågan ställas om hanteringen av varvsfrågan blir vägledande för näringspolitiken i stort. Det är ännu så länge en öppen fråga, men det vore olyckligt om denna handlingsförlamning också skulle sprida sig till andra sektorer i näringslivet.

Industriministerns motiv för att begränsa nedskärningarna av varvskåpa-citeten och undvika att ta ställning till strukturbesluten är dels att framtidsbedömningarna är osäkra, dels hänsynen till varvens betydelse på de lokala arbetsmarknaderna. Båda dessa skäl måste dess värre underkännas. Även om vi nu noterar en viss tillfällig förbättring på tankermarknaden och en viss omsättning när det gäller tonnage över huvud taget kan detta inte tillåtas påverka den långsiktiga inriktningen av varvspolitiken. Avgörande är naturligtvis här den långsiktiga marknadsbedömningen tillsammans med

ställningstagandet till hur stor andel av vår industriproduktion som skall ske vid varven. Svaret är enligt min uppfattning entydigt. En reducering av kapaciteten måste ske oavsett den aktuella marknadsutvecklingen. När det gäller hänsynen till de lokala arbetsmarknaderna är det skäl som alltid kan åberopas. Vi möter det ständigt här i kammaren, som industriministern påpekade vid gårdagens frågestund. Vi befinner oss dock i en konjunkturuppgång. Dessutom skulle ett strukturbeslut av det slag som den gamla trepartiregeringen förordade beröra orter med en väl utvecklad arbetsmarknad och med goda förutsättningar att kompensera sysselsättningsbortfallet inom varven med expansion inom andra industrigrenar i regionerna. Om det är några orter som skulle kunna klara en kursomläggning av det här slaget, så är det varvsorterna.

Inom centerpartiet har vi valt att i stället i vår motion förespråka att det väsentliga i trepartiuppgörelsen skulle behållas, dvs, strukturbesluten, och föreslå tillsättandet av en varvskommission som skulle förbereda ett mera definitivt ställningstagande till strukturfrågorna nästa höst.

Utskottets värderade ordförande herr Ingvar Svanberg bortser från att strukturbeslutetjuändåärdet långsiktigt viktiga. Det är det som centerpartiet med sin motion har velat rädda till en objektiv och seriös debatt i utskottet och häri kammaren. Tyvärr har övriga partier inte varit intresserade av detta. Min uppfattning är att den här frågan är så central för hela näringspolitiken att någon demonstrationspolitik verkligen inte är att rekommendera. Här gäller det i stället att försöka få en bred samling kring realistiska lösningar, och i och med att folkpartiregeringen valde att inte lägga fram den ursprungliga propositionen måste vi ju acceptera detta som ett faktum tillsammans med de uttalanden som också omgående kom från socialdemokratiskt håll, vilket allt tydde på att den ursprungliga propositionen inte hade parlamentariskt underlag för att vinna kammarens gehör.

För tillsättandet av en kommission talar dessutom den omständigheten att staten numera har övertagit Kockums. Det finns alltså anledning att se över Svenska Varvs organisation utifrån förutsättningen att Kockums skall inlemmas i den statliga varvsgruppen. Det finns dessutom anledning att göra en översyn av samhällets politik visavi de mindre varven, och där har ju utskottsmajoriteten tillstyrkt våra synpunkter.

Enligt vår bestämda uppfattning är alltså den tvååriga planeringsperiod som nu föreslås utan ett ställningstagande till strukturfrågorna olycklig. Det hade då varit bättre att stanna vid ett principbeslut i strukturfrågan för att sedan till hösten återkomma med en ny proposition.

Hela varvspolitiken - ja, man skulle kunna säga hela vår närings- och regionalpolitik - kommer f ö. i ett nytt läge med den uppgörelse som träffats mellan folkpartisterna och socialdemokraterna i fråga om anställningsgarantin. Den socialdemokratiska partimotionen stannar vid begreppet sysselsättningsgaranti, men redan inför detta har arbetsmarknadsutskottets majoritet varit starkt kritisk, eftersom det skulle motverka arbetskraftens benägenhet att utnyttja möjligheterna till sysselsättning i andra branscher och eftersom det dessutom skulle skapa ett farligt prejudikat på svensk arbetsmarknad.

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa vaiysfrågor

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa vaiysfrågor

Jämförelsen med SSAB är från den synpunkten helt felaktig.

Det är ju ändå så att industriministern i sin proposition föreslår en rad mycket omfattande sysselsättningsskapande åtgärder. Som jag tidigare påpekat är varvsorterna industriellt välutvecklade regioner. Trots detta har alltså socialdemokrater och folkpartister i näringsutskottet enat sig om att föreslå en anställningsgaranti. På folkpartihåll har man den senaste tiden talat mycket om behovet av rörlighet på arbetsmarknaden som ett instrument för att klara strukturanpassningen.

Här har man nu hamnat precis så långt från denna uttalade målsättning som man över huvud taget kan komma, och man har med ställningstagandet i näringsutskottet verkligen försvårat industriministerns uppgift att bedriva en förnuftig näringspolitik. Man måste nu ställa sig frågan ute i landet, om inte anställningsgarantin också bör gälla där.

1 min egen kommun, Krokom, skall inom några månader en sulfitfabrik läggas ner. Den svarar för ca 20 % av industrisysselsättningen i denna glesbygdskommun. Jag vet att kommunen har skrivit till regeringen och begärt ett års anstånd med nedläggningen. Det måste man väl nu medge? På den orten slår industrinedläggningen mycket hårdare än begränsningen av varvsproduktionen t. ex, i Göteborg, där neddragningen berör mindre än 2 96 av antalet industrisysselsatta. Ja, regeringen kommer med den här uppgörelsen mellan socialdemokrater och folkpartister att fö sådana frågor från hela landet. Har verkligen utskottsmajoriteten tänkt sig in i vad detta innebär?

Uppgörelsen mellan socialdemokrater och folkpartister må också bedömas mot bakgrunden av den massiva satsning på alternativ produktion och på industriutveckling i övrigt på varvsorterna som industriministern föreslår. Vi accepterar nu t. o. m. att införa ett särskilt regionalpolitiskt stöd för varvsorterna. Det råder bred politisk enighet om detta liksom om satsningen på ökade resurser till de regionala utvecklingsfonderna.

Men har det aldrig fallit utskottets folkpartister och socialdemokrater in att denna stora regionala satsning, tillsammans med anställningsgarantin, skapar en helt absurd situation från regionalpolitisk synpunkt? Dels satsar man stora summor på den industriella utvecklingen i regioner som redan är industriellt väl utvecklade, dels garanterar man anställning för alla varvsarbetare under två år. De varvsanställda som motiverar de extraordinära regionalpolitiska satsningarna behöver dem inte, utan de här regionerna kan disponera resurserna för näringslivet i övrigt. Aldrig tidigare har vi här i landet vidtagit närings- och regionalpolitiska åtgärder som i så hög grad kan befaras motverka en regional balans som de näringsutskottets socialdemokrater och folkpartister nu föreslagit.

Bl, a. för att undvikaatt alltför ensidigt binda upp resurser till varvsorterna har vi från centerpartiets sida föreslagit inrättandet av en industriell utvecklingsfond. Vi har sett den mest som en central resurs för de regionala utvecklingsfonderna. Genom att lägga dessa medel i en central fond skulle handlingsfriheten att disponera dessa resurser där de bäst behövs också kunna bibehållas. Med den utveckling vi nu fltt i varvsfrågan hade detta varit särskilt angeläget. Det kommer alltså att finnas anledning att återkomma till

den här frågan i framtiden.

Herr talman! Jag ber att fö yrka bifall till reservationerna 1, 3 och 10.

INGVAR SVANBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Nils Åsling talar varmt för en neddragning av varvskapaciteten till hälften av vad vi har f n. Skillnaden mellan den ursprungliga propositionen och den som nu föreligger är i det avseendet ganska hårfin. Den nuvarande regeringen föreslår en neddragning med 20 % på två år, Nils Åsling föreslår en neddragning med 30 % på tre år. Att man gör detta till en stor sak har jag väldigt svårt att förstå.

Sedan kommer Nils Åsling in på något som tydligen är hans hjärtpunkt, och det är anställningsgarantin. Jag vill fråga: Är detta så förfärligt sensationellt? Vi har i det här samhället mer och mer kommit till insikt om att samhället har ett ansvar för arbetslösa människor, man måste försöka ge dem jobb och trygghet. Om detta kan ske inom företaget är väl det lika bra som att de skall slängas ut i beredskapsarbeten eller andra arbetslöshetsåtgärder. Vi menar inte att dessa människor skall gå kvar vid varven om de erbjuds ett annat jobb. Men vilka jobb, herr Åsling, står i dag och väntar på dem som jobbar vid varven?

Nils Åsling talar om att man föreslagit en industriell utvecklingsfond. Snälla Nils Åsling, jag känner till fonder som herr Åsling har inrättat. Han försörjer f n. halva Norrbotten på beredskapsjobb sedan man tagit bort de fiesta ordinarie jobben. Och nu talar han om att man har en fond för utveckling av näringslivet. Skall det bli samma utveckling som i Norrbotten blir det inte mycket att hålla sig till.

Han säger också att detta måste gälla andra grupper och försöker spela ut skogsarbetarna, som någon talare gjorde i den ekonomiska debatten, och gruvarbetarna mot varvsarbetarna. Socialdemokraterna föreslog i fjol, när det gällde LKAB, att vi skulle satsa 100 miljoner mer än regeringen ville för att behålla 350 arbetare som kunde göra nödvändiga arbeten och möjligen bygga om malmbanan. Fackföreningarna uppvaktade och lade ned ett fantastiskt arbete på att peka på vad dessa människor skulle kunna göra. De krävde ungefärdetsom varvsarbetarna nu för. Jag tror att de arbetarna skulle komma att säga ungefär så här: Det är då för skönt att riksdagen nu genom omläggningen har fött ett sådant infiytande att de allra värsta dumheterna i den gamla trepartiregeringens politik kan rättas till.

Jag tror inte man kan utså split mellan olika orter och olika grupper när det gäller anställningsgarantin. Vi måste i samhället vara medvetna om att vi har en skyldighet att ge alla arbetslösa en tryggare tillvaro. Jag frågar mig hur stor den principiella skillnaden är mellan det vi kommit överens om här och vad ett modernt samhälle ändå måste göra.

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa vaiysfrågor

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa varvsfrågor

möjligt. Vi har som det sista skyddsnätet de arbetsmarknadspolitiska instrumenten. Men det här är ju fråga om något helt annat.

I Göteborg, vårt lands bästa industriregion, om man ser till diversifieringen av näringslivet och den potentiella möjligheten till utveckling, satsar vi nu t. o. m. extra regionalpolitiska medel. Vi ger utvecklingsfonderna speciella pengar, vi inrättar lokala investmentbolag, och detta är vi överens om. Men dessutom, som grädde på moset, vill alltså folkpartister och socialdemokrater i näringsutskottet - inte i kanslihuset - lägga en anställningsgaranti. Det är det jag reagerar mot, för hur skall vi då svara mot de anspråk som reses från mindre välutvecklade regioner i vårt land? Skall vi där också erbjuda en generell anställningsgaranti? Hur skall man då klara vad som nu talas om i så varma ordalag, en ökad röriighet? Det har ju blivit en ny modeföreteelse att problemen skall lösas med rörlighet. Så går man i näringsutskottet och konserverar en näringsstruktur i en bransch som minst av allt skall konserveras. Det, Ingvar Svanberg, är verkligen att bädda för en orimlig situation i näringspolitiken.

Jag måste säga att jag beklagar om det här skall bli del beslut och de direktiv som kommer att överlämnas till det förnämliga industridepartementet. Det blir mycket svårt att klara den nödvändiga industriella omställningen här i landet, såsom folkpartister och socialdemokrater i näringsutskottet bäddat för denna.

Sedan vill jag säga att detta med nivåer saknar betydelse - det är ju Ingvar Svanberg och jag överens om. Att det saknar betydelse vittnar ju anställningsgarantin vältaligt om. Vad jag var ute efter var att riksdagen ändå som vägledning för fortsatta dispositioner på området skulle träffa ett strukturbeslut,ett beslut om vilka storvarv vi skall ha i framtiden. Det är nämligen det enda som betyder någonting när det gäller att fördela resurserna, att försöka fö en effektiv varvsnäring och lägga om kursen mot annan produktion, där man behöver göra det.

INGVAR SVANBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! När det gäller de nya jobb som skall skapas genom fonderna och den utveckling som finns i Göteborg, om herr Åslings bedömning nu på den punkten är riktig, är vår inställning exakt densamma. Finns alla de där jobben, så skall de anställda ta dem, säger vi. Men vi är övertygade om att de inte finns, och därför behövs garantin. Om herr Åsling kan visa upp dem har han löst problemen.

Sedan tycks herr Åsling vara väldigt ledsen över att ett beslut om anställningsgarantin går på tvärs mot det nya talet om röriighet på arbetsmarknaden. Jag hade inte väntat mig det av Nils Åsling. Om det går emot talet om rörlighet är jag den förste alt säga att det är ett mycket bra beslut. Del nya talet om ökad röriighet vill vi väl ändå inte ta som högsta norm och som högsta vishet för industripolitiken i det här landet. Det hoppades jag att jag kunde vara överens med Nils Åslingom, men tydligen kan jag inte del. Han beklagar alt vi går emot det. Om röriigheten skall bli norm i framtiden i det svenska näringslivet, då är del farligt.

Jag hoppas att del kommer att bli norm alt samhället alltid skall ta ansvar Nr 59

för de arbetslösa människorna. Strukturbeslulen skall genomföras på ett Tisdagen den

socialt acceptabelt sätt. Det är inte arbetslösa människor som skall betala 19 december 1978

omställningen i näringslivet. Det är samhället och företagen gemensamt, Nils_ _

Åsling. Det är inte fråga om alt nu skall just de här människorna, några tusen y/ssa vaiysfrågor
varvsarbeiare, betala kalaset vid omställningen i varven.

NILS ÅSLING (c) kort genmäle:

Herr talman! Vi är överens om, Ingvar Svanberg, att enskilda människor och grupper av människor inte skall drabbas av strukturförändringarna i samhället, men därifrån till all försvara en anställningsgaranii i industriellt välutvecklade regioner är stegel mycket långt. Skulle man följa Ingvar Svanbergs recept och införa detta som en generell regel - och del är väl sannolikt alt man måste göra det om man börjar i de mest välutvecklade regionerna i vårt land - har man skapat en absolut statisk situation på arbetsmarknaden, och det är ingen betjänt av.

Följer man inte sedan den regel som man har skapat har man gjort sig skyldig till en upprörande utmaning mot alla de andra orterna som har problem, kanske i större omfattning än Göteborg. Man har då verkligen regionalpolitiskt utmanat den glesbygd som i dag har bekymmer med sysselsättningen. Del är ändå så, Ingvar Svanberg, att i Göteborg sker en expansion av näringslivet. Där finns jobb. Där finns möjligheter att i en konjunkturuppgång kompensera sysselsäitningsbortfallet i en sektor med tillväxt i andra sektorer. Men på det här sättet skulle man ju låsa situationen och inte tillåta eller uppmuntra den naluriiga utvecklingen av näringslivet i Göteborgsregionen.

Talmannen anmälde att Ingvar Svanberg anhållit att lill protokollet få antecknat alt han inte ägde rätt lill ytterligare replik.

ERIK HOVHAMMAR (m):

Herr talman! Från flera håll kommer nu försiktigt optimistiska signaler om en förbättring av den svenska ekonomin. Men en förutsättning för att vi skall kunna dra fördel av en väntad konjunkturuppgång är alt vi inte försämrar det konkurrensläge som svenskt näringsliv i dag har, myckel lack vare den borgerliga trepartiregeringens ekonomiska politik och, inte minst, det avtal som slöts mellan arbetsmarknadens parter. Vi måste ta vara på de chanser en förbättrad konjunktur ger att slussa över såväl arbetskraft som kapital från branscher med dåliga eller rent av inga framtidsutsikter lill expansiva delar av vårt näringsliv. Tar vi inte denna chans nu så kommer vi att råka mycket illa ut under nästa konjunkturnedgång. Varven är just en sådan bransch vilken vi nu effektivt måste la itu med om inte kostnaderna där skall bli ett direkt hot mot sysselsättningen i andra branscher,

I regeringens proposition 1978/79:49 om vissa varvsfrågor för vi en god
bakgrund lill de svenska storvarvens situation. Vi konstaterar att det i dag
råder en omfattande överkapacitet i väriden inom alla varvsindustrier, bl. a. 29

Nr 59 på grund av den mycket snabba utbyggnaden av varvsindustrin i Japan och

Tisdagen den Sydkorea. Mellan 1970 och 1976 fördubblades kapaciteten, och allt lyder på

19 december 1978 " varvsindustrin trots dystra marknadsutsikter kommer att ytterligare

_____________ expandera i de nya varvsländerna. Även i etl längre tidsperspektiv beräknas

Vissa varvsfråsor överkapaciteten därför kvarstå. För de svenska storvarven är situationen dyster. Orderingången under de senaste två åren har legat pä en nivå som är mindre än hälften av leveransvolymen, och i dag svarar orderstockarna mot föga mer än ett års produktion. För 1980 är det ännu värre-endast ca 10 96 av kapaciteten är nu belagd. För det standardiserade tank- och bulktonnaget visar marknadsgruppens rapport alt världsmarknadspriset f n. ligger 30 å 50 96 under de svenska varvens självkoslnader. Enligt gruppens uppfattning finns del inget som talar för all denna skillnad kommer all minska nämnvärt framöver.

Jag tycker, herr talman, att det är viktigt att göra denna kartläggning innan vi mer ingående tar itu med själva problemaliken som skisseras i propositionen.

Del torde slå klart för alla att någonting radikalt nu måste göras ål de svenska slorvarven om inte samhället skall belastas med kostnader av en storlek som kan bli ett direkt hot mot den övriga industrin och därmed också mot enskilda människors trygghet.

I regeringens proposition 1978/79:49 föreslås också en kapacitelsminsk-ning vid de svenska slorvarven på 20 % jämfört med nivån vid utgången av år 1977. Meningen är att denna nedskärning skall vara genomförd vid utgången av år 1980.

Från moderat håll har vi reserverat oss och menar att utskottsmajoriteten utgår från en alltför optimistisk marknadsbedömning, för fram alltför optimistiska tongångar. Varvsföretagen själva har-som mycket riktigt också redovisas i propositionen - räknat fram en potentiell marknad som motsvarar 0-9 miljoner direkta arbetstimmar. Del har också angivits att del endast under mycket optimistiska förutsättningar är sannolikt att utfallet kan uppgå lill 4-6 miljoner arbetstimmar. Ifrån vårt håll anser vi därför alt kapaciteten vid nybyggnadsvarven bör ligga på ungefär 6 miljoner direkta arbetstimmar. En anpassning till denna kapacitetsnivå på endast två år skulle emellertid kunna komma att innebära stora samhällsekonomiska kostnader och mänskliga uppoffringar. Därför förordar vi i stället en treårsperiod för nedskärningen. På så sätt för varvsförelagen rimliga möjligheter att balansera sin verksamhet. Vidare kan man åstadkomma alt övertalig arbetskraft i socialt acceptabla former kan föras över till andra arbetsplatser. Kapacitetsminskningen bör ske främst inom storvarven. Vi anser emellertid alt det är väsentligt att minskningen sker någoriunda jämnt över treårsperioden. Därför bör en bedömning av lägel och en utvärdering av genomförda åtgärder göras vid utgången av varje kalenderår. Och vid de tillfällena bör behovet av kapitaltillskott också prövas.

Vi beklagar alt regeringen inte vågat ta steget fullt ut och anpassa

slorvarven till en situation som med all sannolikhet kommer alt råda inom

30 den närmaste framtiden. Risken med regeringens tvåårsplan är att vi 1980

kommer att tvingas till en än hårdare omstrukturering på grund av den otillräckliga nedskärning som nu föreslås i propositionen.

Herr talman! Tyvärr har den tidigare socialdemokratiska varvspolitiken hamnat i bakvatten. Ett av målen sägs nu vara att ge varvsindustrin möjligheter att övervintra. Man vill vänta tills en bättre balans åter uppträder på marknaden, och endast motvilligt accepterar man över huvud tagel nedskärningar. Herr Svanbergs inlägg här i dag bekräftar bara detta. Men del dröjer länge innan vi för en bättre balans på marknaden, och under tiden kostar varven enorma summor.

Som jag nyss nämnt kommeren nedskärningav kapaciteten vid storvarven alt drabba väldigt många anställda. Det är därför vi från moderata samlingspartiet föreslagit en treårig nedskärningsperiod. Under denna tid gäller del alt finna nya anslällningslillfällen för dem som friställs. Förutsättningarna för delta torde vara ljusare än för några år sedan. Men det gäller då att aktivt medverka till en förfiyttning från varven till andra industrier som verkligen behöver arbetskraft. Och, herr talman, det finns sådana industrier. En av bristerna på den svenska arbetsmarknaden i dag är f ö. - och det är väl för kammarens ledamöter välbekant -just brislen på röriighet.

Det är en av orsakerna till att vi reserverar oss mot utskottsmajoritetens förslag till anställningsgaranii, en garanti som innebär att man låser yrkeskunnig arbetskraft under två år i en bransch som tillverkar produkter med negativt förädlingsvärde. Till detta vill jag bara tillägga att min kritik av anställningsgarantin inte innebär all inte all hänsyn bör tas lill de varvsan-ställdas behov av stöd från samhällets sida för att underiätta omställningsprocessen. Resultatet av den föreslagna sysselsätiningsgaranlin blir tyvärr endast att ofrånkomliga strukturförändringar försenas. Delta har också Nils G. Åsling tidigare myckel riktigt påpekat. Arbetsmarknadspolitiken måste alltså fö en sådan inriktning att den främjar arbetskraftens övergång från branscher som bedöms sakna utvecklingsmöjligheter på sikt lill företag och branscher som man tror har framtiden för sig. Jag vore tacksam om folkpartiet ville närmare förklara varför man i den här frågan följt socialdemokraternas förslag om anställningsgaranti.

Herr talman! När det gäller Svenska Varv AB:s organisation anser vi - och vi har stöd av många på varvshåll-att en av orsakerna till all förelaget under sin kortvariga existens har mött betydande svårigheter är dess otympliga företagskonstruklion. De direkta samordningsvinsterna inom en enda statlig varvsgrupp har visat sig vara synneriigen begränsade. Nackdelarna är däremot högst betydande. Bl, a. blir beslutsvägarna långa. Enligt vår uppfattning bör därför en uppdelning av de statliga varven på två fristående varvsgrupper övervägas - en i Sydsverige och en i Västsverige. De statsägda varvsgrupperna bör bli dotterbolag lill Statsföretag AB. En sådan lösning tror vi skulle minska slitningarna mellan de olika varvsregionerna samt öka direktkontakterna mellan varven och företagsledningen. Utskottet har tyvärr inte velat acceptera dessa tankegångar, varför vi moderater här har reserverat oss.

En myckel kritiserad del av regeringens proposition om de svenska varven

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa vaiysfrågor

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa varvsfrågor

är den behandling de mindre och medelstora varven erhållit. Utan en ingående analys föreslås en nedskärning med 30 96. Från moderata samlingspartiets sida har vi inte kunnat acceptera någon generell av statsmakterna styrd nedtrappningavde mindre och medelstora varven. För fiera av varven i denna grupp kan utvecklingen bedömas som relativt ljus, men detta under förutsättning att de för konkurrera på-och jag betonar detta-lika villkor med storvarven.

Tyvärr har det redan visat sig att krisen vid storvarven och den statliga subvenlioneringen lett till all slorvarven övertagit en del av den produktion som tidigare utförts vid de mindre och medelstora varven. Såsom en företrädare för de smärre förelagen inom svenskt näringsliv finner jag det djupt otillfredsställande att konstatera hur liten del av kakan som går till de mindre och medelstora varven.

Vidare föreslås i propositionen att de mindre varven skall skära ned sin kapacitet med 30 96 mot 20 96 för storvarven, trots att de mindre och medelstora varven under senare år har haft en lönsamhet som varit betydligt bättre. Detta reagerar vi självfallet mot.

Mot denna bakgrund finnerjag det tillfredsställande att utskottet sökt finna konstruktiva lösningar för de mindre och medelstora varven samt alt utskottet föreslår tillsättande av en särskild kommission för att se över struklurutvecklingen inom denna sektor och all i avvaktan på delta inget vidtas som kan vara av avgörande betydelse för de olika varvens framtid. Från moderat sida hade vi också helst sett att riksdagen gjort ett uttalande om att de mindre och medelstora varven skall garanteras ett likvärdigt stöd i förhållande till det som ges till de statliga storvarven samt att riksdagen måtte uttala att företagsekonomiskt sunda konkurrensmetoder skall tillämpas -den princip vi arbetar för.

I propositionen föreslås vissa förändringar av nu gällande riktlinjer för del statliga stödet till varvens produktion. Moderata samlingspartiet stöder förslaget om en avveckling av statens garantiengagemang samt förslaget om en avveckling av garantier för varvens egen lagerproduklion. Närdel däremot gäller det s. k. beställarstödet reserverar vi oss till förmån för en skärpning i förhållande till propositionen. Vi anser att fartygsbeställaren själv skall svara för 10 % av finansieringen - i propositionen föreslås 5 96 - och all kreditgarantier skall uppgå till 70 96 och avskrivningslån till 20 96 av koniraklssumman.

Herr talman! Jag vill slutligen helt kort kommentera några punkter där det föreligger moderata reservationer.

I motionen 1978/79:141 föreslås en tidigareläggning av arméns beställning av fiytande bromateriel. På grund av likviditetsproblem inom armén finns det ingen möjlighet att tidigarelägga beställningen. Produktionen av denna bromateriel har stora likheter med skeppsbyggnad och kan därför vara till nytta för att belägga varven med order. Utskottsmajoriteten har varit av annan uppfattning, varför vi reserverat oss till förmån för förslaget om tidigareläggning av arméns beställning av fiytande bromateriel.

I reservationen 12 avstyrker moderata samlingspartiet bidrag lill fartygs-

export till utvecklingsländer. Vi i frågasätter om det i ett läge med överskott på tonnage och då svenska rederier möter en hårdnande konkurrens på världsmarknaden är förnuftigt att ytterligare skärpa konkurrensen genom tillförsel av fartyg som i sina fraktsatser inte behöver täcka vanliga produktionskostnader.

1 reservationen 13 vänder vi oss mot den roll som delegationen för etableringsfrågor har fött när det gäller att lösa de problem som följer av varvens kapaciletsminskning. Vi anser alt del kan ifrågasättas om de långtgående uppgifter delegationen tilldelas ryms inom ramen för vårt departemenlala system och slår i överensstämmelse med principerna för svensk statsförvaltning.

I reservationen 16 slutligen behandlar vi frågan om den väsentliga roll tillverkning och ombyggnad av marinfartyg kan fö för framför allt de mindre och medelstora varven.

Med delta, herr talman, ber jag att fö yrka bifall lill reservationerna 2,4,5,8, 11, 12, 13 och 16.

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa varvsfrågor

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Vad är uppgiften för varje parti som hör samman med arbetarrörelsen? Det måste vara alt rakt och konsekvent stå på de arbelandes sida. Vad är då vår uppgift i varvsfrågan? Självklart att stå på varvsarbetarnas sida.

Och vad innebär det? Det innebär att gå emot dem som vill skära ned arbetet vid varven, all bekämpa förstörelsen av värdefull kapacitet därför att den förstörelsen är ett hot mot landets industriella framtid,att i stället slåss för att ge varven nya uppgifter och mer arbete i en ny typ av industriell utveckling. För det målet slåss vänsterpartiet kommunisterna. Vi slår, nu som förut, på varvsarbetarnas sida.

Det hade varit en stor vinst för svensk politik, om vi i dag här i landet haft en arbetarrörelse, vars alla delar stått eniga mot folkpartiregeringens politik. Det är tragiskt att det nu inte är på det sättet, och det måste rättas till inför valet-annars kanske de borgerliga segrar ännu en gång. Vi i vpk har mycket svårt att förstå den socialdemokratiska ledningens och riksdagsgruppens handlande.

Del var de socialdemokratiska rösterna i riksdagen som möjliggjorde att folkpartiregeringen bildades -en regering med induslribaroner,ämbetsmän och friherrar, en regering som ser ut ungefär som de gamla högerregeringarna från tiden före allmänna rösträtten.

Del är de socialdemokratiska rösterna i näringsulskotl och kammare som i dag garanterar alt folkpartiregeringen för igenom sin syn på svensk varvsnäring.

Vad innebär då den synen?

Den är en följd av och en fortsättning på besluten från regeringarna Palmes och Fälldins tid 1971,1974,1976 och 1977. Nya nedskärningar, förstörelse av kapacitet, tusentals arbeten föriorade.

Ca 5 500 jobb skall bort 1979-1980. Men regeringen och majoriteten av

Nr 59.

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa vaiysfrågor

riksdagen har bara visat svenska folkel en liten bit av vad de vill driva igenom. De talar bara om de två närmaste åren, försiktigtvis. Men vi vet att dagens beslut har en förlängning. Del får bestämda följder.

Nedskärningarvid varven skadar dem i framtiden. Man kan inteskära ned i del oändliga, ulan att förelag och organisation börjar falla sönder. Lägre kapacitet betyder minskade slorleksfördelar. Minskade siorieksfördelar betyder ökade kostnader. Det är inte bara en kvantitativ förstörelse. Det är en förstörelse av kvalitativa fördelar. Sådant tål inte en modern industriproduktion.

Regeringen och riksdagens majoritet räknar kallt med att den slutliga förstörelsen av varvsnäringen skall komma efter 1980, och man vill slippa tala om del i dag. Men vi kan läsa de bilagor som finns till regeringens förslag i dag. Där finns de följder klart angivna som själva förslaget inte talar om. Där står klart att bara två storvarv i framtiden bör finnas kvar, troligen Kockums och Arendal. Cityvarvel skall bort. Uddevalla skall bort. Öresundsvarvel skall bort. Kockums och Arendal skall skäras ned ytteriigare 30 96. De små och medelstora varven skall minskas med minst 30 %, vissa enheter förmodligen läggas ner helt. Sådan är utblicken efier 1980.

Från vpk frågar vi: Hur kan ni socialdemokrater sitta och godkänna delta -bara för att ni vill göra en kompromiss med folkpartiet? Hur kan socialdemokrater från Landskrona godkänna en sy n, som innebär alt Öresundsvarvel skall läggas ner någon gång efier 1980? Hur kan Bohusläns representanter passivt lägga hela Uddevallavarvets öde i vågskålen? Hur kan de som valls från den gamla fina arbetarstaden Göteborg sitta och snällt gå med på alla följder av redarkapiialels gamla synder och misshushållning och varvsledningens oföretagsamhet - och rösta bort jobben för 3 000 göteborgsarbetare?

Men, säger utskottet, vi skall ju ha anställningsgaranti för 1979 och 1980. Ja, man skall skapa en särskild organisation vid varje varv. Dit skall de föras över som inte behövs i produktionen. De skal! särskilt pekas ut som obehövliga och fö gå i två år på någon form av understöd. När året 1980 går ut, då är del slut. Då går yxan, då stängs porten. Vad skall man kalla en sådan politik? Är den irrationell, oförnuftig - eller är den bara likgiltig och grym?

På s. 28 i sitt belänkande ställer sig utskottet bakom ett uttalande av industriministern. Däri heter det, att varvsföretagen - dvs. ledningarna; om man talar om företag menar man ledningar enligt det borgerliga språkbruket -och fackföreningarna måste komma överens om sådana former för personalminskningar som leder till att man får effektivaste möjliga sammansättning på de människor som är kvar.

Fackföreningarna skall alltså sitta och peka ut de arbetskamrater som skall föras över i den särskilda organisationen och som sedan för gå. De skall säga: Du är effektiv enligt varvsledningens sätt alt se, du för sitta kvar. Du däremot passar inte, du för gå. Det är vad folkpartiregeringen vill att personalklubbarna skall sänka sig lill. Och det röstar socialdemokraterna för.

Vänsterpartiet kommunisterna motsätter sig detta slags politik. Vi gör det

därför att den politiken helt saknar perspektiv. Sverige har aldrig haft någon egentlig varvspolitik. Vad man hittills hafi är bara en serie illa planerade reträtter, företagna i panik. Vi motsätter oss nedskärningar, avskedanden och nedläggningar. Vi gör del därför att nedskärningarna skadar landets industriella framlid och vrider utvecklingen tillbaka.

Betyder det här nu bara all kommunisterna sätter sig på tvären? Eller finns realistiskt en framtid för varven? Ja, del finns en sådan verklig framlid, en viktig framlid som landet icke har råd att låta gå sig förbi.

Världshandeln kommer inte all minska. Transportarbetet kommer på sikt alt öka. Del blir en förskjutning av flottornas sammansättning. Den kommande uppgången för sjöfarten blir säkerligen svagare än den tidigare, och den las till större del om hand av nya varvsnalioner. Del är nog ett obestridligt faktum, som man måste erkänna. Men del finns ändå ett väsentligt utrymme under 1980-t3let för avancerade fartyg med höga säkerhetskrav och stor effektivitet. Med den dåliga säkerhet som många gånger råder lill sjöss finns det all anledning alt befordra förnyelse av flottorna i den riktningen.

Allt detta är ju naturliga objekt för svenska varv. Men då krävs alt man stoppar nedskärningarna, för med minskad kapacitet förloras förmågan att bringa ned kostnaderna och konkurrera.

Från slutet av 1980-talel måste av allt alt döma varvens produktion lill sin huvuddel läggas på annat än högsjöfarlyg. Och då inträder varvens nya framtidsroll - deras roll som en viktig motor i en möjlig industriell utveckling.

All industrialisering sker i stadier. Man går nu mer och mer mot det högre stadiet. Där spelas den ledande rollen av en allt högre driven specialkunskap i förening med bredd och mångsidighet. Avancerade former av sammansättning och systembyggande blir avgörande.

Varven är typiska systembyggare. De har just mångsidighet och högt driven kunskap i förening. Varven är också energisnåla industrier, som alla sammansällningsindustrier. De har alla väsentliga framtidsfördelar, om man utnyttjar dem rätt.

Personalklubbarna vid Götaverken har sett dessa varvens möjligheter. De har gjort upp ett omfattande program för ny produktion, både på kortare och på längre sikt. De har presenterat detaljerade, genomtänkta granskningar av konkreta projekt. Det är bra märkligt, tycker vi, att detta inte ens diskuteras i regeringens proposition eller i utskoltsbelänkandet. Del visar att vpk har rätt när vi kräver att den initialivlösa ledningen för Svenska Varv bör avgå. Den måste ersättas med en organisation där de arbetande har majoritet på alla nivåer-en organisation där entusiasmen och initiativet nedifrån kan las lill vara, där man för tekniker och administratörer med perspektiv och djärvhet.

Men, säger nu någon, det är nog bra att varven kan göra en mängd intressanta produkter och system och att det finns idéer, men var finns marknaden? Man kan ju inte producera rakt ut i luften - saker och ting måste kunna avsättas.

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa varvsfrågor

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa varvsfrågor

Ja, det är riktigt. Varven måste infogas i ett långsiktigt program för att modernisera landet, dess industri och transportväsen. En sådan modernisering är starkt behövlig. Det finns ett skriande behov av industriell och teknisk förnyelse. Det saknas med andra ord inte marknad för varven.

Vi har skogsindustrier här i landet, som är energislösare och miljöfaror. En del av dem, t. ex. Rönnskärs verken, är rena dödsfällor för arbetarna och borde ha slängts för länge sedan. Det behövs nya, effektivare enheter, slutna system. Sådana kan varven göra.

Det finns ett stort behov av utrustning för energiförsörjningen. Varven kan serietillverka t. ex. vindaggregal. Varven kan göra nära nog alla komponenter för naturgassystem.

Landets transportväsen är slösaktigt, ineffektivt och miljöfienlligt. Av det växande transportarbetet i framliden kan en stor del tas över t. ex. av den inrikes sjöfarten. Då behövs pråmar, dragfartyg, broar och lastningsutrustning och lagerlokaler. Allt det kan varven göra.

Järnvägsväsendet i landet är försummat sedan årtionden, vilket höjer landets transportkostnader och försämrar miljön. Dess inneboende kapacitet behöver stärkas. Där behövs rullande materiel, fasta anläggningar, effektivare styrsystem. I delar av denna upprustning kan varven delta.

Förädlingsgraden måste höjas i den metallurgiska industrin. Det behövs därför ett antal nya, mindre och medelstora integrerade metallverk. Det krävs bättre energihushållning i processleden. I denna uppbyggnad kan varven delta.

Landets oljeskydd är eftersatt. Ett kombinerat förvarings- och transport-projekt har presenterats i dagarna för Finnboda varv. En ny typ av cistern tak -ett kanadensiskt patent - har väckt stor uppmärksamhet och kan ge varven arbete. Det internationella godsutbytet kräver nya siandardpallar av stål. Delta kan varven göra.

Här finns både näraliggande och långsiktiga uppgifter. Det fattas inte arbete. Del fattas initiativ. Del fattas en långsiktig plan. Industriell förnyelse skapar framtid för varven. Och för denna förnyelse måste man ha kvar och bygga ut varvsindustrin och dess speciella kapacitet. Därför är de ständiga nedskärningarna någonting som drabbar hela landet. Regeringens politik kan fö nationen att tappa 10-15 år av industriell utveckling. Den politiken måste vändas i sin motsats.

Låt mig, herr talman, på mitt partis vägnar fö vända mig direkt till landets varvsanställda. Och lät mig säga följande.

Med dagens beslut inleds slutslriden om de svenska varven. Vänta er inget stöd av politikerna! Det är nu uppenbart bara vpk som står på er sida, och vi är ännu för svaga för att framtvinga en vändning i varvspolitiken.

Ni måste inse att ni har blivit svikna av dem ni valt. Ni har nu bara att lita till er själva och den solidaritet ni kan fö från andra grupper av arbetare i landet.

Låt inte lura er längre! Politikerna är sluga. De kommer alt sprida pessimism bland er för alt fö er passiva och undergivna. De kommer alt utså splittring för att ni skall tvista inbördes mellan olika varv och olika orter. De

kommeratl säga en sak och mena en annan. De kommer att försöka skära er i Nr 59

tunna skivor, för alt dämpa ert motstånd mot förstörelsen och avskedan- Tisdagen den

dena. 19 december 1978
Det är ni själva som kan förhindra detta. Del är ni som har nyckeln till en ny

varvspolilik. (//ssfl vaiysfrågor

Vägra därför att verkställa regeringspolitiken! Sätt er inte i några förhandlingar, där ni skall vara med och peka ut vilka kamrater som skall avskedas! Gör allt ni kan för att hindra nedmonteringar och stängningar! Släpp inte in dem som vill verkställa sådant! Bered er på alt eventuellt själva ta över!

Gör aktivt motstånd! Tvinga fram sådana förhandlingssituationer som gör all regeringen måste retirera på punkt eaer punkt! Och för ut era förslag och program för varvsindustrins förnyelse i så vida kretsar bland folkel som möjligt!

Glöm aldrig att det är ni som har framtiden och utvecklingen på er sida! Förtrollas därför inte! Om 20 år kommer ingen att minnas namnen på dem som talat i dagens debatt. Men varje seger ni varvsanställda vinner ute på arbetsplatserna kommer att av nästa generation varvsanställda hyllas som avgörande och oförglömlig.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall lill vpk-molionen 142.

SVEN ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr talman! De senaste två åren har inneburit etl smärtsamt uppvaknande ur drömmen om Sverige som industrinationen utan några verkligt stora problem. Vi har under de senaste åren tvingats åse hur bransch efier bransch brottats med betydande problem - i några fall så allvariiga att branschernas existens stått på spel. En stor del av de verkligt djupa kriserna har skett inom områden som utgiort ryggraden i vårt näringsliv. Flera av Sveriges "paradvaror" har blivit speciellt utsatta för hård konkurrens på världsmarknaden, t. ex. massa, papper,järn, stål, och även varvsnäringen hardrabbals av detta. Exportvärdetfördessa varor exkl. varven har sedan 1960 sjunkit från 40 96 till 26 96 1975.

De senaste årens utveckling kontrasterar starkt mot föregående perioder i svenskt näringslivs utveckling. Under tioårsperioden 1963-1974 ökade produktionsvolymen genomsnittligt med 4,8 96 per år, och exportvolymen ökade med 7,3 % årligen. Produktiviteten ökade samtidigt med 6,6 96 per år. Under åren 1974-1977 minskade både produktion och exporlvolym med 2,6 96 per år. Produktiviteten ökade inte alls, vilket är helt unikt för hela efterkrigstiden.

Förklarmgarna till den uppkomna situationen för svenskt näringsliv är många. De allra flesta bedömare är överens om att svårigheterna inte enbart beror på den ovanligt långa och djupa internationella lågkonjunkturen. För vissa branscher har kanske de traditionella konjunktursvängningarna t. o. m. spelat en underordnad roll. Viktigare har för dessa varit strukturella förändringar, helt oberoende av konjunkturen.

Två faktorer bidrog dock till att verkningarna blev så plötsliga och starka.
Den ena, lågkonjunkturen, har jag redan nämnt. Den andra är den mycket 37

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa vaiysfrågor

snabba kostnadsökningen under ett par år i mitten av 1970-lalet. Under loppet av etl par år ökade lönekostnaderna med ungefär 40 96. Del var en utveckling som var betydligt snabbare än i andra länder, med vilka vi bedriver omfattande handel.

Regeringens agerande under de senaste två åren för att möta dessa svårigheter för landet har varit kraftfullt. Den osäkerhet som möjligen rådde före regeringens tillträde och som tog sig uttryck i att man befarade att en icke-socialistisk regering inte skulle ha krafi nog alt med lämpliga medel bekämpa arbetslösheten och förbättra det ekonomiska läget kom helt på skam. Ingen tidigare svensk regering har vidtagit så omfattande åtgärder för alt trygga sysselsättningen och för alt på längre sikt anpassa den svenska ekonomin till omvärlden.

Genom devalvering av kronan återställdes svensk industris konkurrenskraft i relation till andra länders. Det garanterar möjligheter till återtagande av föriorade marknadsandelar. Genom omfattande omstruktureringar - med statligt direkt engagemang eller genom att staten med lån och bidrag initierat en utveckling - har omställningen av svenskt näringsliv underiäitats.

Genom omfattande arbetsmarknadspoliliska insatser har tiotusentals människor som annars skulle ha varit arbetslösa kunnat sysselsättas. Trots de omfattande problemen har arbetslösheten hela tiden hållils på en internationellt sett låg nivå. De människor som trots ansträngningarna drabbats av arbetslöshet har fött hjälp och stöd.

Herr talman! Jag har velat göra denna tillbakablick för att påminna mina riksdagskolleger om i vilken situation vi i dag har att besluta om åtgärder inom varvsnäringen. Genom dagens beslut om varven kommer vi att fatta avgörande beslut, som skall ligga lill grund för utvecklingen inom den svenska ekonomin under en myckel lång tid.

Jag har tidigare nämnt alt både strukturella förändringar och den djupa lågkonjunkturen utgör viktiga orsaker till svårigheter inom olika branscher. När del gäller varven torde strukturella orsaker ha en större betydelse än lågkonjunkturen i sig. Vi kan inte komma förbi del faktum att produktionskostnaden i svensk varvsindustri för slandardleveranser ligger mycket över vad som gäller för t. ex. Korea och Japan. Även inom specialleveranser är kostnadsjämförelsen till Sveriges nackdel. Detta i kombination med en betydande överkapacitet totalt sett i världen gör situationen särskilt besvärlig försvensk varvsindustri. Även i etl läge utan överkapacitet i världen skulle vi ha svårt all hävda oss. Med den nuvarande överkapaciteten är del omöjligt.

Utifrån denna grundsyn -alt en betydande överkapacitet föreligger och alt vårt kostnadsläge är kraftigt ogynnsamt - är det ofrånkomligt att acceptera nedskärningar. Den överväldigande majoriteten både i riksdagen och bland allmänheten torde dela den uppfattningen. Alternativet är att säga nej till fördelarna med en internationell arbetsfördelning och verka för en protektionistisk inriktning av världshandeln. Det behöver väl knappast påpekas att de som i längden skulle missgynnas av en sådan politik är de små staterna med en slagkraftig exportindustri, däribland Sverige.

1976 överenskoms inom OECD om en minskning av världens samlade varvskapacitet med 30 % före 1978 års utgång. Sverige hör till de länder som lyckats uppfylla det målet bäst. Från tredje kvartalet 1975 till tredje kvartalet 1978 har antalet sysselsatta inom svensk varvsindustri minskal med 26 96. Danmark och Nederiänderna ligger också nära målet 30 96, efiersom minskningen uppgår till 27 96. Andra länder har hittills nått blygsammare resultat.

All vi hittills har tagit på oss en större minskning än de flesta andra innebär inte att vi för bära en tyngre börda än de. Det innebär alt vinu har kortare väg kvar att gå. Finland och England har de smärtsamma omställningarna framför sig.

Förutom den kapacitetsminskning som hittills genomförts, främst genom nedläggningen av Eriksberg, vidtogs en rad åtgärder i samband med 1977 års varvspoliiiska beslut. Avskrivningslån upp till 30 96 av kontraktspriset infördes, likaså kreditgarantier upp lill 70 96. Vidare bildades koncernen Svenska Varv AB för att bättre samordning skulle kunna uppnås mellan de tre statsägda storvarven. Detta har helt nyligen kompletterats genom att Kockums AB övertagits av staten. På så vis kan en total samplanering ske inom svenska storvarv.

Trots de omfattande åtgärder som hittills vidtagits finns behov av en ytteriigare minskning av storvarvens produktionskapacitet. Förutom nedläggningen av Eriksberg behövs en reduktion av storleksordningen 20 96 i förhållande till kapaciteten vid 1977 års utgång. Det innebär att produktionskapaciteten minskar från 12,8 miljoner arbetstimmar lill 9 miljoner arbetstimmar. Denna nedskärning bör vara genomförd i slutet av 1980. Del innebär att ungefär 2 800 personer kommeratl lämna Svenska Varv AB under denna period. Dessutom minskar under en treårsperiod antalet anställda vid Kockums med ungefär 1 200 anställda.

Det finns personer som har velat skjuta upp detta beslut om nedskärning av storvarvens kapacitet. En del vill skjuta det myckel långt fram i tiden, andra vill vänta något år. Ingvar Svanberg har i sin debatt med Nils Åsling berört dessa frågor, och det finns därför ingen anledning för mig att ytterligare klariägga varför folkpartiet och socialdemokraterna har enats om att ställa sig bakom propositionens förslag när det gäller volymnedskärningen vid varven.

Jag tror att det är nödvändigt att vi nu samlar oss till ett beslut. Samtliga de personer från varvsledningen som vi hört i utskottet har nämligen sagt: Vad som helst utom en ny kommission! Låt oss fö börja arbeta i stället för alt sitta i sammanträden och diskutera framliden! Ge oss arbetsro! Jag tror inte att problemen blir mindre därför alt vi skjuter dem framför oss. Tvärtom - ju längre vi väntar, desto svårare blir konsekvenserna, och därmed fordras mer kapital för att lösa problemen. Genom den 20-procentiga nedskärningen under två år ges möjligheter alt 1980 la ställning till den fortsalla utvecklingen. Sjöfartsnäringen och därigenom varvens sysselsättningsmöjligheter är svåra att exakt förutsäga. Förutsättningarna kan förändras så all ytteriigare nedskärningar kan bli överflödiga. Det kan dock inte uteslutas alt nya beslut

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa vaiysfrågor

Nr 59 om kapaciletsminskning måste fattas i slutet av 1980.

T-. , , Kapacitelsminskningen i varvsindustrin måste alltså till för att på sikt

Iisdagen den

iq , , .„,,„ skapa trygghet för de varvsanställda, I längden kan inget företag och ingen

_____________ bransch ha en storlek utöver det marknadsutrymme som finns. Detta för

w, o emellertid inte innebära alt verkningarna av produklionsneddragningarna för

Vissa varvsfragor

slå igenom helt, direkt mot de enskilda, de berörda. Personalminskningen

måste ske i socialt acceptabla former. Sysselsättningsläget är redan myckel

allvarligt på de orter som drabbas av ytteriigare nedskärningar. Del finns inga

möjligheter alt snabbt ordna jobb till dem som friställs. Därför ges de

anställda en sysselsättningsgaranti under den tid omställningsperioden

pågår.

Erik Hovhammar har ställt en direkt fråga till mig om hur folkpartiet kunde gå med på denna sysselsätlningsgaranli. Del är ganska enkelt att besvara denna fråga. Det finns inom varvsområdet lokaler för teoretisk utbildning och för verksamhet som arrangeras av AMS. En annan fördel är, som vi såg del och enligt de upplysningar som vi fick från varvsledningen, att det ofta är problem förknippade med alt friställa folk efter ancienniielsregeln. Man arbetar på varven i grupper, i vilka ingår specialister. Ancienniielsregeln gäller emellertid oavsett om den anställde är specialist eller icke har något yrkeskunnande. Därför är del en fördel att ur en grupp av friställda, som finns inom varvsområdet, vid tillfälliga loppar kunna sätta in personer som har speciellt kunnande i produktionen. Vi tror inte att en anställningsgaranti vid varven på något sätt kommer alt bli kostsammare för samhället än om man skulle bygga upp en utbildnings- och sysselsältningsverksamhet utanför varvsområdet.

Något som jag tycker är väsentligt i delta sammanhang men som ingen av reservanterna har gjort någon antydan om är det faktum, att en friställd inte skall kunna vägra att la etl arbete som han eller hon blir anvisad.

Den här garantin har som sagt inte tillkommit för alt motverka syftet med kapacitetsminskningen. Tvärtom medger den all kapacitetsminskningen kommer att kunna genomföras, trots de svårigheter som redan finns på arbetsmarknaden på berörda orter. Del är angelägel att understryka att företagsledning, fackklubbar och arbetsförmedling måste göra sitt yttersta i de gemensamma ansträngningarna för alt finna nya arbetstillfällen.

För de mindre och medelstora varven krävs också betydande insatser och omstruktureringar. En särskild arbetsgrupp har bedömt överkapaciteten till ungefar 30 % inom de svenska små och medelstora varven. Mot den uppskattningen har ingen egentligen invänt. Däremot har krav rests på ytteriigare utredningar. Det behövs en noggrannare genomlysning, anser motionärerna.

Jag kan lämna avsnittet om de mindre och medelstora varven, för det har i
mycket stor utsträckning belysts av Ingvar Svanberg och Erik Hovhammar.
Den delen av Erik Huss proposition är ju i stort sett identisk med det förslag
som fanns i Nils Åslings proposition. Förslaget har i nära nog ordagrant
samma version lagts fram i den här propositionen.
40 Vi har ju varit med om alt en kommission skall tillsättas, som för belysa de

mindre och medelstora varvens problem. Kommissionen skall vara klar med Nr 59

sitt arbete under nästkommande år. Tisdaeen den

Men kvar står det faktum all de mindre och medelstora varven har ,q december 1978
utomordentliga svårigheter, om man jämför med förhållandena i ullandel. _

Men det är klart all del finns plats för en varning. Ingen skall tro att den [//r-j vnrvsfråeor tidsfrist som de mindre varven nu för innebär all samtliga enheter kan drivas vidare även i framtiden. Även om visst kompletterande material är erforderligt, kommer huvudintrycket sannolikt att stå sig. Del behövs väsentliga neddragningar även inom de små och medelstora varven, Den avvägning som nu måste göras i kommissionen är den mellan förelagsekonomiska, regionalpolitiska och kortsiktiga sysselsättningsintressen. Självfallet måste i denna avvägning alla aspekter vägas in, men precis som för slorvarven måste marknadsutrymmet ha ett avgörande inflytande över inriktningen av besluten.

Genom de beslut som riksdagen i dag kommer alt fatta läggs grunden för en framsynt politik för varvsindustrin. En planerad kapaciletsminskning under socialt acceptabla former genomförs. De anställda som drabbas får en anställningsgaranii. Stora ansträngningar görs för all skapa nya arbetstillfällen och alternativ produktion. Genom besluten utvidgas ramen för kreditgarantier lill 17 000 milj. kr. Stöd till beställning anvisas med 2 700 milj. kr. För långsikliga åtgärder anvisas ytterligare närmare 1 000 milj. kr.

Därigenom har vi tagit vårt ansvar för alt anpassa svensk varvsindustri lill vad som är försvarbart med hänsyn lill den internationella utvecklingen och Sveriges kostnadsläge. Vi har också tagit ansvar för de människor som drabbas av förändringarna, inte så alt nödvändiga förändringar stoppas, men så att de genomförs utan att människor riskerar försörjningen och sin trygghet.

Det viktiga och mödosamma arbetet måste nu göras ute på de olika arbetsplatserna. Det är där fackrepresentanter, förelagsledare och arbetsförmedlare tillsammans skall skapa alternativ, nya jobb, nya produktionsmöjligheter och ny trygghet.

Herr talman! Vid utskottets betänkande är fogade 17 reservationer. Jag har inte anledning alt just nu bemöta alla dessa reservationer, utan jag skall endast yrka bifall till utskottets hemställan på samtliga punkter.

NILS ÅSLING (c) kort genmäle:

Herr talman! Sven Andersson i Örebro berättade här att Svenska Varvs ledning hade uttalat att den ville ha ett beslut nu - vad som helst i beslutsväg hellre än en ny kommission, ingen fortlöpande utredning.

Dess värre är del ju så all den här frågan, med del beslut som riksdagen är
beredd alt la i dag, bara skjuls på framliden och alt man går in i etl fortsatt
utredande och för en fortsatt osäkerhet beträffande strukturen. Produktions
nivåerna är, som jag tidigare har sagt här, ointressanta ur den synpunkten.
Det som är väsentligt och del som skulle ge tilldelningen av resurser och styra
över resurserna till mer expansiva sektorer inom näringslivet är just etl
struklurbeslul, men förslag lill ett sådant saknas i propositionen. Det är delta 41

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa vaiysfrågor

som jag beklagar.

Sedan till frågan om anslällningsgaranlin. Tror verkligen Sven Andersson på sin egen argumentering när han säger att det är billigare att ge anslällningsgaranlin och avdela folk för sysselsättning i varven än att skapa ny sysselsättning utanför varvsplalserna? Billigare än alt skapa sysselsättning på varven i dag är del trots allt att salsa på den vilja lill utveckling som finns. Delta måste ändå rimligen vara del rikliga.

Sedan vill jag ställa frågan till Sven Andersson: Är det meningen att anställningsgarantin skall tillämpas också för andra företag och andra orter här i landet? Detta är den centrala frågan i sammanhanget.

JÖRN SVENSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Överkapacitet, överkapacitet, överkapacitet - det talar fyra partiers företrädare om i växlande varianter.

Men varför blir del överkapacitet? Jo, säger man, del finns ingen marknad. Marknaden viker. Men varför viker marknaden då? Ja, då är del plötsligt stopp med förklaringarna och vi skall alla böja oss, liksom inför ett beslut av Gud Fader: Det finns ingen marknad; därför måste vi skära ner kapaciteten! Men för några år sedan fanns del ju en marknad. Vart har den tagit vägen? Och vad är det som gör att de arbetande människorna måste finna sig i all det några år tidigare var efterfrågan på deras tjänster men att de nu är överflödiga? Inser man inte att begreppet överkapacitet hela liden är något relativt? Kapaciteten, liksom marknaden, kan man påverka. Viker den internationella marknaden, som man har svårt alt påverka eller inte alls kan påverka, för man försöka kompensera del genom alt skapa en inre marknad genom aktiva åtgärder.

Hur uppstår då s. k. överkapacitet? Jo, del är klan alt om man struntar i all salsa på grundläggande effeklivisering och utbyggnad av landets transportväsen, bidrar man lill alt vidmakthålla en s, k. överkapacitet i varven. Och om del blir överkapacitet vid varven, kan man med den motivera att man skär ner verksamheten där. Då skär man naturligtvis också ner varvens inköp av plåt, varigenom överkapaciteten fortplantar sig lill stålverken. Då är del klart all siålverksarbelarna tjänar sämre, och då köper de inte så myckel kläder som förut, och så blir det överkapacitet i textilindustrin. Och så köper textilarbetarna färre bilar, och då blir det överkapacitet i den del av bilindustrin som arbetar på den interna marknaden.

Men någonstans måste man ju kunna ingripa i denna process! Del ärju inga gudomliga krafter som verkar. Om man har en samhällelig organisation som kan arbeta på lång sikt och som har resurserna för att lägga upp långsikliga utvecklingsprogram, ja, då kan man ju ställa resurser till förfogande för t. ex. utbyggnad av den inrikes sjöfarten, och då kan man samtidigt utnyttja den s. k, överkapaciteten vid varven. Då försvinner en del av den. I och med det försvinner också den s. k. överkapaciteten vid en del av stålverken. Då köper stålverksarbetarna mer kläder och kanske fler bilar och så försvinner överkapaciteten vid de andra industrierna. Så går det till att föra aktiv politik.

Men i denna kammare resonerar man som om man befann sig på 1930-lalet med den borgerliga depressionspoliliken som gick ut på att ju sämre del blir i andra delar av världen desto sämre måste del bli här. När andra skär ner måste vi också skära ner. Varför måste vi det? Är vi så maktlösa i det här landet alt vi inte kan föra en i någon mån självständig och expansiv konjunktur- och strukturpolitik?

ERIK HOVHAMMAR (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill först vända mig lill näringsutskoliets ordförande Ingvar Svanberg, som beskyllde oss moderater för svartmålning och jag tror också all han sade nedläggningsfilosofi. Men, herr Svanberg, ni är väl inte ovetande om att vi i dag haren hård konkurrens från exempelvis Sydkorea? Där expanderar varvsindustrin fortfarande och det kan även tänkas alt fiera u-länder följer efter. Kostnadstäckningen för de svenska storvarven har också diskuterats.

TALMANNEN lät nu klubban falla och yttrade: Repliken gäller Sven Andersson i Örebro.

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa varvsfrågor

Talaren fortsatte:

Beträffande anslällningsgaranlierna vill jag, i direkt anslutning till vad Sven Andersson i Örebro nyss sade, påpeka alt del är riktigt att det finns lokaler, men det är viktigare all konstatera att del finns alternativa arbetstillfällen inom andra industrier.

Ett av de stora problemen i dag inom svenskt näringsliv är det faktum att det finns industrier som med ljus och lykta söker efter folk men inte kan fö några anställda. Jag vill inte klandra de enskilda arbetslagarna som stannar kvar så länge som möjligt på sina arbetsplatser även om det inte finns någon produktiv sysselsättning. Men jag har väldigt svårt att förslå dem som vill försvåra arbetskraftens övergång från branscher som på sikt - det är vi ense om-saknar utvecklingsmöjligheter till företag som har framtiden för sig. Jag kan även nämna - vilket jag också fött bekräftat - att det exempelvis i Göteborg inte finns möjlighet att fö lag på specialsvelsare för expansiva förelag. Folk stannar hellre kvar på sina varvsjobb, och del tycker vi är felaktigt.

Jag vill också fråga: Varför ges bara de varvsanställda sysselsättningsgarantier? Vad säger man inom tekobranschen? Människorna inom tekoindustrin på en viss ort kan ställa samma krav. Därför vilar ett tungt ansvar på dem som i en uppåtgående konjunktur mer eller mindre försöker hindra en övergång från varvsindustrin lill tryggare branscher. Jag måste tyvärr göra det konstaterandet.

SVEN ANDERSSON i Örebro (fp) kort genmäle:

Herr talman! Nils Åsling kritiserar förslaget om nedskärning med 20 % under en tvåårsperiod. Han vill ha mer offensiva beslut. Jag är den förste att instämma i att vi självklart skall inrikta oss på offensiva beslut lill förmån för

Nr 59 utvecklingsbara branscher. Men det för inte bara bli värdeladdade ord.

Tisdaeen den Uttrycket offensiva beslut används väldigt ofta. Centerns egen motion var ju

19 december 1978 '"' 'P'''" offensiv.

_____________ En kommission startar nu en ettårig utredning där del inte kommer att

Vissa varvsfråsor hända särskilt mycket. Under 1980 kunde man möjligen räkna med att del skulle innebära någon form av omställning, om centerns förslag hade gått igenom, men det fanns ju myckel små möjligheter alt del skulle göra det. Man .för väl förutsätta att med den 20-procentiga nedskärning som nu kan göras blir minskningen relativt sett stor med hänsyn till de internationella marknadsförutsättningarna.

Nils Åsling frågar: Tror verkligen Sven Andersson alt sysselsättningen blir billigare på del sätt som utskottsmajoriteten lagt upp saken? Ja, jag tror del. Om man t. ex. vid Uddevallavarvet lar ut 350 man första året, 1979, och sätter dem på AMS-ulbildning måste man naturiigtvis bygga upp en verksamhet för del, även om del i propositionen finns en hel del anslag för arbetsmarknads-främjande åtgärder. Vid varvet finns det emellertid möjligheter - man har lokaler, man har förutsättningar för att inom varvsområdel skapa dels den utbildning, dels den sysselsättning som AMS står för.

Men jag tycker inte att man skall glömma bort vad utskottsmajoriteten har skrivit in i betänkandet, nämligen att man är tvungen att la de jobb som anvisas. Tror ni att arbetsförmedlingarna kommer att lägga ned sin verksamhet eller att de inte kommer att påverka dem som blir friställda? Går det till så i svensk arbetsförmedlingsverksamhet? Resonerar man som så alt nu har de anställningstrygghet-då behöver vi inte vidta några åtgärder? Tror ni facket kommer alt acceptera del? Jag tror det inte. Vi har från utskoltsma-joritelens sida förutsatt alt man skall ha en intensiv arbetsförmedlingsverksamhet och se till all människorna skall kunna fö andra jobb.

Nils Åsling frågar vidare: Hur blir det för andra branscher? Skall också de fö sysselsätlningsgaranli? Vi har nu tagit ställning till varven, och utskottsmajoriteten har funnit att detta har varit etl lämpligt sätt alt gå till väga i det föllet.

NILS ÅSLING (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag kritiserar inte de 20 procenten i och för sig, men jag kritiserar all de inte är kombinerade med ett beslut där man direkt säger att man skall koncentrera nybyggnadsverksamheten vid de svenska storvarven lill Uddevalla och till ett samordnat Kockum-Öresundsvarv. Del är det som vi tar fasta på i vår motion. Det var etl försök alt rädda det viktigaste i den aldrig framlagda propositionen för ett beslut. Tyvärr har det inte varit möjligt.

Sven Andersson i Örebro vidhåller sin uppfattning alt det är billigare att
klara sysselsättningen inom varven än att salsa på en expansion av övrigt
näringsliv på varvsorlerna. Jag tvivlar allvarligt på delta. Jag tycker alt Sven
Andersson, med den bakgrund han har, är litet defaitislisk i sin syn på
näringslivets möjligheter att klara problemen. Dessutom måste del här tyda
44 på att Sven Andersson visserligen är med på de stora satsningarna på de

regionalpolitiska instrumenten såsom här sker och på den väsentliga ökningen av de regionala utvecklingsfonderna på varvsorterna men att han egentligen inte tror att det skall ge effekt. Del är anmärkningsvärt.

Svaret på frågan om detta med anställningsgaranii skall gälla hela landet var kanske inte rikligt vad jag hade väntat mig. Man har funnit alt det här är en lösning för varven, sade Sven Andersson. Ja, del har vi sett av utskottsbetänkandet. Men blir inte delta prejudicerande? När man gör en utfästelse av den här karaktären ovanpå en massiv regionalpolitisk satsning i de orter som har de bästa förutsättningarna alt kompensera bortfallet av sysselsättning genom utveckling av näringslivet i övrigt, hur skall inte då kraven resas på malmfälten, i skogslänen och över huvud laget i de många orter här i landet där vi har problem! Blir det inte då svårt alt säga nej? Har verkligen utskoltsmajoriteten tänkt sig in i konsekvenserna?

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa vaiysfrågor

JÖRN SVENSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Det tycks fortfarande inte vara någon som är intresserad av all diskutera överkapaciteten. Man föredrar tydligen att länka sig all den berorpå gudomliga faktorer. Jag skall försöka få någon att reagera genom all göra ännu elt inlägg.

Man hörsägas att överkapaciteten beror på den internationella sjöfarlskon-junkturen och på de bristande konkurrensförutsättningarna försvenska varv. Det är väldigt märkligt alt de svenska varven har blivit så otroligt mycket sämre bara på tre fyra år när flera av dem tidigare var ledande när det gällde nya typer av avancerade fartyg. Bortsett från den reflexionen måste del vara en fullständigt felaktig politik att möta den påstådda överkapaciteten, som man till stor del hänför lill kostnadsläget vid de svenska varven, med nedskärningar. Vad betyder nämligen nedskärningar av kapaciteten? Jo, de betyder minskad förmåga all utnyttja siorieksfördelar och också minskad förmåga lill mångsidighet och därmed minskade möjligheter att gripa in och kapa åt sig order när möjligheter kan uppstå på skiftande områden. Man blir då mer begränsad när del gäller sortimentet och möjligheterna i övrigt.

En nedskärning med hänvisning till överkapacitet kan sannerligen inte göra exporlförutsältningarna bättre! Den nedskärningen måste i alla avseenden, kostnadsmässigl och på annat sätt, göra konkurrensförutsättningarna för de svenska varven sämre och leda in i en ond cirkel, där man i framliden måste binda sig för ytterligare nedskärningar. Del är också vad man säger alt man skall göra -även om man inte fattar de beslut som gäller tiden efter 1980 just i dag.

Vad jag vill hävda är att överkapacitet är någonting relativt, någonting som man kan påverka genom dynamiska och aktiva åtgärder. Om man har ett omfattande samhälleligt utbyggnadsprogram för de många sektorer där det finns brister, där man behöver förnya och effektivisera produktionsapparaten, som i processindustrin, där man behöver bygga ut för att fö en bättre irafiksirukiur, som i den inrikes sjöfarten, om man har elt medvetet och planmässigt program för en sådan utbyggnad, då skapar man också genom dessa aktiva åtgärder en marknad som bl. a. är intressant för varven. Då

Nr 59_________ försvinner så att säga en del av den påstådda överkapaciteten. Men
Tisdaeen den__ förutsättningarna är givetvis att man har en organisation och planmässighel
19 december 1978 ° ' vanligt privatkapilalistiskt näringsliv inte kan åstadkomma. Del
_____________ _ betyder all man riskerar alt fö socialism, och det är vi så förskräckligt rädda för

Vissa varvsfrågor '' '"''•

ERIK HOVHAMMAR (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill helt kort säga lill Sven G. Andersson alt man genom förslaget till sysselsältningsgarantier bidrar till att konservera en bransch och försvåra övergången till andra mer expansiva branscher - det är elt faktum.

Vidare vill jag säga att den viktigaste invändning som jag vill göra mot förslaget är att den s. k. sysselsätiningsgaranlin ger de varvsanställda falska förhoppningar - del gör den nämligen - om att del skall bli nya jobb på varven. Många kan därigenom bli lurade all stanna kvar i stället för att gå ut i den mer expansiva sektorn. Allting handlar ju om pengar, i delta fall mycket pengar, och man kan verkligen ställa frågan: Vad kostar utskottets förslag de svenska skattebetalarna, räknat per anställd?

SVEN ANDERSSON i Örebro (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det är väl litet för mycket begärt av Erik Hovhammar alt jag skall redovisa exakt vad sysselsätiningsgaranlin kommeratl kosta. Men jag utgår ifrån att kostnaderna inte på något sätt blir större om de går inom förelagsområdel än om de går utanför. All erfarenhet av arbetsmarknadsutbildning har ju visat del tidigare. Och jag förutsätter att del inte är något undanlag i det här fallet.

Men denna fråga har vi nu diskuterat under lång tid i varvsdebatten, och jag tycker inte den är den mest väsentliga i del vi skall besluta om i dag, den svenska varvsindustrins framlid. Del finns många andra och mer intressanta frågor, bl. a. den som Jörn Svensson tagit upp.

Jag tycker alt Jörn Svensson har utvecklat litet grand av Eisenhowers filosofi på 1950-lalet,då han föreslog: Köp, köp vad som helst bara ni köper. Det ligger naturiigtvis någonting i det. Jörn Svensson säger all vi bör salsa på inrikes sjöfart, att det då kommer att gå ål mer plåt och att svenska stålverksjobbare då kan köpa mer kläder - och så blir del något av etl perpetuum mobile över del hela.

Om det nu var så enkelt, Jörn Svensson, att vi kunde fö en sådan utveckling skulle det vara alldeles underbart med tanke på sysselsätlningsstrukiuren. Men riktigt så enkelt är det inte.

Sedan vill jag säga några ord lill Nils Åsling, som tycker att vi är väl
defaitistiska när vi från folkpartiet är med om den här sysselsätiningsgaranlin
- vi skulle då inte tro på att alla de satsningar vi gör på utvecklingsfonder o. d.
skulle ge resultat. Men jag vill nog påstå att de satsningar som kommer att
göras för berörda regioner kommer alt bli av stor betydelse - det förutsätter
46 jag.

RUNE JOHANSSON i Ljungby (s):

Herr talman! Låt mig göra några reflexioner över den debatt som förts under några minuter om anställningstryggheten för varvsarbetarna.

I moderaternas reservation framhålls all det bör vara möjligt att "övertalig personal i socialt acceptabla former kan föras över till andra arbetsplatser". Centern säger: "Etl genomförande av förslaget" -om anställningsgaranti -"skulle kunna fö olyckliga effekter på det sätt alt det kan motverka all arbetskraften utnyttjar möjligheter som kan finnas all gå över lill andra branscher."

Av detta och av vad som sagts här får man närmast föreställningen att det i Göteborg finns ett expansivt näringsliv som efterfrågar lusentals människor till de jobb som står lill förfogande. Jag tror att det är viktigt att åtminstone något redovisa situationen i Göteborg, även om jag kan länka mig att lokala företrädare kommer att göra det mer omfattande. Jag har siffror för augusti i år om förhållandena inom Göteborgs arbetsmarknadsdistriki, som del heter. Där redovisas f n. en arbetslöshet på 9 000 personer. 1 AMS-verksamhet, utbildning, beredskapsarbete osv. är 10 700 sysselsatta. Där finns - lägg märke till antalet - 19 000 förtidspensionerade. Del mesta har hänt under de tre senaste åren, påverkal också av del beslut vi 1976 fattade om en neddragning av varvens kapacitet.

Herr talman! Detta betyder all 38 700 människor i Göteborg står utanför den ordinarie arbetsmarknaden. Då säger moderater och centerpartister att del bara är alt backa på med ytterligare etl par lusen från varven lill den stora församling på nära 40 000 personer som redan slår utanför den ordinarie arbetsmarknaden. Man skall inte förhindra alt de expansiva företagen kan fö sin arbetskraft.

Det är inte så. SKF fortsätter att dra ned sin kapacitet. Volvo försöker nu all sälta i gång de tidigare stoppade banden. Del är ingen expansion som går utöver de ramar som man tidigare haft för antalet anställda, ulan man fyller bara igen luckorna.

Från dessa utgångspunkter är det för mig helt obegripligt att man inte kan vara med om att i socialt acceptabla former klara denna neddragning vid varven. Mellan 1 400 och 1 700 personer - åtminstone arbetsplatser -ytteriigare under en tvåårsperiod kommer att försvinna från varvsnäringen.

Nils Åsling har talat mycket om alternativ produktion, och vi är alla intresserade av en sådan. Vi anslår stora medel för att söka utveckla och forska fram en alternativ produktion. Men vad har vi alt anvisa? Nämn något.

Nr 59 Nils Åsling, exempelvis inom verkstadsindustriområdet som skulle kunna

Tisdagen den °' sysselsättningsmöjligheterna i Göteborg. Det vore av intresse.

19 december 1978 Nils Åsling var djärv nog att fråga: Varför skall anställningstryggheten inte

_____________ gälla i Hissmofors? Men snälla Nils Åsling, när vi beslöt om 400 milj. kr. till

Vissa vaiysfrågor NCB, skedde del med motiveringen att vi skulle ge företaget ett andrum för en konsolidering. Vi hade åtminstone den förhoppningen, en förhoppning som kanske inte kommer att infrias. Lika väsentligt var emellertid att vi utvidgade tryggheten och medgav att man i Hissmofors och för Sandvik i Kramfors fick använda förlusitäckningsgarantin för alt åtminstone under en ivåårsperiod kunna uppehålla verksamheten, medan man sökte efter en alternativ produktion.

Jag vill fråga Nils Åsling: Vad gjordes för Hissmofors? Vilka projekt kan länkas komma dit? Vi medverkade lill en anställningstrygghet för de anställda i dessa två företag, och vi är självfallet beredda att utvidga den lill nya områden. Varför skall vi då inte kunna låta anställningstryggheten omfatta även de varvsanställda i Göteborg?

Jag upprepar vad som har sagts här av såväl Ingvar Svanberg som Sven Andersson. Vi har klart skrivit in i utskottsbetänkandet att i den mån vederbörande erbjuds annan anställning på varvsorlen äger han inte rätt att avböja elt sådant erbjudande. Därmed borde väl allt tal om alt man här bromsaren utveckling och stoppar en flyttning av arbetskraft kunna läggas åt sidan.

Jag lyssnade med stort intresse på den delen av debatten, och jag ställde mig frågan: Vilka alternativa möjligheter kommer herr Åsling att anvisa -utrustning lill massainduslrin, utrustning lill energiproduktionen, eller vad kan del vara? Men jag hörde ingenting av det. Del var ord, och del var ord. När jag hörde herr Åsling och även herr Hovhammar kom jag alt tänka på elt par rader ur Hamlet:

"Upp flyga orden, tanken stilla står. Ord ulan tanke aldrig himlen når."

Och detta gäller i än högre grad om Jörn Svensson. Jag lyssnade på honom också. Men det är möjligt alt han inte har några ambitioner i den riktning som det talas om i citatet.

Låt mig bara helt kort säga till herr Jörn Svensson alt han har stannat i utvecklingen. I den debatt som vi förde 1976 erinrade jag om att varvsindustrin då hade order som 1978 skulle ge sysselsättning för 2 500 man. Vid del tillfället var 25 000 ä 30 000 personer anställda inom varvs verksamheten. Enligt del iiedbantningsförslag som vi lade fram 1976 skulle den egentliga varvsrörelsen i slutet av 1978 ha 17 000 anställda. För dem fanns alltså 1976 en orderstock som gav 2 500 jobb.

Vi sade då alt det är nödvändigt att se verkligheten sådan som den är. Vi för

undersöka möjligheterna lill alternativ produktion. Vi för försöka fö in nya

order så långt det är möjligt. Vi för bygga fartyg i lagerproduklion för att

kunna upprätthålla sysselsättningen. Men för Jörn Svensson var det här inga

48 argument som han var beredd att acceptera. Han fortsätter sitt resonemang

om all vi måste skapa en marknad i stället för att acceptera alt del har byggts upp en produktion runt om i världen som är så omfattande att en viss anpassning måste ske också hos oss, dvs. att vi för ta hänsyn till vilka möjligheter vi har att konkurrera på världsmarknaden.

När herr Jörn Svensson säger att nedläggningar är del vi eftersträvar efter 1980, så vet han - borde vela under alla omständigheter - att detta inte är avsikten. Vi för se vilka konsekvenser den neddragning som nu beslutas för med sig och hur marknaden utvecklas. Vi vill ju bevara alla de produktionsaktiviteter som vi har. Det är ju detta som ligger i propositionen och i utskottets förslag.

När det gäller vilka som politiskt skall kunna påverka utvecklingen vill jag säga att inte är det genom vänsterpartiet kommunisterna som det skapas några garantier för varvsarbetarna och deras framtid. Möjligheten ligger fastmera i att socialdemokratin i 1979 års val kan fö etl ökat infiytande över den framtida politiken.

Låt mig också säga till herr Jörn Svensson att vi känner varvsarbetarna och är helt övertygade om att de är tillräckligt fackligt och politiskt mogna för att inte lyssna lill herr Jörn Svenssons uppmaning lill utomparlamenlariska aktioner.

Herr talman! Att ställa om världens fartygsproduktion är ingen lätt uppgift, och uppgiften är ju inte bara den svenska industrins. Men våra varv är onekligen en del av den samlade kapaciteten, och de har dragit till sig uppmärksamheten länge. Inte minst beror det på att de svenska varven varav hög klass. De hade under 1950- och 1960-talen en vid internationell jämförelse effektiv utrustning, de hade duglig arbetskraft, och produktiviteten var hög.

En fråga som kan ställas nu, i belysning av händelseutveckling under 1970-lalet, är om de svenska varven fick en alltför ensidig inriktning. Bortsåg man alltför mycket från att det vid sidan av eller bortom den så dominerande tankermarknaden fanns andra objekt, lika viktiga att söka utveckla och marknadsföra?

Ytterligare en fråga kan man ställa, och det är om samarbetet mellan rederinäringen och varven i Sverige var tillräckligt. Mig förefaller det av senare erfarenheter som om rederier och varv levde i ett köpare-säljareförhållande även om de ingick i samma ägarintressen. I den omhuldade fria konkurrensens namn log man icke så mycket hänsyn till varandra även om del inte var några egentliga stridigheter. Borde man inte utifrån delta söka dra vissa lärdomar? Finns det inte skäl för en grundlig diskussion om näringspolitik för rederi och varv med etl delvis gemensamt forsknings- och utvecklingsarbete?

I den socialdemokratiska motionen i varvsfrågan har detta problem fött en framskjuten plats. Vi säger att stöd lill slrukturuiveckling inom svensk rederinäring bör fö genomslagskraft också för varven. Stödet bör ha som främsta syfte att stimulera rederiföretagen alt beställa mer uivecklingsbeto-nade och framtidsinriklade fartygstyper för att härigenom uppnå en ökad konkurrenskraft. Vi formar detta till etl förslag om alt bidraget bör kunna öka

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa varvsfrågor

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa varvsfragor

från 25 till 40 %, där marginalen kan användas såsom en glidande skala i vilken man lar hänsyn lill utveckling och framlidsinriktning av de nya bålarna med de särskilda kostnader som man därvid måste vara beredd till.

Jag tror alt detta är viktigt, och jag beklagar alt vi inte i utskottet kunde bli eniga om att pröva dessa möjligheter. Under debatten i näringsutskollet uttrycktes åtminstone ett intresse för dessa tankegångar, men så långt som till en gemensam skrivning i detta avseende kunde vi inte komma. Herr Åsling var emellertid av den uppfattningen all vi kanske kunde diskutera den någon gång framöver. Men del aren angelägen uppgift att så skyndsamt som möjligt söka inrikta nyproduktionen på det som kan länkas bli aktuellt i den framlida sjöfartsnäringen och som naturligtvis påverkar varvsstrukluren.

I debatten framhålls ofta att de svenska varvens konkurrensförmåga är mycket liten nu och i framtiden, därför att kostnaderna vid främst utvecklingsländernas varv är betydligt lägre. Men kostnaderna skall jämföras med kvalitet och effektivitet, med framförhållning i fråga om såväl arbetsmiljö som miljöskydd på bålarna -jag tänker inte minst på olje- och gasfarlyg. Att stirra sig blind på konkurrensproblemen leder lätt till någon form av utvecklingskramp. Diskussionen kretsar då kring alt avveckla i stället för att utveckla - utveckla nytt ur del gamla.

Jag observerar att centerns talesman i varvsfrågan i debatten här 1976 berörde de problem som jag här omnämnt. Han sade bl, a. alt elt mycket brett perspektiv måste anläggas på varvsnäringen och därmed sammanhängande sjöfartsnäringsfrågor. Del viktigaste av allt, fortsatte han, är uppenbarligen att man försöker skaffa sig en så utförlig bild som möjligt av sjöfartens kommande utveckling. Det är nämligen i sjöfartens kommande utveckling som grunden för varvsindustrins framtid läggs.

Vad jag har förstått av det citerade uttalandet är del en efterlysning av samordning mellan sjöfart och varv, just det som vi i vår motion mera påtagligt velat verka för. Vi har återkommit lill denna fråga i en reservation, som jag yrkar bifall lill, som jag tidigare sagt här, under beklagande av att vi inte kunde fö en majoritet inom utskottet för all gå på samma linje.

Låt mig bara säga, herr talman, all vår motion har utarbetats i mycket hög grad genom elt grupparbete,där representanter för facken inom varvsrörelsen aktivt deltagit, och resultatet av arbetet med motionen har testats på riksdagskamrater från varvsorlerna och kommunala representanter. Del kanske kan vara skäl i att Jörn Svensson lyssnar till detta, att del är just representanter direkt från varven som varit med om att initiera åtskilliga av de uppslag och tankegångar som är presenterade i motionen.

Utskottsmajoriteten har kunnat samla sig kring väsentliga inslag i motionen. Del viktigaste är dock resultaten av de beslut som riksdagen nu kommeratl fatta. Kapaciteten i fråga om fartygsbyggande runt om i världen är i dag för hög. Att kapa lill sig ökande andelar är inte lätt. Vi för finna oss i all minska ner verksamheterna men göra det på ett vettigt sätt. Beklagligtvis skiljer vi oss i fråga om vad som kan betecknas som en acceptabel ordning. Men låt mig bara erinra om att de beslut som riksdagen såvitt jag förstår

kommer att fatta senare i dag blir ju att varvskapaciteten, mätt i förhållande lill 1975, kommer ned till 55 96, dvs. idet närmaste hälften av vad som gällde 1975. Det är en relativt snabbi genomförd process.

Moderaterna och även centern intar, som jag har sagt, en hård attityd i fråga om anställningstryggheten och därmed en attityd som är stram mot de många som är kollektivet arbetskraft. Man säger: Lägg ned! Låt dem sluta! De skall söka nya jobb. Arbetslöshetskassorna finns ju. Det finns jobb på andra håll. Jag har redan bemött detta och framhållit att på varvsorlerna är inte lägel så ljust som man vill beskriva del.

Glömmer man inte, när man intar denna attityd, att det är fråga om individer, människor, familjer med rottrådar och känslor i en miljö av arbete och arbetskamrater, bostad och vänner osv.? Har vi då inte råd att ge lid för omställning, tid för anpassning när sådan blir oundviklig, lid också för alt förståelsen för all förändringar är nödvändiga skall mogna fram och förändringarna godtas?

Centern har i sin reservation skrivit kring frågan om anställningstryggheten. Det talas där om att en regel om anställningstrygghet borde vara allmän och att man i förväg skulle uttala sig om tillämpningen på andra branscher och andra orter. Vi är, som jag tidigare framhållit, självfallet intresserade av att ge begreppet strukturomvandling i socialt acceptabla former ett reellt innehåll. Men vi måste ju ta hänsyn lill och pröva omständigheterna. Vi har i fråga om exempelvis sysselsättningen vid Atgots Nord varit överens om att i näringsutskollet föreslå en form av anställningstrygghet. I utskoltsbelänkandet kring bryggerierna har vi ju också kunnat bli överens om att under en övergångstid - elt eller två år - ge anställningstrygghet åt de mindre bryggeriernas anställda. Vi tar alltså ställning från fall till fall, och självfallet står vi öppna, som jag redan tidigare sagt, för skogsindustrins och skogsindustriorternas stora problem - NCB, Hissmofors, Sandviken osv., där vi klart tagit ställning just för anställningstryggheten.

Jag skulle vilja uttrycka saken så, herr talman, alt om vad som hänt i utskottet och i de diskussioner, som vår motion givit upphov till kring problemet tryggheten, leder lill fördjupade diskussioner på del politiska planet om de lösningar som kan nås på bred front, då kommer vi att hälsa det med myckel stor tillfredsställelse.

Låt mig avslutningsvis säga att den enighet, som inte var möjlig all nå i näringsutskollet när del gällde de större varven men där vi blev en majoritet, var däremot möjlig all uppnå när del gällde de mindre varven och deras problem. Att vi blev eniga i del sistnämnda fallet har väl sin grund inte minst i alt förslaget var mycket dåligt skrivet och frågan dåligt utredd. Därför har vi 'varit överens om alt kräva en fördjupad studie av de mindre varvens problem.

Herr talman! Jag har uppehållit mig främst vid det som för oss har varit centralt, nämligen neddragningen, anställningstryggheten och, inte minst, inriktningen av den framtida varvsverksamheten och fartygsproduklionen på intressanta utvecklingsprojekt med forskning inkluderad. Låt mig därutöver helt kort säga till herr Hovhammar all Kockums inlemmande i

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa varvsfrågor

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa varvsfrågor

samordningen bör ankomma på Svenska Varv, Kockums, de enskilda företagen inom Svenska Varv och de anställda. Del är de som skall diskutera och lämna förslag.

Vi är i vår motion kritiska mot regeringens förslag om att de 64 fartyg som staten via varv och rederier äger helt eller delvis skall säljas ut inom tre år. Del är ur flera synpunkter olyckligt att på detta sätt lägga fast en lidsgräns. Man kan ju räkna med alt eventuella spekulanter på fartygen kommer att vänta lill den tidpunkt då Svenska Varv som en följd av ett sådant beslut måste sälja till det pris som man kan få ut. Vi har kunnat enas om att öppna åtminstone en liten glugg för all göra del möjligt för regeringen att utöka den här tidsgränsen om man från Svenska Varvs sida kan redovisa att de priserbjudanden man fött är alldeles orimliga.

Herr talman! Med det sagda instämmer jag i de yrkanden som Ingvar Svanberg ställt under sitt anförande.

NILS ÅSLING (c) kort genmäle:

Herr talman! Del var ett intressant anförande som Rune Johansson i Ljungby här höll, och det var klariäggande för socialdemokraternas ståndpunktslagande i utskottet. Men det lämnar trots allt en del frågor obesvarade. Från att i motionen ha talat om sysselsätlningsgaranli och sedan i utskotts-betänkandet ha utvidgat det lill alt gälla en anställningsgaranii, så talar Rune Johansson här om anställningstrygghet.

Jag vill först betona all jag är överens med Rune Johansson om betydelsen av all enskilda människor hålls skadeslösa för de påfrestningar som strukturförändringar i näringslivet innebär. Förändringar måste alltså ske i socialt acceptabla former. Men här ger man sig då in på ett område, varvsnäringen, där åtgärderna blir extremt kostnadskrävande och där vi redan haren stor del av våra resurser disponerade. Det innebär i realiteten all vi för en slagsida i hela vår näringspolitik om vi inte lar tillfället i akt att lägga om kursen, att disponera om resurserna. Det är en rättvisefråga gentemot de människor som har sin försörjning i andra branscher att man inte lägger alla ägg i samma korg. Men, Rune Johansson, vi har ju en arbetsmarknadspolitik, vi har elt skyddsnät här i landet för den enskilda människan. Det skall vi väl ändå inte skrota ned? Dessutom görs i samband med varvspropositionen en exceptionellt stor satsning på regionalpolitiska och näringspolitiska instrument för utvecklingen på de trots allt, Rune Johansson, industriellt välutvecklade orter där våra varv finns. Sedan blir det verkligen intressant när Rune Johansson säger att han för sin del är beredd alt införa anställnings-garantier på nya områden. Vad säger då de folkparlikolleger som medverkat lill uppgörelsen i utskottet om detta?

Beträffande Hissmofors tillstyrker Rune Johansson den skrivelse om ett års nådatid som kommunen har riklat lill regeringen. Det skall bli intressant alt mot bakgrund av uppgörelsen i utskottet se hur regeringen ställer sig till att på detta sätt vidga anslällningsgaranlin lill nya områden.

ERIK HOVHAMMAR (m) kort genmäle:

Herr talman! Rune Johansson redovisade en hel del siffror som gällde Göteborg. Del är väl i och för sig intressant, men om man går lill del rent praktiska, så ställer jag fortfarande frågan: Varför går del inte att exempelvis i Göteborg fö fram en duktig svetsare lill andra industrier trots alt det finns gott om sådana yrkesmän på varven? Jag kan gå vidare och fråga: Varför kan ni inte acceptera en ökad rörlighet? Del är en högst väsentlig fråga.

Jag anser att den socialdemokratiska politiken lider av en viss handlingsförlamning. Om jag har tolkat tidigare talare rätt, så vill ni faktiskt helst låta allt bli vid det gamla. Men tiderna har förändrats. Talet om att låta en industri med mörka framtidsutsikter övervintra till oerhörda kostnader står i bjärt kontrast till allt tal om satsningar på framlidsinriklad industri.

Eftersom Rune Johansson under en följd av år har sysslat med de här frågorna och även deltagit i ulskollets arbete skulle jag vilja fråga honom om han vill ge besked om vad utskottets förslag kan kosta per anställd. Jag tror att Rune Johansson sitter inne med ganska stora kunskaper på det här området. Föregående talare anser ju att det var ganska ointressant att beröra dessa frågor. Jag frågar: Tycker herr Johansson delsamma?

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa varvsfragor

JÖRN SVENSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Rune Johansson tycker inte att de arbetande skall syssla med utomparlamentarisk verksamhet. Det måste vara en felsägning från hans sida som han snarast bör rätta i protokollet. Rune Johansson bör ju lika väl som alla andra vela att all facklig verksamhet till sin natur är utomparlamentarisk. Utomparlamentarisk verksamhet från den fackliga sidan blir man inte kvitt om man inte antingen förbjuder fackföreningarna eller skapar om dem till gula fackföreningar som bara arbetar i arbetsgivarnas intresse.

Rune Johansson tar, som alla stora auktoriteier när de är trängda, lill övermaga tonfall. Han blir hånfull mot sina motståndare och säger exempelvis alt de har stannat 1 utvecklingen. Jag skulle till Rune Johansson vilja ställa en viktig fråga, och den gäller huruvida det är nödvändigt eller oundvikligt att göra de nedskärningar som man har gått ihop med folkpartiet om alt här försöka driva igenom.

Jag har här en pärm som innehåller elt omfattande program med förslag från de varvsanställda lill alternativ produktion. De ger för åren 1979-1981 underlag för precis så många arbeten som man nu föreslår att vi skall besluta att man under den tiden skall ta bort vid varven - arbeten som skulle kunna ägnas produktiv verksamhet i stället för att folket efter 1980 skulle gå ifrån varven.

Jag bedömer det så alt många av de här förslagen, om man ser dem i ljuset av elt tänkbart framlida industriellt och transporlpoliliskt utvecklingsprogram, kan bilda undertag för en betydligt större sysselsättning än den som de anställda har plockat fram för åren 1979-1981.

Antingen måste, Rune Johansson, de nedskärningar som ni hjälper folkpartiregeringen alt genomföra vara oberättigade och skulle ha kunnat undvikas, eller också måste alla de förslag som de varvsanställda har lagt

RUNE JOHANSSON i Ljungby (s) kort genmäle:

Herr talman! Låt mig till herr Åsling säga alt vi gemensamt framhåller alt alternalivproduklionen måste ägnas mycket stort utrymme.

Då del gäller anslällningsgarantier också för andra branscher har jag gjort elt klart uttalande om att vi är beredda alt överväga sådana, men vi för göra del från fall lill fall. Jag pekade på områden där vi har fattat sådana beslut, även om de är begränsade. Jag nämnde Algois, bryggerierna, skogsnäringen -i detta fall NCB -, Sandvik i Kramfors och Hissmofors. Nu frågar herr Åsling vad folkpartiet säger om detta. Folkpartiet - liksom centerpartiet - har varit med om att fatta besluten i alla de fall som jag här räknade upp. Därför räknar jag med att både folkpartiet och centerpartiet är öppna för fortsatta diskussioner. Skulle de inte vara öppna, är del enklare för mig all ställa följande fråga lill herr Åsling: Är herr Åsling beredd att för centerpartiets vidkommande uttala att ni kan gå med oss och under en övergångstid ge en mer allomfattande anställningsgaranii i de branscher som råkar in i svårigheter? Del är en stillsam förhoppning som jag har all ni är intresserade av detta, för att ge en känsla av mer trygghet hos människorna i alla de områden där vår industri är illa utsatt.

Herr Hovhammar har inte velat lyssna på vad jag har sagt. Han har tydligen inte uppmärksammat att jag har förklarat att det är 20 000 som är arbetslösa i Göteborg. Hälften av dessa är i dag sysselsatta i AMS-arbelen av skilda slag, men kan anvisas jobb i de industrierdär jobbevenluelll står att finna. De kan också fö utbildning för de yrken till vilka de är efterfrågade, exempelvis svetsare.

Herr Hovhammar efleriysle kostnadsuppgifter. Jag skulle kunna ställa en molfråga: Vad kostar del all omedelbart skicka ut 1 700 människor från varven för all bredda den kö av arbetslösa som redan finns, dvs. elt tillskott utöver de redan 20 000? Del är klart all del kostar väldiga pengar. Låt mig slutligen framhålla att svetsare Andersson eller Pettersson har rätt att avgå om han uppnår 65 års ålder eller om det inträffar något annat som gör att han skall eller kan lämna varvet. Vi kan inte tvinga någon att vara kvar, och vi har klart ullalat att man inte för avböja ett erbjudet arbete. Del är det som jag tycker att ni skall observera i vår motivation.

NILS ÅSLING (c) kort genmäle:

Herr talman! Min fråga om folkpartiet föranleddes närmast av alt del föreligger en skrivelse från Krokoms kommun beträffande ett förlängt sysselsällningsstöd lill Hissmofors. Jag är självfallet intresserad av alt man

därför elt positivt besked, eftersom den orten, till skillnad från Göteborg, har helt andra problem på arbetsmarknaden. Som jag nämnde i mitt inledningsanförande svarar Hissmofors för 20 96 av induslrisysselsältningen i den kommunen, medan den föreslagna fieråriga neddragningen i Göteborg inte ens når 2 96 av induslrisysselsältningen i regionen. Del finns alltså anledning, Rune Johansson i Ljungby, alt vara väldigt försiktig med generella utfästelser. Om man gör generella utfästelser, blir det sannolikt inga resurser över alt sätta in där de verkligen behövs. Socialdemokratin håller med dessa ställningstaganden på att urholka hela idén bakom den regionalpolitiska satsningen. Del är del, Rune Johansson, som jag är orolig för.

Dess bättre är del så, alt de socialdemokratiska företrädarna i andra utskott har varit långt försiktigare med dylika generella utfästelser. Jag har i min hand finansutskottets betänkande nr 10, som behandlades föregående vecka, där man behandlaren motion från vänsterpartiet kommunisterna med ett krav på generell sysselsätlningsgaranli för gruv- och stålbranschen. Socialdemokraterna, tillsammans med de icke-socialisliska partierna, fann då för gott all avvisa den propån, eftersom den inte skulle stå i samklang med de åtgärder som måste till för att försöka förändra strukturen, öka konkurrenskraften i näringslivet och därmed på lång sikt garantera sysselsättning på etl konstruktivt sätt. Detta är precis vad som måste till på varvsorterna. Vi måste rimligen begränsa det resursslöseri som vi i dag har i vår varvsnäring och sysselsätta människor i branscher och företag med bättre möjligheter till konkurrenskraft - det är verkligen en angelägen åtgärd. Detta motverkas i hög grad av uppgörelsen i näringsutskollet mellan folkpartister och socialdemokrater. Den är myckel dubiös från såväl näringspolitisk som regionalpolitisk synpunkt.

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa vaiysfrågor

ERIK HOVHAMMAR (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag noterade mycket väl vad Rune Johansson i Ljungby nämnde om arbetsmarknadsläget och AMS-akliviteten i Göteborg. Men faktum kvarstår att bl. a. det stora företaget Volvo i dag inte får del fackfolk som det så väl behöver, trots att man vet att del finns människor inom varven som skulle kunna la dessa arbeten. Detta är elt problem, och jag har tidigare i dag med andra exempel pekat på detta. Det är elt praktiskt problem som vi inte kommer ifrån och som vi alla måste vara beredda alt tillsammans klara av.

Jag fick inget svar på min fråga vad en skattebetalare per år för ge varje anställd inom varvsnäringen om riksdagen fattar beslut enligt utskottels förslag. Jag vet emellertid att det rör sig om väldigt myckel pengar, men trodde alt Rune Johansson skulle kunna tala om vilka summor det egentligen handlar om, med hänsyn till hans ingående kännedom om denna problematik.

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa varvsfrågor

också, konstaterar man nu, en annan som är ännu värre, som är fullständigt cynisk när del gäller alt påbörda de redan hårt drabbade varvsorterna ytterligare arbetslöshet.

Jag har viss förståelse för all Rune Johansson, som har att försvara sig mot tre olika motståndare, som dessutom utgår från olika utgångspunkter, inte i sitt första inlägg hade tid att besvara min fråga ulan fick ägna sig åt Nils Åsling och Erik Hovhammar, Men jag vill vänligen be honom om att ägna sin andra replik,som han har rätt till, till all kommentera frågan om de varvsansiälldas egna sysselsätlningsprogram. Som jag sade måste del förhålla sig på endera av två sätt. De varvsanställda säger: Vi menar alt vi själva kan avgöra vad vi tillsammans skall tillverka under dagen och vad vi skulle kunna ha glädje och nytta av. Som samhällsmedborgare kan vi avgöra vad vårt kunnande som producenter skall användas till. Antingen är deras planer realistiska, och är de det behöver man inte mista de 4 000 som man enligt förslaget räknar med att avveckla vid storvarven fram till början av 1981, eller också är det så att det här inte är fråga om några realistiska program, att de anställda alls inte förstår vad saken rör sig om och att del som dessa arbetat fram av planer och kalkyler saknar värde.

Som jag förstår det beror det verkliga svaret på frågan i hög grad på huruvida del förs en politik som är av krisbekämpande art, som tar fasta på att det finns vikliga sektorer i samhället som behöver utbyggas och att det genom satsningarna inom sådana sektorer skapas också etl ökat marknadsulrymme för produkter och anläggningar av den typ som varven kan tillverka. En genomgång av de anställdas planer visar alt det i rätt stor utsträckning förhåller sig så. En del av deras förutsägelser när del gäller marknadsförutsättningarna har faktiskt slagit in. Det ser man på en del av de order som på allra senaste tiden har inlöpt.

Därför vill jag fråga Rune Johansson: Är detta bara lufligheler, orealistiska ting som de anställda sysslar med? De fiesta av dessa anställda är inte kommunister - en del av dem är det - men fiertalet är antagligen socialdemokrater, men det är kanske sådana socialdemokrater som vill se socialdemokratin uppträda som etl socialdemokratiskt parti och inte som en förstorad upplaga av folkpartiet. Det räcker ju så bra med del lilla folkpartiet vi har här i landet.

RUNE JOHANSSON i Ljungby (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag tänker inte la upp någon mera omfattande debatt med Jörn Svensson, men jag vill ändå säga honom att mitt uttalande beträffande honom och vänsterpartiet kommunisterna i mitt inledande anförande inte var hånfullt menat. Det var ett konstaterande av vad Jörn Svensson och andra företrädare för vpk sade 1976,då man ansågatt inga nedskärningar skulle ske, att man skulle tillsätta en undersökningskommitté som skulle se på möjligheterna alt finna nya marknader och alternativ produktion för svensk varvsindustri, vilket i och för sig är en ambition som har tagits till vara. Inte minst inom varven söker man under mycket starkt tryck från de fackliga organisationerna att fö fram en alternativ produktion, och detta är av största

vikt. Jag räknar med all alla de förslag som kommit fram från de anställda kommer alt prövas.

Låt mig helt kort fö säga till herr Hovhammar att jag tror all Volvo bland de 20 000 personer som i dag är arbetslösa i Göteborg har möjlighet att fö den arbetskraft som företaget efterfrågar, även om alla i dag inte har den utbildning som direkt passar för arbetsuppgifterna på Volvo. Men del gäller också för Volvo och dess ledning att försöka ta emot denna arbetskraft. Jag gjorde en notering. Av de arbetslösa, ca 20 000, var 44 96 kvinnor. Volvo anställer om jag är rätt informerad 7 96 kvinnor. Det är alltså en utomordentligt snäv rekrytering som man ägnar sig åt och som sannerligen inte tar vara på de möjligheter sorri finns på arbetsmarknaden.

Till sist, herr Åsling. Trygghelsgaraniin har vi resonerat om. Vi gör den inte generell. Jag tillåter mig alt ha den förhoppningen alt den nuvarande folkpartiregeringen nogsamt prövar och försöker tillmötesgå kraven på alt Hissmofors skall fö en förlusltäckningsgaranti för att kunna bedriva verksamheten, säg elt par år framåt, under den lid man söker nya sysselsättningsmöjligheter. Med tanke på det stora intresse herr Åsling i övrigt visat för NCB och skogsindustrin kan man ställa frågan varför herr Åsling inte klarade ut detta innan han lämnade regeringen.

Till sist några ord om del som sades om generella uttalanden. Jag har sagt att vi är beredda alt pröva i varje särskilt fall, bransch för bransch och region för region. Vi är något försiktigare med de generella uttalandena än herr Åsling och hans parti har varit, bl. a. när ni ställde 400 000 nya arbetstillfällen i utsikt. Vi har gemensamt full möda att söka slå vakt om de arbetstillfällen vi i dag har, och till delta behöver vi anslällningsgaranlin.

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa varvsfrågor

KARL-ANDERS PETERSSON (c):

Herr talman! När folkpartiregeringen stuvade om i den överenskommelse som man varit med om att träffa i trepartiregeringen beträffande den svenska varvsnäringen verkar del vara gjort mera i syfte alt profilera sig än alt försöka åstadkomma verklig hjälp lill varvsnäringen och de i denna näring sysselsatta. Resultatet av profileringsförsöket har väl dess värre blivit att man har fått en fullständig profillöshet.

Men Nils G. Åsling har ju på elt åskådligt sätt utvecklat dessa synpunkter, vad det skulle ha inneburit om del förslag fullföljts som man tidigare var överens om, så jag skall inte uppehålla mig längre härmed.

Om detta gäller varvsnäringen i stort så gäller del i ännu myckel högre grad för de mindre och medelstora varv som jag skall ägna detta inlägg. När folkpartiregeringen i sin profileringsslrävan ändrade en föreslagen 30-procentig reducering på tre år för storvarven till 20 96 under två år, så får detta inte gälla småvarven. Nej, dessa förelag och dess anställda sätts i strykklass och skall reducera med 30 96, och reduceringen skall inriktas på total nedläggning av vissa av dessa varv, framhålls del i propositionen.

Vilka småvarv är del som skall läggas ned, och vilka alternativa sysselsättningsmöjligheter finns del på dessa varvsorler? Det svarar inte industriminister Huss på i propositionen. Nej, branschen bör själv vidta lämpliga

Nr 59 åtgärder för att åstadkomma den önskvärda reduktionen.

Tisdaeen den sedan slår man fast att en förutsättning för fortsatt statligt stöd skall

19 rleremher 1978 vara alt sådana åtgärder kommer till stånd. Denna egendomliga hantering av

_____________ de mindre varven gör man sig skyldig till i folkpartiregeringens proposition

Vi<;■'' " måste vara medveten om all del naluriiga produklionsun-derlagel för de mindre varven inte minskat på samma sätt som för de stora varven. Krisen förde mindre varven är i stället en följd av alt de större varven brutit in på småvarvens naluriiga produktionsområden och konkurrerat med dessa utan alt ha full kostnadstäckning för sin produktion.

I det här lägel vill man alltså sätta denna mycket hårda press på de mindre och medelstora varven, som dessutom är utspridda över större delen av vårt land. På grundval av motioner från flera partier, bl. a. flera från centerpartiet, har emellertid utskottet i enighet kunnat avvisa dessa förslag från industriministerns sida. Här har han dess bättre blivit överkörd även av sina egna. Dessa mindre varv har ju en oerhört stor betydelse från sysselsättningssynpunkt på de orter där de är belägna. Del har också poängterats av arbetsmarknadsutskottet, som yttrat sig över detta förslag. Man menar att det finns sysselsätlningsskäl som talar för att de mindre och medelstora varven blir föremål för ytterligare utredning innan man tar ställning lill kapacitets-frågor. Med hänsyn lill de mindre och medelstora varvens stora betydelse på resp. orter anser också näringsutskollet att man måste avstyrka den kraftiga nedskärning som industriministern föreslår på etl svagt underlagsmaterial.

I enlighet med motioner från såväl centern som andra partier tillstyrker därför utskottet alt en varvskommission tillsätts, som bl. a. får i uppdrag alt undersöka dessa varv och deras framlida produktionsinriktning och hur ett eventuellt statligt stöd bör utformas för framtiden.

Tillåt mig i detta sammanhang framhålla som elt exempel, att vi har en fiskeflotta i vårt land som är genomsnittligt mycket ålderstigen och i stort behov av upprustning och förnyelse. Det konstaterade fiskerikommiltén i sitt förslag, som man presenterade föregående år. Det borde finnas möjligheter all utnyttja småvarvens produktionskapacitet för tillverkning av nya fiskebåtar och för att få en önskad förnyelse av fiskeflottan. Så sent som i går fick jag uppgifter från ett mindre varv, alt man inom etl halvår kunde presentera en prototyp till ny fiskebåt som skulle innebära etl nytänkande på delta område.

Men låt mig också säga, att elt problem i detta sammanhang är finansieringen av fiskeflottans förnyelse. Visserligen innebar fiskerikommil-léns förslag i detta avseende en väsentlig förstärkning mot tidigare förhållanden, men fiskerilån på 1 milj. kr. förslår inte långt när man räknar med att kostnaden för en ny fiskebåt i dag ligger mellan 4 och 6 milj. kr. Här måste nya grepp tas för all möjliggöra ett förnuftigt utnyttjande av småvarvens produktionskapacitet.

Nu är alla partier i utskottet överens om att man i avvaktan på all

kommissionens arbete färdigställs inte skall vidta åtgärder som kan vara av

58 avgörande betydelse för de olika varvens framtid, Ingvar Svanberg talade här

om del socialdemokratiska förslaget i detta avseende, men han nämnde inte förslag från centern i samma riktning, som har accepterats av utskottet.

En aktiv näringspolitik med siktet inställt på rationella åtgärder i omställningen av varvens produktion mot nyttiga produkter måste vara den väg som gynnar varvsnäringen och dess anställda på längre sikt. Den anställningsgaranti som socialdemokrater och folpartister i utskottet enats om och som Ingvar Svanberg talat varmt för konserverar en irrationell produktion i storvarven och är ett uttryck för en uttalad defaitism på detta område. Det är väl inget tvivel om att man på olika håll har klart för sig att här måste man se till att det blir en ändring av produktionsinriktningen vid varven. De varvsanställda själva inser väl nödvändigheten av en satsning på alternativ produktion, del vet vi från många uppvaktningar i vårt utskott. Del ger ingen meningsfull sysselsättning för de varvsanställda för framliden om man bara låser fast dem i en irrationell produktion. Det kan knappast heller ge någon som helst framtidstro för näringen. Men det är elt förstärkt hot mot de mindre och medelstora varvens framtid, för de för elt allt hårdare tryck på sig i konkurrensen från de större varven.

Nej, låt oss i stället genom aktiva insatser skapa meningsfulla arbeten vid de varv och på de orter som genom varvskrisen kommit i kläm. Då kan vi skapa framtidstro hos de i varvsnäringen sysselsatta och därmed verklig trygghet för framliden.

Herr talman! Jag yrkar bifall till centerns reservationer som har fogats till betänkandet 1978/79:17 från näringsutskollet och i övrigt lill ulskollets förslag.

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa varvsfrågor

SVEN ANDERSSON i Örebro (fp) kort genmäle:

Herr talman! Kari-Anders Petersson vill göra gällande att folkpartiregeringen gick ifrån trepartiuppgörelsen. Men vad del gäller den stencil som förelåg i varvsfrågan var del ju så - förhoppningsvis känner Karl-Anders Petersson till delta - alt vi inte alls var eniga om den skrivning som stencilen innehöll. Del fanns inga möjligheter alt få gehör här i riksdagen för det som logs upp där. De folkpartistiska ledamöterna från Skåne hade t, ex, under sommaren klart tagit avstånd från tanken på all man skulle direkt lägga ner hela varvsverksamheten vid Landskronavarvel och övergå lill alternativ produktion. Vi ville därför få en ändring på den punkten och ge varvet möjlighet att tillverka en viss del av den nyproduktion som kunde förväntas komma till stånd.

Del är inte för att folkpartiet skall profilera sig på något sätt som propositionen har fått den utformning den har. Den har utformats med hänsynstagande till fakta och de möjligheter som förelåg all göra en nödvändig nedskärning på de större varven.

När det gäller Kari-Anders Peterssons kritik mot den del av propositionen som berör de mindre och medelstora varven tar jag inte särskilt illa vid mig av den. Delbrådskadejuallfåframen ny proposition, och den del som berörde mindre och medelstora varven skulle egentligen ha burit Nils G. Åslings signatur. Den låg nämligen färdig för den Åslingska propositionen och blev

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa varvsfragor

direkt överförd till den nu föreliggande propositionen. Kari-Anders Petersson må tycka vad han vill om den delen, att den är dåligt utformad osv., men iden ingick förslaget om en 30-procentig nedskärning av småvarven. Den arbetsgrupp som Nils G, Åsling tillsatt för detta hade nämligen gjort den bedömningen alt en sådan nedskärning var nödvändig. Men vi skall ha i minnet alt storvarven tidigare har dragit ner sin verksamhet med 30 % och all det nu föreslås en neddragning med ytterligare 20 96. Det är mot den bakgrunden neddragningen av småvarven skall ses. All varvskrisen har spritt sig till de mindre och medelstora varven beror naturligtvis i första hand på återverkningar av krisen för de större varvsförelagen, men också en mängd andra faktorer sammanhänger med detta.

Den kritik som i det här avseendet framförts mot del beslut som jag förutsätter alt vi skall fatta i dag innebär som sagt enligt min mening ingen kritik mot folkpartiregeringen, för den delen av propositionen har ju tidigare funnits med i bilden.

KARL-ANDERS PETERSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Man kunde inte acceptera Nils Åslings förslag lill proposition i det här avseendet, säger Sven G, Andersson. Men Sven G. Andersson kunde tydligen inte heller acceptera industriminister Huss förslag. Han har ju varit med om att frångå det förslaget i väsentliga delar.

Sven G. Andersson säger också att det inte är svårt att försvara den uppgörelse som träffats när det gäller de mindre och medelstora varven. Del är rikligt. Vi har ju varit överens på den punkten, och i de motioner som avlämnats har vi också framfört ståndpunkten att vi inte skall vidta den nedskärning som industriminister Huss föreslog. 1 det avseendet är vi alltså överens. Men när Sven G. Andersson säger att storvarven har dragit ner verksamheten med 30 96, så måste han väl vara medveten om all del har skett en neddragning även vid de mindre och medelstora varven som ligger i ungefär samma storleksordning som den vid slorvarven. Han borde också ha klart för sig att del är betydligt värre för de mindre och medelstora varven alt göra stora nedskärningar ulan att produktionsapparaten därigenom försvårar fortsall produktion vid de mindre enheterna. Dessa mindre varv är känsligare för en nedskärning än de stora varven.

Dessutom borde han ha klart för sig att de orter, där de små varven är belägna, är myckel känsligare från sysselsättningssynpunkt. Del är betydligt svårare att i dessa områden ordna alternativproduktion än inom exempelvis Göteborgsregionen, där det finns alternativ i en helt annan utsträckning.

storvarven vid olika kapacitelsnivåer.

Allt delta material finns redovisat i proposition nr 49. Där heter del bl. a, att det är osannolikt att obalansen på fraklmarknaderna för råvarutransporler och för oljelransporter kommer all hävas förrän tidigast under år 1981, Behovet av att beställa stora tank- och bulkfarlyg - som har utgjort huvuddelen av de svenska varvens produktion -är praktiskt taget obefintligt. Varvsföretagen själva bedömer att del mest sannolika utfallet av försäljningen i början av 1980-talel kommer att motsvara 4-6 miljoner arbetstimmar. Detta skall jämföras med den nuvarande produktionskapaciteten på ca 12,8 miljoner arbetstimmar. Del redovisas vidare i propositionen att etl alternativ som från rent förelagsekonomiska synpunkter kan övervägas är en nedläggning av samtliga varv. Av intresse är också konstaterandet alt samtliga tre- och fyravarvslösningar enligt var\'sföretagens bedömningar faller utanför del troliga marknadsutrymmet.

Arbetsmarknadsgruppens undersökningar av arbetsmarknaden visar att av de båda Ivåvarvslösningar som företagen har ansett likvärdiga är allernaiivel att bibehålla Kockums och Uddevallavarvel det från arbelsmark-nadssynpunkl minst dåliga.

Det finns ytteriigare en varvspromemoria, som utarbetats inom ekonomi-departementet. Den är inte redovisad i propositionen, men del finns anledning utgå från att industriminister Huss har haft tillgång till den. Där konstateras bl. a. alt företagsekonomiskt betingade nedläggningskrav i princip motsvaras av ett samhällsekonomiskt betingat krav på att de resurser som f n. används i varvsindustrin överförs lill annan ekonomisk verksamhet, där de kan ge elt bättre bidrag lill vårt välstånd. Slutsatsen av analysen är att den samhällsekonomiska - alltså inte enbart den företagsekonomiska -vinsten av en väsentlig krympning av varsverksamheten är betydande.

Det mesta av utredningsmaterialet finns noggrant redovisat i propositionen. Det är därför något av en antiklimax när industriministern på i stort sett två rader avfärdar del ambitiösa materialets slutsatser med konstaterandet att marknadsutsikterna för varven är så osäkra att del räcker med en neddragning av varvskapacitelen med 20 % fram lill utgången av år 1980, dvs, en neddragning till ca 10 miljoner arbetstimmar, vilket ligger över varvsförela-gens egna mest optimistiska bedömningar.

Det finns anledning alt tala om beslutsångest. Såväl facket som företrädare för några av varvsledningarna har tagit bladet från munnen och beklagat frånvaron av ett struklurbeslul. Del går inte alt skära jämnt över, heter del. Statsmakterna måste bestämma sig för vad man skall behålla och vad man skall lägga ned. Del är enda sättet all ge varvsindustrin en chans för framliden. Moderata samlingspartiet delar den uppfattningen. Våra synpunkter finns redovisade i reservationerna 2 och 5. Erik Hovhammar har redan kommenterat dessa i sitt anförande.

Fp-regeringens beslutsångest fick en ytteriigare dimension i näringsutskollet när folkpartiförelrädarna där helt oväntal ställde sig bakom socialdemokraternas förslag om en anställningsgaranti för varvsarbetare. Bland många märkliga beslut som denna kammare föreslås fatta är detta ett av de

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa varvsfrågor

Nr 59 märkligare, och klarare blir del inte efter del att vi här i dag haft tillfälle all

Tisdaeen den lyssna till Sven Andersson i Örebro och Rune Johansson i Ljungby. Sven

19 rlpcprnher 1978 Andersson tycks nästan mena alt anslällningsgaranlin utgör ett lillmötesgå-

_____________ ende gentemot varvsledningarna. Med en övertalig styrka blir del möjligt för

Vissa vaivifråBor varvsledningarna att disponera arbetskraften efter behag. Annars skulle Åmanlagarna lägga hinder i vägen. Är det delta som anslällningsgaranlin syftar till?

Vidare säger Sven Andersson och även Rune Johansson att ingen som omfattas av anslällningsgaranlin skall kunna vägra all la ett arbete som han blir anvisad. Men visst kan väl den varvsanställde göra del med hjälp av anställningsgarantin. Vem är det som skall tvinga den varvsanställde att ta ett nytt jobb så länge garantin gäller? Är del regeringen, är del facket eller är del AMS?

Om den anställde vägrar att ta ett erbjudet jobb, upphör då anställningsgarantin all gälla? Och vad är den i så fall värd?

Kan vi i riksdagen utfärda en anställningsgaranti för alla medborgare? Rune Johansson tycktes mena del i sina tidigare inlägg. Jag tror för min del all en anställningsgaranti för vissa kommer all beröva andra, och då främst ungdomen, deras möjligheter all få arbete. Anslällningsgaranlin kommer alt medföra etl statiskt samhälle, där vi snart inte har ekonomiska resurser att infria garantin, och vad är den då värd, Rune Johansson?

Enligt uppgifter från AMS kommer det under första kvartalet 1979 alt utfärdas varsel för 4 300 personer, varav 2 900 inom tillverkningsindustrin. Varför utfärdar inte riksdagen anställningsgaranii för dessa personer? Kommer Rune Johansson alt föreslå del?

Del är intressant alt påminna sig den häftiga och ganska spefulla kritik som socialdemokraterna har riklat mot den s, k, ungdomsgaranlin i denna kammare. Och ändå innebär ungdomsgaranlin inte att en enda person garanteras en viss anställning, på ett visst företag eller på en viss ort. Syftet är att ungdomar som lämnar skolan skall erbjudas arbete, praktik eller utbildning.

Kan vi inte utfärda anställningsgaranii för alla människor i det här landet-och det kan vi enligt min uppfattning inte - så skall vi inte utfärda en sådan för en viss grupp.

Vad saken gäller är all genomföra den nödvändiga nedskärningen av varvens produktionskapacitet under för de anställda så skonsamma former som möjligt. Och då, herr talman, bör man bl. a. utnyttja den konjunkturuppgång som nu är på väg och som kommeratl innebära nya arbetstillfällen i annan verksamhet på varvsorterna. Färska rapporter från länsarbetsnämnderna berättar om att läget på arbetsmarknaden kommer alt lätta efter nyår. Bl, a. bilindustrin kommer att öka sina anställningar. Antalet lediga jobb väntas öka i Västsverige, Småland, Östergötland, Mälarområdet och Västerbotten.

Slorvarven, möjligen med undanlag för Uddevallavarvel, är lokaliserade i

regioner med förhållandevis rikt differentierade arbetsmarknader, där

62 konjunkturuppgången i samverkan med de massiva arbetsmarknads- och

regionalpolitiska insatser som föreslås bör medföra nya möjligheter till Nr 59
alternativ sysselsättning, Tisdaeen den

En anslällningsgaranti som verkar så barmhärtig kan i stället bli en J9 december 1978

Döbelnsmedicin för de berörda. De varvsanställda kan få en känsla av all de

inte bör eller inte behöver söka andra jobb. Berättelserna om alt de [//cc/? varvsfråsor varvsanställda inte vill la jobb på Volvo är legio. Låt mig därför la ett annat exempel. Del finns ett utvecklingsbolag för Stirlingmotorn som är gemensamt ägt av Kockums och förenade fabriksverken. Detta utvecklingsbolag behöver glädjande nog utvidga och nyanställa, men se det går inte alt få lag på folk. Trots att utvecklingsbolaget har sin verksamhet förtagd lill varvsområdet, dvs. samma fabriksplals, så lär det vara så all de Kockumsanställda inte vill söka jobb hos utvecklingsbolaget.

Om industriministerns proposition är präglad av beslutsångest när det gäller de stora varven så är motsatsen fallet när det gäller de mindre och medelstora varven. På elt bristfälligt beslutsunderiag beordras dessa varv skära ner sin kapacitet med 30 96. Utskottet lar avstånd från detta förslag och föreslår i stället all en särskild kommission skall få se över situationen för de mindre och medelstora varven,

I anledning av den moderata parlimolionen förklarar utskottet också alt de mindre och medelstora varven bör få etl med storvarven likvärdigt stöd så all konkurrensförhållandena ej snedvrids. Nedläggningshotet gentemot Finnboda är avvärjt. Kommissionen för de mindre varven får i uppdrag all också titta på Finnbodas utvecklingsmöjligheter. Inte minst i försvarsutskoltels yttrande får Finnboda starkt stöd.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till de moderata reservationer som är fogade vid näringsutskoliets belänkande nr 17.

Under detta anförande övertog förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

RUNE JOHANSSON i Ljungby (s) kort genmäle: Tillåt mig säga, efter all ha lyssnat till fru af Ugglas, all jag tillmäter henne större fattningsförmåga än vad som framgår av hennes anförande, därför att så kan fru af Ugglas ändå inte ha uppfattat förslaget om en anställningstrygghet. Fru af Ugglas talar i termer som om det gällde en anställningstrygghet för livet. Beslutet kommer ju all innebära all vi under en ivåårsperiod drar ned varvskapacitelen med 20 %, Om den naluriiga avgången motsvarar 8-10 %-del är ganska normalt - så är det alltså en nedtrappning som avviker från elt känt mönster. Tyvärr kommer inte unga människor eller andra arbetssökande att ha en del arbetstillfällen vid varven att söka sig lill. Del är alt beklaga. Men vi påskyndar inte processen så att vi plötsligt bara kastar ut 1 400 eller 1 700 människor till den stora samling av ca 20 000 som redan i dag är arbetslösa i Göteborg.

Sedan frågar fru af Ugglas: Men vem skall då bestämma och vem erbjuder
nya arbeten? Om det finns nya arbeten, så passerar de som regel arbetsför
medlingen, och del blir arbetsförmedlingen och säkerligen också facket, som 63

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa varvsfrågor

ju ändå skall vara med och organisera nedlrappningen, som här får la elt avgörande.

Fru af Ugglas uttalande om Stirlingmotorn kan jag inte kommentera, eftersom jag inte har några uppgifter om arbetskraftsbehovet i dag. Men jag har följt projektet under de ca tolv år som det har varit i utveckling. Del visar, herr talman, hur långtid det lar alt få fram elt nytt projekt från idéursprungel lill dess all en produktion kan komma i gång, i detta fall tio till tolv år. Nu prövar man prototyper, och det är möjligt alt man behöver specialkunnig personal lill det, Men jag är övertygad om - del vågar jag ändå hävda - alt om del i Kockums Varv finns sådan personal som kommer alt skiljas ut från varvet, och om de blir erbjudna jobb med Stirlingmotorn, så kommer de naturligtvis all ta de jobben.

Jag tycker alt fru af Ugglas anklagelse gick litet för långt.

MARGARETHA AF UGGLAS (m) kort genmäle:

Herr talman! Del finns en Rune Johansson närstående person som på den allra senaste tiden har börjat säga all det gäller alt vara varsam med orden. Jag tycker, Rune Johansson, alt anslällningsgaranlin är elt sådant ord som man verkligen bör vara varsam med innan man utfärdar en sådan garanti.

Min fråga lill Rune Johansson kvarstår: Vad innebär egentligen anslällningsgaranlin? Skall i själva verket normala arbetsmarknadspoliliska spelregler gälla? Eller är del inte så? Om varvsarbetarna vägrar all ta ett anvisat arbete, vad händer då? Åker Rune Johansson ner och säger lill dem alt de måste la detta arbete? Upphör anslällningsgaranlin alt gälla om de inte lar ett erbjudet arbete?

RUNE JOHANSSON i Ljungby (s) kort genmäle: Herr talman! Till del sista svarar jag: Ja i princip!

MARGARETHA AF UGGLAS (m) kort genmäle: Herr talman! "Ja i princip"-det är alltså normala arbetsmarknadspoliliska spelregler som skall gälla också för de varvsanställda.

Industriministern ERIK HUSS:

Herr talman! Del belänkande av näringsutskollet som kammaren nu behandlar avser förutom propositionen 25 motioner, och del har föranlett 17 reservationer i ulskollel. Detta ger ett splittrat och brokigt intryck.

Intrycket är delvis riktigt, men bara delvis, ty i fråga om de grundläggande bedömningarna råder del, vill jag påslå, en bred enighet.

Vi är sedan länge ganska eniga om att det inom varvsnäringen råder en långvarig internationell slrukturkris, en balansrubbning mellan tillgången på varvskapacilet och efterfrågan på tonnage. Vi är också medvetna om all den balansrubbningen är särskilt utpräglad beträffande del tonnage som de svenska slorvarven har specialiserat sig på, alltså de stora bulk- och tankfartygen.

Den bedömningen görs i varvsproposilionen, som i sin lur bygger på ett

förarbete - redovisat som bilaga 1 till propositionen - som gjordes i början av det här året. Senare bedömningar, framlagda i höst och oberoende av varandra, av dels den europeiska, dels den japanska varvsorganisalionen, ger ungefär samma utvecklingsperspektiv men är i vissa avseenden mer pessimistiska. De mynnar ut i att balans på marknaden för olje- och bulkfrakter - som är avgörande för att viljan alt nybeslälla motsvarande tonnage skall återkomma - inle kan förväntas förrän 1983. Den europeiska studien konstaterar vidare att produktionsnivån ännu inle nått botten -tvärtom: det verkligt stora produktionsbortfallet väntas komma under 1979 och 1980. En återhämtning under senare delen av 1980-lalel väntas ändå inte föra upp produktionsvolymen längre än till ca 85 96 av den produktionsnivå som väridens varvsindustri hade under loppåret 1974/75.

Mot bakgrund av den ogynnsamma internationella utvecklingen, som blev fullt skönjbar redan åren 1975-1976, har som bekant de svenska statsmakterna beslutat om nedskärningar. 1 dag diskuterar vi den tredje nedskärningen. Vi gör det i medvetande om alt svensk varvsindustri även på 1980-talel knappast kan bli konkurrenskraftig beträffande storvarvens normala produktsortiment, det stora bulk- och tanklonnaget, annat än möjligen tillfälligtvis.

Del har sitt intresse all konstatera alt fiera andra etablerade varvsnalioner har dragit liknande slutsatser. En aktuell OECD-stalistik, som avser lägel i somras, visar att varvssysselsältningen i Sverige - i förhållande lill topparet 1975 - hade minskat med 26 96, i Danmark -jämfört med samma år- med närmare 30 96 och i Nederiänderna med närmare 20 96, medan Japan, Västtyskland och Norge hade minskal med ungefär 15 96. Men myndigheterna i Japan - väridens helt dominerande varvsnalion - har i oktober fastställt en strukturplan som åsyftar en minskning av kapaciteten fram till början av 1980 med 35 %. Även andra etablerade varvsnationer går vidare på nedskärningens väg. Motiveringen för de här nedskärningarna är alltså de ogynnsamma långsiktiga marknadsutsikterna och de väldiga kostnader det skulle innebära att på lång sikt bevara den nuvarande sysselsättnings- och produktionsnivån.

Men en gemensam grundsyn råder också i elt annat hänseende, nämligen därutinnan att den marknadsmässigl och ekonomiskt motiverade minskningen av den svenska varvskapacitelen måste ske på elt socialt acceptabelt sätt och med varsamhet mot människor och orter. För en sådan varsamhet talar också en annan tanke, nämligen en önskan att på etl förändrat sätt nyttiggöra den fabrikskapacitel, det stora yrkeskunnande och den förmåga att projektera, administrera och producera stora och tekniskt komplicerade objekt som finns samlat hos de svenska varven. Det kan ske genom en successiv omorientering från stora bulk- och tankfartyg till tekniskt mindre sofistikerade specialfartyg och lill olika slag av alternativ produktion. Vi är alla medvetna, skulle jag tro, om alt en sådan omorientering, framför allt när del gäller alternativ produktion, är vansklig och att den även i gynnsamma fall är tidsödande.

Till de båda skäl för en viss varsamhet som jag nu nämnt - sociala skäl och

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa varvsfrågor

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa vaiysfrågor

produktutvecklingsskäl - kommer elt tredje, nämligen svårigheten alt på de berörda varvsorlerna - främst storvarvsorterna, men även en del av de mindre - på någoriunda kort sikt bereda annan sysselsättning för de ca 25 000 direkt anställda som nu sysselsätts på de svenska varven - underleverantörer oräknade.

Men om de grundläggande utgångspunkterna är relativt likartade för de fiesta av oss här i kammaren så är förvisso yrkandena många, också när del gäller produktions- och sysselsältningsnivåer samt inriktning av produktionen. Det har i debatten efter propositionens framläggande frän vissa håll gjorts gällande-vi har hört del från talarstolen, inte minst av herr Åsling-att det föreligger myckel avsevärda skillnader i ståndpunkter, så stora skillnader i fråga om nivåer och produktionsinriktning - särskilt produktionsinriktning -all de kan sägas återspegla två betraktelsesätt, etl defensivt och ett offensivt.

Jag vill påslå alt de angivna skillnaderna i huvudsak är en myt. Om man jämför folkpartiregeringens proposition med det förslag lill proposition som förelåg vid den förra regeringens avgång kan man konstatera att det finns en reell nivåskillnad beträffande del minsta av slorvarven, nämligen Öresundsvarvel i Landskrona, som behandlades mycket omilt i herr Åslings förslag. För övriga storvarv är skillnaderna beträffande sysselsätlningsnivån all propositionen föreslår 21-23 96 nedskärning på två år medan del tidigare propositionsutkastet föreslog 30 96 på tre år, dvs. en takt av ungefär 10 96 per år. Den beslutsångest som Margaretha af Ugglas talade då och då om - hon hade uppenbarligen blivit myckel förtjust i detta uttryck - hade tydligen också gripit den avgångna trepartiregeringen, efiersom den inte hade dragit djärvare slutsatser i nivåfrågan. Ja, fördel då privatägda Kockum värdet inte någon skillnad mellan de tvä förslagen.

Vad sedan beträffar produktionsinriktningen, som här har särskilt betonats framför allt av min företrädare, alltså inriktningen på fartygsbyggande resp, annan produktion, är skillnaden mellan de här båda propositionerna så liten alt om jag läste upp formuleringarna skulle kammaren tro alt jag hade karbonpapper i munnen.

Om jag lämnar jämförelsen mellan de två propositionerna och i stället gör en jämförelse mellan partiernas ståndpunkter i näringsutskollet blir bilden följande. Folkpartiet och socialdemokraterna godkänner varvspropositionens nivåer men med elt viktigt tillägg om en anställningsgaranii, den som så mycket har diskuterats redan. Moderaterna föreslår i sin reservation en kapacilelsreduktion på tre år som är förhållandevis kraftigare än övriga partiers. Skillnaden är inte radikal men ganska tydlig. Centern åter har-efter ansatser till mellanlandningar på dels en ettårig, dels en treårig nedskärningsperiod - stannat för alt skjuta upp beslutet ett år och att föreslå en varvskommission. 1 avvaktan härpå sägs att riksdagen nu endast bör besluta om en nedskärning av slorvarvens produktionskapacitet lill vad som kan anses erfordertigl med hänsyn till ordertäget. Att kvanlifiera denna ståndpunkt är inte lätt. Att uppleva den som hårdhänt, djärv och konstruktiv är inle lättare.

När herr Åsling talar om handlingsföriamning-del var hans modeord i dag - träffar han alltså i hög grad sitt eget parti med den bedömningen. Jag kan medge att när herr Åsling i dag med sådan frustande iver har talat om nyttan av nedskärningar har han här i talarstolen därmed onekligen skapat etl visst underlag för den profileringskampanj som han länge har bedrivit såsom djärv och avvikande från oss mera förlamade individer. Men hans handlingar i den egna propositionen och handlingarna i del egna partiets ståndpunkter i näringsutskottet ger ju inte något undertag för denna propaganda.

Del saknas i den här propositionen, har herr Åsling sagt i dag, etl struklurbeslul. Ja, del kan man i viss mån gå med på. Men det omdömet gäller i lika mån del propositionsutkast som förelåg i trepartiregeringen. Däremot ger båda propositionerna en inriktning mot specialfartyg och mot alternativa produkter.

Om jag går vidare i jämförelsen och i bedömningen av näringsutskoliets betänkande kommerjag till frågan om de medelstora och mindre varven, till det kapitel som jag ordagrant övertog från min företrädare och där del angavs -och alltså anges i den här propositionen -en inriktning på neddragningen av kapaciteten med 30 % under de närmaste åren, alltså icke preciserat till två år eller lill tre år. Del betyder all om man menar alt något där behöver göras, så passar kapitlet så all säga lika bra lill herr Åslings utkast som lill min proposition. Vill man frångå det som stod i del kapitlet får man också erkänna att man frångår någonting. Det finns ingenting alt hänga upp elt sådant handlande på. Där har alltså utskottet nu enhälligt intagit den ståndpunkten att en särskild kommission skall tillsättas och att under del kommande året ingen nedskärning skall ske. I detta beslut medverkar alltså också de som säger sig vara kärvare och mer sparsamma än regeringen. De gör del, säger bland andra Karl-Anders Petersson, därför alt underlaget är svagt. Han har med det uttalandet kört över både mig och min företrädare.

Alltnog, skillnaderna i sakståndpunkter mellan de två propositionerna och näringsutskottets betänkande är ändå, jag upprepar det, relativt måttliga. Den polemik som förts i dag kan inte undanskymma del förhållandel att i verkligheten är skillnaderna måttliga. Samtliga parter är beredda att också framöver, liksom under de senast förflutna åren, satsa stora statliga medel på vår varvsindustri. Det borde innebära all vi alla har anledning alt gemensamt begmnda och la ansvar för denna utgiftspolitik och för det risktagande som kan ligga i de statliga varvsgaranlierna.

Men både vid interpellalionsdebalter här i kammaren och vid olika uppvaktningar kritiseras ofta den här politiken från företrädare för andra regioner. Det kan vara förståeligt. Mindre begripligt är att den här varvspolitiken stundom framställs - det skedde senast i går här i kammaren - som någon sorts privat hantering för industriministern. Jag vill fastslå att alla som inle är beredda alt helt lägga ned eller i varje fall snabbt och drastiskt skära ned den svenska varvssysselsättningen har anledning att gemensamt förklara den förda politiken. Bl. a. kan vi då erinra folk om att varvssysselsältningen redan har skurits ner med tusentals arbetstillfällen och alt ytteriigare nedskärningar förestår.

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa varvsfrågor

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa varvsfrågor

Beträffande den största varvsregionen kan vi konstatera all Göteborg ännu i början av 1970-talel var världens sannolikt största varvsort utanför Japan och att staden då hade tre stora nybyggnadsvarv. Av dem återstår nu endast ett nybyggnadsvarv, och det är starkt reducerat. Inle kan man med rätta säga att varvsnäringen har behandlats med silkesvantar. Men jag noterar att del är mycket som inte kan sägas med rätta men som ändå sägs och har sagts här i dag. Jag är ledsen alt jag måste vända mig lill min mycket värderade och uppskattade företrädare, som har del litet besvärligt just när del gäller Göteborg, men som exempel vill jag nämna alt han i två inlägg i dag glödande har skildrat Göteborgs lysande situation. Jag föreställer mig all hans skildring måste bli en glad överraskning för t. ex. den Göteborgsdelegation som han tillsatte och som arbetar i tron att läget är helt annorlunda. Ja, den blir säkert en överraskning för många, och den har effektivt bemötts av Rune Johansson i Ljungby med statistiska uppgifter. Jag skall inle upprepa dem, men jag vill påpeka att del ligger en missuppfattning om strukturen i Göteborg i min företrädares uttalande, som jag tror att jag återger tämligen ordagrant: Göteborg är vårt lands bästa region om man ser lill diversifiering, - Om del är något man kan säga om del göteborgska näringslivet är det alt del är utpräglat ensidigt. Detta har påvisats under åratal, och uppgifterna har förhoppningsvis nått de fiesta. Men herr Åsling vill tydligen inle motta information om Göteborg. Det är inte längre sedan än i fjol som han karakteriserade Göteborg som en övermättad marknad - detta sex år efter det alt regionen upphörde att vara överhettad och blev någonting motsatt.

Etl tredje bevis för alt detta med Göteborg är litet problematiskt för min företrädare är att han två gånger här i dag har påstått alt de nedskärningar som sker under en följd av år berör mindre än 3 96 av de industrisysselsatta i Göteborg. Ja, de nedskärningar som sker berör, såvitt jag kan finna, ca 7 500 personer, entreprenadanställda medräknade. Del kan jämföras med en induslrisysselsältning på ungefär 85 000 personer i Göteborgsregionen, Jag får då siffran till ungefär 8 96. Däremot är det klart att om man skulle övergå till att räkna procent beträffande varvsnedskärningar för exempelvis Stockholm, då får man lämna procenten och kommer fram till en eller annan promille. Det är en viss skillnad.

Medan jag håller på med repliker skulle jag lill Rune Johansson vilja säga att en glidande skala för beslällarstöd i och för sig är en lockande tanke. Det skulle vara ett smidigt sätt alt hantera frågan. Det är bara detta problem: Hur skall man undvika att det nästan alltid är del maximala procenttalet som blir aktuellt? Båda de förhandlande parterna, varv och rederi, har ju intresse av att stödet blir så stort som möjligt. Och del ärju ganska skönt att göra upp på tredje mans bekostnad. Den möjligheten erbjuds man om man får laborera med en sådan glidande skala.

Rune Johansson hade önskemål om att försäljningar av de fartyg som varven av olika skäl fått lov alt överta inle nödvändigtvis skulle behöva ske inom en viss tidsgräns - tre år är den angiven lill - därför alt del skulle kunna vara ogynnsamt. Till detta skulle jag vilja säga att den synpunkten redan är beaktad i propositionen, där det sägs all man just av marknadsmässiga skäl

skall få lov alt dra över. Det finns ingen oenighet oss emellan på den punkten.

Herr talman! Låt mig avsluta med kommentaren att näringsulskottets betänkande ganska nära ansluter sig lill den framlagda propositionen. Jag tolkar det så att denna proposition inte var så illa hopkommen.

NILS ÅSLING (c) kort genmäle:

Herr talman! Det finns en del missförstånd mellan Erik Huss och mig som jag tycker alt vi borde passa på att klara ut här.

Erik Huss säger att skillnaderna mellan den proposition som nu behandlas och del utkast som fanns inom den gamla trepartiregeringen är en myt. Ja, det är väl möjligt all del finns en viss mytbildning i sammanhanget och att det komplicerat debatten. Men vid regeringsskiftet tolkades ju mycket av den debatt som då förekom som att det nu skulle ske en väsentlig förändring av varvspoliliken. Jag minns själv -jag läste det i Göteborgstidningarna - den lättnad, höll jag på att säga, med vilken man på göteborgskt håll då hälsade de uttalanden som kom i samband med regimskiftet.

Jag hade själv den kanske inte helt angenäma uppgiften att föra ut den gamla regeringens överenskommelse från i juni, elt som jag ser det nödvändigt stmkturbeslut, och ta debatten omkring det. Del kan då förefalla ganska naluriigl att jag undrar över vad som egentligen är skillnaden. Perspektivet har visseriigen förkortals från tre till två år, men, som del sagts tidigare i kammaren i dag, egentligen spelar inte nivåerna någon roll. Det är viljan att genomföra strukturella förändringar som är det avgörande.

Det är i så fall en nyhet för mig att den nya regeringen är beredd att fullfölja den gamla regeringens intentioner och konvertera Arendalsvarvet lill en tung verkstadsindustri med en betydande reducering av produktionskapaciteten och en massiv satsning på näringslivet i övrigt i Göteborgsregionen. Del är också en nyhet för mig att man är beredd alt genomföra samma process vid Öresundsvarvet och samordna delta varv med Kockums. Det är nämligen det strukturultalande som vi ville lägga lill grund för varvskommissionens direktiv för att därmed inte föriora någon tid när del gällde den angelägna anpassningen av varvsnäringen.

Erik Huss citerade några uttalanden av mig om Göteborg. Uttalandet om överhettad marknad är ett uttalande som jag inte känns vid. Jag vet inle varifrån det kommer. Jag har däremot sagt att Göteborgs arbetsmarknad är diversifierad och alltså bättre skickad än andra arbetsmarknader att klara strukturella påfrestningar.

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa varvsfrågor

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa varvsfrågor

Elt parti, som av olika anledningar inle är representerat i ulskollel, vänder sig mot hela del synsätt som kännetecknar propositionen. Jag hade väntat mig att industriministern skulle ha kommenterat våra ståndpunkter, inte så mycket därför all vi i vpk anser oss vara speciellt betydelsefulla, men därför alt så många av de synpunkter som vi för fram går tillbaka till synpunkter som anförts av de varvsanställda, kanske på ett både grundligare och noggrannare underiag än det jag har redovisat här.

Jag vill fråga industriministern: Är den fortsatta nedskärningen av varven någonting absolut oundgängligt, någonting under alla omständigheter oundvikligt som vi bara har att finna oss i? Eller skulle man med en annan typ av industripolitik kunna skapa andra förutsättningar? Om man t, ex. bygger ut den inrikes sjöfarten och förändrar transportstrukturen i miljövänligare och delvis för tungt gods också effektivare riktning, om man gör de välbehövliga satsningarna på kollektivtrafiken, om man bygger för del behov av nya, renare och effektivare anläggningar som finns inom skogsindustrin, om man beaktar behovet av mer ekonomiska anläggningar av typen kraflvärmeverk för all skapa en bättre energihushållning på del sätt som Svenska värmeverksföreningen och kommunerna här i landet i så många sammanhang har påpekat är nödvändigt, om man gör en rad ekonomiskt, socialt och miljömässigt viktiga, angelägna och brådskande satsningar, kan väl delta inte vara något fel? Då måste man få en annan utgångspunkt för varvens produktion.

Dessa resonemang har betydelse för hur man skall bedöma de anställdas förslag. Jag återkommer till denna blåa pärm, som jag gång efter gång har visat upp här men som tydligen har vunnit så litet intresse i utskottets diskussioner. Jag frågar industriministern så som jag tidigare har frågat Rune Johansson: Är detta bara luft? Är det bara strunt som ingenting är värt eller finns del faktiskt med andra metoder och ett annat synsätt också en annan varvspolitik?

KARL-ANDERS PETERSSON (c) kort geiimäle:

Herr talman! Industriministern verkade litet irriterad för alt jag tillåtit mig påpeka alt näringsutskollet ansett underiaget vara svagt. Det är möjligt att industriministern har elt material som vi i utskottet inle har fått ta del av, men både arbetsmarknadsutskottet, som har yttrat sig i ärendet, och näringsut-skotlet i sin helhet har betraktat underlaget som alltför svagt. Jag kan citera direkt vad näringsutskollet har sagt i sitt betänkande: "Med hänsyn lill vad här sagts och lill den stora betydelse som de små och medelstora varven i flertalet fall har för sysselsättningen på resp. ort anser sig näringsutskollet inle på föreliggande underlagsmaterial kunna tillstyrka en så kraftig nedskärning som med 30 96,"

Är det så alt jag har trampat på någon öm tå, så får väl industriministern .xceptera att den är trampad på även av de egna partikamraterna. Del kanske kan vara bra alt industriminister Huss kommer underfund med att del finns en värld även utanför Göteborg.

Industriministern ERIK HUSS:

Herr talman! Låt mig säga lill Jörn Svensson all jag inte har glömt vpk:s eller för den delen apk:s existens. Jag gick igenom vad som sagts av utskottet, och där finns ju inte de båda nämnda partierna med, men i flera omdömen som jag fällde karakteriserade jag situationen så all vi är ganska eniga om det och del. Ordet ganska betingades av medvetande om att vpk och apk har en helt annan syn på varvsproblemaliken och helt andra yrkanden.

Om det var så, Jörn Svensson, all man kunde lösa problemen med svepande formuleringar och vackra tavlor, uppmålade i ord, skulle de redan för länge sedan vara lösta av Jörn Svensson. Men så är det ju inte. Detta är svåra ting och tidsödande ting. Del är svårt eller rättare sagt omöjligt alt i dag bedöma hur långt man skall gå och hur snabbt man kan lyckas med en omställning av de svenska varven till produkter som del i omvärlden finns en vilja alt köpa. Del måste finnas en vilja all betala de pengar som behövs för alt betala de människor som skall jobba vid varven. Vi har här nästan samfällt gjort en avvägning som innebär all vi inle vill lägga ner varven men inte heller låta dem vara orubbade. Vi har stannat för en minskning av kapaciteten, och det är en avvägning som kan vara felaktig, men mig förefaller den rimlig.

Till Karl-Anders Petersson vill jag säga att han inte trampat på någon speciellt öm tå. Jag tror all han litet grand missade poängen i min replik, när han inte ville uppfatta vilken tå jag åsyftade.

Vad undertaget beträffar finns del redovisat i en bilaga till propositionen. Där kan det alltså studeras.

Till min värderade företrädare vill jag säga att det är svårt för mig alt kommentera de frihandsieckningar som han gjorde, när han utvecklade vad han tyckte och tänkte tidigare och hur han uppfattat all vi möjligen tyckte nu. Jag har hållit mig lill mera handfasta ting, nämligen till de ståndpunkter som finns uttryckta på s. 9-10 i propositionen och på motsvarande ställen i det propositionsutkast från herr Åsling som inte är någon hemlig tillgång i industridepartementet utan som har varit spritt ut över landet och som funnits i många händer. Jag kan notera alt på det avgörande stället, där man så att säga summerar vad som bör hända med produktionen vid de två varv som bör ställas om i riktning mot tung mekanisk produktion och alternativa produkter, nämligen Arendalsvarvet och Öresundsvarvel, är formuleringarna identiska. Det finns också specialavsnitl om Öresundsvarvel resp. Arendalsvarvet. Där är formuleringarna inle helt identiska, men nästan. Om vi alltså bortser från vad man säger i en polemik i talarstolen och ser på dokumenten, är skillnaden ingen eller obetydlig. I del dokument som näringsulskottets betänkande är torde del vara ganska svårt alt karakterisera centerförslaget, att skjuta allting framåt och tillsätta en kommission, såsom speciellt djärvt, avgörande eller framålsyftande.

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa varvsfragor

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa varvsfrågor

till skillnad från andra, skulle vara alt vi är mera lösliga, svepande och luftiga. Jag tycker tvärtom att jag förgäves hos dem som talat för propositionen, och även hos moderater och centerpartister, letat efter några som helst konkreta bedömningar om var de tänker sig att det skall finnas någon marknad för den kvarvarande varvsproduktion de eventuellt vill ha. Jag kan inte hitta någonting om det.

Jag har däremot gång på gång tagit upp resonemang på basis av de anställdas planer och projekt. Jag tycker vi är ovanligt konkreta, åtminstone i den pariamenlariska debatten.

Om vi ser t. ex. på vad de anställda tagit fram skall vi finna att där finns genomarbetade och redovisade projekt som de menar skall kunna genomföras under åren 1979-1981 och ge i runt tal 4 000 arbetstillfällen under dessa år. Det finns 29 typer av anläggningar och system som de säger sig kunna producera. De har för vart och etl av dessa redovisats en marknadsbedömning, vanligen av såvitt jag kan se rätt försiktig natur, där de inte drar några överdrivna slutsatser.

Det finns dessutom vad jag känner lill ytterligare tre relativt omfattande projekt som har presenterats sedan den här pärmen utgavs. Vi vet att varvsindustrin betraktar åtminstone elt av dessa som i varje fall potentiellt mycket intressant.

Vad jag vill komma fram lill är all allt detta inte kan vara luftiga och svepande saker. Bakom ligger etl arbete av del slag som normalt brukar utföras i sådana sammanhang och som knappast kan kvalitativt stå på en lägre nivå än del som varvsledningarna kan tänkas ha för händer.

Del är möjligt, som jag sade, att inte alla dessa projekt kan visa sig vara realistiska. Myckel beror ju på vilken annan industripolitik man för. Där vill jag också utvidga frågeställningen en smula och be industriministern komma igen. Nog vet vi alla - det är väl inga luftiga och svepande saker - att det finns ett stort behov av att effektivisera transporterna för alt förbättra miljön och för alt få en socialt bättre iransporlstruklur. Vi behöver bygga ut den kollekliva trafiken och avlasta landsvägstrafiken lill förmån för att t. ex. få tungt gods på inrikes sjöfart. Men om man bygger ut efter etl sådant program, medvetet och planmässigt och förhållandevis snabbt, skapar man också sysselsättning för varven i en annan utsträckning än annars.

NILS ÅSLING (c) kort genmäle:

Herr talman! Industriministern framhärdar i sin beskrivning att här inte föreligger några större skillnader mellan den gamla trepartiregeringens inställning i varvsfrågan och den nya regeringens intentioner. Då är min självfallna fråga: Varför sprang man ifrån uppgörelsen i den gamla trepartiregeringen? Vad finns det för rimlig anledning alt ändra på den proposition som vi var överens om, ifall det inle är några skillnader?

Jag kan hålla med industriministern om att ifall vi ser till texten, till formuleringarna, kan vi säga att förändringarna är ganska små. Men de förändringar som skett ärju de avgörande, för del är dessa som motiverar ställningstagandet till den framlida strukturen, och del är för att komma ifrån

alt följa upp de här formuleringarna som den nuvarande regeringen begränsat perspektivet från tre lill två år och gått ifrån den gamla uppgörelsen. Det ärdet intryck utskottet har och det är del intryck allmänheten har, och del måste ju ändå finnas någon förklaring till alt man inle stod fast vid den gamla uppgörelsen.

Sedan måslejag säga-men detta är någonting som industriministern inte i första hand är ansvarig för - alt den uppgörelse som folkpartiet och socialdemokraterna gjort i fråga om anställningsgaranii ju ytteriigare understryker den handlingsförlamning som jag tillät mig säga karakteriserar slåndpunktsiagandel i frågan. Med anslällningsgaranlin, kombinerad med frånvaron av en reell viljeinriktning i strukturfrågan, har man föll en lösning av varvspoliliken som är myckel olycklig. Del var delta vi från centerns sida ville komma ifrån. Vi ville ge övriga partier en fair chans alt skjuta de kontroversiella frågorna lill en varvskommission för alt kunna samla sig lill ett reellt framtidsinriklat beslut i strukturfrågan lill hösten.

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa varvsfrågor

Industriministern ERIK HUSS:

Herr talman! Om jag i propositionen, Jörn Svensson, eller de partier som står bakom utskottets betänkande hade föreslagit ett totalt nedläggande av de svenska varven, så skulle Jörn Svenssons inlägg och frågor ha varit motiverade, för då hade det varit etl underkännande av alla möjligheter till alternativ produktion, framlagda av varvsledningar eller av personalen i det dokument som Jörn Svensson här visade upp. Del finns f ö. elt samband mellan dessa två parter. Men så är det ju inte. Del är ingen som föreslår ett totalt nedläggande. I detta ligger bl. a. att man direkt hoppas på och även räknar med att en del sådana projekt skall kunna komma lill utförande.

K-A. Petersson gav mig den lilla slängen, att jag skulle komma ihåg alt del finns en värid utanför Göteborg. Ja, jag tycker alt jag med gott samvete kan svara alt det varken i propositionen eller någon annanstans finns uttalanden som utgör saklig grund föratl jag skulle behöva det påpekandet. Det finns en värid utanför Göteborg, bl. a. i Landskrona, och del leder mig över lill Nils G. Åslings inlägg.

Nils G. Åsling sade - och del är etl naturligt debaltgrepp att koppla - all om skillnaderna är så små, varför då lägga fram en proposition som innebär en oriiarbetning av del utkast som förelåg? Ja, om del inle förelegat några skillnader i sakståndpunkier skulle det naturiigtvis inte ha funnits skäl att göra någon ändring. Men jag har inte påstått alt del inle finns några skillnader. Jag har klart markerat alt del är en avsevärd skillnad i behandlingen av Landskrona.

Nu säger Nils G. Åsling att nivåer är ointressanta. Men de upplevs verkligen inte på det sättet i varvsorler - inle av personalen och, tror jag, inte heller av allmänheten. Där är en klar skillnad. Men däremot är alltså takten tänkt att vara densamma på de andra och större varvsorterna, det är riktigt. Men del är också den skillnaden alt vi med förslageli propositionen om två år - det har blivit ändrat i utskottet, det har herr Åsling rätt i - ansåg oss kunna lägga fast en utveckling för denna tvåårsperiod och att den prövning som vi

Nr 59 förutsåg på nytt till hösten 1979 skulle avse förhållanden fr, o, m. 1981, Idet

Tisdaeen den utkast som utarbetades under Nils Åslings ledning hade det plockals in

19 december 1978 kontrollstationer varje år, vilket gjorde det hela i praktiken ganska löst. Det

_____________ var någonting jag ville undvika med vår proposition, men nu har det ju

Vissa varvsfråsor kommit tillbaka. Där fanns, som sagt, skillnader, men herr Åsling har i sin skildring av sig själv som Sankt Göran i kamp med draken överulnyiijal och uppförstorat små skillnader lill någonting radikalt och annorlunda.

Förste vice talmannen anmälde att Jörn Svensson anhållit alt till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt lill ytteriigare replik.

BERNT NILSSON (s):

Herr talman! Jag avser att i mitt anförande i första hand uppehålla mig vid de frågor som rör arbetsmarknadspoliliska aspekter, dvs. de frågor som arbetsmarknadsutskottet har haft all behandla, och då i synnerhet kanske de frågor där vi haft skilda uppfattningar. Men försl en reflexion kring privatkapitalets hänsynslösa agerande.

Den varvskris som nu drabbar världen och många anställda, bl. a. i vårt land, beror lill stor del på bristande samordning av olika åtgärder och bristande planering. Bara kapitalel kan få sina vinster- helst så stora och så snabba som möjligt - då är del bra. Att de anställda, och för all del kanske också konkurrenterna, kommer i allvarlig kris bekymrar föga.

Samtidigt som kraftiga nedskärningar av sysselsättningen sker i västvärlden på varvssidan, sker del en uppbyggnad av varvskapacilet i vissa andra länder. En följd av detta blir en enorm kapitalförstöring. Allvariigasl i del sammanhanget är väl ändå spelet med de anställda. Tyvärr fungerar privatkapitalets lagar på det sättet.

Nu har vi krisen här, och vi måste försöka göra del bästa möjliga av situationen. 1 motionen 141 har vi socialdemokrater föreslagit en rad åtgärder. Flera av dessa förslag har tillstyrkts vid utskottsbehandlingen, och det tycker vi är bra.

Vi har bl. a, föreslagit sysselsätlningsgaranli t. o, m, år 1980 för de drabbade i storvarven. Anledningen härtill är bl. a, alt del blir så många "friställda" på en gång att del skapar stora svårigheter. Vi vet alt del rör sig om drygt 4 000 människor. Det torde knappast vara möjligt alt ordna arbete och sysselsättning åt alla dessa samtidigt. Del är därför förslag om en tvåårig övergångsperiod har kommit till, där man garanterar de arbetslösa utkomst under dessa år.

I arbetsmarknadsutskottet ville den borgeriiga majoriteten inle vara med
om denna sysselsätlningsgaranli, utan man avstyrkte den. Nu har emellertid
folkpartiet besinnat sig, ty i näringsulskotlet har man anslutit sig lill det
socialdemokratiska förslaget om en sådan garanti, och del är bra. Men man
kan fråga sig varför de inte gjorde del även i arbetsmarknadsutskottet, när
samma fråga behandlades där. Möjligen skulle man kunna göra den
kommentaren att del kanske är tur all regeringspartiet inle är större än det är,
74 för i så fall blev det väl för många uppfattningar all hålla reda på.

Vi tror emellertid att åtgärden kommer alt underiätta övergången lill nya och varaktiga arbeten. Jag vill därför yrka bifall lill denna del av näringsulskottets hemställan i belänkandet.

Vi i arbetsmarknadsutskottet anser det vara felaktigt all de kortsiktiga dellösningar, som regeringen föreslår i form av tidigareläggning av vissa statliga anläggningsprojekt, skall genomföras med i första hand övertalig varvspersonal. På grund av den förra regeringens urusla bostadspolitik m. m. är nu ett stort antal byggnads- och anläggningsarbetare inom varvsregionerna arbetslösa. De arbeten som avses i det här sammanhanget måste enligt vår mening i första hand förbehållas de grupper som har utbildning för just dessa jobb. Det finns ingen mening med att flytta arbetslöshet från den ena individen till den andra, i synnerhet som del som sagts finns utbildad arbetskraft att tillgå inom de regioner det här är fråga om - Rune Johansson i Ljungby har f ö. varit inne på denna problematik tidigare i dag. Samma regler som i övrigt gäller för beredskapsarbeten och statliga slödbeslällningar bör således följas även i delta fall. Jag yrkar därför bifall till reservationen 15.

Efiersom jag kommer från en av de orter som har ett av de tolv mindre och medelstora varven skulle jag vilja något beröra den del av propositionen som gäller dessa.

Propositionen föreslår som bekant alt de mindre och medelstora varven skall göra en 30-procenlig nedskärning. Propositionen har kritiserats för all vara dåligt motiverad i del här avseendet, och den har inle heller tillstyrkts av utskottet i denna del. Självfallet skulle de små och medelstora varven få betydande svårigheter, om man ulan vidare skulle skära bort 30 % av verksamheten. Kapaciteten är ju upplagd på ett sådant sätt alt man näppeligen kan göra del. Utskottet har här följt del socialdemokratiska förslaget om en utredning som skall utarbeta en utvecklingsplan för denna varvsgrupp -jag vill understryka att det handlar om en utvecklingsplan, inte en avvecklingsplan. Utredningen skall se på möjligheterna att bibehålla dessa arbetsplatser. Flera av varven torde för övrigt ha goda möjligheter att överieva.

Jag vill emellertid understryka att del stöd som skall utgå måste göras konkurrensneutralt mellan de stora och de mindre varven, vilket också utskottet varit inne på. De små och medelstora varven får t. ex. inle utestängas från att fö tidigarelagda statliga beställningar eller från all fö andra statliga stödåtgärder. Det är också viktigt all tillfälliga sysselsättningsbidrag kan utgå, såsom vi har foreslagit i den socialdemokratiska motionen.

Även i det här avseendet gäller att det inle är någon mening med alt flytta arbetslöshet från en individ till en annan eller från en region till en annan. Jag utgår därför från all utskottets mening i denna fråga kommer att följas.

Med det, herr talman, ber jag all få yrka bifall lill samtliga socialdemokratiska reservationer som fogals vid betänkandet och i övrigt lill vad utskottet hemställt.

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa vaiysfrågor

Nr 59 ALF WENNERFORS (m):

Tisdaeen den " talman! Efiersom nu både Erik Hovhammar och Margaretha af

19 december 1978 Ugglas har belyst det moderata slåndpunktsiagandel i varvsfrågan, skall jag

_____________ begränsa mig till en fråga som har behandlats i arbetsmarknadsutskottets

Vi'i'ia varvsfråsor yttrande lill näringsutskollet och som sedan har följts upp med en reservation i näringsulskottets belänkande.

Vid första påseendet kan man tycka all den här frågan är av främst praktisk betydelse. På s. 33 i varvsproposilionen påpekas, alt för all samordna allt det arbete i varvsfrågan som har inletts i regeringens kansli och för att påskynda beslutsprocessen i ärenden som rörde olika varvsregionerna, har del tillsalts en samordningsgrupp med anknytning lill delegationen för etableringsfrågor inom industridepartementet.

Departementschefen påpekar också alt delegationen har bedrivit s. k. produklsökning i utlandet. Del framhålls även alt produklsökande verksamhet bedrivs av vissa regionala utvecklingsfonder, av statens industriverk och av styrelsen för teknisk utveckling.

Departementschefen skriver all alla dessa aktiviteter bör samordnas, och delta syfte tillgodoses således genom delegationen för etableringsfrågor, som tidigare har haft en samordnande uppgift när del gällt sysselsättningsproblem inom specialståls-, textil- och konfektionsbranschen.

I och för sig är det naturiigtvis positivt att samordna. Men man kan ju vända på del hela och fråga: Varför skall så många olika slags organ över huvud tagel vara inkopplade, all del t, o. m. krävs ett särskilt organ för alt just samordna? Den borgerliga trepartiregeringen log ett krafttag för att komma lill rätta med byråkrati, ineffektivitet och slöseri inom den offentliga sektorn, men det förefaller som om delta inte gällde industridepartementets område. Varför har över huvud taget den här elableringsdelegalionen tillkommit? Vi har ju här ett särskilt statligt verk, statens industriverk. Varför åligger inte samordningsuppgifterna detta verk? Det är en fråga som man skulle vilja ställa till industriministern. Inte skall väl departementet styra hela den här samordningsverksamheten? Varken minister- eller departementsslyrelse brukar accepteras i del här huset.

Jag är ledsen men jag måste varna för att verksamheten utvecklas mot byråkrati, krångel och mygel. Det är nog så allvarligt om verksamheten ens skulle kunna misstänkas för s. k. mygel och inte allmänt vedertagna beslutsprocesser.

Den samordningsverksamhet som åvilar en departementschef skall enligt hittills gällande konstitutionella regler bygga på beredningsarbete och beslut, som är fattade inom självständiga ämbetsverk och som i sin tur arbetar efter fastställda instruktioner. Del är viktigt att den totala lösningen av varvsfrågorna på kort och på lång sikt icke försvåras av byråkratiska beslutsprocesser på central nivå i Stockholm,

Vi moderater har i arbetsmarknadsutskottets yttrande anmält en avvi
kande mening, och mina kolleger Erik Hovhammar och Margaretha af
Ugglas har, som sagt, följt upp den avvikande meningen med en reservation,
76 som är fogad till näringsulskottets belänkande. Vi förutsätter att riksdagen får

en fullständig redovisning av de ansvars- och beslutslinjer som nu tillämpas och som skall tillämpas i fortsättningen, I denna redovisning bör man klariägga hur gränsdragningen skall ske mellan delegationen och industriverket och även andra ämbetsverk. Med detta, herr talman, ber jag alt få yrka bifall till reservationen,

ELVER JONSSON (fp):

Herr talman! Överkapaciteten inom varvsnäringen i väriden är myckel stor. Det är en, men en mycket viktig, orsak till all hela varvsnäringen väriden över i dag upplever sin kanske allvartigasle kris. Om orsaker och verkan och om näringens möjligheter inför framtiden, ja, del har ju debatten handlat om hela denna dag, och därför skall jag inskränka mitt anförande till alt beröra något av det som arbetsmarknadsutskottet har alt la ställning till, nämligen sysselsätlningsätgärder och regionalpolitiska insatser.

Effekterna på det regionalpolitiska planet och på möjligheten, eller rättare sagt svårigheten, all klara sysselsättningen i varvsorterna är en av de viktigaste aspekterna, ja, kanske den mest betydelsefulla i varvskrisens spår.

När man läser propositionen och de många motionerna framgår det tydligt att meningarna är delade när det gäller neddragningstaklen vid varven. Däremot råder del en myckel stor enighet om att omfattande insatser behöver sättas in i varvsregionerna för att hävda sysselsättningen och för all klara den omställning av slorvarven som under alla omständigheter måste genomföras.

Regeringens förslag om medelstilldelning när del gäller sysselsättnings-skapande insatser har ett myckel brett pariamentariskt stöd. Del finns anledning att slå fast att regeringen föreslagit mycket omfattande åtgärder för att omstruktureringen skall kunna ske på etl godtagbart sätt. Hela 995 milj. kr. föreslås bli satsade i olika arbetsmarknadspolitiska och regionalpolitiska sammanhang. Medlen avser bl. a. regionalpolitiskt stöd, utökade resurser lill de regionala utvecklingsfonderna, bildande av investmentbolag föratl främja etableringar eller utvidgningar av förelag, varvens utveckling av alternativ produktion, stöd till u-landsbeslällningar från de svenska varven samt stöd till vissa omfattande och kostnadskrävande industriella projekt med stort risktagande.

Därutöver föreslås arbetsmarknadspoliliska insatser, främst i form av tidigareläggning av statliga beställningar.

Som företrädare för arbetsmarknadsutskottet är det med stor tillfredsställelse jag konstaterar den breda uppslutning som finns bakom dessa regeringsförslag. Den gemensamma utgångspunkten har varit att neddragningar av arbetskapaciteten måste ske i socialt acceptabla former. Till den utgångspunkten synes alla här i kammaren ansluta sig.

När det gäller metoderna vill jag gå in på en fråga, där folkpartiets representanter i arbetsmarknadsutskottet och näringsulskotlet hamnat på till synes olika linjer. Det gäller den s. k. sysselsätiningsgaranlin eller, som näringsutskollet valt alt kalla den, anslällningsgaranlin. Denna garanti går ut

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa varvsfrågor

Nr 59 på alt de anställda på de fyra stora varvsorlerna skulle garanteras fortsall

Tisdaeen den anställning t, o, m. 1980, trots att man under motsvarande tid skulle skära

19 december 1978 "' produktionen med 20 96.

_____________ I en socialdemokratisk motion förordas alt statsmakterna skulle utfärda

Vissa varvsfråsor generella sysselsättningsgarantier Vi har i arbetsmarknadsutskottets majoritet ansett en sådan åtgärd så betänklig, all vi inle har kunnat godta molionsförslaget. Det skulle innebära alt man sköt svårigheterna framför sig, och en garanti av del här slaget skulle kunna medverka lill alt man inle tillräckligt starkt utnyttjar möjligheterna all gå över lill andra branscher.

Med tanke på de prejudicerande effekter etl oreserverat bifall lill yrkandet i den socialdemokratiska motionen skulle kunna få stannade utskottet för all i första hand hänvisa lill de mycket omfattande sysselsättningsskapande åtgärder som föreslagils i propositionen och som också både arbetsmarknadsutskottet och näringsutskollet enhälligt har förordat.

Folkpartiets representanter i näringsutskollet har trots dessa betänkligheter ansett sig kunna acceptera garantin. Skälen härtill är åtminstone två. För del första var det en förutsättning för alt man skulle få igenom huvudförslaget om en 20-procenlig nedskärning under en ivåårsperiod. För det andra gjorde näringsutskollet en del, som jag bedömer det, betydelsefulla förlydliganden. Del gäller bl. a, de arbelsförmedlande insatserna. Näringsulskotlet betonar i likhet med arbetsmarknadsutskottet viklen av ett nära samarbete mellan arbetsförmedlingen och varvens personalavdelningar för att man skall kunna nå goda resultat för den enskilde individen.

Vidare anser näringsutskollet all de personer som förs över från den ordinarie produktionen till en särskild arbetsstyrka, bestående av övertaliga, i möjligaste mån skall erbjudas nya arbeten utanför varven. Del innebär, såvitt jag förstår, att om arbetsförmedlingen kan erbjuda lämpliga arbeten, skall vederbörande vara beredda all la sådana jobb. Detta ställningstagande är inle betydelselöst i etl konjunkturläge, där man trots allt kan vänta expansion i vissa branscher-inte minst inom verkstadsindustrin. Jag tolkar anförandena av såväl utskottets ordförande Ingvar Svanberg, som av Rune Johansson och av andra företrädare för utskottet tidigare här i dag som en bekräftelse på all sysselsättningsgarantin skall ha en sådan innebörd. Erbjuds en varvsanställd ett annat lämpligt arbete, skall han vara skyldig att ta det arbetet. Eljest riskerar han en uppsägning.

Värt att notera är alt näringsutskollet också har avstyrkt det socialdemokratiska kravet på alt 50 milj. kr. extra skall anslås för den s. k. sysselsätiningsgaranlin.

Bernt Nilsson var både glad och ledsen över att folkpartisterna kunde - som jag påpekade - ha två lill synes skilda ståndpunkter. Varför kunde vi inle hamna rätt i arbelsmarknadsutskoUel från början, frågade Bernt Nilsson. Del var ju ändå samma förslag del gällde, var hans tes här i dag.

Nej, Bernt Nilsson, det var inte riktigt samma förslag. Det hände tre saker
med det här ärendet under resan från arbetsmarknadsutskottet till närings
ulskotlet.
78 För del första satte näringsutskollet på en ny etikett, och del kanske inte

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa varvsfrågor

var så märkligt. Man bytte nämligen ut "sysselsätlningsgaranli" mot Nr 59 "anställningsgaranii".

Fördet andra gjorde man förlydliganden och förändringar av den innebörd som jag här har redovisat och som näringsulskottets företrädare har ställt sig bakom. Dessa förändringar är av sä kraftig art all del är en väsentlig skillnad mellan näringsulskottets och motionärernas syn på denna fråga.

För del tredje gick näringsutskollet enhälligt - alltså inkl, socialdemokraterna-emot del förslag som Bernt Nilsson stödde i arbetsmarknadsutskottet om etl extra anslag på 50 milj. kr. Del har alltså hans partibröder i näringsutskollet gått emot. Del är sålunda inle bara i de mindre partierna som man kan ha skilda ståndpunkter.

Herr talman! Jag vill stryka under att det viktiga arbetsmarknadspoliliska instrumentet - arbetsförmedlingen - inte får komma bort i sammanhanget. Så många som möjligt av övertaliga varvsarbeiare bör föras över lill arbeten som på sikt är beslående. Både den enskilde och samhället är betjänta av en sådan ordning. Det är också viktigt att den övertaliga styrkan hålls så liten som möjligt med hänsyn lill all del finns en klar risk för ytteriigare nedskärningar av varven efter 1980,

Innebörden av sysselsätiningsgaranlin skulle mot den här bakgrunden bli att övertalig personal, som inte erbjuds annat lämpligt arbete, får behålla sina anställningar t. o. m. 1980. Det skulle också sammanfalla med den allmänna mening som råder inom de båda berörda utskotten, nämligen all neddragningen skulle ske - för att citera ett tidigare använt uttryck - i socialt acceptabla former.

Del är mot den bakgrunden, herr talman, som jag anser att jag kan ansluta mig lill näringsulskottets betänkande på alla punkter.

BERNT NILSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Elver Jonsson försöker bortförklara den situation som uppstod när det skedde förändringar i ställningstagandena inom folkpartiet från del alt arbetsmarknadsutskottet behandlade frågan och till dess närings-utskottet behandlade del. Elver Jonsson säger att del var förändringar som gav så goda resultat för den enskilde individen, att det var skäl alt inta en annan ståndpunkt.

Jag tror, Elver Jonsson, alt vi skall överlåta åt de anställda på varven all avgöra vad som är bästa resultatet - all det inte finns någon anställnings- eller sysselsältningsgaranti eller all del finns en sådan garanti. Jag är helt övertygad om all de anställda vid varven föredrar den lösning som nu har kommit fram med hjälp av folkpartisterna i näringsutskollet.

Vi hörde här tidigare i dag att 20 000 människor i Göteborgsregionen var arbetslösa på etl eller annat sätt. Men nog borde väl arbetsmarknadsutskottets fp-representanter ha varit medvetna om den situation som rådde; det var man tydligen i näringsutskollet i alla fall. Jag tycker del är bra att man har tagit den ståndpunkten och följt socialdemokraterna i det förslag som förelåg där. Det innebär säkeriigen all vi kan lösa sysselsättningsproblemen för de varvsanställda på etl helt annat sätt än vad vi skulle ha kunnat göra annars.

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa varvsfrågor

ELVER JONSSON (fp) kort genmäle:

Herr talman! Bernt Nilsson kom inle lill någon annan slutsals än jag, nämligen all slutprodukten i näringsulskotlet är mycket bra för de varvsanställda. Han har heller inle dementerat mitt påstående, att det skedde vissa förändringar från det att arbetsmarknadsutskottet hade att ta ställning lill ett yrkande från socialdemokratiskt håll i vårt utskott till vad socialdemokraterna i näringsutskollet kunde acceptera, nämligen förändringar på tre mycket viktiga punkter,

Hans uttalande om alt vi skall överiåta ål varvsarbetarna all göra den bedömningen ändrar ingenting i vår inställning, nämligen all vi kan utgå från att det är ett mycket bra beslut som riksdagen fattar om den följer näringsulskottets belänkande, vilket jag har yrkat bifall till på alla punkter- i motsats till Bernt N ilsson, som har en rad reservationer som han tänker ställa upp på.

OLOF JOHANSSON (c):

Herr talman! Naturligtvis är det alternativen för framliden som är det väsentliga i varvspolitiken. Arbetsmarknadspoliliska åtgärder kan bara bli medel att lösa problemen vid övergången från ett område till ett annat. Detta gäller här lika väl som inom andra branscher.

Några talare har tidigare i debatten här efleriyst konkreta alternativ. Låt mig då nämna några av de saker som inte har berörts direkt i motionerna men som det finns anledning alt erinra om.

Vi är i centerpartiet hårt inriktade på att ta fram etl ordentligt beslutsunderiag på t. ex. olika energitekniska områden. De passar också väl in i just varvsnäringens framtid.

Ett exempel är det naturgasprojekt som har utretts och förberetts under lång tid och där centern har varit pådrivande för att få i gång de konkreta initiativ som krävs för att vi skall få ett ordentligt beslutsunderiag.

De näringspolitiska och induslripolitiska skälen för introduktion av naturgas har knappast någonsin varit tyngre än de är i dag. Det är därför viktigt att vi snabbt får möjlighet att fatta ett beslut, eftersom just projekt av det här slaget skulle kunna innebära ett väsentligt komplement till varvsindustrin vid dess omställning.

En annan sak är förslaget till en uppsnabbning av kraftvärmeulbyggnaden, som jag f ö. antar kommer att tas beslut om här i riksdagen senare i dag. Del är naturligtvis viktigt att man på ett område med så pass stora investeringar snabbi utnyttjar del planeringsläge som finns. Åtskilliga kommuner är beredda att satsa på kraflvärme i dag. Del finns utbyggd produktionskapacitet inom varvsnäringen och inom det företag som det här gäller. Svenska Varv, föratl kunna ta sig an etl sådant projekt. Del vore naturiigtvis utomordentligt bra för varvsarbetarna, i Göteborg bl. a., om partierna i riksdagen omedelbart ville ställa upp för att konkret stödja partimotionen från centern. Det skulle kunna ge sysselsättning. Del är ingenting som man först behöver jobba med under etl parar föratl försöka fö fram, utan det finns redan konkreta objekt. Del är bara att vidta en mindre statlig stimulansåtgärd och dessutom ge

finansieringshjälp till de kommuner som del gäller. Jag hoppas att inle alla i parlinil har förkastat den möjligheten redan i del här lägel. Frågan återkommer, som sagt, senare i dag.

Inom trepartiregeringen har vi drivit på de vindkraftprogram som finns. Del ligger längre fram i liden men del är samma sak som gäller, nämligen att det på sikt kan ge betydande arbetstillfällen just för varven i samarbete med annan verkstadsindustri. Det kräver en vidgning av programmet. Man får satsa mer på sjöbaserade vindkraftverk för framliden, men del är utan tvivel en av de saker vi måste pröva.

Naturiigtvis är det utomordentligt värdefullt med de initiativ de anställda vid varvsförelagen själva tagit. Där finns åtskilliga projekt som ligger väl i linje med dem jag redan nämnt och som passar för tung verkstadsindustri. Problemet är naturiigtvis att hinna fram med projekten och få fäste på en marknad där referensexemplar ofta krävs och därtill uppnå rationell produktion och täckning för kostnaderna. Jag vill helt kort hänvisa lill den centrala utvecklingsfond som centerpartiet har föreslagit i sin partimolion. Den skulle också kunna vara elt stöd inle bara lill varvsregionerna ulan också lill de underleverantörer som ser sin sysselsättning och sina produktionsmöjligheter vika.

Arbetsmarknadsutskottet, som jag främst talar för, har, vilket Elver Jonsson redan påpekat, varit så pass ense i sak att del egentligen inte finns mycket att tillägga. Det är myckel värdefullt alt arbetsmarknadsutskottet så klart tagit ställning när del gäller de mindre och medelstora varven. Med propositionens utformning på den punkten ökar nämligen risken för de mindre och medelstora varven, och del är viktigt att just detta klargörs. Genom att struklurbeslul inte tas för de stora varven ökar risken för de mindre och medelstora. Därför har arbelsmarknadsulskotlel myckel klart uttalat att utskottet, i den mån del på någon ort skulle behövas insatser utöver vad som är möjligt med nuvarande medel, räknar med att regeringen återkommer lill riksdagen och all man dessutom utnyttjar den möjlighet 75-procentsbidråget utgör för att bistå de mindre och medelstora varven under den utredningsperiod vi är överens om.

Debatten har naturiigtvis kretsat rätt mycket kring det som kallas en sysselsätlningsgaranli men blivit en anställningsgaranii och som sedan under förmiddagens debatt omdefinierals till anställningstrygghet. Efter alt ha lyssnat uppmärksamt på alla upphovsmännen som talat om detta vet jag uppriktigt sagt fortfarande inte på vad sätt detta skiljer sig från arbetsmarknadspoliliska åtgärder. Ett intressant replikskifte fördes mellan förre industriministern Rune Johansson och Margaretha af Ugglas. Det fullföljdes aldrig rikligt, men jag tolkade del som en samstämmighet i uppfattningen att det egentligen bara var en fråga om all ha anställningen kvar. I övrigt var det inga särskilda arbetsmarknadspoliliska favörer. Men del finns naturiigtvis en fråga till att ställa: Ärdet möjligen en lönefråga? Del skulle vara intressant att höra vad upphovsmännen egentligen åsyftar. Vad finns det för konkreta skillnader mellan de arbetsmarknadspoliliska åtgärder vi föreslagit och denna anställningstrygghet som man talar om som en anställningsgaranii? Jag tror

Nr 59

Tisdagen den l9 december 1978

Vissa varvsfrågor

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa varvsfrågor

del kan vara av en viss betydelse för kammaren att få reda på den saken.

Jag skall inte gå i polemik med Elver Jonsson på del här området. Jag tror han känner sig litet besvärad av den förändring som skedde natten mellan den 7 och 8 december såvitt jag vet. Men det är klart alt man blir litet konfunderad och undrar varför folkpartiet i näringsutskollet inte litar på de arbetsmarknads- och regionalpoliliska insatser som man tidigare sagt var tillräckliga för all klara anställningstryggheten. Varför litar inle Sven G. Andersson på Elver Jonsson och majoriteten i arbelsmarknadssulskotiel? Värdet möjligen så att Ola Ullslen började bedriva närdemokrati och log över ulskollsrepresenlanlernas arbete?

Inte är del väl heller direkt ointressant när Sven G. Andersson säger all anslällningsgaranlin blir billigare än arbetsmarknads- och regionalpolitiken. Om anslällningsgaranlin är billigare skall vi naturligtvis ha den över hela landet. Det vore ju i höggrad eneffeklivisering. Vad ärdet för orter som inle skall få åtnjuta det som är billigare och dessutom bättre? Om del är någon bransch som borde få åtnjuta del som är både bättre och billigare så är del väl teko. Jag kan citera ur industriverkels nyligen utkomna skrift Induslriul-vecklingen i Sverige, där det talas om "en nettominskning av antalet industrisysselsatta med i runda tal 85 000 personer under perioden 1976-1982. Den största sysselsältningsminskningen bedömdes ske inom teko-, läder- och skoindustri samt varvsindustri där sysselsättningen beräknades minska med 22 700 respektive 10 600 personer."

Om del är någon bransch som behöver denna utomordentligt fina cigarr som ni talar om - stor anställningstrygghet, dessutom lill elt lägre pris - så måste det ju vara teko-, sko- och läderinduslrin. Eller hur? Del vore bra om man förklarade sig från regeringspartiets sida. Såvitt jag har hört har inle socialdemokratiska representanter hittills sagt något om att anslällningsgaranlin är både bättre och billigare.

Sedan är det naturiigtvis en viktig principfråga inbyggd i det här ställningstagandet. Det vet säkert Elver Jonsson också. Så sent som i förra veckan stod han här i talarstolen och sade att vi behöver stimulera rörligheten. I varje fall kritiserade han centerpartiet föratl inte vilja del. Nu är han alltså beredd all låsa situationen på en av de bäst ställda orterna i landet. Därmed inle sagt all arbetsmarknadsläget är bra i Göteborg! På den punkten kan man lätt instämma med Erik Huss, Del är inte bra någonstans på arbetsmarknaden i Sverige f n. Därför måste man göra en avvägning mellan olika orter och göra de bästa insatserna där de bäst behövs. Eller är del inle så arbetsmarknadspolitik skall bedrivas?

Herr talman! Jag ber all få yrka bifall till de reservationer där cenlerrepre-senlanler finns med bland undertecknarna.

belänkande och den dag då näringsutskollet skulle börja läsa det. Ja, vad som hände var alt näringsulskotlet förändrade den socialdemokratiska motionen på tre mycket vikliga punkter, vilket jag redogjorde för i mitt första inlägg. Det var alltså inle samma sak ulan något helt annat som folkpartiels företrädare i näringsutskollet hade all säga ja till än del som vi hade alt ta ställning till i arbetsmarknadsutskottet. Originellare än så var del inte.

Man kan också möjligen fråga sig vad som hände samma natt, eftersom centerpartiet inte bara med oss ulan också med moderaterna var överens om hur vi skulle uttrycka oss i arbetsmarknadsutskollel. När det gäller sysselsätiningsgaranlin skedde ju också etl sönderfall i näringsutskollet, så jag kan väl replikera genom att be Olof Johansson berätta vad som hände i näringsulskotlet på den punkten, efiersom inte de två parligrenarna höll ihop. Olof Johansson refererar lill den debatt vi förde beträffande ersättning lill dem som tvingas flytta i samband med arbetslöshet. När den debatten fördes var vi överens om alt de som kom i en sådan nödsituation skall ha rimliga ekonomiska villkor. Del var en tanke som centerpartiet avvisade motionsvägen, men under utskottsbehandlingen gjorde centerpartisterna i allt väsentligt avbön och anslöt sig, som jag då uttryckte det, lill åtminstone 70 % till det förslag som utskottet och riksdagen sedan stannade för. Jämförelsen var alltså inte särskilt god.

Vad del här innebär konkret för dem som hamnar i situationen alt bli ulan arbete på varvsorterna har uttryckts så många gånger att jag tycker alt det räcker att hänvisa lill milt huvudanförande, som stämmer väl överens med vad näringsutskollet skriver och vad andra inlägg i dagens debatt har gett vid handen.

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa varvsfrågor

OLOF JOHANSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Till alt börja med skall jag la upp frågan om rörligheten. Jag ansåg redan i förra veckan och anser även nu att Elver Jonsson förändrar verkligheten därvidlag. Det var på det sättet att centern i arbelsmarknadsulskotlel uttalade alt del är självfallet all ingen skall vara tvingad all flytta för all erhålla sysselsättning och en rimlig standard. Det var inte del diskussionen gällde, utan den gällde faktiskt i vilken mån man i realiteten skulle förändra den av 1976 års riksdag fastlagda regionalpolitiken just i tilläggsbudget I. Det var där man ville göra en höjning för all öka stimulanseffekten och åstadkomma större rörlighet.

Det är därför förvånande alt man går motsatt väg just på varvsområdet. Jag sade inledningsvis att jag egentligen inle skulle polemisera med Elver Jonsson. Han har ju på papperet fäst en sund skepsis mot anställningstrygg-hetsgaranlin, och sedan har han upplevt att han har fått igenom förbättringar - vilket inle har klarals ut i debatten. Men det kanske vi får höra mer om i senare inlägg.

Det intressanta är i stället hur näringsulskollsrepresentanierna motiverar sin ståndpunkt. Den motiveringen hoppas jag att vi får av Sven G. Andersson eller någon annan som är representativ för näringsulskotlet.

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa varvsfrågor

ELVER JONSSON (fp) kort genmäle:

Herr talman! Låt mig försöka klara ut frågan om centerpartiets nej till ekonomisk kompensation lill dem som tvingas flytta i situationer då de blir arbetslösa. Det nejet blev etl ja, eller åtminstone ett ja lill 70 96. Nu säger Olof Johansson att den debatten egentligen handlar om 1976 års regionalpolitik. Den ligger fast, och del slog utskottet också mycket klart fast i sill yttrande till riksdagen. Om Olof Johansson menar alt det egentligen var etl regionalpolitiskt ärende som vi då behandlade ler del sig ganska torftigt. Del som var kvar när centerpartiet hade gjort sin förändring i utskottet var nämligen 3 milj. kr. att bedriva regionalpolitik för. Jag sade i debatten då alt del är elt alltför futtigt belopp för all man skall kunna säga att man med hjälp av del löser regionalpoliliska problem.

När del sedan gäller dagens ärende, som vi kanske borde ägna oss mer åt, förhåller del sig så att skillnaderna mellan näringsulskottets förslag och de insatser som föreslås i propositionen är utomordentligt små. Man kan formulera del så att näringsulskotlet har lagt sig ut litet hårdare för de varvsarbetare som råkar illa ut vid en nedskärning, men i den praktiska tillämpningen är skillnaden utomordentligt liten. Det är del som gör att jag anser att det finns anledning att yrka bifall till det föreliggande förslaget från utskottet - samtidigt som del finns anledning att vidhålla den principiella ståndpunkt som arbetsmarknadsutskottet intar och som jag och Olof Johansson är överens om.

OLOF JOHANSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Först det här om röriighet: Del fanns i motionen etl uttalande om att de som tvingades flytta skulle hållas skadeslösa. Det var därför vi gick med på att räkna upp anslaget enligt penningvärdeförändringen i det fallet. Dessutom begärde vi alt regeringen utöver de tre miljonerna skulle komma med förslag till förstärkningar av de regionalpoliliska insatserna.

Men den fråga som är aktuell i dagens debatt är: Varför skall det vara röriighet i Norrland och på andra håll och inom lekobranschen - men inle inom Göteborgsområdet? Den frågan fick jag inle något svar på, men det vill jag ha.

Finns det någon skillnad mellan arbetsmarknadsutskottet och näringsulskotlet? Ja, på tre punkter gjordes del ändringar, säger Elver Jonsson. Vilka är då skillnaderna rent konkret? Och hur kommer del sig att näringsulskottets alternativ blir billigare än det arbetsmarknadsutskottet föreslagit? Del var ju vad Sven G. Andersson sade här tidigare. Det kan vara intressant för kammaren att få veta delta.

Förste vice talmannen anmälde all Elver Jonsson anhållit alt lill protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytteriigare replik.

slag. Utkast till etl sådant förslag hade dock gjorts, och innehållet diskuterades i pressen med blandade känslor. Nu har riksdagen alt ta ställning till en kompromiss som den folkpartistiska regeringen och socialdemokraterna slår bakom. Del är endast i detaljfrågor som SAP har reserverat sig mot regeringsförslagel. Man frågar sig då: Vari ligger nu skillnaden mellan del tidigare tänkta trepartiregeringsförslagel och del som nu föreligger? Skillnaden ligger i första rummet i vilken tid som varven skall få lill förfogande för alt banta ner sin verksamhet och sedan också i den s. k. anslällningsgaranlin t. o. m. 1980, som ju har debatterats flitigt här och som förtydligades något i replikskiftet mellan Rune Johansson och Margaretha af Ugglas.

Såvitt jag kan förstå av del meningsutbytet uppbörden s. k. anställnings-garantin så fort man blivit erbjuden etl arbete. Men jag förutsätter naturiigtvis att det skall vara åtminstone elt likvärdigt arbete - samma krav som vid arbetsförmedling. Skillnaden mellan det vanliga förfarandet vid arbetslöshet och den här anställningsgarantin kan man då finna i alt den som har anslällningsgaranti inle behöver uppsöka arbetsförmedlingen med jämna mellanrum som alla andra arbetslösa. Jag vet inte om del är en riktig tolkning, men det är möjligt alt någon från socialdemokratin kan förklara vad man menat.

Folkpartiregeringen förordar en nedskärning av kapaciteten med drygt 20 96 under två år. Och del instämmer socialdemokraterna i. Man är också överens om att - som industriministern uttalat - del kan bli nödvändigt med ytterligare nedbantning efter 1980. Det finns återgivet på s. 26 i betänkandet. Med andra ord: kompromissen kan mycket väl leda fram till samma slutmål som trepartiregeringen skissade tidigare. Och industriministern har också deklarerat här att skillnaderna mellan dessa två förslag är försvinnande liten när det gäller kapacitelsminskningen. Om man drar ned 20 96 på två år eller 30 % på tre år men i del första fallet reserverar sig för en ytterligare nedskärning efter det att de två åren har gått, då är del ju svårt att se någon större skillnad.

Del kan t. o. m. gå så långt alt moderaternas krav på 40-50 96 nedskärning av kapaciteten på storvarven blir tillgodosett i framtiden. Det finns i varje fall inga garantier för all det inte kommer att bli så. Också socialdemokraterna står bakom delta uttalande, eftersom näringsulskotlet helt har instämt i industriministerns uttalande. Den borgerliga trepartiregeringens ursprungliga banlningsplan för svensk varvsnäring kan således inom en inle alltför avlägsen tid bli verklighet.

När riksdagen senast behandlade varvsproblemen - den 3 juni i år- kom den borgerliga regeringens planer på en kraftig kapaciletsminskning upp till debatt. Vid del tillfället betecknade den socialdemokratiske talesmannen för näringsutskollet dessa planer såsom lönnmord på svensk varvsnäring. I dag har samme man tydligen sällat sig lill lönnmördarligan - för Ingvar Svanberg slår väl bakom de uttalanden som görs i ulskotlsbetänkandet och i propositionen, samtidigt som man från SAP förordar en minskning med 20 % under de närmaste två åren? Detta har också bekräftats av Rune Johansson, den förre socialdemokratiske industriministern. Enda skillnaden

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa varvsfrågor

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa varvsfrågor

är att det lämnas anställningsgaranti i två år för de - som del heter i utskottsbetänkandet - "överblivna" på varven. Men när denna lidsfrist har löpt ut är avskedandena etl faktum. Tusentals varvsarbetare ställs utan jobb. Om någon i lönndom stryper någon långsamt eller hastigt, är del väl i båda fallen fråga om lönnmord, enligt mitt sätt alt se.

Jag vill också påminna Ingvar Svanberg om vad han sade i debatten den 3 juni i år beträffande svensk varvspolitiks planmässighet. Jag citerar ur protokollet:

"Riksdagen fattade beslut om varvels framlid 1976 och 1977, och nu 1978 slår vi alltså inför elt nytt beslut. Härvid bör påpekas, som också industriministern gjorde, alt vi ämnar fatta ännu elt beslut innan detta år gått lill ända. Varje gång har besluten inneburit nya nedläggningar, nya inskränkningar och ytterligare personalminskningar. Man talarom anställningstrygghet. Men vilken trygghet kan varvens anställda känna mot bakgrund av dessa mer eller mindre planlösa beslut? Snarast upplever de sig som offer för slumpens blinda lek, och de frågar sig: Skall svensk varvsnäring på detta sätt avvecklas bit för bil, ulan att man vet var del skall sluta?"

Ja, dessa frågor ställer sig varvsarbetarna också i dag. Frågorna är väl så befogade nu som tidigare.

Den satsning som man nu har för avsikt att göra innebär att miljardbelopp ställs lill Svenska Varvs förfogande endast för att förbereda avveckling av stora delar inom varvsnäringen. Man är överens om att på sikt avskeda lusentals varvsanställda bara det sker under, som man säger, socialt acceptabla former. Vänsterpartiet kommunisterna ställer inle upp på denna kapilulalionslinje. Vi menar alt det måste vara riktigare alt salsa på en helt ny varvspolitik med\siklet inställt på utveckling i stället för avveckling. Jörn Svensson har i sitt anförande på ett utmärkt sätt klargjort vpk:s alternativ till regeringens och socialdemokraternas varvspolilik. Jag vill livligt instämma i vad han sagt.

Man måste också ställa frågan, och del gör säkert varvsarbetarna i gemen: På vilket sätt har de anställda kunnat påverka sin situation? Har de haft någon nytta av lagen om medbestämmande i arbetslivet, som enligt vissa förespråkare skulle kunna användas i samband med nedläggningar, nedskärningar och omplaceringar? Vem är del som bestämmer och planerar avvecklingen? Svaret ger sig självt: Inte är del de anställda. Även om de anställda har lagt ner mycken möda på alternativ och omorganisation, så har deras åsikter på intet sätt beaktats. Nej, medbestämmandelagen är vare sig brukbar eller tillämplig i denna för de anställda så väsentliga fråga.

Däremot ställs det stora krav på de fackliga organisationerna, och det är tydligt att alla - även socialdemokraterna - ställt sig bakom de krav som föreskrivs. Jag skall här återge några av de krav som utskottet ställer:

"De kapacilelsmål som i propositionen ställs upp förde svenska slorvarven kommer alt medföra svåra sysselsättningsproblem.

Industriministern understryker all stora krav kommer all ställas på förelagsledningarna och på de fackliga organisationerna. I propositionen uttalas vidare alt en förutsättning för alt omställningsprocessen skall lyckas

och företagen få rimlig möjlighet alt överleva är att samtliga berörda parter Nr 59 samverkar för att lösa uppkommande problem. Kapaciietsneddragningen Tisdaeen den måste ske på ett sådant sätt att varven, när omställningsprocessen är m december 1978

genomförd, har en personalsammansällning som möjliggör en effektiv _____

verksamhet vid samtliga enheter. För att delta skall uppnäs krävs alt yj varvsfråsor varvsförelagen och de fackliga organisationerna kommer överens om sådana former för personalminskningen som den nya situationen kräver."

Det är något helt annat än vad varvsarbetarna hade tänkt sig när del gäller medbestämmande. Nu är del regering och riksdag som ställer hårda krav på de fackliga organisationerna. Något s. k, medbestämmande existerar i verkligheten inle. Ja, vpk har ju tidigare påtalat alt så här kommer MBL all verka i praktiken.

Vad beträffar Göteborgsvarven, som helt naluriigl ligger mig närmast, uttalas följande i regeringens förslag, vilket också återges i ulskotlsbetänkandet: "Den sammanlagda personalstyrkan vid de båda Göteborgsvarven -Arendalsvarvet och Cityvarvet, bör minskas med 1 400 personer till totalt 5 000 vid utgången av år 1980." Men del här är inte hela sanningen. Del kan bli en väsentligt större minskning av andra berörda arbetargrupper. Det kan också bli ytterligare neddragningar efter 1980. Vidare sägs: "Även dessa två varv bör väsentligen inrikta sin produktion på alternativa produkter samt fartygsreparationer", heter det vidare.

Med andra ord siktar man på att Arendalsvarvet inte skall producera några fartyg och all Cityvarvet skall ha kvar en del fartygsreparationer.

Inriktningen i regeringens förslag är således att skeppsbyggnad i Göteborg på sikt skall upphöra. Arendalsvarvet skall tydligen omställas lill någon form av större mekanisk verkstad. Detta är enligt vårt sätt alt se en äventyrlig omställning som kan komma alt få katastrofala följder. Alla vet ju all metallindustrin i vårt land på intet sätt är blomstrande och all det knappast finns utrymme för fler större verkstäder med mindre än all detta måste drabba andra nu verksamma företag. Det kan med andra ord betyda arbetslöshet på andra håll i landet, dvs. man slår ut någon annan industri.

I centerns partimotion 143 framförs samma tankegångar. Arendalsvarvet skall göras om lill en tung mekanisk industri. I samma motion sägs också att de strukturförändringar som är nödvändiga inom varvsindustrin kommer att medföra svåra sysselsättningsproblem. Del är nog etl riktigt konstaterande. Så fortsätter man: Det krävs därför åtgärder för all underlätta de anställdas möjligheter att få sysselsättning inom de mer expansiva delarna av näringslivet i varvsregionerna.

Del låter ju vackert, men då måste man ställa frågan till centerpartiets representanter: Var någonslans i Göteborg finns de expansiva delarna av näringslivet? För något tiotal år sedan hade det kanhända varit möjligt - i dag är det en omöjlighet.

Göteborg har nu stora arbelsmarknadsproblem som inle tål ytterligare
påfrestningar. Det har tidigare berörts här i debatten. Man har nämnt 20 000
arbetslösa. Jag vet inte hur man kommit fram lill den siffran, men de
undersökningar som gjorts visar en väsentligt högre siffra. I dag är omkring 87

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa varvsfragor

40 000 människor på ett eller annat sätt utanför den egentliga arbetsmarknaden. Mer än 6 000 är direkt arbetslösa, medan resten är föremål för någon form av AMS-verksamhet, beredskapsarbete, omskolning eller förtidspensionering.

Det har också gjorts en prognos som visar att man 1983 är i behov av mellan 15 000 och 18 000 nya arbetstillfällen i Göteborg. Då frågar man sig: Är Göteborgsregionen en sådan region där del finns några som helst framtidsutsikter all placera om människor lill meningsfulla arbeten? Säkeriigen inte. Enligt den kompromiss som regeringen och SAP träffat kommer ytterligare 1 400 alt ställas utanför den egentliga arbetsmarknaden i Göteborg. Men efter 1980 ärju också dessa helt ulan sysselsättning, dvs. då är de avskedade.

Säkertigen frågar sig varvens anställda om del verkligen var nödvändigt att denna situation skulle uppslå-om det inle hade varit möjligt att förhindra all den uppkom. Alla ställer ju dessa frågor när jobben är hotade. Vpk anser att krisen hade gått alt motverka på många sätt och alt den inle hade behövt leda lill sådana här konsekvenser om man vidtagit andra åtgärder, som bl. a. vpk har föreslagit långt tidigare.

När del gäller själva orsakerna lill krisen kan jag i mångt och mycket instämma i vad Bernt Nilsson sade - just alt det har varit en ohämmad spekulation från privatkapitalet, inte bara här i Sverige utan i alla varvsnalioner ute i väriden. Man har satsat på snabba pengar genom alt ställa om varven för byggande av s. k. supertankrar. Men man förbisåg att förbereda också annan produktion av specialfartyg, såsom mycket riktigt uttalas i propositionen och ulskotlsbetänkandet. Det sägs också i utskoltsbelänkandet att de svenska storvarven inte är lämpade för detta, eftersom del fordras en omställning.

Alternativ produktion, som Jörn Svensson och även andra har talat om, är en sak som man kunde ha satsat på tidigare och som vänsterpartiet kommunisterna förut har fört fram. En hårdare samhällelig styrning av transporlpoliliken i dess helhet, med en kraftig satsning på kust- och insjöfarlen i samhällelig regi, liksom en nationalisering av rederinäringen är krav som vpk tidigare har ställt. En upprustning av kust- och insjöhamnarna och en ökad insjöfart i samhällelig regi skulle naturiigtvis ha skapat jobb för varven. Och om rederirörelsen hade varit i samhällets ägo kunde ju alla beställningar på nya fartyg ha lagts på svenska varv.

Jag frågar mig om man över huvud tagel hade haft de problem man i dag dras med, om man genomfört våra förslag. Frågan är om man inte helt hade kommit ifrån den s. k. varvskrisen.

I ett replikskifte med Jörn Svensson sade Rune Johansson bl. a. all den socialdemokratiska varvsmolionen var utarbetad i nära och intim kontakt med de varvsanställda - del är varvsarbetarna som har ställt kraven. Jag har en annan uppfattning när det gäller alt varvsarbetarna skulle stå helt bakom den här motionen. Vid ett sammanträffande med varvsarbetarna och deras fackliga representanter i Göteborg för någon lid sedan, som bl. a. jag och C.-H, Hermansson deltog i, var man inle alls för de lösningar som SAP framför i sin motion. Vad Rune Johansson sade är väl därför en sanning med

modifikation. Del är möjligt alt varvsarbetarna har ändrat sig.

Herr talman! Till sist vill jag liksom Jörn Svensson rikta en maning lill Sveriges varvsarbeiare: Betrakta inte del beslut som riksdagen i dag kommer all fatta om varvens framtid som något slutgiltigt, något oåterkalleligt! Svensk varvsnäring kan på nytt blomstra och utvecklas. Men del kan endast ske genom en aktiv kamp bland varvsarbetarna själva för att få behålla sina jobb.

Vpk har vidare krävt all nuvarande ledning för den statliga varvskoncernen bör ersättas med en administration, där de arbetande har majoritet på alla nivåer. Vi anser det vara en nödvändighet för all varven skall kunna utvecklas i stället för, som nu sker, att varven avvecklas.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill vår motion nr 142 och till vår tidigare väckta motion nr 1 som också behandlas i det här sammanhanget.

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa varvsfragor

HUGO BENGTSSON (s):

Herr talman! Det är inle särskilt uppmuntrande att behöva konstatera att större delen av den svenska sjöfartsnäringen befinner sig i en myckel allvariig kris. Det är en klen tröst alt förhållandena på de flesta håll i väriden är desamma på det här området. Det enda sättet för oss all lösa dessa frågor är att engagera samhället. De lösningar vi tar fram måste vara sådana att de passar in i elt slrukturmönster som gör del lättare alt komma fram till varaktiga lösningar i del längre perspektivet.

Samtidigt måste, som vi framhåller i den socialdemokratiska partimotionen, alla omställningar ske i socialt acceptabla former. Omställningar som resulterar i en omfattande arbetslöshet kan inte accepteras från vare sig samhällsekonomiska, sociala eller mänskliga utgångspunkter.

Jag noterar därför med tillfredsställelse alt kravet i vår motion, att inga friställningar skall ske vid storvarven, också kommit att omslutas av folkpartiet. Även om vi har ställt upp på propositionens krav på nedskärningar, sä kommer ju de som berörs av neddragningarna vid varven ändå att få en tvåårig anslällningsgaranti. Vi tar alltså elt direkt ansvar för de varvsanställda. Ingen skall behöva lämna sitt jobb ulan all ett annaljobb är ordnat dessförinnan.

Detta slår i bjärt kontrast lill del förslag som trepartiregeringen avsåg att lägga och vilket som bekant hade kommit att innebära att åtskilliga lusen anställda vid varven skulle komma att avskedas och kort och gott ställas på galan. Bakgrunden till vårt förslag är all del inte finns några möjligheter att snabbi skaffa fram jobb åt tusentals människor.

Jag behöver bara ta min egen hemkommun, Landskrona, Förhållandet på sysselsättningsområdet är redan sådant att vi har omkring 800 anmälda arbetslösa, Alla står lill arbetsmarknadens förfogande, men del finns inga jobb; delta i en kommun med ungefär 37 000 invånare.

Att under en relativt kort tidsperiod kasta ut ytterligare 750 man, som propositionen föreslår, skulle innebära en katastrof Jag vågar än mindre tänka på den situation som skulle ha uppstått om trepartiregeringens förslag hade blivit lagt. Enligt del förslaget skulle man som bekant ha kastat ut 1 700

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa varvsfrågor

man i Landskrona. Vad beträffar de andra orterna så ärju Uddevallavarvel som arbetsplats lika dominerande i Uddevalla som Öresundsvarvet är i Landskrona. En nedskärning där skulle få samma förödande konsekvenser för kommunen som dem jag pekar på för min egen kommun.

För Göteborgs vidkommande, där man har en större arbetsmarknad, spelar varven inte samma dominerande roll som arbetsplats. Men för individen, den enskilde arbetstagaren, blir ju situationen precis densamma.

Kockums i Malmö berörs visserligen inte direkt av den proposition vi nu behandlar, men med hänsyn lill den preliminära överenskommelse som föreligger mellan staten och företagel om ett statligt överlagande av förelaget, vet vi att situationen där är likartad. Överallt på varvsorlerna hälsas den överenskommelse som i näringsulskotlet träffats mellan socialdemokrater och folkpartister om anslällningsgaranti med den största tillfredsställelse.

Drivkraften i vårt agerande från socialdemokratiskt håll är givelvis omtanken om den enskilda människan, men också möjligheten all bevara kunnandet hos de varvsanställda - detta är en viktig resurs för vår framlida indusiriulveckling. Den resursen måste samhället ta till vara, inle föröda. Och vill man räkna rent ekonomiskt, kan det inte bli någon större förlust för samhället, om ens någon, genom att hålla folk i arbete eller utbildning för framlida arbetsuppgifter i stället för att ge dem arbetslöshetsunderstöd. Det kan givetvis sägas, som det görs i centerreservationen, att delta endast är att skjuta svårigheterna framför sig och alt man alltså om två år slår i samma situation. Men man glömmer då bort några viktiga saker. Under tiden har i varje fall många i farozonen för avskedande kunnat skaffa sig nya och säkrare jobb, och den naluriiga avgången har som bekant också sin effekt på personalbeståndet.

Men del viktigaste är utan tvivel all många människor genom ivåårsgaran-tin räddas undan sociala problem och de tragedier som följer i dess spår. Enbart detta tycker jag borde vara tillräckligt för en enhällig uppslutning här i riksdagen,

I motion 127 har vi tagit upp frågan om hur man skall klara yrkesutbildning och omskolning på varvsorlerna. Dä det gäller problemet med omskolning har delta i stor utsträckning fått sin lösning genom det beslut som jag förutsätter att riksdagen kommer att fatta genom att anta förslaget om den tvååriga sysselsätiningsgaranlin. Men i övrigt vill jag rikta uppmärksamheten på de resurser som finns inom varven och som kan ställas lill samhällets förfogande då del gäller omskolning av personer som inle har sin dagliga verksamhet vid varven. Redan nu använder arbetsmarknadsverket förelagens resurser på delta område genom att föriägga omskolningskurser till förelagens skolenheter, som inle i någon nämnvärd utsträckning används av förelagen själva. Här finns yrkeskunnig lärarpersonal, och här finns som sagt lämpliga lokaler. Vi har i vår motion velat fästa uppmärksamheten på alt dessa resurser bör utnyttjas.

Men varvsförelagen har inte helt avvecklat sin under åren omfattande yrkes-och lärlingsutbildning. Mindre enheter finns kvar vid några av varven, och vid Öresundsvarvel i Landskrona drivs den inbyggda treåriga läriings-

skolan med 240 elever. Utbildningen vid alla dessa skolor har tagit sikte på alt utbilda ungdomarna till yrken som varvet i fråga haft behov av. Men del står ju helt klart att den som här utbildat sig till plåtslagare, snickare, rörläggare, elektriker, eller vilket yrke del vara må, lika väl kan använda dessa yrkeskunskaper vid anställning hos andra företag - så har också kommit all ske.

När varvsförelagen nu tvingats reducera antalet anställda har behovet av nya yrkesarbetare avtagit, och intresset för alt driva dessa skolor har minskat. Det är förståeligt från företagens synpunkt, eftersom de själva fått svara för en stor del av kostnaderna. Men från samhällets synpunkt kommer det alltid att vara lika angelägel all ha tillgång lill yrkesutbildad arbetskraft. Så snart konjunkturen vänder kommer ropen efter yrkesutbildad arbetskraft tillbaka. Del är därför angeläget att denna yrkesutbildning inle upphör därför alt konjunkturen är dålig. För oss som motionärer är del givelvis tillfredsställande att arbetsmarknadsutskottet understryker värdet av dessa utbildningsavdelningar vid företagen och den tillgång de är när del gäller att klara den nuvarande varvskrisens verkningar.

Även näringsutskottet understryker den viktiga roll som verkstadsskolorna inom varvsföretagen har spelat och även fortsättningsvis kan spela. Man framhåller också de svårigheter som ungdomar i dag har att få anställning och deklarerar alt den chans lill yrkesutbildning som företagsskolorna erbjuder är särskilt betydelsefull. Utbildningen, säger man, bör inte enbart bedömas som en arbetsmarknadspolilisk angelägenhet utan som ett allmänt samhällsintresse. Därför är del angelägel att berörda myndigheter på kommunal, regional och central nivå i samråd med varvsförelagen söker finna en lösning på frågan hur varvens verkstadsskolor skall kunna fortsätta sin verksamhet.

Som jag tidigare framhållit har jag förståelse för all förelag som i dag inte är i behov av den arbetskraft man utbildar inte är särskilt intresserade av att satsa några större belopp. Del är därför, som utskottet framhåller, finansieringsfrågan som kommer att slå i förgrunden. Del är därför med tillfredsställelse jag noterar utskottels beställning att erfordertiga medel för ändamålet utgår från anslaget till sysselsättningsskapande åtgärder inom varvsregionen.

Jag måste, herr talman, ge uttryck åt min glädje över detta. Vad hade annars kommit alt ske? Jo, många hundra ungdomar hade ställts på galan, utan möjlighet till vare sig utbildning eller sysselsättning. Vi får enligt min mening inte spara någon möda för att få in de redan i dag arbetslösa ungdomarna i utbildning eller sysselsättning.

Herr talman! Det är endast två saker till som jag kortfattat skall beröra i detta anförande. Den ena gäller behandlingen av de kontrakt som varven tecknat och som i princip legat klara en längre eller en kortare tid men inle blivit definitiva därför att de pengar som riksdagen anslagit för ändamålet tagit slut. Genom att beställarstödet enligt utskottsmajoritetens förslag, liksom vad som föreslagils i propositionen, reduceras från 30 % till 25 96 av priset kommer det gap på 5 % som här uppstår att belasta varven. Klokast hade enligt min uppfattning varit all följa den socialdemokratiska reserva-

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa varvsfrågor

Nr 59 tionen, ty då hade detta förhållande i viss utsträckning eliminerats. Följer vi

Tisdaeen den utskollsmajoriielen blir resultatet att varven får etl inkomstbortfall som vi

19 december 1978 troligen får täcka i efterhand, då jag nu inte räknar med några möjligheter att

_____________ ändra priserna på skrivna kontrakt. Och hade man följt del socialdemokra-

Vissa varvsfråsor ■''' förslaget då vi senast anslog medel för ändamålet, hade f ö. den här situationen aldrig inträffat.

Den andra sak jag ville peka på är den diskriminering som drabbar de stora varven i förhållande till de små då det gäller bestämmelserna om del statliga beslällarstöd som ges för större ombyggnader av fartyg. 1 propositionen sägs att nuvarande regler och riktlinjer för prövning av ombyggnadsgaranli i farlygskredilgaranlisyslemet liksom föreslagna principer för beställarstödet bör i tillämpliga delar kunna utgöra grund för beviljande av stöd lill större ombyggnader vid svenska varv.

Att stöd på detta sätt också ges till ombyggnader är tillfredsställande. Men vad jag vänder mig mot är all gränserna för dessa lån är olika. Det förtjänar påpekas alt de nuvarande reglerna och riktlinjerna, som hänvisas till i propositionen, är olika för olika varv - 1,5 milj. kr. per objekt för de mindre varven och 15 milj. kr. per objekt för storvarven. Fortsätter detta snedvrids konkurrensen, och de större varven för försämrad konkurrenskraft i förhållande lill de mindre reparalionsvarven, vilka dessutom oftast ägs av redare. I många fall torde redare undvika att gå till sina konkurrenters reparationsvarv och söker sig i stället utomlands, vilket medför direkt sysselsätlningsbortfall på den svenska marknaden. Svenska redare bör ha möjlighet alt välja lill vilket svenskt reparationsvarv de vill gå, och därför bör en enhetlig gräns sättas för samtliga reparationer och ombyggnader, som kan erhålla beslällarstöd. Utskottet har inte tagit upp frågan men jag har velat fästa uppmärksamheten på densamma. Jag hoppas att industriministern uppmärksammar frågan och vid ett annat tillfälle ser över bestämmelserna.

Sedan vill jag göra en kommentar i anledning av vad Margaretha af Ugglas sade om Stiriingmotorn. Hon sade ungefär att tillverkaren av Stirtingmolorn, som har sin verksamhet i anslutning till Kockums industriområde nere i Malmö, inle kan fö anställda på Kockums all anta erbjudet arbete hos detta företag. Jag vill tala om för Margaretha af Ugglas att uppgiften är fullständigt felaktig. Jag har kontrollerat med facket på Kockums. Några erbjudanden har inte gjorts. Man säger från facket där alt hade sådana erbjudanden utgått hade de tagits emot med öppna armar. Jag vill alltså uppmana Margaretha af Ugglas alt inte slå här och kasta ut sådana påståenden som hon inte har något som helst fog för.

Herr talman! Med det anförda ber jag att fö yrka bifall lill de socialdemokratiska reservationerna och i övrigt till utskottets hemställan.

FRITZ BÖRJESSON (c):

Herr talman! Den svenska varvsindustrins omläggning behandlas i

näringsulskottets betänkande nr 17. När man läser alla de olika förslagen i

propositionen och i motioner och reservationer kretsar tankarna obönhör-

92 ligen kring frågan om man inle tidigare, för några år sedan, kunde ha bedöint

den situation vi nu har råkat in i. Man kan inle komma ifrån att del tidigare har rått en viss överoplimism i fråga om industrins möjligheter och storindustrins framlid, och på grund av del känns en omläggning ännu svårare att genomföra. Det är också den ökning av varvens kostnader och därmed urholkningen av deras ekonomi, som man inte heller har beaktat i god lid, som har undergrävt deras konkurrenskraft.

Mycket av det som har hänt tidigare har man också skyllt på oljekrisen 1973. Våra, i förhållande lill andra länder, höga produktionskostnader är framför allt en orsak till alt man inle har kunnat sälja fartyg på världsmarknaden. Sedan har del nu vuxit upp nya industriländer inom u-ländernas krets - de har också kommit alt bli mycket svåra konkurrenter.

Om inte annat för man hoppas all denna utveckling och den situation vi befinner oss i kommeratl ge lärdomar för framtiden, så att man tänker på etl annat sätt på företagen, så alt man så att säga på etl mera klart sätt ser på företagsamhetens möjligheter all ge sysselsättning än man tidigare har gjort.

Självfallet är det de stora västkust varven och de orter där de är lokaliserade som drar till sig huvudintresset i samband med den stora frågan om varvens omstrukturering - därom råder naturligtvis inget tvivel. Man kommer inle heller ifrån alt de mindre och medelstora varvens situation har fött en relativt undanskymd plats i förslaget lill åtgärdsprogram för den svenska varvsindustrin.

I mitt hemlän har vi två varv, nämligen Kalmar varv och Oskarshamns varv, som tillhör kategorin små och medelstora varv. För de små varvens räkning har väckts etl flertal motioner av ledamöter från olika regioner och län, och bland dem är motion nr 70 avlämnad av ledamöter från Kalmar län. Vi motionärer anser alt de mindre varvens förutsättningar och problem inle har beaktats i tillräcklig grad. Den analys som ligger lill grund för regeringens förslag är enligt vår mening ofullständig, något som har understrukils vid flera tillfällen i dagens debatt. Flera av dessa mindre varv har visat sig ha en konkurrenskraft, i synnerhet på den västeuropeiska marknaden, och flera småvarv harorderstockar för två, ire eller fyra år framåt till priser som inle är förlusibringande. Vi anser det därför felaktigt all föreslå en 30-procenlig neddragning av de små varvens verksamhet samtidigt som man föreslår en 20-procenlig neddragning i fråga om de större varven. Ett sådant resonemang leder naturligtvis lill all de små varven kommer all slå i etl visst motsatsförhållande lill de stora varven. Man måste dock tänka på helhels-bilden.

Kalmar län har under flera decennier präglats av stagnation. Varvsfrågan är därför - även om de varv som ligger inom regionen inle är så stora - mycket betydelsefull för länet. Jag vill peka på alt Oskarshamns Varv står för en lika stor procentuell andel av sysselsättningen i Oskarshamns kommun som Kockums Varv gör i Malmö kommun.

På grundval av motioner såväl från centern som från socialdemokraterna och moderaterna har utskottet nu föreslagit all man skall tillsätta en varvskommission som skall utreda frågan om de små och medelstora varvens

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa varvsfrågor

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa var\'sfrågor

framlida förhållanden. Detta arbete förutsätts kunna genomföras inom en tidrymd av elt år. Detta innebär - vilket också har framhållits av utskottet -all de nedskärningar och andra åtgärder som föreslås när del gäl ler de små och medelstora varven skall anstå tills utredningen blir klar. Detta var den allmänna meningen inom utskottet, och jag hoppas att den avsikten kommer all fullföljas.

Arbetsmarknadsutskottet har i sitt yttrande över frågan sagt att det finns sysselsättningsskäl som talar för att de små och medelstora varven bör bli föremål för ytteriigare utredning, innan man tar ställning lill kapacitetsfrågorna m. m. Det skulle också vara egendomligt om man genom etl riksdagsbeslut orsakade en nedskärning av t. ex. Oskarshamns Varv. Det har ju varit en myckel stor aktivitet i fråga om Oskarshamns Varv för att fö förelaget på fötter igen - del var som bekant nedlagt för några år sedan, och kommunen och den Erlanderska regeringen utvecklade på sin tid en mycket stor aktivitet för alt fö varvet rekonstruerat, åtminstone gjorde de det så länge valkampanjen pågick det året. Jag skulle vilja påminna om att jag vid den tidpunkten framställde en inlerpellation, riktad till den dåvarande industriministern Rune Johansson. Frågan gällde om man inte på något sätt kunde fö i gång Oskarshamns Varv AB igen. Rune Johansson svarade alt det inte fanns några utsikter alt rekonstruera varvet. Som alla som känner till varvsfrågan vet återupptogs ju verksamheten senare och detta på initiativ av personer från Skärhamn. Skulle varvet nu, när det till följd av privat företagsamhet haregen livskraft och tydligen går bra, pressas ned igen måste man väl finna detta egendomligt.

Vad beträffar sysselsättningsgarantin har jag och de övriga centertedamö-lerna inte gått med på näringsulskottets majoritetsförslag. I arbetsmarknadsutskottet avstyrkte ju folkpartisterna och de övriga som tillhörde majoriteten förslaget om sysselsätlningsgaranli. Men sedan blev man ju överkörd genom en uppgörelse mellan folkpartiet och socialdemokraterna, vilken sedan resulterade i etl ulskoitsförslag. Rune Johansson sade att vår reservation innebär en hård attityd. Enligt min mening är det emellertid inle fråga om hårdhet. Resonemangen har gått ut på att man bör göra en avvägning, men det är svårt alt vidta åtgärder bara här och samtidigt la hänsyn till jämlikhet och rättvisa över hela landet. När det gäller ett stort och fint företag rycker staten ut och hjälper, men de små företagen måste i allmänhet leva utan en sådan omsorg.

Jag vill inflika all jag myckel väl känner till en annan sysselsätlningsgaranli, nämligen den som Rune Johansson för några år sedan, när han var industriminister, lovade att ordna med Saini-Gobain i Emmaboda, Del har inle varit annat än bråk och tråkigheter med denna sysselsätlningsgaranli. Den har inle fungerat, ty när den mötte verkligheten höll den inle. Jag vill minnas att Saint-Gobain hade omkring 700 anställda då, och nu siktar väl företaget på 400, Inom facket och inom kommunen har del varit allmän irritation, men sysselsältningsgarantin ser inte ut att kunna fungera, trots att Rune Johansson har stått fadder.

SIVERT ANDERSSON (s):

Herr talman! Alt de fackliga organisationerna i skilda sammanhang kräver etl upprätthållande av anställningstryggheten innebär inle att man saknar insikt om behov av strukturella förändringar inom industrin. 1 stället måste kravet på anställningstrygghet betraktas som en möjlighet för facket att aktivt arbeta för en långsiktig planering som tryggar sysselsättningen och ger möjlighet till strukturförändringar i former, som tar största möjliga hänsyn lill de anställdas intressen.

Skall sysselsättningen inom industrin kunna öka, måste vi satsa på en högt utvecklad teknik, på forskning och på en långt driven praktisk yrkeskunnighet.

Den svåra slrukturkris som nu drabbar varvsindustrin hotar myckel goda resurser inom dessa områden. Det är allvariigt om den breda kunskap som finns inom varven inle las till vara. Vi menar all det är nödvändigt att salsa resurser på insatser inom skeppsteknisk forskning och utveckling. Det är därför ytterst beklagligt all den satsning som ligger i kravet på utvecklingsarbete för nya avancerade produkter, som kan bli konkurrenskraftiga, uppenbarligen nu inte kommer alt fö riksdagens stöd.

En sådan satsning på utvecklingsarbete kopplad lill möjligheten all upprätthålla en viss lagerproduklion borde kunna vara en möjlighet all försvara den tekniska kunskap och yrkesskicklighet som finns inom varven.

När del gäller de mindre och medelstora varven föreslås i propositionen alt en neddragning skall ske med 30 %. Det är fråga om tolv varv med ungefär 4 600 anställda, och en sådan neddragning skulle alltså kunna beröra en bra bit över 1 000 anställda. Näringsutskollet avstyrker denna del av propositionen och ställer sig bakom del socialdemokratiska kravet på tillsättande av en varvskommission för dessa tolv varv.

Till denna varvsgrupp räknas också Finnboda varv. Detta varv har ca 500 anställda och har under den senaste tiden blivit synnerligen illa behandlat av Svenska Varvs ledning.

Samtidigt som en av landshövdingen i Stockholms län initierad utredning lades fram och samtidigt som varvsfrågorna skulle behandlas av riksdagen log Svenska Varvs ledning sig före att kräva MBL-förhandlingar om nedläggning av Finnboda. På etl upprörande sätt har Finnbodas framtidsmöjligheter skadats av denna åtgärd. Självfallet uppslår som följd härav en stor osäkerhet hos varvels kundkrets.

Nu skall Finnbodas framtidsmöjligheter behandlas i den särskilda kommissionen. Det betyder på intet sätt att Finnbodas framlid är tryggad. Det betyder däremot att det blir möjligt all ingående granska varvels

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa varvsfrågor

framtidsmöjligheter.

Det är min förhoppning att kommissionen arbetar så, alt de lokala representanterna för facket och ledningen för varvet för lägga fram sin syn på varvets framlid. Den numera ökända analysgruppen lämnade ju sin syn på varvet ulan alt över huvud taget ha besökt detta och utan all ens ha varit i kontakt med varvets ledning eller personalorganisationer.

Varvskommissionens arbete bör naturligtvis också grundas på insikten om att Svenska Varv inle har någon vilja alt driva Finnboda, Samma inställning lill varvet kan tyvärr också utläsas av industriministerns och departementets agerande i Finnbodafrågan, Varvsledningens och departementets syn på Finnboda grundas på etl bristfälligt underiag, och det är nödvändigt att kommissionen har klart för sig det elaka spel som under åren bedrivits i Finnbodafrågan, Här syftar jag på den uppenbarligen bristfälliga ledningsfunktion som moderbolaget bestått Finnboda med.

Den parad av personer i ledande funktioner som passerat revy på Finnboda talar sill lydliga språk. Den stora flyldockans kondition är ytterst beklagansvärd och har i stället för att bli en tillgång för varvet närmast blivit en belastning. Den samlade förtuslbelaslning som lagts på Finnboda har också sin förklaring i tidigare försyndelsersom, när varvets nya inriktning för några år sedan bestämdes, i fortsättningen inte borde belasta varvet.

Alt Finnboda har stor betydelse för näringslivet i det här området, för den framlida näringsstrukturen, för hamnverksamheten på ostkusten och i Mälaren, för katastrofberedskapen och för marinens försvarsberedskap inser de flesta, dock inte de ansvariga i Svenska Varvs ledning och herrarna i industridepartementet. Alla argument för elt bevarande av Finnboda har skjutits åt sidan. Varvskommissionen bör i sitt arbete observera de negativa intressen som finns representerade i Svenska Varvs ledning och i departementet och försöka arbeta oberoende av dessa destruktiva krafter.

Beträffande dagens diskussion vill jag göra en enda kommentar. Ett par av moderata samlingspartiets ledamöter har antytt alt Volvo trots arbetslösheten i Göteborg skulle ha svårighet att anställa arbetskraft. Själva styrkan i den svenska industrin är folkets vilja lill arbete, men Volvo har en anställnings- och utgallringspolilik, som sanneriigen inle är invändningsfri. Detta har sysselsältningsulredningen ganska nyligen konstaterat. Jag erinrar mig att sysselsältningsulredningens sekreterare i en kommentar gjorde gällande att Volvo ingalunda var värst i fråga om detta. Andra förelag uppträder vanligen än mer utmanande. Alt då framkasta beskyllningar om att de svenska arbetarna saknar vilja till arbete på del sätt som skett här under förmiddagen är upprörande.

Herrtalman! Jag yrkar bifall lill de socialdemokratiska reservalionersom är fogade vid utskottets betänkande.

STEN SVENSSON (m):

Herr talman! Förutsättningarna för alt kunna bereda arbete åt alla måste baseras på elt konkurrenskraftigt näringsliv. Vår ekonomiska framtid beror på möjligheterna att hävda oss på de internationella marknaderna. Innovationer och produktutveckling är av avgörande betydelse för del svenska .näringslivets förmåga att hävda sig i den internationella konkurrensen.

De åtgärder som riksdagen nu lar ställning lill måste syfta till alt minska de finansiella hindren för angelägna och oundvikliga strukturförändringar. Del måste bli fråga om omställningar vad gäller produktionsinriktning, teknisk uppläggning och arbetsorganisation. Företagens uppgift i en marknadsekonomi är att tillgodose den efterfrågan av produkter som existerar i verkligheten.

Emellertid betyder punktvis insatta stödinsatser i den nu aktuella branschen - liksom i alla andra branscher - stor risk för att konkurrensen snedvrids och alt en utslagning av företag kan komma alt ske på annat håll än där insatserna har gjorts.

I motionen 71 har jag tillsammans med Sven Eric Lorentzon tagit upp de mindre och medelstora varvens situation. Vi menar att de åtgärder som föreslagits i regeringens proposition kan medföra alt problemen fiytlas lill andra i dag lönsamma och utvecklingsbara förelag. Det kan röra sig om mindre varv - ofta på mindre orter - som befinner sig i en sådan situation.

Del är viktigt alt se problemen i deras större sammanhang. Vid flera av de mindre statliga varven har en avsevärd del av kapaciteten använts för tillverkning av sektioner för slorvarven. När denna sysselsättning faller bort ersätts den genom alt varven i fråga övergår till att bygga mindre och medelstora handelsfartyg.

Man ger sig då in på den marknad som tidigare dominerats av de privatägda mindre och medelstora varven. Detta sker vid en tidpunkt när den svaga rederikonjunkturen medför att efterfrågan på mindre tonnage är svag.

Det skulle, herr talman, vara utomordentligt olyckligt om de i propositionen föreslagna medlen skulle användas på elt sådant sätt alt de underlättade för de statliga varven alt la över de privata mindre och medelstora varvens marknad. Risken för nedläggning av sådana varv skulle då bli uppenbar.

Att ge stora föriustläckningsersättningar till statliga varv som konkurrerar med privata varv - utan att motsvarande bidrag kommer de privata varven lill del - kan, som branschens företrädare har påpekat inför utskottet, på sikt inte vara försvarbart.

Vi skall komma ihåg en sak: de små privatägda varven har hela liden haft
sin marknad. De har heller inte begärt att fö något statligt stöd. Närde drabbas
av den smiltoeffekl som utvecklingen för de statliga slorvarven uppenbar
ligen har åstadkommit har de påpekat för statsmakterna det angelägna i all
dessa förelag behandlas så alt de även i framliden kan bevara sin konkur
renskraft. '

Det är mot denna bakgrundsbeskrivning som vi motionärer begär alt

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa varvsfrågor

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa varvsfrågor

riksdagen skall ta på sig ett ansvar för vad som sker. Vad saken gäller är all de förändringar som vi nu skall besluta om inle för genomföras på elt sätt som skapar problem i andra förelag, vilka i dag kan klara sig ulan statens stöd.

Dessa påpekanden bör, menar vi, leda lill en mer nyanserad bedömning av på vilket sätt insatserna förstod lill varvsnäringen skall fullföljas. Riksdagen bör - anför vi i motionen - i anslutning till behandlingen av propositionen uttala att de åtgärder som nu föreslås inle för utformas så alt de på något sätt påverkar de mindre varven och den därvid berörda rederinäringen.

Det är därför glädjande, som flera talare redan har påpekat, att ett enigt utskott slår fast den stora betydelse de små och medelstora varven har, bl. a. för sysselsättningen på resp. ort.

Utskottet föreslår riksdagen uttala att ett mera konkret förslag rörande de mindre och medelstora varvens slrukturuiveckling utarbetas samt alt en särskild kommission tillsätts för delta ändamål.

Beträffande vad som anförts i motionen 71 - om krav på att varvssiödet skall vara konkurrensneutralt - förutsätter utskottet att de refererade synpunkterna och önskemålen beaktas i kommissionens arbete.

De privata varven kan inte - såsom de statliga - påräkna såväl stöd lill farlygsbeslällare som täckning i efterhand av förluster. Riksdagens uttalande på denna punkt innebär således att den föreslagna kommissionen för en betydelsefull uppgift. Kommissionen måste la sådana intialiv att den eftersträvade konkurrensneutraliteten kan uppnås!

Varvs- och rederinäringarna kännetecknas inle bara av de mycket stora kapitalbelopp som varje byggnadskonlrakl avser. Det ställs också mycket stora krav på snabbhet i beslutsprocesserna. Den formella handläggningen av låne- och kredilärenden anses av både varvs- och rederinäringen vara alltför byråkratisk.

För att närmare kunna belysa behandlingsgången för kreditgarantier och avskrivningslån för skeppsbyggnader - där författningen föreskriver regeringsbeslut - har jag inhämtat upplysningar rörande elt ärendes handläggning.

Det exempel som valts är etl ärende som är väl förberett från början och inte behövt vila för kompletterande upplysningar. Det bör också observeras all del -såvitt jag kunnat finna av de upplysningar som jag fött - inte har funnits några skäl alt under handläggningen ifrågasätta vare sig rederiets eller varvels ekonomiska ställning. Del är alltså elt konkret exempel på en normal handläggningstid, vilket ger rättvisa åt bedömning av själva principfrågan.

Ärendets gång är följande, så långt det går all utläsa ur offentliga protokoll:

Den 13 januari är resp. rederi och varv överens om skeppsbygget och skickar samma dag en ansökan om avskrivningslån och kreditgarantier till nämnden för fariygskreditgaranlier. Nämnden behandlar ärendet i början av februari och tillstyrker ansökningarna. Ärendet går därefter till riksgäldsfull-mäklige, efiersom del är den myndighet som har att effektuera besluten.

Ärendet vidarebefordras därefter lill regeringen, som i det aktuella fallet fattar sitt beslut den 30 mars. Sedan riksgäldsfullmäklige därefter fallat beslut

om erforderliga kreditgarantier till rederiet, resp. varvet för byggnadsfinansieringen, expedieras ärendet den 10 maj - dvs. ca fyra månader efter det ansökan insändes. När dylika ärenden väl har kommit så långt löper de snabbare efter inarbetade rutiner. Men liden innan är besvärande lång och kan åstadkomma svåra produklionsstörningar.

I vår motion har vi tagit upp dessa problem. 1 motionen eftertyser vi en organisatorisk lösning som kan förenkla handläggningen av låne- och krediiärendena.

För att förenkla handläggningen och därigenom vinna lid har branschens företrädare föreslagit att fartygskreditnämnden underställs regeringen direkt och att riksgäldsfullmäktige därför frikopplas från handläggningen. Då dessa synpunkter är beaktansvärda är del välbetänkt - som föredraganden har anfört i propositionen - alt frågorna blir föremål för översyn.

Ett annat alternativ - påpekar vi motionärer - är att samordna handläggningen hos fartygskreditnämnden med riksgäldskonlorets handläggning, vilket förutsätter vissa organisatoriska förändringar. Oavsett vilken lösning som väljs skall målsättningen vara alt forenkla och inle minst förkorta handläggningsliderna.

Ulskollel anser att det är värdefullt all den angivna översynen kommer till stånd. Det är inte minst angeläget, uttalar näringsutskottet i betänkandet, att man undersöker möjligheterna all förkorta handläggningsliderna. Enligt min mening skulle detta bli ett värdefullt bidrag till den eftersträvade avbyråkra-liseringen i samhället som den tidigare trepartiregeringen uttalade sig för. Jag hoppas alt den nuvarande enpartiregeringen kommer all fullfölja sådana ambitioner.

Del är, herr talman, värt alt uppmärksamma statens övriga engagemang inom den totala varvs- och rederinäringen. Genom sina engagemang inom varvsindustrin har staten blivit hel- eller delägare till 3,5 miljoner dödvikts-ton. Under nästa år - då Kockums tillkommer - blir tonnagemängden 5,8 miljoner lon, dvs. en ökning med 2,3 miljoner ton. Som jämförelse kan nämnas att statens handelsflotta då blir nästan lika stor som den som samtliga medlemmar inom Sveriges redareförening sammanlagt har. Därmed torde den svenska staten snart kunna tävla med väridens största rederier i Ostasien. Med sina 47 tank-, bulk- och kombinationsfarlyg blir den ståtlige ägaren en av världens i särklass största redare.

De flesta fartygen seglar under norsk eller brittisk flagg. Under svensk flagg seglar enbart elt fölal. Till bilden hör alt den statliga varvskoncernen genom sill rederi AB Zenit sedan några år är delägare i och har andra stora intressen i en fiotla fartyg som styrs av Team-Ship Holding Co, Ltd, i skalteparadisel Guernsey, De uppgifter som jag inhämtat kommer inom kort alt redovisas mera utförligt i Svensk Sjöfarts Tidning,

I den sammanställning som uppgifterna bygger pä har inle medtagits de fartyg som Svenska Varv har kvar på grund av sin lagerproduklion eller som man tvingats behålla till följd av uteblivna betalningar. Dessa fartyg representerar etl värde av mer än en miljard kronor. Även mot den här bakgrunden är del angeläget all följa upp vilken betydelse statens engage-

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa varvsfrågor

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa vaiysfrågor

mang kan fö för den fortsalla utvecklingen vad gäller övriga företagsenheter inom vår totala varvs- och rederinäring.

Det är i nuvarande situation vanskligt alt göra någon prognos för varvs- och rederinäringens framtid. Företagen är givelvis beroende av den utländska konkurrensen, den inhemska kostnadsutvecklingen och den egna skickligheten på skilda nivåer. Det finns dock, herr talman, en vilja hos alla parleran bemästra problemen, men insikten om problemen borde ha funnits för sex sju år sedan.

Jag ber all fö yrka bifall lill utskottets hemställan vad gäller avsnittet om de mindre och medelstora varven. I övrigt vill jag i likhet med Eric Hovhammar yrka bifall till samtliga moderata reservationer.

100

ALFRED HÅKANSSON (c):

Herr talman! Den proposition om vissa varvsfrågor som nu behandlas är en fortsättning på de närmast föregående årens behandling av samma ämne. Jag skall helt kort bara framföra några synpunkter som har nära anknytning till Öresundsvarvet.

De första goda åren av 1970-talel med skälig lönsamhet för varvsnäringen medförde en snabb ökning av tonnaget. Efter oljekrisen 1973-1974 och den därefter långvariga lågkonjunkturen i industriländerna har varvsnäringen råkat i en djup slrukturkris. Då den reducering som tidigare beslutats inle anses vara tillräcklig förestår ytteriigare begränsningar.

Den minskade efterfrågan och den hårda kostnadskonkurrensen, bl. a. från nytillkommande varvsnationer, har medfört betydande svårigheter för svensk varvsindustri,som i dag inte kan producera till självkostnadspris utan är beroende av olika stöd och bidrag. En nödvändig reducering av kapaciteten inom varvsindustrin har skett vid tidigare tillfällen, och den må gälla även fortsättningsvis. Den skall enligt uttalanden ske i balanserad takt och i socialt acceptabla former.

De nedskärningar och andra förändringar som kommer att göras medför svårigheter för berörda orter. Men svårigheterna kan vara starkt varierande, beroende på vilken dominans som företagets - i detta fall varvels - antal sysselsatta har i förhållande lill det totala antalet sysselsatta inom bygden. Öresundsvarvet haren sådan dominerande ställning med mellan 40 och 50 % av de inom Landskrona kommun industrisysselsatta. Denna avgörande roll är främst märkbar för Landskrona kommun men också för hela regionens arbetsmarknad.

Öresundsvarvet har hög produktionskapacitet och effektivitet, vilket under normala förhållanden medfört goda ekonomiska resultat. Den lill varvet hörande treåriga verkstadsskolan har bidragit lill god personalutbildning och därmed starkt medverkat till företagets goda produktionsresultat.

Öresundsvarveis anläggningar, där man under de senaste åren investerat ca 200 milj. kr., kan i dag betraktas som moderna och väl lämpade föratl möta

framtiden med den fariygsefterfrågan som kan förväntas från svenska och utländska redare in på 1980-lalel. Varvet är specialist på tekniskt utvecklade specialfartyg, t. ex. högmoderna kylfariyg.

Varvet har genom de gångna årens goda resultat visat sig vara en företagsmässigi lämplig enhet, vilken även i fortsättningen bör ha en produktionsinriktning på byggande av specialfartyg. Där bör också finnas en reparaiionsavdelning jämte en nytillkommen avdelning för alternativ produktion. Den nödvändiga strukturförändring som måste ske bör åstadkommas med insatser från olika håll - från såväl förelaget självt som från samhällets sida. Förelagen, i detta fall varven, bör anförtros en stor självständighet när det gäller att finna sin nya roll.

Vid studium av ambitionen hos Öresundsvarvel - såväl hos förelagsledning som hos de anställda - finner man alt det föreligger en vilja att skapa framtida förutsättningar för att överleva trots de svåra uppgifter som finns.

Det gäller att på sikt skapa företagsekonomisk lönsamhet. För den produktion av alternativa produkter som skall förekomma gäller alt hålla konkurrensneutralitet, så att inle andra verksamheter inom landet av motsvarande slag för svårigheter. Här måste till en kraftig satsning på forskning och utveckling av dessa nya produklslag, och del är insatser som bör ske snabbt.

Frågan om vilken organisationsform som bör bli gällande för Svenska Varv bör noga övervägas. De olika varvsenheterna bör ges en stor självständighet men därtill vara öppna för samarbete med varandra. Kanske detta samarbete bör fö viss fastare markering i något fall - som t. ex. en viss samordning mellan Öresunds- och Kockumsvarven, om detta kan medföra underlag för en konkurrenskraftigare enhet.

För de sysselsättningstillfällen som försvinner vid varven trots olika insatser där bör skapas nya arbetstillfällen inom regionerna.

Herr talman! De arbetsmarknadspoliliska insatserna måste därför inriktas på all skapa nya sysselsättningar inom dessa områden, så att det totala antalet sysselsatta i möjligaste mån kan bibehållas.

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa varvsfrågor

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa varvsfrågor

102

Det är naturligtvis väldigt angelägel alt behålla del kunnande som finns på varven. Dessutom är den här branschen osäker, och man vet inle hur bilden kommer att se ut om några år, exempelvis 1981. Faktum är också att under den lid som dessa frågor har behandlats i ulskollel och i regeringen har ändå skett litet grand som man kan betrakta som positivt, Uddevallavarvel har fött nya beställningar på en viss typ av tankfartyg, som av många betraktas som helt värdelös att över huvud taget satsa på. Vi vet vidare att man i Göteborg har fött order på en flytande fabrik till Pakistan. Därför gäller det naturligtvis, som vi alltid sagt från socialdemokratiskt håll i olika sammanhang, att hålla huvudet kallt, avvakta och se på de här frågorna på sikt. Vi kan inte sparka ut människor innan vi kan bedöma det hela i litet längre perspektiv. Och om nedläggningar måste ske är del nödvändigt all ha alternativ sysselsättning all erbjuda.

Men vad händer sedan, när de två åren gått? Ingen kan ge svar på den frågan. Men föredragande statsrådet - och även utskottet - säger all del kanske kan bedömas bättre i slutet av planeringsperioden. Del är väldigt viktigt att här klart markera att det inte är något slutgiltigt beslut som säger att del kommer alt bli på del här sättet med varvsnäringen, utan helt klart måste vi fatta nya beslut om just varvsstrukturen i framtiden. . I propositionen föreslås viss inriktning av den framlida beläggningsverk-samhelen vid varven mot bakgrund av det beroende som finns på en del olika enheter. Det har talats om beroende i olika sammanhang. Föregående talare talade om hur del ser ut i Landskrona.

Det är naturligtvis inget all skryta med att Uddevalla kommun och regionen där är mest beroende av verksamheten vid Uddevallavarvet, efiersom över 50 96 av samtliga industrisysselsatta är verksamma vid varvet. Det är ofta en belastning med etl sådant beroende, eftersom det inte finns alternativ till sysselsättning, som man kanske i många stycken skulle ha önskat sig.

I propositionen sägs all Uddevallavarvet i första hand skall fö order. 1 den socialdemokratiska partimotionen begär vi ett förtydligande av det uttalandet. Vi menar att detta självfallet måste innebära all fartygsproduktion bedrivs även vid Arendals-och Öresundsvarven,särskilt underde första åren innan man klarat ut hur verksamheten skall se ut och på vilket sätt man kan utveckla alternativa produkter.

Av någon anledning har man i utskottet utgått ifrån att den socialdemokratiska motionen i del här stycket är kritisk lill propositionen. Men jag vill inte göra någon annan tolkning än att vår partimotion inte är kritisk utan handlar om etl förtydligande av att man självfallet skall kunna producera fartyg även vid Arendals- och Öresundsvarven.

Vad jag tycker är allvarligt i del här stycket är att man överlåter detta för avgörande till Svenska Varvs ledning. Del måste vara fel. Det måste vara riksdagen som skall avgöra inriktningen för den svenska varvsindustrin. Det kan inle vara rimligt att överiåta det lill ledningen för Svenska Varv. Utgångspunkterna i skrivningarna handlar ju om på vilket sätt man kan förändra varvsstrukluren i framtiden. Därför yrkar jag bifall till den

socialdemokratiska partimotionen 141 av Olof Palme m. fl., yrkande 1.

Propositionen tarockså upp inriktningen för Uddevallavarvets dotterbolag Skandiaverken. Del sägs där att om man kan skapa alternativ verksamhet vid Skandiaverken så kan varvsproduklion föras över lill Uddevallavarvet. Vid Uddevallavarvel finns en enhet som bedriver motorproduktion, och vid Skandiaverken tillverkas lill en del hjälpmotorer. Det är då självklart att om man inle kan räkna sig det till godo vid varvet så blir del kanske svårt alt upprätthålla den produktion som man kommer all ha under etl par års tid.

Av någon anledning gillar inte utskottet alt markera att man kan räkna på del sättet, som skisserats i propositionen och i en motion. Utskottet säger alt det råder enighet i stort om en kapacilelsneddragning vid storvarven.

Jag förstår in te riktigt utskottets sifferexercis idet här sammanhanget. Man är enig om en kapacitetsneddragning för nyproduktionen vid de svenska varven. Men om man då skapar alternativ verksamhet i ett dotterbolag lill Uddevallavarvel måste del ju innebära alt den varvsverksamhet som har bedrivits övergår i annan verksamhet, och därmed har den reducerats just genom nyproduktionen.

Det är egentligen ganska ointressant om del är ett dotterbolag lill Uddevallavarvel eller elt annat företag som tar sig an arbetskraften eller hur man inriktar.produktionen. Väsentligt i dessa stycken är att klara ut alt de människor som arbetar i Skandiaverken tycker ungefär som så: Del viktigaste är inte om vi tillverkar del eller del, utan del viktigaste är alt vi har ett meningsfullt arbete i framtiden.

Man säger alt det inle finns någon anledning för utskottet alt göra något speciellt uttalande för etl särskilt varv. Låt vara om man räknar enligt den modell som jag här nyss har nämnt. Har elt förelag klarat en omställning lill alternativ produktion - oavsett om det är i Uddevalla eller på något annat ställe - har del lett lill all del har minskat kapaciteten i stort när del gäller nyproduktionen. Därför måste den delen kunna räknas ifrån nedskärningssiffrorna.

Utskottet ger alltså ingen klarhet när det gäller dessa bilar ulan säger att det inle finns någon anledning att göra något speciellt uttalande för etl särskilt varv. Men låt mig betona, herr talman, all Uddevallavarvet befinner sig i en speciell situation när det gäller produktion av motorer och hjälpmotorer. Skär man bort dessa bilar, innebär del all Uddevallavarvel relativt sett i förhållande lill de övriga varven drabbas hårdare, efiersom produktionen av motorer och hjälpmotorer inte är inräknad beträffande övriga varv. Del gäller naturiigtvis alt kunna klara den produktionen under den lid som man har ställt i utsikt. Därför finner jag ingen annan möjlighet än att yrka bifall till motionen 132, yrkande 2.

Herr talman! Uddevallaregionen är, som ingående har berörts i utskotts-betänkandet och i propositionen, beroende av denna varvsverksamhet. Jag nämnde alt över 50 96 av de industrisysselsatta arbetar vid varven. 1 200 människor går ulan arbete i Uddevalladistriklet. Därtill kommer de som är föremål för olika former av beredskapsjobb osv. - ganska kortsiktiga arbeten.

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa vaiysfrågor

103

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa varvsfrågor

Några andra alternativ i regionen finns inte och har inte funnits på många år. Vi vet att i Uddevallaregionen finns en del företag som lever i stort sett för dagen. Den enda verksamhet som är ganska säker är verksamheten vid lasarettet och möjligen också vid regementet.

Mot bakgrund av delta beroende och den stora satsning som statsmakterna ändå har gjort med 600-700 milj. kr. på investeringar under de senaste åren utgår jag från alt Uddevallavarvet på sikt måste bli kvar. Jag hoppas all nästa varvsbeslut om något år eller två, när vi har en klarare bild av hur del .ser ut i denna värid, kommer att grundas på både samhällsekonomiska och företagsekonomiska bedömningar.

Intill dess är det naturiigtvis viktigt att berörda människor kan känna trygghet och får arbeta med de produkter som de är vana vid, efiersom Uddevallavarvel har order för två år framåt. Jag utgår från all de får arbeta med de nya order som företaget har fått under den senaste liden.

104

1 detta anförande instämde Tyra Johansson (s).

RUNE JOHANSSON i Ljungby (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall bara ta upp en detalj i Lennart Nilssons anförande, nämligen den skrivning som han påtalade beträffande Uddevallavarvet.

1 propositionen stod det att i första hand skall nyproduktion av fartyg förläggas lill Uddevalla. Del är riktigt, som herr Nilsson framhållit, alt i den socialdemokratiska motionen hade vi skrivit alt farlygsproduklion skall kunna påbörjas också vid Öresundsvarvel och Arendalsvarvet. När vi så småningom kunde bli överens om skrivningen beträffande anställningstryggheten, så är del självklart att det tar över myckel annat. Anställningstryggheten för de två närmaste åren gäller vid samtliga varv, självfallet då också Uddevallavarvet. Den gäller nalurtigtvis också Arendalsvarvet och Öresundsvarvet, och i den mån det kommer in order på fartyg kan Svenska Varv lägga dem vid såväl Öresundsvarvet som Arendalsvarvet, även om man i trepartiregeringens propositionsutkast inte hade tänkt sig det.

Vi fann därför i näringsutskollet alt som etl komplement till anställningstryggheten var det rimligare att göra del uttalande som finns i utskottets betänkande, där vi säger: "Vid planeringen av neddragningen skall hänsyn las lill bibehållen effektivitet i produktionen och varvens möjligheter all leverera beställda fartyg inom avtalade tidsramar" Detta är skrivet inte minst med tanke på de nya order som har tillfallit Uddevallavarvet. Det innebär ju i princip att om personalstyrkan behålls oförändrad vid Uddevallavarvel, säg del närmaste året eller kanske de två åren, så äger man inom Svenska Varv i samarbete med Uddevallavarvet att klara den uppgiften.

Del måste, tycker jag, för varvels vidkommande och för Uddevallaregionens le sig mera tilltalande än enbart en skrivning om alt nyproduktion av fartyg i första hand skall föriäggas till Uddevallavarvel. Utskottets skrivning tillgodoser ju det intresse som herr Nilsson har uttalat, nämligen att man inom tidsramar klarar de beställningar som man tar på sig.

LENNART NILSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag noterar med tillfredsställelse alt skrivningen innebär, med hänsyn till de omständigheter Rune Johansson har berört, att de människor som arbetar vid Uddevallavarvel kommer att få arbeta där och utföra de order som placeras hos varvet.

Del är möjligt all det är tidspressen som gjort alt det är litet slarvigt skrivet, men utskottet framhåller i betänkandet att även i "den senare motionen" -därmed avses moderatmoiionen - "kritiseras uttalandel i propositionen all Uddevallavarvet i första hand skall beläggas med de farlygsorder som erhålles". Jag har aldrig uppfattat den socialdemokratiska partimotionen på det sättet all den varit kritisk i del här sammanhanget utan att del har handlat om ett förtydligande.

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa varvsfragor

KJELL MATTSSON (c):

Herr talman! I motion nr 132 har jag tillsammans med etl par kolleger väckt elt antal förslag som vi tycker borde återfinnas i riksdagens beslut angående varvsnäringen, I det första förslaget har vi gått in på den omstrukturering av varvsnäringen som samfällt bedömts nödvändig och den lidsperiod man skulle behöva ta i anspråk för att genomföra den så att det blir minsta möjliga problem för de orter som drabbas.

Nu har debatten hela förmiddagen handlat om de olika förslag rörande varvsnäringens struktur som propositionen och parlimotionerna innehåller, ochjag skall därför inle utveckla den delen av våra synpunkter mer. Jag bara konstaterar att egentligen är del inget av de förslag som föreligger i propositionen, från utskottets majoritet eller i reservationerna, som är helt bra. Vid min bedömning har jag kommit fram lill att del riktigaste dock är all följa den linje som centerpartiets reservation anvisar.

Jag skall däremot gå in på några av de andra yrkandena mera detaljerat. Vi har redan i motionen sagt att de yrkanden vi kommer fram med här är avgränsade till Uddevallaregionen och Uddevallavarvet.

Jag skall börja med det som berörs i propositionen på s. 9, att Uddevalla-varvets dotterbolag Skandiaverken i Lysekil möjligen kan föras över till annan verksamhet. Vi har ansett det angelägel att i riksdagsbeslutet få en bättre precisering av vad som avses. Vi vet att del i dag pågår arbete med alt skaffa fram nya produkter lill Skandiaverken. Svenska Varvs utvecklingsavdelning har projekt som man nu diskuterar, och kommun och landsting har på olika sätt lämnat tips som nu bearbetas. Vi menar att det är myckel värdefullt för delta arbete alt ha klart,att om företaget om något år förvandlas ifrån att vara en underleverantör i huvudsak i varvsnäringen lill alt i stället bli en vanlig verkstadsindustri, borde det då också räknas de anställda vid Uddevallavarvel lill godo på så sätt alt den kapacitet som skall vara kvar för farlygsbyggande blir något högre. Vi har föreslagit ett uttalande från riksdagens sida i den riktningen.

Tyvärr har näringsutskottet inte ställt upp på del, utan tvärtom i sin skrivning varit negativt till vårt resonemang. Med anledning av den diskussion som nyss ägde rum mellan Lennart Nilsson och Rune Johansson i

105

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa vaiysfrågor

106

Ljungby vill jag dock säga att del är bra att man inle även på denna punkt ändrat propositionen såsom utskottet gjort beträffande Uddevallavarvels ställning som nybyggnadsvarv.

Del talas på olika ställen om varvsorl och varvsregion, och vi har funnit det angelägel alt riksdagen gör någon precisering av vad som menas. Enligt vår bedömning borde de specialinsalser som nu skall göras i samband med omstrukturering av varvsnäringen satsas på del som i andra sammanhang räknas som en arbeismarknadsregion, i delta fall Uddevalla A-region.

Här har arbetsmarknadsutskottet och näringsutskollet gjort en förbättring i förhållande till propositionen. Man har följt etl förslag som länsstyrelsen lagt fram. Det tillfredsställer inle motionärerna helt - del utesluter ju två kommuner - Tanum och Strömstad - som i dag tillhör Uddevalla A-region. De borde ha varit med, tycker vi. När man nu gör specialsalsningar på grund av problem i en bransch är del myckel viktigt alt man inte glömmer bort de regionalpoliliska riktlinjerna. Uddevalla och Lysekil har ju under lång lid varit de expanderande orterna dit arbetskraften från kommunerna i denna A-region sökt sig. Om vi nu med olika insatser har möjligheter att få etableringar lill stånd även i de andra kommunerna än de där Uddevallavarvel och Skandiaverken ligger, har detta precis samma positiva effekt för arbetsmarknaden totalt. Därför ville vi ha förbättring på den punkten.

Detsamma gäller arbetsmarknadspoliliska insatser. Enligt propositionen skall nu byggnadsinvesteringar kunna användas i detta syfte. Vi har pekat på att de skulle kunna användas för industrihusbyggnader.

I propositionen har man nämnt en del konkreta projekt: hamnbyggnader, ombyggnad av järnvägslinjer osv. Vi har därför aktualiserat hamnutbyggnader i Uddevalla,

När man nu satsar stora pengar i arbelsmarknadspolitiski syfte tycker jag det är mycket viktigt all man skapar resurser som har en kontinueriig arbeismarknadseffekl samtidigt som inte statsverket drabbas av löpande driftsulgifter för dem. Den typ av projekt vi här pekar på skulle ha stor betydelse för näringslivet och den regionala utvecklingen i detta område.

Jag vill sedan gå in på en punkt som vi inte berört i vår motion men där utskottet föreslagit en ändring i propositionen, Lennart Nilsson har redan berört detta.

Till skillnad från propositionen säger utskottet att den särställning som Uddevallavarvel skulle ha som nybyggnadsvarv åt Svenska Varv skall tas bort. Utskottet säger alt placeringen av order skall styras helt av Svenska Varv, Jag tycker alt man därmed gör riksdagens beslut i strukturfrågorna ännu luddigare än tidigare och att det för Uddevallavarvet och därmed Uddevallaregionen är elt beklagligt beslut. Jag har visserligen fått en förklaring till tankegången bakom detta från Rune Johansson i Ljungby, men jag tycker ändå att del är felaktigt att på del här sättet la bort vad propositionen på denna punkt föreslagit. Del ärju ett varv som vi har rustat upp för stora summor genom riksdagsbeslut, och det måste - hur man än under övergångstiden löser problemen - vara så att målet för de,samhälleliga

insatserna skall varaatt del ur omstruktureringen kommer fram företagseko-     Nr 59
nomiskt väl avpassade enheter, som helst naturligtvis har möjlighet alt gå     Tisdaeen den
med överskott men som åtminstone kan arbeta på del sättet att statens     in december 1978
lillskolt av kapital blir så litet som över huvud taget är möjligt,                      _

Detta gör att jag i del här avseendet yrkar bifall lill propositionen, vilket yj varvsfråsor innebär avslag på utskottets hemställan under punkten 8,

Låt mig avslutningsvis säga några ord om de olika varvsenhelernas självständighet - en sak som vi tagit upp.

Vi har accepterat och funnit det kanske vara en riklig väg att man under den tid som staten gör stora insatser i fråga om omstrukturering har speciella former för detta, av ty pen Svenska Varv. Men vi tror att när del här arbetet har fått en bättre skärpa skall man gå tillbaka lill au ge så stor självständighet som möjligt ål de olika varvsenheierna och antagligen också ha dem organiserade som varje annan statlig verksamhet genom Statsföretag AB. Vi har inte krävt några omedelbara beslut av riksdagen på denna punkt utan begärt all man skall se över frågan i fortsättningen. I ulskotlsmajoritetens skrivning men även i reservationen på denna punkt har del yrkats avslag på ifrågavarande yrkande i motionen 132. Men jag läser det ändå på det sättet att utskottet är något öppet för alt man skall göra den här omorganisationen och för alt regeringen skall undersöka frågan, eftersom man talar om nödvändigheten av att se över frågan efter det alt Kockums har införlivats i den statliga koncernen. Det gör att jag inle framställer något bifallsyrkande på denna punkt, men jag kan inte heller ansluta mig till hithörande reservation, även om den givits en sådan utformning att den i princip går åt del håll som vi förordat.

Sammanfattningsvis yrkar jag alltså under punkten 8 i utskottets hemställan bifall lill propositionen 132 och under punkten 7 b bifall till motionen 132, yrkandet 2.

INGER LINDQUIST (m):

Herr talman! Del råder så gott som total enighet om all vår svenska varvskapacilet måste skäras ned och dessutom inriktas på framställning av nya typer av fartyg och andra marina produkter än fartyg. Detta kommer att medföra svåra omställningsproblem.

Del är då viktigt att framhålla att den betydande ekonomiska satsning som nu görs på vår svenska varvsindustri grundas på uppfattningen alt varven i framliden skall spela en avgörande roll i vårt näringsliv och tillföra vårt land inkomster.

Marknadsgruppen har i sin rapport framhållit att svensk varvsindustri
jämfört med andra industrigrenar har unika förutsättningar att kunna
utveckla och producera olika slag av anläggningar. Dessa förutsättningar är
knutna lill den specifika typ av organisation som finns inom elt varv. Denna
är anpassad till projektering, administration och produktion av stora, tekniskt
komplicerade objekt med etl stort antal underleverantörer, där produktionen
sker under en relativt kort lidsperiod och där produktens funktion garanteras
vid leveransen. Detta är möjligt genom den stora bredd av kunnande som 107

Nr 59 finns samlad på etl och samma ställe och den yrkesskicklighet som de

Tisdaeen den anställda inom svensk varvsindustri sedan lång lid utvecklat. Svensk

19 december 1978 varvsindustri barett produktionstekniskt och administrativt kunnande som

_____________ ligger på en internationellt sett mycket hög nivå. Anläggningarna är moderna

Vissa vaiysfråsor °''' rationella jämfört med en stor del av de andra varvens, speciellt i Europa. Så långt marknadsgruppen.

Vad jag saknar i både propositionen och betänkandet är en framtidstro. I vår göteborgska moderalmolion har vi framhållit all riksdagen borde uttala att den hyser tilltro till varvsindustrins förmåga att på sikt hävda sig. Utskottet har beklagligtvis inle gjort något uttalande i den riktningen.

Jag ser inte varven från den utgångspunkten att de skulle vara något slags självändamål. Jag tror att kunnandet och yrkesskickligheten hos ledning och anställda kommeratl i framtiden medföra framgångsrika resultat. Jag vet att denna tilltro betyder mycket för varvsledningar och anställda och för att varven skall kunna behålla och få dugande arbetskraft.

De betydande belopp som det nu är fråga om,.satsas enligt min uppfattning för att varven efter en övergångsperiod skall lyckas i sin målsättning att leva vidare på företagsekonomiska grunder och därigenom trygga anställningarna.

Det är viktigt att säga detta, inle minst i varvsledningarnas och de anställdas intresse. De arbetar under pressande förhållanden. De skall finna ut och utveckla nya, tekniskt komplicerade produkter, finna nya marknader och framgångsrikt sälja sina produkter. All betona en ljusare syn på framliden är också viktigt för att man i hela vårt land skall kunna få förståelse för den ekonomiska satsningen på varven. I alltför många debatter påstås att varven gynnas på andra näringars bekostnad. Det är då viktigt att framhålla all del är fråga om en satsning på framtiden för att återskänka varven lönsamhet och återigen låta dem bidra lill vårt lands välstånd.

Jag är inte ensam om min inställning. En initierad bedömare av svensk varvsindustri, Lars-Erik Thunholm, har i en artikel i höst behandlat varvskrisen. Han har där bl. a. framhållit följande:

"De som i dag tror att den svenska varvsindustrin inle har någon framtid utgår från att våra varv inte har en förmåga lill anpassning till nya förutsättningar. Men behöver man verkligen vara så pessimistisk? Varför skulle en industri som tidigare visat prov på utvecklingskraft och anpassningsförmåga plötsligt bli helt statisk? Möjligheterna för en fortsalt utveckling mot tekniskt mera avancerade produkter måste i det längre perspektivet i och för sig bedömas som goda. De grundförutsättningar som varven tidigare byggt sina framgångar på är till stor del fortfarande för handen: moderna produklionsanläggningar, högralionaliserad produktionsteknik, välutbildad arbetskraft, hög teknologisk nivå,en effektiv industriell miljö med en krets av tekniskt avancerade underleverantörer. Dessa förutsättningar har inte försvunnit, bara de utnyttjas på rätt sätt."

Han fortsätter senare: "En nalurtig strävan i all industriell verksamhet när

marknadsförutsättningarna ändras är att pröva sig fram på nya vägar, söka

108 nya marknadssegment eller intressanta nischer där man har möjligheter att

hävda sig i konkurrensen. Det är den processen som de svenska storvarven Nr 59

just nu befinner sig i. Med tanke på den avancerade teknologi, den kreativitet Tisdaeen den

och den innovalionskraft som svensk varvsindustri hittills visat prov på ärdet 19 december 1978

ingen anledning alt vara pessimistisk om deras möjligheter alt komma fram

på den vägen. Man måste emellertid ha klart för sig att en sådan omställning yisn vaiysfråsor nödvändigtvis lar lid."

Lars-Erik Thunholm säger slutligen:

"Den betydelse som varvsindustrin har för sysselsättningen inle bara vid varvsförelagen själva utan hos en stor krets av underieverantörer är skäl nog för ett statligt stöd. Men det är motiverat även med tanke på den roll som varven också i framtiden kan komma att spela för den industriella utvecklingen i vårt land och för vår export. Skulle man inför trycket av de aktuella svårigheterna låta varvsindustrin gå under, skulle vi kasta betydande resurser i sjön. Det vore icke en klok och framsynt näringspolitik."

Om inle någon ulskoltstalesman vill understryka denna framtidstro, vill i varje fall jag klart deklarera att jag tror på varvens framtid. Studerar man varvens historia får man också klart för sig all del ofta varit fråga om stora nedgångar som följts av lysande uppgångar. Något som många haft anledning att konstalera är också alt dystra prognoser ofta slår fel.

Vad jag nu sagt utesluter självfallet inte den verklighelssyn som så gott som alla är ense om, nämligen alt vår svenska varvskapacilet måste skäras ner. Hur minskningen skall ske är del delade meningar om. Jag ansluter mig till den av industriministern i propositionen föreslagna nedskärningen och kommer därföratt stödja utskottets mening i punkten 2 som avser minskning av storvarvens kapacitet.

Jag är utomordentligt nöjd med all utskottet beträffande fördelningen av inkommande order på de olika varven delat den mening som framförts bl. a. i vår göleborska moderalmolion, alt del knappast kan vara lämpligt eller ändamålsenligt alt på förhand binda varvsledningarna genom ett sådant uttalande som görs i propositionen om var eventuella fartygsorder skall placeras. En bedömning härav måste såsom utskottet framhåller utgå från en rad faktorer av teknisk och företagsekonomisk natur, såsom effektivitet och möjlighet all fullfölja tagna order. Ledningen för Svenska Varv bör ha frihet alt i nära samarbete med ledningen för de berörda varvsenheierna göra nödvändiga avvägningar. Utskottet anser därför alt riksdagen inte bör ställa sig bakom anvisningen i propositionen om beläggningsplaneringen inom Svenska Varv.

Jag tycker att utskottets uttalande endast kan tolkas på ett sätt, och jag vet att delta är elt besked som hälsas med stor tillfredsställelse i varje fall vid Arendalsvarvet.

En annan fråga som skulle kunna bli av betydelse för ett annat Göteborgs-
varv, nämligen Cityvarvel, är möjligheten alt nu få bygga broar för försvarets
räkning. Till min förvåning är del endast vi moderater som följt upp Eric
Krönmarks motion nr 131 i detta ärende. Förutom synpunkter som anges i
motionen och i reservationen 11 vill jag peka på att etl igångsättande av
brobyggandet skulle betyda mycket ur beläggningssynpunkt för ett varv som 109

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa varvsfragor

Cityvarvet. Detta varv har också ingående kännedom om konstruktionen och har också, om jag är rätt underrättad, redan tidigare avgivit anbud. Jag hoppas alltså att andra än moderater skall stödja reservationen 11.

1 motion 140 tar Ove Nordstrandh ochjag upp frågan om beslällarstöd. Det är så all många svenska rederier härför avsikt all beställa 8-10 färjor. Så som beställarstödet nu blir utformat ärdet stor risk föratt beställningarna kommer all gå lill ullandel. Vi har därför föreslagit alt riksdagen skall överväga möjligheterna alt skapa ett långsiktigare stöd. Redarföreningen har i skrivelse lill utskottet påtalat delta förhållande. Också socialdemokraterna tar såvitt jag förstår upp just denna fråga i sin motion nr 141, där del sägs:

"F. n. äretl stort anlal färjor aktuella för upphandling av svenska rederier. Med hänsyn lill den speciella typ av fartyg del här gäller bordet föreligga goda förutsättningar för alt efter förhandlingar placera sådana beställningar på svenska varv med hjälp av det stöd som föreslås. Mot den bakgrunden är det angeläget alt regeringen snarast lar etl initiativ till överläggningar med företrädare för dels varven, dels de svenska färjerederierna i syfte att säkerställa all sådana order kan förläggas vid varv i Sverige. Detta skulle ha stor betydelse inte minst för sysselsättningen under de närmaste åren. Ett uttalande av denna innebörd bör göras av riksdagen,"

Så långt den motionen. Jag avvaktade med intresse vad utskottet skulle ha att säga i denna för svenska varv så betydelsefulla fråga. Till min överraskning fann jag alt utskottet inle besvarat vare sig moderatmoiionen eller den socialdemokratiska motionen i denna del. Utskottet börjar med alt tala om en tidigareläggning av statliga beställningar beträffande färjor. Sedan fortsätter utskottet med en redogörelse för innehållet i den socialdemokratiska motionen och skriver därefter: "I propositionen framhålls att del är nödvändigt att med arbetsmarknadspolitiska medel stödja den fortsatta driften vid varven för all skapa ökat rådrum för omställningarna. Utskottet anser sig kunna utgå från alt regeringen på allt sätt söker medverka till att statliga fartygsbeställningar placeras vid svenska varv. Något särskilt uttalande är därför inte påkallat och molionsyrkandel avstyrks alltså."

Under punkt 44 i hemställan talas därefter om statliga beställningar av färjor. Jag vill därför fråga kanske framför allt utskottets socialdemokratiska ledamöter: Avser inte den socialdemokratiska motionen vanliga beställningar av färjor från svenska redare? Om så är fallet, varför har inle utskottet synpunkter på den här viktiga sakfrågan? Förhoppningsvis kan industriministern, som ju väl känner lill vilka färjbeställningar som det är fråga om, goilgöra den missen.

Till sist en randanmärkning. Som ledamot av besvärsnämnden är jag till freds med utskottets förslag all propositionen, såvitt avser besvär över vissa beslut av riksgäldsfullmäktige, avslås. Det var, som utskollet funnit, ett förhastat och illa underbyggt förslag.

det ifrågavarande förslaget förverkligats. Naturligtvis kan man uppleva delta på olika sätt. Man kan avge en förklaring, där man uttrycker sin fulla uppskattning av svensk varvsindustri, sin tilltro lill svensk varvsindustri i internationell konkurrens,och man kan förklaraall man är helt övertygad om all svenska varvsarbeiare och svenska varv besitter etl myckel, mycket högt teknologiskt kunnande, varför slutsatsen kan bli - som i del senaste talet, av Inger Lindquist-elt biträdande av den föreliggande propositionen, som alliså innebärallvi halverar den svenska varvsarbelarkåren från 1974 fram lill idag. När jag säger detta har jag inle räknat med alla de förelag som på ett eller annat sätt betraktas som underleverantörer och har sin försörjning genom varven och som också, om propositionen förverkligas, kommer att bli utan arbete. Det betyder att staplar och skrovhallar inle kommer alt utnyttjas för sina ändamål. Generationers erfarenhet av skeppsbyggeri kommer alt i princip kastas bort.

Del har i dag diskuterats hur den här operationen skall kunna genomföras på ett, som man uttrycker del, socialt acceptabelt sätt. Det hela betraktas av de fiesta som något som man absolut inte kan undgå alt genomföra.

Arbetarpartiet kommunisterna har i motionen 1978/79:128 föreslagit alt hela propositionen 1978/79:49 avslås. Vi gör del därför att vi inle delar propositionens grundsyn.

Bygger då vårt ställningstagande på någon annan analys än den de övriga partierna har haft närde tagit ställning? Svaret på frågan är ett obetingat ja. Vi tror nämligen på svenska varvs framtid i internationell konkurrens, och vi drar därav de enda rimliga slutsatserna. Vi tror inle alt del för Sveriges del är meningsfullt all i framliden tillverka jättetankers, men däremot kommer del alt finnas en marknad för specialfartyg.

Det är djupt olyckligt att del försprång som svensk varvsindustri haft just när det gällt alt tillverka specialfartyg av olika slag, i en varvsindustri som hade en myckel hög teknologisk standard, försvann genom alt de varv som var inriktade på delta offrades i den första varvsnedläggningsomgången. Det var verkligen varv som stod sig i den internationella konkurrensen, just därför alt de hade en produktion som andra inte hade samma förutsättningar för.

Vad vi nu skall göra är all betala priset för alt de privata intressena har bedrivit elt spel med svensk varvsindustri. Nu skall skattebetalarna i allmänhet och varvsarbetarna i synnerhet stå för fiolerna. Just på varvsindustrins område har det nämligen varit fritt fram för all upptänklig spekulation. Det finns inget område i näringslivet där detta varit så framträdande som just inom varvsindustrin. Sveriges varvsarbeiare minns Kockums, Broström, Johnson, Salén, Thordén, Hammar och - icke att förglömma - SE-Banken som de som har bestämt utvecklingen och bäddat för dagens situation.

När sedan liden härför var inne gick det med varven och varvsindustrin som det gått med andra näringsgrenar, nämligen så att staten fick träda in för all stå för avvecklingen. När alltså varv, rederi och bankkapital genom kapitalutförsel, skatteflykt och valutaspekulationer fått sin andel och kört

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa varvsfrågor

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa vaiysfrågor

112

varven i botlen är del vi varvsarbeiare och skattebetalarna i landet som skall städa upp efter den verksamheten.

Herr Huss tog i dag upp de svårigheter som uppstår i relationerna mellan varv och rederi i frågor, där ett beslällarstöd kan diskuteras och där man alltså tänker sig alt låta tredje person betala. Men del är just detta som skett sedan flera decennier i vårt land. Del är kopplingen mellan redare och varv som genom åren möjliggjort att båda dessa parter kunnat sko sig på skattebetalarnas bekostnad. Broströms, Johnsons, Thordéns och Saléns dubbla roller som varvsägare och skeppsredare kan inle vara obekanta för någon i denna församling.

Nu säger kanske någon all detta är överspelal och att en diskussion av denna typ inle löser de problem vi står inför i dag. Jag menar att man inte så lättvindigt kan springa bort från ett grundläggande problem. Det är sättet alt betrakta dessa frågor som avgör, hur vi skall se på framtiden och bedöma de svenska varvens möjligheter att utvecklas och konkurrera på den internationella marknaden i morgon. Jag menar nämligen att de försummelser som kapitalel, dvs, redare och varvsägare, i vårt land gjort sig skyldigt till under en lång period med gyllene år av mycket stora förtjänster, genom iransfusioner mellan varv och rederi och genom kapilalutförsel, genom att bygga varv utomlands och genom att köpa rederinäringar i andra länder, har dragit ur pengar ur den svenska varvsnäringen, vilka skulle ha investerats i svenska varv för alt utveckla dem och deras produkter. Att detta icke har skett är orsaken lill den situation som varven befinner sig i. Ulan denna utveckling hade vi kunnat befinna oss i ett helt annat läge. Den som inle inser detta kommer fram till alt man måste vidta åtgärder som innebär att nedläggningar i dag skall ske.

Jag menar att Sveriges varv och den svenska varvsarbelarkåren under samhällelig ledning och samhälleligt ägande, samt om verkliga framtidsinvesteringar görs, kommer alt bli konkurrenskraftiga. Men det krävs då försl och främst att man avskaffar det förhållande som innebär alt man har olika ägare för varven och för rederierna. Såväl varv som rederier bör alltså nationaliseras.

Del krävs i en andra omgång alt vi inriktar vår handel på andra länder än de som i dag är våra största handelspartner i världen. Jag avser dä naturligtvis att vi måste i större utsträckning inrikta handeln mot de socialistiska länderna och mot progressiva nya stater som har elt dokumenterat lonnagebehov men som i dag tvingats ut på en mycket dyr chartermarknad på grund av att del saknas ekonomiska resurser alt täcka deras behov.

Det är naturiigtvis nödvändigt att produktionen inom varven kompletteras med annan sysselsättning. Del är ingen ny erfarenhet som varvsindustrin gör. Om vi tittar tillbaka på varvsindustrins historia, finner vi att den kännetecknas av loppar och vågdalar och att det alltid har funnits elt behov av all läcka vågdalarna med annan typ av verksamhet. Gölaverken, som har tillverkat allt från broar till flygplan och fartyg, är elt typiskt sådant exempel. Men basen för verksamheten på varven måste givetvis vara att bygga fartyg.

Några talare har, när man har diskuterat röriigheten på arbetsmarknaden, frågat om man inle måste kräva samma rörlighet av varvsarbetare som man kräver av andra arbetare, i exempelvis Norrbotten. Jag tror all det var Olof Johansson som sade detta, och Nils Åsling har varit inne på samma tankegångar. Jag vill då fråga både Olof Johansson och Nils Åsling: Vart vill ni egentligen att varvsarbetarna skall flytta? Vad har ni för arbeten att erbjuda arbetare från såväl Kiruna som Landskrona, Göteborg och alla andra områden som ni på senare år har gjort arbetslösa? Har ni sådana arbeten all erbjuda, kan ni börja med all plocka fram dessa till de 40 000 människor som enbart i Göteborg slår utanför den reguljära arbetsmarknaden. Eller tror möjligtvis Olof Johansson att de 35 000 arbetare i våra sex stora huvudnäringar som ni, under er relativt korta regeringstid, lyckades ställa på gatan saknar arbete därför att de inle är tillräckligt rörliga? Hur röriiga anser ni i så fall att de skall bli? Skall de möjligtvis anpassas till EG:s krav på röriighet över gränserna, eller skall de flytta med de svenska företagen till andra väridsdelar för att där arbeta för lägre lön?

Herr talman! Arbetarpartiet kommunisterna accepterar inle de åtgärder som här föreslås. Vi ser dem som en del av den allmänna nedläggningen och anpassningen av svensk industri, som vi fått så många exempel på under de senaste åren. Herr Åsling sade alt Sverige inle längre kan framstå som elt land som går före när det gäller att anpassa varvsnäringen lill världsmarknadens behov om riksdagen fattar det av utskottet föreslagna beslutet, som han tydligen anser är för blygsamt. Jag är helt övertygad om att Sveriges arbetare, både inom varvsindustrin och andra näringar, skulle ha varit mycket, mycket glada därest Sveriges regering inte varit så angelägen och så beredvillig att effektuera monopolens beställningar och tillgodose kraven på anpassning lill den kapitalistiska krisen i världen.

Vi delar inte socialdemokratins bedömning av varvens framlid. Vi kommer att rösta för avslag på det föreliggande förslaget om nedskärningar. Om vårt förslag faller, vilket det finns anledning alt tro, innebär det naturligtvis inle alt vi därmed känner oss befriade från alt i fortsättningen votera om de förslag som föreligger, och då måste vi naturligtvis välja mellan två onda ting.

Låt mig säga några ord om sysselsättningsgarantin. Jag är helt på det klara med att sysselsältningsgarantin inte nämnvärt kommer alt förbättra läget för varvsarbetarna, som genom det beslut som riksdagen kommer att fatta berövas sina jobb. Men företrädare för sysselsätiningsgaranlin har talat för en markering av behovet av att ge de anställda möjligheter att under den period som återstår träda ut i andra yrkesverksamheter. Jag är själv varvsarbetare, och jag vet alt denna grupp har en myckel speciell utbildning. Del gäller tjänstemän, rörläggare, svetsare och elektriker. Det är elt rätt besvärligt steg för dessa att gå ut på en annan marknad. Utifrån den utgångspunkten tror jag all del är nödvändigt att extraordinära åtgärder vidtas för alt anpassa den arbetskraften till en annan form av verksamhet. Men jag vill säga atl detta är del andra alternativet - det första är atl varvsarbeiare skall få fortsätta all bygga fartyg.

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa varvsfrågor

113

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa varvsfrågor

Låt mig sedan också, eftersom frågan om vad fackföreningens roll skall bli i en sådan situation har varit uppe till diskussion, säga att jag har erfarenheter av fackligt förhandlingsarbete. Jag har därför fullständigt klart för mig atl om man överlämnar åt arbetsgivaren att - ensam och allenarådande - avskeda och plocka ut vem som skall få vara kvar på arbetsplatsen, betyder detta inle någon förbättring för de arbetande människorna. Jag vill understryka vad de har sagt som har betonat vikten av att den fackliga rörelsen verkligen aktivt tillvaratar arbetarrörelsens intresse och de värderingar som har gjorts av arbetarrörelsen och som skall gälla vid avskedande av arbetskraft.

Herr talman! Jag yrkar bifall till motionen 128.

114

PER BERGMAN (s):

Herr talman! De sista meningarna som Rolf Hagel yttrade vill jag gärna instämma i. Jag tycker del är absolut nödvändigt all facket kommer med i den process som förestår på varvsorlerna liksom del för mig också är självklart alt del första som man skall göra för de anställda är att försöka ordna arbete för dem. Försl när delta inte går, måste man- i andra former- finna lösningar på deras försörjningsfråga.

Man skulle ju här kunna hålla en tacksägelsebetraktelse över att de folkpartistiska riksdagsmännens förljusning över propositionen 49, som vi fick läsa om i tidningarna när propositionen kom, inte slog igenom i ulskottsarbetet. Där fann de atl den enda vettiga samarbelsparlnern på vikliga punkter var socialdemokraterna. Del känns skönt alt del var så. De andra partigrupperingarna hade de ingenting gemensamt med sedan dessa fällt upp sitt visir när trepartiregeringen hade spruckit.

Det var dock synd atl intresset inte räckte till etl samlat grepp över hela rederi- och varvsnäringen, såsom vi hade yrkat i vår motion. Det var ju ett utvecklingsfrämjande och framålriklat förslag, men vi får väl nöja oss med att vi fick bekymren för dagen alt lätta - vinner man lid, vinner man kanske något.

Utöver sysselsältningsgarantin och ställningstagandet för de mindre och medelstora varven är det speciellt en fråga till som jag gärna vill kommentera något. Det är den fråga som väcktes i motionen 127 om utbildnings- och omskolningsverksamhet vid de större varven. Hugo Bengtsson, som står försl med sitt namn på den motionen, har behandlat denna fråga i sitt anförande här och redovisat hur utskottet har resonerat. Det är trevligt all höra att verksamheten har betygsatts såsom mycket värdefull och all vägar har anvisats för en finansiering av en fortsällning på den. Den här omskolnings- och utbildningsverksamhelen inom varven är en oskattbar tillgång. Men det gäller inle bara att omskola folk lill andra jobb inom varven eller utanför varven, till andra företag eller lill andra verksamheter. Del ärju på det sättet all om varven skall kunna åla sig tekniskt avancerade arbeten i framliden - uppdrag som kräver myckel stor yrkesskicklighet och kanske också kännedom om konstruktioner som man hittills inte haft någon bekantskap med - är det utomordentligt viktigt atl ha sådana utbildningsresurser så nära knutna lill produktionen som de här utbildningsresurserna är.

så all de är snabbt anpassningsbara direkt lill de beställningar som kommer. De har redan visat sig vara framgångsrika i den omskolningsverksamhel som har bedrivits både vid Cityvarvel i Göteborg och vid Arendalsvarvet i Göteborg. Jag är övertygad om att delsamma gäller även övriga stora varvsorter som har motsvarande verksamhet.

Får jag nu säga någonting annat, som kanske inle är riktigt "passligl" i sådana sammanhang.

1 den nästan obeskrivliga process som har pågått och fortfarande pågår, med neddragning av arbetskapaciteten vid varven, framför allt i Göteborg, där vi har lagt ner två stora varv, har man fått en rad erfarenheter som kan vara av intresse vid del fortsatta arbetet både där och på de andra orterna. Jag skall inte, vare sig i siffror eller på annat sätt, illustrera de svårigheter som institutioner och människor har ställts inför. Framför allt är det fackföreningsfolket som har ställts ansikte mot ansikte med kamrater som de har måst försöka placera om, som exempelvis i Göteborg när Eriksbergsarbelare skulle över lill Arendal och Arendalsarbelare kanske skulle skiljas från sitt varv och flyttas över till något annat arbete eller lill någon form av pensionering. Dessa jobb är oerhört påfrestande, men de har ändå genomförts därför alt facket har känt sitt ansvar för varje medlem.

I den process vi nu har framför oss är det två saker som är viktiga, två saker som vi måste uppnå. De varv som skall vara kvar måste ha en personalsammansällning som gör alt de kan utföra konkurrenskraftiga jobb - yrkessam-mansätlningen måste motsvara del behovet. Det är det ena kravet. Det andra är att de som inte kan rymmas inom dessa verksamheter måste skiljas från dem på etl för dessa människor acceptabelt sätt, och det kan vara en nästan omöjlig uppgift.

Vi människor passar väldigt dåligt in i det rutmönster som paragrafer i lagar och avtal ritar upp för oss - så är det ju. Svenska Varv måste då, tycker jag, använda de ekonomiska resurser de har för alt lösa många i det här sammanhanget besvärliga knutar. Del kan och skall bara ske med fackets medverkan. Med berörda individers beredvillighet kan många knutar säkerligen lösas upp.

Här reser sig säkert en del förelagsledningar, samhällets och organisationernas folk för atl hävda lagars och förordningars giltighet. Men de som står nära och skall föra samtalen med människorna i den praktiska vardagen på arbetsplatserna har kunskaper, omdöme och känsla för detta. Bara resurser ställs till förfogande utanför ordinarie regelsystem kan man klara båda dessa uppgifter, som ibland kommer i besväriig konflikt med varandra.

Jag skiille i det här sammanhanget vilja säga all ett gott resultat förutsätter att facket får vara med på ett avgörande sätt. Och det tror jag man är medveten om när del gäller processen att omvandla våra beslut. Tyvärr har man inte haft samma känsla för atl fackliga representanter skulle vara med även vid utformningen av besluten. Den förnedringens tid borde ligga bakom oss då trepartiregeringen lät fackets folk få läsa i presskommentarer i tidningarna vad som skulle gälla för deras verksamhet. Tyvärr sker samma sak med den nuvarande regeringen.

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa varvsfragor

115

Nr 59 Facket har inom del här området visat etl förutseende, ett intresse och elt

Tisdaeen Hen engagemang som är ovanligt. De första krisungarna i branschen var del

19 riecemher 1978 (fackets folk som väckte samhällets intresse för, och de har nästan blivit

_____________ legendariska genom det. Det finns i alla de olika fackliga organislionerna, på

Vi<;so va ■ f °po- " varvsorlerna, elt stort samhällsansvar och elt ansvar för arbetskamraterna som lar sig uttryck i atl de önskar vara med i diskussionen. Då kan de inte förolämpas så som de förolämpats av den förutvarande regeringen och även av den nuvarande regeringen.

Även den här propositionen föregicks av etl pressmeddelande som skorrar illa i öronen. Där fick man läsa bl. a.:

"För alt säkra överievnadsmöjligheterna för varvsförelagen krävs kraftfulla insatser och ett konstruktivt synsätt från berörda förelagsledningar och fackliga organisationer." Det hade varit skönt om industriministern och regeringen i övrigt hade haft elt konstruktivt synsätt när del gäller den här mycket viktiga relaiionsfrågan. Regeringen borde inse att den är mer än väl representerad när del gäller kunskaper om och erfarenheter av hur kapitalets intressen skall tillvaratas vid företagsnedläggning. Men regeringen saknar erfarenheter av hur löntagarna ser på företagsnedläggningar, och det om något borde ha bjudit dem all ta kontakt med facket i den här frågan. Förklaringen kanske ligger i detta. Kapitalägarna har kanske inget intresse av all veta hur löntagarna ser på frågan, och del slog igenom i den här regeringen.

Jag skulle också vilja säga några ord om de nästan bisarra inslag vi mött i den här debatten. Vi har hittills lyckats överraskande bra, tycker jag, att hålla den här debatten fri från försök alt låta olika orter slå ut varandra. I vårt parti i varje fall kan vi glädja oss åt alt vi har kunnat hålla ihop mellan varvsorterna, som inte försökt konkurrera ut varandra eller hävda sig på varandras bekostnad. Fackels representanter i samtliga organisationer har samma inställning. Så för vi då här uppleva hur Nils Åsling, som är uppifrån Jämtland, och Olof Johansson, som är härifrån Stockholm, i den här diskussionen kastar sig över Göteborg som en speciell hackkyckling. Del är en mycket egendomlig upplevelse.

Nils Åsling säger att det i Göteborg sker en expansion inom näringslivet och alt det där finns en diversifierad arbetsmarknad. Försl tyckte jag han sa alt det var näringslivet som var diversifieral, men Nils Åsling rättade det lill att gälla arbetsmarknaden. Olof Johansson säger all Göteborg är en av de mest privilegierade orterna ur sysselsättningssynpunkt.

Del är märkligt atl Nils Åsling så helt glömt vad han borde ha lärt sig som industriminister. Många andra talare som inte har beröring med Göteborg tyckte att det här var för magslarkt och har försökt lägga lill rätta en del för kammaren.

Det ärju på det sättet att arbetslösheten är stor i Göteborg. Vi är vana vid alt
räkna med Norrland som värst drabbat när det gäller sysselsättningen. Men
om man jämför tre Norriandslän, Norrbottens, Västernorriands och Jämt
lands län, med Göteborg finner man atl Göteborg och Norrbotten ligger på
116 ungefär samma nivå, men all Västernorriands och Jämtlands län ligger bättre

till i statistiken. Siffran för förtidspensionerade, kvarstående arbetssökande, i beredskapsarbeten och arbetsmarknadsutbildning varande i relation lill den arbetande befolkningen är för Göteborg 13 96, Norrbotten 14 96, Västernorrland 11 96 och Jämtland 12 96. Och ändå är Göteborg enligt Olof Johansson en privilegierad ort ur sysselsättningssynpunkt. Förhållandel ärju precis det motsatta.

Herr Åsling säger all det finns ett expanderande näringsliv i Göteborg. Jag vet inle vad han menar med expansion. I verkligheten är det precis motsatsen. De senaste tre åren har 7 000 industrijobb försvunnit i Göteborg. Enligt de planer som myndigheterna i Göteborg räknar med kommer fram lill 1985 ytteriigare 10 000 jobb all försvinna, om man inte drar ner ytteriigare på varven efter 1980.

Enligt Nils Åsling är det alltså expansion att vi har föriorai 7 000 industrijobb de senaste tre åren och har framför oss en ytterligare föriusl av 10 000 jobb. Differentierad arbetsmarknad talade man om, men Göteborg är ju känt för atl t. ex. ha låg sysselsättning för kvinnor. Atl vi har tung industri och en myckel ensidigt sammansatt arbetsmarknad är kända ting, som fiera gånger har sagts i diskussionen.

På den induslriarbetsplals där jag senast arbetade, SKF, är del anställningsstopp sedan mycket länge. Ett par tusen anställda har den minskal med. Del syns ingen ljusning där.

Del är expansion del - i Nils Åslings tappning! Jag vet inte om centerpartisterna i Göteborg tycker atl bilden är riktig. Får man be atl de så småningom talar om huruvida de tycker alt Nils Åslings och Olof Johanssons beskrivning är den korrekta. Det vore skönt om den var riklig, men tyvärr är den det motsatta.

En ledamot av näringsutskottet, herr Glashammar - föriål, jag menar herr Hovhammar - gick vid två tillfällen upp i talarstolen och försökte måla den bild som är så kär i många företagarkretsar: i nedläggningsorter vill arbetarna inte gå till andra jobb som finns på platsen om de garanteras anställningstrygghet.

En kväll råkade jag av en tillfällighet få se ett TV-program från Surle glasbruk. Man påstod alt det var några som kunde ha fött jobb i Älvdalen men inte vill la de jobben därför atl de inte trivdes med dem. De gick hellre kvar och sopade på glasbruket i Surle, för där hade de lön. På Surte glasbruk analyserade man förhållandena. Det visade sig vara ett helt lögnaktigt påslående alt del fanns jobbare på Surte glasbruk som nekade atl la erbjudna arbeten på annat håll, därför alt de inte ansåg dem attraktiva. Det fanns inga sådana jobbare på Surte glasbruk. Del blev också klartagl i TV-programmet samma dag, men bilden skall kvarstå, bilden skall målas, och herr Hovhammar-jag beröm ursäkt för felsägningen nyss - försökte måla samma bild avseende Göteborg och Volvo. Han sade: Volvo behöver svetsare, de finns på Arendal. Där går de alltså och drar kroken och vill inle gå över till Volvo.

Representanter för riksdagen var på Volvo för en tid sedan, och den som hade ögonen öppna måste ha insett alt svetsning på Volvo inle är samma sak

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa varvsfragor

117

Nr 59 som svetsning på Arendal. Det är så stora skillnader däremellan som det kan

Tisrineen den vara-ävenomyrkesgruppernaharsammabeteckning,ulförsammakemiska

19 december 1978 fysikaliska process. Men när det gäller arbetets utförande är del

_____________ punklsvetsning som dominerar på Volvo, och den är automatiserad och

(Z/Vw vaiysfråsor kommer snart alt ulföras av robotar helt och hållet. Det är en mycket enkel process, medan den svetsning som görs på Arendal sker manuellt. Många av utövarna är licenssvetsare - fint folk som har lång utbildning och ständigt kollas i vad avser kunnighet osv. Många arbetsuppgifter som utförs där är alltså specialarbeten.

Det låter väldigt bra alt säga att svetsarna kan fiytlas - om del nu vore så att Volvo behövde mer folk, som man inle kunde få och som gick och drog på varven! Men varven har också sökt svetsare för atl kunna leverera de beställningar de har. När den sista båten skulle gå från Eriksberg var del nödvändigt alt anställa svetsare - för atl man inle skulle missa leveranstiden ulan fö fram bålen snabbt och inom kontraktstiden. Även om man håller på alt lägga ned måste man alltså ha vissa yrkesgrupper lill förfogande för all fullfölja arbetena.

Och än en gång: Del är ett helt annat slags svetsare vid varven än del är som skall punktsvetsa på den tunna bilplåten.

Vidare har Volvo ett dagligt behov av all anställa folk. Vid en sådan stor industri blir det ständig avgång, och jag vet alt del rör sig om 20-25 personer i veckan som av olika skäl lämnar Volvo. Denna avgång ersattes. Det behov som föranleddes av en viss expansion för en tid sedan var lätt alt tillgodose. Det finns inga vakanser på Volvo i dag. Herr Hovhammar måste ha fått falska upplysningar på den punkten. Även om sysselsältningsulredningen visade, som Sivert Andersson tidigare sade, att Volvo har en myckel kräsen anslällningspolitik - och det är allmänt känt hemma att man där sovrar noga -finns det så god tillgång på folk all man tillgodoser sitt behov.

Del finns alltså inga sådana brister som herr Hovhammar talar om. Del ständiga tjatet om all jobbarna, om de får betalt, hellre går på verkstaden och drar kroken än alt ta elt jobb, del har inle fog för sig. Jag vet inle vilka umgängeskretsar herr Hovhammar har, men i de kretsar där jag umgås har man inleden moralen. Där vill man ha ett jobb, ett meningsfullt jobb och etl jobb som man kan behålla för framtiden.

Jag vill med det anförda, herr talman, ställa mig bakom alla yrkanden som Ingvar Svanberg framställde i sitt anförande.

I detta anförande instämde Lisa Mattson, Valter Kristenson, Kurt Hugosson och Doris Håvik (samtliga s).

HOLGER BERGQVIST (fp):

Herr talman! Statligt ekonomiskt stöd lill industriell verksamhet uppfattas

vanligen som en defensiv åtgärd. Det uppfattas också ofta som ett avsteg från

självklara principer i en marknadshushållning. Jag menar atl stödet lill den

svenska varvsindustrin har och skall ges karaktären av offensiv åtgärd. Jag

118 ser inle del statliga slödel lill varvsindustrin som ett avsteg från en sådan

ekonomisk självklarhet som all det slutliga syftet med all produktion är konsumtion, alt tillgodose en efterfrågan, atl tillgodose ett behov.

För alt övertyga om detta skulle jag vilja sälla in varvskrisen i sitt industrihisloriska sammanhang. Om vi inte gör det kan vi lätt drivas till åtgärder som präglas av panik eller resignation. Industrins historia är i väldigt stor utsträckning historien om varor, produkter, som kommit och gått. Det är alltså inte särskilt märkvärdigt att produkter byts ut eller förändras. I det avseendet håller sig varvskrisen till etl klassiskt mönster. Det finns dock ett par mycket speciella inslag i varvsindustrins omställningsprocess. Del ena handlar om varvsproduklernas synnerligen omföngsrika och komplexa karaktär. Del är detta som gör atl vi kan tala om den största omställningsprocessen i vår industriella historia. Och denna den största omställningsprocessen i vår industrihisloria upplever vi samtidigt som vi har den svåraste lågkonjunkturen i modern lid. En sådan konstellation lockar lätt till panikartade åtgärder eller lill uppgivenhel och resignation. Vi har fått höra myckel av sådana inslag i vår varvspolitiska debatt. Låt oss ha is i magen. Vi behöver rådrum. Storleken på denna slrukturkris gör atl vi måste vänta in bättre tider.

Det får bara inle hända alt vi en bil in på 1980-lalel upptäcker vår visionära oförmåga i slutet av 1970-lalel. Det för bara inle hända alt vi en bit in på 1980-lalet upptäcker atl vi har spolierat en för vår ekonomiska framlid helt unik produktionskapacitet. Och med produktionskapacitet menar jag inle bara, ja, inte ens i första hand, anläggningar, maskiner och sådant ulan just den personella produktionskapaciteten. Och när jag talar om den personella produktionskapaciteten så tänker jag inte i första hand på folk som vi kan ha i innovationsrummen ulan mera på folk som finns på verkstadsgolv och kontor. Där finns etl yrkeskunnande när det gäller alt hålla samman stora och komplexa produkter. Den yrkesskickligheten för vi inle spoliera. Den kan komma alt spela en avgörande roll för svensk industris framlid. Men definitivt kan vi inte övertyga oss om detta förrän vi kommit en bil in på 1980-lalel eller åtminstone ett par år framåt för all vi lättare skall kunna överblicka vad som är på gång under 1980-talel när del gäller svensk industris framlid.

Det är mot bakgrund av denna yrkesskicklighet och produktionsförmåga som man har anledning atl fråga sig om inte svensk varvsindustri egentligen internationellt är relativt sett skickligare än svensk bilindustri. Vi för inte glömma att det finns möjligheter i många länder atl ta fram den produktionskapacitet som krävs för atl göra bilar, men all det sannerligen inle är så lätt atl la fram den produktionskapacitet som behövs för all man skall vara beredd atl tillverka teknologiskt avancerade produkter av den storleksordning som är möjlig på våra slorvarv.

Den stora händelsen i svensk varvsindustri just nu är naturligtvis försöken atl finna för just varvsindustrin meningsfulla alternativa produkter. Det är utomordentligt värdefullt alt den debatten kan äga rum efter del att Arendalsvarvet tagit hem en order på en prefabricerad fabrik för konstgödsel till Pakistan. Därmed har vi äntligen fött den länge efterlängtade referens-

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa varvsfrågor

119

Nr 59 anläggningen för del slag av alternativ produktion som bara hör varvsindu-

Tisdaeen den ™ ''"■ ' '' talande exempel på sådana omfångsrika och komplicerade

19 december 1978 Produktersombara varvsindustrin kan klara. Den ordersom Arendal nyligen

_____________ tagit hem är av den slorieksordningen all man kan jämföra den med

Vissa vaiysfråsor byggandet av etl dussintal kvarter i elt slorsiadscity. Det är mot denna bakgrund vi skall vara försikliga då del gäller all diskutera alternativa produkter av den ringa storleksordning som ibland framskymtat i debatten.

För varven handlar det dock inle bara om all fö vara med om den tredje världens industrialisering. Del handlar också om all efter ett antal år fö delta i distributionen av den industrialiserade tredje världens produkter. Detta måste vi ha i åtanke -del glöms ofta bort -då vi diskuterar framtida behov av varvskapacilet av det slag som vi nu övergångsvis måste ge särskilt ekonomiskt stöd. I takt med atl u-länderna industrialiseras, bl. a. på grund av all vi med vår varvsindustri ställer upp med en teknologiskt avancerad produktionskapacitet, så kommer vi atl fö ett ökande behov av varutransporter. När den tiden kommer gäller det atl ha vår varvsindustris produktionskapacitet intakt.

Vad jag hittills sagt, herr talman, är mera övergripande och allmängiltiga argument för de åtgärder som föreslås i proposition och betänkande för alt ge den svenska varvsindustrin en möjlighet alt överleva i avvaktan på bättre lider. Vår induslrihistorias viktigaste omställningsprocess för inle slutbehandlas under en lågkonjunktur, som är en av de svåraste i modern ekonomisk historia. Med det behov som jag menar all framliden kommer all redovisa av produktionskapacileler av de slag som den svenska varvsindustrin representerar blir del en offensiv åtgärd alt hålla denna unika produktionskapacitet vid liv.

Vid sidan av denna mera allmängiltiga argumentering lar jag mig friheten all också något se på den här problematiken från göteborgsk horisont. Del är nu snart 10 år sedan kommunstyrelsens dåvarande ordförande i Göteborg, Lennart Ström, envist började arbeta för att göra klart för statsmakterna att Göteborg inte var en överhettad region. Jag minns uppmärksammade möten med dåvarande industriminister och AMS-generaldireklör. Med Lennart Ströms envishet blev del till slut uppenbarat för statsmakterna all Göteborg inte längre våren överhettad region utan t. o. m. på väg mot en nedfrysning, som skulle kunna länkas fö ytterst allvarliga konsekvenser för svensk industri över huvud tagel. Del är därför uppseendeväckande på gränsen lill en oförskämdhet alt förre industriministern Åsling envisas med all tala om Göteborg på elt sätt som är passerat för fiera år sedan. Låt oss i stället ta vara på de speciella produklionskvaliteler som finns i Göteborg för atl därmed hålla kvar grunden för svensk industris framtida utveckling. Och Göteborgs främsta produktionskapacitet vid sidan av sjöfart och transport är just vad Göleborgsvarven företräder.

Jag är, herr talman, mycket angelägen om all dessa göteborgska

synpunkter inte skall dölja de mera allmängiltiga argument som jag tidigare

120 anfört. Därför skyndar jag mig all säga atl jag även som göteborgare och

kanske alldeles särskilt i den egenskapen vill,påminna om alt de produk- Nr 59

tionskvaliteiersomjagtalai om berör svensk varvsindustri över huvud taget. Tisdaeen den

Vi har en väldigt fint varierad svensk varvsindustri. 1 vårt land finns jg december 1978

varvskvalileier som tillgodoser en myckel differentierad efterfrågan på ____

marknaden. Och vi skall ta vara på alla dessa kvaliteter var de nu än må vara y/ssa vaiysfråsor

belägna - Göteborg, Uddevalla, Landskrona, Malmö, Falkenberg eller

Oskarshamn eller vad del nu kan handla om. Och del handlar alltså inte bara

om de stora varven. Del handlar lika myckel om de små och medelstora

varven. Så måste varvspolitiken utformas atl del ena varvels bröd inle för bli

del andra varvels död.

Avslutningsvis skulle jag, herr talman, vilja uttala några varningens ord till varvsledningarna. Man måste ha klart för sig alt del ekonomiska stöd som varvsindustrin nu för från staten är av övergångsnaiur och har en offensiv karaktär. I en valsituation inför diskuterade leveransavial måste det vara en självklarhet atl länka i förelagsekonomiska och inte i bidragsekonomiska termer. Det är inle bara regering och riksdag och andra statliga organ som skall bära ansvaret för dessa stödpengar lill svensk varvsindustri. Även varvsledningarna måste ta på sig detta ansvar. Om så inte sker löper vi risken atl del statliga ekonomiska stödet blir av defensiv karaktär. Det för bara inle ske. Vi måste länka offensivt och framlidsmässigt.

Därför vill jag, herr talman, som slutord anföra följande: Del är försl då varven kan slå på egna ben i marknadskonkurrensen som framliden är tryggad för svensk varvsindustri.

Jag yrkar bifall lill utskottets förslag.

RUNE TORWALD (c):

Herr talman! När det gäller varvskrisen har turerna föratt fö fram hyggliga förslag alt lindra effekterna varit så många all det är svårt för gemene man all hänga med och atl förslå konsekvenserna av alla mer eller mindre motstridiga förslag till åtgärder som framlagts. Jag kan inte med bästa vilja i världen påstå atl näringsutskoliets betänkande med alla dess reservationer skingrar slöjorna. Men jag vill i alla fall uttrycka den förhoppningen atl riksdagen och så småningom ledningen för Svenska Varv skall lyckas anpassa den svenska varvskapacitelen lill behovet, utan förödande konsekvenser för de anställda och för den svenska samhällsekonomin. Jag har i cenlermolionen nr 40 framlagt en del förslag i delta syfte, som jag nu vill något kommentera.

Inledningsvis är jag tyvärr nödsakad instämma i regeringens pessimistiska syn på de svenska varvens möjligheter atl inom överskådlig lid teckna lönsamma kontrakt på större tank- och lastfartyg. Ett mycket påtagligt exempel på svårigheterna på denna marknad anser jag vara del japanska jätteföretaget Mitsubishis för drygt elt år sedan färdigbyggda, hypermoderna storvarv i Singapore, som inle lyckats teckna elt enda kontrakt, varför hela varvet f n. ligger i "malpåse".

Mot denna bakgrund vill jag än en gång beklaga det faktum att övriga
partier våren 1976 inte stödde centerns initiativ och reservation för en
kraftfull satsning på alternativ produktion vid Göleborgsvarven redan då. 121

Nr 59 Men riksdagsmajoriielen var tyvärr inte mogen alt inför 1976 års val rösta på

T- j 1 ett så inopporiuni - men realistiskt - förslag från centern. Härigenom

I isdagen den o ö

IQ I , , \Q-jo förlorades myckel värdefull planeringstid, varför de japanska varven på detta

_____________ område fått ett olyckligt försprång och redan tecknat vissa order på de

,,. ,. o områden där Göteborgsvarven nu vill satsa resurser på alternativ produk-

Vissa varvsfragor

tion.

Eftersom varven i Göteborg har en allsidigi mycket skicklig ijänstemanna-och arbetarstam, så tror jag dock att det finns goda utsikter att en snar, kraftfull och målmedveten satsning på detta område skall ge värdefull och lönsam sysselsättning på litet sikt. Etl glädjande tecken på att denna optimism är berättigad är naturligtvis Pakistans beställning av en flytande fabrik. Hade centerns förslag 1976 biträtts av riksdagsmajoriteten, hade Arendalsvarvet kanske haft ett par sådana fabriker i orderportföljen och därmed tryggad sysselsättning under de närmaste åren!

Hur skall man nu få order på alternativa produkter? Alla vet att del är svårt att skaffa order på nya produkter, så länge man inle kan hänvisa till anläggningar etc. som man redan gjort och som kan studeras i färdigt skick och i verksamhet. I Göteborg har varven tillgång lill specialister på såväl tjänstemanna- som arbelarsidan - förutom på traditionellt bålbyggeri - på områden som molor-,ångleknik-,rörläggeri-m. fl. konstruktioner. Detta bör öka möjligheterna alt med framgång konkurrera med exempelvis japanerna vid tillverkning av flytande fabriker och hotell. Behov av sådana produkter torde erfarenhetsmässigt förefmnas i flera av de utvecklingsländer som vi inom ramen för u-landsbisiåndet ger betydande ekonomiskt stöd.

Jag är väl medveten om alt många inom SIDA är motståndare lill s. k. bundet bistånd,och under mera normala arbetsmarknadsförhållanden har jag förståelse för delta. Men i den exceptionella situation som de svenska slorvarven nu befinner sig i anser jag det självklart all SIDA bör undersöka möjligheterna atl till vissa länder ge slödel i form av en flytande fabrik, etl flytande hotell, en fartygsdocka etc. som tillverkals av exempelvis Gölaverken. På detta sätt skulle man kanske ganska snabbi få lill stånd elt par anläggningar i u-länderna, som sedan kunde fungera såsom referensanläggningar för de svenska varvens kapacitet på detta område. Sedan borde Götaverken m. fl. med betydligt större utsikt lill framgång kunna konkurrera om andra order världen över. Ordern från Pakistan på en flytande fabrik är värdefull i detta avseende, men ytterligare referensanläggningar behövs.

Man kan fråga sig om inle varven bättre skulle kunna tillgodose angelägna
svenska behov. Ingen torde vara okunnig om att varven de närmaste åren
måste syssla med en hel del olönsam produktion för atl inte bli nödsakade atl
friställa personal. Jag menar dock alt del är angeläget alt i all möjlig mån tillse,
atl dylik förlusibringande produktion inle kommer andra länder till godo. Atl
leverera fartyg lill underpris lill u-länderna befarar jag snabbt kan leda lill
ökad arbetslöshet inom den redan hårt trängda svenska rederinäringen.
Varför då inte i stället inrikta sig på produkter som kan komma del svenska
samhället lill godo? Givetvis måste förlusibringande produktion minimeras,
122 rnen övergångsvis måste den accepteras.

Som exempel på dylik produktion skulle jag vilja nämna bromateriel ål svenska armén, båimateriel ål marinen och fiirjoroch stålbroaråt vägverket. Kanske skulle man under denna rubrik kunna inordna skrotning av äldre eller i vari fall inte hypermoderna lankförtyg. Dylik fartygsskrolning skulle sannolikt också öka den svenska rederinäringens lönsamhet med därmed behållen sysselsättning för sjöfolket.

När del gäller beställning av färjor ål svenska rederier skulle jag vilja citera vad som anförts av Redareföreningen och som i näringsulskottets betänkande redovisas på s. 19: "Elt anlal färjor kommer att byggas för svenska rederiers räkning. Om inle särskilda åtgärder vidtas kommer beställningarna att gå lill utländska varv. De svenska varven är inle konkurrenskraftiga ens om man lar hänsyn lill beställarstödet. Vad som ytterligare behövs är emellertid inle särskilt myckel."

Litet längre ned säger man: "1 Göteborg har man arbetskraft - t. ex. snickare från Eriksberg - som är väl lämpade för de specifika arbetsuppgifter som ingår i byggandet av färjor."

"Varvspolitiken, såväl i Sverige som utomlands, tenderar all skada

sjöfarten.- Bygger man de färjor som svenska rederier ändock kommer

atl beställa, undviker man denna skadeeffekt och flyttar sysselsättningen från utländska varv lill svenska."

Jag anser mig kunna dela dessa synpunkter och hoppas regeringen skall finna vägar all rädda denna sysselsättning ål svenska varv.

Jag anser också alt musiklealerprojektel i Göteborg skulle kunna ge värdefull sysselsättning såväl ål varvs- som byggnadsarbetare, oavsett om man stannar för elt bygge på den s. k. Ullevi-tomlen eller på ett pråmbaserat bygge placerat någonslans mellan Skeppsbron och Lilla Bommen. Jag hoppas därför, att den socialdemokratiska kommunledningen i Göteborg snabbt tar ställning lill hur och var den myckel efterlängtade nya Musiktealern skall byggas, så alt regeringen sedan kan ta ställning lill statsbidragets storlek. Centern vädjardärvid om generositet frän statens sida mot den hårt drabbade Göteborgsregionen. Cenlerkommunalrådet Wessberg har ju redan skaffat garantier för visst ekonomiskt stöd från angränsande landstingskommuners sida för musikteaterprojekiet.

Tyvärr kommenteras detta inte alls av näringsutskollet. Inom energiområdet finns också några projekt, som kan ge viss - inle bara marginell -sysselsättning i Västsverige. Jag tänker då exempelvis på kassunbaserade vindkraftverk i kuslbandel. Svenska forskare redovisar så sent som den 5 oktober detta år i Ny Teknik som sin bestämda uppfattning, atl just sjöbaserade vindkraftverk borde kunna ge elt avsevärt lillskolt till landels energibalans. Placeringen 10-20 km från land ökar effekten avsevärt med lägre produktionspris och reducerade negativa miljöeffekter till följd. Jag tror all en satsning på elt 30-50-lal vindkraftverk längs de norra delarna av Bohusläns kust är fullt realistiskt och ekonomiskt fördelaktigt, samtidigt som sysselsättning kan skapas såväl vid varven som i de aktuella kustområdena, som också lider av undersysselsätlning sedan länge.

Tyvärr har inle heller delta kommenterats alls av näringsulskotlet.

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa vaiysfrågor

123

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa varvsfrågor

124

Av samma skäl anser jag också alt del sedan länge projekterade kraftvärmeverket på Hisingen bör komma lill stånd snarast möjligt. Av miljömässiga skäl bör det i första hand drivas med naturgas.

Men vi för ju snart tillgång lill LNG-farlyg, som lagerbyggs vid Kockums och som ännu inle funnit köpare. Sverige synes ju också ha goda möjligheter att på acceptabla villkor få köpa naturgas från ett par håll. Men Göteborgs kommun kan inle klara finansieringen av kraflvärmeverkel utan all staten via Vallenfall går in såsom delägare och tar på sig en avsevärd del av investeringskostnaderna. Byggnation av kraftvärmeverket och därmed förenad fjärrvärmeulbyggnad är av miljöskäl mycket angelägna projekt för göteborgarna och skulle samtidigt ge värdefull sysselsättning för många yrkesgrupper inom Göteborgsregionen.

1 samband härmed bör man pröva, huruvida inle spillvärmen från Ringhals, som nu utgör en miljöpåkänning för Kattegatt, genom en kombination av värmepump och pråmlransporl skulle kunna läcka en väsentlig del av energibehovet för detta kraftvärmeverksprojekl. Översiktliga utredningar lyder på en hygglig ekonomi för en sådan kombination, och lar man hänsyn till effekterna för valulabalans och miljö, så talar mycket för att man bör satsa på atl realisera delta projekt. I och för sig behövs nog inte etl kraflvärmeverk för atl realisera projektet, utan del borde också kunna ske med utnyttjande av en kustbaserad helvaltenceniral och ett fjärrvärmenät. Produktion av erforderliga väl isolerade pråmar för transport av del genom värmepump upphettade vattnet kunde ge viss sysselsättning vid något svenskt varv.

Hur skall man bäst hjälpa den som vill byta från varvsarbele lill annaljobb? Ja, för all på acceptabelt sätt klara nedbantningen av den svenska varvskapacitelen är det givetvis angelägel att på allt sätt stimulera till övergång lill annan sysselsättning, när tillfälle därtill bjuds. Men den som jobbar full dag vid varven har sannerligen inte stora möjligheteratt hålla sig underrättad om vilka jobb som är lediga och vad jobben innebär i fråga om löne- och andra villkor.

Genom den redan kraftiga neddragningen av antalet varvsanställda i Göteborg är det sannolikt att personalavdelningarna därstädes har en viss undersysselsätlning. Samtidigt är de anställda i vissa fall experter på platsannonsering, rekrytering m. m. Jag vill därför föreslå all man vid varje varv avdelar en eller flera personer med uppgift atl "ragga upp" nya jobb ål varvsarbeiare. Jag vet av egen erfarenhet hur viktigt det är all man vid omplacering för hjälp med all undersöka vad del nya jobbet egentligen kräver även, vad man tjänaretc, samtidigt som man -om man är intresserad-har någon som kan hjälpa lill atl ge rekommendationer lill den nye arbetsgivaren.

Naturligtvis skall arbetsförmedlingarna också hjälpa till all skaffa fram dessa jobb, men jag tror att föratl uppnå effektivitet och öka säkerheten föratt få "rätt man på räii jobb" är medhjälp från det egna varvels personalfunktion ett "måste" för atl nå goda resultat. Jag gläder mig åt att utskottet i delta avseende tydligen delar min uppfattning och under punkten 4 i hemställan

gjort etl tillkännagivande.

I detta sammanhang vill jag också redovisa atl jag delar LO-ekonomens och TCO-ulredarens uppfattning all man bör ge de varvsanställda en möjlighet till tjänstledighet under sex månader för prövande av annat yrke. Många ärju av förståeliga skäl oroliga för hur man kommer alt trivas på en ny arbetsplats med nya kolleger och vågar därför inte ta språnget. En möjlighet till ijänslledighel och rätt all återvända till varvet, om man inle trivs på den nya arbetsplatsen, skulle säkerligen göra att fler vågade ta chansen. Som personalljänsleman inom såväl statlig som kommunal tjänst har jag många gånger medverkat till att anställda fött möjlighet lill dylik tjänstledighet. Mina erfarenheter av detta system är enbart goda.

Omplacering lill andra expansivare förelag inom de aktuella regionerna spelaren nyckelroll för all klara varvskrisen lill samhällsekonomiskt rimliga kostnader. Detta är också främsta anledningen till all jag kräver all personalfunktionerna vid resp. varv snarast avdelar personal med uppgift att medverka i detta såväl för den enskilde som för samhället i stort viktiga arbete.

Som jag redan tidigare framhållit är det angeläget atl skapa arbetstillfällen inle bara vid varven ulan även inom andra förelag i regionen. Ur denna synpunkt är del myckel värdefullt alt centern nu fåll lill stånd länsvisa utvecklingsfonder med hyggliga resurser lill förfogande. Jag ser del som speciellt värdefullt att landstinget och Göteborgs kommun på delta sätt kan utöva etl avgörande inflytande på hur tillgängliga medel skall utnyttjas, ulan den försenande och byråkratiserande centralstyrning som i vissa avseenden präglade de tidigare företagarföreningarna.

Enligt vad jag erfarit från ansvarigt håll inom vår regionala utvecklingsfond, så har man redan under behandling etl så stort anlal realistiska projekt att tillgängliga medel är förbrukade redan vid årsskiftet, trots all anslagen avser budgetåret 1978/79. Då del givelvis är ytterligt angelägel alt alla realistiska sysselsättningsskapande projekt i länet för tillgång till erfordertigl riskkapital anser jag alt den i propositionen föreslagna totala anslagsramen på 30 miljoner är alltför snäv. Enligt min uppfattning borde länets utvecklingsfond ha tillförts minst 50 miljoner för all ha en möjlighet att tillgodose behoven under innevarande budgetår. Anslaget för Medelsiillskoii lill regionala utvecklingsfonder inom varvsregionerna borde därför i erfordertig mån ha höjts och anslaget för Bidrag till sysselsältningsålgärder inom varvsregionerna i motsvarande mån ha reducerats. På detta sätt hade man skapat goda chanser för värdefull alternativ sysselsättning åt dem som på grund av undersysselsältningen vid varven vill söka sin bärgning på annat håll. Men tyvärr har inte näringsulskotlet biträtt vårt yrkande ulan yrkat avslag pä våra förslag.

Jag vill också framhålla att jag stöder propositionens och näringsulskottets förslag om bildande av ett investmentbolag i Göteborgsregionen. Jag förutsätter all detta investmentbolag för etl aktie- och bidragskapital på sammanlagt minst 50 miljoner, efiersom problemen är störst där och resurserna måste avvägas mot behoven.

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa varvsfrågor

125

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa vaiysfrågor

Innan jag slutar vill jag hastigt säga några ord beträffande Per Bergmans och Holger Bergqvisls kommentarer till Nils Åslings och Olof Johanssons uttalanden. De båda sistnämnda är ju inte själva i kammaren.

Jag har hört Nils Åslings och Olof Johanssons uttalanden. Man klagar över all de sagt all Göteborgs arbetsmarknad är diversifierad och att det skulle finnas expansiva förelag. Jag tror det är svårt all bestrida detta, liksom det är svårt alt bestrida Olof Johanssons uttalande att orter som Dals Långed, Krokom och Skellefteå har en mindre diversifierad arbetsmarknad än Göteborgsregionen. Olof Johansson poängterade också att det förhållandel all man har en sådan arbetsmarknadssituation i Göteborg innebär inle att man har en bra arbetsmarknadssituation. Men i relation lill många andra orter, framför allt i norra Sverige, kan man inle hävda alt situationen i Göteborg skulle vara sämre än exempelvis i Lycksele, Skellefteå m. fl, orter,

Herrlalman! Jag har inget särskilt yrkande,eftersom utskottets skrivningar i stort sett är positiva lill förslagen i vår motion. Jag bärbara på delta salt velat ge min syn på de framlagda förslagen från regeringen och näringsulskotlet samt på hur ledningen för Svenska Varv AB bör arbeta i fortsättningen i sin strävan atl anpassa den svenska varvskapaciteten lill behoven på etl för de anställda acceptabelt sätt lill rimliga samhälleliga kostnader.

PER BERGMAN (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag trodde ju aldrig all Rune Torwald skulle ställa upp på vad Nils Åsling och Olof Johansson sade här. "1 Göteborg sker en expansion i näringslivet." Det sade Nils Åsling, och del var någonting annat än vad Rune Torwald försökte ge sken av. Och Olof Johansson sade all "Göteborg är en av de mest privilegierade orterna ur sysselsättningssynpunkt".

Del är alltså det som Rune Torwald har ställt upp på. Jag hoppas innerligt all han är ensam bland centerpartisterna iGöleborgsgruppen på den punkten. Inte kan väl sådana som i andra avseenden har balanserade omdömen, som Christina Rogestam, dela den meningen. Nu är inte hon här och kan inte svara, men jag kan inte föreställa mig det. Del är ju en vrångbild av verkligheten. Det är precis tvärtom. Det sker ingen expansion i näringslivet, del aren ort med myckel besväriiga sysselsättningsproblem. Del bevisade jag i mitt anförande genom att redovisa statistiken. Del var en stor överraskning all Rune Torwald inle tog chansen alt la avstånd.

RUNE TORWALD (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag har inle tillgång lill Nils Åslings anförande, men min minnesbild är i varje fall ganska klar, atl han icke sade all näringslivet var expansivt, ulan han sade all det finns i Göteborgsregionen expansiva förelag. Och del vet vi all del finns. Däremot hörde jag exakt vad Olof Johansson yttrade. Han sade att Göteborg har en diversifierad arbetsmarknad. "Del innebär inle all situationen är bra i Göteborg", lade han till. "Men i jämförelse med orter som Dals Långed, Krokom och Skellefteå är situationen i Göteborg bättre." Han ställde därför frågan: Kan inte sömmerskorna ställa samma krav på anslällningsgaranti som varvsarbetarna i Göteborg? På deras orter finns absolut inga alternativ.

Det är mot den bakgrunden Nils Åslings och Olof Johanssons uttalanden skall ses.

PER BERGMAN (s) kort genmäle:

Herrlalman! Nu,RuneTorwald,skall vi hålla oss lill vad som har sagts. Jag skrev ned detta ögonblickligen när Nils Åsling sade del. Och har han ändrat i protokollet bör det väl finnas bland stenografernas anieckningareii belägg för all han sade all det i Göteborg sker en expansion i näringslivet. Det är klart atl del i en så stor stad kan finnas enskilda förelag som kan expandera och andra som går starkt ned. Det ärju den totala bilden som är den intressanta och del helt avgörande.

Jag pekade ju nyss på att 7 000 industrijobb försvunnit i Göteborg underde senaste tre åren. Stadens prognoser talar föratl inför 1985 kommer ytterligare 10 000 jobb atl försvinna. Är det ett uttryck för ett expanderande näringsliv, Rune Torwald, enligt de mått centern har för kraven närde! gäller Göteborgs utveckling?

HOLGER BERGQVIST (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag är tvungen att återkomma till Rune Torwald.

Vi kan kanske för ögonblicket glömma alla de uttalanden i pressen som Nils Åsling har gjort om Göteborg och som gång på gång bekräftar all del handlar om osakligheter i fråga om del göteborgska näringslivet. Låt mig i stället uppehålla mig vid vad Nils Åsling tydligen har sagt här i dag, nämligen all Göteborg har elt diversifieral -jag förmodar alt han menar differentierat -näringsliv.

Del är för mig obegripligt atl en Göieborgspoliiiker kan vara så okunnig om vad som sagts i utredningar som vid del här laget har tio år på nacken och som upprepals vid otaliga tillfällen. Utredningarna har klart visat att det som

127

Nr 59 skiljer Göteborg från andra orter som är jämförbara med Göteborg, exem-

Tisdaeen den pelvis Stockholm, är att näringslivet där är ensidigt, dvs. motsatsen lill

19 december 1978 differentieratellerdiversifierat. Deitaärfaktasomjagtroddeatt vialla påden

_____________ här bänken hade med oss i bagaget de gånger vi går att diskutera något som

Vissa vaiysfrågor °'' ' göteborgska näringslivet och den göteborgska arbetsmarknaden,

RUNE TORWALD (c) kort genmäle:

Herr talman! Vi tvistar om ord och ordvalörer. Jag kan naturiigtvis inle yttra mig om annat än det jag har hört, och som jag uppfattade inlägget sades del inte atl hela arbetsmarknaden var expansiv, utan det sades atl där fanns expansiva inslag. Del är litet skillnad mellan alt påslå atl arbetsmarknaden är expansiv och atl säga alt den innehåller expansiva inslag. Inte heller Per Bergman har ju förnekat att del inom en så stor ort som Göteborg finns vissa förelag som är expansiva, medan andra har svårigheter.

När det gäller vad som sades om diversifieringen, så har jag inte hört vare sig Holger Bergq vist eller Per Bergman hävda all arbetsmarknaden i Göteborg är mindre diversifierad än den är i Krokom, Dals Långed eller Skellefteå-de orter som uttryckligen nämndes av Nils Åsling i del här sammanhanget.

Till sist: Låt mig bara klarlägga att jag härmed inte har sagt atl sysselsättningsläget i Göteborg skulle vara tillfredsställande. Det har inle heller Nils Åsling eller Olof Johansson gjort. Och inte heller har någon av oss hävdat alt diversifieringen skulle vara tillfredsställande. Men den är större än på många andra orter med sysselsällningssvårigheler.

Andre vice talmannen anmälde atl Per Bergman och Holger Bergqvisl anhållit alt till protokollet fö antecknat all de inle ägde räll lill ytterligare repliker.

128

TOMMY FRANZÉN (vpk):

Herr talman! Motsättningarna inom den kapitalistiska ekonomin visas nu i al 1 sin skröplighet genom den här debatten om varven, dess situation och dess vara eller inle vara i framliden. Dessa motsättningar inom ekonomin och kriserna inom varven försöker de borgeriigl inriktade politikerna atl dölja. De lyckas också lill viss del. De lyckas så väl i sill uppsåt all de för hela frågan atl undanskymmas av konkurrensen mellan regionerna och atl de t. o. m. åstadkommer atl den borgerliga nedskärningspoliliken för varven får en sådan genomslagskraft all den skapar motsättningar mellan arbetarna på olika orter i landet. På de olika orterna säger man: Här är situationen sämst, och därför måste vi fö våra jobb räddade. Nedläggningarna för ske på andra håll.

Som vi nyss hörde rör sig debatten t. o. m. om all skapa gradskillnader för var någonslans i samhället del är värst, och utifrån delta skall man sedan göra någon form av prioritering i samband med bedömningen av var man skall sätta in arbetsmarknadspoliliska åtgärder.

Men allt sådant tal skapar ju en skendebatt. Arbetarrörelsen för inle acceptera den formen av debatt. Den för inte heller acceptera åtgärder som

följer av de kapitalistiska naturtagarna. Det är nu dags för hela den svenska    Nr 59
arbetarrörelsen atl säga ifrån och gå lill verklig attack mot den politik som har    Tisdaeen den
profilen som drivkraft.                                                     19 december 1978

Induslrisysselsältningen som helhet är grunden för varje samhälle,och den _

bör vara relativt jämnt fördelad där människorna finns. Arbetskraften för inle y/ssa varvsfråsor

behandlas på del sätt som återigen kommit på modet, nämligen så alt den

flyttas dit där kapitalisterna och den borgerliga statsapparaten anser det

lämpligast för sin del. Rörligheten på arbetsmarknaden, som regeringspartiet

och de andra borgerliga partierna talar sig varma för, är oacceptabel.

Sysselsättningen skall naturiigtvis föriäggas till de ställen där människorna

finns och inle tvärtom.

I en interpellaiionsdebatt med industriminister Huss den 1 december i år beträffande röriigheten frågade jag: Vart skall varvsarbetarna vid Finnboda ta vägen när varvet läggs ned? Industriminister Huss hade inget svar den gången, och något svar har inte heller lämnats under dagens debatt.

Inom vänsterpartiet kommunisterna är vi överens om alt del kan vara angelägel atl utreda de små och medelstora varvens framtid, men inte från de utgångspunkter som man talar om här. Del måste vara direktiv som tydligt anger att avsikten är att trygga de här varvens framlid.

Svenska Varv AB har aviserat nedläggning av Finnboda, och del talas också om all detta beslutats redan 1976. Regeringen, med industriminister Huss i spetsen, faller också in när del gäller den här formen av sabotage. För Stockholmsregionen är en ytterligare induslrinedläggning en katastrof Jobb kan skapas inom den administrativa sektorn eller genom ökade serviceåtaganden, men en ännu snedare sysselsältningssiiuation skulle uppstå. Det är alltså nödvändigt all inle minska ulan i stället öka industrisysselsättningen inom regionen. Elt bevarande av Finnboda är därför nödvändigt. Många andra skäl talar också för delta.

Mer än 500 anställda kommer att ställas ulan arbete, om Finnboda läggs ned. Härtill kommerylterligare 160-200underentreprenörsarbetare. Hundratals runtomkringjobb - legoarbelen, transporter m. m. - kommer också alt försvinna vid en nedläggning av Finnboda. En nedläggning skulle betyda att ungefär 1 000 arbetstillfällen försvinner, och en sådan minskning är en katastrof för Stockholm, Stockholm kommer att fö karaktären av etl bank-och adminislralionscentrum med litet affärs- och serviceverksamhet. Tillverkningsindustrierna - motorn i samhället - flyttas ifrån regionen, de läggs ned.

Om Finnboda läggs ned blir Mälaren och en kustsiräcka på 70 mil, vilket motsvarar ungefär en tredjedel av den svenska kusten, utan varvsservice. Detta innebär atl sjöfarten i första hand kommeratl hänvisas lill finska varv. Jag är inte övertygad om att Oskarshamn eller varv längre söderut kommer alt fö jobben.

Sjöfartens omfattning i Stockholmsregionen är relativt stor. Del rör sig i
Stockholms hamn om ungefär 30 000 fartygsrörelser per år och om ytteriigare
omkring 15 000 i regionens större hamnar. Om Finnboda skulle läggas ned,
innebär det också en försämring för sjöfarten norr om Stockholm, 129

9 Riksdagens protokoll 1978/79:59-60

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa varvsfrågor

130

Vidare anlitar staten Finnboda för sina isbrytare. Visserligen har olika myndigheter uttalat alt denna verksamhet skall ligga på Karlskronavarvet, men verkligheten harju visat atl del inle är praktiskt,allra helst inle vintertid, alt skicka ned isbrylande fartyg, som går i farvattnen utanför Stockholm och norr därom, ända ned till den södra delen av landet för atl repareras.

Också andra fartyg, såsom sjöfartsverkels bålar, hamnarnas bogserfarlyg och andra servicefartyg, som i dag anlitar Finnboda, skulle komma att hänvisas lill avlägsna orter för varvsservice.

Frånvaron av varvsservice i Stockholmsregionen skulle dessutom sannolikt innebära att en hel del av sjöfarten skulle försvinna. Det skulle i sin tur kunna leda till atl transporterna i stället flyttades över till tung lastbilstrafik, och del är en trafikpolitik som går i rakt motsatt riktning mot vad som är önskvärt.

Finnboda Varv ingår dessutom i den civila katastroföeredskapen, framför allt mot olyckor med oljefartyg. Vi harju under de senaste åren fött uppleva vad som kan hända när fartyg går på grund och springer läck i Stockholms skärgård. Om det gäller oljebärande fartyg fordras det då snabba insatser och stora resurser för all skadorna inle skall bli större än vad som är absolut nödvändigt. En nedläggning av Finnboda Varv skulle kunna bli katastrofal också i detta avseende för Stockholms skärgård.

Del är möjligt all fortsätta produktionen på Finnboda, om varvet bara ges reella möjligheter härtill. Arbetarna och tjänstemännen vid Finnboda Varv har angivit olika förutsättningar för en fortsall drift av varvet. De säger all del inte för sättas upp några restriktioner för marknadsföringen och att det inle för tecknas order som inle passar varvets kunnande eller produktionsresurser. Personalen uttalar vidare att verksamheten skall kunna fortsätta under förutsättning att den för sjöfartsverket sä viktiga reparationsverksamheten kombineras med annan lämplig produktion för atl utjämna den oregelbundenhet som enbart reparationsverksamhei medför,

Finnboda har tidigare haft en viss nybyggnation, framför allt a v mindre och medelstort tonnage, och personalen har visat på olika möjligheter till återgång till sådan produktion. Svenska Varvs ledning anför alt Finnbodas nybyggnadsproduktion har varit förlusibringande. Men så har varit fallet endast i den mån Svenska Varv har tvingat på Finnboda stora förlustprojekt. Finnboda har inte fåll möjligheten all ta emot andra projekt som skulle ha varit lönande.

Finnboda har även tidigare haft en ganska omfattande alternativ produktion. Under 1960-talel hade varvet en myckel hög andel sådan produktion. Denna inriktning skulle naturligtvis också kunna fortsätta i framtiden. Personalen har bl. a. framfört tankar på stålkonstruktioner på upp lill ungefär 100 tons vikt, maskinbearbetningar av myckel tunga och skrymmande stålkonstruktioner m. m. Del finns också inom varvet projekt och idéer som kan leda fram lill helt nya produkter. Vad som behövs är förbättringar i organisations- och administrativa rutiner och naturiigtvis också en viss investeringsverksamhet. Men det är beslut som måste till, beslut som garanterar dessa investeringar.

Ledningen för Svenska Varv har bedrivit en medveten politik för atl lägga ner Finnboda och andra delar av varvsverksamhelen. Jag nämnde tidigare atl Finnboda har påtvingats förlusibringande projekt. Del är projekt som ledningen för Svenska Varv i sin medvetna politik för nedläggning av Finnboda har ålagt dem. I etl senare skede, när del gäller all titta på framliden, tar Svenska Varv fram dessa föriustprojekt och tar dem till intäkt för att varvet inle är lönsamt. Inte nog med delta: Svenska Varv skapade en analysgrupp vid sin sida som gick ledningens ärenden. Svenska Varvs agerande i övrigt är också klandervärt och oacceptabelt. Som exempel kan nämnas deras politik när del gäller den tilltänkta nedläggningen av Svenska Maskinverken i Järfälla, vilket förslag vi för bara någon dryg vecka sedan fick ta del av.

Del behövs en annan politik på varvssidan. Del behövs en annan industripolitik över huvud taget i del här samhället, även en ordentlig industripolitik för Stockholmsregionen. Vänsterpartiet kommunisterna har utvecklat ett program för sysselsättningen i Stockholmsregionen. Industri-sysselsättningen och varvsfrågan finns med i programmet. Där säger vi atl grunden för en industrisalsning i regionen skall vara ett statligt utvecklingsprogram för anläggande av industrier som bygger på ny teknik, alternativa energikällor, ökad förädling inom landet och en omfördelning av resurser från den militära lill den civila sektorn. Dessa industrier skall vara statligt eller kooperativt ägda. I det här sammanhanget kommer Finnboda Varv in i ett ganska markant avgörande skede när det gäller utvecklingen av industrin inom regionen.

Mängder av förslag till kompletterande alternativ produktion för varven, inkl. Finnboda, har givils under debatten. De anställda vid varven har också gett uppslag beträffande sådan produktion -del finns mycket atl ösa ur. Även en återgång lill den tidigare kompletterande alternativa produktion som Finnboda hade skulle kunna leda till atl man garanterar sysselsättningen och varvets fortsatta drift. Men man borde framför allt utnyttja hela det kunnande som finns hos varvsarbetarna och tjänstemännen på varven, inkl. Finnboda, och därigenom skapa förutsättningar för en fortsatt produktion.

Vänsterpartiet kommunisterna delar, som jag tidigare sade, uppfattningen atl det är bra atl en utredning om de små och medelstora varven kommer lill stånd. Men inriktningen måste vara atl inte minska sysselsättningen utan all verka för en fortsatt drift med minst nuvarande kapacitet. En ny trafikpolitik med satsning på kust- och insjöfart skulle skapa ytteriigare jobb med byggande av pråmar och fartyg för det ändamålet.

Vi yrkar i vår motion att riksdagen beslutar uttala att den från Svenska Varv aviserade nedläggningen av Finnboda Varv inle genomförs. Herr talman! Jag yrkar bifall till den motionen.

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa varvsfrågor

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa vaiysfrågor

132

för varven. Dels hårde frågorna diskuterats av utskottsledamöler och andra, dels känner jag min begränsning i den frågan. Jag skall därför bara göra några påpekanden och reflexioner.

Den första reflexion som man kan göra är alt del egentligen är konstigt all vi har en kris vid varven. Vi har tidigare haft en uppsjö av motioner som gjort anspråk på alt innehålla lösningar på varvsproblemen - i dag har vi inle mindre än 25 motioner i anslutning lill propositionen om vissa varvsfrågor, och de motionerna gör också anspråk på alt innehålla lösningar på varvsproblemen. Men del underliga är atl trots stora ambitioner från både industriverk, industridepartement och riksdagsmolionärer är nästan alla ändå överens om alt besväriigheterna vid varven kommer atl bestå en tid framöver. Jag tror dock, trots alla problem, alt vi när det gäller svårigheterna vid varven i dag kan hysa vissa förhoppningar inför framliden.

När de anställda vid Kockums Mekaniska Verkstad för precis elt år sedan arrangerade en demonstration i Malmö för atl trygga jobben vid varvet reste de kravet på alt Kockums skulle inlemmas i Svenska Varv. Den fackliga och den politiska arbetarrörelsen i Malmö, som dellog i demonstrationen, ställde sig bakom del kravet.

Kravet följdes upp i den socialdemokratiska parlimolionen om varvsfrågan vid vårriksdagen. Samma krav har rests i den partimotion som nu behandlas i samband med behandlingen av varvspropositionen. Skälet för detta krav är att vi inom socialdemokratin liksom de vid Kockums anställda har den uppfattningen, all endast genom Kockums uppgående i Svenska Varv skapas förutsättningar för en samordnad planering av utvecklingen på hela varvsområdet.

Av vad jag nu har sagt framstår del som självklart all den preliminära överenskommelse som i början av denna månad träffats om statligt överlagande av Kockums har hälsats med tillfredsställelse av både de anställda och invånarna i övrigt i Malmö med omnejd.

Men på sätt och vis har man ändå efter elt drygt års intensiv kamp för tryggad sysselsättning kommit tillbaka till utgångspunkten. Fortfarande gäller samma hårda krav som tidigare. Det är bara nya order som ger en fullständigt tryggad sysselsättning. Men läget för Kockums ljusnade ändå betydligt bara i och med det statliga övertagandel. Del är alla överens om, därför alt man hoppas att beställarna nu skall våga sig fram.

För de anställda är del nu angeläget att den formella beslutsprocessen klaras av så snart som möjligt. Bolagsstämman, som skall hållas på torsdag den 21 december, måste fatta ett klart och entydigt beslut, innebärande alt såväl varvet som Kockums industrier överlåts lill staten. Likaså är det nödvändigt alt en proposition utan dröjsmål framläggs i riksdagen för godkännande av den preliminära uppgörelsen.

Sedan bör man också utan förhalning - för all inle säga all man bör raska på med del - få utklaral hur Kockums organisatoriskt skall inlemmas i Svenska Varv. De organisatoriska konsekvenserna av Kockums inträde i Svenska Varv skall självfallet övervägas i samverkan med de berörda personalorganisationerna. Just nu råder det stor villrådighet bland de anställda vid

Kockums om hur den nya organisationen skall se ut, och man har sagt mig alt det är nödvändigt atl snabbt komma in i de väntade nya rutinerna för atl därigenom känna bättre trygghet. Atl tryggheten spelar en så betydelsefull roll för de anställda kan man förslå efter den årslånga tid av oro som legat över varvet. Sedan är det nog så atl alla de många uttalanden som gjorts om Kockums kommande organisation och alla de motioner som vi nu behandlar -där det finns förslag om dotterbolag och andra magnifika lösningar-inle har stillat oron och villrådigheten bland de anställda, snarare tvärtom. Låt mig därför än en gång få framhålla atl vi inle får besluta i de här frågorna över huvudet på de anställda, ulan de anställda skall vid utformningen av den framtida organisationen ha ett avgörande infiytande. En faktisk realitet som förstärker håglösheten inför framtiden är den stora grupp av människor utanför Kockums som går arbetslösa i Malmöområdet. Del är med andra ord svårt alt få jobb utanför varvet.

Vi hardel senaste året haft mellan 10 000 och 12 000 arbetslösa i Malmöhus län. Av dessa bor ca hälften i Malmö kommun. Därtill kommer atl 12 000 personer är föremål för arbetsmarknadspoliliska åtgärder. Till detta kommer atl 30 % av de industrisysselsatta i Malmöregionen arbetar i företag med behov av en omfattande strukturomvandling. Detta framgår av en nyligen gjord utredning. Utredningen visar bl. a. atl mer än 100 arbetsställen i industrin i Malmöområdel har visat minimal lönsamhet under större delen av 1970-talet.

Företagens förmåga att betala tillräckliga löner är låg och i fiera fall hänger hotel om nedläggning över ägare och anställda. Det är 5 000-6 000 personer som har jobb i dessa förelag. Dessa människors framtid är, beträffande sysselsättningen, synneriigen oviss eftersom förelagen, enligt utredningen, saknar överskott som skulle göra det möjligt alt nyinveslera.

I denna besvärliga arbetsmarknadssituation behövs del en anslällningsgaranti för personalen vid varven. Jag förutsätter atl den anslällningsgaranti som så livligt har diskuterats i dag också kommer att gälla för Kockums i och med att del statliga övertagandel blir klart. Denna garanti ger bättre trygghet för de anställda samtidigt som del skapas möjlighet all nå framgång med de arbetsmarknadspoliliska åtgärderna. Del är glädjande alt en ulskollsmajo-ritet står bakom förslaget om anslällningsgaranlin. Därigenom bör del också bli riksdagens beslut. Men den utredning jag nämnde ger också klart besked om all det är nödvändigt med en utveckling av näringslivet så alt vi i Malmöområdet får bärkraftiga och utvecklingsbara företag.

Får jag göra ett försök atl komma med ett bidrag om uppslag lill sysselsättning i stil med alla dem som finns i flera av motionerna och som framförts här i dag. Del överensstämmer i viss mån med resonemanget om alt bygga färjor.

För den framtida utvecklingen av Malmöregionen är jag för min del övertygad om alt det är nödvändigt med fasta förbindelser över Öresund. Broförbindelser kan emellertid inte stå klara förrän om 10-15 år. Det är därför nödvändigt att vidta omedelbara åtgärder för atl förbättra förbindelserna mellan Malmöområdet och den danska sidan av Öresund. För detta behövs

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa varvsfrågor

133

Nr 59 färjor och båtar. Färjor och båtar byggs på varv. Varför inte omedelbart

Tisdaeen den utnyttja varvens lediga kapacitet då det otvivelaktigt behövs en upprustning

19 december 1978 ' ' båttrafiken över Öresund?

_____________ Till sist vill jag ansluta mig lill de yrkanden som framställts av Ingvar

Vissa varvsfrågor Svanberg.

RALF LINDSTRÖM (s):

Herr talman! Endast några korta kommentarer i anslutning lill de mindre och medelstora varvens situation.

Får jag försl uttrycka en viss tillfredsställelse med näringsulskottets behandling av denna fråga.

Del är bra atl det nu efter del all den olycksaliga trepartiregeringen trätt tillbaka äntligen händer något. Den förre industriministern Åslings många löften om propositioner om varvsproblemen, löften som vid etl flertal tillfällen sköts på framtiden och till slut blev lill ingenting, har minsann inle ingivit respekt för regeringsmaklen.

Den proposition som nu äntligen lagts på riksdagens bord har inte kunnat föranleda några glädjeskutt. Förslaget all, som det heter, på sikt skära ner kapaciteten vid de mindre och medelstora varven med 30 96 har givit anledning lill stor oro på varvsorterna och naturiigtvis framför allt bland varvspersonalen. Jag tänker inle försöka bevisa att förslaget var helt felaktigt. Kanhända är en framtida nedskärning nödvändig, kanhända inle. Del anmärkningsvärda var atl förslaget inle var ordentligt underbyggt. Förhållandena vid Slorvarven här varit föremål för ingående utredningar och undersökningar, men de mindre och medelstora varvens problem hade trepartiregeringen lämnat därhän.

Nu har utskottet rättal lill propositionen i det här fallet och föreslår en kommission för småvarvsproblemen. Det tycker jag är bra. Jag hoppas att den här kommissionen blir tillsatt utan tidsutdräkl och med stor omsorg, alt kommissionen ges tillfälle alt arbeta ostört och med största möjliga effektivitet, så alt den osäkerhet som sedan länge rått på varvsområdet snarast kan stillas. Får jag även redan nu ställa elt önskemål till den ännu ej beslutade eller tillsatta kommissionen.

Om del kommer all visa sig nödvändigt alt något eller några av de mindre och medelstora varven måste slås ut, försök då att lägga tungt i vågskålen de regionalpoliliska aspekterna - åtgärdernas följdverkningar i den aktuella orten och bygden!

Sysselsättningsnedskärningar i krisorter får helt andra följder än nedskärningar i områden där möjligheter lill annan sysselsättning slår till buds. För den drabbade arbetaren och tjänstemannen är åtgärden lika besvärlig var den än görs.

I mitt hemlän ligger två varv som jag skulle vilja kalla medelstora -

Karlskronavarvel och Sölvesborgsvarvel. Båda dessa varv ligger i redan svårt

krisdrabbade kommuner, där en nedläggning eller hård nedskärning av

varven skulle få mycket svåra följder.

134 Kartskronavarvel har f n. en orderslock som ger sysselsättning för flertalet

anställda något år framåt - inle full sysselsättning, men förmodligen behöver ingen avskedas. Många kommer all få sysselsättning med omskolning och liknande verksamhet.

Vid Sölvesborgsvarvet däremot är framliden allt annat än ljus, om inle något positivt händer ganska snart. Händer ingenting före instundande sommar slår del klart all all verksamhet där avstannar strax efter semestern.

Det har under debatten i dag talals ganska myckel om alternativ produktion vid varven. Jag tror del är nödvändigt all vi satsar hårt på delta och även ställer tillräckligt med kapital till varvens förfogande för det ändamålet. Men jag vill ändå något varna för atl alltför okritiskt gå in på alternativa produkter. Del får inte bli så alt vissa varv satsar så hårt på alternativa produkter att andra förelag slås ut. Exempelvis har del i den allmänna debatten framskymtat förslag om atl väslkuslvarven skulle kunna länka sig all alternativt sysselsätta sig med marina objekt - all ge sig in i denna starkt nedåtgående marknad. Alla förstår vilka följder del skulle få för exempelvis Kariskronavarvet. Del är nödvändigt att vi ser till atl sådana förslag aldrig vidarebefordras.

Centerpartisternas agerande i denna fråga förvånar verkligen. Här går de i motioner och tal hårt emot den nu behandlade propositionen, bl. a. emot förslaget om 30-procenlig nedskärning av småvarven. Jag håller med om alt förslaget skall avslås, och del kommer också atl ske, men det anmärkningsvärda äran förmiddagens debatt mellan Sven G. Andersson och Kari-Anders Petersson helt klarlade alt förslaget i propositionen när del gäller de mindre och medelstora varven är en ren kopia av det av herr Åsling signerade propositionsutkastet. Nu går centern emot det förslaget, nu när folkpartiregeringen lägger fram del.

Ingen behöver tvivla på hur de cenlerpartistiska riksdagsledamöterna hade tagit ställning om herr Åsling fått tillfälle att signera den aktuella varvspropositionen. Då hade säkerligen samma förslag varit det för varven och landet helt saliggörande. Det här finner jag vara ännu en anledning atl känna tillfredsställelse över trepartiregeringens upplösning.

Herr talman! Jag yrkar bifall till de socialdemokratiska reservationerna i anslutning till propositionen.

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa varvsfrågor

BIRGER ROSQVIST(s):

Herr talman! Även jag skall uppehålla mig vid de små och medelstora varven. När folkpartiregeringens proposition om vissa varvsfrågor presenterades väckte den oro vid de s. k. små och medelstora varven - hos såväl ägare som anställda. Branschen borde - enligt propositionen - själv, genom lämpliga åtgärder, åstadkomma en kapacilelsreduktion med 30 96. Detta skulle vara en förutsättning för fortsalt statligt stöd. Och det statliga stöd som regeringsförslagel talar om är stöd för internationell marknadsföring, produktutvecklingsinsaiser och produklivitetsfrämjande teknik och utrustning - allt delta under förutsättning atl lämpliga åtgärder för kapacitets-minskning har skett.

135

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

1/550 vaiysfrågor

136

Berörda parter tolkade propositionen som ett hot och befarade atl ytterligare åtgärder skulle kunna vidtagas om inte tillräckligt mycket nedtrappning skedde. Propositionen behandlade de små och medelstora varven som en enhet - utifrån atl alla var förlusibringande, alt alla var mer eller mindre nedgångna och atl alla saknade tillfredsställande beställningar. Så var emellertid inle fallet och är del inle heller.

Del finns elt flertal varv utanför del statliga varvsengagemanget. Jag kan nämna några: Åmål, Lödöse, Falkenberg, Kalmar och Oskarshamn. Alla har sina specialiteter när det gäller farlygsbyggande: bogserfarlyg, kemikalietanker, speciallanker, s. k. produklfartyg som kan lasta alla slag av raffinerade petroleumprodukter- många sorter samtidigt - roll-ori-roll-off-fariyg, färjor och många andra slags specialfartyg i varierande storlekar.

Dessa varv kan också åta sig lorrsättningar i samband med eventuell reparation av levererade fartyg och även serva sjöfarten, främst då del mindre och medelstora tonnaget, med reparation och klassningar.

Nämnda varv är inte i samma situation som de större varven. Med om olika statliga åtgärder vidtas som rubbar konkurrensförhållandena blir lägel annorlunda. Del har bl. a. hysts oro för åtgärder som kan vidtagas på sådant sätt att arbeten flyttas över från dessa mindre varv lill storvarv - visserligen i välmenande försök att klara sysselsättningen vid större varv, men i så fall på bekostnad av nedtrappad och rent av tvångsvis nedlagd verksamhet på annat håll. Med andra ord: arbetslösheten skulle flyttas från elt ställe lill etl annat. Det vore en dålig lösning.

Verksamheten är kanske minst lika myckel värd på små orter som på större, och arbetslösheten är inte lättare atl fördra på de orter där vi har små och medelstora varv än på de orter där det finns större varv. Dessutom kunde en livskraftig gren av varvsnäringen slås sönder för gott för att man tillfälligt, med konstgjord andning, skulle kunna hålla en annan gren vid liv. Så skall det naturiigtvis inle vara. Ingen är betjänt av elt sådant förfaringssätt.

I Kalmar län, varifrån jag kommer, finns två av de varv som jag tidigare nämnt. De sysselsätter ungefär 900 personer. Oskarshamnsvarvet är störst och har mer än 600 anställda. Vid detta varv var för ett tiotal år sedan dubbelt så många anställda. Men efter en genomgående förändring, som då var plågsam, kan varvet i dag bygga speciella tankfartyg, roll-on-roll-off-fartyg, och vara flexibelt. Varvet har gjort sin rationalisering och följt med i utvecklingen på etl sådant sätt att man menat sig kunna klara sysselsättning och produktion och få beställningar-under förutsättning atl inga betydande konkurrensförändrande åtgärder vidtas och alt inga diktat om neddragningar kommer lill stånd.

Vi behöver i Kalmar län våra varv för sysselsättning och aktivitet, och för alla parter är del oförståeligt om en verksamhet som något så när företagsekonomiskt kan gå ihop skall stympas och skäras ned.

Av debatten här i dag har det av inlägg som gjordes i polemiken mellan företrädarna för de tre tidigare regeringspartierna framkommit att propositionens avsnitt om de små och medelstora varven oförändrat hängt kvar sedan propositionen utarbetades under centerpartisten och förre industrimi-

nislern Nils Åslings lid. Nr 59

När jag hörde min länskollega utskoitsrepresenianten Fritz Börjesson här Ticdaeen den tidigare i dag, hur väl han talade om små och medelstora varv och hur han 19 december 1978

talade mot innehållet i propositionen i detta avsnitt, ställde jag mig undrande.

Vad hade den gode Fritz Börjesson sagt om partivännen Åsling i stället fåll y- varvsfråsor signera samma avsnitt med precis samma innehåll? I varje fall skulle väl inte Fritz Börjesson då ha talat å centerpartiets vägnar. Jag tror att han inle hade talat alls.

Det är inte heller något som sagts som tyder på atl moderaterna haft någon annan uppfattning när trepartiregeringen behandlat frågan.

Men lack vare elt socialdemokratiskt agerande med molionskrav och motiveringar som talar för de små och medelstora varven tycks både centern och moderaterna ha ändrat sig och vill nu de små och medelstora varvens väl. Det är bra, och det är tacksamt. Men vad hade hänt om Åsling fått lägga den proposition som nu folkpartimannen Huss i stället signerat? Då hade alla tre borgerliga partierna slagits för sin regeringsproposition, och vi hade förmodligen haft föga framgång med de socialdemokratiska förslagen. Det kan, herr talman, vara tänkvärt.

Nu för vi emellertid till stånd en särskild undersökning som rör de varv jag här har talat om. Och med den positiva attityd som utskottet nu intar- frågan berör många varvsanställda som tidigare känt oro, bl. a. i Kalmar och Oskarshamn - kan jag säga all jag är tacksam för den lösning som frågan nu tycks få. Därför ber jag alt få yrka bifall lill utskottets förslag på denna punkt.

ERIK HOVHAMMAR (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill bara kort till herr Rosqvisl säga atl när del gäller de små och medelstora varven så kommer han, om han läser vår partimolion 137, atl finna alt vi om några har slagit vakt om de mindre och medelstora varven. Jag vill bara ha detta sagt för att få del klartagl.

BIRGER ROSQVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill säga till herr Hovhammar all det är gott all ni haver er omvänt. Men när propositionen ursprungligen skrevs var det en treparlire-gering, och det är det dokumentet som i detta avsnitt fortfarande utgör propositionen.

Där har vi nu fått en ändring lill stånd, och det är riktigt atl ni motionerat om den ändringen. Det ställningstagande ni därefter tagit skall jag inte kritisera.

ELLA JOHNSSON (c):

Herr talman! Under rubriken Arbetsmarknadspolitiska åtgärder i den
proposition som riksdagen nu har atl besluta om finns förslag om tidigare
läggning av vissa statliga anläggningsprojekl. I motionen 1978/79:85 har jag
framlagt en del synpunkter och förslag, vilket dock inte innebär alt jag på
något sätt är motståndare till projekt som kan hjälpa friställda vid varven atl få 137

Nr 59_________ annat arbete eller till att projekten tidigareläggs. Tvärtom, även om jag kanske
Tisdaeen den__ " '''' fundersam över kopplingen mellan varvsarbetare och väg- och
19 december 1978 Järnvägsbyggare. Vad jag riktar mig mot i motionen äratt man i ivern atl få i
_____________ gång etl sådant projekt har alltför lätt all tappa bort omtanken om miljö- och

Vissa varvsfrågor bevarandeinlressen.

I min motion har jag nämnt omläggningen av järnvägslinjen Halm-slad-Gelinge, där projektet i sin nuvarande planering innebär konflikt med nämnda intressen och således i hög grad innebären resursslöseri. Del ligger nära till hands alt sådana här projekt blir prejudicerande. Där flyttar man t. ex. bort en järnvägslinje, som i dag passerar flera mindre tätorter, och lar därigenom bort möjligheten för människorna på dessa orter atl i framliden använda tåget såsom pendeltåg. Detta är inte framsynt. Samtidigt måste man komma ihåg all verkställigheten av sådana här beslut som regel är oåterkallelig för evärdeliga lider.

Ofta talar vi politiker både här i kammaren och ute i landet om all all åkermark skall bevaras för livsmedelsproduktion - från vårt eget lands synpunkt men även av globall solidariletslänkande. Lika ivrigt talar vi om vikten av god miljö, inle minst då det gäller tätortstrafiken. Men del räcker inle med vackert tal. Vi måste såväl i denna fråga som i alla andra också i praktiskt handlande medverka till ett förverkligande av dessa tankegångar.

Herr talman! Utskottet har avstyrkt min motion med motiveringen att det är berörda departement som skall framlägga förslag om dessa projekt lill regeringen. Därför vill jag med detta peka på del ansvar dessa myndigheter har alt vid medelstilldelning och beslut se lill alt vid resp. projekts genomförande konsekvenserna ej blir alt man kommer i konfiikt med miljö-och bevarandeintressen.

Då utskottet är enigt på denna punkt har jag inget yrkande.

INGRID LUDVIGSSON (s):

Herr talman! Atl skapa annat arbete åt dem som nu är sysselsatta i varvsindustrin handlar myckel av den föreliggande propositionen om. Det har också debatten här i dag gjort. Självfallet är uppmärksamheten då i första hand inriktad på de orter och regioner där varven är belägna och där de omedelbara följderna blir mest påtagliga.

Anledningen lill all jag har begärt ordet är emellertid atl jag känner del angelägel att understryka all sysselsättningen myckel drastiskt kan komma atl påverkas också på de orter som domineras av industrier som är underieverantörer till varven. 1 propositionen heter del på tre rader: "I kommuner med underleverantörer lill varven utanför varvsregionerna bör vid uppkommande sysselsättningsproblem regionalpolitiskt stöd enligt sedvanliga regler kunna lämnas inom existerande regionalpolitisk ram."

Låt mig såsom exempel på en sådan ort la Oxelösunds kommun. Svenskt
Stål i Oxelösund, eller Oxelösunds Järnverk som del tidigare hette, syssel
sätter nära 80 96 a v de industrisysselsatta i kommunen eller nästan hälften av
138 alla i kommunen sysselsatta personer. En myckel stor andel av verkets

produktion består av fartygsplåt, och man brukar säga atl företagel till 60 % är etl varv, dvs. ca 2 000 av de ca 3 400 anställda är direkt beroende av leveranser lill varvsindustrin.

Oxelösunds Järnverk har följaktligen precis som NJA drabbats av både varvskrisen och slålkrisen. Leveranserna av fartygsplål har under de senaste två åren minskat mycket kraftigt, närmare bestämt till ca 30 96 av leveranserna under perioden 1973-1976. Det är naturligtvis den svenska varvskrisen som lill stor del är orsak härtill, men också atl utländska varv i allt mindre utsträckning köper plåt utomlands, t. ex. i Sverige. Exporileveranserna har sjunkit till alt i år vara 10 % av volymen år 1974. Del är mer än vad som står i proportion till krympningen av den internationella varvsindustrin.

Näringsutskollet tar upp den här frågan och framhåller bl. a. alt man räknar med att de svenska varven i fortsättningen söker atl i så stor utsträckning som möjligt placera sina order inom landet.

Sysselsättningsläget i en kommun som domineras och nu är helt beroende av en industri av den här typen är självklart väldigt oroande både för de anställda i företagel och för dem som har ansvaret för kommunen.

Om lill detta sedan läggs all Oxelösund ligger i en region och elt län som redan har betydande svårigheter, är det begripligt atl man där känner sig hårt trängd och anser att staten måste vara beredd alt ingripa. Nämnas kan atl förelagsnedläggningar och neddragningar som är aktuella i Nyköping-Oxelösundsregionen innebär elt bortfall av ca 2 000 arbetstillfällen. Regionen tål verkligen inle denna, eller ännu värre, ytterligare åderiåtning.

Arbetsmarknadsutskottet understryker i sill yttrande propositionens uttalande om alt lill kommuner med underleverantörer till varven skall kunna utgå regionalpolitiskt stöd om sysselsättningsproblem uppslår, även om kommunerna ligger utanför varvsregionen. Näringsulskoltet instämmer i arbelsmarknadsulskotlets resonemang på den här punkten.

Herr talman! Jag har med del jag sagt, med Oxelösund som exempel, velat poängtera alt det är en synnerligen motiverad markering som arbetsmarknadsutskottet gör. Jag förutsätter att trots den kortfattade behandling frågan fått i propositionen så kommer problemet att få berättigad uppmärksamhet i regeringens fortsatta arbete med varvsfrågorna.

På förslag av andre vice talmannen beslöts atl kammarens förhandlingar skulle fortsättas kl. 19.30. /

§ 9 Anmäldes och bordlades

Propositioner

1978/79:81 om ändrade beskattningsregler vid skogsultag med anledning av

skador på skog 1978/79:83 om sysselsättningsskapande åtgärder i Vindelälvsområdet

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Vissa vaiysfrågor

Anmälan av interpellationer

140

den 18 december

1978/79:120 av Hans Alsén (s) lill jordbruksministern om doping inom idrotten:

Bruket av kraftuppbyggande hormoner - s. k. anabola steroider - har vunnit insteg inom svensk elitidrott. Flera idrotter brottas med problemet. Svenska friidrottsförbundels ordförande, Arne Ljungqvisl, tillika medlem av riksidroltsslyrelsen, har bl. a. yttrat: "Hormonbrukel är en kräftsvulst inom idrotten. Det måste lill varje pris bekämpas och utrotas." Arne Ljungq vist har hårt engagerat sig och sitt förbund i kampen mot hormonbruket. Hela Idroltssverige tycks ha insett faran i delta bruk ur såväl individens som idrottsrörelsens synpunkt.

Arne Ljungqvist skriver i Dagens Nyheter den 27 november i år:

"Kampen mot hormondoping, och mot all annan doping, utgår från en självbevarelsedrift inom idrotten som folkrörelse. Ty lyckas vi inte i den kampen kommer mängder av ledare inte längre alt känna sin idrottsledargärning meningsfull, föräldrar kommer inte alt släppa sina barn och ungdomar lill en fritidssysselsättning där fusk är enda vägen lill framgång och hälsan är insatsen, och ungdomarna själva kommer naturiigtvis atl leta sig lill andra sysselsättningar. Idrotten självdör helt enkelt.

Nu är del inte bara svenska friidrottsförbundet som insett detta och handlar därefter. Det norska förbundet går samma väg, och flera västeuropeiska länder följer efter, t. ex. Finland, Västtyskland, England. Och som sagt, det gäller inte bara friidrotten.

I Sverige har Riksidrotlsförbundet ställt sig bakom friidrottens kampanj och ställt resurser till förfogande för denna. Därmed har hela idrotts-Sverige tagit upp kampen mot hormondoping, inle bara i örd utan' också i handling.

Det är helt nödvändigt för idrotten som folkrörelse i del svenska samhället atl den kampen vinns. För oss som leder kampen spelar del ingen som helst roll om segern vinns till priset av sänkt konkurrenskraft på de internationella tävlingsbanorna. Oavsett vad Stockfell tror."

Dopingproblemet i hela dess allvarliga vidd är således föremål för betydande intresse och skilda slag av åtgärder från den samlade idrottsrörelsens sida. Enligt min mening är det principiellt sett av stor vikt atl idrotten som fri folkrörelse själv tar itu med sina problem. Det är en livsfråga för varje självständig folkrörelse.

Bl. a. i samband med det senaste regeringsskiftet skymtade uppgifter, som tydde på alt regeringen avsåg all vidtaga åtgärder i anledning av hormon-bmket inom idrotten.

den 19 december

1978/79:121 av Bernt Nilsson (s) till kommunikationsministern om upprustning av Kalmar flygplats:

Vid Kalmars militära flygplats har bedrivits civil inrikes flygtrafik av Linjeflyg sedan 1958. År 1975 beslöts om nedläggning av militärflyget (F 12) varvid dåvarande regeringen uttalade alt "den civila lufttrafiken skall kunna bedrivas på elt för regionen tillfredsställande sätt även om F 12 läggs ner".

Luftfartsverket hade tidigare ulloval alt en dispositionsplan skulle vara klar 1974, men först i januari 1977 startades arbetet med denna plan för flygplatsen i Kalmar. I arbetsgruppen för delta ingick representanter för luftfartsverket, försvaret. Linjeflyg, länsstyrelsen i Kalmar län och Kalmar kommun. 1 januari 1978 var arbetsgruppen klar med planen och man var enig om dispositionen i stort inkl. banval och plats för nytt stalionshusområde. Luftfartsverket har emellertid ej begärt anslag för budgetåret 1979/80 för ett fullföljande av denna plan, trots atl den militära flygverksamheten upphör den 30 september 1979! Vid uppvaktningar har luftfartsverket inle heller lämnat besked på någon punkt i disposilionsplanen.

Med hänsyn lill Kalmar kommuns planering har i synnerhet banvalet för den framlida civilirafiken mycket stor kommunalekonomisk betydelse (bostadsbyggandets lokalisering m, m.). ILS etc. har senarelagts, i avvaktan först på nedläggningsbesked av militärflyget, senare på disposilionsplanens framtagande. Luftfartsinspekiionen har yttrat sig över dispositionsplanen för Kalmar flygplats och därvid meddelat att man anser bana 16/34 vara den lämpligaste. Vidare påtalas att del är angeläget att installation av ILS påbörjas och färdigställs ulan ytteriigare dröjsmål. Den dispens som f. n. gäller för bana 05/23 avseende hinderfrihel gäller fram t. o. m. den 1 juli 1981, och luftfartsinspekiionen "är inle inställd på att förlänga denna dispens".

Försvarets faslighetsnämnd har varit i Kalmar för förhandlingar med kommunen om vilka av F 12:s fastigheter som kommunen önskar och kan överta. Av förklarliga skäl har även delta fått läggas ål sidan på grund av luftfartsverkets handlingsförlamning.

I samband med flygplatsens upprustning har diskuterats atl ulföra vissa åtgärder som beredskapsarbeten. Inte heller detta har kunnat projekteras av samma orsak, vilket är beklagligt av flera skäl.

Militärflyget har beslutat alt använda bana 16/34 för sin fortsatta temporära verksamhet. Det borde därför vara naluriigl atl civilflyget väljer samma bana, i synnerhet-som del sammanfaller med Kalmar kommuns intressen.

Länsstyrelsen i Kalmar län och Kalmar kommun har uppvaktat förre

Anmälan av interpellationer

141

Nr 59

Tisdagen den 19 december 1978

Meddelande om fråga

kommunikationsministern Turesson i frågan och fåll beskedel all "Kalmar flygplats intog en särställning på grund av nedläggningen av flygflottiljen". Luftfartsverket fick då i uppdrag att tillsammans med försvaret och Kalmar kommun klarade övergångsåtgärder som erfordras på Kalmar flygplats.

Med hänvisning lill del anförda vill jag slälla följande frågor lill kommunikationsministern:

Vilka åtgärder ämnar statsrådet vidta för atl Kalmar kommun skall erhålla elt snabbi besked om banvalet m. m. för den civila flygtrafiken vid Kalmar flygplats?

Är regeringen beredd alt snabbt ställa medel till förfogande så att erforderliga investeringar vid Kalmar flygplats kan genomföras?

142

§ 12 Meddelande om fråga

Meddelades atl följande fråga framställts

den 19 december

1918/19:239 a\ Biigifta Johansson(s)U]\ statsrådet Birgit Rodheom övergång från specialkurs till linje vid Rudbecksskolan i Tidaholm:

Skolöverstyrelsen har under juni månad 1978 hemställt hos regeringen om all försöksverksamhet med övergång från specialkurs lill linje får ske vid Rudbecksskolan i Tidaholm.

Min fråga lill statsrådet är med anledning av SÖ:s beslut:

När kan regeringen väntas ge besked?

§ 13 Kammaren åtskildes kl. 17.43.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemen