Riksdagens protokoll 1978/79:3

Tisdagen den 3 oktober

Kl. 16.00

§ 1 Upplästes följande till kammaren inkomna ansökan:

Till riksdagens kammare -,

På grund av fortsalt offentligt uppdrag anhåller jag om fortsatt tjänstledighet fr. o. m. onsdagen den 4 oktober 1978 t. o. m. den 31 mars 1979. Stockholm den 27 september 1978 Inga Thorsson

Kammaren biföll denna ansökan.

Talmannen anmälde att Lars Ulander (s) skulle inträda som ersättare för Inga Thorsson under hennes ledighet från riksdagsmannauppdraget.

§ 2 Anmäldes och bordlades Propositioner och skrivelser

1978/79:1 om ersättning för anordnande av skyddsrum m. m. 1978/79:2 med förslag till lag om namn och bild i reklam 1978/79:3 om internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet 1978/79:4 om landstingskommunal musiklärarutbildning i Arvika 1978/79:5 om vissa markförvärv för armén, m. m. 1978/79:6 med överiämnande av årsredovisning för Statsföretag AB 1978/79:7 med överiämnande av årsredovisning för Svenska Varv AB 1978/79:8 om kapitaltillskott lill Sveriges Invesleringsbank AB 1978/79:10 om statligt stöd lill åtgärder mot översvämningar i Emån 1978/79:11 med förslag till ändring i delgivningslagen (1970:428), m. m. 1978/79:18 om stöd till studiecirklar i energifrågor 1978/79:20 om förbud mot automalspel, m. m.

1978/79:22 om fortsatt giltighet av lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål, m. m.

§ 3 Anmäldes och bordlades

Redogörelse

1978/79:1 Justitieombudsmännens ämbetsberättelse

§ 4 Anmäldes och bordlades Motion

1978/79:1 av Lars Werner m.fl.

om åtgärder inom den ekonomiska politiken för att förbättra sysselsättningen

Nr 3

Tisdagen den 3 oktober 1978

§ 5 Anmäldes och bordlades

Konstitutionsutskottets betänkanden

1978/79:2 med anledning av motioner rörande de politiskt förtroendevaldas

arbetsvillkor m. m. 1978/79:3 med anledning av motioner om fyraåriga mandatperioder

m. m. 1978/79:4 med anledning av motion om krav på legitimation vid utlämnande

av allmän handling 1978/79:5 med anledning av motion om justeringen av kommunala

sammanträdesprotokoll 1978/79:6 med anledning av motion om barnomsorg i riksdagshuset 1978/79:7 med anledning av motion om en riksdagssymbol, m. m.

Skatteutskottets betänkanden

1978/79:1 med anledning av motioner om beskattningen av statliga vårdbidrag m. m.

1978/79:2 med anledning av molion om åtgärder mot internationell skatteflykt

1978/79:3 med anledning av motion om ändring i bevissäkringslagen

1978/79:4 med anledning av motion om information om det totala skatte- och avgiftsuttaget

1978/79:5 med anledning av motion om enhetlig tull på vissa kläder

1978/79:6 med anledning av motion om ändrade regler för beskattningen av vinster i utländska lotterier

1978/79:7 med anledning av motion om skattefrihet för bidrag från styrelsen för teknisk utveckling (STU)

1978/79:8 med anledning av motion om avdrag för reparationskostnad vid omtaxering av faslighet

1978/79:9 med anledning av motion om rätt för pensionärer till avdrag vid beskattningen för socialförsäkringsavgifter

Försvarsutskottets betänkande

1978/79:1 med anledning av propositionen 1977/78:185 om anställning av kvinnor som befäl inom det militära försvaret m. m. jämte motioner

Socialutskottets betänkanden

1978/79:1 med anledning av motioner om barnomsorgen

1978/79:2 med anledning av motion om färdtjänst för handikappade

1978/79:3 med anledning av motion om lungröntgenundersökning av

invandrare, m. m. 1978/79:4 med anledning av molion om information om afasi och behovet av

rehabiliteringsresurser för afatiker 1978/79:5 med anledning av motion om vattenfluoridering

1978/79:1 av Maj Britt Theorin (s) till försvarsministern om B3LA-projektets inverkan på vissa försvarskostnader:

Hur mycket kommer det att kosta skattebetalarna att säga nej till B3LA? Den frågan måste ställas sedan nya, viktiga uppgifter kommit i dagen.

Den socialdemokratiska minoriteten i 1974 års försvarsulredning sade redan i januari 1977 nej till utveckling och produktion av det lätta attackplanet B3LA, som skulle kräva minst 350 miljoner årligen utöver den borgeriiga försvarsramen. Den borgeriiga majoriteten önskade B3LA men ville inte presentera räkningen för väljarna. Utredningen, förutom undertecknad, förordade vid den lidpunkten en satsning på den redan tillgängliga Viggen-platlformen i form av ett medeltungt attackplan, A 20, en vidareutveckling av JA 37, som då beräknades rymmas inom försvarsramen. Socialdemokraterna har klart och entydigt vid flera tillfällen bekräftat sitt nej till B3LA och sagt sig vilja riva upp elt eventuellt beslut av den borgerliga regeringen vid ett eventuellt regimskifte efter 1979 års val. Överbefälhavaren angav redan till 1974 års försvarsutredning att B3LA inte rymdes i vare sig det borgeriiga alternativet (s. k. B-nivå)om 52 miljarder på fem år i 1976 års priser eller idet socialdemokratiska (s. k. C-nivå)om 50,5 miljarder. ÖB har klargjort vid flera tillfällen, att ett genomförande av B3LA förutsätter väsentliga förstärkningar av försvarsanslagen. Senast den 1 juni i år krävde ÖB köp av flygplan från utlandet om inte en kraftig sänkning av kostnaderna för B3LA och A 20 kan genomföras.

Mot bakgrund av de tidningsuppgifter som förevarit, och som inte dementerats av regeringen, är det av synneriig vikt att regeringen offentligt redogör för de ekonomiska bindningar som redan nu görs till ett kommande beslut om B3LA.

Redan av B3LA-beredningens betänkande (Ds Fö 1977:7) framgår att alla alternativ lill B3LA (A 20, utlandsköp, licenslillverkning etc.) belastats med mycket höga kostnader för avveckling av Saab-Scania AB:s utvecklings- och

Nr 3

Tisdagen den 3 oktober 1978

Anmälan av interpellationer

produktionsresurser. Redan där finns således en bindning till B3LA-projektet, en bindning som Saab-Scania gjort allt för att vidga och låsa. Försiktiga beräkningar visar på atl enbart denna typ av bindningar ligger i miljardklassen. Därtill kommer de pengar som redan är nedlagda i utveckling av och typarbete på B3LA.

Den 26 april i år röstade den borgeriiga riksdagsmajoriteten ja till elt bemyndigande åt regeringen, som innebar att ytterligare sammanlagt 310 milj. kr. (1977 års penningvärde) skulle satsas på vårt framlida attackflyg, för att, som det hette, ge handlingsfrihet ål riksdagen den 1 juli 1979. En större del av dessa pengar har gått till B3LA. Beslutet fattades mol den samlade oppositionen. Den socialdemokratiska motionen och reservationen krävde att B3LA-projektel skulle avbrytas omgående. Man konstaterade också att "det nu sker en betydande forcering av utvecklingsarbetena, trots atl något

politiskt beslut inte föreligger om all B3LA ska komma till stånd.

Samtidigt som regeringen säger sig vilja eftersträva handlingsfrihet binder man alltmer pengar i B3LA-projektel."

Försvarsministern angav som förmildrande omständighet för de nya
B3LA-pengama till riksdagen atl de förestående beställningarna av JA 37
Viggen nu skulle bli billigare, lack vare det fortsatta utvecklingsarbetet på
B3LA. 1 propositionen 1977/78:95 helte det att industrin "erbjudit s. k.
takpris för serietillverkningen av Jaktviggen under förutsättning atl utveck
lingsarbetet på B3LA inle avbryts nu. Även om B3LA-projektel inte

fullföljs kommer anskaffningen av jaklsystemet att bli billigare än om vi hade avbrutit B3LA-arbetet nu," Denna skrivning, som låg lill grund för riksdagens beslut, har självfallet tolkals som att Saab-Scania satt elt maximipris, därtill ett lägre pris än lidigare, på de Viggenplan som nu har kontrakierats mellan försvarels materielverk och Saab-Scania, Av uppgifter i pressen - som inte dementerats från försvarsdepartementet - framgår att det uppgjorda kontraktet, vars innehåll till störte delen är hemligstämplat, innehåller två lakpris, ett som gäller om B3LA byggs och ell annat, högre, som gäller om riksdagen säger nej till B3LA. Om detta är riktigt har riksdagen fatlat sitt beslut på vilseledande uppgifter från försvarsdepartementet!

I detta refererade kontrakt finns också en option på den sista delserien av Jaktviggen (59 stycken), avsedd all beställas senast den 15 juli 1980. Också i denna option sägs nu finnas två prisnivåer. Den ena nivån (vid elt nej lill B3LA) är nära en halv miljard eller 50 % högre än alternativet atl B3LA byggs. I riksdagens debatt den 2 juni bekräftade statsministern att regeringen slutit ett avtal av denna karaktär.

1 riksmötets slutminuter, under skydd av hemligstämplar, skulle alltså regeringen ha bemyndigat FMV att sluta ett kontrakt med Saab-Scania, som avsevärt fördyrar ett kommande nej lill B3LA. Strax efter det att riksdagen vilseletts med fagert tal om handlingsfrihet agerar regeringen på rakt motsatt sätt. Alltmer kostnader binds direkt och indirekt lill ett framtida avgörande -och detta sker helt bakom ryggen på riksdagen och del svenska folket. Hur kan det komma sig atl regeringen gör denna typ av bindningar, innan den pariamentariskt sammansatta flygplansindustrikomittén presenterat sill

betänkande i höst? Ligger del inle i denna kommittés uppgifter alt granska frågan om merkostnader för Saab?

I en ingående tidningsartikel om B3LA-affären sägs atl försvarsministern personligen förhandlat om ett avtal med vår flygindustri via ordföranden i Saab-Scania, Marcus Wallenberg. Vilken karaktär har dessa förhandlingar haft? Vad skiljer dessa förhandlingar från ett direkt ministerstyre? Det är på sin plats alt regeringen också här lägger alla kort på bordel.

Det gäller vårt försvars framtida uppbyggnad och en affär på tiotals miljarder kronor.

Mol bakgrund av vad jag anfört hemställer jag att lill försvarsministern få ställa följande frågor:

1. Vilka motiv har försvarsministern haft för att vilseleda riksdagen genom att förespegla lägre pris på Jaktviggen i utbyte mol all B3LA-projeklel inte avbröts?

2. Hur myckel dyrare blir redan inplanerade och av riksdagen beslutade beställningar hos Saab-Scania vid ett slutligt nej lill B3LA?

3. Skall de merkostnader som genom regeringens godkännande av FMV:s kontrakt med Saab-Scania uppstår vid ell nej lill B3LA betalas via existerande försvarsbudgel, och över vilka försvarssektorer skall detta las?

4. I det senare fallet - är ÖB informerad om hur denna merkostnad skall slås ul på totalförsvaret?

Nr 3

Tisdagen den 3 oktober 1978

Anmälan av interpellationer

1978/79:2 av Gunilla André (c) till justitieministern om behandlingen inom kriminalvården av personer som dömts för grova narkotikabrott:

Samhällel har på olika sätt starkt understrukit vikten av en skärpt attityd mot den grova narkotikabrottsligheten. Det råder en tämligen bred enighet såväl bland allmänheten som mellan de politiska partierna i denna fråga.

Av och lill uppmärksammas emellertid att personer som begått grova narkotikabrott åtnjuter friheter och möjligheter som inte slår i överensstämmelse med allmän rättsuppfattning. Del kan t. ex. gälla möjligheter alt fortsätta den brottsliga verksamheten från kriminalvårdsanstallen, och det kan gälla möjligheten alt avvika i samband med permissioner.

Under sommaren inträffade ånyo ett fall som upprört många människor. En person dömd för grov narkotikabrottslighet gavs enligt tidningsuppgifter möjlighet alt utan bevakning ensam åka mellan två kriminalvårdsanstalter. Personen i fråga avvek under denna s. k. iransportpermission.

För den breda allmänheten framstår händelser som denna såsom mycket märkliga. Många tappar förtroendet för rättssystemets förmåga att skydda och värna den enskilda människan. Det är därför nödvändigt alt ha sådana regler inom kriminalvården atl allmänhetens förtroende för rättssamhället bibehålles. I särskilt stor utsträckning gäller della samhällets attityd till den grova narkotikabrottsligheten.

Med stöd av det anförda anhåller jag om kammarens tillstånd atl lill

Nr 3

Tisdagen den 3 oktober 1978

Anmälan av interpellationer

justitieministern få ställa följande fråga:

Anser justitieministern atl del finns motiv att vidtaga några åtgärder inom kriminalvården beträffande personer dömda för grova narkotikabrott, bl. a. i syfte atl stärka allmänhetens förtroende för rättssamhället?

1978/79:3 av Åke Gustavsson (s) lill handelsministern om regeringens planer på samarbete med Italien i fråga om B3LA-projektet:

Sverige har sedan gammalt följt en strikt linje i fråga om vapenexport. De nu gällande reglerna beslöts år 1971 på förslag av den socialdemokratiska regeringen. Internationella bedömare är också överens om den nära nog unika ställning Sverige intar i detta avseende. Sverige måste även i framtiden ha mycket strikta bestämmelser.

1 sin iver att genomföra en anskaffning till det svenska försvaret av krigsflygplanet B3LA - något som alla är överens om överstiger värt lands ekonomiska möjligheter - har den svenska regeringen nu tagit upp frågan om ett samarbete kring delta projekt med NATO-landel Italien. Med stor bestörtning har den uppgiften mottagits alt Sverige skulle vara berett att samarbeta med Italien när det gäller alt utveckla och tillverka B3LA. Det är ytterst anmärkningsvärt att regeringen diskuterar ett sådant samarbete - inte minst med hänsyn lill den praxis som Italien har i fråga om sin vapenexport.

Italien är en stor vapenleveraniör till Mellersta Östern och Sydamerika liksom till Sydafrika. Enligt SIPRLs senaste årsbok placerar man sig som nr 5 som vapenhandlare under perioden 1970-1976. Särskilt nära är förbindelserna med Sydafrika. Underden angivna perioden gick mer än en fjärdedel av den italienska försäljningen till tredje väriden just till Sydafrika.

Regeringens planer på eu samarbete med Italien i fråga om B3LA strider enligt min mening mol nu gällande principer för vapenexporten. Det är därför nödvändigt atl regeringen inför riksdagen klargör enligt vilka grunder regeringen anser atl ett sådant samarbete kan ske.

Jag anhåller därför om kammarens tillstånd alt till handelsministern få ställa följande frågor:

Anser handelsministern att det är rimligt att Sverige ingår i ett samarbete med Italien för att utveckla och producera krigsflygplanet B3LA?

Om så är fallet, enligt vilka grunder kan det ske?

ningar, därför att de tidigare haft för låga hyror i förhållande till kostnaderna.

De kommunägda allmännyttiga bostadsföretagen har litet grundkapital. Några egentliga reserver har inte heller kunnat byggas upp på grund av de problem som följt av de outhyrda lägenheterna och eftersom hyreshöjningarna under en rad år präglats av stor "återhållsamhet".

Eftersom biträdande bostadsminislern bör ha god kännedom om sakförhållandena, framstår hennes uttalanden som anmärkningsvärda. Antingen avser statsrådet atl direkt påverka hyresförhandlingsarbetet innan detta startat på allvar i höst, eller - med en mycket välvillig tolkning - antyder statsrådet alt regeringen genom åtgärder inom dess beslutsområde tänker ge nya förutsättningar för hyresförhandlingarna.

Riksdagen har nyligen - efter proposition undertecknad av Birgit Friggebo - antagit en ny hyresförhandlingslag. Eftersom denna inle ännu varil i kraft två månader måsle skälen vara starka när nu regeringen griper in med pekpinnar och anvisningarom hyresförhandlingarna. Situationen i stort ärju sedan länge känd. Givetvis kan dock regeringen med konkreta åtgärder, särskild lagstiftning och/eller ekonomiskt stöd i olika former, direkt påverka hyressättningen. Planeras sådana åtgärder, bör detta sägas klart ut.

Jag vill därför ställa följande frågor:

Anser statsrådet all de allmännyttiga bostadsföretagens hyreskalkyler är orealistiska och inte uttrycker en seriös bedömning av självkoslnaderna?

Vilka åtgärder är statsrådet beredd vidta för att stärka de allmännyttiga bostadsföretagens ekonomi, så att deras hyreshöjningsbehov blir mer "återhållsamt"?

Planerar statsrådet i övrigt andra åtgärder för alt ingripa i hyressättningen, t. ex. i form av lagstiftning?

Nr 3

Tisdagen den 3 oktober 1978

Anmälan av interpellationer

1978/79:5 av Bengt Gustavsson (s) till handelsministern om Ceaverkens framtida ställning:

Uppgifter om planer på samgående mellan del statsägda Ceaverken i Strängnäs och ell utländskt multinationellt förelag har framkommit. Detta har väckt farhågor bl. a. för att viktiga beredskapsintressen skulle kunna äventyras. Grunden för Ceaverkens hela verksamhet med tillverkning av medicinsk röntgenutrustning ärju försvarspolitiskt motiverad. Senare har teknisk röntgenfilm för industriell kontroll och fotosällningspapper för modern tidningstillverkning tillkommit. Även dessa produkter får bedömas som vikliga ur beredskapssynvinkel.

Med anledning av oron för att behovet av betryggande försörjningsberedskap på bl. a. dessa områden inte skulle kunna tillgodoses i alla lägen om Ceaverken underordnades utländska intressen ber jag alt få ställa följande fråga lill handelsministern:

Är statsrådet beredd att i beredskapsbevarande syfte vidta äigärder som

Nr 3

Tisdagen den 3 oktober 1978

Anmälan av interpellationer

säkerställer Ceaverkens fortbestånd och utveckling som ett -så långt möjligt - av utländska intressen oberoende svenskägt företag?

den 7 september

1978/79:6 av Anton Fågelsbo (c) till bostadsminislern om ökade möjligheter lill bostadsbyggande på landsbygden:

Genom en lång rad beslut och uttalanden under senare år har klariagls statsmakternas vilja all i ökad utsträckning möjliggöra för människor atl bygga och bo på landbygden. Trots detta är tillämpningen av lagar och regler på många håll synneriigen byråkratisk och restriktiv. Bl. a. med stöd av miljöskyddslagen eller hälsovårdsstadgan avslås byggandslov i omsorg om jordbruksnäringens utveckling.

Mig förefaller det rimligt att den som önskar landsbygdens alla fördelar när del gäller boendemiljö också får tåla de små nackdelar, i form av lukt och buller, som kan vara förknippade med att bo i en jordbruksbygd. Det avgörande måste ändå vara atl människor ges möjlighet att själva välja boendeform och boendemiljö.

Vid tidigare interpellationer lill bostadsministern kring dessa problem har i svaren hänvisats lill pågående arbete med byggnadslagen, framför allt lill de ändringar i byggnadslagen som vidtogs med anledning av regeringens proposition 1976/77:122. Denna proposition har emellertid inle medfört någon förbättring när det gäller möjligheterna lill samexistens mellan bostäder och rationell jordbruksdrift. Det erfordras uppenbariigen en formell möjlighet för att komma förbi de snåriga regler som förhindrar människor atl ta del av landsbygdens samtliga dofter. Införande av luklserviiut är en sådan formell möjlighet.

Med stöd av del anförda hemställer jag om kammarens tillstånd att till bostadsministern få ställa följande fråga:

Anser bostadsminislern med stöd av nu vunna erfarenheter atl det finns
skäl alt genom luklserviiut i ökad utsträckning möjliggöra avslyckningar och
byggnadslov på landsbygden? '

den 25 september

1978/79:7 av Alf Lövenborg (apk) till arbetsmarknadsministern om åtgärder för atl öka sysselsättningen:

I regeringsdeklarationen heter det bl. a.: "Regionalpolitiken skall förstärkas sä att människor i olika landsdelar ges allsidig sysselsältning och service samt en god miljö." Vidare: "Alla ungdomar skall garanteras arbete, praktik eller utbildning."

Regeringsdeklarationens löften stämmer dåligt med verkligheten. Antalet registrerade arbetslösa är nu långt över 100 000. Nära hälften av dessa är ungdomar under 25 år. Arbetslösheten för de utländska ungdomarna i åldersgruppen 16-19 år har fördubblats mellan andra kvartalet 1977 och andra

kvartalet 1978. Ca 200 000 människor finns i beredskapsarbete, utbildning etc. och saknar alltså fast arbete. Otryggheten växer.

Regeringsdeklarationens löften om förstärkt regionalpolitik så att människorna skulle kunna beredas "allsidig sysselsättning" står i bjärt kontrast till dagens verklighet.

Man kan som belysande exempel ta situationen i Norrbotten. Redan nu är över 20 000 människor arbetslösa, sysselsatta i beredskapsarbeten osv. Länet har över 5 000 ungdomar som är arbetslösa eller har temporära beredskapsarbeten trots att 3 000 ungdomar har tvingats lämna Norrbotten sedan början av förra året. I fiera av länets kommuner är situationen helt katastrofal; både arbetslösheten och utflyttningen ökar.

Det är nödvändigt att fastställa att inte heller de högst alarmerande officiella arbetslöshetssiffrorna speglar den verkliga situationen. Den är långt värre. Många kvinnor och ungdomar finns inte med i den officiella statistiken trots alt de ingenting hellre Önskar än att få ett arbete. En del av den verkliga arbetslösheten maskeras genom deltidsarbete av olika slag.

Del ledande regeringspartiet vann valet bl. a. genom löften om att skapa 400 000 nya jobb. Läget två år efter valet är att långt över 400 000 människor saknar fast arbete och den trygghet som utlovades i regeringsdeklarationen.

I den upphetsade energipoliiiska debatten talas det ofta om "svek" och "löftesbrott". Men det är en skendebatt som på ett oförtjänt sätt har dragit uppmärksamheten från de politiska huvudfrågorna. Dit hör bl. a. den primära mänskliga rättigheten att garanteras arbete. Regeringens största svek och löftesbrott ligger i att man icke har uppfyllt regeringsdeklarationens löften om att garantera människornas rätt till meningsfull sysselsättning.

Regeringen har aviserat ett paket av olika åtgärder med syftet att hejda ökningen av arbetslösheten. Men alla, även regeringens företrädare, torde vara klara över att dessa begränsade åtgärder icke skapar full sysselsättning och arbete åt alla.

Jag vill mot denna bakgrund hemställa om kammarens tillstånd atl till arbetsmarknadsministern få ställa följande frågor:

1. Vilka åtgärder utöver de redan aviserade planeras för att skapa full sysselsättning?

2. När kommer regeringsdeklarationens löften på detta område alt uppfyllas?

Nr 3

Tisdagen den 3 oktober 1978

Anmälan av interpellationer

Nr 3

Tisdagen den 3 oktober 1978

Anmälan av interpellationer

program med sikte på all få lill stånd 10 000 nya vårdplatser i långtidsvården och lika många platser i hemsjukvården. Programmet innefattar också åtgärder för att förbättra personal- och vårdsituationen inom långtidsvården. Det innebär personalökning med ca 25 000 personer.

Landstingen har framför sig stora investeringsprogram, och inom de flesta landsting, bl. a. Värmlands, prioriteras långtidsvården. Detta är också nödvändigt med tanke på länets åldersstruktur och bristen på långvårdsplatser, vilken är mest markant i norra och västra Värmland.

Utbyggnader på olika håll i landet kommer alla på sikt att kräva betydande personalförstärkningar. Då bristen på vissa kategorier av värdpersonal redan i nuläget är besvärande i landet finns del all anledning att se med oro på framtiden.

Vi har i dag över hela landet en brist på vårdpersonal. Vissa personalkategorier kan utkristalliseras som speciellt otillräckliga. Vi behöver redan nu mer personal på våra sjukvårdsinrättningar, och med hänsyn till den expansion som förväntas, framför allt inom långtidsvården, kommer bristsituationen alt beslå, och t. o. m. försvåras.

Över hela landet är man i färd med atl söka finna lösningar när det gäller att öka utbildningsutbudet. Vårdskolorna har ambitioner att expandera, men oftast stöter man på patrull i form av brist på vårdlärare. Hela utbildningskomplexet har blivit en flaskhals i svensk sjukvård, och alla krafter måsle sättas in för att söka bredda utbildningen så att vi i framtiden kan möta det ökade behovet av personal till de nya vårdenheter som växer fram.

Vi har f n. oacceptabelt många avdelningar stängda sommartid på grund av brist på vårdpersonal. Landstingens annonsering efter olika kategorier av vårdpersonal har en tendens att öka, vilket väl också speglar brislen. Vi har att se fram emot att nya vårdenheter tillskapas ute i landet, och vi vet alt dessa nya lokaler måste bemannas med utbildad personal. Alt bygga nya vårdlokaler, fylla dessa med sjuka och vårdbehövande människor och sedan sakna erforderiig personal kan inte betecknas som den välfärd de äldre har självklar rätt till. Utöver de insatser som redan görs för att råda bot på personalbristen, anser jag alt en intensifierad verksamhet måste lill i syfte att bredda utbildningen inom vårdsektorn.

Här är det då viktigt att representanter för fackliga organisationer får deltaga, eftersom del måste bli fråga om utbildning av vårdpersonal på alla nivåer för alt kunna möta det framtida behovet av utbildad personal inom hälso- och sjukvården.

Med stöd av det anförda anhåller jag att få rikta följande fråga till socialministern:

Vilka åtgärder ämnar regeringen vidta för alt möta del framtida behovet av utbildad personal inom hälso- och sjukvården?

Tisdagen den 3 oktober 1978

Anmälan av interpellationer

industriministern om boardindustrins Nr 3

1978/79:9 av Gunnar Olsson (s) til framtid:

Den 8 februari i år lämnade enmansutredaren Johan Åkerman över boardutredningen till industriministern. Alltsedan dess har del varit tyst om ulredningen.

Boardutredningen gjordes för atl få en samlad bedömning av de framtida förutsättningarna för boardinduslrin och de elva fabrikerna för tillverkning av board. Utredningen lades fram och gav flera förslag lill åtgärder inom boardinduslrin. Från industrideparlementet har inte hörts någonting, däremot är företagen aktiva vart och ett på sitt håll. Risken är att nedläggningar av företag och utslagning av arbetskraft kan komma all ske planlöst och okontrollerbart.

Pä alla orter där det finns en boardfabrik råder det stor oro bland de anställda och befolkningen i övrigt. Frän Svenska träindustriarbetareförbundet har man nyligen gett uttryck för den här oron och efterlyser agerande från industridepartementets sida. För de anställda och för de enskilda orter som är beroende av boardinduslrin är det allvarligt om man frän regeringens sida låter problemen värka ut och om den kapacitetsneddragning som av alla anses bli nödvändig får ske utan en objektiv utvärdering.

På vissa av de berörda orterna behövs medel och resurser för alt se till att boardfabriken - som på en del håll är den enda industrin på orten - blir livskraftig. På andra orter behövs medel för att få fram nya sysselsättningstillfällen.

Någon måste se lill att resurser kommer fram och att åtgärder vidtas, att det blir en kartläggning av var och hur en strukturomvandling - som tycks vara ofrånkomlig- bäst skall kunna genomföras. Var kan exempelvis ingrepp ske med minst skadeverkningar? Vad finns det för alternativa sysselsättningar för de anställda som kommer att beröras?

Atl låta företagen själva klara ut de strukturella problem som uppstår i samband med en sanering av branschen kan få förödande följder.

Här måste industridepartementet gå in och göra en samlad bedömning utifrån det underlag som den i vintras genomförda ulredningen lät presentera.

Del finns nu ett utredningsunderlag för ett agerande från industridepartementets sida, och mol bakgrund härav anhåller jag alt få rikta följande fråga till industriministern:

Vilka åtgärder är industriministern beredd atl vidtaga för att inte en okontrollerad kapaciletsneddragning skall komma att ske inom boardinduslrin?

Nr 3

Tisdagen den 3 oktober 1978

Anmälan av interpellationer

den 27 september

1978/79:10 av Sixten Pettersson (m) lill justitieministern om förbud mol anslutning av juridisk person lill politiskt parti:

När Landsorganisationen (LO) bildades 1898 var ett av de stora tvisteämnena vilka relationer centralorganisationen skulle ha till det socialdemokratiska partiet. Kongressen beslöt efter långvarig diskussion att tvinga de fackföreningar som erhöll medlemskap i LO att inom två år även ansöka om medlemskap i socialdemokratiska partiet.

Partilvånget skapade stora svårigheter på många arbetsplatser och utgjorde elt skäl lill alt många var tveksamma till facklig anslutning på grund av skilda politiska åsikter. Flera fackförbund, bl. a. Metall och Trä, vägrade t. o. m. att ansluta sig lill LO på grund av partitvånget. För atl mildra kritiken beslöt LO:s kongress år 1900 att slopa partikravel. Samtidigt beslöts dock atl LO även i fortsättningen skulle verka för all de lokala avdelningarna skulle ansöka om medlemskap i det socialdemokratiska partiet.

Trots mildringen av partilvånget kvarstod motståndet ute bland medlemmarna. Metall vägrade t. ex. all ansluta sig lill LO innan partilvånget helt hade avskaffats. Detta skedde därför vid 1909 års kongress, samtidigt som Metall beviljades medlemskap i LO. Efter 1909 års kongress finns del inga uppgifter eller bestämmelser i LO eller dess förbundsstadgar om kollekliv anslutning av fackliga organisationer till något politiskt parti.

Den starka kritiken bland medlemmarna mol kollektivanslutningen har under det senaste året resulterat i en livlig debatt inom LO och dess förbund. Belysande för resultatet av denna debatt är den undersökning som LO-tidningen i januari genomförde med ordförandena i de olika LO-förbunden. Tidningens undersökning gav till resultat att fjorton förbundsordförande inom LO är emot kollektivanslutningen i dess nuvarande form. Sex ser gärna en översyn av gällande former, medan enbart fyra är för kollektivanslutningen i dess nuvarande form.

Inom LO och det socialdemokratiska partiet har man därför under del senaste halvåret diskuterat en återgång till det tidigare systemet där de lokala fackliga organisationerna, i stället för deras medlemmar, ansöker om medlemskap i del socialdemokratiska partiet. För att den enskilde fackföreningsmedlemmen skall bli medlem i det socialdemokratiska partiet skulle det krävas en aktiv handling från den enskildes sida via t. ex. en särskild anmälan.

Diskussionen kring denna anslutningsform kommer med stor sannolikhet att fortsätta inom LO och SAP, bl. a. på den nu aktuella partikongressen. Något definitivt beslut i den ena eller andra riktningen är dock, enligt det senaste numret av LO-iidningen, inle att vänta inom den närmaste framtiden.

Diskussionen angående de fackliga organisationemas möjlighet atl bli medlemmar i ett politiskt parti rör en central del av vår demokrati. Vilka blir konsekvenserna om juridiska personer - fackliga organisationer, ideella

organisationer eller rent av företag - i framtiden blir medlemmar i något politiskt parti? Kommer detta att innebära en förstärkning eller uttunning av den enskilda medborgarens roll i vår demokrati?

Gränsdragningen mellan offentliga myndigheter och de fackliga organisationerna har under senare år, på vissa områden, blivit diffus. Denna utveckling är ett resultat av atl statsmakterna genom lagstiftning ålagt de fackliga organisationerna att företräda arbetstagaren t. ex. beträffande vissa arbetsmiljö- och medinfiytandefrågor.

Med stöd av det anförda vill jag till justitieministern ställa följande fråga;

Avser justitieministern atl vidta åtgärder som förhindrar att juridiska personer - som t. ex. fackliga organisationer - blir medlemmar i politiska partier?

Nr 3

Tisdagen den 3 oktober 1978

Anmälan av interpellationer

den 28 september

1978/79:11 av/?«wyo«5soH i Husum(s)till industriministern om åtgärderför att säkerställa sysselsättningen vid Berol Kemi AB:s anläggningar i Örnsköldsvik:

Berol Kemi AB:s styrelse behandlade den 13-14 september i år förelagets långsiktiga planering. Vid en efterföljande presskonferens redogjorde företagets verkställande direktör för vad planen innebär för de i företaget ingående industrierna. Av referat från presskonferensen framgår alt sysselsättningen i förelagets anläggningar i Örnsköldsvik kommer att minska från nuvarande 220 personer till 80 personer - i sämsta fall lill endast 20.

När statens stöd till Berol Kemi AB för oxo-projektel beslutades av riksdagen framgick av propositionen att oxo-projektet var en förutsättning för att långsiktigt säkerställa råvarubasen för tillverkningen även i Örnsköldsvik. Det var med andra ord förutsättningen för att klara sysselsättningen i Örnsköldsviksområdet och uppfattades av alla berörda som en garanti för fortsall sysselsättning i detta område. Samma synpunkter framkom också vid den uppvaktning som företagsledning och anställda hade för industriministern före beslutet.

Skulle den föreslagna nedskärning av anställda som redovisades vid presskonferensen verkställas, innebär det inte bara en katastrof för de anställda utan för hela Örnsköldsviksområdet.

Med anledning av det anförda vill jag fråga:

Vilka åtgärder tänker industriministern vidta för att säkerställa sysselsättningen vid Berol Kemi AB:s anläggningar i Örnsköldsvik?

3 Riksdagens protokoll 1978/79:1-7

Nr 3

Tisdagen den 3 oktober 1978

Anmälan av interpellationer

den 29 september

1978/79:12 av Anton Fågelsbo (c) lill statsrådet Olof Johansson om eltaxor baserade på självkostnadsprincipen:

Medvetenheten om behovet av hushållning med våra energi- och naturresurser har under senare år blivit allt störte. Allt fler har insett nödvändigheten av energisparande åtgärder. Samtidigt har man såväl från förelagens som från de enskilda människornas sida blivit alltmer uppmärksam på kostnaderna för energin, och det har från skilda håll påtalats all kostnaderna för elenergin på ett omotiverat sätt varierar över landet.

Enligt min mening måste huvudprincipen vara att eltaxorna skall vara kostnadstrogna och baserade på självkostnadsprincipen. Det kan givelvis av energipolitiska skäl vara motiverat med vissa avsteg från denna princip. Dessa avvikelser måste dock bäras solidariskt av alla, och det får exempelvis inte vara så, alt priserna på elström i glesbygd subventionerar för låga taxor i tätorterna.

Del har dock framkommit uppgifter om att ett statligt företag. Vattenfall, tecknat avtal med företag om leverans av rabatlerad energi i områden där Vattenfall haft konkurrens från annan råkraftsleverantör eller från företag med möjligheter att åstadkomma kraftproduktion genom utbyggnad av mottrycksanläggningar i kombination med Qärrvärme, De kontrakt som tecknats avser längre tidsperioder, och de föriusier som uppstått genom dessa kontrakt har täckts genom prishöjningar för distributörer i de områden där Vattenfall haren monopolställning. Elt statligt förelag som tillhandahåller en för alla människor oundgänglig nyttighet har således tecknat föriustbring-ande avtal när konkurrens förelegat och täckt dessa föriusier i områden där Vattenfall är ensam råkraftsleverantör. Man synes därigenom bl. a. ha förhindrat en för landet önskvärd utbyggnad av kraft värmeproduktionen och snedvridit betydelsen härav för boende och sysselsättning i vissa områden.

Enligt min mening måste kostnaderna för de nyltigheter samhället eller samhälleliga organ tillhandahåller vara rättvist fördelade över landet. Det kan inte vara rimligt att elt statligt företag på grund av sin monopolställning kan fatta beslut som strider mol riksdagens beslut att alla människor oavsett bostadsort skall beredas likvärdiga livsförhållanden.

Med anledning härav ber jag all få ställa följande fråga till energiministern:

Vilka åtgärder är statsrådet beredd atl vidtaga i syfte att garantera alla elkonsumenter eltaxor baserade på självkostnadsprincipen?

1978/79:13 av Jörn Svensson (vpk) till industriministern om politiken för tekoindustrin:

Ell ofta använt talesätt lyder: "Medan gräset växer dör kon." Det kan slå som rubrik för lekopoliliken i Sverige.

Sysselsättningen inom tekoindustrin har drastiskt rasat neråt. Ytteriigare förelag vacklar. Tusentals arbeten hålls uppe med hjälp av företagssubventioner. Importnivåer godtas som bestående fast de ligger långt högre än för några få år sedan. Läget kräver snara åtgärder och klar målinriktning i industripolitiken.

Men del politiska lägel är oklarare än någonsin. Ingenstans är det politiska dubbelspelet och inkonsekvenserna så ohöljda som i tekopolitiken. Det gäller för både regeringen och den socialdemokratiska oppositionen.

Vi har inte råd alt föriora ett enda tekojobb, säger industriministern i Skene. Ytterligare minskning är nödvändig, säger samma minister samtidigt i riksdagen.

Rädda jobben i teko! ropar socialdemokraternas poliiiker-och förespråkar 70-75 % import, vilket är liktydigt med alt slå ul minst 10 000 jobb till.

Del måste göras slut på denna oklarhet och denna orimliga situation för lextilregionerna och deras 40 000 arbetare. Vissa grundläggande politiska frågor måste klariäggas nu.

Man kan inte passivt vänta på lextildelegationen. Den kan inte ge de politiska ramarna. Del kan bara regering och riksdag göra. Detaljerna i tekopolitiken kan anstå tills delegationens material föreligger. Men ramarna är en politisk fråga i vilken de politiska myndigheterna har att styra delegationen, inte tvärtom. Delegationen kan bara utreda följderna av olika alternativ och olika politiska förutsättningar. Delegationens ordförande efteriyser själv i Beklädnadsarbetarförbundets jubileumsskrift den nivå på sysselsättningen som skall råda. Hans åsikt är att den måste bestämmas mycket snart. Nils Åsling, inle Gunnar Lund, måste komma med förslag.

En rad politiska frågor måste få svar. Tekoindustrins nedskärning motiveras med bl. a. "den internationella arbetsdelningen". Men denna arbetsdelning ändras ständigt. Man kan i dag inte hävda alt lågprisländer skall hålla sig till enklare produkter. Man kan inte hävda att svensk tekoindustri skall underkasta sig varje förändring i Hongkong, Thailand, Taiwan eller Sydkorea.

Den internationella arbetsdelningen är en ekonomisk myt. Den leder lill nackdelar både för fattiga nationers folk och för folk i de avancerade industriländerna. En rad ekonomer, från Liszt till Myrdal, är överens om att nationell differentiering och viss basproduklion i alla branscher leder lill bättre ekonomi för en nation än liberal specialisering. Varför skall då denna falska dogm få kasta ul lekoarbetarna i arbetslöshet?

Tekoindustrin är redan starkt nedskuren. Ytteriigare ras förstör förulsätlningarna för hela branschen, Detta slutliga ras kommer, ifall mer lid förloras.

Tisdagen den 3 oktober 1978

Anmälan av interpellationer

Nr 3

Tisdagen den 3 oktober 1978

Anmälan av interpellationer

Tekoindustrin är starkt regionalt koncentrerad. Hela bygder hotar all försänkas i kronisk depression. Trots delta har varken den sittande eller den förra regeringen visat några som helst program för ny induslri, för lekoregionernas utveckling, för bemästrande av den sociala situationen strukturellt och på sikl,

Mol bakgrund av detta desperata och brådskande läge får jag till industriministern ställa följande frågor:

1, När redovisar lekodelegationen till regeringen?

2, Hur många arbeten inom teko är statsrådet beredd atl sätta som mål?

3, Ämnar regeringen hålla på den alltmer föråldrade och orimliga principen om internationell arbetsdelning?

4, Finner regeringen en importnivå på 70-75 % rimlig, när nivån för mindre än fem år sedan var 50 % och då ansågs hög?

5, Vilka program förbereder regeringen för ny sysselsättning till de utpräglade lekoregionerna och tekoorterna?

6, Varför har nämnda program dröjt så länge, trots all tekokrisen är av så gammalt datum?

1978/79:14 av Oswald Söderqvist (vpk) lill statsministern om energipolitiken:

Debatten i energifrågan under sommaren och hösten har koncentrerats kring frågan om huruvida de två färdiga reaktorerna Forsmark 1 och Ringhals 3 skall laddas eller inte. Vänsterpartiet kommunisterna har sedan 1975 hävdat alt laddning av nya reaktorer inte bör ske förrän del klart har bevisats att kärnkraften utgör lösningen på Sveriges energiproblem. Ingenting har framkommit sedan 1975 som visar att sä är fallet. Tvärtom har både energikommissionens material och andra rapporter, såväl inhemska som utländska, visat all kärnkraften blir dyrare, all säkerhets- och driftproblemen är större samt att alternativa energikällor och energisparande äigärder erbjuder mycket större resurser än vad vi visste 1975.

Allt detta talar emot en laddning av nya reaktorer, men del är inle det som är huvudfrågan. Oavsell vilket beslut regeringen kommer fram till i den frågan, är problemet marginellt och påverkar inte vår framtida energipolitik och energiförsörjning på något avgörande sätt. Det viktiga är att så fort som möjligt fatta ett beslut om vilken energipolitik vi skall ha i framtiden. Det har i skilda sammanhang tidigare talats om "kärnkraftsparentesen". Om del skall bli möjligt att sätta den, behövs det ett principbeslut emot kärnkraft snarast möjligt. Varje uppskov med ett sådant beslut binder oss fastare lill kärnkraften, förhindrar att tillräckliga resurser satsas på alternativ teknologi och möjliggör fortsatta felinvesteringar i kärnkraftsulbyggnad och kärnkraftsindustri.

Det finns, som här nämnts, en lång rad av tunga invändningar mol kärnkraft. En av de viktigare gäller bränsleförsörjningen lill den typ av reaktorer som vi har i det svenska kärnkraftsprogrammet. Vi är helt beroende

av utlandet för att få bränsle till våra reaktorer. Enligt alla tillgängliga uppgifter är världens tillgångar av del uran som vi kan använda i reaktorerna begränsade, och en bristsituation kommer att uppstå redan på 1990-lalet, Vi får således en urankris lika snart som vi får en oljekris, om vi inle övergår till andra reaktorlyper med bättre bränsleekonomi, dvs. bridreaktorer med plutonium som bränsle eller andra liknande reaktorlyper.

Statsministern har vid ell flertal tillfällen uttalat all marschen in i kärnkraftssamhällel måsle stoppas. Del är då angelägel att redovisa konsekvenserna av att vi binder oss till kärnkraften som energikälla, inte bara pä kort sikt fram lill 1990 ulan också för liden därefter.

Mol denna bakgrund vill jag fråga siaisministern:

1, För hur lång tid och från vilken leverantör är bränsle säkrat till de sex reaktorer som nu är i drift?

2, Hur är del tänkt att bränsleförsörjningen skall ordnas, om vi får 13 reaktorer i drift enligt 1975 års beslut?

3, Om inte ett avvecklingsbeslut fattas nu och genomförs fram till 1990, vilka alternativ står oss då till buds efter denna tidpunkt?

4, Vill statsministern biträda ett beslut om avveckling av kärnkraft i höst?

Nr 3

Tisdagen den 3 oktober 1978

Anmälan av interpellationer

1978/79:15 av Rolf Hagel (apk) till arbetsmarknadsministern om översyn av bestämmelserna om utbildningsbidrag, m. m.:

Enligt en undersökning av effekten av den s. k. 25-kronan som på arbetsmarknadsdepartementets uppdrag utförts av två ekonomer vid Lunds universitet, Jan Petersson och Vassilis Vlachos, är kontrollen av företagens behov av statligt stöd alltför bristfällig - för att inle säga obefintlig. Del förhållandet all det är företagsledningarna som själva bedömer hur många anställda som riskerar att bli uppsagda resp. permitterade, har enligt undersökningen resulterat i missbruk av utbildningsstödei. De bägge ekonomerna hävdar att endast 40 % av den utbetalade bidragssumman -över 700 milj. kr. - hade behövts för alt undvika uppsägningar och permitteringar.

Rapporten skall som bekant redovisas för OECD. Men det är de svenska skattebetalarna som har ett omedelbart intresse av att få klarlagt huruvida deras pengar används i syfte att minska arbetslösheten eller till övervägande del för alt öka företagens vinster.

Med hänvisning lill del anförda hemställer jag om kammarens tillstånd atl till arbetsmarknadsministern få ställa följande frågor:

1. Avser statsrådet atl se över bestämmelserna för utbildningsbidrag i syfte
alt förhindra missbruk?

2. Kan utredningsresultatet föranleda en efiergranskning av redan utbe
talade medel, och kan återbetalning lill statskassan komma i fråga?

Tisdagen den 3 oktober 1978

Anmälan av interpellationer

1978/79:16 av Olle Wästberg i Stockholm (fp) lill siaisministern om avvisningen av vissa svenska medborgare som ämnat besöka Polen:

I april i år besökte statsministern Polen och fick då löftet alt avvisningar vid den polska gränsen av judar som flytt från Polen och numera är svenska medborgare skall upphöra.

Sedan statsbesöket och löftet har ca 20 avvisningar skett.

Bara ett par dagar efter statsbesöket avvisades den 18 april tre svenskar av judisk härkomst ulan motiveringar när de kom med färjan lill Swinouj-scie.

28 april. Swinoujscie. När passkontrollanlen såg födelseorten i passet slavat på polska log han passet med sig och försvann. Återkom efter tjugo minuter och meddelade alt någon inresa inle var möjlig. Ingen förklaring lämnades,

29 april, Swinoujscie. Familj med två barn nekades utan orsak inresa. Mannen vars fader är polsk jude har lidigare fått komma in i Polen.

30 april. Pomellan, vid östtyska gränsen. Den inresande svenske medborgaren av judisk börd fick lämna uppgift om när han lämnat Polen (1969). Uppmanades utan motivering resa hem till Sverige igen.

30 april. Swinoujscie. Avvisades en person sedan passkontrollanten frågat när utvandring från Polen skett (1970).

30 april. Warszawas fiygplats. En person av judisk härkomst tvingades återvända med nästa plan till Sverige utan att få besöka sin dotter i Polen.

13 maj. Warszawas flygplats. En person officiellt inbjuden till en konferens i Warszawa avvisades med orden: "Sådana som ni borde veta alt ni inle är välkomna hit."

19 maj. Swinoujscie. Avvisades en person som lidigare besökt Polen flera gånger. Jude. Fick fylla i blankett med uppgift om utvandringsår (1969), "Ni är inle välkommen hit,"

21 maj, Warszawas flygplats. Avvisades en person ulan skäl. Fadern av judisk härkomst. Flyttade lill Sverige 1971.

24 maj. Kunowice. Två judar, som lidigare besökt Polen sedan de
utvandrat, avvisades när de kom med tåg via DDR.

27 maj. Polska generalkonsulatet i Slockholm. En utvandrare som besökt Polen två gånger sedan 1969 vägrades inresetillstånd.

27 maj. Warszawas flygplats. En person som skulle besöka sin sjuke fader avvisades. Judisk börd. Fick efter ett dygn tillstånd av humanitära skäl, men också besked om atl hon inte var önskvärd i forlsätlningen.

Början av juni. Generalkonsulatet i Malmö. En person fick negativt besked om inresa efter en förfrågan som lämnades i februari. Ingen motivering.

25 juni. Warszawas fiygplats. Avvisades en person utan något skäl.

30 augusti. Avvisades två av Per Ahlmarks medarbetare på Warszawas flygplats, I slutet av 1960-talet och börian av 1970-lalel invandrade omkring 3 000

polacker lill Sverige. De flesta var judar och kom hit i flykt undan de antisemitiska kampanjerna i Polen. Ungefär 300 av de 3 000 polacker som nu blivit svenska medborgare har på olika sätt fåll meddelanden om all de inte får komma tillbaka lill Polen på besök. Något officiellt skäl till denna vägran har aldrig givits. I realiteten är skälen uppenbara. Den polska antisemitismen lever vidare.

Den muntliga överenskommelse som nåtts i syfte atl få slut på dessa avvisningar tycks inle ha fått någon praktisk effekt. Detta innebär att vissa svenska medborgare - de som är judar av polsk härkomst - diskrimineras. Del bör ingen svensk regering acceptera.

De noter i avvisningsfall som den svenske ambassadören i Warszawa överiämnat till del polska utrikesministeriet har som regel inte besvarats.

Anser statsministern alt Polen brutit mot den muntliga överenskommelse som gjordes vid statsbesöket i april?

Vilka åtgärder ämnar svenska myndigheter vidta mot all svenska medborgare av judisk börd avvisas vid Polens gräns?

Anser statsministern atl avvisningarna motiverar alt del polsk-svenska visumavialei sägs upp?

Nr 3

Tisdagen den 3 oktober 1978

Anmälan av interpellationer

1978/79:17 av Rolf Hagel (apk) till industriministern om betydelsen för sysselsättningen av statligt stöd lill multinationella företag:

I det omskrivna TV-programmet Elt fall för Åsling gjordes gällande att del multinationella förelaget Electrolux erhållit betydliga förmåner vid den uppgörelse som träffades den 23 maj i år mellan företagel och industriministeriet. Bl. a. skulle 1,2 milj. kr., som arbetsmarknadsstyrelsen krävt i skadestånd för avtalsbrott, ha efterskänkts. Vidare gjordes gällande atl kravet på all företaget skulle garantera 430 personer anställning i Hälleforsnäs hade ändrats till att gälla hela Flens kommun.

Av den undersökning som LO:s utredningsavdelning företagit angående sysselsättningen i 22 svenska multinationella företag (undersökningen omfattar åren 1971-1976) framgår all dessa företag ökade sysselsättningen i Sverige med endast 1 %, medan antalet anställda i utlandet ökade med 11%. Bland de förelag som minskat antalet anställda i Sverige intar Electrolux en särställning. Nellominskningen i Sverige var 3 970, medan ökningen utomlands var 14 635 personer.

Mol bakgrund av dessa fakta och det förhållandel alt sedan den nuvarande regeringens tillkomst det statliga företagsstödet - subventionerna - överskridit industriinvesteringarna ter det sig i högsta grad oklokt med miljon-tilldelningar lill förelag, vilkas politik syftar till alt minska sysselsättningen i Sverige.

Med hänvisning till det anförda hemställer jag om kammarens tillstånd att till industriministern ställa följande fråga:

Anser sig statsrådet ha full garanti för att statligt stöd till multinationella svenska förelag främjar sysselsättningen i Sverige?

1978/79:18 av Tore bostadspolitiken:

Nr 3

Tisdagen den 3 oktober 1978

Anmälan av interpellationer

Claeson (vpk) till statsrådet Birgit Friggebo om

Hyrorna stiger snabbare än någonsin under efterkrigstiden. Den öppna bostadsbristen har kommit tillbaka. Ungdomar, lågavlönade och invandrare drabbas särskilt hårt. I åtskilliga kommuner kringskärs rätten till en egen bostad på så sätt alt arbetslösa ungdomar - och de tycks bli allt fler - vägras bostad därför alt de förmodas inte kunna klara hyran. De får eller kan å andra sidan inte ta arbete just därför atl de inte har någon bostad. De drabbas dubbelt.

Många lönarbetare tvingas se sig om efter sämre, billigare bosläder, medan de som har det bättre ställt köper lägenhet eller villa. Del byggs allt fäne hyreslägenheter. De ekonomiska orättvisorna mellan olika boendeformer tilltar. En ökad åtskillnad och social isolering följer i spåren på en våldsam fastighetsspekulalion, ökad privatisering med andelslägenheter och villahandel.

Den socialdemokratiska regeringen tog aldrig på allvar upp en strid med fastighets- och spekulationskapilalel. Den borgerliga regeringen gynnar spekulation i mark och fastigheter, de stora monopolen inom byggande och materialtillverkning, de stora kapitalägarna och bankkapitalet. Regeringen försöker nu komma förbi problemet med de höga hyrorna och tilltagande orättvisor genom åtgärder som innebär ökad satsning på del privata fastighetskapitalet och en allmän privatisering i boendet.

Ett utbyggt syslem med ägandelägenheter och småhus samt en avrustning av de allmännyttiga (kommunala) bostadsföretagen ingår som åtgärder i en borgeriig bostadspolitik. Vidare diskuterar man förändringar som innebär sämre service och underhåll och lägre ulrustningsstandard i hyreslägenheter. Man fortsätter att salsa på ökat småhusbyggande och en bostads- och skattepolitik som gynnar höginkomsttagare, ägare av hus och lägenheter, på bekostnad av dem som hyr.

Den kapitalistiska krisens bördor vältras över på de arbetande, bl. a. genom kraftigt höjda hyror. Höjningskrav på ca 20 kr./m har framförts av de kommunala bostadsföretagen. Höjningar av sådan storiek betyderca 125-150 kr. per månad för en normal irerumslägenhel. Enbart för aU kompensera detta behövs minst 2 kr. i timmen i lönehöjning. Eftersom de små lönehöjningar som avtalsrörelsen gav redan är uppätna av andra prisökningar, finns del inget utrymme för nya hyreshöjningar. Allt fler hyresgäster-lönarbetare säger därför nej och kräver hyresslopp och en ny bostadspolitik som tar itu med orsakerna lill och förhindrar nya hyreshöjningar. Vpk föreslår direkt statligt stöd till de allmännyttiga bostadsföretagen. Därmed hindrar man höjningar också i de privatägda fastigheterna. De allmännyttiga bostadsföretagen har bestämda bostadssociala uppgifter och därmed ett större ansvar och behov av stöd. Sådant stöd enbart till allmännyttan innebär alt det hittills för hyresgästerna ogynnsamma bruksvärdessyslemel utnyttjas mol de privata fastighetsägarna. Därigenom blir också det privata fastighelsägandel mindre intressant för kapitalet.

Om allmännyttan verkligen behöver ökade intäkter motsvarande i genomsnitt 20 kr./m betyder det närmare en miljard kronor för alt undvika nya hyreshöjningar. Kostnaderna behöver knappast bli så stora efter genomgång av kalkylerna, och dessutom tillkommer alt stal och kommun slipper betala de höjda bostadstillägg som automatiskt följer med höjda hyror.

Naturligtvis är det ändå myckel pengar, men de kan ställas i relation till atl villaägarnas avdragsrätt innebären beräknat skallebortfall pä flera miljarder per år och alt bidrag och lån till storfinansen uppgår till mångdubbla belopp. Enbart den årliga ökningen av stödet till villaägare beräknas ju uppgå lill en miljard kronor. Del finns pengar i statskassan om regeringen verkligen vill utjämna något av orättvisorna mellan framför allt höginkomsttagare med stora villor och hus å ena sidan och vanliga hyresgäster å andra sidan. Man kan använda dessa pengar lill hyresgästernas bästa om stödet till hyresgästerna uppfattas som en politisk nödvändighet.

Hyran aren tung post i budgeten för många hushåll. Under 1970-lalet har hyrorna skjutit kraftigl i höjden och t, o, m, ökat snabbare än den kraftiga allmänna inflationen. Åren 1970-1977 ökade konsumentprisindex med 80,5 %, medan den genomsnittliga årshyran för en hyreslägenhet under samma tid ökade med 92,5 %. När allmännyttiga bostadsföretag och privala fastighetsägare nu ånyo vill höja hyrorna för all få s, k, självkosinader täckta (allmännyttan) eller öka sina vinster (privatvärdar) möts de av ett alltmera bestämt motstånd från hyresgäster som helt enkelt inte orkar med fler hyreshöjningar.

Hyresgästernas riksförbund har ställt krav på statligt stöd lill de allmännyttiga bostadsföretagen för att hälla hyreshöjningarna nere. Förbundet vänder sig emot kraven på nya hyreshöjningar och har meddelat atl man i vart fall inte kan acceptera mera än 7 kr./m fram till sista december 1979 och vill åstadkomma ett sådant "tak" genom lagstiftning.

Vpk, som redan under lidigare år fört fram krav på statligt stöd till allmännyttan för att undvika nya höjningar, menar alt den aktuella situationen motiverar och kräver ell absolut stopp för hyreshöjningar. Vpk upprepar därför kravet pä hyresslopp genom statligt stöd till allmännyttan, dvs. att staten skall svara för hela kostnaden för att åstadkomma della, inle bara den del som ligger över en eventuell höjning med 7 kr/m.

Det är nu de kommunala bostadsföretagen måste erhålla statligt stöd, t. ex. genom ränle- och amorleringsfria lån, för att förverkliga ell hyresslopp. Det är nu det gäller atl åstadkomma en "nollställning" i avvaktan på åtgärder som kan stoppa hyresutvecklingen och pressa hyrorna. Det är nu regeringen måste ingripa och stoppa hyresutplundringen. Nästa steg måste vara kraftåigärder mol all spekulation i mark, byggande, byggmaterial och finansiering. Della steg måste innebära en bostadspolitik för lägre boendekostnader, ökat bostadsbyggande, bättre bostadsmiljöer och verkligt hyresgästinflytande.

Några huvudkrav som måsle genomföras för en ny bostadspolitik är:

Hyresslopp genom statligt stöd lill de kommunala bostadsföretagen i form av ränle- och amorleringsfria lån.

Prisslopp och prissänkningar på byggnadmaterial, effektiv priskonlroll och

Nr 3

Tisdagen den 3 oktober 1978

Anmälan av interpellationer

Nr 3

Tisdagen den 3 oktober 1978

Anmälan av interpellationer

prisövervakning i hela byggbranschen.

Ökning av bostadsbyggandet lill minst 75 000 lägenheter per år, varav flertalet i flerfamiljshus, en kraftig ökning av sanering och upprustning av bristfälliga lägenheter liksom byggande av kollektivhus och andra åtgärder för kollektivt boende.

Regionala bostadsförsörjningsprogram för alt bygga bort bostadsbristen och bristerna i bostadsmiljön, en ordentlig höjning av bidragen till förbättring av boendemiljön.

Förbättrade bostadsbidrag, höjning av övre hyresgränser och inkomstgränserna, sänkning av åldersgränsen för rätt till bostadsbidrag från 18 till 17 år.

Obligatorisk kommunal bostadsförmedling för alla nyproducerade och ledigblivna lägenheter med skyldighet för fastighetsägare all ta emot anvisad hyresgäst.

Skärpt lagstiftning och kraftåtgärder mot fastighets- och lägenheisspeku-lation, priskontroll vid försäljning av småhus och bostadsrältslägenheler, begränsning i avdragsrälten för upprustning och ombyggnad av hyreshus, skärpning av realisationsvinstbeskattningen.

Ökade möjligheter för kommunala markförvärv och tomträttsupplåtelser, bl. a. genom större anslag lill marklånefonden och förbättrade låne- och räntevillkor.

Ekonomisk rättvisa mellan olika boendeformer, exempelvis genom begränsning av ränteavdragen lill skuldbelopp på högst 200 000 kr., avdrag från skatt och inte från inkomst och förhöjd intäklsschablon för laxerings-värden över 200 000 kr.

Stopp för nya taxehöjningar för el och vatten som drabbar vanliga hyresgäster, rättvisa taxor genom översyn och omkonstruktioner i syfte atl få en omfördelning där storförbrukare inom induslri och handel får ta en större andel av kostnaderna.

Förbättrad bygg-, mark-, hyres- och saneringslagsliftning genom förändringar som tillförsäkrar hyresgästerna rätt lill slridsåtgärder, större rättigheter och inflytande då det gäller planering, byggande, utformning, förändring och förvaltning av bostäderna och närmiljön.

I kampen för en ny bostadspolitik måsle också följande grundläggande krav ställas för atl angripa orsakerna till dagens bostadspolitiska missförhållanden:

Statlig bosladsbank för totalfinansiering av bostadsbyggande och följdin-vesteringar. Enhelslån, med låg och fast ränta och med förlängd amorteringstid, lill allmännyttiga och kooperativa bostadsföretag.

All mark för samhällsbyggande överföres i kommunernas ägo; upplåtelser av mark får endast ske mol tomträtt.

Alla hyreshus i kommunal ägo med kollektiv förvaltning genom elt successivt överförande av alla privala hyreshus - i första hand de större husen i tätorternas centrala delar.

Förstatligande av byggnadsmaterialinduslrin, i första hand av de monopoliserade, lunga delarna.

Statliga och kommunala byggföretag för byggande av bostadsområden. Med hänvisning till det anförda vill jag lill statsrådet ställa följande frågor:

1. Kommer regeringen all föreslå något statligt stöd lill de allmännyttiga bostadsföretagen för att förhindra nya hyreshöjningar i befintliga hyreshus?

2. Vilka åtgärder vill regeringen vidta för att stoppa eller begränsa kostnadsundersökningarna för nya hyres- och bostadsrättshus hos kommunala och kooperativa förelag?

3. Överväger regeringen några förslag till förbättringar av bostadsbidragen genom bl. a. en höjning av övre hyresgränser och inkomstgränser?

4. Är regeringen beredd alt föreslå åtgärder som kan öka bostadsbyggandet till minst 75 000 lägenheter per år med satsning i första hand på fierfamiljshus och hyreslägenheter?

Nr 3

Tisdagen den 3 oktober 1978

Anmälan av interpellationer

1978/79:19 av Jörn Svensson (vpk) lill industriministern om varvskrisen:

Regeringen avlämnar inom kort sin proposition i varvsfrågan. Väsentliga huvuddrag däri är redan kända via massmedia och förtroliga underhandsexemplar av propositionstexten.

Avsikten med denna interpellation är inte att föregripa utskotts- och kammarbehandling av proposition och molioner. Avsikten är att begära svar pä vissa starkt akuta frågor samt på frågor rörande hela förberedelsen av propositionen. I dessa stycken kan stark kritik riktas mot hela handläggningen.

Regeringens varvspolitik är inle endast ett fullföljande av den förstörelseprocess som inleddes under den socialdemokratiska regeringen. Den innebär också ett medvetet undvikande av grundläggande sidor av problemet. Den har också kombinerats med vissa oklara ageranden i konkreta frågor.

Några exempel.

Regeringen har medverkat lill att driva Kockums varv lill akut kris. Regeringen understödde hösten 1977 konkursryklena, intog en helt passiv hållning till naturgasfrågan och vägrade alt i något avseende stödja Kockums.

Regeringen har, trots upprepade påpekanden, inte tagit några kontakter med sådana länder, bl. a. socialistiska, som har intresse av alt stärka sina högsjö- och inrikesfloltor och därvid delvis utnyttja utländsk varvskapacitet.

Den nuvarande regeringen har, lika litet som den föregående, uppvisat någon politik för den inrikes sjöfartens utveckling i Sverige. Därmed har man försummat ett för varven betydelsfullt objekt.

Regeringen har inget program för snabbutveckling av kollekliva trafiksystem. Därmed har man avstått frän alt utveckla en marknad, där varvens kapacitet varit av intresse.

Det är känt alt styrelsen för AB Svenska Varv avvisat erbjudna projekt på grund av penningbrist. Delta torde inte ha skett ulan regeringens goda minne.

Nr 3

Tisdagen den 3 oktober 1978

Anmälan av interpellationer

något som stärker intrycket av en helt medveten avsikt alt avveckla hellre än alt utveckla.

De arbetande vid Gölaverken i Göteborg har tagit fram ell betydande program för ny produktion, som skulle kunna realiseras med befintlig kapacitet. Regeringen tycks inte i något sammanhang ha använt eller ens observerat detta.

För de regioner som i första hand drabbas av varvskrisen saknas alltjämt -efter många år - alla som helst medvetna och planmässiga sysselsättningsprogram. De åtgärder som vidtagits under de båda regeringarna inskränker sig till de i snäv mening mest nödvändiga socialpolitiska. Inga nya industrier, inga långsiktsprogram, inga specialåtgärder för all angripa den allmänt svåra arbetslösheten i Göteborgs-, Malmö/Landskrona- eller Gävleregionerna har signalerats. Regeringen låter varvskrisen sprida sina verkningar på det allmänna arbetsmarknadslägel ulan atl man handlar.

Vid sidan av de frågor som kommer alt behandlas, när riksdagen börjar arbeta med propositionen finns alltså en rad frågor, av vilka fiera kräver omedelbara svar. Mot denna bakgrund får jag ställa följande frågor lill industriministern:

1. Varför har regeringen passivt åsett varvskrisens utveckling i Malmö och faktiskt idkat passivt motstånd mot försöken att bryta den?

2. Vilken är regeringens egentliga inställning till naturgasfrågan?

3. När ämnar regeringen ta systematiska kontakter med länder, vilka önskar bygga ut sina flottor?

4. Planerar regeringen någon utveckling av den inrikes sjöfarten?

5. Vilka områden av den framtida induslriutvecklingen bedömer regeringen som intressanta för varvens avsättning?

6. När ämnar regeringen presentera utvecklingsprogram för de drabbade varvsregionerna?

7. Varför saknar den kommande varvspropositionen analys av och ställningstagande till så många bland de här nämnda frågorna?

1978/79:20 av Eivor Marklund (vpk) till industriministern om konstgödsellillverkning i Norrbotten:

Norrbotten upplever i dag en sysselsättningskris värre än den på 1930-talet. Flytllasspolitiken är återigen elt faktum. Familjer splinras. De unga tvingas mot sin vilja söderut. Men människorna i Nonbotten formerar ett allt stöne motstånd mot en fortsatt utarmning av sin landsända. De kräver rejäla tag för alt tillvarata länets rikedomar.

Vänsterpartiet kommunisterna har år efter år krävt ett samhälleligt styrt investeringsprogram för att lägga grunden lill en framsynt samhällsutveckling i Norrbotten.

Det är mot denna bakgrund som vänsterpartiet kommunisterna i Norr-botlen företagit en utredning angående möjligheterna att etablera tillverkning av konstgödsel (NPK) i Norrbotten. Denna skulle utgöra en viktig del av framlida förädlingsindustri i länet.

Av vpk-Norrbottens utredning framgåratt alla erforderliga primära ämnen finns tillgängliga i Norrbotten.

Anrikning av apatil (fosfor) ur Kirunamalmen har redan beslutats. Kaliumråvaran finns i Aitikgruvan i Gällivare alt utvinnas med lakningstek-nik (jfr Mineralutredningen s. 305). Kvävet skulle kunna utvinnas ur överskotlsgasen vid koksverket i Luleå. Erforderliga mängder kalkslen finns på ett flertal platser i Norrbotten (t. ex. Norvijaur, Masugnsbyn, Prästholm). För processen erforderlig svavelsyra skulle kunna framställas vid sinlring av Kaunisvaaramalmen. Talk finns i rikliga mängder vid Lautakoski i Pajala kommun. I Aiiik finns dessutom turmalin, ur vilket spårämnet bor kan framställas. Andra spårämnen, såsom koppar, järn och mangan, för framställning av komplett fullgödsel finns också som känt i Norrbollen.

Det svenska jordbrukets behov av konstgödsel läcks f n. enligt tillgänglig statistik på del sätt som följande uppställning visar:

Nr 3

Tisdagen den 3 oktober 1978

Anmälan av interpellationer

Råvaror	Tusen lon	Inköpsvärde (milj. kr.)	Kr/ton	Inhemsk jörsörjn
Fosforråvaror	447.9	120,1	270	0
Kaliumklorid	168,9	42,4	250	0
Kaliumsulfat	32,0	11,6	360	0
Kalksten	23,5	0,4	17	100
Talk	11,0	1,4	127	90
Magnesiumsulfat	0,3	0,1	333	0
Mellanprodukler
Fosforsyra (inköpt)	20,7	53,8	2 600	100(7)
Svavelsyra (inköpt)	300,3	29,3	97	100(?)
Kalciumklorid	11,1	3,0	270	100(?)
Borater, perborater	1,4	0,7	500	0

Av delta framgår att det svenska jordbruket f n. är beroende av importerade färdigprodukter och råvaror.

Jordbruksdepartementet har liksom miljövårdsorganisationerna vid upprepade tillfällen efteriyst bättre och miljövänligare konstgödningsmedel. Sådana produkter har lidigare funnits i Sverige men har nu försvunnit ur marknaden i samband med gödselinduslrins koncentralionsprocess. De konstgödningsmedel som nu finns all köpa i Sverige är av dålig kvalitet och har en starkt försurande effekt i användningsmiljön. Sålunda har Cemenla-koncernen i en utredning konstaterat atl övergången från de tidigare tillverkade konstgödningsmedlen till dagens utbud innebär ett ökat behov av kalkning i jordbruket med inle mindre än 40 96.

Behovet av ett nytt och bra konstgödningsmedel kan alltså sägas vara väl dokumenterat.

Vänsterpartiet kommunisterna föreslog 1977 tillsammans med facket på koksverket alt en ammoniakfabrik skulle byggas vid koksverkel i Luleå. Detta förslag har även förts fram lill Norrbottensdelegationen. Delegationen beslöt då att finansiera en utredning som företagsekonomiskt skulle jämföra ammoniaklillverkning med den av SSAB föreslagna användningen som förbränningsgas i elt kraftvärmeverk. Vid tidpunkten för denna utredning var del inte allmänt känt all alla råvaror för NPK-konstgödsel finns i

Nr 3

Tisdagen den 3 oktober 1978

Meddelande om frågor

Norrbotten.

Noteras kan i marknadsundersökningen all utredaren anser alt ett projekt inriktat på NPK-gödsellillverkning är framlidsinriktat.

I den del av utredningsmaterialet som avser de tekniska förutsättningarna kan konstateras att den tekniske utredaren inte varit underrättad om att kalium finns i Aitik, Detta har medfört atl ulredningen företagits med felaktiga förutsättningar. Utredaren konstaterar också att ammoniaklillverkning anses vara elt av de mest passande användningsområdena för överskottsgas från koksverk och att denna hantering nu upplever en renässans.

Förutom NPK-gödsel erhålles ur processen så stora mängder gips att Sverige skulle bli självförsörjande. Detta skulle kunna ge underiag för en gipsskivefabrik i Norrbotten. Export till cemenlfabriken i finska Kolari är också tänkbar. Inom byggnadsindustrin utvecklas också f. n. en ny golvlägg-ningsleknik, s. k. självnivellerande golv. Vid tillämpning av denna teknik åtgår stora mängder gips. Hela del svenska behovet av gips importeras f n. till Sverige.

Vid sidan av gips erhålles även flusspal ur NPK-processen för stålindustrins, t. ex. SSAB:s behov.

Det går inte att exakt uppskatta vilken sysselsättningseffekt som de här föreslagna eiableringarna skulle ge. Vår bedömning äremellertid alt den siffra som tidigare använts i debatten , dvs. 800 nya sysselsättningstillfällen, är i underkant.

Mol bakgrund av del anförda vill jag lill industriministern ställa följande frågor:

1. Hur ser industriministern på den av vänsterpartiet kommunisterna föreslagna etableringen av konstgödseltillverkning (NPK) i Norrbotten?

2. Är industriministern beredd atl snabbt få fram tillräckliga utredningsresurser för att klargöra alla detaljer i förslaget samt villig att tillskjuta erforderliga medel härför?

§ 7 Meddelande om frågor

Meddelades alt följande frågor framställts

den 23 augusti

1978/79:1 av Oswald Söderqvist (vpk) lill statsrådet Olof Johansson om regeringens åtgärder med anledning av visst avtal om upparbetning av kärnavfall:

Det avtal som tecknats mellan Svensk Kärnbränsleförsörjning AB och Cogema om upparbetning av kärnavfall är konstruerat med vissa skade-slåndsklausuler. En av dem innebär, enligt uppgifter i pressen, atl om avtalet inte godkänns av den svenska regeringen, skall ett skadestånd på900 milj. kr.

utgå om inle avtalet har sagts upp till den 12 augusti 1978. Detta datum har passerats ulan regeringsbeslui och utan uppsägning. Det förefaller egendomligt om SKB har kunnat teckna ett avtal med en sådan klausul utan regeringens vetskap, då det ju innebär en viss inskränkning av handlingsfriheten. Ännu egendomligare är det atl det nämnda datumet fått passera utan att regeringen företagit någon åtgärd i den ena eller andra riktningen.

Jag vill därför fråga energiministern:

Fick SKB klartecken frän regeringen atl underteckna avtalet, och varför har inte regeringen agerat för att undvika skadeståndet?

Nr 3

Tisdagen den 3 oktober 1978

Meddelande om frågor

den 30 augusti

1978/79:2 av Linnea Hörlén (fp) lill utbildningsministern om de arkeologiska utgrävningarna på Helgeandsholmen i Stockholm:

I anslutning lill ombyggnaden av del gamla riksdagshuset har värdefulla fornfynd kommit i dagen som aktualiserat frågan om fortsatta utgrävningar.

Med anledning härav ber jag alt få ställa följande fråga till utbildningsministern:

Hur ser utbildningsministern på möjligheterna att fullfölja utgrävningarna och bevara fynden?

den 1 september

1978/79:3av Thure Jadesiig(s)\\\\ industriministern om den mellansvenska gruvindustrins framlid:

Den utredning som utlovades i maj 1978 för atl kartlägga de mellansvenska gruvornas framlidsexistens har ej påbörjat sitt arbete.

Med anledning därav vill jag ställa följande fråga:

Vilka följder får den försenade handläggningen för de mellansvenska gruvorterna och för järn- och stålindustrin?

den 25 september

1978/79:4 av Gunnar Olsson (s) till jordbruksministern om åtgärder mot barkborreskador i Värmland:

Skogsbeståndet i Värmland har till följd av angrepp från granbarkborren tagit stor skada. Vissa delar av länet betecknas som kataslrofområde.

Ekonomiska förutsättningar för alt kunna förhindra att ytterligare skador uppstår måste tillskapas. En brett upplagd bekämpning måsle nu ske, sedan en flyginventering för att fastställa årets skador visat att 1978 års granbark-borteangrepp är myckel svåra.

Mot bakgrund härav vill jag rikta följande fråga lill jordbruksministern:

Avser regeringen att sätta in några extra åtgärder för atl söka förhindra att

Nr 3

Tisdagen den 3 oktober 1978

Meddelande om frågor

barkborreangreppen ytteriigare sprider sig i de delar av Värmland som blivit värst utsatta?

den 26 september

1978/79:5 av David Wirmark (fp) lill kommunikationsministern om ökad säkerhet vid landsvägstransporter av farligt gods:

1 juli 1978 inträffade vid Tarragona i Spanien en svår katastrof då en gaslastad tankbil körde av vägen och exploderade på en campingplats. Antalet dödsoffer blev myckel stort.

Också i Sverige transporteras stora kvantiteter gas och annat fariigt gods på vägar och gator. I den svenska debatten efter katastrofen i Spanien riktades kritik mot del regelsystem som gäller här liksom mot brister i övervakning och trafikplanering för sådana transporter. Del framhölls också alt olyckor liknande den i Spanien skulle kunna inträffa i Sverige.

Med hänvisning till det anförda vill jag fråga kommunikationsministern:

Vilka åtgärder avser regeringen vidta i syfte alt öka säkerheten vid landsvägstransporter av gas och annat farligt gods?

den 27 september

1978/79:6 av Ralf Lindström (s) till arbetsmarknadsministern om produktion av verktyg för tillverkning av gengasverk;

Med anledning av motionen 1977/78:683, inlämnad av mig, i vilken yrkats att riksdagen mätte besluta uppmana regeringen ta initiativ lill att order förläggs till Volvo Olofströmsverken för framtagning av produktionsutrustning för gengastillverkning, beslutade en enhällig riksdag den 26 april 1978 bifalla försvarsutskottets hemställan i dess betänkande nr 22.

Enligt försvarsutskottets mening vore anskaffning av verktyg för tillverkning av gengasverk lill gagn för totalförsvaret. Utskottet delade arbelsmark-nadsulskoitels uppfattning atl del finns sysselsällningspolitiska skäl för projektet. Utskotlet hade en positiv inställning lill del och utgick från atl regeringen noga skulle överväga möjlighelerna alt genomföra det. För detta talade enligt utskottet också försvarspolitiska skäl. Ulskotlet avslutade betänkandet: "Regeringen bör i lämpligt sammanhang lill riksdagen anmäla vidtagna åtgärder."

Över 5 månader har nu gäll sedan riksdagens beslut. Projektet är fortfarande aktuellt och mycket angeläget för Olofströmsverken, men ingenting har hörts från regering och departement.

Med hänvisning lill det anförda vill jag till statsrådet Wirtén ställa följande fråga:

Vilka åtgärder har regeringen vidtagit i ärendet?

Tisdagen den 3 oktober 1978

Meddelande om frågor

kommunikationsministern om statsbi- Nr 3

1978/79:7 av Nils Berndtson (vpk) I dragsgivningen till vägbyggen:

Det har förekommit att vägverket vid behandlingen av ansökningar om statsbidrag till vägbyggen förbundit bidragsgivningen med trafiklösningar som varil stridande mot miljöintressen. Det måste anses otillfredsställande all statsbidragsgivningen tillämpas på ett sätt som hindrar kom»' .rna från att välja de ur miljösynvinkel fördelaktigaste trafiklösningarna. Jag vill därför ställa följande fråga lill kommunikationsministern: Är regeringen beredd att utfärda sådana bestämmelser för statsbidragsgivningen lill vägbyggen att kommunernas möjligheter alt hävda miljöintressena tryggas?

1978/79:8 av Bertil Måbrink (vpk) till industriministern om åtgärder för atl garantera sysselsättningen i Gävle:

De privata företagens hänsynslöshet tar sig alltmer groteska ullryck. Delta har Gävle kommuns invånare fått uppleva under en längre tid, inte minst de senaste dagarna.

Esselte i Gävle är ett avskräckande exempel! Trots vinstgivande produktion skall tillverkningen läggas ner. Gävle varv har varslat om nedläggning av sin produktion. Sammanlagt inom loppet av några dagar mister Gävle 250 arbetstillfällen.

Privatkapitalismens s. k. sociala ansvar är en myt, vilket invånarna i Gävle nu får erfara.

Jag vill fråga:

Tänker industriministern förhindra Esselles och Gävle varvs nedläggningar och konkret garantera sysselsättningen?

1978/79:9 av Rolf Sellgren (fp) till industriministern om syftet med det s. k. oxo-projektet inom Berol Kemi AB i Stenungsund:

Riksdagen beslöt 1978 i anledning av propositionen 1977/78:125 att bevilja Statsförelag AB ett anslag på 300 milj. kr. för fullföljande av del s. k. oxo-projektel inom Berol Kemi AB i Stenungsund.

I visst sammanhang har propositionen tolkats så, all sysselsättningen i Örnsköldsvik skall begränsas lill uteslutande vidarebearbetning av halvfabrikat från oxo-anläggningen i Stenungsund.

Med anledning härav vill jag ställa följande fråga till industriministern:

Delar industriministern uppfattningen alt syftet med uppförandet av oxo-anläggningen hos Berol Kemi i Stenungsund för Domsjöfabrikens del skall vara alt förstärka den samlade verksamheten?

Nr 3

Tisdagen den 3 oktober 1978

Meddelande om frågor

ytteriigare 20 milj. kr. skall pumpas in i företaget.

Under liden som det statliga bidraget utnyttjas har företagsledningen successivt minskat antalet anställda vid fabriken. De senaste beskeden talar om atl 461 personer skall varslas om uppsägning.

Samtidigt som statligt stöd lill produktionen uttas och arbetsstyrkan reduceras med så stora tal, pågår en okontrollerad import av varor, i förelagets egen regi, som direkt konkurrerar med den egna produktionen.

Naturligtvis skall alla möjligheter tillvaratas för alt rädda jobben vid fabriken, men någon form av kontroll måste utövas över hur pengarna används.

Jag vill fråga arbetsmarknadsministern:

Anser arbetsmarknadsministern all del är rätt alt ell företag som får statligt stöd till sin produktion samtidigt skall kunna importera varor som konkurrerar med den egna tillverkningen?

Har staten någon form av kontroll över hur slödpengama används?

Om nya slödpengar skall anvisas, kommer arbetsmarknadsministern alt medverka till alt samhället och de anställda får kontroll över dessa?

1978/79:11 av Berul Jonasson (c) till budgeiminisiem om åtgärder mol barkborreskador i Värmland:

Granbarkborrens hämningar har varil ett svårl problem i norra Värmland under hela 1970-ialet. Skadorna på skogen breder nu ut sig alltmer. För alt komma lill rätta med problemen har röster t. o. m. höjts föran kalhugga stora områden. Det äremellertid fulll klart alt radikala åtgärder som måste vidtagas förhindras av skatteskal. Del är därför nödvändigl all ulvidga möjligheten att använda skogskonto eller genom andra åtgärder på skatteområdet medverka till att bekämpningen av granbarkborten görs effektiv.

Är budgeiministern beredd atl medverka till möjlighet till förlängd och förhöjd insättning på skogskonto eller lill skattelindringar av annat slag för att underiätta bekämpningen av granbarkborren?

den 28 september

1978/79:12 av Stig Alftin (s) till industriministern om äigärder för alt säkra sysselsättningen i Alfta och Söderhamn:

Svensk skogsmaskinindustri befinner sig i kris. Ett företag, Östbergs Fabriks AB i Alfta, ÖSA, med ca 700 anställda har f n. stora sysselsältnings-och likvidiietssvårigheier. Dessa svårigheter kan befaras leda till varsel för stora delar av arbetsstyrkan. ÖSA är Alftas helt dominerande arbetsplats.

Även Kockums skogsdivision i Söderhamn, med ca 300 anställda, befinner sig i likartade svårigheter.

Diskussioner förs f n. för att åstadkomma en bältre struktur inom branschen.

Även utländska företag har visat intresse av att överta delar av svensk skogsmaskinindustri.

Vilka åtgärder har regeringen vidtagit och vilka åtgärder kommer regeringen att vidta för all säkra sysselsättningen för de anställda i nämnda företag i Alfta och Söderhamn?

Vilka garantier vid en eventuell försäljning kommer regeringen alt kräva för att säkra den framtida sysselsättningen på berörda orter?

1978/79:13 av Gunnar Biörck i Värmdö (m) till socialministern om regerings-initiativ i befolkningsfrågan:

Den lOjanuari 1977 frågade jag statsministern om han ansåg lidpunkten nu vara inne alt göra en förnyad översyn av befolkningsutvecklingen i vårt land. Den 20 januari besvarade socialministern frågan och fann då inle anledning atl aktualisera en översyn av befolkningsutvecklingen. Sedermera har dock regeringen, i samband med socialutskottets behandling av denna fråga, anbefallt statistiska centralbyrån att verkställa en undersökning av orsakerna till födelseminskningen. Socialutskottet framhöll vikten av att redan före sommaren 1979 få en översiktlig redovisning av denna undersökning. En tidningsuppgift den 24 september i år anger atl statistiska centralbyråns projektgrupp begärt alt få tre år på sig. Under tiden fortsätter nedgången i födelsetalen.

Har socialministern något besked atl lämna riksdagen om regeringens planer med anledning av vad riksdagen gav regeringen till känna i anslutning lill socialutskottets betänkande 1977/78:32?

den 29 september

1978/79:14 av Georg Andersson (s) till industriministern om tidpunkten för proposition om sysselsättningen i Vindelälvsområdet:

1 december 1976 uttalade riksdagen alt arbetet med genomförande av Vindelälvsprogrammet bör bedrivas med kraft för atl skapa bestående arbetstillfällen i Vindelälvsområdet. I maj 1978 anmälde arbetsmarknadsutskottet att regeringen aviserat en proposition i ärendet senare under våren. Ännu har ingenting hänt.

Med anledning härav ber jag att lill industriministern få ställa följande fråga:

När kommer propositionen om särskilda sysselsäiiningsåigärder för Vindelälvsområdet atl läggas fram?

den 2 oktober

Nr 3

Tisdagen den 3 oktober 1978

Meddelande om frågor

den 3 oktober

1978/79:16 av Stina Eliasson (c) till jordbruksministern om ersättning för skador vid naturkatastrofer:

Mot bakgrund av Tuvekaiastrofen, där man i princip fått full täckning för skadorna, vill jag ställa följande frågor till statsrådet:

1. Är statsrådet beredd alt lämna en redogörelse för de bestämmelser som f n. gäller för den enskilde all få uppkomna kostnader läckta med anledning av naturkatastrofer?

2. Anser statsrådet atl nuvarande bestämmelser är tillfredsställande och/ eller tidsanpassade?

3. Är svaret på fråga 2 nej - vilka förslag lill förändringar är statsrådet då beredd alt initiera?

1978/79:17 av Karl Hallgren (vpk) till industriministern om åtgärder för atl trygga sysselsättningen vid Annons-Krantz AB i Göteborg:

Televerkels beslut all anta elt anbud från det amerikanska multinationella företaget ITT för tryckning av och annonsanskaffning till de svenska telefonkatalogerna har väckt oro och bestörtning hos de anställda på Annons-Krantz AB som tidigare skött delta arbete.

HTF-klubben vid del svenska företaget har offentligt protesterat mot televerkets cyniska sätt att handlägga frågan. Från televerkels sida har man uteslutande sett till företagsekonomiska fördelar av all skriva kontrakt med ITT och helt bortsett från samhällsekonomiska och sociala konsekvenser.

En stor del av arbetsstyrkan riskerar nu alt mista sina jobb. De som drabbas av arbetslöshet kan endast förvänta sig någon form av omskolning, AMS-ulbildning, förtidspensionering eller fortsatt arbetslöshet.

1 HTF-klubbens uttalande påpekas just dessa sociala konsekvenser. Där sägs det bl. a.: "I det arbetsmarknadsläge som råder i Göteborg är det ingen som har något hopp om all få elt fast arbete utan atl först ha gått många månader arbetslös."

De farhågor som kommer lill uttryck i uttalandet är enligt min mening välgrundade. Det är därför av stor vikt för de anställda vid Annons-Krantz AB atl det med del snaraste vidtas åtgärder för all trygga sysselsättningen.

Har industriministern för avsikt alt vidta sädana åtgärder som tryggar

sysselsättningen för dem som nu hotas av att mista sina jobb vid Annons-Krantz AB i Göteborg?

1978/79:18 av Birger Nilsson (s) till industriministern om sysselsättningen i Hissmofors:

1. Vilka konkreta insatser har gjorts eller kommer att göras inom industridepartementet för atl skaffa ersättningsindustrier till Hissmofors?

2. Kommer de anställda vid sulfitfabriken i Hissmofors genom det beviljade och villkorade sysselsättningsbidraget atl garanteras sysselsättning åtminstone fram till våren 1979 eller lill den tidpunkt dä någon ersättningsindustri är etablerad på platsen?

Nr 3

Tisdagen den 3 oktober 1978

Meddelande om frågor

1978/79:19 av Gunnel Jonäng (c) till budgetministern om avdragen för kostnader för bilresor mellan bostad och arbetsplats:

Riksskatteverket har i remissyttrande över energikommissionens betänkanden SOU 1978:17 och SOU 1978:49 ifrågasatt nu gällande avdrag vid inkomstbeskattningen för bilresor mellan bostad och arbetsplats. Det är viktigt att begränsa energikonsumtionen, men elt slopande av avdragen skulle ensidigt drabba dem som har långa avstånd lill arbetsplatsen, dvs. framför allt befolkningen på landsbygden och i glesbygd.

Kan budgeiministern undanröja den oro som RSV:s yttrande medfört?

1978/79:20 av Sune Johansson (s) lill försvarsministern om sysselsättningen vid Norma Projektilfabrik AB i Åmotfors:

Vid flera förelag som har sin produktion inriktad på tillverkning åt det svenska försvaret råder osäkerhet om i vilken utsträckning och i vilken storleksordning man kan räkna på beställningar från försvarsmakten.

Ell sådant förelag är Norma Projeklilfabrik AB i Åmotfors, som har sin verksamhet inriktad pä tillverkning av ammunition och således är mycket beroende av försvarsbesiällnigar.

1 dagsläget råder stor osäkerhet om framtiden vid Norma Projektilfabrik, och man har i dagarna varslat 29 anställda om uppsägning. Arbetsstyrkan minskar ytteriigare genom naturlig avgång.

Åmotfors har lidigare under 1978 förlorat 140 arbetstillfällen vid Åmotfors pappersbruk, och orten och kommunen tål inle ytteriigare minskning av arbetstillfällen.

För Åmotfors vidkommande är del nödvändigt all omgående få veta i vilken utsträckning Norma Projektilfabrik kan få del av torsvarets order på ammunitionslill verkning.

Med del anförda vill jag ställa följande fråga lill försvarsministern:

Avser försvaret atl lägga ut order till Norma Projeklilfabrik så atl varslade uppsägningar inle kommer till stånd?

Nr 3

Tisdagen den 3 oktober 1978

Meddelande om frågor

1978/79:21 av Gustav Lorentzon (vpk) till industriministern om åtgärder för atl trygga sysselsättningen vid Berol Kemi AB:

Den 28 april i år riktade jag en fråga lill industriministern med anledning av alarmerande tidningsuppgifterom framtiden för det statsägda företaget Berol Kemi AB i Domsjö, Örnsköldsvik.

Industriministern, som besvarade frågan den 22 maj, lät meddela att det inte förelåg några planer på alt lägga ned tillverkningen i Domsjö samt all förelagels ledning rimligen måsle få arbetsro för att utarbeta ett rekonstruk-tionsprogram. Industriministerns svar verkade lugnande på Berolarbetarna och den allmänna opinionen i området. Ledningen för företaget fick arbetsro, och resultatet har nu redovisats.

Enligt tillgängliga uppgifter om beslut nyligen i styrelsen för Berol Kemi kommer det att bli kraftiga nedskärningar av arbetsstyrkan. Det har talats om alt av de 220 anställda endast 20 kommer att bli kvar.

Del råder givetvis en påtaglig oro bland de anställda och deras familjer. I hela Örnsköldsviksområdet sprider sig oron för den framlida sysselsättningen även bland de över 900 anställda vid Modo:s sulfitfabrik i Alfredshem, där utlovade investeringar sedan lång tid helt har uteblivit.

Med anledning av det anförda och i anslutning till lidigare svar i samma ärende önskar jag ställa följande fråga:

Vilka åtgärder tänker regeringen vidta för att trygga sysselsättningen vid Berol Kemi i Örnsköldsvik?

1978/79:22 av Gunnel Jonäng (c) lill industriministern om åtgärder för att säkra sysselsättningen i Alfta och Söderhamn:

Stora problem förekommer f n. inom skogsmaskininduslrin. De två största företagen inom branschen finns i Hälsingland med ett mycket stort antal anställda i Alfa och Söderhamn.

Vilka åtgärder är industriministern beredd vidtaga för atl trygga sysselsättningen i de berörda industrierna?

§ 8 Kammaren åtskildes kl. 16.02.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert