Riksdagens protokoll 1978/79:137

Torsdagen den 3 maj

Kl. 12.00

§ 1 Justerades protokollet för den 24 april.

§ 2 Upplästes följande till kammaren inkomna ansökan:

Till riksdagens kammare

Jag anhåller härmed om ledighei frän riksdagsarbelet under tiden den 9 maj-den 9 juni 1979 för enskilda angelägenheter. Siockholm den 2 maj 1979 Sten Andersson

Kammaren biföll denna ansökan.

Talmannen anmälde att Stig Gustafsson (s) under denna tid skulle tjänstgöra som ersättare för Sten Andersson.

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

Om de centrala proven i gymnasieskolan

§ 3 Om de centrala proven i gymnasieskolan

Statsrådet BIRGIT RODHEerhöll ordet föralt besvara Gunnar Richardsons (fp) den 17 april anmälda fråga, 1978/79:493, och anförde:

Herr talman! Gunnar Richardson har frågat mig om de senaste anvisningarna frän skolöverstyrelsen (SÖ) rörande cenirala prov i gymnasieskolan skall vara uitryck för en ny, mindre restriktiv ordning i fråga om möjligheten att utbyta cenirala prov mot "egna" av läraren utarbetade prov och omjag i så fall anser all delta är en riktig utveckling.

Syftet med de centrala proven är all åstadkomma en så rättvis bedömning av elevernas prestationer som möjligt, vilket självfallet bör ligga i både lärares och elevers iniresse. Rättvisekravel fär särskild betydelse när del gäller betygens funktion för intagning till spärrad utbildning.

Mot denna bakgmnd har de centrala proven enligt min mening med nuvarande betygssystem en viktig uppgift att fylla säsom elt värdefullt hjälpmedel vid beiygsättningen. Enligt vad Jag inhämtat delas denna uppfattning ocksä av SÖ. Lydelsen i överstyrelsens senasl utfärdade anvisningar skall, enligt vad SÖ uppgett, inle tolkas så alt det nu finns större möjlighel för lärare att sälta in egna prov. Fortfarande skall gälla alt särskilda skäl fordras för alt läraren skall få använda eget prov saml alt anmälan om provet skall göras till SÖ.

Jag ulgår från all SÖ kommer att förtydliga sina anvisningar så att detta klart framgår.

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

öm de centrala proven i gymnasieskolan

GUNNAR RICHARDSON (fp):

Herr lalman! Jag ber all fä lacka skolministern för svarel pä min fråga.

Del är elt svar som bör undanröja varje oklarhel beträffande tillämpningen av bestämmelserna om de cenirala proven i gymnasieskolan. Jag skall inle -även om del kunde vara frestande - ge mig in på några spekulationer om de nya anvisningar som SÖ utfärdade hösten 1978 eller om den omprövning som man nu uppenbariigen gjort. Det må vara nog alt konstatera all förfarandet är ganska anmärkningsvärt.

Det väsentliga är i slällel alt notera att skolöverstyrelsen nu förklarat att samma regler som gällt tidigare även skall gälla i fortsättningen, dvs. alt särskilda skäl skall föreligga för alt en lärare skall kunna byta ut del cenirala provet mot elt som han eller hon själv satt ihop och alt anmälan om detla skall göras lill skolöverstyrelsen. Det är vidare värdefullt alt SÖ kommer alt förtydliga anvisningarna så all någol tvivel inte längre skall behöva råda. Den oklarhel som rätt har varit besvärande och har försvårat hanterandet av de här frågorna.

Jag vill i likhet med fm Rodhe stryka under, att syftet med de cenirala proven är att åstadkomma så rättvisa betyg som möjligt, vilket bör vara ett klart elevintresse. Med etl grupprelateral betygssystem är det alldeles nödvändigt med något slags rikslikare. Men det innebär ingalunda att det skall behöva vara någon större dramatik eller nervpress med de centrala proven än med de andra proven.

Man må vidare ha vilken inställning som helsl lill förekomsten av betyg och till betygssystemets uiformning, men så länge vi har betyg måste vi se till all de fungerar på ett lillfredsställande sätt - inte minsl elementära rätlvise-och rältssäkerhetskrav gör detla nödvändigi. Och den uppgiften åvilar i sista hand del ansvariga ämbetsverket. Om man från skolöverstyrelsens sida vill få ändringar lill slånd får man självfallet aktualisera del i vanlig ordning.

Det finns en annan företeelse som har direkt samband med den här frågan, nämligen de bojkotter mot de cenirala proven som på sina häll förekommit från elevernas sida. Det är enligt min mening en olycklig sak som försvårar lärarnas möjligheler att bedöma klassens nivå och därmed sätta rättvisa betyg. SÖ:s möjligheter alt åsladkomma en normering av provinslrumentet försväras ocksä. Sådana aktioner undanrycker i hög grad förutsättningarna för en likformig betygsättning inom landet. De cenirala proven ingår ju dessutom i fierlalei fall i de obligatoriska skriftliga proven, vilket man ofta glömmer bort.

En lärare har i brev berättat om den besvikelse han kände, dä de flesta av hans elever bojkottade det centrala provet, trots att han gjorde alll för alt lala dem lill rätta. Del var inle heller fråga om några småbarn ulan, som han skriver, 19-20-åringar, kapabla alt välja representanter lill Sveriges riksdag, som utan vidare ansåg sig kunna ignorera skyldigheten att delta i ett obligatoriskt prov. Det vore intressant alt få skolministerns kommentarer rörande sädana här bojkollaktioner.

Statsrådet BIRGIT RODHE:

Herr lalman! Jag vill gärna understryka det Gunnar Richardson sade om betydelsen av de cenirala proven som instrument fören rättvis betygsätlning i det betygssystem som vi nu har.

Mot den bakgrunden är del naturiigtvis bekymmersamt med sådana elevaktioner som Gunnar Richardson pekade pä, och jag har självfallet min uppmärksamhet riktad på dem. Det har förekommit rapporter i massmedia om dessa företeelser, och jag har ocksä fält brev om dem. Jag vet också all skolöverstyrelsen har uppmärksammat problemet och avser alt ställa samman en rapport om frånvaron från centrala prov. Skulle den rapporten ge vid handen alt elevaklioner mot de centrala proven förekommer i siörre omfattning, så bör SÖ enligl min mening söka vägar för all motverka sådana handlingar från elevernas sida.

Jag vill tillägga all del bör ligga i elevernas iniresse all stödja sådana anordningar i skolan som är avsedda all utgöra underiag för en rättvis bedömning av dem. Del är därför angelägel all SÖ och eleverna om möjligt samråder med varandra i frågan.

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

öm de centrala proven i gymnasieskolan

GUNNAR RICHARDSON (fp):

Herr talman! Jag noterar med tillfredsställelse att man inom SÖ nu har uppmärksamheten riktad på de här problemen och att man söker finna vägar för all lösa dem.

Jag citerade nyss ur elt brev från en lärare som uttryckte sin besvikelse över sina elever som bojkottade de centrala proven. Han var dock allra mest besviken, säger han, över den "maktlöshet och handfallenhet samt brist pä vilja att ta itu med problemen" som ansvariga skolmyndigheter visat. Jag hoppas nu alt han inle längre skall behöva vara besviken på SÖ. Men Jag vill samtidigt framhålla alt inför del här problemet måste alla berörda - lärare, skolledare och lokala skolmyndigheter - känna ett direkt ansvat Och allra helst skulle man önska att eleverna själva och deras organisationer visade prov på elt större ansvar.

Till sisl vill Jag ge SÖ ett litet tips, och jag kräver inle någon kommentar lill della frän skolministerns sida.

Metoden att pä slutbetyget notera alt vederbörande elev inte deltagit i del cenirala provet är nog inte möjlig att återinföra, men varför inte gå den motsatta och mer positiva vägen och nolera vilka cenirala prov som en elev verkligen genomgått? Det kan väl inle vara så fariigt. Förr fanns ju t. o. m. betygen på studentskrivningarna angivna i slutbetyget.

Överiäggningen var härmed slutad.

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

Om besvärsrätten vid indragning av skolenhet, m. m.

§ 4 Om besvärsrätten vid indragning av skolenhet, m. m.

Statsrådet BIRGIT RODHE erhöll ordel för alt besvara Mariin Olssons (c) den 20 april anmälda fråga, 1978/79:505, och anförde:

Herr talman! Martin Olsson har frågat mig vilka moliv regeringen hade för sitt beslut all avskaffa föräldrarnas besvärsräll gällande beslul om bl. a. indragning av skolenhet. Han har vidare frågat mig om jag anser att nämnda ändring av skolförordningen överensstämmer med kraven pä närdemokrali och strävandena att ge människor möjligheter alt påverka sin situation.

Ansvaret för den lokala skolplaneringen åvilar i första hand kommunen. Delta är naturiigl med hänsyn till att man endasl pä del lokala planet har den överblick och den kännedom om förhållandena inom kommunen som krävs för beslul om bl. a. skolindelning. Ett lokalt ansvar skapar också goda förutsättningar för att alla berörda grupper skall få komma till tals. Delta har också varit en princip som legal lill gmnd för riksdagens beslut om SIA och den friare resursanvändning som det nya statsbidragssystemet innebär.

Skolstyrelsen skall bl. a. besluta om indelning av en kommuns grundskola i skolenheter. Om särskilda skäl föreligger kan ett sådant beslul ändras av länsskolnämnden. Nämndens beslul kan överklagas av skolstyrelsen.

Beslul om indelning i skolenheter är kopplat lill länsskolnämndens beslut om tilldelning av statsbidrag i form av basresurser. Enligt av bl. a. regeringsrätten fastlagd praxis har endasl sökanden, dvs. i detta fall skolstyrelsen, räll att överklaga beslut om statsbidrag. Rätt för föräldrar att överklaga länsskolnämndens beslul om skolenheter skulle i praktiken även innebära rätt för dem att överklaga statsbidragsbeslutet. Detla skulle, somjag nämnde, strida mot förvaltningsrättslig praxis. Det är denna principiella ståndpunkt som motiverat den förändring av skolförordningen som berörs i frågan.

Till detla vill Jag säga attjag har stor förståelse för att många föräldrar blir slarkl engagerade när fråga uppkommer att dra in en skolenhet och vill ha möjlighel att påverka beslutet Enligt anvisningar som har utfärdats av skolöverstyrelsen skall allernaliva lösningar ha diskuterats innan beslut fattas som innebär att skolenhet dras in. Det åligger vidare skolstyrelse att i god lid före en planerad indragning ge föräldrarna informalion härom liksom om bakomliggande motiv. Föräldrarna bör likaså beredas god tid all länka igenom den planerade indragningen före ytteriigare överiäggning härom med skolstyrelsen.

Enligl min mening finns det dock anledning all förstärka föräldrarnas möjligheter alt påverka den lokala skolplaneringen. Inom utbildningsdepartementet bereds f. n. ett förslagom s. k. skolnämnder, i vilka bl. a. föräldrarna skall vara representerade. Jag har för avsikt all i det sammanhanget ta upp denna fråga.

bygds framtid. Det är därför naturligt alt elevernas föräldrar och även andra som bor inom området i många fall gör stora insalser för att hindra nedläggning av sin skola. Hittills har föräldrarna enligl praxis haft räll att hos regeringen besvära sig över skolstyrelses och länsskolnämnds beslut om nedläggning av skola. Denna rätt avskaffade dock regeringen i höstas.

Under 1970-talet har människors möjligheler till insyn, inflytande och medbestämmande i stor ulsiräckning ökats. Jag kan erinra om MBL och andra lagar, som skall ge de anslällda ökade rättigheter.

Även på skolområdet synes avsikterna ha varit att öka anställdas, elevers och föräldrars inflytande. Mot bakgrund av strävandena under detta årtionde är regeringens beslut att avskaffa föräldrarnas besvärsräll vid beslut om skolindragning mycket anmärkningsvärt.

Statsrådet har i sitt svar redovisat de formella skälen till alt avskaffa besvärsrätten. Men del får ju inte vara så, att formella orsaker styr ulvecklingen. I stället är det väl de strävanden partierna har fll väljarnas förtroende att arbeta för som skall vara vägledande, och lagar och bestämmelser får anpassas däreftet

Folkpartiet har inför valen framfört kraven pä närdemokrati. Jag finner att delta regeringsbeslut tyvärr verkar i motsatt riktning. De människor som nu har förioral sin besvärsrätt - och jag känner ett fall ganska väl - upplever i stället att deras inflytande och deras möjlighet att fä sin sak prövad har minskat, när del parti som har talat om jusl närdemokrali nu ensamt har regeringsmakten. Jag vill fråga statsrådet om statsrådet anser att del har varil en avsevärd nackdel att ha denna besvärsräll och om det finns exempel härpå. Vidare vill jag fråga statsrådet om del inte borde övervägas att anpassa bestämmelserna så, alt besvärsrätten kan återinföras. Jag vill erinra om att i ell fall som jag känner, det gäller Ange kommun, upphävdes så senl som i seplember den dåvarande skolministern ett beslul av skolstyrelsen och länsskolnämnden om indragning av en skola, ell beslut som skolstyrelsen hade fattal med ordförandens utslagsröst. Just sådana exempel visar alt det kan finnas behov av all elevernas föräldrar flr sin sak prövad i högsta instans. Jag tror även del är väsentligt att ha en sådan besvärsräll för alt undvika obehagliga konflikter mellan skolmyndighet och föräldrar. Jag kan bara erinra om de skolstrejker som föräldrar ibland har tillgripit Det är säkert av värde att människor vet alt de kan fl sin sak prövad på allra högsta nivå -eller gå till kungs, som det hette förr.

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

öm besvärsrätien vid indragning av skolenhet, m. m.

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

öm besvärsrätten vid indragning av skolenhet, m. m.

annoriunda nu, och del är länsskolnämnden som har att fatta del slutgiltiga beslutet efter skolstyrelsens förslag.

Den överklagningsräll som har förekommil lidigare gällde framför alll klassanordningarna. Vi har nu den nya statsbidragskungörelsen, och det är därför situationen harblivil en annan. Del beslut som togs i höslas-som kan uppfattas som en inskränkning i föräldrarnas överklagningsrätt - sammanhänger i själva verket med den nya statsbidragskungörelsen, som Jag också påpekade tidigare.

Jag har naturiigtvis - som jag också sade i mitt svar - en myckel stark känsla för sambandei med närdemokratin, men jag menar att den framför allt betyder att skolstyrelse och föräldrar lokalt måste komma överens, och del är lokall närdemokratin framför allt skall bevakas. Skulle det finnas några praktiska möjligheter att förstärka föräldrarnas rätt kommer vi, som jag sade, att ta upp det i samband med framläggande av förslag om skolnämnder.

MARTIN OLSSON (c):

Herr lalman! Jag tänkte inte ta upp någon längre diskussion om det fall som jag något känner till och nämnde tidigare -jag ville bara la det som exempel pä att den besvärsräll föräldrarna hade fram lill i höslas fyllde en uppgift. I det fall Jag har relaterat fann nämligen regeringen anledning att upphäva det beslut som skolstyrelse och länsskolnämnd hade fatlat. Mot den bakgrunden finner jag del föga tillfredsställande att man en och en halv månad senare berövar föräldrarna besvärsrätien.

Jag hade delal upp min fråga i två delar. Den första gällde motivet, den andra närdemokratin etc. Del är mycket viktigt att partierna arbetar efter de principer som vi går till val på- det är viktigt för att vi politiker skall få behålla människors tilltro till oss. Inför förra valet kunde vi pä folkpartiets affischer läsa slogan I folkpartiets Sverige lyssnar man ocksä på miljögmpper och byalag. Texten fortsatte med påpekandet att folkpartiet hade föreslagil alt exempelvis konsument- och miljögmpper skulle få rätt att överklaga myndighetsbeslul. Samma människor som i seplember 1976 läste del, upplevde i oktober 1978 all en folkpartistisk skolminister hade berövat människorna just den besvärsrätt över myndighels beslul som i en del fall har haft mycket stor betydelse och också skulle kunna ha del i framtiden. Ell sådanl beslut ökar inte människomas tilltro till oss politiker och till att vi i praktisk handling arbetar efter samma principer som vi går fram med i valen.

Statsrådet BIRGIT RODHE:

Herr talman! Jag kan försäkra Martin Olsson att vi i folkpartiet tar frågan om närdemokrati i högsta grad på allvar och att vi också kommer att på alla punkter fullfölja vår politik i det avseendet Men jag måste ändå se det så att närdemokrati framför allt innebär, att besluten skall fattas nära människorna, dvs. att det lokala ställningstagandet i skolstyrelsen måste vara avgörande. Också prövningen av sådana beslul måste göras av människor som är väl insatta i regionens skolfrågor, dvs. inom länsskolnämnden. Därför måste det

MARTIN OLSSON (c):

Herr talman! Man kan visseriigen lägga in olika betydelser i parollerna, men jag tror att det är svårt att förklara för människorna all närdemokralin ökar, om en besvärsrätt som i praktiken åtminstone har kunnat medverka till att uppskjuta beslut om indragning avskaffas.

Sjävfallet känner de lokala skolstyrelserna och länsskolnämnden till de lokala förhållandena, men det faklum att det finns exempel på alt regeringen har funnii anledning alt ändra beslut om indragning visar, alt det ändå kan finnas motiv för en möjlighet till granskning av de lokalt fattade besluten.

Vad sedan beträffar den av mig citerade parollen om alt folkpartiet arbetar inte bara för närdemokrati utan också för alt olika grupper skall fl rätt alt överklaga myndighetsbeslul vill jag säga, alt man kan se föräldrarna som kämpar för alt behålla sin skola ungefar på samma sätt som.ett byalag. Jag hoppas att statsrådet vid närmare eftertanke ändå försöker finna formella möjligheteratt återinföra den besvärsrätt som föräldrarna enligl praxis sedan lång lid har haft.

Om besvärsrätten vid indragning av skolenhet, m. m.

Statsrådet BIRGIT RODHE:

Herr talman! Den formulering om byalag och miljögrupper som Martin Olsson lar upp gäller framför alll möjligheten att besvära sig och göra sitt inflyiande gällande inom kommunen. Att låta regeringen ta hand om alla dessa frågor skulle vara svårhanteriigt och knappasl förenligt med närdemokrati. Jag har svårt att förstå att del skall vara mera närdemokraliskl all regeringen fattar beslul än alt de kommunala skolstyrelserna och länsskolnämnden får det egentliga ansvaret.

MARTIN OLSSON (c):

Herr lalman! Vad Jag citerade gällde räll all överklaga myndighetsbeslul, och prövningen av ett sådanl måste självfallet ske på en högre nivå än inom kommunen. Det kan vidare vara starkt delade meningar i en kommun. Del kan - som i del fall jag nämnde - med ytterst knapp majoritet fattas beslut av synnerligen stor betydelse fören bygds utveckling. Ingen kan väl hell bortse från betydelsen av att beslut som träffas av kommunala organ och av organ på länsnivå, i detta fall länsskolnämnd, kan överklagas och därmed bli föremål för den ytterligare prövning som tidigare har visal sig vara befogad. Jag har svårt att förstå varför inte den rätten skulle vara lika befogad efter oktober 1978 som den var före denna lidpunkt.

Överiäggningen var härmed slulad.

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

Om anordnande av särskild samordnad gymnasieskola i Simrishamn

§ 5 Om anordnande av särskild samordnad gymnasieskola i Simrishamn

Statsrådet BIRGIT RODHE erhöll ordel för alt besvara Bo Lundgrens (m) den 25 april anmälda fråga, 1978/79:514, och anförde:

Herr talman! Bo Lundgren har frägai mig när regeringen avser att fatta beslul i fråga om anordnandet av särskild samordnad gymnasieskola (SSG) i Simrishamn.

Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 28 februari 1979 redovisat en uivärdering av den hittills bedrivna verksamheten med SSG. Regeringen har för avsikt att förelägga riksdagen förslag med anledning av nämnda utvärdering. I det sammanhanget kommer även frågan om anordnandet av gymnasieskola i Simrishamn alt behandlas.

BO LUNDGREN (m):

Herr lalman! Jag vill först tacka statsrådet för svarel. Jag ställde för ungefär fem månader sedan ungefär samma fråga lill statsrådet Rodhe och fick till svar att regeringen så snart som möjligt efter det att skolöverstyrelsens yttrande i denna fråga inkommit avsåg att fatta beslut. Anledningen till attjag nu upprepar min fråga till statsrådet är för det första att det mycket länge har pågått en diskussion. Redan 1975 hade man från kommunens och länets sida förhoppningar om att denna fråga skulle få en positiv behandling efter det att skolöverstyrelsen i etl avlämnat yttrande till den dåvarande regeringen hade varit posiiiv. Men den socialdemokratiska regeringen avslog 1975 denna framställning. Sedan dess har man från kommunens sida agerat flera gånger för att försöka få till stånd en gymnasieskola i kommunen.

Etl andra motiv för all Jag nu har ställt frågan är att Ystads kommun, som varil avvisande lill en gymnasieskola i Simrishamn, som elt argument har framfört aU man skulle kunna riskera aU lokaler i Ystad blev outnyttjade. I dagarna har det framkommit alt man i Ystad avser att bygga ut skollokaler för ett antal miljoner kronot Jag är alltså intresserad av alt det inte uppstår en situation där sädana faktorer skulle kunna påverka frågan om gymnasieskola i Simrishamn.

De väsentligare motiven fören SSG-skola i Simrishamn ärju att regionens ungdom skall få möjlighel till fortsalt utbildning efter grundskolan. Som statsrådet säkert känner till, är del så att det avstånd man har till gymnasieskola i viss mån påverkar möjlighelerna och intresset för att forlsalla med gymnasieutbildning. Det harockså länsskolnämnden i Kristianstad visat när del gäller just Simrishamns kommun. Vi harockså den andra viktiga frågan, nämligen att lokaliseringsbeslut i fråga om industri och näringsliv över huvud tagel ofta ulgår frän de resurser en kommun har, inle minsl på utbildningsområdet Av den anledningen skulle det för Öslerien-regionen totalt sett vara av värde med gymnasieutbildning i Simrishamn.

Nu har utbildningsutskottet i sitt yttrande varil positivt Skolöverstyrelsen har i sill yttrande den 31 januari till utbildningsdepartementet varit positiv, och såvittjag erfarit har även utvärderingen av de SSG-skolor som har funnils

varit posiiiv, även om man inte kan dra några vittgående slutsatser av den. Mot bakgrund härav skulle jag, eftersom statsrådet säger att regeringen i samband med en allmän utvärdering skall lägga fram förslag också i fräga om Simrishamn, vilja fråga slalsrädet:

När avser regeringen all lägga fram detta förslag för riksdagen?

Vidare skulle Jag med förhoppning om elt svar, även omjag kanske inle blir tillfredsställd med del, vilja fräga:

Vilken syn har statsrådet på behovet av en SSG-skola i Simrishamn?

Statsrådet BIRGIT RODHE:

Herr talman! Jag vill säga att regeringen inle har haft mer än drygt en månad på sig för att utifrån skolöverstyrelsens utvärdering arbeia fram ett förslag till riksdagen om den fortsalla verksamhelen med SSG. Även om skolöverstyrelsens inställning här är positiv - och del flnns väl allmänt sell, antar Jag, anledning att se positivt pä denna nya arbetsform - så är del Ju desto angelägnare att ett förslag till riksdagen är väl genomarbetat. Det är också angeläget att inle ta ställning till enskilda aktuella fall, hur brännande de än kan förefalla - och säkert är - på det lokala planet, innan man har helhetsbilden klar.

Vi arbelar så snabbt vi någonsin kan med detta. Jag kan dock inle för dagen säga exakt när vi skall lägga fram frågan och än mindre kan jag lyvärr ge nägol förhandsbesked om bedömningen av Simrishamnsfrågan - det ärju många olika synpunkier och iniressen som där måste vägas in.

BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Det kan noteras att Simrishamnsgymnasiel har diskuterats under lång tid, varför det alltså måste finnas etl rätt brett underlag för bedömningar i jusl del här speciella fallel redan nu, såväl inom skolöverstyrelsen som inom utbildningsdepartementet. Det finns säkerligen även andra framställningar, från enskilda kommuner och orter, som kan vara minst lika angelägna. Jag har självfallet ocksä förståelse för - när del nu har gjorts en uivärdering av SSG-skolorna totalt sett - att man från regeringens sida vill se på det här spörsmålet på elt samordnat sätt.

Jag noterar att statsrådet tydligen har en positiv grundsyn på SSG-skolorna, men jag får väl acceptera alt statsrådet inle kan ge något direkt svar just nu. Förhoppningen är naturligtvis denna gång all den regering som kommer att lägga fram förslaget - eftersom jag förstår att det inte kan ske under våren -kommer att ta vederböriig hänsyn lill skolöverstyrelsens och länsmyndigheternas yttrande, så att man äntligen kan få en lösning pä denna för Simrishamns kommun och Österien sä viktiga fråga och så alt de kan få en gymnasieskola där nere.

Överiäggningen var härmed slutad.

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

Om anordnande av särskild samordnad gymnasieskola i Simrishamn

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

Om katastrofhjälp till Jugoslavien

§ 6 Om katastrofhjälp till Jugoslavien

Utrikesministern HANS BLIX erhöll ordet för att besvara Lars Werners (vpk) den 19 april anmälda fråga, 1978/79:498, och anförde:

Herr talman! Lars Werner har frågat mig om den svenska regeringen är beredd all snabbi besluta ge Jugoslavien katastrofhjälp.

Vid en jordbävningskatastrof av det slag som iniräffade i Jugoslavien är Röd.a korset den vanligaste kanalen för svenskt statligt stöd till den drabbade befolkningen. Röda korsligan i Geneve har en ständig beredskap för snabb hjälp med tält, flltar, kläder, livsmedel, medicin, m. m. Det svenska Röda korset står för en betydande del av denna beredskap och fär regelbundet stöd från SIDA för denna verksamhei.

Regeringen och SIDA har alltsedan jordbävningen i Jugoslavien hållit daglig konlakl med bl. a. Röda korset och FN:s katastrofkoordinator i Geneve, UNDRO. Vi har därvid förklarat oss beredda att bistå med katastrofhjälp. De som har ansvaret för den internationella samordningen av katastrofhjälpen har dock gjort bedömningen att de omedelbara medelsbehoven redan är täckta. Vi står dock fortfarande beredda att skyndsamt och positivt behandla en framslällning från Röda korset om bidrag till ytteriigare insatser för de drabbade människorna.

LARS WERNER (vpk):

Herr talman! Jag vill tacka utrikesministern för svarel, som jag uppfattar som positivt.

Vi vet alt den här katastrofen blir mycket kostsam för Jugoslavien. Bostäder, skolor, sjukhus och andra byggnader som har förstörts måste nu byggas upp från gmnden igen. Det är en katastrof som på många sätt är värre än den som drabbade Skopje. För att ålemppbyggnaden skall kunna klaras snabbi och inom acceptabel tid före vintern måste arbetena snarasl komma i gång. Därtill behövs ocksä nödvändigi kapilal.

Sverige ärju i andra sammanhang exportör av småhus, och det har sagts mig att delta skulle kunna vara ett säll att hjälpa till vid ålemppbyggnaden. Föriusterna är omfattande, och de förorsakar naluriiglvis stora kostnader för all återställa området. Nu kunde lyckligtvis föriusterna i människoliv begränsas i och med en noggrann och förutseende organisation, men ändock omkom ett hundratal personer, och ett tusental människor skadades svårt. Det innebär också svårigheter.

Det är här en fråga om solidaritet med och bistånd till ett land som har drabbats av naturkatastrofer vid olika tillfällen under de senaste åren, men jag noterar all UD följer utvecklingen av de omedelbara och akuta behov som föreligger. F. ö. skall vi i det här sammanhanget komma ihåg att det är en katastrof som har inträffat i ett område som tillhör de minst utvecklade i Jugoslavien, vilket Ju inte heller gör följderna av katastrofen mindre.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 7 Om omprövning av social- och skolpolitiken

Socialministern GABRIEL ROMANUS erhöll ordet för au besvara Tore Nilssons (m) den 20 april anmälda fråga, 1978/79:506, och anförde:

Herr talman! Tore Nilsson har - med hänvisning till uppgifter om att självmorden bland barn ökar - frågat mig om regeringen är beredd att ompröva social- och skolpolitiken.

Jag vill inledningsvis peka pä att de uppgifter om en kraftig ökning av antalel självmord bland barn i Sverige som Tore Nilsson redovisar i sin fräga är felakliga. Antalet självmord bland barn i åldern 5-14 är har inle ökat från 0,5 till 13,5 per 100 000 födslar, utan från 0,5 år 1971 lill 0,7 år 1976.

Oavseti detla är del naturiigtvis särskill allvariigt när mycket unga människor inte orkar med de svårigheter som de möter. Ofta är dessa svårigheter en följd av kriser i familjen eller hos den enskilde som vi inle helt känner orsakerna till.

Den snabba förändringen av vårt samhälle har för de allra flesta människor medfört förbättringar i materiellt avseende. Samiidigt är del uppenbart alt samhällsutvecklingen delvis har ökat avståndet mellan människor. Många har blivit kulturellt och socialt isolerade i värt moderna samhälle. Människor tar inte de iniiiativ lill alt hjälpa och stödja varandra som skulle behövas. All la reda på orsakerna lill detta är en angelägen forskningsuppgift, så alt vi kan ta hänsyn härtill i vår samhällsplanering.

Etl gmndläggande syfte med socialpolitiken är all vara elt stöd för svaga och utsatta grupper. Detta är också en målsättning för skolan. I del avseendet finns ingen anledning alt ompröva social- eller skolpolitiken.

Men ingel trygghetssystem är fullkomligt. Förbättringar kan göras. I den bemärkelsen sker en ständig omprövning av bl. a. social- och skolpolitiken. Regeringen har under vintern och våren lagt fram en rad förslag till förbättringar inom bl. a. det familjepolitiska området. Förslagen om en allmän föräldrautbildning och om förbättringar av föräldraförsäkringen syftar i hög grad till all öka kunskaperna om barn och lill ökad samvaro mellan barn och föräldrar. Nyligen har regeringen också lagl fram en proposition om läroplan för grundskolan m. m. Den är elt led i den förändring av skolan och dess arbetsmiljö som riksdagen våren 1976 fattade beslut om. De i läroplansproposilionen föreslagna ålgärderna gäller inte minsl de grupper av elever som på elt eller annal sätt är mest utsatta för påfrestningar.

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

öm omprövning av social- och skolpolitiken

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

Om omprövning av social- och skolpolitiken

Om jag nu skall tala riktigt rakt på sak, så vill jag säga följande. Vi är överens om alt varje barn har föråldrat Det bör vara elt mål för politiken all alla barn också skall ha föräldrar när de växer upp. De skall ha en mor- helsl en mor. De skall ha ett hem -och helst ett hem, inle etl daghem och etl natthem, för det är oerhört riskabelt Det måste finnas daghem, det är sant. Men i princip skall barnen ha samma hem dag och natt När barnen sedan går till skolan, sä skall de gå hemifrån till skolan, och när skolan är slut skall de kunna gå hem. Principen skall alltså vara att det finns ett hem.

Vi har ett barnens år proklamerat, men aldrig har väriden varil så ovänlig mot barnen som nu - och kanske inget land har varil så ovänligt mot barnen som Sverige. Del vi kallar för barnomsorg är egenlligen camouflage för vuxenegoism. Det är en hård värld ulan käriek.

Man frågade en psykolog, som väl känner lill barn med anledning av de uppgifter som socialministern säger är felakliga -om de mänga självmorden. Jag hörde i radio hennes svar: Barnen behöver käriek. Vi ger för litet käriek åt barnen. Gabriel Romanus håller ju med om detta. Men hur skall del vara möjligt all ge kärlek åt barnen om barnen inte har mor och hem? Det är naturligtvis omöjligt att nå så långt alt 100 % av barnen har mor och hem, men politiken borde Ju syfta därtill. Ge varje bam vad det behöver härvidlag -upptill tolvårsåldern i princip ett hem dären förälder finns, och helsten mor! Det är ändå sä att sedan mänsklighetens barndom, sedan urminnes lider, har det varil idealiskt om vi kunnat fl ha en mor ät barnen.

När det gäller dödsorsaken har del sagts all det kan vara felaktiga siffror man kom fram lill. Men man har också pekat pä att del är en bristfällig redovisning av dödsorsaken. Ofta kan man misslänka att del ligger självmord även bakom sådanl som redovisas på annat sätt

Hur som helst är del för mig en oerhört skrämmande utveckling. Jag vill vädja lill Gabriel Romanus och regeringen alt tänka efter om del inte går att i stället försöka hjälpa människor så att de kan vara hemma och ta hand om barnen i siörre ulsiräckning saml se lill all barnen, när de kommer från skolan, har elt hem att gä lill, liksom vi själva hade en gäng - del som visal sig vara så bra för oss.

Socialministern GABRIEL ROMANUS:

Herr talman! Jag vill understryka, även om inle Tore Nilsson sade det, att det är positivt att de här uppgifterna var felaktiga. Det skulle vara hemskt om antalet självmord bland barn hade ökat så mycket som enligt de uppgifter Tore Nilsson byggde sin fräga på.

Jag tror över huvud taget inte att man kan gmnda ell allmänt krav på omprövning av socialpolitiken pä de här dödsfallen bland barn. Hur tragiska de än är, sä handlar det om mindre än tio barn pä elt år i hela Sverige, och att av del dra några allmänna slutsatser om skolpolitik eller socialpolitik går naluriiglvis inte.

Jag tror ocksä att man skall vara försiktig med uppgifter av typen att 20 % av alla barn som är på daghem har psykiska störningar och sådanl. Här fordras myckel mera forskning, innan man kan uttala sig med säkerhet om hur stor

andel av barnen som har psykiska problem och vad de består i. Del finns ingel underiag för all säga -jag är angelägen om all betona del - all barn skulle få ökade psykiska problem eller siörningar eller anpassningssvårigheter av all vistas på daghem. Del är verkligen häpnadsväckande om man uttrycker sig så som Tore Nilsson gjorde nu, om jag inle hörde fel, att det skulle råda någon motsatsställning mellan att barn har ett hem och att de är på daghem, eller att det skulle vara någon motsättning mellan att ge barnen käriek och att ha dem på daghem. Jag tror alt de tusentals föräldrar som har sina barn på daghem, och som finner att det är en bra miljö för barnen, skulle bli upprörda, om de hörde Tore Nilssons inlägg här i dag.

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

Om omprövning av social- och skolpolitiken

TORE NILSSON (m):

Herr lalman! Vi har lydligen inle samma känsla inför det som sker och det som rapporteras.

När jag ser framför mig att daghemsbarnen hardet särskilt svårt, sä är del ju inle något som är hämtat från vilken källa som helsl, ulan del är hämtat från psykologer vid barnkliniken på Huddinge sjukhus t. ex., och det har kommil fram vid en läkarkongress. Men dessulom vel Gabriel Romanus lika bra som jag all vi i åratal har fltt rapporter från olika delar av världen och även från vårl land som visar att det är bra för små barn all ha så få personer som möjligl omkring sig under de tidigaste åren. Att det skall vara nödvändigi alt upprepa del lyckerjag är häpnadsväckande.

När det gäller detta med självmorden vill jag än en gång framhålla all Jag kan gä med pä alt del kan vara någol fel när del står att frekvensen är 17 gånger siörre. Men del var också en mycket kort period. Det är alldeles klart att tendensen är att det sker en ökning, och enligl vad jag har inhämtat finns del en mängd fall där man inle rikligt kan avgöra vad som har hänt.

Dessutom ärdel klart alt även om man tar hänsyn lill alt samhället i slort är svårare all leva i nu, så tror jag all barnens situation, barnens ställning och rubbningarna i deras beteende - del är många som går under mycket tidigt -har att göra just med delta alt ingenting är så bra som etl hem med en mor. Alt några daghem måste finnas förslår Jag, men strävan skall vara alt de används bara i de fall då del är absolut oundgängligt. Man skall sikta mot det vanliga hemmet, det som de allra fiesta av oss som nu är gamla växte upp i. I den riktningen skall man lägga om politiken.

Socialministern GABRIEL ROMANUS:

Herr lalman! Lyckligtvis kan man inte påstå all det finns en klar tendens lill ökning av anlalel självmord bland barn. Vad som harhänläralt från 1971 lill 1976 har anlalel självmord bland barn i åldern 5-14 år i Sverige ökal frän sex stycken per år lill åtta stycken per år. Siffrorna är inte sädana, att man kan hävda att det är fråga om en tendens.

Alt det är svårt att registrera självmord är ingen nyhet - del har alllid varit svårt både i Sverige och i andra länder. Det finns så mänga olika orsaker till självmord, och det är så laddat detla med självmord, att man ofta försöker ge ell dödsfall en annan lolkning. Men här finns inle underlag förde uttalanden

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

Om omprövning av social- och skolpolitiken

som Tore Nilsson gör.

Jag vill understryka att del inle finns någol som helsl tecken pä att daghemmen skulle förorsaka psykiska problem eller anpassningssvårigheter. All det finns barn pä daghem som har svårigheter har helt andra orsaker. När man har kö till daghemmet tar man i första hand emot de barn som är i störst behov av en plats, beroende på familjesituationen eller nägol annal. Men alt daghemmen i sig själva skulle ha någon skadlig inverkan pä barnen är inte styrkt. Det finns inget vetenskapligt belägg för det. Det är viktigt att det görs klart för de många föräldrar som har sina barn på daghem i Sverige.

TORE NILSSON (m):

Herr lalman! Jag vill inte ha uttryckt del sä all daghemmen i och för sig sku lie vara dåliga, felskötta eller skadliga. Det är detta alt barnen skall behöva vistas i olika miljöer som jag vänder mig mot. Det finns barn som passar för det och tydligen känner sig hemma, men det finns ocksä oerhört många barn som inte barden läggningen, den grundkonstitulionen. Del är inle daghemmen som del är fel på i och för sig ulan del förhållandel att vi måste ha sådana hem. När del finns sä många fina bostäder och hem i Sverige är det beklagligt att det inte går all ordna så, alt del t ex. under de tio-tolv första åren i ett barns liv är möjligt för de allra fiesta att få vistas i elt hem. Del finns ensamstående föräldrar, det kan gälla även två föräldrar, som måste ha sina barn pä daghem, men strävan i politiken måste vara att minska behoven av platser av det slaget. Det är det som jag menar, när jag talar om att daghemsbarnen har svårigheter.

Dessutom vill jag säga till Gabriel Romanus all han stöder sig på vissa uppgifter men alt jag har massor av artiklar som visar Just delta, all del är växlingen från vårdare lill vårdare och osäkerheten och otryggheten som då förstoras som är anledningen lill barnens svårigheter. Delta är inle någon krilik av svenska daghem - det är krilik av etl syslem som vi har och som jag och många andra inle tror pä. Jag tror all de allra flesla föräldrar håller på alt inse alt del vore lyckligt, om vi kunde fä etl Sverige där de kunde la hand om sina barn och i störsla utsträckning sköta dem själva.

Socialministern GABRIEL ROMANUS:

Herr talman! Jag är angelägen att betona, all de siffemppgifter som jag har lämnal är hämtade ur Sveriges officiella statistik. Den felakliga uppgift som Tore Nilsson nämner i sin fråga grundar sig på ett missförstånd och härstammar från en expert på WHO:s regionalkonlor i Köpenhamn, som var på ett möte i Oslo och råkade lämna en felaktig uppgift, vilket man från WHO nu har rättat lill. Del är inle fråga om olika uppgifter, ulan del är numera fråga om samstämmiga uppgiftet

Sedan vill jag notera att Tore Nilsson i sitt senaste inlägg sade, att han inte anser all daghem är skadliga. Del fär vara behållningen av den här diskussionen för min del.

TORE NILSSON (m):

Herr lalman! Det vore orimligt att påstå att daghemmen i sig själva är skadliga. Del vore elt angrepp på dem som sköter daghemmen. Jag menar emellerlid att det bästa vore att hemmet, den egna familjens hem, vore både dag- och natlhem. Men Gabriel Romanus medger ju i svaret - i det skrivna aktstycke som Jag har framför mig här- att antalet självmord bland barn har ökat. Vad vi borde syfta till är väl att försöka få en skola, en utbildning och ett samhälle som ger oss goda och kärleksfulla föräldrar och att sedan ge dem möjlighel att la hand om sina bam. Ingen kan vara bättre än mor eller far för etl litet barn. Det tror jag att vi innerst inne är överens om.

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

Röstningen på vårdinrättningar

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 8 Föredrogs och hänvisades

Propositioner

1978/79:213 fill civilutskottel

1978/79:216 till arbetsmarknadsutskottet

§ 9 Föredrogs och hänvisades

Molioner

1978/79:2651 och 2652 till skatteutskottet

1978/79:2653 och 2654 till kultumtskottet

1978/79:2655 till näringsutskottet

1978/79:2656-2665 lill skatteutskottet

1978/79:2666 till arbetsmarknadsutskottet

§ 10 Föredrogs och bifölls Interpellationsframställningar 1978/79:181 och 182

§ 11 Röstningen pä vårdinrättningar

Föredrogs konstitulionsutskollels betänkande 1978/79:31 med anledning av propositionen 1978/79:171 om ändring i vallagen (1972:620) m. m. jämte molioner.

HAGAR NORMARK (s):

Herr lalman! I konstitutionsutskottets betänkande 1978/79:31 behandlas min motion 2488 angående vissa missförhållanden som upptäcktes i valrörelsen 1976. En föreståndare vid en vårdinrättning tog hand om alla röstkort och låste in dem, vilket hindrade gästernas eget val av röstningsmetod. De kunde t. ex. inte själva eller med någon anhörigs hjälp poströsta före valdagen. I molionen förmodas all särskilda anvisningar kanske erfordras för att röstkorten liksom annan post skall komma intagna pä vårdinrättningar lill hända.

Utskottet klargör att särskilda anvisningar inte är nödvändiga, utan

2 Riksdagens protokoll 1978/79:137-138

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

Förenkling av formerna för statligt stöd till företag

nuvarande lagsliftning är till fyllest.

Jag är mycket lacksam för utskottets skrivning. Motionen besvaras på s. 11 med bl. a. följande: "Det lorde inle vara ovanligt all de som bor på ålderdomshem utnyttjar möjligheten all poslrösta på en vanlig posianslall i stället för på en sådan posianslall som inrättats tillfälligt pä ålderdomshemmet Utskottet vill mot den bakgrunden understryka del angelägna i alt väljarna pä vårdinrättningar, i likhet med alla andra väljare, fär lillgång lill sina röstkort i sådan tid att deras möjligheter att själva välja sin röstnings-metod inle på något säll inskränks. Del är enligl ulskollets mening självklart att en så viklig försändelse som röstkortet mäsle nå väljare på vårdinrättningar. All se lill all posluldelningen på en vårdinrättning uppfyller della krav är en uppgift för inrättningens huvudman."

Herr lalman! Även om föreståndaren i del angivna fallet handlat i god tro eller välvilja så upplevdes händelsen mycket negativt av gästerna. De kände sig omyndigförklaiade, och då särskilt de som hade kurage all fråga efter röstkorten men inle fick dem. Huvudmannen mäsle ingripa innan så skedde.

Del iniräffade upplevdes som elt eko från del gamla förmyndarsamhällels inställning till gamla och sjuka. Det är vikiigi alt ulskoltel har klargjort all nägol sådant inle får ske. Därmed harjag uppnått syftet med molionen.

Jag yrkar bifall lill utskottets hemslällan.

Överiäggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 12 Föredrogs

Konstitutionsutskottets betänkande

1978/79:32 med anledning av redogörelsen 1978/79:20 för riksdagens förvaltningsslyrelses verksamhet under år 1978

Utskottets hemställan bifölls.

§ 13 Förenkling av formerna för statligt stöd till företag

Föredrogs finansutskottets betänkande 1978/79:32 med anledning av motion om förenkling av formerna för statligt stöd lill förelag.

I detta betänkande behandlades motionen 1978/79:1701 av Olof Palme m. fl. (s), vari hemställts att riksdagen skulle som sin mening ge regeringen lill känna vad i motionen 1978/79:1049 anförts om åtgärder för förenklade former för finansiellt stöd till företag.

Utskottet hemställde aU riksdagen skulle avslå molionen 1978/79:1701.

Reservalion hade avgivils av Kjell-Olof Feldl, Paul Jansson, Arne Gadd, Per-Axel Nilsson, Anita Gradin, Torsten Karisson och Per Olof Håkansson (samtliga s) som ansett all ulskoltel bort hemställa

alt riksdagen med bifall till molionen 1978/79:1701 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanierna anförl om åtgärder för förenklade former för statligt finansiellt stöd till företagen.

PAUL JANSSON (s):

Herr lalman! Del statliga finansiella stödet till förelag ulgår numera i ell slort anlal olika former.

Slödel kan ges som direkt bidrag, avskrivningslån, län med räntesubvention och/eller med villkorlig återbetalningsskyldighet.

Slödel kan vidare utgå i form av län på konventionella villkor saml som lånegarantier av olika slag.

Dessa stödformer har stegvis byggts ut för alt slimulera förelagen till åtgärder som i sig medverkar till att uppnå av samhället formulerade mål, bl. a. då del gäller att trygga sysselsättningen och upprätthålla kontinuiteten i förelagens investeringar.

Vi har i dag en myckel rik fiora av olika stödformer, samtidigt som del är många olika myndigheler som administrerar stödet. Detta har inneburit all del är svårt för såväl företagen som myndighelerna alt hälla reda pä alla dessa olika stödformer. All kartlägga alla de stödformer som vi har i dag är också besväriigi. Översiktligt kan man räkna med att industriföretag f n. kan erhålla slöd enligl ett hundratal preciserade regelsystem.

Man erbjuds stöd för arbelsmarknadspolitiska och regionalpolitiska ändamål, och även då det gäller miljö, energi, forskning och utveckling har del införts elt beiydande antal stödformer.

Redan i fiol behandlades elt motsvarande motionsyrkande som vi nu har om förenkling av formerna för det statliga stödet till företagen. Delta avslogs då av riksdagen, bl. a. med hänvisning till att denna fråga borde prövas av sysselsällningsutredningen som då arbetade.

I molionen 1978/79:1701 har vi upprepat kravet på att man bör se över formerna för det statliga stödel lill företagen. Utskottsmajoriteten säger sig dela vär uppfaltning då det gäller att förenkla dessa ting. Men man vill inte göra nägol ullalande från riksdagens sida i delta avseende.

Vi reservanter lycker alt detta är litet märkligt, eftersom del nu gäll ytteriigare elt år och eftersom stödformerna under den tiden inte på någol sätt blivit enklare. Dessutom lägger sysselsätlningsutredningen just i dag fram sina förslag, och då borde det enligl vår mening vara mycket lämpligt att man gav regeringen lill känna att man i samband med behandlingen av sysselsättningsutredningens betänkande även prövade våra förslag om förenkling av formerna för del statliga stödet till företagen.

Jag yrkar alltså bifall lill den lill utskottets betänkande fogade reservationen av Kjell-Olof Feldl m. fl.

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

Förenkling av formerna för statligt stöd till företag

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

Förenkling av formerna för statligt stöd till företag

BJÖRN MOLIN (fp):

Herr lalman! I finansutskottets betänkande nr 32 behandlas en socialdemokralisk motion om förenkling av formerna för statligt stöd lill förelagen. Molionen är nästan identisk med den motion som behandlades här i riksdagen för ett år sedan.

Det råder självfallet inga delade meningar om att del är angelägel alt ta lill vara varje möjlighet att förenkla formerna för stödet till förelagen. Även om sysselsättningsargumentet har varit huvudmotiv bakom dessa stödformer, vilka vuxit fram bit för bil under rätt lång lid, så har dessa stödformer syftat till aU uppnå ett stort antal olika mål inom ett brett politiskt fält. Det är då också naturiigl att flera olika myndigheter har blivit ansvariga för administrationen. I de fall dä det är möjligt att rationalisera denna stödgiv-ning till företagen ligger det naturiigtvis i allas intresse att dessa möjligheler tas till vara.

I tidigare debatter har vi från utskottsmajoritetens sida hänvisat till sysselsättningsutredningen, och denna har- som Paul Jansson nämnde -just i dag lagt fram sitt slutbetänkande. Utskottets majoritet tycker då all del är naturligt all man låter denna fråga komma med vid den fortsatta behandlingen av sysselsättningsutredningens förslag, och vi tror inte all riksdagen behöver göra något särskill ultalande om delta, utan att man i departementet i samband med beredningen av sysselsätlningsutredningens förslag kommer att överväga möjligheterna till förenklingar av dessa stödformer.

Med dessa ord, herr talman, vill jag yrka bifall till utskottets hemställan i dess belänkande nr 32.

PAUL JANSSON (s):

Hen talman! Vi är tydligen glädjande och rörande ense på den här punkten i sak, aU det är angeläget att finna enklare former för stödet till företagen.

Eftersom jag vet aU finansutskottets ärade ordförande är ivrig an bekämpa byråkrati och onödigt krångel, irodde jag att han skulle finna det lämpligt jusl i dag, när sysselsällningsutredningen har lagl fram sitt förslag, att riksdagen uttalade lill regeringen alt den fråga vi har lagit upp i motionen prövas i det sammanhanget. Det skulle sä alt säga ge en extra studs ål frågan, och del vore tacknämligt om så kunde ske.

Överiäggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av Kjell-Olof Feldt m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Paul Jansson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

§ 14 Löntagarna och kapitaltillväxten m. m.

Föredrogs finansutskottets betänkande 1978/79:33 med anledning av motioner om löntagarna och kapitaltillväxten m. m.

I della betänkande behandlades motionerna

1978/79:1115 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c), vari hemställts att riksdagen skulle hos regeringen begära skyndsam utredning och förslag snarast rörande anställdas delägande i företag genom löntagarkooperation,

1978/79:1707 av Alf Wennerfors (m) och Sixten Pettersson (m) samt

1978/79:1708 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställts aU riksdagen skulle uttala sig för upprättande av samhällsfonder under lönarbetarkontroll enligt i motionen anförda riktlinjer och hos regeringen anhålla om förslag i enlighel härmed.

Utskottet hemställde

1. att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:1115 som sin mening
gav regeringen till känna vad utskottet anfört rörande utredning av förslag om
löntagarspa rande,

2. au riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1707,

3. att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1708.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! För två dagar sedan var det första maj. Hundratusenden demonstrerade. Den svenska arbetanörelsens folk ställde upp bakom paroller som "Bryt den ekonomiska maktkoncentrationen".

Bland redskapen i maktkampen mot storfinansen finns löntagarfonderna, dvs. kapitalfonder under de arbelandes kontroll. Kravet på löntagarfonder fanns med i parollerna första maj. Det fanns med i demonstranternas sinnen, det fanns med i de politiska talen, och det kommer att finnas med och spela en viktig roll i valkampen.

Men i dag, två dagar efter första maj, då är det plötsligt tyst. I dag har vi i riksdagen en debatt om löntagarfonder, men samma motiv som spelade så stor roll för de människor som demonstrerade tycks i dag vara helt borta. Ingen politiker tycks vilja intressera sig för det. Ingen socialdemokrat har i någon motion eller på annat sätt tagit upp frågan. Ingen socialdemokrat har ens anmält sig på talariistan i denna debatt. Borta är herrar Palme och Feldt,

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

Löntagarna och kapitaltillväxten m. m.

borta är Birgitta Dahl, Thage Peterson och alla andra presumtiva statsråd i en eventuell ny socialdemokratisk regering - alla de som stod och talade om löntagarfonder första maj. I dag under denna punkl i denna deball tänker de tydligen vara tysta - om jag nu inte lyckas provocera upp någon av dem.

I dag har vänsterpartiet kommunisterna sin moiion uppe om löntagarfonder, om kapitalfonder under de arbelandes kontroll.

I dag kunde vi haft en intressant och stark debatt i riksdagen om löntagarfonder, som är så vikliga för arbetartörelsens folk. I dag kunde vi ha följt upp striden mot Gösta Bohman och de andra socialisthalarna som skriar om aU löntagarfonder leder till diktatut I dag kunde vi haft en värdefull diskussion från arbetarrörelsens partier om hur fondfrägan skall kunna lösas. I dag kunde vi ocksä i bäsla fall ha fattat konkrela beslul som fört frågan framåt, för tiden löper som bekant ifrån oss.

Men ingenling av della händer. Två dagar efter första maj är del ingen som tycks vilja diskulera löntagarfonderna.

Jag tror detta är ell exempel pä en fariig situation. Försl går politikerna ut och talar inför stora människomassor om en viklig fråga. Sedan handlar man tvärtemot sina egna proklamerade åsikter och grundsatser när man kommer till riksdagen. Sådant skapar misstro och förakt för poliliker och försvårar ocksä allvariigt mobiliseringen av människorna till kamp för de djupa samhällsförändringar som är nödvändiga i vår tid.

Jag tror det finns en förklaring lill denna tystnad. Jag tror en av förklaringarna ligger i att den socialdemokraliska partiledningen inle är klar och äriig i denna fråga om löntagarfonder. De är förskräckta över de krav på ingrepp i den privata kapitalmakten som kommer från människorna i arbetarrörelsen. I åratal har den socialdemokratiska partiledningen försökt inbilla folk i sitt eget parti alt det här med ägandet inte är så viktigt Men nu har det visat sig alt folk inte längre tror på detla. Man har insett all kampen om jobben också är och formar sig till en kamp för ägandet i produktionen. Man har insett all ekonomisk omfördelning och utjämning också måste beröra kapitalägandel.

Naluriiglvis måste den socialdemokraliska ledningen la hänsyn lill dessa människors insikter och krav. Men samiidigt är man rädd för allt som kan smaka socialism. Därför försöker man hålla ell slags mellankurs, hälla en attityd ute och en annan här i riksdagen. De vill gärna använda de folkliga kraven som dragplåster i valrörelsen, men jag tror all de i själ och hjärta helsl vill slippa stå för dem när del kommer lill kritan. Denna tvetydighet visar sig tyvärr i de socialdemokratiska tankarna om löntagarfonder, och den framträdde ganska skarpt i den skiss till fondsystem som LO:s och SAP:s ledningar häromåret lade fram.

Det komplicerade och inlressania i denna fråga är all löntagarfonder kan användas för helt motstridiga syften-och man kan alltså välja vilkei. De kan nyttjas för verkliga inbrytningar i den privata storfinansens maktsystem. Men de kan ocksä användas för att slärka storfinansens makt, nämligen om de enbart förvandlas till elt slags tvångssparande, där de arbetande skall ställa upp på all skaffa pengar åt det privata näringslivet. Del är från den

synpunkten som LO-SAP:s förslag i löntagarfondsfrågan kan kritiseras. Del har nämligen åtminstone tre allvarliga fel.

Del första felet har all göra med finansieringen. Om man skall bryta maktkoncentrationen i del privata ägandet, är det nödvändigi med en omfördelning av della ägande. Denna omfördelning mäsle naluriiglvis gå i den riklningen all man från de privata kapitalägarna lar resurseroch makt och lägger i de arbelandes händer. Om man i slällel - vilket förutsätts i LO-SAP:s skiss - har den konstmktionen all huvudparten av finansieringen av löntagarfonderna skall klaras genom att man tar 3 % av de arbelandes löneutrymme och sätter in i de privata bolagen, så är del en hell annan lösning, en hell annan konstruktion. Del är en omfördelning i motsatt riktning, dvs. man tar frän de arbetande en del av deras löner - en ganska stor del f ö. - och släller till de privata kapitalägarnas disposition. Del är all omfördela från de arbetande lill bolagen. Del är jusl all låta de arbetande tvångsspara och låta kapitalisterna disponera pengarna.

Detta för oss in på, som jag ser det, den andra bristen i LO-SAP:s skiss till löntagarfonder. Del är en brist som också måste tas bort, om löntagarfonderna skall bli etl slagkraftigt krav i valrörelsen. Del är nämligen den brisl som avser själva makten. Det hade kunnal vara någon rim och reson i att man från de arbelandes löner tar pengar som man lägger in i företagen och låter kapitalisterna använda, om del så småningom skulle leda till att de arbetande fick majorilel i företagen och kunde bestämma, både över de pengar som de själva har ställt upp med och över de pengar som kommer från de privata kapitalägarnas håll. Men sä är inte della lönlagarfondsförslag från LO:s och SAP:s ledningar konstruerat Det är - om jag har läsl del räll - konstruerat så, all varje gäng det sker en avsättning, aniingen frän vinslen i del enskilda företaget eller frän det kollekliva löneutrymmet, som skall vara huvudkällan för finansieringen, skall della åtföljas av en skattelättnad för de privata bolagen. De skall alltså i sina deklarationer fl skriva av motsvarande summa. Varje gång som löntagarfonderna växer skall ocksä det privata kapitalet fl en tillväxt Då kan man ju skriva utvecklingskurvan näsian in i oändligheten innan det blir ens teoretiskt och matematiskt möjligt för de arbetande all fl majoritet Då kommer vi för all överskådlig tid framöver att ha den situationen alt det är de arbetande som får ställa upp med pengar och avslå från löner medan del är den privata majorilelen på bolagsstämman som flr bestämma, inle bara över egna insatta pengar och pengar som den har kapat åt sig genom att utnyttja andras arbetskraft ulan också över de pengar som löntagarna har satt in.

Delta måste vara en brist. Della kan inle leda lill en genombrytning av storfinansens makt Del kan inle ens leda lill alt man förhindrar all de privata kapitalägarna först tar hem de pengar som de arbetande skall stå til! förfogande med och sedan exporterar pengarna lill Brasilien, Holland eller vart som helsl. Inte ens del kan man hindra sä länge arbetarna inte har majoritet Det kan inte ge någon makt all ivingas ställa upp med slora summor pengar och samtidigl vela all man för all överskådlig framlid kan bli överröstad på en bolagsstämma när det gäller pengarnas användning.

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

Löntagarna och kapitaltillväxten m. m.

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

Löntagarna och kapitaltillväxten m. m.

Den Iredje brislen i LO-SAP:s skiss till lönlagarfondssyslem är enligl min mening det som har att göra med uppbundenhelen av pengarna och av de lönearbelandes iniressen till de privata bolagen och till siorfinansen. Del är nämligen sä att man aldrig får offra ät illusionen om alt företagare och arbetare har samma iniressen, för del har de inte. Del finns ingen gmndläggande sådan intressegemenskap. De har i alla väsentliga avseenden kvalitativt olika intressen. Det betyder alltså att det inle kan vara fråga om att samarbeta om vilken stmkturpoliiik som skall föras, hur många jobb som skall bort, vilka nya Jobb som skall skapas och var, därför all kapitalister och arbetare har olika iniressen. Och därför måste de arbetande, om de vill skaffa sig makt, kunna garantera all de kan föra en strukturpolitik, en sysselsättningspolitik och en industripolitik som är i deras iniresse. De måste självsländigl kunna säga: Denna politik vill vi föra och denna polilik vill vi ha makt att kunna genomföra.

Del beiyder alltså att man inle kan baka ihop de arbelandes pengar med privalkapilalisternas pengar i någon sorts gemensamhel och sedan sitta och diskutera hur man bäst skall använda dem. Om del finns grundläggande intressemotsättningar så fungerar inte det. Då blir del bara så all den privata kapitalmakten fortsätter alt driva den lyp av strukturpolitik och industripolitik som den vill ha, kapitalexport eller vad det nu är. Och de arbetande får finna sig i det. De fär ställa upp och hjälpa till med sina pengar.

Det viktiga är att de arbetande får en självständighet i förvaltningen av de pengar som de har ställt upp med, så att de kan säga: De här pengarna är våra, över dem bestämmer vi oinskränkt, och vi bestämmer vilken induslri-, struktur- och sysselsättningspolitik de skall användas till.

Vänsterpartiet kommunisternas förslag till arbetarstyrda kapitalfonder -samhällsfonder under löntagarkontroll,som vi kallar dem, och som givetvis i praktiken är en variant av löntagarfondslanken - ser annorlunda ut i dessa gmndläggande hänseenden. Del är därför vi menar alt detta förslag vore det riktiga att ställa upp på för en arbetarrörelse som verkligen har målsättningen all bryta in i storfinansens maktmonopol, målsättningen all i djupgående mån omvandla det bestående samhället.

Del som är karakteristiskt för vpk:s förslag i denna fräga ärjust det som har att göra med finansieringen, makten och självständigheten. Vi vill inle alt fondsystemet skall läggas upp så att pengar skall tas från de arbelandes löner. All de skall Ivingas sänka sin levnadsstandard för alt ställa upp med pengar ål det privata näringslivet lycker vi är fel. Vi harju faktiskt ända sedan Ernst Wigforss anda slutade att vila över skattepolitiken i detta land haft ett skattesystem som blivit allt fördelaktigare för de rika, för spekulanterna, för kapitalägarna och för förelagen, i varje fall för de stora företagen. Det har medfört en omfördelning, en förskjutning av skattebördan, som inneburil att de slora kapitalägarna har kunnal ta åt sig ansenliga förmåner, slippa undan väldigl billigt och göra sig en mängd ökade arbetsfria inkomsler genom spekulationer, genom inflationen och genom alt spekulera i eller sitta på realvärden.

Det är dags att ta tillbaka de pengar som arbetama har fått avstå från. Där

har vi den verkliga flnansieringskällan - en skall på de privata vinsterna, en skatt på spekulationen, en överföring av de slora belopp som del privata kapitalet har tillskansat sig. Där har vi finansieringskällan som kan ge fem, sex miljarder eller mer lill en arbelarslyrd kapitalfond. Del är därifrån pengarna skall las. Man skall inle överföra pengar frän de arbelandes löner lill de privata bolagen. Man skall överföra pengar från de privata kapitalisterna till arbetarnas kollektiva fonder. Del är den vägen det skall gä. Det är den rikliga, den progressiva omfördelningen.

Vi menar vidare all fonderna, om de skall bli ett effektivt redskap för en självständig arbetarpolitik som är rikiad mot siorfinansen och dess makt, skall vara självständiga ocksä i sin administration. Del skall inle vara så all arbetarnas pengar blandas in i företagens pengar, så all de privata företagens ägare skall kunna sitta på bolagsstämman och med sin majorilel bestämma ocksä över arbetarnas pengar. Fonderna skall i stället vara självständiga och i princip - för att ta ett förenklat exempel - fungera så att om de privata stålkapilalisterna vill lägga ner Horndals bruk eller någon annan lokal induslri, sä all därmed eU samhälles sysselsättning och existens hotas, så skall arbetarna kunna vara i den positionen att de kan säga: Lägg ni ner ert bruk! Vi har våra pengar, som vi ensamma bestämmer över. De kan vi använda antingen för all sätta in i indusirin eller för att pä orten skapa en ny induslri, en industri efter värt sinne, av den lyp vi vill ha och som passar våra iniressen.

Ungefär så skall det fungera, och därför måste fonderna vara elt självständigt redskap och inle någol som innebär att man skall behöva fräga kapitalisterna om hur pengarna skall användas. Meningen med löntagarfonderna ärju att de skall användas för en politik som är i löntagarnas intresse. Och den politiken ser i gmnden annorlunda ut än den politik som är i kapitalisternas intresse.

Mellan löntagarna och kapitalisterna finns ingen kompromiss. Kapitalisterna vill exportera kapital lill andra länder därför aU profilerna där är högre. Arbetarna har etl iniresse av all hålla kvar kapitalel och hjälpa upp sysselsättningen här hemma. Kapitalisterna har etl iniresse av att koncentrera kapital, att lägga ner företagsenheter och skära ner sysselsättningen, medan arbetarna har ell naturiigl iniresse av alt öka sysselsättningen och att garantera alla människor en rätt lill arbele för framliden.

När del slulligen gäller maklen menar vi - och det är ocksä en av grundtankarna i vårl förslag - att det handlar om att löntagarna mäsle ha en självständig makt De skall inle behöva vänla 40, 50, 60 är, eller in i oändligheten, innan de flr majorilel i förelagen. Fonderna skall helsl användas för sädana förelag som från början är samhällsägda, som kan representera en ny utvecklingsriklning i landels induslri, som kan representera och tillgodose vikliga sociala behov. Del är i första hand lill sådana förelag pengar skall kanaliseras. Del är nämligen den typen av initiativ som del råder brist på. Det är på det området som den privata storfinansen har misskött sig, som den inte har ställt upp.

Som vi förstår det måste det vara bättre och intressantare för arbetarrörel-

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

Löntagarna och kapitaltillväxten m. m.

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

Löntagarna och kapitaltillväxten m. m.

sen alt med hjälp av löntagarfonder kunna skapa t ex. elt nät av samhällsägda industrier, där de arbetande från början har majorilel, där de kan tillsätta ledningarna, där de bestämmer struktur- och sysselsättningspolitik, än att i 40-50 år ställa upp på och finansiera den privata storfinansens eventuella utbyggnader, kapitalexport eller vad del nu kan bli fråga om. Ocksä delta är enligl vår uppfattning en inlressanl och principielll viklig fråga all diskulera.

Herr lalman! Jag har uppehållit mig ganska utförligt vid della intressanta och maktpoliliski sä vikliga ämne för svensk arbetarrörelse i dag av del skälet all vi från kommunistiskt håll anser att få saker f n. är sä viktiga som jusl att diskulera maktstrukturen i det rådande samhället och hur arbelarrörelsen skall välja i det vägskäl som den slår inför. Del handlar nämligen för arbetarrörelsens del om all fortsätta all acceptera del kapitalistiska samhället och dess strukturomvandling eller all äntligen påbörja de avgörande inbrytningarna i storfinansens maktsystem. Vi hade därför fakliskl väntat oss - inle på grund av all del var vi som motionerade, för vi vel all vi belraklas som ell obetydligt lilel marginalparli som herrarna och damerna i finansulskoliel helsl vill slippa lala om, ulan därför att vi lycker all den här frågan är så viklig för miljoner svenska löntagare - aU finansutskottet i sitt belänkande nr 33 skulle ha ägnat denna fråga ell någol större antal rader än de fem, som alla de borgerliga och socialdemokraliska ledamölerna har skrivii under på. Vi frågar oss faktiskt om detla ställningslagande stämmer överens med stämningarna och kraven ute bland de arbetande människorna, såsom de kom till uttryck första maj. Del var myckel slarka och klara krav - krav på en begynnande samhällsomvälvning, krav som visade alt man lill följd av krisen kommil till insikt om alt det här samhället inle kan fungera med den nuvarande ägarstrukturen. Vi menar all man hade kunnat visa respeki för dessa krav, om vi hade haft en utföriig och seriös deball och behandling av denna löntagarfondsfräga också här i kammaren, tvä dagar efter den slarka och minnesvärda första maj som arbelarrörelsen nu upplevde. Del är med beklagande vi mäsle konstatera att detla tydligtvis inte går att åstadkomma, men vi vill ocksä läla del bli en uppmaning lill hela arbelarrörelsen - till socialdemokraterna, till kommunisterna, till de parlilösa - alt denna fräga icke flr behandlas och skjutas undan på etl sådant säll när den kommer upp på den pariamenlariska arenan, som vi lycker finansutskottet har medverkat till att det skett i dag.

Denna fråga är en hjärtefråga för svensk arbetarrörelse. Den är en av de viktiga maktfrågorna förde svenska lönlagarna, och den kommer all spela en utomordentligt stor roll i den framlida politiska diskussionen och i den framlida politiska kampen. Vi beklagar därför att del lydligen är bara vi som vill föra en skarp och inträngande deball om de stora maktfrågorna. Vi har vid flera tillfällen kunnat konstatera detla här i riksdagen. Del var samma sak när vi diskuierade Wallenbergsimperiel, när vi diskuierade förstatligandet av bankerna och de stora jordegendomarna - och del är samma sak i dag.

Med detla, herr lalman, yrkar jag bifall lill vpk:s moiion.

BJÖRN MOLIN (fp):

Herr talman! 1 finansutskottels betänkande nr 33 behandlas tre molioner om löntagarna och kapitaltillväxten. Del här beiänkandei är emellerlid inle någon särskill bra ulgångspunki fören debatt i löntagarfondsfrägan, vilket väl visas av all del bakom betänkandet står etl enigt finansulskoii, irois au del handlar om ett annars så kontroversiellt ämne. Detta beror naturiigtvis på au löntagarfonder i vid mening f n. utreds, dels av den Mehrska utredningen om kapitaltillväxten, dels av kooperaiionsuiredningen. Den Mehrska utredningen skall pröva och lägga fram förslag lill alternativa modeller för löntagarnas delaktighet i kapitaltillväxten, och del är klart att den utredningens betänkande kommer alt ge ell underiag för diskussion i denna fråga.

Kooperaiionsuiredningen skall bl. a. belysa de kooperativa företagens roll i del svenska samhället, och den studerar i detta sammanhang de löntagarägda företagens villkor. Dessutom har den särskilda lönspardelegation som tillsattes i samband med att vi införde skallesparandet i uppdrag all följa ulvecklingen av skaltesparandei och hushällens sparande i slort.

Riksdagen har lidigare uttalat att frågan om lönsparande i del förelag där man är anställd borde kunna inrymmas bland delegationens uppgifter. Finansutskottet anser all del är vikiigi alt frågan om löntagarna och kapitaltillväxten blir allsidigt belyst och all olika förslag blir prövade, innan vi tar ställning. Del gäller dä ocksä den modell som föreslagits från cenierhåll om de anställdas delägande i förelagen genom löntagarkooperation.

Utskollel har inle någon uppfattning om i vilken form utredningsarbetet bör bedrivas. Flera utredningar arbetar som sagt med angränsande spörsmål, och del bör vara regeringens sak all avgöra hurdel fortsatta utredningsarbetet i löntagarfondsfrägan skall ske. Jag vill med det här bara understryka all finansulskoliel självfallet inle har lagil siällning lill den modell för lönlagar-sparande som beskrivs i cenlermolionen -och inle lill någon annan modell heller, för den delen. Vårl lillsiyrkande i del här avseendei gäller bara vidare uiredning av förslaget

Del anförande Jörn Svensson höll i ansluining lill molionen 1708 från vpk ligger räll myckel vid sidan av vad som diskuterats i ulskoiieis betänkande. Jag vill bara - uiöver vad Jag har sagt tidigare om att vi med hänsyn lill pågående utredningsarbete inie nu har anledning au gå in på konkrela slällningsiaganden i löntagarfondsfrägan - peka pä all molionen, som använder termen samhällsfonder, bygger på alt man skall få in pengar till dessa fonder genom en myckel kraftig höjning av olika skaller. Sådana skärpta skaller som man föreslär från vpk:s sida skulle slå mycket hårt på t ex. småföretagare och jordbrukare, och del skulle alltså gå i motsatt rikining mot vad vi här i riksdagen många gånger uttalat all vi strävar efter och brukat vara eniga om, nämligen all underlätta för små och medelstora förelag all växa sig slarka och därmed ge människor sysselsäiining. Men det kanske, herr lalman, är en för trivial synpunki för all höra hemma i den nya marxistiska beirakielse som kammaren nyss har måst lyssna lill. Jag ber att få yrka bifall lill finansutskottets hemställan.

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

Löntagarna och kapitaltillväxten m. m.

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

Löntagarna och kapitaltillväxten m. m.

JÖRN SVENSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Finansutskollels ordförande uppvisar en bild av ointresse. Han lycker au hela den diskussion som vi från vpk försöker föra ligger hell och hållel vid sidan av, som han säger. Det är klart, det måste den göra - sett från Björn Molins utgångspunkt Varje för arbelarrörelsen i Sverige viklig diskussion måste han uppfatta som en sidofråga, därför att han står vid sidan av arbelarrörelsen. Han är inle iniresserad av dess kamp, av dess strävan, av dess strid för alt skapa eU annal samhälle. Så del är fullständigt förståeligt att han inte vill gå in på någon diskussion i den här frågan. Jag skall emellertid ändå ställa etl par frågor till honom.

Vi vel att det förekommer en omfattande skatteflykt i det här samhället. Vi vel alt del görs omfaltande spekulalionsvinster. Bl. a. de som betalar sin hyra varje månad vet om del. Vi vel att det förekommer åtskilligt med skattefusk. Vi vet också att företagsbeskattningens effektivitet när det gäller de slora bolagen har minskal fortskridande genom de fördelaktiga avskrivningsregler som dessa har kunnal åtnjuta sedan mänga år. Vi vel alt de därmed har filt myckel slora fördelar, som de har kunnal ulnyllja bl. a. genom att skapa 350 000 jobb utomlands i svenskägda industrier med hjälp av kapital de har fört ul ur landei och genom en stor privat förmögenhetstillväxt, som sanneriigen inte finns hos de små företagarna men väl hos del lilla fltalet myckel stora kapitalägare, trusler och kapitalistiska institutioner.

Menar då Björn Molin alt dessa pengar för all framtid garanterat skall vara i privalkapilalisternas händer? Skall de få fortsätta alt spekulera, skall de få fortsätla med sin kapitalflykt? Skall det belraklas som någoniing orimligt att äntligen försöka gripa tag i de där pengarna, föra över dem i de arbelandes händer, under deras kontroll och använda dem för folkflertalels och nationens bästa? Är det en sä orimlig tanke att man mäsle avvisa den på del kortfattade sätt som utskottet gör?

Så ytteriigare en fråga. Björn Molin försöker komma ifrån löntagarfonds-frågans aktualitet genom att hänvisa lill alt den är under uiredning. Nåväl, jag skall inte disputera med honom om just den formella detaljen. Men ni har i alla fall i finansutskottet gjort etl ställningstagande, nämligen att ni anser att del säll alt finansiera arbetarstyrda fonder som vi föreslår, dvs. att ta frän de privata kapitalägarna och lägga i de arbelandes händer - i fondernas händer -skulle vara någonting orimligt Var ni verkligen, när ni diskuierade del i finansutskottet, helt överens om denna skrivning, som alla har skrivii under?

Arbetsgivareföreningen och mot socialisihalaren Bohman och frammana bilden av en enad arbetarrörelse som skall la upp den striden och av oss socialdemokrater som svikare, som fegt flyr undan i tystnaden, måste Jag säga ylleriigare något

Vad är del som vpk ägnat sina krafter ål sedan 1974-1975, dvs. sedan del första förslaget till löntagarfonder lades fram? Vilken kamp har ni fört, Jörn Svensson? Jo, det är en kamp som har riklals mot fackföreningsrörelsen och socialdemokratin, och ni har använt precis samma argument som dem man för fram från högerhåll. Ni har försökt skrämma lönlagarna med reallönestopp, dvs. med att de inle skall få några förbättringar i lönekuverten. Det har varit den mest vulgära delen av ert budskap, och den återkom ocksä i Jörn Svenssons inlägg i dag.

Den andra delen har varil all löntagarfonder inle skapar någol inflytande. Det skulle vara fullständigt meningslöst för lönlagarna alt salsa på en modell av den typ som Landsorganisationen och socialdemokratin arbetar med. Ja, del flr ni gärna påstå, men inle med de argument som Jörn Svensson använde här i dag-de uttryckte nämligen en total missuppfattning av innebörden i de idéer som vi har arbetat med. Det förhållandet att företagen flr dra av vissa avgifter och utdelningar pä löntagarfondernas aktier har inget au göra med det inflytande som skall utövas via löntagarfonderna. Om löntagarfonderna får aktier som ger rösträtt - och det är meningen - skapar de inflytande i företagen.

Enligl min mening har vpk genom sin enkla skrämselpropaganda och sina ganska så lögnaktiga beskrivningar av vad arbetarrörelsen sysslar med i denna fräga ställt sig ulanför den breda deball som vi för. Det är ingenting nytt, men det kanske förklarar den ställning som vpk har i svensk politik.

Men lät mig ocksä säga något om vpk:s förslag, för att förklara varför vi anser all de inte handlar om löntagarfonder. Det gäller alliså löntagarnas möjligheler att, i vad man kallar en samhällsfond, ulifrån påverka investeringarna och kapilalanvändningen. I den delen är del bara en varianl av vårl förslag om en stmklurfond, och det skall vi diskulera här i riksdagen senare i vår. Då är Jörn Svensson välkommen med både anslutning till och synpunkter på delta förslag.

Vidare gör vpk del hela onödigt krångligt för sig genom att föreslå alt partiels varianl av samhällsfond skall la över kommunernas uppgifter inom barnomsorgen, kollektivtrafiken m. m. Det är bara uttryck för den vanliga förvirringen i er politik, men det är åtminstone ett utmärkt argument för att avslå denna vpk:s underliga konstmktion. Fonden skulle syssla med investeringar i indusirin och bygga barndaghem - kan del vara någon rimlig uppgift fören och samma institution? Det sköter väl kommunerna. Man skall se till att de har pengar till del i stället - det är vår uppfattning.

Den andra delen - om hur del här skall finansieras - är eu gammalt mysterium som vpk ofta förelägger oss. I det här fallet består mysteriet i alt man säger att här skall nu skatterna på vinster och förmögenheter varje år höjas med 5 miljarder kronor för att finansiera den här fonden.

Jag lycker också all det kan finnas anledning att framöver fundera pä

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

Löntagarna och kapitaltillväxten m. m.

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

Löntagarna och kapitaltillväxten m. m.

vinstutvecklingen i förelagen - och vi har lagt fram förslag om skärpning av förmögenhelsskaiien - men vi lever ändå i Sverige nu, Jörn Svensson. Att med anspråk på något mått av förnuft och hederlighet påstå att vi ärligen skall kunna höja skatterna så all de ger staten 5 miljarder till varje år går inte - del faller näsian pä sin egen orimlighet

Della, herr lalman, är förklaringen lill att vi har förenat oss med de borgeriiga partierna om all yrka avslag på vpk:s förslag.

Men återkom till en diskussion om löntagarfonderna, Jörn Svensson, den dag riksdagen skall behandla etl sådant förslag. Det finns inle nu.

Cenlerns förslag om akliesparklubbar är i sin del en lika mystisk och underlig varianl av hela idén som vpk:s förslag om samhällsfonder.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr lalman! Jag skulle kunna använda liden till all vara mycket personligt elak mot Kjell-Olof Feldt, men det tjänar liksom inte syftel med den vikliga fräga som vi skall debattera.

Det varju sä, Kjell-Olof Feldl - erkänn del! - att du inle hade tänkt gå upp i denna debatt Ditt inlägg var så dåligt därför att du inle hade förberett dig. Frågan var så oinlressani för dig, alt du inte hade tänkt blanda dig i debatten om den. Men nu blev du tvungen all göra del, och del var därför du måste angripa mig sä personligt och lala sä övermaga och hånfullt om vårt parti och säga alt del partiel står vid sidan av arbelarrörelsen -du identifierar dig själv och dill parti medarbeiarrörelsen,somomarbelartörelsen inle innehöll några andra människor än partiansluina socialdemokrater, vilket du vet att den gör. Du vel att del inom dill egel parti, bland de slora mängder människor som finns där, också råder olika åsikter. Det finns folk som är mer eller mindre radikala i olika frågor,och vi vel att löntagarfondsfrägan aren fråga som ligger lill diskussion. Del är därför denna diskussion är inlressanl. Fördel ärju så, KJell-OlofFeldl,allomman verkligen vill skapa en stor folkmajoritet, en stor rörelse bland de arbetande människorna för en stor och angelägen samhälls-reform, så skall man inte liga om den, dä skall man inle skriva bort den med fem rader i etl utskottsbetänkande, ulan då skall man tala om den vid alla tillfällen som bjuds, delta i diskussionen. Så har vi också gjorl i vårt parti. Vårt folk ute på arbetsplatserna har deltagit i de studiegrupper som har bildals för denna fräga ule i arbelarrörelsen, i den fackliga rörelsen. De har avgivit sina kritiska synpunkier och sina posiliva uppskattningar, där de ansell sädana motiverade. Vi anser nämligen all lönlagarfondsidén är en stor och viklig fråga, en stor och positiv lanke. Men vi måste föra en konstruktiv diskussion om hur löntagarfonderna skall se ul, därför att de kan se myckel olika ut. De kan användas för olika syften.

Efter del jag nu anförl skall Jag försöka ställa några raka frågor lill dig, Kjell-Olof Feldl, somjag hoppas att du i göriigaste mån kan besvara pä ditt partis vägnar. Jag tror det är viktigt, inle därför all vi genom vår kritik vill ställa lill obehag förändra människor inom arbelarrörelsen, för vär kritik mot socialdemokratin är aldrig lika vår krilik mot borgeriighelen. Den har en hell annan utgångspunkt. Den ulgår från vårt gemensamma ansvar för arbelar-

rörelsens polilik.

Jag vill fräga dig: Är del bälire att finansiera löntagarfonder - eller samhällsfonder eller vad vi än kallar dem - genom att ta en del av de arbelandes löneutrymme och ställa del lill de privata företagens förfogande, eller är del bälire all ta pengar som de privata förelagen besitter och som de fåll genom de vinster de gjorl och lägga dem i de arbelandes händer? Vilket är bäst? Vilket ger den bäsla omfördelningseffekten? Och vilket ger den största maklen?

Vilket är bäst närdet gäller makt och inflytande: att löntagarfonderna flr bli en självständig organisation, som de arbetande redan frän början oinskränkt kan bestämma över, eller att löntagarfonderna bakas in i de privata förelagen och,i varje fall under mycket långtid framöver, kommer all bli redskap förde privata förelagens politik, hell enkelt därför alt du ju inle kan - så länge du inle har majoriteten på en bolagsstämma - överrösta de privata aktieägarna?

Och varför - del är en annan fräga - har ni vall den konstruktion ni gjorl i LO-SAP:s diskussionsförslag? Det är ännu bara elt diskussionsförslag; del erkänns, och Jag lar därför upp del som ell sådant och jag för en diskussion. Varför har ni vall den varianten, den lösningen, alt ni samiidigt med att ni vill bygga upp löntagarfonder ocksä hela liden skall fortlöpande ge de privata storföretagen möjligheler alt minska sina skatter, dvs. möjligheler lill ylleriigare egen kapitaltillväxt i privata händer? Avsikien måste väl ändå vara, om man vill att de arbetande någonsin skall fl maklen över produktionen här, all se lill att det privata kapitalets inflytande inte växer, ulan att del som växer är del kapilal som står under de lönearbelandes kontroll.

Men om man hela liden skall skyffla över nya skaltelältnader och nya fördelar till de privata storföretagen samtidigt med all man bygger upp löntagarfonder, då är del risk för all löntagarfonderna aldrig någonsin kommerall fl majorilel, och då kan de ju lätt reduceras till all bli just det som vi varnar för och det som vi menar all de inle skall bli, nämligen bara en sorls tvångssparande i det privata kapitalels tjänst. Men del flr ju inte arbetarnas fonder bli! Del är inte del, föresläller jag mig, som de många människorna ule i er rörelse, lika lilel som i vårt paru, vill se förverkligat i det här landet. Del var säkert inte del som de demonstrerade för första maj.

Jag vill aU du svarar mig och utvecklar några av de här frågorna, Kjell-Olof Feldt. Jag tror del är en angelägen diskussion inför hela arbelarrörelsen i dag. Där behöver man penetrera den här frågan djupare och bälire. Den diskussionen behövs, inle minst därför au engagemanget och kampviljan för denna vikliga fråga hela liden måste hällas vid makt.

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

Löntagarna och kapitaltillväxten m. m.

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

Löntagarna och kapitahillväxten m. m.

kammaren skall beslula om här om en stund, och jag skall därför inte ha någon längre lameniation med Jörn Svensson.

Jag skall i stället la upp en sak som Jag tror är ganska viktig för den ideologiska och principiella skillnaden mellan etl kommunistiskt parti och ett socialdemokratiskt parti.

Vad är det kommunisterna framför allt angriper oss för i löntagarfondsfrägan? Jo, det är för alt vi vill ha fonder som bygger pä en stark anknytning till det enskilda förelaget, där de anställda skall få ett direkt inflytande i förelaget. Detta kallar Jörn Svensson att baka in löntagarfonderna i de privata företagen.

Vpk:s förslag innebär- om det innebär någonting alls - att det skall uppstå etl starkt centraliserat inflytande i en enda jältefond, som dessutom skall syssla med allting. Där tror jag all skillnaden gåt

Vi vill däremot ha fonder för kapitalförsörjningen, och de måste bygga på ett sparande som uppstår i det här landet. Vi får alldeles ensamma - här kommer vi aldrig att fl någon hjälp av kommunister eller andra på den kanten - förklara för landets löntagare att de måste vara med och ställa upp i etl sparande för att få fram kapital. Men det kapitalel skall vi då förfoga över gemensaml - hur del används.

I fråga om inflytandet i företagen skiljer vi oss också åt på ett ganska avgörande säll, såviit jag förslår. Ni talar om ett centraliserat inflyiande, som skall komma utifrån, medan vi talar om hur vi lokalt skall förankra inflylandel, hur de anställda i företagen skall fl ett inflytande över sin egen framtid och sin egen arbetsplats - lillsammans med ett övergripande inflytande för all hålla kvar solidariteten mellan olika löntagargrupper.

Jag tror alt del enklast illustreras av att Jörn Svensson i sina inlägg, och vpk över huvud tagel när man diskuterar della, bara talar om makt. Och det är makt som man vill lägga hos en annan elit i en fond som man skall tillskapa. Vi talar om ekonomisk demokrali, hur vi skall sprida inflytandet i näringslivel lill fler människor och till dem som arbetar i företagen.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr lalman! Låt mig börja med all understryka en sak som Jag antydde i mitt förra inlägg, nämligen vårl partis avsikt med en sådan här diskussion. Den är inte - och det skall naturiigtvis inte de borgeriiga som lyssnar till diskussionen göra sig några illusioner om för etl ögonblick - avsedd att attackera andra delar av arbelarrörelsen. Däremot gäller det ett försök att föra en kritisk - i många avseenden, medger jag, starkt kritisk - diskussion i en svår fråga, som är av oerhörd vikt för maktförhållandena i landet, för den framlida demokratiseringen, för arbetarrörelsens framgång. Därvid är det samtidigt lätt att trampa fel - i en klassamarbetspolilik där man tror all man har gemensamma iniressen med kapitalet, vilket de arbetande enligt vår mening inle har. Det är ett kritiskt bidrag lill denna diskussion som pågår ule bland människorna, också i de djupa leden i Kjell-Olof Feldts parti, som vi har velal ge med den här debatten. Vi tror alt den tjänar elt positivt syfte.

Sedan må del vara Kjell-Olof Feldts ensak i hur hög grad han känner sig

angripen. Del beror väl litet grand på hans egel samvete och var han själv djupast sett står i den här frågan. Del har han ju inte riktigt gett svar på, och det skulle vara intressant alt få veta.

Nu försöker Kjell-Olof Feldt klara sig undan den här diskussionen på ett enkelt sätt genom att säga att den stora skillnaden är all vi kommunister vill centralisera all makt i några cenirala fonder, medan däremoi Kjell-Olof Feldt och hans parti ömmar för del lokala inflytandet Då bortser ni väl ändå från del som är en kärnpunkt i LO-SAP-förslagel, nämligen att de slora pengarna skall ligga just i etl par cenirala fonder. Del ärju ingen skillnad i så fall, då är ni ju ocksä eliimänniskor.

F. ö. tror jag inte att vi frän vär anspråkslösa position i vpk står lika nära samhällseliten och magistrarna i det socialdemokraliska partiet och deras makt som Kjell-Olof Feldl gör. Så det var ingen poäng alt kalla oss för elilister eller påstå all vi skulle vara för en elifislisk lösning.

Det avgörande för huruvida Jag fär etl lokall inflytande på min arbetsplats är väl ändå om de pengar somjag lillsammans med mina arbetskamrater kan beslula över representerar en röslmajorilel i företaget eller om vi kan överröstas för all överskådlig tid av den privata aktieägarmajorileten. Vi vill med vårt förslag bl. a. bygga upp ett nät av nya statliga industrier som redan från början skall vara under arbetarkontroll, där de arbetande redan från början skall ha det avgörande inflylandel, tillsätta de lokala ledningsorganen osv. Den lösningen måste väl ändå bidra mera till del lokala arbetarinflytan-det än ell par centrala fonder som tar hand om huvuddelen av pengarna -vilket ert diskussionsförslag går ut pä.

Kjell-Olof Feldl har inle svarat på några av de principiellt viktiga frågorna i den här löntagarfondsdebatten, och jag skall därför upprepa dem i en aning varierad form. Jag vill gärna att du i alla fall ger uttryck för dina egna synpunkter som framträdande socialdemokrat, om du inte anser att diskussionen har kommil sä långt all du kan tala för hela diu parti.

Jag skulle vilja fråga dig så här: Vill man nu göra en genombrytning, en inbrytning i storfinansens maktsystem? Det handlar Ju i alla fall om makt -hela denna fråga om ägande och makt är en maktfråga, och den kan inte vara någonting annat. Det är en fråga om humvida de arbetande här i landet skall ha makt eller om siorfinansen skall behålla sin makt Del är detla del handlar om - del kan man aldrig resonera bort. Men jag vill fråga dig: Är del bäst all la från löneutrymmet och sätta in resurserna i de privata företagen under sådana betingelser att de arbetande under lång lid framöver, såviii jag förstår, uppenbariigen inte kommer att ha majoritet vid bolagsstämmorna utan kommer att överröstas av de privata ägarna, som alltså kommer att kunna disponera även över de pengar arbetarna har ställt till förfogande? Är detta bäst, eller är del bäst att försöka fä etl grepp om de resurser som i dag ligger i händerna pä de privata storbolagen och överföra dem i de arbelandes händer? I vilken rikining bör man omfördela, Kjell-Olof Feldl? Bör man omfördela från arbele till kapital eller från kapital till arbele?

Så slår frågan, uttryckt med en viss förenkling.

Jag vill också fräga dig: Vilket löntagarfondssystem är bäst - ett löniagar-

3 Riksdagen.protokoll 1978/79:137-138

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

Löntagarna och kapitaltillväxten m. m.

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

Ändring i vägtrafikskattelagen

fondssyslem där de arbetande fär så att säga ställa upp med pengar i de privata företagen, och kanske då under läng lid framöver inte kan föra en egen struktur- och sysselsättningspolitik med de pengarna, eller elt syslem med fonder som är självständiga? I del senare fallet rör det sig om fonder som även medan de är små håller på att växa och ändå beslår av pengar som arbetarna oinskränkt, genom sina valda represenlanler nere på golvet och från fackföreningarna, kan beslula över och använda för all föra sin egen sysselsättnings- och strukturpolitik, såsom Jag försökte beskriva. Jag hoppas all du vill svara på dessa frågor, Kjell-Olof Feldl.

Överiäggningen var härmed slulad.

Mom. 1 och 2

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 3

Proposilionergavs på bifall lill dels ulskollets hemslällan,dels motionen nr 1708 av Lars Werner m. n.,och förklarades den förra proposilionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Jörn Svensson begärt voiering upplästes och godkändes följande voteringsproposiiion:

Den som vill alt kammaren bifaller finansutskollels hemslällan i belänkandet nr 33 mom. 3 rösiar ja, den del ej vill rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifallit molionen nr 1708 av Lars Werner m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då Jörn Svensson begärde rösträkning verkställdes voiering med omrösiningsapparat Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 281 Nej - 12

§ 15 Ändring i vägtrafikskattelagen

Föredrogs skatteutskottets betänkande 1978/79:45 med anledning av proposilionen 1978/79:94 om ändring i vägtrafikskallelagen (1973:601), m. m. jämle moiion.

Beiräffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:

"I proposilionen föreslås bl. a. olika ålgärder för all förenkla hanteringen av kilomelerskallen för fordonsägare och myndigheter. Förslagen innebär i huvudsak följande.

Anlalel ordinarie avslämplingar och uppbördslillfallen föreslås minskas från fyra till tre per år. Även andra begränsningar av avslämplingsskyldig-heten föreslås.

Vidare föresläs begränsningar i det brukandeförbud som inträder när kilomelerskalt inte har betalats eller när kilomelenäknarapparaturen är behäftad med fel. Bmkandeförbud på gmnd av att stämpelkort inte har lämnats skall inle längre inträda.

Systemet med förseningsavgift föreslås förenklat så att avgift skall tas ul endast vid upprepad försummelse att lämna avstämplingskort i räll lid eller när försummelsen avser uppgift som särskilt har avkrävts fordonsägaren.

Den tidsfrist om tre dagar som f. n. gäller för reparation av kilomeierräk-narapparatur skall enligt förslaget kunna förlängas av länsstyrelse. Motsvarande tidsfrist för besiktning efter reparation föreslås generellt förlängas från tre till lio dagar.

Straffansvar föreslås inträda vid oaktsamt brukande av kilomelerskalle-pliktigt fordon, vars kilometerräknarapparatur har utsatts för manipulation.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 augusti 1979."

I detta sammanhang hade behandlats den med anledning av propositionen väckta motionen 1978/79:2438 av Georg Danell m. fl. (m), vari hemställts att riksdagen skulle

1. som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om vägirafikskatteulredningens fortsatta arbele,

2. besluta aU återtaget fordon fick bmkas ulan hinder av all fordonet var belastat med skatteskuld,

3. uttala att beskattningsmyndigheten borde åläggas att kostnadsfritt underrätta avbetalningssäljare om förfallna skatteskulder.

Utskottet hemställde

A. all riksdagen med avslag på yrkandena 2 och 3 i molionen 1978/79:2438
och med bifall lill proposilionen 1978/79:94 skulle anta de vid proposilionen
fogade förslagen till

1. lag om ändring i vägtrafikskallelagen med den ändringen att 33 § skulle erhålla av utskottet föreslagen lydelse,

2. lag om ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon,

B. att riksdagen skulle avslå yrkandel 1 i motionen 1978/79:2438 i den
mån yrkandel inle var tillgodosett genom vad utskottet anfört.

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

Ändring i vägtrafikskattelagen

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

Ändring i vägtrafikskattelagen

anta de vid propositionen 1978/79:94 fogade förslagen lill

1. lag om ändring i vägtrafikskallelagen (1973:601) med de ändringarna aU 16 § skulle erhålla av reservanierna föreslagen lydelse och all 33 § skulle erhålla av utskottet föreslagen lydelse,

2. lag om ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt pä molorfordon,

B. alt riksdagen skulle avslå yrkandena I och 3 i molionen 1978/79:2438 i den mån yrkandena inle var tillgodosedda genom vad reservanierna anförl.

BO LUNDGREN (m):

Hert lalman! När jag läser utskottets betänkande får Jag den uppfattningen all ulskollsmajorileten i principiellt avseende är överens med oss reservanter om att man när det gäller fordon som blir återtagna vid avbetalningsköp egenlligen inle borde ha etl bmkandeförbud, om köparen har en skatteskuld. Jag uppfattar i varje fall majoritetens argumentation på del sättet Vad majoriteten nu som lidigare hävdar är all de regler som gällde fram lill 1975 års ändring hade kunnat leda fram lill skentransaktioner, som skulle ha kunnat missgynna samhället, och all man av den anledningen föreslog och slod bakom den ändring som då gjordes. Majorilelen hävdar ocksä att man praktiskt kan lösa de problem som kan uppstå för den seriösa bilhandeln genom all avbetalningskontrakten görs upp på etl sådanl säll att del finns täckning för uppkommande skatteskuld och att köparen, den skallskyldige, flr betala de pengar del gäller.

Herr lalman! I prakliken är det myckel vanligt all detta inle går all genomföra. Om man i etl avbelalningskonlrakl skulle kunna la in en klausul om att även skatteskuld skall räknas in i kontraktet förutsätter det, för all del skulle ha någon effekt för den bilhandlare som tar lillbaka etl fordon, all del finns ell restvärde, dvs. all summan av gjorda amorteringar och bilens kvarvarande värde överstiger bilens egentliga värde. Från den summan skulle man i sä fall kunna avräkna den skatteskuld som finns. I prakliken är det så att skatteskulden på eu större fordon i mänga fall kan vara i storieksordningen 50 000 kr. Dä finns del för del mesta inte restvärden som räcker till för alt klara situationen. Av den anledningen säger vi i den moderala molionen alt så länge vi sätter seriösa bilhandlare i en silualion där de förlorar i den utsträckningen kan vi inle accepiera brukandeförbud på återtagna fordon. Vi menar all man på annal säll mäsle komma lill rätta med de skentransaktioner som kanske kan förekomma.

Herr lalman! Med delta yrkar jag bifall till den reservalion som fogats till utskottets betänkande.

kan undandra samhället skatter. Vi lycker inle man kan gå med på det.

Del förslag som ulskollsmajorileten står bakom innebär i stället att man kan sanera avbelalningshandeln. När vi talar om etl posilivi restvärde räknar vi med att del skall finnas elt sä slort övervärde all del ocksä täcker rätt stora skatteskulder som kan vila på fordonet. Det är hell enkelt fråga om hur stor kontantinsatsen skall vara och när man tittar efter på avbetalningskontraktet hur del ser ul - det är del som avgör om man kan la ul de här pengarna eller inte.

Propositionen gör del möjligt all samtidigl som man förhindrar skentransaktioner sanera avbelalningshandeln med begagnade och nya bilar, vilket är av värde. I jämförelse med vad vi vinner med detta förslag lycker vi alt de negaliva effekterna är obetydliga. Därför ber jag att fl yrka bifall till skatteutskottets hemställan.

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

Ändring i vägtrafikskattelagen

BO LUNDGREN (m):

Herr lalman! De slora beloppen rör framför allt tunga fordon som lastbilar. Man kan ju inle gå hur långl som helst när det gäller att kräva kontantinsats i elt avbetalningsköp. Förden här handeln gäller det självfallet också att kunna överleva och göra affärer. Då flr man ocksä ha villkor som motsvarar de generellt gällande för branschen.

Som Erik Wärnberg sade är vi överens om den princip som vi lycker borde gälla i del här fallel. Frågan är bara hur långt man skall gå när det gäller alt accepiera negaliva konsekvenser för den seriösa bilhandeln, därför alt man å andra sidan tror alt man skall kunna förhindra skentransaktioner Det fär inte bli sä att man för au skapa ell hell vattentätt skattesystem - vilket man sannolikt inle kommer all kunna göra-släller lill väldigl mycket problem för hederliga och äriiga människor.

Det är svårt för bilhandeln med omfattande transaktioner au göra en kontroll, inte bara av att en köpare efter hand betalar in pengar enligt sitt avbelalningskonlrakl ulan också av hans silualion när det gäller skattebetalningen. Ett problem här är den bristande kontroll som skattemyndigheterna många gånger har. Man kan missa flera betalningstillfällen och samla på sig en räll avsevärd skatteskuld. I sådana fall täcker inle del eventuella restvärde som finns de skatteskulder som kan uppstå och som kan leda fram lill att fordonet på grund av bmkandeförbudet i princip blir osäljbart. Man gör ingen större vinst pä att över huvud tagel sälja det vidare.

Vi menar alt man på annat säu måste komma till rälla med de problem som finns när det gäller skentransaktioner och inte på det här viset skapa stora hinder för den seriösa bilhandeln.

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

Ändring i vägtrafikskattelagen

del skulle bli ett restvärde, leker man verkligen med skattebetalarnas pengar och inte med sina egna. Del är därför vi tycker alt det är fel all ha etl syslem, med vars hjälp man kan göra upp skenkonlrakl i affär efter affät Skallen blir inle betald, men del spelar ingen roll. Man behöver inle ha någol större restvärde, för någon annan får la hand om skatten. Det är detta som är felaktigt.

BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Det är inte bara bilhandeln som skall överleva, ulan delta gäller också transportnäringen. Denna har också problem med likviditet och annat, och delta i sin tur har lett fram lill de villkor som gäller för avbelalningshandeln. Rent generellt utgår en kontantinsats på 25 % för tunga fordon. För personbilar rör det sig om 40 96. Resterande 75 % för de lunga bilarna skall alltså amorteras efter hand. Sköler man dessa amorteringar och samtidigt skaffar sig en skalleskuld, är del självklart all den situation kan uppstå som jag här har redovisat.

Jag kan inte göra någon kvantitativ bedömning av antalel skentransaktioner och antalet fall av återtagna fordon med bmkandeförbud, men jag är rätt övertygad om att skillnaden inle är så stor att man kan säga all del är en klar övervikt för de skentransaktioner som förekommer i detta fall.

Jag vidhåller att detta problem måste lösas genom att man kommer lill rälla med skentransaktioner på annat sätt och alt man låter bilhandeln fl möjlighet att bmka fordon som är återtagna, även om dessa belastas med skatteskulder. Jag tror också att vi är överens om alt del är viktigt alt myndigheterna följer skattebetalningarna, så alt det inte uppkommer alltför stora skatteskulder. Del är också elt problem som bilhandeln har.

Överiäggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av Kurt Söderström och Bo Lundgren, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Bo Lundgren begärt voiering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller skatieutskotteis hemslällan i belänkandet

nr 45 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservaiionen av Kurt Söderström och Bo

Lundgren.

§ 16 Föredrogs Nr 137

Skatteutskottets belänkande Torsdagen den

1978/79:46 med anledning av motion om skattefri försäljning av varor på j j gjg

flygplatser

ADB-frågor m. m. inom socialförsäkringen

Utskottets hemslällan bifölls.

§ 17 ADB-frågor m. m. inom socialförsäkringen

Föredrogs socialförsäkringsutskottets belänkande 1978/79:21 med anledning av proposilionen 1978/79:162 om sjukförsäkringsförmåner vid arbetsmarknadsutbildning och vissa vuxensludier, m. m., såviit propositionen hänvisats lill utskottet, jämte motioner.

BO TURESSON (m):

Herr lalman! Huvudtesen i min motion 1978/79:2324 är all vi i fortsättningen måste decentralisera socialförsäkringens datafunktioner i samma takt som dess regelsystem, organisation och kontrollfunktioner decentraliseras. Datasystemen ärju en spegel av regelsystemet, och elt krångligt regelsystem ger elt krångligt datasystem.

Försäkringskassorna var en gång självständiga och lokalt förankrade institutioner och borde ha fltt ett datasystem som återspeglar delta. I stället infördes etl centralt datasystem, som långsamt kväver kassornas fristående ställning.

Det är riktigt, som utskottet påpekar, alt den socialpolitiska samordningsulredningen bl. a. skall söka förenkla socialförsäkringens regelverk. Det är emellerlid inle alls självklart att detta "förenklande" underiällar för den samtidigt sillande ALLFA-ulredningen. En politisk eller juridisk "förenkling" kan myckel väl krångla lill etl datasystem. Del är ocksä lätt att göra sådana ändringar att del gamla datasystemet mäsle byggas om från grunden, samtidigl som andra typer av ändringar skulle kunna ge enorma kostnadsbesparingar långl siörre än daloriseringsvinsterna.

Såvittjag vet-och detta är en fråga mer än etl påslående-förekommer få kontakter mellan den socialpolitiska samordningsutredningen och ALLFA-ulredningen, trots att ALLFA-ulredningen skall konslmera elt nytt datasystem för socialförsäkringen. Della kan ta en ände med förskräckelse - eller åtminstone med förseningat Förenklingar i regelverk och datasystem är nämligen två sidor av samma sak.

Nu kan ju utskotlsrepresentanterna käckt hävda att om inte ALLFA-ulredningen presenterar ett förslag som utskottet kan acceptera, så får man göra en ny utredning. Del är verkligen högst teoretiska synpunkter, eftersom kostnaderna är sä enorma. Statskontoret och riksförsäkringsverket har ju också förklarat all de inle har resurser all utreda mer än ell huvudalternativ, del som kallas A 2. För min del harjag ansett alt del vore bältre med två decenlraliseringsalternativ och alt arbetet på det centrala motallernativet är

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

ADB-frågor m. m. inom socialförsäkringen

överflödigt

År 1975 började statskontoret bromsa expansionen av del nuvarande sysiemel på gmnd av att riksförsäkringsverkels datorer höll pä att bli överbelastade. Det har medfört att stora rationaliseringsvinster inle kunnal hämtas in. Det rör sig om ungefär 300 tjänster eller minsl 30 milj. kr. per är, som skulle ha kunnat inbesparas. Denna extra kostnad kommer sannolikt aU bestå tills del nya systemet kan tas i drift, och del kan inte ske förrän år 1985. Jag skulle vilja se den medlem av socialförsäkringsutskottel som våren 1981 vägar yrka alt ALLFA-ulredningens förslag inte skall accepteras av riksdagen och att de 300 tjänster som skulle kunna inbesparas skall finnas kvar kanske ylteriigare fem år.

Den nuvarande planläggningen på della viktiga område ger faktiskt inle något utrymme för någon styrning från utskottets och riksdagens sida. Riktlinjerna för organisationen av den framlida socialförsäkringen är delegerade till ALLFA-ulredningen, och när denna är färdig kommer valet alt stå mellan alt anta dess förslag och att accepiera nya mångåriga förseningar.

Jag har föreslagil alt statskontoret skall fä i uppdrag alt utreda om vi kan få en snabbare decentralisering av de centrala datasystemen än det alternativ som innebär att vi bygger om alla systemen från grunden. Del tar enligt min mening alllför lång lid alt vänta på della alternativ. I stället borde de nuvarande systemen regionaliseras utan siörre omprogrammeringar genom att de regionala myndigheterna utnyttjar de dalortyper som redan används av de cenirala systemen. Det skulle innebära att försäkringskassan i Stockholm, som svarar för en femtedel av den aktuella verksamhelen, flr en dator av Sundsvallslyp. Därigenom skulle de två nuvarande maskinerna avlastas och den tidigare nämnda rationaliseringsvinsten inhämtas.

ALLFA-ulredningens tidsplan skulle i så fall inle heller bli så kritisk. Flera alternativ skulle hinna prövas. Socialförsäkringsutskottets valmöjligheter skulle inle längre bli skenbara, utan verkliga. Del är synd all utskottet inte beaktat detta.

Så, herr talman, några ord om beredskapsproblemen. Jag noterar med tillfredsställelse att utskottet diskulerar dem. Vi måste räkna med all lerrorislatlenlal kan förekomma. Etl sådanl altenlat flr förödande konsekvenser: om telekommunikationerna sätts ur bruk är ordnad datacenlraldrifl inte möjlig. Men regionala alternativ har en betydligt siörre motståndskraft mot attentat. Varför skall då ALLFA-utredningen lägga ner arbete och pengar på ell nytt centralt alternativ som innebär stora risker och som därför borde vara oönskal? Detla borde riksdagen ha kunnat uttala redan nu.

Hert talman! Jag har ingel yrkande.

§ 19 Bidrag för utbildning av skolinformatörer m. m.

Föredrogs utbildningsutskottets betänkande 1978/79:34 med anledning av proposilionen 1978/79:100 såviu gäller bidrag lill löntagarorganisationernas cenirala kursverksamhet samt propositionen 1978/79:162 såvitt gäller bidrag för utbildning av skolinformatörer m. m. jämte motioner.

I propositionen 1978/79:100 bil. 12 (ulbildningsdeparlemenleO hade regeringen efter föredragning av ulbildningsminislern Jan-Erik Wikström under punkten E9 (s. 651-652) föreslagit riksdagen aU till Bidrag till löntagarorganisationernas centrala kursverksamhei för budgetåret 1979/80 anvisa etl förslagsanslag av 24 253 000 kr.

Sedermera hade regeringen (utbildningsdepartementet) i proposilionen 1978/79:162 under avsnittet Bidrag för utbildning av skolinformatörer m.m. (s. 13-14) efter föredragning av utbildningsministem Jan-Erik Wikström hemställt alt riksdagen under förutnämnda anslagsrubrik skulle anvisa ylleriigare 2 000 000 kr. för utbildning av skolinformatörer och ledamöier i lokala planeringsräd för samverkan mellan skola och arbetsliv.

I della sammanhang hade behandlals

dels de under allmänna motionstiden vid 1978/79 års riksmöie väckta moiionerna

1978/79:620 av Stig Alemyr m. fl. (s), vari yrkals aU riksdagen beslulade all lill Bidrag lill löntagarorganisationernas cenirala kursverksamhei anvisa ell i förhållande lill regeringens förslag med 2 000 000 kr. förhöjl förslagsanslag av 26 253 000 kr. för löntagarorganisationernas utbildning av fackliga skolinformatörer samt företrädare i SSA-råd och lokala yrkesräd,

1978/79:939 av Maj BriU Theorin m. fl. (s) såvitt gällde yrkandel aU riksdagen som sin mening skulle ge regeringen lill känna att de fackliga organisationerna skulle fl resurser alt utbilda skolinformatörer och medverka i undervisningen som en förberedelse för elevernas roll som löntagare (yrkandet 3),

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

Bidrag för utbildning av skolinformatörer m. m.

regeringens hemställan all för budgetåret 1979/80anvisa 2 milj. kr. utöver det bidrag som föreslagils lill löntagarorganisationernas cenirala kursverksamhei i propositionen 1978/79:100, bil. 12.

Utskollel hemställde

1. att riksdagen beiräffande medelsanvisning m. m. med bifall lill propositionen 1978/79:162 i denna del och molionen 1978/79:620 samt med anledning av proposilionen 1978/79:100 och molionen 1978/79:939 yrkandel 3 och med avslag pä molionen 1978/79:2446 lill Bidrag lill löntagarorganisationernas centrala kursverksamhet under nionde huvudtiteln för budgelårel 1979/80 anvisade etl förslagsanslag av 26 253 000 kr.,

2. att riksdagen skulle avslå proposilionen 1978/79:162 såvitl den gällde ställningstagande lill frågan om bidrag efter budgetåret 1979/80 för utbildning av skolinformatörer och ledamöier i lokala planeringsråd.

Reservalion hade avgivits beiräffande bidrag för utbildning av skolinformatörer m. m. av Ove Nordsirandh (m) och Hans Nyhage (m) som ansell att utskottet bort hemställa

1. aU riksdagen beträffande medelsanvisning m. m. med bifall fill propositionen 1978/79:100 och molionen 1978/79:2446 saml med avslag på proposilionen 1978/79:162 i denna del saml motionerna 1978/79:620 och 1978/79:939, yrkandel 3, till Bidrag lill löntagarorganisationernas centrala kursverksamhei under nionde huvudtiteln för budgetåret 1979/80 anvisade elt förslagsanslag av 24 253 000 kr.,

2. all riksdagen godkände vad som i proposilionen 1978/79:162 förordats i fråga om bidrag efter budgetåret 1979/80 för utbildning av skolinformatörer och ledamöier i lokala planeringsråd.

HANS NYHAGE (m):

Herr lalman! I regeringens proposilion 162 om sjukvårdsförmåner vid arbetsmarknadsutbildning och vissa vuxenstudier, m. m. finner man också elt förslag om all 2 milj. kr. skall anslås för bidrag till LO och TCO för utbildning av skolinformatörer och ledamöter i lokala planeringsråd för samverkan mellan skola och arbetsliv.

Detta förslag har rimligen inte det minsta all göra med vad propositionen enligt rubriksättningen skall handla om, dvs. sjukförsäkringsförmåner i vissa sammanhang, och det finns därför än en gång anledning att påtala regeringens oskick all i proposiiioner plocka in förslag, som rör något hell annal än vad propositionerna anges handla om. Det är etl elementärt krav att en proposilion skall ha en kortekl beteckning. Det är på liden att även den nu sittande regeringen inser della.

Som framgår av föreliggande ulskoiisbetänkande har vi moderaler yrkat avslag på förslaget om all ytterligare 2 milj. kr. skall tillföras LO och TCO som bidrag för utbildning av skolinformatörer m. m. Det har redan utgått 4 milj. kr. för ifrågavarande ändamål, vilket möjliggjort utbildning av eU stort antal personer. Vi kan därför inle inse att etl särskill behov nu föreligger av

ytteriigare bidrag, vartill kan åberopas alt de berörda organisationerna rimligen av egel intresse och på egen bekostnad borde kunna utbilda sina egna förelrädare, därest man anser att ylteriigare utbildningsbehov föreligger.

Därtill kommer all del stalsfinansiella läget kräver en omsorgsfull angelägenhetsgradering av de kostnader staten tar pä sig. Nu föreliggande anslagskrav hör definitivt inle lill de mest angelägna.

Slulligen, herr lalman, vill Jag bara påpeka att det i SSA-råden inte enbart ingår löntagarrepresentanter ulan också förelrädare för arbetsgivarsidan liksom alt frågan om skolinformatörer inte bara är en angelägenhel för löntagarorganisationerna. I rättvisans namn borde ju bidrag för detla ändamål utgå till samtliga fackliga organisaiioner, som är representerade inom nu berörda områden. Av någon anledning är del här inle fråga om delta, vilket jag finner vara anmärkningsvärt.

Herr lalman! Jag ber alt fl yrka bifall lill reservaiionen.

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

Bidrag för utbildning av skolinformatörer m. m.

CLAES ELMSTEDT (c):

Hert talman! Det är naturiigtvis riktigt, vilket Hans Nyhage avslutningsvis konstaterade, att det såväl i SSA-råden som bland skolinformatörerna finns personer utanför löntagarkretsarna. Vid utskottsbehandlingen har också påpekats att så är fallet. Men frågan gäller nu om de stora löntagarorganisationerna skall fl ytterligare anslag för utbildning av personer i dessa sammanhang. Det föresläs i propositionen 1978/79:162 all del skall utgå ylleriigare 2 milj. kr. för della ändamål. Utskottsmajoriteten har inte funnii anledning all avvisa della förslag.

Det kan finnas skäl att i elt inledningsskede, när nya reformer sätts i sjön, satsa en del pengar på utbildningsverksamhet för dem som skall sättas in i olika funktioner - i detta fall gäller det skolinformatörer och ledamöier i SSA-råd, där del skall ingå representanter för arbetsmarknadens parter. Man kan naturligtvis diskutera hur länge man skall behöva salsa speciella medel för denna verksamhei, och del är kanske där som meningarna skiljer sig någol mellan moderaterna, som har reserverat sig, och utskoltsmajoriteten. Departementschefen har i proposilionen förutskickat all de pengar som nu anvisas - 2 milj. kr. för kommande budgetår - är de sista och all han anser att utbildningen därefter bör vara avklarad, så alt man framöver kan dra in dessa pengar. Man må ha vilken uppfattning man vill pä den punklen.

Med anknytning lill vad Hans Nyhage erinrade om i siu anförande -aU del ocksä ingår andra än löntagare i råden - vill jag framhålla au vi en annan gång och i etl annat sammanhang bör la diskussionen om huruvida ylteriigare medel skall utgå längre fram. Då kan vi väga in var kostnadsansvaret på informationssidan framöver skall ligga. Det är därför som utskottet har gått emol propositionen i den delen. Utskottet har med sitt avstyrkande inle sagt någol om hur det skall bli i framtiden, ulan del flr vi ta ställning till längre fram.

Den som vill all kammaren bifaller utbildningsutskottets hemslällan i

betänkandet nr 34 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen av Ove Nordsirandh och

Hans Nyhage.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då Hans Nyhage begärde rösträkning verkställdes voiering med omrösiningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 224

Nej - 46

Avslår - 1

§ 20 Ändrade regler för statsbidrag till avloppsreningsanläggningar

Föredrogs Jordbmksulskoltels belänkande 1978/79:24 med anledning av motion om ändrade regler för statsbidrag lill avloppsreningsanläggningar.

ERIK JOHANSSON i Hällsta (c):

Herr lalman! Även förra året väckte jag en motion i den här frågan, som gällerde problem vi har i samband med försurningen av sjöar och vallendrag i vårt land.

Enligt den statislik som finns på omrädei kommer vi år 2000 inle att ha mänga sjöar som det finns någol liv i. Sjöarna kan vara klara på ytan, men de kommer inle all fungera biologiskt Användningen av kalk måste därför främjas. Tvä forskare i Örebro har sysslat med att undersöka användningen av kalk som fallningsmedel i avloppsreningsverk, och frän dem harjag flu informalion och malerial som redovisar hur del ligger till på del här omrädei. Av delta framgår all användningen av aluminiumsulfat som fallningsmedel, en melod som vanligtvis förekommer i de kommunala reningsverken, har en försurande effekt på recipienlerna. Man har prövat nya meioder, och del har visal sig alt om man i stället använder kalk som fällningsmedel, sä är det ekonomiskl sett fördelaktigt för kommunerna, och man flr dessutom en

kalkeffekl på recipienlerna i stället för den motsatta effekt som man får genom användning av aluminiumsulfaterna.

Mot den bakgrunden harjag yrkat alt riksdagen skulle ta initiativ lill alt ge kommunerna ekonomiskt stöd för att pröva möjlighelen aU övergå lill kalkfällning. Stöd skulle i första hand utgå i samband med au man bygger nya reningsverk, men det lär gå aU med myckel enkla förändringar kunna övergå lill meloden med kalkfallning i befinlliga reningsverk.

Utskottet säger all man är myckel positiv till det här förslaget och man ser en övergång till kalkfällning som ett viktigt led i miljövårdsarbetet, men utskottet anser att det inle är riksdagens ulan närmasi naturvårdsverkets sak att ta iniiiativ i frågan. Det kanske är sä rent formellt, men jag sitter med i den s. k. svavelkommittén, som har att klara ut problemen med det svavel vi fär från främmande länder och liknande frågor, och med lanke pä detta lyckerjag alt vi här i riksdagen borde se lill all vi slädar framför egen dörr innan vi diskuterar föroreningar från andra länder. Om man kan använda så enkla metoder som i det här fallet, meioder som är ekonomiskl fördelaktiga för kommunerna, så lyckerjag alt del ändå borde vara riksdagens sak att siödja en sådan här utveckling.

Men om det nu är naturvärdsverket som har att ta initiativ i den här frågan, sä kanske riksdagen ändå har möjlighet au puffa pä naiurvårdsverket. I varje fall borde riksdagen kunna göra någol ultalande om detla, och Jag beklagar aU ulskoltel inle har föreslagil någoniing i den riklningen. Posiliva skrivningar är väl lill för att i all välmening trösta motionären, men de ger ju inget resultat

Utskottet pekar på alt forskningar på det här området pågår, och del är gott och väl. Men jag menar att om riksdagen log initiativ lill alt kommunerna får ekonomiskl stöd för alt sätta i gång och pröva metoden med kalkfallning, sä skulle det vara ell sätt all skynda på utvecklingen.

Jag har, herr lalman, ingel yrkande, men del är möjligt au Jag kommer igen och tjatar på utskottet om den här frågan, så att jag förhoppningsvis får utskollel mera posilivi inställt

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

Ändrade regler för statsbidrag till avloppsreningsanläggningar

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

Arbetslöshetsförsäkringen, rn. m.

§ 22 Arbetslöshetsförsäkringen, m. m.

Föredrogs arbelsmarknadsutskollels belänkande 1978/79:31 med anledning av dels propositionen 1978/79:100 bilaga 15 såviu avser anslag lill Kontant stöd vid arbetslöshet, dels propositionen 1978/79:135 om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring, m. m., jämte motioner.

I propositionen 1978/79:l(X)bil. 15 hade regeringen-efter föredragning av arbetsmarknadsministern Rolf Wirtén - under punkten B 5 (s. 86-89) föreslagil att riksdagen skulle lill Kontant slöd vid arbelslöshel för budgetåret 1979/80 anvisa ett förslagsanslag av 985 229 000 kn

I propositionen 1978/79:135 hade regeringen-likaså efter föredragning av arbetsmarknadsministern Rolf Wirtén - föreslagit att riksdagen skulle

dels anta de inom arbetsmarknadsdepartementet upprättade förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,

2. lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd, dels

3. till Kontant stöd vid arbetslöshet för budgetåret 1979/80 under tolfte huvudtiteln utöver i proposilionen 1978/79:100 bil. 15 föreslaget förslagsanslag anvisa ytteriigare 48 600 000 kr.,

4. lill Bidrag lill arbetsmarknadsutbildning för budgetåret 1979/80 under tolfte huvudtiteln uiöver i proposilionen 1978/79:100 bil. 15 föreslaget anslag anvisa ylleriigare 150 000 000 kt

Beiräffande det huvudsakliga innehållet i propositionen 1978/79:135 anfördes följande:

"I proposilionen föreslås all två nya dagpenningklasser på 190 och 195 kr. inrättas inom arbetslöshetsförsäkringen. Den lägsta dagpenningklassen om 70 kt föreslås utgå. Vidare föreslås alt det kontanta arbetsmarknadsstödet höjs från nuvarande 65 till 75 kr. per dag.

Ändringarna föresläs träda i kraft den 1 juli 1979."

1 delta sammanhang hade behandlats

dels de under allmänna motionstiden vid 1978/79 års riksmöie väckta motionerna

1978/79:671 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkats att riksdagen hos regeringen begärde skyndsamt förslag om allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, finansierad genom arbetsgivaravgift,

1978/79:1038 av Stig Gustafsson m. fl. (s).

1978/79:2295 av Bengt Fageriund m. fl. (s), vari yrkals l.att riksdagen skulle anta av motionärerna framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring, innebärande att tre nya dagpenningklasser pä 190, 200 och 210 kr. skulle inrättas från den I juli 1979,

2. all riksdagen godkände vad som i molionen anförts om särskill stimulansbidrag vid arbetsmarknadsutbildning,

3. att riksdagen godkände vad som i molionen anförts om ändrade regler för finansiering av grundbidraget lill den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen,

4. att riksdagen skulle

a. lill Kontant stöd vid arbetslöshet för budgetåret 1979/80 under tolfte
huvudtiteln anvisa ell i förhällande till regeringens förslag med 250 000 000
kt minskat anslag,

b. lill Bidrag lill arbetsmarknadsutbildning för budgetåret 1979/80 under
tolfte huvudtiteln anvisa eU i förhällande till regeringens förslag med
220 000 000 kr. förhöjl anslag,

1978/79:2340 av Knut Wachtmeister m. fl. (m) och

1978/79:2341 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkals

1. aU riksdagen godkände följande ändrade grunder för arbetsmarknadsutbildningen all tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1979: att alla som genomgick arbetsmarknadsutbildning skulle erhålla 175 kr. per dag under fem dagar per vecka,

2. au riksdagen beslutade all 18 § lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd skulle ha av molionärerna föreslagen lydelse all gälla fr. o. m. den 1 juli 1979, innebärande alt kontant arbetsmarknadsstöd skulle utgå med 120 kr. för dag,

3. alt riksdagen beslulade all 17 § lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring skulle ha av molionärerna föreslagen lydelse all gälla fr. o. m. den 1 juli 1979, innebärande all tre nya dagpenningklasser pä 190,200 och 210 kt skulle inrättas.

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

Arbetslöshetsförsäkringen, tn. m.

Utskottet hemställde

1. beiräffande dagpenningen inom arbetslöshetsförsäkringen all riksdagen med bifall lill proposilionen 1978/79:135 saml med avslag på motionerna 1978/79:2225, yrkandel 1, 1978/79:2295, yrkandel 1, och 1978/79:2341, yrkandel 3, skulle anta förslaget lill lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,

2. beträffande kontant arbetsmarknadsstöd att riksdagen med bifall lill proposilionen 1978/79:135 saml med avslag på motionerna 1978/79:2225, yrkandet 2, och 1978/79:2341, yrkandel 2, skulle anta förslaget till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd,

3. beträffande enhetligt utbildningsbidrag om 175 kr. per dag vid arbetsmarknadsutbildning att riksdagen skulle avslå molionen 1978/79:2341, yrkandet 1,

4. beträffande höjt stimulansbidrag inom arbetsmarknadsutbildningen alt riksdagen skulle avslå molionen 1978/79:2295, yrkandet 2,

5. beträffande ändrad finansiering av grundbidraget till arbetslöshetskassorna att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2295, yrkandet 3,

6. att riksdagen med anledning av dels propositionen 1978/79:100 bilaga 15, dels propositionen 1978/79:135 saml med avslag på molionen 1978/ 79:2295, yrkandet 4 a, lill Kontant slöd vid arbetslöshet för budgetåret 1979/80 anvisade elt förslagsanslag av 1 033 829 000 kr.,

7. att riksdagen-med ändring av lidigare beslut (prop. 1978/79:100 bil. 15, punklen B 2, AU 1978/79:21 mom. 38, rskr 1978/79:202)- med anledning av proposilionen 1978/79:135 saml med avslag på molionen 1978/79:2295, yrkandet 4 b, till Bidrag till arbetsmarknadsutbildning för budgetåret 1979/80 anvisade eU anslag av 2 138 668 000 kt,

8. beträffande allmän arbetslöshetsförsäkring att motionerna 1978/79:671 och 1978/79:1038 inle föranledde någon riksdagens åtgärd,

9. beiräffande avstängning från arbelslöshelsersältning vid svårigheter att ordna barntillsyn au motionen 1978/79:1539 inte föranledde någon riksdagens ålgärd,

10. beiräffande skärpta tillämpningsföreskrifter för avstängning från kontant slöd vid arbelslöshel alt motionen 1978/79:2340 inte föranledde någon riksdagens ålgärd.

Reservalioner hade avgivils

1. beträffande dagpenningen inom arbetslöshetsförsäkringen

av Bengl Fageriund, Gördis Hörnlund, Erik Johansson i Simrishamn, Ingrid Ludvigsson, Bernt Nilsson och Frida Berglund (samtliga s) som ansett aU utskottet under 1 bort hemställa

all riksdagen med anledning av förslaget i proposilionen 1978/79:135 saml med bifall till motionerna 1978/79:2225, yrkandel 1,1978/79:2295, yrkandel l,och 1978/79:2341, yrkandet 3, skulle anta förslaget till lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring med den ändringen all 17 § lagen skulle erhålla av reservanierna föreslagen lydelse.

2. beiräffande höjt stimulansbidrag inom arbetsmarknadsutbildningen
av Bengl Fageriund, Gördis Hörnlund, Erik Johansson i Simrishamn,

Ingrid Ludvigsson, Bernt Nilsson och Frida Borglund (samtliga s) som ansett att utskollel under 4 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2295, yrkandet 2, godkände den av reservanierna föreslagna höjningen av stimulansbidraget,

3. beiräffande finansieringen av del kontanta stödet vid arbetslöshet

av Bengl Fageriund, Gördis Hörnlund, Erik Johansson i Simrishamn, Ingrid Ludvigsson, Bernt Nilsson och Frida Berglund (samtliga s) som -under förutsättning av bifall till reservaiionen nr I -ansett att utskottet under 5 och 6 bort hemställa

5. beiräffande ändrad finansiering av grundbidragel lill arbetslöshetskassorna att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2295, yrkandet 3, som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanierna anfört,

6. att riksdagen med bifall till molionen 1978/79:2295, yrkandet 4 a, samt dels med anledning av propositionen 1978/79:100 bilaga 15, dels med avslag pä proposilionen 1978/79:135 i förevarande del, till Kontant slöd vid arbetslöshet för budgetåret 1979/80 anvisade ett förslagsanslag av 783 829 000 kt,

4. beträffande anslag lill Bidrag lill arbetsmarknadsutbildning

av Bengt Fageriund, Gördis Hörnlund, Erik Johansson i Simrishamn, Ingrid Ludvigsson, Bernt Nilsson och Frida Berglund (samtliga s) som -under förutsättning av bifall till reservalionerna nr 1 och 2 - ansett att utskottet under 7 bort hemställa

all riksdagen - med ändring av tidigare beslul - med bifall lill molionen 1978/79:2295, yrkandel 4 b, samt med anledning av propositionen 1978/ 79:135 fill Bidrag till arbetsmarknadsutbildning för budgetåret 1979/80 anvisade eU anslag av 2 208 668 000 kt,

5. beträffande avstängning från arbetslöshetsersättning vid svårigheter att
ordna barntillsyn

av Gördis Hörnlund (s) som ansett alt utskottet under 9 bort hemställa att riksdagen med bifall lill molionen 1978/79:1539 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanten anfört.

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

Arbetslöshetsförsäkringen, m. m.

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

Arbetslöshetsförsäkringen, m. m.

Vi socialdemokrater vill anpassa ersättningen till de ökade kostnader, .som vi alla på ell kännbart sätt upplever sedan vi fält en borgerlig styrelse i del här landet. Delta har inneburit alt under de senasle två åren de för livels nödtorft oumbäriiga tingen, exempelvis mat och bostad, har stigit i pris med mer än 20 %.

Den borgerliga utskottsmajoriteten har givetvis på uppdrag av regeringen gått emot våra berättigade förslag. På sedvanligt sätt kommer väl den borgeriiga riksdagsmajoriteten i dag alt prakliskl genomföra vad som eljest brukar förnekas, nämligen att de sociala villkoren för de utsatta grupperna i samhället sleg för sleg försämras.

Herr lalman! Arbetslöshetsförsäkringen haren tradition i vårl land. Redan 1934 beslöt riksdagen på förslag av den dåvarande socialdemokratiska regeringen om statligt slöd lill löntagarnas arbetslöshetskassor. Formerna för det ekonomiska slödel vid arbetslöshet ändrades den 1 Januari 1974 på ell genomgripande sätt. Ersättningsbeloppen höjdes väsentligt genom au nya dagpenningklasser infördes.

Löneutvecklingen under de därpå följande åren gjorde all de nya högsta ersättningarna för siora grupper arbetslösa inte ens gav den kompensation för inkomstbortfall vid arbetslöshet som åsyftades när 1974 års reform beslutades. Della dokumenteras klart av en jämförelse med utvecklingen av ersättningen inom sjukförsäkringen och av basbeloppet. Därför genomförde den socialdemokraliska regeringen och den dåvarande riksdagen en höjning av arbeislöshelsersäliningen genom inrällande av tre nya ersätiningsklasser per den 1 januari 1977. Men därefter, herr lalman, fick riksdagen borgeriig majoritet, och då var del ocksä slul på välviljan mot de arbetslösa här i landei.

Principen beträffande den kompensationsnivå som fastställdes i 1974 års reform eliminerades, så att den ersäitning som vid halvårsskiftet 1978 borde ha varil 200 kr. per dag vid högsta ersättning i stället blev endasl 180 kr. En socialdemokratisk moiion om en högsta ersäitning pä 200 kr. avslogs.

Den vid 1976 års riksdagsbeslut antagna principen om följsamhet beträffande arbetslöshetsförsäkring, basbeloppets utveckling och sjuk-försäkringsersältning gäller inle längre - del visar den borgeriiga ulskolls-majorilelens förslag. Man föreslär en högsta ersättning från erkänd arbetslöshetskassa på 195 kt per dag, trots att den med hänsyn till basbeloppets ökning till 13 100 kt den 1 januari 1979 borde ha varit 210 kt

Beräkningar visaraU basbeloppet ijuli 1979 kommeratt vara 13 800 kt,och dä borde den högsta arbetslöshetsersättningen uppgå lill 220 kr. I realiteten betyder deUa ingenling annal än alt de som samhället inte har kunnat erbjuda arbele fär del ännu sämre och ännu svårare att klara sig ekonomiskt.

Vi kan inte acceptera delta och föreslår därför, liksom arbetslöshetskassornas samorganisation, alt tre nya dagpenningklasser inrättas fr. o. m. den 1 Juli 1979, nämligen 190 kr., 200 kr. och 210 kr.

Utskoltsmajorilelen framhåller alt dess förslag om ersätiningsklasser är baseral på löneutvecklingen. Della stämmer emellerlid inle med vad som anförts av arbetslöshetskassornas samorganisation, som mycket riktigt säger

alt enligl LO-SAF-slalisliken limlönen för vuxna arbetare mellan andra kvartalet 1973 och andra kvartalet 1978 har ökal frän 17:29 lill 29:51, dvs. en ökning på 70 %. Om dagpenningen skulle följa med löneutvecklingen borde den höjas lill 220 kr.

Dessulom kommer en ny lönerörelse alt påbörjas i hösl, vilket kan komma all innebära alt kompensationsnivån sänks ylleriigare.

Herr lalman! Eftersom det råder följsamhel mellan bidraget till elever i arbetsmarknadsutbildningen och arbetslöshetsersättningens sloriek, skulle eu bifall till vårt förslag även innebära en förbättring av utbildningsbidraget för den allt större grupp människor som inom arbetsmarknadsutbildningen förbereder sig för inträde på arbetsmarknaden. Men uiöver den förbättring som AMU-eleverna skulle fl genom vårl förslag vill vi öka stimulansbidraget från nuvarande 10 kr. per dag lill 15 kr.-eller till den nivå som del hade 1978 men som sedan sänktes av den borgerliga riksdagsmajoritelen. Stimulansbidraget ärju lill för all jusl slimulera arbetslösa all gä in i den arbetsmarknadsutbildning som erbjuds, och ulgångspunklen är all del är bälire både för den arbetslöse och samhället au han förkovrar sig för inträde i arbetslivet än all han går arbetslös.

Herr lalman! Med beaktande av den slora osäkerhel som i dag råder angående arbetslöshetens framlida storlek och som i sig beror pä uppenbara risker i regeringens induslri- och näringspolitik, är del svårt att exakt beräkna kosinaderna för våra förslag. Men med ell antagande av att den genomsnittliga dagsersäiiningen kommerall ligga påca 190 kr., kan merkostnaderna om man genomför våra förslag beräknas lill ca 25 milj. kr. Vi beräknar alt merkostnaderna för värt förslag lill höjning av utbildningsbidraget skulle uppgå lill 220 milj. kr. - alltså en total merkostnad pä 245 milj. kt Men då är all märka alt vi föreslär, här som på alla andra områden där vi redovisar förslag, full kostnadstäckning genom finansieringsformer som är realistiska.

I det här fallet föreslär vi att de merkostnader som våra förslag lill förbällringar innebär las ur den s. k. arbelslöshetsfonden, som enligt uppgifter från riksgäldskonlorel - efter 1976 års slutredovisning av inbetalda avgifter-redan i februari 1979 hade en behållning pä 1 000 milj. kr. Den hade frän 1975 ökat med 400 milj. kr.

Arbelslöshetsfonden finansieras, som jag nämnl, genom en arbetsgivaravgift, som löntagarna, på samma sätt som när det gäller övriga sociala avgifter, fält ta hänsyn lill vid sina avtalsförhandlingar. I sak har man alltså frän löntagarnas sida sparai en del av sin lön för alt försäkra sig mot arbetslöshet.

Samtliga fackliga organisationer har genom arbetslöshetskassornas samor-ganisation sagt att de är beredda att ta av sina fondmedel för all förbällra arbetslöshetsersättningen. Men regeringen sitter pä kassakistan och har kanske planer på att använda dessa sparade pengar lill annan utlåning eller till subventioner lill kapitalägare pä det säll som har blivit alll vanligare i del svenska samhället under de senaste åren.

Herr talman! Delta leder osökt in pä tankegängen att de fackliga

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

Arbetslöshetsförsäkringen, m. m.

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

A rbeislöshetsför-säkringen, m. m.

organisationerna i dagens Sverige kanske måste göra som de gjorde i 1920-talets och 1930-ialels Fattigsverige - de får bygga upp egna underslöds-kassor som komplement lill del njugga slöd som man flr vid arbetslöshet i del borgeriiga Sverige.

Under föregående års riksdagsbehandling av frågan om arbetslöshetsförsäkring skyddade sig den borgerliga majorilelen med all vi under 1978 skulle få ell förslag lill allmän arbetslöshetsförsäkring, som skulle lillgodose de behov av förbällringar som vi då föreslog.

Idet utskottsbetänkande som vi behandlar i dag anförs samma motivering, men nu skall en sådan proposilion komma under hösten, säger man.

Herr lalman! Den lilla regering som i dag styr landei har givelvis svårigheter att utfärda några löften som den kan stå föt Om det framöver skall skapas en arbetslöshetsförsäkring i borgerlig lappning, får man kanske i folkpartiet svårt att freda sig för de mörkblå inslag i en sådan försäkring som aviseras redan i moderatmolioner, vilka behandlas i dagens betänkande, och som innebär strängare regler och hårdare tag mot de arbetslösa.

Herr lalman! Del är tragiskt att behöva konstalera, alt tidigare vedertagna irygghetsprinciper skall raseras och svängremmen dras ål ännu härdare kring den slora massa av människor som i värt land i dag inle har något annat att försörja sig på än arbetslöshetsersättning. Trols alt de har sparade pengar i fondmedel, förnekas de sin räll lill ekonomisk trygghet vid arbelslöshel. Det kan inle vi socialdemokrater gå med pä, och därför, herr lalman, yrkar Jag bifall till reservationerna 1, 2, 3 och 4 vid det utskottsbetänkande som nu behandlas.

TOMMY FRANZÉN (vpk):

Herr lalman! Delta är en stor dag för sysselsällningsutredningen, som ju i dag lägger fram sitt belänkande. Uiredningen använder fortfarande parollen om arbete ål alla. Samtidigt konstaterar den att det finns möjligheler alt skapa 250 000 nya jobb i den offentliga seklorn. Delta ärdock långt ifrån tillräckligt. Vad gör dä utredningen i övrigt? Ja, den hänger sig ät någon form av åkallande av högre makter, i della fall marknadsekonomin, i hopp om all den skall ge de arbelslöshelsholade människorna här i landei mera jobb. Del är under de premisserna lätt att konstalera att arbetslösheten kommer all beslå också i framliden.

Ingen svensk regering har lagl fram någol förslag eller nägol program som innebär verkliga ålgärder mot arbetslöshelen. Tvärlom har den växande reservarmén och uppdelningen av människorna i A-, B- och C-lag accepterats som ett stående inslag i värt samhälle. I borgeriig samhällsfilosofi har denna föreleelse kommil all betraktas som nödvändig och ganska normal, vilket fakliskl är en återgång till en ideologisk nivå från liden före 1930.

Full sysselsättning kan inle garanteras under kapitalismen ulan kan endasl uppnås i en planerad socialistisk ekonomi. Men arbetslöshet och undersys-

selsätining kan givelvis reduceras, även om planekonomi inle råder. Men för en mer påtaglig reducering krävs det förstås strukturella reformer, som griper in i kapitalismens produktions- och maktförhållanden. I annal fall hinner inle skapandet av nya jobb i fall utslagningsprocessen.

1 vpk:s förstamajlåg i är - både i det störsla i landei, dvs. vpk:s låg i Siockholm, och i de övriga - skanderades parollen Ropen skälla - arbete åt alla! Vi kan konstalera att arbetslöshelen är ett gissel, som kommer alt bestå sä länge vi har del nuvarande systemet kvar. Del gäller oavsett hur mycket liberaler och socialdemokrater än pratar om biandekonomi. Kvar står ändå faklum alt del är den kapitalistiska marknadsekonomin som framkallar arbetslöshelen.

Men debatten i dag gäller inle hur vi skall skaffa Jobb ulan hur vi ekonomiskl skall kunna ta hand om dem som offras. "Arbele och bröd" var ett av de första krav som stod inskrivna pä arbetarrörelsens fanor och slandar då de första demonstrationerna för människovärdet genomfördes i vårl land. Parallellt med kravei på arbete stod frågan om uppehället under den pålvungna arbetslösheten. Ja, del har varil en hård kamp som arbetarrörelsen i Sverige har måst utkämpa för de här rätlvisekraven gentemot dem som äger produktionsmedlen och mot deras stödtrupper, de borgeriiga partierna. De äldre lönearbetarna känner mycket väl igen den här kampen. De yngre kan hämta vetskap i olika former av folklig litteratur.

De som drabbas värst är ungdomar, kvinnor, invandrare och s. k. arbetshandikappade. 1 centmm för problemen med att del inte finns en allmän arbetslöshetsförsäkring står AMU-eleverna, framför alll de unga AMU-eleverna,

Redan 1946, alltså för mer än 30 år sedan, lade vårt parti fram en moiion i riksdagen om en allmän socialförsäkring, innehållande också ell delförslag om en allmän arbetslöshetsförsäkring. Sedan dess har vi återkommit med de kraven många gånger.

Mot den här historiska bakgmnden kan del synas litet underiigi alt man 1974 väckte molioner frän de borgeriiga partierna. Del gällde den gängen också en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. De borgerliga partierna försökte pä något sätt göra gällande all de var för alt arbetarna, de från jobben utslagna, skulle få en arbetslöshetsförsäkring och all de borgeriiga skulle ställa upp för deras räkning. På någol vis försökte de borgeriiga t. o. m. göra gällande att den socialistiska majorilel, som fanns i riksdagen vid den tiden, skulle ha motarbetat en sådan här lösning. Det är inle sä lilel hyckleri från borgarpartierna.

Nåväl, del kom en uiredning lill slånd. Men vad syftade den utredningen lill och vad kom den fram lill? Om man ulgår från de borgeriiga partierna och deras molioner och vad de ville ha, så var en arbetslöshetsförsäkring O.K., men det var vi som jobbade som själva lill fullo skulle belala den. Man ville också koppla bort arbetslöshetsförsäkringen från A-kassorna, frän fackföreningen. Lönlagarna, som inle på någol vis är ansvariga för arbetslösheten, skulle själva få betala arbetslöshetsförsäkringen. Man ville också ta ifrån dem deras räll att bestämma över sin egen A-kassa.

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

Arbetslöshetsförsäkringen, m. m.

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

Arbetslöshetsförsäkringen, m. m.

Behovet av en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring är mer än känt. De arbetslösa och de som vägras arbele, de som inle är ansvariga för arbetslösheten, skall givelvis inle själva svara för finansieringen av arbetslöshetsförsäkringen. Den uppgiften åligger helt de makter i landei som äger produktionsmedlen: de har alt genom arbetsgivaravgifter svara för finansieringen av en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.

Vi har från vänsterpartiet kommunisterna lagt fram elt förslag om alt regeringen skyndsamt skall återkomma med förslag till arbetslöshetsförsäkring. Det får inte vara pä del viset att man pä gmnd av alt "vi har så dålig ekonomi i del här landet" bara skjuter de här frågorna på framliden. Del fär inte vara pä det viset alt man säger alt vi inte har råd alt la hand om dem som inte har jobb.

Hur del nuvarande sysiemel slår kan lämpligen belysas med etl exempel, och det är ell exempel ur alla de många brev och telefonsamtal som vi har fåll till vårl parti om de här frågorna. Det exempel som jag tänker ta upp är en inbjudan som gick ul lill visslidsanställda hos Billeruds i Gruvön eller Kyrkebyn. Där gick man nu ul och sade sä här:

"Utbildningen, som är anpassad till yrken inom cellulosa- och pappersindustrin, anordnas av Länsarbetsnämnden i samråd med Skoghalls Gymnasieskola och Gruvöns Utbildningssektion.

Du inbjuds härmed att della i denna utbildning, och Du kommer då all åtnjuta följande förmåner

Utbildningsbidrag under studietiden motsvarande 150-190 kr/dag. Bidragets storlek är bl. a. beroende av Din lön under lidigare anställning. Försäkringskassan hjälper Dig att räkna fram hur slort Ditt bidrag blir."

Längre ner räknar man upp flera sådana här "förmåner" eller vad vi skall kalla dem för.

Etl par andra "förmåner" är följande:

"Rätt Slora chanser att fä arbete på Gmvön som semestervikarie i sommar." Det är sannerligen ett myckel lovande löfte för framliden!

Elt annat löfte är:

"Vissa möjligheter till fortsall anställning på Gruvön efter semesterperiodens slut"

Man må säga att del inle är elt uppfyllande av de slora förhoppningarna som man erbjuder med en sådan här arbetsmarknadsutbildning!

Men vad händer sedan i realiteten? Varför ringde den där människan till mig och log upp de här problemen? Han sade alt han hade blivit erbjuden 150-190 kr. per dag men att han när det kom till kritan fick ut bara 65 spänn om dagen. Jag frågade hur gammal han var, och han sade att han inte var fyllda 20 år. Han hade inte jobbat fullt etl år och hade inle varil medlem i A-kassan i fullt elt år. Han var alltså inte kvalificerad för de pengar som man hade utlovat i det flotta erbjudandet. Del nämns i det papperet ingenling om undantagen och om att en del av dessa människor bara kan få 65 kr. per dag.

Dessutom visade det sig alt ungefar 25 ?■£ av denna utbildning sker på företaget, där de som ulbildas redan har yrkesarbete - de har lidigare arbetat

där med samma Jobb - och all förelaget pä della säll får gratis arbetskraft Förelaget behöver alltså inte betala ul någon lön, samtidigt som en del av de här eleverna fär 150-190 kr. och en del av dem fär 65 kr. per dag.

Sä slår del syslem som vi har i dag. Del är därför som vi i vänsterpartiet kommunisterna också kräver att regeringen verkligen skyndsamt skall se till att komma fram med elt förslag till en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.

Vi har konstaterat att del pä gmnd av utskottets fördröjning med behandlingen av molionen inle är möjligl att behandla den förrän till höslen. Till dess finns del anledning att se lill att få de nuvarande bidragens sloriek och reglerna ändrade. Regeringen föreslår att del kontanta arbetsmarknadsstödet skall höjas frän 65 till 75 kt, medan vänsterpartiet kommunisterna sägeratt 120 kr. måste vara elt minimum. Vi kan inle förstå hur regeringen-och ulskoltel, som accepterar den här linjen - kan tro att människor kan leva på 65 eller 75 kr. per dag. Det finns faktiskt de som inle får mer, nämligen de som är under 20 år och de som inle är försörjningspliktiga saml de som är utförsäkrade från arbetslöshetskassan pä grund av alt de har varit arbetslösa för länge.

Vi är också kritiska mot regeringens förslag lill nya dagpenningklasser, inte därför all regeringen inle vill höja dem, utan därför att regeringen vill höja dem för lilel.

Vi är överens med arbetslöshetskassornas samorganisation om att del behövs nya klasser ända upp till 210 kr. Man konstaterar alt i dag ungefär 65 % av de arbelslöshelsförsäkrade är uppe i den nuvarande högsta klassen. Vi ansluter oss alltså till arbetslöshetskassornas samorganisations förslag.

I samband härmed och i konsekvens med en riktig princip blir också höjningen av utbildningsbidraget detsamma. Det är så alt säga en regel med en konsekvensökning, som vi naluriiglvis då ansluter oss lill. När det gäller alla övriga i arbetsmarknadsutbildningen får man enligt vår mening inte särbehandla dem som går i utbildning - på gmnd av all de är under 20 år, är icke försörjningspliktiga, eller av någon annan anledning. Våra invandrare drabbas i stor utsträckning. Vi menar att utbildningsbidraget bör utgå med 175 kr. lill alla som deltar i arbetsmarknadsutbildning och som inte är arbelslöshelsförsäkrade.

Slutligen, herr talman, några ord beiräffande den reservation som Gördis Hörnlund har fogat lill belänkandet. Vi lycker från vpk:s sida att Gördis Hörnlund har alldeles rätt i sin reservation. Det kan inte vara rimligt all människor-och främst kvinnor-blir avslängda frän arbetslöshetskassan pä gmnd av de inle kan slå lill arbetsmarknadens förfogande bara därför att samhället inte har sell lill alt klara barnomsorgen. Den här regeringen harju inte klarat den, och de föregående regeringarna har inte klarat den. Del finns krav på en sådan åtgärd att dessa människor i varje fall inte blir utlästa från arbetslöshetskassan, att bestämmelsen i delta avseende utmönstras ur den gällande lagstiftningen.

Jag vill, herr talman, yrka bifall lill vpk-molionerna 671 och 2341. Den

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

A rbetslöshetsför-säkringen, m. m.

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

Arbetslöshetsförsäkringen, m. m.

sistnämnda motionens förslag inryms också i den socialdemokraliska reservalion som Sune Johansson yrkar bifall till.

ELVER JONSSON (fp):

Herr talman! I det här betänkandet, 1978/79:31 frän arbetsmarknadsutskottet, behandlas regeringens förslag lill ändringar dels i lagarna om arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd, dels i fråga om anslagen i statsbudgeten lill kontant slöd vid arbelslöshel och bidrag lill arbetsmarknadsutbildning.

Av de båda inledande talen här skulle man kunna tro all vi behandlar någonting mycket mer och mycket större. Tommy Franzén lalade om väldigl mycket, bl. a. om vem som hade det största försiamajlägel. Sune Johansson kom in pä både ekonomi och näringspolitik och påstod alt det har blivit allt sämre. Jag skall inle kommentera de propagandistiska avsnitt som de båda föregående lalarna uppehöll sig vid. Inlressanl var ändå att konstatera all Sune Johansson efteriyste snabbare regeringsförslag, samtidigt som hans partikamrater klagar över au vi just nu har för mänga.

Det förslag som vi nu skall diskulera bygger i viss ulsiräckning pä en framslällning från arbetslöshetskassornas samorganisalion och däröver inhämtade yttranden från AMS och arbetsmarknadsparlerna. Samorganisationen framhåller i sitt förslag att det nuvarande högsta beloppet, 180 kr., är en alltför dålig kompensation och att 65 % av de försäkrade beräknas vara berättigade till denna ersäuning, vilket beiyder alt ungefär två tredjedelar av de försäkrade har nätt den högsta dagpenningklassen.

Den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen reformerades på olika sätt av 1973 års riksdag med verkan från den 1 januari 1974. Reformen ledde lill en kraftig höjning av ersättningsbeloppen; bl. a. infördes nya dagpenningklasser på mellan 40 och 130 kr. Den 1 januari 1977 höjdes intervallerna lill 50-160 kr. per dag. De nuvarande dagpenningklasserna, 70-180 kr. per dag, kom lill sä senl som den 1 Juli 1978.

Nu föreslår regeringen i propositionen 135 att två nya dagpenningklasser om 190 och 195 kr. skall inrättas redan fr. o. m. den I Juli i är-en anpassning lill den allmänna löneutvecklingen sedan förra justeringen. I samband därmed föreslås också att den nuvarande lägsta dagpenningklassen, 70 kr., skall försvinna.

Samorganisationen å sin sida hade föreslagil en höjning med tre nya dagpenningklasser- 190, 200 och 210 kr. Men utskottet har anslutit sig till regeringens förslag dels med hänsyn lill -som jag nyss sade-de löneökningar som skelt sedan den förra höjningen, dels med hänsyn till uttalandel i propositionen, att del beräknas ta en viss tid innan den allmänna arbetslöshetsförsäkring som nu är under förberedande i departementet kan träda i kraft. Därmed avstyrker utskottet ocksä socialdemokraternas reservation nr 1 och motioner från apk och vpk som alla hade samma yrkande om högre dagpenningklasser.

Vid reformeringen av arbetslöshetsstödet 1973 beslöts ocksä alt det s. k. arbetsmarknadsstödet för arbeistagare som inle är försäkrade eller som inle

uppfyller villkoren förarbeislöshelsersältningskullebesiämmas med hänsyn lill utgående ersättningar från arbetslöshetskassorna. I enlighel med dessa principer föresläs nu en höjning av det kontanta arbetsmarknadsstödet -KAS-slödel - frän 65 lill 75 kr. för varje utgiven dagpenning. Också den höjningen skall gälla frän den 1 juli 1979. Utskottet tillstyrker detla förslag och avstyrker därmed apk:s krav att KAS skulle höjas frän 65 lill 150 kt och vpk:s krav pä en höjning lill 120 kr.

Att ange den exakt riktiga siffran fören sådan här höjning visar sig ju svårt ocksä för kommunisterna, som har två skilda förslag här. I och för sig är vi väl alla posiliva lill höjning av bidrag av olika slag, men del är också fräga om en fördelning av resurserna. Hiuills har den principen gällt aU KAS inle skall vara förmånligare än ersättningen från arbetslöshetskassa. Där föresläs Ju den lägsta ersättningen nu bli 80 kr. Jag noterar med tillfredsställelse all socialdemokraterna i delta fall har gått på propositionens linje.

Utskottets ställningstagande får också ses mot bakgrund av de mycket slora summor del här rör sig om. Riksdagen har redan beviljat nära 1 miljard eller drygt 985 milj. kr. till kontant stöd vid arbetslöshet för budgetåret 1979/80. De höjningar av dagpenningklasserna och KAS som nu föreslås och som utskottet ställt sig bakom medför ell ylteriigare anslag med nära 50 milj. kt Totalt kommer konlantslödet nästa budgetår att kosta i runt tal 1,3 miljarder.

Närdet sedan gäller utbildningsbidraget lill elever i arbetsmarknadsutbildning, sä är detta bidrag liksom KAS knutet till den kontanta arbeislöshelsersäliningen, och regeringen har bemyndigande alt anpassa utbildningsbidraget efter förändringar i dessa ersättningsbelopp.

Utbildningsbidraget beslår av tvä delar, dagpenning och stimulansbidrag. Del sistnämnda utgör 10 kr. per dag. Dagpenningbeloppet är beroende av om kursdeltagaren har räll lill ersättning frän arbetslöshetskassa eller ej. Del står ocksä i viss relation lill kursdeltagarens åldet

I propositionen anmäls att regeringen fr. o. m. den 1 juli i år ämnar höja dagpenningdelen av utbildningsbidraget för dem som - oavsett ålder - har rätt till ersättning frän arbetslöshetskassa med 15 kr. eller till lägst 155 och högsl 195 kr. per dag. För dem som inte ärersältningsberältigadeoch är över 20 år eller - oberoende av hur gamla de är - har vårdnads- eller försörjningsplikt mot eget barn föreslås en motsvarande höjning från 140 till 155 kr. per dag. Förändra ungdomar under 20 är höjs dagpenningen från 65 till 75 kr. per dag.

Här finns ell motionsyrkande från vpk att alla som genomgår arbetsmarknadsutbildning skall fä ell enhetligt utbildningsbidrag om 175 kr. Utskottet anser emellertid att del nuvarande sambandei mellan utbildningsbidrag och ersäitning vid arbelslöshel bör bibehållas enligl de principer som fastställdes av 1975 års riksdag och avstyrker därför vpk:s krav pä höjning.

Vad belräffar stimulansbidraget som ingår i utbildningsbidraget, så utgjorde det ursprungligen 10 kr. om dagen. Den Ijanuari 1978 höjdes del lill 15 kt men sattes den 1 juli åter till 10 kt Höjningen var en lillfällig inkomstförstärkning i avvaktan pä de höjningar av dagpenningbeloppen som

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

Arbetslöshetsförsäkringen, m. m.

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

Arbetslöshetsförsäkringen, m. m.

skedde ett halvår senare.

Socialdemokraterna haren förslag i sin motion all bidraget skall höjas lill 15 kr. om dagen fr. o. m. den 1 juli i år. Utskottet har emellertid för sin del anslutit sig lill propositionens förslag om oförändrat belopp. Jag skulle vilja fråga socialdemokraternas talesman här: När nu s-reservationen kräver en permanenlning av delta 15-kronorsslöd, som vi har avvisat, skulle del innebära all man vill binda beloppel för framliden? Del kan väl inle vara så all socialdemokraterna i och med den här permaneniningen tänker avstå från att pröva beloppel längre fram? Del skulle vara intressant all få en kommenlar i den delen.

Utskottet har ansell all med hänsyn lill de förbättringar som nu har föreslagits av utbildningsbidragets dagpenningbelopp har del inle funnils lillräckliga moliv för alt också höja stimulansbidraget

Socialdemokraterna har också etl förslag som gäller finansieringen av del kontanta stödel vid arbetslöshet. Utskollsmajoritelen har avvisat det förslaget, närmasi av den anledningen att ALF-utredningens belänkande nu är föremål för beredning i departementet och all ell förslag om allmän arbelslöshelsförsäkring kan väntas inom kort Formerna för försäkringens finansiering kommer där alt vara en av huvudfrågorna. Det hör ju inte lill vanligheten alt ell utskott föregriper förslag i ell pågående beredningsarbete. När propositionen behandlas i höst blirdel ju anledning för riksdagen alt ta ilu med de olika finansieringsfrågor som rör arbetslöshetsstöden och arbetsmarknadsutbildningen.

I en parlimolion från vpk liksom i den socialdemokratiska motionen 1038 från Stig Gustafsson m. fi., som båda väckts under allmänna motionstiden i år, yrkas all riksdagen hos regeringen skall begära ell skyndsamt förslag om allmän arbelslöshelsförsäkring. Vpk vill dessutom i sin motion att försäkringen skall finansieras genom arbetsgivaravgifter. Ulskoltel har avslyrki della förslag av samma skäl som jag nyss anförde när det gällde socialdemokraternas förslag lill ändring av hela finansieringssystemet En proposition om allmän arbetslöshetsförsäkring och alla dithörande frågor, särskill de ekonomiska, kommer all föreligga inom en snar framlid och avses bli behandlad av hösiriksdagen innevarande år.

I en moiion från allmänna motionstiden har Wivi-Anne Cederqvisl m. fi. socialdemokrater tagit upp en fråga som behandlals av riksdagen flera gånger tidigare, nämligen frågan om all ersättning från arbetslöshetskassa i vissa fall bör utgå även lill en arbetssökande som inle slår lill arbetsmarknadens förfogande, t ex. i ett sådant fall där skälet är all vederbörande inte kan ta emol ell erbjudet arbele pä grund av svårigheten att ordna kommunal barnomsorg. Utskottet har tidigare avstyrkt delta förslag med hänvisning till all de praktiska reglerna för rätlen till arbetslöshetsersällning behandlas av ALF-ulredningen. Av samma skäl - alltså all frågan hör ihop med hela arbeislöshelsförsäkringsproblemaliken avstyrker utskollel även nu.

Slulligen har utskollel tagit upp en fråga som väckis i en moderat motion av Knut Wachtmeister m. fl. Motionärerna framhåller all del - den slora arbetslösheten lill trots- blir alll svårare all skaffa fram sökande lill de alll fler

lediga platser som erbjuds, och man menar all della delvis beror på all de arbetslösa hellre "utnyttjar den frikostiga arbeislöshelsersäliningen" än lar del erbjudna arbetet Molionärerna vill att arbetsmarknadsstyrelsen skall fä i uppdrag all se över tillämpningsföreskrifterna och ålägga arbetsförmedlingarna alt inta en mer skärpt attityd.

Utskottet har i detla fall erinrat om att den som är arbetslös är skyldig att ta erbjudet arbele som bedöms lämpligt I annal fall blir vederbörande avslängd frän kontant ersättning eller andra arbelsmarknadspolitiska förmåner. Nu förhåller det sig så all AMS redan i början av året har vidtagit åtgärder för att informera arbetsförmedlingarna om vikten av en mer akliv hållning. En särskild undersökning har också salts i gång för att få klarhet i orsakerna lill alt många arbetslösa inte alllid lar erbjudna arbeten. Att under sådana förhållanden begära att regeringen skall ge ell särskill uppdrag ål arbetsmarknadsverket skulle vara all slå in öppna dörrar.

Herr lalman! Jag vill med del anförda yrka bifall lill utskottets hemställan på alla punkter och avslag pä de yrkanden som framförts till förmän för motioner och reservationer.

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

Arbetslöshetsförsäkringen, m. m.

SUNE JOHANSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Först ell svar på Elver Jonssons fräga om vi vill ha ell permanentande av etl stimulansbidrag på 15 kr. Ja, det får man givelvis pröva med beaktande av den kostnadsutveckling som sker framövet Därför kan man inle i dag uttala sig för etl fast belopp i det avseendet.

Elver Jonsson ansåg inledningsvis all Jag hade pratat om annal än sådanl som rörde arbetslöshetens gissel här i landet, därför alt jag hade pratat om ekonomi, induslrifrågor och annat. Jag trodde faktiskt att Elver Jonsson också hade den uppfattningen att de här frågorna hör samman. Arbetslöshet uppstår ju icke pä annat sätt än genom att det icke finns sysselsättning åt människor. När del finns brister i närings- och industripolitiken uppslår det arbetslöshet på det sätt som del har gjort under de senaste åren.

Jag fäste mig vid all Elver Jonsson motiverade utskottsmajoritetens olika förslag väldigt dåligt. Han sade alt del är sä och sä och all utskollsmajoritelen har fastnat för del och del. Men Jag fick ingen förklaring på varför man frän ulskoitsmajoriietens sida när del gäller arbetslöshetsförsäkringens sloriek inle vill bibehålla den kompensalionsnivå som vi beslutade 1973 och som saltes i sjön 1974. Jag sade alt genomsnittslönen inom LO-SAF-områdel 1978 var 29:51.1 avtalet - låt vara alt del var mycket magert för löntagarna, som det alllid blir i elt samhällssystem där arbetsgivarsidan har slort inflyiande - gjordes det en liten lönejustering uppåt, men inte lill vad lönen borde vara för den vanlige industriarbetaren. Han har under de två senaste åren fått en reallönesänkning med 5 %. Men lönenivån har ändå höjts litet grand och lorde i dag ligga på ungefär 30 kt per timme. En kompensation för dessa 30 kr. skulle innebära en daglöning pä 220 kr. Nog borde väl Elver Jonsson kunna kommentera del förslaget litet mera ingående!

Dessutom är del sä alt de dagpenningar vi nu beslutar om skall gälla etl år framåt i tiden. I höst börjar en ny avtalsrörelse. Löntagarna kanske inte har sä

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

Arbetslöshetsförsäkringen, m. m.

stora förväntningar pä den, men man säger all man väl i alla fall skall se lill all fä lillbaka de 4 % som den borgeriiga majoriteten återskänkt arbetsgivarna i form av minskade arbetsgivaravgifter. Det är ändå en liten bit, och sedan bör del väl bli någol ytteriigare. Därmed kommer man inte upp fill den kompensalionsnivå som vi från socialdemokraliskl häll jobbat för.

Jag tycker all Elver Jonsson borde ha någol mer alt säga när han förklarar majoritetens inställning i denna fråga. Del är fattigt alt ni inte ens är beredda alt släppa till de pengar som löntagarna har sparat för alt förslärka sin trygghet mot arbetslösheten. Tala nu om varför ni inle vill del, så all människor vel vad de har all vänta av folkpartiels polilik framöver!

TOMMY FRANZÉN (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Del var i sanning en märklig inledning Elver Jonsson gjorde. Han sade att både Sune Johansson och jag ser ut all vilja göra den här frågan mycket siörre än den är. Men, Elver Jonsson, del handlar om offren för arbetslösheten! Del handlar om hur de människor som inle får jobb i del här sysiemel skall kunna klara sig ekonomiskt! För vänsterpartiet kommunisterna är inle del någon liten fråga. För Elver Jonsson och folkpartiregeringen tycks del vara en marginell fråga som det inle finns skäl alt lägga ned någol slort intresse på. Del är belysande. Vad som blir resultatet av del kommer väl ocksä all visa sig.

Elver Jonsson och uiskotiet vill bara höja dagpenningklasserna lill 190 och 195 kr. För första gången i historien för man in 5 kr. skillnad mellan klasserna; lidigare har man haft 10 kr. skillnad. Del här är ylteriigare ett bevis på att arbetarna - och även tjänstemännen för den delen - här i landei har beslälts med kraftiga reallönesänkningar under de borgeriiga regeringsinnehaven.

En sak som Elver Jonsson inle har lagit upp är frågan om KAS. Hur skall de människor som hänvisas till KAS kunna klara livhanken på 75 kr. om dagen? Skulle Elver Jonsson kunna klara sig pä 75 spänn om dagen? Nej, säkeriigen inle. Men han vill all andra människor skall göra del.

Del är en fräga om fördelning, säger Elver Jonsson. Ja, vissl är det en fördelningsfråga. Vi anser alt de som har del sämst i det här samhället inle även i fortsättningen skall tryckas ned utan få möjligheter till förbällringar. Vi har sell vad de borgerliga regeringarna gjorl under de här åren. I slällel för alt förbättra för de människor som har det dåligl ställt har man använt 8 miljarder av innehållna löner till slopande av arbetsgivaravgifterna.

Eftersom arbetsmarknadsministern nu är här kan del finnas skäl att ställa ell par frågor. Elver Jonsson påstod all del skall komma etl förslag i höst. Är delta riktigt och i så fall vid vilken tidpunkt i höst? Blir del innan folkpartiregeringen ivingas alt avgå pä grund av valutslagel eller när blir det? Vilka kommer all få belala kalaset? Det blir väl arbetarna själva i enlighet med de motioner ni har väckt.

ELVER JONSSON (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Vissl är problemet med arbetslöshet och arbetslöshetsersättning m. m. en stor fråga, Tommy Franzén. Den ärt. o. m. så stor all jag tycker aU det är onödigt aU försöka fä in hela fältet av näringspolitik och näringsfrågor i den. Här lycker jag alt debatten har blivit litet för vidlyftig-

Jag efteriyste varför inte kommunisterna kan bli överens om hur högt del kontanta arbetslöshetsunderstödet bör vara. På en del håll föreslår ni 120 kr., medan andra föreslår 150 kr. Innan Tommy Franzén släller frågor om vilket det absolut riktiga talet är, skulle del vara intressant om ni kunde få fram en enighet inom partiel därvidlag.

Vissl hör näringspolitik och ekonomi samman med arbetsmarknadssituationen, Sune Johansson. Här gäller samma regler; vi kan naluriiglvis inle dra in båda dessa stora frågor ulan måste hålla oss lill dagens ämne och lill det betänkande vi behandlar här idag. När del gäller just ersättningen kan sägas all denna har följt löneutvecklingen, och det har blivit en kompensation för denna. Sedan kan man ställa frågan om den totala höjden i och för sig är rimligt avpassad. Den frågan kan vi kanske diskulera, men med tanke pä den löneutveckling som varil under den här senasle tiden lycker jag att förändringen är ganska rimlig.

Del kan av Sune Johanssons båda inlägg förefalla som om skillnaden mellan trygghet och otrygghet går mellan den socialdemokraliska reservationen och UtskoUsmajorilelens förslag, men så enkelt är del inle. I dessa frågor har vi alllför myckel en gemensam värdering. Vi menar all arbete mäsle ges äl sä många som möjligl, och de som då blir arbetslösa skall ha en skälig ersättning. Jag vägar påslå all ulskoltsmajorilelens förslag till riksdagen syftar lill en skälig ersäitning.

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

Arbetslöshetsförsäkringen, m. m.

SUNE JOHANSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Vad belräffar kompensaiionsnivän kan sägas all den nuvarande majorilelen inte gett kompensation för den löneutveckling som skett Det är della jag har kriliseral, och jag har också bevisat all det förhåller sig så genom all hänvisa lill vad samorganisationen bl. a. har sagt Som jag nämnde i milt inledningsanförande uppstår genom njuggheten mot de arbetslösa en siörre skillnad mellan sjukersättning och arbetslöshetsersättning än vad som varil fallel tidigare, eftersom sjukersättningen grundas pä basbeloppet 1977 var skillnaden mellan arbetslöshetsersättningen och sjukersättningen 107 kr., om man räknar om sjukpenningen i 5-dagarsför-säkring. 1978 var den 125 kr. Den I Juli i år ökar skillnaden lill 128 kr. När årsskiftet inträder blir skillnaden säkeriigen ännu siörre.

Vi har här en gång fastslagit all del skall vara samma kompensalionsnivå vid arbetslöshet som vid sjukdom. Bägge dessa ersättningar skall ulgöra kompensation för inkomstbortfall. Varför skall ni då från borgeriigi håll skapa skillnader mellan dessa två syslem? Della är onödigt, eftersom del finns pengar alt belala med. Detla harjag sagt lidigare. Eller finns del inga pengar, Elver Jonsson? Arbeislöshelsfondens medel skall enligl gällande regler

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

Arbetslöshetsförsäkringen, m. m.

finnas tillgängliga hos riksgäldskonlorel, och dessa skall inte slällas lill förfogande förannai än lill arbetslöshetsersättning. Har regeringen möjligtvis läst de arbetslösas pengar till annal än det för vilket de är avsedda? Är det därför de inle kan gä med pä del föreliggande förslaget? Men tala i så fall om det, lala om varför ni nu vill klä de arbetslösa i tagelskjorta, fördel är vad ni gör. Är del kanske så alt ni mera förtäckt än vad som sker i moderaiernas moiion nr 2340 är ule efter att klämma ät de arbetslösa ylleriigare? I sak ärju er och moderaiernas inställning på detta område likartad; moderaterna vill ha skärpta bestämmelser mot nyiijandei av den som de säger frikostiga arbeislöshelsersäliningen.

Ni och centern säger inte det. Ni sänker i slällel den kompensationsnivå som arbetslöshetsförsäkringen är grundad på. Del kommer all innebära i princip samma ordning som moderalerna är ule efter. Ja, del är näsian värre, för ni lalar inle om del.

Ni försöker inbilla de arbetslösa att de skall få sin försörjning, samtidigl som ni krymper deras ersättning. Del tycker jag inle är äriigi, och jag har fortfarande inle fått någon motivering lill att ni inte kan gå med pä våra krav om höjd ersättning. Del är inle bortkastade pengar. Del är en satsning på social trygghet för människor som oförskyllt har kastals ut i arbetslöshet, och det lyckerjag alt ni borde kunna ställa upp på.

TOMMY FRANZÉN (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Elver Jonsson frågar varför del inle kan bli enighet mellan oss och Alf Lövenborg. Jag vill bara säga all del finns en ganska stor skillnad mellan å ena sidan att vilja höja del kontanta arbetsmarknadsstödet till en nivå som innebär all människor i alla fall kan leva av del och ä andra sidan vad regeringen har föreslagil och Elver Jonsson nu försvarar, nämligen 75 kr.

Elver Jonsson har ännu inle kunnal förklara buren människa skall kunna överleva på 75 kr. När han har gjorl det, skall vi diskutera vad som ärden rätta nivån.

I konsekvens med vårl förslag om en allmän arbelslöshelsersältning har vi sagt all regeringen skyndsamt mäsle komma med förslag. När vi skrev vär motion i januari månad i åt utgick vi ifrån att en allmän arbetslöshetsersättning pä de angivna premisserna skulle kunna börja verka den 1 Januari 1980.

1 det fallet innebär vad som nu föresläs elt provisorium i sex månader, men del är trots alll elt provisorium som ger arbetslösa människor möjlighet att överieva i sex månader och förhoppningsvis få uppleva den allmänna arbeislöshelsersäliningen, där man inle skall klassa ner folk - i varje fall inte enligt värt förmenande - till den låga nivå där det kontanta arbetsmarknadsstödet ligger i dag.

Beträffande dagpenningklasserna är del, vilket Sune Johansson redogjorde för, inte bara fråga om den nuvarande ulvecklingen ulan framför alll den lidigareeflersläpningen,som var aktuell för ell år sedan, när frågan senasl var uppe lill behandling. Vi har under både del året och innevarande år upplevt hur kosinaderna för dagligvaror - del är vad pengarna främsl räcker lill - har

ELVER JONSSON (fp) kort genmäle:

Herr lalman! När del gäller ersättningsbeloppens storlek finns del olika bedömningar. Ocksä kommunistiska bedömningar har lett lill olika slutsatser, och del bekräftar nu Tommy Franzén.

Hell kort vill jag säga lill Sune Johansson all dagpenningen måste successivi byggas ul. Ändringar har också skell i etapper- 1 januari 1974, 1 Januari 1977, 1 juli 1978. Nu har vi alltså ell kortare intervall än någonsin tidigare sedan förra revideringen.

Sune Johansson sade i sill inledningsanförande: Vi har också en ny lönerörelse att se fram emot. Det vilt jag bara kommentera med all säga att det utesluter inle alls alt beloppen mäsle ses över snart igen. Del faklum alt vi nu lar bort den lägsta klassen, 70 kr., är ocksä en förbättring. I den delen är vi också ense med Sune Johansson och socialdemokraterna.

Budgetläget kräver alllid avvägningar och priorileringar. Del gäller oavsett när vi gör det och oavsell vilken regering som regerar.

Förste vice talmannen anmälde att Sune Johansson anhållil alt till protokollet få antecknat all han inte ägde räll lill ytteriigare replik.

GÖRDIS HÖRNLUND (s):

Herr talman! Till arbetsmarknadsutskottets betänkande harjag fogat en reservation som lar upp frågan om räll lill ersättning i de fall man inte kan ta ett erbjudet arbete på grund av brist på barnomsorg. Tillämpningen av lagstiftningen om arbetslöshetsförsäkringen och KAS är ju baserad pä principen att rätt till ersättning fömtsätter att sökanden står till arbetsmarknadens förfogande. I princip skall man vara beredd all la varje anvisat lämpligt arbete varje dag såvida man inle anmäll ell giltigt hinder. Del finns en rad sådana "giltiga hinder", t ex. sjukdom, bristande kommunikationer lill arbetsplatsen, för läng bortovaro genom att pendlingsavslåndel är för långl, om man är familjebunden eller orlsbunden, dvs. om familjen har små barn, eller om lönen väsentligt understiger vad man haft i inkomst i sill föregående jobb. Alll detla plus en del individuella skäl kan räknas som giltigt hinder och innebär att man inte avstängs från arbetslöshetsersättning eller KAS även om man inte tar anvisat jobb.

Om man däremot saknar barntillsyn och på den grunden inle kan la del arbete som bjuds blir man i regel avslängd från ersättning. Della förhållande drabbar i första hand kvinnor, även om del under senare lid visal sig alt ocksä män kan hamna i samma båt. Dels har allt fler män vårdnaden om små barn.

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

Arbetslöshetsförsäkringen, m. m.

dels blirdel alll vanligarealt mamman kanske har fått ett jobb medan pappan är arbetslös och sköler barntillsynen eftersom man inte fått någon daghems-plats. När han äntligen anvisas etl Jobb, kan han inle ta della eftersom daghemsplals eller annan barnomsorg inle flnns att fä. Då blir han avslängd från arbetslöshetsersättningen såvida inle mamman slutar sitt Jobb och tar hand om barnet.

Framförallt ärdel kvinnorsom drabbas av nu rådande praxis, vilket måste anses högsl otillfredsställande både ur social synpunkt och när det gäller jämställdhelsfrågan. Den som blir arbetslös föriorar efter någon tid daghems-platsen, och när del sedan kommer etl arbetserbjudande är man i den silualionen all del inle finns någon daghemsplals att fä. Och så hamnar man i den onda cirkeln att ibland ha arbetserbjudande, men ingen barnomsorg, och ibland barnomsorgen ordnad, men ingel arbele.

Det är inte särskilt lustigt för den som har förvärvsarbetat kanske under många år och tillhör en arbetslöshetskassa alt försl bli arbetslös ulan egen förskyllan, sedan förlora daghemsplalsen efter någon lid och därefter föriora arbeislöshelsersäliningen därför all man inle kan la anvisat jobb. För ensamslående föräldrar och för låglönefamiljer blir ju situationen ofta den att man får vända sig till socialvården. Och då blir det ändå samhället som får betala del hela.

Nu kan man naturiigtvis hävda att om kommunerna inle i så hög grad försummat en ordentlig ulbyggnad av barnomsorgen skulle detta problem inle uppslå. Men del är en klen tröst för den som faller emellan maskorna i irygghelsnätel. Vi känner alla till all köerna är långa till dagis och att det lar åtskilliga år innan barnomsorgen är totaldimensionerad.

Frågan har varil aktuell i riksdagen tidigare, och då hänvisade utskottet till den pågående ALF-utredningen. Nu har ALF-ulredningen lagt ell betänkande, men någon egentlig lösning av den akluella frågan har man inle presenterat Visseriigen föreslär man en prioriteringsregel, som ger förtur till barnomsorgsplats för dem som blivit arbetslösa och förioraldaghemsplatsen, och dessutom en varseltid på 14 dagar för att "sälla planerad barntillsyn i funktion", som del så vackert heter. Men verkligheten ärju den all del finns många andra som är prioriterade i daghemsköerna, och 14 dagar är en kort lid när del gäller alt få daghemsplats.

Nu vill utskottet ylleriigare förhala denna Irygghelsfräga genom alt invänta en eventuell proposilion om allmän arbetslöshetsförsäkring. Vi motionärer anser att sä länge barnomsorgen inle är tillfredsställande löst bör vi se till alt vårt berömda trygghetssystem i alla fall fungerat Därför föreslär vi all del enda krav som skall slällas på en arbetssökande är all denne anmält sitt behov av barnomsorg till kommunen. Om kommunen inte kan ordna en daghems- eller familjedaghemsplats, skall ersättning utgå frän arbetslöshetskassan eller genom kontant arbetsmarknadsstöd.

Jag ber att få yrka bifall till reservation nr 5 liksom lill de övriga reservationerna vid arbetsmarknadsulsl;ollels belänkande.

WIVI-ANNE CEDERQVIST (s):

Herr lalman! I moiion nr 1539, som väckis av mig och andra socialdemokrater under den allmänna motionstiden, yrkas all riksdagen som sin mening ger regeringen lill känna att ersättning från arbetslöshetskassa även bör utgå i sådana fall då de arbetssökande är förhindrade att ta erbjudet arbete till följd av all kommunal barnomsorg inte kan erbjudas.

Del är rätt vanligt, herr talman, all blivande föräldrar anmäler sill barn för plats i den kommunala barnomsorgen så fort man fåll graviditeten bekräftad. När föräldraledigheten är slut och kvinnan - än så länge är del mest kvinnor detta gäller- vill återgå lill arbetslivet får hon uppleva alt plats inle finns inom den kommunala barnomsorgen.

Delta berättar hon på arbetsförmedlingen, när hon blir tillfrågad om hon har barntillsynen ordnad. Hon får då beskedel alt hon inte kan få kassaer-sältning eller kontant arbetsmarknadsstöd (KAS), eftersom hon inle slår till arbetsmarknadens förfogande.

Den arbetssökande modern kan tillhöra en erkänd arbetslöshetskassa sedan länge eller uppfylla villkoren för attfå KAS. Men på grund av att kommunen inle kan ordna barnomsorg blir hon utan den ekonomiska trygghet som hon egentligen är berättigad till.

Det kan hända att hon har ett arbete all återgå till, men det kan ocksä vara så att hon är utan arbete och arbetsförmedlingen inle har något arbete att erbjuda henne. Det ärju del vanliga i dagens läge med den oroväckande höga arbelslöshel vi har bland kvinnor. I varje fall blir den sökande utan ersäitning från kassa.

Här kolliderar två samhällssyner, dels den som ser barnomsorgen som elt kollektivt åtagande, där evenluell plats erhålls inom den kommunala barnomsorgen genom t. ex. kösystem, dels den som ser barnomsorgen som en individuell angelägenhet, som förutsätter alt föräldrarna själva har möjlighel att ordna barnomsorgen. I praktiken innebär detla att den arbetssökande hamnar mellan två stolar.

ALF-utredningen hår inte kommit med någon lösning pä denna fråga. Många arbetsförmedlare avvaktar f. n. arbelserbjudanden till dess klartecken ges från den sökande, medan andra tillämpar reglerna och ifrågasätter den sökandes ersällningsräll.

Riksdagen har behandlal denna fråga lidigare, dels förra året vid behandlingen av en motion väckt av mig och andra socialdemokrater, dels vid riksmötet 1975/76 vid behandlingen av en liknande motion väckt av Gördis Hörnlund. Arbetsmarknadsutskottet hänvisar i siit betänkande till vad man har sagt lidigare - och det gjorde även utskottets talesman - nämligen att räll till arbelslöshelsersältning fömtsätler all sökanden står lill arbetsmarknadens förfogande. Att den sökande vill stå till arbetsmarknadens förfogande men inte kan på gmnd av att kommunen inte har en utbyggd barnomsorg sägerutskotlet ingenting om. Dettaärenjämställdhelsfråga,herr lalman! Del är ell rättvisekrav.

Det enda krav som bör ställas pä den sökande är att denne anmäll sill behov av barnomsorg till kommunen. Kan omsorgen inte ordnas genom kommu-

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

Arbetslöshetsförsäkringen, m. m.

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

Arbetslöshetsförsäkringen, m. m.

nens försorg, skall ersättning utgå lill dess detta kan ske.

Med della, herr lalman, vill jag yrka bifall lill reservation nr 5 av Gördis Hörnlund.

ALF LÖVENBORG (apk):

Herr talman! Vi har,som lidigare berörts i denna debau, från arbetarpartiet kommunisternas sida ställt konkrela förslag om höjningar av såväl arbetslöshetsförsäkringen som del kontanta arbetsmarknadsstödet Detla sker i molionen 2225. Bakgmnden är i båda fallen naluriiglvis att den ersättning som utgår lill de grupper som mot sin vilja ställs ulanför arbetsmarknaden är alldeles på tok för låg.

Del är för oss inle förvånande att ulskotlel går emot våra och andra förslag i den riktningen. Utgången hade naturligtvis varil en annan därest det handlat om all ge företagen ökade bidrag för all, som det heter, förbättra konkurrensmöjligheterna på den internationella marknaden. Då brukar man vara tämligen rundhänt Men här handlar det om i huvudsak unga människor som har berövats den rätt som denna riksdag genom raiificeringen av FN-konveniionen om de mänskliga rättigheterna har erkänt men som man icke lever upp lill.

De krav vi har rest pä höjningar kan inte ens av ulskoltel anses vara oskäligt höga. Man harju inle kunnal undgå all märka all de utgiftsposter som hör ihop med livets nödtorft - mat, hyra, kläder, tidningar och alll annat som är nödvändigt även för dem som inle ges rätlen att ha etl jobb - under senare år formligen har sprungit i höjden.

Utskottet hänvisar till det finansiella läget och till att vi inte har anvisat något sätt alt finansiera våra förslag. Men det har vi gjort i åtskilliga andra sammanhang. Det kostar redan nu stora pengar, betonar Elver Jonsson. Han försöker också raljera med att det finns olika förslag om storleken på det kontanta arbetsmarknadsstödet. Vpk föreslär en höjning lill 120 kt Vi i arbetarpartiet kommunisterna har föreslagil 150 kr. Jag lycker inle del är mycket att göra sig lustig över, för någonstans stannar man. Jag medger gärna att t. o. m. 150 kr, är etl blygsamt krav med hänsyn lill kostnadsläget, som även arbetslösa ungdomar lever under.

Jag vill säga all det finns ingel dyrare, ingel mer undergrävande för samhällets finanser än alt människor går arbetslösa, att maskiner står stilla. Och har vårt samhälle råd med det slöseriet bör vi också ha råd alt betala ul rejäla bidrag till dem som mot sin vilja drabbas av arbetslöshet. Det skall vara bidrag som del finns en chans all leva någorlunda drägligt pä.

Jag ber, herr talman, all få yrka bifall lill den socialdemokratiska reservationen 1, som sammanfaller med vårt förslag i motionen 2225 i äen första satsen som berör dagpenningklasserna. I övrigl yrkar jag bifall till yrkandel 2 i vår moiion, som innebär alt vi vill höja det kontanta arbetsmarknadsstödet från 65 kt till 150 kr.

Mom. 1

Propositionergavs på bifall lill dels utskottets hemställan,dels reservationen nr 1 av Bengt Fagerlund m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Bengt Fageriund begärt voiering upplästes och godkändes följande voieringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbelsmarknadsutskollels hemslällan i

betänkandet nr 31 mom. 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 1 av Bengl Fagerlund

m.fl.

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

A rbetslöshetsför-säkringen, m. m.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Sune Johansson begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 151 Nej - 140

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till Lo) utskottels hemställan, 2:o) motionen nr 2341 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del samt 3:o) molionen nr 2225 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg i moisvarande del, och förklarades den förstnämnda proposilionen vara med övervägandeja besvarad. Då Tommy Franzén begärde votering, upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig.

I enlighel härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill alt kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemslällan i

betänkandei nr 31 mom. 2 röstar Ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 2341 av Lars Wemer m. fl. i

moisvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Dä Tommy Franzén begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 276

Nej - 14

Avstår - 2

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

A rbetslöshetsför-säkringen, m. m.

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall till dels ulskollets hemslällan, dels motionen nr 2341 av Lars Werner m. fl. i moisvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Tommy Franzén begärt voiering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsulskolleis hemslällan i

betänkandei nr 31 mom. 3 rösiar Ja,

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil molionen nr 2341 av Lars Werner m. fl. i

motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Tommy Franzén begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 278 Nej - 14

Mom. 4

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemslällan, dels reservationen nr 2 av Bengl Fagerlund m. fl., och förklarades den föna proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Sune Johansson begärt votering upplästes och godkändes följande voieringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemslällan i

betänkandei nr 31 mom. 4 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservaiionen nr 2 av Bengl Fageriund

m.fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för Ja-propositionen. Då Sune Johansson begärde rösträkning verkställdes voiering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 151 Nej - 141

Mom. 5-7

Kammaren biföll vad utskoUel i dessa moment hemslälll.

övervägandeja besvarad. Sedan Tommy Franzén begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill all kamimaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i

beiänkandei nr 31 mom. 8 rösiar Ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring däri

som föranleds av bifall till motionen nr 671 av Lars Wemer m. fl.

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

ADB i arbetsförmedlingen, m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för Ja-propositionen. Dä Tommy Franzén begärde rösträkning verkställdes voiering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 278 Nej - 14

Mom. 9

Proposiiioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 5 av Gördis Hörnlund, och förklarades den föna propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Gördis Hörnlund begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i

betänkandet nr 31 mom. 9 rösiar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av Gördis Hörnlund.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-proposilionen. Då Gördis Hörnlund begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 197

Nej - 92

Avstår - 3

Mom. 10

Utskottets hemställan bifölls.

§ 23 ADB i arbetsförmedlingen, m. m.

Föredrogs arbetsmarknadsutskottets betänkande 1978/79:34 med anledning av propositionen 1978/79:131 om ADB i arbetsförmedlingen m.m. jämle motioner.

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979 ,

ADB i arbetsförmedlingen, m. m.

I propositionen 1978/79:131 hade regeringen föreslagit-efter föredragning av arbetsmarknadsministern Rolf Wirtén - att riksdagen skulle dels anta förslag lill

1. lag om ändring i lagen (1976:157) om skyldighet för arbetsgivare all
anmäla ledig plats lill den offenlliga arbetsförmedlingen,

dels godkänna

2. de riktlinjer för sökning och bevakningsmatchning av lediga platser med ADB-ieknik som hade förordats i proposilionen,

3. de riktlinjer för organisation m. m. av dislriklsarbelsnämnderna som hade förordals i propositionen,

dels

4. till B 1. Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1979/80 under tolfte
huvudtiteln uiöver i propositionen 1978/79:100 bil. 15 föreslaget förslagsan
slag anvisa ylleriigare 23 100 000 kr.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:

"I proposilionen läggs fram förslag om att tillämpningen av lagen (1976:157) om skyldighet för arbetsgivare all anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen (s. k. allmän plalsanmälan) etappvis utsträcks lill alt omfatta hela landei. Lagens lillämpning kommer även i forlsällningen alt bli föremål för uivärdering varvid särskill effekten av allmän plalsanmälan för olika intressenter skall beaklas.

Nuvarande försöksverksamhel med sökning och bevakningsmatchning av lediga plalser föreslås bli utbyggd med 70 terminaler. Utbyggnaden har beräknats så all den i första hand kan inriktas på de distriktskonlor som i dag saknar terminal. Vidare föreslås alt försök med s. k. modellkontor kommer till stånd i Södermanlands län. Avsikten med försöken, som innefallar ytteriigare 60 terminaler, är att pröva lerminalsystemel i en platsförmedlings-metodik som lar hänsyn lill alla de fördelar som kan komma ul av ADB-tekniken.

Slulligen föreslås alt de nu försöksvis inrättade distriklsarbetsnämnderna, vilka i dag i huvudsak är rådgivande organ, permanentas och inordnas i arbetsmarknadsverkets reguljära organisation med styrelsefunkiion inom arbetsförmedlingen."

I delta sammanhang hade behandlats de med anledning av propositionen väckta moiionerna

1978/79:2239 av Erik Hovhammar m. fl. (m), vari yrkals au riksdagen skulle

l.med avslag på förslaget om ytteriigare utbyggnad av systemet med obligatorisk platsanmälan hos regeringen anhålla om en kostnadsanalys av berört syslem,

2. avslå propositionens förslag om permanenl inordning av
dislriktsnämnderna i arbetsmarknadsverkets reguljära organisalion,

3. som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om

1978/79:2336 av Johan Olsson (c), vari yrkals att riksdagen skulle

1. besluta avslå lag om ändring i lagen (1976:157) om skyldighet för arbetsgivare all anmäla ledig plats lill den offentliga arbetsförmedlingen,

2. beslula som sin mening ge regeringen lill känna vad som i molionen anförts om all låta den allmänna plalsanmälan fortsätta som en begränsad försöksverksamhel,

3. beslula som sin mening ge regeringen lill känna vad som i molionen anförts om begränsning av försöksverksamheten med söknings- och bevakningsmatchning till 20 terminaler,

4. lill B 1. Arbelsmarknadsservice anvisa etl i förhällande till propositionen med 11,9 milj. kr. sänkt anslag om II 210 000 kt,

1978/79:2337 av Lennart Pettersson (s),

1978/79:2338 av Bo Turesson (m) och

1978/79:2339 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkats aU riksdagen beslulade

1. all ikrafllrädandebeslämmelserna lill lagen (1976:157) om skyldighet för
arbetsgivare all anmäla ledig plats till den offenlliga arbetsförmedlingen fick
av molionärerna föreslagen lydelse, innebärande all lagen skulle träda i kraft
den Ijuli 1979,

2. all hos regeringen begära förslag lill anslag för inrällande av 150 nya tjänster som arbetsförmedlare med uppgift alt förslärka den "manuella" arbetsförmedlingsverksamheten,

3. alt hos regeringen begära förslag lill förslagsanslag för arbetsförmedlar-personalutbildning pä betald arbetstid i den ulsiräckning personalens fackliga organisaiioner fann vara nödvändig,

4. all hos regeringen hemställa om utarbetande av föreskrifter för de s. k. modellkonloren, av vilka framgick all endasl arbelsförmedlarpersonal med lystnadsplikt ägde rätt alt ta del av uppgifter om den arbetssökandes personliga förhållanden och della endast vid del kontor där den arbetssökande var registrerad.

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

ADB i arbetsförmedlingen, m. m.

motionerna 1978/79:2239, yrkandet 1, och 1978/79:2336, yrkandet 2,

2. att riksdagen med avslag på motionerna 1978/79:2336, yrkandet 1, och 1978/79:2339, yrkandel 1, skulle anta det genom propositionen framlagda förslaget lill lagom ändring i lagen (1976:157) om skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig plats lill den offentliga arbetsförmedlingen,

3. beträffande utbyggda försök med sökning och bevakningsmalchning av lediga platser alt riksdagen med bifall lill propositionens förslag skulle avslå motionerna 1978/79:2239, yrkandel 3,1978/79:2336, yrkandel 3, och 1978/ 79:2338, yrkandet I i moisvarande del,

4. beträffande personalförstärkning lill arbetsförmedlingen, m.m. alt motionen 1978/79:2339, yrkandena 2 och 3, inle föranledde någon riksdagens åtgärd,

5. beträffande de anställdas inflytande pä systemutformning alt motionen 1978/79:2337, yrkandet 2, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

6. beträffande registrering av uppgifter om arbetsplatser all molionen 1978/79:2337, yrkandet 1, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

7. beiräffande svensk dataindustris möjligheter all konkurrera vid upphandling all motionen 1978/79:2337, yrkandel 4, inle föranledde någon riksdagens ålgärd,

8. beiräffande användning av minidatorer aU motionen 1978/79:2338, yrkandet 2, inte föranledde någon riksdagens ålgärd,

9. beträffande viss avgiftsbelagd förmedling all riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2338, yrkandel 3,

10. beiräffande lokalisering av cenirala daiorenheter att motionen 1978/ 79:2337, yrkandet 3, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

11. beträffande ulnylljandel av registrerade uppgifter om arbetssökande att motionen 1978/79:2339, yrkandel 4, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

12. alt riksdagen godkände de rikUinjer för sökning och bevakningsmatchning av lediga platser med ADB-teknik som hade förordats i propositionen, i den män frågan inle hade behandlals i föregående punkier,

13. att riksdagen med avslag på molionen 1978/79:2239, yrkandel 2, godkände de riktlinjer för organisation m. m. av distriklsarbetsnämnderna som hade förordats i proposilionen,

14. all riksdagen - med ändring av tidigare beslut (prop. 1978/79:100 bil. 15 punklen Bl, AU 1978/79:21 res. 9, rskr 1978/79:202) - med bifall Ull propositionens förslag samt med avslag på motionerna 1978/79:2335, 1978/79:2336, yrkandet 4, och 1978/79:2338, yrkandel I i moisvarande del, till Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1979/80 anvisade ell förslagsanslag av 909 061 000 kr.

3. beiräffande riktlinjer för organisalion m. m. av distriklsarbetsnämn
derna, vari reservanierna ansett att ulskoltel under 13 bort hemställa

all riksdagen med bifall lill motionen 1978/79:2239, yrkandel 2, skulle avslå de riktlinjer för organisalion m. m. av distriklsarbetsnämnderna som hade förordats i proposilionen,

4. beiräffande anslagsfrågor, vari reservanierna - under förulälining av
bifall lill reservalionerna nr 1 och 2 - ansett alt utskottet under 14 bort
hemställa

beträffande uppräkning av del för budgetåret 1979/80 anvisade anslaget Arbetsmarknadsservice aU riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2335 skulle avslå dels propositionens förslag, dels motionerna 1978/79:2336, yrkandel 4, och 1978/79:2338, yrkandel 1 i moisvarande del.

Till beiänkandei hade fogals ett särskill yttrande beiräffande personalförstärkning till arbetsförmedlingen m. m. av Bengl Fagerlund, Gördis Hörnlund, Erik Johansson i Simrishamn, Ingrid Ludvigsson, Bernt Nilsson och Frida Berglund (samtliga s).

STEN SVENSSON (m):

Herr lalman! I det betänkande som kammaren nu behandlar redovisas arbetsmarknadsutskottets ställningslagande lill tre regeringsförslag. Det första förslaget innebär alt den hittillsvarande försöksverksamheten med s. k. allmän platsanmälan etappvis byggs ul till alt omfatta hela landet. Del andra förslaget går ut på all nuvarande försöksverksamhet med ADB-teknik för sökning och bevakning av lediga plalser skall byggas ut med 70 terminaler. Det iredje förslaget innebär alt de försöksvis inrättade distriklsarbetsnämnderna skall permanentas och inordnas i arbetsmarknadsverkets reguljära organisalion.

Höslen 1976 inleddes försök med allmän obligatorisk plalsanmälan i Skåne och Blekinge. Sedan dess har verksamhelen vidgats till yUeriigare några län.

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

ADB I arbetsförmedlingen, m. m.

Del är uppenbart att denna verksamhet är myckel personalkrävande, vilket förhållande återspeglas i verkels äriiga äskanden om anslag lill nya tjänster. Även för företagen innebär systemet med obligatorisk anmälan en merbe-laslning jämte de kostnadsökningar som detta medför.

Verksamheten har självfallet lell till att antalel lediganmälda plalser vid arbetsförmedlingarna har ökal. Denna självklara effekt har givetvis uppstått genom all platser som lidigare har kunnat tillsättas utan förmedlingens medverkan blivit intagna i systemet. Del är lillsällningar som i sig ulan olägenhet och ulan kostnader för staten har kunnal genomföras efter annonsering, internrekrytering eller på annat säll. Ingen kan ju vänta sig nägol annal än alt antalet platsanmälningar lill arbetsförmedlingen ökar om man gör anmälan obligatorisk. Del säger sig ju självt!

Däremoi har man - som vi reservanter påpekar i reservaiionen 1 - inle kunnal fastställa om fördelarna med systemet står i rimlig proportion lill de dryga koslnader och den ökade byråkrati som mänga upplever att systemet onekligen medför.

Del är inle bevisat om själva förmedlingsarbetel blir effekiivare. Blir exempelvis vakansliderna kortare? Har man verkligen underiällal för resp. arbetssökande att snabbare finna en anställning? Dylika sakförhållanden måste enligl min mening försl klarläggas innan man fattar ett principbeslut om allmän plalsanmälan för hela landet.

Från många utgångspunkter är det angelägel all man pä olika sätt söker rationalisera verksamheten inom arbetsmarknadsverket, sä all resurser kan frigöras för själva förmedlingsarbetel. Då kan ADB-tekniken - det är jag övertygad om - vara en viktig faktor genom alt förmedlingspersonalen därigenom kan frigöras från vissa mtinbetonade uppgifter.

Om man nu vill vidga användningen av ADB-tekniken, som vi i och försig inle har någoniing emot, men göra del på del sätt som regeringen har föreslagil, då mäsle enligl vär beslämda mening kostnadssidan bevakas hårdare. Vi menar alltså att del på den punklen finns beiydande brister i regeringens förslag.

Kostnaden för del planerade systemet kan stiga pä etl i dag icke fömisetl säll, och framställningen av plalslislor har redan visal sig vara myckel kostnadskrävande. Del är ell anmärkningsvärt förhållande alt propositionens kostnadsredovisning är så ofullständig. Riksdagen har på grund, av della förhållande dåliga möjligheler att överblicka de framlida ekonomiska konsekvenserna av de akluella förslagen.

I reservaiionen 2 påpekar vi reservanter del angelägna i all noggrant utvärdera effekier av och koslnader förden ulbyggnadselapp som föreslås. Vi menar all man försl när en sådan utvärdering föreligger bör gå vidare i beslutsprocessen.

I sammanhanget är del också vikiigi alt utvärderingen omfattar olika system. Den växande principlösheten i vad gäller statens upphandling i olika sammanhang pä senare lid är högsl oroande. För oss moderaler är del en självklarhet all slalen siändigi mäsle iaktta gängse regler om upphandlingsförfarande genom anbudskonkurrens. Det är nödvändigt all man på alla

Torsdagen den 3 maj 1979

ADB i arbetsförmedlingen, m. m.

områden eliminerar risker för monopol på leveranser till stat och Nr 137 kommun.

Frän denna utgångspunkt borde det vara självklart all man utnyttjar möjlighelen all anlita förelag, som inle varil direkt involverade i de nuvarande försöken med ADB-teknik inom arbetsförmedlingen.

Det finns faktiskt förelag som redan visal ell iniresse för de frågor som här las upp. Dataföretaget Kockums Computer Syslems AB har exempelvis tagit fram material, som lyder på att det är möjligt alt spara betydande belopp vid framställning av plalslislor. Sannolikl har man också idéer om hur man kan förbilliga och effektivisera söknings- och matchningsförfarandet

Möjlighelen för olika dalaförelag alt lämna anbud och medverka i fräga om syslem, servicetjänster m. m. måste därför beaklas i den forlsalla försöksverksamheten. Vi reservanter föreslår därför att riksdagen skall göra etl ullalande av denna innebörd.

Arbetsförmedling med hjälp av datorer har hittills inte medfört all fler personer fått arbele, jämförl med traditionell personlig förmedling, påpekar riksrevisionsverkei i en skrivelse lill arbetsmarknadsministern. Satsa därför inte mer pengar förrän vi vel mer, varnar verket. Tidigast 1981 kan vi vela tillräckligt för all avgöra om systemet gör nytta, anser riksrevisionsverkei, och har bl. a. följande invändningar mot arbetsmarknadsstyrelsens dalaplaner:

"Klart är alt de som sökl arbete med terminalerna har fåll 10 gånger fler arbeten alt välja emellan, men de slutliga resultaten av förmedlingarna i form av arbetsplacering har inle blivit bältre. Förmedlingen har inte heller gått snabbare. Detta gällde både den lokala förmedlingen och förmedlingen mellan olika orter."

Del är sålunda, herr talman, uppenbart att koslnader och effekier måste analyseras i en helt annan ulsiräckning än vad som hillills skelt, innan man går vidare.

I fortsättningen bör man utnyttja även fristående konsulter och dalaförelag, bl. a. för alt fä fram förslag lill allernaliva och mindre kostnadskrävande lösningar. Med lanke på del framlida valel av program och maskinutrustning är det viktigt all olika företag flr möjlighel att presentera förslag lill lösningar i fräga om syslem och servicetjänster.

Följaktligen avstyrker vi reservanter regeringens förslag pä denna punkl. Detta innebär-som vi anger i reservationen 4-all propositionens förslagom anslagshöjning med 23,1 milj. kr. bör avslås.

Med hänsyn till arbetsmarknadsverkets personalexpansion ärdel betydelsefullt alt höja verkningsgraden inom ramen för tillgängliga resurser. Under 1970-talet har anlalel tjänster inom verket fördubblats. Enligl min mening måste verksamheten få en starkare inrikining på del direkla förmedlingsarbetel. Ell enhälligl arbetsmarknadsutskott har nyligen begärt att en bred pariameniarisk utredning skall tillsättas med uppgift att se över verkels organisalion. Vidare har ulskoltel föreslagil alt riksdagens revisorer skall granska verkels personalfrågor m. m. Även detla beslul fattades av elt enhälligt arbetsmarknadsutskott

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

ADB i arbetsförmedlingen, m. m.

I avvaktan på nyssnämnda utredningar borde del vara välbelänkl att vänla med beslutet alt permanenta distriklsarbetsnämnderna. Denna fråga bör, som vi anger i reservationen 3, prövas försl sedan en samlad bedömning kan göras av den här nämnda utredningsverksamheten. En lämplig tidpunkt härför synes vara då sysselsätlningsutredningens slutbetänkande - vilket har framlagts i dag - skall läggas till grund för långsikliga åtgärder avseende arbetsmarknadsverkels uppgifter och organisation.

Försöken med dislriktsarbelsnämnder har, som vi påpekar i reservationen, pågått underen begränsad lid, varförell avgörande av frågan om nämndernas funktion och ställning inom verket ulan olägenhet kan anstå. Övervägande skäl talar för all man bör pröva propositionens förslag i ljuset av en samlad bedömning av alla de ulredningar som berör arbetsmarknadsverkets organisalion och framlida verksamhetsinriktning. Inle minst kostnadsaspekterna talar för en sådan ordning.

Herr talman! Jag ber med del anförda att fä yrka bifall till samtliga reservalioner som fogals vid belänkandet.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr lalman! Med hänsyn till att vi ställde till en ganska utförlig deball tidigare i dag i en annan fråga skall jag nu fatta mig kort. I vpk:s motion nr 2339 är de två främsta kraven:

1. Den obligatoriska plalsanmälan skall bli en laglig skyldighet redan den 1
juli 1979. Vi anser att del är vikiigi all det sker som etl led i en
anställningspolilik i de anställdas intres.se.

2. När man övergår till ADB-förmedling av denna typ finns det en
betydande risk för att man underskattar behoven på personalsidan, speciellt
med lanke på att ganska stora gmpper på arbetsmarknaden har etl särskilt
behov av att få ADB-data kompletterat med personliga insalser från
förmedlarna om de inte skall råka ut för diskriminerande effekter pä
arbetsmarknaden. Med hänsyn till detla har vi begärt en avsevärd utökning
av antalet förmedlarljänsler. Vi menar att del är något av en poängföriust att
man inte har sell della samband mellan ADB-syslemel och behovet av
speciella personella insalser. Om sådana inle kommer lill stånd kan systemet
visserligen fungera för de välutbildade och för dem som inle direkt behöver
förmedlingens insalser för all söka och få elt arbete, men del kommer alt
fungera dåligt för gmpper som har olika former av svårigheter, som är
diskriminerade eller som anses som handikappade på arbetsmarknaden. Om
man inle har en personalförsiärkning som stöd kan del försvåra den enligt vår
mening socialt angelägna strävan all sä långl som möjligt finna arbete åt alla
kategorier människor.

Med denna mycket korta argumentering vill Jag yrka bifall till vpk-motionen 2339.

Under della anförande övertog andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

ELVER JONSSON (fp):

Herr talman! I regeringens proposition nr 131 las upp fyra frågor om effektivisering av arbetsförmedlingens arbele. Tvä av förslagen har en administrativ inrikining: en utbyggnad av allmän plalsanmälan som skall gälla hela landet och en permanenlning av distriklsarbetsnämnderna. Två förslag har en teknisk inriktning: utbyggnad av de försök som redan har inletts med datoriserad sökning och bevakningsmatchning av lediga platser. Som ett led i den ulbyggnaden föresläs att försöken skall bedrivas i full skala i etl län, nämligen Södermanland. Arbelsförmedlingskontoren i del länet skall, om försöken slår väl ul, bli modellkonlor för en framlida ADB-assisterad förmedlingsverksamhet i hela landet.

Propositionens förslag har i allt väsentligt godtagits av samtliga partier utom moderala samlingspartiet. Med anledning av en moiion av Erik Hovhammar m. fi. har partiets företrädare i utskottet avgivit fyra reservalioner, som i prakliken innebär all man från del hållet yrkar avslag pä propositionen i dess helhet.

En negaliv inställning till delar av propositionens förslag redovisas ocksä i cenlermotionen 2336 av Johan Olsson.

Vänsterpartiet kommunisterna har väckt en partimotion i ärendet, där man pä nylt aktualiserar frågan om personalförstärkning till arbetsförmedlingarna och i övrigt lägger fram vissa önskemål i anslutning lill proposilionen. Önskemål om vissa modifikationer eller särskilda markeringar görs också i den socialdemokraliska molionen av Lennart Pettersson och i den moderata motionen av Bo Turesson.

Jag tar försl upp frågan om införandel av allmän platsanmälan i hela landet. Enligl den lag härom som riksdagen antog i början av år 1976 är arbetsgivare skyldig att anmäla lediga platser som skall lillsältas genom extern rekrytering. En lagstiftning finns alltså redan, och den är i princip tillämplig i hela landei. Ikrafllrädandebeslämmelserna har emellertid utformats så, att del är möjligl för regeringen au införa lagen successivi. Meningen var också från början alt lagen skulle prövas på försök med börian i Sydsverige och sedan successivt vidgas efter del all man fltt erfarenheter. Försöksverksamheten har pågått i drygt tre är, och lagen gäller redan i 10 av rikets 24 län.

I proposilionen föresläs nu att åtgärder vidias för all ta steget fulll ul och införa allmän platsanmälan i hela landet. Det är della som man från moderal häll och i den Johan Olssonska molionen har motsatt sig. Man invänder all beslulsunderiagei är otillräckligt och all kosinaderna är för höga.

Försl en erinran om all del frän början varil avsett att lagen skall införas i hela landei: Elt enigt inrikesulskoll uttalade sig i samband med lagens anlagande för aU så skulle ske med hänsynslagande till de erfarenheter man gjorde vid en på försök bedriven lillämpning i vissa län.

Som utskollsmajoritelen konstaterar har lagen nu i successivi ökad omfatining prövats i drygt tre år. Verksamheten har följts kontinueriigl. Erfarenhelerna är goda, och några egentliga nackdelar har inte kunnal påvisas. Med anledning av invändningar mot kostnadsstegringar för all lagen införs i ålersläende delar av landei bör erinras om all lagen i prakliken redan

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

ADB i arbetsförmedlingen, m. m.

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

ADB i arbetsförmedlingen, m. m.

läcker större delen av det samlade plalsulbudet i landei. I försökslänen ingår nämligen samtliga tre storstadslän, som ensamma svarar för hälften av de lediga platserna.

Vad särskill kostnadssidan belräffar påpekas i propositionen att etl genomförande av allmän platsanmälan i hela landei framför alll påverkar utgifterna för all framslälla och distribuera arbetsförmedlingens plalslislor. Dessa listor växer av naluriiga skäl i omfång, om fier lediga plalser anmäls lill förmedlingen. Dessa utgifter är redan i dag betydande, och den utgiftsökning som kan väntas uppslå är begränsad. I framliden kan del bli möjligt alt ersätta dessa listor med etl dalalerminalsyslem. Della är en av de saker man skall pröva vid modellkontoren i Södermanland. Alt hell avskaffa listorna är emellerlid något som kan ske först på längre sikt I avvaktan pä del kan del vara anledning alt pröva, om inte kostnaderna för listorna kan sänkas. Den saken har med instämmande av utskottet lagils upp både i proposilionen och i motionen av Erik Hovhammar m. fi.

I den moderala reservaiionen anför man också som elt skäl mot att införa allmän platsanmälan alt arbetsförmedlingarna inle bör tillföras ylleriigare personal för administrativa uppgifter. Del är klart att om fler lediga platser anmäls får förmedlingarnas ordermottagningar mer alt göra. Å andra sidan understryker reservanierna också all verksamhelen måste inrikias starkare pä själva förmedlingsarbetel. Del är dä svårt all förstå all en sådan inrikining skulle motverkas av all arbetsförmedlingarna tack vare den allmänna platsanmälan får elt bälire grepp om del samlade utbudet av lediga plalser. Till del kan läggas ell allmänt rältvisekrav när del gäller all redovisa samtliga platser som står lill förfogande.

Hillills har som nämnts regeringen enligl lagen kunnat bestämma i vilken takt lagen skall införas i landei. I propositionen föreslås en lagändring som skall göra det möjligt all låta AMS avgöra införande av lagen i återstående delar av landet med början den 1 oktober i är.

Utskottet har tillstyrkt all lagen skall införas i hela landei och godtar den i propositionen föreslagna ordningen.

Vpk vill att lagen i etl slag skall bli tillämplig i resten av landei redan frän den I juli i år. Med den inställningen blir del inle aktuellt med någon delegering av beslutanderätten till AMS.

Ulskoltel har ändå inte sett det som praktiskt möjligl all införa lagen i hela landet vid den tidpunkt som föreslås av vpk. Ordermottagningarna på förmedlingskontoren måste hinna organiseras sä att man kan ta emot det ökade antalet anmälningar om lediga plalser. Införandel av allmän plalsanmälan har hillills föregåtts av omfaltande informalion lill arbetsgivarna i resp. län. Även dessa insalser måste förberedas och sällas in vid en lidpunki då de verkligen når mottagarna. Del kan befaras all så inle blir fallel, om del sker i anslutning lill all semesterslängningarna börjar. Av dessa renl praktiska och organisatoriska skäl har utskollel avslyrki vpk:s yrkande om lidigareläggning.

Några ord om propositionens förslag om sökning och bevakningsmalchning av lediga plalser. Försök pågår i begränsad skala. Arbetsförmedlingen

disponerar i dag 20 dataterminaler och bör enligt proposilionen tillföras ytteriigare 70 terminaler, sä all i princip varje distriktskonlor skall ha en terminal. Därtill kommer ell anlal terminaler för den särskilda försöksverksamheten i Södermanland.

Moderaternas reservanter i utskottet yrkar avslag pä regeringsförslaget, och Johan Olsson vill i sin moiion endasl tillstyrka en ulbyggnad med 20 terminaler. Även här anförs kostnadsskäl.

Det är rikligt alt ell fulll utbyggt datasystem är kostnadskrävande och all det i hög grad påverkar förmedlingsarbetet. Det finns en rad frågor som behöver närmare belysas - tekniska systemlösningar och koslnadskonse-kvenser, de verkliga effekterna pä förmedlingens service lill arbetssökande och arbetsgivare etc. Som nämnts bedrivs försöken nu i blygsam skala, och utskottets majorilel har den uppfattningen all försöken bör utvidgas för att man skall få svar pä en rad väsentliga frågor. Del kan påpekas all AMS och statskontoret, som medverkar i försöken, har föreslagit en ulbyggnad med 140 terminalet Det antalel har regeringen prutat lill hälften. Utskottet har den uppfattningen att den av regeringen föreslagna utbyggnaden bör kunna ge möjlighet lill prov i mer realistisk skala än hittills varit fallel.

Med lanke pä de yrkanden om avslag pä regeringens förslag som har framställts i molionen av Erik Hovhammar m. fl. och i moderaternas reservalion i utskottet är det värt att notera alt Bo Turesson i den andra moderalmotionen i huvudsak godtar propositionens förslag. Han vill endast alt tvä av de av regeringen begärda miljonerna skall användas för försök med datoriserade specialförmedlingat Det förslaget är dock varken ulskollsmajorileten eller herr Turessons partikamrater i utskottet beredda att tillstyrka.

Vpk är posilivi lill de utbyggda försöken med ADB-baserad förmedling. Man vill dock att utbyggnaden skall kompletteras med personalförstärkning lill arbetsförmedlingen därför alt man befarar all vissa grupper som handikappade m. fl. behöver "manuell" förmedling i samma ulsiräckning som hittills. Utskottet är överens med vpk om att dataterminalerna inte kan ersätta förmedlarna. De är ell hjälpmedel för förmedlarna. Del är också möjligl alt vpk har rätt i all ADB-tekniken är till större nytta för vissa grupper arbetssökande än för andra. Även i forlsällningen kommer särskill förmedlingssidan alt behöva byggas ul med mer personal. Nu har vpk yrkat all regeringen skall anmodas lägga fram förslag om personalförslärkningar, och ulskoltel räknar med alt regeringen liksom hillills i samband med budgetarbetet lägger fram förslag i den rikining molionärerna önskar.

Lennari Pellersson har väckt en moiion där han vill slryka under vissa synpunkier pä uppläggningen av den fortsalla försöksverksamheten. Bl. a. tar han upp frågan om personalens medinflylande pä systemutformning m. m. Säviii utskollel kan flnna är Lennari Petterssons synpunkier redan tillgodosedda genom vad som anförs i proposilionen i denna fråga och i del praktiska arbeiei inom arbetsmarknadsverket

Vidare anser motionären all del råder en obalans mellan de uppgifter som tas upp om de arbetssökande resp. om arbetsgivarna. Fler uppgifter om

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

ADB i arbetsförmedlingen, m. m.

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

ADB i arbetsförmedlingen, m. m.

arbetsplatserna bör byggas in i det datasystem som kommer till stånd.

Utskollel utgår från all arbetsmarknadsverket i samråd med arbetslagarnas och arbetsgivarnas organisationer närmare prövar vilka uppgifter som bör antecknas för att de arbetssökande skall fä en så allsidig information som möjligt om förhållandena på de arbetsplatser som anvisas. Ell arbelsgivarre-gisler kommer all byggas upp med början i Södermanland i samband med försöken med modellkonlor där. Del kan tilläggas att uppgifter av det slag som motionären tänker sig i datasammanhang kallas "fri text". Datainspektionen har i samband med godkännande av de register som skall läggas upp i Södermanland begärt att man närmare speciflcerar de typer av uppgifter som skall antecknas.

F. n. disponerar arbetsmarknadsverket etl antal dataterminaler. Själva dalordrifien hyrs av en servicebyrå. Vid ell fullt utbyggt syslem blir del aktuellt all skaffa ett väsentligt siörre antal terminaler än man har i dag, och dessutom kommer man sannolikt att skaffa egna datorer. Lennari Pettersson vill i sin motion alt försöksverksamheten skall läggas upp så, alt svensk dataindustri får möjlighel alt konkurrera vid senare upphandling av maskinvara. Även ulskotlel anser alt det är betydelsefullt alt sä sker och utgår från att detla beaklas vid den jämförelse mellan olika syslem som skall ske i den fortsalla försöksverksamheten.

Slulligen framhåller samme moiionär alt framtida cenirala daiorenheter bör lokaliseras pä ett regionalpolitiskl lämpligt sätt Samma uppfattning har emellertid klart deklarerats även frän regeringens sida. Några skilda uppfattningar flnns alltså inle i den frågan.

Bo Turesson tänker sig ell framtida syslem med minidatorer. Utskottet är inle berett all la ställning till den framlida systemutformningen och avstyrker därför yrkandel. Inle heller kan utskottet tillmötesgå önskemålet av samme moiionär om alt man skall öppna möjlighel lill viss lyp av avgiftsbelagd förmedling, baserad pä dataurval av tidningarnas platsannonser. Ulskoltel hänvisar till de snävare restriktioner som finns beträffande avgiftsbelagd förmedling enligt lagen om arbetsförmedling.

Jag har redan berört del förhällandet att arbelsförmedlingskontoren i Södermanlands län enligt proposilionen skall bli modellkontor, där man bl. a. tillämpar datordrift i sä långl möjligt full skala. Försöken tillstyrks av utskottet Vpk har med anledning av dessa försök tagit upp en speciell fräga, nämligen om ulnylljandel av de uppgifter som registreras om de arbetssökande. Dessa uppgifter bör enligl vpk endasl få användas på de kontor där vederbörande är inskrivna. Att så sker är en förutsättning för det godkännande av verksamheten som har lämnats av datainspektionen, som även meddelal föreskrifter om vilka typer av uppgifter som får registreras och om säkerhet och kontroll.

I proposilionen föreslås all de dislriktsnämnder som f n. på försök är knutna till arbetsförmedlingens distriktskonlor skall permanentas och bli en reguljär del av arbetsmarknadsverkets cganisation. Moderaiernas reservanter i utskottet yrkar avslag pä förslaget. Några konkrela skäl för delta slåndpunktslagande ges emellertid inle. Man har en allmänt hällen hänvis-

ning till prövningen av sysselsätlningsutredningens slutbetänkande. Propositionens förslag är väl förankrat i etl parissammansatt beredningsarbete inom arbetsmarknadsverket. Länsarbetsnämnderna, som till en början varit tveksamma till dessa nya organ, har nu svängt om och anser att nämnderna är en värdefull lillgång. Utskottet har sålunda följt propositionens förslag även på denna punkt.

Slulligen beräknas i proposilionen kostnaderna för där föreslagna ålgärder till 23,1 milj. kr. Regeringen föreslår att det anslag som riksdagen har anvisat till arbetsmarknadsservice räknas upp med det beloppel. Utskottet, som helt har biträtt propositionens förslag i sakfrågorna, tillstyrker denna ytteriigare medelsanvisning och avstyrker därmed de yrkanden i anslagsfrågorna som finns i motionerna från moderat- och cenierhåll.

Herr lalman! Med det anförda ber jag att fä yrka bifall till utskottets hemställan på samtliga punkier.

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

ADB i arbetsförmedlingen, m. m.

STEN SVENSSON (m):

Herr lalman! Efter att ha lyssnat till den redovisning som utskottets ordförande lämnat kanjag konstatera alt den kritik som framförts såväl i Bo Turessons motion som i molionen av Erik Hovhammar m. fl. verkligen är berättigad, nämligen att del är elt bristfälligt underlag som det här beslutet skall fattas med utgångspunkt i.

Och det gäller inte enbart den kostnadsmässiga redovisningen. Etl annat exempel är förslaget beträffande verksamheten med modellkontor. Det finns anledning att från tekniska utgångspunkter ställa frågan lill Elver Jonsson: Vilka system är det fråga om och vilka datorer skall installeras i det sammanhanget? Kan vi fl ett besked om delta här i dag?

Om dessa system skall vara provisoriska, hur skall samordning med det totala projekiei ske beiräffande systemutveckling, malerielanskaffning och dalorinstallation? Del är vidare befogat alt ställa frågan varför så mycket personal skall krävas för detta. Måste verkligen försöksverksamheten vara så omfattande?

Till allt detla kommer konstaterandet alt det inte finns en fullständig redovisning i propositionen av någon utvärdering av näringslivets nytta av ADB-ijänsterna inom arbetsförmedlingen. Varför förhåller det sig på det sättet? Inser inle utskottet och dess ordförande all riksdagen därigenom tvingas fatta beslul på alllför lösa grunder?

Det är från många utgångspunkter angeläget att man fortsätter den pågående utbyggnaden av ADB i samband med platsförmedling. Men det måste ändå ske på ett sådant sätt all man har fullständig klarhet beträffande kostnaderna och systemels effekier.

Slulligen sade Elver Jonsson alt vi inte hade motiverat vårt krav pä att förslaget om alt permanenta distriklsarbetsnämnderna skall avslås. Ja, men vi har pekal på det förhållandel att etl enigt arbetsmarknadsutskott ändå har begärt en organisatorisk översyn av hela verket, och då borde ju en sådan här organisatorisk förändring, som man kan skjuta på utan olägenhet, fl vänta

6 Riksdagens protokoll 1978/79:137-138

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

ADB i arbetsförmedlingen, m. m.

tills man kan se de totala effekier som blir akluella med'ledning av översynen.

BO TURESSON (m):

Herr talman! Jag hade inte tänkt delta i den här debaiten, men Elver Jonsson nämnde i samband med min motion, nr 2338, att han ansåg att jag i huvudsak hade anslutit mig lill propositionens förslag. Hans påslående bygger, om jag uppfattade det rätt, på en missuppfattning från Elver Jonssons sida. Det bevisar bara hur svåra problem del härar fräga om och hur svårt del är all tränga igenom del som skrivs och sägs.

Jag lalade lidigare här i kammaren i dag med anledning av socialförsäkringsutskottets belänkande nr 21 mycket kraftigt för milt krav pä att dataservicen skall decentraliseras, att man skall komma bort från de slora centraliserade system som skapar så oändligt många problem och som ofta blir myckel dyrare. Jag har precis samma uppfattning vad gäller dataservicen på det område som vi nu diskuterar. Alldeles särskill för en decentraliseringstanke talar del förhållandel all minidatorerna utvecklas mycket snabbi och ger myckel slora möjligheler lill ell elegant utnyttjande av den här metodiken i ett decentraliserat syslem.

ELVER JONSSON (fp):

Herr talman! Sten Svensson talar om att det råder osäkerhet, och det kan väl vara en riktig iakttagelse. Därför tror jag att del är klokt att utskottet föreslår en begränsad försöksverksamhet, där också statskontoret får vara med och följa upp den verksamhei som skall bedrivas.

Det harju frän moderat håll sagts både här i debatten och i motionerna att del föreliggande förslaget skulle leda lill ökad byråkrali m. m. Till del kan man säga all utskottsmajoriteten inte har lagit en i förhållande till moderaterna motsatt ståndpunkt därför att vi skulle vara för byråkrati. Vi är också emot byråkrati, men vi tror all om man frigör personella resurser frän rutinarbete kan man i större utsträckning använda de resurserna för del egentliga förmedlingsarbetel. Det är ju elt mål också för företrädarna för moderata samlingspartiet. Matchningen ärju bara pä försöksstadiet, och det krävs kanske en viss inkörningsperiod. Som princip anses dock systemet mycket bra.

Sedan kan jag till Bo Turesson säga all vissl är del rikligt att det här är svårt. Det visar kanske det faktum att inle ens herr Turessons partikamrater i alla delar har följt upp herr Turessons yrkanden. Det kanske möjligen kan ge en fingervisning om att vi inte kunnat bli övertygade av de argument som framkommit i den Turessonska motionen. Därför har vi avstyrkt den.

totala projektet beträffande systemutveckling, malerielanskaffning och dalorinstallation. Dessulom ställde jag ytterligare två konkreta frågor. Elver Jonssons lystnad på denna punkl lyder på all vi har rätt i vår kritik. Därför är det en logisk konsekvens att avvisa regeringens förslag på den här punklen.

BO TURESSON (m):

Herr lalman! Elver Jonssons konstaterande att mina partivänner i utskottet inte har följt upp min moiion är rikligt. Det kan naturiigtvis också vara ett bevis för hur svårt det här är Jag begär inte alt man skall kunna genomskåda dessa mycket invecklade tekniska problem på den korta tid som står till buds vid en utskottsbehandling av elt ärende. Därför känner jag mig inle särskilt irriterad över alt min moiion inle har följts upp. Själv harjag sysslat med de här frågorna i 25-30 är, så jag anser mig ha någon liten kompetens att kunna bedöma olika system.

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

ADB i arbetsförmedlingen, m. m.

ELVER JONSSON (fp):

Herr lalman! Vi har inte betvivlat Bo Turessons kompetens i och för sig. Vi har däremot inle blivit övertygade om att argumenten i den aktuella motionen skulle leda till ett tillstyrkande av motionen.

Sten Svensson tycker inle att han flr besked i de konkrela frågorna. Jag kan då ändå ge det konkreta beskedet alt utskottet menar att vi skall vara obundna närdet gäller vilket system vi skall ha framöver. Det ärell skäl till att man t. v. skall ha de här datorerna på hyrbasis; vi vill inte i dag binda oss för något framtida system.

Jag vill upprepa vad jag lidigare sade: Det här är en begränsad försöksverksamhet som bl. a. statskontoret är med och följer upp. Den måste självfallet kontinueriigl utvärderas. Både riksdagen och regeringen har anledning att framöver göra en förnyad prövning.

STEN SVENSSON (m):

Herr lalman! Med anledning av del svar som Elver Jonsson nu presterade kan Jag återigen konstatera att vi skall anslå så här mycket pengar till en mycket omfattande och dessulom personalkrävande försöksverksamhel ulan alt fl konkrela besked avseende syslem, vilka datorer det är fråga om saml hur samordningen skall ske med del totala projektet när det gäller systemutveckling, materialanskaffning och datorinstallation.

Vi menar att man inte skall anslå några medel förrän man har skaffat sig ett ordentligt beslutsunderiag. Jag är övertygad om att de idéer och synpunkter som Bo Turesson har redovisat i sin motion också kan bli föremål för övervägande i det sammanhanget. Vi har i reservationen inte på något sätt tagit avstånd från hans motion - vi anser aU den innehåller värdefulla idéer som kan beaklas i det fortsatta arbete som blir möjligt att göra om man följer reservanternas förslag.

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

ADB i arbetsförmedlingen, m. m.

Mom. 1

Proposiiioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av Filip Fridolfsson och Sten Svensson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Sten Svensson begärt votering upplästes och godkändes följande voieringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i

betänkandet nr 34 mom. 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 1 av Filip Fridolfsson och

Sten Svensson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då Slen Svensson begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 240

Nej- 49

Avstår - 2

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 2339 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Jörn Svensson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposiiion:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemslällan i

betänkandet nr 34 mom. 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil molionen nr 2339 av Lars Werner m. fl. i

moisvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat förja-propositionen. Då Jörn Svensson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 279 Nej - 13

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottels hemställan, dels reservationen nr 2 av Filip Fridolfsson och Sten Svensson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Sten Svensson begärt voiering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbelsmarknadsutskollels hemslällan

i belänkandet nr 34 mom. 3 röstar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservaiionen nr 2 av Filip Fridolfsson och

Sten Svensson.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då Sten Svensson begärde rösträkning verkställdes voiering med omrösiningsapparat Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 245

Nej - 46

Avslår - I

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

ADB i arbetsför-medhngen, m. m.

Mom. 4

Propositionergavs på bifall lill dels utskottets hemslällan, dels molionen nr 2339 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Jörn Svensson begärt voiering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemslällan i

betänkandet nr 34 mom. 4 röstar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil motionen nr 2339 av Lars Wemer m. fl. i

motsvarande del.

Ja - 278 Nej - 14

Mom. 5-10

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. Il

Proposilionergavs på bifall till dels utskottets hemställan,dels motionen nr 2339 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Jörn Svensson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemslällan i

betänkandei nr 34 mom. II röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 2339 av Lars Wemer m. fl. i

motsvarande del.

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

Vissa pensionsfrågor

Ja - 279 Nej - 13

Mom. 12

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 13

Proposiiioner gavs på bifall lill dels ulskollets hemställan, dels reservationen nr 3 av Filip Fridolfsson och Sten Svensson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Sten Svensson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemslällan i

betänkandet nr 34 mom. 13 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av Filip Fridolfsson och

Slen Svensson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då Sten Svensson begärde rösträkning verkställdes voiering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 245 Nej - 47

Mom. 14

Utskottets hemställan bifölls,

§ 24 Föredrogs

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1978/79:35 med anledning av propositionen 1978/79:148 angående beslut

fattade av internationella arbetskonferensen år 1978 vid dess sexliofiärde

sammaniräde

Utskottets hemställan bifölls.

Regeringen hade i proposilionen 1978/79:156 (budgetdepartemenlet) efter föredragning av statsrådet Marianne Wahlberg föreslagil att riksdagen skulle

1. godkänna de grunder för en ändrad reglering av pensionsrätlen för personalen vid teater- och musikinslitutioner m. fl. som förordats i proposilionen,

2. bemyndiga regeringen all vid exportkreditnämnden inrätta en ordinarie Ijänsl som generaldirektör med beteckningen p,

3. bemyndiga regeringen alt beslula om tilläggspension enligt vad som förordals i propositionen.

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

Vissa pensionsfrågor

PER-ERIC RINGABY (m):

Herr talman! De moderata ledamölerna i arbetsmarknadsutskottet har i betänkandet nr 36 skrivii etl särskilt yttrande som jag gärna vill göra några kommentarer lill.

Utan tvivel är vi alla helt ense om att statens allmänna tjänstepensions-reglemente från 1959, som fortfarande gäller, är elt myckel invecklat och krångligt dokument Vi moderater tycker ocksä att det sedan länge är dags alt göra en översyn av reglementet och framför allt se på hur de äldre statspensionärernas situation ter sig i dagsläget. Jag hoppas alt fler av kammarens ledamöier än vi moderaler tycker sä. Det finns nämligen myckel slarka skäl lill det.

Förbällringar av reglementet har under åren av och lill genomförts. De för statstjänstemannen negaliva samordningsreglerna har förbättrats. Dyrorts-syslemet har avvecklats. En del lönetillägg, som lidigare inle gav pensions-rätt, ger sådan pensionsrätt i dag. Vidare har systemet med pensionsunderlaget, beräknat på de fem senaste tjänsteårens medellön, ersatts med del senasle årels slutlöneklass. Vidare har livräntorna förbättrats, och framför allt infördes 1971 en anknytning av statspensionerna till basbeloppet

Inte förrän 1975 blev alltså statspensionerna jämställda i detta avseende med folkpensionen och ATP.

Med tillfredsställelse kan Jag konstatera all del mesta av dessa förbättringar genomförts efter molionsvis framförda förslag frän moderata samlingsparti-

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

Vissa pensionsfrågor

et. Tyvärr har dock inte de äldre statspensionärerna blivit delaktiga i dessa förbättringar, vilket gör alt skillnader i pensionsförmåner på upp till 25 % förekommer mellan nyare och äldre pensionärer som haft samma tjänsteställning. Del är de äldre som kommer i kläm. Denna skillnad konstaterades redan 1973 av statens avtalsverk, nuvarande statens arbetsgivarverk.

Orättvisan kvarstår ocksä efter anknytningen av statspensionerna lill basbeloppet, och den finns även i de allra lägsta löneskiklen. Vid löneförhandlingarna 1969 genomfördes på initiativ av centerpartiet etl kronpåslag i stället för procenlpåslag för stalstjänarna. Centerpartiet, och även socialdemokraterna, ansåg alt procenlmodellen gynnade de högre inkomstlagarna. Delta medförde emellertid även att pensionerna för statstjänstemannen höjdes med kronpåslag, vilket fick en förödande effekt, eftersom statspensionen är en komplementpension lill folkpensionen. Den negativa effekten beror, enkelt uttryckt, på all folkpensionen är knuten till basbeloppet, vilket gör att denna pension stigit myckel kraftigt, medan statspensionen med sina kronpåslag stigit mycket sakta. Detta har medfört alt den slalliga komplelteringspensionen, alltså skillnaden mellan folkpension och statspension, blivit mindre och mindre. En statspension som 1969 var 100 % större än folkpensionen, blev 1973 bara 75 % siörre än folkpensionen.

Denna orimliga modell tillämpades i fem är innan den togs bort, men eftersläpningen finns Ju kvar på sin nuvarande nivå, även efter basbelopps-anknytningen 1975.

Ärade kammariedamöter! Vi mäsle väl alla vara helt eniga om att del inle kan vara riktigt att somliga slatstjänare flr pension på 65 % av de senasle fem årens medellön medan andra flr 65 % på slutlönen. Inte heller kan det vara riktigt aU 12 års privat tjänst efter I.ex. 30 års statstjänst inle nämnvärt påverkar den statliga pensionen. Del kan heller inte vara rätt all en del äldre statspensionärer fortfarande är lästa pensionsmässigt vid den gamla dyrorts-graderingen.

Vi moderaler lycker dämtöver att en representant för statspensionärerna borde ha säte och stämma i den 1975 inrättade ijänslepensionsnämnden.

Hert lalman! Jag vet myckel väl all statens allmänna tjänsiepensionsreg-lemenie är en produkt av förhandlingar mellan staten och de statsanställdas organisaiioner. När reglementet antogs 1959 förutsattes dock bl. a. alt en viss följsamhel skulle råda mellan löner och pensioner - men så har del inle blivit.

Orsaken till att de moderata ledamöterna i arbetsmarknadsutskottet bara har avlämnat ett särskilt yttrande är att utskottet ansett en översyn av tjänstereglementet och de äldre statspensionärernas förhållanden vara en avtalsfråga och en fråga för riksdagens lönedelegalion. Ja, visst är det en avtalsfråga, men staten - regering och riksdag - har också ett ansvar som arbetsgivare, vilket i praktiken utövas av statens arbetsgivarverk. Staten och dess arbetsgivarverk kan självfallet, tillsammans med de anställdas organisationer, initiera en översyn av pensionsreglementel och de äldre pensionärernas situation.

En sådan översyn föreslår jag och en del moderata kamrater i motionen

ELVER JONSSON (fp):

Herr lalman! Per-Eric Ringaby sade alt det kan vara svårt att överblicka det ärende som vi nu diskulerar. Jag lycker alt han vältaligt har givit exempel pä detla.

I slutet av sitt anförande kom Per-Eric Ringaby in på inflytandefrågor och vem som gör vad. Jag vill i det sammanhanget bara erinra om vad vi har sagt frän utskottets sida, nämligen att riksdagen inte skall handlägga denna typ av frågor utan att frågorna skall handläggas av riksdagens lönedelegation. Det har vi slagit fasl flera gånger, och del är en ståndpunkt som utskottets ledamöter är överens om.

Herr talman! Jag ber endast all få yrka bifall lill hemställan i arbetsmarknadsutskottets betänkande nr 36.

Överiäggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Utskottets hemslällan bifölls.

Mom. 2

Proposilionergavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1561 av Per-Eric Ringaby m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Per-Eric Ringaby begärt votering upplästes och godkändes följande voieringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbelsmarknadsulskoltets hemslällan i

belänkandet nr 36 mom. 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1561 av Per-Eric Ringaby

m.fl..

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat förja-propositionen. Då Per-Eric Ringaby begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 226

Nej - 38

Avslår - 5

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

Planering, planläggning och byggande

§ 26 Planering, planläggning och byggande

Föredrogs civilutskottets betänkande 1978/79:30 med anledning av vissa motioner om planering, planläggning och byggande.

I detta belänkande behandlades motionerna 1978/79:301 av Pär Granstedt m. fl. (c),

1978/79:396 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari såviit nu var i fråga föreslagils alt riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna all aviserat förslag till ny byggnadslagstiftning bl. a. borde utgå från att de boende eller eljest berörda boendeintressen skulle ha etl avgörande inflytande över utformningen av bostäderna och närmiljön (yrkandet 5),

1978/79:488 av Maj-Lis Landberg (s) och Per Olof Håkansson (s), såvitt nu var i fråga (yrkandel 2),

1978/79:778 av RolfHagel (apk) och AlfLövenborg(apk),vari såvitt nu var i fråga föreslagils alt riksdagen hos regeringen hemställde om sådan ändring av byggnadslagstiftningen att kommunernas möjligheter alt få lillgång lill lämpliga lokaler för barnslugeändamål väsentligt förbättrades,

1978/79:781 av Marianne Karisson (c),

1978/79:782 av Marianne Karisson (c),

1978/79:788 av Olof Palme m. fl. (s), vari såviu nu var i fråga hemställts att riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna att riksdagen borde föreläggas förslag till lag om ändring i byggnadsstadgan som främjade planläggning frän social bosladsförsörjningssynpunki i enlighet med vad i molionen anförts (yrkandet 3),

1978/79:799 av Lars Werner(vpk), vari föreslagits all riksdagen uttalade alt planering av etl lillräckligt anlal barnslugeplatser vid ny- och ombyggnad av bosläder borde vara en förutsättning för godkännande av stadsplan resp, tillstånd till sanering,

1978/79:1575 av Arne Fransson m, fl. (c),

1978/79:1584 av Marianne Karisson (c),

1978/79:1585 av Ralf Lindström m. fl. (s).

förnyelseverksamhelen,

2. att riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna all elt ökat brukarinflytande i förnyelseverksamhelen borde läggas lill grund för fortsatta ålgärder,

3. att riksdagen hos regeringen begärde utredning och försöksverksamhel beträffande en effekiivare organisation av förnyelseålgärder genom ombygg-nadsförrällningar,

1978/79:1604 av Lars Ulander m. fl. (s), vari hemställts all riksdagen hos regeringen skulle anhålla alt de ålgärder som anvisades i molionen vidiogs i syfte att öka säkerheten vid arbele på tak,

1978/79:1669 av Gösta Bohman m. fl. (m), såviii nu var i fråga (yrkandel 7),

1978/79:2089 av Kjell Maltsson m. fl. (c), vari såviii nu var i ftåga hemställts att riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna

1. alt sådana riktlinjer borde ges för den kommunala översiktliga planeringen som främjade utvecklingen av de mindre orterna och landsbygden,

2. all kommunerna borde tillhandahållas ytteriigare underiag och anvisningar för en planering enligl vad i motionen anförts,

4. all riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna att åtgärder
snarasl borde vidtas för all - utöver vad i hemslällan under 1 och 2 angetts -
främja en utveckling av de mindre orterna och landsbygden enligl vad i
motionen anförts,

1978/79:2090 av Jan-Ivan Nilsson (c) och Svea Wiklund (c), vari hemslällls alt riksdagen beslulade som sin mening ge regeringen till känna att den ånyo borde pröva formerna för en ökad samordning mellan statliga myndigheter och organisationer för alt bättre kunna la till vara och förmedla erfarenheter lill kommunerna i planerings- och bebyggelsemiljöfrågor,

1978/79:2092 av Hans Nyhage (m) och Maj Pehrsson (c),

1978/79:2094 av Karl Erik Olsson (c),

1978/79:2096 av Per Petersson m. fl. (m),

1978/79:2130 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari föreslagils att riksdagen beslulade all hos regeringen hemställa om förslag till riktlinjer för all lillgodose behovet av lek- och idrottsulrymmen vid ny- och ombyggnation av förskolor, skolor och bostadshus.

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

Planering, planläggning och byggande

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

Planering, planläggning och byggande

2. beiräffande utgångspunkter för förnyelseverksamheten m. m. all riksdagen skulle avslå molionen 1978/79:1591,

3. beiräffande landsbygden och de mindre orterna all riksdagen skulle avslå molionen 1978/79:2089, yrkandena 1, 2 och 4,

4. beträffande samordning mellan statliga myndigheler m. fl. alt riksdagen med anledning av molionen 1978/79:2090som sin meninggav regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. beiräffande bygglagarbelels allmänna inriktning alt riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1669, yrkandet 7,

6. beträffande regler för effekiivare plangenomförande att riksdagen skulle avslå molionen 1978/79:488, yrkandel 2,

7. beträffande ytteriigare bostadsbyggande på vissa jordbruksfastigheter all riksdagen skulle avslå molionen 1978/79:2096,

8. beträffande planläggning från social bosladsförsörjningssynpunki, m. m. all riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:788, yrkandel 3,

9. beträffande barnstugor att riksdagen skulle avslå moiionerna 1978/ 79:778, såvitt avsäg byggnadslagstiftningen, saml 799,

10. beiräffande lek- och idrottsulrymmen att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2130,

11. beiräffande byggnadslov för stat och landsling att riksdagen skulle avslå molionen 1978/79:1575,

12. beträffande besvärsräll för hyresgäster m. fl. att riksdagen skulle avslå molionen 1978/79:301,

13. beiräffande ortsbefolkningens inflytande i bevarandefrågor all riksdagen skulle avslå molionen 1978/79:781,

14. beiräffande beslutanderätt för kommundelsorgan all riksdagen skulle avslå molionen 1978/79:782,

15. beiräffande de boendes inflyiande, m. m. alt riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:396, yrkandet 5,

16. beiräffande besvärsräll över framslällning om byggnadsförbud m. m. att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1584,

17. beträffande kommunal ekologisk expertis alt riksdagen skulle avslå molionen 1978/79:2094,

18. beträffande skyddsanordningar vid takarbeten alt riksdagen med anledning av motionen 1978/79:1604 som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anförl,

19. beiräffande handikappanpassning av allmänna lokaler att riksdagen skulle avslå molionen 1978/79:1585,

20. beträffande normer för inbrottsskydd att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2092.

2. beträffande utgångspunkter för förnyelseverksamheten, m. m.

av Kjell Mallsson, Sven Eric Åkerfeldl, Anna Eliasson och Elvy Olsson (samtliga c) som ansell all utskottet under 2 bort hemställa

all riksdagen med bifall lill motionen 1978/79:1591, yrkandena I och 2, och med anledning av samma moiion, yrkandet 3, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

3. beiräffande landsbygden och de mindre orterna

av Kjell Mattsson, Sven Eric Åkerfeldt, Anna Eliasson och Elvy Olsson (samtliga c) som ansett att utskollel under 3 bort hemställa

alt riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2089, yrkandena 1, 2 och 4, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anförl,

4. beträffande samordning mellan slalliga myndigheler m. fl.

av Per-Erik Nisser (m), Karin Ahriand (fp), Rolf Dahlberg (m) och Eric Rejdnell (fp) som ansett att ulskotlel under 4 bort hemställa all riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2090,

5. beiräffande planläggning från social bostadsförsörjningssynpunkt,
m. m.

av Per Bergman, Oskar Lindkvist, Lars Henrikson, Thure Jadestig, Maj-Lis Landberg, Magnus Persson och Roland Brännström (samtliga s) som ansett all utskottet under 8 bort hemställa

alt riksdagen med bifall lill motionen 1978/79:788, yrkandet 3, som sin mening gav regeringen lill känna vad i molionen anförts i moisvarande del.

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

Planering, planläggning och byggande

PER BERGMAN (s):

Herr talman! Den fråga som jag tycker är intressantast i civilutskotiels belänkande nr 30 finns beskriven i reservaiionen 1. Jag ber redan frän början, för all undvika olycksfall i arbetet, all fä yrka bifall lill reservaiionen I liksom lill reservationen 5 och i övrigt lill utskottets hemslällan.

Delta är etl förvirrande belänkande, för del är väl ingen som slår för helheten i del. Del blir en egendomlig ringdans om vi skall bemöta varandras inlägg i denna diskussion. Jag skall bara säga några ord om reservaiionen 1.

Den berör en fråga som vi har haft uppe lidigare i riksdagen - för etl är sedan och lidigare under della är - men den frågan har blivit misshandlad och förbisedd i diskussionen. Vi har lagil upp frågan om hur den forlsalla samhällsplaneringen bör greppas för att vi skall kunna få ut del mesta möjliga av den delen av vår verksamhei.

Vi har haft en mycket häftig expansion i förorterna med en massiv bebyggelse, viss förslumning med inslag av punktsanering i cenirala delar av våra samhällen och däremellan någol slags ingenmansland, som inle varil lill

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

Planering, planläggning och byggande

någon siörre glädje. Del lillsiändet har haft sin naluriiga förklaring, men när man ser del tycker man all någonting bör göras åt del.

Man har åtgärdat litet grand. Bl. a. har man försökl fl in ett bältre socialt liv i förorterna och försökt sanera lägenheter, bostadshus och vissa bostadsmiljöer i tätorterna. Men något riktigt grepp över det hela har man inte tagit

Samtidigt har vi ställt många nya krav på samhället. Vi har ställt krav på elt annal socialt liv, pä hänsyn lill olika förhållanden såsom handikapp och även på viss resurshushållning - vi anser all vi bör vara sparsamma med vår ekonomi, vår mark och vär energi. Och energifrågan gjorde alt vi för etl år sedan log upp en diskussion i samband med förslaget till energihushållning. Då sade vi oss alt det inte är sä stor idé alt planera bara för energihushållning eftersom vi har sä mänga andra krav. Vi hade då börjat få intresse för en annan markhushållning. Den goda jorden, som nu alla vet vad det betyder, släller ju myckel stora krav på ulnylljandel av de markresurser som vi har lill vårt förfogande för samhällsbyggande. Del hade ocksä ställts krav pä all man skulle utnyttja befintliga resurser i form av gator, vägar, vatten, avlopp och el och annat sådanl. Och inle minst fanns del krav beiräffande försörjningen med värme i värt samhälle.

Del gällde då all på ett vettigt sätt greppa över hela frågan pä en gång och inle bara plottra med den. Det ställde nya krav på oss därför all de gamla finansierings- och regleringsmöjligheter som vi hade var anpassade för speciella behov. Men det samlade greppet borde man ta, och vi krävde då att dessa frågor skulle utredas genom ett iniiiativ från riksdagens sida.

Nu blev det inte så, därför att man sade nej under trepartiregeringens tid. Dä passade det naturligtvis inte med initiativ utifrån. Det ärju oftast på det sätlel. Del går ibland prestige och litet snålhet i det politiska arbetet. Det gör del naluriiglvis hos alla - del är jag medveien om - men man märker det väldigl mycket när man blir ulsall för del själv. Så skedde även när vi behandlade bostadsförsörjningen, och då blev vi om möjligt ännu snorkigare behandlade av våra ärade kolleger i ulskotlel, och våra förslag avvisades.

Men sä fick vi dä-gudskelov, höll jag pä all säga, men del är rätt underligt all del skall vara så - en promemoria från elt par generaldirektörer, nämligen planverkels generaldirektör Lennart Holm och bosiadsslyrelsens generaldirektör. De skrev tillsammans en promemoria som de lämnade över till bostadsdepartementet Där krävde de en översiktlig bedömning med precis det grepp pä frågan som vi försökl ultrycka i motionerna förta året och i år och som också finns uttryckt i vår reservalion nu. Del kan ni kontrollera, för nu finns promemorian offentliggjord i utskottsbetänkandet. Det är samma tankar där som vi fört fram. Och det är inle så konsligl. Framför alll Lennart Holm, som deltagit myckel i debaiten i samhällsangelägenheter och planeringsfrågor, harju både i skrift och i föredrag uttryckt dessa tankat Del är ingenling som vi har hittat på - ingen vill ta ål sig den äran. Men vi log i varje fall initiativ till alt tankarna skulle fl poliliskl genomslag och tas upp i pariamentariski sammanhang. Och del gjorde vi för ell årsedan, men del fick ingen effekt

Den här promemorian har lagits upp i departementet. Del har föranlett bostadsdepartementet all - i översikten i departementets bil. 16 lill budgetpropositionen, på s. 11 - la upp dessa synpunkier och lala om alt det skall göras en problemanalys av frågorna, men ulan all ange all del är generaldireklörerna som har tänkt till och stört sinnesron där uppe.

Nu har vi alltså filt någon form av ullryck för all regeringen tänker och vill göra någonting, även om det inte är sagt vad regeringen kommerall tänka och hurden kommerall arbeta. Vi harockså filten cenlerparlimotion med inslag av del som vi motionerat om lidigare. Delta tillsammans har gjort att ulskoltel nu på elt finuriigt säll lyckais ena sig om att vi skall föreslå riksdagen att lillsätta en beredning för dessa frågor. Vi säger också all man redan från början bör la in pariamenlariker i programarbetet. Vi är alltså eniga, och därför skall vi vara nöjda och glada. Den som läser beiänkandei blir naturligtvis förvånad och frågar sig vad man har enats om i sak. Det står inte sä mycket skrivel om detla, ulan det mesta kan läsas mellan raderna. Då kommer vi in på vem som har sagt vad och när det har sagts, osv. Vi får vara nöjda med den här översynen. Jag hoppas all vi får ell malerial som ger oss underlag för att få fram planeringsmetoder, finansieringsmetoder och för all hitta andra vägar, så att våra samhällen framdeles kan få en annan karaklär och sä alt vi kan utnyttja resurserna på elt modernt och ändamålsenligt säu.

Reservaiionen 5 har elt annal innehåll. Där las en fråga upp som väckies 1975 av bosladsutredningarna. Byggnadslagen borde, menade man, bl. a. syfta till en social bostadspolitik. Man skulle planera med sikte pä en social bostadsförsörjning. I byggnadslagen finns många andra målformuleringar, t. ex. beiräffande energi saml vatten och avlopp. I utredningarna tyckte vi all del här var viktigt, och vi lämnade konkreta förslag med lagtexter osv. Sedan har vi försökt följa upp detla i riksdagen, eftersom del aldrig kom någon proposilion. Vi har fått avslag, och man har sagt alt det här ingår i arbetet med byggnadslagstiftningen. Det kommer snart, man skall inle ändra på byggnadslagen, har det hetat.

Men nu förhåller det sig ju så, all byggnadslagen kan ändras när det är av betydelse för få människors vardagliga arbete. Man skall vara försiktig för det beiyder myckel för människor ule i landet som kommer i konlakl med byggnadslagen. Men här gäller del bara att ange ell mål för vår byggnadslagstiftning, så att kommunalmännen och planerarna ute i landet tänker på detla. Några andra berörs inle av del här. Därför borde saken vara enkel. Del vore märkligt om inle den nya byggnadslagen - när den nu kommer, del vet vi ingenling om, del kan dröja många år- innehöll dessa bestämmelser Det vore konstigt om man skulle bortse från de här sakerna vid den lidpunklen. Därför lyckerjag alt man borde kunna vara så generös all man beställde den här ändringen. Vi får Ju i propositioner förslag om de mest egendomliga ändringar av byggnadslagen. Man talar om krångel, men man krånglar själv lill del hela myckel mer. Det är emellertid en annan sak som vi kanske får tillfälle att diskulera vid etl annat tillfälle. Det viktiga är emellerlid att det här

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

Planering, planläggning och byggande

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

Planering, planläggning och byggande

förslaget inte stör någon människa. Det ger bara en anvisning om vart man bör syfta och krånglar inle till någonting. Därför lyckerjag alt det hade varit generöst, om man hade sagt all man kan genomföra della.

Jag yrkar, som sagt, bifall lill reservalionerna I och 5 och i övrigt bifall lill utskottets hemslällan.

SVEN ERIC ÅKERFELDT (c):

Herr lalman! När del gäller byggandet vet vi alla all det under 1960- och 1970-talel mest blev fråga om nyexploateringsverksamhel, trols att alla partier gjorde vällovliga ansatser för all få lill stånd en ökning av byggnadsbeståndets sanering. I vida kretsar är man nog rätt enig om att 1980-lalet måste medföra en annan syn pä de här frågorna. En siörre del av ombyggnaderna mäsle avse sanering. Del finns många skäl härtill, men ell av de främsta är alt vi är tvungna alt ta till vara del kapital och andra mera imaginära värden som ligger i de befinlliga boendemiljöerna.

Den äldre byggnadsmiljön fär inle ses som ell hinder utan som en resurs som vi har alt ändra i takt med människors ändrade krav på sina miljöer. Vi har från centern i motionen 1591 utvecklat de här frågorna, och vi harockså följt upp dem i reservaiionen 2 lill detta betänkande. Som Per Bergman sade alldeles nyss är vi i slora stycken eniga med socialdemokraterna, men det finns vissa skiljakligheler mellan deras reservation och vår skrivning, som jag i det följande skall ta upp.

I socialdemokraternas reservalion delar man i slort vär uppfattning, och man vill ha en utredning. Det är vi alltså eniga om. Från cenlerns sida vill vi dock med utgångspunkt i molionen redan nu lägga fasl vissa fömlsättningar för utredningen. Ålgärder som spänner över etl myckel brett fäll måste nu möjliggöras, t. ex. genom ändrade regler. Vi vill ha möjligheter till ökad stimulans genom nya låneregler och genom råd och anvisningar från centralt håll lill kommunerna.

Del här mäsle innebära all saneringsverksamheten fåren vidare syftning, t. ex. i så måtto all även myckel enkla åtgärder skall kunna vidtas inom ramen för sanering. Ålgärderna skall ocksä kunna vidtas som ell led i en successiv omvandling av byggnadsbeståndet. Det får naturiigtvis inte innebära att man frångår reglerna i saneringslagen om lägsta godlagbara standard i flerfamiljshus.

En annan utgångspunkt för oss är att verksamheten måste omfatta alla miljöer. Även små orter och rena glesbygder måste omfattas. Inte minst viktigt är det att se om del glesbebyggelsekapilal vi har - t. ex. genom en komplettering som kan syfta lill all trygga en elementär serviceförsörjning. I de genuina glesbygderna är elt sådant självklart servicekrav som alt man skall ha skola och affär inom rimligt avstånd inle alla gånger uppfyllt, och i många bygder är man på väg all mista denna service.

Del finns i dag fiera hinder för en saneringsverksamhel bedriven så som vi föreslär, t. ex. de krångliga låneregler vi hat Administrationen av lånen är inle heller särskill enkel. Vi har en byggapparat som under decennier har varit inriktad på i stort sett endasl nyexploalering. Del lar tid att ändra inriktningen

pä den produktionsapparaten.

Vi kan inle heller förneka aU man i de fiesta kommuner har bristande planeringsberedskap när del gäller att omvandla det gamla beståndet.

Vi har också slutligen det förhållandet att brukarna av bostäderna - med nuvarande regler - ofta upplevs som etl hinder för en omvandlingsprocess i stället för vad det borde vara, nämligen en resurs när det gäller samråd kring de här frågorna, som kunde leda fram lill konstruktiva lösningar.

Sammantaget kan vi konstatera att förnyelseverksamhelen aren belydligt krångligare och mer utdragen process än nyexploateringen. Därför måste vi försöka fä bort de flaskhalsar som flnns i processen. I del syftel har vi skisserat elt nytt instrument i vår motion. Vi har skrivii om ell förrättningsinslitul för byggnadsomvandling. Del förrällningsinstilutel har sin förebild i de förrättningar som finns inom andra sektorer av samhället, främst i fråga om lantmäteriverksamheten. Syftel med det skulle vara alt man skulle kunna sammanjämka de olika meningar och krav som gör sig gällande när man aktualiserat den här lypen av ombyggnadsverksamhet. Erfarenhelerna av sådan här förrättningsverksamhet inom de sektorer Jag antydde är sammantaget mycket goda. Ett genomförande av vårt förslag skulle kunna innebära att iniiiativ kan las av såväl ägare som brukare av fastigheterna. Det skulle leda till att man efter elt ansökningsförfarande tillsatte en förräUningsman, och det hela skulle -efter en serie samråd - utmynna i elt ombyggnadsbeslul, som skulle vara detaljerat i alla avseenden. Del beslutet skulle ha en viss rättsverkan och naturligtvis kunna överprövas i likhet med andra förrätl-ningsbeslut. Vi menar att man genom försöksverksamhet, till att börja med i mindre omfattning, skulle kunna skaffa erfarenheter för att gå vidare på denna väg, vilket vi tror skulle vara etl bra bidrag till att fl fart på saneringsverksamheten.

Vi anser att detla måste prövas nu, eftersom samhällets hjälpmedel i dag inle är effekliva. Man har ofta att forcera en mur av motstånd, inte bara från ägare utan också från brukare och andra intressenter. Det nya institutet måste vidare kombineras med bygg- och låneregler, som görs så fiexibla att de medger jämkningar med hänsyn till husens egenskaper och de krav som brukaren och ägaren ställer i olika situationer

Dessa olika utgångspunkter har vi sammanfattat i reservationen 2. Vi anser att ell utredningsarbete som bedrivs i enlighel med dessa riktlinjer skulle få en mer konkret inriktning och därför snabbare skulle avsätta resultat, som kan omsättas i beslut i riksdagen, något som är hell nödvändigi för all denna verksamhet skall kunna gä vidare.

I reservationen 3, som gmndar sig pä vår motion nr 2089, vänder vi oss huvudsakligen mot den tillämpning av den fysiska riksplaneringens riktlinjer som flu breda ut sig på mänga håll i landei. Vi vill slå fast alt det är fråga om riktlinjer, inte om bindande beslut i de enskilda fallen. I dessa skall nu gällande byggnadslagstiftning vara gmnd. Vi menar att denna lagsliftning medger undantag frän t. ex. kommunöversiklen. Denna uppfaltning omfattas ocksä av utskottets majoritet Vi har däremoi kunnal konstatera all den inle alllid är sä klart företrädd i landets kommuner.

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

Planering, planläggning och byggande

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

Planering, planläggning och byggande

Vi anser att det är viktigt att den spridda bebyggelsen får utvecklas och förnyas ungefär i enlighet med vad vi har skisserat i reservaiionen 2. Men del finns hinder även för detta, och de grundas på vissa håll pä osäkerhel om den fysiska riksplaneringens innebörd och om kommunöversikiernas roll i delta sammanhang.

Å andra sidan kan man pä andra håll la dessa instmment till inläkt fören av andra skäl avvisande hållning lill en spridd bebyggelse eller lill byggande på mindre orter. I dessa fall åberopar man ofta kommunalekonomiska skäl för sin avvisande hållning. Men vi måste komma ihåg all enligl byggnadslagstiftningen sädana skäl inle ensamma kan fl avgöra om byggande flr ske eller inle. Än mindre får dessa skäl läggas lill grund för riktlinjer i kommunöversikten. Det är viktigt alt den enskildes önskemål i dessa frågor vägs in i mycket hög grad och att planeringsövervägandena såväl översiktligt som i enskilda fall flr grundas på sådana önskemål.

Ulan alt vilja ge avkall pä kommunernas lagliga rätt att planera sin bebyggelse menar vi alt slalen, liksom på andra områden, bör kunna meddela råd och anvisningar, som bidrar lill kunskap och klarhet om vad som ryms inom gällande lagstiftningsram. Del är uppenbart att del har brustit en hel del närdet gäller att föra ul intentionerna bakom lagstiftningen härvidlag. Så kan man t. ex. konstatera att innebörden av ändringen i 5 § byggnadslagen, som behandlar dens. k. glesa tätbebyggelsen och som började gälla den Ijuli 1977, inte tillfredsställande har förts ul i kommunerna. Den oenhetliga praxis som utvecklats lyder pä att så är fallel. Del förhållandet att byggnadslagen allmänt sett är krånglig alt tillämpa gör inle behovet av informationsinsatser mindre.

Slulligen pekar vi i den moiion som vi följer upp i reservaiionen 3 på en rad åtgärder som skulle kunna bidra till all utveckla landsbygden som bostadsmiljö och näringspolitisk miljö. Vi menar all bostaden är den viktigaste komponenten - ulan altrakiiva boendemiljöer ingen attraktiv näringsmiljö. Vi anser ocksä att förutsättningarna för en vidgad näringsverksamhet, nägol som vi i andra sammanhang har uttalat oss positivt om, måste väga tungt när man skall avgöra bebyggelsefrågor på landsbygden.

Därmed, herr lalman, vill jag yrka bifall till reservationerna 2 och 3 och i övrigt till vad utskottet hemslälll.

ROLF DAHLBERG (m):

Herr lalman! I detla betänkande behandlas en mängd skilda frågor rörande planering, planläggning och byggande. Jag ämnar kort kommentera några av de frågeställningar som finns i de molioner som ligger lill gmnd för belänkandet samt de reservationer som är fogade vid detla.

I moderata samlingspartiets partimolion 1108 yrkas bl. a. alt byggnadsrät-ten skall förstärkas, att de långvariga byggnadsförbuden skall avskaffas, att rätten till glesbebyggelse skall stärkas och att slalliga, regionala och kommunala myndigheler skall ge ökad service i byggnadsärenden lill enskilda.

Med hänsyn till att arbeiei med en ny plan- och bygglagsliftning är så långl

framskridet all förslag, enligt vad bosladsministern har framfört, kommer att lämnas inom någon månad har ulskoltel enhälligt avstått från att överväga några särskilda direktiv för arbetets fullföljande.

Av samma skäl har utskollel avstyrkt fiera andra motioner, t ex. molionen 396 av Lars Werner m. fl. I den begärs att de boende eller boendeintressena skall ha etl avgörande inflyiande över uiformningen av bygglagsliftningen. Förslaget framförs alltså i ell för senl skede.

I motionerna 778 av RolfHagel och AlfLövenborg och 799 av Lars Werner tar man upp möjligheterna för kommunerna all bälire planera in barnstugor och barnstugeverksamhel. Molioner med motsvarande syfte har lidigare behandlals i kammaren, och det har då framhållits all dessa frågor beaklas i planverkets råd och anvisningar. Med hänvisning härtill avstyrks motionerna.

Av samma skäl avstyrker utskottet motionen 2130 av Lars Werner m. fl. om förslag lill riktlinjer för att tillgodose behovet av lek- och idrotlsutrym-men.

Den fråga som hittills mest har diskuterats av lidigare talare är frågan om förnyelse inom befinlliga bebyggelsemiljöer. Utskottet har ansett all del föreligger behov av överväganden som kan ge en konkrei grund lill aktiva ålgärder. Per Bergman säger då alt man måste läsa mellan raderna för att få fram vad utskottet egentligen vill. Det protesterar Jag mot. Utskottet skriver, lycker jag, myckel klart Pä s. 11 och 12 i beiänkandei säger ulskoltel: "Regeringen bör därför i nära kontakt med planverket, bostadsstyrelsen och lantmäteriverket klarlägga de skilda behov av kartläggningar, analyser och utredningar som aktualiseras. Det kan inte uteslutas all ett sålunda grundlagt utredningsprogram kan innefatta studier, överväganden och utredningar i skilda former med hänsyn lill de olika ämnesområden som berörs. Det är dock viktigt att etl sådanl ulredningsprogram formuleras så alt de övergripande målen inle skyms och så att sambanden mellan olika insatser inle bryts genom formella gränsdragningar mellan skilda administrativa sektorer. Med hänsyn därtill blir en pariameniarisk medverkan redan i detla programarbete ofrånkomlig."

Del är helt uppenbart alt socialdemokraterna har alla möjligheler all i den pariamenlariska grupp som vi här talar om föra fram de förslag som de har aktualiserat i reservaiionen 1. All vi inle nu har velat binda oss för detla förslag beror på all vi har en regering och elt regeringskansli som normalt handlägger sådana ärenden. Riksdagens skrivning är inte detaljerad i normala fall. Här har man emellertid från socialdemokralisk sida velal fästa detla tillkännagivande för regeringen på pränt, men det har vi inte velal vara med om.

När det gäller reservationen 2 frän centerns ledamöter kan man säga att deras yrkanden går något längre, sä lill vida att de begär att riksdagen i dag skall ta konkrei ställning lill utgångspunkterna för förnyelseverksamhelen. Del skulle, som jag ser det, vara oklokt att på det sället låsa del kommande utredningsarbetet På samma säll som när del gäller socialdemokraliska synpunkter kommer naturligtvis ocksä centern all bli representerad i den

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

Planering, planläggning och byggande

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

Planering, planläggning och byggande

pariamenlariska gruppen och där få möjlighet alt föra fram sina synpunkter.

I reservationen 3 av cenlerns ledamöier i utskottet behandlas frågor som rör främjande av landsbygden och de mindre orternas utveckling. Jag vill gärna säga, herr lalman, all jag delar cenlerns där framförda uppfattning i många av de frågorna. Men all begära att riksdagen, pä del lösa beslutsunderlag som slår lill vårt förfogande i dag, skulle ta konkret ställning till den mängd olika förslag som förts fram i den här motionen, vore säkert inte klokt all göra; del är många faktorer som måste beaklas i det omfaUande arbete som man här har tänkt sig och som också Sven Eric Åkerfeldt har berört i sill inlägg. Därför kan majoriteten i utskottet inle biträda cenlerns yrkande på den punkten, men jag är ganska säker på all dessa frågor ålerkommer hil lill kammaren i andra sammanhang.

I reservationen 4 har ulskollets moderata och folkpartistiska ledamöier reserverat sig mot ulskotlsmajoritetens beslut all föreslå riksdagen all det skall ges regeringen lill känna vad som anförs i betänkandei om behovet av aktiva insatser för en samordning av planerings- och bebyggelsemiljöfrägor med bosiadssociala mål i vid mening.

Riksdagen avslog för ell år sedan en liknande framställning frän socialdemokraterna. Vi reservanter har den uppfattningen att denna typ av,frågor bör handläggas och avgöras av regeringen. Därför har alltså moderalerna och folkparliledamölerna i utskottet skrivit sin reservation 4.

När det gäller reservaiionen 5, slulligen, är del socialdemokraternas moiion nr 788 som ligger till grund för den. Däri begär man all riksdagen skall föreläggas förslag lill ändring i byggnadsstadgan som främjar planläggning frän social bosladsförsörjningssynpunki. Utskollel behandlade frågan i fiol och konstaterade då att det är omöjligt att behandla den isolerad från det slora bygglagarbetei. Utskottet har inle funnit anledning att ändra uppfattning på den punklen, och därför har vi yrkat avslag på framställningen. Socialdemokraterna vill däremot att man redan nu skall la ställning i sakfrågan.

Med del anförda, herr lalman, berjag att fl yrka bifall lill civilutskotiels hemslällan pä samtliga punkter utom punklen 4, där jag yrkar bifall lill reservaiionen 4 av Per-Erik Nisser m. fl.

100

SVEN ERIC ÅKERFELDT (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag är någol förvånad över all herr Dahlberg inte kunde stödja cenlerns reservalion, trots all han säger sig ha en så posiiiv inställning till den. Det enda skälet skulle vara all del är alltför löst framställda yrkanden. Också delta harjag svårt all förslå, eftersom det vi yrkar pä är sådanl som utan större omgång borde kunna effektueras, nämligen alt riksdagen beslutar att man skall utge råd och anvisningar för bättre information och kunskaper ute hos kommunerna, som har att handlägga den här bostadslagstiftningen, och att vi dessulom under punklen 3 i ulskollets hemställan, utöver vad som där i övrigl sägs, vill ha etl uttalande om att man främjar landsbygden och de mindre orterna i enlighet med intentionerna i molionen 2089. Jag lycker inte det borde vara så svårt att gå med pä del. Men det lycks vara så all en bred

majorilel haren positiv inställning lill denna fräga, och så småningom fär vi väl uppleva att man även sluter upp bakom kravei på beslul i frågan.

PER BERGMAN (s) kort genmäle:

Herr talman! Rolf Dahlberg var vänlig nog att for mig läsa upp utskottets text beiräffande den kommande uiredningen och ge sken av all den mellan raderna innehöll vad Jag efterfrågade. Nu är del väl så ibland all man inle lyssnar på sig själv när man läser, och det var det som hände när Rolf Dahlberg var uppe här i talarstolen. Del är precis som Jag sade - här står inle ell enda dugg om vad som skall utredas. Vi vel del, och vi kände trygghet i den vetskapen. Men delta är räll lustigt med tanke pä alt vi harhaft sä mänga diskussioner om den här saken.

Sedan säger Rolf Dahlberg att detla skall regeringen göra, för vi harju en regering. Ja, har videt? En riksdag har vi, del vet vi ju, och den kan fungera-del har dengjorl många gånger. Då skulle vi kunna säga alt delta skall ske. Jag hyser ingen tilltro till all regeringen ulan vär pälryckning gör någoniing i den här frågan. Del räknar Jag alltså med.

Bakom reservaiionen 4, som Rolf Dahlberg lalade om, ligger det enkla faklum att de referensgrupper och delegationer som bildas mellan olika verk och deras tjänstemän äretl otyg. Tjänstemän skall Ju naturiigl och normalt samarbeta med varandra, och de kan bara samarbeta med varandra pä sina arbetsområden. Sädana här delegationer kan fylla en roll om de blir övergripande och kan arbeia på praktiskt tagel vilket område som helst - och del blir de om de sorterar under regeringen. Oavsett vilket slags regering vi har fungerar delegationerna rent administrativt effekiivare på del sättet, om de har vilja att göra någoniing. Men del andra samarbeiei - del är någoniing som egenlligen åligger tjänstemännen redan i de föreskrifter som vi har. Därför är del mer fräga om en liten affisch när man hittar på de här delegationerna. Del andra är underiag för reellt handlande.

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

Planering, planläggning och byggande

ROLF DAHLBERG (m) kort genmäle:

Herr talm.an! Sven Eric Åkerfeldl sade ju själv i sill första inlägg all det är mycket stora frågor som man tagit upp i den motion som ligger lill grund för reservationen 3. Del finns en mängd faktorer som man över huvud taget inte har haft möjlighel alt beakta. Jag tänker t ex. pä ekonomin i detla sammanhang. Hur skall vi lösa frågan om den service som krävs när man bygger vidare och utvidgar i olika ytterområden, i glesbygdsområden osv? Nog måste Sven Eric Åkerfeldl hälla med mig om att del finns en mängd faktorer som man mäsle la hänsyn lill för alt uppnå de i och för sig myckel goda mål som jag också sade att jag var överens med cenlerledamölerna om. Därför lycker vi all det är orimligt all riksdagen skall la ställning i dag i alla dessa frågor.

Per Bergman säger nu att han vet vad som skall utredas. Dessutom kommer denna parlamentariska grupp att finnas, där socialdemokraterna kan få två eller tre ledamöier. Dä finns det väl ingenling all bräka om, menar jag. Vi vel vad vi skall utreda, och vi kommer all få placera ledamöter i den

101

Nr 137 pariamenlariska gruppen, där de kan föra fram våra synpunkter.

Torsdaeen den " Bergman: Regeringen gör ingenting ulan pålryckningat Vore

3 maj 1979 det så, trorjag att den här regeringen skulle göra enormt mycket, fördel är väl

_____________ i alla fall ingen regering som fär påtryckningar från sä mänga häll som den just

Planering, plan- "" "'"''e regeringen.

läggning och byg-

g„ SVEN ERIC ÅKERFELDT (c) kort genmäle:

Herr talman! Del är alldeles riktigt som Rolf Dahlberg säger, all del här är

stora och viktiga frågor, och del slora greppet på frågorna får vi väl ta - som vi

ocksä säger i ulskoUsbelänkandel - i samband med alt man lägger fram

proposilionen om ny bygglag. Det är naturligt att komma tillbaka till detta.

Men kom ihåg all även slora frågor kan man närma sig stegvis, och del är del

vi gör i motionen och i reservationen.

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Vi inom vänsterpartiet kommunisterna anser att alla barn skall ha räll lill en bra barnslugeplats. Det är eu välkänt krav från vpk. Del skall finnas, menar vi, barnomsorg för alla förskolebarn och alla barn i åldrarna 7-14 är.

I samband med nybyggnad och ombyggnad av bosläder och bostadsområden skall tillräckligt antal barnstugeplatser planeras. Och mark måste avsällas för detta ändamål. I en enkät som planeringsgruppen for barnomsorg, som arbetar inom socialdepartementet, har gjort hänvisar kommunerna till främsl Ivå orsaker som hindrar ulbyggnaden av barnomsorg. Den ena orsaken är brisl pä pengar - man har helt enkelt inle råd alt bygga bort daghemsbrislen. Den andra orsaken är att del fallas mark och yta för all över huvud lagel kunna bygga daghem och fritidshem. Därför är del viktigt att kommunerna i god tid planerar för ulbyggnad. För all man skall få en stadsplan godkänd borde man ha reserverat mark för barnomsorgens ulbyggnad. Det finns i dag normer för del antal bilparkeringsplalser som skall finnas i förhållande lill antalet lägenheier i elt bostadsområde, närmare bestämt 1,2 platser per lägenhet eller om det möjligtvis har höjts ända till 1,5 plalser-del ärjag osäker om. Delta gör lågt räknat 30 kvadratmeter för varje lägenhet. Alt folk skall ha bil belraklas som en självklarhet, medan del för kommunala beslutsfattare varje gång förefaller alt vara en lika stor överraskning när del dyker upp barn i bostadsområdena. Om man, herr talman, avsatte 10 kvadratmeter för barnomsorgens ulbyggnad per lägenhet i varje stadsplan skulle förmodligen alla barn få plats rent fysiskt sett inom barnomsorgen. Det visaren beräkning som gjorts i Huddinge kommun. 10 kvadratmeter för varje lägenhet -del är alltså en tredjedel av vad man nu hell automatiskt avsätter för parkeringsplatser i varje bostadsområde.

En planeringsnorm skulle underiätta framförhållningen och planeringen

av barnomsorgens utbyggnad. Men ur utskottets belänkande kan man utläsa

all någon sådan norm inte behövs. Det räcker med de anvisningar och

rekommendationer som planverket utformar. Skulle del kanske t o. m.

102 försvåra planeringen av ulbyggnaden om man hade en planeringsnorm? Vpk

menar all om man skall komma någon vart med ulbyggnaden av barnomsorgen måste konkreta åtgärder vidias. Dels måste kommunerna fä ekonomiska resurser att klara utbyggnaden, dels måste mark och yla avsättas, om del prakliskl skall bli möjligl att bygga daghem och frilids-hem.

Herr lalman! Med detta yrkar Jag bifall lill molionen 799.

Förutsättningarna för barnen i förskolorna all leka och idrolta är dåliga. Hur slora utrymmen har t ex. förskolebarnen för alt kunna lillgodose sina kroppsliga aktiviietsbehov? Och hur väl utbildad är personalen när del gäller att tillgodose dessa behov? Det är elt rimligt krav att förskolebarnen skall ha lika slora utrymmen för lek och idrott som barnen i den obligatoriska skolan, som i och för sig har alldeles för små utrymmen.

En grupp förskolebarn kräver fakliskl inle siörre utrymme i röriigl tillstånd än motsvarande anlal bilar i parkerat tillstånd. Del är, herr lalman, intressant att i olika avseenden gång på gång se hur bilen och bilismen prioriteras och favoriseras i förhällande till barn och barns behov.

Genom att ge förutsättningar för lek och idrott lägger man grunden lill ell friskare liv. Ju siörre utrymmen barnen fär för sina kroppsliga aklivileler, desto lällare blirdel alt undvika negativ konkurrens och tidig lävlingshysleri. För små utrymmen har alltid och kommer alltid all gynna den slarka och hänsynslösa. Det borde vara en självklar rättighet för förskolebarnen aU dagligen 11 leka och idrolta på en väl tilltagen barnvänlig yta.

Barnen i förskolor och i fritidshem måste ges möjligheler all leka och idrolta. Annars kommer vi att få en sjukvärdskris om 50-60 år ulan motsvarighet i historien, eftersom dagens unga växer upp i ell f ö. kroppsfientligt och barnfientligt samhälle. Det är en billig investering för vår framtid.

Med detta yrkar jag bifall till molionen 2130.

Herr lalman! Grundläggande för en social bostadspolitik är att de boende har etl verkligt inflytande över sina boendeförhållanden, på förvaltning och service. Kraven på ökat boendeinflytande har ställts med alll siörre skärpa under senare är.

Dessa krav tar fasta pä flera led i boendet. Del gäller uiformning av och påverkan på den inre boendemiljön. Del gäller gemensamma utrymmen, service och förvallning. Vidare har kraven gällt planering och produktion av bostaden och bostadsområdena. Kriliken mot de begränsade och olillräckliga möjligheterna för hyresgästerna alt bestämma över sina egna boendeförhållanden gäller också i samband med bosladssanering.

Från borgerligt håll har kraven på boendeinflytande och boendedemokraii mötts med förslag om att föra över hyresrätter till bostadsrätter. Del är rikligl all den som äger sin bostad eller som bor med bostadsrätt i dag har elt inflytande över sin bostad och sin boendemiljö, medan den som bor med hyresrätt har elt ytterst litet eller ingel inflyiande alls. Men det skulle vara en kapitulation och en felaktig utgångspunkt all hävda del privata, individuella ägandet av bostaden som en avgörande förutsättning för inflytande och boendedemokraii. Del viktigaste är vilka medel som de boende har lill sill

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

Planering, planläggning och byggande

103

Nr 137

Torsdagen den 3 maj 1979

Planering, planläggning och byggande

104

förfogande för all kollektivt kunna bestämma över sin boendemiljö.

För att ytterst förverkliga kravet pä boendedemokraii måste självfallet andra reformer på bostadspolitikens område genomföras. Del gäller t ex. att effekiivi motverka all privat vinstjakt, ägande och spekulalion på bostadsmarknaden och i stället göra bostaden till en social rättighet

F. n. ger, som Jag sade lidigare, bostadsrätten det bäsla inflytandet för de boende. Men hyresrätten som upplåielseform behöver inle avskaffas eller utbytas för alt utveckla boendedemokraiin. En successiv övergång till andra former för förvallning av hyreshusen med ökal inflyiande förde boende kan motverka privatisering och slimulera lill gemensamma aklivileler. Flerfamiljshusens möjligheler lill kollektivt boende kan på sä sätt tas lill vara pä ell bältre säll.

Ett verkligt boendeinflytande kan på längre sikt inle uppnås med bibehållande av privatägda hyreshus. En fördjupad och långt gående boendedemokraii blir möjlig försl genom all den privata äganderätten lill hyreshus upphävs. Husen måste överföras i kommunal ägo och slällas under förvaltning av hyresgästkollektivet.

Etl vissl uppvaknande har skell när det gäller att förslå betydelsen av en väl utformad och utrustad boendemiljö. Men det verkar som om del bara gäller redan begångna försummelser. Alt lika torftiga boendemiljöer fortsätter all växa upp runt om i Sverige har inte föranlett någon ålgärd. De få flerbostadshus som byggs får ett lustigare utseende än lidigare, men de grundläggande brisierna i den gemensamma miljön består.

En social bostadspolitik måste utgå frän behovet av gemensamma aklivileler och gemensaml arbete i bostadsområdet, av nya och mer kollekliva boendeformer, av en vacker och innehållsrik yttre miljö.

En social bostadspolitik innebär vidare all alla de svära brister i miljön som finns angrips på etl kraftfullt sätt En sådan polilik innebär också all åtgärderna bestäms av de boendes krav och önskemål och all de genomförs med deras akliva medverkan. Men, som sagt, för all en sådan politik skall bli möjlig krävs bl. a. etl kommunalt övertagande av privata hyreshus, kommunala insalser i form av planering, samordning och fördelning av alla lediga bosläder och ell ekonomiskl stöd från slalen av en helt annan omfattning än i dag.

Med del här, herr lalman, yrkar jag bifall lill molionen 396 i den berörda delen.

Rolf Dahlberg, somjag förslår är ulskollets talesman, förde en deball med mig innan jag hade hållit mill anförande. I betänkandei avstyrks vpk-molionerna med en myckel knapphändig motivering. Rolf Dahlberg sade all vpk-motionernas krav är tillgodosedda genom skrivningar av planverket

Men planverket utfärdar bara råd och anvisningar, inle några tvingande krav. Myckel ofta anser sig kommunerna inle ha råd - del gäller bl. a. barnomsorgen - all följa dessa råd och anvisningar. Del räcker inte med råd och rekommendationer i de fall som jag har lagil upp i mitt anförande - del behövs raka ålgärder och konkrela lagparagrafer föratl komma någonslans på de här mycket viktiga områdena.

1978/79:2668 av Lilly Hansson m.fl. 1978/79:2669 av Rune Johansson i Ljungby m.fl. 1978/79:2670 av Berm Nilsson m.fl.

med anledning av proposilionen 1978/79:207 om förvärv av aktier i Södra Skogsägarna AB och Norriands Skogsägares Cellulosa AB

§ 28 Meddelande om fråga

Meddelades all följande fråga framställts

den 3 maj

1978/79:523 av Even Svensson (s) till socialministern om ylleriigare medel lill socialstyrelsens nämnd för alkoholfrågor:

1 samband med kampen mot en alllför hög alkoholkonsumtion intar föreningarnas aklivileler en framträdande plats. Till socialstyrelsens nämnd för alkoholfrågor har inkommit näsian 400 ansökningar avseende olika projekt till en kostnad av sammanlagt närmare 100 milj. kt, varav 27 milj. kr. för 1979. Nämnden har till sitt förfogande 5 milj. kr. och har därför i en ansökan den 20 april 1979 begärt ylteriigare 10 milj. kr. Medlen -5 milj. kr. -utgår frän allmänna arvsfonden.

Jag vill med anledning av del anförda lill socialministern ställa följande fråga:

Är regeringen beredd all inom en snar framlid bifalla nämndens ansökan?

§ 29 Kammaren åtskildes kl. 17.54.

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemert