Prop. 1978/79:98 Regeringens proposition

1978/79:98

med förslag till ny lag om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart, m. m.;

beslutad den I februari 1979.

Regeringen loreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

OLA ULLSTEN

SVEN ROMANUS

Propositionens huvudsakliga innehåll

I proposilionen föreslås nya regler om registrering av vissa båtar, främst sädana som är avsedda för yrkesmässig sjöfart. Förslaget innebären väsentlig förenkling i förhållande till de nuvarande bestämmelsema, som har visat sig svåra att tillämpa. Vidare föreslås ändringar i sjölagen (1895:35 s. 1) som innebär ökade möjligheter för utländska medborgare med fast hemvist i Sverige all få sina fartyg betraktade som svenska. Dessulom föreslås vissa ändringar i sjölagens bestämmelser om namnskicket för skepp. Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1979.

1 Riksdagen 1978179. I saml. rr98

Prop. 1978/79:98

1 Förslag till

Lag om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m. m.

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmmelser

1 § Registrering enligt denna lag sker i det båtregister som avses i 2 § sjölagen (1891:35 s. 1).

Båtregislerärenden är ärenden om

1. registrering eller avregistrering av båt,

2. anteckning av båtförvärv,

3. annan införing i båtregistret, som sker på grund av föreskrift i lag eller annan författning.

2 § Som ägare av bål anses även den som innehar båt på gmnd av förvärv
med förbehåll om återiaganderätl.

Bestämmelsema om förvärv av bål gäller också förvärv av andel i båt.

Registrering och anteckning av förvärv

3 § Registrering i båtregistret sker under igenkänningssignal som avses i 8 § sjölagen (1891:35 s. 1).

4 § 1 båtregistret skall införas varje svensk båt, som används yrkesmässigt till befordran av gods eller passagerare, till bogsering eller bärgning, lill fiske eller annan fångst i saltsjön eller till uthyrning till allmänheten och vars skrov har en störsla längd av minst sex meter. Även mindre passagerarbåt skall införas i båtregistret, om den är konstruerad så alt den kan föra fler än tolv passagerare.

Första stycket gäller också utländsk båt, som vanligen är förlagd till svensk hamn och vars ägare är bosatt i Sverige.

Regeringen får efter överenskommelse med främmande makt förordna om registreringsplikt även för annan fiskebåt än som avses i första siycket.

5 § Annan svensk båt än som avses i 4 § får införas i båtregistret, om dess skrov har en största längd av minst sex meter eller om det med hänsyn till båtens typ och användning, dess tilldelning av anropssignal för radiostation eller eljest finns särskilda skäl att den registreras.

6 § Ägare av båt, som är registreringspliktig men ej införd i båtregistret, skall skriftligen inom en månad från del båten blev registreringspliktig i hans hand anmäla båten för registrering.

Den som har förvärvat registrerad båt skall skriftligen inom en månad från förvärvel anmäla detta för anteckning i båtregistret. Den som anmäler båt för

Prop. 1978/79:98 3

registrering anses därmed också anmäla sitt förvärv för anteckning i registret. Dödsbo är inte skyldigt alt anmäla förvärv av båt från den avlidne.

Fullgörs ej skyldighet atl anmäla båt för registrering eller att anmäla båtförvärv för anteckning i bålregistret får registermyndigheten förelägga den försumlige att fullgöra skyldigheten. I föreläggandet får vile sättas ut. Fråga om utdömande av vitel prövas av registermyndigheten.

Avregistrering

7 § Båt skall avregistreras, om den

1. förolyckats, huggits upp eller förstörts,

2. på gmnd av överlåtelse eller eljesl ej längre är registreringsbar,

3. försvunnit eller övergivits lill sjöss och sedan ej hörts av under tre månader,

4. ej är registreringspliktig och av ägaren anmäls för avregistrering.

8 § Anmälan om avregistrering skall ske skriftligen.

Skall båt avregistreras enligt 7 § 1-3 är ägaren skyldig alt inom en månad hos registermyndigheten anmäla bålen för avregistrering. Upphör registrerad båt genom överiåtelse att vara registreringsbar, svarar förutvarande ägaren jämte förvärvaren för atl båten anmäls för avregistrering.

Den som underlåter all fullgöra sina skyldigheler enligt andra stycket skall dömas lill böter, högst femhundra kronor.

9 § Föreligger sådana omständigheter atl båt skall avregistreras enligt 7 §
1-3, får registermyndigheten självmant låta avregistrera bålen.

Förfarandet i bätregisterärenden

10 § För behandlingen av båtregislerärenden gäller bestämmelserna om tvisiemål i tillämpliga delar i den mån ej annat följer av denna lag. Regeringen meddelar närmare föreskrifter om förfarandel i båtregislerärenden och får därvid föreskriva skyldighet för enskild all till registermyndigheten anmäla förhållande som myndigheten behöver känna till för ändamålsenlig regisierföring.

11 § Frågan om vem som skall vara införd i båtregistret som ägare lill viss bål avgörs av registermyndigheten med hänsyn till omständigheterna och de krav en ändamålsenlig regisierföring ställer.

När ett ärendes beredning ger anledning därtill, får sökanden föreläggas alt lämna de ytterligare uppgifter som bedöms nödvändiga. 1 föreläggandet får vite sättas ut. Fråga om utdömande av vitet prövas av registermyndigheten.

Prop. 1978/79:98 4

12 § Hos registermyndigheten förs dagbok över båtregisterärenden. Handlingar i sådana ärenden sammanförs i akter.

13 § Beslut, som innebär att anmälan i bätregislerärende bifalls, införs i registret. Innebär beslul att anmälan ej bifalls, antecknas beslutet och skälen för detta i dagboken eller akten.

Har beslut i båtregisterärende gått sökanden emoi, underrättas denne genast om beslutet. 1 underrättelsen anges det skäl för beslutet som har antecknats i dagboken eller akten och vad den som vill fullfölja talan mot beslutet skall iakttaga.

Besvär

14 § Talan mot beslut i båtregisterärende förs i hovrätten. Besvärstiden är två
veckor från den dag då beslutet meddelades. Besvärsinlagan skall inges lill
registermyndigheten.

När slulligt beslut med anledning av besvären har vunnit laga krafl, görs anteckning i registrei om beslutets innehåll.

Biträde ät registermyndigheten

15 § Sjöfartsverket, tullverket och polismyndighet biträder registermyndig
heten med atl vaka över att bestämmelser i lag eller annan författning om
bålregistrering och båtidentifiering efterievs. De har för detta ändamål
tilllräde till båt. De skall underrälta registermyndigheten om försummelser
att efterieva bestämmelserna.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.

Genom lagen upphävs båtregistreringslagen (1975:604).

Beror förvärv av villkor, som innefattar förbehåll om ålertaganderätt, skall frist för anmälan av förvärvet ej i något fall räknas från dag före ikraftträdandet. Motsvarande gäller i fräga om frist för anmälan för regislrering av nybyggd båt eller av sädan utländsk båt som avses i 4 § andra siycket eller av båt som utgör tillbehör till annat fartyg.

Båt som har upptagits i skeppsregistret enligt punkt 5 övergångsbestämmelserna till lagen (1973:1064) om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1) skall ej införas i båtregistret. Avförs båten ur skeppsregistret enligt denna föreskrift, skall den införas i båtregistret, om den är registreringspliktig enligt denna lag. Är den icke registreringspliktig, skall den ändå införas i båtregistret, om ej ägaren har begärt annat.

Nuvarande lydelse

Fartyg anses såsom svenskl och är berälligai alt föra svensk flagg, om det till mer än hälfien äges av svensk medborgare eller svensk juridisk person. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, sjöfartsverket kan medgiva, atl annat fartyg, vars drifl står under avgörande svenskl inflytande, skall anses säsom svenskt och vara berättigat atl föra svensk flagg.

Föreslagen lyddse

Fariyg anses såsom svenskt och är berättigat au föra svensk flagg, om del lill mer än hälften äges av svensk medborgare eller svensk juridisk person. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, sjöfartsverket kan medgiva att annat fariyg, vars drift står under avgörande svenskt inflytande eller vars ägare har fast hemvist i Sverige, skall anses såsom svenskt och vara berättigat att föra svensk flagg. Regeringen meddelar föreskrifter om nationalitetshandlingar för svenska fartyg och får därvid bestämma vad som skall iakttagas med sådana handlingar saml förbjuda att registreringspliktigt fartyg hålles i drift utan gällande nationalitetshandling.

2§ Fartyg, vars skrov har en största längd av minsl tolv meter och en största bredd av minst fyra meter, betecknas skepp. Annat fartyg kallas bål.

Över svenska skepp föres ett skeppsregister. Över båtar föres ett båtregister enligt bestämmelser i ftå/-reglslreringslagen (1975:604J. Över skepp under byggnad i Sverige föres ett skeppsbyggnadsregister.

Över svenska skepp föres ett skeppsregister. Över bålar föres ell båtregister enligt bestämmelser i lagen (1979:0OOJ om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m. m. Över skepp under byggnad i Sverige föres ett skeppsbyggnadsregister. Skepps- och båtregistren samt skeppsbyggnadsregistret föras av myndighet, som regeringen bestämmer (registermyndigheten). Registermyndigheten förestås av en inskrivningsdomare. Denne skall vara lagfaren. Efter regeringens förordnande få registren föras med användning av automatisk dalabehandling.

Lagen omtryckt 1975:1289.

Skepp, som införes i skeppsregistret, skall ha namn. Detta bestämmes av ägaren. Namnet skall tydligl skilja sig från andra skeppsnamn i registret och får ej otillböriigl gripa in i särpräglat namnskick, som brukas av annan skeppsägare.

6§

Skepp, som införes i skeppsregistret, skall ha namn. Detta bestämmes av ägaren. Namnet skall tydligt skilja sig från andra skeppsnamn i registret och får ej otillböriigt gripa in i särpräglat namnskick, som brukas av annan skeppsägare.

Registermyndigheten får förelägga ägaren all inom viss lid bestämma namn som uppfyller kraven i första sivckei. I,föreläggande får vite sällas ul. Namnet fär ändras endast om skeppet eller siörre andel däri än hälfien övergår lill ny ägare eller särskilda skäl föreligga.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.

Prop. 1978/79:98

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:1064) om ändring i sjölagen (1891:35

s.l)

Härigenom föreskrivs att till övergångsbestämmelserna till lagen (1973:1064) om ändring i sjölagen (1891:35 s. I) skall fogas en ny punkt, betecknad 7 b, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 b. Om särskilda skäl föreligger får vid avregisirering del avregistrerade skeppets namn eller vid namnbyte det Udigare namnet med tillämpning av 15 § i dess nya lydelse förbehållas den som har brukat namnet, även om det inte tydligt skiljer sig från andra skeppsnamn i registrei. Den som vid något tillfälle under tiden den f januari 1971 tiUden 31 december 1975 brukat visst skeppsnamn har motsvarande rätt tUlförbehåll för sådant namn utan samband med avregisirering eller namnbyte, om ansökan göres senast den 31 december 1979.

Den som har förbehålUts eller äger förbehåUa sig namn enligt forsla stycket får ulan hinder av6 § i dess nya lydelse laga namnet i bruk Jör registrerat skepp, såvida icke registermyndigheten med hånsyn till risken for forväxUng med annat registrerat skepp finner synnerliga skäl föreligga an vägra användning av namnet. Övergår skeppet eller större andel däri än hälften tUl ny ägare, skaU namnet ändras, om ej särskilda skäl,föreligger att skeppet ändock behåller namnet.

Denna lag iräder i kraft den I juli 1979.

Prop. 1978/79:98 8

Uldrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1979-02-01

Närvarande: statsminislern Ullslen, ordförande, och statsråden Sven Romanus, Mundebo, Wikslröm, Friggebo, Wirtén, Huss, Rodhe, Wahlberg, Hansson, Enlund, Lindahl, Winlher, De Geer, Gabriel Romanus, Tham, Bondestam.

Föredragande: Statsrådet Sven Romanus

Proposition med förslag till ny lag om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart, m. m.

1 Inledning

Nuvarande regler om registrering av båtar som används för yrkesmässig sjöfart m. m. finns i båtregistreringslagen (1975:604). Erfarenhetema från registermyndighetens handläggning av ärenden om sädan registrering visar att reglerna ofta vållar avsevärda svårigheter både för allmänheten och registermyndigheten. Reglerna uppfattas som onödigt komplicerade och I vissa fall omotiverade. Mot denna bakgrund har inom justitiedeparlementet utarbetats en promemoria (Ds Ju 1978:6) med förslag till enklare registreringsregler.

1 promemorian föreslås dessutom en utvidgning av den nuvarande registreringsplikten till att avse vissa utländska båtar, som används för yrkesmässig sjöfart i huvudsakligen svenska farvatten. Vidare föresläs ändringar i 1 § sjölagen (1891:35 s. 1) i syfte att öka möjligheterna för utländska medborgare, som har fast hemvist i Sverige, att få sina fartyg betraktade som svenska och därmed kunna vinna registrering här. Promemorian som också innehåller en redogörelse för gällande rätt, bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av Stockholms tingsrätt, domstolsverket, rikspolisstyrelsen, överbefälhavaren genom chefen för marinen, televerket, sjöfartsverket, statistiska centralbyrån, fiskeristyrelsen, generallullstyrelsen, ulredningen (Ju 1972:12) angående företagsinteckning (företagsinteckningsutredningen), Sveriges fartygsbefälsförening och Svenska sjöfolksförbundet.

Prop. 1978/79:98 9

Genom ändringar i sjölagen år 1973 infördes regler om namnskick för skepp. Enligt dessa regler skall skepp som införs i skeppsregistret ha namn som tydligt skiljer sig från andra skeppsnamn i registret. Sveriges redareförening har i skrivelse till justiiiedepartemeniet den 11 maj 1978 framhållit att dessa regler har lett lill vissa olägenheier för rederinäringen och föreslagit atl de ändras. Inom jusiitiedepartementel har i anslutning till skrivelsen upprättats en promemoria angående namnskicket för skepp. Skrivelsen och promemorian bör fogas till protokollet i detia ärende som bUaga 2 resp. 3.

Skrivelsen och promemorian har remissbehandlats. Yttranden har avgetts av Svea hovräu, Stockholms tingsräu, rikspolisstyrelsen, sjöfartsverket, fiskeristyrelsen, generallullstyrelsen, patent- och registreringsverket, Sveriges redareförening. Rederiföreningen för mindre fartyg, Sveriges fiskares riksförbund och Sjöassuradörernas förening.

En sammanslällning av samtliga remissyUranden bör fogas till protokollet i detla ärende som bilaga 4.

1 Föredragandens överväganden 2.1 Båtregistreringsreglerna

De nuvarande båtregistreringsreglerna ansluter myckel nära till sjölagens bestämmelser om skeppsregistrering. De bygger bl. a. på en ordning som i princip innebär en fullständig och uttömmande prövning av äganderätten till bålen med krav på atl ägaren vid registrering, avregisirering eller anteckning om förvärv av bål visar en sammanhängande fångeskedja.

1 promemorian framhålls alt erfarenheterna frän registermyndighetens handläggning av båtregisterärenden visar atl reglerna ofta vållar avsevärda svårigheter både för allmänheten och registermyndigheten. Båtregistrerings-lagens krav på att ägaren skall styrka sin rätt till båten är synnerligen betungande.

Nuvarande regler i båtregistreringslagen tillåter endast att svenska bålar las upp i registrei. Enligt promemorian har det emellertid visat sig att del ur tillsynssynpunkt är angelägel att även vissa ulländska båtar, som används för yrkesmässig sjöfart huvudsakligen i svenska farvatten eller med utgångspunkt från svenska hamnar, kan registreras i båtregistret.

I promemorian konstateras att införingen i det nuvarande båtregistret innebär en bekräftelse på atl bålen har svensk nationalitet, eftersom registret f. n. förs bara Över svenska båtar och äganderätten prövas vid inskrivningen. Förslagen i promemorian innebär att kravet på all båtregistret skall vara ett sådant s. k. nationaliteisregisler inte upprätthälls vidare.

Det föreslås all registret fortsättningsvis skall utgöra enbart en förteckning över sådana båtar som står under sjöfartsinspektionens lillsyn eller som man annars av offentligrättsliga skäl vill ha särskilt förtecknade. De införingar i registret som är nödvändiga för detla ändamål behöver inle ha nägra

Prop. 1978/79:98 10

rättsverkningar, varken i civilrätlsliga hänseenden eller i förhållande till andra länder. Registrei kan säledes bli enbarl en offentligrättsligt betingad förteckning. Denna ändring i registrets karaktär innebär atl det nuvarande kravel på utredning om äganderätten kan mildras väsentligt och alt flera av reglerna om regislerföringen och handläggningen i övrigt kan göras enklare. Uppgifterna i registret om äganderätten bör enligt promemorian kunna grundas på den registreringspliktige ägarens egna uppgifter i en anmälningsblankett.

Äganderättsprövning skall enligt förslaget ske bara i de fåtal fall då ägaren begär alt naiionaliietsbevis skall utfärdas. Bestämmelser härom föresläs iniagna i fartygsregisterförordningen (1975:927). Ändringarna i registrets karaklär medför ocksä atl sådana utländska båtar, som enligt vad som redovisas i promemorian av tillsynsskäl bör vara införda i registret, kan las in däri.

De sålunda förordade ändringarna i den nuvarande ordningen är enligt promemorian så genomgripande alt del har ansetts lämpligt atl gällande båtregistreringslag ersätls med en ny lag.

Principerna för förslaget lill ny båtregistreringslag har fåll ell enbarl positivt mottagande under remissbehandlingen.

I vissa fall hardei uttryckligen framhållits att det är angeläget au förslaget genomförs snarast. Eu par remissinsianser har dock tvekat beträffande tidpunkten för reformen.

Domstolsverket har framhållit all den föreslagna förenklingen av båtregistreringen inle bör få omöjliggöra eller försvåra au registrei kan användas för nya uppgifter. Verket har hänvisat lill alt båtregistret enligt förslag av lagberedningen (SOU 1975:55 s. 236 ff) skall uigöra underlag för en hypotekarisk panträtt och atl införing i registrei enligt delta förslag skall ge visst sakrättsligt skydd. Det bör därförenligl verket övervägas om man inle skall läla frägan om förändringar anstå till dess ställning har tagils lill lagberedningens förslag.

S,iöfarisverket har i sill remissvar påpekal att båtregistrets karaktär av offentligrällsligt regisier och dess syfte atl bl. a. betjäna sjöfartsinspektionen gör alt det måsle anses ligga närmare till hands atl inspektionen handhar registreringen i stället för sjöfarisregisirei vid Stockholms tingsrätt som nu sköler den. Verket har ifrågasatt om ändringsförslaget bör genomföras innan denna fråga har övervägts.

De föslag som läggs fram i promemorian innebär enligt min mening en avsevärd förenkling av det nuvarande förfarandel vid båtregistrering. Om förslagen genomförs bör ärendebalanser och långa handläggningstider kunna undvikas. Detta ligger i bäde allmänhetens och registermyndighetens intresse. Registrei bör vidare kunna hållas mera aktueUt och komplett, vilket är angeläget bl. a. frän inspektions- och övervakningssynpunkt.

Regeringen anserdet angeläget atl verka för avbyråkratisering bl. a. genom att avlägsna eller ändra onödigi tyngande och svårtillämpad lagstiftning.

Prop. 1978/79:98 11

Förslag lill ett flertal sådana åtgärder kommer inom kori au förelaggas riksdagen. Det nu aktuella förslaget lill ny båtregistreringslag innebär otvivelakligl betydande förenklingar samtidigt som del medverkar lill all regisirel i fortsällningen bättre kan fullgöra sin huvudsakliga uppgift atl tjäna som förleckning över båtar som är av särskilt iniresse för sjöfartsinspeklio-nens lillsyn. Förslagei innebär därför ett inle oväsentligt bidrag lill sirävandena all avlägsna onödig byråkrali. Det börenligt min mening genomföras så snarl som möjligl.

När del därefter gäller frågan om det slutliga slällningstagandei lill förslaget av andra skäl ändå i. v. bör uppskjutas vill jag anföra följande.

1 direkliven till byggnadspantutredningen (Ju 1977:05) harjag beträffande lagberedningens förslag framhållit att frägan om reglema för överiåtelse och pantsättning av bålar generellt selt bör anstå, men att fiskebåtarna utgör ell specielll problem i della sammanhang. Som framgårav promemorian ärdet i och för sig möjligt att skapa ett panlsältningssystem för bl. a. fiskebåtar med uigångspunki i den nuvarande bäiregisireringen med dess ingäende ägande-räusprövning. Jag delar emellertid den uppfattning, som promemorian ger utiryck för. nämligen all del inle kan anses rimligt atl uppräuhälla de nuvarande kraven på prövning av äganderälten enbart i avvaktan på en eventuell panträtlslig reglering. Den för deua ändamål nödvändiga ägande-rälisprövningen bör för övrigi inle heller omfatta båtar för vilka behovet av regislrering endasl är offenlligrättsligl betingat. Av föreiagsinlecknings-utredningens remissvar framgår dessutom att utredningen räknar med all lösa frågan om panisälining av bålar för yrkesmässig sjöfan - däri inbegripei fiske - inom ramen för inslilulel förelagsinleckning. Behovei av atl kunna regislerpantsäita dessa båtar skulle därmed falla bon.

Av vad som kommii fram i anslutning lill remissbehandlingen framgår vidare alt båtregistret i sin nuvarande utformning inte kan lillgodose behoven hos de myndigheler - främsi sjöfansverket, fiskeristyrelsen, tullverket och stalisliska cenlralbyrån - som för sin verksamhei har behov av eu register över yrkessjöfarlens balar. Delta har medfört au nägra av dessa myndigheter för egna regisier. Jag avser därför alt inom kort la upp frågan om regisireis utformning. I samband därmed kommer jag också alt övervaga vilken myndighei som i framtiden bör svara för registerföringen. De i promemorian föreslagna ändringarna i ordningen för bäiregisireringen äremellerlid enligt min mening så angelägna atl en utredning av nämnda frågor inte bör avvaklas. Även om man skulle komma fram lill all regisireis utformning bör ändras och att en annan myndighet än sjöfartsregistret i framtiden bör handha registreringen kan en reglering härav med fördel ske genom administrativa föreskrifter ulan siörre ändringar i den nu föreslagna lagen.

Någon anledning atl, säsom antytts i något av remissvaren, avvakta evenluella regler om den allmänna fritidsbålsregislrering, som övervägs inom jordbruksdepartementet, finns inte heller. En sådan registrering berörs

Prop. 1978/79:98 12

inte av den nu föreslagna regleringen. Däremoi bör med hänsyn lill förväxlingsrisken med en eventuell fritidsbålsregislrering de akluella beslämmelserna i fortsätiningen inle benämnas båtregistreringslag utan lag om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m. m.

Sammanfattningsvis flnner jag atl de skäl som kan anföras för ett anstånd inte har sådan tyngd alt slällningstagandei lill förslaget bör uppskjutas. Del bör sålunda i sina huvuddrag läggas lill grund för omedelbar lagsiiftning.

När det gäller enskilda bestämmelser i förslaget har några remissinsianser tagil upp frågor som föranleder ändringar eller särskilda uttalanden från min sida.

Enligt 4 § i förslaget till båtregistreringslag skall registreringsplikten omfatta ocksä utländsk båt, som nyttjas huvudsakligen i svenskt farvatten eller med utgångspunkt från svensk hamn.

Sjöfarlsverkel har i sill remissvar framhållit att reglerna om registrering av vissa utländska båtar bör ges en mer preciserad avgränsning än vad promemorieförslaget innebär. Verket anser alt registreringen av utländska bålar kan begränsas till sådana som vanligen är föriagda till svensk hamn och vilkas ägare är bosatta i Sverige.

Regislreringen av utländska båtar skall huvudsakligen tillgodose sjöfartsinspektionens behov av förteckning över sådana båtar som i försia hand står under inspeklionens lillsyn. Jag föreslär därför alt reglerna utformas i enlighet med sjöfartsverkets förslag.

Registreringen i båtregistret skall enligt förslaget liksom enligi nuvarande lagsiiftning ske under s. k. igenkänningssignal, som i samräd med televerket tilldelas båtar ur de för identifiering av radiostationer på svenska fartyg avsedda signalserierna. Feleverket har föreslagil att utländska båtar som registreras skall tilldelas igenkänningssignal ur en viss speciell serie.

Ingenting hindrar i och för sig all registermyndigheten förfar pä det sätt leleverkel har föreslagil om det skulle anses lämpligt. Förfarandet kan emellertid inte innebära en nalionaliietsregistrering, efiersom en sådan måsle bygga på en regelrätt prövning av äganderätten till båten, vilkel ju inte skall ske enligt den föreslagna ordningen.

Che,fen,för marinen har i sitt remissvar föreslagit all del skall särskilt anges all regisireringsreglerna inte gäller båtar som tillhör försvarsmaklen. Jag anser alt en sådan regel är onödig, eftersom redan kravet pä yrkesmässig användning medför alt registreringsplikten bara omfattar statsfartyg som används för affärsdrift.

Enligt den nuvarande bålregislreringslagen åligger det den som överiåter en båt att själv anmäla au han har avhänt sig bålen, om inte förvärvaren fullgör sin anmälningsskyldighet. 1 promemorieförslaget föreslås au denna bestämmelse avskaffas. Som motivering härför anförs atl den nye ägaren normall kan förväntas fullgöra sin skyldighet att anmäla förvärvet. Underlåter han att fuUgöra sin anmälningsskyldighet, bör detta förhållande enligt

Prop. 1978/79:98 13

vad som anförs i promemorian i flertalet fall uppdagas genom tullens och sjöpolisens verksamhet och anmälan framtvingas genom vitesföreläggande.

Generahullstyrdsen har i sill remissyUrande ansell au överlåtaren alllid bör vara skyldig att anmäla om han avhänder sig en regisirerad bål.

Del är givel atl en anmälningsskyldighet i enlighet med vad generallullstyrelsen har föreslagit skulle innebära att underiålenhet från förvärvaren att anmäla sitt förvärv i vissa fall kunde upptäckas tidigare än vad som eljesl är fallel, i synnerhet om överlålarens anmälningsskyldighet straffsanktione-rades. En sådan beslämmelse skulle sålunda i viss mån kunna bidra till att uppgifterna i registret om ägarens namn hålls akluella. Jag anser emellerlid atl man inte utan starka skäl bör ålägga överlåtaren en siraffsanktionerad anmälningsplikt vid sidan av den anmälningsplikt som enligt förslaget åligger förvärvaren och ansluler mig därför till bedömningen i promemorian.

Generallullstyrelsen har vidare påpekat alt privatpersoner, som lämnar en enstaka båt lill en uthyrningsfirma med uppdrag alt hyra ul båten, inte lorde omfattas av regislreringsplikl. För egen del ansluter jag mig lill denna bedömning. Först om ägarens verksamhet kan betecknas som yrkesmässig föreligger registreringsplikt. Det förhällandet all uthyrningsfirman bedriver yrkesmässig uthyrning saknar belydelse i delta fall.

I förarbetena lill den nuvarande bålregislreringslagen ultalas(prop. 1975:68 s. 44) alt den förvärvsprövning som f. n. föregår förvärvsanteckning i bålregistret kan tänkas få viss privaträltslig återverkan t. ex. vid båtomsält-ning. Det är nämligen sannolikt, sägs del i propositionen, all rättspraxis kommer att visa sig obenägen att finna förvärv av regisirerad båt förenligt med vanliga krav pä god tro, om förvärvel skell från annan än den som registrei utpekar som ägare eller som härieder sin rätt från denne.

Företagsinteckningsutredningen har i sitt remissvar med hänsyftning på detta uttalande lagit upp frågan huruvida den som har förvärvat en regisirerad bål av annan än den, som det föreslagna nya registret utpekar som ägare eller som härleder sin rätl från denne, skall anses kunna vara i god tro beiräffande äganderälten.

Avskaffas äganderättsprövningen finns del skäl anta atl man i rättspraxis blir mindre benägen att fästa viki vid en förvärvsanteckning, då det gäller all avgöra om en förvärvare har varit i god tro. Jag vill emellertid inte utesluta all förvärvsanteckningen i vissa fall kan vara en omsländighel som tas i beaktande vid bedömningen av förvärvarens goda tro. Enligt min mening är del emellertid inie möjligl alt genom molivullalanden ange om och i vilken utsträckning en förvärvsanteckning bör tillmätas betydelse i olika situationer. Den frågan bör lämpligen överlämnas ät rältstillämpningen.

Ulöver den nyssnämnda justeringen av 4 § bör ändringar göras i promemorieförslaget i ett par andra hänseenden. Den nuvarande båtregistreringslagen innehåller i 4 kap. omfaitande bestämmelser om förfarandet i

Prop. 1978/79:98 14

båtregislerärenden. Promemorieförslaget innehåller med några få undanlag inie någon motsvarighel lill dessa bestämmelser. Beträffande förfarandel hänvisas i 1 § iredje siycket i stället till atl bestämmelserna om tvistemål gäller i tillämpliga delar i den mån inte annat följer av bålregislreringslagen.

Enligi min mening kan del inle anses fullt lillfredssiällande alt på della säll allmänt hänvisa till rättegångsbalkens bestämmelser. Del kun vara svårt alt överblicka vilka regler som skall gälla, när hänvisning görs lill eu så stort lagkomplex som rättegångsbalken. Å andra sidan kan det giveivis inle heller bli fråga om atl i bålregislreringslagen ta in en uttömmande reglering av alla procedurfrågor som kan uppkomma i registerärenden. Hänvisningen till rättegångsbalken bör därför behållas. Jag vill i det sammanhanget påpeka all också jordabalkens och sjölagens inskrivnings- och registreringsbestämmelser innehäller motsvarande hänvisningar lill förfarandet i tvistemål. Vissa grundläggande bestämmelser om förfarandel i båtregisterärenden bör emellertid las in i båtregistreringslagen. Samtliga bestämmelser om förfarandel bör för vinnande av siörre överskädlighel samlas under en ny rubrik: "Förfarandel i båtregislerärenden".

Promemorieförslaget innehåller inte heller några bestämmelser om besvär mot registermyndighetens beslul. I promemonan anförs all rättegångsbalkens bestämmelser om besvär genom hänvisningen till de allmänna tvisiemålsreglerna blir tillämpliga också pä besvär mol myndighelens beslut i registerärenden. Som anförs i promemorian kan avslagsbeslut i registerärenden vänlas bli ytterligt sällsynta. Av bålregislreringslagen bör dock enligt min mening framgå vad som skall iakttas av den som vill överklaga registermyndighetens beslut.

I enlighet med vad jag nu har förordal har promemorieförslageis bestämmelser om förfarandet och de nya bestämmelserna därom samlats under den nya rubriken. Den försia paragrafen underdenna rubrik, 10§, molsvarar 1 § iredje stycket i promemorieförslaget. Den följande paragrafen, II §, motsvarar promemorieförslageis 10 §. 1 12 § ges föreskrifier om dagbok och aklbildning.

Som anförs i promemorian är del tillräckligt atl registret återspeglar registermyndighetens bifallsbeslut. Nägon motsvarighel till de nuvarande beslämmelserna om all beslut, som skall införas i registret, meddelas genom införingen behövs inle. 1 lagen bör emellertid föreskrivas all bifallsbeslul skall föras in i registret och au annat beslut skall antecknas i dagboken eller akten. Vidare bör i lagen tas in föreskrifterom underrättelse lill sökande, om beslul i registerärende gåu honom emot. Till skillnad från vad som anförs i promemorian anser jag alt en sådan underrättelseskyldighet inle behöver innebära någon arbetsbelastning av belydelse för registermyndigheten. Som jag nyss har anfört kan avslagsbeslut vänlas bli yiieriigi sällsynla. Bestämmelser i nu nämnda hänseenden har tagits in i 13 §.

Prop. 1978/79:98 15

1 14 § finns i överensstämmelse med vad jag lidigare har anförl en bestämmelse om besvär. Dessutom innehäller paragrafen en erinran om all lagakraftvunnel beslut i besvärsärende skall antecknas i regisirel. Bestämmelserna i 15 § molsvarar hell promemorieförslagets 11 §.

Utöver vad jag nu har anföri har vissa ändringar av språklig och redaklionell natur gjorts i förhållande till promemorieförslaget.

2.2 Dispens från nationalitetskravet

Enligt I § sjölagen anses fartyg som svenskl om det har svensk ägaröver-vikt, dvs. om det till mer än hälften ägs av svensk medborgare eller svensk juridisk person.

Vidare kan regeringen eller sjöfartsverket på grund av särskilt bemyndigande medge att annat fariyg skall anses som svenskl under förutsäuning alt fartygets drifl står under avgörande svenskl inflylande.

I promemorian föreslås att regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, sjöfartsverkel även skall kunna medge alt ulländskt fartyg vars ägare har fast hemvist i Sverige skall anses som svenskl och vara berättigat all föra svensk flagg.

Förslaget har i denna del fått ett övervägande positivt mottagande under remissbehandlingen. De flesta remissinstanser som har uttalat sig i saken tillstyrker i princip förslaget eller vill i varje fall inte motsätta sig det. Några remissinsianser har dock pekat på all förslaget i vissa hänseenden kan få ogynnsamma verkningar. Sålunda framhäller generaltullstyrelsen atl den föreslagna ändringen kan medföra svårigheter vid övervakningen av att förordningen (1976:935) om skyddsområden och konlrollområden följs. Vidare anför,företagsinteckningsutredningen alt förslaget genom att för vissa fall hell ge upp kravel på ägarinflyiande bryter med vårt traditionella krav på "genuine link between the State and the ship". Detta kan enligt utredningen komma au leda till krav på motsvarande ändring av Sveriges officiella hållning lill utlandsregistrering av svenskägda fartyg. Liknande synpunkier har framförts av Sveriges fårtygsbefålsförening.

Jag har viss förståelse för generaltullsiyrelsens påpekande att den föreslagna ändringen i nalionalitelsreglerna kan medföra olägenheter vid övervakningen av skydds- och konlrollområden. Förslagei innebär emellerlid au de aktuella fartygen blir svenska och således inte är underkastade förordningens regler för ulländska fariyg. Det är givetvis möjligl att fartyg som har fått svensk nationalitet på grund av den nya dispensregeln i högre grad än andra svenska fartyg har ulländska medborgare ombord och atl övervakningen därigenom kan försvåras. Man måsle dock hålla i minnet au antalet fall då dispens enligt förslaget kan aktualiseras är relativt lilet. Det är därför knappasl troligt att övervakningen kommer au försvåras i någon högre grad.

Prop. 1978/79:98 16

Med anledning av företagsinieckningsulredningens remissvar vill jag påpeka följande. Som tidigare har anföris i samband med lagstifining som rör fartygs svenska naiionalilei, anses del ankomma på varje enskild slal au själv bestamma villkoren för au fariyg skall ha dess nationalitet (se bl. a. SOU 1970:74 s. 68 f och SOU 1976:44 s. 61). Denna princip har kommii lill uuryck i 1958 års inlernaiionella konvenlion om det fria havel. Konventionen har visserligen inle tilllrälts av Sverige, men dess principer tillämpas ändå av oss. 1 art. 5:1 i konventionen föreskrivs att det mäste finnas en verklig föreningslänk mellan staien och fartyget ("a genuine link between the State and Ihe ship"); särskilt måste staien i administrativa, tekniska och sociala hänseenden effektivt ulöva sin jurisdiktion över och koniroll av fartyg som för dess flagga. (Artikeln finns återgiven i prop. 1973:42 s. 97 f)

Som redan har nämnls innehåller nalionalitelsreglerna i I § sjölagen som huvudregel all ell fariyg är svenskt om del lill mer än hälfien ägs av svensk medborgare eller svensk juridisk person. Ell fartygs nationalitet behöver dock inle med nödvändighet vara grundad på ägarens nationalitet. Redan enligt den nuvarande dispensregeln kan ju nationaliteten i vissa fall grundas på driftsinUytandet i slället för på äganderätten.

Då ett fartyg till hälften eller mera ägs av en utländsk medborgare som är fast bosau i Sverige kan i vissa fall sambandet mellan en sådan ägares medborgarskapsland och fartygei vara tämligen svagt. Ibland anses sambandet inle ens tillräckligt för att medborgarskapslandet skall kunna tillerkänna fartyget sin nationalitet och tillåta registrering där 1 promemorian (s. 56-57) anges ett par fall då denna situation kan uppslå. 1 dessa fall kan anknytningsmomeniet till Sverige ofta vara längt starkare än till medborgarskapslandet. Är ägaren fast bosatl här i landet är det sälunda lättare för svenska myndigheter att ingripa med slraff och förelägganden om administrativa, lekniska eller sociala föreskrifter åsidosätts. Om fartygei dessutom huvudsakligen används för trafik på svenska hamnar eller med utgångspunkt från svensk hamn är det också i allmänhet lättare tillgängligt för lillsyn och kontroll av svenska myndigheter än av myndigheterna i medborgarskapslandet.

Den i promemorian föreslagna utvidgningen av dispensinstitutet syftar sålunda närmast till att i de nämnda fallen hindra alt man tvingar fram en registrering under s. k. bekvämlighetsflagg av fartyg, som har sådan anknytning till landet all vi bör kunna la på oss del folkrätlsliga ansvar för dem som del innebär atl ge dem svensk nationalitet. Jag delar därför uppfattningen att en utvidgad dispensmöjlighet bör införas för de fall som nämns i promemorian. En sådan utvidgad dispensmöjlighet innebär givetvis inte att man för svensk del blir förpliktad atl inta en liberalare hållning tili registrering av fartyg under bekvämlighetsflagg. Jag vill i sammanhanget peka på att det i norsk lagstiftning sedan länge finns en motsvarande dispensregel.

Tillämpningen av den nya dispensmöjligheten från kravel på ägarövervikl

Prop. 1978/79:98 17

bör såsom sjöfartsverket har framhållit i sill remissvar vara restriktiv och endasl ske då siarka skäl föreligger. Konflikter med främmande slalers regislreringsregler måsle undvikas. Den föreslagna bestämmelsen förutsätier sålunda en noggrann diskretionär prövning i varje enskilt fall. Därvid bör särskilt beakias den anknyining lill Sverige som fartygei kan anses ha genom ägarens bosättning här och dennes behov av regislrering under svensk nationalitet. Är det inte uppenbart atl ell berättigat sådant behov föreligger bör dispens inte meddelas.

Kravel på ägarens anknyining lill Sverige innebär enligt förslaget atl denne skall ha fasl hemvist här. För alt fasl hemvist skall anses föreligga bör krävas att vederbörande också har för avsikt att stanna kvar i landet. Av betydelse för bedömningen av frågan bör även vara hur stark anknytning som föreligger till annal land - hemland eller tidigare vistelseland.

Liksom i fräga om dispens enligt nuvarande regler bör dispensen enligt min mening kunna tidsbegränsas och förses med villkor. 1 dispensbeslulel bör erinras om att dispensen förfaller om förutsättningarna för dess beviljande ändras.

2.3 Namnskicket för skepp

Fartyg identifieras enligt sjölagen (6-8 §§) genom registerbeteckning (igenkänningssignal) och hemort samt i fråga om skepp även genom namn. Krav pä att fartyg skall ges namn vid registrering och att namnet skall sättas ut pä fartygsskrovet är av gammalt dalum. Nägra hinder mot all flera fartyg regislrerades under samma namn fanns dock inte tidigare, trots att en viss förväxlingsrisk kunde föreligga. Särskilda regler om namnskick för svenska fartyg av innebörd att registrerade skepps namn skall skilja sig från varandra infördes först genom 1973 års ändringar i sjölagen.

1 6 § sjölagen föreskrivs att skepp som förs in i skeppsregistret skall ha namn, som tydligt skiljer sig från andra skeppsnamn i registret. Namnet får inte olillböriigt gripa in i särpräglat namnskick som brukas av annan skeppsägare, även om namnet i och för sig är olikt andra registrerade skepps namn. Del kan eljest förmedla intrycket av atl skeppet hör lill en grupp av skepp med ett gemensamt namnskick. Inom ramen för en namnserie är del emellerlid lillålel med en viss namnlikhet under förutsättning all fartygen har samma ägare. Namn får ändras endasl om skeppet eller större andel däri än hälfien övergår till ny ägare eller särskilda skäl föreligger.

Utgångspunkten förden nuvarande regleringen våren framställning från Sveriges redareförening med krav på ett ökat rättsskydd åt fartygsnamn och serier av sådana namn. Namnskicket tillgodoser emellertid också behovet av säkra medel au identifiera skepp, vilkel behov bl. a. har sin grund i det förhållandet all skeppsregistreringen genom 1973 års sjösakrätlsliga reglering har givils belydande privaträttsliga verkningar. Även ett allmänt iniresse påkallar atl registrering av fartyg sker på sådant sätt att förväxlingsrisk inte

2 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 98

Prop. 1978/79:98 18

uppstår. Genom inskrivning i skeppsregistret kan skeppsnamn, som lydligl skiljer sig från andra skeppsnamn i registret, reserveras(l 5 § sjölagen). Denna beslämmelse gör det möjligl atl redan före sjösättningen ge fartyg namn och hindra alt annal fariyg regislreras under samma eller liknande namn. Inskrivning av förbehåll om skeppsnamn skall avföras ur registret, om namnet ej inom fem år har lagils i bruk för registrerat skepp.

Som jag nyss berörde lilläl den tidigare ordningen att flera regisirerade fartyg hade samma eller liknande namn. De nya reglerna krävde därför övergångsbestämmelser som innebar atl vid ikraftträdandet redan registrerade fariyg, irots namnlikhet, i allmänhet inte skulle behöva byta namn. Fartyg som då var registrerade under visst namn fick således i princip behålla namnet. Namnet fick dock ej behållas om registermyndigheten fann synneriiga skäl föreligga alt det ändrades för undvikande av förväxling (punkten 3 i övergångsbestämmelserna). Utan en sådan regel skulle eljest ett belydande antal fartyg ha tvingats atl byla namn i samband med alt de nya reglerna infördes. En viss namnlikhet har således accepterats övergångsvis även enligt den nya ordningen.

Redareföreningen har i den av mig inledningsvis berörda skrivelsen framhållil att de nya reglerna om namnskick för skepp har lett lill vissa olägenheier för rederinäringen. Således hindras redare från alt på ell nylt skepp bruka namn som av tradition har använts på rederiels fartyg, om något annat registrerat skepp bär namnet. Föreningen har därför hemställt om lagstiftning, som tillåter ägare att på nya fartyg använda sådana namn som "inarbetats" för rederiets fariyg, även om det redan finns ell registrerat fartyg med samma namn.

Redareföreningen föreslår all frågan löses genom en rege! som gör det möjligt all under en period av sex månader från reglernas ikraftträdande förbehålla fartygsnamn som har innehafts under perioden 1 januari 1970-31 december 1975. Dessutom föreslår föreningen au del införs en möjlighet att alllid förbehålla skeppsnamn i samband med avregistrering. Samtliga remissinstanser utom Stockholms tingsrätt och rikspolisstyrelsen har tillstyrkt eller i vart fall ställts sig positiva till redareföreningens förslag. Tingsrätten har visseriigen anslutit sig till tankegången i promemorian om en begränsning av namnskyddets omfattning till fartygels art och användning men har likväl inte anseti alt redareföreningen har visat tillräckliga skäl för den föreslagna ändringen. Enligt rikspolisstyrelsen bör nuvarande regler behållas med hänsyn lill förväxlingsrisken.

Inom sjöfartsnäringen är det vanligt att ett rederi använder vissa bestämda namn på fartygen i sin floua. Det finns exempel på svenska rederier vilkas flaggskepp under generationer har burit samma namn. När fartygei utgått ur flottan har namnet övertagils av dess ersättare. Detta djupt traditionsbundna namnskick har medfört att vissa fartygsnamn automatiskt kopplas samman med ett bestämt rederi och dess iransporttjänster. Sådana fartygsnamn har

Prop. 1978/79:98 19

fått en varumärkesliknande funklion. De kan liksom ell varumärke anses som bärare av en viss "good-will". Även inom fiskerinäringen kan fartygs-namnen ibland ha en liknande funklion. Jag delar därför uppfallningen all en reglering av del slag som redareföreningen har förordat bör komma lill ständ.

Redareföreningens framställning ger anledning atl i första hand överväga om det nuvarande kravet på namnolikhel bör kunna förses med ett generellt undanlag för sädana fall dä förväxlingsrisk inte föreligger i prakiiken, såsom då fartygen i fråga skiljer sig lill art och användning. En remissinstans har dock avstyrkt en sådan reglering under hänvisning lill att den bl. a. skulle ställa de tillämpande myndigheterna inför svåra avvägningsproblem i namnärenden.

Ett generellt undantag av det slag som jag nu har berörl skulle innebära alt man till en avsevärd del gav upp sjölagens nuvarande krav på att namnet i princip skall särskilja ett skepp från andra skepp i registret. Enligt min mening föreligger del inte tillräckliga skäl för en sådan ändring. Den nya bestämmelsen bör därför utformas som en övergångsbestämmelse i huvudsaklig överensstämmelse med vad redareföreningen har förordat.

Vad som har kommit fram vid remissbehandlingen ger mig emellertid anledning all la upp frägan om de föreslagna beslämmelserna bör komplet-'■ ras med regler som minskar risken för att de leder till förväxling av registrerade skepp. Ett par remissinstanser har sålunda framhållil alt en föruisättning för bifall till en ansökan om förbehåll bör vara att sökanden kan visa all han har särskilda skäl för sin framställning. Vidare bör det enligt vissa remissinsianser ställas krav på att risken för förväxling, med hänsyn till fartygets art och användning, fär anses ringa. Slutligen har en remissinstans påpekat atl skeppet inte bör tillåtas atl behälla förbehållet namn om det avyttras.

Jag delar uppfattningen att den som vill göra förbehåll för namn enligt de föreslagna reglerna bör visa att han har särskilda skäl för sin framställning. Genom en sådan regel markeras att del är fräga om en undantagsregel frän sjölagens grundläggande princip om namnolikhet. Enligt min mening bör del dessulom i den föreslagna bestämmelsen tas in regler som gör det möjligl atl hindra alt ett förbehållet namn används på ett registrerat skepp, när risken för förväxling med annat registrerat skepp är uppenbar. En sådan regel kan lämpligen utformas på samma sätl som motsvarande regel i övergångsbestämmelserna till 1973 års ändringar i sjölagen. Slutligen anserjag i likhet med en av remissinstanserna atl det inte skall tillåtas att ett skepp efter överlåtelse behäller namn som det har fåll med tillämpning av de föreslagna reglerna, när namnet liknar annat namn i registrei eller olillböriigt griper in i särpräglat namnskick, som brukas av annan skeppsägare.

Jag föreslår att regler av angivna innebörd förs in som en ny punkt 7 b i nyss berörda övergångsbestämmelser. Redareföreningens förslag innebär emel-

Prop. 1978/79:98 20

lertid all förbehåll inte kan ske i fräga om namn som ändras i samband med alt skeppet eller andel däri övergår lill ny ägare ulan alt skeppet avregistreras. Det måste vara angelägel alt kunna förbehålla namnet även då skeppet efter namnbyte skall förbli registrerat i Sverige. Jag föreslår därför atl bestämmelserna utsträcks alt omfatta också detta fall.

1 enlighel med vad jag har anförl bör sälunda i de nya bestämmelserna till en början föreskrivas atl skeppsnamn i samband med avregisirering av skeppet eller namnbyte fär förbehållas med lillämpning av beslämmelserna i 15 § sjölagen, även om namnet inte tydligt skiljer sig från andra skeppsnamn i registret. En förutsättning för alt sådant förbehåll skall få göras bör vara att särskilda skäl föreligger för bifall lill ansökningen. Sådana särskilda skäl kan i. ex. vara alt namnet av tradition har använis inom rederiet eller på fiskarens eller fiskelagels fartyg. Vidare bör i enlighel med redareföreningens förslag ges föreskrifter om en molsvarande men tidsbegränsad räu litl förbehåll utan samband med avregisirering eller namnbyte för den som under en bestämd lidsperiod före ikraftträdandet av 1973 års ändringar den 1 januari 1976 har brukat ett vissl skeppsnamn. Denna lidsperiod bör sättas lill fem år. Rätten till förbehåll bör gälla var och en som har brukat namnet vid något tillfälle under femärsperioden Ijanuari 1971-31 december 1975. En förutsäitning för rält till förbehåll enligi sistnämnda bestämmelse bör vara atl ansökan görs inom sex månader frän de föreslagna reglernas ikraftträdande. Ocksä i detta fall måste särskilda skäl för bifall till ansökningen föreligga. Detta har i lagtexten markerats genom uttrycket "motsvarande räu".

Namn som har förbehållits enligt nyssnämnda bestämmelser bör få brukas för registrerat skepp utan hinder av bestämmelserna om namnolikhet i 6 § sjölagen, såvida inle registermyndigheten med hänsyn till risken för förväxling med annat registrerat skepp finner synneriiga skäl föreligga alt vägra all namnet används. Den som vid en viss tidpunkt har rätl au förbehålla sig ett skeppsnamn och la det i bruk för registrerat skepp enligt de föreslagna reglerna bör också ha rätt att omedelbart och utan föregående inskrivning om förbehåll bruka namnet när nyregistrering eller ändring av registrerat skepps namn sker vid ifrågavarande tidpunkt. Ett krav pä särskild inskrivning enligt reglerna i 15 § sjölagen skulle i sådani fall innebära en onödig omgång. Den nya bestämmelsen har utformats i enlighet härmed. Slulligen bör föreskrivas om skyldighet alt vid överiåtelse byta namn på fartyg som har namngelts med stöd av de föreslagna bestämmelserna.

1 den promemoria som upprättades i justitiedepartementet med anledning av redareföreningens framställning påpekades att det för närvarande saknas påtryckningsmedel för alt förmå ägaren att vid registreringen anmnäla ell skeppsnamn, som uppfyller kravel på alt vara särpräglal. 1 promemorian framhölls därför all registermyndigheten borde få rätl att förelägga vite.

Svea hovrätt och Stockholms tingsrätt har i sina remissvar framhållit att del är önskvärt au vitesregler införs för detta ändamål. Hovrällen har särskilt

Prop. 1978/79:98 21

hänvisat lill del siarka allmänna iniressei av atl skepp åsäiis namn. Invändningar mol en viiesregiering har inte gjorls av någon remissinstans.

Jag föreslär alt en regel införs i 6 § sjölagen, som berättigar registermyndigheten att vid vile förelägga fartygsägaren au bestämma ett godtagbart namn för fartyget. En molsvarande regel finns i den nyss berörda punklen 3 i övergångsbestämmelserna till 1973 års sjölagsändringar. Sisinämnda regel ger registermyndigheten möjlighet att vid förväxlingsrisk i vissa fall förelägga ägaren alt inom viss tid ändra det namn som skeppet är regislreral under.

26 § sjölagen innehåller en allmän regel om au vite som registermyndigheten förelägger med stöd av sjölagen får bestämmas till högre belopp än som annars gäller och att viiet döms ul av myndigheten. Dessa bestämmelser blir automaliskl tiUämpliga pä de föreslagna vitesreglerna i 6 §. Någoi undanlag i detta hänseende föreslås således inte.

3 Hemställan

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen föreslår riksdagen

alt anta inom jusiiiiedepartementel upprättade förslag till

1. lag om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m. m.,

2. lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1),

3. lag om ändring i lagen (1973:1064) om ändring i sjölagen (1891:35 s. I).

4 Beslut

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1978/79:98 25

1 Förslag till Båtregistreringslag

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 §

Båtregislerärenden är ärenden om

1. regislrering eller avregisirering av båt,

2. anteckning av bålförvärv,

3. annan införing i bålregistrel, som sker på grund av föreskrift i lag eller annan författning.

Om behandlingen av båtregislerärenden gäller bestämmelserna om tvistemål i tillämpliga delar i den mån ej annat följer av denna lag.

Regeringen meddelar närmare föreskrifter om förfarandet i båtregislerärenden och får därvid föreskriva skyldighet för enskild alt till registermyndigheten anmäla förhållande varom kännedom fordras för ändamålsenlig regisierföring.

2 §

Med ägare av bål likställs i denna lag den som har förvärvai bål under äganderättsförbehåll eller villkor som är alt jämställa därmed.

Bestämmelserna i denna lag om förvärv av bål har motsvarande lillämpning på förvärv av andel i bål.

Registrering och anteckning av forvärv

3 §

Regislrering i båtregistret sker under igenkänningssignal som avses i 8 § sjölagen (1891:35 s. 1)

4 §

I båtregistret skall införas varje svensk båt, som används yrkesmässigt till befordran av gods eller passagerare, till bogsering eller bärgning, till fiske eller annan fångst i saltsjön eller till uthyrning till allmänheten och vars skrov har en störsla längd av minst sex meter Även mindre passagerarbåt skall införas i båtregistret, om den är konstruerad så atl den kan föra fler än lolv passagerare.

Första stycket har molsvarande tillämpning på utländsk bål, som nyttjas huvudsakligen i svenskl farvatten eller med utgångspunkt från svensk hamn.

Prop. 1978/79:98 26

1 den mån regeringen förordnar därom på grund av fördrag med främmande makt föreligger regislreringsplikl även för annan fiskebål än som avses i försia siycket.

5 §

Annan svensk båt än som avses i 4 § får införas i båtregistret, om dess skrov har en största längd av minst sex meter eller det med hänsyn lill båtens typ och användning, dess tilldelning av anropssignal för radiostation eller eljesl är särskilda skäl att den regislreras.

6 §

Ägare av båt, som är registreringspliktig men ej införd i båtregistret, skall skriftligen inom en månad frän det båten blev registreringspliktig i hans hand anmäla båten för registrering.

Den som har förvärvat registrerad båt skall skriftligen inom en månad från förvärvet anmäla detta för anteckning i båtregistret. Den som anmäler båt för registrering anses därmed också anmäla sitl förvärv för anteckning i registret. Dödsbo är inte skyldigt att anmäla förvärv av båt från den avlidne.

Fullgöres ej skyldighet att anmäla båt för registrering eller alt anmäla båtförvärv för anteckning i båtregistret får registermyndigheten förelägga den försumlige au fullgöra skyldigheten. I föreläggandet får vile sältas ul. Vitet dömes ut av registermyndigheten.

Avregistrering

1 §

Båt skall a v registreras, om den

1. förolyckats, upphuggits eller förstörts eller eljest ej längre är registreringsbar,

2. försvunnit eller övergivils till sjöss och sedan ej avhörts under tre månader,

3. ej är registreringspliktig och av ägaren anmäls för avregistrering.

Skall båt avregistreras enligt 7 § 1 eller 2 åligger det ägaren atl inom en månad hos registermyndigheten skriftligen anmäla båten för avregistrering.

Upphör regisirerad båt genom överiåtelse atl vara registreringsbar, åligger del överiålaren atl skriftligen inom en månad anmäla det till registermyndigheten.

Den som underiåter att fullgöra vad som åligger honom enligt första eller andra stycket dömes till böter, högst femhundra kronor.

Prop. 1978/79:98 27

9 §

Föreligger i fråga om registrerad båt sådani förhällande atl avregistrering skall ske enligt 7 §, får registermyndigheten självmani vidlaga åtgärder för avregisirering.

Beredningen av ärende om registrering m.m.

10 §

Frågan om vem som skall vara införd i båtregistret som ägare till viss båt avgörs av registermyndigheten med hänsyn till omständigheterna och en ändamålsenlig regisierföring.

När ett ärendes beredning ger anledning därtill, får sökanden föreläggas all förebringa den ytterligare uiredning som bedöms nödvändig. I föreläggandel får vite sältas ut. Vitet dömes ut av registermyndigheten.

Biträde åt registermyndigheten

11 §

Sjöfartsverkel, tullverket och polismyndighet biträder registermyndigheten med alt vaka över alt bestämmelser i lag eller annan författning om bälregistrering och båts identifiering efterieves. De har för detla ändamål tilllräde lill båt. De skall underrätta registermyndigheten om försummelser alt efterieva bestämmelserna.

Denna lag träder i kraft den

Genom lagen upphävs båtregistreringslagen (1975:604).

Beror förvärv av villkor, som innefattar äganderättsförbehåll eller är att jämställa därmed, skall frist för anmälan av förvärvet ej i något fall räknas från dag före ikraftträdandet. Molsvarande gäller i fråga om frist för anmälan för registrering av nybyggd bål eller av sädan utländsk båt som avses i 4 § andra stycket eller av båt som utgör tillbehör till annat fartyg.

Båt som har upptagits i skeppsregistret enligt punkl 5 övergängsbestämmelserna till lagen (1973:1064) om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1) skall ej införas i bålregistrel. Avföres bålen ur skeppsregistret enligt sagda föreskrift, skall den införas i båtregistret, om den är registreringspliktig enligt denna lag. Är den icke registreringspliktig, skall den likväl införas i båtregistret, om ej ägaren har begärt annat.

Prop. 1978/79:98 28

2 Förslag till

Lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1)

Härigenom föreskrivs atl 1 och 2 §§ sjölagen (1891:35 s. 1)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse

1 §

Fartyg anses såsom svenskl och är Fartyg anses säsom svenskl och är
berättigat att föra svensk flagg, om berättigat att föra svensk flagg, om
det till mer än hälfien äges av svensk del till mer än hälften äges av svensk
medborgare eller svensk juridisk medborgare eller svensk juridisk
person. Regeringen, eller, efter rege- person. Regeringen eller, efter rege
ringens bemyndigande, sjöfarlsver- ringens bemyndigande, sjöfartsver
ket kan medgiva, atl annal fartyg, ket kan medgiva att annal fartyg,
vars drift står under avgörande vars drift slär under avgörande
svenskt inflylande, skall anses så- svenskt inflytande eller vars ägare
som svenskl och vara berättigat att har fast hemvist i Sverige, skall anses
föra svensk flagg. såsom svenskl och vara berättigat all

föra svensk flagg.

Regeringen meddelar föreskrifter om nalionaliletshandlingar för svenska fartyg och får därvid bestämma vad som skall iakttagas med sådana handlingar samt förbjuda att regislreringsplikligt fariyg hålles i drift utan gällande nationalitetshandling.

2 §

Fartyg, vars skrov har en störsla längd av minst lolv meter och en största bredd av minst fyra meter, betecknas skepp. Annat fartyg kallas båt.

Över svenska skepp föres ett Över svenska skepp föres ett
skeppsregister. Över båtar föres ett skeppsregister. Över båtar föres ett
båtregister enligt bestämmelser i båtregister enligt bestämmelser i
båtregistreringslagen (I975:604J. bålregislreringslagen (1978:0000J.
Över skepp under byggnad i Sverige Över skepp under byggnad i Sverige
föres eu skeppsbyggnadsregister. föres ell skeppsbyggnadsregister.

Skepps- och bätregistren samt skeppsbyggnadsregistret föras av myndighet, som regeringen besiämmer (registermyndigheten). Registermyndigheten förestås av en inskrivningsdomare. Denne skall vara lagfaren. Efter regeringens förordnande få regisiren föras med användning av automatisk databehandling.

Denna lag iräder i kraft den

Lagen omtryckt 1975:1289.

4 kap.

1 avdelningen för registreringsförhållanden införes dag och dagboksnummer för beslul som innefattar bifall lill anmälan för regislrering eller avregisirering.

4§

I avdelningen för registreringsför-hällanden införes

1. dag och dagboksnummer för anmälan för registrering eller avregistrering,

2. beslut som innefattar bifall till anmälan för regislrering eller avregisirering, om beslulsdagen är en annan än den då anmälningen upptagits,

3. beslut som ej innefattar bifaU lUl anmälan,

4. avregistreringsgrund som inträtt men ej genast kan föranleda avregistrering,

5. uppgift om besvär över beslut angående registrering eller avregistrering samt om lagakraftvunnel beslut i anledning av besvären.

1 avdelningen för ägare införes

1. sökandens person-eller organisationsnummer, där sådani finns, namn och postadress saml för utlänning nationalitet,

2. dag och dagboksnummer för anmälan för anteckning avförvärv,

3. förvärvels omfallning och art saml förvärvsdagen,

4. beslut som innefattar bifaU Ull anmälan for anteckning av forvärv, om beslutsdagen år en annan än den då anmälningen upptagits.

5§

1 avdelningen för ägare införes

1. sökandens person-eller organisationsnummer, där sådani finns, namn och postadress saml för ullän-ning nationalitet,

2. dag och dagboksnummer för beslut som innefattar bifall till anmälan för anteckning av förvärv,

3. förvärvels omfattning och art saml förvärvsdagen,

4. namnändring för ägare.

5. beslut som ej innefattar bifaU tUl anmälan, för anteckning av förvärv,

6. hänvisning UU ny förvärvares anmälan,för anteckning avförvärv och omfattningen av dennes förvärv, om anmälningen ej bifallits,

7. namnändring för ägare,

8. uppgift om förvärvet är förenat med vUlkor som innefattar sådan rådighetsinskränkning som avses I 4 kap. 6 § första stycket 4 båtregistreringslagen (1975:604J,

9. uppgift om besvär över beslut angående,förvärvsanteckning samt om lagakraftvunnel beslut i anledning av besvären.

Om sökanden förvärvai bålen eller andel däri genom flera förvärv, anges det sammanlagda innehav för vilket anmälan för anteckning av förvärv gjorls. Omfattningen av de skilda förvärven skall därvid ej anges.

Har äganderättsanleckning gjorts eller begärts för staien, införes uppgift om vilken myndighet som förvaltar egendomen.

1 avdelningen för anteckningar införes

1. anmälan om parirederiavtal enligt 40 § första stycket sjölagen (1891:35 s. 1) jämte hänvisning lill dagen för anmälan,

2. anmälan om andelsövergång i parirederi enligt 53 § Iredje siycket sjölagen, om förvärvel ej anmälts för anteckning i registret, jämte hänvisning till dagen för anmälan om andelsövergången,

3. uppgift om och i vilket avseende införing i registrei rättats,

4. uppgift om förhållanden som
eljest enligt lag eller annan förfalt-

7§'

1 avdelningen för anteckningar införes

1. anmälan om parirederiavtal enligt 40 § första siycket sjölagen (1891:35 s. 1) jämte hänvisning till dagen för anmälan,

2. anmälan om andelsövergång i partrederi enligt 53 § tredje slyckel sjölagen, om förvärvet ej anmälts för anteckning i registret, jämte hänvisning till dagen för anmälan om andelsövergången,

3. uppgift om att naiionalitets-handling har ut färdats, för båten,

4. uppgift om förhållanden som eljest enligt lag eller annan författ-

8 §

Vid anmälan av båt för regislrering skall uppgifi lämnas om

1. båtens namn, om ägaren vill ha detla antecknat i registrei, hemort, om ägaren bestämt sådan, och fiskebåts hemmahamn,

2. ägares och huvudredares person- eller organisationsnummer, där sådani finns, namn, nationalitet, hemvist och postadress,

3. överiålares eller annan fångesmans namn och posladress,

4. omfattning och art av ägares förvärv,

5. förvärvsdag och tlUträdesdag,

6. villkor som innefattar sådan rådighetsinskränkning som avses i 4 kap. 6 § första stycket 4 båtregistreringslagen (1975:604J,

7. partrederiavtal som tidigare
anmälts till registermyndigheten en
ligt 40 § första stycket sjölagen
(1891:35 s. 1).

Vid anmälan av båt för registrering skall uppgift lämnas om

1. båtens namn, om ägaren vill ha
detta antecknat i registret, hemort,
om ägaren bestämt sådan, och fiske
båts hemmahamn,

2. ägares och huvudredares person- eller organisationsnummer, där sådani finns, namn, nationalitet, hemvist och postadress,

3. överiålares eller annan fångesmans namn och posladress,

4. omfattning och art av ägares förvärv samt förvärvsdag.

5. partrederiavtal som tidigare anmälts till registermyndigheten enligt 40 § första stycket sjölagen (1891:35 s. I).

Prop. 1978/79:98 32

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 § 9§

Om båten icke malts enligt kungö- Om bålen icke mätts enligt kungö
relsen (1954:550) om skeppsmätning, relsen (1954:550)om skeppsmätning,
skall vid registreringen inges anting- skall vid registreringen inges anling
en bevis om skrovels beskaffenhet en bevis om skrovets beskaffenhet
och bålens slyrförmåga saml om och bålens slyrförmåga samt om
dess störsla längd och störsla bredd dess slörsla längd och störsla bredd
(bålbevis), ulfärdal enligi 11 §, eller (bålbevis), utfärdat enligi 10§, eller
annan tillförlitlig uiredning om des- annan tillföriitlig uiredning om des
sa förhållanden. sa förhållanden.

Dessulom skall, i den mån del är känl, lämnas uppgifi om

1. art,

2. byggnadsår och byggnadsland,

3. byggnadsmaterial,

4. brutto- och nettodräktighet,

5. dödviki och djupgående,

6. maskineri, maskinstyrka och, för fiskebåt, maskinens drivmedel,

7. klassificeringsansialt,

8. huruvida fiskebåt är däckad eller odäckad saml huruvida den säsom särskild utrustning är försedd med ekolod (vertikalt eller horisontellt), utrustning för radiopejling, radar, navigatör eller auiopiloi.

11 § 10 §

Båtbevis utfärdas på ägarens begäran av fartygsinspektör, lots eller tulltjänsteman. Sådani bevis kan även ulfärdas av besiktningsman för fartyg enligt 316 § sjölagen (1891:35 s. Ijellerannan som registermyndigheten utser eller godkänner. Bevisel avfallas enligt formulär, som fastslälles av domslolsverkel efter samråd med sjöfartsverket.

Om fartygsbevis och expedition därav lill registermyndigheten är föreskrivel i kungörelsen (1954:550) angående skeppsmätning.

12 § Il§

Vid anmälan för anteckning av förvärv av bål, som är införd i registrei, skall uppgift lämnas om bålens registerbeteckning saml om de förhållanden som avses i 8 § utom huvudredare och lidigare anmält rederiavtal.

Den som anmäler Jorvärv skaU inge fångeshandling eller, om sådan ej upprällais, annan tillförUtllg uiredning om förvärvet samt bevis om ägarens person- eller organisationsnummer, där sådant finns, och naiionalilei.

i kap. 2§

Inträder eller ändras förhållande, som skäll redovisas i register, och föreligger eljest icke skyldighet att göra anmälan eller ansökan enligt lag eller annan författning, skall ägaren anmäla detta till registermyndigheten inom en månad. Föreligger utan sädan anmälan tillföriitlig uppgift om ändringen, får registermyndigheten självmant göra den införing som ändringen påkallar.

Inträder eller ändras förhållande, som skall redovisas i register, och föreligger eljest icke skyldighet alt göra anmälan eller ansökan enligt lag eller annan författning, skall ägaren anmäla detta till registermyndigheten inom en månad. Detsamma gäller den som har förvärvat båt under äganderättsforbehåU eller liknande villkor och skaU likställas med ägaren enligt 2 § båtregistreringslagen (1978:0000J. Föreligger utan sädan anmälan tillföriitlig uppgifi om ändringen, får registermyndigheten självmant göra den införing som ändringen påkallar.

13 §

Sammanträde enligt 31 § sjölagen (1891:35 s. 1) hålles pä registermyndighetens kansliort eller, om särskilda skäl föranleder därtill, på annan ort inom riket där det är lämpligt med hänsyn till ulredningen.

Sammanträde enligt 31 § sjölagen (1891:35 s. 1) eller 4 kap. 10 § båtregistreringslagen (1975:604J hålles på registermyndighetens kansliort eller, om särskilda skäl föranleder därtill, på annan orl inom rikel där det är lämpligt med hänsyn till utredningen.

Protokoll skall föras rörande vad som förekommer vid sammanträdet. Protokollet tillföres handlingarna i ärendet, när detta tages upp till fortsatt handläggning.

Har någon som registermyndigheten kallat och som ej är sökande inställt sig föratt höras i ärendet, har han rätt tUl ersättning av allmänna medel, om ej särskilda skäl föranleder att sökanden eller han själv bör stå för kostnaden.

Ersäuning av aUmänna medel utgår'enligt vittnesersättningskungörelsen (1973:262). Sådan kostnad skall stanna på statsverket.

Prop. 1978/79:98 35

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5§ båtregistreringslagen bevis om beslutet.

19 §
Om annat beslul i registerärende Om annal beslut i registerärende
eller båtregistreringsärende ulfärdas eller om beslut i båtregisterärende
bevis på blankett enligt formulär utfärdas bevis på blankeli enligt
som fastslälles av domstolsverket, formulär som fastslälles av dom-
om ärendet rör siolsverkel, om ärendet rör

1. registrering eller avregislre- 1. registrering eUer avregistre
ring, ring,

2. inskrivning eller anteckning av 2. inskrivning eller anteckning av
förvärv, förvärv,

J. inteckning, inteckningsålgärd 3. inteckning, inteckningsålgärd

eller anteckning om innehav om eller anteckning om innehav om

innehavaren är annan än ägaren, innehavaren är annan än ägaren,

4. skeppsnamn, 4. skeppsnamn,

5. ändring av fiskefartygs disl- 5. ändring av fiskefartygs dist-rikisbeteckning, riktsbeteckning,

6. rättelse av oriktig införing i 6. rättelse av oriktig införing i register. regisier.

Jämte bevis om avregistrering enligt 35 § iredje slyckel sjölagen (1891:35 s. 1) lämnar registermyndigheten vid behov upplysning, avfattad på engelska eller franska, om beslutets innebörd.

På begäran skall vid bevis om avregistrering fogas upplysning om registrets innehåll rörande egendomen vid avregistreringen. Sådan upplysning lämnas genom registerutdrag.

6 kap. 1§

Pä grundval av registrering utfärdar registermyndigheten nationalitetscer-lifikat för skepp enligt formulär som fastställes av domstolsverket efter samräd med sjöfartsverket. Nationalitetscertifikat skall innehälla uppgift om skeppets

1. namn,

2. registerbeteckning,

3. hemort,

4. byggnadsår,

5. brutto- och nettodräktighet,

6. största längd och största bredd.

Pä grundval av registrering utfärdar Pä ägarens begäran utfärdar regisregistermyndigheten på ägarens be- termyndighelen nationalitetsbevis

Nuvarande lydelse

gäran nationalitetsbevis för båt. Handlingen utfärdas enligt formulär som fastslälles av domstolsverket efter samråd med sjöfartsverkel och skall innehålla uppgifi om båtens

1. namn, om det är antecknat i regisirel,

2. registerbeteckning,

3. hemort,

4. byggnadsår,

5. byggnadsmaterial,

6. art,

7. största längd och största bredd.

Föreslagen lydelse

för registrerad svensk båt. Ågare som begär sådant bevis skaU inge fånges-handUng eller, om sådan ej upprättats, annan tillförlitlig utredning om forvärvet samt bevis om sin nationaUtet. Nationalitetsbeviset utfärdas enligt formulär som faslställes av domstolsverket efter samråd med sjöfartsverkel och skall innehälla uppgift om båtens

1. namn, om det är antecknat i registret,

2. registerbeteckning,

3. hemort,

4. byggnadsår,

5. byggnadsmaterial,

6. art,

7. största längd och största bredd.

Har avregistreringsgrund inträtt för fartyg enligt 16 § första stycket sjölagen (1891:35 s. Deller 2 kap. 6§ bålregislreringslagen (1975:604) eller har båt som ej är registreringspliktig av registrerats, skall utfärdad nationalitetshandling ofördröjligen återställas.

5§

Har avregistreringsgrund inträtt för fartyg enligt 16 § försia stycket sjölagen (1891:35 s. Deller 7 båtregistreringslagen (1978:0000)eller har båt som ej är registreringspliktig avregistrerats, skall utfärdad nationalitetshandling ofördröjligen återställas.

Första stycket har motsvarande Ullämpning om båt eller andel däri överlåtits. På nye ägarens begäran skaU nationalitetshandlingen utlämnas tiU honom om båten efter överlåtelsen alltjämt är svensk.

Prop. 1978/79:98 38

5 Förslag till

Förordning om ändring i rättshjälpskungörelsen (1973:248)

Härigenom föreskrivs atl 7 § rätlshjälpskungörelsen (1973:248) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7§'
Allmän rättshjälp får ej lämnas i Allmän rättshjälp får ej lämnas i
ärende om förrättande av boupp- ärende om förrättande av boupp
teckning enligt 20 kap. ärvdabalken, teckning enligt 20 kap. ärvdabalken,
inskrivningsärende enligt jordabal- inskrivningsärende enligt jordabal
ken, registerärende enligt sjölagen ken, registerärende enligt sjölagen
(1891:35 s. 1), bätregislerärende en- (1891:35 s. 1), bätregislerärende en
ligt båtregistreringslagen (1975:604), ligt båtregistreringslagen (1978:000),
fastighetsdeklaration eller mäl eller fastighetsdeklaration eller mål eller
ärende angående fastighetstaxering, ärende angående fastighetstaxering.

Denna förordning träder i kraft den

' Senasle lydelse 1975:938

Nuvarande lydelse

Reseersättning, traktamente och ersättning för tidsspillan får utgå om ersättningen skall tillerkännas

1. vitine,

2. sådan sakkunnig vid allmän domstol som icke utsetts av rälten,

3. målsägande som skall höras i brottmål i anledning av åklagarens talan,

4. vårdnadshavare som skall höras enligt 21 kap. 1 § rättegångsbalken eller enligt 9 § lagen (1946:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare,

5. den som enligt skyddskonsulents förordnande utfört eller biträtt vid ulförande av personundersökning och som skall höras vid allmän domstol,

6. förtroendeman enligt 4 § lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål som skall höras vid allmän domstol,

7. den som skall höras under förundersökning i brottmål eller enligt 23 kap. 3 § Ijärde siycket rättegångsbalken,

8. den som utan atl vara part skall höras enligt utlänningslagen (1954:193),

9. den som skall höras enligt 33 § lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall.

Föreslagen lydelse

5§'

Reseersättning, traktamente och ersättning för tidsspillan får utgå om ersättningen skall tillerkännas

1. viline,

2. sådan sakkunnig vid allmän domstol som icke utsetts av rätten,

3. mälsägande som skall höras i brottmål i anledning av åklagarens lalan,

4. vårdnadshavare som skall höras enligt 21 kap. 1 § rättegångsbalken eller enligt 9 § lagen (1946:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare,

5. den som enligt skyddskonsulents förordnande ulfört eller biträtt vid utförande av personundersökning och som skall höras vid allmän domstol,

6. förtroendeman enligt 4 § lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål som skall höras vid allmän domstol,

7. den som skall höras under fömndersökning i brottmål eller enligt 23 kap. 3 § fjärde slyckel rättegångsbalken,

8. den som utan att vara part skall höras enligt utlänningslagen (1954:193),

9. den som skall höras enligt 33 § lagen (1966:293) om beredande av sluten psykialrisk vård i vissa fall.

Nuvarande lydelse

10. den som skall höras enligt 21 § lagen (1967:940) angäende omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda,

11. den som utan all vara part skall höras enligt lagen (1970:417) om marknadsdomstol m. m.,

12. den som skall höras enligt 43 § lagen (1972:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar,

13. den som utan att vara part skall höras enligt lagen (1973:188) om arrende- och hyresnämnder,

14. den som medverkar vid utredning enligt 25 eller 45 § rättshjälpslagen (1972:429),

15. den som utan atl vara sökande pä kallelse av inskrivningsmyndighet inställt sig för all höras vid lagfartssammanträde eller sammanträde enligt 19 kap. 10 § jordabalken,

16. den som utan aU vara sökande på kallelse av sjöfartsregistret inställt sig för att höras vid sammanträde enligt31 § sjölagen (189 l:35s. l)eller 4 kap. 10 § båtregistreringslagen (1975:604).

Ersättning till vitine utgär även i balken.

Föreslagen lyddse

10. den som skall höras enligt 21 § lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda,

11. den som utan all vara part skall höras enligt lagen (1970:417) om marknadsdomstol m. m.,

12. den som skall höras enligt 43 § lagen (1972:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar,

13. den som utan att vara part skall höras enligt lagen (1973:188) om arrende- och hyresnämnder,

14. den som medverkar vid utredning enligt 25 eller 45 § rättshjälpslagen (1972:429),

15. den som utan att vara sökande på kallelse av inskrivningsmyndighet inställt sig för atl höras vid lagfartssammanträde eller sammanträde enligt 19 kap. 10 § jordabalken,

16. den som ulan att vara sökande på kallelse av sjöfartsregistret inställt sig för alt höras vid sammanträde enligt 31 § sjölagen (1891:35 s. 1).

fall som avses i 36 kap. 8 § rättegångs-

Prop. 1978/79:98 41

1 Inledning

I samband med ändringar i sjölagen (1891:35 s. 1) åren 1973 och 1975 (se prop. 1973:42 och 1975:68) inrättades, förutom ell skeppsregister och ett skeppsbyggnadsregisler för registrering av siörre fartyg och fartygsbyggen (skepp och skeppsbyggen), ett båtregister för registrering av mindre fartyg (bålar). Närmare bestämmelser om bålregistret finns i båtregistreringslagen (1975:604). Vissa tillämpningsföreskrifter har lagits in i fartygsregislerförordningen (1975:927).

Syftet med båtregistreringslagen (BälregL),som trädde i kraft den 1 januari 1976, är i första hand att tillgodose ett offentligrättsligt behov av att genom regislrering förteckna de mestadels siörre båtar som används yrkesmässigt till gods- eller passagerarbefordran, bogsering eller bärgning, fiske eller ulhyrning. Dessutom kan ägare lill andra båtar, t. ex. fritidsbåtar, genom frivillig regislrering i båtregistret få nationalitetshandling för sin bål.

Båtregistreringen har till skillnad från registreringen av skeppsegendom inte någon privaträttslig betydelse. Förfarandel vid regislrering, avregistrering och anteckning om förvärv av bål kan därför i och för sig göras belydligt mindre komplicerat än vad som är möjligl i fråga om skeppsregistreringen, utan alt ändamålet med registret för den skull behöver bli lidande. De nuvarande reglerna ansluler emellertid myckel nära till sjölagens (SjöL:s) bestämmelser om förfarandet vid skeppsregistreringen. Erfarenheterna frän registermyndighetens handläggning av båtregisterärenden visar också att reglerna om bälregistrering ofta vållar avsevärda svårigheter både för allmänheten och registermyndigheten. 1 promemorian föresläs därför ändringar som innebär atl det nuvarande kravet pä utredning om äganderälten mildras och alt flera av reglerna om registerföringen och handläggningen i övrigi görs enklare.

Enligt nuvarande regler i BåtregL kan endast svenska båtar registreras i båtregistret. Det har emellertid visat sig att det ur i första hand lillsynssyn-punkt är angelägel alt även ulländska bålar, som används för yrkesmässig sjöfart huvudsakligen i svenska farvatten eller med utgångspunkt frän svenska hamnar, kan tas upp i registret. Regler om detta föreslås nu.

Den föreslagna regleringen innebär omfaitande ändringar i förhållande till nuvarande regler. Det blir även nödvändigt med betydande ändringar i vissa tillämpningsföreskrifter, främst fartygsregisterförordningen. Enligt förslaget upphävs BåtregL och ersätts med en ny lag om bålregistrering.

I promemorian föreslås också aU man genom ändringar i 1 § SjöL ökar möjligheterna för utländska medborgare,som har fast hemvist i Sverige,att få sina fartyg betraktade som svenska. Härigenom tillgodoses ett behov i olika hänseenden hos dessa av att kunna vinna regislrering i skepps- eller bälregistret.

Prop. 1978/79:98 42

2 Nuvarande ordning

2.1 Allmänt om bätregistrering m. m.

Avsikten med 1973 och 1975 års reformer, som irädde i krafl den 1 januari 1976, var bl. a. atl skapa en ny och enhellig ordning för den registrering av och inskrivning i fartyg som lidigare åvilade sjöfarlsverkel genom fartygsregistrering, tullverket genom fiskefartygsregislreringoch inskrivningsdomaren i Stockholms domsga genom fariygsinteckning. Regislrering av och inskrivning i större fartyg sker numera i skeppsregistret, medan mindre fariyg, som inte kan intecknas, förtecknas i bålregistrel (se 2 § SjöL). Registren förs av en central myndighet, sjöfarisregistrei, vid Stockholms tingsrätt.

Endasl svenska fariyg kan regislreras i skeppsregistret eller i båtregistret (2 § andra stycket SjöL resp. 1 § försia stycket BåtregL). En förutsäuning för alt fartygei skall anses som svenskt ärenligt 1 §SjöLatl det lill mer än hälfien ägs av svensk medborgare eller av svensk juridisk person. Enligt samma lagrum kan emellertid fartyg som saknar sådan svensk ägarövervikl efter särskilt medgivande anses som svenskt, om dess drift slår under avgörande svenskl inflytande.

Genom BåtregL, som innehåller de närmare reglerna om bälregistret, har sjöfarisregistrei i försia hand kommit all ta över den del av den obligatoriska och huvudsakligen på internationella fördrag grundade fiskefartygsregistreringen, som faller uianför skeppsregistreringen enligt de nya reglerna i SjöL. Enligt 1932 ärs konvention med Danmark angående fiskeriförhållandena i de till Sverige och Danmark gränsande farvattnen (SÖ 1933:13) skall de båda ländernas fiskare ha fångstfartygen märkla, om de idkar fiske i de farvatten som konventionen avser (jfr art. 7).

Detla förutsätter atl fartygen är regisirerade. På motsvarande sätl gäller enligt 1967 års konvention om ordningen vid fiskets bedrivande i Nordatlanten (SÖ 1970:14, jfr prop. 1969:146) aU de fördragsslutande staternas fiskefartyg skall vara registrerade och dessutom märkta så all de kan ideniifieras lill sjöss (jfr art. 3).

1 båtregistret skall enligt BåtregL också införas de passagerarbåtar och siörre båtar avsedda för handelssjöfarl, som är svenska och i försia hand skall slä under sjöfartsverkets (sjöfartsinspektionens) tillsyn; jfr lagen (1965:719) om säkerhelen på fartyg (sjösäkerhetslagen). Dessa båtar var före sjölagsändringarna i viss utsträckning införda i sjöfartsverkets fartygsregister.

BåtregL har emellerlid även inneburit all skyldigheten all registrera båtar i viss mån utvidgats. Den omfattar således numera också båtar för yrkesmässig uthyrning fill allmänheten och vissa mindre båtar avsedda för yrkesmässig handelssjöfarl och yrkesmässigl fiske. Vidare innehåller den regler om frivillig registrering. Sådan var möjlig även enligt den tidigare ordningen. Den skedde i fartygsregistrel, men förekom även i fiskefariygsregislren varvid bålen dock regislrerades som fiskefartyg.

Båtregistret upptog den 1 juli i är 3 236 båtar, varav 2 990 fiskebåtar, 167

Prop. 1978/79:98 43

fritidsbåtar, 31 passagerarbåtar och 48 andra båtar för handelssjöfart. De flesta av dessa bålar har förts över lill bålregistrel från farlygsregislrel och fiskefariygsregislren.

2.2 De enskilda bestämmelserna i båtregistreringslagen (1975:604)

Som nämnts är båtregistreringen enligt I kap. 1 § försia stycket BåtregL begränsad lill svenska båtar. Med båt avses enligt 2 § SjöL fariyg vars största längd understiger tolv meter eller största bredd understiger fyra meter. Enligt 1 kap. 1 § andra stycket BåtregL ankommer det på regeringen atl föreskriva i vad mån statsägda båtar, avsedda uteslutande för statsändamål och inle för affärsdrift, skall vara införda i båtregistret. Regislrering i båtregistret sker enligt 1 kap. 2 § BåtregL under sådan igenkänningssignal som avses i 8 § SjöL. Tilldelad registerbeteckning får ej ändras.

För bålar, som används yrkesmässigt till gods- eller passagerarbefordran, bogsering eller bärgning, fiske eller ulhyrning, föreligger regislreringsplikl enligt 2 kap. 1 § BåtregL, om båten är minsl sex meter lång. Även vissa mindre passagerarbåtar och mindre fiskebåtar kan emellertid vara registre-ringsplikliga. Icke registreringspliktig bål får föras in i registret om den är minst sex meter lång eller om del finns särskilda skäl lill all den regislreras (2 kap. 2 § BåtregL). Sädan frivillig registrering är bl. a. tänkt för den som vill vinna nationalitetshandling för sin bål (jfr 6 kap. 1 § fartygsregislerförordningen). Båt,som utgör tillbehör lill annal fartyg, får inte registreras (2 kap. 3 § BåtregL). Utländsk båt, som har blivii svensk, får inle föras in i båtregistret om den är regisirerad i sitt förutvarande hemland och inle kommer atl avregistreras där senast den dag regislrering sker här eller med verkan frän den dagen (2 kap. 4 § BåtregL).

Den som äger registreringspliktig bål är skyldig att inom viss tid anmäla båten för regislrering (2 kap. 5 § BåtregL). Skyldighet föreligger även att inom viss tid anmäla förvärv av registrerad bål för anteckning i registrei (3 kap. 2 § BåtregL). Även överiålaren är i princip skyldig atl anmäla all han avhänl sig båten (3 kap. 4 § BåtregL). Försummar han detta kan han dömas till böter (5 kap. 3 § BåtregL). Dödsbo är inte skyldigt att anmäla förvärv av bål från den avlidne (3 kap. 3 § andra slyckel). Om flera äger del i båt kan registreringsanmälan såsom beslämmelserna bör tolkas endasl göras av samtliga delägare gemensami. Var och en för sig är dock skyldig att anmäla sitl förvärv av del i oregistrerad men registreringspliktig bål ävensom alt anmäla förvärv av del i registrerad båt (jfr 3 kap. 1 § andra stycket och 3 kap. 2 § första punkten BåtregL).

I fråga om villkorade förvärv inträder skyldigheten att regislrera eller att anmäla förvärvet eller överiätelsen först sedan villkoret upphört atl gälla (2 kap. 5 § första stycket andra punklen saml 3 kap. 2 § första stycket andra punkten och 4 § första stycket BåtregL). Nybyggd registreringspliktig båt skall anmälas för registrering inom sex månader från sjösättningen (2 kap. 5 §

Prop. 1978/79:98 44

andra stycket BåtregL). Motsvarande gäller i fråga om skyldighet all anmäla förvärv av andel i sådan oregislrerad men regislreringspliktig bål (3 kap. 1 § andra slyckel och 3 kap. 2 § andra stycket BåtregL).

1 2 kap. 6-8 §§ BåtregL ges regler om avregistrering av bål. Reglerna överensstämmer nära med SjöL:s bestämmelser om avregisirering av skeppsegendom (16 och 17 §§). De innefattar bestämmelser om när avregisirering skall ske - bl. a. då bålen har upphört atl vara svensk. De innefattar vidare bestämmelser om skyldighet dels för ägaren atl anmäla båten för avregistrering inom viss tid från del avregistreringsgrund inträtt, dels för överiålaren all jämte förvärvaren svara för atl bålen anmäls för avregisirering då bålen lill följd av överiätelsen upphört atl vara svensk. Reglerna innefattar även föreskrifier som i vissa fall skall hindra att en bål avregistreras föratt den genom andelsövergång förlorat svensk naiionalilei. Grunden tili detta är all delägare genom all utöva lösningsrätt enligt 52 eller 55 § SjöL kan återställa fartygets svenska nationalitet och därmed pä nytt göra fartygei registreringsbarl i Sverige.

Förfarandet i båtregisterärenden (4 kap. BåtregL) är reglerat med SjöL:s regler om registrerings- och inskrivningsförfarandei i fråga om skepp som förebild. Del gäller de allmänna beslämmelserna om vad som skall förslås med båtregislerärenden (1 §), om all allmänna tvistemålsregler skall vara tillämpliga i båtregislerärenden (2 § första slyckel), om bemyndigande för regeringen alt meddela närmare föreskrifier om förfarandet (2 § andra stycket) och om dagbok och aktbildning (3 §). Beslut, som innebär att anmälan i båtregisterärenden bifalles, avslås eller förklaras förfallen eller all ärende uppskjuts, skall föras in i bålregistrel. Beslutet meddelas genom införingen (4 §). Har beslutet gåtl emot sökanden eller annan som hörts i ärendet, skall registermyndigheten genast underrätla denne om beslutet (5§).

1 båtregistret skall antecknas vissa förhållanden som i första hand är av belydelse för registermyndighetens prövning av äganderätten till regisirerad bål. Detla gäller bl. a. om talan väckts angående hävning eller återgång av förvärv av registrerad båt eller bättre rätt lill båten (4 kap. 6 § BåtregL). Domstolen skall underrätta registermyndigheten om att talan väckts och sedan även översända dom eller slutligt beslul, som vunnit laga kraft (5 kap. 4 § BåtregL).

Om en införing i båtregistret är uppenbarl oriklig på gmnd av skrivfel eller annat förbiseende eller lill följd av lekniskl fel, skall införingen rättas genom särskilt beslut som förs in i registrei (4 kap. 7 § BåtregL). Bevis eller annan handling som utfärdats i enlighel med den felaktiga införingen skall återfordras, göras obmkbar och behållas av registermyndigheten. Samtidigt skall ny handling utfärdas.

Anmälan i båtregisterärende skall göras skriftligen om inte fångeshandling eller annan tjänlig handling företes (4 kap. 8 § BåtregL). Fullgörs inle

Prop. 1978/79:98 , 45

anmälningsskyldighet får registermyndigheten utfärda vilesföreläggande (4 kap. 9 § BåtregL). Registermyndigheten dömer ut förfallel vite (5 kap. 2 § BåtregL).

Om del anses ändamålsenligt för beredningen av ett bålregisterärende får registermyndigheten skjuta upp della till viss senare dag. Uppskjuts ärendet får sökanden föreläggas atl förebringa den utredning som fordras eller atl infinna sig hos registermyndigheten. Även annan än sökanden får höras och kan föreläggas sädan inslällelse (4 kap. 10 § BåtregL).

Förekommer anledning all aniaga, all förvärv som åberopas i båtregister-ärende är ogilligt eller eljest inle kan göras gällande eller all sökandens rätl är tvistig, skall registermyndigheten bereda den vars rätl berörs lillfälle atl yttra sig i ärendet. Visar del sig all sökandens rält är tvistig kan han föreläggas atl inom viss lid väcka talan vid domstol med påföljd atl hans anmälan annars förklaras förfallen (4 kap. 11 § försia resp. andra slyckel).

Den som anmäler en båt för registrering skall visa alt han äger båten. Han mäste kunna härleda sin rätl från tillverkaren eller, om bålen tidigare varil utländsk, från den förste svenske ägaren. I fråga om registrerad bål skall den som anmäler förvärv eller anmäler bål för avregisirering på molsvarande säll kunna härieda sin rält från den som senasi antecknats i registrei som ägare. Kan uiredning om äganderälten inle förebringas pä annal sätl, får emellerlid en skriftlig pä heder och samvete avgiven försäkran av förvärvaren godlagas av regislreringsmyndigheten som bevis om äganderätten (4 kap. 12 § BåtregL).

Anmälan av båt för registrering eller av båtförvärv för anteckning skall avslås av registermyndigheten, om anmälan inte gjorls skriftligen eller om fångeshandling eller motsvarande handling inle företetts i ärendet. Anmälan skall ocksä avslås om båten inle är svensk eller del eljesl brister i fömtsättningama för registrering enligt 2 kap. BåtregL. Delsamma gäller om sökanden inte förmår styrka sill förvärv ellerom registermyndigheten finner alt det är uppenbart alt förvärvel är ogiltigt eller eljest inle kan göras gällande (4 kap. 13 § BåtregL).

Avregistreringsanmälan skall avslås om det inle visas atl grund för avregistrering föreligger (4 kap. 14 § BåtregL).

Talan mol registermyndighetens beslut förs i hovrätten. Besvärsliden är fyra veckor. Besvär över beslut som förts in i båtregistret skall antecknas i registret. När slulligl beslul med anledning av besvären över sådani beslul har vunnit laga kraft skall även deltas innehåll antecknas (5 kap. 1 § BåtregL).

Sjöfartsverkel, tullverket och polismyndighet biträder registermyndigheten med alt vaka överalt beslämmelserna i BåtregL eller annan författning om bälregistrering eller båls identifiering efterlevs (5 kap. 5 § BåtregL).

Prop. 1978/79:98 46

3 Behovet av ändrade regler för båtregistreringen m. m.

3.1 Registrering av vissa utländska båtar

Den tillsyn i fråga om säkerhelen på fartyg som sjöfartsverket genom sjöfartsinspektionen skall ulöva omfattar förutom alla svenska fartyg även de ulländska fariyg som nyiijas lill sjöfart i svenska farvatten (se 1 kap. 1 § sjösäkerhetslagen). Tillsynen av de mindre fartygen - bålarna - avser i försia hand sädana som används yrkesmässigl.

Bålregistret är sjöfartsverkets huvudsakligaste informationskälla när det gäller au kontrollera atl lillsyn uiförs på bålar. Registret är emellertid f. n. inle öppel för utländska båtar. Dit fär även räknas sådana bålar som köpts av svenska medborgare från ullandel under äganderällsförbehåll eller jämförbara villkor, t. ex. vid avbetalningsköp. Dessa båtar anses ju inle få svensk naiionalilei förrän eventuella villkor som skjuter upp äganderätisövergången blivit uppfyllda. Efiersom det är vanligt atl båtar, l. ex. av finansieringsskäl, förvärvas under äganderällsförbehåll eller liknande villkor, kan registrei inle på ell tillfredsställande säll lillgodose sjöfartsinspektionens behov av överblick över hela beståndet av de i första hand lillsynspliktiga båtarna. Justiliedepartementel har bl. a. av denna anledning förfrågal sig hos sjöfartsverket om detta förhållande bör föranleda atl reglerna om regislrering av båtar ändras. Verket har i skrivelse 1977-10-24 lill deparlemenlel framhällit att del är angelägel för verkei all samtliga lillsynspliktiga bålar som används yrkesmässigl blir regisirerade och att regislreringsplikten därför bör ulvidgas lill alt omfatta även "utländska båtar som under en längre lidsperiod med uigångspunki från svenska hamnar utövar näringsfång inom landets lerrilorium". Verket har bl. a. anfört:

Ur tillsynssynpunkt finnes skäl atl även på något sätt registrera "utländska" bålar vilka huvudsakligen uppehåller sig i svenska vatten och i svenska hamnar. Till denna kategori kan hänföras exempelvis ulländska fiskare som med sina båtar flyttat till Sverige men ännu ej erhållil svenskt medborgarskap, från utlandet med äganderältsförbehåll inköpta bålar eller helt utlandsägda men i Sverige stationerade båtar (ex. uthyrningsbålar). Efter medgivande enligt 1 § sjölagen kan under vissa omsländigheier sådan bål betraktas som svensk och därmed vara registreringsskyldig. Dock fömtsäiies all ägaren söker atl fä sin bål betraktad som svensk saml all förutsättning för medgivande finnes. Sådana ansökningar är ej vanliga varför dessa fartygs existens endast undantagsvis kommer till sjöfartsverkets kännedom. Ur svensk sjösäkerhetssynpunkt är del angelägel att dessa bålar kommer lill sjöfartsverkels kännedom, enär de trafikerar våra vallenområden och någon annan sjöfartsadminislralion ej kan förväntas utöva någon tillsyn över dem.

3.2 Äganderättsprövningen vid båtregistreringen

Reglerna i BåtregL om regislrering, anteckning av förvärv och avregistrering på grund av överiåtelse bygger på en ordning som i princip innebär en fullständig och uttömmande prövning av äganderätten lill bålen (jfr 4 kap.

Prop. 1978/79:98 47

12 §). Vid regislrering krävs säledes som regel alt sökanden skall visa all han själv eller någon frän vilken han härleder sin äganderätt har byggt bålen eller har förvärvat den från ullandel. Då förvärv av regisirerad båt anmäls för anteckning eller dä sådani förvärv åberopas vid avregistrering, skall sökanden på molsvarande sätt kunna härleda sin rätt från den som senast har antecknats i bålregistrel som ägare.

Den som skall fullgöra sin regislreringsplikl, skyldighet all anmäla förvärv eller skyldighet att avregistrera bål måste således i princip styrka all det föreligger en sammanhängande fångeskedja. Vid förvärvsanmälan och avregisirering kan sökanden visseriigen beiräffande lidigare fång falla lillbaka på anteckning i registret men han måste i alla fall visa att det föreligger ett giltigt fång frän den sist antecknade ägaren. Bevisskyldighelen skall i försia hand fullgöras genom företeende av förvärvshandlingar såsom köpebrev, gåvobrev, arvskifte e. d. Saknas sädan handling, får äganderätten styrkas på annat säll l. ex. genom all registermyndigheten hör tidigare ägare. Skulle kraven pä bevisning om äganderätten visa sig svåra atl uppfylla, ges dock möjlighel all bota bristen i ulredningen genom all sökanden avger en skriftlig försäkran pä heder och samvete (4 kap. 12 § iredje siycket BåtregL). Sådan försäkran förutsätts innehälla uppgifier om frän vem sökanden har förvärvai båten och en redogörelse för vad han känner lill om fångesmannens räu till denna (se prop. 1975:68 s. 47).

Det är vanligt alt mindre fartyg överiåts utan fångeshandlingar och atl sädana fariyg har gåll genom flera händer innan regislrering söks. Del kan ocksä tänkas alt fångeshandlingarna förkommil, då frågan om regislrering aklualiseras. Kravel atl sökanden i princip skall styrka sin rätl till båten har därför i stor utsträckning visal sig ytteriigt betungande all uppfylla. Det har medfört stora besvär för sökanden och skapat en avsevärd arbetsbörda för regislreringsmyndigheten, vars kontroll av äganderätten ofta föranleder upprepade säväl munlliga som skriftliga konlakler med sökanden eller andra som kan lämna sädana upplysningar all erforderlig utredning skall anses föreligga. Handläggningstiden blir därmed mänga gånger mycket lång, vilket bl. a. inverkar menligt på myndighelens arbele. Den långa handläggningstiden kan t. o. m. vara till förfång för båtägaren i hans näringsutövning. Fiskebålar kan l. ex., bl. a. av hänsyn till regler i internationella fördrag om fiskeriförhållandena i vissa vatten, inle hållas i drift om de är oregistrerade och därmed saknar erforderiig märkning och erforderliga registreringshandlingar (jfr SÖ 1933:13 och 1970:14).

De nuvarande förhållandevis stränga kraven på ägaren all visa sin rält lill båten kan även i vissa fall länkas avhålla honom från all fullgöra sin anmälningsskyldighei. Härigenom minskas regislrets aklualilet. Farhågor för all syftet med registret skulle kunna motverkas av denna anledning har framförts till registermyndigheten av Ösiergöllands kusifiskareförbund,som i skrivelse 1976-08-30 bl. a. anfört följande beiräffande regislreringen av fiskebålar:

Prop. 1978/79.98 48

Enligt båtregistreringslagen krävs numera all alla båtar med en längd av minsl sex meter skall regislreras. Då sådan regislreringsplikl tidigare icke förelegat för så små båtar, uppslår nu svårigheler för båtägarna atl redovisa alla uppgifter om båtarna, t. ex. fångeshandlingar, förvärvsdag m. m. Samtidigt har kustfiskareförbundel erfarit, atl Stockholms Tingsrätt i flera fall uppskjutit registreringar på grund av atl bålägarna icke kunnat förete fullständig bevisning. Kustfiskareförbundel ifrågasätter om inte tillfredsställande underlag för regislrering av äldre båtar kan erhållas enbarl genom bålägarnas egna uppgifter, eventuellt slyrkla med inlyg från personer som är kända med förhållandena. Förbundel vill här hänvisa lill § 12 i tredje stycket i båtregistreringslagen (SFS 1975:604). Vidare bör enligt förbundets mening uppgifierna om sådana båtars storlek kunna begränsas lill ägarnas egna uppgifier om båtarnas längd och bredd. Om kravet på redovisning av uppgifter drives alltför långt finns risk för all många båtägare avslår från alt ansöka om registrering av båtar.

3.3 Villkorade förvärv av båt

Som nyss anföris (se avsnitt 3. Där båtregistret f n. inte öppel för båtar som förvärvats från utlandet under äganderällsförbehåll. Det kan därför inte på ett tillfredsställande sätt fullgöra sin uppgift som informationskälla för sjöfartsinspektionen. Liknande synpunkier gör sig emellertid ocksä gällande i fråga om båtar som förvärvats under äganderättsförbehåll från svenska säljare.

BåtregL föreskriver nämligen inle skyldighet och öppnar inte ens möjlighel lill regislrering eller anteckning av äganderätt för den som förvärvar bål under villkor som skjuter upp äganderätisövergången. Detta är olillfredsställande mot bakgmnd av del allmänna iniressei av alt registreringsplikiiga båtar blir införda i registrei och all della ger upplysning om vem som ansvarar för bålens skötsel.

Även om ett förvärv endast är villkoral, ärdet så gotl som alllid förvärvaren och inle hans fångesman som har kontrollen över bålen och ensam besiämmer hur den skall användas. Fångesmannen saknar därför oftasl veiskap om var och hur den brukas. Därmed får han inte heller reda på när åtgärder från förvärvarens sida i något hänseende utlöser den anmälningsskyldighet som åläggs honom enligt BåtregL, t. ex. alt båten används på sätt som gör den registreringspliktig. Del förekommer att den som avser att bedriva eller bedriver yrkesmässig uthyrning av fritidsbåtar köper dessa på avbetalning från en tillverkare, som inle alls känner lill atl de skall användas för uthyrningsverksamhet och därmed blir registreringsplikiiga för honom. Med utgångspunkt i registreringsreglernas lydelse (se 2 kap. 1 § BåtregL) har det i vissa regislreringsärenden hävdals all någon regislreringsplikl inte föreligger i della fall eftersom del inle är tillverkarens/ägarens avsikt att bålarna skall användas för yrkesmässig uthyming Gfr prop. 1975:68 s. 40). Därmed skulle dessa bålar trots sin användning inle omfattas av registreringsplikten.

Del kan också framhållas att den som förvärvar en bål under äganderättsförbehåll i vissa fall kan ha ell egel iniresse av all kunna vinna registrering

Prop. 1978/79:98 49

eller bli aniecknad som ägare, om båten redan är registrerad. Del är nämligen ime ovanligt all fritidsbålar som förvärvats under villkor om äganderättens övergång efter en smärre ombyggnad används lill sådani yrkesmässigt fiske som gör dem registreringspliktiga. 1 dessa fall kan det ofta vara angelägel för förvärvaren atl likslällas med ägaren i BälregL:s mening så all han, ulan atl behöva lila lill fångesmannens anmälan, kan råda överalt båten förs in som fiskebål i registret. Som redan framhållits i samband med frågan om äganderältsprövningen kan det vara nödvändigt för den som skall bedriva yrkesmässigl fiske alt bålen är regisirerad som fiskebåt och därmed också kan märkas på erforderiigt säll Qfr avsnilt 3.2).

3.4 Dispens från nationalitetskravet i fråga om fartyg som ägs av utiändska medborgare med fast hemvist i Sverige

Fartyg anses som svenskt om det har svensk ägarövervikl. Regeringen eller sjöfarlsverkel kan visserligen i särskilda fall medge alt annal fartyg skall anses som svenskl, men en förutsättning härför är all fartyget slår under avgörande svenskt driftsinflylande. Ulländska medborgare, som är stadigvarande bosalla här i landet, saknar säledes i allmänhet möjlighel atl låla regislrera fariyg i skepps- eller bäiregislrel. För dessa finns behov av alt utrymmet för dispens frän naiionaliietsvillkoren i I § SjöL vidgas. Behovei har i försia hand gjort sig gällande då fråga varit om alt genom regislrering och inleckning kunna utnyttja skepp som kreditunderiag. En regislrering i utländskt fartygsregister är mänga gånger mindre ändamålsenlig ur bl. a. kredilsyn-punkt och kan dessutom vara utesluten av olika skäl.

1 fråga om fiskefartyg kan del på grund av internationella överenskommelser om fiskels bedrivande i vissa farvatten vara en förutsättning att farlygel bl. a. har viss nationalitet (jfr 1967 års konvention om ordningen vid fiskets bedrivande i Nordatlanten). Även vid fiske inom svenska vatten är bl. a. den distriktsbeieckning som lilldelas fiskefartyg pä grundval av registreringen i skepps- eller båtregistret till viss praktisk nylta.

4 Allmänna överväganden

4.1 Principerna för båtregistrets utformning

Fartygsregister kan vara av flera olika slag. Det skeppsregister som enligt 2 § SjöL skall föras över svenska skepp utgör en avancerad form av fartygsregister. Införing i detta register har långtgående rättsverkningar av olika slag. Registreringen innebär inte bara en bekräftelse på alt skeppet har svensk nationalitet, vilket enligt vedenagna folkrättsliga principer har belydelse i förhällande till andra länder Införing i registrei innebär också alt vikliga civilrältsliga rättsverkningar inträder. Genom ansökan om registrering eller om inskrivning av äganderätt till del registrerade skeppet vinner ägaren sakrältsskydd mol överiålarens borgenärer, s. k. borgenärsskydd och

4 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 98

Prop. 1978/79:98 50

mot anspråk på skeppet från andra på grund av konkurrerande överiålelser, vanligen kallat omsältningsskydd. Inskrivningen innebär också alt ägaren får saklegitimation i vikliga hänseenden. Sålunda blir han genom inskrivningen behörig all förfoga över egendomen genom överiåtelse samt atl ansöka om inleckning i skeppet och upplåta panträtt på grund av inleckning i detla. Införingar i registret har också s. k. publicitetsverkan. Med publiciletsverkan avses att ingen lill slöd för rättsanspråk på skeppet kan åberopa god tro rörande omsländighel som omfattas av införing i registret.

En mindre långlgående form av register ulgörs av sådana regisier som inte är mera än en av offentligrålisUga skäl beUngad förteckning över vissa fariyg, t. ex. fartyg som står under tillsyn av offentlig myndighei. Införing i sådant regisier innebär inte några egentliga rättsverkningar, varken i civilrättsligt hänseende eller i förhållande till andra länder.

Som framgårav avsniii 2.1 är båtregistrets uppgift alt tjäna som förleckning över yrkesfiskets båtar och de andra båtar som i första hand slår under sjöfartsinspektionens lillsyn, nämligen handelssjöfartens (jfr prop. 1973:42 s. 215 ff och 299 saml prop. 1975:68 s. 39 fl). Föratt fylla dessa uppgifter behöver bälregistret inle vara annat än en offenlligrällsligl beiingad förleckning. Någon särskild prövning av äganderätten lill de båtar som förs in i registret kan inte behövas. Det räcker om registret i detta hänseende bygger på den registreringspliktige ägarens egna uppgifier om äganderälten.

Att bestämmelsema i BåtregL om äganderältsprövningen trots detta i stort sett följer samma mönster som bestämmelserna i SjöL får tillskrivas del förhållandet att del nuvarande båtregistret dessutom är ett nationaliielsregis-ler.

Bålregistret förs nämligen som tidigare berörts enligt I kap. 1 § första stycke BåtregL enbarl över svenska båtar. Införingen i ett sädanl nationaliteisregisler innebär, på samma sätt som i fräga om skeppsregistret, en bekräftelse pä att fartyget har svensk nationalitet. Del är också avsikten att registreringen direkt skall kunna ligga lill grund för utfärdande av naliona-litetshandling för båt (prop. 1975:58 s. 43 och 46). Med denna utgångspunkt är det naturiigi att BåtregL släller upp relativt stränga krav på uiredning om äganderätten.

Som framgår av vad som tidigare anförts har det emellertid visal sig alt BäiregL:s krav på atl ägaren skall styrka sin rätt lill båten är synnerligen belungande. Sökandena har många gånger svårighet atl fullgöra kravel pä bevisning om äganderälten. I andra fall kan svårigheten att få in nödvändiga uppgifier tänkas bero på atl sökandena har brisiande förståelse för BåtregL:s långtgående krav pä utredning om äganderätten. Detta har lett till atl registermyndigheten blivit tvungen att utfärda stora mängder förelägganden i inkompletta ärenden med en anhopning av oavgjorda ärenden som följd. Myndigheien har nyligen hos lagmannen vid Stockholms tingsrätt begärt förstärkning med ytterligare juristpersonal för att kunna avarbeta balanserna i bålregistreringsärenden.

Prop. 1978/79:98 51

Som tidigare har nämnts kan dessulom en alllför belungande skyldighet atl lämna uppgifter leda till alt lillförliilighelen hos registret blir lidande, eftersom den kan avhålla ägare från atl över huvud taget fullgöra vad han åläggs i detla hänseende. Utformningen av regisireringsreglerna måsle således ske på grundval av en avvägning mellan de krav som lämpligen kan ställas på båtägaren som uppgiftslämnare och del informationsbehov som registret skall fylla. Även kostnaderna för regislerföringen måsle beaktas.

Registrets nuvarande utformning som ell nalionaliietsregisler innebär också att del inte i önskvärd omfattning kan fullgöra sin uppgift all tjäna som förleckning över de bålar som i första hand står under sjöfartsinspektionens tillsyn. Denna tillsyn omfattar nämligen sorn nyss nämnts (avsnitt 3.1) inle bara svenska båtar utan i viss utsträckning även ulländska bålar som nyttjas lill yrkesmässig sjöfarl i svenska vatten, däri inbegripei sådana som köpts av svenska medborgare från utlandet under villkor som skjuter upp ägande-räitsövergången.

Behovet av att direkl på gmndval av registrets innehåll kunna ulfärda nationalitetshandling för bål har visat sig vara väsentligt mindre än vad som antogs vid lagstiftningens tillkomst. Antalet ansökningar om nationalitetshandlingar för bålar är belydligt mindre än vad man utgick ifrån. Således har sjöfartsregistret under sin två och ell halvt år långa verksamhet fram till och med den 1 juli i är endasl utfärdat nio naiionaliietsbevis för bål. Under samma lid har myndigheien, förutom vid avregistrering i cirka 400 fall, pröval äganderälten i ärenden om regislrering eller anteckning av förvärv i cirka 1 000 fall. Mol bakgmnd av vad som tidigare har sagts angående de besvär och kostnader för sökanden och registermyndigheten som äganderältsprövningen ger upphov till framstår det inle som rimligt atl enbart av denna anledning upprätthålla kravet på äganderättsprövning. 1 stället bör prövning av äganderätten kunna inskränkas till de fall dä nationalitetshandling utfärdas för bålen.

Ytteriigare ett skäl torde emellertid ha inverkat pä utformningen av den nuvarande lagstiftningen om bälregistrering, nämligen önskvärdheten av all i framliden med registrets hjälp kunna åstadkomma en förhållandevis enkel registerpantsätlning av bålar. Frågan om registerpantsättning av bålar har väckts i flera sammanhang och är för fiskebålarnas del föremål för övervägande av utredningen (Ju 1972:12) angäende företagsinteckning och utredningen (Ju 1977:05) angående överlåtelse och pantsätining av byggnad på annans mark m. m. Sådan pantsätining torde fömtsätta en prövning av äganderätten till båten liknande den som BåtregL föreskriver. 1 och för sig vore del därför möjligl all skapa ett panlsältningssystem för bl. a. fiskebåtar med utgångspunkt i den nuvarande båtregistreringen. Del kan emellertid knappast anses rimligt atl upprälthålla BåtregL:s nuvarande krav på äganderättsprövning enbart i avvaktan pä en eventuell panträttslig reglering. Även om en sådan reglering införs visar också erfarenhelerna atl äganderältsprövningen i så fall lämpligen bör inskränkas till de fall då en pantsätining

Prop. 1978/79:98 52

aklualiseras och inte omfatta de bålar för vilka behovei av registreringen endasl är offentligrätisligi betingad.

De överväganden som har redovisats nu leder lill atl man i framliden inte bör upprätthålla kravet på att båtregistret skall vara ell nationaliteisregisler. Registret bör i stället utgöra enbart en förteckning över sådana bålar som slår under sjöfartsinspektionens lillsyn eliersom man eljest av offeniligrättsliga skäl vill ha särskilt förtecknade.

4.2 Närmare om utformningen av de nya båtregistreringsreglerna

4.2.1 Registrering av vissa utländska båtar

Som tidigare har framhållits är det angeläget ur tillsynssynpunkt atl utländska båtar som nyttjas yrkesmässigl huvudsakligen i svenskl farvatten eller med utgångspunkt frän svensk hamn kan och skall regislreras i båtregistret. Det föreslås därför att sådana regler införs. Genom att registrerade fiskebåtar i enlighel med förordningen (1975:929) med vissa bestämmelser om fartygs identifiering (ideniifieringsförordningen) bl. a. skall ha utvändig väl synlig märkning, gagnar regleringen dessutom identifieringen till sjöss av sådana bålar. Det gäller i försia hand för den övervakning av svenska vatten som åvilar bl. a. tullverket i fråga om yrkesfisket.

Den föreslagna regleringen innebär visserligen atl utländska båtar kan bli föremål för dubbelregistrering genom all de tas upp i säväl båtregistret som i ett nationaliteisregisler i hemlandet. Säsom framhälls i avsnitt 4.2.3 saknar en sådan dubbelregistrering i och försig betydelse förden enskilde. Inte heller ur allmänt iniresse är det påkallal att dubbelregistrering undviks. Någon särskild regel som hindrar detta behövs därför inte.

Även om registret öppnas för ulländska båtar, så ulgör den tidigare berörda konventionen om ordningen vid fiskets bedrivande i Nordatlanten (se avsnitt 2.1) emellertid hinder mot fiske med sädana båtar under svensk registerbeteckning eller märkning. Med nuvarande synsätt på SjöL:s nalionalilelsregler är detta också förhållandet om båten köpts från utlandet under villkor som skjuter upp äganderättsövergången, eftersom båten då såsom redan påpekats (se avsnitt 3.1) torde få betraktas som utländsk så länge villkorel består. Konventionen fömtsätter all regislrering och märkning av fiskefartyg sker enligt regler i fartygets hemland. Således föreskrivs i bilaga II regel 2 till konventionen att varje fartyg som bedriver fiske i de vatten konventionen avser skall medföra en officiell handling utfärdad i fartygels hemland med uppgift om fartygets nationalitet, regislreringsbokstäver och nummer samt ägarens namn (se prop. 1969:146 s. 3, 24 och 25). Fartygei skall också ha nationalitetsflagga ombord. Med hänsyn lill konventionens bestämmelser bör utländsk båt som är registrerad som fiskebåt i sitt hemland, därför inte omfattas av svenska regler om märkning av fiskefartyg (se identifieringsförordningen). Något hinder finns inte mot att båten registreras här eller att den

Prop. 1978/79:98 53

märks såsom fiskefartyg enligt svenska reglerom den inle skall vara märkt säsom fiskefartyg enligt hemlandels regler.

Som redan antytts under 3.4 kan det av prakliska skäl vara av iniresse för den som bedriver yrkesfiske med utländsk båt i svenska vatten alt kunna regislrera bålen här, antingen han är utländsk medborgare eller han är svensk medborgare som har förvärvai bålen under villkor. Den distriktsbeieckning som lilldelas fiskebål på grund av registreringen kan nämligen oavsett bålens nationalitet användas med fördel i olika sammanhang, bl. a. vid den obligatoriska märkningen av fiskredskapen; jfr 33 a § lagen (1950:696)om rätl fill fiske.

Vad som har sagls nu ger i och för sig anledning alt resa frågan om del inle av lillsynsskäl finns vissl behov av alt även utländska skepp som nyttjas till sjöfarl i svenska farvatten är regisirerade här. Med hänsyn lill skeppsregistrets privairättsliga karaklär ärdet inte möjligt all göra delta inom ramen för skeppsregistreringen. Nägot önskemål om inrättandet av ell specielll offentligrättsligt register enbart för della ändamäl har emellerlid inle framkommit.

4.2.2 Åganderåttsprövningen vid bål registreringen

I enlighel med vad som nyss förordats, bör båtregistret i framliden utgöras av enbart ell onenlligrältsligt register ulan karaklär av nalionaliietsregisler. I sä fall behöver några särskilda krav pä långtgående uiredning om äganderätten inle ställas. För de ändamål som ell sådani register skall tillgodose bör man i allmänhet ulan närmare kontroll kunna föriila sig på sökandens egna uppgifterom äganderätten. Nägra rättsföriuster kan knappasl uppkomma på grund av en felaktig anmälan.

En sädan ordning överenssiämmer också med vad som gällde före BåtregL:s tillkomst. Den registrering av handelssjöfartens och yrkesfiskets båtar som tidigare åvilade sjöfartsverkel och tullverket byggde på en enkel anmälan av båtägaren på fastställd blankett. Nägra nackdelar med denna ordning har inle uppmärksammats.

Skulle omständigheterna i det särskilda fallel nägon gång ge registermyndigheten anledning till förmodande alt de uppgifter som lämnats om äganderälten är felakiiga, bör det emellertid stå myndigheten frill att utreda äganderätten.

Förslaget innehåller därför en beslämmelse som ger registermyndigheten möjlighet att förelägga sökanden alt ge in nödvändig uiredning (10 § andra slyckel).

Den ordning som har förordats nu ger anledning att ta upp frågan om någon särskild äganderättsprövning behövs i de fall dä myndigheten utfärdar naiionaliietsbevis. Som nyss har nämnts innefattade den tidigare registreringen i sjöfartsverkets fartygsregister inte någon särskild äganderättsprövning. Likväl ansågs den kunna uigöra grundval för utfärdande av bevis om

Prop. 1978/79:98 54

fartygets nationalitet.

En sådan ordning kan emellertid inte anses hell tillfredsställande. Med hänsyn lill alt del är fråga om ett av myndighei ulfärdal bevis bör del finnas rimliga garaniier för all beviset återspeglar rätta förhällanden. Äganderätts-prövningen behöver dock inte gä så långl som BåtregL nu föreskriver. Visas fångeshandling eller intyg från i. ex. tulltjänsteman eller polisman om hur båten förvärvats mäsle delta i allmänhet anses tillräckligt. Även en skriftlig försäkran på heder och samvete av den uppgivne ägaren med uppgifter om hur och frän vem båten har förvärvals bör kunna komma i fräga. När nationalitetshandling utfärdats bör delta lämpligen antecknas i båtregistret som påminnelse om den äganderättsprövning, som därefter bör ske vid varje förändring i äganderälten till bålen så länge handlingen finns.

Reglerom den akluella begränsade prövningen kan lämpligen tas in i 6 kap. fartygsregislerförordningen, som innehäller besiämmelserom nationalitetshandlingar för fartyg. Regler som rör förhållandel mellan enskilda och det allmänna och som innehåller åläggande för enskilda, skall visseriigen enligt 8 kap. 3 § regeringsformen (RF) meddelas genom lag. Enligt 8 kap. 7 § RF kan riksdagen dock delegera befogenhelen att meddela sådana föreskrifier lill regeringen. Sä har ocksä skett genom bestämmelsen i 1 § andra slyckel SjöL, som bemyndigar regeringen att meddela föreskrifter om nalionaliletshandlingar för svenska fariyg. De nödvändiga nya bestämmelserna i fartygsregislerförordningen kan ulfärdas med slöd av denna fullmakt.

4.2.3 Registerföringen och handläggningen av båtregistreringsärenden

De ändringar beiräffande registrets uppbyggnad som har föreslagits i det föregäende medför atl de nuvarande bestämmelserna i BåtregL om registerföringen och handläggningen av båtregistreringsärenden kan förenklas i åtskilliga hänseenden.

Förfarandel hos registermyndigheten i ärenden om bålregistrering har utformats med reglerna i 2 kap. SjöL om förfarandel vid registrering m. m. av skepp som förebild (se prop. 1975:68 s. 39).SjöL:s regler slyrs emellertid i hög grad av att skeppsregistreringen skall lillgodose civilrättsliga syften, bl. a. registerpantsättning. Detta har som tidigare nämnts föranlell särskilda regler, som knyter betydande maleriella räusverkningar lill registreringen och äganderätlsinskrivningen. Molsvarande gäller inle för bäiregisireringen. Förfarandet enligt BåtregL kan och bör därför ges en betydligt enklare utformning i flera hänseenden. Detta gäller bl. a. de nuvarande reglerna om hinder mol dubbelregistrering(2 kap. 4 §), om registermyndighetens beslut och avslag samt om underrättelse om beslutet ('i kap. 4 och 5 saml 13och 14 §§),om särskild anteckning{4 kap. 6 §), om rättelse av oriktig införing i registret (4 kap. 7 §), om regisiermyndiighetens skyldighet att kommunicera i vissa fall och om föreläggande för sökanden atl väcka talan "om bättre rätt" (4 kap. 11 §) samt om anteckning om besvär (5 kap. I §).

Prop. 1978/79:98 55

Reglerna mol dubbelregistrering innebär all ägaren vid regislreringen av varje bål som förvärvals från utlandet antingen måsle visa atl båten är oregislrerad där eller all den skall avföras ur del ulländska regisirel senast samma dag som den regislreras i bålregistrel. Kravel på sådan uiredning kan många gånger orsaka såväl båtägaren som registermyndigheten avsevärda besvär och fördröja registreringsärendei. Bestämmelsen har sin motsvarighet i fråga om regislrering av skepp i 35 § SjöL. För SjöL:s del motiveras den främsi av att man vill förhindra all skepp förs över från eti register i en slal lill ell regisier i en annan med åsidosättande av räliigheishavares, i försia hand inteckningsborgenärers, inlressen (se prop. 1973:42 s. 321). öm registret ulformas som enbart en offentligrällslig förteckning, som inle heller har karaklär av nalionaliietsregisler, får emellerlid införingen i registret som tidigare nämnls inte några rättsverkningar, varken från civilrältslig eller folkrältslig synpunki. Nägon beslämmelse som hindrar dubbelregistrering är då inle längre nödvändig. Som redan påpekais i avsnilt 4.2.1 föranleder dock möjlighelen till dubbelregistrering vissa ändringar i ideniifieringsförordningen om märkning av fiskebåtar.

Registermyndighetens beslul som innebär all anmälan i bålregisterärenden bifalls, avslås eller förklaras förfallen eller att ärendei uppskjuts, skall föras in i registret. Beslutet meddelas genom införingen och skall anses ha det innehåll som framgär av registret. Beslämmelserna har förebild i 27 § SjöL. För SjöL:s del är de motiverade p. g. a. de rättsverkningar som knyls till införingar i skeppsregistret och den publiciletsverkan som regislerinnehållei har. Eftersom molsvarande inte gäller i fråga om båtregistret, är beslämmelserna betydelselösa för bäiregislreringens del. Registret behöver endast och utan atl det är särskilt reglerat återspegla regisiermyndighetens bifallsbeslut. Detla kommer atl innebära lättnader i myndighelens hanlering av bålregisterärendena. Del minskar även antalet införingar i registret, vilket medför besparingar i fräga om kostnaderna för den automatiska databehandlingen.

BåtregL innehåller f n. en fullständig uppräkning av de fall då avslagsbeslul skall meddelas (4 kap. 13 och 14 §§).Även utan en sådan särskild uppräkning av avslagsgrunderna står det emellertid klarl att registermyndigheten skall avslå eller eventuellt avvisa en anmälan som inle uppfyller de krav som slälls upp för regislrering m. m. Beslämmelserna haremellertid förebild i 33 § SjöL, som i sin lur har förebild i lagfartsreglerna i 20 kap. 6 § jordabalken. I och för sig hade del inte varit nödvändigt att på detla sätl ta in en uppräkning av samtliga avslagsgrunder i jordabalken eller i SjöL. Med hänsyn lill alt avslagsgrunderna är omfattande och spridda i olika författningar har emellertid en sådan översikl ansetts vara en fördel både för inskrivningsmyndigheternas och registermyndighetens arbele och för den enskilde mot bakgrund av de civilrättsliga verkningar som är knutna till inskrivningen (se lagberedningens förslag lill jordabalk m. m. SOU 1960:25 s. 724).Sädana bevekelsegrunder gör sig emellertid inle lika gällande i fråga om bålregistreringen. Avslagsgrunderna är här få och hänför sig enbarl lill reglerna i

Prop. 1978/79:98 56

BåtregL. Dessulom bärs de så gon som uteslutande upp av offeniligrättsliga syften. Avslagsbeslul i båtregislerärenden kommer också, allra helsl om nuvarande stränga krav på äganderättsutredning slopas, atl bli ytterligt sällsynta. Förslaget tar därför inle upp några särskilda regler om avslag.

Har beslul i bätregislerärende gåu emoi sökanden eller annan som hörts i ärendei, skall denne enligt nuvarande regler genasl få en underräiielse om besluiel av registermyndigheten. Bestämmelsen har sin motsvarighet i 28 § SjöL. För SjöL:s del motiveras den av atl man mot bakgrund av alt införingar i skeppsregistret har långtgående sakräiisliga verkningar i möjligasle mån vill förebygga att sökanden eller annan som hörts i ärendei försitter besvärsliden (se prop. 1973:42 s. 313). Underrättelseskyldighet innebär emellerlid en icke obelydlig arbetsbelastning för registermyndigheten. Efiersom båtregistreringen inle har motsvarande verkningar är möjlighelen atl klaga över myndighelens beslul i båtregislerärenden av mindre belydelse. Någon särskild underrättelse kan därför knappasl anses motiverad, ulan sökanden eller annan som berörs bör kunna nöja sig med all på vanligt säu få besked om beslutet genom expeditionen i ärendei.

De nuvarande bestämmelserna om anteckning i registret av olika förhållanden som närmast har med äganderälten atl göra har sin förebild i 38 § SjöL. Där moliveras en sådan regel av skeppsregistrets publiciletsverkan. Som redan påpekais har båtregistret inte någon molsvarande verkan. Registret bör därför inle tyngas med sådana anteckningar. De bidrar endast lill myndighetens arbetsbörda och medför koslnader för registerföringen. De aktuella beslämmelserna föreskriver bl. a. all i båtregistret skall antecknas när talan har väckts om hävning eller återgång av förvärv av registrerad båt eller öm bälire rätl till bålen. Enligt 5 kap. 4 § BåtregL åligger del domstolama efter förebild i 354 § SjöL all underrätla registermyndigheten om rättegången och översända dom eller slutligt beslut i målel. Efiersom det inte finns anledning att anleckna dessa förhållanden i registret, föreligger det knappasl heller skäl alt lynga domstolarna med ifrågavarande underrättelseskyldighet. Skulle sådan dom eller sådant beslut innebära att annan än den som antecknats i registret bör stå som ägare, måste denne antingen anses skyldig au göra anmälan härom till registret enligt de föreslagna reglema eller anmäla förhållandel enligt 5 kap. 2 § fartygsregisterförordningen. Del kan inte anses motiverat att upprätthålla domstolarnas underrättelseskyldighet enbart för att registermyndigheten skall kunna kontrollera att denna anmälningsskyldighet fullgörs.

Reglerna om rättelse av oriktig införing i registret är utformade i överensstämmelse med motsvarande regler i 39 § SjöL. Till skillnad mot vad som gäller i fråga om skeppsregistreringen knyls emellerlid inte såsom framhållits rättsverkningar till bäiregisireringen. Formbundna regler, som svarar mol skeppsregistreringens, och som ofta är arbetskrävande för registermyndigheten, behövs därför inte i fråga om båtregislreringen.

Om registermyndigheten har anledning anta alt en sökt åtgärd på något säu

Prop. 1978/79:98 ,, , 57

kan beröra annans rätl, har registermyndigheten enligt nuvarande regler skyldighei all kommunicera ärendei med denne. Besiämmelsen har förebild i 32 § försia slyckel SjöL. För SjöL:s del motiveras bestämmelsen av all reglerna där om rättsverkan av inskrivning påkallar fullgoda garaniier mol tillkomsten av inskrivningar som skulle kränka annans räu. Eftersom molsvarande inle gäller i fråga om båiregisirei och besiämmelsen ulgör en belaslning för registermyndigheten bör den utgå.

Registermyndigheten kan enligt nuvarande regler ulfärda,föreläggande för sökanden att väcka talan "om bälire rält", om myndigheten vid beredningen av bålregisterärende finner alt sökandens rält till bålen är tvistig. Bestämmelsen har sin motsvarighet i 32 § tredje stycket SjöL. För SjöL:s del motiveras bestämmelsen av de rättsverkningar som införingar i skeppsregistret har. Ett tvistigt skeppsförvärv bör därför inle få skrivas in förrän sökandens räll fastställts, vilket endast kan ske i en rällegång. Visserligen är del angelägel atl innehållet i båtregistret återspeglar de verkliga äganderälis-förhållandena, även om rättsverkningar inle knyls lill anleckningar om äganderätt. Del kan emellertid inle vara rimligt all registermyndigheten för della ändamål skall kunna förelägga sökanden au väcka lalan vid domstol för all få äganderätten civilrätlsligl klarlagd. Förslaget lar därför inie upp någon motsvarighel lill 32 § tredje slyckel SjöL. Skulle frågan om vem som skall införas som ägare vara iveksam, bör registermyndigheten i siällei ha möjlighel alt pröva vem som med hänsyn till en ändamålsenlig reglering bör vara införd som ägare (10 § försia slyckel).

Registermyndigheten skall enligt nu gällande bestämmelser i BåtregL göra anteckning otn besvär över beslul i båtregisterärende, som har förts in i registrei. Vidare skall slulligl beslul med anledning av besvären antecknas, om besluiel har vunnil laga krafl. Dessa föreskrifier har förebild i 29 § SjöL. För SjöL:s del moliveras de av all sådan anteckning i skeppsregistret som en följd av regisireis publicilelsverkan skall ijäna som upplysning lill tredje man (se prop. 1973:42 s. 315). Även bortsett frän all båtregistret saknar motsvarande publicitetsverkan och au en anieckning om besvär av den anledningen måsle anses betydelselös för bäiregislreringens del, skulle sädana föreskrifier knappasl få någon lillämpning eftersom endasl bifallsbeslul skall införas i regisirel enligt de nu föreslagna reglerna. Förslaget lar därför inte upp några molsvarande föreskrifter om anieckning.

4.2.4 Villkorade förvärv av båt

Vid tillkomsten av BåtregL fann man inte skäl alt öppna båtregistret för anieckning av villkorade förvärv. Man hänvisade lill all införingar där inte har några civilrätlsliga verkningar(seprop. 1975:68 s. 43). Den som förvärvar bål under äganderällsförbehåll eller liknande villkor har varken ålagts skyldighei eller ens givits räu atl söka regislrering av båten eller, om den är registrerad, atl anmäla förvärvel för anieckning i registret.

Prop. 1978/79:98 58

Som redan har framhållits (se under avsniu 3.3) ligger det i både allmänt och enskilt iniresse all med ägare av bål likställs den som förvärvar båten under äganderältsförbehåll eller liknande villkor. Efiersom del är användningssättet som styr huruvida regislreringsplikl föreligger eller ej, måste det även anses naturiigi att förvärvaren, som i allmänhet har kontrollen över båten och brukar den, skall vara skyldig att låla regislrera bålen om den är registreringspliktig i hans hand. Del skall åter framhållas all syftet med registret bl. a. är att det skall utgöra ett hjälpmedel i sjöfartsinspektionens tillsynsarbete. Med hänsyn härtill är det särskilt angeläget all den som faktiskt har kontrollen över en båt, vilken sålts under äganderältsförbehåll eller liknande villkor, står upptagen som ägare i registret, eftersom det är denne som svarar för användningssätt, uiruslning och underhåll. Förvärvaren bör av motsvarande skäl vara skyldig att enligt 5 kap.2 § fartygsregisterförordningen anmäla förändringar med avseende på de uppgifterom båten som båtregistret skall innehälla enligt förordningen.

Del finns knappast skäl atl i registrei såsom vid skeppsregistreringen redovisa bäde förvärvare och överiälare såsom ägare vid villkorade förvärv. I enlighel med vad som nyss har sagls bör emellerlid i allmänhet förvärvaren vara införd där. Registermyndigheten bör också utan särskild prövning i ärendei kunna utgå från detla. Skulle del framgå av handlingarna eller på annat sätl atl överiålaren även efter överiätelsen skall bmka båten, t. ex. vid säkerhetsöveriätelse, bör registermyndigheten kunna pröva vem som skall vara införd i registret. Registermyndigheten bör då, om den finner det lämpligt med hänsyn lill omständigheterna och ändamålei med registret, bestämma atl överiålaren skall tas upp som ägare i registret. Såsom redan har berörts innehåller förslaget regler om detla i 10 § försia stycket.

4.3 Dispens från nationalitetskravet i fråga om fatyg som ägs av utländska medborgare med fast hemvist i Sverige

Dispens från kravet på svensk ägarövervikl för att fartyg skall ha svensk nationalitet medges f. n. endasl om fartyget slär under avgörande svenskl driftsinflytande. Denna möjlighet lill dispens skall lillgodose behovei av att sjöfart skall kunna drivas under samverkan mellan olika redare över nationalitetsgränser (se prop. 1973:42 s. 215).

Som framgår av avsnitt 3.4 finns emellertid behov av att dispensmöjlig-helerna utvidgas till fall då farlygel inte står under svenskl driftsinflylande, men ägaren eller ägarna har fasl hemvist i Sverige. Det är inte ovanligl alt ell fariyg ägs till hälfien var av en svensk medborgare och en utländsk medborgare som är bosatl i Sverige. Fartyget kan dä inte betraktas som svenskt enligt nuvarande regler. I sådana fall kan del länkas att fartyget inte heller får nationalitet i något annal land, t. ex. därför att det land där den ickesvenske delägaren är medborgare också släller upp ett molsvarande krav på ägarövervikl. Också då ell fariyg helt eller till mer än hälfien ägs av en

Prop. 1978/79:98 59

utländsk medborgare som är bosatt i Sverige-kan dét länkas all fartyget kommer alt sakna nationalitet. Del kan nämligen tänkas atl lagsiiftningen i en sådan ägares hemland fordrar att ägaren både är medborgare i och har sill hemvisl i landet för all fartygei skall få nalionalitendär. 1 båda de nu nämnda fallen kan det vara rimligt med en dispensregel, som gör det möjligt atl efter prövning av omsländighelerna i del särskilda fallel ge fartygei svensk nationalitet. Det kan nämnas att i den norska sjölagen (1 § iredje slyckel) finns sädana dispensregler från de norska nalionalilelsvillkoren, som eljesl i likhet med de svenska kräver viss norsk ägarövervikl. I motiven till de norska dispensreglerna sägs bl. a. alt dessa är avsedda att användas i det sisla av de ovan omnämnda fallen (se Instilling VIII fra Sjolovkomitéen s. 34).

Dispens från nationaliletskravel i 1 § SjöL bör oavsell äganderättsförhållanden eller svenskt driftsinflytande över fartyget kunna ges om ägaren har en fast anknytning lill Sverige. Dispens bör därför kunna meddelas i de fall då ägaren med hänsyn till omständigheterna kan sägas ha fasl hemvisl här i rikel Ofr hemvislsakkunnigas betänkande, SOU 1976:39, Hemvist). Eftersom del är fråga om en prövning i del enskilda fallet, utgör detta en garanti för att sädana fariyg kommer all anses som svenska endasl om det finns beaktansvärda skäl för det och konflikter inle uppslår med främmande stals regislreringsregler. I detta sammanhang kan päpekas all del för närvarande finns viss möjlighet för ulländska medborgare all via associaiionsrätlsliga regler kringgå reglerna i I § SjöL och vinna svensk nationalitet för sill fartyg.

1 enlighel härmed föreslås atl i I § SjöL las in en beslämmelse som medger dispens i de fall som nu har nämnts.

5 Specialmotivering

5.1 Förslaget till båtregistreringslag

5.1.1 Inledande bestämmelser 1 §

Denna paragraf innehåller lillsammans med den följande vissa inledande bestämmelser.

Första stycket motsvarar 4 kap. 1 § BåtregL och innehåller bestämmelser om vad som skall försläs md båtregislerärenden.

Andra och tredje styckena molsvarar försia resp. andra siycket i 4 kap. 2 § BåtregL. Här hänvisas till att de allmänna tvisiemålsreglerna är tillämpliga i ärenden om båtregistrering (jfr prop. 1970:20 s. B 502). Vidare bemyndigas regeringen att meddela närmare föreskrifter om förfarandel och om skyldighet för enskild alt lill regislermyndighelen anmäla förhållanden som registret skall innehålla uppgift om.

Förslaget innehäller i motsats lill BåtregL inle några särskilda regler om

Prop. 1978/79:98 60

besvär. Genom hänvisningen till de allmänna ivisiemälsreglerna i andra slyckci är della inle heller nödvändigi om inte besvärsreglema skall avvika från rättegångsbalkens regler (jfr 21 § lagen om införande av nya rällegångsbalken). För närvarande gäller all besvärsliden i fråga om registermyndighetens slutliga beslut är fyra veckor (5 kap. 1 § BåtregL) medan besvärsliden enligt rällegångsbalken är två veckor (52 kap. 1 §). Några särskilda skäl lill atl besvärsliden i ärenden om bätregistrering skulle vara längre än vanliga två veckor finns inle. 1 fräga om skeppregistreringen är förhållandena annorlunda (jft prop. 1973:42 s. 314).

Förslaget innehåller inte heller några gmndläggande föreskrifter om dagbokföring och aklbildning (jfr 4 kap. 3 § BåtregL). Sådana finns i 6 kap. 10 och 11 §§ rättegångsbalken, som andra siyckei hänvisar till. De mera detaljerade föreskrifierna får i enlighel med iredje siyckci ges i tillämpningsföreskrifter.

2§

Som har anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.2.4) bör den som förvärvar en bål under äganderältsförbehåll eller liknande villkor vara skyldig all regislrera bålen,om den är regislreringspliktig i hans hand,eller atl anmäla förvärvel om bålen är regisirerad. Molsvarande bör även gälla i fråga om sådan uiländsk bål, som enligt förslaget skall omfattas av bäiregisireringen (se nedan under 4 §). I förevarande paragraf, som saknar motsvarighet i nuvarande bestämmelser föreslås i enlighel härmed i forsla siyckei all med ägare av bål skall likslällas den som har förvärvai bål under äganderällsförbehåll eller villkor som är all jämställas därmed. Del kan påpekas all en molsvarande bestämmelse finns i 7 § bilregislerkungörelsen (1972:599).

Som andra siycke i paragrafen har upptagils en motsvarighel lill den nuvarande besiämmelsen i 3 kap. I § andra slyckel BåtregL. Där stadgas f n. all beslämmelserna om båtförvärv skall ha motsvarande lillämpning på förvärv av andel av bål. Förslagei innebär en ändring i gällande regler med avseende på andelsägarens möjlighet atl anmäla bål för regislrering. Enligt gällande regler kan andelsägare såsom reglerna skall tolkas vinna regislrering av båt endasl om han gör anmälan lillsammans med övriga delägare. Enligt 3 kap. 1 § andra stycket jämförd med 3 kap. 2 § försia slyckel första punkten BåtregL har andelsägaren dock skyldighet att anmäla förvärv av andel även i oregislrerad men regislreringsplikiig båt. Molsvarande regler gäller i fråga om skeppsregistreringen (jfr 12 § försia slyckel, 13 § andra stycket och 14 § första slyckel SjöL). För SjöL:s del motiveras reglerna av all rättsverkningar knyls lill regislreringen och all en andelsägare därför inle ensam bör få råda över skeppets registrering. Eftersom regislreringen av bål inte har några civilrältsliga verkningar bör den med fördel kunna ske enbarl på grund av anmälan från en av andelsägarna. Härigenom främjas uppenbariigen del allmänna iniressei av att regisireringsplikiiga bålar blir regisirerade. Dessulom lillgo-

Prop. 1978/79:98 61

doses den enskilde andelsägarens behov av all kunna få bålen registrerad. Del får emellerlid ankomma på regislermyndighelen alt från fall lill fall bedöma om regislrering bör ske enbarl på grund av anmälan från en ensam andelsägare.

5.1.2 Registrering och anieckning avförvärv 3§

Denna paragraf molsvarar 1 kap. 2 § första punkten BåtregL. I överenssiämmelse med kravet i 8 § SjöL all beteckning för lärtygs identifiering såvitt möjligl skall överensslämma med dess igenkänningssignal föreskrivs här all båt skali regislreras under denna signal. Syflel är all bålen lättare skall kunna ideniifieras (jfr prop. 1973:42 s. 225 f och 1975:68 s. 28). För båtar ulgörs signalen av signalbokstäver och siffror (8 § försia slyckel andra punklen SjöL). Den väljs ur de för identifiering av radiostationer på svenska fariyg inlernalionelll reserverade serierna SAA-SMZ, 7SA-7SZ och 8SA-8SZ; för bålålföljdav fyra siffror av vilka den försia skall vara 2 eller högre (1 kap. 2 § ideniifieringsförordningen). Sjöfarisregistrei lilldelar båten igenkänningssignal i samband med registreringen (1 kap. 1 § första slyckel sistnämnda förordning). Igenkänningssignalen skall även uigöra anropssignal för radiostation som kan finnas ombord (se prop. 1973:42 s. 225). Anropssignal fastställs emellertid av televerket, som lillhandahåller radioslationerna; 1 § Iredje siycket kungörelsen(1967:446)om radiosändare. Del kan vara lämpligt alt en särskild erinran om della las in i identifieringsförordningen.

Enligt förslaget omfattar regislreringen i båtregistret även vissa utländska båtar. Något hinder mol atl dessa lilldelas igenkänningssignal ur de för identifiering av radiostationer på svenska fariyg avsedda serierna möter emellerlid inle. En annan sak är all endasl svenska fariyg enligi gällande radioreglemente kan tilldelas motsvarande karaktärer såsom anropssignal för radioslaiioner (jfr artikel 19 i reglementet, som finns upplaget i televerkels författningssamling serie B:29).

4§

Denna paragraf innehåller regler om regislreringsplikl för vissa båtar som nyttjas lill yrkesmässig sjöfarl. Avgörande för regislreringspliklens inlräde är enligt gällande regler ägarens avsikl alt använda bålen för sådani ändamål (se prop. 1975:68 s. 40). Enbart ägarens avsikl kan dock i praktiken oftasl inte las lill uigångspunki för skyldigheten all uppfylla regislreringsplikten. Härför fordras det i allmänhet atl avsiklen lagit sig uttryck i alt han börjal använda bålen för angivel ändamål. Uigängspunkien mäsle därför i allmänhei bli den faktiska användningen, som då också lämpligen bör vara avgörande för om regislreringsplikl föreligger. Förslaget innebäratt principen för registrerings-pliktens inträde ändras i enlighet härmed. Givelvis hindrar inle della all ägaren redan innan regislreringspliklen inträder låter regislrera båten, vilkel

Prop. 1978/79:98 62

för övrigi kan vara nödvändigi för all den över huvud laget skall kunna tas i drift.

Enligt/ö>.s/fl siycket omfaiiar regislreringspliklen alla svenska bålar, vilkas skrov har en slörsla längd av minst sex meter, om de används yrkesmässigl till befordran av gods eller passagerare, lill bogsering eller bärgning, lill fiske eller annan fångst i saltsjön eller lill ulhyrning till allmänheten. Även mindre passagerarbåt skall regislreras, om den är konstruerad så att den kan föra fler än lolv passagerare. Beslämmelserna överenssiämmer med nuvarande regler (se 2 kap. 1 § försia siycket jämfört med 1 kap. 1 § första slyckel BåtregL).

En kalegori av svenska båtar, som av lillsynsskäl bör vara registrerade, men r n. inle kan vara del är sådana som utgör tillbehör till annat fartyg. Enligt 2 kap. 3 § BåtregL fär nämligen sådan båt inle registreras. Med den uiformning som förslaget har tjänar en sådan regel inte något särskilt syfte. Förslaget innehåller därför inte någon motsvarande regel. Även sådana båtar kommer därför enligt de nya reglerna all kunna vara registreringsplikiiga. För fiskebåt som ulgör tillbehör till registrerat fiskefartyg gäller dock särskilda regler om märkning (se 3 kap. 5 § ideniifieringsförordningen).

1 andrastycket föreskrivs i enlighel med vad som anförts i den allmänna moiiveringen (se avsniu 4.2.1) regislreringsplikl även för ulländska bålar, som nyttjas yrkesmässigl till sjöfart huvudsakligen i svenskt farvatten eller med utgångspunkt frän svensk hamn.

All förutsättningarna för registreringspliktens inträde är olika beroende på om båten är svensk eller utländsk innebär givetvis inte att registermyndigheten måste pröva nationalitetsfrågan på samma säll som enligt nuvarande lagstifining. 1 fråga om nationaliteter, liksom beträffande övriga fömtsättningar för regislreringsplikl, bör regislermyndighelen i allmänhet kunna förlila sig på sökandens egna uppgifter.

Registreringsplikten har med undanlag för vissa passagerarbåtar begränsats till bålar som har en slörsla längd av minst sex meter (första siycket). Såvitt gäller fiskebåtar har i iredie stycket gjorts den reservationen att regeringen skall kunna förordna om regislreringsplikl även för mindre sådana bålar i den mån del är påkallal av hänsyn lill inlernationella äiaganden. F. n. förs sälunda förhandlingar mellan Sverige och Danmark angående fiskeriförhållandena i de svensk-danska gränsfiskevaltnen, varvid övervägs att föreskriva registreringsplikt för båtar som är mindre än sex meter, om de bedriver fiske i nämnda farvatlten. Den föreslagna bestämmelsen i Iredje Slyckel har motsvarighet i 2 kap. 1 § andra stycket BåtregL.

5§

Enligt denna paragraf, som molsvarar nuvarande bestämmelser i 2 kap. 2 § BåtregL, får även icke registreringsplikiiga svenska båtar föras in i båtregistret om skrovet har en störsla längd av minsl sex meter eller särskilda skäl

Prop. 1978/79:98 63

föreligger lill all den regislreras. Della gäller även bål som ulgör tillbehör lill annal fariyg (jfr ovan under 4 §).

Möjlighet för ulländska bålar lill sådan frivillig regislrering som avses här föreslås inte. Som påpekais i anslutning till föregående paragraf skall båtens svenska nationalitet dock inle prövas särskilt vid regislreringen.

6§

1 nuvarande 2 kap. 5 § BåtregL sladgas i första slyckel försia punklen om skyldighet för förvärvare av regislreringspliktig båt atl anmäla bålen för registrering inom en månad från förvärvet. Motsvarande skyldighet bör självfallet också föreligga för ägaren all anmäla en lidigare icke registreringspliktig bål för regislrering, när han ulan samband med förvärv beslutar sig för atl använda båten på sådant sätl all den blir regislreringspliktig. Som framhållits ovan i anslutning lill 4 § bör båtens fakiiska användning uigöra utgångspunkt för registreringspliktens inlräde och den lidsfrist som ägaren bör ha för atl uppfylla sin anmälningsskyldighet. Förslaget innebär en ändring i enlighel härmed. Bestämmelserna las upp i försia siycket av förevarande paragraf

I andraslyckei lar förslaget upp bestämmelser om skyldighet atl anmäla förvärv av regisirerad båt för anieckning i registret. De molsvarar i huvudsak nuvarande bestämmelser i 3 kap. 2 § första siycket BåtregL.

De nuvarande beslämmelserna i 2 kap. 5 § försia slyckel andra punklen och 3 kap. 2 § första stycket andra punkten BåtregL, som innebär all villkorade förvärv inle ger upphov lill skyldighet all göra regislreringsan-mälan resp. anmälan av förvärv, saknar dock motsvarighet i förslaget. Som berörts i de allmänna övervägandena (avsniii 4.2.4)och i specialmotiveringen i anslutning till 2 § bör nämligen med ägare likställas den som innehar båt förvärvad under bl. a. äganderällsförbehåll.

Enligt 2 kap. 5 § andra stycket BåtregL gäller f n. att ägare av registreringspliktig båt under byggnad skall anmäla bålen för registrering inom viss tid från sjösättningen. 1 3 kap. 2 § andra siycket BåtregL finns liknande bestämmelser om frist i fråga om skyldighet atl anmäla förvärv av sådan bål. Bestämmelserna har sin motsvarighet i 12 § andra stycket SjöL. För SjöL:s del moliveras de av svårigheten atl fastställa när ett skeppsbygge skall anses fullbordat och därigenom vara registreringspliktig egendom. Registreringsplikten för båtar knyter emellertid enligt förslaget an till användningen oavsett om de är nybyggda eller ej. Något skäl alt ha särskilda regler för nybyggda båtar med avseende på anmälningsfristen finns inte. Förslaget innehåller därför inle nägra motsvarande regler.

Del kan i della sammanhang påpekas alt om registrerad bål, som överlåtits under villkor, ålertagits av överiålaren, sä föreligger skyldighet för honom enligt 5 kap. 2 § fartygsregislerförordningen alt anmäla della lill registermyndigheten. Någon särskild regel i förevarande sammanhang om anmälnings-

Prop. 1978/79:98 64

skyldighet vid 1. ex. åieriagande av bål som köpls på avbetalning behövs således ej. Var bålen oregislrerad ur bestämmelserna om anmälningsskyldighet i forsla slyckel av förevarande paragraf självfallel liHämpliga efter åleriagandet.

I både försia och andra slyckel föreskrivs all anmälan skall göras skriftligen. Molsvarande regler finns f n. i 4 kap. 8 § BåtregL. Del formella kravet på skrifllighel bör emellertid, även utan atl del behöver påpekas särskili, ofta kunna anses uppfyllt om fångeshandling eller annat lämpligt underlag för ärendels handläggning föreles. Skrifllighetskravel kommer för övrigt inle all vålla sökanden svårigheter eftersom anmälningsblanketter kommer all lillhandahållas.

Enligi iredje siyckei har regislreringsmyndigheten befogenhet all förelägga vile för fullgörande av skyldighet all anmäla bål för regislrering eller atl anmäla förvärv av bål för anieckning i registrei. Viiel döms ul av myndigheien. Beslämmelserna överensstämmer med nuvarande 4 kap. 9 § första siycket och 5 kap. 2 § BåtregL (jfr 30 § andra slyckel SjöL).

5.1.3 Avregistrering

1 denna paragraf lar förslaget upp grunderna för avregisirering. Bestämmelserna, som molsvarar nuvarande 2 kap. 6 § BålregL, föreskriver atl avregisirering skall ske om bålen av olika skäl ej längre är registreringsbar, om den försvunnit eller övergivits till sjöss och sedan ej avhörts eller om den ej är regislreringspliktig och ägaren anmäler den för avregistrering.

8 §

Förslaget lar i denna paragraf upp föreskrifterom skyldighet dels för ägaren all göra anmälan om avregisirering när grund härför inlrält (försia siycket), dels för överiålaren av regisirerad bål alt anmäla överiätelsen till registermyndigheten om bålen härigenom upphör all vara registreringsbar (andra Slyckel). Bestämmelserna har motsvarighet i 2 kap. 8 § BåtregL(jfr 16 § tredje slyckel SjöL) och syftar lill all egendom som inle längre uppfyller förulsäuningarna för regislrering snarasi möjligl blir avförd ur registret och inte längre belastar detta.

Anmälan skall vara skrifilig (jfr under avsnitt 5.1.2 i anslutning till 6 §). Alt inle bara ägaren ulan även överiålaren åläggs anmälningsskyldighet har sin grund i alt det särskilt vid försäljning till utlandet kan vara svårt all förmå nye ägaren au fullgöra sin skyldighei atl göra avregistreringsanmälan. Regeln skall emellertid även vara lillämplig om överlåtarens dispens från nalionalitelsreglerna i 1 § SjöL varil en förutsäitning för regislreringen. Det måste anses lämpligt all överiålaren pä detla säll har underrällelseskyldighel. Regislermyndighelen kan på grund av sådan underrättelse sedan självmant

Prop. 1978/79:98 65

vidla ålgärder för avregisirering Gfr 9 S i förslagei).

Sanklionen för all förmå ägaren och överlålaren all fullgöra sin anmälningsskyldighei är enligi nuvarande regler vile (se 4 kap. 9 ij förslu siycket BåtregL). Vitet tjänar emellertid endasl som pålryckningsmedel i de fall då regislermyndighelen redan känner lill försummelsen. Eftersom myndigheten även ulan särskild anmälan självmani kan vidla åtgärder för avregistrering (se 4 kap. 9 § andra stycket BåtregL), saknar gällande regler om anmälningsskyldighet i huvudsak effeki. Även enligt den föreslagna ordningen skall regislermyndighelen kunna avregisirera självmani. Skall ägaren och överiålaren förmås alt uppfylla sin anmälningsskyldighet även ulan regisiermyndighetens medverkan och skall den akluella bestämmelsen ha nägon mening måsle denna skyldighet sanktioneras med böier. Förslagei går ul på detta.

1 detla sammanhang kan påpekas all förslaget inle innehåller någon regel molsvarande nuvarande 3 kap. 4 § BålregL om skyldighet för överlåiare all alllid anmäla atl han har avhänl sig bålen om inte förvärvaren fullgör sin anmälningsskyldighet. Regeln skall tillgodose iniressei au uppgifierna i bålregistrel återger de verkliga äganderällsförhällandena (se prop. 1975:68 s. 44). Den lägger emellerlid en börda på överiålaren och del kan mot bakgmnd härav ifrågasättas om del är moliverai all behålla regeln. Man kan räkna med all den nye ägaren i allmänhei kommer alt fullgöra sin skyldighet all anmäla förvärvel. Underlåier han all fullgöra sin anmälningsskyldighet, bör delta förhållande i flerialel fall uppdagas genom lullens och sjöpolisens koniroll-verksamhet och myndigheten kan då genom vitesföreläggande framtvinga en anmälan. Förhållandena är inte desamma i de nyss berörda fall dä överlåtelse sker lill utlandet och bålen av den anledningen skall avregistreras. 1 dessa fall har man inle samma anledning all förvänla sig alt förvärvaren skall fullgöra anmälningsskyldigheten och all underiälenheien skall uppdagas.

9 §

Bestämmelsen i denna paragraf överenssiämmer med nuvarande 4 kap. 9 § andra siycket BåtregL Gfr 30 § andra slyckel sisla punkten SjöL). Här föreskrivs atl registermyndigheten självmant får vidla ålgärder för avregistrering, när avregistreringsgrund föreligger. Bestämmelsen, som redan har berörts i anslutning till föregående paragraf, tjänar behovei av au "rensa" i registret Gft prop. 1973:42 s. 315).

5.1.4 Beredningen av ärende om regislrering m. m.

10§

I,försia siycket anges alt registermyndigheten avgör vem som skall vara införd i registrei med hänsyn till omsländighelerna och en ändamålsenlig

5 Riksdagen 1978/79, I saml. .V> 9,V

Prop. 1978/79:98 66

regisierföring. Frågan har behandlals i avsniu 4.2.3 och 4.2.4.

Paragrafens andra siycke motsvarar med någoi ändrad uiformning de nuvarande beslämmelserna om beredningen av ärenden om registrering m. m. i 4 kap. 10 § BålregL. I enlighel med vad som anföris i avsniii 4.2 ger den föreslagna besiämmelsen regislermyndighelen rält all förelägga sökanden all förebringa den uiredning i ärendei som kan vara erforderiig. Enligt de nuvarande bestämmelserna i BålregL skall regislermyndighelen i sådani fall först meddela särskilt beslul om uppskov i ärendei. Även om formelll uppskovsbeslul enligt uttalanden i propositionen med förslag till BåtregL (prop. 1975:68 s. 46) inle alllid skall behöva tillgripas så snarl ärendet inle kan las upp och avgöras samma dag som del anhängiggörs, innebär regeln emellertid au registermyndigheten i princip bör göra delta. Det kan emellerlid inle anses ändamålsenligt all regislermyndighelen under beredningen av bålregisterärenden skall betungas med skyldighet att meddela formella beslul om uppskov. Förslaget innehäller därför inte någon sådan bestämmelse. Det kan i detta sammanhang påpekas atl registermyndigheten med stöd av reglema i 32 kap. 5 § rällegångsbalken kan förklara ell ärende vilande t. ex. för all avvakia utgången av en pågående tvist om bälire rätt lill bål ifall anmälan gjorts om anteckning av förvärv av bålen.

5.1.5 BUräde åt registermyndigheten

10 §

Denna paragraf överenssiämmer med nuvarande 5 kap. 5 § BålregL. Den innehåller föreskrifter om biträde åt registermyndigheten av sjöfartsverkel, tullverket och polismyndighet med alt vaka över att bestämmelserna om bätregistrering och båts identifiering efterlevs. Den ger berörd myndighets-personal räll all för delta ändamäl bereda sig tillträde till bålen.

5./.6 Övergångsbestämmelser

De föreslagna reglerna bör med hänsyn lill de svårigheter som de nuvarande beslämmelserna vållar såväl allmänheten som regislreringsmyndigheten träda i kraft så snart som möjligt.

Enligt förslaget skall även förvärv av båt, som skett under äganderättsförbehåll eller därmed jämställda villkor, anmälas inom viss tid. Vidare inträder skyldighet atl inom viss lid registrera vissa utländska bålar och bålar som ulgör tillbehör lill annat fartyg. De frisier för anmälan som förslaget föreskriver bör dock ej i något fall räknas från dag före ikraftträdandet. Motsvarande bör även gälla i fråga om den frist för anmälan av nybyggd båt för regislrering som förslaget innebär.

Enligt punkl 5 övergångsbestämmelserna lill lagen (1973:1064) om ändring i sjölagen skall varje intecknad bål föras över från fartygsregistrel till

Prop. 1978/79:98 67

skeppsregislrel. Den skall dock avföras därur, när båten upphör alt besväras av inteckning. Eftersom del då kan röra sig om en båt som är regislreringsplikiig enligi båtregistreringslagen, föresläs all bålen i sä fall utan vidare skall föras in i båtregistret dä den avförs ur skeppsregistret. Detsamma föreslås gälla annan registrerad bål som ej ägaren begärt skall vara oregislrerad i fortsättningen. Bestämmelsen molsvarar nuvarande punkl 3 i övergångsbestämmelserna till BåtregL.

5.2 Förslaget till lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. I)

1 §

1 försia stycket av denna paragraf, som reglerar nalionalilelsvillkoren för svenska fartyg, föreslås en ändring av innebörd alt regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, sjöfartsverket kan medge atl ulländskl fariyg vars ägare har fasl hemvist i Sverige skall anses såsom svenskl och vara berättigat atl föra svensk flagg. Förslagei har behandlals i den allmänna motiveringen (se avsnilt 4.3). Enligt 3 § instruktionen (1969:320) för sjöfartsverket äligger det verkei all handlägga ärenden om dispens från villkoren för fartygs svenska nationalitet.

1 andra stycket av förevarande paragraf, som bl. a. föreskriver all del skall föras ell båtregister enligt bestämmelser i BålregL, föreslås en redaklionell ändring som blir nödvändig om den nuvarande BålregL ersälls med en ny lag.

5.3 Förslaget till förordning om ändring i fartygsregisterförordningen (1975:927)

5.3.1 4 kap. Båiregisirei

Delta kapitel inrymmer bestämmelser om bålregislrels innehåll (1-7 §§) och om anmälningsförfarandei i båtregislerärenden (8 och följande paragrafer). Det föreskrivs bl. a. alt i registrei skall antecknas huruvida besvär har anförts över regisiermyndighetens beslul i vissa fall, huru vida ägarens rätl alt överiåta bålen är inskränkt (rådighelsinskränkande villkor) och i vilket avseende införing i registret har rällals. Som redan har framhålliis i avsniu 4.2.3 behöver regisirel inte innehålla sädana för regislerföringen lyngande uppgifter. Inte heller behöver registret återspegla andra registermy ndigheiens beslul i regislerärenden än bifallsbeslul. Förslaget har utformats bl. a. med avseende på della. vilkel har föranlell ändringar i 4. 5, 7 och 8 §§.

1 enlighel med vad som sagls i avsniii 4.2.2 upptar förslaget dessulom i 7 §

Prop. 1978/79:98 68

under punkl 3 en föreskrift om all anteckning skall ske i båtregistret när nalionulilelshandling har utfärdats för bål.

Vid registreringsanmälan och anmälan av förvärv av registrerad båt skall enligt gällande regler(8 § punkl 5 resp. 12 § försia stycket) uppgift lämnas inle bara om förvärvsdag ulan även om tillträdesdag. Anledningen härtill är ull förvärvel presumeras vara villkorat till dess alt lillträde har skeu. Enligi förslagei lill ny båiregislreringslag skall del inle göras skillnad mellan fullbordade och ofullbordade förvärv vid bäiregisireringen (se avsniu 4.2.4). De akluella bestämmelserna föreslås därför ändrade i överensstämmelse härmed.

Enligt 9 § försia slyckel och 12 § andra stycket skall den som anmäler båt för registrering eller anmäler förvärv av registrerad båt även ge in fångeshandling eller, om sådan inle har upprällais, annan lillföriitlig uiredning om förvärvel. Vidare skall bevis om ägarens person- eller organisalionsnummer och naiionalilei föreles. Som framgår av avsniii 4.2.2 skall regislermyndighelen som regel inle behöva kräva särskild uiredning om äganderätten. Inte heller kan det anses nödvändigt all kräva bevis om person- eller organisa-lionsnummereller om naiionalilei i dessa sammanhang. På motsvarande sätl som beträffande äganderätten bör man i fråga om dessa uppgifter kunna lita lill de upplysningar som lämnas i anmälan Gfr 8 § punkl 2). Förslaget har utformats i enlighel härmed. Skall nationaliietshandling ulfärdas för båten bör dock ägarens nationalitet styrkas genom personbevis.

Som framgär av avsniii 4.2.3 upptar förslaget lill ny båtregistreringslag inle någon regel om förbud mol dubbelregisirering motsvarande 2 kap. 4 § BålregL. Bestämmelsen i 9 § andra siycket i förordningen som föreskriver atl sökanden vid regislrering av tidigare utländsk båt skall visa att båten är oregistrerad eller alt den skall avregistreras ur ulländskl register senast den dag den registreras i båiregisirei skall därför ulgä.

1 övrigt är de föreslagna ändringarna i 4 kap. fartygsregislerförordningen av redaklionell art. Del skall dock päpekas alt förslaget inle upptar nägon motsvarighel till nuvarande bestämmelser i 14 § försia siycket om atl särskild uiredning skall ges in i vissa fall i samband med anmälan av bål för avregisirering. Frågan har berörts i den allmänna moiiveringen (4.2.2).

5.3.2 5 kap. Gemensamma besiämmelser

I 2 § finns bl. a. bestämmelser om skyldighet för ägaren all anmäla vissa uppgifier som skall redovisas i båiregisirei. 1 förslaget lill båtregistreringslag likställs ägaren med den som har förvärvat båten under äganderättsförbehåll eller liknande villkor. Förevarande bestämmelser föresläs ändrade på motsvarande säll. Frågan har behandlals i de allmänna övervägandena (4.2.4).

I 4 § finns föreskrifterom all fängeshandling eller annan handlingsomges in lill bevis om förvärv av båt skall vara åtföljd av bestyrkt avskrift. 1 motsats

Prop. 1978/79:98 69

lill vad som gäller enligt nuvarande regler slälls i de ändrade reglerna om bålregistrering inte upp något generelli krav på ägaren all siyrka sin rält till bålen genom all förele fångeshandlingar. Förslaget innebär ändring i enlighel med della. Frågan har behandlals i de allmänna övervägandena (4.2.2).

Reglerna i 6 i; om kommunikation med ulländska myndigheler har sin grund i ari. 13 i 1967 års inlernationella sjöpanlrätlskonvenlion (se prop. 1973:42 s. 388), som innehåller besiämmelser om all konvenlionssialernas behöriga myndigheter skall ha rätl atl skrift växla direkl med de myndigheter i andra konvenlionssiaier som berörs av konventionens bestämmelser om avregistrering och exekution i fartyg. 1 frågaom inleckningsbara fartyg är del nödvändigt all ha dylika regler. Beiräffande bålar ijänar de inte någoi syfte särskilt inle som de nya reglerna om båtregislrering inle ens bygger på någon särskild prövning av äganderällen lill bålen. Det saknas därför anledning all behålla nuvarande regler såviu de avser bålar.

1 13 § föreskrivs bl.a. om sammanträde enligi 4 kap. 10 § BåtregL. Molsvarande regler om sammaniräde finns inle enligi förslagei till ny båiregislreringslag Gfr avsnilt 5.1.4). Föreskrifterna i 13 § måste därför ändras.

I 17 och 19 §§ föreskrivs bl.a. om beslul i bålregislerärenden. Enligt förslaget skall registermyndigheten i princip inle behöva meddela annal än beslul om bifall och möjligen avslag eller avvisning (se under avsniii 4.2.3 och 5.1.4). Inle heller skall regislermyndighelen behöva underrätta sökanden särskilt om beslut (se under avsnitt 4.2.3). Förevarande regler föreslås därför ändrade i enlighet härmed.

5.3.3 6 kap. Naiionaliielshandlingar

Enligt den föreslagna nya ordningen för bålregislrering skall regisiermyndighetens prövning av äganderällen lill regisirerad båt inskränka sig lill de fall dä nationalitetshandling utfärdats för båten. Detta föranleder ändringar i förevarande kapilel och införandel av reglerom äganderättsprövning. Frågan har behandlats i de allmänna övervägandena (4.2.2). Det kan påpekas all med ägare i dessa sammanhang inle skall likslällas den som har förvärvai bålen under äganderältsförbehåll eller liknande villkor Gfr 2 § första stycket förslaget lill ny båtregistreringslag och förslaget till ändring i 5 kap. 2 § fartygsregislerförordningen). Förslaget innebär således inte någon ändring i reglernaom fartygs nationalitet i detta hänseende;ändringarskulleförövrigl i så fall ha gjorts i 1 § SjöL.

Har nalionalilelshandling utfärdats för båt skall handlingen återställas fill registermyndigheten om båten eller andel däri överiåtiis även utan atl båten med anledning av överlålelsen skall avregistreras Gfr nuvarande 5 §). Delta är en konsekvens av förslaget atl slopa kravel på äganderättsutredning i samband med anmälan av förvärv av båt. På nye ägarens begäran skall handlingen dock utlämnas till honom om han visar att bålen efter överiå-

Prop. 1978/79:98 70

telsen alltjämt är svensk. Regler om detla har tagits in som ett andra stycke i 5§.

5.4 Övriga förslag till författningsändringar

Förslaget innefattar även vissa ändringar i 1 kap. 2 § och 2 kap. 1 § identifieringsförordningen. Dessa ändringar rör bestämmelserna om igenkänningssignal för och märkning av vissa utländska båtar som skall regislreras i båtregistret enligt de nya reglerna. Dessa frågor har behandlats i de allmänna övervägandena (4.2.1) och i specialmotiveringen till förslaget lill båtregistreringslag (5.1.2).

Den föreslagna ändringen i rätlshjälpskungörelsen (1973:248) är av redaktionell art. Förslaget till ändring i vitlnesersällningskungörelsen (1973:262) har sin gmnd i all förslaget lill ny båtregistreringslag saknar regler om sammaniräde molsvarande dem i 4 kap. 10 § BåtregL. Sistnämnda fråga har behandlats i specialmoliveringen till förslaget till båtregistreringslag (avsniu 5.1.4).

Prop. 1978/79:98 71

Bilaga 2

Sveriges redareförening

Jusliliedeparlemenlet

Fack

103 10 Siockholm

Dalum 1978-05-11

Skeppsnamn

1 samband med sjölagsändringen 1976-01-01 överfördes samtliga fartyg, som enligt SjöL § 2 räknas som skepp från dåvarande fartygs- och fiskefartygsregislren till det nya skeppsregistret. Samtidigt infördes en spärr innebärande atl skepp i framtiden inle fick regislreras med namn som kunde vara förväxlingsbara med de skeppsnamn som fanns registrerade eller förbehållna i skeppsregistret. Della originaliletskrav var en nyhet i förhållande till äldre regler.

Den nya ordningen har lett till vissa olägenheter för rederinäringen. Många rederier har sedan lång tid lillbaka utnyttjat vissa namnskick som härigenom inarbetats som mereller mindre "trade marks" för rederiets fartyg. Genom de nya bestämmelserna har dessa namnskick i vissa fall brutits upp. Övergångsreglema fick bl. a. den effekten alt endast namn som var registrerade 1975-12-31 erhöll skydd.

Genom övergångsreglernas automatik har lagens originaliletskrav inte kunnat upprätthållas, utan det förekommer i dag i skeppsregistret åtskilliga registreringar under samma namn. När en ägare lill ett fariyg med ett dubbelregistrerat namn säljer sitt fartyg, kan han inte förbehålla sig rälien alt använda namnet pä ett nytl fartyg. Som ett exempel kan nämnas Broströms-koncernens namn HEMLAND, som använts inom koncernen sedan slutet av 1800-ialei. Namnet har av tradition förbehållits koncernens flaggskepp. När Broströms för ett tag sedan sälde sin 360.000-ton tanker med just detta namn kunde rederiet inle förbehålla sig rätten lill namnet eftersom HEMLAND också var registrerat som namn på ett nöjesskepp. Samma effekt hade uppstått om namnet lillfälligivis inle varit registrerat 1975-12-31.

I lagens förarbeten understryks viklen av all lagen förenas med "skonsamma övergångsregler". Dä de effekter övergångsreglerna fått ej synes överensslämma med dessa inlenlioner bör ändringar vidtagas som:

1 medger möjligheler alt förbehålla fariygsnamn som innehafts under perioden 1970-01-01-1975-12-31. Denna möjlighet skulle kunna begränsas

Prop. 1978/79:98 73

Bilaga 3

JUSTITIEDEPARTEMENTET Seplember 1978

Angående namnskicket for skepp

Genom ändringar i sjölagen (1891:35 s.l) är 1973 infördes regler om namnskick för siörre fariyg (skepp). Reglerna, som trädde i kraft den Ijanuari 1976, föreskriver all skepp som förs in i skeppsregistret skall ha namn. Namnet skali tydligt skilja sig från andra skeppsnamn i registret. Det får inte heller gripa in i särpräglal namnskick som brukas av annan skeppsägare även om namnet i och för sig är olikt andra registrerade skepps namn.

Genom denna reglering har man kunnai undanröja vissa lidigare nsker för förväxling och problem med identifieringen av fartyg. En föruisättning är emellertid alt fartygets ägare kan förmås all besiämma ett namn som uppfyller de angivna kraven.

Den nya ordningen krävde övergångsbestämmelser som innebar all vid ikraftträdandet redan regisirerade fartyg, trots namnlikhet, i aUmänhet inte skulle behöva byta namn. Viss namnlikhet fick säledes accepteras.

Sveriges redareförening har i skrivelse till jusliliedeparlemenlet 1978-05-11 framhållit atl de nya reglerna har lett lill vissa olägenheter för rederinäringen. Således hindras redare från atl på ett nytt skepp bruka namn som av tradilion har använts på rederiets fartyg, om något annat registrerat skepp bär namnet. Redareföreningen har i skrivelsen hemställt om lagstifining som tillåter ägare att Irols namnlikhet använda sådant "inarbetat" namn på nya fariyg.

Redareföreningens skrivelse ger anledning atl överväga om det nuvarande kravel på namnolikhel bör förses med reservation för fall dä förväxlingsrisk inte föreligger i praktiken, såsom då fartygen i fråga skiljer sig till art och användning. 1 samband med redareföreningens skrivelse har justiliedepartementel uppmärksammai att det för närvarande kan vara svårt atl förmå fartygets ägare atl vid registreringen anmäla ett fartygsnamn, som uppfyller kravet pä atl vara särpräglat. Förfrågan hos registermyndigheten har visat att delta i vissa fall har vållat myndigheten besvär och alt det är önskvärt med regler om vite som påtryckningsmedel. Departementet överväger därför all införa sådana.

6 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 98

Prop. 1978/79:98 74

Bilaga 4 Sammanställning av remissyttranden 1 Båtregistreringsreglerna

Siockholms lingsrält:

Del förslag promemorian innehåller innebär en avsevärd förenkling av förfarandel vid registrering, avregistrering och anieckning om förvärv av båt. Tingsrätten ansluter sig till de överväganden promemorian i denna del har redovisal och tillstyrker alt förslaget lägges lill grund för lagstiftning.

Domslolsverkel:

De skäl som i promemorian anförs för alt låla bålregistrel utgöra enbart en förteckning över debätar som står under sjöfartsinspektionens tillsyn eller som man eljest av offeniligrättsliga skäl vill ha förtecknade väger enligt domstolsverkets uppfattning mycket tungt. En sådan uppläggning av registret möjliggör ocksä alt äganderältsprövningen kan förenklas, att regisiermyndighetens handläggning av bålregislerärendena kan göras mindre formell liksom alt även vissa ulländska båtar blir registreringspliktiga, reformer som från olika synpunkter är angelägna. För regislermyndighelen innebär förslaget avsevärda och välkomna förenklingar. Förändringarna kommer inle atl slälla krav på omläggning av båtregistrets tekniska utformning.

De nämnda förändringarna bör emellertid enligt domstolsverkets uppfattning inle omöjliggöra eller avsevärt försvåra alt båtregistret kan användas för nya uppgifter. Vad domstolsverket särskilt har i åtanke är lagberedningens förslag (SOU 1975:55 s 236 ff) all bålregistrel skall uigöra underiag för en hypotekarisk panträtt saml att införing i registrei skall ge visst sakrättsligt skydd. De föreslagna förändringarna av registret måste mot denna bakgrund prövas mycket noggrant. Visar del sig all ett båtregister utformat enligt förslaget i promemorian inte kan utgöra underlag för de av lagberedningen föreslagna reformerna måste nämligen - om de reformerna genomförs -ytteriigare ett register läggas upp. Starka skäl talar enligt domstolsverkets uppfattning mol en flerfaldig registrering. (Jfr föredragande statsrådets uttalande i proposition 1973:42 s 218.)

Enligt domstolsverkets uppfaUning torde problemen såviu avser register-pantsällningen kunna lösas på säll antyds i promemorian (s 45 n). Del bör dock övervägas om man inle skall låla förändringar anstå till dess ställning tagits till lagberedningens förslag och det är klarl vilka krav detla kommeratt ställa pä båtregistret.

Prop. 1978/79:98 75

Riks poliss lyreisen:

Enligt rikspolisstyrelsens uppfaUning är det ur bl.a. tillsynssynpunkt angelägel all i ell båtregister för yrkesmässig trafik kunna innefalla alla fariyg och bålar vilka uppehåller sig i svenska farvatten. Slyrelsen biiräder därför sjöfartsverkets synpunkter att även utländska bålar som under en längre lidsperiod utövar näringsfång med anknyining lill svenska hamnar blir regisirerade. Den föreslagna förenklingen vid regislrering och handläggning tillstyrkes.

Överbefälhavaren genom chefen för marinen:

I sjölagen 2 kap. 11 § stadgas angäende registrering i skeppsregistret atl regeringen kan förordna atl skepp, som äges av slalen samt är avsett uteslutande för statsändamål och icke för affärsdrift, ej skall vara infört i registret. Sälunda gäller för närvarande att s. k. statsskepp ej regislreras, men dess namn får efter särskild anmälan av förvaltande myndighet föras in i skeppsregistret.

Analogi härmed - och i enlighet med vad som stadgas i båtregistreringslagen 1975:604, 1 kap. 1 § - bör icke försvarsmaktens båtar regislreras i båtregistret. Föratt icke någon Ivekan skall uppslå härom föreslås all följande tillägg görs i den föreslagna lagtextens 4 § "Båtar lillhörande försvarsmaklen skall icke regislreras i båtregistret."

Televerket förklarar sig inte ha något att invända mol de föreslagna ändringarna och tilläggen.

Närdet gäller införandel av vissa utländska bålar i registret och tilldelning av igenkänningssignal för dessa föreslår televerket atl en speciell serie utväljs för detla ändamål.

I detta sammanhang vill televerket redan nu avisera aft man på internationell basis lagt fram förslag till en rekommendation till en internationell nummerplan för fartygsstationer. Förslaget avser i första hand att underiätta införandet av internationell automatisk radiotelefonitrafik och satellittrafik för maritimt bruk. Enligt förslaget kommer varje farlygsslation (inkl. båtar) atl kunna tilldelas ett niosiffrigl nummer som anropssignal, varvid de tre första siffrorna betecknar nationalitet, för svenska fariyg exempelvis kombinationen 046, dvs. landsnumret för Sverige i det internationella telenätet. Det kan alltså i framtiden finnas skäl att lägga upp såväl skeppsregistret som bålregistrel på basis av den nu föreslagna nummerplanen. I avvaklan pä den slutgiltiga ulformningen av planen och med hänsyn till atl ett allmänt inlernalionellt godkännande tidigast kan komma att ske omkring 1985, anser televerket del ej praktiskt möjligt att redan på detta stadium göra sådana ändringar och tillägg till här aktuella texter, som kan bli nödvändiga i samband med ett eventuellt införande av den föreslagna nummerplanen.

Prop. 1978/79:98 76

Sjöfartsverket:

Den grundläggande frågan i förslaget är huruvida i gällande regler föreskrivna noggranna äganderättsprövning vid registrering av båtar är nödvändig dä ifrågavarande register endasi omfattar båtar, som inte kan intecknas och beträlTande vilka införing i registret inte har civilräUsiiga rätisverkningarsåsom vid införande av skepp i skeppsregistret. Sjöfartsverket delar uppfattningen atl så icke är fallet, ulan alt båtregistret kan och bör omvandlas till "en av offenlligrällsliga skäl betingad förteckning över vissa fartyg". I praktiken innebär detta en återgång lill de principer som gällde för det av sjöfartsverket lidigare förda fartygsregistrel.

Sjöfartsverket kan även ansluta sig till förslaget att i båtregistret skall kunna införas utländska båtar hemmahörande i Sverige. Beiräffande den närmare avgränsningen av delta kollektiv ålerkommer verkei senare i delta yttrande.

Bortsett från ovannämnda grundläggande ändringar bygger den remitterade promemorians förslag näslan helt på gällande bestämmelser. Enligt sjöfartsverkets mening förändrar emellertid dessa grundläggande ändringar så radikalt registrets karaktär att de motiverar och möjliggör väsentligt längre gående förenklingar än de som föreslagits i promemorian. Begränsningar av äganderättsprövningen och därmed förändringar av registrei lill ett offentligrättsligt register aklualiserar sålunda frägan huruvida domstol är rält organ för registrets förande. Att förandet av bålregistret vid dettas införande pålades en tingsrätt, torde nämligen främsi ha föranletis av de för registreringen väsentliga led som omfattas av äganderältsprövningen och juridisk bedömning av äganderättsförbehåll och andra villkor i överiåtelseavial. Dessa moment i registreringsarbetet föresläs nu bortfalla. Under sådana förhållanden vill sjöfartsverket starkt ifrågasätta om registerarbelet framdeles aren domstolsuppgift. Överföres båtregistreringen till administrativ myndighei, kan författningstexterna förenklas ytterligare. Dä behövs ej längre de från jordabalk och skeppsregistreringsbestämmelserna hämtade reglerna om vad som är registerärende, om dagböcker och aklsyslem, om överklagande m.m. En sådan förenkling av föreskriftema skulle förutom ökad smidighet i förfarandet, ha den fördelen att bestämmelserna blev överskådligare och därmed mera lättillgängliga för den allmänhet som beröres av bålregistreringen. För det fall registreringen överföres tili administrativ myndighet bör denna uppgift anförtros sjöfartsverket. Det hos sjöfartsinspektionen för tillsyn förda registret bör kunna anpassas och utvecklas till ett båtregister av oflentligrättslig karaktär.

Vid en förutsättningslös och av nuvarande reglering mera obunden omprövning av båtregistreringen bör en central fråga vara beträffande vilka fartyg (båtar) ofrentligrättsliga skäl talar för deras registrerande i ett båtregister. Skillnad bör därvid göras mellan regislreringsplikl och regislrerings-rätt.

Prop. 1978/79:98 77

När del gäller regislreringsplikl i ett förenklal båtregister är nalurligl all, såsom föreslagils, sädan plikt skall gälla för svensk bål som yrkesmässigl användes för befordran av passagerare eller gods, till bogsering eller bärgning. Denna regislreringsplikl är väsentlig som underlag för sjöfartsinspektionens tillsynsverksamhet. Nägon minsta längd lorde icke behöva anges, ulan det väsenlliga och avgörande är den yrkesmässiga användningen av båten.

Äv lillsynsskäl bör regislreringsplikl även föreskrivas för bål som är avsedd för uthyrning till allmänheten (leasingbål). Av prakliska skäl kan dock i detla fall vara naturiigt med en minimigräns av sex meters längd.

Vad gäller bål som yrkesmässigt används till fiske eller annan fångst i sjön talar även här tillsynsskäl för registreringsplikt. Huruvida i detta fall någon minsta längd skall anges och i så fall hur denna skall bestämmas är en fråga som närmare måste utredas innan ställning kan tas.

Beiräffande s.k. fritidsbåtar lorde registreringsplikt ej vara påkallad och har ej heller föreslagits i förevarande sammanhang.

Mot föreslagna regler om registreringsrätl har sjöfartsverket intet att erinra.

Såsom förut nämnls, ansluler sig sjöfartsverket till förslaget all de nya reglerna om registreringsplikt och registreringsrätl bör ha motsvarande lillämpning belräflande vissa ulländska bålar. Förslagels precisering av vilka båtar som avses är emellertid alltför vag. Formuleringen ger anledning lill osäkerhei om vad som i sammanhanget avses med svenskl farvatten, t. ex. om därmed endasl skall förstås Sveriges sjölerrilorium eller även fiske eller ev. framtida ekonomisk zon. Även uttrycket "nyttjas huvudsakligen med utgängspunkt frän svensk hamn" kan ge anledning till tolkningsfrågor, t. ex. om svensk hamn endasl säsongmässigi användes som utgångspunkt för utländsk fiskebåt. Naturiigen förefaller vara att begränsa registrets öppenhet för utländska båtar fill sådana som kan avses hemmahörande i Sverige. Härmed avses bål som vanligen är föriagd till svensk hamn och vare ägare är bosall i Sverige.

Sammanfattningsvis får sjöfartsverket uttala, all verkei i princip inte har något atl erinra mol de i den remitterade promemorian framförda förslagen, men atl verkei är av den uppfattningen att dessa ändringsförslag är av sä grundläggande belydelse att de motiverar en djupare och av gällande reglering mer obunden omprövning av hela båtregistreringsfrägan och vad därmed sammanhänger.

Statistiska centralbyrån:

Förslaget lill ny lag om bätregistrering har som huvudsakligt syfte att genom förenklade regler om regisierföring och handläggning av registerärenden i övrigi underiätta för de båtägare det här är fräga om att fullgöra sin

Prop. 1978/79:98 78

anmälningsskyldighet lill registret. Den förbättrade regisierläckning som därigenom torde uppnås ger ell säkrare underiag för tillsyn och kontroll av den yrkesmässiga sjöfarten med mindre fariyg (bålar av minsl 6 melers längd och högst 12 meters längd/4 melers bredd).

SCB för regisier över fiskefartyg där bl. a. fiskebålar med 6-12 m längd ingår. Verket erhåller löpande registemtdrag från sjöfartsregistret vid Stockholms lingsrält för uppdaiering av registret. Erfarenhelen utvisar emellertid all uppdaiering pä basis av dessa registerutdrag inle är lillfyllesl. Vid de fiskeriinvenleringar, som SCB genomför vart tredje år, framkommer nämligen uppgifter om ell myckel stort antal oregislrerade fiskebåtar av 6-12 meters längd. Del framstår dock som otillräckligl alt uppdatera fiskebåtsre-gistrel enbart vid dessa invenleringstillfällen.

SCBs möjligheter all hålla fiskefartygsregistret akluelll skulle sannolikt förbättras genom den nya lagen. SCB tillstyrker denna.

1 del nu framlagda lagförslaget berörs även andra båtar av 6-12 meters längd vilka används yrkesmässigt bl. a. för persontransporter och uthyrning. SCB vill i delta sammanhang erinra om del utredningsförslag vilket föreligger om registreringavfrilidsbåtar(Båfiiv 2. Registerfrågan-SOU 1977:25). 1 detta framförs bl. a. förslaget om obligatorisk registrering av siörre frilidsbåtar(med minsl 20 hkr motorstyrka eller 10 m segelyta) i ett dalorbaserat fritidsbålre-gister.

1 föreliggande lagförslag föreslås inte någon ändring i gällande lekniska utformning och förläggning av det båtregister för registrering av mindre fariyg (bålar) som förs och vårdas av Stockholms tingsrätt. Della lorde få tolkas så atl någon tillämnad samordning med det ovan nämnda fritidsbåt-registret för bålar av molsvarande storlek f n. inte är tänkl.

SCB kan inte överblicka samtliga aspekier pä möjligheterna till eventuell samordning av de två regisiren. Från rationell registervårdssynpunki skulle del dock vara fördelaktigt - inte minsl frän kostnadssynpunkt - om ett och samma datorbaserade register skulle kunna användas för båda typerna av båtar i denna slorleksklass, särskilt mot bakgrund av del nu föreliggande lagförslagels syfte atl förenkla villkoren för registrering av båtar i yrkesmässig sjöfart m. m. Samordningsmöjligheterna bör därför enligt SCBs mening övervägas i det fall alt beslul fallas om obligalorisk registrering av större fritidsbåtar. Ett försia led i en sådan slrävan bör därvid vara alt närmare överväga för- och nackdelar med atl definiera och avgränsa populationen av bålar i de två regisiren på ell entydigt sätt.

Fiskeristyrelsen:

Fiskeristyrelsen har intet alt erinra mot all nu gällande rigorösa äganderättsprövning förenklas lill en föreslagen enklare prövning av anmälan från ägaren.

Prop. 1978/79:98 79

Likaså anser slyrelsen atl lättnader i den rättsliga och administrativa prövningen även bör leda till en förenklad datafångst, initierad vid regisler-myndighelens slulliga beslul i regisireringsfrågan.

Generaltullstyrelsen:

Slyrelsen lillsiyrker i princip de föreslagna lagändringarna som tillkommit med syfte alt förenkla nuvarande regler för regislrering av bålar.

Med hänsyn lill tullverkets övervakningsuppgifler i anledning av lagstiftningen är del angelägel alt bålregislerärenden handlägges snabbare än för närvarande så atl registret ständigt kan hållas aktuellt och komplett. I sammanhanget bör nämnas all ett väl fungerande båiregisier är värdefulli inie endasl för sjöfartsinspektionen utan även för tullverket vid utövande av verkels övriga övervakningsuppgifter.

Enligt styrelsens uppfattning bör nuvarande regel i 3 kap 4 § BåtregL om skyldighet för överiälare att alltid anmäla all han avhänt sig båt kvarslå. Härigenom skapas siörre säkerhei för all anmälan sker lill fördel för registrets tillförlitlighet. En sådan skyldighet kan ej heller betraktas som särskilt betungande. Slyrelsen vill i detta sammahang peka på ett specielll problem i samband med uthyrningsverksamhet av båtar. 1 mänga fall uppdrar privatpersoner åt uthyrningsfirmoratt hyra ul båtar under en viss angiven kortare lid. Sett ur ägarens synpunkt lorde denna verksamhei ej vara alt betrakta som yrkesmässig och sålunda ej konstituera regislreringsplikl. För uthyrningsfirman däremot, som opererar med ett siörre antal frän olika ägare inlånade bålar under en hel säsong, är verksamheten otvetydigt alt betrakta som yrkesmässig. Enligt styrelsens uppfattning framgår det ej klart av föreslagen lagstiftning om angivet förfarande ur ägarens (registreringsanmälarens) synpunki skall betraktas som yrkesmässig. Förslaget bör på denna punkt preciseras.

Utredningen angående företagsinteckning:

Som nämns i den remitterade promemorian har båtregistreringen fått sin nuvarande form bl. a. med tanke på alt en eventuell framtida registerpanlrält i bål skall kunna vila på privalrällsligt betryggande underiag. Ulredningen ang. företagsinteckning räknar med alt dess förslag lill revision av lagen om företagsinleckning skall leda till att alla näringsidkare skall kunna ställa sin rörelseegendom som säkerhei på grund av förelagsinteckning. I sä fall färden yrkesmässiga bålsjöfarten - fiskel däri inbegripei - lillgång till ell kredilsä-kerhetsinslrument som del nu saknar; dess behov av atl kunna registerpant-sätta bål skulle då rimligen falla bort. Ulredningen förmodar all frilidsbålä-gares behov atl kunna ulnyllja sina båtar som kredilsäkerhet - vilkel nu kan lillgodoses endasl genom s. k. lösöreköp - ej ensamt motiverar en prival-

Prop. 1978/79:98 80

rättsligt belryggande ordning för bålregislrering. Med dessa utgångspunkier finner ulredningen ingen anledning lill erinran mol all bäiregisireringen revideras efter de linjer som föreslås i den remitterade promemorian; någon delaljgranskning av lagförslagen har utredningen inle företagit. Emellertid vill ulredningen fästa uppmärksamhelen vid att den nuvarande förvärvs-prövningen i lagförarbetena (prop. 1975:68 s. 44) antagits leda lill krav pä köpare av registrerad båt alt kontrollera vem registrei utpekar som båtens ägare, ifall han vill åberopa privairätlsligl s. k. omsältningsskydd för sill förvärv. Med de låga krav på förvärvsprövning som förslagels 10 § släller kan del ifrågasättas om regislerinnehållei alls bör inverka på aklsamhelskravel vid båtomsältning. Lagstiftarens syn på delta bör deklareras.

Sveriges fartygsbefälsförening släller sig i princip positiv till förslaget.

2 Dispens från nationalitetskravet

Stockholms tingsrätt:

1 promemorian föreslås alt man genom ändringar i sjölagen skall öka möjligheten för utländska medborgare, som har hemvist i Sverige, alt få sina fariyg betraktade som svenska. De föreslagna beslämmelserna i hilhörande frägor är enligt tingsrättens mening väl ägnade alt ligga till grund för lagstiftning.

Begreppei hemvisl lorde ha samma belydelse här som i exempelvis 10 kap. rättegångsbalken. Ordet "fasl" bör således utgå om avsiklen ej är all skapa ell nytt, särskilt "hemvist"-begrepp i delta sammanhang.

Rikspolisstyrelsen biiräder förslaget, varigenom utländsk medborgare med fast hemvisl i rikel har ökad möjlighel alt få sill fariyg all anses som svenskl. Slyrelsen förutsätter dock all varje sådan dispens meddelas försl efter noggrann prövning i det enskilda fallet och atl konflikter inte uppslår med främmande stals regislreringsregler.

Sjöfartsverket:

För verket är det principiellt svårt alt acceptera tanken all ett av utlänning helägt fartyg skall kunna förklaras skola anses som svensk och vara berättigad att föra svensk flagg endasl därför att ägaren har hemvisl i Sverige. Verkei kan dock vitsorda att fall förekommit då en sådan ordning skulle varil ändamålsenlig. Verket vill därför inte motsätta sig den föreslagna lagändringen men förutsätier att i förfallningslexlen eller i vart fall i motiven till lagändringen tydligl utsäges att den nya dispensmöjligheien från nationalitetskraven skall tillämpas mycket restriktivt och endast då myckel siarka skäl föreligger

Prop. 1978/79:98 «'

Generahullstyrdsen:

Den föreslagna ändringen kan ur övervakningssynpunkl medföra ej önskvärda konsekvenser vid tillsyn enligt skyddsomrädesförordningen. Enligt denna förordning får ulländska fariyg och utländsk medborgare ej ulan tillstånd uppehålla sig inom vissa områden. Genom ändringen blir ell ulländskt fartyg alt betrakta som svenskl och får föra svensk flagg. Della kan ur konlrollsynpunkl medföra allvarliga olägenheier vid övervakning av skyddsområden.

Utredningen angående förelagsinleckning:

Ulredningen har uppmärksammat förslaget om vidgade möjligheter all dispensera från de svenska nalionalitetsvillkorens krav pä ell avgörande svenskl inflytande över svenskl fartygs drift, i praktiken ett krav på ägarinflyiande. Ulredningen lar för givel att förslaget - som genom all för vissa fall helt ge upp kravel på ägarinflyiande bryier med vårt iradiiionella krav på "genuine link belween the State and the ship" - kan komma all leda lill krav på molsvarande ändring av Svenges officiella hållning till ullands-regislrering av svenskägda fartyg, om del genomförs.

Sveriges fariygsbefålsrörening släller sig i princip posiliv lill förslaget. Beträffande de ändringar som föreslås i I § sjölagen får föreningen emellerlid belöna vikten av all försia paragrafens första punkl med anledning av de nu föreslagna ändringarna inle framledes får utformas på ell sådani sätt, atl fariyg som ägs av svensk medborgare eller svensk juridisk person kan registreras i exempelvis Liberia, om ägaren har fast hemvisl där. Della skulle innebära en från föreningens synpunkt hell oacceptabel uppmjukning av Genuine Link-kriteriel vid faslslällandei av ell fartygs regislreringsland.

Svenska Sjöfolksförbundei:

Svenska Sjöfolksförbundei anser i och för sig lagförslagci vara väl motiverat och all vara äpnal all föreläggas riksdagen för beslulsfattning. Förbundet önskar ändock föreslå viss modifiering. Förbundet menar nämligen att förutsättningar för fortsatt registrering av fartyg ägl av utländsk medborgare skall upphöra, nämligen när den utländske medborgaren flyttar ur landet och således upphör alt vara fast bosall i Sverige. Förbundel föreslår därför att 1 § 1 st sjölagen uiökas med ytterligare följande mening: "Medgivandet kan ålerkallas om föruisätiningarna för medgivandel upphör alt finnas."

Prop. 1978/79:98 82

3 Namnskicket fijr skepp

Svea hovrätt:

Under förarbeiena lill lagen (1973:1064) om ändring i sjölagen övervägdes huruvida den nya lagsliftningens krav pä namnolikhel skulle efterges i fall då risken för förväxling var övervägande teoretisk. Dessa överväganden ledde emellertid inle lill något undanlag från sagda krav i vidare mån än vad som stadgades i p. 3 övergångsbestämmelserna.

Det materia! som redovisas i del nu förevarande ärendei kan enligt hovrättens uppfattning ej anses visa, all skäl föreligger att frångå den /7/v>;f//7/e//i7 ståndpunkt som lagstiftaren nyligen intagit. Hovrällen avstyrker därför en lagändring av innebördan kravet pä namnolikhel generellt efterges, om förväxlingsrisk kan anses utesluten pä grund av att fartygen skiljer sig till art och användning. En sådan reglering skulle bl. a. slälla de lillämpade myndighelerna inför svåra avvägningsproblem i namnärenden.

Redareföreningen har i sin skrivelse angivii speciella situationer i vilka en skeppsägare enligt föreningen borde tillerkännas räu att förbehålla ett skeppsnamn, oaktat kravet på namnolikhel icke uppfylldes. Hovrätten har ingen erinran mol alt en lagändring av den mera begränsade räckvidd som föreningen föreslagit kommer lill stånd. För att en ansökan skall kunna bifallas bör emellertid krävas, att sökanden visat atl särskilda skäl föreligger för registrering eller förbehåll av skeppsnamn som redan finns i registret. Vidare bör del uppställas krav på all risken för förväxling, med hänsyn lill fartygens art och användning, får anses ringa. Ägare av skepp med samma namn bör höras över ansökningen. Det synes lämpligt all möjlighel till förbehåll enligt punkten I i förslaget lidsbegränsas på sätt föreningen föreslagil.

Med hänsyn till det starka allmänna iniressei av alt skepp åsättes namn tillslyrker hovräuen reservalionslösi att del tillskapas ell pålryckningsmedel gentemot skeppsägare som inte namnger sitl skepp. Del skulle kunna övervägas au införa en sådan sanktion genom atl komplettera 33 § sjölagen med en föreskrifi, all ansökan om registrering eller förvärvsinskrivning skall avslås om ägaren inle har namngivit skeppet eller har åsali skeppet ett namn som inte kan godtagas. Med hänsyn till de starka inlressen som är knutna lill regislrering och förvärvsinskrivning finner hovrätten dock att denna metod inte bör väljas. Pä grund härav tillstyrker hovrällen alt registermyndigheten, i enlighet med vad som sägs i promemorian får möjlighel att förelägga vite i nu förevarande situationer. Registermyndigheten bör också få möjlighet atl utdöma förelagt vite.

Prop. 1978/79:98 83

Stockholms tingsrätt:

Redareföreningens förslag att i samband med avregisirering få förbehålla skeppsnamn skulle innebära ett avsteg från 1973 äre reglerom namnskick för skepp. Enligt tingsrättens uppfattning torde förslaget närmasi gynna redareföreningens medlemmar. Vad föreningen anfört utgör ej lillräckliga skäl för all ändra gällande regler om namnskick.

Tingsrätten ansluter sig dock lill tankegångarna i promemorian om begränsning av namnskyddels omfallning till art och användning.

Ett villkor för registrering, som skulle kunna uppställas efter samma principer som lillämpas vid regislrering av varumärke, bör dock vara att fartygels namn är individualiserat med hänsyn lill den art och del verksamhetsområde som är ifråga.

Till belysande av de olägenheter som kan vällas av gällande lagstiftning må nämnas följande.

För Uddevallavarvets nybygge nr 298, ett turbintankmotorskepp på 245.139 bmtiolon, anhöll pariägarna om förbehåll för skeppsnamnei NANNY. Som grund för framställningen åberopades all i Onslad-rederiernas flotta under åren 1957-1978 med avbrott endasi för åren 1966-1967 namnet NANNY burits av rederiels flaggskepp. För bevarande av denna namntra-diiion ansökte man således om namnförbehåll för namnet NANNY. Ansökan kunde ej bifallas av sjöfarisregistrei, emedan vid tiden för ansökan i skeppsregistret redan fanns införda två skepp men namnet NANNY; den ena ett fiskefartyg pä 33 bruttolön med hemort i Herräng och del andra ell lasimoiorskepp pä 54 bmlloton med hemort i Torekov.

Oaktat någon förväxlingsrisk uppenbariigen ej kan föreligga mellan den nybyggda supertankern - Skandinaviens största - som för övrigi ej vänlas befara svenskt vallen och ovan angivna tvä smä fariyg, lämnar gällande lagsiiftning ej utrymme för att medge rätl till namnet NANNY för del nybyggda lankskeppel.

Den registermyndigheten genom övergångsbestämmelserna till sjölagen givna möjligheten atl vid vile förelägga ägare till skepp atl inom viss tid bestämma annat namn varunder skeppet kan regislreras, bör enligt tingsrättens mening ulvidgas till atl jämväl omfatta del fall då ägare lill skepp har alt anmäla namn i samband med nyregistrering.

Rikspolisstyrelsen:

Enligt rikspolisstyrelsens bedömande är del ur identifierings- och tillsyns-punkt angeläget atl registrerade skeppsnamn är särpräglade så att förväxling ej kan ske. Slyrelsen är därför av den uppfattningen all nuvarande regler inom områdel bör bibehållas.

Styrelsen biträder förslaget om vitesföreläggande.

Prop. 1978/79:98 84

Sjöfartsverket:

Med hänsyn till de lankegångar som framförs i förarbetena lill sjölagen i dess nuvarande lydelse, förefaller den av redareföreningen redovisade konsekvensen - enligi sjöfartsverkets uppfaUning - knappasl slå i överensstämmelse med intentionerna i nämnda lagförslag. Sjöfartsverket tillstyrker därför en ändring av beslämmelserna så all fartygsägare ges möjlighet att vid avregistrering förbehålla sig del avregisirerade fartygets namn, även i fall då annal regislreral fariyg bär samma namn. För ett sådani förbehåll bör dock krävas au särskilda skäl kan åberopas saml all förväxlingsrisk, säsom anges i jusliiiedepartemeniels promemoria seplember 1978, inle föreligger.

Vad därefier gäller regler om vite som påtryckningsmedel mol försumlig fartygsägare i namnärende, har sjöfartsverkel ingen erinran mot atl dylika regler införs.

Fiskeristyrelsen:

Ell iradilionelll namnskick pä skepp förekommer inom fiskerinäringen inom vissa rederier. Det finns säkert exempel på fartygsnamn som överförts från fariyg till fariyg inom samma fiskarsläkl sedan förra seklet.

Av skeppsregistret framgåratl vissa fiskefartyg delar sitt namn med upptill 10-12 andra. Några siörre problem all identifiera fiskefartygen i olika sammanhang inom fiskeriadminislralionen föreligger knappasl efiersom distriktsbeieckning och namn oftast är sammankopplade. Slyrelsen har därför inget all invända mol redareföreningens framställan om all fartygsnamn som av tradilion använts inom ett rederi eller som i fiskets fall en fiskarfamilj skall kunna förbehållas för viss lid i samband med avregistrering trots namnlikhet med andra fartyg i registret.

Generalndlstyrelsen:

Generallullstyrelsen anser all 6 § sjölagen bör ändras så all kravet på namnolikhel ej skall gälla de fall reell förväxlingsrisk bedöms ej kunna uppkomma vid identifiering. Önskemålet om generell rätl all förbehålla skeppsnamn i samband med avregislreringar anser generallullstyrelsen bör tillgodoses genom särskild föreskrift därom i nämnda paragraf.

Patent- och registreringsverket:

Del syslem som föreslagils av redareföreningen syfiar lill alt öka möjlighelen alt inom ett rederi behålla ett för rederiet karaktäristiskt skeppsnamn, även om namnet finns regislreral för annat skepp. Eftersom förslaget inte medför alt antalet skepp med samma namn ökar, blir risken för förväxling mellan skepp inte större om förslaget genomförs. Och om ett rederi på detla

Prop. 1978/79:98 85

sätt får behålla ett för rederiet karaklärisliskt skeppsnamn, leder förslaget snarast till minskad risk för misslag beträffande skepps rederiiillhörighet. En förutsättning för att den föreslagna ordningen skall fungera är givetvis alt skeppet, om del avyllras, inte i den nya ägarens hand lillåls behålla det gamla namnet. Om förslaget genomförs blir en konsekvens all det kommer atl ta längre lid innan skeppsregistret blir fritt från skepp med samma namn. Olägenhelen härav lorde, såvitt pateniverket kan bedöma saken, vara förhållandevis lilen.

Såvitt pateniverket förstår bör det vara möjligt alt genomföra det i promemorian framförda förslaget, om man kan göra klara avgränsningar mellan skepp av olika storlek, art och användning, såsom skepp för fiske-, nöjes-, passagerar- och lasifarl. Vid bedömningen av förväxlingsrisken bör det beakias all namnet endasl är ett moment vid ell skepps identifiering. För atl undvika förväxling bör man kunna ulnyllja övriga idenlifieringsdala i skeppsregislrel, såsom hemvist och igenkänningssignal. Del finns enligt pateniverket ej anledning atl införa varumärkesrättsliga aspekier när det gäller förväxlingsrisk, eftersom alla skepp är i varumärkeslagens mening liknande varuslag.

Sveriges redareförening uttalar sill slöd för förslaget.

Rederiföreningen för mindre förtyg:

Rederiföreningen får till fullo understödja Sveriges redareförenings skrivelse dalerad 78-05-11 och vill som komplettering anföra namngivningen av ett tankfartyg Ekfjord, vilket efter mycket förhandlande visseriigen fick namnet, men framställningen avstyrktes till all börja med härdnackal av fartygsregistret med hänvisning till att det fanns en fiskebåt på ostkusten, som hette Ekefjord. Rederiet hade haft tankfartyg med namnet EkQord under många år och namnet ingär i firmanamnet.

Som rederiföreningen framhåller utgör farlygsnamnel en del av redenets goodwill. Deltaärlika viktigt fören trampredare vid förhandlingarom laster som för ell linjerederi vid marknadsföring av dess transporttjänster.

Bland shippingfolk säger ett fartygsnamn ofta lika myckel eller mer än omfattande specifikationer över prestanda. Del faktum all namn innehas av fiske- eller nöjesfartyg bör inte få hindra all detsamma forisatt får användas för fraktfartyg. När fartygens cert avviker så myckel lorde risken för förväxlingar vara mycket lilen.

Vi understryker viklen av

alt rederi skall kunna förbehålla sig rälien lill fartygsnamn, som av

hävd använts av rederiet och all när handelsfartyg försäljes bör rederiet få återanvända namnet även om det finns annat fartyg registrerat med namnet.

Prop. 1978/79:98 86

Sveriges fiskares riksförbund:

SFR delar helt de synpunkier som framförts av Sveriges redareförening, där man pekar på all de nya reglema föranlell vissa olägenheier. Det framhålles all redare hindras frän att pä ett nytl skepp bruka namn som av tradition har använis på rederiels fariyg om något annat regislreral skepp bär namnet. Redareföreningen hemsläller om lagsiiftning som lillåler ägare atl irots namnlikhel använda sådani "inarbetat" namn pä nya fariyg.

Inom yrkesfiskel förhåller del sig mänga gånger på samma säll. Eli fiskelag vill använda samma namn, ofta ocksä samma registreringsbeteckning, när man byter fartyg för all namnet är inarbetat. Fiskuppköpare köper ofta fisk som fångats av vissa fiskelag därför all man vel alt denna fisk är specielll välskött och av högsia kvalitet. Fiskarna säljer således ofta pä sill namn och sin registreringsbeteckning. Man är mycket mån om atl denna tradilion kan bibehållas.

Med hänsyn lill vadovan framhållits slöder SFR de ändringar som Sveriges redareförening föreslår i sin skrivelse 1978-05-11.

Sjöassuradörernas förening:

Sjöförsäkringsbolagens ruliner kan i viss mån försvåras om flera försäkrade fartyg har samma namn. Nägra förväxlingar eller andra olägenheier borde dock knappast behöva uppstå, om t. ex. ett handelsfartyg och ell fiskefartyg, än mindre ett nöjesskepp, skulle räka heta detsamma. Vi anser därför atl Sveriges redareförenings hemställan är rimlig och vill tillstyrka en lagsiiftning i enlighet med denna.

Prop. 1978/79:98 87

Innehåll

Proposilionen.................................................... .... 1

Proposilionens huvudsakliga innehåll ..................... 1

Lagförslag........................................................ 2

Uldrag av protokoll vid regeringssammanträde den 1 februari 1979. 8

1 Inledning..................................................... 8

2 Föredragandens överväganden........................ 9

2.1 Bälregislreringsreglerna............................ 9

2.2 Dispens från nalionalilelskravet.................. 15

2.3 Namnskicket för skepp............................ 17

3 Hemslällan................................................... .... 21

4 Beslut........................................................ .... 21

Bilagor

1 Promemorian (Ds Ju 1978:6) Ny lag om regislrering av båtar för

yrkesmässig sjöfart m. m................................ 23

Förslag lill ny båtregistreringslag............... 25

Förslag lill lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1) 28

Förslag till förordning om ändring i fartygsregislerförord
ningen (1975:927)................................. 29

Förslag till förordning om ändring i förordningen
(1975:929) med vissa bestämmelser om fartygs identifie
ring .................................................... .... 37

Förslag till förordning om ändring i rätlshjälpskungörelsen

(1973:248)........................................... .... 38

Förslag lill förordning om ändring i vitlnesersällnings
kungörelsen (1973:262).......................... 39

1 Inledning..................................................... 4'

2 Nuvarande ordning........................................ 42

2.1 Allmänt om bätregistrering m. m................ 42

2.2 De enskilda bestämmelserna i båtregistreringslagen (1975:604) 43

3 Behovet av ändrade regler för bäiregisireringen mm 46

3.1 Registrering av vissa ulländska båtar......... 46

3.2 Äganderättsprövningen vid bäiregisireringen .... 46

3.3 Villkorade förvärv av båt......................... .... 48

3.4 Dispens från nalionalilelskravet i fråga om fartyg som ägs

av utländska medborgare med fast hemvisl i Sverige ... 49

4 Allmänna överväganden................................. 49

4.1 Principerna för båtregistrets uiformning...... 49

4.2 Närmare om ulformningen av de nya båtregistreringsreglerna 52

Prop. 1978/79:98 88

4.2.1 Regislrering av vissa utländska bålar.. 52

4.2.2 Äganderältsprövningen vid båtregislreringen ... 53

4.2.3 Regislerföringen och handläggningen av båtregisterärenden 54

4.2.4 Villkorade förvärv av bål................. .... 57

4.3 Dispens från nalionalilelskravet i fråga om fariyg som ägs

av utländska medborgare med fast hemvisl i Sverige ... 58

5 Specialmoiivering......................................... 59

5.1 Förslaget till båiregislreringslag................. 59

5.1.1 Inledande besiämmelser.................. .... 59

5.1.2 Regislrering och anteckning av förvärv 61

5.1.3 Avregisirering................................ .... 64

5.1.4 Beredningen av ärende om regislrering m. m. .. 65

5.1.5 Bilräde åt registermyndigheten......... 66

5.1.6 Övergångsbestämmelser................. ... 66

5.2 Förslaget till lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1).... 67

5.3 Förslaget lill förordning om ändring i fartygsregislerförordningen (1975:927) 67

5.3.1 4 kap. Båiregisirei.......................... 67

5.3.2 5 kap. Gemensamma bestämmelser... ... 68

5.3.3 6 kap. Nalionaliletshandlingar........... ... 69

5.4 Övriga förslag lill förfallningsändringar......... ...

2 Skrivelsen från Sveriges redareförening............. 71

3 Promemorian angående namnskickel för skepp.... 73

4 Sammanställningen av remissyllanden............... 74

GOTAB Stockholm 1979