Prop. 1978/79:80

Regeringens proposition

1978/79:80

om godkännande av tilläggsprotokoll till den europeiska utlämningskonventionen och den europeiska konventionen om inbördes rättshjälp i brottmål, m. m.;

beslutad den 14 december 1978.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoil denna dag.

På regeringens vägnar

OLA ULLSTEN

SVEN ROMANUS

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att Sverige tillträder inom Europarådet utarbetade tilläggsprotokoll till den europeiska utlämningskonventionen och den europeiska konventionen om inbördes rättshjälp i brottmål. De båda till-läggsprotokollen tar framför alli sikte på brott mot lagstiftning om skatter och andra offentliga avgifter samt tullar och valutatransaktioner, s. k. fiskaliska brott. Enligt utlämningsprotokollet skall de avtalsslutande staterna lämna varandra biträde med utlämning av personer som har begått sådana brott medan rättshjälpsprolokollet förpliktar dem att lämna varandra hjälp med att skaffa fram bevisning o.d. för rättegång i mål om sådant brott.

Ett tillträde till protokollen föranleder vissa smärre ändringar i lagstiftningen om utlämning för brott och om bevisupptagning på begäran av utländsk domstol.

Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 80

Genom överenskommelse med främmande stat må bestämmas, att i förhållande till den staten fällande dom eller sådant beslut om häktning som meddelats av domstol eller domare skall godtagas, om det ej i särskilt fall framgår, att domslutet eller häktningsbeslutet är uppenbart oriktigt. / sådan överenskommelse kan föreskrivas att dom, som har meddelats utan att den dömde har varit personligen närvarande vid förhandling 1 saken inför domstol, skall godtagas endast om den dömdes rättighet att försvara sig likväl kan anses ha blivit nöjaktigt tiUgodosedd eller den dömde, enUgt försäkran som den främmande staten lämnar i utlämningsärendet, har möjUghet att påkalla ny domstolsprövning som tiUgodoser nämnda rättighet.

Prop. 1978/79:80 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 f

Framställning om utlämning skall Framställning om utlämning skall

göras på diplomatisk väg. inges till utrikesdepartementet.

Den skall göras på diplomatisk väg, om Sverige ej i förhållande till den främmande staten har överenskommit om att tillämpa annan ordning.

Vid framställningen skall fogas avskrift av häktningsbeslut eller dom som åberopas eller, i fall som avses i 4 § andra stycket, annan uiredning på vilken framställningen grundas. I den mån del ej framgår av nämnda handlingar, skall uppgift lämnas om personens nationalitet och hemvist, brottets beskaffenhet, tid och plats för brottet saml i den främmande staten tillämpliga straffbestämmelser. Signalement skall om möjligl företes.

Denna lag träder i krafl den dag regeringen bestämmer.

Senaste lydelse 1975:292.

Prop. 1978/79:80 4

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1946:816) om bevisupptagning åt utländsk domstol

Härigenom föreskrivs atl 1 § lagen (1946:816) om bevisupptagning åt utländsk domstol' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse

\¥
Har i visst mål eller ärende ut-     Har i visst mäl eller ärende ut
ländsk domstol gjort framställning ländsk domstol gjort framställning
hos domstol här i rikel om vidla- hos domstol här i riket om vidta
gande av någon till rättegången hö- gande av någon till rättegången hö
rande åtgärd, såsom upptagande av rande åtgärd, såsom upptagande av
ed, anställande av förhör med part ed, anställande av förhör med part
eller upptagande av bevis genom eller upptagande av bevis genom
vittne, sakkunnig eller syn eller av vittne, sakkunnig eller syn eller av
skriftligt bevis, och varder fram- skriftligt bevis, och varder fram
ställningen genom utrikesdeparte- ställningen genom utrikesdeparte
mentet överlämnad till den svenska mentet överlämnad till den svenska
domstolen, skall den äskade åtgär- domstolen, skall den äskade åtgär
den vidtagas efter vad i denna lag den vidtagas efter vad i denna lag
sägs. Vad sålunda stadgats äge sägs. Vad sålunda stadgats äge
dock ej tillämpning, där fråga är om dock ej tillämpning, där fråga är om
ansvar för gärning som icke är i ansvar för gärning som ej motsva-
svensk lag belagd med straff. Ej rar brott enligt svensk lag. Ej heller
heller må i mål om ansvar för    må i mål om ansvar för brottslig
brottslig gärning part höras på ed gärning part höras pä ed eller under
eller under sanningsförsäkran.                     sanningsförsäkran.

Avser framställning enligt första stycket fråga om ansvar för gärning, som har karaktär av politiskt brott, äger denna lag tillämpning endast om framställningen har gjorts av domstol i stat som har tillträtt den europeiska konventionen den 27 januari 1977 om bekämpande av terrorism och gärningen utgör brott som avses i denna konvention.

Lika med utländsk domstol anses i denna lag annan utländsk judiciell myndighet och del europeiska pateniverket.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1979.

Lagen omtryckt 1978:154.

Senaste lydelse 1978: 154 (jfr 1978: 155).

Prop. 1978/79:80

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1978-09-21

Närvarande: slalsminislern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ullsten, Romanus, Turesson, Gustavsson, Olsson, Dahlgren, Åsling, Söder, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Wikström, Johansson, Friggebo, Wirtén

Föredragande: statsrådet Romanus

Lagrådsremiss med anledning av förslag till godkännande av tilläggsprotokoll till den europeiska utlämningskonventionen och den europeiska konventionen om inbördes rättshjälp i brottmål

1 Inledning

Inom Europarådet har man sedan länge arbetat på att få till stånd en omfattande samverkan mellan medlemsstaterna på brottsbekämpningens område. Arbetet har lett fram till en rad konventioner som har tillträtts av Sverige. De praktiskt mest betydelsefulla är den europeiska utlämningskonventionen den 13 december 1957 (SÖ 1959: 65) och den europeiska konventionen om inbördes rättshjälp i brottmål den 20 april 1959 (europeiska rättshjälpskonventionen, SÖ 1968: 15).

Enligt beslut av Europarådets kommitté för broltslighelsfrågor (CDPC) vid dess tjugonde plenarmöte år 1971 tillkallades en särskild kommitté av experter med uppdrag atl bl. a. undersöka vissa problem rörande lillämpningen av den europeiska utlämningskonventionen. Uppdraget utvidgades sedermera att omfatta även en del frågor beträffande den europeiska rättshjälpskonventionens tillämpning. Kommitténs arbete har bl.a. resulterat i ett första tilläggsprotokoll till den europeiska utlämningskonventionen. Protokollet, som ännu inte har trätt i kraft, öppnades för undertecknande den 15 oktober 1975 och har med vissl förbehåll tillträtts av Sverige.

Under sitt fortsatta arbete har kommittén, huvudsakligen på svenskt initiativ, ägnat uppmärksamhet bl.a. ål frågan om att utsträcka de båda konventionernas tillämpningsområde till brott mol lagstiftningen angående skatter och andra offentliga avgifter samt tullar och valutatransaktioner, s. k. fiskaliska brotl. Kommittén har utarbetat förslag till tilläggsprotokoll till konventionerna som innebär atl dessa utvidgas på angivet sätt och t! Riksdagen 1978179. I saml. Nr 80

Prop. 1978/79:80 6

dessutom innehåller vissa andra justeringar av konventionerna. Sedan förslagen behandlats av CDPC och godkänts av Europarådets ministerkommitté, har protokollen öppnats för undertecknande den 17 mars 1978. Protokollen träder i krafl 90 dagar efter det atl det tredje ratifikationsinstrumentet har deponerats. De har ännu inte tillträtts av någon stat men har undertecknats av Ösierrike och Portugal resp. Ösierrike och Belgien. Protokollen i engelsk och fransk originalversion saml i översättning till svenska bör fogas till protokollet i detla ärende som bilaga I och 2.

2 Gällande rätt m. m.

2.1 Utlämning för brott

Bestämmelser om utlämning för brotl från Sverige till utomnordiskt land finns i lagen (1957:668) om utlämning för brott (allmänna utlämningslagen, ändrad senast 1975:292). Utlämning till nordiskt land regleras av lagen (1959: 254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge (nordiska utlämningslagen, ändrad senast 1975: 294). Båda dessa lagar bygger på principen alt fråga om utlämning skall prövas fritt på grundval av samtliga föreliggande omständigheter i varje enskilt fall, såvida annat inte följer av överenskommelse med annan stat. För beviljande av utlämning krävs sålunda inte atl det föreligger ett utlämningsavtal mellan Sverige och den stat som begär utlämning. Framställning från utomnordisk stat om utlämning görs på diplomatisk väg. Beslut om utlämning fattas av regeringen eller — i vissa ärenden enligt nordiska utlämningslagen - av åklagare. För alt utlämning skall få medges måste vissa i utlämningslagarna uppställda villkor vara uppfyllda.

Enligt allmänna utlämningslagen får svensk medborgare inte utlämnas (2§). För utlämning förutsätts att den gärning för vilken utlämning begärs motsvarar brott som enligt svensk lag kan föranleda fängelse i mer än ett år. Har personen dömts för gärningen i den anmodande staten, får han utlämnas bara om påföljden utgör minst frihetsstraff i fyra månader eller annat omhändertagande i anstalt på motsvarande tid. Utlämning får dock beviljas även för mindre allvarligt brott, om utlämning samtidigt begärs för flera brott och åtminstone ett av dem uppfyller de angivna kraven på svårhetsgrad (4 §).

Regler som begränsar möjligheten atl utlämna för militära och politiska brott har tagits in i 5 och 6 §§. Vidare gäller att utlämning inte får beviljas, om åtgärden kan medföra risk för att den utlämnade på grund av bl. a. sin härstamning eller religiösa eller politiska uppfattning blir utsatt för förföljelse av svår beskaffenhet (7 §). Inte heller får utlämning ske, om åtgärden i särskilt fall på grund av den avsedda personens ungdom, hälsotillstånd eller personliga förhållanden i övrigt, med beaktande även av gärningens beskaffenhet och den främmande statens intresse, skulle vara uppenbart oförenlig med humanitetens krav (8 §).

Prop. 1978/79:80 7

I syfte att tillgodose intresset av rättsskydd för den som begärs utlämnad har i 9 § uppställts vissa krav pä bevisning i skuldfrågan. I princip fordras dom eller häktningsbeslut från myndighet i den stat som ansöker om utlämning. I 10 § föreskrivs förbud mot utlämning när dom eller beslut om åtalsunderlåtelse beiräffande del uppgivna brottet redan har meddelats här i landet samt när straff för brottet skulle vara förfallet enligt svensk lag. Även dom i annan främmande stat än den som har gjort utlämningsfram-ställning utgör i vissa särskilt angivna fall utlämningshinder. Enligt 11 § ulgör slutligen också inledd förundersökning, väckt åtal eller meddelad dom här i landet för annat brott än det som utlämningsbegäran avser i vissa fall hinder mot utlämning. När utlämning beviljas skall vissa villkor ställas upp till skydd för den utlämnade (12 §).

Även om de krav som ställs upp i utlämningslagstiflningen är uppfyllda i det särskilda fallet, har Sverige inte någon skyldighet att bevilja utlämning annal än i den mån så följer av överenskommelse med främmande stat. Sådan överenskommelse måste alltid som förutsättning för utlämning från Svenge innehålla bestämmelser som innebär alt åtminstone de minimivill-kor för utlämning som har uppställts i utlämningslagarna skall vara uppfyllda. F. n. har Sverige bilaterala utlämningsavtal endast med Australien, Belgien, Canada, Förenta Staterna och Storbritannien.

Som inledningsvis nämndes har Sverige vidare, med vissa förbehåll, tillträtt den europeiska utlämningskonventionen. Denna konvention har i övrigt ratificerats av Cypern, Danmark, Finland, Grekland, Irland, Israel, Italien, Liechtenstein, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Schweiz, Turkiet, Förbundsrepubliken Tyskland och Österrike. Den har dessutom undertecknats av Belgien, Frankrike och Portugal.

Den europeiska utlämningskonventionen innebär en allmän förpliktelse för de avtalsslutande staterna att, med de begränsningar och på de villkor som har fastställts i konventionen, till varandra utlämna personer som av behöriga judiciella myndigheter ställs till ansvar för brott eller är efterlysta för verställighet av straff eller skyddsåtgärd (art. I). Från denna förpliktelse gör konventionen en rad undantag, vilka i flera fall stämmer överens med bestämmelserna i den svenska utlämningslagen.

I fråga om brott mot lagstiftningen angående skatter och andra pålagor samt tullar och valutatransaktioner - fiskaliska brott - innehåller emellertid konventionen en särskild bestämmelse som saknar motsvarighet i vår uilämningslagstiftning. Utlämning enligt konventionen för sådant brott skall medges endast i den utsträckning de avtalsslutande parterna så har beslutat beträffande varje brott eller brottskategori (art. 5). Med slöd av denna bestämmelse har Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland år 1978 träffat en särskild överenskommelse, som innebär att utlämning mellan dessa båda stater skall ske även för brott av det slag som nämnts nyss, såvida övriga villkor enligt konventionen är uppfyllda. Annan sådan överenskommelse mellan Sverige och främmande stat föreligger inte.

Prop. 1978/79:80 8

Utlämning mellan de nordiska länderna regleras inie av den europeiska utlämningskonventionen utan sker på grundval av enhetlig lagstiftning i dessa länder. Regleringen i den nordiska utlämningslagstiflningen innebär på flera punkter en uppmjukning i förhållande lill vad som gäller om utlämning från nordisk till utomnordisk stat. Någon begränsning av möjligheterna all utlämna för fiskaliskt brotl föreligger inte inom Norden.

2.2 Annan rättshjälp i brottmål åt främmande stat

Vid sidan av vad som följer av bestämmelserna om utlämning för brott kan svensk myndighet lämna rättshjälp i brottmål åt främmande stat i vissa andra former. De viktigaste formerna för sådan rättshjälp är bevisupptagning vid domstol, användning av s.k. reella tvångsmedel (beslag och husrannsakan), delgivning av rättegångshandlingar och utlämnande av polis- och kriminalregisterutdrag. Rättshjälp av det slag som nu avses regleras bl.a. genom lagen (1946:816) om bevisupptagning åt utländsk domstol (omtryckt 1978: 154), lagen (1975: 295) om användning av vissa tvångsmedel på begäran av främmande stal (ändrad senasi 1977:436, jfr 1978:586), kungörelsen (1909: 24 s. 1) angående delgivning av handling på begäran av utländsk myndighet (ändrad senast 1975: 617), lagen (1963: 197) om allmänt kriminalregister (ändrad senast 1975: 13) och lagen (1965:94) om polisregister m.m. (ändrad senast 1977: 1032).

I lagen om bevisupptagning åt utländsk domstol föreskrivs bl.a. att bevisupptagning på framställning av utländsk domstol kan ske med avseende på åtgärd som hör till rättegången i den främmande staten. Som exempel nämns upptagande av ed, anställande av förhör med part eller upptagande av bevis genom vittne, sakkunnig eller syn eller av skriftligt bevis. Bevisupptagning enligt lagen får dock inte ske när det är fråga om ansvar för gärning som inte är belagd med straff i svensk lag. 1 mål om ansvar för brottslig gärning får part inte höras under ed eller sanningsförsäkran (1 § första stycket).

Lagen om användning av vissa tvångsmedel på begäran av främmande stat innehåller regler om beslag och husrannsakan som rättshjälp i brottmål åt främmande stat. Om någon i främmande stat är misstänkt, åtalad eller dömd för där straffbelagd gärning, får enligt I § föremål eller skriftlig handling som finns här i landet efter framställning tas i beslag och överlämnas lill den främmande staten. En förutsättning för att förordnande om beslag skall få meddelas är att egendomen skäligen kan antas ha betydelse för utredning om gärningen eller vara någon frånhänd genom denna. För eftersökande av egendom som är underkastad beslag får husrannsakan företas. I huvudsak har rättegångsbalkens bestämmelser om beslag och husrannsakan motsvarande tillämpning (2 §).

Genom hänvisningar lill utlämningslagarna ställs i 3 § upp vissa ytterligare villkor för atl framställning om tvångsmedel från främmande stat skall få

Prop. 1978/79:80 9

bifallas. Såvitt gäller utomnordisk stat föreskrivs bl.a. att åtgärd enligt lagen inte får vidtas, om hinder mot utlämning för brottet skulle ha förelegat enligt 4 § försia stycket första meningen allmänna utlämningslagen. Del innebär att den aktuella gärningen måste molsvara brott för vilkel enligt svensk lag är stadgat fängelse i mer än ett år.

Som har nämnts inledningsvis har Sverige, med vissa förbehåll, tillträtt den europeiska rältshjälpskonveniionen. Till denna är i övrigt följande främmande stater och områden anslutna: Danmark, Belgien, Frankrike jämte besittningar, Grekland, Island, Israel, Italien, Liechtenstein, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Schweiz, Turkiet, Förbundsrepubliken Tyskland och Österrike,

1 konventionen åtar sig de fördragsslutande staterna atl i slörsla möjliga utsträckning lämna varandra rättshjälp i brottmål som handläggs av judiciell myndighet i annan konventionsstat. De former av rättshjälp som regleras angår främst bevisupptagning, husrannsakan och beslag för bevisändamål, delgivning och utlämnande av straffregislerutdrag. Vissa begränsningar gäller i fråga om skyldigheten att lämna rättshjälp. Bl. a. föreskrivs i art. 2 alt en framställning därom från annan stat kan avslås, om den hänför sig till en gärning som av den anmodade staten betraktas som ett fiskaliskt brotl.

I förhällande till de nordiska länderna lämnar Svenge i åtskilliga hänseenden en mera vidsträckt rättshjälp än när fråga är om utomnordisk stal. 1 den nyss berörda lagen om användning av vissa tvångsmedel på begäran av främmande stat gäller sålunda särskilda regler om sådan rättshjälp till nordisk slal (3 § andra stycket saml 10-12§§). Vidare kan hänvisas till lagen (1974:752) om nordisk viUnesplikt och cirkuläret (1975:301) till statsmyndigheterna angående inbördes rättshjälp mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge genom delgivning och bevisupptagning (ändrat senast 1975: 616).

3 Andra tilläggsprotokollet till den europeiska utlämningskonventionen

Art. 1 i protokollet innebär en komplettering av art. 2 punkt 2 i den europeiska utlämningskonventionen. Sistnämnda punkt tar sikte på den situationen alt utlämning samtidigt begärs för flera brott, som samtliga är belagda med frihetsstraff eller motsvarande i de båda berörda staterna men av vilka något eller några inte uppfyller konventionens krav i fråga om straffskalan. Utlämning får då ske även för mindre allvarligt brott, om åtminstone en av de aktuella gärningarna uppfyller konventionens krav på svårhetsgrad. Genom art. I i tilläggsprotokollet utvidgas denna rätt till s. k. accessorisk utlämning till att även gälla brott på vilkel endasl ekonomiska sanktioner kan följa, dvs. bötesbrott.

Prop. 1978/79:80 10

Efter 1975 års ändringar i 4§ allmänna utlämningslagen gäller generellt att utlämning från Sverige får ske även för mindre allvarliga gärningar som motsvarar brott enligt svensk lag, om utlämning samtidigt skall ske för brott som uppfyller lagens krav på svårhetsgrad. Detla gäller även i fråga om brotl på vilka endast böter kan följa. Lagändringen motiverades både av sakliga skäl och av intresset att uppnå nordisk rättslikhet (jfr. prop. 1975:35 s. 28 och 52). Med hänsyn härtill bör den berörda artikeln i protokollet enligt min mening tillträdas av Sverige. Del kan ske utan lagändring.

De centrala bestämmelserna i protokollet finns i art. 2. De är avsedda alt ersätta art. 5 i konventionen, som innebär att utlämning för fiskaliska brott förutsätter särskild överenskommelse mellan de berörda staterna. Innebörden av den nya artikeln är att utlämning skall ske även för brott mol lagstiftningen angående skatter och andra pålagor samt tullar och valuta-transaktioner under de förutsättningar som i övrigt gäller för utlämning enligt konventionen.

Jag nämnde inledningsvis att protokollet i denna del har tillkommit huvudsakligen på svenskt initiativ. Från svensk sida har sedan länge hävdats atl den ekonomiska brottsligheten mot det allmänna utgör en så allvarlig företeelse i del nutida samhällel att de svårigheter som f. n. föreligger atl få lill stånd ett mellanstatligt samarbete i fråga om bekämpningen av denna brottslighet inte framstår som godtagbara. Det har förekommit att personer som har gjort sig skyldiga till exempelvis omfatlande skattebrott lämnat landet och därvid i strid mot gällande valutabestämmelser fört med sig sina ekonomiska tillgångar. I den mån det inte har gått att få gärningsmannen utlämnad från den stat där han har bosatt sig har brotten inte kunnat beivras. För den lojala medborgaren måste det framstå som stötande alt gärningsmannen i sådana fall kan helt undgå lagföring. Elf behov av mellanstatlig samordning av insatserna på detta område påkallas också mot bakgrund av att den brottslighet som det här gäller inte sällan i sig har internationell anknytning. Detta har pä senare lid belysts bl.a. av den arbetsgrupp som pä rikspolisstyrelsens uppdrag har utrett frågan om ålgärder mot den organiserade och den ekonomiska brottsligheten (se prop. 1977/78: 100 bil. 5 s. 55-61). Gruppen fann del angeläget att det internationella samarbetet på området utvidgas i fråga om olika former av rättshjälp i samband med brottsutredningar.

Det finns sålunda anledning att från svensk sida hälsa tillkomsten av den aktuella artikeln i tilläggsprotokollet med stor tillfredsställelse. Enligt vad jag har inhämtat övervägs f. n. ett tillträde till artikeln även från dansk, finsk och norsk sida. Det är inte på nuvarande stadium klart vilka övriga europarådsstater som kan beräknas ansluta sig till protokollet i denna del inom den närmaste tiden. Ett dröjsmål härvidlag kan betingas bl. a. av att det i de olika staternas lagstiftning kan finnas direkta förbud mot utlämning för fiskaliska brott. Även om man mol denna bakgrund får räkna med att

Prop. 1978/79:80 II

det sannolikt lar någon tid innan protokollet fåren mera allmän anslutning, slår det redan nu klart atl protokollet måste ses som ett viktigt bidrag till del internationella samarbetet på brottsbekämpningens omräde. Jag förordar på grund av del anförda att Sverige lilllräder den berörda artikeln.

Inom expertkommittén har uppmärksammats de svårigheter som kan vållas av all de olika staternas fiskaliska lagstiftning är olikartat utformad. Den tekniska lösning som har valts i art. 2 innebär all del i en huvudregel (punkt 1) anges att utlämning mellan de avtalsslutande staterna enligt bestämmelserna i konventionen skall ske för brotl mol lagstiftningen angående skatter och andra pålagor samt tullar och valutatransaktioner, under förutsättning alt brottet enligt den anmodade statens lag molsvarar ett brott av samma natur.

Denna lösning står i god samklang med den svenska utlämningslagstiflningen. Som jag har nämnt förul innehåller vår lagstiftning inte något förbud mot utlämning för fiskaliska brott. Enligt 4 § försia stycket första meningen allmänna utlämningslagen uppställs som allmänt villkor alt den gärning för vilken utlämning begärs skall motsvara brott för vilket enligt svensk lag är stadgal fängelse i mer än ett år. Bestämmelsen tar inte bara sikle på brottets svårhetsgrad ulan ulgör också en anvisning om att utlämning får ske endast för gärning som enligt svensk lag är brottslig (kravet på dubbel straffbarhet). Enligt vad som har angetts i förarbetena (prop. 1957: 156 s. 44) krävs dock inte alt gärningen skall direkl falla under någon broltsbeskrivning i svensk lag, ulan det är tillräckligt atl själva gärningstypen är kriminaliserad i vårt land. Denna grundprincip är särskilt viktig på förevarande område redan av det skälet atl brott mot fiskalisk lagstiftning i främmande stat i regel inte är direkt straffbart enligt svensk lag. Med allmänna uilämningslagens konstmktion kan emellertid utlämning ändå ske för sådant brott och delta även om den utländska straffbestämmelsen lagtekniskt skiljer sig från motsvarande svenska bestämmelse.

Till förtydligande av huvudregeln har i punkt 2 av art. 2 upptagits en särskild bestämmelse om att utlämning inte får vägras på den grunden att den anmodade statens lag inte föreskriver samma slags skatter eller pålagor eller inte innehåller samma slags reglering beträffande skall eller annan pålaga, tull eller valuta som den anmodande statens lag. Bestämmelsen skall ses mot bakgrund av det förut berörda förhållandet atl full överensstämmelse aldrig kan råda mellan olika länders offentligrättsliga lagstiftning. I den genom Europarådets försorg utarbetade officiella kommentaren till protokollet anförs som exempel alt en person uppsåtligen undandrar sig skatt eller annan pålaga genom att i skriftlig handling lill skattemyndighet lämna oriktiga upplysningar. Han kan då utlämnas under förutsättning att samma slags vilseledande av myndighet skulle ha varit straffbart i den anmodade staten och även om den statens lag inte helt överenssiämmer med den anmodande statens. Av uttalanden som i övrigt har gjorts under förarbetena lill konventionen framgår vidare att avsikten är alt den som

Prop. 1978/79:80 12

1. ex. underlåter att anmäla en vara till förlullning i en konventionsslal skall kunna utlämnas från annan konventionsslal, om underlåtenhet att göra sådan anmälan också i den staten ulgör brott av den svårhetsgrad som krävs för utlämning. Detta avses gälla även om sistnämnda stat inte har samma importrestriktioner som den ansökande staten.

Såväl i de nu berörda situationerna som i andra sammanhang krävs dock alltid enligi huvudregeln i punkl I all den gärning för vilken ullämning begärs motsvarar ett brott av samma natur enligt den anmodade statens lag. Atl brottet skall vara av samma natur torde inte hindra att det av den anmodade staten hänförs under en allmän straffbestämmelse, t.ex. mot bedrägeri, om den fiskaliska reglering som i del aktuella fallet har åsidosatts saknar motsvarighet i den staten.

Av vad som har anförts nu framgår att protokollets krav på dubbel straffbarhet i sak sammanfaller med den svenska allmänna uilämningslagens ståndpunkt. Med hänsyn härtill och lill all denna lag som nämnts inte innehåller någon begränsning vad gäller möjligheten till ullämning för fiskaliskt brott, bör artikeln enligt min mening kunna tillträdas av Sverige utan lagändring.

Art. 3 i protokollet tar sikle på s.k. utevarodom, dvs. en dom som meddelats utan atl den dömde har varit personligen närvarande vid förhandling i saken inför domstol, jfr 4 § andra stycket lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom. Artikeln skall ses mot bakgrund av atl de slaler som har tillträtt den europeiska utlämningskonventionen enligt art. 12 i konventionen har förbundit sig att godta en dom eller ett häktningsbeslut som underlag för en utlämningsbegäran utan någon prövning av den tilltalades skuld eller domens standard i övrigi. Vad som har sagts nu gäller i princip också i fråga om utevarodo-mar. Även Sverige har tillträtt denna ariikel, dock med del förbehållet att dom eller häktningsbeslut som meddelats i främmande stat inte godtas, om del i ett särskilt fall framgår all avgörandet är uppenbart oriktigt. Detta har avspeglat sig i 9 § tredje stycket allmänna utlämningslagen. Det förutsätts där atl Sverige genom överenskommelse med främmande stat kan bestämma all i förhållande till den staten fållande dom eller sådani beslut om häktning som har meddelats av domstol eller domare skall godtas, om det inte i särskilt fall framgår att domslutet eller häktningsbeslutet är uppenbart oriktigt.

Under expertkommitténs arbete har uppmärksammals att konventionens föreskrifi om godtagande av dom som meddelats i den ansökande staten kan tänkas komma i konfiikt med den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, när fråga är om en utevarodom. I sisinämnda konvention, som har tillträtts av Sverige (SÖ 1952:35), har nämligen slagits fasl vissa minimirättigheter som skall tillkomma var och en som har blivit anklagad för brottslig gärning. Bl. a. gäller (art. 6.3 b-d) atl den åtalade skall ha rält

Prop. 1978/79:80 13

att åtnjuta tillräcklig tid och möjlighel all förbereda sill försvar, alt försvara sig personligen eller genom räitegångsbiträde samt att förhöra eller låta förhöra vittnen som åberopas mot honom liksom att fä vittnen inkallade för egen räkning.

Enligt expertkommittén måsle en stat som har anslutit sig lill konven-tionen angående skydd för de mänskliga rällighelerna och de grundläggande friheterna ha möjlighel alt avslå en framställning om utlämning, om den finner atl denna konventions regler har satts åsido. Såvitt gäller utevarodo-mar måste emellertid enligt vad kommittén har funnit hänsyn därvid las till att vissa slaler har regler som innebär en rätt för den som har dömts i sin frånvaro att inom viss tid efier delgivning av domen föra särskild lalan (opposition) mot denna. Ny rättegång skall då äga rum.

Mol denna bakgrund har an. 3 i lilläggsprotokollei konstruerats på följande sätt. När ullämning begärs för verkställighet av en uievarodom fär den anmodade staten avslå framställningen om, enligt dess åsikt, rälle-gången inte har tillgodosett de minimirättigheter till försvar, vilka anses böra tillkomma var och en som åtalas för brotl. Ullämning skall emellertid ändå beviljas, om den ansökande staten lämnar en försäkran, som bedöms innebära tillräcklig garanti för att den som begärs utlämnad får rätt till ny domstolsprövning och därvid tillförsäkras rätlen lill försvar. Utlämnings-beslutet innebär i så fall alt det fortsalla förfarandet kan gestalta sig på två olika sätt. Anför den dömde inte opposition mol domen, kan den ansökande staten verkställa denna. Om han däremot anför opposition, får inte den ursprungliga domen verkställas, ulan ny rättegång mäsle äga rum (punkt I). När del gäller utgångspunkten för beräkningen av den tid inom vilken opposition skall få anföras, får inte den underrättelse om utevarodo-men som sker i själva utlämningsärendet räknas som delgivning (punkt 2).

Det regelsystem som sålunda föreslås måste ses som en förbättring av den dömdes rättsskydd i utlämningsärenden. Från svensk synpunki är det en klar fördel att del uttryckligen slås fast att ullämning för verkställighet av en utevarodom inte behöver beviljas annat än när den dömde har erhållit godtagbart rättsskydd i processen eller garantier lämnas för all sådani rättsskydd kommeratt tjilförsäkras honom efter utiämningen. Sverige bör därför ansluta sig till artikeln.

Bedömningen av frågan om de nya villkor för ullämning är uppfyllda som ställs upp i art. 3 bör enligt min mening ingå i den prövning, som enligt 18 § första stycket allmänna utlämningslagen ankommer på högsia domstolen. Med hänsyn härtill bör artikeln fä uttryckligt slöd i lagen. Del kan lämpligen ske genom atl 9 § tredje siycket kompletteras med en ny mening. I denna bör föreskrivas att del i sådan överenskommelse som avses i stycket kan bestämmas atl en utevarodom skall godtas endast om ett av två alternativa villkor är uppfyllt. Antingen måsle den dömdes rättighet alt försvara sig ha blivit nöjaktigt tillgodosedd trots hans utevaro eller också har den ansökande staten alt i ärendet avge en försäkran om att den dömde

12 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 80

Prop. 1978/79:80 14

har möjlighel atl påkalla ny domstolsprövning som lillgodoser denna rättighet. Jag förordar att lagrummet ändras i enlighet härmed.

Art. 4 i protokollet innebäratt en konventionsslal befrias från skyldighet atl utlämna, om ett beslul om "amnesty" beträffande det aktuella brottet har meddelats i den staten. En förutsättning är all staten har haft jurisdik-tionsrätl med avseende på brottet. Med "amnesty" förstås enligt vad som framgår av förarbetena inte bara beslut om kollektiv benådning utan också individuellt nådebeslut samt beslut om s. k. abolition.

Även denna artikel får ses som en fördel från svensk synpunki, särskilt med hänsyn lill alt 10 § första stycket allmänna utlämningslagen innehåller ett direkt förbud mot utlämning från Sverige i de fall som artikeln tar sikte på (jfr prop. 1975:35 s. 62). Artikeln bör därför tillträdas av Sverige. Det kan ske utan lagändring.

Enligt 14 § första siycket allmänna utlämningslagen skall framställning om utlämning göras på diplomatisk väg. Detsamma gäller enligt art. 12.1 i den europeiska utlämningskonventionen, såvida inte annan ordning har överenskommits genom avtal direkl mellan två eller fiera konventionsstater.

1 tilläggsprotokollets art. 5 föreskrivs i stället som huvudregel att en utlämningsframställning skall sändas frän justitiedepartementet i den ansökande staten till justitiedepartementet i den anmodade staten. Denna justering av konventionstexten har tillkommit i syfte att befordra snabbheten i proceduren. Framställning skall emellertid också i fortsättningen kunna göras på diplomatisk väg och andra sätt kan överenskommas i särskilda avtal.

Sverige har i andra liknande sammanhang — I.ex. vid tillträde lill de europeiska konventionerna om brottmålsdoms intemationella rättsverkningar (SÖ 1973:55) och om överförande av lagföring i brottmål (SÖ 1976:21) - avstått från atl kräva alt framställning från främmande stat skall göras på diplomatisk väg. Jag ser inte något hinder mot att Sverige godtar en enklare ordning även vad gäller framställningar om utlämning från europarådsstater. Enligt min mening bör Sverige därför tillträda den berörda artikeln. I enlighet med praxis bör dock därvid avges en förklaring av det innehållet att för svensk del framställningar kommer atl sändas resp. las emot av utrikesdepartementet i stället för justitiedepartementet.

Vad som har sagls nu föranleder en justering av 14 § första stycket allmänna utlämningslagen som nu föreskriver diplomatisk väg som enda kommunikationsform. Stycket bör lämpligen få det innehållet att en framställning om utlämning skall ges in till utrikesdepartementet och att den skall göras på diplomatisk väg, om Sverige inte i förhållande till den främmande staten har överenskommit om att tillämpa annan ordning.

Art. 6— 12 innehåller sedvanliga slutbestämmelser. Av dessa bör särskilt nämnas art. 9.1 där det föreskrivs att förbehåll mot konventionen - som gjorts av Sverige i vissa hänseenden - även gäller som förbehåll mot

Prop. 1978/79:80 15

protokollet. I övrigt torde slutbestämmelserna inte kräva nägon närmare kommentar.

I enlighet med det anförda förordarjag atl Sverige tillträder det aktuella proiokollei utan förbehåll men all del i anslutning till art. 5 från svensk sida görs en förklaring av det innehåll somjag har angett nyss. De lagändringar som jag här har föreslagit kommer att få rättslig verkan i förhållande lill främmande slal först när tilläggsprotokollet har trätt i kraft, en tidpunkt som f. n. inte kan förutses med säkerhei. Deras ikraftträdande bör därför lämpligen knytas till protokollets ikraftträdande. Jag förordar av delta skäl alt lagändringarna får träda i kraft den dag regeringen bestämmer.

4 Tilläggsprotokollet till den europeiska konventionen om inbördes rättshjälp i brottmål

Som jag har nämnt förut innehåller den europeiska rältshjälpskonveniionen bestämmelser om atl konventionsstalerna skall lämna varandra biträde i brottmål med bevisupptagning, husrannsakan och beslag för bevisändamål, delgivning samt utlämnande av straffregisterutdrag. Enligt art. 2.a får dock framställning om rättshjälp avslås bl.a. i det fallel att framställningen hänför sig till en gärning som av den anmodade staten betraktas som ett fiskaliskt brott. Framställning om rättshjälp behöver inte heller bifallas i den mån det skulle kränka den anmodade statens suveränitet, medföra fara för dess säkerhet eller strida mot dess allmänna rättsprinciper eller andra väsentliga intressen (art. 2. b). Sverige har gjort ett förbehåll mot konventionen av den innebörden att en framställning dessutom kan avslås, om den gärning som framställningen avser inte är belagd med straff i svensk lag (prop. 1961:48 s. 6).

Vid konventionens ratificering gjorde Sverige vidare bl.a. det förbehållet atl sådan rättshjälp som består i husrannsakan eller beslag för eftersökande av bevis inte skulle komma atl lämnas från svensk sida. Efter tillkomsten av 1975 års lag om användning av vissa tvångsmedel på begäran av främmande stat har Sverige emellertid återtagit det förbehållet. För att husrannsakan eller beslag skall få ske på främmande stats begäran har Sverige dock ställt upp som villkor bl. a. att det aktuella brottet skall vara ullämningsbart enligt svensk lag.

1 tilläggsprotokollet har, på motsvarande sätt som i tilläggsprotokollet lill den europeiska utlämningskonventionen, huvudvikten lagts vid att sträcka ut rättshjälpskonventionens tillämpningsområde till de fiskaliska brotten. I enlighet härmed föreskrivs i protokollets art. I att konventionsstaterna inte skall utnyttja möjligheten att avslå en framställning om rättshjälp enbart på den grunden att den hänför sig till en gärning vilken den anmodade staten betraktar som ett fiskaliskt brotl. Del föreligger emellertid inget hinder mot att avslå framställningen av annal skäl, t.ex. om det

Prop. 1978/79:80 16

skulle befinnas strida mot allmänna rättsprinciper att verkställa den här i landet.

Även i detta tilläggsprotokoll har uppmärksammals all vid de fiskaliska brotten särskilda problem kan uppstå när det gäller kravet på dubbel straffbarhet. I art. 2.1 föreskrivs därför att en konventionsstat, som har gjort verkställandet av en framställning om husrannsakan eller beslag beroende av att dubbel straffbarhet föreligger, i fråga om fiskaliskt brotl skall anse del villkoret uppfyllt, om brottet är straffbart enligt den ansökande statens lag och motsvarar ett brott av samma natur enligt den anmodade statens lag. Framställningen får enligt art. 2.2 inte avslås på den grunden all den anmodade statens lag inte föreskriver samma slag av skall eller annan pålaga eller inte innehåller en reglering av samma slag beträffande skatt eller annan pålaga, tull eller valuta som den anmodande statens lag. Regleringen ansluter sig sålunda här nära till de bestämmelser i ämnet som har tagits in i det andra tilläggsprotokollet lill den europeiska utlämningskonventionen (se avsnitt 3).

Med hänsyn till viklen av att satsningen på bekämpandet av den ekonomiska brottsligheten effektiviseras står det enligt min mening klart att Sverige bör ta till vara möjlighelerna att få lill stånd ett vidgat mellanstatligt samarbete på området även när det gäller att skaffa fram bevisning och liknande åtgärder. Behovet av sådan rättshjälp mellan olika stater kan förutsättas öka i takt med den aktuella broltlighetens fortgående internationalisering. Jag förordar därför atl Sverige tillträder artiklarna 1 och 2.

I de svenska författningar som reglerar frågan om rättshjälp ål främmande stater i brottmål finns f. n. inga begränsningar som tar sikte på brott av fiskalisk karaktär. När frägan om Sveriges tillträde lill den europeiska rältshjälpskonveniionen anmäldes för riksdagen framhöll dåvarande chefen för justitiedepariementel (prop. 1961:48 s. 5) atl det borde ankomma på den svenska myndighet eller domstol som lar emot en framställning i ett sådant ärende att avgöra om den kan och bör bifallas. Med hänsyn till intresset av att från svensk sida kunna påräkna bistånd i utlandet i liknande mål borde därvid ömsesidighetssynpunklen beaktas.

Genom att ansluta sig lill tilläggsprotokollet åtar sig Sverige emellertid under vissa förutsättningar en skyldighet atl lämna rättshjälp även när fråga arom fiskaliskt brott. Art. 2 innebär vidare att Sverige, när framställningen avser beslag eller husrannsakan, skall anse kravel på dubbel straffbarhet vara uppfyllt, om den aktuella gärningen motsvarar ell brotl av samma natur enligt vår lagstiftning.

För Sveriges del regleras frägan om husrannsakan och beslag som rättshjälp åt främmande stat av 1975 års lag om användning av vissa tvångsmedel på begäran av främmande stat. Såvitt gäller kravet på dubbel straffbarhet hänvisar denna lag (3 §) till 4 § försia stycket första meningen allmänna utlämningslagen. Det innebär atl gärningen måsle motsvara ett brott, för vilket enligt svensk lag är stadgal fängelse i mer än ett år. I

Prop. 1978/79:80 17

enlighel med vad jag har framhållit i avsnitt 3 innebär detta att gärningen inte behöver direkt falla under någon brottsbeskrivning i svensk lag utan alt det är tillräckligt alt själva gärningstypen är kriminaliserad i vän land. Därmed torde tilläggsprotokollet kunna tillträdas av Sverige utan alt någon ändring behöver göras i 1975 ärs lag. 1 fräga om tolkningen av art. 2.2 i protokollet fär jag hänvisa lill vad jag i föregående avsnitt har anfört om molsvarande bestämmelse i tilläggsprolokollel till den europeiska utlämningskonventionen.

Såvitt gäller framställning om bevisupptagning vid domstol innehåller protokollet ingen särskild regel som berör kravet på dubbel straffbarhet. Detla hänger samman med alt konventionen inte räknar med att något sådant krav skall ställas upp från de anslutna staternas sida i annat fall än när det är fråga om husrannsakan eller bevisupptagning (art. 5). Sverige har emellenid som nämnts gjort ett generellt förbehåll om all framställning om rättshjälp skall kunna avsläs, om den gärning som avses inte är belagd med straff enligt svensk lag. All del förbehållet har gjorts beror på atl, enligt 1 § första stycket andra meningen lagen om bevisupptagning åt utländsk domstol, sådan bevisupptagning inte får ske, när det är fråga om gärning som inte är belagd med straff i svensk lag.

Den nu berörda bestämmelsen i lagen om bevisupptagning ät utländsk domstol skiljer sig sålunda från molsvarande föreskrifi i allmänna utlämningslagen på del sättet att den åtminstone enligt ordalagen kräver atl den aktuella gärningen skall falla direkl under en svensk straffbestämmelse. Det ler sig något ovisst hur föreskrifien bör tolkas. Sannolikt har avsikten inte varil atl gå så långt i fråga om kravet på dubbel straffbarhet, alt det för bifall till en framställning om bevisupptagning skall krävas alt en svensk domstol skulle ha kunnat döma lill straff för brottet. Med en sådan tolkning skulle en framställning om bevisupptagning beiräffande ett fiskaliskt brott i främmande stat knappast någonsin kunna beviljas, eftersom en sådan gärning praktiskt laget aldrig torde vara straffbar även som brott mol svensk lagstiftning. I förarbetena lill det aktuella lagrummet har emellertid frågan inte berörts. Det är därför under alla förhållanden något osäkert, om en svensk domstol har möjlighet atl bifalla en framställning om bevisupptagning i det fallel att visserligen själva gärningstypen är kriminaliserad i Sverige men den tillämpliga svenska straffbestämmelsen inte direkt motsvarar den utländska bestämmelsen.

Vad som har sagts nu talar för att 1 § lagen om bevisupptagning åt utländsk domstol bör ändras i samband med Sveriges tillträde till protokollet i syfte atl tolkningsproblem av nu berört slag skall förebyggas. Detta kan lämpligen ske genom att det i första stycket andra meningen föreskrivs att reglerna om bevisupptagning inte äger lillämpning, när fråga är om ansvar för gärning som ej motsvarar brott enligt svensk lag. Därmed kommer samma krav på dubbel straffbarhet som i allmänna utlämningslagen atl ställas upp, dvs. del blir tillräckligt att den aktuella gärningstypen

Prop. 1978/79: 80 18

är kriminaliserad i Sverige. En sådan anpassning av bevisupptagningslagen till vad som gäller om utlämning är enligt min mening sakligt motiverad även oberoende av frågan om Sveriges tillträde till protokollet. Jag förordar därför en ändring i denna lag av angiven innebörd. Det bör överiålas åt regeringen att, när uppgift föreligger om tidpunkten för protokollels ikraftträdande, förordna att den aktuella lagändringen skall träda i krafl vid samma lidpunkt.

Den europeiska rältshjälpskonveniionen gäller f.n. bara i fråga om processuella ålgärder och har sålunda inte lillämpning på delgivning av handlingar o.d. på verkställighetssladiet (art. 1.2). Genom art. 3 i tilläggsprotokollet utvidgas emellertid konventionen till att gälla även viss rättshjälp som har anknyining till straffverkställighet. Artikeln skall i främsta rummet ses mot bakgrund av att det i vissa länder finns bestämmelser om att olika beslut på verkställighetsstadiet av kriminalvårdsmyndighet, övervakningsnämnd eller motsvarande organ skall delges den dömde för all bli gällande. Artikeln innebär att även delgivning av sådana beslut kommer att omfattas av konventionen.

Från svensk sida finns ingen anledning att ställa sig avvisande till en sådan utvidgning av konventionens tillämpningsområde. Jag förordar därför att Sverige tillträder artikeln i fråga. Del kan ske utan lagändring.

Ytterligare en utvidgning av konventionen har skett genom art. 4 i tilläggsprotokollet. Den kompletterar konventionens art. 22 som föreskriver att varje konventionsslats justitiedepartemenl minsl en gång om ärel skall underrätta jusiitiedepartementel i annan konventionsslal om straffdomar och efterföljande åtgärder som har införts i slraffregistret beiräffande medborgare i den staten. Sverige har vid konventionens ratificering godtagit art. 22, varvid av tekniska skäl det förbehållet dock har gjorts att meddelande om efterföljande åtgärder inte lämnas. Vidare har från svensk sida meddelats att översändandet av straffdomsuppgifterna ankommer på utrikesdepartementet, lill vilket också motsvarande utländska uppgifter bör sändas (prop. 1961: 48 s. 17).

Art. 4 i tilläggsprotokollet innebär att en stal som har tillhandagått med de underrättelser som nu avses också skall, på begäran i varje särskilt fall, översända avskrifter av de ifrågavarande domarna och besluten liksom eventuell annan information av intresse i sammanhanget. Syftet skall vara alt bereda den främmande staten möjlighet att överväga om interna åtgärder från dess sida bör vidtas. Som exempel nämns i förarbetena körkorts-ålerkallelse. Den skriftväxling som blir aktuell skall äga rum mellan de berörda justitiedepartementen.

Det finns enligt min mening ingenting som talar emot att Sverige ansluter sig till denna artikel. Någon begränsning av underrättelseskyldigheten till all avse enbart straffdomar behöver inte göras, eftersom de tekniska svårigheter som kan föreligga att automatiskt översända beslut om andra verkställighetsåtgärder inte är för handen när det blir fråga om att lämna

Prop. 1978/79:80 19

information på särskild begäran. 1 överensstämmelse med vad som meddelats från svensk sida vid konventionens ratificering, kommer skriftväxling i ärenden av hithörande slag för Sveriges del atl ankomma på utrikesdepar-lemenlel. I tilläggsprotokollets slutbestämmelser föreskrivs nämligen atl de förbehåll som har gjorts mot rältshjälpskonveniionen blir gällande ock-" så i fråga om protokollet.

Jag förordar i enlighet med vad som har sagts nu att Sverige tillträder det aktuella protokollet utan förbehåll.

5 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom jusliliedeparlemenlet upprättats förslag till

1. lag om ändring i lagen (1957: 668) om utlämning för brott,

2. lag om ändring i lagen (1946:816) om bevisupptagning åt utländsk domstol.

Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3'.

6 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över lagförslagen.

7 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

' Bilagan har uteslutits här. Frånsett dagen för ikraftträdande såvitt gäller det under 2 angivna lagförslaget är bilagan likalydande med de förslag som är fogade till propositionen.

Second Additional Protocol to the European Convention on Extradition

The member States of the Council of Europé, signatory to this Protocol,

Desirous of facililaling the applicalion of the European Convention on Extradition opened for signature in Paris on 13 December 1957 (hereinafter referred to as "the Convention") in the field of fiscal offences;

Considering il also desirable lo supplement ihe Conveniion in certain olher respects,

Have agreed as follows:

CHAPTER I

Artide 1

Paragraph 2 of Artide 2 of the Convention shall be supplemented by the following provision:

"This right shall also apply to offences which are subject only to pecuniary sanctions."

CHAPTER II

Artide 2

Artide 5 of the Convention shall be replaced by the following provisions:

"Fiscal offences

1. For offences in connection with taxes, duties, customs and exchange, extradition shall take place belween the Contracting Parties in accordance with the provisions of the Conveniion if the offence. under the law of the requested Party, corre-

Deuxieme protocole additional ä convention européenne d'extradition

Les Etats membres du Conseil de TEurope, signataires du present Protocole,

Désireux de faciliter Tap-plicalion en matiére d'infrac-lions fiscales de la Convention européenne d'extradi-tion ouverte å la signature å Paris le 13 décembre 1957 (ci-aprés dénommée « la Convention »);

Considérant également qu'il est opportun de compléter la Convention å certains autres égards,

Sont convenus de ce qui suit:

TITRE I Anicle 1"

Le paragraphe 2 de fartide 2 de la Convention est complété par la disposition suivante:

« Cette faculté sera également applicable å des faits qui ne sont passibles que d'une sanction de nature pé-cuniaire. »

TITRE II

Artide 2

L'arilcle 5 de la Convention est remplace par les dispositions suivantes:

«Infractions fiscales

I. En matiére de taxes et impots, de douane et de change, fexlradition sera accordée entré les Parties Contractantes, conformément aux dispositions de la Convention, pour les faits qui correspondent, selon la loi de la Partie requise, å une

Andra tilläggsprotokollet till den europeiska utlämningskonventionen

Signatärslaterna, medlemmar av Europarådet,

vilka önskar underiäita lill-lämpningen av den europeiska utlämningskonventionen, öppnad för undertecknande i Paris den 13 december 1957 (härefter kallad "konventionen"), i fråga om fiskaliska brotl,

vilka ocksä finner del önskvärt alt komplettera konventionen i vissa andra hänseenden,

har överenskommit om följande.

KAPITEL I Artikel 1

Konventionens ariikel 2 punkl 2 skall kompletteras med följande bestämmelse:

"Denna rätl föreligger också i fråga om brott på vilka endast ekonomiska sanktioner kan följa."

KAPITEL II Artikel 2

Konventionens ariikel 5 skall ersättas av följande bestämmelser:

' 'Fiskaliska brotl

I. För brotl mot lagstiftningen angående skatter och andra pålagor samt tullar och valulatransaktioner skall ullämning ske mellan de avtalsslulande parterna enligt bestämmelserna i denna konvention, om brottet enligt den anmodade statens lag

sponds lo an offence of the same nature.

2. Extradition may not be refused on the ground that Ihe law of the requested Parly does not impose Ihe same kind of lax or duly or does nol contain a tax, duty, customs or exchange regulation ofthe same kind as ihe law of the requesting Party."

infraction de méme nature.

2. L'extradilion ne pourra étre refusée pour le motif que la legislation de la Partie requise n'impose pas le méme type de taxes ou d'impöts, ou ne contient pas le méme lype de réglementation en matiére de taxes el impots, de douane et de change que la legislation de la Parlie re-quérante.»

molsvarar ett brott av samma natur.

2. Utlämning får ej vägras på den grunden atl den anmodade partens lag inte föreskriver samma slag av skatt eller annan pålaga eller inte innehåller en reglering av samma slag beiräffande skatt eller annan pålaga, tull eller valuta som den ansökande partens lag."

CHAPTER 111

Anicle 3

The Conveniion shall be supplemented by the following provisions:

' 'Judgments in absentia

1. When a Contracting Parly requests from another Contracling Party the extradition of a person for the purpose of carrying out a sentence or detention order imposed by a décision rendered against him in absentia, the requested Party may refuse lo exlradile for this purpose if, in its opinion, the proceedings leading to the judgment did nol satisfy the minimum rights of defence recog-nised as due lo everyone charged with criminal offence. However, extradition shall be granted if the requesting Party gives an as-surance considered sufficient lo guaranlee to the person claimed the right to a relrial which safeguards the rights of defence. This décision will authonse the requesting Party either lo enforce the judgment in queslion if the convicted person does not make an opposition or, if he does, lo take proceedings against the person extradited.

TITRE III Artide 3

La Conveniion est com-plétée par les dispositions suivantes:

« Jugements par défaut

1. Lorsqu'une Partie Contractante demande ä une autre Partie Contractante fextradition d'une personne aux fins d'execulion d'une peine ou d'une mesure de sureté prononcée par une décision rendue par défaut ä son encontre, la Partie requise peut refuser d'extrader ä cette fin si, å son avis, la procedure de jugement n'a pas satisfait aux droits minimums de la défense reconnus ä toute personne accusée d'une infraction. Toutefois, Textradition sera accordée si la Partie requérante donne des assurances jugées suffi-santes pour garantir ä la personne dont rextradition est demandée le droit ä une nouvelle procedure de jugement qui sauvegarde les droits de la défense. Cette décision au-lorise la Partie requérante soit ä exécuter le jugement en queslion si le condamné ne fail pas opposition, soit ä poursuivre 1'extradé dans le cas conlraire.

KAPITEL III

Artikel 3

Konventionen skall kompletteras med följande bestämmelser:

"Utevarodomar

1. Begär en avlalsslulande part av en annan sådan part utlämning för verkställighet av ell straff eller en frihetsberövande skyddsåtgärd som beslutals genom en dom in absentia (uievarodom), får den anmodade parten vägra utlämning om, enligt dess åsikt, rättegången inte har tillgodosett de minimirättigheter lill försvar vilka anses böra tillkomma var och en som åtalas för ett brott. Ullämning skall emellertid ändå beviljas, om den ansökande parten lämnar en försäkran, som bedöms innebära lill-räcklig garanti för att den som begärs utlämnad får rält till ny domstolsprövning och därvid tillförsäkras rätten lill försvar. Ett sådani beslut ger den ansökande parten rätt att antingen verkställa domen, om den dömde ej för särskild talan (opposition) mot denna, eller också, om han för sädan lalan, anställa rättegång mot honom.

2. When the requested Parly informs the person whose extradition has been requested of the judgment rendered against him in absentia, the requesting Party shall nol regard this communication as a formål notification for the purposes of the criminal procedure in thal State."

CHAPTER IV

Artide 4

The Conveniion shall be supplemented by the following provisions:

"Amnesty

Extradition shall not be granled for an offence in respecl of which an amnesty has been declared in the requested State and which thal State had compétence to prosecute under ils own criminal law."

CHAPTER V

Artide 5

Paragraph 1 of Artide 12 of the Convention shall be replaced by the following provisions:

"The request shall be in writing and shall be addressed by the Ministry of Justice ofthe requesting Party to the Ministry of Justice ofthe requested Party: however, use of the diplomatic channel is not excluded. Other means of communication may be arranged by direct agreement between two or more Parties."

CHAPTER VI Anicle 6

1. This Protocol shall be open to signature by the member States of the Council of Europé which have

2. Lorsque la Partie requise communique ä la personne dont Texlradition est demandée la décision rendue par défaut ä son encontre, la Partie requérante ne consi-dérera pas cette communication comme une notification entrainant des effets ä fégard de la procedure pénale dans cet Etat. »

TITRE IV

Artide 4

La Convention est com-plétée par les dispositions suivantes:

« Amnistie

L'exlradition ne sera pas accordée pour une infraction couverte par Tamnistie dans TEtat requis si celui-ci avait compétence pour poursuivre cette infraction selon sa propre loi pénale. »

TITRE V

Artide 5

Le Paragraphe 1 de 1'artide 12 de la Convention est remplace par les dispositions suivantes:

« La requéle sera formulée par écrit et adressée par le Ministére de la Justice de la Parlie requéranle'au Ministére de la Justice de la Partie requise; toutefois, la voie di-plomaiique n'est pas exclue. Une autre voie pourra étre convenue par arrangemenl direct entré deux ou plusieurs Parties. »

TITRE VI

Artide 6

I. Le present Protocole est ouvert å la signature des Etats membres du Conseil de FEurope qui ont signé la

2. Om den anmodade parten underrättar den som begärs utlämnad om utevarodo-men, skall den ansökande parten inte anse denna underrättelse uigöra en sådan delgivning som avses i den statens lagstiftning om rättegång i brottmål."

KAPITEL IV

Anikel 4

Konventionen skall kompletteras med följande bestämmelser:

"Amnesti

Utlämning skall inte beviljas för ett brotl beiräffande vilket den anmodade staten har meddelat amnesti, om den staten hade behörighet att låta åtala brottet enligt sin egen strafflag."

KAPITEL V

Artikel 5

Konventionens artikel 12 punkt 1 skall ersättas av följande bestämmelser:

"Framställningen skall göras skriftligen och sändas från justitieministeriet i den ansökande staten lill justilieminisleriel i den anmodade staten; överlämnande på diplomatisk väg är dock inte uteslutet. Om andra sätt för överlämnandet kan överenskommas genom avtal direkt mellan två eller fiera parter."

KAPITEL VI Artikel 6

I. Della prolokoll är öppet för undertecknande av de medlemsstater i Europarådet som har undertecknat kon-

signed the Convention. It shall be subjecl to ratification, acceplance or approval. Inslmmenls of ratification. acceptance or approval shall be deposited with the Secretary General of Ihe Council of Europé.

2. The Prolocol shall enter into force 90 days after the date of the deposit of the third instrument of ralifica-lion. acceptance or approval.

3. In respect of a signatory State ratifying, accepting or approving subsequently, the Protocol shall enter into force 90 days afler the date of the deposit of its instrument of ratification, acceplance or approval.

4. A member State of the Council of Europé may nol raiify. accept or approve this Prolocol without having, si-multaneously or previously, ralified the Convention.

Anicle 7

1. Any State which has acceded to the Conveniion may accede to this Protocol afiei the Protocol has en-lered into force.

2. Such accession shall be effected by depositing with the Secretary general of the Council of Europé an instrument of accession which shall take effect 90 days afier the dale of its deposil.

Anicle 8

1. Any slale may, at the time of signature or when depositing its instrument of ratification, acceptance, approval or accession, specify the territory or territories to which this Protocol shall apply.

Convention. 11 sera soumis ä ratification, acceptation ou approbation. Les instruments de ratification, d'ac-ceptalion ou d"approbation seront déposés prés le Secrétaire General du Conseil de TEurope.

2. Le Prolocole entrera en vigueur 90 jours apres la date du dépöt du troisiéme insirumeni de ratification, d'ac-ceptation ou d'approbalion.

3. II entrera en vigueur ä Fégard de tout Etat signataire qui le ratifiera, faccep-tera ou Tapprouvera ulté-rieuremenl, 90 jours apres la date du dépöt de son instrument de ratification, d'ac-ceptalion ou d'approbation.

4. Un Etat membre du Conseil de L"Europe ne peut ratifier, accepler ou ap-prouver le present Protocole sans avoir simultanémenl ou antérieuremenl ratifié la Conveniion.

Artide 7

1. Tout Etat qui a adhéré ä la Convention peut adhérer au present Protocole apres fentrée en vigueur de celui-ci.

2. L'adhésion s'effecluera par le dépöt, pres le Secrétaire General du Conseil de TEurope, d'un instrument d'adhésion qui prendra effet 90 jours apres la dale de son dépöt.

Artide 8

1. Tout Etat peut, au moment de la signature ou au moment du dépöt de son instrument de ratification, d'acceplation, d'approbation ou d'adhésion, designer le ou les lerriloires auxquels s'ap-pliquera le present Protocole.

venlionen. Det skall ratificeras, godlagas eller godkännas. Instrument rörande ratifikation, godtagande eller godkännande skall deponeras hos Europarådels generalsekreterare.

2. Protokollet träder i kraft 90 dagar efter den dag då del Iredje instrumeniel rörande ratifikation, godtagande eller godkännande har deponerats.

3. I förhållande lill signa-tärslat som därefter ratificerar, godtager eller godkänner protokollet träder det i kraft 90 dagar efter den dag då dess instrument rörande ratifikation, godtagande eller godkännande har deponerats.

4. Medlemssial i Europa-rådel får inte ratificera, godtaga eller godkänna protokollet utan att den samtidigt eller tidigare ratificerat konventionen.

Artikel 7

1. Stat som har anslutit sig
till konventionen får ansluta
sig till protokollet sedan det
ta har trätt i kraft.

2. Sådan anslutning skall
ske genom deponering hos
Europarådets generalsekre
terare av ett anslutningsin
strument och träder i kraft 90
dagar efter deponeringen.

Anikel 8

1. Stat kan vid undertecknandet eller vid deponeringen av sitt instrument rörande ratifikation, godtagande, godkännande eller anslutning närmare ange det eller de områden beträffande vilka konventionen skall tillämpas.

2. Any State may, when depositing its instrument of ratification, acceptance, approval or accession or al any låter date, by dedaration addressed lo the Secretary General of the Council of Europé, extend this Protocol to any olher territory or territories specified in the dedaration and for whose internalional relations it is responsible or on whose behalf it is authorised to give undertakings.

3. Any dedaration made in pursuance of the preceding paragraph may, in respect of any territory mentioned in such dedaration, be withdrawn by means of a notification addressed lo ihe Secretary General of the Council of Europé. Such withdrawal shall take effect six months after the date of receipt by the Secretary General of the Council of Europé ofthe notification.

2. Tout Etat peut, au moment du dépöt de son instrument de ratification, d"ac-ceptation, d'approbation ou d'adhésion, ou ä tout autre moment par la suite, étendre fapplication du present Prolocole, par dedaration adressée au Secrétaire General du Conseil de FEurope, å tout autre territoire désigné dans la dedaration et dont il assure les relations internationales ou pour lequel il est ha-bilité ä stipuler.

3. Toute dedaration faite en vertu du paragraphe précédent pourra étre retirée, en ce qui concerne tout territoire désigné dans cette dedaration, par notification adressée au Secrétaire General du Conseil de FEurope. Le retrait prendra effet six mois apres la date de reception de la notification par le Secrétaire General du Conseil de FEurope.

2. Stat kan vid deponeringen av instrument rörande ratifikation, godtagande, godkännande eller anslutning eller vid vilken som helst senare tidpunkt genom förklaring till Europarådets generalsekreterare utsträcka protokollets lillämpning lill annat område som anges i förklaringen och för vars internationella förbindelser staten svarar eller för vilket den äger sluta avtal.

3. Förklaring som avgivits enligt föregående siycke kan beträffande varje i förklaringen angivet område återtagas genom ett meddelande ställt till Europarådets generalsekreterare. Sådant återtagande träder i kraft sex månader från det att Europarådets generalsekreterare mottog meddelandet.

Artide 9

1. Reservations made by a State lo a provision of the Convention shall be applicable also to this Protocol, unless that State otherwise de-clares at the lime of signature or when depositing its instrument of ratification, acceptance, approval or accession.

2. Any State may, at the lime of signature or when depositing ils instrument of ratification, acceptance, approval or accession, declare that il réserves the right:

a. nol lo accept Chapter 1:

b. not to accept Chapter

Artide 9

1. Les réserves formulées par un Etat concernant une disposition de la Conveniion s'appliqueronl également au present Prolocole, å moins que cet Etat n'exprime Fin-tention conlraire au moment de la signature ou au moment du dépöt de son instrument de ratification, d'accepta-tion, d'approbation ou d'ad-hésion.

2. Tout Etat peut, au momenl de la signature ou au moment du dépöt de son instrument de ratification, d"acceptation, d'approbation ou d'adhésion, dédarer qu"il se réserve le droit:

a. de ne pas accepler le
Titre I;

b. de ne pas accepler le

Anikel 9

1. Har en stat gjort förbe
håll mol någon av konven
tionens bestämmelser, gäller
förbehållet också i fråga om
detta protokoll, om staten
inte meddelar förklaring av
annat innehåll vid underteck
nandet eller när instmmentel
rörande ratifikation, godta
gande, godkännande eller an
slutning deponeras.

2. Stat kan vid underteck
nandel eller vid deponering
en av sitt instrument rörande
ratifikation, godtagande,
godkännande eller anslutning
förklara att den förbehåller
sig rätlen att

fl. inte godtaga kapitel I;

b. inte godtaga kapitel II

II, or to accept il only in re
spect of certain offences or
certain calegories of the of
fences referred to in Artide

C. not to accept Chapter

III, or to accept only para
graph 1 of Artide 3;

d. not to accept Chapter
IV;

e. nol lo accept Chapter
V.

3. Any Contracting Party may withdraw a reservation it has made in accordance wilh the foregoing paragraph by means of a dedaration addressed to the Secretary General of the Council of Europé which shall become effective as from the date of its receipt.

4. A Contracting Party which has applied to this Protocol a reservation made in respect of a provision of the Convention or which has made a reservalion in respect of a provision of this Protocol may nol claim the application of thal provision by another Contracting Party; it may, however, if its reservation is partial or conditional, claim the application of that provision in so far as it has itself accepted it.

5. No olher reservation may be made to the provisions of this Protocol.

Artide 10

The European Committee on Crime Problems of the Council of Europé shall be kept informed regarding the applicalion of this Protocol and shall do whatever is needful to facilitate a friendly settlement of any difficulty

Titre II, ou de Faccepter seu-lement en ce qui concerne ceriaine infractions ou calegories d'infraclions visées par Fartide 2 ;

c. de ne pas accepler le
Titre III, ou de n'accepter
que le paragraphe 1 de Farti
de 3 ;

d. de ne pas accepler le
Titre IV;

e. de ne pas accepler le
Titre V.

3. Toute Partie Contractante qui a formule une réserve en vertu du paragraphe précédent peut la retirer au moyen d'une dedaration adressée au Secrétaire General du Conseil de FEurope et qui prendra effet å la date de sa reception.

4. Une Partie Contractante qui a appliqué au present protocole une réserve formulée au sujet d'une disposition de la Convention ou qui a formule une réserve au sujet d'une disposition du present protocole ne peut prétendre ä Fapplication de cette disposition par une autre Partie Contractante; toutefois, elle peut, si la réserve est partielle ou conditionnelle, prétendre ä Fapplication de celle disposition dans la mesure ou elle Fa acceptée.

5. Aucune autre réserve n'est admise aux dispositions du present Protocole.

Artide 10

Le Comité Européen pour les Problémes Criminels du Conseil de FEurope suivra Fexécution du present Protocole et facilitera autant que de besoin le réglement amia-ble de toute difficullé ä laquelle Fexécution du Proto-

eller godtaga det endasl beträffande vissa av de brott eller broltskalegorier som avses i artikel 2;

c. inte godtaga kapitel III
eller atl godtaga endasl
punkt 1 av ariikel 3;

d. inte godtaga kapitel IV;

e. inte godtaga kapitel V.

3. Fördragsslutande part som har gjort förbehåll enligi föregående punkl kan återtaga förbehållet genom en lill Europarådets generalsekreterare ställd förklaring, som blir gällande frän dagen för mottagandet.

4. Fördragsslulande part som har låtit ett förbehåll mol en bestämmelse i konventionen bli gällande också i fråga om delta protokoll eller som har gjort förbehåll mot beslämmelse i della protokoll får ej göra anspråk på tillämpning av den bestämmelsen av annan avtalsslutande part; däremot kan den, om förbehållet gäller delvis eller på vissa villkor, göra anspråk på tillämpning av bestämmelsen i den utsträckning staten själv har godkänt densamma.

5. Inga andra förbehåll får göras mol bestämmelserna i detla protokoll.

Anikel 10

Europarådets kommitté för broltslighelsfrågor skall hållas underrättad om till-lämpningen av delta protokoll och skall göra vad som behövs för alt underiätta en vänskaplig lösning av varje svårighet som kan uppslå vid

Prop. 1978/79:80

which may arise out of ist execulion.

Anicle 11

1. Any Contracling Party
may, in so far as it is con
cerned, denounce this Proto
col by means of a notification
addressed to the Secretary
General of the Council of
Europé.

2. Such denunciation shall take effect six months after the date of receipt by the Secretary General of such notification.

3. Denunciation of the Convention entails automati-cally denunciation of this Protocol.

Artide 12

The Secretary General of the Council of Europé shall notify the member States of the Council and any State which has acceded to the Convention of:

a. any signature of this
Protocol:

b. any deposil of an in
strument of ratification, ac
ceptance, approval or acces
sion;

c. any date of entry into
force of this Protocol in ac
cordance with Artides 6 and
7;

d. any dedaration re
ceived in pursuance of the
provisions of paragraphs 2
and 3 of Artide 8;

e. any dedaration re
ceived in pursuance of the
provisions of paragraph 1 of
Anicle 9;

,/'. any reservation made in pursuance of the provisions of paragraph 2 of Artide 9;

g. the withdrawal of any reservation carried oul in pursuance of the provisions of paragraph 3 of Artide 9;

cole donnerait lieu.

Anicle 11

1. Toute Partie Contractante pourra, en ce qui la concerne, dénoncer le present Prolocole en adressant Une notification au Secrétaire General du Conseil de FEurope.

2. La dénonciation prendra effet six mois apres la dale de reception de la notification par le Secrétaire General.

3. La dénonciation de la Conveniion enlraine automa-liquement la dénonciation du present Protocole.

Artide 12

Le Secrétaire General du Conseil de FEurope notifiera aux Etats membres du Conseil el ä tout Etat ayant adhéré ä la Conveniion:

a. touie signature du pre
sent Prolocole;

b. le dépöt de tout instru
ment de ratification, d'ac-
ceplalion, d'approbation ou
d'adhésion;

c. toute date d'entrée en
vigueur du present protocole
conformément å ses artides
6 et 7;

d. toute dedaration reue
en application des disposi
tions des paragraphes 2 et 3
de Fartide 8;

e. toute dedaration reue
en application des disposi
tions du paragraphe 1 de Far
tide 9;

/. toute réserve formulée en applicalion des dispositions du paragraphe 2 de Fartide 9;

g. le retrait de toute réserve effectué en application des dispositions du paragraphe 3 de Fartide 9;

26 tillämpningen.

Anikel 11

1. Avtalsslutande stat kan för sill vidkommande uppsäga delta protokoll genom underrättelse till Europarådels generalsekreterare.

2. Uppsägningen träder i kraft sex månader efter den dag då generalsekreteraren mottog underrättelsen.

3. Uppsägning av konventionen innebär automatiskt uppsägning av detta protokoll.

Artikel 12

Europarådets generalsekreterare skall underrätta rådels medlemsstater och varje stat som har anslutit sig till konvenUonen om

a. undertecknande av det
ta protokoll;

b. deponering av ratifika
tions-, godtagande-, godkän
nande- eller anslutningsin
strument;

c. dagar för protokollets
ikraftträdande enligt artik
larna 6 och 7;

d. förklaring enligt artikel
8 punkt 2 och 3;

e. förklaring enligt artikel 9 punkt I;

/. förbehåll enligt artikel 9 punkt 2;

g. återtagande av förbehåll enligt artikel 9 punkl 3;

/;. any notification received in pursuance of the provisions of Artide 11 and the date on which denunciation takes effect.

In witness whereof the undersigned, being duly authorised thereto, have signed this Protocol.

Done at Strasbourg, this 17 day of March 1978, in English and in French, both texts being equally authorita-live, in a single copy which shall remain deposited in the archives of the Council of Europé. The Secretary General ofthe Council of Europé shall transmit certified copies to each ofthe signatory and acceding States.

/(. toute notificalion regue en applicalion des dispositions de Farlide 11 el la date ä laquelle la dénonciation prendra effet.

En foi de quoi, les sous-signés, dument autorisés ä cet effet, ont signé le present Prolocole.

Fait å Strasbourg, le 17 mars 1978, en frangais el en anglais, les deux textes faisant également foi, en un seul exemplaire qui sera déposé dans les archives du Conseil de FEurope. Le Secrétaire General du Conseil de FEurope en communi-quera copie certifiée con-forme å chacun des Etats signataires et adhérents.

h. underrättelse enligt artikel 11 och dagen då uppsägningen träder i kraft.

Till bekräftelse varpå undertecknade, därtill vederbörligen bemyndigade, har underskrivit denna konvention.

Som skedde i Strasbourg den 17 mars 1978 pä engelska och franska, vilka båda texter äger lika vitsord, i ett exemplar, som skall förvaras i Europarådels arkiv. Europarådets generalsekreterare skall översända bestyrkt avskrift därav till de undertecknande eller anslutna staterna.

Additional Protocol to the European Convention on Mutual Assistance in Criminal Matters

The member States of the Council of Europé, signatory lo Ihis Prolocol,

Desirous of facililaling the application of the European Conveniion on Mutual Assistance in Criminal Matters opened for signature in Strasbourg on 20 April 1959 (hereinafter referred to as "the Convention") in the field of fiscal offences;

Considering it also desirable lo supplement the Convention in certain other respects,

Have agreed as follows:

CHAPTER 1 Artide 1

The Contracting Parties shall not exercise the right provided for in Artide 2 (a) of the Convention to refuse assistance solely on the ground that the request con-cerns an offence which the requested Party considers a fiscal offence.

Protocole additionnel ä la convention européenne d'en-traide judiciaire en matiére pénale

Les Etats membres du Conseil de FEurope, signataires du present Prolocole,

Désireux de faciliter Fapplication en matiére dMnfrac-lions fiscales de la Convention européenne d'entraide judiciaire en matiére pénale ouverte ä la signature ä Strasbourg le 20 avril 1959 (ci-aprés dénommée «la Convention »);

Considérant également qu'il est opportun de compléter ladite Convention å certains autres égards,

Sont convenus de ce qui suit:

TITRE I Artide I"

Les Parties Conlractanles n'exerceront pas le droil prévu å Farlide 2. a de la Conveniion de refuser Fen-iraide judiciaire pour le seul motif que la demande se rapporte ä une infraction que la Parlie requise considére comme une infraction fiscale.

Tilläggsprotokoll till den europeiska konventionen om inbördes rättshjälp i brott.smål

Signatärstaterna, medlemmar av Europarådet,

vilka önskar underiäita lill-lämpningen av den europeiska konventionen om inbördes rättshjälp i brottsmäl. öppnad för undertecknande i Strasbourg den 20 april 1959 (härefter kallad "konventionen"), i fråga om fiskaliska brotl,

vilka också finner del önskvärt atl komplettera konventionen i vissa andra hänseenden,

har överenskommit om följande.

KAPITEL 1 Ariikel 1

De avtalsslutande parterna skall inte utnyttja rätten enligt konventionens artikel 2 (a) att avslå en framställning om rällshjälp enbart pä den grunden att den hänför sig till en gärning, vilken den anmodade parlen belraklar som fiskaliskt brotl.

Artide 2

1. In the case where a Contracting Party has made the exécution of letters roga-tory for search or seizure of property dependent on the condition that the offence motivaling the letters roga-tory is punishable under both the law ofthe requesting Party and the law of the requested Party, this condition shall be fulfilled, as regards fiscal

Artide 2

1. Dans le cas ou une Parlie Contractante s"est réservé la faculté de soumettre Fexécution des commissions rogatoires aux fins de perquisition ou saisie d'objels ä la condition que Finfraction molivanl la commission ro-gatoire soit punissable selon la loi de la Partie requérante et de la Partie requise, cette condition sera remplie en ce

Anikel 2

(. För det fall alt en avtalsslulande part har gjort verkställandet av en framställning om husrannsakan eller beslag beroende av all den gärning som har föranlett framställningen skall vara straffbar enligt både den ansökande och den anmodade partens lag, skall detta villkor såviti avser fiskaliska brott anses uppfyllt, om brol-

offences, if the offence is punishable under the law of the requesting Parly and cor-responds to an offence of the same nature under the law of the requested Party.

2. The request may not be refused on the ground thal Ihe law of Ihe requested Parly does not impose the same kind of lax or duty, or does not coutain a tax, duly, customs and exchange regulation of the same kind as the law ofthe requesting Parly.

CHAPTER II

Artide 3

The Conveniion shall also apply to:

a. Ihe service of docu
ments concerning the en
forcement of a sentence, the
recovery of a fine or the pay
ment of costs of proceedings;

b. measures relating to the
suspension of pronounce
ment of a sentence or of its
enforcement, lo conditional
release, to deferment of the
commencemeni of the en
forcement of a sentence or to
the interruption of such en
forcement.

CHAPTER III

Artide 4

Artide 22 of the Convention shall be supplemented by the following text, the original Artide 22 of the Conveniion becoming paragraph 1 and the below-men-lioned provisions becoming paragraph 2:

"2. Furthermore, any Contracling Parly which has supplied the above-men-lioned information shall communicate to the Party

qui concerne les infractions fiscales, si Finfraction est punissable selon la loi de la Partie requérante et correspond å une infraction de méme nature selon la loi de la Parlie requise.

2. La demande ne pourra élre rejelée pour le molif que la législalion de la Parlie requise n'impose pas le méme lype de laxes ou impots, ou ne contient pas le méme lype de réglementation en matiére de taxes el impöls, de douane el de change que la legislation de la Partie requérante.

TITRE II Artide 3

La Conveniion s'appli-quera également:

o. ä la notification des actes visant Fexécution d'une peine, le recouvrement d'une amende ou le paiement des frais de procedure;

b. aux mesures relatives au sursis au prononcé d'une peine ou å son exécution, ä la libération conditionnelle, au renvoi du débul d'exécution de la peine ou å Finterruption de son exécution.

TITRE III

Artide 4

L'article 22 de la Convention est complété par le texte suivant, Farlide 22 original de la Conveniion constituant le paragraphe I et les dispositions ci-aprés le paragraphe

« 2. En oulre, toute Partie Contractante qui a donné les avis précités communiquera å la Partie intéressée, sur sa demande, dans des cas parti-

tet är straffbart enligt den ansökande partens lag och motsvarar ell brott av samma natur enligt den anmodade partens lag.

2. Framställningen får inie avsläs på den gmnden att den anmodade partens lag inte föreskriver samma slag av skall eller annan pålaga eller inte innehåller en reglering av samma slag beträffande skatt eller annan pålaga, tull eller valuta som den anmodande partens lag.

KAPITEL II

Artikel 3

Konventionen skall också äga tillämpning på

a. översändande av hand
lingar angående verkstäl
lighet av straff, uppbörd av
böter eller betalning av rätte
gångskostnader;

b. ålgärder som rör vill
korligt anstånd med ådö
mande eller verkställighet av
påföljd eller uppskjutande el
ler avbrytande av sädan
verkställighet.

KAPITEL III Artikel 4

Konventionens artikel 22 skall kompletteras med följande text, varvid den ursprungliga anikel 22 blir punkt I och följande bestämmelser punkt 2:

"2. Dessutom skall avtalsslutande part, vilken har tillhandagått med underrättelser som nämnts ovan, på begäran av den andra berör-

concerned, on the lalter's request in individual cases, a copy of ihe conviciions and measures in queslion as well as any other information relevant thereto in order to enable il lo consider whether Ihey necessilale any measures al national level. This communication shall lake place between the Ministries of Justice concerned."

CHAPTER IV

Artide 5

1. This Protocol shall be open to signature by the member States of the Council of Europé which have signed the Convention. It shall be subject to ratification, acceplance or approval. Instruments of ratification, acceptance or approval shall be deposited with the Secretary General of the Council of Europé.

2. The Protocol shall enter into force 90 days after the date of the deposit of the third instrument of ratification, acceptance or approval.

3. In respecl of a signatory State ratifying, accepting or approving subsequently, the Protocol shall enter into force 90 days afler the dale of the deposil of its instrument of ratification, acceplance or approval.

4. A member State of the Council of Europé may nol raiify, accept or approve this Prolocol without having, si-multaneously or previously, ralified the Convention.

culiers, copie des sentences et mesures dont il s"agit. ainsi que lout autre rensei-gnement s'y référanl, pour lui permellre d'examiner si elles requiérent des mesures sur le plan interne. Celle communication se fera entré les Ministéres de la Justice intéressés.»

TITRE IV

Ariicle 5

1. Le present Protocole est ouvert å la signature des Etats membres du Conseil de FEurope qui ont signé la Convention. 11 sera soumis ä ratification, acceptation ou approbation. Les instruments de ratification, d'ac-ceptalion ou d"approbalion seront déposés prés le Secrétaire General du Conseil de FEurope.

2. Le Protocole entrera en vigueur 90 jours apres la date du dépöt du troisiéme instrument de ratification, d"ac-ceplalion ou d'approbalion.

3. 11 entrera en vigueur ä Fégard de tout Etat signataire qui le ratifiera, Faccep-lera ou Fapprouvera ulié-rieuremenl 90 jours apres la date du dépöt de son instrument de ratification, d'ac-ceptation ou d'approbation.

4. Un Etat membre du Conseil de FEurope ne peut ratifier, accepler ou ap-prouver le present Protocole sans avoir simuUanément ou antérieuremenl ratifié la Convention.

da parten i särskilda fall till denna översända avskrifi av de ifrågavarande domarna eller beslulen liksom annan in-formation som hänför sig härtill i syfte alt bereda parten möjlighet att överväga om interna åtgärder från dess sida erfordras. Denna skriftväxling skall äga rum mellan de berörda justitieministe-rierna."

KAPITEL IV

Ariikel 5

1. Detta prolokoll är öppet för undertecknande av de medlemsstater i Europarådet som har undertecknat konventionen. Det skall ralificeras, godlagas eller godkännas. Instrument rörande ratifikation, godtagande eller godkännande skall deponeras hos Europarådets generalsekreterare.

2. Protokollet iräder i kraft 90 dagar efter den dag då del Iredje instrumentet rörande ratifikation, godtagande eller godkännande har deponerats.

3. 1 förhållande till signa-tärstat som därefter ratificerar, godtager eller godkänner protokollet träder del i kraft 90 dagar efter den dag då dess instrument rörande ratifikation, godtagande eller godkännande har deponerats.

4. Medlemsstat i Europarådet får infe ratificera, godtaga eller godkänna protokollet utan all den samtidigt eller tidigare ratificerat konventionen.

may accede lo this Prolocol after the Prolocol has entered into force.

2. Such accession shall be effected by depositing with the Secretary General of the Council of Europé an instrument of accession which shall lake effect 90 days after the date of its deposil.

Artide 7

1. Any State may, at the lime of signature or when depositing ils insirumeni of ralificalion, acceplance, approval or accession, specify the territory or territories lo which this Prolokoll shall apply.

2. Any Slale may, when depositing ils insirumeni of ratification, acceptance, approval or accession or at any låter dale, by dedaration addressed to the Secretary General of the Council of Europé, extend this Prolocol to any olher territory or territories specified in the dedaration and for whose international relations il is responsible or on whose behalf it is authorised lo give undertakings.

3. Any dedaration made in pursuance of the preceding paragraph may, in respect of any territory mentioned in such dedaration, be withdrawn by means of a notification addressed to the Secretary General of the Council of Europé. Such withdrawal shall take effect six months after the date of receipl by the Secretary General of the Council of Europé ofthe notification.

au present Protocole apres Fentrée en vigueur de celui-ci.

2. L"adhésiop s"effectuera par le dépöt, prés le Secrétaire General du Conseil de FEurope, d"un instiumenl d'adhésion qui prendra effet 90 jours apres la date de son dépöt.

Artide 7

1. Tout Etat peut. au moment de la signature ou au moment du dépöt de son instrument de ratification, d"ac-ceplation, d"approbalion ou d'adhésion, designer le ou les territoires auxquels s"ap-pliquera le present Protocole.

2. Tout Etat peut, au moment du dépöt de son instrument de ralificalion, d'ac-ceplation, d"approbalion ou d'adhésion, ou ä tout aulre momenl par la suite, étendre Fapplication du present Protocole, par dedaration adressée au Secrétaire General du Conseil de FEurope, ä tout autre territoire désigné dans la dedaration el dont il assure-les relations internationales ou pour lequel il est ha-bililé ä stipuler.

3. Toute dedaration faite en vertu du paragraphe précédent pourra élre retirée, en ce qui concerne lout territoire désigné dans cette dedaration, par notification adressée au Secrétaire General du Conseil de FEurope. Le retrait prendra effet six mois apres la date de reception de la notification par le Secrétaire General du Conseil de FEurope.

sig till protokollet sedan detta harträtt i kraft.

2. Sådan anslutning skall ske genom deponering hos Europarådels generalsekre-terare av ell anslulningsinslrumenl och iräder i krafl 90 dagar efter deponeringen.

Artikel 7

1. Stat kan vid undertecknandet eller vid deponeringen av sill instrument rörande ratifikation, godtagande, godkännande eller anslutning närmare ange del eller de områden beträffande vilka konventionen skall tillämpas.

2. Stat kan vid deponeringen av instrument rörande ratifikation, godtagande, godkännande eller anslutning eller vid vilken som helst senare tidpunkt genom förklaring till Europarådets generalsekreterare utsträcka protokollets tillämpning lill annal område som anges i förklaringen och för vars internationella förbindelser staten svarar eller för vilket den äger sluta avtal.

3. Förklaring som avgivits enligt föregående stycke kan beträffande varje i förklaringen angivet område återtagas genom ctl meddelande ställt till Europarådels generalsekreterare. Sådant återtagande iräder i krafl sex månader från del atl Europarådets generalsekreterare mottog meddelandet.

Artide 8

1. Reservations made by a Contracting Parly lo a provision of the Conveniion shall be applicable also to this Protocol, unless thal Parly otherwise declares al the time of signature or when depositing its instrument of ratification, acceptance, approval or accession. The same shall apply to the declarations made by virtue of Artide 24 of the Convention.

2. Any State may, at the
time of signature or when de
positing its instrument of
ratification, acceptance, ap
proval or accession, declare
that it réserves the right:

a. not lo accept Chapter I,
or lo accept it only in respect
of ceriain offences or certain
calegories of the offences re
ferred lo in Artide 1, or not
to comply with letters roga-
tory for search or seizure of
property in respect of fiscal
offences:

b. nol lo accept Chapter

II;

c. not to accept Chapter
111.

3. Any Contracling Party may withdraw a dedaration it has made in accordance wilh the foregoing paragraph by means of a dedaration addressed to the Secretary General of the Council of Europé which shall become effective as from the dale of ils receipl.

4. A Coniracling Parly which has applied lo this Protocol a reservalion made in respect of a provision of Ihe Conveniion or which has

Artide 8

1. Les réserves formulées par une Partie Coniraclante concernant une disposition de la Convention s'appli-queront également au present Protocole, å moins que cette Partie n'exprime Fin-lention conlraire au momenl de la signature ou au moment du dépöt de son instrument de ratification, d'accepla-lion, d'approbalion ou d'ad-hésion. II en sera de méme pour les declarations faites en vertu de Fartide 24 de la Conveniion.

2. Toui Etat peut, au moment de la signature ou au moment du dépöt de son instmment de ratification, d'ac-ceptalion, d"approbalion ou d'adhésion, dédarer qu'il se réserve le droit:

a. de ne pas accepler le
Titre I, ou de Faccepter seu-
lement en ce qui concerne
certaines infractions ou cale
gories d'infractions visées
par Farlide 1, ou de ne pas
exécuter les commissions ro
gatoires aux fins de perquisi
tion ou saisie d'objets en ma
tiére d'infractions fiscales;

b. de ne pas accepler le
Titre II;

c. de ne pas accepler le
Titre 111.

4. Une Partie Contractante qui a appliqué au present Protocole une réserve formulée au sujet d'une disposition de la Convention ou

Anikel 8

1. Har en stat gjort förbehåll mot någon av konventionens bestämmelser, gäller förbehållet också i fråga om detta protokoll, om staten inte meddelar förklaring av annat innehåll vid undertecknandet eller när instmmentel rörande ratifikation, godtagande, godkännande eller anslutning deponeras. Detsamma gäller förklaringar enligt konventionens ariikel 24.

2. Stat kan vid undertecknandel eller vid deponeringen av sitt instrument rörande ratifikation, godtagande, godkännande eller anslutning förklara att den förbehåller sig rätten att

a. inte godtaga kapitel I eller godtaga det endast beträffande vissa av de brott eller broltskalegorier som avses i artikel I eller inte verkställa framställningar om husrannsakan eller beslag i fråga om fiskaliska brott;

b. inte godtaga kapitel II;

c. inte godtaga kapitel III.

3. Avtalsslutande part som har avgivit förklaring enligt föregående punkl kan återtaga denna genom en till Europarådets generalsekreterare ställd förklaring, som blir gällande från dagen för mottagandel.

4. Avtalsslutande part som har låtit ett förbehåll mot en bestämmelse i konventionen bli gällande också i fräga om detta protokoll el-

made a reservation in respect of a provision of this Prolocol may not claim the application of that provision by another Contracling Parly; il may, however, if its reservalion is partial or conditional claim the application of thal provision in so far as it has itself accepted it.

5. No olher reservation may be made to the provisions of this Protocol.

Artide 9

The provisions of this Prolocol are wilhoul prejudice lo more exlensive regulations in bilaleral or multilateral agreements conduded between Contracting Parties in applicalion of Artide 26, paragraph 3, of the Conveniion.

Artide 10

The European Committee on Crime Problems of the Council of Europé shall be kept informed regarding the application of this Protocol and shall do whatever is needful lo facilitate a friendly settlement of any difficulty which may arise out of its exécution.

qui a formule une réserve au sujet d"une disposition du present Protocole ne peut prétendre å Fapplication de cette disposition par une aulre Parlie Contractante; toutefois elle peut, si la réserve est partielle ou conditionnelle, prétendre å Fapplication de cette disposition dans la mesure oii elle Fa acceptée.

5. Aucune aulre réserve n"est admise aux dispositions du present Protocole.

Artide 9

Les dispositions du present Protocole ne font pas obstade aux régles plus dé-laillées conlenues dans les accords bilaléraux ou multilatéraux conclus enlre des Parties Conlractanles en applicalion de Farlide 26, paragraphe 3, de la Conveniion.

Artide 10

Le Comité Européen pour les Problémes Criminels du Conseil de FEurope suivra Fexécution du present Prolocole et facilitera autant que de besoin le réglement amia-ble de toute difficullé ä laquelle Fexécution du Protocole donnerait lieu.

ler som har gjort förbehåll mot bestämmelse i detla prolokoll får ej göra anspråk pä lillämpning av den besiämmelsen av annan fördragsslutande part; däremot kan den, om förbehållel gäller delvis eller på vissa villkor, göra anspråk på tillämpning av bestämmelsen i den utsträckning staten själv har godkänt densamma.

5. Inga andra förbehåll får göras mot bestämmelserna i detta prolokoll.

Ariikel 9

Bestämmelserna i detta protokoll påverkar inte mera långtgående bilaterala eller multilaterala överenskommelser som kan ha ingåtts mellan de avlalsslulande parterna med stöd av koventio-nens ariikel 26 punkt 3.

Artikel 10

Europarådets kommitté för broltslighelsfrågor skall hållas underrättad om tillämpningen av detla prolokoll och skall göra vad som behövs för att underlätta en vänskaplig lösning av varje svårighet som kan uppstå vid tillämpningen.

Artide 11

1. Any Contracting Party may, in so far as it is concerned, denounce this Protocol by means of a notification adressed to the Secretary General of the Council of Europé.

2. Such denunciation shall take effect six months afler the date of receipl by the Secretary General of such notification.

3. Denunciation of the

Artide II

1. Toute Partie Contractante pourta, en ce qui la concerne, dénoncer le present Prolocole en adressant une notification au Secrétaire General du Conseil de FEurope.

2. La dénonciation prendra effet six mois apres la dale de reception de la notification par le Secrétaire General.

3. La dénonciation de la

Artikel 11

1. Avtalsiutande stat kan för sitt vidkommande uppsäga detta protokoll genom underrättelse till Europarådets generalsekreterare.

2. Uppsägningen träder i kraft sex månader efter den dag då generalsekreteraren mottog underrättelsen.

3. Uppsägning av konven-

Conveniion enlails auiomati-cally denunciation of ihis Prolocol.

Anicle 12

The Secretary General of the Council of Europé shall notify the member States of the Council and any State which has acceded to the Conveniion of:

(/. any signature of this Protocol;

b. any deposit of an in
strument of ratification, ac
ceptance, approval or acces
sion;

c. any date of entry into
force of this Protocol in ac
cordance wilh Artide 5 and
6;

d. any declaralion re
ceived in pursuance of the
provisions of paragraphs 2
and 3 of Artide 7;

e. any dedaration re
ceived in pursuance of the
provisions of paragraph 1 of
Artide 8;

/. any reservation made in pursuance of the provisions of paragraph 2 of Artide 8;

g. the withdrawal of any reservation carried oul in pursuance of the provisions of paragraph 3 of Artide 8;

h. any notification received in pursuance of the provisions of Artide 11 and the dale on which denunciation lakes effect.

In witness whereof the undersigned, being duly authorised thereto, have signed this Prolocol.

Done al Strasbourg, this 17 day of March 1978, in English and in French, both texts being equally authorita-tive, in a single copy which shall remain deposited in the

Conveniion enlraine auloma-liquemeni la dénonciation du present Protocole.

Artide 12

Le Secrétaire General du Conseil de FEurope notifiera aux Etats membres du Conseil et ä toui Etat ayant adhéré ä la Conveniion :

a. loule signature du pre
sent Prolocole;

b. le dépöt de tout instru
ment de ratification, d"ac-
cepialion, d"approbaiion ou
d"adhésion ;

(. toute dale d"enlrée en vigueur du present Prolocole conformément å ses artides 5 et 6;

d. toute dedaration regue
en applicalion des disposi
tions des paragraphes 2 el 3
de Farlide 7;

e. toute dedaration regue
en applicalion des disposi
tions du paragraphe 1 de Far
tide 8;

/. loule réserve formulée en application des dispositions du paragraphe 2 de Fartide 8 ;

g. le retrait de loule réserve effectué en application des dispositions du paragraphe 3 de Farlide 8 ;

h. toute notification regue en applicalion des dispositions de Fartide 11 et la date ä laquelle la dénonciation prendra effet.

En foi de quoi, les sous-signés, dumenl autorisés ä cet effet, ont signé le present Protocole.

Fait ä Strasbourg, le 17 mars 1978, en frangais et en anglais, les deux textes faisant également foi, en un seul exemplaire qui sera déposé dans les archives du

tionen innebär automatiskt uppsägning av detla prolokoll.

Anikel 12

Europarådets generalsekreterare skall underälta rådets medlemsstater och varje stat, som har anslutit sig lill konventionen om

a. undertecknande av det
ta protokoll;

b. deponering av ratifika
tions-, godtagande-, godkän
nande- eller anslutningsin
strument;

c. dagar för protokollels
ikraftträdande enligt artik
larna 5 och 6;

d. förklaring enligt artikel
7 punkt 2 och 3;

e. förklaring enligt ariikel 8 punkt 1;

/. förbehåll enligi artikel 8 punkt 2;

g. återtagande av förbehåll enligt artikel 8 punkt 3;

h. underrättelse enligt artikel 11 och dagen då uppsägningen träder i kraft.

Till bekräftelse varpå undertecknade, därtill vederbörligen bemyndigade, har Underskrivit denna konvention.

Som skedde i Strasbourg den 17 mars 1978 på engelska och franska, vilka båda texter äger lika vitsord, i ett exemplar, som skall försvaras i Europarådels arkiv. Eu-

Prop. 1978/79:80 36

Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1978-11-17

Närvarande: f.d. regeringsrådet Martenius, regeringsrådet Petrén,justitierådet Sven Nyman, justitierådet Knutsson.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 21 september 1978 har regeringen på hemställan av chefen för justitiedepartementet, statsrådet Romanus, beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om ändring i lagen (1957: 668) om utlämning för brott,

2. lag om ändring i lagen (1946:816) om bevisupptagning ät utländsk domstol.

Förslagen har inför lagrådel föredragils av hovrättsassessorn Johan Munck.

Den föreslagna ändringen i bevisupptagningslagen är sakligt motiverad oberoende av Sveriges tillträde till lilläggsprotokollei till den europeiska rättshjälpskonventionen. Lagrådet föreslår därför, att denna lagändring träder i kraft snarast möjligl och all bestämmelse om dagen för ikraftträdande intas i lagen. 1 övrigt föranleder lagförslagen icke någon lagrådets erinran.

Prop. 1978/79:80 37

Uldrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1978-12-14

Närvarande: statsministern Ullsten, ordförande, och statsråden Sven Romanus, Mundebo, Wikström, Friggebo, Winén, Huss, Wahlberg, Hansson, Enlund, Lindahl, Winther, De Geer, Blix, Cars, Gabriel Romanus, Tham, Bondestam

Föredragande: statsrådet Sven Romanus

Proposition om godkännande av tilläggsprotokoll till den europeiska utlämningskonventionen och den europeiska konventionen om inbördes rättshjälp i brottmål, m. m.

Föredraganden anmäler lagrådels yttrande* över förslag till

1. lag om ändring i lagen (1957: 668) om ullämning för brotl,

2. lag om ändring i lagen (1946:816) om bevisupptagning ål utländsk domstol.

Föredraganden redogör för lagrådets yllrande.

Lagrådel har förordat att den föreslagna ändringen i lagen om bevisupptagning ål utländsk domstol träder i krafl snarasi möjligl och att bestämmelse om dagen för ikraftträdande las in i lagen. Jag godtar detta förslag och förordaratt Jagändringen får träda i kraft den 1 april 1979.

I övrigt har lagförslagen inte föranlett nägon erinran från lagrådel.

Vid regeringssammanträdet den 21 september 1978 har jag förordat atl Sverige tillträder det andra tilläggsprotokollet till den europeiska utlämningskonventionen samt tilläggsprotokollet till den europeiska konventionen om inbördes rättshjälp i brotlmäl. I anslutning till art. 5 i det förstnämnda av de båda protokollen skall Sverige enligt mitt förslag avge den förklaringen, att framställningar om utlämning för svensk del kommer alt sändas resp. tas emot av utrikesdepartementet i stället för justitiedepartementet.

Men hänvisning till vad jag nu har anförl hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

dels godkänna det den 17 mars 1978 dagtecknade andra tilläggsprolokollel till den europeiska utlämningskonventionen med den förklaring somjag har angett.

' Beslul om lagrådsremiss fauat vid regeringssammanträde den 21 september 1978.