Prop. 1978/79:44

Regeringens proposition

1978/79:44

med förslag till en ny jordbruksbokföringslag, m. m.;

beslutad den 2 november 1978.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagils i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

OLA ULLSTEN

INGEMAR MUNDEBO

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag lill en ny jordbruksbokföringslag, Lagen är avsedd lorenskild person som driverjordbruk eller skogsbruk, dvs, samma kategorier näringsidkare som omfattas av den nu gällande jordbruksbokföringslagen. Redovisningen eniigtjordbruksbokföringslagenäravsedd alt tjäna som underlag för taxeringen. Delta har påverkal utformningen av åtskilliga bestämmelser. I övrigt ar regelsystemet i huvudsak uppbyggt enligt samma mönster som i den nya bokföringslagen. Det innebär atl lagen ger utföriiga bestämmelser om både löpande bokföring och årsbokslut. Bestämmelserna om årsbokslut behöver dock inte lillämpas om den årliga bruitoomsättnings-summan normall understiger 20 basbelopp. Den nya lagen föreslås träda i krafl den 1 januari 1980.

Vidare föreslås en skatterättslig reglering av del nyligen införda särskilda försäkringsskyddet för lantbrukare. Detla försäkringsskydd omfattar tre försäkringsformer, nämligen grupplivförsäkring genom avtal, avialsgrupp-sjukförsäkring och trygghelsförsäkring vid arbetsskada. Förslaget innebär alt dessa försäkringsformer får samma skattemässiga behandling som molsvarande kollektiva försäkringar på arbetsmarknaden. De nya bestämmelserna föreslås i princip bli tillämpliga redan vid 1979 års laxering.

I propositionen föreslås också vissa ändringar i beskattningsreglerna vid arrendeförhållanden. I enlighel med riksdagens önskemål läggs förslag fram om atl reglerna för särskild skalleberäkning för ackumulerad inkomsi skall få lillämpas på ersättningar som utgår i samband med förlängning av arrendeavtal. Vidare föreslås en komplettering av reglerna för inkomstbeskattningen av en arrendalor som uppbär ersättning från jordägaren.

1 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 44

Prop. 1978/79:44

1 Förslag till Jordbruksbokföringslag

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Enskild person som äger eller brukar jordbruksfastighet är skyldig alt
som underlag för taxeringen föra räkenskaper för inkomsien från fastigheten
på sätt nedan sägs. Detsamma gäller dödsbo som äger eller brukar jordbruks
fastighet.

Bestämmelserna 19-15 §5; behöver ej tillärripas av näringsidkare i vars verksamhet den årliga brutloomsätlningssumman normalt understiger ett gränsbelopp som motsvarar 20 gånger det enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring bestämda basbeloppet för den sisla månaden av räkenskapsåret.

Skyldigheten att föra räkenskaper enligt denna lag skall vid tillämpning av annan lag icke anses innebära att näringsidkaren är bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1976:125),

2 § Redovisningsskyldigheten skall fullgöras på sätl som - med iakttagande
av vad som är allmänt brukligt inom jordbruks- och skogsbruksnäringarna -
överensstämmer med god redovisningssed. Regeringen eller efter rege
ringens bemyndigande riksskatteverket meddelar anvisningar för hur redo
visningsskyldigheten skall fullgöras.

Redovisningsskyldigheten innefattar att

1. till upplysning om verksamhetens förlopp löpande bokföra uppkomna affärshändelser samt i samband härmed tillse att verifikationer flnns lill alla bokföringsposier,

2. med undanlag i fall varom föreskrivs i 1 § andra stycket lill upplysning om verksamhetens ekonomiska resultat och ställning vid räkenskapsårels utgång avsluta räkenskaperna med årsbokslut,

3. arkivera verifikationer, bokföringsböcker och annat räkenskapsmaierial.

Löpande bokföring

3 § I bokföringen skall som affärshändelser löpande noteras alla föränd
ringar i förmögenhetens storlek och sammansättning såsom in- och utbetal
ningar i jordbruket, dess binäringar och skogsbruket samt i verksamheten
uppkomna fordringar och skulder. Som affärshändelse räknas också närings
idkarens tillskott lill och Uttag ur verksamheten av pengar, varor eller annal.
Vid räkenskapsårels utgång skall bokföringen härutöver tillföras fordrings-
och skuldposter som behövs för att bestämma de intäkter och kostnader som
rätteligen hör till räkenskapsåret.

Prop. 1978/79:44 4

4 § Bokföringen skall för varie aftärshändelse grundas på handling sorii
härrör från affärshändelsen eller särskilt upprättas med uppgifter om denna
(verifikation). Har näringsidkaren tagit emot handling om affärshändelsen,
skall denna handling användas som verifikation. Om det är påkallat med
hänsyn till arten av rrioiutgen handling, får bokföringen i stället grundas på
särskilt upprättad hänvisningsverifikation.

Verifikation skall på varakiigt sätt innehålla uppgifter om när den uppräitals, när affärshändelsen iniräffai, vad denna avser, vilket belopp den gäller, vilken motpart den berör samt, i förekommande fall, vilka handlingar som legal lill grund för affärshändelsen och var originalhandling förvaras.

För likartade affärshändelser får gemensam verifikation användas, om den innehåller eller hänvisar till uppgifter enligt andra stycket i fråga om de affärshändelser som verifikaliot-\en omfaiiar. Gemensam verifikation får iiven användas för inbetalningarna under en dag vid kontant försäljning av varor och tjänster, om försäljningen sker under sådana förhållanden atl enskild verifikation med uppgifter enligt andra stycket ej kan upprättas utan svårighet. 1 sådant fall får gemensam verifikation utgöras av kontrollremsa från kassaapparat, kassarapporl eller annan handling som anger summan av erhållna betalningar.

Verifikationerna skall på varakiigt sätt vara försedda med verifikationsnummer eller andra identifieringsiecken och i övrigi erforderliga uppgifter så att sambandet mellan verifikation och bokförd post utan svårighet kan fasislällas. Verifikationerna skall både före och efter bokföring förvaras ordnade på betryggande och överskådligt sätt. Sker rättelse i verifikation, skall anges när rättelsen skett och vem som företagit den,

5 § Bokföringen skall ske på varaktigt sätt i ell ordnat och betryggande
syslem av böcker, kort, lösblad eller andra hjälpmedel. Vad som bokförts får
ej utplånas eller göras oläsligl.

Vid rällelse av felförd post skall anges när rättelsen skett och vem som företagit den. Sker rättelsen genom särskild räiielseposi, skall verifikation om rättelsen upprättas. Samtidigt skall genom anteckning på den tidigare verifikationen eller på annal sätt säkerställas att man vid granskning av den lidigare bokförda poslen ulan svårighet kan få kännedom om rättelsen.

6 § Affärshändelserna skall bokföras i kronologisk ordning post för post efter
verifikationsnummer eller andra identineringsiecken som åsatts verifikatio
nerna (grundbokföring). Verifikationer, som avser likartade affärshändelser,
får bokföras i sammandrag i en post, om det utan svårighet kan klarläggas
vilka affärshändelser som ingår i sådan post.

Kontanta in- och utbetalningar skall bokföras senast påföljande arbetsdag (kassabokföring). Övriga affärshändelser skall bokföras så snart det kan ske. I fråga om fordringar och skulder gäller att de skall bokföras så snart del kan ske sedan faktura eller annan handling, som tillkännager anspråk på vederlag.

Prop. 1978/79:44 5

utfärdats eller mottagits eller sådan handling bort föreligga enligt god affärssed.

Bokföringen av fordringar och skulder fär dock dröja tills betalning sker. Som förutsättning härför gäller att verifikationerna för obetalda fordringar och skulder ordnas och förvaras för sig så att betryggande överblick fortlöpande finns över dem. Vid räkenskapsårets utgång skall dock samtliga då obetalda fordringar och skulder bokföras,

7 § Affärshändelserna skall bokföras i systematisk ordning så alt bokför
ingen gördel möjligt alt överblicka verk.samhetens gångoch dess resultat och
slällning(huvudbokföring). HuvudboklÖringen kan vara förenad nied grund
bokföringen.

Konton över tillgångar och skulder, vilka i huvudbokföringen förs i sarnmandrag, skall ytterligare specificeras i sidoordnad redovisning i den mån det behövs för alt ge tillfredsställande överblick och kontroll.

HuvudboklÖringen skall hållas aktuell och avstämmas efter vad sorn med hänsyn till verksamhetens förhållanden överensstämmer med god redovisningssed.

8 § Räkenskapsåret skall omfatta lolv månader. Annat räkenskapsår än
kalenderår (brutet räkenskapsår) skall omfatta tiden den 1 niaj - den 30 april,
den 1 juli - den 30 juni eller den 1 september - den 31 augusti.

När redovisningsskyldighet inträder eller räkenskapsåret läggs om, får räkenskapsåret avse kortare lid än tolv månader eller utsträckas all omfatta högst aderion månader. Avkortning av räkenskapsåret får också göras om redovisningsskyldigheten upphör.

Tillämpas brulel räkenskapsår, får omläggning av räkenskapsåret ske till kalenderår. I annat fall får omläggning av räkenskapsåret ej ske med mindre tillstånd därtill ges av länsstyrelsen.

Den som är skyldig att föra räkenskaper i fråga om flera verksamheter av sådani slag som avses i denna lag eller som samtidigt med skyldighet atl föra räkenskaper för sådan verksamhet är bokföringsskyldig för annan näringsverksamhet skall använda samma räkenskapsår för de olika verksamheterna. Föreligger synneriiga skäl, kan riksskatteverket medge undantag härifrån. För att få samma räkenskapsår för flera verksamheter får omläggning av räkenskapsår ske utan särskilt tillstånd,

,4rsbokslut

9 § För varje räkenskapsår skall den löpande bokföringen avslutas med eu
årsbokslut, Della beslår av resuliaträkning och balansräkning. Till dessa kan
bilagor upprättas. Årsbokslutet och därtill hörande bilagor skall avfattas på
svenska i vanlig läsbar form.

När redovisningsskyldigheten inträder eller när grunden för sädan skyldighet ändras, skall balansräkning också utan dröjsmål uppgöras.

Prop. 1978/79:44 6

10 § Med anläggningstillgång förstås tillgång, som är avsedd att stadigva
rande brukas eller innehas i verksamheten. Med omsättningstillgång förslås
annan tillgång. Djur är att anse som omsättningstillgång.

Med en tillgångs anskaffningsvärde förslås, med nedan angivna undantag, utgiften för dess förvärv eller tillverkning och med återanskaffningsvärde molsvarande utgift om anskaffning skulle ske vid räkenskapsårets utgång (balansdagen).

Med anskaffningsvärde för djur förslås av riksskatteverket fastställt värde eller,om dylikt värde ej fastställts, allmänna saluvärdet. För driftbyggnad och inventarier, som anskaffats före övergång till bokföringsmässig redovisning, förstås med anskaffningsvärde del ingångsvärde som fastställts vid övergången lill sådan redovisning. För tillgång, som efter övergången förvärvats på annat sätt än genom köp, byle eller därmed jämförligt fång, förslås med anskaffningsvärde det anskaffningsvärde (avskrivningsunderlag) som enligt kommunalskatlelagens (1928:370) regler beräknas vid förvärvet.

11 § Omsättningstillgång lages upp till högsl anskaffningsvärdet. Djur,
jordbruks- och skogsprodukter samt annal varulager får icke upptagas till
lägre värde än som överensstämmer med de vid laxeringen gällande lägsta
värdena.

Om varulager upplages till lägre värde än anskaffningsvärdet eller, i fråga om andra inköpta varor än djur, anskaffnings- eller återanskaffningsvärdel i förekommande fall med avdrag för inkurans, skall skillnaden upplagas som lagerreserv,

12 § Anläggningstillgång lages upp till högsl anskaffningsvärdet. Fast
egendom, som åsäits taxeringsvärde, får dock upplagas lill detta värde även
om taxeringsvärdet överstiger anskaffningsvärdet. I anskaffningsvärdet får
inräknas utgifter för värdehöjande förbättringar av tillgången, vilka nedlagts
under räkenskapsåret eller balanserats från lidigare räkenskapsår. Om
anläggningstillgång upptages lill högre värde än det, vartill den är uppförd i
närmast föregående balansräkning med tillägg för utgifter för värdehöjande
förbättring av tillgången under räkenskapsåret, skall anges med vilkel belopp
höjning skett.

13 § Fordran som är osäker, lages upp till belopp, varmed den beräknas inflyta. Värdelös fordran får ej lagas upp som tillgång.

14 § Resultaträkningen skall i sammandrag redovisa samtliga intäkter och kostnader i verksamheten under räkenskapsåret samt lämna en med hänsyn till verksamhetens förhållanden tillfredsställande redovisning för hur räkenskapsårets resultat uppkommit.

För resultaträkningen används med de avvikelser som betingas av verksamhetens ari och omfattning nedan iniagna schema. Kompletterande poster ges beteckningar som tydligt anger vad som ingår i posten. Annan

Prop. 1978/79:44 7

uppställningsform får användas om den uppfyller de krav som anges i försia stycket.

Verksamhetens iniäkter

Försäljningssumman växtprodukter

djur och djurprodukier

skogsprodukter Övriga intäkter

- Verksamhetens kostnader Resultat före avskrivningar

- Avskrivningar Resultat efter avskrivningar

-t- Finansiella intäkter

Utdelning på aktier och andelar Ränteintäkter

- Finansiella kostnader

Räniekostnader Resultat efter finansiella intäkter och kostnader

-t- Extraordinära intäkter

- Extraordinära kostnader
Resultat före bokslutsdispositioner

± Bokslutsdispositioner

Förändringar i lagerreserv

Förändringar i investeringsfonder

Övriga bokslutsdispositioner, var för sig Redovisat årsresultat

Vinster och föriuster på avyttring av anläggningstillgångar saml avskrivningar och nedskrivningar på sådana tillgångar skall fördelas på samma sätl som motsvarande tillgångar i balansräkningen. Extraordinära iniäkter och kostnader skall specificeras till sin art,

15 § Balansräkningen skall i sammandrag redovisa verksamhetens tillgångar och skulder samt egel kapital i verksamheten på balansdagen.

För balansräkningen används med de avvikelser som betingas av verksamhetens art och omfattning nedan intagna schema eller annan uppställningsform som ger en likvärdig överblick över verksamhetens ställning.

I schemat angivna poster skal! upplagas var för sig. Kompletterande poster ges beteckningar som tydligt anger vad som ingår i posten. För varje sammandragen post i balansräkningen skall i specificerad bilaga upplagas de belopp som ingår i posten, om icke postens sammansättning klart framgår av bokföringen i övrigt.

Prop. 1978/79:44

A	Tillgångar
1	Omsäiiningstillgångar
	1.	Kassa- och banktillgodohavanden
	2.	Aktier och andra andelar
	3.	Obligationer och andra värdepapper
	4.	Växelfordrjngar
	S.	Kundfordringar
	6.	Föruibetalda kostnader och upplupna intäkter
	7.	Övriga fordringar
	8.	Lager av Djur Produkter och förnödenheter
	9.	Förskoll lill leverantörer
II	Skogskonto och liknande konton, var för sig
III	Anläggningstillgångar

1. Insatser i ekonomisku föreningar

2. Lö.sa inventarier

3. Markinvenlarier

4. Byggnadsinveniarier

5. Driftbyggnader

6. Olika slag av markanläggningar

7. Övriga anläggningstillgångar B Skulder och eget kapital

I Kortfristiga skulder
!. Växelskulder

2. Leveranlörsskulder

3. Upplupna kostnader och föruibetalda intäkter

4. Övriga kortfristiga skulder

5. Förskoll från kunder

II Långfristiga skulder

i. Avsatt liil pensioner

2. Andra långfristiga skulder

III Obeskattade reserver

1, Lagerreserv

2, Investeringsfonder

3, Övriga obeskattade reserver, var för sig

IV Eget kapital, med angivande av ingående belopp, insättningar eller ullag
under räkenskapsåret, redovisat årsresultat saml utgående belopp

Prop. 1978/79:44 9

Övriga bestämmelser

16 § Om del behövs för att ge en överblick över tillämpat bokföringssystem,
skall beskrivning upprättas över bokföringens organisation och uppbyggnad,
över använda hjälpmedel och deras funktion samt över bokföringens konton
och deras användning (kontoplan).

Används automatisk databehandling i bokföringssystemet, skall beskrivning enligt första stycket kompletteras med systemdokumentation och behandlingshistorik i den mån det behövs för att man ulan svårighet i efterhand skall kunna följa och kontrollera de enskilda posternas behandling och företagna bearbetningar inom systemet.

All beskrivning och dokumentation som avses i första och andra styckena är räkenskapsmaierial.

17 § Verifikationer, bokföringsböcker och annat räkenskapsmaterial kan
utgöras av

1. material i vanlig läsbar form,

2. film eller annat material med registreringar i mikroskrift som kan läsas med försioringshjälpmedel,

3. hålkort, hålremsa, magnetband eller annat material med registreringar som genom omedelbar utskrift kan tagas fram i form som avses i I och 2.

Material som avses i första stycket 3 får ej användas för sammanfaitningar av huvudbokföringen eller samtidigt för både verifikationer och grundbokföring.

Material som avses i försia stycket 2 och 3 får användas endast om del kan anses säkerställt, all registreringarna är varaktiga, all registrerade uppgifter är lätt åtkomliga samt att materialet bevaras på betryggande sätt.

18 § Allt räkenskapsmaterial skall bevaras i ordnat skick inom landet under
minst tio år från utgången av del kalenderår då räkenskapsåret avslutades.
Vad nu sagts gäller också avtal och andra handlingar av särskild betydelse för
att belysa verksamhetens ekonomiska förhållanden.

Skyldighet alt som räkenskapsmaterial bevara material enligt 17 S första stycket 3 upphör, om registrerade uppgifter på betryggande sätt förs över till vanlig läsbar form eller till film eller annat material med registreringar i mikroskrift som kan läsas med förstoringshjälpmedel.

Om särskilda skäl föreligger, får länsstyrelsen för visst fall tillåta, att räkenskapsmaierial i vanlig läsbar form förstörs före utgången av den i försia stycket angivna tiden. Materialet skall därvid under betryggande former mikrofllmas eller kopieras på likvärdigt sätt. Kopiorna skall ordnas så att sökta uppgifter lätt kan återfinnas och läsas saml bevaras under den tid som återstår av den i första stycket angivna tiden.

19 § Mot myndighets beslut enligt denna lag förs lalan hos regeringen
genom besvär.

Prop. 1978/79:44 10

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980, Länsstyrelsen lär dock före nämnda dag pröva ansökan om tillstånd enligt 8 ij tredje stycket eller 18 § iredje slyckel, såvitt avser tid efter utgången av år 1979, Vad nu sagts äger motsvarande tillämpning på medgivande enligt 8 § fjärde stycket,

2. Genom lagen upphävs jordbruksbokföringslagen (1951:793). Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift, som ersatts genom bestämmelse i den nya lagen, lillämpas i stället den nya bestämmelsen.

3. Den som är redovisningsskyldig enligt den äldre lagen får för räkenskapsår som börjat före den nya lagens ikraftträdande fullgöra sin skyldighet i enlighel med den äldre lagen.

4. Tillämpas räkenskapsår som avviker från 8 i; första stycket, skall det räkenskapsår som börjar löpa närmast efter lagens ikraftträdande avkortas eller förlängas så atl därefter följande räkenskapsår kommer atl överensstämma med föreskrifterna i nämnda paragraf

Enskild person som driver jordbruk eller skogsbruk är ej pä grund därav bokföringsskyldig enligt denna lag. Hyr enskild person ut byggnad eller del av byggnad föreligger bokföringspliki på grund därav endast om verksamheten är all anse som hotell- eller pensionatrörelse eller omfattar mer än två lägenheter som regelmässigt uthyres och ej utgör del av egen boslad.

Näringsidkare är bokföringsskyldig enligt denna lag. Detsamma gäller aktiebolag, handelsbolag och ekonomisk förening, även om bolaget eiler föreningen ej utövar näringsverksamhet.

Den som är skyldig all lör inkomsi av jordbniksjaslighcl föra räkenskaper enligt jordhruksbokföringslageu (1978:0(10) är ej bokföringsskyldig/w" inkomsien enligt denna lag. Hyr enskild person, dödsbo, siiftelsc eller ideell förening ut byggnad eller del av byggnad föreligger bokföringsplikt på grund därav endast om verksamheten är att anse som hotell- eller pensionatrörelse eller omfattar mer än två lägenheter som regelmässigt uthyres och ej utgör del av egen bostad.

Staten, kommun, landstingskommun, kommunalförbund, församling och kyrklig samfällighet är ej bokföringsskyldiga enligt denna lag.

ägere] lilläinpiiing pä enskild näringsidkare sotn driver sin verksamhei ulan hiirädc av flera än ivä ärsansiällda personer och i vars rörelse den årliga brunoomsäliningssumman understiger 200 000 kronor.

Bestämmelserna i ]] och 13-21 iji;

behöver ej lillämpas av näringsidkare / vars verksamhei den årliga brunoomsäliningssumman normall uiidcrsligrr ell gränsbelopp som molsvarar 20 gånger det enligi lagen (1962:381) om allmän försäkring bestämda bashc-Inppci jör den .sisla månaden av räkenskapsåret.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980,

Senaste lydelse 1976:991

Prop. 1978/79:44 13

om crsäiinmg iitgån pu pets storlek och ulbeial-gnind av kollcknv sjukför- ningsåret, säkring, uppgifi skall lämnas även om belopp som icke är av skattepliktig natur och snm for hela årei överstiger 200 kronor.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

56 §

/ numi. För kontroll av att deklarations- och uppgiftsskyldighei enligt denna lag riktigt och fullständigt fullgjorts eller för all eljesl bereda beskallningsmyndighet upplysning till ledning vid beslul om taxering eller eftertaxering må laxcringsrcvlsion äga rum hos envar deklarations- eller uppgiftsskyldig, dock att sådan revision ej må äga rum hos myndighet eller annat organ, som avses i 46 § första stycket.

Taxeringsrevision må jämväl verkställas hos den som bedriver förmedlingsverksamhet eller annan verksamhet av sådan beskaffenhet,att uppgifter av betydelse för taxeringskonlrollen kunna hämtas ur anteckningar eller andra handlingar, som föras vid verksamhetens bedrivande.

Vid taxeringsrevision må granskning ske av räkenskaper och anteckningar med därtill hörande verifikationer ävensom av korrespondens, protokoll och andra handlingar rörande verksamheten.

Taxeringsrevision får verkställas för kontroll även av del löpande beskattningsårets räkenskaper och handlingar.

Vid taxeringsrevision hos bokför- Vid taxeringsrevision hos skatt-

Ingsplikiig skattskyldig må även sky\ä\gsom är bokföringsskyldig enligt
verkställas kassainventering och bokföringslagen (1976:125) eller skyl-
granskning av varulager saml maski- dig an föra räkenskaper enligi jord-
ner och andra för stadigvarande bruk hrukshokföringslageii (1978:000) må
avsedda inventarier. även verkställas kassainventering

och granskning av varulager saml maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier.

Denna lag iräder i kraft den 1 januari 1980, De nya bestämmelserna i 37 § 1 moni, tillämpas första gången i fråga om kontrolluppgift till ledning för 1980 års taxering.

' Senaste Ivdelse 1974:773.

sålunda angivna priset. Tillämpar skallskyldig regelmässigt annan tillförlitlig värderingsmetod än i första stycket sägs, må den skattskyldige angiva värdena enligt nämnda metod, under förutsäuning au anskaffnings- eller återanskaffningsvärdel å inneliggande varulager kan på tillförlitligt sätt framräknas med utgångspunkt från de i inventariet angivna värdena.

(Se vidare anvisningarna.)

Nuvarande lydelse

Skattskyldig, sorri iir pliktig föra hancUJsbikkcr. skall i inventariet för varje i lagret ingående post av tillgångar, avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse, angiva anskaffningsvärdet eller dagspriset å balansdagen (återanskaffningsvärdel); dock att skattskyldig som så önskar i stället må angiva ulförsälj-ningspriset, under förutsättning att anskaffnings-eller återanskaffningsvärdel kan på godtagbart sätt framräknas med utgångspunkt frän det sålunda angivna priset.

I !?

Föreslagen lydelse

Skattskyldig, som är bokförings-skyldig enligt bokföringslagen (1976:125). skall i inventariet för varje i lagret ingående post av tillgångar, avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse, angiva anskaffningsvärdet eller dagspriset å balansdagen (återanskaffningsvärdel); dock alt skatiskyldig som så önskar i stället må angiva utförsäljningspriset, under förutsättning atl anskaffnings- eller återanskaffningsvärdel kan på godtagbart sätt framräknas med utgångspunkt från det

Prop. 1978/79:44 15

5 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattclagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs i fråga om komniunalskattclagen (1928:370)

dels alt 19!:; saml punkl 6 av anvisningarna till 22 i; och punkt 1 av

anvisningarna till 50 5; skall ha nedan angivna lydelse, dels att lill anvisningarna till 21 skall fogas en ny punkl, 16, av nedan

angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse

19 s' Till skattepliktig inkoriisl enligt denna lag räknas iikc: vad som vid bodelning eller eljest på grund av giftorätt tillfallit make eller vad som förvärvats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva; vinst å icke yrkesmässig avyttring av lös egendom i andra fall iin som avses i 35 ;; 3 eller 4 mom,;

vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfärd;ide premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid vinsldragning på utländska premieobligationer, som uppgår till högsl 100 kronor;

ersättning, som på grund av försäkring jämlikt lagen (1962:38 Dom allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 4 500 kronor eller högre belopp för år eller utgör föräldrapenning, så ock sådan ersättning enligt annan lag eller särskild författning, som utgått annorledes än på grund av sjukförsäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under n-iilitärtjänst-göring eller i fall som avses i lagen (1977:265) om statligt pcrsonskadeskydd eller lagen (1977:267) oni krigsskadeersättning lill sjömän om icke ersättningen grundas på förvärvsinkon-ist av 4 500 kronor eller högre belopp för år. ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller olycksfall lillfallit nägon på grund av annan försäkring, som icke tagits i samband med tjänst, dock atl till skattepliktig inkomst räknas ersättning i form av pension eller i form av livränta i den niån livräntan är skattepliktig enligt 32 i; 1 eller 2 moni.. så ock ersättning som utgår på grund av trafikförsäkring eller, med nedan angivet undantag, annan ansvarighetsförsäkring eller på grund av skadest;inclsför-säkring och avser förlorad inkomst av skaticpliklig natur;

ersättning på grund av an- ersättning på grund av an-

svarighetsförsäkring enligt grunder svarighctsförsäkring enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mel- som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorgani- lan arbetsmarknadens huvudorganisationer till den del ersättningen saUoner eller enligi anal som nällais

1 Senaste lydel.se 1977:279.

Prop. 1978/79:44 16

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

utgår under de första trettio dagarna mellan Lanibrukarnas riksförbund
av den tid den skadade är arbelsoför- och försäkringsanslall sann godkänts
mogen och beräknas så att ersätt- av siaicns jordbruksnämnd, i häda
ningen uppgår för insjuknandedagen jallen till den del ersättningen utgår
lill högst 30 kronor och för övriga under de försia trettio dagarna av
dagar till högsl 6 kronor för dag; den tid den skadade är arbelsoför-

mögen och beräknas så att ersättningen uppgår för insjuknandedagen till högst 30 kronor och för övriga dagar lill högst 6 kronor för dag;

belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen utgått på grund av kapitalförsäkring;

ersättning på grund av skadeförsäkring, dock ej i den mån köpeskilling, som skulle hava influtit därest försäkrad egendom i stället försålts, varit all hänföra till intäkt av jordbruksfastighet, av annan fastighei eller av rörelse eller i den mån ersättningen eljesl i-nolsvarar sådan skattepliktig intäkt eller molsvarar sådan avdragsgill omkostnad, vilken är att hänföra till någon av nämnda förvärvskällor;

vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund av annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycks-fiillsförsäkring som tagils i samband med tjänst, samt vinstandel, som utgått på grund av skadeförsäkring, och premieåterbetalning på grund av skadeförsäkring, för vilken rätl till avdrag för premie icke förelegat;

ersättning jämlikt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 4 500 kronor eller högre belopp för år;

periodiskt understöd eller därmed jämförUg periodisk intäkt, i den mån givaren enligt 20 i; eller punkt 5 av anvisningarna till 46 § icke är berättigad lill avdrag för utgivet belopp;

stipendiertill studerande vid undervisningsanstalter eller eljesl avsedda för mottagarens utbildning;

studiestöd enligt 2, 3 eller 4 kap. studiestödslagen (1973:349), internatbi-drag, åierbeialningsplikliga studiemedel och resekoslnadsersätlning enligt 6 och 7 kap, samma lag samt sådant särskilt bidrag vilket enligt av regeringen eller statlig myndighet meddelade bestämmelser utgår till deltagare i arbetsmarknadsutbildning samt med deni i fråga om sådani bidrag likställda, och äger i följd härav den bidragsberäliigade icke göra avdrag för kostnader som avseus skola bestridas med bidrag av förevarande slag;

allmänt barnbidrag;

lön eller annan gottgörelse, för vilken skall erläggas skatt enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt;

kontantunderstöd, som utgives av arbeislöshetsnämnd med bidrag av statsmedel;

Prop. 1978/79:44 17

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

handikappersättning enligt 9 kap. lagen om allmän försäkring, så ock hemsjukvårdsbidrag, soni utgår av kommunala eller landstingskommunala medel till den vårdbehövande;

kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om hustrulillägg och kommunall bostadstillägg lill folkpension;

kommunalt bostadslillägg till handikappade;

bostadstilliigg som avses i kungörelserna (1968:425) om statliga bostadstill-lägg till barnfamiljer och (1973:379) om slalskommunala bostadslillägg;

sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke medgivits vid taxering, vid försia tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen;

gottgörelse som arbetsgivare uppburit från pensionsstiftelse, till den del stiftelsen ej ägt andra medel för atl lämna gottgörelsen än sådana för vilka avdrag icke åtnjutits vid avsättning lill stiftelsen;

kompensation av staten för bensinskatt på bensin som förbrukats vid yrkesmässig användning av motorsåg.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 21 §

16. Förmän av fri grupplivförsäkring, avialsgruppsjukjörsäkring och irvggheisförsäkring vid arbcisskada enligi grunder som faslsiällis i avtal mellan Lantbrukarnas riksförbund och försäkringsanslall och som godkänts av Siaicns jordbruksnämnd ulgör inlc skallcpliklig inläkl av jordbruks-fasiighei.

lill 22 §

6', Avdrag för värdeminskning av tillgång som avses i punkterna 3-5 ålnjutes endast av skatiskyldig ägare av tillgången, om ej annal följer av andra och tredje styckena.

Har arrendalor eller annan nylljanderältshavare haft kostnad för ny-, till-eller ombyggnad eller annan därmed jämförlig förbättring av fasiighel, som han innehaft med nyttjanderätt, och blir jordägaren omedelbart ägare lill vad som utförts, får nyttjanderätishavaren åtnjuta avdrag enligt avskrivningsplan med 10 procent av hela anskaffningskostnaden för täckdike och med 5 procent av hela anskaffningskostnaden för annan tillgång än som avses i

-'Senaste lydelse 1972:741,

2 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 44

Prop. 1978/79:44 18

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

tredje slyckel, Dessulom äger nyttjanderäiishavaren rätt lill avdrag enligt punkl 3 nionde stycket i enlighet med vad där föreskrives.

Har arrendalor eller annan nyltjanderällshavare haft kostnad för anskuf fande av tillgång, som enligt punkt 3 tredje stycket eller punkt 4 tredje stycket ej inräknas i anskaffningskostnad för byggnad eller markanläggning, eller av maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier, som han innehar med nyttjanderätt, och blir jordägaren omedelbart ägare till vad som anskaffats, får nyttjanderättshavaren åtnjuta avdrag enligt bestämmelserna i punkt 5,

Fördel beskattningsår då nyltjan- Har nyiijanderäiishavaren erhållit

derälten upphör får nytijanderiilts- ersäiining av Jordägaren jör vad som
havaren göra avdrag for den del av anskaffais. jår nviijanderaiishavaren
anskafjningskostnculcn för vilken han på en gäng göra avdrag för den del av
icke lidigare åinjuiit avdrag. aiiskafiningskosinaden för vilken han

icke lidigare älnjuiil avdrag, dock icke med högre belopp än crsöiiningcn. För det beskattningsår då nyttjande-rätten upphör får nyttjanderättshavaren göra avdrag för vad som åter-siår oavskrivci av anskaffningskostnaden.

till 50 §

1,-* Den skattskyldiges skatteförrnåga bedömes med hänsyn, å ena sidan, lill hans inkomsi och förmögenhet samt.å andra sidan, till vad han kan anses hava behövt till nödigt underhåll för sig själv och för make och oförsörjda barn (exislcnsminimiun). Såvida icke särskilda förhållanden lill annat föranleda, skall existensminimum bedömas med hänsyn till förhållandena under hela beskattningsårei. Särskilda förhållanden varom nyss sagts få anses föreligga t. ex, i det fall att en skattskyldig under året böriat i förvärvsarbete eller upphört med sådant arbete, i följd varav inkomsien ulslagen på hela året understigit exisiensminimibeloppel; i sådana fall bör existensminimum bedömas med hänsyn till den lid inkomsten åtnjutits.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om bestämmande av existensminimum enligt de grunder som anges i det följande.

Existensminimum i det särskilda fallet bestäms med ledning av normalbelopp för existensminimum. Normalbeloppen utgöra för ensamstående skattskyldig nitliofem (95) procent, för sammanlevande makar ellhundra-sexliofem (165) procent och för varje barn fyrtio (40) proceni av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för december månad året före del

-'Senaste lydelse 1977:41,

kalenderår som föregår taxeringsåret. Normalbeloppen skola anses innefatta alla vanliga levnadskostnader utom bostadskostnad, som beräknas särskilt och lägges till normalbeloppen.

Vid bestämning av avdrag för nedsatt skatteförmåga vid existensminimum skall såsom inkomst av tjänst upptagas den skallskyldiges brullointäkier - inklusive de biinkomster den skattskyldige må hava åtnjutit - i förekommande fall minskade med sådana nödiga utgifter för inkomstens förvärvande, för vilka den skallskyldige vid laxering äger åtnjuta avdrag, i. ex. avgifter, som den skatlskyldige eriagt för sådan pensionsförsäkring eller sjuk-eller olycksfallsförsäkring, som tagits i samband med tjänst, eller avgifter, som den skatlskyldige i samband med tjänsten eriagt för egen eller efterlevandes pensionering annorledes än genom försäkring, eller kostnader för resor till och från arbetet. Utgöres inkomsien av livränta, varom i 32 § 2 mom. förmäles, skall livräntan inräknas i inkomsien med oreducerat belopp. Även sådan livränta lill följd av personskada som icke är av skattepliktig natur skall inräknas i inkomsten. Barnbidrag medräknas icke i inkomsien.

Normalbeloppen för existensminimum äro i första hand avsedda för skattskyldiga, vilkas inkomst huvudsakligen härfluiit av förvärvskällan tjänst.

Vid bestämning av avdrag för nedsatt skatleförmåga vid existensminimum skall såsom inkomst av tjänst upplagas den skattskyldiges bruttointäkter - inklusive de biinkomster den skattskyldige må hava åtnjutit - i förekommande fall minskade med sådana nödiga utgifter för inkomstens förvärvande, för vilka den skallskyldige vid taxering äger åtnjuta avdrag, t, ex. avgifter, som den skatlskyldige eriagt för sådan pensionsförsäkring eller sjuk-eller olycksfallsförsäkring, som tagils i samband med tjänst, eller avgifter, som den skatlskyldige i samband med tjänsten eriagt för egen eller eflerievandes pensionering annorledes än genom försäkring, eller kostnader för resor till och från arbetet. Utgöres inkomsten av livränta, varom i 32 § 2 mom. förmäles, skall livräntan inräknas i inkomsten med oreducerat belopp. Även sådan livränta till följd av personskada som icke är av skattepliktig natur skall inräknas i inkomsten. Vid bestämning av avdrag för nedsatt skatleförmåga vid exlsiensminlmum skall hänsyn vidare lagas Ull om den skaiiskyt-digc uppburit skailefri crsänning pä grund av kollektiv siukförsäkring. Barnbidrag medräknas icke i inkomsten. Fråga om avdrag i andra fall för nedsatt skalleförmåga vid existensminimum får bedömas med särskilt beaktande av att en riktig uppskattning

Prop. 1978/79:44 20

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

verksiälles av inkomslförhållandena, speciellt med hänsyn lill den omfattning, vari naturaförmåner må hava åtnjutits, och dessa förmåners värde.

Har den skattskyldige haft lägre levnadskostnader än normalt skall den skaltskyldiges existensminimum anses hava i motsvarande mån understigit normalbeloppet, l. ex. om en ogift skattskyldig haft gemensamt hushåll med anhöriga eller andra eller om en skatiskyldig åtnjut il särskild förrnån i form av billiga livsförnödenheter eller andra liknande förmåner. I regel lorde anledning överhuvud icke föreligga att bevilja avdrag för nedsatt skatleförmåga vid existensminimum åt s. k. hemmasöner eller hemmadötlrar. Icke heller må avdrag medgivas, om den skattskyldige iigl tillgångar; dock alt hiirvid bortses från sedvanliga husgeråd, möbler och kläder, arbetsredskap, mindre bostadsfastighet av enklaste beskaffenhet osv. Å andra sidan må existensminimum beräknas hava överstigit normalbeloppet, om den skattskyldige haft utgifter för underhåll av make och barn, med vilka han icke levt tillsammans under beskattningsåret. Existensminimum för den skattskyldige må jämväl i annat fall bestämmas högre än normalbeloppet, om särskilda skäl därtill föranleda.

Har den skattskyldige under beskattningsåret enligt beslut av den lokala skattemyndigheten åtnjutit befrielse från eller nedsättning av den preliminära skatten på grund av nedsatt skatleförmåga vid existensminimum, bör vid prövning av frågan om avdrag vid laxeringen för nedsatt skalleförmåga avvikelse icke ske från del av förstnämnda myndighet fastställda existensminimibeloppet, såvida icke nya omständigheter framkommit; såsom exempel å dylika omständigheter må nämnas att den skallskyldige iiger tillgångar, varom den lokala skattemyndigheten saknat kännedom, eller all den skaltskyldiges ekonomiska ställning påtagligt förbättrats efter den lokala skattemyndighetens beslut.

Härden skatlskyldige icke haft högre inkomsi än det för honom beräknade exisiensminimibeloppel och har detla befunnits bero av förhållande, varom i 50 § 2 mom. iredje stycket förmäles, bör avdrag för nedsatt skatleförmåga medgivas med så stort belopp, all den skallskyldige icke påföres beskattningsbar inkomst. Har den skatlskyldige rält atl åtnjuta skattereduktion enligt 2 S 4 eller 5 mom. uppbördslagen (1953:272), skall avdrag för nedsatt skatleförmåga beräknas med beaktande härav.

Är inkomsien högre än nyss sagls men icke så stor, alt inkomsten minskad med skatten därå uppgår till existensminimum, bör avdrag för ned.salt skatleförmåga beviljas med så stort belopp, alt siörre skatt icke kommer att uttagas än alt inkomsten, minskad med skatten, uppgår till beloppet av existensminimum.

Nedsatt arbetsförmåga skall anses föreligga jämväl i det fall att den skallskyldige på grund av arbetsskygghet eller missanpassning eller eljesl av psykiska skäl har svårt all förvärva normal arbetsinkomst.

Prop. 1978/79:44 21

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1. De nya bestämmelserna i 19 S och punkt 16 av anvisningarna till 21 !; lillämpas första gången vid 1979 års laxering.

2. De nya bestämmelserna i punkt 6 av anvisningarna till 22 § och punkt I av anvisningarna till 50 § lillämpas första gången vid 1980 års taxering.

3. De nya bestämmelsema i punkt 16 av anvisningarna till 21 § äger tillämpning även beiräffande skatiskyldig, som enligt lagen (1972:742) om ikraftträdande av lagen (1972:741) om ändring i kommunalskatielagen (1928:370) alltjämt redovisar inkomst av jordbruksfastighet enligt kontant-mässiga grunder. Därvid skall punkten 1 ovan äga motsvarande tillämpning.

Prop. 1978/79:44 22

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst

Härigenom föreskrivs att 3 § 2 rnom. lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 § 2 mom.- I fråga om inkomsi av jordbruksfåsiiglicl skola lagens bestämmelser gälla endast följande intäkter, nämligen:

1) intäkt genom ersättning för skada å växande skog på grund av brand eller annan därmed jämföriig av den skattskyldiges åtgöranden oberoende anledning saml intäkt genom avyttring av skog och skogsprodukter, om avverkningen framtvingats av brand, siormfällning, torka, insekisskador eller dylikt eller av vallenuppdämning eller framdragande av kraftledning, allt under förutsättning att intäkten icke föranlett avdrag för insättning å skogskonto;

2) inläkl i form av engångsersält- 2) inläkt i form av engångsersättning vid upplåtelse eller upphörande ning vid upplåtelse eller upphörande av nyttjanderätt eller servitutsrätt av nyttjanderätt eller servitutsrätt och vid överlåtelse av nyttjande- och vid överiåtelse av nyttjanderätt, rätt; intäkt i förin av ersättning som utgår

vid avräkning enligt 9 kap. 23 f jordabalken samt inläkl för jordägare avseende värde av förbäitring som nytijan-derättshavare bekostat:

3) intäkt, som uppkommit genom all egendom tagits i anspråk genom expropriation eller liknande förfarande eller eljest avyttrats under sådana förhållanden all dylik tvångsförsäljning måsle anses vara för handen, under förutsättning atl intäkten icke föranlett avdrag för insättning å skogskonto eller för avsättning till särskilda investeringsfonder för föriorade inventarier och lagertillgångar;

4) intäkt i form av skadestånd eller annan ersättning avseende inkomstbortfall till följd av skador och intrång å fastigheten, som föranletts av industriell eller därmed jämföriig verksamhet;

5) intäkt vid avyttring av djur i samband med upphörande av djurskötsel;

6) intäkt vid avyttring i samband med upphörande av jordbruksdrift av för stadigvarande bruk i jordbruksfastigheten avsedda maskiner eller andra

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:860, 2 Senaste lydelse 1976:346,

Prop. 1978/79:44 23

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

inventarier, vilka icke vid beräkning av värdeminskningsavdrag äro att hänföra till byggnad, ävensom av varor och produkter i jordbruksfastigheten; samt

7) intäkt, som uppkommit därigenom alt avsättning til! särskilda investeringsfonder för förlorade inventarier och lagerlillgångar återförts till beskattning under sådana förhållanden atl, därest det återförda beloppet i stället utgjort köpeskilling förde föriorade tillgångarna, köpeskillingen enligt 5)eller 6) ovan skulle ansetts såsom ackumulerad inkomst, dock alt ränla som lillägges det återförda beloppet icke skall anses utgöra sådan inkomst.

Denna lag träder i kraft Ivå veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas första gången i fråga om 1978 års taxering.

Prop. 1978/79:44 24

7 Förslag fill

Lag om ändring i lagen (1973:323) om ikraftträdande av lagen

(1973:322) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), m. m.

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1973:323) om ikraftträdande av lagen (1973:322) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), m.m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §'

Har vid den taxering till kommunal inkomstskatt eller till statlig inkomstskatt som skett år 1973 eller lidigare år skaltskyldigs inkomst av rörelse beräknats på annat sätt än enligt bokföringsmässiga grunder, gäller 3 § denna lag.

Inkomst av rörelse skall anses ha beräknats på annal sätt än enligt bokföringsmässiga grunder, i den mån hänsyn icke tagils till in-och utgående lager, fordringar eller skulder, och underlåtenheten i detta avseende kan antagas vara hänförlig till sedvänja inom näringsgren, särskild ovana vid bokföringsmässig redovisning eller annan liknande omständighet.

Har inkomsten av rörelse vid Har inkomsten av rörelse vid

laxering som skett c/'«-fl''/97i/)?p/; laxering som skett senast är 1978
senast år 1978 beräknats på annat beräknats pä annal sätt än enligt
sätt än enligt bokföringsmässiga bokföringsmässiga grunder och av
grunder och avser inkomsten ren- ser inkomsten renskötselrörelse,
skötselrörelse, äger den som övergår äger den som övergår till bokförings-
till bokföringsmässig redovisning mässig redovisning tillämpa bestäm-
tillämpa bestämmelserna i 3 a §. melserna i 3 a §.

Skattskyldig, som vid övergången redan beräknar inkomsi av renskötsel-rörelse enligt bokföringsmässiga grunder, skall upptaga ingående lager, fordringar och skulder med ledning av närmast föregående balansräkning.

Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

I Senaste lydelse 1976:925,

Prop. 1978/79:44 25

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt

Härigenom föreskrivs atl punkl 1 av anvisningarna till 2 § lagen (1968:430) om mervärdeskatt' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Anvisningar

till 2§

1,' Verksamhei anses som yrkesmässig när inkomsten därav ulgör skattepliktig intäkt av jordbruksfastighet, av annan fastighet eller av rörelse enligt kommunalskatielagen (1928:370), Som yrkesmässig verksamhei räknas även realisation av levande och döda inventarier i jordbruksfastighet, även om intäkten därav icke är skattepliktig enligt kommunalskattelagen. Som yrkesmässig räknas även omsättning av produkter från eller uthyrning enligt 2 5 fjärde stycket av fasiighel som avses i 24 § 2 eller 3 mom. kommunalskattelagen och annan verksamhet i vilken varoreller tjänster omsätts under rörelseliknande former.

Den som yrkesmässigt omsätter tjänst som avses i 10 § förstastycket 2 eller 4 anses bedriva yrkesmässig byggnadsverksamhet. Sådan verksamhet omfattar även tjänst som den skattskyldige utför eller låter utföra på fasiighel som för honom utgör lagertillgång i förvärvskällan rörelse enligt kommunalskatielagen. Som lagertillgång i byggnadsverksamhet skall dock enligt denna lag ej räknas fastighei som avses i 24 § 2 mom. kommunalskatielagen och som av den skatlskyldige stadigvarande brukas som bostad eller för fritidsändamål.

Försäljning av inventarier, material, avfallsprodukler eller liknande varor i verksamhei som icke medför skattskyldighet anses ej som yrkesmässig. Som yrkesmässig anses dock försäkringsförelags omsättning av vara som övertagils i samband med skadereglering, finansieringsföretags omsättning av vara som enligt köpeavtal ålertagits av förelaget. Som yrkesmässig anses alltid omsiittning av vara som vid förvärvet eller införseln har varit undantagen från skatteplikt enligt 8 § I. Tillhandahållande av kost ål personal anses som yrkesmässig verksamhet endasl närdet sker i serveringsrörelse.

Utgivning av program eller katalog för verksamhei som ej medför skattskyldighet anses icke som yrkesmässig.

Utländsk företagare anses bedriva yrkesmässig verksamhei här i landet även när han omsätter varor som han lagt i lager eller förvärvat inom eller infört till landet för leverans efter montering, installation eller annan tjänst eller inom landet tillhandahåller byggnadsentreprenad eller annan tjänst.

Föreligger skattskyldighet för utländsk företagare, som icke är bosatt eller

' Layen omtryckt 1969:237, Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:885, - Lydelse enligt prop. 1978/79:33.

Prop. 1978/79.44 26

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

icke stadigvarande vislas här i landet eller, om fråga är om juridisk person, icke har fast driftställe här i landet, skall företagaren företrädas av en av länsstyrelsen godkänd representant. Sådan representant skall enligt fullmakt av den utländske företagaren .som ombud för företagaren svara för redovisningen av skall för den verksamhei som skattskyldigheten omfattar och i övrigt företräda den utländske företagaren i frågor som gäller skatt enligt denna lag. Länsstyrelsen kan kräva, alt säkerhet skall ställas för skallens betalning, Underiag för kontroll av skatieredovisningen skall finnas tillgängligt hos represenlanien.

Verksamhet som staten eller kommun bedriver för atl uteslutande tillgodose eget behov räknas som yrkesmässig endast när den drives i bolagsform eller liknande. Detta gäller även vid ekonomiskt samgående mellan staten och komniun eller n-iellan kommuner för verksamhet som avser visst gemensamt ändamål. Med kommun förstås även landstingskommun.

Bedriver staten, kommun eller kommuner var för sig eller gemensamt verksamhei som icke uteslutande tillgodoser egna behov, räknas verksamheten, när den ej drives i bolagsform eller liknande, som yrkesmässig lill den del den avser annat än egna behov. Som yrkesmässig verksamhei anses alllid statens järnvägars befordran av varor, postverkels befordran av varor i diligensrörelsen samt postverkets befordran av postpakei och gruppkors-band. Som yrkesmässig verksamhei anses vidare alltid kommuns omsättning av vara som avses i 8 S 4, transport i samband med renhållning eller omhändertagande och förstöring av vara.

Om särskilda skäl föreligger kan regeringen förordna all statlig verksamhet, som avser eget behov och som ej enligt sjunde eller åttonde stycket är all anse som yrkesmässig, tills vidare skall anses utgöra yrkesmässig verksamhet.

Verksamhet som medlem i sameby utför enligt rcnnäringslagcn (1971:43 7) för.samebyns räkning anses ej som yrkesmä.ssig.

Denna lag träder i kraft den i januari 1979, De nya bestämmelserna tillämpas på tillhandahållande som sker efter ikraftträdandet.

Prop. 1978/79:44 27

Utdrag
BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssanmianiriide 1978-11-02

Närvarande: statsministern UUsten, ordförande, och statsråden Sven Romanus. Mundebo, Vviksiröm. Friggebo, Wirlcn, Huss, Rodhe, Wahlberg, Hansson, Enlund. Lindahl, Winther, De Geer, Blix, Cars, Gabriel Romanus. Tham, Bondestam

Föredragande: statsrådet Mundebo

Proposition med förslag till en ny jordbruksbokföringslag, m. m.

1 Inledning

Redovisningsskyldigheten inom jordbruks- och skogsnäringarna är reglerad ijordbruksbokföringslagen(1951:793). Lagen hörnärmast hemma på skatteområdet vilkel dock inie hindrar alt den i allt väsentligt bygger på vad som tidigare gällde för handelsbokföringen enligt 1929 års bokföringslag (1929:117). År 1976 ersattes sistnämnda lag med en ny bokföringslag (1976:125). Den nya lagen skall i princip lillämpas av alla näringsidkare. De näringsidkare som är skyldiga au föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen omfattas dock inte av den nya bokföringslagen.

Mot bakgrund av den utveckling som har skett på redovisningsområdet och behovet av att anpassa jordbruksbokföringslagen lill dagens redovisningskrav tillsattes i börian av år 1977 utredningen (B 1977:03) om bokföringen inom jordbruket.'

Ulredningen avlämnade i december 1977 betänkandet (Ds B 1977:8) En ny jordbruksbokföringslag. Förutom ett förslag till en ny jordbruksbokföringslag innehåller betänkandet förslag till vissa ändringar av taxeringslagens (1956:623), TL, bestämmelser om skyldighet atl avlämna kontrolluppgifter. Belänkandet - som också innehåller en redogörelse för gällande rätt för beskattning av jordbruksfastighet - bör fogas lill protokollet i detta ärende soni bilaga 1.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgeits av bokföringsnänm-den, riksskatteverket (RSV), lanlbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, hovrätten över Skåne och Blekinge, kammarrätterna i Stockholm och Jönköping,

'Utredningsman regeringsrådet Siurc Lundell.

Prop. 1978/79:44 28

länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Malniöhus, Göteborgs och Bohus sanii Väsiernorriands län, mcrvärdeskattcuiredningen (Fi 1971:05), Föreningen auktoriserade revisorer. Föreningen Sveriges laxeringsrevisorer. Kooperativa förbundet (KF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Lambrukarnas riksförbund (LRF), Svenska revisorsamfundet, Sveriges advokatsamfund, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges jordägareförbund. Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund (TOR), Tjänstemännens ccniralor-ganisalion (TCO) samt Vänerskog ek. för.

Yuranden över belänkandei har dessulom inkommii från länsstyrelserna i Kalmar, Hallands. Skaraborgs, Värmlands och Örebro län, delegationen för förelagens uppgiftslämnande (DEFU) samt från Sveriges föreningsbankers förbund.

LRF, Sveriges föreningsbankers förbund och Sveriges jordägareförbund har hänvisat till yttrande av Lantbrukarnas skaitedelegation.

En sammanställning av remissyiirandena över förslaget till en ny jordbruksbokföringslag bör fogas lill protokollet i detla ärende som bilaga 2.

Jag avser atl i detta lagstiftningsärende ta upp utredningens förslag lill en ny jordbruksbokföringslag. Ulredningen har också föreslagit vissa ändringar av bestämmelserna om skyldighet att utan anmaning avlämna kontrolluppgifter enligt 37 i; TL. Ulredningen har bl.a, föreslagit atl den nuvarande uppgiftsplikten för uppköpare av olika jordbruksprodukter skall avskaffas. Jag har erfarit atl frågor om skyldigheten atl lämna kontrolluppgifter när det gäller jordbruks- och skogsprodukter kommer atl behandlas inom ranicn för del s, k, RS-projektet, dvs, det förberedelsearbete för reformeringen av taxeringsorganisationen i första instans som bedrivs gemensan-it av RSV och siaiskontorel. Enligt min mening bör slällningstagandei på denna punkl anstå i avvaktan på resultatet av della arbele inoni RS-projektet. Utredningens förslag i denna del har därför lämnats utanför den följande framställningen.

Den 1 juli 1978 infördes genom avtal eu särskih socialt försäkringsskydd för lantbrukare. Detla försäkringsskydd omfattar tre delar, nämligen arbeis-skadelorsäkring. grupplivförsäkring och gruppsjukförsäkring. Det lörutsattes i samband med att detta försäkringssystem infördes att de skallerältsliga frågorna skulle lösas senare och att det därvid skulle vara naturligt att anknyta lill de beskattningsregler som gäller för motsvarande försäkringar på arbetsmarknaden (se prop. 1977/78:154 s. 70). Eftersoni dess;i nya försäkringsformer redan har börjat tillämpas är del angeläget att de skaiiemiissiga frågorna blir lösta så snart som möjligl. Jag kommer i det följande att liinma förslag lill en sådan skaiiemiissig reglering.

Jag konmier vid;ire alt ta upp ett par frågor som gäller beskattningsreglerna vid arrendeförhållanden. Riksdagen har, med anledning av en motion i saken, begärt all regeringen skall lägga fram förslag om vidgade möjligheter all få tillärnpa reglerna om särskild skatteberäkning för ackumulerad inkon-isi. Enligt den år 1972 införda jordabalken skall del ske en ekonomisk

Prop. 1978/79:44 29

uppgörelse mellan jordiigare och arrendalor. inte bara, som tidigare var fallet, när arrendeförhållande upphör uiah också i samband med att arrendeavtal förlängs. F. n. lår särskild skaiteberiikning inte ske för ersiittningar.som ulgär i samband nrccl IÖrliingnii-ig av arrendeavtal. Jag kommer i det följande all föreslå all reglernii om siirskild skiiiieberiikning anpassas till tic civilriittsliga bestämmelserna. Samtidigt föi-eslår jag en viss komplettering av reglerna för inkomsibeskatiningen av en arrendalor som under arrendetiden uppbär ersättning från jordiigaren.

Svenska Samcrnas Riksförbund (SSR) har i en skrivelse lill regeringen begärt vissa lagiindringarsom har samband med den reform av beskattningen av rcr-iniiringen som gcnomlör-ticsår 1976. Jag kommeratt behandla ett par av de frågor som SSR har aktualiserat. Den ena frågan giiller beräkniiigei-| :iv ingångsviirdet för stamdjur i saniband med övergång till boklöringsmiissig redovisning. Den andra frågan giiller uttag av merviirticskall på vissa ersäiiningar till mecllen-| i sameby,

2 Bokföringen inom jordbruket 2.1 Inledning

Inkomst av jordbruk n-ied binäringar och av skogsbruk hänförs vid inkomstbeskattningen till inkomstslaget jordbruksfastighet. En grundläggande regel vid denna beskattning äran inkomsten skall beriiknas sepiirai för varie förvärvskälla. 1 inkomstslaget jordbruksfastighet behandlas varje fastighei, fasiigheisdel eller komplex av fastigheter som i iigarens eller brukarens hand är au anse son-| en förvaltningsenhet som en förviirvs-källa.

Tidigare skulle inkomsi av jordbruksfastighet redovisas enligt den s, k. koniantprincipen. Denna redovisningsprincip innebär i huvudsak au konianta inkomster och naturaförmåner under ett beskattningsår tas upp som bruttointäkt och all avdrag får göras för sådana kostnader som h;ir betalats under beskattningsåret.

År 1951 tillkom regler som gjorde det möjligl alt redovisa inkomsi av jordbruksfastighet enligt bokföringsmässiga grunder. Vid denna redovis-nir-igsmetod beaktas inte bara kontanta inkonisieroch utgifter utan iiven s. k. balansposter, dvs. varufordringar, varuskulder och lager vid beskattningsårets början och vid dess slui. Avdrag för kostnader för byggnader och inventarier medges här i form av värden-iinskningsavdrag.

En lömisätlning för alt inkomsten vid taxeringen skulle beräknas enligt bokföringsmässiga grunder var atl jordbruk;iren följde föreskrifterna i den samtidigt tillkomna förordningen (1951:793)0111 skyldighet förvissa idkareav jordbruk eller skogsbruk atl föra riikenskaper som underlag lör laxering - rubriken senare ändrad lill "jordbruksbokföringslagen".

Redovisningsskyldigheten enligt jordbruksbokföringslagen är i allt viiscnt-

Prop. 1978/79:44 30

ligt reglerad på samma säu som tidigare gällde för handcisbokföringen enligi 1929 års bokföringslag. En viktig skillnad är emellertid att denna redovisningsskyldighet inte medför de civilrättsliga verkningar som följer av redovisningsskyldighet enligt allmän bokföringslag.

År 1972 beslöts om en genomgripande reform av jordbruksbeskaitningen (prop. 1972:120, SkU 1972:67, rskr 1972:343, SFS 1972:741-747), Reformen innebar alt det skulle ske en obligatorisk övergång från konlanimässig lill bokföringsmässig inkomsiredovisning. Denna obligatoriska övergång lill bokföringsmässig redovisning har skell i eiappcr och del nya systemet skall lillämpas av samtliga jordbrukare senast fr. o. m. 1980 års taxering. 1972 års reform av jordbruksbeskaitningen innebar betydelsefulla ändringar i det materiella regelsystemet och en anpassning lill de principer för bokförings-miissig redovisning som gäller för inkomstslaget rörelse. Det bör nämnas all jordbruksbokföringslagen endast i myckel begränsad omfattning berördes av 1972 års reform. Regelsystemet i jordbruksbokföringslagen bygger alltså fortfarande i allt väsentligt på vad som gällde tidigare enligt 1929 års bokföringslag.

1929 års bokföringslag härefter ett omlätiande utredningsarbete ersatts av en helt ny bokföringslag (prop. 1975:104, LU 1975/76:15, rskr 1975/76:205, SFS 1976:125) som triidde i kraft den 1 januari 1977, Genom den nya bokföringslagen har del skapats ett modernt och grundliiggande syslem för all redovisning, Lagen skall i princip tillämpas av alla näringsidkare. Eli uttryckligt undantag gäller emellertid bl. a. för enskild person som driver jordbruk eller skogsbruk, dvs. för sådana näringsidkare som omfattas av jordbruksbokföringslagen. Vid utformningen av reglerna i den nya bokföringslagen har man lagt stor viki vid att försöka tillgodose olika skaiiemiissiga aspekter. Detla är särskilt tydligl i fråga om de regler som gäller för vcrifikalionshanteringen och årsbokslutet.

Inom jordbruks- och skogsnäringarna har utvecklingen på redovisningsområdet i allt väsentligt följt del mönster som gäller för näringslivet i övrigi. Jordbruksbokföringslagen haremellertid inte anpassats lill denna utveckling. Som jag nyss har antytt bygger denna lag fortfarande i stora delar på vad som lidigare gällde för handelsbokföringen enligt 1929 års bokföringslag. Regelsystemet i jordbruksbokföringslagen är med andra ord föråldrat, vilket är till nackdel både för det allmiinna och lör jordbrukarna själva. Det bör också observeras att de nuvarande reglerna medför att själva bokföringsarbeiei i vissa avseenden blir onödigt betungande.

Del var mol bakgrund av den nu beskrivna utvecklingen som den nyss nämnda utredningen tillkallades, 1 betänkandet föreslås all den nu gällande jordbruksbokföringslagen från år 19.51 skall ersäuas av en heh ny jordbruksbokföringslag. Lagförslaget är utformat så alt det i första hand tillgodoser de krav som från laxeringsmässiga utgångspunkter kan ställas på ell redovisningssystem inom jord- och skogsbruksnäringarna.Denna utgångspunkt har emellenid inte hindrat utredningen från att i betydande utstriickning knyia

Prop. 1978/79:44 31

an till vad som gäller enligt den nya bokföringslagen.

Utredningens förslag har remissbch;inclhits. Bland remissinsian.serna råder del enighet om att den nuvanrndc regleringen av redovisningsskyldigheten inom jord- och skogsbruksniiringarna iir i stort behov av en modernisering. När det sedan gäller den teknik som ni;in bör begagna sig av för att lå till stånd en sådan modernisering går upplänningarna isär.

Jag delar utredningens och remissinstansernas uiipläiining att den nuvarande jordbruksbokföringslagen är föråldrad och anser all den så snart som möjligt bör ersiittas med ett nytt system. 1 det följande kommer jag all redogöra för min syn på hur denna rclörm bör genomföras.

2.2 Behovet av en särskild jordbruksbokföringslag

Utredningens förshig innebäratt redovisningsplikten lör enskilda jordbrukare skall regleras i en siirskild förlaitning och att rättsverkningarna av denna redovisningsplikt skall begränsas till bcsk;itiningsområdet, 1 dessa avseenden innebär utredningens förslag alltså ingen ändring i förhållande till vad som nu gäller.

Vid remissbehandlingen har del från flera håll rikuits kritik mot denna uppliiggning. Man har i stället förordat atl jordbrukarna förs in i den nya bokföringslagens regelsystem. En sådan ordning har ansetts naturlig av flera skäl. Flera remissinstanser har pekat på att den nya bokföringslagen är så allmänt avfattad alt den utan siörre ändringar bör kunna lilliimpas iiven inom jordbruks- och skogsnäringarna. De som företräder denna upplänning hänvisar också till au utvecklingen på redovisningsområdet inom dessa näringsgrenar har följt samma utveckling som inom näringslivet i övrigi. Det anses därför inte finnas skäl att ha två mer eller mindre parallella regelsystem som anger hur redovisningsskyldigheten skall fullgöras. Andra remissinstanser har godtagit förslaget alt redovisningsskyldigheten för de enskilda jordbrukarna skall regleras i en särskild lag. Som stöd för denna uppfattning har bl. a. åberopats atl denna redovisningsskyldighet bör ha en sniivare innebörd än vad som gäller för andra näringsidkare - man har ansett att rättsverkningarna bör vara begränsade till skatteområdet.

För egen del vill jag anföra följande. En utgångspunkt för utredningens arbete har varit au inom de ramar för tillämpningsområdet som anges i den nu gällande jordbruksbokföringslagen skapa ett modernt och ändamålsenligt redovisningssystem för de enskilda jordbrukarna. Utredningen har från denna uigångspunki utformat ett regelsystem i vilket man i första hand har försökt alt tillgodose de laxeringsmiissiga aspekterna. Med hänsyn bl, a, till de speciella driftsförhållandena inom jord- och skogsbruksnäringarna och till den omständigheten all borgenärsiniressei här i me gör sig gällande på sam ma siitt som inom undra näringsgrenar anser jag det vara naturligt med en sådan uppläggning. Min uppfattning är alltså alt man när det gäller tillämpningsområdet och rättsverkningarna av redovisningsreglerna i princip inte bör

Prop. 1978/79:44 32

frångå den ordning som har giillt alltsedan den nuvarande jordbruksbokföringslagen infördes år 1951, Utgångspunkten bör alltså vara alt det i första hand iir de laxeringsmiissiga aspekterna som skall tillgodoses.

Redan det förhållandet alt syftet med den nu aktuella regleringen inte är detsamma som lör den allmänna bokföringslagstiftningen talar enligt min mening för au man bör bibehålla en särskild jordbruksbokföringslag, Diirtill komnier att även praktiska skäl lalar för en sådan lösning. Även om det i stor utstriickning går all samordna bestämmelserna med vad som gäl ler enl igt den nya bokföringslagen fruns det nämligen ett behov av alt reglera åtskilliga frågor på jordbrukssidan enligt ett särskilt mönsier. Med den teknik .som har använts vid utformningen av den nya bokföringslagen skulle del bli mycket tyngande att i denna inlöra specialregler för en bcgränsird grupp niiringsid-kare. Jag vill tillägga all det inte från något håll hargjoris giillande att del från laxeringssynpunkt skulle innebära några nackdelar alt ha bestämmelserna samlade i en särskild författning.

Mol bakgrund av vad jag nu har anfört har inom budgeldepartemenlet upprättats ctl förslag lill ny jordbruksbokföringslag.

De regler som har tagits upp i departemcnisförslaget överensstämmer i stor utsträckning med vad utredningen har föreslagit. De ändringar som föreslås i förhållande till utredningsförslaget är främst föranledda av påpekanden under remissbehandlingen. Min kommentar till bestämmelserna kan diirför göras relativt kortfattad, I övrigi får jag hänvisa lill betänkandet.

2.3 Förslaget till en ny jordbruksbokföringslag

Innan jag behandlar förslaget i detalj vill jag först la upp en fråga av övergripande natur.

Den fråga det gäller är sambandet mellan jordbruksbokföringslagen och den nya bokföringslagen. Utredningens uppfattning är att det inte bör möta något hinder för en näringsidkare som är bokföringsskyldig enligt den nya bokföringslagen fören viss verksamhei all tillämpa den lagens bestämmelser iiven för inkomst av jordbruksfastighet. Denna uppfattning kan ses mot bakgrund av alt den nya bokföringslagens regler i vissa avseenden är mer långtgående än vad som föreslås i jordbruksbokföringslagen. - Föregen del anser jag det inte vara lämpligt rned en sådan valfrihei. Inte minst från laxeringsmiissiga utgångspunkier är del nämligen angeliigel att den skatlskyldige för sin jordbruksverksamhel tillämpar ell och samma redovisningssystem och samma viirderingsregler för tillgångarna i årsbokslutet. En sådan ordning gör del dessutoni lättare atl jiimföra resultatet mellan olika beskattningsår och skapar siörre stadga i själva bokföringsarbeiei.

Lagen har liksom i utredningens förslag fått rubriken ""jordbruksbokföringslag". Från remisshåll har påpekats au denna rubrik är missvisande eftersom lagen närmast faller in under skatteområdet och därför har en mer begränsad räckvidd än en allmän bokföringslag. Även om det kan flnnas visst

Prop. 1978/79:44 33

fog fören sådan kritik anserjag det ime liimpligt att ändra den beteckning som har iinviints allt sedan 1972 års reform av jordbruksbeskattningen. Även den nya lagen bör alltså lä rubriken ""jordbruksbokföringslag"".

De två första paragraferna i lagförslaget bör- i likhet med vad som gäller enligt den nya bokföringslagen - föregås av rubriken ""Inledande bestämmelser"".

1 s

Paragrafen innehåller bestämmelser som ;inger vilken personkrets som omfattas av skyldigheten atl föra riikenskaper, syftei med och verkningarna av lagregleringen saml en avgriinsningsregel lör skyldigheten alt upprälla årsbokslut.

Enligt /w-5M Slyckel gäller skyldigheten att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen för enskild person och dödsbo som äger eller brukar jordbruksfastighet. Denna bestämning av personkretsen skiljer sig på ett par punkter från vad utredningen h;ir föreslagit.

Vid remissbehandlingen har det från ett par håll påpekats att även den som arrenderar ut en jordbruksfastighet bör omfattas av jordbrukstxjkföringsla-gen. Med hänsyn lill au de arrendeavgifter som ägaren av fastigheten i ett sådant fall uppbär skall beskatias under inkomstslaget jordbruksfastighet är det enligt min mening naturligt atl jordbruksbokföringslagen skall omfatta även sådana arrendefall. Av lagtexten bör därför framgå att lagen skall tillämpas av enskild person sorn äger eller brukar en jordbruksfastighet. 1 anslutning lill detta förtydligande vill jag tillägga att när det gäller att allmänt bestämma gränserna för jordbruksbokföringslagens tillämpningsområde bör ledning kunna hämtas från det skatterättsliga inkomstbegreppet. En gränsdragning från denna utgångspunkt innebär att jordbruksbokföringslagens bestämmelser skall tillämpas för all sådan verksamhet i vilken intäkterna skall beskattas som inkomsi av jordbruksfastighet.

Enligt en uttrycklig bestämmelse i den nya bokföringslagen gäller denna ej för ""enskild person som driver jordbruk eller skogsbruk"". Utredningen har påpekat att detta uttryckssätt får anses omfatta även dödsbo efter person som drivit jordbruk eller skogsbruk och atl begreppet enskild person i utredningens lagförslag har samma innebörd som i den nya bokföringslagen.

Frågan om hur dödsbon skall behandlas har berörts även vid remissbehandlingen. Det har bl. a. påpekats atl om dödsbon skall omfattas av bestämmelserna måste delta komma till direkt uttryck i lagtexten. Med den utformning som lagtexten har fått i utredningens lagförslag och även i den nya bokföringslagen har del nämligen ansetts vara oklart vad som gäller. Ett förtydligande på denna punkt har ansetts nödvändigi också av den anledningen all vissa s. k. äldre dödsbon vid beskattningen skall följa de regler som gäller för handelsbolag. Det bör tilläggas att det vid remissbehandlingen har rått delade meningar om vilket av de två regelsystemen som dessa äldre

3 Riksdagen /97/7y. / saml. Nr 44

Prop. 1978/79:44 34

dödsbon skall följa.

För egen del vill jag i denn;i fråga anföra följaiule. Jag delar utredniiigeiis uppfattning atl del i den nya bokföringslagen gjorda undantaget för enskild person som driver jordbruk eller skogsbruk bör anses innefatta även ett dödsbo efter sådan person. Då emellertid varken lagtext eller förarbeten till den nya bokröringskigcn ger ett direkl stöd fören sådan tolkning börclei ske ell lörtytlligandc på tienna punkl.

När det blir akiueiii lör eu dödsbo au redovisa inkomsi från jordbruksfastighet torde det så gott som undantagslöst vara fråga om l';ill diirdcn avlidne har iigl eller brukat fastigheten. Det torde var;i utomordeniligi siillsyni all ett ilödsbo som inte tidigare drivit jordbruk eller skogsbruk får lillsiåntl att lörviirva en jordbruksfåstighei eller nyiillträdcr ett jordbruksarrende. Enligt min mening föreligger tlel dock inte sakliga skiil IÖr;iii vid besiiimmandet av jordbruksboklöringslagens tillämpningsområde göra åtskillii;id mellan tlel ena eller del andra skiget av diklsbon.

Jag föreslår ilärlör att man i det inledande stycket i I i; jordbruksbokföringslagen slår fast att också dödsbo som iiger eller brukar en jordbruksfastighet är skyldigt att löni räkenskaper för sin inkomst från fastigheten. Denna avgränsning innebär all även s, k. äldre dödsbon - dvs, sådana oskiftade dödsbon som vid beskattningen skall behandlas enligt de bestämmelser som gäller för handelsbolag - kommer att falla in under jordbruksbokföringslagens tillämpningsområde. Jag anser detta vara en liimplig ordning. 1 annal fall skulle eu dödsbo kunna bli tvunget atl byt;i regelsystem trots atl verksamheten utåt sett bedrivs i oförändrade former. Detta skulle vara till nackdel inte bara för dödsboet utan även från laxeringssynpunkt.

Jag vill i detta sammanhang göra ytterligare ett förtydligande. Del har vid remissbehandlingen påpekats alt det inte är ovanligt atl makar som äger en jordbruksfastighet gemensamt bedriver verksamheten i form av ett enkelt bolag. Eftersoni uttrycket "enskild person"" rent språkligt inte liicker sådana fall har del ansetts kunna uppslå tveksamhet om vilket regelsystem som skall lillämpas. Del är enligt min mening uppenbart atl jordbruksbokföringslagen skall omfatta även det fallet att verksamheten bedrivs gemensamt av två makar. Jag anser det sakna belydelse i sammanhanget om verksamheten därvid måhända kan ;mses ha drivits i ""enkelt bolag"", -Jag vill med anledning av eu påpekande vid remissbehandlingen lilliigga au det naturligtvis inte möter något hinder mol att ha en gemensam redovisning niir verkamheten bedrivs av flera personer tillsammans,

Mol bakgrund av vad jag nu har anfört har i departementsförslagel utsagts att skyldigheten atl föra räkenskaper gäller för enskild person, som iiger eller brukar en jordbruksfastighet, saml för dödsbo som äger eller brukar sfidaii fastighet. Denna beskrivning av den personkrets som skall omfattas av jordbruksbokföringslagen överensstämmer alltså inte helt med den nu gällande lydelsen av motsvarande undantagsbesiänimelse i 1 ij andra stycket första meningen i den nya bokföringslagen. För all uppnå samstiimmighet

Prop. 1978/79:44 35

mellan cic båda lagarna bör sisiniimnda regel iindras. Förslag om en sådan löljtliindring har utarbetats efter samråti med chefen för justiliedepartementel,

1 della sammanhang akiuali,seras frågan om ett förtydligande hör ske ock,så av undaniagsbcsiilnimelscn i I !; andra siyckci ;iiidra meningen i den iiy;i bokföringslagen. Jag erinrar om alt jag denna dag liiggcr fram förslag om inkomsiberäkning enligt boklöringsmiissiga grunder i inkomstslaget annan lastighci ni, ni, (prop, 1978/79:42), Bctriifläncie uthyrning av fiistighei giiller enligt nyssniimnda undantagsbesiäinmelse ;iil enskild person som hyr ut byggnad eller del av byggnad iir bokföringsskyldig lör verksamheten, om uthyrningen är att anse som hotell- eller pensionalrörelse eller omfaiiar mer än två lägenheter som regelmiissigt hyrs ut och inte utgör del av egen boslad. Även på denna punkl är det alltså oklart om undantagsregeln är tilliimplig också på dödsbo efter person som har omfaliats av regeln.

Av förarbetena till undanlagsregeln framgår att det med hänsyn lill bl. a. hyresgästernas intresse har ansetts angeläget atl all egentlig uthyrningsverksamhet omfattas av bokföringsskyldighei (prop, 1975:104 s, 140), Från denna synpunkt är del alltså ovidkommande om uthyraren är enskild person eller dödsbo eller annan juridisk person, vars bokföringsskyldighet i övriga avseenden följer samma regler .som gäller för fysiska personer, t, ex, stiftelse och ideell förening.

Efter samråd med chefen för Justitiedeparienientet föreslårjag atl undantagsbestämmelsen i 1 !; andra stycket andra meningen i den nya bokföringslagen ändras så au den omfattar, förutom enskild person, dödsbo, stiftelse och ideell förening.

Vid remissbehandlingen har påpekats att frågan om bokföringsskyldighetens omfattning har betydelse för tillämpningen av vissa författningar på skatieområdet. Länsstyrelsen i Östergötlands län har fasl uppmärksamheten på alt bestämmelserna om kassainventering och granskning av varulager m. m, vid taxeringsrevision i 56 S I mom, sista siyckei TL. saml föreskrifterna i den s. k. inventeringsförordningen - förordningen (1955:257) om inventering av varulager för inkomsttaxeringen - endast gäller för bokföringsplikliga näringsidkiire. Enligt länsstyrelsens mening bör dessa regler nu utvidgas till att omfatta även enskilda jordbrukare.

Med anledning av dessa påpekanden villjag anföra följande. Genom de ifrågavarande bestämmelserna i 56 i; 1 mom, TL har den fiskala sidan fått möjligheter au vid taxeringsrevision hos bokföringspliktig skatiskyldig verkstiilla kassainventering och atl granska varulager samt maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier. Den angivnii begränsningen lill ""bokföringspliktig skattskyldig"" förklara.s av att bestämmelserna förutsiilier all den skatlskyldige har eu ordnai redovisningssystem for bokföringsmässig redovisning. Genom den obligatoriska övergången till bokföringsmässig redovisningav inkomsi av jordbruksfastighet och skyldigheten att föra räkenskaper enligt den nya jordbruksbokföringslagen kommer

Prop. 1978/79:44 36

det all skapas lörulsiilliiingar lör all besliinimelserna skall kunn;i lilliimpas också niir det gäller enskiiiUr jordbrukare. Jag anser atl det finns ctl behov av atl kunna tilliimpa bestiiiiimelscrna även för dessa och föreslåralt tie niimnda besiiininielsern;i i 56 S 1 mom, TL iintlras i enlighet med vad jag nu har sagt,

Niir del giiller frågan om au utvidga tilliimpningsoniråtlci för ilen s, k, inventeringsföroi-dningen iir jag ;iv en annan uppfaUning. Föreskrifterna i cleiina lörraiining iir uilbrmiiclc speciellt med tanke på varulagerhanicringen hos rörelsedrivanile näringsidkare. Dessa föreskrifter kan inte ulan vitlare lilliimpas för viirdesiitiningcn av - ofi;i hemmaproducerade - lagertillgångar i jc)i-(lbruk. Mot denna bakgruiul och då jag f n. inte är beredd atl ta stiillniiig lill 0111 det verkligen finns ctl behov av siirskilda invenieringsförcskrifter för jortlbrukeis tlel har jag liimnai denna fråga åt sidan. - Däremot bör del göras en redaktionell iindring i ilen ifrågavar;inde l'örf;iiiniiigen. Enligt lagtexten (I ij) gäller invenieringstörordningen lör skatiskyldig ""som är pliktig all föra handelsböcker"". Jag föreslåralt detta ullryck ersätts med ""bokföringsskyldig enligi bokföringslagen (1976:125)"".

Enligt utredningens förslag är räkenskaperna avsedda att tjäna som ""underlag för taxeringen"". Detla uitryckssiitl har kritiserats vid remissbehandlingen. Man har menat ;itt en sädan iindamålsbeskrivning är alltför snäv eftersom riikenskaperna skall bild;i underlag inte bara för inkomst- och förmögenhelstaxeringen uian också för beriikning av merviirdeskati och för redovisning av kiillskatt. Enligt RSV:s mening bör räkenskaperna dessutom v;ira uppkigda på ett såd;int siitt alt skaiiemyndigheierna får möjligheter att bedöma om skyldigheten atl lämna kontrolluppgifter fullgörs på rätt siitt.

Jag vill med anledning av denna kritik erinra om att ett av de främsta motiven för atl man på jordbruks- och skogsbrukssidan bör ha en särskild reglering vid sidan av den allmiinna bokföringslagen, är just möjlighelerna att diirigenom kunna ta liiinsyn lill den speciella skattesituationen. Utredningens huvuduppgift h:ir också varit all för jordbruks- och skogsnäringarna skapa ell redovisningssystem som på ett ändamålsenligt siitt tillgodoser det allmännas olika skaiteiniressen. LUredningen har emellertid inte funnit anledning all föreslå särskilda föreskrifter för att siikra underlaget för t. ex. mervärdeskatte- eller kiillskatieredovisnmgen. Inte heller jag har funnit atl delta skulle var;i nödviindigi. Som uiredningcns lagförslag iir utformat får det enligt min mening anses liicka de kniv som kan siiillas på ett redovisningssystem som skall lilliimpas generellt av enskilda personer som bedriver iordbruk eller skogsbruk. Den ;iv utredningen föreskigna iindamålsbeskriv-ningen - som f. ö. har sin motsv;irighei i den nu gälkinclc jordbruksbokföringslagen - bcir därför kirsiå.

Andra sivckei innehåller en bestämmelse som anger vilka näringsiclk;ire som skall vara undantagna från skyldigheten att uppriitta årsbokslut.

Utredningens förslag på denna punkt innebär atl näringsidkare i vars verksamhei den årliga bruuoomsiiuningssumman normall understiger

Prop. 1978/79:44 37

200 000 kr, blir undantagna från skyldigheten alt upprälla årsbokslui. Enligi den motsvarande regeln i den ny;i bokföringslagen behöver årsbokslut inte upprättas av enskild niiringsidkaresom driver sin verksamhet ulan bilrikleav flera än tvä årsansiiillda personer och i vars rörelse den åriiga brulloomsiiii-ningssumman understiger 200 000 kr. 1 sin motivering till förslaget har utredningen framhållit att flertalet av de mindre jordbruken är familjejordbruk diir ;irbetei utförs av familjemedlemmarna och alt del diirför inte är lämpligt au, såsom härsken i den nya bokföringslagen, ta hiinsyn lill antalet årsanställda i verksamheten. Det föreslagna gränsvärdei på 200 000 kr. medför enligt utredningen andel helt överviigande antalet jordbruk kommer atl und;intas från skyldigheten all upprätta årsbokslut.

Utredningens förslag att anknyta gränsviirdei lorsk)'ldigheicn all uppriitta årsbokslui lill en bruttoonisiitiningssumnia uttryckt i en fasi penningvärde har vid remissbehandlingen kritiserats från flera håll. Man har i stiillet förordat att gränsvärdet sätts i relation till en visst antal basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, LRF har föreslagit att griinsvärdei sätts lill 25 basbelopp.

Föregen del vill jag anföra följande, I likhet med vad som gäller enligt den nya bokföringslagen bör de mindre näringsidkarna enligt min mening vara undantagna från skyldigheten an uppriitta årsbokslui. Niir del giiller :iit göm en avgränsning av denna grupp kan man länka sig olika lösningar. Utredningen har diskuterat möjlighelerna att göra gränsdragningen med uigångspunki i en viss arealsiorlek på jordbruket eller efter fastighetens taxeringsvärde. Med hänsyn till desiora variationerna mellan jordbruk i olika delarav landet närdet gäller arealer och taxeringsvärden har utredningen inte ansett det vara lämpligt alt utnyttja en sådan teknik. Den av utredningen föreslagna metoden an anknyta gränsvärdet för skyldigheten au upprätta årsbokslut till den årliga bruttoonisiiitningen är emellertid enligt min mening inte heller den helt invändningsfri. Det sammanhänger med an bruttoom-sättningssumman i ett och samma jordbruk av olika anledningar kan variera högst väsentligt från år lill år. Del kan då bli en ren lillfälligbei om årsboksluisbesiämmelserna skall tillämpas eller ej. Trots inviindningar av delta slag är jag av den uppfattningen att en gränsdragning baserad på bruttoomsätiningen iir den mest ändamålsenliga lösningen. Med en smidig tillämpning av en sådan regel bör det också gå att undvika eller mildra olägenheter av det slag som jag nyss har nämnt.

Min uppfattning är alltså au skyldigheten atl upprätta årsbokslut bör anknytas till brutioomsättningen på jordbruksfastigheten. Jag delar den vid remissbehandlingen framförda uppfattningen atl del iir en klar fördel om m;ui kan undvika all en omsiittningsökning .som enbart återspeglar penningvärdets full utlö.ser en mer omfutiande redovisningsskyldighet. Som har föreshigiis sker dena enklasi genom all gränsviirdei anknyts lill eti visst antal basbelopp enligi lagen om allmän försäkring. Jag förordur utt det införs en regel som innebiir un skyldigheten un upprälla årsbokslut inträder när den

Prop. 1978/79:44 38

ärliga brunoomsätiningssummun civersiiger 20 basbelopp. I dagens penningvärde innebär detta atl griinsvärdei blir 252 000 kr. Meddcnn;igriins kommer endasl en mindre del uv näringsidkarnu på jord- och skogsbrukssidun ull omfutiasav årsboksluisbesiänimel.serna. 1 likhet med ulredningen anserjag att griinsvärdei i vissu full bör kunnu överskridus ulan atl delta skull niedföru skyldighet att upprälla årsbokslut. Jag tänker närniusi på del fallet an bruttoomsättningen en år av en tillfällighet - beroende t, ex, på all det hur skett en omfaitande skogsavverkning på fastigheten - överstiger gränsbeloppet. Kan den skatlskyldige i ett sådant fall visa ull del inte är fråga om en beslående omsättningsökning bör han inte vuru tvungen att upprätta årsbokslut. För tydlighetens skull vill jag nämna att uttrycket '"bruttoom-sätlningssummu'" är hämtat från avgränsningsregeln i 1 ij fjärde stycket i den nya bokföringslagen och utt det bör ges summa innebörd som i sistnämnda lag. Det innebär alt poster som ligger ulunför räkenskuperna men som skall behandlas som intäkter i skattehänseende - t. ex. värdet av bostadsförmån och bilförmån - ej omfattas av detta begrepp. I övrigt hänvisar jag lill de anvisningar till ledning för tolkningen av begreppet brutloomsällning som har utfärdats av bokföringsnämnden (KFS 1977:13 och BFN:5).

Eftersamråd med chefen rörjusiiiiedeparienientet föreslårjag an del införs en molsvarande ordning även i den nya bokföringslagen. Den nuvarande avgränsningsregeln i 1 ij fjärde siyckei i den nya bokföringslagen bör alltså ersättas med en regel som motsvarar vad jag nyss har förordat för jordbrukets del. Jag vill erinra orn att en sådan ändring i den nyu bokföringslugen har ställts i utsikt i ett tidigare sammanhang (se prop. 1976/77:18 s. 16).

Det Iredje sivckei behandlar frågan om de rättsiigu verkningarna av skyldigheten atl föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen.

Enligt utredningen skall jordbrukarnas skyldighet au föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen inte medföra de ""civilrältsliga verkningar'" som följer av den allmänna bokföringslagstiftningen. Med uttrycket ""civil-rättsligu verkningar"" torde utredningen ha menat att det i åtskilliga författningar på det civilrätlsliga området finns bestämmelser där det i olika avseenden ställs särskilda krav på de näringsidkare som är bokföringsskyldiga. Det bör i sammanhanget påpekas alt den nuvurande jordbruksbokföringslagen innehåller en bestämmelse enligt vilken skyldigheten att föra räkenskaper enligt den lagen ""vid tillämpning av allmän lag icke skall unses innebära all näringsidkaren är pliktig alt föra handelsböcker"".

Jag anser i likhet med ulredningen atl det flnns behov uv en uttrycklig bestämmelse om rätlsverkningarnu även i den nyu lugen. Den bör utformas efter förebild av den nyss refererude bestämmelsen i den nuvarande jordbruksbokföringslugen. Som hovrätten över Skåne och Blekinge hur påpekut bör uttrycket "'ullman lug"' ersiittas med uttrycket ""annan lag"".

Prop. 1978/79:44 39

-> i>

Paragrufen innehåller viss;i ullmännu bestämmelser om hur redovisningsskyldigheten skull fullgörus.

Enligt fiirsia sivckei skall redovisningsskyldigheten fullgöras på siitt som -med iukliagunde av vad som är allmäni brukligt inom jordbruks- och skogsbruksnäringarna -överensstämmer med god redovisningssed. Vidare hur det föreskrivits alt RSV skull lämnu råd och anvisningar för hur denna redovisningsskyldighet skull fullgöras.

Från remisshåll har föreslagits alt del första ledet i deltu stycke, som i sak överensstämmer med utredningens förslug. utformas på ett sådani sätl att del med större tydlighet framgår alt redovisningen enligt jordbruksbokföringslagen skull lillgodose de tuxeringsmässigu aspekterna.

Jag har inte funnit skäl ull tillgodose deltu önskemål. Jag vill erinra om att utredningens förslag i denna del bygger på bestämmelserna i 2 § i den nuvurunde jordbruksbokföringslagen och all syftet med den nu föreslagna lagregleringen är detsamma som lidigare. Genom föreskriften i del första stycket alt räkenskaperna skall bilda underiag för laxeringen anserjag alt man tillräckligt tydligl har markerat jordbruksbokföringslagens anknytning till skuiieområdet.

Del bör i sammanhanget framhållas alt den andra föreskriften i delta stycke - att det skall ankomma på regeringen eller RSV au länina råd och anvisningar för hur redovisningen skall fullgöras - är direkt föranledd av denna anknytning till skatteområdet. Vid remissbehandlingen har från ett par håll påpekats atl det inte är lämpligt att tillägga bokföringsnämnden uppgiften alt lämna anvisningar för tillämpningen av en lag som i första hand är avsedd att tillgodose de laxeringsmässiga aspekterna. Jug delar denna uppfattning. Bokföringsnämnden är ett auktoritativt expertorgan för rena bokförings- och redovisningsfrågor och har till uppgift alt främja utvecklingen av god redovisningssed i företagens bokföring och offentliga redovisning. Nämndens organisation är unpussud lill dessu arbetsuppgifter och bör enligt min mening inte ändras för att speciellt kunna beakta olika skaitemäs-sigu intressen i den enskilda jordbrukarens redovisning. Det ligger enligt min mening närmare till hands alt tillägga RSV denna uppgift - särskilt med hänsyn till att verket har alt allmänt främja en riklig och enhetlig tillämpning av föreskrifterna på skalleområdei genom råd och anvisningar. Del är också den lösning som RSV för sin del har förordat. Jug vill tillägga att vad jag nu har föreslagit mte innebär utt bokföringsnämndens uttalanden skulle sakna betydelse för hur jordbruksbokföringslugen skall tillämpns och för hur RSV skall utforma sina råd och anvisningar. Genom jordbruksbokföringslagens hiinvisning till begreppet god redovisningssed torde det tvärtom bli så uti boklöring.snämndens utlulunden i redovisningsfrågor kommer utt få en uvgörunde belydelse även för utvecklingen på jordbrukssidan.

Vid remissbehandlingen har länsstyrelsen i Malmöhus län efteriyst regler

Prop. 1978/79:44 40

som anger hur anskaffningsvärde! för hemmaproduceral lager skall beräknas. Jag har inte ansett det vara lämpligt att uppta regler av det slaget i lagförslaget. Det smidigaste siittcl är att RSV med stöd av sitt bemyndigande att länina anvisningar lör hur redovisningsskyldigheten skall fullgöras ger jordbrukarna vägledning för hur sådana beräkningnr bör ulförus.

Denna paragraf innehåller bl, a, en definition av begreppet affärshändelse.

Bestämmelserna överenssiämnicr i sak helt med 4 i; i den nya bokföringslagen. I förhållande till utredningens förslug innebär della alt departements-förslaget har kompletteruls med det i bokföringslagen använda uitrycket '"alla förändringar i förmögcnhcicns storlek och summansuttning"". Av förurbelenu lill den nya bokföringslagen framgår atl den där använda definitionen är avsedd alt läcka t. ex, det lållei all del sker ell byte uv tjänster mellan två bokföringsskyldiga. Även en sådan transaktion resulterar nämligen i förändringar i förmögenhetens storlek och summansättning, Transaktionerav detla slag skall givetvis bokföras även inom jordbruket. Definitionen av affärshändelse i jordbruksbokföringslagen bör därför överensstämma med vad som gäller enligt den nya bokföringslugen.

Med anledning av ett påpekande vid remissbehandlingen vill jag vidare framhålla all den föreslagna definitionen av begreppet affärshändelse får anses innefatta även såduna uttag av förnödenheter och produkter från jordbruket eller skogsbruket som görs för alt unvändas för avdragsgilla underhålls- och reparationsarbeten. Sådana uttag innebär nämligen att förmögenhetens sammansättning ändras.

4 S

Paragrafen innehåller bestämmelser om verifikationer. De motsvarur vad som gäller enligt 5 ij i den nyu bokföringslagen.

I utredningens lagförslag hurden nya bokföringslagens bestämmelser om gemensammu verifikationer utelämnuts. Ulredningen har som motiv för delta åberopat uti det inom jordbruket mycket sällun förekommer att affärshändelserna får en sådan omfultning alt geniensamma verifikationer behöver användas.

Flera remissinstanser hur en unnun uppfattning. Det hur bl. a. påpekats atl del inte är ovanligt all det inom jordbruket förekommer massförsäljning direkt till konsumenter uv potutis och jordgubbar m. m. Enligt LRF är del inte heller ovanligt att försäljningen uv såduna produkter sker till självplockare. Mol bakgrund av att det således finns full där det kun föreligga ett behov av atl kunna utnyttja gemensammu verifikutioner vill jug inte molsäila mig att bestämmelser härom las in i den nyu jordbruksbokföringslagen.

Prop. 1978/79:44 41

6 s

1 purugrufen ges bestämmelser om grundboklöring.

Som huvudregel i frågu om tidpunkten lor bokföring uv fordringur och skulder föreslås enligt andra sivckei al! sådana posler skall bokföras så snart det kun ske sedan faktura eller annun hundling, som tillkännuger anspråk på vederiag. utfärdats eller mottagits eller sådan handling bort föreligga enligt god aftärssed. Från dennu huvudregel har i det ircdiv siyckei iniugits undunlugsbesiiimmelser som ger jordbrukuren rutt uti använda den s. k, pärmmeloden, Dessu bestiimmelser, som överensstämmer med utredningens förslag, innebär utt bokföringen uv fordringur och skulder får dröju lill dess betulning sker. En förutsäitning för deltu är dock alt verillkuiionernu för obetalda fordringar och skulder ordnas och förvurus för sig så uti det Ibrtlöpunde går att få en betryggande överblick över dem. Vid räkenskapsårets utgång skall samtliga då obetalda fordringar och skulder bokföras.

Åtskilliga remissinstanser hur uppehållit sig vid frågorsom regleras genom dessu bestämmelser. Den vunliguste uppfuttningen hos remissinslansernu iir alt pärmmetoden bör få användas generell! uvde niiringsidkaresom omfalius av jordbruksbokföringslagen. Remissinstanser som företräder denna ståndpunkt har hänvisat till att jordbrukarna i allmänhet har väsentligt färre verifikationer i sin verksamhet än undru näringsidkure och ull det inom jordbruket normalt inte förekommer någon fukturering i vanlig mening. Enligt undra remissinslunser bör enskildu jordbrukare inte få inta en särställning närdet gäller förutsättningarna för utt lä lillämpu pärmmeloden. Reglema på delta område börenligt dessu remissinslunser vuru liklörmigu för samtliga kategorier näringsidkare.

För egen del vill jug unföru följunde. Redovisningssituationen for de näringsidkure som komnier atl omfutlus uv den nyu jordbruksbokföringslugen skiljer sig på flera sätt frun vad som normalt gäller för andra näringsidkare. Jag vill särskilt peka på utt en myckel stor del uv de aktiva jordbrukarna är ansluinu lill den producenlkooperuliva föreningsrörelscn. För denna grupp sker flertalet aflurstransaktioner i verksumheten direkt med föreningurnu och den avgjort viktigaste verifikationen består här av avräk-ningsbesked som med vissa lidsiniervall uppriiitasav föreningarna. Systemet innebäralltså ull jordbrukuren normull ;inlilareii och samma förelag inte bara för leveranser av egna produkter ulan också för sinu inköp till verksamheten, Fukturavolymen blir alltså i dessa full yiierst begränsud. Men även förde ofta mindre jordbruk som inte är unslulna till löreningsrörelsen innebär självu verksumhetens karuktär utt antulet lukiui-or och undr;i hundlingur som innehåller anspråk på vederiug blir begränsat. Från skuttemussigu utgångspunkter anserjag det inte inöiu någoi hinder mot att piirmmeioden tillåts generelli i jordbruksbokföringslagen, 1 likhet med vud utredningen hur föreslagit bör dock som villkor för au pärmmeloden skall få unvändus föreskrivas dels all verinkutionernu for obeialdu fordringur ordnus och

Prop. 1978/79:44 42

förvaras för sig .så all betryggande (ivcrblick fortlöjiande flnns över dem, dels atl samtligu obeiuldu fordringar och skulder vid räkenskapsårets utgång bokförs.

I purugrufen regleras vissu frågor som berör räkcnskupsårets omfattning.

Enligt föreskrifterna i del ncilic sivckvi får den som tillämpar brutei räkenskapsår lägga om räkenskapsåret till kalenderår. I unnat fall får omläggning uv räkenskupsåret ske endusi efter tillstånd uv länsstyrelsen.

Vid remissbehandlingen har LRF tagit upp en fråga som berör tillämpningen UV sistnämndu regel. Förbundet hur påpekut atl enligt de riktlinjer som RSV har dragil upp lör tillämpningen av motsvurande regel i den nya bokföringslagen är det i princip inte möjligt an liiggu om räkenskapsåret enbun uv del skälet un bokföringsbyråernas arbetsbelusining behöver jämnas ul. Med hänsyn till alt de bokföringsbyråer som anlitas av jordbrukarna ofta haren mycket sned arbetsbelastning finns det enligt förbundet härett särskilt behov av all kunna utnyttja brutna räkenskapsår.

Jag vill i anslutning till dessa påpekanden framhålla följande, I ärenden om tillstånd att gå över till brutei räkenskapsår finns enligt min mening inte skäl att lillämpu andra normer än vad som gäller enligt den nya bokföringslugen. Jag vill erinra om all ett tungt vägande skäl för all brutna räkenskapsår kom an accepteras i den nya bokföringslagen var just bokförings- och revisionsbyråernas arbetssituation. Omständigheter av det slaget bör därför beaktas även vid tillståndsgivningen enligt jordbruksbokföringslagen. För att tillslund till omläggning av räkenskapsår skull ges bör krävus utt det i varje enskilt full kan visas att det föreligger storu svårigheter un erhålla bokför-ingshjälp vid en viss tidpunkt.

9 i;

Puragrafen innehåller vissu allmänna bestämmelser om årsbokslut. Bestämmelserna avviker på ett par punkter från utredningsförslaget, 1 detta har upptagits den nya bokföringslagens föreskrifter om årsbok. Dessa föreskrifter, som innebär att årsbokslutet så snart del kan ske och senast sex månader efter räkenskapsårets utgång skull föras in i en bunden årsbok, har inte tagits med i departementsförslagel. Enligi min uppfattning finns del nämligen inte skäl ull IVån laxeringsmässiga utgångspunkier införu regler av detta slug. Årsbokslutet fårunses vuru säkerställt som underlag för tiixeringen inte bara genom TL:s bestämmelser om skyldighet att sörju föran tuxerings-underlagei bevaras ulan också genom urkivermgslbreskrifternu i 18 i; lugförslagei.

Den undru avvikelsen i förhållande till utredningsförslaget består i all dep;irienienisförslagei inte innehåller någon föreskrift om all årsbokslutet

Prop. 1978/79:44 43

skall skrivas under av den redovisningsskyldigc. Dennu uvvikelse ur föranledd av förslaget un del inte skull siällas något krav pä bunden årsbok.

15 s

Paragrafen innehåller bestämmelser om balansräkningen och en schema för hur dennu skull uppställas.

Med uniedning av ell påpekande vid remissbehandlingen har det i depurtemenisförslaget skell en omredigering av de poster som upptagits under rubriken ""111 Anläggningstillgångar".

Ikrafnrödandc

1 betänkandet har föreslagits alt den nya jordbruksbokföringslagen skall träda i kraft den 1 januari 1979. Med hänsyn till att riksdagen kan fatta beslul i ärendet tidigast mot slutet av år 1978 och då del bör lämnas god tid for att ge information om de nya reglernas innehåll bör de enligt min mening inte träda i kraft förrän den 1 januari 1980. I övrigt bör. som utredningen har föreslagit, jordbruksbokföringslagens ikraftirädandebesiämmelser utformas i huvudsaklig överensstämmelse med ikraftträdundebeslämmelserna till den nya bokföringslagen.

Under fjärde punkten uv ikruftträdundebestämmelserna i utredningens förslag har föreskrivits att den som inte är redovisningsskyldig enligt den äldre lagen vid ikraftträdandet uv den nyu lagen inte behöver upprätta balansräkning.

Min förslag innebär an den nya lagen skall träda i kraft först den 1 januari 1980. Eftersom inkomst av jordbruksfastighet utan undantag skall redovisas enligt bokföringsniässiga grunder senast fr. o. m. 1980 års laxering kommer samtliga jordbrukare att vid den föreslagna tidpunkten för ikraftträdandet vara skyldiga att lillämpa bestämmelsernu i den nu gällande jordbruksbokföringslagen. En regel av det slag som ulredningen föreslagit fyller därför inte någon funktion och har följaktligen inte tagits med i departementsförslagel.

3 Det sociala försäkringsskyddet för lantbrukare 3.1 Inledning

Inom rumen för de belopp, som hur tillerkänts jordbruket som kompen-s;iiion lill följd uv kostnudsulvecklingen och anp;issningen uv Jordbrukurnas inkomster lill den ullmännu inkomstutvecklingen, hur under senare år uvsiilts vissu belopp för socialu åtgärder. Sålunda har för budgetåret 1977/78 iivsuits 50 milj. kr. för uppb\'ggnud uv en särskilt försäkringssystem för lantbrukare. Motsvarande belopp för budgetåret 1978/79 uppgår lill 90 milj. kr.

Prop. 1978/79:44 44

På uppdrag av regeringen lade statens jordbruksnämnd i skrivelse den 20 december 1977 frum förslug rörande principerna för uppbyggn;id och adniinisir:iiion av bl, a, Ibrsäkringssystemet lör lantbrukare. Förslaget omlät-tade en koniplencrande socialt lörsiikringsskydd som bestod av tre delar, nämligen arhetsskadeförsäkring. grupplivförsäkring och gruppsjukförsäkring. Försäkringsskyddet avsågs alt udminislrativt utformas så atl LRF tecknade avtal med en grupp försäkringsbolag som sedan efter sedvanlig skadereglering beiahide ut försäkringsersättning.

Sedan skrivelsen hade remissbehandlats förordade regeringen i prop. 1977/ 78:154 ull lumbrukurnus särskilda försäkringsskydd skulle utrormas enligt de grunder som jordbruksnämnden hude löreslugit. Föredrugunden frumhöll bl. u. all de skuiteräiisligu frågornu lör moisvurunde försäkringur på urbcis-murknuden bereddes inom budgcidcpartementei och au del var naturligt au de skutieräitsligu frågornu för del sociulu försiikringsskyddei på lantbrukets område fick behandlas på summu ,siitt. Del funns därför enligt föredrugandens mening inte anledning att avvakta ett slutligt ställningstagande tili de skulteriinsligu frågornu innun genomförundei uv lumbrukurnus försäkringssystem påbörjades, Riksdugen besluiude i enlighel med proposilionen (JoU 1977/78:34, rskr 1977/78:348),

Den 29 juni 1978 iräffudes lorsäkringsuviul uvseende grupplivförsäkring genom avtul (GLA). uvtalsgruppsjtikförsäkring (AGS) och trygghelsförsäkring vid urbelsskada (TEA) för lunibrukure. A viulsslulande parter var LRF för lantbrukarnas räkning samt Folksam ömsesidig livförsäkring och Livförsäk-ringsukiiebolugei Skundiu beträffande GL.A. Arbetsmurknudsförsäkringar. sjukförsäkringsukiiebolag beiräffande AGS och Arbeismurknadsförsäk-ringur. trygghelsförsäkring. försäkringsaktiebolag beiräffande TEA.

1 enlighel med bemyndigande av regeringen hur jordbruksnämnden - efter sumi-åd med föirsäkringsinspektionen - godkänt försäkringsvillkoren.

3.2 Litfornminpen a\ del sociala fiirsäkririgsskyddet för lantbrukare

Syftei med del särskildu sociulu försäkringsskyddet för lunibrukure är ull ge ett kompleilerunde skydd utöver del som föreligger enligt lagen (1962:381) om ;iliniän försäkring. .AFL, och lugen (1976:380) om urbetsskudelorsäkring. LAF. Det konipleuerunde skyddet avses motsvara det skydd som unsiälkla i allmunhei har pu grund uv kollekii\-uvial.

Sk>ddel omluttarcgna förelugure inom jordbruket och sådan;i fumiljemed-lemmar till dessa företagare som är verksamma inom jordbruksföretaget. Vissa kvulifikationer skull varu uppfylldu med uvseende fränisi på föreiugeis bruttointäkt och lunibrukurens egen neiioinkomsi från jordbruket, Allu som uppfyller kraven omfattus uutomutiski - dvs, uiun egen åtgärd - uv sk\'ddei och fåren individuell riiii gentemot försäkringsgivaren. Först näretiskudelull intriiffur behöver den enskilde försäkrude ge sig till känna. Den enskilde behöver inte beiahi någr;i premier. Dessa betulus i stället kollektivt uv sådana

Prop. 1978/79:44 45

medel eller belopp som lillkommer jordbruket enligt de s. k. joi-dbruksupp-görelsernu. I det lörslugsom låg lill grund för skyddets uirormning underströk jordbruksnämnden ;in de lörclelude medlen vur ull beinikia som jordbrukets egnu medel men ull sluten hude intres.se uv ull kunnu konirollei-u uiforni-ningen uv rörsäkringssk\'ddei eftersom medlen utgick som budgeiiinslug, Deltu intresse har beuktuis genom ki-uvei utt försiikringsvillkoren skull godkännus uv slutens jordbruksniimncl efter sumråd med försiikringsinspek-tioncn. Som redan nämnts h;ir Jordbruksnämnden godkiini de lorsäkringsuviul som LRF den 29 juni 1978 hur iriilTut med oliku försäkringsbolug om GL.A. .AGS och TEA för lunibrukure.

Avtalen omfuttur lunibmk;ire som är verksummu i lunibmkei som förelugure fr. o. m. den kulendcrmunad lanthrukuren uppnår 16 års ålder och t. o. m. kalendermånaden före den under vilken luntbrukuren fyller 65 år. Som lunibrukure riiknus också i hinibriikei verksam m;ike eller muku och såd;in sammunboentle som enligt 65 ij KL jämstiills med make eller maka sumt deliigure i ej hundelsbolugsiuxerut dödsbo, h:indelsbolug, kommandit-bolug och uktiebolug som driver lunibruk, om deliiguren fullgör en arbetsinsats om niinst400tininiurperåri lantbruket och i frågu om uktiebolug innebur niinst 10"n av aktierna.

Försäkrad enligt GLA och AGS sann ersältningsberäitigud enligt TFA är lantbrukare som under något uv de två närmast föregående beskattningsåren uppfyllt vart och ett uv följande kr;iv;

1) Lantbrukuren skull hu varit verksam vid lantbruksföretag, vars kontanta bruttointäkter exklusive mervärdeskatt från växtprodukter och djur och produkter därav uppgått lill lugsi 15 000 kr. Vid beräkning uv försäkrings-grundunde bruttointäkt får även efterlikvjderhänförburu till försuldu växl-och djurprodukier, skördeskudeersäitning och försäkringsersättning för skudude växt- och djurprodukier medräknus.

2) Lanbmkarensegen nettointäkt uvjordbmkslustighei. i förekommunde fall ökud med utnyttjat investeringsuvdrag i jordbruket, i självdeklurationen redovisad sorn A-inkornst i forvärvskullun jordbruksfastighet, eller lör delägare i aktiebolag och ej hundelsbolugsiuxerut dödsbo i förvärvskällan tjiinsi, skull ha uppgått till liigst 7 500 kr. Försäkrad resp. ersällningsbe-räiiigad är också nyetublerud lantbrukare som ej uppfyller de angivna kraven men som rned hänsyn till påbörjad produktion och arbetsinsats underdel aktuella beskuttningsåret kun untus komm;i att uppfyllu dessu kruv.

Försäkringsersättning enligt GLA kun utfalla vid lunibrukurens frånfälle och när lunibrukurens niuke eller person med vilken hun summunbor avlider. Vid lantbrukarens frånfälle utgår ersättning till förmånstugure med ett grundbelopp som fastställs med hänsyn till lunibrukurens ålder. Grundbeloppet molsvarar tre basbelopp vid en ålder mellun 16 och 54 år och sjunker sedan successivt till eu hulvt basbelopp vid 64 års ålder. Förefterlevunde barn under 20 år utgår barntillägg. Avlider lantbrukarens make eller person som sammanbor med honom utgår ersiittning med 0,25 busbelopp plus burntill-lägg.

Ersättning enligt AGS lämnas under lid då sjukpenning eller föriidspen-

Prop. 1978/79:44 46

sion utgårenligl .AFL. Undersjukpenningtid ulgårdugersäilning med högsl 3 kr. per dug. Månudsersätining under förtidspensionstid bestäms med hänsyn lill .sjukpenninggrundunde inkomst och uppgår lill högst 610 kr. per månud.

Vid urbetsskuda kan ersättning för förlorad inkomst utgå enligt TFA. Under ukut sjukdomsiitl ulgårdugersäilning som bestiims schublonmiissigt med hänsyn lill storleken uv sjukpenninggrundunde inkomst. För insjuknun-detlugen liimnus ersättning med högsl 30 kr, och lör övriga dagar under den förstu sjukdomstiden med högst 6 kr. per dug. Efter 30 dagars ,siukdoni utgår ersättning lor faktiskt inkomstbortfall. Under den ukutu sjukdomstiden kan ersäiining dessutom liimnas för vissa sjukvårdskostnuder och undr;i utgifter. Vid bestående invuliditel kun den skudude hu riiit lill bl, u, livräntu och ersättning för lyte och unn;il sladigvurunde men.

Villkoren lör .AGS och TFA för lunibrukure överensstiimmer i ullt väseniligi med de villkor som giiller för moisvurunde försäkringur på urbetsmarknuden. De kupilulbelopp som utgår enligt GLA för lunibrukure moisvurur liiilften uv de belopp som kan utgå enligt moisvurunde gruppliv-försiikring för slutliga befattningshavare,

3.3 Nuvarande beskattningsregler m. m.

Del särskilda sociala försäkringsskyddet för lantbrukare innebär att den som är verksam inom lantbruket fåren kompletterande försäkringsskydd vid sjukdom, arbetsskada och dödsfall utan att göra några egna premiebetal-ningur. Härigenom aktualiseras två beskaiiningsfrågor, nämligen hur förmånen av fri försäkring och utfallande försäkringsbelopp skull behandlas vid inkomsltuxeringen. Dessa frågor bör bedömas mot bakgrund av de beskattningsregler som f n, gäller för andra kollekliva livförsäkringar, sjukförsäkringar och s, k, trygghetsförsukringar vid artDCtsskada, Av särskilt intresse är utt se hur reglernu är utformade förde kollektiva försäkringur som tillämpas på arbetsmarknaden, eftersom lantbrukarnas särskilda försäkringsskydd i ullt väsentligt överensstämmer med dessa försäkringar.

I summunhanget bör också beuktus all utformningen uv nuvurande beskuitningsregler hur kritiserats. Livförsukringsskaiiekomminén (Fi 1971:07). LSK.hurisittslulbclänkundefDsB 1977:4) Kupitulförsukringm. m. cliskuier;it behovet av ändringur. Beliinkundel hur remissbehandluts.

I del följunde summunfuilus de uvcirugsregler som gäller för sådunu premier lör kollektiva försäkringur som betulus uv den försäki-ude själv. Vidare redogörs för den skuitemiissiga behandlingen av belopp, som uiläller på grund uvde kollektiva försäkringurna.och uvden förmån som en anslälld får i de full då urbetsgivaren bekostar premierna för sådana försiikringur. För ;irbeisgivuren är i dessa fall premierna i regel uvdrugsgillu som driftkostnad i l"örviirvskällun.

Prop. 1978/79:44 47

(inippliylörsiikrnig

Sådunu premier för grupplivförsiikring som betulus uv de lörsiikr;ide .självu iir i ;illiiiiinhet uvdragsgilla bar;i inom ramen fördel s. k. försiikringsuvdraget (46 5; 2 mom. KL). För egenföretagare giiller dock numerLiatt premie for sådan grupplivförsiikring som hun lecknur i sin egenskup uv lörelugure betraktas som avdragsgill driftkostnad i (Örviirvskullan dumki 2 uv unvisning;irnu [ill 22 i; och punkt 9 uv anvisningarnu lill 29 ij KL). Om den ersiittning som kan kommu ul! ullalla på grund av lörsiikringen uigår efter IÖrmunlig;ire grunder iin som gäller för belutiningshuvure i statlig tjänst är dock enthisi den del ;iv premien som kun un.ses nioisv;iru lörmäner enligt grupplivförsiikring för nämnda befallningshuvure uvdragsgill som driflkosinud. Den del uv premien som belöper på den överskjuuinde förmånen är uvdragsgill end;ist om den ryms inom lörsäkringsavdruget.

Omen urbetsgivure beiulur premier fören grupplivförsiikring som oniluiiur de ;insiiilkla gäller enligt 32 ij 3 mom. KL ;iit förmånen ;iv fri grupplivförsiikring inte beskuitas hos de unsiiilld;i. I lur förmånen åtnjutits på grund uv enskild tjänst och uigåll efter vä.sentligt förmånligure grunder än som gäller förbefuitningshuvure i slutens tjänst, skall den dock tus upp som skutieplikiig intäkt till den del den hur utgått efter förmånligare villkor än som giiller för dessa befattningshavare. Grupplivförsiikring ulgör kapit;ilförsäkring i KL:s mening. Del innebär ull de belopp som fuller ut på försäkringen ur skattefria.

Gnippsjiikliirsukring

Premier för gruppsjukförsäkring som betulus uv den försäkrude själv är uvdragsgilla bara inom nmien för försäkringsavdragei.

I juni 1971 träffade LO och SAF överenskommelse om sjukförmuner för unsiiilklu. För undumålet uiformudes den s. k, uviulsgruppsjukförsäkringen (AGS). som trädde i kraft i september samma år. Kollektivaviul om ,AGS har slutits mellun oliku LO-förbund och S,AF och sedermeru också inom det kommunala och kooperativa området. Premierna betalas av arbetsgivarna. Enligt 32 !J3moni. KL skall förmån uv fri gruppsjukförsäkring enligt grunder som liistställs i kollektivuvtul mellan arbetsmarknadens huvudorgunisution inte las upp som inläkt uv tjänst.

Ersiilining på grund av sjukförsäkring som har tagits i sumband med ijiinst är i regel skutieplikiig. medun ersättning som utgår på grund av annun sjiiklörsiikring är skailefri om den inte ulgur i form uv li\Tiiniu. För an en sjuklörsiikring sk;ill unses hu tagits i samband med tjänst fordras an det enligt ;insiiillnings;ivialet föreligger skyldighet för arbeisiagaren :iti hu .såd;in fiirsäkring eller, om sådun skyldighet inte föreligger, an premier för lörsiikringen skall betalas uv urbetsgivaren eller uv denne järnte urbeisiugu-ren. Dessutom kriivs un unmälun görs lill försiikringsunstalien om ;ui

Prop. 1978/79:44 48

lörsiikringen har lagils i saniband med ijänsi. Någon sudun unmälun hur inie gjorts i fråga om AGS. Della medför alt de förmåner .som utgårenligl denna lörsiikring är skattefria lör mottagaren.

1 rvgglicis/örsäkrnig vid arbcisskada

I maj 1974 iriiffade SAF, LO och PTK överenskommelse om en trygghetsförsäkring vid yrkesskudu (TFY). Till dessu orgunisulioner ;inskiinu förbund skit diii-eftcr kollektivavtal om TFY i enlighet med överenskommelsen. Även undra arbetstugai-oi-g;mis;Uionerh;ir senare slutit kollektivavtal om TFY med arbeisgivurförbund inom S.AF och med arbetsgivarorganisationer som inte tillhör SAF. TFY kom så småningom utt ornfuliu i princip helu urbetsmurk-naclen uianlör området lor statens personskudelörsäkring. Även inom sislniimndu område vur dock TFY normerunde. Med ;inledning uv ull LAF fr.o. m. den I Juli 1977 ers;ine tien lidig;ire gällunde lugen (1954:243) om yrkesskudelörsäkring, har SAF, LO och PTK träffat överenskommelse om försäkringsvillkor för trygghelsförsäkring vid arbetsskada (TFA). TFA gäller från den 1 Juli 1977 och överenssiämmer i huvudsak med TFY.

TFA ur en unsvarighelslorsäkring. Avsikten är att den som skadas i arbetet skull få ersättning för ideell och ekonomisk skada enligt skadeståndsrättens normer utan utt behöva visa atl arbetsgivaren eller annan är skadeståndsskyldig.

Ersättning som på grund av ansvarighetsförsäkring utgår till den skadelidande för ideell skada, sjukvårdskostnader o. d. är skattefti. Beträffande ersiittning för inkomstföriust är huvudregeln att skatteplikt föreligger. Enligt särskild bestämmelse i 19 § KL är dock ersättning på grund av TFA-liksom annan ansvarighetsförsäkring som utformas enligt grunder som fastställs i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer - skattefri till den del ersättningen utgår under de första 30 dagarna av sjukdomstiden och uppgår till högst 30 kr. för insjuknandedagen och högst 6 kr. för övriga dagar.

ArlDeisgi varna är försäkringstagare och erlägger premierna för TFA. Någon beskattning av förmån av fri försiikring blir inte aktuell för de anställda.

3.4 Föredragandens överväganden

Med hänsyn till den mycket niira överensstämmelsen mellan lantbrukarnas nya sociala försäkringsskydd och motsvarande kollektiva försäkringar på arbeismurknuden måste enligt min meningen given utgångspunkt vara au beskuttningsfrågorna skall lösas på ett likvärdigt sätt för de bådu områdena. Ett uttalande uv den innebörden gjordes också, som Jag tidigare har nämnt, i den proposition som låg till grund för riksdagens beslut alt godkänna riktlinjerna för lantbrukets nya försäkringsskydd.

Nuvarande beskattningsregler innebär att de anställda i princip inte

Prop. 1978/79:44 49

beskattas för (örrnån av (Vi GLA och fri AGS. Beträffande GLA medges dock skattefrihet bara i den mån lörsäkringen inte ger förmåner ulöver vad som utgår enligt den kollektiva livförsäkringen för slutliga befallningshuvure. Eftersom TFA är uppbyggd som en uv urbetsgivurnu lugen unsvurighelsför-säkring blir någon lormånsbeskattning hos de anställda över huvud tagel inte aktuell i fråga om den försäkringen.

Vidure innebär nuvarande beskattningsregler all de anställda inte beskuttas för belopp som faller ut på grund av AGL och AGS. Beträffande TFA är huvudregeln att ersättning för inkomstföriust är skatiepliklig. Enligt en särskild bestämmelse i anvisningarna till 19 § KL är dock den ersättning som utgår under de försia 30 dagarna av sjukdomstiden skattefri till den del den inte överstiger 30 kr. för insjuknandedagen och 6 kr. för övriga dagar.

Nuvarande regler för beskattning av AGS och TFA har kritiserats i olika sammanhang. Mun har bl. a. ansett att ett bibehållande av skattefriheten för utfallande belopp strider mot de principer som i övrigi tillämpas vid inkomstbeskattningen.

LSK har i sill slutbetänkande redogjort för fyra olika alternativ för beskattningen av AGS. Det försia alternativet skulle innebära att utfallande belopp beskatias hos mottagaren. Enligt del andra alternativet skulle nuvarande regler inte ändras på annal sätt än all den skattefria ersättningen beaktas vid bestämmande av extra avdrag för nedsatt skatleförmåga och alt försäkringsbolagen åläggs uppgiflsskyldighet i fråga om ersättningen. Del tredje alternativet innebär atl förmånen av fri AGS görs skattepliktig och del fjärde alt arbetsgivarna vägras avdrag för premierna för AGS. LSK har framhållit att en lösning enligt det försia alternativet, dvs. beskattning av utfallande belopp, skulle vara den principiellt rikliga lösningen. Införs skalleplikl för utfallande belopp, är del emellertid enligt LSK naturiigt att arbetstagarnas organisationer kräver atl ersättningsbeloppen höjs så atl de efter skatt ger samma behållning som i dagens läge. En höjning av ersättningsbeloppen leder automatiskt lill höjning av premierna och således lill ökning av arbetsgivarnas kostnader. En beskattning av ersättningar från AGS kan alltså förväntas bli en faktor i avtalsförhandlingarna. Full kompensation för de anställda vid beskattning av ersättning enligt AGS har av LSK beräknats medföra mer än fördubblade kostnader för arbetsgivarna och antas la i anspråk ca 2 % av tillgängligt utrymme för löneförhöjning inom LO-kollektivet. Av dessa skäl anser sig LSK inte kunna förorda denna lösning framför övriga alternativ.

Mångu av de remissinstanser, som yttrat sig över LSK:s betänkande, bl. a, organisationer med anknyining till arbetsmarknad och näringsliv, har direkt motsatt sig en lösning som skulle innebära all skattefriheten slopades. Man har hänvisat till atl en sådan lösning skulle få negativa samhällsekonomiska och arbelsmarknadsmässiga konsekvenser. Remissinstanserna har över lag även motsatt sig de alternativ som innebär beskattning av förmån av fri AGS eller slopande av arbetsgivarnas avdragsräll för premierna.

4 Riksdagen /97,V/7y. / saml. Nr 44

Prop. 1978/79:44 50

Även enligt min mening skulle det från principiell synpunkt varu önskvärt att ändra nuvarande regler för beskattning av AGS och TFA för unslälklu. LSK:s utredningsurbele och vud som unIÖrts vid remissbehandlingen visar dock all det f n. inte flnns förutsättningar atl införa skatteplikt för utfallande AGS-ersättningur. Inte heller de övrigu uliernutiv som uvvisuts uv remissin-slanserna innebär någon framkomlig viig. Man måste diirför åtminstone tills vidare acceptera att nuvurunde regler behålls i princip oförändrade. Med hänsyn till storleken uv deersältningur som kun bli uktuellu bör emellenid - i enlighet med kommitténs förslug - regler införus orn atl ersättning på grund av kollektiv sjukförsäkring skull beaktas vid beriikning av uvdrug för väsentligen nedsutl skaileförmåga. Föratt skaiiemyndigheierna skall kunnu beakta dessa ersättningar på föreslaget sätt är del nödvändigi atl berörda försäkringsanstalter lämnar uppgift om de belopp sorn under beskattningsåret utgivits i ersättning på grund av sådan försäkring. LSK har i betiinkandei uppgivit utt representunter för de företug som förvultur AGS har meddelat alt företagen är beredda att länina erforderliga uppgifter om utgivna belopp. För att ändå undvika alt uppgift skall behöva lämnas om bagalellbelopp föreslår jag att uppgifisskyldigheten skall inskränkas lill sådana fall där ersättningen för hela året uppgår till lägst 200 kr.

Som Jag redan har framhållit bör det särskilda försäkringsskyddet för lantbrukare få samma skattemässiga behandling som motsvarande försäkringsformer på arbetsmarknaden. Den fråga som jag i det följande behandlar är vilka författningsändringar som behövs för atl uppnå della resultat. De regler jag tidigare har föreslagit om atl ersättning på grund uv kollektiv sjukförsäkring skall beaktas vid bei-äkning av avdrag för väsentligen nedsatt skatteförmåga och om uppgiftsskyldighei förförsäkringsansialtersom utgivit sådan ersättning bör givetvis gälla även i fråga orn AGS för lunibrukure.

Den som är verksam i viss omfultning som egen förelugure inom lantbruket -eller som medhjälpare till sådan egenföretagare - kommer i dennu egenskap att Ulanegen premiebetalning få skydd enligt GLA, AGS och TFA. Dei kan hävdas att denna förmån i princip kan anses utgöra skattepliktig intäkt i förvärvskällan. För alt uppnå den avsedda likformigheten bör man därför införa en bestämmelse som medför att lantbrukarens förmån blir skattefri i samma utsträckning som den anställdes. Som Jag tidigare nämnt är skattefriheten för förmån av fri grupplivförsäkring i enskild tjänst inte oinskränkt. Förmånen är skattefri bara i den mån försäkringen inte är förmånligare än den kollektiva grupplivförsäkringen för statliga befattningshavare. Fråga uppkommer om motsvarande begränsning i skattefriheten bör föreskrivas beiräffande GLA för lantbrukare. Jag vill då erinra om att utformningen av lanibrukarnas försäkringsskydd och också framlida ändringar i detla skydd skall godkännas av statens jordbruksnämnd. Med hänsyn till detta kan ifrågasättas om del finns något behov av en särskild begränsningsregel. Härtill kommer alt en partiell beskattning av förmånen hos den enskilde lantbrukaren skulle möta myckel stora praktiska svårighe-

Prop. 1978/79:44 51

ter. Jag föreslår därför att lantbrukares förmåner av det nya socialförsäkringsskyddet görs skaneftia utan nämnda begränsning. Bestämmelse om detta bör tas in i anvisningarna till 21 § KL.

Vad härefter beträffar den skattemässiga behandlingen av utfallande belopp kommer redan enligt nuvarande regler belopp som utgår på grund av GLA och AGS för lantbrukare att bli skattefria. Den förstnämnda försäkringen är nämligen skattemiissigt en kupitulförsäkring och den sistnämndu en sådan sjukförsäkring som inte har tagits i saniband med tjänst. Om ingen lagändring görs komnier däremot sådan ersättning för inkomstförlust som utfaller på grund av TF.A alt bli oinskränkt skattepliktig. För atl den avsedda likställigheten skall uppnås behövs en uttrycklig föreskrift som gör att dagersättning under den första sjukdomstiden blir skattefri i samma utsträckning som motsvarande ersättning enligt TFA för anställda. Jag föreslår att en sådan föreskrift tas in i 19 Ij KL.

Eftersom det nya försäkringsskyddet gäller fr. o. m. den I Juli 1978 bör de bestämmelser som Jag här har föreslagit tillämpas redan vid 1979 års laxering. De nya reglerna om beräkning av avdrag för nedsatt skatteförmåga och om uppgiftsskyldighet bör dock inte tillämpas förrän vid 1980 års taxering.

4 Vissa beskattningsfrågor vid arrendeförhållanden 4.1 Inledning

Vid 1976/77 års riksmöte väcktes en motion (nr 449) rörande beskattningen av vissa engångsersättningar vid arrendeförhållanden. I motionen yrkades att reglerna om särskild skatteberäkning i lagen (1951:763) om beräkning av slallig inkomstskatt för ackumulerad inkomst skulle få tillämpas på ersättningar som arrendalor eller Jordägare uppbär från motparten vid förlängning av arrendeavtal. Vid behandlingen av motionen beslöt riksdagen att av regeringen begära förslag om ändringar i dessa regler så atl motionärernas krav blev tillgodosett (SkU 1976/77:31. rskr 1976/77:172). Skalleutskottet uttalade också atl det i sammanhanget borde undersökas om behov förelåg att anpassa KL:s regler lill bestämmelserna i Jordabalken (JB).

Jag föreslår i det följande att reglerna om särskild skatteberäkning skall få tillämpas på de ifrågavarande ersättningarna. Vid ärendets beredning har det framkommit all ävdragsrällen för arrendalor som beskattas för ersättning medan arrendet beslår är något oklar. Jag kommer därför också att föreslå en komplettering av KL:s regler om beskattningen av arrendatorer. I övrigi föreligger enligt min bedömning inte behov av några omedelbara lagstiftningsåtgärder på detta område.

Prop. 1978/79:44 52

4.2 Civilrättslisa rcRler

Rättsförhållandena mellan jordägare och arrendalor reglerades tidigare i lagen (1907:36 s. l)om nyttjanderäu till fast egendom (NJL). I och medan JB trädde i kraft den 1 Januari 1972 överfördes bestämmelserna lill JB. 1 del sammanhanget gjordes vissa ändringar i bl. a. de bestämmelser som reglerar den ekonomiska uppgörelsen mellan jordägare och arrendalor.

Nyttjanderätts- och arrendeförhållanden i allmänhet behandlas i 7 och 8 kap. JB. De särskilda regler som gäller i Jordbruksarrenden finns i 9 kap. JB. Åtskilliga av reglerna är av tvingande karaktär och kan inte genom avtal sättas åt sidan lill arrendatorns nackdel. Deltu gäller i synnerhet de regler som rör urrendulors besittningsskydd.

Enligt JB är ansvaret för arrendeställets skick fördelat på det sättet alt arrendatorn svarar för vård och underhåll medan jordiigaren svarar för ny-och ombyggnad av byggnad, täckdikning eller annan anliiggning. Jordägarens byggnadsskyldighet gäller bara om anläggningen i fråga behövs för en ändamålsenlig planliiggning av Jordbruket på arrendestället. Byggnadsskyldigheten prövas av arrendenämnden. Om arrendatorn begär det skall nämnden också fastställa beräknad kostnad för arbete som arrendatorn kan komma alt utföra i Jordägarens ställe.

Jordägare är berättigad lill ersättning om arrendatorn underiåter att vårda och underhålla arrendeställel. Arrendatorn kan å sin sida få ersättning om han avhjiilper brist på arrendestället som förelegat vid tillträdet (tilltriides-brist) eller om Jordägaren inte fullgör sin byggnadsskyldighet och arrendatorn utför arbete i jordägarens ställe. Arrendatorn kan vidare få ersättning även i det fall att han utför förbättringar som inte föranleds av tillträdesbrisi eller av att arrendestället har skadats eller förslitils under arrendetiden.

I vissa fall hararrendatorn rätt lill ersättning omedelbart i anslutning till att han har utfört det ifrågavarande arbetet. Så är fallet om arrendatorn i jordägarens ställe har avhjälpt tillträdesbrisi på bostadsbyggnad (9 kap. 17 i;). om arrendatorn byggt om eller harersatt en för jordbruket behövlig byggnad, tiickdikning eller annan anläggning som ulan hans vållande har skadats eller förslitits med en ny anläggning (9 kap. 18 ij) eller om han har avhjälpt brandskada på anläggningen (9 kap. 19 §). Arrendatorn har också, om annat inte har avtalats, rält till omedelbar ersättning om han utför ny behövlig tiickdikning (9 kap. 21 !J försia stycket). Ersättningen bestäms normalt efter vad som har iakttagits vid syn eller utgår med ett av arrendenämnden på förhand bestämt belopp.

I andra fall skall ersättningsfrågan prövas vid avräkning mellan jordiigare och arrendalor enligt 9 kap. 23 § JB. På samma siitt som enligt NJL skall en ekonomisk uppgörelse ske i samband med alt arrendel avtriids. Avräkning skall emellertid också ske vid lidigare tidpunkt om parterna har avtalat om delta. Avräkning skall alltid äga rum i saniband med föriängning av arrendeavtal om mer än nio år har förflulit från tillträdet eller från närmast

Prop. 1978/79:44 53

föregående avräkning. Om något annat inte har avtalats skall avräkning grundas pä syn vid avräkningsperiodens börian och slut.

Vid avräkning har jordägaren räu till ersättning om arrendatorn har eftersatt sin skyldighet alt vårda och underhålla arrendeställel (9 kap. 15 ij). Arrendatorn har rätt atl vid avräkning få ersättning om han har avhjälpt brist som fanns vid tillträdet (9 kap. 16 i;). Arrendatorn kan vidare vid avräkning få ersättning om han harersatt en mottagen bristfällig anläggning med en ny anläggning, som är lämplig för sitt ändamål eller som har godkänts av jordiigaren (9 kap. 20 §). Ersättningen skall då avse brislen på den mottagna anläggningen och ersättningsbeloppet skall minskas med kostnader för avhjälpande av eventuell brist på den nyuppförda anläggningen. Slutligen har arrendatorn rätl till ersättning vid avräkning om han har anlagt markväg, förbättrat ägoanordning eller vidtagit annan åtgärd som har medfört varaktig nytta för Jordbruket och som inte är alt hänföra till uppförande av byggnad eller tiickdikning (9 kap. 21 § andra stycket). Om något annat inte har avtalals skall ersättningen bestämmas till belopp motsvarande vad arrendestället har ökat i värde, dock ej till högre belopp än som molsvarar den nödvändiga kostnaden.

1 det föregående har redogjorts för åtgärder som arrendalor kan ulföra på arrendestället och där det utförda blir jordägarens egendom. Arrendatorn kan emellertid utanför JB:s och arrendeavtalets ram uppföra egna byggnader eller i övrigt nedlägga kostnader på arrendestället. Enligt 8 kap. 21 i; har jordägaren rätt atl inlösa det utförda när arrendatorn frånträder arrendet.

Det bör här nämnas alt arrendelagskommitién (Ju 1975:04) f n. gör en översyn av vissa delar av arrendelagstiftningen. Kommittén har lämnat delbetänkandel (SOU 1978:36) Jordbruksarrendatorns besittningsskydd m. m. 1 det kommande slutbelänkandet avses bl. a. ansvaret för investeringar på arrendefastigheter att behandlas.

4.3 Skatterättsliga regler

I samband med 1972 års omläggning av jordbruksbeskattningen i stort infördes också regler för inkomstbeskattningen vid arrendeförhållanden. Reglerna gäller inte för de Jordbrukare som alltjämt tillämpar koniantprincipen. Den särskilda skaitemässiga behandlingen av arrendators förbättringar på arrendestället gäller vidare bara för sådana tillgångar som Jordägaren omedelbart blir ägare lill och inie för i, ex, byggnader som arrendatorn har uppfört föregen räkning. I det följande förutsätts att Jordägaren omedelbart blir ägare till vad som har ullons på fastigheten.

Arrendalor har numera i stort seil rätt till samma avdrag fören investering på arrendestället som skulle ha tillkommit Jordägaren om denne själv hade utfört investeringen. Beträffande byggnader gäller den skillnaden att arrendalor alllid får årligt avdrag med 5 % av anskaffningskostnaden medan avdragei för jordägare varierar beroende på byggnadens beräknade använd-

Prop. 1978/79:44 54

ningsiid. Förde markanläggningar där avskrivningsunderlaget för Jordägarens del är begränsat till 75 ". av nedlagda kostnader får arrendalor utnyttja hela kostnaden. Vad gäller täckdiken medges arrendalor liksom Jordägare årligt avdrag med 10 % av hela kostnaden. Arrendalor får vidare på samma sätt som Jordägare tillämpa planenlig avskrivning, räkenskapsenlig avskrivning eller restvärdeavskrivning på sådana tillgångar som skattemässigt behandlas som inventarier.

Om arrendatorn uppbär ersättning från jordägaren för förbättring av arrendeslällel skall ersiiilningen las upp liU beskattning hos arrendatorn. Ersättning kan utgå sedan vissl ;irbete har utförts eller i samband med avräkning. Ersättningsbeloppet anses som jordägarens anskaffningskostnad. Jordägaren fåt fördela ersättningen på de tillgångar som förbättringen avser och omedelbart påföra delbeloppen resp. avskrivningsunderlag för dessa tillgångar.

Fördel beskattningsårdå arrendatorns rätt till fastigheten upphör beskatias Jordägaren för värdet av investeringar i byggnader och markanläggningar, till den del ifrågavarande investering har bekostats av arrendatorn. Jordägaren beskattas däremot inte för av arrendatorn bekostade investeringar i tillgångar som skattemässigt behandlas som inventarier.

I samband med att ett arrende upphör sker vid avräkning en slutlig ekonomisk uppgörelse mellan parterna. I den mån de ersättningsbelopp som då utgår utgör inläkt av Jordbruksfastighet, kan mottagaren av ersättningen få lillämpa reglerna om särskild skatteberäkning för ackumulerad inkomst. Enligt 3§ 2 mom. 2) lagen om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst får nämligen särskild skalleberäkning ske för ""inläkl i form av engångsersättning vid upplåtelse eller upphörande av nyttjanderätt eller servitutsräli och vid överlåtelse av nyltjanderätf". Om särskild skatteberäkning medges beräknas den statliga inkomstskatten som om ersättningen med lika delar hade uppburils under det beskattningsår då den har tagits upp till beskattning och ett eller flera lidigare beskattningsår.

Enligt nuvarande regler får särskild skatteberäkning inte ske för ersättningar som utgår i saniband med avräkning under arrendeförhållandets bestånd.

4.4 Föredragandens överväganden

Jordbruksarrenden ger upphov till särskilda skatterättsiiga problem. Problemen hänför sig i första hand lill den skaitemässiga behandlingen av sådana av arrendutorn bekostade förbättringar av arrendeställel som omedelbart tillfaller Jordägaren.

De nya skatterätlsliga reglerna innebär i huvudsak följande. Arrendalor medges i ston seil samma värdeminskningsavdrag, som Jordägaren skulle ha medgetts om han själv hade utfört förbättringarna. Om jordägaren ersätter arrendatorn för förbättringarna, får jordägaren utnyttja ersättningsbeloppet

Prop. 1978/79:44 55

som avskrivningsunderlag för de tillgångar som förbättringarna avser. .Arrendatorn beskatias för ersättningen. Vid arrendets upphörande medges arrendatorn avdrag för tillgångarnas oavskrivna värde niedan Jordiigaren då beskuitas lor lillgångurnas värde lill den del dessa har bekostats av arrendatorn.

Som tidigare nämnts har riksdagen i skrivelse till regeringen begärt förslag om ändring av tillämpningsområdet för reglerna om särskild skatteberäkning för ackumulerad inkomst i arrendeförhållanden. Enligt riksdagens uppfattning är det otillfredsställande att särskild skatteberäkning inte medges beträffande ersättningar som utgår vid avräkning i saniband med förlängning av arrendeavtal. Innan jag behandlar denna frågu vill jag emellertid ta uppen annan, näraliggande fråga.

Vad jag syftar på är urrendutorns rätt lill restavdragi vissa fäll. När arrendel upphör får. som Jag nyss nämnde, arrendalor göra avdrag med vad som för honom kvarstår oavskrivet på tillgångar, som han själv har bekostat men som utgör jordägarens egendom. En uttrycklig regel om detta finns i punkt 6 sisla stycket av anvisningarna till 22 5; KL. KL innehåller emellertid ingen regel som ger arrendatorn motsvarande rätt till avdrag, när ersättning utgår under arrendetiden.

Jag vill först erinra om atl restavdrag under arrendetiden skulle medföra en viss samordning mellan Jordägarens och arrendatorns beskattning. Som framgåti lidigare får en jordägare som utger ersättning omedelbar! lägga ersättningsbeloppet till sitt avskrivningsunderlag. Del är då rimligt att arrendatorns avskrivningsunderiag reduceras samtidigt, vilket blir fallet om restavdrag medges då arrendatorn inte helt har skrivit av tillgången.

Även utformningen av de civilrätlsliga reglerna talar föratt restavdrag skall medges i de här avsedda fallen. Antag alt en täckdikning ulan arrendatorns vållande har skadats så att den måste ersättas med en ny anläggning. Enligt 9 kap. 18 SJB är Jordägaren skyldig alt utföra arbetet. Om jordägaren fullgör sin byggnadsskyldighet inträder inga särskilda skatteeffekter för arrendatorn. Om han däremot underlåter all göra detta får arrendatorn utföra arbetet i jordägarens ställe. Arrendatorn är då berättigad till ersättning med det belopp som arrendenämnden pä förhand har fastställt. Denna ersättning skall omedelbart tas upp till beskattning. Arrendatorn bör därför ha rätt till omedelbart avdrag för nedlagda kostnader. 1 annal fall skulle han komma i en sämre läge skaiiemässig! om Jordägaren har varil försumlig än om denne fullgjort sin skyldighet.

För egen del anserjag del således befogat att arrendalor får restavdrag, om han under löpande arrende uppbär ersiittning för tillgång som han själv har bekostat. Restavdrag bör medges oavsett om ersättningen uppbärs sedan arbetet har fullbordats, vid avräkning eller vid annan tidpunkt. Framför allt i avräkningsfallen kan man räkna med alt ersäitningsbeloppei ofta avviker avsevärt från lillgångens oavskrivna värde. Om restvärdet är större än ersättningsbeloppet uppkommer frågan om avdrag skall medges med hela

Prop. 1978/79:44 56

restvärdet på en gång. Enligt min mening bör del omedelbara avdragei inte få överstiga ersättningsbeloppet. 1 förekommande fall får således arrendatorn fortsätla att göra årliga avdrag for avskrivningar på tillgångens tidigare oavskrivna värde minskat med ersättningsbeloppet.

Jag anser atl den oklarhet på della område som kan råda f. n. bör undanröjas genom en uttrycklig bestämmelse i KL. Bestämmelsen bör triida i kraft vid 1980 års laxering.

Jag återkommer nu till frågan om särskild skatteberäkning för ackumulerad inkomsi i arrendeförhållanden. Särskild skatteberäkning får. som tidigare har nämnts, ske för ersättningar som utgår i samband med att ell arrende upphör men däremot inie för ersättningar som utgår i saniband med att ett arrendeavtal föriängs. 1 motionen 1976/77:449 yrkades att reglerna om särskild skatteberäkning skulle få tillämpas också i de sistnämnda fallen. Riksdagen anslöt sig till detta krav.

Jag delar uppfattningen att en anpassning av de skatterätlsliga bestämmelserna till JB bör ske och föreslår alt reglerna om särskild skatteberäkning skall få tillämpas på de ifrågavarande ersäitningarna. Jag vill erinra om alt det i princip är nettobeloppet av den ackumulerade inkomsten som skall läggas lill grund för särskild skatteberäkning, dvs. i förekommande fall ersäitningsbeloppei minskat med lillgångens lidigare oavskrivna värde.

I delta samnianhang bör också ett annat tillägg göras i den ifrågavarande bestiimmelsen. 1953 års skaUeflyktskommitlé påpekade (SOU 1963:52 s. 280 n att det var otillfredsställande atl Jordägare som vid arrendets upphörande blev beskattad för arrendators förbättringsarbete inte fick tillämpa reglerna om särskild skatteberäkning. Kravet att intäkten skulle ha utgått ""i form av engångsersättning"" var nämligen inte uppfyllt i dena fall. Kommittén föreslog att jordägare skulle få tillämpa särskild skatteberäkning fören sådan intäkt. Kommitténs påpekande har fortfarande aktualitet och jag föreslår därför all en ytterligare utvidgning av bestämmelsens tillämpningsområde sker.

Den nya lydelsen av 3 i; 2 mom, 2) lagen om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst bör få tillämpas för inkomst som tas upp till beskattning vid taxering år 1978 eller senare år. Vad gäller 1978 års taxering innebär delta alt ansökan om siirskild skatteberäkning skall ha gjorts hos länsskatterätlen före utgången av år 1979. Fr. o. m. 1979 års laxering ankommer det däremot på taxeringsnämnderna att pröva ansökningar om särskild skatteberäkning (SFS 1978:317).

5 Rennäringsbeskattningen 5.1 Inledning

År 1976 genomfördes vissa ändringar i beskattningen av rennäringen, dvs. den verksamhet som bedrivs av samebyarna och de enskilda renägarna. Ändringarna var delvis föranledda av den nya rennäringslagen (1971:437).

Prop. 1978/79:44 57

Inkomst av renskötsel är att hänföra till inkomstslaget rörelse och skall således beräknas enligt bokföringsmässiga grunder. Delta gällde redan före 1976årsändringaravbcskatlningsreglerna, Trots detta hade man emellertid i den praktiska tillämpningen allmänt godtagit att inkomst av renskötsel beräknades enligt den s, k, koniantprincipen. För att ändra på detla förhållande infördes år 1976 uttryckliga föreskrifter om att övergång till bokföringsmässig redovisning i princip skull ske senast fr, o, m, 1979 års laxering, 1 syfte atl underlätta övergången infördes samtidigt regler om ingångsvärden for stamdjur i huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller inom jordbruket.

En annan av de år 1976 genomförda ändringarna innebar att s, k, skötesavgift och sköteslega undantogs från skatteplikt för mervärdeskatt fr, o, m, år 1977,

SSR har begärt dels att de nya reglerna om ingångsvärden för stamdjur skall få tillämpas av rennäringsidkare som gått över till bokföringsmässig redovisning före 1975 års laxering ir/c/.v atl ersättning lill medlem i sameby enligt 44 S rennäringslagen skall undantas från skatteplikt för mervärdeskatt. Jag behandlar i det följande dessa frågor var för sig,

5.2 Ingångsvärde för stamdjur i samband med övergång till bokföringsmässig redovisning

De år 1976 införda bestämmelserna om ingångsvärde för stamdjur i renskötselrörelse innebär i huvudsak följande. Ingångsvärdet för stamdjuren, dvs. nettorenhjorden efter hösislakten, skall motsvara den faktiska anskaffningskostnaden för nyuppsättning av djuren eller - om den skatlskyldige under minst fem år före övergången har haft stamdjur i förvärvskällan eller förvärvat djuren genom arv, gåva eller på liknande sätt - beräknas med ledning uv djurvärden som fastställs av RSV. De av RSV fastställda värdena baseras på faktiska genomsnittspriser under en viss period. Enligt en uttrycklig föreskrift får bestämmelserna lillämpas endasl av dem som går över lill bokföringsmässig redovisning fr. o. m. 1975 års laxering.

RSV har under år 1977 utfärdat särskilda anvisningar med anledning av de ändrade beskattningsreglerna för rennäringen (RSV Dt 1977:11). Samtidigt har RSV fastställt vilka djurvärden som skall ligga lill grund för beräkning av ingångsvärdet för nettorenhjorden.

Enligt vud RSV uppger i sina anvisningar har det framkommit att ett antal rennäringsidkare hargåti över till bokföringsmässig redovisning före 1979 års taxering. Många av dem har inte haft möjlighet au tillämpa de nya bestänimelserna om ingångsvärden för stamdjur eftersoni dessa bestämmelser blev kända först vid årsskiftet 1976/77, För alt dessa rennäringsidkare inte skall hamna i en sämre ställning än om de hade väntal med övergången har RSV förordat en lösning som ger möjlighet au justera del ingående balansvärdei vid 1979 års laxering. Med hänsyn till lagtextens utformning

Prop. 1978/79:44 58

står denna möjlighel öppen endast om övergången har skett vid 1975. 1976 eller 1977 års taxeringar,

SSR upplyser att det finns ett inte obetydligt antal rennäringsidkare som gått över till bokföringsmässig redovisning redan före 1975 års taxering. De ingångsvärden som därvid har tillämpats har genomgående varit mycket låga. En tillämpning av de nya beskattningsreglerna skulle enligi SSR medföra mycket stora skattehöjningar för denna grupp. Föran åstadkomma största möjliga likformighet efteriyser SSR en lagändring som gördel möjligt att justera ingångsvärdet enligt det mönster som RSV anvisat för sådana övergångar som har skett vid 1975, 1976 och 1977 års taxeringar.

För egen del vil I Jag anföra följande. Jag delar SSR:s uppfattning att reglerna för bestämmandet av ingångsvärdet på nettorenhjorden bör vara likformiga för samtliga rennäringsidkare. Därför bör även de rennäringsidkare som har gått över till bokföringsmässig redovisning före 1975 års taxering få möjligheter att dra fördel av de regler för beräkningen av ingångsvärdet för stamdjur som infördes år 1976, Jag föreslår en sådan ändring av bestämmelserna i 2 § lagen (1973:323) om ikraftträdande a v lagen (1973:322)om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), m, m, all detta blir möjligt,

5.3 Mervärdeskatten

Sameby är skattskyldig enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt (ML) för skötsel av renar. Skattskyldigheten innebär att samebyn har rält till avdrag för ingående mervärdeskatt som hänförsig till renskötseln. Enligt 11 § 10 ML är sådan renskötsel som ombesörjs av sameby undantagen från skatteplikt, vilkel innebär att ersättningen för skötseln inte beskattas.

Den inkomst som medlem i sameby uppbär från byn för det arbele han utför hänförs lill inkomst av rörelse enligt KL. Enligt bestämmelserna i punkt

1 första stycket av anvisningarna till ML anses verksamhei som yrkesmässig
när inkomsten därav ulgör skattepliktig intäkt av rörelse enligt KL. Detta
innebär att medlemmens arbete åt samebyn anses som yrkesmässig verk
samhet enligt ML. 1 den mån arbetet innefattar skattepliktiga tjänster, 1. ex.
skötsel av renar, skall mervärdeskatt utgå på ersättningen.

Enligt min uppfattning bör bestämmelserna i ML vara så utformade att därav klart framgår atl ersättning som medlem i sameby uppbär från byn för det arbele han utför för byns räkning inte beläggs med mervärdeskatt. Så är nu inte fallet. Jag föreslår därför att bestämmelserna ändras. Delta bör lämpligen ske på det sätiet att ett tillägg görs till punkt 1 av anvisningarna till

2 S ML, av vilket framgår att verksamhet som medlem i sameby utför enligt
rennäringslagen för samebyns räkning inte anses som yrkesmässig.

Den nya bestämmelsen bör tillämpas på tillhandahållande som sker fr. o. m. den 1 Januari 1979.

Prop. 1978/79:44 59

6 Hemställan

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen föreslår riksdagen att antaga inom budgeidepariemeniei uppräitade förslag till

1. jordbruksbokföringslag.

2. lag om ändring i bokföringslagen (1976:125).

3. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

4. lag om ändring i förordningen (1955:257) om inventering av varulager för inkomsttaxeringen,

5. lag om ändring i kommunalskatielagen (1928:370),

6. lagom ändring i lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomslskait för ackumulerad inkomst,

7. lagom ändring i lagen(1973:323)om ikraftträdande av lagen(1973:322) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), m. m.,

8. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskall.

Del under 2. angivna förslaget har upprättats i samråd med chefen för Justiiiedepartemeniet.

7 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar atl genom proposition föreslå riksdagen alt antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1978/79:44 63

Till Statsrådet och chefen för budgetdepartementet

Den 27 januari 1977 bemyndigades chefen för budget-departementet att tillkalla en utredningsman med uppdrag att utreda frägan om nya regler för bokföringen inom jordbruket samt att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat arbetsbiträde åt utredningsmannen. Med stöd härav tillkallade departementschefen den 17 februari samma år som särskild utredare regeringsrådet Sture Lundell. Vidare förordnades hovrättsassessor Staffan Janvld, direktören i lantbrukarnas riksförbund Folke Nilsson, skattedirektören Olle Roos samt kammar-rättsfiskal Ove Sundvik att som experter biträda utredningsmannen. Genara beslut samma dag förordnades kammarrättsfiskal David Ask att vara sekreterare i utredningen.

För att tagas i beaktande vid uppdragets fullgörande har riksskatteverket till utredningen överlämnat en av Vänerskog ek. fören. till verket ingiven skrivelse angående kontrolluppgiftskravet enligt 37 § 1 mom. 6. taxeringslagen, jämte av verket infordrade yttranden över skrivelsen.

Sedan uppdraget numera slutförts, får utredningen härmed överlämna sitt betänkande.

Stockholm i december 1977

Sture Lundell

/David Ask

Prop. 1978/79:44 65

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

Förslag till Jordbruksbokföringslag

Härigenom föreskrivps följande.

1 § Enskild per.on, •■.om driver jordbruk eller skogsbruk, i;!'
skyldig att som underlag för taxeringen föra räkenskaper
för verksamVieten på sätt nedan sägs.

Bestämmelserna i 9 - 15 §§ behöver ej tillämpas av n'ij'ings-idkare i vars verksamhet den ärliga bruttoomsättningssumman normalt understiger 200 900 kronor.

Skyldigheten att fora räkenskaper enligt denna lag skall vid tillämpning av allmän lag icke anses innebära att näringsidkaren ar bokf öringsskyldig enligt bokföringslagen (1976: 125).

2 § Redovisningsskyldlg.heten skall fullgöras pi sUtt som,
med iakttagande av vad beträffande jordbruk eller skogsbruk
är allmänt brukligt, överensstämmer med god redovisningssed.

Redovisningsskyldigheten innefattar att

1. till upplysning om verksamhetens förlopp löpande bokföra
uppkomna affärshändelser samt i samband härmed tillse att
verifikationer finns till alla bokföringsposter,

2. med undantag i fall varom föreskrives i 1 § andra stycket till upplysning om verksamhetens ekonomiska resultat och ställning vid räkenskapsårets utgång avsluta bokföringen med årsbokslut,

3. arkivera verifikationer, bokföringsböcker och annat räkenskapsmaterial .

5 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 44

Prop. 1978/79:44 66

1.löpande bokföring

3 § I bokföringen skall som affärshändelser löpande noteras alla in- och utbetalningar i jordbruket, dess binäringar och skogsbr-uket samt i verksamheten uppkomna fordringar och skulder. Som affärshändelse räknas också näringsidkarens tillskott till och uttag ur verksamheten av pengar, varor eller annat. Vid r.äkenskapsArets utgång skall bokföringen härutöver tillföras fordrings- och skuldposter som behövs för att bestiinmia de intäkter och kostnader som rätteligen hör till räl'.eiiskapsåret.

4 § Boklörlrigon skall för varje affärshändelse grundas p°i li.andling som hiärrör fr.in affär.shändelsen eller särskilt upprättas med uppgifter om denna (verifikation). Har näringsidkaren tagit emot liandling om affärshändelsen skall denna handling användas som. verifikation. Om det är påkallat med hänsyn till arten av mottagen handling får bokföringen i stället griinda.s pu särskilt upprättad hänvisningsverifikation.

Verifikation .".l-.ai 1 p") varaktigt sätt innehålla uppgifter om när don u|iprättats, när alfärsiiändelsen inträffat, vad den avser, vill'.et lielopp den gäller, vilken motpart den berör samt, i förekom-iando fall, vilka h.andlingar som legat till grund för affärshändelsen och var originalhandlingen förvaras. Verifikationerna skall vidare på varaktigt sätt vara försedda ned verifikationsnummer eller andra identifieringstecken och i övrigt erforderliga uppgifter sä att sambandet mellan verifikation och bokförd post utan svårighet kan fastställas. Vorlfikationem.a skall både före och efter bokföring förvaras ordnade på betryggande och överskådligt sätt. Sker rättelse 1 verifikation, skall ainges när rättelsen skett och vem som företagit den.

5 § Bokföringen skall ske på varaktigt sätt i ett ordnat och betryggande system av böcker, kort, lösblad eller andra hjälpmedel. Vad som bokförts får ej utplånas eller göras oläsligt.

Prop. 1978/79:44 67

Vid rättelse av felför-d post skall anges när rättelsen skett och vem som företagit den. Sker rättelsen genom s.Jr-skild rättelsepos L, skall verifikation om r:i ttelsen ui,'p-rättas. Samtidigt skall genom anteckning |)ä den tidigare verifikationen ellei- på annat sätt säkerställas att man vid granskning av den tidigare bokförda posten utan svfirig-het kan få kännedom om rättelsen.

6 § Affärshändelserna skall bokföras i kronologisk oi'dni.r.g
post för post efter verifikationsnummer eller andra identi-
fior'ingstecken som åsatts verifikationerna (grundbclfiring) .
Verifikationer, s.om avser likartade affärshändelser, f'iT'
bokföras i sammandrag i en post, om det utan svarignet kan
klarläggas vilka affärshändelser som ingår i sådan rost.

Kontanta in- och utbetalningar skall bokföras scncist påf.il-jande arbetsdag. iJvriga affärshändelser skall bokioras sä snart det kan ske. I fråga om fordringar octi rl'.ulder gäller att de skall bokföras så snart det kan ske sedan faktura eller annan handling, som tillkännager anspr;ik p.': veder'lag, utfärdats eller' mottagits eller sådan tiandling bort föreligga enligt god affärssed.

Bokföringen av fordringar och skulder får dock dröja tills betalning sker. Som föruts.ättning härför gäller att verifikationerna för obetalda fordringar och skulder ordnas ocl; fÖTi/aras för sig så att betryggande överblick fortlöpande finns över dem. Vid räkenskapsårets uignng skall dock samtliga då obetalda fordringar och skulder bokföras.

7 § Affärshändelserna skall bokföras i systematisk orcri±ng
så att bokföringen gör det möjligt att överblicka verksam
hetens gång och dess resultat och ställning (huvudbokföring).
Huvudbokföringen kan vara förenad med grundbokföringen.

Konton över tillgångar och skulder, vilka i huvudbokföringen föres i sammandrag, skall ytterligare specificeras i si.loordnad redovisning i den mån det behövs för att ge Tillfredsställande överblick och kontroll.

Prop. 1978/79:44 68

Hurudbokföringen skall hållas aktuell och avstämmas efter vad som med hänsyn till verksamhetens förhållanden överensstämmer meu god redovisningssed.

8 § Räkenskapsåret skall omfatta tolv månader. Annat räkenskapsår än kalenderår (brutet räkenskapsår) skall omfatta txden den 1 ni.ij - den 50 april, den 1 juli - den 50 juni eller den 1 september - den 31 augusti.

När redovisningsskyldigJiet inträder eller räkenskapsåret lägges om, får räkenskapsåret avse kortare tid än tolv månader eller utsträckas att omfatta högst aderton månader. Av-iLoi'tning av rälcenskapsåret får också göras om redovisningsskyldigheten upphör.

Tillämpas brutet räkenskapsår, får omläggning av räkenskapsåret ske till kalenderår. I annat fall får omläggning av räkenskapsåret ej ske med mindre tillstånd därtill ges av länsstyrelsen.

Den som är skyldig att föra räkenskaper i fråga om flera verksamneter av sådant slag som avses i denna lag eller som samtidigt med skyldighet att föra räkenskaper för sådan verksamhet är bokföringsskyldig för annan näringsverksamhet skall använda samma räkenskapsår för de olika verksamheterna. Föreligger synnerliga skäl, kan riksskatteverket medge undantag härifrån. För att få samma räkenskapsår för flera verksamheter får omläggning av räkenskapsår ske utan särskilt tillstånd.

Årsbokslut

O § För varje räkenskapsår skall den löpande bokföringen avslutas med ett årsbokslut. Detta består av resultaträkning och balansräkning. Till dessa kan bilagor upprättas.

Årsbokslutet skall färdigställas och tagas in i bunden bok (årsbok) så snart det kan ske och senast sex månader efter räkenskapsårets utgång. Bilaga till årsbokslutet behöver

Prop. 1978/79:44 69

dock ej återges i årsboken. Årsbokslutet och därtill hörande bilagor skall avfattas pä svenska i vanlig läsbar form. Ars-bokslutet skall skrivas under av den redovisnings5;kyldige med angivande av dagen för underskriften.

När redovisningsskyldigheten inträder eller när grunden för sådan skyldigiiet ändras, skall balansräkning också utan dröjsmål uppgöras och tagas in i årsbok.

10 § Hed anläggningstillgång för-stås tillgång, som är avsedd att stadigvarande brukas eller innehas i verksamheten. Med omsättningstillgäng förstås annan tillgång. Djur är att anse som omsättningstillgång.

Med tillgångs anskaffningsvärde förstås, med nedan angivna undantag, utgiften för dess förvärv eller tillverkning ocii med återanskaffningsvärde motsvarande utgift om anskaffning skulle ske vid räkenskapsårets utgång (balansdagen).

Med anskaffningsvärde för djur förstås av riksskatteverket fastställt värde eller, om dylikt värde ej fastställts, allmänna saluvärdet. För- driftbyggnad och inventarier, som anskaffats före övergång till bokföringsmässig redovisning, förstås med anskaffningsvärde det ingångsvärde som fastställts vid övergången till sådan redovisning. För tillgång, som efter övergången förvärvats på annat sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, förstås med anskaffningsvärde det anskaffningsv.ärde (avskrivningsunderlag) som enligt kommunalskattelagens regler beräknas vid förvärvet.

115 Omsöittning.stillgång tages upp till högst anskaffningsvärdet. Djur, jordbruks- och skogsprodukter samt armat varulager får icke upptagas till lägre värde än som överensstämmer' med de vid taxeringen gällande lägsta värdena.

Om varulager upptages till lägre värde än anskaffningsvärdet eller, i fråga om andra inköpta varor än djur, anskaffnings-eller åtaranskaffningsvärdet i förekommande fall med avdrag för inkurans, skall skillnaden upptagas som lagerreserv.

Prop. 1978/79:44 70

12 § Anläggningstillgång tages upp till högst anskaffningsvärdet. Fast egendom, som åsättes taxeringsvärde, får dock upptagas till detta värde även om taxeringsvärdet överstiger anskaffningsvärdet. I anskaffningsvärdet får inräknas utgifter för värdehöjande förbättringar av tillgängen, vilka nedlagts under räkenskapsåret eller balanserats från tidigare räkenskapsår. Om anläggningstillgång upptages till högre värde än det, vartill den är uppförd i närrriast föregående balansräkning med tillägg för utgifter föi' värdehöjande förbättring av tillgången under räkenskapsåret, skall angivas med vilket belopp höjning skett.

13 § Fordran som är osäker, tages upp till belopp, varmed den beräknas inflyta. Värdelös fordran får ej tagas upp som tillgång.

1h § Resultaträkningen skall 1 sammandrag redovisa samtliga intäkter och kostnader i verksamheten under räkenskapsåret samt lämna en med hänsyn till verksamhetens förhållanden tillfredsställ'inde redovisning för hur räkenskapsårets resultat uppkommit.

För resultaträkningen användes med de avvikelser som betingas av verksamhetens art och omfattning nedan intagna schema. Kompletterande poster ges beteckningar som tydligt anger vad som ingår i posten. Annan uppställningsform får användas om den uppfyller de krav som anges i första stycket.

Verksamhetens intäkter

Försäljningssumman växtprodukter

djur och djurprodukter skogsprodukter Övriga int.äktor - Verksamhetens kostnader Resultat före avskrivningar <- Avskrivningar Resultat efter avski-ivningar

Prop. 1978/79:44 71

+ Finansiella intäkter

Utdelning på aktier och andelar Ränteinkomster

- Finansiella kostnader
Räntekostnader

Resultat efter finansiella intäkter och kostnader

+ Extraordinära intäkter

- Extraordinär'a kostnader
l:esultat före bokslutsdispositioner

- Bokslutsdispositioner'
Förändringar i lagerreserv
Förändringar i investeringsfonder
Övriga bokslutsdispositioner, var för sig

Redovisat årsresultat

Vinster och förluster på avyttring av anläggningstillgångar samt avskrivningar och nedskrivningar av sådana tillgångar skall fördelas på samma sätt som motsvarande tillgångar 1 balansräkningen. Extraordinära intäkter och kostnader skall specificeras till sin art.

15 § Balansräkningen skall i sammandrag redovisa verksamhetens tillgångar och skulder samt eget kapital i verksamheten på balansdagen.

För balansräkningen användes med de avvikelser som betingas av verksamhetens art och omfattning nedan intagna schema eller annan uppställningsform som ger en likvärdig överblick över verksamhetens ställning.

I schemat angivna poster skall upptagas var för sig. Kompletterande poster ges beteckningar som tydligt anger vad som ingår i posten. För varje sammandragen post i balansräkningen skall i specificerad bilaga upptagas de belopp som ingår i posten, om icke postens sammansättning klart fr-amgår av bokföringen i övrigt.

Prop. 1978/79:44 72

A Tillgångar

I Omsättning.';t i llg.-iiigar'

1. Kassa- ocii bankti ] Igodohavanden

2. Aktier ocli anuia andelar

3. Obligationer- och andra värdepapper h. Växelfordringar

5. Kundfor'dr'ingar

5. Förutbetalda kostnader och upplupna intäkter

7. Övriga fordringar

8. Lager av

Djur

['roduktor' och fornödeniieter-

9. Förskott til] leverantörer

II Skogskonto och liknande konton, var för si.g

III Anläggningstillgångar

1. Insatser- i ekonomiska föreningar

2. Markinventarier

3. Byggnadsinventarier

4. Övriga inventarier

5. Driftbyggnader

6. Olika slag av markanläggningar

7. Övriga anläggningstillgångar

B Skulder och eget kapital

I Kortfristiga skulder-

1. Växelskulder

2. Leverantörsskulder

3. Upplupna kostnader ocli förutbetalda intäkter
k. Ovr-iga kortfrisilga skulder

5. Förskott från kunder

II Långfristiga skulder-

1. Avsatt till pensioner-

2. Andra långfristiga skulder

Prop. 1978/79:44 73

ill Obeskattade r-eserver

1. Lagerreserv

2. Investeringsfonder

5. Övriga obeskattade r-eserver, var för sig

TV Eget kapital, med angivande av ingående belopp, insättningar eller uttag under räkenskapsåret, redovisat årsresultat sarr.t utg.-jende belopp.

O v r' 1 (?a b e s 111 mm e 1 s e r

15 '.'■' Om det behövs for att ge en överblick över tillämpat bokfor-ingssystem, skall beskr-ivning upprättas över bokföringens organisation och uppbyggnad, över anvömda hjälp-inede] och deras funk.tjon samt över bokföringens konton och dei-as användning (kontoplan).

Användes automatisk databehandling i bokföringssystemet, skal] beskrivning enligt första stycket kompletteras med systemdokumentation och beiiandlingshistorik i den mån det behövs för- att man utan svårighet i efterhand skall kunna fi.ilja och kontroller-a de ensk.ilda posternas behandling och feretagna bearbetningar inom systemet.

All beskrivning och dokumentation som avses i första och andra styckena är räkenskapsmaterial.

17 5 Verifikationer, bokföringsböcker och annat räkenskaps-material kan utgör-as av

1. material L vanlig läsbar form,

2. film eller annit material med registreringar i mikroskrift som kan läsas n.ed förstoringshjälpmedel,

5. hålkort, hålremsa, magnetband eller annat material med registreringar som genom omedelbar utskrift kan tagas fram i form sO'ii avses i 1 och 2.

Material som avses i för-sta stycket 5 får ej användas för sammanfattningar av huvudbokföringen eller samtidigt för

Prop. 1978/79:44 74

biide veri C !.ka I i.'jiier- oc:: ,i-'.,.'Mjbokl'or'ing.

|--iaterial .".om ■jv.'-es i första stycket 2 och 5 får- användas endast om det kan anses säker-s tallt, att i-egistreringarna :,r var.-ii;tiga, a 1.1 r-eg; strerade ujipgiftor .Jr lätt åtkomliga sarnt att materialet bevaras på ett betryggande sätt.

13 § Allt i'äken::kapsmaterial skall bevaras 1 ordnat skick inom landet under minst tio år från utgången av det kalender ål- dä r-äkensjva]-såret avslutades. Vad nu sagts gäller också avtal och andra handlingar av särskild betydelse för att belysa verksamhetens ekonomiska förhållanden.

.'.Skyldighet att i-.OTi räkenskapsmaierial bevara mater-ial enligt 17 5 första stycket 5 upphör-, om r-egistrer-ade uppgifter på betryggar-ide sätt föres över till vanlig läsbar form eller till film eller annat material med regi str-eringar 1 mikro-skrift som kan läsas med förstoringshjälpmedel.

Om särskilda skäl föreligger, får länsstyrelsen för visst fall tillåta, att räkenskapsmaterial i vanlig läsbar form förstöres före utgången av den i första stycket angivna tiden. Materialet skall därvid under betryggande former mikrofilmas eller kopieras på likvär-digt sätt. Kopiorna skall ordnas så att sökta uppgifter lätt kan återfinnas och läsas samt bevaras under den tid som återstår av den i första stycket angi-vna tiden.

19 :'■-' Mot myi';diglic temas beslut enligt denna lag föres talan hos regeringen genom besvär.

1. Denna lag tr-äder i kraft den 1 januari 1979. Länsstyrelsen får dock före nämnda dag pröva ansökan om tillstånd enligt 8 § tredje stycket eller 18 -§ tredje stycket, såvitt avser tid efter utgången av år 1978.

2. Genom lagen upph.äv:: jordbruksbokföring: lagen (1951:793).

Prop. 1978/79:44 75

Förekommer i lag eller an-nan författning hänvisning til] föreskrift, som ersatts genom bestämmelse i den nya lagen, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

3. Den som är redovisningsskyldig enligt den äldre lagen får för räkenskapsår som börjat före den nya lagens ikraftträdande fullgöra sin skyldighet i enlighet med den äldre lagen.

k. Den som ej är redovisningsskyldig enligt den äldre lagen behöver icke vid ikraftträdandet av den nya lagen upprätta balansräkning.

5. Tillämpas räkenskapsår som avviker från 8 -j första stycket, skall det räkenskapsår som börjar löpa närmast efter lagens ikraftträdande avkortas eller förlängas så att därefter följande räkenskapsår- kommer att överensstämma med föreskri!ter.na i nämnda paragr-af.

UTREDNING SUPPDlvAGET

Tidigare skulle inkomst av jordbruksfastighet redovisas enligt den s.k. kontantprincipcn. Denna princip innebär i huvudsak att kontanta inkomster och naturaförmåner under ett beskattningsår tas upp som bruttointäkt och att avdrag fär göras för sådana kostnader som har betalats under beskattningsåret. Genom lagstiftning år 1951 blev det möjligt att redovisa inkomst av jordbruksfastighet enligt bokföringsmässiga grunder. Vid denna redovisningsmetod beaktas inte bara kontanta inkomster och utgifter utan även s,k, balansposter-, dvs, varufordringar, varuskulder och lager vid beskattningsårets början och vid dess slut. Avdrag för kostnader för byggnader och inventarier- medges i form av värdeminsknings-avdrag. Fn förutsättning för att skattskyldig skulle få använda sig av bokföringsmässig redovis.ning var att räkenskaperna fördes i enlighet med föreskrifteina i den samtidigt tillkomna förordningen (1951:793) om skyldighet för vissa idkare av jordbruk eller skogsbruk att föra räkenskaper som underlag för taxering - rubriken senare ändrad till "jordbruksbokföringslagen". Bokföringsskyldigheten är här i allt

Prop. 1978/79:44 76

väsentligt regier-ad pä samma sätt som gällde för handelsbokföringen enligt 1929 års bokfiiringslag (1929:11?). En viktig skillnad är emellertid att skyldigheten att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen inte medför de civilrättsliga verkningar som följer av allmän bokföringslag.

L-:nligt jordbruksbokföringslagen skall räkenskaperna föras i en].igiiet med alliiuinna bokföringsgrunder samt med iakttagande av vad som si' aJlmänt iir-ukligt inom jordbruk eller skogsbr-uk <:h ■iver-enss Lini:iiaiidc med god sed. F r-äkenskaperna skall lämnas redovisning fur intäkter och kostnader i jor-dbruket med bin.äringar och skogsbruket men också för- näringsidkarens tillg-jngar och skulder, Jordbruksbokföringslagens bestämmel-se-r um den luj.iande bokföringen ocii om årsbokslutet är for-hällandevis knapphändiga och delvis starkt föråldrade. Som exempel kan nämnas att näringsidkaren vid fullgörandet av den löpande bokföringen skall föra bunden dagbok och att det .agen saknas egentliga bestämmelser om verifikationer.

T ... [

Är 1972 genomfördes en genomgripande reform av jordbruksbeskaitningen (prop, 1972:120, SkU 1972:67, rskr 1972:33, SFS 1972:71-T'*?) . Reformen innebar en obligatorisk övergång från kontantmässig till bokföringsmässig inkomstredovisning. Övergången skul].e sl'.e successivt under en tid av fem år fr, o,m. den 1 januari 1973. Genom beslut av regeringen har denna period sedermer-a förlängts sä att det nya systemet i princip skall tillimpas av samtliga jordbr-ukaro senast fr.o.m, 1980 års taxering.

1972 års r-eform innebar brtydelsefulla ändringar i de materiella reglerna fiJi" beskattning av inkomst av jordbruksfastighet vid bokföringsmässig r-edovisning och en anpassning av dessa regler till vad som gäller för inkomst av rörelse. Regelsystemet i jordbruksbokföringslagen berördes däremot endast i mycket begr-änsad utstriickning av 1972 års reform. Den viktigaste ändringen innebar att endast sådana jordbrukare som uvslutai si.-i bok, fuj-ing med vinst- och för-lustkonto skulle fä r:itt att använda sig av brutet räkenskapsår.

Parallellt med denna utveckling av skattereglerna har ett omfattande arbete br-drivits i syfte att modernisera 1929

Prop. 1978/79:44 77

års bokföringslag. Detta aiL..-Le r-esulterade i att riksdagen åren 1976 beslöt att er-sätta 1929 års bokföringslag med en ny bokföringslag (prop. 1975: 10'i, LU 1975/76: 15, rskr 1975/76:205, SFS 1976:125). Den nya lagen har tr,"itt i kraft den 1 januari 1977. Samtidigt tiar 1929 ärs bok för-ingslag i princip upphävts. :'yftet med den nya bokfiiringslagstii tnj ng-en har varit att skapa ett modernt och gi-undläggande sys tern för all redovisning. Det bör- understrykas att man vid ut-for-mningen av de nya bokföringsroglerna i liög gr-ad riai- f'ir-sökt tillgodose skattemässiga synpunkter.

1 jämförelse med vad som gällde enligt 19-9 års bokföringslag hai' kretsen av bokföringsiskyldiga vidgats väsentligt, i princip är alla näringsidkare bokföringsskyldiga. Undantag har emellertid gjorts bl.a, för enskild person som driver jordbruk eller skogsbruk, I lagen ges utförliga bestämmelser om såväl den löpande bokföiringen som årsbokslutet,

1 förarbetena till den nya bokföiringslagen p-åpekades ute bokföringsplikton för jordbr-ukare inte låg pä den niv.i som ansågs böra gälla för rörelseidkare i allmänhet. 1 pi'op. 1975:104 (s. 13S) förklarade föredraganden att han - med hänsyn bl.a. till de speciella fi.irhållandena inom joriibru-ket - inte var beredd att föreslå någon ändring i bokföringsplikten för jordbrukare. Detta uttalande gjordes mot bakgrund av att det särskilda systemet för bokföring inom jor-d-bruk och skogsbruk, som efter ingående utrediing år 1972 gjordes tillämpligt på alla Jordbrukare, ansågs böra bestå även i fortsättningen.

Av min tidigare redogörelse har fi-amgått att jordbruksbokföringslagen endast i mycket begränsad omfattning berördes av 1972 ärs refoi-m av joi-dbruksbeskattningen och att lagens regelsystem fortlarande i huvudsak är- utfoi-mat pa samma sätt som i 1929 års boklöringslag. Inom jordbruks- ocii skogsnäringarna iiar- utvecklingen på redovisningsområdet följt 1 stort sett samma mönster som inom näringslivet i övrigt. Jordbruksbokföringslagen har emellertid inte anpassats till denna utveckling. Jag anser mot denna bakgrund att tiden nu är inne för en översyn av jordbruksbokföringslagen. En sådan översyn synes biira innefatta åtskilliga ändringar av säval

Prop. 1978/79:44 78

teknisk som materiell art. Den bör göras av en särskild utredare.

Utgångspunkten fi:r utredningsarbetet bör vara att jordbruksbokföringslagens nuvarande tillämpningsområde skall kvarstå oförändrat. Det innebär att regelsystemet skall vara utformat så att i första liand de taxeringsmässiga aspekterna blir tillgodosedda. Detta får betydelse inte bara när det g iller föreskri.fterna för den löpande bokföringen och veri-fikationshanteringen utan också när det gäller årsbokslutsbestämmelserna. Vad jag nu har sagt innebär å andra sidan inte att regelsystemet i den nya bokföringslagen skulle sakna betydelse för utformningen. Tvärtom bör ett av de viktigaste momenten vara att undersöka i vilken utsträckning det är ändamålsenligt att samordna regelsystemet i jordbruksbokföringslagen med den nya bokföringslagen. En sådan samordning synes i första hand kunna ske när det gäller den löpande bokföringen och verifikationshanteringen, även om det också i dessa delar kan finnas behov av särregler som beaktar de särskilda förhållandena inom jordbruket och skogsbruket.

När det gäller årsbokslutsbestämmelserna bör undersökas i vilken mån den nya bokföringslagens regler om resultat- och balansräkningar kan göras tillämpliga inom jordbruket och skogsbruket. Vid utformningen av värderingsregler för till-gängar ocli skulder bör särskilt uppmärksammas att det i första hand är skatteintresset som skall tillgodoses. Det innebär att värderingsnormerna bör anknytas till de materiella beskattningsreglerna i kommunalsk; ttelagen. Då dessa regler kan komma att beröras i det pågående utredningsarbetet på företagsbeskattningens omr-åde bör samråd ske med fö-retagsskatteberedningen (Fi 1970:77). Det bör också övervägas om det behövs en regel som fritar de mindre näringsidkarna från skyldigheten att tillämpa årsbokslutsbestämmelserna (jfr avgr;insningsregeln i 1 § fjärde stycket i den nya bokföringslagen). Jordbruksbokföringslagens bestämmelser om räkenskapsår bör samordnas med föreskrifterna i den nya bokföringslagen. Jag vill i detta sammanhang erinra om de nyli-

Prop. 1978/79:44 79

gen av rii'.3dagen antagna ändringarna i den nya bokföringslagens bestämmelser om räkenskapsår (prop, 1976/77:13, LU 1976/77:12, rsk.r 1976/77:6/i, SFS 1976:991).

Bestämmelserna i 37 § taxeringslagen (1956:623) får anses anpassade till liontantprincipen bl.a. när det gäller uppgiftsskyldigheten inom jordbruket, övergången till bolcfö-ringsmässig redovisning beträffande inkomst av joidbruks-fastighet bör d.u-för nu föranleda en översyn av des.sa iie-s tämmelser.

Det är önskvärt att de nya reglerna k.an börja tillämpas si snart samtliga jordbrukare har gått över till det nya systemet med bokföringsmässig redovisning, dvs, fr.cm, 1980 års taxering. Med h.änsyn till önsk.emålet att i god tid kunna ge information o:n de nya reglernas Innehåll bör utredningsarbetet vara slutfört före utgången av är 1977,

GÄLLANDE RÄTT FÖR BESKATTNING AV JORDBRUKSFASTIGHET

Regler för beräkurande av skatteplilitig ini;omst av jordbru!;3-fastighet åtorfi ins i 21-25 samt Mb? KL, iteglerna har u-ider 70-talet undergått flera förändringar, .Sålunda infördes jr 1972 ett flertal nya regler och gjordes en omfattande omredigering av lagtexten. Enligt de nya bestämmelserna skall en obligatorisl; övergång till redovisning enligt bok.föringsinäs-siga grunder genomföras. Tidigare förelåg valfrihet att redovisa ink.omsten antingen enligt den s.k, :;ontantprincipen eller e-nligt bokföringsmässiga grunder. Övergången sltall sk.e successivt under en period av fem år med början den 1 januari 1975. Genom ett rc/-,cringsboslut under 1976 har donna period förlängts så att det nya systemet skall i [irincip "tillämpas av samtliga jordbrulcare senast fr,o.m. 1980 års taxering.

De nya reglerna, vilka utformats efter förebild av rörelsereglerna, innebär att hänsyn sicall tas till fordringar och skulder som uppl;ommit i jordbruksdriften, att kostnaden för anl.'iggningstillg-'i!-igarna i princip sltall fördelas på de redovisningsperioder, under vilka tillgångarna förbrukas, samt att h.änsyn tas till lagertillgångar vid beskatt.ningsårets in-

Prop, 1978/79:44 80

och utgång. De nya reglerna innefattar även en ändrad gränsdragning mellan vad sorn skall h.-införas till byggnad, markan-Ijggning ocl' irivcntarier samt delvis nya bestämmelser om avdrag för värde-ni nsk.ning av dylika tillgångar och för substans-minskning av naturtillgångar. Vidare har- införts bestämmelser' om avdrag för förb.ittringskostnader på arrenderad jordbruksfastighet och för anläggningskostnader i fråga ora fruktodlingar. Genom 1975 .'irs lagstiftning ändrades bestämmelserna om fördclnin/' för av3!'.rivnirigsändamål på bygg-iader och mark av !;öpeskilling för bebyggd fas1;ighet samt infördes rätt till avskrivning av anslutningsavgifter och anläggningsbidrag.

Vid 1977 års taxering gäller i huvudsak följande regler för seskattning av jordbruksfastighet.

In täliter

Som int.ä!', i. av jordbruksfastighet slall tas upp allt som kommit ägaren eller brukaren av en som .sådan taxerad fastighet till godo i form av pengar, varor eller tjänster, såsom värde av bostad, int.äkt av jordlrui; med bin;!rin(;ar, intäkt av skogsbruk eller intäkt av annat slag. Vad som menas med dessa begrepp anges närmare och exemplifieras i anvisningarna till 21 § KL. Vöirdct av bostad skall inkludera, förutom vad den skattskyldige tillgodogjort sig för sin egen, sin familjs eller sina tjänares riik.ning, även användningen av anordningar för bekvämlig-iiet ocli trevnad. Värdet av personalbostäder, som upplåtes hy-resfritt, tas dock. inte upp som intä!:t men dras heller inte av som !;ostnad. Det egentliga jordbruket avser växtodling på åker och äng och i samband d.ärined bedriven djurskötsel. Som binäring till joi-dbruk anses förvärvsverksamhet, som bedrivs i sammanhang med jordbruket och som avser att utvinna en biförtjänst med utnyttjande av fastighetens alster och naturtillgångar, av vid jordbrul-;ct anställd arbetsl-;raft eller av därför avsedda anliiggningar eller inventarier, t,ex, jakt, fiske, biskötsel, hemslöjd, utförande av körslor mot ersättning eller uthyrning av byggnader eller inventarier. Såsom intäkt av jordbruk med binäringar räknas, förutom avkastningen och tillgodogörandet av vad som enligt ovan är att hänföra till denna verksamhet, äve i iiitä!:t genom avyttring av djur, andra varor

Prop. 1978/79:44 81

eller produliter eller av inasliner och andra inventarier, avsedda för s tadifvarande urul;, eller av tillgångar, som är li!;-s tällda därmed vjd beräk.ning av värdeminsk.ningsavdrag.

I de fall jordägare irito utger ersättning till arrendalor för dennes i-;ostnador för förbättring av byggnad eller marl-;anlägg-ning, vartill äganderätten omedelbart tilli;ommer jordägaren, iieskattas denne l samöand med arrendets upphörande för belopp, motsvarande det oljade värdet på grund av vad arrendatorn nedlagt och sjöilv bekostat. För att besk.attning sl-;all '.'.ömma i fråga skall förböi ttringen lia utförts under don tid jordägaien innehaft fastigheten, Erl.äggcr d.äremot jord.ä.garen ers.-ittru ng till arrendatorn, blir i stället denne besl-iattad för ersättningen. Om slutligen jord.igaren vid arrendets upphörande betalar ersättning till arrendatorn scm understiger vä.rde:: av tillg.lngarna s';a] 1 .iterstående del av värdet tas upp so.m sk.attepliktig intäkt av jord.igaren,

Gottgörelse för utgift, som arbetsgivare uppburit från fien-sions- eller iiei-sonalstiftelse si:all upptas till beskatt.iing under f öru-ts.ä in.ni-ig att avdrag medgivits vid avs:i ttningen. Denna regel överensst:\miiier med vad som g.ällcr för rörelse. Även reglerna avseonde sltuldposten "Avsatt till pensioner-" överensstära.ier ined rörclse:-eglcrna.

InlvOmst av s::ogsbrul-; beskattas tillsammans nod övrig in;:omst av jordbruksfastigliet. Även om en jordbrul;sfastighet har stora sicogar, utgör dessa .Lnte en sär3l;ild förvärvskälla. Ett underskott vid det egentliga jordbru!:et k.vittas alltså automatisk.! mot ett överskvott vid skogsbruk.et. D.-rcmot !-;an jordbruk.sfastig-lie t inte ingå i förvärvskällan rörelse, Sliogsfastigheter som ägs av t, ex. rörelsedrivande företag sliall sålunda alltid utgöra en eller flora särslcilda förvärvsl:.ällor. Däremot kan en mindre rörelseliknande .'ei-!;samlie t, som endast använder virke från s;:ogen, ingå i skogsbruket, Sl.ogslruk. .kon utövas p.i egen eller arrenderad :.nark.. Om en person däremot iioper s!-;og oå rot och avver!;ar den, utgör detta rörelse, li;;soir, om han överlåter avverk..iingsr.-it ten. Sk.ogsbrul.e t k.an alltsl i regel ej bedrivas på ammans marl-.. Ett undanta;-, är or.i .iigaren överlåter

6 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 44

Prop. 1978/79:44 82

fastigheten inen förbehåller sig avverlningsrätton, lilfsom orn lian avyttrar en sålunda förbehållen avverkningsr-ätt.

Int,'ik;t av sl-.o; sliruk kan erhållas g,enom 1) avveri'.ning av virke, som den skattskyldige säljer eller använder för eget bruk, 2) försäljning eller bortgivande av avverkningsrätt,3) för-3ä!:ri.igsersättning eller skadestånd samt uttag från skogsiion-to inl-O.usive ränta.

Till intäktav annat slag räknas intäk-ter som inte är att hänföra till de intäkter sorn nämnts och som infl.itit till fastig-lieten. Hit hör t.ex. allt som influtit på grund av nyttjande-rättsupplåtelser eller servitut, som åvilar fastigheten, dock; ej vissa eiig.Jnrsersä t tni ngar vid upolåtel.se av nyttjanderätt eller servi tutsr.ä 11 på obegr-iinsad tid, vill;a i stället beskattas som realisationsvinst. Likaledes sl;all vad som kominer en fas tighetsiruiehavare till godo på gi-und a-v riitt att pi vis.':t sätt utnyttja någon annan fastighet beskattas hos denne.

Såsom ytterligare intäkter av Jordbruksfastighet slcall upptas utdelningar fr'ån aktiobolag eller ekonomis!; förening i fori.i av rabatter eller pristillägg i förhållande till gjorda iniiöp resne',:tive försiiljningar, ora :;ostnaden för inltöpet varit avdragsgill eller köpesk.illingen sk.attepliktig, vissa ersätt-■ lingar på grund av skadoförsäkring, viss ersättning vid fastighetsreglering eller scrvitutsåtgärd, visst statligt avgångsvederlag samt sjuk.penning och ersättning e-iligt lagen om. ersätt-iing .it smit tiiärare i vissa fall.

För det fall att gällande schablonavdrag för egenavgifter (se ncU.ii) övcr.:.tigit summan av de definitiva avgifterna, skall skillnadsbeloppet tas upp som intäkt vid ta.xer..ngen för det in';onst"ir som fö! jer ,) . det år schaSl .mavdragc t gjorts. Vidare s':all rest i tuera.le, av'-ortade elle-i- avskrivna egenavgifter tas upp som. iatäk.t,

los ti-iador

Avdrag i förv;irvsi:iillan får ske för alla omkostnader som är

Prop. 1978/79:44 83

att hänföra till driftkostnader, utförligt exemplifierade i anvisningarna till 22 § KL. Hit hör sålunda lönekostnader, arrendeavgifter, avgälder på fastigheten, räntor på lånat kapital som nedlag-tc i fastigheten eller använts för dess drift, inköpskostnader för djur och diverse annat som behövs för driften, reparations- och underhällskostnader, vissa försäkringskostnader, avskrivningar, m.m.

Vid Jordbruk som tillämpar bokföringsmässig inkomstberäkuiing medges värdeminskningsavdrag vid följande objekt: 1) driftbyggnader, 2) maskiner och övriga Jordbruksinventarier, 3) markanläggningar, 4) naturtillgångar, såsom t.ex, grustag och sandåsar samt 5) fruktodlingar o,d.

Byggnadsavskrivningsreglema är avsedda att tillämpas endast på den del av anskaffningskostnaderna som utgör egentliga byggnadskostnader. Till den del anskaffningskostnaderna utgör kostnader för jordbruksberoende inredning och utrustning (byggnadsinventarier) skall kostnadema däremot gå in i av-skri-vningsunderlaget för inventarier. Till avskrivningsunderlaget för byggnad kvarstår endast den egentliga byggnadsstommen. Utomhusledningar med blandad användning, dvs, som tjänar såväl en byggnads allmänna användning som jordbruksdriften, får helt hänföras till inventariegruppen om kostnaden för ledningarna till minst tre fjärdedelar är hänförlig till jordbruksverksamheten. Vid omvända förhållandet, dvs. om kostnaden till minst tre fjärdedelar är hänförlig till byggnads allmänna funktion, skall dock ledningarna i sin helhet hänföras till avskrivningsunderlaget för byggnad. I övriga fall skall kostnaden för yttre ledningar med blandad användning delas upp pä en byggnadsdel och en inventariedel. Kostnader för anslutningsavgifter eller anläggningsbidrag, varmed avses främst avgifter för anslutning av fastighet till eldistributionsnät eller till VA-eller fjärrvärmeanläggning samt bidrag för uppförande av sädan anläggning, får dras av genom värdeminskningsavdrag efter samiia metod som gäller för byggnadsinventarier, under förutsättning att anslutningsrätten är knuten till fastighe-

Prop, 1978/79:44 84

ten och således inte bara en överenskommelse av personlig art för fastighetsägaren eller den som nyttjar fastigheten.

Markanläggning uppdelas i likhet med vad som gäller för rörelse på tre grupper. Dessa anläggningar hänförs nämligen i avskrivningshänseende antingen till byggnad eller inventarier, om funktionellt samband föreligger, eller till egentliga markanliiggningar. Markanläggning betraktas som byggnad i avskrivningshänseende när anläggningen liar ett sådant funktionellt sam.band m.ed byggnad att den kan sägas vara nödvändig för byggnadens allmänna användning. Markanläggning som är Jordbruksberoende fär däremot i avskrivnings-hänseende hänföras till inventarier (markinventarier). Som egentliga markanläggningar anses alla markanläggningar som är avsedda för jor-dbruksdriften men inte har direkt sam.hö-righet med byggnad eller inventarier. Täckdiken bildar en egen gi'upp, skild från andra egentliga markanläggningar.

Kostnaden för anskaffande av driftbyggnad pä Jordbruksfastighet får dras av genom årliga värdeminskningsavdrag. Av-skri-vning av byggnadsbeståndet får endast ske enligt plan. För tillfällig byggnad får anskaffningskostnaden dras av det år byggnaden anskaffas. Som driftbyggnader anses ekonomibyggnader och för driften behövliga bostadsbyggnader. Sådana byggnader är personalbostäder samt ägares eller brukares bostadsbyggnad i den mån derma byggnad inte representerar ett större värde än som behövs för jordbruk eller skogsbruk av motsvarande storlek.

Avskrivningarna beräknas pä byggnadens anskaffningskostnad, dvs. i första hand den faktiska byggkostnaden. Till anskaffningskostnaden skall även hänföras kostnader för till- eller ombyggnad. Vid upphörande av arrende skall vidare det värde av byggnad som därvid kan utgöra inkomst av jordbruksfastighet för jordägaren tas upp som anskaffningskostnad (se ovan).

Vid fördärv genom köp eller därmed Jämförligt fång av byggnad tillsammans med marken skall anskaffningskostnaden fördelas enligt en proportioneringsregel pä så sätt att på

Prop. 1978/79:44 85

byggnaderna skall anses belc-pa så stor del av fastighetens anskaffningskostnad som det vid fastighetst-oxeringen ia.sl:-ställda byggnadsvärdet minskat med värdet på överbyggnad utgör av fastighetens hela taxeringsvärde. Det beräknad, värdet av byggnaderna skall jämkas om den del av anskaffningskostnaden som därvid får anses belöpa på andra tillgångar än dem som ingår i byggnadsvärdet mera avsevärt över- eller understiger värdet av dessa tillgångar.

Vid benefikt förvärv av jordbruksfastighet skall överlåtarens skat-temässiga restvärde anses som ingångsvärde, liar stämpelskatt pä grund av förvärv genom arv eller testamente beräknats på lägre belopp skall emellertid det beloppet anses utgöra anskaffningsvärde.

De årliga värdeminskningsavdragen beräknas alltså enligt avskrivningsplan till viss procent av byggnadens anskaffningskostnad. Procentsatsen bestäms med hänsyn till deri tid byggnaden anses kunna utnyttjas. Särskild hänsyn skall tas i det fall byggnad uppförts av nyttjanderättshavare och jordägaren inte är skyldig att senare lösa byggnaden. O"; nyttjanderättshavaren uppför en byggnad vartill äganderätten omedelbart tillfaller jordägaren gäller emellertid särskilda regler. Riksskatteverket har lämnat anvisning om tillämplig avskri-vningsprocent.

I likhet med vad som gäller för investeringar i rörelse-byggnader får primäravdrag göras med två procent per ar -under de fem första beskattningsåren på alla nyinvesteringar i egentliga driftbyggnader i jordbruket, dvs. uå alla kostnader för ny-, till- eller ombyggnad av ekonomibyggnader och personalbostäder. Sådant avdrag medges alltså inte vid nyinvesteringar i ägares eller brukares bostadsbyggnad. Om en personalbostad byter karaktär går rätten till primäravdrag förlorad.

Kostnader för reparation och underhåll av byggnad är avdragsgilla. Med sådana kostnader likställs kostnader för

Prop. 1978/79:44 86

sädana ändringsarbeten som normalt kan påräknas inom ramen för den bedrivna verksamheten. Åtgärd som irmebär en väsentlig ändring av ekonomibyggnad hänförs däremot till ny-, till- eller ombyggnad. Kostnader för sådana ändringsarlieton och för alla ändringsarbeten pä bostadsbyggnader är alltså inte omedelbart avdragsgilla utan får i stället skrivas av som en del av anskaffningskostnaden för byggnaden,

Utrangeringsavdrag medges endast såvitt avser egentliga driftbyggnader på jordbruksfastighet. Sådant avdrag kan alltså inte erhållas för ägares eller brukares bostadsbyggnad. Det kan korrana i fråga när ekonomibyggnad eller personalbostad utrangeras eller rivs. Avdrag får då ske för vad som återstår oavskrivet av anskaffningskostnaden för byggnaden i den män beloppet överstiger vad som. inflyter genom avyttring av byggnadsmaterial eller- dylikt vid utrangeringen eller ri-vningen. Där-emot skall kostnader för rivning av byggnad hänföras till kategorin markanläggningar-. Dylik kostnad skall alltså skrivas av enligt de regler som gällei-för sådana anläggningar.

Avdrag för värdeminskning av inventarier i jordbruk får ske enligt tre skilda avskrivningsmetoder, nämligen planenlig avskrivning, räkenskapsenlig avskrivning och restvärdeavskrivning. För rätt till räkenskapenlig avskrivning krävs bl.a. att den skattskyldige har s.k, dubbel bokföring med vinst- och förlustkonto. En och samma skattskyldig får inte tillämpa mer än en av dessa metoder för sina inventarier.

Restvärdemetoden, som är ett nykonstruerat altemativ, utgör en förenklad form av räkenskapsenlig avskrivning. Den skiljer sig frän denna främst genom att den saknar kompletteringsregel, baserad pä lineär avskrivning, och genom att högsta tillåtna avskrivning är 25 procent av inventariemas skattemässiga restvärde vid beskattningsårets ingång, i förekommande fall ökat med anskaffningskostnaderna för inventarier som inköpts under beskattningsåret och minskat med ersättning som utgör vederlag för inventarier som sålts

Prop. 1978/79:44 87

eller förloi-ats imde.-- '""i- "'- ■l;''■år-et. Den iiögs-ie. ii]iåir'.- av5kri\T:irij-on - 2') pi ■,-'.■"--: - galler oavsett när' L;naer- l-""--sknttningsårct tillgår:,;- ..ci; rinns vid besk.attniiigså r ets slut anskaffats. Om k;-- ■ ■-Lningsåret omf.nttsr lä.ngr-e .= 11'-i-kortare tid än ett ar, s!e-;iLl däremot avskrivningsbelcnp--*- jäm.kas i notsvarande r:iå-., l,iksom vid räk.enskapenlig ,-e--skrivning gäller dock att p.n:;kaffjiingskostnaden för- jn- ■■■;-tarier, som' avyttrats eller gått fcirlorade samma år- so ,.-:.-sksffsts, into räknas in i. avskri-vnings'underlaget utan fsi i sin helhet dras av omedelbart. Likaså får kostnaden fiii-Invsr.tarier som är underkastade snabb förslitning - s.k. treårsinventarier - dras av i sin helhet på en gång imder anskaffningsåret.

Avdragsratten for mark,anliig,gningar pä Jordbr-uksfastighet gäller alla egentliga markrmläggningar. Som sådana anses andra marl-ianläggriingar på jordbniksfastighet än de som h;'- sädan direkt samhörighet Picd byggnad eller i.nventari or sti de i avskrivningshänseendc skaJl behandlas som byggTiad r'-s-pektive inventarium. Vidare skall fråga vara om .anläggni n;--ar som är avsedda för driften i förvärvskällan. Avskrivningen skall vara plonbunden. Avdraget skall jämkas om beskattningsåret omfattar längre eller kortare tid än ett or. Avdragen får inte förskjutas. Kostnaderna skall ha bestritts av den skattsl-;yldige och avse anläggning som utförts imdoT- tid h.an ägt fastigheten. Från denna princip gäller dock tv' undantag, nämligen dels sådan.i av arrendator nedlagda kostnader, som - enligt vad som s;igts ovan - skall beskattas hos Jordägaren, dels vid benefika övertaganden, I sistnä.-;!;-da fall gäller-' att den nye; ägaren fär överta överlätai'ejis avskrivningsplan och åtnjuta de värdem.inskningsavdrag som överlåtaren inte 'runnit tillgodogöra sig. Vid onerösa fäi-ij :"'■ överlätaren för det år fastigheten säljes eller byts avdrag på en gång för vad som återstår oavskrivet av den avskrivningsbara kostnaden för egentliga markanläggningar. Den nye ägaren fär då inte nugot avskri-vningsunderlag vid förvärvet. Utrangeringsavdrag medges i det fall hela verksamheten på fastigheten läggs ner utan att fastigheten avyttras. För

Prop. 1978/79:44 88

reparations- och underhållskostnader medges avdrag o.medel-bart för hela kostnaden. Däremot har självfallet er-sättningsavdraget, som tidigare kunnat erhållas för vissa markanläggningar, bortfallit. Kostnaden för rent tillfälliga markanläggningar får dock omedelbart dras av i sin helht-t.

Såvitt avser såväl avskrivnings'underlag som avskriviiings-takt skiljer man mellan täckdlk.ningsanläggningar och övr:.-;.;. egentliga markanläggningar. För täckdikningsanläggningar gäller att hela Eurskaffningskostnaden för täckdiken utgöj-avskrivningsunderlag och ärlig avskrivning skall ske med tio procent av underlaget. I avskri-vningsunderlaget ;;;;-;all även räknas in kostnader för täckta huvudavlopp. Avslirjv-ningsreglerna för andra egentliga markanläggningar än t.äci;-dikningsanlaggriingar har utfor-mats i enlighet med de regle.'-som gäller för- markan] äggriingar i rörelse. Detta iimebijr att 75 procent av Kostnaderna för dessa anläggningar får skrivas av imder 20 är, dvs. med J'em procent per år.

Kostnader som arrendator haft för förbättring av byggnader eller markanläggning skall skrivas av enligt plan, om ägu- -derätten till vad som därigenom tillskapats omedelbart tillfallit Jordägaren. Som avskrivningsunderlag för byggnad förtas upp den del av ar-iskaffnirigskostnaden som utgör egentliga byggnadskostnader. Till den del anskaffningskostnaden utgör kostnader- för" byggnadsinveritarier- fär kostnadema däremot ingå i avskrivningsunderlaget för inventarier. Ar-rendat-;-!-får oavsett typ av byggnad nr-ligen göra avdr-ag med fem iJi-.-cent av avskrivningsunderlaget för dessa byggnader. ''!:i(l:.yc får primäravskrivnirig ske inom avskrivningsplanen. Föf egentliga mark.aiiläggniiigar - oavsett om de avser täcKdik'in eller andra anläggningar - utgör hela anskaffningskostnaden avskrivningsunderlag. Även i detta fall får arrendator-ij ärligen göra avdrag med fem procent av avskri-vningsunderlaget. Såvitt avser täckdikningsanläggningar medges dock ärlig avskrivning med tio procent. Upphör arrendeförhållandet innari tillgångarna avskrivits i sin helhet får arrendatorn avdrag för oavskriven del av kostnadema.

Prop. 1978/79:44 89

I de fall jor-dägar'en inte utger ersättning till arrendatorn för dennes kostnader för byggnad eller markanläggning, vartill äganderätten omedelbart tillkommer Jordägaren, beskattas denne - som förut nämnts - i samband med arrendets upphörande för belopp motsvarande det ökade värdet på grund av vad arrendatorn nedlagt och själv bekostat, om förbättringen utförts under den tid jordägaren innehaft fastigheten. Det belopp för vilket Jordägaren blir beskattad anses som Jor-d-ägarens anskaffningskostnad för tillgängama, Erlägger däremot Jordägaren ersättning till arrendatorn, och denne således blir beskattad för ersättningen, anses derma ersättning som jordägarens anskaffningskostnad för förbättringsarbetena.

För arrendators kostnader för i byggnaderna ingfäende inventarier ävensom för andra inventarier, vartill äganderätten omedelbart tillfaller jordägaren, får arrendatorn - i likhet med vad som gäller beträffande hans egna inventarier - göra avdrag enligt ovan angivna inventarieavskrivningsregler. Jordägaren beskattas inte vid arrendets upphörande för den värdeökning arrendatorns förbättring av Inventariebeständet medfört.

Eetr'äffande avdrag för substansminslcning av naturtillgäng gäller enhetliga r-egler i inkomstslagen jordbruksfastighet och rörelse. Avdraget är så avpassat att anskaffningskostnaden blir- fullt avdragen under den tid tillgängen beräknas räcka. Anskaffningskostnaden skall berälcnas antingen till den del av anskaffningskostnaden för fastigheten, som belöper pä tillgången, eller till 60 procent av tillgängens allmärma saluvär-dc vid ver-ksarniietens början. Dessa båda metoder för beräkning av anskaffningskostnaden får emellertid endast användas efter onerösa fång. Den som genom benefikt fång förvärvat en naturtillgång får endast tillgodogöra sig de substansminskmingsavdrag som skulle ha tillkommit föregående ägare, om denne fortfarande ägt fastigheten. Detta irmebär alltså att om föregående ägare börjat exploatera tillgången får även nye ägaren beräkna substansminsknings-avdrag pä grundval av föregående ägares beräknade anskaff-

Prop, 1978/79:44 90

ningskostnad. Har däremot föregående ägare inte exploaterat tillgången får den nye ägaren vid beräkning av anskaffningskostnaden välja mellan den del av föregående ägares anskaffningskostnad föl' hela fastigheten som kan anses belöpa på tillgången och 60 procent .av tillgångens värde då den börjar utnyttjas.

Alla kostnader för anläggning av frukt- eller bärodlingar får numera antingen dras av direkt eller skrivas av enligt särskild avskrii/ningsplan under den tid odlingen beräknas vara ekonomiskt airväridbar. I likhet med vad som gäller beträffande markanläggningar tillkommer som huvudprincip detta avdrag endast den som lagt ner dessa kostnader. Vid oneröst förvärv i samband med mark medges alltså nye ägaren inte något avdrag, även oiri viss del av köpeskillingen kan anses hänförlig till odlingen. Däremot får den jordägare, som lagt ned kostnaden och valt att skriva av kostnaden enligt plan, vid sådan överlåtelse göra avdrag omedelbart för oavskriven del av kostnadema för anläggningen. Samma är förhållandet om verksamlieten i förvärvskällan upphör utan samband med avyttring av fastigheten. Sker överlåtelse genom benefikt fång fär den nye ägaren fortsätta avskrivningen enligt planen. Motsvarande regler gäller i förvärvskällan rörelse.

Hela varulagrets värde får i princip nedskrivas med högst 60 procent vid beskattningsårets utgång. I motsats till vad som gällt tidigare anses samtliga djur - alltså även stamdjur - som varulager. Värderingen av djur skall ske med ledning av värden på djur som riksskatteverket fastställer. Beträffande djur för vilket verket inte fastställer något värde, såsom i fråga om dyrbara avelsdjur, tas allmänna saluvärdet upp som värde för djuret. Nedskrivning får sedan göras med 60 procent av riksskatteverkets värden eller, i förekciimande fall, allmärma saluvärdet. Värdet av lagertillgång av annat slag än djur får tas upp till 40 procent av det lägsta av anskaffningsvärdet eller återanskaffningsvärdet, i förekommande fall efter avdrag för inkurans. Avsättning till lagerregleringskonto kan ske vid samtliga lagertillgångar.

Prop. 1978/79:44 9:

Vid skogsbruk får avdrag ske för kostnader för skogens värd och underhäll liksom för skogsavverkning. Avdrag får inte ske för nyplantering av skog men väl för äterplantering efter skogsavverkning. Har skog sålts eller avverkats utan samband med att marken försäljes fär skogsägaren göra avdrag för minskningen av skogskapitalet genom antingen "värdemetoden" eller "virkesförrädsmetoden", Enligt vardemeto-den får avdrag ske med minskningen i det för ägaren gällande ingångsvärdet. Som huvudregel gäller att med ingängsvär--de förstås det värde varmed växande skog ingått i fastigheten vid den tidpunkt dä ägaren förvärvat derma. Har haj-, köpt fastigheten, fär man söka beräkna hur stor del av köpeskillingen som belöper på skogen. Har någon uppgift iiäroin ej lärrmats i köpehandlingen eller anser man derm.a otillförlitlig, kan taxeringsvärdets uppdelning på växande skog och skogsmark ge ledning. Har skogen erhållits genom benefikt förvärv skall dess värde anses vara det belopp efter "vilket stämpelplikten beräknats eller bort beräknas om stämpelplikt förelegat eller med andra ord taxeringsväi-det. Enligt virkesförrädsmetoden fär avdrag ske med så stor del av ingångsvärdet, som belöper på den för ägaren gällande minskningen av det ingående virkesförrådet. I övrigt gäller samma regler som vid värdemetoden. Även här kan mari alltså få gä till ett tidigare fång än den aktuella ägarens förvärv. Ägaren har fritt val mellan dessa metoder. Sven om en arrendator a-werkar skog, tillkonimer avdraget ägaren, då det rir hans skogskapital som förbrukas.

Nägra övriga beskattningsregler

Realisationsvinst

Vid försäljning av jordbruksfastighet skall den del av vederlaget som inte utgör intäkt av jordbruk med binäringar eller skogsbruk realisationsvinstbcskattas. Vederlag för växande skog som a-vyttras tillsammans med marken beskattas uteslutande som realisationsvinst.

Prop. 1978/79:44 92

Ackumiulerad inko;r!S-t.

Enligt lagen (1451 :i'65) om ber-äkning av statlig inkomstskatt för ackumulei-ad inko.mst fär iril:omst av jordb'"uksi'astighet beräknas eniigt lagen i föij.inde fall: 1) vissa försäkrings-och skadeersättningar, 2) i.u sättr)ir'g vid expropriation eller anri,'in tv,'ings,f(i rs.iil.ining, 3) ''cgsngser-sättning for i arisnråk tagen rJ-;og vid upplåtel ;.e etc. av nytt j.ander-ätt eller ser-vi-tut, .'i) intal;! vid avyttrirg av djur i samband med upphörande av djjrsköt;..'.-! ocii vid avyttring av maskiner- och andra invL ritnrier', ävi.nisom av vare;- ocii produkter i jordbruksfastigheten, i samliand med uppiiörande av jordbruksdrift samt 5) intäkt som uppko.Tirnit där-i|-,inom att avsättning till särskilda invesfri rigs fondnr för- förlorade inventarier och la-gertillgångai- äterJbrts tili beskattning under vissa omständigheter.

Särskilt in-;esti;r-ingsavdi .'ig vid laxering till statlig inkomstskatt

Enligt lagen ( Tiyö : 11Zk/) om :''i r.';k.i 11 investeringsavdrag vid tsxering tiil :;tatlig r nKcmsi skatt medges skattskyldig, som dr'iver rörelse, jordbru:; ..-lie;- skogsbruk och sorn under perioden den '15 oi-;tober- 1975 - den 31 mars 1977 anskaffar eller tillverkar ma;ä-;ii-er och undr-a .löda inventar-ier för stadigvarande- br.i!-- i ver-i;sami. .-ter., > tt siirskilt in'vesteringsav-dr'.ar. vid ta;-;eringen till statlig inkomstskatt med belopp motsvarande 10 pr.-cent .-.•>' ans.Ksffnings- och tillverknings-i;ostnaden för i;;vest'-r±ngar j/ider tiden der; 15 oktober 1975 - den 30 april l'i'7'"i ocn 25 pri-..s,ent av nämmda kostnader 'jnder tiden den i maj 19''6 - ;ren 31 iiiar-s 1977. Som förutsättning för- i-ätt till avdrag gäller bl.a. att tillfredsställande utredning om anskaffnings- eller tillverkningskostnaden företes och att dee.n.a k.;Etnad under b.xjkattningsåret upp-g.-itt till sairiifianlagt minst 10 000 kr. Samma kategori skattskyldiga, som inte alls eller endast delvis kunnat utnyttja investeringsavdraget, k.an enligt lagen (1975:11''9) om statligt investeringsbidrag för inventarieanskaffning få ett

Prop. 1978/79:44 93

statligt i nv.t-.ter-ingsbidrag, som inte är skattepliktigt, för investeringar under motsvarande tider. Tidsgränsen för det särskilda investeringsavdr'aget och det statliga investeringsbidraget iiar genom beslut av riksdagen år 1977'förlängts t.o.m. den 31 december 1977.

Skogskonto, investeringsfonder

Enligt skogskontolagen (1954:142) fär fysiska personer, dödsbori och familjestiftelser under vissa förhållanden göra avdrag för medel som insatts på skogskonto. Medlen får uttas och beskattas,när insättaren sä önskar, dock tidigast fyra månader och sena;jt tio år efter insättningen.

Enligt fiir-ordningen (1959:168) om särskilda investeringsfonder för förlorade inventarier och lageiti llgångar (de s.k. eldsvådefonderna) medges skattskyldig, såvitt här ,ä r i fräga, vid beräkning av nettointäkt av jordbruksfastighet avdrag för belopp, som avsatts till s:irsl'.ild investeringsfond för förlorade inventarier och till särskild investeringsfond för förlorade lagcrtillgångar. Som förutsättning gäller att inkomsten av fastigheten vid ta.-äknas enligt bokföringsmässiga grunder och att avsättning verkställts 1 räkenskapema för beskattningsåret. Avdraget föravsättning till särskild investeringsfond för förlorade inventarier' och till särskild investeringsfond för förlorade lagertlllg-'\n/';.ar får inte överstiga den ersiittning som åtnjutits för inventar-ier- respektive lagertillgångar p-J grund av statligt förfogande, eldsvåda eller därmed jämförlig av den skattskyldiges åtgöranden oberoende anledning. M.är det gäller avsättning till särskild investeringsfond för förlorade lagertillgångar får avdraget inte heller överstiga det belopp, som motsvarar minskningen av dold reser-v i varulagret under beskattningsåret. Särskild investeringsfond för förlorade inventarier får tas i anspråk för avskri\ming av nyanskaffade inventarier och siirskild investeringsfond för förlorade lagertillgångar för nedskrivning av kostnaden för nyanskaffat lager i den miin lageröltning föreligger under be-

Prop. 1978/79:44 94

skattnlngsåret. Man får dock inte härvid komma till lägre vjirdesättning på lagr-ct i dess helhet vid beskattningsårets utgång än somi är medgivet i KL. Om investeringsfondsmedlen inte tagits i anspråk mom tre år (i vissa fall sex år) återföres de till beskattning. Till de återförda medlen lägges T-änta ber-iiknad efter tre procent om året för det antal taxeringsår avsättningen furmits.

Enligt Lagen (1'J55:256) om investeringsfonder för konjur.k-turutjö.mning får aktiebolag, svensk ekonomisk förening och svensk sparbank avsätta 10 procent av bruttointäkten av skogsbr'uk till en investeringsfond för skogsbruk. Vad som erhållits vid försiiljning av skog i samband med avyttring av mar-ken ger således ej rätt till avsättning. Fondmedlen får efter särskilt medgivande tas i anspråk för att finansiera vissa investeringar och andra kostnader. Är kostnaden som sådan avdragsgill, fär avdrag derma gång inte ske. Är det fråga om en avskrivnlngsbar investering skall avskrivningsunderlaget minskas med belopp motsvarande vad som bekostats med foncLmedlen.

Enligt lagr-ri (1974:988) om .avsättning till särskild investeringsfond kan aktiebolag, ekonom.isk förening och sparbank, som hu-vudsakligen driver rörelse, jordbruk eller skogsbruk och som gjort avsättning till särskild investeringsfond, få ta fondmedlen i anspråk för investeringar i byggnader, maskiner, m.m. samt för anskaffning av råvaror och lageroro-duktion. De investeringar som görs med fondmedlen skall anses omedelbart avskri-vna med det ianspråktagna beloppet. Medel som kvarst."ir på särskilt investeringskonto fem år efter inbetalningen skall återbetalas till företagen och tas upp till beskattning.

Enligt logen (1974:989) om insättning pä investeringskonto för skog skall ;;kattskyldig insätta viss del av de skogsintäkter, som hänför sig till tiden den 1 november 1974-den 31 december 1975, på investeringskonto för skog. Lagstiftningen gäller' inte företag som är skyldigt att göra avsättning till

Prop, 1978/79:44 95

särskild inve:;t(-r-ingsfond (se ovan) eller den r-.om enligt 7 § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt :ir fri kallad från skattskyldighet fr-ån inkomst av joidbruk;-fastighet. Den skattskyldigo får- uppskov ined taxeringen till ;-.tatli."; och kommunal inkomstskatt för belopp som insatts. Kontomedlen kan därefter få tas i anspråk för investeringar i jord-eller skogsbruk och för kostnader som är- avsedda a-tt friimj.i jord- eller skogsbnuket. För skattskyldig, som beräknar sin inko.nu.t av jordbruksfastighet enligt bokföringsmässiga grunder-, utgör medlen inte skattepliktig inkomst, men utgift--!', som bestrittn med sådana medel, Xrir inte dra;;- av som 1:0-tn.ad vid taxeringen. Har medlen anviints för att aj-!Ska1'la tillgång för stadigvarande bruk, sk.al 1 ;ivskrivnings,iLnder-lage c minskas med ijolopp motsvar-ande vad som bek.oststs mer! fo;-.!-medel. Medel, som kvarstår på kontot fem år efter inbet.il-ningen, får åter-oetalas till den skattskyldige ocn tas ui.ip till beskattning.

BEHOVET AV .SÄfi.SKI.LDA DOKFÖ.Rl.-.uSRl-iUL.':i; FÖR JO!!l)!-;.RU;{

idigare återgivits, har i;i-

Ise föir utvecklii-igen på Vidar-L- har konstaterats att ringslagen endast i m.ycket

I utredningens direktiv, som t

ledningsvis liimnats en redogör. j ordbruks bes krattningens omi'-åde regelsystemet i joi-dbrtiksbokför begränsad ut.sträckning berördes av refoniier-ria av jordbruks-beskattnin(:eri. Den viktigaste- ändringen innebar att endast sådana jordbr-uk.arc som avslutar sin bokföri;-;g .med vinst- ."■ci; förlustkonto ;J:ull(;' f,■ rätt att använda brutet r-äk.enska:isåj Jordbruksbokröringslagt-ti har i allt väsentligt utfonria-ts efter förebild från 1929 års bokföringslag. Dess bestämmelser om den löpande bokföringen och om årsbokslut är förhållandevis knapphändiga och delvis starkt föråldrade,

I direktiven er-inras om att parallellt med utvecklingen av reglema på Jordbr-uksbcskattrii ngens område bedrevs ett oni-fattande arbete i syfte att modemisera 1929 års bokföringslag. Detta arbete r-esulterade i att riksdagen våren 1976 beslöt ersiitta 1929 års bokföringslag med en ny bokföringslag, som tr-adde i kr'aft den 1 Januari 1977.

Prop. 1978/79:44 96

Syftet med don nya bokföringslagr.tiftningen Par- var-it att skapa ett modernt och grundläggande system för all redovisning. t)et bör understrykas att rnan pä olika sätt sökt tillgodose det allmännas skatteintresse. I lagen ges utförliga bestäinmelser om både löpande bokföring och årsbokslut. I den löpai-ide bokför-ingen, som består av kronologisk bokföring och systematisk bok.för-lng, skall alla affärshändelser bok.föras. För- varje affärshiindelse skall bokföringen grundas pä verifikation. Det har lagts stor vikt vid en tillförlitlig veri-fik.ationshan tering. All redovisning skall ske enligt bokfö-r-ingsmässiga grunder. I lagen ges även utförliga föreskrifter om årsbokslut. Årsbokslutet skall bestå av både resul-tatr-äkning och balansräkning, vilka skall upprättas enligt en i lagen särsk.ilt angiven systematik.. I avsnittet om ärs-bokslutsbestiimmelsema finns också föreskrifter om räkenskapsår-. Huvudregeln är- att riikenskapsåret skall sammanfalla med kalenderåret, men det ge;r iiven möjligiiet till brutet räkenskapsår. Detta skall i pr-ineip sluta den 30 april, den 30 juni eller den 31 augusti. Det bör slutligen nänmas att lagen är utformad så att bestämmelserna skall kunna tillämpas med hänsyn tagen till olika rörelsers skiftaiide behov.

Redan år 1962 tillkallades sakkunniga för att verkställa en översyn av 19i-i9 ärs bokföringslag. De sakkunniga avlämnade är 1967 ett betänkrmde (SOU 1967:49) med förslag till lag om skyldighet att föra räk.enskaper m.m. På grund av under remissbehandlingen framförd kritik ansågs förslaget inte kimna läggas till grund för lagstiftning utan en genomgripande omarbetning. Utredningens förslag till bokföringslag skulle inte omfatta den som brukode jordbruksfastighet och ej heller den som idkade uthyrning av annan fastighet. Utredningens behandling av jordbrukarna begränsades till att motivera varför dessa borde undantas från skyldighet att för-a räkenskaper-. Härvid anfördes (s, 29 - 30):

Om man betraktar dessa båda grupper av verksamheter ur bor-genärssyripunkt, firmer man det gemensamma draget hos dem vara att den långsiktiga krediten för finansiering av fastighetsanskaffningen kan anses pä ett betryggande sätt registrerad genom värt inskrivningsväsen. Kortfristiga kredi-

Prop, 1978/79:44 97

ter förekommer nästan enbart i form av obetalda driftskostnader. Niir det gäller fastighetsförvaltning är inkomsterna dessutom oftast lätta att kontrollera och rekonstruera med hjälp av hyreskontrakten. Beträffande detta senare slag av verksamhet ar väl således behovet av särskilt borgenärsskydd i form av räkenskapsskyldighet inte särskilt trängande. Beträffande Jordbruk däremot har kredit för driftsförnödenhetcr betydligt större omfattning, och räken-skapsskyldighet kan av det skälet finnas påkallad för att tillvarata borgenäremas intressen. A andra sidan är väl antalet affiirshändelsor i ett jordbr'uk betydligt mindre an i de flesta övr-iga r-örelsor. Större delen av såväl inkomst-som utgiftstransaktionerna går via jordbrukets organisationer, där löpande kontokuranter förs och med Jämna mellanrum tillställs jOi'dbrukaren. Mö jli ghcter-na till rekonstruktion av gjorda affärstransaktioner måste diirför bedömas större an för övriga rörelseldkar-e. Sammanfattningsvis kan därför sägas, att borgenärsintr'esset är :;å uttuiuiat, när det gäller "Jordbruksfastighet" och "annan fastighet", att dessa verk-sEimhetsgrenar, ehuru i princip riikonskapsskyldiga, av praktiska skäl inte bör medtas bland de räkenskapsskyldiga.

Mot det anförda kan visserligen invandas, att m.an inte helt får bortse från den betydelse som bokför-ingen har för utövarna av de angivna verk;;amhet;;grenarna själva vid utövandet av iörelsen och som underlag för bedömning av verksamhetens resultat och eiionorniska ställning. Denna invändning är väl i och för sig befogad, men med hänsyn till att räkenskapsskyldighet dock medför ett visst intrång i den personliga friheten, så tor-de inte invändningen kunna tas till intäkt för lagbestämmelser.

Det nu anförda leder- till den materiella regeln, att alla rörelseidkare med undantag för sådana som brulcar jordbruk.s-fastighet eller idkar uthyrning av annan fastighet skall åläggas räkenskaposkyldighet. Det är emellertid klart att om t.ex. en jordbrukar'e vid sidan av jordbruket driver en självständig rörelse (t.ex, peniiionatsrörelse) , blir han räkenskapsskyldig för denna enligt den nya lagens bestärmnel-ser.

Ar 1971 tillkallades sakkunniga ior att verkställa en for-tsatt översyn av bokföringslagstiftnlrigen. Utredningen avlämnade år 1974 sitt betänkande (SOU 1973:57). Förslag till bokföring;;lag. br.k Cöri ngsskyldighet enligt detta för-slag skulle föreligga för- aila som yrke;;miissigt drev rörelse, däribland jordbr-uksrör-else. För den som drev Jordbrukisrörel-se skulle dock bokföringsskyldighet inträda tidigast frän och med det räkenskapsår, som utgick närmast före det är då inkomst av jordbruksfastighet skall beskattas efter bokföringsmässiga gr-under.

7 Riksdagen 1978/79. 1 saml Nr 44

Prop. 1978/79:44 98

1971 ärs utredning ansåg att det saknades anledning att - då taxering av Jordbruk skulle ske enligt bokföringsmässiga gnunder - imdanta jordbrukare fr-ån bokföringsskyldighet. Utredningi.n åber-opade bl.a, följande uttalande av departementschefen i prop. 1972i'120 mod förslag till en allmän över-gång till bokföringsmässig redovisning av inkomst av Jordbruksfastighet:

Att inkomst av Jordbruksfastighet för irärarande kan redovisas och i det övervägande antalet fall också redovisas enligt annan princip än som gäller for redovisning av rörelseinkomst är historiskt betingat och snarast att betrakta som en anomali. Kontantprincipen leder otvivelaktigt till ojäirma och ofta orättvisa taxeringsresultat. Den kar. egentligen försvaras endast med argumentet att förandet av sådana räkenskaper ;;om fordras för bokföringsmässig redovisning inte varit nägon utbredd tradition inom jordbruket och att många jordbrukare således är obekanta med en sådan redovisningsmetod. Även om reglerna för bokföringsmässig redovisning i många hänseenden skiljer sig från de föreskrifter som gäller för kontantmässig redovisning, innebär detta emellertid inte att den bokföringsmässiga redovisningen är väsentligt mer ko.mplicerad. Flertalet jordbrukare tor-de ganska lätt kunna klara av en sådan redovisning. Den dagliga notering, som behövs för den bokföringsmässiga redovisningen, kan inte anses medföra någon större arbetsökning med hänsyn till vad som redan gäller i fräga om anteckningsskyldighet enligt 20 § taxeringsförordningeri.

Frän remissinstansemas sida framfördes inte något yrkande om att jordbruksbokföringslagen skulle bibehållas. Däremot framfördes önskemål om speciella regler för mindre jordbruk och andra mindre rörelser. Sålunda ansåg LRF att enmansföre-tag kunde uteslutas från kretsen av bokföringsskyldiga. Omkring 300 000 företag skulle då undantas. Ett skäl till att gränsen borde dras vid enmansföretag var enligt LRF, att om en fast anställd finns så föreligger ett utomstående intresse av fonnbunden bokföring. Som enmansföretag skulle enligt LRF räknas också sådana som kortare tider har tillfälligt anställda t.ex. vid semester, sjukdom, sådd och skörd i lantbruk och säsongsvariationer i traditionella rörelser. För dem som undantas frän kretsen av bokföringsskyldiga borde enligt LRF anteckningsskyldigheten - liksom dittills -regleras i taxeringsförordningen.

Prop, 1978/79:44 99

Föreningen auktoriserade revisorer konstaterade att en avsevärd del av den föreslagna kretsen bokföringsskyldiga rimligen mäste utgöras av jordbrukare i liten skala och andra som driver rörelse i ringa format. Enligt föreningen kunde de föreslagna reglema för den löpande bokföringen inte anses ställa högre krav pä dessa gnupper än vad de borde kunna uppfylla. Däremot ifrågasatte föreningen om de relativt komplicerade reglema i fräga om årsbokslut kunde efter-levas och om det var erforderligt för att uppfylla kravet på infonnationsberedskap.

Remissinstansernas önskemål om enklare regler för mindre företagare tillg;odosägs genom att riksdagen på förslag av lagutskottet undantog mindre rörelseidkare från skyldigheten att tillämpa bestämmelserna om årsbokslut. Vidare har bokföringsnämnden utfärdat en information till näringsidkare med mindre omfattande verksamhet om hur bokföringen skall ordnas.

I propositionsförslaget (prop, 1975:104) till ny bokföringslag hade emellertid undantag gjorts för enskild person som driver jordbruk eller skogsbruk. Som motivering härför anfördes:

Det år 1972 införda systemet innebär bl.a. att förenklade avskrivningsregler enligt den s.k, restvärdemetoden införts samt att bokföring av inköp och försäljning av inventarier kan underlåtas.

De nyligen införda reglerna, som ärmu inte fullt ut trätt i kraft, innebär sålunda att bokföringsplikten för jordbrukare inte ligger på den nivå som krävs i utredningens förslag och som också enligt min mening bör krävas av rörelseidkare i allmänhet. Med hänsyn till de speciella förhållanden som råder inom jordbruket och mot bakgrund av de skäl som chefen för finansdepartementet åberopade i samband med att de näranda bestämmelsema infördes (prop. 1972:120 s. 208) är jag inte beredd att nu föreslå nägon ändring i bokföringsplikten för jordbrukare. Det särskilda system för bokföring inom jordbruk och skogsbruk som efter ingående utredning genomfördes år 1972 bör alltså fortfarande bestå.

I enlighet med det anförda bör således bokföringsskyldighet utom för dem som driver jordbr-uk eller skogsbruk, gälla för alla näringsidkare.

Prop, 1978/79:44 100

Detta betyd.-r- att lagen blir' tillämplig både för de allra största .-ik.tiebolagen mod tu.-:eritals anställda och för enskilda niiring.sidkare utan rijgra anställda alls.

Det uttalaride i [jrop. 1972:120 som åberopades hade följande lydelse:

Vidare ar den planeriliga cvsk t-ivningsmetoden relativt svårbemästrad. Det ill- alltså påkallat med en ändring av nuvarande r-egler i syfte att få fram en för- Jordbruksförhållancena mer- lämpad av;:kriviiingsmetod. En siid-arr metod bör dessutom möjliggöra i:ur den skattskyldige att inom en given ram variera avskr-ivnings.beloppen lued hiinsyn till .årsresultatet. D:;tta mål sl-;ulle i och för sig kimna riås genom att göra den r-il-;en;.l'.apsenliga avskrivningen tilliimplig för alla bokfö-ringsmässigt redovisande jordbruk.are, oberoende av om den sk.attskyldiges bokför-ing avslutats med vinst- och förlustkonto eller ej. En sådan ordning skulle emellertid ge upphov till kontrollpr-oblem, som måste lösas för att inte risken för skattcurid.mdragai-de skall bli för stor. Jag är inte ber'edd att i d(?tta s.ammanhang förcsl,-'i att rätten till räkenskapsenlig avskrivning litriicKs ut till alla bokföringsmässigi redovisande .jordbrukare. Jag ansluter mig således i stället till k.oimnitténs uppfattning att en alternativ av-skr'ivningsmetod biir' ti lls.kapa.-i, fr'ijm:;t för- de jordbr-ukare som inte avser att aiiviinda den dubbla bokföringen med vinst-och förlustkonto. Uot nu sagda innebiir' sålunda också att jag anser att alla tre avskrivningsmetoderna bör finnas för jordbrukar'e.

Den alternativa metod som sålunda förslagits är den s.k. restvärdeavskrivningen. Metoden skiljer sig frän räkenskapsenlig avsl;rivning fi'ämst genom avsaknad ,av en kom-pletteringsrogel, baserad pä lineär avskrivning. Vidare har kommittén förslagit en högsta tillåten avskrivning med 20 %.

Med hiinsyn till kr-avet på enl-;elhet och lättillämplighet anser jag i likhet med kommitti''n att metoden inte skall kompliceras med någon sädan kompietteringsregel. Tillämpningen av en sådan regel sk.ullc- riiimligon kräva dels att inköp och försäljning nv inventarier kontinuerligt noter'as, dels att förteckning i'ö rs över- aktuella inventarier. En sådan inven-tarieredovisning torde ställa fiir stora anspråk pä flertalet Jordbrukare i fräga om boiiföring.

Underlaget för högsta tillåtna avskrivning bör vara inventariernas skattemässiga restvärde vid beskattningsårets ingång. Detta restviir-de skall dock öka:; med anskaffningskostnaderna för inventarier s,om inköpts under beskattningsåret och minskas med ersi"ittning som utgör vedcr-lag för inventarier som lbrs;ilts cllei' för-lorats under- beskattningsåret. Den ersättning som utgör vederlag för sålda eller förlorade inventarier skall enligt såväl nuvarande regler som förslaget tas upp som intäkt vid taxeringen. A andra sidan bör det belopp varmed avskrivningsunderlaget sålunda skall minskas fä dras av direkt. Ersättningsbeloppet kommer härigenom inte

Prop, 1978/79:44 101

att påverka det skattomii:;:;iga resultatet i vidare män än att avskrivningsunderlaget minska:: med detta belopp.

En särbehandling synes påkallad för inventarier som avyttras eller går förlorade under samma år de anskaffats. Vid-räkenskapsenlig avskr-i-vning får i dessa fall avdrag omedelbart ske för anskaffningsvärdet eller oavskriven del där-av, om t.ex, avdrag redan har medgivits pä kontraktsstadiet. Enligt min mening bör man även i ett system med restvärdeavskrivning göra åtskillnad mellan inventarier som tas ut ur jord-bruksrörelsen imder anskaffningsåret och sädana som tas ut senare. Om ett inventai-ium som anskaffats under beskattningsåret inte finns kvar vid detta års utgång, bör alltså anskaffningskostnaden inte ingå i avskrivningsunderlaget. Anskaffningskostnaden skall i stiillet dras av i sin helhet. .Mågon rätt till avdrag vid utrangering av inventarier armat fall bör emellertid inte firmas.

Valet av pr-ocent:a ts för- iiogsta tillåtna av:;kr-ivning vid restvärdeavsl<.rivnirig bör bestämmas av den genomsnittliga varaktighetstiden fiir- jordbruksinventarier-. Hänsyn bör emellertid även tas till att inventarierna aldrig blir helt avskrivna, efter-som någon kompl ottering:-;regel inte föreslås. Erfarenheterna talar för en genomsnittlig varaktighetstid av tio år. Med en tjugofemprocentig årlig avdragsrätt uppnå:; enligt min mening en godtagbar effekt, l-ifter- tio år kvarståi-dä ca 5,5 % oavskrivet. En ;;åriarj av:,kr-ivning Liverensstämmer-på det hela taget med den ver-kl iga viir-dimimskningen,

1 likhet med vad som gäller- för- r-iikensk.ajisenlig avskrivning anser jag att avskrivning med 25 'A vid restvär-deavskrivning skall gälla oavsett när under- ber;kattriingsåret tillgängama anskaffats. Om beskattningsåret emellertid omfattar kortare eller längre tid än ett är, skall avskrivningsbeloppet jämkas i motsvarande mån,

Restvärdemetoderi bör, liksom f.n, gäller den räkenskapsen-liga avskri-vningen, förutsätta överensstämmelse mellan det bokförda restvärdet och det restvärde som uppges vid taxering. Restvärdeavskrivningen kräver således genom sammankopplingen med bokföringen inte nägon särskild avskri-vnings-plan. De uppgifter som behövs för kontroll av restvärdeavskrivningen bör kurma lärrmas direkt på deklarationens Jordbruksbilaga. Även om det frän kontrollsynpunkt skulle vara önskvärt med specifika uppgifter om varje inköp och försäljning under året, anser jag att man bör godta en summarisk redovisning av förändringama i inventariebeständet under året. Denna redovisning skall därför innehålla uppgift om inventariemas värde enligt balan:;räknlngen vid beskattningsårets ingång, anskaffningskostnader för de inventarier som inköpts under beskattningsåret och finns kvar i jordbruket vid beskattningsårets utgång liksom ersättning för äldre inventarier- som sålts eller förlorats under beskattningsåret, inventariemas restvärde före avskrivning, yrkad värdeminskning samt inventariemas värde enligt utgående balans. Emellertid bör skyldighet föreligga att i deklarationen särskilt specificera inköp av inventarier i de fall där anskaffningsvärdet överstiger 2 000 kr. Det ankommer pä

Prop, 1978/79:44 102

riksskiOttever-ke t att avpassa dekLarationsblankettens utformning så att denna skyldighet kan iakttagas. Vidare bör idkare av jordbi-uk eller skogsbruk vara skyldiga att vid deklar-atiorien foga avskrift av balansräkningen för beskattningsåret. Motsvarande bör i förekommande fall också gälla i fråga om vinst- och förlusträkning. Rörelseidkare har redan nu sådan skyldighet.

Det kan ifr-ägasiJttas om beiiov av er-i särskild jordbr-uksbok-föringslag kvarstår sedan riksdagen undantagit näringsidkare med mindre omfattande verksamhet från skyldigheten att av:;luta räkenskaperna med årsbokslut och sodan bokförings-.nä.mnden utfärdat irifonnation till sådana näringsidkare om hur bokföringen skall ordnas.

Det mä erinras om att från remissinstansernas sida inte fr-amfördes något yrkande om att jordbruksbokföringslagen skulle bibehållas. Däremot framfördes önskemål om speciella regler för mindre jordbruk och andra mindre r-örelser.

De stora och medelstora jordbruken torde till mycket stor del anlita den bokföringsservice som förmedlas av Jordbrukamas föreningsrörelse. Denna service innefattar ofta upprättande av Jullstäiidiga år-sbokslut, som innehållsmässigt går långt utöver de krav som nuvarande jordbruksbokföringslag uppställer. En Jordbruksbokföringslag som skall tillämpas av dessa när-ingsidk.are synes i allt väsentligt böra innehålla alla de bestämmelser :;om återfinnes i bokföringslagen.

Enbart införandet av restvärdemetoden vid avskrivning av inventarier i Jordbruk kan inte motivera en särskild bokföringslag för jordbrukare. Det råder emellertid även andra speciella förhållanden inom jordbruket som tillsammans kan försvara att man liksom hittills har en särskild jordbruksbokföringslag. Man kan t.ex. peka på de regler som i be-skattningshiiriseendo gäller i fråga um vär-dering av djur i Jordbruk och som innebär en tvångsvis uppviirdering av tillgången, vilken i pr-iiicip inte är tillåten enligt bokföringslagen. Vidare gör sig borgenärsintresaet inte gällande pä samma sätt som när det gäller andra rörelser, vilket gör

Prop. 1978/79:44 103

vissa bestämmelser i bokföringslagen onödiga i fråga om jordbruksrörelse.

Det avgörande skälet för att bibehålla en jordbruksbokföringslag måste dock vara att de räkenskaper som förs enligt denna lag uteslutande är avsedda som underlag för taxering. Det må erinras om att föredragande statsråd i samband med nuvarande jordbruksbokföringslags tillkomst underströk (prop, 1951 :191 s, 175) att räkenskapema uteslutande var avsedda som underlag för taxeringen och att de inte skulle anses som handelsböcker. Någon "bokföringsskyldighet" i egentlig mening avsågs alltså inte bli tillskapad genom denna lag. Jordbrukamas bokföringsskyldighet skall således inte medföra de civilrättsliga verkningar, som följer av bokföringslagen. Enligt utredningens direktiv skall jordbruksbokföringslagens nuvarande tillämpningsområde kvarstå oförändrat.

Det förslag till jordbruksbokföringslag, som utredningen framlägger, har utformats enligt de direktiv som utredningen haft att följa. Utredningen har sålunda sökt att i möjligaste män samordna regelsystemet med bokföringslagen.

De ändringar som föreslås är av sä genomgripande art att utredningen inte ansett det lämpligt att inarbeta dessa i den nuvarande jordbmksbokföringslagen. Utredningens förslag innebär därför en helt ny jordbruksbokföringslag. Förslaget kommentera.s i det följande i en specialmotivering paragraf för paragraf,

I betydande utsträckning innebär utredningens förslag att bokföringslagens regler överföres till Jordbruksbokföringslagen. I den män reglema i do båda lagama överensstämmier blir uttalandena 1 förarbetena till bokföringslagen i tilllämpliga delar gällande även för jordbruksbokföringslagen. Detsamma gäller uttalanden och anvisningar av bokföringsnämnden. Eventuellt bör nämnden utökas med en sakkunnig beträffande de speciella redovisningsproblemen i jordbruk och skogsbruk.

Omsättningstillgångar

Kassa och banktillgodohavande

Aktier och obligationer

Kundfordringar

Övriga fordringar

Skogskonto

Investeringskonto för skog

ingående .moms

Till staten betald moms

Lager av

Djur

Produkter och förnödenheter

Ariläggningsti llgångar

Insatser i ek. fören.

Inventarier

Driftbyggnader

Olika markanläggningar

Fast egendom som ej är tillgäng enligt ovan

Kortfristiga skulder Leveräntorsskulder

Växelskulder Övriga skulder Utgående moms Mottagna förskott

Långfristiga skulder Checkräkningskredit Läneskulder

Eget kapital

Prop, 1978/79:44 105

Det skulle tmappas t kunna an;:es betungande för näringsidkaren att behöva upprätta en sådan balansräkning. Han måste göra en sammanställning av tillgångar och skulder bl,a, för att upprätta deklarationen. Balansräkningen borde liksom årsbokslutet införas i en bunden bok. Det mä framhållas att som skäl för att årsbokslutet skall införas i en bunden bok har framhållits, att kraven pä kontinuitet mellan åren och möjlighet att göra jämförelser mellan olika är mäste tillgodoses. Föredragande statsrådet har i det tidigare återgivna uttalandet från prop, 1972:120 framhållit, att idkare av Jordbruk och skogsbruk bör vara skyldiga att vid deklarationen foga avskrift av balansräkningen för beskattningsåret,

I 30 § 1 mom, taxeringslagen stadgas i enlighet härmed att deklarationsskyldig, som under beskattningsåret fört räkenskaper i rörelse, Jordbruk eller skogsbruk som bedrivits av honom, skall vid självdcklarationcn foga bestyrkt avskrift av balansräkning för beskattningsåret och balansräkning för det närmast föregående räkenskapsåret. Det må även erinras om bestäirmielsen i 22 § punkt 5 andra stycket KL att skattskyldig får åtnjuta restvärdeavskrivning "under förutsättning av motsvarande avskrivning i räkenskapema" och att som förutsättning för avdrag för .avsättning till investeringsfonder för förlorade inventarier och lagertillgångar gäller, att avsättning skall ha verkställts i räkenskaperna för beskattningsåret, Avskrivni.ngen och avsätt.nlngen torde inte kurma komma till uttryck i räkenskapema om inte en balansräkning upprättas,

Nägon skyldighet att upprätta balansräkning har emellertid inte föreskrivits i bokföringslagen för de näringsidkare, som inte avslutar räkenskaperna med årsbokslut. För dessa näringsidkare får 1 stället sjalvdeklarationens rörelsebilaga R 1 eller motsvarande ersätta ett vanligt årsbokslut. Utredningen iiar inte ansett sig i jordbruksbokföringslagen, som främst avser att tillgodose de taxeringsmässiga aspektema, kunna uppställa större krav pä räkenskapema än som ansetts erforder-ligt i bokföringslagen. För de jordbrukare

Prop, 1978/79:44 106

som inte avslutar r-äkenskapema med årsbokslut får således sjalvdeklarationens jordbruksbilaga J 2 eller motsvarande ersätta ett vanligt årsbokslut,

ÖVERVÄGANDEN OCH SPECIALMOTIVERING

1 §

För aktiebolag, ekonomisk förening (sambruksförening) och handelsbolag, som driver Jordbruk eller skogsbruk, gäller att de är bokföringsskyldiga enligt bokföringslagen. Detta gällde även enligt 1929 ärs bokföringslag. Den nuvarande jordbruksbokföringslagen gäller endast för enskilda personer, som driver jordbruk eller skogsbruk.

Enligt direktiven bör utgångspunkten för utredningsarbetet vara att jordbruksbokföringslagens nuvarande tillämpningsområde skall kvarstå oförändrat. Härav följer att även den nya jordbruksbokföringslagen bör bli tillämplig endast för sädana näringsidkare, vilka icke är bokföringsskyldiga enligt bokföringslagen för inkomst av Jordbruk eller skogsbruk, dvs, enskilda personer.

När i bokföringslagen stadgas undantag för enskild person som driver jordbruk eller skogsbruk måste med enskild person tolkningsvis även jämställas dödsbo efter sådan person. Begreppet enskild person har samma innebörd i utredningens förslag som i bokföringslagen.

En rörelseidkare, som är bokföringsskyldig enligt bokföringslagen för sin rörelse, kan om han även driver jordbruk eller skogsbruk finna det lämpligt att tillämpa bokföringslagens regler för all sin verksamhet. Detta bör inte möta något hinder, dä bokföringslagens regler är mer omfattande än utredningens förslag till jordbruksbokföringslag.

Bestämmelserna om årsbokslut i jordbruksbokföringslagen bör i princip vara obligatoriska endast för de större Jordbruken.

Prop. 1978/79:44 107

Enligt bokföringslagen är bestämmelserna om årsbokslut ej tillämpliga på enskild näringsidkare, som driver sin verksamhet utan biträde av flera än två ärsauiställda personer och i vars rörelse den ärliga bruttoomsättningss'umman understiger 200 000 kronor.

Flertalet av de mindre jordbruken är familjejordbruk, där arbetet utföres av familjemcdlommama. lin gränsdragning med hänsyn till antalet årsanställda personer synes därför inte lämplig när det gäller jordbruk. Bruttoomsättningen i jordbruk och skogsbruk kan variera betydligt mellan olika är t.ex. på grund av skogsavverkning. Inte heller storleken av bruttoomsättningon ar därför i och för sig lämplig för gränsdragningen. Det hade varit önskvärt om man kunnat göra gränsdragningen vid viss arealstorlek på Jordbruket eller efter taxeringsvärdet, Variationema är dock sä stora mellan joi-d-bruk i olika delar av landet beträffande både arealstorlek och taxeringsvärden att utredningen stannat för att föreslå, att gränsdragningen görs med hänsyn till bruttoomsättningen i verksamheten.

Utredningen anser att gränsen även beträffande Jordbr-uk och skogsbruk för närvarande kan sättas vid en bruttoomsättning av 200 000 kronor. Som framgår av do uppgifter, som erhållits från statistiska centralbyrån (bilaga 1), kommer då det helt övervägande antalet jordbruk att undantas från skyldighet att avsluta räkenskapema med årsbokslut. Att omsättningen ett enstaka år uppgår till eller överstiger 200 000 kronor bör dock inte medföra skyldighet för näringsidkaren att upprätta årsbokslut, om hans omsättning normalt understiger 200 000 kronor. Om bruttoomsättningen under två pä varandr-a följande räkenskapsår uppgår till eller överstiger 200 000 kronor, bör reglema om årsbokslut bli tillämpliga, såvida icke näringsidkaren kan visa att bruttoomsättningen båda dessa är var ononnalt stor och att bruttoomsättningen tidigare understigit och i fortsättningen kommer att understiga 200 000 kronor.

Enligt utredningsdirektiven skall regelsystemet vara utformat

Prop, 1978/79:44 108

så att 1 för:;ta hand de taxer-ingsmässiga aspektema blir tillgodosedda, I första stycket i 1 § har därför, liksom i nu'varandc jordbruksbokföringslag, angi-vits att räkenskapema skall föras som underlag för taxeringen. Jordbrukarnas skyldighet att föra räkenskaper skall således inte heller i fortsättningen medföra de ci-vilrättsliga verkningar, som följer av bokföringslagen. Detta utsäges i tredje stycket som motsvarar tredje stycket i nuvarande jordbruksbokföringslag. Dä den nya bokföringalagen nuir.era t.nätt i kraft har uttrycket "pliktig att föra handelsböcker" ersatts med "bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1976:125)".

2 §

Bestämmelserna överensstäirmer, mod vissa mindre andringar, med bestämmelserna i 2 § bokföringslagen. Utredningen föreslär att bokföringslagens regler om verifikationshantering i stort set.-t i oförändrat skick överföres till jordbruksbokföringslagen. Såsom framhålles 1 direktiven synes en samordning med bokföringslagens regler i första hand kunna ske när det gäller den löpande bokföringen och verifikationshanteringen. Härigenom blir även de taxeringsmässiga aspekterna tillgodosedda.

1 arbetet på att reformera bokföringslagstiftningen har bestärrmielser om verifikationer och hur dessa skall hanteras av flera skäl iignats en särskild uppmärksarrihet. Vid tiden för 1929 ärs bokför-ingslags tillkomst var det vanligt att utförliga anteckningar brukade göras i dagboken. Verifikationerna hade därför inte sä stor betydelse. Detta sätt att bokföra har med tiden förändrats. Numera har textskrivningen i den löpande bokföringen kommit att begränsas och det förekommer ofta att text saknas helt och hållet, I sistnänmda fall kan en bokföringsanteckning bestå i att det görs en hänvisning till numret för den underliggande verifikationen. Denria utveckling har lett till att verifikationerna numera mäste anses som den grundläggande upplysningskällan. I reformarbetet har iiven fi.skala intressen och civilrättsliga

Prop. 1978/79:44 109

kontrollbehov åberopats som .';töd för att det bör införas regler som säkerställer verifikationsmaterialet.

Bokföringslagen ställer ki-av på att det i pr-incip skall finnas verifikationer för varje enskild affärshändelse. Den innehåller vidare föreskrifter om vilka uppgifter en verifikation skall innehålla ooh om det sätt på vilket verifil-;a-tionema skall registreras och systematiseras som ett led i själva bokföringsarbetet.

För- jordbrukets del torde praxis vad beträffar den löpande bokföringen i princip ha följt den allmänna utveckling som nu beskrivits. Det innebiir således att det även här skett en förskjutning; i bokföringsr-utinema sii att ver-ifi-katlonema koirmiit i förgruridei'i på ett helt annat sätt än tidigare. Det är därför uppenbart att den nuvarande jordbruksbokföringslagens knapphändiga bestämmelser om verifikationshanteringen inte fyller do krav, som man niuiiera böi-ställa, föl- att kunna tillgodo;,e bl.a, det allrniirmas skatteintresse. Det ijr därför lämpligt att nu ändra dessa bestämmelser i nuvarande jordbruksbokföringslag så att de, sä långt det är möjligt, kommer att motsvara vad som gäller för näringsidkare i allmänhet. Till frägan i vilken omfattning bokföringslagens bestämmelser- på detta område bör över-föras till jordbruksbokföringslagen återkommer utredningen i kommentaren till 4 §.

I enlighet med vad nu anförts har i 2 § andra stycket under punkt 1 föreskrivits att redovisningsskyldigheten innefattar att till upplysning om verksamhetens förlopp löpande bokföra uppkonma affärshändelser- och tillse att det finns verifikationer till alla bokföringsposter.

Under punkt 2 har- för-eskrivits skyldighet för näringsidkaren att avsluta bokföringen med årsbokslut i överensstämmelse med bokföringslagens regler.

För den näringsidkare som enligt 1 § andra stycket inte be-

Prop. 1978/79:44 110

höver- avsluta r-äkenskar-erna .ind årsbokslut enligt jordbruksbokföringslagens regler- får- - som utredningen tidigare framhållit - självdeklarationens jordbruksbilaga J 2 eller motsvarande ersätta ett vanligt årsbokslut. Enligt nuvarande jordbruksbokföringslag skall näringsidkaren vid räkenskapsårets slut upprätta inventarium och balansräkning. Även om utredningen anser det naturligt att även de näringsidkare som inte upprättar årsbokslut skall vara skyldiga upprätta en balansräkning har utredningen av skäl som tidigare redovisat:; inte framlagt något förslag härom.

I tredje punkten under 2 § andra stycket har slutligen, i 'ivorensstiimmelse med bokföringslagens regler, föreskrivits att r-cdovisningsskyldigheten iiveri innefattar att arkivera verifikationer, bokföringsböcker- och annat r-äkenskapsmate-rial,

3 §

Även bestämmelserna i 3 '5 har utformats i huvudsaklig överensstämmelse med motsvarande regler i bokföringslagen, där de återfinns i 4 ;',',

I nuvarande jordbruksbokföringslag finns inte nägon uttrycklig motsvar-igViet till fur-eskriften att den Löpande bokföringen skall omfatta alla affiirshändelser i verksamheten. Enligt 3 '5 andra stycket nuvarande jordbruksbokföringslag skall i dagboken redovisas intäkter och kostnader i jordbruket och skogsbr-uket. Till intäkterna skall hänföras även värdet av de f."-")rnödenheter och produkter, som uttagits från verksamheten för att användas för eget, anställdas eller -jcn-dantagstagares behov eller liknande ändamål. Även uttag för att användas för den fortsatta driften på fastigheten t.ex. för ny-, till- eller ombyggnad eller för underhäll eller uttag för att användas pä annan fastighet eller i rörelse, som innehas av näringsidkaren, skall bokföras i dagboken.

Som närmare kommer att motiveras i kommentaren till 5 § anser utredningen att de särskilda föreskrifterna om dagboken

Prop, 1978/79:44 I"

bör kurma undvaras. Som ett grundläggande moment i bokföringsarbetet har föreskrivits att redovisningsskyldigheten innefattar att löpande bokföra uppkomna affärshändelser.

Derma ändrade ordning meaför behov av en uttrycklig bestäm.-melse av begreppet affärshändelse även i Jordbruksbok.fö-ringslagon. Enligt definitionen i bokföringslagen skall som affärshändelser i första hand noteras alla förändringar i för-mögenhetens storlek och sammansättning såsom in- och u-t-betalningar samt uppkomna fordring.ar och skulder. Utredningen för-eslär att enligt jordbruksbol-föringslagcn som affärshändelser i första hand skall noteras alla in- och utbetalningar- i jordbruket, dess binäringar octi skogsbruket.

Såsom närmar'e kommer att motiveras i koiranentaron till 6 ■;■ anser utredningen att den s.k, pärmmetoden bör få tillämpas beträffande bokföringen av fordringar och skulder närdet gäller jordbrukare. Det innebär att bokföringen av fordringar och skulder under vissa förutsättningar får dröja till dess betalning sker. Som huvudregel föreslås dock skola gälla att fordringar ocii ;;kulder skall bokföras när faktura eller annan handling utfärdats eller mottagits.

Enligt bokföringslagen räknas som affärshändelse också den bokföringsskyldiges tillskott till och uttag ur rörelsen av pengar, varor eller armat. Det skulle kunna övervägas att i jordbruksbokföringslagens definition av begreppet affärshändelse göra bruk av uppräkningen av de uttag som enligt 5 § nuvarande jordbruksbokföringslag skall bokföras i dagbokc-n. En sädan ordning skulle emellertid ur lagteknisk synvinkel bli mycket tyngande. De exempel pä uttag ur Jordbruket eller skogsbruket som omnämns i 3 § nuvarande jordbruksbokföringslag täcks enligt utredningen:; uppfattning av bokföringslagens uttryckssätt "tillskott till och uttag ur verksamheten av pengar, varor eller annat". Utredningen föreslär därför att definitionen av begreppet affärshändelse även när det gäller tillskott och uttag anknyts till vad som är föreskrivet i bokföringslagen. Det kan i detta sammanhang kon-

Prop. 1978/79:44 112

stateras att det inte iir- ovanligt att uttag av förnödenheter och pr-odukter- fr-ån .jor-dbi-uke-t eller skogsbruket för att användas för vid taxorj.ngen avdragsgilla underhålls- ocii reparationsarbeten i pr-aktlken inte bokförs. I stället sker här en tyst kvittning. En sådan tyst kvittning kan emellertid i princip inte accepteras. Det mäi t, ex, er-inras om att uttag av virke etc. från den egna fastigheten, som arrvänts för reparation eller annat arbete på bostadshuset, utgör-till mervär-deskatt skattepliktigt uttag. Siidant uttag skall såiledes bokföras.

Den nuvarande jordbruksbokföringslagens bestäirinielser- om verifikationer iir- mycket knapphändiga och allmänt h.ällna. Enligt föreskriftema i tredje stycket i 4 § skall ankommande brev, räkningar och övriga handlingar som har betv-delse för verksamheten förvaras i ordnat skicl'.. I samma stycke finns också en föreskrift om att handlingar soiii avsänts skall '-;o]-)ieras och att kopiorna skall förvaras i ordnat skick.

Som tidigare framhållits fyller dessa bestiimmelser inte de krav som man numera bör ställa för att kunna tillgodose bl,a, det allmännas skattclntressc. Det bör därför här ske en anpassning till bokföringslagens regler.

Bokföringslagens regler är intagna i 5 §, Dessa regler har utformats för- att ge anvisningar för verifikationsh.imte-ringen i olika slag av verksamheter. Enligt utredningens mening bör reglerna därför inte i oförändrat skick överföras till jordbruksbokföringslagen utan anpassas till behovet för jordbruk och skogsbruk,

Bestärranelserna i första styclcet i 5 § bokföringslagen synes i huvudsak kunna överföras till jordbruksbokföringslagen, Kravet pä att det skall finna;-, en verifikation till varje affärshiindelsc bör således gälla fullt ut även vid bokföringen inom jord- och skogsbruket. Innebörden av begreppet

Prop, 1978/79:44 "3

affärshändelse har- tidigar-e beskrivits. Förutom externa transaktioner iimefattas i detta begrepp olika fonner av uttag ur- jord- och skogsbr-uket. Detta får till följd att det skall finnas verifikationer- även för dessa bokförings-postc-r.

Det kan iiven i jor-dbruk och :;kogsbr-uk förekomma att en mottagen iiandling k.an vara av sådan ar-t (t, ex, kontrakt eller avta.L) att .näringsidkaren inte vill låta den ingå bland verifikationerna utan i stiillet förvara den på annat och k.Tiiske mer betryggande sätt, För-eskr-iften i bokföringslagen att, om det iir påkallat med hänsiti till arten av den mottagna Handlingen, bokföringen får, i stiillet för att grundas pä denria handling, grunda;; på en särskilt upprättad hänvisningsverifikation, bör därför finnas även i Jordbruksbokföringslagen.

1 5 § andra stycket bokföring:;lagen finns föreskrifter om vilka uppgiftci- err verifikation skall innehålla. Verifikationen skall flå ett varaktigt sätt innehålla uppgifter om när den har- upprättats, vad affärshändelsen avser, vilket belopp den gäller samt vilken motpart affärshändelsen rör. Vidare skall r-nligt detta stycke i förekommande fall anges vilka handlingar som legat till grTund för affärshändelsen. Det irmebär- alltså att uppgift skall lämnas om t, ex, offert, avtal eller- faktura som legat till grtmd för affärshändelsen. Med hän:',yri till möjligheten att gi-unda bok.föringen pä en särskild hänvisningsverifikation finns också en bestäm-.melse att det i förekommande fall skall finnas uppgift om var originalhandling förvaras.

För flertalet Jordbrukare består den viktigaste verifikationen i avr-iikn i ngsbosked från jordbrukets föreningsrörelse. Det ät- köparen eiiler siiljaren som utfärdar ver-ifikationen. Bestämmelserna i andra stycket bokför-ingslagen skulle därför möjligen kunna anses som överflödiga i jor-dbruksbok-föringslagcn. Emellertid förekommer även i Jordbruk och skogsbruk affärstransaktioner som inte berör jordbrukets

8 Riksdagen 1978/79. 1 saml Nr 44

Prop. 1978/79:44 114

orgarilsati on. r-. M.-d tiin.-yji liäi-ti I 1. inii d:'< be: .tijmmelsen i 5 § tindra r;ty(;kr-t bok ioi-ings Lagen tillkommit bl.a. för att tillgodose det allmiinna:, ;;kattein-tr-esse har utredningen stannat för att även dessa bestämmelser bör överföras till j.ii-dlJmksbokför-ingslagen. Det bör i detta sarmnanhang framhållas att avriiknlngsbeskeden från jordbrukets förenings-r-;irelse har- många olika poster. Det ligger- i sakens natur att i avräkningsbt:skedon ingående inkomstposter och avräk-ningsposter skall bokföras var för sig.

Bcstiiiranelsema i 5 § trcdje :;tycket bokföringslagen om gemensrim verifikation har utreilnlngen inte :uiset-t böra över-fiir-as tiitl .:oi-dbr-uk;-.bokfcrir'.g:;lagen. Frän bokföringssyn-pimkt skiljer sig jordbruket pä många :;ätt från de företag som närmast har- behov av regler om att få använda sig av gemensamma verif ika-tioner. Detta behov är- störst inom t, ex, industri- och hcmdels företag med en sådan struktur att där förekommer affärstransaktioner' av masskaraktär. Inom jordbruket förekommer mycket sällan att affiirshändelsema får on 3åd,an omfattning. Även om d-t kan bli aktuellt i något fall finns knappast anledning tynga lagtexten 1 jordbruksbokföringslagen med särskilda föreskrifter om gemensam verifikation. Enligt utredningens mening saknas det även anledning att i ,i.--r-dbruksbokfuringslagen inför-a undantagsbestämmelser- för det fall att kontarLtförsäljning sker över disk,

I 5 § fjärde stycket bokföring;,lag.-n ges slutligen bestämmelser om hur- verifikationerna skall registreras och syste-matireras :-.om ett led i själva bokföringsarbetet och hur de skall för-varas m,m. Dessa bestämniel;;er uppfyller de grundläggande kraven på hur verifikationsmaterialet bör hanteras. Det saknas anledning att tillgodose dessa krav efter något armat mönster när det gäller jordbruks- och skogsnäringarna, Utrectnirigen föreslår därför att bestämmelsema i oförändrat skick förs över till jordbruksbokföringslagen.

I iiropos i t i r.neri t (prup. 1975:104 :, praxis irlller p:".

11 den nya b'.k nir-in;-:;] ag--n h.ar p.inek.ats

16il) att d..- bundna liöck.erna i bol-;för-iMg:;-.-itt för-svinm. neima utve-ckling har samband med att många n,. rin,v;i di;arc numer-u använder sig av olika genomskrifts- och ;naskinbokfö i-rng;;iih.'ttnler. Bundna böcker används i stor- utsti-iickning b.-rra niir- di-t ,ii- fr-'ig;-t om kolumn-dagböcker och kas;-,.nb(jcker. Det har vidare r-ipek;its att bunden dagbok ofta för:- bara för att formellt fullgöra lagens krav. De:;sa fö i-hå 1 | .anden hat- 1 r-tt till att man i den nya bokföringslagen har sliippt kraven p.-'i bundna l-iöcker i den löpande bokföringen. Det har ruisett.. tillrilcliligt att ange vilka allmänna krav som skall tillgodoses vid valet av bol-;-för'ingssysti'm.

Den nu be:;kr-ivna utvecl.-.] ingen iir- allmiin och torde således gälla inte bai-a lor- de niiring:. idk.arc :;om omfattas av bokfö rlngslagi-ns i-e/;el-,ystem utan iiv.rn lör- de som bedriver jordbruk och skogsbruk. Med lii.iiisyn hiir-till ocli mot bal-grund av att man för att tillgodose det allmännas skatteintresse främst bör inrikta sig på de regler-, :,om berör verifikationshanteringen, anser utredningen att man även i Jor-d-bruksbokföringsl:i;';cn bör kunna undvara detaljerade bestämmelser om räkenska|i;;bcicker- och hur de:;;;a skall föras som ett led i det löjiande bokiori ng:;arbetct. På samma sätt som i bokföringslagen bör det diirför- räcka med att ange vilka

Prop. 1978/79:44 116

allmänna krav som skall tillgodosos vid valet av bo!'fö-

ringssystem. Dessa allm;iriria kr-av är- att bokför-ingen skall

ske i ett or-driat och betr-yggande system av böcker, k.ort,
lösblad eller- andra hjälpmedel.

Med denna ordning får- deri redovl:-ni ngsskyld.Lgo möjligiiet att sjiilv bestiimrna vilken bok.för-ingsmetod som passar bäst för hans verksamiiet. Det bör :,åledes inte stiillas krav yiå att den löpande bokföringen till någon del skall b.jhöva ske i bundna böcker. Detta hindrar- naturligtvis inte att det för många jordbrukar-e iiven i fortsättningen kan vara ändamålsenligt att utnyttja bundna böcker. Det förekommer t, ex. i stor utsträckning att den löpande bokfiiringen sker i kassajourrialer, som har utformats siirsl;ilt med h.insyn till jordbr-uk.ets och skogsbrukets drift:;förhål iaiiden. Det är inte något önskemål att åstadkomma ändr-ing i detta förhällande.

I andra stycket i 4 § i nuvarande jor-dbruk::bol;för-ingslag länmas föreskrifter hur införingc-n r r-iikeiiskakisböckei-na skall ske ocli iiur dessa skall behandlas. Pä samma siitt som bestämmelsema om räkensl-;ap:;böcker iir dessa föreskrifter i huvudsak hämtade fr;'in 192'.,' "irz bok röringr;l,ag. Om m.an som utredningen föresla.git sliipper kravet pii bundria böcker för den löpande bokföringen inom jordbruket faller- det sig naturligt att även när det gäller det tekniska förfar-andet vid bokföringsarbetet anknyta till r-egelsystemet i den nya bokföringslagen. Det innebär att Jordbr-uksbokföringslagen bör innehålla föreskrifter om att bokföringen skall ske pä ett varaktigt sätt och att det som har bokfört inte fä-r utplånas eller göras oläsligt.

Även i fi-äga om i-at-tel:;er av olika Lriföring;ar synes jor-d-bi-uksbokföringslagens bestiimmelser biira ersättas med de r-egler som enligt bokföringslagen gäller för näringsidkarna i allmänhet. Enligt dessa regler i bokföringslagen skall vid rättelse av felförd post .anges när rättelsen skett och vem som företagit den. Vidare skall om rättelse sker genom

Prop. 1978/79:44 117

en sår-skild r-ättelsepost verifikation upprättas om rättelsen. I detta fall skall samtidigt genom anteclming på den tidigare veri rik.ationeri ellei- på annat sätt säkerställas att man vid gransl-ming av den tidigare bokförda posten utan svår-ighet kan få kännedom om rättelsen. Visserligen torde en bestiimmelso om rättelse genom särskild rättelsepost te :;ig främmande för f].(?rtalr't jordbrukare men den kan dock bli aktuell i do stör-rc jor-dbrul-en. Utredningen för..'slår därför att iiven den bestiimmelsen överföres till jordbi-ul-;sbokför-ingsl,agen.

Det iir j detta sammanhang liimpligt att något beröra frägan om när en bokföring:;åtg;ird skall anses vara definitiv. t-'ri,(iar, har :.;ppmärl'.sarrjnats bl.a. i samband .-ned fö rar-betena till den nya bokföringslagen. Det förekommer att en bokfö ringssl';yldig löp.ande för- olika kladdar frän vilka uppgifterna mer eller mindre oför-ändrade förs över till de egentliga böcker-na. Genom att man nu släpper kravet pä bundna böcker- i det löpande liokföringsarbotet är det docl-: sannolikt att för-faringssii ttet i fortsättni;-gen inte kommer att bli lil--.a itbrett. I p r-oposi tionen till den nya bokföringslagen uttalade för-edragande statsrådet (s. 211) som sin mening att varje ordnad an ti-ck.ning, sorn avser rörelsens ekonomi, skall i pr-incip uppfattas som räken-skapsmater-ial, om inte anteckningen vid tillkomsten eller omständigheterna vid denna klart ger- vid handen att anteckningen inte tillkommit i bokföringssyfte.

Genom förslaget att det inte heller för Jordbrukets eller skogsbrul'.ets del skall ställa;: krav på bundna böcker i den löpande bokföringen, böi- det r-eferer-ade synsättet enligt utredningens mening, tillämpas iiven här.

(> §

Enligt nuvarande jordbr-uksbokiöi-ingslag gäller i fråga om den löpande bokföringen i da/;;bokeri att intäl-;ter och kostnader i jordbruket och skogsbr-uket skall införas dagligen

Prop. 1978/79:44 118

post för post. Intäkter och kostnader under dagen av likartad beskaffenhet fär dock införas i en post, om betryggande åtgärder vidtas för beloppens specifikation.

I bckföringslagen finns det vissa motsvarigheter till dessa föreskrifter. Enligt 8 § första stycket gäller sålunda att affärshändelserna skall bokföras i kronologisk ordning post för post efter verifikationsnummer eller andra identifieringstecken som åsatts verifikationerna. Verifikationer, som avser likartade affärshändelser, fär dock bokföras i sarrrmandrag i on post, om det utan svårighet kan klarläggas vilka affärshändelser som. ingår i er. sådan post.

Enligt utredningens mening saknas anledning att i jordbruksbokföringslagen ha en reglering som i princip avviker frän vad som gäller enligt det nyss refererade innehållet i 8 § första stycket bokföringslagen. Den främsta anledningen till detta ställningstagande är att de regler i de båda lagama, som anknyter till verifikationerna, bör vara samstämmiga. Detta krav gäller naturligtvis inte endast för själva verifikationshanteringen utan också i fråga om den tel-aiik somsl;all användas när grundnoteringar skall ske med utgångspunkt från verlfikationsmaterialet, I enlighet med det nu sagda har föreskrifterna i 5 § första stycket nuvarande jordbruksbokföringslag ersatts med vad som gäller för näringsidkare i allmänhet enligt 8 § första stycket bokföringslagen,

I fräga om tidpunkten för de kronologiska noteringarna i dagboken gäller enligt nuvarande Jordbruksbokföringslag som huvudregel att intäkter och kostnader skall införas dagligen. Ett undantag gäller för gemensaimna poster. Dessa får - om det är påkallat med hänsyn till verksamhetens art och omfång - införas i dagboken först under påföljande arbetsdag. Ett annat undantag gäller egna uttag av produkter frän jordbruket eller skogsbruket. Enligt andra stycket i 5 § får således uttag "för att användas för eget, anställdas eller undantagstagares behov eller liknande ändamål" - under fömtsättning att i hu-vudsak

Prop. 1978/79:44 119

samma kvantiteter tas ut var-je dag eller vecka - antecknas i dagboken i slutet av varje vecka. Praktiska skäl ligger bakom denna undantagsbestämmelse.

Tidsfristerna i bokföringslagen avviker i flera viktiga hänseenden från dessa bestämmelser. Huvudregeln i bokföringslagen är att kontanta in- och utbetalningar skall bokföras senast under påföljande arbetsdag och att övriga affärshändelser skall bokföras så snart det kan ske. Tidskraven i bokföringslagen får ses mot bakgrund av den ut-veclllng som lett till att verifikationerna alltmer trätt i förgrunden som underlag för bokföringen. Denna utvecklirrg gäller i lika hög grad för jordbruket och skogsbruket som för huvuddelen av de näringsgrenar där bokföringslagen skall tillämpas. Skattointresset har pä olika sätt beaktats när bokföringslagen har anpassats till den beskrivna utvecklingen. Detta intresse bör i den fräga det nu gäller tillgodoses enligt samma huvudprinciper i de bada lagarna. Utredningen förordar därför att det i jordbruksbokföringslagen som huvudregel anges att kontanta in- och utbetalningar skall bokföras senast påföljande arbetsdag och övriga affärshändelser sä snart det kan ske.

För andra affärshändelser än kontanta in- och utbetalningar skulle således som hu-vudregel komma att gälla att det inte ges någon fixerad tidsgräns. I bokföringslagen har detta bl.a. motiverats med att i rörelser, där bokföringsbyrå eller datacentral anlitas, en bestämd tidsgräns inte alltid kan hållas på grund av exceptionell arbetsbelastning eller av andra skäl. Men det har även påpekats att det under löpande är förekommer förhållanden, t,ex, semester,' sjukdom m.m, som gör det praktiskt svårt eller omöjligt att hälla en viss tidsgräns. Mot denna bakgmnd har det ansetts omöjligt att ange någon för alla gemensam yttersta tid som den bokföringsskyldige kan låta anstå med gr-undbok-föringen av memorialposterna. Det har vidare påpekats att normen god redovisningssed ytterst får ange de tidsramar inom vilka grundbokföringen med hänsyn till rörelsens förhållanden måste ske.

Prop, 1978/79:44 120

Enligt utredningens mening bör man kunna anlägga ett motsvarande betraktelsesätt för redovisningen inom jordbruket och skogsbruket. Tidsramar kommer här emellertid ytterst att anges av de normer som utvecklas inom ramen för det allmärma stadgandet 1 2 § första stycket förslaget till jordbruksbokföringslag.

Uttag av sådan art som anges i 5 § andra stycket nuvarande jordbruksbokföringslag - dvs, sådana uttag av förnödenheter och produkter som får antecknas i dagboken i slutet av var-je vecka - kommer i enlighet med den föreslagna ordningen att omfattas av föreskriften att "övriga affärshändelser skall bokföras så snart det kan ske". Med den flexibilitet som är 'utmärkande för denna föreskrift anser utredningen det inte längre motiverat att i jordbruksbokföringslagen behålla en särbestämmelse av irmebörd att vissa uttag skall få bokföras i slutet av varje vecka. Den tidsram inom vilken bokföring av här behandlade uttag bör ske kommer i stället att fä bestämmas mod utgångspunkt från vad som är god sed och praxis inom jordbruks- och skogsbruksnäringen.

Utredningen övergår härefter till frågan när fordringar och skulder skall noteras i den löpande bokföringen. Som hu-vudregel enligt bokföringslagen gäller att uppkomna fordringar och skulder skall bokföras sä snart det kan ske efter det att faktura eller annan liknande handling föreligger eller bort föreligga enligt god affärssed.

Frän bokföringslagens krav pa att fordringar och skulder skall bokföras sä snart de uppkommer finns ett undantag som gör det möjligt för de mindre företagen att använda den s,k, pärmmetoden. Denna redovisningsmetod innebär att det sker en kontantmässig r-edovisning av kundfordringar och levcrantörsskuldcr i den löpai-de bokföringen. Följande förutsättningar gäller enligt bokföringslagen för att bokföring av fordringar och skulder skall få ske först när betalning sker. I rörelsen fär förekomma endast ett mindre

Prop, 1978/79:44 121

antal fakturor och andra handlingar, som tillkärmager anspråk på vederlag, och de fär ej uppgå till avsevärda belopp. Det skall vara förenligt med god redovisningssed att använda sig av metoden och vid räkenskapsårets utgång skall samtliga dä obetalda fordringar- och skulder bokföras. Det har slutligen föreskrivits att verifikationerna för obetalda fordringar och skulder skall ordnas och förvaras för sig sä att betryggande överblick fortlöpande finns över dem.

Undantagsregeln om rätt att tillämpa pärmmetoden tillkom på förslag av lagutskottet. Lagutskottet framhöll i sitt betänkande (LU 1975/76:15 s, 28) att det fick ankorimia på bokföringsnämnden att närmare precisera de krav som mäste ställas på det praktiska handhavandet av pärmmetoden. Bokföringsnämnden har i enlighet härmed utfärdat anvisningar beträffande gmmdbokföring av fordringar och. skulder intagna i kommerskollegiets författningssamling (KFS 1977:1» BFN:1). Dessa anvisningar blir i tillämpliga delar gällande även för jordbrukare. Detsamma gäller de uttalanden som gjorts i lagutskottets betänkande.

Generell rätt att tillämpa ett renodlat pämisystem skall enligt bokföringsnämndens anvisning föreligga för alla näringsidkare, i vars verksamhet bruttoomsättningssumman exkl. mervärdeskatt (moms) understiger 200 000 kronor för är räknat. Den fär även tillämpas av näringsidkare med större bruttoomsättning än 200 000 kronor, under fömtsättning att en särskild förtectaing inte - med hänsyn till fakturomas ringa .antal och därigenom följande omedelbar överskådlighet - skulle ge en bättre fortlöpande överblick över fordrings- och skuldför.hållandena. Vidare förutsätts att fordrings- respektive skuldebeloppen var för sig inte utgör en väsentlig del av rörelsens balansomslutning. Hur bedömningen skall göras blir beroende av rörelsens karaktär med hänsyn till god redovisningssed inom branschen. Förfarandet bör emellertid inte få tillämpas i rörelser som nått viss omfattning. Därför uppställs som övre be-

Prop. 1978/79:44 122

gränsning att i rörelsen får sysselsättas högst i medeltal 10 årsanställda.

Det synes knapp:jst str-ida mot dessa principer att medgiva generell tJIljmfining av den r-enodlade pärmmetoden för samtliga Jordbrukare. Utredningen har därför stannat för att generellt tillåta användande av pärmmetoden 1 jordbruksboli-föringslageii i fråga om bokför-ing av fordringar och skulder. Det IniieLkir givetvis inte en rekommendation att använda den renodlade jiännrnetoden. Det är önskVcirt att även bokför-ingen av fordringar och skulder sker enligt bokföringsmässiga gnunder. Som hui/iudregel bör ä-/en i jordbruksbokföringslagen gälla att fordringar och skulder sl.;all bol-;föras sä snart ske kan sedan faktura eller arman handling utfärdats eller-mottagits. Pärmmetoden kan emeiler-tid, som bokföi'ingsnämn-den framhåller i sina anvisni n/ar', tillämpas sä att den är förenlig med bokföringsmässiga principer.

Frän taxeringsmässiga Simpunkter synes pärmmetoden kunna godtagas vid inkomsttaxeringen under förutsättning att verifikationerna för obetalda J'ordririgar och skulder ordnas och förvaras för sig så att betr-yggande överblick fortlöpande finns över dem. Beträffande mervärdeskatten föreligger ett förslag (Ds E 1977:6) till ändr-ade regler i fråga om redovisningsskyldigheten. De regler som i framtiden kan komma att gälla i fråga om mervärdeskatten kan eventuellt göra det nödvändigt att begränsa rätten att tillämpa pärmmetoden.

7 §

Nuvarande jordbr-uksbokföringslag föreskriver inte uttryckligen att bokföringen skall omfatta huvudbok. För-utom dagbok skall dirn bokföringsskyldige föra de övriga böcker, vilka med hänsyn till verksamhetens omfattning och beskaffenhet erfordras. Bestämmelsema är hämtade frän 1929 års bokföringslag.

Prop. 1978/79:44 123

I den nya bokföringslagen har i 9 § föreskrivits att "affärshändelserna skall bokföras i systematisk ordj-iing så att bokföringen gör det möjligt att överblicka verl-;sam-hetens gång och dess resultat och ställning (huvudbokföring)". Den systematiska bokföringen har en inriktning som bestäms av bok.slutet och är- en förbindelselänk mellan grundbokföringen och årsbokslutet. Huvudbokföringen kan sägas specificera årsbokslutets poster.

Utredningen före.lär-, som ytterligare korirmenteras i det följande, att bokföringslagens bestärmnelsor om årsbokslut överföres till jordbruksbokföringslagen. Som en följd li.i.rav föreslås att även bokföringslagens bestämmelser om hu'/udbok.-föring intages i jordbruksbokföringslagen. Huvudbokföringen behöver inte utgöra ett självständigt inslag i bokföringsarbetet utan den kan förenas med grundbokföringen eller- ske genom en särskild bokföring.

Bestämmelsema om hu-vudbokföringen riktar sig i första hand till de näringsidkare, som avslutar räkenskaperna med årsbokslut. Utredningen har därför övervägt att fritaga de näringsidkare som inte behöver tillämpa bestämmelserna om årsbokslut, från skyldigheten att bok.föra affärshändelserna i systematisk ordning. För- mindre jordbruk kan naturligtvis en tillfredsställande överblick erhållas utan någon långtgående systematisk uppdelning. Emellertid bör varje bokföringsskyldig ha en systematisk bokföring och en bestämmelse bör därför finnas om sådan bokföring. Vid enklare förhållanden kan den kronologiska och systematiska bokföringen ske samtidigt genom användning av kolurrmdagbok. De jordbrukare som själva sköter sin bokföring använder sig i regel av kassajoumaler som har utformats med hänsyn till jordbrukets och skogsbrukets driftsförhållanden.

8 §

Enligt nuvarande jordbruksbokföringslag gäller - i fräga om räkenskapsårets tidsmässiga förläggning - som huvud-

Prop. 1978/79:44 124

regel att r-:ikon:;Kap;,iiret ii-.te fär- överstiga tol'v månader. Vid verk.:arnhetens början och vid omläggning av räkenskapsåret får det dock utsträckas till att omfatta högst aderton månader. Det föreskrivs vidar-e, att för annan näringsidkare än den var-s bokföring avslutas med vinst- och förlustkonto skall räkenskapsåret avslutas vid utgången av kalenderår.

Den sistnämnda föreskriften, som tillkom i samband med 1972 års reform av jordbruksbeskattningen, har- ansetts motiverad från kontrollsynpunkt. Enligt tidigare praxis hade skattskyldig, som redovisade inkomst av jordbruksfastighet enligt bokföringsmässiga grunder, rätt att utan inskränkningar sjalv bestäimna vilket räkenskapsår han ville ha som beskattningsår för jordbruket. Endast de Jordbrukare som avslutar sina räkenskaper med vinst- och förlustkonto har således enligt nuvarande jordbruksbokföringslag rätt att använda sig av brutet räkenskapsår. För denna kategori gäller' inte några begränsningar i fråga om tidpunkten för räkenskapsårets avslutning eller i fräga om möjligheterna att lägga om räkenskapsåret.

Bokföringslagen reglerar fr-ågorna om räkenskapsårets tidsmässiga förläggning m.m. efter ett annat mönster. Reglerna om räkenskapsårets längd är visserligen i stort överensstämmande med jordbruksbokföringslagens bestämmelser. Rä-i-;enskapsåret skall enligt 12 -§ bokföringslagen omfatta tolv månader med undantag dock för sädana fall då bokfö-ringssl-iyldigiieten inträder eller då räkenskapsåret läggs om. I undantagsfallen får riikenskapsåret avse kortare tid än tolv månader- eller utsträckas till att omfatta högst aderton månader. Avkortning av räkenskapsåret får också göras om bokföringsskyldigheten upphör. I princip skall räkenskapsåret sammanfalla med kalenderåret. För brutna räkenskapsår gäller - till skillnad frän regelsystemet i nuvarande jordbruksbokföringslag - vissa särskilda föreskrifter. Ett brutet räkenskapsår får endast omfatta tiden den 1 maj - den 30 april, den 1 juli - den 30 juni eller den 1 september - den 31 augusti. Andra brutna räkenskaps-

Prop. 1978/79:44 125

år får i pr-incip inte fin.--i.is. liikssl-iattever-ket har- emellertid med stöd av ett särskilt stadgande bemyndigats att, om synnerliga skäl för'eligger, medge att annan ptriod iin ,tolv månader kan fä utgöra räk.enskapsår.

Enligt bokföi'ingslagen gäller vidare att den som tillämpar-brutet i-iikenskaiisår fär lägga om räkensl-.apsäret till k.aleri-derär. I annat fall får omläggning av räkenskapsåret si-.e endast efter tillstånd .av länsstyrelsen. Hur anpassningen till dessa r-egler skulle ske för sådana r-öi-elsei- som bedrevs före bokföringsla/:eris il-;r'afttr-iidandr- reglei-as 1 övergängsbes-tiimmelrserna. Om den bokförings.-kyidige tilliim-pade brutet riik.en;;kapså r som slutade på ;innan tidpnnl;t än den 30 april, den 30 jirni eller den 31 augu;;ti .;kall det r'3kenskapså r som börjar löpa närmast efter i:rgen:; il;rait-trädande den 1 jianuari 1977 avkortas eller för-liingas sä att det följande räkenskapsåret kommer att överensstämma med de nya hestiirmnelsorna angående vilka tidsperioder som kan utgöra räkenskapsår. Särskilda bestämmelser har införts för den som iir bokföringsskyldig i fråga om flera rörelser. Om inte synnerliga sk.äl föranleder annat sl;ali den bokförlngsskyldlgo i sädana fall anv;inda :-.;iiruna räkenskapsår för de ol ik.a rörelserna. l"ör att få :-.amm.-: r;il;en-skapsår för flera rör-elser- får omläggning av räk.enskapsår ske utan särskilt tillstånd.

Enligt utredningsdirektiven bör jordbruksbokföringslagens bestämmelser om riikensl-:apsär samordnas med föresk.rifterna i bokföringslagen, Utredrringen har- inte funriit tiågra be-tiånkligheter- mot att sä sker. Bokföringslagens bestämjnel-ser om räkenskapsårets längd, rätten till brutet räi;en-skapsår etc. har framkommit efter ingående överväga:iden där inte minst skattemässiga hänsyn fått avgörande betydelse för utf ormni.ngen. De skattemässiga synpunktei'na har t.ex. medfört att don tidigare val rriheten i fråga om brutna räk.enskapsår begränsats pä olika sätt. De tider, som brutet räkenskapsår enligt bokföringslagen får omfatta är lämpliga för jordbruket. Någon arman period för riken-

Prop. 1978/79:44 126

si-;apsåret bör- e,i tillåtas, iiestäirjiielserna i bol<.föririgsl agen att r'il-;sskattcvcr-l-;et '/.::"., om synnerliga skäl föreligger, medge att annari per-lod av tolv hela månader si;all utgöra r-;il'.enskapsår- bör därför ej överföras till jordbruksbokföringslagen.

Utredningen:; föl-slag innebiir att det sker en s.omordning med bckföring:-.lagen;-. :-iystciT\. Ijestämmelser-na om br-utet riil;c!-)sl-.apsår' biir- s,-':ledes få tillämpas oberoende av om nä-r'ingsldkareri avslutar sina räkenskaper med vinst- och förlustkonto eller ej.

S;imordningen ov bestiimmelserna aktualiser'ar frägan om att införa en föreskrift om att .;;amma räkenskapsår skall .användas när nägon samtidigt med jordbruk eller skogsbruk bedriver annan verksamhet som omfattas av bokföringslagens regelsystem. Då en sådan föreskrift i den angivna situationen skulle medföra förenklingar vid ta.xeringskontrollen föreslär utredningen att det bör införas en bestämmelse av angiven innebörd.

Beslut i fråga om omluggning av i'äken:;kapsår h.andlägges "nligt bokföringslagen av länsstyrelsen. Det torde vara mest praktiskt att samma myndighet handhar motsvarande fräga, när det gäller jordbruksbokföringslagen. När det gäller undantag från bestämmelsen att samma räkenskapsår skall användas för olika verksamheter bör dock riksskatteverket vara dispensmyndighet.

9-15 5-5

Enligt nuv.ar.-ande jordbruksbokföringslag skall näringsj.d-karen till fullföljande av redovisningsskyldigheten föra - förutom dagbok - inventariebok, innehållande inventarium och balansräkning. P,er;tämmelserna cjisluter i huvudsak till motsvar'ande bestämmelser i 1929 ärs bokföringslag.

I den nya bokföringslagen har införts bestämmelser om att den löpande bokföringen skall avslutas med ett årsbokslut.

Prop. 1978/79:44 '27

Detta består av rc::ultatriikning och balansr-äkning. Ärs-bokslutet skall färdigställas och tagas in i en bunden bok, (årsbok) sä snart kan ske och senast sex månader, efter räkenskapsårets utgång. Årsbokslutet skall skrivas imder av den bokföringsskyldige med angivcmde av dagen för under--skriften. När bokföringsskyldigheten inträder eller när grunden för såda-i skyldighet ändras, sk.all balansrälciiing också ut;m dröjsmål upprättas och tagas in i årsbok.

Vid utformningen av den nya bokföringslagen framhölls att årsbokslutet har en central betydelse för bokföringen. Genom årsbokslutet får rörslseidkaren en definitiv över'bliek, över rörelsens resultat och ställning efter det gångna räkenskapsåret. Derms information iir av största vikt inte bara för ,honom själv utan även bl.a. för det alL-nänna. Årsbokslutet erbjuder också den bokfö rings skyldigs ett användbart underlag för de uppgifter han har att lämna i taxeringssammanhang. Då jordbruksbokföringslagen enligt utredningsdirektiven skall utformas sä att i första hand de taxeringsmässiga aspekterna blir tillgodosedda, bör bokföringslagens bokslutsbestämmelser i princip överföras till derma. Bestämmel.serna bör dock anpassas till förhållandena inom Jordbruket och till syftet med Jordbruksbokföringslagen.

Som utredningen redan framhållit medför förslaget att ersätta skyldigheten enligt nuvarande jordbruksbokföringslag att upprätta inventarium och balansräkning med skyldighet att upprätta årsbokslut att de Jordbrukare, som inte beliöver avsluta räkenskapema med årsbokslut, inte heller behöver upprätta balansräkning.

De scheman för resultaträkningens och balansräkningens uppställning, som införts i bokföringslagen, synes - med viss anpassning till förhållandena inom jordbruk och skogsbruk - böra överföras till Jordbruksbokföringslagen. Schemat för resultaträkningen bygger pä staffelformen men denna form är ir.te obligatorisk. .Kontoformen torde

Prop. 1978/79:44 128

do.minera liu;; nii ring,:;idk;ai-i.j inom jordbi-uk och skogsbruk och den biir- alltjiimt l-ujiiui t; i 11 iiinpa:r om den ger en -f-ill-f redsstii] 1 ande iiver-bl ick. i)V(;r- verk:.aml-ieten:; intäkter, i-.ostnader- och resultat. Ett släl för att använda samma uppställningsform för resultatr-iikning ooh balansr-äkning i jordbruksbokföringslagen som i bokföringslagen kan också vara att man underlättar- en inarbetning av jordbruksbokföringslagen i bokföringslagen om detta i on framtid skulle befinnas ändamålsenligt.

Bokföringi-.lagens definition av anläggningstillgång och omsättningstillgäng kan i princip överföras till jordbruksbokföringslagen. Dock. måste utsiigas att djur- alltid är att liänföra till oni:;ättnlngstillgång, dvs. utgör varulager i verksamhoten.

Äverr bokföringslagens definition av anskaffningsvärde och återanskaffningsvärde kan överföras till jordbruksbokföringslagen som en huvudregel. När det gäller vissa till-gängar mäste dock begreppet anskaffningsvärde bli ett annat än enligt h-uvudregeln. Det gäller djur, vissa till-gängar för vilka ingångsvärde fastställts vid taxeringen vid övergängen till bokförirrgsmässig redovisning samt till-gungar som efter övergängen förvärvats genom benefikt fång. Anskaffningsvöir-det för dessa tillgångar bör överensstämma med anskaffningsvärdet (avskrivningsunderlaget) enligt KL:s regler. Aterariskaffningsviirdet kan bli aktuellt endast beträffande andra inköpta varor än djur.

Bokföringslagens regler om till vilka värden omsättnings-och anläggningstillgång.ar- skall upptagas i balansräkningen har utformats med hänsyn bl.a. till borgenärsintressen. I utredningens förslag till jor-dbruksbokföringslag har värderingsreglerna anpassats för att i första hand tillgodose taxeringsmässiga synpunkter-.

Enligt utredningens mening bör det vara tillfyllest att ange till vilka högsta och liigsta värden tillgångarna får

Prop. 1978/79:44 129

tagas up.p i li:i I :rri:;r-iikn i ri/;..'n . Att föreskriva skyldigihet att i räkenska|M r-n-i v..'i-k:;tiilia ned:iki-iviiin/; av :inliiggriin/',:,-tillgängar syrie;.; inte er-fordorligt fr-ån taxeringsmässiga synpimkter. N;ir- det gäller inventarier måste det vara överensstämmelse mellan bok1"ört värde och taxeringsrnässigt restvärde om l.antbr-ukar-en tillämpar räkenskaiisenlig -av-skri\Tiing eller r-estvär-deavskrivning. Detta beh.över inte utsägas i jordbruksbokföringslagen.

Det schema för resultaträkningen, som angivits i 14 5, över-ensstäiiimer' i huvudsak med motsvarand.-- schema i Ijok-föringslagen. Det mä framhållas att extraordin:i ra intkik.-ter och kostnader mera siillan förekommer inom Jordliruk-.'! och skogsl-jruket. De olika sl.ag .av intäkter - utöver in-\ takter pä gr-und av försäljning av jordbr-uk.;..- och ::-.kogsnr-o-dukter - som enligt KL:s regler är att hiinföra till intäkt av jnrdbruk,sfastighet går i regel in under- r-ubrikon "Övriga intäkter" i schemat. Som exempel på en extr-aerdi-när intäkt kan nämnas engångsersättning vid upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt på obegränsad tid. Det mä framhållas att utdelningar pä aktier och andelar i form av rabatter och pristillägg i förhällande till gjorda inköp och förs.äljningar i verksamheten utgör intäkt av jordbruksfastighet och skall upptagas under rubriken "Övriga intäkter". Rubriken "Förändringar i investeringsfonder" blir aktuell för den som gjort avsättning till s.k. eldsvådefond.

Verksamhetens kostnader, som dras från bruttointäkterna, sk.all hänföra sig till de produkter- som sålts under året. Från summan av viirdet av ingående lager och årets utgifter för anskaffning och producering av varor dras värdet av utgående varulager. När det gäller hemmaproducei-at lager skall värdet, anskaffningskostnaden, i princip bestämmas till de direkta kostnaderna med tillägg för indirekta produktionskostnader, dock inte ränta på eget kapital. Då sådana beräkningar är svåra att göra brukar hemma-producerat lager ofta inventeras till ett beräknat utför-

9 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 44

Prop. 1978/79:44 130

sä 1jningsprrs, vilket sedan reduceras med hänsyn till försäljniiijcrkostnader och skälig vinst för att erhålla ett beräluiat ansk.affningovärde. Som tidigare framhållits kan bestämmelsen att som anskaffningsvärde för djur skall anses av rik.ssk.atteverket fastställda värden innebära en uppskr-ivning: av detta lager. Denna uppskrivning påverkar verksamhetens rerailtat enligt schemat genom att verksamhetens kostnader som nämnts skall minskas med bl.a. an-skaf fning,;-:vi; rdet av utgående la(;er av djur.

Om varulagret upptages till liigre viii-de än anskaffningsvärdet ellrr, .för andra inkö[)ta "varor än djur, anskaffnings- eller återanskaf fningsvärdet i förekoimnande fall med avdrag för inkurans, skall skillnaden upptagas som lagerreserv.

Ilettointäkten nv jordbruksfastighet enligt KL:s regler påverkas även av insättningar och uttag pä skogskonto. Sädana insättningar och uttag är emellertid inte att hänföra till kostnader och intäkter i verksamheten enligt jordbruksbokföringslagen. Bokföringsmässigt är det fråga om insättning och uttag p.ä bankkonto.

I bokföringslagens schema för resultaträkning har årsresultatet angivits som resultatet efter skatt. Med skatt avses här den inkomst- och för-mögenhetsskatt som kan anses belöpa pä resultatet av verksamheten. Sädana skatter bokförs 1 r-egel pä kapitalkontot och inte som kostnad i verksamheten. Det torde för övrigt ofta vara svårt att beräkna den skatt som skall anses belöpa pä ver-ksamheten. Årsresultatet enligt utredningens förslag till schema är resultatet före sådana skatter.

Även schemat för balansräkningen i 15 § har uppställts efter förebild av motsvarande schema i bokföringslagen. Schemat kan givetvis inte ange alla slag av tillgångar och skulder. Enligt punkt 6 av anvisningarna tiil 22 § KL får arrendator eller annan nyttjander-ättsiiavare åtnjuta

Prop. 1978/79:44 131

avdrag för- avskrivning av ko:;triader- som nedlagts på tillgångar, då .jordägaren omedelbart blir' ägare av vad som anskaffats eller utförts. De nedlagda kostnadema är att anse som en anläggningstillgäng för arrendatorn. Om arrendatorn övertagit arrenderätten frän annan och därvid betalat för densamma, är även arrenderätten en anläggningstillgång för arrendatorn.

Under A II har angivits "Skogskonto och liknande konton". Här avses sädana konton där insättningar och uttag medför avdragsratt respektive beskattning vid inkomsttaxeringen. Ett sådant konto är även invester-ingskonto för skog. Lagstiftningen härom är dock av sä tillfällig karaktär att kontot inte särskilt nämnts i schemat.

1 bokföringslagens sche.ma för- balansräkningen har under C och D .angivits "Ställda panter m.m." respektive "Ansvarsförbindelser". Dessa uppgifter synes inte behöva vara obligatoriska i Jordbmksbokföringslagen.

Som redan nämnts skall enligt bokföringslagen årsboken tagas in i en bunden bok. Förslaget härom kritiserades under remissbehandlingen. En del remissinstanser menade sålunda att en bestämmelse borde ges om att årsboken kan bindas i efterhand. Det påpekades att en föreskrift om bunden bok omöjliggör att boken framställs maskinellt. Föredragande statsrådet framhöll emellertid att - oavsett hur stort ett företag är- - årsbokslutet inte koramer att omfatta mer än två å fyra sidor. Det kunde därför inte anses alltför betungande för en företagare själv eller hans servicebyrå att för hand föra in de aktuella uppgifterna i en bunden bok. Med hänsyn till att kraven pä kontinuitet mellar'i åren och möjlighet att göra jämförelser mellan olika är mäste enligt statsrådets mening tillgodoses, borde årsboken vara bunden. En bindning i efterhand kan knappast uppfylla de krav man borde ställa på en kontinuerligt förd bok.

Även om utredr-iingen har varit tveksam om hur-uvida värdet

Prop. 1978/79:44 132

frän taxer-ini:sriä:;;,i ga synpunkter av en bunden årsbok., när det giiller I :-iritbi-ul-;ar-e, uppviiger de mer-ko;;triader och det arbete som rör/rndc-t av en s;'id.an Irok medier för- näringsid-kar-na, har- utr-edru ngen inte ansett sig bi-jia axn/ika fr-ån bol'föringr-la.innr. bestämmelser på donna punkt.

hinli.gt bok l'ii ri :ir;:ål:i ; :-n :.,l-;all in föl-ingen i den l.iundrta år-:.-bol-icri ha skitt senast se,-', månader efter riikenskapsårets u t-gån.f-. I 5 -.- :.;i:,ta stycket nuvarande .jordiirul-isbokfiiringslag; ti lins en förosL-rirt om att inventarium och balansräkning ;:kall vara införda i invcntariebokon inom tr-e månader elter r:ikenskapså rots utgång. Derma tidsbestiimmeJ se har- - liksom en lil-nande iiier:tämmelse i 1929 års bokföringslag - utformats friim:;t mi-d hiiri:;yn till tidpunk.ten för d.-klarations-•;kyldighc ten:; Luilgor-ande. i propositionen till den nya boki'öririgsl;igrTi ..ittalade;-, att det kunde bli svårt att iakttaga den tidr.frist på fyra månader-, som för-eslagits av 1971 års utr-edning om bokför-ingslags-tif tningen, om många för-etag anlitar- servi ceL-iyr-å. Någon .införing av Liokslutet i åi-sbol;en tor-de niimligen normalt into sl;e för-r-än del-.lsra-tionen - många gånger med bc-.kföringsbyråns lijäl]i - liar upprättats fiir- r-ör-rlsen.

Det :-yr.es eiilir-t utredningen:, mening inte motiverat att pä denna punkt ha olika tid:-.bestiimmelser- i de b,-"ida lagarna. Skatteintresset har på olika sätt beaktats vid utformningen av re.'';elsystemet i bokföring.slagen och hiinsyn till ta:

Prop. 1978/79:44 133

föreningsrörelse. En alltför kort tidsfrist skulle minsl;a näringsidkarnas möjligheter att kunna utnyttja denna service. Av detta skiil och för att tillfredsställa kravet på en .'lamordning med bokföringslagens bestämmelser finner utredningen det iindamälsenligt att föreslå, .att årsbokslutet skall ','ara fär-di gställt och infört i årsboken sä snart det krui sl-;e och :;enast sex niånadcr efter- r-äkenskapsärets utgång. Lil-isom enligt nuvar-ande jor-dbr-uksbokföringslag inventarium och Iralansr.ikriing sk.all bestyrkas av näringsidkaren bör i-ven årsbokslutet skrivas under av näririgsidkaren med angivande av dagen för underskriften.

16-17 §§

Under en rubrik "Civriga bestämmelser" har sammanförts vissa bestän-ii.ielser i bokföringslagen angående kontoplan, automatisk databehandling samt olika tillåtna former för- '.rerlfi-kationor, bokföringsböcker och annat räkenskapsmaterial. Vissa bestiimmelser i 15,17 och även 18 §§ kan för närvarande framstå sorn överflödiga i en jordbruksbokför-ingslag som skall tillämpas endast av ensk.ilda personer. Utr-edningen har- äridock ans.-'tt det lämpligt att överföra bestämmelserna i oför-iindr-at skick från bokföringslagen.

18 §

Räke-iskapsinaterialct bör- i enlighet med bestämmelserna i nuvarande joi-dbruksbokföringslag och den nya bokföringslagen bevaras i tio år.

1 k r-aft t rädandebes tämmelser-na

Di-n .lya ,101 dbiui-;:,bokför-lngslagen biir- tr-äda i kr-aft den 1 Januai-i 1-,''/-i. ikraf ttr-äda-idebestiiiiunelserna ii.ar utfonn.ats i övei-cnsstiiiiiiii.jl:;e med ikrafttr'ädaridebest:iinmelserna till den nya bokföringslageri.

l-'örsta punkten. Den nya lagen föresläs bli tillämplig fr.o.m.

Prop. 1978/79:44 134

inkomståret 1979. Härigenom uppriås en samordning med reglerna om övergång till bokföringsmässig redovisning av inkomst av jordbruksfastighet. Enligt gällande övergängs-reglering kommer systemet med bokföi-ingsmässig redovisning att tillämpas fullt ut fr.o.m. 1980 ärs taxering.

Enligt den nya lagen fordras i vissa situationer att tillstånd lämnas av liinsstyrelsen, se R § tredje stycket ooh 18 § tredje stycket. För att -mderlätta anpassningen till den nya lagen bör sådana beslut kurma meddelas irman lagen i övrigt har trätt i kraft. I förevarande punkt föreskrivs därför att beslut enligt nyss angivna lagrum fär meddelas även före ikraftträdandet.

Andra punkten. Genom den nya lagen upphävs 1951 ärs jord
bruksbokföringslag. Om i lag eller        annan författning före
kommer hänvisning till föreskrift,         som har ersatts genom
bestämmelse i den nya lagen, skall      i stället den nya be
stämmelsen tillämpas.

Tredje punkten. Den som är redovisningsskyldig enligt 1951 ärs Jordbruksbokföringslag fär för räkenskapsår som bör-jat löpa före den 1 januari 1979 fullgiira sin redovisningsskyldighet i enlighet med den äldre l.agen. Regeln gäller bäde i fråga om den löpande bokför-ingen och årsbokslutet. Detta innebär t.ex. att den redovisningsskyldige inte under det löpande räkenskapsåret behöver lägga om sitt verifikations-h.anteringssystem eller avsluta räkenskaperna mot en resultaträkning.

Fjärde punkten. Den som inte är redovisningsskyldig enligt 1951 ärs jordbruksbokföringslag behöver enligt denna punkt inte upprätta inledande balansr:ikning enligt 9 § tredje stycket, om r-edovisningsskyldighet inträder samtidigt med den nya lagens ikraftträdande.

Att den som vid ikraftträdandet var redovi.-.ningsskyl dig enligt 1951 ärs lag inte heller behöver upprätta särskild

Prop. 1978/79:44 135

öppningsbalan:: fii.l.joi direkt av 9 '"j- tr-edjc stycket.

p-emte punkten. I denna punl'.t ges bestiimmelser om hur de som nu driver Jordbruk eller- sk.ogsbrul'. skall anpassa sitt räkenskapsår till de nya bestämmelserna i 8 § första stycket ora vilka tidsperioder som får utgöra räkenskapsår. Tillämpas annat räkenskapsår än som anges i 8 § första stycket skall det räkenskaosär som börjar löpa när-mast efter lagens ik.raftträdande kortas av eller förlängas, sä att de därefter följande räkenskapsåren anpassas till de tillåtna perioderna. Detta innebär, för att ta ett exempel, att den som har r-:jl;enskaii:,-'ir, som löper- i!iell.an den 15 mars och den 14 mars, kan i ir-äga om det riikenskapsår som börjar- den 15 mars 1979 avsluta detta den 31 december 1979. Anser han att skäl föreli.,gger for att också i fortsättningen tillämpa brutet räkenskapsår, kan räkenskapsåret förkortas sä att det omfattar tiden endast t.o.m. den 30 juni 1979 eller den 31 augusti 1979. Han kan också förlänga det till den 30 april eller den 30 juni 1980. Förliingning får inte ske så att räkenskapsåret blir längre än 18 mänader. Det bör påpekas att det inte krävs tillstånd av länsstyrelse för omläggning av räkenskapsår enligt förevarande punkt. Däremot är över-gängsbestä.m.Tielseri inte tillämplig om jordbrukare, so.m före ikraftträdandet har iiaft kalenderåret som räkenskapsår, efter det att den nya lagen trätt i kraft vill övergå till brutet räkenskapsår. För detta fordras tillstånd av länsstyrelsen enli.gt 8 § tredje stycket, såvida det ej är fråga om ett sådant fall, som avses i .8 § fjärde stycket.

BLSTÄMI'1ELSERNA I 37 § TAXERIMGSLAGEN

Enligt direktiven bör övergången till bokföringsmässig redovisning beträffande inkomst av jordbruksfastighet föran-led.a en översyn av bestämmelserna 1 37 § taxeringslagen om skyldigheten att utan anmaning avlämna kontrolluppgifter. Dessa regler fär anses anpassade till kontantprincipen bl.a. när det gäller uppgiftsskyldigheten inom jordbruket.

Prop. 1978/79:44 136

il 37 § punkterna 5 o.;;h 6 taxeringslagen föreskrives - i den män regeringen därom förordnat - uppgiftsplikt för dels uppköpare av Jordbruks- eller- trädgärdsprodukter (.ller liusOJur eller frän husdjur erhållna produkter, dels uppköpare av avverkningsrätter eller virke eller andra :;kogsef fekter.

i kungörelsen den 9 decomb.er 1955 (nr 671 ) har meddelats riiirmare bestämmelser om i vilken omfattning skyldighet att nvliimna kontrolluppgifter' för inkomsttaxeringen utan anmaning för-eligger för iiär ifrågavarande uppgiftslämnare. I kungörelsen stadgas sålunda, att uppköpare av jordbruks-ocli tr-iidgii rd:.pr-odukter o. dyl. skall utan anmaning lämna kcvitroiluii.pgifter betrijffandi- inköp av spannmål, frövaror-, ol.jev.-i;-:ter-, :;ockerbetor, potatis, slakt- och livdjur samt mjölk ocli produl-;ter därav. Uppgiften skall omfatta det vederlag som utgetts i penningar, naturaprodukter eller annat. Skyldighet att liimna uppgift föreligger emellertid inte om vederlaget utgått till bokföringsskyldig rör-elseldkare eller- betalts kontant vid inköp frän torgstånd eller liknande försäljningsställe. Inte heller beliöver militär myndighet lämna uppgift om vad sorn eriagts vid Ink.öp i samband med ö'/ningar pä annan ort än den vanliga förläggningsorten.

Rörelseidk.are, som i sin rörelse' förvärvat avverkningsrätt och skogseffekter, skall limma kontrolluppgift rörande vederlag som utbetalts till eller gotLgjor'ts irmehavare eller brukare av fastighet, frän vilken upplåtelse av a-werk-ningsrätt eller försäljning .av skogseffekter till rörelse-idkaren ägt rum. Uppgiftsskyldighet föreligger också beträffande vederlag som enligt ingånget avtal skall utbetalas först under senare år. Kontrolluppgifter behöver emellertid inte lämnas när det är fråga om vederlag för ai/verkningsrätter, som upplåtits frän allmän skog, eller för skogsprodukter, som härrör frän sådan skog.

Uppgiftsplikt föreligger inte för belopp understigar .de 200 kronor- för helt är. I vissa fall kan befrielse .från att länma uppgifter utan anm.-aning erhållas.

Prop. 1978/79:44 137

Bestämmelser-na i 37 '■- nutil-tei-na 'i och ''. ta;-;--r-in.r:slagi;-;i infördes på försla.g som framls.ies i lu-op. 1'555: i''-'-k 1 pr-opo-sitionen (n. 114) ani-örd.-- d.-par-l.eiiients-.chc t'en iri.'-om:

En betydelsefull nyht i c : akknnn rr.a:; Dir-;.log m-, .-it t ipiiköparr' av lo rdl.i-uk:,p roHi||--t.or- :;kall var-a :1yldi,ga att utan anmanini; liimna uppgiftor- om ,r,,ior-ria i ril--.äp n.;.h vi-doi--laget härför-, fi-- :;,akkuiini .'-;a uttal.a;-, af-t eii s.idan uppgiftsplikt bör- iiuniia fullgör-:'.s uLrn :.1.iir-ro. svi-)'ighe1;er-samt erinrar om att uppköpar-na r-edan nn :i r :,l-;yldiga a-tt efter' anmaning lämn.a de upjj/;iftei' -. um här avs-j:;.. i-'ör'.il-;;-get får ses i samband med d.: ;;a!--;-;u;!-ii gas för:; Lar; oi;i skyldighet ,att fiira r-äl-;ensl'.aner eller- :intecl-;i! i ngai-. i.iådan li.kyldlghet skulle, såsom niimnts i nnriTt lammanliang, >;'nligt de sal-;kuiinigas motiverinr ir.:k.- åvila ,iordbi-ur;are i sllj-än-het.

För e.gen del har jag i :;i:-.trii;mnd:-; : råga i ni'i;-iCi:. intagit den ståndpunkten att jordbrul-iariia ii;ke Ir-ö r- inta nåjjr s.ii r-ställning. Men Jag vill även erinra om d-'-! nod i.i i; rade föi-slag angående sl-;yldigiie t att Löi-a .istecl-ii.ln.gai- m.iri., :.,oii! jag i det föregående förordat. Även om man :ålLmd;i L;a:: .förutsätta att en viss antecknings'-,kvldi.r',!ie1; i;npii;,-i- .-itt fi nnns för flertalet jordbrukare, lik.-..om för åtskillig:; ai.rlra skattskyldig:!, talar omellr.r-lid r:io-il för- att infil ra n..i _:■■.-dan ordning att ■kontrclluppgi fter ..-.-:: åti.n i-i;-t.a;,- d ;- vik.ti-gaste inkomstjios terna lyvrr::; utcoi aniinininf-;. l-i.i i-ut:;attn inger--na härför är dock olika lietr.i Lfande :.l;il;l-i ::l.io av pr-oa..;k-ter. Spannmål, större ::laktdjni-, mjölk ocii sl-;og:;.pro(lul-; t-; i säljes i r-egel tilL ett fåtal uppköjiare, vanligen .ior'dbru-kamas egna erganisationer, villra utan sv:irigh't torde i.-in-na lämna kontr-ollunpr-ii f ter-. Arincn-l oiirkj stiiller- det -.ig i-iod exempelvis fj:idorfä, i:",r, grimsaker. l.i:.r' oiti likr.a-aie produkter. Dessa s:il,ies ofta i minrlr.-- po:-'.ter, o:.;ompelvl.s vid tor-ghandel. Att förelii.i,,ga d.. näri-ig.-.irlkare av oli.':a sia;, bl.a. restaurang- ocli kaf éi nnehavar-e, som :\ör inköii av dessa varor, sk.yldl gliet att irt.on aii;;;ani ng av;-.e kontrolluan-gifter i alla dylika fall synes icke liuniia kommia i ii-åga. Den omständigheten att uppköparna r-edan nu -iir skyldiga att lärmia uppgifter- eft..-!- anmaning kan i--ko tillin.itas avgörande betydelse, dä anni.anr ngsrritten sjkilvfallet .--ndast användes i begränsad utstracknmr;. H-iri. Lig.ger r.m viss gar-anti i'ö r-att de uppgiftsskyldiga iclo- oski.lfrt l;.C't i mgas och for- att kontrol lmat.?rialet icl-;e blj.r alltriu oliaritcrlrgt.

Med hänsyn till det anförda fiimer .i:;i,' ni..dv.änd igt att gör-s vissa b. ■gr-:in:,n i ngar- i den .räi)r-e:l:l.ln-| u|.r.i/., i f ts;.l;--ldiglieten för uppköpare av jordbrukspr-orlu!-; ter-. Att i taxeringsfur-ordningen slut/jiltigt fi;

Prop. 1978/79:44 138

utnyttja don :.t i o,k.prov;;vi:;. A I 1 tef ter::.om erfarenheter v.in-nits, kan utvid/nii ngar- eller iri;;kriinkningar göras och upp-giftsskyldj ghe-tcn ges en -ner-a slutgiltig utformning. Uppgifterna syn..-:-, erneller-tid icke under några förhällanden böra avse kontantförsäljning frän torgstånd eller liknande, ej heller' föl-sa Ijningssuminor- j.iä mindre än 100 kr-onor lör- år r-äknat.

Med hänsyn till det anförda vill jag förorda att Kungl. Maj:t får b"fogeiihet att närmare bestäm.ma uppg;iftssk,yldi.g-hetens omfattning inom den i sakkunnigförslaget uppdr-agna r-airion.

UppgiftsskyIdighoten vj.j- således föranledd av att jordbrul;-arna vid denna tid ej var bokföringsskyldiga. Fränsett ett litet antal jordbrukar-e, sorn över-gått till bokJöringsmässig r-edovisnj ng, tilliimpade .jordbrukarna kontantprincipen och h.ade beskattningsår sammanfallande med kalenderår.

I en till r-iksskattever-ket ställd skrivelse, som överlämnats till utredningen, har Vänerskog ek. fören. ifrågasatt om beiiov liingre föreligger av kontrolluppgifter för skogs-leveranser-, när- leverantören överg/ir- till bokföringsmässig r-edovisning. De uppgifter om kontant utbet.alade vederlag, som skall liimnas i kontrolluppgif ter-na, kommer att skilja sig avsevärt frän de inkomstuppgifter som söljar-na lämnar i sina inkomstdek.larationer. Om mervärdeskatt även i fortsättningen redovisas enligt kontantprincipen kommer kontrolluppgiften dock att vara rätt i förhållande till mervärdeskatten men det kan enligt föreningens mening inte vara motiverat m.;-d hela admini::tratj onon kring kontrolluppgifterna för att !-;orrtrollera just lantbrukarn.as momsredovisning. För-en ingen skici:ar ärligen ut drygt 25 000 kontrolluppgifter, vilket medför en avsevärd arbetsinsats.

Riksskatteverket har inhämtat yttranden över föreningens skrivelse från AB Statens skogsindustrier. Lantbrukarnas riksförbund, Sveriges industriförbund och Sveriges skogs-ägareföreningars riksförbund. I samtliga yttranden uttalas, att skyldigheten för köpare av jor-dbruks- och skogsprodukter att utan anmaning lämna kontrolluppgifter bör upphöra när jordbr-ukarna (leverantörerna) övergår till bokföringsmässig redovi.sning.

Prop. 1978/79:44 139

Lantbrukarnas ri l;sförbund hänvisar i sitt yttr-ande till ett inom lantbr-ukets sliattedelegatlon upprättat utlåtande. I utlåtandet cr-inr-as om att skatterlclegationen i sitt yttr-ande river jordbruksbeskattningskommitténs betänkancLe framförde synpunkter på i;oiitrolluppgiftskyldigheten och ifrågasatte om behov av kontrolluppgifter inom lantbrulret skulle komma att föreligga sedan en över-gång; till kiijk..rö-ri ngsmiisci ( redovi.sning genomförts. D-lc/yitionen anser att uppgiftsskyldlgheten kan uppLiöra reriari fr-iiri ocii med 197'"' år-s taxering. Det förhållandet att vissa mindre jordbr-uL; då ännu icke övergått till bokföringsmiissig; r-edovi:-ning bör-inte lägga hinder i vägen för en ändring iv bestänunelserna om uppgifts;;kyldiglieten. Eventuellt kan uppgi ftss!-:yldighe-ten bibehållas oförändrad när det galler- fall soni avses i anvisningarna till 41 § punkt 1 stycke Vi KL, dvs. då av-verkningsriitt till skog upplåtits mot betalning som skall erläggas under loppet av flera år.

Överväganden och förslag

Den skyldighet att utan anmaning liimna kontrolluppgifter, för vilken redogörelse lämnats i det för-egående, har medfört betydande arbete inte blott för uppgiftslämnarna utan även för beskatt-iingsmyndigheterna. Det r-ör sig om ett .mycket stort antal kontrolluppgifter scm sl;all insorteras i vederbörande leverantörers deklarationer.

När lantbrukarna över-gär till bokföringsmässig redovisning kommer uppgiftema inte att pä samma sätt som tidigare kunna utnyttjas för kontroll ;rv deras inko.Tistdeklaratiorer. Det värde uppgifterna har från kontrollsynpunk.t kan inte längre uppväga det arbete sor-i sippgi f tslämnandet förorsai-iar. Om det förslag till ny jordbruksbok.föring;:;lag, som utr-edningen framlägger ocli so.m i allt väsentligt överensstämi.er-med den nya bol-.f ör-ing;. lagen, godtages, bör- enligt utredningens mening lantbrukare niir det giiller- kontrolluppgifter behandlas på samma sätt :;om rörelseidkare. Den skyldighet tt utan anmaning lämna kontrolluppgifter, som föreskrives

Prop. 1978/79:44 140

i punkterna '.. och 6 i 37 '.} taxeringslagen biir fiärför upi;.-hör-a att gälla niir den nya bokföringslagen för joi-dbr-ukare träder i kr-aft. iil-iyldigtiet att e.fter anma-iing lämna motsvarande uppgifter- J'öreligger- enligt bestämiiiPlser-na i 59 5 t.a;

Det -undanta)- som i 37 § 1 taxeririfslagen göres -.inder J) för utbetalning till rörelseidkar-e av ersiittning för tillf.iilligt arbete, om -'r-riii ttnin/',en ut/;ui- intäkt av r-or-else fö'- m.-,tta;a-ren, bör ut:;tr-iick.a:; till att avr.e iiven uiljetalning till idk.arc av jor-(lbr-ul-; och ::kogsbr-uk. om ersiittn i ngen ut,gör intiikt av jordbruk, s Ja: ;t i g,het.

Fiai .ipp;';if tssky idig.iict som i jiun)'.t 5 a 57 '.; taxer-iiigslagen för-esl;rives för köttbesiktningsbyrii m.m. att i-.inma upji-gifter om pristillägg enligt lagen (1974:1021) om utbetalning av pristilliigg på kött synes bör-a bibehållas. Det är iiär fräga om speciella iril'.oiiister för- jor-dbr-ijk.arna, som det är av värde för taxei-irigskon Li-ollen att erhålla uppgift om. Uppgiftslämnandet tor-de inte heller- medföra mera avsevärt merarbete. Någon uttrycklig bestiimmelse om skyldighet att efter anmaning lämna dylika uppgifter finns inte i 39 § taxeringslagen.

<10
10 -	20
20 -	30
30 -	40
40 -	50
50 -	60
60 -	70
70 -	80
80 -	90
90 -	100
100 -	150
150 -	200
200 -	50u
500 - 1	000
> 1 000

32 875	14	664	12 470
30 431	17	904	16 868
22 831	11	695	10 725
17 338	10	880	9 614
12 264	8	813	8 290
9 965	7	880	6 471
6 805	6	659	6 455
5 994	5	309	4 397
4 345	5	315	4 747
3 291	3	827	4 893
8 738	16	023	15 999
3 445	8	861	10 167
3 853	11	188	14 495
733	1	941	2 389
278		661	836

Prop. 1978/79:44 142

Bilaga 2

Saiiimanställnin av remissyiirandena över förslaget till en ny jordbruksbokföringslag

Inledning

Bland rcmissinstan.serna råder enighet om att det föreligger ett påtagligt behov av att modernisera reglerna om bokföringen inom jordbruket. Från flera håll framhålls särskilt att den nuvarande jordbruksbokföringlagen - som i allt väsentligt bygger på 1929 års bokföringslag - inte motsvarar dagens redovisningskrav och att det ligger närmast till hands att inom jordbruket ut veckla ett redovisningsmönsier efter förebild från den nya bokföringslagen. Vid remissbehandlingen har det vidare påpekats att en modernisering av reglerna om bokföringen inom jordbruket får belydelse även från andra synpunkter än de laxeringsmässiga. Man har bl. a. framhållil att ett modernt redovisningssystem bör ge jordbrukaren möjligheter lill en bättre överblick över verksamhetens gång och den ekonomiska ställningen samt att detta är till fördel även för utomstående intressenter.

Behovet av en särskild jordbruksbokföringslag

Även om det bland remissinstanserna råder enighet om att regelsystemet behöver fornyas finns det olika uppfattningar om hur delta skall ske. Den vanligaste uppfattningen är all det inte finns skäl att reglera bokföringsskyldigheten inom jord- och skogsbruket i en särskild lag. Man förordar i stället att jordbrukarna förs in i den nya bokföringslagens regelsystem. Bland de remissorgan som redovisaren sådan uppfattning kan nämnas kammarräiien i Siockholm, RSV. bokföringsnämnden. DEFU och flertalet länsstyrelser samt, på den privata sidan. Svenska rcvisorsamftindet. KF och TCO. 1 flera av dessa remissyttranden påpekas att det egentligen inte föreligger några mer betydande skillnader mellan de regler som gäller enligt den nya bokföringslagen och utredningens förslag. Vissa för jordbruket speciella problem skulle i stället kunna regleras genom ett fåtal särbestämmelser i den nya bokföringslagen eller genom särskilda anvisningar från bokföringsnämnden.

En annan vanlig uppfaUning är att redovisningen inom jordbruket i allt väsentligt har följt samma utveckling som inom näringslivet i övrigt och alt det därför inte finns skäl att arbeta med två mer eller mindre parallella regelsystem. Från ett par håll har praktiska skäl åberopats som stöd för att jordbrukarna bör bli bokföringsskyldiga enligi den nya bokföringslagen. Länsstvrelsen i Ösicrgöilands län framhåller i. ex. atl man med en sådan ordning undviker besvärliga uppdelningsproblem och följdändringar i samband med ändringar i reglerna på bokförings- och skatteområdet.

Bokföringsnämnden anser all all redovisning bör ske med utgångspunkt i den nya bokföringslagen och all del förhållandel alt del kan finnas skäl all ha

Prop. 1978/79:44 143

särskilda bokföringsregler för jordbrukare inte behöver medlöra att man behåller en separat lagstiftning för denna grupp. Nämnden påpekar atl i dag även andra grupper i samhället än skaiteniyndigheterna har intres.se av den ekonomiska redovisningen i jordbruk och skogsbruk. Som exempel nämner bokföringsnämnden borgenärsiniressena vid kreditaffärer i samband med fastighetsförvärv och de anställdas krav på insyn i näringsverksamheten. Om det skulle föreligga ett behov av särskilda redovisningsregler för jordbruk och skogsbruk borde bokföringsnämnden i stället kunna utfärda särskilda anvisningar enligt del mönster som redan nu gäller för fastighetsägarna. Skulle det därutöver finnas behov av speciella skailemässiga regler för jordbruk och skogsbruk-t. ex. närdet gäller värdering av djur m. m. -skulle dessa kunna fastläggas genom anvisningar från RSV. Del förhållandet atl den nya bokföringslagen medför vissa civilrättsliga verkningar anser bokföringsnämnden inte utgöra något avgörande hinder för att föra in jordbrukarna i detta system.

Även andra skäl har åberopats som stöd för atl föra in jordbrukarna i den nya bokföringslagen. Länssiyrelsen i Väsiernorrlands län erinrar om all den lagen har karaktären av en ramlagstiftning och alt den har utformats så att den - bortsett från undantaget för enskilda jordbrukare - i princip skall gälla för alla näringsidkare. Om tillämpningsområdet skulle utvidgas lill att omfatta även jord- och skogsbruksnäringarna skulle t. ex. begreppet "god redovisningssed" - vilkel begrepp i sig innefattar vad som är "allmänt brukligt" på jordbrukets och skogsbrukets område - kunna ges konkret innebörd genom råd och anvisningar från bokföringsnämnden. Samtidigt skulle enligt länsstyrelsen erforderliga tillägg och ändringar i den nya bokföringslagen bli få och av marginell natur. /?5('påpekar atl utredningen som stöd för en särbehandling av jordbruket har åberopat att borgenärsintresset inom denna näringsgren inte skulle göra sig gällande på samma sätl som när det gäller andra verksamheter. RSV kritiserar denna ståndpunkt och påpekar att del egentligen inte föreligger någon skillnad i kapitalanskaffnings-hänseende mellan en arrendalor av en jordbruksfastighet och andra näringsidkare efiersom en arrendalor oftast torde sakna den realsäkerhet som en fastighetsägande jordbrukare innehar Frågan om borgenärsintresset har berörts även från andra håll. Länsstyrelsen i Malmöhus län hänvisar till atl jordbruken efter hand har blivit alltmer specialiserade och kapiialintensiva och alt jordbrukarna därför i ökad utsträckning begagnar sig av medellånga krediter i form av driftlån och maskinlån m. m. saml av kortfristiga krediter i form av obetalda driftkostnader. Borgenärerna har enligt länsstyrelsens uppfattning ett betydande och berättigat intresse av jordbrukarnas bokföring och av att den bokföringslag, som reglerar denna bokföring, har samma civilrätlsliga verkningar som den allmänna bokföringslagen. Föreningen Sveriges laxeringsrevisorer och Svenska revisorsamftnulci lik.som även vissa länsstyrelser framhåller alt faslighetsägare, som hyr ut mer än två lägenheter, är bokföringsskyldiga enligt den nya bokföringslagen och att det från

Prop. 1978/79:44 144

borgenärssynpunkt knappast föreligger nägon avgörande skillnad mellan jordbruk och hyresfastighet. Det finns därför skäl atl ha en enhetlig reglering.

1 utredningens förslag är tillämpningsområdet begränsat lill atl avse enskild person som bedriver jordbruk eller skogsbruk. Om en sådan verksamhei i stället bedrivs av ett handelsbolag eller eit aktiebolag blir det den nya bokföringslagen som skall tillämpas. Detta har kritiserats av flera remissinstanser som påpekar att det inte är lämpligt atl företagsformen skall få vara avgörande för vilken lag som skall lillämpas. Utredningen har som stöd för att behålla en särskild jordbruksbokföringslag hänvisat till den speciella skattesituationen inom jordbruket. Länssiyrelsen i Siockholms lan erinrar i det sammanhanget om att Ibrelagsskatieberedningen har föreslagit att den s. k. reslvärdemetoden, som gäller för beräkningen av värdeminskningsavdrag i inkomstslaget jordbruksfastighet, skall avskaffas. Länsstyrelsen erinrar vidare om alt särskilda skatteregler för värdering av djur inte finns enbart inom jordbruket utan även för sådana rörelseidkare som bedriver renskötsel.

Bland de remissinstanser som tillstyrker eller lämnar utredningens förslag om en särskild jordbruksbokföringslag utan erinran kan nämnas hovräncn över Skåne och Blekinge, kammarräiien i Jönköping, skogssivrciscn. LO och LRF.

f-fovräiicn över Skåne och Blekinge konstaterar all de av utredningen föreslagna bestämmelserna rent sakligt är i huvudsak likalydande med dem som nu finns i den nya bokföringslagen. Från lagstifiningsteknisk synpunkt kunde det därför ha funnits skäl för utredningen att inarbeta sitt lagförslag i den nya bokföringslagen. Med hänsyn lill att räkenskapsskyldighelen inom jordbruket endast tar sikte på taxeringsändamålen och således haren snävare innebörd än den nya bokföringslagen anser hovrätten del motiverat alt ta in bestämmelserna i en särskild lag. Även kammarräiien i Jönköping anser övervägande skäl tala för att man bör bibehålla en särskild jordbruksbokföringslag. Kammarrätten framhåller särskilt att en sådan ordning främjar överskådligheten för de redovisningsskyldiga. LRF framhåller att den nya bokföringslagen har till ändamål atl tillgodose såväl taxeringsmässiga behov som borgenärsintressen och att dessa dubbla funktioner medför att den inte kan tillämpas i oförändrat skick i verksamheter där behovet av att tillvarata borgenärsintressen är litet. För att inte komplicera bokföringen i alltför hög grad för den speciella kategori som jordbrukarna utgör är det därför enligt LRF väsentligt att det finns en speciell jordbruksbokföringslag. Med hänsyn lill alt behovet av att tillvarata borgenärsiniressei är litet bland jordbrukarna anser förbundet alt detta inslag bör begränsas. Förbundels uppfattning är att det framlagda förslaget i stort fyller de krav som kan ställas på en jordbruksbokföringslag och atl det kan läggas till grund för lagstiftning.

Prop. 1978/79:44 145

Allnuinna synpunkier på lagförslagci

Utredningens förslag innebär att den nya bokföringslagens regler i betydande utsträckning förs över till jordbruksbokföringslagen. Men samtidigt har dessa regler anpassats till de speciella förhållanden som råder iiå redovisningssidan inom jordbruket. Vid remissbehandlingen har denna allmänna uppläggning av lagförslaget mottagils positivt och åtskilliga remissinstanser anser atl förslaget är väl ägnat att läggas lill grund för lagstiftning. Detta hindrar dock inte alt det också förekommer kritik av mer övergripande natur. KF pekar på olägenheterna av att på det sätt som skett i förslaget blanda civilrätlsliga och skattemässiga värderingsregler vid bokslut. KF riktar också kritik mot vissa av de begreppsbestämningar som utredningen använt sig av i samband med värderingsreglerna. KF nämner som exempel atl utredningen föreslagit att med anskaffningsvärde i vissa fall skall förslås saluvärdet (gäller djur). Dessa begrepp är enligt förbundet till sin innebörd motstridiga eftersom saluvärde rent terminologiskt aldrig kan betyda detsamma som anskaffningsvärde.

Utredningen har uttalat atl i den mån förslaget överensstämmer med reglerna i den nya bokföringslagen blir uttalandena i förarbetena till sistnämnda lag i tillämpliga delar gällande även för jordbruksbokföringslagen och att man bör anlägga ett motsvarande synsätt även när det gäller uttalanden och anvisningar från bokföringsnämnden. Dessa uttalanden har kritiserats från ett par håll. Enligt RSV måsle de båda lagarnas olika syften påkalla en viss försiktighet vid bedömning i vad mån förarbetena till den nya bokföringslagen och bokföringsnämndens råd och anvisningar skall vara tillämpliga på jordbruksbokföringslagen. Förutom den inverkan som olikheter i verksamhetsinriktningen kan ha när det gäller betydelsen av i. ex. uttrycket god redovisningssed måste man enligt RSV beakta att ändamålet med de båda lagarna inte är detsamma. Även andra remissinstanser än RSV har vänt sig emot uppfattningen alt bokföringsnämndens uttalanden skulle komma atl gälla även för jordbrukarnas redovisning. Länssiyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att det skulle bli svårt att överblicka konsekvenserna av ett sådant arrangemang och att det skulle kunna försvåra nämndens arbele. Liknande synpunkier har framförts av Föreningen Sveriges laxeringsrevisorer. Länsstyrelsen i Stockholms län föreslår att om det skulle behövas särskilda anvisningar för redovisningen inom jordbruket bör dessa utfärdas av RSV snarare än av bokföringsnämnden. Denna uppfattning delas av RSV som anser atl verket uttryckligen bör tilläggas uppgiften att meddela råd och anvisningar för hur jordbruksbokföringslagen skall lillämpas.

Utredningen har föreslagit atl bokföringsnämnden eventuellt borde utökas med en sakkunnig för handläggningen av de speciella redovisningsproblemen som kan uppstå inom jord- och skogsbruksnäringarna. Bokföringsnämnden anser sig kunna tillstyrka detla förslag under förutsättning att jordbrukarna blir bokföringsskyldiga enligt den nya bokföringslagen.

K) Riksdagen 1978/79. ] .saml. Nr 44

Prop. 1978/79:44 146

Lagförslagci

1 del följande redovisas paragrafvis en sammanställning av remissinstansernas synpunkier på utredningens förslag lill en ny jordbruksbokföringslag.

1 §

Enligt första slyckel i utredningens förslag skall enskild person, som bedriver jordbruk eller skogsbruk, vara skyldig alt föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen som underlag för taxeringen.

Utredningen har i sin motivering till delta lagrum uttalat all med enskild person skall jämställas även dödsbo efter sådan person. Hovräncn över Skåne och Blekinge anser att en sådan utvidgning av begreppet enskild person bör komma till uttryck redan i lagtexten. Ell annat påpekande från hovrättens sida gällerdet fallet atl t. ex. två makargemensamt driveretl jordbruk elleretl skogsbruk. Enligt hovrätten ger ordalydelsen i förslaget närmast vid handen att var och en a v makarna skulle vara skyldig att föra räkenskaper, vilket dock inte kan ha varil meningen. Det måsle därför enligt hovrättens mening klargöras alt räkenskapsföringen kan ske gemensamt när fiera enskilda personer tillsammans driver jordbruk eller skogsbruk. Även länssiyrelsen i Malmöhus län anser att det föreligger ett behov av att förtydliga begreppet enskild person - särskilt mol bakgrund av att utredningens uttalande lorde gälla även för s. k. äldre dödsbon, vilka i beskattningshänseende behandlas som handelsbolag. RSV betonar att ett dödsbos skatterätlsliga ställning inte alltid behöver överensstämma med den civilrättsliga. För alt förhindra eventuella missförstånd föreslår RSV att lagtexten utformas så att det klart framgår atl dödsbo, som inte enligt lagen om handelsbolag och enkla bolag är att anse som handelsbolag, omfattas av bestämmelserna. En sådan ändring kräver emellertid, påpekar RSV, även en motsvarande ändring i 1 § i den nya bokföringslagen. Även LRF och länssiyrelsen i Malmöhus län efterlyser förtydliganden när del gäller behandlingen av dödsbon. Länsstyrelsen anser del vara oklart om ett enkelt bolag skall kunna inrymmas i begreppet enskild person. Enligt länsstyrelsen är del inte ovanligt att makar, som gemensamt ägerenjordbruksfaslighel,driverjordbruket eller skogsbruket som ett enkelt bolag. En verksamhei som bedrivs på detta salt bör enligt länsstyrelsens uppfattning föranleda redovisningsskyldighet enligt jordbruksbokföringslagen.

LRF anser alt del bör göras ytterligare ett förtydligande. Av förslaget framgår nämligen inte, framhåller LRF, att även den som arrenderar ut en jordbruksfastighet skall omfattas av reglerna. För atl undvika missförstånd föreslår förbundet att första meningen i inledningen lill första stycket ges följande lydelse: "Enskild person, som äger eller brukar jordbruksfastighet, är

---- ." En liknande uppfattning har Sveriges advokaisamfiind som dessutom

påpekar alt den föreslagna utformningen kan ge upphov lill tveksamhet om

Prop. 1978/79:44 147

gränserna för tillämpningsområdet även i det fallet att en ägare av en skogsfasiighet endast säljer roiposter från sin fastighet.

En annan fråga har lagils upp av länssiyrelsen i Ösicrgöilands län. Genom att den nya bokföringslagen inte gäller för enskild person som driver jordbruk eller skogsbruk blir inte heller taxeringslagens bestämmelser om kassainventering och granskning av varulager m. m. i samband med taxeringsrevision samt bestämmelserna i 1955 års förordning (1955:257) om inventering av varulagertillämpliga fördessa näringsidkare. De nu nämnda bestämmelserna gäller nämligen enbart för bokföringspliktiga näringsidkare. För att granskning av enskilda jordbrukare skall kunna göras på samma fullständiga sätt som vid revision av rörelseidkare bör enligt länsstyrelsens mening bestämmelserna utvidgas till atl omfatta även enskilda jordbrukare.

Vid remissbehandlingen har del vidare äjorts vissa anmärkningar mol det använda uttryckssättet all räkenskaperna skall bilda "underlag för taxeringen". Länssiyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller att det inte är lämpligt att här använda sig av begreppet "taxering". Räkenskaperna enligt jordbruksbokföringslagen skall nämligen även ligga lill grund för redovisning av mervärdeskatt dvs. för en skalleform som inte fastställs genom något taxeringsförfarande. Länsstyrelsen erinrar samtidigt om att mervärdeskal-leutredningen har föreslagit att redovisningen av mervärdeskall alllid skall ske enligt bokföringsmässiga grunder. Av jordbruksbokföringslagen bör därför, anser länsstyrelsen, klan framgå att räkenskaperna skall tjäna som underlag även för redovisningen av mervärdeskatt. Även RSV har tagit upp denna fråga. RSV hänvisar till förarbetena till den nu'gällande jordbruksbokföringslagen där det uttalas atl lagen skulle ha till ändamål att ligga till grund för inkomst- och förmögenhelstaxeringen. RSV anser att det skulle vara mindre lämpligt att ha en motsvarande begränsning i den nya lagen. RSV är av den uppfattningen all en ny lag på delta område också bör tillgodose behovet av kontrollmöjligheter från skattemyndigheternas sida enligt taxeringslagens bestämmelser och när det gäller källskalteredovisningen. Verket har emellertid inom ramen för sitt remissyttrande inte ansett sig kunna närmare utreda på vad sätt en bättre lösning i fråga om lagens tillämpningsområde skulle kunna uppnås.

Utredningen har (s. 42) uttalat att det inte bör möta någoi hinder för en bokföringsskyldig rörelseidkare, som även bedriver jordbruk eller skogsbruk, alt tillämpa den nya bokföringslagens regler för all sin verksamhet om han skulle finna det lämpligt. Detla uttalande har gjorts mot bakgrund av att den nya bokföringslagens regler är mer omfattande än utredningens lagförslag. Hovrönen över Skåne och Blekinge påpekar alt med de strängare krav i olika hänseenden som följer av bokföringsskyldigheten enligt den nya bokföringslagen kommer möjligheten atl redovisa all verksamhei enligt denna lag sannolikt alt utnyttjas endast i begränsad omfattning. Enligt hovrätten bör i sammanhanget också beaktas atl värderingsreglerna för tillgångar och skulder i de båda lagarna är något olika utformade. Hovrätten anser all om del

Prop. 1978/79:44 148

över huvud taget skall finnas en ntöjlighet för jordbrukarna att för jordbruksverksamheten tillämpa den nya bokföringslagens regler bör denna möjlighet inte vara begränsad endast till de fall där jordbrukaren vid sidan om jordbruket eller skogsbruket driver en bokföringspliktig rörelse. 1 stället bör, anser hovrätten, varje jordbrukare, oavsett om han bedriver annan rörelse eller ej, ha rätt att fritt välja regelsystem. FAR har berört ett angränsande problem. FAR konstaterar alt en person,som driver både jordbruk och annan näringsverksamhet, inte kan redovisa för jordbruket enligt bokföringslagen utan att samtidigt bryta mol jordbruksbokföringslagen. För atl komplikationer av detla slag skall kunna undvikas bör enligi FAR klargöras alt bokföringslagen skall kunna tillämpas i de avseenden den inte strider mol jordbruksbokföringslagen.

Utredningens förslag i andra sivckci atl näringsidkare vars årliga brutto-omsätlningssumma normalt understiger 200 000 kr. skall vara undantagna från atl tillämpa bestämmelserna om årsbokslut har kritiserats från vissa håll. Kritiken går ut på att del med hänsyn lill penningvärdets fall inte är lämpligt atl här anknyta lill ett fasl gränsvärde baserat på den nominella brunoomsäliningssumman. 1 stället förordas att gränsvärdet sätts i relation lill ett visst antal basbelopp enligt lagen om allmän försäkring. Bland de remissinstanser som förordaren sådan ordning kan nämnas hovräncn över Skåne och Blekinge, länssiyrelsen i Malmöhus län. FAR. LRF och DEFU.

Som stöd för förslaget atl anknyta gränsvärdei lill visst antal basbelopp lämnar LRF en utförlig beskrivning av omsättningsulvecklingen inom olika brukningsenheter. LRF upplyser att med den infiationstakt som rått hittills kommer bruttointäkten per brukningsenhet att stiga avsevärt under de kommande åren. Med en tio-procentig årlig ökning av bruttointäkterna kan gårdar i storleksklassen 20-30 hektar redan år 1979 beräknas ha en bruttointäkt som överstiger det av utredningen föreslagna gränsvärdet på 200 000 kr. Antalet brukningsenheter med en areal överstigande 20 hektar uppgick enligt förbundet år 1976 till ca 44 000, motsvarande 34 procent av det totala antalet brukningsenheter. F"ör alt undvika atl ägare av allt mindre jordbruk successivt skall bli tvungna att upprätta årsbokslut är det enligt förbundet nödvändigt atl ha en fiytande gräns. Förbundet föreslår alt gränsvärdet sätts till 25 basbelopp. För år 1978 skulle detla ge ett gränsvärde på 295 000 (25 X 11 800) kr. Om 25 basbelopp skulle väljas som gränsvärde för skyldigheten atl upprätta årsbokslut är det enligt förbundet naturligt att tillåta ett enstaka överskridande av denna gräns ulan atl sådan skyldighet skulle inträda.

Om en viss bruttoomsätlningssumma blir avgörande för skyldigheten att upprätta årsbokslut bör del enligt lanlbruksstyrelsen klargöras om bostadsförmåner och bilförmåner m. m. skall anses ingå i denna summa eller ej. Styrelsen föreslår vidare att om gränserna för brutloomsätlningssumman skulle överskridas under två på varandra följande räkenskapsår bör skyldigheten att upprätta bokslut gälla för del räkenskapsår som börjar närmast

Prop. 1978/79:44 149

därefter. FAR och DEFU anser att även den nya bokföringslagens beloppsgräns för skyldigheten atl upprätta årsbokslut bör göras rörlig genom en anknytning till basbeloppet.

Bestämmelserna i det ircdjc siyvkci om innebörden av jordbrukarnas redovisningsskyldighet vid tillämpning av allmän lag innebär enligt utredningen att denna redovisningsskyldighet inte skall medföra de "civilrätlsliga verkningar" som följer av den nya bokföringslagen. Hovräncn över Skåne och Blekinge har berört utredningens förslag i denna del. Hovrätten påpekar att utredningen inte närmare har uttalat vad som avses med uttrycket "civilrältsliga verkningar". Vad utredningen här torde åsyfta är enligt hovrätten att det i vissa författningar finns särskilda bestämmelser med strängare krav i olika hänseenden för dem som är bokföringsskyldiga. Författningar som har sådana särskilda bestämmelser är köplagen, kommissionslagen, handelsregisterlagen, lagen om företagsinteckning, lagen om handelsbolag och enkla bolag saml konkurslagen och ackordslagen. Hovrätten nämner även att straffbestämmelsen om bokföringsbrott i 11 kap. 5 § brottsbalken endasl omfattar den som är bokföringsskyldig. För alt ge tydligare ullryck åt innebörden av delta stycke förordar hovrätten att lagtexten får följande utformning; "Skyldigheten att föra räkenskaper enligt denna lag skal! vid tillämpning av annan lag icke innebära alt näringsidkaren är att anse som bokföringsskyldig."

2§

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har tagit upp en fråga i anslutning lill den allmänna bestämmelsen i första stycket hur redovisningsskyldigheten skall fullgöras. Länsstyrelsen erinrarom att ulredningen synes ha förutsatt alt bokföringsnämnden skall utfärda anvisningar om innebörden av denna bestämmelse. En sådan ordning medför enligt länsstyrelsen att det kan uppkomma en konflikt mellan å ena sidan del fiskala intresset, som den föreslagna lagen ju avser alt tillgodose, och å andra sidan vad som kan anses vara god redovisningssed inom en viss bransch. Länsstyrelsen ifrågasätter därför om det är lämpligt att tillägga bokföringsnämnden uppgiften alt meddela råd och anvisningar för tillämpningen av jordbruksbokföringslagen.

För atl undvika missförstånd och för att ytterligare betona ändamålet med jordbruksbokföringslagen förordar RSV alt försia stycket ges följande lydelse; "Redovisningsskyldigheten skall fullgöras på sätl som, med iakttagande av vad som krävs för att tillgodose taxeringen, överensstämmer med god redovisningssed." All begreppet god redovisningssed skall tolkas med hänsyn tagen till vad som är allmänt brukligt inom jord- och skogsbruksnäringarna kräver enligt RSV inte något uttryckligt stadgande och framgår dessutom, påpekar verket, av punkt 1 trettonde stycket av anvisningarna till 41 § KL.

Prop. 1978/79:44 150

Denna paragraf innehåller bl. a. en definition av begreppet affärshändelse som är hämtad från den nya bokföringslagen.

Kammarräiien i Siockholm riktar i likhet med länsstyrelsen 1 Ösicrgöilands län uppmärksamhet på alt utredningen i sitt lagförslag har utelämnat det i 4 § bokföringslagen intagna uitrycket "alla förändringar i förmögenhetens storlek och sammansättning". Kammarrätten erinrar om alt enligt vissa uttalanden i förarbetena lill den nya bokföringslagen skulle del citerade uttryckssättet även innefatta byte av tjänster mellan två bokföringsskyldiga. Utredningen har, påpekar kammarrätten, inte redovisat någon förklaring lill det avvikande uttryckssättet i lagförslaget. Vid remissbehandlingen har länsstyrelsen 1 Malmöhus län berört frågor av detta slag från mer principiella utgångspunkter. Länsstyrelsen konstaterar atl vissa lagrum i den föreslagna jordbruksbokföringslagen är hell likalydande med bestämmelserna i den nya bokföringslagen. När det gäller vissa andra lagrum är överensstämmelsen stor men inte alltid fullständig. 1 några fall har utredningen inte närmare kommenterat sådana avvikelser mellan de båda lagarna. Länsstyrelsen anser att omotiverade avvikelser mellan lagarna bör undvikas efiersom del annars lätt kan uppslå missförstånd.

Enligt länssiyrelsen i Väsiernorrlands län lorde jordbrukarnas uppfattning om vad som är "god sed och praxis" inom jordbruksnäringen när det gäller bokföring av produkluttag skilja sig avsevärt från fall lill fall. Gällande praxis på området innebär enligt länsstyrelsen att det i de fiesta fall inte sker någon speciell bokföring av sådana poster Länsstyrelsen föreslår atl det införs en uttrycklig bestämmelse i jordbruksbokföringslagen enligt vilken jordbrukarna åläggs att föra en speciell hushållsbok över gjorda uttag för varje månad och vidare en föreskrifi om att de bokförda månadsuttagen skall införas i dagboken i slutet av varje månad.

1 betänkandet har tagits upp frågan om s. k. tyst kvittning i samband med uttag föravdragsgilla underhålls-och reparationskostnader. Utredningen har i det sammanhanget uttalat att en sådan tyst kvittning inte kan accepteras och atl t. ex. uttag av virke som används för reparation på en fastighets bostadshus skall bokföras. Kammarräiien i Jönköping påpekar att del i lagtexten använda uttrycket "uttag ur verksamheten" inte läcker sådana fall. Enligt kammarrätten innebär det angivna förfaringssättet inget uttag ur verksamheten ulan närmast ett uttag för densamma.

Paragrafen innehåller bestämmelser om verifikationer.

LRF upplyser att flertalet transaktioner inom jordbruk och skogsbruk grundar sig på skriftliga avtal eller avräkningsbesked från olika föreningar. För alla sådana Iransaktioner är förslaget i denna paragraf väl avpassat. Kravet iå att samtliga affärspartners skall namnges är emellertid enligt LRF alltför

Prop. 1978/79:44 151

vittgående. Förbundet upplyser alt det i viss omfattning förekommer atl jordbrukare upplåter jordgubbsland och äppelodlingar m. m. till självplockare. Det förekomnier då atl uppåi hundratalet personer under en kort tidsperiod kan besöka gårdar för atl plocka bär och frukter. Betalningen brukar erläggas med ett visst belopp per plockad liter. Det kan enligt förbundet inte vara rimligt atl jordbrukaren i dessa fall skall vara tvungen atl avkräva kunderna namn och adress. För denna typ av försäljning bör i stället de i den nya bokföringslagen gällande reglerna om gemensamma verifikationer kunna tillämpas. Bestämmelser om gemensamma verifikationer har efterlysts även från andra håll. Länssiyrelsen i Malmöhus län påpekar atl del inte är ovanligt med massförsäljningar direkt till konsumenter av potatis, jordgubbar m. m.

6 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om grundbokföring.

LRF påpekar att andra siyckei har en motsvarighet i 8 § andra stycket i den nya bokföringslagen. 1 sistnämnda lag har uttrycket "kontanta in- och utbetalningar skall bokföras senast påföljande arbetsdag" givits beteckningen "kassabokföring". Denna beteckning har, utan någon motivering, inte medtagits i utredningens lagförslag. Det är enligt LRF lämpligt att uttrycket "kassabokföring" tas med även i jordbruksbokföringslagen. Förbundet upplyser all i den mån del förekommer kontanta in- och utbetalningar inom jordbruksnäringen brukar dessa bokföras i en kassabok på samma sätt som vanligtvis sker i rörelse.

Bestämmelsen i samma stycke om tidpunkten för bokföring av fordringar och skulder framstår enligt RSV som oklar till sin funktion efiersom utredningen föreslår att den s. k. pärntmetoden skall få användas generellt inom jordbruket. RSV tilläggeratt en jordbru käre oftast-i de fall bokföringen grundas på ett avräkningsbesked - inte har något egentligt infiytande över handlingens utställande och alt en bestämmelse av della slag, som ju riktar sig lill den redovisningsskyldige, därför inte torde få nämnvärd effekt.

Utredningens förslag i det iredje slyckel atl den s. k. pärmmeloden skall få användas generellt inom jordbruks- och skogsnäringarna har fått ell övervägande positivt mottagande. Mcrvärdcskaiicuiredningen betonar att jordbrukarnas bokföring på ett markant sätl skiljer sig från fiertalet andra näringsidkares med en jämförlig omsättning. Jordbrukarna har nämligen en betydligt mindre fakturavolym än andra näringsidkare och samtidigt förekommer det hos dem normalt ingen uifakturering i egentlig mening. Såväl leveranser som inköp regleras i betydande omfattning genom avräkningsbesked som upprättas månadsvis av de producentkooperaliva föreningarna. Mervärdeskatteutredningens uppfattning är att den renodlade pärmmetoden skulle kunna användas i fiertalet fall inom jordbruket redan om man tillämpade den nya bokföringslagens mer restriktiva bestämmelser. Mervär-

Prop. 1978/79:44 152

deskatteutredningen säger sig mol denna bakgrund inte ha funnit skäl att rikta några invändningar mot lagförslaget i denna del. Även LRF har berört frågan om pärmmetodens användning inom jordbruket. Enligt förbundet torde antalet verifikationer inom flertalet jordbruk vara tämligen konstant och. jämfört med rörelser med motsvarande omsättning, oftast lägre. Förbundet upplyser alt det genomsnittliga antalet verifikationer per räkenskapsår för jordbruk med animalieproduklion varierar mellan 150 och 300 och för övriga jordbruk mellan 150 och 250. Det kan därför enligt LRF med fog hävdas att merparten av alla jordbruk uppfyller de krav som bokföringsnämnden hittills har ställt på de rörelser där pärmmetoden har fått lillämpas. Efiersom del inte är beloppets storlek ulan antalet verifikationer och möjligheten alt kontrollera dessa som bör vara avgörande för om en ren pärmmeiod skall få användas inom jordbruket bör det enligt LRF inte kunna riktas några invändningar mot utredningens förslag i denna del.

Ett par remissinstanser är emellertid kritiska till förslaget om att pärmmetoden skall få användas generellt. Bokföringsnämnden påpekar alt utredningens förslag i denna del innebär alt man även i mycket stora jordbruk skulle få rätt att tillämpa den renodlade pärmmetoden i sin grundbokföring -något som bokföringsplikliga näringsidkare får lov alt göra i en myckel begränsad skala. Bokföringsnämnden påpekar också alt förslaget medför att helt olika redovisningsprinciper skulle komma att gälla för enskilda personer som driver jordbruk jämfört med sådana jordbruk som i stället drivs i en bokföringspliktig associationsform. Liknande synpunkier framförs av länsstyrelsen i Östergötlands län och Svenska revisorsamfundei som betonar att reglerna på delta område bör vara likformiga för alla grupper av näringsidkare.

Paragrafen innehåller bestämmelser om räkenskapsåret. Bestämmelserna har kommenterats av ett par remissinstanser.

LRF framhåller alt skälet till atl brutna räkenskapsår kom atl tillålas i den nya bokföringslagen var att bokföringsbyråerna annars skulle ha fått en alltför ojämn arbetsbelastning. För den praktiska tillämpningen har emellertid RSV förklarat atl del i princip inte skall vara möjligl atl lägga om räkenskapsåret enbart av den anledningen att bokföringsbyråers arbetsbelastning är ojämn. De bokföringsbyråer som arbetar med jordbruksbokföring är enligt LRF väsentligt färre än de som arbetar med rörelsebokföring. Detla innebär enligt LRF atl byråernas arbetsbelastning i jordbruksfallet i avsevärt större utsträckning än i rörelsefallet påverkar behovet av brutna räkenskapsår. Förbundet efieriyser ett principuttalande enligt vilkel just detta motiv lör ändring av räkenskapsår skall väga tungt.

Prop. 1978/79:44 153

9 S

Denna paragraf innehåller vissa allmänna bestämmelser om årsbokslut.

Förslaget i andra sivckci atl årsbokslutet skall tagas in i en bunden bok (årsbok) har kritiserats av LRF. Jordbruksbokföringslagen skall enbart tjäna syftet att ge underlag för laxeringen varför det enligt förbundet borde vara möjligt att här vara mindre rigorös än vad man är i den nya bokföringslagen. Åtskilliga årsbokslut i jordbruk omfattar endast en sida och denna sida består ofia av ett datablad. Del förefaller inte rimligt, anser förbundet, att denna enda sida skall behöva införas i en bunden bok. 1 stället borde det räcka med att föreskriva atl dalabladet skall klistras in i bunden bok eller på annat vis förvaras på betryggande sätt. Förbundet föreslåren ändring i lagtexten och att där endast anges att årsbokslutet skall förvaras på betryggande sätt.

Lagrummet har kritiserats även från annat håll. Enligt lagförslaget skall årsbokslutet skrivas under av den redovisningsskyldige med angivande av dagen för underskriften. Taxcringsnämndsordförandenas riksförbund anser an om två personer gemensamt driver ett jordbruk som ett enkelt bolag är del lämpligt atl båda skriver under årsbokslutet. En sådan ordning föreslås också för det fallet att fiera dödsbodelägare gemensamt driver ett dödsbos jordbruksfastighet. Förbundet föreslår att lagtexten kompletteras med en föreskrifi av i princip samma innehåll som 11 § andra stycket sista meningen i den nya bokföringslagen.

10 S

Paragrafen innehåller vissa begreppsdefinitioner.

Länsstyrelsen i Malmöhus län efterlyser regler som anger hur anskaffningsvärdet för hemmaproduceral lager skall bestämmas.

11-13 §S

Dessa paragrafer innehåller värderingsregler för olika posler i balansräkningen.

Länssiyrelsen i Ösicrgöilands län anser det vara tveksamt om den värderingsmetod som innebär att anläggningstillgångar och omsättningstillgångar tårtas upp till högst anskaffningsvärdet verkligen behövs i en lag som enbart skall tillvarata de skattemässiga intressena. Enligt länsstyrelsen tillgodoses dessa intressen bäst genom atl man sätter en lägsta gräns för värderingen av tillgångar. Även länssiyrelsen I Malmöhus län har kritiserat dessa bestämmelser från principiella utgångspunkter. Länsstyrelsen ifrågasätter nämligen om det finns anledning att över huvud taget skriva in värderingsregler i en lag som skall reglera skyldigheten att föra räkenskaper som underlag för taxeringen. Länsstyrelsen erinrar i sammanhanget om atl lägstreglerna redan finns i kommunalskattelagen och att högstregler är motiverade endast om lagen skall ta hänsyn lill borgenärsintressena.

Prop. 1978/79:44 154

14 !;

Paragrafen innehåller bestämmelser om resultaträkningen och ett schema för hur denna skall uppställas.

Som villkor för att få använda en annan uppsiällningsform för resultaträkningen än den som anges i schemat anser länssiyrelsen i Ösicrgöilands län att det i analogi med vad som gällerenligt den nya bokföringslagen bör uppställas ett krav på att mindre än tio anställda skall ha varit sysselsatta i verksamheten.

En fråga av annat slag har tagils upp av länssiyrelsen i Malmöhus län. Länsstyrelsen anser att om taxeringslagens bestämmelser om skyldighet att lämna kontrolluppgifier kommer att behållas är del lämpligt alt dela upp verksamhetens intäkter i ytterligare varugrupper. Därigenom skulle nämligen avstämningen av kontrolluppgifierna underlättas.

15 §

Paragrafen innehåller bestämmekser om balansräkningen och ett schema för hur denna skall uppställas.

Enligt LRF lalar praktiska skäl för att balansräkningens schema inte bör delas upp i alltför många underrubriker. Del gör alt befintliga rubriker måste läcka tämligen stora begrepp och alt rubrikerna måste vara mycket klara och entydiga. Förbundet påpekar att utredningen underrubriken "Anläggningstillgångar" i det föreslagna balansschemat har blandat fast egendom med lös egendom. Punkten 4 ("Övriga inventarier") under denna rubrik bör enligt förbundet fiyttas och i stället ges benämningen "Lösa inventarier".

Länsstyrelsen i Östeigöilands lön påpekar atl den pågående utvecklingen från mindre till större brukningsenheter medför ett ökat behov av krediter och upplåning. Det kan därför enligt länsstyrelsen vara lämpligt att även föra över den nya bokföringslagens bestämmelser om ställda panter och ansvarsförbindelser till jordbruksbokföringslagen.

Övrigi

Mot bakgrund av all skyldigheten atl föra räkenskaper enligt utredningens förslag har en annan innebörd än bokföringsskyldigheten enligt den nya bokföringslagen bör enligt hovrätten över Skåne och Blekinge uttrycket "bokföring" inte förekomma i benämningen på lagen. Ordet "jordbruksbokföring" anser hovrätten också vara missvisande eftersom aktiebolag, ekonomiska föreningar (sambruksföreningar) och handelsbolag, som driver jordbruk eller skogsbruk, är bokföringsskyldiga enligt den nya bokföringslagen. Hovrätten förordar atl lagen fåren rubrik som anger alt bestämmelserna i den gäller för enskilda jordbrukare och avser skyldighet all föra räkenskaper.

Med hänsyn till den hänvisning till balansräkning som förekommer i 30 § 1

Prop. 1978/79:44 156

Innehåll

Proposilionen..................................................... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ..................... 1

Lagförslag......................................................... 3

1 Förslag lill jordbruksbokföringslag...................... 3

2 Förslag lill lag om ändring i bokföringslagen (1976:125) 11

3 Förslag till lag om ändring i taxeringslagen (1956:623) 12

4 Förslag till lag om ändring i förordningen (1955:257) om inventering av varulager för inkomsttaxeringen ................................................................. 14

5 Förslag till lag om ändring i kommunalskatielagen (1928:370) . 15

6 Förslag lill lag om ändring i lagen (1951:763) om beräkning av Slallig inkomstskall för ackumulerad inkomst................................................................. 22

7 Förslag till lagom ändring i lagen (1973;323)om ikraftträdande av lagen (1973:322) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), m.m............. 24

8 Förslag till lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt 25

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde 1978-11-02 27

1 Inledning..................................................... .... 27

2 Bokföringen inom jordbruket............................ .... 29

2.1 Inledning.............................................. 29

2.2 Behovei av en särskild jordbruksbokföringslag 31

2.3 Förslaget lill en ny jordbruksbokföringslag.... .... 32

3 Del sociala försäkringsskyddet för lantbrukare..... .... 43

3.1 Inledning.............................................. .... 43

3.2 Utformningen av del sociala försäkringsskyddet för lantbrukare 44

3.3 Nuvarande beskattningsregler m. m........... .... 46

3.4 Föredragandens överväganden................. .... 48

4 Vissa beskaiiningsfrågor vid arrendeförhållanden.. .... 51

4.1 Inledning.............................................. .... 51

4.2 Civilrättsliga regier.................................. 52

4.3 Skatterättsliga regler.............................. .... 53

4.4 Föredragandens överväganden.................. 54

5 Rennäringsbeskatiningen................................. ... 56

5.1 Inledning.............................................. 56

5.2 Ingångsvärde för stamdjur i samband med övergång lill bokföringsmässig redovisning 57

5.3 Mervärdeskatten.................................... ... 58

6 Hemställan................................................... ... 59

7 Beslut......................................................... ... 59