Prop. 1978/79:38 Regeringens proposition

1978/79:38

om ändring i lagen (1970: 989) om införande av fastighetsbildningslagen;

beslutad den 2 november 1978.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga det förslag sora har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprolokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

OLA ULLSTEN

BIRGIT FRIGGEBO

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändrade regler om upphävande av s. k. skogs-fångsservitut. Enligt förslaget förbättras möjligheterna att behålla servitut som avser rätt att ta ved tiU fastighet som används tiU permanentbostad. Dessutom föreslås en bestämmelse som skall underlätta möjligheterna atl bevara vedservitut i samband med ändringar i fastighetsindelningen.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1979.

1 Riksdagen 1978/79.1 saml. Nr 38

Serviiut avseende skogsfång eller bete får upphävas genom fastighetsreglering, även om sådana omständigheter som avses i 7 kapi. 5 § faslighelsbildningslagen ej föreligger.

Servitut avseende skogsfång eller bete får upphävas genora fastighetsreglering, även om sådana omständigheter som avses i 7 kap. 5 § faslighelsbildningslagen ej föreligger. Vad nu sagts gäller dock ej i den mån servitutet avser rätt att ta ved till fastighet som används till stadigvarande bostad.

Utan hinder av 7 kap. 2 § första stycket fastighetsbildningslagen får servitut avseende rätt att ta ved till fastighet som används till stadigvarande bostad bildas som ersättning, när servitut innefattande sådan rätt helt eller delvis upphör genom att mark överförs till annan fastighet.

Prop. 1978/79: 38 3

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1978-10-05

Närvarande: slatsminislem Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ullsten, Romanus, Turesson, Gustavsson, Äntonsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Asling, Söder, Troedsson, Mundebo, Krönraark, Burenstara Linder, Wikström, Johansson, Friggebo, Wirtén

Föredragande: statsrådet Olsson

Lagrådsremiss om ändring i lagen (1970: 989) om införande av fastighetsbildningslagen

1 Inledning

Enligt gällande rätt är del förbjudet att bilda nya skogsfångsservitut. Besläraraelser härora finns i jordabalken (JB) och fastighetsbildnings-lagen (1970: 988, FBL). Äldre skogsfångsservitut kan upphävas genom fastighetsreglering, bl. a. raed stöd av en särskUd bestäraraelse i 15 § lagen (1970: 989) ora raförande av fastighetsbUdningslagen (FBLP).

I januari 1978 tUlsatle jag en arbetsgrupp, bestående av företrädare för justitie-, bostads- och jordbmksdeparteraenten. för alt se över bestäraraelserna om skogsfångsservitut. Arbétsgrappen skulle inrikta sitt arbete på att öka skyddet för skogsfångsservitut som fortfarande har betydelse bl. a. för fastigheters bränsleförsörjning.

Arbetsgruppen lade i juli 1978 fram en promemoria med förslag till ändringar av bestäramelsema ora skogsfångsservitut i FBL och FBLP. Proraeraorian — som också innehåller en redogörelse för gällande rätt och förarbeten ra. m. — bör fogas tUl protokoUet i detta ärende sora bilaga I.

Efter reraiss har yttranden över proraeraorian avgetts av hovrätten för Nedre Norrland, Härnösands tmgsrält, statens lantmäteriverk (LMV), länsstyrelserna i Västemorrlands och Norrbottens län, skogs-vårdsslyrelsen i Västemorrlands län, lanlbruksnäranden i Västemorrlands län. Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Förse servitutsgrupp, Gra-ningeverkens AB, AB Iggesunds Bmk, Mo och Domsjö AB, Svenska Cellulosa AB (SCA) och Sveriges lantmälareförening.

LMV har bifogat yttranden av överlantmätarrayndigheterna i Väster
norrlands, Järatlands och Västerbottens län. Länsstyrelsen i Norrbot
tens län har bifogat yttranden av skogsvårdsstyrelsen och lanlbruks
näranden i länet. Graniiigeverkens AB har förklarat sig instämma i
SCA :s yttrande. . : ■

Prop. 1978/79: 38 4

En SammanstäUning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

2 Föredraganden

2.1 Upphävande av skogsfångssenltut

Sedan den 1 januari 1972 är del förbjudet att bilda nya skogsfångsservitut. Äldre skogsfångsservitut kan upphävas genom fastighetsreglering. I 15 § FBLP finns en särskild bestämraelse ora skogsfångs- och belesservitut som har tUl syfte all göra det lättare att upphäva sådana servitut. Bestämmelsen innebär att servitut som avser skogsfång eUer bete får upphävas genom fastighetsreglering även om inte de allmänna fÖratsättningarna för upphävande av servitut i 7 kap. 5 § FBL föreligger.

Som skäl för att avveckla existerande skogsfångs- och belesservitut anfördes vid tiUkomsten av FBL framför aUt att sådana servitut medförde ölägenheter från skogsvårdssynpunkt och hindrade ett rationellt skogsbruk. Det påpekades också att behovet av skogsservitut som kom-pleraenl tUl ofullständiga jordbrakslägenheter hade minskat efter hand.

I proraeraorian framhålls att de nya bestämmelserna ora skogsfångsservitut i vissa fall kan leda till betydande olägenheter för servituts-havama genom atl det har blivit alltför lätt för ägaren av en servituts-belastad fastighet att bli fri från servitutet, även om servitutshavaren har behov av det. I proraeraorian föreslås därför att möjligheterna att upphäva skogsfångsservitut med stöd av 15 § FBLP begränsas. Enligt förslaget skall beslämraelsen inte vara tUläraplig på servitut som avser rätt att ta virke tUI ved, om den härskande fastigheten stadigvarande används tUl bostad och servitutet har betydelse för fastighetens bränsleförsörjning.

Förslaget om begränsning av möjligheterna att upphäva skogsfångsservitut har fått ett övervägande positivt mottagande under reraissbe-handUngen. De flesta reraissinstansema tiUstyrker i princip förslaget även om kritUc framförs beträffande vissa detaljer. Några remissinstanser, främst företrädare för storskogsbmket, stäUer sig dock avvisande tUl förslaget och avstyrker att det läggs tUl gmnd för lagstiftnmg.

Som framhåUs i promemorian är de skäl för avveckling av skogs-servituten som fördes fram under förarbetena tUl FBL i stor utsträckning gUtiga fortfarande. Även enligt min mening får det i flertalet faU anses önskvärt att sådana servitut försvinner. Det är emellertid viktigt att avvecklmgen sker på ett sådant sätt att det inte uppstår påtagliga olägenheter för de berörda servitutshavama.

Vad som har kommit fram om tiUämpningen av de nuvarande bestämmelserna visar att bestämmelserna i praktiken kan leda tiU bety-

Prop. 1978/79: 38 5

dande olägenheter för den som har rätt tiU skogsfångsservitut. Däremot är det inget som tyder på alt bestämmelserna skulle ge upphov lill några problem när det gäller belesservitut.

De olägenheter som har visat sig hänger samraan med att bestämmelsen i 15 § FBLP ger ägaren av den tiänande fastigheten en praktiskt tagel ovillkorlig rätt att bli kvitt servitutet, om han så önskar. Olägenheter kan framför allt drabba den sora använder den härskande fastigheten tUl perraanentbostad och sora är beroende av ved för uppvärra-ningen. För sådana servitutshavare kan det inle sällan vara svårt att skaffa fullgod ersättning för ett förlorat servitut.

Redan av det sagda framgår att jag inle kan ansluta mig tiU de remissinstanser som menar att de nuvarande bestämmelserna fungerar tiUfredsställande. Tvärtom anser jag atl nuvarande ordning medför olägenheter som inte är godtagbara och att det är angeläget att vidta åtgärder för atl avhjälpa olägenheterna. Detta bör ske i första hand genom alt man mjukar upp den nuvarande bestämmelsen i 15 § FBLP i den mån den rör skogsfångsservitut.

Den typ av skogsfångsservitut som norraalt är av störst betydelse för den härskande fastigheten är servitut sora avser räll att ta virke till ved. Mindre betydelse har sådana servitut sora avser rätt att ta virke för något annat ändaraål, t. ex. tiU stängsel och hässjor. I proraeraorian föreslås också alt undantag från besläraraelsen i 15 § FBLP inte skall avse andra servitut än vedservitut.

Den angivna begränsningen tUlstyrks av de flesta reraissinstansema. Från några håU görs dock gäUande att det inte finns anledning alt göra skUlnad raeUan vedservitut och andra slag av skogsfångsservitut. Några reraissinstanser påpekar att den föreslagna avgränsningen kan medföra svårigheter i fråga om servitut som avser rätt att ta virke såväl tUl ved som för något annat ändaraål. De påstådda svårigheterna föranleds av besläraraelsen i 5 kap. 4 § första stycket FBL, som innehåller den allmänna förutsättning för fastighetsreglering som brukar betecknas som båtnadsvillkorel. Beslämraelsen, som är tiUämplig även vid upphävande av servitut raed stöd av 15 § FBLP, innebär att fastighetsreglering får ske bara ora fördelama av regleringen överstiger kostnadema. Enligt de ifrågavarande remissinstanserna skulle den i proraeraorian föreslagna avgränsningen medföra att den del av ett blandat skogsfångsservitut som avsåg annal än ved normalt inte skulle kunna avvecklas, därför atl regleringsvinslen inte skulle överstiga kostnaderna.

De invändnuigar som har riktats mot den föreslagna avgränsningen med hänvisning lUl båtnadsvUlkoret kan i och för sig göras gäUande oavsett om det är fråga ora ett blandat serviiut eller ej. Flera reraissinstanser har också påpekat att båtnadsvillkoret över huvud taget kan göra det omöjligt att upphäva serviiut av ringa värde, särskilt som för-rätlningskostnaderna under senare år har stigit betydligt.

Prop. 1978/79: 38 6

Med anledning härav vill jag till en början framhålla att båtnadsvillkoret enligt min mening har en viktig uppgift att fylla som en spärr mot fastighetsregleringsåtgärder sora inte har något större värde. Jag anser inte alt det finns skäl atl luckra upp båtnadsvillkoret för att underlätta avvecklingen av raer eller mindre betydelselösa skogsfångsservitut. Jag vill också peka på alt dessa problem har behandlats i en proraeraoria (Ds Ju 1977: 12) U]3pföljande översyn av fastighetsbUd-ningslagstiftningen. I proraeraorian föreslås etl särskilt regelsystem för sådan sanering av fastighetsindelningen och rättighetsförhållandena som är angelägen från allmän synpunkt. Promemorian har remissbehandlats och övervägs f. n. inom juslitiedeparteraentet.

När det gäller frågan vilka slag av servitut som bör undantas från den nuvarande beslämraelsen i 15 § FBLP anser jag för min del att den begränsning tiU vedservitut som har gjorts i promemorian är naturlig. Rätten alt ta ved är regelmässigt av mer grundläggande betydelse än andra rättigheter sora kan ingå i ett skogsfångsservitut. En servituts-rättighel som avser annat än ved kan också lättare ersättas genom alt servitutshavaren köper det virke som behövs eller anskaffar det på annal sätt.

De invändningar som på denna punkt har anförts under remissbehandlingen utgör alltså enligt mi.ti mening inte något avgörande skäl mot den föreslagna avgränsningen. I de fall den del av ett skogsfångsservitut som avser annat än ved verkligen utgör en mera betydande belastning på den tjänande fastigheten torde värdet av en reglering bli tillräckligt stort för alt servitutet skall kunna avvecklas i den delen. Och om belastningen är obetydlig, lär det knappast medföra några större olägenheter för ägaren av den tjänande fastigheten ora servitutet får finnas kvar liUs del eventueUt kan upphävas i saraband raed någon annan fastighelsbildningsålgärd. F. ö. finns alltid möjligheten alt utan hinder av 5 kap. 4 § första stycket FBL avveckla ett servitut, om parterna är ense om del.

På grund av det anförda anser jag atl undantaget från 15 § FBLP bör begränsas till vedservitut eller, om ett servitut avser även annat än rätt att ta ved, till den del av servitutet som avser vedtäkt.

I likhet med flertalet reraissinstanser anser jag atl undantaget beträffande vedservitut bör begränsas tUl sådana fall då den härskande fastigheten används till perraanentbostad. Bl. a. moi bakgrund av den allmänna inställningen atl skogsfångsservitut på sikt bör avskaffas finns det inle skäl att undanta vedservitut som tUlkomraer en fritidsfaslighel från 15 § FBLP, oavsett hur stor del av året fastigheten används.

Vid bedömningen av om en fastighet används tiU permanentbostad eller ej bör man i första hand se till den aktuella användningen. Denna bör emellertid ses i stort, dvs. i belysning av hur den kommande användningen kan beräknas bli. Även om fasligheten under en viss tid inte

Prop. 1978/79: 38 7

utnyttjas som bostad eller tiUfälligtvis används till fritidsbostad, t. ex. därför atl ägaren inte har möjlighet alt bo där på grund av vistelse på sjukhus eller ålderdomshera, bör ett vedservitut som hör till fasligheten kunna få finnas kvar. Om emellertid ägaren har permanent bostad på annat håll och inte heller någon annan använder fastigheten sora helårsbostad, finns del sora regel inle tillräckliga skäl atl bevara ett vedservitut. Det bör alltså norraalt inle räcka alt ägaren säger sig ha för avsikt att bosätta sig på fasligheten ora några år, vid pensionsålderns inträde e. d.

På grund av del anförda föreslår jag att undantaget för vedservitut skall gälla sådana fall då den härskande fastigheten används tUl stadigvarande bostad.

Flera reraissinstanser har tagit upp frågor ora i vad mån servituts-havarens behov av servitutet bör påverka bedömningen av om del bör få finnas kvar eller ej. I del samraanhanget berörs bl. a. frågan hur upp-värranmgen faktiskt sker på den härskande fastigheten och frågan om servitutshavaren har möjlighet alt ta ved från egen skog.

För egen del vill jag understryka alt servitulshavarens behov av servitutet är av avgörande betydelse för bedömningen av om servitutet skall få finnas kvar eller ej. När jag i del föregående har förordat alt servitut som avser räll alt ta ved tUl fastighet som används till stadigvarande bostad skall undantas från besläraraelsen i 15 § FBLP är det just hänsynen lill servitulshavarens behov som är det viktigaste skälet. Enligt min raening bör ett sådant servitut i princip få finnas kvar så länge det verkligen har betydelse för fastighetens bränsleförsörjning.

Servitutets betydelse är särskilt stor, ora fasligheten är försedd raed en värraepanna sora enbart kan eldas raed ved och värraesysterael inle utan omfattande ändringar kan läggas om tUl oljeeldning e. d. Även när värmesystemet är konstruerat för både vedeldning och oljeeldning kan del dock vara befogat atl bevara etl vedservitut, ora det verkligen utnyttjas för atl förse fasligheten raed bränsle eller om en övergång till vedeldning är aktuell. Motsvarande gäller kombinationer av el- och ved-uppvärmning.

När det gäller härskande fastigheter som har egen skog finns i allmänhet inte lUlräckliga skäl alt bevara ett vedservitut, om den egna skogen räcker för all tillgodose bränslebehovet. Därvid bör emellertid beaktas atl ved från egen skog inte skall behöva tas ut av bättre sortiment, t. ex. massaved eller sågtiramer. Vid tillräckliga arealer raed lämplig vedskog bör däremot bränslebehovet raed fördel kunna tillgodoses inom den egna fasligheten.

Del kan ifrågasättas om det finns anledning alt som i promeraorieför-slaget ta in etl särskilt villkor i lagtexten för atl ange att undantagsregeln för vedservitut skaU gälla bara ora servitutet har betydelse för fastighetens bränsleförsörjning e. d. Under reraissbehandlingen har påpekats

Prop. 1978/79: 38 8

att ett sådant rekvisit egentiigen inte fyller någon funktion. I 7 kap. 5 § andra stycket FBL finns nämligen en bestämmelse som gör det möjligt att upphäva servitut sora inle behövs. Där föreskrivs att serviiut får upphävas, bl. a. ora servitutet inte behövs för den härskande fastigheten eller ora nyttan av servitutet är ringa i jämförelse med belastningen på den tjänande fastigheten. Visserligen Icrävs för tillärapningen av den bestämmelsen all förhållandena har ändrats. Men när det finns anledning atl upphäva ett skogsfångsservitut på grund av atl det inte behövs för fastighetens bränsleförsörjning torde del regelmässigt föreligga ändrade förhållanden.

Jag ansluter mig tUl uppfattningen att del är onödigt atl i undan-tagsbestämraelsen för vedservitut ta in ett särskilt rekvisit ora servitutets betydelse för faslighetens bränsleförsörjning e. d. I de fall ett vedservitut verkligen saknar betydelse för bränsleförsörjningen bör det finnas tillräckliga raöjligheter att upphäva det med stöd av 7 kap. 5 § FBL.

Under remissbehandlingen har från LMV:s sida gjorts gällande att det skuUe vara en fördel om förutsättningarna för upphävande av skogsfångsservitut reglerades ultömraande i 15 § FBLP, bl. a. därför att man då inle skulle behöva tillämpa bestämraelserna i 7 kap. 4 och 5 §§ FBL. Redan av vad jag har sagt i det föregående följer atl jag inle delar den uppfattningen. Enligt min raening är det inte befogat raed en så speciell reglering av skogsfångsserviluten. Jag anser Ivärtora att det är en fördel om de allraänna reglerna så långt som möjUgt blir tUlämpliga också på skogsfångsserviluten. Å andra sidan finns det inte anledning all, som en annan remissinstans har föreslagit, slopa 15 § FBLP och ta in reglerna om upphävande av skogsfångsservitut i 7 kap. FBL. Bestämmelserna härom har enligt rain raening sin naturliga plats bland övergångsbestämmelserna. För rain del förordar jag därför sararaa lösning sora föreslås i promemorian, nämligen att i 15 § FBLP tas in ett undantag för de servitut sora inle längre skall kunna upphävas raed stöd av den paragrafen.

Bland de nuvarande skogsfångsserviluten finns både anvisningsservitut och fria serviiut. Den som har ett anvisningsservitut får ta virke bara på platser som ägaren av den tjänande fastigheten anvisar. Ett fritt servitut får däremot utövas var som helst på den tjänande fastigheten. Under remissbehandlingen har framförts önskemål om att det skall införas ökade möjligheter att förvandla fria servitut till anvisningsservitut. Med anledning härav vill jag påpeka att det redan nu finns möjlighet atl vid faslighetsreglermg göra ora ett fritt serviiut tUI ett anvisningsservitut enligt bestämmelsema om ändring av serviiut i 7 kap. 3 och 4 §§ FBL. Där föreskrivs som förutsättning för iindring bl. a. atl servitutet hindrar ett ändamålsenligt utnyttjande av den tjänande fastigheten och alt denna olägenhet kan undaraöjas genom ändringen. Har förhållandena ändrats efter servitutets tillkomst, får ett servitut ändras också om det skulle innebära väsentlig fördel för den tiänande eller härskande fastigheten ulan

Prop. 1978/79: 38 9

alt raedföra olägenhet av betydelse för den andra. Genora dessa bestämmelser torde det föreligga tUlräckliga möjligheter alt vid behov ändra fria skogsfångsservitut tUI anvisningsservitut. Någon ytterligare bestämmelse i detta avseende behövs aUlså inte.

Sammanfattningsvis föreslår jag i fråga om upphävande av skogsfångsservitut atl det i 15 § andra stycket FBLP införs en bestämmelse om all paragrafens första stycke inte gäUer servitut som avser rätt alt ta ved till fastighet som används till stadigvarande bostad.

2.2 Ersättning för skogsfångsservitut

En servitutshavare som går miste om ett skogsfångsservitut får som regel ersättning i pengar. Det finns dock möjlighet all i undantagsfall besluta om markvederlag.

När ersättning bestäms i pengar beräknas den enligt samraa principer som vid andra fastighelsbildningsåtgärder. Servitutshavaren får ersättning i första hand för servitutets positiva värde, dvs. dess värde för den härskande fasligheten. I enlighet raed bestäramelsema i 5 kap. 10 § FBL bestäms detta med hänsyn särskUt tUI förändringar i fastighetens marknadsvärde. I praktiken görs värderingen ofta på grandval av en uppskattning av avkastningsvärdet. Värderingen sker i princip så, att man uppskattar värdet av den mängd virke servitutshavaren får tUlgodogöra sig med avdrag för kostnader för avverkning och heralransport av virket. Avdrag för kostnader görs i princip oavsett ora servitutshavaren själv kan ulföra arbetet eller ej.

Vid sidan av ersättningen för servitutets positiva värde har servitutshavaren rätt att få del i den regleringsvinst sora uppkoraraer genora att servitutet upphävs. Vinstens storlek erhålls genom att servitutets negativa värde, dvs. dess belastning på den tjänande fasligheten, minskas raed det positiva värdet och kostnadema för regleringen. Vinslen torde i allmänhet fördelas raellan de berörda fastigheterna på grundval av förhållandet raeUan det positiva och del negativa värdet av servitutet.

I promemorian föreslås inle någon ändring av ersättningsreglerna. De flesta remissinstanser sora har yttrat sig i frågan anser att de nuvarande bestäramelsema fungerar tillfredsställande. Några remissinstanser anser dock alt det bör införas ökade möjligheter atl besluta om markvederlag. Företrädare för servitutshavama anser att nuvarande ordning är helt OtUlfredsställande. De hävdar att ersättningsreglerna leder tUI aUdeles för låga ersättningar och förordar att man inför en ny värderingsmetod. En annan reraissinstans gör en järaförelse raed ersättningsreglerna vid expropriation och föreslår alt det införs en möjlighet atl ersätta också personlig skada.

Frågan om markvederlag diskuterades ingående under förarbetena tiU de nuvarande bestämmelserna. I den proraeraoria sora låg bakom för-

Prop. 1978/79: 38 10

slaget till FBLP föreslogs regler ora raarkvederlag. Departementschefen gick emellertid ifrån förslaget, och i det förslag som antogs av riksdagen fanns inte några särskilda besläraraelser ora raarkvederlag. Sora skäl raot att införa sådana bestämraelser anförde departementschefen bl. a. jordpolitiska hänsyn. I fråga om servitutshavare sora hade ett verkligt behov av servitutet erinrade han ora reglema i 5 kap. 8 § FBL och framhöll att servitutet i sådana fall inte skulle kunna upphävas utan att fastigheten fick mark som kompensation.

Enligt rain mening finns det inte skäl att bedöma frågan om raarkvederlag på annat sätt nu än vid FBL:s tUlkorast. En ordning som innebär alt innehavare av skogsfångsservitut mera allmänl får vederlag i mark, om servitutet upphävs, slmlle leda tiU att skogsmarken delades upp i småbitar. En sådan utveckling skulle uppenbarligen innebära nackdelar, inte minst genom att försvåra ett rationellt skogsbruk. Sora någon reraissinstans har påpekat skuUe det dessutora medföra betydande svårigheter atl bestämma markvederlaget på ett riraUgt sätt. Jag anser att den raöjlighet som redan nu finns att besluta om vederlag i raark är tillräcklig för de undanlagsfall där raarkvederlag kan vara befogat.

Under remissbehandlingen har raan från några håll pekat på raöjUgheten all bilda s. k. gemensarahelsskog i samband raed avvecklmg av skogsfångsservitut. Bestänomelsei om gemensarahelsskog finns i 6 kap. FBL. De syftar tiU att underlätta storleksrationaUseringar genom att ge möjlighet att föra saraman mindre skogsområden i olika ägares hand till en samfällighet. Bestämmelserna tar aUtså sikte på sådana faU då de berörda fastigheterna redan har skogsmark. Så är inle fallel, i varje faU inle normalt, när det är fråga om fastigheter med skogsfångsservitut. Grunden för serviluten är ju att de härskande fastigheterna saknar egen skogsmark.

I och för sig skulle man kunna tänka sig atl ersättningen för ett upphävt skogsfångsservitut utgick i form av mark, som överfördes till en samfällighet. Det torde emeUertid mera sällan finnas förutsättningar för ett sådant arrangemang. Det förutsätter normall atl frågan ora upphävande av skogsfångsservitut kommer upp saratidigt för ett flertal närbelägna fastigheter sora har behov av tillgång till skog. Det är också tydligt atl bestäraraelserna om gemensarahelsskog i sin nuvarande utformning inte passar särskilt väl för ati; bilda samfäUigheter sora ersättning för upphävda skogsfångsservitut. Enligt rain mening finns det inte heUer anledning alt ändra bestämraelserna för att underlätta sådana lösningar. De servitutshavare som har ett beaktansvärt behov av tillgång till skog bör bli lillräckUgt väl tillgodosedda genom de ökade möjUgheter atl behålla vedservilulet sora jag har föreslagit.

Ersättning för etl upphävt skogsfångsservitut bör således norraall utgå i pengar. Det är önskvärt att så långt sora raöjligt tillärapa sararaa ersättningsregler vid upphävande av skogsfångsservitut som vid andra fastig-

Prop. 1978/79: 38 H

hetsbildningsåtgärder. EnUgt rain raening är de nuvarande ersättningsreglerna i del stora hela lärapligt utformade. Jag kan dock ha förståelse för att servitutshavama i en del fall kan uppfatta ersättningsbeloppen sora alltför låga.

Enligt min mening kan det finnas anledning atl införa en möjlighet alt ersätta också personlig skada. Frågan härom bör emellertid prövas i ett större sammanhang, eftersom del kan finnas skäl att ersätta personlig skada även vid andra faslighetsbUdningsåtgärder än upphävande av skogsfångsservitut. Jag vUl erinra om att ell förslag om en sådan ersätt-ningsraöjlighel har lagts frara i proraeraorian (Ds Ju 1977: 12) Uppföljande översyn av fastighelsbUdningslagsliflningen.

Jag viU vidare understryka att mina tidigare förslag innebär att skogsfångsservitut som avser räll att la ved tiU fastighet sora används liU stadigvarande bostad normalt får vara kvar. Delta medför att ersättnmgs-flågorna blir av underordnad betydelse. Sammanfattningsvis anser jag att det inte finns tillräckliga skäl atl föreslå någon ändring av reglerna om ersättning för upphävande av skogsfångsservitut.

2.3 Nybildning av skogsfångsservitut

Förbudet i 7 kap. 2 § första stycket FBL mot alt bilda nya skogsfångsservitut har i pralctiken gett upphov tiU vissa problera. Det hänger sararaan med bestämmelsen i 7 kap. 29 § andra stycket JB, där det föreskrivs all bl. a. servitut inte längre gäller i mark som genom fastighetsreglering frångår fastighet vari rättigheten har upplåtits. Etl skogsfångsservitut som upphör tiU följd härav kan aUtså inle ersättas genom att raan bildar ett nytt. Avsaknaden av en sådan möjlighet kan vara etl hinder för önskvärda marköverföringar, särskUt i sådana fall då man vill bevara skogsfångsrättigheterna. Problemen ökar, om det i enlighet med vad som har föreslagits i det föregående införs en bestämmelse sora gör det svårare att upphäva vissa typer av skogsfångsservitut.

För att avhjälpa de angivna olägenheterna föreslås i promemorian ett tillägg till 7 kap. 2 § första stycket FBL. Enligt det förslaget skall servitut som avser rätt att ta virke tUl ved få bildas som ersättning för annal vedservitut som upphör i saraband raed atl raark sora servitutet belastar förs över tiU annan fastighet.

De flesta reraissinstansema tUlstyrker alt det införs en möjlighet atl nybilda skogsfångsservitut. I vissa avseenden framförs dock avvikande synpunkter på frågorna om bestämraelsens utformnmg och placering.

För min del anser jag att det är värdefullt ora det finns raöjlighet för en servitutshavare att behålla sina skogsfångsrättigheter trots att det oraråde som servitutet belastar förs över till en aiman fastighet. Någon sådan möjlighet finns f. n. inte, om överföringen sker genom fastighetsreglering. Som några remissinstanser har påpekat kan raan däremot

Prop. 1978/79; 38 12

uppnå ett sådant resultat, om man i stäUet för fastighetsreglering väljer metoden att göra avstyckning och sammanläggning. Från flera håll har eraellertid frarahålUts att det vore önskvärt atl kunna nå samma resultat genom fastighetsreglering. Jag är av sararaa uppfattning och föreslår därför en uppmjukning av de nuvarande bestäraraelserna.

Under reraissbehandlingen har förts fram olika åsikter om hur bestämmelserna om bevarande av skogsfångsservitut lämpUgast bör utformas. För min del anser jag att den vägledande synpunkten bör vara alt en möjlighet att bevara skogsfångsservitut vid marköverföring införs i sådana fall då servitutshavaren har ell beaktansvärt behov av servitutet och endast i sådana fall.

Detta innebär tiU en början alt jag inte kan ansluta mig till det från något håU fraraförda förslaget atl raan inte skulle göra någon ändring i 7 kap. 2 § FBL utan i släUet ändra den ifrågavarande besläraraelsen i 7 kap. 29 § andra stycket JB så. att den inte blev tiUärapIig på servitut eUer i varje fall inte på skogsfångsservitut. En sådan ordning skulle visserligen vara enkel och kostnadsbesparande men den skuUe i många fall medföra att ett skogsfångsservitut bevarades trots atl ingen hade något egentligt intresse av det. Inte minst mot bakgrund av det aUmänna önskemålet alt på sikt avveckla skogsfångsserviluten är en sådan konsekvens olämplig. Enligt min mening är det önskvärt att frågan om ett existerande skogsfångsservitut skaU få finnas kvar tas upp, när det område som servitutet belastar ändå är föremål för fastighetsreglering.

Enligt min uppfattning är det en bättre lösning att behålla beslämraelsen i 7 kap. 29 § andra stycket JB och uttryckUgen ange i vilka fall det skall vara tUlåtet alt utan hinder av förbudet i 7 kap. 2 § FBL nybilda etl skogsfångsservitut.

Som en första förutsättning bör därvid gälla att nybildning får ske bara som ersättning för ett skogsfångsservitut sora upphör i saraband raed atl raark sora servitutet belastar förs över till en annan fastighet. Enligt min mening finns det inte anledning att, som en reraissinstans har föreslagit, införa en möjUghet tUl nybUdning även när ett skogsfångsservitut upphör utan saraband med marköverföring. Som påpekas i promemorian bör nybUdning kunna ske oavsett öm det gamla servitutet upphör automatiskt med tiUärapning av 7 kap. 29 § andra stycket JB eller ora det upphör på grund av ell uttryckligt beslut ora upphävande.

Under remissbehandUngen har från flera håU framförts att det är angeläget att viUkoren för att nybilda skogsfångsservitut utformas så, att de överensstämraer med viUkoren för att ett skogsfångsservitut skaU undantas från huvudregeln i 15 § FBLP. Jag är av samraa uppfattning." Enligt min mening är det inte lämpligt alt, sora en reraissmslans har föreslagit, utforma bestämraelserna ora nybildning på det sättet att de kan tUlärapas också när den härskande fastigheten är en fritidsfastighet. Jag förordar alltså att nybildning skall få ske bara av serviiut sora avser

Prop. 1978/79: 38 13

rätt att ta ved tiU en fastighet som används tiU stadigvarande bostad.

I enlighet med promemorieförslaget bör en förutsättning för nybildning vara att det servitut som ersätts också avser ved. Att det gamla servitutet eventueUt också avser andra rättigheter, t. ex. byggnadsvirke och mulbete, bör inte vara något hinder för nybildning, men det nya servitutet bör i så faU begränsas tiU ved.

Flera remissinstanser har, med hänvisning till att den ifrågavarande bestämmelsen är av övergångskaraktär, föreslagit att den skaU placeras i 15 § FBLP i stället för i 7 kap. 2 § FBL. EnUgt mm menrag kan det visserUgen diskuteras om en bestämmelse om bildande av servitut som är obestämt i tiden över huvud taget bör betecknas sora en övergångs-bestäramelse. EmeUertid anser också jag att det är praktiskt att ta in den föreslagna bestämmelsen i 15 § FBLP i anslutning tiU den tidigare förordade undantagsregeln om vedservitut.

LMV har förordat att viUkoren för att nybUda skogsfångsservitut i sin helhet tas in i 15 § FBLP, så att detta nybUdningsfall helt faller utanför bestämmelserna i 7 kap. FBL, bl. a. bestämmelsen i 7 kap. 1 § att servitut som bUdas genom fastighetsreglering skall vara av väsentUg betydelse för fastighets ändamålsenliga användning.

Med anledning härav vill jag erinra om att jag i det föregående har ställt mig avvisande till en aUtför långtgående specialreglering av skogsfångsserviluten. Jag anser också i detta sanmianhang att det är en fördel om de allmänna bestämmelsema kan tillämpas så långt som möjligt. EnUgt min mening är det önskvärt att huvudviUkoret i 7 kap. 1 § FBL blir tiUämpUgt också i de faU nybUdning av skogsfångsservitut skaU kunna ske. Genom kravet att servitutet skall vara av väsentiig betydelse får raan en spärr mot att nybUdning sker utan tillräckUg anledning.

Enligt min mening finns det inte anledning att befara att väsentUg-hetskravet skaU medföra en aUtför hård begränsning av nybUdnings-möjUgheterna. Det kan visserUgen, som LMV har påpekat, göras gäUande att skogsfångsservitut numera typiskt sett inte uppfyller det gmndläggande kravet på att ett servitut skall främja en ändamålsenUg raark-användning, dvs. ha ett positivt nettovärde. Det bör emeUertid beaktas att förutsättningama är oUka, om nybildning sker fristående eUer i samband med en annan fastighetsbUdningsåtgärd. I förarbetena tUI FBL påpekas att en servitutsbUdning som ingår som ett led i ändring av fastighetsindelningen inte säUan medför fördelar också för andra fastigheter än den härskande. Sålunda kan åtgärden i sådana fall vara av väsentlig betydelse för en eUer flera andra regleringsfastigheter genom att möjUg-göra en sådan lösning av fastighetsplanen som annars inte skuUe ha kunnat åstadkommas. Även fördelarna i detta hänseende skaU kunna beaktas vid prövningen av det ifrågavarande vUIkoret (SOU 1963: 68 s. 452, Landahl-Nordström, Kommentar till fastighetsbildningslagen, Stock-hohn 1973 s. 238).

Prop. 1978/79:38 14

Sora flera reraissinstanser har påpekat bUr ett resultat av den föreslagna besläraraelsen ora nybildning norraall atl ett avtalsservitut ora-bildas till ett officialservitut. Att servitutet därigenom får bättre ställning i förraånshänseende bör dock inte utgöra något hinder mot att införa en sådan reglering.

En remissinstans har hävdat alt ett servitut som nybildas bör lokaliseras, så alt utövningen i princip begränsas lUl det gamla utövnings-området. Jag kan för min del håUa med om att det är en fördel om det nya servitutet lokaliseras. Däremot kan jag inte ansluta mig till uppfattningen att servitutet i princip bör utövas på samma mark som det gamla servitutet. Inle säUan kan det inneböra praktiska fördelar att servitutet lokaliseras tiU något annat markområde sora tUlhör den tjänande fastighetens ägare.

På grund av det anförda föreslår jag att det i 15 § tredje stycket FBLP tas in en bestämmelse om att serviiut som avser rätt att ta ved tiU fastighet sora används tiU stadigvarande bostad får bUdas utan hinder av 7 kap. 2 § första stycket FBL som ersättning för vedservitut som upphör i saraband raed alt mark som servitutet belastar förs över till en annan fastighet.

2.4 Övriga frågor

Vid sidan av de frågor sora behandlas i promemorian har en del andra frågor sora rör skogsfångsservitut tagits upp under remissbehandUngen. Sålunda har företrädare för s«irvitulshavarna framfört önskemål om bättre garantier för all parternas intressen tas tiU vara vid förrättningar om upphävande av servitut. Framför allt understryks behovet av information till sakägarna, rättshjälp redan i första instans, obUgatorisk syn och obUgatorisk medverkan av gode män vid förrättning.

Med anledning härav viU jag erinra om alt frågor om handläggning av ärenden om upphävande av skogsfångsservitut nyUgen har uppmärksammats i riksdagen. I två motioner tUl 1977/78 års riksmöte berördes just sådana frågor som nyss har nämnts. I sitt betänkande med anledning av motionerna (CU 1977/78:18) hänvisade civUutskottet tUl att de frågor som hade tagits upp av molionäiema i stor utsträckning redan var före-raål för uppmärksarahet i skUda sararaanhang. BI. a. erinrades om atl frågan om gode mäns medverkan vid förrättnragar liksom frågan om obligatorisk syn i ärenden om upphävande av skogsfångsservitut övervägdes av LMV. I enlighet raed utskottets hemstäUan avslogs motionerna av riksdagen.

För egen del vUl jag framhåUa att de angivna frågorna inte bara rör upphävande av skogsfångsservitut utan är av betydelse också i samband med andra fastighetsbildningsålgärder. Flera av dem har berörts i promemorian (Ds Ju 1977:12) Uppföljande översyn av fastighetsbUdnrags-lagstiftningen. Jag anser därför att dessa frågor mte bör tas upp i detta

Prop. 1978/79: 38 15

sammanhang utan får övervägas i samband med den fortsatta departe-raenlsbehandlingen av den nyssnämnda proraeraorian.

Under remissbehandlingen har från skogsägarhåU påpekats atl den nuvarande skogsvårdslagen (1948: 237) innehåller bestäramelser sora kan skydda såväl servitutshavare som ägare av tjänande fastighet mot otillbörlig avverkning från den andra partens sida. Någon motsvarighet till dessa regler har inte lagils med i del förslag till ny skogsvårdslag sora har lagts fram av 1973 års skogsutredning i betänkandet (SOU 1978: 6) Skog för framtid. Ora förslaget angående skogsfångsservitut genoraförs, är det enligt den ifrågavarande reraissinstansen nödvändigt att föra över de angivna bestämmelserna till den nya skogsvårdslagen.

De angivna frågorna bör enligt rain raening tas upp i sathband med den fortsatta behandlingen av skogsutredningens förslag, sora f. n. övervägs inom jordbraksdepartementet.

2.5 Ikraftträdande m. m.

I proraeraorian föreslås att de nya bestämmelserna skall träda i kraft den 1 januari 1979. Enligt förslaget skaU dock de äldre bestämmelserna i 15 § FBLP fortfarande gäUa i ärende som har anhängiggjorts vid faslig-helsbildningsmyndighet före den 1 februari 1978. Denna tidpunkt har valts med hänsyn tUl att tiUsättandet av arbetsgruppen för översyn av bestämraelsema ora skogsfångsservitut offentiiggjordes den 12 januari 1978.

Under remissbehandlingen har flera alternativa förslag tiU övergångsbestäramelser förts fram. Några remissinstanser, bl. a. de båda domstolar sora har hörts, förordar att de nya bestäraraelserna skaU tiUämpas i aUa ärenden som inte har blivit rättskraftigt avgjorda vid ikraftträdandet. LMV föreslår atl man följer praxis beträffande lagstiftning om fastig-hetsbildnmg, som enligt LMV innebär atl ny lag tillämpas av fastighets-bUdningsrayndigheten i alla ärenden sora inte har avgjorts före ikraftträdandet och att äldre rätt tiUärapas av överinslansema i sådana raål sora fastighetsbUdningsrayndigheten har prövat enligt äldre rätt. En annan reraissinstans anser alt de nya bestämraelserna bör gäUa endast i ärenden sora anhängiggörs vid faslighetsbUdningsmyndighet efter ikraftträdandet.

För min del anser jag att det är viktigt alt de nya bestämraelsema träder i kraft så snart sora möjUgt. Jag tUlstyrker därför förslaget ora ikraftträdande den 1 januari 1979, som också har lämnats utan erinran under remissbehandlingen.

EnUgl min mening är del angeläget att de nya bestäraraelserna får slå igenom även i ärenden som är föremål för prövning vid ikraftträdandet. Det är också önskvärt att så långt som möjligt undvika att olika regler tiUämpas beroende på när ett ärende har anhängiggjorts eller när del har

Prop. 1978/79: 38 16

avgjorts av fastighelsbildningsmyndigheten. Jag föreslår därför att de nya bestäraraelserna skaU tUlämpas fullt ut fr. o. m. den 1 januari 1979. Del innebär alt de nya bestämraelsema kommer att kunna tillämpas i alla ärenden sora inle dessförinnan har avgjorts genom ett lagakraftvunnet avgörande.

3 Upprättat lagförslag

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats ett förslag tiU lag om ändring i lagen (1970: 989) om införande av fastighetsbUdningslagen.

Förslaget bör fogas tUl protokoUet i detta ärende som bilaga 3.

4 Hemsfällan

Jag hemställer att lagrådels yttrande inhämtas över lagförslaget.

5 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet raed föredragandens hemstäUan.

Prop. 1978/79: 38 19

Upphävande av skogsfångsservitut

1 Inledning

Sedan den 1 januari 1972, då nya jordabalken (JB) och fastighets-bildnmgslagen (1970: 988, FBL) trädde i kraft, är det förbjudet att bUda nya skogsfångsservitut. Äldre skogsfångsservitut kan upphävas genom faslighetsreglermg. I 15 § lagen (1970: 989) ora införande av faslighets-bildningslagen (FBLP) har tagits in en särskild bestämmelse som är avsedd att underlätta avvecklingen av äldre skogsfångsservitut.

Sedan de nya bestämmelsema trädde i kraft har skogsfångsserviluten blivit föremål för diskussion i olika saramanhang, bl. a. i riksdagen. Framför allt har ifrågasatts om bestämradsema om avveckluig av äldre servitut är lärapligt utformade.

I januari 1978 tiUsatte bostadsminisler Elvy Olsson en arbelsgrapp, bestående av företrädare för justitie-, bostads- och jordbruksdepartementen, för att se över bestämraelserna om skogsfångsservitut. I ett pressmeddelande framhöU hon bl. a. att synen på värdet av ved från energisynpunkt har förändrats under senare år och alt det därför finns anledning att slå vakt om sådana skogsfångsservitut som fortfarande utnyttias. Arbétsgrappen skulle inrikta sitt arbete på att öka skyddet för skogsfångsservitut som fortfarande har betydelse bl. a. för fastigheters bränsleförsörjning.

2 Gällande rätt

Servitut innebär i princip en rätt för ägaren av en fastighet att ta i anspråk en grannfaslighet i ett visst avseende. Servitut skUjer sig från nyttianderätt främst genom att ett servitut är knutet inte tUI en viss person utan till en viss fastighet. Den fastighet sora har förmån av ett servitut kallas den härskande fastigheten och den andra den tjänande fasligheten.

Servitut kan bUdas antingen genom avtal eUer genora en faslighets-bildningsåtgärd. De grundläggande bestämmelserna om avtalsservitut finns i 14 kap. 1 § JB. Där föreskrivs bl. a. att serviiut endast får avse ändamål som är av stadigvarande betydelse för den härskande fasligheten. Bestämraelser ora fastighetsbUdnmgsservitut finns i 7 kap. FBL. I 7 kap. 1 § föreskrivs bl. a. att servitut som bUdas genora fastighetsreglering skall vara av väsentUg betydelse för fastighets ändamålsenliga användning.

Enligt 14 kap. 4 § JB får avtalsservitut inte avse skogsfång eller bete. I 7 kap. 2 § första stycket FBL finns ett förbud mot att bUda skogsfångsservitut genom fastighetsreglering.

Prop. 1978/79: 38 20

Både avtalsservitut och fastighetsbildningsservitut kan ändras eller upphävas genom fastighetsreglering. Bestämmelser härom finns i 7 kap. 4 och 5 §§ FBL.

I 7 kap. 4 § föreskrivs att ett servitut får ändras bl. a. ora servitutet hindrar etl ändaraålsenligl utnyttiande av den tjänande fastigheten eUer dess användning i enUghet med stadsplan, tomtindelning eller byggnads-plan under förutsättning alt denna olägenhet kan undanröjas genom ändringen.

Kan olägenheten i det angivna fallet inte undanröjas genom ändring, får servitutet enligt 7 kap. 5 § upphävas. I samraa paragraf föreskrivs atl ett serviiut också får upphävas, ora till följd av ändrade förhåUanden servitutet inte behövs för den härskande fastigheten eller nyttan av servitutet är ringa i jämförelse med belastningen på den tjänande fastigheten. Delsamraa gäller, om servitutet inle har utövats under avsevärd tid och omständigheterna också i övrigt är sådana alt servitutet måste anses övergivet.

I 7 kap. 6 § föreskrivs att villkoren i 4 och 5 §§ inte gäller för ändring eller upphävande av servitut vid sådan fastighetsreglering som avser ändring i fastighetsindelningen, om åtgärden är av betydelse för regleringen.

De allmänna bestämmelserna om ändring och upphävande av servitut är tUlärapliga också på skogsservitut, dvs. skogsfångs- och belesservitut. Dessutom föreskrivs i 15 § FBLP att servitut som avser skogsfång eller bete får upphävas genora fastighetsreglering, även om sådana oraständigheter som avses i 7 kap. 5 § FBL inle föreUgger.

Det finns inte några särskilda bestämmelser om ersättning vid upphävande av skogsfångsservitut utan ersättningen bestäms med tUlämpning av de allmänna reglerna i 5 kap. FBL. I princip skall ersättning Utgå i pengar. Ersättningen bestäms då enligt 5 kap. 10 § FBL på grundval av en s. k. likvidvärdering. Det är dock möjligt att i stället besluta ora raarkvederlag (se NJA 1976 s. 262).

Vid upphävande av skogsfångsservitut gäUer också i övrigt de aUmänna bestäramelsema om fastighetsreglering i 3 och 5 kap. FBL.

3 Förarbeten m. m.

Sedan gammalt har skogsfångs- och mulbetesservitut framför aUt förekoramil i Norrland. Del slöisla antalet har funnits i Västemorrlands län, men skogsservitut har förekommit i ganska stor omfattning också i Gävleborgs och Jämtiands län. Enligt en beräkning av lant-mäterislyrelsen uppgick antalet skogsservitut i hela landet år 1957 tUI omkring 15 000, varav 10 000 i Västemorrlands län.

De allra flesta skogsservitulen har kommit till genom avtal, vanligen

Prop. 1978/79: 38 2I

i samband med avsöndring av jord. Under en stor del av 1800-lalel var det, särskUt i Norrland, vanligt atl man vid försäljning av mark liUgodo-såg raradre jordbrukslägenheters behov av skogsfång och bete genora servitut. Ätt man valde servitutsformen i släUet för att tilldela lägenheterna särskilda markoraråden hängde bl. a. saraman med atl avverkning av virke för lägenheternas behov inte betraktades som något nämnvärt mtrång av skogsmarkernas ägare, eftersom värdet av skogen var lågt. Efter hand som värdet på skog och skogsprodukter steg, blev det vanligt att nya servitutsupplålelser begränsades i olika avseenden. Medan äldre servitut som regel omfattade fri rätt atl ta virke både tUl husbyggnad, vedbrand, stängsel och hässjor, blev senare serviiut inle sällan begränsade till kvantitet och ändamål. Vidare blev det vanligt alt ägaren av den härskande fasligheten fick ta virke endast efter anvisning och inte efter fritt val.

Före FBL:s tUlkomsl kunde skogsservitut i princip avvecklas bara enligt jorddelningslagens bestämraelser om utbrytning av serviiut. Utbrytning kunde ske antingen i samband med laga skifte eller vid en särskUd förrättning. En fömtsättning var i båda fallen alt utbrytningen inte blev tUl förfång för någon. Vid utbrytning fick den härskande fasligheten vederlag i form av mark.

Är 1937 gjordes vissa ändringar i den då gällande lagen (1907: 36 s. 25) ora servitut, sora gjorde det svårare att upphäva äldre skogsfångs-och mulbetesservitut (prop. 1937: 232, 2LU 1937: 32). Bakgmnden var att det i flera fall hade förekommit att skogsägare hade köpt tUlbaka skogsservitut som var tillkomna som korapleraent lill mindre jordbruks-lägenheter. Syftet med ändringama var att förhindra uppkomsten av ofullständiga jordbraksfasligheter. För den skull ansågs del viktigt att bevara sådana servitut sora var av vital betydelse för de härskande fastigheterna. Det föreskrevs därför att ett medgivande av den härskande fastighetens ägare liU att upphäva ett skogsfångs- eller mulbetesservitut skulle vara giltigt bara om det hade godkänts av domstol.

Under de följande decennierna ändrades synen på skogsservitulen. Alltmer uppmärksararaades de olägenheter som serviluten kunde medföra för ett rationellt skogsbruk. I olika samraanhang höjdes röster för att man skulle vidta sådana åtgärder alt skogsservitulen så långt möjligt kunde upphävas.

Frågan ora avveckling av skogsservitulen togs upp av faslighetsbild-ningskomraittén i betänkandet (SOU 1963: 68) Fastighetsbildnmg. Kora-millén ansåg att skogsservitulen medförde olägenheter från skogsvårds-synpunkt. De hindrade ett rationeUt brakande av skogen och inverkade menligt på möjUghetema att genomföra omregleringar i skogsmarken. Dessutom ledde servitutsförhållandena lätt itUl konflikter raellan olika fastighetsägare.

Saratidigt sora olägenheterna med skogsservitulen med liden hade bli-

Prop. 1978/79:38 22

vit mer framträdande hade enligt komrailténs raening behovet av serviluten som komplettering av ofuUsländiga jordbrakslägenheter minskat. Koraraittén frarahöll atl de härskande fastighetema i raånga faU inle längre torde brukas på ett sådant isätt att serviluten var jor.dpolitiskt rao-tiverade. I andra fall hade fastigheterna genom yttre rationaUsering kunnat tUlföras skog i tUlräcklig orafattning för det egna behovet.

Enligt kommitténs mening var tiden mogen för en allmän avveckling av skogsservitulen. Kommitténs förslag tiU lag om fastighetsbildning innehöll därför bestämmelser ora att bestående skogsservitut efter hand skuUe upphävas. Enligt förslaget skiUIe de härskande fastighetema i princip få vederlag i raark från de tjänande fastigheterna.

I prop. 1969:128 med förslag tiU FBL föreslogs inte magra bestäramelser om avveckling av skogsseavilut, eftersom frågan ansågs vara av övergångskaraktär. I stället togs saken upp i en departementspromemoria (Ju 1969: 7) med förslag liU lag om införande av fastighetsbUdningslagen. I fråga om skogsservitulen föreslogs där bestäramelser sora i sak nära anslöt sig till kommitténs förslag.

Frågan ora avveckling av skogsiiervituten behandlades också i en skrivelse från dåvarande lantmäteristyrelsen tUl regeringen i februari 1969. I skrivelsen hemställde styrelsen att det i lagen om införande av fastighetsbUdningslagen inte skulle las in någon särskUd bestämmelse om raarkvederlag vid upphävande av skogsservitut. EnUgt styrelsen hade utvecklingen medfört att utläggande av markvederlag bara imdantagsvis torde slå i överensstämmelse med de rådande jordbruks- och skogspolitiska värderingarna. Det behov av yttre rationalisering av fastigheter med skogsservitut som kunde föreligga borde enligt styrelsen kunna tillgodoses med tUlärapning av de allmänna reglerna ora fastighetsreglering i FBL.

Lanlmäteristyrelsens framstäUning remissbehandlades samtidigt med departeraentsproraeraorian. Förslaget om avveckling av skogsservitulen godtogs genomgående av remissinstanserna, som underströk ölägenheterna raed serviluten från skogsvårds- och rationaliseringssynpunkl. Beträffande frågan om markvederlag var remissopinionen splittrad. De flesta instanser sora uttalade någoa beslärad åsikt i frågan anslöt sig tUl lantraäteristyrdsens uppfattning atl promulgationslagen inte borde innehålla några regler om markvederlag. Några remissinstanser hade dock en annan uppfattning.

Förslaget till FBLP lades fram i prop. 1970:144. I fråga ora skogsservitulen erinrade deparleraentschefen till en början om att förslaget om en allmän avveckling av skogsfångs- och betesservituten hade tillstyrkts eUer lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser. Han förklarade atl också han anslöt sig tiU förslaget.

Beträffande frågan om raarkvederlag slog departementschefen fast att reglerna i 3 kap. FBL innebar ett effektivt skydd mot skadlig uppdelnmg

Prop. 1978/79: 38 23

av skogsmark, varför regler om raarkvederlag knappast skulle innebära någon risk för sådana skadeverkningar. Han framhöll eraellertid all utvecklingen inora skogsbruket och jordbraket hade raedförl all det av jordpolitiska skäl endast undantagsvis kunde komma i fråga att lägga ut markvederlag. Ätt då införa regler som i princip gav servitutshavaren rätt lUl sådant vederlag skulle kunna inge den enskilde en oriklig uppfattning om lagens verkliga innebörd. Detta i sin tur skulle kunna verka tyngande på förrättningsverksamheten och ge upphov till meningslösa överklaganden.

När del gällde servitutshavare som hade ett verkligt behov av servitutet och som aUtså skulle kunna tiUdelas markvederlag för den händelse regler härom infördes uttalade departementschefen att reglerna i 5 kap. 8 § FBL innebar, ett fullgott skydd mot försämring av fastigheten. I sådana fall kunde ett serviiut inle upphävas ulan alt fastigheten tUlfördes mark som kompensation.

På gmnd av det anförda beslöt departementschefen atl gå ifrån pro-meraorieförslaget i fråga om raarkvederlag. I propositionen föreslogs därför inte någon särskild bestäraraelse ora markvederlag vid upphävande av skogsservitut.

I propositionen gjordes också vissa uttalanden rörande likvidvärde-ringen vid upphävande av skogsfångsservitut. Departeraentschefen erinrade om att värderingen i praktiken ofta hade skett enligt de principer sora hade slagils fast i rältsfaUet NJA 1933 s. 193. Dessa innebar alt servitutet beräknades ha ett värde som motsvarade värdet av etl skogsområde av sådan omfattning att det avkastade samma kubUcraassa virke som servitutshavaren var berättigad tiU. I raotsats tiU fastighelsbUdnings-kommittén ansåg departeraentschefen att en sådan värderingsmetod inte längre var godtagbar. Han framhöll att målet vid servitutsvärderingen liksom annars vid likvidvärdering borde vara atl nå en skälig fördelning av regleringsvinsten. Enligt departementschefen borde stor vikt fästas vid den härskande fastighetens behov av servitutet och dess raöjligheter alt ekonoraiskt utnyttja detta, även ora hänsyn givelvis också borde tas till den faktiska belastning som servitutet innebar för den tiänande fastigheten.

Vid riksdagsbehandlingen av propositionen väcktes inte någon motion rörande frågan om avveckUng av skogsservitut. Inte heller berördes frågan i utskottsutlåtandet raed anledning av propositionen (3LU 1970: 92).

Sedan FBL trädde i kraft har frågan om upphävande av skogsservitut tagils upp i riksdagen vid några tUlfällen.

Den 16 maj 1977 besvarade bostadsmmisler Elvy Olsson en inler-pellalion (1976/77:143) av Sven-Erik Nordin (c) ora skogsservitut. Enligt interpellanten medförde bestämraelsema ora upphävande av skogsservitut verkningar som var otUlfredsställande från rättssäkerhelssyn-

Prop. 1978/79: 38 24

punkt, framför allt genora att ersättningsbeloppen var mycket låga och genom att möjligheterna alt besluta om markvederlag inte utnyttjades. I sitt svar erinrade bostadsminislern ora ersättningsreglerna i FBL. Hon pekade bl. a. på att det i förarbetena hade uttalats att markvederlag kunde koraraa i fråga i vissa fall. EnUgt allmänna besläraraelser fick fastighetsreglering näraligen inle ske så alt det uppstod avsevärda olägenheter för fastighetsägare. Om innehavare av ell skogsservitut hade etl verkligt behov av servitutet, kunde del inte avvecklas ulan att fastigheten tiUfördes mark som kompensation. Genom den regeln och genom bestäraraelserna om fastighetsreglering i övrigt var rätlssäkerhelsinlres-sena enligt bosladsminislerns raening väl tUlgodosedda.

I motionen 1977/78: 490 av Sven-Erik Nordin m. fl. (c) framhölls atl tillämpningen av de nya bestämmelsema om aweckUng av skogsfångsservitut hade medfört negativa erfarenheter. Med hänsyn till alt det hade tillsatts en arbetsgrupp raed uppgift atl lägga frara förslag om ökat skydd för beslående skogsfångssei-vilut ansåg motionärerna dock alt det inte var nödvändigt raed något ytterligare initiativ i den delen. I stället tog de upp en del frågor rörande; handläggningen av ärenden om upphävande av servitut. De hemstäUde ora skyndsara översyn av FBL:s bestämmelser om gode mäns medverkan vid fastighetsbUdningsförrätt-ning, information tUl sakägare ra. m.

Liksom i den nyssnämnda motionen framhöUs i motionen 1977/78: 625 av Ivar Högström m. fl. (s) att det rådde missnöje med tillämpningen av bestämmelsema om upphävande av skogsfångsservitut, inte minst i fråga om ersättningen till servitutshavama. Motionärerna hemställde därför om en undersökning av hur bestämmelsema tillämpades.

I sitt betänkande 1977/78: 18 avstyrkte civUutskottet båda motionerna raed hänvisning lill alt de frågor som togs upp av motionärerna redan var föremål för överväganden i olika sammanhang. Bl. a. hänvisade utskottet tiU den av bostadsminislern tillsatta arbetsgruppen och till en proraeraoria ora faslighelsbildningslagen sora nyligen hade utarbetats inora juslitiedeparteraentet.

Den åsyftade proraeraorian (Ds Ju 1977: 12) Uppföljande översyn av fastighetsbildningslagsliftningen innehåUer ett flertal förslag till ändringar av FBL. I proraeraorian hävdas bl. a. att servitutsåtgärder bör prövas enligt samraa regler sora gäUer för fastighetsreglering i allmänhet, dvs. enligt bestämmelserna i 5 kap. FBL. Det föreslås därför att de särskilda villkoren för ändring odi upphävande av servitut i 7 kap. FBL skall upphävas. I konsekvens banned föreslås vidare att 15 § FBLP upphävs. I motiven framhålls att någon saklig ändring inle är åsyftad i fråga om vUlkoren för att upphä\'a skogsfångs- och belesservitut.

Promemorian har remissbehandlats, men frågor om skogsfångsservitut har tagits upp bara av några få remissinstanser. Sveriges lantmätareförening framhåller alt skogsfångsserviluten enligt föreningens erfaren-

Prop. 1978/79: 38 25

het ställer liU stora problera i saraband med rationaliseringsverksam-helen i skogsraarken. Föreningen uttalar bl. a. önskeraål ora att den av bostadsrainistern tiUsatla arbetsgruppen skall beakta etl speciellt problera som har visat sig på senare tid, nämligen att förrättningskostnaderna tenderar alt överstiga regleringsvinsten, vUket kan försvåra möjligheterna att avlösa servitut.

Förse servitutsgrupp anser det vara uppseendeväckande alt den utbredda opinionen mot avvecklingen av skogsfångsservitut inte har föranlett några förändringar av betydelse i lagförslagen i promemorian. Gruppen kräver att skogsfångsserviluten skall få stå kvar oförändrade, eftersom en awecklrag aldrig kan bli riktigt tUlfredssläUande. I den raån avveckling måste ske, bör vederiag aUtid utgå i mark, eftersora det har visat sig alt regler om ersättning i pengar leder till godtyckliga resultat och otillräckliga ersättningar. Gruppen kräver vidare att gode män aUtid skall medverka vid handläggningen av ärenden om upphävande av skogsfångsservitut och att rättshjälp skaU kunna utgå också i första instans. Slutligen berör grappen frågor om kallelse till förrättning och om ersättning tUl servitutshavare i redan avgjorda ärenden.

Promemorian övervägs f. n. mora justitiedepartementet.

4 Rättspraxis m. m.

Lantmäteriverket (LMV) har lämnat en del uppgifter om tillämpningen av bestämmelserna om upphävande av skogsservitut. Verket uppger bl. a. alt i Västernorrlands län, där antalet skogsservitut är störst, upphävs f. n. omkring 100 sådana serviiut per år genom fastighetsreglering. Förrättning söks normalt av den tjänande fastighetens ägare, som antingen är ett skogsbolag eller, Uka vanligt, en enskUd jordbrukare. Ansökningarna bifalls så gott som alltid.

Att markvederlag i princip kan komma i fråga vid upphävande av skogsfångsservitut framgår som förut har nämnts av rättsfallet NJA 1976 s. 262. Enligt LMV har del dock i praktiken i allmänhet mte ansetts föreligga skäl för markvederlag. I de fall markvederlag har beslutats har det närmast varit fråga om en av lämplighetsskäl motiverad justering av gränserna för den härskande fastigheten.

Normalt utgår alltså ersättning i pengar tiU ägaren av den härskande fastigheten. För beräkningen av ersättningens storlek görs en uppskattning dels av servitutets positiva värde, dvs. dess värde för den härskande fastigheten, dels av dess negativa värde, dvs. belastningen på den tiänande fastigheten. Servitutshavaren är berättigad tiU ersättning i första hand för servitutets positiva värde, raen han har också rätt alt få del i den vinst som uppkommer genom att servitutet upphävs, den s. k. reglerinssvinsten.

Prop. 1978/79: 38 26

I enlighet med 5 kap. 10 § FBL skall servitutets positiva och negativa värden bestämraas särskUt raed hänsyn tUI förändringar av marknadsvärdet för den härskande resp. tjänande fastigheten. Marknadsvärdena bör i första hand bestämraas med ledning av de priser som betalas vid försäljning av jämförbara fastigheter. På gmnd av avsaknaden av jämförbara försäljningar är det emeUertid ofta omöjligt att använda den metoden. Marknadsvärdena får då i stället uppskattas genom beräkning av avkastningsvärdet.

En beräkning på grundval av avkastningsvärdet är särskilt användbar när det gäller servitutets negativa värde. Vid en sådan beräkning uppskattas det kapitaliserade värdet av servitutsrättigheterna. Beräkningen sker med utgångspunkt från dels den mängd virke som den härskande fastigheten får tillgodogöra sig, dels bmtlopriset på jämförbart virke raed avdrag för awerkningskostnaderna. TUl del erhållna beloppet läggs ell belopp för adrainislralion och tUlsyn av servitutet o. d. Vidare görs etl tillägg för de allraänna olägenheter sora ell skogsfångsservitut medför vid rättsliga dispositioner av den tjänande fastigheten.

Avkaslningsmetodeo kan inte tUlämpas på samma sätt vid beräkningen av det positiva värdet. Utgångspunkten är visserligen densamma, nämUgen mängden virke och tUlämpliga virkespriser. Men vissa modifikationer görs vid den närraare beräkningen. Hänsyn tas lill att den som utnyttjar ett skogsfångsservitut inle kan uppnå norraal effektivitet i avverkningen, eftersom uttagen är så små. Ä andra sidan beaktas att kostnadema för avverkning kan sällas lägre när det gäller husbehovsvirke än annars, eftersom t. ex. semesterdagar kan användas för avverkningen. Enligt LMV kan rotvärdet av tiraraer för en härakande fastighet uppskattas tUl 30—70 procent av rotvärdet för den tjänande fastigheten.

Servitutets negativa och positiva värden ligger tUl gmnd för beräkningen av regleringsvinsten. Vinstens storlek erhålls genom att servitutets negativa värde minskas raed det positiva värdet och kostnadema för regleringen.

Sedan vinsten har beräknats, fcirdelas denna mellan den tjänande och den härskande fasligheten. Frågan hur fördelningen bör ske har berörts av LMV i etl yttrande den 24 oktober 1975 till hovrätten för Nedre Norrland i ett mål om upphävande av skogsfångsservitut. Enligt LMV:s mening uppnås ett skäligt resultat, om vinsten fördelas mellan de berörda fastigheterna i förhållande till det negativa resp. positiva värdet av servitutet. I sitt utslag i målet den 24 februari 1976, UÖ 20, förklarade hovrätten att den delade LMV:s uppfattning i fråga om fördelningen av regleringsvinsten. Samraa bedöraning gjorde hovrätten i ett annat mål där utslaget (1976-10-12, UÖ 136) överklagades tUl HD, som dock inte fann skäl att meddela prövningstUlslånd (beslut 1977-06-29, SÖ 1046).

LMV har lämnat en del upplysningar om vUka belopp som brukar

Prop. 1978/79: 38 27

utgå i ersättning vid upphävande av skogsfångsservitut. Vidare har över-lanlraätarmyndighelen i Västemorrlands län gjort en sammanställning över skogsservitut som har upphävts i länet efter 1971. I samraanställ-ningen, sora orafattar omkring 450 fall, redovisas vilka ersättningsbelopp som har bestämts i de oUka fallen, typen av servitut, användningssättet för den härskande fastigheten m. m.

Med ledning av de uppgifter sora har inhäratats om ersättningspraxis kan följande belopp betraktas som normala:

fastighet med aktivt jordbruk 15 000 kr.

åretrunlbostad, enbart vedservitut 5 000—6 000 kr.

åretrunlbostad, ved-F byggnadsvirke 7 000—8 000 kr.

fritidsfastighet 2 000—3 000 kr.

5 Överväganden

Sedan den 1 januari 1972 är det förbjudet att bUda nya skogsfångsservitut. Äldre skogsfångsservitut kan upphävas genom fastighetsreglering. Frågor om upphävande av servitut prövas av fastighetsbUdningsrayndigheten, som också beslämraer den ersättning som skall utgå för förlusten av ell servitut.

I 15 § FBLP finns en särskUd bestämmelse om skogsfångs- och belesservitut sora har lUI syfte att göra det lättare att upphäva sådana servitut. Bestämmelsen innebär alt servitut sora avser skogsfång eller bete får upphävas genom fastighetsreglering även om inte de allmänna förutsättningarna för upphävande av servitut i 7 kap. 5 § FBL föreligger.

Som skäl för att avveckla existerande skogsfångs- och mulbetesservitut anfördes vid tillkomsten av FBL frapiför aUt att sådana servitut medförde olägenheter från skogsvårdssynpunkt och hindrade ett rationellt skogsbruk. Det framhöUs också att behovet av skogsservitut sora korapleraent tUl ofullständiga jordbrakslägenheter efter hand hade minskat.

Vid FBLs tiUkorast rådde allmän enighet bland de remissinstanser som yttrade sig i frågan om att skogsservitulen borde avvecklas. I prop. 1970: 144 med förslag tUI lag om införande av FBL, ra. ra., förklarade departementschefen att också han anslöt sig tUI förslaget om awecklrag. Förslaget tillstyrktes enhälligt av tredje lagutskottet (3LU 1970: 92) och antogs utan diskussion av riksdagen.

De skäl för avveckling av skogsservitulen som drogs fram under förarbetena tUl FBL är i stor utsträckning gUtiga fortfarande. I flertalet fall får det anses angeläget att sådana servitut försvmner. Det är eraellertid också viktigt att avvecklingen sker på ett sådant sätt att det inte uppstår olägenheter för fastighetsägarna, i synnerhet inte för den bofasta befolkningen.

Prop. 1978/79:38 28

Tillärapningen av de nya bestäraraelserna om skogsservitut har visat alt bestämmelserna i vissa faU kan leda tiU betydande ölägenheter för servitutshavaren. Genom de nya bestämmelserna har det blivit lätt för ägaren av en servitutsbelastad fastighet att bli fri från servitutet, även om servitutshavaren har haft behov av det. Servitutshavaren har i så fall ibland fått svårt alt skaffa sig fullgod ersättnrag för servitutet. De ölägenheter som har uppkorarait gäller skogsfångsservitut men däremot inte, såvitt känt, belesservitut.

För atl komraa tUl rätta med de problem som har uppstått i samband med avvecklingen av skogsfångsservitut kan övervägas alt på ett eller annat sätt modifiera de bestämmelser som gör det möjligt att upphäva sådana servitut. Vad som därvid komraer i fråga i första hand är att begränsa möjUghetema att tUlämpa 15 § FBLP.

Den typ av skogsfångsservitut som regelmässigt är av störst betydelse för den härskande fastigheten är servitut som avser rätt att ta virke tUl ved. Mindre betydelse har i aUmänhet sådana servitut som avser rätt att la byggnadsvirke, hässjevirke eller virke för något annat ändamål. Sådana rättigheter kan visserligen vara värefulla för servitutshavaren raen är dock sällan av sararaa grimdläggande betydelse sora en rätt atl la virke till ved. Normalt har en servitutshavare inte fortlöpande behov av all kunna ta virke för sådana mer speciella ändamål. En servituts-rältighet av det slaget kan också lättare än ett vedservitut ersättas genom att servitutshavaren köper det virke som behövs eUer anskaffar del på annat sätt. De problem som kan vara förknippade med att upphäva servitut av detta slag är snarast begränsade liU frågan ora ersättningens storlek. Ersättningsfrågorna behandlas närmare i det följande.

Att del framför allt är vedserviluten som i sammanhanget är av betydelse har bekräftats genom arbetsgruppens kontakter med företrädare för servitutshavama. Däreraot har det inle kommit frara alt de nuvarande bestäramelsema skulle ha medfört några större olägenheter i fråga ora andra skogsfångsservitut. Överväganden ora eventuella ändringar av förutsättningarna för atl upphäva skogsfångsservitutet bör därför begränsas till vedserviluten.

Vid bedöraningen av hur bestämmelserna i fråga om vedservitut bör utformas bör det beaktas att s>nen på värdet av ved från energisynpunkt har ändrats under senare år. Vedens värde sora energikälla anses nu betydligt större än för bara fera—sex år sedan.

Vilken betydelse ett vedservitut har för den härskande fastigheten varierar från fall tUI fall. Intresset av all kunna ta ved från en grann-fastighet är givetvis särskUt beaktansvärt, ora veden behövs för upp-värraning av ett hus som används till bostad året mnt. Det finns inte lika stort intresse av att skydda ett vedservitut som tillkommer en fastighet som används enbart för fritidsändamål, särskilt inte om fastigheten utnyttjas bara på soraraaren.

Prop. 1978/79: 38 29

Värderingen av vilken betydelse ett vedservitut har hänger naturligtvis också samman raed hur uppvärraningen sker på den härskande fastigheten. Servitutets betydelse är särskUt stor, ora fasligheten är försedd med en värraepanna som enbart kan eldas med ved och värmesystemet inte ulan omfattande ändrragar kan läggas om till oljeeldning e. d. Även när värmesystemet är konstruerat t. ex. för både vedeldning och oljeeldning kan det dock vara befogat att bevara ett vedservitut, om det verkligen utnyttjas för atl förse fasligheten med bränsle.

Otvivelaktigt kan ägaren av en fastighet sora används till åretrunlbostad åsarakas betydande olägenheter, ora ett vedservitut som har betydelse för fastighetens bränsleförsörjning upphävs. Med hänsyn till vad som förut har sagts om del angelägna i att undvika sådana olägenheter bör de nuvarande bestämmelserna ändras så att det blir svårare att upphäva ett sådant servitut. Målet bör vara att införa en ordning som medför att vedservitut av det angivna slaget normall får vara kvar.

Det föreslås därför alt den nuvarande möjligheten all upphäva skogsfångsservitut med stöd av 15 § FBLP begränsas så, att bestämmelsen inte blir tUläraplig på servitut sora avser rätt att ta virke tUl ved, om fasligheten stadigvarande används till bostad och servitutet har betydelse för fastighetens bränsleförsörjning.

En sådan ändruig av 15 § FBLP leder tiU atl vedservitut av del angivna slaget blir underkastade de allmänna bestämmelsema i FBL. Del innebär att sådana servitut, liksom andra servitut sora det inte finns särskUda regler för, kan upphävas endast under de viUkor som anges i 7 kap. 5 § FBL. Enligt 7 kap. 6 § gäller dock mte dessa villkor, om upphävandet av etl servhut är av betydelse för en fastighetsreglering sora avser ändring i fastighetsindelningen. Då gäller enbart de allmänna villkoren för fastighetsreglering i 5 kap. FBL. I praktiken bör den föreslagna ändringen av 15 § FBLP medföra att det helt övervägande antalet av de åsyftade vedserviluten kommer att finnas kvar så länge de har betydelse för bränsleförsörjningen på den härskande fastigheten.

Bland de nuvarande skogsfångsserviluten finns både anvisningsservitut och fria servitut. Den sora har ett anvisningsservitut får ta virke bara på platser sora ägaren av den tjänande fastigheten anvisar. Ett fritt servitut får däremot utövas var som helst på den tiänande fastigheten. För den händelse det införs ökade möjligheter att behålla skogsfångsservitut har ifrågasatts, om man inte i varje fall borde införa en bestämmelse om att sådana serviiut sora nu är fria kan förvandlas tiU anvisningsservitut.

Med anledning härav kan påpekas att del redan nu finns möjlighet att vid fastighetsreglering göra ora ett fritt servitut tUl ett anvisningsservitut enligt bestämraelserna om ändring av servitut i 7 kap. 4 § FBL. Där föreskrivs som fömtsättning för ändring bl. a. att servitutet hindrar

Prop. 1978/79:38 30

ett ändamålsenligt utnyttjande av den tjänande fastigheten och alt denna olägenhet kan undanröjas genoiri ändringen. Har förhållandena ändrats efter servitutets tUlkomst, får ell serviiut ändras också om det skulle innebära väsentUg fördel för den tjänande eUer härskande fastigheten utan att för den andra medföra olägenhet av betydelse. Genom dessa bestämraelser torde det föreligga tillräckliga möjligheter att vid behov ändra fria skogsfångsservitut till anvisningsservitut. Någon ytterligare bestäraraelse härom föreslås därfcir inte.

I delta sammanhang bör också tas upp frågan om ersättning för upphävande av skogsfångsservitut. F. n. utgår ersättning normalt i pengar, men det finns också möjlighet all besluta om markvederlag. Från servi-tutshavarnas sida har gjorts gällande att de nuvarande ersättningsreglerna leder tUl aUtför låga ersättningar. Det har också framförts önskemål ora att vederlag i första hand bör utgå i mark.

Som tidigare har berörts diskuterades frågan om markvederlag ingående i samband raed tiUkomsten av de nuvarande bestämmelserna. I den proraeraoria som låg bakom förslaget tUl FBLP föreslogs regler om markvederlag. Departementschefen gick emeUertid ifrån förslaget, och i det förslag som sedermera antogs av riksdagen togs inte in några bestämraelser om raarkvederlag. Som skäl mot att införa sådana bestämmelser anförde departeraentschefen bl. a. jordpolitiska hänsyn. När det gäUde servitutshavare som hade ett verkligt behov av servitutet erinrade han om reglema i 5 kap. 8 § FBL och framhöU att servitutet i sädana faU inle skulle kunna upphävas utan att fastigheten fick mark som kompensation. Genom ett avgörande av högsta dorastolen (NJA 1976 s. 262) har sedermera bekräftat;! att markvederlag kan utgå vid upphävande av skogsfångsservitut.

Vad departementschefen anförde om markvederlag vid tillkomsten av FBLP är i princip gUtigt fortfarande. Från allmän synpunkt skuUe det inte vara någon fördel ora det blev vanUgt att ge markvederlag för upphävande av skogsfångsservitut. Tvärtom skulle det kunna vara tiU nackdel för skogsbruket och försvåra att skogen brukades på ett rationeUt sätt. Den möjlighet sora redan nu finns att bestärama vederlag i mark får anses vara tUlräcklig för de undantagsfaU där markvederlag kan vara befogat.

I de faU ersättning för ett upphävt skogsfångsservitut bestäms i pengar beräknas ersättningens storlek enUgt samma principer som tiU-lärapas vid andra fastighetsbUdnmgsåtgärder. Det kan inte komraa i fråga att ändra de allraänna ersättningsreglema enbart med hänsyn tiU innehavama av skogsfångsservihit. Vad sora möjligen kan ifrågasättas är om de allmänna ersättningsreglema medför sådana ölägenheter vid tiUämpningen på skogsfångsservitut att det är befogat att införa någon specialregel.

En servitutshavare som går miste om ett skogsfångsservitut får som

Prop. 1978/79: 38 31

regel ersättning av två slag. Dels får han ersättning för servitutets positiva värde. Dels får han en viss andel i den regleringsvinst som uppkommer genom att servitutet upphävs. Normalt är vinstandelen av Uten betydelse i järaförelse raed ersättningen i övrigt. Vid bedömningen av om ersältningsbestämmelsema leder tiU godtagbara resultat eUer ej vid tiU-lärapningen på skogsfångsservitut är det därför av avgörande betydelse hur ersättningen för servitutets positiva värde beräknas.

I enUghet med bestämmelserna i 5 kap. 10 § FBL skall det positiva värdet bestämmas raed hänsyn tUl hur marknadsvärdet för den härskande fastigheten förändras. I avsaknad av jämförelseraaterial beträffande försäljningar av järaförbara fastigheter sker värderingen ofta på grundval av en uppskattning av avkastningsvärdet.

Värderragen sker i prmcip så, att man uppskattar värdet av den mängd virke serA'itulshavaren får tiUgodogöra sig med avdrag för kostnader för avverkning och hemtransport av virket. Att göra avdrag för kostnaderna kan måhända te sig mindre befogat i fall då servitutshavaren har tid och möjUghet att själv utföra arbetet. I princip bedöras eraeUertid saken på samma sätt oavsett om servitutshavaren själv utför eller kan utföra arbetet, låt vara att viss hänsyn kan tas härtUl vid beräkningen av kostnademas storlek.

Vad sora har kommit fram om praxis för bestämraande av ersättning vid upphävande av skogsfångsservitut tyder inle på att ersättningsbeloppen genereUt sett skuUe vara alltför låga. I vilket faU sora helst finns det inte tUIräckUg anledning att raed hänsyn tiU ersättningsnivån föreslå någon särskUd bestäraraelse ora hur ersättningen skall beräknas vid upphävande av skogsfångsservitut. Även utan en ändring av ersättningsreglerna får också servitutshavamas intressen anses tUlräckligt tillgodosedda, om man ändrar bestämmelsema om förutsättningama för upphävande av skogsfångsservitut på det sätt som har föreslagils i det föregående. Ora viUkoren ändras så, att de flesta skogsfångsservitut som är av något större värde koraraer att finnas kvar, blir ju ersättningsfrågorna av underordnad betydelse.

Vid arbetsgruppens kontakter raed företrädare för fastighetsbildnmgs-rayndighetema har det kommit fram att det inte säUan uppstår vissa speciella problem när ett skogsfångsservitut berörs av en fastighetsreglering som avser marköverföring. Det gäUer sådana faU då ett område som är belastat med ett skogsfångsservitut förs över från en fastighet tiU en annan. Enligt 7 kap. 29 § andra stycket JB blir följden härav alt servitutet mte längre gäUer i det överförda området; Problemen hänger framför aUt samman med att det enligt 7 kap. 2 § första stycket FBL är förbjudet att bilda nya skogsfångsservitut vid fastighetsreglering. På gmnd av den bestänunelsen kan man inle använda möjligheten att nybUda ett skogsfångsservitut i samband med att ett annat upphävs eUer upphör på annat sätt, en möjUghet som har visat sig vara praktisk när

Prop. 1978/79:38 32

det gäller andra slag av servitut. .avsaknaden av en sådan möjlighet kan vara ett hinder för önskvärda marköverföringar, särskUt i sådana fall då man vill bevara skogsfångsrättigheterna.

Om det införs en regel av del :3lag sora har föreslagils i det föregående och som försvårar möjUghetema att mot servitulshavarens vUja upphäva vissa typer av skogsfångsse.Tvitut, kan de angivna problemen öka. Det finns då desto större anledning all vidta någon åtgärd för att komma till rätta raed dessa problera.

Den lösning sora Ugger närmast tiU hands är all införa en särskild bestämmelse som gör del möjligt alt nybilda skogsfångsservitut i vissa fall. En sådan möjlighet bör dock begränsas liU fall där den verkUgen kan behövas. Till en början bör en bestämmelse om nybildning begränsas så, atl ett nytt skogsfångsservitut kan bildas bara som ersättning för ett annat skogsfångsservitut som upphör att gälla i samband med alt ett område som servitutet belastar förs över till en annan fastighet. NybUdning bör kunna ske, oavsett ora det gamla servitutet upphör automatiskt med tillämpning av 7 kap. 29 § andra stycket JB eller om det upphör på grund av ett uttryckligt beslut om upphävande.

Möjligheten till nybUdning bör vidare begränsas till vedservitut, som ju enligt vad som tidigare har sajjts är den typ av servitut sora kan vara av särskUt värde för den härskande fasligheten. Av praktiska skäl bör dock en bestämmelse härom gälla inte bara sådana vedservitut som omfattas av den tidigare föreslagna undantagsbestämmelsen i 15 § FBLP utan vedservitut i allmänhet. Det finns inle anledning att tro att en sådan avgränsning kommer alt ledii tiU att vedservitut nybUdas i onödan. Den allmänna förutsättning för att bilda servitut genom fastighetsreglering som anges i 7 kap. 1 § första stycket FBL bör näraligen gälla också i detta faU. Där föreskrivs att servitut sora bUdas genom fastighetsreglering skaU vara av väsentUg betydelse för fastighets ändamålsenliga användning.

I enlighet raed det anförda bör alltså nybildning få ske endast av vedservitut. Förutsättningen bör vara alt del servitut som ersätts också avser ved. Ätt det gamla servitutet eventueUt också avser andra rättigheter, t. ex. byggnadsvirke eller raulbete, bör inle vara något hinder för nybildning, men det nya servitutet bör i så faU begränsas tUl ved.

En möjlighet tUl nybildning av vedservitut i enlighet med de angivna riktlinjerna bör kunna tmderlälta genomförandel av fastighetsreglerragar som avser marköverföring. Detta är värdefuUt för ägare av fasligheter som är belastade med vedservitut. Samtidigt blir en sådan möjlighet värdefull för ägama av de härskande fastigheterna genom att det bUr lättare att behålla servitutsrättigheterna. Därmed minskar också de betänkligheter som man kan hysa med anledning av att det i det föregående inle har föreslagits något undantag från bestämmelsen i 7 kan.

Prop. 1978/79: 38 33

6 § FBL i fråga om sådana vedservitut sora omfattas av den föreslagna nya bestämmelsen i 15 § FBLP.

På grund av det anförda föreslås atl del i 7 kap. 2 § första stycket FBL föreskrivs att servitut sora avser rätt alt ta virke till ved får bildas som ersättning för annat vedservitut som upphör i samband med att mark som servitutet belastar förs över lill annan fastighet.

Utöver de frågor sora nu har behandlats har vissa andra frågor sora rör skogsfångsservitut koramit upp i samband med arbetsgruppens kontakter raed företrädare för ägama av berörda fastigheter. Det gäller bl. a. frågor om gode mäns medverkan vid fastighelsbUdningsförrätt-ning, obligatorisk syn, information tiU sakägare, rättshjälp ra. ra. Vissa av dessa frågor har också tagits upp av civUulskottet med anledning av motioner i riksdagen (CU 1977/78: 18). Frågorna är emellertid i stor utsträckning av raer principiell betydelse och bör därför inte behandlas i detta samraanhang. Flera av dem har berörts i promemorian (Ds Ju 1977:12) Uppföljande översyn av fastighetsbUdningslagsliftningen och kommer att tas upp i samband raed den fortsatta departementsbehandlingen av proraeraorian.

Del föreslås att de nya bestämraelserna skaU träda i kraft den 1 januari 1979. Äldre bestäramelser bör dock fortfarande gälla i ärende som har anhängiggjorts vid fastighelsbildningsmyndigheten före den 1 februari 1978. Denna tidpuiUit har valts med hänsyn tiU att bostadsministern i ett pressmeddelande den 12 januari 1978 informerade om att hon hade tUlsatt en särskUd arbetsgrupp för översyn av bestämradsema ora skogsfångsservitut.

3 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 38

Prop. 1978/79: 38 34

Promemorieförslaget

1 Förslag till

Lag om ändring i fastighefsbildiningslagen (1970: 988)

Härigenora föreskrivs att 7 kap. 2 § faslighelsbildningslagen (1970: 988) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap.

2 §1
Serviiut avseende skogsfång el- Servitut avseende skogsfång el
ler rätt att framdraga annan sådsin ler rätt att framdraga annan sådan
ledning som avses i ledningsrälts- ledning som avses i ledningsrälts-
lagen (1973:1144) än avloppsled- lagen (1973:1144) än avloppsled
ning för en fastighet får ej bildas ning för en fastighet får ej bildas
genom fastighetsreglering. genom fastighetsreglering. Dock

får servitut som avser rätt att ta virke till ved bildas som ersättning för annat vedservitut som upphör i samband med att mark som servitutet belastar överförs till annan fastighet.

Servitut, sora kan upplåtas enligt vattenlagen eller efter prövning vid särskUd förrättning enUgt aiman lag och som ej omfattas av förbudet i första stycket, får bUdas genom fastighetsreglering endast ora ålgärden sker i samband med en annan fastighelsbildningsålgärd och är av betydelse för denna. I fråga om servitut sora avses i 2—6 kap. vattenlagen fordras vidare atl ägaren av den tjänande fastigheten ej motsätter sig servilulsbildningen.

Första och andra styckena gäller ej servitut sora avser ledning för vatten till husbehovsförbrukning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979.

1 Senaste lydelse 1973:1146.

Prop. 1978/79: 38 35

Promemorieförslaget

2 Förslag tm

Lag om ändring i lagen (1970: 989) om införande av fastighetsbildningslagen

Härigenora föreskrivs alt 15 § lagen (1970: 989) ora införande av faslighetsbildnmgslageni skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarattde lydelse Föreslagen lydelse

15 § Servitut avseende skogsfång eUer bete får upphävas geoom fastighetsreglering, även ora sådana omständigheter som avses i 7 kap. 5 § faslighelsbildningslagen ej föreligger.

Första stycket gäller ej servitut som avser rätt att ta virke till ved, om den härskande fastigheten stadigvarande används till bostad och servitutet har betydelse för fastighetens bränsleförsörjning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i ärende som har anhängiggjorts hos faslighets-bildningsmyndighelen före den 1 februari 1978.

1 Lagen omtryckt 1971:1036.

Prop. 1978/79: 38 36

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttranden

1 Allmänna synpunkter

Hovrätten för Nedre Norrland: Vid tiUkomsten av FBL eftersträvades en sådan utformning av fastighetsbUdningsvUlkoren att det vid tUl-lämpningen av dessa skuUe bli miijligt att vinna anslutning tiU den vid prövningslillfäUet aktuella jord- och planpolitiska målsättningen. Reglerna är så elastiskt utformade att de ger utrymme för en avsevärd rörelsefrihet och tUlämpningen av dem kan anpassas tUl en tämligen långt gående utveckling. Villkoren i 3 kap. tUl skydd för aUmänna intressen är indispositiva, medan däremot flera vUlkor i 5—7 kap. tUl skydd för enskUda intressen är disposiliva. Över sistnämnda vUlkor får dock aldrig fastighetsägarna disponera på sådant sätt att bestäraraelserna i 3 kap. sätts ur spel. En ändring i praxis beträffande tUlämpningen av de allmänna fastighetsbUdningsvUlkoren i 3 kap. kan alltså påverka bedömningen när det gäUer vissa viUkor i 5—7 kap., t. ex. 5 kap. 4 och 8 §§. En förskjutning i synsättet beträffande exempelvis lämpUgheten av att använda ved i större omfattning kan aUtså påverka tiUämpningen av sistnämnda bestämmelser. En ändring av så detaljbetonad karaktär som den nu föreslagna kan verka häraraande på den flexibla tillämpning av FBL som fömtsattes vid dess tiUkomst. Hovrätten anser därför atl de av arbétsgrappen föreslagna ändringama strider mot den uttalade målsättningen om en flexibel tillämpning av FBL. På grund härav ifrågasätter hovrätten om det är lämpligt att genomföra de föreslagna ändringarna.

Härnösands tingsrätt tillstyrker både att möjligheterna begränsas att avveckla vedservitut och att det skapas möjUghet att bUda vedservitut i samband med marköverföring. Tingsrätten har dock vissa erinringar mot de lagtekniska lösningar sora föreslås i proraeraorian.

LMV: Den gäUande lagstiftningen om skogsservitut bygger, som be
rörs i proraeraorian, på tanken atl nya sådana servitut inte skall bUdas
och att de befintliga serviluten skall avvecklas. Avvecklingen skaU ske
successivt genora fastighetsreglering. Ställningstagandet får ses mot bak
grund av att utvecklingen ändrat förutsättningama för skogsservitulen
radikalt. Behovet av serviluten har minskat genom utvecklingen inom
jordbruksnäringen, som lett tUl alt flertalet härskande fastigheter upp
hört att användas för jordbmk. Nya bränslen och byggnadsmaterial
m. m. har också bidragit till alt roinska servitulens betydelse. Olägen
heterna för de tjänande fastigheterna har ökat genom utvecklingen inom
skogsbruket. Någon grundläggande förändring i dessa förhållanden har
inte inträtt sedan den gäUande lagstiftningen kom till omkring år 1970,
oaktat synen på värdet av ved från energisynpunkt har förändrats i viss
mån under de allra senaste åren tiU följd bl. a. av ändrad prisrelation
meUan olja och ved. Denna bedömning synes stämma överens med upp
fattningen i proraeraorian, som inte syftar lUl att ge lagstiftningen änd
rad principiell inriktaing.----

Förslagen syftar till ett stärkt, på visst sätt avgränsat skydd för servitutshavama såvitt beträffar rätten tiU ved. Det kan i och för sig sättas i fråga ora det föreliggande skyddsintressct väger tUlräckligt tungt för

Prop. 1978/79: 38 37

att motivera ett särskUt skydd i lagstiftningen. De härskande fastigheterna har ofta viss tUlgång till skog på egen raark, och i den raån vedbe-hovel inle kan tUlgodoses på delta sätt finns ofta möjlighet att träffa avtal ora läkt av avfallsvirke o. dyl. oberoende av servitut. Olägenheterna raed skogsfångsserviluten överväger aUmänt sett fördelama, såsom berörts i del föregående, och på sikt bör serviluten avvecklas. Ä andra sidan torde ölägenheterna med just vedserviluten vara förhåUandevis begränsade, i varje faU om serviluten utövas på ett raed hänsyn till berörda intressen ändamålsenligt sätt.

Ett förbättrat tUlvaratagande av avfallsvirket är angeläget bl. a. därför att kvarliggande avfaUsvirke underlättar för skadeinsekter att förökas och spridas. Också energiförsörjningsskäl talar i samma rUrt-ning. Från dessa synpunkter ligger det ett positivt värde i serviluten. Det bör emellertid samtidigt slå klart alt servilulsfiguren bara kan få en begränsad betydelse som medel för att främja tiUvaratagandet av avfaUsvirke. Man bör i första hand söka lösningar sora underlättar en bredare och raera flexibel kontakt meUan utbud på avfallsvirke och efterfrågan på ved.

Sammanfattningsvis har LMV från sina utgångspunkter emellertid ingen erinran raot att man inför ett skydd för skogsservitulen, avgränsat på föreslaget sätt.

Den nya skyddsregleringen placeras enUgt förslaget delvis i FBLP (15 §) och ddvis i FBL (7 kap. 2 §). Enligt LMVs uppfattnmg har hda regleringen övergångskaraklär och bör inrymraas i FBLP. Bestämmelsen i 7 kap. 2 § FBL bör därför flyttas tUl 15 § FBLP. Detta ger bättre överblick och underlättar tiUämpningen. Det bör också beaktas att regeln om nybUdning av skogsservitut står i viss konflikt med själva servi-tutsbegreppet i 14 kap. JB. Detta förhållande markerar ytterligare regelns övergångskaraktär.

Överlantmätarmyndigheten i Västernorrlands lan: FBL ger i ganska stor utsträckning skydd även åt fastigheter som har en så otiUfredsställande beskaffenhet att de vid tUlämpning av lagens lämplighetsvUIkor inte skulle få bUdas. Skyddet gäUer i dessa fall vid tvångsmässiga ingripanden. Denna duaUsm i lagen torde väsentiigen gmnda sig på hänsynen tUl att ägarna kan ha anpassat sig även liU en olämplig fastighetsindelning och att en aUlför genomgripande oraställning kan bU betungande för dera även om förändringen föranleder penningersättningar.

De nu föreslagna lagändringarna raarkerar ett sådant hänsynstagande till innehavarna av vedfångstservitut. Däreraot är det uppenbarligen inte fråga ora atl bostadsfastigheter raed tUlgång liU husbehovsved skulle vara mer lämpliga eller allmänt önskvärda än fastigheter som saknar sådan tUlgång. Del föreslagna skyddet för vedtUIgången är också begränsat tUl servitutsfaUen. En fastighet av huvudsakligen bosladskaraklär kan ju sedan gararaalt ha egen skogsmark i tillräckUg orafattning för att tUlgodose vedbehovet raen den åtnjuter inte i FBL något specieUt skydd för denna mark och ÖLM noterar att något sådant skydd inte föreslås nu heller.

Överlantmätarmyndigheten i Jämtlands län förklarar sig inte ha kunnat konstatera att nuvarande lagstiftnmg och den tillämpning den fått inom länet har medfört sådana olägenheter för berörda fastigheter och deras ägare att skäl finns att tUlstyrka de föreslagna lagändringama.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Fastighelsslrukturen i Väster-

Prop. 1978/79:38 38

norriands läns skogsmark präglas i stor utsträckning av stark uppsplittring och dålig arrondering. Detta försvårar skogsbruket. Behovet av en genomgripande rationaUsering av fastighetsindelningen är därför stort. — Till bilden av en olämplig fastighetsindelning hör också den rikliga förekomsten av skogsservitut. Enligt uppgift finns 2/3 av landets aUa skogsservitut i delta län. För skogsägarna kan serviluten innebära en besvärande inskränkning i rådigheien över marken som kan försvåra ett rationellt brukande.

För fastighelsralionaliseringen är skogsservitulen till betydande be
svär eftersom de regelmässigt måste regleras i samband raed marköver
föringar mellan fastigheter.---- Under de gångna sex åren av

FBL:s gUtighetstid har bara ca 500 servitut upphävts i länet.

Länsstyrelsen är samraanfatlningsvis tillfredsställd med arbetsgruppens förslag och tUlstyrker alt de genomförs.

En minoritet (fyra ledamöter) av länsstyrelsen i Västernorrlands län: Sammanfattningsvis anser reservanlema det angeläget att vid krav om avveckling av skogsserA'itut servilutsinnehavamas stäUning stärks dels genom de i arbetsgruppen föreslaijna ökade möjligheterna att få behålla servitutet eller vid faslighelsregk;rmg få servitutet överfört tUl annan fastighet, dels genora atl rätlen tiU raarkvederlag förstärks i de faU det är möjligt ur arronderingssynpunkl, dels även genom att ersättaingsreg-lerna ses över så atl konlanlersättningama blir skäliga även raed hänsyn till tendenserna lill ökat intresse för vedeldning och raed hänsyn till alt en ej tidsbegränsad rättighet upphör.

Länsstyrelsen i Norrbottens län: Inora Norrbottens län finns upp-skatlrungsvis ca 150 skogsfångsservitut. Serviluten är av anvisningslyp. I del övervägande antalet faU är fjistigheler i enskild ägo härskande och fasligheter liUhöriga SCA tjänande. SCA, vars fastigheter i länet belastas av ca 100 skogsfångsservitut, har till länsstyrelsen uppgivit att ca 30— 40 % av serviluten utnyttjats undisr senare tid. Utnyttjandet består i huvudsak av uttag av byggnadsvirke men en viss ökning av vedultagen har kunnat noteras senaste åren.

Sedan FBL infördes 1972 har ett tiotal skogsfångsservitut avvecklats i
länet. Ansökningar ora avveckling av ytterUgre ett femtiotal Ugger hos
lantraäleriet för handläggning.-

Med hänsyn tUI den relativt ringa förekorasten av skogsfångsservitut i Norrbottens län har frågan ora servitulens avveckling eller fortbestånd en relativt liten betydelse. Länsstyrelsen vill dock som sin principieUa uppfattning framhålla att servitut för skogsfång är en ålderdomlig och i allmänhet inle ändamålsenlig form för alt förse fastigheter med skogsprodukter. En metod där en fastighetsägare efter anvisning skaU äga rätt alt i annans skog avverka vissa träd är irrationeU och bäddar för konflikter. Det kan t. ex. nämnas alt ändamålsenUgt skött skogsmark numera ofta på stora områden inle har skog med hela träd lämpliga för bränsle, endast delar av träden är med fördel lämpliga tUI ved. Vedservitut är i sådana fall ej förenliga raed rationell skogsproduktion.

De betydande olägenheter för servitutshavaren som gällande bestämmelser påstås leda tiU är enligt länsstyrelsens meimig alltför översiktiigt behandlade. Länsstyrelsen efterlyser en mera ingående analys av vari olägenheterna består och vUka reella fördelar vedserviluten innebär gentemot andra tänkbara konstruktioner för lösande av faslighetemas bränsleförsörjning.

Prop. 1978/79: 38 39

Länsstyrelsen har för sin del svårt inse att de i proraeraorian angivna svårigheterna atl skaffa fullgod ersättning för vedserviluten samt den tippvärdering av veden som energikäUa sora skett under senare tid leder lill sådana betydande ölägenheter för servitutshavaren att ett särskUt skydd erfordras för vedserviluten. De olägenheter som bevarandet av vedserviluten innebär överväger enUgl länsstyrelsens mening vida de marginella fördelar ur bränsleförsörjningssypunkl som förslaget kan leda tUl för vissa fastigheter. En lagstiftning med syfte att slå vakt ora den förlegade och irrationella förra av rättighet sora skogsfångsserviluten och därmed vedserviluten utgör, är enligt länsstyrelsens mening därför raindre läraplig.

Länsstyrelsen är av den uppfattningen att en stor del av den kritik som framförts raot avvecklingen av skogsfångsserviluten har sin gmnd i att de uldörada ersättningarna ansetts för låga. Vedens under senare tid Ökade värde liksom värdet av all kunna förse sin faslighet med bränsle m . m. genora eget arbete har starkt bidragit tUl att serviluten korarail att uppfattas sora allt värdefuUare, vUket tagit sig uttryck i det nyvaknade intresset för alt åter nyttja vedserviluten. Detta förhållande talar för all en översyn av värderingsprinciperna är angelägen. Eftersora problemen närmast är av liUämpningskaraktär bör översynen i första hand avse de anvisningar sora ligger till grund för värderingar av skogsfångsserviluten.

Regelsystemet i FBL är uppbyggt så alt tUlämpningen skaU kunna göras flexibel och därmed medge en smidig anpassning till den vid olika tidpunkter fastlagda jordpolitiska målsättningen. Det nu föreliggande förslaget bryter mot denna principieUa uppbyggnad av FBL genom att frågor av rällslillämpningskaraktär föreslås föranleda ändringar i själva lagtexten.

Sammanfattningsvis avstyrker länsstyrelsen en lagstiftning som syftar till atl konservera skogsfångsserviluten.

En minoritet (sex ledamöter jämte föredraganden) av länsstyrelsen i Norrbottens län: I likhet med majoriteten avstyrker vi en lagstiftning sora syftar till att konservera skogsfångsserviluten. Vi vUl dock göra följande komplettering tiU raajoritetens yttrande.

De oraråden i länet där skogsfångsservitut förekoraraer kännetecknas som regel av att skogen tiU största delen innehas av skogsbolag och då främst SCA. De jordbruksföretag sora uppbyggts i dessa oraråden har normalt en, efter förhåUandena i länet i övrigt, liten skogsdel. TUlgång till skogsfångsservitut kan därför för dessa fastigheter vara av stor betydelse för tillgodoseende av faslighetens behov av skogsprodukter i form av ved och husbehovsvirke samt även utgöra ett värdefullt bidrag till sysselsättningen frärast under vuiterhalvåret. Sådana serviiut som således fyller etl viktigt behov och bidrar tiU alt göra enheten bärkraftig bör enligt vår mening inle avvecklas utan alt fasligheten tUlföres skogsmark som kompensation.

Den restriktiva inställning tiU markvederlag som kännetecknar såväl förarbeten som praxis vid tUlämpning av FBL försvårar dock möjligheterna alt nå sådana lösnmgar. Det är därför angeläget att sådana ändringar vidtas i lagstiftning eller rältslUlämpning atl raöjlighetema att utnyttia raarkvederlag vid avveckUng av skogsfångsservitut som fyller viktiga behov för jordbruksfastigheter vidgas. Härvid bör särskilt uppmärksammas möjligheterna att i ett sararaanhang avveckla skogsfångsservitut

Prop. 1978/79: 38 40

för samtliga jordbruksfastigheter inom en viss trakt och utlägga markvederlagen i form av gemensarahelsskog för berörda fastigheter.

Många jordbruksfastigheter innehar på grund av tUUcöp av fastigheter etl flertal skogsfångsservitut raed rätt tiU sararaanlagt relativt stora kvantiteter virke och ved. Vid lillämpnig av markvederlag är det därvid enligt vår mening lämpligt all fastigheternas sammanlagda skogsfångsrättigheter får läggas tiU grand för markliUdelningen.

Vi föreslår således att sådana ändringar i lagstiftningen vidtas som skapar reella fömtsättningar för atl i samband med avveckling av skogsfångsservitut tUIerkänna sådana jordbruksfastigheter vederlag i skogsmark som har behov av skogsmarken och ej på annat sätt kan tiUföras sådan raark.

Lantbruksnämnden i Norrbottens län har avgett ett yttrande som så gott sora ordagrant överensstäramer med det nyss återgivna yttrandet av minoriteten i länsstyrelsen i samma län. Dessutora anför lantbraksnänm-den följande: I Norrbollens län finns 100—200 icke tidsbegränsade servitut, varav c:a 50 st. inora Alterdalen i Norrfjärdens socken, Piteå kommun, med SCA som ägare liU de tjänande fastighetema. Nästan samtliga serviiut omfattar ved, hiisbehovsvirke, stängsel- och hässjevirke samt mulbete. Serviluten är normall maximerade tUl 3—9 m för husbehovsvirke och 30—60 m till brännved per år.

Enligt vad lantbmksnämnden lunnil utövar praktiskt taget alla servi-lutsinnehavarna i Alterdalen rätten tUl husbehovsvirke och ca två tredjedelar rätten till ved. Med något enstaka undantag bor också alla på sina fasligheter. En fjärdedel av servitutsfasligheterna utgöres av aktiva jordbruk.

Sedan år 1970 har förändringar, sora påverkar betydelsen och värdet av serviluten inträffat. Priset på eldningsolja har raer än tredubblats och tekniken för framställning av flis och utnyttjande av detsamma som bränsle har utvecklats. Dessutom har vedeldningen på nytt ökat på landsbygden. Behovet av husbehovsvirke torde också ha ökat på grund av en ökning av nybyggnad och underhåll på landsbygden av såväl bostadshus som ekonomibyggnader.

Skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län tUlstyrker promemorieförslaget liksora skogsvårdsstyrelsen i Västernorrlands län, som dessutora anför: Ur skogsvårdssynpunkl är del otiUfredssläUande atl en tjänande faslighet drabbas av fria servitut i all synnerhet som servitutsbestämraelserna i nuvarande skogsvårdslag inte komraer atl finnas med i kommande skogsvårdslag enligt förslag som framlagts av 1973 års skogsutredning. De serviiut sora nu är fria bör kunna förvandlas tUl anvisningsservitut. Atl möjligheter finns enUgl 7 kap. 4 § FBL att under vissa omständigheter komma tUlrätta raed detta förhåUande räcker inte. En förvandlings-raöjlighel bör klart och entydigt föras in i nu aktuell lagstiftning.

Förse servitutsgrupp: De förslag tUl ökade raöjligheter atl serviluten
får bibehållas och tUl överföring av servitut vid fastighetsreglering tUl
annan fastighet noteras med tUlfredsslälldse.

Servitutsgruppen finner del anmärkningsvärt all arbétsgrappen ej för fram synpunkter om parternas krav på full rättstrygghet vid fastighetsbildningsmyndighetens tillämpning vid förrättningarna. Detta är så mycket raer anraärkningsvärl sora arbetsgruppen givils tUlfälle att korama i kontakt med redan felfördelade servitutshavare och även tagit del av material från handläggning sora klart visar atl inte ens lagens nuvarande utforranmg ora exerapelvis gode mäns kallande följs.

Prop. 1978/79: 38 41

Servitutsgruppen viU med kraft framföra kravet på atl en betryggande
rättsordning komraer lUl uttryck i en ny lagstiftning. Den bör innehålla
en saklig information tUl berörda parter, rätt tiU rättshjälp enUgt all
männa bestäramelser redan i första instans, obligatorisk syn av fastighe
tema och Ukaledes obligatoriskt krav på gode mäns närvaro vid förrätt
ningen. ----

Servitulsgmppen vUl samraanfatlningsvis framhålla atl när nu en ny lagstiftning kommer tiU stånd bör denna få en sådan utformning all den tidigare rättsosäkerheten ej upprepas — en rättsosäkerhet som insiktsfulla remissinstanser vid nuvarande lagstiftnings genomförande påpekade skulle bU följden av densararaa — och att allraänhetens förtroende för lagstiftningen återslälles.

AB Iggesunds Bruk: För tUlvaratagandet av raesla möjliga virke är målsättningen alt så lite sora möjligt av ett träd skaU bli kvar i skogen lill skiUnad mot forna liders skogsbruk då kanske bara en eUer två tira-raerstockar tillvaralogs ur varje träd. Delsamraa gäller ora tillvaralagande av röjnings- och gaUringsvirke. Förutom biologiska och tekniska begränsningar koraraer det även atl finnas ekonomiska begränsningar ora vad som går atl tillvarataga. Bolaget har den uppfattningen att det framför allt för klenare gaUrings- och för röjningsvirke kommer att bU svårt att få ekonomi i utvinnandet för massaindustrins räkning. Det torde i dessa dimensioner vara nationalekonomiskt fördelaktigt att använda detta virke för bränsleändamål. Däremot torde det inte vara försvarbart atl i en normalsituation använda grövre gagnvirke för bränsleändamål. — —- —

I ingressen har omnämnts önskemålet att skogen skall brukas på rationellast möjliga sätt. Del innebär att tiU bränsle skaU icke användas värdefiUlare virke än nödvändigt. Rent teoretiskt skaU ej ett vedservitut kunna användas i strid mot denna princip vare sig anvisningstvång föreligger eller ej. Som stöd för detta uttalande åberopar bolaget bestämmelserna i 14 kap. 6 § JB.

Bolaget vUl inle på något sätt ifrågasätta det lämpliga i att använda viss del av skogens avfaU för bränsleändamål. Det kan tvärtom anses ingå sora ett led i bästa möjUga utnyttjande av avkastningen. Däreraot vill bolaget mycket starkt ifrågasätta det lämpliga i att vedförsörjningen ordnas via vedservitut. Detta innebär att man måste ta veden från en viss bestämd faslighet. Mer än hälften av alla tjänande fastigheter torde vara i enskild ägo. Ora veden skaU kunna tas inom ett rimUgt avstånd från den härskande fasligheten finns risk att tUI ved koraraer alt användas virke, som med större fördel skulle kunna användas för industrieUt ändamål.

Bolaget har inte tUlgång lUl någon uppgift på hur många icke skog-försedda fastigheter, sora har eUer kommer att ha sin bränsleförsörjning via vedeldning. Av dessa fastigheter torde de servilutsberättigade endast utgöra en ytterst Uten andel. För övriga fastigheter synes vedförsörjning ändock fungera. Det torde inte finnas några svårigheter för samtiiga fasligheter, som nu har vedeldning, att för en ringa ersättning kunna få anvisning på vedhuggning inom rimUgt avstånd från bostaden. En vedförsörjning på detta sätt raåste vara både rationeUare och nationalekonomiskt lämpligare än bibehåUande av vedservitut.

Med stöd av ovanslående får bolaget avstyrka arbetsgruppens förslag till ökat skydd for vedserviluten, då dessa icke på ett rationellt sätt löser

Prop. 1978/79: 38 42

ifrågavarande fasligheters bränsleförsörjning. Bolaget anser i släUet att lagstiftningen skall anpassas så all den avveckling av skogsservitulen, som enhälligt tUlstyrkts i samband med FBLs tillkomst och införande, på enklast möjliga sätt kan fullföljas. Detta kan ske exempelvis genora att släppa dels på kravet i FBL 5:4 alt båtnaden överstiger kostnaden saml dels på förbudet mot väsentiig minskning av graderingsvärdet i FBL 5:8. Fortfarande skyddas den härskande fastigheten tUlfredsstäl-lande av bestämmelsema i första punkten i sistnämnda paragraf.

Mo och Domsjö AB: MoDos fastigheter belastas f. n. av ca 650 skogsservitut. De allra flesta fimis i nordöstra Ångermanland. Ca 350 serviiut avser endast rätt till hässjevirke, stängselvirke o. dyl. och berörs sålunda inte av förslaget. Såsom icke utövade saknar de för övrigt numera värde. Övriga ca 300 serviiut avser räll tUl ved i större eller mindre omfattning, ofta i kombination med nyttigheter av det nyssnämnda slaget. I ca 100 fall inom sistnämnda gmpp förekommer även rätt lill byggnadsvirke, som liU sin omfattning oftast är begränsad på ett eller annat sätt (förklaringen härtill är att MoDo på 1920- och 1930-ta-len återköpte många skogsservitut och upplät nya tUl omfattningen inskränkta rättigheter).

MoDo har för närvarande inga definitiva siffror på antalet utövade servitut men en preliminär undersökning indikerar att endast ca 10 % av de ca 300 vedserviluten utnyttjas och att ca hälften eller 5 % avser åretrunlbostäder.

Ovan redovisade förhållanden innebär att förslaget såvitt gäller skyddet för vissa vedservitut har myc;kel begränsade konsekvenser för MoDos vidkommande. Det oaktat är MoDo av skäl som framgår av det följande mot förslaget.

Enligt MoDos uppfattning är förslagets betydelse ur energiförsörjningssynpunkt grovt överskattad. I den mån de ovan siffermässigt redovisade förhållandena kan antagas vara aUmängilliga för skogsservitulen överhuvudlaget — ett anlagande som bör vara ganska rikligt — innebär de alt ca 7 000 av samtUga skogsservitut (enligt uppgift ca 15 000 varav merparten och i varje faU minst 50 % torde belasta bondeskog) avser rätt till ved men att endast ca 350 härav skuUe få det föreslagna skyddet. Om — såsom MoDo tolkar förslaget — skyddet inte skaU gälla fastighe-ter/brukningsenheter med egen skogsmark minskar antalet ytterligare. Även ora siffrorna är behäftade med stor osäkerhet ger de belägg för att förslaget är praktiskt taget helt betydelselöst ur energiförsörjningssynpunkt.

Härutöver leder förslaget erUigt MoDos raening tUl vissa olägenheter. Skyddet för vissa raed vedservitut kombinerade nytligheter konserveras under överskådlig tid. Ett servitutsförhållande torde dessutom endast i sällsynta fall innebära en optimal resursanvändning sett ur såväl aUraän som den härskande och tjänande faslighetens synpunkt i och med att servitut är lokaliserat tUl ell avgränsat område, som kan ligga på avsevärt avstånd och i svåråtkomUgt läge och sora ofta kan ha en ur vedför-sörjningssynpunkt för värdefull sortimentssammansältning.

SCA: Den rättsliga innebörden av servitut är att den lanspråktagna nyttigheten skall förbrukas på den härskande fastigheten och skaU tas ut på den tjänande fastigheten på sådant sätt alt denna ej onödigt belastas. Delta medför sålunda att ett vedservitut ej får las ut av bättre sortiment (massaved, sågtiraraer) än vedskog, i vart fall om tillgång på vedskog

Prop. 1978/79:38 43

finns. Vidare får servitutshavaren finna sig i atl ta ul veden även på obekväma eller avlägsna delar av den tjänande fastigheten. Ej heller får ved tas ut och säljas eller bytas mot varor eller tjänster.

Dessa rättsgrunder för utövningen raedför att servitutshavaren ofta finner det fördelaktigare att köpa vedskog på rot nära väg i fria marknaden än atl utnyttia servitutet på en obekväm del av den tiänande fastigheten. Det bör noteras att det veterligen ej föreligger några svårigheter all raot lågt pris köpa vedskog på rot (för röjningsvirke o. dyl. utgår ofta ingen ersättning). Etl stöd härför utgör också de många besluten av servitulsnämnderna (enligt 1946 års lag om förlängning av tiden för vissa servitut) där rolvärdet på vedskog vanligen satts tUl mellan 1: — och 5: — kr/m. Kostnadema för inköp av vedskog på rot är sålunda helt försumbara jämfört raed kostnadema för huggning och transport.

Vidare bör beaktas att vedservitut icke torde få utövas på den tjänande fastigheten ora tiUgång tUl vedskog finns på den härskande fastigheten. Många servilutsberättigade fastigheter innehåller sådana arealer skog och-f. d. hagraark att vedbehovet med fördel kan tillgodoses inom den egna fastigheten. Likaså torde en del nedlagda inägor på dessa fasligheter bäst lärapa sig för produktion av vedskog (energiskog).

I den debatt sora förts ora skogsservitulen har dessa framsläUts sora
en företeelse inom storskogsbrakets område. I verkUgheten belastar mer
än hälften av dessa servitut fasligheter som ägs av enskilda personer, i
de flesta fall jordbrukare.--

I nu gällande skogsvårdslag finns bestämraelser som kan skydda såväl servitutshavare som ägare tiU tjänande fastighet mot otiUböriig avverkning av motparten. Dessa regler har ej medtagits i förslaget lill ny skogsvårdslag eftersora det förutsatts att skogsservitulen skulle avvecklas. Ora arbetsgruppens förslag genoraföres är det nödvändigt att reglema från nuvarande lag raedtages i den nya skogsvårdslagen.

2 Upphävande av skogsfångsservitut

Hovrätten för Nedre Norrland: 5ervitut är normalt knutet endast tUl den härskande faslighetens behov och påverkas inte av hur ägaren för tillfället använder fasligheten. Den föreslagna lagtexten i 15 § FBLP medför en risk för att vedservitut komraer att upphävas av raer tillfälliga orsaker. Ett praktiskt exerapel är alt ell hus står tomt därför att ägaren, som av känslomässiga skäl ej vUI sälja fastigheten, bor på ålderdomshem. Etl annat exempel är att ägaren vid förrätlningslUIfäUet använder huset för fritidsändamål. Hovrätten delar i och för sig arbetsgruppens uppfattning alt intresset av att kunna ta ved från en grannfaslighet är särskUt beaktansvärt om veden behövs för uppvärmning av ett hus som används liU bostad året runt. EmeUertid är det ju vanUgt att även fritidsfasligheler uppvärms med ved, varför ett vedservitut givetvis kan ha betydelse för en sådan fastighets bränsleförsörjnmg. Många besvärliga tolkningsproblem kan undvikas om ingen åtskiUnad görs meUan permanentbostäder och fritidsbosläder. Om emellertid arbelsgmppens förslag skall genomföras, anser dock hovrätten att skyddet för skogsfångsservitut bör göras beroende av fastighetens långsiktiga användning. En faslighet kan faktiskt anses vara permanent bostad även ora den vid förrättningstidpunkten används för fritidsändamål. En bedömning på

Prop. 1978/79:38 44

lång sikt stäraraer bättre med servitutsfiguren och med den allmänna lämplighetsprövning som skaU göras vid all faslighelsbUdningsverksam-het.

I detta samraanhang erinrar hovrätten ora atl ett serviiut kan upphävas endast om det s. k. båtnadsvillkoret i 5 kap. 4 § FBL är uppfyllt, dvs. att en positiv nettoeffekt av regleringen uppnås. När det gäUer rätt atl ta virke av normal kvalitet har nämnda vUlkor i en upphävandesituation enligt praxis som regel ansetts vara uppfyUt. Enligt hovrättens mening är det tveksamt ora vUlkoret kan anses uppfyUt när servitutet avser rätt att ta virke av avfall och torra träd. Sådant virke har normalt mycket ringa värde för den tiänande fastigheten — tvärtom kan det vara en fördel att virket tas bort — men kan ha ett icke oväsentligt värde för den härskande fastigheten. Det är tänkbart att en viss båtnad kan erhållas under förutsättning atl — när det gäller det negativa värdet — ett tillräckligt stort belopp för störningar i driften ra. m. påföres den tjänande fastigheten i kalkylen. Från energisynpimkt kan det emeUertid vara värdefullt att sådana serviiut kan få bestå även för fastigheter som används sora fritidsbostäder. Ora arbetsgruppens förslag ora ändring i 15 § FBLP och 7 kap. 2 § FBL genoraförs, bör det enligt hovrättens raening klargöras om servitut av nyss nämnt slag har sådant skydd även för fritidsfaslighel att upphävande inte kan ske enligt 15 § FBLP och att nybUdning får ske enligt 7 kap. 2 § FBL.

Mot den sålunda skisserade bakgrunden föreslår hovrätten — under förutsättning att arbetsgrappens förslag tUI lagteknisk lösning väljes — att 15 § andra stycket FBLP får följande lydelse: "Första stycket gäller ej servitut som avser rätt all ta virke till ved."

Om arbetsgruppens förslag ora förstärkning av skyddet för vissa skogsfångsservitut genoraförs, kan det förväntas att sådana kommer att finnas kvar under överskådlig tid. Hovrätten anser därför att skyddsreglerna till fuUo bör finnas i FBL och inle längre i FBLP. Skyddet synes kunna nås — vid sidan av att 15 § FBLP upphävs — genom atl 7 kap. 5 § andra stycket FBL får förslagsvis följande lydelse: "Servitutet får även upphävas, om till följd av ändrade förhåUanden servitutet ej behövs för den härskande fastigheten. Delsamma gäUer, om servitutet under avsevärd tid ej utövats och omständigheterna även eljest är sådana atl det måste anses övergivet. Andra serviiut än sådana, som avser rätt alt ta virke till ved, får vidare upphävas ora njttan av servitutet är ringa i järaförelse raed belastningen på den tjänande fastigheten."

Del anförda slår i linje med del förslag tUI ändring i 7 kap. FBL och upphävande av 15 § FBLP som framlagts i departeraenlspromemorian Uppföljande översyn av fastighetsbUdningslagstiftningen (Ds Ju 1977: 12).

Om den av hovrätten förordade ändringen genoraförs, torde det innebära alt skyddet för vedservitut stärks raedan skyddet för övriga skogsfångsservitut blir oförändrat.

För det fall att skyddet för vissa servitut skaU förstärkas genom ändring i 15 § FBLP på sätt arbétsgrappen föreslagit vUl hovrätten anföra följande. Innebörden i nuvarande 15 § FBLP är att skogsfångsservitut kan upphävas även om sådana omständigheter som avses i 7 kap. 5 § FBL ej föreligger. Om arbetsgrapipens förslag om ändring av 15 § FBLP genomförs, skall vid upphävandij av vedservitut prövning ske enligt 7 kap. 5 § FBL. Utan tvivel torde det finnas åtskilliga situationer då nyt-

Prop. 1978/79: 38 45

lan av servitutet bedöms vara ringa i järaförelse raed belastningen på den tjänande fastigheten. I sådana fall innebär inte förslaget något förstärkt skydd för vedserviluten ens i de fall de avser perraanentbebodda fastigheter. Det synes därför som om den på s. 18 i proraeraorian uppställda raålsätlningen ej blir uppfylld. Även med den av arbétsgrappen valda lösningen bör därför ändring ske i 7 kap. 5 § raolsvarande den hovrätten nyss föreslagit, om man anser att ett fuUgott skydd för vedserviluten skall tillskapas.

Hovrätten vill dessutora framhålla att den föreslagna lydelsen av 15 § andra stycket FBLP synes omfatta hela servitutet i de fall det är fråga om blandade serviiut, d. v. s. sådana som ger rätt att ta såväl ved som byggnads- och stängselvirke. Avsikten torde vara alt första stycket skall fortsätta att gäUa till den del servitutet ej avser ved. Lagtexten bör omformuleras så att detta klart fraragår.

I proraeraorian behandlas frågan ora att med stöd av bestämraelsema i 7 kap. 4 § FBL ändra ett fritt servitut till ett anvisningsservitut. Enligt 7 kap. 3 § kan ändringar av servitut avse begränsning, flyttning eUer annan ändring av det oraråde där servitutet utövas samt meddelande av nya eller ändrade föreskrUter i fråga ora utövningen som föranledes därav. Servitutsbelaslningen får dock ej ökas eller rainskas i nämnvärd mån. Det förefaller som om arbetsgruppen betraktar det som självklart att en förändring av ett fritt servitut tUl ett anvisningsservitut inte ökar eller rainskar belastningen i näranvärd mån, varför bestämraelsema i 7 kap. 3 § FBL inte skulle hindra en ändring sora nyss nänmts. Det är emellertid önskvärt raed etl klarläggande uttalande ora att så verkligen är fallet.

I detta saramanhang vUl hovrätten understryka de synpunkter sora framförts i promemorian Ds Ju 1977: 12 ora att en ändringsåtgärd i första hand bör prövas, vilket kan få tUl resultat att något beslut om upphävande ej blir aktueUt. Genom ändring av ett skogsfångsservitut — t. ex. från ett fritt servitut tUl ett anvisningsservitut eller genom ändring av utövningsorarådet — synes åtskiUiga av de olägenheter som är förenade med en servilutsbelastning kunna undanröjas.

Härnösands tingsrätt: Sedan FBL:s tUlkomst har vid tingsrätten hand
lagts etl 25-tal mål rörande upphävande av skogsfångsservitut. Ett 20-tal
mål är under handläggning. Yrkandena från den härskande fastighetens
ägare har i allraänhet formulerats så, att i första hand servitutet skall
lämnas orubbat, i andra hand raarkvederlag utgå i ersättning för servi
tutet och i tredje hand den av fastighelsbUdningsmyndigheten beslutade
ersättningen höjas. Tingsrätten har inte i något av målen funnit tUlräck
liga skäl föreligga att vägra av ägaren tiU tjänande fastighet begärt upp
hävande eller medge av ägaren tiU härskande fastighet begärt markve
derlag. Däremot har i cirka hälften av målen tingsrätten funnit anled
ning tUl höjning av ersättningsbeloppen.

Skogsfångsserviluten tUlkom urspmngligen för att tjäna som komplement lill ofullständiga jordbruk. På åtskiUiga av de avsöndrade torplägenheter sora tUlagts sådana servitut har jordbraket nuraera upphört och fastigheterna används sora helårs- eUer fritidsbostäder. I de fall då jordbruk alUjärat drivs på fastigheterna lär rättigheter av det slag varora här är fråga sakna betydelse för jordbruksdriften. Av de rättigheter sora brukar ingå i skogsfångsservitut torde mmiera endast rätten att ta ved kunna ha någon reell betydelse för den härskande fastigheten. Del torde

Prop. 1978/79: 38 46

knappast förekoraraa att en fastighet är beroende av servitut för alt få erforderlig tillgång till byggnadsvirke eller t. ex. virke för stängsel och hässjor. Däremot kan det, såsom arbetsgruppen framhållit, vara förenat med betydande ölägenheter för ägaren av en faslighet alt mista ett vedservitut som utnyttjas för uppviirraning av åretrunlbostad. Med nuvarande utformning av de lagbestämmelser som gäUer för upphävande av skogsfångsservitut torde det kunna förekomraa alt servitut, sora innefattar rätt till vedfång, upphävs även i sådana faU. Tingsrätten delar arbetsgruppens uppfattning alt vedservitut norraalt bör få slå kvar, ora det har betydelse för bränsleförsörjningen tiU fastighet som används tiU helårsbostad, och tUlstyrker aUtså att en lagändruig genomförs för atl raöjliggöra alt sådana servitut bevaras. Tingsrätten viU emellertid understryka alt lagändringen endast bör syfta tiU att skydda vedservitut som gäller till förmån för fastighet som används tUI helårsbostad. Det är av vikt för skogsbrukets rationalisering att avvecklingen av skogsfångsserviluten kan fortsätta. Skyddet för vedserviluten bör därför begränsas tiU de fall där del kan anses särskUt angelägel från sociala eller andra synpunkter att den härskande fastigheten får behålla rätten tUI vedfång. I fråga om fastigheter som används t. ex. till fritidsbostad kan något sådant angeläget behov inte anses föreligga.

Det bör också göras klart alt med kravet på användning som helårsbostad avses all fasligheten faktiskt nyttjas för detta ändamål. I flera av de mål sora varit föreraål för tingsrättens avgörande har ägare av härskande fastighet ej boll på fastigheten men uppgett att han i en nära eller raera avlägsen fraratid — t. ex. i samband med pensionering — avser atl stadigvarande bosätta sig där. I sådana faU finns det enligt tings-rätlens mening inte anledning att låta ett fastigheten tillhörigt vedservitut slå kvar.

I anslutnmg tiU det nu sagda vUl tingsrätten peka på en ej önskad
konsekvens som kan bli följden av nu föreslagna begränsningen av möj
ligheterna atl avveckla vedservittit. Sora närants utgör båtnadsvUlkoret i
5 kap. 4 § FBL en spärr raot att sådana fastighetsregleringar genoraförs
sora ej medför båtnad. Redan nu har ifrågasatts — bl. a. av Sveriges
lantmätareförening i remissvar på promemorian om den uppföljande
översynen av fastighetsbildningslagsliftningen — om icke de aUlmer sti
gande förrättningskoslnaderna för upphävande av skogsfångsservitut vid
särskilda förrättningar kan komma att medföra att båtnad ej uppkom
mer. Det kan förväntas atl båtnaden blir än mindre om vedservilulet
koraraer alt undantas från upphävandet vid sådan reglering, vUkel sålun
da kan leda tiU atl regleringen pii grund av 5 kap. 4 § FBL ej blir tiUåt-
1ig. Detta förhållande kan i sin tur förväntas leda tUl att regleringar för
upphävande av skogsfångsservitut koraraer atl sökas i mindre utsträck
ning än hittiUs. Möjligheten av en sådan ogynnsam konsekvens förefaUer
vara etl skäl tUl ytterligare precisering i motiven av de fall, då vedservi
luten kan lämnas orubbade. En situation som härvid bl. a. bör diskuteras
är den, då härskande fastighet har behov av ved för sin bränsleförsörj
ning men detta behov kan täckas från egen skogsmark.

Avsikten synes vara att den specieUa skyddsregeln för vedservitut ej skall gäUa i andra fall än då servitutet utnyttjas för uppvärmning av årelruntbostad. Det är tveksamt ora den valda formtUeringen "stadigva rande används till bostad" ger ett helt otvetydigt uttryck åt denna avsikt. Även en fastighet som regelbundet används under del av året som fri-

Prop. 1978/79: 38 47

tidsbostad synes kunna anses vara stadigvarande använd tUl bostad. Lagbesläraraelsen bör därför ges en annan forraulering så atl del klart framgår att det krävs att fastigheten stadigvarande används tUI helårs bostad.

Vad som avses med den andra förutsättningen — att servitutet skall ha betydelse för den härskande fastighetens bränsleförsörjning — äf oklart. Tolkad efter ordalydelsen innebär den föreslagna bestämmelsen i denna del alt vedservitut får upphävas ulan hinder av bestämraelsema i 7 kap. 5 § FBL om servitutet inle har betydelse för den härskande fastighetens bränsleförsörjning. Enligt 7 kap. 5 § FBL får emeUertid servitut upphävas bl. a. ora servitutet på grund av ändrade förhållanden inte längre behövs för den härskande fastigheten. Ätt ett vedservitut inle har betydelse för den härskande fastighetens bränsleförsörjning torde vara liktydigt med alt servitutet inte behövs för fastigheten. SkUlnaden ligger sålunda endast däri all del enligt 7 kap. 5 § FBL krävs att det är ändrade förhåUanden sora orsakat att behovet av servitutet upphört. Denna skillnad torde emellertid ha ringa praktisk betydelse eftersom raan kan utgå från att det nästan undantagslöst är ändrade förhåUanden som föranlett att vedservitut kommit atl sakna betydelse. Det torde därför vara onödigt att i den föreslagna slcyddsregeln för vedservitut uppstäUa kravet att servitutet skall ha betydelse för den härskande fastighetens bränsleförsörjning.

LMV: När skogsservitulen tUlkom var sådant serviluts värde för den härskande fastigheten — servitutets positiva värde — regelmässigt större än belastningen på den tiänande fastigheten — servitutets negativa värde. Nuraera är förhåUandet del raotsatla, dvs. det positiva värdet är raindre än det negativa. Det är på grand av detta förhåUande som det praktiskt tagel alltid uppkommer en båtnad ora man upphäver skogsfångsservitut. Den här berörda relationen innebär också alt skogsfångsservitut numera typiskt sett inte uppfyUer det grundläggande kravet på ett servitut atl del skall fräraja en ändamålsenlig markanvändning, dvs. ha ett positivt nettovärde.

Även om lagstiftningen långsiktigt syftar tUl avveckling av skogs
fångsserviluten kan upphävande inte ske utan att de aUmänna regle
ringsvillkoren i 5 kap. FBL är uppfyllda. Det s. k. båtnadsvUlkoret i 5
kap. 4 § — som egentligen är etl vinst- eller lönsamhetsviUkor — utgör
därvid av nyss berörd anledning vanligen inte något hinder. Dock kan
påpekas att det för att det nämnda viUkoret skall vara uppfyllt i prmcip
fordras atl båtnaden överstiger förrättningskostnaden. Detta är inte aU
tid fallel.-----

Sett från praktisk handläggningssynpunkt är det en stor fördel att vUlkoren i 7 kap. 4 och 5 §§ FBL inle gäUer vid prövning av fråga ora upphävande av skogsservitut, eftersom de nämnda vUlkoren delvis helt säkert skuUe te sig ganska besvärUga att tolka och tiUämpa just vid frågor ora upphävande av sådana servitut.

De allmänna regleringsvUIkoren i 5 kap. gäUer både vid fristående
upphävande och vid upphävande sora utgör ett led i marköverföring.
BåtnadsviUkoret avser därvid i det förstnämnda faUet själva upphävan-
deåtgärden, i det sistnämnda fallet däremot fastighetsregleringen som
helhet.-----

LMV fäster stor vikt vid att bestämraelsema bUr så klara och lättiU-lämpade sora raöjligt. En olägenhet raed den föreslagna lösningen är

Prop. 1978/79: 38 48

från denna synpunkt all den innebär alt man förutom bestämmelsen i 15 § andra stycket FBLP också nödgas tolka och tiUämpa upphävandevillkoren i 7 kap. 4 och 5 §§ FBL. Detta innebär en nyhet i förhåUande till vad som gällt hittiUs. VUlkoren i 7 kap. 4 och 5 §§ FBL kan visa sig bli besvärliga att tiUämpa med avseende på de nu avsedda fallen. Man bör därför undvika atl göra dessa villkor tiUämpliga.

Det lämpligaste synes vara all det åsyftade skyddet etableras genom en positiv och ultömraande reglering i 15 § FBLP. Regleringen kan förslagsvis utformas på följande sätt.

Paragrafens nuvarande mnehåll, som utgör promemorieförslagets första stycke, behålls oförändrat.

Därefter tUlfogas två stycken mied följande innehåll:

Servitut som avser rätt att ta virke tUl ved får inte utan servitulshavarens medgivande upphävas om den härskande fastigheten är avsedd att stadigvarande användas lUl bostad och servitutet har väsentiig betydelse för fastighetens bränsleförsörjnmg.

Med avvikelse från andra stycket får sådant servitut sora avses där upphävas vid fastighetsreglering som avses i 7 kap. 6 § FBL. I sådant fall får utan hinder av eljest gällande bestämraelser nytt servitut bUdas som ersättning för det upphävda.

Den här föreslagna bestämmelsen i andra stycket kan närmast ses sora ett komplement tUl skyddsregeln i 5 kap. 8 § FBL. Bestämmelsen motsvarar promemorieförslagets andra stycke raen avviker från delta i följande avseenden. För det första är bestämmelsen utformad utan kopplmg till villkoren i 7 kap. Detta förhållande gör det nödvändigt att i bestämmelsen ta in ett klargörande att bestämmelsen är dispositiv (jfr 7 kap. 8 § FBL). Bestämmelsens utformning mnebär vidare att den täcker inte bara sådana upphävandefall som åsyftas i första stycket, dvs. fristående förrättningar, ulan också sådana fall sora avses i 7 kap. 6 § FBL, dvs. upphävande i anslutning tUl ändrmg i fastighetsindelningen. Det synes vara mest följdriktigt och klargörande alt besläraraelsen täcker båda dessa faU, eftersora syftet ändå är atl skyddsintresset skaU beaktas i båda sammanhangen. Vidare klargörs i den här föreslagna lydelsen att den är faslighetens avsedda användning som skall tas tiU utgångspunkt vid prövningen, i överensslämraelse med vad som gäller enUgt 5 kap. 8 § FBL och också torde vara åsyftat i promemorian. Att frågan vilken användning sora är avsedd måsle ])rövas raed vederbörligt beaktande av den dillUlsvarande faktiska användningen och de upplysningar om tiU-ämnad användning som lämnas vid förrättningen är självklart. Slutiigen klargörs genora den föreslagna utforraningen av bestänmielsen att det fordras alt servitutet har väsentlig betydelse för fastighetens bränsleförsörjning. Förslaget syftar inte tUl någon ändring i sak av vad som enUgt motiven torde vara avsett med promemorieförslaget. Att bestämmelsen raåste ges ungefärligen en sådan iianebörd ligger f. ö. i sakens natur, raen för att tUlärapningen skall underlättas bör del föreslagna förtydligandet i lagtexten göras.

Överlantmätarmyndigheten i Västernorrlands län: ÖLM viU redan inledningsvis uttala sm lUlfredsstäUelse med arbetsgruppens förslag. Grappen har berömvärt lyckats sålla ut del förnuftiga ur aU den opposition mot nuvarande regler sora gjort sig särskUt gällande i detta län. Även för fastighetsbildningsmyndighetema har det varit besvärande att inle kunna la större hänsyn tUl att \issa härskande fastigheter fortfarande har sin uppvärmning baserad på vedeldning. Ätt dessa fastigheter nu får

Prop. 1978/79: 38 49

ett särskilt skydd är sålunda välkommet. Det är också värdefullt all gruppen så klart har uttalat sig för all flertalet servitut — bl. a. rättigheter avseende byggnadsvirke, hässje- och stängselvirke etc. — bör avvecklas.

Frekvensen av besvär i mål ora upphävande av skogsservitut är relativt stor. Många gånger beror besvären på rena missuppfattningar av gällande lagstiftning. Efter den opuiionsbUdning som skett under del sista året kan man vänta sig all de nu föreslagna lagändringama blir än mer missuppfattade. Det är därför särskUt angeläget att förarbetena ger så klara besked sora möjligt. En del av arbetsgruppens formuleringar är mot den bakgrunden alltför svävande. EnUgt ÖLMs raening borde raan sålunda klart kunna utesluta skyddet för fritidsfastigheter — oavsett ora de används bara på somraaren eller också under någon del av vintern. Även för årelruntbostäder bör behovet av del föreslagna skyddet uttryckligen begränsas tiU de faU då bostaden uppvärms med vedeldning och detta bedöras varaktigt. Uttryck sora att servitutets betydelse i sådana fall är "särskUt stor" kan ge anledning tUl tolkningen att den är tillräckligt stor också i andra faU. Hänsyn bör enligt ÖLMs mening vidare tas liU den härskande fastighetens möjlighet att klara vedförsörjningen från egen skogsmark. Om fastigheten har tUlräcklig sådan mark bör dess servitutsrätt inte ges särskUt skydd.

De skäl som kan föranleda alt servitutet skyddas kan för åtskiUiga fasligheter vara övergående. Fastigheten kan övergå tUl fritidsbmk eUer förses med annan uppvärmning än vedeldning. Efter sådana ändrade förhållanden kan servitulsfrågan tas upp på nytt av berörda sakägare.

Arbetsgruppen har pekat på möjligheterna i 7: 4 FBL att ändra ett s.k. fritt skogsfångsservitut tUl ett s. k. anvisningsservitut. ÖLM viU understryka att det är angeläget att denna möjlighet beaktas. Det får ankomraa på FBM att upplysa ora ifrågavarande regel i del enskUda fallet.

Överlantmätarmyndigheten i Jämtlands län: Virke för ved har regel-
raässigl ett betydligt lägre värde än byggnadsvirke. Det kan ifrågasättas
ora mte ved kan inköpas med åtrainslone samma fördel som byggnads
virke inom resp. ort. Enligt ÖLMs raening synes skälen vara svaga för
alt göra skUlnad raellan vedrättighetema och övriga virkesrättigheler.
Med tanke på de stora nackdelar sora ifrågavarande servitut framkaUar
för ett rationellt skogsbruk anser sig ÖLM inte vUja tfllstyrka den före
slagna ändringen. Servitutsbelaslade fastigheter får ur skogsbrukssyn
punkt anses besitta samma nackdelar som samägda fastigheter.

Om begreppet "stadigvarande används till bostad" införes i lagstiftningen synes det nödvändigt all detsamma definieras. En fastighet kan vara obebodd under längre eUer kortare tid exerapelvis i samband med generationssldfte även om bostadshusen är lärapUga för permanent-boende. En för permanentboende lämplig bostad (och taxerad som sådan) kan även användas för fritidsbostadsändamål. Hur bedömes fastigheten ora bostaden är uthyrd?

Överlantmätarmyndigheten i Västerbottens län: Skogsfångsserviluten har koimnit till för att stödja mindre jordbraksfasligheter, framför aUt avsöndringar. Ora raan ser tUl de raotiv som förelåg vid tiUkomsten är del endast fastigheter sora fortfarande används som jordbraksfasligheter och bebos permanent som bör åtnjuta denna förmån. Utredningen har vidgat begreppet genom att endast nämna permanentbostad som motivs-grund. 4 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 38

Prop. 1978/79: 38 50

De föreslagna ändringama berör endast vedbrandsdelen. Den gjorda avgränsningen är acceptabel. Dock kan del konstateras att de timraer-rättigheter som förekommer i vissa servitut utgör en viktig del av värdet speciellt om fastigheten utnyttias som jordbmksfastighet. Det löpande underhåUet utgör då en återkommande kostnadspost.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län tiUstyrker förslaget all avvecklingen av skogsservitut i princip skaU fortsätta raen att det införs undantag för vedservitut lUl förraån för dera som är bofasta och beroende av vedeldning. Vidare anför länsstyrelsen: Det är angeläget att undantags-faUen preciseras så klart som möjUgt. Enligt länsstyrelsens mening bör det bl. a. klart anges att servitut til); förmån för frilidsfastigheter inte under några förhåUanden skall omfatias av det särskUda skyddet. Skyddet bör vidare gälla endast i den mån den härskande fasligheten inte kan klara sin bränsleförsörjning från egen skogsmark.

En minoritet (fyra ledamöter) av länsstyrelsen i Västernorrlands län tUlstyrker i princip det föreslagna undantaget för vedservitut men framhåller att det är angeläget att det inte släUs krav på vedeldning just vid den tidpunkt när servilutsawecklingen aktuaUseras. Reservanterna anför vidare: Under de senaste åren har värdet av och synen pä vedeldning förändrats och alla tecken lyder på alt denna tendens fortsätter. Den Ökade fritiden ger större raöjligheter för servitutsinnehavare alt utnyttja servitutet. Ny teknik, t. ex. fliseldning, skapar helt nya möjUgheter för att på ett bekvämt sätt utnyttja ved som bränsle. Oljeprisemas höjning har gjort veden mer konkurrenskraftig. Borttagande av kravet att uppta värdet av ved som intäkt av jordbmksfastighet har även förbättrat det ekonomiska resultatet av vedeldning. Dessutom bör ej heUer bortses från människors ökande medvetenltel att i högre grad utnyttja förnyelsebara energikäUor. Reglema för avvecklmg av serviluten och ersättningen för dessa måste ses raot bakgrund även av dessa ändrade förhållanden.

Lantbruksnämnden i Västernorrlands län: Skogsfångsserviluten är vanligt förekoraraande i Västemorrlands län. Förekorasten av serviluten försvårar ofta skogsvårdsåtgärder och rationeU drift på tjänande fastigheter särat försvårar åtgärder för stmkturrationaUsering.

Lantbruksnämnden finner det värdefuEt att utredningen klart uttalar att flertalet servitut bör awecklEs. Det gäUer bl. a. rätt till hässje-, stängsel- och byggnadsvirke, där upphävande av rättigheterna erfarenhetsmässigt inte medför några nämnvärda ölägenheter för servitutshavama.

Beträffande synen på vedserviluten har en viss förändring skett imder senare år, genom att vedens värde som energikälla nu anses betydUgt större än för några år sedan. Det kan därför vara berättigat alt som utredningen föreslår bevara vedserviluten för vissa fastigheter, där betydelsen av servitutet är särskilt stor. Något behov av skydd för vedservitut för fastigheter som används för fritidsändamål föreligger däremot inte. Upphävandet av. serviluten i sådana faU bör enligt nämndens raening dessutom kunna ske utan ersättning.

Enligt utredningens förslag skall skyddet för vedserviluten kunna gälla härskande fastigheter som stadigvarande används tiU bostad och där servitutet har betydelse för fastighetens bränsleförsörjning. Lantbmksnämnden har ingen erinran mot förslaget.

LRF: Det är väsentligt att avveckling av servitut sker på sådant sätt

Prop. 1978/79: 38 51

alt del inte uppstår olägenhet för fastighetsägarna och i sytmerhet inte för den bofasta befolkningen. EnUgt förbundets uppfattning tiUärapas nu gällande regler aUlför schablonmässigt på sätt som medför att aUtför många servitut avlyftes tiU förfång för servitutshavaren. En anledning härtiU synes vara att förrättningsmannen regelmässigt anser att tiUräcklig båtnad föreligger för den tiänande fasligheten. Förrätttxingsmannens bedömning blir enUgt förbundets uppfattning alltför ofta den att fördelarna av sökt åtgärd överväger de kostnader och olägenheter som regleringen medför. Skälet tUl att dyUk s. k. regleringsvinst uppkonuner för tjänande faslighet orsakas av de värderingsprinciper som tiUämpas. Båt-nadsvUUcoret är avsett att ge sakägare garanti mot att tvingas med i fastighetsreglering sora inte medför vinst. Denna garanti sätts nu ofta ur spel exerapelvis genom att själwerksamhet vid skogsuttag ej värderas i erforderlig grad eUer att drivningskostnaden för den härskande fastigheten i princip sätts högre än en tjänande fastighets kostnader. Lantmäteriverket har givit uttryck för alt rotvärdet för den härskande fastigheten kan uppskattas tUI 30—70 % av den tjänande fastighetens rotvärde.

Enligt förbundels uppfattning löser samhället inte behovet av yttre rationaliseringar genom systeraatiska avlyft av skogsservitut. Det är här ofta raer fråga ora regionalpoUtiska bedömanden där intresset för all bo i en bygd kan befrärajas bl. a. genora alt servitut som utnyttjas får vara kvar. Del är här befogat att helt skydda skogsfångsservitut som berör åretrantboende.

Utredama anser att synen på värdet av ved från energisynpunkt har ändrats under senare år. Vedens värde sora energikäUa anses nu betydligt större än för bara 5—6 år sedan.' Förbundet får i detta sammanhang erinra ora att bmkare av jordbruksfastigheter numera ej behöver betala skatt för förmånen av egen husbehovsved. Det är rimligt antaga att fastigheter som idag är oljeeldade i framtiden kan komma att övergå tUl vedeldning. Med anlednmg härav får värderingen av vUken betydelse ett vedservitut har bedömas inle bara utifrån hur uppvärmningen sker idag utan även raed hänsyn tiU ägarens framtida ambitioner och priset på alternativa energikällor.

LRF föreslår med stöd av ovanslående att utredningens förslag ändras tiU att avse en genereU begränsnmg av möjUgheten att upphäva skogsfångsservitut med stöd av 15 § FBLP, om servitutet har betydelse för fastighetens försörjning och om fastigheten stadigvarande användes liU bostad. Boendekriteriet kan även uppfyllas ora fastigheten ingår i brakningsenhet vari ingår åretrunlbostad.

Förse servitutsgrupp: Vad arbétsgrappen föreslår beträffande avveckling av servitut för byggnadsvirke, stängsel- och hässjevirke, jordförbätt-ringsraedel särat frågan om anvisningsservitut visavi fria servitut avvisas helt av servitutsgruppen. En delutbrytning i berört avseende skuUe föranleda nya svårigheter i värderingshänseende och då regleriagskostna-dema uppenbarligen redan vid fullständiga serviluts avvecklande skapar problem i nuvarande lagstiftning synes detta förslag frän arbétsgrappen redan av den orsaken vara orealistiskt.

AB Iggesunds Bruk: Förslaget att servitut beträffande ved inte skall kunna upphävas för åretmntfastigheter med möjUghet tiU vedeldning innebär atl det i praktiken samtidigt blir mycket svårare att upphäva rätten tiU byggnadsvirke m. m. för dessa fastigheter. Såsom Sveriges Lantmälareförening i remissyttrande har påpekat (se departementsproraemo-

Prop. 1978/79: 38 52

rian s. 11) har även vid upphävande av fuUständigl servitut svårigheter
uppstått atl få båtnaden att överstiga förrättningskoslnaderna. Vid upp
hävande av skogsfångsservitutet med undantag av vedservilulet blir båt
naden raindre under det all förrättningskoslnaderna endast obetydligt
kommer att ändras. Detta konraier att kmebära att sådana förrättningar
ej kan komma tUl stånd och därigenom innebära ett konfirmerande av de
synnerligen orationeUa byggnadsvirkesservituten. Kvar all upphäva finns
endast servitut till förmån för fritidshus och helt onyttiga servitut. Be
träffande sistnämnda gäUer det dock alt värdena är så låga atl risk frans
att båtnaden icke heller här konuner att överstiga förrättningskoslna
derna. - — —

Bolaget beklagar att arbetsgruppen icke kunnat taga upp de problem som tiUämpningen av 5 kap. 4 och 8 §§ FBL ger upphov tUl vid upphävande av skogsfångsservitut. Enligt bolagets uppfattning är det svårt att uppfylla det ofta uttalade önskemålet om ett allmänt upphävande av skogsfångsservitut om dessa båda paragrafer strikt skaU tiUämpas vid skogsfångsservitutsförrältningar. Beträffande 8 § får bolaget ge det exemplet all den härskande fastigheten i stort sett endast består av tomtplats för ett fritidshus. Denna fastighet har således mycket ringa grade-ringsvärde och om det bara finns något litet värde i servitutet kan man snabbt komraa i strid med förbudet raot väsentUg minskning av graderingsvärdet. Bolaget finner det önskvärt atl dessa frågor upptas nu eUer i samband med översyn av FBL.

Mo och Domsjö AB: Arbetsgmppens motiveringar tiU de föreslagna
lagändringarna är i vissa avseenden svävande och bör därför förtydligas
för att inte komplicera och försvåra lagtUlämpningen. Enligt MoDos
uppfattning ska skyddet inte omfatta fritidsfastigheter oavsett ora de an
vänds enbart på sommaren eUer också under andra årstider. Vidare bör
det föreslagna skyddet för åretrunlbostäder begränsas tUl att avse boslä
der sora faktiskt uppvärms med vedeldning och detta bedöms varaktigt.
Exerapelvis bör inte bostäder raed centralvärme för el eUer olja omfat
tas av skyddet även om det finns en vedeldad spis, braskamin eUer dy
likt. Härutöver bör hänsyn tas tiU den härskande fastighetens tiUgång tUl
egen skog. Bedöms fastigheten klara vedförsörjningen från egen skog
ska enUgi MoDos mening servitutet inte omfattas av föreslagna ändring
ar i 7: 2 FBL och 15 § FBLP. Såsom egen skog ska därvid även anses
skog på egen sambrukad fastighet.

Vid FBLs tillkomst rådde allmän enighet öra att skogsservitulen borde avvecklas. Arbetsgrappens :EörsIag innebär ingen förändrad principiell syn härvidlag, vUket MoDo med tillfredsställelse noterat.

Såsom emellertid påpekats av Sveriges Lantmälareförening i dess remissvar över promemorian Uppföljande översyn av fastighelsbUdnings-lagsliflningen har på senare tid föratsättningama för servitutsaweck-lingens genomförande successivt iförsärarats. Att så skett beror på att förrättningskostnaderna genom upprepade taxehöjningar ökat så kraftigt under de senaste åren att båtnadsvUlkoret 15:4 FBL ofta inte uppfyUs. Sora exempel kan nämnas att en normal förrättningskostnad för upphävande av servitut strax efter FB:Ls tiUkomst låg i storleksordnmgen 500—1 000 kr medan den numera ligger på nivån 5 000 kr. Någon näranvärd förändring av servitulens värden har saratidigt inte förekommit.

Arbetsgruppens förslag komraer att accentuera förevarande problem.

Prop. 1978/79: 38 53

Vid upphävande av skogsfångsservitut med tmdantag av vednyttigheten blir givelvis båtnaden mindre medan förrättningskoslnaderna blir praktiskt tagel desamma.

MoDo, som fmner det slötande att ett serviluts bestånd ska vara beroende av i administrativ ordning beslutade taxor, anser det angeläget atl ifrågavarande problem undanröjs, ora raöjligt redan i förevarande sararaanhang. En raöjlig lösning vore att i 15 § FBLP även undantaga 5: 4 FBL.

SCA: Besläraraelsen i 15 § FBLP utgör närmast en dispensregel beträffande skogsservitulen från kravet i 7 kap. 5 § på obehövUghet eUer ringa värde som grund för alt servitut skaU få upphävas. Kravet på ändrade förhållanden torde alltid vara uppfyUt när det gäller skogsservitut.

I den praktiska förrättningsverksaraheten har reglerna tiUämpats så atl raan uppställt krav på regleringsvinst (5 kap. 4 §) för atl upphävande av skogsservitut skaU få ske. Om denna tiUämpning är riktig synes den få till följd att obehövUgt serviiut eller servitut av ringa värde ej kan upphävas genom förrättning eftersom regleringsvinst svårligen kan påvisas. Möjligheten att upphäva sådana serviiut försämras också raskt på grund av de hastigt ökande förrättningskostnadema. Den särskUda bestämmelsen i 7 kap. 5 § ora upphävande av servitut blir i så faU meningslös och ett stort antal servitut som borde avvecklas blir bestående. Vi hävdar atl besläraraelsen i 7 kap. 5 § skall ses sora ett undantag från kravet på regleringsvinst vid upphävande av servitut på grund av ändrade förhåUanden. Till den härskande fastigheten skaU givetvis utgå ersättning för det positiva värdet av servitutet och ägaren tUl den tjänande fastigheten, sora regehnässigl torde vara sökande tUl förrättningen, skall belastas raed förrättningskoslnaden. Vi finner det helt uppenbart att exerapelvis ell onyttigt servitut skaU kunna upphävas genora förrättning ulan all raan vid prövningen konslraerar fiktiva fördelar för den tjänande fasligheten, vUka måste överstiga förrättningskostaaderna.

Eftersom arbetsgruppens förslag skall samordnas med arbetet med allraän översyn av fastighetsbUdningslagen heraställer vi att ovan angivna svårigheter vid tillämpningen av nuvarande regler eliraineras genora utfärdande av anvisningar eller erforderlig ändring av lagtexten.

Arbétsgrappen föreslår ett tillägg tiU 15 § FBLP av innebörd att vedservitut i princip ej skaU få upphävas om det utnyttjas för uppvärmning av bostad som används stadigvarande. För att ej försvåra genomförande av fastighetsregleringar görs också ett tiUägg tiU 7 kap. 2 § FBL. Motivet tiU förslaget är den ändrade syn på värdet av vedbränsle för energiförsörjningen som bostadsminislern angivit i sitt uppdrag tiU grappen.

SCA finner syftet raed den föreslagna ändrragen i och för sig vara riktigt. Med hänsyn tiU hur ved anskaffas liU fastigheter på landsbygden är vi eraeUertid övertygade om alt förslaget ej komraer all ge någon effekt för energiförsörjningen och Icnappast heller ge de servilutsberättigade någon reell fördel. Sora bakgrund tiU vår ståndpunkt vUl vi anföra följande.

I hela landet måste det finnas mer än 20 gånger så många fastigheter av liknande slag som de akmeUa servilutsberättigade fastighetema i Y län. Trots atl aUa dessa fastigheter saknar vedservitut kan deras vedbehov uppenbarligen utan svårigheter tiUgodoses i den fria marknaden. Vi har därför svårt att förslå nödvändigheten och lämpligheten att ändra gäUande regler om upphävande av vedservitut.

5 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 38

Prop. 1978/79:38 54

Om ändå det framlagda förslaget på gmnd av energi- eUer jordpolitiska skäl skall genomföras anföres följande. I motiven synes den undantagna kretsen av härskande fastigheter vara ganska väl preciserad såsom helårsbostad, vUken faktiskt använder ved sora bränsle. I förslaget till lagtext används eraeUertid utti-yckel "stadigvarande används som bostad", vilket enligt vår mening kan medföra osäkerhet om förslagets reella innebörd. Vi föreslår alt i lagtexten införs "helårsbostad" i stäUet för "bostad". Vidare bör av motiven klart framgå att enbart påstående från ägaren tUl den härskande fasligheten av typ "övergång tiU vedeldning skaU ske ora några år; flyttning tiU fastigheten skaU ske vid pensionering" ej skall utgöra grund för avslag på ansökan att upphäva vedservitut.

En fråga sora arbétsgrappen ej särskUt behandlat är betydelsen av att servitutsberättigad fastighet har tillgång tiU vedskog på egen mark. Med den energipoUtiska bakgrund som det framlagda förslaget har borde det vara naturligt att undanlag från huvudregeln att vedservitut får upphävas ej skaU göras därest den härskande fastigheten har tUlgång tiU vedskog på egen raark. Vi påyrkar atl detta klart utsägs i motiven för ev. lagändring.

Språkbruket i de trakter av Norrland där de flesta servitutsfastighe-terna är belägna, är sådant all man oftast använder ordet "virke" i betydelsen gagnvirke, dvs. tiraraer och massaved. Det är därför önskvärt att i den föreslagna lagtexten utlryckst "virke tiU ved" utbyts raot "skog tiU ved". Det är annars risk för att lagtexten uppfattas så att servitut som orafattar ved lill bränsle, utan vidare får tas ut av skog som ger gagnvir-kesutbyte.

Sveriges lantmätareförening: Föreningens granduppfaltning är alt en
allmän avveckling av skogsfångsservitulen bör ske, men om ett utökat
skydd för servitutsrätten anses böra ske är föreslagen ändring ändamåls
enlig. Eftersom förslaget i lagändringen vUar på energipolitisk grund
önskar föreningen ett uttalande om vUken hänsyn som skall tagas till
härskande fastighetens eventuella tiUgång tiU egen vedskog eUer mark
lämpad för odling av s. k. energiskog.

Förenmgen vUl även upprepa sitt önskemål framfört i remissyttrandet över Ds Ju 1977: 12 att lagstiftarna skaU beakta det problem som visar sig genora att förrättningskostnadema tenderat alt överstiga båtnaden vid upphävande av skogsservitut, varigenom någon regleringsvinst ej uppkommer. Detta problem bUr iinnu mer accentuerat vid upphävande av endast del av servitut.

Föreningen finner det otillfredsstäUande att en fastighetsbUdningsåt-gärds tillåtlighet inte kan avgöras innan förrättningen är klar för omedelbar avslutning och förrättningskostnadema kan bedöraas. Vid små marginaler kan det innebära att ea åtgärd kan vara tiUåtUg vid etl sam-manlrädestillfälle, men otillåten om part med fog kan yrka på nytt sammanträde för alt inkomma med ytterligare utredning. Genom nytt sammanträde kan förrättningskoslnaden stiga så att tUlåtiigheten försvinner.

I detta sammanhang viU föreningen även ta upp frågan om båtnads-viUkorels tillämpning vid servitulsavlösen. Detta viUkor kan komma att omöjUggöra en önskad avlösen av den orationeUa driftsform, som servi-tutsutövandet utgör. Tillräckligt kriterium för tiUåtligheten borde vara att härskande fastighet får full eisättning för den rättighet han mister; jfr expropriationslagen.

Prop. 1978/79: 38 55

Slutiigen viU föreningen ifrågasätta om inte behovet av bibehåUandet av vedserviluten är överskattat. I de delar av landet, där det inte förekommer några skogsfångsservitut, har föreningen inle märkt all det förekommer några problem med vedförsörjningen.

3 Ersättning för skogsfångsservitut

Hovrätten för Nedre Norrland: Beträffande principerna för atl bestämma ersättningen vill hovrätten, med hänsyn tiU att ett flertal mål väntar på hovrättens avgörande, ej göra något uttalande beträffande tUl-iämpningen av gällande bestämmelser. Vid upphävande av servitut bör — liksom vid expropriation — fastighetsägarens förmögenhetsstälhiing förbli oförändrad. För att åstadkomma delta bör det finnas en möjlighet att ersätta även personUg skada. Hovrätten förordar därför att ändring sker i 5 kap. 12 § FBL på sätt som föreslagits i Ds Ju 1977:12.

LMV: Som framgår av promemorian kan förutsättningar för kompensation i raark tänkas föreligga bara undantagsvis. Normalt har man inte anledning att räkna med detta altemativ, eftersom det i regel leder till en olämpUg uppdelning av skogsmarken. Det kan tiUäggas att det i praktiken också ofta skulle vara svårt att dimensionera ett markvederlag så alt det kora att svara någorlunda väl mot servitutet både i fråga om virkesproduktion och i fråga om värde. Detta problera var mycket på-tagUgt vid tiUämpningen av de bestämmelser om utbrytning av servitut som gällde innan den nuvarande lagstiftningen kom tUl.

Överlantmätarmyndigheten i Västernorrlands län: ÖLM biträder arbetsgrappens uttalanden mot en vidgning av rätten till markvederlag. Därom kan ytterligare följande anföras. Om ett markvederlag skulle bestämmas så att vedbehovet täckes inom markonu-ådet (raassaprincipen) så skulle värdet av området kraftigt överstiga servitutets värde eftersom ett skogsområde också innehåller värdefullare sortiment än ved. En avsevärd löseskUIing skulle därför bli nödvändig vid sidan om själva servi-tutsupphävandet. Om däremot markområdets storlek skall bestämmas så att det motsvarar servitutets värde (värdeprincipen) så kan det mte tUlgodose vedbehovet. Denna sedan länge kända svårighet att tUlmäta ett korrekt markvederlag bör bringas i erinran eftersom den uppenbarUgen inle uppmärksammats i den nyUgen förda allraänna debatten.

ServUutsbavamas missnöje med värderingen av serviluten torde i regel bero på att de inte vUl godta att kalkylen belastas med kostnader för deras eget arbete. Delta må i och för sig Vara förståeligt där någon inkomstbringande altemativ sysselsättning hite står till buds. Ä andra sidan är arbetskostnaderna helt ofrånkomliga i den mån servitutet utnyttjas med hjälp av lejd arbetskraft. Det sistnänmda torde i många faU bU nödvändigt om servitutshavama är gamla eUer sjuka. Det skuUe onekligen vara stötande om den sistnämnda kategorin fick lägre ersättning för sma servitut — just därför att de mte själva orkar utföra arbetet — än de unga och friska servitutshavama. Det vUl synas som om också denna aspekt på ersättningsfrågan blivit förbisedd i den debatt sora nyss ägt rum.

ÖLM noterar att arbétsgrappen vid sin genomgång av ersättningspraxis, däribland uppgiftema från delta län, inte har funnit att ersättningsbeloppen generellt sett skuUe vara för låga.

överlantmätarmyndigheten i Jämtlands län tillstyrker att markveder-

Prop. 1978/79:38 56

lag skall utgå bara i undantagsfaU och uttalar att ett skäl för att raedge markvederlag bör vara att sakägarna är överens.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Frågan i vUken form etl upphävt skogsservitut skall ersättas, i pengar eUer mark, har diskuterats Uvligt i saraband med vissa ärenden i vårt län. Länsstyrelsen ansluter sig tUl arbetsgruppens ståndpunkt att man inte bör ändra nuvarande regler i denna fråga. En utökad tillämpning av markvederlag skuUe bidra tiU en ytterligare försämring av fastighelsslrakturen och skogsbmkets förutsättningar. Med hänsyn tUl atl de :mest angelägna serviluten bevaras om arbetsgrappens förslag genoraförs så torde behovet av att använda markvederlag praktiskt taget upphöra.

En minoritet (fyra ledamöter) av länsstyrelsen i Västernorrlands län: Det är angeläget atl möjligheten till markvederlag kan utnyttjas i de fall då detta ej behöver medföra en försämrad arrondering av skogsmarken. Rätt tiU markvederlag ger servitulsiiraehavaren en valfrihet meUan mark och ersättning i kontanter vid avveckling av servitut, vUket vore värdefuUt. Ersällningama i kontanter upplevs av många servitutsinnehavare som otiUräckUga. Reservanterna har förståelse för dessa synpimkter.

En minoritet av länsstyrelsen i Norrbottens län har liksom lantbruksnämnden i samma län fört fram vissa synpunkter på frågan om raarkvederlag. Synpunkterna har redovisats ovan under avsnitt 1.

Lantbruksnämnden i Västernorrlands län: I saraband raed upphävande av skogsfångsservitut framställs ofta krav på markvederlag i stället för kontant ersättning. Utredningen anser inte att en vidgning av rätten till markvederlag är befogad. Lantbruksnämnden delar denna uppfattning, då raarkvederlag nästan undantagslöst innebär ett orationeUt uppsplittrande av skogsraarken. Fiir de undantagsfaU där markvederlag kan vara befogal finns redan i gäUande lagstiftning möjUghet att lämna sådant vederlag.

Vid sidan av markvederiagen är värderingen av serviluten den fråga sora ger upphov tUl del största nussnöjet i saraband med hävande av skogsfångsservitut. Det är framför allt beräkningen av kostnaderna för avverkning som vållar kritik. Från servitutshavamas sida hävdas att arbetskostnaderna bör beräknas på en lägre nivå än vid annan fastighetsvärdering då avverkningen ofta utförs på fritid och ulan eller med små direkta utlägg. Det är enligt lantbmksnämnden värdefullt att utredningen konstaterar atl kostnaderna måste ligga på raarknadsmässig nivå oberoende av hur avverkningen sk£;r i det enskUda faUet.

Lantbraksnäranden delar utredningens uppfattning att de beräkningsmetoder, som f. n. används, är godtagbara och alt någon förändring i delta avseende inle är befogad.

LRF: Det bör bli lättare att få raark som kompensation för servitut som upphävs. Tillärapningen av giillande bestämraelser har hitlUls varit restriktiv beträffande tUldelning av raarkvederlag. LRF ifrågasätter ora del inte i exerapelvis Västemorrlands län kan vara möjligt att bUda gemensarahelsskog för ett lämpligt antal ingående fastigheter. Någon samlad förrällningsprövning komraer ej tiU stånd för närvarande.

Förse servitutsgrupp: De i promemorian framförda synpimklema på värderingen vid avveckling av servitut, att de ökade möjUghetema tUl servitulens behåUande ej skuUe föranleda förändring i värderingen är anmärkningsvärda. De servitut som avvecklas blir ju inte raindre värda av alt en del får bibehållas. Att dim nuvarande värderingen är helt fel-

Prop. 1978/79: 38 57

aktig är en uppfattning som delas inte bara av berörda servitutshavare, utan även statsrådet Olsson gav vid sitt besök klart uttryck för detta. En ny lagstiftning bör i det här avseendet, förutom en ny värderingsmetod, givas den utformningen att servitutshavaren gives möjlighet att välja meUan att behåUa servitutet eUer att godtaga erbjuden ersättning. Ytterligare en raöjlighet är att vederbörande erhåUer markvederlag när inte arronderingsmässiga hinder föreligger. Ärronderingsmässiga hinder föreligger f. ö. rayckel sällan. En lagändring i berört avseende i denna del skulle giva en god möjlighet tiU mera marknadsmässiga värderingar av servitutsrätten. Servitulsgmppen viU i det här saramanhanget erinra lagstiftarna om deras moraliska skyldighet atl gottgöra redan felfördelade servitutshavare. Kan f. ö. arbetsgrappens uteblivna förslag tiU ändrade värderingsnormer vara, alt ett sådant förslag även skuUe giva anledning lill upprättelse åt redan felfördelade servitutshavare?

SCA förklarar sig dela uppfattningen att det inle behövs några nya lagregler om likvidersältningens storlek eller ora möjligheten att erhålla markvederlag.

4 Nybildning av skogsfångsservitut

Hovrätten för Nedre Norrland: I saraband med marköverföring lar ofta fastighelsbildningsmyndigheten (FBM) initiativ tUl upphävande av serviiut. Ersättningsfrågan måste behandlas oavsett om ett servitut upphör alt gälla som följd av 7 kap. 29 § eller om etl formligt upphävande sker av FBM. Ofta meddelas ett beslut om upphävande. Om fastighetsbildning däremot sker genom samraanläggning eller delning påverkas inte en servitutsrätt. Vid sådan fastighetsbildning som nyss nämnts behöver del därför i princip inte tagas något initiativ för upphävande utan servitulsrättigheten består såvida inle någon sakägare begär sådan åtgärd. Det torde stundom uppfattas som egendomligt att — bara av det skälet alt faslighetsbUdning sker genora fastighetsreglering i form av marköverföring — servitutet skaU upphöra eUer upphävas oavsett ora någon sakägare önskar sådan åtgärd eller inte.

En servilulsrättighet består ofta av rätt till virke både för ved och byggnadstimmer. Ora arbetsgmppens förslag genoraförs blir det raöjligt och sannolikt vanligt att nybUda servitut för ved medan penningersättning för byggnadsvirket raåste bestänmias vid förrättningen. Detta torde ofta innebära nästan sararaa arbete och kostnad sora att bestäraraa ersättningen vid ett totalt bortfaU av serviiut. Dessa olägenheter anser hov-rätlen i första hand skall undanröjas inte genora ändring i 7 kap. 2 § FBL utan genom ändring i 7 kap. 29 § andra stycket JB så atl sistnämnda lagram inte kommer att gäUa servitut eller i varje faU inte skogsfångsservitut. Sådana skulle aUtså bestå oförändrade i mark som överförs i släUet för alt automatiskt upphöra. Om en sådan ändring i JB genoraförs, torde i regel ett upphävande i samband med åtgärd enligt 7 kap. 6 § FBL endast ske efter yrkande från fastighetsägare och inte som f. n. automatiskt eller genom initiativ av FBM. Sakägarna har näraligen ofta inget intresse av att t. ex. i samband med förvärv av ett skogsskifte drabbas av en många gånger besvärUg åtgärd för upphävande av ett skogsfångsservitut. Förrätlningshandläggningen kan därigenom avsevärt förenklas och göras både bUUgare och snabbare.

Det är möjligt att en ändring i JB bör kompletteras med någon be-

Prop. 1978/79: 38 58

stäramelse om förmånsläget i den fastighet som mottar det belastade området. Någon enkel form av oskadUghetsprövning torde i så fall vara liUräcklig vid förrättningen.

Hovrätten understryker alt den grandläggande principen att skogsfångsservitut inte får nybildas slår fast. EmeUertid kan det i vissa fall — då ändring inte kan ske — vara nödvändigt att från skogbrakssynpunkt upphäva ett servitut och ersätta detta med etl nytt, ibland på en annan tjänande fastighet. Hovrätten belyser detta med följande exempel. En person äger två skogsbruksfastigheter A och B. Fastigheten B belastas av ett skogsfångsservitut tiU förmån för fastigheten C. Det är aktueUt att göra avverkning på fastigheten B på ett sådant sätt att skogsfångsservitutet äventyras. I ell sådant fall kan det visa sig lämpUgt att upphäva servitutet i fastigheten B och i stället nybUda ett lUcnande i fastigheten A. För en sådan och andra Iikna:ade situationer anser hovrätten att det kan finnas behov av all nybilda serviiut. Möjligheten tiU nybUdnmg bör givelvis vara beroende av målsättningen för lagändringen. Med den av arbetsgruppen uttalade målsättningen — och under fömtsättning att hovrättens förslag om ändring i 7 kap. 29 § JB vinner gehör — föreslår hovrätten atl ändringen i 7 kap. 2 § FBL utformas på följande sätt: "Dock får servitut som avser rätt alt ta virke lUl ved bUdas som ersättning för annat skogsfångsservitut läom upphävs."

Härnösands tingsrätt tiUstyrker att del som komplement tUl en bestämmelse som begränsar möjUgheterna all upphäva vedservitut införs en bestämmelse om nybUdning av sådant serviiut som ersättrang för annat vedservitut som upphör till följd av marköverföring genora fastighetsreglering. Tingsrätten anför vidare: Det bör emellertid observeras att genora en sådan åtgärd ett avtalsservitut förändras tiU ett officialservitut med de följder delta har i förmånsrättsavseende och i fråga om mverkan på servitutet av framlida fastighetsreglering. De ölägenheter som kan föranledas härav förefaller likväl vara av mer formell än praktisk natur.

Beträffande villkoren för nybildning av servitut bör sådan åtgärd ej få ske i andra fall än då upphävande som separat åtgärd ej skuUe vara tUl-låtei. För undvikande av missförstånd i detta avseende bör de i lagen uppstäUda fömtsättningama för nybUdning utformas i överensstämmelse med dem som skaU gäUa för att vedservitut skaU få stå kvar. För att nybUdning skall få ske bör alltså krävas att servitutet avses ersätta ett gäUande vedservitut sora utnyttias för uppvärmning av helårsbostad.

Arbetsgruppen har valt att införa den föreslagna besläraraelsen om nybildnmg av vedservitut i 7 kap. 2 § FBL i anslutning tUl bestämmelsen om förbud mot bUdande av bl. a. skogsfångsservitut. Tingsrätten utgår eraellertid från att det aUtjämt äi: avsikten att skogsfångsserviluten, inklusive de som avser rätt att ta ved, i varje faU på längre sikt skall avvecklas. Arbetsgruppens förslag umebär ju också att vedservitut skall få nybUdas endast sora ersättning för redan existerande servitut. Den föreslagna raöjUgheten att bUda vedservitut är aUtså att betrakta som en övergångsföretedse. Bestämmelsen därom hör därför naturUgen hemma bland övergångsbestäramelserna i FBLP. Enligt tingsrättens mening bör den lämpligen införas som tredje stycke i 15 § FBLP efter den föreslagna nya besläraraelsen om begränsning av möjligheterna att upphäva vedservitut. Därigenom blir det också möjligt att på ett enkelt sätt ange att

Prop. 1978/79: 38 59

ensarlade förutsättningar skall gäUa såväl för alt vedservitut skaU få stå kvar sora för atl nytt servitut skaU få bUdas i stäUel för ett gammalt. I ett tredje stycke kan sålunda införas bestämraelse att servitut som avser rätt alt la virke lUl ved får, utan hmder av bestämmelsen i 7 kap. 2 § första stycket FBL, bildas som ersättning för vedservitut som anges i andra stycket, ora detta servitut upphör i samband med att mark som servitutet belastar överförs tUl annan fastighet.

LMV: I del föreslagna tredje stycket behandlas ytterligare de situationer som kan uppkoraraa när fråga väcks ora upphävande av vedservitut vid fastighetsreglering som avser ändring i fastighetsindelningen. Med hänsyn till 7 kap. 29 § JB måsle i sådana faU, om det gäller ett servitut som bör ges skydd enligt vad som nu föreslås, gången bli den att servitutet först upphävs och sedan nybildas. I tredje stycket föreslås därför en bestämraelse ora undantag från skyddet enligt andra stycket och en bestämraelse som möjUggör nybUdning i motsvarande raån. Detta nybUdnmgsfaU bör anses ligga helt vid sidan av viUkoren i 7 kap. FBL, bl. a. vUlkoret i 1 § ora väsentlig betydelse. Atl del nya servitutet blir ett officialservitut medan del upphävda normalt är ett avtalsservitut synes inte böra hindra att man väljer lösningen med nybUdning. Serviiut som nybildas bör lokaliseras så att utövningen i princip begränsas tUl det gamla utövningsorarådet.

Det kan i och för sig ifrågasättas ora tUlräckUga skäl finns för att ge något skydd åt servitut i faU som avses i 7 kap. 6 § FBL. Om man på sätt överianlraälarrayndigheten i Z län anför går in för alt använda av-styckning och samraanläggning i stället för fastighetsreglering i fall då skogsservitut berörs kommer servitutet att ligga kvar utan att någon spe-cieU bestämmelse behövs. Del synes emellertid olämpligt alt vara helt hänvisad tUl denna metod i de berörda fallen. Det lämpUgaste synes vara alt raan reglerar saken på det sätt sora föreslås i promemorian, dvs. så atl serviiut av det skyddade slaget om det behövs får upphävas och sedan nybUdas igen.

Om servitut som avses här inte upphävs genom uttryckligt beslut upphör det automatiskt att gäUa tUl följd av 7 kap. 29 § JB i och med att marken frångår den fastighet i vUken servitutet upplåtits. Det bör här påpekas att servitut som på grand av den nänmda jordabalksregeln skulle upphöra automatiskt alltid bör behandlas genom formligt beslut vid förrältlningen. För en sådan ordning talar bl. a. uppbyggnaden av ersättningsreglema. Jordabalksregeln om automatiskt upphörande bör träda i direkt funktion bara i fall då man har förbisett servitutet vid förrättningen. I de nu aktuella faUen finns knappast någon sådan risk. Man bör därför kunna begränsa den föreslagna nybUdningsregeln tUl fall där servitutet formligen har upphävts.

Överlantmätarmyndigheten i Västernorrlands län: Frekvensen av ser-vilutsupphävanden är särskilt stor vid fastighetsregleringar som innebär att den servitutsbelaslade marken överförs till en annan fastighet. I dessa fall upphör serviluten automatiskt. Frågan om skyddets konstmktion i dessa fall är därför viktig.

Arbelsgmppens förslag innebär alt vedservitut får nybildas i de angivna fallen som ersättnrag för ett sådant servitut som upphört. Gruppens förslag beträffande 15 § FBLP har ingen verkan i dessa fall. Något hinder för marköverföringen som sådan finns därför inte på grand av nämnda lagrum och lagmmraet ger således inte något skydd för ser-

Prop. 1978/79:38 60

vitutshavaren när del är fråga om marköverföring. Ett yrkande från servitutshavaren ora nybUdning enligt den förslagna tUläggsregeln i 7: 2 måsle, ora det bestrids av berörda raarkägare, prövas raed hänsyn till de allraänna bestämraelsema i FBL. Prövningen kan möjligen utfaUa olika beroende på om servitutshavaren vill bibehåUa servitutet på den mark som tidigare belastats eller på amian mark. Men i aUraänhet torde något hinder för bifall tUl yrkandet inle förekoraraa på grund av FBLs allmänna regler. Det är dock viktigt alt serviluten ålerbUdas endast i sådana fall sora avses i den föreslagna regeln i 15 § proraulgationslagen. Arbetsgruppen har tydligen tänkt sig alt väsenlUghelsrekvisitet i 7: 1 FBL skall innebära en tiUräcklig restriktion. ÖLM är tveksara ora så är fallel. Tvekan gäller framför aUt för fritidshus. ÖLM viU därför sätta ifråga om inte tUläggsregeln i 7: 2 bör utformas i närmare överensstämmelse med promulgationsbestäranidsen.

Om ell vedservitut nybUdas enligt den nya regeln så torde det få karaktär av officialservitut. Del rabbas därraed inte vid en senare marköverföring och har sålunda fått en starkare stäUnmg än tidigare. Detta är knappast motiverat, särskUt sora föratsättningama kan ändras relativt kort lid efter nybUdningen. Konstruktionen bör således vara sådan att servitutet bibehåller sin karaktär av avtalsservitut.

Överlantmätarmyndigheten i Jämtlands län: Överföring av mark tiU
fastighet behöver inte alltid ske som fastighetsreglering ulan kan med
fördel raånga gånger även ske såsora avstyckning och sararaanläggning.
Vid val av detta sistnäranda tillvägagångssätt kan eventuella befintUga
servitulsrättigheter bibehållas.-

Olägenheter kan uppslå när avtalsservitut omändras tiU officialservitut. Ävtalsserviluten bör bestå som avtalsservitut.

Överlantmätarmyndigheten i Västerbottens län: Det synes lämpligt att i 7 kap. 2 § införa begreppet stadigvarande bostad för att få en samstämmighet med 15 § FBLP. Det kan annars finnas viss risk för misstolkning av ulnyttjandegraden.

Lantbruksnämnden i Västernorrlands län tillstyrker förslaget alt nybildning av vedservitut endast bör få ske som ersättning för annat vedservitut sora upphör i samband med atl mark som servitutet belastar överförs lill annan fastighet. Nämnden anför vidare: Många av skogsfångsserviluten, särskUt de äldre, innebär fri rätt all ta virke. Då dessa fria servitut medför de största olägenhetema för rationellt skogsbrak är det viktigt atl raan vid nybUdrring av vedservitut utnyttjar möjligheterna all ändra fria servitut tUl anvisningsservitut. För att detta skaU ske regelmässigt kan eventuellt en bestämraelse all sådan ändring skall ske tas raed i den föreslagna ändringen av 7 kap. 2 § FBL.

LRF: Det är välmotiverat atl införa en särskild bestämmelse som gör del raöjligt atl nybUda skogsfångsservitut. Möjligheten till nybUdning bör ej begränsas tUl vedservitut utan bör omfatta aUa servitut som är av väsentlig betydelse för fastighetens ändamålsenUga användning.

AB Iggesunds Bruk: Den föreslagna lydelsen har den positiva effekten att man — om inle möjUghet finns atl helt upphäva ett serviiut — ändock kan genomföra en fastighetsreglering om raan i samband därmed nybUdar ell vedservitut. Det innebär dock samtidigt den nackdelen atl förrättningskostnadema kommer att avsevärt stiga. Likvidvärdering raåste ju ske av resterande servitulsrätlighel. Möjligheten tUl sådant upphävande kan dock vara tveksamt beroende på kravet på regleringsvinst.

Prop. 1978/79: 38 61

Mo och Domsjö AB: Förutom att det i princip är oförenligt raed del
allmänna intresset av en avveckling av skogsservitulen leder förslaget
om nybildning av vedservitut tUl negativa verkningar. Genom nybUd
ningen omvandlas ett avtalsservitut tiU etl officialservitut. Servitutet er
håller därigenom helt omotiverat en bättre sakrättslig ställning. Verkan
härav för panthavare och andra rättsägare med bättre rätt har inle på
något sätt beaktats. Servitutet övergår dessutom till en för de flesta fas
tighetsspekulanter mera dold tiUvaro. En senare aweckUng av ett sådant
servitut blir därjämte ofrånkomUgen förenad raed kostnader.

MoDo anser det rikligt alt nybUdning endast skall få ske i de faU servitutet bedöras vara skyddsvärt enligt 15 § FBLP. Arbetsgrappens förslag innebär enUgt MoDos mening att en prövning av väsentlighetsrekvi-silet vid nybildning enligt 7: 1 FBL kan ge ett annat resultat än en pröv-nmg enligt 15 § FBLP. Regeln i 7: 2 FBL bör därför utformas i nära överensslämraelse med skyddsbestämraelsen i 15 § FBLP.

SCA: Arbétsgrappen föreslår i ett tUlägg tiU 7 kap. 2 § FBL att under vissa förutsättningar nytt skogsservitut skaU få bildas i saraband med fastighetsreglering. Eftersom denna möjlighet bör vara knuten tUl den nya undantagsregeln i 15 § FBLP föreslår vi att regeln också införes som ell nytt stycke i denna paragraf.

Sveriges lantmätareförening: Ora ändring i FBLP skaU genomföras är del nödvändigt att jämväl införa ändring i 7 kap. 2 § FBL. Här måste dock en precisering ske att bestämmelsen endast gäller om härskande fastighet stadigvarande används till bostad och servitutet har betydelse för fastighetens bränsleförsörjning.

Utöver veden kan helt eller delvis ingå rätt till exerapelvis stängsel-virke, hässjevirke och mulbete. Dessa delar av servitutet måste således värderas och upphävas i saraband med fastighetsregleringen. Delta innebär en komplicering och fördyring av fastighetsregleringsförrällningen samt ökad risk för besvär över förrättningen. Föreningen ifrågasätter om icke möjlighet jämväl skaU finnas att nybUda det gamla servitutet i oförändrad orafattning i saraband med fastighetsregleringen. Detta hindrar givelvis inte att förrättningsmannen eUer partema kan ta upp frågan ora upphävande av skogsfångsservitutet raed undanlag av vedservilulet. Den av föreningen föreslagna ändringen innebär dock större valfrihet.

5 Ikraftträdande m. m.

Hovrätten för Nedre Norrland anser all de nya reglerna bör tUlärapas på alla ärenden, sora inte slutiigen avgjorts vid lagens ikraftträdande. Hovrätten anför vidare: Om arbetsgrappens förslag genomförs, bör innebörden av begreppet "anhängiggjorts" klargöras. För att belysa ett fall där innebörden kan vara oklar vUl hovrätten ge följande exempel. En fastighetsägare, som köpt en grannfaslighet, begär att få denna överförd tUl sin redan tidigare ägda fastighet genom fastighetsreglering. Han ansöker ora förrättningsåtgärd före den 1 febraari 1978. Under för-rättningshandläggnmgen — efter den 1 februari 1978 — upptäcker myndigheten att ett skogsfångsservitut belastar den inköpta fastigheten och alt detta servitut koraraer att upphöra att gäUa på grund av bestämmelsen i 7 kap. 29 § andra stycket JB. Ärendet rörande marköverföringen har således uppenbarligen anhängiggjorts vid lantraäterirayn-digheten före den 1 febraari 1978 raen servitulsfrågan har inte akluali-

Prop. 1978/79:38 62

serals — eller i varje fall inte korarail liU sakägarnas kännedora — förrän efter näranda tid. Hovrätten ifrågasätter om inle de nya bestämmelserna borde tillämpas även i sådana fall.

Härnösands tingsrätt: Tingsrätten vUI ifrågasätta om inle övergångs-bestämraelserna bör ges annat innehåll än del föreslagna. Det torde bli svårt att förklara för berörda sakägare atl ärenden angående upphävande av servitut, sora vid lagens ikraftträdande är anhängiga hos fastig-hetsbildningsrayndighel eller överinstans, kan få olika utgång beroende på om ansökan ora förrättning .gjorts före eller efter ett visst datum. Några olägenheter torde inle kunna följa med en övergångsordning som innebär att de nya bestämraelsema blir tiUämpliga på alla frågor ora upphävande av servitut som inte blivit rättskraftigt avgjorda när lagändringen träder i kraft. Det kan förväntas att dorastol, som efter överklagande har att pröva sådan fråga, kan föreskriva sådan ändring av fastig-helsbUdnings- och ersättningsbeslut sora kan föranledas av att annan lag skall tillämpas än den iraderinstansen haft att rätta sig efter. Äterförvis-ning av målen bör således i stor utsträckning kunna undvikas.

LMV: Den föreslagna övergån.gsregleringen har inte något stöd i lag-sliftningspraxis på fastighelsbUdningsorarådel. Det vanliga är i stäUet att ny lagstiftning får tiUämplighet på ärenden som är anhängiga men inte avgjorda hos fastighelsbildningsrayndighetema när den nya lagen träder i kraft. När det gäller fullföljdinslanserna bmkar huvudregeln vara all dessa tiUärapar äldre rätt i mål sora avgjorts av faslighetsbUdningsrayn-dighet enligt äldre rätt. Del finns knappast skäl atl avvika från dessa principer i del nu aktuella fallet.

Förslaget i promemorian är utformat så att de nya beslänunelsema — motsättningsvis — blir tUlämpliga i ärenden som anhängiggjorts hos faslighetsbUdningsmyndighet den 1 februari eller senare under år 1978. Såvitt beträffar handläggningen ho.s fastighetsbUdningsmyndighetema synes det vara självklart att de äldie bestämmelsema måsle tillämpas imder år 1978 och att de nya bestämmelsema därefter bör gäUa. Däratöver synes innebörden av den föreslagna regleringen bU att de nya bestämmelserna skall tillämpas hos fuUföljdsinstansema även ora saken avgjorts enligt de äldre bestämmelsema av faslighetsbUdningsmyndighet. En sådan reglering ger en ganska svåröverskådUg och slumpmässig avgränsning av de nya bestämmelsernas räckvidd. LMV ifrågasätter om det finns tiUräckliga skäl för en sådan lösning. Det kan tUIäggas att det enligt inhämtade upplysningar hittills inte synes ha kommit in något särskilt stort antal ansökningar sedan den 1 febraari 1978. Av de inkomna torde inte många ha blivit eller kunna väntas bli föremål för beslut under året.

Lantbruksnämnden i Västemorrlands län anser alt det inte finns skäl att ge de nya bestämmelserna retroaktiv verkan och föreslår att de skall gälla bara i ärenden som anhängiggörs efter år 1978.

LRF tUlstyrker att de nya bestämmelserna träder i kraft den 1 januari 1979 men föreslår att de skall tUlämpas i aUa ärenden som är anhängig-gjorda vid fastighetsbUdningsmyncllghet vid ikraftträdandet.

Förse senntutsgrupp: Vi noterar att en lagändring får tiUämpning på ärenden anhängiggjorda fr. o. m. 1978-02-01 även om detta i och för sig inte hjälper servitutsgruppens redan påbörjade ärenden.

SCA tillstyrker övergångsbestämmelsema i promemorieförslaget.

Prop. 1978/79: 38 63

Bilaga 3 Det remitterade förslaget

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970: 989) om införande av fastighetsbildningslagen

Härigenom föreskrivs att 15 § lagen (1970: 989) ora införande av fas-lighetsbildningslageni skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 §

Servitut avseende skogsfång eUer bete får upphävas genora fastighetsreglering, även om sådana omständigheter som avses i 7 kap. 5 § fastighetsbUdningslagen ej föreligger.

Första stycket gäller ej i den mån ett servitut avser rätt att ta ved till fastighet som används till stadigvarande bostad.

Överförs mark som belastas av vedservitut till annan fastighet, får sådant servitut som anges i andra stycket bildas som ersättning utan hinder av 7 kap. 2 § första stycket fastighetsbildningslagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979.

Lagen omtrj'ckt 1971:1036.

Prop. 1978/79: 38 64

Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL

vid samraanträde 1978-11-01

Närvarande: juslitierådet Hesse:r, regeringsrådet Hamdahl, juslitierådet Höglund, justitierådet Hessler.

Enligt utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 5 oktober 1978 har regeringen på heraställin av statsrådet Olsson beslutat inhärala lagrådels yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (1970: 989) om införande av fastighetsbUdningslagen.

Förslaget har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Jan Fors-slrÖm.

Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet.

De föreslagna bestäraraelserna, sora enligt det reraitlerade förslaget bildar två nya stycken i 15 § lagen (1970: 989) om uiförande av faslighelsbildningslagen, föranleder ej erinran i sak.

I redaktionellt hänseende kan ifrågasättas, om de nya bestämmelserna skall ha sin plats i fastighelsbildningslagens promulgationslag. Med hänsyn till att de inte bara tar sikte på avveckUng av servitut utan också innefattar en möjlighet att bilda nytt servitut finns skäl för atl anse att de hellre borde få sin plats i själva fastighetsbildningslagen, bland där intagna bestämraelser om servitut i 7 kap. Av reraissprotokoUet framgår emellertid atl förslaget inle innebär någon ändring i den vid fastighetsbildningslagens tiUkomst föreliggande tanken, atl skogsfångsserviluten så småningen bör avvecklas helt. N![ed hänsyn härtiU och tiU att enligt vad som upplysts vid föredragningen inför lagrådet en revision av fastig-hetsbUdningslagens besläraraelser ora servitut övervägs finner sig lagrådet nu ej böra rikta någon erinran mot de föreslagna bestämmelsernas placering.

Den såsom andra stycke i 15 § intagna bestämmelsen har formen av undantag från den gällande bestämmelsen i paragrafen. Denna senare bestäraraelse är själv en undanttigsregel i förhållande till huvudbesläm-raelserna ora servitut i fastighetsbildningslagen. För att bestäraraelserna skall bli något raindre svårlästa förordar lagrådet den redaktionella ändringen att den nya bestämmelsen las upp som en andra mening i paragrafens första stycke i direkt anslutning lUl den gällande bestämmelsen och får innehålla, att vad sora sa;s i denna dock ej gäUer i den mån servitutet avser rätt all ta ved lill fastighet som används tUl stadigvarande bostad.

Prop. 1978/79: 38 65

Den såsom tredje stycke i paragrafen föreslagna beslämraelsen får då bilda ett andra stycke. Den synes böra raed vissa redaktionella järak-ningar ges lydelsen, alt utan hinder av 7 kap. 2 § första stycket fastighetsbUdningslagen får serviiut avseende rätt atl ta ved till fastighet sora används till stadigvarande bostad bildas sora ersättning, när servitut innefattande sådan rätt helt eller delvis upphör genora alt mark överförs tUl annan fastighet.

De nya bestämraelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 1979. Särskild övergångsbesläraradse har ej föreslagits. EnUgt vad sora anförs i reraissprotokoUet är avsett all de nya bestämmelsema skaU tiUämpas fuUt ul från och med nämnda dag. Del innebär, all de koraraer att kunna tUl-lämpas i alla ärenden sora inle dessförinnan har avgjorts genora etl lagakraftvunnet avgörande. En sådan ordning är enUgt vad som framgår av reraissprotokoUet raoliverad av att del ansetts viktigt att bestämraelsema träder i laaft så snart som möjligt.

Den sålunda föreslagna ordningen med avseende på ikraftträdandet innebär, att de nya bestämmelserna skaU tillämpas både av fastighelsbildningsmyndigheten i ännu ej avslutade ärenden och av överinstanserna i ärenden som av lägre instans prövats enUgl äldre rätt. Överraskande resultat kan därmed komraa att inträda i flera fall och förorsaka parter kostnader för förrättnragar sora visar sig vara helt onyttiga.

Med hänsyn tiU servitutshavama föranleder den föreslagna ordningen med avseende på ikraftträdandet ej någon erinran. De intressen sora företräds av ägare av tjänande fastigheter får anses vara av den arten atl den föreslagna ordningen även för deras del bör kunna godtagas. Lagrådet vill eraellertid förorda, all möjUghet skapas för dem som ådragit sig kostnader för en förrättning, sora genora ikraftträdandet av den nya lagen visar sig bli helt onyttig, att bli befriade från betalningsskyldighet mot statsverket med anlednmg av förrättnmgen.

Prop. 1978/79: 38 66

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1978-11-02

Närvarande: statsministern Ullsten, ordförande, och statsråden Sven Romanus, Mundebo, Wikström, Friggebo, Wirtén, Huss, Rodhe, Wahlberg, Hansson, Enlund, Lindahl, Winther, De Geer, Blix, Cars, Gabriel Romanus, Tham, Bondestam

Föredragande: statsrådet Friggebo

Proposition om ändring i lagen (1970:989) om införande av fastighetsbildningslagen

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande över förslag tiU lag om ändring i lagen (1970: 989) om införande av fastighetsbUdningslagen.

Föredraganden redogör för lagrådels yttrande och anför.

Lagrådet har lämnat del remitterade förslaget utan erinran i sak. Jag ansluter mig till lagrådets förslag tiU redaktionella ändringar av lagförslaget.

Avsikten är att de nya bestämmelserna skall tillämpas både av fastighelsbUdningsmyndigheten och av överinstanserna i alla ärenden som vid ikraftträdandet inte har avgjorts genom ett lagakraftvunnet avgörande. Som lagrådet påpekar kan delta leda tUI att parter förorsakas kostnader för förrättningar som efter ikraftträdandet av de nya bestämmelserna visar sig onyttiga. Det kan därför finnas skäl alt i vissa fall låta en part bli befriad från betalningsskyldighet mot statsverket raed anledning av förrättningen. Jag äranar la upp denna fråga raed i första hand lantmäteriverket.

HemstäUan

Jag hemställer alt regeruigen föreslår riksdagen

atl antaga det av lagrådet granskade förslaget med vidtagna ändringar.

Beslut

Regeringen ansluter sig tiU föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredraganden har lagt fram.

1 Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 5 oktober 1978.

Prop, 1978/79: 38 67

Innehåll

Propositionens huvudsakliga innehåll ...................... .... 1

Propositionens lagförslag ................................... .... 2

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 5 oktober 1978 3

1 Inledning ...................................................... .... 3

2 Föredraganden.................................................. 4

2.1 Upphävande av skogsfångsservitut................... 4

2.2 Ersättning för skogsfångsservitut ................. .... 9

2.3 Nybildrung av skogsfångsservitut .................. 11

2.4 Övriga frågor................................................ 14

2.5 Ikraftträdande m. ra...................................... .. 15

3 Upprättat lagförslag ....................................... 16

4 Hemställan....................................................... 16

5 Beslut ......................................................... 16

BUagor

1 Promemorian Upphävande av skogsfångsservitut..... 17

2 Sararaanställning av remissyttranden.................... 36

3 Det remitterade lagförslaget ............................... .. 63

Utdrag av lagrådets protokoll den 1 november 1978.... .. 64

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 2 november 1978 66

NORSTEDTS TRYdtEM STOCKHOLM 1978 780S50