Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition

1978/79:2

med förslag till lag om namn och bild i reklam;

beslutad den 15 juni 1978.


Prop. 197«/79:2


Regeringen föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll denna dag.

THORBJÖRN FÄLLDIN

SVEN ROMANUS

Propositionens huvudsakliga innehåU

I propositionen föreslås en ny lag om namn och bild i reklam. Lagen innehåller ett förbud för näringsidkare att vid marknadsföring använda framställning i vilken annans namn eller bild utnyttjas utan dennes sam­tycke. Med namn jämstäUs annan beteckning som klart utpekar viss per­son, överträdelse av förbudet medför straffansvar. Näringsidkare som bryter mot föreskrifterna skall utge skäUgt vederlag till den vars namn eller bild har utnyttjats. Den som har blivit utnyttjad kan också begära ersättning för annan skada, t. ex. för lidande och obehag som han har orsakats genom åtgärden. Näringsidkare som överträtt bestämmelserna kan även åläggas att bekosta tryckning i en eller flera tidningar av dom i mål enligt den nya lagen.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1979.

1    Riksdagen 1978f79.1 saml. Nr 2


 


Prop. 1978/79: 2                                                                  2

Förslag till

Lag om namn och bild i reklam

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Näringsidkare får icke vid marknadsföring av vara, tjänst eller
annan nyttighet använda framstäUning i vilken annans namn eller bild
utnyttjas utan dennes samtycke. Med namn jämställs annan beteckiung
som klart utpekar viss person.

Vad i första stycket sägs om näringsidkare gäller även anstäUd hos näringsidkare och annan som handlar på näringsidkares vägnar.

2 § Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot 1 § skall
dömas till böter.

I fråga om medverkan till sådan gärning tillämpas 23 kap. 4 och 5 §§ brottsbalken.

3 § Den som bryter mot 1 § eller medverkar till sådan handling skall
utge skäUgt vederlag till den vars namn eller bild har utnyttjats. Sker
det uppsåtligen eUer av oaktsamhet, skaU ersättning utgå också för annan
skada. Vid bedömande om och i vad mån sådan skada har uppstått tas
hänsyn även till lidande och andra omständigheter av aiman än rent
ekonomisk betydelse.

Den som har arbetstagare i sin tjänst är skyldig att utge ersättning enligt första stycket i anledning av handling som arbetstagaren företar i tjänsten. Arbetstagare är ersättningsskyldig för sådan handling endast i den mån synnerUga skäl föreligger.

4    § Vid överträdelse av 1 § kan rätten, på yrkande av den vars namn eller bild har utnyttjats, efter vad som är skäligt till förebyggande av fortsatt missbruk förordna, att hjälpmedel som har använts vid hand­lingen eUer framställning som finns på vara, förpackning, reklamtryck eUer dylikt skall ändras eUer att egendomen skall förstöras eller mot lösen udämnas till den vars namn eller bUd har utnyttjats.

5    § Brott som avses i 2 § får åtalas av åklagare endast om målsägande angiver brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpimkt.

6    § Den som har brutit mot 1 § eller medverkat till sådan handling eller är ersättningsskyldig enligt 3 § andra stycket kan i mål enligt denna lag, på yrkande av den vars namn eUer bild har utnyttjats, efter om­ständighetema åläggas att bekosta tryckning i en eller flera tidningar av dom i målet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979.


 


Prop. 1978/79:2

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET
               PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1978-03-16

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Boh­man, Ullsten, Romanus, Turesson, Gustavsson, Antonsson, Mogård, Dahlgren, Äsling, Söder, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Wirtén

Föredragande: statsrådet Romanus

Lagrådsremiss med förslag till förstärkt skydd för den personliga inte­griteten

1   Inledning

Under efterkrigstiden har en teknisk utveckling av bl. a. s. k. spionka­meror och olika avlyssningsanordningar ägt rum. Utvecklingen har in­neburit att sådan apparatur dels fått bättre prestanda, dels blivit så biUig att den blivit möjlig att anskaffa för en vid allmänhet. Möjlighetema att med teknikens hjälp i hemlighet skaffa sig underrättelse om andras för­hållanden har därmed ökat kraftigt. Denna utveckling har på många håll i världen och även hos oss väckt farhågor från integritetsskyddssyn­punkt.

Men det är inte bara den tekniska utvecklingen av olika apparater som hotar den personliga integriteten. Också utvecklingen på marknads­föringens område inger betänkligheter. Det är i dag ratt vanligt att en­skilda utnyttjas i reklamsammanhang. I det alldeles övervägande antalet fall sker det med den enskildes samtycke och ofta får han en viss ekono­misk ersättning för sin medverkan. Men några rättsliga garantier för att den enskildes samtycke alltid föreligger finns inte. En sådan ordning in­ger oro med hänsyn tUl riskerna för missbruk. Fältet ligger fritt för mindre nogräknade marknadsförare att utan lov utnyttja enskilds bUd eller namn i reklamsammanhang. Även om det inte alltid behöver vara förenat med obehag för den enskUde att förekomma i reklam, kan det naturligtvis vara det. Det framstår närmast som en självklarhet att der enskilde själv måste få bestämma om han överhuvud taget vill bli utnytt


 


Prop. 1978/79:2                                                                   4

jad för reklamändamål och vad han i så fall vUl göra reklam för. Med den omfattning och genomslagskraft som den modema marknadsfö­ringen har är det av central betydelse för den enskilde att kunna för­hindra att hans bUd eller namn förknippas med produkter eller tjänster som han inte gillar.

Frågan om förstärkt integritetsskydd på personrättens område utreds sedan år 1966 av integritetsskyddskommittén (1967: 62).i Kommittén av­lämnade i september 1970 delbetänkandet (SOU 1970: 47) Skydd mot avlyssning. Med anledning av detta betänkande förelades riksdagen i fe­bruari 1975 (prop. 1975: 19) förslag om bl. a. nya straffbestämmelser i brottsbalken (BrB) till skydd mot olovlig avlyssning med tekniska hjälp­medel. Propositionen har antagits av riksdagen (JuU 1975:12, rskr 1975: 90). De nya bestämmelserna (SFS 1975: 239—242) trädde i kraft den 1 juli 1975.

I oktober 1974 avlämnade integritetsskyddskommittén sitt andra del­betänkande (SOU 1974: 85) Fotografering och integritet. Kommittén föreslår i detta betänkande nya regler som är riktade mot i huvudsak fo­tografering utan lov av personer som befinner sig i avskUdhet samt be­stämmelser om personövervakning med hjälp av televisionskamera. Be­tänkandet föranledde den dåvarande regeringen att i mars 1976 i propo­sition (prop. 1975/76: 194) lägga fram förslag om en ny lag om TV-övervakning. Lagen förbjuder bl. a. dolt utnyttjande av övervaknmgs-kamera. Vidare krävs tillstånd för TV-övervakning av gator, torg och andra allmänna platser. Propositionen har antagits av riksdagen (JuU 1975/76: 14, rskr 1976/77: 93). De nya bestämmelserna (SFS 1977: 20) trädde i kraft den 1 juli 1977. Kommitténs förslag till nya bestämmel­ser i brottsbalken (BrB) om förbud mot fotografering prövades inte i detta sammanhang.

Kommitténs tredje delbetänkande (SOU 1976: 48) Reklam och inte­gritet lades fram i september 1976. I detta betänkande föreslår kommit­tén en straffrättslig reglering av frågan om användningen av annans bUd eller namn i reklam. I ett slutbetänkande avser kommittén att företrä­desvis ta upp frågor som rör icke kommersiellt utnyttjande av enskUds privatliv.

De i betänkandet Reklam och integritet upptagna lagförslagen bör fo­gas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.

Konsumentombudsmannen (KO) har i skrivelse den 11 juni 1976 tUl regeringen föreslagit bl. a. att tredje man i lagstiftnuigen bereds skydd mot att hans namn eller bild utan tillstånd utnyttjas i marknadsföring.

1 Dåvarande justitierädet, f. d. justitiekanslern Bengt Lännergren, ordförande,, ledamoten av riksdagen, ombudsmannen Thure Dahlberg och numera hov­rättslagmannen Anders Litzén samt fyra andra sakkunniga. Såsom nya sak­kunniga tillkallades den 15 november 1974 ledamöterna av riksdagen, juris kandidaten Astrid Kristensson, direktören Tage Larfors och fru Svea Wiklund.


 


Prop. 1978/79: 2                                                       5

Till skillnad från integritetsskyddskommittén anser KO att ingripanden i första hand bör kunna ske på annat sätt än genom straffrättsligt förfa­rande.

Över kommitténs tredje betänkande och över KO:s skrivelse har ytt­randen avgetts av justitiekanslern (JK), riksåklagaren (RÄ) hovrätten över Skåne och Blekinge, rikspolisstyrelsen (RPS), marknadsdomstolen, konsumentverket, namnlagutredningen, utredningen för översyn av upp­hovsrättslagstiftningen m. m., Sveriges advokatsamfund, Sveriges doma­reförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation. Pressens samar-betsnämnd, Bildleverantöremas förening, Svenska fotografemas för­bund. Näringslivets delegation för marknadsrätt. Svenska reklambyrå­förbundet, Svenska annonsörers förening. Pressens opinionsnämnd, all­mänhetens pressombudsman (PO), Kooperativa förbundet. Svenska för­eningen för industriellt rättsskydd och konstnärliga litterära yrkesutöva­res samarbetsnämnd. RA har bifogat yttranden från överåklagarna i Stockholm och Göteborg, cheferna för länsåklagarmyndigheterna i Göte­borgs och Bohus, Malmöhus och Östergötlands län samt från åklagar­myndigheten i Malmö.

2    Gällande rätt

2.1 Inledning

I svensk rätt finns inte föreskrivet något generellt förbud mot att utan samtycke utnyttja enskild persons bUd eller nanm för publicering. Inte heller kan påvisas någon allmän rättsgrundsats av sådan innebörd. Det sagda gäller även beträffande användande av en persons bUd eller namn i reklam. I vissa fall kan emellertid den straff-, upphovs- eller nä­ringsrättsliga lagstiftningen ge skydd för den enskilde i sådant hän­seende. Rättsreglerna är dock fåtaliga och ger inte nämnvärt skydd an­nat än i mera speciella situationer t. ex. när bild har utförts på bestäU-ning, 14 § lagen (1960: 730) om rätt tiU fotografisk bUd, eller när någon har för avsikt att använda en persons bUd eller namn som varumärke, 14 § varumärkeslagen (1960: 644). Dessa regler är de enda som är spe­ciellt inriktade på bUd. I övrigt är det främst ärekränkningsreglema i 5 kap. brottsbalken som är av intresse i detta sammanhang. Även mark­nadsföringslagen (1975: 1418) kan i undantagsfall ge visst integritets­skydd. Det bör särskilt nämnas att reglerna i namnlagen (1963: 521) om särskilt skydd för egenartat släktnamn endast skyddar mot att annan an­tar samma namn eller ett förväxlmgsbart sådant eller använder ett kän­netecken som lätt kan förväxlas med namnet. Namnlagen ger däremot inte något skydd mot att annans namn utan samtycke åberopas i t. ex. reklamsammanhang.


 


Prop. 1978/79: 2                                                        6

Enligt 1 kap. 9 § tryckfrihetsförordningen (TF) är det tillåtet att genom vanlig lag förbjuda kommersiell annons, i den mån annonsen an­vänds vid marknadsföring av alkoholhaltiga drycker och tobaksvaror. Tobaks- och alkoholreklamutredningen (H 1974: 06) har i sitt betän­kande (SOU 1976: 63) Reklam för alkohol och tobak lagt fram förslag till lagstiftning med regler för marknadsföringen av de angivna varorna. På grundval av detta förslag har regeringen den 9 mars 1978 remitterat lagförslag i ämnet till lagrådet.

Frågan om möjlighetema att genom vanlig lag ingripa mot kommer­siella yttranden behandlades i massmediautredningens huvudbetänkande (SOU 1975: 49). Utredningen föreslog att den nuvarande möjligheten att utan hinder av TF i lag föreskriva förbud mot kommersiell annons vid marknadsföring av alkoholhaltiga drycker eller tobaksvaror skall ut­sträckas till att avse förbud mot kommersiell annons, som är oriktig el­ler missvisande eller annars tUl sitt innehåll eller sin utformning strider mot i lagen meddelade föreskrifter eller som saknar i lagen föreskriven information rörande vara. När synnerliga skäl förelåg skulle enligt för­slaget förbud kunna meddelas mot konmiersiell annons för viss vara. Betänkandet har i den delen inte lett tUl lagstiftning. Frågan utreds vi­dare av yttrandefrihetsutredningen (Ju 1977:1).

Genom att förbjuda reklam i vissa medier kan man också åstad­komma skydd för enskilds integritet, även om detta inte är det egentliga syftet med ett sådant förbud. Enligt gällande avtal mellan Sveriges Ra­dio aktiebolag och staten (det s. k. radioavtalet) får sålunda bolaget inte mot vederlag medge kommersiell reklam i program eller programinslag i radio och television. Vidare kan nämnas att en särskild utredning är sys­selsatt med frågan om användnmgen av reklam i videogram (Ju 1974: 14).

Av betydelse i förevarande sammanhang är också vissa utomrättsliga normer och på grundval därav förekommande självsanering inom re­klambranschen. Vissa normer är generella och andra avser vissa slags va­ror och kommer till uttryck i bl. a. branschöverenskommelser.

Det bör särskilt nämnas att pressens opinionsnämnd, som är en he­dersdomstol i ärenden som gäller god publicistisk sed, i regel inte bedö­mer innehåUet i de konmtersiella annonser som förekommer i pressen. Detta beror på att opinionsnämnden verkar inom ramen för TF medan kommersiella annonser anses i huvudsak falla utanför TF.

2.2    Fotografilagen

I 14 § fotografilagen föreskrivs att rätten till fotografisk bild som ut­förts på beställning tUlkommer beställaren, om inte aimat uttryckligen har avtalats. Fotografen får dock på sedvanligt sätt ställa ut bUden i re­klamsyfte, om inte beställaren förbjuder detta. Även om fotografen för-


 


Prop. 1978/79: 2                                                                 7

behållit sig rätten tUl bUden, får beställare av fotografiskt porträtt pu­blicera porträttet i tidning eller tidskrift eller i skrift med biografiskt in­nehåll, om inte fotografen gjort särskilt förbehåll däremot. Bestämmel­sen avser endast beställd fotografisk bild och handlar väsentligen om framställarens, fotografens, rätt till bUden. Den avporträtterades rätt re­gleras inte i vidare mån än att det föreskrivs att rätt till bUd, som utförts på beställning, med viss begränsning tUlkommer bestäUaren. Den som har avbUdats på ett fotografi har alltså i princip rätt tUl bilden endast om han själv har beställt den.

Den som vidtar åtgärd som innebär intrång i rätten till fotografisk bild kan dömas tiU böter eller fängelse i högst sex månader (16 §).

Auktorrättskommittén ansåg i betänkandet (SOU 1956: 25) Upphovs­mans rätt till litterära och konstnärliga verk det vara påkallat med skydd mot publiceringsåtgärder, som kunde vara kränkande för den av­bildade eller annars strida mot hans intressen och föreslog att frågan gjordes till föremål för särskild utredning.

2.3      Varumärkeslagen

En privatpersons bUd och namn har ett viss skydd i känneteckenslag­stiftningen. I 14 § 4 varumärkeslagen föreskrivs att varumärke inte får registreras, om märket innehåller eUer består av något, som är ägnat att uppfattas såsom annans firma eller såsom annans släktnamn, konstnärs­namn eller likartat namn eller annans porträtt, om namnet eller porträt­tet uppenbarligen inte åsyftar någon sedan länge avlilden.

Namn avser här inte bara personnamn i trängre mening utan också pseudonym, signatur, artistnamn och Uknande benämning, under vilken någon, t. ex. en idrottsman blivit känd. Med annans porträtt menas här avbUdningen av bestämd person, annan an registreringssökanden, genom fotografi eller efterbildning av målning, teckning eUer skulptur. Även karikatyr kan omfattas av registreringshindret (SOU 1958:10 s. 285).

Är användningen av varumärke med privatpersons namn eller bild ägnad att vUseleda allmänheten, kan förbud mot användningen med­delas med stöd av varumärkeslagen.

2.4      Ärekränkningsbrotten

Av inte oväsentUg betydelse för enskUda personers rätt till sin egen bild och sitt eget namn är BrB:s bestämmelser om ärekränkning. Åbero­par man annans bild eller namn under sådana omständigheter att man därigenom kan sägas utpeka någon som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller på annat sätt lämna uppgift som är ägnad att utsätta ve­derbörande för andras missaktning kan man dömas för förtal, såvitt det inte förelåg en intressekollision som gjorde lämnandet av uppgiften för-


 


Prop. 1978/79: 2                                                       8

svarlig. Vederbörandes egen självkänsla och sinnesfrid skyddas genom bestämmelsen om förolämpning, som emellertid är mindre allmänt for­mulerad. Den avser endast den situationen att man smädar annan genom skymfligt beteende mot honom.

2.5 Marknadsföringslagen

I 2 § marknadsföringslagen föreskrivs att om näringsidkare vid mark­nadsföring av vara, tjänst eller annan nyttighet företar reklamåtgärd el­ler annan handling, som genom att strida mot god affärssed eller på an­nat sätt är otillbörlig mot konsumenter eller näringsidkare, så kan marknadsdomstolen förbjuda honom att fortsätta därmed eller att företa annan liknande handUng. Förbud kan meddelas även anställd hos nä­ringsidkare och annan som handlar på näringsidkares vägnar samt var och en som i övrigt väsentligt har bidragit till handlingen. Med stöd av denna generalklausul kan man sålunda rikta förbud mot reklam eller annan marknadsföringsåtgärd som strider mot god affärssed eUer på an­nat sätt är otUlbörlig mot konsumenter eUer näringsidkare. Med otillbör­liga marknadsföringsåtgärder avses i första hand sådana som är vilsele­dande.

I förarbetena tUl den tidigare marknadsföringslagen, vars generalklau­sul hade i stort sett samma lydelse som enligt den nya lagen, diskutera­des i vad mån lagen kunde ge skydd åt tredje man i det fall deime åbe­ropades i reklam utan eget medgivande. Departementschefen konstate­rade (prop. 1970: 57 s. 72) att detta var en fråga som i princip föll utan­för generalklausulens tillämpningsområde, i den mån inte åtgärden var ägnad att vilseleda konsumenterna, exempelvis genom att felaktigt ge in­tryck av att den avbUdade personen använde eller rekommenderade produkten i fråga. Departementschefen anförde vidare, att ett utnytt­jande i reklam av en enskild persons namn eller bild visserligen kunde vara ett klandervärt intrång i dennes personliga integritet, men att förfa­randet i och för sig inte syntes kunna beivras med stöd av en lagbestäm­melse som riktade sig mot sådan reklam som är otillbörlig mot konsu­menter eller näringsidkare.

Av förarbetena till marknadsföringslagen framgår sålunda tydligt att lagen mte är tänkt att skydda tredje mans rätt till egen bild och eget namn i reklam, såvitt inte reklamen i fråga är otillbörlig mot konsumen­ter eller näringsidkare.

Marknadsdomstolen har hittUls inte prövat något fall där någon har gjort gällande att hans bild eller namn utan tillstånd har utnyttjats i re­klamsammanhang. Detta torde främst bero på att KO — som har att övervaka marknaden och föra talan inför marknadsdomstolen — har ansett, att förfarandet inte strider mot marknadsföringslagens bestäm­melser.

KO har handlagt ett antal ärenden med anmälningar från personer,


 


Prop. 1978/79: 2                                                       9

som har påkallat hans ingripande mot att personbUder eller namn utan vederbörligt samtycke har använts i reklam. I dessa fall har KO avskri­vit ärendena från vidare handläggning.

Några exempel på sådana ärenden redovisas i det följande.

1.   I ett för läkare avsett reklamblad för ett läkemedel förekom hösten
1971 en reklambild föreställande en för allmänheten okänd kvinna som
var avbildad sittande i en gunga. Bilden gav intryck av att kvinnan var
frisk och levnadsglad. Annonsmbriken löd: "Lyckligtvis finns det dom
som inte behöver psykofarmaka". Kvinnan fäste KO:s uppmärksamhet
på annonsen.

Denna annons hade troligtvis inte ansetts vara förenlig med god affärssed om det varit fråga om s. k. konsumentreklam (se nedan vid 2.7). Nu utsändes annonsbladet enbart till läkare och det eventuella vil­seledandet om varans beskaffenhet eUer egenskaper ansågs därför inte kunna medföra ett ingripande enligt marknadsföringslagen.

2.    I en av ett bokförlag utgiven katalog (1973), förekom på omslags­pärmen en bild av en från radio och TV känd person. BUden var utfor­mad som en TV-skärm, vari personens ansiktsbild var synlig. Vederbö­rande anhöll att KO skulle påtala förfarandet hos företaget.

3.    I en daglig tidning var i januari 1974 införd en annons för ett före­tag i livsmedelsbranschen. Av annonstexten framgick att företagets "egen jättesnälla tomte" skulle dela ut gottpåsar till alla snälla bam. I annonsen frågades vad det var "för trams" som en namngiven person och ungdomsrådet i samhället höll på med. Vidare sades i annonsen att "Inte skall väl barn lida för att inte vuxna kan komma överens". Bak­grunden till annonsen synes ha varit att ungdomsrådet, som tidigare år anordnat julfest på torget i samhället nu inte hade arrangerat en sådan fest. Den namngivne personen hade varit ordförande i ungdomsrådet. I sin anmälan till KO anförde han bl. a. att han ansåg att hans namn hade använts på ett kränkande sätt.

4.    En annons i tidnmgen Lektyr den 20—25 augusti 1974 hade mbri-ken "Mer än en 1/2 mUjon män läser Lektyr varje vecka". I annonsen förekom en bild av kungen (iförd uniform) tUlsammans med (fotomon­tage) sex andra personer, som syntes representera skUda yrken och in­tressen. Annonsen anmäldes till KO av en utomstående person.

5.    I en amions som imder april 1975 var införd i bl. a. Sydsvenska Dagbladet gjordes reklam för nämnda tidning. I annonsen nämndes bl. a. att "Från första maj ska poliserna hjälpa trafikanterna att köra försiktigare" samt slutligen att "Sydsvenskan hjälper dig att hålla reda på alla små och stora händelser". Annonsen var Ulustrerad med en bUd som föreställde en flicka i sjuårsåldern. Flickan bar ett plakat med tex­ten "Alla skall hjälpa varandra". Flickans moder anmälde förfarandet tUl KO och anförde därvid bl. a. att hon inte hade lust att låta sin UUa dotter utan ersättning fungera som fotomodell för tidningen. Modem


 


Prop. 1978/79: 2                                                      10

upplyste samtidigt att bUden tagits vid föregående års Röd Front-de­monstration.

2.6 Utomrättsliga normer

Primär normkälla för den frivilliga kontrollen på förevarande område i Sverige har varit Internationella Handelskammarens intemationella kodex för reklam (The ICC International Code of Advertising Practice), i Sverige kaUad grundregler för reklam.

Grundreglerna gäller för all reklam. De är avsedda att tjäna som grund för frivillig rättskipning, utövad av organ inrättade av reklam-och andra näringslivsorganisationer i resp. land, men också som rätts­källa för domstolarna inom ramen för tillämplig nationell lagstiftning. Grundreglerna innehåller särskUda anvisningar beträffande, A. Reklam vid vissa säljmetoder och B. Konsumentreklam för vissa varor och tjänster bl. a. medicinska produkter, medicinsk behandling, alkoholhal­tiga drycker, cigarretter, tobaksvaror samt andra som farliga eller olämpliga ansedda varor.

Grundreglerna omfattar inte något sanktionssystem. Överträdelse av reglerna medför därför åtgärd endast om förfarandet också strider mot lag eller annan bestämmelse som är förenad med sanktioner.

Artikel 8 (under rubriken integritetsskydd) i grundreglerna för reklam lyder (efter senaste ändringen år 1973): "Reklam får ej utan tUlstånd av­bilda eller åberopa viss person, vare sig såsom privatperson eller i of­fentlig funktion. Ej heUer får utan tillstånd fastighet eller aiman egen­dom avbildas eller åberopas i reklam på ett sätt som ger intryck av en personlig rekommendation från ägaren eller irmehavaren". Det frivilliga normsystemet innehåUer alltså, i motsats tUl marknadsföringslagen, en bestämmelse om skydd för tredje man mot att hans namn eUer bild obe-hörigen används i reklam.

Det kan nämnas att vad i artikel 8 sägs om fastighet eller annan egen­dom i allmänhet även torde gå in under marknadsföringslagens general­klausul.

Före marknadsföringslagens och marknadsdomstolens tillkomst år 1971 var tredje man i viss mån bättre tillgodosedd ur integritetsskydds­synpunkt, så till vida att näringslivets opinionsnämnd (NOp) tillämpade grundreglerna för reklam.

NOp inrättades år 1957 och avvecklades i samband med att mark­nadsföringslagen trädde i kraft år 1971. NOp kunde göra opinionsutta-landen om ett förfarande ansågs strida mot god affärssed. I sådana ut­talanden brukade NOp uppmana part att sluta med ett såsom klander­värt ansett förfarande. Några egentliga sanktionsmedel förfogade NOp dock inte över.


 


Prop. 1978/79: 2                                                      11

Termen "god affärssed", som ingår som rekvisit i marknadsföringsla­gens generalklausul, inbegriper bl. a. de utomrättsliga normer som NOp utbildat med grundreglerna som främsta källa.

I den edition av grandreglerna som gäUde under NOp:s verksamhet angavs i artikel 5 bl. a. att viss person inte fick åberopas i reklam utan vederbörligt tillstånd och att bild av person, som kunde identifieras på bilden, inte fick användas utan sådant tUlstånd.

NOp bedömde reklam som kränkte tredje mans personliga integritet som stridande mot god affärssed oberoende av om den i det särskilda fallet varit vilseledande för konsumenterna eller ej.

I ett fall (NOp 278/60) innehöll en annons för TV-apparater en bUd av en TV-skärm med en känd medarbetare i Sveriges Radio läsande ny­heter. Bildtexten till annonsen berömde TV-mottagaren. Annonsören hade inte erhållit vederbörandes tiUstånd att använda bilden. NOp be­dömde denna annons som stridande mot grundreglerna för reklam och därigenom även stridande mot god affärssed.

I ett annat fall (NOp 517/62) anmälde en civUingenjör en färgfabri­kant till nämnden med anledning av ett reklamalster, där ett fotografi föreställande civUingenjören och hans båt hade tagits med. Fotografiet hade tagits utan civilingenjörens vetskap och hade använts i reklamen utan hans tillstånd. Nämnden ansåg att användningen av bUden var oförenlig med grundema för regeln om förbud mot åberopande av viss person. Nämnden uppmärksammade bl. a. vilseledandeaspekten och framhöll att den inte fann det uteslutet att bUdens förekomst i färgfabri­kantens reklam hade kurmat bibringa läsare, som på bUden hade känt igen civilingenjören, den felaktiga uppfattningen att denne personligen ville anbefalla fabrikantens produkter.

I ett ärende (NOp 1263/67) prövade nämnden en annons för ett mö­belföretag med rabriken "11 filmstjärnor av 10 sitter i en DIF A-mö­bel". Annonsen innehöll en teckning som föreställde ett antal internatio­nellt kända artister — Elizabeth Taylor, Frank Sinatra m. fl. — vUka satt i olika DIFA-möbler och uttalade sig berömmande om dem. Nämn­den ansåg att annonsören inte respekterat det krav på skydd att åbero­pas och avbUdas utan tiUstånd i kommersieU reklam som varje privat­person måste kunna göra anspråk på oavsett nationaUtet och social ställ­ning och oavsett om åberopandet kan vara vederbörande till skada eller ej. Nämnden fann att annonsören hade handlat i strid mot artikel 5 i grundreglema för reklam.

Det kan anmärkas, att de av KO från vidare handläggning avskrivna fallen, för vUka redogjorts under 2.5 med stor sannolikhet torde ha be­dömts som stridande mot god affärssed om de skulle ha handlagts av NOp efter då gällartde bestämmelser.


 


Prop. 1978/79: 2                                                                  12

2.7 Självsanering inom näringslivet

Även sedan NOp har upphört med sin verksamhet förekommer viss annan självsanerande verksamhet inom näringslivet.

Marknadsföringslagens tillkomst har iimeburit att staten väsentligen har övertagit ansvaret för den normskapande verksamheten och har lett tUl att utrymmet för självsanering i näringslivet har blivit ringa. (OtiU-börlig marknadsföring 1970, Bernitz, m. fl. s. 49.) Sedan NOp har upp­hört, har dock inrättats en Näringslivets Delegation för Marknadsrätt (NDM), som är ett näringslivets samarbetsorgan för marknadsrättsliga frågor. NDM verkar för att konkurrensen inom näringslivet, i synner­het marknadsföringen, bedrivs med ansvar mot konsument och sam­hälle i enlighet med gällande lag och god affärssed. Bakom NDM står f. n. 18 organisationer inom näringslivet. NDM fungerar bl. a. som referensorgan i förhållande till KO och andra myndigheter i frågor som gäller innebörden i visst fall av normen god affärssed.

En verksamhet med förhandsrådgivning handhas självständigt av Konsultbyrån för marknadsrätt AB, för vilken NDM är huvudman.

Det kan även nämnas att vissa dagstidnmgar och andra pressföretag inom sina annonsavdelningar har infört en särskild kontroll av inlämnat annonsmaterial. För tidningarnas del utbildades under åren 1971 och 1972 omkring 350 s. k. annonsgranskare. Fortbildning av sådana grans­kare avses äga rum vartannat år.

Av betydelse för självsaneringen är också det s. k. ARU-systemet för intern produktionskontroll, som infördes inom reklambyråbranschen i slutet av 1960-talet och nu är fullt utbyggt. Systemet innebär att all re­klam som publiceras av en reklambyrå, som är ansluten till Svenska Re­klambyrå Förbundet (SRF), skall kontroUeras av en speciell befattnings­havare, en ansvarig reklamutgivare. Reklamutgivaren, som har genom­gått särskUd utbildning, ansvarar för att de alster som lämnar byrån inte strider mot gäUande rättsregler eller utomrättsliga normer. Det finns nu­mera åtminstone en ansvarig reklamutgivare på varje rekleunbyrå som är ansluten tUl SRF. Omkring 65 av ca 160 auktoriserade reklambyråer är anslutna tUl förbundet. F. n. beräknas omkring 1 500 personer ha ge­nomgått utbildning tUl ansvarig reklamutgivare.

De s. k. branschöverenskommelsema, som reglerar reklamen för va­ror inom en viss bransch, spelar en betydande roll för självsaneringen. Som exempel kan nämnas en under år 1975 mellan KO och Svenska To­baksbranschföreningen träffad överenskonunelse om nya branschregler för tobaksreklam. De nya branschreglema avser att tjäna tiU ledning för det praktiska handlandet vid marknadsföring av tobaksvaror.

Reglerna bygger delvis på beslut som marknadsdomstolen på talan av KO och med stöd av marknadsföringslagen har meddelat i fråga om tobaksreklam. Överenskommelsen avser marknadsföring gentemot aU­mänheten. Om reklamens innehåU sägs i överenskommelsen bl. a. att det


 


Prop. 1978/79: 2                                                      13

på cigarrettförpackning inte får förekomma bUd av mänsklig modeU eUer natursceneri, såvitt bilden inte ingår i varumärke eller har utformats på ett stiliserat sätt, samt att bUdmässig framställning i tobaksreklam i övrigt endast får innehålla avbildning av varan, varans förpackning och/eUer va­rumärke samt i förekommande fall bUd av rökdon som upplyser om va­rans användningsormåde. Övriga element i sådan reklam skaU vara neu­trala, dvs. inte iimehåUa bilder eUer annat som kan inge bestämda före­ställningar eUer associationer. Vidare innehåller överenskommelsen be­stämmelser om att den aktueUa branschreklamen inte får ske genom vissa slags reklammedel, som t. ex. direktreklam, film, stiUbUdsreklam på bio­graf och teater och utomhusreklam. Det finns också bestämmelser om att annonsering om tobaksvaror inte får ske i vissa tidningar (sådana som främst riktar sig tiU ungdom under 21 år samt i idrotts- och sport-tidningar) eller på dagspressens sportsidor och inte får ta för stort ut­rymme i tidningarna samt att sådan reklam inte får spridas i utbUd-ningsanstalter m. m. Fastän överenskommelsen inte har tillkonraiit i in­tegritetsskyddande syfte, ger den ett inte obetydligt skydd när det gäUer reklam för tobaksvaror, eftersom bl. a. bUd av person inte får användas.

Överenskommelsen föratsätts gäUa t. v. och i avvaktan på att stats­makterna tar slutlig ställning till tobaks- och alkoholreklamutredningens betänkande (SOU 1976: 63) Reklamen för alkohol och tobak.

Bland branschöverenskommelserna kan också nämnas "Riktlinjer för vin- och spritreklam", som år 1970 har antagits av Nämnden för gransk­ning av rusdrycksreklam. Denna nämnd är ett av Sveriges Vinhandlare­förening inrättat organ med uppgift att övervaka att reklam för rusdryc­ker bedrivs på ett från sociala och andra allmänna synpunkter önskvärt sätt. I riktlinjerna sägs bl. a. att reklam för vin och spritdrycker skall vara förenlig med förhållningsreglema i grundregler för reklam. Där­igenom gäller förbudet mot att utan tUlstånd använda annans bUd eller namn i reklam också vin-, och sprithandelns reklam. Som nyss har nämnts har frågan om alkoholreklam behandlats av tobaks- och alko­holreklamutredningen.

Vad beträffar reklam för läkemedel gäUer att marknadsföring av denna typ av varor i första hand granskas av socialstyrelsen enligt läke­medelsförordningen (1962: 701). På grund av överenskommelse mellan socialstyrelsen och läkemedelstillverkaraas branschorganisation görs inte någon konsumentinriktad marknadsföring för bl. a. psykofarmaka eller dessa närstående medel. Något särskilt förbud mot att använda en per­sons bild eller namn i reklam för medicinska produkter finns inte.

Tillkomsten av marknadsföringslagen har, som tidigare nämnts, inne­burit att självsaneringen inom näringslivet har kommit att ges en annan inriktning än förat. Medan tyngdpunkten tidigare låg på normskapande självjustis genom främst NOp Ugger den nu på förebyggande åtgärder i form av utbildning, inforniation och intern normkontroll.


 


Prop. 1978/79:2                                                                  14

3    Utländsk rätt

3.1 USA

I USA erkänns sedan länge en allmän personlighetsrätt (right of pri-vacy) i de flesta delstatema. Det anses som en kränkning av "privacy" att använda annans namn eller bUd i reklam. Vid mer kvalificerade fall av namn- och bildmissbmk kan t. ex. ärekränkningsregler bli tillämp­liga.

Det bör noteras att en persons rätt att erhåUa skadestånd för att hans bild eUer namn utan tillstånd nyttjas i reklam är fast praxis endast när det gäUer kommersiell reklam. Eftersom USA:s rättssystem bygger på "common law" har denna rätt utvecklats främst genom rättspraxis. Den är dock numera skyddad genom lagstiftning i ett antal delstater.

I staten New York föreskrivs sålunda i lag att den som för reklamän­damål (eller konmiersieUa ändamål) använder levande persons namn, porträtt eller bild, utan att först ha erhåUit dennes skrifUiga samtycke, gör sig skyldig tUl en förseelse. EnUgt samma lag kan förbud åläggas och skadestånd utdömas till följd av förfarandet.

Liknande lagstiftning har införts även i statema Utah, Virginia och Oklahoma.

Skyddet för den enskildes nanm och bUd i reklam anses gäUa även of­fentliga personer som i andra sammanhang brukar anses ha förlorat stor del av sin "right of privacy".

3.2 England

I England finns inte någon erkänd allmän personlighetsrätt. Däremot erbjuder rättssystemet indirekt visst skydd för privatlivet genom normer som utbildats för skydd av andra värden. Bland de normer som enligt lag eller praxis ger möjlighet tiU skydd för privatlivet, kan såvitt gäller rätten till egen bild och eget namn, nämnas bestämmelserna om sådan ärekränkning som benämns "libel". Det kan ofta vara tiUräckligt att en person genom det sammanhang vari han åberopas görs löjlig. Detta har bl. a. fått stor betydelse, när personbUder utan de avbildades tillstånd har utnyttjats i reklamsyfte.

Om reklam som innehåller enskUds bild eUer namn inte anses äre­kränkande är möjlighetema att ingripa små. Som exempel kan nämnas ett fall där en läkare förde talan med anledning av att hans namn före­kom på läkemedelsförpackningar. Hans talan ogillades.

3.3      Förbmidsrepubliken Tyskland

I Västtyskland anses en aUmän personlighetsrätt (aUgemeines Persön-Uchkeitsrecht) kunna härledas ur grundlagens rättighetskatalog. Med


 


i


Prop. 1978/79: 2                                                     15

stöd därav och en aUmän skadeståndsrättsUg grundregel, Burgerliches Gesetzbuch (BGB) § 823, kan skadestånd utdömas för integritetskränk­ningar.

Obehörig användning av annans namn är förbjuden redan enUgt BGB, men det anses att också den allmänna personUghetsrätten ger skydd mot otiUåten användning av annans namn, t. ex. i reklamsyfte. I ett känt tidigare rättsfall förde greve Zeppelm med framgång talan med anledning av att hans namn (och bUd) förekom i annons för ett cigarr­märke.

Vad gäller rätten till egen bUd — även sådan bild i reklam — är foto­grafilagen av år 1907 tillämplig. Lagen reglerar mte bara förhållandet beträffande beställd bild utan också bUd i aUmänhet. Enligt huvudregeln (§ 22) i denna lag får bUder, "BUdnisse", spridas och offentliggöras en­dast med den avbildades samtycke. BUden behöver inte vara porträttlik för att skyddas, om den medföljande texten talar om vem bUden före­ställer. Skyddet gäller under den avbUdades livstid och tio år efter hans död, varefter anhöriga kan tUlåta ett offendiggörande.

Från huvudregeln görs undantag (23 §) för 1. bilder ur vår egen tids historia (samtidshistoria), 2. bUder, där personen är en bisak tUl en vy eller ett annat motiv, 3. bUder, som tagits vid möten eller motsvarande tillställningar och 4. bilder (anses inte gäUa fotografier), som tjänar ett högre konstnärUgt intresse.

Undantagsreglerna gäUer dock inte när bUden kränker den avbUdades "berättigade intressen".

Överträdelse av lagen kan medföra användningsförbud. Bundesge-richtshof utdömde i det s. k. Herrenreiterfallet år 1958 ett skadestånd på 10 000 mark till en affärsman som fotograferats tiU häst och som se­nare fann att fotografiet använts i reklam för ett kärlekselixir.

3.4 Frankrike

I Frankrike anses en verklig personUghetsrätt (droit de la personna-lité) vara utbUdad. Denna har utvecklats i rättspraxis. Grimdvalen för domstolamas avgöranden har i främsta rummet varit den vidsträckta allmänna skadeståndsregeln i Code civU artUcel 1382. Denna bestäm­melse avser såväl materiell som ideell skada. Dessutom torde några all­mänt håUna uttalanden i 1789 års deklaration om de mänskliga rättighe­terna ha inverkat. De kränkningar som domstolarna har inskridit mot genom skadeståndsreglerna har bestått i offentliggörande eller annat an­vändande av uppgifter om enskUdas privata förhåUanden. TiU stöd för existerande praxis har år 1970 införts en ny bestämmelse i Code civil (art. 9). Etenna fastslår att var och en har rätt tUl respekt för sitt privat-Uv och medger domstolen rätt att vid sidan av skadestånd — även inte­rimistiskt — föreskriva beslag eUer andra åtgärder ägnade att hindra ett tUltänkt eller fortsatt angrepp på privatUvets btimitet.


Prop. 1978/79: 2                                                      16

Det föreligger inte någon speciell lagstiftning som avser skyddet mot missbruk av annans bild och namn, vare sig beträffande reklam eller el­jest. Sedan länge finns emeUertid en välutvecklad praxis som ger ett allmänt personlighetsskydd, vUket lett till att en person i alhnänhet kan motsätta sig offentliggörande av hans namn eller bild.

3.5     Norge

I 1960 års lag om rätt tUl fotografi föreskrivs ett allmänt förbud mot att utan samtycke offentUggöra bild av person, såvitt inte 1. bUden har aktuellt och allmänt intresse, 2. den avbildade utgör en bisak i förhål­lande till bUdens huvudmotiv, 3. bilden visar möte, offentlig folksam­ling eller händelse som har allmänt intresse (§ 15).

Överträdelse av lagen kan medföra allmänt åtal. Sanktionerna är bö­ter och användningsförbud. Lagen medger endast utdömande av ersätt­ning för ekonomisk skada.

Den egna bilden skyddas även genom en föreskrift i norska straffla­gen (§ 390), enligt vilken den straffas, som "krenker privatlivets fred ved å gi offentlig meddelelse om personlige eller huslige forhold."

3.6      Danmark

Det är allmänt erkänt att det i dansk rätt finns ett skydd för person­ligheten och privatlivets fred som bygger på allmänna rättsgrandsatser och som är vidare än det skydd som ges med stöd av speciella lagregler (danska Straffelovrådets betänkande nr 601, 1971, s. 40).

Det kan nämnas att en enskild person i enlighet därmed anses berät­tigad att bestämma hur hans namn får användas. I ett rättsfall från år 1946 meddelades sålunda förbud att i en film använda ett ovanligt släkt­namn som benämning på en av rollinnehavarna.

I Danmark följde man det samnordiska förslaget till lagstiftning om fotografering. Den gäUande danska fotografilagen av år 1961-innehåller således i likhet med den svenska inte någon allmän regel om rätt till egen bild.

Detta betyder emellertid inte att dansk rätt helt saknar regler som skyddar rätten tUl den egna bilden.

Inom näringsrättslig lagstiftning kan nämnas bl. a. vanmiärkeslagen (§ 14 st. 1 nr 4), vari föreskrivs att varumärke inte får registreras om det innehåller något som är ägnat att upjrfattas som annans porträtt, såvitt det inte rör sig om en sedan länge avliden person.

I strafflagen finns även, föratom ärekränkningsreglerna, bestämmel­ser som ger visst skydd mot kränkningar genom bild. Dessa bestämmel­ser som tidigare ingick i § 263 1 mom. p. 3 och 4 överflyttades år 1972 i något reviderad form tiU en ny § 264 d. Bestämmelsernas tillämpnings-


 


Prop. 1978/79: 2                                                      17

område utvidgades i samband därmed. I sistnämnda paragraf föreskrivs böter, haefte eller fängelse i högst sex månader för den som oberättigat vidarebefordrar meddelanden eller bUder rörande annans privata förhål­landen eller i övrigt bUder tagna av en person xmder omständigheter som uppenbart kan fordras undandragna offentligheten. Det har förut­satts att bestämmelsen skall få ett mycket snävt användningsområde. Den medför skydd också för avlidna personer.

Genom ändring i § 15 promulgationslagen tUl strafflagen har de danska domstolarna fått möjlighet att på skadeståndsrättslig gmnd ut­vidga skyddet för privatlivet vid sidan av det straffrättsliga området. Ti­digare krav på straffbarhet som grand för gottgörelse för icke-ekono-misk skada har nämligen upphävts. Ändringen innebar att även sådan handling som inte omfattas av någon straffbestämmelse men ändå kan karakteriseras som en rättsstridig frids- eller ärekränkning medför rätt till ersättning för icke-ekonomisk skada, om den företagits uppsåtligt el­ler av oaktsamhet.

4   Integritetsskyddskommitténs förslag

Kommittén framhåller inledningsvis att i gällande svensk rätt är den enskildes skydd mot att den egna bilden eller namnet utan hans sam­tycke används i reklam mycket bristfälligt och förekommer, där det över huvud taget finns, i olika lagar på helt skilda rättsområden. Lagreg­lerna täcker inte de i praktiken vanligast förekommande missbruken. Att den ifrågavarande bilden avses ingå i ett varamärke eller utgör en beställd bild enligt fotografilagen torde vara ytterst sällsynt. Inte heller förefaller det vara vanligt att bild eller namn som används utan sam­tycke innebär otillbörlig marknadsföring enligt marknadsföringslagen. I vart fall har marknadsdomstolen hitintills inte haft något sådant ärende till prövning. För det fall att marknadsföringslagen skulle vara tiUämp­lig kan f. ö., som tidigare berörts, den som avses med reklamen själv inte föra talan inför marknadsdomstolen. Det torde heller inte vara van­ligt att reklam används på sådant sätt att reglerna om ärekränkning bli tillämpliga och sålunda prövning vid allmän domstol kan ifrågakonuna.

Inte heller den självsanering som förekommer inom näringslivet för­mår enligt kommitténs mening på ett tiUfredsställande sätt komplettera den sparsamma lagstiftningen på området. Kommittén anser därför att rättsskyddet för den vars bUd eller namn olovligen används i reklam be­höver stärkas.

Vad som kan tala mot att införa en integritetsskyddande lagstiftning i fråga om bUd och namn är i första hand att en sådan reglering under vissa omständigheter kan tänkas hindra den enskilde och myndigheter från att ta del av viktig information om vad som försiggår i samhället och samtidigt inskränka yttrandefriheten. Dessa synpunkter har emeUer-

2   Riksdagen 1978f79.1 saml. Nr 2


 


Prop. 1978/79: 2                                                      18

tid inte någon högre grad av styrka enligt kommitténs mening när det gäller reklam som ju i huvudsak har ett rent kommersieUt syfte.

En rättsutveckling genom praxis är enligt kommitténs bedöirming inte att förvänta i Sverige. Betecknande nog har svensk domstol såvitt är känt endast vid två tillfällen haft att pröva frågan om rätt tiU skade­stånd på grund av åsidosättande av en påstådd rättsgrandsats med inne­börd att bilden av en person inte får utnyttjas utan dennes samtycke. Ett av fallen rör rätten till egen bild i reklam.

Marknadsföringslagen riktar sig mot reklam som är otUlbörlig mot näringsidkare eller konsumenter. Det är enligt kommitténs mening därför främmande och inte heller lämpligt att ens i avvaktan på en bättre lösning komplettera marknadsföringslagen på sådant sätt att den tillvaratar även "tredje mans" intressen.

Kommittén anser det inte heller vara en framkomlig väg att komplet­tera fotografUagen och varumärkeslagen med en aUmän regel om rätt till egen bild eller eget namn i reklam. En sådan regel skulle framstå så­som ett främmande element i de berörda lagarna.

Utomlands har man inte säUan skapat ett skydd av ifrågavarande slag på grandval av allmänna skadeståndsrättsliga bestämmelser. Erfarenhe­terna från utländsk rätt ger vid handen att lidande är den mest typiska och frekventa skadan i förevarande sammanhang. Det är också sådan ideell skada som medfört att höga skadeståndsbelopp har utdömts ut­omlands. Oönskad reklam kan också tänkas ge upphov till ren förmö­genhetsskada. Det gäller då närmast uteblivet arvode för medverkan. Enligt svensk rätt kan ersättning utgå endast om skadan vållas genom brott. Det gäller vare sig det är fråga om ideell skada eller förmögen-hetsskada. Från integritetsskyddssynpunkt vore det måhända önskvärt att följa det danska exemplet att upphäva kravet på brottslig gärning som grund för ersättning av icke-ekonomisk skada. En sådan lösning är dock främmande för svensk rättstradition och kan enligt kommitténs mening i allt fall mte tillgripas i detta begränsade sammanhang.

Det är i lagstiftningsarbetet en allmän strävan att inte utan verklig an­ledning utvidga det kriminaliserade området. Vid lagstiftning mot inte­gritetskränkningar torde det dock för svensk rätts vidkommande vara svårt att imdvika en straffrättslig reglermg. Detta beror på det nyss nämnda förhållandet att brott utgör förutsättnmg för ersättning vid ifrå­gavarande slag av skador.

Utformas integritetsskyddet som en straffrättslig bestämmelse kom­mer reglerna om skadestånd och särskilda rättsverkningar automatiskt att knyta an till bestämmelsen. Vidare medför en straffrättslig reglering att bestämmelserna om förundersökning blir tillämpliga. Detta torde kunna ses som en förmån för den enskilde målsäganden, som därigenom slipper att själv stå för det ofta kostsamma utredningsarbetet.

På nu anförda skäl har kommittén stannat för att föreslå att man in ■


 


Prop. 1978/79: 2                                                      19

för en straffrättslig bestämmelse med förbud att använda annans bUd el­ler namn i reklam. Gärningen kan, fastän den i vissa faU också kränker personliga intressen av ekonomiskt slag, enligt kommitténs mening sägas i huvudsak ha karaktär av ett fridsbrott. Kommittén föreslår därför att föreskriften införs i 4 kap. brottsbalken.

När det gäller förbudet att använda annans bild i reklam framhåller kommittén att det inte bör ha avgörande betydelse hur bilden tekniskt sett har framställts. Av intresse är i stället om bilden har sådan kvalitet att den kan sägas föreställa viss person.

Beroende på framställningssättet eUer syftet med avbUdningen kan det färdiga alstret mer eller mindre tydligt återge förebilden. För att en bestämd person skall kunna kännas igen måste vissa krav stäUas på bil­dens tydlighet. Kommittén anser dock att bUd som är otydlig i identifie­ringshänseende är att jämställa med tydlig bild, om det av andra om­ständigheter klart framgår vem bilden föreställer. BUd som är otydlig och som även saknar annan identitetsgrand bör däremot inte bli föremål för ingripande. Samma sak bör gälla t. ex. karikatyr som endast med några få linjer vagt antyder att viss person åsyftas.

Namn förekonuner ibland i reklam utan samband med bild. I sådana fall måste dock namnet vara särskiljande för att det klart skall framgå vem som åsyftas. Denna effekt kan emellertid också uppnås genom att övrig reklamtext antyder vem det är frågan om. Det skulle dock enligt kommittén föra för långt att skydda aUehanda benämningar och om­skrivningar som på något sätt antyder att viss person åsyftas. Kommit­tén har därför stannat för att föreslå att skyddet begränsas tUl att avse namn, varigenom viss person utpekas. Namn som har sådan egenskap är företrädesvis ovanliga släktnamn eller vanliga sådana i förening med ovanliga förnamn. Vidare bör skyddet omfatta konstnärsnamn eller lik­artade namn, som är allmänt kända. Dessa namn åtnjuter f. ö. visst skydd enligt namnlagen. Som "Ukartade" namn anses t. ex. pseudonym, signatur och namn varander artister, idrottsmän eller andra personer har gjort sig kända.

Det är angeläget att få till stånd en rimlig avgränsning av det straff­bara området. Kommittén anser därför att ett uppenbarhetsrekvisit är påkallat beträffande identifiering av den i reklam angivne eller avbil­dade personen. Därigenom kan straff ådömas endast när det inte är tveksamt vem som verkligen avses.

Trots att en bestämd person kan käimas igen på bUd, kan det finnas skäl att undanta utnyttjandet av bUden från det straffbara området. Det bör sålunda enligt kommittén vara tiUåtet att i en reklambUd för exem­pelvis ett byggnadsmaterial visa bilden av ett hus som uppförs med detta material, även om en i och för sig identifierbar person råkat komma med på bilden. Likaså bör exempelvis ett fjällhotell i reklamen för sin verksamhet kunna visa en landskapsbUd utan att någon som händelsevis


 


Prop. 1978/79:2                                                       20

finns med på bilden skall kunna resa krav med anledning härav. Det är i dessa och liknande fall uppenbart att den avbUdade personen endast är en bisak till huvudmotivet. Samma sak gäller när en avbildad person in­går i en folksamling, t. ex. på en åskådarläktare, eUer I en större mötes-församling. Om däremot sanoma bild beskärs, förstoras eller förses med märkning (inringning) så att personen ifråga kommer ensam i blick­punkten, bör bUdens användning mte undantas från huvudregeln.

Kommittén anser därför att den föreslagna bestänmielsen bör inne­bära att bild eller namn som uppenbarligen avser viss person inte olovli­gen får användas i reklamsammanhang.

Genom fotografilagen har fotografen givits en principiell ensamrätt, förfoganderätt, tUl bilden. Denna del av fotografirätten konraier givetvis inte att medföra rätt för fotografen att använda fotografisk bUd i strid mot den av kommittén föreslagna straffbestämmelsen, vare sig det är fråga om reklam för egen eUer annans verksamhet. För att detta skaU framstå som helt klart bör 14 § fotografUagen kompletteras. Enhgt denna paragraf får nämligen fotografens "på sedvanligt sätt utställa bU­den i reklamsyfte såframt ej bestäUaren förbjuder detta." Kommittén föreslår att bestämmelsen förses med tUlägget "eller aimat följer av 4 kap. 6 d § BrB".

Skydd mot användning av bild och namn i reklam bör gälla personer av alla kategorier, dvs. även s. k. offentliga och andra kända personer.

En särskild fråga är om skyddet bör gäUa även en vid tiden för pu­bliceringen avliden person. Kommittén anser att den integritetskränk­ning som kan förekomma vid olovlig användning av annans bUd och namn i reklam inte är så aUvarlig att den typiskt är sårande för de efter­levande eller kan kränka den frid som bör tUlkomma den avUdne. Inte heller går det enligt kommitténs mening, trots det ekonomiska värdet av användningen, att dra paralleller vare sig med bestämmelserna i upp­hovsrättslagen, enligt vUken upphovsrätten gäller intUl utgången av fem­tionde året efter det upphovsmannen avled, eller med fotografUagen, en­ligt vilken rätten till fotografisk bild i princip gäUer intUl utgången av tjugofemte året efter det år då bUden framställdes. SannoUkt behöver man av naturliga skäl inte heUer befara att avlidens bild och namn kom­mer tiU mera frekvent användning inom reklamen. Kommittén anser därför att skyddet bör avse endast person som är i livet när reklamen i fråga publiceras.

KommUtén finner sig ha anledning förmoda att de fall av olovlig an­vändning av bUd och namn i reklam som blir aktuella tUl övervägande del kommer att kunna hänföras till annonser i pressen. Kommittén an­ser emellertid att i princip alla slags medier — såväl äldre som nyare — bör hänföras till det straffbara området. Detta gör en uppräkning av de olika medierna onödig.

Den enskilde kan — som kommittén ser det — i vissa fall uppleva


 


Prop. 1978/79:2                                                                 21

samma slags obehag av att ofrivilligt medverka i icke kommersiell re­klam som i kommersieU reklam av sedvanligt slag. Det kan sålunda också vid icke kommersieU reklam finnas ett behov av integritetsskydd för den enskUde. En straffrättslig reglering av möjligheten att utnyttja annans bild och namn även i icke kommersiell reklam skulle emellertid få konsekvenser i tryckfrihetshänseende, eftersom enbart den kommer­siella reklamen, anses i princip falla utanför den tryckfrihetsrättsliga re­gleringen. Utan ändrmg i TF skulle en i huvudsak likartad reklam kunna behandlas olika alltefter det medium vari reklamen kommer till användning. Därutöver beaktar kommittén det förhållandet att det vid kommersiell reklam ytterst är fråga om att göra sig ekonomisk vinning på den enskildes bUd eller namn.

På grund av det anförda anser kommittén att endast kommersiell re­klam skall kunna bli föremål för ingripande med stöd av den föreslagna lagbestämmelsen.

Med begreppet reklam avser konraiittén, efter mönster från lagen (1972: 266) om skatt på annonser och reklam "meddelande som har till syfte att åstadkomma eller främja avsättning i kommersieU verksamhet av vara, fastighet, nyttighet, rättighet eller tjänst". En definition av denna lydelse föreslås ingå i lagtexten.

Kommittén finner vidare att sådant förfarande som utgör brott enligt den föreslagna straffbestämmelsen inte bör få åtalas med mindre måls­ägande anger brottet till åtal eller åtal finnes påkallat ur allmän syn­punkt. Bestämmelsen i 4 kap. 11 § BrB bör därför ändras i enlighet här­med. Kommittén anser att böter, dvs. dagsböter, är en tillräcklig påföljd för det föreslagna brottet.

Kommittén anser att den som olovligen utnyttjas i reklam bör få rätt till ersättning för det lidande som han därvid har utsatts för. Detta är ju, som tidigare har berörts, också ett av skälen till att kriminalisera ifråga­varande förfarande. Frågan om möjlighet att få skadestånd för Udande till följd av missbrak av annans identitet i reklam är enUgt kommitténs mening av sådan vikt att den inte bör lämnas öppen och bli beroende av framtida domstolspraxis. Kommittén anser därför att 1 kap. 3 § skade­ståndslagen bör kompletteras på så sätt att lagen uttryckligen hänvisar tUl den av kommittén föreslagna straffbestämmelsen.

I fråga om förhållandet mellan reklamen och yttrandefriheten noterar kommittén att massmedieutredningen (MMU) i betänkandet (SOU 1975: 49) Massmediagrandlag hävdat att det av bestämmelse i grandlagen bör uttryckligen framgå i vUken omfattning reklam faller utanför grand­lagen (s. 172). Kommittén ansluter sig till denna uppfattning.

Under sitt utredningsarbete har kommittén vidare uppmärksammat ett problem som ligger nära frågan hur man från tryckfrihetsrättslig synpunkt skall bedöma innehåUet i en tidnings löpsedel. Det gäller när­mare bestämt hur man skall betrakta det förhållandet att iimehållet i en


 


Prop. 1978/79: 2                                                      22

tidnings löpsedel har införts som annons i en annan tidning. Vanligtvis är det veckotidningar som låter införa sina löpsedlar som annonser i dagstidningar. I sådana faU synes annonsen, oaktat den avbUdar en löp­sedel, inte i första hand utgöra ett led i nyhets- och åsiktsförmedling utan i stället ha ett rent kommersiellt syfte, nämligen att stimulera för­säljningen av den ifrågavarande tidningen. Sådan annons torde enligt kommitténs mening därför faUa utanför det tryckfrihetsrättsligt skyd­dade området.

5   KO:s förslag

KO konstaterar i sin skrivelse att marknadsföringslagen inte bereder något skydd för enskilda personer mot att deras namn eller bUd utnytt­jas i reklam. Det är en fråga som i princip faUer utanför generalklausu­lens tillämpningsområde i den mån inte åtgärden är ägnad att vUseleda konsumenterna. Inte heller i annan lagstiftning uppställs något genereUt förbud mot att enskild persons namn eller bild utnyttjas utan samtycke.

KO anför vidare att han har mottagit flera anmälnuigar med önske­mål om att han skall ingripa mot att släktnamn och porträtt används i reklam utan vederbörandes samtycke. KO har emellertid avskrivit dessa ärenden med hänvisning tUl att marknadsföringslagen inte varit tillämp­lig.

Enligt KO:s mening måste möjligheterna för samhället att ingripa mot att annans namn och bild utnyttjas utan tUlstånd utökas. Detta är särskild motiverat i sådana fall då annans namn eller bUd utan tillstånd utnyttjas på ett sätt som är kränkande. Till detta kommer emeUertid att det alltid — också då framställning inte är kränkande i och för sig — kan vara olustigt för den enskUde att förekomma i ett kommersieUt sam­manhang. Många mäimiskor anser också att det är obehagligt att utan medgivande bli ekonomiskt utnyttjade. Varje utnyttjande i marknadsfö­ring utan samtycke bör därför vara otillåtet.

Enligt KO:s mening bör därför skydd ges åt enskild tredje man mot att hans nanm eller bild utan tillstånd utnyttjas i marknadsföring. Frå­gan om integritetskränkning av enskild vid marknadsföring torde vara av så speciell karaktär att den måste behandlas särskUt även om en ge­nerell regel om integritetsskydd kommer att införas.

För en särbehandling av deima fråga talar också att det kan förmodas dröja lång tid irman en sådan regel kan träda i kraft.

4 kap. BrB omfattar bestämmelser som kriminaliserar vissa beteenden som riktar sig mot annans frihet i skilda hänseenden eller kränker andra rent personliga intressen, som inte är av ekonomiskt slag. I 5 kap. BrB ges regler till skydd mot kränkning av en persons ära. Någon regel söm skyddar enskild mot sådana integritetskränkningar som här är i fråga finns dock inte.


 


Prop. 1978/79: 2                                                     23

Utnyttjandet av annans namn eller bild utan tUlstånd i ett konuner-siellt samnianhang torde ofta vara kränkande för den utnyttjade. Det skydd som den enskilde bör åtnjuta mot integritetskränknmgar i detta hänseende skulle därför kunna erbjudas genom att det i BrB — och då närmast i 4 kap. — införs ett stadgande som kriminaliserar sådana kränkningar. KO vill emellertid föreslå en annan lösning.

KO anser sålunda att det bör skapas möjlighet för i första hand KO och marknadsdomstolen att tillämpa en regel om skydd mot integritets­kränkning av det slag som här är i fråga. KO föreslår därför att möjlig­heten att göra generalklausulen om otillbörlig marknadsföring tUlämplig också på denna typ av ingrepp på tredje mans intressen utreds.

I de fall som det här är fråga om finns en enskild individ som har ett omedelbart intresse av att utnyttjandet av bilden eller namnet förhind­ras. När ett utnyttjande har skett utan tillstånd är det enligt KO:s me­ning rimligt att vederbörande ges möjlighet till ersättning. Enligt KO bör möjligheten att införa en straffbestämmelse i marknadsföringslagen om otillåtet utnyttjande av annans namn eller bild i marknadsföringen övervägas. En straffbestämmelse torde nämligen i princip vara förutsätt­ningen för att den skadelidande skall kunna tilldömas ersättning i form av skadestånd för ren förmögenhetsskada.

6    Remissyttrandena

Ett flertal remissinstanser framhåller att behovet av lag­stiftning på det område som kommittén och KO behandlar är på­tagligt.

Marknadsdomstolen anför att den finner de av kommittén och KO anförda skälen för införandet av det föreslagna integritetsskyddet starka. Onekligen är det så, att det för den enskUde kan vara förenat med ett betydande obehag att förekomma i reklamsammanhang, inte minst genom upplevelsen av att utan sitt medgivande bli ekonomiskt ex­ploaterad av annan. Marknadsdomstolen ställer sig därför bakom tan­ken att i nu aktuellt avseende utöka skyddet för den enskUde, och här­vidlag framstår inte minst möjligheten att få skadestånd som väsentlig.

Även Svenska Fotografernas Förbund anser att det föreligger behov av att införa särskilda lagregler för att tillgodose ifrågavarande skydds­värda intresse. UtredningsbUagorna med exempel på fall där KO sett sig förhindrad att ingripa mot användning av människors namn eller bild i reklamsammanhang, KO:s tUl justitiedepartementet ingivna promemoria angående diskriminerande och integritetskränkande marknadsföring och kommitténs genomgång av innehållet i gällande svensk rätt, visar att nu­varande lagstiftning och sedvanerätt inte ger ett tiUräckligt starkt skydd mot att en persons namn eller bild olovligen utnyttjas i reklamsamman-


 


Prop. 1978/79: 2                                                     24

häng. Inte heller tycks utomrättsliga normer eller självsaneringen inom näringslivet här fungera på ett tUlfredsställande sätt. Enligt förbundet har kommittén också på goda grunder antagit, att man i Sverige knap­past kan vänta sig en rättsutveckling i domstolspraxis som innebär att ett skydd tUlskapas mot användningen av namn eller bUd i reklamsam­manhang.

Behovet av snar lagstiftning understryks också av bl. a. hovrätten över Skåne och Blekinge, rikspolisstyrelsen, namnlagsutredningen, ut­redningen om upphovsrätt och bildleverantörernas förening.

Näringslivets delegation för marknadsrätt framhåller till en början att egentligt underlag saknas för kommitténs förslag och att skälen för att avgränsa det föreslagna integritetsskyddet till avsättningsfrämjande kommersiell reklam inte synes grundade på några särskUt djupgående överväganden. Detta försvårar i hög grad remissbehandlingen av betän­kandet och lagförslaget. Delegationen, liksom övriga remissinstanser, blir följaktligen hänvisade till allmänna bedömningar och principiella över­väganden. Vidare anför delegationen att den inte märkt att det skett nå­gon uppluckring i fråga om efterlevnaden av artikel 8 i internationella handelskammarens grundregler för reklam. Fotomodeller och s. k. kän­disar som ekonomiskt utnyttjar den egna bilden och det egna namnet förmår aUtjämt att väl hävda sina ekonomiska intressen mot reklamens utövare och användare utan stöd av lagstiftning. Oavsett att sålunda lagstiftning på förevarande område knappast är påkaUad i syfte att komma till rätta med några akuta missförhållanden inom reklamen fin­ner delegationen av principiella skäl angeläget, att den enskUde medbor­garen tillförsäkras ett skydd i lag för den egna bilden och det egna nam­net.

Svenska föreningen för industriellt rättsskydd ifrågasätter om lagstift­ning nu bör genomföras på grundval av de smalt upplagda förslag som föreligger. Föreningen kan inte undgå att notera att integritetsskydds­kommittén efter tio års arbete ännu inte lagt fram något förslag om hur kommittén tänker sig att detta skydd i stort bör vara utformat. För­eningen ställer sig tveksam tUl om uppbyggnaden av ett tidsenligt per­sonlighetsskydd (integritetsskydd) låter sig genomföras inom ramen för mindre ändringar i BrB samt rena specialförfattningar. Övervägande skäl talar för att den fortsatta behandlingen av föreliggande förslag får anstå tiUs ökad klarhet vunnits om det framtida integritetsskyddets upp­byggnad i stort.

Angående valet av metod för att tUlgodose behovet av integritetsskyd­det för bild och namn, nämligen genom bestämmelser antmgen i BrB (kommitténs förslag) eller i marknadsföringslagen (KO:s förslag) har ett övervägande antal remissinstanser stannat för förslaget om en reglering i BrB.

RÄ anser att utvägen att införa ett nytt brott synes i BrB vara den


 


Prop. 1978/79: 2                                                     25

bäst framkomliga vägen för att bereda den enskUde möjlighet tUl ska­destånd. Det är uppenbart att en sådan kriminalisering å ena sidan inte kommer att kräva några nämnvärda insatser av polis- och åklagarmyn­digheterna medan å andra sidan innebär att den enskUdes integritets­skydd blir väl tiUgodosett. RA delar även kommitténs uppfattning att straffbestämmelsen systematiskt har sin plats i BrB;s kapitel om brott mot frihet och frid.

Enligt marknadsdomstolen är marknadsföringslagens yttersta syfte att främja konsumenternas kollektiva intresse av att marknadsföring sker på ett korrekt och vederhäftigt sätt, att nödvändig information lämnas samt att de produkter som säljs fyller vissa krav i vad gäller säkerhet. Denna kollektiva inriktning framträder såväl i generalklausulen om otillbörlig marknadsföring (2 §) som i de ansvarsbestämmelser (6—8 §§) som tar sikte på speciella marknadsföringssituationer. Kränkningen av den personliga integriteten däremot riktar sig typiskt sett mot en enskild individ. Genom att placera reglema om integritetsskydd i marknadsfö­ringslagen skulle man där inplantera ett främmande element. Såsom otillbörlig marknadsföring skulle fortsättningsvis betecknas, inte bara en marknadsföringsåtgärd, som genom att strida mot god affärssed eller på annat sätt är otillbörlig mot konsumenter eller näringsidkare, utan också sådan marknadsföringsåtgärd som kränker en enskild persons integritet. Betraktad från konsumentskyddssynpunkt är en sådan utvidgning av marknadsföringslagen inte tillräckligt grundad. En placering av den nödvändiga ansvarsbestämmelsen i marknadsföringslagen skulle också onödigtvis komplicera åtalsfrågan. I lagens 17 § föreskrivs nämUgen att allmän åklagare får väcka åtal först efter anmälan eUer medgivande av KO. Denna ordning är nödvändig för att förhindra att talan angående en och samma marknadsföringsåtgärd förs både vid marknadsdomstolen jämlikt 2 § marknadsföringslagen och vid allmän domstol. En motsva­rande förutsättning för åtal skulle bli nödvändig vid fall av integritets­kränkningar. Vid sådana kränkningar har den enskilde förfördelade ett klart intresse av att kunna undvika ytterligare publicitet genom rätte­gång. Åtalsfrågan borde således normalt bli beroende av såväl den kränktes som KO:s medgivande. De nu anförda synpunkterna väger be­tydligt över intresset att så långt möjligt samla all bedömning av reklam under de därför särskilt tillskapade instanserna, marknadsdomstolen och KO. Detta sistnämnda intresse förlorar dessutom det mesta av sin tyngd därigenom att frågor om ansvar och skadestånd alltid torde komma att avgöras inte av marknadsdomstolen utan av aUmän domstol. Vad nu an­förts talar mot den av KO skisserade lösningen. Marknadsdomstolen an­ser i stället — liksom kommittén — att en regel tiU skydd mot att en­skild persons namn eUer bild olovligen används i reklam har sin från systematisk synpunkt naturliga anknytning tiU det kapitel i BrB som i närstående frågor skyddar den personUga integriteten, nämligen 4 kap.


 


Prop. 1978/79: 2                                                      26

BrB. Med hänsyn till vad som här anförts beträffande KO:s förslag torde enligt marknadsdomstolens mening kommitténs lösning också vara den som praktiskt fungerar bäst.

Kommitténs förslag tillstyrks även av Sveriges advokatsamfund. Svenska fotografernas förbund och kooperativa förbundet.

Hovrätten över Skåne och Blekinge anser det vara tveksamt om man nu bör införa en straffbestämmelse för vilken inte heller konunittén an­för någon egentUg motivering utan som är avsedd att indirekt åstad­komma en tUlämpning av allmänna skadeståndsregler. Ä andra sidan kan det naturligtvis sägas att den föreslagna bestämmelsen inte kan vän­tas bli ofta anlitad och därför från de diskuterade synpunkterna är av ringa betydelse. Jämfört till exempel med trafikförfattningama kan dess återverkan på polisens arbetsbörda inte vara annat än obetydlig. Det nu anförda visar emellertid att skadeståndslagens anknytning av reglerna om idell skada och förmögenhetsskada tiU att skadan vållats genom brott kan starkt ifrågasättas. Det är ingalunda från början givet att samma begränsningar bör gälla för tillämpningen av dessa aUmänna skadeståndsregler och för straffbestämmelser. Skäl talar enligt hovrät­tens uppfattning för att detta samband bör ytterUgare utredas och över­vägas. Det gäUer emellertid härvid grandläggande principer i skade­ståndslagen som knappast kan komma under bedömande i det nu före­liggande lagstiftningsärendet. Hovrätten finner sig alltså nödsakad att här godta vad kommittén föreslagit. Liknande synpunkter anförs av Sve­riges domareförbund.

Svenska annonsörers förening finner det i och för sig rimUgt att det skydd som förut funnits genom NOp:s verksamhet nu ersätts av ett of-fentligrättsligt regelsystem. Bl. a. i syfte att möjliggöra att den skadeli­dande erhåller skadestånd har reglerna utformats som en straffbestäm­melse. Överträdelse av denna kan då leda till att den av brottet skadeli­dande kan få skadestånd. Det är med viss motvilja som föreningen god­tar denna lösning i brist på bättre. Det är sålunda i och för sig stötande för rättsmedvetandet att isolerat kriminalisera obehörigt användande av annans namn eller bUd i reklamverksamhet, medan motsvarande be­teende i andra sammanhang lämnas frUt. Denna invändning gör sig gäl­lande med särskild tyngd, om brottet införs i BrB, där de grundläggande sanktionerna tiU skydd för samhäUets bestånd sammanförts. Förslaget ter sig mera godtagbart, om straffbestänunelsen placeras i en särskUd lag och om det därvid uttryckligen anges att det är fråga om en proviso­risk speciallagstiftning antagen i avvaktan på en mera generell reglering av hela integritetsfrågan om olovligt brukande av annans bUd och namn. Enär föreningen delar åsikten att den enskilde har ett berättigat intresse av att åtnjuta samhällets skydd mot att utnyttjas i reklamsammanhang, vill föreningen — trots det otUlfredsstäUande i förslagets uppläggning — inte motsätta sig att spörsmålet löses genom en straffbestämmelse föraf-satt att denna ges en klart interimistisk karaktär.


 


Prop. 1978/79: 2                                                     27

RPS sätter i fråga om inte regleringen i varje fall i systematiskt hän­seende och med beaktande av gärningens låga straffvärde främst borde ha sin plats i marknadsföringslagen på det sätt KO har föreslagit i sui skrivelse, i varje fall intill dess behovet av integritetsskydd inom person­rätten slutgiltigt undersökts.

Konsumentverket vidhåUer att en lösning inom ramen för marknads­föringslagen är att föredra framför den som kommittén föreslår. I för­arbetena till den tidigare gällande lagen (1970: 412) om otUlböriig mark­nadsföring uttalas att utnyttjande av enskUda personers namn och bild i reklam inte omfattas av bestämmelsen om förbud mot otillbörlig mark­nadsföring annat än då åtgärden är ägnad att vUseleda konsumenten (prop. 1970: 57 s. 72). Generalklausulen i 2 § marknadsföruigslagen — som har samma innebörd som den bestänmielse om förbud mot otiUbör-lig marknadsföring som upptogs i den tidigare gällande lagen — kan därför idag inte användas som medel mot åtgärder av detta slag. Detta kan dock inte vara något avgörande hinder mot att lagen utvidgas i här antydd riktning. Uppfattningen om vad som bör anses som otUlbörlig marknadsföring kan inte vara statisk. Vid tillkomsten av den tidigare gällande marknadsföringslagen förutsattes f. ö. att bedömningen av vad som skall anses vara otiUbörligt kan komma att förskjutas (jfr prop. 1970: 57 s. 60). För en reglering i marknadsföringslagen talar också vissa andra omständigheter. Om konsumentverket kan ingripa mot re­klam av det slag som här är i fråga, möjliggörs i större utsträckning än vid ett straffrättsligt förfarande snabba ingripande mot t. ex. en kortva­rig reklamkampanj. En ytterligare faktor som måste tUlmätas stor bety­delse är att marknadsförare och andra som utformar reklairmiaterial på förhand skall kunna ta stäUning tUl om en viss reklamåtgärd är förenlig med lagstiftningen. Detta betonas även av kommittén (betänkandet s. 45). En straffbestämmelse kan emellertid medföra svårigheter i detta hänseende. Konsumentverket pekar också på vissa gränsdragningspro­blem som kan komma att uppstå. Man kan knappast anta att t. ex. den marknadsförare som viU utforma reklamen så att den överensstämmer med lagstiftningen kommer att uppfatta kvalifikationen "uppenbarli­gen" som tillräckligt klargörande. Detta rekvisit synes också i och för sig kunna leda till att det straffbara området blir aUtför snävt och att be­stämmelsens praktiska betydelse därför blir liten. Ett annat gränsdrag­ningsproblem som kommittén behandlar (betänkandet s. 47) är då en i reklam avbildad person endast utgör "bisak" tiU huvudmotivet. Enligt konsumentverket kan avgörande för bedömningen av om ,en reklamåt­gärd bör godtas inte vara vare sig att den avbildade personen upptar li­tet utrymme — är "bisak" — i förhållande tiU övriga motiv eller om han "råkat komma med" på bilden. Om en fotograf t. ex. har tagit en serie fotografier av ett hus med personer som går'ut och in i det och man därefter i marknadsföringen av byggnadsmaterialet väljer att visa


 


Prop, 1978/79: 2                                                      28

en bild på vilken kanske en välkänd person finns med, bör detta i vissa fall kunna angripas. Bildmotivets funktion måste vara det väsentliga vid prövningen av om förfarandet skall godtas eller inte. Om den omstän­digheten att en viss person är med på bUden är ägnad att bidra till kon­sumentens uppfattning om varan etc, bör förfarandet i vissa fall kunna angripas. De angivna omständigheterna visar att besvärliga gränsdrag­ningsproblem och därmed olägenheter för dem som utformar reklamen kan komma att uppstå vid tiUämpningen av den föreslagna straffbestäm­melsen. Det är därför mera ändamålseidigt att införa regler på området i marknadsföringslagen: Av särskild betydelse i detta sammanhang är att verket enligt förarbetena till denna lag (prop. 1975/76: 34 s. 95) förut­sätts utfärda riktlinjer för marknadsföringen och att sådana riktlinjer kan komma att på ett tydligare sätt än generella lagregler ange hur re­klamen bör — och inte bör — utformas i olika hänseenden. Genom riktlinjer kan en precisering ske av de fall och det sätt på vilka enskUds namn eller bild, allmänt kända pseudonymer, karikatyrer osv. får an­vändas utan samtycke i reklamen och en närmare reglering göras av andra frågor som kan ge upphov tiU tveksamhet. En reglering av detta slag blir till gagn för både konsimienterna och företagen. För en lösning inom ramen för marknadsföringslagen talar också att det, såsom KO framhållit i den förut nämnda skrivelsen, är önskvärt att utvidga lagen tUl att ge utrymme för ingripanden mot diskriminerande reklam. Om en sådan utvidgning kommer till stånd, talar systematiska skäl för att lagen görs tillämpUg också på de fall som här är i fråga.

Några remissinstanser anser sig inte kunna ställa sig bakom vare sig kommitténs eller KO:s förslag utan förordar andra lösningar. Enligt namnlagsutredningen skulle det vara en fördel om straffsanktionen kunde undvaras som förutsättning för rätten till ersättning. Integritets­skyddet kan nämligen antagas bli effektivare, om det inte behöver för­bindas med straffrättsligt ansvar för den som gör intrång däri. Det kan sålunda befaras att domstolarna blir mindre benägna att konstatera ska­deståndsgrundande intrång, om det skall vara nödvändigt förbundet med straffansvar. Namnlagsutredningen vill därför förordna en ordning som innebär, att den som utsätts för intrång i det skydd förslaget avser kan erhålla ersättning för ideell skada eller för ekonomisk skada oavsett om brott föreligger. Mot en sådan ordning har kommittén anfört, att den är främmande för svensk rättstradition (betänkandet s. 44). Riktighe­ten av denna uppfattning är väl i och för sig oomtvistlig, men sett i stort kan också sägas att den beror på hur frågan betraktas. Inom immaterial-rätten (upphovsrätten, rätten till fotografisk bild, patenträtten, varumär­kesrätten, mönsterrätten) liksom inom firmarätten och namm-ätten finns redan flera exempel på bestämmelser om ersättningsskyldighet vid ideell skada eller ren förmögenhetsskada utan förbindelse med straffbart in­trång. En ordning i överensstämmelse med den av namnlagsutredningen


 


Prop. 1978/79:2                                                       29

nu förordade kan därför mte sägas innebära någon nybUdning i svensk rätt. Den behöver alltså inte möta principiella hinder.

Ehuru enligt namnlagsutredningen starka skäl sålunda får anses före­ligga för att koppla loss rätten tiU intrångsersättning från straffbarheten, vill utredningen också framhåUa, att en straffsanktion inte kan anses be­tydelselös i sammanhanget. Om nämligen enbart skadeståndsansvar föreligger, kommer i många fall påföljden av intrång att drabba ett före­tag (t. ex. industriföretag eller reklamföretag) men inte en enskild person. Rent affärsmässiga överväganden kan då komma att avgöra frågan, om i visst fall risken av ett intrång skaU tas. Det kan därför föreligga behov av att kunna döma tUl straffansvar i vissa faU, så att även enskilda per­soner kan träffas av ansvaret. Att även den utgift som ett bötesstraff re­presenterar ofta i anstäUningsförhållanden kan komma att betalas av ar­betsgivaren är en annan sak. Från straffansvaret bör dock undantagas lindrigare fall av intrång. Flera mönster för en avgränsning på denna punkt kan hämtas från immaterialrätten.

En reglering enligt det anförda, med tyngdpimkten på ersättningsskyl­digheten, leder till att bestämmelser i ämnet helst bör få sin plats på an­nat håll än i BrB och skadeståndslagen. Närmast till hands Ugger lagen om rätt till fotografisk bUd och namnlagen. Integritetsskyddskommittén har anfört (betänkandet s. 44), att en allmän regel om rätt tiU egen bUd eller eget namn i reklam skidle framstå som ett främmande element i nu nämnda lagar. Namnlagsutredningen är av annan uppfattning och me­nar, att en naturlig plats för en reglering tUl skydd för en persons bild och namn är just lagen om rätt tiU fotografisk bUd och namnlagen. An­gående den förra kan t. ex. nämnas, att den huvudsakUgen reglerar den rätt som tillkommer fotografen men i 14 § upptar en särreglering rö­rande bild som utförts på bestäUning. På liknande sätt finns utrymme i lagen för en särreglering angående skydd för annans bild i reklamen. Motsvarande gäller namnlagen, jfr 19 § andra stycket angående skydd för egenartat släktnanm mot användning i annans näringsverksamhet och ersättningsbestämmelsen i 22 §. Även straffbestämmelser kan rym­mas i de båda lagarna, av vilka den förra redan nu innehåller sådana be­stämmelser. Från systematisk synpunkt ter det sig också naturligare att införa bestämmelser om skydd för egen bUd eller eget namn i nu nämnda lagar om fotografisk bUd och om namn än i BrB bland bestäm­melserna i 4 kap. om brott mot frihet och frid. Där kunde regleringen passa bra, om den stannade vid sådan bild- eller namnpublicering som är av mera utpräglat kränkande natur, motsvarande närmast de egent­liga ärekränkningsbrotten. Men det integritetsskydd som här är i fråga är avsett att nå längre och synes därför stå närmare det skydd av mot­svarande slag som redan finns i nämnda lagar och i övrigt inom den im-materialrättsliga lagstiftningen. Det torde också vara lättare att inom dessa lagars ram sedermera gå vidare utöver reklamområdet, såsom


 


Prop. 1978/79: 2                                                      30

kommittén tydligen tänkt sig, än att bygga ut regler i BrB och skade­ ståndslagen. Det vUI sålunda synas som om det integritetsskydd som nu är i fråga skUjer sig från det som regleras i 4 kap. BrB, även såvitt avser de på kommitténs förslag förat införda reglerna om olovlig avlyssning (liksom de av kommittén senare föreslagna reglerna om olovlig och otillbörlig fotografering).

JK ifrågasätter om persoiUighetsskyddet lämpligen bör skapas genom straffrättsliga medel. I lagstiftningsarbetet märker man f. n. en bestämd utveckling i riktning mot att såvitt möjUgt "avkriminalisera" gärningar och förfaranden, där ett påtagligt behov av straffskydd inte kan påvisas (se t. ex. direktiven för lagstiftningen om förmögenhetsbrott i kommit­téberättelsen 1977 del II sid. 22 och dep.chefens anförande i budgetpro­positionen 1976/77: 100 bil. 5 sid. 3). Bakom denna utveckling ligger — utom annat — den sunda uppfattningen att det straffprocessuella ma­skineriet i dagens samhälle inte kan stäUas till förfogande för varje typ av rättskränkning. I likhet med namnlagsutredningen pekar JK också på att sedan länge skilda speciallagar inom skadeståndsrätten föreskrivit er­sättningsskyldighet både för ren förmögenhetsskada och för ideell skada utan något samband med brott. Utöver det nu anförda finns det enligt JK anledning påpeka att man inte ens med den föreslagna regleringen kan utdöma ersättning i alla de fall man åsyftar med ersättningsregeln. JK syftar på de situationer då en person, som inte kan göra gällande att nyttjandet av hans bUd inneburit förlust av arvode för Uknande nyttjan­de i annat sammanhang, kräver ersättning för uteblivet arvode för den påtalade publiceringen. Enligt JK:s mening kan nämligen ett uteblivet arvode i sådant fall inte anses utgöra förmögenhetsskada. Snarare är det här fråga om en obehörig vinst, på vilken den utnyttjade personen gör anspråk. I andra sammanhang, där det funnits anledning att låta den som gjort en obehörig vinst på annans bekostnad avstå vinsten till denne, har man löst detta genom att införa en särskild ersättningsregel som tar sikte på vederlag i anledning av det olovliga nyttjandet (se t. ex. 54 § upphovsrättslagen och 58 § patentlagen).

Enligt JK:s mening bör alltså något straffbud inte införas vare sig i BrB eller i annan lagstiftning. Regleringen bör i stäUet ske på rent civil­rättslig väg. Det är svårt att finna något lämpligt sammanhang i vilket en sådan reglering kan infogas. I vart fall anser JK sig inte kunna bi­träda tanken att upptaga regler i saken i marknadsföringslagen. Den bä­rande tanken i förslaget, nämligen att genom en skadeståndsregel söka hindra olovligt utnyttjande i reklamsammanhang av annans bUd eller namn och att i förekommande faU bereda möjlighet tUl ersättning för förmögenhetsskada och för ideeU skada, gör en sådan lösning onaturlig. Den lämpligaste lösningen synes helt enkelt vara att upptaga regleringen i en särskild lag. Om en mer omfattande personlighetsrättslig lagstift­ning senare kommer tUl stånd, bör lagen infogas i denna lagstiftning. En


 


Prop. 1978/79:2                                                      31

civUrättslig reglering har också den fördelen att man undviker de sär­skilda problem som är förknippade med att i varje enskilt fall fastställa vem som är straffrättsligt ansvarig (jfr betänkandet s. 52). Regleringen kan utformas så att visst subjekt, exempelvis den tUl vars förmån re­klamen görs, blir under aUa förhållanden ansvarig. I förekommande fall kan eventuellt reklamföretag som utformar reklamen göras solidariskt ansvarigt.

Inte heller utredningen om upphovsrätt är beredd att tiUstyrka en re­glering i BrB. En reglering där synes från systematisk synpunkt vara mindre lämplig. När kommittén föreslår att skyddet utformas som ett brottsbalksbrott, synes man främst, kanske uteslutande, ha fäst avseende vid behovet av skydd mot den integritetskränkning som sker, om en en­skild person tvingas att mot sin vilja figurera i reklam. Enligt utredning­ens mening får man emellertid inte förbise att skyddsregler av föreva­rande art i vissa sammanhang även får en klar ekonomisk betydelse. För en del grupper, t. ex. artister och idrottsstjämor, är det en naturlig och accepterad form för utnyttjande av den "image" som vederbörande ska­pat åt sig genom sin konstnärliga eller idrottsliga verksamhet, att med­verka i olika former av reklam. För dessa grupper — som alltså inte i och för sig har något emot att medverka i reklam bara det sker mot er­sättning — får ett skydd i föreslagen riktning främst den betydelsen att den medför en ensamrätt att bestämma om och på vilka viUkor sådan medverkan skall äga rum. Även denna sida av skyddsreglernas funktion, som närmast har ett immaterialrättsUgt inslag, bör enligt utredningens mening beaktas. I detta sammanhang må anmärkas att i fråga om skå­despelare, musiker och andra utövande konstnärer ett skydd av föresla­get innehåll i vissa delar följer redan av upphovsrättslagens bestämmel­ser om skydd för olovligt utnyttjande av sådana konstnärers prestatio­ner. Detta gäller särskilt utnyttjande i reklamfilm. Bestämmelserna i 45 § nämnda lag innebär t. ex. att en skådespelare är skyddad bl. a. mot att avsnitt ur filmer, i vUka han medverkat, senare används i reklamfil­mer utan hans tillstånd. Den nu avsedda lagstiftningen kommer att med­föra ett motsvarande skydd för personer som inte kan åberopa upphovs­rättslagens bestämmelser, t. ex. idrottsstjärnor. Vad nu anförts är ägnat att understryka att det i vissa hänseenden föreligger ett samband meUan bestämmelser om skydd för egen bild och den immaterialrättsliga lag­stiftningen. Mot bakgrand av det nu anförda vUl utredningen förorda att reglerna intas i en särskild lag om olovligt utnyttjande av namn och bUd i reklam. Denna lag skuUe bilda en naturlig utgångspunkt för en vidare utbyggnad av skyddsbestämmelser mot utnyttjanden av namn och bild i andra kommersiella sammanhang än reklam. Av skäl som ovan antytts torde lagstiftningen på området väl kunna utformas på ett sätt som nära ansluter till den immaterialrättsliga lagstiftningen. De förat skisserade reglerna om skadestånd och om åtgärder tUl förebyggande av missbrak


 


Prop. 1978/79: 2                                                      32

av material som använts i olovlig reklam synes sålunda kunna i huvud­sak utformas efter förebild av motsvarande bestänmielser i upphovs­rätts- och fotografilagama. Utredningen har dock inte funnit anledning till principiell erinran mot att ett förbud mot olovlig reklam utformas på det sätt som kommit till uttryck i den föreslagna bestämmelsen i brotts­balkens 4 kap. 6 § d BrB. En lösning i civUlagens form förordas även av bl. a. KLYS.

Kommitténs bestämning av skyddsobjektet har föranlett uttalanden från ett flertal remissinstanser.

Näringslivets delegation för marknadsrätt menar mot bakgrunden av sin principieUa syn på motiven för en integritetsskyddsbestämmelse av­seende den egna bilden och det egna namnet att man i första hand bör rikta in sig på referenser som innefattar snyltning på enskilda personers renommé, trovärdighet eller liknande, dvs. på referenser som innefattar åberopanden till förmån för kommunikatorn eller för kommunikatio­nens föremål eller objekt. Med ett sådant angreppssätt torde man kunna lösa åtskiUiga intressekollisionsfaU som eljest skulle vålla bekymmer. Delegationen är dock medveten om att vissa ytterligare distinktioner och avgränsningar kan visa sig erforderliga när det gäller referensens art men tror att man här har ett konstruktivt uppslag. Delegationen vUl peka på att kommittén synes ha varit inne på liknande tankegångar när den talar om exploatering av den enskildes identitet i vidsträckt bemär­kelse (betänkandet s. 45 ö). Kommittén drar emellertid inte ut konse­kvensema av sin observation. Delegationen anser vidare i Ukhet med kommittén att skyddet för den egna bilden bör omfatta bUden i alla ut­förandeformer (konstarter) samt gälla naturtrogna återgivanden Ukaväl som karikatyrer vilka kan antas associera tiU viss person. Delegationen delar vidare kommitténs uppfattning att namnskyddet bör omfatta inte bara det borgerliga namnet utan också konstnärsnamn o. 1. Däremot fin­ner delegationen det tveksamt om man beträffande de sistnämnda bör uppställa krav på att de skaU vara "allmänt kända". Enligt delegatio­nens mening synes det med integritetsskyddets syfte bäst förenligt att ge skydd så snart beaktansvärd risk kan antas föreligga för att kommunika­tionens adressat skall associera namnet med personen i fråga. Vidare är det önskvärt att frågan om skydd för den enskildes livsöde mot obehörig exploatering ägnas uppmärksamhet under lagstiftningsärendets fortsatta beredning. Från näringslivssynpunkt synes emeUertid frågan vara margi­nell. Såvitt delegationen känner till har något fall av olovligt utnyttjande av enskild persons livsöde i här aktuell mening aldrig förekommit i nä­ringslivssammanhang.

JK anser att i vissa situationer så kan det föreslagna skyddet måhända komma att framstå som otiUräckligt på grand av att det ej inbegriper mer än bild och namn och alltså inte omfattar titel eller annan yrkesbe­teckning som tveklöst identifierar den avsedda personen, t. ex. "statsmi-


 


Prop. 1978/79: 2                                                      33

nistern" eller "överbefälhavaren". Fall av detta slag bör kunna föras in under den föreslagna bestämmelsen genom ett tillägg av generell karak­tär. Kommittén har i motiven (betänkandet s. 47 ö) klart preciserat vilka fall som omfattas av det föreslagna skyddet. JK anser de gjorda av-gränsningarna i sak lämpliga men anser att de också bör inskrivas i lag­texten. Den föreslagna texten är enligt JK:s mening alltför oprecis för att klart medge bestämningar av det innehåll utredningen föreslår.

Svenska fotografernas förbund kan föreställa sig en lång rad fall, där det kan bli svårt att fastställa om ett återgivande av en bild i reklam verkligen har skett olovligen och där så visar sig vara fallet att det­ta förhållande också täcks av gärningsmannens uppsåt. Ett belysande ex­empel är just det fall då en porträttfotograf i sitt skyltfönster ställt ut en bild av en person. Enligt 14 § fotografilagen har han fotorättslig rätt att göra detta även om fotografirätten ligger hos beställaren. Att ställa ut porträttbilder i fotobutikens skyltfönster är ett mycket gammalt förfa­rande och veterligen har mycket få kunder haft något emot det. Det kunde därför ligga nära till hands att anse, att en kund som fått sitt porträtt taget av en fotograf därmed också skulle ha givit ett tyst medgi­vande till att bilden användes vid skyltning. Nu är det emellertid klart att kommittén menat, att det skulle krävas ett uttryckligt tiUstånd av en avporträtterad person för att fotografen skulle ha rätt att ställa ut bil­den, om detta sker i syfte att göra reklam för verksamheten. Detta kom­mer otvivelaktigt att medföra en del problem för landets porträttfoto­grafer. Förbundet har emellertid den uppfattningen att porträttfotogra­fer utan allt för stort besvär har möjlighet att skaffa sig erforderliga tUl­stånd och förbundet har därför ingenting att invända mot utredningens förslag i denna del. Den nämnda skyltningen i affärsfönster, måste troli­gen betraktas som reklam för fotograferis rörelse. När det däremot gäl­ler andra former av utställningar av fotografier, teckningar eller mål­ningar sker dessa oftast inte i reklamsyfte. Här kan givetvis problem uppstå vid gränsdragningen. Även i andra situationer kan det komma att råda tveksamhet om en återgivning i reklamsammanhang skett olov­ligen eller inte. Avtal mellan fotomodeller och fotografer, mellan skå­despelare och fotografer kan i detta avseende många gånger vara svåra att tolka. Främst gäller detta naturligtvis de äldre uppgörelser som finns och där ingen av parterna haft anledning att ta ställning tUl frågan på det sätt som nu i framtiden kommer att krävas, eftersom ett medvetet överskridande av ett ingånget avtal då kan komma att bli straffbart en­ligt det föreslagna lagrummet. I den mån här kommer att ske misstag ut­går förbundet ifrån att återgivningarna inte kan bli straffbara utan att rättsvillfarelse och bristande uppsåt beträffande rekvisitet olovligen grundar straffrihet.

KLYS framhåller att en biografi över en levande person inte behöver vara tillkommen med dennes samtycke. Nämnden frågar sig därför om

3   Riksdagen 1978179.1 saml. Nr 2


 


Prop. 1978/79: 2                                                      34

det skall vara förbjudet att använda personens bUd som blickfång på omslaget eller om illustration ur boken kan användas i annonsreklam. Samma frågor uppkommer beträffande en tecknare som varje jul utger en samling politiska karikatyrer. En porträttmålare visar på en utställ­ning förstudier till utförda porträtt. Genom sitt förfarande visar han sin produktion, vilket torde vara tiUåtet, men samtidigt söker han naturligt­vis nya beställare. Enligt KLYS' mening måste man diskutera dessa frå­gor betydligt mer ingående än som kan ske med ledning av kommitténs betänkande, innan man beslutar sig ge straffbudet den föreslagna ut­formningen. Om man jämför de här angivna situationema med analysen av fotografilagen finner man att de mera specificerade önskemålen om skydd knappast gör sig gällande vid reklam för konstnärliga och litte­rära verk eller för en fotograf; ingen kan tro att politikern som utgör modell för karikatyren ställt sig tiU förfogande mot betalning; en bok om en idrottsstjärna kan knappast leda till misstanken att han fått betalt för bilderna i boken; en fotografs utställning av porträtt av kända skå-. despelare berövar knappast dessa "normala reklaminkomster". Av det sagda torde framgå att man i bestämmelsen bör införa ett annat begrepp än "olovligen". Det kan även utan lov finnas behöriga publiceringar i reklamsammanhang som inte bör anses kränkande för annan. Dessutom sker denna användning ofta under omständigheter som har betydelse för debatt, kritik m.m., det vUl säga i situationer då yttrandefriheten kan komma att tangeras.

Kommitténs förslag att begränsa straffbestämmelsens tillämplighet till bild el ler namn som uppenbar­ligen avser viss person har tagits upp av flera remissinstan­ser.

Namnlagsutredningen vUl varna för sådana undantag som kommittén beskrivit (betänkandet s. 47). En mindre nogräknad reklammakare kan här hitta kryphål tUl kringgående av de föreslagna bestämmelserna. Re­dan de valda exemplen får en annan innebörd, om den person som "rå­kat" komma med på bilden är en s. k. offentlig person, i det förra faUet t. ex. chefen för statens planverk eUer — i ortspressen — kommunens byggnadschef och i det senare fallet t. ex. riksidrottsförbundets ordfö­rande eller generaldirektören i naturvårdsverket. Inte heller det av kom­mittén i sammanhanget anförda exemplet med folksamUngar är säkert (jfr exemplet med kungen bland dem som skaU illustrera tidningen Lek tyrs läsekrets). Så snart bUden är sådan att en person kan identifieras på den bör reglerna bli tUlämpliga, och det oavsett om en eller flera perso­ner finns på bUden. Är personen en s. k. offentlig person, tUldrar han sig nämligen gäma särskild uppmärksamhet och blir lätt huvudmotivet, om än bilden aldrig så mycket arrangerats så att det kan hävdas att han är endast vad kommittén kallar "en bisak". Namnlagsutredningen viU såle­des rikta gensaga mot de anförda undantagssituationema, dock medve-


 


Prop. 1978/79: 2                                                      35

ten om att fall av antytt slag kan förekomma då de föreslagna reglema inte bör slå till. Såvitt angår namn begränsar förslaget skyddet tiU nanm, varigenom viss person utpekas. Namnlagsutredningen ansluter sig till detta innehåll av regleringen. Men även i denna del görs uttalanden i motiven som kan framkaUa missuppfattning. Kommittén anför sålunda, att namnet måste vara särskiljande för att det klart skaU framgå vem som åsyftas, när namnet förekommer utan samband med bUd. Enligt kommittén blir företrädesvis fråga om ovanliga släktnamn eUer vanliga sådana i förening med ovanliga förnamn. Namnlagsutredningen viU i anslutning därtUl framhålla, att även ett vanUgt släktnamn i förening med ett vanligt fömamn kan leda tanken direkt tUl och sålunda utmärka en viss bestämd person. Som exempel kan från politiken och arbets­marknaden anföras nanm som Sven Andersson och Gunnar NUsson. Även inom andra områden (skådespelare, idrottsmän etc.) torde kunna återfinnas namn av denna vanliga typ som exempel. Här blir aUtså så­vitt själva namnet angår fråga om ett vidare tUlämpningsområde än som avses i 19 § namnlagen, vUken omfattar endast egenartat släktnamn. Liknande synpunkter anförs av utredningen om upphovsrätt.

Sveriges fotografers förbund anser att bilder otvivelaktigt kan använ­das tUl att göra beskrivningar utan att för den skull en viss person, som "avses", behöver ha fotograferats av. Förbundet vill här ge ett exempel. En skådespelare eller en fotomodell gestaltar genom gester, maskering o. d. en viss person. Skådespelaren avfotograferas och bilden används i reklam. Vi antar att bUden är tagen bakifrån och genom vissa karak­täristiska exempelvis kroppsbyggnad, frisyr, en dubbel återförsäkring i form av såväl svångrem som hängslen och en tiUhörande text som hand­lar om ekonomi, gör det uppenbart för de allra flesta vem som avses. De frågor som förbundet här vUl ställa är: Är beteendet över huvud taget straffbart? Om skådespelaren inte heller är vidtalad om användningen av bilden: På vems angivelse ska tilltaget åtalas? Vem äger rätt tUl ska­destånd? Vad vi här har att göra med är egentligen två ting, nämligen för det första en integritetskränkning mot den kände ekonomen och för det andra ett ekonomiskt utnyttjande av skådespelarens prestationer. I den mån avbUdningen av den senare är ett intrång i dennes upphovsrätt funnes här möjlighet att på denna grand inskrida mot avbUdningen. Att upphovsrättslagen skulle vara tiUämplig på ett fall som detta är dock nå­got osäkert. Återstår då att besvara frågan, om "utpekandet" av ekono­men skall anses straffbart. Förbundet anser att, eftersom tvekan inte föreligger om vem som avses, avbildningen skaU anses straffbar. Efter­som utredningen jämställt avbildning genom teckning, målning osv. med fotografi blir ovanstående tolkning nödvändig. Det är ju endast beträf­fande fotografi, som den specieUa situationen kan uppstå, att bilden å ena sidan kan föreställa (avse) viss person medan det i själva verket är någon annan som faktiskt avbildats. Praktisk betydelse torde problemet


 


Prop. 1978/79: 2                                                      36

få endast i de fall då viss känd person på ovan beskrivet sätt gestaltats av annan (upphovsrättsfallet) som i vissa "dubbelgångssituationer". En annan fråga som förbundet ställer sig i detta sammanhang är, hur man ska betrakta mycket gamla bilder av en person. Det kan vara fråga om så gamla bilder att personen knappast kan kännas igen av andra än möj­ligen de allra närmaste i hans famUj. Ytterlighetsfallet är här en bild av en baby, tagen för 20 år sedan. Om en sådan bUd i dag används i re­klam, ställer man frågan om denna bild verkligen avser viss person på det sättet att återgivningen skulle bli straffbar. Mot bakgrund av vad ovan sagts är uppenbarhetsrekvisitet enligt förbundets mening helt oundgängligt. Förbundet noterar med tillfredsställelse kommitténs upp­fattning, att straff "kan ådömas endast när det inte är tveksamt vem som verkligen avses". Förbundet instämmer med utredningen i att be­skrivna undantag måste göras, men förbundet menar samtidigt att kom­mittén uttryckt sig aUt för vagt samt att imdantaget på något sätt borde ha kommit till uttryck i den föreslagna lagtexten och inte enbart framgå av motivuttalanden. Samtidigt inser förbundet svårigheten att med något eller några få ord klart fånga något så subtilt som det här är fråga om. Att en person bland tusen på en åskådarläktare får anses relativt ano­nym torde de flesta vara ense om. Att såsom i utredningens eget exem­pel en enda person gående på en trottoar framför ett hus, vars bygg­nadsmaterial bilden vill göra reklam för, skulle vara på motsvarande sätt anonym är inte lika självklart. Med detta vill förbundet givetvis inte ha sagt, att förbundet anser att användningen av bilden i reklam för byggnadsmaterialet straffvärd. Tvärtom tror förbundet att det skulle vara svårt för den allmänna rättsuppfattningen att här godta straffbar­het. Därför anser förbundet också att själva lagtexten måste förtydligas på denna punkt.

Även Svenska annonsörers förening befarar att kommitténs avgräns­ning av det straffbara området kommer att medföra avsevärda praktiska svårigheter. Det är enligt föreningens mening inte alltid lätt att avgöra, huruvida en person utgör en del av en helhetsbild eller enbart utgör en bisak till huvudmotivet. Gränsen mellan en bild som avser ett antal identifierbara personer och en bild som avser en folksamling är fly­tande. Även om sålunda tillämpningssvårigheter kan uppstå beträffande en undantagsregel, finner annonsörföreningen det dock rimligt att inte varje brak av en bild, där möjligen någon person kan identifieras, skall kunna straffbeläggas som objekt för olovlig reklam. Det måste hos gär­ningsmannen finnas en avsikt att i reklammeddelandet framhålla just den person, vars bild eller namn brakas. Föreningen delar kommitténs uppfattning härvidlag men anser att lagförslaget inte ger uttryck åt denna grundtanke på ett adekvat sätt. Uppenbarlighetskriteriet kan lätt uppfattas som om det fordras att bilden är porträttlik eller att namnet är rätt stavat e. 1. Vad det gäUer är emellertid framför allt att undanta så-


 


Prop. 1978/79:2                                                       37

dant återgivande, där bilden eUer namnet framstår som helt oväsentligt för sammanhanget. Ett bättre uttryck härför borde kunna finnas än att bruka ordet "uppenbarligen".

Näringslivets delegation för marknadsrätt vill bestämt avråda från att man inför ett uppenbarhetsrekvisit. Erfarenheterna från ett näraliggande område, reklambestämmelsen i den gamla lagen mot Ulojal konkurrens, visar nämligen att ett uppenbarhetskriterium enbart tynger och kom­plicerar bedömningen. I själva verket är det fråga om en skenbar preci­sering. Antingen avser bilden resp. namnet viss person eller också gör den det inte med given bedömningsmåttstock, önskar man emellertid precisera associationen är från lagteknisk synpunkt en anknytning till associationsgraden att föredra framför en koppling till associationskraf­ten, dvs. man bör hellre bygga på ett notoritetskriterium. Detta är dock inte någon lyckad lösning från principiella synpunkter. Den innebär att man försvagar skyddet för den vanliga människan.

RÄ påpekar att en biperson mycket väl kan bli väl så kränkt, nämli­gen beroende på vilken lokal huvudmotivet föreställer. Ett fjällhotell må gå an men inte en ökänd nattklubb. F. ö. är exemplet med fjällhotellet i vissa fall mindre lyckat, nämligen om en mycket känd person råkar komma med på reklamfotografiet. I enlighet med kommitténs motivut­talanden föreslår RA följande lydelse av ifrågavarande stycke: "Den som i reklam olovligen använder bUd eller namn på sådant sätt att viss person tveklöst kan identifieras och det inte är uppenbart att användan­det inte innebär en kränkning för denne, dömes för olovlig reklam till böter".

Den av kommittén föreslagna kompletteringen av 14 § fotografilagen kritiseras av flera remissinstanser. JK påpekar att denna bestämmelse bara gäller fotografier som framställts efter be­ställning av den avbUdade medan den nu ifrågasatta inskränkningen har betydelse för innehavare av rätt tUl fotografi i allmänhet. Inskränk­ningen bör därför anmärkas redan i anslutning till den katalog över olika befogenheter som normalt tUlkommer rättsinnehavaren i 1 §. Anmärkningen om inskränkningen synes böra göras som en erinran om vad som jämlikt annan lag gäller för utnyttjande av armans bUd i den kommersieUa reklamen. För det med 14 § särskUt avsedda beställ­ningsfallet skulle vad gäller fotografens rätt till utställande i 14 § första stycket andra meningen ev. behöva göras det tillägget — i förtydUgande syfte — att utställningsrätten gäller bUd som omfattas av den tidigare i lagen anmärkta generella rådighetsinskränkningen. Hovrätten över Skåne och Blekinge ifrågasätter om den föreslagna ändringen är behöv­lig. Det är knappast troligt att något missbruk förekommer. Hovrätten föreslår att paragrafen inte ändras. Därav följer då att denna såsom en specialbestämmelse på sitt särskilda område kommer att utesluta tiU-lämpning av den föreslagna allmänna bestämmelsen i BrB. Utredningen


 


Prop. 1978/79: 2                                                      38

om upphovsrätt anser att reglerna om olovlig reklam genom den valda placeringen enbart torde komma att syfta på själva rätten att utställa bUden. Sammankopplingen med 14 § fotografUagen ger vidare upphov till tvekan om vad som bör förstås med uttrycket "olovligen" i brotts-balksbestämmelsen. Läst i sUt sammanhang synes "olovligen" närmast komma att syfta på att utställning har skett utan samtycke från bestäl­laren. Med hänsyn tUl vad som nu har anförts viU utredningen i första hand avstyrka att någon hänvisning tiU brottsbalksbestämmelsen över huvud taget intas i fotografilagen. Rätten att använda fotografisk bUd är självfallet inskränkt även av många andra skäl än sådana som skulle avse olovlig reklam, exempelvis av hänsyn till försvarets intressen i vissa fall, till förbudet mot vilseledande reklam etc, utan att man därför an­sett det nödvändigt att göra någon erinran härom i lagen. Det skuUe en­dast vara ägnat att förvUIa, om man intog en sådan hänvisning men ute­lämnade andra. Det förtjänar dessutom att påpekas att en persons bild också kan utgöras av ett konstverk och således vara skyddad enligt upp­hovsrättslagen. En specialhänvisning till brottsbalksbestämmelsen i upp­hovsrättslagen skulle emellertid ännu mera än i fotografUagen kimna verka förvirrande. Om en hänvisning likväl skulle anses böra intas i lagstiftningen om fotografirätt och upphovsrätt, förordar utredningen för sin del av skäl som förut har anförts att den utformas som en sär­skild bestämmelse i början av resp. lag. Invändningar av ungefär samma innebörd framförs av bl. a. namnlagsutredningen, pressens opinions­nämnd och KLYS.

Några remissinstanser anser i motsats till kommittén att avlidna personers nanmn eller bild behöver skydd. Enligt Sveriges domareförbunds mening framgår inte en sådan begränsning av den före­slagna lagtexten. Förbundet anser att om begränsningen skulle gäUa, ris­kerar man att den kunde komma att missbrakas. Konsumentverket är av den uppfattningen att om den av verket förordade lösningen genomförs, bör en marknadsföringsåtgärd kunna bedömas som otillbörlig också då en avliden persons namn eller bild används i reklam. Näringslivets de­legation för marknadsrätt finner ett åberopande av en avliden persons namn och bild i reklam synnerligen olustigt. Enligt delegationens upp­fattning finns det anledning att ompröva frågan om skydd för avliden persons namn och bild. Det förhåUandet att frågan kanske har ganska liten praktisk betydelse synes inte utgöra något skäl emot att ett sådant skydd ges även i lag. Nämnas kan att 1955 års grundregelsedition inne­höll en särskild varning mot användning av avliden persons bild och an­nat åberopande av sådan person. Vid en revision år 1966 borttogs var­ningen som onödigt tyngande. Enligt JK:s mening är det tveksamt om skyddet bör begränsas till personer som är i livet. Även efter vederbö­randes död bör finnas möjlighet tUl ett skydd som en garanti mot obehö­riga nyttjanden av bild eller namn. I varje fall bör sådant skydd före-


 


Prop. 1978/79: 2                                                      39

ligga under viss tid närmast efter den avbildades bortgång. JK erinrar om att varumärkeslagen (1960: 644) inom sitt tillämpningsområde bere­der visst skydd för avliden (14 § 4). Liknande synpunkter anförs av Ut­redningen om upphovsrätt.

Bildleverantörernas förening anser att skyddet bör gälla även en viss tid efter en persons död, förslagsvis tio år.

Sveriges advokatsamfund delar däremot kommitténs åsikt att olovlig användning av avlidens bild eller namn i reklam inte bör kriminaliseras. Samfundet anser att reglerna om förtal av avliden ger ett tUlräckligt skydd för integritetskränkningar som kan komma i fråga. Ett otUlbörligt utnyttjande av avlidens bild eller namn kan emellertid, utan att vara ärekränkande, av de efterlevande uppfattas som stötande eller besvä­rande. Samfundet ifrågasätter därför om Inte efterlevande skall ha rätt till skadestånd på grund av olovligt användande av avlidens bild eller namn i reklam. Bestämmelse härom bör i sådant fall intas i skadestånds­lagen, varvid den krets av efterlevande vars tillstånd skall fordras och som skall vara berättigad till skadestånd lämpligen bör anges på samma sätt som nu är fallet enligt 5 kap. 5 § andra stycket BrB.

Samfundet vill i detta sammanhang hänvisa till rätten till skadestånd för efterlevande vid förtal av avliden. Denna fråga har bedömts av Högs­ta domstolen i det s. k. "Hanmiarskjöldsmålet" (NJA 1966 sid. 565). Högsta domstolen utdömde sådant skadestånd. Svea hovrätt fann där­emot i det s. k. "Märitmålet" (SvJT 1970 rf s. 2) att sådant skadestånd inte kunde utdömas. Av uttalande i motiven (prop. 1972: 5 s. 570) till skadeståndslagen får dock enligt samfundets mening anses framgå att rätt till skadestånd numera föreligger vid förtal av avliden.

Kommitténs förslag att begränsa skyddet tUl kommersiell re­klam föranleder uttalande från några remissinstanser. Näringslivets delegation för marknadsrätt hyser den bestämda uppfattningen att det inte kan godtas att skyddet för den egna bilden och det egna namnet be­gränsas till att gälla endast mot användning i visst slags kommersiell re­klam, nämligen avsättningsfrämjande sådan reklam. Av samma skäl kan inte heUer KO:s förslag accepteras. Delegationen konstaterar vidare att kommitténs sätt att avgränsa tUlämplighetsområdet för den föreslagna bestämmelsen till avsättningsfrämjande kommersieU reklam ter sig god­tycklig även från kommitténs egna utgångspunkter. Skäl saknas för att inte alla former av kommersiell reklam — alltså även sådan kommer­siell reklam som inte utgör marknadsföring i marknadsförings­lagens mening — skall omfattas av en bestämmelse med den inriktning kommittén föreslår. Från integritetsskyddssynpunkt framstår kom­mittéförslagets avgränsning av det skyddade området tUl vissa for­mer av kommunikation såsom helt omotiverat. Delegationen anser tiden inne att införa generella regler om skydd för den egna bUden och det egna namnet. Delegationen befarar att en dellagstiftning kan försvåra en


 


Prop. 1978/79: 2                                                      40

rationell totallösning av integritetsskyddsproblemet i en andra lagstift­ningsfas. Mot denna bakgrund hyser delegationen stor tvekan om det verkligen är lämpligt att lagstifta speciellt för en viss art av kommunika­tion. Det finns anledning ytterligare understryka att kommitténs argu­ment att ett lagligt skydd för den egna bilden och det egna namnet i icke kommersieU reklam förutsätter ändring i tryckfrihetsförordningen (be­tänkandet s. 50) är sakligt irrelevant. Vad frågan gäller är om det vid icke kommersiell reklam finns några tungt vägande intressen som talar emot ett integritetsskydd beträffande den egna bilden och det egna nam­net och som inte är aktuella vid kommersiell reklam. Kommittén har inte ens påstått att så skulle vara förhållandet. Kommitténs indirekta an­tagande att det vid icke kommersieU reklam inte går "att göra sig eko­nomisk vinning på att använda enskUds bild eller namn" är såvitt de­legationen kan se inte riktigt. I den mån åberopande av en tredje man får påverkanseffekter uppkommer om inte annat kommuniceringsvinster som kan värderas i pengar. Också på andra sätt kan vinster tänkas upp­komma såsom vid kommersieU reklam. Skillnaden torde närmast ligga i sättet för omräkning av vinsten (vinningen) i pengar. Även bildleveran­törernas förening anser att användning av enskilds bild kan ge annan vinning av stor betydelse än ekonomisk. Enligt föreningens mening skulle det vara önskvärt att lagen tog ställning även till sådant utnytt­jande. Svenska annonsörers förening vill starkt ifrågasätta det berät­tigade i att begränsa en lagreglering i ämnet till reklam i angiven bemär­kelse. Det torde i och för sig vara påkallat, att enskilda erhåller ett ge­nerellt skydd mot obehörig användning av namn och bild i ovidkom­mande sammanhang. Annonsörföreningen vill därför i första hand för­orda en generell lagstiftning i ämnet. Särskilt om frågan skaU lösas i BrB blir konsekvenserna märkliga. En bestämmelse i BrB, som kriminalise­rar det obehöriga bruket av annans bild och namn blott i reklam, kom­mer att väcka intrycket att sådan användning utanför kommersiell re­klam alltid är tillåten. Det torde finnas många medborgare, som upple­ver det förhållandet, att deras namn eller bUd obehörigen utnyttjas i t. ex. politiska sammanhang, som väl så integritetskränkande som ett ut­nyttjande i reklam. Infallsvinkeln bör sålunda breddas utöver reklamen. KF ifrågasätter om det straffskyddade området endast bör omfatta av­sättningsfrämjande reklam såsom kommittén har föreslagit. Varför re­klamåtgärder i inköpssyfte liksom förpackningsdekorer m. m. skall Ugga utanför det reglerade området förefaller KF något oklart. KF föreslår därför, utan anspråk på att redovisa en färdig uppfattning i denna del, att det vid beredning av förslaget bör närmare övervägas om inte regle­ringen bör omfatta "marknadsföring" eller möjligen "kommersiell re­klam".

Marknadsdomstolen däremot anser begränsningar till s. k. kommer­siell reklam nödvändig för att lagstiftningen inte skall komma i strid


 


Prop. 1978/79: 2                                                     41

med tryckfrihetsrätten. Svenska fotografernas förbund finner i och för sig att en användning av namn eller bild i åsiktsreklam för t. ex. ett poli­tiskt parti kan vara en väl så aUvarlig integritetskränkning som en an­vändning i kommersiell reklam. Därmed är man emellertid inne på ytt­randefrihetens känsliga område och förbundet anser i likhet med utred­ningen att man därför bör avstå från en reglering.

Kommitténs förslag att anknyta reklambegreppet i den nya straffbestämmelsen tiU reklamskattelagens reglering har kritiserats av några remissinstanser. Konsumentverket anser det mindre lämpligt att utnyttja det reklambegrepp som används i en skatte­författning med hänsyn tUl en sådan författnings speciella syfte. Verket föreslår i stället samma formulering som återfinns i 2 § marknadsfö­ringslagen. Genom att den föreslagna bestämmelsen använder ett annat reklambegrepp än marknadsföringslagens blir det bristande över­ensstämmelse mellan regelsystemen bl. a. i beskrivningen av de objekt som reklamen avser (enligt 1 § marknadsföringslagen utgör dessa "va­ror, tjänster och andra nyttigheter"). Genom lokutionen "meddelande som har till syfte att" antyds vidare att avsikten med meddelandet och inte meddelandets objektiva karaktär är av betydelse för om bestämmel­sen är tillämplig. Något subjektivt rekvisit uppställs däremot mte i marknadsföringslagen. Avgörande är i stället om marknadsföringsåtgär­den är ägnad att vilseleda etc. Liknande synpunkter anläggs av nä­ringslivets delegation för marknadsrätt och Svenska föreningen för in­dustriellt rättsskydd.

Svenska fotografernas förbund framhåller att det inte framgår om ut­redningen övervägt konstutställningarnas och fotoutställningarnas ställ­ning i förhållande till den kommersiella reklamen. Skattemässigt är konstnärerna och fotograferna i likhet med övriga kulturarbetargrupper, exempelvis författarna, att betrakta som rörelseidkare. Kulturarbetarna har åtskilliga gånger protesterat mot denna tekniska ordning, eftersom grappen inte i egentUg mening kan betraktas som företagare. Något vinstsyfte i företagsekonomisk mening föreligger knappast och inte hel­ler drivs verksamheten genom några insatser av kapital. Anställda före­kommer inte heller i någon utsträckning. Konstnärlig verksamhet är av så personligt slag att den inte genom delegering kan överlåtas tUl en an­ställd. Det har visat sig, att det skattemässiga begreppet rörelseidkare har en tendens att "smitta av sig" på andra områden i kulturarbetarnas verksamhet och det är inte ovanligt att konstnärernas och deras verk be­nämns i termer som näringsidkare, varor etc. I ljuset av detta befarar förbundet nu, att vid tUlämpningen av 6 § när det gäller utställningar något liknande skulle kuima inträffa. Straffbestämmelsen skulle kunna tolkas så att fotografemas verk betraktas som varor och själva utställ­ningen som ett "reklammeddelande". En sådan tolkning vore enligt för­bundets uppfattning ett allvarligt slag mot den bUdkonstnärliga yttran-


 


Prop. 1978/79: 2                                                      42

defriheten. Integritetsskyddet måste här få vika för fotografens konst­närliga frihet att gestalta och uttrycka sin uppfattning om en människas karaktär i bild på samma sätt som en författare gör det i ord. Bestäm­melsen om förtal i 5 kap. BrB ger här enligt förbundets mening ett till­räckligt skydd för den avbildade.

Utredningen har alltså visat stor respekt för yttrandefriheten och för­bundet anser att en liknande respekt bör visas även för bildkonstnärer­nas yttrandefrihet i utställningsform. Fotoutställningar och konstutställ­ningar får under inga omständigheter innefattas i det reklambegrepp som ska ligga till grand för straffbarhet och förbundet vUl därför på det bestämdaste yrka på att ett förtydligande i detta avseende införs i lag­texten.

Den av kommittén föreslagna straffsatsen och å t a 1 s b e-stämmelsen föranleder inte någon erinran från RA:s sida med hänsyn tUl att det avgörande motivet för bestämmelsen är att bereda den enskilde skadeståndsrätt.

Förutsättningarna för straffbarhet enligt den nya bestämmelsen har tagits upp av Svenska annonsörers förening. För­eningen anser att frågan om när den brottsliga gärningen skall anses som fullbordad kräver mer belysning. Kommer reklam att bestraffas redan innan någon spridning hunnit ske? Ett reklammeddelande kan ju göras tillgängligt utan att för den skull någon spridning sker. Kan man anse att ett reklamalster har använts i reklamsyfte så fort det lämnats tUl ett tryckeri, tUl ett affischeringsföretag eller till postverket? Det har ju då bevisligen gjorts tillgängligt för personer utanför kretsen annonsör/re-klambyrå. Dessa för annonsörerna väsentUga frågor kräver svar. För­eningen anser vidare, att det i lagstiftningen bör fastslås vem det straff­rättsliga ansvaret åvilar. Annonsörföreningen vill i detta sammanhang rikta uppmärksamheten på det system med "delegerad reklamansvarig" som utvecklats hos de större annonsörerna. Denne, som utpekas av före­taget, bär ansvaret för alla företagets marknadsföringsåtgärder. Annon­sörföreningen registrerar dessa ansvariga och redovisar dem i en årligen utgiven förteckning. Inom reklambyråema finns en motsvarande an­ordning, i det att så gott som varje reklambyrå har ansvariga reklamut­givare. På tidningssidan har på motsvarande sätt inrättats särskilda an­nonsgranskare, som under ansvariga utgivaren bär förstahandsansvaret för tidningens granskning av inkomna annonser. Det synes annonsörför­eningen lämpligt att knyta det straffrättsliga ansvaret till dessa befatt­ningshavare. Det är f. n. ett privaträttsligt system utan någon omedelbar formeU verkan som binder domstolar. Systemet har emellertid nu prö­vats under viss tid och vunnit stadga. Om straffbestämmelsen införs i en särskild lag, kunde till själva straffstadgandet fogas en bestämmelse om att ansvariga för brott av denna art i första hand är de som på detta sätt inom vederbörande företag ålagts ansvaret för marknadsföringsåt­gärder. Övriga skulle blott ha ett sekundärt straffansvar.


 


Prop. 1978/79: 2                                                      43

Sveriges domareförbund hyser för sin del vissa farhågor för att det, om det inte tydligare klarläggs vem som har ansvaret för att erforderligt tillstånd inhämtats från den avbildade, torde bli inte bara svårt utan kanske omöjligt att i den praktiska rättstillämpningen finna en gärnings­man i ond tro. Som bekant är ju många personer involverade i proces­sen att förbereda, framställa och sprida reklamalster.

Kommitténs förslag beträffande skadestånd har föranlett vissa uttalanden under remissbehandlingen. Sveriges advokatsamfund anser att den som dömts för att ha orsakat psykiskt lidande bör kunna åläggas att bekosta tryckning i en eller flera tidningar av domen i målet — en bestämmelse härom kan lämpligen inarbetas i 5 kap. 6 § skadeståndsla­gen. Ett otillbörligt utnyttjande av bUd eller namn i reklam kan givetvis för en enskild medföra betydande psykiskt lidande av beskaffenhet att böra kompenseras på detta sätt. Så kan bli fallet bl. a. när en känd per­sons bild utnyttjas i kommersiellt sammanhang på sådant sätt att veder­börande kommer att stå för en uppfattning som klart strider mot hans personliga övertygelse. Om exempelvis en känd nykterist på otillbörligt sätt skulle användas i reklam för spritdrycker, torde skäl föreligga för att denne skall ha rätt att kräva att en dom angående olovlig reklam bringas till allmänhetens kännedom så att han frias från eventuella miss­tankar om ändrad åsikt. Bildleverantörernas förening är av den uppfatt­ningen att ersättning för medverkan i reklam visserligen bör vara be­roende av personens grad av "kändis" e. L, men den bör alltid utgå efter minst marknadsmässiga ersättningsnormer för ifrågavarande publice-ringssätt. Även ersätming i fall av "psykiskt lidande" bör kunna regleras enligt marknadsmässiga ersättningsnormer. Enligt Svenska annonsörers förenings mening, är det ett primärt intresse att skadeståndsansvaret för annonsören/beställaren begränsas, då han inte är primärt ansvarig. Så­dant ansvar bör endast kunna ifrågakomma, när annonsören/beställaren själv deltagit i reklammeddelandets utformning på sådant sätt, att han blivit omedelbart delaktig i den brottsliga gärningen. Att det förhåller sig så torde vara mindre vanligt. Som regel lär annonsören inte känna till — även om han vet att viss persons bild eller namn skall brakas i en reklamkampanj — huravida vederbörande person givit sitt tUlstånd här­till eller inte. Regelmässigt ankommer det på reklambyrån att anskaffa sådant medgivande. Om någon hos annonsören anställd är ansvarig, uppkommer frågan till vilka civilrättsliga skadeståndspåföljder brottet kan ge upphov. Om möjligheten att erhålla skadestånd skaU följa de reg­ler som gäller för principalansvar, bör även anges huravida sådant ska­destånd som avses i 1 kap. 3 § skadeståndslagen dvs. för lidande i sam­band med brott, skall kunna utdömas jämlikt 3 kap. 1 § skadeståndsla­gen (principalansvar), trots att sistnämnda bestämmelse inte uttryckligen anger, att principalansvaret även omfattar sådan typ av skada. Det kan uppställas berättigade krav på entydiga definitioner av de skadestånds-


 


Prop. 1978/79: 2                                                                44

påföljder som kan ifrågakomma och vilka de avses skola kunna drabba. Svenska föreningen för industriellt rättsskydd anser att skadeståndsmöj­lighet bör införas även för oaktsamhetsfall.

Vad kommittén har anfört beträffande frågan om förhållan­det mellan yttrandefriheten och den kommer­siella reklamen har föranlett uttalanden av delvis kritisk inne­börd. Hovrätten över Skåne och Blekinge anför att hovrätten i sak delar uppfattningen, att ingripande mot kommersiell reklam i tryckt skrift kan ske utan stöd i TF men att hovrätten inte kan ansluta sig tiU den av kommittén angivna motiveringen. Tryckfrihetens innebörd och syfte begränsar sig inte till nyhetsförmedling och åsiktsbUdning i samhället. Den måste sägas ha en långt vidsträcktare uppgift, att säkerställa ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning. Det är emellertid därvid rik­tigt att man ansett att begagnandet av tryckt skrift i den enskilde nä­ringsidkarens tjänst inte kräver grundlagsskydd. Det har därför förut­satts att en bedömning av ett yttrande såsom oredligt eller illojalt inte är en fråga om överskridande av yttrandefrihetens gränser. I det nu föreliggande fallet är dock den sålunda angivna, stundom komplice­rade gränsdragningen inte aktueU. Vad det här gäUer är enligt kom­mitténs förslag att använda någons bild eUer namn utan lov. Det är sålunda alls inte frågan om att tryckt skrifts innehåll innebär ett över­skridande av yttrandefrUietens gränser utan allenast att detta innehåll publiceras utan lov. Det är frågan om en förseelse som är helt paral­lell till en publicering som kränker annans upphovsrätt. Införandet av en rätt för den enskilde att disponera över sin egen bild och sitt eget namn, när det är fråga om att använda dem i reklam, kan inte anses In­nebära någon inskränkning i den allmänna, av TF skyddade yttrandefri­heten. Hovrätten finner sålunda att kommitténs förslag inte kräver nå­gon ändring i TF.

Namidagsutredningen anser att det remitterade förslaget, utan klar­läggande reger i TF eller motsvarande grundlag kommer att medföra stora svårigheter i tillämpningen. Gränsdragningen mot TF:s ansvarsreg­ler är vanskligt. Visst kan man enligt gängse uppfattning ingripa med stöd av bestämmelser i allmän lag mot tryckta meddelanden som är lag­stridiga på annat sätt än såsom ett överskridande av gränserna för ytt­randefriheten. Men det är förenat med uppenbara svårigheter att dra gränsen mellan gärningar, som skall exklusivt bedömas enligt TF:s reg­ler, och gärningar, som — ehuru begångna genom tryckt skrift — fal­ler utanför det av TF reglerade området. Visserligen kan kommittén sä­gas ha reducerat problemet genom förslagets begränsning till kommer­siell reklam. Men även inom detta begränsade område kan svårighetema väntas bli stora, när det gäller att skilja mellan framställningar — i an­nonsform eller eljest — som har vad man brukar kalla rent kommer­siella förhåUanden till föremål, å ena, samt framställningar som får upp-


 


Prop. 1978/79:2                                                      45

fattas såsom mera inriktade på att bibringa allmänheten vissa allmänna värderingar eller att påverka dess allmänna beteende i viss riktning, å andra sidan. I det förra fallet blir de föreslagna bestämmelserna tillämp­liga, i det senare TF. Även i andra hänseenden inställer sig svårigheter, t. ex. att bedöma huruvida en annons skall anses huvudsakligen pole­misk mot annan och därför falla in under TF.

Med hänsyn till det anförda föreligger viss risk för en rättstiUämp-ning, som blir tvivelaktig från tryckfrihetsrättslig synpunkt. Det kan därför ifrågasättas om inte med förslagets genomförande bör anstå tUl dess förhållandet mellan den kommersiella reklamen och tryckfrihets­lagstiftningen prövats på nytt av den väntade utredningen angående en mera allmän översyn av massmedielagstiftningen. Emellertid förefaller det ovisst, om klarhet verkligen kan skapas genom en reglering i TF el­ler motsvarande grundlag. Det synes nämligen vara förenat med bety­dande svårigheter att i en lagregel ange den gränsdragning som är önsk­värd. På sin höjd når man kanske inte längre än att i TF kan erhållas ett uttryckligt stöd för ingripande mot tryckt skrift enUgt annan lag än TF, när det gäller vissa företeelser såsom t. ex. olovlig reklam, och bedöm­ningen sålunda slipper grandas enbart på en tolkning av syftet med TF. Men var gränsen mot TF:s eget tillämpningsområde skall dras får avgö­ras efter samma kriterier som nu. För såvitt man inte rentav undantar all kommersiell reklam från TF:s tUlämpning. Men en sådan radikal åtgärd lärer stå i alltför skarp strid med strävandena att slå vakt om TF:s tUl-lämpningsområde (med alla dess regler om cénsurförbud, anonymitets­skydd, meddelarskydd etc). Till belysning av det sagda må jämföras MMU:s förslag i betänkandet (SOU 1975: 49) "Massmediegrundlag" tUl reglering av den kommersiella reklamen. Den av MMU föreslagna re­gleringen (1 kap. 9 §) avsåg att ange i vUken omfattning reklamen "fal­ler utanför grundlagen" (jfr betänkandet s. 172). Men därmed undan­togs inte grandlagens ansvarsregler från tUlämpning på ifrågavarande reklam. Flera av de för yttrandefriheten grundläggande principerna av­sågs bli tillämpliga också på den kommersieUa reklamen (betänkandet s. 176). I den mån kommersiell annons i exempelvis en tidning skulle inne­hålla något av de i grundlagen uppräknade yttrandefrihetsbrotteri (nu TF 7 kap.), skulle grundlagen i sin helhet bli tillämplig (betänkandet s. 176). Det här förat antydda gränsdragningsproblemet kan sålunda sägas kvarstå även med en reglering enligt MMU:s förslag.

På grund av det nu anförda anser sig namnlagsutredningen inte böra avstyrka det remitterade förslaget därför att en tänkt reglering i TF ännu inte hunnit bli genomförd. Förslaget torde kunna genomföras på grundval av gällande uppfattning, att det inte är oförenligt med TF att utan ändring av denna i allmän lag straffbelägga förfaranden som sker med begagnande av tryckt skrift, om kriminaliseringen inte har niied ytt­randefriheten att göra.' Pressens opinionsnämnd med instämmande av


 


Prop. 1978/79:2                                                                  46

allmänhetens personombudsman anför i huvudsak sammu' synpunkter men förordar, att med förslagets genomförande får anstå tUl dess förhål­landet meUan den kommersieUa reklamen och tryckfrihetslagstiftningen prövats på nytt av den väntade utredningen angående en mera allmän översyn av massmedielagstiftningen. Om förslaget likväl genomförs, sy­nes i den föreslagna brottsbalksbestämmelsen 4 kap. 6 § böra intagas erinran om att när missbruk av tryckfriheten föreligger TF:s ansvarsreg­ler gäller.

Pressens samarbetsnämnd anför att eftersom MMU:s förslag an­gående kommersiella annonser ännu inte har förverkligats saknas enligt samarbetsnämndens mening, en avgörande fömtsättning för kommitténs förslag. Av detta skäl kan nämnden i nuvarande läge inte tUlstyrka för­slaget. Eftersom en ny massmedieutredning väntas bli tillsatt för att bl. a. göra en översyn av massmedieutredningens förslag tUl massmedia­grundlag, vUl nämnden föreslå att man i avvaktan på förslaget från sist­nämnda utredning låta det anstå med genomförande av integritets­skyddskommitténs förslag.

Svenska annonsörers förening framhåller att med den av MMU före­slagna regleringen kommer namn och bild såväl i kommersiell annons som i tillfällighetstryck uttryckligen att faUa utanför grandlagen. An­nonsörföreningen har funnit ifrågavarande undantag från grundlags­skyddet oacceptabelt och kan följaktligen inte instämma i integritets­skyddskommitténs konstaterande, att man utan särskUd grundlagsbe­stämmelse skulle kunna förbjuda kommersiell annons vari utan veder­börligt samtycke intagits annans nanm eller bUd. Det är nödvändigt att finna en form som tillåter en rimlig kontroll av marknadsföringsmeto­der utan att för den skull beröva kommersiell annons väsentUga delar av grandlagsskyddet. MMU:s förslag till ny grandlag om massmedia har emellertid inte blivit förelagt riksdagen. IstäUet har en ny utredning om en yttrandefrihetsgrondlag ställts i utsikt. Läget är sålunda att lagstifta­ren nu har att utgå från att TF f. n. gäller beträffande reklam i tryckt skrift. Av avfattningen av regeln om kommersiell annons i 1 kap. 9 § TF kan utläsas, att ingrepp mot annons i tryckt skrift utanför TF kan göras, endast om uttryckligt stöd härför finns i TF.

Otvivelaktigt kan brakandet av någons bUd eller namn i ett reklam­meddelande i tryckt skrift ha opinionsbUdande betydelse. SkaU olovlig reklam eidigt integritetsskyddskonmiitténs förslag gälla också för re­klammeddelande i tryckt skrift, erfordras därför antingen sådan änd­ring i TF att olovlig reklam intas bland dje i 7 kap. 4 § TF uppräknade tryckfrihetsbrotten eller en undantagsregel i TF, som möjliggör en straffbestämmelse om olovlig reklam utanför TF. Enligt annonsörför-eningens mening är den förra vägen den riktiga, enär olovlig reklam närmast har karaktär av ett överskridande av yttrandefrihetens gränser. Kontentan av vad nu sagts, är att en lagstiftnmg om olovlig reklam


 


Prop. 1978/79:2                                                                 47

inte kan få praktisk betydelse inom det tryckta ordets område förrän en grandlagsändring har genomförts.

Några remissinstanser har ifrågasatt kommitténs uppfattning att en löpsedel i form av en annons i en dagstidning fal­ler utanför det tryckfrihetsskyddade området. Enligt namnlagsutred-ningens mening torde en löpsedel så länge den anknyter tUl det redaktio­nella innehållet inte kunna frånkännas egenskapen att utgöra ett led i den nyhets- och åsiktsförmedling som TF avser att väma, oavsett om den anbringas särskilt på försäljningsställenas anslagstavlor eller den in­förs i andra tidningar. Att löpsedelns främsta syfte är att stimulera för­säljningen av den ifrågavarande tidningen och löpsedeln sålunda kan sä­gas främst tjäna ett kommersiellt syfte gör ingen skUlnad härvidlag. I denna del skiljer sig den löpsedel som införes i annan tidning inte från den löpsedel som anslås särskUt. För att löpsedeln skall falla utanför det tryckfrihetsskyddade området krävs, att den är av utpräglat kommersiell natur och således har rent kommersiella förhållanden tUl föremål. Så är sällan fallet med löpsedlar, antingen de är avsedda för anslagstavlorna eller de är utformade särskUt för annonsering i dagspressen. En annan sak är, att ansvaret enligt TF för löpsedelns innehåll vid annonsering i annan tidning övergår på denna tidnings utgivare. Liknande synpunk­ter anförs av pressens samarbetsnämnd och pressens opinionsnämnd. Näringslivets delegation för marknadsrätt anser att kommitténs grand-lagstolkning gällande omfånget av skyddet enligt TF för löpsedel fram­står som synnerligen tveksamt.

7   Föredraganden

7.1 Allmänna synpunkter

Att den enskilde kan göra anspråk på en fredad privat sektor mom vilken han kan avvisa intrång av utomstående är en självklarhet i vårt land. Behovet av ett särskilt rättsskydd för den personliga integriteten har också kommit tiU uttryck i olika internationella fördrag. Som exem­pel härpå kan nämnas FN:s allmänna förklaring från år 1948 om de mänskliga rättighetema, FN:s år 1966 antagna intemationella konven­tion om medborgerliga och politiska rättigheter samt Europarådets kon­vention angående skydd för de mänskliga rättighetema och grandläg­gande frihetema.

I svensk rätt har sedan länge funnits bestämmelser som bygger på uppfattnmgen att den enskilde bör ha rättsordningens skydd för sitt pri­vatliv. Från straffrättens område kan bl. a. nämnas de bestämmelser tUl skydd för den enskildes frid som finns Intagna i 4 kap. brottsbalken (BrB). Även i många andra sammanhang har intresset av att väma om


 


Prop. 1978/79: 2                                                                48

en privat sfär kommit till uttryck i lagstiftningen. Jag kan här bl. a. hän­visa till att de i sekretesslagen (1937: 249) angivna inskränkningarna i den grundlagfästa rätten att få tillgång till allmänna handlingar till vä­sentlig del har bestämts av integritetsskyddssynpunkter. Vidare kan nämnas det lagstiftningsarbete som under senare år har lett fram till ett förstärkt skydd för integriteten när det gäUer faror som är förenade med den moderna datatekniken.

I den allmänna debatten har emellertid framförts önskemål om att den personliga integriteten skall tillförsäkras rättsskydd i större omfatt­ning än vad fallet är i gällande rätt. BI. a. har mot bakgrand av ett antal anmälningar tiU konsumentombudsmannen (KO) om att företag utan lov utnyttjat namn och bilder på enskilda för reklamändamål framförts krav på förstärkt integritetsskydd på marknadsföringsområdet.

Integritetsskyddskommittén har i ett tredje delbetänkande (SOU 1976: 48) Reklam och integritet föreslagit en straffrättslig reglering av frågan om användningen av annans bUd eller namn i reklam. Kommit­tén föreslår att i BrB införs en ny bestämmelse som föreskriver bötes­straff för den som i reklam olovligen använder bUd eller namn som upp­enbarligen avser viss person. Även KO har i skrivelse till regeringen pe­kat på behovet av åtgärder till skydd mot att tredje mans namn eller bild utan tiUstånd utnyttjas i marknadsföring. Till skillnad från integritets­skyddskommittén anser KO att ingripande i första hand bör kunna ske på annat sätt än genom straffrättsligt förfarande, nämligen genom att generalklausulen i 2 § marknadsföringslagen (1975: 1418) görs tiUämp­lig på olovligt utnyttjande i reklam av annans bild eller namn. Såväl be­tänkandet som skrivelsen har remissbehandlats. Flertalet remissinstanser har understrukit behovet av lagstiftning på ifrågavarande område.

För egen del vill jag till en början framhålla att svensk rätt f. n. sak­nar ett uttryckligt förbud mot att utan samtycke publicera enskUd per­sons bild eller namn. Inte heller kan man hos oss påvisa någon aUman rättsgrundsats av sådan innebörd. Det sagda gäller även när det är fråga om reklam. I vissa fall kan emeUertid den straff-, upphovs- eller nä­ringsrättsliga lagstiftningen indirekt ge skydd för den enskUde i sådant hänseende. Rättsreglerna är dock fåtaliga och ger inte nämnvärt skydd annat än i speciella situationer, t. ex. när fotografisk bUd har utförts på bestäUning (14 § lagen (1960: 730) om rätt tiU fotografisk bUd), eller när fråga är om användning av annans bild eller namn i varufnärke [14 § varumärkeslagen (1960: 644)]. I övrigt är det främst bestämmelserna om ärekränkning i i kap. BrB som ger visst skydd. Marknadsföringslagen är avsedd att ligga till grund för ingripande mot reklam som är otillbörlig mot konsumenter eller näringsidkare och kan endast i imdantagsfall ge integritetsskydd för en enskild person. Inom näringslivet förekommer en viss självsanerande verksamhet. Den bygger främst på intemationella handelskammarens grundregler för reklam. Såsom har påvisats från


 


Prop. 1978/79: 2                                                                49

olika håll förmår emellertid den självsanering som förekommer inom näringslivet inte på ett tUlfredsställande sätt komplettera den sparsamma lagstiftningen på området. Även jag är därför av den uppfattningen att man nu — i Ukhet med vad som har skett i andra länder — bör söka tillskapa ett lagfäst skydd mot olovligt utnyttjande av annans namn eller bild i reklam.

7.2 Principema för ett utbyggt rättsskydd

Ett förstärkt rättsskydd mot att annans bUd eller namn olovligen an­vänds i reklam an nås på olika vägar. Integritetsskyddskommiftén har valt att anknyta integritetsskyddet för bUd eller namn till BrB:s regelsys­tem medan KO har föreslagit att reglema får sin plats i marknadsfö­ringslagen. Under remissbehandlingen har framförts förslag till andra lösningar, t. ex. att skyddet åstadkommes genom bestämmelser i lagen (1960: 730) om rätt till fotografisk bild, namnlagen (1963: 521) eUer i en särskild civillag.

För egen del anser jag att flera goda skäl kan anföras för tanken att reglera de nu aktuella frågoma på civilrättslig väg. Det skuUe då inte vara fråga om en reglering i namnlagen eller fotografUagen. Som kom­mittén framhåller skulle en sådan lösning innebära att ett främmande element införs i dessa lagar. Inte heller marknadsföringslagen är enligt min mening ett lämpligt Instrument för ett utbyggt rättsskydd mot inte­gritetskränkning genom reklam. Marknadsdomstolen har framhålUt att marknadsföringslagens yttersta syfte är att främja konsumentemas kol­lektiva intresse av att marknadsföring sker på ett konkret och vederhäf­tigt sätt. Denna kollektiva inriktning går inte så väl att förena med be­stämmelser som skuUe ta sikte på skydd åt enskilda individers personliga integritet. Jag kan instämma i dessa synpunkter. Vad som närmare för­tjänar att övervägas är de förslag som har framförts av JK och utred­ningen om upphovsrätt om en särskUd lag som skulle reglera skade­ståndsansvaret för den som olovligen utnyttjar annans namn eller bild i reklam.

En ofrivUlig medverkan i reklam kan förorsaka lidande för den vars namn eller bUd har utnyttjats (ideell skada) men kan också tänkas ge upphov till ren förmögenhetsskada genom uteblivet arvode för medver­kan. Enligt svensk rätt kan varken ideell skada eller ren förmögenhets­skada föranleda ersättning med mindre skadan förorsakats genom brott. Från integritetsskyddssynpunkt kan skäl anföras för att följa det danska exemplet (se avsnitt 3.6) och genom en särskUd bestämmelse upphäva kravet på brottslig gäming som grund för ersättning. Kommittén har övervägt denna lösning men avvisat tanken med hänvisning tUl svensk rättstradition och tiU att en så viktig skadeståndsrättslig princip inv; bör

4   Riksdagen 1978f79.1 saml. Nr 2


 


Prop. 1978/79: 2                                                      50

införas i ett så begränsat sammanhang som det nu aktuella lagstiftnings­ärendet. För egen del vUl jag i likhet med hovrätten över Skåne och Ble­kinge ansluta mig till vad kommittén har anfört i denna del. Frågan om det motiverade i att som princip ha en koppling meUan rätten till er­sättning för ideeU skada och förmögenhetsskada och att skadan vållats genom brott bör prövas i ett annat och vidare sammanhang.

Kommittén har föreslagit en bestämmelse i BrB till skydd mot obehö­rigt utnyttjande av annans bUd eller namn i reklam. Kommitténs lösning innebär att reglema om skadestånd, liksom reglerna om särskUda rätts­verkningar på grund av brott, blir tillämpliga. Vidare medför en straff­rättslig reglering den fördelen att målsäganden slipper att själv stå för utredningskostnaderna genom att han tvingas verkstäUa den utredning som annars sker genom polisens förundersökning. En synpunkt som RA har framfört under remissbehandlingen och som förtjänar att beaktas i sammanhanget är vidare att en kriminalisering av nu ifrågasatt slag å ena sidan inte kommer att kräva några nämnvärda Insatser av polis- och åklagarmyndigheterna medan å andra sidan den enskildes integritets­skydd blir väl tillgodosett.

Övervägande skäl talar därför enligt min mening för att en straffbe­stämmelse införs som förbjuder användningen av annans namn eUer bild i reklam. En övervägande remissopinion har också stannat för en sådan lösning. Jag är emellertid inte utan vidare beredd att tillstyrka konmait-téns förslag att de nya bestämmelserna får sin plats I BrB. När kommit­tén förordar att skyddet utformas som ett brottsbalksbrott tycks man till övervägande del ha lagt vikt vid behovet av skydd mot den integri­tetskränkning som sker, om en enskild person tvingas att mot sin vilja figurera i reklamsammanhang. Såsom utredningen om upphovsrätt har anfört i sitt remissyttrande får man emellertid inte förbise att skyddsreg­ler av detta slag i vissa sammanhang även får en klar ekonomisk bety­delse. För en del grupper, t. ex. artister och idrottsstjämor, är det natur­ligt att medverka i olika former av reklam, och att på så sätt utnyttja den "image" som vederbörande har skapat åt sig genom sin konstnärliga eller idrottsliga verksamhet. För dessa grupper — som alltså inte i och för sig har något emot att medverka i reklam bara det sker mot ersätt­ning — får ett skydd i föreslagen riktning främst den betydelsen att den medför en ensamrätt att bestämma om och på vilka villkor sådan med­verkan skall äga rum. Skyddsreglerna får här således ett markerat im­materialrättsUgt inslag.

Det kan nämnas att skådespelare, musiker och andra utövande konst­närer redan i dag åtnjuter ett skydd av nu berört slag på grand av be­stämmelser i lagen (1960: 729) om upphovsrätt till litterära och konst­närliga verk (upphovsrättslagen) om skydd mot olovligt utnyttjande av sådana konstnärers prestationer. Detta gäller särskilt utnyttjande i re­klamfilm. Bestämmelserna i 45 § nämnda lag innebär t. ex. att en skåde-


 


Prop. 1978/79: 2                                                      51

spelare ar skyddad bl. a. mot att avsnitt ur filmer, i vilka han har med­verkat, senare används i reklamfilmer utan hans tillstånd. Om den före­slagna lagstiftningen genomförs, kommer detta att medföra ett motsva­rande skydd för personer som inte kan åberopa upphovsrättslagens be­stämmelser, t. ex. idrottsstjämor. Förhållandet illustrerar ytterligare det nyss nämnda sambandet mellan skyddet för eget namn eller bild och den immaterialrättsliga regleringen.

Från systematisk synpunkt ter det sig mot denna bakgrund naturli­gare att införa bestämmelser om skydd för egen bild eller eget namn i en särskild lag än i BrB bland bestämmelserna I 4 kap. om brott mot frihet och frid. Detta gäller i synnerhet om man i enlighet med vad jag senare kommer att förorda stannar för en ordning som innebär att straffbe­stämmelsen endast riktar sig mot en på visst sätt avgränsad krets av per­soner. En särskild lag kan vidare bUda en naturUg utgångspunkt för en fortsatt utbyggnad av personskyddet på angränsande områden. I sam­manhanget kan nämnas att Integritetsskyddskommittén i sitt fortsatta ar­bete behandlar icke kommersiellt utnyttjande av enskUds privatUv, ett ämne som har många beröringspunkter med det som behandlas här. Den nu aktuella lagstiftningen torde kunna utformas på ett sätt som nära an­sluter till den immaterialrättsliga lagstiftningen. Innan slutlig ställning tas till den ifrågasatta nya lagstiftningen måste emellertid förhållandet mel­lan yttrandefriheten och den kommersiella reklamen närmare beröras.

7.3 Reklam och yttrandefrihet

Till sådan skrift som tryckfrihetsförordningen (TF) är tUlämplig på hänförs också bUd (1 kap. 5 §). Vid publicering av kommersiell reklam­bild, liksom av kommersiell reklam över huvud taget, uppkommer där­för fråga om TF:s regler gäller beträffande sådan reklam. F. n. sägs i TF (1 kap. 9 §) beträffande reklam endast att utan hinder av TF gäller vad i lag är stadgat om förbud mot kommersiell annons i den mån an­nonsen används vid marknadsföring av alkoholhaltiga drycker eller to­baksvaror. Det kan emellertid sägas ha varit en allmän om än i viss mån debatterad uppfattning att ingripande mot kommersiell reklam i avse­värd omfattning har kunnat ske utan hinder av TF också tidigare, dock inte i form av totalförbud. Vad nu sagts innebär inte att reklamen i övrigt helt saknar tryckfrihetsrättsligt skydd. TF skyddar reklamen i tryckt skrift både mot censur och andra förhandsingripanden. Reglema om meddelarskydd och anonymitet är i och för sig också tUlämpliga på reklam liksom bestämmelserna om utgivarens rätt att bestämma över en tidnings innehåU. När ingripanden mot kommersiell reklam enligt marknadsföringslagen ansetts kunna ske utan stöd i TF har som grand åberopats att det här är fråga om åtgärder av utpräglat kommersiell natur, som inte avser nyhetsförmedling eller åsiktsbUdning i samhäUet.


 


Prop. 1978/79: 2                                                      52

Förhållandet mellan yttrandefriheten och den konunersieUa reklamen har behandlats utförligt av massmedieutredningen (MMU) i betänkan­dena Tryckfriheten och reklamen (SOU 1972: 49) och Massmediegrand-lag (SOU 1975: 49). I förstnämnda betänkande uttalade MMU att det är mindre tiUfredsställande att frågan huruvida ett förfarande faUer under TF eller inte skall vara beroende av en tolkning av syftet med TF. MMU ansåg därför att det i TF borde införas bestämmelser av sådant innehåll att frågan om och i vilken mån reklamen i tryckt skrift faller under TF kunde bedömas med stöd av uttryckliga bestämmelser i TF. Bestämmelser med sådan innebörd infördes dock inte i TF. År 1974 gjordes ett tUlägg i TF som avsåg att göra det möjligt att i lag föreskriva förbud mot kommersiell annons om alkoholhaltiga drycker och tobaks­varor. MMU har även i betänkandet med förslag till massmediegrund­lag hävdat att av grimdlagen bör uttryckligen framgå i vUken omfatt­ning reklamen faller utanför lagens reglering.

MMU har vidare lagt fram förslag tiU lagtext beträffande möjUghe-teraa att meddela förbud mot kommersieUa annonser. Integritetsskydds­kommittén har anslutit sig tiU den av MMU framförda uppfattnmgen att det av grundlagen uttryckligen bör framgå i vUken omfattning re­klamen faller utanför grandlagen. Kommittén finner också att den lag­text som MMU föreslagit om kommersiell annons är förenlig med de syften som kommittén har att beakta.

Några remissinstanser har föreslagit att man skall ta ställning tUl inte­gritetsskyddskommitténs förslag först när den nyligen tillsatta yttrande­frihetsutredningen (Ju 1977: 7) slutfört sitt uppdrag. Som framgår av vad konunittén och konsumentombudsmannen har anfört har det emel­lertid redan Inträffat integritetsövergrepp i samband med reklamåtgär­der. En i huvudsak enhällig remissopinion har också understrakit att en snar lagstiftning behövs på området. Med hänsyn härtiU anser jag att man inte utan mycket tungt vägande skäl längre bör avvakta med den förordade reformen. I likhet med det övervägande antalet remissinstan­ser finner jag inte att en grundlagsändring under aUa förhåUanden utgör en nödvändig föratsättning härför. Statsmakternas stäUningstagande till yttrandefrihetsutredningens förslag beräknas kunna föreligga tidigast år 1982.

De nya bestämmelsema måste dock självfallet utformas så att de inte kommer i strid mot TF. Som framgått av det föregående anses konamer-siell reklam under vissa givna förhåUanden falla utanför det område där fiUlt tryckfrihetsrättsligt skydd föreligger. Jag förordar i enlighet härmed att den aktuella regleringen begränsas tUl att avse endast kom­mersiell reklam. Jag vill tillägga att en sådan begränsning inte undan­röjer alla oklarheter. Som bl. a. namnlagsutredningen framhåUit kan gränsen mellan kommersiell och icke kommersiell reklam ibland vara svår att dra t. ex. vid s. k. blandade meddelanden. Sådana meddelanden


 


Prop. 1978/79:2                                                      53

utmärks av att de samtidigt inrynmier både åsikter och rent kommer­siella meddelanden. Gränsdragningssvårigheter kan också fömtses vid s. k. textreklam dvs. reklam i redaktionell text. De nya bestämmelserna måste mot bakgrand härav enligt min mening naturligen tillämpas så att man i fall då tvekan föreUgger om TF är tillämplig eller ej utgår från att TF är tillämplig och i enlighet härmed inte utkräver något straff­rättsligt ansvar. Till reklambegreppet återkommer jag i det följande.

Under sitt utredningsarbete har integritetsskyddskommittén uppmärk­sammat en annan fråga som rör gränsen mot TF:s tUlämpningsområde, nämligen hur man skall betrakta det förhållandet att innehållet i en tid­nings löpsedel har införts som annons i annan tidning. Vanligtvis är det veckotidningar som låter införa sina löpsedlar som annonser i dagstid­ningar. Kommittén anför att annonsen i sådana fall, trots att den avbU­dar en löpsedel, inte i första hand synes utgöra ett led i nyhets- och åsiktsförmedlingen utan i stället har ett rent kommersiellt syfte, nämli­gen att stimulera försäljningen av den ifrågavarande tidningen. Sådana annonser torde enligt kommitténs mening därför falla utanför det tryck­frihetsrättsligt skyddade området.

Högsta domstolen (HD) har i ett den 6 november 1975 meddelat be­slut i ärende om resning prövat om TF gäller löpsedlar avsedda för an­slagstavlor. Frågan gällde tillämpningen av marknadsföringslagen. Dom­stolen uttalade att den omständigheten att löpsedeln utgör ett viktigt led i marknadsföringen av tidningen inte medför, att den utan vidare kan jämställas med en sedvanUg annons eUer eljest kan sägas vara av ut­präglat kommersiell natur med rent kommersiella förhållanden tiU före­mål. Enligt HD grandar sig den bestämmelse, varigenom löpsedel hän­förs under reglerna för periodisk skrift, på att löpsedeln typiskt sett är att uppfatta som ett led i den nyhets- och åsiktsförmedling som TF av­ser att väma. HD ansåg att endast i vissa särskilda fall, då löpsedeln har ett Innehåll jämförligt med en annons, kan löpsedeln sägas angå rent kommersieUa förhållanden.

Mot bakgrand av HD:s nu berörda avgörande har några remissin­stanser ifrågasatt om kommitténs uppfattrung beträffande löpsedlar som annonser i tidningar är riktig. För egen del kan jag inte acceptera kom­mitténs uppfattning på denna punkt. Några bärande skäl kan knappast anföras för att en löpsedel som införs i annan tidning i förevarande hän­seende skaU ha en annan ställning än en löpsedel som anslås särskilt. Båda utgör ett viktigt led i marknadsföringen av tidningen. De kan emellertid inte så länge de knyter an tiU tidningens innehåll frånkännas egenskaper att dessutom utgöra ett led i den nyhets- och åsiktsförmed­ling som TF vUl skydda. Detta förhållande torde gäUa oberoende av om löpsedeln införs i andra tidningar eUer sätts upp på för ändamålet av­sedda anslagstavlor. För att löpsedeln skall faUa utanför det tryckfri­hetsskyddade området måste krävas, att den är av utpräglat kommer-


 


Prop. 1978/79: 2                                                                 54

siell natur och således har rent kommersiella förhållanden tUl föremål. Som namnlagutredningen har anfört i sitt remissyttrande är detta sällan fallet med löpsedlar oavsett om de är avsedda för anslagstavlor eller är utformade särskilt för annonsering i dagspressen.

I sammanhanget förtjänar att uppmärksammas ett närliggande pro­blem av praktisk betydelse, nämligen hur man skall se på bokomslag. Sådana omslag återges f. ö. ofta i tidningarna. Problemet har inte disku­terats av kommittén men har berörts imder remissbehandlingen. På samma sätt som en löpsedel kan bokomslagets främsta syfte sägas vara att stimulera försäljningen av boken och sålunda i första hand att tjäna ett kommersieUt syfte. I det övervägande antalet fall torde emeUertid ett bokomslag i så hög grad anknyta tUl bokens innehåll att man inte kan säga att omslaget är jämförligt med en annons.

7.4 Utformningen av den nya lagen

Mina överväganden i avsnitt 7.2 och 7.3 har lett mig till uppfatt­ningen att det behövs en särskUd lag som ger skydd åt den enskilde mot att hans namn eller bild olovUgen utnyttjas i kommersieU reklam och att den nuvarande regleringen på tryckfrihetsrättens område inte lägger hinder i vägen för en sådan reform. Lagen bör utformas efter förebUd från den immaterialrättsliga lagstiftningen.

Lagen skall sålunda ge skydd åt den enskilde mot att hans identitet olovligen utnyttjas i reklamsammanhang. Men kan dock inte stanna vid en så vag bestämning som "annans identitet" — dvs. .endast ställa upp ett krav på att viss person kan kännas igen. En sådan bestämning täcker så vitt skilda saker som bUd som har framställts på olika sätt, namn, lev­nadsöde och andra beskrivningar varigenom en person kan identifieras. Som kommittén påpekar bör reglema vara så enkla som möjligt inte minst med hänsyn till att identitetsskyddet bör vara straffsanktionerat. Det är viktigt att man inom reklambranschen har klara regler att följa så att man på förhand kan avgöra om ett visst reklamförfarande är straffbart eller ej. För att nå en önskvärd klarhet bör man tUl att börja med ange vilka identifieringssätt som skall omfattas av de nya förbuds­reglerna.

Närmast till hands ligger därvid bilden av den enskilde. Jag ansluter mig därför till kommittéförslaget om förbud mot användning i reklam-sammanhang av bild på annan utan dennes lov.

Hur bilden tekniskt framställs bör inte ha någon avgörande betydelse. Bestämmelsema bör omfatta bilden i alla utförandeformér (konstarter) och gälla naturtrogna återgivanden likaväl som karikatyrer som associe­rar till viss person. Av intresse är om bilden har sådan kvaUtet att den kan sägas klart föreställa viss person. För att en bestämd person skall


 


Prop. 1978/79: 2                                                     55

kunna kännas igen måste vissa krav ställas på bildens tydlighet. En bild som föreställer en person som är svår att identifiera är emellertid att jämställa med tydlig bUd, om det av andra omständigheter, t. ex. anslu­tande text, klart framgår vem bilden föreställer. Bild som är otydlig och saknar säker identifieringsgrand bör däremot inte bli föremål för in­gripande.

Vid sidan av bilden är namnet en säker identifieringsgrund. I integri­tetssammanhang kopplas bild och namn ofta samman. Det är därför na­turligt att man som kommittén föreslår bör låta de nya bestämmelsema omfatta även användning av annans namn i reklamsammanhang.

Namn brukar i reklam förekomma utan samband med bild. I sådana fall måste namnet dock vara särskUjande för att det klart skall framgå vem som åsyftas. Denna effekt kan ibland uppnås genom att övrig re­klamtext antyder vem det är fråga om.

Kommittén menar att det skulle föra alltför långt att skydda alle­handa benämningar och omskrivningar som på något sätt antyder att viss person åsyftas. Beträffande identifieringen på annat sätt än genom bild har kommittén därför stannat för att föreslå att skyddet begränsas till att avse namn varigenom viss person utpekas. Även jag menar att så­dant namn bör skyddas. Namn som har sådan egenskap är företrädesvis ovanliga släktnamn eller vanliga sådana i förening med ovanligt för­namn.

Som namnlagsutredningen framhåller kan emellertid även ett vanligt släktnamn i förening med ett vanligt fömamn ibland leda tanken till och sålunda utmärka viss person. Som exempel från politiken och arbets­marknaden har anförts namn som Gunnar NUsson. Även inom andra personkretsar (skådespelare, idrottsmän etc.) kan man finna namn av denna vanliga typ. Här blir alltså såvitt själva namnet angår fråga om ett vidare tillämpningsområde än som avses i 19 § namnlagen, vUken omfattar endast egenartade släktnamn.

Det aktuella skyddet för namn bör vidare omfatta konstnärsnamn el­ler likartade namn, som är allmänt kända. Dessa namn åtnjuter f. ö. visst skydd enligt namnlagen. Som likartade "namn" anses t. ex. pseudo­nym, signatur och namn varunder artister, idrottsmän och andra perso­ner har gjort sig kända (SOU 1960: 5 s. 168). Under namnbegreppet i denna mera vidsträckta betydelse, torde också — i motsats till vad JK har antagit — falla sådana titlar och yrkesbeteckningar som tveklöst identifierar den avsedda personen, t. ex. "statsministern" eller "överbe­fälhavaren" liksom andra titlar i förening med efternamn, när de tUlsam­mans innebär en fullgod identifiering.

Några ytterligare identifieringssätt än namn och bild föreslås inte av kommittén. Inte heller jag anser det f. n. påkallat att bygga ut skyddet att omfatta även t. ex. enskilds livsöde. Som näringslivets delegation för marknadsrätt framhåller skulle ett sådant utbyggt skydd sannolikt också sakna praktisk betydelse.


 


Prop. 1978/79: 2                                                      56

Utöver identifieringssättet fordras emellertid ytterligare rekvisit för att begränsa det förbjudna området. Kommittén föreslår här ett uppen­barhetsrekvisit. Endast när namn eUer bild uppenbarligen avser viss per­son skall straffansvar ifrågakomma. Straff skall således kunna ådömas endast när det inte är tveksamt vem som verkligen avses.

Trots att en bestämd person kan kännas igen på en bUd kan det finnas skäl att undanta bilden från det skyddade området. Det bör sålunda en­ligt kommittén vara tillåtet att i en reklambild för exempelvis ett visst byggnadsmaterial visa bUden av ett hus som har uppförts med detta ma­terial, även om en i och för sig identifierbar person har råkat komma med på bilden. Likaså bör anser kommittén, ett fjällhoteU i reklamen för sin verksamhet kunna visa en landskapsbild utan att någon som har råkat komma med på bUden skaU kunna resa krav med anledning härav. Det är i dessa och liknande fall uppenbart att den avbUdade personen endast är en bisak till huvudmotivet. Samma sak gäller när en avbUdad person ingår i en folksamling, t. ex. på en åskådarläktare, eUer i en större mötesförsamllng. Om däremot samma bUd beskärs, förstoras eUer förses med märkning (inringning) så att personen i fråga kommer ensam i blickpunkten, bör bilden enligt kommitténs mening inte utgöra undan­tag från huvudregeln.

Under remissbehandlingen har kritik riktats mot kommitténs förslag att utanför det straffbara föra bUder där den avbildade personen är en bisak tUl huvudmotivet. Flera remissinstanser anser att förslaget i denna del kan leda till tUlämpningssvårigheter. Viss kritik framförs också mot rekvisitet uppenbarligen.

För egen del anser jag att man i detta sammanhang bör ha i minnet att den aktuella bestämmelsen, som näringslivets delegation för mark­nadsrätt framhåller, i första hand bör rikta in sig på referenser som in­nefattar snyltning på enskUda personers renommé, trovärdighet e. 1. Svenska annonsörers förening uttrycker samma sak genom att betona att det hos gärningsmannen måste finnas en avsikt att i reklammeddelandet framhålla just den person, vars bUd eller namn brukas. Kan en sådan avsikt visas, anser jag att förfarandet bör vara otillåtet även om den av­bildade eller namngivna personen i och för sig intar en blygsam plats i den annons e. 1. varom fråga är. Som har framhållits under remissbe­handlingen tilldrar sig s. k. offentiiga personer gäma särskild uppmärk­samhet och blir lätt huvudmotivet, även om bilden aldrig så mycket har arrangerats så att det kan hävdas att vederbörande är endast en bisak. Jag är övertygad om att man i rättstillämpningen kommer att genom­skåda sådana arrangemang och tillämpa bestämmelsema jämförelsevis strikt när det gäller s. k. offentUga personer.

Frågan är emellertid om man kan stanna vid ett skydd mot förfaran­den som har snyltningskaraktär. Som RÅ har påpekat under remissbe­handlingen kan en person som i och för sig utgör en bifigur tiU huvud-


 


Prop. 1978/79: 2                                                     57

motivet ha anledning att känna sig kränkt med hänsyn till att han så­lunda för allmänheten kommer att förknippas med huvudmotivet. Jag tänker på t. ex. en ensam nattvandrare som hamnar på en bUd av en ökänd sexklubb som han råkar passera i fotograferingsögonblicket och som så småningom upptäcker att bUden används i reklam för klubben. För egen del vill jag emellertid inte generellt utsträcka integritetsskyddet till att omfatta även den nu angivna situationen. Nattvandraren skulle ha i det närmaste lika stor anledning att känna sig kränkt om samma bild ingick i en tidnings reportage om nattlivet i staden eller om bilden såldes som vykort. En viktig men enligt min mening inte avgörande skillnad är att nattvandraren på reklamfotot av aUmänheten torde antas ha lämnat sitt medgivande till reklamförfarandet och sålunda kommer att förknippas närmare med sexklubben än fallet är när det är fråga om ett tidningsreportage eller ett vykort. Jag menar emeUertid att man får en både tUlräckligt långtgående och rimligt enkel och klar regel om man utgår från att endast om nattvandraren intar en så framträdande roll på reklamfotografiet att sexklubben kan sägas vUja demonstrera en nöjd klubbesökare eller eljest åberopa hans närvaro vid klubben som ett ar­gument för ett besök där, bör ett förbud mot utnyttjande föreligga.

Som framgått av det föregående bör skyddet mot bUd och namn i re­klam gälla personer av alla kategorier, dvs. även s. k. offentliga och an­dra kända personer. Dessa personer får i andra sammanhang finna sig i betydande närgångenhet och uppmärksamhet från massmediernas sida med hänsyn till samtidshistoriens krav och med beaktande av allmänhe­tens rätt till information och nyhetsförmedling. När det gäller kommer­siell reklam kan dock sådana hänsyn inte åberopas gentemot den enskil­des krav på skydd för sin integritet, även om denne är en offentlig eller eljest känd person.

En särskild fråga som kommittén tar upp är om skyddet bör gäUa även i fråga om en person som är död när publicering sker. Kommittén anser att den integritetskränkning som kan förekomma vid olovlig an­vändning av annans bUd och namn i reklam inte är så allvarlig att den typiskt sett är sårande för de efterlevande eller kan kränka den frid som bör tillkomma den avlidne. Inte heller går det enligt kommitténs me­ning, trots det ekonomiska värdet av användningen, att dra paraUeller vare sig med bestämmelserna i upphovsrättslagen, enligt vilken skyddet gäller intill utgången av femtionde året efter det upphovsmannen avled eller med fotografUagen, enhgt vilken rätten tiU fotografisk bild i prin­cip gäller intiU utgången av tjugofemte året efter det år då bilden fram­stäUdes. SannoUkt behöver man enligt kommitténs mening inte heller befara att avlidens bUd och namn kommer tUl mera frekvent använd­ning inom reklamen. Några remissinstanser anser emellertid i motsats tUl kommittén att också avlidna personers nanm och bild behöver skydd.


 


Prop. 1978/79: 2                                                     58

För egen del kan jag ansluta mig tiU kommitténs bedömning att ris­ken för missbrak av avlidens bild eller namn i reklam är obetydlig. Jag anser därför att integritetsskyddet bör avse endast person som är i livet när reklamen i fråga publiceras.

Med den nu angivna inställningen bör bestämmelsen formuleras så att den innefattar ett förbud att utnyttja annans bild eller namn utan den­nes samtycke. Som näringslivets delegation för marknadsrätt framhåller innebär ett uppenbarhetsrekvisit i detta sammanhang endast en skenbar precisering och bör därför inte upptas i departementsförslaget. TUl be­stämmelsens närmare utformning återkommer jag i specialmotiveringen.

Genom fotografilagen har fotografen givits en principiell ensamrätt, förfoganderätt, till bilden. Denna del av fotografirätten kommer givetvis inte att medföra rätt för fotografen att använda fotografisk bUd i strid mot den föreslagna straffsanktionerade bestämmelsen, vare sig det är fråga om reklam för egen eller annans verksamhet. För att detta skall framstå som helt klart bör enligt kommitténs mening 14 § fotografilagen kompletteras. Enligt denna bestämmelse får fotografen "på sedvanligt sätt utställa bilden i reklamsyfte såframt ej beställaren förbjuder detta". Kommittén föreslår att paragrafen förses med tillägget "eller annat föl­jer av 4 kap. 6 d § brottsbalken". Förslaget har kritiserats av flera re­missinstanser. Man anför bl. a. att rätten att använda fotografisk bild självfallet är inskränkt även av många andra skäl än sådana som skulle avse olovlig reklam, exempelvis av hänsyn till försvarets intresse i vissa fall, till förbudet mot vilseledande reklam etc, utan att man därför har ansett det nödvändigt att göra någon erinran härom i lagen. Enligt dessa remissinstanser skulle det endast vara ägnat att förviUa, om man intog en sådan hänvisning men utelämnade andra. För egen del är jag beredd att instämma i kritiken. Som också har påpekats under remissbehand­lingen kan en persons bild även vara utförd som ett konstverk och såle­des vara skyddad enligt upphovsrättslagen. En särskild hänvisning i upphovsrättslagen tUl den nya bestämmelsen skuUe emeUertid verka för­virrande. Jag anser därför att någon bestämmelse av det slag som kom­mittén har förordat inte behövs.

7.5 Reklam

Reklambegreppet är varken entydigt eller lätt att bestämma. I interna­tionella handelskammarens grundregler för reklam sägs att reklam skall tolkas i vidaste betydelse så att däri inbegrips varje yttring av reklam för varor, tjänster och andra nyttigheter, oavsett använt reklammedel och inbegripet reklam på förpackningar, etiketter och annan märkning samt material för reklam på säljställe. I praktiken torde missbruk av annans namn eller bild i reklam vara vanUgast i samband med annonsering,


 


Prop. 1978/79: 2                                                      59

filmreklam, trafik- och annan utomhusreklam, trycksaker och direkt­reklam, mässor och utställningar, demonstrationer, varaprov, gåvor, presentreklam, "promotions" (säljfrämjande åtgärder som kampanjer m. m.) o. d.

Det är emellertid som kommittén framhåller inte motiverat att in­skränka reklambegreppet tUl att avse endast meddelanden som sprids via massmedier och således är riktade till gropper av mottagare. Också reklam som vänder sig till endast en eller ett fåtal bör i princip omfattas av integritetsskyddet. En annan sak är att spridning i mindre omfattning kan motivera mildare brottspåföljd och lägre skadestånd. I praktiken torde också reklam som inte sprids genom massmedier vara svår ati upptäcka. Sammanfattningsvis anser jag alltså att i princip alla slags medier skall hänföras till det straffbara området.

Man brakar skilja mellan kommersiell och icke kommersiell reklam. Med kommersiell reklam menas oftast reklam som avser varor eller tjänster och som syftar till att öka omsättningen för en näringsidkare. Icke kommersiell reklam, som jag i fortsättningen för enkelhetens skull kallar ideell reklam, innefattar bl. a. information eller propaganda från t. ex. politiska partier eller från religiösa eUer andra ideella sammanslut­ningar. Till sådan information eller propaganda hänförs de s. k. åsikts­annonserna dvs. främst partiannonser som propagerar för politiska me­ningar i t. ex. valtider och annonser i vilka enskilda personer, företag el­ler organisationer vill sprida idéer och åsikter eller värva medlemmar för sin verksamhet.

Som kommittén framhåller kan den enskilde i vissa faU uppleva unge­fär samma slags obehag av att ofrivilligt behöva medverka i ideell re­klam som i kommersiell reklam av sedvanligt slag. Förhållandet torde il­lustreras av den anti-Nixon-kampanj som förekom vid ett guvernörsval i Californien och som tog sig uttryck bl. a. i stora annonser med Nixons bild och texten: Skulle du vUja köpa en begagnad bU av denne man? En sådan åsiktsannonsering med ärekränkande inslag kan naturligtvis ut­sätta offret för svåra prövningar. Emellertid torde exemplet också visa att kravet på ett utbyggt integritetsskydd här kommer i konflikt med önskemålet om en fri opinionsbildning. Som jag har utvecklat i det före­gående skulle en straffrättslig reglering av missbrak av bild och namn i ideell reklam få konsekvenser i tryckfrihetsrättsligt hänseende, eftersom endast den kommersiella men inte den ideella reklamen, anses falla ut­anför delar av den tryckfrihetsrättsliga regleringen. TUl detta kommer att det vid kommersiell reklam finns ett syfte att berika sig vilket gör att snyltningsmomentet vid missbruk av annans bild eller namn i reklam framstår mera uttalat än vid ideeU reklam. Jag har som tidigare nämnts därför anslutit mig till kommitténs uppfattning att endast kommersiell reklam skall kunna bli föremål för ingripande enligt den nu föreslagna lagstiftningen. Jag vill tiUägga att denna begränsning till kommersieU re-


 


Prop. 1978/79: 2                                                      60

kläm inte skaU tolkas så att det är fritt fram för ett hänsynslöst utnytt­jande av annans bUd eUer namn i ideell reklam. Det är min förhopp­ning att de värderingar som kommer tUl uttryck i lagstiftningen beträf­fande den kommersiella reklamen skall färga av sig också på andra om­råden. UtveckUngen får visa om denna förhoppning infrias eller om det blir nödvändigt att gå vidare och låta det lagfästa integritetsskyddet om­fatta även den ideella reklamen.

Som nyss har nämnts bÖr reklambegreppet omfatta alla kommersiella reklammeddelanden oavsett i vilket medium de förs fram. Det finns inte heller anledning att göra undantag för reklam som riktar sig till andra än konsumenter.

Kommittén menar att det inte finns skäl att i förevarande samman­hang begränsa begreppet kommersiell reklam till att avse endast sådan som härrör från näringsidkare. Efter mönster från lagen (1972: 266) om skatt på annonser och reklam föreslås därför i betänkandet att reklam­begreppet skall omfatta meddelande som har till syfte att åstadkomma eller främja avsättning i kommersieU verksamhet av vara, fastighet, nyt­tighet, rättighet eller tjänst. Definitionen har under remissbehandlingen kritiserats från några håU. Näringslivets delegation för marknadsrätt an­för att det saknas skäl till att inte aUa former av kommersiell reklam — alltså även sådan kommersiell reklam som inte utgör marknadsföring i marknadsföringslagens mening — skaU omfattas av lagstiftningen. KF ifrågasätter om det straffskyddade området endast bör omfatta avsätt­ningsfrämjande reklam. Konsumentverket förordar att man i stället för reklamskattelagen bygger på marknadsföringslagens formulering.

För egen del förordar jag att lagtexten utformas på grundval av be­stämmelsen i 2 § marknadsföringslagen. Det innebär till att börja med att jag anser att man av praktiska skäl bör begränsa integritetsskyddet till att omfatta endast reklamåtgärder som företas av näringsidkare. Detta ligger I linje med tanken att endast kommersiell reklam bör om­fattas av de nya reglerna. Vidare bör bestämmelsen ta sikte på reklam för, som marknadsföringslagen uttrycker det, "vara, tjänst eller annan nyttighet". Jag anser också i likhet med kommittén att det straffskyd­dade området i varje faU till en början bör begränsas till avsättnings­främjande reklam. För en sådan lösning talar såväl praktiska övervä­ganden som det förhåUandet att man inte utan starka skäl här bör införa en avgränsning som avviker från vad som redan gäUer enligt marknads­föringslagen. Sammanfattningsvis förordar jag att näringsidkare som vid marknadsföring av vara, tjänst eller annan nyttighet företar reklamåt­gärd som innebär olovligt utnyttjande av annans bild eller namn på an­nan skall ådömas straffansvar.


 


Prop. 1978/79: 2                                                                61

7.6 övriga frågor

Som jag tidigare har anfört bör bestämmelsen om förbud mot utaytt-jande av annans namn och bUd i konunersiell reklam vara straffsank-tionerad. Påföljden föreslås bli dagsböter. Straff skall inträda bara vid uppsåtUga eller grovt oaktsamma förfaranden.

Den som utnyttjas i reklam bör under alla omständigheter ha rätt tUl ersättning för sin medverkan. Att en näringsidkare ibland kan vara i god tro beträffande den avbUdades eUer namngivnes samtycke bör inte be­fria honom från skyldighet att betala ett skäligt vederlag tUl denne. För en längre gående skadeståndsskyldighet som omfattar ersättning även för personligt lidande och obehag bör emellertid krävas uppsåt eUer vårdslöshet från näringsidkarens sida. Denne bör med andra ord kunna freda sig mot denna typ av anspråk om han gjort vad på honom ankom­mer för att försäkra sig om att samtycke förelåg före reklamåtgärden. Den sålunda föreslagna skadeståndsregeln kommer i allt väsentiigt att överensstämma med vad som gäUer om ersättningsskyldig enligt lagen (1960: 729) om upphovsrätt tUl litterära och konstnärliga verk samt la­gen (1960: 730) om rätt tUl fotografisk bild. Härigenom tiUgodoses de erinringar som JK har anfört i sitt remissyttrande om att den av kommit­tén föreslagna ersättningsregeln i vissa fall inte ger fullt skadestånd.

Lagen bör vidare innehålla regler om rätt fÖr domstol att föreskriva åtgärder till förebyggande av missbruk av olagligen framställda alster m. m.

Den som kan komma att bryta mot den föreslagna straffbestämmel­sen torde ofta göra det i egenskap av anstäUd i företag som sysslar med reklam. Enligt skadeståndslagen (1972: 207, lagen omtryckt 1975: 404) kan en arbetsgivare — som kan vara juridisk person — bli ansvarig för arbetstagares vållande. Regler om sådant s. k. principalansvar bör finnas även i den föreslagna lagen.

Skadeståndstalan bör sålunda kunna riktas inte bara mot arbetstaga­ren utan också mot hans arbetsgivare. Detta bör kunna ske utan att åtal väcks för brott varigenom skadan har vållats. Frågan om skada vållas genom brott prövas då i skadeståndsmålet.

Som kommittén har föreslagit och remissinstansema allmänt har god­tagit bör sådant förfarande som utgör brott enligt den föreslagna straff­bestämmelsen inte få åtalas med mindre målsäganden anger brottet till åtal eller åtal finnes påkaUat från allmän synpunkt. En bestämmelse i ämnet bör tas in i den nya lagen.

EnUgt 5 kap. 6 § skadeståndslagen kan den som har gjort sig skyldig till bl. a. ärekränkning på yrkande av den som har kränkts efter omstän­digheterna åläggas att bekosta tryckning i en eller flera tidningar av dom i målet. Jag föreslår att en liknande bestämmelse införs i lagen när det gäller olovligt utnyttjande i reklam av annans bild eUer namn.


 


Prop. 1978/79: 2                                                                62

8    Upprättat lagförslag

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag till

lag om namn och bUd i reklam.

Förslaget torde få fogas tUl regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga 2.

9   Specialmotivering

1 §

Paragrafen förbjuder näringsidkare att i sin marknadsföring tillämpa reklamförfaranden som innebär att namn eller bUd på viss person utnytt­jas utan att denne har lämnat sitt samtycke till detta. Lagtexten har for­mulerats efter mönster av 2 § marknadsföringslagen. Beträffande uttryc­ken "näringsidkare", "marknadsföring" och "reklamåtgärd" viU jag hänvisa till vad som har anförts i förarbetena tUl den lagen.

Kravet på att reklamåtgärden skall innebära att annans identitet ut­nyttjas innebär att snyltningsmomentet i gärningen skjuts i förgrunden. Som jag har anfört i den aUmänna motiveringen ligger det klandervärda i att näringsidkaren s. a. s. åberopar den andre som argument för den nyttighet han marknadsför och därmed söker dra vinning av dennes ut­seende, anseende e. 1. Härav följer att om den avbildade intar en så obe­märkt position på reklamfotografiet att man inte med fog kan göra gäl­lande att näringsidkaren refererat till honom i sin marknadsföring så är förfarandet straffritt. Sådan referens torde emellertid även när den avbil­dade endast är en bisak tiU huvudmotivet vanligen få anses vara för handen när den avbildade hör till kretsen av s. k. offentliga personer.

Bilden eller namnet skall alltså avse viss person. VUka kriterier som därvid bör gälla för att någon skaU anses vara identifierad genom bUden eller namnet har jag utvecklat i den allmänna motiveringen.

Lagstiftningen syftar tiU en ordning som innebär att näringsldkama frågar om lov innan de utnyttjar annans bUd eUer namn i sin marknads­föring. Det är naturligtvis den avbildade eUer namngivna själv eller hans lagliga ställföreträdare som skall lämna samtycke. Finns mgen som kan ge samtycke, t. ex. därför att den avbildade eller namngivna är död, står det marknadsföraren i princip fritt att företa reklamåtgärden med de be­gränsningar som i förekommande fall kan följa av bl. a. bestämmelsen om förtal av avliden.

Samtycket skaU avse utnyttjandet av bilden eller namnet i reklamsam­manhang och inte reklamen som sådan.


 


Prop. 1978/79: 2                                                     63

Paragrafen innehåller straffbestänmielser.

Näringsidkare som uppsåtiigen eller av grov oaktsamhet bryter mot förbudet att vid marknadsföring av vara, tjänst eUer annan nyttighet fö­reta reklamåtgärd som innebär utayttjande av bild eller namn på annan utan dennes samtycke, kan enligt första stycket dömas tiU böter dvs. dagsböter.

Enligt föreskrift i andra stycket kan ansvar drabba inte bara nä­ringsidkaren själv utan också anställda och andra som handlar för hans räkning. Med sistnämnda uttryck åsyftas den som fullgör uppdrag för näringsidkare, exempelvis reklambyrå som bedriver marknadsföring.

Endast fullbordat brott straffas. Försök och förberedelse lämnas så­lunda straffritt. Den brottsliga gärningen får anses vara fullbordad först när det framställda alstret används i reklamsyfte. Detta kan ske genom att reklammeddelandet offentliggörs eller på annat sätt görs tillgängligt.

3-6 §§

Paragrafema har något kommenterats i den allmänna motiveringen (avsnitt 7.2 och 7.5). 3—5 §§ har utformats efter förebild av 54—55 och 59 §§ upphovsrättslagen samt 17—18 och 21 §§ lagen om rätt tUl foto­grafisk bild.

Den som vidtar reklamåtgärd som innebär att bild eller namn på an­nan utnyttjas utan dennes samtycke skall enligt första punkten i första stycket utge skäligt vederlag för utnyttjandet. Det är aUtså här fråga om ersättning för uteblivet arvode på grund av medverkan. Bestämmelsen tar i första hand sikte på skådespelare, idrottsmän och andra vars "image" ofta utnyttjas i reklam för oUka produkter. Men också mera anonyma personer har rätt tiU ersättning. Beloppets storlek får bestäm­mas med hänsyn till praxis i reklambranschen.

Andra punkten avser främst dem som Inte brukar förekomma i re­klamsammanhang. För dem kan en reklamkampanj i vilken de förknip­pas med företag eUer produkter innebära lidande. Reklamåtgärd som in­nebär att den avbUdade eller nanmgivne framställs som osympatisk eUer klandervärd kan naturligtvis också förorsaka skada för honom genom att han går miste om arbetsanställning, förlorar kimder i sin affärsverk­samhet eller t. o .m. utsätts för skadegörelse av personer som blivit upp­retade av reklamen.

Man måste uppenbarligen räkna med att flera kan medverka till gär­ning som grandar skadestånd enUgt 3 §. En näringsidkare kan exempel­vis uppdra åt en reklambyrå att utarbeta och genomföra en reklamkam­panj som sedan visar sig strida mot 1 §. I fråga om skadestånd som av-


 


Prop. 1978/79: 2                                                                64

ses i 3 § första stycket första punkten är god tro irrelevant. Näringsidka­ren är under alla omständigheter skyldig att betala arvode för medverkan i reklam. Mot skadestånd som avses i 3 § första stycket andra punkten kan han däremot freda sig, om han har iakttagit rimliga försiktighetsåt­gärder. VUka krav som i detta hänseende skall stäUas får överlämnas till rättstiUämpningen att avgöra med hänsyn till omständighetema i det sär­skilda faUet. En näringsidkare bör kunna lita på en uppgift från en välrenommerad reklambyrå att samtycke föreligger.

Men det är inte bara näringsidkare som kan drabbas av skadestånds­ansvar enligt lagrammet. Även anställda och andra som handlar för hans räkning kan ådra sig sådant ansvar och åläggas att soUdariskt med andra våUande till skadan ersätta denna. Här kommer ansvarigheten för reklambyråerna in i bilden.

Om en reklamförfattare som är anställd på en reklambyrå försummar att skaffa erforderligt samtycke och vidtar reklamåtgärder i strid mot 1 §, blir 3 § tUlämplig på honom. Som anställd är emeUertid enligt 4 kap. 1 § skadeståndslagen vederbörandes ansvarighet begränsad. Endast i den mån synneriiga skäl föreligger med hänsyn till handlingens beskaf­fenhet, arbetstagarens ställning, den skadelidandes intresse och övriga omständigheter kan han sålunda åläggas ansvar för skada som han vål­lar genom fel eller försummelse i tjänsten.

I stället bär reklambyrån i egenskap av arbetsgivare skadestånds­ansvaret för arbetstagarens fel eUer försummelse i tjänsten. Enligt 3 kap. 1 § skadeståndslagen omfattar emeUertid detta ansvar endast person- el­ler sakskada samt ren förmögenhetsskada genom brott. Sakskador sak­nar praktiskt intresse i detta sammanhang. Av 1 kap. 3 § skadeståndsla­gen följer vidare att personskada inte omfattar lidande som åsamkas nå­gon genom reklamåtgärd i strid mot 1 § i den lag som föreslås nu. Det gäller i vart fall åtgärd som inte är brottslig. I fråga om åtgärd som fal­ler under 2 § i departementsförslaget kan det vara tveksamt om lidande av nyssnämnt slag jämstäUs med personskada med hänsyn till att 1 kap. 3 § skadeståndslagen talar om lidande genom bl. a. brott mot den per­sonliga friheten, genom annat ofredande som innefattar brott eller genom ärekränkning eller dylik brottslig gäming. övervägande skäl talar dock för att lidande och förfång som avses i 3 § första stycket i departe­mentsförslaget över huvud taget inte omfattas av 1 kap. 3 § skadestånds­lagen. Om inte annat föreskrivs svarar reklambyråema därmed solida­riskt med uppdragsgivarna endast för sådan ren förmögenhetsskada som avses i 3 § första punkten. Detta ansvar inträder för övrigt endast vid brottslig gärning dvs. när den anställda reklamförfattaren har insett att samtycke saknas. En sådan ordning är inte tillfredsställande. I andra stycket föreskrivs därför att den som har arbetstagare i sin tjänst skall ersätta skada enUgt första stycket som arbetstagaren vållar genom fel eller försummelse i tjänsten.


 


Prop. 1978/79: 2                                                     65

§

Det måste förutsättas att ett förfarande som står i strid mot lag ibland kan ingå som ett led i en ännu ej avslutad reklamkampanj. Den namn­givne eller avbildade kan i en sådan situation ha ett berättigat intresse av att återstående reklammaterial förstörs eller ändras eller att man vid­tar andra åtgärder med det för att förebygga vidare missbruk. Undan­tagsvis kan han själv vilja nyttiggöra materialet för annat ändamål. I en­hghet härmed ges i första stycket möjlighet för rätten att ålägga nä­ringsidkaren eller den som eljest för hans räkning har hand om reklam­materialet, tryckplåtar, negativ och annan egendom som använts för re­klamåtgärden att mot lösen avstå egendomen tUl den namngivne eller avbildade. Lösenbeloppet får bestämmas efter vad som är skäligt.

Den nu angivna lösenrätten kan enligt andra stycket inte göras gäl­lande mot den som i god tro har förvärvat egendomen eller särskild rätt tUl den. Det innebär t. ex. att en näringsidkare som i god tro har motta­git reklammaterial för en kampanj som han har beställt, inte kan tvingas avstå från materialet, även om reklambyrån som han har anlitat för kam­panjen uppenbarligen har varit medveten om att den som avbildats mot­satt sig detta. Om emellertid näringsidkaren i den situationen skulle an­vända materialet för reklamändamål inträder straffansvar enligt 2 §.

I 56 § upphovsrättslagen och 19 § lagen om rätt till fotografisk bild öppnas möjlighet för rätten, att meddela tillstånd till att verket eller bU­den mot särskild ersättning till upphovsmannen eller fotografen görs tUl-gänglig för aUmänheten eller eljest används för avsett ändamål. Ett så­dant tillstånd får lämnas, om det är skäligt med hänsyn till det konstnär­liga eller ekonomiska värdet eller övriga omständigheter.

Det skulle uppenbarligen strida mot grunderna för den nu föreslagna lagstiftningen, om näringsidkare med hänvisning till de ekonomiska vär­den som har lagts ner i en planerad reklamkampanj kunde få rättens till­stånd att utnyttja bild eller namn på annan för reklamändamål mot den­nes samtycke. Någon motsvarighet till de nyssnämnda paragraferna har därför inte upptagits i departementsförslaget.

5§ Brott som avses i 2 § är i princip målsägandebrott.

Efter mönster av 5 kap. 6 § skadeståndslagen föreskrivs i paragrafen att den som brutit mot 1 § kan åläggas att bekosta tryckningen av dom i målet. Betalningsskyldighet för tryckningskostnaden kan åläggas nä­ringsidkaren etc. oberoende av om någon vårdslöshet kan läggas honom tUl last. Paragrafen korresponderar på denna punkt med skadeståndsre­geln i 3 § första stycket första punkten. Enligt andra punkten kan t. ex.

5  Riksdagen 1978179.1 saml. Nr 2


 


Prop. 1978/79: 2                                                      66

en reklambyrå i egenskap av arbetsgivare åläggas ansvaret för tryck­ningskostnaden, även när endast oaktsamhet kan läggas den anställda reklamförfattaren till last.

10    Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslaget till lag om namn och bild i reklam.

11    Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.


 


Prop. 1978/79: 2


67


Bilaga 1

(Lagförslag avgivna av integritetsskyddskommittén; SOU 1976: 48)

1    Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom förordnas i fråga om brottsbalken, dels att 4 kap. 11 § skall ha nedan angivna lydelse, dels att i balken skall Införas en ny para­graf, 4 kap. 6 d §', av nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse 6d§

Den som i reklam olovligen an­vänder bUd eller namn som upp­enbarligen avser viss person, dö­mes för olovlig reklam till böter.

Med reklam förstås meddelande som har till syfte att åstadkomma eller främja avsättning i kommer­siell verksamhet av vara, fastighet, nyttighet, rättighet eller tjänst.


11 §


Hemfridsbrott eller olaga in­trång som ej är grovt, olovlig av­lyssning som icke förövats å aU­män plats eller förberedelse tUl så­dant brott, ofredande som icke förövats å allmän plats eller in­trång i förvar må åtalas av åkla­gare allenast om målsägande angi­ver brottet till åtal eller ock åtal finnes påkallat ur allmän syn­punkt. Detsamma skaU gälla olaga tvång genom hot att åtala eller an­giva annan för brott eUer att om annan lämna menligt meddelande samt försök eller förberedelse till sådant brott.


Hemfridsbrott eller olaga in­trång som ej är grovt, olovlig av­lyssning som icke förövats å all­män plats eUer förberedelse tUl så­dant brott, olovlig reklam, ofre­dande som icke förövats å allmän plats eller intrång i förvar må åta­las av åklagare allenast om målsä­gande angiver brottet till åtal eller ock åtal finnes påkallat ur allmän synpunkt. Detsamma skall gälla olaga tvång genom hot att åtala eller angiva annan för brott eller att om annan lämna menligt med­delande samt försök eller förbere­delse till sådant brott.


Denna lag träder i kraft den

11 integritetsskyddskommitténs betänkande (SOU 1974: 85) Fotografering och integritet har föreslagits två nya paragrafer, 6 b § och 6 c §.


 


Prop. 1978/79: 2


68


2    Förslag till

Lag om ändring i skadeståndslagen (1972: 207)

Härigenom förordnas att 1 kap. 3 § skadeståndslagen skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse

Bestämmelserna i denna lag om skyldighet att ersätta personskada tillämpas också i fråga om lidande som någon tillfogar annan genom brott mot den personliga friheten, genom annat ofredande, som inne­fattar brott, genom brytande av post- eller telehemlighet, intrång i förvar eller olovlig avlyssning eller genom ärekränkning eller dylik brottslig gärning.


Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i denna lag om skyldighet att ersätta personskada tillämpas också i fråga om lidande som någon tillfogar annan genom brott mot den personliga friheten, genom annat ofredande, som inne­fattar brott, genom brytande av post- eller telehemlighet, intrång i förvar, olovlig avlyssning eller olovlig reklam eller genom äre­kränkning eller dyUk brottslig gär­ning.


Denna lag träder i kraft den

3    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960: 730) om rätt till fotografisk bild

Härigenom förordnas att 14 § lagen om rätt till fotografisk bild skall ha nedan angivna lydelse


Nuvarande lydelse

Rätten till fotografisk bUd, som utförts på beställning, tUlkommer beställaren, där ej annat uttryckli­gen avtalats. Fotografen äger dock på sedvanligt sätt utställa bUden i reklamsyfte, såframt ej beställaren förbjuder detta.


Föreslagen lydelse

Rätten till fotografisk bild, som utförts på beställning, tillkommer beställaren, där ej annat uttryckli­gen avtalats. Fotografen äger dock på sedvanligt sätt utställa bilden i reklamsyfte, såframt ej bestäUaren förbjuder detta eller annat följer av 4 kap. 6 d § brottsbalken.


Beställaren av fotografiskt porträtt äger, ändå att fotografen förbe­hållit sig rätten tiU bilden, låta intaga porträttet i tidning eller tidskrift eller i skrift med biografiskt innehåll, såframt fotografen icke gjort särskilt förbehåll därom.

Denna lag träder i kraft den


 


Prop. 1978/79: 2                                                     69

Bilaga 2 (Remitterade förslaget)

Förslag till

Lag om namn och bild i reklam

Härigenom föreskrivs följande.

1    § Näringsidkare får icke vid marknadsföring av vara, tjänst eller annan nyttighet företa reklamåtgärd som innebär att annans bild eller namn utnyttjas utan dennes samtycke.

2    § Näringsidkare som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot 1 § skall dömas till böter.

Första stycket tillämpas även på anställd hos näringsidkare och på annan som handlar på näringsidkares vägnar.

3    § Den som i strid mot 1 § utnyttjar annans bild eller namn skall
utge skäUgt vederlag till denne. Sker sådant utnyttjande uppsåtligen eller
av oaktsamhet, skall ersättning utgå också för annan förlust än uteblivet
vederlag liksom för lidande och annat förfång.

Den som har arbetstagare i sin tjänst skall ersätta skada som avses i första stycket, om skadan har vållats av arbetstagaren genom fel eller försummelse i tjänsten.

4    § Den som åsidosätter vad som föreskrivs i 1 § kan åläggas att
mot lösen avstå egendom som används för reklamåtgärden till den som
avbildas eller namnges eller att förstöra sådan egendom eller ändra den
på visst sätt eller vidta annan åtgärd med den för att förebygga miss­
bruk.

Första stycket gäller ej mot den som i god tro har förvärvat egendo­men eller särskild rätt till den.

5    § Brott som avses i 2 § får åtalas av åklagare endast om måls­
ägande angiver brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän syn­
punkt.

6    § Den som har brutit mot 1 § kan i mål om gärningen på yrkande
av den som avbildats eller namngivits efter omständigheterna åläggas att
bekosta tryckning i en eller flera tidningar av dom i målet. Bestämmel­
sen i 3 § andra stycket gäller även sådan tryckningskostnad.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979.


 


Prop. 1978/79: 2                                                      70

Utdrag
LAGRÅDET
                                  PROTOKOLL

vid sammanträde 1978-04-18

Närvarande: f. d. justitierädet Brunnberg, regeringsrådet Petrén, justitie­rädet Sven Nyman, justitierädet Knutsson.

EnUgt protokoU vid regeringssammanträde den 16 mars 1978 har regeringen på hemställan av chefen för justitiedepartementet, stats­rådet Romanus, beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

lag om namn och bUd i reklam.

Förslaget har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Jan VUgeus.

Förslaget föranleder följande yttranden: Brunnberg, Sven Nyman och Knutsson:

Syftet med det remitterade förslaget är att skapa ett skydd mot obe­hörigt utnyttjande av annans namn eller bild i reklam. Genom förslaget får en delfråga på personlighetsskyddets område sin lösning. Departe­mentschefen föreslår att regleringen sker genom en särskild lag, ut­formad efter mönster av den immaterialrättsliga lagstiftningen. I mo­tiven sägs att en sådan lag kan tjäna som utgångspunkt för en fort­satt utbyggnad av personskyddet på angränsande områden. Det är svårt att på det smala underlag som detta lagstiftningsärende ger bedöma lagens lämplighet för det ändamålet. Granskningen av lagförslaget får i huvudsak avpassas efter det tillämpningsområde som detta direkt om­fattar. Det förtjänar emellertid framhållas att det är angeläget att man så snart som möjligt kommer fram tUl en uppfattning om hur det rättsliga skyddet för den enskildes personlighet i stort bör vara ut­format i vårt land.

Det remitterade lagförslagets sanktionssystem utgörs av regler om straff, ersättning till den vars namn eller bild har utnyttjats samt åt­gärder för att förebygga fortsatt missbruk. Sakligt sett ligger tyngd­punkten klart på de civUrättsliga påföljderna. Vid remissbehandlingen har från några håll ifrågasatts om det över huvud taget finns skäl att vid sidan därav också ha straffregler. Kommittén åberopade som främsta skäl för en kriminalisering att ersättning enligt allmänna ska­deståndsrättsliga regler annars inte skulle kunna utgå för ideell skada och ren förmögenhetsskada. Detta motiv kan inte åberopas till stöd för det remitterade förslaget, eftersom detta innehåller särskilda ersätt­ningsregler. I övrigt har som skäl för en kriminalisering endast anförts att reglerna om förundersökning i brottmål därigenom blir tillämpliga.


 


Prop. 1978/79: 2                                                     71

vilket kan bespara målsäganden kostnader för utredning. Detta argu­ment har viss bärkraft, men den begränsas av att straff- och ersätt-ningsreglema i lagförslaget innehåller olika subjektiva rekvisit, vilket innebär att ersättningsskyldighet i många fall kan föreligga utan att något brott är begånget. Departementschefen synes för övrigt själv inte räkna med att straffbestämmelsen skall få någon omfattande till-lämpning. Detta kan utläsas av hans hänvisning till riksåklagarens ut­talande att en kriminalisering inte kommer att kräva några nämnvärda insatser av polis- och åklagarmyndigheterna.

Trots det nu anförda viU vi inte avstyrka att straffbestämmelser tas upp i lagen. Härvid har vi bl. a. beaktat att det kan finnas fall då det framstår som påkallat från allmän synpunkt att ett visst förfarande kan beivras, medan det med hänsyn tUl målsägandens ställning kan vara svårt för denne att själv föra tala om ersättning. Som exempel kan nämnas att bUder av kungaparet eller ett främmande lands stats­överhuvud utnyttjas i reklam på ett obehörigt sätt.

En typ av påföljd som inte synes ha varit på tal i ärendet är förbud vid vite mot fortsatt användning av bUden eller namnet i reklam. Denna typ av påföljd används i marknadsföringslagen. Den har också införts i 15 § andra stycket firmalagen (1974: 156) som påföljd för firmaintrång. I direktiven till den pågående varumärkesutredningen (Ju 1974: 10) ingår att överväga införande av en förbudssanktion i va­rumärkeslagen, och riksdagen har nyligen uttalat sig för en översyn av sanktionssystemet inom patenträtten, varvid bl. a. frågan om en sådan sanktion bör prövas (LU 1977/78: 10).

En förbudssanktion har bl. a. den fördelen framför straffsanktionen att den kan riktas mot juridisk person. Ett förbud kan förenas med ett vite som är så avpassat att det effektivt avhåller från fortsatta överträdelser, medan det inte är helt säkert att risken för straff och skadestånd får tillräcklig preventiv effekt i fall då stora ekonomiska intressen är inblandade. Om en förbudssanktion förenas med en möj­lighet till interimistiskt förbud ges goda förutsättningar för snabba ingripanden. Även om en förbudssanktion i princip bör ha civUrättslig karaktär föreligger inte något hinder mot att åklagare ges befogenhet att väcka talan i fall där detta är påkallat från allmän synpunkt. Åtminstone om en sådan regel infördes skulle straffsanktionen troli­gen framstå som överflödig.

Det kan inte komma i fråga att nu komplettera det remitterade förslaget med regler om förbud. Sådana regler bör inte införas utan att frågan har utretts närmare, bl. a. genom remissförfarande. Tanken kan emellertid vara värd att pröva i det fortsatta lagstiftningsarbetet på området, i synnerhet om det skulle visa sig att den föreslagna nya lagen inte förslår för att komma till rätta med sådant missbruk av an­nans namn och bild som den riktar sig mot.


 


Prop. 1978/79: 2                                                      72

I ett särskilt avsnitt i den aUmänna motiveringen behandlar departe­mentschefen förhållandet mellan reklam och tryckfrihet. Denna fråga har under senare år diskuterats i olika sammanhang, bl. a. i anslut­ning tUl lagstiftning om reklamen. Någon uttömmande reglering i tryckfrihetsförordningen (TF) har ännu inte kommit till stånd, trots att förslag till regler har lagts fram i två betänkanden av massmedie­utredningen. Klart är emellertid att reklamen enligt gällande rätt inte åtnjuter fullt tryckfrihetsrättsligt skydd. Ingripande mot reklam i tryckt skrift har ansetts kunna ske enligt lagstiftning vid sidan av TF, om reklamåtgärderna är av utpräglat kommersiell natur och inte av­ser nyhetsförmedling eller åsiktsbUdning av det slag som det ligger i TF:s syfte att värna. Detta innebär att det skall vara fråga om åtgär­der som vidtas i kommersiell verksamhet och i kommersiellt syfte, och vidare krävs att framställningama har rent kommersiella förhål­landen till föremål (se t. ex. prop. 1970: 57 s. 65—69 och 129—131 och prop. 1973: 123 s. 39—42 samt högsta domstolens uttalanden i NJA 1975 s. 589 och i beslut den 14 december 1977, SÖ 2024). När depar­tementschefen i remissprotokollet förordar att lagstiftningen om an­vändning av annans namn och bUd görs tUlämplig endast på kommer­siell reklam torde det vara den nu angivna begränsningen som åsyftas. Som departementschefen påpekar undanröjer en sådan begränsning inte alla oklarheter. SärskUt kravet att framställningen skall ha rent kommersiella förhållanden tUl föremål kan skapa gränsdragningspro­blem. Ett sådant problem, berörande tidnings löpsedel, behandlas i det nämnda rättsfallet NJA 1975 s. 589.

I remissprotokollet tar departementschefen i anslutning tUl uttalan­den av kommittén och remissinstanserna upp vissa frågor rörande marknadsföring av tidningar och böcker. Dessa frågor synes ha be­gränsat intresse för tUlämpning av den föreslagna lagen och vi anser oss inte ha anledning att närmare ingå på dem.

1 §

För att ange i vUka sammanhang annans bUd eller namn inte får utnyttjas används i 1 § uttrycket reklamåtgärd. Någon definition av detta uttryck ges inte i lagen. I specialmotiveringen hänvisas beträf­fande uttrycket tUl vad som har anförts i förarbetena tUl 2 § mark­nadsföringslagen. Dessa innehåller emellertid inte någon närmare precisering av uttryckets innebörd. En sådan precisering behövs inte heller i den lagen, eftersom där talas om vid marknadsföring före­tagen "reklamåtgärd eller annan handling".

Såsom departementschefen framhåller i den allmänna motiveringen är reklambegreppet varken entydigt eller lätt att bestämma. I termen reklam såsom den vanligen används torde dock ingå att det skall vara fråga om någon form av masskommunikation eller åtminstone om ak-


 


Prop. 1978/79: 2                                                      73

tiviteter som vänder sig till en större personkrets (jfr reklamutred­ningens betänkande SOU 1972: 7 s. 19—23). TUl reklamåtgärd torde med andra ord normalt inte hänföras ett individuellt utformat med­delande som riktas tUl en viss person. Av motiven till den föreslagna lagen att döma är emellertid avsikten att lagen — i likhet med mark­nadsföringslagen — i princip skall vara tillämplig även på meddelan­den av detta slag. Detta talar för att ordet "reklamåtgärd" borde för­ses med ett tillägg liknande det i 2 § marknadsföringslagen. En sådan formulering ger emeUertid regeln ett ganska vidsträckt och svåröver-blickbart tUlämpningsområde. Lämpligare synes därför vara att helt undvika uttrycket "reklam" — utom i lagens rabrik, där det bör kunna stå kvar — och i stället begagna det i marknadsföringslagens 6 § förekommande uttrycket "framstäUning".

Enligt uttalande i remissprotokollet skall skyddet för annans namn omfatta också konstnärsnamn och liknande, om de är allmänt kända. Vi vUl ej göra någon erinran mot att uttrycket "namn" här tolkas på detta vidsträckta sätt. TUl namn skall emellertid enligt motiven hänföras också sådana titlar och yrkesbeteckningar som tveklöst identifierar den avsedda personen, t. ex. "statsministem" eller "överbefälhavaren". En så vidsträckt tolkning kan enligt vår mening inte godtas. I och för sig finns det goda skäl för att låta skyddet omfatta även dylika beteck­ningar, varvid emellertid måste beaktas att det är individen som skall skyddas, inte ämbetet eller befattm"ngen. Skall ett skydd uppnås fordras emeUertid en uttrycklig bestämmelse härom. I paragrafen bör därför föreskrivas att med namn jämställs annan beteckning som klart ut­pekar viss person. Beteckningen bör vara sådan att den inte kan hän­föra sig till annan än en viss person och det bör också stå klart att det är individen som åsyftas. Det här föreslagna tillägget kommer att om­fatta inte bara sådana yrkesbeteckningar som nyss nämndes utan också exempelvis beteckningar som identifierar en person genom att ange dennes släktskap med en namngiven person eller förhållande till en viss fastighet.

Det kan i detta sammanhang vara skäl att påpeka att skyddsobjektet i den föreslagna lagstiftningen är ett annat än inom den immaterial­rättsliga lagstiftningen. Det skydd som där ges för namn är inriktat på namnet som sådant. Detta gäller både namnlagens särbestämmelser om skydd för egenartat släktnamn och reglerna om hinder mot registre­ring av varumärke, mönster eller firma som innehåller något som kan uppfattas som annans släktnamn m. m. Det fordras endast att fråga är om ett faktiskt förekommande namn, och det krävs inte att tanken leds till någon viss bärare av namnet. Av syftet med den nu föreslagna lagen följer däremot att namnet skall avse en viss person. Det är den­nes identitet som lagen skall skydda mot obehörigt utnyttjande. I prak­tiken torde regeln såvitt gäller användning av namn inte bli tillämplig

6    Riksdagen 1978f79.1 saml. Nr 2


 


Prop. 1978/79:2                                                       74

i andra fall än då namnet hänför sig till en allmänt känd person eUer kompletteras av ytterligare uppgifter som klart ger vid handen att en viss person åsyftas. Förbudet mot användning av bUd av annan kan däremot ge skydd även för personer som är anonyma i aUmänhetens ögon. Åtminstone gäller detta fotografi, som återger en viss individ.

Utöver vad som kan anses ligga i uttrycket "utnyttja" innehåUer den föreslagna lagtexten inte någon begränsning av förbudet mot användning av annans bild eller namn i reklam utan dennes samtycke. Det kan ifrå­gasättas om detta är tiUräckligt. Vid remissbehandlingen har pekats på vissa fall där ett utnyttjande ansetts böra vara tUlåtet. Ett sådant exempel är att en bok som handlar om en känd person men har tUl-kommit utan dennes samtycke annonseras med en bild av den be­handlade personen. Enligt vår mening kan även i vissa andra fall tvekan råda om de bör omfattas av ett förbud. Här kan nämnas hän­visningar tUl uttalanden som en namngiven person har gjort i ett litte­rärt verk eUer en tidningsartikel eller vid ett offentligt framträdande samt vidare utstäUande i butiksfönster av porträtt av en person som hyllning i anledning av en födelsedag eller en idrottsprestation. Hänsyn kan vidare möjligen behöva tas tUl det särskilda behov av att få an­vända bilder av annan som kan föreligga vid reklam för verksamhet som går ut på just framställning och försäljning av bilder. Det kunde vara rimligt att en fotograf eller konstnär skulle kunna i avsättnings­främjande syfte ställa ut porträttbilder även utan samtycke av den porträtterade personen, åtminstone om det primära ändamålet med ut­ställandet vore att visa prov på utställarens produktion och inte att tillgodogöra sig den avbUdade personens renommé. Med tanke bl. a. på sådana fall som nu har berörts kunde ifrågasättas om inte lagen bor­de ge utrymme för en mera nyanserad bedömning än vad ordet "ut­nyttja" i den remitterade texten medger. Om man vill tiUåta undantag för dylika fall, krävs en uttrycklig regel därom. Sålunda kunde över­vägas att stadga undantag för det fall att utnyttjandet av särskilda skäl finge anses tiUbörligt. Vi är emellertid medvetna om att en sådan regel är tämligen vag och skulle kunna ge upphov till tillämpnings­svårigheter. På grand härav och enär behovet av en dylik undantags­bestämmelse inte närmare belysts i ärendet, vill vi inte bestämt påyrka en ändring i ifrågavarande hänseende.

I vissa fall kan det vara tveksamt vilken näringsidkare som företar en viss reklamåtgärd. Om t.ex. en tillverkare, importör eller grossist låter framställa reklammaterial i form av broschyrer, skyltar e. d., vUka detaljisterna skall använda vid sin marknadsföring av hans produkter, torde förbudet omfatta såväl tillverkaren etc. som detaljisten. Mot­svarande får anses gäUa om reklamen förekommer på varuförpack-ningar.

I specialmotiveringen till paragrafen anförs att samtycke skall avse


 


L


Prop. 1978/79: 2                                                     75

utnyttjandet av bilden eUer namnet i reklamsammanhang och inte reklamen som sådan. I anslutning härtill må framhåUas att ett sam­tycke givetvis kan vara begränsat tiU visst reklamsammanhang eller villkorat av att reklamen ges viss utformning.

Förbudsregeln i 1 § riktar sig endast mot näringsidkare. Av 2 § andra stycket framgår emellertid att straff för överträdelse av regeln skall kunna drabba även anställd hos näringsidkare och annan som handlar på näringsidkares vägnar. Avsikten torde att döma av specialmotive­ringen tUl 3 § vara att detsamma skaU gäUa ersättningsansvaret enligt denna paragraf. Detta skulle framträda tydligare om regeln i 1 § ut­tryckligen angavs vara riktad även mot de i 2 § andra stycket åsyftade personema. Införs en bestämmelse härom i 1 § kan i stället 2 § andra stycket utgå.

Under hänvisning tiU det nu anförda föreslås att 1 § i lagförslaget ges följande lydelse:

"Näringsidkare får icke vid marknadsföring av vara, tjänst eller an­nan nyttighet använda framstäUning i vUken annans namn eller bUd utnyttjas utan dennes samtycke. Med namn jämstäUs annan beteckning som klart utpekar viss person.

Vad i första stycket sägs om näringsidkare gäller även anställd hos näringsidkare och annan som handlar pä näringsidkares vägnar."

2 §

Vid 1 § har föreslagits att regeln i 2 § andra stycket utgår och er­sätts med en motsvarande bestämmelse i 1 § andra stycket. Godtas detta förslag bör 2 § inledas med orden "Den som ..."

Enligt specialmotiveringen till 2 § andra stycket åsyftas med hän­visningen tUl person som handlar på näringsidkares vägnar den som fullgör uppdrag för näringsidkare, exempelvis reklambyrå som bedri­ver marknadsföring. Bestämmelsens tillämplighet är emellertid enligt ordalagen inte beroende av att ett uppdrag föreligger. Som exempel på fall då det kan vara tveksamt om marknadsföring bedrivs på närings­idkares uppdrag kan nämnas att en branschorganisation gör reklam för sina medlemmars verksamhet. Sådan reklam omfattas av straffbestäm­melsen i 6 § marknadsföringslagen (jfr prop. 1970: 57 s. 94).

Regeln i andra stycket i det remitterade förslaget blir inte tiUämplig på en reklambyrå som exempelvis utarbetar reklammaterial och biträ­der vid uppläggningen av en kampanj men inte medverkar på sådant sätt att byrån kan sägas bedriva marknadsföring på näringsidkarens vägnar. Fråga uppkommer därför om straff på annan grand kan ådö­mas för sådan medverkan. Det är inte helt klart i vilken mån brotts­balkens medverkansregler är tillämpliga inom specialstraffrätten. I princip torde reglema anses analogiskt tillämpliga när fängelse ingår i straffskalan, medan motsatsen anses vara fallet när det gäUer rent


Prop. 1978/79: 2                                                       76

bagatellartade förseelser. Enligt vår mening bör medverkansreglerna va­ra tillämpUga i detta faU. Detta bör då uttryckligen anges i lagtexten (jfr rekommendation av utredningen rörande specialstraffrätten i Ds Ju 1975: 23 s. 63—65). Det kan ske genom att till paragrafen fogas en mening av följande lydelse: "I fråga om medverkan till sådan gärning äger 23 kap. 4 och 5 §§ brottsbalken motsvarande tillämpning."

3 §

Som har anförts vid 1 § torde avsikten vara att ersättningsreglerna i 3 § skall kunna tillämpas inte bara då överträdelse av förbudet i 1 § har begåtts av näringsidkare utan också då den handlande är anställd hos näringsidkare eller annan som handlar på näringsidkares vägnar. I klarhetens intresse har föreslagits att detta kommer till uttryck i ett andra stycke i 1 §. Av samma skäl bör första meningen i 3 § inte knyta ansvaret till den som utnyttjar annans namn eUer bild i reklam. Vidare torde det vara meningen att ersättningsskyldighet skall kunna åläggas också medverkande som inte går in under stadgandet i 2 § andra styc­ket i det remitterade förslaget.

Enligt första stycket andra meningen skall vid uppsåt eller oaktsam­het ersättning utgå också för annan förlust än uteblivet vederlag lik­som för lidande och annat förfång. Med detta från upphovsrättslagen hämtade uttryckssätt torde åsyftas att såväl ekonomisk som icke-eko­nomisk skada skall ersättas. Det synes lämpligare att uttrycka detta i ordalag som närmare anknyter tiU vad som brukas i annan modern lagstiftning och utan användning av den ålderdomliga och vaga termen förfång.

På grand av det nu anförda föreslås att 3 § första stycket får föl­jande lydelse:

"Den som bryter mot 1 § eller medverkar till sådan handling skall utge skäligt vederlag till den vars namn eller bUd har utnyttjats. Sker det uppsåtligen eller av oaktsamhet, skall ersättning utgå också för annan skada. Vid bedömande om och i vad mån sådan skada har upp­stått tas hänsyn även till lidande och andra omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse."

Paragrafens ersättningsregler är enligt lydelsen i det remitterade för­slaget tillämpliga också på arbetstagare som handlar i tjänsten. Som departementschefen påpekar är emellertid arbetstagares skadeståndsan­svar begränsat enligt 4 kap. 1 § skadeståndslagen. Denna regel är till­lämplig då skada vållas av arbetstagare genom fel eUer försummelse i tjänsten. Skyldighet att utge vederlag enligt 3 § första stycket första meningen i lagförslaget föratsätter emellertid inte att fel eller försum­melse föreligger. Om begränsningsregeln i 4 kap. 1 § skadeståndslagen skaU vara tUlämplig även på sådan skyldighet synes detta böra utsägas. Vidare torde den i andra stycket intagna regeln om arbetsgivares an-


Å


Prop. 1978/79: 2                                                      77

svar för arbetstagares handlande böra omfatta också detta fall. Med hänsyn härtUl föreslås att andra stycket ges följande avfattning:

"Den som har arbetstagare i sin tjänst är skyldig att utge ersättning enligt första stycket i arUedning av handling som arbetstagaren företar i tjänsten. Arbetstagare är ersättningsskyldig för sådan handling endast i den mån synneriiga skäl föreligger."

Att arbetsgivarens principalansvar såvitt gäller ersättningsskyldighet för skada enligt första stycket andra meningen skall vara beroende av att arbetstagaren har våUat skadan uppsåtligen eller av oaktsamhet torde följa av den här föreslagna regelns lydelse och behöver aUtså inte ut­tryckligen anges. Vad gäUer innebörden av uttrycket "synnerliga skäl" torde det även utan hänvisning till 4 kap. 1 § skadeståndslagen stå klart att bedömningen skall ske enligt de principer som gäller för tillämp­ningen av detta lagram.

Av motiven tUl paragrafen framgår att den skall kunna tillämpas be­träffande dels själva reklammaterialet dels hjälpmedel som har använts vid framstäUning av detta. I bägge fallen torde det vara avsett att åt­gärd skaU få vidtas endast om detta påkallas för att förhindra fortsatt missbrak.

Enligt paragrafens lydelse kan ingripande ske endast mot den som bryter mot 1 §. Motiven ger emellertid intryck av att en vidare till-lämpning är åsyftad, innebärande att ingripande skall kunna ske också mot tredje man. Ett sådant antagande stöds av andra stycket, som när­mast torde vara avsett för fall då egendomen finns hos annan än den som har begått överträdelsen. Andra stycket skyddar emellertid i viss mån också godtroende näringsidkare som själv har bedrivit reklam i strid mot 1 §. Ett sådant skydd är måhända motiverat i vissa fall. Det kan dock ifrågasättas om inte regeln går alltför långt tiU den godtroendes förmån. Lämpligare synes vara att som en allmän begiänsning för lag­regelns tillämpning uppställa ett krav på att åtgärden skaU framstå som skälig. Eftersom ingripandet förestavas av målsägandens intresse bör det endast kunna företas på yrkande av denne.

Mot bakgrund av det nu anförda föreslås att paragrafen efter möns­ter närmast av 20 § andra stycket firmalagen utformas på följande sätt:

"Vid överträdelse av 1 § kan rätten, på yrkande av den vars namn eller bild har utnyttjats, efter vad som är skäligt till förebyggande av fortsatt missbruk förordna, att hjälpmedel som har använts vid hand­lingen eller framställning som finns på vara, förpackning, reklamtryck eller dylikt skall ändras eller att egendomen skall förstöras eller mot lösen utlämnas tiU den vars namn eller bild har utnyttjats."

Av den föreslagna lydelsen följer bl. a. att ingripande kan riktas även mot annan än den som har begått överträdelse av 1 §. Något

7    Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 2


 


Prop. 1978/79: 2                                                      78

särskilt skydd för godtroende innehavare av egendomen utöver vad som följer av den aUmänna skälighetsbedömningen och kravet att in­gripande skall vara motiverat till förekommande av fortsatt missbruk torde inte behövas.

För att den föreslagna regeln skall fylla sitt ändamål kan det vara av betydelse att möjlighet finns till interimistiskt ingripande. Efter möns­ter av bl. a. firmalagen och marknadsföringslagen föreslås därför att tUl paragrafen fogas ett nytt andra stycke av följande lydelse:

"Kan brott enligt 2 § skäUgen antas föreUgga, får egendom som av­ses i första stycket tas i beslag i avbidan på förordnande som sägs där. Därvid gäller i tiUämpliga delar föreskrifterna om beslag i brottmål."

Den nu föreslagna regeln gäUer bara fall då straffbar överträdelse av lagen kan antas föreligga. Om denna föratsättning inte är uppfylld torde i stäUet möjlighet finnas att utverka interimistiskt förordnande enligt 15 kap. 3 § rättegångsbalken (se även 187 a § utsökningslagen).

6 §

Regeln i denna paragraf är tiUämpUg även om uppsåt eUer oaktsam­het ej har förekommit. Den är sålunda avsevärt strängare än mot-fifånde regel i 5 kap. 6 § skadeståndslagen, som föratsätter brottslig hdUng. Det kan ifrågasättas om inte regeln borde begränsas till så­dana fall då skadeståndsskyldighet enligt 3 § första stycket andra meningen föreligger. Även om sådan begränsning inte görs torde emel­lertid hänvisningen tUl "omständigheterna" ge visst utrymme för att ta hänsyn tiU subjektiva förhåUanden pä den ersättningsskyldiges sida.

Om den förut föreslagna omformuleringen av 3 § godtas bör nu förevarande paragraf lämpligen avfattas på följande sätt:

"Den som har bratit mot 1 § eller medverkat tUl sådan handling eller är ersättningsskyldig enligt 3 § andra stycket kan i mål enligt denna lag, på yrkande av den vars namn eUer bild har utnyttjats, efter omständighetema åläggas att bekosta tryckning i en eUer flera tid­ningar av dom i målet."

Petrén:

Förevarande lagstiftningsärende aktualiserar ånyo den svårlösta frå­gan om reklamens förhåUande tUl tryckfriheten. Ostridigt omfattas även sådant tryckt meddelande, som har tUl huvudsakligt syfte att tjäna som medel för marknadsföring av en vara eUer en tjänst eUer en annan nyttighet, av de i TF grandlagsfästa reglerna rörande tryckta skrifter. Dessa ger ett i många avseenden vittgående skydd. Ett reklammed­delande åtnjuter sålunda, som departementschefen också framhåller i lagrådsremissen, det i TF föreskrivna skyddet mot censur och för-handsgransknlng, liksom reglerna om meddelarskydd och anonymitet är


 


Prop. 1978/79: 2                                                     79

tiUämpliga. Däremot leder den i 1 kap. 3 § TF intagna föreskriften om TF:s exklusivitet vad beträffar påföljdsregleringen tiU i viss mån annat resultat. I nämnda lagram stadgas att för missbruk av tryckfriheten eUer medverkan däri någon ej får i annan ordning eller i annat fall än TF bestämmer tUltalas eUer dömas till ansvar eUer ersättningsskyldig­het. Denna bestämmelse har en lång historia.

Frågan om hur vitt TF:s reglering vad avser påföljderna för över­trädelse av yttrandefrihetens gränser skaU vara exklusivt normerande har nämligen — som framgår av översikten i 1944 års tryckfrihetssak­kunnigas betänkande (SOU 1947: 60 s. 115—119) — utgjort ett problem för lagstiftaren i nu mer än ett sekel. Spörsmålet har dykt upp tid efter annan i olika sammanhang. Frågan om reklamens stäUning i detta av­seende har varit före flera gånger bl. a. för nära 50 år sedan. Den då aktuella lagstiftningsfrågan delade det dåvarande lagrådet i två lika delar (prop. 1931: 175 s. 45—49). I det ärendet blev slutet att riksdagen antog en lagbestämmelse utanför TF, vilken som iUojal reklam straffbelade att meddela vissa oriktiga uppgifter i aimons, cirkulär, prospekt eller pris­kurant även om det skedde i tryckt skrift.

Den nyss återgivna regeln i 1 kap. 3 § TF ger genom sin avfattning klart uttryck för att den blott handlar om sanktioner i anledning av missbrak av tryckfriheten eller medverkan däri. Det är endast på denna punkt som TF är exklusivt normerande. Kriminaliseringar och åläggan­den att betala ersättning kan sålunda ske i anledning av uttalande i tryckt skrift vid sidan av TF, om de icke är riktade mot missbrak av tryckfriheten. Departementschefen har vid TF:s tiUkomst närmare ut­vecklat denna tanke. Han säger sålunda (prop. 1948: 230 s. 171), att till tryckfrihetsbrott räknas endast sådana brott som innebär missbrak av den yttrandefrihet TF avser att väma. Departementschefen anslöt sig härvidlag tUl 1944 års tryckfrihetssakkunnigas ståndpunkt (a. a. s. 120). De sakkunniga uttalade i denna del bl. a. följande:

Som missbruk av tryckfriheten upptagas yttranden eller meddelanden som äro menliga för staten eUer som kränka den enskilde medborgaren. Däremot har tryckfrihetsförordningen icke tagit som sin uppgift att i aUa avseenden reglera bruket av tryckta skrifter. Begagnandet av trycket som ett medel i den enskUda näringsverksamhetens tjänst kräver ej grandlagsskydd. Därför böra ej heUer oredliga eUer Ulojala yttranden och meddelanden kriminaliseras såsom tryckfrihetsbrott.

Dessa och Ukartade allmänna uttalanden har i fortsättningen blivit vägledande, då det gäUt tolkningen av 1 kap. 3 § TF. När efterhand behov av att kunna ingripa mot reklam blivit aktuella i olika samman­hang, har utbUdat sig uppfattningen att s. k. kommersieU reklam intar en särstäUning. De meddelanden, som hänförs dit, anses då icke inne­fatta ett begagnande av tryckfriheten. KrimLnaUsering av innehåU i kommersiellt reklammeddelande kan därför göras genom lagregler utan-


 


Prop. 1978/79: 2                                                      80

för TF enligt denna uppfattning. Att på detta sätt utgå från att varje meddelande, som har tUl huvudsakUgt syfte att främja avsättning av vara, tjänst eller annan nyttighet, skuUe i sig vara av den art att det icke omfattas av tryckfriheten innebär emeUertid enligt min mening en otiUåten förenkling.

För att kunna avgöra vad som skaU förstås med tryckfrihet måste man gå tUl definitionerna i 1 kap. 1 § TF. Tryckfriheten anges i lag­rummets andra stycke vara given tUl säkerstäUande av ett fritt menings­utbyte och en allsidig upplysning. Dessa termer har stundom givits en tämUgen inskränkt innebörd. Det sägs att tryckfrihet blott skaU trygga en fri nyhetsförmedling och en obeskuren politisk debatt. Dessutom skall den ur en mera vidsträckt kultureU synpunkt vara grundval för en all­män upplysning. Tryckfriheten har sammanfattningsvis brakat beteck­nas gäUa nyhetsförmedling och åsiktsbUdning. Denna inskränkande tolk­ning av termerna fritt meningsutbyte och aUsidig upplysning synes dock stå i mindre god överensstämmelse med den fortsatta beskrivningen av tryckfriheten i samma stycke. Där sägs att det skaU stå varje svensk medborgare fritt att i tryckt skrift meddela uppgifter och underrättelser i vad änrne som helst. Denna generella princip är visserligen i lagram­met relaterad till det nyssnämnda tryggandet av meningsutbyte och upplysning men däri kan icke sökas stöd för en diskriminering av med­delanden som exempelvis går ut på att upplysa allmänheten om var och när och tUl vUket pris en viss vara eUer tjänst finnes att tillgå. För uppfattningen att derma form av nyhetsförmedling — låt vara att den vanUgen har tiU syfte att få till stånd ett köp, ett arbetsbeting eller annat liknande privaträttsligt avtal — skulle vara av lägre valör och ligga utanför tryckfrihetens ram ger TF enhgt sui ordalydelse ej något stöd.

Vad som brakar sammanfattas under begreppet kommersiell reklam inrymmer meddelanden av skiftande slag. Den omständigheten att rek­lammeddelandet har tiU förstahandssyfte att få tUl stånd en privat­rättslig uppgörelse av ekonomisk natur kan icke tas tUl intäkt för att meddelandet saknar betydelse med hänsyn tUl den aUmänna menings­bildningen. I nutida samhällsvetenskapUg litteratur är det fastmera van­ligt att framhålla den modema reklamens betydelse då det gäller att på­verka människorna i deras instäUning tUl olika företeelser och i fråga om deras aUmänna livsvärderingar. Uppenbart är att ett köpintresse skapas främst genom att hos den tUltänkte köparen väcks intresse för det område där den utbjudna varan eUer tjänsten är att finna. Det kan gäUa områden som kosthållet, bostaden, det personliga utseendet, häl­sans vårdande, fritidsverksamheten, resor, natimipplevelser. De enskUda samhäUsmedlemmamas instäUning tUl olika företeelser på områden av denna art är av grundläggande betydelse också för hela den pohtiska meningsbildningen.


 


Prop. 1978/79: 2                                                     81

En annonskampanj för att förmå de enskUda att äta mera bröd kan ha en medicinsk motivering men gynnar uppenbarligen också dem som producerar och försäljer bröd, från råvaraleverantörerna av spannmål över bagerierna tUl detaljhandlarna. Individema har ofta nog mycket växlande uppfattning om vUken opinionsbildning på fält med kommer­siell anknytning av denna typ som de finner vara värdefull. En kan anse viktigt att människoma initieras att bosätta sig på landet, en annan kan tycka tvärtom att människoma bör förmås att bo samman i stora höghuskollektiv. Lika klart är att olika kommersiella och samhälleliga intressen är knutna till skUda boendeformer. Det går icke att generellt utesluta reklam, endast därför att den bärs upp av dessa skilda ekono­miska intressen, från det meningsutbyte och den opinionsbUdning som omtalas i 1 kap. 1 § TF. Tvärtom är denna reklam en viktig faktor i den samhälleliga meningsbildningen. Dagens politiska verklighet for­mas ju i stor omfattning av medborgarnas konsumtionsmönster, deras sparvanor etc. Att begränsa den av tryckfriheten omfattade opinions-bUdningen tiU att gälla endast olika teorier i de politiska partiernas pro­gram och vad därmed har omedelbart sammanhang men lämna utanför hela den verklighet i vilken medborgama lever måste uppfattas som en orimlighet.

Centralt i förevarande sammanhang är att 1 kap. 1 § TF enligt sin ordalydelse icke ger någon grand för ett onyanserat avskiljande av aUt vad som kan kallas kommersiell reklam från det meningsutbyte och den upplysning som avses i denna paragraf. Detta för hela TF grand­läggande lagram gör icke någon skillnad mellan ett meningsutbyte om förhållandet meUan socialism och kapitaUsm som samhällsformer och ett meningsutbyte om lämplig längd på ett klädesplagg. Inte heller görs däri någon skiUnad på ett nyhetsmeddelande som gäller tidpunkten för ett politiskt möte och ett som avser öppethållandet av en tidningskiosk.

Enligt min mening måste man därför, så länge icke i TF upptagits några regler som från den fria opinionsbildningen och det fria nyhets-förmedlandet som TF skyddar undantar sådan opinionsbildning och nyhetsförmedling som har till primärt syfte att förmå människor att träda i olika slag av kommersieUa förbindelser med andra, acceptera att tryckfriheten sådan den definierats i 1 kap. 1 § TF avser alla former av opinionsbildning och nyhetsförmedling.

Om man härefter återgår till tolkningen av 1 kap. 3 § TF, är icke med vad ovan anförts obetingat sagt att varje annons eller reklammed­delande är av det slag att framställningen innefattar ett brak av tryck­friheten, sådan denna enligt vad nyss angivits är att förstå. Emellertid föreligger det så många olika slag av blandformer att det — utan hjälp av några kriterier i själva TF — är svårt att sålla ut de reklam­meddelanden, vUka saknar tryckfrihetsrättsliga moment, från meddelan­den som har dylika moment. Ett stort område där inslag av opinions-


 


Prop. 1978/79: 2                                                      82

bildning oftast finns med gäUer aU reklam för försäljning av andra tryckta skrifter t. ex. reklam för tidningar och böcker. Rörande reklam för konstverk kan liknande synpunkter anföras. I detta lagstiftnings­ärende har från konstnärsorgarusationernas sida uttalats oro för att konstutstäUningar, där konstverk försäljs, skaU uppfattas som reklam­åtgärd. En utstäUningskatalog med angivande av priser på de utstäUda konstverken torde dock vanligen icke kunna uppfattas som ett med­delande som helt saknar tryckfrUietsskyddat innehåU. I stor utsträck­ning innehåller reklam uppmatungar att tUlägna sig en viss livsstil eller att inta en viss håUning till de vardagsproblem, tiU vilkas lösning man tror sig lämna bidrag med den reklamerade varan eUer tjänsten. Lika uppenbart är å andra sidan att ett reklammeddelande kan vara av den triviala natur, att det icke kan anses förenat med något opinionsbil­dande eller nyhetsförmedlande element. Gränsdragningen härvidlag är svår.

Det nu anförda har gällt tillämpningen av regeln i 1 kap. 3 § TF som gäller sanktionsfrågorna. Det är på grand av dess hänvisning tUl missbraket av tryckfriheten som kriminalisering m.m. kan ske utanför TF för annat än sådant missbrak.

Som departementschefen framhåller skyddar TF reklamen i tryckt skrift mot både censur och andra förhandsingripanden. Härvidlag stö­der sig departementschefen uppenbarligen på det förhållandet att de i 1 kap. 2 § TF intagna förbuden mot förhandsgranskning m. m. ut-tryckUgen anges gäUa skrift överhuvud, varför något undantag ej kan göras beträffande reklammeddelanden i tryckt skrift. Enhgt denna upp­fattning, till vUken jag ansluter mig, bUr det knappast möjligt att tiU-lämpa stadganden i 2 § marknadsföringslagen, enligt vilka myndighet (marknadsdomstolen) kan föreskriva förbud för näringsidkare att ge reklammeddelande visst innehåU, för så vitt gäller sådant meddelande som är avsett att inflyta i tryckt skrift. Det är nämligen då inte fråga om en sanktion enligt 1 kap. 3 § TF avseende annat än missbruk av tryckfri­heten utan en sådan förhandsåtgärd som regleras i 1 kap. 2 § TF. Lag­rådet uttalade 1970 den meningen (prop. 1970: 57 s. 129—131) att det ifrågavarande stadgandet i marknadsföringslagen kan godtas från tryck­frihetsrättslig synpunkt även utan tillägg tUl TF. I sak synes departe­mentschefens meningsyttring i detta ärende innebära ett välgrandat av­ståndstagande från lagrådsuttalandet.

Lagrådet synes mig 1970 ha byggt på det tänkesättet att, utöver vad som följer av 1 kap. 3 § TF, ytteriigare ett antal regler i TF icke skuUe gälla beträffande kommersieUa reklammeddelanden. En sak är att man genom en snäv tolkning av begreppet missbrak av tryckfriheten i 1 kap. 3 § TF kan skapa ett rätt stort utrymme för sanktionsregler utanför TF. Något helt annat är att förklara ett skönsmässigt bestämt urval av regler i TF icke skola avse sådana meddelanden i tryckt skrift som innehåUer


 


Prop. 1978/79: 2                                                     83

kommersiell reklam. Hur ett dylikt urval skuUe kunna göras är svårt att förstå.

Att en bestämmelse som den i 1 kap. 9 § TF om att det utan hinder av TF kan stadgas förbud mot kommersieU annons, i den mån annonsen användes vid marknadsföring av alkoholhaltiga drycker eller tobaksva­ror, ansetts erforderlig måste innebära att ett generellt förbud mot rek­lammeddelande av visst innehåll i tryckt skrift skaU ha stöd i TF. Där­emot skuUe, om jag förstår lagrådet 1970 rätt, sådant stöd icke krävas för förbud i det särskilda fallet av det slag marknadsdomstolen kan meddela. För en slutsats av denna innebörd har jag svårt att finna någon rättslig grand. Den naturliga tolkningen av regeln i 1 kap. 9 § TF, vilken tillkom 1973, är att det blott är i det fall som anges i detta grandlags-stadgande som kommersiell annons får på grand av sitt innehåll föran­leda sådana ingripanden som exempelvis förhandsgranskning enligt reg­ler utanför TF.

Rättsläget präglas uppenbarligen för närvarande av en viss förvirring. Å ena sidan står den huvudtankegång, som med olika nyanseringar företrädes av t. ex. departementschefen i detta ärende, massmedieut­redningen (se SOU 1975: 49 s. 173—174) och mig, om behov av stöd i TF för ingripanden mot kommersiell reklam i tryckt skrift som går utöver vad 1 kap. 3 § TF kan anses tillåta. Å andra sidan står en i sina konturer mera diffus mening om att TF skyddar endast yttrande­friheten i tryck i form av opinionsbUdning och nyhetsförmedling. Varje åtgärd mot skrift som icke föranledes av någon omedelbar strävan att inverka på åsiktsbildning och nyhetsförmedling anses därför kunna gö­ras oavsett vad TF bokstavligen föreskriver. Förenklat uttryckt inne­bär denna åskådning som fått stöd i högsta domstolens rättspraxis att TF överhuvud icke gäller för vad som kallas kommersiell reklam, i vad den har till ändamål att främja avsättningen av varor, tjänster och andra nyttigheter. Utifrån denna uppfattning avvisade föredragande statsrådet 1973 massmedieutredningens förslag till reglering i TF av den kommersiella reklamens ställning i tryckfrihetsrättsligt hänseende med bl. a. den motiveringen att förslaget inskränkte redan befintliga möjligheter tUl ingripanden mot reklamen vid sidan av TF (prop. 1973: 123 s. 41).

I förevarande lagstiftningsärende är fråga om publicering av en persons namn och bild. I gällande lydelse innehåller TF icke något allmänt förbud mot publicering av någons namn eller bild utan dennes samtycke eUer någon uttrycklig regel, som kan utgöra grund för ett dylikt förbud i lag utanför TF. Att bilden i och för sig är tryckfrihets­rättsligt skyddad framgår av 1 kap. 5 § sista stycket TF som uttryck­ligen hänför bild, även om den ej åtföljes av text, tUl skrift. Det är klart en integrerande del av tryckfriheten, sådan den bestäms i 1 kap. 1 § TF, att kunna i tryckt skrift fritt återge en persons namn och


 


Prop. 1978/79: 2                                                      84

likaså hans bUd i mycket skiftande sammanhang. Inskränkningar i denna envar tiUkommande rätt kräver därför i princip stöd av TF. Vissa inskränkningar i denna rätt finns för närvarande föreskrivna i TF, framför allt genom TF:s regler om sanktioner i anledning av otUlåtet yttrande i tryckt skrift i form av förtal. Härutöver kan an­svarighetsregler tänkas helt vid sidan av TF, om de icke till någon del riktar sig mot missbruk av tryckfriheten utan uteslutande tillgodoser andra ändamål.

Som följer av det förut anförda kan icke av den omständigheten att någons namn eller bUd publiceras i ett tryckt meddelande, vilket kan karaktäriseras som kommersiell reklam, slutas att publicerandet sak­nar all betydelse ur tryckfrihetssynpunkt och därför ej kan innefatta missbrak av tryckfriheten. Det material, på vilket det remitterade lagförslaget bygger, ger icke mycken ledning vid denna frågas bedöm­ning. Integritetsskyddskommittén anför blott några få exempel på så­dan reklam som den vUl bekämpa med sitt förslag (SOU 1976: 48 s. 42—43). Ett av dessa avser det fall att en tidning i sin marknadsföring anger namn på kända personer som redan är prenumeranter på tid­ningen. En sådan upplysning kan, även om den lämnas i reklamsyfte, enligt min mening uppenbarligen ha ett självständigt nyhetsvärde. I departementschefens anförande tas upp den marknadsföring som före­kommer på bokomslag, t. ex. i form av namngivna recensenters utta­landen om boken. Även sådana uttalanden tillhör opinionsbildningen.

För att man skaU få ett tillfyllestgörande underlag för att bedöma hur stor del av tryckt reklam innehållande någons namn eller bild som är av den art att den saknar allt intresse ur tryckfrihetens synpunkt er­fordras en kartläggning av denna reklam. Någon undersökning av detta slag synes ej föreligga. Lagstiftaren måste därför handla i blindo vad beträffar en bUvande lagstiftnings betydelse såvitt gäller bruket av nå­gons namn eller bild i tryckt skrift.

Departementschefen är varse gränsdragningsproblemen. Han om­nämner i detta sammanhang även textreklamen och förefaller vad gäl­ler denna närmast mena att om en näringsidkare lyckats i en tidnings redaktionella text få in ett meddelande i marknadsföringssyfte inne­hållande annans namn eller bild han skall kunna straffas härför helt vid sidan av det ansvar, som enligt TF tidningens utgivare har för samma text. Man kan som annat exempel peka på följande icke ovan­liga fall. Ett förlag utger en bok om en levande person. Dennes namn och bUd utsattes i samma tidningsnummer dels i en av förlaget införd annons om boken dels ock i en recension av boken. Skall på de båda paraUella publiceringsförfarandena tillämpas samma eller skUda på­följdssystem? Ett av en namngiven person offentligen fällt yttrande — som i sitt ursprungliga sammanhang får räknas till opinionsbildningen — förlorar det denna karaktär om det avtryckes i en annons i reklam-


 


Prop. 1978/79: 2                                                     85

syfte med angivande av upphovsmannens namn? Det är inte svårt att på detta sätt på varandra stapla exempel av skiftande natur belysande de talrika gränsdragningsfrågorna.

I remissprotokollet anges som utväg ur dessa svårigheter att man i fall då tvekan föreligger om TF är tillämplig eller ej utgår från att så är fallet. Härav drar departementschefen den slutsatsen att i detta läge något straffrättsligt ansvar ej skall utkrävas. Emellertid följer av 1 kap. 3 § TF att icke heller någon ersättningsskyldighet kan ifrågakomma. I nämnda lagrum likställes nämligen ansvar och ersättningsskyldighet.

Enligt min mening finns det anledning antaga att de fall, i vilka tve­kan om icke i reklammeddelandet något bruk göres också av tryckfri­het, blir så talrUca att en blivande lagstiftning får ett ganska snävt till-lämpningsområde vad gäUer tryckta skrifter.

Utanför tryckfrihetsområdet finns möjligheter att i vanlig lag be­gränsa yttrande- och informationsfriheten på detta fält. I 2 kap. 13 § första stycket regeringsformen (RF) utsägs uttryckligen att friheten att yttra sig får begränsas — genom lag — i näringsverksamhet. Som följer av 2 kap. 1 § sista stycket RF gäller vad beträffar det tryckta ordet icke denna regel utan i stället TF. En frihetsbegränsande lag­stiftning rörande bruket av någons namn och bild får därför full genomslagskraft blott i fråga om andra media än tryckta skrifter. Då de senare är de i sammanhanget betydelsefulla media (se integritets­skyddskommittén SOU 1976: 48 s. 49), blir en lagstiftning som ej kan fullt ut tillämpas beträffande dessa föga meningsfull.

I ett remissyttrande av hovrätten över Skåne och Blekinge hävdas att kommitténs lagförslag icke riktar sig mot ett överskridande av ytt­randefrihetens gränser utan att det avser användning av någons namn eller bild utan lov. Att publicera något utan lov är enligt hovrätten en förseelse som är parallell med en publicering som kränker annans upphovsrätt. Den föreslagna lagstiftningen har otvivelaktigt inslag som gör att den kommer att stå immaterialrätten nära. Detta förhållande lämnar emellertid inte något stöd för den uppfattningen att lagstift­ningen kan genomföras oberoende av TF:s regler. Som framgår av 1 kap. 8 § andra stycket TF krävs i TF särskilda undantagsbestämmel­ser för att genomföra den upphovsrättsliga lagregleringen vid sidan av TF. Hovrättens påpekande synes därför böra föranleda den reflexionen att, även om lagstiftningens syfte skulle vara att skapa ett immaterial­rättsUgt skydd för det egna namnet och den egna bilden, en undan­tagsregel erfordras i TF, lämpligen i anslutning till 1 kap. 8 § TF, som närmare anger hur långt denna rätt får inskränka envars fria rätt att utnyttja annans namn och bild i tryckt framställning.

Av skäl som framgår av det nu anförda låter det sig enligt min mening icke göra att i nuläget förorda genomförandet av en lagstift­ning om bruket av någons namn och bild vid marknadsföring av varor,


 


Prop. 1978/79: 2                                                      86

tjänster och andra nyttigheter, som skaU gälla även tryckta skrifter utan att reklamens placering i tryckfrihetshänseende blir preciserad. Det är här fråga om ett rättsområde av ökande betydelse. Marknads­föringen av varor och tjänster är av vital betydelse för det samhälle vari vi lever. OlUca ideologiska uppfattningar om reklamens roll bryter sig mot varandra. Det måste i denna situation falla på lagstiftaren att i klara regler lägga fast om och i vUken omfattning kommersiell re­klam skall undantas från den tryckfrihetsrättsliga regleringen. Om un­dantag skall göras är det av vikt att få fastslaget viUca delar av det tryckfrihetsrättsliga systemet som icke skall gälla beträffande tryckt reklam.

Jag kan icke heller underlåta att framhålla de faror för vilka tryck­friheten utsattes i ett längre perspektiv, om lagstiftaren fortsätter på den inslagna vägen och finner ingripanden mot olika slag av tryckta skrifter tUlåtliga vid sidan av TF med den motivering att opinionsbUd-ningen och nyhetsförmedlingen icke avses skola påverkas genom in­greppen. I det långa loppet kommer en rättsutveckling i denna rUct-ning att underminera tryckfrihetsrättens grunder. Det kan vara frestan­de för lagstiftaren att genom vanlig lag utanför och utan stöd av TF ingripa mot tryckta skrifter genom att åberopa något i och för sig beaktansvärt intresse, som han vUl främja och som kan sägas i och för sig inte ha något starkare samband med nyhetsförmedling och åsUctsbUdning i dessa ords trängre mening. Det kan t. ex. gälla att främja hälsovård eller en god miljö, förbättra sysselsättningsmöjlighe­terna, åstadkomma skydd för ena parten i ett avtalsförhåUande. Emel­lertid finns vanligen också en klar tryckfrUietsrättslig aspekt på äm­nesområden där den vid en förstahandsgranskning kan synas försumbar. VUl lagstiftaren för att tillgodose speciella samhälleliga syften inskränka medborgarnas rätt att fritt bruka det tryckta ordet som kommunika­tionsmedel sig emellan, bör därför stöd för ingripandet skapas i TF. Att lagstiftaren härvidlag är noggrann utgör en betydelsefull garanti för tryckfriheten.

Under hänvisning till ovan redovisade omständigheter anser jag mig nödsakad att avstyrka den föreslagna lagstiftningen, som utformats utan tUlräckligt hänsynstagande tUl den här diskuterade grundlags-problematUcen. Den kan enligt min mening icke förbigås.

Sverige är ett underutvecklat land vad beträffar det rättsliga person­lighetsskyddet. Det är därför förståeligt att departementschefen finner sig icke utan tungt vägande skäl längre böra avvakta med reformen. Den omarbetning av grundlagsreglerna rörande bl. a. hela tryckfri­heten, som förberedes av yttrandefrihetsutredningen, kan väntas ta avsevärd tid. Om behovet av ett förbättrat integritetsskydd på detta område bedöms som brådskande, är icke nödvändigt att avvakta re­sultatet av denna utredning. Det är möjligt att genom en delreform


 


Prop. 1978/79: 2                                                      87

införa särskUda regler om reklamen i TF. På grundval av det om­fattande utredningsmaterial som redan föreligger rörande detta ämne kan en provisorisk grundlagsändring genomföras redan i samband med 1979 års riksdagsval. Ett klarläggande av rättsläget måste avvaktas, innan lagstiftningsarbetet på nu förevarande område upptages.

För den händelse lagförslaget kommer att föreläggas riksdagen, får jag tiUfoga följande synpunkter avseende förslaget.

Den lösning som lagstiftningsuppgiften erhållit i det framlagda för­slaget innebär att detta framstår närmast som en utbyggnad av imma­terialrätten. Ett utnyttjande av någons namn eller bild utan veder­börandes samtycke inom marknadsföringssektom avses skola automa­tiskt föranleda ersättningsskyldighet enligt förslagets 3 §. Frågan om genom begagnandet någon integritetskränkning skett skjuts i bak­granden. Det kan förefalla som om lagens syfte egentligen är att ga­rantera den enskUde en skälig ersättning för att näringsidkare eller annan anknuten tUl näringslivet använder sig av hans namn eller bild i sin marknadsföring av vad han har att erbjuda. I departementschefens anförande betonas att behovet av att kunna förhindra integritetsöver­grepp i samband med reklamåtgärder gör lagstiftningen angelägen. Detta syfte skulle komma till klarare uttryck i lagen om orden "utan dennes samtycke" utbyttes mot exempelvis "på sådant sätt att dennes integritet kränkes". Lagen blir dock därmed mera svårtillämpad. Själv­fallet är det förhållandet att den berörde samtyckt tiU namnets eller bildens begagnande ett viktigt indicium då det gäller att avgöra om en integritetskränkning föreligger eller ej, men om man verkligen vill först och främst skydda den enskUde mot obehörigt intrång i den personliga sfär, som bör vara förbehållen honom själv, kan samtycket icke få vara enda kriterium. Lagstiftningens utformning på denna punkt synes mig vara beroende av om lagstiftaren främst vUl skapa en ekonomiskt mätbar rätt för envar att sälja sitt namn och sin bild för kommersieUa eller andra ändamål eller om man önskar skapa en zon för den en­skUde där han är skyddad mot personlighetsintrång. Särskilt om den föreslagna lagstiftningen skall tjäna som utgångspunkt för en fortsatt utbyggnad av personlighetsskyddet finns anledning att uppmärksamma de nu berörda frågestäUningarna.

Mot den tekniska omredigering av 1 § som lagrådets övriga leda­möter föreslagit har jag ej skäl tUl erinran. Jag vill särskilt framhålla att i TF — 3 kap. 2 § och 8 kap. 5 § — ordet namn brakas för att beteckna en persons verkliga namn. Vid sidan av namnet som identi­fikationsmedel användes på dessa ställen i TF uttryckssättet "pseudo­nym eller signatur, som enligt vad aUmänt är känt åsyftar bestämd person". En likartad terminologi synes böra eftersträvas på detta om­råde, även om det kan föreligga vissa olikheter mellan regler som


 


Prop. 1978/79: 2                                                      88

avser att klarlägga tryckfrihetsrättsligt ansvar och sådana som skyddar mot personlighetsintrång.

TUl de synpunkter av straffrättslig natur, för vilka lagrådets övriga ledamöter givit uttryck vid 2 §, kan jag ansluta mig.

Såsom jag nyss anfört ställer jag mig tveksam till regeln om strikt ersättningsansvar vid utnyttjande av namn eller bild utan samtycke. Om lagstiftningens syfte förskjuts i riktning mot att stärka personlig­hetsskyddet, ligger det närmare till hands att knyta ersättningsskyldig­heten till det förhällandet att den kränkte kan visas ha lidit verklig skada, ekonomisk eller icke-ekonomisk. Frågan om vem som skall kun­na bli skadeständsskyldig förtjänar ytterligare överväganden. Skäl kan anföras för att begränsa skadeståndsskyldigheten till den näringsidkare som dragit omedelbar nytta av publiceringen.

Reglema i 4 § lagförslaget berör frågorna om beslag och konfiska­tion. Av 1 kap. 3 § TF följer att sådana åtgärder kan företas mot tryckt skrift blott med stöd av TF, därest fråga är om missbruk av tryckfriheten. Om sålunda ett tryckt reklammeddelande innehåller något om än obetydligt tryckfrihetsskyddat inslag — vilket enligt min bedömning ofta torde vara fallet — kan de i 4 § föreskrivna åtgärderna ej vidtas tUl förhindrande av vidare spridning av reklammeddelandet. Om det utrymme som kan finnas kvar för användning av 4 § är så stort, att det är motiverat att för dessa fall instituera ett särskilt för­farande, undandrar sig mitt bedömande.

Man kan fråga sig vilken karaktär det i 6 § lagförslaget angivna åläg­gandet att bekosta tryckning av dom i tidningar kan anses ha. Skyldig­heten att införa dom i tidning är i 7 kap. 6 § andra st. TF konstruerad som en brottspåföljd för visst fall. Påföljder av detta slag namnes icke i 1 kap. 3 § TF. I 5 kap. 6 § skadeståndslagen är åläggandet att bekosta tryckning av dom systematiskt placerat bland reglerna om skadeståndets bestämmande. En fällande dom är enligt 7 kap. 6 § TF förutsättning för publiceringsskyldighet enligt nämnda lagrum. Regeln i 5 kap. 6 § ska­deståndslagen har en liknande konstraktion. Även i förevarande fall bör en förutsättning för att någon skall åläggas publicera en dom vara att det i själva domen slås fast att den som skall förplUctas gjort sig skyldig tUI ett sådant utnyttjande som anges i förslagets 1 §.


 


Prop. 1978/79: 2                                                     89

Utdrag PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1978-06-15

Närvarande: statsministern FäUdin, ordförande, och statsråden Ullsten, Romanus, Turesson, Gustavsson, Antonsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Åsling, Söder, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Wikström, Johansson, Friggebo

Föredragande: statsrådet Romanus

Proposition med förslag till lag om namn och bild i reklam

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande över förslag till lag om namn och bild i reklam.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

FörhåUandet mellan reklam och tryckfrihet är av betydelse i detta lagstiftningsärende. I lagrådsremissen (avsnitt 7.3) anförde jag att kom­mersiell reklam under vissa givna förhållanden anses falla utanför det område där fuUt tryckfrihetsrättsUgt skydd föreligger. I enlighet härmed förordade jag att den aktuella regleringen begränsas till att avse endast kommersiell reklam. Jag erinrade i sammanhanget om att en sådan be­gränsning inte undanröjer alla oklarheter och hänvisade till s. k. blandade meddelanden och textreklam. I tveksamma fall menade jag att man skall utgå ifrån att tryckfrihetsförordningen (TF) är tillämplig och att straff­ansvar då inte utkrävs. Detta gäller givetvis också i fråga om ersätt­ningsskyldighet.

Lagrådet har behandlat förhållandet mellan reklam och tryckfrihet. En av lagrådets ledamöter har därvid lämnat en utförlig redogörelse för frågans tidigare behandling i förarbeten, lagstiftning och praxis. Efter en fortsatt analys av rättsläget, med en diskussion angående bl. a. syftet bakom TF och olika däri intagna regler, finner sig ledamoten nödsakad att avstyrka den föreslagna lagstiftningen, som enligt hans mening ut­formats utan tillräckligt hänsynstagande till den aktuella grundlagspro­blematiken. Ett närmare klarläggande av rättsläget anses erforderligt

1 Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 16 mars 1978.


 


Prop. 1978/79: 2                                                      90

och förutsätts kunna ske endast genom att särskilda regler om reklamen införs i TF.

Ifrågavarande yttrande innebär enligt min mening en bred invente­ring och genomgång av material och argument som kan böra beaktas vid bedömningen av den aktuella frågan. De i anslutning därtiU fram­förda synpunkterna måste också betecknas som intressanta och tanke­väckande.

Av vad jag tidigare anfört framgår att jag är medveten om att en tUl-lämpning av den föreslagna nya lagen kan skapa vissa gränsdragnings­problem. I denna del framförs i yttrandet den meningen att det finns anledning anta att de fall i vilka tvekan om inte i reklammeddelandet något bruk görs också av tryckfrihet, blir så talrika att en blivande lag­stiftning får ett ganska snävt tillämpningsområde. Jag har här en avvi­kande uppfattning. Med utgångspunkt i hittillsvarande erfarenheter finns sålunda enligt min mening goda skäl föratsätta att den form av utnytt­jande av annans bild eller namn som lagförslaget tar sikte på i det stora flertalet fall vidtas i rent kommersiella syften och under förhållanden i övrigt som enligt förhärskande uppfattning om gällande rättsläge inte medför ett fullt tryckfrihetsrättsligt skydd. De övriga tre ledamöterna i lagrådet har på av dem anförda skäl också anslutit sig tUl min i re­missen redovisade uppfattning att det remitterade förslaget kan genom­föras utan ändringar i tryckfrihetslagstiftningen. Som jag framhöll i lagrådsremissen framstår också en förstärkning av integritetsskyddet på förevarande område som en uppgift, vilken inte bör anstå längre utan mycket tungt vägande skäl. Sådana skäl anser jag inte föreligga. Med beaktande av karaktären av de förslag som nu framläggs, vUka hänför sig tiU ingripanden där stadgandet i 1 kap. 3 § TF kan bli aktuellt, an­ser jag inte heller att en delreform av frågan om förhållandet mellan TF och reklamen behöver komma till stånd innan förslaget genomförs. Hela den frågan ingår i yttrandefrihetsutredningens uppdrag.

Vad tre av ledamöterna föreslår beträffande 1, 2 och 6 §§ bör godtas med någon redaktionell jämkning.

Beträffande 3 § har en av lagrådets ledamöter ställt sig tveksam till regeln i första meningen om strikt ersättningsansvar vid utnyttjande av namn och bUd utan samtycke. Han har därutöver också ifrågasatt en be­gränsning av skadeståndsskyldigheten till den näringsidkare som har dragit omedelbar nytta av publiceringen. Lagrådets övriga tre ledamöter har emellertid godtagit den strikta ersättningsregeln och dessutom före­slagit att, i förhållande till departementsförslaget, kretsen av ersättnings­skyldiga enligt denna regel skall utvidgas tUl att omfatta även närings­idkarens arbetstagare. I överensstämmelse med 4 kap. 1 § skadestånds­lagen föreslås emellertid skadeståndsansvaret därvid inträda för arbets­tagaren endast i den mån synnerliga skäl föreligger. För egen del kan jag godta sistnämnda utvidgning av den skadeståndsansvariga kretsen


 


Prop. 1978/79:2                                                      91

med hänsyn bl. a. till att förslaget innebär ett närmande tUl de aUmänna principerna i skadeståndslagen. Även i övrigt biträder jag vad tre av lagrådets ledamöter föreslår beträffande 3 §.

4 § departementsförslaget upptar en rätt för den avbildade eller namn­givne att få till stånd åtgärder beträffande reklammaterial m. m. i syfte att förebygga missbrak. Tre av lagrådets ledamöter ifrågasätter om inte förslaget innebär ett alltför långtgående skydd för t. ex. godtroende näringsidkare som själv har bedrivit reklam i strid mot 1 § och föreslår en skärpning efter mönster av 20 § andra stycket firmalagen (1974: 156). Jag är beredd att ge dem rätt på denna punkt. För att den föreslagna re­geln skall fylla sitt ändamål menar samma ledamöter vidare att det kan vara av betydelse att möjlighet finns till interimistiskt ingripande och för­ordar i enlighet härmed en bestämmelse om beslag. Som den fjärde av lagrådets ledamöter påpekar innehåller TF bestämmelser om beslag av tryckt skrift. Det ligger i sakens natur att den nu diskuterade möjligheten till beslag skulle tillämpas enbart på sådant reklammaterial som är av utpräglat kommersiell natur och inte till någon del avser nyhetsförmed­ling eller åsiktsbildning av det slag som det ligger i TF:s syfte att värna. Med denna begränsning kan det praktiska värdet av den föreslagna be­slagsregeln ibland vara mycket tveksamt. Vid sådant förhållande och då förslaget lätt kan föranleda missförstånd beträffande möjligheterna att genomföra beslag i här tänkbara situationer vill jag inte biträda förslaget.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att antaga det av lagrådet granskade lagförslaget med vidtagna änd­ringar.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som före­draganden har lagt fram.


 


Prop. 1978/79: 2                                                                92

Innehåll

Propositionen........................................................   1

Propositionens huvudsakliga innehåll..........................   1

Förslag till lag om namn och bUd i reklam...................   2

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 16 mars 1978 ..        3

1    Inledning   ......................................................   3

2    GäUande rätt   .................................................   5

 

2.1    Inledning    .................................................   5

2.2    Fotografilagen   ........................................... . 6

2.3    Varamärkeslagen  ........................................ . 7

2.4    Ärekränkningsbrotten   .................................. . 7

2.5    Marknadsföringslagen ................................... . 8

2.6    Utomrättsliga normer .................................... . 10

2.7    Självsanering inom näringslivet .......................   12

3 Utländsk rätt   .................................................   14

3.1    USA   ........................................................ . 14

3.2    England....................................................... . 14

3.3    Förbundsrepubliken Tyskland    ....................... . 14

3.4    Frankrike   .................................................. . 15

3.5    Norge     .................................................... . 16

3.6    Danmark   ................................................... . 16

 

4    Integritetsskyddskommitténs förslag...................... 17

5    KO:s förslag    .................................................. 33

6    Remissyttrandena     ......................................... 23

7    Föredraganden     ............................................. . 47

 

7.1    Allmänna synpunkter  ................................... 47

7.2    Principerna för ett utbyggt rättsskydd ............. 49

7.3    Reklam och yttrandefrihet.............................. 51

7.4    Utformningen av den nya lagen....................... 54

7.5    Reklam  ...................................................... 58

7.6    Övriga frågor    ........................................... 61

 

8    Upprättat lagförslag    ....................................... 62

9    Specialmotivering     ......................................... 62

 

10    Hemställan   .................................................... 66

11    Beslut    ......................................................... 67

Bilaga 1 Kommitténs lagförslag ................................ 67

Bilaga 2 Det remitterade lagförslaget......................... 69

Utdrag av lagrådats protokoll den 18 april 1978........... 70

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 15 juni 1978 ..        89

NORSTEDTS TRYCKERI   STOCKHOLM 1978 780234