Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1978/79:191 Regeringens proposition

1978/79:191

om ändring i lagen (1971:1037) om äganderättsutredning och legali-sering;

beslutad den 15 mars 1979.

Regeringen föreslår riksdagen all aniaga det förslag som har upptagils i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar OLA ULLSTEN

BIRGIT FRIGGEBO

Propositionens huvudsakliga innehåll

En privat jorddelning som har skett före den I juli 1962 kan f. n. erkän­nas som fastighetsbildning (dvs. legaliseras) enligt särskilda regler i lagen (I97I: 1037) om äganderättsutredning och legalisering.

I propositionen föreslås atl möjlighetema till legalisering skall avse även vissa typer av förvärv som har skett efter den 1 juli 1962. Legalisering föreslås kunna ske dels av arealöverlåtelser, som tillkommit före utgången av december 1968, dels av förvärv av andel i samfälld mark och s.k. sämjeägoutbyten, som har tillkommit före utgången av december 1971.

Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 1979.

I    Riksdugen 1978179. 1 saml. Nr 191


 


Prop. 1978/79:191                                                                2

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:1037) om äganderättsutredning och legalisering

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (I97I: 1037) om äganderätts­utredning och legalisering

dels atl i I S ordel "lanlmälerislyrelsen" skall bytas ut mot "statens lantmäteriverk",

dels alt 9 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse

9§ Sedan behövliga sammanträden hållits, skall fåstigheisbildningsmyn­digheien pröva vem som bör anses vara ägare tiU varje särskild fastighet eller lill mark inom fastighet eller inom samfällighet enligt fastigheisbild­ningslagen (1970:988) saml upprätta förteckning i enlighet härmed (ägan-derällsförleckning). Förvärv vartill fordras tillstånd av myndighet fär ej beakias förrän tillstånd erhållits.

Har faslighet delals genom säm- Har fastighet delats genom säm­
jedelning, arealöverlåtelse eller an-
jedelning, arealöverlåtelse eller an­
nan prival jorddelning före den 1
nan privat jorddelning, som är gil-
juli 1962, skall varje del upplagas
tig och ej är beroende av fastighets-
som särskild ägololl i äganderätts-
bildning, skall varje del upplagas
förteckningen. Detsamma gäller,
som särskild ägolott i äganderätts-
om samfällighet som avses i försia
förteckningen. Detsamma gäller,
siycket avskilts eller delats genom
om samfällighet som avses i försia
jorddelning som nu sagts och, såvitt
stycket avskilts eller delats genom
del skett genom arealöverlålelse,
jorddelning som nu sagts och, såviti
hinder mot avslyckning icke skulle
det skett genom arealöverlåtelse,
föreligga enligt 10 kap. 2 § andra
hinder mot avslyckning icke skulle
slyckel fastigheisbildningslagen
föreligga, enligt 10 kap. 2 § andra
(1970:988).
                       stycket       fastighetsbildningslagen

(1970:988).

Andra siycket gäller ej sämjedelning, som har omfattat flera fastigheter, och sämjeägoutbyle, om fastighetsbildning i överensstämmelse med den privala jorddelningen medför skada för innehavare av fordran eller annan rättighet som besvärar fastighet eller del av fastighet.

Denna lag träder i kraft den 1 juili 1979.


 


Prop. 1978/79:191

Uldrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET
                      PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1979-03-15

Närvarande: slalsminislern Ullslen, ordförande, och slalsråden Sven Ro­manus, Mundebo, Wikslröm, Friggebo, Wirtén, Rodhe, Wahlberg, Hans­son, Enlund, Lindahl, Winther, De Geer, Blix, Cars, Gabriel Romanus, Tham, Bondestam

Föredragande: statsrådet Friggebo

Proposition om ändring i lagen (1971:1037) om äganderättsutredning och legalisering

1    Inledning

Lagen (1971: 1037) om äganderättsutredning och legalisering har trätt i kraft den 1 januari 1972 (prop. 1971:180, CU 1971:29, rskr 1971:320).

Inom justitiedepartementet har upprättats en promemoria (Ds Ju 1977: 12) Uppföljande översyn av fastighetsbildningslagstiflningen'. Pro­memorian innehåller bl. a. ett förslag till ändring i lagen om äganderättsut­redning och legalisering.

En redogörelse for den tidigare behandlingen av privata jorddelningar bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga I. Till protokollet i detta ärende bör vidare fogas aktuella delar av departementspromemorian som bUaga 2 samt det nyss nämnda lagförslaget i promemorian som bilaga 3.

Promemorian har remissbehandlats. Härvid har angivet lagförslag föran­lett yllranden av hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för Nedre Norrland, Stockholms tingsrätt, statens lantmäteriverk, överlantmätar­myndigheterna i Uppsala, Jönköpings, Blekinge, Hallands, Göleborgs och Bohus, Älvsborgs och Jämtlands län, Danderyds kommun samt Sveriges lanimätareförening.

En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i delta ärende som bilaga 4.

Jag kommer alt senare ta upp frågan om fortsatt översyn av fastighets-bildningslagsliftningen på grundval av de förslag som i övrigt lagts fram i departementspromemorian.

' Promemorian har inom jusiiiiedepartementel upprättats av överdirektören Helmer Wallner.


 


Prop. 1978/79:191                                                               4

2    Allmän motivering

2.1 Allmänna synpunkter

Enligt jordabalken, som trädde i krafl den 1 januari 1972, är privala jorddelningar ogiltiga. 1 1 kap. 1 § andra stycket jordabalken sägs ullryckli­gen atl sämjedelning är utan verkan. Till denna bestämmelse anknyter 4 kap. 7 - 9S§ som handlar om förvärv av del av faslighet. Dessa bestäm­melser innebär atl förvärvets giltigftet är beroende av att fastighetsbildning sker i överensstämmelse med förvärvel genom förrättning som skall sökas inom viss lid.

De angivna bestämmelsema i jordabalken ersatte lagen (1962: 166) an­gående förbud tnot sämjedelning av fast egendom och lagen (1968:579) med vissa bestämmelser om förväiv av område av fastighet. Dessa lagar, som innehöll förbud mot olika lyper av privata jorddelningar, trädde i kraft den Ijuli 1962 resp. den Ijanuari 1969.

De nu nämnda förbuden har inte drabbat förvärv som har skett före ikraftirädandei av jordabalken ellcT de två speciella förbudslagarna. Så­dana privala jorddelningar kan alltså vara civilrättsligt giltiga.

1 syfte atl få till stånd överensstämmelse mellan äganderättsförhållan­dena och den officiella fastighetsindelningen har införts möjligheler att få en prival jorddelning erkänd som fastighetsbildning, dvs. legaliserad. Tidi­gare lagsiiftning är numera sammanförd i lagen (1971: 1037) om äganderättsutredning och legalisering (ÄULL). Legalisering kan ske både i samband med äganderättsutredning och vid särskild förrättning (9 och 17§§). Legalisering kan f n. endasl ske av prival jorddelning som tillkom­mit före den 1 juli 1962.

Arealöveriålelser som har skett under tiden den 1 juli 1962 - den 31 december 1968 drabbas inte av den förbudslagsiiftning somjag tidigare har nämnt. Sådana arealöveriålelser är alllså civilrättsligt giltiga men legalise­ring kan f. n. inle ske. Motsvarande gäller förvärv av en fastighets andel i samfälld mark som har skett under tiden den Ijuli 1962 - den 31 december 1971.

Frågan om en möjlighel till legalisering även av dessa förvärv har be­handlals i den inledningsvis nämnda promemorian (Ds Ju 1977:12) Upp­följande översyn av fastighetsbildningslagsliftningen. I promemorian före­slås att den begränsning av legaliseringsmöjlighetema beträffande dessa areal- och andelsförvärv som gäller enligt ÄULL slopas under förutsätt­ning att förvärven är civilrättsligt giltiga och fortfarande består.

Vid remissbehandlingen har samtliga remissinstanser varit ense om att promemorieförslaget bör genomföras. Några remissinstanser har tagit upp frågan om legalisering även av sämjeägoutbyten.

För egen del anser jag det viktigt att man erhåller överensstämmelse mellan den på äganderätt grundade indelningen av jorden och den officiella


 


Prop. 1978/79:191                                                                  5

fastighetsindelningen. Överensstämmelse kan ofta inle fås genom vanlig fastighetsbildning på gmnd av de krav pä fastighetens beskaffenhet som gäller enligt faslighetsbildningslagsliftningen. Enligt min mening bör legali­sering kunna ske även beträffande sådana privala jorddelningar som har skell efter den 1 juli 1%2 och som är civilrättsligt giltiga. Jag kommer i del följande atl gä närmare in pä de olika lyper av jorddelningar som är akluella.

2.2       Arealfbrvärv

Genom lagen (1968:579) med vissa bestämmelser om förvärv av område av fastighei blev arealförvärv för sin giltighet beroende av all områdel inom viss tid avskildes genom fastighetsbildning. Lagen trädde i krafl den 1 januari 1969 och avsåg enbart förvärv som skedde efter ikraftirädandei. Bestämmelsema om områdesförvärv återfinns numera i 4 kap. 7 § jordabal­ken.

Arealförvärv som har skett före den 1 juli 1962 kan som lidigare har nämnls legaliseras enligt ÄULL.

Frågan om behandlingen av arealförvärv som har skett undertiden den 1 juli 1962 - den 31 december 1968 aktualiserades vid lillkomslen av lagen (1970:995) om införande av nya jordabalken (se prop. 1970: 145 s. 126; jfr prop. 1968: 127 s. 45).

I detta sammanhang konstaterades att det för sådani arealförvärv inte gäller något legalt villkor som gör förvärvet ogiltigt om fastighetsbildning inle sker. Enda sättet att få fastighetsbildning lill stånd är alt söka av-styckning i vanlig ordning. Sker inte detta och låler parlema inle förvärvel gå åter föreligger en form av prival jorddelning som inte kan legaliseras. Någon lagstiftningsåtgärd ansågs emellertid inte då böra vidlas. Del ansågs all det skulle bli lättare atl överblicka problemen och finna den lämpligaste lösningen, sedan lagstiftningen om arealöverlåtelser hade varit i krafl en tid.

Frågan aktualiserades också under arbetel med ÄULL (se prop. 1971:180 s. 59). Inte heller då ansågs atl någon lagstiftningsåtgärd borde vidtas. Frågan borde ställas på framtiden.

Enligt min mening är tiden emellertid nu mogen att slutgiltigt lösa pro­blemet med dessa arealförvärv. Detta kan i enlighet med promemorieför­slagel enklast ske genom att möjlighet öppnas till legalisering enligt ÄULL av sådana arealförvärv som har skett under tiden den I juli 1962 - den 31 december 1%8 och som ännu är giltiga. Jag förordar därför att en sådan ordning genomförs.

2.3       Förvärv av andel i samfälld mark

Förvärv av andel i samfälld mark omfattades inte av 1%8 ärs områdes-förvärvslag. Sådana förvärv blev för sin giltighet inte beroende av fastig-tl    Riksdagen 1978179.    Isaml.    Nr 191


 


Prop. 1978/79:191                                                                   6

hetsbildning förrän den 1 januari 1972 genom en bestämmelse i 4 kap. 9S jordabalken.

Andelsförvärv som har skell före den 1 juli 1962 kan legaliseras enligt ÄULL. Civilrätlsligl giltiga andelsförvärv som har ägt mm under liden den 1 juli 1962 - den 31 december 1971 kan däremoi inle legaliseras enligt nuvarande ordning.

Enligt min mening bör man, i enlighet med promemorieförslaget, ocksä beträffande andelsförvärven öppna möjlighet till legalisering enligt ÄULL. Jag föreslår därför att en sådan ordning genomförs.

2.4 Sämjeägoutbyte

Sämjeägoutbyle innebär att ägare av närbelägna fastigheter kommer överens om en gränsjuslering eller annan jämkning av fastigheternas om­faUning på marken.

Under remissbehandlingen av den lidigare nämnda promemorian har några remissinstanser ifrågasall om man inle i delta sammanhang också borde införa möjligheter till legalisering av de sämjeägoutbyten som har skett under tiden den 1 juli 1962-den 31 december 1971, dvs. före jorda­balkens ikrafllrädande.

Äldre sämjeägoutbyten kan legaliseras enligt ÄULL, om åtgärden har skell före den I juli 1962 (se prop. 1971:180 s. 59). Sådana civilrättsligt giltiga sämjeägoutbyten som bar skell senare kan däremot inte legaliseras enligt nuvarande bestämmelser.

I 18 § lagen om införande av nya jordbalken finns en bestämmelse om gränshävd. Om en fastighetsgräns under minsl tjugo år oklandrat hävdats i annan sträckning än den skulle ha enligt lag och del framgår av omständig­heterna atl hävden grundals på överenskommelse som före jordabalkens ikrafllrädande ingåtts mellan ägarn;» på ömse sidor, gäller enligt bestäm­melsen den sträckning i vilken gränsen har hävdals.

Del är inle möjligl att med stöd av bestämmelsen om gränshävd få lill stånd en legalisering av varje sämjeägoutbyte som är civilrättsligt giltigt (se prop. 1970:145 s. 123).

Enligi min mening saknas del anledning all i della sammanhang göra någon skillnad mellan å ena sidan arealöveriålelser och andelsförvärv i samfälld mark och å andra sidan den privala ålgärd som ett sämjeägout­byte innebär.

Jag föreslår därför all möjlighel nu också öppnas till legalisering av sådana rällsligl giltiga och allljämt bestående sämjeägoutbyten som ägt rum under liden den 1 juli 1962-den 31 december 1971.

Lantmälareföreningen har ifrågasatt om jordabalken innebär någon spärr mot sämjeägoutbyten och har härvid anfört att ägoutbyte inte kan jämslällas med förvärv av fast egendom. Ägoutbyie nämns inte särskilt i jordabalken. Enligt min mening måsle emellertid ägoutbyie jämställas med


 


Prop. 1978/79:191                                                                   7

förvärv av fast egendom när del gäller all lillämpa jordabalkens regler om förvärv av del av fasiighel genom köp, byle eller gäva. Jag anser alllså inle all det kan råda någon ivekan om alt ell sämjeägoutbyte som sker efter den I januari 1972 blir ogiltigt om inle fastighetsbildning sker i enlighel med överenskommelsen. Någon ändring i jordabalken för all klargöra denna fråga anserjag inle nödvändig.

3   Upprättat lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justititedeparlementet upprättats förslag lill lag om ändring i lagen (1971:1037) om äganderätts­utredning och legalisering.

4   Specialmotivering

1 §

I paragrafen har ordel lanlmälerislyrelsen bytts ut mol statens lantmä­teriverk.

9 §

I paragrafens andra stycke har den nuvarande begränsningen av legali­seringsmöjlighetema slopats. Skälen härför har redovisats i den allmänna motiveringen.

Paragrafen avser äganderättsutredning men till följd av en hänvisning i 17 § kommer de ulvidgade möjlighelema till legalisering även all gälla vid särskild legaJiseringsförrättning.

Ändringen innebär att även arealöverlåtelser som har skell under tiden den I juli 1%2-den 31 december 1968 och förvärv av en faslighets andel i samfälld mark, som har skett under tiden den Ijuli 1962-den 31 december 1971, kan legaliseras, om förvärvel alltjämt är civilrätlsligl giltigt. Ändring­en innebär också atl alltjämt bestående och civilrättsligt giltiga sämjeägout­byten kan legaliseras, om åtgärden skett under tiden den 1 juli 1962-den 31 december 1971.

Övergångsbestämmelser

Lagändringama föreslås träda i kraft den I juli 1979. Några särskilda övergångsbestämmelser behövs inte.


 


Prop. 1978/79:191                                                                8

5    Hemställan

Med hänvisning lill vad jag nu har anförl hemsläller jag all regeringen föreslår riksdagen

alt antaga förslaget till lag om ändring i lagen (1971:1037) om ägande­rättsutredning och legalisering.

6    Beslut

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar all genom proposiiion föreslå riksdagen atl aniaga del förslag som föredra­ganden har lagl fram.


 


Prop. 1978/79:191                                                                   9

Bilaga I JUSTITIEDEPARTEMENTET Fasiighelsrällsenhelen (L 1)

Privata jorddelningar

Inledning

1 Sverige har sedan länge funnits ett syslem för indelning av jorden i fastigheter och registrering av dessa fastigheter. Systemet har gell samhäl­lel möjlighet lill koniroll av fasUghetsindelningen i landet.

Fastighetsindelningen har naturligen varit föremål för ständiga ändring­ar. Vilka ändringar som kunnat tillålas har angelts av den vid varje tillfälle gällande faslighelsbildningslagsliflningen. Ändringarna har i princip alllid krävt någon form av medverkan av samhället, i regel av lantmäterimyn­dighet.

Fastighetsindelningen har inle kunnai ändras enbart genom privala av­tal. Delta har emellerlid inle hindrat atl jorden - vid sidan av den officiella fastighetsindelningen - varil föremål för omfattande s. k. privata jorddel­ningar.

Privata jorddelningar förekommer i fler olika former (se prop. 1962: 163 s. 4). Hil hör den enkla sämjedelningen, som innebär alt ägarna av ideella andelar i en faslighet kommer överens om att för andelarna lägga ul vissa områden på marken. Avlalel kan gälla en faslighels hela enskilda ägoom­råde eller bara en del av delta. Gäller avlalel flera fasligheter, som delas hell med bortseende av gränserna mellan fastigheterna, lalar man om s. k. komplicerad sämjedelning. Delningen kan också gälla mark som är sam­fälld för flera fastigheter. Med delningen uphör den gemensamma ägande­rätten och varje andelsinnehavare blir ensam ägare lill ell vissl bestämt markområde.

Andra former av prival jorddelning är arealöverlålelse och s. k. prival ägosiyckning.

Arealöverlålelse innebär all ett lill gränserna bestämt område av en fasiighel överiåts ulan all följas av utbrytning enligt gällande fastighets-bildningslagsliftning.

Med prival ägosiyckning avses överlåtelse av ell till gränserna besläml område av en faslighet, som dessulom anges molsvara viss kvoldel av fastigheten.

Till de privata delningarna räknas också överlåtelse av en fastighets andel i samfälld mark (prop. 1968: 127 s. 13). Hit kan slulligen också föras den privala ålgärd som kallas sämjeägoutbyle. Ålgärden innebär att ägare av närbelägna fasligheter kommer överens om en gränsjuslering eller an­nan jämkning av fastigheternas omfallning pä marken (prop. 1968: 127 s. 13).


 


Prop. 1978/79:191                                                                  10

De privala jorddelningarna gav tidigt upphov lill belydande problem.

Ell problem hänger samman med all de privala delningarna länge inle underkastades kontroll från samhällets sida. Delningarna kunde genomfö­ras på ell sätl som stred mol de vid tillfället gällande reglerna för fastighets­bildning. De enheter som bildades uppfyllde ofta inle de krav på faslighe­lens beskaffenhei som föreskrevs i lagstiftningen.

Ell annal problem beror pä all de privala delningarna länge uigjorde en fullt laglig delningsform med vikliga rättsverkningar. Delningsloilerna ac­cepterades visserligen i allmänhei; inle som fullvärdiga fasligheter och erkändes inle i fasligheisbildningssammanhang. Avtalen om delning var emellertid fullt civilrätlsligl giltiga och band både avtalsparterna och en ny förvärvare av egendomen (prop. 1962: 163 s. 4). Därmed fick man en bristande överenstämmelse mellan den officiella fastighetsindelningen och äganderätten till marken. Stor ägosplittring blev ofta följden. Delta har i sin lur lell lill ovisshel om äganderätten och brisler i lagfarlsförhållandena.

Efterhand blev det uppenbarl all samhällel genom lagstifining mäsle förhindra vidare prival delning och vidla ålgärder för all klara av följderna av redan verkställda delningar. Delta syfte vanns i huvudsak på två vägar, dels genom regler om förbud mot vidare prival delning och dels genom ett särskilt legaliseringsförfarande.

Förbud mot privat delning

Frågan om ålgärder för atl i framliden förhindra den privata jorddel-ningsverksamhelen uppmärksammades redan under förarbeiena lill lagen (1926:326) om delning av jord å landet (SOU 1924:40 s. 129). Ett första steg i syfte all motverka sämjedelning togs också när den lagen Irädde i krafl den I januari 1928. Enligt 1 kap. I § nämnda lag skulle sämjedelad jord anses som oskiflad och ägaren kunde inte, såsom lidigare, räkna med all en särskild ägololl skulle läggas ut för honom. Den privata delningen var emellertid allljäml civilrätlsligl fullt giltig.

Frågan behandlades också av fastighetsbildningssakkunniga (SOU 1944:46 s. 50-55) som dock inte lämnade något utformat förslag lill åtgärder.

Snart nog krävdes emellerlid effektiva spärrar - formlig ogiltighetsför-klaring - mot vidare prival delning.

Ett begränsat försia steg togs genom lagen (1952:95) om ogiltighet av sämjedelning av jord inom vissa delar av Kopparbergs län. Lagen gällde inte sämjedelning som skett före lagens ikrafllrädande.

Näsla sleg togs i början av 1960-lalet genom lagen (1962: 166) angående förbud mol sämjedelning av fast egendom. Lagen trädde i kraft den 1 juli 1962 (prop. 1962: 163, 3LU 1962: 32, rskr 1962:255).

Med den nya lagen utsträcktes ogillighelsregeln i 1952 års lag till att gälla hela landet. 1962 års lag omfaltade inte delningar som verkställts före ikraftträdandet. Lagen innebar att nya sämjedelningar förbjöds. Genom-


 


Prop. 1978/79:191                                                              11

fördes de ändå, var de ulan verkan mellan parierna. Nya sämjedelningar med civilrällslig giltighet kunde alllså inle längre åsladkommas. Innebör­den var all äganderällen lill de ideella andelarna i fastigheten inle ersalies av äganderält till de vid delningen ullagda lotterna pä marken. Vid fastig-hetsreglerande ålgärder skulle ingen hänsyn tas lill sämjedelningen.

1962 års lag omfallade endasl sämjedelningar. Arealöveriålelser och privala ägoslyckningar undantogs uttryckligen från lillämpningsområdel (prop. 1962: 163 s. 22). Sådana förvärv var alllsä, utan all följas av utbryt­ning, allljäml civilrätlsligl giltiga i samma utsträckning som förvärv av hel registerfasiighei. Överlåtelse av fastighets andel i samfälld mark och säm­jeägoutbyten berördes inle i motiven lill lagen.

Enligt föredragande statsrådet (prop. 1962: 163 s. 22) skulle 1962 års lag ses som ell provisorium i avvaklan på den nya jordabalken och en revide­rad faslighelsbildningslagsliftning.

Förslag lill en allmän lösning av problemen med de privala delningarna lämnades av lagberedningen i förslaget lill ny jordabalk (SOU 1960:24-26).

Del lill lagrådet i februari 1966 remitterade jordabalksförslagel innehöll vissa bestämmelserom förvärv av del av fasiighel (prop. 1972: 20 Del B 1 s. 162- 182; se även Del B 1 s. 74-76). Bestämmelserna innebäratt förvärvels giltighet blev beroende av all områdel inom viss lid avskildes genom fastighetsbildning. Ägde sådan fastighetsbildning inle rum, var förvärvel i princip ogiltigt.

1 avvaktan pä all jordabalken i övrigi trädde i krafl logs reglerna om områdesförvärv in i en särskild lag, lagen (1968: 579) med vissa bestämmel­ser om förvärv av område av fasiighel (prop. 1968: 127, 3LU 1968: 66, rskr 1968:351). Lagen trädde i kraft den Ijanuari 1969 och avsåg enbarl förvärv som skedde efter ikraftträdandet.

1968 års lag innebar all områdesförvärv genom köp, byle och gåva blev gilliga endasl om de följdes av fastighetsbildning i överenssiämmelse med förvärvel. Förvärv av faslighets andel i samfälld mark logs ullryckligen undan från lagens tillämpningsområde (prop. 1968: 127 s. 57).

En definiiiv lösning av frågan hur man skulle förhindra vidare prival jorddelning erhölls först med jordabalkens ikrafllrädande den 1 januari 1972.

Enligt 1 kap. 1 § andra slyckel jordabalken är sämjedelning utan verkan. Reglerna om förvärv av del av fastighei finns i 4 kap. 7-9§8 (se även 4 kap. 28 och 29§§). Områdesförvärvslagens regler har lagits upp i 4 kap. 7§. Förvärv av faslighets andel i samfälld mark behandlas i 4 kap. 9§.

Jordabalkens regler, som inle getts relroakliv verkan (se prop. 1970: 145 s. 117, 402 och 450), innebär att förvärvel för sin giltighet är beroende av atl fastighetsbildning sker genom förrättning, som söks viss tid frän förvär­vel.

I jordabalken regleras köp, byte och gäva. Samtidigt med jordabalkens


 


Prop. 1978/79:191                                                                  12

ikrafllrädande infördes regler som skall molverka sämjedelning också i fråga om förvärv på grund av giftorätt, arv och testamente (13 kap. 13 a § giftermålsbalken saml 12 kap. 12 och 13 §S och 23 kap. 3§ ärvdabalken). Vissa associalionsrältsliga förvärv regleras i lagen (1970:996) om förvärv i vissa fall av del av fasiighel.

Legalisering så I gärder

De vid olika lillfällen införda ogiltighetsreglerna har inle getts retroaktiv verkan. 1 stället har man vall att skapa möjligheler lill legalisering av de redan verskställda delningarna.

Legaliseringslanken accepterades med lagen (1953: 157) om verkan som laga skifie av sämjedelning m. m. Lagen gav möjlighet att legalisera främsi enkla sämjedelningar, om delningen skell före jorddelningslagens ikrafllrä­dande den Ijanuari 1928.

Problemen med ägosplittring och oklara äganderättsförhållanden fram­trädde lidigi inom vissa delarav Kopparbergs län. Genom lagen (1962: 270) om äganderättsutredning, lagfart och sammanläggning av fastigheter i vis­sa fall (ÄUL), vidgades möjligheterna till legalisering genom äganderätts­utredning (prop. 1962: 159, 3LU 1962: 35, rskr 1962: 350). ÄUL gällde till en början enbart Kopparbergs län. /kr 1963 uividgades lagens tillämpnings­område lill hela landet (se SFS 196:.: 122).

ÄUL gav möjlighel lill legalisering av sämjedelningar, arealöveriålelser och andra privala ålgärder, som skett före den 1 juli 1962. Även civilrätts­ligt giltiga sämjeägoutbyten kunde legaliseras (jfr prop. 1971: 180 s. 58).

År 1968 logs ett viktigt sleg för atl åstadkomma största möjliga överens­stämmelse mellan den officiella fastighetsindelningen och jordens indel­ning i brukningsenheler genom lagen (1968: 578) om erkännande av privat jorddelning som fastighetsbildning, legaliseringslagen, (prop. 1968: 127, 3LU 1968:66, rskr 1968: 351). Lagen gällde i hela landet och kunde tilläm­pas vid sidan av ÄUL.

Legaliseringslagen gällde i princip alla former av privat delning, sämje­delningar, arealöveriålelser, privata ägoslyckningar saml andelsförvärv i samfälld mark, som skell före den 1 juli 1962 (prop. 1%8: 127 s. 55). Sämjeägoutbyten undantogs emellertid uttryckligen från tillämpningsom­rådet med hänsyn till alt dessa ålgärder borde regleras i anslutning till att nya jordabalken infördes (prop. 1961?: 127 s. 56).

Vid jordabalkens ikraftträdande ersattes ÄUL och legaliseringslagen av lagen (1971: 1037) om äganderättsutredning och legalisering, ÄULL, (prop. 1971: 180, CU 1971:29, rskr 1971:320).

ÄULL omfattar alla former av privala jorddelningar, även sämjeägout­byten (prop. 1971: 180 s. 59). Lagen innebär alt sådana privata delningar som ägl rum före den 1 juli 1962 kan legaliseras (9 § andra stycket och 17§).


 


Prop. 1978/79:191                                                                 13

ArealJörvärv 1 juli 1962—31 december 1968

Frågan om behandlingen av arealförvärv som skett under liden den I juli 1962-den 31 december 1968, dvs. åren närmasi före områdesförvärvsla­gens ikrafllrädande, aktualiserades vid tillkomslen av lagen (1970; 995) om införande av nya jordabalken (prop. 1970: 145 s. 126). Frågan aktualisera­des också under arbetet med ÄULL (prop. 1971: 180 s. 59; jfr prop. 1968: 127 s. 45). Vid båda tillfällena ansågs aU frågan borde ställas på framtiden.

Äldre arealöveriålelser (före den 1 juli 1962) kan legaliseras. Arealöver­låtelser som skell efier områdesförvärvslagens ikrafiträdande den 1 januari 1969 är för sin giltighet beroende av atl fastighetsbildning sker.

Problemel ined arealförvärv som inle följs av fastighetsbildning avser alltså endasl förvärv som skett under liden den 1 juli 1962 - den 31 december 1968. För dessa förvärv gäller inte något legail villkor, som gör förvärvel ogilligt om fåsligheisbildning inle sker. Enda sättet atl få fastig­hetsbildning till stånd är all söka avslyckning i vanlig ordning. Om så inle sker och parterna inle låler förvärvel gå åter, föreligger alllså en form av prival jorddelning, som inle kan legaliseras enligt nuvarande bestämmel­ser.

Andd.sförvärv i samfälld mark

Förvärv av andel i samfälld mark omfattades inle av 1968 års områdes-förvärvslag (prop. 1968: 127 s. 57). Sådani förvärv blev för sin giltighet inte beroende av faslighelsbildningsåtgärd förrän jordabalken Irädde i krafl den Ijanuari 1972 (4 kap. 9 §).

Äldre förvärv (före den 1 juli 1962) kunde legaliseras enligt legaliserings­lagen, som numera ersatts av ÄULL. Civilrättsligt gilliga andelsförvärv, som ägl rum under tiden den 1 juli 1962-den 31 december 1971, kan däremoi inle legaliseras enligt nuvarande bestämmelser.

Sämjeägoulbyten

Sämjeägoutbyten kunde legaliseras enligt ÄUL men inle enligt legalise­ringslagen. Enligt ÄULL kan sämjeägoutbyten legaliseras, om ålgärden skett före den Ijuli 1962 (prop. 1971: 180 s. 58; jfr prop. 1968: 127 s. 56).

I 18 § lagen (1970:995) om införande av nya jordabalken finns en be­slämmelse om gränshävd. Del är inle möjligl att med stöd av denna bestämmelse legalisera alla slag av sämjeägoutbyten som är civilrättsligt gilliga (prop. 1970: 145 s. 121 och 123; jfr prop. 1971: 180 s. 58).

Civilrätlsligl gilliga och alltjämt beslående sämjeägoutbyten, som har ägl rum under liden den 1 juli 1962-den 31 december 1971, kan alllså inle legaliseras enligt nuvarande bestämmelser.


 


Prop. 1978/79:191                                                              14

BUaga2

Utdrag ur promemorian (Ds Ju 1977:12) Uppföljande översyn av fastighetsbildningslagstiftningen

I departementspromemorian anförs under rubriken 4.1 Sanering av fas­tighetsindelning m. m. bl. a. följande (s. 52-53).

Emellerlid finns anledning atl här även diskulera andra medel än sane­ring alt åstadkomma ordning och reda i den officiella fastighetsindelning­en. Två frågor bör härvid tas upp, angående dels legalisering (se LMV 5.1) dels fastighetsbesiämning (se LMV 2.10).

Vid lillkomslen den 1 januari 1969 av legaliseringslagen (1968:578), numera ersatt av lagen (1971: 1037) om äganderättsutredning och legalise­ring, ansäg sig lagstiftaren inle kunna medge legalisering av arealöverlå­telse som skett omedelbarl före lagens ikrafllrädande (prop. 1968: 127 s. 45; se även prop. 1970: 145 s. 126 och prop. 1971: 180 s. 59). Oklarheter i fråga om den verkliga tidpunklen för avtalels ingående kunde föranleda ivekan. Enligt lagen kan därför avtal om arealöverlålelse som ingåtts under perioden Ijuli 1962-31 december 1968 inte legaliseras. Sämjedelning (dvs. kvotdelning sämjevis) hade förbjudils genom lag som irädde i krafl den 1 juli 1962. Arealöverlåtelses giltighet blev den 1 januari 1969 beroende av avslyckning (se numera 4:7 JB).

Del skäl mol en fullständig möjlighel till legalisering av arealöverlålelse som anfördes 1968 har nu förfallit. En tidrymd av sex och ett halvt år ansågs då lillräcklig. Nu har en belydligt längre tid förflutit.

Det föreslås därför nu atl den begränsning som fmns i legaliseringsmöj­lighetema slopas. Förslaget innebär att även överlåtelse av andel i samfälld mark kan legaliseras. Sådan överlåtelse kan ha skett fram till JB:s ikraftträ­dande den 1 januari 1972 (se 4:9 JB).

1 departementspromemorians specialmotivering till förslaget till lag om ändring i lagen (1971: 1037) om äganderättsutredning och legalisering an­förs följande i anslutning till 9 §.

I paragrafen föreslås all nuvarande begränsning i legaliseringsmöjlighe­tema slopas. Enligt förslaget kan alltså även arealöveriåtelse som skett under perioden 1962-07-01-1968-12-31 legaliseras. Likaså överiåtelse av andel i samfälld mark till uigången av år 1971.

Angående moliven härför, se avsnitt 4.1 (slulel).

Legalisering skall givelvis som hillills avse bara giltiga privata del­ningsåtgärder. Förbud mol sämjedelning infördes 1962-07-01 (för delar av Kopparbergs län gällde särskilda bestämmelser). Arealöveriåtelse som skett efter 1969 års ingång och överlåtelse av andel i samfälld mark som skell efter 1972 års ingång skall fortfarande prövas enligt FBL:s regler. Deras giltighet är enligt 4:7 och 9 JB beroende av fastighetsbildning. Se LMV:s framställning 5.1.

LMV:s framställning om kombination av äganderättsutredning eller le­galisering med annan ålgärd (avsnitt 5.2) föranleder inte något förslag i denna promemoria.


 


Prop. 1978/79:191                                                                 15

lill departemenlspromemorian finns som bilaga fogad en inom siaiens lanimäieriverk upprättad promemoria, dagtecknad den 26 april 1977, med lileln Behov av ändringar i faslighelsbildningslagsliftningen i syfte all för­enkla förrältningshandläggningen. 1 lantmäteriverkets promemoria anförs under rubriken 5 Behov av ändringar i ÄULL följande (s. 32-34).

5.1 Legalisering av vissa arealöverlätelser m.m.

Förvärv av del av fasiighel skall följas av fåsligheisbildning i överens­stämmelse med förvärvet. Om fastighetsbildning inle komnier lill stånd i enlighel med förvärvel blir detla ogiltigt. Före 1969-01-01, då områdesför-värvslagen (1968: 579) trädde i kraft, ledde en utebliven fastighetsbildning emellerlid oftast inte lill all överlålelsen blev ogiltig. Överlålelsen var i slället vanligen giltig och bindande för parterna även om fastighetsbildning inte kom lill stånd.

Genom legalisering enligt ÄULL kan giltig överlåtelse erkännas som fastighetsbildning om den skett före 1962-07-01. Arealöveriålelser som lillkommil under perioden 1962-07-01 — 1968-12-31 kan däremoi inte legali­seras även om de är civilrältslig gilliga.

Genom avslyckning eller fastighetsreglering kan överensstämmelse åsladkommas mellan överlåtelser från den angivna perioden och den offi­ciella fastighetsindelningen. De i FBL uppställda villkoren för fastighets­bildning begränsar dock i praktiken avsevärl möjlighelerna all åstadkom­ma sådan överensstämmelse.

Vid jordabalkens tillkomst överfördes beslämmelserna från områdesför-värvslagen till 4 kap. jordabalken. Vid detta tillfälle uppmärksammades problemel med de icke legaliseringsbara förvärven frän liden 1962-1968. Departementschefen anförde (prop. 1970: 145 s. 126 f) atl en form av prival jorddelning som inle kan legaliseras föreligger om fastighetsbildning inle kommer till stånd och parterna inte heller låler köpel gå åter. Någon lagstiftningsåtgärd borde inle vidlas i delta sammanhang. I en framtid, när lagstiftningen beträffande arealöverlåtelser i övrigt varit i kraft en tid, var det enligt depariemenischefen lällare all överblicka problemen och finna den lämpligaste lösningen.

Vid lillkomslen av ÄULL diskulerades åler frågan huruvida del var lämpligt all utsträcka legaliseringsmöjlighetema. Svea hovräll förordade i sitt remissyttrande atl fången under liden 1962-1968 borde omfattas av legaliseringsmöjlighetema. Efiersom sådana överiålelser inle kunde re­troaktivt ogilligförklaras, måsle de enligt hovrätten förr eller senare godtas genom någon form av legalisering. Föredragande statsrådet ansåg emeller­lid inle alt man i detta sammanhang borde vidla några lagstiftningsåtgärder i fråga om behandlingen av de akluella förvärven. I likhet med vad som skedde vid lillkomslen av jordabalken borde frågan ställas på framliden (prop. 1971: 180 s. 59).

En stor majorilel av de förrättningslanlmälare som fåll lillfälle att yttra sig inom ramen för fältundersökningen anser det vara önskvärt att ÄULL kan lillämpas på överlåtelser under perioden 1962- 1968. Ett inte oväsent­ligt antal arealöveriålelser torde ha förekommii under denna period och en del av dem är fortfarande gällande.

Även från enskilt håll har hos LMV påtalats behov av atl möjliggöra legalisering av de akluella överlåtelserna.


 


Prop. 1978/79:191                                                                  16

Förvärv av andel i samfällighel har förekommit i ganska stor utsträck­ning under 1900-ialel. Sådana överlåtelser företer många likheter med arealförvärven. De kan i likhel med dessa legaliseras om de lillkommil före 1962-07-01 och om de forlfarande är gilliga. Vad som ovan anföris om arealöveriålelser lorde även gälla sådana andelsöverlåielser. Anialei an-delsöverlälelser torde dock vara betydligt mindre än antalet arealöverlå­telser. Andelsöverlålelserna omfaliades inle av områdesförvärslagen. Försl genom reglerna i 4:9 JB blev sådana förvärvs giliighei beroende av fåsligheisbildning.

Enligt nu härskande synsäll skall kongruens upprätthållas mellan den äganderätlsliga indelningen och den officiella fastighetsindelningen. Lag­stiftningen hindrar för närvarande att sådan kongruens uppnås beiräffande arealöveriålelser under tiden mellan den 1 juli 1962 och utgången av år 1968 samt andelsöverlåielser under liden mellan den 1 juli 1962 och utgång­en av år 1971. Tiden är nu mogen all lösa delta problem, vilket bör ske genom alt möjlighet öppnas lill legalisering av de förvärv som ännu är giltiga.

5.2 Kombination av äganderättsutn;dning eller legalisering med annan åt­gärd

I denna promemoria (avsniii 3.3 och 4.10) har framförts önskemål om ulökade möjligheler atl kombinera olika ålgärder i samma förrättning. Även i samband med äganderättsutredning eller legalisering finns behov av möjlighel alt samlidigt kunna lösa andra frågor för berörda fastigheter. Det kan t.ex. gälla avslyckning, klyvning, fastighetsbesiämning eller frågor enligt AL eller LL. Omvänt kan viij förrättning enligt FBL, AL eller LL visa sig finnas behov av legaliseringisåtgärd. Om frågorna kan lösas gemen­samt inom ramen för samma förrättning kan betydande prakliska fördelar uppslå. Det bör därför öppnas möjlighel alt, om del är lämpligt, kombinera förrättning enligt ÄULL med åtgärd enligt FBL, AL eller LL i en gemen­sam förrättning.


 


Prop. 1978/79:191                                                                  17

Bilaga 3 Departementspromemorians lagförslag

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:1037) om äganderättsutredning och legalisering

Härigenom föreskrives atl 9 8 lagen (1971: 1037) om äganderällsulred-ning och legalisering skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse

9§ Sedan behövliga sammaniräden hållils, skall fasiighelsbildningsmyn­digheten pröva vem som bör anses vara ägare till varje särskild fastighei eller lill mark inom fasiighel eller inom samfällighel enligt fastigheisbild­ningslagen (1970:988) saml upprälla förteckning i enlighet härmed (ägan-derällsförteckning). Förvärv vartill fordras tillstånd av myndighei får ej beaktas förrän tillstånd erhållits.

Har fastighet delals genom säm- Har fasiighel delals genom säm­
jedelning, arealöverlålelse eller an-
jedelning, arealöverlålelse eller an­
nan privat jorddelning före den I
nan prival jorddelning, som är gil-
juli 1962, skall varje del upplagas
lig och ej är beroende av fastighets-
som särskild ägololl i äganderätts-
bildning, skall varje del upplagas
förteckningen. Detsamma gäller,
som särskild ägololl i äganderätts-
om samfällighel som avses i försia
förteckningen. Delsamma gäller,
siycket avskilts eller delats genom
om samfällighel som avses i första
jorddelning som nu sagts och, såviu
stycket avskilts eller delals genom
det skett genom arealöverlåtelse,
jorddelning som nu sagls och, såviti
hinder mol avslyckning icke skulle
det skett genom arealöverlåtelse,
föreligga enligt 10 kap. 2 § andra
hinder mol avslyckning icke skulle
slyckel fastigheisbildningslagen
föreligga enligt 10 kap. 2 § andra
(1970:988).
                         slyckel       fastigheisbildningslagen

(1970:988).

Andra slyckel gäller ej sämjedelning, som har omfattat flera fastigheter, och sämjeägoutbyte, om fastighetsbildning i överensstämmelse med den privata jorddelningen medför skada för innehavare av fordran eller annan rättighet som besvärar fastighet eller del av fastighet.

Denna lag Iräder i kraft den


 


Prop. 1978/79:191                                                                  18

Bilaga 4

Sammanställning av remissyttrandena

/. Hovrätten över Skåne och Blekinge:

Förslaget angäende legalisering innebär atl den nuvarande begränsning­en av legaliseringsmöjlighetema slopas. Enligt förslaget kan alllså även arealöveriålelser som skell under tiden den I juli 1962-den 31 december 1968 och andelsöverlåielser som skett under tiden den 1 juli 1962-den 31 december 1971 legaliseras (9§ ÄULL). Det hade enligt hovrättens mening varit önskvärl med någon form av karlläggning av de nu ifrågavarande överlåtelserna för atl härigenom i någon mån kunna få ell grepp om verkan av den föreslagna utvidgningen av legaliseringsinstiluiel. Del måsle emel­lertid anses värdefullt atl ålgärder vidlas för all få lill stånd en avveckling av alla beslående privala jorddelningar så alt en så fullständig överens­stämmelse som möjligl uppnås mellan den äganderätlsliga indelningen och den officiella fastighetsindelningen. Del är uppenbarl all någon lösning av frågan inle går all åsiadkomma med de reguljära faslighelsbildningsinslilu-len. Förslaget om en ulvidgning av legaliseringsmöjlighetema förefaller därför vara den mest närliggande och lämpliga lösningen. Av uttalanden i olika lagstiflningssammanhang torde också framgå att nu ifrågavarande överlåtelser förr eller senare måste godtas även i fastighetsbildningshän­seende genom någon form av legalisering (prop. 1970: 145 s. 126 f och prop. 1971: 180 s. 59). Mol bakgrund av det sagda anser sig hovrätten därför, trots avsaknaden av den ovannämnda kartläggningen, kunna till­styrka förslaget.

2. Hovrätten för Nedre Norrland:

Hovräuen tillslyrker all förslaget läggs till grund för lagstiftning.

3. Stockholms tingsrätt:

Tingsrällen tillstyrker alt nuvarande begränsning i legaliseringsmöjlig­hetema slopas. Härmed kan dock ulan olägenhel anstå till dess den enligt tingsrättens mening önskvärda allmänna översynen av fastighetsbildnings-lagstiftningen ägt rum.

4. Stålens lantmäteriverk:

Förslaget tillslyrks. Det överensstämmer i sak med vad som fördes fram i LMV-promemorian.

5. Överianlmälarmyndighelen i Uppsala län:

ÖLM anser det ur praktisk synpunkt vara av intresse att legaliserings­möjlighetema Ulslräcks lill arealöveriålelser från åren 1962- 1968 samt till förvärv av andel i fastighet.


 


Prop. 1978/79:191                                                                 19

I tydlighetens intresse torde på lämpligt säll böra framgå alt 18 S ÄULL inte utgör hinder all kombinera legalisering enligi ÄULL med sökl faslig-helsbildningsålgärd. Det borde också vara möjligt all vid sammaniräde vid förrättning enligt ÄULL med slöd av 4 kap. 8 § FBL muntligen ansöka om fastighetsbildning som lämpligen bör prövas vid samma förrättning. An­noriunda förhåller del sig med fastighetsbestämning.

6.         Överlantmälaimyndigheten i Jönköpings lån:

Atl möjligheler lill legalisering uiökas all avse gällande avtal fram lill 1969-01-01 tillstyrkes.

7.         Överianlmälarmyndighelen i Blekinge län:

Enligt förslagei lill ändring i 9§ ÄULL kan arealöveriålelser under perioden 1962-07-01-1968-12-31 saml överiålelser av andel i samfälld mark lill uigången av år 1971 legaliseras. Det har konstaterats all inom länet förekommer ell relalivi stort antal arealöverlåtelser - ofta med vilande-förklarad lagfart - inom den angivna tiden. Vissa av dessa överiålelser är forlfarande gilliga, dock icke alla. Sålunda har - ulan att förvärvslillslånd sökts - överiålelser skell från jordbmksfastigheier. Även å dessa överiå­lelser har sökl lagfart förklarats vilande. Motiv för lagens nuvarande begränsning atl avse sämjedelningar, arealöveriålelser och annan prival jorddelning enbart fram till den 1 juli 1962 saknas.

8.         Överianlmälarmyndighelen i Hallands län:

Enligt ÄULL i dess nuvarande lydelse kan avtal om arealöveriåtelse som ingåtts under perioden 1 juli 1962-31 december 1968 inte legaliseras. Genom en mindre ändring i 9 § i lagen föreslås denna begränsning i legali­seringsmöjlighetema nu slopad. Då nägon saklig grund för inskränkningen numera ej finnes och då tillämpningen av lagen underlättas, synes ändring­en lämplig.

9.         Överlantmätarmyndigheten i Göteborgs och Bohus län:

Den föreslagna lagändringen är synnerligen angelägen. Den bör därför brytas ut ur lagändringskomplexet och genomföras separat och omgående. Del saknas anledning atl låla ändringen anslå till dess förslaget i övrigt kan realiseras.

10.      Överlantmätarmyndigheten i Älvshorgs län:

I ÄULL föreslås att nuvarande begränsning i legaliseringsmöjlighetema slopas, så alt även arealöverlåtelse som skett under perioden 1 juli 1962-31 december 1968 skall kunna legaliseras, givetvis under fömtsättning att överiätelsen har skett under lagliga former. Förslaget innebär en uppfölj­ning i tiden av gällande regler för att erhålla ett bättre samband mellan civilrätlsligl gilliga marköverlåtelser och fastighetsbildning. Det synes där­för medföra en nödvändig modemisering av gällande regler.


 


Prop. 1978/79:191                                                                  20

//. Överianlnuitarmyudigheten i Jämtlands län:

Enligi promemorian (sid. 160) är avsiklen med den föreslagna ändringen i 9S andra siycket lagen om äganderätlsulredning och legalisering, alt nuvarande begiänsning i legaliseringsmöjlighetema slopas och all alllså även arealförvärv som skell undi;r liden 1 juli 1962-31 december 1968 skall kunna legaliseras, liksom förvärv av andel i samfälld mark som skell fram lill den 31 december 1971.

Fråga är om inte denna avsedda ändring, för atl underiäita lillämpning­en, kan uttryckas tydligare i lagtext än som föreslagits. Dessulom anföres om sämjeägoutbyten följande. Del får anses vara klarl atl del i JB 1 kap. I S intagna förbudel mol sämjedelning avser även sämjeägoutbyten. Det bör också vara klart atl lagen den 25 maj 1962 angående förbud mot sämjedel­ning av fast egendom inle avser sämjeägoutbyten. Med nuvarande bestäm­melser kan endasl sådana sämjeägoulbyten som lillkommil före den 1 juli 1962 legaliseras. 18 § JP är endasl i begränsad omfattning, vid faslighels-bestämning, lillämplig även på sämjeägoulbyten som tillkommit under tiden 1 juli 1962-31 december 1971. Om nu lidsgränsen den 1 juli 1962 borttages för de privata jorddelningar som kan bli föremål för legalisering bordel därmed också vara klarl, alt även sämjeägoutbyten som lillkommil under liden 1 juli 1962-31 december 1971 kan legaliseras.

12.      Dandeiyds kommun:

Förslaget lillslyrkes hell. Del måste vara angelägel och praktiskt att få den officiella fastighetsindelningen all i siörre ulsiräckning än hittills över­ensstämma med den fakiiska eller äganderätlsliga indelningen.

13.      Sveriges lantmätareförening:

De föreslagna ändringama tillstyrkes. Behovei av att läcka in alla privata jorddelningar är enligt föreningens mening synnerligen angelägel. Dessa ändringar bör därför bryias ut och genomföras för sig om översynen i övrigi skulle försenas.

I delta sammanhang finns anledning atl peka på en oklarhet i lagstift­ningen. Genom den nya lagsiiftningen på fastighetsrättens område avsåg man atl för framtiden skapa full överensstämmelse mellan fastighetsindel­ning och äganderätt. När det gäller att förhindra uppkomslen av nya privala jorddelningar har man emellertid utgått från en terminologi, enligt vilken sämjedelning endast innefattar en faktisk delning och inte ägout­byie. Det kan därför förekomma giltiga sämjeägoutbyten ända fram till 1972. Inte ens den lagstiftning som då tillkom synes utgöra en spärr mot nya ägouibyien. Ägouibyte är nämligen inte att jämställa med förvärv (jfr 4; 7-9 JB). Vetskapen om att förbud saknas mot sämjeägoutbyte kan leda till en ökad användning.


 


Prop. 1978/79:191                                                                 21

Innehåll

Propositionen   ................................................................. .... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll   ............................      1

Lagförslag  .......................................................................      2

Utdrag av protokollet vid regeringsssammanlräde den 15 mars 1979 .          3

1   Inledning  ......................................................................      3

2   Allmän molivering ...........................................................      4

 

2.1   Allmänna synpunkter.................................................      4

2.2   Arealförvärv   ............................................................      5

2.3   Förvärv av andel i samfälld mark   ............................ .... 5

2.4   Sämjeägoutbyte   ..................................................... .... 6

 

3   Upprättat lagförslag....................................................... .... 7

4   Specialmotivering   .........................................................      7

5   Hemställan   ...................................................................      8

6   Beslul .............................................................................      8

Bilagor

1   Privala jorddelningar.......................................................      9

2   Uldrag ur departementspromemorian   ......................... .. 14

3   Departementspromemorians lagförslag  ....................... .. 17

4   Sammanslällning av remissyttrandena........................... .. 18

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1979