Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1978/79:180

Regeringens proposition

1978/79:180

om läroplan för grundskolan m.m.

beslutad den 29 mars 1979.

Regeringen föreslår riksdagen all anta de förslag som har upptagits i bi­fogade utdrag av regeringsprotokoll denna dag.

På regeringens vägnar OLA ULLSTEN

BIRGIT RODHE

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 proposilionen läggs fram förslag som berör grundskolans läroplan, sam­bandet mellan grundskola och gymnasieskola och belygsällningen i grund­skolan. Utgångspunkt för förslagen är skolöverstyrelsens (SÖ:s) i april 1978 överlämnade Förslag till förändring av grundskolans läroplan och 1973 års betygsutrednings belänkande (SOU 1977:9) Beiygen i skolan.

Gymnasieskolans språkprogram och inlagningsbestämmelser är så ul­formade att elevemas val i grundskolans årskurs 6 av altemalivkurser i engelska och matematik och av tillvalsämnen i realiteten blir avgörande för deras senare möjligheler alt välja främst ireåriga linjer i gymnasiesko­lan. I proposilionen föreslås att sambandei mellan gmndskola och gymna­sieskola skall utformas så, atl olika val i grundskolan skall ge alla samma möjlighel att välja studievägar i fortsalt utbildning. Därigenom upphör till­valsämnen och altemalivkurser alt skikta eleverna på olika studievägar.

1 propositionen betonas att jämlikheten i skolan mäste innebära en rätt lill goda kunskaper och färdigheter. Stor vikt läggs vid alt varje skola söker ge alla elever goda färdigheier i alt tala, läsa, skriva och räkna. Diagnostiskt material skall ställas till skolomas förfogande för atl vara en hjälp vid fördelningen av insatser och slöd lill olika elever. Ökade resurser för all möjliggöra arbele i delad klass i basfärdighelsämnen föreslås lill­föras skolan.

Ökad mångsidighel i innehåll och arbelssäil ses som en lillgång för atl få fler elever alt uppleva skolan posilivi och grundlägga iniresse för fortsatt utbildning. Ett fritt studieval betonas. På ulla studier skall eleverna ges tid 1   Riksdagen 1978179. I saml. Nr 180

 

Prop. 1978/79:180                                                     2

för intressevalda fördjupningsstudier inom de obliguloriska ämnenas ram. På högstadiet föreslås dessa studier, som benämns temastudier, uppta en tid av lolv veckotimmar som riktvärde.

På högstadiet ingår dessutom ell tillvalsblock om elva veckotimmar i det fria sludievalet. 1 lillvulsblockel skall vid alla skolor erbjudas ireåriga kurser i tyska och franska (B-språk).

Stor vikt läggs också vid decentralisering. Skolslyrelsen förslås därför få beslula om vilka kurser som skall förekomma i lillvalsblockei ulöver kurser i B-språk. Sådana kurser kan bl. a. vara kurser i hemspråk eller kur­ser som innehåller moment frän mer än ell av de obligaloriska ämnena. SÖ föreslås få i uppdrag att som service till skolorna ularbeta kursplaner för tillvalskursema men också länsskolnämnd, skolstyrelse och reklor kan ut­arbeta sådana kursplaner. Kursemas längd föreslås kunnu variera från en termin lill ire år. Kursema fär ej uigöra parallellkurser eller överkurser lill de obligaloriska ämnena. En viss resursökning, relativt setl siörre vid små högstadieskolor, föreslås för atl fler elevintressen än nu skall kunna lill­godoses.

Utöver temasiudier och tillvalsämnen finns på högsladiel tid för icke timplanebundna verksamheier, i propositionen benämnda fria aktiviteter. Tillsammans kommer lemastudier, tillvalsämnen och fria aktiviteter att svara för omkring 30% av studietiden pä högsladiel.

Fria aktiviteter föreslås också införas på mellanstadiel genom att den timplanebundna tiden minskas med tre veckolimmar. Dessulom föreslås atl hemkunskapsmomenl om minst en veckotimme införs på lågstadiet och att tekniska moment skall ingå i orienleringsämnena också på låg- och mellansladierna.

På högstadiet föreslås teknik bli obligatoriskt för alla med två veckotim­mar inom ramen för orienteringsämnena. Tiden för dessa utökas. Barn­kunskap föreslås också införas som särskilt ämne med utökad tid till en veckotimme. Musikundervisning föreslås ske i delad klass under två veckotimmar i stället för som nu i helklass under tre veckotimmar.

Allemativkursema i malematik och engelska föreslås vara kvar. Genom försöksverksamhet skall fördelar och nackdelar med andra grupperingar utprövas. 1 B-språk föreslås alternalivkurserna avskaffas fr. o. m. 1985/86. Ändringar i läromedel och behovet av ett metodiskt ulvecklingsarbele mo­tiverar en femårig övergångstid fr. o. m. 1980.

I proposilionen konstateras en stor samstämmighet i remissinstansernas synpunkter på arbetssätten i skolan. Sä långt möjligt bör ett undersökande och experimentellt arbetssätt eftersträvas. Teori och praktik, förklaring och tillämpning bör varvas. Sambandet mellan skola och arbetsliv bör successivi byggas ut så att den nu påbörjade försöksverksamheten med praktisk arbelslivsorientering under 6- 10 veckor läsåret 1982/83 omfattar alla kommuner. Ett ställningstagande beträffande arbetslivsorienleringens framtida omfattning bör göras senasi den 1 juli 1982. Skolans ansvar för

 

Prop. 1978/79:180                                                                   3

ungdomar mellan 16 och 18 är, den s.k. ungdomsgarantin, föresläs ul­ökad.

Betygsättning i grundskolan inskränks enligt proposilionen till årskurser­na 8 och 9. Betygen skall ges i en femgradig skala, där medelbetyget är tre. Övriga belyg skall ges med hänsyn till elevemas preslalioner. Någon given proportion för de olika betygsgradema skall inle finnas. Betyg som grund för urval till fortsatt utbildning skall kompletteras med arbetslivserfaren­het, förutbildning, rangordning av val, upprepad ansökan sumt könstillhö­righet. Försöksverksamhet med belygsfri inlagning till gymnasieskolan skall inledas. Frågan om betyg i gymnasieskolan skall utredas av gymna­sieutredningen (U 1976: 10).

Läroplunens utformning föreslås bli en unnun än för närvarande. Till en kortfattad allmän del som innehåller mål och riktlinjer, timplaner och kursplaner knyts ett kommenlarmalerial som beskriver allemaliva sätl all arbela. Inom varje rekiorsområde skall ulformas en arbelsplan som blir ell uitryck för den enskilda skoluns ambilioner. Under genomförandepe­rioden lillförs reklorsområdena en särskild resurs för plunering.

Läroplanen föreslås genomföras läsårel 1982/83.

 

Prop. 1978/79:180                                                                 4

Förslag till

Lag om ändring i skollagen (1962:319)

Därigenom föreskrives all 9 och 20 c §§ skollagen (1962:319)' skull ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen tydelse

9 §

Skolslyrelsen skall beakla den allmänna uivecklingen på skolväsendels område, följa skolväsendets lillsiånd inom kommunen och luga ertbrderli-ga inilialiv för au bereda barn och ungdom i kommunen lilifredsställande utbildning.

Skolslyrelsen skall vidare

a)    i den mån sådani ej lillkommer annan enligi besiämmelser som rege­ringen meddelar eller enligi beslul som avses i 3 kap. 14 ij kommunallagen (1977:179), ombesörja de angelägenheler avseende skolväsendel i kommu­nen, vilka äro all hänföra lill förvaltning och verkställighet,

b)   lillse all verksamheien vid skolorna fortgår enligi gällande föreskrif­ter, och sörja för samordning av och enhetlighet i verksamheien,

c)    främja pedagogiska försök c) främja pedagogiska försök och lärarnas fortbildning sann    och lärarnas fortbildning,

d)    verka för samarbete mellan      d) verka för samarbete mellan
hem och skola.                                               hem och skola sami

e) verka för jämsiälldhel mellan kvinnor och mån.

20 c P

Ulbildningsnämnden skall beakta den allmänna utvecklingen på skolvä­sendets område, följa tillståndet i landstingskommunemas gymnasieskola och taga erforderliga initiativ för att bereda ungdom i landstingskommunen tillfredsställande utbildning i gymnasieskolan. Utbildningsnämnden skall vidare

a)    i den mån sådant ej tillkommer annan enligt beslämmelse som rege­ringen meddelar eller enligt beslul som avses i 3 kap. 14 § kommunallagen (1977:179), ombesörja de angelägenheler avseende landstingskommunens gymnasieskola, vilka äro alt hänföra till förvallning och verkställighet,

b)   lillse, att verksamheten vid landstingskommunens gymnasieskola fortgår enligt gällande föreskrifier och sörja för samordning av och enhet­lighet i verksamheten,

c)    främja pedagogiska försök c) främja pedagogiska försök och lärarnas fortbildning Mwf     och läramas fortbildning,

d)    verka för samarbele mellan       d) verka för samarbete mellan
hem och skola.                                               hem och skola samt

e) verka för jämställdhet mellan kvinnor och män.

Denna lag iräder i kraft den 1 januari 1980.

■ Lagen omtryckt 1970:1026.

2         Senaste lydelse 1977:194.

3         Senaste lydelse 1977:194.

Prop. 1978/79:180                                                                   5

Uldrag
UTBILDNINGSDEPARTEMENTET              PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1979-03-29

Närvarande: slatsminisler Ullsten, ordförande, och slalsråden Sven Ro­manus. Mundebo, Wikslröm, Friggebo, Huss, Rodhe, Hansson, Enlund, Lindahl, Winlher, De Geer, Gabriel Romanus, Tham, Bondeslam

Föredragande: slalsrådet Rodhe.

Proposition om läroplan för grundskolan m. m.

1    Inledning

Regeringen lämnade den 3 juni resp. den 23 juni 1976 vissa uppdrag till skolöverstyrelsen (SÖ). Uppdragen avsäg dels en läroplansöversyn, dels vissa ålgärder rörande praktisk arbelslivsorieniering inom grundskolan.

SÖ har den 5 april 1978 lämnat Förslag lill förändring av grundskolans läroplan, I förslagei berör SÖ också den prakliska arbetslivsorienleringen.

Del huvudsakliga innehållet i SÖ:s förslag har av SÖ sammanfallals i en till utbildningsdepartementet den 16 februari 1979 överlämnad prome­moria. Sammanfattningen bör fogas till protokollet i detta ärende som bila­ga I.

Efter remiss har yuranden över förslaget avgeits av riksrevisionsverket (RRV), statskontoret, socialstyrdsen, länsskolnämnderna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kal­mar, Gotlands, Blekinge, Krisliansiads. Malmöhus. Hallands, Göleborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Väsiernorriands, Jämilands, Väslerholiens och Norrbollens län, universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), arbets­marknadsslyrelsen (AMS), statens avialsverk, statens personalnämnd, statens kullurråd, statens handikappråd, statens instniii för läromedelsin­formation (SIL), brottsförebyggande rådet (BRÅ), gymnasieuiredningen (U 1916:\0), decenlraliseringsulredningen (Kn \915:f)l), jämställdhets­kommittén (Ju 1976:08), slatskonirollkommntén (Kn 1976:06), kommittén om kommunal vuxenutbildning (U \91S:04), folkbildningsulredningen (U 1975:04), omsorgskommittén (S 1977:12), delegationen för ungdomens sysselsättningsfrågor (A  1978:01), statens invandrarverk (SIV), statens

 

Prop. 1978/79:180                                                                6

ungdomsråd. Tjänstemännens centralorganisalion (TCO), Landsorgani­saiionen i Sverige (LO), Ceniralorganisaiionen SACOISR. Svenska ar­beisgivarejöreningen (SAF), Sveriges Industri- och Hantverksorganisa­tion (SHIO - Familjeföretagen), Svenska kommunförbundet, Kiruna, Ha­paranda, Bodens, Piteå, Luleå, Älvsbyn. Pajala. Kalix, Överkalix, Jokk­mokks, Arvidsjaurs. Skellefteå. Lycksele. Umeå, Vilhelmina, Siorumans, Norsjö, Robertsfors, Härjedalens, Bergs, Åre, Strömsunds, Bräcke. Ra­gunda, Örnsköldsviks, SoUefteå, Timrå, Hudiksvalls, Bollnäs, Söder­hamns, Gävle, Ljusdal, Nordanstigs, Ovanåkers, Ludvika. Avesta, Hede­mora, Faluns, Mora, Smedjebackens. Älvdalens, Orsa. Malungs. Arboga, Köpings, Sala, Västerås, Norbergs, Hallsiahammars, Kimgsörs, Heby. Surahammars. Lindesbergs. Karlskoga, Askersunds, Kumla. Örebro, Hällefors, Hallsbergs. Arvika. Filipslads. Karlsiads, Årjängs, Grums, Forshaga, Munkfors, Siorfors, Eda, Kils, Falköpings, Tidaholms, Hjo, Skövde, Skara, Marieslads, Töreboda. Tibro. Gölenc, Vara, GiUlspångs, Åmåls, Ulricehamns. Borås. Alingsås, Trollhällans, Vänersborgs, Sven­ljunga, Marks, Melleruds, Bengisjors, Tranemo, Vårgårda. Lerums, Ale, Fårjdanda, Dals-Eds, Uddevalla, Lysekils, Kungålvs, Mölndals, Göle­borgs, Tanums, Tjörns, Parlille, Härryda, Kungsbacka, Varbergs, Fal­kenbergs, Laholms, Halmslads, Trelleborgs, Ysiads, Eslövs, Helsing­borgs, Landskrona, Lunds, Malmö, Sjöbo, Skurups, Svedala, Burlövs, Slaffansiorps, Svalövs, Hässleholms, Ångelholms, Simrishamns, Krisli­ansiads, Båsiads, Åstorps, Klippans, Perstorps, Osby, Bromölla, TomeUl­la, Örkelljunga, Östra Göinge, Sölvesborgs, Karlshamns, Karlskrona, Olofslröms, Gotlands, Borgholms, Vimmerby, Oskarshamns, Nybro, Kal­mar, Emmaboda, Mönsterås, HiiUsfreds, Högsby, Ljungby, Vä.xjö, Mar­karyds, Älmhulis, Alvesta, Tingsryds, Lessebo, Tranås, Eksjö, Vetlanda, Jönköpings, Vaggeryds, Gislaveds, Gnosjö, Mjölby. Motala, Norrkö­pings, Linköpings, Finspångs, Ålviåabergs. Boxholms, Kinda, Ydre, Ödeshögs, Strängnäs, Katrineholms, Flens, Oxelösunds, Nyköpings, Vingåkers, Enköpings, Uppsala, Håbo, Sigtuna, Norrtälje, Vaxholms, Li­dingö, Solna, Nacka, Söderlälje, Siockholms, Solleniuna, Danderyds, Upplands-Bro, Tyresö, Haninge, Boikyrka, Järfälla, Värmdö, Vallentuna och Upplands Väsby kommuner. Landstingsförbundet, Utbildningsnämn­derna i Stockholms, Östergötlands och Värmlands läns landsiing. Cen­terns ungdomsförbund (CUF), Folkpartiets ungdomsförbund (FPU), Kommunistisk ungdom (KU), Kristen Demokratisk Ungdom (KDU), Mo­derata ungdomsförundei (MUF), Sveriges socialdemokraiiska ungdoms­förbund (SSU), Centerpartiets kvinnoförbund. Folkpartiels kvinnoför­bund, Moderaia samlingspariieis kvinnoförbund. Socialdemokratiska kvinnoförbundet, Fredrika Bremerförbundei, Sveriges elevers centralor­ganisation (SECO), Elevförbundel, Riksförbundet Hem och Skola (RHS), De handikappades riksförbund (DHR). Handikappades ceniralkommillé (HCK), Riksidrottsförbundet, Aktiv ungdom. Förbundet Vi Unga, Unga

 

Prop. 1978/79:180                                                                   7

Örnars riksförbund, Sliidlejörbiindel Vuxenskolan, Svenska kyrkans ui­bildningsnämnd, Samkrislna skolnämnden. Sveriges krisina ungdomsråd, Sveriges skolkuraiorers förening. Svenska jörbiindel för specialpedago­gik, Biologilärarnas jörening. Föreningen lärare i religionskunskap. För­eningen lärare I samhällskunskap, Geograjllärarnas riksförening, Hislo­ridärarnas rik.sförening. Riksföreningen för lärarna i malemaiik,,fysik och kemi. Riksföreningen för lärare i modema språk. Svenska gymnasiiklärar­säUskapei, Svensklärarföreningen, Föreningen Svenska läromeddsprodit-ceiiler. Nordiska kidliiisekrelariaiet i Köpenhamn samt Svenska naliir-skyddsföreniiigen.

Däruiöver har ell slori antal synpunkier i ärendei lämnals av 1974 års lä­rarutbildningsuiredning (LUT 74). skolstyrelser, föräldraföreningar, orgu­nisalioner, skolpersonal och elever m.fl.

En sammanfattning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detiu ärende som bilaga 2.

Kungl. Maj:l bemyndigade den 16 februari 1973 dåvarande chefen för ul­bildningsdepariementei all tiUkalla sju sakkunniga med uppdrag ull pröva frågan om betygsättning i grundskola och gymnasieskola. De sakkunniga antog benämningen 1973 års belygsulredning. Ulredningen avlämnade i april 1977 sitt belänkande (SOU 1977:9) Beiygen i skolan. Ulredningens sammanfattning av sill förslag bör fogas till proiokollei för della ärende som bilaga 3.

Efter remiss har yttranden över förslaget avgetts av socialsiyrelsen, sla­iisliska centralbyrån (SCB), skolöverstyrelsen (SÖ) efter hörande av läns­skolnämnderna, universitets- och högskoleämbelei (UHÄ), statens ung­domsråd, arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), 1974 urs lärarulbildnings­ulredning (U 1974:04) (LUT-74), gymnasieuiredningen (U 1976:10), Svenska kommunförbundei, Landsiingsförbundei. Siockholms, Malmö­hus, Göleborgs och Bohus, Örebro och Väslerholiens läns landslings­kommuner, Boikyrka, Solna, Siockholms, Uppsala, Oxelösunds, Fin­spångs, Linköpings, Norrköpings, Jönköpings, Ljungby, Vä.xjö, Emma­boda, Kalmar, Gollands. Karlskrona, Ronneby, Kristianstads. Malmö, Trelleborgs, Halmslads, Göleborgs, Vänersborgs, Skövde, Karlstads, Torsby, Hallsbergs, Örebro, Västerås, Gävle, Härnösands, Vilhelmina, Umeå, Luleå och Pajala kommuner, Landsorganisaiionen i Sverige (LO), Tjänsiemännens ceniralorganisaiion (TCO). Centralorganisationen SA­COISR, Svenska arbeisgivarejöreningen (SAF). Riksförbundet Hem och Skola (RHS), Elevförbundel, Sveriges elevers centralorganisation (SE­CO), Fredrika Breiner-förbimdel, Husmodersförbundei Hem och Samhäl­le, Svenska kvinnors vänsierförbund, Cenierns kvinnoförbund, Folkpar­iieis kvinnoförbund, Moderaia .samlingspariieis kvinnoförbund, Sveriges socialdemokraiiska kvinnoförbund, Cenierns ungdomsförbund. Folkpar­tiets ungdomsjörbund. Moderata ungdomsförbundel, Sveriges socialde­mokratiska ungdomsjörbund och Sveriges Jörenade studentkårer.

 

Prop. 1978/79:180                                                                    8

Däruiöver har ell slorl antal synpunkier i ärendei lämnuts av skolstyrel­ser, föräldruföreningur, organisationer, skolpersonul och elever m.fl.

En summanfatining av remissylirundenu bör fogas lill proiokollei i della ärende som bilaga 4. 1 summunfullningen redovisus yllrundenu i vad de be­rör grundskolun och inlugningen lill gymnusieskolun.

Den förändring av grundskolans läroplan somjag i del följande kommer all föreslå bygger på ell förslug från skolöversiyrelsen. Diskussionen kring SÖ:s läroplunsförslug hur varil omfullunde. Även om ell slorl unial remiss­instanser unförl kriiisku synpunkier på förslugel föreligger ändock en bred enighel om ull en förändring av grundskolans läroplan är nödvändig med hänsyn ull ull riksdagen år 1976 beslulal om en reformering av skolans inre arbele. Del är mol denna bakgrund man skall se mina förslag.

Jug uvser ull lu upp dels de frågor som behundlus i SÖ:s förslag lill för­ändring av grundskolans läroplan, dels de förslag i 1973 års belygsulred­nings belänkande som uvser betyg i grundskolun och inlugning lill gymna­sieskolan. Till övriga förslag i beiygsuiredningens belänkande avser jag att åierkomma i samband med milt slällningslagande lill gymnasieuiredning-ens (U 1976:10) kommande förslag.

I ansluining litl mina förslag angående grundskolans läroplan har jag också funnit skäl atl behandla SÖ:s skrivelse den 10 november 1977 till re­geringen. I skrivelsen föreslår SÖ bl.a. alt bestämmelser förs in i skollagen (1962:319) om all skolslyrelserna och ulbildningsnämnderna skall verka för jämsiälldhel mellan kvinnor och män.

Jag har efter sumråd med chefen för ulbildningsdepariemenlel i proposi­lionen behandlal vissa frågor om slulbelyg från grundskolan, avgivet inom kommunal och slutlig vuxenulbildning. Jug hur däremot i det här samman­hanget inte tugit upp de konsekvenser som minu förslug kommer ull få för den kommunala vuxenulbildningens läroplaner på grundskolenivå. Jag för­utsätter au chefen för ulbildningsdepariemenlel ålerkommer lill dessa frå­gor i sambund med behundlingen av förslag från ulredningen (U 1978:04) om kommunal vuxenulbildning.

För överblickens skull redovisas i ansluining lill de förslag som tas upp lill behundling även vissa förslag som inle fordrar beslul av riksdagen.

2    Grundskolans utveckling

2.1 Utgångspunkt

De förslug om förändring av grundskolans läroplan som SÖ lagt fram är ett led i en omfattande reformverksamhet. I den har ingåll beslul om sko­lans inre arbete (prop. 1975/76:39, UbU 1975/76:30, rskr 1975/76:367) och om   nyll   statsbidrag  till   gmndskolan   m.m.   (prop.   1977/78:85,   UbU

 

Prop. 1978/79:180                                                                  9

1977/78:21, rskr 1977/78:260). Vidare har propositionen (prop. 1978/79:159) med förslag till lagom rätt lill ledighet för vissa föreningsupp­drag inom skolan, m.m. nyligen förelagts riksdagen.

Reformernas syfte har varit att ge skolan bättre möjligheter alt hjälpa elever med svårigheler, atl bredda konlaklerna mellan skola och närsam­hälle och att öka det lokala ansvarei för skolan.

Besluten har berört både arbetssättet i skolan och skolans organisaiion och ledning. De har successivi trätt i kraft. Fr.o.m. innevarande budgetår lillämpas ett nytl statsbidragssystem med friare resursanvändning. Samti­digt har samlad skoldag börjat införas efter lokala beslut. En skolledaml-bildning startade år 1977, och år 1978 påbörjades en omfaUande personal-lagsfortbildning, som avseraii främja samverkan inom arbetsenheterna.

Läroplansförslaget måsle ses i della sammanhang. SÖ har också inled­ningsvis i förslagei under rubriken Vägar lill uiveckling tagit upp nägra all­männa principfrågor. Även om dessa ulföriigt behandlades i samband med riksdagens beslut om skolans inre arbete år 1976 kan det finnas anledning atl åler beröra dem i den mån nya aspekter lillkommil.

En ny läroplan är emellertid också ett led i en läroplansutveckling som påbörjades redan på 1940-lalet och fortsatte med 1962 och 1969 års läropla­ner (Lgr 62 och Lgr 69). Genom dem har gmnden lagts till en för alla ge­mensam nioårig skola, som utgör den självklara utgångspunkten för all fortsatt skolutveckling.

Arbetssituationen i skolan växlar mycket starkt mellan olika kommuner, skolor och klasser. Generella omdömen om arbetsmiljö och resultat blir nästan alllid missvisande. Det finns en stark arbetsglädje och trivsel hos många lärare och elever, medan andra upplever mer av besvikelser och svårigheter. 1 många fall rör det sig om problem, som man bara kan göra något åt i den enskilda skolan eller klassen. 1 andra fall handlar del om all­männa samhällsproblem, som hör samman med bosiadsförhållanden och familjesituation. Men del är uppenbart all åtskilliga problem också har att göra med förhållanden inom skolan som fömtsälter cenlrala beslul om ändrad organisation eller fömyade riktlinjer för att kunna lösas.

Det är exempelvis inte lillfredssiällande när undersökningar visar att mellan 15 och 20% av de elever som genomgåti årskurs 9 inte ens läser och skriver lika bra som genomsnittseleven i årskurs 6. Del måste vara en rät­tighet för varje elev att efter nio års skolgång ha fått gmndläggande kun­skaper och färdigheter.

Det är lika otillfredsställande att elever och föräldrar redan när bamen går i årskurs 6 ivingas göra lillval och välja kurser som sedan blir avgöran­de för elevernas fortsatta siudier och yrkesliv. Ett sådant system har i be­tydande omfattning missgynnat många bam och lett till en påtaglig social snedrekryiering vid val av yrke och utbildning.

Elevernas iniresse för skolan avtar ofta under högstadiet. Skoltröttheten är påfallande hos många. Del är nödvändigt att i betydligt större utsträck-

 

Prop. 1978/79:180                                                                  10

ning än hiuills ta till vura lärurnus men även unnun personals kännedom om tonäringur. Den initiativkraft som finns ute pä skolorna mäsle utnyttjas för att genom eu mångsidigt och varierat kursutbud fä eleverna ull upplevu skolan som meningsfull. Att uppemot 6 % av eleverna nu lämnar grundsko­lan med ofullständig utbildning är en utmaning som släller krav på förnyel­se av innehåll och arbetssätt i skolan.

Au eleverna lillbringar lång lid inom skolun hur i många full lell lill un de stär främmande för del sumhälle och urbeisliv där de senare skall verku. Skolu och arbetsliv måsle durt'ör i frumiiden knylus summan i belydligt siörre ulsiräckning än vad som varil möjligl hiuills.

Del är bl.a. dessa förhållanden som moiiverar de läroplansförändringar jag i del följunde kommer all föreslå. Men ocksä undru åtgärder - ulöver dem som redan vidlagils som en följd uv riksdagens beslul om skolans inre arbete - är angelägna för att skapa förutsäuning för en positiv skolutveck­ling. Jag avser senare att föreslå regeringen atl förelägga riksdagen förslag om bl.a. skolstorlek och lokalplanering. 1 sammanhanget villjag också er­inra om all den s.k. normgruppen inom ulbildningsdepariemenlel nyligen presenleral en deballskrift. Skolan skall fostra, som är avsedd all ligga lill grund för en bred diskussion mellan alla som har anknyining lill skolan.

Innan förändringarna av läroplanen behandlas i detalj vill jag markera några väsenlliga rikilinjer som bör prägla det fortsatta reformarbeiei inom grundskolan.

Några remissinstanser har berört allmänna målfrågor. Enligt TCO kan siarka skäl anföras för en ny diskussion om en gemensam målsättning för hela barn- och ungdomsskolan. Riksförbundei Hem och Skolu (RHS) hur påpekat de motsägelser och spänningur som ligger i den ofta upprepade formuleringen att skolan skall främja elevens allsidiga utveckling. Arbets­marknadsstyrelsen (AMS) har belonal atl hela ungdomsskolan måsle be­traktas som en enda utbildningssystem.

Frågan om grundskolans mål berör myckel långsikliga problem. Sedan de nuvarande målen och riktlinjerna för grundskolan ursprungligen formu­lerades har många förhållanden i samhällel förändrais. Framför alli gäller detta arbelslivel och den arbetsmarknad tonåringar möler. Men också kunskapssynen har i viss mån ändrat karaktär och vår kännedom om män­niskans utveckling från barn till vuxen har vidgals. Viklen av atl relalio­nerna mellan individuella mål och samhälleis mål klarare ullalas har belo-nats i deballen.

Mol denna bakgrund anserjag alt en samlad prövning av målsättningen för hela ungdomsskolan och en därmed sammanhängande översyn av olika utbildningsformer inom ungdomsskolan är angelägen. .

Jag kommer senare atl föreslå regeringen atl ge gymnasieutredningen i uppdrag att i sitl arbele överväga dessa problem.

 

Prop. 1978/79:180                                                              II

2.2 Sambandet mellan grundskola och gymnasieskola

När grundskolan infördes år 1962 skapades en organisaioriski sammun-hållen, obligalorisk skolu uv samma längd för alla elever. Del lidigare ur-valssyslemei ersalies av elevernas och föräldrarnas friu vul uv oliku äm­nen, allernulivkurser och linjer. Samiidigi bevurudes en slurk unknyining mellun elevernus vul i grundskolun och deras möjligheler lill vidare siudier i gymnasiel. I årskurs 9 utformades vissa linjer som direkl gymnasieförbe-redande. Vissu lillval och allernalivkurser utgjorde förutsäuning för vidare siudier.

Den reviderade läroplanen från år 1969 (Lgr 69) innebar mindre föränd­ringar i dena avseende. Kopplingen mellan val av tillvalsämne och val av senare utbildning upphävdes. Men någon förändring av gymnasieskolan som en följd av della beslul genomfördes inte. Det betyder all en elev som inle läsl franska eller tyska i grundskolan, i det följande för enkelhetens skull benämnda B-språk, i praktiken får svårare atl bedriva siudier på vissa treåriga linjer (humanistisk, samhällsvelenskapiig, ekonomisk och nalur­veienskaplig) därför all de tvingas atl samtidigt börja med tvä nybörjar-språk i gymnasieskolans försia årskurs.

Del val av tillvalsämne men också av allmän eller särskild kurs i engel­ska och matematik som elever och föräldrar träffar redan då eleven går i årskurs 6 har därför i realiteten stor betydelse.

För all senare kunna genomgå exempelvis naturvetenskaplig linje i gym­nasieskolan är del en klar fördel om eleven redan i årskurs 6 väljer B-språk - även om hans inlressen i övrigi borde ha lell honom till att välja exem­pelvis teknik - och han måste ha valt särskild kurs i matematik och engels­ka.

För närvarande krävs särskild kurs i engelska för behörighet till treåriga linjer och till flera specialkurser. Särskild kurs i malematik krävs för två­årig leknisk linje och för naturvetenskaplig linje och fyraårig teknisk linje jämte olika specialkurser. 1 B-språk på treåriga linjer bygger språkprogram­met på särskild kurs i grundskolan. Särskild kurs är dock i detla senare fall inget formelll krav.

1 högstadiets konstruktion fmns således fortfarande inbyggd en indirekl differentiering av eleverna. Liksom all tidig differentiering förstärker den en social snedfördelning. Den missgynnar barn frän hem utan studielradi-tion. Övergången från en urvalsskola till en skola med lillval har därför lett lill belydligt mindre social utjämning än vad många ursprungligen förvän­tade sig.

Det är rikligt, vilkel hävdats i debatten, alt en social snedfördelning i skolan i dag innebär mindre olägenheier än tidigare, efiersom också vissa ivååriga linjer i gymnasieskolan, kan ge allmän behörighel lill högskolan. Trois detta kvarslår faklum att lillvalssyslemels och allernalivkursernas samband med gymnasieskolans ireåriga linjer bidragil till ett socialt beting-al urval till en lång rad utbildningar i högskolan.

 

Prop. 1978/79:180                                                                  12

Del nuvarande sambandei mellan vissa val på grundskolan och vissa lin­jer i gymnasieskolan kan därför inle accepleras. Grundskolan måsle få framiräda som en skola ulformad efter sina egna villkor, inte beroende uv efterföljande skolformers inträdeskrav och konstruktion. Eleverna mäsle kunna välju oliku ämnen, kurser och akliviieier under grundskoleliden ulan atl della påverkar deras senare studiemöjligheier.Därigenom knyls hela grundskolan samman med gymnasieskolan.

Detla föruisäiier bl.a. all inlrädeskruven lill de Ireårigu linjernu i gymna­sieskolan och språkprogrammel pä dessa linjer ändrus. Ell nyll spräkpro-grum bör utformas. Förslag om ett sådant som lillgodoser de krav jag an­gell, presenlerades redan år 1975 av SÖ. Förslaget har remissbehandlats. Det visar på möjligheten alt också förbättra språkutbildningen i gymnasie­skolan. Ett nylt språkprogram breddar dessutom rekryteringen för treåriga linjer.

Jug avser alt senare åierkomma till regeringen med förslag om hur språk­utbildningen på ireåriga linjer och inlrädeskraven lill gymnasieskolan mer i detalj skall utformas. Jag vill erinra om atl SÖ i sill förslag till nytl språk­program visade atl ett sådani språkprogram inle behöver innebäru några koslnadsökningar. Till konsekvenserna för allemativkursema i engelska och matematik återkommerjag i avsnitt 4.7.5.

Ändringarna bör träda i krafl fr.o.m. läsårel 1985/86 då den förslu års­kull, som följt den nyu läroplanen, lämnar grundskolan.

En förändring av detla slag har genomgripande betydelse för studiesitua­tionen i grundskolan. Valel av olika ämnen och aktiviteter kommer då även i realiteten all få samma värde för elevernas senare sludie- och yrkes­val. Ell vikligl led i ire decenniers skolulveckling kan därigenom förverkli­gas.

Del är vikligl atl grundskolans utformning kan ske frän dennu utgångs­punkt. Inom ett fritt val av fördjupningsuppgifter, lillvalsämnen och fria akliviieier inlär därvid lillvalsämnena inle längre någon särslällning genom att som nu skikta eleverna för kommande studier. En mångsidig och intres­seväckande verksamhei kan utformas under den samlade skoldagen. Hur denna verksamhei organiseras - som individualisering inom klassens ram eller i form av teman, projektstudier, ämnen, kurser eller fria akliviieier -biir huvudsakligen en fråga om vad som i olika fall är pedagogiski önskvärl och resursmässigt möjligl.

2.3 Jämlikhet — en rätt till goda kunskaper och färdigheter

1 likhet med bl.a. riksförbundei Hem och Skola (RHS) anserjag atl den aUvariigaste ojämlikheten i dagens skola är att många elever har stora och irreparabla kunskapsblottor i elementära avseenden. Delta handikapp i skolan förlängs till en social och psykologisk vanmakt under resten av livel

 

Prop. 1978/79:180                                                                  13

och bidrur, som RHS päpekul. all lägga grunden för ell negaiivi sociall arv för näsla generation.

Denna lunkegång frumkommer lydligl också i den redogörelse för verk-sumhelsårel 1977/78 som SÖ:s pedagogiska nämnd lämnat ijuni 1978. 1 da­gens skola försiärks. menar nämnden, de sociala handikappen främsi inom de för allu gemensamma ämnena där undervisningen som sådan inle för­mår molivera eleverna.

RHS syftar närmasi på de gmndläggande färdighelerna i svenska och malemaiik. Del är vikligl, menar RHS, atl kursplanerna inle enbart anger de önskvärda uiun också formulerar de nödvändiga kunskaper och färdig­heier som skolan mäsle ge.

Över huvud taget har flertalei remissinslunser myckel slarkl betonat atl elevernu måsle få vissu nödvändiga kunskaper och framför alli en god irä­ning i främst svensku och mulemalik.

Den pedugogisku forskningen har också visat hur bristande förkunska­per bidrur lill all eleven uppfaliar sig själv som "obegåvad" och som "olämplig för fortsau uibildning". Selt i perspekliv av ell livslängl lärande och en återkommande utbildning kan skolan bidra lill an förslärka en ojämlikhel i samhällel om man försummar all lägga en god grund av basfär­digheler.

Del är enligi min mening angeläget atl i debatten om jämlikhet i skolan framhäva della avgörande förhållande.

Men jämlikheien i skolan måste ses också från en annan synpunki. Ju mångsidigare innehåll skolan kan erbjuda, deslo lättare blir del för elever atl finna aktiviteter där de kan uppleva framgång. All ge eleverna möjlig­hel all välja sloff av olika slag och att arbeta på olika säll blir därmed en viktig förulsäiining för ökad jämlikhet. Skolan får inte vara så ensidigi ul­formad all siora elevgrupper får sin självkänsla försvagad eller knäckl.

2.4 Det fria studievalet

All eleverna behärskar vissa grundläggande kunskaper och färdigheier är ell cenirali krav på skolan. Del måsle finnas en gemensam kurs som om­faiiar sammu ämnen och stoffområden i alla lundets skolor. Därigenom ga­ranterus en gemensam referensrum. Elevernas utbildning under grundsko­letiden får inte genom lokala priorileringar tillåtas bli så skiftande att den inle längre är likvärdig.

Men verksamheien måsie också skapa ell aktivt intresse hos ulla elever och en molivalion för skolarbetet. Inle minsl är delta väsentligt på högsta­diet.

Möjlighelerna lill en mångsidig verksamhei under skoldagen bör därför vidgas. Vid sidan av en gemensam kurs - med alla de individualiserings-möjligheter som denna innehåller - bör del finnas ell belydande ulrymme

 

Prop. 1978/79:180                                                                  14

för varje skola all ulformu de kurser och lemun som lärure och elever fin­ner mesi inlressunia. Skälen för en sådan uiformning av läroplanen är flera:

1.    En del av timplanen bör ge ulrymme för egnu inilialiv från dem som verkar i skolan. Genom all en sådan möjlighel finns, stimuleras medbe-slämmandei och medansvaret på ell aktivt säll.

2.    Ell friare sludieval kan också genom sin karaklär bli av sior belydel­se för akliv medverkan av föräldrar, föreningslivets företrädare och kultur­arbetare i skolan, för utveckling av skapande arbete inom olika konstfor­mer såsom musik, leckning, målning, dans, dramatik, foto, film osv. Däri­genom skulle de friare studierna lämpa sig specielll väl för atl la lill vara ungdomens intressen.

3.    Inom ramen för en friare sludieval blir möjlighelerna större atl anpas­sa skolan lill de speciella behov som många elever har. Undervisningen av minoritetsgrupper kommer atl underlällas av en friare uppläggning.

4.    Elevernas personlighelsulveckling sker huvudsakligen genom alt de tillägnar sig kunskaper och färdigheter inom ramen för olika aktiviteter. Exempel: elever som arbetar i grupp utvecklar samarbetsförmåga, elever som vänjs vid alt handleda yngre elever ulvecklar ansvar osv. Ell friare sludieval ger ulrymme för andra lösningar av skolans verksamhei än de traditionella. Fadderverksamhetssysiemel har i vissa skolor utvecklats långt. Högsladiels elever kan ges viss inskolning innan de biträder i under­visningen och i de fria aktiviteterna på lägre stadier. Delta är endast ell ex­empel på hur skolan kan ordna verksamheien för atl ulveckla elevernas personligheter och ge eleverna ökat ansvar.

5.    Det har ofta klagats på all skolan är en isolerad institution i samhäl­let. Den regleras cenlralt och har därför i slorl sett samma utformning över hela landet. 1 de forskningsprojekt som sysslar med glesbygdernas skolor har man såväl i Sverige som utomlands kommii fram till all de skolkon-sirukiioner som man lillämpar i urbaniserade regioner inle alllid är lämpli­ga i glesbygderna. Resullalen visar även atl skolorna måsle ulformas på ett sådani säll all den omgivande miljön, samhällel, arbelslivel osv. ges möj­lighet atl medverka. Lokala önskemål i fråga om undervisningens innehåll och aktiviteter måste få utrymme. Detla låler sig dock inte göras om inte timplunen är så ulformad atl det finns ett frill sludieval inom vilkel inilialiv av denna ari kan realiseras.

2.5 Decentralisering av ansvar och befogenheter

Riksdagens beslul om en reformering av skolans inre arbeie m.m. inne­bar en långlgående deeeniralisering av ansvarei för skolorganisalionens ut­formning. Genom decentraliseringen har den statliga siyrningen begrän-sals lill förmån för avgörande i kommunsiyrelscn, i skolslyrelsen, inom reklorsområdei eller i arbetsenheter.

 

Prop. 1978/79:180                                                                  15

Den grundläggande principen för skolorganisalionens uiformning bör vara att närma beslutsnivå och verkställighelsnivå lill varandra. Det är därför viktigt att decenlraliseringen inle stannar på kommunnivå ulan förs vidare lill dem som direkl har all arbela med frågorna på de olika skolorna. Del är i denna direkta koppling mellan besluts- och verkställighelsnivå som de slörsla vinsterna med decentralisering finns att hämta.

Det kan synas naturiigi all decentraliseringen så som SÖ föreslagit ock­så får prägla innehållet i skolans undervisning. I de akluella förslagen an­ges della endast inom myckel vida ramar, i mål och huvudmomenl. Delta äremellerlid inle självklart. En deeeniralisering av organisalionsbesluten i form av fri resursanvändning och limplan för siadium har inle som logisk fortsäiining en decentralisering av innehåll i och mål för arbelel i skolan. Tvärtom bör del ökade lokala ansvaret för organisationen, den friare re­sursanvändningen, ses som ell medel all göra del lällare all bemästra sam­ma krav i olika miljöer.

Det finns en viktig skillnad mellan begreppen likhet och likvärdighet. Del sloff som behandlas i en skola kan inom ganska vida ramar skilja sig från, vara olikt, del som behandlas i en arinan skola. De båda ulbildningar-na kan trots delta framslå som likvärdiga, då del gäller elevernas orienle­ring inför val till gymnasieskolan eller chanser all klara gymnasieskolestu­dier eller alt fä arbete. Men det finns samtidigt en gräns, där olikheten mel­lan utbildningarna blir så stor att de inle längre blir likvärdiga. Om vid en skola exempelvis den lekniska orienteringen hell skjuls i bakgrunden, medan nalurvelenskapligl-lekniska inslag får slorl ulrymme vid en annan har elevernas utbildning blivit så skiftande alt den inte längre ger dem lik­värdiga förulsäliningar när de skall välja till gymnasieskolan eller välja ar­bele.

Det är viktigt all yUeriigare decenlralisera många organisalionsbeslut inom skolan. Men del måsle också ske en avvägning mol kraven pä likvär­dig ulbildningssiandard i olika skolor. Detta gör att decentraliseringen av besluten rörande innehållet i undervisningen inte kan göras så långtgående som SÖ föreslagil.

Del är exempelvis nödvändigi all garantera ett bestämt måtl av naturve-lenskaplig-ieknisk orientering i alla skolor. Detla fordrar att särskild tid och särskilda mål och huvudmoment anges för de naturorienterande ämne­na. Inom orienteringsämnena måste väsentligt sloff markeras i huvudmo­ment liksom hittills. Religionskunskap bör erhålla molsvarande ulrymme som nu. Träningen av grundläggande färdigheter kan inle heller, somjag tidigare påpekade, få bli beroende av skiftande prioriteringar i olika skolor och kommuner. Del rör sig här om en avgörande jämlikheisfråga, om ele­vers rättighet alt få goda förutsäliningar för kommande siudier. Jag anser därför an ell besläml krav måsle siällas på skolornas resursfördelning liil hjälp för elever med svårigheler i läsning, skrivning och räkning.

 

Prop. 1978/79:180                                                               16

2.6 Skolan — ett kulturellt centrum

Skolan har många viktiga roller på det kulturella området. Genom un­dervisningen i t.ex. svenska, teckning, musik, slöjd och gymnastik får alla elever grundläggande insikter i de olika uttryck för mänskliga känslor, stämningar och erfarenheter som förmedlas genom de olika konstarterna. De får också en träning i eget skapande som är ett viktigt led i personlig­hetsutvecklingen. De konstnärliga uttrycksmedlen, i form av t.ex. drama och utställningar utgör också viktiga medel för att levandegöra stoffet i andra ämnen och för alt redovisa arbetsresultat och uttrycka opinioner.

Skolans roll som kulturcentmm är emellertid inte begränsad till den obli­gatoriska undervisningen. Genom skolan kan eleverna också komma i kontakt med olika kulturyttringar såsom konserter, teaterföreställningar, filmförevisningar och konstutställningar. Efiersom skolan når alla barn och ungdomar motverkar man den skevhel som annars präglar publiktill­strömningen till andra kulturevenemang.

Slulligen kan skolan erbjuda eleverna möjligheter alt inom ramen för in­tresseslyrda tillval eller olika aktiviteter mer ingående än som kan ske i den obligatoriska undervisningen få ulveckla sina intressen inom olika kul­turområden. Samverkan med det fria organisaiionslivet kan betyda myc­ket i detta sammanhang.

Jag vill erinra om den beskrivning av skolans kullurpolitiska uppgifier som görs i propositionen 1978/79:143 om barn och kultur vilken nyligen framlagts för riksdagen.

Synpunkier av detta slag var vägledande för besluten om samlad skol­dag. Under icke timplanebundna aktiviteter, i fortsättningen kallade fria aktiviteter, finns möjligheler för föreningar men också för kulturarbetare av skilda slag all medverka i skolan. Medel för viss frivillig musikundervis­ning ingår i skolans s.k. förstärkningsresurs. Gmpper kring teater, film, bild och dans kan anordnas av skolan. Del är väsentligt att olika grupper på skolan får möjlighel att gå ut med egna program, lill andca klasser, sta­dier eller skolor.

Jag räknar med atl den samlade skoldagen successivi kommer all införas i alla kommuner. Jag föreslår också atl lid avsätts för fria aktiviteter på mellanstadiel. Jag lägger vidare fram förslag om atl lid i skolarbelel skall avsättas för fördjupningsuppgifter. Genom alla dessa ålgärder förbällras förutsällningarna för kuilurellt skapande verksamhet i skolorna. Temasiu­dier underläiiar exempelvis verksamhei kring drama och film och ell ui­nyttjande av skolbibliotekens resurser. Den lokala frihelen atl utforma lill­valskurser ger möjlighet lill inlressanta nya idéer.

Ämnel bild (leckning) är viktigt i skolans kullurliv. Jag kan inle bilräda SÖ:s förslag all skära ner liden för ämnel.

Jag anser liksom SÖ det viktigt atl litteraturen får en förstärkt ställning inom ämnel svenska.

Musik har en framträdande plats genom ett omfattande frivilligt engage-

 

Prop. 1978/79:180                                                                  17

mang både inom skolan och i den kommunala musikskolan. En belydligi bälire siällning för den obligaloriska musikundervisningen skapas enligi min mening om leklionsanlalet pä högsladiel minskas frän tre till tvä me­dan dessa leklioner i siällei får bedrivas i delad klass.

2.7 Ökad Jämställdhet mellan pojkar och flickor

Principen om jämsiälldhel mellan kvinnor och män måsle genomsyra hela skolan. Skolan skall hjälpa eleverna all uivecklas efter personlig fal­lenhel och iniresse, oberoende av kön. Undervisningens uppläggning och innehåll skall vara sådant att den medvetet främjar jämställdhet. Den skall dä ta hänsyn till de olikheler mellun könen som finns och som bl.u. är be-lingade av flickors och pojkars olika uivecklingsiakl.

Ämnel leknik har som lillvalsämne näslan uteslutande lockat pojkar. Som jag senare kommer att föreslå bör ämnet bli gemensamt för alla ele­ver. I motsats till SÖ anserjag del vikligl att ämnet också får egen lid lill sitl förfogande så att del kan utvecklas till ett engagerande inslag med ett prakliskl och laboralivi arbelssäil.

Jag anser del också väsentligt atl slärka ämnel barnkunskap, både i för­hållande till nulägel och lill SÖ:s förslag. Enligt min mening bör ämnel på ell belydelsefulll säll kunna bidra till ökad kunskap om familj och samlev­nad och om handikappades förhållanden som barn och vuxna.

Jag föreslår något ökad tid för hemkunskapsmomentet genom all hem­kunskap införs i orienieringsämnen på lågsladiei och lärarinsatsen för­stärks för atl möjliggöra praktiska arbetsformer.

Det blir därigenom möjligl all bättre än nu anknyta undervisningen på lågstadiet lill det praktiska arbete som bedrivs i förskolan och så lidigt som möjligt söka ge eleverna den inställningen atl hemarbele bör ulföras av bå­de pojkar och flickor.

Försiärkning av personalinsatsen bör ske genom att medel motsvarande ytterligare en veckotimme per klass i årskurs 2 lillförs försiärkningsresur­sen.

Även elevernas val av maskinskrivning har visat sig vara beroende av könsrollsuppfatiningar. Jag anser det vikiigt atl också här påverka attity­derna så tidigt som möjligt genom all undervisning i maskinskrivning, såvi­da inte lokalsituationen i skolan förhindrar del, föriäggs till mellanstadiet. Där kan ämnet på ett naturligt sätl förslärka färdighetsträningen i svenska. TräningstiUfällen om 30 undervisningslimmar bör vara obligaloriska för al­la elever. De som inte har möjlighet att erhålla dem på mellanstadiet och inle heller väljer ulbildningen inom tillvalet på högstadiet bör ges motsva­rande träning under lid för fria aktiviteter på högstadiet.

Gymnastik är under de första skolåren ett gemensamt ämne för pojkar och flickor. Sedan sker en uppdelning. Jag anser det viktigt att samgym-

2   Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 180

 

Prop. 1978/79:180                                                                  18

naslik är huvudprincip för skolans gymnaslikundervisning. Endusi i speci­ella momenl bör man gruppera eleverna efter kön.

De nuvurunde lillvulsämnenu leknik, konsl och ekonomi har visal sig le­da lill slarkl könsbundna val. Jag anser liksom SÖ alt del är vikligl alt nya lillvalsämnen konstmeras så alt det motverkar den nuvarande starka len­densen lill könsbundna val. Den lokala frihel alt organisera del fria sludie­valet, somjag föreslår, begränsas därför genom kravel pä alt olika kurser inte får konstrueras så att man kan förutse en mycket sned könsfördelning.

SÖ har föreslagit att såväl textil- som trä- och metallslöjd också på högstadiet skall vara obligatoriska för alla elever. Jag är väl medveten om au könsrollsuppfallningarna är myckel beslämda på della område. Jag an­ser del dock inle för närvarande möjligl atl tvinga fram en förändring på så sätt alt alla även på högstadiet skulle åläggas ägna lika mycket tid ål båda slöjdarterna. 1 siällei bör eleverna inom det gemensamma ämnel slöjd kun­na välja lyngdpunkl för sill arbele. Jag bedömer alt del är vikligare atl ge­nom projeki som syfiar lill samverkan mellan slöjdarterna och inom en bred ämnesövergripande verksamhei kring boslads- och miljökunskap successivi förändra nuvarande attityder.

Det är viktigt att skolan, som en del av samhället, förmedlar en bild av jämställdhet och delat ansvar och inflylande mellan kvinnor och män. Sko­lan är vän lands största arbetsplats. Som sådan präglas den av samma skillnader mellan kvinnor och män som råder i arbetslivet i övrigi. Vissa uppgifier uiförs så goll som uteslutande av kvinnor respeklive av män. Del är belydligi vanligare atl männen innehar arbetsledande ställningar. Och del hierarkiska mönstret i skolan är delsamma som i samhällel i övrigi -del är män som har besluisfallande positioner. En jämnare könsfördelning på olika uppgifier inom skolan måste därför eftersträvas.

SÖ har i skrivelse till regeringen den 10 november 1977 kommii in med ett handlingsprogram Könsroller i skolan, som har utarbetats på grundval av rapporten Ett friare val - jämställdhelsprogram för skolan och remiss­svar som har avgetls över rapporten. SÖ hemsläller samiidigi alt ell mo­ment med innebörd all skolan skall verka för jämställdhet, bl.a. mellan kvinnor och män, inom ulbildningsväsendel som helhet förs in i de parag­rafer i skollagen som reglerar skolstyrelsens respektive utbildningsnämn­dens åligganden. Ett liknande momenl bör samtidigt enligt SÖ las in i skol­förordningen i fråga om skolchefers och skolledares åligganden.

I propositionen 1978/79:100 (bil. 12 s. 251) anförde jag under litlera C. Skolväsendel, Vissa gemensamma frågor alt SÖ:s framställning om änd­ring i skollagen skulle komma att behandlas i en särskild proposition med förslag till lag om jämställdhet i arbetslivet. Jag kommer i stället att här be­handla SÖ:s framställning.

Med hänvisning till vad jag nyss har anfört harjag funnit det angeläget alt bestämmelser förs in i skollagen (1962:319) som ålägger skolslyrelserna och landsiingskommunernas utbildningsnämnder att verka för jämställd-

 

Prop. 1978/79:180                                                    19

het mellan kvinnor och män. De nya bestämmelserna bör lämpligen las in som en ny punkt, punkten e, i 9§ andra stycket och 20 § c andra stycket. Jag avser att senare föreslå regeringen ätt göra de ändringar söm behövs i skolförordningen (1971:235).

2.8 Skolans internationalisering

Inlernationella förbindelser spelar en allt siörre roll. Allt fler problem måste lösas i internationell samverkan. Detta är, vilket bl.a. framhölls av dåvarande universitetskanslersämbelels inlernationaliseringsutredning år 1974, en fråga som inle angår bara politiker och experter. I en demokraii är det nödvändigt, atl de enskilda medborgama har insikl i det globala be­roendet samt förståelse för all nalionell isolering inle är möjlig. Det blir för skolan viktigt alt ge eleverna en god orientering om andra länders förhål­landen och om olika politiska och religiösa uppfattningar som är betydelse­fulla i andra länder och för invandrare i vårt egel land.

Samhällsorienterande ämnen och religionskunskap, naturorienterande ämnen, bild och musik spelar liksom litleraturiäsning stor roll för en ökad internationell förslåelse. Invandrarelever och deras föräldrar kan vara en stor tillgång för all förmedla andra länders kullur. En utökad undervisning i hemspråk kommer efter hand all ge tiUgång till god och varierad språk-kompelens i Sverige.

Goda språkkunskaper kommer över huvud laget atl spela en stor roll. De är betydelsefulla inle bara för umgänge över gränserna utan ocksä för vilka kullurinfiylelser, som kommer aU kunna göra sig gällande i framti­den. Det är väsentligt, att Sverige inte enbarl har anknyining lill det anglo­saxiska språkområdet. Tyska och franska måste enligt min mening ingå i den språkundervisning som erbjuds i grundskolan. Även de som inte fort­sätter med B-språk (franska eller tyska) i gymnasieskolan kan då få en grund för att senare kunna komplettera sina språkkunskaper inom vuxen­utbildning eller studiecirkelverksamhet. Mot denna bakgmnd kommerjag senare att föreslå att liden för B-språk behålls oförändrad i grundskolan. För dem som inte väljer treåriga kurser i B-språk i gmndskolan öppnar den konstmktion av tillvalet somjag kommer atl föreslå möjlighet att läsa kor­tare kurser i dessa språk.

I vissa siörre länder, där det egna språket är ett världsspråk, erbjuder man endast ett främmande språk i den obligatoriska skolan. För Sverige mäste det däremoi vara viktigt all ge språkutbildningen ett betydande ut­rymme. Jag kan i detla sammanhang nämna att regeringen den 1 mars 1979 medgett att Stockholms kommun får bedriva försöksverksamhet med ut­ökade studiemöjligheter i franska eller tyska i gmndskolan.

Kultur- och samhällsförhållanden i övriga nordiska länder bör behandlas på alla stadier. Aktuella händelser inom politik, ekonomi, samfärdsel, idrott osv. har ofta anknytning till något av våra grannländer. Utveckling-

 

Prop. 1978/79:180                                                               20

en av massmedia har bl.a. medfört alt konlakttillfällena mellan folken i Norden har ökat. 1 SÖ:s läroplansförslag föreslås för ämnet svenska som huvudmoment alt eleverna skall få övning i att uppfatta talad danska och norska. Molsvarande huvudmoment finns även i Lgr69. Enligt min me­ning bör förhållandena i Norden och förståelsen för problemen i grannlän­derna ges vidgat utrymme i undervisningen i gmndskolan. Delta bör upp­märksammas vid utformningen av mål och huvudmoment.

2.9 Samverkan mellan skolan och samhället i övrigt

En ökad samverkan mellan skolan och samhället i övrigi är väsentlig. Denna strävan har nu liksom lidigure stöd av en slark remissopinion. I dag sker denna samverkan på främsi Ire vägar. Dels byggs successivi den sam­lade skoldagen ul i alli fler kommuner. Dels pågår en omfaUande försöks­verksamhel med vidgad arbelslivsorientering i drygt 100 kommuner. Slut­ligen innebär de rekommenderade arbetssätten starkt ökade inslag av stu­diebesök och medverkan av dem som är anslällda i arbeisliv eller arbetar i föreningar, organisaiioner och kulturliv.

En utbyggd samverkan mellan skola och omgivande samhälle bör enligt min mening i väsenilig grad prägla den fortsatta skolulvecklingen. Den kommer all kräva stora insatser för planering liksom del blir viktigt atl vä­ga olika elevgruppers och utbildningsstadiers intressen mot .varandra om det blir brisl på praklikplatser.

Det är i detla sammanhang vikiigt alt också uppmärksamma fömtsätt­ningama på kommunal nivå. Om en inrikining för all få koniaki med när­samhället skall få genomslagskraft, måste den också få konkret utiryck ge­nom att kommunen decentraliserar medelsanvändningen lill skolorna. Det är belydelsefulll, alt de enskilda skolorna kan disponera tillgängliga medel så att det befrämjar ett verklighetsanknuiet undervisningssätt.

Valet mellan all besöka en arbetsplats eller att läsa om den är ett peda­gogiskt val som bör iräffas på skolan, inle vid den kommunala budgetens kontouppdelning. En detaljerad kontouppdelning och medelsfördelning in­nebär en metodisk styrning, som nu i många fall förhindrar att skoloma satsar på ökade samhällskontakler. Jag utgår ifrån att man i kommunerna inte har något intresse av sådan styrning.

Även betydelsen av en nära och förtroendefull kontakt mellan hemmen och skolan har betonats i många sammanhang. SIA-utredningen föreslog i betänkandet (SOU 1974:53) Skolans arbetsmiljö flera nya åtgärder. 1 pro­positionen (prop. 1975/76:39) om skolans inre arbete m.m. betonades atl samarbetet mellan hemmen och skolan är ytterst väsentligt. 1 propositio­nen föreslogs all två kontaktlillfällen per läsår skulle vara obligatoriska för skolan all anordna. Skolan föreslogs också få möjlighel all använda del av förstärkningsresursen för kontakt mellan hem och skola, särskilt med lan­ke på den uppsökande verksamheten. Förslagen föranledde ingen erinran

 

Prop. 1978/79:180                                                                  21

från riksdagens sida (UbU 1975/76:30, rskr 1975/76:367). Regeringen har nyligen förelagt riksdagen en proposition (prop. 1978/79:159) med förslag till lag om rätl lill ledighet för vissa föreningsuppdrag inom skolan, m.m.

Förbättrade kontakter mellan hem och skola är synneriigen viktiga. Jag har därför med stöd av regeringens bemyndigande tillkallat en särskild ut­redning (U 1979:01) om förstärkta kontakter mellan hem och skola. Utred­ningen skall lägga fram förslag om hur samarbetet mellan hem och skola skall kunna fördjupas och hur föräldrurnu skall kunna utnyltjus som en ak­tiv resurs i skolan.

2.10 Hjälp till elever med svårigheter

Skolan måste på många olika sätl kunna hjälpa elever med svårigheter. Genom riksdagens beslul år 1976 om skolans inre arbele har möjlighelerna i hög grad ökat.

Hjälpen till elever med svårigheter är lill en del en fråga om hur perso­nalinsatserna fördelas i skolan och vilken flexibilitet som gäller för resur­sanvändningen. Besluten om en samlad förstärkningsresurs och om en fria­re resursanvändning har möjliggjort en anpassning till skiftande behov. 1 samband med SIA-beslulen belönades uttryckligt arbetslagels roll. De nu gällande rikilinjerna för resursfördelningen pekar på nödvändigheien alt ge större resurser till kommuner, skolor och arbetsenheier där svårigheterna är störte än normall. Utbyggnaden av specialläramtbildningen har också resulterat i all fler ulbildade lärare kan ge slödinsalser för barn med sär­skilda undervisningsbehov.

Den fria resursanvändningen och den ökning av speciallärarutbildningen som redan skell har varit betydelsefulla insatser. Lika väseniligi är all ar­belssäil och kursinnehåll blir så avpassade alt skolan kan främja varje elevs utveckling. Om träningen av grundläggande färdigheter atl tala, läsa, skriva och räkna försummas blir det ett svårt handikapp framför allt för de elever som inte kan fä stöd och hjälp hemma. En alltför verbalt och leore­iiski inriklad meiodik gynnar ensidigi vissa elever. Färdighetsträning och ökade undersökande inslag, där leori och tillämpning varvas, måste därför få prägla skolans arbetssätt i så många ämnen som möjligt.

Delegationen för ungdomens sysselsällningsfrågor framhåller i sill re­missvar all varje elev ulifrån sina förutsättningar måsle få ett sädanl stöd alt han inte lappar tron pä sin egen förmåga. Vissa av delegationens erfa­renheter pekar på att en del elever så lappat tron på sin egen förmåga att de t.ex. inie vågar söka ett arbete av rädsla för ell misslyckande. Även många andra remissinsianser, bl.a. gymnasieuiredningen och SAF, uttrycker oro över uislagningslendenserna i gmndskolan.

Del är därför också från denna synpunki betydelsefullt all skolan kan er­bjuda ett mångsidigl innehåll. Elever med olika läggning och intressen

 

Prop. 1978/79:180                                                    22

måste fl» uppleva skolarbetet som något som kan utveckla dem själva per­sonligen.

De måste få känna att del som behandlas i skolan angår dem, att innehål­let har vad SÖ kallar personlig relevans. Detta fordrar en omfattande frihet för den enskilda skolan, för arbetsenheten, för klassen och den enskilde eleven att kunna välja studieområden och arbetsformer. Mina förslag om ökning av resurserna för färdighetsträning och för det fria tillvalet har som syfte bl.a. att ge hjälp lill elever med svårigheter.

2.11 Elevernas aktiva medverkan

SIA-utredningen framhävde i sitt belänkande (SOU 1974:53) Skolans ar­betsmiljö vikten av elevemas aktiva medverkan i att utforma den egna sko­lans arbetsmiljö. Som en mycket väsentlig brist såg utredningen en ut­bredd passiv inslällning bland eleverna. I propositionen (prop. 1975/76:39) om skolans inre arbete m.m. betonades vikten av att eleverna tränade sig i att hjälpa varandra och ta ansvar för varandra. Vad som efterlystes var lo­kala inilialiv för sådan elevmedverkan.

Riksdagen anslöt sig till denna uppfattning. Vid sin behandling av propo­sitionen framhöll utbildningsutskottet (UbU 1975/76:30 s. 57) att skolan måste ta till vara elevemas vilja att hjälpa till i olika avseenden. Eleverna bör således träna sig i atl ta ell egel ansvar för uppgifier i skolmiljön. Med ökat medbestämmande följer, betonade utskottet, ökade skyldigheter.

Verksamhet av det åsyftade slaget har nu kommit igång i många skolor, inte minst i samband med skolmåltiderna och i form av fadderverksamhet. SÖ underslryker också i läroplansförslaget att det generellt är vikiigt att motarbeta passivitet. Vetskapen om att man kan påverka sin omgivning och sina livsviUkor är, som SÖ betonar, av största betydelse. Den ger ett självförtroende utan vilket den enskilde känner sig maktlös.

Genom beslulen om skolans inre arbete tillkom bestämmelser i skolför­ordningen (1971:235) om klassråd. Eleverna blev också representerade i de konferenser som planerar undervisning inom en arbetsenhet. Särskilt ge­nom klassråd, där alla elever deltar, bör det vara möjligt att engagera ele­verna för utveckling av skolans inre arbete.

Flera remissinstanser har betonat värdet av denna utveckling. Utbild­ningsnämnden i Värmlands läns landsting menar att det i skolan gäller att ta till vara barns och ungdomars erfarenheter och värderingar. Därigenom kan en mer eller mindre påtvingad passivitet motarbetas och ett självför­troende skapas hos eleverna, vilkel utgör gmnden för viljan och beredska­pen att påverka sin omgivning och sina livsvillkor. Brottsförebyggande rå­det har ulföriigt uppehållit sig vid denna fråga. Rådel betonar värdel av kollektivt arbete. Elevema måste, menar man, få träna sig i att ta ett kol­lektivt ansvar för gemensamma värden, t.ex. skolans närmiljö. Ett sådant engagemang kan bidra till att bryta ell i dag vanligt förekommande fram-

 

Prop. 1978/79:180                                                    23

lingsskap mellan människor, som ofta tar sig uitryck i skadegörelse och mobbning av svaga och annorlunda barn. För alt undervisningsinsatserna pä området som rör lag och rätl skall bli meningsfulla, hävdar rådel, måsle detta ämnesområde behandlas i ell vidare perspekliv. De verksamheter där bam får praktisera medinflytande, samarbele och ansvarstagande bi­drar lill atl förklara vad lag och rätt egenlligen innebär.

Det är vikiigt all denna utveckling på alla säU slöds av de lokala skol­myndigheterna. Men del är också väseniligi all skolan verkligen kan mols­vara de förväntningar som den själv bidrar till att skapa. Den enskilda sko­lan och arbetel i den enskilda klassen måsle därför så långt möjligl kunna anpassas efter de intressen, som eleverna har eller som lärarna förmår ge dem. Det är därför även från denna synpunki viktigt att del finns ett bety­dande område inom skolan där man lokall kan ulforma program och kur­ser. Fria aktiviteter under den samlade skoldagen bör utgöra en del av det­ta program. Det bör vara naturiigi att eleverna ges ansvar för exempelvis olika lokaler inom skolan, för service av olika slag, för utställningar m.m. Eleverna bör inte bibringas den föreställningen all om de själva skräpar ner andra skall städa upp. 1 samarbelsnämnder, klassråd eller andra konfe­renser bör man gemensami resonera sig fram till vilka krav det är rimligt all slälla vid en arbetsplats, hur man kan motverka mobbning etc.

Elevernas medverkan i skolans inre arbele kan också komplellera deras arbetslivsorientering. Genom att t.ex. svara för dukning och servering vid skolmåltiderna, arbela inom skolbiblioteken, medverka vid ulformningen av närmiljön, arrangera utställningar, delta i skolans inierna informaiion genom elevtidningar och hjälpa yngre kamrater i malerialframställning kan de få givande inblickar i hur en arbetsplats fungerar. 1 skolor exempelvis i glesbygdsområden som annars kan ha svårt alt ordna en omfattande ar­betslivsorientering utanför skolmiljön bör även sådant internt arbele kun­na ingå i de veckor som avsätts för skolaris arbelslivsorientering.

3    Läroplan för grundskolan

3.1 Läroplanens roll

En läroplan är ett av flera medel för all ulforma skolans arbete. Begrep­pet läroplan är inte entydigt vare sig i olika anvisningar eller i den pedago­giska debatten eller vetenskapen. Del är därför vikligl all inledningsvis nå­got beröra hur en läroplan bör se ut och vad den skall innehålla.

Avsikten med en läroplan är att påverka skolans arbele i en beslämd riktning. Strävanden till ell mera decentraliserat skolansvar måste då leda till att läroplanen nu får en annan uiformning än den hittills har haft. Ön­skemålet atl främja ell lokall ulvecklingsarbele måsle få samma konse­kvens.

 

Prop. 1978/79:180                                                                  24

3.2 Läroplanens utformning

Skolförordningen (1971:235) innehåller följande definilion på läroplan i 5 kap. 4S.

1 läroplan för grundskolan anges mål och rikilinjer för skolans arbete saml allmänna anvisningar för skolans verksamhei.

För undervisningen i ämnen och för praklisk yrkesorienlering innehåller läroplanen timplaner och kursplaner saml anvisningar och kommenlarer i ansluining till kursplanerna.

1 läroplanen finns också allmänna föreskrifier om obligatorisk verksam­het under skoldagen av annat slag än som avses i andra stycket.

Läroplanen fasisiälls av regeringen eller, efter bemyndigande av reger­ingen, av skolöverstyrelsen.

I nu gällande läroplan har mål och riktlinjer samt timplaner och kurspla­ner fastställts av regeringen. SÖ har bemyndigats att utfärda övriga delar. Som grund för SÖ:s anvisningar ligger förutom mål och riktlinjer riksdags­beslut i olika frågor.

Med nu nämnda definition blir läroplanen en samlingsbeteckning för ell antal mer eller mindre omfatlande dokumenl med myckel olikartat inne­håll. Ibland som t.ex. för gymnasieskolan, har anvisningar och kommenta­rer byggls ut till omfatlande bokserier. Vissa delar, såsom limplanerna, in­nehåller exakl utiryckla tvingande bestämmelser av samma slag som i skolförordningen. Andra delar, exempelvis kommentarer lill och metodis­ka anvisningar för enskilda ämnen, avser endast att ge SÖ:s vägledande synpunkier. De s.k. allmänna anvisningarna, t.ex. om resursanvändning, arbetssätt och samarbetet hem-skola, ulvecklar innehåUet i valda avsnitt inom mål och riktlinjer.

Väsentliga delar av vad som med nuvarande definition omfattas av lä­roplanen har nyligen behandlats av riksdagen. I samband med besluten om skolans inre arbete log riksdagen således siällning till en rad förslag om ändrat arbelssäil, om konlaklerna hem-skola, om resursanvändning och resursförändring. Olika vägar atl hjälpa elever med svårigheter utgjorde del väsenlliga inslaget i SIA-besluten år 1976.

Stora delar av vad som brukar redigeras som allmänna anvisningar i lä­roplanen har alltså nyligen behandlats av riksdagen. Motsvarande kapilel i SÖ:släroplansförslag utgör inte heller några förslagskapitel utan anges va­ra SÖ:s underlag för kommande anvisningar.

Sin nuvarande utformning fick läroplanen för nästan tjugo år sedan. Den var avsedd atl forma utvecklingen av en starkt centralstyrd skola. Strävan att åstadkomma ell mer decentraliserat skolansvar gör det naturligt att i framtiden ge läroplanerna en annan uiformning än de haft hittills. En stark kritik har också under årens lopp riktals mot framför allt de generellt utfor­made anvisningarna. De har inte ansetts ge tillräckligt konkret vägledning samtidigt som de inte uppmuntrat del lokala ansvar som decentraliseringen

 

Prop. 1978/79:180                                                                  25

syftat lill. I remissynpunkterna på SÖ:s läroplunsförslag ålerkommer den­nu krilik.

En fungerande läroplan bör enligi min mening i framliden beslå uv två delur.

En relativt kortfattad förstu del bör innehålla mål och riktlinjer saml timplaner och kurspluner.

En andra del bör ulgöras av ett kommenlarmalerial, som successivt för­nyas och aktualiseras. Kommenlarmalerialel bör som uigångspunki inne­hålla en nulägesbeskrivning som de som arbeiar i skolan känner igen. Pro­blem och svårigheter måste erkännas och redovisus. 1 kommenlarmaleria­lel bör sedan presenieras och diskuleras allernaliva meioder alt söka bemäslru svårighelerna och arbeiu i den önskvärda riklningen. Erfarenhe­ler och forskningsresullal bör successivi inarbelas i förnyade versioner av kommenlarerna. Olika målkonflikler bör belysas.

Den redovisning som kommenlarmulerialel ger av forskning, försöks­verksamhet, erfarenheler från skolans dagliga arbeie, akluellu problem så­dana de upplevs av dem som arbeiar ule i skolan bör alllså bilda uigängs­punkien för diskussion och förslag om olika arbelssäil och organisalions-former. Om kommenlarmalerialel får denna uiformning bör det - tillsam­mans med information, fortbildning och läromedelsutveckling - kunna bi­dra aklivi till en fortlöpande förnyelse av innehåll, arbelssäil och organisa­tion ule på skolorna. Den cenlrala skoladminislrationens roll blir atl sam­ordna insaiser och göra lokalt utvecklingsarbete tillgängligt för alla.

Kommenlarmalerialel kan därigenom ge inspiralion lill vad man kan be­teckna som en tredje nivå av läroplanen. Denna del ulgörs av de arbets­planer eller det utvecklingsprogram som bör ulformas lokalt inom varje rektorsområde och varje arbelsenhel.

Detla program kan omfaila planeringen av del fria studievalel, lemastu­dier eller projektarbeten, s.k. annorlunda dugar (vad gymnusieskolun kul­lur koncenlrationsdagar), elevvårdsverksamhel, elevmedverkan i klass­råd, fadderverksamhei, elevernas eget produktiva arbete i skolmiljön, for­merna för hem-skola-konlakterna m.m. En för skolpersonal och elever ge­mensum planeringsdag vid slutet av ell läsår kan utgöra en naiurlig tid­punkt för att utvärdera del gångna årels verksamhei och diskulera inrikt­ningen i framtiden. Del bör ankomma på reklor all beslula alt den schema­bundna undervisningen inställs för gemensamt arbete av detla slag.

Någon formalisering av dessa lokala arbetsplaner bör inle eftersträvas. All varje rekiorsområde har skyldighet utforma ett handlingsprogram mar­kerar dock vikten av del lokala ansvarei. Del ulgör också ell sätt all for­mulera mål och ambitioner för den lokala skolans arbele. De diskussioner och den gemensamma planering som fordras som grund för ell lokall ut­vecklingsprogram, formulerat ulifrån den egna skolans problem och mål, bör kunna rymmas inom den tid som står lill förfogande för sludiedagar, planeringsdagar och arbeisenhelskonferenser.

 

Prop. 1978/79:180                                                                  26

Rektorsområdenas arbetsplaner måsle i sin lur ulgä från, men också på­verka pluneringen på kommunal nivå. exempelvis vud gäller resursfördel­ning och praklisk urbelslivsorientering.

3.3 Förändringar av läroplanen

Belydelsen av all skolun successivi förändrus i tukl med samhällsutveck­lingen har riksdagen belonal såväl år 1950 som åren 1962 och 1968 i sam­band med ull riktlinjer för den obligutorisku skoluns orgunisulion lades fust. Vikten uv en fortgående anpassning frumhävs också i mångu remiss­yllranden över SÖ:s förslug. Flera remissinsianser släller sig emellerlid iveksamma lill förändringar i form av en hell ny läroplan. Kommunförbun­det menar i.ex. all del forlsalia läroplansarbelel bör ske med successiva förändringur på grundvul uv en forllöpunde uiveckling.

Enligi kommunförbundets bedömning motsvurar en försikligare reform­takt ell ulbretl önskemål i kommunerna.

Jag har inledningsvis redovisal flera skäl lill varför man nu bör ulforma en ny läroplan. Sambundel med SIA-reformen är väseniligi liksom nöd­vändigheien all avhjälpa flera pålagliga brister i skolan. Jag anser del likväl väseniligi all en ny läroplan kan ses som ell led i en successiv uiveckling i skolan, inle som någoi radikali nylt. Flera skäl somjag något närmare vill ulveckla, talar för della.

En förändring av läroplanen är endast en länk i en lång åtgärdskedja.

Själva förändringen av läroplanen kan i sin tur beröra vitt skilda frågor. Så som en läroplan hittills definierats behandlas i den såväl mål och riktlin­jer, som limplaner, innehåll i kursplaner och arbetssätt. Dessulom innehål­ler den allmänna anvisningar för skolans verksamhet t.ex. om kontakterna hem-skola och om resursanvändning och utvärdering.

Då man diskuterar läroplansutveckling är det viktigt atl hålla isär dessa olika delar. Vad arbetssällen beträffar så har lärare och elever frihet .att välja det arbelssäil som de lillsammans bedömer bäsl befrämja målupp­fyllelsen. Väsenlliga förändringur grundas, som exempelvis länsskolnämn­derna i Västerbollens och Krisliansiads län framhåller, på allilydföränd-ringar som aldrig sker plötsligt och på att mun får möjlighet ull pröva sig frum lill resuliut på del lokulu plunel.

Förändringur i urbetssäll är dessulom i hög grud beroende på yttre om­ständigheter. Lokalernas utformning är vikiig, lillgången på god maieriel i bibliolek och laboratorier likaså. Formema för medelstilldelningen i kom­munerna bör möjliggöra ett undersökande arbetssätt. Arbetssättet är ock­så beroende av organisatoriska förhållanden. Beslulen i samband med SIA-reformen gav ökade möjligheler alt utforma verksamheten i arbetsen­heter, arbetslag och i elevgrupper av varierande storlek. Detta utgör oftast förutsäliningar för all också arbetssättet skall kunna individualiseras.

En fortlöpande metodisk diskussion, läroplanskommentarerna och erfa-

 

Prop. 1978/79:180                                                                  27

renheter från lokala försök och från ulvärdering på den egna skolun bidrur lill alt skupu en öppen och prövande inslällning lill urbelsformernu. Den lo­kala arbelsplan, somjag lidigare föreslagil, blir ell ullryck för del lokala uivecklingsarbeiei.

Ingel av de nu nämnda förhållandena är bundel lill läroplansförändringar i traditionell mening. Arbeissäiiel synes uivecklas ganska oberoende uv nya kurs- och limplaner. Åren 1962 och 1969 innebar inle heller några lyd­liga gränser i skolans vardagsarbete. Det finns inte heller någon anledning atl i framliden koppla samman förändringar i arbeissäiiel med exempelvis en timplaneförändring från ett vissl år. Fixeringar vid stora, allomfatlande ändringar vid en viss lidpunki leder till krav på all exempelvis alla lärome­del skall förnyas lill ctl angivel läsår eller all en omfaitande fortbildning snabbi skall genomföras för atl alla från ett visst år skall börja arbela på ell nytl sätt.

Det är, somjag senare kommerail ulveckla närmare, nödvändigi all an­passa fortbildningen lill förändringarna i läroplanen. Inom en så omfaitan­de organisation som skolan mäste arbetssältel utvecklas successivt och fortbildning och metodutveckling äga rum parallelll under en följd av år. Läroplanens roll blir atl genom mål och riktlinjer och olika kommenlarlex-ter stimulera en utveckling av läromedel, lärarutbildning, fortbildning och lokala arbetsplaner i önskvärd riklning.

Innehållet i skolans undervisning regleras av riksgiltiga kursplaner. Endast inom icke timplanebundna aktiviteter under skoldagen har kommu­nen hiuills haft frihel atl själv utforma verksamheten. Innehållet - i form av kunskaper eller färdigheier inom olika områden — anges emellerlid en­dasl i grova drag i huvudmomenten.

Skolans innehåll kan därför skifta inom ramen för samma läroplan. Stoffurvalet kan förändras, tidsdispositionen förskjutas, ökad lid användas för lillämpningsuppgifler, exkursioner och sludiebesök etc. Om kurspla­nerna i exempelvis orienieringsämnen skulle ges den ramkaraklär som SÖ föreslagit, skulle dessa skiftningar givetvis förstärkas. Kursplanerna säger då allt mindre om vilken verksamhei som faktiskt pågår i skolorna.

Kursinnehållet kan därför förändras och aktualiseras i belydande ut­sträckning inom ramen för samma kursplan, beroende på olika exempel i läromedlen, elevernas skiftande önskemål, den allmänna samhällsdebatten etc.

Om nytl stoff som bedöms väsentligt inte ryms inom huvudmomenlens ram måsle emellerlid kursplanerna omarbetas. Del är myckel osannoliki att detla i fortsättningen blir akluelll samtidigt för alla skolans ämnen och stadier. En successiv kursplanerevision av det slag som tillämpas för gym­nasieskolan är naturligare i framliden. Del skulle också medföra en bältre planering för forlbildningsorganisalionen och för läromedelsproducenter­na. Skolledningen skulle ha möjlighet till störte insatser om den kunde koncentrera sig på en gmpp ämnen i tagel.

 

Prop. 1978/79:180                                                    28

Mål och riktlinjer har så sent som år 1978 i vissa delar reviderats som en följd av besluten om skolans inre arbete. Ytterligare översyn är emellerlid aktuell av flera skäl. Jag berör här endasl några.

Distinktionen mellan de båda begreppen mål och riktlinjer har vållat myckel onödig deball. Ordel mål kan avse någoi som är möjligl atl uppnå och där måluppfyllelsen är mätbar. Del används emellertid också för att enbarl ange inrikining.

Mål och rikilinjer får lält en retorisk utformning. Det är angeläget att undvika detla genom att klart redovisa de konflikter som finns mellan vissa mål i skolan. En sådan spänning råder exempelvis mellan individanpassa-de, samhällsanpassade och samhällsförändrande strävanden. Andra mål­kollisioner finns mellan önskemålel alt lära eleverna samverka och sam­hällets uppdrag lill skolan atl belygsälla eleverna efter individuella presla­lioner.

Del är skolans uppgifi all göra eleverna medvetna om problem av detta slag. Målkollisioner bör inte döljas bakom harmoniserande formuleringar utan lyftas fram till diskussion och slällningslagande. Eleverna får inle uppleva skolan som ett etablissemang med massiva och färdiga värdering­ar. De bör vänjas atl analysera, inse problem och uppfatta mål och riktlin­jer som något som ständigt måsle prövas och ifrågasättas.

4    Grundskolans utformning - skoldag - timplan

4.1  Skoldagen

Nuvarande timplaner och anvisningar, som gäller från den 1 juli 1978, bygger på riksdagens beslul om skolans inre arbele år 1976 och på 1978 års beslul om ell nyll statsbidragssystem för grundskolan. Besluten från år 1978 har tillkommit efter del att SÖ lagt fram sitt läroplansförslag.

Från den 1 juli 1978 är del möjligl för kommuner all införa samlad skol­dag i enlighel med riksdagens beslut om skolans inre arbele. De rikilinjer för den samlade skoldagen som SÖ omnämner i sitt läroplansförslag, har senare utfärdals och ingär som allmänna anvisningar i nu gällande läro­plan.

Den samlade skoldagens icke timplanebundna aktiviteter skiljer sig från fritt vall arbele enligt Lgr 69.1 proposilionen (prop. 1968:129) angående re­videring av läroplan för grundskolan framhöll föredraganden all del även i en myckel slarkl sammanhållen grundskola finns anledning atl erbjuda ele­verna ett ulrymme för frill valda, inlressesty rda aktiviteter. Utöver del lill­val av B-språk, konst, leknik och ekonomi som SÖ föreslagil förordades därför atl timplanen skulle ge utrymme för ytterligare ett val, som benämn­des fritt valt arbete. Del angavs alt den avsalta liden inte fick användas för kompletterande undervisning i övriga ämnen.

 

Prop. 1978/79:180                                                                 29

Tiden för tillvalsämnen och fria aktiviteter under den samlade skoldagen ger eleverna på högsladiel samma möjligheler lill dubbell lillval som åsyf-lades med 1968 års läroplansproposilion. I propositionen (prop. 1975/76:39) om skolans inre arbele m.m. betonades däremot, lill skillnad från 1968 års läroplansförslag, del betydelsefulla i all de olika verksamhe-lema under den samlade skoldagen anknyier lill varandra. Del är därför in­te bara möjligt utan även önskvärt att elevernas intresse för exempelvis miljöfrågor, för leknik, för konsumentfrågor och barnavård, för musik och bildarbete kan få utlopp under fria akliviieier.

De fria akliviteterna gör det därför möjligt atl på högstadiet kombinera val av tillvalsämnen med andra aktiviteter, ledda av exempelvis förening­ar, lärare, kuliurarbeture eller undra. Elevernu kan således arbela med bå­de B-språk och teknik, med miljöfrågor och vård, förulsatt all tillräckligt intresse finns. Samma möjlighet att tillgodose flera intressen samtidigt yp­pas genom de temastudier jag behandlar i avsnitt 4.7.3.

I ett senare avsnitt föreslårjag alt den timplanebundna liden på mellan­stadiet minskas med tre veckotimmar från nuvarande 104 till 101 vecko­timmar. Under den frigjorda liden skall eleverna erbjudas olika fria aktivi­teter med samma mäl som gäller för den samlade skoldagens fria aktivite­ter. Enligt 5 kap. 26 § skolförordningen (1971:235) får skoldagen omfaila en tid av högst älta limmar för elever i årskurserna 3-9. Skolstyrelsen be­stämmer vilken tidsmässig omfattning skoldagen skall ha och när skolda­gen tidigast får börja och senast fär slula. Beroende på behov och möjlighe­ler i olika kommuner och kommundelar kan skolslyrelsen således faststäl­la en skoldag som omfattar högsl älta limmar i årskurserna 3-9. Som en uigångspunki för skolstyrelsens beslul om lidsram bör dock gälla att ele­vernas möjlighel atl della i olika akliviieier inte minskas i förhållande till vad som gällt, innun samlad skoldag infördes.

4.2 Elevtimtiden

1 SÖ:s uppdrag alt göru en läroplansöversyn ingick utt undersöku om elevernas undervisningstid kunde fustslällus i lidsenheler om 60 minuler. För närvarande anges den i veckolimmur, varvid en veckolimme omfaiiar 40 minuter (lektion). Även lärarnas undervisningstid är ullryckl i ell vissl antal veckotimmar, som varoch en molsvarar en 40-minuierslektion. Del nya siaisbidragssysiemel bygger likaså på lärarveckotimmar om 40 minu­ter.

All elevernas timanlal hiltills angelts i ell anial 40-minuters lektioner har inle betytt någon reglering av hur lång varje enskild lektion skall vara. Lektionstiden kan läggas ut som arbelspass av olika längd beroende på ämne och sloff. Den ofta nödvändiga schemakopplingen mellan exempel­vis B-språk och leknik försvårar emellerlid önskemålet atl la hänsyn lill oii-

 

Prop. 1978/79:180                                                                   30

ka ämnens speciella behov. Denna svårighet kvarstår givetvis oberoende av med vilkel antal minuter timantalet anges i läroplanen.

SÖ föreslår att en elevlimme omfattar 60 minuler. Förslaget moliveras med atl 60 minuter är del gängse måttet på en timme saml all planeringen skulle bli mindre läsl om man gick över lill detla tidsmått.

Ett övervägande antal remissinstanser tillstyrker SÖ:s förslag, men många kritiska invändningar har framförts.

Såväl TCO som SACO/SR avstyrker. Enligt SACO/SR hänger frågan samman med lärarnas arbetstidsavtal. Skellefteå kommun betonar alt då för närvarande lärarnas och skolledamas undervisningsskyldighet, siatsbi­dragsresurser liksom hela del nya stalsbidragssystemet räknas i veckotim­mar skulle SÖ:s förslag inle medföra några pålagliga prakliska fördelar men däremoi ett myckel besvärligt administrativt hanterande av undervis­ningstimmar och klocktimmar med onödiga omräkningsprocedurer vid lö­neberäkningar, anställningsförordnanden etc. Göteborgs kommun menar atl en förändring måste gälla hela skolväsendel.

Det är svårt att se någon administrativ fördel med alt låla elevlimme, lä-rarveckotimme och timmåtlel i slatsbidragsbestämmelsema avse olika längd. Det sätt på vilket läramas arbetstid uttrycks är en avtalsfråga. Det är därför naluriigt alt, som SACO/SR föreslår, konsekvensema för lärar­nas arbeislidsavlal måsle prövas ytterligare innan ställning las till en för­ändring. Denna bör i så fall gälla hela utbildningsområdet. Till dess så kan komma all ske bör enligt min mening anialet lektioner i skolan avse 40-minuters pass.

Däremoi finns del all anledning atl på andra vägar stimulera att arbetet planeras med utgångspunkt i elevernas arbetssituation. För vissa ämnen och vissa arbetsmeloder är del moliverai med kortare arbetspass, för and­ra längre. Erfarenheter från och ulvärdering av verksamheten vid skolor som pröval olika utformning av arbelel bör sumlas in och spridas uv SÖ och länsskolnämnder. Erfurenhetsmuleriulei får sedan vägledu de lokalu besluten.

Någon ceniral rekommendution om lektionstidens längd för enskilt äm­ne i form av anvisningar bör inle förekomma. Lektionernas längd är en frå­ga för planeringen vid den lokala skolan.

4.3 Möjligheter till lokala variationer av timplanen

1 allmänna bestämmelser lill nuvarande limplaner unges all mindre jus­leringar i timplanerna får göras. Möjlighelerna är dock yllersl begränsade. Skolslyrelsen har exempelvis räll atl göru vissu smärre jämkningar mellan årskurserna. Hela antalet veckolimmur för ell ämne under ell läsår får öka eller minsku med en veckolimme under förulsäiining att molsvarande för­skjulning sker under de därpå följande läsåren, inom ell och samma slu­dium.

 

Prop. 1978/79:180                                                    31

SÖ menar att det nu finns skäl att föreslå en vidgning av rätten alt för oli­ka ämnen föra över tid mellan årskurser.

SÖ föreslår därför, att i den nya tirnplänen undervisningstiden för varje ämne anges per stadium i stället för per årskurs. Timplanen ger därigenom en ram för den lokala planeringen i stäUel för att i detalj styra denna. SÖ menar, all den föreslagna ändringen knappast kommer atl innebära någon störte förändring för matematik och språk, medan den för orienteringsäm­nena ger en rörelsefrihet, som kan få stor betydelse för atl göra undervis­ningen mer motiverande för elevema. Svårigheterna för flyttande elever kan, menar SÖ, klaras genom individuellt arbele, fördjupningsuppgifter och stödundervisning.

En timplan enligt SÖ:s förslag tillstyrks av flertalet remissinstanser. Kommunförbundet anser dock, att timplaneförslaget inte i lillräcklig grad har tagit hänsyn till det lokala behovet att inom timplanens ram anpassa skolan till elevema. Förbundet föreslår en ökad flexibiliiei, t.ex. genom ramtimplaner, där en maximi- och minimitid anges för varje ämne. RHS vill slopa timplanen och låta skolverksamheten styras enbarl av mål och utvärdering. TCO ansluter sig till SÖ:s förslag men menar, atl SÖ under­skattar nackdelama för flytlande elever. Om fördelningen varierar mellan skoloma inom samma kommun, berörs, menar TCO, ett slort antal elever, eftersom flyttning inom kommun är mycket vanlig. En förflyttning av ell ämne med lågt timtal som nu är förlagt till en eller två årskurser ger särskilt stora negativa effekter eftersom flyttande elever då skulle kunna gå miste om hela ämnet. Vinner SÖ:s förslag gehör måste enligt TCO alla ämnen er­hålla resurser för slödundervisning.

En ramtimplan enligt kommunförbundets förslag skulle innebära att man vid en skola exempelvis kunde anslå elva veckotimmar till engelska på högstadiet, vid en annan skola sju veckotimmar (nuvarande timplan upptar nio veckotimmar). Man skulle också kunna variera liden för t.ex. samhällsorienlerande och naturorienlernade ämnen. Avsiklen anges vara alt lokalt bättre kunna anpassa skolan till elevema. Emellertid visar de un­dersökningar som jag har tagil del av att det finns små variationer i vårt land när det gäller resultaten vid olika skolor. Sannolikt är också skillna­dema i elevemas intressen mycket små, om man jämför hela skolor. Den stora variationen finns i stället mellan enskilda elever inom samma skola. En generell ramtimplan är då inte ändamålsenlig och bör enligt min mening inle införas. Risken är pålaglig atl andra faklorerän elevernas behov, t.ex. lärartillgången eller lokalsituationen, får styra utbudet av timmar. En lokal anpassning av detta slag skulle dessulom kunna förslärka i stället för att motverka miljömässiga skillnader mellan olika skolors upptagningsområ­den.

Däremot är det angeläget all genom individuella studiegångar för enskil­da elever möta deras olika behov av yiierligare stöd i exempelvis grundläg­gande färdigheier. RHS synpunki är här väsentlig. Elevernas behov, inte

 

Prop. 1978/79:180                                                                  32

en fasl limplan, måsie i del enskilda fallel vara avgörande för skolans arbe­le. Genom samlade insulser från lärare inom en urbetsenhei bör del vura möjligl all ulforma en bätire individualisering än vad som är fallet inom en ensiaka kluss.

Det är dessutom vikligl alt skolslyrelsen lur hänsyn till miljömässigu olikheler mellun skildu skolor när försiärkningsresursen fördelas liksom när det gäller insats av annan kommunult anställd personal än lärare.

Del finns redan en viss erturenhel av en timplan enligt SÖ:s för­slag. De olika ämnen som ingår i blocket orienteringsämnen (oä-blockel) har kunnai läggus ul på skildu årskurser. Länsskolnämnden i Malmö påpe­kur utt delta inte inneburit några speciella problem. Inom gymnasieskolan har systemet med koncentralionsläsning av vissu ämnen tUlämpats sedan år 1966 och inle lett lill någru stöne svårigheler. Avsiklen med en enburt stadiebunden limplan är all man pä enskilda skolenheter skall kunna pla­nera för exempelvis samlad undervisning, temasiudier och över huvud för större arbeien med undersökande meiodik. En sådan planering fordrar lo­kal rörelsefrihei och lokall engagemang. En sladiebunden timplan enligt SÖ:s förslag bör därför enligt min mening införas. Det bör ankomma på rektor att besluta till vilken årskurs olika ämnen skall förläggas. Jag utgår från alt svenska, engelska och malemaiik läggs ul i varje årskurs (engelska fr. o. m. årskurs 3).

Då timmarna binds enbarl lill siadier är del dock nödvändigt atl noga följa utvecklingen. Della bör ankomma på SÖ. En konsekvens av SÖ:s förslag måste specielll uppmärksammas. Förslaget skulle göra del möjligl för en skola atl koncenirera B-spräk och hela lillvalsblocket i övrigt till en­bart årskurserna 8 och 9. En sådan lösning, som föreslagits av bl.a. Oskarshamns kommun, har vissa pålagliga både för- och nackdelar. En fördel anses vara atl årskurs 7 skulle bli sammanhållen vilkel skulle under­lätta övergången från mellanstadiet. 1 årskurs 7 skulle eleverna enligt kom­munens förslag få en orientering om de olika valmöjlighetema i form av ämnen eller temastudier som kan bli aktuella i årskurserna 8 och 9. Elever­nas behov av iniresseindividualisering kunde mölas med omfattande te­masiudier redan i årskurs 7. En nackdel är emellertid svårigheter för flyt­tande elever liksom för språkprogrammet.

I anmärkning till limplanen bör därför anges atl B-språk avser en treårig kurs. Försök med tvåårig kurs för att utpröva förslagels eventuella för­tjänster bör dock kunna ske efter medgivande av länsskolnämnd och under förutsättning att tillfredsställande utvärderingsresurser finns.

Jämkning mellan stadier föreslås av SÖ kunna ske undantagsvis och endast efter beslut av skolstyrelsen. Endast ett fåtal remissinstanser har berört frågan och i allmänhet - med undantag av bl.a. SACO/SR -tillstyrkt förslaget.

Det kan enligt min mening i speciella fall vara ändamålsenligt att kunna flyUa exempelvis engelska mellan årskursema 3 och 4 eller hemkunskap mellan lågstadiet och mellansladiet. Jag tillstyrker därför SÖ:s förslag om

 

Prop. 1978/79:180                                                                 33

jämkning. Som uigångspunki för evenluella skolslyrelsebeslui skull gällu all den summanlagdu undervisningsliden för ell ämne i grundskolun inte ändrus.

Årskursfördelningen uv elevernus sammunlugda undervisningstid per vecka bör enligt SÖ:s förslag fustslällus i limplanen och vara densam­ma som nu. Jag unsluter mig till SÖ:s förslag.

4.4 Anpassad studiegång

Skolan kun hjälpu elever med svårigheter på många olika sätt. Undervis­ning i mindre grupper, slödundervisning under skoldugen. individuulise-ring UV sloff och arbelssuti. hjälp utt välja lemuuppgifter och lillvulskurser som iniresserar eleven, undervisning i särskilda grupper och vissa fall i skoldaghem eller skolveckohem är någru uv de vägar som slår till buds.

Trots alla dessa möjligheter kommer skolun förmodligen uldrig ull kunnu bli sådan atl den reguljära läroplunen kun passa alla elever. Det måsle då vara möjligl ull ordna anpussud undervisning för vissu elever. Anordning­en, som föreslogs uv SIA-utredningen, tillstyrktes vid remissbehundling-en. I prop. 1975/76:39 (s. 239) unförde föredrugunde slalsrådet, all skolan bör ha ulrymme för individuella lösningar i fråga om jämkningur i limplu-nen för ull undervisningen skall bli meningsfull. Förslugel om möjlighet ull ordna anpassad studiegång tillstyrktes därför. Elev, som har anpassad slu­diegång, skall, betonade föredrugunden, under helu liden beredus under­visning i vissa grundläggande färdigheier, och dennu undervisning borde med fördel uiökas i förhållunde lill limplunen. Föredrugunden underslrök också ull prövning av ell lämpligi pedagogiski och sociull program hela ti­den måste ske ulifrån elevens situution. De möjligheler lill individuell an­passning UV utbildningen som stod lill buds borde provas utun inbördes rungordning. Utbildning ulunför skolun borde dock endust förekommu pä högsiudiel och då användas resirikiivi. Strävan borde i så fall vara alt ele­ven så snurt som möjligt skulle återgå lill sin klass. Del vur vidare angelä­gel atl guranlera medel för en handledare på arbetsplatsen åt eleven. Skol­styrelsen eller - efter bemyndigande av skolstyrelsen - elevvårdskonfe­rensen borde besluta i dessa frågor.

Riksdagen följde förslaget i proposilionen men gjorde ett klarläggande (UbU 1975/76:30 s. 27). Insatserna för elev i årskurs 9. som har avsevärda svårigheler i skolans reguljära arbele, borde inte under alla omständigheter ha som mål att få eleven all ålergå till sin klass. Målel borde i siällei vara all nå fram till en för eleven acceptabel och meningsfull sysselsäuning.

Anpassad sludiegång har införts fr.o.m. läsårel 1978/79. Vid behandling­en av SÖ:s läroplansförslag har flera remissinstanser, exempelvis TCO och AMS, menat all SÖ:s förslag lill lillvalssyslem skulle starkt öka beho­vet av anpassade studiegångar och i realiteten göra deUa till enda alternati­vet för många elever. Malmö kommun har pekal på gränsdragningspro­blem till bl.a. den särskUda undervisningen.

3   Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 180

Prop. 1978/79:180                                                                   34

Om en del av skolans undervisning utformas som lemasludier blir del enligi min mening möjligl atl på ell belydligi smidigare säu än nu och inom skolans reguljära utformning hjälpu elever lill meningsfulla sludieuppgif-ler. Ett fritt sludieval med samma lid som nu och den mångsidighet jag föreslår att detla skall erbjuda, innebär också ull de risker AMS och TCO påtulai med SÖ:s förslag inte uppkommer.

Anpassad sludiegång är, som framhölls i prop. 1975/76:39, nödvändig i vissa fall. Den bör, liksom hittills, beslutas av skolstyrelsen. Del är emel­lertid också ungelägel ull inte drumulisera beslul om anpussud studiegång. Åtgärden får inle framstå som den sisla i en lång kedja. Den får då lält en negativ prägel. Jag vill erinra om all del enligt 13 § skollagen är möjligt för skolstyrelsen att delegera beslutanderätten till reklor.

Även den anpassade studiegången utanför skolan är en del av utbild­ningen. Det måste därför finnas avdelade handledare också för denna verksamhei liksom vid inbyggd utbildning inom gymnasieskolan. Detla framgår för övrigt också av skolförordningen och de allmänna bestämmel­serna till timplanerna. Liksom för övriga insatser för elever med svårighe­ter finns medel tillgängliga inom försiärkningsresursen, dels för lärarinsal­ser, dels för insatser av annan personal. Jag utgår från att insatserna kan behöva bli ganska omfaitande i många fall. För att en rimlig avvägning mellan olika åtgärder skall kunna ske bör insatserna göras med hjälp av den lokala skolenhetens förstärkningsresurs.

Jag ämnar föreslå regeringen atl ge SÖ i uppdrag att noga följa utveck­lingen vad gäller anpassad sludiegång.

4.5 Samverkan mellan förskola och lågstadium

Under den senasle tioårsperioden har frågan om ökad samverkan mellan förskola och lågstadium alltmer kommii att diskuleras. Genom riksdags­beslutet 1973 om införande av en allmän förskola och den snabba utbygg­nad av framför allt daghem som följt därefter - i dag omfattar förskolan ca 96% av alla sexåringar - har behovei av en sådan samverkan ytterligare accentuerats.

Frågan om samverkan förskola-lågstadium behandlades av SIA-utred­ningen och i proposilionen (prop. 1975/76:39) om skolans inre arbele som byggde på utredningen. 1 proposilionen behandlades bl.a. frågan om in­skrivningens belydelse för utbyte av information mellan skola och föräld­rar, varvid underslröks atl inskrivningen bör anordnas i samverkan med förskolan. Vidare betonades behovei av särskilda lokala arbetsgrupper för att underlätta övergången från förskola till grundskola. Vikten av viss ge­mensam fortbildning ströks också under. Med anledning av riksdagens be­slut (UbU 1975/76:30, rskr 1975/76:367) gav regeringen år 1976 SÖ i upp­drag att i samråd med socialstyrelsen och förskoledelegationen utfärda riktlinjer för samverkan förskola-skola m.m.

 

Prop. 1978/79:180                                                                  35

SÖ har fullgjort della uppdrag genom att i de allmänna anvisningarnu i del tillägg till läroplunens allmänna del som gäller från den 1 juli 1978 föra in ett avsnitt om samverkan förskola-grundskola.

Sammanfattningsvis innehåller ansnittel följande.

Syftei med samverkan är all innehåll och verksamheisformer i förskolan och skolan skall närma sig varandra och all barnets utveckling skall ses som en helhet. För atl uppnå delta måste övergången från förskola lill grundskola förberedas och följas upp terminerna närmast före och efter skolstarten. Bamen bör vid upprepade besök få stifta bekantskap med den nya miljö som kommer atl möla dem. Föräldrarna bör få kontakt med sko­lan redan under förskoletiden. Därför bör skolans personal beredas möjlig­hel att delta i någon del av förskolans föräldrasamverkan. En diskussion mellan företrädare för förskola och skola krävs för all en gemensam grund­syn skall kunna utvecklas. En sådan kan uppnås om personalen i förskola och grundskola lär känna varandras villkor och arbetssätt. Denna känne­dom når de genom all besöka varandra och arbeta tillsammans. De kan diskutera gemensamma problem vid gemensam fortbildning. Kommunen har ett ansvar för att samarbetsformer skapas för dels återkommande var­daglig kontakt, dels mer planmässig samordning. Till del senare hör sam­ordning av hälsovård, hemspråksträning, fortbildning och möjlighet att an­lita specialiserad personal inom kommunen. Samarbelsgrupper bör finnas i alla kommuner. Sammansättningen bör anpassas efter lokala förutsätt­ningar, men föräldrarepresentation från både förskola och skola är alltid angelägen.

På många håll i landet har bedrivits försöksverksamhet med samverkan mellan förskola och lågstadium. Vid lärarhögskolan i Malmö har t.ex. un­der läsåren 1971/72-1976/77 bedrivits del s.k. FÖL-projektet (försko­la-lågstadium i samverkan). Inom projektets ram har ett delprojekt rört utveckling av former för samverkan mellan förskola och lågstadium. Syfiet har därvid varit atl bidra till kontinuiteten i bams utveckling i åldrarna kring skolstarten.

Inom Västmanlands län har samtliga kommuner ulom Västerås dellagil i eU projekt under läsåren 1970/71-1975/76. Syftei med detta projeki har bl.a. varil atl arbeta i riktning mot kontinuitet innehållsmässigt och i melo­diskt avseende mellan förskola och lågstadium, för att bamen skall upple­va övergången mellan skolformerna som mindre problemfylld.

1 Väsierås kommun har under läsåren 1971/72-1973/74 genomförts det s.k. Bäckby-projektet, som bedrivits med utgångspunkt i en gemensam byggnad för förskola och grundskolans låg- och mellanstadium. Verksam­heten har syftat till att främja samarbetet mellan förskola och lågstadium och i möjligaste mån integrera de båda skolformerna.

SÖ och socialstyrelsen startade höstterminen 1977 gemensami en för­söksverksamhet med integrering av förskola och lågstadium. Försöket har under läsåret 1977/78 bedrivits i Öckerö kommun och kommer troligen

 

Prop. 1978/79:180                                                                  36

från hösten 1979 atl bedrivas också i Göleborg. Målet för verksamheten är att prövu hur burn från förskolu och skola gemensami kan delta i s.k. sys­kongrupper, alt prövu hur lagarbete mellan skolans och förskolans vuxna kan ulformas och att genom denna gemensammu, praktiska utprovning fin­nu vägar för alt närma förskolan och skolan till varandra. Verksamheten bedrivs i grupper med lika antal barn frän varje årskull i åldrarna fem till nio år.

För min egen del villjag anföra följande. Genom den snabba utbyggna­den av barnomsorgen har redan i dag praktiskt taget alla nybörjare i grund­skolan varit inskrivna i någon av förskolans organisationsformer - dag­hem eller deltidsgrupper - och har därigenom vant sig vid dess arbetssätt. Förskolan och grundskolan har dock av tradition olika målsättning och till-lämpar olika arbetsmetoder. Förskolan har sin grund i försia hand i social­och fumiljepolitiken, medun skolan är förankrad i ulbildnings- och kullur­poliliken.

Ell centralt mål för förskolan är att främja en allsidig personlighetsut­veckling hos barnel. Ulifrån detla mål skall, enligt den av socialstyrelsen uifärdade arbetsplanen för förskolan, verksamheten präglas av ett dialog-pedagogiskt arbetssätt, där tyngdpunkten mer ligger på atl bamen skall lä­ra sig metoder för kunskapsinhämtande, än all de skall tiUägna sig direkta kunskaper. Trots liknande formuleringar i Lgr 69 präglas grundskolan där­emot, om inte av annat skäl än tradition, av att skolans uppgift är kun-skapsutlärning. Flera undersökningar av skillnadema i arbetssätt mellan förskola och lågstadium visur också ull förskolun lämnur större ulrymme för burnens egna inilialiv och för sociull samspel mellan barnen, medan det i skolan finns lendens till atl barnen oftare arbetar med gemensamma akti­viteter och med vägledning riktad mol hela gruppen.

I förskolan bedrivs arbetet oftasl som ett lagarbete, medan traditionen i skolan fortfarande i stor utsträckning är all varje lärare arbeiar på egen hand.

Genom alt fortfarande belydande skillnader finns mellan förskola och lågstadium när det gäller metoder och innehåll åtminstone i praktiken, upplever enligt min uppfattning många burn att skolan inte utgör en natur­lig fortsättning på förskolan. Den önskvärda kontinuiteten i utvecklingen hindrus. Skolstarten blir för många elever en negativ upplevelse fylld av spänningar och osäkerhei.

Ell bams ulvecklingsålder kan skilja sig uvsevärt från dess levnadsålder. Barn med samma levnadsålder kan variera 4-5 år i utvecklingsnivå ulan alt det kan sägas vara onormalt. Varken inom förskolan eller lågstadiet har man i dag möjlighel atl hell ta hänsyn lill detta faklum.

Del framstår enligt min mening som angelägel atl uijämna de skillnader i metod och innehåll som i dag finns mellan förskola och lågstadium och som ulgör ett hinder för en önskvärd koniinuilet i barnens ulvecklingsvill-kor saml att göra skolstarten mjukare så att problem orsakade av skillna­der i utvecklingsålder kan förebyggas.

 

Prop. 1978/79:180                                                                  37

Försöksverksamhet med närmare samarbele mellan förskola och skola har. somjag redovisal i del föregående, bedrivits i oliku delur uv lundet. Någon sumlud ulvärdering uv dennu försöksverksumhei har dock inle skell. Det är önskvärt att en sådun kommer lill stånd. Vidare är det angelä­gel all komma fram lill en helhelssyn på dels vud som redan skell i fräga om samverkan mellan förskola och lågsludium. dels i vilken riklning den fortsatta utvecklingen bör gå. Olika frågor rörande samverkan förskola och lågstadium bör därför uiredas närmare. Del bör lämpligen ske genom all en särskild utredning tillkallas. Förslag om direktiv för denna uiredning kommer senare atl föreläggas regeringen. Jag har i denna fråga samråll med chefen för socialdepariemeniel.

4.6 Lågstadiet och mellanstadiet

Ell omfaUande pedagogiski ulvecklingsarbele som berör åren närmasi före skolslarlen har således inletts. Intresse och uppmärksamhei har också i allt siörre ulsiräckning riktats mol låg- och mellansladierna.

Jug unser dellu vikligl. 1 ulllför sior ulsiräckning har lidigare läroplans-reformer tenderat all bli högsladiereformer. Det är inle minsl under de första skolåren som vi har möjlighel all hjälpa eleverna till en positiv ut­veckling. Mycket av skoluns grundläggunde färdighetsträning måste ske på låg- och mellunsiudiernu. Pruklisku urbelsformer med unknyining lill för­skolans pedagogik kan ulvecklus. Elevemus inslällning lill jämsiälldhel mellun pojkur och flickor kan påverkus. Koniaki med föreningslivei kun elableras.

Dessa möjligheler måsle las till vara genom ell samlal och mälmedvelel program, som innefuliur mångu insaiser.

Färdighetsiräningen i att tala, läsu. skriva och räkna måste förslärkas genom ökade möjligheter atl arbeiu i små grupper. Slöjdmomeni och bild bör ges utrymme inom orienieringsämnenu på lågsiudiel. Hemkunskups-momenl bör också införas liksom lekniska urbelsuppgifter. Tid måsle ska­pas för friu ukiiviieler pä mellunsiudiel.

1 ell någoi längie perspekliv är del ungeläget all i grunden se över kurs-innehållel för låg- och mellansladierna. TCO har belonal all det finns star­ka skäl för atl i ell forlsull översynsurbele uvseende grundskolun ytterliga­re ulvecklu skäl för och emot ett annal ämnesinnehåll på grundskoluns låg-och mellansiadier.

Jag delur dennu uppfaiining och avser ull senure åierkommu lill rege­ringen med förslug om ett sådani översynsurbele.

Jug övergår nu lill all närmure redogöra förde förundringur som jug före­slår beiräffande låg- och mellanstadierna.

Länsskolnämnden pä Gollund menur all skolun i siörre ulsiräckning måslc ge ulrymme för prukiisk hemkunskup. Flera remissinstanser hur sammu grundinslällning. TCO hävdur med eftertryck ull en naiurlig följd

 

Prop. 1978/79:180                                                    38

av önskan au flytta balanspunkten mellan teoretiska och prakliska inslag och träning för jämställdhet mellan man och kvinna bör vara atl ämnel hemkunskap får en starkare ställning i grundskolan. Eleverna på låg- och mellanstadierna har, menar TCO, en myckel hög motivation för de aktivi­teter och ämnesmoment som förekommer i hemkunskap.

Det är enligt min mening viktigt atl låla elevema komma i kontakt med hemkunskap redan på lågstadiet. Därigenom lär sig både pojkar och flickor tidigt att ta ansvar för olika vardagsfärdigheter. Tillsammans med teknik-inslag under den naturorienterande delen av orienteringsämnena förstärks därigenom också möjlighetema till praktik och tillämpning. Elevema blir också tidigt uppmärksammade på sin roll som konsumenter.

Hemkunskap bör därför införas som momenl i orienteringsämnet på lågstadiet. Jag utgår från att det bör få ta i anspråk minst en veckotimme. För att underiätta praktiska arbelsformer bör försiärkningsresursen lillfö­ras ytterligare medel motsvarande en veckotimme under en årskurs på lågstadiet sä all del blir möjligt att bedriva arbetet i lärarlag eller i mindre undervisningsgrupper. Skolstyrelsen bör kunna besluta atl momentet skall införas först på mellanstadiel om särskilda skäl finns. Jag ålerkommer i av­sniu 9.2 lill hur lärarfrågan bör lösas.

Lokalproblem har ibland anföris som hinder för hemkunskap på lågsta­diet.

Ungefär en fjärdedel av elevema på lågstadiet går i skolanläggningar som innehåller både låg-, mellan- och högstadium. 1 dessa full finns därför lillgång till hemkunskapslokaler. Under 1950-lalel kunde hemkunskaps-rum dessulom förekommu även på låg- och mellanstadieskolor. 1 skolor byggda på den liden bör del därför finnas lillgång till lämpliga lokaler. Med dessa undanlag saknas emellertid speciella ulrymmen.

Den försöksverksamhel, som ägl rum bl.a. i Malmö, visar dock all goda lösningar kan åsladkommas genom enkla arrangemang inom befinlliga lo­kaler. De moment inom hemkunskapen, som förläggs till lågstadiet, måste dessulom anpassas efter de möjligheter som kan erbjudas. Genom all skol­slyrelsen kan beslula atl förlägga hemkunskapsmomenl lill mellansladiet blir del möjligt atl ytterligare anpassa verksamheien efter lokala förutsätt­ningar.

Elevema i framför allt de lägre åldrarna är för sin begreppsbildning be­roende av all handskas med konkrela föremål. Den skapande verksamhei, som ulgör en så sior del av innehållet i förskolan, får inte uvbrytus i grund­skolan. Försöksverksamhel med undervisning i orienteringsämnen förlagd till slöjdinslilutionerna i årskurserna 1 och 2 med lärarlag beslående av lågstadie-, slöjd- och lextillärare har pågålt under ett antal år, bl.a. i Lund. TCO föreslår ell reguljärt införande av lärarlag i avsikt atl förslärka lågsta­diets arbete i konkretiserande riklning.

Förslagei anknyter väl både lill önskemålel all underiäUa övergången mellan förskola och lågstadium och lill strävan efter pruktisku arbetsför-

 

Prop. 1978/79:180                                                   39

mer. Skiftande anvisningar om lokalemas storlek och utformning har un­der årens lopp gällt för slöjdlokaler i rena lågstadie- eller låg- och mellan­stadieskolor. Omfattningen av arbetet i slöjdlokaler bör därför inte bindas av ett exakl antal lektioner utöver de två som är upptagna i limplanen (i nu­varande timplan för årskurs 3).

1 anmärkning till timplanen bör dock anges att, utöver timplanens två timmar, slöjdmomeni dessutom förutsätts ingå i orienteringsämnen på lågstadiet. Jag räknar med alt lärarfrågan kan lösas bl.a. genom ett samar­bele i arbetslag.

Jag biträder SÖ:s förslag aU teckning skall ingå i orienteringsämnena på lågstadiet.

SÖ har föreslagU ulökad tid för gymnastik på lågstadiet. 1 gengäld skulle tid för orienteringsämnen minska med 1,5 veckotimmar.

Införandet av fria aktiviteter på mellanstadiet medför emellertid min­skad lid för orienleringssloff De utökade praktiska inslagen i form av hemkunskap och slöjd somjag föreslagit ställer också anspråk på tid. Jag är därför inte beredd alt biträda SÖ:s förslag om minskad lid för oriente­ringsämnen och ulökad lid för gymnastik.

SlA-ulredningen föreslog alt man vid en läroplansrevision borde omprö­va mängden timplanebundna aktiviteter på mellanstadiet. Bakgrunden till förslaget var atl elevema på mellanstadiet har fler lektioner än på något an­nal stadium. Enligt utredningen borde del vara möjligt atl ge en lill två veckotimmar av de fasta aktivitetemas kursinnehåll en mer fri utformning. Förslaget tillstyrktes av en enhällig remissopinion. 1 propositionen 1975/76:39 (s. 257) förordades atl mellanstadiets timplan minskades med två lill tre veckotimmar i varje årskurs. Riksdagen fann för sin del (UbU 1975/76:30, rskr 1975/76:347) aU behandlingen av frågan borde vara förut­sättningslös vid en läroplansöversyn.

SÖ föreslår en minskning av mellanstadiets timplan med sex veckotim­mar för atl bereda utrymme för andra akliviieier under skoldagen. SÖ me­nar, liksom lidigare SlA-ulredningen, att det just på mellanstadiet finns särskilda skäl för att komplettera lektioner med fria aktiviteter. För­slaget tillstyrks även nu av en så gott som enhällig remissopinion.

En viktig aspekt vid bedömningen av förslaget framgår dock inte klart av SÖ:s förslag. Då antalet lektioner minskas med sex, minskas också lärar­nas Ijänstgöringsunderlag. SÖ föreslår därför atl motsvarande lära rtimtal får ingå i förstärkningsresursen. SÖ menar också att detta möjliggör indel­ning i mindre grupper.

Försiärkningsresursen består emellertid av två delar. Den ena delen rör undervisningsinsatser (0,466 lärarveckotimmar per elev), den andra övrig verksamhei under skoldagen (0,087 lärarveckofimmar per elev). Efiersom SÖ använder uttryckel lärartimtal och inte heller redovisar något minskat underiag för lärartjänsler måsle man ha avsell en överföring lill kvoldelen 0,466, som möjliggör just gruppdelningar och som är reserverad för lärarin-

 

Prop. 1978/79:180                                                                  40

satser. TCO, som tillstyrker förslugel. utgår från ull lärurnas anslällnings-irygghel därmed är guranterad. TCO:s lillslyrkun vilur på dennu förutsätt­ning.

Insatserna under de frigjorda sex veckotimmurnu måste då finunsieras på unnul sätl såvida inte kommunemu förkorlur skoldugen, vilkel inle vuril SÖ:s avsikl med förslaget.

SÖ har inle redovisat någon kosinad för vare sig kommun eller slal. Kostnaderna kan dock inte täckas ur de 0,025 veckotimmar per elev som utgår då en kommun inför samlad skoldag. Detla slöd ulgår redan lill kom­muner som har samlad skoldag på mellunsiudiel och kan inle läcka äiagan­den under yiierligare sex veckolimmar. Del bör observeras all omfatining­en av den föreslagna verksamheien är lika stor som för det lidigare frill valda arbelel på högstadiet.

Enligt min mening kan kommunerna inte åläggas alt svara för kostnader i denna storleksordning. Såvida stödel skall bäras av staien skulle del inne­bära en ökning av kvotdelen 0,087. vilken inte får användas för undervis­ningsinsalser. Kosinaden kan beräknas lill drygt 95 milj. kr. inkl. koslna­der för arbetsgivaravgifter och lönekoslnadspålägg. Denna kostnad och behovei av andra kostnadskrävande insatser för en ny läroplan måsle vä­gas in vid bedömningen av förslaget.

En annan aspekt av förslaget som måste tillmätas stor belydelse är de timplunemässiga konsekvenserna. Jag har lidigare pekat på behovet av en grundlig färdighetsträning och en befäst nalurvetenskapligt-teknisk orien­tering. Den föreslagna minskningen av limplaneiiden med så myckel som sex veckotimmar måste vägas mol detla.

Som SÖ och flertalet remissinsianser framfört finns det särskilda skäl att ge ulrymme för icke limplanebundna aktiviteter på mellanstadiet genom en minskning av den limplanebundna liden. Men med hänsyn lill de faktorer som jag pekal på i det föregående bör minskningen inskränkas lill tre veckotimmar. Hur denna tid skall fördelas på årskurser är en fråga som bör avgöras vid den lokala skolenheten. På timplanen bör den minskade ti­den begränsas till orienteringsämnen. Minskningen får dock inie beröra den naturorienterande delen.

För alt möjliggöra fria aktiviteter för elevema under de frigjorda tre veckotimmarna bör kvoten 0,087 inom förstärkningsresursen ökas. Till ökningens omfattning återkommerjag i avsnitten om kostnader och perso­nalkonsekvenser.

Dc tre veckotimmar som frigörs ur basresursen bör överföras till för­stärkningsresursens undervisningsbundna del. Det ankommer på skolsty­relsen att fördela resursen. Med hänsyn till anställningstryggheten för lära­re ulgår jag från atl timmurna huvudsakligen blir förlagda till mellanstadiet. Därigenom ökas möjlighetema atl träna gmndläggande färdigheter i mind­re grupper.

Det finns också anledning att knyta an till SIÄ-utredningens urspmngli-

 

Prop. 1978/79:180                                                                 41

gu förslug nämligen ull ge en viss del av lektionemu en friure utformning.

En väsenilig strävan i skolans utveckling måste vuru atl ge lärare och elever möjlighel alt lillsummans fritt utforma en del uv skoldugen. Dennu umbilion bör inle enburl omfullu delur uv högsiudiel. Också lägsiudiels och mellunsludiels limpluner bör upplu tid för temusiudier i form av fördjup­nings- och lillämpningsuppgifler inom de obligaloriska ämnenas rum. Del är ungelägel ull man därvid, i så sior ulsiräckning som möjligl, knyter un lill oliku friu ukiiviieler. Det blir därigenom möjligl ull eiubleru ell fruki-burl sumarbele mellun lärure och represenianier från arbels-, förenings-och kullurliv.

SÖ hur belräffunde engelska föreslagil ull undervisningen normalt skull påbörjus på lågsiudiel men med rält för dc kommuner som sä önskur ull förläggu slurlen lill årskurs 4. Remissinslansernu är splillrude i frågun. Varken forskningen inom del s.k. EPÅL-projeklet (Engelsku på lågsiudiel) eller den lärurenkäl som SÖ hänvisur lill ger slöd för ull del skulle vuru någru nackdelar med atl engelska som nu börjar i årskurs 3.

Jag unsluter mig lill SÖ:s förslag att engelsku normalt skall börju i års­kurs 3. Särskilda problem kan dock uppkomma i kommuner med många in­vundrurburn. Det bör därför, i enlighet med SÖ:s förslag, vuru möjligt för kommun som så önskur utt förläggu starten av engelska lill årskurs 4. Be­lräffunde de speciella problemen med engelsku för invundrarbarn får jag hänvisa lill del uppdrag som regeringen givil SÖ den 23 juni 1976 ull kurt-läggu problem inom deltu område.

Jug föreslår således atl limplanen för låg- och mellansladierna omfattar följande ämnen med del anial veckotimmar som anges för varje ämne i ko-lumnema 1 och 4. Som ämnesbeleckningar använder jag bild i slället för leckning och idroll i siällei för gymnaslik. Jag ålerkommer i avsniii 5.6 till den föreslagna namnändringen.

Lågstadiet

2

 

3

 

4

Antal veckoti

mmar

 

 

Lgr 69

 

SO:s slag

för-

Föredra­ganden

-)

 

~t

 

->

6

 

7,5

 

6

13

 

13

 

13

4

 

4

 

4

18

 

16,5

 

18

2

 

2

 

2

I Ämne

Engelska

Idroll

Matematik

Musik

Orienteringsämnen

Slöjd

Svenska                                  29             29             29

74                   74                   74

 

Prop. 1978/79:180                                                                  42

Mellunsladiel

 

1

2

3

4

Ämne

Anial veckotimmar

 

 

Lgr 69

SÖ:s för-

Föredra-

 

 

slag

ganden

Bild

6

6

6

Engelska

10

9

10

Idrott

9

9

9

Matematik

15

14,5

15

Musik

5

4,5

5

Orienieringsämnen

24

20.5

21

Samhällsorienlerande

(18)

 

(15)

Naturorienterande

(6)

 

(6)

Slöjd

9

9

9

Svenska

26

25,5

26

 

104

98

101

1 orienteringsämnen ingår geografi, hisloria, religionskunskap och sam­hällskunskap som samhällsorienterunde ämnen och biologi, fysik, kemi och leknik som naiurorienierande ämnen.

På lågsladiei ingår också ämnel bild sumt moment ur ämnenu hemkun­skup och slöjd i orienteringsämnena.

4.7 Högstadiets utformning

SÖ föreslår vissa förändringar av högstadiets timplan. Tillvulssektorn föreslås minskad från elva lill nio veckolimmur. Sumtidigt föreslås atl eko­nomi, konsl och leknik upphör atl vara tillvulsämnen. 1 stället införs som nyu ämnen hemspråk och kommunikation. SÖ anser atl del skulle ha varil mest konsekveni all införa ell hell sammanhållel högsladium.

Maskinskrivning föresläs bli särskilt ämne. Momenl från de nuvarande lillvalsämnena konst, teknik och ekonomi föreslås liksom barnkunskap in­tegreras i andra ämnen. I samband därmed föreslås vissa timjusleringar.

Valmöjlighetema mellan olika alternativkurser liksom mellan två slöjd­kurser föreslås upphöra. Vad beträffar allemativkursema i engelska och matematik föreslås dock ändringar träda i kraft försl efter fem år.

SÖ:s förslag lill ett enbart språkligt tillval har avvisats av en så gotl som enhällig remissopinion. 1 övriga timplanefrågor och beiräffande alternativ-kurser är remissopinionen splittrad.

4.7.1 Olika valmöjligheter

Sedan grundskolans tillkomst har undervisningen på högstadiet innebu­rit problem. En lång rad undersökningar visar atl ju äldre eleverna blir, desto mer olika blir deras inlressen. För många innebär tonåren dessutom en period av skoltrötlhet, vilken ofta har sin grund i en traditionellt upp­lagd och verbalt präglad undervisning. Eleverna ser inte sambandet mellan

 

Prop. 1978/79:180                                                                 43

leori och praklik. Akluella undersökningar visar, somjag nämnde under avsniii 2.2, all uppemot 6% av elevema lämnur grundskolun med ofull­ständig utbildning. Det är oriktigt utt i delta sammanhang enbart lala om elever med skolsvårigheter. 1 stället måsle man, som SIA-utredningen framhöll, tala om en skola med undervisningssvårigheter. Till en del kun skoltrötlhet bero på alt skolan inte tillvaratar elevemas intressen och be­hov. Men lill en väsentlig del beror den på att skolan inle förmår slimulera elever som ännu inle har klart profilerade inlressen. Detla kräver en ut­veckling inte enbarl av arbelssättel i skolan ulan också av dess kursinne­håll, som måsle upplevas som meningsfulll.

Under de senasle åren har i runda lal 20-25 % av eleverna sökl sig ul pä arbetsmarknaden direkt efter grundskolan. Dessa ungdomar har, som AMS påpekar i sitl remissvar, utomordentligt svårl all få sysselsättning. Många, kanske flertalet av dem, saknar tillräcklig molivulion för fortsatt skolmässig utbildning. Det finns, fortsätter AMS, all anledning anta alt svårigheterna för ungdomar utan yrkesutbildning kommer all kvarslå i del närmasle oförändrade under överskådlig lid, detla på grund av arbetslivets strukturella förändringar. Ett angelägel mål för grundskolans uiformning blir därför enligt AMS atl la till vara och främja elevernas iniresse för fort­satt yrkesutbildning och andra studier, bl.a. genom all erbjuda en sådan miljö och ett sådani innehåll i undervisningen alt man kan förebygga skol­leda. Även gymnasieuiredningen betonar i sitl remissvar vikten av alt sko­lan framför allt grundlägger en positiv inställning lill både fortsatt utbild­ning och yrkesverksamhet.

Del är enligt min mening vikligl alt i den gemensamma referensram sko­lan skall ge eleverna också räkna in alt alla bör få uppleva skolgången som något positivt och utvecklande. Om vi över huvud tagel i framliden skall lyckas bemästra problem inom utbildning och arbetsmarknad för ungdo­marna måste ett av de viktigaste målen våra just att hos alla elever grund­lägga en sådan inställning.

För atl kunna bekämpa skolleda och bristande motivation och anknyta lill och slimulera elevemas olika inlressen måste högstadiet erbjuda ett mångsidigt undervisningsinnehåll med olika valmöjligheter. Ord som an­svar, skapande arbete, valfrihet måste vara nyckelord. Innehållet får inte ges en sådan slagsida åt det teoretiska hållet atl stora elevgrupper missgyn­nas och får sin självkänsla knäckt. Så långt det är möjligl bör förklaring och tillämpning, teori och praktik växla under lektionerna. AU utöka val­möjlighetema sä att alla kan göra positiva val blir samtidigt ett vikiigt led i skolans fortgående demokratisering. Som tidigare påpekais, måsle elever­nas val vara likvärdiga då det gäller valet av senare studievägar i gymnasie­skolan.

4.7.2 Valfrihet - sammanhållning

1 detta sammanhang vill jag nägot beröra begreppet sammanhållen grundskola och hur detta förhåller sig till ett friare studieval.

 

Prop. 1978/79:180                                                               44

Tidigare riksdagsbeslul om grundskolans läroplan har inneburit en av­vägning mellan kruven på en för ulla gemensam kurs och nödvändigheten all bereda utrymme för individuella intressen. Vid beslutet om 1969 års lä­roplan slopades linjedelningen i årskurs 9. Utrymmet för val av skilda akti­viteter minskades däremot högst obetydligt, från 19 veckolimmar till 17. Valallernaliven begränsades inle enbarl lill B-språk, konsl, ekonomi och teknik utan utökades i stället uvsevärt i förhållande till 1962 års läroplan. Della skedde genom utt lillvalsblockets elva veckolimmar kompletterades med ett ytterligare val på sex veckotimmar för s.k. fritt valt arbete.

Ställningstagunde för eller emot ett helt sammanhållet högsladium i framliden måste givetvis ske utifrån bedömningar i dag. SÖ framhåller i della sammanhang följande:

Kärnfrågan är nu liksom lidigare hur utbildningen i grundskolan skall or­ganiseras så att elevema vid grundskolans slul har sin valfrihet obeskuren. Della gäller en reell valfrihet lika väl som en formell. Det gäller frihel att välja mellan oliku forisutta siudievägar lika väl som mellan arbele och fort­satia studier ... ell besläml krav på det nya tillvalssystemei är allljäml att grundskolans elever inte får skiktas på så sätl att skilda elevgrupper får oli­ka möjligheter lill siudier, yrkesutbildning och arbete efter grundskolan.

De krav som SÖ återger torde vara allmänt omfallade. Visserligen ska­pas, som lidigare framhållits, de svåra sociala handikappen genom att många elever lämnur skolan med bristfälliga färdigheter all tala, läsa, skri­va och räkna. Det urval till vissa högstalusulbildningar, som tillval redan i tolvårsåldern innebär, är emellertid också uppenbart. Del leder lill en soci­al snedrekryiering.

De uppslällda kraven måsle därför lillgodoses. Följden av all man ac­cepterar dessu krav behöver dock inte alls vara atl ta bort B-språken från grundskolun och ull en och summu limplan införs för alla elever. En annan möjlighet all lillgodose de uppställda kruven är atl konstruera gymnasie­skolans studievägar på ell sådunl säll ull de inle är kopplade lill någoi spe­cielll lillvul på grundskolun. Mångsidigheien inom grundskolan skikiar då inte eleverna så utt de får olika möjligheter lill siudier. Deras valfrihet för­blir obeskuren, även reellt setl.

Del är enligi min mening viktigt all hålla isär orsakerna till att elever väljer på ell vissl säll från verkningar av dessa val. Social bakgmnd kommer givelvis även i forlsällningen ull påverka elevernas vul uv ämnen, kurser och ukiiviieler i grundskolan och pä friliden. Detla gäller för kurser inom lillvalsblocket liksom för fria aktiviteter, individuellu studieuppgif­ter, fritidssysselsättningar och litteratur. En sådun påverkan gör sig gällan­de i alla valsilualioner, för bam lika väl som för vuxna. Ett frill val i den meningen alt det skulle vara fritt från påverkan, vara orsakslöst, existerar självklurt inle. Vi påverkas uv vår bakgrund i alla val vi iräffar. Delta för­hållunde går inle ull upphäva på annal sätt än genom alt avlägsna alla val-

 

Prop. 1978/79:180                                                                 45

möjligheler över huvud laget. En sådan uiveckling av samhälle och skola kan inle vura önskvärd. Vud skolun däremot måste göru äralt så längl som möjligl avlägsna sådunu ve rkningar av olika vul, som binder för framti­da studier eller yrken. Genom de ändringar jag i annut sammanhang kom­mer all föreslå i gymnusieskolun kommer elevernas val i grundskolan inle längre atl sorlera dem till olika siudievägar.

Fördelarna med en skola med ell fritt sludieval framför en skola ulan B-spräk och med samma limplan för alla, är uppenbara. Några harjag berörl lidigare. Här skall yiierligare några las upp.

En sammanhållen grundskola utesluter B-språk. Dessa kan inle göras obligaloriska för alla elever. B-språk har emellertid tilldragit sig ett stort elevintresse och väljs av uppemot 60% av eleverna. Till en viss del är del­ta val säkert betingat av atl flera linjer i gymnasieskolan i realiteten kräver B-spräk. När dennu koppling uvskuffas torde procentandelen B-språksväl-jare sjunka något. Del är likväl uppenbarl att B-spräk i utomordentligt stor utsträckning är ell posilivt val och ell intresseval redan nu. Enbarl av den anledningen är del olämpligi all inte erbjuda B-språk som valaltemuliv. Dessulom är vär kännedom om språkinlämingens villkor alllför osäker för alt man skall våga göra drastiska förändringar. Rent allmänt tycks det vara en motsägelse mellun å ena sidan kravel på att engelska måste börja stude­ras på lågstadiet, å andra sidun tanken all sludiel av lyska/franska ulan olägenhet kan uppskjutas lill gymnasieskolan.

Genom all B-språk bibehålls inom det fria sludievalel kan eleverna kom­binera ell mångsidigare ulbud av språk än vad som annars vore möjligl. Den elev som inte fortsätter i gymnasieskolan eller fortsätler ulan B/C-språkstudier, har genom att B-språk finns kvar i grundskolan kunnai skaffa sig en försia kännedom om ett av språken för eventuellt senare behov i yr­ke eller pä fritid.

Del fria sludievalel kommer dessulom atl innebära betydligt siörre val­möjligheter och en myckel större lokul frihel än vud som skulle bli följden uv en hell sammanhållen skola. En sådan har visserligen inle avsells inne­bäru alt elevernu under 35 veckolimmar skulle läsa exakl samma kurs. Tväriom hur oftu individuuliseringen inom klussens rum belonuts. Olika överkurser och fördjupningsalternaliv kan utvecklas. Variationsmöjlighe-lerna blir dock uv praklisku skäl belydligi mindre än inom ell valsyslem.

Forskningen har ägnal myckel arbele ål all belysa skillnaden mellan i n -d i vid u el 11 val och individualisering inom klussens rum. Av forskningsresulluien frumgår all individualisering med nuvurunde perso­nellu resurser bara kun genomförus med hjälp av siora läromedelssulsning-ar och dä begränsad enbarl lill vissa kursmoment. Skall ytterligare indivi­dualisering ske, innebär del stora ekonomiska åtaganden i form uv min­skud klasslorlek. Delta kan vuru en slrävan. För närvurunde och under överskådlig lid framåt mäste vi emellertid av ekonomiska skäl arbeta med all kombinera fria sludievul, lemaurbelen och individualisering inom klas­sens rum så långl dellu är möjligl.

 

Prop. 1978/79:180                                                                  46

4.7.3 Det fria studievalet

Vid sidan av en för alla skolor gemensam kurs som befäster grundläg­gande kunskaper och färdigheier och ger en över hela landet någorlunda gemensam referensram bör del, somjag tidigare framhållit, fmnas ett bety­dande område för fria, intresseslyrda val av olika ämnen, kurser, teman el­ler aktiviteter. Motiven för detla harjag också utvecklat tidigare.

Omfattning

Hur pass stor del av tiden på högstadiet som bör anslås lill ett friare slu­dieval är en avvägningsfråga.

Flera remissinstanser har menat atl SÖ:s förslag inte är tillräckligt radi-kah för att kunna råda bot på den bristande motivationen hos elevema på högstadiet. RHS exempelvis räknar med alt en tredjedel av liden måsle an­slås lill fria aktiviteter. Järfälla kommun hävdar att hätfien av liden på högstadiet borde anslås för baskunskaper, hälften lill intresseslyrda fria aktiviteter. Länsskolnämnden i HaUands län föreslår en för alla gemen­sam, ämnesinriktad del omfattande t.ex. två iredjedelar av skolveckan samt en obligalorisk tid för valfria projektstudier under reslen av liden.

Beiräffande lillvalsblockets omfattning har några remissinstanser, bl. a. TCO och LO, tillstyrkt SÖ:s förslag om en begränsning till nio veckotim­mar. De flesta remissinstanserna, bl.a. flertalet länsskolnämnder och kommuner, föreslår bibehållen tid om elva veckolimmar. UHÄ menaratt tiden med hänsyn till språkutbildningen bör öka. SACO/SR föreslår likaså utökad lid.

För egen del kanjag inte tillstyrka någon nedskäming av liden för ele­vemas fria studieval eller för lillvalsblocket. Som jag senare kommer att ulveckla skapas genom ett friu sludieval en betydande möjlighet till lokal frihet och ett decentraliserat skolansvar. Det ger dessulom möjligheter alt få fler elever inlresserade av skolan och förhindra ökad användning av an­passad sludiegång som flera remissinsianser befarar. Att under tonåren grundlägga en posiliv inslällning till skola och utbildning ser jag som ett övergripande mål om vi i framtiden skall kunna bemästra situationen för ungdomar i gymnasieskolåldern. Det finns vidare starka skäl att i ell lilel land som Sverige slå vakt om språkutbildningen.

Tiden för fria aktiviteter under skoldagen liksom tillvalsblocket skapar ell visst utrymme för ett frill studieval. SÖ har dessulom föreslagit atl en viss del av tiden för undervisning i de obligaloriska ämnena avsätts för pro­jeklinriktai arbele. Ell projeklinriktai arbele kommer efter hand, enligt SÖ:s mening alt bli vanligt förekommande under en stor del av skolvec­kan.

SÖ har övervägt att föreslå all liden för projektstudier anges till minsl sex veckotimmar. Följden skulle dock, menar SÖ, kunna bli att man i vissa skolor uppfyller enbart detta tidsmått men i övrigt inle strävar efter en ut­veckling av della sätt aU arbela. SÖ föreslår därför aU del i en anmärkning

 

Prop. 1978/79:180                                                    47

till timplanen anges att tid skall anslås för probleminriktade studier av pro­jektkaraktär ulan att man anger hur lång denna tid skall vara.

Jag anser för min del inte heller all någon bestämd tid bör anges för stu­dier av projekt. Däremot finns det enligt min mening siarka skäl för att ange en viss tid som riktvärde för fördjupningsstudier (temastudier). Där­igenom markeras intresset för att det i skolan finns en betydande seklor för läramas och elevemas egel fria val av stoff inom de obligatoriska ämnenas ram. Samtidigt betonas vikten av att de friare studierna inte ges alltför stort utrymme. De måste byggas på väl genomgångna grundkurser.

Jag föreslår därför tolv veckotimmar som riktvärde för högstadiet som helhet. Somjag senare kommer att betona innebär detla ingen styming av metodiken i skolarbetet.

Tillsammans kommer tiden för lillvalsblocket, för fördjupningssludier (lemastudier) inom de obligatoriska ämnenas ram och tid för fria aktivite­ter under skoldagen att motsvara närmare 30% av tiden på högstadiet.

Det är möjligt atl detta senare visar sig vara för litet. Gränsen mellan en i huvudsak gemensam kurs och temastudier bör därför inte vara skarp. De tolv timmar som jag nyss nämnde bör betraktas som ett riktvärde. Vid schemaläggningen i skolorna torde de kunna läggas ut som en eftermiddag i veckan. Del måste, somjag längre fram utvecklar, ankomma på lärare och elever inom arbetsenheterna att avgöra hur lång lid man vill anslå.

Utformning

Ur administrativ och resursmässig synpunkt räknar jag med tre olika de­lar:

-    Tid som motsvarar nuvarande lillvalsblock.

-    Tid för fördjupningsstudier (temastudier) inom de obligatoriska ämne­na.

-    Tid för icke timplanebundna aktiviteter under skoldagen (fria aktivite­ter).

 

Prop. 1978/79:180

Uppbyggnaden för högstadiet kan illustreras av följande figur.

48

 

ca 76  vtr

GEMENSAM KURS

A

ca IS  vtr

V

Fördjupningsstudier (TEMASTUDIEB)

 

11  vtr

TILLVAL

 

ca 6  vtr

FRIA AKTIVITETER

Jag övergår nu till att mer i detalj behandla denna större lokala frihet lik­som remissinslansemas synpunkter på tillvalet.

Fria aktiviteter

Till det fria studievalel harjag räknai de inle limplanebundna aktivite-tertia under skoldagen. Om en kommun inle har infört samlad skoldag skall på högstadiet för närvarande anslås lid motsvarande sex veckotimmar för fria aktiviteter.

Programmet görs upp lokalt. De fria aktivitetema bör vara en brygga mellan arbete i skola och elevemas fritidsintressen. Del kan därför i många fall vara nalurligl atl elevemas intresseslyrda val av teman eller tillvalsäm­nen har en motsvarighel under de förenings- eller lärarledda fria aktivite-

 

Prop. 1978/79:180                                                                 49

tema under någon period. Samtidigt måsle för de fria aktivitetema liksom för temasiudier gälla att ell av syftena med dem är att stimulera utveckling­en av elevemas intresse. Ensidighet i valen bör man därför söka undvika genom alt under åren erbjuda ett varierande urval från olika intresseområ­den.

Tillvalsblocket

1 det fria sludievalel ingår lid som motsvarar nuvarande tillvalsblock, dvs. elva veckotimmar.

Remissinstansema har praktiskt tagel enhälligt avvisal SÖ:s förslag om en enbart språkligt tillval. Enligt TCO exempelvis skulle valmöjligheterna för många elever då i realiteten komma atl stå mellan kommunikation och anpassad studiegång. Även enligt AMS skulle SÖ:s förslag leda till ell allt­för slort tryck på den anpassade studiegången. Om elever skall ges likvär­diga möjligheter atl ulveckla sina individuella förutsättningar bör högsta­diet enligt AMS innehålla mer av praktiskt inriktade ämnesområden.

Del finns samtidigt en betydande enighel om att nuvarande tillvalsäm­nen inte är väl ulformade. SÖ:s Pedagogiska nämnd visar exempelvis i sin redogörelse för verksamhelsärei 1977/78 alt Lgr 69 mer än Lgr 62 fått könssegregerande effekter i skolan.

Det finns också en påfallande enighel om all elever måste kunna göra positiva val. Gymnasieuiredningen framhåller exempelvis, alt delta är nödvändigt för att motverka utslagningen i grundskolan. Flera remissin­stanser hävdar alt skolan måste erbjuda intressefördjupning i flera olika ämnen. Enligt TCO bör det nya förslaget vura så utformat all många olika elevintressen kan lillgodoses. Vidare bör enligt TCO lillvulel innehålla många prakliska inslag. Kommunförbundei föreslår, att ett nyll lillvalssy­slem görs mer beroende av elevernas intresse och vilja. Enligt förbundets styrelse bör därför eleverna få chansen alt fördjupa sig i ett eller ett par för dem intressanta ämnen som redan finns på den obligatoriska delen av timplanen och i något av B-språken. Slyrelsen anser, au en sådan upplägg­ning av lillvalssyslemel mer ligger i linje med en ökud lokul och individuell frihel.

Enligt LO kvarslår riskemu med en uppdelning av eleverna på samma sätl som hiltills inom det föreslagna systemet. LO föreslår, ull eleverna un­der den gemensamma rubriken kommunikation skall kunnu välja språk, social inriktning, massmediu, kultur, historia etc. SAF menar, att eleverna skall kunna välja olika akliviieier av belydelse för deras forlsalia siudier. Länsskolnämnden i Väsierbonens län diskuterar flera alternativ. Man menar, all det intressantaste är att som lillvalsallernaiiv erbjuda en för­djupning inom oliku ämnessekiorer. förslugsvis en språkseklor, en sam­hällsorienlerande seklor, en naiurorienierande seklor (med malematik) och en prakiisk-esleiisk seklor. Inom dessa seklorer skulle då lillvalel i försia hand innebära ett fördjupai sludium av projeki- eller lemakaraktär.

4   Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 180

 

Prop. 1978/79:180                                                                  50

Inom språkseklom skulle kunnu erbjudas val uv lysku, frunsku eller hem­språk. Inom språkseklom skulle vidare rymmus ell ämne av typ kommuni­kation vilket SÖ föreslagil. Inom alla seklorer skall del finnus möjligheler lill både mer teoreliska och mer pruktiska fördjupningar. Vurje obligulo­riskl ämne i limplanen skall dessutom enligt nämnden kunna ulgöru till­valsämne.

Liknunde synpunkter förs frum av SACO/SR, som hävdar all möjlighe­ler atl välja blund fleru oliku ämnen och ämnesområden måsle finnas på grundskolans högstadium. Tillvalet måsle varu så uiformat, ull ingen elev Ivingus till ell negaiivi val, dvs. all välja ell ämne som egenlligen inte är at­traktivt men som av eleven upplevs som del enda möjligu. Tillvalet fär in­te heller varu för diffust utan bör unslutu lill ämnesindelningen på högsiu­diel.

Länsskolnämnden i Västmanlunds län föreslår ulöver lyska, frunsku och hemspråk alt eleverna får möjlighet alt efter intresse eller behov välja tema eller momenl, "en sorts fritt valt arbetsområde", där iräning uv kommuni-kulionsfärdigheierna slår i förgrunden. Dessu urbelsomräden bör dess­ulom ge riku möjligheter lill en ulökad samhällskoniakt för elevema och kan bli ell ulmärkt stöd och komplemenl till ulökad arbelslivsorientering i skolan. Nämnden föruisätter all det blir vanligt med arbete i mindre grup­per i detta alternativ, varför resurser måste ställas till skoluns förfogunde så ull flera grupper kan anordnas i varje årskurs.

Länsskolnämnden i Örebro län menar, att möjlighet lill såväl praktisk som teorelisk fördjupning med individualiserad studiegång baserad på in­iresseval bör finnus för ulla elever.

Fleru remissinslunser har belonal, ull elevernu måsle få en insikl i vud de väljer. Elevernu ivingus nu i årskurs 6 välju ämnen, om vurs innebörd de är föga orienlerude. En konsirukiion som innebär fördjupning i redan bekanta ämnesområden förordas däiför också uv detta skäl.

Betydelsen för personlighetsulvecklingen av ull eleverna får göra uppre­pade vul inom skolun frumhålls uv fleru remissinsianser. Dettu motiv beto-nudes redan uv 1957 års skolberedning.

Synpunklernu från remissinslunsema är lillräckligi sumsiämmiga för all kunnu liggu till grund för lillvulsblockels uiformning. Följande principer bör enligt min mening gälla:

1.     Vid vurje skolenhel med högsiudium skull erbjudus treåriga kurser i
B-språken lysku och franska om untalet elever som väljer respektive språk
är lägsl fem. Fleru undervisningsgrupper kan givelvis behöva organiseras
beroende på elevintresset.

I övrigt beslutar skolslyrelsen på förslag av rektor om vilka kurser som skall erbjudas. Reklor skall avge sill förslag efter samråd med personal, föräldrar och elever.

2.     Inom dei erbjudna utbudet av kurser har föräldrar och elever fritt val.
Inför varje nytt läsår skall finnas möjlighel lill omval.

 

Prop. 1978/79:180                                                               51

3.    Kursernas längd kan varieru från en termin till tre år. I B-språk kan således ocksä erbjudus kurser korlare än tre år.

4.    Kurserna skall vara så inriktade att de inle kan förulses få en myckel sned könsfördelning. Nuvarande tillvalskurs i leknik måsle exempelvis omarbetas och kompleiieras med exempelvis miljöfrågor.

5.    Kursema - med undanlag för B-språk - bör utgöra en fördjupning el­ler intresseprofilering inom några momenl i ivå eller flera ämnen inom eslelisk-prakiisk, samhällsorienlerande, nalurvelenskaplig-leknisk eller språklig seklor. Kurserna får inte ulformas så all de utgör parallell- eller överkurser lill de obligutorisku ämnenu.

6.    Förslug till kurspluner för oliku kurser inom lillvalsblocket bör utar-betus av SÖ. men även länsskolnämnd, skolslyrelse eller rektor kan utar­beta kursplun. Kursplun utarbetud uv skolslyrelsen eller rektor bör tills vidare fastställas av länsskolnämnd. Reklor skall avge sill förslag efter samråd med berördu arbeisenhelskonferenser.

7.    För undervisning inom lillvalsblocket krävs lärarbehörighet. Behörig alt undervisa i de olika kurserna är den som är behörig till undervisning i obligatoriska ämnen inom motsvurande sektor eller den som enligt 14 kap. 9 § andra siycket skolförordningen är skyldig undervisa i kursen. Del kan, som jag lidigare anfört, säkerligen oftu vuru till fördel för skolan om den kan ulnyllja föräldrar och kuliurarbelare som medhjälpare i olika kurser. Detla engagemang sker då med hjälp uv förstärkningsresursens inte under-visningsbundnu del eller med slöd av kommunala medel.

Till frågan om möjlighelen atl välju hemspråk som lillvalsämne återkom­merjag i avsnitt 4.6.4.

En fri uppläggning av della slag innebär en omfullunde decenirulisering. Den lokala planeringen vid en skolenhel får lill följd uv detta en kuraklär som liknur gymnusieskolans. Genom ull lillvulsblockel inle låses till ell be­släml innehåll för en ny tioårsperiod frumål innebär förslugel också en för­söksverksumhei som kun tu lill vura inilialiv och idéer ule på skoloma. Kurser, som inte tilldrar sig iniresse eller får en rekrytering som är sned, kan snabbt ändrus. Den fria uppläggningen medför också atl skifiunde lo­kala förutsättningar beträffande lokaler, materiel, specialulbildad och spe-ciuliniresserud personal och näringslivet på orten kun ulnylljus. Man und­viker därigenom un lidigure genomfördu, dyra invesleringar inle kommer lill nylla.

Tillvulskonslruklionen ger dessutom elevernu storu möjligheler atl kombinera olika kurser i skilda årskurser och därigenom tillgodose fle­ru inlressen.

Atl kurspluner kan uiarbelas lokall på de enskilda skolenheiema för all sedan godkännas av länsskolnämnderna slammer överens med vad som hiuills med framgång tillämpats förde s. k. konkurserna i gymnasieskolan.

I remissvaren om lillval på högstadiet har bl. a. från Facklärarförbundet framförts förslaget att eleverna skulle kunnu fä välju utt fördjupu sig i nå-

 

Prop. 1978/79:180                                                                  52

gol av de obligaloriska ämnena. Jag kan för min del inle bilräda ett sådunt förslag. Det innebär uppenbaru risker för en differenliering inom skolun liksom en fortsall könssegregalion. Om elever exempelvis väljer matema­tik som lillval kommer delta snabbt att leda till en faktisk nivågruppering på de vanliga matemaiiktimmarna. Om elever väljer barnkunskap eller tek­nik får vi klarl könsrollsuppdelade undervisningsgrupper.

Det är därför viktigt all kurserna, vilket jag föreslagit under punkl 5, in­nebär fördjupning i olika momenl i mer än ett ämne och all de inte blir parallellkurser till de obligaloriska ämnena. Det ankommer på SÖ och länsskolnämnder att se till alt så inte sker.

Jag avser atl föreslå regeringen att ge SÖ i uppdrag att som en service till kommuner och enskilda skolor före införandet av den nya läroplanen utar­beta ett begränsal antal olika kursplaner för tillvalskurser av olika längd. Nuvarande kursplaner i B-språk förutsätts i huvudsak gälla under den övergångslid allemativkurser kvarstår i dessa ämnen.

Fördjupningsuppgifter (temasiudier)

Som ett tredje inslag i del fria sludievalet harjag räknai med fördjup­ningsuppgifter som lärare och elever väljer alt ulföra inom de obligaloriska ämnenas ram.

Jag använder som benämning på den typen av uppgifter ordel temastudi­er, vilket är en vedertagen beteckning inom gymnasieskolan sedan år 1966. Ett tema är således en intressevald fördjupningsuppgift. Det innebär inget krav på ämnesövergripande arbelssäil eller på någon speciell meiodik.

Då jag föreslagit att tid skall avsällas för temastudier innebär delta såle­des endasl att tid skall stå till elevemas förfogande för fördjupningsstudier och intresseslyrda aktiviteter inom ämnenas ram.

Ärbetsenhelskonferensema bör föreslå hur liden för temastudier skall läggas ut pä skilda ämnen eller ämnesgrupper. Förslagen bör avges i så god tid atl skolledningen kan utgå från dem vid schemaläggningen.

Resursbehov

Hur många valalternativ som kan erbjudas inom tillvalsblocket vid en skola är beroende av dels hur eleverna väljer, dels vilket arbetssätt som er­fordras inom det valda ämnet. Tillgången på timmar inom bas- och för-stärkningsresursema sätter beslämda gränser.

Nuvarande basresurser medger endasl ett begränsal antal val. Skolan bör därför tillföras medel motsvarande ytterligare ett valalternativ vid var­je skolenhet med högstadium.

Möjligheten att tillgodose elevernas önskemål hänger också samman med utbudet av fria aktiviteter under skoldagen. Insatser från andra yrkes­grupper än lärare är väsentliga för atl tillgodose de mål som låg till grund för riksdagens beslut om skolans inre arbele. Jag har tidigare bl.a. pekal på betydelsen av medverkan från kulturarbetare, organisationer och för-

 

Prop. 1978/79:180                                                                  53

äldrar. Sådanu insatser kan dessutom vuru en betydelsefull hjälp i mångu temasiudier.

4.7.4 Hemspråk som lillvalsaliernativ

Statsbidrag utgår lill kommunema för hemspräksundervisning för in­vandrarbarn för 1.1 läroveckolimmar för varje dellugande elev under läs­årel. Häri innefutlus sludiehundledning på hemspråkel. Hemspråksunder­visningen är frivillig från elevens sida men kommunens åtagande alt anord­na hemspräksundervisning är ett obligalorium.

Länsskolnämnden kan under vissa förulsäliningar medge ull siuisbidrug får utgå för flera veckotimmar.

För slödundervisning i svenska ulgår statsbidrag för högst fyra vecko­timmar per grupp.

Antalet invandrarelever pä grundskolan var i mars 1978 88313, varav 34 853 finska invandrarbarn. Våren 1978 bedömdes 38700 elever vura i be­hov av stödundervisning. 1 stödundervisning i eller på svensku dellog 27800 elever och i sludiehandledning pä hemspråket 14 100 elever. Många elever dellog i båda undervisningsformerna. 1 hemspråksundervisningen dellog 35 900 elever. Omkring 4000 elever önskade deltaga men kunde ej beredas tillfälle.

Statsbidraget till hemspråksundervisningen konstruerades bl. a. med det uttalade syflel alt del skulle finnas en kommunal frihel att välja hur hem­språksundervisningen i grundskolan skulle organiseras. Det föreligger nu uppgifier som lyder på alt undervisningen på hemspråk inte nåll den om­fattning som 1. ex. skisserades av den s. k. invandrargruppen, vars organi­sationsmodeller i promemorian (Ds U 1975:13). Förslug om ålgärder för in­vandrarbarnen i förskola, grundskolan och gymnasieskola ulgjorl plane­ringsunderlag för mänga kommuner. Orsakerna härtill kan bl. a. vara svå­righeler atl koncentrera undervisningen till vissa skolor, schemalekniska problem, brisl på ändamålsenliga lokaler etc.

I samband med att hemspråket infördes som ämne i skolförordningen ut­arbetade SÖ provisoriska anvisningar till läroplanen för grundskolan be­träffande bl. a. elever med annal hemspråk än svenska. Till nuvarande lä­roplan finns ell supplemenl om undervisning av invandrarbarn m.fl. med råd och anvisningar beträffande bl. a. undervisning i hemspråk och i svens­ka som främmande språk.

I SÖ:s förslag lill förändring av grundskolans läroplan integreras invand­rarfrågor i olika avsniii och i olika kursplaner. En särskild kursplan i hem­språk ingår i förslaget.

I förslaget till kursplan i svenska framhävs exempelvis starkare än i nu­varande läroplan all språklräningen skall bygga på ett för elevema me­ningsfullt innehåll. Målen i svenska gäller också för undervisningen i svenska som främmande språk. Elever, för vilka svenska är ett främmande språk, föreslås i första hand tillägna sig sådana kunskaper och färdigheter i

 

Prop. 1978/79:180                                                                  54

svenska all de kun dellu i skolurbelel pä en meningsfulll säu och kluru sig i sumhällel.

SÖ föreslår, ull hemspråk skall finnas med som lillvulsullernaiiv. Möjlig-heiemu att läsa hemspråk enligt nu gällande bestämmelser föreslås dock dessulom finnus kvur. Remissinstanserna instämmer.

Jug biiräder SÖ:s förslug. Problem kan emellertid uppkommu när del gäller finansieringen uv hemspråk som lillvul. SÖ har föreslugii ull lillvalel finunsieras ur resursen för hemspråk (1,1 veckolimmar per elev), inle ur basresursernu som - lillsammans med förslärkningsresursernu - utgör grund för övrigu tillvalsullernuliv.

Busresursemus storlek är beräknud på nuvarande tillvalssyslem och val­frekvenser. Jag har lidigare föreslagit en viss utökning.

Hemspråk bör enligt min mening i försia hand behandlas som vurje un­nul valallemaiiv förutom B-språk. Del innebär att om ett vissl antal elever fordras för atl en kurs i ett ämne skall kunna starta vid en skola bör också en kurs med samma antal elever i ett hemspråk finansieras ur basresursen.

Hemspråksresurser, som man vill starta med lägre elevantal, måsle där­emoi finansieras ur resursen för hemspråk enligt 32 § förordningen (1978: 345) om statsbidrag till driftkostnader för grundskolun, m.m.

Genom ett sådani artangemang kommer större resurser att stå till hem­språksundervisningens förfogande än enligt SÖ:s förslag.

Det är för närvarande omöjligl atl förutsäga i hur stor utsträckning ele­ver kommer atl välju hemspråk som lillvul. Del är också svårt all bedöma om elever kommer all välja sill hemspråk såvida undervisningen koncen­treras till viss högstadieskola. Länsskolnämndernu bör därför noga följa utvecklingen.

4.7.5 Allernalivkurser

1 B-språk, engelsku och mulemalik finns i grundskolan alternalivu kur­ser, nämligen allmän kurs och särskild kurs. SÖ föreslår atl alternalivkur­serna i B-språk avskaffas omedelbart, alternalivkurserna i engelska och malematik efter en femårsperiod.

Remissinstanserna har varit synneriigen splittrade. Både TCO och SACO/SR avstyrker avskaffande uv allemativkursema i engelska och ma­tematik. SACO/SR vill behålla dem också i B-språk. TCO menar all valel av allmän kurs i lyska och franska är lågfrekvent. Resurserna bör i siällei användas till alt friare bilda mindre grupper. I de obligatoriska ämnena engelska och matematik bör man avvakta resullalen av en bred försöks­verksamhel.

De erfarenheter som redovisas i en del av remissvaren är motstridiga. Länsskolnämnden i Skaraborgs län redovisar positiva erfarenheter av slo­pade altemalivkurser. Försöken hardock bara pågått kort tid. Stockholms skoldirektion anför att vid hittills genomförda försök med maiematikslu-dier ulan alternativkurser har disponerats en större resurs än vad som är

 

Prop. 1978/79:180                                                                  55

normull. Tyvärr anses enligi skoldireklionen sumlliga försök hu givil negu-livi resuliui.

De slurki skiljukligu åsikierna hänger delvis summun med del brisifälligu utredningsunderiaget. SÖ redovisar i läroplansförslaget inga erfarenheler från försök med slopude allernalivkurser eller ulvärdering uv resuliui och undervisningsproblem. Framför alli hur de olikariude bedömningarna sin grund i all ullernulivkurser har bedömis ur ålminsione ire oliku aspekier:

1.    De innebär en siörre resurstilldelning än normull lill ämnenu. Någru remissinslunser ser allernulivkurser som en gurunli för bibehållen lärarlät­hel.

2.    Allernulivkurser innebär ull föräldrar/elever, inle skolun uvgör elev­grupperingen. Någru inslunser beionur med dennu uigångspunki värdel av del friu valel. Andra beionar från summu uigångspunki ull del friu vulel konserverur en sociul snedrekryiering till kurserna. Eftersom särskild kurs i engelska krävs för treåriga linjer pä gymnasieskolan och i matematik för naturvetenskaplig och teknisk linje innebär altemnlivkursema ett sociull betingut urval.

Båda dessa synsätt innebär således en skolpolitisk aspekt på kurserna.

3.    Slulligen belraklas uppdelningen i oliku kurser ur pedugogisk syn­
punkt. Efter sex års studier i mulemalik respektive fyra års i engelska upp­
visar eleverna, menar man, så stora skillnader att en effekliv färdighetsträ­
ning kräver gruppering på allernalivkurser. Andra som i och för sig instäm­
mer i kraven på gruppering, menar alt uppdelning i allmän och särskild
kurs är för trubbig och allt fier och flexiblare grupperingar behövs.

Allernalivkurser i B-språk kan enligt min mening behandlas skilda från övrigu alternativkurser. B-språk är ett frivilligt ämne och ett nybörjarämne. Den finns ingen anledning för skolan all i del frivilliga kursutbudet erbjuda mer än ett alternativ av varje B-språkskurs. Hänsyn måsle också tas till andra berättigade elevintressen. Jag tillstyrker därför SÖ:s förslag atl av­skaffa allemativkursema i dessa ämnen. Ändringar i läromedel och del melodiska utvecklingsarbetet fordrar dock en viss övergångstid. Denna bör enligt min mening vara fem år, räknai från läsårel 1980/81.

Allemativkursema i matematik och engelsku bör däremot finnas kvar. Den speciella urvalseffekt som de särskilda kurserna har genom att de fordras för vissa speciella ireåriga gymnasielinjer bör somjag lidigare an­förl tas bort genom att intagningsbeslämmelsema lill dessa linjer ändras. Den information skolan kan ge genom främst sludie- och yrkesorientering­en bör vara fulll lillräcklig för atl undvika felval.

Vidgningen av behörighetsreglerna så atl också den allmänna kursen i matematik ger eleverna behörighet till naturvetenskaplig och teknisk linje ser jag som viktig även för att posilivi påverka rekryteringen till dessa lin­jer. Det sker i ålminsione tre avseenden.

Försl och främsi kommer rekryteringsbasen att vidgas. Nuvarande konstmktion innebär alt naturvetenskaplig linje har den snävaste basen av

 

Prop. 1978/79:180                                                    56

alla gymnasieskollinjer eftersom den fordrar särskild kurs i både engelska och matematik och dessutom i realiteten B-språk. Genom att dessa speciel­la krav bortfaller kan den naturvetenskapliga linjen rekrytera ur hela elev-gmppen, inte enbart bland dem som i årskurs 6 inför valet till högstadiet valde särskild kurs i nämnda ämnen.

Behörighet för elever med allmän kurs kommer också att positivt påver­ka elevurvalet ur social synpunkt. Elever som har 4 eller 5 i betyg i allmän kurs och som ofta är från lägre socialgmpp utestängs nu till förmån för ele­ver med 1 eller 2 i betyg i särskild kurs.

Den könsmässigl ojämna fördelningen på teknisk och naturvetenskaplig linje kan också positivt påverkas, om linjevalel inte i realiteten sker i års­kurs 6.

Den vidgade behörigheten fordrar att läroplansanvisningama och läro­böckerna i malematik i allmän kurs ses över. Vissa momenl som nu enbart finns i läromedel för särskild kurs kan behöva tUlföras allmän kurs.

Om intagningen till gymnasieskolan sker redan på höstterminsbetygen i årskurs 9 kan det vidare i framtiden bli möjligt att utnyttja vårterminen för specielll stöd åt elever i allmän kurs som valt naturvetenskaplig eller tek­nisk linje. Jag återkommer lill denna fråga då jag i avsniu 7 behandlar be­tygsättningen i skolan.

SÖ bör ges i uppdrag att göra den nödvändiga översynen av anvisningar och hur läromedlen påverkas. SÖ bör också lämna förslag på hur studierna i årskurs 9 bör planeras såvida intagning till gymnasieskolan sker med hjälp av höstterminsbetygen i årskurs 9. SÖ:s översyn bör också beröra matematikkurserna i gymnasieskolans årskurs 1.

Den pedagogiska frågan slulligen, vilken typ av gruppering som ger ele­verna den bästa färdighetsträningen och är positiv även ur andra synpunk­ter, bör avgöras först efter utprovning. Del bör finnas frihet för kommuner all delta i försöksverksamhel med annan organisation än allernalivkurser. Försöksverksamhet bör medges av SÖ och ges lillräcklig omfattning för att bilda gmnd för vidare ställningstaganden. Vilka elevgrupperingar som uppkommer om alternativkurserna överges bör noggrant studeras. SÖ bör få i uppdrag att ulvärdera försöksverksamheten och inkomma med förslag i frågan fem år efter del läroplanen trätt i krafl.

Beräkningen av nuvarande basresurser bygger på förekomsten av alter­nativkurser. Någon förändring av basresursernas storlek bör inte vidtas på grund av de förslag om alternativkurser somjag lagt fram.

4.7.6 Slöjdens utformning

Enligt SÖ:s förslag skall, somjag tidigare nämnt, eleverna på högstadiet få undervisning i både textilslöjd och trä- och metallslöjd. Förslaget moti­veras med atl man vill molverka traditionellt könsroUstänkande.

Remissopinionen är också här helt spliiirad. TCO tillstyrker förslaget men-hävdar samlidigt att lärarna måste garanteras fortbildning både inför

 

Prop. 1978/79:180                                                                 57

reformen och fortlöpande därefter. Slöjden måste dessutom lillföras nya resurser. TCO menar också all försöksverksamhel för melodulveckling måsle starta omgående. Flera kommuner uttrycker siarka betänkligheter. Helsingborgs kommun hävdar att den rådande disciplinära situationen i dagens högstadieskolor är sådan, atl man på det bestämdaste bör avråda från att realisera förslaget. Länsskolnämnden i Västernorrlands län, som tillstyrker SÖ:s förslag, skriver atl de eventuella problemen på högstadiet med båda slöjdartema för alla elever skulle kunna minskas, om undervis­ningen utformades så, alt eleverna efter en grundkurs i båda slöjdarterna med slark verklighelsanknytning gavs möjlighet atl arbela med projeki, som då kunde ha drugning ål enderu slöjdurten. Även andra remissinstan­ser, som i princip tillstyrker SÖ:s förslag, t.ex. Västerås kommun, menar alt det bör ges en stor frihet vid uppläggningen av ämnet.

Inom inget annal område är könsrollsvärderingama så siarka som när det gäller arbele med mjuka (textila) och hårda (irämetall) föremål.

Samlidigt har den traditionella uppdelningen av slöjdarlema i lexlilslöjd och trä- och metallslöjd ifrågasatts. Åtskilligt annal material än tyg, trä och metall bearbelas inom såväl textilslöjden som trä- och metallslöjden. Även det ursprungliga hantverksmässiga arbetssältel inom respeklive slöjdari torde ha fått ge vika för ett friare och mer varierat arbetssätt.

Även avgränsningen mot andra ämnen är oklar. Teknik har siarka berö­ringspunkter med slöjd. Detsamma gäller hemkunskup. Slöjd innehåller ocksä beiydunde esletisku momenl.

Slöjd och hemkunskup svurur lillsummans med andra ämnen för de praktiska vardagsfärdigheter, som del bör vara en centrul roll för grund­skolan all förmedla. 7'"sanimans med bl.a. bild och musik ger slöjd ele­verna utrymme för skapande verksamhei. Slöjd lämpar sig därför utomor­deniligi väl för näru sumverkan med andra ämnen. TCO har i sitl remissvar betonut att projektarbete över ämnesgränsemu är en uv de viktigusle delur­na i en förändrad grundskola. Troligen, menar TCO, spills mycket tid i onödan i dagens skola, när samma eller likartat sloff behandlas isolerat i olika ämnen.

Som jag tidigare anfört är del angelägel att skoluns innehåll och arbets­former är sådanu alt traditionella könsrollsuppfatiningar motverkas. Men om båda slöjdarterna skulle vara obligatoriska under lika läng tid för samt­liga elever finns det anledning att befuru ull urbelsmässigu problem skulle uppslå. Jug är därför inle beredd all nu föreslå ull de oliku slöjdurlernu blir obligaloriska för alla elever. I slället delar jag den uppfattning som fram­förts av bl. a. länsskolnämnden i Västernorriands län och somjag återgav tidigare. Slöjd ulgör redan i Lgr 69 ell ämne. Inom deltu gemensamma äm­ne måste eleverna få välja arbetsuppgifter av skilda slag.

Av kursplanen för slöjd bör i enlighel med TCO:s förslag framgå exem­pel på olika ämnesövergripande uppgifier. SÖ har i sumbund med urbels­sällel i skolun betonat de tekniskt-pruktisku färdigheter som en människa

 

Prop. 1978/79:180                                                                   58

behöver hu för atl klara boende, arbele och fritid. Den moderna människan omger sig med allt fler tekniska hjälpmedel både i arbele och på frilid. Hon behöver kunnu ulföru enklare reparalioner. Teknisk-praktiska färdigheier har också stor belydelse för den privata ekonomin. Detta ulgör ell natur­ligt samverkansområde.

Mer omfaitande teman eller projektstudier kring exempelvis bostads-och miljöfrågor och konsumentfrågor bör också kunna organiseras.

Ett ämnesövergripande arbele lämpur sig ulmärkt för alt utveckla ett ar­betssätt, där leori och praklik växlar och där elevernas insatser kun inrik­tus på direkt produktiva uppgifter också inom den egna skolmiljön. Även om man eftersträvar en allsidighet kan elevemas speciella inlressen inom olika slöjdarler lillgodoses inom ramen för sådanu gemensammu arbels­uppgifter.

För all uiprövu oliku sumverkunsformer mellan exempelvis slöjd, hem­kunskap och leknik bör en försöksverksamhel slaria omgående. Ämnes-övergripunde sumverkan bör ulgöru en del i denna försöksverksamhel. Den bör samordnas med molsvarande ulvecklingsarbele på låg- och mellansladierna som jag tidigare nämnde. Utvärdering av försöksverksam­heten bör därefier uigöra grund för eveniuell revision av limplan och kurs­plan. Jag ämnar föreslå regeringen ull ge SÖ i uppdrug all ledu och ulvär-deru försöksverksumhelen.

4.8 Högstadiets timplan

SÖ har föreslagit vissa justeringar uv limtal för olika ämnen på högstudi­
et. SÖ:s förslug innebor följande ändringar:
Bild                                      - 0,5 veckolimmar

Hemkunskap                       -f- 1

Maskinskrivning                   + 1,5"

Matematik                           - 1

Slöjd                                    +1     "'

Tillval                                   - 2    "

Dessulom föreslår SÖ ull ämnena leknik och bamkunskap läggs in i blockel för orienteringsämnen ulan ull blockels limiul ökas.

En majorilel uv remissinslunsema molsäller sig minskad lid för det fria sludievalel (lillvul), bl.a. för B-språk. Några länsskolnämnder och UHÄ m. fl. menur all liden för B-språk snurare bör öka och hänvisar då till den minskade lid språken fåll alltsedan enhetsskolan. Detla kontrasterar, me­nar man, mol ullalade mål ull iniernalionalisera utbildningen och ge en kulturell orienlering som inte är enbarl anglosaxisk.

Det finns också en stark majoritet bland remissinsianserna som vänder sig mol minskad lid för matematik. Mun hänvisur lill alt muiemulik bör be­lraklas som ett basfårdighetsämne som snarast borde ytterligare betonas.

Vud belräffur konsirukiionen uv blockel orienteringsämnen (oä-blocket)

 

Prop. 1978/79:180                                                                  59

menar mun all del ingick i SÖ:s uppdrag all utreda om naturorienterande ämnen och leknik kunde få en siarkure siällning i grundskolun. Äv flera skäl anser man atl SÖ:s förslag inte innebär att ämnenas ställning för­slärkts.

Det föreslagna arbeissäiiel med en undersökande och experimentell uppläggning är, hävdas det, betydligt mer lidskrävande än när läraren re­dogör för ell kursinnehåll. Då dessulom Ivå nya ämnen, leknik och bam­kunskap. skall samsas med övriga ämnen om samma lidsuirymme som li­digare kan, menar man. della buru få enderu av ivä konsekvenser. Anting­en måste tiden för övriga ämnen inklusive fysik, kemi och biologi minska eller också kommer i realiteten leknik inle ull få någoi utrymme. För del senare alternutivei lulur. menur mun. utt ämnel huvudsukligen har obehöri­ga lärare vurför de knuppusi kommer ull få del av ijänsteunderlagel inom oä-blocket.

Belräffunde SÖ:s förslug om obligalorisk muskinskrivning är remissopi­nionen delud. Förslugel uvsiyrks av ungefär hälfien av kommunema och länsskolnämnderna. Siockholms skoldirekiion unser inte atl man genom all låla sumlligu elever läru sig den lekniska färdigheten ull skrivu maskin förändrar det könsbundna yrkesvalet. Andra menar alt vid en avvägning av tid för teknik, bamkunskap, naturvetenskaplig orientering och maskin­skrivning mäste det sistnämnda ämnet få lägre prioritet. Slutens trufiksä-kerhelsverk menar alt en grundläggande trufikundervisning borde vuru ett vikligure inslag än muskinskrivning.

Ett ställningslugande till högsludieis timplun medför svåru uvvägningar. SÖ:s förslag med utökad tid för hemkunskup, slöjd och muskinskrivning (-1-3,5 veckolimmar) och minskud lid för B-språk, malemaiik och bild innebär en viss förskjulning mot ökude pruklisku inslug. Tillsammans rör det sig dock baru om ca 3 % av lektionstiden pä högstadiet. Till detta kommer att den önskvärda utvecklingen mol ökade praktiska inslag måste, för alt få någon genomslagskrafl, i förstu hund ske genom en förändring av arbets­sättet i alla ämnen, och framför allt genom olika lemasludier. SÖ har också framhävl del nödvändiga i en sådun utveckling.

Jug delur den siurku remisskriliken mol förslugel om minskning av liden för matematik . Del är ell cenlralt busfärdighetsämne och, somjag lidi­gare anförl, är del vikligl ull slå vukl om den grundläggande busfärdighets­träningen.

Dagens ungdomar möter musiken i många olika sammanhang. Stora delur av del musikuibud som erbjuds är torftigt och ensidigt och marknuds-förs av kommersiellu skäl. Därtör är skoluns musikundervisning betydelse­full för ullu. Genom musikundervisningen kan alla elever få en fördjupad och vidgad musikalisk orientering, något som kan hjälpa dem att ulveckla en egen musikalisk smak och en krilisk syn på del kommersiella musikul-budel. 1 Lgr 62 var musik ell valfrin ämne. alternativt till slöjd och leck­ning. Musikämnet fick en avsevärd försiärkning i Lgr 69 genom att del blev obligaioriskl. Nu är del dags an göra en yllerligure försiärkning.

 

Prop. 1978/79:180                                                     60

Au bedriva en slimulerundc och inlresseväckande musikundervisning i helklass på högstadiet är en svår uppgift. En minskning av undervisnings­gruppens storlek är därför en angelägen reform. Emellerlid möjliggör inte den nuvarande lärarsituationen i musik med många obehöriga lärare atl mun nu inför undervisning i delas klass med oförändral timtal. Jag anser emellerlid atl en minskning av undervisningsgruppernas storlek i musik ut­gör en så vikiig standardförbättring att man för den skull bör kunna accep­tera en viss minskning av antalet elevlimmar. Jag föreslår därför, somjag inledningsvis nämnde i avsnitt 2.12 att musikundervisningen i stället för under tre leklioner i helklass skall äga rum under två lektioner i delad klass.

Barnkunskap har hittills disponerat 0,5 veckotimmar av tiden för hemkunskap. SÖ har föreslagit att ämnet upphör och all sloffei fördelas pä samhällsorienterande ämnen och hemkunskap.

Remissopinionen har varil delad. Del finns stora svårigheter alt i skolor­na organisera undervisning med så få limmar för ett ämne. Samtidigt beto­nar flera inslanser ämnets viktiga roll inle minst som en del i den familje­kunskap som skolan bör ge. Omsorgskommittén och De handikappades centralkommitté har belonal dess roll för all ge elevema kännedom om handikapproblem. Som obligatoriskt ämne är del också av betydelse för könsrolluppfattningarna bland elevema. TCO har betonat alt ämnet bör behandlas samlal.

Barnkunskap bÖr enligt min mening få utökad tid och införas som ämne på högstadiets limplan med en veckotimme.

Jag har tidigare föreslagit att hemkunskapsmomenl skall ingå med minsl en veckotimme under lågstadiet, alternativt mellanstadiel. Vissa moment i ämnet hemkunskap bör då kunna överföras till dessa stadier från högstadi­et. Det blir då möjligt atl ge ämnel något minskad tid på högstadiet (minus 0.5 veckotimmar) samtidigt som den totala liden för hemkunskapsunder­visning i grundskolan lotalt kan utökas.

Det ingick i SÖ:s uppdrag att lämna förslag om teknik för alla elever. Jag delar synpunkterna från de remissinstanser som hävdar atl SÖ:s för­slag knappast ger ulrymme för någon teknik, eller i varje fall skulle ge äm­net svårigheler all hävda sig.

Tiden för orienteringsämnen bör därför utökas med en veckotimme för alt bereda utrymme för teknik som obligatoriskt ämne för alla. I det sam­manhanget bör förstärkningsresursen uiökas så atl undervisningen kan be­drivas i annan gruppering än helklass under en veckotimme om skolan så önskar. Till frågan om förstärkningsresurserna återkommer jag i avsnitt

9.1.

Äv tiden för orienteringsämnen, 30 veckotimmar, anslås för närvarande endast 13 till naturorienterande ämnen.

Då det gäller avvägningen mellan den samhällsorienterande seklorn (So-sektom) och den naturorienterande sektorn (No-sektorn) i framtiden

 

Prop. 1978/79:180

61

måsle emellerlid också den utbyggda pruklisku urbetslivsorienieringen be­aklus. Denna ulgör i sig en värdefull samhällsorienlering. Även om den en­dusi skulle kommu ull omfaila sex veckor moisvurur detta dock sammun-lagt cirka fem veckolimmar under ell läsår. Dennu utbyggda orientering måsle huvudsakligen räknas So-sekiorn tillgodo. Nulurorienlerunde äm­nen bör därf'ör kunnu lilldelus yllerligure en veckolimme. Under de förslu åren då ämnel leknik introducerus som obligatoriskt ämne bör det garante­ras tid om två veckotimmar genom särskild markering i timplanen.

SÖ har. som jag lidigare nämnl, föreslagil maskinskrivning som obligatoriskt ämne.

En omfaitande försöksverksamhet har bedriviis med maskinskrivning på mellanstadiel. Maskinskrivning spelar där en posiliv roll för elevernas färdighetsträning. Ell vissl anlai elever hur därför kunskuper i maskin­skrivning när de kommer lill högsiudiel. Inom lillvulsblockel kommer sko­lan dessulom att ha möjlighel anordna kurser för eleverna. De elever som varken fåll en grundläggande iräning pä mellansiadiel eller valt lillvalsäm­ne i vilket ingår maskinskrivning skall enligi min mening ges träningstillfäl­len om 30 undervisningslimmar under lid för fria akliviieier.

Jag föreslår således alt limplanen för högstadiet omfattar följande äm­nen med det antal veckolimmar som anges för varje ämne i kolumnerna 1 och 4.

Ämne

2           3          4

Anial veckolimmar

Lgr 69       SÖ:s            Före-

för-      dra-

slag     ganden

 

Barnkunskap

Bild

Engelska

Hemkunskap

IdroU

Maskinskrivning

Matematik

Musik

Orienteringsämnen Samhällsorienterande Naturorienterande

Slöjd

Svenska

Tillval

 

_

_

1

5

4,5

5

9

9

9

5'

6

4

9

9

9

-

1,5

-

12

II

12

3

3

2

30

30

31

17

 

)6

13

 

15

5

6

5

10

10

10

11

9

11

 

99

99

99

' Därav har 0,5 veckotimmar utgjort barnkunskap  Därav två veckotimmar för teknik

 

Prop. 1978/79:180                                                              62

5    Innehållet i skolans arbete. Kursplanerna

5.1 Kunskaper och färdigheter

Skolan skull ge elevernu godu kunskuper och färdigheter. Men det är en­ligt min mening ungeläget ull. vilkel också RHS frumhåller, skilja mellun nödvändigu och önskvärda kunskuper. I ulltför sior utsträckning har kan­ske skolun sökl ge elevernu en mängd önskvärda kunskuper och då glöml bort den avgörunde koncentrationen på de nödvändigu kunskuper som ullu måsle ha för uti kunnu fungeru i vårt sumhälle. Sumiidigi kan del varu in-Iressuni att peka på an delta senare - förden praklisku pedagogiken gans­ka avgörande kruv - uppställdes redan uv 1957 års skolberedning som ul-lulude all även om huvudmomenlen ger läraren en viss fiihet i arbetel bör dock alllid krävus ull eleven säkert skull behärsku sådunl som är väsentligt i summanhangei och som ligger inom gränsen för hans möjligheler.

Riksdagen har i sill beslul om skoluns inre arbete givil uttryck åt samma uppfuilning (UbU 1975/76:30 s. 62. rskr 197.5/76:367):

Vissu UV läroplanens mål är med lanke på såväl vuxenlivets krav som fortsuitu studier mer ungelägna att nå än undru mål. En precisering av dessa mål innebär inle ull en skolu införs i vilken fukiainläming dominerar. I slället ökas sannolikheten för atl elevema tillägnar sig väsenlliga fakla samtidigt som en gräns salts för kruven på fukiuinlärning och ell siörre ul­rymme ges åt andru typer av mål.

De kunskuper som unges i de oliku ämnenas mål utgör självklart bas för arbelel. Från denna synpunkt är begreppei baskunskaper relevanl. Del är givetvis också angelägel atl de kunskaper lärare och elever tillsammans anser vara väsenlliga blir fasta kunskuper. Inte minsl är detta vikiigt efter­som fusia buskunskaper utgör den nödvändigu grunden för arbetet med le­man och lillämpningsuppgifler. Genom dessa utvecklas ytterligare elever­nas insikter i olika summunhung.

Färdigheternu atl tala, läsa, skrivu och räknu ulgör grunden för del mes­ta arbele vi utför som elever och vuxna.

Som en gemensam beleckning för dem har använis kommunikuiionsfär-digheler, ibland basfärdigheler. Del senure begreppei är någoi oegenlligt. Det är en mängd färdigheier som ulgör bus för en livskompelens i ell mo­derni sumhälle. Läsu, skriva och räkna skiljer sig från övriga färdigheter endasl genom skolans i stort sett exklusiva ansvar.

Kommunikalionsfärdighelernas belydelse för övriga siudier och inle minst för alt möjliggöra återkommande utbildning lägger ett särskilt ansvar på skolan. Även om många barn får viss hjälp med läsning och skrivning i sina hem gäller delta långl ifrån alla. All skolan anslår tillräckligt med tid för iräning av dessa färdigheier har just därför sior belydelse frän social rättvisesynpunkt.

Många remissinsianser är som jag lidigare berört genomgående yllersl

 

Prop. 1978/79:180                                                                 63

kritiska mot den undanskymda roll de menar all färdigheier spelur i SÖ:s förslug. Fleru inslunser beionar jämlikheiskravei. RHS:s synpunkier hur releruts redun lidigure. Linköpings kommun exempelvis menur ull skoluns och uibildningsväsendeis bidrag lill ökud jämlikhei bör mer konsekveni än hiuills ligga i atl dels definiera basfärdigheter, dels verku för utt elevernu förvärvar dem. Siaiens ungdomsråd framhåller ull om elevernu suknur bus- och kommunikalionsfärdigheler kun de inle heller ulvecklus pä undru områden. Della är, framhåller rådet, inle minsl vikligl ur jämlikheissyn-punki. De elever som inte kan lillgodogöra sig skriftlig information eller ui­lrycka sig i lal och skrifi har dåligu förulsäiiningur för ull aklivi på egen hand söka kunskaper, gå ut i samhället och samla information, för sig självu klurgöra problem och hitta lösningar. Deltu kun i sin lur ledu lill all de lappar motivationen och iniressei för skolarbelel. Sammu oro för de svagare elevernu uUrycks uv Svensklärarföreningen m.fl.

TCO menur all del krävs särskildu anvisningar för utvecklingen av fär­digheterna lyssna, lala, läsu, skrivu och räkna. Brisler i dessa hänseenden försvårar ullvarligl siudier under hela grundskoleliden och skapar läll hopplöshel och mindervärdeskänslor. De nämnda färdigheterna kräver sin alldeles speciella uppmärksamhei på samtliga siadier, vilket bör återspeg­las redan i den allmänna delen av läroplanen.

Träningen av de grundläggande färdighelerna lala, läsa, skriva och räk­na mäsle enligi min mening spelu en cenlrul roll i skoluns urbeie. Därför måste den ges en betydligt mer frumirädunde pluls i mål och huvudmomenl för olika ämnen än vad som är fallel i SÖ:s akluella förslag.

Träningen av kommunikationsfärdigheter får inle ensidigt koncentreras lill svenska och matematik. Fackprosa sysslar elevema främst med i andra ämnen än svenska. Skriv- och räkneuppgifter hör hemma inom en stor grupp av ämnen. Färdighetsträning i alt tala, läsa, skriva och räkna bör därtör ingå i flera ämnen. All kunna uilrycka sig med hjälp av exempelvis bild är pä samma sätl en färdighet som berör mänga ämnen.

Atl kommunikationsfärdighelerna ges en ceniral plals i kursplanerna in­nebär på intet sätt att de skall tränas isoleral och utanför motiverande sam­manhang under lektionerna. Skrivträning bör självklart inte gälla stoff utan intresse för elevema. Uttrycksförmåga är beroende av vetande. Den som har kunskap om en sak får förmåga ull utirycku tankar. Elevema lär sig an­vända ord samtidigt som de lär sig begrepp och ställer frågor. Språket ut­formas i ett samspel med andra människor. Barns arbete med bilder, med lilleralur och drama, med konstnärliga uttrycksmedel över huvud laget, utvecklar deras kommunikationsförmåga. Den s.k. LTG-metoden (läsning på talets grund) har inneburil en förnyelse av undervisningen. Detla måste las tillvara i den fortsalla utvecklingen. Betoning av färdigheier innebär därför inte något förord för en ensidig metodik med isolerade, formeUa öv­ningar. Men elevema bör här, som i annal skolarbele vara medvetna om de näraliggande färdighetsmål som ställts upp för de närmaste lektionerna och de bör kunna följa sina framsteg.

 

Prop. 1978/79:180                                                     64

Lika litet som beträffande kunskaper kan man när det gäller de gmndläg­gande färdigheterna ange någon preciserad målnivå för enskilda elever. Jag återkommer till denna fråga i avsnitt 5.2. Däremot kan man låta en mål­nivå vara vägledande vid fördelningen av skolans resurser, i delta sam­manhanget främst lärarinsatsema, och vid fördelningen av elevemas lid på olika ämnen eller moment. I propositionen (prop. 1975/76:39) om skolans inre arbete m.m. förordas en sådan utformning, liksom i RHS:s remissvar på SÖ:s läroplansförslag.

Konkret innebär ett sådant fördelningsmål två saker. Ett läsfärdighets-prov ger exempelvis besked om atl vissa elevers läsförmåga är olillfreds­ställande. Vid fördelningen av skolans lärarinsalser skall man då främst sö­ka tillgodose dessa elevers behov, innan resursema används för andra än­damål.

Målnivån uttrycker därmed ett krav på skolan. Del anger hurden friare resursanvändning skolan fick genom SIA-reformen skall utnyttjas för atl tillgodose elevemas rättigheter till goda färdigheter. Alt resursema är fria är således inte ett självändamål. De skall målmedvetet kunna riklas in mot de centrala uppgifter skolan har. Dit hör främst att ge alla goda kunskaper och grundläggande färdigheter.

Inom det s.k. LÄSK-projektet (läs- och skrivprojektet) vid universitetet i Linköping har utförligt studerats läs- och skrivförmågans utveckling ge­nom skolåren. Arbetet finns redovisat i Utbildningsforskning. Rapport 20 SÖ.

Provresultaten inom projektet lydde på att ungefär 5 % av elevema i års­kurs 9 inle nådde upp till genomsnittet för årskurs 4 när del gällde läsfär-dighet. När det gäller läsförståelse nådde ungefär 15 % av elevema i år­skurs 9 inle upp till årskurs 6-krileriet medan molsvarande siffra var 20 % när det gällde läshastighel i årskurs 9. När det gällde skrivfärdighet var an­delen elever i årskurs 9 som inte nådde upp tiU årskurs 6-kriteriet också omkring 15 %.

Ur projektets sammanfattning kan citeras:

Årskurs 6-kriteriet

Med tanke dels på att kraven på läs- och skrivförmåga kan väntas bli allt siörre i framliden, dels på alt de ungdomar som nu går i skolan förblir verk­samma långt in på näsia sekel, så bör kraven på funktionell läs- och skriv­färdighet sättas högt i vårt samhälle. Minimikravet på funktionell läs- och skrivfärdighet hos dem som lämnar skolan bör knappast sättas lägre än den färdighetsnivå som genomsnittseleven når efter att ha gått igenom grund­skolans låg- och mellanstadier, dvs. efter 6 års skolgång.

Jag anser del vikligl alt på skolan ställa kravet all den skall söka ge alla elever en god läs- och skrivfärdighet. Delta mål bör utgöra en grund för samplaneringen mellan olika lärare i skolans arbetsenheter och för skolled­ningens fördelning av lärarresurser.

 

Prop. 1978/79:180                                                                  65

SÖ bör få i uppdrag att utarbeta det diagnostiska material skoloma behö­ver. Liknande material bör utarbetas i matematik. 1 huvudsak rör del sig om all anpassa material som redan finns tillgängligt i olika svenska projekt för såväl matematik som svenska. Ett liknande målkriterium som det som föreslagits inom LÄSK-projektet bör eftersträvas.

De stora brisler som i dag finns i de grundläggande färdighelerna hos många elever fordrar som jag nyss anförde koncentrerade lärarinsatser. Det måste vara möjligt att hjälpa och handleda elever i mindre gmpper än nu. Skolan bör därför, somjag senare kommer alt föreslå, tillföras ytterli­gare resurser för en förbättring av färdigheterna tala, läsa, skriva och räk­na. Resurstillskottet bör möjliggöra arbele i halvklass under en veckotim­me per klass på mellanstadiet, under två veckotimmar per klass i årskurs 7 och under en veckotimme per klass i årskursema 8 och 9. Resurserna bör tillföras skolan successivt, med början läsåret 1980/81. Särskilda medel till kommuner med speciella problem bör utgå fr. o. m. läsåret 1981/82.

Jag anser att medlen för dessa åtgärder bör tillföras försiärkningsresur­sen. Jag återkommer i avsnitten om kostnader och personalkonsekvenser i detalj till de insatser jag föreslår.

Jag finner det dock angelägel att i det här sammanhanget understryka utt färdighetsbegreppet inte får förkrympas lill all enburl betyda läsu, skriva och räkna. Skolan måsle, som SÖ betonar, lägga stor vikt vid en allsidig utveckling. Ämnet bild kan exempelvis aktivt bidra lill atl förbättra elever­nas kommunikationsförmåga. Jag har i mina beräkningar av resursbehovel tagit hänsyn till delta.

Fömtsättningama för en allsidig fårdighetsulveckling kan starkt variera för olika barn. Förskolan spelar här, som SÖ framhäver, en betydelsefull roll för många bams utveckling. Också när barnen börjar skolan är det vik­tigt att de som ett led i begreppsbildningen och i sin emotionella utveckling får rika tillfällen lill övningar i arbete och lek med olika material.

Under skolåldern utvecklas de allmänna språkliga, motoriska och soci­ala färdigheterna ytterligare. I viss utsträckning sker delta utanför skolan. Men i betydelsefulla avseenden kan skolan bidra lill en posiliv och allsidig utveckling. Detta sker i allmänhet på två vägar.

Skolan kan för det första la vara på och systematiskt utveckla och öva in vissa färdigheter. SÖ betonar bl. a. atl de tekniskt-praktiska färdighelerna är betydelsefulla. De behövs för att vi skall klara boende, arbele och frilid: att vårda vår kropp och hälsa, sköta våra kläder, laga mal och ulföra enkla reparalioner.

Skolans arbelssäil kan för del andra vara så upplagt alt del inövar goda arbets- och sludievanor. All arbetel bedrivs på ell vissl säll är därför inle enbarl ell medel alt förvärva kunskaper utan också ett väseniligi mål. 1 ar­belel med konkrela problem får eleverna övning i all resonera sakligt, atl länka metodiskt, att ordna och disponera iakiiagelser och rapporter. Inte minsl belydelsefulll är all eleverna i klassråd och arbelsgrupper får öva sig i all planera och genomföra ell arbete. De bör, som SÖ beionar, få slälla 5   Riksdagen 1978179. I saml. Nr 180

 

Prop. 1978/79:180                                                                  66

upp mål. söka lämpliga verktyg och lillvägugångssält, pröva sig fram och sedan värdera både resultatet och självu arbetsprocessen. I gemensami ut­förda undersökningar och experiment och i gemensam produktion av t. ex. utställningar eller arbetsmaterial får eleverna träna sig i samarbete. De får lära sig att klaru konflikter och överbryggu motsätiningur. 1 samarbete ut­vecklas de både sociall och språkligt. Den sociala och språkliga utveck­lingen är i sin tur av belydelse för hela personlighelen. Innehåll och arbets­sätt utgör en helhet.

SAF och LO liksom flera andra remissinsianser framhäver viklen av att skolan medvetet utvecklar elevernas sociula kompelens, dvs. förmåga och vilja att la initiativ och ansvar och fungera i grupper m. m. Här spelar de valda arbetssällen en ceniral roll liksom konlaklerna med samhället utan­för skolan. Jag delar denna uppfattning.

5.2 Mål och huvudmoment

Grundskolans nuvarande kursplaner består av mäl och huvudmomenl för de olika ämnena eller ämnesgrupperna.

Målen uttrycker endast allmänna riktlinjer för arbelel och betonar oli­ka sidor i den verksamhet som undervisningen bör befrämja. I nuvarande mål för ämnel biologi heter det exempelvis alt undervisningen härtill upp­gift att ge elevema en vidgad biologisk orienlering, väcka respekl för allt levande och ansvarskänsla för naluren. 1 SÖ:s läroplansförslag ultrycks målet för orienleringsämnena bl.a. med all eleverna skall komma till insikt om viktiga sammanhang i natur och samhälle och om samband i tid och rum.

Målformuleringurna innehåller däremot inget om vilken grad eller lyp av insikl skolan skall försöka ge eleverna.

Huvudmomenlen anger genom rubrikord de sloffområden eller akti­viteter som skolans undervisning skull behandla. I nuvarande kursplan för hisloria anges exempelvis följande momenl för högstadiet.

Beiydelsefulla händelser, tidsföreieelser, miljöer och personligheter i

allmän och nordisk hisloria från 1800-lalels början frum lill våra dagar.

Den västerländska kulturkretsens ursprung och äldre skeden.

Några utomeuropeiska kulturkretsars utveckling.

Hembygdens hisloria.

Studiebesök. Arbele med oliku slug av sludie- och arbelsmaterial.

I SÖ:s läroplansförslag beskrivs det sloff som skall behandlas i historie­undervisningen endusi med följunde formuleringar.

Händelser, personer och föreleelser av belydelse för uivecklingen av samhällen, kulturer och livsåskådningar. Historiska källor och historie­syn.

Det finns således inga preciserai ullryckta mål av kvaliialiv art inom grundskolan vare sig i den nuvarande läroplanen eller i den av SÖ föreslag­na. För del direkta lektionsarbetei har en myckel sior frihel lämnals över

 

Prop. 1978/79:180                                                                 67

lill lärare och elever i de olika klasserna. Frihelen gäller både detaljinne-hållei inom huvudmomenlens ram och den önskvärda nivån pade kunska­per och färdigheier skolan skall ge elevema. Samma frihel gäller för valet av urbetssäll.

Den frihel som finns i grundskolans arbete är enligt min mening en stor lillgång. Samtidigt skapar den från andra synpunkter osäkerhei i arbetet.

Jag vill för att undvika missförstånd något klargöra sambandet mellan mål och huvudmoment. Målen uttrycker den inrikining som skolan skall ha för sitl arbete. För atl nå dessa mål är vissa vägar möjliga, medan andra inle är del. Huvudmomenten anger ett innehåll som slår i samklang med målen. Delta innebär atl huvudmomenlen inle kan ges en hur allmän ui­formning som helsl. Om målel för uibildning är I.ex. all elevema skall få kunskap om olika fukiorer som påverkar samhällsutvecklingen, bör della få som konsekvens att huvudmomenlen organiseras så all dessa fakiorer framkommer så lydligl som möjligt. En del av läroplansutvecklingen ligger i atl gentemot de uppsatta målen finna ett innehåll, som ger elevema en så tydlig bild som möjligl av vad målet innebär.

Diskussionen om mer detaljerade kursplaner, om baskunskaper och bas­färdigheler, har ofta varit oklar. Det är nödvändigi att skilja mellan åtmin­stone fyra frågor.

-    Skali huvudmomenlen vara mer detaljerade?

-    Skall målen anges mer preciserai?

-    Skall målen också ange en önskvärd slutnivå för enskilda elever?

-    Skall målen i stäUel ange en önskvärd ambitionsnivå till hjälp vid sko­lans samlade arbele?

Vissa utbildningar arbeiar med klarl definierade krav. Delta kan vara både befogat och nödvändigt vid avgränsade befattningsutbildningar, där del är relalivi läll all kartlägga vilka kunskaper som fordras för att man skall kunna fullgöru en bestämd yrkesroll.

Grundskolun skall däremot inte ge någon preciserad yrkesutbildning utan en allmän medborgerlig utbildning till grund för såväl arbele som siu­dier av vilt skilda slag.

Vad den medborgeriiga ulbildningen i detalj skall innehålla varken kan eller bör anges i kursplaner som blir bestående under lång lid. Huvud­momenten bör därför lämna stor frihet till lärare och elever atl i den en­skilda klassen lägga huvudvikten vid stoff av olika slag förulsatt atl man kan ge en god inblick i vad som anges i målen.

Detta innebär således all huvudmomenten inie kan ges en alltför allmän uiformning. De har en viktig roll bl.a. då del gäller att styra läromedlens in­riktning. Risken med alltför allmänt hållna huvudmomenl är också alt de inte främjar någon förnyelse av sloffinnehållel i skolan eller hell överiäm­nar detla arbele till läroboksförfattare. SÖ:s förslag till nytt huvudmoment för ämnet hisloria inom orienleringsämnena är exempel på sådana alltför allmänna och därför innehållslösa formuleringar.

Jag anser därför att huvudmomenten i orienteringsämnen liksom hittUls

 

Prop. 1978/79:180                                                    68

bör ge uttryck för vad samhället anser vara väsentligt stoff i skolan. Trots detta kommer de att kunna lämna vitt spelrum för lokala variationer och initiativ.

Del kan däremoi finnas skäl alt i målen för olika ämnen ge klarare rikt­linjer. Om målen enbart uttrycker önskemål om atl eleverna skall komma till insikl om viktiga sammanhang i natur och samhälle svävar lärare och elever i osäkerhet om vilka sammanhang som bedöms väsenlliga. Det bör vara möjligl att i målen för olika ämnen eller ämnesgrupper ange de väsent­liga begrepp som varje elev bör få insikl i liksom de väsentliga färdigheter han bör tillämpa.

Sådana centrala begrepp kan t.ex. inom den samhällsorienlerande sek­torn vara rättigheter, skyldigheter, makt, tolerans, representativitet. Om mälen anger några sådana begrepp blir del belydligt lättare att vid arbetel i enskilda klasser välja stoff av olika slag för att ge eleverna insikt i viktiga sammanhang.

Sludierna skall således ge insikt i centrala begrepp och sammanhang och därmed bilda grunden för elevens kunskapsutveckling. Det finns givetvis ingen motsägelse mellan detta och önskvärdheten av atl eleverna också lär in vissa fakla. Utan kännedom om betydelsefulla fakta kan man inte få in­sikt i några sammanhang.

Det är viktigt att skilja en precisering av målen för olika ämnen från en precisering av vilka kunskaper som alla eller en viss proceni av elevema skall tillägna sig och som kan utgöra utgångspunkt för en kursrelaterad be­dömning av enstaka elever. En precisering av del senare slaget skulle inne­bära en mycket stark central styming av skolarbetet och bör därför avvi­sas.

Däremot måste lärare och elever tillsammans formulera ambitionerna klarl vid planeringen i de enskilda klasserna.

Planeringen i klasserna - eller i arbelsenhetema eller i andra former som skolan själv väljer - innebär all man avgör hur lång tid man vill ägna åt olika moment, i vilken ordning man skall la upp olika frågor, med vilka metoder de skall bearbetas och vilka läromedel man kan använda.

Men dessutom måste del vara en planering av vilka konkreta kunskaper i en fråga som man vill uppnå. För elevemas motivation är det centralt att de har näraliggande, klara etappmål atl sträva emot. De måste kunna upp­leva att de lyckas, lär sig något och gör framsteg. Diffus orientering kan va­ra förödande för motivationen. Men planeringen av vad man skall försöka lära in måste vara en gemensam planering mellan lärare och elever, där lä­raren kan ta hänsyn till elevemas olika förutsättningar.

Det är väsentligt att man då utgår från centrala begrepp i målen och från kursplanens huvudmoment och utnyttjar den frihet som samhället vill ge skolan. Först i andra hand bör valet av läromedel komma in. Det är också viktigt att man vid den konkreta planeringen i skolan utgår från den tid som står till förfogande. Har man kommit överens om att en del av tiden skall anslås till fördjupningsstudier (temaarbeten) måste stoffmängden i övrigt anpassas därefter

 

Prop. 1978/79:180                                                   69

5.3 Stoffurvalet

Innehållet i kursplunernu bör enligt SÖ få en slurkure unknyining till ele­vernas situation och lill derus akluellu erfarenheter och kunskaper. Skolan behöver la till vura de erfarenheler och den kullur som företräds av grup­per som hittills alllför liiel uppmärksummuis i skoluns urbeie. Kurspluner­na bör vidare, framhåller SÖ, klart betona de stora samlevnads- och över-levnadsfrågoma, arbelslivsfrågor, ekonomisku frågor, familjefrågor, inler­naiionella frågor, invandrarfrågor, miljövårdsfrågor, sexual- och samlev­nadsfrågor, trafikundervisning saml undervisning om alkohol, nurkoliku och lobak.

1 dessa frågor liksom i betoningen av mussmediestudier och del historis­ka perspekiivels och framtidsperspektivets roll tillstyrks SÖ;s förslag uv remissinstansema. Däremoi har åtskilliga inslunser menut atl vissa vikliga inslag saknas. Svenska Biolog-, Fysiker- och Kemislsamfunden påpekar att i de kunskapsområden som omnämns förekommer naturvetenskapliga och lekniska momenl enbarl i miljövårdsfrågor och i de negativi laddade rubrikerna alkohol, narkotika och tobak. Svenska kyrkans utbildnings­nämnd har framhävt livsåskådningsfrågornas roll. Brottsförebyggande rå­del hävdar atl frågor om lag och rätl måste ges samma prioritet som de av SÖ nämnda frågoma.

Jag ansluter mig till SÖ:s förslag. De anförda remissynpunkterna bör be­aktas vid omarbetningen av kursplaneförslagen.

I kursplanema behandlas enbarl innehållet i den limplanebundna verk­samheien under skoldagen. De fria akliviteterna spelar emellertid enligt min mening också en stor roll för atl komplellera innehållei i skolans arbe­te. Såväl SIA-utredningen som senare riksdagsbeslutet om skolans inre ar­bete betonade i det sammanhanget skolans centrala uppgift när det gäller de kullurpoliiiska insalsema för bam och ungdom. Del kan gälla musik-och tealerverksamhel liksom skolbibliotekens roll för atl slimulera lill läs­ning av tidskrifter och böcker. Det är nödvändigt att den enskilda skolan genom egna initiativ och egen planering kompletterar de cenlrala kurspla­nernas innehåll på detta område.

Pedagogisk forskning har kunnat visa på all innehållei i skolans under­visning har olika betydelse för olika elever. Del är här viktigt all i fortsalt forskningsarbete öka kunskapen om hur innehållet påverkar elevemas möjligheler alt utvecklas. Allt innehåU har en social förankring. För atl åstadkomma en utbildning där elevernas hembakgrund inle skall negativt påverka elevens utveckling, fortsatta utbildning och val av arbete är del viktigt atl i det fortsatta läroplansarbetet konkretisera läroplanernas inne­håll och atl också förankra detta innehåll i olika sociala och kulturella verkligheter. Detta kan t. ex. innebära att man i historieundervisningen ger ett ökat ulrymme för arbetarrörelsens och olika invandrargruppers hislo­ria.

 

Prop. 1978/79:180                                                              70

5.4 Kursplanernas vidgade funktion

Kursplanerna skall enligt SÖ underlällu sumurbele mellun lärare, elever, föräldrur och samhälleis oliku organisulioner. För ull kunna orientera allu berörda grupper om kursplanernas innehåll hur SÖ sökt ge texlernu en en­kel uiformning.

Remissopinionen är splittrad både vad gäller om SÖ lyckats och om del är möjligl all ulforma lexier som blir givande för allu.

Enligi länsskolnämnden i Jämtlands län har läroplunen stor belydelse som slyrinslrumeni genom dess kuraklär av hjälpmedel i det dagligu urbe­tet. Den språkligu utformningen är därför viktig. Samiidigi är det enligt' nämnden en illusion atl tro att en och summu språkligu utformning skall läcku lurarnas behov av hjälp i sill yrke. del behov uv arbelshjälpmedel som burn och ungdomar har för alt kunnu medverka i planering och ut­veckling av skolarbetet och det behov av ullmän informulion om skolurbe­lel, som föräldrur och undru vuxnu uianför skolans professionellu krets hur för atl kunnu medverku vid uppbyggundet uv en posiliv och öppen miljö. UHÄ liksom SAF och eti stort uniul andru remissinsianser menar, all kursplanema inle är tillräckligt klara och stringenta för all kunna användas som planeringsunderlag för skolans arbete. 1 vissa fall, i. ex. i svenska, blir målbeskrivningen enligi Svensklärarföreningen inte en målbeskrivning i egentlig mening ulan en korl essä om innehållet.

Vad länsskolnämnden i Jämtlands län påpekar är väsentligt. Görs kurs­planema så översiktliga och förenklade alt de bara blir ell allmänt diskus­sionsunderlag finns det enligt min mening risk för atl de inle längre ger lill­räcklig vägledning för elever och lärare. Kursplanerna blir då inle använ­da. De blir i realiteten ersatta med annat material som i slället får fungera som planeringsunderlag, sannolikt läroböckemas innehållsförteckningar. Delta är inte en önskvärd utveckling.

Problemel kan som jag lidigare har visul exemplifierus med vud kursplu-neförsluget innehåller om hislorieundervisningen. Kursplaneförslugeis hu­vudmoment innehåller enbart följande uttryck: "Händelser, personer och företeelser av betydelse för utvecklingen av samhällen, kulturer och livs­åskådningar." Denna föreskrifi är visserligen enkel men den är samlidigt oprecis och mycket abstrakt; den ger ingen vägledning alls för de lärare och elever som tUlsammans skall planera undervisningen.

Somjag senare kommer att framhålla måste kursplaneförslagen omarbe­tas så, alt huvudmomenten fördelas på stadier. Det bör då också vara möj­ligt att uppnå den större stringens och enlydighel som bl.a. Svensklärar­föreningen efterlyst. I det sammanhangei bör övervägas hur kursplanen för orienieringsämnen skall kunna ge lillräcklig vägledning. Av målskriv-ningarna för olika ämnen bör också framgå väsentliga begrepp som grund­skolan bör söka ge alla elever liksom de grundläggande färdigheter som skall tränas i skolan.

Trots de svårigheter länsskolnämnden i Jämtlands län påpekat är del angeläget att läroplanens allmänna del såsom SÖ föreslår kan vara en lätt-

 

Prop. 1978/79:180                                                                 71

hanterlig läsning för alla skolintresserade. Det bör vara möjligl uti genom lämplig typografisk uiformning uv kursplunetexlemu och ell enkell ordval förenu kruv på både överskådlighet och ett mer konkrei planeringsunder­lag.

5.5 Stadieindelning av kursplanerna

Enligt regeringens uppdrag skulle SÖ i samband med översynen av grundskolans läroplan lämna förslag hur de till respeklive siudier bundna huvudmomenten kunde ersälias med för de ire stadiema gemensamma momenl. Uppdragei innebär ytterligare ett sleg mot en decentraliserad pla­nering av skolurbetet.

SÖ anför flera fördelar med gemensamma huvudmoment. Syftei med alt slopa studieindelningen är ull ge bälire förulsäiiningur för en lokal stadie­övergripande planering. Man undviker ocksä onödiga omlagningar och av­broll vid stadiegränsema. Elever med speciella behov och intressen kan vidare arbela med moment som passar deras utveckling. Generellt kom­mer samverkan mellan olika ämnen och siadier all stimuleras.

Slopandet av stadieindelningen kan dock enligt SÖ också medföra vissa problem, t. ex. för flyttande elever.

Mänga remissinsianser har ingående berörl frågan. Både TCO och SACO/SR avstyrker. TCO anför, att skoloma sällan är planerade för atl underlätta sumordningen över stadiegränsema. Vidare är skolans uppdel­ning på tre siadier själva grunden för den utbildning som lärarna hiuills er­hållil. Dessutom vill TCO slå vukl om en systematisk iräning inom svens­ka, malematik och engelska. Enligt SACO/SR skulle SÖ:s förslag leda till atl lärares och elevers arbete i skolan avsevärt försvårades bl. a. genom att planerings- och ledningsarbetet måste öka på bekoslnad av den del av lä­rarnas arbele som ägnas ät direkt undervisning. Flera andra remissinstan­ser, exempelvis skolslyrelsen i Täby, beionar atl del kommer alt krävas ett belydande planeringsarbete med lokall beslulade studiegångar. Förul-såttningama för ett sådant planeringsarbete finns inte i dag eller under överskådlig lid framål. Vidare är det, enligt skolstyrelsen, stor risk för att läromedlen kommer all bli än mer styrande än i dag.

Den senasle synpunklen, all skolans arbele kommer att styras av läro-medelsförfailare och läroboksförlag, betonas av en lång rad remissinstan­ser. Föreningen svenska läromedelsprocucenter framhåller att ramama inte får bli sä vida atl de blir verkningslösa. 1 så fall finns det risk för atl skolan även i fortsättningen kommer all följa de förslag till studiegångar som finns i supplementen lill nuvarande läroplan.

Läromedelsstymingen, risken att gamla uppläggningar i nu gällande lä­roplan konserveras, merarbele vid planeringen och dess belydelse för kommande arbetslidsförhandlingar utgör således de huvudsakliga, kritiska argumenten mot stadieindelningen. Dämtöver måste ytterligare ett poäng­teras. Om huvudmomenten görs gemensamma för hela gmndskolan för­svinner möjlighelema alt i hela landet genomföra sådana förändringar som

 

Prop. 1978/79:180                                                                  72

del råder allmän enighel om. En sådun förändring, som nu är ukluell, rör exempelvis ökude inslag av teknisk orienlering redan på läg- och mellun­siudiernu. Om de studievisu huvudmomenlen uvskuffas finns inte längre någoi styrinstrument för atl genomföra en sådan förändring.

Jag har föroidal kluru målungivelser för den grundläggande iräningen av vissu färdigheier. Dellu gäller också kruv på en konsekvent uppbyggd stu­diegång. En anpassning till enskilda elever och deras svårigheter torde knappasl underlättas av gemensamma huvudmomenl. De lokala studie­gångar som utarbeias måste ändå tu sin uigångspunki i generella förhållan­den inom en kommun eller ett rekiorsområde.

Med hänsyn till de kriiiska synpunkier som framkomil under remissbe­handlingen anser jag all huvudmomenlen även i fortsättningen bör var uppdelade på stadier.

Samtidigt är kontakter mellan stadier liksom ell lokall ulvecklingsarbe­le ytlersl värdefulla. Dessu kontakter bör då ske mellan en enskild högsta­dieskola och de låg- och mellanstadieskolor varifrån elevema kommer. Samverkan i della lilla formål bör kunna kännas konkret och angelägen och beröra såväl studieplaner i olika ämnen som fördelning av stoff och sludiebesök inom orienteringsämnena.

Huvudmoment för stadium utgör generella planeringsunderlag För en­skilda elever kan individualiseringen fortsättningsvis liksom nu ii.iicbära att de får arbeta med uppgifter som kursplanema tar upp på ett annal sta­dium. En gmndläggande träning i läs- och skrivfärdigheter måste fortgå oberoende av stadiegränser. Stadieövergripande tjänstgöring är här bety­delsefull. Flera remissinstanser, bland dem Tyresö kommun, har betonat all ell samarbete mellan stadierna starkt främjas om lärama regelmässigt tjänstgör över stadiegränserna.

5.6 Kursplaner för enskilda ämnen

Vid omarbetningen av kursplaneförslagen bör beaktas vad jag tidigare anfört om timplanerna och tillvalssystemet. Därutöver villjag för enskilda ämnen anföra följande.

5.6.1 Idrott

Svenska gymnasiiklärarsäUskapei, Läramas riksförbund, länsskol­nämnden i Väslmanlands län m.fl. har föreslagit aU ämnet gymnastik i fortsättningen skall heta idrott. Idrott anses vara ett bättre samlingsnamn på alla de aktiviteter som kan förekomma i gymnastikundervisningen. Fle­ra remissinstanser har också betonat att samgymnastik är ett viktigt medel för att utjämna könsroller.

Även jag anser alt ämnet i fortsättningen bör benämnas idrott. Under­visningen i de momenl där detta är lämpligt bör organiseras som samgym­nasiik. Uppdelningen efter kön bör endast beröra speciella moment.

Namnändringen bör samtidigt genomföras i gymnasieskolan.

 

Prop. 1978/79:180                                                                 73

5.6.2    Heinkiinskap

1 hemkunskup bör som jug lidigure angeti ett omfatiunde utvecklings-och försöksurbele bedrivas. Ämnel intar en central pluls då del gäller jäm­ställdhet mellun könen och i sirävun ull ge elevemu en god konsumenlkun­skap. Del kan också ge godu exempel på arbelssäil som varvar leori och praklik, förkluring och tillämpning. De pruktisku vurdugsfärdighelerna bör slå i cenirum för kursplunearbelei.

5.6.3    Slöjd

Även inom slöjd bör ett omlutiunde utvecklings- och försöksurbele be­drivas. Slöjdens ställning som samiidigi skapande och nyilobeional ämne bör framhållas. Mer speciella momenl, som t.ex. konstsömnad, är inie självskrivna inom den obligatoriska och gemensumma kursen. Däremoi kan de ulgöru slimulerande uppgifter inom skolans fria seklor.

5.6.4    Maskinskrivning

Somjag lidigare anfört bör träningslillfällen i maskinskrivning obligato­riskt ingå med 30 undervisningslimmar i elevemas uibildning. Den kurs­plan SÖ föreslagit bör anpassas till denna tidsram.

5.6.5    Malematik

Matemalikundervisningens resullai har uv mångu ansetls vara otillfreds­ställande. Undersökningar har enligt SÖ visat att många elever inte har till­räckliga kunskuper i stora delur av grundskolans nuvarande kurs och alt de saknar säkerhei i enkla beräkningar.

Sveriges civilingenjörers förbund betonar alt matemalikämnels innehåll bör koncenireras lill de mesi nödvändiga momenten och ämnels abslrak-tionsgrad begränsas. 1 synnerhei pä högstadiet har, menar förbundet, ma­tematiken visal sig ställa för stora anspråk på elevemas förmåga alt lill­godogöra sig abstrakt leori- och bergreppsbildning, vilket varit till förfång för grundläggande kunskaper och träning i räknefärdighel. Vikten av an­knytning lill konkrela förhållanden betonas av flera. bl.a. konsumentver­ket, som menar att matematikundervisningen kan belysa vad olika belal-ningsformer medför för kostnader, hur mycket pengar man kan tjäna ge­nom atl använda jämförpriser. Vidare borde, menar verket, konsumenl-kreditfrågor kunna las upp i malemaliken.

Vikten av goda färdigheter i matematik framhävs av en nästan enstäm­mig remissopinion. 1 likhel med SÖ och remissinslansema anser jag en koncentration på nödvändiga enkla färdigheter betydelsefull. Liksom i svenska bör skolans insatser vägledas av alt ge alla elever möjlighet att i årskurs 9 uppnå en beslämd färdighetsnivå. Denna bör åtminstone motsva­ra genomsnittsnivån för årskurs 6.

Kommentarerna till allmän kurs bör somjag lidigare föreslagit utformas så atl ocksä den kursen innehåller moment för de elever som väljer natur­vetenskaplig och teknisk linje.

 

Prop. 1978/79:180                                                                  74

5.6.6 Orienteringsämnen

SÖ föreslår ull de för läg- och mellunstadiemu speciellu ämnesbeteck­ningama hembygdskunskup och naturkunskap försvinner, medun innehål­let i desss ämnen bevurus inom samlingsbegreppet orienteringsämnen. Då en sådun förändring ger störte enhetlighet tillstyrker jug SÖ:s förslug.

SÖ hur dessulom ulurbetut förslag till en för samtliga orienteringsämnen gemensam kursplun. SÖ unvänder inte ämnesbegreppet vid beskrivning av mål och huvudmomenl. De iradiiionella ämnenas idenlilel försvinner och ersätts av ell ämnesövergripunde synsätt.

Förslaget syftar enligt SÖ lill en snubbure utveckling mot en sumlad un­dervisning och mol ett undersökande och probleminrikial arbele med näru unknyining till verkligheten.

Förslugel hur fåll ell blundat mottagande. TCO tillslyrker SÖ:s förslug. Mun hur övervägl möjlighelen all låla samhällsorienlerande resp. nulurori­enlerunde ämnen få egnu kursplaner men vid en sluilig avvägning funnil alt möjligheterna till samarbele över sekiorsgränsema bör understrykas ge­nom en gemensam kursplan för samtliga orienteringsämnen. SACO/SR hävdar däremoi all separala mål och huvudmomenl bör förskrivas för samhälls- resp. naiurorienierande ämnen på låg- och mellansladierna. På högsladiel föreslås varje orienteringsämne beskrivas genom egna mål och huvudmomenl. Vidare bör enligt SACO/SR de enskilda orienteringsämne­na få bestämt angivel timtal på limplanen för högstadiet.

Eu genomgående drag i remissinstansemas kritik är oron för den natur­vetenskapliga och tekniska orienleringen i skolan. Gymnasieuiredningen menar exempelvis alt det kan finnas en viss risk för all siörre lokal frihet kun leda lill en försvugning av naturorienterande ämnen, åtminstone på låg- och mellanstadiema, där lärama ofta är humanistiskt snarare än tek­niskt och naturvelenskupligl orienterade. Även SAF beionar den myckel låga andelen nalurvelare bland klasslärarna på låg- och mellanstadierna. Biolog-, Fysiker- och Kemislsamfunden förutsätier, ulgående från rege­ringens direktiv för SÖ:s läroplansöversyn, atl de naturorienterande ämne­na erhåller ökat timtal. Vid en lokal timfördelning ligger enligt samfunden en stor risk all vikliga ämnesområden inte alls blir behandlade i de fall då tillgängliga lärare är ointresserade av dessa områden. Sådan är enligt sam­funden siluaiionen i dag på mellanstadiet. Statens naturvårdsverk anser den minskade tiden för orienteringsämnen oacceptabel.

SärskUt anses risken stor att de nya ämnena teknik och barnkunskap hamnar inne i stora teoriblock och riskerar att kvävas på grund härav. Fle­ra kommuner, exempelvis Malmö, Eda, Norsjö och Kalix framför farhågor för detta. Den stora brislen på behöriga lärare i leknik anses göra det svårt för ämnel att hävda sin ställning i ett integrerat ämnesblock. Å andra sidan betonas också från ämnesföreträdare värdel av ett ämnesövergripande ar­bete. Svenska Naturskyddsföreningen stöder dessa strävanden som, enligt föreningen, kan bidra till atl skapa den helhetsuppfattning som är nödvän­dig för atl den framtida samhällsutvecklingen inte skall komma i konflikt med den ekologiska verkligheten. Sveriges CivUingenjörsförbund tillstyr-

Prop. 1978/79:180                                                                 75

ker all samiliga orienieringsämnen hålls samman inom gemensami limpla-neuirymme i hela grundskolan. Ett ämne som leknik hur enligt förbundel siurka beröringspunkter såväl med fysik, kemi och biologi som med sam-hällskunskup och historiu.

Beiräffande bamkunskap, som hittills haft 0,5 veckolimmar, föreslår SÖ all ämnel upphör som självständigt ämne och ingår i orienteringsämnen och i hemkunskap. Liknande farhågor som beträffande teknik, dvs. all SÖ:s förslag leder lill alt ämnel i realileien försvinner, ullalas också beträf­fande bamkunskap.

TCO, som visserligen tillstyrker ett helt integrerat block för oriente­ringsämnen, gör belräffunde barnkunskap ell avsieg från sitl principiella ställningstagande och ullalar atl det är nödvändigi alt stoffet ulvidgas och redovisas frislående och atl ämnel ges ett ökal ulrymme. Ämnels vikt framhålls ocksä av flera andra remissinsianser, exempelvis konsumeniver­kei och Ösiergöllands läns landsiing som skriver all del är av stor vikt all pojkarna redan i grundskolan får föreslåelse för vårdarbele. Risken för att ämnet liksom leknik integreras bort om man följer SÖ:s förslag framhålls av flera, exempelvis länsskolnämnden i Jämtlands län.

Vid en sammanvägning av skilda synpunkter måsle enligt min mening både de nalurvelenskapligl-tekniska ämnenas roll och bamkunskapens ställning lillmälas stor vikt.

Debatten om de naturvetenskapliga ämnena har fåll en delvis oriktig vinkling genom atl man ofta utgår från en påstådd brist på tekniker och na­lurvelare i framtiden. Den finns emellertid inle något som lyder på en så­dan brisl. Enligt tillgängliga uppgifter från SCB råder sedan flera år tillbaka god tillgång på lekniker och naturvetare. SCB:s prognoser fördel närmaste decenniet visar en liknande situation. Del finns givetvis inle heller någon direkt koppling mellan lid för nalurvelenskapligl-tekniska ämnen i grund­skolan och elevemas senare yrkesval.

Däremoi är enligt min mening två andra aspekter betydelsefulla. Hur na­turvetenskapligt tekniska frågor behandlas och hur olika problem löses be­rör inle längre enbart specialområden eller begränsade detaljfrågor. Valel av alternativa lösningar påverkar varje människas dagliga liv nu och i fram­tiden. Avgöranden kan inte lämnas över till specialister inom begränsade områden eller avgöras inom en elitbetonad grupp av experter. Velenskap­liga frågor har under de senasle decennierna blivit och måsle bli politisera­de i den meningen atl inrikiningen måste avgöras efter en bred samhällelig debait. Inte minsl har miljö- och energidebatlema åskådliggjort detla.

Ett starkt demokratiskt argument talar därför för all skolan ger alla en insikl i problemens dimensioner, en uppfattning om vilka problem del gäl­ler, deras sammanhang, deras avhängighet av mänskliga prioriteringar och det pris i form av uteblivna andra fördelar som den ena eller andra lösning­en kan föra med sig.

Det finns också ett viktigt metodiskt argument för atl de naturveten­skapligt-tekniska ämnena skall ha en stark ställning i gmndskolan. Teori

 

Prop. 1978/79:180                                                                  76

och praktik, förklaring och tillämpning, kan inom dessa ämnen variera på ett naturiigi sätt. De kan ges en starkt laborativ-experimentell inriktning, bygga på iakttagelser och slutsatser ur dessa. Lärama har i dessa ämnen relativt lätt all undvika ett ensidigi verball undervisningssätt, som innebär svårigheter för stora elevgrupper.

Iniemationella studier har framhävl betydelsen av att naturvetenskap och teknik behandlas som en enhet vid undervisningen. Denna enhel mås­le framstå tydlig för elevema både i början och vid slutet av ett avsnitt. Teori och lillämpning måste också vara intimt förbundna. En undervisning där della samband inie sländigi framgår förfelar sitt syfte. Undervisningen måsle också vara en förberedelse för en krilisk och akliv roll i atl forma samhälls- och arbetsmiljö. Nalurvelenskaplig-leknisk undervisning kan därför inle isoleras från samhällsvelenskaperna. Samlade arbetsområden och ell inliml samspel mellan lärarna inom blocken samhälls-och naiurori­enierande ämnen är yllersl angelägna inte minst ur de naturorienterande ämnenas egen synpunkt. Undervisningen mäsle spela en aktiv roll i atl för­bereda för de processer som behövs vid produklion ocksä i liten skala, för den "mjuka teknologin", för all ge prioritet åt produktionsmetoder som skyddar miljön.

Den inriktning jag angett bör betyda en orientering borl från traditionellt upplagt stoff i främst fysik och kemi. Åtskilliga läromedel har fortfarande kvar en besvärande ämnescenlrering, brisl på utblickar och hög abstrak­tionsnivå och abstruklionsläthet. De är utformade för specialistutbildning­ar, inte för all verku moliverunde i en allmän medborgerlig uibildning.

För ull gurunleru tillräckligt ulrymme i skolan för naturorienterande och tekniskt stoff bör limplanen innehålla rikiiider för sloffets huvudsakliga fördelning på en sumhällsorienierande och en nalurorienterande-teknisk seklor. Sådana riktlinjer är ungelägnu inte minst på mellanstadiet. Jag har därför i samband med timplaneförslagen angell sådana lider (avsniii 4.6 och 4.7). Vid den sladievisa fördelningen av huvudmomenl bör tekniska momenl också ingå i kursplunerna för låg- och mellunsiudiernu.

Tiden för naturorientering på mellanstadiet bör vara densamma som hit­tills. Minskningen av liden för orienteringsämnen för all ge ulrymme för friu ukiiviieler bör således inte beröra den naiurorienierande undervisning­en.

För ämnesgruppen biologi, fysik, kemi och leknik på högstadiet bör rikt-tiden vara 15 veckolimmar. Detla innebär en ulökning med två veckolim­mar. Jag anser att dessa timmar bör komma teknik lill godo. För den sam­hällsorienterunde resp. den naturorienterande-lekniska sektom börgälla särskilda mål och huvudmoment. Ett sumurbele över sektorsgränsemu är emellertid också ungelägel av de skäl som flera remissinsianser anförl. Kursplanerna bör därför kompletteras med exempel på sådana övergripan­de arbeisområden. Del är här särskili viktigt all miljöfrågorna betonas.

Vad gäller religionskunskapen föreslår SÖ alt detta ämne upphör

 

Prop. 1978/79:180                                                                  77

att existera självständigt med egna mål och huvudmomenl. Vidare föreslår SÖ att möjligheten till befrielse enligt tillämpningsföreskriflemu lill 27 § skollagen slopas.

Sammanlagl befriades år 1975 180 elever i hela lundet. Jug räknar med all det även i fortsällningen kommer att resas krav på atl vissa elever skall befrias från skolans religionsundervisning. Sådunu kruv bör även i fortsäll­ningen lillgodoses. Del bör vura möjligt atl finna prakliska lösningar som tillgodoser dem. I de fall en elev befrias från dellagande i skolans religions­undervisning måsle därför enligt min mening undervisningen även i forl­sällningen planeras så att religionskunskapen berör speciella leklioner.

En inlegralion av religionskunskap enligt SÖ:s förslag tillstyrks av Sve­riges krisina ungdomsråd, som menar alt elevema lättare kommer all förstå en livsuppfattning när de får se den i sitt naturliga sammanhang. Svenska kyrkans utbildningsnämnd betonar alt humanister och nalurvela­re med fördel bör kunna arbeta lillsammans med de stora överlevnadsfrå-gomu, intemalionella rättvisefrågor, kapprustningshot och de ekologiska sambanden. Religionskunskap bör därför enligt nämnden vara integrerat med andra ämnen.

Kyrkobrödema finner religionsundervisningens integrering i blockel ori­enteringsämnen i och för sig lämplig och ägnad att undanröja risken för alt ämnel uppfattas som isoleral. Förbundet vill dock att läroplanen skall in­nehålla en beslämmelse om minimiantal timmar. Samkristna skolnämnden menar atl onödig ämnessplittring måsle motverkas och instämmer beträf­fande önskvärdheten av samverkan mellan olika ämnen och lärare. Där­emot kan nämnden inte acceptera ett ulplånunde uv de olika orienlerings­ämnenas karaklär och profil. Liknande slåndpunkl inlur Förbundel kris­tendom och skolu.

Somjag tidigare förordat bör särskild lid anges förden sumhällsorienie-runde seklorn. Religionskunskap bör ingå i denna. Del är viktigt all elever­nas frågor om liv och död, mening och meningslöshel verkligen las upp av skolan och inte skjuts undan lill del man inle hinner med. Del är också nödvändigt, med lanke på den ökade religiösa mångfalden i samhället, markerud både av invandrare med andra religiösa traditioner än de svens­ka och av s. k. nyandliga rörelser, att del svenska kristna arvet konfronte­ras med andra religiösa traditioner. Studium såväl av den svenska krisinu iradilionen med Bibeln i cenirum som av andra religiösa iradilioner måsle i framtiden ges molsvarande ulrymme i läroplanen som nu.

5.6.7 Svenska

Svensklärarföreningen menarall SÖ:s förslug lill kursplun i svenska in­nebär en nedvärdering av sysiemaiisk inlärning av baskunskaper och irä­ning av basfärdigheler, i.ex. tala, läsu och skriva. Föreningen hyser oro för ull dellu synsull kun komma alt missgynnu särskilt de barn som har mindre goda möjligheter till akliv språkutveckling. Över huvud lagei är

 

Prop. 1978/79:180                                                    78

kriiiken av behandlingen av kommunikationsfärdighelerna tala, läsa och skriva myckel framträdande i remissvaren. Som jag lidigare anfört måsle stor vikt i skolan läggas vid träningen av gmndläggande färdigheter. Lik­som för malematik måsle skolans insatser vägledas av strävan att ge alla elever möjlighet atl uppnå en god läs- och skrivfärdighet. Material med della syfte bör genom SÖ:s försorg ställas till skolornas förfogande. Ell målkrilerium med samma klarhel som föreslagits inom det tidigare om­nämnda LÄSK-projektet bör eftersträvas.

Att elevernas räll alt få goda färdigheier i all tala, läsa och skriva beto­nas, får dock inle undanskymma den roll som litteratur, saga, drama och bild också spelar för elevernas personlighetsutveckling. Jag vill liksom SÖ betona den roll litteratur bör få spela i svenskundervisningen. Lilteraluren ger näring ät språket och är en av förutsättningarna för en begreppsutveck­lande språkundervisning.

Svenska som främmande språk uireds för närvarande av SÖ. Göleborgs kommun har föreslagit all särskild kursplan uiarbelas. Frågan bör prövas i samband med SÖ:s översyn av del nu framlagda förslagei.

5.6.8  Bild

SÖ har föreslagil all leckning byter namn lill bild. Med få undantag till­slyrks förslaget av remissinstansema.

Jag finner också all det nya namnet bätire uttrycker ämnesinnehållet. Bild bör samlidigt införas som ämnesbeleckning i gymnasieskolan.

5.6.9  Musik

Jag har föreslagit atl musik på högsladiel skall äga rum under två vecko­timmar i delad klass. Det bör uppdras åt SÖ all överväga om detla föranle­der ändrad kursplan.

5.6.10 Allmänt

Vad gäller den allmänna frågan om kursplanemas innehåll har remissin­slansema bidragil med ell slorl antal synpunkter. Nordiska ministerrådets sekretariat för kullurelll samarbele har påpekal atl regeringama i länderna förbundit sig att främja kännedom om de nordiska ländernas språk, kultur och samhällsförhållanden.

Totalförsvarets upplysningsnämnd liksom Försvarets skolnämnd fram­håller att det finns grund för en obligatorisk undervisning om totalförsvaret genom riksdagens beslut om en sådan år 1962 (prop. 1962: 74, SU 1962: 62, rskr 1962:171). Totalförsvaret har en vikiig funklion i samhällel både eko­nomiskt och personelll. Även av della skäl förijänar loialförsvarel enligi min meningen plals i undervisningen om vårt samhälle. 1 sumbund med all frågor om totalförsvaret tas upp i skolans undervisning bör också frågor om fredsfoslran och konfliktlösning belysas.

Remissynpunkterna bör beaktas av SÖ då förslagen lill  kursplaner

 

Prop. 1978/79:180                                                    79

omarbetas. De nordiska inslagen bör förslärkas. Omarbetningen bör ske i samråd med personalorganisationema. Ämnesföreningama bör dessulom beredas tUlfälle alt ge synpunkter. Det ankommer på regeringen att slutligt ta ställning till och fastställa kursplanema.

6   Arbetssätt

6.1 Huvudlinjer

I ett kapitel om arbetssätt tar SÖ upp vissa principiella beskrivningar av hur arbetel kan läggas upp. På de flesta punkter innebär detta enligt SÖ ett förtydligande av principer i Lgr 69.

Utgångspunkten har utsatts för viss kritik. En diskussion av arbetssättet borde, har man menat, inle utgå från principer i Lgr 69 utan från en upp­följning av och utvärdering av om dessa principer fungerat väl och vad som eventuellt hindrat deras genomförande. Gymnasieutredningen anför exem­pelvis atl det hade varit värdefullt om SÖ i samband med läroplansöversy­nen närmare hade redovisat de erfarenheter som man fått inom det peda­gogiska forsknings- och utvecklingsarbetet av hur skolarbetet förändrats, vilka hinder och svårigheter som har funnits och vilka förutsättningar som måste vara uppfyllda för atl ett lokall ulvecklingsarbete skall komma igång.

En sådan utgångspunkt, som bör vara naturlig i framtida läroplansöver­syner, hade underlättal remissinstansemas ställningstagande. I slort vin­ner emellertid den utveckling som SÖ föreslår allmän anslutning. SÖ beto­nar således ett undersökande och experimentellt arbetssätt, verklighels-förankring, probleminriktning, fårdighetsulveckling, individualisering, samarbete, medinflytande och medansvar.

SACO/SR menar, att de pedagogiska tankegångarom arbetssättet i sko­lan som SÖ redovisar är allmänt vedertagna. Störsla hindret för ett genom­förande är brisl på resurser i form av tid, lokaler och läromedel, utbUdning och fortbildning av skolans personal, skolledningens dimensionering etc. TCO ser förslaget som ett viktigt bidrag till skolans utveckling. Det är, me­nar TCO, en ganska allmän uppfattning bland lärama all goda resultat inte längre kan uppnäs genom aU läraren enbarl förmedlar eU stoff till elever­na. Del finns risk för aU en ensidigi lärariedd undervisning, styrd av detal­jerade kursplaner och allt omfaitande läromedel, passiviserar eleverna. Liksom SACO/SR betonar TCO starkt all insaiser i form av fortbildning, lokaler elc. är en förutsättning för aU arbeissäiiel skall utvecklas. SÖ:s förslag stämmer också val överens med de tankegångar som vägledde SlA-ulredningen och som behandlades vid riksdagens beslut om skolans inre arbete.

Förslagen anknyier lill en lång tradition. De överensstämmer i allt vä­senUigt med vad som hävdades redan i 1920-talets debati och i den lidens

 

Prop. 1978/79:180                                                    80

försöksverksamhet med arbeisskolemetodik. Tankegångarna har sedan återkommit i uiredning efter utredning. Remissopinionen visar au försla­gen nu också har blivit allmänt accepterade. De bör därför i huvudsak kun­nu vuru vägledande för ulvecklingsarbete och fortbildning.

Som en allmän riktlinje för utformningen av läroplanens kommenlartex-ler bör gälla all de bygger på konkrela exempel. Ord som verklighetsför­ankring, undersökande arbele och probleminriktning är vaga. Ofta lorde del vara så all riktlinjer av detta slag är tänkta för vissa ämnen men sedan lanseras generellt. De blir svepande generaliseringar och får lält något slagordsmässigl över sig. Del är av siörre värde att i kommentartexterna ge konkreta beskrivningar av olika arbetssätt, deras förulsältningar, pro­blem och resultat.

Verklighetsförankring är exempelvis ett mångtydigt begrepp. Det är svårt atl ulan vidare inse dess konkrela konsekvenser i vilt skilda ämnen som engelska, musik, idroll och hisloria. Det är inte heller klart vems verklighetsuppfattning som skall gälla. Bamets uppfattning skiljer sig från den vuxnes. Olika ideologier och livsåskådningar ger olika tolkningar av verkligheten. Inom skilda socialgrupper upplevs den olika.

Rent allmänt bör det i de flesla situationer vara rimligt atl utgå från ele­vernas verklighetsbild, att bygga vidare på deras egen nyfikenhet och de­ras egna frågor. Den välstrukturerade kunskapsmassa som finns samlad inom olika traditionella ämnen får aldrig vara startpunkt för skolarbetet. Men lika viktigt är att undervisningen sedan för eleverna vidare och vidgar deras verklighetsuppfattning ulöver det provinsiella i tid och rum. Till verkligheten hör inte bara samhälle och natur utan också känsloupplevel­ser, kulturliv, livsåskådningar och ideal av skilda slag.

1 sammanhanget villjag citera Åtvidabergs kommun som uttalar följan­de:

Samhälls- och verklighetsförankring skall i högre grad än nu vara grun­den för skolarbetet. Men verkligheten uppfattas olika under olika utveck­lingsstadier. Abstraktion och systematik kan inte helt uteslutas. All verk­lighel kan inle uppfattas genom praktisk erfarenhet ... Ett experimentellt arbetssätt, uppläcktspedagogik, kan förordas i stor utsträckning. Det kan i lyckliga fall öka vetgirighet och intresse för studierna. Men skolan måsle också visa vägen till böckema, där många människors erfarenheter och kunskaper finns samlade.

Under lång tid har debatten om skolans arbetssätt gällt balansen mellan teori och praktik. Diskussionen har ibland varit oklar, eftersom ordet prak­tik använts i åtminstone tre olika betydelser.

Dels har praktik betytt praktik i arbetslivet utanför skolan. Att kontak­tema mellan skola och arbetsliv vidgas är väsentligt och en omfattande för­söksverksamhet med praktisk arbetslivsorientering under sex tiU tio vec­kor pågår. Somjag senare kommer att förorda måste denna verksamhet bli en del av den nya läroplanen.

 

Prop. 1978/79:180                                                                  81

Dels har mer praktik ibland betytt utökat timulrymme för vissa ämnen som betecknas som praklisku, t.ex. slöjd och hemkunskup. 1 jämförelse med Dunmurks och Norges nyligen - år 1976 resp. år 1974 - reformerude skolväsende har det svensku redan nu belydligt mer "praktiska" ämnen som obligaiorisku i skolan. En ulökning på timplunen är inte möjlig åtmins­tone på högstudiel med hänsyn lill andru inslug som också måste ingå i kursplanerna.

För del iredje har ulökad praktik betytt ett förändral arbelssäil i skolans ämnen, där iakiiagelser. leori och lillämpning vurvas. Det kun enligt min mening varu ett värdefulli arbetssätt för elevema ull fä lillägnu sig kunskup genom alt själva få erfara, reflektera och pröva. Det är emellertid långl ifrån tillämpligt inom allu omiåden. Ingen människa kan få direkl erfaren­het UV ullling. Elevernu måste därför ocksä läru sig tu del uv undras erfa­renheler även om del blir en begränsad kunskap pä teoretisk grund. De mäste lära sig ulnyitju böcker och bibliotek.

Teoribildning - ull elevemu får dru slulsaiser uv sinu iukllugelser och atl de får lära sig inse samband i sumhälle och nutur - är nödvändig i sko­lun. Samtidigt har undervisning alllid inneburil en stark tendens all del teo­retiska tagit överhanden. Eleverna har ibland enbart fått ta del av andras iakttagelser på boklig väg. För alt vinna tid har iakttagelser och experi­ment begränsats och tillämpningarna kan ha uteblivit. För många elever le­der ett sådunt ensidigt urbelssätl lätt till skoltrötlhet.

Jug anser det därför väsentligt att ett undersökande och experimentelll arbete ges stort ulrymme.

Ytterligare ett förhållande av grundläggande betydelse för skoluns ur­betssäll måsle betonas. Skolan kan aldrig få utgå ifrån atl ett och samma urbelssätl passar alla elever. Den individualisering som skolan eftersträvar kan innebära att olika elever får olika lång tid för ull läru sig något. Den kan också varu en individualisering av stoffet, en iniresseindividualisering. Hela skolans program av lillval, fria aktiviteter och elevvalda lemun och "överkursuppgifter" av olika slag syftar till detla. Men, och det är särskilt vikligl alt framhäva i detta sammanhang, en individualisering måste också innebära ett individualiserat arbelssäil. Det finns inget studiesätl som är det bästa för alla elever. Skolan måsle respektera detla liksom den måste respektera atl ingen metod är den bästa för ullu lärure.

Hemuppgifter för elevema utgör en del av skolans arbetssätt. Ut­bildningsutskottet anförde år 1975 i sitt betänkande 1975/76:3 bl.a. atl hemuppgifternas syfte kan vara atl utveckla goda arbetsvanor. Atl lära ele­verna all la ansvar för en uppgifi, avpassad efter deras individuella förmå­ga är, enligt utskotiels uppfaiining, en väsentlig del av den karaklärsda-ning som skolan skall ge.

Enligi min mening är del viktigt att skolans personal, elever och föräld­rar inser, att hemuppgifter är en del av skolarbetet, som är av belydelse för elevens utveckling. Dessa uppgifter måste planeras noggrannt och uppfölj-

6   Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 180

 

Prop. 1978/79:180                                                                 82

ningen i skolan är nödvändig. SÖ bör ges i uppdrug all omurbeia gällande anvisningar så all nyu anvisningar kun lillämpus fr.o. m. läsårel 1980/81.

Nivågruppering diskulerus av några remissinstanser. Frågun om oliku grupperingur i skolan vur föremål för ingående diskussion i sambund med uiredningsurbetet om skoluns inre urbete.

Utbildningsulskollet konslulerade (UbU 1975/76:30), ull nivågruppe­ring kun varu moiiverud för all ge lillfälle lill sysiemaiisk Iräning i därför lämpude delur av olika ämnen. Uiskotiei underslrök vikten av ull sådan gruppering blir kortvurig och i varje fall inte överstiger en lermin. Riksdu­gen unslöl sig till dessu bedömningar.

Jag delar de bedömningar som lidigare kommii till uUryck. Nivågruppe­ring kan vara nödvändig för ull effeklivi kunnu iräna in vissa färdigheier. Tillämpad under längre tid eller i flera ämnen kan den emellertid vara lill uppenbar skuda både för inlärningen och för elevernas självkänsla. 1 skol­arbelel är del nödvändigi all ulgä ifrån att klasser och arbetsenheier skall vara helerogenl sammansulla. Kommenlarmalerialel lill läroplanen bör återge riksdagens slällningslagande. Del är vikiigt alt betona nivågruppe­ringens både för- och nackdelar liksom den övre lidsgräns som angells.

6.2 Temastudier och projektarbeten

I avsnilien om lillval och limplaner för SÖ fram förslag om projeklsludi­er i skolan.

SÖ menar all ett projeklinriktai arbele efter hand kommer all bli vanligt förekommande under en stor del av skolveckan. För atl slimulera till en snabbare uiveckling av delta sätt atl arbela föreslår SÖ atl en viss del av ti­den för undervisning i de obligatoriska ämnena avsätts för sådani projekt­inriklat arbete. Anmärkning om detta bör enligt SÖ införas i limplanerna. Någon begränsning av liden för projeklsludier föreslås inle.

Remissinslansema är i allmänhei positiva till all projektarbete utvecklas i skolan. TCO menar att projektarbele över ämnesgränserna är en av de vikligaste delama i en förändrad grundskola. TCO stöder därför förslaget att tid anslås för probleminriktade studier av projektkaraktär utan atl man anger hur lång denna lid skall vara. RHS anser att det föreslagna arbetssäl­tel har stora förtjänster, men att det tillhör den typ av pedagogiska refor­mer som svåriigen kan kommenderas fram. Obligatoriska projektstudier avvisas av SACO/SR. Projektstudier förekommer, anför man, redan i dag i grundskolan på initiativ av lärare och elever. Ett åliggande om alt genom­föra projeklsludier skulle strida mol den pedagogiska friheten för lärarna och dessulom iroligen motverka den positiva inställning till projektstudier som i dag finns hos många lärare och elever. SACO/SR betonar också att projeklsludier förutsätter goda kunskaper. Det är, menar man samtidigt, dock en fördel atl lära sig lillämpa sina kunskaper i olika projekt. Samma bedömning framförs av Växjö kommun m. fl.

 

Prop. 1978/79:180                                                                 83

Atl del finns problem med det föreslagna arbeissäiiel framhålls dock också av mångu. TCO menur all lärure och elever behöver slöd i form uv läromedel, lokaler, utrustning, fortbildning m.m. om projekt skall kunna igångsättas och genomföras. Inget försök atl uireda vad projeklsludier kan innebära görs enligt TCO av SÖ. Geografiläramas riksförening uttalar, att SÖ tycks hu fruktat en föråldrad, lärarslyrd undervisning som tar all lid lill ämnesbundel faklainlärande. Motsatsen, skriver man, tycks numera i många utbildningar vara osirukiurerade projeklsludier som resullerar i kollage. Förarbeiei är ofta klipp av fakta, inle bearbelning av fakta. Svensklärarföreningen och Stockholms skoldirektion framhåller, att det är stor risk all svagpresterande elever kommer borl och inte får den systema­tiska träning de behöver. All lärarutbildningen inte är inriktad mol projekl­sludier framhålls av bl. u. Ludvika kommun.

Vid ett ställningstagande till förslagen är del enligt min mening nödvän­digt alt hålla isär tre olika frågor nämligen

1   det fria stoffvalet

2   hur stoffet i skolan grupperas

3   med vilka arbetsmetoder sloffei behandlas.

Redan tidigare harjag behandlat stoffvalet i skolan. För atl kunna skapa motivation i en lonårsskola är det nödvändigt att i belydligt störte utsträckning än nu gå elevernas intressen till mötes eller möjliggöra för skolan att hos eleverna ulveckla olika intressen. Den gemensamma kursen inom de obligatoriska ämnena måste därför kunna beskäras till förmån för olika fördjupningsuppgifler inom ämnena. Tiden för fördjupningsstudier bör, somjag tidigare motiverat, beräknas till cirka tolv veckotimmar. Till­sammans med tid för tillval och för fria aktiviteter ökas därmed det fria slu­dievalet inom skolan.

Att lid på detla sätt avsätts för elevemas fria val är en tim- och kurspla­nefråga. Den berör inte arbetssättet. I analogi med vad som sedan år 1966 gällt för gymnasieskolan, där molsvarande arrangemang fmns, harjag an­vänt termen temasiudier.

Stoffgrupperingen i sin tur har ulföriigt diskuterats i tidigare läro­planer. Vid en utpräglad ämnesundervisning är stoffet ordnat i ämnen, vart och ett med sin egen systematik. Ämnets område är klart avgränsat. Olika moment sammanhänger med och bygger på föregående. Detta ger, enligt de melodiska anvisningarna i Lgr 69, reda och stadga åt undervisningen. Stoffet blir nära knulel lill lärarnas utbildning, vilkel underlättar en kon­kret och sakriktig behandling. Samtidigt minskas emellertid, som framhålls i anvisningarna till Lgr 69, möjlighetema aU låta eleverna tillägna sig till­räckligt mångsidiga föreställningar, begrepp och erfarenheter. Många ele­ver har svårt att fatta sammanhang mellan ämnen när dessa presenteras isolerade.

Man hardärför ibland lagt tonvikten vid olika enheter inom ämnet, s. k. arbetsområden. I andra sammanhang har läroplanema använi uttrycken

 

Prop. 1978/79:180                                                              84

intresseområden eller arbeisområden för att markera stoff som eleverna kan överblicku och bearbela på egen hand. Hänsyn lill de olika ämnenas systematik har fån träda i bakgrunden.

Vid s. k. samlad undervisning går man inte ut ifrån ett ämnesindelat stoff utan bygger upp undervisningen kring valda stoffenheler i den form elever­na möler dem uie i livet. På högstadiet kräver samlad undervisning sam­planering mellan flera olika lärare.

Det ligger enligt min mening ett slort värde i en sådan samverkan över de iradiiionella ämnesgränserna. Jag har därför föreslagil atl kursplanen i orienieringsämnen blir så utformad alt den underlättar en sådan planering. Del kursplanearbeiejag förordal kring olika vardagsfärdigheter inom hem­kunskap och slöjd och kring olika konsumentfrågor åsyftar samma utveck­ling. .

Atl tid avsälls för fördjupningssludier i form av olika teman som elever och lärare väljer innebär dock ingel krav på en sådan ämnesövergripande uppläggning. Däremoi är det betydelsefullt att man i fortbildning, i lärome-delsuiformning och i kommenlarmalerial från SÖ underiältar för de lärare och elever som väljer en samlad undervisning.

Del finns slutligen ingen enlydig koppling mellan hur stoffet i skolan grupperas å ena sidan och vilka arbetsmetoder och undervisningsfor­mer som kommer lill användning eller bör användas å den andra sidan.

En sirikl ämnesorienierad undervisning kan i dag ske i form av den ira­diiionella pedagogiken, där läraren muntligt redogör för ett sloff eller ele­verna på egen hand läser in det i böcker eller får del av det via filmer, bild­band eller studiebesök och diskussioner. Mångu lärare kan med sådant ar­belssäil skupu uiomordeniligi slimulerande och elevaktiva leklioner. Men arbelel kan lika väl vara upplagi som en undersökning där olika iakiiagel­ser och erfurenheier summanslälls, bearbelas och redovisas. Del kan ock­så beslå i gruppdiskussioner kring olika värderingsfrågor inom ämnesom­rädei. Del kan i hög grad innebära krav på elevernus egen planering av slu­diel av olika ämnesområden.

En samlad undervisning inom ell arbelsområde som innefattar stoff från flera traditionellu ämnen kan ocksä i princip behandlas med olika arbets­metoder. Arbetet består ganska ofta enbarl av passiva avskrivningsöv­ningar ur böcker i skilda ämnen - ofta med ledning av en arbetsbok eller instruktion som eleverna inle varit med om att utforma. Men del kan ocksä innebära anknyining lill ell akluelll inlresseområde, uigå från elevernas egen planering, innefatta omfattande fältstudier och bearbetning av insam­lat material, dvs. en undersökande metodik, och träning i att redovisa stof­fet på ell åskådligl säit.

Milt förslag att lid skall avsättas för lemasludier innebär ingel krav på någoi specielll arbetssätt. Det måste i detta sammanhang liksom i övrigt ankomma på lärare och elever att välja det arbetssätt som man finner bäst. Jag utgår dock från att man vill undvika passiva avskrivningsövningar.

 

Prop. 1978/79:180                                                                  85

1 n n e h å 11 e t i ett tema skall hålla sig inom ramen för huvudmomenten i del eller de berörda ämnena. Men det syftur till alt vara en fördjupning inom ett begränsat område och det ger elevema möjlighet atl tillämpa tids­krävande arbetsmeloder.

Del tematiska arbetet kan vara gemensamt för flera årskurser, för en ar­belsenhel, för en klass eller bestå av olika siudier utförda av skilda elev­grupper. Omfattningen blir beroende av hur många skilda arbeten som en lärare eller ett arbetslag menar sig kunna hahdleda samtidigt. Ingel hindrar givelvis atl elevema väljer alt fortsälla arbelet med lemasludier under icke timplanebunden del av skoldagen. Tvärtom ärdet angeläget att knyla ihop dessa verksamheter och därmed också skapa ett samarbele mellan lärare och andra, från föreningar och organisaiioner.

Flera olika teman bör behandlas under ett läsår. Om man redan på våren före del aktuella läsåret beslutar hur liden för temasiudier skull läggus ul bör också schemuläggningen kunnu unpassas efter lemaplaneringen. Del bör då utan störte svårighei vara möjligl att ägna långa sammanhängande pass ät temasludierna. Om man under tiden för temasiudier periodläser och koncentrerar arbetet till vissa veckor under läsårel får eleverna ytterii­gare möjligheter au ägna sig åt mer omfatlande arbetsuppgifter. Vanan vid atl arbeta på della säll bör successivt byggas upp hos elevema.

6.3 Läromedel för grundskolan

1 anslutning lill propositionen 1973: 76 angående samhällsinsatser på lä­romedelsområdel och proposilionen 1974:13 angående vissa läromedels­frågor beslutade riksdugen om en annun ordning för registrering, gransk­ning och antagning uv läromedel för grundskolun m.fl. skolformer fr. o. m. den Ijuli 1974 (UbU 1973: 28, rskr 1973:242, UbU 1974:15, rskr 1974:155). Vid denna tidpunkt upphörde Statens läroboksnämnds verksamhei, som huvudsakligen bestått i atl granska och godkänna läroböcker. 1 stället in­rällades statens insiitui för läromedelsinformalion (SIL), med vidure upp­gifter pä läromedelsområdet. En av dessa vur att upprätta ett centralt läro­medelsregister för att förbättra informalionen till kommuner och skolor.

Sumtidigt infördes begreppei cenlralt läromedel. Med slöd uv riks­dagens beslut definierades dettu begrepp i förordningen (1974: 438) om re­gistrering och granskning av vissa läromedel på följande sätl (jfr prop. 1974:13,5. 22).

Läromedel som täcker väsentliga delur uv ämne, ämnesgrupp eller kurs­moment, som anges i gällande läroplun, och förser eleverna med instru­ment som hjälper dem atl planera och organisera sina siudier, övu färdig­heter, inhämla fakla och sälta in dessa i ell meningsfulll sammanhung.

SIL prövar om ett läromedel är utt unse som centralt enligt dennu defini­tion. Är så fullel, förs läromedlel in i läromedelsregislrel. Avser läromedlel

 

Prop. 1978/79:180                                                    86

samhällsorienlerande ämnen, fordras för registrering dessutom atl SÖ:s lä­romedelsnämnd godkäni läromedlet.

SÖ ger i sill förslag lill förändring av grundskolans läroplan läromedels­begreppet en vidgad innebörd med syftei att därmed vidga gränserna för vad som kan komma till användning i skolarbetet. Enligt förslaget innefat­tar läromedelsbegreppel alla de olika pedagogiska hjälpmedel som ulnyll­jas i undervisningen.

Enligt min mening finns ingenting att invända mot ett vidgat läromedels­begrepp. Det är dock uppenbart atl läromedel av ett mer traditionellt slag måste spela en viktig roll i framtiden, bl. a. för att ge fasthet och samman­hang i studierna. Valet av läromedel är en del av undervisningsplanering­en, som bör ske i samverkan mellan lärare och elever. Inom ramen för den­na bestämmer man sig för vad man vill uppnå i undervisningen och vilka metoder som skall tillämpas. Ett sådant lokalt val av läromedel, knutet till

*

lärares och elevers val av mål och arbetssätt, blir anpassat till de skilda för­hållanden som gäller i olika skolor. I detla val bör även vägas in ålgärder för all åsiadkomma verklighelssludier i nalur och samhäUe.

Eu vidgat lokalt ansvarslagande präglar skolutvecklingen i dag. Som ett led i detta vidgade ansvar föreslår SÖ, alt begreppei centralt läromedel las borl ur skolförordningen. Flertalet av de remissinstanser som berört frå­gan inslämmer i SÖ:s förslag.

Förslagei bör enligi min mening prövas mol bakgrund av de bestämmel­ser som nu reglerar elevens rätt till vissa läromedel. Även framgenl bör eleven garanleras lillgång lill läromedel som läcker väsentliga delar av äm­nen, ämnesgrupper eller kursmoment som anges i gällande läroplan. Be­greppet centralt läromedel bör därför även i forlsällningsvis finnas kvar. Jag vill dock anmäla all regeringen tidigare denna dag beslutat atl i tilläggs­direktiv uppdra ål ulredningen (U 1976:04) om läromedelsmarknaden (ULÄ) all överväga om det är möjligl all även ulan begreppei cenlralt läro­medel se lill all eleverna får lillgång lill läromedel i den ulsiräckning som jag angell.

Enligt 5 kap. 13 § skolförordningen (1971:235, 13 § ändrad senusi 1978: 988) anias läromedel av skolslyrelsen. Denna bestämmelse bör i fort­sällningen endasl gälla cenlralt läromedel. I fråga om övriga läromedel och malerial som fordras i undervisningen bör valet göras av den enskilda sko­lan - reklor i samråd med berörda lärare och elever - inom den ram som skolslyrelsen anvisar.

Obligalorisk förhandsgranskning sker numera endasl av läromedel i samhällsorienlerande ämnen. Denna granskning uiförs av SÖ:s lärome­delsnämnd som också avgör vilka ämnen som skall räknas till samhällsori­enterande ämnen.

Förhandsgranskningen av läromedel i religionskunskap och samhälls­orienlerande ämnen bör enligt min mening bibehållas tills vidare. Sådan förhandsgranskning bördock i likhet med vad som nu är fallet endasl göras av läromedel som ryms inom den definilion som nu gäller för centralt läro­medel.

Prop. 1978/79:180                                                    87

I de tilläggsdirektiv jag givit utredningen om läromedelsmarknaden (ULÄ) ingår också uppdrag att ulredningen bl. a. skall pröva i vilken ut­sträckning förhandsgranskning av läromedel är motiverad och om lärome­delsnämnden kan ersättas av ett organ med uppgifier motsvarande en opi­nionsnämnd.

Enligt nuvarande bestämmelser i 2 kap. 27 § skolförordningen (27 § änd­rad 1975: 269) skall elev i gmndskolan av centrala läromedel som gåva fä behåUa läromedel i den utsträckning som krävs för en allmän överblick av det huvudsakliga innehållet i lärokursen. I propositionen 1973:76 angåen­de samhällsinsatser på läromedelsområdet anförde föredraganden pedago­giska och sociala skäl för detta. I och med att eleven får ett läromedel som gåva är det större möjligheter för henne atl aktivt arbeta i materialet: göra understrykningar, anteckningar etc. Del kan även finnas andra pedagogis­ka skäl till att eleven bör ha läromedlel som gåva och inle som lån.

SÖ föreslår atl föreskriften att vissa läromedel skall ges eleven som gåva ulgår. Remissreaklionen är blandad. TCO t. ex. uttalar att elevema fortfa­rande bör få vissa läromedel som gåva och atl vissa riktlinjer erfordras i detta sammanhang för kommunemas handlande. Historieläramas förening menar, att man kan utgå från atl elever från studiemotiverade hem kom­mer att få läromedel genom föräldramas inköp. De sociala och de pedago­giska skälen är kopplade till varandra. I många fall kan det vara väl motive­rat av dessa skäl att eleven har ett egel läromedel, som inle utgörs av ett lån som skall återlämnas.

Flera remissinstanser framhåller å andra sidan alt gåvoskyldigheten i nu­varande omfattning och med nuvarande koppling till begreppet centralt lä­romedel är dels en dyr dels en ur pedagogisk synpunki Iveksam lösning.

För egen del anserjag all principen all eleven skall få behålla vissa läro­medel som gåva bör bibehållas. Det eller de läromedel som ges som gåva skall täcka väsentliga delar av ämnen, ämnesgrupper eller kursmoment i gällande läroplan och därmed ge en allmän överblick av det huvudsakliga innehållet i lärokursen eller vara ett väsentligt hjälpmedel i undervisning­en, såsom lexikon eller kartböcker. Pedagogiska och inle formella skäl bör avgöra valet av gåvoläromedel.

Statens handikappråd och SIL har i sina remissvar berört frågan om lä­romedel för minoriteter. Statens handikappråd anser, att det krävs större resurser för atl lillgodose det ökade behovet av läromedel till elever som av olika skäl har speciella behov. Hit hör t. ex. de språkliga minorilelerna. SIL framhåller att integrationen av handikappade elever kräver mer resur­ser även på läromedelsområdet. SIL betonar därför behovei av en för­stärkning av rikscentralerna för pedagogiska hjälpmedel för handikappade och ökade medel för produktionslid. SIL föreslår även att en rikscenlral för invandrarläromedel inrättas.

Jag är inte beredd att nu tillstyrka inrättandet av en rikscenlral för in­vandrarläromedel. Övriga förslag i fråga om läromedel för minorileter av­ser jag också att pröva i ett senare sammanhang.

Läromedlen utvecklas ständigt. Arbele med en sådan utveckling be-

 

prop. 1978/79:180                                                                   88

drivs bl. a. inom SÖ. Jag förutsätter utt man i detla arbete tar upp frägor som aktualiseras genom förslagen i denna proposiiion.

Enligt SÖ:s bedömning behöver en ny läroplan inle förunleda några stör­re förändringar i fråga om kommunemus koslnuder för läromedel. Samma bedömning bör gälla för den av mig föreslagna läroplanen.

6.4 Några förutsättningar för att utveckla arbetssätten

Flera olika åtgärder som jag föreslagit bör göra det lältare för lärare atl i fortsättningen arbeta med mer individualiserude arbelssäil.

1 många fall har sloru undervisningsgrupper hindrat önskvärda arbets­sätt. Av iradiiion har undervisningsgrupperna varil särskili stora på mellanstadiel. Samiidigi är mellanstadiet en tid då mycket av grundläggan­de färdigheisiräning äger rum. Genom mitt förslag all fria akliviieier införs på stadiel samiidigi som förstärkningsresursen utökas kommer undervis­ningsgrupperna ull kunnu minskus. Del bör i försia hand ske vid iräning av grundläggande färdigheier.

Den decentralisering som följde av SIA-reformen har gjort det möjligl för den enskilda skolan att anpassa klass- och gruppstorleken efter aktuella problem och efter det arbetssätt man planlagt. Samverkan mellan lärare i arbetslag underlättar i hög grad ett arbete med varierande meiodik. Det nya statsbidragssystemets och särskilt den s.k. förstärkningsresursens konstruktion innebär också all man nu kan skapa arbetslag av lärare med olika utbildning. En teckningslärare kan exempelvis ingå i ett arbetslag som behandlar ett historiskt tema, en historielärare kan medverka i ett ar­betslag kring bostads- och miljökunskap. Hemkunskapslärare och klasslä­rare kan samarbeta pä låg- eller mellanstadiet.

Införande av samlad skoldag med olika aktiviteter i grupper och i studie­cirkelform, samverkan mellan lärare och föräldrar, föreningsaktiva och representanter för olika organisationer innebär också störte möjligheter för alla atl obundna av centrala direktiv och läromedel utforma olika pro­gram.

Elevema skall numera della i klassråd och i konferenser om arbetssätt och läromedel. Det blir därigenom lältare för skolan atl anpassa arbetssät­tet efter olika behov. Men det bör också kunna leda till att alla, även ele­verna, känner ett medansvar för hur skolans inre arbete utvecklas.

Väsentliga förutsättningar för arbetssättets utveckling är det fria studie­valet. Om elever och lärare själva väljer och planerar olika teman finns goda förutsättningar för alt man skall slippa den tidspress som annars har varit en av de främsta anledningarna till skolarbetets teoretisering. Ätt man gör en klar åtskillnad mellan nödvändiga och önskvärda kunskaper bör ha samma effekt.

Utveckling av arbetssättet fordrar också tid för planering, diskussion och utvärdering. En utbyggnad av skolledningen har skett i samband med SIÄ-reformen. Till denna fråga och vilka insatser som bör göras inom fort­bildningen och för att befrämja genomförandet av läroplansreformen åter­kommerjag i avsnitt 10.

Prop. 1978/79:180                                                              89

7    Betygsättning i grundskolan m. m.

7.1 Inledning

Frågun om betyg i grundskolan och andra skolformer har varil föremål för flera ulredningur. 1957 års skolberedning diskuterude i belänkandei (SOU 1961:30) Grundskolan oliku ullemalivu möjligheler från full be-lygsfrihel lill en mer begränsud förekomsl uv belyg. Beredningen föreslog all den s.k. relaiiva belygsskulun skulle införus i grundskolun. Regering och riksdug unslöl sig lill förslugel (prop. 1962: 54 s. 293. SäU 1962:1. rskr 1962:328).

Samma belygssyslem infördes i dåvurunde gymnusiel och fuckskolun i sumbund med 1964 års gymnasiereform (prop. 1964:171, SäU 1964: 1. rskr 1964:407).

År 1969 fick SÖ regeringens uppdrug all uireda behovet uv belyg i skol­väsendel samt belygsätlningens effekter, funklion och form. SÖ ulsäg en arbelsgrupp inom verkei med uppgifi alt utreda frågoma. År 1971 över­lämnade gruppen sin rupport Belygsätlningen i grundskola och gymnasie-skolu. Sedan rapporten remissbehandlats överlämnade SÖ ett förslag till regeringen i frågan. SÖ ansåg i sill förslag alt det måste bedömas som hell orealistiskl med en betygslös skola inom en överskådlig framtid och mena­de atl man vid dåvarande lidpunki inte kunde undvara betygen eller ersätta dem med andra instrument. SÖ föreslog även alt den relativa belygsäll­ningen borde överges och ersältas med en kursrelaterad belygsällning. SÖ begränsade i övrigt sitt förslag till mindre jusleringar av del gällande be­lygssyslemel och föreslog all belygsfrägan i dess helhet skulle uiredas av en politiskt sammansatt utredning.

En livlig debau följde på SÖ:s beiygsförslag. År 1973 lillkallades en par­lamentarisk utredning om belygsällningen i grundskolan och gymnasie­skolan (U 1973:01) med uppdrag aU pröva "all med utgångspunkt i skol­överstyrelsens förslag finna en lösning om vUken i allt väseniligi enighel kan nås". Ulredningen anlog namnei 1973 års belygsulredning (BU 73). 1 april 1977 avlämnade ulredningen sill belänkande (SOU 1977:9) Betygen i skolan. Betänkandet har remissbehandluts.

7.2 Betygen i grundskolan

1 frågu om belygsällningen i grundskolan gäller för närvarande följande. Belyg ges i årskurserna 3, 6 och 7 vid slulel av vårterminen saml i årskur­serna 8 och 9 vid slutet av varje termin. Skolstyrelsen i kommunen kan be­sluta att betyg i årskurs 3 och 6 skall ersättas med annan form av besked. Såsom betyg används någon av siffrorna 1-5, av vilka siffran 5 anger högsta betyg. Belygsätlningen är relativ och betygssystemet kännetecknas

 

Prop. 1978/79:180                                                    90

av alt mun ulgär från de fuklisku preslulionemu för helu elevgruppen som läser den uktuellu kursen, den s.k. referensgruppen. Anvisningurna för belygsätlningen unger en generell riktlinje för hur beiygen bör fördela sig i referensgruppen. Denna procentuellu fördelning ansluler lill den s. k. nor­malfördelningen, som för sumlligu elever i rikel i kurser av samma slag bör vara följande:

Betyg     12       3       4       5

Procent      7     24     38     24       7

Betyg 3 ges, när elevens kunnighel och färdighet bedöms som medelgod för den kurs betyget avser. Begreppet medelgod hänför sig till ett represen­tativt elevmuieriul och inle till den enskilda klassen eller gruppen. Del­samma gäller spridningen på lägre och högre betygsgruder.

BU 73 har utförligt diskuterat de olika syftena med belygsätlningen. Härvid har man uppehållit sig vid de uppgifier som beiygen anses fylla och vägl dessa uppgifter mol de nackdelar som en belygsällning också anses medföra. Syftena med belygsällningen är enligt ulredningen alt tillgodose behovet av information, all tillgodose behovet av motivation och att utgöra grund för urval till arbetsliv och till fortsaU utbildning.

Som information lill elever och föräldrar om elevens prestation torde en­ligt BU73 belyg vara umbäriiga. De anses kunna ersältas med andra for­mer av upplysningar om elevens studiesituation.

Beträffande betygens motiverande verkan menar BU73 att denna kan bedömas skifta för olika elever i ell belygssyslem som medger jämförande gradering av elevema. Elever som får goda belyg ser dessa som ett beröm, för andra verkar betygen snarast nedslående. En ulvärdering som bygger på atl eleven jämförs med sig själv och sina tidigare preslalioner kan, häv­dar BU 73, troligen vara motiverande för samtliga.

Vad gäller belygens uppgift som urvalsinstrument vid anställning och vid urval till utbildning anser BU73 atl beiygen inle längre spelaren avgö­rande roll. Belygens belydelse som information till arbelsgivare gäller främst vid första anställningen. Kontinuerliga förändringar av gymnasie­skolans dimensionering har, hävdar BU 73, bl.a. ökat möjlighetema att till­godose efterfrågan på utbildning och därmed har behovei av belyg som ur­valsinstrument,enligt BU 73, visat sig vara mindre.

Flera remissinstanser har diskuterat betygens roll. SÖ menar att formali­serade betyg är varken nödvändiga eller tillräckliga som informations- el­ler motivationsinstrument. Alt betygen är eller kan vara en sporre, pådri­vare eller på annat sätl ett prestationshöjande medel finns enligt SÖ ingen anledning atl ifrågasätta. Men det är lika uppenbart att betygen för många verkar hämmande och nedslående. TCO avtser att inga h&llbara argument fmns för att behålla betygen som informationskälla. De kan ha en sporran­de effekt för vissa elever, för andra däremot kan betygen ha en rent häm-

 

Prop. 1978/79:180                                                                  91

mande och förlumunde effeki. Norrköpings kommun konslulerar alt det nuvarande betygssystemet har varit svårt alt tillämpa och hur upplevis slurki negativt av de 31 % av de elever som läser samma kurs och som skall ha lägre vitsord än betyget 3.

RHS - som inledningsvis konsiaterar atl en överväldigande majoritet av de lokala Hem och Skolaföreningama vill behålla betygen på högstadi­et - noterar bl. a. atl pedagogisk erfarenhet och forskning talar för atl be­tygen gör det möjligl all bedöma en elevs lämplighel för fortsatta siudier. Även om betygens prognosvärde är långt ifrån perfekt är del vikligl all konstatera att man inte har tillgång lill andra urvalsinslrumenl, som har bälire förmåga atl förutsäga sludieresullalei. SAF understryker att be­dömningens belydelse för alt molivera eleven till fortsaii arbele inte får underskattas. Vad gäller den informaiion som skolan ger elever och för­äldrar måste enligt SACO/SR:s uppfattning denna vara så kortekt och all­sidig som möjligt. Ell ersättande av betygen med munllig informaiion fyl­ler enligt SACO/SR inte de krav som kan ställas på skolans informaiion. Vänersborgs kommun anseratt betygen, vid sidan om formaliserade sam­tal, är en godtagbar informationskälla lill elever och föräldrar och har den fördelen framför de muntliga samtalen atl båda parter har ett dokument som i sig sammanfattar samtalen och förhindrar den missuppfattning som kan uppstå vid en individrelaierad bedömning som skall ges i munllig form.

Av vad som redovisats i det föregående framgår all de informerande och motiverande funktionerna hos betygen inle är oomstridda. För egen del anserjag all del finns brisler i beiygen som informationsförmedlare. Del är därför önskvärt alt ulveckla andra former för information som ger en mer allsidig bild av elevens insatser och akiivitei i skolan.

Det väsentligaste för att eleverna skall känna sig moiiverade i sitl skol­arbete är att de upplever detta som meningsfullt. Detta måste i första hand åstadkommas genom att innehållet i studierna och uppläggningen av un­dervisningen blir sådan atl den förmår engagera eleverna.

Vad som - mot denna bakgrund - forlsällningsvis kan molivera ett bi­behållande av betygen i grundskolan är enligt min mening endasl deras roll som grund för urval lill fortsalt utbildning. Denna fråga har ingående be­handlats av BU 73. Utredningens bedömning är atl det nuvarande systemet för betygsältning kan ersättas med ett system med s. k. omdömen.

Omdöme beskrivs av utredningen på följande sätl:

Ell omdöme från skolans sida skall syfta till en helhetsbedömning av den sökandes förutsättningar alt genomföra den utbildning som han sökt.

Skolan skall därvid ta hänsyn både till hans ämnesprestalioner och till andra kvalifikationer som bedöms väsentliga för hans möjligheter att klara av den sökta utbUdningen. På samma säu som övriga urvalskriterier bör ett sådant omdöme om hans fömtsättningar att klara av den sökta utbild-

 

Prop. 1978/79:180                                                                  92

ningen uttryckas i poäng. Med omdöme avses således en graderad beteck­ning som visar hur skolan bedöml den sökandes förutsättningar att ge­nomföra den utbildning som han är intresserad av (utredningens kursive­ring, s. 224).

Majoriteten av instanserna avvisar omdöme som urvalsgmnd. En och annan uttalar sig posilivi, men anser atl det skull vara ell komplemenl till belyg. Så gör i.ex. Solna kommun, som menar alt både belyg och graderat omdöme bör ingå som komponenler i del av BU 73 föreslagna urvalssyste­met vid intagning till gymnasieskolan.

TCO menar all någon form av bedömning av sludielämplighet kan bli aktuell innan lottning eller kösystem utnyttjas. TCO har dessförinnan i sitl yllrande utförligt resonerat om omdömel enligt BU 73:s förslag och då no­terat att sådanu fakiorer som samarbelsförmåga. solidaritet, kreativitet m. m., som för närvarande inte kommer fram i belygsätlningen, skulle ge­nom omdöme kunna vägas in lillsammans med ämneskunskapema.

Huvudpunkten i den kritik som flertalei instanser riktar mol att ersätta betyg med omdöme som urvalsgrund är alt tillämpning av omdömel så som ulredningen föreslår bara innebär all man får en ny sorts belyg som är mer oprecisa och subjektiva än de nuvarande. RHS t. ex. uttrycker följan­de uppfattning:

Skall man ta bort betygen i skolan skall man inte införa omdömen, som på många säu är en sämre sorls betyg. 1 detla sammanhang vill RHS åter­igen erinra om atl betygssystemets vara eller inle vara inle har någon rele­vans för det faktum all urval sker - eller inle sker i skolan. Urvalssitualio-nen bestäms entydigt av del förhållandet att ett siörre anial elever söker lill uibildningslinjer än det finns platser tillgängliga. Så länge en bristsitua­tion råder gäller del ull finnu sociall och psykologiskl godtagburu instru­ment för att genomföru urvulei. "Skolans omdöme" är inte ell sådani in­sirumeni.

SÖ menar alt ett problem med det av utredningens föreslagna urvalssys­temet är atl omdömel är svårt att precisera. Utbildningskraven på den sökla sludievägen kan vara svårbedömda för lärarna i grundskolan och därmed är del också svårl all bedöma den sökandes lämplighel för ifråga­varande siudier.

Jag delar den kritiska uppfattning som remissinstansema givit uttryck åt vad gäller ett urvalssystem baserat på omdöme av det slag som BU 73 före­slagit. Ett sådant syslem är enligt min mening sämre än det nuvarande. Andra modeller för intagning till fortsatt utbildning som förekommit i de­batten, t. ex. kösystem, har inte utretts närmare av BU 73.

Min slutsals är därför alt det för närvarande inte finns något altemativ till betyg för att klara av det urval lill fortsau utbildning som måste ske vid ett begränsal antal platser. Därmed finns det inle nu grund för atl la bort betygen i grundskolan. Innan detta kun ske är del nödvändigi med en fort­satt utvecklings- och försöksverksamhel.

 

Prop. 1978/79:180                                                                 93

1 sitl remissvur över BU 73 diskuterur SÖ oliku vägar all klara urvulspro-cessen ulan atl använda betyg. En väg all bätire lillgodose förstahandsva­let för del stora flertalet elever är enligt SÖ:s mening aU arbela med mer flexibla ramar för gymnasieplaneringen, lilldelade länsvis eller gymnasie-regionsvis.

En sådan ökad flexibiliiet i förening med en förstärkt studie- och yrkes­vägledning och ett lidigareläggande av intagningsförfarandet bör enligt SÖ:s uppfattning avsevärt kunna minska det untal sökande som nu inle får sill förstahandsval lillgodosetl. SÖ bygger denna sin uppfaiining på de goda erfarenhelerna av den nu pågående försöksverksamhelen med modi-fieral inlagningsförfarande. Vissu kommuner som dellagil i försök med ett sådani intagningsförfarande i kombination med uppsökande sludie- och yrkesvägledning redovisar, all upp till 90% av de behöriga sökandena fått sitt försiuhundsval tillgodosedda.

Flera remissinsianser. bl.a. gymnasieutredningen, ser en lösning i all decenlralisera besluts- och planeringsfunklioner. Boikyrka kommun i.ex. anser, all en av anledningama lill all så många elever inte kan beredas plats i gymnasieskolan är, att antalet klasser och linjer fastställs centralt.

Del fortsatta utvecklingsarbelel rörande betygen somjag tidigare föror­dal bör få karaktären av ett inlensifieral arbele för all la fram andra ur­valskriterier än belyg för urvul till gymnasieskolan. 1 ell sådani samman­hang är ell utvecklingsarbele med den inriktning som förordas av de redo­visade remissinstanserna angelägel.

Regeringen har den 7 december 1978 bemyndigut SÖ ull bedrivu för­söksverksumhei med belygsfri inlugning till gymnusieskolun i Örebro län. Inom ramen för försöksverksamhelen skall länsskolnämnden ha möjlighel all - om anialei sökande lill vissa linjer är siörre än anialei plaiser - be­slula om organisalionen av vissa siudievägar inom gymnasieskolan i länet. Om eti urvalsförfarande trots detta blir nödvändigt vid intagningen, skall detla fr.o.m. läsåret 1981/82 göras utifrån andra grunder än betyg. SÖ skall senast den I juli 1979 inkomma med förslag lill regeringen till altema-tivu modeller för denna belygsfria inlugning.

Syflel med försöksverksumhelen är ull klurläggu, om en urvulsförfarun-de kommer att behövus och hur detla i så fall skull vuru uiformal. Med ett posilivi resuliut uv försöksverksamhelen blir del möjligl för riksdagen atl senure besluiu om all uvvecklu belygsällningen i grundskolan.

För ull ge en bred grund för senare slällningsiugunden rörunde betygen i grundskolun ärdet angeläget atl försöksverksumhelen med betygsfri inlag­ning utvidgas också lill andra län. Jag är beredd alt posilivi prövu fram­ställningar om detta. I sammanhanget vill jag också erinra om all regering­en den 16 mars 1978 givit SÖ i uppdrag atl starta försök med sluilig inlag­ning lill gymnasieskolan på hösllerminsbeiygel i årskurs 9. Försöksverk­samhelen pågår under läsåren 1978/79, 1979/80 och 1980/81.

Även om förulsältningar nu saknas för en mer genomgripunde betygsre-

 

Prop. 1978/79:180                                                                   94

form anserjag, i likhel med ell par av reservanterna i BU 73, att vissa för­ändringar i betygsättningen i grundskolan är angelägna. Syftet bör vara atl ytterligare minska betygens belydelse.

Betyg bör sålunda inte ges på låg- och mellanstadierna. På högstadiet bör betyg ges på hösl- och vårterminema i årskursema 8 och 9. Däremot bör inle betyg ges i årskurs 7, eftersom elevema då håller på alt ställa om sig efter övergången från mellanstadiel lill högstadiet och lärarna då har olillräcklig kännedom om eleverna. Jag förordar därjämte atl den nuva­rande femgradiga skalan behålls lills vidare.

Det relativa betygssystemet har starkt kritiserats. Också de remissins­tanser som vill ha kvar beiygen i skolun ställer sig avvisande till delta be­lygssyslem. Reservanterna till belygsutredningen och ett stort antal re­missinstanser har förordal atl det nuvarande relativa betygssystemet skall ersättas med kursrelalerade belyg.

Jag är för min del inte nu beredd atl tillstyrka en sådan förändring. Som åtskilliga remissinsianser påpekal lider kursrelalerade betyg i flera avse­enden av samma svagheter som de relativa. De förutsätter också en slark central styrning av innehållet i undervisningen och skulle därmed motver­ka den decentralisering i detta avseende som jag anser angelägen.

Som redovisats i del föregående följer det nuvarande femgradiga be­lygssyslemel en så kallad normalfördelning, vilkel innebär alt en bestämd andel elever skall hu ett vissl besläml betyg i vurje ämne. Denna normal­fördelning gäller för rikel i dess helhei. Även om den normalfördelade be­tygsskalan har en rad fördelar finns även nackdelar. 1 en del fall har fördel­ningen kommit att uppfattas som gällande för en enskild klass, vilkel lett lill att elever inle fått ett visst betyg därför att andelen sådana betyg an­setts redan vara ianspråktagen. Det är olyckligt att i en obligatorisk skola tvinga in beiygen i en given spridning.

Jag förordar därför att man modifierar det exisierande betygssystemet på följande säll. Beiygen skall ges i en femgradig skala, där medelbetyget är tre. Övriga belyg skall ges med hänsyn lill elevemas preslalioner. Nå­gon given proportion för de oliku belygsgrudernu skull inte finnas. Dennu modifiering innebur all mun lar bort föreskrifien, att beiygen skali fördelas enligt vissa givna procentsalser. Samiidigi skall anges all i normalfallel anialet fyror och tvåor skull vuru fler än untalel femmor och ettor. Vidare föreslår jag att mun bibehåller siundardproven och använder dem som riktningsgivare för betyget tre i svenska, matematik och engelska. Dessa prov bör ännu klarare än vad som nu är fallet varu riklude mot betyget tre. Jag avser föreslå regeringen atl ge SÖ i uppdrug alt konstruera diagnostis-ku prov för busfärdigheier i svensku och muiemulik. Avsikten med dessu prov är all de skall vara ell hjälpmedel för pluneringen uv undervisningen i vad gäller basfärdigheter.

Enligt min mening bör den skriftligu bedömning av eleven (betyg) kom­pletteras med en uv lärare muntligt redovisad individrelaierad be-

 

Prop. 1978/79:180                                                                  95

dömning. Med detta senare avses en bedömning där elevens prestationer jämförs med vad han eller hon tidigare gjort och med hans eller hennes eg­na fömtsättningar. Eleven jämförs alltså inte med andra elever.

Kommunema har i stor utsträckning utnyttjat den rätt de i dag har enligt 6 kap. 11 § skolförordningen atl besluta att betygen i årskurserna 3 och 6 skall ersättas med annan form av besked.

Enligt vad jag har erfarit har betygsgivningen i stor utsträckning ersatts av enskilda samtal där elev, föräldrar och lärare deltar. Erfarenhetema från denna verksamhet bör tas till vara och läggas till grund för en vidare utveckling.

Jag vill i della sammanhang anmäla alt frågan om kontaktformema mel­lan hemmen och skolan är föremål för utredning (U 1979:01, Dir 1979:13). En av ulredningens uppgifier är all föreslå nya eller vidareulveckla olika former för konlaklerna mellan hem och skola. Denna utredning kommer även att utvärdera den verksamhet med enskilda samtal som förevarit och ulveckla den ytterligare.

Det tillvalssyslem som jag tidigare förordat, karakteriseras av större valfrihet för elevema. Förutom atl varje skola måste anordna treårig kurs i B-språk, kan skolan organisera övriga kurser mycket fritt. Kursemas längd föreslås få variera mellan tre år och en termin. Det kommer således inom del fria tillvalets ram att vara möjligl att följa, mer än en kurs i årskur­sema 8 och 9. Det ankommer på SÖ alt ulfärda anvisningar om hur vid belygsätlningen i årskurs 9 en sammanvägning av belyg från genomgång­na lillvalskurser skall kunna ske i de fall elev haft mer än en tillvalskurs i årskurserna 8 och 9.

Inom ramen för nuvarande betygssystem har SÖ för elever med skol­svårigheter genom särskilda anvisningar sökt mildra den allmänna betyg­sättningens negativa effekter. Dessa anvisningar rör elever med olika slag av handikapp och skolsvårigheter, elever som varil långvarigt sjuka saml invandrarelever. 1 fråga om t.ex. intellektuellt utvecklingshämmade har kryssmarkering (aslerisk) använts för att upplysa om att betygen avser en särskild referensgrupp. Det åligger vidare enligt nuvarande anvisningar avlämnande skola att till inlagningsnämnden lämna skriftlig informaiion om elev till vilken speciella hänsyn bör tas.

Även fortsättningsvis kommer det all finnas en grupp elever som bör ha rält all bedömas i särskild referensgrupp. Jag avser därför föreslå regering­en att uppdra ål SÖ att lägga fram förslag som innebär möjlighet atl vid be­lygsätlningen ta särskilda hänsyn.

BU73:s förslag rör också belygsätlningen i gymnasieskolan.

Somjag tidigare framhållit är betygen en del av elevbedömningen. Den­na i sin tur är en del av den totala utvärderingen i och av skolan. Jag finner det därför naturiigi atl betyg och elevbedömning behandlas i direkl anslut­ning lill all en skolforms läroplan i dess helhet förändras eller omarbetas.

Frågan om den framtida gymnasieskolans utformning utreds av gymna-

 

Prop. 1978/79:180                                                                  96

sieulredningen (U 1976:10). Jag avser alt föreslå regeringen ull denna ut­redning ges tilläggsdirekliv med innebörd alt också ta upp beiygen i gym­nusieskolun. Jug behundlur därför inle nu frågun om belygsällningen i gymnasieskolan.

7.3 Urval till fortsatt utbildning

1 avvaklan på närmure erfarenheler av den försöksverksamhet med be­lygsfri intagning lill gymnasieskolan som kommer all inledas bör, somjag tidigare sagt, belyg liksom nu varu den cenlrulu urvalsgrunden. För utt minska betygens betydelse bör de dock komplelierus med andra urvalskri-terier.

I fråga om urbelslivserfurenhei som urvulsgrund menur BU73 att man skall få poäng för denna på i huvudsak samma säll som nu. Jag delar i likhel med flertalet remissinsianser denna uppfattning.

BU 73 anser alt avslulad förulbildning skall ges poäng efter sam­mu princip som urbeislivserfarenhei. Ell slorl anlul remissinsianser, bl.a. TCO och SACO/SR, släller sig bakom förslaget, vilkel ocksåjag biträder.

BU73 menar vidare alt den sökandes intresse för den sökta ut­bildningen ullrycks i hur han eller hon rangordnar sina val. Ulredning­en föreslår atl poäng ges för de tre högst prioriterade utbildningarna. Upp­repad ansökan är enligt BU 73 också ett utiryck för iniresse för en viss ui­bildning. Jag är i likhel med remissinslansema positiv till intresset för sökt utbildning som urvalsgrund.

BU73 föreslår också alt könslillhörighel skall utgöra en annan ur­valsgrund. En elev som söker till en utbildning, till vilken mindre än 30% av del egna könel sökl vid del senaste ansökningstillfället, skall enligt ut­redningen få poäng för detla. I denna fråga har remissinstanserna delade meningar. Många av dem som ställer sig positiva till förslaget anser att ur­valsgrunden har fått för hög poäng. Utan atl här ta ställning i poängfrågan vill jag framhålla alt mycket lalar för alt man gör ansträngningar för atl uppmuntra ungdomen atl bryta könsrollsmönstret vid sina val av gymna­sieutbildning. Jag förordar därför alt könstillhörighet skall ingå bland ur­valsgrunderna.

Föreningslivserfarenhet bör enligt BU73 användas som urvals­grund i sista hand. Jag anser att man inle nu bör införa denna urvalsgrund, efiersom delta kriterium i annat sammanhang visat sig svåradminislrerat och medfört negativa effekter från bl.a. jämställdhetssynpunkt.

Jag kommer atl föreslå regeringen att uppdra åt SÖ att lägga fram för­slag om hur betygen skall kompletteras med de urvalsgmnder somjag för­ordat i det föregående, nämligen arbetslivserfarenhet, fömlbUdning, rang­ordning av val, upprepad ansökan saml könstillhörighet. I detta samman­hang bör även övervägas hur korta yrkesinriktade kurser om minst tio veckor skall merilvärderas vid ansökan tiU gymnasieskolan. Förslag i

 

Prop. 1978/79:180                                                                 97

sistnämnda avseende bör överiämnas tili regeringen senast den / oktober 1979.

BU 73 har föreslagit en utbyggd syo-organisuiion i grundskolun. Remiss­instanserna är samtliga myckel positiva till detta. Uibyggnaden uv syo-verksumheien och de lokala och regionalu pluneringsrådens (SSA-rådens) verksamhei pågår. Riksdagen har i samband med behandlingen av senaste årens budgetpropositioner beslutat om betydande resursökningar. SÖ ut­värderar för närvarande syo-verksamhelen i landet. I avvaktan på SÖ:s ut­värdering och förslag ärjag inle beredd att nu föreslå ytierligare utbygg­nad av syo-verksamheten.

7.4 Intagningsförfarande

Inlagningen lill gymnasieskolan omfaiiar huvudsakligen ivå ruliner. Den försia - den preliminära inlagningen - grundas på hösiierminsbeiy-gen och görs i murs månad. Den ligger lill grund för förslag lill organisalio­nen av siudievägar i gymnasieskolan. Något meddelande om intagningsre-sulialel lämnas inte till de sökande. Den andra rutinen grundas på slutbe­tygen och skall leda till intagning inom fastställd gymnasieskolorganisa­tion. Efter denna intagning ges besked till de sökande om intagningsresul-talet.

Systemet har påtagliga nackdelar. Della gäller i synnerhet för sådana sökande som inte kunnai få sitl förstahandsval tillgodosell. Under som­maren då de sökande får beskedet är del svårl för skolan alt lämna komp­letterande studie- och yrkesorienlering. Avsaknaden av kompletterande studie- och yrkesorientering ökar risken för att de studerande väljer fel studieväg. Erfarenheten visar att just felaktigt val av studieväg är en vä­sentlig orsak till studieavbrott. Återbudsfrekvensen och svårigheten att nå de sökande under sommaruppehållet komplicerar inlagningsnämndens ar­bete.

BU 73 föreslår ett intagningsförfarande som bygger på alt intagning görs på grundval av höstterminsbetygel i årskurs 9. Detla förslag innebär alt li­den för ansökan lill gymnasieskolan ulgår vid höstterminens slut. Elever­na får under vårterminen meddelande om de inlagils lill sökt studieväg el­ler ej. Remissinstansema är posiliva till BU73:s förslag om inlagning på höstterminsbetyget i årskurs 9.

Vid intagning på höstterminsbetygel kan skolan under vårienninen i års­kurs 9 inom ramen för obligatoriska ämnen eller fria aktiviteter inrikta verksamheten med sikte på vad elevema vall för studieväg i gymnasiesko­lan. Samtidigt kan skolan genom resursema för syo göra särskilda insatser för de elever som inte kommit in i gymnasieskolan.

Som tidigare redovisats har regeringen beslutat att SÖ får anordna för­sök med slutlig intagning till gymnasieskolan på höstterminsbetygen med början under innevarande år.

7   Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 180

 

Prop. 1978/79:180                                                                  98

Jag ser stora fördelur med en inlagning som bygger på hösllerminsbeiy­gel i årskurs 9 och unser alt en så bred försöksverksumhei som möjligt är angelägen.

1 avvaktan på resultaten av försöksverksamheten ärjag dock inle nu be­redd atl förorda beslul om övergång till hösllerminsintugning. Jug uvser all senure åierkommu lill riksdagen i frågan.

Inlagningsnämnden består för närvarande av högst tre skolledare eller lärare i gymnasieskolan, en ledamol från skolstyrelsen och en lärare eller skolledare från grundskolan.

BU 73 föreslår att intagningsnämnden skall bestå av en skolledare från gymnasieskolan, en skolledare från grundskolun, en representant för sko­luns syo-verksumhet och tre lekmunnarepresenianler, bland vilku ordfö­randen ulses. Ulredningen menur all en ulökad representation av lekmän bör kunna ge siörre möjligheler för alt allmänna bedömningar läggs till grund för inlagningsbeslul.

Intagningsnämnden kommer i sill arbele all ta ställning inle bara lill i poäng utiryckla meriter ulan måste också göra skälighetsbedömningar med hänsyn lill arbelsmarknaden. I mänga fall är det fråga om atl avgöra ärenden som rör elever med speciella svårigheter. Nämndens verksamhet kommer att beröra problem av social och arbetsmarknadsmässig karaktär.

Jag har förslåelse för förslaget om en ulökad lekmannarepresenlalion men anser samtidigt atl utredningen underskattat betydelsen av erfarenhet från skolan och skolans förhållanden. Jag förordar därför att inlagnings­nämnden skall beslå av högsl två skolledare eller lärare från gymnasiesko­lan, en skolledare eller lärare från grundskolan, en representant för sko­lans syo-verksamhet och två lekmän bland vilka ordföranden utses. Jag avser atl återkomma lill regeringen i frågan.

7.5 Övriga frågor som gäller betygsättning i grundskolan

Jag har tidigare föreslagil att betyg skall ges vid slutet av samtliga termi­ner i årskurserna 8 och 9. Ett huvudmotiv är att betygen skaU användas för urval till vidare utbildning. Någon inskränkning av dessa fyra betygs­tillfällen bör inte få göras av skolstyrelsen.

Det nya betygssystemet och inlagningssystemet till gymnasieskolan bör införas vid samma tidpunkt som en ny läroplan för grundskolan träder i krafl. Behovet av medel för information m.m. om betyg och inlagning bör kunna tillgodoses inom ramen för de medel som anvisas för genomförande av en ny läroplan. Jag avser att senare återkomma till regeringen i denna fråga.

7.6 Rätt till vissa slutbetyg

Grundskolans nuvarande bestämmelser om betygsäUning och om slut­betyg gäller som jag tidigare nämnt också för den kommunala och statliga vuxenutbildningen.

 

Prop. 1978/79:180                                                   99

Chefen för utbildningsdepartementet har i propositionen 1978/79: 111 om åtgärder mot krångel och onödig byråkrati, m. m. anmält att han hade för avsikt att aktualisera vissa betygsfrågor inom vuxenutbildningen i an­slutning tUl behandlingen av de nu aktuella förslagen rörande betygen i gmndskolan. Efter samråd med honom villjag anföra följande.

Den som redan har belyg i ett ämne från grundskolan, kommunal eller statlig vuxenutbildning eller i motsvarande ämne från en äldre skolform kan bara tas in i motsvarande kurs i kommunal och statlig vuxenutbildning om det inte medför ökade kostnader för statsverket, såvida studiema inte avser behörighetskomplettering. Alla som har genomgått en kurs får betyg i ämnet vid slutet av kursen. Däremot utfärdas enligt gällande bestämmel­ser inte nytt slutbetyg till den som tidigare fått slutbetyg från gmndsko­lan.

Dessa bestämmelser kom till för att motverka konkurrenskompletle-ring. Erfarenhelen har visat atl de i viss utsträckning drabbade eftersatta grupper. Dispensansökningar i syfte att få ett nytt slutbetyg och atl få till­godoräkna detta vid urval bland sökande till utbildning har behandlats av regeringen. 1 budgetpropositionen 1974 (prop. 1974:1 bil. 10 s. 406, UbU 1974:20, rskr 1974:185) anmäldes för riksdagen att regeringen gett ett antal sådana dispenser. Medgivandena avsåg studerande som tidigare på gmnd av medicinska eller sociala skäl hade haft speciella svårigheler alt tillgodo­göra sig utbildningen i ungdomsskolan. Genom beslut den 12 juni 1975, den 18 april 1976 och den 26 maj 1977 medgav regeringen att den, som be­viljats utbildningsbidrag enligt bestämmelserna för arbetsmarknadsutbild­ning för atl siudera på gmndskolenivå i kommunal vuxenutbildning, får generell dispens atl tas in i kursen och få ett nyu slutbetyg. Beslutet fatta­des till en början för endast ett år i sänder, men gäller nu tills vidare.

Trots detta generella medgivande ökar antalet dispensansökningar till regeringen. I nyssnämnda proposition 1978/79:111 uUalade departements­chefen att åtgärder bör vidtas för att minska krånglet för dessa vuxenstu­derande och administrationen av dessa frågor.

BU73 gav år 1974 ut en diskussionspromemoria i betygsfrågan. I prome­morian framfördes bl.a. ett förslag atl en person skulle ha räu atl komplel­lera och färbättra siU grundskolebetyg. Enligt förslaget skulle detta få ske tidigast tre är efter det att slutbetyget erhållits. Därmed skulle man kunna undvika all denna möjlighet utnyttjades för konkurrenskomplettering omedelbart efter grundskolan.

Förslaget återges också i BU 73:s belänkande. Samtliga remissinstanser, som yttrar sig över detta förslag, tillstyrker detsamma. Några av dessa förordar kortare tid än tre år.

I anslutning tUl detta förslag från BU 73 hemställde SÖ den 24 mars 1975 att bestämmelsema om kommunal och staflig vuxenutbildning skulle än­dras. SÖ:s förslag innebar bl.a. att det skulle vara möjligt alt ta in stude­rande med betyg i det berörda ämnet som var tre eller flera år gammalt.

 

Prop. 1978/79:180                                                            100

även om det medförde ökade kostnader för statsverket. Vidare föreslog SÖ all ett på så sätt erhållet betyg skulle få las in i eU nytt slutbetyg. Re­geringen meddelade i beslut den 12 juni 1975 alt den inte var beredd att la ställning till dessa förslag.

Den som i vuxen ålder är beredd all satsa tid och kraft på fömyade stu­dier på grundskolenivå i kommunal eller statlig vuxenulbildning har som regel siarka skäl för detla. Det ligger i samhällets iniresse atl la vara på detta studieinlresse.

Med anledning av vad jag nu har anfört föreslårjag att följande föränd­ring av gällande bestämmelser vidtas fr.o.m. den 1 juli 1979.

Nytt slutbetyg från grundskolan bör få utfärdas utan dispens för vuxens­tuderande inom kommunal och statlig vuxenutbildning, dock tidigast fem år efter del alt det ursprungliga slutbetyget har avgetts.

Nylt slulbelyg får i dag utfärdas utan dispens redan tidigare än fem är ef­ter det att del urspungliga slulbelygel avgells när del gäller personer som beviljals utbildningsbidrag enligt bestämmelsema för arbetsmarknadsut­bildning för studier på grundskolenivå. Sådana personer får också tas in i kurs även om det skulle medföra ökade kostnader för statsverket. Samma regler bör nu utsträckas att gälla även för dem som beviljals särskilt vuxenstudiestöd för studier på grundskolenivå.

Särskild dispens bör inte erfordras för personer, vilkas slutbetyg från grundskolans årskurs 9 är ofullsländigl.

8    Skola-Arbetsliv

En vidgad samverkan mellan skola och arbeisliv har länge varit ett ange­lägel mål. Den utgör en viktig del av elevemas samhällsorientering och kan ge dem god inblick i arbetsprocesser och arbetsmiljöer. För deras personli­ga utveckling kan det också belyda mycket att få ta ansvar för olika uppgif ler och få jämföra arbetslivets krav och skolans.

Regeringen uppdrog år 1976 till SÖ atl göra en översyn av den praktiska arbetslivsorienleringen i grundskolan. SÖ har medgivil försöksverksamhet i ell hundratal kommuner för läsåren 1977/78- 1979/80.

Enligt regeringens direkliv skulle SÖ lämna förslag om den prakliska ar-belslivsoritenieringens längd, former, innehåll och föriäggning under ui-bildningsliden. SÖ skulle vidare lämna förslag om hur arbelsmarknadens parier kan komma in i denna del av utbildningsprocessen samt överväga hur man i årskurs 9, före valet av utbildning i gymnasieskolan, kan föriägga ett längre sammanhängande block av sludie- och yrkesorienlering och praklisk arbelslivsorientering i undervisningen.

SÖ föreslår en tidsram för de direkia arbelslivskontaklema om sex till lio veckor för atl alla elever genom minsl veckolånga perioder skall skaffa sig erfarenheler från var och en av seklorema leknik och lillverkning, han-

 

Prop. 1978/79:180                                                                101

del m. m. och kontor m. m. Pojkar skall ges inblick i kvinnodominerade yr­ken och flickor i mansdominerade. SÖ föreslår vidare atl hela programmet skall gälla generellt för alla kommuner fr. o. m. det läsår då man övergår lill att arbeta efter den reviderade läroplanen.

Så gott som alla remissinstanserna är positiva till viljeinriktningen som sådan. Däremot efterlyser man en utredning om programmets förutsätt­ningar och genomförbarhel. 1 uppdraget till SÖ ingick atl redovisa på vil­ket sätt ett tillräckligt antal platser i företag och offentliga inslilulioner skall kunna åstadkommas för arbetslivsorienleringen samt vilka ekonomis­ku och orgunisutorisku konsekvenser som dellu får.

SÖ har inte gått närmare in på vare sig behovet av eller tillgången på praklikplatser. Gymnasieuiredningen, som lagil upp denna fråga, menar, utt frågornu måste unalyseras ingående. Sedan år 1976 har ändrade kon­junkturer m. m. gjort företagen mindre villiga atl medverka i arbetslivsori­entering. Små företag har svårl all klara de merkoslnader, som del innebär atl ta emot elever. Man måste därför, framhåller utredningen, undersöka om del är möjligt atl åstadkomma tillräckligt många platser för arbetslivs­orienleringen genom frivilliga överenskommelser och därefier la ställning till om del krävs lagstiftning.

För all den prakliska arbelslivsorienieringen skall fungera krävs också, fortsäiler gymnasieutredningen, utbildade handledare. De fackliga organi­saiionernu måsle vidare garanleras lid för atl på ell konkret sätt förklara hur del fackliga arbelel går lill på en arbelsplals. Kostnaderna för handled­ning, administration m.m. och för fackliga insatser bör analyseras, och man måste lösa frågan om hur de skall täckas.

LO hävdar, att den prakliska arbetslivsorienleringen måsle förslärkas. Det är emellertid enligt LO inle utökningen i sig som är vikligasl. Del är i slället främsi en kvaliletsfråga. LO tillslyrker därför den utökade arbels­livsorienieringen endusi under bestämda förulsäliningar, bl.u. ull det kan klarläggas på vilket sätt behovet av tillräckligt antal arbetsplatser skall kunna tillgodoses.

Landstingsförbundet framhåller, all det i varje fall i ett korl perspekliv innebär belydande svårigheler för såväl den privala som den offeniligu ur-betsmurknuden ull kunna slälla upp i den omfallning som SÖ:s förslag för­uisätter. För sjukvårdshuvudmannen skulle del också medföra betydande administraiivu merkoslnuder. Försöksverksumhelen måsle därför försl ut­värderas innan mun kun tu ställning till den praklisku urbetslivsorientering-ens omfattning. Även Kommunförbundet betonar att resultaten av pågåen­de försök bör avvaklas.

AMS frumhåller alt arbetsförmedlingarnas arbele med alt skaffa fram prakiikplaiser beräknas öka minsl tre eller fyra gånger. Om detta inle kan ske på bekoslnad av andra arbelsuppgifter behövs bl. a. ulökade personal­resurser. AMS tillägger att de organisatoriska och praktiska problemen måste vuru lösta innan den nya läroplanen iräder i kraft.

 

Prop. 1978/79:180                                                                 102

En ulvidgad arbelslivsorientering är enligt min mening ungelägen. Innun en sådan införs är del emellertid, som bl. a. LO och gymnasieuiredningen pekal på, nödvändigi all klarlägga om del erforderliga anialei platser kan ställas lill förfogande och under vilku förulsältningar som det kan ske. Nå­got sådant underlag finns inte för närvarande. Försöksverksamheten bör därför forlsalia och vidgas lill all omfatta sumtliga kommuner fr. o. m. läs­årel 1982/83. Liksom LO unserjag del vikligl ull kvuliielskravel uppräii­hålls. Kravet på kvaliiel gör attjag inte är beredd att redan nu och innan utvärdering av försöksverksamheten föreligger fastställa sex veckor som absolut minimitid. Om det finns särskilda problem i kommunema bör ock­så ett färte antal veckor kunna komma i fråga.

Jag ämnar föreslå regeringen atl uppdra åt SÖ atl i samråd med AMS snarasi utreda det sumlude behovet av praklikplatser för oliku utbildningur samt möjligheterna aU lillgodose della behov. Del ökade personalbehov som en uibyggnad av arbetslivsorienleringen kan medföra inom skolan och hos arbelsmarknadsmyndighelerna måsle klarläggus. En bild uv kostna­derna för slal, kommun och företag måste föreligga liksom en belysning av hur kostnader kun fördelu sig på skilda kommuner. Konsekvenserna för planeringsrådens verksamhet måste uiredas. Såvida det visar sig svårl att samtidigt tillgodose krav på praktikplatser från olika skolformer bör SÖ i samråd med AMS föreslå en prioriiering mellan skolformerna. Jag avser alt åierkomma med förslag till ställningstagande beträffande arbetslivs­orienleringens omfattning före den 1 juli 1982.

Jag vill också ta upp en annan fråga som rör koniakterna mellan skola och arbetsliv. Enligt SIA-propositionen skall skolstyrelsen bedriva uppföl-junde studie- och yrkesorientering för all slödju ungdomar under 18 år som efter uvslutad grundskola vurken studerar eller har arbete (prop. 1975/76: 39 s. 281-283, UbU 1975/76: 30 s. 44. rskr 1975/76:367). Studie-och yrkesorienteringen skull bedrivas i syfte utt ge dessa ungdomar möjlig­hel lill urbete. pruklik eller utbildning. Om arbete eller urbetsmarknudspo-lilisk ålgärd i första hund bör komma i fråga i vissl fall skall skolslyrelsen underrätla arbelsförmedlingen därom. 1 sambund därmed skall arbetsför­medlingen överta uppföljningsansvarel. Förmedlingen skall därvid hålla konlinueriig koniaki med vederbörande fram till dess arbele har kunnai ordnus. För de ungdomar som får unslällning men som av något skäl slutar denna har emellerlid varken skolslyrelsen eller arbetsförmedlingen något ansvur. Jug finner del synnerligen önskvärt att uppföljningsunsvuret även omfaiiar dessa ungdomar.

Eftersamråd med chefen för arbeismarknadsdepartemeniel föreslårjag därför all skolstyrelserna snarast ges ell övergripande uppföljningsansvar för alla ungdomar i den akluella åldern. I ell sådant fall som det jag nyss nämnde bör skolslyrelsen då vara skyldig all bedriva uppföljande studie-och yrkesorientering från den lidpunkt då anställningen har upphört. Jug vill i summanhunget erinra om all chefen för arbelsmarknadsdeparle-

 

Prop. 1978/79:180                                                                103

mentet i propositionen om åtgärder mot ungdomsarbetslösheten våren 1978 berörde frågan om uppföljningsansvaret (prop. 1977/78:164). Han strök därvid under att skolan har ett primärt ansvar när det gäller samlade insatser för att förhindra och åtgärda arbetslöshet bland ungdomar som slutar skolan. Jag vill också erinra om alt de lokala planeringsråden skall biträda skolstyrelsema i frågor om utbildningens anknytning lill arbetsli­vet. Planeringsråden skall därvid bl.a. planera och följa den uppsökande studie- och yrkesorienteringen bland ungdomar som inte går vidare till gymnasieskolan.

9   Kostnader. Personalkonsekvenser. Lokalkonsekvenser

9.1 Kostnader

Lågstadiet

Jag har tidigare föreslagit att hemkunskapsmomenl skall ingå i oriente­ringsämnen på lågstadiet under minst en veckotimme. Jag har också före­slagit att förstärkningsresursen utökas för att medge arbete i delad klass el­ler i arbeislag under denna timme.

Resursökningen medför ett tillskott till förstärkningsresursen på 0,0053 veckotimmar per elev. För att möjliggöra att ocksä andra än lågstadie- och hemkunskapslärare, exempelvis ekonomiföreslåndare, förskollärare eller annan personal, utnyttjas i detta arbete bör resursökningen fr.o.m. redo­visningsåret 1982/83 tillföras den del av förstärkningsresursen som avser andra insatser än undervisningsinsatser.

Mellanstadiet

Enligt milt förslag i avsnitt 4.6 minskas undervisningen med tre vecko­limmar för eleverna och ersälls med lid för fria aktiviteter. Samlidigt blir det möjligt att under sammanlagt tre veckotimmar arbeta i delad klass eller i arbetslag. Antalet veckolimmar i basresurserna för mellanstadiel skall därvid minskas med en veckolimme per årskurs, dvs. från sammanlagl 110 till 107 veckotimmar. Det lärartimtal som därmed frigörs överförs från bas­resursen till den del av förstärkningsresursen som avser insatser för under­visning. Det motsvarar 0,014 veckotimmar per elev i gmndskolan.

För all finansiera fria aktiviteter under en lid av 120 minuler på mellan­stadiet bör försiärkningsresursen för andra insaiser än undervisning ut­ökas med 0,013 veckotimmar per elev i grundskolan fr.o.m. redovisnings-året 1982/83.

Högstadiet

För alt möjliggöra förstärkt träning i basfärdigheler enligt vad jag förordat under avsnittet 5.1 bör försiärkningsresursens undervisnings­bundna del uiökas på högsladiel.

 

Prop. 1978/79:180                                                                 104

Denna utökning bör genomföras successivi och med början redan fr.o.m. redovisningsårei 1980/81.

Jag föreslår säledes all försiärkningsresursen uiökas sä ull del fr.o.m. läsårel 1980/81 blir möjligl ull arbeiu med delad kluss eller i urbetslag under ivä veckolimmur per kluss i årskurs 7. Försiärkningsresursens undervis-ningsbundnu del bör därför ökas med 0,0095 veckolimmur per elev i grund­skolan fr.o.m. redovisningsårei 1980/81.

Jag föreslår vidure ulökning uv försiärkningsresursen med 0.0055 vecko­limmar per elev i grundskolun fr.o.m. redovisningsårei 1981/82 för ull möj-liggöru arbele med delad kluss eller i urbeislag under en veckolimme per klass i årskurs 8.

Moisvurunde ulökning (en veckolimme per kluss i årskurs 9) bör ske fr.o.m. redovisningsårei 1982/83. Försiärkningsresursen bör därvid öku med 0,0055 veckolimmur per elev i grundskolun fr.o.m. nämnda redovis-ningsår.

Resurstillskotlei lill årskurserna 8 och 9 och lill en av limmarna i årskurs 7 bör beräknas så all del läcker kosinaden för leklioner leddu uv lärure 16. För den ålersiående limmen i årskurs 7 bör koslnuden beräknas på leklio­ner ledda av lärare 7.

För atl möjliggöra experimentelll arbete i teknik bör undervisningen kunna ske i mindre grupper under en del av liden. Jag föreslår därför att försiärkningsresursens undervisningsbundna del uiökas med 0,0095 veckotimmar per elev i grundskolan fr. o. m. redovisningsårei 1982/83. Detta möjliggör arbele i delad klass eller i arbetslag.

Musikundervisning bör enligt rnitl förslag kunna ägu rum i delud klass.Samiidigi minskas undervisningen för eleverna med en veckolimme. Anialei veckolimmur i basresurserna bör därför uiökas med en veckotim­me på högsladiel fr.o.m. redovisningsåret 1982/83. Efiersom olika ämnen föreslås vara bundna endasl lill stadier i framliden ankommer del pä reklor all fördela musikämnel på årskurser.

Jag har vidare föreslagil alt valmöjligheterna i skolan bör öka. Delta bör ske genom all limanlalei i basresurserna på högsladiel uiökas sä all resur­serna möjliggör ell yUeriigare lillvalsämne per högsiadieskola. Della inne­bär en relativt setl starkare förbättring vid små högstadieskolor. Utökning­en bör genomföras successivi genom att basresursema per skolenhet ut­ökas med fyra veckolimmar i årskurs 7 fr. o. m. redovisningsårei 1982/83, med tre veckotimmar i årskurs 8 fr.o.m. redovisningsåret 1983/84 och med fyra veckolimmar i årskurs 9 fr. o. m. redovisningsåret 1984/85.

Ulöver de insaiser som jag föreslagit förordar jag ell tillskoll till för­siärkningsresursen om 0,01 veckolimmar per elev från och med redovis­ningsåret 1981/82. Denna resurs bör fördelas på kommuner med särskilda problem. Jag återkommer lill regeringen med förslag om närmare bestäm­melser.

Förslagen i detta avsnitt om ökning av bas- och försiärkningsresurserna

 

Prop. 1978/79:180

105

kräver ändringar i förordningen (1978:345) om statsbidrag till driftkostna­der för grundskolan, m.m. Del bör unkommu pä regeringen ull besluta här­om.

De förändringar jug föreslagil medför följande koslnader för organisalio­nen för resp. år. Koslnudernu redovisus i milj.kr. inkl. koslnuder för ar­beisgivaravgifter och lönekoslnadspålägg. Kosinaderna avser 1979 ärs lö­neläge med hänsyn lagen lill nedsäliningen i undervisningsskyldighel för vissu lurure fr.o.m. den I juli 1979.

1980/81      1981/82      1982/83      1983/84      1984/85

I. Hemkun­skap I vte (förstärkn. resursen)

19.84    19.41    18.80

 

2. Möjlig­het till delad klass under samman­lagt 3 vtr på mellan­stadiet

Övertors från basresursen

lill försiärkningsresursen =

0           0           0

 

3. Fria aktiviteter 3 vtr på mellan­stadiel

48.65    47.61    46.99

 

4.  Möjlig­het till delad klass under 2 vtr iäk7

5.  Möjlig­hel till delad klass under 1 vte i åk 8

6.  Dito åk 9

36.59     36.17    35.55    34.79    34..50

20.94    20.58    20.14    19.88

20.58    20.14     19.88

 

7.  Teknik 2 lvtr på högstadiet

8.  Musik i delad klass 1 Ivte

35.55    34.79    34.34

13.34    13.50    13.96

 

9. Okade valmöjligh. åk 7, 4 vtr per hög­stadium

13.66     13.66     13.66

 

Prop. 1978/79:180                                                                106

10.      Okade
valmöjl. i
äk 8. 3 vir

per högst.                                                          10.24    10.24

11.      Ökade
valmöjl. i
åk 9. 4 vtr

per högsl.                                                                                                    13.fi6

12.                              Informaiion
m. m. genom
länsskol­
nämnderna                 3.6        3.6        3.6        3.6

,13. Medel för­
delade lill
kommuner
med spec.
behov.
0,01 vtr
per elev                         -        38.08    37.42    36.62    36.14

14. Stöd

lill lokall

genomförande

0,01 Ivt

per elev                     38.52     38.08       37.42          36.62

78.71    136.87       286.19       291.12       262.05

9.2 Personalkonsekvenser

Milt förslag till ny läroplun innebär ett något ökat behov uv lågsiadielä-rure. Jag har då förutsatt ull det huvudsukligen kommer ull bli lägsladielä-rare som kommer att ingå i arbetslag i hemkunskapsmomenl på lågstadiet. Ökningen av personulbehovel kun beräknus molsvura cu 180 ijänsler. Vid skolor med högstadium ärdet emellertid också sunnolikt ull hemkunskaps-lärure kommer all ijänslgöra. Efiersom resursen föreslås ingå i den del av försiärkningsresursen som avser andra insaiser än undervisning kan också exempelvis förskollärare och ekonomiföreslåndare m.fl. komma i fråga. Del bör ankomma på regeringen alt beslula om de ändringar i förordningen (1978:345) om sialsbidrag lill drifikosinader för grundskolan, m.m., som behövs med anledning av förslagei.

För mellansladiels lärare innebär förslaget inga förändringar.

Högsladiel påverkas av förslagen om utökade lärarinsatser för atl träna olika färdigheter. Det ökade lärarbehovel kan beräknas uppgå lill ca 185 tjänster som adjunkt eller ämneslärare redovisningsåret 1980/81, ytterliga­re 173 Ijänsler redovisningsårei 1981/82 och yiierligare 161 Ijänsler redo­visningsårei 1982/83. Behovei av lärare i bild kan beräknas öka med 153 från läsårel 1980/81.

Behovet av musiklärare ökar något. Det råder nu stor brist på behöriga lärare i ämnet. Mina förslag är emellertid så utformade atl skolan bör ha

 

Prop. 1978/79:180

107

lällure ull rekryleru lärare i frumiiden. Del ökude lärurbehovel i musik motsvarur 137 ijänsler.

1 skolun förekommer också frivillig musikundervisning. Koslnuder för dennu skull täckus uv den del av försiärkningsresursen som uvser undru in­satser än undervisning. Denna del av försiärkningsresursen kan emellerlid också utgöra underlug för lärurtjänslgöring. Del bör vuru nulurligl ull vid ijänsiefördelning söka åstadkomma Ijänsler som innehäller såväl kla.ssun-dervisning som frivillig musikundervisning. I konsekvens härmed bör sko­lans frivilliga musikundervisning i första hand erbjudas skolans behöriga musiklärare.

Jug hur föreslugii all leknik skull införas som obliguloriskl ämne med två Veckolimmur per klass. Del är sunnolikl att mun på skolorna i de flesta fall väljer ull urbeiu i delud klass. Timåigången kan således översiklligl beräk­nas lill fyra veckolimmar per klass.

F.n. förekommer leknik som tillvalsämne. Ämnel väljs av ca 23 % av al­la elever på högsladiel. Om man ulgår från all skolorna nu använder för­stärkningsresursen för all möjliggöra grupper som inle översliger 15 elever får man följande timåtgång för den obligatoriska tekniken i mitt förslag jämfört med timåigången för lillvalsämnel leknik.

Antal paralleller
1       2       3

Timåtgång enligi Lgr 69

Timåtgång enligt förslagei om obligatorisk teknik i avsniii 4.8

16

33

20

33

24

44

28

 

Skillnad i limåtgång

10

13

16

Skillnaden utgör ell mån på hur många limmar leknikmoment som bör ingå i olika tillvalsämnen om man har ambiiionen all undervisningsvoly­men i ämnel skall bli densamma som nu.

Bristen på behöriga lärare i teknik är enligt SÖ:s förslag betydande. Även om inlresset för lekniska momenl i olika lillvalskurser mot förmodan i något ensiaka fall inle skulle ge ijänsleunderiag för nu anslällda lärare lor­de det väsentligu problemet i frumiiden i stället bli att rekryteru behörigu lärare. Jag räknar därför inte med att några övertalighetsproblem skall uppstå för behöriga tekniklärare.

Till frågan om utbildning av lärare i teknik ämnar jag återkomma med förslag lill regeringen i samband med ställningstagande till förslag frän 1974 års lärarulbildningsulredning. Del är angeläget atl även de lärare som nu undervisar i teknik ulan atl ha utbildning i ämnet får erforderiig fortbild­ning. Till denna fråga återkommerjag i annat sammanhang.

I barnkunskap ökar lärarbehovet till del dubbla. Ökningen motsva-

 

Prop. 1978/79:180                                                                 108

rar yUeriigare 72 ijänsler. För barnkunskapslärarnas Ijänslgöring innebär della i princip all den endasl behöver delas på hälfien så många skolor som nu. Enligi min mening bör man dessulom eftersiräva atl så långt elevin­tressena vid skolan medger söka bereda barnkunskapslärare ytterligare tjänstgöring inom kurser i lillvalsblockei och inom fria akliviieier.

1 hemkunskap minskar liden med 0.5 veckotimmar på högstadiet. På skolanläggningar som är integrerade med låg- och mellanstadieskolor kan hemkunskapslärare dock beredas tjänstgöring i ökad utsträckning jämfört med nu genom ull undervisa i hemkunskapsmomenl på lågstadiet.

Hemkunskapslärare svarar för cirka hälften av all undervisning i ekono­mi. Bortfullel uv detta ämne har i SÖ:s förslag kompenserats uv utökad tid för hemkunskap på högstadiet.

Då jag i motsuls till SÖ inte föreslår någon uiökud tid kun vissa problem uppkommu. Ämnet ekonomi hur dock svurat för mindre än 10% uv under­visningen inom ulla skolformer för personal med hushållsläraruibildning. Del är sannolikt all elevintressena kommeratt utfalla sä alt hemkunskaps­momenl kommer atl kunna ingå i olika lillvalskurser. Jag vill också erinra om all jag föreslår ulökade medel för tillval varför fler tillvalsgrupper än hiuills uppkommer. Skolslyrelser och länsskolnämnder bör dock noggrant följa utvecklingen.

Del minskade lärarbehovel i samhällsorienterande ämnen uppgår till ca 174 tjänsier. Denna minskning är marginell och torde vid enskilda skolor ulan svårighet uppvägas av de resurstillskott av ijänsler mina förslag med­för. Tillskoliei uv lärartimmar är på högstadiet drygl fem gånger så slort som limtulsminskningen inom de sumhällsorienierande ämnena på stadiet. Det förhållandel atl en lärure är utbildad i flera ämnen gör all en utjämning utun svårighet kommerail kunna ske.

Jug vill erinra om atl sumiidigi som den nya läroplanen genomförs min­skar elevunderlaget i grundskolan. De ökade personalinsalser jag föreslår bör ses i deiia sammanhang.

SÖ:s förslag innebär små förändringar i behovei av olika lärarkaiegorier för Iandel i dess helhei. Del förslug jug frumlägger medför ännu mindre summanlagdu förändringar. Genom all försiärkningsresursen enligt milt förslag sumiidigi uiökas något lorde övertalighetsproblem för olika lärare bli sällsynla.

9.3 Konsekvenser för kommunerna

Konsekvenserna för kommunernu blir enligt de förslag jag framlägger belydligi mindre än enligt SÖ:s förslag.

I huvudsak får förslugen konsekvenser för lokalsiiualionen på ire områ­den. nänUigen för hemkunskapsmomenl pä lågstadiet, för icke timplane­bundna akliviieier pä mellanstadiet saml för leknik som obligaioriskl ämne nå höysladipt

 

Prop. 1978/79:180                                                                109

Jug föruisäiier, vilkel jag lidigare belonal. ull de hemkunskupsmomeni som förläggs lill orienieringsämnen på lågsiudiel inle skull krävu någon omfullunde uiruslning. Genom den föreslugnu ulökningen uv siuisbidrugel blir del möjligl ull arbela i små grupper. Oliku slag av lokaler kun dä unvän­dus föruiom de irudiiionellu klass- och grupprummen, även om huvudde­len av undervisningen naluriigtvis kun ägu rum där. Vid skolor med låg-, mellun- och högstadium torde befintliga insiiluiionslokaler i viss ulsiräck­ning kunna användas. Även skolmulsalar bör ulgöru värdefulla lokalresur­ser i della sammanhang.

Lokallillgängen för fria akliviieier på mellunsiudiel kan inle överblickas ceniruli. Så goll som samtliga kommuner hur dock såväl i sina remissvur över beiänkundei Skolans urbelsmiljö som i remisssvuren på SÖ:s läro­plunsförslug lillslyrkt ull friu ukiiviieler får dubbell så sior omfallning som jag nu föreslår. Anialei limplunebundnu ukiiviieler minskur med tre vecko­timmar.

Jug utgår därför från ull nuvurunde lokaler i huvudsuk är lillräckliga inle minsl mol bakgrund av del sjunkande elevunlulel i framliden. Jug vill i sammanhangei nämna uti utvecklingsgruppen inom SÖ:s skolbyggnadsby­rå har lill uppgifi all urbeiu med frågan om lokulnormer och lokaluiform-ning med uniedning uv bl. a. beslulade läroplansreformer.

Sannolikt kommer frislällda klassrum inle all ha någon högre aiiruk-lionskruft beiräffande icke limplanebundna ukiiviieler. Övrigu lokuler I.ex. bibliolek, uppehållsrum, mulsular lorde bli meru efleriraklude. Även lokulernus inredning för icke limplanebunden verksamhet hur belydelse.

För teknik som obligatoriskt ämne finns lokuler i erforderiig utsträck­ning. Som jug framhöll när jug i uvsnitlel 9.2 beskrev lärarsituationen i äm­net lar det obligutorisku ämnel i unspråk färte limmar än del nuvarande tillvalsämnel.

Teknikmoment kommer emellerlid med sior sannolikhet ull ingå i oliku tillvalskurser. Lokaltillgängen kommer här l.v. all sätlu en beslämd gräns för i hur stor utsträckning dellu kun ske vid en enskild skolu.

Som jug frumhällii i uvsnitlel 4.7.3 är del också nödvändigi ull i lillvuls­kurser förena momenl ur mer än en obliguloriskl ämne. Tekniska momenl kun exempelvis förenas med momenl i fysik, kemi, slöjd eller biologi. De­lur av en tillvulskurs kan då förläggas till lokuler som f n. inlc är så hårt be-luslude som lekniklokulen.

Vad gäller läromedel och utrustning i övrigi utgår jug från all omurbel-ningcn uv kursplunernu inte skull få leda lill unnul behov uv nyu läromedel än vad som hör lill normul förnyelse och upprusining. Belräffunde skol-biblioieken vill jug erinru om vud regeringen unförl i proposilionen (prop. 1978/79:143) om burn och kullur och om vud kullurrådei föreslugii i sin rupport (1978: 2) Skola och folkbibliotek i samverkan.

 

Prop. 1978/79:180                                                              110

10    Genomförande och uppföljning

10.1 Tonvikt på det inre arbetet

Atl en läroplansreform är genomförd kan belyda två saker. Man kan me­na, all en reform är genomförd när de omedelbara, konkrela åtgärder som måste följu efter ett beslut hur vidtagits. Men man kan också hävda atl re­formen är genomförd först när målel för reformen förverkligats. Jag vill in­ledningsvis något beröra bådu dessu skildu uspekter.

Vi hur i vårt lund en gunska omfaitande erfarenhel av läroplansföränd­ringar. 1 samband med mer omfatlande skolreformer rör del sig i allmänhet om förändringar i Ire steg. Ett försia led ulgörs då ofta av förändringar i or­ganisation och andra yttre ramur för undervisningen. Som exempel kun nämnus uppsällningen uv tillvalsämnen sumt timtulen för olika undervis­ningsämnen. Förändringar i dessa avseenden avser all leda lill det andru siegel. nämligen alt underlätta en förändring av arbetssätt och innehåll i själva undervisningen. Organisatoriska förändringar ulgör ofta nödvändiga men inle lillräckliga villkor för en förändring av undervisningen. Yllerligu­re insulser i.ex. i frågu om läromedel, fortbildning, råd och unvisningur har sutls in för ull slimulera lill en uiveckling av undervisningen i avsedd rikt­ning.

För del iredje förväntas den förändrade undervisningen leda till bälire kunskuper och färdigheter sumi en rikure personlig uiveckling för sumtliga elever eller ålminsione för särskilda grupper bland dem. Elevemus moliva­lion och den sociala bakgrundens inverkan på deras beredskup all dellu i skolarbelel och lillgodogöra sig dess innehåll medför i sin lur ull föränd­ringar i undervisningen inte uutomutiski leder till förbättrude resuliut. Iblund råder också osäkerhei om vilken uppläggning av undervisningen som bäsl gynnar oliku elever med hänsyn till deras bukgrund och förulsäii­ningur i övrigt. Så kun t.ex. förbättringur i deras siluulion uianför klass­rummet. I.ex. i frågu om bostudsförhållunden, ekonomi, skolskjulsorguni-sulion och friiidsmiljö, ålminsione på längre sikl vura medel för en bälire anpassning och kunskapsulveckling. Della belönades bl.a. slarkl av SlA-ulredningen. En förbällrud undervisning ulgör dock ofta en nödvändig för­ulsäiining för en resullalförbällring i olika avseenden.

De organisatoriska förändringarna kan i ell land med ell så enhelligl skolsystem som det svenska förverkligas utan svårighet. Vi har erfarenhe­ler av hur man kan sprida informaiion om reformbeslulens innehåll. Den nya läroplunen föreslås av SÖ få en uiformning som gör den läliläsi och un-vändbur vid sumråd mellun lärure, elever, föräldrar och övrigu skolinlres-serude. Della underlättar givelvis informalionen i framtiden. Jag delar den­na uppfuilning. Genom en kursverksumhel i kommunal regi sprids yiierli­gare kännedom om nya rikilinjer i skolarbelel. Vi hur ocksä en lång iradi­iion av forlbildningskurser av olika slug och uv sludiedugar.

 

Prop. 1978/79:180                                                                 111

Man kan relativt lätt konsiaiera om en läroplunsreform i belydelsen omedelbara, konkreta åtgärder är genomförd eller inle, dvs. om de organi­satoriska förändringarna tillämpas, informationen har spritts, personalut­bildningen har genomförts, lokalerna har fått en ny utformning m.m. Det är också nödvändigt all en sådan uppföljning av ett reformbeslut sker.

Åtgärder av de slag jag beskrivil är förutsättningar för att genomföra en reform även i en andra betydelse av ordet läroplansförändring, nämligen målförverkligande. Genom en läroplan söker samhället all förverkliga sko­lans övergripande mål: att ge elevema goda kunskaper och färdigheter, all göra dem tiil goda samhällsmedborgare och harmoniska människor. Mer konkrei kan läroplanen också uilrycka andru mål som skull ijänu detla övergripande syfte, t.ex. att elever och lärare skall sumrådu vid undervis-ningspluneringen samt atl arbeissäiiel böra vara varierai och innehälla även praktiska inslag.

Del är belydligi svårare alt avgöra när en läroplansreform i dennu senare belydelse av ordel är genomförd eller inie. Mångu hur menal att reformer­na hiuills inle i lillräcklig grad lett lill all skolans övergripande mål förverk-ligats. Jag delar denna uppfattning och har tidigare pekat på såväl brisler i elevemas kunskaper, färdigheier och molivalion som sociala och köns­mässiga snedheter i tillvalen. Den läroplansreform jag föreslår är därför ell försök all med delvis nya medel söka förverkliga de ambilioner som finns uttryckta i målen för arbetel i skolan.

Belydelsen av de yllre förulsällningama för ett framgångsrikt genomfö­rande av denna nya läroplansreform får inle underskattas. Organisatoriska förändringar, i.ex. decentraliseringen av besluten om försiärkningsresur­sens användning i samband med SIA-reformen, skapar ökade möjligheter atl samarbeia i arbetslag. Ämnesmässig fortbildning är nödvändig i vissa fall. Information lill föräldrar är liksom lidigare viktig för att alla skall bätt­re känna till sina barns skola.

Insatser för atl skapa dessa förutsättningar är väsentliga. Trots detta måste tyngdpunkten i en läroplunsreform ligga på alt aktivt söka förändru det inre arbelel för atl nå en bälire måluppfyllelse. Uteblir insatser för det­ta i en skolreform kan man ell decennium senure kommu ull konsluleru ull i slort sett ingel förändrais uiun atl summu problem och brisler som förul kvarslår inom skolan.

Jag lägger därför sior viki vid all i delta förslag lill läroplan föreslå såda­na ålgärder för genomförundei som direkl kun påverku del inre urbelei ge­nom all de engagerar lärare och elever på den lokalu skolan lill ett gemen­samt ansvar för hela verksamheten.

Parallellt med försöken alt genomföra läroplanen måsle en uppföljning av reformen ske. Vi måsle få underlag för alt bedöma hur olika insatser verkar. Flera remissinsianser har påpekal hur vikligl del är ull i framliden få ell bältre besluisunderlug vid kommunde förändringar i läroplanen än del som fanns lillgängligl nu. Uppföljning är framför alli nödvändig som ell

 

Prop. 1978/79:180                                                                 112

led i skolans dagliga arbete, för att man skall kunna anpassa metoder och insatser till de problem och behov som uppstår. I det nu framlagda läro­plansförslaget är detla specielll vikiigt. För den lokala friheten i resursan­vändning och i utformandet av tillvalskurser, leman och fria aktiviteter är en konlinuerlig ulvärdering från deras sida som arbetar i skolan mycket angelägen. För cenlrala skolmyndigheter är det exempelvis angelägel atl följa hur kraven på allsidig elevsammansättning i tillvalskurserna tUlgodo­ses.

Innan jag går närmare in på frågor som speciellt hör samman med det nu aktuella läroplansförslaget vill jag något beröra de erfarenheter som kan tUlvaratas från lidigare läroplansförändringar.

10.2 Uppföljning och utvärdering av tidigare läroplansreformer

FöraU utvärdera 1962 års grundskolereform tillsaUe SÖ år 1963 18 peda­gogiska arbetsgrupper (SPA-grupper). Dessa hade till uppgifi alt via kon­takter med skolomas personal, med skolstyrelser och andra inom skolvä­sendet ge en bild av hur reformen utfallit. SPA-gruppema hade stor frihet alt självständigt organisera arbetet. De skulle kontinuerligt rapportera sitt arbete lill SÖ. Ett 70-tal personer var engagerade i gruppema, vilkas verk­samhet pågick i cirka fyra år.

Den pedagogiska deballen visade atl det rådde ett motsalsförhållunde mellan önskan atl utveckla skolans inre arbete och det administrativa re­gelsystemet så som det tog sig uttryck i författningar och läroplaner. Några SPA-grupper pålalade sålunda atl den individualisering inom klassens ram och det samarbele i form av grupparbele som läroplanen rekommenderade inte kunde realiseras med de starka låsningar som de cenlrala bestämmel­serna innebar för skolan.

Under 1960-lalet inleddes verksamheten med pedagogiska utvecklings­block. I några av dessa startades i samråd med skolöverstyrelsen försök som syftade lill alt nå nya organisationsformer inom skolan för att komma till rätta med de låsta arbelsformerna. Exempel på sådana försök var VGL-försöken i Malmö (VGL= varierande gruppstoriekar och lagunder­visning) och PEDO-projektel (PEDO = pedagogiskt-organisatoriskt försök på grundskolans högsladium).

Dessa försök och den debait som pågått kring grundskolans pedagogiska problem kom all ligga till grund för några av de förändringar som förelags i Lgr 69. Samtidigt som man i denna läroplan gjorde även årskurs 9 sam­manhållen gav man skolan vidgade möjligheter att variera sådana faktorer som längden på arbetspassen, storleken på elevgrupperingama m.m.

I Lgr69 infördes ett system med resurstimmar som innebar alt en peda­gogisk förstärkning i ett ämne kunde las ut enligt olika alternaiiv. Om man tidigare enligt bestämmelserna varil ivungen att alltid välja att dela klassen

 

Prop. 1978/79:180                                                                113

i två undervisningsgrupper, erbjöds man nu fler möjligheler, t.ex. alt bibe­hålla klassen intaki och la ul förslärkningen i form av en exlra lärare. Prin­cipen med resurstimmar innebar all man i stället för atl centralt reglera re­sursanvändningen överlät åt de ansvariga för undervisningen atl avgöra hur resursen skulle hanleras.

Lgr69 introducerades bl.a. med hjälp av ett omfattande studiedagsmate­rial som dels riktade sig till lärare, dels till skolledare. Materialet som be­stod av texthäften, bildband och filmer avsåg att i skilda former ge exem­pel på de möjligheter som läroplanen erbjöd i fråga om atl varieru de orga­nisatoriska ramarna. Skolledarforlbildnigen i anslutning till Lgr 69 log i än­nu högre grad sikte på alt ulveckla de organisatoriska möjlighelerna.

Erfurenheiemu frän införandet av Lgr69 visar emellertid enligt min me­ning tydligt alt det inle är nog atl ändru på regelsystemet om man önskar en utveckling av skolan. En inre förändring måsle utgå från skolans egen per­sonal och de inlenlioner som växer fram inom denna. Försl då del finns en egen önskan atl förändra och ulveckla verksamheien för all komma till rät­ta med aktuella problem kommer ell friare regelsyslem att ulnylljas lokall.

Den informaiion och de diskussioner som följde på betänkandet (SOU 1974:53) Skoluns urbelsmiljö innebur atl skolans mål och syfte aktualisera­des. I propositionen (prop. 1975/76:39) om skolans inre arbele m.m. före­slogs bl.a. att en del av slalsbidragel - försiärkningsresursen - skulle för­delas lokalt. Denna reform har kommit att göra flera delaktiga i de besluls-processer som reglerar skolans verksumhei. Erfarenhelen visar all della i sin lur kräver att de berörda i skolan engageras i diskussioner och över­läggningar om skolans mål och syften.

10.3 Den nya läroplanen och del lokala ansvarstagandet

Skoluns förändring har grovt tecknat skett i två faser. 1 en förslu fas har en orgunisatoriskt enhetlig skola vuxit fram. Denna utveckling har krävt en ceniral styrning. Med denna ram som utgångspunkt kun näsiu fas karakte­riseras som decentralisering. Denna decenirulisering påbörjades i Lgr69 och fortsutte genom SIA-reformen. Den ökude decenlruliseringen har som mål att möjliggöra ell sädanl uinytljande av resursemu all de fastlagda målen för skolan kan förverkligas.

En ökad decenirulisering på skoluns område får stora konsekvenser. Den centrala skoludminislruiionens struktur och funktion kommer ull för­ändras. Konsekvenserna av dessu förändringur siuderas f n. uv skoludmi-nistraliva kommiuén (U 1978:17). Vidare fär den ökade decenlraliseringen konsekvenser för hur pedagogiskt forsknings- och ulvecklingsarbele skall iniiieras, plunerus och genomförus i förhållunde lill del dugligu pedugogis­ku urbetet. Atl siudera dellu ingår i skolforskningskommiuéns (U 1978:09) urbete.

8    Riksdagen 1978179. I saml. Nr 180

 

Prop. 1978/79:180                                                                 114

Decenirulisering hur stor betydelse för hur en ny läroplun kun och bör genomföras och följas upp. Jag vill frumhållu någru väsenlliga drug som en­ligi min mening måsle bilda uigångspunki för olika åtgärder i samband med genomförandet.

De som i sin verksamhei arbetar nära problemen i skolan bör ha de stör­sta möjligheterna all bedöma hur resurserna skall användas. Della ökade ansvar för den enskilda skolenhelen och arbeisenhelen är en fråga om en utveckling, som redan pågår men som behöver ny stimulans och nytl slöd.

Föredraganden stryker i prop. 1977/78:100, bil. 12 (s. 233-234). under viklen av engagemang från dem som verkar i skolan:

En verklig förändring av skolan är dock inte möjlig utan atl de som ver­kar i skolan ser förändringen som nödvändig saml gör den till sin egen an­gelägenhet. För all en uiveckling skall vara möjlig krävs vidure all skolans mål diskuleras pä del lokalu plunel på ett sådani sålt alt målen kan fungera som styrmedel för arbelet. Kunskaper och informaiion om de villkor av t.ex. resursmässig och organisaiorisk art som den enskilda skolun arbeiar under är en annun förulsäiining. Därtill kommer all utvecklingen av verk­samheten måsle uigå från den siiuaiion som den enskilda skolan befinner sig i och från de problem som man där finner angelägna atl lösa. Ansvaret för alt ulforma och pröva olika lösningar ligger hos dem som verkur i den enskildu skolan.

Formerna för skoluns urbeie och organisation har stor betydelse som fö­rebild för eleverna. För dessa kommer skolan all på olika säll varu norm-bildunde för frumiiden. Om skolun präglas av en byråkralisk organisaiion där verksamheten påtagligt styrs uv cenlrulu bestämmelser, blir detta den bild eleven för med sig ut från skolan och i frumtiden kun vilju omsätta ute i samhället. Om en demokraiisk foslran skall grundläggas i skolan är del av största betydelse alt skolan utvecklar demokrulisku verksamheisformer där även eleverna får utöva ett reellt medinflylande och där formernu för verksumhelen successivi omprövus genom lokal ulvärdering och lokula beslul.

Många ålgärder och beslul pä skolans område syfiar i dag till atl åstad­komma en utveckling i varje skola där allu berörda engugeras starkare i be­slutsprocesserna. Raden uv reformer i anslutning lill SlA-proposilionen syftar i denna riktning. Tillkomslen uv försiärkningsresursen i grundsko­lun är kanske del mesi påtagliga exemplet. Även inom gymnsieskolan pe­kar utvecklingen mot atl man söker konstruktioner i regelsystemet som tillåter en friare hantering uv resursernu på lokal nivå.

Den läroplan för grundskolan som föreslås i denna proposition har sam­ma syfte. Del fria studievalel ger t.ex. större utrymme än tidigare för lokalt inflytande. Erfaienheterna från uppföljningen av Lgr 69 visade som lidiga­re berörts ull del inle är nog atl ändra på organisation och regler. Det krävs även atl de som arbeiar i skolan ges möjlighel alt diskutera målen och med-

 

Prop. 1978/79:180                                                                 115

len och all de får en sådan informaiion om administration och ekonomi (re­surser) att de kan fungera som beslutsfaiiare.

1 en så komplex organisaiion som skolan ulgör är det nödvändigi atl in­dividerna samverkar pä oliku sätl för all skolan som helhei skall lyckas med sinu uppgifier. Denna samverkan kan varu formell eller informell. En del av de nödvändiga samverkansformerna är cenirali reglerade i gällande besiämmelser, i.ex. arbeisenhelskonferenser och elevvårdskonferenser. Informella konferenser är även nödvändiga för all del dagliga arbelel skall fungera. Utveckling av urbetssäll och organisationsformer inom en skola är inte möjlig utan au koniinuerligu konlukier uv della slug förekommer. När verksamheien lidigare slyrdes hårt av centrala bestämmelser som de­taljerat föreskrev hur arbelel skulle ordnas, kunde en lärare isolera sig i sill arbeie på ell säll som inte är möjligl med de förulsäliningar som nu gäller. En lokall bestämd fördelning av resurserna kräver gemensamma övervä­ganden och samråd kring frågor som rör eleverna och undervisningen.

Dessu mer eller mindre informellu sumarbelsformer i arbeislag eller i grupper under andra benämningur bör ses som självklara inslag i vardugs-urbeiel.

Förslaget till läroplun innebär en omfatiunde decenirulisering av skolans verksamhei. En friare hunlering uv resurser på lokul nivå blir möjlig. In­riktningen av läroplansförslagel syftar lill en uiveckling av det inre arbetel. En följd häruv blir krav på skoluns ledning atl samordna och lillvarala de sumlude resursernu. Del lokalu planeringsarbelel ulvidgas och ell forllö­punde ulvecklingsurbele blir en nulurlig följd.

Riksdugen hur beslulul om en sumlad resurs för grundskolans pedugogis­ku och orgunisulorisku ledning. Reformen iräder i krafl den 1 juli 1979 (prop. 1977/78:85, UbU 1977/78:21, rskr 1977/78:260). En lokal genomfö­randeresurs föreslås i avsniii 10.4.1 fr. o. m. läsåret 1980/81. Speciella pro­blem kun dock kommu ull uppslå i kommuner med endasl en reklor som tillika är skolchef eller där reklor är försle reklor. Jug uvser all åierkomma till regeringen i denna fräga i syfte att åstadkomma förbättringar för denna kalegori av skolledare inför ikrafiirädundel av den nyu läroplanen.

På tre väsenlliga områden hur jag föreslagil ålgärder som myckel slarkl kommer att främja den koncentration på samverkan och på del inre arbelel somjag inledningsvis berörde, nämligen ulformandei av lokala arbeisplu-ner. del friu sludievalet och en målinriktad samverkan mellan lärama inom en arbetsenhet tor att ge elevema grundläggande färdigheter.

Jug ser uivecklingen av arbeisplaner som en mycket väsenilig del av urbelet i en skolu med lokalt unsvur och engugemang. Arbeisplunemu blir del synbara uttrycket för decentraliseringssträvandena. De bör fungeru som program för arbelet och som en utgångspunkt för den lokala ulvärde­ringen. Lokala fukiorer och lokalt betingade problem och förulsäliningar bör sätlu sin prägel på dessa program. De bör växa fram successivi genom

 

Prop. 1978/79:180                                                                 116

att man söker identifiera, beskriva och lösu problem. Jug vill i övrigi hänvi­sa lill vad jag anfört i avsniii 3.2.

Del fria sludievalet aren uppfordran ull ökat lokaU engugemang när del gäller all planera undervisningen. En parallell finns redan i del nu­varande lokala ansvarei för atl planera icke timplanebundna akliviieier.

Planeringen av leman och projeklsludier förekommer redan i dag. Min förslag innebär emellerlid all temastudier obliguloriskl skall ingå i under­visningen. Pluneringsuibelet i grundskolan kommer därför i ökad ulsiräck­ning alt likna gymnasieskolans arbele med belingsplanering. Del medför ett engagemang av lärare och elever dels i arbetsenheten då det gäller atl välja ut ämnen och sloff för leman, dels i de olika klasserna då man lillsam­mans närmare diskuierar arbeissäiiel.

Jag har också framhållil den cenlrala roll goda kunskaper och fär­digheier hos eleverna spelar. Ell medvelei arbete för atl nä della mål kräver samarbete mellan lärarna i arbeisenhelen.

Denna inrikining i läroplanen släller beslämda krav på hur resurser för genomförande och uppföljning bör ulformas. Jag övergår nu lill att redogö­ra för de åtgärderjag föreslår.

10.4 Åtgärder i samband med genomförandet

Mill förslag till ny läroplan innebär myckel små förändringar i vad gäller timplanen. Personal- och lokalkonsekvenser är vidare obelydliga. Reform­åtgärderna kan därför nu mer än vid lidigare läroplansförändringar kon­centreras på sådani som kun utveckla det inre arbetet och därmed förverk­liga de mål som är satta för arbelel i skolan.

10.4.1 Lokal genoinföranderesurs

I lärarnas skyldigheler ingår alt planera undervisningen. Däri innefallas bl. a. alt planera teman och all planera färdighelslräningen inom arbelsen­hetema lillsammans med kolleger. Denna planering ulgör en del av under­lager för rektorsområdets arbelsplan. Genom skolledningens arbetsuppgif­ter och inom liden för studiedagar ges ytterligare lidsuirymme för all arbe­ta på skolans utveckling. Jag anser det emellertid viktigt att i ett över­gångsskede tillföra skolan yiierligare resurser för att åstadkomma ell in­tensifierat arbete för verksamheien inom den egna skolan vid genomföran­de av läroplansförändringarna.

Resurstillskottet bör utformas så atl skolans skyldighet all ta hand om eleverna i undervisning eller i fria aktiviteter upprätthålls. Det bör samti­digt möjliggöra lokala beslul på det enskilda rektorsområdet om hur man bäst skall utnyttja resurserna. Jag föreslår därför alt varje rektorsområde tillförs en särskild resurs uttryckt som ett vissl antal lärarveckotimmar per elev.

Resursen bör uppgå till 0,01 veckolimmar per elev. Del är nödvändigt

 

Prop. 1978/79:180                                                                117

all den lokalu plunering jug omnämnt kun sturta i god lid innun läroplanen iräder i krufl. Resursen bör ulgä under sammanlagt fyru år. således under redovisningsåren 1980/81, 1981/82. 1982/83 och 1983/84.

Jug vill med ctl konkret exempel åskådliggöra vad ell sådani slöd lill del lokala genomförandet av läroplansreformen innebär. Vid en femparallellig högstadieskola med loiull 450 elever betyder 0.01 veckolimmur per elev ell resurslillskoll på 4,5 veckolimmur. Under ell läsår med 40 veckor moisvu­rur della 180 undervisningslimmur.

Med hjälp av dessu limmar kan skolan läcka vikariekosinader för del planeringsarbeie i sumbund med genomförandel som jug beskrivil. Man bör kunnu användu genomförunderesursen för ull möjliggöra planeringsdu-gur med ull personul medun exempelvis nägon förening, kullururbelare, fö­relrädare för arbels- och näringsliv eller brandkår och polis svarar för olika friu ukiiviieler eller undra progrum under pluneringsdagen. Man kun också välju ull läcku vikuriekosinuder för exempelvis olika grupper av lärare som speciellt har i uppgifi all svara för planeringen uv nyu inslug i undervis­ningen.

Del bör ankomma på rektor atl besluta om planeringen. Den lid för plu­nering som härigenom lillkommer under genomförandeskedel utgör ett till­skoll till vad som ryms inom tid för sludiedagur och konferenser.

10.4.2 Fortbildning

SÖ framhåller ull reformeringen av skolans inre arbele bör ulmärkas av ell långsikligl ulvecklingsarbele, genomfört pä lokal nivä och baseral på främsi lokal uppföljning och utvärdering av olika åtgärder, samt att ul­vecklingsaspekten bör vara avgörande för fortbildningens inrikining och utformning.

Fortbildningen måste därvid präglas uv tre grundprinciper. Den första rör elever som av olika skäl har svårigheter. Den andra gäller ökud anknyt­ning av skolverksamheten lill samhälle och arbetsliv ulunför skolan. Den tredje berör lokala befogenheter och ökad beslutsrätt på det lokala planet, såväl kommunall som inom ell rekiorsområde och en skola.

SÖ betonar slarkl samverkan mellan forsknings- och utvecklingsarbete och fortbildning. Fortbildningen börenligt SÖ aktivt bidra till inventering­en av relevania uppgifier för forsknings- och utvecklingsarbelel liksom till ell mera konkrei utnyttjande av forsknings- och utbildningsresultat i skilda fortbildningsakli viteter.

Jag instämmer i SÖ:s allmänna syn på fortbildningens roll i skolans ut­veckling. Det är ett långsikligl arbele som föreslår och som delvis redan har startat i syfte att nå konstruktiva former för skolans forlsalia utveck­ling. Del är därvid angelägel alt hela personalen och elevema aktivt deliar. En självklar utgångspunkt för insalsema är de lokala förhållandena och problemen.

Fortbildningens roll och organisaiion har behandlats av 1974 års lärarut-

 

Prop. 1978/79:180                                                                 118

bildningsutredning (U 1974:04) som ijanuari 1979 avlämnade sitt belänkan­de (SOU 1978:86) Lärure för skolu i uiveckling. Belänkandei remissbe­handlas f n. Jag ålerkommer därför lill forlbildningsfrågor i sambund med minu slällningsiugunden lill ulredningens förslug.

Jug vill i dellu summunhung endasl murkeru den roll sludiedugarnu spelur för läroplunsreformen. Del är angelägel ull de ulnylljas för all lokall och konkrei diskulera och ulveckla skoluns urbeie. Del är nödvändig! atl med siudiedugurnus hjälp åsludkommu en organisalions- och personalut­veckling på skoluns område som kan siödja del allmännu uivecklingsarbe­iei i skolun.

Jag finner del nulurligt ull under åren nurmusi före och efter införandet av läroplanen ett par sludiedagar om årei används för frågor som direkl uk­tuuliserus av reformen.

En betydande fortbildningsresurs utgör i dug den s.k. personullags-ulbildningen. Den är uilagd över en lioårsperiod och slariade läsårel 1977/78. Huvuddelen av ulbildningen älerslår således. Jag avser all föreslå regeringen all ge SÖ i uppdrag ali göra en utvärdering av den verksamhei som hiltills hur bedrivits och föreslå åtgärder för en eventuell omläggning av denna utbildning.

En individuell fortbildning som bl.a. lar sikle på all hjälpa lärarna all förnya sina ämneskunskaper är av stor belydelse för en lidsenlig undervisning. Den från cenirali håll iniiierade fortbildningen behöver inle bli omfatlande i delta avseende eftersom timplaneändringarna är margi­nella.

Jag räknar till en början med alt insatserna bör kunna koncenireras till alt ge lärarna pä låg- och mellanstadierna en bredare naturorientering och insikl i lekniska momenl. Del är samiidigi angelägel med ell nära samarbe­le mellan lärare vid en skolenhel. Della måsle kunna innebära alt man inom ett arbetslag fördelar uppgifier. Jag räknar därför med atl en ämnes­inriktad fortbildning i teknik och naiurorienierande ämnen i huvudsak skall omfaila var Iredje lärare på dessa siudier.

En sådun ämnesinrikiad fortbildningskurs bör omfaila en vecka och va­ra förlagd till terminstid. Kurserna bör genomföras med början under läs­årel 1980/81. Vid fördelningen av platser på kurserna bör lillses all varje skolanläggning så långl möjligl blir represenlerad. Jag avser all åierkomma i denna fråga i budgelproposilionen 1980.

10.4.3 Information m. ni.

Det är angeläget all införandel av den nya läroplanen föregås och ålföljs av en ordenllig informaiion. Denna bör förmedlas under medverkan av länsskolnämnderna. 3,6 milj. kronor bör siällas lill nämndernas förfogande under vart och ett av åren 1980/81-1983/84 för information och plane­ringsinsatser. Särskilda medel för information bör därutöver ställas lill SÖ:s förfogande.

 

Prop. 1978/79:180                                                             119

10.5 Utvärdering i skolan

Liksom begreppet läroplan hur begreppei ulvärdering fleru bclydelser. Grundbetydelsen ur ull värderu något. Inom skoluns område hur utvärde­ring i förstu hand gällt värdering uv enskildu elevers preslulioner och be­greppet ulvärdering har blivit liktydigt med betyg. Diskussionen om olika säu ull ulvärdera skolans progrum i dess helhet hur ökul i iniensilel under de senure decenniernu. Den lidigare övergripande ulvärderingen gällde of­ia begränsude områden i.ex. den ullmännu skolans uiveckling som konirol-lerudes av folkskoleinspektörer. Ulbildningens ulll siörre undei av den of­fenlliga seklorn har under senare lid len lill ökade krav på atl sumhälleis resurser skull unvändas ändamålsenligi. Ulbildningens alli större belydel­se för såväl den enskildes som för samhälleis välfärd har framhävl nödvän­digheten av en fortlöpande kontroll av utbildningens kvalitet och aktuali­tet.

Del finns tre frågor somjag unser nödvändigu att slälla vid varje form av ulvärdering:

-    Vad skall ulvärderus?

-    Vad skull utvärderingen användas lill?

-    Hur skall ulvärderingen genomföras?

Den debult som förls om pedugogisk ulvärdering, liksom den ulvärde­ring som genomförts, hur till stor del koncentrerats till fiågan "hur skall ut­värderingen genomförus?" En förändring mot en ökud decentralisering kräver en uppmärksamhet riktad mot de två förstu frågoma. Likaså kräver dennu förändring en klur uppdelning mellun utvärdering av skolans pro­gram på ceniral och lokal nivå.

Det arbete som genomförs inom den lokalu skolenhelen och arbetsenhe­ten måste utvärderas på lokal nivå. Man fär därigenom en utgångspunkt för resursfördelning, ulvecklingsurbele och fortbildning. Samiidigi är det angelägel ull här underslryka all denna ulvärdering skall ha en rimlig ambi­lionsnivå. Kruvet pä utvärdering får under inga omständigheter innebära atl Ulvärderingen skall dominera skolans arbete. I stället skall den utgöra en naiurlig del i planerings- och undervisningsarbetet.

Del är framför allt två huvudsyften med denna lokala utvärdering som bör framhållas. Det ena syftet är alt lärare och elever gemensami skall dis­kulera om man skall arbeta i helklass eller i grupper eller individuellt. Ge­nom en konlinuerlig utvärdering kan de som arbetar inom arbetsenheten finna olika organisaioriska lösningar för all uppnå önskvärda resultat. Ett annut syfte är utt söka finnu de arbelsformer som är bäsl anpassade lill äm­nesstoff och elever. Utvärderingsmetoderna kan vara diskussioner med elever saml prov och uppsatser. Ulvärdering kan ske genom elevemas be­skrivningar av sin undervisningssituation i skrift, bild och dramatiskt ska­pande.

Del finns ingen motsättning mellan ulvärdering och undervisning. Ut-

 

Prop. 1978/79:180                                                                 120

värdering är en naiurlig del av undervisningen. Genom all skolan är orga­niserad i arbetsenheter och numeru kan utnyttja resursernu friure kommer utvärdering uv dellu slag all kunna förbällru undervisningens planering och genomförunde. En lokul frihel av della slag gör en ulvärdering verkligi angelägen för dem som direkl arbelur med problemen i skolun. Ulvärde­ringen kun då resulleru i omedelbara ålgärder.

Jag vill särskili underslryka följande. På låg- och mellansiadiernu måsie utvärdering uv grundläggunde färdigheier priorileras och knylas lill resurs­användningen. Lärarna i arbeisenhelen bör här koncentrera sig på den målbeskrivning kursplanen har för tala, läsa. skriva och räkna. Men också de mål för färdigheier och kunskaper i övrigi som man lokall kan ha formu­leral i arbelsplunen, är betydelsefulla i sammanhanget. På högstadiet ulgör temasludierna, tillvalet och de friu akliviieierna den naluriiga uigängs­punkien för arbelsenhelens planering och ulvärdering, liksom en fortsall tonvikt på färdighelerna lala, läsa, skrivu och räknu.

Den ulvärdering som sker i den enskilda arbeisenhelen och del enskilda arbelslagel bör vara grunden för planeringen inom reklorsområdei. Med uigångspunki i hur lärare och elever bedömer sill arbetsresultat kan man inom rektorsområdet diskutera hur man vill formulera sin arbetsplan för det fortsatta arbelet.

Den ökade betoningen av grundläggande färdigheier ställer speciellu krav på uppföljningen. Detsamma gäller inslagen av lemastudier och pro­jektarbete. Det är viktigt all ulvärdering anpassas lill leman och projeki och att inle undervisningen blir slyrd av standardiserade metoder för ul­värdering. Temaarbele kan t.ex. leda till alt elevema arrangerar utställ­ningar och ulformar läromedel. Vad gäller färdighelerna måste möjlighe­tema all rält bedöma elevens svårigheler uivecklas. Samspelel mellan un­dervisningen inom klassen och speciallärurens arbete måsle ordnas så ull eleven får ett effektivt stöd.

10.6 Den fortsatta läroplansutvecklingen

Skolreformerna har vad gäller den obligaloriska skolan syftat till att byg­ga upp en enhellig organisaiion. Om skolans övergripande mål och syften har enighet rått. För att förverkliga dessa syften måste skolan fömyas och förbättras inle bara i lakl med samhällsliv och kulturliv i vid mening, ulan också så all den aktivt kan påverka samhällsutvecklingen. Det är därför vikiigt atl ulbildningens innehåll och arbelsformer ständigt prövas och ut­vecklas.

Del ankommer på SÖ att tillse all utbildningen i fråga om innehåll och metoder fortlöpande förnyas, utvecklas och förbättras i takt med forsk­ningens framsteg och utvecklingen inom offenilig och enskild förvaltning, näringsliv och arbetsmarknad saml på övriga områden av samhällslivet (3 § förordningen 1965:737 med instmklion för skolöverstyrelsen, 3§ ändrad

 

Prop. 1978/79:180                                                                121

1977:468). Dennu förnyelse hur skett kontinuerligt genom fortbildning, ul­vecklingsarbele och forskning.

Vidare har beslul med anledning av oliku uiredningsförslag lell lill avgö­rande förändringar av skolans arbetsvillkor. Även om det svenska skolvä­sendet vid internationella jämförelser kan beskrivas som slarkl centrulreg-lerat har utvecklingen av utbildningens innehåll och arbetsformer skett i sloru stycken som ell sumspel mellun cenlrala myndighelers ålgärder, be­slut med anledning av utredningsförslag samt lokala initiativ och försök. Detla samspel hur inneburil ull skoluns uiveckling hur förlöpl successivt Irots att införandet av nya läroplaner kan ge intryck av språngvisa hopp.

Detla sumspel mellun lokull ulformud skolutveckling och cenlrul över­syn mäsle slärkas, berikas och vidareutvecklas.

1 flera avseenden riklus krilik mol skolun. Mångu elever har svårigheler atl finna en mening i skolans arbete. 1 vissa skolor är problemen tunga och svårbemästrade. Den kontinuerliga förnyelsen uv skoluns läropluner måsle därför hela tiden uppmärksummu skolans meningsfullhel för olika elev­grupper.

En stor del av den krilik som riktats mol formerna fördel nuvarande lä-roplunsarhelel hur i huvudsuk gälll dess cenlrulu kuraklär. Kriliker hur I.ex. menut all det finns stora nackdelar med att en och samma myndighei både ansvarar för läroplansförnyelsen och ulvärderingen av denna fömyel­se. En annan del av denna kritik har tagit fasta på att centralt utformade förslag lill förnyelse av läroplaner alllför ofta sker utan alt underlaget för och motiveringar till förändringar klargörs.

Som lidigare påpekais har t.ex. flera remissinstanser, bl.a. UHÄ, RRV, SACO/SR, gymnasieutredningen och svensklärarföreningen haft kritik mol all ell alllför lilet underlag från SÖ:s läroplansuppföljning eller från forsknings- och utvecklingsarbetet redovisas som bedömningsunderlag för det av SÖ framlagda förslugel. Speciellt framhåller här UHÄ atl ingen pro­blemanalys presenieras. Vidare påpekas i detta sammanhang att det råder skillnader mellan SÖ:s redovisning uv lillvalssyslemels roll och de slulsai­ser pedagogiska nämnden redovisar i sin verksamhetsberättelse för 1977/78.

En tredje typ av kritik, som i detta sammanhang är nödvändig all redovi­sa, har gälll de pedagogiska grunderna för läroplansarbelel. Många remiss­inslunser hur. som lidigare redovisats, varit kriiiska till hur begreppei fär­digheter, grundläggunde färdigheter och basfärdigheter behandlats i SÖ:s förslag.

En ökad decentralisering innebär som tidigare framhållits all de centrala skolmyndighetemas roll förändras mot en ökad samordning och service. Della gäller såväl SÖ och länsskolnämnderna som skolslyrelserna. SÖ:s roll för den fortsatta reformuivecklingen blir fortfarande central men kom­mer enligt min mening att ändra karaktär.

De läroplansprojekt som genomförts inom ramen för SÖ:s pedagogiska

 

Prop. 1978/79:180                                                                 122

forsknings- och ulvecklingsarbele har haft karuktären uv relutivt kortsikti-gu projekt lunkude lill problem i del pågående läioplunsurbeiel. Iniliulivel till dessu projeki hur framför allt kommii från SÖ men också från enskildu forskningsinsiilulioner. Ouvsell iniliulivlaguren hur dessu projekt formats efter den struktur den existerande läroplanen hur. Del är nödvändigi för del forlsalia läroplansarbelel alt projeki uv detla slag kompletteras med mer långsiktiga insaiser.

Grundläggunde läroplansfrågor, som kräver sådanu insatser, kan vara t.ex. avgränsning uv begreppei färdigheier eller frågan om med vilka ar-belsmeloder vi lällasi lär ul grundläggande färdigheier. En annul konkrei exempel ulgör unalyser uv relulionen mellun utbildning och urbetsmarknad och vilka olika krav olika intressenier unser att skoluns läropluner tillgodo­ser. Ett yllerligure exempel är en djupgående analys av hur oliku elever i undervisningen formus i sin självuppfattning och inställning till sin egen förmåga. Skolans behandling av sociall, fysiskl och psykologiskl specielll ulsalla elevgrupper bör också göras till föremål för mer långsikliga siudier.

Många av de läroplansproblem svensk skola har och de läroplansfrågor som väckts i svensk reformulveckling är inle unika för Sverige. Vi måsle följa läroplanernas utveckling i andra länder. Den pedagogiska forskning som bedrivs i Sverige är alllför lilen för att vi skall ha råd all inte uinyttja kunskaper och erfarenheler från forskning och skolutveckling utomlands. Så är t.ex. frågan om basfärdigheter en fråga som har en central betydelse för läroplansreformer i andra länder. Svenska läroplaner har också påverk­als av utländska förhållanden utan att dessa förändringars ursprung klar­gjorts. Inte minsl av delta skäl är det viktigt att en fortlöpande analys görs av den intemationella utvecklingen. Argument för en sådan bevakning förstärks ytterligare av kraven pä iniemalionalisering av utbildningen.

Del är väsentligt för den fortsatia skolutvecklingen alt läroplansfrågor kan behandlas i lid och diskuteras kontinueriigt. Synpunkter på en ny lä­roplan skall inle bara koncentreras lill en korl remissperiod. SÖ:s initiativ att ge ut skriften "Läroplansdeball" kan vara en väg. Genom det här före­liggande läroplansförslagel kommer den forlsatta behandlingen av övergri­pande läroplansfrågor all kunna ske i läroplanens kommentardel och i fort­bildningen. Del är enligt min mening nödvändigi all kunskap i läroplans­planering och utvärdering utvecklas på länsnivå, inom skolstyrelser och på skolnivå.

Samordningen mellan å ena sidan det centrala utvärderingsarbetet och del lokala utvärderingsarbetet och å andra sidan läroplansforskning och ut­vecklingsarbete är av synneriig vikt för reformens genomförande. Jag av­ser att fortsätla beredningen av denna fråga inom utbildningsdepartemen­tet.

 

Prop. 1978/79:180                                                                 123

10.7 Tidpunkt för läroplanens införande

De åtgärder som krävs med anledning av atl en ny läroplun införs är uv oliku kuruktär. Detta medför utt man måsle överväga om ikraftträdandet skall ske successivi för skilda årskurser eller vid en lidpunki för helu grundskolun.

SÖ hur i sitt läroplunsförslug diskuterat frågan. Övergången lill den nu­vurunde läroplunen skedde successivt med börjun läsårel 1970/71 i årskur­sema 1, 4 och 7. Därefier infördes den i årskurserna 2, 5 och 8 läsåret 1971/72 och i årskursema 3. 6 och 9 läsårel 1972/73. SÖ framhåller alt en sådan lösning var lekniskl möjlig i och med all även de nya limplanerna faslslog ämnenas limial för varje årskurs. Ell sådani successivi genomfö­rande lösle också problem i ansluining lill nödvändig kompleiieringsulbild-ning av vissa lärarkaiegorier.

SÖ hävdar att den limplanekonslrukiion, som ligger i del nu framlagda förslagei med angivande av limtalen för ämnena siadievis och inle fördela­de på varje årskurs för sig, lämpar sig väl för all införa läroplunen vid sum­ma lidpunki i alla årskurserna. SÖ anger även andra skäl. Planeringen, för­delningen av resurserna och utvärderingen underlättas avsevärt om läro­planen kan tillämpas över alla årskurser samtidigt. SÖ framhåller all detta gäller i första hand förstärkningsresursen som vid ell successivi genomfö­rande skulle bli mindre rörlig under övergångsliden.

Jag delar SÖ:s uppfattning. En ny läroplan bör införas i alla årskurserna samiidigi. Vissa övergångsbesiämmelser kommer atl erfordras bl.a. för ämnena leknik och musik. Elever som påbörjat kurser i lillvalsämnena lek­nik, konst och ekonomi skall ha möjlighel fortsälla sina siudier. Beträffan­de ulökning av försiärkningsresursen och av antalet veckotimmar i basre­sursen för högstadiet harjag lämnat förslag i avsnitt 9.1.

SÖ föreslår atl läroplanen skall träda i kraft två år efter ell riksdagsbe­slul. Erfarenhelen har visal atl man som regel anslagit för kort tid mellan riksdagsbeslut och genomförande. En ny läroplan bör föreligga färdig minst ett år före ikraftträdandet. Omfattande omarbetning måste göras av de framlagda förslagen till kursplaner. Med tanke på såväl delta, som be­hovet av att man i skilda kommuner och skolor i förväg har diskuterat ar­betsplaner, temasiudier och lillvalsämnen behövs enligt min mening en längre förberedelsetid än två år. Jag föreslår därför atl läroplanen träder i kraft läsårel 1982/83.

11    Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag all regeringen föreslår riksdagen att

1. antaga inom utbildningsdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i skollagen (1962:319),

 

Prop. 1978/79:180                                                                  124

2. godkänna atl läroplanen för grundskolan får i sina huvuddrag

den uiformning och del innehåll somjag har förordal,

3. godkänna all den nya läroplanen införs läsårel 1982/83 med bör-

jun i sumlligu årskurser.

4. godkänna vud jag har förordal om hemuppgifter för elever i

grundskolan,

5.   godkänna vad jag har förordat om läromedel i grundskolan,

6.   godkänna vad jag har förordal om betyg i grundskolan,

7.   godkänna vad jag föreslagit om vissa slutbetyg,

8.   godkänna vad jug i övrigt hur förordat om bedömning uv elever i

grundskolun,

9. godkännu vud jug har förordul om ändrude riktlinjer för behörig-

hel lill inlagning på vissa linjer i gymnasieskolan,

10.         godkänna vud jag hur förordut om intagning uv elever i gymna-

sieskolan och om intagningsnämndens sammansäitning,

11.         godkänna vud jag hur förordat om skolslyrelsernas övergripan-

de uppföljningsansvar för ungdomar som inle har fylll 18 år,

12.         godkänna de grunder för statsbidrag till grundskolan somjag har

förordat,

13.         bemyndiga regeringen alt i övrigi vidta de övergångsåtgärder

som behövs i anledning av införandet uv läroplanen,

14.         godkänna vad jag hur förordul om lokul genomföranderesurs,

utvärdering samt om verksamheten i övrigt i grundskolan.

12    Beslut

Regeringen ansluler sig lill föredrugandens övervägunden och besluiar all genom proposiiion föreslå riksdugen ull anta de förslag som föredragan­den har lagt fram.

 

Prop. 1978/79:180                                                                 125

Bilaga I

Sammarifattning av skolöverstyrelsens förslag till föränd­ring av grundskolans läroplan.

1    Inledning

Sommaren 1976 - när riksdagen falial beslul på grundval av proposilio­nen om skolans inre arbele (prop. 1975/76: 39) - fick SÖ regeringens upp­drag och direkliv alt göra dels en översyn av grundskolans läroplan, dels en översyn av den praktiska arbetslivsorienleringen i gmndskolan.

Arbetet har bedrivits också med ledning av de riktlinjer för SÖ:s arbele med grundskolans fortsatia utveckling, vilka SÖ:s styrelse fastställde i mars 1976. SÖ överlämnade sina förslag i april 1978.

1 översynsarbetet har SÖ haft nära kontakt med förelrädare för ett stort antal organisaiioner. Tre externa grupper har vurit knutna till läropluns­översynen.

I intressentgruppen har ingåll förelrädare för Svensku kommunförbun­det, SAF, LO, TCO, SACO/SR, SECO, Elevförbundet, Riksförbundet Hem och Skolu saml för Lärarnas riksförbund, Skolledarförbundel, Svenska facklärurförbundei och Sveriges lärarförbund.

I pariameniarikergruppen - som bildals i enlighet med riksdagens beslul om skolans inre urbeie - har ingåll förelrädare förde fem riksdagspartier­na.

Samrådsgruppen har besiålt av förbundsordförandena (eller ersällare) i Lärarnas riksförbund, Skolledarförbundel, Svenska facklärarförbundei och Sveriges lärarförbund.

SÖ:s pedagogiska nämnd har forllöpande följl arbelet.

Utöver del all Svenska kommunförbundei varil representerat i inires­senlgruppen, har en arbelsgrupp med förelrädare för kommunförbundet och SÖ huft lill uppgifi ull uireda de kommunalekonomiska konsekvenser­na av läroplansförslagel.

För atl äsladkomma slörsla möjliga öppenhei i arbelet hur SÖ. såsom en speciulutgåvu uv tidskriften Pedugogisku meddelunden, utgivit en skrifi kullad Läroplansdeball. Från senhösten 1976 lill våren 1978 har den ut­kommit med sju nummer och spritts bl.a. lill alla reklorsområden för grundskolun.

SÖ påpekur alt översynen av läroplanen endust är en del i urbelet med all förbättra skolan. Den viktigaste delen är del fortlöpande lokala uiveck­lingsarbeiei i skolornu. Om läroplanens roll i dellu summunhung säger SÖ:

"En läroplun ulgör en uv förulsällningurnu för ull åsludkommu en gynn-sum uiveckling i skolorna. Den ulgör dock på iniei säll en garanii för en så­dun utveckling. Därtill krävs även undru förulsäiiningur såsom ökud kun­skup hos dem som arbelur i skolun om mål och medel i skolans verksam­hei. beredskap all medverka i en lokal diskussion om lolkning och föränd-ringsinrikining alli efter den egna skoluns behov och - inle minsl - prak­liska möjligheter ull åstadkomma förändring. Skolarbelel påverkas också alltmer av samhullet uianför skolan - pä vilkel sätl och med vilku effekter hör också till den lokalu debulten om den egnu skoluns utveckling. Läro­plunens roll bör därför, belrukiud i dettu perspekliv, varu ull unge de rumur inom vilka successiva förbällringur kan kommu lill siånd."

 

Prop. 1978/79:180                                                                 126

1 sitt förslug hur SÖ ulgäll ifrån ull - efter behundling i erforderligu delar av riksdagen - regeringen skall faslsiälla i slort sett summu delur av läro­planen som vid 1969 års reform, dvs. avsnitten om mål och riktlinjer, om timplaner med lillhörande bestämmelser saml kursplaner för varje ämne eller grupp uv ämnen. SÖ förutsätier ull bl.a. tillvalssystemet delvis blir reglerat av regeringen i skolförordningen (jfr även 25 § skollagen). I övrigt räknar SÖ med att få bemyndigande all faslsiälla återstående delar av det som skall utgöra läroplunen förgriindsdkolun. 1 del följunde summunfatias de olika delama uv SÖ:s förslagsskrivelse.

Egentliga förslagsavsnili är avsnitten om innehållet i skolarbelel, dvs. om kursplaner (4). lillvulssystemel, inklusive ullernalivkursfrågor (8) saml grundskoluns uiformning - skoldag - limplan (9). Förslag finns också i avsniliei om skolan och arbelslivel (7), där SÖ redovisar resullalei av re­geringen särskilda uppdrag 1976-06-23 om praklisk arbelslivsorieniering i grundskolun.

Härulöver innefuliur skrivelsen uvsnili som ger en aniydan om basen för ulformningen av sådunu delur uv läroplanen, som SÖ beräknar få bemyndi­gande atl faslsiälla. Avsniii av nu nämnd ari behandlar några principiella ulgångspunkier för översynsarbelel (2). hem - skola - samhälle (3), ar­beissäiiel i skolan (5), skolans stödjande arbele (6) samt planering - re­sursanvändning - utvärdering (10).

Såsom konsekvensavsniil kan i huvudsuk belecknus uvsnilien om lärur-behov (II), vissu personulkonsekvenser (12), fortbildning (13). lokaler och läromedel (14). kostnader (15) och genomförande (16).

2    Några principiella utgångspunkter för översynsarbetet

Utgångspimklerna för förslaget hur varil all siärku skolans samhälls-och verkligheisförankring, alt främja inriktningen för jämlikhei och att ut­veckla det lokulu ansvarstagandet lör skolan. Kontakten mellan skolan och dess olika iniressenler i sumhällel i slorl kun bli bättre. Skoluns mål och medel bör vara en fråga inte bara för lärare, elever, föräldrar och ut­bildningspolitiker utan i ökande grad också för orgunisalioner. institiitio-ner och arbetsliv.

Sumverkun skolu-samhälle innebär ull mun öppnar skolun för urbels-och föreningslivels företrädure.

Kravet på all skolarbelel skall varu verklighelsunknulel betyder ull man bör tu hänsyn lill den speciella verklighet som varje burn lever i och har ui­vecklais i. Bamens erfarenheler och väideringui, derus säll all tala. länku och bete sig är olika redun när dc börjur skolun. De behöver lösa eller beur­beiu egnu problem och söku svur på egna frägor. Skoluns arbele bör vara verklighetsanknuiet även i den meningen all del utgår från elevernas erfa­renheter UV sig självu och de problem de möler. Dellu behöver inle innebä­ru all niun uvvisur den iruditionella ämnesuppbyggnuden med systemaliski ordnade begrepp, som anger umnesstnikuiren. Det gällei' ull finnu den uv­vägning som ger elevema lillfälle au i arbelel med för dem angelugnu fiå­gor lillägnu sig de begrepp, kunskaper, färdigheier och värderingur som de behöver för forlsull självsiändigi kunskupssökunde.

Dennu syn på urbelei i skolan medför ell klarl behov av samverkan mel­lun olika ämnen och mellan lurure med oliku sukkiinskuper. För uit slödju en utveckling mol ell i högre grad vciklighelsförunkral urbeie bör orienle­ringsämnena få gemensummu mål och huvudmomenl.

 

Prop. 1978/79:180                                                                 127

Vetskapen om att man kan påverka sin omgivning och sina villkor är av slörsla betydelse för en människas självförtroende.

Om skolan detaljerat färdigställer miljö, sloff och arbetssituationer ris­kerar barn och ungdomar atl passiviseras. En sådan passivisering måste motverkas genom att elevema själva får la del i ansvaret för atl förkovra sina kunskaper och färdigheter. Detta räcker dock inte. De måste också undan för undan ta ansvar i gruppen, klassen, skolan. De lär sig då all sam­arbete och samspel inte kan försiggå utan ömsesidig påverkan. De gmnd-lägger handlingsmönster och värderingar som underiältar för dem och gör det tillåtet atl ifrågasätta och motarbeta livsvillkor, som riskerar att passi-visera människor. Det här betyder atl varje ung människa bör las lill vara som en tillgäng - och känna sig betydelsefull jusl därför - förde andra i skolan.

Skolreformerna har syftat lill ökad jämlikhet i och genom ulbildningen, dels mellan olika grupper i samhällel, dels mellan kvinnor och män. Ge­nom 1967 års översyn av läroplanen för grundskolan (Lgr 69) kom princi­pen om en sammanhållen skola närmare sitt förverkligande. Den var ett led i slrävan att i ulbildningen skapa en för alla elever gemensam referens­ram.

Undersökningar visar emellerlid atl de elever som sociall setl har en stark ställning utnyttjar utbildningsmöjligheterna bälire än andra elever. De visar också att skolan inle lyckats anpassa sitl arbete lill alla elevers be­hov och förulsältningar. Det är därför en angelägen jämlikhetsfråga alt i den fortsatta utvecklingen av skolan särskilt uppmärksamma och stödja de elever som har sämre förutsättningar så alt de kan få ökal ulbyle av sin skoliid.

Det ärockså känl atl studievägsvalet liksom yrkesvalet i hög grad slyrs av traditionellt könsrollstänkande. Förhållandel är grundligt belyst i SÖ:s könsrollsprojekt.

Man måste vara medveien om atl skolan återspeglar förhållanden inom samhällel i slorl. Man kan här tala om två mål för skolan, dels atl vara verklighetstrogen och i denna mening samhällsanpassad, dels all vara sam-hällsulvecklande. Skolan skall medverka lill all uijämna skillnaderna i vär­deringar av olika yrken och alt ge respekt för alla yrkesutövare. Samlidigt får skolan inte underlåta att informera om de stora skillnader som allljäml existerar mellan olika yrken beiräffande lön, arbeisförhållandcn, arbeis­miljö och inflylande.

1 förslaget betonas också alt skolan måsle ha beredskap och resurser för all kompensera dem som i något avseende behöver särskilt slöd. Särskili vikligl är del all alla elever ulvecklar sina kommunikalionsfärdigheler.

En av de allra vikiigasie uppgifierna för skolan mäsle vara att ge elever­na uttrycksmedel och självkänsla.

De invandrade familjerna är en grupp som ofta behöver specielll stöd. Många lever isolerade och i den svåra situation som det innebär all befinna sig i två kulturer. För alt förverkliga de mål om jämlikhet, valfrihet och samverkan, som slällls upp för invandrarpoliliken. fordrus sloru insulser av skolan. Särskildu resurser och ålgärder behövs också för handikappade elever.

En decentralisering av ansvar och besluisfunkiioner inom skolväscndel bör kunnu öka förutsällningurna för måluppfyllelse. Möjlighelernu all an­passa skolverksamheien lill eleverna blir större. Personalen, elevernas och föräldrarnas engagemang för arbeiei i skolan bör kunna öku och skoluns verksumhei därigenom successivi förbättras.

 

Prop. 1978/79:180                                                                 128

De beslul som fuituls om ell nyu slulsbidragssysiem innebären ökud lo­kul frihel all besluta om fördelning och unvändning uv resurser. Riksdu­gens beslut om en samlad skoldag ger kommunerna ell siörre unsvur för elevemu.

SÖ:s läroplunsförslug ur ell utiryck för summu decenlruliseringssirä-vunden. Både timplun och kurspluner föreslås ge vidgude rumur för under­visningens orgunisulion och innehåll. Timplunen unger tid per ämne och Sludium och ger däruiöver vissa jämkningsmöjligheter mellan stadierna. Kursplanernu unger huvudmomenl för hela grundskoliiden och inle som li­digure för enskildu siudier.

En likvärdig ulbildningssiundurd kun enligt SÖ:s uppfuilning uppnås ge­nom alt man cenirult fusisläller rumur för skolurbelel inom vilku ett beiy­dunde ulrymme för lokulu iniliutiv och beslul lämnus.

Frägor om hur problem skall las upp och lösas kommer atl avgöras på den nivå där närhelen lill problemen ger förulsällningurnu.

För ull nå uvseli syfte räcker del inle med all man förändrar regler och nivå för beslul. Del behövs däruiöver en lokal ulvärdering och uppföljning som också omfattar fortbildning.

3    Hem — skola — samhälle

Tillsummuns med hemmen hur skolun unsvar för burnens utveckling. 1 hemmel grundläggs lidigi burnens utlityder. Undervisningen och skolmil­jön påverkur elevernas utveckling. Omkring skoldugen skull representun­ter för skolun och sumhällel ulunför denna slimulera elevens uiveckling lill en aktiv samhällsmedlem - en människa som slår vukl om demokraiiska värden och som vill förbättra samhället.

Ansvarei för den förslu konlukten mellun hemmet och skolun ligger på skolun. Skolun hur skyldighet ull forllöpunde informeru hemmen om skol­urbetets utformning sumt om utbildningsvägur. Föräldrurnus iniresse bör vura en grund för sumurbeiei.

Sumlligu föräldrur skull erbjudas enskilda samlal lillsammans med sitt burn och berördu lärure.

Klussmötet som kontukiform bör ulvecklus. Elevernus engugemang i klassmöten bör också uppmuntras.

Föräldrurnus kunnighel och yrkeserrurenhet bör lus tillvuru såväl i un­dervisning som i övrig verksumhei inom skoldugen. Härigenom lär föräld­rurnu kännu skolun sumiidigi som generaiionsmotsäitningar kan överbryg­gas.

Föräldrarnu kun ocksä medverku i ulvärderingen av skolarbelel och bi­dru lill ull ulveckla dellu.

Genom sumverkun mellan skolan, hemmen och sumhällel i övrigi skupus föriilsäliningur för uti lösu även sådanu problem som har sitt ursprung i fa­miljen och samhällel ulunför skolun.

Skoluns personul får oftu konlukl med fumiljer i problemsituationer. Skolans personal kan självu bidru med vissl slöd och genom atl förmedla konlakler med andra slödjande samhällsorgan, t. ex. psykiska bama- och ungdomsvården (PBU) och de socialu servicecentralerna.

De orgun skolan skull samverku med bör ges lillfälle alt medverka då skolarbelel planläggs och då resullalen av samarbelel granskas.

Personer med erfarenhel av arbels- och föreningsliv bör få tillfälle att medverka under skoldagen. Lärarna och skolan har huvudansvaret för atl kontroversiella frågor ges en allsidig belysning i de fall sådana frågor ak­lualiseras.

 

Prop. 1978/79:180                                                                129

Sludiebesök bör ulgöru en reguljär föreleelse i skolans verksamhet. Fö­reträdure för oliku samhällsorgan, politiska purtier och föreningar saml för arbelslivel stimulerar till ökul sumhullsengagemung och bör förekommu i undervisningen. SSA-iåden har härvid en viktig funktion.

Skolan spelaren vikiig roll i arbetel med all förverkliga de mål slaismak­ierna fuslslälll för samhällets kullurpoliiiska insulser. Tidiga erfarenheler UV olika kullurukliviieier slimulerur burnens iniresse för ull i fortsättning­en delta i kullurukliviieier. Della har varil en uigångspunki för urbelet med kursplunernu. TV, tidningur, böcker, filmer, konserter, teulerföresläll-ninguroeh utställningar kan vara betydelsefulla inslug i skolarbelel.

Barn från skilda miljöer måste i skolan fä slöd alt ulveckla sill egel kultu­rella mönster.

Skolarbetet bör bidra lill ull skupa medvetenhet om de krafter och vär­deringar som ligger bakom del kommersiella kullurulbiidet saml visa pä al­ternativ och utveckla beredskup företi självsiändigi val.

4   Innehållet i skolans arbete. Kursplanerna

Innehållei i kursplunerna får genom översynen en siarkure verklighels-anknyining. 1 kursplanerna ges ulrymme för innehåll som hur unknyining tiil elevemas situation, liJI deras upplevda behov och problem och til) de­rus aktuella erfarenheler och kunskuper. Elevernu kommer från sociall, kullurelll och ekonomiskt olika grupper i samhällel. Kravet på allsidighet innebär alt olika elevers eller elevgruppers erfurenheier och livsvillkor får ge underlag för urbete.

Verklighelsunknyiningen innebär vidare uu kursplunernu får en klurure inrikining på siudier av de sloru sumlevnuds- och överlevnudsfrågornu så­väl i vårt egel samhälle som i världen för övrigt. Av de nyu kursplanerna framgår alt följunde kunskapsområden inle får försummas i skolarbetet: arbelslivsfrågor, ekonomiska frågor, familjefrågor, inlernaiionella frågor, invandrarfrågor, konsumentfrågor, könsrollsfrågor, miljövårdsfrågor, sexual- och samlevnadsfrågor, irafikundervisning saml undervisning om alkohol, narkotika och tobak. Studie- och yrkesorienlering skall, liksom enligi Lgr 69, ingå i ullu ämnen.

Den nalurvelenskapliga och lekniska Inriktningen i skoluns urbeie för­siärks, främsi genom förändringur i oienieringsämnenu och i slöjd. Ålgär­der mol miljöföroreningar, hushållning med naturresurser och allmän na­turvärd behandlas i flera ämnen.

Genom mussmedierna får barn och ungdomar viktiga kunskuper om mänsklig förhållanden och livsvillkor, om den värld de lever i. Men de ul­salls också för en i många fall krafiigl snedvriden bild av verkligheien. Den kommersialiserade barn- och lonårskulturen präglas i hög grud av normer och värderingar som slår i skarp motsättning till den människosyn som bör utmärka urbelet i skolan. Massmediesludier får därför ökal utrymme i kursplanerna.

Både del hisloriska perspektivet och framtidsperspektiv betonas siarka­re än lidigure. Kullururvels belydelse för möjlighelernu ull ta del av och tu ställning till aktuella företeelser och förhållanden framhävs.

1 kursplanerna anges också vikten av utt eleverna lär känna livsmönster och kulturtraditioner i andra kiillurkrelsar än den egna. Kännedom om in­vandramas språkliga och socialu situationer, deras ursprungliga kullur och orsakema till all de lämnal sina hemländer kan hindra eller mildra konfron­tationer mellan gmpper av människor genom atl lägga grunden för med-9   Riksdagen 1978179. I saml. Nr 180

 

Prop. 1978/79:180                                                                 130

mänsklig förståelse i hem och på urbelsplulser. Invandrurfrägor får därför öku utrymme i kursplanernu.

Kuispluncmu präglus i frågu om lorm och innehåll av ull elevernu behö­ver större utrymme un lidigure föi reflekiion, sumtui och sumarbele. Ele­vernu behöver lid för ull reflektera över iukllugelser. prövu summunhung och hypolcser. finnu orsuker, dru slulsulser och prövu hundlingsuliernutiv. Konflikter och motsätiningur i synsätt och intressen måste få kommu upp lill ylan. Eleverna behöver lära sig all ui dd av undras åsikter och idéer och all sakligi hävda egna iippfullningar även då dessa slår i molsäiining lill andras. 1 kursplanerna beuktus elevemus utveckling till självständiga människor som i samarbele med undra kun lu unsvur för hur förhållunden och siluulioner ulvecklus. Kruvet pä skolan att den skall bidra lill utveck­ling uv både självständighet och sumurbelsförmågu uttrycks ulltså i kurs­plunernu. All kursplunernu är tydliga i dessu avseenden ur viktigt för ele­vernus siluulion nu och i frumiiden. Atl få tu ansvar och kunna påverka ar­belel i skolan slärker elevernas självkänsla och ökar förulsättningurna för ull arbelet skall bli meningsfulll. Del ger också en viss handlingsberedskap inför fiumliden. Sirävanden ull decentrulisera i sumhällel och alt öka med-beslämmandel i yrkeslivel kommer i framliden alt ge den enskilde ökade rättigheter och skyldigheter alt påverku människors villkor.

Innehållet i de oliku ämnenu hur ulltså setts över med hänsyn säväl lill förändringslcndenser i samhällel och utvecklingen inom ämnena som lill resultat av forskning och ulvecklingsurbele. Valel av innehållei hur gjorls med inrikining på både nuel och frumiiden. Innehållei måste hu betydelse för elevemus nu, dvs. hu unknyining lill deras liv, livsvillkor och inlressen under skolåren.

Men del är naiurliglvis mycket vikligl, all mun i skolun hjälper elevernu atl vidga fällel för vad som är personligl relevant. Skolarbelel skall breddu och fördjupa deras erfarenheler och förmåga, men del skall också väcka deras insikl om all deras liv ingår i och präglas av en störte samhällelig struktur, och att de flesla sociala, ekonomisku, politiska och kullurella problem därför också är deras problem, problem som måste studeras ur både lokala och globala aspekier. En annan vikiig princip för urvalel av skolans innehåll blir då, alt del skall vuru sumhälleligi relevunl.

SÖ förutsätier all mun i enskildu skolor, arbetsenheter, klasser och grupper fortlöpande säller upp mål för elever och elevgrupper. Del är där man har eller kan skaffa kunskaper om elevernas sociala verklighel, deras kunskaperoch kunskapsbehov. Det är i del lokala arbelel elever och lärare tillsammans kan lägga upp arbetet så all alla elever med skolans hjälp skaf­far sig de kunskaper och färdigheier "som är av belydelse för deras per­sonliga uiveckling och för derus möjlighel alt påverka och leva i dagens och morgondagens samhälle och där fungera som yrkesutövare och sam­hällsmedborgare" (Lgr 69, s. 12).

Enligt regeringens uppdrag skall SÖ lämna förslug om atl de huvudmo­menl som är bundna lill stadier ersälls med för de tre stadierna gemensam­ma huvudmomenl. I den första läroplanen för grundskolan. Lgr 62, liksom i Timplaner och huvudmomenten i de Uesla fallen uppdelade upp siadier. För flera ämnen och siadier kompletterades kursplanerna med ett förslag till årskursindelad disposition av en sludieplan. När kursplanerna för Lgr 69 utarbetades, behöll man uppdelningen i stadier men slopade de årskurs-indelade studieplansförslagen. Regeringens uppdrag till SÖ leder ytterliga­re ell Sleg mol en decentraliserad planering av arbetel i grundskolan ge­nom all sladiefördelningen tas bort.

 

Prop. 1978/79:180                                                                 131

Denna utveckling har gått hand i hand med en fortlöpande förändring i synen på hur burn ulvecklus och skuffar sig kunskaper. Syflel med utt slo­pa stadiefördelningen är atl ge bätire förutsättningar för en lokal stadie­övergripande planeringav undervisningen efter elevers skifiunde inlressen och behov.

En för härd låsning lill de stadievis beskrivna huvudmomenten hur i mångu fall medfört svårigheter vid studieövergångur i uppbyggundet av kunskaper och färdigheter. Elevernas reella förutsättningar och behov är vid vurje sludieövergång den viktigaste utgångspunkten för del forlsuiiu urbelei.

Huvudmomenl som är gemensamma för de ire sludiernu blir med nöd-vundighel mindre deluljerude än de sladiebundna huvudmomenlen i Lgr 69. Dellu siimulerar en sådan planering all elever med speciellu behov och inlressen får bältre urbetsmöjligheler. De kan t.ex. urbeiu med momenl som pussar deras utveckling utan alt hindrus uv ull dessu av tradition hur behandluts på ell annal stadium. Vidaie kommer samverkan mellan olika ämnen och stadier att iinderlättus.

Slopandel uv stadiefördelning kan dock medföra vissu svårigheter, spe­ciellt i ell övergångsskede. I t. ex. orienteringsämnena kan olika skolor ai-bela med oliku områden på stadierna. Med ett traditionellt sätt all planera kan detta innebära svårigheter att organisera studierna för elever som flyt­tar. Fördelama som ligger i alt man lokall kan la siörre hänsyn lill elevers skilda behov lorde dock överväga.

Del växande samarbelel mellan lärare i olika årskurser och pä olika sta­dier lyder också på alt fördelurnu med en slopud sludiefördelning kommer att utnyttjas. SÖ föreslår därför att huvudmomentens fördelning pä siudier slopus.

Frumför alli genom den starkare markeringen av grundsynen i mål och riktlinjer kommer kursplanerna all innebära ell närmande mellan grund­skolan och förskolan. De nya kursplanerna avses kunna fungera som ett praktiskt underlag för sumarbetet mellun de två skolformerna. De nya kursplanerna överenssiämmer vidare med av riksdagen aniagna mål för kulturpolitiken. Delta torde medföra att de också blir ett prakliskl under­lag för samarbetet mellan skolan och övrigi kulturliv.

Förslag och kommentarer rörande kursplaner för enskilda ämnen.

Del obligaloriska ämnel barnkunskap samt lillvalsämnena ekonomi oh konst skall enligt SÖ:s förslag inte längre vara självständiga ämnen. Inne­hållet i barnkunskap förs lill orienteringsämnena och till ämnel hemkun­skap. Innehållet i ekonomi inarbetas i hemkunskap, orienleringsämnena (samhällskunskap) och maskinskrivning.

Mål och huvudmomenl för konst överensstämmer lill stora delar med olika inslag i ämnena gymnaslik, musik, slöjd, svenska och teckning. 1 översynen har dessa mol ämnel konsl svarande inslag förstärkts i olika ämnen. Den viktigaste fömtsältningen för all alla elever skall fä del av de personlighelsulvecklande erfarenheler och upplevelser som konsl som lill­valsämne erbjudit ett fåtal är dock en genomgripande förändring av arbets­sätt och relationer i skolan. Se vidare avsnitt 5, Arbetssätt.

Som ett led i arbetel med att öka de leknisk-praktiska inslagen i under­visningen föreslår SÖ aU teknik blir eU obligalioriskl ämne. Del förs lill blockel av orienieringsämnen. Vidare försiärks i ämnel slöjd vissa inslag med motsvarighet i det nuvarande tillvalsämnel leknik.

De för lågstadiet och mellanstadiet speciella ämnesbeteckningama hem­bygdskunskap och naturkunskap försvinner. Innehållet i dessa ämnen be­varas dock inom samlingsbegreppet orienieringsämnen.

 

Prop. 1978/79:180                                                                 132

Undervisning i hemspråk som ämne skall anordnas för elever som har ett minorileisspråk som hemspråk. SÖ föreslår av dennu anledning all en allmän kursplan i hemspråk ersäller nuvarande kursplan i finska.

Maskinskrivning skull enligi SÖ:s förslug bli ell obligaioriskl ämne. En kursplan har utarbeials för detta.

Förslag lill mål och rikilinjer för del av SÖ föreslagna tillvalsämnel kom­munikalion har utarbeials.

Engelska jFrunskuITy ska

1 SÖ:s kursplaneförslag belönas all målel för undervisningen är alt ele­verna skull förvärvu en sådun bred språkfärdighet utt de kan redu sig i olika situationer där de har behov av atl kunnu engelska/franska /lysku.

Dellu mål leder lill utt mun i undervisningen tur upp sådant sloff och övar sådana färdigheier som har klar anknytning lill de situationer i vilka eleverna kan förväntas möta språkel eller själva behöver använda del.

Inriktningen uv undervisningen bör vuru sädun ull elevemu upplever engelsku/franska/tyska som ell värdefullt redskap när de vill skuffu sig kunskaper om omvärlden och när de självu vill meddela sig med människor från språkområden ulunför vårt egel.

Undervisningen skall bidru till an förverkligu ell av skoluns övergripan­de mål - ull hos elevemu grundlägga iniernaiionell förslåelse och medve­tenhet om inlemationelll medansvar.

Gymnaslik

Eleverna skall fä utlopp för sill rörelsebehov saml uppleva rekrealion och gemenskap och siimuleras all utnyuja friliden på ett rikt sätl. 1 målet för ämnet gymnaslik beionus detla siarkure än lidigare. Bl. a. undersiryks viklen av att elevema blir medvetna om sina rörelsemöjligheler. om ansva­ret för sin hälsa och om vikten av lek och regelbunden molion. Ämnesinne-hållei fördelas i ell mindre anial övergripande iniresse- och funktionsområ­den än förut. Elever och lärare får på del sättet förbällrade möjligheler alt planera sin verksamhei och atl ulformu individuellu, ullemalivu sludie-gångar. Elevemus intressen och behov blir därigenom bälire lillgodosed­da. Tydligare än i Lgr 69 beionus belydelsen uv samarbele mellan elever och lärare, mellan flickor och pojkar, mellan gynnaslik och andra ämnen saml av skolans samarbele med orgunisulioner. som har burn- och ung-domsverksamhel på programmel.

Hemkunskup

1 SÖ:s arbele med jämställdheisträgoma har hemkunskapsämnel speci­elll observerais. Ulvecklingsarbete har bedriviis bl. a. på låg- och mellan­sladierna.

En förutsäuning för jämställdhet mellan könen är atl ansvurei för hemur-belei delas lika mellan kvinnor och män. Della ämne innehåller vardagsnä­ra iräning i jämsiälldhel. Elevemu får (pojkur och flickor tillsummuns) ge­mensuml pluneru. fördela och ulföru oliku arbeien som förekommer i ett hem. Samlevnadsfrågor får ökad pluls genom alt delur av ämnet ekonomi lörs lill hemkunskup.

Från ämnet bamkunskap överförs vidare vissl innehåll lill hemkunskap.

1 kursplanen betonas starkare än lidigare de globala frågorna om väri­dens resurseroch fördelning av livsmedel, vallen och energi. Slurkure be­löning får även hushållens miljövård med lunke på atl hushållen har ell stort ansvar för miljön vid såväl användundet uv kemisk-teknisku produk­ler som nylljundei uv gemensam när- och friiidsmiljö.

 

Prop. 1978/79:180                                                                133

Hemspråk

Enligi riksdagens beslul är hemspråk ett ämne i grundskolun från 1977-07-01. Undervisning skall anordnas förelever som har ett minoriietsspråk som hemspråk, dvs. såväl invandrarelever som elever tillhörande andru språkliga minoriteter i Sverige.

Syfiet med hemspråksundervisning för invandrarbarn är enligt riksdags­beslutet all vidmaklhålla och utveckla kunskaper i del språk som barnel använder i sin dagliga miljö. Därigenom främjas barnets känslomässiga och iniellekluella uiveckling. Barnel ges också möjlighel all leva sig in i och känna samhörighet med föräldrarnas/vårdnadshavarnas kullurella bakgmnd.

Syflel med undervisningen är vidare atl eleverna senare skall kunna ul­veckla en ivåspråkighel som gör del möjligl för dem att känna sig hemma i två kulturer.

1 kursplanen framhävs all undervisningen skall ge eleverna stöd och uppmuntran för utvecklingen av derus förmåga atl lyssna, förslå, lala, läsu och skrivu. Målet är att eleverna skall vilja, kunna och våga använda sitl hemspråk. I kursplanen betonas att undervisningen skall väcka elevernas intresse och svara mol deras språkliga och utvecklingsmässiga nivå.

Maskinskrivning

Maskinskrivning blir enligi SÖ:s förslag ell nylt ämne. En kursplan har därför utformats. 1 målel för ämnel anges att eleverna skall lära sig använ­da skrivmaskinen som ett skrivredskap likvärdigt med pennan. Arbetet motsvarar till en del konlorsarbelei i nuvarande tillvalsämnel ekonomi. Eleverna bör både få skriva ner egna texter direkl på maskin och göra ut­skrifter av maskin- och handskrivna förlagor.

Samverkan med svenska är hell naiurlig för undervisningen i maskin­skrivning, där både rätlsluvning och ordkunskap iränas. Med hjälp av indi­viduelll valda lexier kan mun i undervisningen i muskinskrivning slärka elevernas språkkänsla.

Au bäde pojkar och flickor lär sig att skriva maskin torde i någon män bidra lill atl en meru likartad arbetsfördelning mellan män och kvinnor uppnäs i yrkeslivel.

Malemaiik

Utvecklingen på räknehjälpmedlens omräde gör det mindre väsentlig! alt med hög säkerhei kunna ulföra komplicerade beräkningar med hjälp av logaritmer. Det är vikligare all vela vilkel räknesätt som skall lillämpas och atl kunna göra en grov uppskallning av resullalei om man inte skall hamna i de tekniska hjälpmedlens våld. Detla fordrar hög säkerhei vid enkla beräkningar och förmåga all genom överslagsräkning kontrollera re­sullalen.

Undersökningar har emellerlid visal all mänga elever inlc har tillräckliga kunskaper i stora delar av grundskolans nuvarande kurs och alt de saknar säkerhei i enkla beräkningar.

SÖ anser därför all vissa momenl i kursplanen bör priorileras hårdare än i Lgr 69. Dessu moment är beräkningur med hjälp uv huvud- och överslugs-räkning, räkneuppslällningar och lekniska hjälpmedel saml grundläggande begrepp, egenskaper och samband inom ariimelik, geomeiri och stalislik.

 

Prop. 1978/79:180                                                                 134

Musik

För atl kunna intressera och aktivera elever med olika iniresseinriki-ningar erbjuder kursplanen i musik i Lgr 69 ell riki utbud uv skifiunde ukii­viieler. Erfurenheier har emellerlid visul att del har varil svårt atl genom­föru musikundervisning på ell för ulla elever meningsfullt sätl.

För en del elever kun någonting lill synes sä självklurt som att sjungu en sång vara ett överkruv - en preslation som de trots uppmuntran och slöd inle klurar av ulan au lidigare ha fåll ulveckla sin musikaliiei genom andra musikaktiviieler.

1 den nya kursplanen framhålls därför lydligare än i Lgr 69 atl musikun­dervisningen skall utgå från elevemas förväntningar och behov och all var­je elev har egnu upplevelser och erfarenheler då del gäller ljud/lon och rylm/rörelse som undervisningen kan bidra lill alt ulvecklu.

Orienteringsämnen

1 syfte ull siödja en forlsull utveckling mol ett undersökande och pro­bleminrikiul urbeie med nära anknytning till verkligheten hur en gemen­sum kursplan för orienteringsämnena utarbeials. Då orienteringsämnena tillsammans innefallar siora områden skrivs målen i förhållandevis gene­rella formuleringar.

Hiiviidmonienieii belyser orienteringsämnenas samband och ämnes-blockels centrala innehåll. De är i enlighel härmed färre och mer generella än i Lgr 69.

1 Lgr 69 är sloffels uppdelning i ämnen oliku i oliku årskurser. På lågsla­diei är de flesla orienleringsämnena samlade under beieckningen hem­bygdskunskap. Mellansladiels nalurkunskap beslär uv sumlligu naiurori-enlerunde ämnen. Pä högsiudiel är däremoi gränsdragningarna mellun de oliku ämnenu klura.

Den för sumlligu orienieringsämnen gemensumma kursplanen, som utur-betats i läroplansöversynen, bör göra det lättare atl i undervisningen utgå från för eleverna väsentliga frågor som måsle lösas under arbele inom ell eller flera orienteringsämnen.

1 siu förslag lill Kung. Maj:i ungående översyn av läroplun för grundsko­lun. november 1967. föreslog SÖ, ull ämnel krislendomskunskap i limplu­ner på samiliga siadier bälire skulle inordnas i gruppen orienieringsämnen. Mäl och huvudmomenl ändrades och omdisponerudes. Momenlgruppen "Ickekrislna religioner" fick beieckningen "övrigu religioner" och frum-hävdes på sumlligu siadier. SÖ ville genom dessa och andra ändringar lill­godose kraven på tunke- och irosfrihel. Ämnel kom dessulom senure ull kaWas rdigionskimskap. vilkel också föranledde en ändring av 27 § i skol­lagen.

Genom de i läroplansöversynen föreslagna gemensamma målen och hu­vudmomenlen för orienleringsämnena kommer religionskunskap all inord­nas i gruppen orienieringsämnen. DeUa innebär all den befrielsemöjlighet som nu föreligger för vissa irosbekännare blir svår all lillämpa pä så säll som föreskrivs i unslulning lill 27 S skollugen. En strikt tillämpning uv dessa föreskrifter innebär alt ämnel religionskunskap måsle brylus ut ur de samlade orienteringsämnena. Della gäller både kuisplunen och timplanen.

Innehållet i en samlad undervisning i orienteringsämnena bestäms uti­från vud som med tillvarutugande av elevernus egna eifarenheler och slåndpunkier bedöms varu väseniligt för dugens ungu männniskor. I denna allsidiga uppläggning ligger en slrävan all grundlägga och vidareulveckla

 

Prop. 1978/79:180                                                                 135

sådana egenskaper hos elevema som kan bära upp och förslärka demo­kratins principerom tolerans, samverkan och likaberättigande samt att lä­ra elevema inse belydelsen av goda mellanfolkliga relalioner och inierna­iionell samverkan. Ett särskiljande av ämnet religionskunskap kan svårli­gen ske utan att ovanstående syften blir lidande. Befrielsen av en elev på­verkar hela undervisningsgrupper.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår SÖ att tillämpningsföreskrifterna till 27 § skollagen ändras så, att principen om alla elevers räu lill en objek­tiv, allsidig och saklig undervisning i orienieringsämnen inle bryts.

Enligt regeringens uppdrag skall SÖ undersöka möjlighelema all slärka de naturvetenskapliga ämnenas ställning i grundskolan. Della sker genom atl den naturvetenskapliga delen av orienteringsämnena betonas i mål och huvudmoment. Vidare föreslås all ämnel teknik blir obligatoriskt och förs till gruppen naturorienterande ämnen som då kommer all omfaila biologi, fysik, kemi och teknik. Därigenom utnyttjas de naturliga beröringspunkler som dessa ämnen har. Genom all man lillvaralar de möjligheler lill manu­ellt och tekniskt arbete som teknikinstitutionerna ger, förstärks den prak-tiskl-experimeniella inrikiningen i undervisningen.

Delar av barnkunskap samt tillvalsämnet ekonomi förs till orienlerings­ämnena.

Slöjd

Enligt SÖ:s förslag skall elevema på högsladiel få undervisning i både lexlilslöjd och trä- och metallslöjd. Förslaget lill kursplan hur utarbeials med hänsyn lill della. 1 kursplanen för lillvalsämnel teknik i Lgr 69 finns vissa inslag som har sin motsvarighet i slöjd. 1 kursplanen för ämnet slöjd försiärks nu denna inriktning.

Ämnel slöjd har sin lyngdpunkt i praktiskt arbete. Konsument- och kul­turfrågor inom slöjdens områden iniegreras efter elevernas förutsättningar och önskemål i arbelel. Eleverna skall aktivi della i hela arbelel, från pla­nering lill genomförande och uppföljning. Dessa lie steg gör atl eleverna får förståelse för arbetsprocessen och därigenom ökar sin förmåga all handla självständigt inom slöjdens material- och teknikområden.

Svenska

1 förslaget lill kursplan framhävs siarkare än i Lgr 69 au språklräningen skull byggu på ell för elevema meningsfulll innehåll. Elevernas erfarenhe­ler, deras upplevelser och iakiiugelser av den värld de lever i samt lillera­lur, massmedier och språk utgör grundstommen i innehållet. Tyngdpunk­len i lilleralursiudiernu läggs på skönlilieralur som ger elevemu möjlighel all ta del av livsmönsier och samhällsuppfallningar i vår egen och undrus kiillurkrelsar och all skaffa sig ell hisloriskl perspektiv på dagens förhål­lunden. Mussmediemas roll i samhällel saml den massiva påverkan de ul­övar på barn och ungdomur moiiverar alt de får ett i förhållande lill Lgr 69 ulökal omfång.

Den dramaliska verksamheten markeras tydligare än i Lgr 69. Åtgärden har slöd i erfarenheler av bl. a. lillvalsämnet konsl.

SÖ har för avsikl alt ularbela särskilda anvisningar för undervisningen i svenska som främmande språk.

Teckning

Uigängspunkien för arbetet med förslag till kursplan är grundsynen all

 

Prop. 1978/79:180                                                                 136

förmågan ull upplevu. unulyseru. värdera och produceru bilder är en del uv den ullmänna komnumikutionsförmågun.

Olika former av bildskapande ryms i ämnel. Ämnesbeieckningcn leck­ning upplevs mot dennu bukgrund som ulllför snäv.

1 veienskupligi och luckmässigt språkbruk används ordet bild för alt be-leckiiu både ivå- och liedimensionellu objekl, vilkel uvspeglus i. ex. i ordet bildhuggare. Begreppet bild är sedan länge inarbetat bland facklärare och unvänds i summunsäiiningur som bildlurare, bildundervisning, bildarbele, bildpedagogik osv.

SÖ föreslåralt ämnet kullas Bild.

5    Arbetssättet

Förslagen i läroplunsöversynen syftar till atl åsiadkomma en lokall styrd utveckling uv innehåll och urbelssäll i skolan. SÖ vill ge slöd och slimu­luns ål forlsull Ulvecklingsurbele uiun all läsu del lill vissu meioder. Princi­piellu beskrivningur uv hur urbelei kan läggas upp har ularbelals. På de fiesia punkler innebär förslaget ell förtydligande av principer i Lgr 69. Den pedagogiska grundsyn som ullrycks i Mål och rikilinjer uttrycks siarkare än lidigare. Förändringarna gäller främsi

-    ell undersökande och experimentelll arbele

-    verkligheisförankring

-    probleminrikining

-    färdighelsuiveckling

-    individualisering och samarbete

-    medinflylande och medunsvur Läromedlens roll diskulerus också.

Elevema skall kunna utnyttja urbelsiiden i skolun lill att utforska sin närmasle omgivning, lära känna sill samhälle och den värld de möier ge­nom massmediu. Manuelli och lekniskl inriklal arbete skall ges stort ut­rymme. Konkreta handlingar ger slöd ål elevernas länkande och är ofta villkor för förslåelse. Vunligu urbeismeloder skall vara experiment, obser-valioner, exkursioner, intervjuer, rollspel elc. Eleverna skull också få un­dersöka och pröva sina egna och undrus upplevelser, ullilyder och värde­ringur. De skull få lid all leflekieru och söka sumbund och summunhang. Efiersom dessu sätt atl arbeiu kräver lid måste stoftmängden begränsas.

Det probleminriktade arbetel innebär atl elevema bearbelar eller löser problem som de själva uppiäcker och formulerar. De skall också få skolans hjälp all uppläcka och bearbela problem. En ämnesövergripande upplägg­ning och samverkan mellan ämnen blir nödvändig.

Lärarna skall själva praktisera ett reflekterande arbetssätt och på det vi­set utgöra förebilder för elevernu. Litterära och dramaliska verk kan hjälpa lill all förslå komplicerade frågor och skapa inlevelse. Likaså kan elevemas egel gesiallande i olika konslnärliga uttrycksformer ulveckla in­levelse och förståelse.

Saklighet och allsidighel skall prägla arbelel. Detta utesluter inle att ele­vernas egna problem och deras egna ställningstaganden får komma till ut­tryck.

Eleverna representerar i regel själva många olika synsätt. Ibland måste läraren emellerlid lyfta fram och uppmärksamma vissa betydelsefulla per­spektiv.

Arbelet bör inriktas på atl frigöra elevernas initiativförmåga och vilja att

 

Prop. 1978/79:180                                                                137

söka de kunskuper som gör del möjligt för dem ull kommu till självständiga slällningsiugunden.

Liksom i förskolun måsie mun i grundskolun se burneis juguppfullning, begreppsuppfallning och kommunikaiionsföimägu som vikligu utgångs­punkter för urbetet. Sinnesupplevelser av oliku slag är viktiga lör be­greppsbildningen. Arbele och lek med oliku malerial är värdefullu inslag liksom möjligheler lill sumlul om oliku upplevelser.

Lärure och eicver bör lillsammans bygga upp arbelsruliner som ger slöd ål invecktingen av elevernas lärdlgheier på olika områden. Del guller främst oliku kommunikuiionsfärdigheier: ull lulu och lyssnu. ull läsu, skri­va och räknu. 1 kommunikutionsfärdigheiernu ingår även ull användu und­ru ullryckssäll un de verbalu. lill exempel rörelser, ljud och bilder.

Ell undersökande och probleminrikial arbele siimulerar fanlusin och del logisku länkundel och ger övning ull länku molodiskl dvs. ordnu iukllugel­ser, se summunhung och dru slulsulser. Deltu ökur i sin lur elevens förmå­gu ull iukilu verkligheien. förslå förhållunden och se hundlingsmöjligheler.

1 ullmännu ämnen behöver elevemu få öva sin percepiionsförmåga och ulveckla sin begreppsbildning.

Dramuiiski arbele. uiställningsverksumhel och arbele med väggiidning-ur uivecklur förmågun uti ullrycku sig på oliku säll. inle minsl språkligt.

En rud teknisk-pruktisku färdigheter är nödvändiga att hu för den moder­nu människan. Sådanu färdigheier skall ingå i undervisningen.

Eleverna bör ocksä få öva sig all planera och genomföra ell arbele, släl­la upp mål, välja hjälpmedel och värdera både resullalei och arbeisproces­sen. Eleverna bör under skolåren få ell ökunde unsvar för skolarbelel.

Gemensum plunering, gemensuml ulförl arbele saml gemensum produk­lion skall ge elevema iräning i sumurbele. Della gynnar den socialu och språkligu utvecklingen som i sin lur är betydelsefull för uivecklingen uv lunke- och känsloliv.

Indlvidiuilisering innebär sådana ålgärder som skolan vidtar för ull ge vurje elev en undervisning som svarar mol och fyller hennes behov. Den allsidiga utveckling som skolan i samarbete med hemmen skall främja gäl­ler fysisk och intellektuell förmåga, kunskaper, färdigheter, känsloliv, so­ciula attityder och hundlingur.

Individualiseringen underlällas av att mun utvecklar arbetssätt som till-låter atl varje elev arbeiar med uigångspunki i egnu erfurenheier, förulsäli­ningar och behov, all man organiserar arbelel i grupper inom klassens eller arbelsenhelens ram. an försiärkningsresurserna främsi kommer dem till godo som har särskilda svårigheler.

Atl eleverna självu släller frågor och formulerur problem som de vill ar­bela med innebär individualisering. Lärarna skall gå elevernu till mötes med muieriul och handledning. Eleverna bör själva fä känna sig för innan de avgör på vilken nivå de vill börja. De medverkar i forllöpande diagnoser och i beslul som rör arbetel, de sätter tillsammans med läraren upp mål, de deltar i planering och utvärdering. Individualiseringen slöds således av ökal medinflylande och ökad självständighel.

Elevers intresse för bestämda frågor eller deras önskan att urbela lill­sammans med särskilda kamraler kan leda lill atl de säller ihop grupper som kommer atl fungera bra och gör arbelel läll. Intresse- och kamralval är emellertid inle alllid enburl fördelakligl. Ibland kan vissa elever på grund av till exempel sammu etniska lillhörighei behöva arbeta lillsam­mans ulifrån värderingar och inlressen som är beiydelsefulla för deras idenlitets- och samhörighetskänsla.

 

Prop. 1978/79:180                                                                 138

Iniresse- och kamralval kun ledu lill ull elever isolerur sig i könsbundnu giupper eller sumlur medlcmmur från avgrunsude bosladsområden. Risker finns då för un elevernu binds till vissu könsvoller och ull sitciula klyftor i samhällel försiärks.

Elevernu bör vänju sig ull sumurbelu med mängu olika människoi" och med människor som har olika värderingar och livsstil. Även om det kan vara påfrestande, ulvecklar del samurbelslormåga och självsländighel samt ger livserfarenheter. Av flera skäl bör således gruppsammansättning­ar i en kluss variera.

Nivågruppering dvs. då elever med samma sludietakl och färdighelsnivå bildar giupper kun vuru moiiverud för ull ge lilllällc lill syslematisk inlär­ning eller speciella momenl. Sådanu grupper tår dock uldrig görus permu-nenlu. Vid långvurig nivågruppering kan elevgruppernas referensrumur bli för snuva och isolering mellun elevgrupper på oliku lärdighelsnivåer kun uppslå. Det språkligu och socialu utbytet mellun elevernu minskar och dc kan låsas till vissa värderingur, både beträftunde sig självu och andru.

Nivågruppering är lämplig endusi under koriure arbeisperioder.

Arbele i grupper som är sammansatta av elever med oliku färdighelsui­veckling hur fleru oftu förbiseddu fördelar. Elever hur god nyllu uv ull bislå kumruler som behöver derus hjälp. Olika elever kun också siimuleru vur­undru på oliku säll. Sumurbeiei ärgynnsuml för ullu medlemmur i gruppen. Deltu gäller såväl lunkeförmågu som sociul utveckling och unsvurskänslu. Av summa skäl kun elever i olika åldrar, dvs. i olika årskurser eller pä oliku siudier hu stort ulbyle av ull arbeiu lillsummuns.

Rumen för elevgrupperingurnu är klassen eller arbeisenhelen. dvs. någru klasser under ledning av en grupp vuxna. Arbeisenhelen kun, liku väl som grupperingur inom den orguniseras över årskurs- och siadiegränser. Orga­nisalionen i arbeisenhelen ger möjligheler lill samarbele och överbryggan­de av iradiiionella ämnesgränser. Arbelslagsprincipen ger elevernu fler vuxenkontukter på klusslärurstadiema men kan begränsu dem på högsla­diel.

Elevernas utveckling är beroende av ett växelspel mellun lärare och ele­ver. Lärarna skall ledu arbelel och samtidigt lyfla fram elevernas idéer. De måsie också slälla sina kunskaper och erfarenheler till förfogande. Ulbyiel mellan dem som arbetar i skolan gäller även värderingur, känslor, upple­velser och språk. Allu parter måsle ha mcdinjlyuiiidc. De måsle kunna på­verka vurundru och läiu sig påverkus. Lärarna måste närma sig eleverna pä ell personligl sålt och visu respekt och iniresse för elevernus känslor och tankar. Della skall inte innebära all de inle släller kruv på elevernu.

1 elevernas medansvar ingår all de dellur i pluneringen, dvs. i vul uv in­nehåll, läromedel, urbelssäll m.m. De behöver därför känna lill och lu siällning lill skolans mål och rikilinjer. Ansvar för lokalers vård, placering och sköisel av arbelsmalerial, uiformning uv regler, plunering av olika akliviieier är exempel pä sådani som ger övning ull sumurbelu. Mängu sysslor kan delus mellan vuxna och elever och man bör dä lillsammans enas om ramarnu för samarbele och medansvar.

Genom all delta i organiserat samråd tränar sig eleverna alt samarbeia och alt representera sina kamruter i olika sammanhang. Då man rådgör med varandra om frågor som är viktiga för klussen fungerar den som klass­råd.

Vunna erfarenheter från klassrådet kan användas i elevrådet. Del är vik­tigt att elevrådets medlemmar får tillfälle all föra elevrådets resonemang vidare inom de enskilda klasserna. Skolledare och lärare har ansvar för all lid anslås för elevrädsverksamhel.

 

Prop. 1978/79:180                                                                139

Elevrådsarbeiel ger eleverna en försia uppfattning om hur demokratiska processer verkur.

Elevemas möjlighel ull påverku skull gälla även uianför skolun. Elever­nu kun sluderu den egnu kommunen och engugera sig i akluellu frågor och opinionsbildning. De kan också bearbela riksomfallande frågor vid kon-lukt med offentliga organ. Genom alt urbela på detta .sätt får elevernu lill­sammans med andra delta i påverkan uv sin omgivning och sinu villkor. Genom pruklisku erturenheier fär elevernu kunskuper och självförlroende för Ull dellu i en ömsesidig demokrulisk påverkansprocess.

Den önskade uivecklingen uv urbelssäiien medför förändrade krav pä läromedlen och derus unvändning.

Läromedelsbegreppel innefuliur ullu de olika pedugogisku hjälpmedel som unvänds i skolarbetet. Lärure och elever bör välju de hjälpmedel som pussar bäsl i derus urbeie. Mun vill inle definieru ell vissl slugs produkler som läromedel ulan vidga gränserna lör vad som kan användus i skolurbe­lel.

Laborationer. exkursioner, sludiebesök och samhällskontakler bör bli nuiurligu inslug i arbelel. Samhällets informationsutbud i olika former skall ocksä ulnylljas.

Skolans läromedelssumlingur måsle orguniseras så all de fungerar väl, dels på elevemus arbelsplals, dels i bibliolek. Behovei av läromedel för hemspråksundervisningen mäsle särskilt uppmärksammas.

När del gäller material som lillkommil med syfie atl påverka, kan risken för ensidighet motverkas genom all man kombinerar olika slags framställ­ningar. Skolans uppgift är ocksä att ge eleverna möjlighel atl utan lärarens hjälp kontrollera sakuppgifter och bedöma en framställnings eventuella lendens. De måsie därför lära sig all ulnyttju bibliolek och unnun informu-tionsservice.

Det är väsentligt atl del malerial de arbelur med ger sinnesinlryck och upplevelser sumi möjlighel all göra upptäckter och dra slulsaiser.

Slereolypa arbelsuppgifter bör undvikas. Däremoi kun man behöva oli­ka slag av handböcker.

För alt den individualisering och del samarbele som skolan efierslrävar skall komma till siånd krävs tillgång på oliku slags läromedel. Eleverna mäste få välju ulifrån egnu inlressen och förulsäiiningur. De kun också till­summans göra material för projektorer och Ijudappuruter, spela in film osv. Det är önskvärl all verktyg, instrument och apparaier saml förbruknings­material av olika slag kan slå till elevernus förfogande.

Vid utvärderingen av arbetsresultaten bör man även ta lill vara erfaren­heter av olika läromedel. Därmed kan man få en bedömningsgrund för fort­saU planering och nya inköp. Eleverna bör både få inflytande över lärome-delsvalel och ansvar för de läromedel de har.

6   Skolans stödjande arbete

Frågan om hur skolans särskilda elevvårdsfunktionärer bäsl skall utnytt­jas har deballerals länge. Åsikierna har varil många och vilt skilda. Någru har sett elevvården som något man använder sig av i akuta problemsitua­tioner för att fä hjälp och avlaslning i en ohållbar situation. Det har då ock­så ofta varit fråga om atl "bli av med ett problem". Andra däremot har ut­tryckt missnöje med alt enskilda problem lagit alltför stor del av skolans elevvårdsresurs på bekostnad av breda förebyggande insaiser.

 

Prop. 1978/79:180                                                              140

SÖ:s uppfuttning är uU man i den verksamhet, som i dag kallas elevvård, kan urskilja ivå funklioner: förebyggande elevvård och akut elevvård. Dessa tvä funklioner bör vidareutvecklas och integreras så ull de insaiser som görs främjar utvecklingen av hela skolmiljön.

Den dubblu inriktningen av skolans slödjande arbele bygger på det syn­säll som ullrycks i skollagens första paragraf och i målen för grundskolan. Där unges ull skolun i sumurbele med hemmen skull främju elevernas allsi­diga uiveckling saml därvid meddelu elevemu kunskuper och färdigheter. AUl arbele i skolun skall ulltså vara personlighelsulvecklande.

Elever, lärare och övrig skolpersonal mäsle arbeiu lillsammans och un-pussur urbelet lill sinu oliku förulsäliningar och behov. Delta gäller all verksamhei i skolan och är inte minst viktigt när del gäller skolans stöd­jande arbete.

Arbetsenheten ulgör orgunisulorisk bus för bl.u. elevvårdsurbeiel och ligger därmed ocksä lill grund för skoluns slödjunde insulser i vid mening. Del ökade lokula unsvurslagandel i.ex. i frågu om plunering, resursan­vändning och utvärdering bör ge siörre förutsäliningar än lidigare all med­verka lill all oiika behov hos eleven kan tillfredsslällas.

Samspelel mellun elev. lärare och kamrater i skolan aren förulsäiining för uiveckling. I della samspel är eleven aklivi medverkande och får inle betraktas som objekl för ålgärder.

Ell ensidigi symiomlänkandc måsle undvikas när del gäller skolsvårig­heier och i siällei bör viklen av ull finna orsukernu till problem betonus. Skolun hur dock begränsude möjligheter ull lösa problem som bottnar i utanför skolan liggunde orsaker. Här fordras ett förtroendefullt och näru samarbete med hemmen och med det övrigu sumhällel.

1 elevvårdsarbelel deltur föruiom den pedagogiska personalen förelrädu-re för skolhälsovård och skolpsykologiskl, sludie- och yrkesvägledunde och skolkuralivi arbele. Dessa personalgruppers funktioner är lill vissa de­lar inbördes gemensummu - och även gemensumma med lärurpersona-lens. SÖ anser alt varje enskild skolu och arbelsenhel själv mäsle kommu fram lill hur man bäsl uinylljar vurundrus speciulkunskuper och individua-lilet.

För elever med handikapp är strävan atl göra hela derus skolsiluuiion så lilel uvvikunde från övrigu elevers som möjligt. Genom oliku extra ålgär­der behöver också elevemu få speciell hjälp i skilda avseende. Della krä­ver rörlighel i ulformningen uv älgärdernu.

De specialpedagogiska insalsema ulformas på olika säll för alt möta elevemas skildu behov. De kan 1. ex. beslå i oliku former av speciulundei-visning, särskild undervisning sumt anpassad studiegång. Insalsema riklas i försia hand till de elever som har särskilt stora behov av slimulans och slöd. Ofta bör tyngdpunkten ligga på utt siärku elevens självkänslu. Insat­serna kan gälla inlärning och färdighetsträning då förmågan alt behärsku vikligu färdigheter och kunskuper hänger summun med elevernus självför­troende. 1 det specialpedagogisku arbetet måste man bygga pä god känne­dom om eleven och utgå från elevens siarka sidor och det som eleven upp­lever som posilivt i sin miljö.

Den helhetssyn som enligt SÖ:s mening bör prägla skolans specialpeda­gogisku insatser innebär ull ulll arbele måsle ske så nära eleven som möj­ligl. Men det bör också ske med närhei lill hemmel och kumruiemu i ur­beisenheten. De speciulpedugogiska insulsernu skull därför i den ulsiräck­ning som är möjlig och lämplig integreras inom arbeisenhelen. Ibland kan elevens behov bäsl lillgodoses i särskild undervisningsgrupp. Dellu avgörs i näru sumarbele med ele\'<-n och huns föräldrar.

 

Prop. 1978/79:180                                                                 141

Innehåll, orgunisulion och uppläggning uv invundrurundervisningen har aklualiserals på allvur först under de senaste åren. I mars 1978 var ca 89000 elever i grundskolun burn lill invundrare.

1 översynsarbelel rörande invandrarundervisningen har SÖ utgått från de övergripande målen för den svenska invundrur- och minoritelspolitiken. Dessu har sammanfattats i begreppen jämlikhet, valfrihet och samverkan. En huvudprincip är atl alla som bor i Sverige skall behandlas likvärdigt.

Barnen, som genom förskola och skola ofta snabbare växer in i del svenska samhället än föräldrarna, behöver bl.a. hjälp all lorebygga och mildra lojaliteiskonflikier som därigenom kan uppslå. Del krävs slöd av olika slag från förskola, skola och friiidsverksamhei för all bamen skall kunna klara mötel mellan olika kuliurer.

De insaiser som gjorls i förskolan för invandrarbarnen måsle följas upp i grundskolan.

För all förverkligu målen för invandrar- och minorilelspoliliken ger sko­lan hemspråksundervisning och stödundervisning i svensku.

7    Skola — arbetsliv

De bedömningar och förslag angående förändringar av arbetslivsoriente­ringen i grundskolan som SÖ frumlägger i denna läroplansrevision ulgår från regeringens uppdrag lill SÖ 1976-06-23 angående översyn av praktisk arbelslivsorieniering i grundskolan m.m. SÖ har medgivit försöksverk­samhet med ändrud arbelslivsorientering i ett antal kommuner fr. o. m. läs­årel 1977/78.

Enligt SÖ:s uppfuilning skull verksamheien vura allsidig. Eleverna skall bli medvelna om parlsförhållandenu i urbelslivel och om de oliku synsäll och inlressen som purtemn hur och förelräder. De skull skuffu sig kunska­per om lagar och avial, om arbeisgivares och arbelslagaies rälligheler och skyldigheter och om sambanden mellan dessa faktorer. De skall vidare skaffa sig kunskaper dels om verksamhetsområden, urbelsmiljöer. urbels­uppgifter och yrken, dels om urbelels belydelse för människan och sam­hället.

Arbelslivsonenteringen skall liksom skolans övrigu verksamhei söka motverka sådanu begränsningar i studie- och yrkesvulel, som beror pä iru-dilioncllt könsroll- och slaluslänkande eller sociul och kullurell bukgrund. Den skull inriktas mol en social utjämning och jämställdhet mellan könen i familj, arbetsliv och samhälle.

Arbetslivsorienleringen är liksom övrig sludie- och yrkesorienlering i vid mening cn angelägenhei för alla som är verksamma i skolan. Den skall i oliku former ingå i skoluns verksumhei frän förslu lill sislu årskursen och i övergången frän skolu lill arbeisliv. Kunskaper om arbelslivel kan förvär­vas bäde genom pruklisku konlakler med arbelslivel inom och ulom skolan och genom undervisning i skoluns olika ämnen. Denna kan och bör beri­kas genom medverkun av personer som är yrkesverksamma ulunför sko­lun. Allu urbelslivskonlukler - också elevens egnu frän ftitid och ferier -bör lillvuratus i skolurbelel. Även skolans eget arbetsliv och de olika per­sonalgruppernas uppgifter och siiuaiion bör således uppmärksammas.

I årskurs 9 skall sludie- och yrkesorienleringen iniensifieras, bl.a. ge­nom elevernas direkia konlukier med olika ulbildningsvägar och nya kon­lakler med arbelslivel. Derus erfurenheier bör lillvaraias i undervisningen i olika ämnen.

 

Prop. 1978/79:180                                                                142

1 samband med inlagningen till gymnasieskolan och den uppsökande sludie- och yrkesorienleringen måsle man lillgodose vissa elevers särskil­da behov uv vägledning inför val av uibildning och av kontakt med arbets­livet. Dellu kan ske genom en anpassad studiegång; dess mål är all uppnå en för eleven meningsfull situation och sysselsättning.

SÖ föreslår en lidsram för de direkia arbetslivskontakierna (sludiebesök och längre perioder uv vistelse på arbelsplulser) om sex till lio veckor för allu elever under derus nio år i grundskolan. Skolstyrelsen skull närmure beslula om arbeislivskontuktemus summanlagdu omfallning, längd och förläggning inom stadier och årskurser. Besluten skall förberedus i del lo­kalu pluneringsrådel (SSA-rådet). För enskildu elever bör en utökning av de direkta urbeislivskoniuktemu efter omsorgsfull bedömning kunnu ske genom individuell unpassning av studiegången.

SÖ föreslär vidare att alla elever under högsladiel genom minsl vecko­långa perioder skall skaffa sig erfarenheler från var och en av följande tre arbetslivssektorer:

•     Teknik och lillverkning

•     Handel, kommunikation, service, jord- och skogsbruk

•     Kontor och förvallning, vård och undervisning

Del är därvid skolans uppgift all verku för all eleverna kombinerar valen inom de tre sektorerna pä ell sädanl säll all de ger pojkar inblick i kvinno­dominerade yrken och flickor i mansdominerade.

Beiräffande genomförandel föreslår SÖ alt

•      den föreslagna tidsramen om sex till lio veckor för direkia arbeislivs-kontakier skall gälla generelli för alla kommuner fr. o. m. del läsår man övergår till atl arbela efter den reviderade läroplanen för grundskolun,

•      5 kup. 10 § skolförordningen ändras varvid även behov av övergångs­bestämmelser uppmärksammas,

•      praklisk yrkesorienlering ulgår från ämnesuppräkningen i grundskolans timplan, och ull lidsramen sex lill tio veckor för direkia urbelslivskon­lakler inom arbelslivsorienieringen i årskurserna I -9 infors som an­märkning till limplanen,

•      övriga förslag lill förändringar av arbetslivsorienleringen prövas under den inledda försöksverksamheten.

8    Tillval på högstadiet

Vid den översyn av grundskolans läroplan som gjordes 1967 och som kom all resultera i 1969 års läroplan slrävade man efter all komma lill rälla med de problem som berodde pä all högsladiel var spliliral på många siu­dievägar. Lösningen blev

utt utrymmei för lillval på högsladiel minskades, att lillvalsallernaliven begränsades till fem ämnen, att lillvalsämnena gavs formelll lika behörigheisvärde för lilliräde lill gym-

nasiesladiel och atl linjedelningen i årskurs 9 slopades.

I Ibreliggandc läroplansöversyn hur SÖ stått bl. a. inför frågun om över­synsarbelel skull innebäru yllerligure ell steg mot det summunhållna hög­siudiel i den meningen alt utrymmet för lillval begränsus i förhållunde lill Lgr 69 och all anialei lillvalsallernaiiv minskus.

EU besläml kruv på del nyu lillvalssyslemel är allljäml atl grundskoluns elever inle får skiklus så all skilda elevgrupper får oliku möjligheler lill siu-

 

Prop. 1978/79:180                                                                 143

dier, yrkesutbildning och arbete efter gmndskolan. I detta perspektiv vore det mest konsekvent att införa ett helt sammanhållet högstadium.

Direkliven för översynsarbelel medger emellerlid inle att SÖ nu lägger fram ell sädanl förslag. Därför måste frågan om vilket utrymme tillvalet skall få på högstadiets limplan avgöras från tvä bedömningsgrunder.

Försl och främst får lillvalel inte ta siörre ulrymme i anspråk än atl den övriga delen av timplanen, som är obligatorisk för alla elever, blir tillräck­lig för alt ge samtliga elever en likvärdig kompetens och behörighel lill gymnasiala studier.

För del andra bör tillvalets omfattning bestämmas utifrån en bedömning av vilka möjligheler som slår till buds för elevema atl redan inom de obli­galoriska ämnena få välja arbelsformer, arbelssäil. sloff och läromedel.

En princip som varil avgörande för ulformningen av grundskolan är principen om det fria valel. Den innebär all elevema som ell led i sin per­sonliga utveckling lär sig all välja, la följderna av sina val och träffa nya val med ledning av sina erfarenheler, anlag och intressen. Principen om del fria valel skali lillämpas frän skolans försia årskurs till den sisla. Den bör gälla i det dagliga skolarbelel genom atl elevema får lillfälle alt inom givna ramar välja stoff, arbetssätt och läromedel.

Alt låta elevema välja efter sina intressen bör dock inle alllid och reser­valionslösi ses som del mesi eftersträvansvärda i skolarbetet. Inlressen är varken medfödda eller konstania. Intressen skapas i regel genom påverkan i någon form. Man kan inle vara intresserad av ell område som man aldrig fån bekanta sig med. Både samhällel uianför skolan och skolan själv kan påverka skolans inlressen. Uianför skolan finns ell slort, lättillgängligt kommersielll ulbud som kan vara så ensidigi, och ibland också ha sådana inslag UV människoföruki och våld, ull skolun aktivi och kraftfullt måsle ge elevema motbilder. Vissa intressen som är präglade av en känslomässigt, socialt och kullurelll lorfiig miljö skall ifrågasällas och kompenseras inom skolan. Av dessa skäl måsle de inlresseslyrda valen inom skolan balanse­ras av en ambition atl också utveckla och vidga elevemas intresseområden i en riktning som överenssiämmer med målen för skolan.

SÖ föreslår all elevernas val av tillvalsämnen begränsas till ett val mel­lan sinsemellan likvärdiga altemativ inom v; gemensam språklig sektor.

Motivet för all koncenirera valmöjlighelema lill en sådan seklor ligger i hiuillsvarande erfarenheler av grundskolan. Dessa visar klarl på behovei för alla elever all ulveckla sin språkliga förmåga. Undervisningen inom de obliguloriska ämnenas ram har hiuills inle i lillräcklig ulsiräckning kunnai möla alla elevers behov av ull lu till vura och utveckla sina inneboende för­utsättningar för språklig utveckling. SÖ:s översynsarbete har därför tagil sikle på ull genom en förändrad lillvalskonsiruktion öka möjligheterna till språklig utveckling för alla elever.

I denna sektor ingår franska och lyska. Med hänsyn lill all invandrare hur speciella behov av övning i sill hemspråk finns della med som uliernu­tiv. Möjlighelema all läsa hemspråk enligi nu gällunde besiämmelser bör dock finnus kvar. Invundrude ungdomar, som vill sluderu sill hemspråk på högsiudiel, kun alllså med SÖ:s förslag få ivå möjligheler häriill, antingen genom ull välja del som lillvalsämne eller genom atl läsa del enligt skolför­ordningen.

Det mesi cenlrulu i SÖ:s förslug är emellertid ull med ell fjärde ultemu-liv, som preliminärt benämns "kommunikalion" söka bemöla olika behov av språkutveckling hos elevema. Della kan ske genom atl de i mindre grupper får ökad lid alt ulveckla sin förmåga till kontakt med andra männi-

 

Prop. 1978/79:180                                                                 144

skor med hjälp av ell brett regisier av uttrycksmedel. Träningen i all själv uitrycka upplevelser, idéer och åsikter med hjälp av olika uttrycksmedel såsom ord, bild, rörelse och musik bör ske inom vurierude sukomiäden och i oliku former.

Arbelel i lillvulsämnel "kommunikulion" skull främja elevernas sociulu och språkliga utveckling. Elevema skall vänja sig vid att aktivi använda språket i oliku sociala sammanhang, så all deras språkligu förmågu frigörs och utvecklas.

En föruisättning för atl sludiernu i lillvulsämnel "kommunikulion" verksaml skall bidra lill elevernas språkligu utveckling är ull arbelel fortlö­pande ger dem nyu erfarenheler, som hjälper dem alt bätire förslå och handskas med omvärlden och sin egen siiuaiion. Innehållet i studierna måsle både vara och upplevas som angeläget för eleverna. En annan förut­säuning är all arbetssältel ger eleverna lillräcklig lid lill handling, reflek­tion och egel skapande.

Lärarna hur unsvur för ull urbelet läggs upp sä ull elevernu helu liden ul­vecklar sin förmåga all samlalu, ull urgumenieru och lösu problem, ull ge ullryck åt sinu känslor och sin vilju och all la del av andras ärgumenl och känslo- och viljeullryck. Del är viktigt ull elevemu i samråd med lärarna får välja lemu eller problem ull urbeiu med för korlare eller längre lid.

SÖ föreslår alltså ull lillvulssystemel begränsus lill allemuliven frunska, lyska, hemspråk och "kommunikalion".

Ulrymmei för tillval minskar därmed jämfört med Lgr 69. När man be­dömer vilken tid som erfordras för studier i franska eller lyska bör man se problemel i ell perspekliv av livslängl lärunde. Mun kun inte begränsa sig till att se pä ungdomsskolans möjligheter härvidlag - än mindre lill enbart grundskolans. Vuxenulbildningens expansion har under den senaste tio­årsperioden varil omfaUande.

Enligi SÖ:s mening bör alllså de nuvarande ämnena ekonomi, konst och leknik utgå som lillvalsaliernativ. Innehållet i dessa ämnen bör komma alla elever till godo. SÖ kompletterar därför förslagen till kursplaner för vissa obligaloriska ämnen med väsentliga delar av innehållet i ekonomi, konsl och leknik.

Enligt prop. 1977/78: 85 om ell nylt siaisbidragssyslem fördel allmänna skolväsendel ingår i basresursen för årskursernu 7, 8 och 9 fyra lärurvec-kolimmur per kluss för att ge erforderlig resursökning för gruppindelning i allernalivkursämnen och lillvalsämnen.

SÖ:s förslag lill nylt lillvalssystem innebär visserligen färre valalternativ för eleverna än vad nuvarande lillvalssyslem gör, men del språkligi-kom-munikativa alternativet rymmer i sig flera olika möjligheler till uppläggning av undervisningen. Del är rimligi all räkna med att arbete i mindre grup­per i della allernaiiv blir relalivi vunligt. Del får till följd atl resurser måste ställas lill skolomas förfogande så alt flera grupper med "kommunika­lion" kan anordnas i varje årskurs. Kostnadema för hemspråksundervis­ning som lillval skall enligt SÖ:s uppfattning rymmas inom de särskilda re­surser som disponeras för hemspråksundervisning. Därvid måste en avvägning ske mol behoven av hemspråksundervisning på övriga stadier.

Mot bakgrund av erfarenheter av elevernas nuvarande val av tillvalsäm­ne räknar SÖ med all grupper i "kommunikation" och franska/tyska kom­mer att anordnas vid alla högstadier. Någon regel om att grupp skall anord­nas vid visst elevanlal föreslås därför inte från SÖ:s sida. Om inle särskilda skäl föreligger bör undervisning i dessa lillvalsämnen anordnas vid alla skolor i enlighel med elevers och föräldrars val.

 

Prop. 1978/79:180                                                                 145

Någoi av del vikiigasie som nu händer med skolverksamheten i Iandel är decenlraliseringen uv unsvur och beslul. Dessu förändringur bör sällu sin prägel även pä ulformningen av lillvulssysiemcl. Däriör hur SÖ slrävui el­ler ell lillvulssyslem som ger en vissl ulrymme för beslul på lokul nivå när del gäller ;itl näimurc ulformu innehållei i lillvulel.

En dellrågu inom översynsurbelel har gälll om alieinuiivkursemu. som inlördes med 1962 års läroplan i Iranska, lysku, engelska och mulemalik på högsladiel. skall bibehållas eller inle.

Som framhålls i proposiiion 1975/76: 39 består skillnaderna mellun kurs-allernalivcn fiämst i vulel uv lärostoff, grudcn uv konkretion och inlär­ningslid. Efiersom läroplanen föruisäiier ull de enskildu eleverna alltid skull hu en undervisning lillrällulugd efier sinu förulsäiiningur kun del ifrå­gusällus om del finns någru pedugogisku skäl lill ull fördelu elevernu på ul-lernulivu kurser. 1 samma proposition anförs vidaie: 'Inom ramen lorden sammunhållnu klussen i kombinuiion med de oliku möjligheler lill grupp­undervisning och undru särskildu åtgärder som bör varu möjligu ull vidtu i ell syslem med friure resursunvändning, kun en långtgående individualise­ring åstudkommus."

SÖ unser ull skoluns differentierings- och individuuliseringsproblem hell bör göras till en inre-pedagogisk fråga och inie förbli en frågu av udmini­slruiiv orgunisulorisk url. De uliernuiivu kursernu bör därför avskaffas. Fördelurnu med ullernalivkurser ligger främsi i atl de som regel ger ökad lärurtäihel i berörda ämnen. Derus svughel ligger i uti mun inle heller med ullmän och särskild kurs kun lillgodose dc vurierunde behoven av indivi­dualisering i dessa ämnen och all de däribr är en ulllför stel form uv resurs­tilldelning. Dessutom är även vulen uv allernutivkurs oftu sociull belingu-de. Av elever med liku godu förutsutlningur i muiemulik och främmande språk lenderar elever från lägre socialgrupper all välju del lällare alternuti­vei medun derus sociull mer gynnade kamraler väljer del svårure.

Enligi SÖ:s mening är frågun om aliernaiivkursemu uv skolpoliiisk na­lur. Inför ell slällningslagande kun mun naluriigivis inle bortse från del molslånd mol eu omedelbart avskaffande av aliernaiivkursema som finns hos berörda lärargrupper. Delta molslånd har rapporterats från Lärarnas Riksförbund och Sveriges Läruiiörbund och del avspeglas också i skrivel­ser som inkommii lill SÖ med uniedning av urliklar i frågan införda i Lä­roplansdeball. Del finns i huvudsuk ivå skäl till dellu motstånd.

Det ena skälet torde vara en oro för all inle i lillräcklig mån få del av försiärkningsresursen för undervisningen i de nuvarande aliernalivkurs-ämnenu, när resurser för gruppuppdelning inle längre genom centrult med­delade besiämmelser skulle bli speciuldeslinerude till ämnel i frägu. Dessa farhägor delar inte SÖ och unser inte ull de kan lillmäius uvgörunde bely­delse.

Del andra skälet gäller konsekvenserna av de principiella uttalandena mot nivågruppering i proposilionen och utskottsbetänkandel om skolans inre arbete. Allcmulivkurserna har ju i slorl sen inneburil en leguliserad nivågruppering i de fyra ämnen som hur ullernulivkurser. Men ansvurei för elcvemus gruppering hur inle åvilul skolan ulan grupperingen har vuril en följd av föräldrurnus vul uv ulternalivkurs för eleven kombinerad med vis­su regler i skolförordningen.

Ell avskuffande uv ullernulivkurser medför all del blir skolan som får överlä ansvurei för hur eleverna grupperus vid undervisningen i de ukluel­lu ämnena och därvid - här liksom i övriga sammanhung - hur atl iaktta generellu föreskrifter och unvisningur i fråga om nivågruppering. Likaså 10   Riksdagen 1978179. I saml. Nr 180

 

Prop. 1978/79:180                                                                 146

måste man Iokull - i skolstyrelsen, rektorsområdet, den enskildu skolun och urbeisenheten - tu unsvarel för ull försiärkningsresurserna sälls in där de bäsl behövs, vilkel - ulöver de första siegen all lokuliscru resurser­nu bl. u. lill skolu. studium, ämne - ocksä innebär ett ansvar för all lill­godose svugure elevgruppers behov, i den män dellu hur sumbund med re­surstilldelning.

Det kun förefalla som om oliku principer här kunde kommu i kollision med vurundru: å enu sidun sirävun atl lillgodose svugure elevgrupper (t. ex. genom mer frekveni urbeie i mindre grupp) och å andra sidun principen ull undvika all gruppera eicver efter kunskapsnivå och/eller sociul bukgrund (nivågruppering). Av avsnilt 5 har framgått hur SÖ anser all mun allmänt bör uppfälla och lillämpa principen om nivågruppering.

Mot bukgrund bl.u. uv vad som förut sugis om lillvulssysiemcl och de möjligheler som finns ull senare i livel ägnu sig äl språksludier hur SÖ kommii lill den slutsatsen utt ulternulivkursemu i frunsku och lysku bör upphöru vid den lidpunkt den nyu läroplunen Iräder i krafl. Motsvarande resurser bör dä föras till förstärkningsresursen.

Med hänsyn lill den läraropinion som kommii till uttryck ser SÖ något annorlunda på fiågan när del gäller de obligaiorisku ämnena engelska och muiemulik. Avvecklingen uv ullernulivkursemu i dessu ämnen bör ske successivi under en period om fem år efter det ull den nyu läroplanen trätt i kraft. Ämnenu föreslås dock få behålla resursen för ullmän och särskild kurs inom basresursen under denna femårsperiod, men resursen bör an­vändas på ell mer flexibell säll än vad som nu sker inom ramarnu för ull­män och särskild kurs. Under dennu lid bör mun hinna skaft"a sig konkrela och lokala erfarenheler dels av hur undervisningen kan läggas upp på olika säll. dels av vilka möjligheler försiärkningsresursen erbjuder. Underden­na lid bör också läromedlen kunna uivecklas så ull de får bredare un vänd­ningsområden.

Redun nu bör således fallas beslul om ull resursen för allemativkursema i engelsku och muiemulik skull föras över till försiärkningsresursen efter denna femårsperiod.

SÖ räknar med alt del finns goda förulsäliningar för en omedelbur och inlensifierud verksamhei inriktad pä en friare användning uv allernuliv-kursresurserna. Ålskilligu lokala inilialiv på skilda plaiser i landet visar atl många lärare i dag är beredda att prövu nyu och friure arbetssätt i sin un­dervisning. Det förslag som SÖ här lägger om alt aliernaiivkursresuisen lills vidare fär stanna inom ämnena engelska och matematik skall ses som ett organisaioriski slöd fören önskad pedagogisk utveckling.

9    Grundskolans utformning - skoldag - timplan

Nu gällande timplaner för grundskolan ålerfinns i läroplan för grundsko­lan, s. 110-125. De är fastställda av Kungl. Maj:l 1969. AvsniUel innehål­ler följande timplaner: Timplan 1 lågsladiei klasslyp a Timplan 2 mellansiadiel klasstyp A Timplan 3 lågsladiei klasslyp b

Timplan 4 lågstadiet och mellanstadiel klasslyp B 1, B 2 Timplan 5 högsladiel klasstyp A Timplan 6 högstadiet klasslyp B specialklass

 

Prop. 1978/79:180                                                                147

Nuvarande timplaner har generell giltighet för alla elever. Samma tim­planer gäller t.ex. i vanlig klass och specialklass. Vissa möjligheter finns dock all anpassa undervisningsliden lill olika elevers behov och förulsäli­ningar.

Nuvarande limplaner lar upp såväl elevveckolimmar som lärarvecko­limmar. Antalet elevveckolimmar anger hur mänga leklioner per vecka som den enskilde eleven skall ha. Antalet lärarveckolimmar anger hur många veckolimmur en kluss skall undervisus per vecku.

Timlilldelning utöver aniulei elevveckolimmur regleras också genom un-märkningar lill limplanernu i vissa ämnen, i. ex. slöjd och hemkunskap.

Vid 1969 års läroplansrevision var en av avsiklerna all minska den lids­mässigl splittrade arbeissilualionen i skolan. 1 läroplan lör grundskolan förordas därför längre sammanhängande arbelspass. En ändring av säiiel all ange undervisningsliden i timplanerna övervägdes under del förbere­dande läroplansarbelel men gjordes inle. 1 5 kap. 28 § skolförordningen finns föreskrivet atl reklor får bestämma atl leklioner skall kunna läggus samman lill längre eller delas i korlare arbetspass än 40 minuler. SÖ har 1971-05-10 ulfärdal anvisningar för arbelspussens längd i oliku ämnen.

Det finns nu uniedning ull yUeriigare stimulera en utveckling som inne­bär all arbelet planeras med utgångspunkt i hur man vill lägga upp under­visningen och i elevemas arbelssiluulion.

Det nya resurstilldelningssystemel leder till, att timplanen i fortsättning­en skall ange elevemas undervisningslid i olika ämnen och ämnesgrupper men däremoi inle reglera tilldelningen av lärarresurser. Timplanen blir me­ra renodlat än nu ett intrument för all ange vissa tidsmäll för elevernas un­dervisningstid. Dessa lidsmåu skall också ingå i del vidare lidsbegrepp som utgör den samlade skoldagen. För denna måsle man av naluriiga skäl använda de för samhället i övrigi lillämpade måtlenhelerna för lid (timme = 60 minuter).

Utifrån pedagogiska och andru skäl - främsi behovei all bältre anpassa arbetspassens längd efter ämne och arbelsmeiod - förordar SÖ alt man nu i limplanen avslår från alt kalla en enhel om 40 minuler för timme och i stället använder eljest reguljära lermer och lidsbegrepp dvs. all en limme avser 60 minuter.

1 allmänna bestämmelser och anmärkningar lill nuvarande limplaner anges att mindre jämkningar eller nedsältningar i limplanerna får göras.

När beslut fållades om Lgr 69 framhöll föredraganden: "Även i ell annal avseende bör enligt min mening skolstyrelserna få ell vidgai ansvarsområ­de. Del bör öppnas en möjlighel för skolslyrelse all göra smärre timplane-mässiga jämkningar mellan årskurserna, i första hand inom stadiet" (prop 1968:129).

Det finns nu skäl atl föreslå en fortsall utveckling av den vid 1969 års översyn tillkomna rälien all överföra tid för olika ämnen mellan årskurser.

SÖ föreslår därför all i den nya limplanen undervisningsliden för varje ämne anges per siadium i siällei för per årskurs. Därigenom erhålls en ram inom vilken timtalet för ämnel skall fördelas på årskurserna inom siadiel. Denna fördelning görs lokall och bör omprövas fortlöpande i skolans ul­värdering av sin verksamhet.

Jämkningar som innebär förskjutning mellan stadier och undervisnings­tid i ämnen bör endast förekomma undanlagsvis och då allljäml beslutas av skolstyrelsen.

Den sammanlagda tiden per ämne får inte ändras.

Möjlighelema till individuella timplaneförändringar bör också ökas. 1

 

Prop. 1978/79:180                                                                  148

försia hand bär del gälla elever på högsladiel. Behov av all anpassa limia­len i oliku ämnen till enskildu elever torde emellertid finnus i alla årskurser. Riksdagen har beslulal om anpassad studiegång. Detta beslut innebär all skolstyrelsen eller efter skolstyrelsens beslut elevvårdskonferensen avses beslula i dessu frågor. Den särskildu beslutsordningen för unpassad studie­gång bör regleras i skolförordningen.

Behovet av förändringar i lågstadiets timplan är inte särskUt slort. Det är i första hand knulel till ämnet gymnastik.

Barn i utveckling upplever, uttrycker och lär in så myckel med hjälp av kroppen: De har behov av en återkommande och varierad fysisk iräning.

För närvarande har ämnet gymnaslik Ire veckolimmar fr.o.m. årskurs 3. 1 årskurs I finns en veckolimme och i årskurs 2 två veckolimmar. För all förbällru situulionen i de förstu årskursema föreslår SÖ atl limtalel för gymnaslik ökar med en limme på lågsladiei.

1 översynsarbelel har frågan om undervisningen i engelska på lågsladiei aklualiserals. Från flera håll har utlalals önskemål om all skjuia upp ny-börjarundeivisningen i engelsku lill mellunsiudiel. SÖ hur noga övervägt moliven förde framförda önskemålen och synpunkterna.

Med hänvisning lill bl. u. resullulen av det s. k. EPÅL-projektet (Engels­ku på /ågsludiei) och av SÖ gjord enkälundersökning bland 400 lärare på lågsladiei föreslår SÖ alt undervisningen i engelska normalt skall påbörjas på lågstadiet. De kommuner som så finner befogal kun dock - genom be­slut i skolslyrelsen - förläggu slurlen uv engelskundervisningen lill mellunsiudiel i enlighel med de jämkningsmöjligheler som lidigare före­slagils.

Som inledningsvis nämndes har SÖ haft i uppdrag all "förulsätlningslösi pröva mellanstadiets timplan och därvid pröva om en nedskäming av unlu­let undervisningslimmur är möjlig med hänsyn till konsekvenscrnu dels för oliku ämnen på mellunsladiel. dels med hänsyn till undervisningen pä låg-respektive högsiudiel".

De för studiernu mera generella sociala och pedagogiska motiven fören samlad skoldug unges i beiänkundei (SOU 1974: 53) Skolans urbelsmiljö (s. 257-259).

I proposiiion om skoluns inre urbeie m. m. 1975/76: 39 underströk före­drugunde slutsråd ytterligare vissu allmännu motiv (s. 254 ff).

SÖ vill däruiöver frumhållu följunde skäl fören samlad skoldag som gilti­ga just för mellunsiudiel:

-    Del är känl ull barn i mellanstadieåldern är realitelsinriktade. De har be­hov av verksumhei som ger utlopp förderus allmänt utåiriktude vetgirig-hel.

-    Betoningen uv kunskupsstoft'eller färdigheisiräning som sker i friare for­mer och med personligl engugemung hur erfurenheismässigi sior pedu­gogisk belydelse och ger en posiliv inslällning lill självsländiga siudier. Grunden härtill bör läggas under de åldrar då eleverna befinner sig på lågsladiei och mellansiadiel.

-    Uiveckling och fördjupning av personliga inlressen såsom föreningsar­beie bör särskili slimulerus före tonåren och puberteten.

SÖ föreslår alt den summanlagdu undervisningstiden pei' vecku för mellansladiels elever minskas med 4 limmar och 20 minuler för hela sta­diet, vilket ungefär molsvarar en genomsnililig minskning per årskurs med två 4()-minuierslekiioner per vecku.

SÖ föreslår vidure ull de nuvurande resurserna för de limmar som nu föreslås bortlagna från elcvlimplanen får ingå i försiärkningsresursen i en-

 

Prop. 1978/79:180                                                                 149

lighel med den föreslagna principen i propositionen som skolans inre arbe­le m. m. (prop. 1975/76: 39).

SÖ föreslår att större delen uv del nuvurunde lillvalsämnet ekonomi bil­dar ell gemensuml ämne tillsummuns med del nuvurande ämnel hemkun­skup och utt del nya ämnet benämns hemkunskap. Motiveringarna för del­la är i korlhel följande:

-    De flesta huvudmomenlen för lillvalsämnel ekonomi behandlas redan nu i viss ulsiräckning inom ämnel hemkunskap. Del gäller t. ex. momenl som berör den enskilde individen, familjen och bosiaden vidare lar äm­nel hemkunskap upp hushållsiekniska färdigheier.

-    Genom all bygga in delar av ämne! ekonomi i ämnet hemkunskap kan della ulökade ämne ge en helheisbild av hushållsekonomi och fumilje-ekonomi saml bredda elevernas kunskaper i frågor som rör sambanden mellan miljö, kosl och hälsa.

Del vidgade innehållei i ämnel hemkunskup moiiverur all ämnel i

den nya limplanen får ökad lid på timplanen. SÖ föreslår en tidsför-

slärkning om nästan en limme.

Värdefulla erfarenheler uv undervisningen i konsl unser SÖ emellerlid bör komma skolarbetet i dess helhet tillgodo. Del har visat sig alt undervis­ningen väsentligt kan bidra lill att eleverna utvecklar sin förmåga un utryc­ka sig och ugera all deras sociula utveckling främjas.

De positiva erfarenhelerna av framför ulll urbelssällel i konsiundervis-ningen bör kunnu tas upp i andra ämnen.

I enlighet med sitt uppdrug hur SÖ övervägt hur del nuvarunde lillvuls­ämnel teknik till vissa delar kan göras obligatoriskt liksom hur en leknisk-prakiisk undervisning kan iniegreras i övrig undervisning. Som framgår av avsnittet om kursplaner (avsnilt 4) anser SÖ atl den obligaloriska leknik-undervisningen bör inga i blocket orienteringsämnen och med sill praklis­ka undersökunde arbelssäil förslärka undervisningen där. Moliveringurna härför är i sammanfallning följande:

-    Med hänsyn till bl.a. de myckel olikartade sludievul som pojkur och flickor visul sig göra lill gymnusieskolun och högskolan är del särskili angelägel all i framliden ge grundskolans kvinnliga elever möjlighel atl arbela med leknik. Della sker bäsl genom an undervisningen blir obliga­torisk.

-    Del läder ell samband mellan de lekniska. de nalurvelenskapliga och de sociala seklorema i samhällel. Del tekniska områdel omfaiiar delur uv både nulurvelenskup och samhällsveienskap. Del är då nalurligl all un­dervisningen i leknik iniegreras med skolans övriga nalur- och samhälls­orienlerande undervisning.

-    All föiu leknik till gruppen orienieringsämnen är nulruligi med lunke på de beröringspunkter som dessu ämnen hur. Teknisku företeelserär t. ex. ofta föiknippade med fysikaliska förhällanden och kan konkrelisera dessa för eleverna. Lärare i leknik ijänslgör vanligen också i något an­nat orienteringsämne.

Som lidigare framförts unser SÖ ull vissu delur uv lillvulsämnel ekonomi i framliden bör sluderus uv sumlligu elever. Dil hör bl. u. inslug uv koniors-leknik och konlorsieknisku färdigheier. SÖ föreslår nu ull muskinskriv­ ning blir ell obliguloriskl ämne med egen lid pä limplaiien.

För alt undervisningen i maskinskrivning skall kunna bedrivas i mindre grupp än hel kluss mäsle resurser härför ges. SÖ föreslår all resurs för del­ning förs lill försiäikningsresLirser för maskinskrivning liksom för slöjd och hemkunskap.

 

Prop. 1978/79:180

150

Ett deluppdrag inom läroplansöversynen har varil alt bedöma vilka un­dervisningsmässiga fördelur som kan ligga i ull byggu in även ämnel barn-kunskup i övriga ämnen jämfört med ull lillsummuns med delar av andra ämnen skapa särskilda ämnesblock.

SÖ bedömer del vara viktigt au elevema i grundskolan får en god under­visning om barns utveckling och vård. En sådan undervisning är cenlrul för alt förbereda eleverna för rollen som förälder, och den är ett led i ele­vernas arbele med familjefrågor av skilda slag.

SÖ föreslåralt barnkunskapsmomenten förs över lill orienteringsämne­na (i försia hand samhällskunskap och biologi) och lill del föreslagnu vid­gade ämnel hemkunskap. Därigenom tillgodoses kruven på barn- och ung­domskunskap i skolans undervisning.

Enligt nuvarande läroplan väljer eleverna en av slöjdartema på högsiu­diel. Dessa val har alllid givit uttryck för en traditionell könsrollsuppfall-ning. Med de mål och del innehåll som nu föreslås för slöjdämnei blir del än angelägnare alt förstärka slöjdundervisningen på så säll all båda slöjd­arlema under en längre lid för närvarande blir obligaloriska för alla elever.

SÖ föreslår därför att tiden för ämnel slöjd ökas någoi jämfört med Lgr 69 så alt den omfaiiar sammanlagt fyra limmar och atl undervisningen i slöjd för alla elever omfattar textilslöjd och trä- och metallslöjd.

Bakom riksdagsbeslutet om en samlad skoldag ligger syftet all låta lim­planebunden undervisning växla rned annan verksamhet och på så sätt åstadkomma ett varierai och ulvecklande skolarbele för eleverna. Beslul om att införa den samlade skoldagen fattas av kommunerna, som också av­gör dess närmare innehåll och längd.

Den samlade skoldagen kommer atl omfatta timplanebunden undervis­ning, annan verksamhet, raster och andra uppehåll. Undervisningens om­fattning regleras av timplanen. Övrig verksamhei kan variera lill omfall­ning och innehåll.

Genom att ange undervisningsliden per siadium bör nu de olika sladier-nas timplaner sammanföras lill en gemensam limplan.

Tabell 9: 3    Förslag till ny limplan för grundskolan

 

Lågstadiet Mellanstadiet

 

Timmar

Timmar

Timmar

Timmar

Timmar

Timmar

 

(60 min)

(40 min)

60 min)

(40 min)

(60 min)

(40 min)

Bild

_

_

4

6

3

4.5

Engelska

1,5

2

6

9

6

9

Gymnaslik

5

7,5

6

9

6

9

Hemkunskap

-

-

-

-

4

6

Maskinskriv-

 

 

 

 

 

 

ning

-

-

-

-

1

1.5

Matematik

8.5

13

9.5

14,5

l.S

11

Musik

2,5

4

3

4.5

2

3

Oriente-

 

 

 

 

 

 

ringsämnen

11

16,5

13,5

20,5

20

30

Slöjd'

1.5

2

6

9

4

6

Svenska

19

29

17

25,5

6.5

10

Tillval

-

-

-

6

9

 

S:a 1346

49

74

6.S

98

66

99

'""TNlotsiffrorna hänvisar till "Anmärkningar till timplanen'

 

Prop. 1978/79:180                                                                 151

Anmärkningar till timplanen

1.    Den sammanlagda undervisningstiden för eleven per stadium skall
fördelas på de olika årskursema enligt följande:

Årskurs                                      12     3     4     5     6     7     8     9

Timmar                                     13    16   20   21    22   22   22   22   22

2.    I orienteringsämnena ingår biologi, fysik, geografi, hisloria, kemi, re­
ligionskunskap, samhällskunskap och teknik. På lågstadiet ingår också
ämnet bild.

För undervisningen i bild på lågstadiet, se mål och huvudmoment under äntnesmbriken BUd.

På lågstadiet ingår bildarbete i undervisningen i alla ämnen, dock främst inom svenska och orienteringsämnena. Målen för ämnel bild beaktas vid denna inlegralion.

3.    För rörelsehindrade elever skall tid för sjukgymnastik och tid för ele­vernas anpassning till daglig livsföring (ADL-lräning) inräknas i tid för andra ämnen eller i tid för annan verksamhei inom den samlade skoldagen.

4.    De direkta arbetslivskontakierna (sludiebesök och längre perioder av vistelse på arbeisplaiser) skall för varje elev sammanlagl under årskurser­na 1 -9 omfaila sex till lio veckor. Tiden härför ersäller undervisning och annan verksamhet under skoldagen enligt föreskrifter i skolförordningen.

5.    tillvalsaltemativen är

 

-     "kommunikaton"'

-     franska eller lyska

-     hemspråk

 

6.    Av det sammanlagda limtalet för de obligatioriska ämnena anslås på samtliga stadier tid för studier av projektkaraktär.

7.    Undervisningen i slöjd omfattar för alla elever ivå slöjdarler, dels textilslöjd, dels trä- och metallslöjd.

Allmänna bestämmelser

1.    Längre förflyttning lill och från undervisningslokal räknas ingå i rast. Elevemas förberedande och avslutande göromål i samband med ell arbels­pass räknas ingå i undervisningen.

2.    När del i limplanen angivna anialei limmar för ämnena fördelas på årskursema inom stadiet skall elevernas undervisningstid per vecka vara del anlul limmur som anges i anmärkning 1 lill limplanen.

3.    Skolstyrelsen får, om särskilda skäl föreligger, beslula om jämkning­ar mellun studierån i fördelningen av anialei timmur i ämnenu. Den sam­manlagda tiden per ämne får dock inte ändras. Underde Ivä lill fyra förslå veckorna pä varje siadium kan undervisningsliden begränsas och succes­sivi uiökas så atl övergången frän hemmel lill skolan och lill nytt stadium underlättas.

4.    Om i undantagsfall enskild elev inom ramen för undervisningen enligt läroplanen inle kan erhålla en utbildning som i rimlig grad är avpassad efter hans eller hennes intressen och anlag, får skolstyrelsen beslula om avvi­kelser från timplanen - anpassad sludiegång. Elev som har anpassad slu­diegång skall fortlöpande beredas viss grundläggande undervisning. Beslul om anpassad studiegång skall grundas pä allsidig uiredning. På högsladiel kan hela eller delar av ulbildningen föriäggas uianför skolan. Under sådan tid skall eleven ha handledare pä arbetsplatsen.

5.    För deltagande i musikverksamhet i kör eller ensemblespel, som anordnas under skoldagen enligt 5 kap. 11 § skolförordningen, får elevs tid för undervisning enligt timplanen minskas med högsl 15 limmar för läsår. För varje elev bör minskningen fördelas på flera ämnen.

 

Prop. 1978/79:180                                                                 152

6. Undervisningen i hemspråk och siudiehandledningen på hemspråk enligt föreskriftei' i skolförordningen ersätter undervisning och/eller unnun verksumhei uv motsvurande omfattning under skoldagen.

10    Planering, resursanvändning, utvärdering

Den decentraliserade beslutanderätten och den friare resursanvändning­en innebär ell ökul lokull inflylande och ansvar för kommunen och för ele­ver och personul vid enskildu skolor. Deltu kräver en plunering uv verk­sumhelen bland burn och ungdom i sumverkun med undra kommunala or-yan som fritidsnämnd, sociul cenlrulnämnd och kuliurnämnd saml med förenings- och organisulionsliv i kommunen.

Förändringurna innebär dels nya förulsäliningar för skolans verksam­hei, dels en yiierligare demokralisering av skolan. 1 läroplanen betonas viklen av all eleverna medverkar i planeringen av skolurbelel. 1976 års riksdugsbeslul om skolans inre arbele har skapat en grund för ett ökal medinflylande för eleverna.

Det är vikligl, au man pä varje nivå söker finna ändumålsenligu former för plunering och ulvärdering. Omfångei uv plunering och ulvärdering vuri­erur för olika organ.

Bland skolslyrelsens uppgifter märks all samla informaiion om förulsäu­ningarna för arbelet och om utvecklingen på de olika skoloma. På grund­val UV denna informulion vidtas oliku ålgärder, exempelvis belräffunde för­delning UV resurser. Den plunering som här är nödvändig måste ske till­sammans med andra organ som har ansvar för barn och ungdom inom kommunen.

En annan uppgift för skolslyrelsen är atl uppräilhållu konluklernu med arbeisliv och organisaiioner i kommunen. Här har de lokala planeringsrå­den för samverkan mellan skola och arbeisliv, SSA-råden, en vikiig funk­lion.

När del gäller all ulveckla verksumhelen pä den enskilda skolun hur per­sonulen och elevemu all forllöpande granska och bedöma sill arbele och därmed skapa underlag för fömyade slällningsiaganden i frågor som rör bl.a. arbelssäil, arbeismiljö, organisaiion och resursunvändning.

Den önskvärda utvecklingen av skolun anges i målen för verksamheten. Del är betydelsefullt att de som arbeiar i skolun har möjlighel alt tillsam­mans diskulera innebörden av dessa mål och del egna handlingsutrymmet, sä atl de kan komma fram till en gemensam grundsyn i arbelet. En beskriv­ning och en utvärdering av skolmiljön, arbetssätten och de uppnådda re­sultaten får inte huvudsakligen bygga på sådana iakttagelser som är lätt mälbara och väl synliga. Man måste därför utveckla meioder alt beskriva verksamheten och dess resultat så all man kan tillgodogöra sig de erfaren­heter man dagligen vinner i skolarbetet.

En viktig del av skolans verksamhei ulgörs av kunskaper och färdighe­ier som kan beskrivas men ej målas. Dil hör också elevers och vuxnas upplevelser och känslor. Det är angelägel att man lar med dessa faktorer när man skuffar sig underlag för bedömning av skolsitualionen.

Skoloma i en kommun arbeiar under olika förutsättningar. Det gäller så­väl maleriella och personella förhållanden som den omgivande sociala mil­jön. Även inom en och samma skola varierar förutsättningama för skilda arbetsenheier och klasser. Om varje elev skall kunna få en utbildning som

 

Prop. 1978/79:180                                                                153

svarar mot hans ellr hennes behov och tillgångar måste sådana skillnader beuktas vid pluneringen.

.arbetet i ell rektorsområde föruisäiléi orgunisulion och ruliner. Hil hör indelningen uv eleverna i undervisningsgrupper och urbelsenheter. I deltu sammanhang börockså ställning las till behovet av särskilda undervisnings­grupper för elever som behöver särskilt slöd. 1 organisaiionsplaneringen ingär beslul om hur lokulernu skall disponeras. Åtgärderna skull stå i över­enssiämmelse med principernu om allsidig summunsällning uv klussernu och om siudigvurunde undervisningsgrupper.

Fördelning och användning av den förslärkningsiesurs som skolstyrel­sen släller lill förfogunde bör specielll kommu de elever lill godo som har särskili behov däruv. Inom urbelsenhelei som proportionellt sell hur ett siöne unlul elever med särskilt behov uv slöd och slimuluns måsle speciul­pedugogiska insaiser och medverkan av skolans elevvårds- och frilidsper­sonal piioriterus.

Det gäller vidure ull faslställa hur skoldagen skall disponeras inom de ru­mar som skolstyielsen fastsläller saml all ulformu innehållei i denna. I del gemensamma arbetet med barn och ungdom spelar också föreningar och organisationer en vikiig roll. Dessa bör beredas möjlighel atl ulifrån sina förutsättningar medverku i dellu urbete såväl under skoldagen som efter dess slul.

Planeringen av den dagliga verksumhelen sker lill slörslu delen inom ar­belsenhelerna. Arbelsenheiskonferensen hur övergripunde uppgifter. Inom urbetsenhelen mäsle också flerlulet uv skolans elevvårdande uppgif ler behundlus. Enskildu elevvåidsfrågor hundläggs av klussföreslåndaren med slöd uv undra lärare, elevvårds- och frilidspersonal i samarbele med elev och föräldrur. Svårigheler som inle kun lösus på della sätt hänskjuts till elevvårdskonferensen.

Inom ramen för de mål som gäller för skolans verksamhet plunerur per­sonul och elever tillsummuns innehåll och urbetssäll i undervisningen. Ele­vernu bör redan under sinu förslu skolår vänja sig vid ull medverku vid ul­formningen uv undervisningen.

Det finns ingen metod med vilken exakta jämförelser kun görus mellan skilda skolors resursbehov. Det blir alllid i sista hund en bedömningsfräga hur sior vikt som skall lillmälas enskilda fakiorer.

Resursanvändningen mäsle bygga på en invenlering uv behoven inom skolorna. Den bör samiidigi ulformas så, all den ger nödvändig handlings-frihel vid den fortlöpande översynen av verksamheien.

Eftersom sumlliga redovisude behov sällun kun lillgodoses inom de ra­mar som slår lill förfogande innebär resursanvändningen näslan alllid en svår avvägning mellan olika krav. Del är viktigt all beslutsunderiag och motiv för beslut redovisas öppel.

1 bedömningen av resursbehovel inom skolan bör ingå dels upplysningar och de yllre förulsäuningarna för arbetel i skolan, exempelvis den omgi­vande sociala miljön, elevgruppens sammansäuning, skolans lokaler och beläggningsgrad, personaltillgång m. m., dels information om skolarbelels uppläggning och resultat samt de slutsatser mun drugil för den fortsatta verksamheten. En skolu som jämfört med undra urbetur under ogynnsum­mu villkor bör kompenseras för della genom lilldelning uv siörre resurser. Brisler i elevernus sludieresuliui och uiveckling i undra avseenden kan ut­göra en varningssignal men avhjälps inle alllid bäsl med ökade resurser. I vissa fall är del möjligl all förändra verksamheiens uiformning inom redan givna ramar.

 

Prop. 1978/79:180                                                                 154

För att få de uppgifier som behövs om den sociala miljön inom de olika rektorsområdena ärdet nödvändigt att skolstyrelsen samverkar med andra organ i kommunen. Även urbetsmurknudens sirukiur och möjligheler för den ungu arbetskraften kan påverku skoluns urbeie och bör ingå i buk-grundsanalysen.

För ull uppnå bäsiu effekt är del nödvändigt för skolstyrelsen och övriga berörda kommunal nämnder alt sumordnu sina ålgärder. Mälel bör vara alt urforma ett sumlul progrum för burn- och ungdomsverksumhelen inom kommunen. En sädun gemensum plunering hur speciell belydelse när del gäller all ulforma den sumlude skoldugen. alt oiguniseru fritidsverksumhe-icn och urbeislivskoniuktemu och all pluneru ålgärder för elever med sär­skildu behov uv slöd och slimuluns.

En forllöpunde granskning och bedömning uv uibelei i skolun är en nöd­vändig förulsäiining för förnyelse och uiveckling av verksamheten. Enbarl en bedömning av uppnådda urbeisiesullul ger inte lillräckligi underlug för pluneringen av skolans verksamhet, för uiprövningen av olika handlingsal-lemaliv eller för beslul om användningen av resurser. Skolans uppgifi är så omfutiande, alt måluppfyllelse inte kan bedömas enbarl utifrån konkre­la beskrivningar av kunskaper, färdigheter, vanor och allilyder hos elever­na. När del gäller elevernas uiveckling är målet ofta mera riktningsangivel­ser än beskrivningar av slutresultat. Därför måste mun vid ulvärdering lika myckel grunsku skoluns säll alt arbela förde uppslällda målen som de upp­nådda förändringarna.

Utvärderingen kan inle genomföras med hjälp av en gång lör alla givna meioder. Vid vurje ulvärderingslillfulle mäsle mun välju en inrikining som ger svar på akluella frågor. Del är nödvändigi ull lid efter unnun bedömu siluaiionen pä grund av all förulsällningama för verksamheien snabbi änd­ras eller alt särskilda ålgärder vidlagils.

Ulvärderingen i skolan slär och faller med möjlighelerna all nå en sådan koniaki mellan ledning, personal, elever och föräldrar, all de lillsammans kan diskutera det gemensamma arbeiets uppläggning och resullai. En me­tod i della sammanhang kan vara alt anordna återkommande konferens- el­ler ulvärderingslillfällen. då man lillsammans i mindre grupper diskuierar uppläggningen och resullalei av verksamheien saml arbeisförhållandena i skolan.

Granskningen av skolans verksamhei inom kommunen föruisäiier ell samspel och ulbyle av informaiion mellan de berörda. Den informaiion skolstyrelsen behöver för sin övergripande planering och sina ställningsta­ganden i övrigi måsle till stor del hämlaa från rektorsområdena. Vissa av dessa uppgifter bör så långt möjligt vara jämförbara mellan olika reklors­områden och skolor i kommunen. Inilialiv bör därför tas till samordning när sådan information skall samlas in. Skolstyrelsen kan också tu till vara erfarenheler hos den personal som arbetar över rekiorsområdesgränser el­ler pä kommunnivå. Della gäller exempelvis befallningshavare med sär­skilda uppgifier inom den elevvårdande verksamheien.

Den ulvärdering som reklorsområdei svarar för måsle bl.a. bygga på uppgifier från arbelsenhetema. Del gäller här framför allt information om arbetsmiljön, den pedagogiska verksamheien och elevernas studieresultat och allmänna utveckling. Genom elevvårdskonferensema inhämias upp­lysningar angående omfattningen, utformningen ocn iakttagna effekier av olika ålgärder för elever med särskilda svårigheter.

Huvuddelen av del arbete som ulvärderingen i skolan innebär sker inom arbetsenheten. Mest omfattande är den uppföljning av del dagliga arbetel

 

Prop. 1978/79:180                                                                 155

som personalen behöver göra föratt tillsammans med eleverna forllöpande kunna förbättra verksamheien.

Del är vikligl atl utvärderingen på lokal nivå inte får formen av vidlyftiga undersökningar och bedömningar av forskningskaraktär. Vad del gäller är att på alla nivåer där bedömning sker, genom fordöpande iakttagelser och samtal mellan berörd personal och mellan personal, elever och föräldrar, få en UppfaUning om hur verksamheten fungerar för att därigenom identi­fiera problem och föreslå åtgärder. Den lokala utvärderingen bör även in­nefalta skolans kontakter med bl. a. föreningslivet.

En stor del av ansvaret när del gäller att ge skolorna service i utvärde­rings- och resursfrågor måsle läggas på regionala inslanser. Bl. a. bör länsskolnämnderna genom sin personal kunna bislå kommunerna.

11    Lärarbehov

Beräkningarna har inriktats på högstadiet av del skälei all förändringar­na pä låg- och mellansladierna genom läroplansförslagel blir små. En dalorbaserad planeringsmodell för grundskolan har använis vid beräkning­arna. Indala i modellen är SCB:s klass- och elevstalislik för 1976/77 och ui­dala är anialei lärarveckolimmar om 40 minuler (Lvtr) per ämne.

Undervisningsliden pä mellanstadiet minskas i förslaget med tvä vecko­limmar per årskurs. Detla molsvarar en sänkning av undervisningsliden med cirka 31 800 Lvtr.

Antalet Lvir inom basresurserna på högstadiet beräknas till 483 634. In­räknas Lvtr inom förstärkningsresurserna så blir med del nya siaisbidrags­sysiemel del lolala hypoieliska resursutlagel 1976/77 640 823 Lvtr. Antalet basresurer beräknas till 4 222 på årskurs 7, 3985 på årskurs och 3 839 på årskurs 9.

Resursutlagel med 1976/77 gällande statsbidragssystem och läroplan uppskattas till 641 794 Lvtr.

Fördelningen på ämnen av den undervisning som bekostas av basresur­serna besläms av timplan, elevanlal m.m., medan förstärkningsresurser­nas fördelning på ämnen är hell beroende av lokala och regionala beslul. Detla belyder alt förändringar av lärarbehovet för ell ämne inom basresur­serna kan uppvägas av förändringar av ämnesfördelningen inom förstärk­ningsresurserna. Basresurserna ulgör 3/4 av del lolala resursutlagel.

I del följande menas med lärartimmar undervisningsmoduler om 60 mi­nuter. För Lgr 69 beäknas alt anlaLet lärartimmar inom basresursernas ram på högsladiel blir 276 891 för de obligatoriska ämnena och 49982 för tillvalsämnena. Totalt 325 893 lärartimmar.

1 beräkningen av det undervisningsbehov som följer av den föreslagna timplanen antas atl alternativkurserna kvarslår i matematik och engelska. Dessa kurser antas ej kvarstå i franska och lyska. Alla elever antas delta i båda slöjdarterna. Den lolala undervisningen inom basresurserna i obliga­toriska ämnen beräknas för läroplansförslaget lill 288 127 lärartimmar och i tillvalsämnen exklusive hemspråk till 32 822 lärartimmar. Totalt 320949 lä­rartimmar.

De 483634 timmarna om 40 minuler som hypotetiskt beräknas utgå via basresursema år 1976/77 utgör 322 423 limmar om 60 minuler.

Att ämnet bamkunskap försvinner i grundskolan innebär att barnavårds-lärarulbildades undervisning inom skolväsendet minskas med cirka 10 %.

Förslaget om att ekonomin skall försvinna som självsiändigi ämne berör

 

Prop. 1978/79:180                                                                 156

2 200 lärure, vuruv I 200 är hushällsiurureulbildade. Del bör dock noteras att undervisningen i hemkunskapsämnel kommer alt öka genom läroplans­förslagel.

De teckningslärarutbildade har 10 7c av sin undervisning i ämnet konst som också försvinner som självständigt ämne. enligt förslaget. Undervis­ningen i bild på högsladiel väntas minska med 10% som en följd av läro­plansförslagel.

Teknik förs lill orienleringsämnena. Undervisningen i della ämne är nu fördelad på ell slorl anial lärarkaiegorier.

Aniulei lärurtimmur inom basresursernas ram i frunska och lyska beräk­nas genom läroplanförslagel minsku med 30 %. En viss kompensulion av minskningen inom basresursernas ram kan vänlas genom undervisning i franska och lyska inom förslärkningsresursernu. Läroplansförändringarna i dessa ämnen berör 1 800 lärare i franska och 3 200 i lyska.

Undervisningsminskningen på 6 % för malemaiik inom basresursernas ram berör 7 500 högsladielärare.

Maskinskrivning förs in som ell obligaioriskl ämne i limplanen. Del kan nämnas all del råder sior brisl på ulbildade lärare i maskinskrivning.

Undervisningen i lexlilslöjd beräknas öka. För närvarande finns 1 300 lextillärarulbildade på högsladiel. Dessa svarar för 84 9r av undervisning­en i ämnel på detla siadium.

Timplaneförslagel i sig innebär små förändringar i behovei av olika lä­rarkaiegorier. SÖ avser dock au följa upp reformen i fråga om effekierna på lärurbehovel. Den siörre frihelen all på lokal nivå disponera resurserna lill skolan som bl. a. läroplansförslagel ger gör också all även förslagels lä-rarkonsekvenser i ökad ulsiräckning blir en frägu all bedömu och lösa på kommunal nivå.

12    Vissa personalkonsekvenser

När Lgr 69 skulle genomföras medförde den atl en rad lärargrupper an-slällningsmässigt fick belecknas som särskili ulsalla för reformens konse­kvenser. En slorl balieri av moiåigärder sattes därför också in genom cen­lrala insatser för sådana utsålla lärargrupper. De individuella insatserna i form av t. ex. siudier lill ny lärarbehörighel blev många gånger omfattan­de.

I jämförelse därmed kan lärarkonsekvenserna av SÖ:s nu framlagda lä­roplansförslag - så långl de kan centrah överblickas - i stort sell beteck­nas som relutivt marginella. Detsamma kan sägas om man jämför med de kvantitativa förändringar i lärarbehovel som årligen inlräffar till följd av 1. ex. ändringar i årskullarnas sioriek.

Den enda punkl där SÖ:s förslag aklualiserar en fråga om den forlsalia existensen av en viss typ av lärarljänsi gäller del nuvarande ämnel barn­kunskap.

Vad man i övrigi i allra försia hand behöver uppmärksamma och bli medveien om, är konsekvenser av delegeringsålgärder, som närmare be­rörts i ett avsnitt 12.2. Viktigt är sålunda au man nu saknar möjligheter all centralt kunna konstatera behovei av, utforma och beordra åtgärder i an-siällningsskyddssyfie. Även lärarkonsekvenserna blir alliså i ökad ut­sträckning en fråga atl bedöma och lösa pä lokal nivå, dvs. i den enskilda kommunen. Lika väseniligi är å andra sidan konslaierandet all lagstift­ningen om anslällningsskydd och om medbeslämmande ger personalorga-

 

Prop. 1978/79:180                                                                157

nisationerna alldeles speciella möjligheler atl i de anslälldas iniresse på­verka de många lokala beslul, som i forlsällningen konlinueriigi skall fal­las och som bl. a. påverkar behovei av lärare av olika kaiegorer. Man kom­mer i ökande ulsiräckning alt lokall stå inför - ibland svåra - avvägningar mellan å ena sidan enskilda lärares anslällningsskydd ellerandra önskemål i de anställdas intresse och å andra sidan samhällets behov av och ansvar för en undervisning som svarar mol sialsmakiernas rikilinjer.

En ny fräga atl närmare bedöma lokall blir enligi SÖ:s förslag vilka lära­re, som bör handha undervisningen i del nya lillvalsämne för vilkel lills vidare används arbelsnamnel "kommunikalion". Ämnel fär inle den ka­raktären att det enligt terminologin i skolförordningen (Sf) skall "ingå" i viss Ijänsl eller ämneskombination för ijänsl; del blir alltsä inle fråga om någon ny ijänsiekonslrukiion. Här förutses behov av insaiser av ell lärar­lag, där naturligen en lärare i svenska ingär. Vid ijänstefördelningen bör vederbörandes iniresse för denna undervisning och personliga förutsäu­ningar tillmätas särskild betydelse. Det bör inie vara uleslulel, atl en mellansladielärare med särskili iniresse och speciella förutsättningar för denna undervisning kan ingå i lärariagei. Det bör av Sf framgå atl under­visning i ämnel skall inräknas i den ijänsl läruren i fräga innehar men man bör inle ulfärdu föreskrifier enligi modellen i Sf 15: 34 om särskild skyldig-hel för preciserude lärarkaiegorier.

Förslag som föranleder ändringar av beslämmelserna om lärare i Sf och TFU är förslagen rörande:

-    det nya lillvalsämnet kommunikalion,

-    siudier av projekikaraktär (ev)

-    Ulbyiel av ämnesbenämningen leckning mot bild. någoi som avser även andra skolformer än grundskolan.

-    nuvarande ämnel barnkunskap,

-    borlfallei av ekonomi och konsl såsom ämnesbegrepp. Forlbildningsfrägor för lärare berörs specielll i frågu om

-    naiurorienierande ämnen för klusslärare.

-    undervisning om barn. närmasi för lärare i biologi, samhällskunskap och hemkunskap, saml

-    meioder och arbelssäil som tillämpats i del nuvurande lillvulsämnel konsl.

LärurutbildningslVugor år särskilt ungelägna för att lillgodose ämnel lek­nik. SÖ underslryker all del föreslagna obligatioriska ämnet inle uvses fä en teoretisk prägel. Frågorna om frumlidu lärurrekrytering. lärurkompe-tens och lärurutbildning för grundskoluns leknisku undervisning ur av sior belydelse för undervisningens karaklär. De är även lidsmässigl angelägna un lösu och kräver enligi SÖ:s bedömning ingående övervugunden. du pro­blemen inle lorde varu läila all lösa. Någon lärarutbildning syftande lill lä­rartjänst som innefallar ämnel leknik i grundskolan finns för närvurunde inte och nägon mer permanenl sådan hur uldrig funniis. Bristen pu behörigu lärare är belydande. I sammanhängd erinras också om eil förslag om fort­bildning avseende vidaieuibildade gymnasieingenjörer. som berördes i proposilionen 1975/76: 39 (s. 342 p 14 och 344) men som du unsägs böru un-stu i uvvuklun på den uviserude översynen uv grundskoluns läroplun.

Lurarulbildningsfrågor berörs i övrigt i skrivelsens personaluvsnill i nä­gon mån i samband med frågorom orienteringsämnena, namnbytet för äm­nel teckning, undervisning om burn (lärure fiämst i biologi, samhällskun­skap och hemkunskap) samt överföring uv visst sloff frun nuvurande lill­vulsämnel ekonomi  lill ämnel hemkunskup.  Au burnavurdslärurutbild-

 

Prop. 1978/79:180                                                                 158

ningen inle längre skulle behövu lillgodose grundskolan blir en konsekvens av SÖ:s förslug rörunde del nuvurunde ämnel barnkunskap.

SÖ framhåller atl från personulsynpunkl väsentliga är frågorna om beho­vet av lidsutrymme mellan ä ena sidan sialsmakiernas beslut om en läro­plansreform och faslslällandei av cenlrala föreskrifter, anvisningar och av­tal samt å andra sidan lidpunkt för reformens ikrafllrädande och lokala för­verkligande.

13   Fortbildning

Riksdagsbeslutet rörande skolans inre arbete innebär en omfattande salsning pä informaiions- och fortbildningsålgärder. Dessa har efier för­handlingar med personalorganisationerna preciserals i förordningar. Hu­vudpunkterna i principprogrammel är:

1.    Information till all skolpersonal, elever, personal från kommunala förvallningar utanför skolan saml andra iniressenler.

2.    Skolledaruibildningen.

3.    Lagulbildning på rektorsområdenivå.

4.    Arbelslivsorientering för lärare, liksom samhällsinriklad praktik som en del av skolledaruibildningen.

Läroplansöversynen föranleder kompletterande fortbildningsåtgärder inom andra områden, i försia hand ämnesmelodiska frågor.

Avgörande för både inrikining och utformning av fortbildningen bör va­ra utvecklingsaspekten. Fortbildningsinsatserna måste göras som slimu­lans och som ett slöd för au starta och vidmaklhålla lokall ulvecklingsar­bele. Kurs- och konferensprogram saml sludiemalerial för cenlrala och re­gionala fortbildningsakliviieler bör uigöra en slarlpunkl för en vidareui-veckling på lokal nivå. Cenlrala ålgärder behövs också för uppföljning av igångsalta akliviieier. Uppföljningsarbeiei är nödvändigi för kontinuerlig revision och unpussning uv innehåll och urbelsformer i långsikliga forlbild-ningsprojekl.

Eu ceniral område för fortbildning är insaiser för alt stärka och ulveckla SSA-verksamhelen i vidare mening. Del gäller att öka säväl lärurnas som elevernas kännedom om de förhållande som utmärker i första hand när-samhället men även arbeislivs- och arbetsmarknadsfrågor i slorl. En vikiig del av fortbildningen som gäller SSA-verksamhelen är sludie- och yrkes­orienleringen. Del gäller därvid inle enbarl specialisterna, som företräder denna funklion ulan även samiliga lärare och skolledningen.

Del gäller också atl få ökade resurser för atl möjliggöra all lärare i snab­bare lakl kan erbjudas arbelslivsorieniering. 1 dessa sammanhang bör ock­sä informalionsinsalser göras för handledare inom förelag och myndighe­ler för alt underlätta deras och lärarnas arbelslivsorientering.

Allmänt gäller atl alla kompletterande forlbildningsinsalser bör behand­la det nya arbelssäil som läroplanen föruisätter i grundskolan. Förändring­en av undervisningen i de naturorienterande ämnena beror i hög grad på arbeissäiiel.

SÖ har senare i pelila för 1979/80 under anslagel C 9. 2.4.7 preciserai be­hovei av forlbildningsinsalser. Därför aklualiserar SÖ också behovet av fortbildning av naturorienterande ämnen. Under budgelårel 1978/79 be­drivs viss försöksverksumhei. Med hänsyn lill ull målgruppernu, som om­faUar samtliga lärare som undervisar i naiurorienierande ämnen och teknik i grundskolan, varierar och är sloru. kommer projeklel ull krävu stora re­surser för minst en fem- till tioårsperiod framål.

 

Prop. 1978/79:180                                                                159

Ämnet maskinskrivning föreslås bli obligatoriskt med egen tid på timpla­nen. Här krävs vissa fortbildningsinsatser.

Den störsla delen av föreslagna medel för fortbildningsätgärder med an­ledning av läroplansförändringen bör avsättas för del nya lillvalsämnet kommunikation.

Fortbildningen av personal som arbeiar med biblioteks- och läromedels­frågor kräver också fortbildning.

SÖ har för budgetårel 1979/80 beräknat kostnad för här ovan redovisade fortbildningsinsats till 2,2 milj. kr.

14    Lokaler och läromedel

Här nedan ges nägra exempel på den nya limplanens lokalkonsekvenser.

De flesla låg- och mellanstadieskolor är byggda som klassrumsskolor och har föruiom klassrum/basutrymmen också slöjdsal(ar), gymnasiik-rum(sal), bokrum saml matsal. Vissa skolor har dessutom grupprum eller komplemeniuirymme, där vanligen utrymmei för bokrum ingår. Lågsta­dieskolor har i allmänhet inte bokrum och slöjdsalar. Speciella uppehålls­rum saknas.

Klassrum/basuirymmen används i dag såväl i svenska, malematik, eng­elska och orienteringsämnen som i estetisk-praklisk verksamhet. Ett mer undersökande och prakliskl arbetssätt kan medföra en förändring också av inredning och utrustning av befintliga lokaler.

Specialundervisning och hemspråksundervisning har behov av arbets­platser för gruppundervisning.

Icke-timplanebundna aktiviteter bör kunna försiggå samtidigt med den reguljära verksamheten i alla tillgängliga lokaler. Därför är det vikligl atl man föruiom klassrum/basuirymmen kan utnyttja slöjdsalar, gymnastik­sal, bokrum, grupprum, komplementutrymmen, matsal elc maximall un­der hela skoldagen.

Högsladieskolor

De flesla högsladieskolor är byggda som ämnesrumsskolor och har för­utom lärosalar/basutrymmen ocksä maskinskrivningssul, lokuler för nulur­orienlerunde ämnen, musik, teckning, konsl, slöjd, teknik, hemkunskap saml bibliolek, gymnastiksal, malsal och uppehållsutrymme. En del skolor har grupprum, andra komplementulrymmen, där i vissa fall biblioteks-arean ingår.

1 skolor med sex och sju paralleller blir slöjdlokalerna fullbelagda re­spektive överbelagda av limplunebundnu aktiviteter enligi förslug lill ny limplan. Skolor med sju paralleller planlagda före 1969 har dock ivä irä-och meiallslöjdslokaler.

Genom all leknik föreslås bli obligaioriskl kan limbeläggningen medföra problem vid siörre skolor. Otillräckliga lekniklokaler hindrar en önskvärd utveckling mot leknisk-experimenlell verksamhei. En del momenl kom­mer dock atl kunna förläggas lill lokaler för naturorienterande ämnen.

Gymnasliklokalerna är oftast hårt ulnytijade. 1 de högsladieskolor med fem paralleller som planerades 1966—1969 finns endast en sal vilkel kom­merail medföra problem.

Även om allernalivkurser i engelska, matematik och franska och lyska slopas förekommer gruppindelning. Säväl i dessa ämnen som i hemspräks­undervisning finns behov av grupprum och/eller delbara större utrymmen.

 

Prop. 1978/79:180                                                                 160

Den normerade lokalresursen för elevernas lediga tid. bland annal uppe­hållsutrymmen, är knapp. Även hiir gäller som tidigare nämnls all allu sko­luns lokuler bör var tillgängliga helu skoldugen.

Summunfutlningsvis kun konslulerus ull de föreslugnu förändringurnu i grundskoluns läroplan och införandet av sumlud skoldag tillsammans inne­bär atl lokalbehovet för olika ändamål kommer ull öku. 1 della avsnitt har vissa problem berörts. De lokala vuriuiioner som kommer ull bli en följd uv förändringurnu i skolun gör del svuii uit frun ceniruli hull nu närmure över­blicku skolornus lokalbehov. En vikligl uppgift för SÖ blir an underlätta, stimulera och siödja det lokala utvecklingsarbelel. Liku vikligl blir ull snu­rusl yllerligure ulvecklu del sumrud som finns mellun lokal och central nivå i avsikl alt su snubbt som möjligl fii frum underlug för bedömning uv sko­luns lokulbehov i sumbund med läroplunens tillämpning.

Liiromcdd

SÖ hänvisur lill un lurure och elever fär frihel ull välju undervisningens innehall utifrån mål och huvudmoment sumt lill un urbelei skull ulgä frän elevernas egnu problemslällningur. Dellu föruisäiier ull skolun har lillgång lill läromedel för olika behov och all läromedelsorganisalionen är flexibel. För en lidsenlig undervisning krävs också all eleverna fär lillfälle an direkl Sluderu verkligheien. Deiiu ställer krav på skolornus läromedelsresurser. Däremot kräver den nya läroplanen inle all existerande läromedel i ett slag ersälls med nya. Komplelleringar bör göras ulifrån del arbetssätt man lo­kalt söker sig fram till. SÖ uvser ocksä ull pä oliku sän slödju uivecklingen mol nyu säll all ulnyllju läromedlen.

SÖ anser all utbyggnaden uv skolornus bibliolek och läromedelssum­lingur i stor utsträckning kan genomförus inom rumen för nuvurunde kom­munulu läromedelsunslag. Dessa måste emellerlid i så fall omdisponeras. Della förutsätter i sin lur atl man omprövar de cenirula läromedlens ställ­ning och skyldigheten au lillhunduhällu en del av dem som gäva. En sådan omprövning är moiiverad också därtör atl skolarbetet inte i summu ut­sträckning som förr kräver ull elevernu siryker under och untecknar i egna böcker. Tvärtom kun ell framhävande av de centrala läromedlens belydel­se vara ell hinder för utvecklingen. Hur läromedlen skall lillhandahållas prövas emellerlid bäsl i den lokala planeringen av arbetet. 1 den planering­en kan man göra en avvägning mellan läromedelsgåvor och de kompleiie-ringur som behövs för ell probleminrikial arbele. Om de kommunala ansla­gen däremoi ocksu i forlsällningen binds av cenlrala besiämmelser, kan en sådan avvägning i vissa komuner bli omöjlig. Eleverna där finge i så fall vä­seniligt sämre förulsäiiningur än andra för siu arbele.

SÖ föreslår däiför all 2 kup. 27 § skolförordningen komplelterus i förslu slyckel därhän ull eleverna skull lillhandahållas läromedel och unnun muieriul saml ulan egen kosinad beredas lillfälle lill verklighelssludier i nalur och samhäl­le i den ulsiräckning som fordrus för en lidsenlig undervisning, an i summa puragraf stadgandel om all vissa läromedel skall lillhandahäl-

lus som gåva uigår. all i 5 kap. 13 S skolförordningen införs au skolslyrelsen anlar läromedel och avgör hur dessa skall siällas lill elevernas förtbgande efter samråd med personul och elever, an de besiämmelser i dennu purugraf, vilku avser cenlrala läromedel, ul­går.

 

Prop. 1978/79:180                                                                161

15  Vissa kostnader

Del kun vur svårl an skilja pu koslnuder som är förunleddu uv ändringur i läroplunen och koslnuder som beror pu en ullmänl höjd ambilionsnivå. Del gäller inte minsl förundringui' i urbelssällel.

En uigångspunki för översynsurbelel har vuril ull ökude koslnuder inle skull uppstä. Förslugen uvses ulllsä kunna genomförus inom befinlliga re­sursramar. Ökude resursinsulser ur dock önskvärda, och om de i eti bättre ekonomiski läge kan göras, skulle de ge lorbällrude resuliut uv skolverk­samheten.

Timplaneförslaget kan ge de slörsla koslnadsförändringarna. men den lokalu friheten uti fördelu försiärkningsresursen och limplunens rumkurak-tär gör del svärl all bedömu följdernu av limpkmeförslagel.

Pä läromedelssidan uppstår inle ökade koslnader. men där behövs möj­lighet till fiiare disposiiion av resurserna än nu.

Del konslulerus behov av fortbildning både på grund av riksdugens be­slul om skolans inre urbete och som en följd uv läroplunsförslugel. Definili-vu beräkningar hur inle kunnai göras, men under alla förhällanden är cn ökning av forlbildningsansluget ofrånkomlig.

Svenska kommunförbundei och SÖ har i en gemensam arbelsgrupp ana-lyseral de kommunalekonomiska konsekvenserna av läroplansöversynen. Gruppen konstalerar all reformens syfie är all lösa problem i skolan. 1 samma män della syfte uppnås görs ulöver mänskliga vinsler också vissa samhällsekonomiska vinsler. Ell ökal lokall ansvarsiugunde ger ocksä ra­lionaliseringsvinsier.

Arbelsgruppen konslalerar att den höga ambitionsnivå som läroplans­förslagel uttrycker underslryker säväl behovei av an hämta ifall en efter­släpning i förhållande lill Lgr 69 som nya behov av adminisiraiiva insaiser, lokaler, utrustning sumt elevvård och läromedel.

Eftersom del inle gåu all på generell nivå uppskatta både volym- och kvulilelsförändringur. har arbelsgruppen inle presenterat bedömningar i reellu ekonomiska lermer. En mera ingående bedömning är möjlig försl ef­ter au kommunernu självu bedöml läroplunsförslugels konsekvenser.

Förverkligandel av förslagen, I.ex. av ell förändral arbetssätt, beror lidsmässigl pä del ekonomiska resursuirymmei. Den lokala kosinaden är dock oberoende av förverkligandeiidens längd.

1 bedömningen av de efconomiska konsekvenserna var arbetsgruppen in­le enig. Kommunförbundets representanter menade all den sammanlagda­kostnaden för läroplansförslagels genomförande kommer all bli betydan­de. SÖ:s representanter ansåg, all de koslnader som kan hänföras direkl till läroplansförslaget är manliga, men all om man räknur med ull inhämlu en eftersläpning och inräknar kosinaderna för övriga reformer pä skolom­rådet, kan de sumlude koslnudernu bli belydande.

16  Genomförande

1 och med all de föreslugnu förändringurna av del ullmännu driflsbidra-gel för grundskolun iräll i krufl hur decenlraliseringen av besluianderällen när del gäller organisalions- och resursanvändningsfrågor möjliggjorts.

Huvudfrågan i riksdagsbesluiel i anledning av SlA-proposilionen gäller utvecklandet av nya arbelssäil i skolan. Del är nödvändigt atl eleverna i större utsträckning medverkar i planering, genomförande och ulvärdering 11    Riksdagen 1978179. I saml. Nr 180

 

Prop. 1978/79:180                                                                 162

av verksamheien i skolan. Arbetet inom alla ämnen måsle få en ökad in­riktning mot pruklisku och undersökunde urbelssäll och en vidgud unknyi­ning lill sumhällel. Dellu är en sländigi pågående process som på sinu håll redun påbörjals. Den friare resursanvändningen och del ökude lokulu an­svarei ger yllerligure förulsäliningar för cn bredare samverkan inom och med skolan.

Helhelssynen på eleven sumi ökude insulser för burnomsorgen ur undru bärunde idéer i SlA-beslulel. Akiivitetsbidiugei för orgunisutionernus lo­kulu verksumhei blund barn och ungdom har ulökuls. Den sumlude skoldu­gen kun införas fr. o. m. 1978/79. Till dc kommuner som så beslulal utgår extra statsbidrag. För ull ge utrymme för unnun verksamhei pa mellansta­diel, föreslår SÖ i avsniii 9 all undervisningsliden minskas.

Den siörre frihelen i fråga om resursanvändning, planering och den vid­gade ulvärderingen kräver en ökud volym för ledningsuppgifler. En för­siärkning har skell fr.o.m. 1977/78. Undervisningsskyldighelen har sänkls. Anialei ijänsler har uiökals. Ålgärder som innebär en ökad flexibi­liiei hur beslulals.

De oliku inslugen i SIA-reformen genomförs inle samiidigi vid en be­slämd lidpunki. Den decentraliserade beslutsrätten och det ökade lokala ansvurei innebär ull lokula inilialiv blir avgörande för hur reformen ge­nomförs.

SÖ:s läroplansförslag rymmer förändringar av flera slug. Mun behöver övervägu om ell beslul bör sällas i krufl och genomföras successivi för skilda årskurser eller generelli vid en lidpunki för hela grundskolan.

Därvid behöver bl.a. beakias all limialen för ämnena anges siadievis och inle årskursvis, all vissa nuvarande lillvalsallernaiiv tas borl och er­sälls av andra, all båda slöjdarlema pä högstadiet blir obligatoriska och alt eleviimialel på mellansiadiel reduceras. Oavsell vart övervägandena leder lorde vissa övergångsbestämmelser behövas. Ell ikrafllrädande vid en lid­punki behöver inle ulesluta all genomförandel i vissa hänseenden sker elappvis.

Efiersom införandel av den nu gällande läroplanen innebar omfaitande organisatoriska och undervisningsmässiga förändringar, var ell successivi införande lämpligt. En sådan lösning var möjlig genom all de nya limpla­nerna faslslog ämnenas limtal för varje årskurs.

Förändringen av tillvalssyslemet liksom förändringar som påverkar lära­res tjänstgöringsförhållanden talar även denna gång för ell successivi in­förande. De lokala lärarfrågornas lösning gynnas dock inle av atl läro-plansbesluiel sälls i krafl årskursvis.

För ell genomförande vid en och samma tidpunkt lalar enligt SÖ:s upp­fattning följande skäl:

•      Läroplansförslaget är ett inslag bland många redan genomförda föränd­ringar.

•      När läroplanen skall börja lillämpas har planering pågåll en längre lid.

•      Planering, resursanvändning och ulvärdering av skolans verksamhei underlällas.

•      Ell successivi genomförande av mellansladiels limplan skulle för­svåra möjligheterna att genomföra en samlad skoldag för alla. Denna är nödvändig av bl.a. skolskjutsskäl.

•      Den successiva förändringen av specialundervisningen underlättas.

•      Projeklinriktade studier över årskursgränserna är beroende av en till­lämpning för hela grundskolan.

•      Ansvaret atl lokalt fördela undervisningstiden mellan årskurser liksom den slopade stadieuppdelningen i kursplanerna är yUeriigare ell skäl.

 

Prop. 1978/79:180                                                  163

SÖ föreslår med slöd av ovanslående resonemang all den nya läropla­nen träder i krafl för hela grundskolan vid samma lidpunki. Genom över­gångsbesiämmelser bör del göras möjligl all forlsalia redan påbörjade stu­dier i ekonomi, konst eller leknik.

Möjlighelerna lill en lyckosam slarl för genomförandel av en reform hänger samman med beslut och avtal om bl.a. anställnings- och tjänstgö­ringsförhållanden. Lokall förberedelsearbeie och besluisfallande föruisäi­ier all cenlrala beslul, förfaiiningar och avtal är klara och lillgängliga. Be­lydande delar av det cenlrala arbelel kan inie bedrivas förrän åtminstone en proposition i frågan föreligger. SÖ menar atl liden mellan riksdagsbe­slul och ikraftträdande bör beräknas till två år. SÖ anser alt den nya läro­planen i sin helhet bör vara distribuerad senast vid ingången av läsårel när­mast före det år den skall börja tillämpas. 1 betydligt siörre ulsiräckning än tidigare mäsle slällningsiaganden för själva övergångsskedei göras lokall. Del lorde övervägas senare om kommunerna behöver få ytierligare be­slutsbefogenheter av övergångskarakiär.

 

Prop. 1978/79:180                                                             164

Bilaga 2

Remissyttranden över skolöverstyrelsens förslag till för­ändring av grundskolans läroplan

1    Allmänna synpunkter. Principiella utgångspunkter för översyns­arbetet

Ll Synpunkter på utredningsarbetet

RRV, länsskolnämnden i Ålvsborgs län, TCO, SkdUfteå, Väsierås samt Malmö kommuner, RHS och Sveriges krisina ungdomsråd anser atl SÖ har bedrivit sitt översynsarbete på ell myckel öppel säll och genom ett utvecklat nät av arbels-, referens-, inlresseni-, samräds-och parlamenlarikergrupper redan under arbeiels gång försäkral sig om synpunkier ulifrån. Man har dessulom genom skriftserien Läroplansdeball informeral om de olika komponenterna i arbetel.

TCO framhåller dock alt arbelsformerna bör vidareuivecklas och än mer inriklas mol alt läroplansförändringar skall ulgä från förslag från "fällel" och bygga på forskning, utvecklingsarbele och en sysiemaiisk utvärdering av verksamheien.

Skellejleå kommun anser all det skulle ha varit en styrka för förslaget om elevsynpunkler inhämials i siörre ulsiräckning.

RHS barden beslämda uppfallningen atl läroplansförslagel diskuterats i myckel begränsad ulsiräckning på fällel. DeUa gäller inte minsl föräldrar och elever. En förklaring häriill kan enligi förbundel vara all man är "re-formtröu" inom skolan. Oklarhelen om SlA-reformens räckvidd och kon­sekvenser kan ha varil en näslan oöverstiglig informalionsbarriär för lä-roplansförfattarnu ull la sig över.

Karlsiads kommun konslalerar all avgörande för lolkningen av innebör­den i de av riksdagen beslulade målen för skolans arbele är den grundsyn som lolkningen baseras på. Läroplansförslagel karakleriseras enligi kom­munen av all oenighel har rätt mellan de ansvariga i SÖ:s Lgr-grupp och alla de referensgrupper, som redovisas i ulredningens bilaga I, i fråga om en sådan grundsyn.

UHÅ anser att en utförligt redovisad grundsyn och en analys och värde­ring av den framtida samhällsutvecklingen som är av vital betydelse för den obligatoriska skolans utformning borde ha gjorts i del föreliggande för­slaget.

SACOISR framför liknande synpunkier och noierar all SÖ har besläml sig för vilka mål som skall gälla för läroplansöversynen. Dessa ifrågasails inle och relaleras inle i lillräcklig grad lill skolans akluella verklighel. För­bundet finner del t.ex. anmärkningsvärt all förslaget endasl uilalar vaga förhoppningar om alt komma lill rätta med den brisiande molivaiionen för skolarbelel hos många elever.

Länsskolnämnden i Jämilands län påpekar all SÖ:s förslag i vissa avse­enden avser all utgöra ett verkligi förslag lill ny läroplan, i andra alt bilda grund för del forlsalia arbelel all utforma läroplanslexi. Denna dubbla målsättning är prakliskl sett svår. Följden har enligt nämnden blivii, au analyserande resonemang utelämnats på områden, där sådana erfordras som bakgrund lill förslagen, likaså alt motiveringar för förslagen uteläm­nas på områden, där motiveringar känns naturliga.

 

Prop. 1978/79:180                                                                 165

Ungu Örnars Riksförbimd anser all föreliggunde förslag inle präglas av ell enhelligl synsäll på barns och ungdomars uppväxlmiljö.

Länsskolnämnden i Siockholms län befarar all del sländigi rullande, och lill si'ra delar osynkroniserade förändringsarbeiel pä ulbildningens områ­de slurki kan ha bidragil lill den oro som såväl elever som personal inom skolan i dag upplever.

Svenska kommunförbundei framhäller all skolans uiveckling bör ses som ell förändringsarbete i små sleg och med en utvecklingstakt som lar hänsyn säväl till personalens beredskap för utveckling som till de sam­hällsekonomiska möjlighelerna alt genomföra förbättringar. Del fortsatta läroplansarbelel bör enligt förbundets mening ske med successiva föränd­ringar pä grundval av en fortlöpande utvärdering. Förbundet bedömer att en försiktigare reformtakt motsvurar ell utbrett önskemål i kommunerna.

RRV. siaiskoniorei. länsskolnämnden i Kristianstads lån och gymnasie­utredningen anser all direkliven för SÖ:s utredningsarbete inle har medgett en mer omfattande översyn av grundskolans läroplan.

Länsskolnämnden I Krisliansiads län påpekar ull en uiredning som fin­ner sinu direkliv otillräckligu i förhållunde lill del akluella uppdragei i nor­mala fall brukar vända sig till uppdragsgivaren med begäran om nya direk­liv. SÖ:s översynsulredning har emellerlid i della sammanhang i siällei vall lekniken alt konstalera. att de förslag mun helsl velat lägga fram inte ligger inom uppdragels ram.

Gyinnasieiitrediiingen förordar all ell fortsall utredningsarbele bör ge­nomföras med vidgade direkliv så all en mer förulsällningslös prövning av grundskolans läroplan kan ske.

Geografiläramas riksförening finner förslagei så brislfälligl all läro­plansförslagel måsle omarbelas.

Riksföreningen,för lärare i moderna språk framhåller all inför läroplans­arbelel gavs bindande direktiv om all läsa ell undru främmande språk i den obligaloriska skolan skulle finnus kvar. Del hur på mänga säll frumgålt ull läroplunsgruppen länker sig all på sikl del andru språkel i grundskolan av­skaffas. Enligi föreningen har läroplansgruppen därmed icke verkai i di reklivens anda.

Folkpariieis kvinnoförbund påpekar del förvånansvärdu i ull inle utred­ningsdirektiven redovisas i SÖ:s förslag. Speciellt som mun vid ett flertal lillfällen refererar lill desamma. All inte direktiven klart frumgår gör del enligt förbundel omöjligl all se vilka förslag som lillkommil pä grund av di­rektiven och vilka förslag som utredningsgruppen själv aktualiserat.

AMS, SAF och Örebro kommun efterlyser en helhelssyn pä det offentli­ga skolsyslemels roll och uppgifter. Konlaklerna förskola-grundskola be­rörs visseriigen ylligl, konluklernu grundskolu-gymnusicskolu däremoi knuppusi ulls. Dennu ulllför isolerude behundling av en del uv skolsystemet försvårur enligt inslunsernu bedömningurna av de oliku förslagen.

RHS unser del olyckligl ull ett flerlul beiydunde ulredningur inom sko­luns omräde pågått mer eller mindre purullelll och utun egentlig koppling till vurundra under senare år.

Länsskoliiäiiinden i Jämilands län, UHÄ. gymnasieuiredningen. TCO, Karistads kommun, MUF, Cenierparliels kviiinoförhiind, Hisloridärar­nas rik.sfiircnhig, Riksföreningen jör lärarna i malemaiik, fysik och kemi samt Sveiisklärarjöreiiiiigeii efterlyser en redovisning och analys av de er­farenheler och forskningsresultat som SÖ bygger sill förslag på. UHÅ på­pekur ull .sumiidigi som gällande läroplan infördes, påbörjades arbetel med Läroplansuppföljning för grundskolan (LUG). Del frumgår emellertid inle

 

Prop. 1978/79:180                                                                 166

i det föreliggande förslaget vilka och hur omfattande utvärderingar som ge­nomförts, vilka praktiska erfarenheler man samlal och vilka slutsatser som man med utgångspunkt i uppföljningen dragil för läroplansarbelel.

Karlsiads kommun konslalerar alt enighel råder såväl inom SÖ som i den allmänna opinionen om all erfarenheterna av nuvarande läroplan inte är gynnsamma. Dä emellertid resullalen av olika pedagogiska forsknings­projekt ingalunda är entydiga, ibland direkt motsägande, anser kommunen det beklagligt att SÖ vid hänvisningar till sådana resultat inte uppgivit käl­lan, efiersom i vissa fall hell andra slutsatser kunnai dras med hänvisning till annan pedagogisk forskning.

Cenierparliels kvinnoförbund anser atl SÖ:s förslag i flera avseenden in­le är tillräckligt förankrad i skolans verklighet, och inte heller i de senaste årens pedagogiska forskning. Den lillgodoser enligt förbundel inte heller riksdagens uttalanden från 1976.

Hisloridärarnas riksförening framhåller atl bristen på klarl dokumente­rat stöd i forskning eller ulvecklingsarbete för olika förslag ger stora delar av SÖ:s förslag en prägel av skrivbordsprodukt. SSU anser all den grupp som arbelai fram förslagei borde ha ägnal en belydande del av sin tid till all analysera varför intentioner som beskrivs i denna och som beskrivits i lidigare läroplaner, inle blir verklighel. Om dessa blivii verklighel, hade enligi förbundel med all säkerhet skolans problem varil mindre.

Länsskolnämnden i Siockholms län, Folkpariieis kvinnojörbund, RHS, Unga Örnars riksförbund och Geografilärarnas riksförening förordar att en omfaUande ulvärdering av Lgr 69 borde ha föregäll del nya läroplans­förslagel.

RHS framhåller all efiersom den viktigaste frågan i förslaget gäller huru­vida grundskolans högsladium skall vara mer eller mindre sammanhållet, hade del varil värdefulli med en mera öppen diskussion om de erfarenheler man från SÖ:s sida anser sig kunna göra av förändringen mol en mera sam­manhållen grundskola.

Unga Örnars rik.sförbund påpekar atl ell förslag lill ny läroplan för grundskolan mäsle grundas på en analys av den krilik som riktas mol da­gens skola och undervisning.

Geografilärarnas riksförening vänder sig mol de i läroplansförslaget angivna fördelarna med helerogena grupper. SÖ redovisar ingel underlag för denna bedömning. Föreningen anser alt SÖ bör genomföra ell forsk­nings- och ulvecklingsprogram på delta område.

Länsskolnämnderna i Göleborgs och Bohus samt Norrbonens lån, UHÅ, Luleå, Gävle, Västerås, Karlstads och Malmö kommuner, Ulbild­ningsnämnden i Värmlands läns landsiing, SSU samt RHS beklagar all re­misstiden trois SÖ:s rekommendation om ell år inskränkles lill ell halvi år. Flera av remissinstanserna påpekar också all en stor del av tiden inföll un­der sommarlovet vilkel försvårade del lokala informalionsarbelel.

RHS påpekar alt hem och skola-rörelsens interna remissarbete kan ut­göra en vikiig pedagogisk insals då det gäller all spridu kännedom om ut­vecklingsarbelel inom skolområdet.

FPU och kommunisiisk ungdom anser all det är en självklar konsekvens UV förslugel ull betygen avskaffas. Gör man inte della så belvivlar förbun­del ull man kommer au kunna genomföra läroplanen i verkligheien med allt vad som sägs om förändral aibetssätl och om elevernas medverkan i beslutsfallande om innehåll i undervisningen.

Sveriges krisina ungdomsråd föreslår all både elever och lärare får en ordentlig utbildning under skoltid om vad den nya läroplanen innebär.

 

Prop. 1978/79:180                                                                167

1.2 Är en läroplansförändring nödvändig nu?

Länsskolnämnderna i Östergötlands och Skaraborgs län, Malmö och Lidingö kommuner samt Utbildningsnämnden i Värmlands läns landsting anser att mot bakgmnd av samhällsförändringarna i samband med MBL-lagstiftningen, arbetsmiljölagen och inle minsl SIÄ-reformen är en ny lä­roplan nödvändig.

Länsskolnämnden i Östergötlands lån framhåller gmndskolans allt star­kare behov av samverkan med förskola, särskola och arbetsliv. Anpass­ning av skolan till samhällets invandrarpolitik och internationalise-ringssträvanden är också ett tungt vägande skäl för en läroplansreform.

Brottsförebyggande rådet och Riksföreningen för lärarna i matematik, Jy'sik och kemi anser atl brislema i den nuvarande läroplanen är sä siora atl de motiverar en revision av läroplanen.

Statskontoret anser atl behovet av radikala förändringar av läroplanen är väl dokumenterat.

MUF konslalerar all gmndskolan i dag brottas med allvarliga problem. Åtgärder måsle enligt förbundet sällas in för atl återställa arbetsron och återge grundskolan allmänhetens förtroende. SIÄ-reformen är ett steg i denna riklning. Förändringar och förbällringar i läroplanen är därtill nöd­vändiga.

SECO anser all Lgr 69 och dagens grundskola fortfarande är präglad av sin bakgrund som realskola. Del nu akluella förslaget till ny läroplan för grundskolan innebär enligt SECO inte atl man frigör sig från sitt realskole-förflutna. SECO menar atl en förändring av läroplanen är vikiig och nöd­vändig att göra, men då måste den nya läroplanen även i praktiken innebä­ra ett avskaffande av den gamla realskolan.

Länsskolnämnderna i Jönköpings och Krisliansiads lån saml Linkö­pings kommun anser atl läroplanen skall ses över kontinuerligt med led­ning av de erfarenheter som successivt kan vinnas. En förändring i mindre sleg gör det lällare alt undvika de iröskeleffekter mer genomgripande för­ändringar kan leda lill. På så sätl ökar enligt inslanserna möjlighelerna atl lillvarala och bygga på elevers och lärares iakttagelser, erfarenheter och behov av förändring.

Länsskolnämnderna i Ösiergöllands och Väslerholiens län anser atl be­hovet av en ändrad läroplan skall utgå från de i skolan verksamma. Upple­velsen hos dem som skall genomföra förändringen är av avgörande bely­delse. Känner de förändringen nödvändig är delta enligt nämnderna den största garantin för att föreslagna åtgärder skall ge önskad effekt.

Nybro kommun delar uppfattningen att det är naturligt att successiva justeringar av läroplanen behövs, men frågar sig om genomgripande läro­plansrevisioner verkligen behövs vart lionde år. Kommunen missiänker all del ständigt åierkommande behovei av läroplansrevisioner bollnar i den brisiande överensslämmelsen mellan vision och verklighel.

Länsskolnämnden i Ösiergöllands län har med tillfredsställelse kunnat konstalera hur SlA-beslulel initierat en utveckling i grundskolan präglad av en ökad medvetenhet och vilja till nytänkande hos berörda. Enligt nämndens beslämda uppfaiining vore del olyckligl att genom införande av en ny läroplan slöra uivecklingsprocessen. Den bör i.slället uppmärksaml iakllagas och ulvärderas. Genom en konlinuerlig dialog med fällel bör sä småningom grunden för en förändrad läroplan kunna läggas. Man bör ock­så enligt nämnden avvakta politiska beslut i exempelvis betygsfrågan, skolansvaret för sextonåringarna efter nian och skolpersonalens forlbild-

 

Prop. 1978/79:180                                                                 168

ning. Vissa jusleringar i läroplanen är dock nödvändiga så all riksdagens speciella riktlinjer tillgodoses. Örebro kommun och Unga Örnars riksför­bund anser all de förändringar som krävs som följd uv SlA-besluiel kan görus inom den nuvarande läroplanens ram.

1.3 Läroplanens roll

Länsskolnämnderna i Siockholms, Malmöhus och Jämilands län, Svensku komminiförbuiidei saml Solkfieu kommun belraklar läroplanen som en slarkl slyrande och reglerande fakior.

Svenska kommunförbundet beionar all läroplanen är del dokumenl som anger inom vilka ramar skolans verksamhei skall bedrivas, bl. a. för att ga­ranlera en likvärdig ulbildningssiandard över hela rikel. Läroplanen utgör därför enligt förbundel den viktigaste komponenten för atl uppnå de kvali­tativa målen.

SoUefleå kommun framhåller att läroplanen på ett avgörande sätt på­verkar verksamheien i skolan. Den nuvarande läroplanen belraklas av många som ell utomordentligt hjälpmedel i arbetet pä all skapa en bälire skola medan andra upplever målangivelser och målformuleringar som alll­för visionära och svåruppnåeligu för alt kunna skapa en posiliv inslällning lill skolarbelel. Avsländel mellan mål och måluppfyllelse blir enligi kom­munen så slort all läroplanen lill och med kan bli ell hinder för uiveckling.

Länsskolnämnden i Siockholms län och RHS anser all läroplanen är ell vikligl instrument för att förverkliga samhällets syften med den obligato­riska skolan.

Länsskolnämnden i Väsierbonens län och Riksföreningen för lärarna i malematik, fysik och kemi framhäller att läroplanen skall ange den politis­ka målsättningen för skolans arbete.

Länsskolnämnderna i Mamöhus och Västerbottens län, AMS, TCO, SAF, Sollefteå och Lidingö m.fl. kommuner och SSU påpekar all läropla­nen är endasl en fakior bland flera andra som påverkar och siyr skolans verksamhei.

TCO framhåller all målel för och inrikiningen av en läroplansförändring fasisiälls genom beslul av riksdag, regering och skolans myndigheter. De reella förändringarna sker dock inte genom beslulen i dessa inslanser ulan genom förändringar i del dagliga skolarbetet. Personalen måste därför en­ligt TCO bli mycket noga informerad om intentionerna bakom reformer, ges utbildning och praktiska förutsäuningar för all kunna genomföra beslu­len.

SAF erinrar om att det starka siyrmedel för skolverksamheten som det tidigare siaisbidragssysiemel uigjorde gav en för hela landet i stort likvär­dig utbildningsstandard i form av en likvärdig organisaiion för skolan. Lä­roplanen var av underordnad belydelse när del gällde organisationen och uppläggningen av skolarbelel.

Länsskolnämnden i Jönköpings län anser alt det bör vara ett huvudkrav på läroplanen all den iniensivt och närgånget uppfordrar alla som arbetar i skolan och alla som kommer i beröring med den att skaffa sig en bred kun­skap om skolan bland annat genom egna iakttagelser och ett ständigt tan­keutbyte och på så sätt skapa fömfsättningar för verksamheiens utveck­ling.

Länsskolnämnden i Krisliansiads län hävdar att efterkrigstidens reform­arbete mera har förändrat den organisaioriska än den metodisk-pedagogis­ka sidan av skolan. Huvudorsaken har enligt nämnden varit att genomgri-

 

Prop. 1978/79:180                                                                 169

pande förändringar av del dagliga arbetet beordrats, innan de som skulle föra ut reformerna i verkligheten hade givits lid och tillfälle alt pröva sig frum lill resuliui på det lokula planet, med andra ord innan de blivit överty­gade om alt förändringen var genomförbar.

Länsskolnämnderna i Göleborgs och Bohus saml Älvsborgs län påpe­kar all en förändring av läroplanen inle är någon garunii för ull skolan blir bättre. Länsskolnämnden i Älvsborgs län anseratt det lokala utvecklings­arbelel i skolan är del vikligaste.

1.4 Hur bör en läroplan utformas?

Läiisskoliiämiidcrna i Ösiergöllands och Jönköpings län saml SAF framhåller alt läroplanen klarl bör formulera mål och meioder sä all alla berörda kan lillgodogöra sig den filosofi som ligger lill grund för läropla­nen. SAF beionar att läroplanen måslc skrivus och spridus på ell sådunl säll all den blir lillgänglig för ulla berörda.

Länsskolnämnden i Jönköpings län anser alt del är väseniligi att läropla­nen uppfattas som en beskrivning av verksamheien i den skola vi genom demokratiska beslul kommii överens om all vi vill ha - en handbok för al­la som har med skolan au göra.

Länsskolnämnden i Jämilands län betraktar däremoi del som en illusion att tro, all en och samma språkliga uiformning skall läcka lärarnas behov av professionelli arbeisinslrumenl, del behov av arbetshjälpmedel, som barn och ungdomar har för att kunna medverka i planering och utveckling av skolarbetet, som föräldrar och andra vuxna uianför skolans professio­nella krels har för atl kunna medverka vid uppbyggandet av en posiliv och öppen skolmiljö.

Länsskolnämnderna i Älvsborgs och Jämilands lån samt SAF anser del vikligl atl läroplanen ger de impulser som kan behövas för det lokala ut­vecklingsarbelel.

SAF anser att limplaner och kursplaner bör ulformas på sädanl säll atl man lokalt får möjlighel all välja arbelssäil och arbelsformer, disponera undervisningslid och ge ulrymme för olika specialintressen atl utvecklas för atl ge eleverna nödvändiga kunskaper och färdigheter. Timplanen ul­gör enligi SAF del huvudsakliga instrumeniel för den lokala frihelen, kurs­planen del huvudsakliga inslrumeniei för den övergripande samordningen.

Länsskolnämnden i Södermanlands lån förordar att timplanen utformas så atl det, förutom de inilialiv som kan komma all las av enskilda lärare el­ler arbetslag, i timplanens konstruktion finns lid för arbele med projeki el­ler uppgifter med förankring i det omgivande samhället.

Länsskolnämnderna i Ösiergöllands och Krisliansiads län betonar all ett läroplansförslag måste förankras i lärar- och skolledarkårerna. Om samhällel vill ha resultat, mäsle man låla reformverksamhelen i försia hand gå ut ifrån behov som känns angelägna av de enskilda medborgarna, eleverna och skolpersonalen och försl i andra hand dikleras av poliiiska idéer atl med skolan som hjälp omdana samhället.

Länsskolnämnden i Ösiergöllands län konstaterar vidare att läroplanen för en decentraliserad och demokratiserad skola bör ha en annoriunda ut­formning än sina föregångare. Den skall inte innehålla en central vision av morgondagens skola med mängder av anvisningar. Dagens akula vardags­problem i skolan, de ungas bristande arbetsglädje och framtidstro, bör i stället slå i cenirum för förslaget.

 

Prop. 1978/79:180                                                                 170

Länsskolnämnden i Uppsala anser del väseniligi atl läroplanen avspeg­lar en reell vilja all sälla eleverna i cenirum.

Länsskolnämnderna i Ösiergöllands och Jämilands län päpekar atl en ny läroplan skall verka i ell samhälle som kan uivecklas olika beroende på poliiiski fållade beslul. De uibildningspoliliska aspeklerna borde därför enligt nämnderna ha analyserats och allernaliva lösningar skisserals mol bakgrund av skilda uibildningspoliliska ambilioner.

TCO saknar i läroplansförslaget en analys av hur barn och ungdom skaf­far sig kunskap om väriden. Ett undersökunde arbelssäil som bygger pä ell uivecklingspsykologiski synsäll bör enligi TCO i ökande grad förekomma.

Länsskolnämnderna i Jönköpings och Västerbollens län beionar all lä­roplanen inle får vara slalisk. Den måsle konlinueriigi följas upp.

Länsskolnämnden i Uppsala län påpekar all uianför skolan är inle arbe­let årskursindelal. Det är därför en på säll och vis konsllad situation, då man i skolan arbeiar i åldersniväer. Del bör enligt nämnden vara en slrä­van för skolan alt samverka mer konkrei över årskurs- och siadiegränser. Nämnden föreslår vidare atl ell sludiecirkelmalerial om läroplanen uiarbe­las centrah.

Länsskolnämnden i Älvsborgs län instämmer i SÖ:s påpekande all en viktig uppgifi för skolan är atl ge eleverna uttrycksmedel och självkänsla. Varje elev som lämnar grundskolan måsle enligi nämnden ha fått lillräcklig träning i alt i ord uilrycka vad han vill, tänker och känner. Läroplanen bör ge anvisning om lid och meioder för delta, så all idén kan förverkligas.

Länsskolnämnden i Jämilands län anser atl läroplanen bör ange en pe­dagogisk grundsyn, som kan bilda uigångspunki både för avvägning av ar­beiets innehåll och av olika arbelssäil, av olika gruppers inflytande vid ut­formningen av dagligl arbele och långsiklig planering och därmed för av­vägning av resursinsatser som är nödvändiga för att man skall nå de mål som uppställls.

UHÄ underslryker alt en ny läroplan måste ha en högre konkretionsnivå även i sina allmänna delar.

TCO framhåller atl en av de grundläggande principerna för grundskolan är atl den skall ge en likvärdig ulbildningssiandard för elever i landels alla delar. TCO ansluler sig lill denna princip. I dag är del huvudsakligen riks­giltiga kursplaner som skall garanlera della. Enligi TCO:s uppfaiining bör strävan mer vara atl ge eleverna lika goda förutsättningar alt klara sig i oli­ka situationer i livet, dvs. en lika god handlingsberedskap. Kursplanernu bör ulformus enligi denna princip.

RHS avslyrker SÖ:s förslag till ny läroplan för grundskolan och presen­terar i stället ell egel förslag, som enligi förbundel inte fyller något anspråk på alt vara ell uiarbeiai förslag. Del är snarasi en aniydan av ett modell-tänkande. Förslaget bygger på atl man delar upp undervisningstiden i tre lika stora delar.

I den första delen ges de för alla eleverna gemensamma baskunskaper­na. Dessa skall vara väldefinierade. Kravel atl alla eleverna skall behärska baskunskaperna innebär all kunskapsurvalet måste beslämmas resirikiivi. Baskunskaperna skall vara nödvändiga kunskaper lill skillnad från önsk­värda kunskaper, som är del förhärskande synsättet. I denna undervisning bör man eftersiräva eit arbelssäil där de bästa eleverna hjälper de svagare. Föräldrarna bör också kunna tas i anspråk som en undervisningsresurs.

I andra delen av undervisningen ingår momenl som är gemensamma för arbetsenheten/klassen. Däri ingär undervisningsmoment som i så stor ut­sträckning som möjligl planeras som slörte och mindre projektarbeten.

 

Prop. 1978/79:180                                                   171

Projekten skall inriklas på de ämnen som lämpar sig för denna arbetsform, i första hand grundläggande kunskapsområden inom de samhällsorienle­rande och naturvetenskapliga ämnena.

Den tredje delen utgörs av tillval. Tillvalen kan dels bestå i relativt be­stämda kursmoment t. ex. inom språk och matematik, men de kan också i andra sammanhang ulformas på ell flexibelt och individanpassat säu. Del är viktigt all man också tillskapar lillval som ger stimulans för de elever som främst är inriktade på prakliska studier - här kan tillvalet också beslå i arbeislivserfarenheteroch integrerad pryo-ulbildning. Enligt RHS förslag blir inte skillnader mellan elevernas kunskaper ell beklaglig! faklum utan de byggs in i sysiemel som fömlsedda konsekvenser - föruisägbara efter­som man vel all eleverna skiljer sig ål beiräffande förmåga och iniresse. Myckel av molsätlningarna när del gäller att ta ställning lill hur grundsko­lan skall se ul reduceras om man tillåler kompletterande studier under och efter grundskolan. Om man erbjuder eleverna generösa möjligheter till kompletterande studier efter grundskolan, t. ex. för alt komma in på en viss gymnasielinje, kan man komma ifrån många av olägenheterna med da­gens tillvalssystem.

1.5 Målfrågor

RHS anför följande i fråga om de övergripande målen för skolans verk­samhet: "Skolans viktigaste uppgifi är alt främja varje elevs allsidiga ut­veckling". Så inleder läroplansförfattarna kapitel 2 i läroplansförslagel, 'Några principiella utgångspunkter för översynsarbelel' med en praktfull osanning. Eller än värre - med Ivå osanningar. Varje människa har inre fömtsättningar att utveckla de mest häpnadsväckande livshållningar. Del är lika "naturligt" för människan atl uppträda i del moderna samhälleis mångskiftande livsformer som alt jaga knubbsäl med stenyxa, plöja risfält med hjälp av vattenbufflar och styra rymdfarkoster med hjälp av datortek­nik.

Varje människa utvecklar bara en bråkdel av sina möjliga anlag och var­je kultur uttrycker och inrymmer enbart en liten del av de livsformer som människor skulle kunna välja - om de fick möjlighet. Atl skolan har lill uppgifi att främja en allsidig utveckling är därför en orimlig felsyn.

Den andra invändningen mol ovan citerade fras i förslagets principkapi­tel är att den kan tydas sä alt skolan tilldelas en passiv roll gentemot ele­ven. Skolan skall främja elevens utveckling - därmed markerar man en uppfattning som går ut pä att individens utveckling är den primära driv­kraften hos individen medan del sociala sammanhangei har en sekundär roll som befrämjare av denna inifrån styrda process.

I själva verket är skolan och skolans innehåll en social konstruktion, där man från samhäUets sida myckel bestämt vill engagera sig för alt påverka det uppväxande släktets attityder och kunskaper, ja individens hela värids-bild, i alldeles beslämda banor. Läroplansförslagels text skymmer della förhållande. Genom alt säga att läroplanen skall befrämja elevens "allsidi­ga utveckling", maskerar man att läroplansförslaget inte alls innehåller en allsidig information om människa och samhälle utan aUdeles specifika ur­val av informationer. Förslaget är alllså ytterst setl präglat av en vanlig men aningslös fördomsfullhel, en fördomsfullhet som upphöjer den rådan­de samhälls- och kultumppfattningen till nästan universiell lag. Då hjälper det inte att man i enskilda sammanhang i skrivningen visar en ulomordent-

 

Prop. 1978/79:180                                                                172

lig vilju lill förslåelse och tolerans inför andra än de inhemska kulturyt­tringarna och lill andra mänskliga villkor än vara egna.

Del här resonemangel har en poäng som är vikiig all hälla i minnel när mun resonerur skoluns förhållanden. Genom alt antyda ett slags harmoni mellan elevens påstådda allsidiga utvecklingsbehov och läroplanens på­stådda ullmängiltigu innehåll blir uppgifien alt förmedla lärostoffet uteslu­tande en pedagogisk lämplighetsfråga. Om mun ä undra sidan antar att det kan finnas en rad motsättningar mellan samhällets val av kulturell målsäii­ning (som skall förmedlas via skolan) och andra kullurinslag, respeklive länkbara molsällningar mellan individens och samhälleis inlressen, så blir skolans uppgift en kompUcerad socialisalionsuppgifi. Del vi kallar "sko­lans kris" bör ses i della "stora" sociala sammanhang och inle i försia hand som pedagogiska svårigheler enbarl.

Inte minsl högstadieskolans problem är med all säkerhei i försia hand en avspegling av de svårigheler som uppslår då skolan söker förmedla de spe­cifika värderingar och kunskaper som ulgör vår samhälls- och världsbilds-uppfailning lill ungdomsgenerationen. Samiidigi skall man - på högsladiel lydligare än på de lägre stadierna - för eleverna markera atl skolans upp­gift ocksä är alt förberedu elevernu på ull de skall inta oliku sociula positio­ner och livskarriärer efter skolan.

Verkligen ell dilemma för en sammanhållen skola!

Del är snarasi förvånande alt förmedlingen av della socialu kullururv går så smärifrill som faktiskt är fallet - särskilt med lanke på all varje vuxen-generalions livsmönsier inle längre upprepas som varil fallel lidigare, då socialiseringen av den växande generalionen bestod i all lära ul de sociala regler som de vuxna själva följde och som också var ändamålsenliga för den kommande generationen.

AMS, SAF. Förbundel Vi Ungu och Unga Örnars riksförbund betraktar det som ell angelägel mäl för grundskolan all lillvarala och främja elever­nas iniresse för yrkesuibildning och forlsalia siudier.

Unga Örnars riksförbund päpekar alt för förberedelsen för arbetslivet behöver eleven träning av yrkesförberedande karaktär, men ocksä kun­skaper om rollen som arbetstagare, vilka vägar man kan påverka och för­ändra sina arbetsvillkor och sin arbetssituation. För sin roll som individ i samhällel är del också enligi förbundel vikligl all skolan siimulerar elever­na lill en allsidig personlighelsulveckling. Eleven måsle få kunskaper om vilka vägar man kan påverka och förändra samhällel.

SACOISR framhåller elevernas räll och behov all i grundskolan förvär­va godu buskunskaper och basfärdigheler liksom ell engagemang och en vilju all lära mer.

TCO anser alt målet för skolans verksamhet utgår från ett helhetsper­spektiv pä eleven. Barnomsorgens liksom ungdomsskolans uppgifi är att utveckla individens hela personlighet. Skolan skall förbereda eleverna för de uppgifter de slälls inför som vuxna i samhälle och arbeisliv. Samiidigi skall skolan pä olika säll aklivi verka för en social rätivisa och en jäm­siälldhel mellan könen. Allmänorienlering och omfaUande kommunika­lionsfärdigheler är av stor betydelse för atl dessa mål skall kunna förverk­ligas.

Länsskolnämnderna I Siockholms. Örebro och Väsierbonens län anser alt lidigare skoluiredningars grundläggande lankegångar och riklningsangi-velser allljämt kan tjäna som vägledning vid del fortlöpande arbelel med au ulveckla skolan i samklang med samhället.

Länsskoliiånnulen i Västerbottens lån poänglerar all kring skolans mål-

 

Prop. 1978/79:180                                      ,                         173

sanning, som den ullrycks i skollagen, i skolförordningen, i läroplanen och i olika ulredningar har under de senasle decennierna i huvudsak räll sior enighel. När del gäller tolkningen av den skrivna målsättningen och del därav betingade innehållet och arbeissäiiel i skolans inre urbeie råder mindre enighel.

Länsskolnämnden i Kalmar län. Siorumans och Sollefteå kommuner in­stämmer i atl skolans viktigaste uppgift är alt främja varje elevs allsidiga utveckling.

TCO anser all del kan anföras starka skäl för en ny diskussion om en ge­mensam målsättning för hela barn- och ungdomsskolan. Enligt TCO bör de övergripande målen för utbildningsverksamhet innebära all all uibildning skall medverka till all åsiadkomma en allsidig personlighelsutveckling för individen och en samhällsutveckling uv värde för alla. I nulägel måste dock enligt TCO målen för gumdskolan konkretiseras så atl de blir verkligt användbara i skolurbetet.

CUF menur ull grundskolun måsle präglas av följande målsäUningar:

Demokrati. Ulbildningen skall slimulera lill ell demokruiiskl länkunde och hundlunde samt träna eleverna atl kriliskl granska informaiion och för­hållanden i skola och samhälle.

Jämlikhei och solidarilel. Ulbildningen skall medverka lill all skapa jäm­likhei nalionell! och inlernalionellt.

Ekologisk helhelssyn. Ulbildningen skall lära eleverna all förslå samhäl­lets uppgifter och verksamhei. men också samspel mellan naluren, männi­skan och samhällsstrukturen.

Självförverkligande. Ulbildningen måsle ge möjlighel lill självförverkli­gande, som är grunden för demokraii och levande samhällsarbete.

FPU framhåller all kunskapsmålet måste ha en .självklar plats bland de grundläggande mälen för skolan.

RRV beklagar frånvaron av ansatser när del gäller all få läroplanens övergripande mål beaklade i del prakliska skolarbelel.

Länsskolnämnderna i Kalmar och Jämilands län pekar pä brislen på överenssiämmelse mellan mål och måluppfyllelse. Länsskolnämnden i Kalmar län anser atl del beror pä bristande resurser när det gäller lokaler, läromedel och materiel.

Länsskolnämnderna i Gollands och Jämilands län varnar för alltför högt ställda mål, som län skapar en känsla av vanmakt hos både lärare och elever.

Socialsiyrelsen finner det angelägel alt skolan redan på ell lidigi siadium iränar eleverna och ger dem ullrycksmedel och den självkänsla som be­hövs föran kunna delta i sumhällsurbelei.

Länsskolnämnderna i Siockholms och Ålvsborgs län anser att förslaget slrider mol del grundläggande mäl för skolan som innebär ull vurje elev skull ges möjlighet lill individuell iniresse- och personlighelsulveckling.

Länsskolnämnden i Siockholms län anser vidare atl grundskolans mål i ell siörre sammanhang för närvurunde ler sig ulllför diffusa. Den föreslag­na ulbildningsplaneringen grundar sig i för hög grad på pedagogiskt svårde-finicrbara jämlikhelsmål och jämslälldhelsidéer. Enligi nämndens uppfaU­ning måsle dessa olika mäl erhålla en mer siringenl lolkning i försia hand i pedagogiska och melodiska lermer.

 

Prop. 1978/79:180                                                                 174

1.6 Principen om en sammanhållen grundskola

Endast ell fåtal remissinstanser tar mer ingående upp frågan om sam­manhållen grundskola. De flesla remissinstansers åsikter framgår av deras förslag lill tillval (avsnitt 7).

Kommunistisk ungdom, SECO saml Elevförbundet år positiva till en hell sammanhållen gmndskola.

Skellefteå kommun finner det riktigt ur jämställdhetssynpunkt atl förslag läggs om en mer sammanhållen gmndskola.

Statskontoret anser atl behovet av radikala åtgärder och förändringar, framför allt vad gäller de könsbundna och socialt betingade tillvalen på högstadiet, är väl dokumenterat. I likhet med SÖ finner statskontoret det också angeläget att - åtminstone på sikt - skapa bättre förutsättningar för en övergång lill en mer sammanhållen grundskola.

Länsskolnämnden i Norrbottens län menar alt de föreslagna ålgärderna inte är tillräckligt radikala för aU i praktiken leda till reella förändringar.

Lidingö kommun och Hisloridärarnas riksförening avstyrker förslaget om en mer sammanhållen gmndskola.

Länsskolnämnderna i Uppsala och Ålvsborgs län, MUF samt RHS för­ordar i stället att valmöjligheterna uiökas.

Länsskolnämnden i Älvsborgs län framhåller atl samiidigi som ett ul­ökal lillval genomförs så måste kravel på en likvärdig ulbildningssiandard över hela riket upprätthållas. En sådan garanti kan åsladkommas genom atl en baskurs eller gmndkurs ulformas konkret, t.ex. som lärobok, och bestäms för landels alla skolor.

RHS anser alt nya tillvalsämnen med varierande inriktning måste infö­ras. I dagens skola är de icke-teoretiskl inriktade eleverna de mest miss­gynnade i fråga om valmöjligheter.

Länsskolnämnden i Hallands lån. Sala och Göleborgs kommuner saml Folkpariieis kvinnoförbund anser att en individanpassad skola, som varil en av parollerna för detta läroplansarbele, förutsäUer differentiering och går inte ihop med en strävan mot ännu större enhetlighet.

Göteborgs kommun delar uppfattningen alt nuvarande förhållanden vid val lill alternativa kurser är otillfredsställande men anser atl man bör kun­na komma tillrätta härmed på annat säll än genom atl slopa detta syslem. En försiärki informaiiom lill föräldrar och en effektiv studievägledning kan vara ell sätl atl komma ifrån de pålalade svårighelerna.

Länsskolnämnden i Stockholms lån påpekar alt ell sammanhållet hög­sladium inle är något allmänt omfallal samhällsmål. Nämnden konslalerar vidare all krympta tillvalsmöjligheler och ökad teoretisering inte automa­tiskt kompenseras av valfrihet inom de olika ämnena i kombinalion med ell förändrat arbelssäil. Nämnden är angelägen att med uigångspunki i en pedagogiski förankrad verklighel diskutera den framlida skolans utform­ning med SÖ:s läroplansförslag som utgångspunkt. Jämlikhetsmålel för samhällel låler sig förhållandevis läll omsältas i ekonomiska och organisa­toriska beslut och åtgärder, medan man hittills inte lyckats formulera jäm­likhetsmålet i pedagogiski eniydiga lermer. Enligi nämnden innebär jäm­likhet på skolans område all man bereder alla elever, oavsett härkomst, kön och bostadsort, samma studiemöjligheter inom den obligaloriska sko­lan. Läroplansförslaget är enligt nämnden bristfälligt förankrat i pedago­gisk forskning rörande differentieringsproblemalikens innehåll och utform­ning.

Länsskolnämnden i Kristianstads län noterar atl ulredningen har inrik-

 

Prop. 1978/79:180                                                                  175

tat sig mot ett mål - den helt sammanhållna gmndskolan - vilket ligger utanför utredningsuppdraget.

Länsskolnämnden i Stockholms län befarar att om direktiven inte bundit SÖ till kravet att framlägga ett förslag innebärande fortsatta möjligheler att studera ett andra främmande språk, SÖ redan nu skulle ha försökt att ta Steget bort från B-språksundervisning i grundskolan.

Statskontoret föreslår att gymnasieutredningen får i uppdrag att ingåen­de pröva studieorganisatoriska fömtsättningar och konsekvenser för en gymnasieskola, där elevema inte har läst något av B-språken i gmndsko­lan.

Länsskolnämnden i Hallands län anser del viktigt att vi så långt som möjligt har en sammanhållen skola med lika möjligheter för alla. Nämnden anser det emellertid lika viktigt att skolan tar hänsyn till varje enskild elevs verklighet - att skolan blir elevanpassad. En lämpligt avvägd anpassning till elevernas önskemål ser nämnden som nödvändig för att man skall kun­na komma tillrätta med den oro som särskilt högstadiet nu präglas av.

Linköpings kommun poängterar att den jämlika skolan aldrig får bli en synonym till den likriktade skolan. Skolans och utbildningsväsendets bi­drag till ökad jämlikhet bör mera konsekvent än hittills ligga i att dels defi­niera basfärdighetema, dels verka för dessa.

Moderata kvinnoförbundet framhåller atl alla elever skall ha rätt till en likvärdig utbildning. Men detta kan enligt förbundel självfallet aldrig få in­nebära att alla måste ha samma utbildning eller all de skall nå lika resultat.

RHS anser att valfriheten efter högstadiet - som kan aktualiseras av elevens ändrade planer, senare mognad eller andra skäl — bör garanteras genom förbättrade och smidiga kompletteringsmöjligheter både under och efter högstadiet.

Riksföreningen för lärama i matematik, fysik och kemi anser att någon form av nivågruppering är nödvändig för skoltrivsel och för rimliga studie­resultat på högstadiet.

1.7 Hjälp till elever med svårigheter

Svenska förbundet för specialpedagogik konstaterar med tillfredsställel­se atl ett specialpedagogiski synsätt skall prägla allt arbete i skolan. Läro­plan sförslaget ger i många avseenden de organisatoriska förutsättningarna för atl elever med särskilt behov av stöd och stimulans skall kunna få en god personlighetsutveckling.

Norrköpings kommun beklagar att den av SIA föreslagna utbildningen i specialpedagogik för alla lärare icke kom till stånd och vill understryka vikten av att fortbildningen inte bara ges ökade resurser utan också starka inslag av specialpedagogisk nalur.

Länsskolnämnderna i Uppsala och Kopparbergs län, SAF samt Mode­rata samlingspartiets kvinnoförbund betonar det självklara i atl skolan skall stödja elever med sämre förutsättningar.

SAF påpekar atl stora spännvidder i kunskaps- och mognadsnivå bland eleverna gör det svårt för läraren all finna arbetssätt och ämnesstoff som känns motiverande för alla. Mer sludiebegåvade elever finner undervis­ningen meningslös och börjar alt vantrivas. Andra elever får svårigheler alt följa den för dem alllför teoribundna undervisningen. Båda dessa grup­per av elever måste enligt SAF uppmärksammas och stödjas.

Länsskolnämnden i Siockholms lån, Eda kommun och FPU belvivlar

 

Prop. 1978/79:180                                                                 176

au förslaget med dess nuvarande innehåll aktivt kan hjälpa svagpresteran­de elever ull bäure acklimutisera sig i dagens skola.

Länsskolnämnden i Stockholms län vill varna för en övertro pä ett för­ändrat arbelssäil säsom varande lösningen på en stor del av grundskolans problemkomplex.

Socialsiyrelsen och sunens invandrarverk framhåller de invandrade fa­miljernas problem och all de utgör en grupp som ofta behöver speciellt slöd. Socialstyrelsen vill rikta uppmärksamhei pä alt även familjer, som har boll i Sverige en längre lid saml även elever, som är födda av ulländska föräldrar men hur vuxit upp i Sverige, ofta har siora problem all lillgodogö­ra sig undervisningen.

Socialsiyrelsen beionur vidare all del är specielll vikligl all elever från problemfamiljer och invandrarelever tränas all utveckla sina kommunika­lionsfärdigheler. Socialsiyrelsen vill även framhålla atl elever med multi­pelproblem som kanske inle kan klaras inom den vanliga klassens ram, i jämlikheiens tecken bör få den uppmärksamhet och del slöd som ger dem ökal utbyte av skoltiden och möjligheler att elablera sig på arbetsmarkna­den.

Statens handikappråd och De handikappades rik.sjörbund påpekar atl de handikappade eleverna bör få särskilt stöd, samt att undervisning om handikappfrågor ges.

Sunens handikappråd finner del anmärkningsvärt all förslaget sä knapp­händigt berör handikappades situation i den nya skolan. Rådet förutsätter all del blir en omsorgsfull presenlaiion av handikappfrågorna och klara an­visningar vad gäller olika handikappgruppers särskilda behov i den andra del av läroplanen som aviseras. Rådet understryker belydelsen av all frå­gor om handikapp behandlas i sill sakliga sammanhang och på ett naturiigi sätt ingår i olika ämnen. Rådet påpekar atl kunskap om handikapp kan bi­dra lill all skapa positiva allilyder mellan handikappade och icke handi­kappade. Rådet förespråkar en ökad integration av handikappade i skolan inte minst för att ge icke handikappade insikl i handikappades situation.

Gymnasieuiredningen och LO konslalerar atl omkring sex procent av eleverna f n. avbryter sludierna i grundskolan innan de har gåll nio år eller deliar i undervisningen i mindre omfallning än normall. En ännu slörte grupp ungdomar uppger i olika undersökningar atl de vantrivs i skolan. Det är enligt inslanserna särskilt viktigt att grundskolan ger just dessa grupper ett bälire utgångsläge och att skolan framför allt grundlägger en positiv inställning lill både fortsatt utbildning och yrkesverksamhet, för att därigenom motverka utslagning av elever. LO påpekar i delta samman­hang atl arbetslivet skall utnyttjas som en resurs i skolarbetet. Detta leder till ökad motivation som bör kunna motverka sortering och utslagning.

1.8 Samverkanskola-samhälle

Länsskolnämnderna i Kalmar och Göleborgs och Bohus län, AMS, sta­tens personalnåmnd, Skellefteå, Storumans, Sollefteå, Nybro och Norr­köpings kommuner m.fl. Kommunisiisk ungdom samt5v'e/i5a kyrkans ut­bildningsnämnd beionar all skolan ej får vara en sluten institution och att en öppen alliiyd mol samhällel är nödvändig.

Storumans kommun påpekar all med en ökad öppenhei mot samhället från skolans sida blir skolans mål och medel en fråga inte bara för lärare, elever, föräldrar och utbildningspolitiker ulan i ökande grad också för or­ganisationer, institutioner och arbetsliv.

 

Prop. 1978/79:180                                                                177

Svenska kyrkans uibildningsnämnd framhåller alt många som har skolan som daglig arbelsplals ger ullryck för hopplöshel, brisl på mening och håg-löshel. En del av skolans meningslöshel lorde bero på elevernas brisiande delaklighei i och erfarenhet av arbeisliv och produklion.

Länsskolnämnden i Uppsala län påpekar all skolan har ell arbetsliv för sig. Men den är samlidigt en förberedelsetid för elevernas kommunde ar­beisliv. Den måsle följaklligen la fasia pä ull skupu arbelsformer för eu samhällsinriklal urbeie. Del föreliggunde förslagei har enligi nämndens mening också murkerul sloru unsuiser för en sådan uiveckling.

Läiissk(Unämiuli.'n i Västerbonens län framhåller all grundskolan endasl ulgör en del av del offenlliga ulbildningssysiemet och därtör måsle ses i samband med övriga utbildande och invecklande insaiser som sker i hem och samhälle före, parallelll med och efter grundskolan. Om skolan skall fungera på ell lillfredsslällunde säu är del nödvändigt ull dess mål, arbels­former och prestationer är i samklang med de krav samhällel i stort har, dvs. den miljö skolan har all verka i.

Länsskolnämnden i Norrbollens län anser all del är posilivi med ell ökal inflylande från grupper uianför skolan.

Akliv ungdom underslryker föreningslivels belydelse. Föreningarna be­driver en värdefull, fostrande verksamhei och har siora möjligheler all la lill vara och ulveckla elevernas akliviieisbehov. Inom föreningslivei kan i stor utsträckning elevernu ges lillfällen all prakliskl lillämpa skolans kun­skaper.

LO anser all SSA-råden bör ges ökade resurser för sina insaiser för alt organisera de ökade konlakler med arbelslivels förelrädare som avses.

Statens personalnämnd framhåller atl konlaklerna med arbeisliv och samhällsliv bör ulgä från det lokala planei. Del bör enligt nämnden ingå i de statliga myndigheiernas ansvar och åligganden all i erforderlig utsträck­ning bereda möjligheter för konlakler med skolun.

CUF påpekar all skolan måste ge eleverna tillfälle till egnu upplevelser och på så sätl förbereda de siuderande för deras verksamhei i ell yrke, som familjemedlemmar och som deltagare i den demokraiiska processen. Därför mäsle enligi CUF samhälleis målsäUningar och verksumhei uv-speglas i utbildningen.

Statens ungdomsråd anser all utveckling genom samverkan mellan sko­la och samhälle inte bara bör ensidigt innebära atl samhällsutvecklingen påverkar skolan. Skolan börockså vara inriklad på all påverka samhällel.

Kommunistisk ungdom framhåller all skolan är långl ifrån isolerad från resten av samhället. Del övriga samhällets problem kommer också att visa sig i skolan. Så länge man inte lösl samhällets problem, sä länge kan man inle lösa skolans problem och få en skola uppbyggd på arbelarklassens värderingar och synsäll och med demokraiiska arbelsformer.

Förbundet Vi Unga anser all om skolan i dag har problem kan inle orsa­kerna enbart bero på vad som hänl på skolans område, l. ex. förändral tim­tal för vissa ämnen och införandet av engelska på lågstadiet. Orsakerna måste enligt förbundel ligga i an skolan inte kan tackla följderna av sam­hällets nya sätl all fungera.

1.9 Decentralisering

Länsskolnämnderna i Södermanlands, Kalmar. Hallands, Göleborgs och Bohus, Örebro och Väslmanlands län, UHÅ, siaiens personalnåmnd, siaiens kullurråd, slaiskoniroltkommiilén, folkbildningsulredningen, 12   Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 180

 

Prop. 1978/79:180                                                                  178

SACOISR, SAF, Svenska kommunförbundei. Luleå, Skellefieå, Slor-iimuns, Sollefteå, Norrköpings och Södertälje konuniiner m.fl.. Lands­tingsförbundet, Kommunistisk ungdom, Cenierparliels kvinnoförbund. SECO. Svenska kyrkans uibildningsnämnd. Samkrislna skolnämnden saml Riksföreningen jör lärarna i muteniaiik, fysik och kemi är posiliva lill den ökade deeeniralisering som förslagei innebär.

Länsskolnämnden i HaUands län lillsiyrker ell vidgai lokalt beslutsfai-tande vid planering av undervisningen. Delta kun främst förverkligus ge­nom förslugel om möjligheler till viss jämkning av veckotimtalen inom sta­dierna samt genom förslaget om för de tre stadierna gemensamma huvud­momenl. Nämnden anser atl den föreslagna vidgningen av den lokala be-slutsrälten i delta avseende bör kunna förenas med principen om ell enhel­ligl skolsysiem och en likvärdig ulbildningssiandard. Det förutsätts därvid att basfärdighelslräningen ges lillräckligi utrymme.

Länsskolnämnden i Örebro län anser alt en väsentligt ökad frihet för den enskilda skolan all ulforma sin undervisning både med avseende på limial och kursinnehåll är nödvändig för atl komma till rätta med de konserveran­de och slyrande effekier en delaljreglerad läroplan har.

Sunens personalnåmnd framhåller all endasl genom lokall utvecklings­arbele kan lärarna, skolledarna och annan skolpersonal uppleva föränd­ringen som liggande också i deras iniresse. Föreliggande förslag är enligt nämnden inie slulpunklen i en utveckling utan en etapp lill ett vidare arbe­le som sålunda väsenlligen bör ske på del lokala planei.

Samkrislna skolnämnden bejakar en viss deeeniralisering av ansvar och beslulsfunktioner. Nämnden vill ernellertid reservera sig mot de myckel långlgående befogenheler som föreslås bli överlämnade för lokall avgöran­de rörande innehållet i undervisningen och som ser ul atl resultera i mer el­ler mindre lokala studie/kursplaner.

UHÄ och siaiskontroUkomminén anser all skolan i dag är alllför detalj-reglerad, ett faklum som bl. a. hindrar det nydanande pedagogiska arbetet.

Länsskolnämnden i Kalmar län och Siorumans kommim anser atl en de­centralisering av ansvar och besluisfunkiioner inom skolväsendel bör kun­na öka förutsällningarna för måluppfyllelse. Möjligheterna atl anpassa skolverksamheten lill eleverna blir siörre. Personalens, elevernas och för­äldrarnas engugemang för arbelel i skolan bör kunna ökas och skolans verksamhei därigenom successivi förbällras.

Länsskolnämnden i Göleborgs och Bohus län, statens kullurråd, TCO, SAF, Lidingö och Siockholms kommuner, Cenierparliels kvinnoförbund, Moderaia samlingspariiets kvinnoförbund. Svenska kyrkans uibildnings­nämnd, Samkrislna skolnämnden saml Föreningen lärare i samhällskun­skap framhåller risken all olika kommuner kan få olika ulbildningssian­dard. SAF poänglerar all man måsle beakla del övergripande kravel på en för hela Iandel gemensam ulbildningssiandard i grundskolan saml kravel på en för alla elever i slort gemensam referensram. En ny läroplan för grundskolan bör kombinera den lokala frihelen med de övergripande kra­ven på en gemensam grundulbildning för eleverna.

Stockholms kommim påpekar all en ökad frihel all ulforma undervis­ningen ule på skolorna ställer höga krav pä planering. Del är därför vikligl all decentraliseringen följs av en bred informaiion och en massiv fortbild­ningsinsats till alla berörda.

SoUefleå och Lidingö kommuner, Kommunisiisk ungdom samt Riksfö­reningen för lärarna i malemaiik, fysik och kemi framhåller att en ökad de­centralisering innebär ökade arbelsuppgifter för många grupper och där­med ökade kostnader som måste täckas.

 

Prop. 1978/79:180                                                                 179

Länsskolnämnden i Södermanlands län anser att en ökad lokal frihet bör användas till alt öka de icke-teoreliska inslagen i arbetel. Därigenom bör del bli möjligl atl i ökande ulsiräckning göra skolarbetet mera me­ningsfulll för alla elever.

SiaiskontroUkomminén förordar all de lokala skolorganens inflylande över ijänstelillsällningsfrägor avsevärt förstärks.

Svenska kyrkans utbildningsnämnd framhåller atl del inle är hell opro­blematiskt med en decentraliserad skola om della samiidigi medför all en offentlig diskussion om skolans mål, innehåll och arbetssätt därigenom blir mindre intressani för massmedia.

1.10 Elevernas aktiva medverkan

Länsskolnämnden i Uppsala län anser atl del inom klassens och därnäst arbelsenhelens ram bör vara möjligl all åsiadkomma sior variaiion och atl ge elevers självverksamhei en reell chans. Även för vuxna är del mindre pressande att fä begränsa antalet relalioner till färre personer, som man mer ingäende kan lära känna.

Länsskolnämnden i Blekinge län beionar att ökad konkretisering och verklighelsanknytning av skolarbetet är viktiga sirävanden. När man talar om all ge eleverna lillfälle "all i arbelet med för dem angelägna frågor till­ägna sig de begrepp, kunskaper, färdigheter och värderingar de behöver för fortsatt självständigt kunskapssökande" måste man enligi nämnden be­akla all eleverna dock har både rält till och behov av lärarhandledning för all hjälpas lill uiveckling enligt gmndskolans målsättning.

Länsskolnämnden i Kopparbergs län anser atl del är bra att eleverna skall få medansvar. Samtidigt måsle skolan också komma fram lill ell så­ dani arbelssäil alt eleven tränas alt successivt la ökal ansvar för sitt eget arbele. Skolframgången skall inle i första hand vara ett resultat av vuxnas övervakning, utan av elevens medvetenhet om studiearbetets belydelse för hans möjlighet att forma sin egen framlid.

Ludvika kommun tillslyrker all eleverna ges verklig möjlighel att påver­ka skolarbetets innehåll och inrikining.

Karlstads kommun påpekar att skoldemokratin utgär frän elevernas eget intresse och engagemang och kan lillämpas i t. ex. elevvårdsarbete, klass­råd och elevfackligt arbete. Det är enligt kommunen vikligl alt skolor och kommuner ger ett ökal slöd ål det elevfackliga arbetet, samt atl skolan åläggs ell ansvar för all elevema får demokraiisk iräning. Formerna härför bör dock utredas vidare.

Moderata samlingspartiets kvinnoförbund anser alt eleverna skall vän­jas vid alt få större ansvar allteftersom de blir äldre. Ansvaret kan börja med skolmiljön och närmiljön och kamraler. Senare kan de della i för sam­hällel viktiga funklioner som t. ex. vård av gamla och barn. Ansvar kan en­ligt förbundel aldrig läras med låtsasverksamhel.

Unga örnars riksförbund framhåller alt ett ökal elevinflytande medför att elevernas ansvar för sin skolsituation ökar. Vidare tillför eleverna skol­arbetet vikliga erfarenheter. Elevdemokrati måsle enligt förbundet också ses som en träning och förberedelse för att eleverna i vuxenlivel skall kun­na göra insaiser för atl demokratisera arbetslivet och det övriga samhället. Del är därför viktigt att demokratin i skolan är verklig, avgörande och me­ningsfylld. Genom ett ökat elevinflytande fostras också barnen till hänsyn och lolerans för andras åsikter och till respekl för gemensami fållade be­slut.

 

Prop. 1978/79:180                                                                 180

Samkrislna skolnämnden påpekur ull del måsle vara en riktpunkt och en strävan alt alla i skolan får lillfälle att uppleva den som en meningsfull ar­betsplats. Mänga elever har i dag en alliiyd lill skolan som präglas av främ­lingsskap och hopplöshel. En fömlsäitning för en posiliv uiveckling är en­ligi nämnden all elever och skolpersonal får reella möjligheler all lillsam­mans lösa problem som uppstår i den dagliga arbeissilualionen. All få ta ansvar för skolmiljöns utformning, få insyn i ekonomiska spörsmål och få della i planering av den egna verksamhetens innehåll och arbelssäil är någ­ra fakiorer som skulle kunna bidru lill ell större ansvarslagande i skolan och därmed lill större molivalion och tillfredsställelse.

1.11 Samband mellan utbildningsval och social bakgrund

Länsskolnämnden i Kalmar län beionar slarkl alt verksamheten i skolan ska bidra tiil atl uijämna skillnader i villkor och livsbetingelser mellan indi­vider och grupper i samhällel. Liku vikligl är det ull skolan har beredskap och resurser sä atl varje elev kan utveckla sin förmåga.

Moderaia samlingspariieis kvinnoförbund framhåller all skolan måsle salsa på alla barn. Annars kommer begåvade barn från hem utan utbild-ningslradition alt drabbas hårt. Vi kommer då heller aldrig all få en ul­jämning av den sociala snedrekryteringen lill högre uibildning.

Luleå kommun anser all undervisningen bör förändras så att negaliva ef­fekter för elever från vissa sociala miljöer inte uppstår. De exisierande mönslren för inslällningen lill uibildning måsle brytas. En förändring i del­la avseende ökar skolans möjligheler all skapa en personlighelsulvecklan­de miljö. Om detla ska vara möjligt måsle skolan inrikla sina ansträngning­ar på atl i undervisningen la in elevernas erfarenheler och ulifrån dessa bygga vidare, så atl undervisningen blir verklighetsanknuten och i vidare mening konkrei. Lilifrån deila kan då växa fram ell arbelssäil som bygger på allas erfarenheler och som leder fram till en förståelse för individernas skilda ulgångspunkier och förulsältningar.

Riksförbundei Hem och Skola förmodar all del man från SÖ:s sida i försia hand avser med jämlikhet är all upphäva sambandei mellan elevens sociula bukgrund och elevens skolpresluiion, elevens vul av tillvulsämnen etc. Däremoi bekymrur man sig föga om den ojämlikhel som består i atl eleverna i skolan lär sig olika myckel och alt de väljer skilda forlsalia ul­bildningsvägar som leder lill livskarriärer som innebär siörre eller mindre social framgång. Skälei lill all förbundel slarkl beionar vikten av baskun­skaper för alla är den alli siörre medveienheien om all den mest uppröran­de ojämlikheten i dagens skola är, atl många elever har stora och irrepa­rabla kunskapsbloiior i elemeniära avseenden. Della handikapp i skolan förlängs till en social och psykologisk vanmakt under resten av livet - och bidrar lill all lägga grunden till ell negalivt socialt arv för näsla generalion.

Länsskolnämnden i Krisliansiads län noierar all begreppen jämlikhet och jämsiälldhel i deballen om utbildningsfrågor vidgals från sina ur­sprungliga belydelseområden - i.ex. ekonomiska och sociala förhållan­den saml lillgång lill uibildning - lill all omfatta studiemässiga förutsätt­ningar saml inlellekiuell och preslalionsmässig kapacilel hos den enskilda individen. Den enskildes möjligheler alt tillägna sig kunskaper och färdig­heter framställs i populärdeballen som huvudsakligen beiingad av den so­ciala miljön.

På punkl efier punkl i SÖ:s uiredning konstalerar nämnden, hur be­greppsförskjutningar har påverkat förslagen och givil dem en uiformning.

 

Prop. 1978/79:180                                                                181

som Slrider mol prakliska erfarenheler av villkoren för framgångsrik ul­bildningsverksamhel.

1.12 Könsroller

Emmaboda kommun finner att könsrollsfrågorna berells belydande och framträdande roll i förslaget. Kommunen vill underslryka viklen av all könsrollsfrågorna behandlas i skolan men vill samiidigi med omlanke om barn i olika siiuaiioner varna för en alllför slark belöning. Man ska i skol­arbetet pä eit naturligt sätt motverka de könsfördomar som finns.

Folkpartiets kvinnoförbund ser del som myckel posilivi atl man i del nya läroplansförslagel poängterat vikten av utt kommu borl från det irudi­tionella könsrollstänkandel. Här kan de obligatoriska ämnena hemkun­skap, texlil- samt trä- och metallslöjd, leknik och maskinskrivning spela en avgörande roll för all påverka allilyder.

Socialdemokraiiska kvinnoförbundet år posiliva till atl så många av de förslag som kommit fram ur debatten om jämställdhet nu får sin konkrela lösning. Della kommeratt väsentligt bidra lill jämställdhelssträvandena.

Statens personalnåmnd betonar all beträffande inrikining för jämlikhei har skola och förskola ett vikiigt ansvar för all påverka attityder. Del är allmänt erkänl beträffande jämsiälldhel mellan kvinnor och män att på­verkan under de lidiga åren har sior betydelse. Enligt nämndens erfarenhel från jämslälldhetsarbetel inom den statliga seklorn är del sålunda inle en­dasl en fråga om upplysning ulan om att medvelei och meiodiski organise­ra arbelel pä ell sådant sätl att iradilionelll rolllagande undviks.

Fredrika Bremerförbundei konslalerar all barn lar intryck av vad de ser i sin omgivning. Skolan bör därför göra sill yllersta för atl ge barnen goda förebilder med lika fördelning av kvinnor och män på alla nivåer och i alla ansvarsgrupper. Om skolans salsning på jämsiälldhel ska ge resullai. mås­le den baseras på del verklighelsunderiag, som skolans egen personal ul­gör. De lokalu skolmyndighelerna bör också sträva efter all SSA-råden får en jämn könssammansällning. Förbundel förordar dessutom all samiliga blivande lärare genomgår en Ivärvelenskaplig könsrollskurs på 10 poäng. Förbundel framhåller också all en effekliv och sakkunnig granskning uv lä­romedlen frän könsrollssynpunkl forlfurunde är nödvändig. Sä länge som en sior del av skolans lärare är omedvetna i könsrollsfrågor fungerar inle en granskning gjord av lärare och elever. Förbundel föreslär därför all den cenlrala granskningen av läromedlen från könsrollssynpunkt ålerinförs.

Moderaia samlingspartiets kvinnoförbund finner del ytlersl förnärman­de atl SÖ i sitt resonemang pä denna punkt blandar ihop begreppen jämlik-hel och jämställdhet.

Jämlikhet i skolan är ju atl skapa jämliku förutsäliningar för alla elever att utvecklas oberoende av var de bor i landet.

Jämställdhet mellan män och kvinnor är vad som behandlas i detla av­snitt. Skolan har givelvis en oerhörl stor uppgifi i alt siödja och leda ele­verna så all de kan välja den uivecklingsväg som synes slå i bäsia sam­klang med deras samlade förulsäliningar, oavsell deras kön.

1.13 Skolan och kulturlivet

SÖ framhåller i sitl förslag all skolarbelel bör skapa medveienhel om del kommersiella kullurulbudel, de krafter som ligger bakom della och de vär-

 

Prop. 1978/79:180                                                                  182

deringar som speglas i del. Eleverna bör också uppmärksammas pä de al­ternativ som finns. Länsskolnämnderna I Blekinge, Skaraborgs och Norr­bollens län, Helsingborgs, Nybro och Lidingö kommuner saml Utbild­ningsnämnden i Värmlands låns landsting inslämmer i dessa tankegångar. Ulbildningsnämnden i Värmlands läns landsting betonar atl den kommer­siella kulturen ödelägger myckel av skolans posiliva inverkan och effekter. Nämnden anser atl inom ramen för den samlade skoldagen bör ett nära samarbete med ideella organisaiioner och folkrörelsen utvecklas.

Helsingborgs kommun framhåller viklen av all hålla vår egen gamla ira-ditionsrika kullur vid liv. Delta har stor betydelse för gemenskapen i sam­hällel.

Länsskolnämnden i Skaraborgs lån och Nybro kommun noierar de eko­nomiska svårighelerna i samband med dellagande i olika kulluraktiviteter. Nämnden påpekar dock möjlighelerna all ulnyllja de musik- och leater-grupper som finns på det lokala planet. Även invandrare och den äldre ge­neralionen har myckel alt ge i del här sammanhangei.

Västerås kommun anser all utbudet av barn- och ungdomskultur måsle diskuteras med skolans elever, deras föräldrar och de ansvariga för kultur­verksamheten inom kommunen.

I läroplansförslagel betonar SÖ alt barn från skilda miljöer i skolan mås­te få slöd att utveckla siu egel kulturella mönster. Länsskolnämnden i Älvsborgs län och Västerås kommim instämmer i värdel av detla.

Länsskolnämnden i Älvsborgs lån framhåller dock all skolan inle kan siödja kullurella mönster som står i slrid med skolans övergripande mål.

SÖ understryker också all skapande verksamhei erbjuder barn och ung­domar många lillfällen lill koniaki och gemenskap och atl den därför har stor betydelse för deras sociala utveckling.

Centerns ungdomsförbund delar denna uppfaUning. Inle minst har sko­lan en viktig uppgift för att ge eleverna en ökad slimulans till läsning av skönlilieralur.

Kriiiska synpunkier framförs av nägra inslanser.

TCO anser atl SÖ i sitl förslag försummat konst- och kuliuromrädei. Or­ganisalionen framhåller all eleverna måsle få lillfälle all siudera och aklivi undersöka och analyseru kulluryilringur. Ulbildningen sku verka för ullas möjligheter till ökad kulturell akliviiei under hela livel.

Även Emmaboda kommun finner all SÖ för lällvindigl berört skolans kulturella utbud. Kommunen anser atl förslaget bör omfullu en mer kon­kret unvisning om ökad sutsning på olika kuliurellu aktiviteter i skolans vardagsliv.

Länsskolnämnden i Kalmar län och Moderata samlingspariiets kvinno­förbund reagerar mot användandel uv "kommersiell" som beleckning på dålig kullur. Förbundel noierar all del är svårl all finna någon kullur med någon nämnvärd spridning som inte är kommersiell.

2    Hem-Skola-Samhälle

SÖ:s förslag om samverkan hem-skola-samhälle tillstyrks av social­siyrelsen, länsskolnämnden i Kronobergs län. Luleå, Vä.xjö, Linköpings och Lidingö m.fi. kommimer.

Socialsiyrelsen kräver bättre förutsäliningar för föräldramedverkan i skolan, bl. a. möjlighel lill ledighei från arbelel. barnpassning och lolkser­vice. Styrelsen betonar vikten av förbällrade relalioner mellan skolan och

 

Prop. 1978/79:180                                                                 183

invandrarföräldrar. Samverkan förskola-skola-fritidshem, är vikiig ef­tersom den ökar fömtsättningama för en helhetssyn på barnets utveckling. Slulligen vill slyrelsen ha ulökade och breddade samverkansformer SÖ-socialstyrelsen.

TCO, SACOISR och LO understryker det positiva med föräldramedver­kan i skolans verksamhet. Men TCO och LO poängterar också att föräld­rama måste ha rätt till ledighet från arbetel för atl kunna delta i skolverk­samheten. Även SACOISR framhåller det nödvändiga i alt föräldrarna får ekonomisk ersättning för det inkomstbortfall som uppkommer om de ska medverka i skolans verksamhei.

Följande inslanser släller sig helt eller delvis kritiska till SÖ:s förslag angående samverkan hem —skola-samhäUe: Länsskolnämnderna i Krono­bergs och Jämtlands län, statens kulturråd, Helsingborgs, Nybro, Norr­köpings och Stockholms kommuner. Utbildningsnämnden i Värmlands läns landsiing, Krislen Demokratisk Ungdom, Rik.sförbundel Hem och Skola, Sveriges kristna ungdomsråd samt Historieläramas riksförening.

Länsskolnämnden i Kronobergs län konstaterar atl SÖ:s förslag saknar en djupare problemanalys.

Länsskolnämnden i Jämtlands län anser att vad som uUalals i proposi­lionen om skolans inre arbele och utskottsbetänkande har i slorl selt inte kommit till ullryck i läroplansförslaget. Därför bör avsnittet omarbelas. Vidare anser man att SÖ i avsnitiel om skolans samverkan med del omgi­vande samhället "anknyter till en föråldrad syn på skolan som institution i samhällel". Avsnittet bör bl. a. relateras till den överordnade målsättning­en med skolans verksamhei.

Statens kulturråd menar att det finns alltför få konkreta anvisningar om hur samarbetet med kullurlivet ska gå till. Rådel önskar lydligare anvis­ningar i SÖ:s kommenlarer till kursplanerna.

Helsingborgs kommun och Sveriges kristna ungdomsråd förordar i mot­sats lill SÖ an hemmen även i fortsällningen ska bära huvudansvarel för barnens fostran och vård. Ungdomsrådet tillägger all föräldrarna inle kan undgå della ansvar genom all "hyra ul" dem lill skolan.

Nybro kommun menar att SÖ:s förslag om tillvaratagande av föräldrar­nas kunnande och erfarenhet är en god tanke men menar all den samiidigi är svär atl genomföra, utom kanske i enstaka fall.

Norrköpings kommun anser att den politiska informationen i skolan, bl. a. från de politiska ungdomsförbundens sida, har fått för lilel ulrymme i SÖ:s förslag. Kommunen anser del vara väsentligt alt verksamheten när­mare formuleras i läroplanen.

Siockholms kommun har den uppfallningen atl kontakter med del övriga samhällel belönas synnerligen summariski i SÖ:s förslag.

Ulbildningsnämnden i Värmlands läns landsiing understryker att SÖ borde ha anlyll hur de organ i samhällel som skolan ska samarbeia med kan medverka i planeringen och ulvärderingen av skolarbelel.

Krislen Demokraiisk Ungdom beionar all det fattas ulgångspunkier syf­tande lill all "skolan i samarbele med eleverna skapar en medvetenhet om människans plals i ett ekologiskt syslem och hennes roll som en sociall och etiskt ansvarig förvallare".

Riksförbundei Hem och Skola påpekar all SÖ;s förslag har brisler i ana­lysen av hur samarbelel hem-skola ska fungera. SÖ saknar en förmåga all sälla in samarbelel hem-skola i ett pedagogiskl-sociali sammanhang.

Man anser vidare all formerna för föräldrarnas roll vid en ulvärdering av skolarbelel bör kunna vidareutvecklas. Man menar atl SÖ har en bristande

 

Prop. 1978/79:180                                                                 184

analys av hur föräldrama ska las i anspråk som en resurs i skolarbelel.

Slulligen pekar förbundet på ell anial vikliga områden som man anser skulle ha fåll en fylligare skrivning i läroplansförslaget. Bl. a. hade man ve­lal ha en diskussion av hur man genom en deeeniralisering av besluisfal­lande kan lillförsäkra olika grupper i skolan möjligheler an bevaka ull den enskilda skolan formas till en god arbetsmiljö.

Sveriges kristna ungdomsråd menar all SÖ inle lillfredssiällande har klargjort kompelensfördelningen mellan hem-skola och socialvård.

Hisloridärarnas riksjörening har den uppfallningen alt SÖ förtiger att det redan idag finns molsäliningur mellan "invundrurelever" och svenska elever. Föreningen kräver en orienlering om "invandrarelevernas" hislo­ria och kullurella bakgrund, samt kunskaper om den hisloriska uiveckling­en i Sverige för all elever med utländsk bakgrund lällare ska kunna Smälla in i del svenska samhällel.

3    Innehållet i skolans arbete, kursplanerna

3.1 Generella förslag och kommentarer rörande innehållet i skolans arbete

Innehållet i kursplanerna avses genom översynen få en siarkare verklighelsanknylning. Värdet av denna undersiryks av länsskol­nämnderna i Kalmar. Blekinge, Hallands, Göleborgs och Bohus, Älvs­borgs, Skaraborgs, Västmanlands, Gävleborgs, Kopparbergs, Väster­norrlands, Jämtlands och Västerbottens län, delegationen för ungdomens sysselsättningsfrågor. Centerpartiets kvinnoförbund, Samkrislna skol­nämnden och Sveriges skolkuraiorers förening.

Länsskolnämnden i HaUands län påpekar alt man dock inte kan se något samband mellan lalet om verklighelsanknylning och de konkrela förslag som sedermera framläggs.

Delegationen för ungdomens syssdsäiiningsjrågor framhåller all ett säll alt uppnå en ökad verklighetsanknytning är genom koniaki med ar­betsliv och organisationer. Delta bör ges hög priorilet.

Samkrislna skolnämnden menar att en stor del av människorna i vårt land har én verklighelsuppfaltning som är begränsad till det som kan vägas och mätas. Nämnden önskar därför att verklighetsbegreppei i läroplanen utvidgas till att omfatia även tillvarons djupare dimension.

Verklighetsanknyiningen har som konsekvens en ökad inrikining på stu­dier av de stora samlevnads- och överlevnadsfrågorna i vårt samhälle och i världen i övrigi. Denna inriktning stöds av länsskolnämn­derna I Gotlands, Blekinge, Skaraborgs, Västmanlands, Kopparbergs och Västerbottens lån, Gävle och Linköpings kommuner, delegaiionen för ungdomens sysselsältningsjrågor, Elevförbundel saml Sveriges skolkura­torers förening.

I läroplansförslagel framhåller SÖ vissa kunskapsområden som speciellt viktiga bl.a.

Arbelslivsfrågor

Länsskolnämnden i Skaraborgs län inslämmer i SÖ:s tankegångar i det­ta avsnitt.

LO anser all arbetslivsfrågorna ska vara ett fortlöpande inslag i skolan. De måste därför behandlas mer ulföriigt i läroplanen. Arbetslivsfrågomas integrering i skolarbetet bör ges en sådan belydelse att ett särskiU huvud­momenl utformas inom orienteringsämnena. Dämtöver behöver övriga huvudmomenl förses med en inledning om att elevema måste aktiveras att

 

Prop. 1978/79:180                                                                185

ta reda på vad kunskaper och färdigheter kan användas lill i arbetslivet och hur man kan fördjupa dem i och efter skolan.

Inlernationella frågor

Dessa belönas av folkhildningsuiredningen.

M i Ijö v ård sfrägor

Viklen av att dessa uppmärksammas undersiryks uv socialsiyrelsen, länsskolnämndernu i Ålvsborgs, Skaraborgs och Väsierbonens län. folk-hildningsnlredningcii. SSU, Cenierparliels kviniioförbinid och uv Sveriges skolkuraiorers förening.

Socialsiyrelsen ser som en angelägen uppgift ull hos elevernu skupa medvetenhet om miljöns betydelse, både vud gäller naturvård och arbels­miljöfrågor.

Länsskolnämnden i Ålvsborgs län påpekar all skolan aklivi sku verka för ull öku burneis vilju och förmågu ull urbeiu för en bättre närmiljö.

Trufikundervisning

Länsskolnämnderna i Älvsborgs. Skaraborgs, Väsnnunlands och Väs­ternorrlands län, broiisförebyggande rådet, statens trafiksäkerhelsverk saml SSU beionar irafikundervisningens belydelse.

Läiisskoliiäninden i Ålvsborgs län anser all Irafikkunskapen fäll en myc­kel undanskymd plats.

Länsskolnämnden i Västmanlands län ser övningar i verklig Irafikmiljö som exempel på en sådan verklighets- och samhällsanknuien undervisning som betonas i dagens skola. Trafikmiljön, som barnel upplever den i olika roller, bör utgöra stoff för ett laboralivi arbelssäil. Länsskolnämnden i Väsiernorrlands län delar denna uppfaiining.

Sludie- och yrkesorientering i alla ämnen

Länsskolnämnden i Gollands län efierslrävar syo redan på låg- och mellansiadiel. Nämnden anser atl en förträfflig koniaki med arbelslivel vore all olika yrkesuiövare kunde komma in i skolan för all undervisa i "praklisk hemkunskap" och berälia om sin arbelssiluaiion.

Även SSU önskar syo på låg- och mellansiadiel.

Länsskolnämnden i Norrbottens lån relaterar lill den nuvarande silua­iionen där samarbelel mellan syo och övriga akliviieier i skolan fungerar dåligt och uttrycker en förmodan atl del kommer all göra sä även i forlsäll­ningen.

Gymnasieuiredningen säger att vikten av all eleverna blir medvelna om och studerar problem i arbetslivet inte framhållits tillräckligt i målen för orienteringsämnena. Inte heller i SÖ:s kommenlarer lill orienleringsämne­na har förhållanden i arbelslivel fått den cenlrala plals som är önskvärd.

Vikten av syo påpekas dessutom av länsskolnämnderna i Göleborg och Bohus samt Väslmanlands län och av Gävle kommun.

Läroplansförslaget avses ge en förstärkning av den nalurvelen­skapliga och tekniska inriktningen i skolans arbele. All della är ell lovvärt inilialiv anser länsskolnämnderna i Uppsala. Blekinge, Hal­lands, Skaraborgs, Värmlands och Väsierbonens län, UHÄ, gymnasie­uiredningen, folkbildningsulredningen, TCO, LO, SAF. Svenska kom­munförbundei, Siorumans, Nybro och Norrköpings kommuner, FPU, Cenierns kvinnoförbund. Svenska kyrkans uibildningsnämnd, Samkrislna skolnämnden och Riksföreningen för lärarna i matematik, fysik och kemi.

Länsskolnämnden i Värmlands tån finner dock del säll på vilkel SÖ sökt lösa denna uppgift otillfredsställande. Att på ell par rader söka betona äm­nets vikt är inle lillräckligi då del enda konkrela förslagei innebär en re­duktion av antalet undervisningslimmar.

 

Prop. 1978/79:180                                                                 186

Länsskolnämnden i Väsierboiicns län anser all förslaget tyvärr inle full­följs på en konsekveni säll. Förslagei au allu elever sku hu ell inslug av leknisk orienteringskurs är bra men däremoi bör nalurorienlering och sam­hällsorienlering ålskiljas. Timresursen för malemaiik bör inte minska och lillvalsmöjlighel allemalivi fördjupningskurser av naturvelenskapligl och lekniskl innehåll ska kunna erbjudas. Ulbildnings- och fortbildningsinsat­ser för lärare bör komplettera förslaget.

UHÄ hävdar all malemaiik och de nalurveienskupliga ämnenu genom förslugel fäll en försvagad ställning. Vidare päpekar verkei all det är vä­seniligi all eleverna får en slimulerande nalurveienskaplig undervisning på grundskolans låg- och mellanstadium.

Gymnasieuiredningen säger au en viss risk finns för all siörre lokal fri­hel kan leda lill en försvagning av naiurorienierande ämnen ålminsione på grundskolans låg- och mellansladium.

TCO noierar atl vissa nalurvelenskapliga ämnen fån vidkännas en mind­re nedskärning av limtilldelningen. Deslo vikligare är del dä all i kurspla­nerna, fortbildningen och i ulvärderingen ägna dessa för framliden funda-menlala kunskaps- och färdighelsområden särskild omsorg. En sviklande intresse för naturvetenskapliga och lekniska ämnen är allvarligl. Den före­stående lekniska och nalurvelenskapliga uivecklingen får inle undandras den breda medborgerliga koniroll som krävs för framliden.

SAF saml Nybro och Norrköpings kommuner anser alt de nalurvelen­skapliga ämnena inle förstärkts tillräckligt. Norrköpings kommun framhål­ler att limmar skulle kunna överföras från SO- lill NO-blockel.

Storumans kommun har svårl alt frigöra sig från känslan atl en viss ni­vellering drabbat de naturvetenskapliga ämnena i förslaget. Förutom alt teknik förs till gruppen orienteringsämnen ulan alt limlalel ökar har male­maiik minskal med 60 minuler. Kommunen anser all förslagei är märkligl efiersom del finns en livlig diskussion om krisen för de nalurvelenskapliga ämnena. Kommunen underslryker också all regeringens uppdrag till SÖ var all undersöka möjlighelernu alt slärka de nalurvelenskapliga ämnenas siällning i grundskolan.

Riksföreningen för lärarna i matematik, fysik och kemi ifrågasälier om förslaget lill inlensifierad fortbildning för lärarna verkligen har någon ver­kan när SÖ samtidigt föreslår en minskning av timtalet för orienteringsäm­nena på mellanstadiet. Vad beträffar högstadiet anser föreningen att upp­giften atl förslärka no-ämnenas ställning ej lösls.

I förslaget till kursplaner har massmediastudier fått ökal utrymme. Della tillslyrks av socialstyrelsen, länsskolnämndernu i Ble­kinge, Skaraborgs och Väsierbonens lån. broiisförebyggande rådel. folk­bildningsutredningen, Moderaia sarnlingsparliets kvinnoförbund. Elevför­bundet, Svenska kyrkans uibildningsnämnd och Svensklärarföreningen.

Länsskolnämnden i Blekinge län beionar viklen av atl i belydligi högre grad än hittills lära sig förslå och motstå massmediernas och reklamens metoder för påverkan av människorna. I förslaget sägs all eleverna ska få lillfälle all själva producera lexier, bilder och ljud men de behöver också få lära sig något om de psykologiska leorier och grepp som allmäni lillämpas för atl påverka människor t. ex. i reklamsyfte.

Moderaia samlingspariieis kvinnoförbund ser som skolans uppgift atl klargöra skillnaden mellan verklighetsbeskrivning och fiktion i massmedia­la beskrivningar och dessutom atl göra eleverna uppmärksamma på den begränsning i allsidighel som näslan undantagslöst vidlåder sådana be­skrivningar.

 

Prop. 1978/79:180                                                                187

Svenska kyrkans uibildningsnämnd vill förorda ell kriliskl sludium av och refleklerande kring våldsinslagen i TV-programmen för an på så sän öka medveienheien om deras lillvänjande och avtrubbande effeki.

Svensklärarförcningen anser atl massmediasludier har en given plats i svenskundervisningen men en ökning av della momenl får ej ske pä be­koslnad av centrala basfärdigheler som all tala och lyssna, läsa och skriva.

Läroplansförslagel beionar viklen av all eleverna lär sig se sig själva och samhället både i ett hisloriskl perspekliv och i ell framlidspers­pektiv . Della undersiryks av socialsiyrelsen. länsskolnämnderna i Ble­kinge, Kopparbergs och Väslerholiens län sumi uv Linköpings kommun och Cenierparliels kvinnoförbund.

I kursplunerna ullrycks kravel på all skolan ska bidra lill en uiveckling av både självsländighel och samarbelsförmåga. Länsskol­nämnderna I Gollands, Blekinge, Hallands och Väslerholiens lån, delega­tionen,för ungdomens sysselsättningsfrågor och LO noierar della med lill­fredsställelse.

Länsskolnämnden i Gollands län beionar viklen av all man lar siällning till den molsäiining som kan råda mellan foslran till självständighel och fostran till samarbelsförmåga.

SÖ anger i kursplanerna viklen av all eleverna lär känna livsmönsier och kullurlradilioner i andra ku I lurkretsar än den egna. Socialstyrelsen, länsskolnämnderna i Blekinge, Gävleborgs, Väsiernorrlands och Väster­bottens län, jölkhildningsutredningen. delegationen för ungdomens sys­selsällningsfrågor, LO, Linköpings kommun, SSU, Cenierparliels kvinno­förbund. Svenska kyrkans uibildningsnämnd, Samkrislna skolnämnden, Sveriges skolkuraiorers förening och Hisloridärarnas riksförening in­stämmer i delta.

Länsskolnämnden i Väsiernorrlands län vill poängtera all bearbeining­en av attilydförändringarna måsle ske i samarbete med andra samhällsor­gan, hemmen och massmedia, efiersom skolan ensam inle kan klara av denna vikliga arbetsuppgift.

Samkrislna skolnämnden påpekar del allimer pålrängande behovei av atl skapa förulsältningar för en förslåelse av de många invandrarnas kullur som i de flesla fall har religiös förankring. Nämnden anser alt den reli­gionskunskap som är en förulsäiining för en riklig förslåelse av en av reli­gion genomsyrad kullur saknas hos de flesla.

Statens kulturråd anser att de övergripande synpunkter, kursplaneför­slag och kommentarer som återges i förslaget stämmer väl överens med de kullurpolitiska målen.

TCO saknar emellertid en sirukiurering av kommenlarerna rörande in­nehållet i skolans arbele som kan tjäna som vägledning i arbetel. Detta har blivit än mer angelägel nu när beslulen om skolarbetet decentraliserats yt­terligare. Vidare anser organisationen alt den kunskap eleven ska lillägna sig i skolan ska leda till en handlingsberedskap. Med handlingsberedskap avses förmågan att klara sig inom olika områden i livel och alt kunna med­verka till förändring av del exisierande samhällel. Det handlar alllså om verklig, användbar kunskap.

Brottsförebyggande rådet anser atl lag och räll är ell vikligl kunskaps­område som borde ha en given plats i en läroplan.

Omsorgskommittén påpekar avsaknaden av undervisning om handikapp och om handikappade människor i förslagen till kursplaner för de olika äm­nena. Det är i unga år som attityderna till handikappade och andra svaga i samhället gmndläggs. En ny läroplan i svensk gmndskola får enligt kom­mittén inte sakna omfattande avsnitt i handikappkunskap.

 

Prop. 1978/79:180                                                                 188

Karistads kommun betonar atl starka molsällningar i frågor som gäller grundsynen pä målen för skolans verksamhei i slort har lett lill ell förslag som karakteriseras av obalans och överdriven teorelisk ulbildningsopli-mism, vilket resullerar i kraftiga reakiioner bland på fällel verksamma per­soner, främsi lärare, med praklisk erfarenhel av dagens grundskola.

SAF anser att kursplanerna inle är tillräckligt klara och slringenla för all kunna användas som planeringsunderlag för skolans arbeie.

3.2 Baskunskaper

I läroplansförslagel anger SÖ vilka färdigheter som eleverna främst bör Ulveckla. Denna koncenlraiion till baskunskaper och basfärdig­heler genomförs i syfie alt nå en högre grad av måluppfyllelse för alla elever.

Länsskolnämnderna i Krislianstads, Skaraborgs, Västmanlands, Jämt­lands och Väsiernorrlands län, statens avialsverk. Svenska kommunför­bundet, Luleå, Sala, Karlstads, Norrköpings och Södertälje kommuner, Utbildningsnämnden i Värmlands läns landsiing. Folkpartiets kvinnoför­bund, Sanikristna skolnämnden saml Svensklärarföreningen anser dock all kravet på basfärdigheter inle lillgodosetts tillräckligt i förslaget.

RRV, länsskolnämnden i Stockholm. Blekinge, Jämtlands och Skara­borgs län, TCO, SAF, Stockholms kommun m.fl., Ulbildningsnämnden i Värmlands läns landsting samt Folkpartiets kvinnoförbund saknar en defi­nilion av vad SÖ menar med begreppen baskunskaper och basfärdigheler.

Sala, Karlstads, Helsingborgs, Norrköpings och Södertälje kommuner m.fi. samt Cenierparliels kvinnoförbund understryker all en nedskäming av limlalet för ämnena svenska, engelska och matematik strider mol kra­vel på belöning av baskunskaper och basfärdigheler.

Länsskolnämnden i Siockholms län vill för all råda bol på den rådande begreppsförvirringen införa begreppei cenlrala baskunskaper och begrän­sa diskussionen lill svenska, malemaiik och engelska vilka ulgör funda­ment för praktiskt tagel all annan inlärning i grundskolan. De centrala bas­kunskaperna för dessa tre ämnen måste i framliden definieras klarare så atl alla elever genom grundskolans försorg får en likvärdig medborgerlig kom­pelens.

SAF menar med baskunskaper och basfärdigheter en angiven mängd kunskaper och färdigheier. Denna mängd besläms av den utbildning som är nödvändig för alt eleverna efter grundskolan ska kunna reda sig i fort­salla siudier och i arbetslivet. Dessulom måsle mängden relaleras lill vad som är möjligl för eleverna all lillägna sig under nio år.

Svenska kommunförbundei anser atl begreppei baskunskaper borde ha uivecklais redan i del föreliggande förslagei. 1 slrävan an uppnå en likvär­dig ulbildningssiandard blir läroplanens beskrivning av begreppet baskun­skaper en viktig ram för skolans verksamhet och har därför en given plals i läroplanens huvuddel.

Riksförbundei Hem och Skola påpekar all precisering av baskunskaper och basfärdigheler måsie lydligl formuleras genom ulvecklingsarbete.

Länsskolnämnden I Gollands län anser alt koncenlralionen lill baskun­skaper och basfärdigheler som eU medel all uppnå en högre grad av mål­uppfyllelse för alla elever föruisäiier en myckel låg ambilionsnivå för dessa kunskaper och färdigheier.

7CO konstalerar att förmåga all lyssna, tala, läsa, skriva och räkna är nödvändiga förutsättningar för större delen av verksamheien i skolan och

 

Prop. 1978/79:180                                    .                            189

för en människas hela liv. Diskussioner om basfärdigheter har därför i hög grad gällt ämnena svenska och malemaiik. Men ftirdigheler i dessa ämnen är inle lillräckliga, enligt skolans mål, för atl ge en verklig, användbar kun­skap. All lyssna, lala, läsa, skriva och räkna lär man sig bäsl genom övning i meningsfulla sammanhang. Organisationen betonar dessulom vikten av all faslsiälla vilken handlingsberedskap som alla elever bör få inom re­speklive skolform, en sorts miniminivå som geren gemensam referensram för alla elever. Den måsle givelvis vara slarkl kopplad lill skolans kun­skapsmål som också är en del av individens och samhälleis utveckling.

SACOISR beionar att projeklsludier föruisäiier goda baskunskaper.

Sala kommun kräver all förslagei omprövas beiräffande omfailningen av reduktionen av timtalet för svenska, malematik och engelska vilka är betydelsefuUa för all upprälthålla en tillfredsställande ulbildningssiandard.

Även Norrköpings kommun avslyrker minskningen av liden för svenska och malemaiik. Kommunen påpekar vidare alt individens behov av basfär­digheler inte nog kan betonas. Detla gäller alla elever men främsi dem som har alt kämpa mol olika svårigheter.

Svenska förbundel för specialpedagogik underslryker viklen av all man när del gäller kravel på baskunskaper och basfärdigheler lar speciell hän­syn till elever med särskilt behov av stöd och slimulans.

Siockholms kommun framhåller all det inte finns utrymme för lokala be­slut närdet gäller innehållet i baskunskaperna. Specielll måsle elever med särskilda behov uppmärksammas. En klar definilion av de momenl i un­dervisningen som alla skall behärskas krävs. Föruiom godlagbara kunska­per i att läsa, skriva, lala och räkna krävs prakliska och leoreiiska grund­kunskaper som ger en helhelssyn pä samhällel och dess funktioner och kännedom om förhållanden i hembygden m. m. Dessa grundläggande kun­skaper är en förutsäitning för att eleverna ska kunna lillgodogöra sig yiier­ligare kunskaper och arbeta med projekt och lemasludier. Frågorna kring baskunskaperna måsle följas uppmärksamt och ulvärderas.

Söderlälje kommun betraktar nedskärningen av (iden för svenska och matematik som synnerligen olycklig. Frågorna kring flirdighelsulveckling-en bör noggranl analyseras och särskilda anvisningar för uivecklingen av färdighelerna lalu, läsa, skriva och räkna uiarbelas. En olillräcklig utveck­ling av dessa färdigheier måsle medföra ell allvarligl sociall handikapp för eleverna.

Ulbildningsnämnden i Värmlands låns landsiing konslalerar atl försla­get beiräffande baskunskaper brisler i konkrelion och uiförlighei vilkel försvårar lillämpningen av denna synnerligen beaklansvärda princip. Bas­kunskaper och basfärdigheler ulgör inle bara en grund för forlsatta siudier i skolan. Förutom färdigheier i all läsa, skriva och räkna m. m. måsle dess­ulom alla elever ges grundläggande förutsäliningar all klara av del som de senare kommer all möla i samhällel och arbetslivet. Mol denna bakgrund vill nämnden ifrågasälla om den föreslagna minskningen av malematik och svenska är lämplig efiersom dessa ämnen är en viktig förutsäuning för atl man ska kunna förvärva diverse kunskaper och färdigheier. Del kan vara sä all del är de sämst lollade i skolans arbele som drabbas hårdasl av den­na nedskärning.

Cenierns ungdomsförbund underslryker all grundskolans vikiigasie uppgift är alt ge alla elever baskunskaper och basfärdigheler. Dena är en förutsäuning för all kunnu lillgodogöru sig yllerligure kunskaper och ert"a-renheler för all kunna ulveckla sin personlighel och för all aklivi kunna verka i samhällsarbelel. Dessa baskunskaper och basfärdigheler mäsle

 

Prop. 1978/79:180                                                                190

framför alli ges under låg- och mellanstadiel. Förbundel beionar även alt till baskunskaper måste räknas de ekologiska förutsällningarna för allt liv och all mänsklig verksamhei, förhållandena i hembygden saml samhällets organisation och hisloria. Vikligl är all färdighelslräningen ges en sådan utformning all eleverna ges möjlighel all tillämpa sina kunskaper i verkliga situationer. En praktisk inriktning av ulbildningen är därför vikiig.

Folkpariieis ungdomsförbund anser all skolan måsle garanlera alla ele­ver acceplabla baskunskaper.

Folkpariieis kvinnojörbund konstalerar all en salsning på inlärandel av baskunskaper är en fömtsätling för all skolans nya arbelssäil ska gå all ge­nomföra. Förbundel anser, mol bakgrunden av de undersökningar som vi­sal på försämrad läs- och skrivförmåga och brisiande kunskaper i de nalur­velenskapliga ämnena för de elever som genomgått gmndskolan. det an­märkningsvärt atl baskunskaper och basfärdigheler inle har blivii tillräck­ligt definierade och givits konkrei lid och plals i del nya läroplansförslagel.

3.3 Stadiefördelningen

SÖ föreslår att de huvudmomenl som är bundna till siadier slopas och ersälls med för de ire siad i erna gemensamma huvudmomenl. Della förslag tillslyrks av socialstyrdsen, länsskolnämnderna i Uppsala, Jönköpings. Kronobergs, Blekinge. Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Värmlands, Väslmanlands, Väsiernorrlands, Jämi­lands och Väsierbonens län, siaiskoniroUkommiiién. Luleå, Västerås, Karlstads. Malmö, Nybro, Vä.xjö, Norrköpings, Lidingö, Söderlälje m.ft. kommuner, Ulbildningsnämnden i Värmlands läns landsiing. Krislen De­mokraiisk Ungdom, SSU, Socialdemokraiiska kvinnoförbundel, Handi­kappades ceniralkommillé och av Sveriges krisina ungdomsråd.

Socialsiyrelsen påpekar all specialeicverna härigenom ges möjlighel lill inlärning i den lakl som deras uiveckling och socialu bukgrund tillåter. För de sent mogna barnen är del av slörsla belydelse alt inlärningen inle force­ras utan följer barnets mognadsulveckling

Länsskolnämnden i Uppsala län ser förslaget som fördelaktigt. Det ger eleverna möjlighet alt arbeta i egen lakl och efter intressen och förutsätt­ningar. Innehållet kan anpassas till den lokala situationen. Lagurbelet mellun lärare försiärks och denna ökade sammanhållning inom arbetsenhe­ten för utvecklingen ål rält håll.

Limsskolnämnden i Kronobergs län konstalerur dock ull del lokula ar­betel kommer all bli omfaUande och lidskrävande. Om man inle anslår er­forderlig lid lill planering blir sannolikt de läromedel som används mer sly­rande än någonsin. Nämnden vill även framhålla att elever som fiytlar från en skolenhel lill en annan kan få belydande svårigheler om de lokala plune-ringarna skiljer sig avsevärt från vurundra. Behov av slödinsalser kan upp­komma.

Länsskolnämnden i Malmöhus län lillsiyrker förslaget med viss tvekan som främsi är beiingad av oro för ull innehållet i undervisningen både lill art och omfallning kan komma all beslämmas av annal än kursplanen.

Länsskoliiännidcn i Halhiiuls län anser alt ökade planeringsinsalser av skolledare och lärare kommer alt krävas men fördelarna med förslagei är uppenbara.

Länsskolnämnden i Skaraborgs län konstaterar all obligalorisk sampla­nering och gemensamma huvudmoment för de tre stadierna bör kunna för­hindra olägenheier som upprepningar eller all delar av lärokursen cj får

 

Prop. 1978/79:180                                                   191

tillräcklig tid och i stället leda till bätire samverkan över såväl siadiegrän­ser som ämnesgränser. För atl förhindra att svårtgheler uppslår för flytlan­de elever anser nämnden alt det är nödvändigi med centralt faslslällda ver­tikala studiegångar i svenska, matematik och främmande språk. I övriga ämnen bör stadiefördelningen kunna slopas.

Länsskolnämnden i Västernorrlands län anser atl förslaget ökar möjlig­hetema atl utgå från lokala förutsättningar.

Länsskolnämnden iJämtlands län vill peka på de svårigheter som lokalt kan uppstå särskilt i initialskedet. Gemensamma huvudmomenl för alla elever kan upplevas som alltför vida ramar att planera inom. Vissa svårig­heter för elever som flyttar kan också uppstå. Nämnden vill därför kom­plettera förslaget om gemensamma huvudmomenl med synpunkten alt vis­sa rekommendationer borde lämnas i kursplanerna på vilkel åldersstadium momenten lämpligen behandlas.

Länsskolnämnden i Västerbottens län framhåller atl det hillills dåligt fungerande men nödvändiga samarbetet över stadiegränserna främjas. Genom alt huvudmoment som är gemensamma för tre stadier blir mindre detaljerade än stadiebundna momenl ökar möjligheterna lill en mer verk­lighetsanknuten planering med ökad elevmedverkan.

Luleå kommun konsiaterar all en slrävan lill ökad verklighelsanknyt­ning och cenlrering kring elevens erfarenheler och fömtsällingar förutsät­ter en mindre hårt bunden årskurs och stadieanknytning. Detla behöver in­le innebära alt man inle släller krav på eleverna, krav som är anpassade lill enskilda elever lika väl som till grupper av elever och som ulgår från ele­vernas faktiska möjligheter.

Västerås kommun år av den åsiklen atl gemensamma huvudmomenl skulle främja ctl önskvärt samarbete mellan stadierna. Kommunen vill dessutom underslryka all om förslaget ska kunna genomföras måsle man kräva alt SÖ utarbetar anvisningar och slödmaterial som underiällar pla­neringen för skolans personal.

Malmö kommun nämner som positiva effekier av förslaget all skolans egel planeringsarbeie blir mer meningsfulll genom all siörre ansvar läggs på den lokala enheien. Vidare bedömer kommunen som posilivi all för­slagei kommer att leda till ett vidgat läromedelsbegrepp, något som bör kunna medföra en bättre verklighetsföranknng av skolans arbete. En be­dömning som mera inriktar sig på individens egen utveckling syns vara en naiurlig följd av förslaget.

Nybro kommun är posilivi inställd till förslaget då det möjliggör en mer konsekveni och sammanhängande planering över hela grundskolan. Delta förutsäUer dock bätire stadieövergripande kontakter. Erfarenheler av lidi­gare läroplansrevisioner visade alt konlaklerna på skolorna mellan/inom sladierna inle blev så mycket bälire bara för all de årskursbundna kurspla­nerna byttes mot sladiebundna. En verklig förändring av arbetssätt och planering på denna punkt innebär ett ganska stort sleg som kräver mål­medvetna insaiser i fråga om fortbildning och vissa organisaioriska föränd­ringar. En organisaiorisk konsekvens borde vara alt alla rektorsområden, om möjligl, får alla stadier och där detta inle är möjligt fordras fasta sam­verkansformer mellan reklorsområdena.

Vä.xjö kommun anser fördelarna med förslagei vara all sladieövergripan-de konlakler befrämjas och all möjligheterna till fördjupning vidgas. En omfattande lokal planering och samordning torde dock bli nödvändig. En­skilda elevers inlressen riskerar här atl skjutas i bakgrunden. Vidare kun problem för flyttande elever uppstå. Kommunen anser all SÖ bagalellise-

 

Prop. 1978/79:180                                                                 192

rar problemen genom all hänvisa lill alt eleverna skall hjälpa varandra. Kommunen föreslär därför ull en viss sludieindelning bibehålls åtminstone i busfärdigheisämnenu svensku, mulemalik och engelska. Däremoi torde stadieindelningen kunna slopas i orienleringsämnena. Detla skulle leda lill ett ökal samarbete mellan stadierna och underlätta ell probleminrikial ar­belssäil.

Norrköpings kommun anser att för sladierna gemensamma huvudmo­menl är en förutsättning för den anpassning av verksamheten lill enskilda elever som eftersträvas. Kommunen ser del som angelägel att regering och skolöverstyrelse också undersöker förutsällningarna för ett slopande av organisalionen med olika stadier. Den slalusbelonade indelning som idag existerar förhindrar en utveckling mol en lill eleven anpassad skolverk­samhet.

Söderlälje kommun underslryker all förslaget kräver all anvisningar och slödmalerial uiarbelas för all underläua planeringen.

Ulbildningsnämnden i Värmlands läns landsiing anser all fördelarna med förslagei överväger men konstaterar att behovei av ulvärdering och uppföljning kommer atl öka.

Handikappades ceniralkommillé beionar all handikappade barn kan ha svårigheler all klara av de nu fastställda huvudmomenlen under de siadier man lokall avser. SÖ:s förslag möjliggör för barn med speciella behov och inlressen att arbela med momenl som passar deras utveckling ulan all hindras av alt dessa iraditionelll har behandlals pä ell annal siadium.

Sveriges krisina ungdomsråd år i princip posiliv lill förslagei men släller sig iveksam lill om lärare och elever får del slöd och den hjälp de behöver för all få slabililel i sin planering. Rådel anser vidare all sloff av religions-karaktär, gärna i inlegrerad form, måsle finnas med under alla grundsko­lans siadier.

SÖ:s förslag avslyrks av länsskolnämnderna i Kalmar, Krislianstads, Älvsborgs och Kopparbergs län, TCO, SACOISR, Sollefteå, Helsing­borgs, Linköpings m.ft. kommuner, Moderaia ungdomsförbundel. Mode­rata samlingspartiets kvinno_förbuiid, Samkrislna skolnämnden. Biologilä­rarnas jörening. Föreningen lärare i religionskunskap, GeograjUärarnas riksförening och av Hisloridärarnas riksförening.

Länsskolnämnden i Kalmar län anser det dock angeläget att den stadie­övergripande planering som SÖ vill åstadkomma med sitt förslag verkligen kommer till stånd. Ansvaret härför ligger främst på den lokala skolledning­en och skolslyrelsen men såväl SÖ som länsskolnämnden kan genom råd­givning och fortbildningsinsatser bidraga till att bälire kontakter över sla­diegränsema skapas.

Länsskolnämnden i Krisliansiads län framhåller mol bakgrund av kra­vel på basfärdigheler aU del kan bli svårt atl avvara stadieindelningen av huvudmomenlen för svenska, malematik och engelska. Nämnden finner inle all SÖ lillräckligi utreli konsekvenserna av förslagei och konsiaterar vidare att eftersom det redan nu finns möjligheler aU flytla kursmoment över stadiegränserna är det svårt all se vad utredningens förslag fyller för funklion.

Länsskolnämnden i Älvsborgs län konstaterar att en stadieövergripande planering blir möjlig endasl i skolor med samiliga stadier. Nämnden befa­rar all svårigheter med denna planering leder till en ökad läromedelsstyr­ning. Nämnden anser dock all en viss uppmjukning av bestämmelserna bör kunna ske så atl en ändamålsenligt lokal planering över stadiegränser­na inle förhindras.

 

Prop. 1978/79:180                                                                193

Länsskolnämnden i Kopparbergs län ställer sig yllersl iveksam lill för­slagei. Som negativa konsekvenser uppfattar man del väseniligi ökade an­ialei konferenser som förslagei medför och de problem som kan uppstå för flyllande elever. Posilivi med förslagei är dock all del kan ge fler lillfällen lill lärarsamverkan över stadierna och minska vad som av eleverna uppfat­tas som upprepningar i undervisningen.

TCO anser all förutsättningar för förslagets genomförande saknas. Orga­nisalionen befarar atl en slopad stadieindelning av huvudmomenlen i fram­för alli svenska, malemaiik och engelska medför allvarliga problem för flyllande elever och vill därför slä vakl om en syslematisk iräning och en stegvis uppbyggnad av undervisningen i dessa tre ämnen inom varje sta­dium. Organisationen underslryker också nödvändigheien av atl del moi­iagande siadiel lillförs kunskaper om elevernas lidigare arbele och indivi­duella kunskaps- och färdighelsnivå. Vad gäller oä-sektorn bör dock ell lo­kalt ulvecklingsarbele i riklning mol gemensamma huvudmomenl siimule­ras. De erfarenheter man får av della arbele kan senare ligga lill grund för en förnyad prövning av möjlighelen atl införa stadieövergripande huvud­moment för alla ämnen inom grundskolan.

SACOISR menarall nuvarande siadie- och ämnesanknutna mål och hu­vudmomenl inle ulgör någoi hinder för all genomföra den organisaiion av undervisningen som SÖ efierslrävar. Slopandel av sladieindelningen skul­le enligi organisalionen försvåra lärarnas och elevernas arbele bl. a. efter­som planerings- och ledningsarbeiei kommer all öka pä bekoslnad av den lid som ägnas ät direkl undervisning. Särskilt stora problem innebär för­slaget för de elever som flyttar mellan skolor. Vidare befarar organisatio­nen en ökad läromedelsstyrning vilket inte är önskvärt. För låg- och mellanstadierna bör särskilda mål och huvudmomenl föreskrivas för sam­hällsorienlerande respeklive naturorienterande ämnen. På högsladiel bör varje orienteringsämne beskrivas genom egna mål och huvudmoment. Vidare bör de enskilda orienleringsämnena fä bestämt angivna timtal i timplanen för högstadiet. Desssa krav är nödvändiga för att lärarna ska kunna planerna undervisningen på ett lillfredssiällande sätt.

Linköpings kommun fruktar atl frånvaron av centralt angivna exempel kommer aU leda lill en i längden ohållbar situation för lärarna. Ett ökat lo­kall planeringsarbeie kommer all ha negaliva effekier på den direkia peda­gogiska siluaiionen. Kommunen vill belöna att del så vikliga samspelet mellan sladierna kan komma alt ulsältas för stora påfrestningar. Den loka­la planeringen skulle avsevärt underlällas om del i läroplanen gavs exem­pel på hur huvudmomenlen kan fördelas på de skilda stadierna.

Moderata ungdomsförbundet konstaterar att förslaget leder till omotive­rat merarbele, risker för kunskapsluckor och problem för de elever som byter skola.

Samkrislna skolnämnden har den uppfattningen att någon form av sta­dieanvisning är absolut nödvändig i läroplanen. Dessa anvisningar bör åt­minstone kunna ange vad som i de olika ämnena lämpligen bör komma i fråga i "lägre" respektive "högre" årskurser. DeUa är också ett säll aU undvika upprepningar av stoff

Biologilärarnas förening anser alt p. g. a. elevernas olika mognad och erfarenheler på olika ålderssladier del är nödvändigt att SÖ kompletterar läroplansförslaget med en siadierelalerad uppdelning av huvudmomenten. Della skulle vara till stor hjälp vid planeringen av arbetel över sladiegrän­sema. Härigenom undviker man också en läromedelsstyrning av under­visningen.

13    Riksdagen 1978179.1 saml. Nr 180

 

prop. 1978/79:180                                                                 194

Hisloridäramas riksförening befarar upprepningar, kunskapsluckor för flyttande elever och läromedelssiyrning som följder av förslaget. För­eningen kan inte finna alt SÖ lyckats anföra vägande skäl för sitl förslag. De nackdelar som förändringarna skulle medföra är däremoi pålagliga.

3.4      Kursplanernas vidgade funktion

SÖ har slräval efier all ge kursplanerna en enkel och lydlig uiformning för att dessa sku kunnu vägleda inte baru lärure utun också elever, föräld­rar och andra inlresserade.

Länsskolnämnderna i Blekinge. Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Västmanlands, Kopparbergs och Väslerholiens län sumt Sver/c.v krisina ungdomsråd belraklar della som en värdefull ambition.

Länsskolnämnden i Blekinge län hoppas all della skall leda lill alt skol­arbetet upplevs som mer meningsfullt för allt flera.

Sveriges krisina ungdomsråd släller sig emellerlid iveksam lill om de nu föreslagna kursplanerna verkligen kan tjäna som vägledning för alla dessa grupper. Rådel anser att kursplanerna för orienleringsämnena är alltför vagt formulerade för detla.

Länsskolnämnden i Gotlands lån kan inle finna annat än atl de som for­mulerat de föreslagna kursplanernu i detla avseende inle lyckats så väl. Siora avsnilt torde vara svårtillgängliga även för lärare.

Samkristna skolnämnden bedömer alt kursplanerna visserligen bör kun­na förstås av de flesta kaiegorier inlresserade men alt de inte ger någon hjälp ur planeringssynpunkt.

Länsskolnämnden i Väsierbonens län anser att slrävan efter all ge kurs­planerna en enkel och lydlig uiformning bör fortsälla alli framgenl, efter­som del nu framlagda förslaget inte nämnvärt avviker från de lidigare språkligt svårtillgängliga och ordrika formuleringarna.

Länsskolnämnden i Jämtlands län betraktar del som en illusion atl Iro, atl en och samma språkliga uiformning skall täcka lärarnas behov av pro­fessionellt arbetsinstrument, det behov av arbelshjälpmedel, som barn och ungdomar har för all kunna medverka i planering och utveckling av skolar­belel, som föräldrar och andra vuxna uianför skolans professionella krels har för all kunna medverka vid uppbyggandel av en posiliv och öppen skolmiljö.

3.5      Förslag och kommentarer rörande kursplaner för enskilda ämnen

3.5.1 Övergripande synpunkier

Länsskolnämnderna i Göleborgs och Bohus, Värmlands och Gävle­borgs län saml Sollefteå och Malmö kommuner tillstyrker i huvudsak för­slagen rörande kursplaner för de enskilda ämnena.

Elevförbundel är ur jämställdhetssynpunkt positivt till de nya ämnen som föreslås bli obligatoriska, då valen av dessa varit myckel könsrolls­bundna. Förbundet tycker inte om den strikta ämnesindelning som finns idag och som föreslås i förslaget ulan vill i stället ha flera blockämnen där de enskilda ämnena glider i varandra.

3.5.2 Engelska, lyska och,franska

Länsskolnämnden i Blekinge län tillslyrker SÖ:s förslag rörande engels­ka och B-språk

 

Prop. 1978/79:180                                                                 195

UHÄ ser med oro på att tiden förden grundläggande språkundervisning­en successivi har minskat i den svenska skolan. Enligt ämbetets uppfaU­ning bör en noggrann analys av de svårigheter den föreslagna utformning­en medför göras vid den omarbetning som bör komma lill stånd.

Gymnasieuiredningen anser all med hänsyn till behovei av internatio­nella konlakler bör språk ha en stark ställning i ungdomsskolan. Frågan om språkens ställning i grundskolan måste relateras lill utformningen av gymnasieskolan. Direktivens uiformning har förhindrat SÖ atl göra en för­ulsältningslös uiredning av olika alternativ. Gymnasieuiredningen kom­mer atl analysera språkprogrammet i gymnasieskolan med utgångspunkt från alternativa utformningar av grundskolans högsladium och då räkna med ell allernaiiv hell utan B-språk.

Länsskolnämnden i Älvsborgs län anser alt skolans strävan alt elablera personliga kontakter mellan elever och infödda talare av engelska, lyska och franska bör sträcka sig längre än lill alt ge eleverna tillfälle alt "brev­växla eller byla ljudband". Personer från andra länder bör få komma lill skolan och lala med eleverna på del studerade språket. Infödda språkassi-sienler bör härvidlag kunna göra goda insatser. Särskilt värdefullt är del om skolan kan ta koniaki med en skola i ullandel och ordna besök och svarsbesök för skolungdomarna och deras utländska kamrater.

Länsskolnämnden i Gotlands län efterlyser nya grepp i språkundervis­ningen. Man skulle kunna sammanföra, eventuellt under beteckningen kommunikation, ämnena svenska och engelska, samt som tillvalsämnen lyska, franska och hemspråk, inom detta ämne skulle grundprincipen om det fria valel vara gällande. Skolan skulle erbjuda eleven en flexibel orga­nisation dvs. fixerade veckolimtal skulle inte gälla de enskilda ämnena. Principen om en undervisning efter vars och ens iniresse, behov och för­måga skulle verkligen kunna lillämpas. Elever med slort språkiniresse och språkbegåvning skulle i.ex. kunna erhåUa ökad undervisningslid i eU B-språk på "bekoslnad" av tiden för engelska eller svenska.

Centerns ungdomsförbund konslalerar alt undervisningen i engelska på både låg- och mellansladiet bör inriklas på atl ge eleverna en grundkun­skap så alt de kan förstå och göra sig förstådda i såväl tal som skrifi.

Moderata kvinnoförbundet anser all alternativkurser i engelska ska fin­nas kvar på högsladiel och alt undervisningen i särskild kurs bör inriklas på atl ge eleverna gedigna kunskaper om språkets uppbyggnad, vilkel är en fömtsättning för aU eleverna ska kunna vidga sina möjligheler att förstå och använda språket. Denna inriktning står enligt förbundels mening på in­tet sätt i motsatsställning lill den verklighelsanknytning i undervisningen som SÖ anvisar. Moderata kvinnoförbundet molsäller sig besläml ell av­skaffande av B-språken som lillvalsämne och en nedskärning av eleviimta­lei för B-språken. Skolans uppgifi är enligt förbundets mening inle enbart atl hos eleven grundlägga internationell förståelse och medvetenhet om in­ternationellt ansvar, såsom SÖ anger, utan också att underläua för alla ele­ver att utveckla kunskaper som bidrar lill en ökad förmåga all della i inter­nationellt arbete och internationella kontakter. Språkkunskaper år i såda­na sammanhang av avgörande betydelse. Ett utarmande och avskaffande av ell andra främmande språk som lillvalsämne skulle dessulom molverka gmndskolans strävan till större jämlikhet i och med atl barn från hem där man inte tar initiativ till internationella kontakter för barnen eller som sak­nar studiemotivation i språk, kommer att undanhållas denna undervisning som en dörr till utveckling.

SECO anser att B-språken redan nu ska flyttas till gymnasieskolan. En

 

Prop. 1978/79:180                                                                 196

sådan förändring skulle skapa fömtsättningar för atl kraftigt öka det prak­tiska arbetet i skolan och därmed kunna utgöra en inledning till arbetet att bryta ner det överieoretiserade högstadiet. Även om förslaget i enskildhe­ter innehåller bra delar, anser organisalionen inte atl det kan ligga till grund för ett beslul. Förändringen av högstadiet genom all B-språksstudi-erna flyllas till gymnasiet och införandet av mer prakliskl arbele på hög­sladiel bör genomföras samiidigi. SECO vill insiämma i skolrådet Mark­lunds särskilda yllrande rörande B-språksundervisningen och lillvalssysle­mel.

3.5.3 Hemspråk

SÖ föreslår all den nuvarande kursplanen i finska ersätts med en all­män kursplan i hemspråk. Länsskolnämnderna i Kalmar, Blekinge och Västerbollens lån, TCO, Sollefteå, Västerås, Göleborgs, Malmö, Em­maboda, Norrköpings och Lidingö kommuner m.fl. saml Kristen Demo­kratisk Ungdom, Elevförbundel, Riksjörbundei Hem och Skola och Svens­ka kyrkans utbildningsnämnd tillstyrker förslaget.

Göleborgs komniun anser det angeläget atl separala och detaljerade kursplaner utarbetas för så många olika hemspråk som möjligt. Svenska som främmande språk bör ha en egen kursplan.

Lidingö kommun redovisar vissa farhågor av organisaiorisk karaktär. I kommunen finns ett relativt litet anial elever som läser ell relalivi stort an­tal hemspråk vilkel medför problem för lärarrekrylering och gruppsam­mansättning. En ytterligare påspädning av hemspräksundervisningen via högstadiets lillvalssystem kan leda till oöverstigliga problem. Kommunen frågar sig hur slort behovei av en ulvidgad hemspråksundervisning på högstadiet är och befarar alt ämnet kan bli ett nytl negaiivi lillval. Kom­munen finner dock all ämnel kan ha förulsältningar all tillföra en växande elevkaiegori en värdefull slimulans varför förslaget generellt setl tillstyrks.

Krislen Demokraiisk Ungdom kräver atl hemspråksundervisningen ska vara obligatorisk med viss möjlighel till befrielse. Förbundel betonar hemspråksundervisningens betydelse för invandrarbarnens irygghet och som en grund för inlärning av andra språk än det egna. saml för deras inle-lektuella och sociala utveckling.

Elevförbundet anser atl invandrarbarn ska ha räll lill all undervisning pä sill hemspråk samlidigt som de får stödundervisning i svenska. Successivt ska sedan undervisningen föras över till svenska och hemspråksundervis­ningen endasl finnas kvar som särskilt ämne.

Svenska kyrkans utbildningsnämnd framhåller all hemspråksundervis­ningen behövs för alt de berörda eleverna ska kunna behålla trådarna bak-ål till sin ursprungskultur.

Enligt vad socialstyrelsen erfarit är hemspråksundervisningen i många kommuner bristfällig eller saknas hell. Slyrelsen vill därför framhålla vik­len av all hemspråksläraren har en god grundutbildning och möjligheter till vidrareulbildning och fortbildning. Hemspråksläraren bör inle utnyttjas lill all skola kuraliva uppgifter vilka åvilar annan skolpersonal. Även den nu­varande undervisningen i svenska som främmande språk är enligt vad sly­relsen erfaril brislfällig och slyrelsen efteriysler därför en särskild pedago­gik som kan lillämpas av de lärare som undervisar barn med andra moders­mål än svenska.

Nordiska kiiliiirsekretariaiei i Köpenhamn anser atl det är väsentligt all grannspråksundervisningen ägnas uppmärksamhei i del forlsalia läro­plansarbelel och i uiarbelandel av därmed sammanhängande särskilda an­visningar.

 

Prop. 1978/79:180                                                                197

3.5.4     Kommunikalion

SÖ föreslår inrältandel av ell nyll tillvalsämne med arbelsnamnel kom­munikalion.

Länsskolnämnden i Uppsala tån anser i enlighel med en av reservatio­nerna till läroplansförslagel a(t kommunikation mer är eu arbelssäil än ett ämne. Alla skolans ämnen måsle bearbelas i en ulvecklande kommunika­lion. Del vore oriktigt all låsa denna övergripande princip lill lillvalslid.

Länsskolnämnden i Väslerholiens län påpekar att ämnel kommunika­tion är diffusl. Del verkar ha mänga dimensioner men ulan slruktur. Det uppfattas närmast som ell arbelssäil. Sannoliki kommer även eleverna all uppfatta ämnel på detla säll och del blir därigenom ett negalivt tillval. Del finns mer angelägna lillvalsämnen atl föreslå. Kommunikationsfärdighe­terna och deras belydelse bör i stället genomsyra alla ämnen och all verk­samhet i grundskolan.

Göleborgs komnuin anser del inle berättigat med en särskild kursplan för ämnel kommunikalion. Syflel med ämnel bör i stället lillgodoses i and­ra ämnen och komma samtliga elever tillgodo.

Malmö kommun känner stor iveksamhel inför ämnet kommunikation. Kommunen delar skolrådet Marklunds syn på kommunikalion mer som ell arbelssäil än ell ämne. Som arbelssäil är kommunikation väl skildrat och bör gott försvara sin plals i gmndskolan.

Lidingö kommun konslalerar all ämnels framloning i förslagei är myc­kel diffusl. Innehållet synes vara både oslruklureral och mångdimensione-ral och ämnet uppfällas närmasi som ell arbelssäil. Kommunen befarar att även eleverna kommer atl uppfälla ämnel så och att del därigenom blir ett negalivt lillval. Kommunen beionar viklen av all grundsynen pä kommuni-kalionsfärdigheierna och deras belydelse måste genomsyra arbeissäiiel i alla grundskolans ämnen. De goda inlenlioner ämnet har skulle kunna inar­belas i kursplanen för svenska.

3.5.5    Svenska

Svcnsklårarföreningen anser all det vidgade färdighelsbegreppel kan bi­dra till all stimulera svenskundervisningen och även skolarbetet i slorl och därmed elevernus ullsidiga utveckling. De grundläggande färdigheterna la­lu, lyssna, läsa och skriva borde dock ha prioriterats och fåll en ulföriigare beskrivning i kursplanen. Atl della inle skell är en brist.

När del gäller momenlel "Samlal och andra lalsitualioner" konslalerar föreningen all slraiegier för gemensam planläggning och gemensami hand­lande visserligen skymiar i lislan pä delmomenl men all de borde lyfls fram och beskriviis lydligare.

Föreningen inslämmer i förslagei beiräffande "Röst och talvård" men vill underslryka all momenlel aklualiserar ell slorl fortbildningsbehov.

Även i förslagei om "Dramalisk verksamhei" inslämmer föreningen. Här är dock behovei av fortbildning giganliskl. Momenlel är märkligl nog föga lillgodoselt i lärarnas grundulbildning, och sedan nägra år lillbaka förekommer inle heller någon slallig fortbildning inom omrädel.

Föreningen noierur vidure den molsäiining som föreligger mellan nyllo-uspekternu. vilka dominerar i beskrivningen av syfiet med litieralurläs-ningen, och del faklum all lyngdpunklen i lexlvalel läggs på skönlilieralur. Denna motsättning bör undanröjas i en kommande läroplan.

Beträffande studiet av massmedier beionar föreningen all della inle får inkräkla på liden för de cenlrala basfärdighelerna. Del är inle heller själv­klart att massmediastudierna ska uigöra ell egel huvudmomenl inom äm-

 

Prop. 1978/79:180                                                                 198

net eftersom del lämpar sig väl för inlegralion med andra huvudmomenl t.ex. i oä och bild. Föreningen framhåller atl de "massmediaproduceran-de" aktiviteter som eleverna ska få möjlighet att ägna sig ål är myckel lids­krävande. Föreningen har dock inlet all erinra mot förslaget i sig. Även för massmediasludier krävs omfattande fortbildning.

Vad gäller "Skrivning" konstaterar föreningen att del lönur sig väl uti pä mellunsladiel ("förpubertelen") låta eleverna arbeta mer med skriftlig trä­ning än med talträning eftersom denna främjar den senare i högre grad än ivärl om. Liksom när del gäller övriga momenl bör della förses med anvis­ningar.

Angående "Språk och språkbruk" kan föreningen inle acceplera länken atl eleverna skulle skaffa sig kunskaper om grammaiik, språkels föränd­ringar, språksociologi m. m. uteslutande med uigångspunki från egna iaki­iagelser, undersökningar och refleklioner. Föreningen noterar med viss förvåning all ordel grammaiik inle nämns i förslagei. Även för della mo­menl är behovet av forlbildningsinsalser pälagligl. Sammanfallningsvis önskar föreningen en prioriiering av basfärdighelerna tala och lyssna, läsa och skriva, en kursplan som inle enbarl beslår av en uppräkning av mo­ment ulan också innehåller konkrela anvisningar, all forsknings- och ui­vecklingsarbeiei vad gäller svenskämnel kraftigl byggs ul.

Länsskolnämnden i Blekinge lillsiyrker förslagei.

Länsskolnämnden i Stockholms län anse all ell mer preciserat angivan­de av målen för ämnel svenska, gärna i lermer av mer klarl sekvenserade årskursmomenl, skulle vara lill gagn för undervisningen i svenska och därigenom för undervisningen i en rad andra ämnen i grundskolan.

Länsskolnämnden i Kopparbergs län konstalerar atl svenskämnels spliiiring på olika momenl i hög grad bidragil lill svårighelerna all göra slu­dierna meningsfulla för eleverna. Ämnel släller siora krav pä lärarnas för­måga atl sovra och siruklurera och bör därför ägnas särskild omsorg i forl-bildningssammunhang.

Ludvika kommun anser all i svenskundervisningen bör ingå undervis­ning i hur man fyller i de vanligaste blankellerna, lyder skölselanvisningar

0. dyl.

Socialdemokratiska kvinnoförbundel beionar ull mun borde markera hur viktig den prakliskl orienlerade svenskundervisningen kan vara för

1.        ex. fördjupad läsinlärning. Man bör kunna hämla erfarenheler från gym­
nasieskolans metod alt öva läsning på material som är hämlade från elever­
nas intresseområden.

Cenierns ungdomsförbund anser all lill svenskämnel på lågsladiei bör akliviieier som musik, teckning, leaier och rollspel knylas. Därigenom skapas ell kommunikationsblock som kan verka stimulerande pä elevernas fantasi och ge möjligheler lill självförverkligande. För mellunsludiels del påpekas all elevernas förmåga atl uttrycka sig i tal och skrift måsle upp­munlrus. Språklärun måste ges en mer framträdande plals för all skapa en grund för en riklig språkbehundling. Vidure är del vikligl all ämnet ges en praklisk inrikining på uppgifter som barnen ivingas lösa i olika samhälls­funklioner och all lässtimulerande åtgärder sälls in.

3.5.6 Malemaiik

Enligt länsskolnämndens i Siockholms län mening bör en siruklurerad genomgång av sloffei i malemaiik äga rum med inrikining pä ull lillföru ämnel fler inslag av vardagsmaiemalik. Grundskolan måsle arbela ulifrån dess elevers förulsäliningar men i samverkun med gymnusieskolun göra en

 

Prop. 1978/79:180                                                                 199

samlad långsiktig planering som gör övergången mellan skolformerna mer smidig. Detta gäller inte minsl den långsikliga sloffplaneringen i matema­tik.

Ludvika kommun. Centerns ungdomsjörbund och Folkpartiets ung­domsförbund betonar vikten av atl matematikundervisningen får en prak­tisk inriktning.

Centerns ungdomsförbund framhåller vidare matematikens belydelse för studier i andra ämnen och att goda gmndkunskaper i ämnet krävs i samhäUet.

Folkpariieis ungdomsförbund fömtsälter all matematiken får en väsent­lig och naiurlig roll i den projeklinnklade arbelsmetodiken.

Moderaia samUngspartiets kvinnoförbund delar SÖ:s uppfattning alt tonvikten i undervisningen bör ligga på de enklare beräkningarna, så alt dessa i första hand befästs hos eleverna. Den naturliga påbyggnaden i form av mer komplicerade beräkningar bör dock enligt förbundels beslämda uppfattning utföras av eleverna själva vilket ger fömtsättningar för all ele­verna ska ulveckla sin matematiska förmåga efter avslutade grundskole­studier.

SECO påpekar alt matematiken på högstadiet innehåller moment som knappasl kan räknas lill basfärdighelerna. Organisationen menar därför all del i och med den nya läroplansrevisionen ska göras hårdare satsning på atl alla elever ska nå upp till vissa grundläggande färdigheier.

Riksföreningen för lärarna i matematik, fysik och kemi anser alt när det gälier matematik måste nivågmppering förekomma i högre grad än läro­plansförslaget anger eftersom eleverna har så olika fömisäiiningar alt förslå ämnel.

Arbetsmarknadsstyrelsen fömtsätter atl del bortfall i undervisningstid som föreslås för ämnel matematik kompenseras genom förändral arbets­sätt och ökade förstärkningsresurser.

Sveriges Civilingenjörers förbund betonar alt matemalikämnets innehåU bör koncentreras till de mest nödvändiga momenten.

Konsumentverket framhåller all malematikundervisningen bör belysa vad olika beialningsformer medför för koslnader.

3.5.7 Teknik

SÖ föreslår att teknik blir ett obligatoriskt ämne och atl del förs till blockel orienieringsämnen. Länsskolnämnderna i Jön­köpings, Gollands, Blekinge, Malmöhus, Kopparbergs, Gävleborgs, Väs­iernorriands och Jämtlands län, AMS, TCO, LO, SAF, Luleå, Sollefteå, Västerås, Eda, Norrköpings, Lidingö, Söderlälje och Siockholms kommu­ner m.jl., Folkpariieis ungdom.sförbund. Centerpartiets kvinnoförbund. Folkpartiets kvinnoförbund, Fredrika Bremerförbundei och Elevförbundet tillstyrker förslaget.

Länsskolnämnderna i Jönköpings, Blekinge, Västmanlands och Kop­parbergs län, AMS, TCO, SAF, Väsierås, Lidingö och Södertälje kommu­ner. Folkpartiets kvinnoförbund saml Elevförbundel beionar all ämnel måsle bli ell prakliskl alternativ inom oä-blocket och inriklal på vardags-teknik.

Länsskolnämnden i Malmöhus län anser alt ämnel leknik kommer all ge de nalurvelenskapliga ämnena en försiärkning vilkel är angeläget dä del är av vikt atl redan tidigt väcka elevernas intresse för fortsatta nalurvelen­skapliga siudier.

Länsskolnämnden i Västmanlands län hoppas atl genom en samlad un-

 

Prop. 1978/79:180                                                                200

dervisning och bätire samverkan mellan sladierna bör teknik kunna rym­mas inom ramen för orienteringsämnena och att det får lill följd all den la­borativa och prakliskl-experimeniella inrikiningen i undervisningen för­stärks.

AMS framhäller all införandel av ämnel leknik i oä-blockel inle fär in­kräkla på en önskvärd och i direkliven begärd förstärkning av de naturve­tenskapliga ämnena.

TCO betonar atl grundläggande kunskaper och färdigheter i leknik bör inbegripas i ell moderni allmänbildningsbegrepp och samiidigi uigöra ell vikligl inslag i samhälleis strävan mot ökad jämställdhet. Såväl flickor som pojkar bör bredda sill lekniska kunnande, flickorna dessulom för alt kunna göra ell friare yrkesval och inia en friare hållning till lekniska och nalurve­lenskapliga siudier. Vikligl är då all innehållei i del nya ämnel utformas så att del iniresserar båda könen och all de praktiska övningarna får utgöra tyngdpunkten. Organisationen framhåller vidare all införandel av leknik som obligaioriskl ämne i oä-blocket kan medföra all övriga orienierings­ämnen tunnas ut. Del finns då också risk för att den önskvärda utveckling­en mot ett ökal inslag av prakliska lillämpningsuppgifler inle blir förverkli­gad.

SAF anser all ämnel även bör ingå i låg- och mellansladiels undervis­ning. Föreningen anser all det är svårl all ur förslagei ulläsa vad del nya teknikämnet kommer atl få för innehåll och omfattning. Föreningen anser vidare all ämnels nära anknyining lill de naturorienterande ämnena måste klargöras för alla elever och atl ämnel bör kunna ges en belydande bredd­ning utöver de ramar som anlyds i läroplansförslagel - ämnen som slöjd, hemkunskap och maskinskrivning har många klara anknyiningar lill tek­niska tillämpningar. Vidare ska teknikämnet verksamt bidra till att hos alla elever skapa förståelse för teknikens roll i vårt näringsliv och välfärdssam­hälle. SÖ:s behandling av teknikämnet uppvisar samma brister som för hela blockel orienieringsämnen.

Folkpartiels ungdomsjörbund varnar för alt ämnel kommer all drunkna i alla teoreliska ämnen och därigenom få en mer teorelisk inriktning än i dag. Förbundet har inga större förhoppningar om atl integreringen av tek­nik i oä-blockel medför att detla som helhet får en mer praklisk inrikining. För att inte riskera att teoretiseringen av högstadiet tilltar bör man försöka införa någon form av tekniskt-praktiskt block där t. ex. slöjd, teknik, hem­kunskap, bild, musik och bamkunskap skulle ingå. Därigenom skulle en bättre balans mellan teoretiskt och praktiskt arbete skapas.

Folkpartiets kvinnoförbund betraktar förslaget som positivt ur jämställd­hetssynpunkl men anser all uiökandel av orienteringsämnena med ytterli­gare ett ämne ulan all öka del sammanlagda timtalet för oä och utan att precisera minimiantalet för varje ämne kan leda lill konflikter mellan de berörda lärarna vilkel inle är önskvärl.

Fredrika Bremerjörbundet anser alt alla elever behöver en viss gmndut­bildning inom del lekniska fällel. Förbundet föreslår dessutom alt teknik finns kvar som lillvalsämne och all skolans syo-verksamhet intensifieras, sä att även flickor stimuleras att välja detta lillvalsämne.

SECO och Riksföreningen för lärarna i matematik, fysik och kemi är ne­galiva till förslaget.

SECO anser att det mesta lalar mot att de avsedda målen med föränd' ringen uppnås och all det skulle bli en bra teknikundervisning inom oä. Det allvarliga felet med del lagda förslagei är alt skolan blir ännu mer teoretise-rad. Organisalionen önskar att ett tekniskt-praktiskt block skapas.

 

Prop. 1978/79:180                                                                201

Riksföreningen för lärarna i matematik, ,fysik och kemi tror inle atl den föreslagna konsirukiionen av ämnet är realislisk. Den leder anlingen till för lågt timtal i ämnel eller till orimliga reduceringar för övriga oriente­ringsämnen. Föreningen anser att det med lämpliga stödinsatser, fortbild­ning och anvisningar borde vara möjligl att väsentligt slärka inslagen av "teknik till husbehov" ulan all formelll införa eu nyll ämne.

3.5.8 Rdiglonskunskap

SÖ föreslär all religionskunskapen inordnas i oä-blockel och atl möjlighelen lill befrielse enligt anvisningurna lill § 27 skollagen försvinner. Della liWslYrks av RRV, länsskolnämn­derna i Kalmar, Värmlands. Väsiernorrlands och Blekinge lån, Luleå, SoUefleå och Malmö komnniner samt av Socialdemokraiiska kvinnoför­bundet, SECO och Sveriges kristna ungdomsråd.

SECO anser au borllagandel uv möjlighelen lill befrielse från religions­undervisningen är en nulurlig konsekvens uv atl ämnet inle längre uppfäl­las som slötande för andra grupper av troende. Förslaget kan karaklerise­ras som en anpassning av teorin till hur del redan fungerar i praktiken.

Luleå kommun underslryker all ulifrån den grundläggande synen på de­mokratins principer om tolerans, samverkan och likaberälligande slöder kommunen slarkl förslagei om en ändring av lillämpningsföreskrifierna av skollagens § 27 i av ulredningen redovisad omfattning.

Sveriges krisina ungdomsråd anser alt religionskunskapsämnel ska byta namn lill "Tros- och livsåskådning". Rådel beionar all en inlegralion inle får leda lill atl ämnel försvinner. Rädel noierar de svårigheler som finns på högsladiel med ickekompeienia lärare. Rådel är posilivt till alt lillämp­ningsföreskrifierna lill § 27 skollagen ändras så alt principen om alla ele­vers rätl lill en objekliv, allsidig och sakUg undervisning i oä inle bryls.

Socialstyrelsen vill, beiräffande huvudmomenlet "Religioner och livs­åskådningar", framhälla att lärare och elever bör diskutera de olika religio­ner som finns representerade bland landets invandrar- och minoritetsgrup­per. I många av de länder som dessa kommer ifrån har religionen en långt större betydelse i familje- och samhällslivet än i dagens Sverige.

SÖ:s förslag avstyrks av länsskolnämnderna i Stockholms och Ålvs­borgs län.

Länsskolnämnden I Siockholms lån menar uti ett avskaffande av § 27 skollagen inte kan företas av vårt land efiersom della slår i strid med de av oss ratificerade och aniagna inlernaiionella överenskommelserna om de mänskliga rällighelerna.

Länsskolnämnden i Älvsborgs län anseratt religionskunskap bör utgöra ett ämne med egen kursplan eftersom del skiljer sig lill ari och innehåll från såväl no- som so-ämnena. Den föreslagna förändringen av § 27 skollagen blir därigenom obehövlig.

Krislen Demokraiisk Ungdom befarar atl religionskunskapen kommer atl hamna i strykklass. Ämnel bör garanleras en minimilid inom oä-blockel och även ges en mer preciserad uiformning.

Svenska kyrkans uibildningsnämnd menar all såsom ämnel religions­kunskap nu är utformat bör alla elever kunna delta i undervisningen. Det bör dock skapas möjlighet lill befrielse för elever som har starka skäl där­till. Idealet är om frågor om befrielse kan lösas lokall. Detta bör i och för sig inte medföra all religionskunskapen bryls ut från övriga orienterings­ämnen.

Sanikristna skolnämnden förväntar sig all del lagda kursplaneförslaget

 

Prop. 1978/79:180                                                                 202

beträffande oä-blockel kompleiieras med fylliga ämnesbeskrivningar och önskar vidure ull religionskunskupens primäru syfte all ge elevernu möjlig­hel lill en vidgud verklighelsuppfallning och verklighelstolkning bälire framhålls. Nämnden inslämmer beiräffande behovei av ämnessamverkan men kan inle acceplera ell uisuddande av ämnesgränserna. Nämnden an­ser vidare all kursplanerna inie är tillräckligt konkrela och vägledande ur planeringssy npvinkt.

Föreningen lärare i rdiglonskunskap anser atl formuleringen ungående förändring uv S 27 skollugen är ulllför oklur för alt kunna varu vägledunde. Föreningen framhåller viklen av atl religionskunskapen kan ingå i de sam­lade orienleringsämnenas kursplan och ha del i derus gemensummu limiul. Samiidigi är möjlighelerna lill befrielse för en enskild elev en grundläggan­de religionsfiiheisfräga. Föreningen önskar en lydligare skrivning av för­slaget på denna punkl men vill även uilrycka sin lillfredsslällelse med all ämnel lydligen fän en sädan uiformning uti de flesiu kun deltu.

3.5.9 Bamkunskap

SÖ föreslär all ämnet barnkunskap försvinner som självstän-digl ämne och iniegreras med hem kun skåp och oä. Läns­skolnämnderna i Jönköpings, Kalmur, Blekinge, Väslmanlands, Koppar­bergs, Gävleborgs och Väsiernorrhinds län, SoUefleå, Eda, Malmö, Ny­bro, Norrköpings, Lidingö och Stockholms kommuner m.ft. saml Folkpar­tiets ungdomsjörbund och Moderata samlingspariiets kvinnoförbund till­styrker.

Siockholms kommun frumhåller all barnkunskapen Irols alt den försvin­ner som egel ämne måste genomsyra undervisningen så alt eleverna förbe­reds för ett kommande föräldraskap där båda har ansvar för barnen.

Moderaia samlingspariiets kvinnoförbund finner all det finns goda skäl för all barnkunskap upphör som självsiändigi ämne. Förbundet vill dock framhålla all del är nödvändigi att undervisningen även i forlsällningen meddelas av lärare som är uibildad i ämnel.

Förslagei avstyrks av socialsiyrelsen. länsskolnämnden i Gollauds län, oinsorgskommillén, Luleå och Väsierås kommuner m.fl. saml av Fredrika Bremerförbundei.

Fredrika Bremerförbimdci anser all barnkunskap bör finnas kvar som självsiändigi ämne och få ulvidgad lid. AUl bör göras för all molverka da­gens negativa inslällning lill barn, vilken bl. a. givit minskade födelsetal.

Omsorgskominilién beklagar atl barnkunskapen försvinner eftersom ämnet kunde varit en lämplig utgångspunkt för undervisningen om handi­kappade.

Handikappades ceniralkommillé beionar att barnkunskap är det ämne där man undervisar om olika former av handikapp och en riktigt ulformad undervisning skulle kunna leda lill en posiliv attitydförändring vad gäller handikappade. Kommittén önskar atl handikappkunskap på eti naturiigt säll iniegreras i samiliga ämnen och sker med hjälp av kompelenia lärare. Om barnkunskapen försvinner måsle närmare uiredas hur man ska ta till­vara de beiydelsefulla kunskaper och erfarenheler som barnavårdslärarna har.

TCO understryker all kunskap om barnen, deras rälligheler och behov, deras skötsel och uppfoslran mäsle uigöra vikliga inslag i undervisningen redan i gmndskolan som en första början lill en föräldrautbildning. När barnkunskapen integreras i oä-blocket måsle stoffet utvidgas och konkreii­seras och inom blockel redovisas frislående. SÖ bör under såväl den pla-

 

Prop. 1978/79:180                                                                203

nerade fortbildningen inför genomförandel som efter delta noga bevaka att det lidigare innehållet i ämnet och helsl ell ulvidgal sådani omfaUande även samlevnadsfrågor får ell ulvidgal ulrymme.

3.5.10  Hemkunskap

Socialsiyrelsen vill framhålla all olika kullurella synsäll pä jämslälld-hels- och samlevnadsfrågor behöver diskuleras inom hemkunskapen. Där­vid bör sociala, ekonomiska och politiska skäl lill varför synen på dessa frågor skiljer sig i olika kuliurer belysas.

Länsskolnämnden i Uppsala län konslalerar all hemkunskap är ell äm­ne som i större utsträckning kunde bli eu "jämslälldhelsämne". Pä högsta­diet kvarslår del som särskilt ämne men pä låg- och mellansladierna har del inle fåll del utrymme del borde ha. Där borde del framför alli inom ru­men för orienleringsämnena verksamt bidra till atl ge eleverna kunskap om hem och familj. Del är på dessa siadier man i verkligheten bör utveckla känslan för och samhörigheien med hemmet och Iräningen av de sysslor som aktualiseras i en familj. Läroplansförslaget bör här kompletteras med anvisningar om konkrela hemkunskapsinslag för de lägre stadierna.

Gymnasieuiredningen anser all iräning i all skola sin personliga service och all hjälpa lill hemma bör börja redan på lågsladiei. Hemkunskapen bör därför i likhel med ämnet bild integreras i orienteringsämnena redan pä låg- och mellanstadierna. Vissa delar kan samordnas med leknik och na­lurorienlering.

Cenierparliels kvinnojörbund. Folkpartiets kvinnojörbund och Modera­ta samlingspariiets kvinnojörhund inslämmer i SÖ:s uppfattning att hem­kunskapen är väsentlig urjämslälldhelssynpunkl men anser atl den borde införas redan på lågstadiet.

3.5.11  Orienieringsämnen

SÖ har i sitt förslag utarbetat en gemensam kursplan för orienteringsäm­nena. Länsskolnämnderna i Jönköpings, Blekinge, Malmöhus, Väslman­lands, Kopparbergs och Gävleborgs län, TCO, LO, Nybro, Norrköpings och Söderlälje kommuner m.fl.. Folkpartiets ungdomsjörbund. Kommu­nistisk Ungdom, SECO, Svenska kyrkans utbildningsnämnd, Sveriges krisina ungdomsråd och Svenska naturskyddsföreningen tillstyrker della. Folkpartiets ungdomsjörbund släller sig mycket positiv till den föreslagna förändringen. Förhoppningsvis kommer förslaget att innebära större förut­sättningar för ett projektorienteral arbete inom oä. Förbundel beionar vik­ten av att huvuddelen av undervisningen i oä sker genom projektarbeten. Vidare hoppas förbundet all den föreslagna integreringen blir en realitet ule i skolorna. Längre arbelspass ger ell lugnare lempo och bälire möjlig­hel lill fördjupning.

Även länsskolnämnden i Västmanlands län anser atl en gemensam kurs­plan underiältar ett projektarbele där eleverna efter iniresse får välja inom givna ramar. Nämnden hoppas all arbeissäiiel leder lill ell bälire samarbe­te mellan lärarna och en snabbare utveckling mot en samlad undervisning.

Länsskolnämnden i Malmöhus län konslalerar att eftersom främsi den nalurvelenskapliga delen av orienleringsämnena avses bli förstärkt, måsle en sådan förändring inom en oförändrad tidsram ske på bekostnad av de samhällsorienlerande ämnena. Då vidare anvisningar inte längre avses bli givna för vilken ungefärlig omfattning i antal lektioner varje ämne bör om­fatta, finns risk för atl vissa orienieringsämnen inte kommer atl bli till­fredsställande tillgodosedda. Nämnden vill därför rekommendera atl ra-

 

Prop. 1978/79:180                                                                 204

mar ges för undervisningen åtminstone mellan gmpperna samhälls- och na­iurorienierande ämnen.

Nybro kommun befarar också all vissa ämnen inle kommer all bli lill­räckligi lillgodosedda. Det läggs en stor börda på skolledarna för atl vid den lokala planeringen se lill all dessa farhågor kommer på skam. Behovei av sludieledare inom arbeisenhelen acceniueras också genom denna för­ändring av läroplanen.

TCO, länsskolnämnden i Blekinge och Sveriges krisina ungdomsråd framhåUer viklen av alt anvisningar utarbetas till hjälp fördel lokala plane­ringsarbetet.

Länsskolnämnderna i Uppsala och Väsiernorrlands län, SAF, Sala, Västerås och Malmö kommuner. Folkpartiets kvinnojörbund, Moderaia samlingspariiets kvinnoförbund saml Riksföreningen för lärama i mate­matik, fysik och kemi noierar alt stoffet för oä ökar samtidigt som den sam­manlagda tiden minskar.

Länsskolnämnden i Uppsala län anser att stoffet är alltför rikhalligl för all skolan ska kunna ge detaljerad kunskap om allt. Genom lillvalsmöjlig­heler skulle elever som önskar yiierligare insikl och fördjupning bli bältre tillgodosedda.

Länsskolnämnderna i Kronobergs, Väsiernorrlands och Väslerholiens län, Nybro kommun. Biologilärarnas förening och Riksföreningen för lä­rarna i malemaiik, fysik och kemi önskar en uppdelning i samhälls- respek­live naturorienterande ämnen på högstadiet. Riksföreningen för lärarna i malemaiik, fysik och kemi konstaterar all utvecklingen mol ett undersö­kande probleminrikial arbelssäil enligi förslagei föruisätter en gemensam kursplan för orienleringsämnena. Della är inle nödvändigi. Man kan myc­kel väl tänka sig en uppdelning av dessa ämnen i en so-del och en no-del som tidigare, med egna huvudmomenl och limial. Föreningen beionar vidare all erfarenhelerna av samlad undervisning är långl ifrån goda. Om undervisningen ska lyckas, enligi SÖ:s princip, måste eu intensivl forsk­nings- och utvecklingsarbele försl bedrivas och detta torde ta många år i anspråk. Dessutom lorde eti avsevärt informaiionsurbele vara nödvändigi. Del gäller nämligen all åsiadkomma en aililydförändring hos lärarna. Dessa fär inte komma på mellanhand en gång lill ulan måsle få konkrela, genomarbelade exempel på hur undervisningen ska kunna bedrivas.

Lånsskolnäninden i Väsiernorrlands län noierar de problem som för­slagei kan kommu all medföra och framhåller alt ett sätt atl få en mjukare övergång lill en samlad undervisning vore all ha en uppdelning mellan so-och no-ämnen. Della är fördelaktigt med tanke på den lärarsilualion som föreligger idag. Vad belräffar låg- och mellanstadierna, där lärarna sällan har en naturvetenskaplig utbildning, är en kraftig salsning på fortbildning nödvändig.

Länsskolnämnden i Kronobergs län anser alt om en uppdelning i so- och no-ämnen ej sker finns risk för att no-sektorn kommer all försvagas i den lokala planeringen. 7CO som lillsiyrker SÖ:s förslag påpekar all en ge­mensam kursplan inle bör uiesluia möjlighelen alt lokall göra en uppdel­ning i no- och SO-ämnen på högsladiel.

SÖ:s förslag om en gemensam kursplan för orienleringsämnena på högsladiel avstyrks av länsskolnämnderna i Kalmar och Älvsborgs län, SACOISR, SAF, Moderaia ungdomsförbundel, Samkrislna skolnämnden. Föreningen lärure i samhällskunskap, Geografiläramas riksförening samt Hisloridärarnas riksförening. SAF anser atl kravet atl undervisningen ska beröra samtliga huvudmo-

 

Prop. 1978/79:180                                                                 205

menl inle aren realislisk uigångspunki. Undervisningen i orienteringsäm­nena är alltför viiiomfaliande och vikiig för att utan andra styrmedel än vagt formulerade mål, huvudmomenl och kommentarer, hell överlämnas till den lokala skolan. Särskilt med tanke på den minskade tidsramen och del ökade stoffet måste priorileringar göras. Ansvaret för dessa priorite-nngar måsle i så fall läggas pä ceniral nivä.

SACOISR anser atl för låg- och mellanstadierna bör särskilda mål och huvudmomenl föreskrivas för de samhällsorienlerande respeklive naiur­orienierande ämnena. På högsladiel bör varje orienleringsämne beskrivas genom egna mäl och huvudmoment. Vidare bör varje orienleringsämne få bestämt angivna timtal på limplanen för högstadiet. Dessa krav är nödvän­diga för atl lärarna ska kunna planera undervisningen pä ell tillfredsställan­de sätl.

Föreningen lärare i samhällskunskap framhåller att med det nya läro­plansförslagel föreligger fara för all eleverna inle kommer atl få en verklig-helsbild av hur samhällel fungerar och är uppbyggl. Föreningen anser all SÖ:s kursplaneförslag inle kan antas i sin nuvarande utformning ulan mås­le grundligi omarbelas.

Geograjllärarnas riksförening vill särskili påpeka riskerna för en för­svagning av de enskilda orienleringsämnena. Föreningen anser del vara ell slort och ogenomlänkl misslag all sudda ul de enskilda orienleringsämne­nas konlurer till förmån för en vag iniegraiionslanke och beionar vidare all de av SÖ utlovade kommenlarerna lill förslagei måste ha en hell annan slringens än nuvarande utkast. Garaniier måsle finnas för alt ämnesspecia­lister medverkar.

Hisloridärarnas riksförening vill. vad gäller SÖ:s strävan all successivi överbrygga de traditionella ämnesgränserna, anmäla avvikande uppfatt­ning om det självklara i denna färdriktning. Föreningen anser i siällei all mål och huvudmomenl ska klarl anges för varje (orienlerings)ämne. Dessa bör dock kompletteras med förslag till "samlade" projeklsludier. För­eningen frågar sig om grundskoleelever verkligen härden kunskap och ab-slraktionsförmåga som krävs för ell "samlat synsätt". Föreningen fram­håller vidare alt del är vikligl all en läroplan ger en god bild av ell ämnes förtjänster och möjligheter. Vad historieämnet kan ge kommer tyvärr då­ligi fram i SÖ:s förslag.

Moderaia ungdomsförbundel avvisar SÖ:s förslag irols alt man delar uppfattningen atl ell ökal samarbele över ämnesgränserna är önskvärl. Förbundel konstalerar au planeringen mellan lärarna försväras och enhet­ligheten i undervisningen mellan olika skolor riskeras. Enskilda ämnen ris­kerar all behandlas styvmoderligt t.ex. religionskunskap och nalurvelen­skapliga ämnen. Beiräffande de sisinämnda finns risk för all basfärdighe­lerna försvinner. Utvärdering (belygsällning) och uppföljning av de enskil­da ämnena omöjliggörs av förslaget. Behovei av en samlad undervisning och samarbele över ämnesgränserna medges redan i nuvarunde läroplan.

Även Samkrislna skolnämnden inslämmer i behovei av ämnessamver­kan men kan inte acceplera ell uisuddande uv ämnesgränserna. Nämnden yrkar på all del lagda kursplaneförslugel beiräffande oä-blockel komplei­ieras med fylliga ämnesbeskrivningar. På denna punkl vill nämnden slarkl kriiisera SÖ för oklarhel vad gäller orienteringsämnena.

Moderata samlingspariieis kvinnoförbund anser atl för varje ämne inom oä-gruppen ska anges maximilid respeklive minimitid i kursplanema. Detla är nödvändigi för all ingel ämne ska få stå tillbaka för något annal.

För låg- och mellanstadiernas del föreslår SÖ atl ämnesrubrikema hem-

 

Prop. 1978/79:180                                                                206

bygdskunskap och nalurkunskap ersätts av beteckningen orienteringsäm­nen och får en gemensam kursplan. Della förslag lillsiyrks av länsskol­nämnderna i Kalmar. Blekinge och Väslerholiens län samt Lidingö korn-

Övriga kommenlarer:

Cenierparliels kvinnoförbund påpekar all religionskunskap och de na­lurvelenskapliga ämnena belraklas som svåra av många lärare och att de därför riskerar all få mindre timtal än i ett idealläge. Därför är del vikiigt atl det finns ramiimplaner som ger exempel på hur limmarna för orienle­ringsämnena kan fördelas pä de olika ämnena. Därlill behövs stora insatser av fortbildning för all hjälpa lärare att på ett bälire sätt klaru undervisning­en i dessa vikliga ämnen.

Kristen Demokraiisk Ungdom befarar all den lösliga uppläggningen av kursplanen medför risker för en godlycklig behandling av mindre populära ämnen och momenl och all enskilda lärare och elever får alllför siora möj­ligheter atl ägna orimligt mycket lid åt jämförelsevis mindre angelägel stoff Vad ungdomsförbundet framför allt oroar sig för är religionskunska­pens eventuella öde. Förbundet anser all samtliga orienteringsämnen bör ges en minimitid i timplanen.

Växjö konimun föreslär alt den del av den tid som anslås lill oriente­ringsämnena tas i anspråk för ämnesuppdelade grundkurser av baskun-skapskaraklär. Därefter kan en gemensam del ägnas ät siudier av projekt­karaktär i samverkan mellan olika ämnen. Ett alltför abrupt införande av sammanslagning av olika ämnen på högstadiet kan dessulom leda lill svåra samordningsproblem och få lill följd alt lärare undervisar i moment för vil­ka de saknar utbildning vilket inte är en önskvärd utveckling. Förändring­en bör samordnas med en förändring av lärarutbildningen och med omfat­tande forlbildningsverksamhei.

Socialsiyrelsen konslalerar all alkohol- och narkotikafrågorna fält en knapphändig behandling i läroplansförslagel. Mol bakgrund av della och det faklum att framför allt alkoholmissbruket ulgör ell av de slörsla sociala problemen i dagens samhälle, vill slyrelsen peka på skolans roll i arbetel att erbjuda alternativ till missbruk genom idrotts- och föreningsverksam­het och andra frilidsaktivileler som i den nya SIA-skolan ska ges större ut­rymme. Slyrelsen anser del angelägel all man genom upplysningsverksam-hel försöker begränsa alkoholkonsumlionens omfallning hos både ungdo­mar och vuxna.

3.5.12 Slöjd

SÖ föreslår alt obligalorisk textilslöjd och trä- och metall­slöjd införs på högstadiet för alla elever. Länsskolnämnderna i Jönköpings. Blekinge. Väslmanlands, Väsiernorrlands och Väslerholiens län. TCO. Norrköpings. Lidingö och Söderlälje kommimer m.fl.. Folkpar­iieis kvinnojörhund och Socialdemokraiiska kvinnoförbundel slöder della förslag.

TCO delar SÖ:s principiella inslällning. Organisalionen anser all del inle finns någoi annal område i skolan eller samhällel i övrigi där så siarka könsrollsvärderingar besiämmer valel av arbelsmaieriel. För all inlenlio­nema i förslagei ska kunna förverkligas krävs all lärarna garanleras fort­bildning före genomförandel och kontinuerligt. Organisationen föreslår även alt en försöksverksamhel med undervisning i båda slöjdarterna för al-

 

Prop. 1978/79:180                                                                207

la elever påbörjas omgående. En sådan försöksverksamhel skulle på ett avgörande sätt underlätta en melodulveckling för slöjdämnels del.

Länsskolnämnden i Västemorrlands lån anser att ökningen av tiden för slöjd samt det förhållandet att alla elever ska möla båda slöjdarterna även på högstadiet stämmer väl överens med målen atl göra skolans arbete mera praktiskt inriktat och att skolan ska verka för ökad jämlikhet mellan kö­nen. De eventuella problemen på högsladiel med båda slöjdarterna för alla elever skulle kunna minskas om undervisningen uiformades sä atl eleverna efter en gmndkurs i båda slöjdarterna, med stark verklighetsanknylning. gavs möjlighel att arbeta med projekt som då kunde ha en mer eller mindre dragning ål endera slöjdart.

Södertälje kommun tillslyrker i princip men föreslåren övergångsperiod på tre år för atl införa båda slöjdarlema som obligaloriska ämnen för alla elever.

Länsskolnämnderna i Kalmar och Malmöhus län saml Siorumans, Hel­singborgs och Nybro kommuner m.fl. avslyrker förslagei.

Länsskolnämnden i Malmöhus län menar all liden ännu inle är mogen för ett obligatorium även på högstadiet.

Siorumans kommun anser att syftet med obligatorisk slöjd naturligtvis uppfyller kravel på ett mer samlal och jämlikl högsladium. Kommunen be­farar dock atl de prakliska svårighelerna blir alllför stora framför allt med de pojkar som Ivingas ha textilslöjd.

Helsingborgs kommun menar all man med hänsyn lill den disciplinära siluaiionen pä högstadiet besläml bör avråda från ctl obligalorium.

Aktiv ungdom anser atl ämnet slöjd bör byta namn till "Hanlverk" och all eleverna inom ämnet ska få la del av och lära känna den hanlverkstradi-lion som har funniis och till vissa delar ännu finns i värt land.

3.5.13 Maskinskrivning

Maskinskrivning ska enligt SÖ:s förslag bli ell obligato­riskt ämne. Förslaget tillstyrks av länsskolnämnderna i Kalmar, Ble­kinge, Göteborgs och Bohus, Västmanlands, Gävleborgs och Väsiernorr­lands län, TCO, Sollefteå, Väsierås, Malmö, Nybro. Norrköpings. Li­dingö och Söderlälje kommuner m.fl., av Folkpartiets ungdomsförbund. Centerpartiels kvinnoförbund, Folkpariieis kvinnoförbund saml Socialde­mokratiska kvinnoförbundel, SECO och Elevförbundet.

Folkpartiets ungdomsförbund år, inle minst urjämslälldhelssynpunkl, myckel positivt till förslaget. Förbundet påpekar att maskinskrivning kan bli ett utomordentligt hjälpmedel i projektarbete och i svenskundervisning­en.

Länsskolnämnden i Väslmanlands län anser alt elever med motoriska svårigheter kan stimuleras till ell myckel bälire resullai i svenska genom samverkan med maskinskrivning.

Länsskolnämnden i Väsiernorrlands län anser alt pedagogiska skäl talar för all maskinskrivningen föriäggs till mellanstadiet i stället för högstadiet och konstaterar all sialsbidrag krävs för all genomföra della.

Förslagei avstyrks av länsskolnämnderna i Uppsala, Jönköpings, Gol­lands, Malmöhus och Kopparbergs län, Storumans, Gävle och Linköpings kommuner m.fl. saml av Moderata samUngspartiets kvinnoförbund.

Uppfattningen atl maskinskrivning i siällei bör finnas som fri akiivitei delas av länsskolnämnderna i Uppsala, Malmöhus och Kopparbergs län samt av Linköpings kommuner m.fl. Storumans och Nybro kommuner

 

Prop. 1978/79:180                                                                 208

framhåller all den förvarnade iräningen i rättstavning och ordkunskap knappasl kommer alt bli den verklighet förslagsställarna tänkt sig.

3.5.14 Ekonomi och konsl

SÖ föreslår atl lillvalsämnena ekonomi och konsl inte läng­re ska vara självsländiga ämnen. Länsskolnämnderna i Jönkö­pings, Blekinge, Göteborgs och Bohus, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs. Västernorriands och Västerbottens län, TCO, SoUefleå, Väs­terås, Malmö, Norrköpings och Lidingö kommuner saml Centerpartiets kvinnojörbund tillstyrker förslaget.

Länsskolnämnden i Gotlands län avstyrker förslaget.

3.5.15  Teckning -Bild

SÖ föreslår att ämnel teckning byter namn till Bild. Della förslag tillstyrks av länsskolnämnderna i Jönköpings, Kalmar, Väslmanlands och Väsiernorrlands län, TCO, Eda, Nybro, Norrköpings och Lidingö kommu­ner m. fl.. Folkpartiets kvinnoförbund och Socialdemokratiska kvinnoför­bundet .

TCO anser ändringen vara moiiverad på grund av den karaklär av bild­kommunikation ämnet får. Bildundervisningens problem är den knappa ti­den vilken nu yUeriigare skärs ner.

Länsskolnämnden i Blekinge län år tveksam om den nya ämnesbeieck­ningcn Bild är lämplig. Nämnden föredrar lills vidare beteckningen "Bild och form" irols de skäl SÖ anför mol den.

Förslagei avslyrks av länsskolnämnden i Älvsborgs län och av Södertäl­je kommun m. fl.

Länsskolnämnden i Älvsborgs län anser inle atl det finns tillräckliga skäl för en förändring. "Bild" har i vanligt språkbmk en passiv laddning, något som rimmar illa med det akliva innehåll ämnet har. Nämnden föreslår där­för beteckningen "Konsl" som har inlernaiionella motsvarigheter.

Söderlälje kommun anser inte all beieckningen "Bild" är heltäckande och föreslär i stället "Bild och form" som bätire svarar mot ämnets inne­håll.

Akliv ungdom anser atl ämnet Bild till vissa delar bör integreras med "Hanlverk" för all ge elevema impulser och kunskap till en mer skapande egen-verksamhel.

3.5.16  Musik

Länsskolnämnden i Blekinge län lillsiyrker vad SÖ säger om musik.

Socialsiyrelsen framhåller all vårt eget lands äldre och nyare musik av seriöst slag bör få en framirädande plats i musikundervisningen. Inom det­ta ämne bör man även konkret ta vara på invandrarelevernas kullur.

Länsskolnämnden i Västmanlands län konstalerar att samverkan mellan skolan och den kommunala musikundervisningen på många håll givit eU bra resullai. Denna samverkan har framför allt förekommit på lägre stadi­er. Nämnden underslryker viklen av alt denna samverkan fortsätter upp genom stadierna.

Linköpings kommun konsiaterar alt svårighetema att genomföra musik­undervisningen pä ett för alla elever meningsfullt sätt i hög grad beror på bristen på utbildade lärare. Kommunen anser det viktigt att musikämnet utvecklar de naluriiga kontaktmöjligheterna med t. ex. oä, svenska och gymnastik.

 

Prop. 1978/79:180                                                                209

Centerns iiiigdom.sjörbiiiid anser ocksä att en samverkan svenska-musik är önskvärd.

Akliv ungdom önskar all musik och gymnaslik lill vissu delur summun-fbis för all ämnel duns ska fä en mer framirädande posilion.

Samkrislna skolnämnden vill framhålla viklen av alt den krisinu sångens och musikens betydelse som inspiruiionskälla påvisas liksom ull skolun tar tillvara möjlighelerna lill inlegralion mellan religionskunskap och musik, svensku och bild.

3.5.17  Gymnaslik

Länsskolnämnden i Blekinge län lillsiyrker kurspiunen för gymnusiik.

Cenierns uiigdom.sförbiiiid anser all SÖ:s förslag lill ulökning av gym­naslikämnel underiällar möjlighelen för alla elever an nä självförverkli­gande. Del är emellerlid vikligl all skolans gymnsiikundervisning inriklas pä all Slimulera alla elever lill fysisk akliviiei i allmänhei och för hela livel. För all uppnå detla krävs au gymnaslikundervisningen förändras borl från preslalionskrav och konkurrensmenlaliiei.

Fredrika Bremerförbundei vill. siarkare än SÖ gjort, underslryka kravel på samgymnasiik även på högsladiel.

Cenierparliels kvinnojörbund anser all gymnaslik bör ha som syfte all uppmunira till allmän friskvård och till regelbunden motion hela livet. Ett sätt all öka förslåelsen mellan könen är alt införa samgymnasiik i alla års­kurser.

Folkpartiets ungdom.sförbinid anser all samgymnasiik är ell självklart krav urjämslälldhelssynpunkl.

Svenska gymnasiiklärarsäUskapei hävdar all gymnaslikämnel jämfört med Lgr 69 behandlals myckel ofullsländigl i förslagei. Efiersom kurspla­nerna inle är sladieindelade kan det uppslå svårigheler för icke fackuibil-dade lärare all göra en pedagogiskt riklig årskursplanering. Del är däriör nödvändigi all del uiarbelas översiktliga studieplaner och handledningar som kan användas vid behov. Dessa problem aktualiserar behovet av gym-nasliklärare på såväl läg- som mellansladiet liksom en utveckling av den kommunala konsulenlorganisalionen. Även de lill länsskolnämnderna knuina forlbildningskonsulenlerna behöver öka i anial. SäUskapel anser vidare all ämnel ska byla namn lill idroll vilkel är ell bälire samlingsnamn pä de akiivileter som förekommer inom ämnel. Även Moderaia samlings­pariieis kvinnoförbund anser atl ämnel gymnaslik bör byla nanm lill idrott då detla är en mer adekvat benämning på vad ämnel innehäller. Förbundet anser det väsentligt all ulrymme ges ål atl öka elevernas förslåelse för människors olika förulsältningar all della i kroppsövningar. Särskild upp­märksamhet bör ägnas ål informaiion om olika rörelsehandikapp och vik­ligl är då all upplysa eleverna om de många möjligheler de har atl bidra till all deras rörelsehindrade kamraler kan della i lek och idroll.

Emmaboda kommun m. fl. framhåller all gymnaslikämnel bör få ell mer accenlueral ändrai innehåll än vad som framgår av SÖ:s förslag. Mera öv­ningar av slationskaraktär bör eflersirävas. Molion av olika slag kan iniro­duceras redan i skolan. Val av akliviieier under gymnaslikleklionerna bör vara intressestyrt.

3.5.18  Trafikundervisning

Länsskolnämnderna i Väslmanlands och Väsiernorrlands län anser alt trafikmomentet bör få större tyngd i förslaget. Övningar i verklig trafikmil­jö bör ses som exempel på den verklighels- och samhällsanknutna under-

14   Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 180

 

Prop. 1978/79:180                                                                210

visning som betonas i dagens skola. Trafikmiljön, som barnen upplever den i olika roller, bör uigöra sloff för ell laboralivi arbelssäil. Skolan ska aklivi verka för all öka barnels vilja och förmåga all arbela för en bälire närmiljö.

4    Arbetssätt

Remissinstanserna sluter nästan enhelligt upp bakom önskemålel atl ul­veckla arbetssättet i den av SÖ angivna riktningen. Bland de tillstyrkande finns RRV, länsskolnämnderna i Jönköpings, Gollauds, Blekinge, Hal­lands, Göteborgs och Bohus. Skaraborgs. Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs, Väsiernorrlands, Jämilands och Norrbollens lån, UHÄ, statens kullurråd, BRÅ, gymnasieuiredningen, folkbildningsulredningen, delegaiionen för ungdomens sysselsällningsfrågor, statens ungdomsråd, TCO, LO, SAF, Sollefteå. Örebro. Oskarshamns. Nybro, Växjö, Linkö­pings, Söderlälje m.fl. kommuner, KU, SECO, Elevjörbundei, Riksför­bundei Hem och Skola, Samkrislna skolnämnden, Sveriges krisinu ung­domsråd och Sveriges skolkuraiorers,förening.

All avsnittet om arbelssäil är ell av de väseniligasle områdena i lä­roplansförslagel undersiryks av bl. a. länsskolnämnderna i Uppsala, Jön­köpings, Kronobergs. Gollands, Göleborgs och Bohus och Kopparbergs län, TCO, FPU, SECO och Elevförbundel. Länsskolnämnderna i Älvs­borgs, Skaraborgs och Väslerholiens län, UHÄ. SACOISR, Vä.xjö och Linköpings kommuner m.fl. konslalerar också all förslagei överenssiäm­mer med den pedagogiska syn som finns i redan gällande läroplaners mål och riktlinjer.

RRV, SAF, CUF m.fl. efteriyser en precisering och konkreiisering av de föreslagna arbetssätten.

Siaiens ungdomsråd framhälleratt del nya arbelssättel ställer siora krav på lärare, elever, skolledning och övriga verksamma i skolan. Arbeissäiiel kan ges förutsäitning alt utvecklas främsi genom forlbildning. Viklen av forlbildning undersiryks också av länsskolnämiidema i Skaraborgs, Värmlands och Jämilands län, UHÄ, Luleå, Ludvika, Västerås, Karlslad, Helsingborg och Lidingö kommuner m.fl.. Utbildningsnämnden i Värm­lands läns landsiing och SSU.

Enligi UHÄ:s uppfattning är del vikiigt atl skolan hos eleverna ulveck­lar ell ansvarsmedvelande och engagemang som bör ligga lill grund för aU verksamhei i skolan. Del är därför angelägel alt de förändringar som SÖ föreslår kan genomföras.

BRÅ anser atl eti arbetssätt som utgår från elevernas verklighel och pro­blem, bör underiätta deras möjligheler alt förstå och engagera sig i samhäl­let. Den koppling mellan praktik och leori som della innebär är vikligl för barns sociala utveckling.

Det föreslagna arbeissäiiel kan enligt TCO leda lill effeklivare studier och en förbättrad arbeismiljö för alla inom skolan verksamma. DeUa krä­ver dock insatser på områdena fortbildning, lokaler, läromedel m. m. Sker inte detta kommer en salsning på ett förändral arbelssäil att ställa lärare och elever inför olösliga uppgifter. Resultatet kan då bli en ytteriigare för­sämrad arbetsmiljö. Brisl pä resurser i form av tid, lokaler, läromedel m.m. anser också SACOISR vara det största hindret mot ett genomföran­de av arbetssätlel.

Också länsskolnämnden i Gotlands län biträder de uppfattningar och re-

 

Prop. 1978/79:180                                                                211

sonemang SÖ framför. Det ger en god bild av de synsäll på undervisningen som under senare år alltmer trätt i förgrunden. Del stora problemet vid en läroplansrevision är, enligt nämndens uppfattning, all utvecklingen inom skolan när det gäller arbelssäil och arbelsformer inle lillnärmelsevis har hållit lakl med förändringar när del gäller framför allt kursplanernas inne­håll. Del har skapal en känsla av oiillräcklighel och en irtilalion över bris­tande samstämmighet mellan sloffmängd och lidsresurs. Nämnden har uppfattat läroplansförslaget så, all lärare och elever förvänlas göra priori­teringar inom det stora utbudet av undervisningsstoff

RRV pekar på svårigheterna atl ute i skolarbetet få de övergripande mä­len överhuvud taget beaktade, eftersom planeringsinriktningen i prakti­ken är i slort sett ämnesorienierad. Enligt verkets mening måste det kunna krävas alt den högsia skolledningen lägger ned belydande ansirängningar på all ge vägledning om hur ifrågavarande mäl skall kunna få genomslag i skolarbelel.

Länsskolnämnden i Jämtlands län poänglerar att belydelsen av del ar­betssätt man väljer inle får belönas så slarkl, all del skymmer del faktum all även andra faktorer är viktiga i en skola, såsom innehället i skolarbetet och skolans hela miljö. Även länsskolnämnden i Väsierbonens län fram­håller atl förändringar i arbelssäil och meioder aldrig kan isoleras frän äm­nesinnehåll och målsättning i olika ämnen. Form och innehåll måsle beak­tas samlidigt.

De arbetssätt som SÖ föreslår underiällar den samordning mellan sko­lans och arbelslivets former som SAF anser vara angelägen. Dock får de angivna honnörsorden inle skymma det förhållandet all arbetssältel pri­märt skall medverka till atl förmedla kunskaper och färdigheier. Om ell mer traditionellt arbetssätt är en bättre väg alt nå ett givel mål, mäsle della arbetssätt givet få användas. Också länsskolnämnden i Kalmar län vill framhålla atl de traditionella arbetssätten ingalunda är överspelade. När ett nytt arbetssätt föreslås gör man ofta det misstaget att man lalar om det nya arbetssättet som det enda förekommande. Nämnden menar att det gamla måsle leva kvar vid sidan av det nya så att variation och omväxling kan skapas i skolarbelel. Del är nödvändigi all del nya arbeissäiiel införs successivt då både elever och lärare måste inskolas i det föreslagna sältel atl arbeta. Linköpings kommun underslryker alt del bl. a. måsle vara del studerade problemets karaktär som avgör vilka arbetsmetoder som är möj­liga och lämpliga. En konsekveni arbeisskolemetodik kan således vara lika tröttande och olämplig som en traditionell förmedlingspedagogik.

Riksföreningen för lärama i malemaiik, fysik och kemi menar att någon slutsals beträffande det i förslaget skisserade arbelssällets förträfflighet in­le kan dras förrän omfattande försöksverksamhel bedrivits och SÖ:s därpå baserade del 2 av läroplanen presenterats. Lgr 69:s skrivbordsteoreliska metoder var ej tillräckligt utprovade eller förankrade bland lärare, och re­sultatet härav är allmänt känt. DeUa misstag får ej upprepas.

4.1 Undersökande och experunentellt arbete — verklighetsförankring

SÖ framhåller att det undersökande arbeissäiiel är lidskrävande. Läns­skolnämnden i Kronobergs län betonar all lidsålgången i ett undersökande arbetssätt gör att detta ej alltid kan användas. Det lidskrävande i arbetssät­tet understryks också av Växjö och Lidingö kommuner, Biologilärarnas förening m.fl. Atl sloffmängden i och med delta måtte begränsas anser

 

Prop. 1978/79:180                                                                 212

länsskolnämnden i Väsiernorrlands län vara acceplabell med lanke på atl eleverna har mer behållning av ell aklivi bearbetande av en mindre sloff­mängd än av ell passivi moiiagande av en slörte. Samkrislna skolnämnden menar dock all en generell begränsning av sloffmängden inle är en adekval ålgärd. Sloffmängden bör i siällei anpassas lill individernas inlressen och förulsältningar.

Ell undersökande och experimentelll arbetssätt kommer enligt statens ungdomsråd Iroliglvis alt kräva mer långlgående förändringar i kurs- och limplaner än de SÖ nu föreslår. Länsskolnämnden i Väsierbonens län me­nar all schemaläggningen mäsle förändras för all möjliggöra arbeissäiiel. Den nuvarande splillringen på korla puss och flera ämnen per dag är ell ef­fektivt hinder.

LO anser atl ell undersökande och experimentelll arbelssäil ger elever­na andra kunskaper än de som kan inhämias i Iradilionell undervisning. De tränas all själva la reda på orsaker och verkan i sin omgivning och inhäm­tar kunskaper om hur förändringar sker och varför de är nödvändiga. De aktiveras lill engagemang inför förändringar isiällei för all vara passiva. Ell undersökande och experimenlelll arbelssäil ger också ell bredare speklrum av basfärdigheler än de iradiiionella. Föruiom all svenska och malemaiik kan iränas och lillämpas i alla ämnen och i olika siiuaiioner ut­vecklas också andra färdigheter som gäller att konkrei på egen hand la sig fram i samhällel.

Länsskolnämnden i Kronobergs län menar atl förslaget om ell undersö­kande arbelssäil är del väseniligasle i hela läroplansförslagel. Under 70-lalel har meningsfullheten för eleverna i skolans arbele ofta ifrågasails, bl. a. i massmedia. Mänga har hävdat att lösningar på dessa problem ligger i en annorlunda undervisningsmelodik. När eleverna ställer frågorna från sin egen verklighel och lärarna hjälper eleverna dels all arbela på ell un­dersökande säll, dels all syslemalisera svaren på frågorna, upplever ele­verna meningsfullhel i arbelet och får kunskap ur sill egel handlande.

Eleverna möler dagligen ell slorl ulbud av informaiion från lidningar, radio och lelevision. Vissa händelser och nyheter fångar elevernas intresse och uppmärksamhei i särskilt hög grad och länsskolnämnden i Skaraborgs län ser del som väsentligt atl skolan vid sådana lillfällen fångar upp elever­nas intresse för vidare bearbelning och utveckling inom näraliggande äm­nesområden. Med verkligheten som utgångspunkt kan skolan skapa moli­valion för vidare siudier och undersökningar.

Cenierparliels kviiinoförbinid påpekar, alt sludiebesöken spelar en stor roll för anknylningen lill samhällel. Dessa bör öka i anial och vidareui­vecklas alli efier årskurs. Därigenom får eleverna en reell iniroduklion i ar­belslivel, och de praktiska inslagen försiärks i skolarbelel.

Stockholms kommun iror all detla arbetssätt kan göra skolarbelel mer slimulerande för elevernu och pekar särskili pä den grupp elever som hur skolsvårigheier. Del undersökunde urbelssällel i kombinalion med inle-grering mellun ämnena lorde vara en god grogrund för ökad insikl och siör­re överskädlighel, framhåller5r('/(.vAYj kyrkans uibildningsnämnd. Insalla i sill sammanhang bör enkla basfakla bli meningsfulla och därmed lällare all lillägna sig.

Länsskolnämnden i Blekinge län päpekar all även vid iradilionell äm­nesundervisning finns del ofta goda möjligheler att tillämpa ett mer verk­lighelsförankrai arbelssäil än vad som vanligen förekommer för närvaran­de.

 

Prop. 1978/79:180                                                                213

4.2 Probleminriktning

Sunens ungdomsråd inslämmer i SÖ:s äsikl om all kravel på saklighei och allsidighel i skolarbelel inle får innebära all elevernas rätl all la upp egna problem och lu ställning åsidosätts. Rädel vi/I i sammanhangei under­stryka all en ökad koniaki med samhällel föruisäiier atl man från skolans sida tillåler atl olika idéer konfronteras med varandra. Som rådel ser del är mångsidighel ell bälire ullryck än saklighei och allsidighel för vad skolan bör främja. LänsskiUnänmden i Skaraborgs län vill dock för sin del under­slryka atl del av eleverna valda sloffei hela tiden behandlas sakligt och all­sidigl inom huvudmomenlens ram och alt arbetet i skolan skall vara målbe-slämt och planmässigt. Eleverna måste lära sig förstå all vissa för dem in­tressanta momenl inle kan behandlas inom den plan och de mål som upp­ställts, liksom all momenl måsle tagas upp som för eleverna kan förefalla oinlressania och irrelevanla. Också 7C0 framhåller atl arbelel måsle byg­ga på en planering som lillgodoser d- faslslällda huvudmomenten. Arbels­sättel får inle innebära ell planlösi kringsirövande bland sådani som mer slumpmässigl råkal fängsla eleverna. Inom ramen för planeringen finns emellertid vida möjligheler lill skilda iniresseval, vad gäller såväl sloff som arbetsmeloder.

Påverkan från kamrater spelar, eftersom oftasl båda föräldrarna arbetar, en alli siörre roll för barn och ungdomar menar Förbundel Vi Unga. Del belyder mycket vud kumralerna tycker t. ex. om mode. Detta ulnylljas uv de kommersiella krafterna. Mot bakgrund av dessa länkar är del vikligl alt skolan försöker påverka eleverna till atl kriliskl granska även omvärlden och själva försöka ta ställning och inle alllid följa del som är moderni eller vad kamraierna lycker. All få kriliskl länkande elever som ifrågasälier be­tonar även Elevförbundet vikten av. Foslran lill krilisk hållning bör, enligt länsskolnämnden i Kronobergs län. kombineras med iräning i ull komma med alternativa förslag och SACOISR framhåller all ell sädanl kriliskl synsäll har som förulsäiining en grund av faktakunskaper för alt kriiiken skall bli väl underbyggd och meningsfull. Samkrislna skolnämnden frukiar alt. om inte den kritiska hållningen kombineras med sådana reella kunska­per, resultatet kan bli ett ullmuni lyckande och en ullmän skepticism.

Föreningen lärare I samhällskunskap och Hisloridärarnas riksjörening befarar atl del av SÖ föreslagna arbelssättel kommer att öka klyftorna mellan olika elevgrupper i skolan. De elever som kommer att slälla frågor och formulera problem blir de som kommer från en miljö där man har ak­tivt iniresse för barnens siudier, där prenumeralion på en eller flera dags­tidningar är en lika självklar sak som ail man diskuierar akluella poliiiska och kullurella frågor.

4.3 Färdighetsutveckling

Lidingö kommun finner del posilivt all erfaru att ell närmande har sken mellan grundskola och förskola. Den grundläggande färdig­helslräningen beskrivs i lermer av jaguppfalining. begreppsuppfallning och kommunikationsförmåga, vilka är termer som återfinns i förskolans arbetsplaner. Del är tydligl att SÖ tagit inlryck av del omfaUande pedago­giska och utvecklingspsykologiska forskningsarbele som redovisals i sam­band med bl. a. barnslugeulredningens arbeie. Nybro kommun ser del som angelägel all det redan från skolslarlen skapas arbelsruliner, som se­dan under elevernas hela skoltid kan vara eleverna lill hjälp i dessas ut­veckling av sina färdigheier.

 

Prop. 1978/79:180                                                                214

Länsskolnämnden i Blekinge län anser all en yiierligare konkretisering och exemplifiering behövs i läroplanens del 2 över hur en för alla elever angelägen färdighetsutveckling praktiskt skall stimuleras i del dagliga skol­arbetet. Det handlar i detta sammanhang många gånger också om tillämp­ning av gemensamma normer vid umgänge och samverkan i olika former.

Länsskolnämnden i Västmanlands län vill underslryka kommunika­tionsfärdigheternas vikt och betonar all dessa bör genomsyra alla ämnen och all undervisning i skolan. Länsskolnämnden i Skaraborgs län framhål­ler att varje människa använder både språkliga och icke språkliga ullrycks­medel i kommunikation med andra. Nämnden vill därför underslryka vik­ten av atl sådana moment som iränar elevens förmåga atl ge och ta emot uttryck för tankar, känslor och behov med hjälp av talat och skrivel språk, gesler, rörelser, ljud och bild får tillräckligt utrymme i undervisningen. De färdigheter som kommenteras i avsnittet pekar mot ett färdighetsbegrepp som, enligt Helsingborgs kommun, mera svarar mol vad livel har för krav på individen efter avslutad skolgång än vad högre skolor har för krav pä elementära kunskaper i vissa ämnen. S. k. baskunskaper i traditionell be­märkelse har givelvis sin plals i skolan, men de fär inte betraktas som ell mål i sig utan som ett medel, en handlingsberedskap, all nå vidgad kompe­tens. Gävle kommun menar all färdighelsbegreppel måste ges en vidare tolkning än enbart färdigheier som "läsa-skriva-räkna". Alt eleverna trä­nas atl klara olika situationer i alldaglig! liv är viktigt och bör uppmärksam­mas i utvecklingsarbetet på olika nivåer i skolväsendel. Länsskolnämnden i Kopparbergs län anser alt det vidgade färdighelsbegreppel kan slimulera skolans verksamhei och bidra till elevernas allsidiga utveckling. Nämnden vill dock lägga särskild betoning på utvecklingen av färdighelerna tala, lä­sa, skriva, räkna och alt hjälpligt kunna kommunicera på något främmande språk. Otillräckliga färdigheier på de förslnämnda av dessa områden utgör ell svårl sociall handikapp. Nöjakiiga färdigheter på det sista är en stor personlig lillgång. En utveckling av elevernas färdigheter på olika områden är, enligt Statens ungdomsråds mening, en grundläggande förulsäiining för all de skall kunna lillämpa del nya arbeissäiiel och lillgodogöra sig un­dervisningen. Baskunskaperna är del verklyg som eleverna har all använda för all orieniera sig i verkligheien. Skolarbelel måsle hela liden inriklas på all ulveckla elevernas förmåga all tala, lyssna, läsa, skriva och räkna. Be­härskar inte eleverna dessa bas- och kommunikalionsfärdigheler kan de in­le heller utvecklas på andra områden. De elever som inle kan lillgodogöra sig skrifilig informaiion eller uitrycka sig i lal och skrifi har dåliga utgångs­punkter för att aklivi på egen hand söka kunskaper, gå ul i samhällel och samla informaiion, formulera problem och hitta lösningar. Detla kan i sin tur leda lill all de lappar molivutionen och iniressei för skolarbelel. Också TCO framhåller all brister i dessa hänseenden allvarligl försvårar siudier under hela skoltiden och läll skapar hopplöshet och mindervärdeskänslor. Massmedierna har, menar Cenierparliels kvinnoförbund, kommii atl prägla vardagsliv på många olika sätl. Av den anledningen är del nalurligt all skolan använder sig av massmedierna och låter eleverna kriliskl grans­ka dem. Länsskolnämnden i Skaraborgs län ser del som en vikiig uppgift för skolan atl ge insikter i hur bilder används i massmedia, reklam och pro­paganda. Dä massmedierna är en del av elevernas vardagsvärld är del vik­ligl alt de har en självsiändig och krilisk inslällning lill de bilder som visas i massmedia.

Socialsiyrelsen vill framhålla all barnens percepiionsförmåga och be­greppsbildning skiljer sig i olika kuliurer. Hillills har man föga uppmärk-

 

Prop. 1978/79:180                                                   215

sammat detta och ofta dragit fel slutsatser angående elevernas begåvnings-och mognadsnivå.

4.4 Individualisering och samarbete

Under denna mbrik är del näslan genomgående avsnitten om varierande gmppsammansättningar och nivågmppering som berörs av instanserna.

TCO ansluter sig till pnncipen om en allsidig klassammansättning och pnncipen om heterogena gmpper. Invändningen alt de "svagare" elever­na ständigt upplever sitt misslyckande då de jämför sig med de "bästa" eleverna måsie avvisas. Vid ett förändrat arbetssätt inriklas uppmärksam­heten på själva den arbelsuppgift som eleven varit med om att välja och planera. Alla kan här få differentierade uppgifier. Frägan om individuella resultat och prestationsjämförelser står då inte i centmm. För iräning av speciella moment bör dock, anser organisaionen, mer homogena men tids­begränsade grupper kunna bildas. På så sätl kan man ibland påskynda ut­vecklingen av baskunskaper. Homogena gmpper för speciella momenl an­ser även De handikappades riksförbund och länsskolnämnden i Västman­land vara värdefullt men instanserna betonar all den heterogena gmppen skall vara grunden. Ätt nivågmppering inte får göras permanent under­stryks av flertalet instanser. Länsskolnämnden i Västernorrlands län befa­rar att gmpptillhörigheten annars av eleverna i de svagare grupperna kan bli ett lecken pä personligt misslyckande och Malmö kommun betonar ris­ken av en utslagningsprocess vid permanenl nivågmppering. LO föreslår alt ett förbud mot permanent nivågruppering införs i skolsladgan. Social­styrelsen framhåller alt lillgänglig forskning visar, all missgynnade elever kan lära sig åtskilligt mer än vad de nu gör. Man anser att de lär sig mer i sammansatta klasser. Nivågmppering är alltså ingen lösning. Elevförbun­del säger nej lill nivågmppering över huvud tagel, dä detta lätt leder till alt gmpperna blir beslående trots att de upphör inom klassrummets väggar.

Länsskolnämnden i Kronobergs län påpekar all de negaliva sidorna med nivågruppering betonas i förslagets skrivning, medan några positiva sidor ej redovisas. Nämnden erinrar om utskottsbetänkandel angående SlA-pro­posilionen, vari utskottet konstaterar att "nivågruppering kan vara moti­verad för att ge tillfälle till systematisk träning i därför lämpade delar av olika ämnen". Nämnden finner det märkligl med förslagets negaliva skriv­ning. Principen att ge alla elever i skolan en studiegång som är avpassad för dem skall naturligtvis gälla även de leoreiiski begåvade eleverna. Om nivågruppering därvid bedömes lämplig inom ramen för riksdagens beslut och skolförordningens bestämmelser, måsle delta accepleras. Sala kom­mun anser au förslaget har hamnat i en svåriöslig konflikt mellan kravel på individualisering av undervisningen och rädslan för varje form av nivå­gmppering. Den välmenande omtanken om de svagpresterande eleverna får inte gå ut över de studiemotiverade elevernas krav på en slimulerande och meningsfull undervisning. Varje elev skall, menar Folkpartiels kvinno­förbund, ha möjlighel att ulveckla sina anlag och möjligheler. Skall denna gmndsyn om allas räll att få undervisningen tillrätlalagd efter sina förul­sältningar bli verklighet måste möjlighet finnas att gruppdifferenliera un­dervisningen inom arbetsenhetens ram. Förbundet anser atl ell av skälen lill skolans problem idag är jusl alt det ställs alltför lika krav på elever med olika förutsättningar. Skolan får aldrig mera döma någon elev till alt i många år alltid var sämst och bli ulslagen.

 

Prop. 1978/79:180                                                                216

BRÅ anser all SÖ tydligare än i förslaget skall belöna värdet av kollek­tivt arbele. Eleverna mäsle få träna sig i utt tu ett kollekiivi unsvar för ge­mensamma värden, t. ex. skolans närmiljö. Ell sådani engagemang kan bi­dra lill all bryla ell idag vanligt förekommande främlingskap mellan männi­skor, som oftu lar sig uitryck i skadegörelse och mobbning av svugu och unnorlundu burn. Arbete i grupp är en förutsättning för en långt gående in-dividuulisering. skriver SÖ. 1 dettu inslämmer länsskolnåmiideii i Väsier­norrlands lån. och betonur desutom vikten uv vurierunde gruppsum-munsältningur. Också Dc handikappades rik.s,föreiiing förordur en varie­rande gruppsammansättning. Både för icke hundikuppude elever och för elever med hundikupp kun del vuru speciellt vikiigt all övu sig i ull sumur­belu med kumruler med olika erfurenheier och värderingur. Under hela låg-, mellan- och högstadiet bör, anser länsskolnämnden i Väslmanlands län. eleverna få vänja sig vid atl arbeta lillsammans med och lära känna al­la i klassen. Oflasl blir del framför alli på högre siadier endasl ett iniresse-och kamralval. Även länsskolnämnden i Älvsborgs län delar i princip upp­fallningen om varierande grupper. Nämnden vill dock varna för ell alllför lösligl sysiem med "flex- och flaxgrupper".

För uivecklandei av individualisering och samarbete bör, framhåller länsskolnämnderna i Väslmanlands och Västerbonens län, skolpersona­len föregå med goll exempel.

Frågorna om individualisering och samarbele bör uiredas yiierli­gare menar länsskolnämnden i Blekinge lån. Bl. a. gäller del all klargöra hur långt man kan gå med integrering i vanliga klasser/grupper av psykiskt och fysiskl handikappade elever och hur man bälire skall klara individuali­seringen så all varje elev får möjlighet att utvecklas efter sina förutsätt­ningar och intressen.

Länsskolnämnden i Hallands län ansluler sig lill den grundsyn som re­dovisas i kapiilei. Vad som för nämnden känns besvärande är emellerlid all ansvarei för atl eleverna blir delaktiga i ell individualiserai urbelssätl läggs helt och hållet på lärarna, samlidigt som de konkrela för­slagen lill förändringar av läroplanen har en inrikining som ger rakl molsall effeki.

4.5 Medinflytande och medansvar

Sä gon som samtliga instanser inslämmer i SÖ:s syn på ell vidgai medin-ftylande och medansvar för eleverna.

En planerad iräning i beslutsfallande och samråd efteriyses av ell slorl antal inslanser. Länsskolnämnden i Gollands län har den erfarenhelen att snarl sagl varje pedagogiski försök som baseras på ell ökal elevinflytande redovisar som det kanske slörsla problemel elevernas ovana vid eller oför­måga alt falla beslul. Många lärare har i den situationen dragil den förhas­tade slutsatsen att elever inle är mogna eller förmögna att ta ett ansvar. Länsskolnämnden i Västerbottens lån menar all Iräningen bör iniensifie­ras redan i förskolan så atl eleverna redan på lågstadiet får ta ansvar för be­slut och handlingar och också får se resultat av fattade beslul. En iräning på lågstadiet förordas av Luleå kommun, Förbundet Vi Unga m.fl. Läns­skolnämnden i Blekinge län framhåller att skolan under låg- och mellansta­dierna successivt skall bereda eleverna lillfälle att lära sig tillämpa medin­flytande och medansvar vid skolarbetets planering och genomförande så all de under högstadiet blir i ständ till och finner det naluriigl all mera ak­livi fungera enligt dessa ambitioner. Sveriges skolkuratorers förening frå-

 

Prop. 1978/79:180                                                               217

gar sig. om inte schemalagd tid för samråd behövs. Ansvarei för all del ges lid lill sådana sumrådsformer läggs nu på läraren. Det finns här en sior risk au denna tid inle kommer lill stånd i den omfattning som man kan önska, då det hell vilur pä lärurens godtycke om ell klussrud skull ägu rum eller ej. LO ser del som självfullet all skolun åläggs ull unsvuru för alt lid unslås för elevrådsurbeie. Men också för ull del bedrivs på sådani säll att det ger en verklig träning i hur den demokraiiska besluisprocessen fungerur. Del är liku självklart au skolledare och lurure åläggs ell unsvur för au elevernu ocksä får deltu i pluneringen och ulformningen uv skolurbetet genom klass­råden liksom av utformningen av skolmiljön i dess helhet. UibUdnings-nänmden i Vämdands låns landsiing vill med skärpa betona vikten av all tid verkligen unslås lill elevrådsurbeie i framliden.

Länsskolnämnden i Kronobergs län delar förslugels synpunkier på med­inflylunde och medansvar, men nämnden vill peka på vissa problem i sam­band härmed. De elever som erbjuds omfatiunde elevrådsarbete, får ofta anledning alt överväga om elevrådsurbelei eller del egenlligu skolurbetet och belygsresullulen skall priorilcrus. Skolun bör vid bedömningar lu hän­syn till elevens omfatlande elevrädsarbeie. Man kan heller inle föruisäiia all viljan till medinflylande och medansvar är sior hos alla elever. Också Sioruinans kommim menar atl problemel är alt kunna engagera sä mängu elever ull den demokruiiska process som beskrivs i ulredningen verkligen kommer till stånd.

Skolun är elevernas och personalens gemensumma arbelsplals och ell vidgai inflylande för eleverna ser länsskohiåmiideii i Kopparbergs län som en nödvändig iräning lill ell siörre engagemang och iniresse för säväl skol­arbelel som arbelslivel.

BRÅ menar ull ell ökut inflytande över och ansvarsiugunde för delvis nyu funklioner borde för mänga elever innebära all de upplever skolan me­ningsfullare än i dag. Della kan enligi rådel bidra lill all minska ulslagning-en som idag sker i skolan. Omsorgskominilién beionar angelägenhelen av atl se lill all inle svaga elever slälls äl sidan eller får en yiierligare försva­gad situation med ell sådani arbelssäil. Socialstyrdsen päpekar atl in­vandrar- och minoriielselever ofta kommer från en ålders- och könsslyrd kullur. Ett arbelssäil byggt pä elevernas medinflylande och medansvar kan därför vara svårt all förslå för dessu elever. Lärurnu och de övrigu ele­verna bör därför ge dessa elever erforderligt stöd.

Enligt Folkpariieis uiigdomsjörbunds mening underlättas uppfyllandet av målsätlningarna i del nya läroplansförslagel, om en decentralisering av beslulsfallandel sker ner lill den enskilda skolan, och all skoluns besluis­funkiioner överförs från reklor lill demokruiiska skolråd. För alt detta skall kunna fungera krävs all lillräcklig lid anslås lill elevfacklig verksum­hei, sumi all elevernas fackliga organisaiioner ges ell ulökad slöd. Dessa bör jämställas med löntagarnas organisaiioner och därmed bl. a. ha rälien an ulse skyddsombud.

Länsskolnämnden i Skaraborgs län vill belöna all samråd inle behöver vara formaliserade ulan även bör ingå som naturliga inslag i undervisning­en. Övning av dessa färdigheier leder på ell nalurligl sätt fram till en mer organiserad och formaliserad form i klassråd och elevråd.

Genom all eleverna är med om all fatta beslut om planering av säväl in­nehåll, läromedel som arbetssätt ökar, framhåller Cenierparliels kvinno­jörbund, kravel på dem all leva upp lill de fattade beslulen. Kraven och förväntningarna är en hjälp för eleverna all uivecklas till självsländiga och ansvarskännande medborgare. Behovei av atl del ställs krav på eleverna

 

Prop. 1978/79:180                                                                218

bör, anser Akliv ungdom, ytterligare förstärkas för all göra dem bälire rus-lade atl möla arbelslivel. Eleverna bör även få ansvur för sin "urbels­pluls" och sin urbeismaterial. I skolan liksom i övriga samhällel mäsle del hela liden vara fråga om ell ömsesidigl ansvar.

5    Skolans stödjande arbete

5.1 Elevvården

Till SÖ:s syn på elevvården som den framförs i förslagei ansluler sigio-cialslyrelsen, länsskolnämnderna i Jönköpings, Kronobergs, Hallands och Kopparbergs län, UHÄ, BRÅ, TCO, Tidaholms. Göiene, Båsiads, Olofslröms, Växjö, Eksjö, Gislaveds, Norrköpings, Linköpings. Ydres, Söderlälje och Haninge kommuner, Ulbildningsnämnden i Värmlands läns landsiing. Socialdemokratiska kvinnoförbundel. De handikappades riksförbund m. fl.

Viklen av all all personal deliar i elevvårdsarbete päpekas av bl. a. län.s-skolnämiiderna i Jönköpings, Skaraborgs och Jämilands län, delegaiio­nen för ungdomens sysselsällningsfrågor, Skellejleå, Malmö, och Nybro kommuner, Ulbildningsnämnden i Värmlands låns landsiing och SSU.

Socialsiyrelsen vill, liksom länsskolnämnden i Älvsborgs län och Histo­rieläramas riksförening, betona vikten av alt de stödjande ålgärderna inte utnyttjas på ell sädanl sätt, all eleven slutar årskurs 9 med brislfäUiga kun­skaper i t.ex. basämnena.

Länsskolnämnden i Kalmar län inslämmer i SÖ:s uppfaUning all den vikiigasie ulvecklingslinjen för elever med handikapp av någoi slag är alt sträva efter all göra dessa elevers skolsilualion så lite avvikande från and­ra elevers som möjligl. Del vikiigasie stödel skolan kan ge eleverna är atl deras skolprestalioner inte är avgörande för om de accepteras eller inle. Samma åsikt uttalas även av länsskolnämnderna I Jönköpings och Ble­kinge län, LO och Luleå kommun.

Länsskolnämnden i Hallands lån vill framhålla vikten av all ingående personulredningar som gäller elev alltid görs i samråd med föräldrarna. Viklen av föräldrakontakl konstateras också av länsskolnämnden i Kal­mar, SACOISR, Helsingborgs kommun m. fl.

BRÅ understryker särskilt de förebyggande elevvårdsålgärderna. En prioritering av de förebyggande åtgärderna önskas också av bl. a. länsskol­nämnderna i Väslmanlands, Gävleborgs och Västerbottens län, SACO/SR och Helsingborgs kommun.

Omsorgskommiitén förväntar sig att den pågående integreringen av han­dikappade kommer atl utvecklas ytterligare och all barn framdeles endasl undanlagsvis kommer att behöva undervisas och vårdas segregerat. Denna utveckling kräver av den vanliga skolan dels atl den anpassar sin egen verksamhei så alt den kan ta emot handikappade elever, dels all den ger al­la elever en gedigen undervisning om handikapp. I båda dessa hänseenden anser kommittén alt förslaget behöver kompletteras.

TCO vill betona att skolans stödjande arbete främst kan ske genom en­skilda lärare och arbetslag.Experter behövs i vissa fall, men kan som regel inte hjälpa direkt i vardagsarbetet. Detta innebär att fortbildning, ekono­miska och materiella resurser i huvudsak skall riktas mot enskilda lärare och arbetslag. Organisationen anser därför att specialpedagogisk fortbild­ning/vidareutbildning bör förstärkas för alla lärargmpper.

 

Prop. 1978/79:180                                                                219

LO menar alt de föreslagna förändringarna i läroplanen är utformade så all de svaga elevernas behov bätire kan lillgodogöras.

SACOISR efteriyser konkrela förslag på förebyggande ålgärder. Man är dessulom tveksam till SÖ:s åsikt all varje enskild skola själv skall komma fram till hur man bör utnyttja resurserna. Bland annal de enskilda elev-vårdsfunktionärerna. Även om del är rikligl all elevvården bör engagera alla bör den speciella elevvårdspersonalen, kurator, psykolog och skolhäl-sovårdspersonal som har specialkunskaper på områdel utnyttjas för jusl della arbelsområde. SÖ bör därför i sina anvisningar precisera dessa grup­pers arbetsuppgifter och vilka insaiser andra personalkategorier kan räkna med av dem.

CUF framhåller atl eleverna endasl i myckel speciella fall bör avskiljas från den egna gruppen för specialpedagogiska insatser. Istället måsle re­surserna för specialpedagogik sällas in i den normala undervisningen.

SSU:s uppfaiining är all alla de orsaker som skapar irrilalion och kon­kurrens i skolan - t.ex. betygen - måsle undanröjas. Många av de pro­blem skolan står inför idag bottnar i den konkurtens- och effektiviietsfilo-sofi, som utbreder sig allt starkare i samhällel.

Socialdemokraiiska kvinnoförbundel vill påpeka vikten av alt alla elev­vårdande ålgärder diskuteras med respeklive elev och förälder på ell öppel sätl. Ju äldre elever, desto större hänsyn måsle las lill elevens egna syn­punkier och förslag. Häri instämmer också länsskolnämnderna i Jönkö­pings och Jämilands län. Lidingö kommun m.fl.

De Handikappades riksförbund delar SÖ:s uppfattning atl arbetsenhe­ten bör utgöra basen för elevvårdsarbelel och alt specialpedagogiska insat­ser i störsla möjliga ulsiräckning skall integreras inom arbeisenhelen. Samma mening uttrycker bl. a. länsskolnämnderna i Kalmar och Göte­borgs och Bohus lån, Eslövs och Linköpings kommuner.

Handikappades centralkommitté befarar atl kommunema i sin skolverk­samhet erbjuder olika förutsättningar för de handikappade barnen. Kom­mittén kräver därför atl SÖ utreder hur man skall garanlera handikappade barns rält lill atl, oberoende av boendeort, få bästa tänkbara möjligheler lill gemenskap med skolkamrater och fullständig delaktighet i skolans verksamhet.

Svenska förbundet för specialpedagogik är starkt kritiskt mot att detta område fåll ett så pass begränsat utrymme i läroplansförslaget. Framför allt anser förbundel att det är angelägel att läroplanen ger vägledning be­träffande val av arbetssätt och arbetsformer för de lärare som huvudsakli­gen undervisar elever med särskilt behov av stöd och stimulans.

Även länsskolnämnden i Kronobergs län, UHÅ, BRÅ, oinsorgskom­millén, Jokkmokks, Vilhelmina, Årjängs, Falköpings, Skövde och Udde-vaUa kommuner, Sveriges skolkuratorers förening och Svenska förbundet för specialpedagogik menar att frågan borde ägnats störte utrymme i för­slaget.

Kriiiska mot avsnittet om skolans slödjande arbele är bl. a. SECO, Elev­förbundet och Hisloridärarnas riksförening. Delvis kritiska ställer sig också Sveriges skolkuratorers förening.

SECO befarar atl utslagningen av de svagpresterande snarast kan för­vänlas accelerera om det föreliggande förslaget genomförs. Dessa farhågor delas av Historielärarnas riksförening.

Elevförbundet ställer sig helt bakom SÖ:s ullalande om atl undvika symplomtänkande. Förbundet finner det inkonsekvent all SÖ trots denna målsättning föreslår atl OBS-kliniker och stödundervisning på traditionellt sätt bör finnas kvar.

 

Prop. 1978/79:180                                                                220

Sveriges skolkuraiorers förening har funnil kapitlet motsägelsefullt och efterlyser en fylligare och mer konkrei beskrivning av de olika elevvårds-funklionärernas arbele.

5.2 Invandrareleverna

I översynsarbelel har SÖ ulgäll från de övergripande målen för den svenska invandrar- och minorilelspoliliken. Dessa har sammanfallals i be­greppen jämlikhei, valfrihet och samverkan. En huvudprincip är all alla som bor i Sverige behandlas likvärdigt. Barnen, som ofta snabbare växer in i det svensku samhällel än föräldrarna, behöver bl.a. hjälp all förebygga och mildra lojaliteiskonflikier som därigenom kan uppslå. Det krävs slöd av olika slag från förskola, skola och friiidsverksamhei för all barnen skall kunna klaru mötel mellun olika kulturer.

Socialstyrelsen ser del som angelägel all skolan lill diskussion lar upp konflikler och frågor som underiällar invandrarbarnens anpassning lill del svenska samhällel.

Länsskolnämnden i Jönköpings län finner del värdefullt all del i försla­get framhålls all skolan skall ge invandrareleverna inle bara den undervis­ning de behöver ulan även arbela för all mildra svårigheler som uppslår för eleverna när de möler en hell ny kullur. Skolan bör ocksä enligi länsskol­nämnden mer inlensivi än hiltills sträva efier atl skapa en posiliv alliiyd lill invandrareleverna och inlemma dem i gemenskaphelsgmpper av olika slag och all aklivi la lill vara deras kuluirarv.

Länsskolnämnden i Göleborgs och Bohus lån menar all uppmärksamhe­ten på invandrarnas behov och lillgodoseendel av dessa kan och bör hän­föras lill förebyggande elevvård och inle nog myckel kan belönas.

Länsskolnämnden i Väslmanlands län anser all målel bör vara all i varje kommun åsiadkomma ell handlings- och ulvecklingsprogram för invand­rarna där också skolans del ingår. Specielll bör läromedelsfrågor, informa-lionsfrägor och forlbildningsfrågor beakias. Skolans program bör ulformas i samarbele mellan personal, elever och föräldrar.

BRÅ föreslår ell krafligare slöd för all förebygga och mildra lojalitets­konflikter än vad SÖ:s förslag innebär, eftersom det visal sig all det främsi är andragenerutionen som fär sociala anpassningssvärigheler.

Sunens invandrarverk konslalerar all avsniliei innehåller många goda förslag ur invandrarsynpunkl. men i några fall hade verkei önskai radikala­re grepp t.ex. beiräffande lillvalel. All eleverna kan välja sitl hemspråk som lillval anser verkei vara ell uimärkl förslag, men menar all även de svenska eleverna borde få samma rält all välja lill invandrarspråk som 1. ex. finska eller serbokroaliska. Vad gäller läromedelsseklorn framhäller verkei viklen av ell varierai ulbud för invandrareleverna. Barnen lever i Sverige och känner bäsl lill svenska förhållanden. Del är därför olämpligt atl i hög grad förlita sig på import av läromedel till hemspräksundervis­ningen eller undervisningen i enspråkiga klasser. Verket efterlyser också referenslilieralur på ålminsione de siörre gruppernas hemspråk. Inom slu­die- och yrkeslivsorienieringen krävs enligt verkei kruflfullu insaiser för elever med invandrarbakgrund. Dessa elever har hillills alllför liie utnyll­jal såduna alternativ som i.ex. folkhögskola och kommunal vuxenulbild­ning. Kravet på nexibiliiet och nytänkande gäller också engelska språkel. Enligi verkei bör engelska lärus pä hemspråkel. ålminsione av de siörre språkliga minorilelerna. Man har siora krav på den elev som i lioärsåldern förvänlas inhämla ivå främmande språk.

 

Prop. 1978/79:180                                                                221

Riksföreningen Hem och Skola anser atl del i läroplanen bör finnas an­visningar om vilken utsträckning invandrarföräldrar hur räll alt erhälla tolkhjälp vid inskrivning, elevvårdsinsalser, klassmöten, linjeval etc. Mun framhäller vidare all försummelser vad gäller invandrarundervisningen kan få allvarliga konsekvenser på lång sikl.

Flera inslanser, bland dem Väsierås och Emmaboda kommuner under­stryker hemspråksundervisningens betydelse för invandrarbarnens trygg-hel och möjligheter till inlärning av andra språk.

6   Skola-Arbetsliv

SÖ:s förslag ang. arbelslivsorientering tillstyrks av länsskolnämnderna i Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gollands. Blekinge, Malmöhus, Göle­borgs och Bohus, Ålvsborgs, Skaraborgs, Värmlands. Väslmanlands, Väsiernorrlands, Jämilands och Väslerholiens län. AMS, gymnasieuired­ningen, TCO, SACOISR, SAF, Komminijörhundct. Skellefteå. Sior­umans, SoUefleå, Gävle. Ludvika, Väsierås, Göteborgs, Malmö, Nybro, Vä.xjö, Norrköpings, Finspångs, Lidingö och Södertälje in. fl. kommuner. Landsiingsförbundei. Fredrika Bremerförbundei saml Riksförhiindei Hem och Skola.

Länsskolnämnden i Norrbonens län. AMS, SACOISR saml Nybro kom­mun framhåller all SSA-råden har en viktig roll saml att de behöver ökade resurser.

AMS, gym/uisicinrcdningen. Siorumans, Finspångs, Lidingö och Sö­derlälje kommuner understryker syo-verksumhelens vikligu roll samt nll dennu behöver förslärkas.

Länsskolnämnden i Västerbonens län saml Malmö komnum konstalerar all skolan måsle samräda med förvaltningar, näringsliv samt fackliga orga­nisationer för all kunna tillhandahålla praklikplatser.

AMS noierar ull unlulel praklikplatser kommer all öka minsl ire-fyra gånger i förhållande lill nulägel. Om detla inte kan ske pä bekoslnad av andra insaiser så krävs bl. a. ulökade personalresurser. Man anser även all den Ulökade arbetslivsorienleringen måsle ses i relalion till andra stude-rundegruppers kruv på pruklikplutser. Mun tillägger därför att organisato­riska och praktiska problem måsle vara lösta innan den nya läroplanen trä­der i krafl. TCO anser atl SÖ inle lillräckligi har analyseral effekierna av en intensifierat samarbete skola-arbelsliv för de elever som lämnur skolan ulan fullständig gymnasieutbildning. Man pekar även på ull det specielll i glesbygdsområdenu kan uppslå problem an tillgodose olika skolformers och elevgruppers eftertVågan pä praktik och arbetslivsorientering.

Slutligen anser man all tiden för den praktiska arbelslivsorienieringen ska ökas yiierligare om SÖ:s förslag ska få de avsedda effekterna.

SACOISR framhåller all ell genomförande av förslagei föruisäiier ökude kommunala eller slulliga anslag. Man poänglerar även atl arbeismiljölag-sliftningen kan motverka slrävan uti ge elevernu en ullsidig urbelslivsori­entering.

SAF hur delvis dåligu erfarenheter uv syo. och vill därför hu en skärpt uppmärksumhei på hur skolan förbereder och följer upp syo:n. Man är po­siliv till utökade konlakler näringsliv-grundskola. Man anser dessulom all inriktningen och omfailningen av den enskilde elevens arbelslivskonlukier bör fä variera. Även om man är posiliv lill SÖ:s förslag all de ska styras mol Ire olika seklorer av arbetslivet. Slutligen underslryker SAF au en av

 

Prop. 1978/79:180                                                                 222

gmndskolans vikligaste uppgifter är all utveckla elevens "sociala kompe­lens" dvs. förmåga all fungera på en arbelsplals. KommunJÖrbundel och Landsiingsförbundet har den uppftiUningen all de direkia arbelslivskon­laklema i förslagei har en sådan volym (6- 10 veckor/elev) atl del kan upp­slå praktiska svårigheler för företag och förvaltningar. Dessulom päpekar Kommunförbundei alt även elever från många yrkesutbildningslinjer på gymnasie- och högskolenivå har behov av praklik. Man anser även all det i första hand ska vara den egna kommunens arbetsliv som ska siuderas.

Landstingsförbundet vill även avvakta den försöksverksamhet som på­går i ett antal kommuner innan man lar ställning lill omfatiningen av den praktiska arbelslivsorienteringen.

SÖ:s förslag ang. praktisk arbelslivsorientering tillstyrks delvis eller un­der vissa förutsättningar av länsskolnämnderna i HaUands och Norrbot­tens län saml av LO.

Länsskolnämnden i Hallands län tillslyrker SÖ:s förslag vad gäller ut­vidgad lidsram samt skolstyrelsens uppgifter.

Länsskolnämnden i Norrbonens län saml LO tillslyrker SÖ:s förslag med följande förbehåll. Dels krävs det utbildning/fortbildning av lärare, dels studiebesök och integrering av arbetslivsfrågor även pä- låg- och mellansiadiel saml slutligen ökade resurser lill SSA-råden. Föruiom dessa gemensamma förbehåll så framhåller länsskolnämnden i Norrbonens län dels atl handledarna inte ska ha något inkomslborlfall saml all man vill ha intensifierade överläggningar med näringslivels organsationer.

LO underslryker dels att man ska kunna ulnyllja fler arbetsplatser i kommunen, dels alt skolan ska se lill atl del blir en facklig medverkan. Vidare vill man ha faslslällda krav på vad som är en fullgod arbelsplals ur skolans och elevens synvinkel. Slutligen ska studierna ske i nära samver­kan med de anslällda.

LO lillsiyrker den ulökade arbetslivsorienleringen för alla elever i grundskolan endasl under följande förulsäliningar:

all lärarna får forlbildning så all arbetslivsfrågorna kan iniegreras i under­visningen all studiebesök och integrering av arbetslivsfrågorna i undervisningen kan

ske även pä låg- och mellansladierna att allt fler arbetsplatser i kommunen kan ulnylljas

atl del kan klarläggas på vilkel säll lillräckligi med arbetsplatser skall kun­na lillgodoses atl skolan medverkar till all inplaneringen på arbetsplatserna sker så all de fackliga organsationerna också deliar i denna och bereds tillfälle att medverka atl krav fastlägges för vad som bör uppfyllas för alt en arbetsplats skall an­ses fullgod ur skolans och elevens synpunki all elevernas siudier sker i nära koniaki med de anställda och all SSA-råden ges ökade resurser för handläggning av dessa frågor.

7   Tillval på högstadiet

7.1 Föreslagen tid för tillvalsblocket

Bl.a. följande remissinsianser lillsiyrker SÖ:s förslag all minska liden för lillvalsblocket från nuvarande 11 veckolimmar lill 9 veckolimmar, nämligen länsskolnämnderna i Göteborgs och Bohus saml Västerbottens län, Sollefteå och Malmö kommuner saml 7'CO.

 

Prop. 1978/79:180                                                                223

Länsskolnämnden i Göteborgs och Bohus län stöder SÖ:s förslag vad gäller tiden for tillvalsblocket men anser att SÖ:s modell två, dvs. 9 vtr för dtlvalsämnena och 6 vtr för fördjupning inom något obligatoriskt ämne "vore en mer tilltalande variant i strävan atl minska antalet lillvalstim-mar".

TCO förordar en minskning av antalet undervisningstimmar för lillvals­ämnen eftersom man i ett annat sammanhang har tillstyrkt SÖ:s förslag atl teknik och maskinskrivning skall bli obligaloriska ämnen.

Bl. a. följande remissinsianser anser att tiden för tillvalet skall vara oför­ändrat dvS'. 11 veckotimmar nämligen, länsskolnämnderna i Söderman­lands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, HaUands och Skara­borgs län, Karlstads kommun, MUF samt Moderata Samlingspartiets kvinnoförbund.

Länsskolnämnden i Jönköpings län konstalerar alt förslaget lill en minskning av tiden för tillvalet kan skapa svårigheter för undervisningen i B-språk.

Länsskolnämnden i Hallands län anser atl minskningen av timtalen för tillval är ett led i "strävan mot ett mer sammanhållel högsladium och där­med en minskning av varje elevs möjligheler att påverka inriktningen av sin egen utbildning".

Bl. a. följande remissinsianser har den uppfattningen all tiden för tillvals­blocket borde ökas nämligen UHÄ, länsskolnämnderna i Stockholms och Värmlands län, Eda och Helsingborgs kommuner samt SACOISR.

Länsskolnämnden i Stockholms län föreslår att tiden för tillvalsämnena ska öka till ca. 13 vtr dvs. till samma nivå som i 1%2 års läroplan för gmndskolan.

Länsskolnämnden i Värmlands län har ett eget förslag vilket innebär alt tillvalsblocket ska utgöra en tredjedel av del totala antalet undervisnings­timmar per vecka dvs. lotalt 35 veckotimmar.

SACOISR hävdar all man bör pröva möjlighelerna all öka tiden för till­val, bl.a. därför alt man anser atl grundläggande kunskaper i lyska och franska, dvs. B-språk, är nödvändiga för fortsatta studier och i arbetslivet.

Helsingborgs kommun pekar på det faktum all "den ökade internationa­liseringen i vårt samhälle kommeratt ställa ökade krav på landets medbor­gare vad gäller bl. a. språkfärdigheter". Därför är man orolig för SÖ:s för­slag att reducera timtalet för B-språken. Man vill istället utöka della.

Enligt UHÅ:s uppfattning bör förslaget lill lillvalssyslem omarbelas. I ell omarbetat förslag bör man överväga om inte den lolala liden för lillvals­ämnen skall ökas. Del bör enligt UHÄ:s uppfattning också var möjligt att finna fler öppningar i ell nytt tillvalssystem. Ett mer flexibelt tillvalssy­stem skulle också kunna öka engagemanget hos eleverna. Den ökning av tiden i timplanen som detla måste medföra bedömer UHÄ bör ske genom att högsladiels limplan omfaiiar en något siörre totalram.

7.2 Föreslaget tillvalssystem

SÖ:s förslag lill nylt lillvalssyslem på gmndskolans högsladium lill­siyrks med undantag för del föreslagna ämnet kommunikation av läns­skolnämnderna i Västmanlands och Kopparbergs lån, Luleå, SoUefleå, Gävle, Lidingö och Söderlälje m.fl. kommuner saml Ulbildningsnämnden i Ösiergöllands läns landsiing.

Länsskolnämnden i Kopparbergs län tillstyrker förslaget, men vill inle på kort sikl ha ett sammanhållel högstadium. Man vill ulveckla principen

 

Prop. 1978/79:180                                                                224

om del fria valet och pröva den direkt i undervisningen genom olika indivi-dualiseringsmetoder inom klassens ram.

Posiliva till förslaget till nylt tillvalssyslem pä grundskolans högsladium, med undanlag för ämnel kommunikulioner, år länsskolnämnderna i Gävle­borgs och Älvsborgs län. statens kulturråd, Västerås kommun saml So­cialdemokratiska kviimojörhiindcl.

Länsskolnämnden i Gävleborgs län acceplerar ull mun övergångsvis koncenirerur tillvulel lill en språklig seklor.

Slutens kulturråd har ingel emoi ell lillvul inom en språklig-kommunika-liv sektor under förutsäuning alt man tillämpar ell projekiinriklai arbels­säil inom övriga ämnen.

Väsierås kommim anser all del föreslagna lillvalssyslemel kan vara ac­ceplabell med lanke pä direkliven för läroplansöversynen.

Sociuldemokaiiska kvinnoförbundel har den åsiklen all SÖ i valel mel­lan B-språk, kommunikalion och hemspråk har "funnit en acceplabel kompromiss mellan de krav som slälls i den politiska deballen".

Länsskolnämnden i Ålvsborgs län tillstyrker alt lillvalssyslemel skall begränsas lill eu språkligi tillval. Men man vill ha lillvalsämnena uppdela­de på en siörre kurs på 4 veckolimmar, saml en mindre kurs på 2 vecko­timmar. Man vill även ha fler språk än SÖ. Samt förtilom språken även en rad andra ämnen vilka man anser innehålla en språklig iräning som i.ex. sammanirädesleknik.

Förslaget till nytl lillvalssystem avslyrks av länsskolnämnderna i Upp­sala, Södermanlands, Jönköpings. Kronobergs och Blekinge län, TCO, SAF saml SACOISR.

ICO avvisar förslagei saml "föreslär all ell nytt förslag skyndsaml utar­betas." Del bör ha ett innehåll som så långt del är möjligt svarar mot alla elevers inlressen och önskemål.

SACOISR avslyrker förslaget till nylt tillvalsystem. Man framför istället vissa krav som organisationen anser bör kunna ställas på ett tillvalssyslem. Dels ska lillvalel vara utformat så all ingen elev tvingas lill ett negaiivi val, dvs. ingel av de ämnen eleven har all välja pä upplevs som allraktivi. Del­la leder lill all eleven väljer det ämne som upplevs som minsl dåligi. Tillva­let bör ha ell samband med ämnesindelningen på högsladiel. Slulligen ska lillvalel upplevas som meningsfulll inför gymnusiesiudiernu.

Även följunde remissinsianser är neguliva till SÖ:s förslag lill nyll lill­valssyslem: länsskolnämnderna i Siockholms, Kalmar, Gollands, Kris­liansiads. Göteborgs och Bohus, Skaraboigs, Värmlands, Jämilands och Väslerholiens län, UHÄ, gynmasieiiiredningen samt LO.

Länsskolnämnden i Stockholms lån föreslår all franska, lyska, ekonomi och leknik finns kvar som fasia lillvalsämnen.

Därutöver ska det finns möjlighel atl lokall la med andra lillvalsämnen där del finns förulsäliningar för det.

Länsskolnämnderna i Kalmar, Skaraborgs och Väsierbonens lån, UHÄ samt gymnasieuiredningen förordar alt regeringen ger SÖ i uppdrag atl ul­arbeta ell nytl förslag till lillvalsysiem, eller alt det föreliggande förslaget överarbetas.

Länsskolnämnden i Gotlands län föreslår sex lillvalsämnen, nämligen lyska, franska, hemspråk, konsl, maskinskrivning och hemkunskap. Man vill även alt valet av lillvalsämne ska ske försl i årskurs 7, efter en "orien­teringskurs".

Länsskolnämnden i Kristianstads län noterar atl SÖ:s förslag stämmer dåligi överens med målsättningen atl ge de naturorienterande ämnena en

 

Prop. 1978/79:180                                                                225

starkare ställning. Dessutom anser man all förslaget innebär all principen om det fria tillvalet avskaffas.

Länsskolnämnden i Göleborgs och Bohus län anser all SÖ:s modell 2 vilken innebär dels 6 veckolimmar språksludier och dels 4 veckolimmar fördjupningssludier inom nägoi obligaioriskl ämne. är ell bälire allernaiiv om man vill minska lillvalsiimmarna.

Länsskolnämnden i Värmlands län har ell egel förslag innebärunde ull ivå iredjedelur uv en arbeisvecka ska ulgöras av obligaloriska ämnen och den sisla iredjedelen av tillval. Detta ska i första hand utgöras av fördjup­ning inom några obligaloriska ämnen. Men även andra ämnen kan komma i fråga.

Länsskolnämnden i Väsierbonens län föreslår all SÖ utreder ell allerna­iiv vilkel innebär en fördjupning av projeki- eller lemakarakiär inom olika ämnessektorer. De seklorer som föreslås är en språkseklor, en samhälls­orienlerande seklor, en naiurorienierande sektor saml en prakiisk-esleiisk seklor.

LO vill ha ell lillvalssyslem så uiformat all tillvalen sker under den ge­mensamma beieckningen kommunikalion. Inom ämnet görs sedan ett in­tresseval med olika inriktningar. Del kan vara språklig inrikining (hem­språk, tyska, franska), en social inriktning (koniaki med gamla, vuxna el­ler barn). Även andra inriktningar kan förekomma t.ex. konsumiion, massmedia, kultur, geografi, historia osv.

7.3 Praktiskt tillval

Flera remissistanser underslryker viklen av att lillvalssyslemel på grundskolans högsladium till skillnad från SÖ:s förslag även omfattar ett eller flera prakliska alternativ bl. a. länsskolnämnderna i Kronobergs, Kal­mar, Kristianstads, Malmöhus, Skaraborgs, Gävleborgs och Jämtlands län, TCO, Luleå, Skellefteå, Eda. Helsingborgs. Oskarshamns. Vä.xjö, Norrköpings, Lidingö, Söderlälje och Stockholms m.fl. kommuner, MUF, Centerpartiets kvinnoförbund. Riksförbundet Hem och Skola, Samkrislna skolnämnden, Sveriges kristna ungdomsråd saml Riksföreningen för lära­re i modema språk.

Länsskolnämnden i Krislianstads län underslryker atl del mol bakgrund av erfarenheterna av arbetsförhållandena på högstadiet är nödvändigi atl vidga tillvalsmöjlighelerna till atl gälla både leoreiiska och prakliska äm­nen.

Länsskolnämnden i Malmöhus län menar att skolan ska erbjuda olika möjligheter till tillval bl.a. sådana som stimulerar praktiskt inriktade ele­ver till aktivi skolarbele för atl därmed motverka vantrivsel och tendenser Ull skolk.

Länsskolnämnden i Skaraborgs län tycker inte alt brislen på prakliska valalternativ är den rätta metoden alt höja de prakliska ämnenas status och utjämna den obalans som i praktiken finns mellan teori och praktik i sko­lan.

TCO har den uppfattningen alt grundskolan i aUmänhet och högsladiel i synnerhet är i traditionell mening alllför leoretisk. Därför anser man all ba­lanspunkten mellan teoretiska och praktiska inslag i skolarbetet måste flyt­tas. Organisationen önskar flera tillvalsmöjligheler med prakliska inslag.

Helsingborgs kommun konsiaterar att erfarenheten visar atl de elever som är mindre motiverade för skolarbetet måste få möjlighel alt ägna sig ål ett eller flera ämnen med hell praklisk eller praktisk-estelisk inriktning för att fä stimulans i skolarbetet. 15   Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 180

 

Prop. 1978/79:180                                                                226

Stockholms kommun föreslår inrältandel av ell ämne med prakliska och konstnäriiga inslag, vilket man vill kalla för "hanlverk".

Delta ämne ska både innehålla olika typer av konsthantverk och för­djupningsstudier i teknik.

MUF menar all grundskolan är alllför teorelisk och all SÖ vill tvinga elever som är trolla på leoreiiska ämnen all läsa kommunikulion. Isiällei vill MUF ha nägon form av praktisk lillvulssektor.

Samkrislna skolnämnden förordar dels atl samtliga elever får syssla med praklisk verksamhei i de obligatoriska ämnena, dels alt del erbjuds ell prakliskl tillvalsalternaliv.

7.4 B-språk

Följande remissinstanser lillsiyrker SÖ:s förslag all den sinande gymna­sieuiredningen får i uppdrag atl uireda "föruisätiningarna för och konse­kvenserna av en gymnasieskola där eleverna i grundskolan inle läsl B-språk", nämligen länsskolnämnderna i Södermanlands och Göleborgs och Bohus län, Malmö och Lidingö m.fl. kommuner. Utbildningsnämnden i Värmlands läns landsting. CUF, Socialdemokraiiska kvinnoförbundel saml Elevförbundel.

Länsskolnämnden i Södermanlands län menar alt flera av de påtalade nackdelama i del nuvarande tillvalssyslemet inte går att komma till rälla med ulan atl man först tar ställning till B-språkens roll i grund- och gymna­sieskola.

Malmö kommun vill att gymnasieutredningen ska få del uppdrag SÖ föreslår med den moiiveringen att den är försl när eleverna har en sä ge­mensam referensram som möjligt som ett tillval i verkligheten kan bli fria­re.

Ulbildningsnämnden i Värmlands läns landsiing underslryker atl ned­skärningen av timlalel för B-språken saml det föreslagna avskaffandet av allemativkursema i dessa medför en ytteriigare försvagning av B-språkens ställning. De konsekvenser delta kan fä för våra inlernationella handelsför­bindelser, vårt kulturella ulbyle med andra länder saml våra möjligheter att ta emot turister osv. måste enligi ulbildningsnämnden klarare belysas. Därför tillstyrker man SÖ:s förslag angående uppdragei till gymnasieutred­ningen.

Följande remissinstanser avstyrker SÖ:s förslag ang. uppdraget till gym­nasieutredningen, nämligen länsskolnämnderna i Blekinge och Älvsborgs län, TCO, Växjö och Linköpings m.fl. kommuner, MUF saml Riksför­eningen för lärare i moderna språk.

Länsskolnämnden i Älvsborgs län avvisar besläml SÖ:s förslag ang. B-språken. Som skäl för sin uppfattning anför man atl del har visat sig vara Slimulerande för många elever att börja lära sig ett andra främmande språk i årskurs 7. B-språken är de populäraste tillvalen. Förmågan att lära sig språkuttal är siörre före än efter puberteten.

Forskning vid Göteborgs universiiet har visal atl studerande som läsl särskild kurs i B-språk på högstadiet har bättre kunskaper än studerande som börjal läsa dessa språk i gymnasieskolan.

En sänkl kunskapsstandard skulle leda till sämre möjligheter aU få kon­takt med tysk- och franskspråkiga länder. Dessutom skulle privatundervis­ning troligen bli en vanlig ersättning för skolundervisningen.

TCO vill slå vakt om B-språkens ställning i gmndskolan i avvaktan på en mera övergripande uiredning omfaitande både gmnd- och gymnasieskola.

 

Prop. 1978/79:180                                                                227

Riksföreningen för lärare i moderna språk framhåller bl. a. atl vi svens­kar ofta gör oss en överdriven uppfattning om engelskans användbarhet. Eftersom vi enligt Riksföreningen har för få människor som behärskar bl. a. tyska och franska så leder della lill all vi inle kan uinyttja våra möj­ligheler till internationellt samarbete. Dessutom gör näringslivet stora för­luster.

SACO/SR avstyrker bestämt minskad tid för B-språk.

UHÅ hävdar all språkstudier bör få ökat ulrymme i grundskolan. Inte heller SAF kan biträda minskad tid för B-språk.

7.5 Alternativkurser i franska/tyska

Följande remissinstanser tillstyrker SÖ:s förslag att avskaffa allemativ­kursema i B-språken tyska och franska på grundskolans högstadium: siais­kontorel, länsskolnämnderna i Uppsala, Södermanlands, Gotlands, Hallands, Väslmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Väsiernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län, TCO, LO, SAF, Luleå, SkeUefteå, Siorumans, Sollefteå, Gävle, Väsierås, Helsingborgs, Malmö, Oskars­hamns, Nybro, Emmaboda, Växjö, Norrköpings, Linköpings och Siock­holms m.fl. kommuner, Utbildningsnämnden i Värmlands läns landsiing, CUF, FPU, Kommunisiisk Ungdom, SSU, Elevförbundel, Svenska kyr­kans uibildningsnämnd.

Länsskolnämnden i Kopparbergs län slöder SÖ:s förslag alt avskaffa al­ternativkurserna i lyska/franska, men endasl på villkor alt skolan genom fortbildning och andra särskilda ålgärder skapar nödvändiga förulsältning­ar för en individualisering av undervisningen så alt inle elevernas färdig­helsnivå sänks.

Länsskolnämnden i Västerbollens län anser att frågan om allernalivkur­ser är en pedagogisk fråga som man löser genom en individualisering av undervisningen och inte genom administrativa åtgärder.

TCO har den uppfattningen atl gränserna mellan allmän och särskild kurs i tyska och franska är flytande. Dessutom är det få som väljer allmän kurs i dessa båda ämnen. Därför tillslyrker TCO SÖ:s förslag. Man vill samtidigt att de resurser som går till dessa ämnen ska användas för att bil­da mindre grupper än vad som nu är möjligt för alt därmed öka förutsätt­ningarna för en individualiserad undervisning. SAF konslalerar alt den friare disponering av undervisningsresurserna som SÖ föreslår är principi­ellt riktig. Samiidigi poängterar man atl detta inte får innebära en försäm­ring av möjlighelerna alt bedriva alternativa och parallella former av språkutbildning.

Luleå och Skellefteå kommuner, CUF samt FPU underslryker atl nivå-gmppgmppenng, dvs. en indelning av elevema efter kunskapsnivå, inte bör förekomma permanent i gmndskolan.

Därför tillstyrker man förslaget om ett avskaffande av alternativkurser­na i tyska/franska.

FPU har dessulom den uppfallningen all en permanenl gruppering av elever efter förmåga lätt kan leda till negaliva förväntningar på eleverna vilket påverkar deras skolresuliat samt självuppfattning. Dessulom anser man det vara viktigt att eleverna redan från början får träning i atl lära sig samarbeta, hjälpa svagare elever osv. Elevförbundet poängterar att valen av altemativkurs har varit mycket beroende av social bakgrund. De har även försvårat schemaläggning och gruppindelningar. Även om man stö­der förslaget att ta bort allemativkursema så vill man inte att detta ska re­sultera i en ökning av gmppernas storlek i dessa ämnen.

 

Prop. 1978/79:180                                                                 228

Flera remissinsianser avslyrker SÖ:s förslag all avskaffa allemativkur­sema i B-språken tyska och franska på gmndskolans högstadium, bland andra RRV, länsskolnämnderna i Jönköpings, Kalmar, Blekinge, Kristian­stads, Malmöhus och Skaraborgs län, AMS, SACOISR, Sala, Örebro, Göleborgs och Lidingö m.fl. kommuner, Kristen Demokraiisk Ungdom, MUF, Centerpartiets Kvinnoförbund, Moderata SamUngspartiets Kvin­nojörbund, Riksförbundet Hem och Skola, Förbundet Vi Unga, Samkrist­na skolnämnden. Riksjöreningen för lärare i moderna språk och Förening­en Svenska Läromeddsproducenier.

Länsskolnämnden i Jönköpings län har den principiella uppfallningen att alternalivkurserna kan avskaffas, men vill för närvarande inle tillstyrka ett tidsbestämt avskaffande. Därför föreslår man att frågan tas upp till för­nyad prövning. Skolorna bör under tiden med bibehållna resurser ges rält att pröva olika meioder för gmppundervisning.

Länsskolnämnden I Malmöhus län anser all en individanpassad skola in­nebär alt skolan anpassar sig till individerna och inle tvärt om. Della fömt­sälter differenliering. Därför vill länsskolnämnden ha kvar alternalivkur­serna.

SACOISR framhåller aU det viktigaste skälei för ett bibehållande av al-terntivkurserna är kravel att varje elev ska ha en undervisning som dels är så effektiv som möjligt, dels maximalt tillvaratar möjligheterna lill inlär­ning. Enligt organisationen är ett alternativkurssystem en fömtsättning för att kunna behålla nuvarande nivå på undervisningen.

Sala kornmun tyckeratt "den välmenande omtanken om de svagpreste­rande eleverna inte får gå ut över de studiemotiverade elevernas krav på en stimulerande och meningsfull undervisning". Därför anser kommunen att alternalivkurserna ska vara kvar.

Lidingö kommun hänvisar lill forskningsresullal vilka visar alt sludierna i sammanhållna, helerogena gmpper brukar närma sig en medelnivå där de svagare höjer sin prestationsnivå och de starkare sänker sin. Vidare fram­hålls all man knappast får självförlroende och studielust om man alltid känner sig vara bland de sämsta. Dessutom visar erfarenheten atl det är nästan omöjligt all få en individualiserad undervisning i klasser med 30 ele­ver. Man har isiället fåll skolk, vantrivsel och ett avtagande studieintresse, vilkel gär allt längre ner i åldrarna. Därför vill inle kommunen ha kollekti-vistiska lösningar för elever med olika begåvningsprofiler ulan istället ett bibehållande av alternalivkurserna.

MUF underslryker atl ett avskaffande av alternalivkurserna innebär all man föriorar en vikiig möjlighel till individualisering. Resultatet blir bara atl vissa elever lär sig mindre än de annars skulle göra, samlidigt som and­ra tvingas läsa i en takt, som de inte klarar av.

Riksförbundet Hem och Skola är principiellt motståndare till allernaliv­kurser men anser del vara olämpligt att avskaffa dessa innan "man hunnit Ularbela ell syslem där man kan introducera baskunskapskravel inom cenlrala ämnesområden".

7.6 Alternativkurser i engelska/matematik

Följande remissinsianser tillstyrker SÖ:s förslag att successivi under en femårsperiod avskaffa allemativkursema i engelska och malematik på grundskolans högsladium: länsskolnämnderna i Uppsala, Södermanlands, Gollands, Hallands, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Väster­norrlands, Västerbottens och Norrbottens län, LO, SAF, Luleå, Skellef-

 

Prop. 1978/79:180                                                                 229

leå, Siorumans, Sollefteå. Gävle. Väsierås, Helsingborgs, Malmö, Växjö, Norrköpings, Linköpings, Söderlälje och Siockholms m.jl. kommuner, Ulbildningsnämnden i Värmlands läns landsiing, CUF, FPU, Kommunis­tisk Ungdom, SSU. Elevförbundet, Förbundet Vi Unga saml Svenska kyr­kans uibildningsnämnd.

Länsskolnämnden i Gollands län är endast beredd atl lillsiyrka ell av­skaffande av alternativkursen i engelska.

Länsskolnämnden i Västernorrlands län fömlsäiier alt de resurser som idag går lill alternativkurserna överförs till försiärkningsresursen för all användas lill befästande av baskunskaper i bl.a. engelska och matematik.

Länsskolnämnden i Norrbottens län samt Ulbildningsnämnden i Värm­lands läns landsiing anser alt alternalivkurserna i engelska och malematik kan avskaffas omedelbart, när den nya läroplanen träder i kraft.

LO har den uppfattningen atl del inle finns några skäl lill att ha kvar al­ternalivkurserna i engelska och malemaiik.

Väsierås kommun lillsiyrker SÖ:s förslag under fömlsättning dels all en omfaitande försöksverksamhel kommer lill siånd, dels all man siimulerar utvecklingen pä läromedelsområdet. Slulligen bör kommunerna få ha bi­behållna resurser för atl kunna genomföra den nödvändiga individualise­ringen.

Helsingborgs kommun stöder SÖ:s förslag under föruisättning att re­surstid för mindre undervisningsgmpper ställs till förfogande, samt atl man bedriver och uivärderar en försöksverksamhet med olika gruppindel­ningar innan slutligt beslut fattas.

Söderlälje kommun poängterar viklen av all den femåriga övergångsti­den blir en aktiv lid, där man ska ularbela saml utvärdera nya arbetssätt och anpassade läromedel.

CUF menar all det finns problem med att undervisa en hel klass i t. ex. matematik efiersom kunskapsnivån är myckel olika. Della problem kan enligt CUF lösas genom ytterligare en lärare per klass i basämnena. För all minska problemen vid en övergång till sammanhållna klasser vil! man att kommunerna själva, med bibehållande av minsl nuvarande resurser ska få beslula om tidpunkten för allernalivkursernas avskaffande.

Följande remissinsianser avslyrker SÖ:s förslag atl successivi under en femårsperiod avskaffa aliernaiivkursema i engelska och malemaiik på grundskolans högsladium: RRV, länsskolnämnderna i Jönköpings, Krono­bergs. Kalmar, Blekinge, Krislianstads, Malmöhus, Älvsborgs, Skara­borgs och Jämtlands län, AMS, TCO, SACOISR, Storumans, Sala, Öre­bro, Göteborgs, Oskarshamns, Nybro. Emmaboda samt Lidingö m.jl. komnniner, Kristen Demokraiisk Ungdom. MUF, Moderaia samUngspar­tiets kvinnoförbund. Centerpartiets kvinnoförbund. Riksförbundet Hem och Skola, Samkrislna skolnämnden. Riksföreningen jör lärare i moderna språk, Riksföreningen jör lärama i malemaiik. fysik och kemi saml För­eningen Svenska Läromeddsproducenier.

RRV konstaterar atl man saknar tillräckliga kunskaper om effekten av ell avskaffande av aliernaiivkursema, även om det kan vara önskvärl. Ell slopande av allemativkursema kan öka behovet av bl. a. specialundervis­ning vilket snarare ökar än minskar skillnaderna mellan eleverna.

Länsskolnämnden i Kronobergs län anser all aliernaiivkursema i male­maiik och engelska ska behållas. Därigenom får elever med olika förutsätt­ningar för siudier möjlighel alt siudera på olika svårighetsnivåer. Alla ele­ver kan då få undervisning på sin egen färdighetsnivå. Engelska och mate­matik ger också viktiga basfärdigheler.

 

Prop. 1978/79:180                                                                230

Länsskolnämnden i Krislianstads län lycker atl alternalivkurserna inne­bär en garanti för mindre och mer homogena undervisningsgrupper. Man anser dessutom alt SÖ "genom organisatorisk likriktning försöker dölja de skillnader i begåvnings- och prestalionshänseende, som ändå alltid kom­mer atl finnas i verkligheten".

Länsskolnämnderna i Älvsborgs och Jämtlands län understryker all ele­vema och deras föräldrar även i fortsättningen måste ha möjlighel all välja studiekurs i engelska och matematik. Man avstyrker således SÖ:s förslag att skolan ska få ansvarei för hur eleverna gmpperas i dessa båda ämnen.

TCO poängterar det olämpliga i atl avskaffa alternativkurserna i engels­ka och matematik inom en fastställd tidsperiod ulan atl la hänsyn lill resul­lalen av en omfatlande försöksverksamhel. Man är dock posiliv till en verksamhei som innebär atl läromedel och undervisningsmetoder är fulll ulvecklade vid den lidpunkt frågan om avveckling behandlas på nytl.

Göteborgs och Oskarshamns kommuner har den uppfattningen att aller-nativkurserna i engelska och matematik ska finnas enbart i årskurserna 8 och 9.

Dessulom föreslår Oskarshamns kommun all den femåriga avvecklings­perioden ska bli en försöksperiod, vilken ska ligga lill grund för ell senare slulligl slällningslagande.

Föreningen Svenska Läromeddsproducenier konsiaterar all del är be­tydligt svårare all ulforma läromedel för sammanhållna kurser än för aller­nalivkurser. Dessulom måsle man räkna med en pålaglig koslnadsökning för dessa läromedel.

8    Grundskolans utformning - skoldag — timplan

8.1  Skoldagen

1 SÖ:s syn på den samlade skoldagen instämmer bl.a. socialsiyrelsen. länsskolnämnderna i Uppsala, Kalmar. Gotlands. Kopparbergs. Väsier­norrlands och Jämtlands lån, BRÅ, statens ungdomsråd, Väsierås, Malmö, Nybro, Vä.xjö, Norrköpings och Linköpings kommimcr m.fl. och SSU.

Den samlade skoldagen är av stor belydelse för elevernas sociala ui­veckling anser socialstyrelsen och BRÅ. som särskili vill framhälla bely­delsen av meningsfull verksamhet och ökad omsorg under icke lektionstid.

Länsskolnämnderna i Uppsala och Kopparbergs län beionar viklen av atl aktiviteterna inle samlas lill vissa sluipass under nägon ensiaka skoldag ulan verkligen blir ulspridda under veckans dagar.

Länsskolnämnden i Kalmar län menar all möjligheten all lyckas med skolans sociala och personlighelsulvecklande uppgifier ökar genom all en samlad skoldag införs. Nämnden ser den samlade skoldagen som ett led i skolans strävan atl få en bälire samverkan med föräldrar och samhällel i övrigi.

Skellejleå kommun framhäller viklen av all omfailningen av den samla­de skoldagen verkligen blir anpassad lill lokala behov och förulsäliningar och Svenska kommunförbundei riklar här uppmärksamhelen mol lokal-svårighelerna.

Norrköpings kommun vill underslryka angelägenhelen av all del skapas möjlighel för genomförande av samlad skoldag rakt över alla siadier.

Enligi SSU måsle SIA:s inlenlioner om den samlade skoldagen snarasi

 

Prop. 1978/79:180                                                                231

genomföras i samtliga gmndskolor. Samhället har, menar ungdomsförbun­del, i uppgift att svara för och erbjuda elevema omsorg och meningsfull verksamhet också under fritid.

Nybro kommun menar all SÖ:s resonemang sannolikt är riktigt under fömtsättning atl del går att upprätthålla en sådan kvalitet på de fria aktivi­tetema atl dessa stimulerar elevema till intresse och deltagande. På högre siadier kan detta, enligt kommunens erfarenhet, vålla svårigheter.

Malmö kommun finner del vara av avsevärd vikt alt planeringen för samlad skoldag görs med sikte på att åstadkomma en utökad bam- och elevomsorg. Skoldagsbegreppet får inte bli enbart en teknisk fråga som av­ser minuler och bidrag. Del måsle i läroplanen också ägnas stort utrymme ål de icke timplanebundna aktiviielernas innehåll.

Samkristna skolnämnden anser det, på gmnd av den kommunalekono­miska utvecklingen på senare tid, vara iveksaml när den samlade skolda­gen kan genomföras.

8.2 Elevtuntal

En stor majoritet av instansema tillstyrker SÖ:s förslag beiräffande an­givandel av elevernas undervisningslid i limmar om 60 minuler, bland dem länsskolnämnderna i Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinges, Malmöhus, Göleborgs och Bohus, Väslmanlands, Gävleborgs och Väsier­norrlands län. Svenska kommunförbundei, Askersunds, Hallsbergs, Troll­hällans, Vänersborgs, Uddevalla, Helsingborgs, Malmö, Nybro, Växjö, Eksjö, Veilanda, Jönköpings, Gislaveds, Norrköpings och Lidingö kom­muner m.fl., FPU, SECO och Sveriges krisina ungdomsråd.

Länsskolnämnden i Jönköpings län anserdet vara naturligt atl använda den normala måttenheten för lid eftersom kontakterna med övriga samhäl­lel förhoppningsvis kommer att bli ännu intensivare än vad de nu är och ef­tersom timplanen ännu mer än nu kommer all vara ell tidsmåii för elever­nas undervisningslid.

Länsskolnämnden i Göleborgs och Bohus län ser förändringen som po­siliv och ägnad all medverka till en resursfördelning efter föreliggande be­hov. Elevernas undervisningstid är en del av del större tidsmått som den samlade skoldagen utgör och delta talar också för att tidsangivelse bör anges i timmar bestående av 60 minuler.

Svenska kommunförbundei konstaterar atl del inle längre finns anled­ning för skolan att i sitt organisatoriska system skilja sig från vad som är bmkligl inom andra seklorer.

SECO och FPU menar all övergången lill klocktimmar ökar frihelen all avgöra arbetspassens längd utifrån vad olika ämnen kräver.

Oskarshamns kommun ansluter sig lill förslaget men förutsätter att ett nytl arbetstidsavtal träffas med lärarna. Häri inslämmer även Tidaholms, Melleruds, Dals-Eds och Tranås kommuner. Vikten av att inle arbela med ivå parallella system framhålls också av länsskolnämnderna i Uppsala och Kopparbergs lån, vilka dock inte ser della som någon huvudfråga.

Länsskolnämnden i Siockholms län är posiliv lill den förenklande ål­gärd, som innebär atl resurstilldelningen lill ämnen genomgående anges i elevlimlid. Däremoi anser man förslaget om klocktimmar adminisiraiivt ohanleriigl med tanke på arbetstidsavtalet och avslyrker därför besläml den delen av förslaget. De adminisiraiiva nackdelarna påpekas även av SoUefleå kommun som inle finner några påtagliga prakliska fördelar med ett nytl syslem men däremot ell myckel besväriigi adminisiralivi hanie-

 

Prop. 1978/79:180                                                                 232

rande av undervisningstimmar och klocktimmar med onödiga omräknings­procedurer, efiersom för närvarande lärarnas och skolledarnas undervis­ningsskyldighel, slalsbidragsresurser liksom hela del nya siaisbidragssy­siemel räknas i undervisningslimmar.

Enligt TCO har SÖ inle framlagt tillräckligt bärande skäl för en övergäng lill 60-minuiersiimme. Frågan hör också nära samman med lärarnas ar­betstid som i sin tur regleras i avtal. På dessa grunder avslyrker organisa­lionen förslaget. Även länsskolnämnden i Ålvsborgs lån ifrågasätter om del finns tillräckliga skäl för en ändring, men anser frågan vara av mindre betydelse.

SACOISR menar atl konsekvenserna för detla förslag för konstruktio­nen av lärarnas arbetstidsavtal måsie prövas ytterligare innan ställning las till en förändring.

8.3 Möjligheter till lokala variationer

Till SÖ:s förslag gällande de lokala variationsmöjligheterna ansluler sig en klar majoritet av inslanserna, bland andra statskontoret, länsskol­nämnderna i Uppsala, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Göle­borgs och Bohus, Skaraborgs, Västmanlands och Jämilands län, siats­konirollkommiilén, SoUefteå, Hallsbergs, Malmö, Nybro, Emmaboda, Norrköpings, Linköpings, Oxelösunds, Lidingö, Nacka och Haninge kom­muner, FPU, SSU, Socialdemokratiska kvinnoförbundet, Riksförbundei Hem och Skola och De handikappades riksjörbund.

Länsskolnämnderna i Jönköpings och Norrbonens län förordar limpla­ner som anger den sammanlagda liden per ämne under hela grundskoleti­den.

Svenska kommunjörbundet anser atl limplanen i sig själv ulgör en starkt begränsande fakior på skolslyrelsernas möjligheter att anpassa skolan lill enskilda elevers och elevgruppers behov. Visserligen får skolstyrelsen möjlighel genom del nya förslaget all flytla undervisningstid mellan års­kurserna, men den lolala undervisningsliden i ell visst ämne inom hela grundskolan blir lika för alla elever med några smärre undanlag. Kunska­perna om de enskilda elevernas skiftande behov fmns hos den personal som arbetar med eleverna och det är denna personal som måsle ha möjlig­hel all anpassa skolans verksamhei lill eleverna. 1 begreppei likvärdig ul­bildningssiandard får inle bara de kvaniiiaiiva insatserna räknas utan ock­så de kvalitativa. Förbundet förordar en ökad flexibilitet genom t. ex. ram­timplaner där en maximi- och minimitid anges för varje ämne. Det förelig­gande förslaget har inle, enligt förbundels mening, i tillräcklig grad tagit hänsyn till del lokala behovei all inom limplanens ram anpassa skolan lill eleverna. Även Riksförbundet Hem och Skola ser timplanen som ett grundläggande hinder för ett lokalt ansvarstagande. Förslaget att timpla­nen skall flyta fritt mellan årskurserna innebär onekligen en lättnad mol nu gällande syslem, men inle störte än atl det bara blir en ökad töjmån i tvångströjan. Skolan måste få en möjlighet att utvecklas lokalt såväl i pe­dagogiskt som organisatoriskt hänseende. Den decentraliserade skolan är en förutsäuning för att människor inom skolan och med anknytning till skolan skall finna mötespunkter där det verkligen finns något all samarbe­ta omkring.

Länsskolnämnden i Skaraborgs län finner att ramtimplaner för stadiema medger möjligheler till koncentralionsläsning i vissa ämnen och de under­lättar också arbetslagens planering och genomförande av störte projekt. I

 

Prop. 1978/79:180                                                                 233

ämnena svenska, malemaiik och språk menar dock nämnden, liksom läns-skohiämnden i Blekinge län. bör del dock finnas cenirali faslslällda limpla­ner.

Till följd av den samlade skoldagen måsle limplanen ha lokal rörlighel och kunna förändras under läsårel med hänsyn lill akluella inslag och om­planering av akliviieierna anser länsskolnämnden i Uppsala län. Del bör enligi nämndens mening ankomma på skolslyrelserna all besiämma om den lokala besluisräilen kan förflytlas lill rektorsområdena även då del gäller jämkningar mellan årskurserna. Jämkningar mellan sladierna bör däremoi vara en beslulsangelägenhel för skolslyrelserna.

ICO menar all en limplan som anger undervisningslid per siadium i siäl­lei för som för närvarande per årskurs i vissa fall kan medverka lill en önskvärd vidgad möjlighel lill lokal planering. Enligi organisalionen har dock SÖ Underskailai nackdelarna för flyllande elever och överskallai möjlighelerna lill individuell sludiegång. Om fördelningen varierar mellan skolorna inom samma kommun berörs ell slort antal elever efiersom flyll­ning inom kommun är myckel vanlig. Alla ämnen måsle erhålla resurser för slödundervisning om SÖ:s förslag vinner gehör. Med tanke pä flyttan­de elever föreslår Emmaboda kommun tillskapandet av en ny resurs som kan hjälpa dessa all överlappa de glapp som kan uppslå vid en friare tur­ordning vid schemaläggningen av i läroplanen föreskrivna huvudmoment.

SAF stöder i princip förslaget all limplanerna ges ramkaraklär med möj­ligheler för den lokala skolan atl själv disponera sin undervisningstid. En förutsättning är dock att undervisningens resullai uppfyller kraven på en över hela landels likvärdig utbildningsstandard.

Länsskolnämnden i Värmlands län frukiar alt SÖ övervärderar effekter­na av sitt förslag. Skillnaden i möjligheter lill lokala variationer jämfört med vad som nu gäller är förhållandevis små. Lika viktigt som atl skapa siörre möjligheler i dessa avseenden är emellertid alt utbilda och fortbilda skolans personal om hur man skall utnyuja de möjligheler som redan finns.

SACOISR ser inte några skäl alt jämkningar i timtalen mellan stadierna skali medges.

Helsingborgs kommun framhåller atl omflyttningar av elever mellan skolor inom en och samma kommun och mellan olika kommuner kan bely­da atl eleverna får luckor i kunskapsinhämiandel. Vidare måsle varje kom­mun fastställa timplanerna för varje årskurs, vilkel kan synas vara ett om­ständligt och onödigi arbele. Nuvarande syslem med årskursvisa cenlralt fastställda timplaner är rationellt och är inte heller till större nackdel för skolarbetet, varför kommunen anser all nuvarande timplanesyslem inle bör ändras. Däremoi tillstyrker kommunen förslaget om atl jämkningar som innebär förskjutning av undervisningstid mellan siadier undantagsvis kan förekomma och då beslutas av skolslyrelsen.

8.4 Anpassad studiegång

Länsskolnämnderna i Jönköpings och Kronobergs län, Socialdemokra­iiska kvinnoförbundel. Handikappades ceniralkommillé m.fl. ser posilivi på att möjligheterna till anpassad sludiegång föreslås ökad.

Länsskolnämnden i Stockholms län framhåller atl utgångspunkten för grundskolans läroplansarbete måste vara atl skapa en organisation och ett kursutbud som kraftigl minskar efierfrågan på anpassad sludiegång och andra säråtgärder, men som samlidigt rymmer möjlighel all inom organisa­tionens ram möla efierfrågan på anpassad studiegång och i huvudsak be-

 

Prop. 1978/79:180                                                                234

driva denna undervisning inom skolan. Anpassad sludiegång utom skolan skall uigöra undantag.

Anpassad sludiegång kan. om den planeras väl. för vissa elever vara ell allernaiiv till en avhopp frän grundskolan menar SSU. Del får dock inle bli en väg all "bli av med" besvärliga elever. Även Socialdemokratiska kviii-nojörbundei poänglerar atl del är elevens och inte skolans behov som skall slyra. Del är dock bättre, anser förbundel, med beslul som individuelll an-passus lill de enskildu elevernus behov än med de bukvägar med sjukskriv­ning av elever och annat som nu förekommer alllför ofia.

Handikappades ceniralkommillé anser all del kan vara lämpligi all 1. ex. handikappade barn som ibland inle orkar med skolarbelel får möjligheler all varva skolarbetet med arbelslivssysselsäitning och/eller skolarbele med hemundervisning, rekreaiionsresor m.m. Kommittén ställer sig där­för positiv till lankegängarna bakom anpassad sludiegång.

Emmaboda komnniii förordar ell ökal uinyiijande av anpassad sludie­gång för all underläua skolgången för ej studiemoliverade elever.

Gymnasieinredningcn underslryker all om en elev vanlrivs i skolan bör detla i försia hand leda lill en omprövning av skolans säll all fungera när del gäller sociala konlakler. arbelssäil och innehåll. För vissa elever måsle dock individuelll anpassade sludiegängar kunna ulformas men della bör endasl komma ifråga i rena undanlagsfall och då endasl för korlare lids­perioder.

En elev med skolsvårigheier är ell bevis pä all någoi är fel konslalerar Elevförbundel och menar all det kanske är skolan del är fel på. Förbundet avstyrker användandel av anpassad sludiegång.

LO har erfarenheler som visar all beslämmelserna om anpassad sludie­gång ulnylljas av skolan på fel sätl och uttalar farhågor för all anpassad sludiegång i siällei för atl ge slöd och hjälp blir eu insirumeni för ökad ul-slagning av vissa elever om inle SÖ:s föreskrifter om resirikliviiei och syf­lel alt snarast återföra eleven lill normal skolgång iakttas. Samma syn­punkter framläggs även av länsskolnämnden i Norrbonens län.

8.5 Probleminriktade studier av projektkaraktär

Övervägande posiliva är inslanserna genlemoi SÖ:s förslag om projekl­sludier. Till dem som lillsiyrker hör länsskolnämnderna i Jönköpings, Kalmar, Gollands, Blekinge, Väslmanlands, Jämilands och Väslerhol­iens lån, LO, Haparanda. Bollnäs, Malmö, Nybro, Veilanda, Boxholins och Lidingö kommuner, CUF. SSU, Socialdemokatiska kvinnoförbundet. De handikappades riksjörbund och Sveriges krisina ungdomsråd.

TCO slöder förslagei all lid anslås för probleminriktade studier av pro-jeklkaraklär ulan angivande av hur lång tid denna skall vara. Projeklarbeie över ämnesgränserna är en av de vikligaste delarna i en förändrad grund­skola. Troligen spills mycket tid i onödan i dagens skola, när samma eller likartal sloff behandlas isoleral i olika ämnen. Under förulsäiining alt lä­rarlaget i ett projektarbete beslår av lärare från olika ämnesområden kan siudier av della slag bli myckel variationsrika både vad gäller innehåll och arbelssäil. Del är emellerlid inle lillräckligi att göra en anmärkning i läro­planen om alt projeklarbeie skall förekomma. Lärare och elever behöver slöd i form av läromedel, lokaler, utrustning, fortbildning m. m. om projek­ten skall kunna igångsällas och genomföras. Organisalionen anser atl SÖ bör få i uppdrag att yUeriigare uireda förutsättningar och resursbehov för projeklstudiers genomförande.

 

Prop. 1978/79:180                                                                 235

Enligt LO:s mening bör ett projeklinriktai arbete stimulera till eu mer elevaklivl och probleminrikial arbele, ofia ulfört i grupp och över ämnes­gränserna med utomstående medverkande och med siudier förlagda ulan-för skolan. Organisationen hävdar atl om i läroplanen föreskrivs atl pro­jektarbete skall bedrivas endasl under viss lid föreligger ell allvarligl hin­der för atl däruiöver få lill stånd ell förändrat arbelssäil. Att inle SÖ skall ange några tidsramar för projektstudierna framhåller också länsskolnämn­derna i Jönköpings, Kalmar och Gotlands län, Nybro konimun m. fl. Öns­kemål om all en viss minimilid anges framförs dock av länsskolnämnden i Blekinge län, Gävle kommun och Sveriges kristna ungdomsråd.

Länsskolnämnden i Gotlands län liksom länsskolnämnderna i Blekinge och Väslmanlands lån underslryker belydelsen av all elever frän olika klasser och årskurser samarbetar inom projeklen.

Siaiens ungdomsråd anser della var ell område där föreningslivei har möjlighel alt fylla en vikiig uppgift. De arbelssäil som lillämpas i för-eningsverksamhelen är väl lämpade all användas i projeklarbeie. För­eningarna kan 1. ex. samla elever i grupper och arbela med projeki som lig­ger respeklive förenings ordinarie verksamhei nära. Rådel efterlyser, i lik­het med länsskolnämnden IJämtlands län, en konkretisering och exempli­fiering av begreppet projeklsludier.

CLF framhåller alt förslaget bör innebära all alla elevers olika förulsäli­ningar kan tas lill vara och all elevernas intresseinriklning också får siörre inverkan på ulbildningens inrikining.

Malmö kommun vill i della sammanhang peka på goda erfarenheler av temastudier och lemadagar redan inom nuvarande grundskolans ram och anser att en utvidgning av dessa arbetsmodeller bör eflersirävas.

Boxholins kommun ser posilivi på förslagei men förordar komplelieran­de föreskrifier om prakliskl inriklal projektarbete.

Länsskolnämnden i Jönköpings län föreslår en förenkling av namnet på arbetsmetoden.

Negativa mot projeklinriktade siudier som ett obligatoriskt inslag i un­dervisningen är länsskolnämnderna i Siockholms och Malmöhus län, SACO/SR, Riksföreningen Hem och Skola, Föreningen lärare i samhälls­kunskap och Hisloridärarnas riksförening.

SACOISR menar all ell åläggande om atl genomföra projeklsludier skul­le strida mot den pedagogiska frihelen för lärarna och dessulom troligen molverka den positiva inställningen lill projeklsludier som idag finns hos många lärare och elever. Projeklsludier föruisäiier goda baskunskaper och kan därför inle i något avseende ersätta inhämlande av sådana kunskaper. Däremoi är det en fördel atl lära sig tiUämpa sina kunskaper i olika projeki. Det är angelägel alt siödja en utveckling av projektarbete genom melodisk fortbildning av lärare. Nödvändigheien av fortbildning undersiryks också av länsskolnämnden i Blekinge. Emmaboda kommun och Riksföreningen Hem och Skola.

Länsskolnämnderna i Siockholms och Skaraborgs län finner del knap­pasl rimligt atl föreskriva projeklinriktade studier. Sådan verksamhet bör nalurligl växa fram genom all de organisaioriska förutsättningarna för del­ta slags studier skapas.

Riksföreningen Hem och Skola anser atl del föreslagna arbetssältel har stora förtjänster, men att det tillhör den lyp av pedagogiska reformer som svårligen kan kommenderas fram. Ännu har elever och lärare rätl lilen er­farenhel på detla område. När väl arbetslag blir intrimmade på de lokala skoloma bör möjligheterna för denna undervisningsform successivi öka.

 

Prop. 1978/79:180                                                                236

Vissa undervisningsmoment där del är lämpligt att genomföra störte pro­jekt bör föregås av gemensamma diskussioner mellan lärarna, eleverna och föräldrarna. Det är också utmärkt alt göra en redovisning av ell slörte projeklarbeie med ell klassmöle.

Hisloridärarnas rik.sförening betecknar förslaget som ett avsieg från den lidigare konsekvent faslhållna principen om lärarens frihel all välja metod, en princip som uttryckligen faslslås ännu i SÖ:s riktlinjer för över­synen. Föreningen finner ingen anledning varför man nu skulle frångå den­na viktiga princip utan föreslår en rekommendation, ej ett åläggande, att bedriva projektstudier.

GeograjUärarnas rik.sförening framhäller alt all erfarenhet visar, att dessa arbetssätt är mer lidskrävande än de s. k. traditionella. Föreningen frukiar därför all andra områden blir lidande.

8.6 Lågstadiets timplan

Till förslaget om timplanen för grundskolans lågstadium ansluler sig länsskolnämnderna i Malmöhus, Hallands och Väslmanlands län, decen­lraliseringsulredningen, TCO, Skellejleå, Väsierås, Nybro, Linköpings och Lidingö kommimer m.fl.

Ändringarna blir genom förslaget relalivi små. Vad inslanserna främsi har ullalal sig om gäller ämnena gymnastik och engelska.

All gymnaslik skall tilldelas yUeriigare en veckotimme i lågstadiet till­slyrks av bl.a. länsskolnämnderna i Siockholms, Uppsala, Jönköpings, Kalmar, Skaraborgs, Väslmanlands och Jämilands län, statens kulturråd, Väsierås, Malmö, Oskarshamns, Norrköpings och Linköpings kommuner och Svenska gymnasliklärarsällskapet. Ell fåtal inslanser avslyrker för­slaget, däribland länsskolnämnderna i Kronobergs och Blekinge län. Nämnderna anser all liden hellre bör användas lill s. k. läroämnen.

Alt engelska normalt skall påbörjas i lågstadiet men all kommunerna lo­kall kan beslula om all föriägga slarten av engelskundervisningen lill mellansiadiel tillstyrks av länsskolnämnderna i Uppsala, Blekinge och Väslmanlands län, TCO, Väsierås och Lunds kommuner. Att beslutet bör fattas centralt hävdar Vårgårda, Burlövs, Slajfanslorps, Hässleholms, Oskarshamns, Mönslerås m.fl. kommuner, medan länsskolnämnderna i Uppsala, Väslmanlands och Västerbottens län, TCO, Södertälje kammun m.fl. framhåller den lokala beslutanderätten. Engelskundervisningen bör börja försl i mellansladiet anser länsskolnämiiåerna i Siockholms och Kalmar lån samt en stor del av kommunerna, bland dem Kiruna, Kumla, Hallsbergs och Göleborgs kommuner. Remissopinionen synes va­ra helt spliiirad vad gäller engelskundervisningens slarl.

TCO föreslår införandel av slöjd redan i årskurserna 1 och 2. Grund­skoleeleverna framför alli i de lägre åldrarna är för sin begreppsbildning beroende av all handskas med konkrela föremål. All skapa i olika malerial är därför myckel lämpligt ur uivecklingssynpunkl. Den skapande verk­samhet som Ulgör en sior del av innehållei i förskolan får inle brytas i grundskolan.

Svensku gymnasiiklärarsäUskapei framhåller önskvärdhelen av obli­gatorisk simundervisningpå lågsladiei.

 

Prop. 1978/79:180                                                                237

8.7      Mellanstadiets timplan

En majorilel av inslanserna inslämmer i nödvändigheien av en minsk­ning av undervisningsliden på mellansiadiel. Atl detla skall ske enligt SÖ:s modeli tillstyrks av länsskolnämnderna i Uppsala, Kronobergs, Gollands, Blekinge, Hallands, Göleborgs och Bohus, Skaraborgs, Väslmanlands, Kopparbergs och Jämtlands län, decenlraliseringsulredningen, TCO, Skellefteå, Väsierås, Malmö, Nybro. Växjö, m.fl. kommuner, Socialde­mokratiska kvinnoförbundet och SECO.

Länsskolnämnden i Skaraborgs län anser alt förutsättningarna för atl eleverna pä mellanstadiet skall få möjlighel all ulöva någon form av icke limplanebunden verksamhei är att mellanstadiets limplan minskar i om­fång. Stadieövergripande kursplaner möjliggör bältre samplanering med högstadiet och därmed samordnai stoffurval. Della bör liksom ett föränd­rat arbelssäil minska effekierna av limlalsreduceringen. Dessulom bör förstärkningsresursen medföra ökade möjligheler till indelning i mindre grupper även på mellanstadiel.

Dä TCO tillmäter ämnena svenska och matematik mycket stor betydel­se, finner organisationen det i och för sig beklagligt alt nedskärningen med­för minskning i dessa ämnen. En samlad bedömning leder dock lill all skol­överstyrelsens förslag får anses innebära en rimlig avvägning och att minsk­ningen i elevtimtal har fått en god spridning över ämnena i timplanen. En gruppindelning av eleverna i dessa ämnen för speciella insaiser med ut­nyttjande av de frigjorda resurserna bör också kunna fä en positiv effekt.

Enligt Nybro kommun år minskningen av undervisningsliden på mellan­stadiet en av de mest angelägna förändringarna i hela läroplansförslagel. Denna är nödvändig för atl skapa ulrymme för en samlad skoldag med sik­te på all lätta på de orimligl lunga och kompakla skoldagar, som mellansla­diels elever enligt nuvarande läroplan har.

En stor del av inslanserna är i princip posiliva till minskningen av under­visningstiden men avvisar all nedskärning skall drabba ämnena svenska och malematik. Till denna grupp hör länsskolnämnderna i Stockholms, Malmöhus och Älvsborgs län, SACOISR, Sala, Norrköpings m.fl. kom­muner, Ulbildningsnämnden i Stockholms läns landsiing m.fl.

Länsskolnämnden i Värmlands län, Sveriges krisina ungdomsråd m.fl. beklagar au nedskärningen i så hög grad drabbai orienleringsämnena.

Siaiens kullurråd kan inle acceplera minskningen av ämnena musik och svenska.

SAF avslyrker förslagei. Föreningen finner de föreslagna inskränkning­arna av utrymmet för basämnena svenska och matematik oacceptabla.

Enligt MUF år undervisningsliden den bästa resursen. Förbundet avvi­sar därför en minskning av denna. Även Göleborgs kommun, Samkrislna skolnämnden och Hisloridärarnas rik.sförening belvivlar nödvändigheten av en sä kraftig reducering.

8.8      Högstadiets timplan

8.8.1 Hemkunskap

En majorilel av inslanserna slöder förslagei om del ulökade ämnel hem­kunskap, däribland länsskolnämnderna i Siockholms, Gollauds, Blekinge, HaUands och Väslmanlands län. TCO, Åmåls, Vänersborgs, Lunds och Simrishamns komnniner, Ulbildningsnämnden i Ösiergöllands låns lands­ting och FPU.

 

Prop. 1978/79:180                                                                 238

Hemkunskapsundervisning redan på låg- och mellansladiet föreslås av TCO. Eleverna på dessa siadier har som regel en myckel hög motivation för de akiivileter och ämnesmoment som förekommer i hemkunskap. Kon-kreiiseringskravei för låg- och mellanstadiets elever är högt, och den mo­toriska iräningen är viktig de första åren. Dessa moment blir enligt organi­safionen lillgodosedda genom ämnel hemkunskap. Även Folkpartiels kvin­noförbund och Moderaia samlingspariiets kvinnoförbund vill införa hem­kunskap på låg- och mellanstadierna.

Centerpartiets kvinnoförbund godtar inte SÖ:s förslag. I ämnet hemkun­skap kommer delar av ekonomi och barnkunskap att ingå. Den resursök­ning som ges i förslaget är därför hell skenbar. I prakiiken får inle ämnel någon försiärki lid. Hemkunskapen ulgör ett vikligl led i jämslälldhelsar-betet varför även detta förbund förordar ett införande redan på låg- och mellanstadierna.

8.8.2 Barnkunskap

Att barnkunskapmomenten förs över lill orienteringsämnena och det vidgade ämnet hemkunskap tillslyrks av flertalet inslanser, bland dem lånsskolnåmnderna i Stockholms, Uppsala, Kalmar, Blekinge, Hallands, Västmanlands, Kopparbergs och Västerbonens län. Piteå, Jokkmokks, Bräckc m. fl. kommuner, Ulbildningsnämnden i Östergötlands läns lands­ting, FPU, Moderata samlingspartiets kvinnoförbund och SECO.

Länsskolnämnden i Skaraborgs län menar alt en sådan integrering av ämnet i främsi hemkunskap, biologi och samhällskunskap kan ha posiliva effekier. Ämnets olika moment kan därvid komma in i naluriiga samman­hang. Som ell alternativ föreslår nämnden ell nylt ämne, familjekunskap, vari föruiom barnkunskap även sexual- och samlevnadsfrågor, könsrolls-frågor, hemmeis ekonomi m. m. skulle ingå.

Länsskolnämnden i Västmanlands län m. fl. inslanser tillslyrker försla­get under förutsättning av en lydlig markering av barnkunskapsmomenten i kursplanerna.

TCO anser all när ämnet barnkunskap enligt förslaget bl.a. iniegreras i oä-blockel är del nödvändigi all sloffei utvidgas och konkretiseras. Del bör inom blocket redovisas fristående. SÖ bör noga bevaka atl del lidigare innehället i ämnet får ell ulökal ulrymme.

Länsskolnämnden I Jönköpings lån menar alt barnkunskapen bör över­föras lill hemkunskapen. Vissa huvudmomenl finns redan i andra ämnen och bör vara kvur där. Den samverkan som nu finns bör uivecklas. Ell markerai ansvar för barnkunskapen bör kunna leda lill en samlad verksam­hei i ämnel.

Utbildningsnämnden i Stockholms läns landsting släller sig dock tve­kande lill atl läla ämnesbeleckningen försvinna med risk all ämnels olika momenl ges låg prioriiei och hell eller delvis tappas borl. Fördelen med nuvarande uppläggning, som önskas bibehållen, är atl lärare med utbild­ning i barn- och familjefrågor bevakar atl väsenlliga momenl i barn- och ungdomskunskap las upp i undervisningen.

Oinsorgskommillén beklagar alt barnkunskap föreslås utgå som särskilt ämne enär jusl barnkunskapen kunde varil en lämplig utgångspunkt för un­dervisningen om handikappade barn och senare om handikappade vuxna.

Enligt Fredrika Bremerförhimdei bör barnkunskap vara kvar som ell självsiändigi ämne med ulökad lid. Allt bör göras för all molverka dagens negativa inslällning till barn, vilken bl. a. givit minskade födelsetal.

Socialsiyrelsen hade gärna sell all ämnet barnkunskap i förslagei hade

 

Prop. 1978/79:180                                                                 239

kvarstått som eget ämne eller utvidgats till bam- och ungdomskunskap och erhållit ett större antal timmar än tidigare.

Även länsskolnämnden i Gotlands län. Göteborgs, Halmstads m.fl. kommuner förordar ett behållande av barnkunskapen.

8.8.3    Teknik

Ätt teknik skall vara ett obligatoriskt ämne på högstadiet tillstyrks av UHÄ, länsskolnämnderna i Kalmar, Blekinge, Skaraborgs, Kopparbergs, Jämtlands, Västerbottens m. fl. län. AMS, TCO, LO, SAF, en stark majo­ritet av kommunerna, bland dem Luleå, Skellefteå, Sollefteå, Gävle, Sala och Västerås kommuner. Folkpartiets kvinnoförbund, Fredrika Bremer­förbundei m. fl.

Om teknik blir obligatoriskt och förs till de naturorienterande ämnena kan, enligt LO, de naturliga beröringspunkter dessa ämnen har bättre ul­nylljas. Atl ämnel blir obligatoriskt bör också kunna medverka till atl bry­ta traditionella könsrollsmönster.

7CO anser att gmndläggande kunskaper och färdigheter i leknik bör in-begnpas i ett modernt allmänbildningsbegrepp och samiidigi utgöra ett viktigt inslag i samhällets strävan mot ökad jämlikhet. Såväl flickor som pojkar bör bredda sitt tekniska kunnande, flickorna dessutom för att göra eU friare yrkesval och inta en friare hållning till tekniska och naturveten­skapliga studier.

Södertälje kommun konstaterar att tekniken får en allt större belydelse i samhällel och den enskilda människans vardag. Hittills har lillvalsämnet leknik nästan uteslutande valts av pojkar: genom att ämnel blir obligato­riskt får även flickorna del av den kunskap som bör vara varje människas egendom.

SAF ser positivt på tanken atl göra teknikämnet obligatoriskt för alla elever. Ämnet bör också ingå i låg- och mellansladiels undervisning. Som särskilda problem i samband med utvecklingen av ett teknikämne omfat­tande alla stadier vill föreningen peka på behovet av utbildning och forl­bildning av lärare, frågan om lokaler och ulmslning och frågan om speciel­la läromedel. Även länsskolnämnden i Kalmar län framhåller belydelsen av att lokal- och lärarfrågorna löses.

Också länsskolnämnden i Gotlands län finner del önskvärt att alla ele­ver blir delaktiga av teknikundervisningen. En fördel vore om ämnet hu­vudsakligen kunde inrymmas i det projektarbete som förhoppningsvis kommer alt prägla undervisningen i orienleringsämnena.

Tveksamma till förslaget är bl.a. FPU, SECO och Elevförbundet. vilka fruktar att ämnet "drunknar" i oä-blocket och bli alltför teoretiskt.

Riksföreningen för lärama i matematik, fysik och kemi a vst yrker för­slaget och anser att en bälire lösning vore alt teknik läggs som ett friståen­de ämne med egen tidsresurs som inte kopplas till orienteringsämnena. Samarbetet kan ändå fortsälla på del lokala planet. Även MUF avslyrker förslaget.

Svenska naturskydd.sföreningen konstalerar all införandel av leknik som obligatoriskt ämne tveklöst kommer att innebära en lolal försämring av de övriga naturorienterande ämnenas ställning.

8.8.4    Maskinskrivning

SÖ föreslår att maskinskrivning blir ett obligatoriskt ämne på högsta­diet. Förslaget tiUstyrks av majoriteten av kommunema, 1 övrigt är remiss­opinionen splittrad. Bland dem som tillstyrker ärÄ/?y, länsskolnämnderna

 

Prop. 1978/79:180                                                                240

/ Stockholms, Kalmar, Blekinge, Skaraborgs, Väslmanlands och Väster­bottens län, TCO, Ulbildningsnämnden i Stockholms läns landsiing, FPU, Cenierparliels kvinnojörbund. Folkpartiets kvinnoförbund. Social­demokratiska kvinnoförbundel, och SECO.

Jämslälldhelsmotivet understryks av RRV, FPU, SECO och en stor del av de övriga instanserna.

Länsskolnämnden i Väslmanlands län framhäller all elever med siora motoriska svårigheler kan stimuleras till bättre resultat i svenska genom samverkan med maskinskrivning.

Au skriva maskin bör, enligt Folkpariieis kvinnojörbund, tillhöra de ele­mentära kunskaperna i dagens leknokraiiska samhälle. Genom atl göra ämnel obligatoriskt kan man ocksä skapa förutsättningar för en annorlun­da arbetsfördelning mellan könen inom vissa yrkeskategorier.

Länsskolnämnden i Skaraborgs län anför all en timme under högstadiet kan verka alltför lite, men elverna bör ges lillfälle att som verksamhet un­der den samlade skoldagen uppöva sina färdigheier i maskinskrivning.

Länsskolnämnderna i Uppsala, Jönköpings, Kronobergs, Gotlands, Malmöhus, Kopparbergs, Västernorriands och Jämilands län, SACOISR, en minoritet av kommunerna, bland dem Siorumans, Helsingborgs och Malmö kommuner, MUF, Moderaia Samlingspartiets kvinnoförbund, Riksjöreningen Hem och Skola m. fl. avslyrker förslaget.

Länsskolnämnderna i Uppsala, Jönköpings, Kopparbergs och Jämt­lands län framhåller alt maskinskrivning bör behålla sin frivilliga karaktär och hänföras till fria aktiviteter. Atl ämnel bibehålls som tillval förordas av länsskolnämnden i Gotlands län och SACOISR.

Länsskolnämnden i Kronobergs län framhåller alt antingen bör en rimlig lid lilldelas ämnet, annars bör det utgå. Även länsskolnämnden i Hallands län ifrågasätter vilka kunskaper sorn kan ges under en så korl kurs och vil­ka möjligheter eleverna har all befäsla de kunskaper de fått.

Målsättningen jämställdhet påverkas, enligt Moderata samUngspartiets kvinnoförbund, endasl marginellt genom införande av maskinskrivning som enskilt ämne. Den tid som ämnet har till sitt förfogande bör reserveras för annan verksamhet.

Länsskolnämnden i Väsiernorrlands lån anser att pedagogiska skäl talar för alt ämnel placeras på mellansladiet och finner det därför olyckligt att SÖ förlägger det på högstadiet. Där kan elevema sedan tillämpa sina fär­digheter, t. ex. vid redovisningar.

S.8.5 Slöjd

Remissopinionen är hell splittrad i fråga om undervisning i båda slöjdar­lema för alla elever på högstadiet. Positiva lill förslaget ställer sig RRV, länsskolnämnderna i Jönköpings, Kronobergs, Blekinge, Skaraborgs. Väslmanlands, Kopparbergs och Gävleborgs län, TCO, Luleå, Skellefteå, Karlstads, Malmö, Oskarshamns m.fl. kommimer, FPU, Folkpartiets kvinnoförbund. Socialdemokratiska kvinnoförbundet, SECO, Elevförbun­det m.fl.

Länsskolnämnden i Väslmanlands län anser att förslaget medverkar till en nedtoning av könsrollstänkandel. Även Kiruna kommun m. fl. inslanser beionar förslagets belydelse i jämställdhetsarbetet. Enligt TCO finns det inget område i skolan eller i samhället i stort med sä fasta könsrollsvärde­ringar som när det gäller arbete med mjuka - textila - och hårda - iräme-tallmaterial.

Länsskolnämnden i Blekinge län tillstyrker förslaget i princip, men ser

 

Prop. 1978/79:180                                                                241

hellre an en viss del av den för slöjd angivna liden pä högstadiet skall av­se båda slöjdarlema, medan återstoden av tiden får ägnas ål den slöjdart som eleven är mest intresserad av. En liknande synpunkt framförs av län.s-skolnämiulen i Väsiernorrlands län. som föreslår alt efter en grundkurs i båda slöjdarlema eleverna ges möjlighel all arbeta med projeki som har en mer eller mindre slark dragning ål endera slöjdarten.

Bland dem som avslyrker förslagei finns länsskolnämnderna i Stock­holm. Kalmur. Malmöhus. Hallunds och Jämtlands lån, Siorumans, Hel­singborgs. Nybro och en knapp majorilel av övriga kommuner.

Au både manliga och kvinnliga elever erhåller elemeniär färdigheisirä­ning i båda slöjdarlema är enligt läiisskolnämnen i Siockholms lån av slörsla värde. Emellerlid uppnår eleverna i olika lakl en nivå, då en för­djupning i en slöjdart upplevs som myckel angelägen. När eleverna upp-nätl denna nivå, och med en ständigt pägäende fördjupning av kunskaper om verktyg och material och förtining av lekniker berikar sin skolvardag med vad de finner vara meningsfylll arbele inom en slöjdari. bör de enligi nämndens mening inle tvingas alt fullgöra vissa leklioner i en annan slöjd­ari. Om grundskolans elever under fyra skolår undervisas i båda slöjdar­terna som obligatoriska ämnen, bör man under dessa år kunna skapa in­tresse för båda slöjdarlema, så all man får en önskvärd spridning i årskur­serna 7-9.

När eleverna nåll högsladiel skall skolan enligi nämndens mening ac­ceptera deras val av slöjdart likaväl som man acceplerar deras val av äm­nen och kurser. Också länsskolnämnden i Jämilands län framhåller ele­vens räll alt välja utifrån sina inlressen. Denna räll är, enligi nämndens mening, här vikligare än eventuella jämslälldheismoiiv.

Ur lärarnas och elevernas synvinkel är förslaget knappasl godiagbarl, hävdar länsskolnämnden i Hallands län. Redan i årskurs 6 kan man märka en stor motvilja mot all valfrihei ej finns i fråga om ämnel slöjd. Della re­sullerar i oro, skolk och vanirivsel. Man kan förmoda all molsvarande reaktioner kommer au ge sig lill känna även pä högsladiel om valfriheten där försvinner.

Tveksamma inför förslaget släller sig bl. a. länsskolnämnden I Gollands län och Moderaia samlingspariiets kvinnoförbund.

8.9 Sammanfattande synpunkter på timplansförslaget

En stor del av inslanserna motsätter sig nedskärningen i timlilldelning för ämnena svenska och malematik. Till dem hör länsskolnämnden i Väs­ternorriands län, SAF, Svenska kommunJÖrbundel, SoUefleå. Växsjö och Stockholms kommuner, Moderaia samlingspariieis kvinnoförbund och Riks,förbundei Hem och Skola.

UHÅ ser med oro all undervisningstiden för den grundläggande språk­undervisningen successivi har minskal i den svenska skolan. I delta in­stämmer bl. a. Riksjörbundei Hem och Skola.

Att orienleringsämnenas limtid reduceras anser SACOISR vara oaccep­tabelt. Negativa till nedskärningen ställer sig också SAF, Riksförbundet Hem och Skola, Hisloridäramas riksförening m.fl.

16   Riksdagen 1978179. I saml. Nr 180

 

Prop. 1978/79:180                                                                 242

9    Planering, resursanvändning och utvärdering

Avsnittet i SÖ:s förslag angående planering, resursanvändning och ul­värdering mottas i huvudsak posilivi av flertalei instanser, bland dem läns­skolnämnderna I Älvsborgs. Värmlands och Väsierbonens län, sta­tens ungdomsråd, LO, Haparanda, Luleå, Nor.sjö, Gävle, Heby och Hel­singborgs kommuner, SSU och Sveriges krisina ungdomsråd.

Viklen av en samlad kommunal planering understryks av länsskol­nämnderna i Jönköpings, Göleborgs och Bohus samt i Västmanlands län, SACOISR, Helsingborgs kommun. De handikappades riksjörbund m.fl.

All SÖ inle skall auktorisera modeller för ulvärdering och resursanvänd­ning tillstyrks av bl.a. lånsskolnåmnderna i Uppsala och Jönköpings län, LO och Svenska kommunförbundei, medan däremot RRV anser att det måste vara både möjligt och självklart att centralt la fram modeller om så­dana behövs.

En rad inslanser, t. ex. länsskolnämnderna i Göteborgs och Bohus, Väslmanlands och Norrbollens län, statens ungdomsråd, LO och Lidingö kommun påpekar betydelsen av elevernas medinflytande på detla område.

Länsskolnämnden i Uppsala lån framhåller liksom länsskolnämnden i Väslmanlands län all den väsentligaste delen av planeringen är den som utförs i arbetsenheten. Den planering som sker i skolslyrelsen bör vara av övergripande natur. Nämnden anser del värdefullt alt det i läroplansförsla­get betonas all den lokall beslulade limfördelningen regelbundel skall dis­kuteras och omprövas. Däri instämmer också länsskolnämnden i Krono­bergs län.

Länsskolnämnden i Väslmanlands län anser att lokala initiativ för ui­veckling inom skolans område bör uppmunlras och idéer och resultat vida­rebefordras för att stimulera andra all finna de för varje skola och arbets­enhet lämpliga arbelsformerna.

Svenska kommunförbundei påpekar att ell ulökal lokall adminisiralivi arbete uppslår lill följd av förslaget, samtidigt som statens behov av admi­nistration minskar. Under en övergångstid, menar förbundet, måste man räkna med en stor anspänning på kommunens resurser för planering, re­sursfördelning och utvärdering till dess nya mliner och anpassning lill de nya förutsällningarna skett. Staten borde med hänsyn härtill tillföra kom­munerna medel för administrativ förstärkning.

Luleå kommun anser att beslutsprocessen måste leda fram lill alt såväl elever som personal får ett pälagligl ansvar för verksamheien i skolan. Inte bara för undervisningens innehåll och genomförande utan också för den egentliga driften av verksamheien. Konkrela uppgifter som att della i fas­tighetsskötseln, vård och reparation av arbetsmaterial och inventarier, ytt­re och inre renhållning och liknande uppgifier måste i viss utsträckning kunna åläggas elever. Görs inte detta, menar kommunen, hindras de atl känna samhörigheten med den verksamhet skolan bedriver.

Nybro kommun poängterar vikten av syslematisering och metodutveck­ling vad gäller utvärderingen. Annars finns risk för all utvärdering blir eti myckel lidskrävande inslag i skolarbetet utan atl leda fram mol en utveck­ling av arbelel inom skolan.

En mer krilisk inställning till SÖ:s tankegångar har RRV, som menar atl SÖ tilldelat sig själv en alllför passiv roll i en rad frågor. Del finns enligi verkets mening anledning atl misstro möjligheterna att genom decentrali­sering öka rättvisan i skoltjänslernas fördelning, t. ex. när det gäller alt lö­sa problemen med ett styra resurser till fördel för missgynnade elever. De

 

Prop. 1978/79:180                                                                243

problem som följer vid en decentralisering gäller upprätthållande av cen­lrala mål, likvärdig ulbildningssiandard o.d. Om genomförandeansvarel decentraliseras uppstår krav på överblick och eventuella korrigeringsåt­gärder cenlralt. Verket förordar en aktivering och precisering av SÖ:s cenlrala roll i fråga om planering, uppföljning och ulvärdering av del lokala skolväsendel. 1 övrigt delar verkei SÖ:s uppfaiining atl ceniral slyrning av resursanvändning i görligaste mån bör undvikas.

SAF konslalerar all en decentraliserad skola med frihet i metodval släll-ler särskilda krav på att läroplanen innehåller kurs- och timplaner som åstadkommer en samordning mot vissa grundläggande, gemensamma re­sultat. SÖ har enligi förbundel, på ell oacceptabelt sätl ensidigi beaktat förutsällningarna för att skapa frihel både vad gäller metod och resultat.

10    Lärarbehov

SÖ:s uppfattning att förändringarna av lärarbehovel på framför allt låg­stadiet blir marginella delas av länsskolnämnderna i Jönköpings, Kalmar, HaUands, Göteborgs och Bohus och Älvsborgs län och av Västerås, Ny­bro och Norrköpings kommuner.

RRV uppfattar SÖ:s bedömning av lärarbehovet som dåligt underbyggd.

TCO anser all de samlade konsekvenserna av förslaget kan bli belydan­de.

SACOISR efterlyser en mer ingående beräkning av behovsförändringar­na.

Helsingborgs kommun påtalar alt konsekvenserna av förslaget måste ut­redas ytteriigare och eventuella övertalighetsproblem lösas genom utbild­ning och fortbildning innan reformen genomförs.

Länsskolnämnden i Uppsala län betonar det skriande lärarbehovel i framför allt glesbygdskommunerna. Nämnden anser därför att den under­visande personalens antal bör vidmakthållas och helsl öka som en konsek­vens av läroplansförslaget. Därigenom skapas en realistisk möjlighet att genomföra arbeissäiiel.

SACOISR menar att SÖ:s läroplansförslag förutsätter betydligt mindre undervisningsgrupper vilket kräver ökad lärarläthel.

Länsskolnämnden i Hallands län anser all utvecklingen mot ell mindre antal lärare per klass på högstadiet bör få fortsätta då den ulgör en förut­sättning för atl högstadieelevernas situation ska kunna förbällras.

Länsskolnämnden i Kalmar län konsiaterar atl minskningen av timanta­let i ett ämne kan motsverkas av att detta ämne får del av försiärkningsre­sursen. Nämnden finner del dock olämpligt atl uinyttja försiärkningsresur­sen för alt i vissa fall lösa sysselsättningsproblem för lärare. Den bör i första hand användas till pedagogiska och elevvårdande ålgärder. Denna uppfattning delas av Storumans och Nybro kommuner. Nybro kommun sä­ger att man därför måste sälla in andra resurser för atl lillgodose den nu­mera självklara sysselsältningstryggheten. Vad beträffar högstadiet tror kommunen att del p. g. a. den rådande lärarbristen framför allt blir omflyti-ningsproblem.

Länsskolnämnden i Hallands län anser vidare all större frihet i ämnes­kombinationer för lärare på högstadiet borde tillålas och även alt fleräm-neskombinalioner bor medges. En breddning av ämnesstudierna borde prioriteras framför en fördjupning varigenom tjänstgöring över stadierna underlättas. Nämnden menar att man i samband med en mer genomgående

 

Prop. 1978/79:180                                                             244

översyn av högsladiel bör analysera lärarbehovel och i samband därmed föreslå de ålgärder som behövs för all anpassa lärarkårens utbildning till skolans behov.

CUF vill påpeka atl basämnena genom bortlagandei av allernalivkurser-na behöver lillföras yUeriigare lärarresursr för alt tillgodose alla elevers behov.

11    Vissa personalkonsekvenser

Länsskolnämnden i Uppsala län slöder i huvudsak de förslag som fram­förs av SÖ i delta avsnitt. Nämnden konsiaterar vidare alt konstundervis­ningen i läroplansförslaget får beröm för metoder och arbetssätt. Denna omständighet bör föranleda snabba fortbildningsinsatser för överspridning lill skolans alla ämnen.

Länsskolnämnden i Väsierbonens lån noierar med tillfredsslällelse att personalkonsekvenserna av förslaget kan betraktas som marginella medan Norrköpings kommun anser alt konsekvenserna kan bli marginella om förstärkningsresursen kan användas som regulator. Övergångsbestämmel­ser måste dock till för all klara av de svårigheler som kan komma alt upp­stå för enskilda lärare.

Nybro kommun konsiaterar alt förslaget kan medföra sysselsättnings­problem för mellansladielärarna och sänkl ijänstgöringsunderlag för lärare på högstadiet.

Gävle kommun påtalar alt förslagets konsekvenser behöver uiredas och att övertalighelsfrågan måsle lösas före reformens genomförande.

Länsskolnämnden i Göleborgs och Bohus län har uppfallningen alt evenluella svårigheter kommer all kunna lösas lokall genom del lokala medinflylandei och ulökad deeeniralisering.

Länsskolnämnden i Väsierbonens lån anmärker all avvägningen mellan den enskildes ansiällningstrygghel och skolans behov av förändringar kan leda lill besvärliga problem både förden anställde och för samhällel.

Statens avialsverk påpekar all p.g.a. ändrade ämnesbegrepp, nytill­komna eller bortlagna ämnen och p. g. a. all veckoiimialen i de nya timpla­nerna Ullrycks i limmar om 60 minuler och genom atl undervisningen i ar­betsenheten blir stadieövergripande relalivi omfaitande förändringar i vis­sa avsnitt i gällande avtal för grundskolans lärare måst göras.

TCO konstaterar atl läroplansförslagel vad gäller konsekvenser för per­sonalen är alt betrakta som en raiionaliseringsåigärd. Enligt del nyligen träffade medbestämmandeavtalet för skolområdel (MBA-L) kan lokala av­ial Iräffas mellan berörda fackliga organisaiioner och SÖ om personalorga-nisalionernas medverkan i ralionaliseringsarbele. Förbunden inom TCO har för avsikl alt påkalla förhandlingar om träffande av sådant avtal. Inom ramen för ett partsarbele kommer förbunden därefier all precisera sina yr­kanden vad gäller personalkonsekvenserna av läroplansförslaget.

Statens personalnämnd påtalar vikten av all förebygga alt lärare slås ut i dagens skola. En siörre del av de ekonomiska resurserna bör därför sanno­liki läggas på personalutveckling eveniuelli på bekoslnad av förändrade lo­kaler, ny maieriel etc.

Historielärarnas riksförening framhåller atl varje ämne bör lillförsäkras en viss minimilid för atl trygga lärarnas anställning.

Länsskolnämnden i Blekinge län betonar viklen av både ämnesutbild­ning och melodiskl-prakliskl utbildning.

 

Prop. 1978/79:180                                                                245

Länsskolnämnden i Hallands län. SACOISR och Nybro kommun under­slryker belydelsen av kompleilering av lärarnas uibildning bl.a. för all kommu lill rälla med ett minskat ijänslgöringsunderiag. SACOISR påpekar vidare all organisalionen inle kan acceplera atl lärare är skyldiga all un­dervisa i ämnen för vilka de ej har formell behörighel.

Siaiens personalnåmnd konslalerar atl en utveckling av lärarrollen är nödvändig för all möla de förändringar som läroplanen medför i allmänhei. Del är vikiigt att lärarna känner sig trygga i yrkesrollen.

En liknande uppfattning uUrycks av statens kidiiirråd som poängterar nödvändigheien av en god grundulbildning och all lärarna måsle ges bälire förutsäuningar all klara de krav som slälls på dem.

CUF påpekar ocksä alt en förändring av lärarutbildningen krävs och Förbundel Vi Unga nolerarail man saknar "den nya skolan" i lärarutbild­ningen.

Siorumans kommun befarar atl svårigheler kommer atl uppslå för tek­niklärarna, att dessa kommer att bli "hjälpgummor" inom NO-blockel, och föreslår därför att de placeras i en "skolverkslad" dil eleverna hänvi­sas 1 lill 1,5 limmar i veckan. Della skulle bli av belydelse vid en successiv övergång lill projeklarbeie där eleverna då skulle kunna ulnyllja sina lek-nikkunskaper.

Vad beträffar utbildningen av lärare för tillvalsämnet "kommunikation" hävdar Siaiens personalnämnd all både ämnesulbildning och fortbildning behövs. LO påpekar atl denna undervisnig bör bedrivas som ett lagarbele där olika personalgrupper, även ulomsiående, kan ingå. Avgörande bör vara iniresse och personliga förutsättningar.

Sveriges krisina ungdomsråd önskar en ulföriig utbildning i tros- och livsåskådningsfrågor vid lärarhögskolan.

12    Fortbildning

1 SÖ:s förslag om fortbildningen som helhet inslämmer länsskolnämn­derna i Malmöhus. Hallands och Jämilands lån. UHÄ och Siorumans och Malmö kommuner.

Vikten av de fortbildningsinsatser som ingick i SlA-programmel poäng­teras av länsskolnäinnderna i Kronobergs. Gollands. Malmöhus. Hal­lands, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlans, Kopparbergs, Jämtlands och Väslerholiens län. TCO, Svenska kommunförhundel, Luleå, Gävle, Hel­singborgs, Lidingö. Söderlälje och Siockholms konuniiner och av De han­dikappades riksförbund.

Fortbildningens belydelse i allmänhet framhålls dessutom av länsskol­nämnden i Göteborgs och Bohus län, statens kullurråd, LO, SACOISR. Linköpings och Järfälla komnnnier. CUF, SSU. Sveriges skolkuraiorers förening. Svenska gymnastiklärarsiUlskapei och Svensklärarföreningen.

Länsskolnämnden i Skaraborgs län och Lidingö koiiinnni konstaterar dock att SlA-progrummels inlenlioner inle uppfyllls.

Länsskolnämiidema i Älvsborgs. Skaraborgs och Jäinllands län önskur lugutbildning för ull skolpersonal.

Fortbildningens allmänna inrikining busares på de ire grundläggande principerna i SIA-reformen och avgörande för fortbildningens inrikining och uiformning bör vara den lokala ulvecklingsaspekten. Belydelsen av della framhålls av länsskolnämnderna i Uppsala. Jönköpings, Krono­bergs, Blekinge.  Skaraborgs.   Värmlaiuls,   Västmanlands,  Kopparbergs

 

Prop. 1978/79:180                                                                 246

och Väsierbonens län, TCO, LO, Storumans, Väsierås, Norrköping och Linköpings kommuner.

Länsskolnämnderna i Uppsala och Kopparbergs län och Norrköpings kommun betonar särskilt vikten av att fortbildningen decentraliseras och länsskolnämnderna i Kronobergs och Värmlands län det lokala utveck­lingsarbetet.

Länsskolnämnderna i Uppsala, Kronobergs, Skaraborgs och Koppar­bergs län anser atl länsskolnämnderna bör ha ansvaret för fortbildningen. Länsskolnämnden i Kronobergs län konstaterar att all forskning om ledar­rollen ger klart besked om all effekien ay utbildningen ofta blir ringa på hemmaplan om endast en eller ett par personer sänds till utbildning med uppgifien att därefter initiera ett lokalt utvecklingsarbete, t.ex. i det egna rektorsområdet. Effekten blir betydligt störte om skolledarna har ett per­sonallag med i utbildningen. En sammankoppling av utbildningarna skulle även ge behövlig utbildningslid för altitydpåverkan. Uppföljningen skulle vid en regionalisering kunna effekliviseras.

I SÖ:s förslag utirycks behovei av all slärka och vidareulveckla SSA-verksamhelen. Länsskolnämnderna i Jönköpings, Blekinge, Göleborgs och Bohus, Skaraborgs, Jämilands och Västerbottens län, TCO, LO, och De handikappades riksförbund inslämmer i della.

SÖ förordar också i sitl förslagen samverkan mellan fortbildning och pe­dagogiskt forsknings- och ulvecklingsarbele (FoU). I delta instämmer lånsskolnåmnderna i Kalmar, Krislianstads, Skaraborgs, Värmlands och Västerbottens län och vidare UHÄ, TCO och Nybro kommun.

Länsskolnämnderna i Kalmar och Skaraborgs län framhåller att denna samverkan måste utgå från det lokala uivecklingsarbeiei.

Länsskolnämnderna i Gotlands, Älvsborgs, Kopparbergs, Västernorr­lands och Jämtlands län, TCO, Svenska kommunförbundet, Luleå, Storu­mans, Nybro och Vä.xjö kommuner, Sveriges krisina ungdomsråd och His­loridärarnas riksförening konslalerar atl fortbildningsarbetel bör inriklas på del nya arbetssättet.

Länsskolnämnden i Blekinge län ifrågasätter om inte en belydande del av målen för läroplansarbetet kunde nås med ökade insatser inom fortbild­ningen. Redan den nuvarande läroplanen och del nya siaisbidragssysiemel ger belydande möjligheler lill förändring av skolans inre arbele, inle minsl vad gäller arbelsformen.

Länsskolnämnden i Göteborgs och Bohus län menar att om av ekono­miska skäl en tillräcklig salsning på forlbildning inte är möjlig man i de kommuner som så önskar skulle kunna bedriva en utökad försöksverksam­het på Lgr 69:s grund med ramtimplaner kompletlerade med fritt val av projeklsludier.

Viklen av forlbildning inom vissa ämnen som hemkunskap, slöjd, leknik och oä pålalas av länsskolnämnderna i Gotlands, Blekinge, Västman­lands, Väsiernorrlands och Jämilands län och vidare av TCO, Historielä­rarnas riksförening och Svenska gynmastiklärarsäUskapei.

UHÄ beionar viklen av forlbildning bl.a. inom den naturvetenskapliga seklorn. Handikappades cenlralkommilé framhåller behovei av alt handi­kappkunskap ingår i fortbildningen och Svenska kyrkans utbildnings­nämnd beionar religionskunskapens betydelse.

Svenska gymnasliklärarsällskapet anser all alla lärare bör få uibildning i friluftsverksamhet.

 

Prop. 1978/79:180                                                                247

Länsskolnämnderna i Södermanlands, Jönköpings, Kronobergs, Kal­mar, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Haltands, Ålvsborgs, Skara­borgs, Värmlands och Västerbottens län, TCO, SACOISR, Svenska kom­munförbundet, Luleå, Storumans, Västerås, Göteborgs, Nybro, Norrkö­pings, Linköpings, Lidingö och Södertälje kommuner, Kristen demokra­tisk ungdom och SECO konstaterar liksom SÖ att ökade resurser för fort­bildningen krävs.

Svenska kommunförbundet framhåller att man vid knapphet på tillgång­ar hellre bör lägga ner pengar på de personella resursema för att bättre till­godose elevernas behov än på materiell och yttre funktioneU standard. Det bör vara möjligt att starta med det nya arbetssättet i mindre skala och un­der yttre förhållanden som kanske inte är idealiska, om bloll den "inre" slandarden - personellt och utmstningsmässigt - är tillfredsställande. Lä­roplans- och framför allt timplaneförändringama fSr inte leda till så stora maten'ella konsekvenser att utrymme för en utveckling av människoma i skolan inte ges.

13   Lokaler och läromedel

13.1 Lokaler

Länsskolnämnderna i Uppsala, Kalmar, Kristianstads och Västerbot­tens län, utredningen om den kommunala vuxenutbildningen, TCO, SACOISR, Skellefteå, Gävle, Sala, Västerås, Helsingborgs, Nybro, Vä.xjö och Lidingö kommuner anser, i likhel med SÖ, att SIA-reformen och lä­roplansöversynen medför förändrade lokalbehov. Förändringarna av kurs-och timplanerna och det nya arbetssättet kommer alt, tiUsammans med ak­liviteterna inom den samlade skoldagen, leda till en ökning av lokalbeho­vet.

TCO noterar atl SÖ ulgår från att de lokaler som finns i dag i slort setl är anpassade lill den verksamhet som ska bedrivas enligt Lgr 69 och SIA. Verkligheten är en annan. Standarden på lokalbeståndet varierar men är på många håll sådan alt intentionerna i Lgr 69 inle kan genomföras, än mindre de förändringar som nu föreslås.

Linköpings kommun anser att om anpassningen lill nya, mer undersö­kande och praktiska arbetssätt i skolan kräver nya lokalresurser i nivå med vad som sägs i förslaget, kommer med största säkerhei den kommunala ekonomin atl sätta stopp för läroplanens förverkligande. Kommunens knappa resurser måste i försia hand koncentreras till lokaler för de fria ak­liviteterna under den samlade skoldagen.

Ulredningen om den kommunala vuxenuibildningen påpekar alt efter­som komvux i många kommuner är hänvisad till att använda gmndsko­lans lokaler, kommer införandel av den nya läroplanen alt innebära pro­blem för komvux, särskilt för dess undervisning på dagtid, vilken ulgör hu­vuddelen av undervisningen på grundskolenivå.

Länsskolnämnden i Norrbottens län och SECO betonar viklen av atl man inför s. k. hemmm även på högsladiel.

DHR och Handikappades centralkommitté vill hävda att i läroplanen bör framhållas viklen av att man på lokal nivå strävar efter atl lillgodose behovet av lokaler som är tillgängliga även för olika handikappgrupper.

Statens ungdomsråd anser att förläggandet av en del av skolarbetet lill lokaler utanför själva skolan är ett säll att lära eleverna gä ul och siudera

 

Prop. 1978/79:180                                                                248

samhällel i samhällel. Del är också viktigt atl företrädare för samhällsor­gan, organisationer, föreningar o. s. v. som kommer lill skolan får möjlig­hel att disponera skolans lokaler saml även när sä behövs använda den ut­rustning som finns där.

Länsskolnämnden i Kalmar län föreslår all byggnationen för grundsko­lan priorileras, att varje län lilldelas en resurs fördenna byggnation och att länsskolnämnden får i uppdrag att besluta i hithörande frågor.

Lunsskolnämnderna i Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Krisliansiads och Väslmanlands län saml 7C0 och Väsierås kommun anser atl förslagels lo­kalkonsekvenser ej UUretls tillräckligt av SÖ.

13.2 Läromedel

SÖ föreslår att 2 kap. 27 § skolförordningen kompletteras i försia slyckel därhän all eleverna ska tillhandahållas läromedel och annan maieriel saml Ulan egen kosinad beredas lillfälle lill verklighelssludier i natur och sam­hälle i den ulsiräckning som fordras för en lidsenlig undervisning. Delta förslag tillstyrks av länsskolnämnderna i Uppsala, Jönköpings, Blekinge, Värmlands och Norrbollens län, LO, Luleå, Sollefteå, och Söderlälje kommuner saml av Cenierns ungdom.sförbund.

Svenska kommunförbundei anser alt förslaget redan är tillgodosett ge­nom atl undervisningen i grundskolan är koslnadsfri.

SÖ föreslår vidare atl, i samma paragraf, stadgandel om att vissa läro­medel ska lillhandahållas som gåvoläromedel ulgår. Länsskolnämnderna i Uppsala, Jönköpings, Kalmar, Blekinge, Värmlands, Västmanlands och Jämtlands län, statens kullurråd, sunens institut jör läromedelsinforma­lion, Svenska kommunJÖrbundel, Luleå, Sollefteå. Väsierås, Göleborgs, Oskarshamns, Nybro, Emmaboda, Norrköpings, Linköpings, Lidingö och Söderlälje kommuner samt Cenierns ungdomsjörbund tillslyrker försla­get.

Svenska kommunförbundei, LO, samt Nybro och Emmaboda kommu­ner anser atl vissa gåvoläromedel bör finnas kvar och då sådana som är värdefulla för framtida bruk. Sveriges krisina ungdomsråd, som är tvek­sam till förslaget, anser att elevema bör kunna fä välja ett visst antal skön­litterära böcker och fackböcker som gåvoläromedel.

TCO, SACOISR och Historielärarnas riksjörening avstyrker förslaget. TCO anser atl vissa läromedel allljäml bör lillfalla eleverna som gåva. Or­ganisalionen vill framhålla det orimliga i atl motivet för ell slopande av gå­voläromedlen skulle vara minskade kommunala koslnader för läromedel. Det nya arbetssättet kräver ju fler läromedel och mer rörliga resurser än vad som hiuills utgått.

Föreningen Svenska läromedelsproducenter framhåller att "andan" i gåvoläromedelsparagrafen bör finnas kvar, inle minsl av social-poliliska motiv.

Länsskolnämnderna i Uppsala. Jönköpings, Blekinge och Värmlands län, statens insiitui för läromedelsinformalion, statens ungdomsråd, Lu­leå, Solle,fteå, Göleborgs, Oskarshamns och Söderlälje kommuner m.fl. Centems Ungdomsförbund, Aktiv Ungdom och Föreningen Svenska Lä­romedelsproducenter tillstyrker SÖ:s förslag att i 5 kap. 13 § skolförord­ningen införs aU skolstyrelsen anlai' läromedel och avgör hur dessa ska StäUas till elevernas förfogande efter samråd med personal och elever.

Svenska kommunjörbundet menar alt bestämmelsen bör lyda: "Skolsty­relsen avgör vem som beslutar om antagande av läromedel samt om for-

 

Prop. 1978/79:180                                                                249

merna härför." Lärare sku dock självklart som hittills ha rält att själv framslälla läromedel som behövs lill komplettering av de läromedel som antagits.

SÖ föreslår även all de besiämmelser i ovan nämnda paragraf vilka av­ser cenlrala läromedel utgår. Della förslag tillstyrks av länsskolnämnderna i Uppsala. Jönköpings. Blekinge. Värmlands. Västmanlands och Jämi­lands lån. statens insiilul för läromeddsinformulion. Svenska kommun­förhundel. Luleå. SoUefleå. Väsierås, Oskarshamns. Norrköpings, Li­dingö och Söderlälje kommuner saml av Cenierns inigdomsförhimd, Sve­riges kristna ungdomsråd och Föreningen Svenska Läromedelsproducen­ter.

Länsskolnämnden i Uppsala, siaicns kidiiirråd. Sunens inigdomsråd, Norrköpings och Siockholms kommuner. Cenierns iingdomsförbund. Sve­riges krisina ungdomsråd och Föreningen Svenska Läromeddsproducen­ier betraktar vidgningen av läromedelsbegreppel som positiv.

Siaiens ungdomsråd päpekar atl den är en förutsättning för utveckling­en av arbeissäiiel och samhällskonlaklerna.

Länsskolnämnderna i Krisliansiads och Älvsborgs län saml Hisloridä­rarnas riksjörening underslryker faran av en läromedelsslyrd undervisning och det negativa i della.

Länsskolnämnden i Krisliansiads län, slutens handikappråd och siaiens insiinn för läromedelsinformation önskar en mer ingående behandling av läromedelsfrågorna.

Sunens handikappråd framhäller atl förslagels konsekvenser för elever med särskili behov av slöd och slimulans bör beakias.

Stålens insliiui för läromcddsinjörmatiun betonar all de ekonomiska konsekvenserna av förslagei måsle uiredas.

Bl. a. länsskolnämnderna i Uppsala och Kronobergs län och statens in­siilul,för läromedelsinformalion anser all ökade resurser kommer all krä­vas för förändringarna på läromedelssidan.

14    Vissa kostnader

1 förslagslexten säger SÖ atl en utgängspunkt för översynsarbelel varil all ökade koslnader inle ska behöva uppslå. Förslagei avses alllså kunna genomföras i slorl sell inom ramen för befintliga resurser. Det kan dock finnas behov av vissa omfördelningar inom denna resursram. Slyrelsen konsiaterar alt de störsla koslnadsförändringarna är de som rör timplanen och att en ökning av fortbildningsanslagel under alla förhällanden är ofrån­komlig.

I överlämnandeskrivelsen påpekar SÖ däremoi alt det föreliggande lä­roplansförslagel jämte redan fattade riksdagsbeslut om förändringar av skolans arbelssäil m.m. både medför behov av inveslering och leder lill ökade driftskostnader, i sådan omfattning att del mol bakgrund av del ak­luella samhällsekonomiska lägel finns anledning all särskili påpeka della förhållande.

RRV anser all del Iroligen finns vissa brisler i skolans resursanvändning och au skolans verksamhei därför bör underkaslas en budgeireslrikiion och alt beslul om resursanvändning bör deceniraliseras sä långl möjligl. Verkei påpekar vidare alt de samhällsekonomiska konsekvenserna av för­slaget i Slorl bör utredas.

Nybro kommun förmodaratt decentraliseringen kan leda till vinsler.

 

Prop. 1978/79:180                                                                250

Även Landsiingsförbundei beionar all reformen måsle ske inom ramen för del lotala resursuirymmei och ej får ske på bekoslnad av kommunala insaiser på övriga områden. En omslrukturering av nuvarande resurser är därför nödvändig.

Statens kullurråd hoppas all de ökade koslnader som kommer alt krävas inte leder till all resurser las från den "rena" kullurseklorn.

Länsskolnämnden IBlekinge län påpekarail ell sjunkande elevanlal un­der 80-talet kommer all leda till all resurser frigörs.

Siaiskoniorei, länsskolnämnderna i Kalmar, Blekinge, Väslmanlands, Väsiernorrlands, Jämtlands och Norrbottens län. statens institut för läro-meddsinformaiion, Svenska kommunförbundei. TCO, Luleå. Siorumans, Sollefteå, Örebro, Helsingborgs, Malmö, Oskarshamns, Nybro, Söderlälje och Järfälla kommuner, Utbildningsnämnden i Stockholms läns landsting, Kommunisiisk ungdom, Kristen demokraiisk ungdom, SSU, Folkpartiets kvinnoförbund, Föreningen lärare i samhällskunskap och Hisloridäramas riksförening konsiaterar att förslaget kommer atl leda lill belydande kosl­nader för bl. a. adminisiraiion, arbetssätt, lokaler och läromedel.

Svenska kommunförbundei påpekar all del är de samlade kostnaderna som är intressania för den som betalar men tror dock alt vissa förändringar kan ske inom de ramar som finns. Förbundel anser atl läroplanen bör be­traktas som ett utvecklat måldokumenl. Vidare noierar förbundel motsätt­ningen mellan förlagels ambitioner och statens direktiv lill SÖ. Förbundets uppfattning delas av Luleå och Söderlälje kommuner. TCO noterar vad som sagts av kommunförbundets representanter angående kostnaderna för genomförandet och även vad SÖ säger i sin skrivelse till regeringen. Enligt organisationen erfordras betydande resurstillskott i genomförandefasen. Vidare kommer den framtida driftkostnaden för grundskolan alt ligga pä en betydligt högre nivå än hittills. Organisationen påpekar alt del särskilt bör varnas för att man lätt leds till att överskatta läroplansförslagets rationali­seringsvinster i en iver att genomföra en angelägen reform. Organisalionen säger dock atl under perioder då nya resurstillskolt är knappa eller inga alls bör planeringen för en bättre skola likväl fortgå. Därigenom kan väl förberedda reformplaner snabbare genomföras med bätire liders slörte re­surser.

Karlstads kommun noierar också vad som sägs i SÖ:s skrivelse lill rege­ringen.

Statens insiilul för läromedelsinformation konstaterar alt förslaget med­för ökade koslnader för kommunerna för bl. a. anpassade läromedel, kom­munala läromedelscenlraler, ökad kopiering, malerielförbrukning och stu­diebesök (det senare framför allt i glesbygdskommunerna). Staien och SIL kommer all åsamkas ökade kostnader för information, produktionsstöd och produktutveckling specielll med avseende på små målgrupper.

Järfälla kommun anmärker atl Lgr 69 kostade mer pengar än som sagls och atl SÖ:s bedömning ej håller p. g. a. den eftersläpning som finns i kom­munerna när del gäller läromedel, lokaler och utrustning.

Länsskolnämnden i Västmanlands län och Oskarshamns kommun påpe­kar att SYO, PRYO och samhällskoniakt kommer all leda till ökade kost­nader för bl. a. resor.

Länsskolnämnden i Norrbottens län pekar på alt ersättning för extern personal kräver ökade resurser och likaså krävs en resursökning för SSA-råden.

Örebro kommun framhåller att driftkostnaderna för adminstration och lokaler blir beslående.

 

Prop. 1978/79:180                                                                251

Att de ekonomiska konsekvenserna av förslaget är ofullständigt utredda och atl ytterligare utredning behövs anser RRV, statskontoret, länsskol­nämnderna i Uppsala och Kronobergs län, decenlraliseringsulredningen, SACOISR, SoUefleå. Gävle, Karlsiads, Göteborgs, Nybro och Stock­holms kommuner. Kommunistisk ungdom och Historielärarnas riksför­ening.

SoUefteå kommun noierar alt förslaget ej kan genomföras förrän de stat­liga och kommunala kosinadskonsekvenserna uirells. Försl därefier kan kommunerna la siällning till tidpunklen för genomförandel.

Hisloridärarnas riksjörening anser atl förslaget bör omarbelas och an­passas till ordinära elever och lärare. Föreningen underslryker behovei av slöd till flyttande elever. Vidare anser föreningen all det genomgående blir kommunerna som får betala merkostnaden. Föreningen betonar vidare alt ekonomiska möjligheter måste finnas före förverkligandel.

Decenlraliseringsulredningen hävdar alt del faklum all förslagei inne­håller yllersl få koslnadsberäkningar försvårar ell genomförande av del­samma. Utredningen anser del därför ytlersl angeläget att koslnadsbilden belyses bälire än vad SÖ gjort i förslaget. Utredningen kan inle godla all SÖ hänvisar lill all den inle centralt kan beräkna koslnader eftersom beslu­ten om den organisatoriska utformningen fallas lokall. Enligi ulredningens mening är SÖ:s altityd förlegad. SÖ måste när den utarbetar ell sä viktigt förslag - även om den inle har del direkia koslnadsansvarel - söka bedö­ma vilka kostnader som kommer att förändras för kommunen och/eller sla­len.

Del är SÖ:s uppgifi som central myndighet atl samla och förmedla erfa­renheler, utveckla metoder, samordna och rent allmänt inspirera lill en än­damålsenlig verksamhet. Utredningen ger också exempel på hur läroplans­förslaget kan komma alt medföra minskade i stället för ökade befogenheter för kommunerna därför att kostnadsanalyser saknas.

Länsskolnämnden i Skaraborgs lån saml Storumans, Gävle, Göleborgs, Helsingborgs, Växjö, Norrköpings, Linköpings, Stockholms och Järfälla kommuner beionar att staien måste bära sin del av kostnadsansvaret.

Länsskolnämnden i Skaraborgs län anser del självklart atl de ökade koslnader som beror på förändring i timplanen hell ska täckas av statsbi­drag. Minskningen av basresurstimmarna på mellanstadiet måsle kompen­seras genom molsvarande ökning av förstärkningsresursen. Extra resurser måsle lillföras maskinskrivning, teknik och hemspråk.

Storumans kommun anser det vara fel atl gåvoläromedlens slopande le­der till någon kostnadsbesparing. Vidare konstaterar kommunen alt ställi­ga pengar behövs for den omfattande forlbildning som krävs och alt kom­munemas ansträngda ekonomi ej kan belastas ytteriigare.

Göteborgs kommun instämmer i alt kommunernas ekonomi inte får be­lastas mer.

Kommunistisk ungdom förordar att man ej bör la bort gåvoläromedlen.

Länsskolnämnden i Västernorrlands lån betraktar som väsentligt aU medel för förändringen anslås inom överskådlig tid.

Länsskolnämnden i Jämtlands län önskar forisatt anslag till fritidsverk­samhet i statsbudgeten.

Länsskolnämnden i Göteborgs och Bohus län anser att förändringens ambitionsnivå bör fä bli vad varje kommun anser sig klara av.

 

Prop. 1978/79:180                                                                 252

15    Genomförandet

SÖ:s förslag ull läroplanen ska träda i kraft vid en och samma tidpunkt för hela grundskolan och all tiden mellan beslul och genomförande bör bli två är bifalls av länsskolnämnderna i Västmanlands och Gävleborgs lån, statens avialsverk, TCO, Luleå, Skellefteå, Gävle, Sala, Helsingborgs, Malmö, Nybro och Lidingö kommuner. Skellejleå konimun understryker all det är angeläget all de val som elever och föräldrar seriöst lagit ställning lill får bestå. Kommunen förordar därför att förändringarna avseende al­temalivkurser och val av slöjdart genomförs successivi genom högstadiet.

Nybro kommun konstaterar att vissa övergångsbestämmelser sannolikt är nödvändiga för de årskullar som börjat på högsladiel under nu gällande lillvalssyslem - under fömlsäitning alt en förändring av tillvalssystemei ska genomföras.

Siaiskontorel, länsskolnämnden i Krisliansiads län. SACOISR och Lin­köpings komnmn förordar ett successivt ikrafllrädande.

Länsskolnämnden i Väsierbolien. SACOISR och Skellefteå kommun anser all två år är för korl lid.

Länsskolnämnden i Göleborgs och Bohus län och Svenska komminiför-binidei önskar Ire år och Föreningen Svenska Läromeddsproducenier minsl ire år.

SACOISR påpekar alt en ny läroplan bör införas successivi dä över­gångsbestämmelser kommer alt bli nödvändiga. Eftersom del kommer att krävas lid för planering och genomförande av fortbildning och utbildnings-kompleilering, nya avtal ska slutas och ändringar i skolförordningen ge­nomföras anser organisalionen all ivä år för genomförandel är för kort tid.

Föreningen Svenska Läromeddsproducenier vill belöna viklen av alt övergångsbestämmelser utfärdas i god lid. Producenlerna kan inte förvän­tas klara de speciella läromedelsbehov, t.ex. läromedel utformande för hela siadier, som kan finnas under en sä begränsud tidsperiod som 1 -2 år.

Länsskolnämnden i Väslmanlands lån förutsätter atl vissa övergångs-mässiga ålgärder bör övervägas för elever i åk 9 del år läroplanen iräder i krafl. Dessutom underslryker nämnden viklen av all gymnasieskolans lä­roplan anpassas lill den nu föreslagna läroplanen för grundskolan. Nämn­den vill också framhålla all den del i förslaget som avser del förändrade ar­beissäiiel i skolan bör siimuleras all omsälias. oberoende av om andra de­lar av förslaget inte kan förverkligas p. g. a. brist pä ekonomiska resurser, personal och lokaler.

Behovei av övergångsbesiämmelser pålalas också av ulredningen om den kommunala vuxenutbildningen.

Statens avialsverk vill framhålla viklen av alt lid finns för förhandlingar och beslul som behöver fallas både på lokal och ceniral nivå.

Vä.xjö kommun underslryker viklen av atl SÖ:s supplement med praktis­ka anvisningar uikommer snarasi möjligl. I vissa avsnitt borde del redan ha förelegai efiersom en slällningslagande lill många av de tankar läro­plansförslaget innehåller i stor ulsiräckning är beroende av en bedönming av de praktiska möjlighetema atl genomföra föreslagna förändringar.

Även TCO beionar alt SÖ snarasi bör framlägga sitl förslag lill del 2 av läroplanen för alt del ska vara möjligl all fä en fullsiändig bild av vilka be­siämmelser, rikilinjer, rekommendationer och hjälpmedel som kommeratt slå lill förtbgande. Organisaiioner delar vidare SÖ:s uppfaiining atl del är väseniligi atl den berörda personalen inte oroas av att beslut och avtal om

 

Prop. 1978/79:180                             ;                    253

bl. a. anställnings- och tjänstgöringsförhållanden inte föreligger och är väl kända i god lid före reformens genomförande. Tiden mellan riksdagsbeslut och ikraftträdandet måsle därför utnyttjas effektivt. Cenlrala inslanser mäste vara beredda all omedelbarl efter beslul sälta igäng med informa­tion, forlbildning och förhandlingar.

Länsskolnämnden i Kalmar, Svenska kommunJÖrbundel, Sollefteå, Gävle, Ludvika, Helsingborgs och Järjälla kommuner och Hisloridärar­nas riksförening anmärker alt reformen ej kan genomföras förtån de eko­nomiska konsekvenserna utretts och resurser finns.

Länsskolnämnden i Blekinge län säger all all om det visar sig all när er­forderliga beslul och avtal föreligger de ekonomisk förulsäuningarna sak­nas för ell omedelbarl genomförande ell successivi ikrafllrädande bör kunna ifrågakomma. Om läroplanen p.g.a. ytterligare utredningar och överväganden eller på grund av ekonomiska fakiorer inle kan genomföras i sin helhet i början av 80-lalet, bör del vara möjligl alt genomföra delar av delsamma för all undvika förseningar vid förverkligandel av SlA-besluleis grundtankar. Vissa av förslagen är ju för övrigi redan nu genomförda som lillägg och ändringar lill Lgr 69 konslalerar nämnden.

 

Prop. 1978/79:180                                                                 254

Bilaga 3

1    Sammanfattning av  1973 års betygsutrednings förslag (SOU 1977:9) Betygen i skolan

BU 73 vill slå fasl att bedömning av elevernas prestationer är nödvändig dels därför att i försia hand elev, föräldrar och lärare skall kunna få reda på hur eleven klarar sitt skolarbete och utvecklas, dels därför alt bedömning stimulerar eleven i hans studier.

BU 73 anser att enighel råder om atl bedömning av eleverna behövs för atl ge informaiion och motivation. Däremoi har man delvis olika meningar om hur bedömningen skall göras och hur den skall meddelas.

Alla ledamölerna är överens om atl en individrelaierad bedömning av eleverna skall göras. Den skall meddelas varje lermin i form av samlal. Till delta skall fogas en betygsältning i gymnasieskolan.

Delade meningar råder om formen för bedömningen i grundskolan. 1 det följande ges en utförlig beskrivning av utredningsmajoritetens förslag. Til! sist redogörs för de synpunkter sorn reservanterna framför på vissa punk­ter där de anmäler en från majoriteten avvikande uppfattning.

1.1 Allmänna överväganden

Man kan se av betygen hur eleven klarat sig i olika ämnen. De anger kunskaperna men säger ingenting om hur eleven är för övrigi.

BU 73 använder av praktiska skäl orden kunskaper eller kunskaper och färdigheier. I de orden innefattas vad som ingår i skolans kunskapsmål, t. ex. att eleven skall lära sig all tänka självständigt och konstruktivt i an­slutning till del som han lärt sig, all han skall kunna överblicka och kriliskl bedöma del, att han skall kunna använda kunskaperna för all lösa problem i en vidare mening.

Skolan skall inte bara ge kunskaper. Den har också andra viktiga mål för all eleverna skall utvecklas lill harmoniska och ansvarskännande sam­hällsmedborgare. De målen är beskrivna i läroplanerna.

I skolans vardag försöker man välja ärbetssätl och innehåll i undervis­ningen som stämmer överens med målen. Hur bidrar då belygsällning lill all eleverna lär sig att länka kritiskt, samarbeta, hjälpa varandra, la hänsyn lill varandra och annal som ingår i skolans mål?

Många elever inriktar sig på vad som betygsälls. De anser alt det är vik­tigast att få bra belyg. Sådant som de menar inle är malnyliigi för deras forlsatta verksamhei ägnar de mindre uppmärksamhet åt.

Beiygen ger informaiion om elevens kunskaper. De lämnar emellerlid andra delar av elevernas preslalioner uianför. Sådan informaiion, som också kan vara av värde t.ex. för fortsall uibildning, kommer inle fram, därför alt den inte tas med i beiygen. 1 åtskilliga ulbildningar är del andra kvalifikaiioner än kunskaper i skolans ämnen som är vikliga eller kanske vikligare för att eleven skall lyckas.

BU 73 menar därför all belyg ger en ensidig informaiion om eleven med tonvikten lagd på kunskaperna.

BU 73 diskuierar fiågan om betygen moiiverar eleverna. Sluisaisen av den diskussionen är all elever som får bra belyg känner sig slimulerade. De som får låga belyg känner sig närmasi missmodiga och nedslagna. Men antag då all man slopar belyg med hänsyn lill den som har svårt atl hävda sig. Vilken verkan får del för de övriga?

 

Prop. 1978/79:180                                                   255

BU 73 anser som tidigare sagts att det är nödvändigi med en bedömning i skolan. Den skall ske och sker fortlöpande i skolarbetet. Eleverna får reda på hur de klarat av olika arbetsuppgifter och prov. Sådana upplysningar verkar självfallet stimulerande. Eleven behöver inte betyg för all finna det meningsfulll att arbeta i skolan på låg- och mellanstadiel. Man har goda er­farenheter av att betygen i stort har slopats på dessa stadier. Därför har man i ett flertal kommuner tagit bort betygen i årskurs 3 och på sina ställen också i årskurs 6.

BU 73 anser att det inte är troligt att elever på andra siadier skulle reage­ra annorlunda, om belyg inte gavs ål dem. Del kan vara besväriigi i ton­åren för många och vissa kan känna vantrivsel och skoltrötthet. Betyg tor­de emellertid inte vara nödvändiga för atl tonåringar skall finna skolan me­ningsfull. En annan form av bedömning kan siämma bältre överens med skolans mål och vara eleverna till hjälp i arbetet och vid val av fortsalt verksamhei. Därför behöver man troligen inle vara rädd för all elevema på högre siadier skulle prestera mindre i skolan, om sedvanliga belyg inle ges.

BU 73 menar att betyg har vissa nackdelar både för undervisningen och för eleven. Betyg bör därför användas bara när man inte kan undvara dem.

Hur skall då en bedömning göras? Enligt BU 73 lalar siarka skäl för atl elevens prestationer inte bedöms i jämförelse med kamraternas. I siällei bör hans preslalioner jämföras med vad han tidigare gjort och med hans egna fömisäiiningar. En sådan bedömning kallas individrelaierad.

Lärare och elever kan diskutera ett förestående undervisningsavsnitt med varandra. De kan planlägga, välja arbetssätt osv. gemensamt. Lära­ren kanske använder diagnostiska prov för atl komma underfund med vad eleverna kan och vad som brister. Under arbetets gång hjälper och upp­muntrar han dem. Han ser vad de klarar av och vad de måste ha hjälp med. När avsnittet är färdigi kan de resonera med varandra om uppläggningen av arbelet, om arbetssättet och om resultaten man nått. I undervisningen sker således hela tiden bedömningar.

De bedömningar som gäller den enskilde eleven inriklas på hur han lyc­kats med sitl arbete i förhållande lill vad han kan klara av. Har han utnyll­jal sina krafter för att nå de mål som satts upp? Kan han gå vidare eller be­höver han speciell hjälp? Inlresset är i alla frågor som kan ställas riktal mot elevens prestationer i jämförelse med hans fömtsättningar. En sådan be­dömning ger Underlag för information till både skola och hem.

En fortlöpande individrelaierad bedömning ger också motivation. Den ställer krav inom läroplanens ram på eleven efter måttet av hans förmåga och jämför honom inte med vad andra kan prestera. På så sätt verkar den motiverande också på de elever som inte har så goda fömtsättningar.

BU 73 anser atl en individrelaierad bedömning fyller uppgifien att ge bå­de en allsidig nyanserad information och en motivation åt alla elever. Där­för bör bedömningen i skolan ske enligt individrelaierad metod. I vilken ut­sträckning en individrelaierad bedömning behöver kompletteras med and­ra bedömningar skall BU 73 diskutera i del följande. Siluaiionen biir i viss mån en annan i gymnasieskolan än i grundskolan.

En individrelaierad bedömning kan vanligen inte uttryckas med en en­staka symbol som siffror eller bokstäver. Den behöver en ulföriigare be­skrivning och sker därför i regel bäsl i muntlig form. 1 ell samlal mellan lä­rare, elev och föräldrar kan fylliga och väsenlliga upplysningar ges om ele­vens prestationer i vid mening.

 

Prop. 1978/79:180                                                                256

1.2 BU 73: s förslag till bedömning i grundskolan

Betyg ges nu inte så ofta i den obligaloriska skolan som förr. Del är hu­vudsakligen på högsladiel som man uidelar belyg.

Kraven pä eleverna har för den sakens skull inte minskals. Undervis­ningen rättas eller de mål och anvisningar som finns i läroplanen. Alt man meddelar resullalen av elevernas preslutioner på unnat säll än med belyg innebär ulllsä ingu förändringur uv dc unspråk läroplunen släller pä elever­na.

Behövs då belyg över huvud laget i grundskolan?

BU 73 har diskuierai deras värde för informaiion och molivalion och me­nar ull en individrelulerud bedömning är bälire. Belyg i grundskolun är som framgår uv skolöverstyrelsens undersökning lill fögu nyllu för arbelsgivar-na. när de skall ansiälla någon. Ibland sägs emellerlid i belygsdiskussioner all belyg behövs som ell pålryckningsmedel. Ulan betyg kommer eleven inle au göra nägonling.

Beiygen är enligt en sådan uppfattning ett medel all påverka lill arbete och arbelel kan leda lill en belöning, "morolen", i form av bra belyg. BU 73 kan inle finna ull en sådani synsäll är förenligl med målen för skolans verksamhet. Belyg kan inte försvaras som ett disciplinmedel.

En individrelulerud bedömning är inte jämförbur. Man behöver inle hel­ler göra någru jämförelser mellan elevernu under grundskoleliden. 1 vissa fall kun del bli nödvändigi, när eleverna skull gå över från grundskolan lill gymnusieskolan. Övergången kun ernellertid lösas på unnul säll än med be­lyg. Hur del kan ske beskriver BU 73 i forlsällningen.

BU 73 finner därför uU iradiiionella jämförande belyg inle behövs i grundskolan och föreslår all de ersälls med en individrelaierad bedöm­ning.

Läroplanen säger i ell avsniii om ulvärdering all bedömning ofta kan "komma atl göras i nära ansluining till vad den direkia undervisningen av­handlat och inle lill del uppsalla mälel. Man prövar vidare vad som är läll all pröva men avslår frän all söka konirollera mera svårmälla funktioner. Skrivningar och frågor av verbal karaklär fär sålunda ofta ell otillbörligt ulrymme i ulvärderingen."

Dessa vanliga fel vid bedömningen av elevernas resullai har enligt läro­planen medfört all kunskaper och färdigheier i skolans ämnen blivii del alliigenom dominerande i undervisningen. Man har ofta borisen frän andra klart uttalade syften med undervisningen.

BU 73 unser alt olika slag uv skrivningar och prov ofta är alllför många. Del är emellerlid nalurligl ull del blivii sä, efiersom lärarna vill skapa en rällvisa vid belygsällning. Sådana "beiygsprov" behövs inle i samma ut­sträckning, när lärurnu inte behöver jämföru elevernas preslalioner. Del blir i stället de diagnostiska proven som blir vikliga.

Diagnostiska prov unvänds för att läraren skall få veta vad eleven klarar av och var han har sina svagheter. De kan användas innan ett nytt avsniii påbörjas. Då är de till hjälp för all lägga upp undervisningen. De kan an­vändas under och efter undervisningsavsnillel. Då kan provet visa om ele­verna lärt sig tillräckligt för all man skall kunna gå vidare. Syfiet med dia­gnostiska prov är alltså ett annal än med sådana som ges för all vara under­lag för belygsällning. Diagnostiska prov finns i många läromedel. Skol­översiyrelsen släller också i viss ulsiräckning sådana till lärarnas förfogan­de.

Siandardprov behövs inte för sin ursprungliga uppgift alt vara en hjälp vid belygsällning. BU 73 menar emellerlid att de också i fortsättningen bör

 

Prop. 1978/79:180                                                                257

finnas. De anger mera i detalj målel och innehållet i ämnena. Inle minst därför har de uppskattats som ett hjälpmedel i undervisningen.

I den dagliga undervisningen ger läraren beröm ät eleverna och påtalar brisler efter deras förmåga all preslera. Del är nalurligl all läraren gör på samma säll när han bedömer prov. Betyg pä prov bör därför inte sällas. In­le heller bör andra säll användas som medför all elevernas preslalioner jämförs.

Läraren kan behöva lala med eleven efter ell prov. Del är oflasl lältare alt i ell samlal förklara förtjänster och brisler, reda upp missförstånd osv. än att skriva en kommeniar lill eleven. Så görs också, i synnerhei vid prov som inle består av frågor med kortfallade svar. Del bör ske ofia vid en in­dividrelaierad bedömning. Lärarna brukar också la upp samlal med ele­ven, om de i den merafollöpande bedömningen märker förändringar i hans prestationer.

Vad som sagls mellan lärare och elev i olika samtal under lerminens lopp behöver samlas upp. Tillsammans med föräldrarna bör därför lärare och elev ha ell mera ingående samlal vid lerminens slul.

Samtal meUan skola och hem

En muntlig informaiion om elevs skolsiluation i vid mening bör ges i form av ell samlal mellan klassföreståndare, föräldrar och elev och syfta lill en i möjligaste mån allsidig och nyanserad bild av eleven. Elevens fram­steg och svårigheter skall sättas i relalion lill hans akluella förulsältningar och hans möjligheler att utnyttja dem samt till hans lidigare prestationer.

För atl samtalet skall nå sitl syfte bör klassföreståndaren ha en så god kännedom som möjligl om varje enskild elev. Samtalet kring elevens pres­lalioner i form av kunskaper och färdigheter i olika ämnen bör ske med ut­gångspunkt i konkrela underlag: resultat på prov av olika slag, munlliga och skriftliga redovisningar, prestationer i samband med grupparbeten, elevarbeten i olika ämnen osv.

Under samtalels gång bör man även la upp andra förhållanden än ele­vens kunskapspresiaiioner. Nedan anges några aspekter som kan bli före­mål för överläggningar.

•      Trivsel i skolan

•      Förhällande till kamrater och personal

•      Samarbetsförmåga

•      Självständighet i arbelel

•      Noggrannhel

•      Arbetstakt

•      Koncentrationsförmåga

•      Uthållighet

•      Ambition

•      Intressen

Atl diskutera elevens personlighelsmässiga egenskaper är en uppgifi som kräver lakl och hänsyn. Skolans uppfattning bör därför endasl komma föräldrar och elev till del. Läraren bör vara medveten om atl dylik informa­tion grundar sig på egna och kollegers subjektiva omdömen. Dessa kan ibland slå i slrid med de uppfattningar och värderingar som gäller i hemmel och kamratkretsen.

Nedanstående rekommendationer torde kunna vara vägledande för hur samtalet kan utformas.

a) Samlalel bör inledas med något som upplevs som positivt av föräld­rar och elev, t.ex. elevens fritidsintressen, trivsel i skolan eller ett lyckat provresultat. 17   Riksdagen 1978179. I saml. Nr 180

 

Prop. 1978/79:180                                                                 258

b)    Klassföreståndaren bör uppmuntra både föräldrar och elev atl della aktivi i samtalet.

c)    Informationen bör ges på ell klart och enkell språk med uigångspunki i ell represenialivi konkret underlag.

d)    Särskild hänsyn bör lus lill lågpresierande elever och elever med då­
ligt utvecklad självuppfallning. En alllför negaliv. krilisk genomgång kan
likaväl som en alllför posiliv skada eleven.

e)    Klassföreståndaren bör vara medveten om de risker för missupfall-
ningar och vantolkningar som ligger i samtalssilualionen.

O Informalionen bör användas i konstruktivt syfte. Om man under sam­talels gäng siöler på problem bör orsakerna till dessa diskuleras och för­slag till lösningar övervägas.

g) Samtalet bör spänna över elevens totala situation: hem-skola-fritid. Orsakerna till framgångar eller misslyckanden i skolan kan också finnas i elevens hem eller kamratkrets.

Samtalens längd kan självfallel variera. I vissa fall kan del behövas ett längre samtal för atl ingående diskutera en elevs skolsituation, i andra finns inle anledning all uppehålla sig vid förhållanden som man bedömer vara problemfria. Man lorde därför lokall bäsl finna former för en avpass-ning av samlalels längd. Vad som sagts under samtalet och ev. blanketter som använts som slöd vid samtalet bör inle i någon form införas i doku­menl för arkivering på skolan.

Reklor ansvarar för att samtal kommer till stånd i varje årskurs varje ter­min. Klassföreståndaren inbjuder elev och föräldrar till samtalen.

Intyg efter avslutad grundskola

Vid skolgångens avslutning bör eleverna erhålla ett intyg om genom­gången grundskola, vilkel således utgör ell bevis på fullgjord skolplikt. Detla inlyg skall ge upplysning om den årskurs eleven genomgått, om tiden för avgången och om ämnen, kurs i ämne och tillvalsämne. Av intyget skall framgå, om eleven i något eller några ämnen på grund av längre frånvaro eller annal skäl inle deltagit i undervisningen. Det skall inte innehålla några värderingar av elevens prestationer.

I den kommunala och statliga vuxenutbildningen bör intyget utformas med hänsyn till vad studierna omfattat. Inlyg tilldelas elev som på ett till­fredsställande sätl tillgodogjort sig undervisningen.

Sammanfattning

BU 73 föreslår

atl sedvanliga belyg i gmndskolan ersälls med en individrelaierad be­dömning i form av samlal

att en samlad information om elevens skolsituation meddelas elev och föräldrar i slutet av varje lermin

alt skolan åläggs all inbjuda till samlal varje termin

att eleven vid skolgångens avslutning erhåller intyg om fullgjord skol­plikt.

1.3 BU 73: s förslag vad gäller övergången till gymnasieskolan

Gymnasieskolan består av ett tjugotal olika linjer och ett slort antal spe­cialkurser. Den kan ta emot i stort sett alla sökande. De flesta sökande kan tas in på de utbildningar de söker till i första hand. Vissa linjer och kurser har ett överskott av sökande. Därför kan inte alla som vill tas in på dessa

 

Prop, 1978/79:180                                                   259

och därför måsle man göra ell urval bland de sökande, då det inte alltid går all öka anialet utbildningsplatser.

Valet av utbildning bygger till stor del på upplysningar som ungdomarna får i hemmel och i skolan, framför allt genom syo-verksamhelen, men ock­så på erfarenheler som de skaffar sig efter grundskolans slut. En del ung­domar är redan under skoltiden på del klara med vilken utbildning de skall välja och somliga också med vad de framdeles skall ägna sig åt. Många är emellenid villrådiga om vilken utbildning de skall söka lill. Av dessa behö­ver vissa även en lid i arbelslivel för all bli klara över vilken utbildning de skall välja. Valet av fortsatt verksamhet efter grundskolan är för den en­skilde oftast en lämligen långvarig process.

BU 73 menar därför alt inlagningen bör ordnas så atl man tar hänsyn bå­de till den sökandes prestationer i grundskolan och till sådant som ligger efter grundskolans slul.

BU 73 har beskrivil hur man i dag gör inlagningen lill gymnasieskolan. De sökande delas in i grupper efter den skolunderbyggnad de har. Antalet platser fördelas i proportion lill antalet sökande i varje grupp.

BU 73 föreslår ett system ulan indelning i grupper. En sökande fär poäng för olika saker, som urvalel grundas på. Sådana urvalsgrunder är l. ex. ar­betslivserfarenhet och förutbildning.

Varje urvalsgrund ger poäng. Den sökandes sammanlagda poäng är hans merilpoäng. De sökande ordnas och tas in efter meritpoäng.

BU 73 har diskuterat och beskrivit olika urvalsgmnder. Bu 73 föreslår all följande används.

Intresse för sökt utbildning

Den sökande får poäng för de tre ulbildningar som den sökande främst

önskar komma in på.

En sökande får poäng för förnyat val vid närmast följande ansöknings­tillfälle till en utbildning som han tidigare avvisats från. En sökande blir in­te antagen exempelvis lill musiklinjen. Om den sökande närmast följande gång söker till musiklinjen på nytl, får han poäng för delta.

Arbelslivserfarenhel

BU 73 föreslår all man skall få poäng för arbelslivserfarenhel med arbele på minsl halvtid näslan på samma sätt som nu.

a)   En sökande måste ha minst 6 månaders arbetslivserfarenhet för alt den skall få räknas. Till vissa kurser krävs en bestämd arbetslivserfarenhet för att man skall vara behörig. Sådan arbetslivserfarenhet ger inte poäng:

b)   Kortaste arbetsperiod som räknas är I månad.

c)   Den sökande får poäng för högsl 36 månaders arbele.

d)   Bara del arbete ger poäng som den sökande haft efter del han slutat
gmndskolan dvs. i regel det år då den sökande fyller 16 år. Feriearbeie
t. ex. mellan årskurserna 8 och 9 ger alltså inte poäng.

Den som söker från gymnasieskolan ull högskolan kan få poäng inte ba­ra för arbetslivserfarenhet utan också för föreningsarbeie. Har han t.ex. varit med i styrelsen för en förening i minst 2 år får han poäng för detta. BU 73 menar att man skall kunna ta hänsyn till föreningserfarenhet också föt en sökande till gymnasieskolan. Den skall emellertid inte ge någon poäng. Men om två sökande har samma sammanlagda poäng, skall den gå före som har föreningserfarenhet från högstadietiden eller senare.

 

Prop. 1978/79:180                                                                260

Förutbildning

Den sökande får poäng för avslulad förutbildning.

a)    Ulbildningen måsle omfatta minsl 1 månad.

b)    Den sökande får poäng för högst 36 månaders utbildning.

c)    Utbildningen skall vara påbörjad efter gmndskolans slul.

En sökande kan ha både arbelslivserfarenhel och fömtbildning. Sam­manlagl får poäng räknas för en lid av högst 36 mänader.

Könstillhörighet

En sökande får poäng om han söker till en utbildning, där del kön han tillhör är i minoritet. Med minoriiei menas atl det i utbildningen antogs i hela landet vid senasle intagningen mindre än 30% av del kön som den sö­kande lillhör.

En flicka söker exempelvis lill ivåårig verkstadsleknisk linje. Om det vid senasle intagningen togs in mindre än 30% flickor på den linjen i hela lan­det, får hon poäng för sitl val.

Skolans omdöme

Ell omdöme från skolans sida skall syfta till en helhetsbedömning av den sökandes förutsättningar att genomföra den utbildning som han sökt. Sko­lan skall därvid la hänsyn lill hans ämnesprestalioner och till andra kvalifl­kationer som bedöms väsentliga för hans möjligheler all klara av den sökla utbildningen. På samma säll som övriga urvalsgrunder bör ett sådani om­döme om hans förutsättningar atl klara av den sökta utbildningen uiiryc­kas i poäng. Med omdöme avses således en graderad beteckning som visar hur skolan bedöml den sökandes förutsättningar att genomföra den utbild­ning som han sökl. Omdömel hänför sig alltså direkl lill den sökta utbild­ningen. Del kan komma i fråga bara för direklsökande. Omdömel bör ges i en Iregradig skala på följande säll:

3 poäng = eleven har myckel goda förutsättningar all genomföra sökt ut­bildning 2 poäng = eleven har goda förulsäliningar att genomföra sökt utbildning 1 poäng = eleven har mindre goda förutsättningar atl genomföra sökt ut­bildning.

Beträffande skolans omdöme vill BU 73 bl. a. peka på följande.

I och med att omdömel är inriktat på den önskade ulbildningen, får det en annan karaklär än sedvanlig betygsättning. En belygsällning grundas hell pä kunskaps- och färdigheismässiga jämförelser mellan eleverna. Det är inte fallel, när ett omdöme besläms. Då jämförs elevens förulsäliningar, hans kunskapspresiaiioner och övriga kvalifikationer med de krav den ut­bildning släller som han är intresserad av. Omdömel kan därför inle leda till en konkurrens i likhel med belyg.

Omdömet bör beslämmas gemensami av elevens lärare i årskurs 9 och övrig personal, som haft koniaki med eleven. Det kan ske i en konferens, där ev. representant för elevkår och föräldraförening kan närvara.

Omdömel besläms efter det att den sökande lämnat in sin ansökan. Meddelande om vilkel omdöme eleven fåll lämnas lill intagningsnämnd och elev.

Vad är det dä skolans personal skall ta fasta på när de bestämmer omdö­mel?

Lärarna känner lill elevens kunskaper i olika ämnen. I vissa ämnen visar sig också andra sidor, t. ex. elevens praktiska händighet och tekniska fär­dighet. 1 mera fria aktiviteter kan andra sidor hos eleven komma fram än i

 

Prop. 1978/79:180                                                                261

klassmmmet. Inte bara lärama kan observera elevens inlressen och fallen­het utöver del renl kunskapsmässiga. Syo-funkiionärer, skolpsykolog, ku­rator och skolsköterska kan ha erfarenheler om eleven som inle lärarna känner till men som kan vara viktiga atl la hänsyn lill. Tillsammans har skolans personal en god och allsidig kännedom om eleven. Den kännedo­men skall ligga lill grund när man bedömer elevens möjligheler au klara den utbildning han söker lill. Några exempel kan belysa della.

En elev söker i försia hand treårig humanistisk linje. Denna utbildning är av allmän karaktär och teoretiskt krävande med stort inslag av språk. Ungefär en Iredjedel av studieliden ägnas åt språkstudier. Matematik läses bara under försia årskursen och eleven kan välja mellan allernaliva kurser. Naturvetenskapliga ämnen är samlade i ämnel naturkunskap som läses un­der första och andra årskursen.

När skolan skall la ställning lill elevens förutsättningar att klara av ut­bildningen på humanistisk linje, måsle den ta särskild hänsyn lill elevens preslalioner i språk. Anser elevens språklärare atl elevens språkkunska­per och språkfärdigheier är utmärkta finns det anledning att ge beskedet atl eleven har myckel goda fömisäiiningar all genomföra ulbildningen. Ett sådant omdöme kan vara motiverat även om lärarna i naturvetenskapliga ämnen menar atl elevens prestationer i deras ämnen varil mindre framslå-ende.

Har eleven en mera jämn preslalionsprofil kan ell annat omdöme över­vägas. Är eleven i slort genomsnittlig, ligger kanske ell genomsnilisomdö-me ( = goda förulsältningar) närmare till hands. Däremoi är högsia omdö­me moliverai om eleven överiag har gjort myckel goda preslalioner. Skulle en elev med svaga språkliga grundkunskaper i strid med skolans inrådan i syo-arbeiel hålla fasl vid ell val till humanislisk linje, bör skolan ange att hans förutsäliningar är mindre goda. Sådana fall lorde dock endast undan­lagsvis inträffa.

Självfallel kommer åsikierna i synnerhei hos språklärarna all väga lungt, när omdömel vid val lill humanislisk linje skall beslämmas. Deras uppfaiining om elevens grundläggande kunskaper i språk blir vägledande. Men i vissa fall kan den samlade uppfallningen om elevens benägenhei all ta vara på sina förulsäliningar spela en roll. En klarl visad ambilion och ell ådagalagt intresse all nå goda resullai från elevens sida kan vara skäl lill att man i tvekan mellan olika omdömen ger eleven det högre.

I det ovan diskuterade exemplet gäller valel en utbildning som är av all­män och teoretisk karaktär. Del är därför naluriigl att stor hänsyn måste tas till elevens förkunskaper och fallenhel för leoreiiska siudier när omdö­mel besläms. Gäller elevens val en annan uibildning, kan andra utgångs­punkter vara akluella för besiämningen av omdömel.

I tvåårig fordonsleknisk linje är ämnet fordonsleknik karaklärsämnel och hell dominerande under båda årskurserna. Majoriielen av leklionerna i delta ägnas ål arbetsteknik och övriga ål fackieori. Linjen ger en grundul­bildning för yrken inom motorbranschen och viki läggs i undervisningen bl. a. vid all eleverna lär sig hur fordon och maskiner är konslruerade, hur de fungerar och verkar, hur service och reparalioner görs.

I stort skiljer sig fordonsteknisk linje inte från åtskilliga andra linjer i leo­reiiski avseende. Den präglas närmast av all eleven bör ha läggning ål och iniresse för leknik. Han bör dessulom ha ett prakliskl handlag för all kun­na klara de arbetsuppgifter som han kommer alt ulföra i utbildningen.

1 några ämnen i grundskolan kan eleven ha visal prov på sådana kvalifi­kationer som kan vara av belydelse i en fordonsleknisk uibildning. I labo-

 

Prop. 1978/79:180                                                                 262

raliva ämnen kan sådana kvalifikationer visa sig. Intresset för teknik kan också ha kommii fram i syo-verksamhelen. Likaså torde ämnel teknik, i de fall eleven har detta ämne som tillval, kunna erbjuda lillfällen att observera elevens handlag och tekniska fallenhet.

Stor vikt bör därför tillmätas sådana observationer, som avser elevens tekniska fallenhet, praktiska händighel och skicklighet alt finna lösningar på prakliska problem. De bör väga lyngre än goda allmänteoreliska kun­skaper som inte är parade med en praktisk färdighet. Omdömel från skolan bör därför lill stor del gmndas på erfarenheler från de lärare och den perso­nal som haft möjligheter atl göra observationer som kan anses betydelse­fulla för alt bedöma elevens fömtsättningar att klara en fordonsleknisk ut­bildning.

Självfallet spelar också andra fakiorer en roll. när omdömet skall be­stämmas. För att lyckas väl i ulbildningen kan personlighetsfaktorer som exempelvis noggrannhet, uthållighet, en allmän villighet att ta itu med ar­betsuppgifter och en skapande fantasi vara av värde - faktorer som natur­ligt nog också är betydelsefulla föratt med framgång klara av andra utbild­ningar. Fordonsteknisk linje är i samma grad som andra utbildningar i gymnasieskolan inle särpräglad i del avseendet all vissa allmänna person­lighetsdrag skulle kunna anses särskilt betydelsefulla.

Det förhåller sig närmast så att en allmänt visad vilja all göra sill bäsia kan vara en god förutsättning för atl lyckas väl i en utbildning.

En omdöme från skolan med del innehåll och den användning som an­getts i del föregående skiljer sig på väsenlliga punkter frän graderad belyg­sällning. Omdömel är en myckel bredare skattning av elevens förutsätt­ningar än betyg, som bara avser kunskaper. Poängvärdet kan för den en­skilde eleven växla beroende på vilken utbildning i gymnasieskolan det av­ser. Därtbr rangordnar omdömet inle eleverna såsom betyg gör. Omdömel används bara vid ansökan lill gymnasieskolan och då endasl för de direkl­sökande.

Alla dessa skäl talar för all omdömet inte får de ogynnsamma effekier på skolsilualionen som inte kan undvikas med sedvanliga betyg oavsell efter vilken metod de sätts.

Urvalsgrimderna

Poäng ges för varje urvalsgrund. Summan poäng utgör den sökandes merilpoäng lill önskad utbildning. Då BU 73 anser del vara en fördel all undvika att indela de sökande i olika grupper, föreslås atl de icke-direklsö­kande lilldelas grundpoängen 2.0 atl addera lill poäng i urvalsgrunderna. Med hjälp av meritpoängen rangordnas och intas de sökande.

Urvalsgrund                     Poäng

omdöme                          1-3

valalternativ                    0,2 för dc ire först angivna ut-

bildningarna
ansökningsgång             0.1 för andra ansökningslillfällel

0,1 för Iredje ansökningslillfällel
arbelslivserfarenhel        0-0,72

förulbildning                    0-0,72

könslillhörighel                0,5 för minorilelskönel

Arbele under 1 månad ger 0,02 poäng. Avslutad utbildning under 1 ma­nad ger likaså 0,02 poäng.

 

Prop. 1978/79:180                                                                 263

Arbetslivserfarenhet eller avslulad utbildning ger alltså för

1 år 0,24 poäng

2 år 0,48 poäng

3 år 0,72 poäng

En sökande kan antas till gymnasieskolan direkt efter avslulad gmnd­skola eller efter en tid i yrkeslivet eller i fortsatt utbildning. Intagningen gmndas för den försia kategorin - de direktsökande - på poäng för omdö­me, valalternativ och könstillhörighet. För den andra kategorin - de icke-direklsökande - används samtliga urvalsgmnder ulom omdöme vid intag­ningen.

Konsekvensker av poängsättningen av olika urvalsgmnder framgår av följande jämförelse, bortsett från del poänglillägg som hänsyn till kön kan medföra.

Poängsumman för direktsökande kan variera från 1 (lägsta omdöme) till 3,2 (högsta omdöme, första-, andra- eller tredjehandsval). Genomsnittligt omdöme för ett första- till tredjehandsval ger 2,2 poäng.

Poängsumman för en icke-direktsökande kan variera från 2,0 (gmndpo-äng) till 3,12 (grundpoäng 2,0, första- till tredjehandsval 0,2, tredje ansö­kan till samma utbildning 0,2, 3 års arbetslivserfarenhet eller fömtbildning 0,72).

Som framgär av jämförelsen kan en icke-direktsökande uppnå högsl 3,12 poäng. Han kan således inle slå ul en elev med högsta omdöme, bortsett från den inverkan poäng för könstillhörighet kan innebära. Samtidigt som det slagits vakt om de direktsökandes möjligheler atl las in, har grundpo­ängen jämte poäng i de för de icke-direktsökande specifika urvalsgrunder­na gell dessa elever goda chanser lill inlagning i konkurrens med direktsö­kande med genomsnittligt omdöme.

Inlagningen

I betänkandet beskrivs hur intagningen f n. fungerar. Det framgår bl. a. all del är en nackdel atl de sökande inle får besked om intagningen förrän efter den 10 juli.

BU 73 föreslog därför 1974 skolöverstyrelsen alt man skulle pröva atl ge preliminära besked redan under vårterminen. Det har man gjort på försök i en femtiotal kommuner under några år. Erfarenhelerna har varit goda.

BU 73 anser att inlagningen av direktsökande till gymnasieskolan i fram­liden skall ske medan eleverna går kvar i årskurs 9. Då har de chans au på olika säll få hjälp med sina studie- och yrkesvalsfrågor för atl bli klara över vad de skall fortsälla med efter gmndskolans slut.

Ansökningstiden bör flyttas till december vid höstterminens slut. Intag­ningen bör under vårterminen ske forllöpande. De sökande bör efter hand få besked om alt de tagils in. Sådana besked skall kunna betraktas som slutgilliga.

Inlagningen kommeratt ställa j vissa avseenden andra krav. BU 73 före­slår därför att inlagningsnämnden skall beslå av en skolledare från gymna­sieskolan, en skolledare från gmndskolan, en represenlanl för skolans syo-verksamhel och Ire lekmannarepresenlanter, bland vilka ordföranden utses.

Vilken roll kommer syo-verksamhelen atl ha?

Syo-verksamheten avses följa de riktlinjer som gäller för nuvarande or­ganisation. En försiärkning föreslås lill form och omfattning. Älgärdernu avser huvudsakligen högsladiel. Bl.a. föreslås ulökning av sludiebesöken och den prakliska arbetslivsorienleringen.

 

Prop. 1978/79:180                                                                264

Del är vidare vikligl alt följa eleverna efter grundskolans slul. Del gäller inte baru dem som inle lugils in eller som inle sökl lill gymnasieskolan. De bör lolsas in på någon form av uibildning eller i något arbete. Också vissa av dem som tagils in behöver ett slöd i början av gymnasieskolesludierna.

Sammanjättning

BU 73 föreslär

atl samma bestämmelser som f n. skall gälla för behörighel atl las in i gymnasieskolan

all inlagning sker med hjälp av urvalsgrunderna omdöme frän skolan, valaliernativ, ansökningsgång, arbetslivserfarenhet, förulbildning och könstillhörighet

atl ansökningsliden till gymnasieskolan utgår vid höstterminens slut

atl inlagningsnämndens sammansäuning och arbetsrutiner ändras på så sätl som ovan beskriviis

att syo-verksamheten utformas enligt ovan beskrivna riktlinjer.

1.4 BU 73:s förslag till bedömning i gymnasieskolan

BU 73 anser alt belyg inle är lill fördel för arbelsklimalel i gymnasiesko­lan.

Övergången från gymnasieskolan lill fortsau utbildning grundas enligt riksdagens beslul 1975 huvudsakligen på belyg. För överskådlig lid fram­över får man räkna med atl del kommer alt vara så. Del är därför nödvän­digt alt ha en jämförbar, graderad betygsältning i gymnasieskolan.

Metod att sätta betyg

BU 73 anser all belyg bör sällas efter en kursrelaierad metod.

BU 73 menar all del i prakiiken är lilen skillnad mellan olika metoder. Med kursrelalerade betyg kan del emellerlid inle bli sådana missförstånd, när det gäller betygens fördelning i klassen, som ibland förekommii i fråga om relativa betyg.

Antal steg i belygsskalan

BU 73 föreslår en iregradig skala av följande skäl:

a)   Det är vanligen ulan betydelse om man kan skilja mellan elever som har de lägre betygen. Varken vid urval lill uibildning eller vid anslällning spelar skillnader i den delen av belygsskalan någon större roll. Man behö­ver således inle gradera skillnader under miilbelyget i olika steg.

b)   På vissa utbildningar i gymnasieskolan har elevema praktik. Av olika skäl är det svårt att gradera elevernas preslalioner i många steg i praktik­ämnen.

c)   En kursrelaterad belygsällning har en brisiande jämförbarhet. Den blir mindre bristfällig, om man använder ett fålal skalsteg. Man måste emellertid ha så många betygssteg atl man kan särskilja sökande till hög­skolan på ett tillfredsställande sätt.

BU 73 föreslår därför att betygsskalan i gymnasieskolan skall vara tre­gradig. Betygen skall vara 1, 2 och 3. Högsia betyg är 3. Betyget 2 avser en genomsnittlig preslaiion i ämnel. Betyget 1 anger godkänd prestation.

De principer som föreslås för bedömning och betygsättning i gymnasie­skolan bör också tillämpas i de enstaka skolformer på det gymnasiala sta­diet som drivs med kommunala eller statliga bidrag och som organisato­riskt är jämförbara med gymnasieskolan.

 

Prop. 1978/79:180                                   '                            265

BU 73 anser alt centrala prov bör behållas. Någon ulökning är dock inte angelägen.

En riktpunkt för normering av centrala prov bör vara all ca hälfien av eleverna tilldelas miilbeiyg och all övriga fördelas i ungefär lika delar på lägre och högre belyg.

BU 73 är medveten om svårigheterna vid belygsällning i främsi praktik-utbildning, särskilt vårdulbildningar. Molsvarande problem finns i högsko­leutbildningar. BU 73 finner det därför inte lämp/igt att separal lösa frågan för gymnasieskolans ulbildningar utan menar all en samfälld lösning för ul­bildningar med likartade belygsältningsproblem bör eflersirävas.

Innehållsbegränsade betyg

Beiygel 1 är lägsia godkända belyg. Elev som inle gjort lillfredssiällande preslalioner bör liksom nu erhålla X i ämnet. Innehållsbegränsal belyg bör kunna ges i ämnen som avser yrkeskunnande i inskränki mening. Del bör kunna anges i vilka delar av ämnel eleven har en godtagbar yrkesfärdighel. På belygsblankelten bör ges informaiion om innehållet i de studier beiygel gäller.

Betygstillfällen

Lärarna har efter bara en termins undervisning, t. ex. efter första termi­nen i årskurs 1, i allmänhet inte lillräckligi underlag för atl sätta graderade betyg. Det skulle därför vara en fördel alt inle ge belyg så ofta. Prov och skrivningar behövde då inte heller förekomma i samma utsträckning som nu.

Terminsbelygen används f n. för an fördela eleverna pä olika grenar om elevplatserna är begränsade. Att man i några utbildningar vid ett visst till­fälle behöver belyg av den här anledningen, bör inle föranleda alt man då ger betyg i andra. Belyg bör ges då de anses ha en väsenilig uppgifi.

BU 73 anser del angeläget atl skolöverstyrelsens förslag om lokal rätl att inskränka antalet betygstillfällen prövas. En sådan lokal inskränkning av övriga belygsiillfällen bör enligt BU 73:s uppfaiining ha karaktären av för­söksverksamhet. Skolöverstyrelsen bör samla in och vidarebefordra vun­na erfarenheter.

BU 73 föreslår därför atl betyg ges varje termin i gymnasieskolan utom på höslen i årskurs 1, bortsetl från sädan utbildning där man önskar använ­da betyg som hjälp vid grenval. Lokala skolmyndigheter bör ha rätl att på försök ytterligare inskränka antalet belygsiillfällen med hänsyn till lokala förhållanden. Avgångsbetyg skall dock alltid ges.

Samlal i gymnasieskolan

Den fortlöpande bedömning och de åierkommande samtal om elevens prestationer som äger mm i gymnasieskolan bör följas upp med samtal vid slutet av varje termin mellan klassföreslåndare och elev. Föräldrar kan delta om eleven är omyndig. De lerminer då betyg ges bör lärarna i olika ämnen i god lid före lerminens slul delge eleven preliminära belyg.

Innehållet i samtalen bör i stort sell stämma överens med vad som sagts beträffande grundskolan.

Överklagning av betyg

Ett en gång satt belyg kan inte ändras. Det har sagls att en elev skulle ha räll att överklaga ett betyg liksom man på andra områden har möjlighet all överklaga vad en myndighei har beslutat.

 

Prop. 1978/79:180                                                                 266

Frågan om räll atl överklaga belyg bör ses i relalion lill BU 73:s förslag i betygsfrågan. Belygens viki kommer enligi dessa all tonas ned. De nya reg­lerna för urval bland sökande till högskolan medför att betygen inle får samma avgörande belydelse för den enskildes forlsalia verksamhei.

BU 73:s förslag om munllig delgivning uv belyg i god tid före beiygsätt-ningslillfällel ger möjlighel lill diskussion mellun lärure och elev före den definilivu belygsällningen. Eleven kan få redu på moliven till beiygel och lägga fram sina synpunkier. En sådan diskussion kan undanröja riskerna för all uppenbarl orikliga belyg sälls.

BU 73 anser all med de föreslagna förändringama vid belygsällningen i gymnasieskolan m.m., blir behovei av en besvärsräll väseniligi mindre. Till della kommer de stora prakliska svårigheterna med ell besvärsinslilui.

BU 73 föreslår därför all nuvarande praxis inle ändras. Ell betygsbeslul skall ha vunnit laga krafl och vara definiiivi i den meningen alt del inle kan överklagas, när beiygel införts i belygskalalog och denna jusierais. Endasl i sådana fall då belyg på grund av skrivfel eller annal liknande misslag bli­vit orikligi, skull rällelse liksom f n. ske och i förekommande fall nylt ler-minsbetyg eller avgångsbelyg ulfärdas.

Satnmanfattning

BU föreslär

all belygsällning i gymnasieskolan bör ske enligi en kursrelaierad prin­cip och avse elevens kunskaper och färdigheter i de av läroplanens ämnen, i vilka betyg f n. ges

all beiygen skall vara 1, 2 och 3 som högsia belyg

atl i ämnen som avser yrkeskunnande skall innehållsbegränsade belyg kunna beslämmas

att belyg skall ges varje lermin ulom på höslen i årskurs 1, bortsetl från sådan utbildning där man önskar använda betyg som hjälp vid grenval

atl lokal skolmyndighet skall ha rätt all på försök inskränka antalet be-lygslillfällen med hänsyn lill lokala förhållanden men all avgångsbelyg dock alllid skall ges

alt munllig information om elevs skolsituation skall äga rum i slutet av varje termin

att lärarna i olika ämnen i god lid före lerminens slut skall delge eleven preliminära betyg vid de terminer dä betyg ges

all betyg inte skall kunna överklagas.

1.5 BU 73:s förslag till tidpunkt för genomförandet av förslaget

BU 73 anser att det behövs en jämförelsevis lång tid för diskussion av BU 73:s förslag. En bred remissomgång med möjlighel bl. a. för berörda orga­nisationer all föra ut diskussionen på fällel medför att riksdagsbeslul troli­gen inte kan fattas förtån i slulel av 1978.

En förberedelsetid krävs före övergången lill ett nytl bedömningssy-stem. Arbetet med målbeskrivningar bör inriktas mot en måttlig ambitions­nivå. Även om detta inte är i sin helhet avslutat, bör ell genomförande i årskurserna 4 och 7 i gmndskolan och i årskurs 1 i gymnasieskolan kunna ske läsåret 1979/80. Intagning till gymnasieskolan enligt nytt förfarande tillämpas för försia gången för de sökande som börjar gymnasieskolan hös­ten 1982.

 

Prop. 1978/79:180                                                                267

1.6 BU 73:s bedömning av kostnaderna

BU 73 har beräknat vad information, utbildning och ulökning av syo-verksamhelen kommer atl kosla. Sådana koslnader som kan bli följder av förhandlingar har BU 73 inte upplagil.

Information och utbildning

Information och utbildning av skolpersonal bör kunna ske pä sludieda­gar. Samverkan bör kunna ske med SIA-ulbildningen.

Därutöver krävs särskilda insatser för iniagningsnämndernas ledamöier och kanslier, skolledare och syo-funkiionärer. BU 73 föreslär för dessa re­gionsvis anordnade kurser.

I samarbele bl. a. med elev- och hem och skola-föreningar bör informa­tion ges lill elever, föräldrar och övriga intresserade.

Sammanlagda koslnader beräknas uppgå lill 4 milj. kronor.

Syo-verksamhet

BU 73 anser atl med hänsyn till de insaiser som föreslås på låg- och mellansladiet också elever i årskurserna 1 -5 får uigöra underlag för beräk­ning av statsbidrag. 1 jämförelsetalet bör ingå del lal som erhålls om 0,2 multipliceras med antalet elever i årskurserna 1-5.

Efter B U 73:s överväganden behöver en förstärkning ske framför allt i de större kommunerna, som har jämförelsetalet 3001 och däröver. Delnings­talet 750 bör tillämpas för dessa kommuner.

Riksdagens beslut 1976 om skolans inre arbele innebar bl. a. särskilä in­satser inom syo. Förslag till åtgärder inom syo-områdel har också lämnals bl. a. av en arbelsgrupp inom utbildningsdepartementet och av sysselsäli­ningsutredningen. 1 många avseenden utgör dessa ålgärder och förslag till åtgärder förulsältningar för ett förändral inlagningsförfarande. Då del är svårl atl specificera de kostnader som föranleds av förslag från BU 73, har beräkningen av kostnaderna grundats på en bedömning av det samlade be­hovet av en förstärkt syo-organisation, som alla de angivna förslagen med­för.

Totalt innebär förstärkningen i jämförelse med 1975/76 en ökning med ca 185 grundbelopp, dvs. ca 14 milj. kronor enligt gmndbeloppets storlek 1975/76.

2    Reservanternas mening

2.1 Claes Elmstedt och Linnea Hörién

Inledningsvis anför reservanterna all beiygen i skolan från informations­synpunkt är en värdefull lillgång. Räll utformade ger de både föräldrar och elever en uppfattning om hur det gär i skolan. De ulgör också tillsammans med andra fakiorer en nödvändig grund för alt bedöma lämpligheten för fortsatta siudier. Ett skriftligt betyg som grundas på noggranna övervägan­den från lärarens sida innebär vidare störte rättssäkerhet för den enskilde eleven än t. ex. enbart ett muntligt omdöme.

Emellertid finns det också nackdelar med belyg. Nackdelarna är särskilt påtagliga med det nuvarande relativa belygssyslemel som dessulom visal sig svårt att genomföra i enlighel med de urspmngliga intentionerna.

En förändring av betygssystemet och en minskning av belygens roll framstår som nödvändig.

 

Prop. 1978/79:180                                                                 268

Reservanterna inslämmer därefier på en rad vikliga punkter med majori­teten, bl. a. i fråga om atl en individrelaierad bedömning i form av samtal mellan föräldrar, lärare och elev är önskvärd genom hela skolan.

Skolans i samtalsform framförda bedömning skall kompleiieras med for­maliserade belyg frän och med grundskolans högsladium och inte försl i gymnasieskolan. Belyg bör ges vid följande lillfällen: årskurs 7 vårtermi­nen, årskurs 8 vårterminen, årskurs 9 höstterminen och vårterminen.

Beiygen skall vara kursrelalerade och ges i en iregradig skala.

Avgörande för reservanternas slällningslagande är alt del bl. a. av rälls­säkerhetsskäl inte är möjligt all ersäiia betygen med någon annan form av omdömen som urvalsgrund för fortsaU utbildning.

Då beiygen ulgör ett måtl på elevens kunskaper och färdigheter, men lämnar utanför andra kvaliteter hos eleven som kan vara av betydelse för dennes fortsatta verksamhet, menar reservanterna alt en del av dessa kva­liteter bör kunna nås genom omdömen som avser elevens förutsättningar all klara sludierna pä vald linje.

2.2 Per-Olof Strindberg

Reservanlen anför all del relaiiva belygssyslemel bör ersältas med ett syslem som blir så rällvisande som möjligl och som ulvisar den enskilde elevens prestation i förhållande till klarl definierade mål. Vidare menar re­servanlen att det i en belygslös skola ligger nära lill hands atl informatio­nen blir suddig och alt kunskapskraven skjuts i bakgmnden. Risk finns för alt subjektiva värderingar ges spelrum, ell förhållande som bäddar för orättvisor.

Reservanlen säger vidare atl belygssyslemel skall ha en sådan utform­ning all eleven konkurrerar med sig själv och han förordar därför en kurs­relaierad meiod för belygsällning. Eleven bör få upplysningar om sina preslalioner så ofta som det är rimligt. Någon inskränkning i antalet be­lygsiillfällen i jämförelse med nulägel bör därför inte ske. Inte heller bör en minskning av antalet steg i belygsskalan göras.

Samtalen mellan skola och hem bör ses som ett komplement till beiygen.

Beiräffande beräkning av poäng för intagning lill gymnasieskolan anslu­ter sig reservanlen till utredningens majoritet med undantag för faktorn 'könstillhörighet'.

 

Prop. 1978/79:180                                                                269

Bilaga 4

Remissyttranden över 1973 års betygsutrednings förslag (SOU 1977:9) Betygen i skolan

1    Grundskolan

Belygsulredningen föreslår, all sedvanliga betyg i grundskolan ersätts med en individrelaierad bedömning i form av samlal, att en samlad infor­mation om elevens skolsiluation meddelas elev och föräldrar i slutet av varje lermin. alt skolan åläggs att inbjuda lill samlal varje lermin, atl ele­ven vid skolgångens avslutning erhåller intyg om fullgjord skolplikt.

Inledningsvis kan noleras all opinionen bland remissinsianserna är spliiirad vad gäller belygens avskaffande och införandel av individrelaie­rad bedömning. En majorilel tillstyrker dock utredningens förslag. - Rö­rande länsskolnämndernas ställningslagande i denna fråga kan konstateras all tretton nämnder anser atl belyg även i fortsällningen bör förekomma.

1.1 Traditionella betyg — individrelaterad bedömning

Av synpunkier på ovanstående del av ärendei må följande anföras: Oxelösunds kommun anseratt grundskolan ska vara hell betygsfri. Bety­gen lorde ha myckel lilel informalionsvärde beträffande de elever som sö­ker sig direkl ul på arbelsmarknaden. Övergången lill gymnasieskolan kan klaras ulan atl betyg används. En belygsfri grundskola ger lärare och ele­ver siörre möjlighel all lägga upp undervisningen själva. Koncenlralionen pä mätbara kunskaper och färdigheter minskar och eleverna får en positi­vare inslällning till skolan.

SÖ anser all belyg inle kan försvaras i en för alla gemensam och obliga­lorisk skola som syftar lill den enskildes självförverkligande som individ och samhällsmedborgare. SÖ framhåller dock atl elever och föräldrar har ett självklart och legitimt behov av information om hur sludierna fortlöper. SÖ påpekar all en individrelaterad bedömning ofta innehåller inslag av re­lativ bedömning, men all den kan göras allsidigare än den bedömning som har belygsällning som huvudsakligl syfie. En allsidig individrelaierad be­dömning kan verksaml bidra till all arbelel forllöpande påverkas så all del molsvarar elevernas behov och förutsäliningar. Den individrelalerade be­dömningen kan, enligt överstyrelsen, inle undvaras även om formaliserade belyg ges. SÖ delar vidare ulredningens uppfattning atl man bör ha preci­serade underlag för samtalen om elevens utveckling och ull föräldrar och elever bör medverka vid ulformningen av deltu underiag. SÖ framhåller alt bedömningen inle bör begränsas till i förväg beslämda samialsiillfällen el­ler ensidigt knylas till prov eller skrivningar, utan ges kontinuerligt under

 

Prop. 1978/79:180                                                  270

skolarbelel. För högsladiels del hoppas översiyrelsen all behovei av betyg som sludiemoliverande faktor kommer all minska som en följd av den nya läroplanen och läramibildningsutredningens förslag.

Landstingsförbundei påpekar atl varken arbelel i skolan eller övergång­en från grundskola till arbetsliv gagnas av alt betyg sätts. Problem uppstår försl i samband med urvalel vid övergången till gymnasieskolan.

Norrköpings kommun förordar atl grundskolans låg- och mellanstadier skall var belygsfria och att starka skäl talar för ett betygsfritt högstadium. Grundskolan är en obligalorisk skola för alla elever och i en sådan bör samma principer för bedömning gälla på samtliga stadier. Kommunen kan inte finna alt argumenlet för betyg i årskurs 9 som urvalsinstrumeni har nå­gon relevans.

LUT 74 anser atl utvecklingen av grundskolan och de uppgifter som allt­mer kommit att falla på lärama är svära atl förena med betygsättning av elevema. Både den relativa och den kursrelalerade belygsällningen utgör hinder för de utvecklingstendenser som bl.a. lärarutbildningsutredningen förordar. Den ulvärdering som måste ske bör därför avse skolans egna åt­gärder och själva utbildningsprocessen, inte hur elevemas siudiepreslaiio­ner skall inplaceras i en bestämd värdeskala. LUT 74.framhåller vidare att personlighelsulveckling inle kan betygsättas. En liknande uppfattning re­dovisar Jönköpings kommun som anser att grundskolans målsäiining ej kan förverkligas förrän betygen avskaffas och ersatts med en individrelate­rad bedömning.

Botkyrka kommim framhåller all de krav på skolplikt för eleven som ställs i skollagen inte förutsätier någon betygsättning.

Samhällets krav på fullgjord skolplikt kan styrkas på annat sätt. Del nu­varande betygssystemet redovisar inte något om elevens sociala utveck­ling, utan stimulerar enbart individerna till ett presiationsiänkande som en­barl gynnar vissa elever. Med del nuvarande belygssyslemel finns risk för att skolans verksamhet koncenireras lill de områden som kan mätus/betyg-säiias på bekostnad av elevernas utveckling lill harmoniska människor och dugliga och ansvarskännande samhällsmedlemmar. Denna prioritering överensstämmer inle med de mål för skolans verksamhet som regering och riksdag besläml. Efiersom skolans verksamhei skall anpassas lill den en­skilde eleven och lill lokala förutsättningar är det angeläget atl finna andra former för ulvärdering än den nuvarande betygsättningen.

Örebro kommun beionar viklen av all arbelel i skolan sker för indivi­dens skull. En bedömning som fortlöpande görs av lärare och elev tillsam­mans och som har lill syfte all informera hur eleven lyckas och trivs i skol­arbelel förutsätter all målen för arbelel är accepterade av eleven. Bedöm­ningen blir annars något som sker ulifrån någon annans värderingar och kan då inte med säkerhet ge eleven den stimulans och känsla av ansvar för den egna prestationen som är önskvärd. Kommunen underslryker vidare all eleven bör tränas att granska sina egna preslalioner ulifrån en för ho-

 

Prop. 1978/79:180                                                                271

nom själv meningsfull mättstock utan att känna att jämförelsen med andra är huvudsaken. DeUa skulle kunna utgöra en stimulansfaktor för eleven. Vad gäller föräldrama kan inte deras krav på information behandlas lös­ryckt från frågan om den allmänna roll föräldrama bör ha i skolarbetet i framtiden. Som det nu är synes de flesta föräldrar nöjda med information, t.ex. via betyg, om deras bam är "bätire" eller "sämre" än de övriga i klassen. Detta informationsbehov är förståeligt under nuvarande förhål­landen, men hör enligt kommunen inte framtiden till. Föräldrama bör i stället få en mer total bild av elevens situation i skolan. Della fömtsälter aktivare samverkan mellan hem och skola än vad som i dag förekommer. En sådan utveckling skulle göra föräldramas intresse fören bedömning via belyg ointressant.

Statens ungdområd vitl understryka att den individrelalerade bedöm­ningen i form av samtal innehåller många osäkerhetsfaktorer vilka kan leda till att svårigheter uppstår. Rådet är tveksamt till om samtalen kommeratt fungera enligt de riktlinjer som ges för samtalens utformning. Rådet be­traktar det dock som värdefullt att ett informationsutbyte kommer till stånd mellan skola och föräldrar.

Malmö kommun framhåller att diskussionen kring kursrelalerade belyg för grundskolans del behöver utvidgas. Kommunen pekar på svårigheterna med atl bestämma kraven för kursrelalerade betyg i dagens situation då gmndskolans läroplan innehåller stadievisa mål och huvudmoment. Del nya läroplansförslagel innehåller dessutom gemensamma mål och huvud­momenl för hela grundskolan vilket gör svårighetema med ett kursrelale-rat betygssystem ännu större. Dessutom skulle en kursrelaterad bedöm­ning kunna leda till en stark cenlralstyming av skolarbetet och härigenom begränsa den lokala friheten. Dessa synpunkter framhåller även Trelle­borgs kommun.

Samiidigi som Karlskrona kommun tillstyrker utredningens förslag, un­derslryker kommunen, att bedömning av elever är en central uppgift för skolan oberoende av betygssystem, eftersom bedömning är en förutsätt­ning för att inlärning skall kunna ske. Bedömning är och förblir en väsentlig del i den dagliga undervisningsprocessen.

Folkpartiets ungdomsförbund avvisar såväl utredningens majoritets-förslag som reservationerna. Förbundet anser alt omdömen visserligen är ett steg i rätt riktning. Men eftersom dessa omdömen skall fungera som en prognos för framtiden, ges här även utrymme för fullständigl godtycke.

Cenierns ungdomsförbund anser att alla betyg skall avskaffas och avvi­sar även förslaget om omdöme.

En från utredningen avvikande uppfattning redovisas av nedanstående inslanser som alltså önskar att betyg blir kvar i en eller annan form:

Riksförbundet Hem och Skola, Moderata samUngspartiets kvinnoför­bund. Moderata ungdomsförbundet, Malmöhus läns landsting, Stock­holms, Solna, Uppsala, Linköpings, Ljungby, Växjö, Gotlands, Kristian-

 

Prop. 1978/79:180                                                                272

siads, Halmslads. Vänersborgs, Skövde och Umeå kommuner, SACOISR, SAF, Husmodersförbundei Hem och Samhälle, Cenierns kvin­nojörbund och Folkpartiets kvinnoförbund.

Följande synpunkier må därvid anföras:

Moderata samlingspartiets kvinnoförbund vill ha kursrelalerade belyg i grundskolan. Skriftliga belyg i varje ämne är enligi förbundets mening det enda slag av bedömning som ger elever och föräldrar en godlagbar rättssä­kerhet.

Moderaia ungdomsförbundel anser atl utredningens majoritelsförslag på många punkler är dåligi och saknar verklighetsförankring.

Därför bör förslaget inle ligga lill grund för en förändring av grundsko­lans betygssystem. Förbundel föreslår kurs- eller mälrelaterade betyg för grundskolan.

Riksjörbundei Hem och Skola år emot att betygan avskaffas men under­slryker att den individrelalerade bedömningen och syo-verksamheten måsle utvecklas och ges förslärkta resurser.

Umeå kommun föreslår kursrelalerade belyg för högstadiets del. Kom­munen anser atl bedömningen i grundskolan inte kan ses isolerad från de svårigheler som man möter vid övergången till gymnasieskolan. Samhället kan f n. ej anpassa utbildningskapaciteten i gymnasieskolan så atl den till­godoser samtliga sökandes förstagångsval.

Uppsala och Krisliansiads kommuner förordar en kombinalion av kurs­relalerade betyg och individrelaterad bedömning. Uppsala kommun för både mellan- och högstadiet, medan Krislianstads kommun föreslår denna kombinalion fr.o. m. årskurs 6. Kristianstads kommun påpekar, att det av rättssäkerhetsskäl inte är möjligt att hell ersätta betygen med någon annan form av bedömning som urvalsinstrumeni för fortsatt utbildning.

Malmöhus läns landstingskommun, Solna, Stockholms, Linköpings, Växjö, Gotlands. Halmstads, Vänersborgs, Skövde och Härnösands kom­muner, SACOISR, SAF. Husmodersförbundei Hem och Samhälle samt Cenierns kvinnoförbund önskar även en kombinalion av kursrelalerade betyg och individrelaterad bedömning på högstadiet.

Även Folkpartiets kvinnoförbund anser atl beiygen behövs på högstadi­et de närmasle åren.

Skövde kommun delar även uppfattningen att betyg innebär vida störte rätlssäkerhet för den enskilde eleven än vad enbart muntligt omdöme gör.

Vänersborgs kommun framhåUer vikten av alt betyg utdelas på högsta­diet som insirumeni för elevemas val av ämnen och utbildningsvägar. Men eftersom det inte föreligger någon konkurtenssilualion vid övergången från låg- till mellanstadiet, saknas anledning att här utdela skriftliga betyg. Kommunen påpekar faran av ell ensidigt muntligt system med uppenbar risk för missuppfattningar. Även Malmöhus läns landstingskommun po­änglerar de problem som uppstår vid övergången tUl gymnasieskolan men framhåller dock alt en betygsfri skola innebär vissa fördelar. En individre-

 

Prop. 1978/79:180                                                               273

lalerad bedömning i form av samtal kan ge en mer nyanserad bild av sko­lans uppfattning om elevens prestationer och förutsäliningar än den tradi­tionella belygsällningen. Samialen måste dock genomföras i god tid före varje betygstillfälle för att ge möjligheler atl sätta in slödålgärder.

SAF understryker att bedömningens belydelse för alt molivera eleven lill fortsatt arbele inle får underskaiias. Grunden för den individrelalerade bedömningen bör enligt föreningen ulgöras av elevernus preslalioner, som de kommii lill uitryck i åierkommande diagnostiska prov, siandardprov, etc. Föreningen diskuterar vidare begreppei "godkänd" och anser all del bör ålerinföras och avse de kunskaper som behövs för an kunna lillgodo­göra sig undervisningen i näsla årskurs. Härigenom får alla elever en möj­lighel alt dokumenlera sina framsteg. Ingen blir predestinerad lill en icke­godkänd nivå, ulan del blir naluriigl för elevema all samarbeia och hjälpa varandra till godkäni resultat. 1 lågstadiet bör godkäni ges för hela kursen, pä mellanstadiet förvissa basfärdigheter och på högsladiel för vurje ämne.

Solna. Siockholms. Vä.xjö. Krisliansiads. Vänersborgs och Umeå kom­muner. SACOISR. Cenierns kvinnoförbund sumi Folkpariieis kvinnoför­bund förordar en iregradig beiygsskala.

SACOISR acceplerar en minskning av antalet steg i betygsskalan till tre men påpekar, atl denna minskning leder till svårigheter vid urvalel lill vidare siudier och minskar elevernas möjligheler alt genom egna ansträng­ningar påverka sina möjligheter all bli aniagna till den utbildning de efter­strävar. Med en femgradig kursrelaterad skala ökar dock svårighelerna atl fastställa nivågränserna och relatera dem lill kunskaper och färdigheter inom kursmoment. Organisalionen föreslår därför att kunskapskraven för en basnivå, motsvarande beiygel 1, fastställs och anger godkänd presla­tion. Betygen 2 och 3 anger överbetyg, medan X innebär alt underiag för betygssättning saknas.

Uppsala, Halmslads och Skövde kommuner samt Moderaia samlings­pariieis kvinnojörbund föreslår fem skalsleg.

Av SÖ:s sammanställning av länsskolnämndernas remissvar framgär nändernas slällningslagande enligt följande. De nämnder som föreslår be-lygsfrihet i grundskolan anser all beiygen kan vara ell hinder för all uppnå skolans övergripande mål likaväl som ett hinder alt utveckla skolan i den riklning som SIA-reformen förutsätter. Ett borttagande av betygen skulle leda till siörre möjligheler atl planera undervisningen efter elevens behov och iniresse, leda lill bälire arbelsklimat, större elevaktivitet, allsidigare bedömning.

Flera av nämnderna som föreslår att beiygen skall vara kvar anser atl ar­betsmiljön skulle påverkas i positiv riktning om beiygen slopades. Beiygen föreslås ändå vara kvar med hänsyn tili urvalel.

SÖ:s sammanslällning ger också vid handen, all av länsskolnämnderna föreslår lolv nämnder kursrelalerade belyg, medan en nämnd förordar re­lativa. Vad gäller skalsiegen föreslår elva nämnder tre skalsleg, två nämn­der fem skalsleg. 18   Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 180

Prop. 1978/79:180                                                                 274

1.2 Samtalstilifällen

Belygsulredningen föreslår all informalionssamial hålls en gång per ler­min. SÖ, Landsiingsförbundei, Örebro läns landstingskommun, Solna, Finspångs, Norrköpings, Jönköpings, Karlskrona, Malmö, IreUeborgs, Halmslads. Vänersborgs, Hallsbergs, Väsierås, Gävle, Härnösands och Luleå konnnuner, Riksförbundei Hem och Skola, Husmodersförbundei Hem och Samhälle saml Sveriges socialdemokraiiska ungdomsförbund in­slämmer i förslaget. Följande synpunkter må därvid anföras:

Malmöhus låns laiidsiingskomnnm och Uppsala komnum föreslår alt samtalen äger rum före varje belygsiillfälle.

Umeå kommun vill ha samtal i slulel av varje lermin på låg- och mellan­sladierna.

Elevjörbundei förordar tätare och mindre formella samlal.

Centerns kvinnoförbund önskar forllöpande samlal.

Linköpings kommim betonar att samtalen är specielll vikliga när belyg ej ges.

1.3 Betygstillfällen

Atl betyg skall ges vårterminen i årskurs 7 och 8 saml både hösUerminen och vårterminen i årskurs 9 föreslår5o//?a, Stockholms, Gotlands. Väners­borgs, Härnösands och Umeå kommuner saml SACOISR och Cenierns kvinnoförund.

Moderata samlingspartiets kvinnoförbund anser all belyg skall ges första gången terminen före den termin då eleven skall välja studieväg i grundskolan. Betygens viktigaste funklion är ju all ge elever och föräldrar informaiion och det är då väseniligi atl informalionen ges i god lid före stu­dieval. Belyg bör sedan ges alla lerminer ulom den försia på högsladiel.

Förutom de ovan nämnda instansema föreslår Uppsala, Linköpings, Växjö, Krislianstads och Halmslads kommuner atl betyg ges båda termi­nerna i årskurs 9.

Dessutom föreslår

Uppsala kommun alt betyg ges höstterminen i årskurs 6, vårterminen i årskurs 7 samt hösl- och vårterminen i årskurs 8,

Ljungby kommun atl belyg ges vårterminen i årskurs 6, 7, 8 och 9,

Kristianstads kommun alt belyg ges vårterminen i årskurs 6, 7 och 8,

Halmslads kommun atl betyg ges båda terminerna i årskurs 8,

Linköpings och Växjö kommuner att betyg ges vårterminen i årskurs 8.

Skövde kommun förordar att betyg ges som nu men all betyget på vår­terminen i årskurs 6 ändras tili höstterminen och atl betyget på hösttermi­nen i årskurs 8 slopas.

Moderata ungdomsförbundet föreslår alt belyg ges vårterminen i år­skurs 3 och 6 samt hela högstadiet.

 

Prop. 1978/79:180                                                                 275

Husmodersförbundei Hem och Samhälle önskar betyg varje årskurs på högsladiel.

SÖ redovisar länsskolnämndernas förslag vad gäller belygsiillfällen en­ligi följande:

åk                    6 VI       7 ht       8 ht       8 vt       9 ht       9 vt

antal nämnder     3     -          10      3         11       13       13

1.4 Om samtalen

Belygsulredningen föreslår alt skolan skall ansvara för all samialen kom­mer till stånd. Karlskrona. Malmö. Trelleborgs. Vänersborgs. Örebro. Väsierås, Gävle och Vilhelmina kommuner, TCO, Cenierns kvinnojör­bund saml Sveriges socialdemokraiiska kvinnoförbund belraklar förslagei som posilivt.

Följande synpunkier kan noteras dels av vissa härovan nämnda inslan­ser, dels av vissa andra.

Cenierns kvinnoförbund anser alt lill samtalet vid slutet av höstterminen i årskurs 6 skall kallas all personal som eleven haft kontakt med i skolan, t.ex. skolsköterska, kurator, yrkesvalslärare m.fl. Under höstterminen i årskurs 6 skall yrkesvalsläraren lämna information till elever och föräldrar om yrkesliv och ämnesval saml bereda enskild rådgivning till de föräldrar och elever som önskar della för att kunna undvika att studietröUa elever väljer mer pressande tillvalsämnen än de orkar med.

Riksförbundei Hem och Skola anser alt del är nödvändigt att i skolför­ordningen skriva in alt skolan är skyldig atl varje termin kalla föräldrar och elever till samtal om elevens studiesituation. En sådan i förordning regle­rad skyldighet för skolan skulle också utgöra den bästa grunden för över­läggningar om vad förändringen kan komma att kosta samhället.

Karlskrona kommun framhälleratt elevens deltagande i samtalen är vä­sentligt. Formalisering av samtalen bör undvikas, och kommunen finner beteckningen "kvartssamtal" otillfredsställande. Skolan måste noggrant uppmärksamma behovet av växlande samtalslängd och förläggning av samtalen till en tid som ej uteslänger någon av föräldrarna från alt deltaga. Kommunen förmodar att förslaget kommer atl medföra en markerad fort­ bildningsinsats, och del förutsätter uppföljning från skolledningens sida, så att lokal anpassning och utveckling kan ske.

SACOISR påpekar att organisationen tidigare framhållit, att särskild vikt borde fäsias vid muntlig information. Denna måste på ett naturiigt sätt införas i skolans utvärderingsverksamhet och samtalen äga rum fortlöpan­de under hela skoltiden. Genom samtalen kan både föräldrar och lärare få större kunskap och förståelse för elevens totala situation. Detta kan bidra till elevens utveckling både emotionellt och socialt. Organisationen före-

 

Prop. 1978/79:180                                                                276

slår atl skolans elevvårdspersonal deliar i samtalen, när lärare, föräldrar eller elev så önskar.

Stockholms läns landstingskommun och Landsiingsförbundet framhål­ler vikten av förbättrade kontakter mellan hem och skola och anser, att samtalen därvid kan komma att spela en vikiig roll. De är vidare väsenlliga för att eleven skall utveckla sina intressen och förutsättningar och få den utbildning som passar.

LO anser atl del är vikligl att samtalen utformas så alt alla parters syn­punkter verkligen tas till vara. vilket är en fömtsättning för alt man skall få den allsidiga belysning av elevens utveckling som samtalen syftar lill.

Gollands kommun finner, atl innehåll och former för skolans fortlöpan­de utvärdering och kontakt med elever och föräldrar ytterligare bearbetas och standardiseras i form av rekommendalioner och anvisningar.

Vä.xjö kommun anser att för högstadiets del klassföreståndaren inle säl­lan måsle grunda väsenlliga inslag i sin informaiion pä uppfallningar, som han inle själv kan slå för. Ell sådani informalionssamial kan kanske ibland bli både konsilal och missvisande. Risken finns all samlalel i varje fall un­der ell antal år kommer au få formen av muntlig belygsällning i mycket opreciserad terminologi.

Vilhelmina kommun betonar de svårigheter som uppslår vid genomfö­randel av samtalen i en kommun, där avstånden mellan hem och skola är stora. Kommunen misstänker all besöksfrekvensen inle kommer att bli hög. Det är emellerlid vikligl alt de kommer lill siånd och inle ersälls av skriftliga meddelanden eller telefonkontakt mellan lärare och föräldrar. Som kommunen ser det, är det väsentligt alt eleven och i förekommande fall elevvärdspersonal deliar. 1 vissa fall kan det vara nödvändigi, atl lära­ren reser till föräldrarna och för samtalen hos dem. Detla kommer alt med­föra ökade koslnader och stor tidsåtgång. Den tidsåtgång som krävs för klassföreståndarna, måste leda till mindre tid för andra uppgifier, om för­slaget skall kunna genomföras. Ytterligare anledning lill atl förlägga samta­len lill annan plals än skolan är all skolmiljön verkar hämmande på många, vilket Iroligen är orsaken lill alt en del föräldrar i dag inte infinner sig i sko­lan. En fördel med bedömningen i form av samtal är alt den blir "ostrukiu-rerad". Under samtalels gång kan man under denna förulsäiining uppnå sådani som upplevs som väseniligi av alla parier. Kommunen vill i della sammanhang påpeka faran för all mun i effeklivitelens numn så hårl slruk-lurerur sumlul och omdömen all man på säll bukvägen inför ell nyu be­lygssyslem. För all skolan skall få den bäsia förslåelsen för elevens siiua­iion anser kommunen, all samtal bör äga rum redan i början av läsårel.

SAF föreslår all de nuvarande "kvartssamtalen" uivecklas. så all de blir ell för alla parter meningsfulll lillfälle all ulbyta informaiion om den enskilde elevens skolarbele och förutsättningar. Ett sätt att göra delta pä. anser föreningen, vore atl t.ex. läraren, föräldrarna och eleven träffades I.ex. två gånger per lermin. Före mötet har alla paiier gjort en skriftlig be-

 

Prop. 1978/79:180                                                                277

uömning av elevens kunskaper, intresse, arbelsvillighel m. m. i vissa äm­nen. Dessa skriftliga bedömningar utgör diskussionsunderlag. En stor för­del med detta syslem är, all eleven kan öva sig i all själv bedöma sina egna preslalioner. Dennu grund för ökad självinsiki kan var mycket värdefull vid såväl kommande studie- och yrkesval som vid förvärvsarbelel.

Elevjörbundei önskar att de föreslagna samtalen inte skall ses som en bedömning utan som en diskussion mellan lärare och elever. Denna dis­kussion skall gälla säväl den enskilde eleven som en kollekliv utvärdering av den undervisning som bedrivits. Sländigi åierkommande klassamial. där elever och lärare planerar och uivärderar undervisningen bör därför vara den viktigaste formen av samlal. Förbundet lar avstånd från ulred­ningens förslag om "samlad informaiion om elevens skolsituation", efter­som den lält kan ulformas lill en slandardiserad belygsällning.

1.5 Behov av utbildning och fortbildning för lärarna

Behovei av utbildning och fortbildning för all lärama skall kunna göra den allsidiga bedöming som informationssamtalen är avsedda atl ge och för atl kunna förmedla denna bedömning på ett tillfredsställande säll framhålls av socialstyrelsen, statens ungdomsråd. Karlskrona. Hallsbergs. Villid-mina och Luleå kommimer saml av Riksförbundet Hem och Skola.

Följande synpunkter må här anföras:

Hallsbergs kommun poänglerur. alt ett avskaffande av betygen kräver grundlig information om det nya systemet. Om föräldrama under terminen besöker skolan, där de fär en bild av sina barns framsteg och eventuella svårigheter, bör systemet ge ell bra underlag för all samialen per termin mellan föräldrar och lärare skall bli mer informativa än betygen.

Liilcå kommim framhåller all samiliga lärare bör erhålla lillräcklig ui­bildning om den individrelalerade bedömningen och därvid ges lillfälle all samlala med varandra och med elever och målsmän om innebörden i och avsiklen med den individrelalerade bedömningen.

Vilhelmina kommiiii understryker alt förslagets genomförande kräver utbildning av lärarna. Inle minsl behövs träning i all använda ett språk som fungerar som kommunikalion och inte som en spärr mellan olika grupper. Kommunen noterar all ulredningen anlyder denna svårighei och konslale­rar samtidigt, atl insaiser här måste göras framför allt inom lärarutbildning­en.

Enligt Rik.sförbundel Hem och Skolas mening beror den individrelalera­de bedömningens uivecklingsmöjligheier fiämst pä lärarnas inslällning och förmåga. Föreningen föruisäiier därför, alt det i lärarnas utbildning och fortbildning tas hänsyn lill de ökade krav som kommer alt ställas på lärar­na i sammanhanget. Utredningen har. anser förbundet, underskallul de svårigheler som föreligger på högsladiel. när del gäller all vidareulveckla

 

Prop. 1978/79:180                                                                 278

den individrelalerade bedömningen. Del är föreningens uppfaUning. all denna vidareulveckling inle kan ske utan resurstillskott. Framförallt mås­te klassföreståndarna ges ulökad lid för sina uppgifter.

1.6 Intyg om fullgjord skolplikt

Belygsulredningen föreslär att eleven vid avslutat skolgång erhåller inlyg om fullgjord skolplikt. Förslaget tillstyrks av SÖ, AMS. Landsiingsförbun­dei, Siockholms läns landstingskommun, Finspångs, Jönköpings, Kal­mar, Karlskrona, Malmö. Trelleborgs. Västerås. Gävle och Umeå kom­muner samt Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund. Följande synpunkter må därvid anföras:

Stockholms låns landstingskommun föreslår alt det utbildningsbevis ele­ven får efter anslulad grundskola skall innehålla en beskrivning av den ut­bildning som studeranden genomgått samt dess innehåll och omfattning.

Landsiingsförbundet anser att för de elever som går direkt ul i arbetsli­vet bör del vara tillräckligt med ell inlyg om genomgången grundskola. Förbundet framhåller atl de krav som arbetslivet ställer i regel har ell svagt samband med studieinnhållel i grundskolan. Betyg blir då mindre inlres­santa som underlag vid rekrytering. Förbundet påpekar vidare att många av de elever, som inle fortsätter på någon utbildning, är skoltröita. Det är den kalegorin som ålerfinns i den växande gruppen ungdomsarbetslösa. Samhällel har ell ansvar för atl dessa ungdomar kan få fotfäste på arbets­marknaden. Även i del perspekiivet är del mindre lämpligi all beiygen från grundskolan vägs in i bedömningen. A A:/5 framhåller också all ell inlyg om fullgjord skolplikl är lill fyllesi som behörigheisvisande insirumeni. Del bör även - komplellerat med övrig informaiion som normall ingår i en för­medlings- eller anslällningsprocedur - kunna användas för arbelssökande. Styrelsen noterar all erfarenhelen visar atl betygens roll är störst vid den första anställningen, medan arbetslivserfarenheten och därvid förvärvude yrkeskunskuper utgör en viktigare faktor vid senare tillfällen. 1 ärendet avvikande uppfaiining kan noleras av:

Vänersborgs kommun saml SACOISR och SAF som avslyrker förslaget. Vänersborgs kommun anser all avgångsbetyg skall ges efter avslulad skolgång.

SACOISR föreslår alt del belyg som ges på vårterminen i årskurs 9 skall vara slulbelyg.

SAF anser att alla elever vid utgången av årskurs 9 bör få ell avgångsbe­lyg från grundskolan. Av betyget bör framgå, i vilka ämnen eleven fått godkänt. I de ämnen som inte var godkända i årskurs 9 skall man i slället ange den närmast lägre årskurs ämnena var godkända. Av betyget skall också elevens närvaro framgå. Som komplement till beiygen föreslår för­eningen en beskrivning av elevens "kunskapsprofil". Därigenom kan ele­vens inlresseinriktning och förulsäliningar för olika ulbildningar ytteriiga­re preciseras.

 

Prop. 1978/79:180                                                   279

1.7 Diagnostiska prov — Standardprov

Betygsutredningen konstaterar att diagnostiska prov, förhör etc. fömt­sätts användas även i fortsättningen. Tonvikten kommer dock all läggas på prov av evaluerande och diagnostisk art i den fortlöpande bedömningen och inte som nu inriktade på jämförelser mellan elevemas prestationer och dokumentation av dessa. Utredningen anser vidare alt även om standard­prov inte längre behövs för sin urspungliga betygsnormerande uppgifi, bör sådana prov erbjudas lärama. Dessa bör ha möjlighet att använda sådana prov som en hjälp för atl t. ex. mera i detalj tolka ämnenas mål öch utröna, hur klassens totala prestation förhåller sig till övriga klassers.

Följande synpunkier må därvid anföras:

Linköpings kommun tillstyrker användandet av standardprov i gmnd­skolan.

SAF anser att genom återkommande diagnostiska prov, standardprov och bedömningar av muntlig framställning under hela högstadiet och främst i årskursema 8 och 9 kan såväl elever, lärare som föräldrar få en uppfattning om elevens baskunskaper i resp. ämne. Proven lillsammans med intensifierad syo-verksamhet under hösten i årskurs 9 skall ge elever­na möjlighet atl göra ett realistiskt val av linje till gymnasieskolan.

Ljungby kommun föreslår atl belygsätlningen samordnas med standard-prov som kompletteras och förnyas kontinueriigt.

SÖ anser all prov och redovisningar behövs och även i fortsältningen kommer atl vara återkommande inslag i arbetel. Del är då viktigt alt fram­hålla atl proven bara är ett inslag i den individrelalerade bedömningen. Den information dessa prov kan ge måste vägas mot den arbetsinsats de kräver och den styrning av undervisningen de ibland ger.

Enligt Vilhelmina kommuns uppfattning bör klarare sägas ifrån, atl dessa (skriftliga) provtyper har ell ytlersl begränsat värde i den bedömning som skolan skall utföra. Risken finns i annal fall atl antalet provtillfällen -framför allt på grundskolans högstadium - ej minskar. Liksom man i dag anser det oundgängligen nödvändigi med många prov för atl utröna ele­vens kunskapsstatus i årskursen, kan man i fortsättningen anse det nöd­vändigt med ofta återkommande provtillfällen för all fastslå elevens indi­vidrelalerade utveckling. Kommunen anser vidare atl frivilligheten för lä­raren alt delta i standardproven bör betonas. Denna senare uppfaUning har också Umeå kommun, som även föreslår atl läraren frivilligl i samråd med elever och föräldrar kan utnyttja slandradprov utgivna av en ceniral prov­bank.

Elevförbundel tar avstånd från ulredningens uppfattning om standard­prov. Förbundet anser alt dessa prov har en starkt ceniralslyrande effekt på undervisningen. De friare arbelsformer som en belygsfri grundskola skulle medföra får inle saboteras av den omständigheten alt antalet sian­dardprov bibehålls eller ökas.

 

Prop. 1978/79:180                                                                280

1.8 Elever med speciellt behov av stöd

SÖ påpekar att när det gäller invandrarelever bör särskild omsorg läggas på att skapa en förtroendefull kontakt för att minska risken för motsätt­ningar och anpassningssvårigheter. Hemspråksläraren bör vid behov över­sätta inbjudan lill samlal och själv delta i samtalen.

Botkyrka kommun konstaterar att för kommunens del skapar den nuva­rande belygsätlningen problem speciellt för den stora andelen invandrar­elever i gmndskolan. På gmnd av språksvårigheter och ovana vid den svenska skolsituationen kan inle alla elever erhålla belyg. I andra fall, när belyg ges, är risken stor för atl dessa blir för låga på gmnd av de språkliga hindren. Dessa förhållanden talar för att nuvarande betygssystem bör er­sättas med en annan form av utvärdering av skolarbetet.

Örebro kommun anför atl arbetarklassens barn liksom invandrarbarn och bam som har en intellektuell utmstning som inte passar den mållslock betygen utgör, kommer till korta i en skola präglad av krav på prestationer utifrån medelklassens språk och värderingar. Det finns särskUd anledning att påpeka det svåra underläge som invandrarbarn hamnar i när de skall få sina prestationer uppmätta i en poängskala, när de kanske inte förrän mol slutet av sin skolgång hjälpligt klarar det svenska språkel.

Socialstyrelsen vill betona angelägenhelen av atl det studiestöd som ges i skolan för alt kompensera funktionshinder och hjälpa handikappade ele­ver, utgår i erforderlig omfattning. Reducering av kursinnehåll och andra inskränkningar i undervisningen får inle bli en följd av atl lillräckligi slöd tiU handikappade elever uteblivit eller atl pedagogiska hjälpmedel saknas.

Vänersborgs kommun föreslår att beiygen ej skall justeras uppåt för ele­ver med exempelvis läs- och skrivsvårigheter.

Malmöhus läns landsiingskommun betonar vikten av alt samlal hålls i god tid före varje belygsiillfälle för alt stödåtgärder skall kunna sättas in och fä effeki.

1.9 Lokala beslut

Umeå kommun föreslår att den lokala ämneskonferensen beslutar om kraven för mitlbetyget 2 efter cenlrala riktlinjer och rekommendalioner. Kommunen föreslår vidare att den lokala skolmyndigheten efter framstäl­lan från elever, föräldrar och lärare ges rätt all besluta om fler eller färre belygsiillfällen, dock ej om belygstillfället vid hösllerminen i årskurs 9.

 

Prop. 1978/79:180                                                                281

2    Övergången från grundskola till gymnasieskola

2.1      Bestämmelser för behörighet

BU 73:s förslag alt samma bestämmelser som för närvarande skall gälla för behörighel all las in i gymnasieskolan lillsiyrks näslan enhälligi av de inslanser som vidrörl frågan. Till dessa hör Finspångs. Jönköpings, Karls­krona, Malmö, Halmslads. Vänersborgs och Gävle kommuner.

SAF föreslår en aliernativ modell för behörighet: Allmän behörig­het kräver godkänt i alla ämnen i grundskolan. Särskilda omständigheter atl motverka utslagningen från grundskolan kan ge anledning lill ensiaka undanlag från denna regel.

Som komplemenl lill den allmänna behörighelen föreslår föreningen en särskild behörighel enligt följande: varje gymnasielinje eller special­kurs skall ha en kunskapsprofil över de minimikunskaper som krävs för all påbörja studier på den akluella linjen. Profilen grundas på ell anial modu­ler i vart och ett av gmndskolans ämnen. Innehållet i dessa moduler skall fastställas centralt. 1 basen lill varje kunskapsprofil ligger del allmänna be-hörighelskravel pä godkänd nivå för samiliga ämnen. Kunskapsmodulerna är i princip slapelbara, dvs. den som har alla moduler i eit ämne skall ha klaral hela kursen.

2.2      Urvalsgrunderna

2.2.1 Omdöme

Majoriieten av inslanserna avvisar omdöme som urvalsgrund. Bland dessa ålerfinns siaiens ungdomsråd. Malmöhus läns landsiingskommun, Hallsbergs, Örebro, Gävle, Umeå och Luleå kommuner, SACOISR, Riks­förbundei Hem och Skola, Elevförbundel, SECO. S\'eiiska kviniuirs väns­terförbund. Folkpariieis kvinnoförbund, Cenierparliels iingdomsförbund. Moderaia ungdomsförbundel, SSU och Sveriges förenade sludenikurer.

Utredningsförslaget ställer enligt SACOISR en rad frågor som inte kan sägas få ell lillfredssiällande svar. Kommer i.ex. omdömen från olika högstadier i en gymnasieregion att vara jämförbara? Vilka värderingar kommer att ligga till grund för omdömet i varje enskilt fall? Hur påverkar lärarens subjektiva värderingar omdömel? Hur vägs elevens kunskaper och personliga egenskaper samman? Osäkerhelen i dessa avseenden gör all det finns risk för alt elevens rätlssäkerhet sätts ur spel. Denna senare farhåga delas även av Sveriges förenade siitdenikårer som befarar att re­suhatet blir ell mer eller mindre löst lyckande, där lärarnas antipatier kan spela en myckel siörre roll än vid traditionell belygsällning. Elevförbun­del menar atl omdömel i de flesla fall måsle bli myckel slumparlal, efter­som riktlinjerna för hur omdömel skall sältas är myckel lösa. En annan fa­ra med omdömel är enligt förbundel alt de kan bli ett hol mol elevernas in-

 

Prop. 1978/79:180                                                                 282

tegritet, eftersom man i prakiiken kommer all betygsätta elevens hela per­sonlighel. Om lärarna ivingas lill en ingående persongranskning och be­dömning för del framlida omdömet kan det antas att relationema mellan lä­rare och elever ytteriigare försämras. Förbundel uppfattar det som en uppenbar risk att lärare kommer atl göru ingående registrering av eleverna för alt kunna sätta omdömel i sista årskursen.

Sunens ungdomsråd beionar svårighelen i alt ge ell heltäckande och rättvisande omdöme om en elev. SACOISR menar att det inle är rimligt all kräva av grundskolans lärare all dessa skall ha den deialjerade kännedom om ulbildningssyslemei ovanför grundskolan som erfordras för alt omdö­men skall kunna sältas pä ell invändningsfrill sätt. Svenska kvinnors väns­ierförbund pekar på det stora antal elever de flesta högsladielärarna har atl bedöma. Dålig personkännedom kan komma att medföra, atl många kan ivingas atl göra en bedömning av eleverna som innebär en belygsäitning i traditionell mening.

Luleå kommun framhåller all skolans omdöme blir en ny form av betyg­sältning. Liknande synpunkier framförs av Örebro, Gävle och Luleå kom­muner. SECO. Sveriges jörenade siudenikårer m.fl. Riksförbundei Hem och Skola ser omdömet som ett lotalbelyg för alla ämnen i grundskolan.

Att subjektiviteten i omdömel bäddar för orättvisor påtalas av Umeå kommun. SECO. Svenska kvinnors vänsierförbund m.fl. Risk finns, me­nar Moderaia samlingspariieis ungdomsförbund, alt del inte blir de faktis­ka kunskaperna och färdigheterna som värdesätts, utan i stället uppgifier som att eleven är nervös, flitig, artig eller orolig.

AMS. Siockholms. Vä.xj/i och Ronneby kommuner. Sveriges socialde­mokraiiska kvinnoförbund m. fl. släller sig tveksamma inför förslaget. LO belvivlar lärarnas förutsättningar atl uvge ell sädanl omdöme. Oxelösunds kommun framhåller alt omdömet kräver all lärarna fåren större kännedom om kraven från utbildningslinjer och arbele. Enligt TCO torde inte förut­sättningarna för rättvisa vara särskilt siora med ell sådani syslem.

Slaiisliska cenlralbyrån konslalerar all en direktsökande med högsta studieomdöme (3) vid näsla ansökningstillfälle får en lägre merilpoäng all konkurrera med och aldrig kommer all få samma höga merilpoäng som di­rekt efter grundskolun. eftersom studieomdömet endasl gäller för direklsö­kande och ersälls för icke direklsökande med grundpoängen 2.

Socialstyrdsen, Boikyrka, Finspångs. Jönköpings. Gollands. Karlskro­na, Malmö och Torsby kommuner m.fl. tillstyrker all skolans omdöme an­vänds som urvalsgrund vid intagning.

Malmö kommun anser oron över omdömel vara obefogat. Kommunen pekar pä de posiliva erfarenheler som inlagningsnämnden i Malmö har av de omdömen som lämnas av folkhögskolor för sökande lill gymnasium.

Gollands kommun förordar all poängsummorna för omdömet halveras och Boikyrka kommun föreslår poängfördelningen 2.0, 1.5, och 1.0. Della för all öka belydelsen av de övriga urvalsgrunderna.

 

Prop. 1978/79:180                                                                283

Emmaboda kommim accepterar omdömel under en övergångslid. Målet bör dock vara en hell inlressestyrd skola.

Linköpings, Kristiansuids, Halmslads, Vänersborgs och Karlsiads kommuner saml Moderaia samlingspariieis kvinnoförbund tillstyrker om­dömel som ett komplemenl lill beiygel.

Moderata samlingspartiets kvinnoförbund anser att beiygen bör kom­pleiieras med ett posilivi omdöme. Alla elever kan inte vara lika dukliga på alla områden, men alla har områden som de är dukliga på. Eleverna kan förledas all iro atl siudiepreslaiioner är del enda som är vikligl i vuxenlivel om bara dessa preslalioner bedöms. Förbundel anser, alt det bör åligga klasskonferensen au som komplement till betygen ange 3-5 positiva för­mågor eller egenskaper hos varje elev t.ex. samarbelsförmåga, förmåga till självständigt arbele elc.

Sysiemel har, menar Landstingsförbundei. den fördelen atl andra om­ständigheter än lidigare skolpresialioner kan vägas in i bedömningen. De yrken som gymnasieskolans vårdlinje leder lill är i slorl behov av all fånga upp sådana egenskaper som iniresse för människor och fallenhel för om-vårdnadsarbele. Med nuvarande urvalsgrupper får ungdomar med den läggningen aldrig någon reell chans. De slängs ule av höga beiygskrav. Å andra sidan kan man inle borlse från de risker, som ligger i del syslem be­länkandet förordar. Om skolpersonalens arbete inle skall bli orimligt tung­rott, måste det normall bli så atl en eller ell par personer svarar för bedöm­ningen av den sökande. Uppgifien är lika svär som grannlaga. Modellen ger alltför slorl ulrymme för subjekiiviiel och godlycke.

SO:s sammanslällning av länsskolnämndernas synpunkter visar att fyra nämnder är mer eller mindre posiliva till omdömel som urvalskriterium, medan tjugu nämnder avvisar eller är slarkl kritiska lill förslagei. Bland skälen till avstyrkandet kan nämnas bedömningssvårigheter, eftersom per­sonulen saknar kunskap om utbildningsvägama och det har ej angells vad som skall bedömas. Vidare kan omdömel bli en subjekliv bedömning och det kommer ej att differentiera. Eleven vel ej heller vilka krav som gäller. Risk föreligger för brisiande räUssäkerhel.

2.2.2 Valalternativ och ansöknhigsgång

All iniressei för den sökla ulbildningen bör lillmälas belydelse vid inlag­ningen förordas av så gott som samiliga inslanser, bland andra SÖ. Statens ungdomsråd. Siockholms läns landstingskommun. Boikyrka, Suickholms, Oxelösunds, Vänersborgs, Örebro. Luleå m.fl. kommuner. LO. TCO. SE­CO. HnsmodersjÖrhundel Hem och Samhälle. Svenska kvinnors vänster­förbund. Centerns kvinnoförbund. Moderata samlingspariieis kvinnoför­bund, Sveriges socialdemokraiiska kvinnoförbund, Cenierns ungdomsjör­bund och SSU.

Grundläggande för Luleå kommuns slällningslagande har varil all sko­lan måsle möla ell utlalal iniresse från elevens sida med all så långl som

 

Prop. 1978/79:180                                                                 284

möjligl skapa förutsättningar för all varje individ får möjligheler alt ut­veckla sin egen förmåga i skilda avseenden. Kommunen hyser den uppfall­ningen alt inlressestyrkta ställningstaganden från elevens sida måste vara en i många avseenden god grund all bygga sin utbildning på. Undersök­ningar har, framhåller Vilhelmina kommun, visal hur elevens besvikelse över all inle ha kommii in pä sill försiahandsval i många fall kan orsaka hans misslyckande i gymnasieskolan. 1 många fall är inriktningen mol en bestämd linje hos de sökande så stor all de överhuvud inle kan länka sig någon annan utbildning. Delta pekar enligt kommunens mening på all man bör ta hänsyn till och på något sätl poängmässigl tillgodose förstahandsva­len. SACOISR anser all förstahandsvalet bör premieras högre än andra och iredjehandsvalel. Samma synpunkt framförs också av siaiens ungdomsråd, TCO, Vänersborgs kommun m.fl. SÖ framhåller alt ett sådani syslem kräver alt förstahandsvalen är väl grundade. Delta i sin lur kräver en intensifierad syo-verksamhel.

AMS påpekar all del för närvarande saknas prakliska erfarenheter av hur ett inlagningssystem baserat pä intresseval bör utformas för all funge­ra väl även vid inlagning till linjer med hög konkurrens. Del bör också be­aktas atl stabiliteten i inlresset hos ungdomar i den ålder del här är fråga om ofta är låg. Inlresseintagning bör därför ha mer ingäende prövais (ev. som fiktiv inlagning) i någon eller några former innan slutlig stäUning las.

Den som söker en uibildning för andra gången bör enligt SÖ gå före den som söker för första gången osv. Della leder lill en köordning, där liden i kön avgör. Även Cenierns ungdomsförbund vill prioritera dem som sökl utbildningen tidigare. Eleven bör enligt ungdomsförbundet fä tillgodoräk­na sig högsl Ire förslahandsansökningar, vilka ej behöver vara i följd.

Socialstyrelsen och SACOISR, vilka förordar poäng för valallemaiiv, ställer sig iveksamma lill förslaget om ansökningsgång. En sådan urvals­grund kan, framhåller SACO/SR, påverka eleven all hålla fasl vid ell lidi­gare val - ell val som han/hon kanske senare kommii underfund med är olämpligt. Moderaia samlingspariieis ungdomsförbund yåmslåller försla­get med kösystem. Urvalel kommer inle atl bygga på lämplighet och förut­sättningar. Köerna lill eftersökta utbildningar kommer all öka, något som sannoliki kommer alt avskräcka många sökande.

Sjutton av länsskolnämnderna tillstyrker enligt SÖ:s sammanslällning intresse som urvalsgmnd, tre nämnder avstyrker. Farhågor för spekula­tionsval har uttryckts av några nämnder.

2.2.3 Arbelslivserfarenhel

Att arbetslivserfarenhet bör merilvärderas anser en stor majorilel av in­stanserna. Till dessa hör socialsiyrelsen, SÖ, statens ungdomsråd, Stock­holms läns landstingskommun. Botkyrka, Uppsala, Oxelösunds, Fin­spångs, Linköpings, Norrköpings, Jönköpings, Vä.xjö, Gotlands, Karls­krona, Halmstads, Vänersborgs, Torsby, Gävle, VUhelmina, Umeå och

 

Prop. 1978/79:180                                                                 285

Luleå komnniner. LO, TCO, SACOISR, Elevförbundel. SECO, Husmo­dersförbundei Hem och Samhälle, Svenska kvinnors vänsierförhinid. Cen­ierns kviniioförbinid. Folkpariieis kvinnoförbund, Moderaia samlingspar­iiets kvinnoförbund, Sveriges socialdemokraiiska kvinnoförbund. Cen­terns ungdomsförbund. Folkpariieis ungdomsförbund och SSU.

LO anser del vara riktigt atl arbetslivserfarenhet skall vara meriterande vid urval till gymnasielinje. Del är dock vikligl au åtgärder planeras så all delta i sig inle bidrar lill social snedrekryiering lill gymnasieskolan. Om in­le speciella ålgärder i form av uppsökande syo genomförs, kan del bli så all vissa grupper blir mindre benägna atl återvända till siudier efter en lid på arbetsmarknaden. Liknande synpunkter framförs även av gymnasieui­redningen. Siockholms läns landsiingskommun förordar, all arbelslivser­farenhel införs som huvudsaklig urvalsgrund för inlugning lill unlugnings-begränsude gymnasielinjer. Cenierns ungdomsförbund föreslår all de som söker den akluella ulbildningen för första gången men som har lidigare ar­belslivserfarenhel, skall anias lill ulbildningen före förstagångssökandc ulan arbelslivserfarenhel. För all få räkna arbelslivserfarenhel anser ung­domsförbundel all denna bör omfaila minsl 6 månader. Även värnplikls-ijänslgöring. föräldraledighel, hemarbele, beredskapsarbele, regisirerad arbetslöshet och liknande börenligt ungdomsförbundel räknas som arbels­livserfarenhel. SÖ menar all arbetslöshei i undantagsfall kan merilvärde­ras som arbele.

Som en nackdel med förslaget ser SACOISR del faklum all en direktsö­kande frän grundskolan kan få högre meritpoäng än en i övrigi likvärdig icke direklsökande. Om ulredningsförslagel skulle följas, skulle skoltröita elever som vill göra ell uppehåll mellan grundskola och gymnasieskola, få alllför siora svårigheter att göra sig gällande, då de vid ell senare lillfälle söker till gymnasieskolan. Elevförbundel anser del orimligt alt en elev som får omdömel 3 i urvalshänseende skulle förlora på alt arbeta, innan han/hon söker vidare till gymnasiet. Vänersborgs kommun vill öka arbets­livserfarenhetens betydelse genom ett högre poängtal och även Centerns kvinnojörbund menar att arbetslivserfarenhet värderas för lågt. Kvinno­förbundet föreslår en annan poängberäkning, som ger 0.04 poäng/månad försia ärel. 0.02 poäng/mänad för andra och tredje året. På två år i arbetsli­vet uppnås härigenom 0.72 poäng och för tre är ges 0.96 poäng. Vilhelmina kommun förordar alt även längre arbeisperioder än de BU 73 föreslår bör poängvärderas och tillgodoräknas vid inlagning.

Sunens ungdomsråd framhåller att speciell hänsyn skall tas lill elever som på grund av fysiska eller psykiska handikapp har svårt all skaffa sig erforderiig arbetslivserfarenhet. 1 första hand skall samhället naluriigtvis verka för att även dessa elever skall kunna fä arbete, men även vid urval till vidareutbildning måste dessa elevers svårigheler speciellt beaktas.

Umeå kommun betonar att poängen bör avvägas så att den inte lockar ungdomar att i slället för att gå direkt in i gymnasieskolan söka sig till en

 

Prop. 1978/79:180                                                                286

irång arbetsmarknad. Moderata samlingspariieis ungdomsjörhnnd fram­håller all arbelslivserfarenheisvärderingen inie får ges en sådan uiform­ning all övergången inellan grund- och gymnasieskola försvåras och alt många elever som söker populära ulbildningsulternaliv ivingas ut på en för ungdomar redan svår arbetsmarknad. Dessulom anser ungdomsförbundel alt arbetslivserfarenheten bör vara relevant för den sökla utbildningen.

SÖ redovisar alt nillon länsskolnämnder anser alt arbetslivseriärenhel bör ge poäng vid urval, de flesta enligt BU 73:s beräkningsprinciper. Övri­ga nämnder har ej svaral. De anser alt ulprövning bör göras eller all nuva­runde syslem behålls. Några nämnder påpekar all värderingen av arbels­livserfarenhel leder till all icke direklsökande inle har någon reell chans alt konkurrera.

2.2.4 Formbildning

Förslagei om merilpoäng för förulbildning mottas posilivt av de allra flesta av de inslanser som berört frågan, bland dem Siockholms läns lands­tingskommun. Oxelösunds, Finspångs, Linköpings, Växjö, Vänersborgs. Torsby m.fl. kommuner. TCO. SACOISR, Elevjörbundei, SECO, Cen­terns kvinnoförbund, Sveriges socialdemokraiiska kvinnoförbund. Cen­terns ungdomsjörbund och SSU.

Vänersborgs kommun finner all poäng för förutbildning är nalurligl, så all valet för en elev inle behöver ske mellan meriigivande arbele och icke-merilgivande utbildning. Ell skäl lill poäng för förutbildning anser Luleå kommim det vara, att många ungdomar ej lyckats erhålla arbele ulan måsle sysselsäuas genom mer eller mindre yrkesinriklade siudier. Cenierns kvinnoförbund menar all ulbildningen skall ha omfallal minst I månad för all poängsäiias.

Cenierns ungdomsförbund släller sig Iveksaml lill all göra förulbildning merilerande. De som redan fåll en gymnasieutbildning bör avstå ytterliga­re siudier till förmån för de ungdomar som inte fått sådan utbildning. En liknande synpunkt framförs även av SÖ.

SÖ:s sammanställning visar all nitton länsskolnämnder år positiva till poäng för förulbildning.

2.2.5 Könslillhörighel

Till utredningens förslag om poäng för könstillhörighet vid ansökan till vissa linjer ansluter sig SÖ. gymnasieutredningen. Oxelösunds, Fin­spångs, Jönköpings. Kristianstads. Torsby. Örebro. Gävle och Luleå kommuner. LO. Elevförbundel. SECO. Fredrika Bremerförbundei, Folk­partiets kvinnoförbund, Sveriges socialdemokraiiska kvinnojörbund och SSU.

Fredrika BrenwrjÖrhimdei har redan lidigare förespråkat, all meloden med poäng för minorilelskönel skall användas. Det syslem BU 73 föreslår har, menar förbundel, flera fördelar. Del kan tillämpas vid alla utbildning-

 

Prop. 1978/79:180                                                                287

ar och i alla åldrar. Del upphör alt verka när syftei - en viss baluns mellun könen - har uppnåtts. Enligt Folkpariieis kvinnoförbund bör förslaget bi­dra lill all minska del könsbundna yrkesvalet.

Gymnasieuiredningen beionar vikten av alt inie bura sluderu fördelning­en mellan män och kvinnor i olika ulbildningar ulan också i gymna­sieskolan som helhei. Vissa erfurenheier lyder pä ull det är lällare ull slimulera män all söka till ulbildningar, som har många kvinnliga sö­kanden än omvänt. Skulle delta bli fallel även i framliden finns del risk för alt andelen kvinnliga siuderande i gymnasieskolan åler kan komma alt sjunka. Detla skulle vara beklagligt med tanke pä kvinnors svaga ställning på arbetsmarknaden, som snarare skulle molivera högre andel kvinnliga än manliga studerande i gymnasial utbildning. Man bör därtbr. anser ulred­ningen. inte bara använda sig av poäng för okonvenlionelll sludieval vid intagningen utan också vidta sådana ålgärder un del lolala anialet kvinnli­ga studerande i gymnasieskolan pä lokal nivå inle blir lägre än del lolala antalet manliga. Även SSU framhåller vikten av alt balans uppnås på alla linjer mellan manliga och kvinnliga sökanden. Ett sätt att lösa problemet är, enligt förbundel, all ge kvinnor som söker till typiskt manliga linjer högre könstillhörighelspoäng än män som söker till typiskt kvinnliga linjer. SÖ förordar atl maximitalet för antagning bör sältas vid 50%, då ju minori­lelskönel nåll jämsiälldhel.

Centerns kvinnoförbund och Skövde kommun kan under en övergångs­lid länka sig poäng för könslillhörighel. men på sikl är andra medel alt nå jämställdhet atl föredra.

Krisliansiads kommun anför, all poäng visserligen bör ges, men efter en avirappad skala i förhållande lill anialei sökande av olika kön.

0.5 anses som en alllför hög könstillhörighelspoäng av Siockholms, Uppsala, Norrköpings, Trelleborgs och Torsby kommuner.

Ell sä högt poängvärde kan, enligt Uppsala kommun, medföra taktiska val för alt vinna inträde i gymnasieskolan, så alt intresseinriktningen skjuts åt sidan till förmän för en utbildning som ger poäng för könstillhörighet. Inom Norrköpings kommun har man närmare siuderai, hur ulfallet skulle ha blivit, om principen tillämpats vid vårens inlagning till vårdlinjen. Till-läggspoängen 0.5 hade dä resulterat i att nästan samtliga platser besatts av pojkar. Del kan ifrågasällas, om så siarka effekier är önskvärda. Storleken av den föreslagna tilläggspoängen bör därför noga prövas pä ett större ma­lerial, innan den fasisiälls.

Socialsiyrelsen saml Linköpings och Vä.xjö kommuner år Iveksamma in­för förslaget om könstillhörighelspoäng.

Malmö kommun anser all frågan först bör bli föremåi för analyser. Först därefter bör ställningslagande lill ulredningens förslag göras.

Statens ungdomsråd, Ljungby, Gotlands, Karlskrona, Halm-tads, Vä­nersborgs och Umeå kommuner, TCO, SACOISR, Husmodersförbundet Hem och Samhälle, Moderaia samlingspartiets kvinnoförbund. Centerns

 

Prop. 1978/79:180                                                                 288

inigdonisjörbimd. Moderaia imgdomsförhimdel och Sveriges jörenade siudenikårer avvisar BU 73:s förslag.

För alla slag av urval lill utbildning eller anställning skall, menar Mode­rata samlingspariieis kvinnoförbund, meritvärderas endasl sådana kvalifi­kaiioner som är relevania för den sökta verksamheien. Könstillhörighet kan enligt förbundeis mening, aldrig vara en relevant merit vid urval i sko­lan. Könskvolering är ell djupt kränkande av den enskilde elevens demo­kratiska rälligheler, då den ger värde till en egenskap som individen inte själv råder över.

Cenierns iingdomsförbimd anser atl problemen med könsbundna val mäsle lösas med ökad sludie- och yrkesvägledning, med varvad utbild­ning, där skolarbelel varvas med praklik och med en bäure koniaki mellan skola och sumhälle. Liknunde synpunkier framförs av sunens ungdomsråd m.fl. Ökad informaiion framhåller Trelleborgs och Umeå kommuner m. fl. som ell medel all bryla de könsbundna valen.

TCO lar avstånd från generell könskvolering. Under en viss övergångs­period lorde man dock kunna använda t. ex. en förtursprincip vid lika eller näslan lika meriter eller viss begränsad fri kvot vid inlagning lill viss ut­bildning. BU:s förslag ligger dock enligt organisalionen alllför nära en ge­nerell könskvolering för atl kunna ingå i ell urvalssystem lill fortsaU ut­bildning.

Enligt SÖ avslyrker majoriteten av länsskolnämnderna förslaget. Fjor­ton nämnder avstyrker, sex har ej svarat. Av de fyra nämnderna som har tillstyrkt har en föreslagit ytterligare övervägande och en nämnd har till­slyrki i princip.

2.2.6 Andra allernaiiv

Poäng för föreningsverksamhet föreslås av Folkpariieis kvinno­förbund. Boikyrka och Vilhelmina kommuner m.fl. Vilhelmina kommun ser akliv föreningsverksamhet som lika meriterande som förstahandsval av utbildning och anser säledes all även föreningsverksamhei skall poäng­värderas. En lämplig poängvärdering menar Boikyrka kommun vara 0.1 poäng för den som kan siyrka aklivi foreningsmedlemsskap under minsl 12 månader och 0.2 poäng för den som haft förtroendeuppdrag. Folkpartiets kvinnoförbund vill kräva lyngre uppdrag under minst ell år för exlra poäng.

Ell beakiande av föreningsverksamhei för alt särskilja sökanden med li­ka poäng förordas av sunens ungdomsråd. Vänersborgs och Luleå kom­muner. LO m. fl.

Skövde kommun anser möjlighelen till föreningslivserfarenhel aUtför chansartad för del stora flertalet elever för alt kunna utgöra urvalsgmnd. Cenierns ungdomsförbund framhåller att föreningserfarenhet kan vara mångskiftande och svår atl bedöma. Mätning av aktiviietsgraden är i det närmasle omöjlig. Förslaget med lilläggspoäng bör enligt TCO utredas yt-

 

Prop. 1978/79:180                                                                289

teriigare och konsekvenserna uv förslaget prövas noga, innan definitiv ställning las.

Moderaia ungdomsförbundet ser föreningslivserfarenhel som ett helt oaccepiabeli kriierium för inlagning på gymnasieskolan. Inlyg om för­eningslivserfarenhet ger inga garaniier för all engagemangei varil omfat­tande eller aktivi. Med sådana poänger riskerar man bara all skapa "lufl-föreningar" och mygel. Husmodersförbundet Hem och SamhäUe avvisar ocksä poäng för föreningsarbeie. Kampen om föreningsuppdrag kan med­föra all samarbele och goda konlakler mellan eleverna försämras och all konirollen över föreningsfloran kan bli svår. Även Linköpings kommun motsätier sig att hänsyn tas till föreningsverksamhet vid inlagning lill gym­nasieskola. Gymnasieutredningen, Ronneby, Vilhelmina och Umeå kom­muner samt SACOISR vill aklualisera frågan om en fri kvot vid inlag­ningen.

1 samband med uppfattningen alt en framlida gymnasieskola bör kunna la emot samtliga ungdomar, anser gymnasieutredningen, alt ungdomar med särskilda behov i så stor ulsiräckning som möjligl bör kunna tas in i reguljär utbildning i gymnasieskolan. I de utbildningar, där urval tills vida­re måste ske, bör platser avsättas för sådana elever. Antalet platser bör in­te fastställas centralt utan bör kunna variera mellan olika ulbildningar och med hänsyn till förhållandena i olika kommuner. Genom frikvotssystemet kan enligt SACOISR intagningsnämnden ta hänsyn till sådana sökande, vilkas betyg och övriga meriter inle räcker till, men som av nämnden och den avlämnande skolan ändå bedöms vara lämpade för den aktuella utbild­ningen. Vilhelmina kommun framhåller, att kvoten skulle kunna användas lill att garantera ett visst minimiantal icke direktsökande plals vid utbild­ningar inom gymnasieskolan.

Någon sorls lottningssysiem kan i sista hand accepteras av en stor del instanser, t. ex SÖ, Landstingsjörbundei, Linköpings, Vänersborgs, Sköv­de, Gävle och Luleå kommuner, TCO, SECO, Cenierns ungdomsförbund och Folkpartiets ungdomsförbund.

Gymnasieuiredningen, Hallsbergs och Örebro kommuner samt Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund pekar på den försöksverksamhet med belygsfri inlagning som begärts i Örebro län. Gymnasieuiredningen anser att den föreslagna försöksverksamheten skulle kunna ge värdefulla infor­mationer om vilka åtgärder som krävs för att åstadkomma mer genomtänk­ta sludie- och yrkesval och bätire anpassning av den gymnasiala organisa­tionen till de sökandes önskemål och fömtsättningar. Hallsbergs kommun menar, aU ett intagningssystem enligt den föreslagna försöksverksamhe­tens riktlinjer först bör prövas, innan det av BU 73 föreslagna urvalssyste­met mellan grundskola och gymnasieskola genomförs.

2.2.7 Övrigt

Med en mera flexibel gymnasieorganisation torde enligt SÖ den andel sökanden som får sitt förstahandsval tUIgodosett kunna öka av-19   Riksdagen 1978179. I saml. Nr 180

 

Prop. 1978/79:180                                                                290

sevärt. Detla kräver, att gymnasieskolorna fär sig tilldelade en mindre spe­cificerad ram av inlagningsplaiser. Med ramar per län eller gymnasieregion lilldelade för längre perioder än ett budgetår bör man pä lokal nivå lällare kunna anpussu plulsfördelningen lill de sökandes val och därmed minska behovei uv urvul och rungordning. Gymnasieutredningen. StockluUms, Oxelösunds och Karlskrona kommuner, TCO. Centerns kvinnoförbund. Folkpartiets kvinnoförbund. SSU m.fl. framför liknande synpunkier.

Skövde kommun år ivek.sam till möjlighetema att väsentligt utöka anta­let elévplatser på en linje, som för tillfället lockat många sökande. Lokalsi­tuationen, kommunens ekonomiska möjligheler lill nya investeringar och framför allt möjligheterna för elevema atl erhålla arbete efter ulbildningen försvårar denna flexibilitet mellan olika läsår.

Gymnasieutredningen konstalerar att antalet 16-åringar ökar starkt fram till 1980-1981. Mellan 1981 och 1983 är antalet 16-åringar oförändrat för atl därefter i slort setl konlinueriigi minska. Om organisalionen för gymna­sial utbildning expanderar slarkl i början av 1980-lalel med hänsyn lill del ökade antalet 16-åringar, blir det därefter möjligl atl la emot prakliskl laget samtliga elever ulan an ytterligare öka kapaciteten. Samma tankegångar framförs även av Oxelösunds kommun.

2.3 När skall intagning ske?

Utredningens förslag möter ett starkt positivt gensvar från de instanser som berör frågan. Till dem som tillstyrker hör Uppsala, Finspångs, Norr­köpings, Jönköpings, Växjö, Karlskrona, Vänersborgs och Härnösands kommuner, LO, Moderata samlingspariiets kvinnoförbund. Centerns ung-doms,förbund och Folkpartiets ungdomsförbund.

Det är av väsenilig belydelse, menar Norrköpings kommun, atl under­visningen i årskurs 9 kan anpassas till de individuella behoven inför vall yr­ke eller sökl utbildning. En väl planerad och genomförd vårtermin för var­je elev bör kunna starkt nedbringa antalet avhopp från gymnasieskolan un­der det försia läsårel. Centerns ungdomsförbund framhåller atl förslagels genomförande underläUar förberedelserna för alteraativ sysselsättning för de sökande, som inte kommer in på de linjer de prioriterat.

Uppsala kommun påpekar atl om syo-åtgärder skall sättas in och möjlig­göra eventuella om- och nyval, bör inlagningsbesked dock inte utgå utan föregående preliminär intagning.

Ur statistisk synpunkt kan enligt Statistiska centralbyrån omläggningen vara positiv. Under fömlsättningen alt studieomdömena fastställs ijanuari och ansökningsmalerialel kan överiämnas till byrån i början av febmari, skulle sökandestatistiken kunna presenteras i god lid före vårterminens slut. Denna statistik skulle vara preliminär, eftersom den inte tar hänsyn till den modifierade inlagningen. Den skulle vara ett bättre underlag för förslag till organisationsbeslut, än det som den nuvarande preliminärintag-

 

Prop. 1978/79:180                                                                291

ningen ger, eftersom statistiken även skulle innehälla uppgifter om andra och tredjehandsval, könsfördelning och urvalspoängfördelning. Underlag skulle också finnas för regionalu redovisningur.

Svenska kommunförbundei vill förordu, all ulredningens förslag prövas i försöksverksamhel, innan slutgiltigt beslul las.

Vilhelmina kommim ställer sig Iveksam lill all ansökningsliden föreslås utgå redan vid slutet av höstterminen. Della kommer all innebäru kom-plikuiioner för icke direklsökande, som säkeriigen behöver lid efter nyår för att kunna fatta ett realisliskl beslul om eventuell vidureui-bildning.

SSU anser atl inlagningsnämnden bör redovisa vilka som har kommii in på olika uibildningslinjer redan vid vårterminens slarl.

2.4 Intagningsnämnd

Av de inslanser som uttalat sig i frågan stöder en majoritet BU 73:s för­slag rörande intagningsnämnderna. Bland dessa finns 50, AMS, Fin­spångs, Jönköpings, Vänersborgs och Umeå komnniner, LO och SSU.

AMS anser en förändring av intagningsnämndernas sammansättning va­ra moiiverad, även om nuvarande inlagningssystem tills vidare bibehålls. Det bör därvid övervägas, om inle även arbelsförmedlingsorganen bör fö­reträdas, bl.a. med hänsyn till behovet av kontakt med arbetsmarknaden för sökande lill återkommande utbildning.

Svenska kommunförbundei vill förstärka förtroende mannarepre­sentationen i utredningens förslag. Intagningsnämndens beslul kan inte ses isolerat från andra frågor, t.ex. ungdomsarbetslöshelsproblem, lokali-seringsålgärderetc. Kommunförbundet vill därför föreslå atl ytteriigare en lekman (förtroendevald) knyts lill inlagningsnämnden. Också Karlskrona kommun ifrågasätter om förslaget tillförsäkrar förtroendemännen del verk­liga inflylande som utredningen avser.

Centerns ungdomsförbund finner förslaget om inlagningsnämndens sammansättning i huvudsak tillfredsställande. Man bör dock ge represen­tation till elevema både från grundskolan och gymnasieskolan. Elevernas delaktighet i intagningsförfarandet måste markeras genom räll alt utse le­damöter. Karlstads kommun vill framhålla viklen av atl i varje fall den per­son inom varje kommun, som handlägger frågor om gymnasiets dimensio­nering, bör ingå som ledamol i nämnden.

Många intagningsnämnder fungerar som gemensam nämnd för ell helt län och landstingskommun. I dessa nämnder bör ingå en representant från varje skolstyrelse respektive utbildningsnämnd. Enligt Uppsala kommuns mening skulle en sådan intagningsnämnd bli alllför sior, om tre lekmanna­represenlanter dämlöver skulle ingå i nämnden. Kommunen anser, all in­tagningsnämnden bör ha samma sammansäuning som lidigare saml alt dessutom en representant från skolans syo-verksamhel och två lekmanna­represenlanter bör ingå.

 

Prop. 1978/79:180                                                                 292

Karlskrona kommun förulser, att ulredningens förslag beträffande över­gången från grundskola lill gymnasieskola kommer atl slälla ökade krav på intagningsnämnderna och deras funklioner. Intagningen till vissa linjer och kurser kommer alt kräva stora arbetsinsatser och tidsödande samrådsför­faranden, för all iniagningsnämnderna med siörre säkerhei skall kunna medverka till atl de sökande, som har de bästa förutsättningarna, också får möjlighet att vinna inlräde till ulbildningen ifråga. Kommunen anser det väsentligt, att särskilt statsbidrag för inlagningsnämndemas arbete i fort­sällningen Ulgår och all syo-resurs för nämndema blir obligalorisk. Det poängsystem utredningen föreslår kommer enligt Svenska kommunförbun­det all medföra svårigheler för ell manuellt arbetande kansli. Det är kom­munförbundels uppfattning, att det föreslagna sysiemel påskyndar en

Genom en ökad syo-verksamhel kan man, betonar Örebro låns lands­tingskommun, ge elevema bälire kunskaper om olika yrken och utbild­ningars krav och framlidsmöjlighetcr. Man kan också ge elevema bättre möjligheler alt realisliskl bedöma sina egna förulsältningar atl klara olika ulbildningar. Liknande synpunkier redovisas av Stockholms kommun m. fl. Endasl av den som äger korrekt information kan man kräva, alt han väljer rationellt och ulifrån självkännedom, framhåller Norrköpings kom­mun.

LO anser att en förbättrad sludie- och yrkesorientering som löper som en röd tråd under hela skoltiden i sig är motiverande för hela skolarbetet. SACOISR noierar med lillfredsslällelse förslaget, atl även eleverna i års­kurserna 1 -5 skall räknas in i siatsbidragsunderlaget för kommunens syo-verksamhet. Faktorer av stor betydelse för elevemas framlida sludie- och yrkesval inverkar redan lidigt under skolgången. Sä bestäms t. ex. valet av gymnasial utbildning med stor sannolikhet redan före högstadiet. Del är därför väseniligi, all syo-funktionären har ansvaret för syo-verksamheten på låg- och mellanstadiet. Vänersborgs kommun anser det vara av myckel stort värde, alt eleverna så objektivt som möjligl kan bedöma sina förut­sättningar för olika siudier och yrken. För della krävs, alt eleverna får en så allsidig, akluell och så långt möjligt uttömmande bild av samhällets ut­bildningsvägar och olika yrken. Del hade av den anledningen varil av slort värde, all syo-verksamheten hade byggts ul mer på grundskolans låg- och mellansiadier än vad som föresläs ske. Även gymnasieutredningen poäng­lerar viklen av all syo-momenl integreras i olika ämnen redan från försia årskursen i grundskolan.

övergång till dataruiiner. Uppgifter måsle lagras år från år. Ell särskilt da­tasystem behöver utarbetas. För att iniagningsnämnderna skall få tid och möjlighel alt ägna sig huvudsakligen ål elever, som har problem med sitt sludie- och yrkesval, bör rutiner begränsas lill ell minimum. Till kostna­derna för en sådan utveckling kan inle enbart gymnasiekommunerna bidra. Slalen måsle här la ell medansvar.

TCO betonar angelägenheten av alt intagningsnämndernas arbete sker

 

Prop. 1978/79:180                                                                293

öppel och med fri insyn för dem som önskar ta del av inlagningsarbeiet. Delta är enligt organisationen vikiigt, för atl intagningsförfarandet skall vinna allmän anslutning och tilltro.

2.5 Syo-verksamhet

Kravet på en inlensifierad och försiärki syo-verksamhel slöds enhälligt av inslanserna.

Stockholms läns landstingskommun understryker, atl en inlensifierad syo-verksamhel är mycket angelägen och i sig bör kunna skapa fömisäii­ningar för en grundskola ulan betyg eller andra skriftliga bedömningar. Den individuella rådgivning och uppföljning som föreslås kräver, framhål­ler Svenska kommunförbundei, en mycket störte insals av syo-funktionä­ren än vad som med tanke på nuvarande statsbidrags storlek är möjligt. Förbundel vill därför med kraft understryka, atl kommunernas syo-resurs måsle förslärkas. Ulan en sådan försiärkning är det tveksamt, om man kan nå de mäl som ulredningen avser.

Socialstyrelsen understryker angelägenheten av atl den uppföljande verksamheien byggs ut till all omfatia alla elever efter grundskolans slut. säväl elever som påbörjat gymnasial utbildning som elever, vilka inte lagils in eller inte sökt lill gymnasieskolan. Som en av de viktigaste delama av syo-verksamhelen ser Vilhelmina kommim den del som sysslar med ungdomar som gåll ul årskurs 9 och efter ett eller två år inte sökt vidare ut­bildning. Del kan i många fall vara lämpligt all göra erfarenheler uianför skolan under några år, men del är vikligl alt man följer de ungdomar som inte vall siudier och undersöker, hur de har del ställt med sin sysselsätt­ning. Med hänsyn lill alt skolan bör känna ansvar för alla 16-19-åringar, inte bara dem som befinner sig i utbildning, anser gymnasieuiredningen atl resurstilldelningen för uppföljande syo bör ökas avsevärt, så atl de ungdo­mar som lämnar grundskolan ulan alt övergå till annan utbildning, i prakti­ken kan följus under en längre tid än hiuills. Ulredningen frumhåller vida­re, i likhel med bl.a. Vilhelmina komnuin och SSU. all samarbelel mellan skola och urbeisförmedling bör förbättras, och erforderliga resurser ges för detta.

Genom en ulvidgad och över hela grundskolan utlagd syo-insats, som in­tegreras i alla ämnen och akliviieier, bör det enligt TCO vara möjligt atl dels motverka yrkesval efter kön och social bakgrund, dels göra eleverna mer medvelna om sambandei mellan val av uibildning och förhållanden på arbelsmarknaden och fackligi och poliiiski arbele och därigenom medver­ka lill all eleverna gör mer realistiska och ulifrån egnu intressen gående ut­bildningsval.

Elevförbundet och Moderata iingdom.sförbundel unser ull en förbällrud syo-verksumhel är ell säll ull kommu till rälla med del siora antal felval, som leder lill all elever hoppar av uibildningslinjer efter bara några måna­der.

 

Prop. 1978/79:180                                                  294

Att öka antalet syo-funktionärer i skolan är visseriigen önskvärl i sig, men att begränsa sig till della menar Sveriges,förenade sludentkårer bara vara att uppfyUa e n nödvändig förtilsällning för en bättre fungerande syo. Syo måste på ett handfast sätl in i alla ämnen i skolan, något som naturligt­vis förutsätter att lärarna får syo-ulbildning och atl de blir medvelna om sin stora belydelse i skolans lolala syo-verksamhel.

AMS vill, liksom LO m. fl., belöna all behovei av försiärki syo förelig­ger, oavsett vilken ställning statsmaklerna tar lill ulredningens förslag i öv­rigt.

Riksförbundet Hem och Skola pekar på den risk, som kan ligga i all många elever under hand accepterar skolans rådgivning som avgörande. Processen, där yttre rekommendationer förvandlas till elevens egel val måsle uppmärksammas. Syo-verksamhelen måsle därför i sin grundsyn ul­formas så, alt den underslödjer de positiva erfarenheler som eleven själv gjort av studierna i skolan och av intrycken från koniakterna med arbetsli­vet. Förbundet har den uppfattningen, all syo-verksamheten har mycket goda fönUsällningar all förverkliga en sådan målsättning.

 

Prop. 1978/79:180                                                                295

Innehåll

Propositionen....................................................................         •

Propositionens huvudsakliga innehåll ..............................         I

Förslag till lag om ändring i skollagen (1962: 319)...........         4

1   Inledning......................................................................         5

2   Gmndskolans utveckling...............................................         8

2.  1 Utgångspunkt.......................................................         8

2. 2 Sambandet mellan gmndskola och gymnasieskola                  11

2. 3 Jämlikhet - en rätt till goda kunskaper och färdigheter ....       12

2. 4 Det fria studievalel  ..............................................       13

2. 5 Decentralisering av ansvar och befogenheter.......       14

2. 6 Skolan - eU kuilurellt centrum................................ ..... 16

2. 7 Ökad jämställdhet mellan pojkar och flickor.......... ..... 17

2. 8 Skolans internationalisering..................................      19

2. 9 Samverkan mellan skolan och samhället i övrigi....      20

2.10    Hjälp till elever med svårigheler............................ ..... 21

2.11    Elevernas aktiva medverkan................................. ..... 22

3 Läroplan för gmndskolan  ............................................ ..... 23

3. I Läroplanens roll..................................................... ..... 23

3. 2 Läroplanens utformning........................................      24

3. 3 Förändringar av läroplanen ..................................      26

4 Grundskolans utformning - skoldag - timplan  .............      28

4. 1 Skoldagen............................................................. .... 28

4. 2 Elevtimtiden........................................................... .... 29

4. 3 Möjligheter till lokala variationer av timplanen ..... .... 30

4. 4 Anpassad sludiegång............................................ .... 33

4. 5 Samverkan mellan förskola och lågstadium .......... .... 34

4. 6 Lågstadiet och mellanstadiet.................................      37

4. 7 Högstadiets uiformning......................................... .... 42

4.7.  1 Olika valmöjligheter...................................... .... 43

4.7. 2 Valfrihet - sammanhållning............................ .... 43

4.7. 3 Det fria sludievalel........................................      46

4.7. 4 Hemspråk som tillvalsalternaliv.....................      53

4.7. 5 Allernalivkurser ............................................      54

4.7. 6 Slöjdens utformning......................................      56

4. 8 Högstadiets timplan..............................................      58

5 Innehållet i skolans arbete. Kursplanerna ...................      62

5. 1 Kunskaper och färdigheter....................................      62

5. 2 Mål och huvudmomenl........................................... .... 66

5. 3 Stoffurvalet............................................................ .... 69

5. 4 Kursplanernas vidgade funklion............................ .... 70

5. 5 Stadieindelning av kursplanerna...........................      71

5. 6 Kursplaner för enskilda ämnen..............................      72

5.6.  1 IdroU..........................................................      72

5.6. 2 Hemkunskap ............................................... .... 73

5.6. 3 Slöjd............................................................ .... 73

5.6. 4 Maskinskrivning .......................................... .... 73

5.6. 5 Matematik................................................... .... 73

5.6. 6 Orienteringsämnen .....................................      74

5.6. 7 Svenska....................................................... .... 77

5.6. 8 Bild  ............................................................ .... 78

5.6. 9 Musik........................................................... .... 78

5.6.10 AUmänt....................................................... .... 78

 

Prop. 1978/79:180                                                                296

6 Arbelssäil......................................................................      79

6.   I  Huvudlinjer..........................................................      79

6. 2 Temasiudier och projekiarbeien.............................      82

6. 3 Läromedel för grundskolan ...................................      85

6. 4 Några förulsäliningar för au utveckla arbetssällen.      88

7 Betygsältning i grundskolan m.m..................................      89

7. I  Inledning...............................................................      89

7. 2 Betygen i grundskolan...........................................      89

7. 3 Urvul till fortsatt utbildning....................................      96

7. 4 Intagningsförfarande............................................ .... 97

7. 5 Övrigu frågor som guller belygsällning i grundskolan               98

7. 6 Rän till vissa slutbetyg...........................................      98

8   Skola - arbetsliv............................................................    100

9   Koslnader, personalkonsekvenser, lokalkonsekvenser. .. 103

9.   I  Koslnader............................................................ .. 103

9. 2 Personalkonsekvenser.......................................... .. 106

9. 3 Konsekvenser för kommunerna ............................   108

10..................................................................................... Genomförande och uppföljning                 110

10. 1 Tonviki på del inre arbelel.................................... .. 110

10. 2 Uppföljning och Ulvärdering av lidigare läroplansreformer    112

10. 3 Den nya läroplanen och del lokala ansvarslagandel              113

10. 4 Åtgärder i samband med genomförandel............ .. 116

10.4.  I  Lokal genomföranderesurs ..................... .. 116

10.4. 2 Fortbildning............................................... .. 117

10.4. 3 Informaiion m.m.........................................   118

10. 5 Utvärdering i skolan ...........................................   119

10. 6 Den fortsatta läroplunsulvecklingen....................   120

10. 7 Tidpunkt för läroplanens införande  ...................   123

11  Hemslällan....................................................................   123

12  Beslul   ......................................................................... . 124

Bilaga I Sammanfaltning av skolöverstyrelsens förslag till förändring

av grundskolans läroplan.....................................   125

Bilaga 2 Remissyttranden över skolöverstyrelsens förslag till föränd­
ring av grundskolans läroplan.............................. . 164

Bilaga 3 Sammanfattning av 1973 års belygsulrednings förslag ISOU

1977: 9) Beiygen i skolan..................................... . 254

Bilaga 4 Remissyllranden över  1973 års belygsulrednings förslag

(SOU 1977: 9) Beiygen i skolan ........................... . 269

Norstedts Trycken, Stockholm 1979