Prop. 1978/79:157

Regeringens proposition

1978/79:157

med förslag till lag om ändring i rikets indelning i kommuner, landstingskommuner och församlingar, m. m.;

beslutad den 22 mars 1979.

Regeringen föreslår riksdagen all aniaga de förslag som har upptagils i bifogade utdrag av regeringsprolokoll.

På regeringens vägnar

OLA ULLSTEN

BERTIL HANSSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås en ny lag om ändring i indelningen i kommuner, landstingskommuner och församlingar. Den nya indelningslagen, som ersätter 1919 års lag om ändring i kommunal och ecklesiastik indelning innebär en modernisering av indelningslagstiflningen i både sakligt och formellt hänseende.

1 den nya lagen finns bestämmelser om förutsättningarna för atl ändringar i den kommunala indelningen skall få göras och om förfarandel vid sådana ändringar. Där anges också hur kommunernas inbördes ekonomiska förhållanden skall regleras saml när en indelningsändring träder i kraft och hur den kommunala beslutanderätten skall fördelas vid sådan ändring.

Enligt de nya beslämmelserna fär ändring i kommunindelningen göras, om ändringen kan antas medföra bestående fördel fören kommun elleren del av en kommun eller annars från allmän synpunkt. Hänsyn skall därvid las till önskemål och synpunkter dels från den eller de kommuner som berörs, dels från ortsbefolkningen. Mot en kommuns vilja får enligt förslaget en indelningsändring genomföras endast om det finns synneriiga skäl för ändringen.

De nuvarande bestämmelserna om att en särskild plan skall finnas som visar den lämpligaste kommunindelningen i varje län slopas enligt förslagel.

Beslutanderätten i fråga om mer omfattande ändringar i den kommunala indelningen föreslås liksom hiltills filkomma regeringen. Ärenden om mindre indelningsändringar delegeras lill kammarkollegiel.

Beslämmelserna om ekonomisk reglering mellan kommunerna vid en indelningsändring bygger enligl förslaget på en principiell avtalsfrihet för

1 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 157

Prop. 1978/79:157 2

kommunerna när det gäller fördelningen av tillgångar och förbindelser. Regeringen kommer dock även i fortsättningen att fastställa den ekonomiska regleringen i samband med beslutet om indelningsändring.

Alla ändringar i den kommunala indelningen träder enligl förslaget i kraft vid ell årsskifte. Mera omfaiiande ändringar kommer alt träda i kraft vid årsskiftet närmast efter ordinarie val av kommunfullmäktige. Regeringens beslut om en indelningsändring skall som regel fattas minsl ell år före ikraftträdandet. När kammarkollegiet fattar beslutet, är molsvarande övergångstid tre månader.

Regler föreslås om vilken räll atl falla kommunala beslul under tiden mellan beslul om indelningsändring och ikraftträdandet som tillkommer förelrädare för de kommuner som berörs av en ändring. Vid mer omfaiiande ändringar föreslås atl ell särskili organ liksom hiltills skall kunna utses för all utöva beslulanderätien för den nya kommunen under denna övergångsperiod. Del föreslås att detta organ i fortsättningen benämns indelningsdelege-rade. En särskild lag om kommunala indelningsdelegerade skall enligt förslagel ersätla den nuvarande lagen om kommunala sammanläggnings-delegerade.

För ändringar i indelningen i landstingskommuner och församlingar föreslås regler som i allt väsentligt stämmer överens med de regler som avses gälla för ändringar i kommunindelningen.

Följdändringar föreslås i en rad författningar. Den nya indelningslagstiflningen avses träda i kraft den I juli 1979.

Prop. 1978/79:157

1 Förslag till

Lag om ändring i rikets indelning i kommuner, landstingskommuner och församlingar

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Ändring i indelningen i kommuner

Föruisältningar för indelningsändring

1 § Regeringen får besluta om ändring i rikets indelning i kommuner, om
ändringen kan anlas medföra beslående fördel för en kommun eller en del av
en kommun eller andra fördelar från allmän synpunkt. Därvid får regeringen
meddela de föreskrifter som behövs för ändringens genomförande.

Vid prövning av frågan om indelningsändring skall särskild hänsyn las lill önskemål och synpunkter från den eller de kommuner som närmast berörs av ändringen. Om en sådan kommun molsälter sig en indelningsändring, får beslul om ändringen meddelas endasi om del finns synnerliga skäl.

Om en indelningsändring innebär atl en kommun delas eller att en del av en kommun överförs till en annan kommun, skall särskild hänsyn också tas lill ortsbefolkningens önskemål och synpunkter.

2 § Om osäkerhet råder beträffande gränsen för en kommuns område, får regeringen förordna om gränsens rälla sträckning.

3 § Kammarkollegiet får besluta om en indelningsändring som behövs på grund av oregelbundenhet i indelningen eller med hänsyn till fastighelsför-hållandena och som inte föranleder ekonomisk reglering mellan kommuner.

4 § Kammarkollegiet får avslå en ansökan om indelningsändring, om kammarkollegiet finner alt ändringen inle bör ske.

5 § Kammarkollegiets beslut enligt 3 eller 4 § överklagas hos regeringen genom besvär.

Ekonomisk reglering m. m.

6 § När en kommun delas, skall de inbördes ekonomiska förhållandena
mellan kommunerna enligl den nya indelningen regleras. När en del av en
kommun överförs lill en annan kommun skall sådan reglering ske, om en
kommunal tillgång eller förbindelse, som kan hänföras till den delen, bör
överföras lill den andra kommunen eller om del finns särskilda skäl till
reglering. Regleringen skall ha lill syfte atl på ell ändamålsenligt och skäligt
säll fördela kommunens förmögenhet eller en del av denna.

Prop. 1978/79:157 4

Regleringen fastställs av regeringen, när beslutet om indelningsändringen meddelas. Om kommunerna är ense om regleringen, bör denna fastställas.

Ansvaret för en förbindelse lår överföras från en kommun till en annan oberoende av om fordringsägaren har lämnat sitt medgivande till det.

7 § Om en kommun vid fördelningen av tillgångar och förbindelser tilläggs större del av tillgångarna eller förbindelserna än som följer av grunden för regleringen, skall utjämning ske i pengar. Regeringen får bestämma all utjämningsbeloppet skall betalas på en gång eller fördelas på två eller fiera

8 § Om inte något annat har bestämls vid en ekonomisk reglering enligl 6 §, övergår en kommuns ansvarighet för borgensförbindelser och liknande åtaganden, som berör invånare, fasligheler eller verksamheter inom elt område som skall skiljas från kommunen, till den kommun vari området efter indelningsändringen skall ingå.

9§ När en kommun läggs samman med en annan kommun, övergår kommunens tillgångar och ansvarigheten för dess förbindelser lill den kommun som bildas genom sammanläggningen.

10 § Om en kommuns ekonomiska slällning försämras på grund av en indelningsändring, får regeringen bestämma alt en annan kommun som har fördel av ändringen skall bidra till den förstnämnda kommunens uigifter i skälig utsträckning. Detsamma gäller om en kommun på grund av en indelningsändring får kosinader för all ordna sin förvaltning, lill vilka den eller de andra kommuner som närmast berörs av ändringen skäligen bör bidra. Regeringen får bestämma att bidraget skall utgå på en gång eller under en viss övergångstid.

11 § Kommunala författningar skall i den mån del behövs med hänsyn till en indelningsändrings omfattning och författningarnas utformning snarast möjligt efter beslutet om ändringen anpassas till den nya indelningen. Till dess della har skelt, gäller sådana förfallningar i tillämpliga delar inom samma område som före indelningsändringen.

fndelningsändrings Ikraftträdande och den kommunala beslutanderätten vid sådan ändring

12 § En indelningsändring iräder i kraft den 1 januari del år som bestäms i
beslutet om ändringen. Om ändringen är av sådan omfattning atl en kommun
enligt den nya indelningen inte bör företrädas av de gamla kommunfullmäk
tige, träder ändringen i kraft den 1 januari året efter det år då val i hela riket av

Prop. 1978/79:157 5

fullmäktige har ägt mm.

Etl beslul om indelningsändring enligl 1 § skall meddelas senasi ett år innan ändringen skall träda i kraft. Om det finns synnerliga skäl, får beslutet meddelas vid en senare tidpunkt, dock inte senare än ålta månader före ikraftträdandet. Ett beslut om indelningsändring enligt 3 § skall meddelas senasi tre månader innan ändringen skall träda i kraft.

13 § Sedan en indelningsändring har beslutats eller, om indelningsdelegerade skall utses enligt 17 §, sedan delegerade har valts, kan en kommun enligt den nya indelningen förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter.

14 § Under tiden mellan beslutet om indelningsändring eller, om indelningsdelegerade skall utses enligt 17 §, valet av delegerade och ändringens ikraftlrädande skall den beslulanderäll som tillkommer kommunfullmäktige utövas av företrädare för kommunen enligt den nya indelningen, om beslutet sträcker sina verkningar till tiden efter ikraftträdandet.

Företrädare för kommunen enligl den äldre indelningen får under samma lid ulöva sådan beslulanderäll endasi i frågor som uleslutande avser denna kommun och som inle sträcker sina verkningar till tiden efter ikraftträdandet.

15 § I fråga om rätten all företräda de kommuner som berörs av en indelningsändring skall lill dess ändringen träder i kraft gälla att kommunfullmäktige i varje kommun företräder denna kommun enligt såväl den äldre som den nya indelningen, om inte annal följer av 16 eller 17 §.

16 § Om en indelningsändring skall träda i kraft den 1 januari årel efter del år då val i hela riket av kommunfullmäktige har ägt mm, skall de nyvalda fullmäktige i den kommun som bildas genom sammanläggning av kommuner även företräda dessa kommuner enligl den äldre indelningen.

Innebär ändringen all en kommun delas eller all en del av en kommun överförs till en annan kommun, fär regeringen förordna att kommunen enligt den äldre indelningen under tiden lill dess ändringen träder i kraft skall företrädas av de gamla fullmäktige och all deras tjänstgöring först då skall upphöra.

17 § Om en indelningsändring innebär att en ny kommun bildas eller om
ändringen annars är av sådan omfattning atl kommunen enligt den nya
indelningen inle bör företrädas av de gamla kommunfullmäktige, skall
regeringen bestämma atl kommunen enligt den nya indelningen skall
företrädas av indelningsdelegerade frän det att dessa har valts till dess de
nyvalda fullmäktige börjar sin tjänslgöring. Om sådana delegerade finns
bestämmelser i lagen (1979:000) om kommunala indelningsdelegerade.

Prop. 1978/79:157 6

18 § För beredningen och verkställigheten i ärenden som avser kommunen
enligt den nya indelningen får de nyvalda kommunfullmäktige till dess
indelningsändringen iräder i kraft anlila indelningsdelegerades arbetsutskott
och kommittéer saml nämnder och beredningar i den eller de kommuner som
närmast berörs av indelningsändringen.

19 § Beslut, som under liden mellan beslutet om indelningsändring eller, om
indelningsdelegerade skall ulses, valet av delegerade och ändringens ikraft
trädande fattas av kommunfullmäktige, kommunstyrelsen eller en annan
kommunal nämnd, överklagas genom besvär enligt 7 kap. I § kommunal
lagen (1977:179). Besvär får anföras, fömlom av medlemmar av kommunen,
även av andra kommuner som berörs av indelningsändringen och av
medlemmar av en sådan kommun. Belräffande besvären tillämpas i övrigt
bestämmelserna i 7 kap. kommunallagen på motsvarande säll. Besvär över
beslul, varigenom länsslyrelsen har bifallit besvär eller förbjudit att det
överklagade beslutet verkställs, får anföras även av andra kommuner som
berörs av indelningsändringen och medlemmar av en sådan kommun.

Förfarandet

20 § En fråga om ändring i den kommunala indelningen kan väckas av en
kommun eller medlem av en kommun, som skulle beröras av ändringen.
Ansökningen om en sådan ändring skall inges till kammarkollegiet.

En fråga om indelningsändring kan också väckas av länsslyrelsen genom anmälan hos kammarkollegiet. Regeringen och kammarkollegiet kan också ta upp en sådan fråga på eget iniliafiv.

21 § 1 ett ärende om indelningsändring skall kammarkollegiel göra den utredning som behövs eller, när del bedöms lämpligt, överiämna åt länsstyrelsen atl göra utredningen. Om det behövs med hänsyn till ärendets omfattning och beskaffenhei, får kammarkollegiel uppdra ål en särskild utredare all göra ulredningen.

22 § Ulredning om en ändring i den kommunala indelningen skall omfatta alla omständigheter som inverkar på frågan. Vid utredningen skall samråd ske med de kommuner som har intresse av frågan.

Om den ändring i den kommunala indelningen som ulredningen avser bör föranleda en ändring också i någon annan indelning, skall ulredningen omfatta även en sådan ändring.

23 § Statliga och kommunala myndigheter skall i skälig omfattning lämna upplysningar och biträde, när det begärs av den som gör utredningen.

24 § När del finns skäl lill det skall en särskild undersökning göras om

Prop. 1978/79:157 7

ortsbefolkningens inställning lill en indelningsändring, som innebär att en kommun delas eller alt en del av en kommun överförs till en annan kommun. Om en särskild utredare finner skäl lill en sådan undersökning, skall han anmäla detta till kammarkollegiet, som beslutar i frågan. Länsstyrelsen beslutar om sådana undersökningar i ärenden som länsstyrelsen utreder.

Undersökningen skall göras av länsstyrelsen. Den kan ske genom omröstning, opinionsundersökning eller liknande förfarande. Länsstyrelsen får därvid anlita valnämnden i kommunen, om inte nämndens verksamhet i övrigt hindras därigenom.

25 § Om ulredningen visar att den kommunala indelningen bör ändras, skall
ett förslag upprättas lill ändringen samt till den ekonomiska reglering och de
övriga föreskrifter som ändringen kan ge anledning till.

Om även någon annan indelning behöver ändras, skall förslag upprättas också till en sådan ändring.

26 § Den myndighet som har hand om en ulredning enligt denna lag får
besluta atl kostnad för utredningen skall förskotteras av sökanden eller av
allmänna medel.

Den myndighet som meddelardel sluiliga beslutet i ärendet lår förordna alt sökanden eller en kommun, som har fördel av indelningsändringen, slutligen helt eller delvis skall stå för ulredningskostnaden. I den mån ell sådani förordnande inte meddelas skall staten svara för ulredningskostnaden.

Till ulredningskostnaden hänförs även kostnaden för valnämndens medverkan i en undersökning om ortsbefolkningens inställning lill en indelningsändring.

2 kap. Ändring i indelningen i landstingskommuner

1 § Regeringen får besluta om ändring i rikels indelning i landstingskommuner, om hinder inle möter mot en ändring i länsindelningen. Om sambandet mellan den landslingskommunala indelningen och länsindelningen gäller vad som är föreskrivet i 1 kap. I § kommunallagen (1977:179). En ändring i den landstingskommunala indelningen får dock ske endast om ändringen kan antas medföra beslående fördel för en landstingskommun eller en del av en landstingskommun eller andra fördelar från allmän synpunkt. Regeringen far meddela de föreskrifter som behövs för ändringens genomförande.

Kammarkollegiet får dock besluta om en indelningsändring som bör ske med anledning av en sådan ändring i den kommunala indelningen som avses i I kap. 3 §.

2 § Kammarkollegiel får avslå en ansökan om indelningsändring, om kammarkollegiel finner att ändringen inte bör ske.

Prop. 1978/79:157 8

3 § Kammarkollegiets beslul enligt 1 § andra stycket eller 2 § överklagas hos regeringen genom besvär.

4 § 1 fråga om den ekonomiska regleringen vid en indelningsändring lillämpas 1 kap. 6-10 §§ på motsvarande sätt.

5 § En indelningsändring iräder i kraft den 1 januari del år som besläms i beslutet om ändringen.

Elt beslut om indelningsändring enligt 1 § första stycket skall meddelas senast etl år innan ändringen skall träda i kraft. Om del finns synneriiga skäl, får beslutet meddelas vid en senare tidpunkt, dock inle senare än alla månader före ikraftträdandet. Elt beslul om indelningsändring enligl I § andra stycket skall meddelas senast tre månader innan ändringen skall träda i kraft.

6 § Sedan en indelningsändring har beslulals, kan en landstingskommun enligl den nya indelningen förvärva rältigheler och ikläda sig skyldigheler.

7 § Under liden mellan besluiei om indelningsändring och ändringens ikraftträdande skall den beslutanderätt som tillkommer landstinget utövas av företrädare för landstingskommunen enligl den nya indelningen, om besluiei slräcker sina verkningar till liden efter ikraftträdandet.

Företrädare för landstingskommunen enligl den äldre indelningen får under samma tid utöva sådan beslulanderäll endasi i frågor som uteslutande avser denna landstingskommun och som inte slräcker sina verkningar lill liden efter ikraftträdandet.

8 § I fråga om rätlen all företräda de landstingskommuner som berörs av en indelningsändring skall till dess ändringen träder i kraft gälla all landstingel i varje landstingskommun företräder denna landstingskommun enligl såväl den äldre som den nya indelningen.

9 § Beslul, som under liden mellan beslutet om indelningsändring och ändringens ikraftträdande fallas av landstinget, förvaliningsutskollel eller en annan landstingskommunal nämnd, överklagas genom besvär enligt 7 kap. 1 § kommunallagen (1977:179). Besvär får anföras, förutom av medlemmar av landstingskommunen, även av andra landstingskommuner som berörs av indelningsändringen och av medlemmar av en sådan landstingskommun. Beträffande besvären tillämpas i övrigl beslämmelserna i 7 kap. kommunallagen pä molsvarande säll.

10 § En fråga om ändring i den landslingskommunala indelningen kan
väckas av en landstingskommun eller medlem av en landstingskommun som

Prop. 1978/79:157 9

skulle beröras av ändringen. Ansökningen om en sådan ändring skall inges lill kammarkollegiel.

Regeringen och kammarkollegiet kan också ta upp en fråga om indelningsändring på egel initiativ.

11 § I etl ärende om indelningsändring skall kammarkollegiet göra den utredning som behövs. Om del behövs med hänsyn till ärendets omfattning och beskaffenhet, får kammarkollegiel uppdra åt en särskild utredare alt göra utredningen.

12 § 1 fråga om ulredningen tillämpas 1 kap. 22, 23, 25 och 26 §§ på motsvarande sätt.

3 kap. Ändring i indelningen i församlingar

1 § Med församling avses i denna lag territoriell församling.

2 § Regeringen får besluta om ändring i rikels indelning i församlingar, om ändringen kan antas medföra beslående förde! för en församling eller en del av en församling eller andra fördelar från allmän synpunkt. Därvid får regeringen meddela de föreskrifter som behövs för ändringens genomförande.

Vid prövning av frågan om indelningsändring skall särskild hänsyn las till önskemål och synpunkter från den eller de församlingar som närmast berörs av ändringen. Om en sådan församling molsälter sig en indelningsändring, får beslut om ändringen meddelas endasi om det finns synneriiga skäl.

Om en indelningsändring innebär atl en församling delas eller atl en del av en församling överförs lill en annan församling, skall särskild hänsyn också las lill ortsbefolkningens önskemål och synpunkter.

3 § Om osäkerhel råder belräffande gränsen för en församlings område, får regeringen förordna om gränsens rätta sträckning.

4 § Kammarkollegiet får besluta om en sådan ändring i församlingsindelningen som behövs på gmnd av oregelbundenhet i indelningen eller med hänsyn till fasligheisförhållandena och som inte föranleder ekonomisk reglering mellan församlingar.

5 § Kammarkollegiet fär avslå en ansökan om indelningsändring, om kammarkollegiet finner alt ändringen inte bör ske.

6 § Kammarkollegiets beslut enligt 4 eller 5 § överklagas hos regeringen genom besvär.

Prop. 1978/79:157 10

7 § I fråga om den ekonomiska regleringen vid en indelningsändring tillämpas I kap. 6-10 §§ på motsvarande sätt.

8 § En indelningsändring träder i kraft den 1 januari del år som besläms i beslutet om ändringen. Om ändringen är av sådan omfattning, att en församling enligt den nya indelningen inle bör företrädas av de gamla kyrkofullmäktige, träderändringen i kraft den 1 januari året efier del år då val i hela riket av fullmäktige har ägt rum. Detta gäller dock inte, om ett förordnande enligl 13 § meddelas och inte heller om församlingens beslutanderätt enligt ett särskilt förordnande skall utövas på kyrkostämma.

Etl beslut om indelningsändring enligt 2 § skall meddelas senast ett år innan ändringen skall träda i kraft. Om det finns synneriiga skäl, får beslutet meddelas vid en senare tidpunkt, dock inte senare än åtta månader före ikraftträdandet. Eu beslut om indelningsändring enligt 4 § skall meddelas senast tre månader innan ändringen skall träda i kraft.

9 § Sedan en indelningsändring har beslutals eller, om indelningsdelegerade
skall utses enligt 12 §, sedan delegerade valts, kan en församling enligl den
nya indelningen förvärva rältigheler och ikläda sig skyldigheter.

10 § Under tiden mellan beslutet om indelningsändring eller, om indelnings
delegerade skall utses enligt 12 §, valet av delegerade och ändringens
ikraftträdande skall den beslulanderäll som lillkommer kyrkofullmäktige
eller kyrkostämma utövas av förelrädare för församlingen enligl den nya
indelningen, om beslutet sträcker sina verkningar till tiden efter ikraftträ
dandet.

Förelrädare för församlingen enligt den äldre indelningen lår under samma tid utöva sådan beslutanderätt endast i frågor som uteslutande avser denna församling och som inte sträcker sina verkningar till liden efter ikraftlrädan-det.

11 § I fråga om rälten alt företräda de församlingar som berörs av en indelningsändring skall lill dess ändringen iräder i kraft gälla atl kyrkofullmäktige i varje församling där beslutanderätten utövas av fullmäktige företräder denna församling enligt såväl den äldre som den nya indelningen, om inle annat följer av 12 eller 13 §.

12 § Om en indelningsändring innebär att en ny församling bildas eller om ändringen annars är av sådan omfattning alt församlingen enligl den nya indelningen inte bör företrädas av de gamla kyrkofullmäktige, får regeringen bestämma att församlingen enligl den nya indelningen skall företrädas av indelningsdelegerade från del att dessa har valls lill dess indelningsändringen träder i kraft. Om sådana delegerade finns beslämmelser i lagen (1972:229)om kyrkliga indelningsdelegerade.

Prop. 1978/79:157 11

13 § Om en ny församling bildas av församlingar, som utgör en samfällighet med uppgift atl handha alla ekonomiska församlingsangelägenheter, får regeringen förordna alt samfälligheiens fullmäktige skall vara fullmäktige i den nybildade församlingen.

14 § Beslut, som under tiden mellan beslutet om indelningsändring eller, om indelningsdelegerade skall utses, valet av delegerade och ändringens ikraftträdande fattas av kyrkofullmäktige, kyrkostämman, kyrkorådet eller en annan nämnd, överklagas genom besvär enligt 89 § lagen (1961:436) om församlingsslyrelse. Besvär får anföras även av andra församlingar som berörs av indelningsändringen och dem som är kyrkobokförda i en sådan församling eller som, ulan att vara kyrkobokförda i församlingen, är skattskyldiga lill denna. Belräffande besvären tillämpas i övrigt 89-91 §§ lagen om församlingsstyrelse på motsvarande säll.

15 § Regeringen bestämmer efter framställning beloppet av den upplåning som en nybildad församling får besluta ulan underställning, lill dess 73 § lagen (1961:436) om församlingsslyrelse kan tillämpas.

16 § En fråga om ändring i församlingsindelningen kan väckas av en församling som skulle beröras av ändringen eller av den som är kyrkobokförd i en sådan församling eller som, utan all vara kyrkobokförd i församlingen, är skaltskyldig till denna. Ansökningen om en sådan ändring skall inges lill kammarkollegiel.

En fråga om indelningsändring kan också väckas av länsslyrelsen eller domkapitlet genom anmälan hos kammarkollegiel. Regeringen och kammarkollegiel kan också la upp en sådan fråga på eget initiativ.

17 § 1 fråga om utredning i etl ärende om indelningsändring tillämpas 1 kap.
21-26 §§ på motsvarande sätt. Vid utredningen skall samråd ske även med
domkapitlet.

1. Denna lag träder i kraft den Ijuli 1979, då lagen (1919:293) om ändring i kommunal och ecklesiastik indelning skall upphöra alt gälla.

2. I fråga om indelningsändringar som har beslutats före ikraftträdandet skall föreskrifterna i denna lag om indelningsdelegerade och om indelnings-delegerades arbeisulskoll och kommittéer i stället gälla sammanläggnings-delegerade och sammanläggningsdelegerades arbeisulskoll och kommittéer.

3. Tjänstgöringstiderna för kommunala sammanläggningsdelegerade och suppleanter, som har utsetts enligt äldre beslämmelser, skall upphöra vid ulgången av oktober 1979.

Prop. 1978/79:157 13

2 Förslag till

Lag om kommunala indelningsdelegerade

Härigenom föreskrivs följande.

Val av indelningsdelegerade m. m.

1 § Om regeringen enligl 1 kap. 17 § lagen (1979:000) om ändring i rikels
indelning i kommuner, landstingskommuner och församlingar bestämmer
att en kommun skall företrädas av indelningsdelegerade, skall delegerade och
suppleanter utses från varje kommun vars område helt eller delvis skall ingå i
kommunen enligl den nya indelningen.

Om delegerade skall ulses från mer än en kommun, fastställer regeringen antalel delegerade och suppleanter från varje kommun. Är kommunerna ense om antalet, skall detta fastställas i enlighet härmed.

Om delegerade skall utses från endast en kommun, beslutar kommunfullmäktige i denna kommun om antalet delegerade och suppleanter.

2 § Delegerade och suppleanter skall väljas av kommunfullmäktige inom
trettio dagar efter det alt kommunen fick del av beslutet om indelningsänd
ringen eller vid den senare lidpunkl som regeringen bestämmer. Valbar är
den som är ledamot eller suppleant i fullmäktige i kommunen. Bestämmel
serna i 2 kap. 23 § första stycket kommunallagen (1977:179) om proportionellt
val tillämpas på molsvarande säll. Om suppleanterna inte väljs proportio
nellt, skall vid valet även bestämmas den ordning i vilken de skall inkallas till
tjänstgöring.

Sedan valet har ägt rum, skall länsslyrelsen genast underrättas om vilka som har valls.

Om en delegerad avgår under tjänstgöringstiden, lillämpas 3 kap. 5 § Iredje stycket kommunallagen på molsvarande sätl.

3 § Om en delegerad eller en suppleant upphör au vara valbar, förfaller hans
uppdrag genast. Delegerade skall befria en delegerad eller en suppleant från
hans uppdrag, om han vill avgå och särskilda skäl inle talar mol det.

Indelningsdelegerades sammanträden

4 § Länsstyrelsen skall snarast möjligl förordna en av de delegerade all
utfärda kungörelse om första sammanträdel och föra ordet där, lill dess
ordförande har valls.

Kungörelsen skall minst en vecka före sammanirädesdagen anslås på anslagstavlan i kommun som har valt delegerade och inom samma lid sändas med posten lill varje delegerad och suppleant. Kungörelsen införs samtidigt i de tidningar i vilka kommunen inför sådana tillkännagivanden som avses i 2 kap. 10 § tredje stycket kommunallagen (1977:179).

Prop. 1978/79:157 14

5 § Vid det första sammanträdet skall delegerade bland sig välja ordförande
och en eller två vice ordförande för delegerades tjänstgöringstid.

Om varken ordföranden eller vice ordförande kan närvara vid etl sammanträde, ulser delegerade en annan delegerad all för lilirället föra ordet. Till dess så har skett, utövas ordförandeskapet av den äldste av de delegerade.

6 § Delegerade sammanträder på det ställe och enligl den ordning som delegerade bestämmer. Delegerade skall också sammanträda när del arbeisulskoll som avses i 14 § eller minsl en iredjedel av de delegerade begär del eller ordföranden anser all det behövs.

7 § Bestämmelsen i 2 kap. 10 § kommunallagen (1977:179) om kungörelse om sammanträde med kommunfullmäktige lillämpas på motsvarande säll i fråga om sammanträde med delegerade. Kungörelsen skall anslås på anslagstavlan i varje kommun som har valt delegerade och införas i de tidningar i vilka kommunen inför tillkännagivanden som avses i 2 kap. 10 § tredje stycket nämnda lag.

8 § En delegerad som är hindrad att inställa sig lill ell sammanlräde skall genasi anmäla della till ordföranden, som inkallar en suppleant.

Beträffande suppleanternas tjänstgöring gäller i tillämpliga delar bestämmelserna 12 kap. 11 § kommunallagen (1977:179) om suppleants fiänslgöring i kommunfullmäktige.

Vad som sägs i första och andra styckena i fråga om inkallande av suppleanter och suppleanternas tjänslgöring gäller även nären delegerad som inte har utsetts genom proportionellt val har avgått och fyllnadsval ännu ej har ägt rum.

9 § Varje delegerad har en röst.

Rätt att delta i delegerades överiäggningar men ej i besluten har även

1. ordföranden eWer vice ordförande i arbeisulskoll eller kommitté som
avses i 14 § eller i kommunstyrelsen i en kommun som har vall delege
rade,

2. ordföranden eller vice ordförande i annan nämnd eller i beredning i en kommun som har valt delegerade vid handläggningen av ett ärende som har beretts av nämnden eller beredningen och vid besvarandel av en inlerpella-tion som har framställts till ordföranden i nämnden eller beredningen,

3. ledamot i del arbeisulskoll som avses i 14 § eller i kommunstyrelsen i en kommun som har vall delegerade och sådan ledamot i styrelsen för aktiebolag, ekonomisk förening eller stiftelse i kommunen som avses i 2 kap. 23 § andra stycket kommunallagen (1977:179) vid besvarandet av en interpellalion som har överlämnals för atl besvaras av honom,

4. i den mån delegerade har beslutat del, ledamot eller suppleant i

Prop. 1978/79:157 15

arbetsutskott eller kommitté som avses i 14 § eller i kommunfullmäktige, kommunstyrelsen, annan nämnd eller beredning i en kommun som har valt delegerade.

Delegerade får kalla en tjänsteman i en kommun som har valt delegerade eller en särskild sakkunnig för att meddela upplysningar vid ett sammanträde.

10 § Delegerade skall besluta i ärenden som har väckts av

1. arbetsutskott eller kommitté som avses i 14 §,

2. en delegerad genom motion,

3. regeringen, en central förvaltningsmyndighet eller länsslyrelsen eller

4. kommunfullmäktige eller kommunstyrelsen i en kommun som har vall delegerade.

11 § Beslämmelserna i 2 kap. 5, 12, 13, 19-26 och 28 §§ kommunallagen
(1977:179) om kommunfullmäktige och deras ordförande tillämpas också på
delegerade och deras ordförande.

Interpellalioner och frågor som avses i 2 kap. 24 § nämnda lag får framställas, förutom till ordföranden i arbetsutskottet och kommitté, även till ordföranden i kommunstyrelsen eller i någon annan nämnd eller beredning i en kommun som har valt delegerade.

Tillkännagivanden som avses i 2 kap. 25 § tredje stycket nämnda lag skall ske på anslagstavlan i varje kommun som har valt delegerade.

12 § Sä snart delegerades protokoll har blivii juslerat. skall en avskrift av protokollet överlämnas till arbelsulskotlet och lill kommunstyrelsen i varje kommun som har vall delegerade. Utdrag av protokollet skall tillställas den kommitté eller nämnd ål vilken har uppdragils alt verkställa delegerades beslut.

13 § Delegerades protokoll och övriga handlingar skall vårdas och förtecknas.

Beredning och verkställighet m. m.

14 § För beredning och verkställighet skall delegerade utse ett arbetsutskott.
För sådana uppgifter får delegerade dessulom utse en eller fiera kommit
téer.

Delegerade får för beredning och verkslällighel också anlila nämnder och beredningar i en kommun som har vall delegerade.

15 § Ledamöter och suppleanter i arbelsutskoltel eller i en kommitié väljs för
liden lill dess indelningsändringen iräder i kraft lill det anlal som delegerade

Prop. 1978/79:157 16

bestämmer. Antalet ledamöter i arbetsutskollet får dock ej vara mindre än fem.

1 fråga om valbarhet till ledamot eller suppleant i arbetsutskottet eller i kommitté tillämpas 3 kap. 3 § kommunallagen (1977:179) på motsvarande sätt. Därvid skall iakttas, att uiöver delegerad och suppleant för delegerad endast den som är kyrkobokförd inom området för kommunen enligl den nya indelningen är valbar. Om en ledamol eller suppleant upphör all vara valbar, förfaller hans uppdrag genast. Delegerade skall befria en ledamot eller suppleant från hans uppdrag, om han vill avgå och särskilda skäl inte talar mot det.

Om suppleanter inte väljs proportionellt, skall vid valet även bestämmas den ordning i vilken de skall inkallas till tjänstgöring.

16 § Delegerade väljer bland ledamöterna i arbetsutskottet en ordförande och
en eller två vice ordförande.

Om varken ordföranden eller vice ordförande kan närvara vid ell sammanträde med arbetsutskollet, ulser ulskollel en annan ledamol alt för lillfället föra ordet.

17 § Bestämmelserna i 3 kap. 4 §, 5 § tredje stycket, 7 § första stycket, 8 och
9 §§, 10 § andra stycket och 11 § kommunallagen (1977:179) om kommun
styrelsen lillämpas på molsvarande sätt i fråga om arbetsutskottet och
kommitié. Sådana tillkännagivanden som avses i 3 kap. 10 § andra slyckel
nämnda lag skall ske på anslagstavlan i varje kommun som har valt
delegerade.

Arbetsutskottet och kommitté får kalla en delegerad eller suppleant för en delegerad, en ledamot av en kommitté eller en tjänsteman hos en kommun som har vall delegerade eller en särskild sakkunnig all närvara vid ell sammanlräde. Den som har kallats får, om utskottet eller kommittén beslutar det, della i överläggningarna men ej i besluten.

Arbelsuiskollels och kommittés protokoll och övriga handlingar skall vårdas och förtecknas.

18 § Förslag till budget för kommunen enligl den nya indelningen skall göras
upp av arbelsutskoltel. Därvid tillämpas 4 kap. 4 § första stycket kommu
nallagen (1977:179) på motsvarande sätl.

Om fastställande av budgeten finns beslämmelser i 4 kap. 4 § andra och tredje styckena kommunallagen.

19 § Elt ärende får endast i de fall som anges i 2 kap. 16 § iredje stycket och
21 § andra slyckel kommunallagen (1977:179), avgöras av delegerade innan
det har blivit berett på någol av de sätt som anges i 14 §. Arbelsulskotlet skall
alltid få tillfälle atl yttra sig i elt ärende som har beretts av någon annan än
utskottet.

Prop. 1978/79:157 17

Kostnader för indelningsdelegerades verksamhei m. m.

20 § En kommun som har vall delegerade skall tillhandahålla medel för delegerades verksamhei. Om mer än en kommun skall tillhandahålla medel, skall skyldigheten fördelas mellan kommunerna i förhållande till del anlal skallekronor och skalteören som enligl lagen (1965:269) med särskilda beslämmelser om kommuns och annan menighels utdebitering av skall, m. m. skall ligga till gmnd för kommunernas bestämmande av skattesatsen för uttag av skall för det år då besluiei om indelningsändringen meddelas. Om endasi en del av en kommun ingår i kommunen enligl den nya indelningen, skall fördelningen ske i förhållande lill anlalel skattekronor och skatleören för den kommundelen.

21 § Delegerade fårbeslula atl ersättning för resekostnader och andra utgifter som föranleds av uppdraget samt arvode, pension och andra ekonomiska förmåner skall utgå i skälig omfattning till den som är delegerad, ledamol i arbelsulskotlet eller i en kommitié eller suppleant.

Revision

11 § Delegerade väljer tre eller flera revisorer och minsl lika mänga revisorssuppleanter som skall granska arbelsuiskollels och kommittéernas verksamhei. I fråga om valbarhet till revisor eller revisorssuppleant, verkan av atl valbarheten upphör och rätt lill avsägelse tillämpas beslämmelserna i 15 § om ledamöter och suppleanter i arbetsutskottet.

Revisorerna skall del år då indelningsändringen träder i kraft avge en berättelse om resultatet av revisionen till kommunfullmäktige i kommunen enligt den nya indelningen. Fullmäktige skall vid sammanträde före utgången av detta år besluta om ansvarsfrihet skall beviljas eller om någon åtgärd för alt bevara kommunens rätt skall vidtas.

Belräffande revisionen lillämpas i övrigt bestämmelserna i 5 kap. kommunallagen (1977:179) om revision på molsvarande säll.

Besvär

23 § Belräffande besvär över beslut av delegerade, arbetsutskottet eller en kommitié gäller i tillämpliga delar 7 kap. 1 § första och andra styckena, 2 § första stycket och 4 § kommunallagen (1977:179). Besvär får anföras av varje kommun som har valt delegerade och av den som är medlem av en sådan kommun.

Beträffande besvär över länsstyrelsens beslut tillämpas 7 kap. 5 § kommunallagen på motsvarande sätt. Besvär över beslut, varigenom länsstyrelsen har bifallit besvär eller förbjudit aU del överklagade beslutet verkställs, får anföras även av en kommun som har valt delegerade och den som är medlem

2 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 157

Föreskriver Konungen enligl 41 a § lagen (1919:293) om ändring i kommunal och ecklesiastik indelning all beslutanderätten i församling skall utövas av sammanläggningsdelegerade eller enligl 6 a § lagen (1961:436) om församlingsslyrelse att beslutanderätten i kyrklig samfällighet skall utövas av sådana delegerade, skall Konungen fastställa antalet delegerade och suppleanter för varje församling som beröres av indelningsändringen. Ar de berörda församlingarna ense om antalet delegerade och suppleanter för varje församling och innebär detta atl minst en delegerad och en suppleant skall utses för varje församling, skall antalet fastställas i enlighet härmed.

Föreskriver regeringen enligt 3 kap. 12 § lagen (1979:000) om ändring i rikets indelning i kommuner, landstingskommuner och församlingar all beslutanderätten i en församling skall utövas av indelningsdelegerade eller enligt 6 a § lagen (1961:436) om församlingsstyrelse atl beslutanderätten i en kyrklig samfällighet skall utövas av sådana delegerade, skall delegerade och suppleanter utses från varje församling vars område helt eller delvis skall ingå i församlingen enligl den nya indelningen eller som skall ingå i den kyrkliga samfölligheten.

Om delegerade skall utses från mer än en församling, fastställer regeringen anlalel delegerade och suppleanter från varje församling. Ar församlingarna ense om antalet, skall detta fastställas i enlighel härmed.

Om delegerade skall utses fiån endast en församling, beslutar kyrkofullmäktige eller kyrkostämman i denna församling om antalet delegerade och suppleanter.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §

Delegerade och suppleanter för varje församling väljes av kyrkofullmäktige eller kyrkostämma senasi trettio dagar efter det församlingen fått del av föroidnandet om indelningsändringen. Valbar är den som är fullmäktig i församling eller kyrklig samfällighet som beröres av indelningsändringen, eller, om fullmäktige ej finns i viss församling, den som enligt 10 § lagen (1961:436) om församlingsslyrelse skulle ha varil valbar till fullmäktig. Bestämmelserna i 25 § fjärde stycket nämnda lag om proportionellt val äger molsvarande lillämpning. Sker ej val av suppleanter proporlionelll, skall bestämmas den ordning i vilken suppleanterna skall inkallas lill tjänstgöring.

Delegerade och suppleanter för varje församling väljs av kyrkofullmäktige eller kyrkostämma senasi trettio dagar efter det församlingen fått del av beslutet om indelningsändringen eller vid den senare tidpunkt som regeringen bestämmer. Valbar är den som är fullmäktig eller suppleant för fullmäktig i en församling eller kyrklig samfällighet, som berörs av indelningsändringen, eller, om fullmäktige inte finns i en viss församling, den som enligl 10 § lagen (1961:436) om församlingsstyrelse skulle ha varil valbar lill fullmäktig eller suppleant. Bestämmelserna i 25 § fjärde stycket nämnda lag om proporlionelll val äger molsvarande lillämpning. Om suppleanterna inte väljs proportionellt, skall vid valet även bestämmas den ordning i vilken suppleanterna skall inkallas lill tjänstgöring. Sedan val ägt mm, skall uppgift om de valdas namn och postadress genasi

sändas till länsstyrelsen och domkapitlet. Avgår delegerad före utgången av den beslämda tjänstgöringstiden, äger

46 § andra stycket lagen (1961:436) om församlingsstyrelse motsvarande

tillämpning.

4 §

Domkapillel./o/or(inö/' en av delegerade atl utfärda kungörelse om första sammanträdel och att föra ordet där, lill dess ordförande valls.

Kungörelsen anslås minsl en vecka före sammanträdel på anslagstavlan i varje församling och kyrklig samFällighel som beröres av indelningsändringen saml sändes lill varje delegerad och suppleant med posten

Domkapitlet skall snarast möjligt förordna en av delegerade all utfärda kungörelse om första sammanträdet och att föra ordet där, till dess ordförande valts.

Kungörelsen anslås minst en vecka före sammanträdet på anslagstavlan i varje församling och kyrklig samfällighet som berörs av indelningsändringen saml sänds lill varje delegerad och suppleant med poslen

Varje delegerad äger en röst.

Vid delegerades sammanträde har ordföranden eller vice ordföranden i arbetsutskott eller kommitié som avses i 14 § eller i kyrkorådet för församling eller kyrklig samfällighet som beröres av indelningsändringen rätt atl närvara och deltaga i överläggningarna men ej i besluten, även om han icke är delegerad. Sådan rält tillkommer även ordföranden eller vice ordföranden i annan av församling eller kyrklig samfällighet som nyss sagls utsedd nämnd eller beredning vid behandling av ärende som beretts av nämnden eller beredningen.

Vid delegerades sammanträde har

Varje delegerad har en röst.

Vid delegerades sammanträden har ordföranden eller vice ordföranden i arbetsutskott eller kommitté som avses i 14 § eller i kyrkorådet för en församling eller kyrklig samfällighet som berörs av indelningsändringen räll all närvara och delta i överläggningarna men ej i besluten, även om han /nre är delegerad. Sådan rätt lillkommer även ordföranden eller vice ordföranden i annan nämnd eller beredning som har utsetts av en församling eller kyrklig samfällighet som nyss sagls vid behandlingen av ett ärende som har beretts av nämnden eller beredningen eller vid besvarandet av en interpellalion, som har framställts till nämndens eller beredningens ordförande.

Vid delegerades sammanträden

Nuvarande lydelse

kyrkoherden rätt all närvara och deltaga i överläggningarna men ej i besluten, även om han ej är delegerad. Berör indelningsändringen mer än ett pastorat tillkommer sådan rätt den kyrkoherde som domkapitlet utser.

Enligt delegerades bestämmande har anställd hos församling eller kyrklig samfällighet som beröres av indelningsändringen rält att närvara vid sammanträde för atl tillhandagå delegerade med upplysningar.

Föreslagen lydelse

har kyrkoherden räll all närvara och della i överiäggningarna men ej i besluten, även om han ej är delegerad. Berör indelningsändringen mer än elt pastorat tillkommer sådan räll den kyrkoherde som domkapitlet ulser.

Enligl delegerades besiämmande har anställda hos en församling eller kyrklig samfällighet som berörs av indelningsändringen räll att närvara vid sammanträden för alt tillhandagå delegerade med upplysningar.

11 §

Bestämmelserna i 18 §, 19 § första stycket, 23-28 och 30 §§ lagen (1961:436) om församlingsslyrelse om fullmäktige och deras ordförande äger motsvarande lillämpning på delegerade och deras ordförande. Tillkännagivande som avses i 27 § fjärde slyckel nämnda lag skall ske på anslagstavlan i varje församling och kyrklig samfällighet som beröres av indelningsändringen.

Beslämmelserna i 18 §, 19 § första stycket, 23-28 och 30 §§ lagen (1961:436) om församlingsslyrelse om fullmäktige och deras ordförande äger molsvarande lillämpning på delegerade och deras ordförande.

En interpellalion får framställas förutom till ordföranden i arbetsutskottet eller en kommitté även till ordföranden / kyrkorådet, annan nämnd eller beredning i en församling eller kyrklig samfällighet som berörs av indelningsändringen.

Tillkännagivande som avses i 27 § fjärde slyckel nämnda lag skall ske på anslagstavlan i varje församling och kyrklig samfällighet som berörs av indelningsändringen.

Nuvarande lydelse

eller suppleant i arbelsutskoltel eller i kommilté, verkan av valbarhelens upphörande och rält lill avsägelse äger bestämmelserna i 10 § lagen (1961:436) om församlingsslyrelse om kyrkofullmäktifi molsvarande lill-lämpning. Vid tillämpningen av 10 >> första Slyckel nämnda lag avses med församlingen alla församlingar som beröres av indelningsändringen.

Sker ej val av suppleanter proportionellt, skall bestämmas den ordning i vilken suppleanterna skall inkallas till tjänstgöring.

Föreslagen lydelse

eller suppleant i arbetsutskottet eller i kommilté, verkan av valbarhelens upphörande och räll lill avsägelse äger beslämmelserna i 45 § lagen (1961:436) om församlingsslyrelse om ledamol och suppleant i kyrkorådet motsvarande lillämpning. Därvid skall iakttas, att utöver delegerad och suppleant för delegerad endast den som är kyrkobokföid inom området för församlingen enligt den nya indelningen eller för den kyrkliga samfälligheten är valbar.

Om suppleanterna inte väljs proportionellt, skall vid valet även bestämmas den ordning i vilken suppleanterna skall inkallas lill tjänstgöring.

19 §

De församlingar som beröres av indelningsändringen skall tillhandahålla medel för delegerades verksamhet med fördelning i förhållande till del antal skattekronor och skalteören som enligt lagen (1965:269) med särskilda beslämmelser om kommuns och annan menighels utdebitering av skatt skall ligga lill gmnd för de berörda församlingarnas utdebitering för del ärdåförord-nandei om indelningsändringen meddelas. Ingår endasi del av berörd församling i församlingen enligl den nya indelningen, sker fördelning i förhållande lill antalet skattekronor och skatleören för den församlingsdelen.

En församling som har valt delegerade skall tillhandahålla medel för delegerades verksamhei. Om mer än en församling skall tillhandahålla medel, skall skyldigheten fördelas mellan församlingarna i förhållande lill del anlal skallekronor och skalleören som enligt lagen (1965:269) med särskilda beslämmelser om kommuns och annan menighels utdebitering av skatt, m. m. skall ligga lill gmnd för de berörda församlingarnas bestämmande av skattesatsen /ÖV uttag av skatt för del år då beslutet om indelningsändringen meddelas. Ingår endasi en del av en berörd församling i församlingen enligt den nya indelningen, sker fördelning i förhållande lill antalet skallekronor och skalleören för den församlingsdelen.

21 §

Bestämmelserna i 89 och 90 §§ lagen (1961:436) om församlingsslyrelse äger motsvarande tillämpning på talan mol beslul av delegerade, arbetsutskottet eller kommitté.

Talan mol länsstyrelsens beslut föres i den ordning som anges i 91 § lagen (1961:436) om församlingsslyrelse.

Rält till talan tillkommer även församling eller kyrklig samfällighet som beröres av indelningsändringen.

Talan mot länsstyrelsens beslul förs i den ordning som anges i 91 § lagen (1961:436) om församlingsslyrelse.

Räll lill talan lillkommer varje församling eller kyrklig samfällighet som berörs av indelningsändringen och den som har rätt att anföra besvär över beslut av kyrkofullmäktige eller kyrkostämman i en sådan församling eller kyrklig samfällighet.

Prop. 1978/79:157 25

4 Förslag till

Lag om ändring i kommunallagen (1977:179)

Härigenom föreskrivs all 2 kap. 6 och 8 §§ kommunallagen (1977:179) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap. 6 §

Ledamöler och suppleanter i full- Ledamöter och suppleanter i full
mäktige väljes för tre tjänstgöringsår mäktige väljs för tre tjänstgöringsår
räknat från och med den 1 november räknat från och med den 1 november
del år då valet har skett. del år då valet har skett.

I Stockholms kommun räknas tjänstgöringstiden från och med den 15 oktober del är då valet har skett.

Om val av ledamöter och suppleanter med anledning av ändring i kommunal eller landstingskommunal indelning finns särskilda bestämmelser.

8 §

Fullmäktige väljer för den lid som fullmäktige bestämmer bland sina ledamöler en ordförande och en eller två vice ordförande. Till dess valen har förrältals, utövas ordförandeskapet av den som har varil ledamol längst lid. Om två eller fiera har varil ledamöter lika länge, har den äldste av dem företräde.

Om varken ordföranden eller vice ordförande kan närvara vid sammanlräde, ulser fullmäktige annan ledamol alt för tillfället föra ordet.

Om ordförandeskapet vid första sammanträdet med kommunfullmäktige som har valts med anledning av ändring i kommunal indelning finns särskilda beslämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.

14 §

Kyrkofullmäktige välja varje år för nästkommande kalenderår bland sig en ordförande och en vice ordförande saml, då fullmäktige så besluta, jämväl en andre vice ordförande. Underrättelse om dessa val, med angivande av de valdas namn och postadress, skall ofördröjligen insändas lill länsslyrelsen för inlagande i länskungörelserna saml till domkapiilet.

Vid sammanträde som under år. Vid sammanlräde som under år,

ägt rum, hålles med de nyvalda fullmäktige utövas ordförandeskapet av den som enligl 16 § 2 mom. väljs lill ordförande för nästkommande år. Intill dess valet förrättats utövas ordförandeskapet av den som

dä allmänna val av kyrkofullmäktige då allmänna val av kyrkofullmäktige

ägt rum, hålles med de nyvalda fullmäktige utövas ordförandeskapet av den som enligl 16 § 2 mom. väljs lill ordförande för nästkommande år. Intill dess valet förrättas utövas ordförandeskapet av den som

Lagen omtrycki 1976:500.

Prop. 1978/79:157 29

7 Förslag till

Lag om utdebitering och utbetalning av skatt vid ändring i rikets

indelning i kommuner, landstingskommuner och församlingar

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Om en kommuns område ändras vid ingången av ett år, skall vid bestämmande av skallesalsen för kommunens ullag av skall för della år enligl 1 § lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighels utdebitering av skatt, m. m. antalet skattekronor och skalteören beräknas med hänsyn tagen lill indelningsändringen. Molsvarande skall gälla när en ny kommun bildas.

2 § Om en kommuns område har ändrats eller om en ny kommun har bildals, skall från och med det år då indelningsändringen iräder i kraft invånarantalet i den ändrade eller nybildade kommunen vid lillämpning av beslämmelserna om ökat förskott av kommunalskatt i 4 § fjärde stycket lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m. m. beräknas som om indelningsändringen hade varit gällande vid den första av de i lagmmmet angivna tidpunkterna.

3 § I fråga om ett område som har överförts från en kommun till en annan skall vid avräkning av uppburna förskoll för kommunalskatt på grundval av laxeringarna under året innan indelningsändringen träder i kraft och del följande årel fordran hos eller skuld lill slaten påföras den kommun lill vilken områdei har hört enligl den äldre indelningen.

Om en kommun har delats, skall en sådan fordran eller skuld påföras kommunerna enligt den nya indelningen i förhållande lill de olika delarnas andel av skatteunderiaget i den odelade komrrunen under del år taxeringen avser.

En fordran eller skuld, som avser en kommun som har lagts samman med en annan kommun, skall påföras den kommun som bildals genom sammanläggningen.

4 § Vad som har sagls i denna lag om kommun och kommunalskall skall
gälla också för landstingskommun och landstingsskatt. Bestämmelserna i 1
och 3 §§ skall gälla också för församling och församlingsskatt.

Denna lag iräder i kraft den 1 juli 1979, då förordningen (1948:766) angående laxering och debilering av skall vid ändring i kommunal eller ecklesiastik indelning m. m. skall upphöra all gälla.

Prop. 1978/79:157 31

Uldrag
KOMMUNDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1979-03-22

Närvarande: slalsminisiern Ullslen, ordförande, och slalsråden Sven Romanus, Mundebo, Wiksiröm, Wirtén, Rodhe, Wahlberg, Hansson, Enlund, Lindahl, Winther, De Geer, Cars, Gabriel Romanus

Föredragande: slatsrådel Hansson

Proposition med förslag till lag om ändring i rikets indelning i kommuner, landstingskommuner och församlingar, m. m.

1 Inledning

Genom Kungl. Maj;ls beslul den 30 april 1971 fick kommunallagsulred-ningen, som lidigare lillsalts för all göra en översyn av kommunallagarna, sill uppdrag utvidgat till alt omfatta en lagteknisk översyn av lagen (1919:293) om ändring i kommunal och ecklesiastik indelning (KIL). Vid 1973 års riksdag tog civilutskottel, vars hemställan bifölls av riksdagen, initiativ lill en översyn av indelningslagstiflningen även i materiellt hänseende (CU 1973:6, rskr 1973:77). Med anledning härav tillkallades i september 1974 sakkunniga (Kn 1974:04) för atl göra en översyn av indelningslagstiftningen. De sakkunniga fick överta del uppdrag alt göra en lagteknisk översyn av KIL som tidigare lämnats åt kommunallagsutredningen.

De sakkunniga', som antog namnet indelningslagskommillén, har i maj 1978 avgelt betänkandet (SOU 1978:32) Ny indelningslag för kommuner, landstingskommuner och församlingar. Till protokollet i della ärende bör fogas en sammanfattning av betänkandet som bilaga 1 samt de lagförslag som läggs fram i belänkandel som bilaga 2. Belräffande gällande räll och nuvarande ordning i övrigl på området saml kommilléns närmare överväganden hänvisas lill belänkandet.

Efter remiss har yliranden över betänkandet avgetls av statistiska centralbyrån, kammarkollegiet, riksskatteverket, riksarkivet, riksantikvarieämbetet och statens historiska museer, slalens lantmäteriverk, samtliga

' RegeringsråUel Stig Nordlund, ordförande, riksdagsledamoten Kerstin Andersson, kommunalrådet Ing-Marie Hansson, riksdagsledamöterna Thure Jadestig, Ove Karlsson och Karl Leuchovius samt förre riksdagsledamoten Olle Westberg.

Prop. 1978/79:157 32

länsstyrelser, domkapitlen i Skara, Växjö, Luleå och Visby, decentraliseringsutredningen (Kn 1975:01), utredningen (Kn 1977:04)om översyn av lagen om församlingsslyrelse, kommunalbesvärskommillén(Kn 1977:05), kommunaldemokratiska kommittén (Kn 1977:07), landstingskommunerna i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Kalmar, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Botkyrka, Danderyds, Ekerö, Haninge, Järfälla, Lidingö, Norrtälje, Solna, Stockholms, Tyresö, Täby, Vaxholms, Enköpings, Uppsala, Nyköpings, Linköpings, Motala, Norrköpings, Ödeshögs, Eksjö, Jönköpings, Markaryds, Växjö, Emmaboda, Kalmar, Mörbylånga, Nybro, Oskarshamns, Torsås, Västerviks, Gotlands, Karishamns, Karlskrona, Sölvesborgs, Hässleholms, Klippans, Perstorps, Örkelljunga, Östra Göinge, Eslövs, Helsingborgs, Landskrona, Malmö, Sjöbo, Slaffanslorps, Svalövs, Vellinge, Ystads, Falkenbergs, Halmstads, Hylte, Kungsbacka, Varbergs, Kungälvs, Slenung-sunds, Uddevalla, Öckerö, Alingsås, Borås, Marks, Trollhällans, Ulricehamns, Gölene, Vara, Hagfors, Karistads, Kristinehamns, Munkfors, Storfors, Säffle, Torsby, Askersunds, Hallsbergs, Kariskoga, Kumla, Laxå, Nora, Örebro, Hallslahammars, Surahammars, Västerås, Avesta, Hedemora, Rättviks, Bollnäs, Gävle, Hudiksvalls, Ljusdals, Söderhamns, Kramfors, Sundsvalls, Örnsköldsviks, Bräcke, Krokoms, Strömsunds, Östersunds, Skellefteå, Umeå, Åsele, Bodens, Jokkmokks, Luleå, Pajala och Piteå kommuner, Alfta, Bergsjö, Lägga, Veckholms, Ylleslads, Salems, Västerås, Oskarshamns, Holmby, Tjörnarps, Bäve, Vase, Alnö, Frösö, Jörns, Överluleå, Eskelhems, Hejde, Klara, Sofia och Sollentuna församlingar, läders pastoral, Uppsala, Norrköpings, Malmö, Huddinge och Stockholms kyrkliga samfälligheler. Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet. Svenska kyrkans församlings- och pasloralsförbund. Centralorganisationen SACO/ SR, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges kommunaljuridiska förening. Föreningen Sveriges kommunalekonomer saml Sveriges kyrkokamerala förening.

Remissinslanserna har bifogat yttranden, riksarkivet från landsarkiven, länsstyrelsen i Stockholms län från lokala skallemyndighelerna i Stockholms och Solna fögderier, länsslyrelsen i Blekinge län från domkapitlet i Lund, länsslyrelsen i Malmöhus län från Nordvästra Skånes och Sydvästra Skånes kommunalförbund, länsstyrelsen i Hallands län från Sankt Nikolai och Varbergs församlingar, länsslyrelsen i Göteborgs och Bohus län från domkapitlet i Göteborg, länsslyrelsen i Örebro län från domkapitlet i Strängnäs samt domkapitlet i Visby från Visby stifts förbundsavdelning av Svenska kyrkans församlings- och pastoralsförbund.

Yttrande över betänkandet har dessulom inkommit från stadskansliets juridiska avdelning i Göteborgs kommun.

En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.

Prop. 1978/79:157 33

Jag har i delta ärende samrått med cheferna för justitie-, ekonomi- och budget- samt arbetsmarknadsdepartementen.

2 Allmän motivering

2.1 Grundläggande utgångspunkter

Tre kommunala indelningar täcker var för sig i princip hela Sveriges territorium. Det är indelningarna i kommuner, landstingskommuner och församlingar.

Enligt I kap. 7 § första stycket regeringsformen (RF) finns del i riket primärkommuner och landstingskommuner. Denna bestämmelse lar alliså sikle på all det skall finnas kommuner dels på det lokala, dels på del regionala planet. Av övergångsbestämmelserna lill RF följer all RF:s regler om primärkommuner med ell vissl undantag skall tillämpas också i fråga om kyrkliga kommuner.

I 1 kap. 1 § första stycket kommunallagen (1977:179) anges all rikel är indelat i kommuner och landstingskommuner. Indelningen i landstingskommuner är dock inle heltäckande. Gollands, Malmö och Göteborgs kommuner ingår inte i någon landstingskommun. I övrigt utgör varje län enligt 1 kap. 1 § andra stycket kommunallagen en landstingskommun. Indelningen i kommuner liksom f ö. också indelningen i församlingar läcker däremoi hela landet. F. n. finns det 277 kommuner, 23 landstingskommuner och 2 575 församlingar.

I KIL finns regler om villkor och lillvägagångssält för ändring i indelningen i kommuner och församlingar. Belräffande landslingskommunala indelningsändringar innehåller lagen däremoi endast etl par delaljbestämmel-ser.

KIL tillkom år 1919. Lagen har ändrats ell flertal gånger sedan dess. I väsentliga delar kvarstår emellertid beslämmelserna oförändrade. Det är självfallet alt dessa bestämmelser i många fall passar mindre väl när de tillämpas i dagens samhälle. 1 siU belänkande (KU 1976/77:25) med anledning av propositionen om kommunal demokrati, ny kommunallag m. m. underströk konsiitulionsulskollet vikten av all KIL så snart som möjligt får en modernare och inte minsl från lagleknisk synpunkt bättre ulformning än f. n.

Indelningslagskommillén har haft lill uppgift atl se över KIL i både materiellt och lagtekniskt hänseende. Kommittén föreslår en ny lag om ändring i rikets indelning i kommuner, landstingskommuner och församlingar. Den nya lagen avses ersätta KIL. Kommillén föreslår också en ny lag om kommunala indelningsdelegerade, som avses ersätta lagen (1965:596) om kommunala sammanläggningsdelegerade. En ny indelningslagsliftning i enlighel med kommitténs förslag fömtsätter följdändringar i andra lagar. Del gäller bl. a. lagen (1972:229) om kyrkliga sammanläggningsdelegerade,

3 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 157

Prop. 1978/79:157 34

kommunallagen (1977:179), lagen (1961:436) om församlingsslyrelse, vallagen (1972:620)och lagen (1972:704)om kyrkofullmäkligval. Kommittén föreslår vidare en ny lag om utdebitering och utbetalning av skatt vid ändring i rikets indelning i kommuner, landstingskommuner och församlingar.

En utgångspunkt för kommittén har varil att den kommunala indelningen måste ändras tid efter annan av olika skäl. Den kan enligl kommittén inle väntas ligga fast ens efter de båda slora indelningsreformerna, den första genomförd år 1952 och den andra successivt under åren 1962-1974. Detta uttalande har föranlett kommentarer från ell fiertal remissinstanser. Några av dessa framhåller belydelsen av en grundläggande slabililel i indelningen. Att den kommunala indelningen inle ändras för ofta anses betydelsefullt både från kommunal synpunkt och från personalsynpunkt. Jag kan för egen del instämma i dessa synpunkter. De lorde emellertid inte stå i något direkl moisalsförhållande till kommitténs uttalande. Det står enligl min mening klart all kommunala indelningsändringar förekommer i sådan omfattning all en permanent indelningslagstiftning av i slort sell den omfaltning som kommillén föreslagit är nödvändig.

Kommillén framhåller alt kommunerna fullgör beiydande samhällsuppgifter i en omfattning och av en variation som saknar motsvarighet bland övriga förvaltningsenheter. Kommunindelningen måste därför enligl kommillén vara självständig i förhållande lill andra indelningar och i första hand bestämmas av vad som från kommunal synpunkt är mesl ändamålsenligt. Jag delar kommitténs uppfattning på denna punkt. Det är mot den bakgrunden naturiigt all en ändring i kommunindelningen leder till motsvarande ändringar i andra indelningar, inle tvärtom. Jag vill understryka alt bristande överensstämmelse mellan kommun- och församlingsindelning medför ölägenheter för såväl enskilda personer som den kommunala och kyrkliga förvaltningen. Del finns därför enligl min mening inte anledning att som Munkfors kommun föreslagit bryla den fast rotade praxis som innebär atl församlingsindelningen ändras i samband med ändring i kommunindelningen så alt gränserna inle skär varandra. Inte heller administrativa och judiciella indelningar bör tillåtas skära kommungräns. Enligl de författningar som reglerar dessa indelningar omfattar distrikten och områdena i allmänhet en eller fiera hela kommuner. Härav följer all särskilt beslut om ändring i sådana indelningar i regel inte behöver fallas annal än vid upplösning eller nybildning av kommun.

Enligl 8 kap. 5 § RF skall grunderna för ändringar i rikets indelning i kommuner bestämmas i lag. Med kommuner avses i RF även landstingskommuner. Genom föreskriften i punkl 9 femte stycket övergångsbestämmelserna till RF blir bestämmelsen lillämplig även på församlingar. AU grunderna för ändringar i indelningen skall bestämmas i lag får som kommittén framhållit anses innebära ell krav på en indelningslagsliftning av ungefär den omfattning som KIL har. Lagsiiftningen bör dock omfatta inle endasi som nu indelningarna i kommuner och församlingar ulan även

Prop. 1978/79:157 35

indelningen i landstingskommuner. Jag anser det lämpligt atl den nya indelningslagen får tre kapitel, etl för vardera av indelningarna i kommuner, landstingskommuner och församlingar.

Kommittén framhåller atl indelningslagstiftningen endasi reglerar ändringar i indelningen. Den har alltså enligt kommittén inte till uppgift all ange hur indelningen som helhet faktiskt bör vara utformad. Några remissinslanser har lagit upp denna fråga. Bl. a. påpekas att riksdagen inför den senaste kommunindelningsreformen fastlade vissa kriterier för indelningen (prop. 1961:180, KU 1962:1, rskr 1962:64). Som riktpunkt för kommunindelningen angavs sålunda atl varje kommun bör utgöra en näringsgeografiskt sammanhängande region, dvs. bestå av en centralort med dess omland. En andra utgångspunkt var all en kommun borde ha minst 8 000 invånare år 1975. Enligl Svenska kommunförbundel bör rikipunkier av della slag även i forlsällningen vara vägledande vid beslul i indelningsärenden. Förbundet anser dock inte atl sådana kriterier bör tas in i en lag som främst reglerar tillvägagångssättet vid indelningsändringar. De bör i stället fastställas på annat säll. Föregen del ansluter jag mig fill den uppfaiining som kommillén har redovisat och som i slort sett inle mött några invändningar från remissinslanserna. Jag anser alltså inte atl den nya indelningslagen bör innehålla beslämmelser som direkt anger hur en lämpligt utformad kommun bör vara beskaffad. En annan sak är all sådana bedömningar alltid kommer in när fömtsällningarna för mer omfattande indelningsändringar övervägs. Jag återkommer till denna fråga i etl senare avsnill (2.3) om förutsättningar för indelningsändring.

Liksom kommittén och remissinslanserna anserjag all en ny indelningslag bör reglera alla typer av ändringar i den kommunala indelningen och så långl möjligt vara neutral i förhållande lill alla länkbara typer. Lagens beslämmelser bör således läcka såväl överföringar av områden från en kommun till en annan som sammanläggning och delning av kommuner. Bestämmelserna bör inte utformas så att de passar bäitre på en typ av indelningsändringar än pä en annan. Della gäller i första hand beslämmelserna om fömlsättningar för indelningsändring.

Jag anser också i likhel med kommillén och remissinslanserna all indelningslagstiflningen inte i onödan bör detaljreglera genomförandel av indelningsändringar. Delta gäller i synnerhet de beslämmelser som riktar sig till kommunerna. Enligl min mening bör del synsätt som präglar 1977 års kommunallagsliflning i slörsta möjliga utsträckning slå igenom även i den nya indelningslagstiflningen. Kommunerna måste vidta en rad ålgärder för all förbereda och genomföra en indelningsändring. Indelningslagstiflningen bör ge de kommunala organen del slöd som vid sidan om kommunallagen behövs för all della skall kunna ske på elt smidigt säll. Lagstiftningen bör däremoi inle i alltför hög grad reglera genomförandel i detalj. En sådan detaljreglering skulle kunna uigöra etl hinder för lämpliga åtgärder i enskilda fall. Jag vill i delta sammanhang undersiryka atl en indelningsändring sett ur

Prop. 1978/79:157 36

den enskilda kommunens perspektiv i framliden torde komma alt bli en mycket extraordinär och sällsynt företeelse.

2.2 Plan fiJr länets indelning i kommuner

1 2 a § KIL finns bestämmelser om att det för varje län skall finnas en plan som vLsarden indelning av länet i kommuner som är lämpligast med hänsyn lill befolkningsförhållandena, den ekonomiska ulvecklingen, de kommunala förvallningsuppgifiernas omfaiining och beskaffenhei samt förhållandena i övrigt. Länsstyrelsen skall utarbeta förslag till en sådan plan eller till ändring i planen efter samråd med företrädare för kommunerna och de myndigheter i länet som särskili berörs av kommunindelningsfrågor. Planen skall därefter fastställas av regeringen.

Bestämmelserna om indelningsplan infördes år 1962 i samband med att riksdagen fållade beslul om en översyn av rikels indelning i borgeriiga primärkommuner, dvs. den andra kommunindelningsreformen. Indelningsplanerna avsågs bli ett viktigt led i genomförandet av reformen. Denna skulle växa fram på gmndval av indelningsplanerna. Planeringen skulle i första hand gä ut på att sammanföra de kommuner som inte borde beslå lill lämpliga kommunblock. Till gmnd för planeringen skulle ligga de principer för en ny kommunindelning som riksdagen hade godkänt.

Under åren 1963 och 1964 faslställde regeringen enligt 2 a § KIL planerna för varje läns indelning i kommuner. Regeringen har senare i fiera fall beslutat om ändring i de fastställda planerna.

De sista kommunsammanläggningarna inom ramen för indelningsreformen trädde i kraft den 1 januari 1974. Förordningen (1976:985)om länens indelning i kommuner innehåller en förteckning över de 277 kommuner i vilka länen fr. o. m. den 1 januari 1977 är indelade. Vidare anges särskilt alt Habo och Mullsjö kommuner utgör ett kommunblock enligl den plan för Skaraborgs läns indelning i kommuner som fastställts med slöd av 2 a § KIL. Delta är det enda återstående kommunblocket i landel. Alla andra kommunblock som är upptagna i indelningsplanerna har genom kommunsammanläggningar blivit kommuner eller i några fall upplösts.

Kommittén har funnil all beslämmelserna om indelningsplan inle fyller samma funktion som tidigare. Kommillén konstaterar alt de ändamål som planerna tjänade, medan indelningsreformen genomfördes, inle längre behöver lillgodoses genom någon särskild planering. Omfattande indelningsändringar förekommer inle längre samtidigt i sådan mängd att det enligt kommilléns mening är nödvändigt all ha särskilda planer som vägledning för bedömning av indelningsfrågorna.

Kommillén anser i stället att en allmän bedömning av kommunindelningens lämplighet bör kunna ske genom den omfattande länsplanering som numera bedrivs i varje län. Del underlag för denna planering som därvid utarbetas bör kunna tjäna som underiag också för bedömningen av lämplig

Prop. 1978/79:157 37

kommunindelning. Kommittén framhåller atl det i förordningen (1977:88) om länsplanering finns bestämmelser om kommuners och organisationers medverkan och insyn i länsplaneringen. Särskilda föreskrifterom skyldighet för länsstyrelsen eller annan myndighet att inom ramen för länsplaneringen se över kommunindelningen i länet och verka för en lämplig indelning är enligt kommitléns mening inle behövliga.

Ell annat skäl för alt slopa bestämmelserna om indelningsplan är enligt kommitténs mening att kravet på indelningsplanering kan försvåra och fördröja handläggningen av indelningsfrågorna. Del beror på att en fråga om indelningsändring i vissa fall kan väckas på två sätl, antingen hos kammarkollegiet som ett vanligt indelningsärende eller hos länsstyrelsen som en fråga om ändring i indelningsplanen.

Kommillén föreslår alltså att beslämmelserna om indelningsplan slopas. Förslagel tillstyrks av nästan alla remissinstanser som yttrar sig i frågan. Till de tillstyrkande instanserna hör bl. a. kammarkollegiel och 19 länsstyrelser. Dessa remissinslanser inslämmer också i vad kommittén anför till stöd för förslagel.

Några remissinslanser, som i och för sig lillstyrker förslaget, framför synpunkter som närmast gäller länsstyrelsernas och kommunernas uppgift all ta upp frågor om indelningsändringar. Svenska kommunförbundel framhåller således alt berörda kommuner bör la upp frågor om indelningsändringar direkt hos kammarkollegiel. Enligt länsslyrelsen i Örebro län och Örebro kommun, bör länsstyrelsens uppgift vara all i samråd med berörda kommuner påtala behov av indelningsändringar hos kammarkollegiet. Från några håll anförs tveksamhel inför tanken alt indelningsfrågorna skall knytas till länsplaneringen. Nybro kommun menart. ex. alt länsplaneringen inte kan ge hela den objektiva bakgrund som behövs för atl kunna bedöma indelningsändringar. Några kommuner, bl. a. Stockholms och Uppsala kommuner, befarar atl en anknytning av indelningsfrågorna lill länsplaneringen kan leda lill all landstingskommunerna, om länsprogrammel i framliden skall fastställas av landstinget, kan uppfattas som överkommuner. Enligl dessa remissinslanser bör därför en sådan anknytning undvikas. De berörda kommunerna bör i stället direkt la upp indelningsfrågorna hos kammarkollegiel.

I likhel med kommillén och i stort sell samlliga remissinslanser som yiirar sig i frågan anserjag atl en motsvarighet till beslämmelserna i 2 a § KIL om indelningsplanering kan undvaras. Jag inslämmer därvid i de överväganden som ligger lill grund för kommitléns förslag. Med anledning av vad några remissinstanser anför vill jag emellertid någol ulveckla min syn på sambandet mellan indelningsfrågorna och länsplaneringen. ■ I arbetet med länsplaneringen lar länsslyrelsen fram etl omfattande underiagsmaierial. Länsslyrelsen skall vid planeringen samverka med bl. a. landstingskommunen och länets kommuner. Inom ramen för länsplaneringen och främst genom samverkansförfarandel bör del finnas stora

Prop. 1978/79:157 38

möjligheler att få fram sådant material som har betydelse för bedömningen av kommunindelningens lämplighet. Man kan t. ex. finna atl näringsgeografiska eller andra skäl motiverar en omprövning av kommunindelningen. Länsplaneringen kan därför ijäna som allmänt underlag förden som vill bilda sig en uppfattning i frågan om kommunindelningen i länet är lämplig. Inte minst för kommunerna själva bör del vara värdefullt all kunna uinyiija länsplaneringen på delta sätt. Däremoi skall självfallel inte länsplaneringen ses som en särskild väg all föra fram frågorom indelningsändringar. Man bör skilja mellan länsplaneringens beiydelse för bedömningen av lämplig kommunindelning och formema för väckandet av frågor om indelningsändringar, någol som bör regleras uteslutande i indelningslagen. Jag anser alt del är lämpligi all i första hand kommuner eller kommunmedlemmar liksom hittills väcker sådana frågor. Avsikten är inle all införa någol särskilt momeni i länsplaneringen som främst skulle ta sikle på all utröna vilken kommunindelning som är lämplig. Därmed vill jag också betona all länsstyrelserna inte bör ha någon annan roll än den som de har i dag i fråga om all aklualisera indelningsändringar.

2.3 Förutsättningarna för indelningsändring

Enligl 3 § första stycket KIL får ändring i kommunindelningen ske, om fördelar för den kommunala förvaltningen eller lättnad eller utjämning i kommunalskallen kan uppnås genom ändringen eller om denna främjar den ekonomiska ulvecklingen inom orten eller annars medför gagn. Någon av dessa allmänna förutsättningar måste alllid föreligga för alt en indelningsändring skall få beslutas.

Kommunala nybildningskommillén, vars belänkande med förslag lill lagstiftning angående kommunala nybildningar låg till grund för KIL, ansåg all lagen borde ange de viktigaste av de skäl som måste föreligga för all en indelningsändring skall få komma lill slånd. Genom bestämmelsen all indelningsändring får ske också om ändringen annars medför gagn framträder enligt kommittén de övriga skälens karaktär av endast belysande exempel.

1 praxis krävs i allmänhel inle all särskilt starka skäl för en indelningsändring föreligger, om kommunerna är ense om en indelningsändring och någon olägenhet inle väntas uppkomma från allmän synpunkt. Till de vanligaste skälen för de indelningsändringar - bortsett från kommunsammanläggningarna-som har förekommit under 1970-lalel hör förbällrad gränsdragning, undanröjande av enklavförhållanden, exploatering av område över en kommungräns, sambmk av fastigheter över en kommungräns, invånarnas spontana inriklning mot en annan huvudort än den egna kommunens samt bättre förbindelser lill en annan kommuns huvudort. De exempel på förulsäUningar för indelningsändring som finns i 3 § KIL har haft lilen betydelse i praxis och det torde vara sällsynl alt ell av dem ensamt har

Prop. 1978/79:157 39

utgjort moliv för en ändring.

1 3 § andra stycket KIL anges de s. k. kvalificerade förutsättningar som måste vara uppfyllda för all en indelningsändring skall fä genomföras mol en kommuns vilja. Om en kommun molsälter sig en föreslagen indelningsändring och ändringen eller villkor som förbinds med denna dessulom skulle medföra avsevärd olägenhet för kommunen, får ändringen beslutas endast om de kvalificerade förutsättningarna föreligger. De är att indelningsändringen är påkallad av ett betydande allmänl behov och atl den är nödvändig för alt undanröja eller avsevärt minska rådande missförhållanden. Som exempel på betydande allmänt behov, dvs. förhållanden som från allmän synpunkt har ansetts vara av sådan vikt alt de borde få motivera en indelningsändring även mol en kommuns vilja, anges i lagtexten följande.

• Oregelbundenhet i rikets indelning eller annal förhållande vållar hinder eller olägenhet i behandlingen av allmänna ärenden eller i tillgodoseendet av kommunala behov.

• Viss kommunal uppgift av större vikt är eftersatt så all avsevärd olägenhet har uppkommit eller kan väntas uppkomma,

• Ell samhälles behov av utrymme för bostäder, industri eller annat sådani ändamål kan inle tillgodoses i den utsträckning som behövs inom samhällets område.

• Bestående indelning lägger hinder i vägen för den ekonomiska ulvecklingen inom orten.

Enligt KIL görs indelningsändringen inte beroende av etl formligt medgivande från de berörda kommunerna. Någon absolut kommunal vetorätt mol indelningsändring finns således inle. Däremot är en kommun genom 3 § andra slyckel KIL tryggad mot all dess område mol dess vilja ändras, om del inte finns ell allmänl iniresse av sådan vikt att kommunen bör underordna sig detla. Det är dock enligt lagregeln endasi om indelningsändringen medför avsevärd olägenhet för kommunen som dennas motstånd får den verkan atl de kvalificerade skälen måste föreligga föratt ändringen skall få genomföras. I praxis fäster man emellerlid avseende vid en kommuns inställning till en indelningsändring, även om denna inte förorsakar kommunen avsevärd olägenhet.

Beslämmelserna i 3 § KIL om förutsättningarna för indelningsändring har inle ändrats sedan lagen kom lill. Deras allmänna ulformning har gjort det möjligl all anpassa praxis i indelningsärenden efter de successivt ändrade förhållandena. När de båda stora reformerna av kommunindelningen genomfördes, var dock bestämmelserna i stor utsträckning salta ur spel genom särskild lagstiftning.

1 KIL finns inga beslämmelser om ortsbefolkningens inflytande i frågor om indelningsändring eller om i vilken utsträckning som hänsyn skall las lill lokala opinioner. Av förarbetena till KIL framgår dock att det har ansetts

Prop. 1978/79:157 40

betydelsefullt att befolkningens mening får komma lill uttryck och alt hänsyn tas till den vid indelningsändringar som berör endasi en del även kommun. I praxis finns också ålskilliga exempel på atl ortsbefolkningens inställning lill en föreslagen indelningsändring har haft beiydelse för ulgången i ärendet.

Indelningslagskommillén anser alt bestämmelserna om fömtsältningama för indelningsändring måste ges en allmän ulformning. Prövningen av en fråga om indelningsändring innebär i allmänhel en skälighelsavvägning mellan olika intressen. Reglernas huvudsyfte bör enligl kommillén vara att säkerställa alt dessa intressen beaktas i lillräcklig utsträckning. De beslämmelser som kommillén föreslår om fömlsällningarna för indelningsändring är avsedda alt så långl möjligt fungera lika väl vid alla typer av ändringar.

Kommillén föreslår alt som allmän förutsällning för ändring i den kommunala indelningen skall gälla all en sådan ändring får beslutas endasi om den kan anlas medföra beslående fördel för en kommun eller en del av en kommun eller annars från allmän synpunkt. Med hänsyn lill svårigheterna all förutse utvecklingen och behovet av indelningsändringar och med hänsyn lill de olika typer av ändringar som kan förekomma har kommittén stannat för alt inle i lagtexten ta in några exempel på sådana fördelar som kan uigöra skäl för en indelningsändring.

Kommittén konstaierar all i praxis särskilt slor hänsyn alllid tas lill inställningen hos de kommuner som närmast skulle beröras av en indelningsändring, även om förhållandena inle är sådana alt kvalificerade fömlsättningar krävs. Någon absolut vetorätt för en kommun vill kommillén dock inte föreslå. Det kan även i framliden finnas skäl som lalar för en indelningsändring och som väger så tungl att kommunen bör underordna sig dem. Syslemel med reglerom kvalificerade skäl i vissa fall när en kommun motsätter sig en indelningsändring är enligl kommillén delvis föråldrat och bör överges. 1 förulsätlningsbestämmelsen bör i stället anges atl vid prövningen av en indelningsfråga särskild hänsyn tas lill önskemål och synpunkter från den eller de kommuner som närmast berörs av indelningsändringen. Kommillén ullalar all en indelningsändring inte bör genomföras mot en sådan kommuns vilja utan all särskilt slarka skäl föreligger.

Enligl kommittén bör del i lagtexten klariäggas vilket infiytande ortsbefolkningen skall ha vid beslul om en indelningsändring. När del gäller ändringar som omfattar en hel kommun, är den självklara utgångspunkten atl kommunfullmäktige representerar befolkningen i kommunen. Förhållandel blir något annoriunda vid indelningsändringar som i första hand berör en del av en kommun, dvs. överföring av elt område från en kommun lill en annan kommun eller utbrytning av en kommundel som skall bilda självständig kommun. Kommittén föreslär en bestämmelse om alt särskild hänsyn i sådana fall skall tas till ortsbefolkningens inställning. Hur avvägningen i del enskilda fallel bör ske om kommunen och ortsbefolkningen har motsatta inlressen måste enligt kommittén överlämnas åt praxis.

Kommilléns förslag i fråga om förulsäliningarna för indelningsändring

Prop. 1978/79:157 41

lillstyrks eller lämnas utan erinran av en slor majoritet bland remissinslanserna. Flera remissinslanser lämnar synpurikier och förslag - några av mer kritisk natur - i olika delfrågor.

Remissinstanserna har i allmänhet godtagit kommitténs förslag atl beslämmelserna om förulsäliningarna för en indelningsändring skall vara allmänl hållna och all som allmän förutsällning för en ändring skall gälla alt den kan antas medföra beslående fördel för en kommun eller en del av en kommun eller annars från allmän synpunkt. Enligt kammarkollegiel ulgör kommilléns förslag till beslämmelser om förutsättningarna en sammanfattning av de krilerier för indelningsändring som har utvecklats i praxis under den långa lid som den nuvarande lagbestämmelsen har varit i kraft. Kollegiel anser det rikligt att syslemel med allmänna och kvalificerade förulsäUningar avskaffas, eftersom dessa i praktiken har smält samman lill etl krav på all samtliga föreliggande omständigheter alltid skall övervägas vid bedöm-ningenavomen indelningsändring skall skeellerej. Några remissinstanser är mera kritiska. Avesta och Hedemora kommuner anser atl de allmänna fömlsällningar som anges i 3 § första stycket KIL bör kunna behållas efter viss justering.

För egen del vill jag anföra följande.

Till de centrala bestämmelserna i en lag om ändring i kommunindelningen hör de som anger förulsäliningarna för all en indelningsändring skall få ske. Det är ett allmänt intresse att del så tydligt som möjligt anges i lagen vad som krävs för alt kommuner skall få läggas samman och delas och för atl ell område skall få föras över från en kommun lill en annan.

En indelningsändring bör inte få genomföras ulan alt del föreligger från allmän synpunkt objeklivi bärande skäl för ändringen. De indelningsändringar som kan tänkas förekomma är emellerlid så varierande lill omfattning och karaklär atl de skäl som i etl visst fall talar för en indeiningsändring över huvud laget inle blir aktuella i ett annal fall. Förhållandena växlar så från fall lill fall all det inle är möjligt atl dela upp indelningsändringarna i väl avgränsade kategorier för vilka bestämda förulsäUningar för genomförandet av en ändring skall gälla. Prövningen av en fråga om ändring i kommunindelningen innebär i allmänhet en skälighetsbedömning där olika inlressen vägs mol varandra. I likhel med kommittén anserjag atl bestämmelsernas huvudsyfte bör vara atl säkerställa atl dessa intressen beaktas i tillräcklig utsträckning. Vilka skäl för indelningsändring som måste föreligga och hur tungt de skall väga i förhållande lill eventuella skäl mot en ändring måste i huvudsak överlämnas ål praxis.

Jag delar kommitténs uppfattning atl beslämmelserna om fömlsällningarna för indelningsändring bör vara neutrala lill olika typer av ändringar. Målel bör vara att beslämmelserna skall vara lika användbara i den ena typen av indelningsärenden som i den andra.

Om en allmän reform av kommunindelningen skulle bli aktuell i framtiden, någol som f. n. inte förefaller särskilt sannolikt, skulle även

Prop. 1978/79:157 42

indelningsändringar som ulgör led i en sådan indelningsreform kunna genomföras med tillämpning av römtsältningsbesiämmelser av del slag som jag förordar. En indelningsreform kan dock knappast genomföras ulan all statsmakterna tar särskilda initiativ och anger de materiella principer som skall ligga till grund för reformen. Delta kan ske endast genom föreskrifter som meddelas av riksdagen genom lag.

Skälen för en indelningsändring är av varierande slag. För del mesta anknyter de till kommunerna och deras invånare, men de kan också vara av mera allmän natur. Jag delar kommitténs uppfattning att bestämmelsen om förutsättningarna för indelningsändring inte bör innehålla någon exemplifiering av omständigheter som kan uigöra skäl för en indelningsändring. Erfarenheten av de exempel som anges i 3 § KIL visar all en sådan exemplifiering inle har någol större värde som vägledning. Jag förordar en beslämmelse om atl som en allmän förutsättning för ändring i den kommunala indelningen skall gälla alt ändringen kan antas medföra bestående fördel för en kommun eller en del av en kommun eller andra fördelar frän allmän synpunkt.

Någi"a remissinslanser anser alt den beslämmelse om förutsättningarna för indelningsändring som kommillén har föreslagit och som även jag förordar är alltför vag och alt den bör kompletteras eller preciseras i vissa hänseenden. Länsstyrelsen i Älvsborgs län ifrågasätter om inle riktlinjer av del slag som riksdagen anlog före kommunindelningsreformerna bör meddelas i indelningslagen. Domkapitlet i Skara saknar förslag om lämplig kommunsloriek. Hedemora kommun framhåller all lagen skulle kunna byggas ul med en definitionav vikliga egenskaper hos en kommun. Jönköpings kommun anser all kommitléns förslag bör kompletteras med en uttrycklig föreskrift som garanterar en allsidig prövning av fördelarna med en indelningsändring. För egen del kan jag inte ansluta mig lill dessa tankar. Som jag lidigare har anfört bör indelningslagen ha till upgift endast aU reglera ändringar i kommunindelningen men inte att ange hur indelningen som helhet faktiskt bör vara utformad. Bestämmelserna om förutsättningarna för indelningsändring bör ulgå från kommunindelningen som den ser ul i dag och ange när den får ändras. De bör däremoi inte ha lill syfte aU generellt styra kommunindelningen i riktning mot någon bestämd kommunstorlek. Överväganden om vad som är en riklig kommunsloriek eller vilka egenskaper en kommun lämpligen bör ha måste i allmänhel göras i ärenden om mera omfattande indelningsändringar. När det gäller atl föra över mindre områden från en kommun till en annan är del däremoi andra typer av förulsäUningar som blir aktuella. Beslämmelser i lag om lämplig kommunsloriek eller viktiga egenskaper hos en kommun skulle därför komma lill användning endast i relativt få ärenden om indelningsändring. Mol denna bakgrund anserjag det inle lämpligt all komplettera förutsältningsbesiämmelserna i de hänseenden som remissinslanserna föreslagil. Del är för övrigt tveksamt om del är möjligt alt utforma sådana kompletterande beslämmelser så au de ger någon verklig

Prop. 1978/79:157 43

vägledning för bedömning av frågor om indelningsändring.

Några remissinstanser framhåller att man bör vara återhållsam med ändringar i den nuvarande kommunindelningen. Man kan enligt min mening inle vänta sig all kommunindelningen skall ligga helt fast, även om indelningsreformerna följs av en period av större stabilitet i indelningen. Man måste räkna med att den kommunala indelningen ändras när samhällsutvecklingen fordrar det. Del bör dock krävas atl en så ingripande åtgärd som en indelningsändring inte genomförs av skäl som ter sig alltför kortsiktiga. Indelningsändringen måste syfta till att ge en permanent lösning av de problem som den äldre indelningen innebär. En bestämmelse som, i enlighel med mill förslag, anger alt en indelningsändring får beslutas endasi om den kan anlas medföra en beslående fördel uppfyller della krav.

Indelningslagens bestämmelser om förulsäliningarna för ändring i kommunindelningen bör ensamma ange ramen för bedömningen av frågan när en indelningsändring får ske. Bedömningen bör inle slyras av normer som har sin upprinnelse på annat håll. De riktlinjer som riksdagen år 1962 fastställde för den senasle indelningsreformen är, sedan reformen har sluiförts, inle bindande i den meningen som de var del under del skede då reformen genomfördes. Jag vill också erinra om all jag i det föregående har förordat all beslämmelsen i 2 a § KIL om alt del för varje län skall finnas en plan som utvisar den lämpligaste kommunindelningen tas bort. Bedömningen av vad som aren lämplig kommunsloriek måste göras även i enskilda indelningsärenden i framliden, i synnerhet när det gäller ändringar av större omfattning. Alt principer för kommunindelning av det slag som användes vid indelningsreformen därvid spelar en roll i övervägandena anserjag vara naturiigt. Dessa bör emellerlid ske inom den ram som anges av lagreglerna om förulsäliningarna för indelningsändring och förarbelena lill dessa. Som jag har framhållil lidigare anserjag del inle vara någol vunnet med all i lagen hänvisa till riktlinjerna för indelningsreformen eller allmänna principer av liknande slag.

Emmaboda kommun anser alt fördel för stailig verksamhei, innefattande bl. a. förhållanden med anknytning till regionalpolitik och fysisk riksplanering, bör anges i lagen som skäl för indelningsändring. Länsstyrelsen i Kronobergs län menar alt uttrycket "eller annars från allmän synpunkt" i kommitténs förslag är alltför vagt. För egen del anserjag all man genom alt ange all en indelningsändring får beslutas också om den kan anlas medföra "andra fördelar från allmän synpunkt" på elt bra sätt sammanfattar de olika slag av skäl, utan direkl anknytning till en kommun, som bör lå medföra atl kommunindelningen ändras. Jag anser det inte påkallat aU bland dessa skäl i lagen särskilt framhäva fördel för statlig verksamhet.

Några remissinslanser framför synpunkter på tolkningen av bestämmelsen om de allmänna förulsäliningarna för indelningsändring och diskuterar olika skäl för indelningsändringar. Till sådana frågor återkommer jag i specialmotiveringen.

Prop. 1978/79:157 44

Remissinstanserna har i allmänhel godtagit kommilléns förslag alt syslemel med kvalificerade fömlsällningar för indelningsändring överges och all del föreskrivs all särskild hänsyn skall tas till önskemål och synpunkter från kommun som närmast berörs av ändringen. Även jag ansluter mig lill kommitléns förslag i dessa delar. En gmndlanke i en beslämmelse om fömlsällningarna för indelningsändring bör vara atl kommunernas inställning har särskilt slor lyngd när man vid prövningen av en fråga om indelningsändring väger styrkan av de intressen som talar för ändringen mot dem som talar för mol denna. Del kan dock inte uteslutas atl det kan förekomma fall då del är befogal alt låla kommunen stå tillbaka för andra intressen. 1 likhel med kommittén anser jag därför all del inle är lämpligt all införa en absolut vetorätt för kommun mot indelningsändring, någol som endasi en remissinstans ställt sig positiv till.

Kommittén uttalar atl dess förslag innebär atl man behåller principen att särskiU slarka skäl fordras för att genomföra en indelningsändring mol en kommuns vilja. Detta är enligt min mening en viklig princip. Länsslyrelsen i Stockholms län och Örebro läns landstingskommun anser alt frågan om verkan av atl en kommun som berörs av en indelningsändring motsätter sig denna är alltför betydelsefull för all regleras enbart genom molivutlalanden. De anser all kommilléns lagförslag bör kompletteras med en beslämmelse om all särskilt starka skäl fordras för indelningsändring mol berörd kommuns vilja. För egen del finner jag denna kritik befogad.

Jag förordar därför all kommilléns förslag komplelleras med en beslämmelse om all synnerliga skäl måste föreligga för en indelningsändring, om den eller de kommuner som närmast berörs av ändringen motsätter sig denna. Däremot finner jag det inle möjligt alt i lagen ge närmare exempel på skäl som har den tyngden atl de bör föranleda ändring i kommunindelningen mot en kommuns bestridande. I princip bör dock gälla all kraven på sådana skäl ställs högre ju mer ingripande indelningsändringen är för kommunen.

De flesta av de remissinslanser som tar upp frågan delar kommitténs uppfattning atl den nya indelningslagen bör innehålla en bestämmelse om alt särskild hänsyn skall las lill ortsbefolkningens inställning lill en indelningsändring, om ändringen innebär all en kommun delas eller atl en del av en kommun överförs lill en annan kommun. De kritiska remissinslanserna menar att bestämmelsen ger ortsbefolkningen alltför slort inflytande på bekostnad av kommunen eller befolkningen i den återstående delen av denna. Man pekar på risken att tillfälliga opinioner tillmäts för slor vikt och all del skapas överdrivna förväntningar beträffande folkviljans betydelse. Kari-stads kommun och Sveriges kommunaljuridiska förening anser atl den beslämmelse som kommittén föreslår slrider mot gmnderna för den representativa demokratin enligl vilka kommunfullmäktige skall tillvarata den berörda ortsbefolkningens inlressen.

Som kommillén har visal engagerar sig ofta de människor som kommer atl

Prop. 1978/79:157 45

beröras av en indelningsändring starkl i frågan. Så kommer det säkert all vara även i framliden. Det råder enligl min mening ingen tvekan om atl stor hänsyn i praxis ofta har lagils lill en folkopinion som kommil till klarl uttryck. Detta är naturiigt med lanke på all ortsbefolkningens förhållanden, dess tillgång till samhällsservice o. d. är en av de centrala faktorerna vid bedömningen av en fråga om indelningsändring. Jag är ense med kommillén om all del i lagen bör klarläggas vilket inflytande befolkningen skall ha på besluten i indelningsfrågor. Något sådant klarläggande behövs inte när del gäller sammanläggningar av hela kommuner. I sådana fall är det självklart all kommunfullmäktige representerar befolkningen i kommunen, lill vars önskemål och synpunkter särskild hänsyn skall las enligl den beslämmelse som jag nyss har föreslagil. Om indelningsändringen innebär att kommunen delas eller all en del av kommunen överförs lill en annan kommun, kan man normall ulgå från all kommunfullmäktiges och ortsbefolkningens ståndpunkter sammanfaller. Det kan emellertid inte uteslutas all ortsbefolkningens intresse av närhet till exempelvis kommunal eller annan service står emot kommunens iniresse av att behålla ett område. Dessa situationer är enligl min mening inte så renodlade att man generellt kan låla ortsbefolkningens intressen vika för kommunens. I likhel med kommittén anserjag att särskild hänsyn bör tas lill ortsbefolkningens inställning i dessa situationer. För atl säkerställa alt sådan hänsyn las bör en beslämmelse härom tas in i lagen. Därmed är inle sagt atl ortsbefolkningens önskemål skall ha företräde framför kommunens. Den lokala opinionen måste vägas mot kraven på befolkningsunderiag, tillfredsställande service, ekonomisk bärkraft elc. och de inlressen i övrigl som kommunen företräder. Del är inle möjligl atl i lagen närmare ange hur denna prövning, som kan vara myckel komplicerad, bör utfalla i olika situationer. 1 detta sammanhang vill jag påminna om den beslämmelse som jag nyss har förordat om alt indelningsändring mot en kommuns vilja får ske endasi om synneriiga skäl föreligger. Genom denna bestämmelse markeras atl ortsbefolkningen inom ell visst område av en kommun inle kan jämställas med kommunen.

Jag kan inte hålla med de remissinslanser som gör gällande all en beslämmelse om all särskild hänsyn skall las till ortsbefolkningen utgör en risk för den representativa demokratin. Ändringar i den kommunala indelningen måsie av natudiga skäl beslutas av slaten. Della kan om man så vill betraktas som en inskränkning i den kommunala självstyrelsen. Den statliga beslutsmyndigheten har att vid sin prövning av frågorom indelningsändring beakta även omständigheter och intressen som ligger ulanför den rent kommunala sfären. Den statliga myndigheten bör därvid också la särskild hänsyn lill den lokala opinionen. Delta lorde, som praxis visar, vara ofrånkomligt men belyder inle att ortsbefolkningen på någol sätl representerar kommunen. Ortsbefolkningens inställning är en omständighet bland andra - om än av speciell karaktär - som den slalliga myndigheten måste ta hänsyn till. Ortsbefolkningen kan aldrig anses tala för kommunen i eU

Prop. 1978/79:157 46

indelningsärende. Del kan bara kommunfullmäktige göra.

Några remissinslanser framhåller att en beslående fördel för befolkningen i en del av en kommun kan innebära beslående nackdelar för befolkningen i resten av kommunen. Därför bör enligt dessa remissinstanser hänsyn tas även till inställningen hos befolkningen i den minskade kommunen. Del är enligt min mening självklart att människornas förhållanden i den minskade kommunen och deras inställning lill indelningsändringen måste beaktas. Jag anser dock inte att del behövs en bestämmelse i lagen för alt garantera all detla sker i lillräcklig utsträckning. Intressena hos befolkningen i den minskade kommunen lorde alltid sammanfalla med kommunens och tillvaratas av kommunfullmäklige. Frågor om indelningsändring bör inle kopplas bort från kommunfullmäktige och göras till frågor om en avvägning mellan två motstående grupper av befolkningen i kommunen. Den bestämmelse som jag förordar bör därför avse ortsbefolkningen, dvs. människorna i del område som genom indelningsändringen skulle komma alt överföras till en annan kommun eller brytas ut lill en egen kommun.

Vad jag nyss har sagt om hänsyn lill ortsbefolkningens inställning lill en indelningsändring föruisäiier atl del är möjligl all på ell lillföriitligt sätl få klarhet om vad ortsbefolkningen vill. Jag avser all behandla denna fråga i följande avsnitt.

Sydväslra Skånes Kommunalförbund berör frågan om kommunalförbund som alternativ till indelningsändring. Kommunaldemokraliska kommittén anför att del i direktiven för kommillén framhålls all t. ex. direklvalda kommundelsorgan kan ses som elt alternativ till en indelningsändring som skulle vara önskvärd frän rent kommunaldemokratisk synpunkt. Sådana tänkbara alternativ till en indelningsändring kan framträda som mer eller mindre slarka skäl mot ändringar i konkreta fall. De bör finnas med i den skälighetsbedömning som görs i indelningsärendet. Någon särskild beslämmelse härom behövs enligt min mening inle.

Kommittén lar i samband med sin behandling av förutsättningarna för indelningsändring upp frågan om stafiigt bidrag till en kommun, som förlorar skatleunderiag eller på annal sätt orsakas ekonomisk förlust genom en indelningsändring. Frågan aktualiseras när en lösning inle kan nås inom ramen förden ekonomiska regleringen mellan kommunerna. Enligt kommilléns uppfattning bör något statsbidragssystem inte införas i indelningslagen. Kommittén anför att möjligheten all bevilja extra skalleuljämningsbidrag lorde kunna utnyttjas i speciella fall. Kungälvs och Luleå kommuneranseratt slaten bör lämna bidrag lill en kommun, om en indelningsändring genomförs mot kommunens vilja och kommunen lider ekonomiskt avbräck. Landskrona kommun föreslår en beslämmelse i indelningslagen om alt en kommun skall kunna få statsbidrag när särskilda skäl föreligger. För egen del delar jag kommitténs uppfattning all en sådan bestämmelse inte bör införas. Regeringen kan med slöd av 11 § lagen (1973:433) om skalleuljämningsbidrag efter en prövning från fall lill fall bevilja extra skalleuljämningsbidrag.

Prop. 1978/79:157 47

Denna möjlighet är enligl min mening tillräcklig för alt man i specialla fall skall kunna komma lill rätta med ekonomiska problem av de slag som jag har diskuterat här. Jag vill erinra om aU förslagen i prop. 1978/79:95 om den kommunala ekonomin utgår från tanken att specialdestinerade siaisbidrag till kommuner och landstingskommuner i så stor utsträckning som möjligl skall ersättas av det allmänna skatteutjämningsbidraget. Kommuner som av olika skäl är särskilt betungade i ekonomiskl hänseende kan tå exlra skalleuljämningsbidrag.

2.4 Undersökning om befolkningens inställning

I föregående avsnitt har jag diskuterat bl. a. frågan om ortsbefolkningens direkta inflytande i indelningsfrågor. Jag har därvid förordat en bestämmelse om att särskild hänsyn i vissa fall skall las lill ortsbefolkningens mening vid prövning av fråga om indelningsändring. Jag kommer i del följande all behandla frågan om vilka medel som bör användas för alt utröna ortsbefolkningens mening.

Enligt 27 § KIL får den som är utredare i etl indelningsärende begära utlysande av eller själv utlysa sammanträden. Avsikten med beslämmelsen är bl. a. att sammanträden skall kunna ordnas föratt utröna inställningen hos befolkningen i en viss kommundel. Det vanligaste förfaringssällel är alt den som utreder indelningsärendet begär atl länsstyrelsen skall anordna sammanträdet. Det förekommer även alt utredaren vänder sig till kommunen för atl få lill slånd ett sammanträde. Främst i två siiuaiioner har man pä detta sätt brukat ge befolkningen möjlighet att uttrycka sin vilja. Det gäller dels när etl molstånd hos befolkningen mol en ifrågasatt indelningsändring blivit känt och man vill utröna styrkan av della molstånd, dels när en grupp ur befolkningen ansökt om en indelningsändring och man vill la reda på hur resten av befolkningen släller sig.

Sammanträden med ortsbefolkningen har dock blivit mindre vanliga under senare år. Del beror bl. a. på alt denna form av opinionsundersökning ofta inte är praktiskt lämplig med den storiek kommunerna har i dag. 1 stället har andra former för undersökning av befolkningens inställning utvecklats. Utredningsmyndighelen har t. ex. i något fall genom en skriftlig enkät vänt sig direkl lill invånarna i eu föreslaget överföringsområde. 1 elt ärende om delning av en kommun har den särskilde utredaren genomfört en opinionsundersökning i form av urvalsundersökning.

Vad nu sagts gäller möjligheterna att inom ramen för den statliga ulredningen av ett indelningsärende la reda på ortsbefolkningens uppfattning i frågan. Befolkningens inställning till en föreslagen indelningsändring kan emellertid utrönas även på andra vägar. Av stort iniresse i della sammanhang är den möjlighet kommunerna har atl själva anordna opinionsundersökningar m.m. Enligl 2 kap. 18 § kommunallagen får kommunfullmäklige beslula alt som etl led i beredningen av ett ärende som lillhör fullmäktiges

Prop. 1978/79:157 48

handläggning synpunkter skall inhämtas från medlemmar i kommunen. Detta kan enligt beslämmelsen ske genom omröstning, opinionsundersökning eller liknande förfarande. Valnämnden i kommunen får anlitas, om inle nämndens verksamhet i övrigt hindras därigenom. Hittills har folkomröstningar i två fall genomförts med slöd av dessa bestämmelser. I båda fallen gällde frågan om en kommun borde delas eller ej. Även innan bestämmelserna om opinionsundersökning m. m. infördes i kommunallagen förekom kommunala opinionsundersökningar och folkomröstningar, speciellt i indelningsfrågor.

Enskilda opinionsundersökningar och omröstningar bland befolkningen kan också i vissa fall ge en uppfattning om hur ortsbefolkningen släller sig lill en indelningsändring. Ifrågasatta ändringar i den kommunala indelningen har ofta slarkl engageral den lokala befolkningen och i många fall har intresseföreningar eller aktionsgrupper bildats i syfte all manifeslera en viss vilja och därmed ulöva påtryckning antingen på kommunen eller på utredande eller beslulande myndigheler. Därvid har ofta namninsamlingar genomförts för all visa styrkan av en befolkningsopinion. Regelrätta omröstningar har också förekommii.

Indelningskommillén har redovisal folkomröstningar, opinionsundersökningar och liknande som genomförts i indelningsfrågor under senare år. En bestämmelse om all särskild hänsyn skall las lill ortsbefolkningens mening föruisäiier enligt kommillén alt beslutsmyndighelen på etl lillförliitigi säll kan få klarhet i befolkningens inställning. Kommillén anser inle att man bör lila till att namninsamlingar och andra opinionsundersökningar som skelt på enskilt inilialiv kan ge beslutsmyndighelen elt tillfredsställande underiag för att bedöma befolkningens inställning. Tillföriitlighelen av sådana opinionsundersökningar kan enligl kommittén ofta sällas i fråga. Kommittén anser det inte heller tillräckligt all hänvisa till en kommuns möjlighet atl inhämta synpunkter från medlemmar i kommunen. En kommun som skulle föriora ell område genom en föreslagen indelningsändring kan länkas vara obenägen all höra befolkningen i områdei, om denna väntas ställa sig positiv lill ändringen. Kommittén har därför funnit del nödvändigt all ge möjlighet för den slalliga utredningsmyndighelen all gå ut lill ortsbefolkningen för all undersöka dess inställning i frågan.

Kommittén föreslår en beslämmelse om särskild undersökning om ortsbefolkningens inställning. En sådan undersökning aktualiseras enligt förslagel endast i de fall då särskild hänsyn skall las lill ortsbefolkningens mening. Det är således inle avsett aU folkomröstning e. d. genom utred-ningsmyndighelens försorg skall anordnas i en hel kommun som föreslagils bli sammanlagd med en annan kommun. Kommittén har inte bedömi del möjligt alt närmare ange när särskild undersökning bör ske. Utredningsmyndighelen föreslås i varje särskilt fall få avgöra om del finns skäl atl verkställa undersökning. Om kommunen som ell led i sin behandling av frågan har hört befolkningen eller om befolkningens mening på annal säll klarl har kommil

Prop. 1978/79:157 49

till ullryck, lorde enligt kommillén sådan undersökning inle vara nödvändig. Kommillén förordar en beslämmelse oni att undersökning orri ortsbefolkningens inställning skall verkställas när det finns skäl till det.

Med ortsbefolkningen avser kommillén befolkningen i sådan del av en kommun som avses bli överförd till en annan kommun eller bilda egen kommun. Vid indelningsändring som innebär överföring av område till en annan kommun skall undersökningen alltså normalt omfatta befolkningen i överföringsområdel. Vid utbrytning av del av en kommun atl bilda egen kommun bör undersökningen enligt kommillén omfatta befolkningen i den delen. 1 ett sådant fall tänker sig kommillén emellerlid alt en undersökning skall kunna verkställas även i den återstående delen av kommunen. Vid en delning som innebär all en kommun upplöses och två eller fiera nya kommuner bildas är del enligl kommittén naturligt all man hör befolkningen i de olika delarna.

1 fråga om de former av undersökning som bör kunna användas lorde del enligt kommillén vara uppenbart att möjligheten enligl gällande räll alt anordna sammanträden inte är till fyllesl. Kommillén anser alt möjlighet bör stå öppen alt genomföra olika typer av opinionsundersökningar. Även en regelrätt folkomröstning anses således kunna komma i fråga, om det finns skäl till det. Kommittén föreslåratt det anges i bestämmelsen att undersökning om befolkningens inställning kan ske genom omröstning, opinionsundersökning eller liknande förfarande. Formuleringen stämmer överens med kommunallagens bestämmelse om kommunfullmäktiges räll all inhämta synpunkter från medlemmar i kommunen.

Undersökning om befolkningens inställning bör enligl kommillén verkställas av länsslyrelsen, som också bör få beslula om lämplig form för undersökningen. Kommillén har inle funnit del nödvändigt alt närmare reglera förfarandet i samband med sådana undersökningar. Det bör ankomma på länsslyrelsen alt meddela de föreskrifter som behövs. Om en undersökning sker i form av en skriftlig enkät lill de berörda invånarna, torde det enligt kommittén i allmänhel inle behövas några särskilda förfarande-regler. När undersökningen ges karaktär av folkomröstning, förulsälls dock vissa föreskrifter om genomförandel vara nödvändiga. Del kan gälla frågor av samma slag som regleras i vallagen, dvs. rälten atl della i omröstningen, förfarandel vid själva röstningen, räkning av röster elc. Kommillén framhåller all föreskrifterna bör utformas så att kraven på rättstrygghet, likställighet och integritet förden enskilde tryggas. Reell möjlighet måste föreligga för alla röstberättigade alt della. Vidare måste rälten lill anonymitet och lill en jämbördig information garanteras. I syfte att uppfylla dessa krav bör länsstyrelsen kunna bestämma atl vallagens beslämmelser i viss omfattning skall lillämpas, anför kommittén.

Flertalet av de remissinslanser som har yttrat sig över kommilléns förslag om särskild undersökning om ortsbefolkningens inställning lill indelningsändring tillstyrker i alll väsentligt förslagel eller lämnar del ulan erinran. Till

4 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 157

Prop. 1978/79:157 50

dessa instanser hör kammarkollegiet, lio länsstyrelser, 22 kommuner och Svenska kommunförbundel. Knappt tio remissinstanser, däribland sex kommuner, är negativa till kommitténs förslag.

Några av de remissinstanser som tillstyrker förslaget framhåller att det är värdefullt all befolkningens inställning kan utrönas i reglerade former inom ramen för utredningen i elt indelningsärende. Allmänt lillslyrks att länsslyrelsen får i uppgift alt verkslälla undersökning om befolkningens inställning och att besluta om lämplig form för undersökningen. Flera remissinslanser utgår dock från atl länsslyrelsen samråder med de berörda kommunerna när det gäller valet av undersökningsform.

En del remissinslanser anser atl folkomröslningar och opinionsundersökningar endast bör förekomma i begränsad utsträckning. Bl. a. pekas på svårigheterna att finna lillföriitliga metoder. Särskilt vid folkomröstningar anses svårigheter kunna uppkomma. Del kan gälla avgränsningen av de berörda och därmed röstberätligade kommuninvånarna saml möjligheten alt slälla frågorna korrekt och begripligt, atl lämna tillfredsställande information och all genomföra omröstningen så atl resultatet kan tolkas på ett entydigt sätl.

Betydelsen av att en folkomröstning eller opinionsundersökning föregås av en allsidig och saklig informaiion betonas av ett fiertal remissinslanser. Enligt Svenska kommunförbundet är del viktigt all en undersökning om befolkningens inställning föregås av ulredning om konsekvenserna av en indelningsändring för service, förvaltning och ekonomi. Först sedan dessa frågor klariagls har befolkningen erforderiigt faktaunderiag för ell slällningstagande, framhåller förbundet.

I fråga om undersökningens omfattning anser flera remissinslanser, bland dem kommunförbundet, att en begränsning till ett föreslaget utbrylnings-eller överföringsområde inte är lämplig. Särskilt vid delning av en kommun anses del viktigt att ortsbefolkningen i båda kommundelarna hörs.

Några remissinslanser eflerlyser närmare föreskrifter om förfarandet i samband med undersökningar om ortsbefolkningens inställning. Enligl länsslyrelsen i Skaraborgs län bör bl. a. kommunernas medverkan och inflylande stärkas genom sådana föreskrifter.

Flera remissinstanser diskuterar förhållandet mellan folkomröstningar m. m. och den representativa demokratin. Bl. a. framhålls atl folkomröslningar eller andra opinionsundersökningar inle får förekomma i sådan utsträckning atl de kan äventyra förutsättningarna fören väl fungerande och medborgerligt förankrad representativ styrelseform. Helsingborgs kommun fömlsälter all beslämmelsen om undersökning om ortsbefolkningens inställning inte hindrar kommunerna atl på egel inilitativ företa folkomröstning eller annan form av opinionsmätning.

De remissinstanser som avstyrker kommitléns förslag pekar i allmänhet också på risken för konflikter med den representativa demokratin. Del framhålls bl. a. atl kommunfullmäklige representerar kommunmedlem-

Prop. 1978/79:157 51

marna och alt fullmäktige enligl kommunallagen har möjlighet alt som ett led i beredningen av ett ärende genomföra folkomröstning eller annan opinionsundersökning. Det bör därför enligl dessa remissinstanser vara en sak för fullmäktige att beslula om befolkningen skall ges tillfälle att direkt uttrycka sin mening.

För egen del vill jag anföra följande.

I föregående avsnitt har jag föreslagit en bestämmelse om att särskild hänsyn skall tas till ortsbefolkningens önskemål och synpunkter vid prövningaven fråga om indelningsändring som innebäratten kommundelas eller att del av en kommun förs över lill en annan kommun. Liksom kommillén anser jag alt en sådan beslämmelse förutsätter atl det finns möjligheler för befolkningen all ultrycka sin mening.

Kommitténs kritiska inställning till privata namninsamlingar och andra spontana opinionsyttringar har inte mött några invändningar från remissinstanserna. Även jag anser del olämpligl alt lita till sådana opinionsyttringar för atl få reda på ortsbefolkningens önskemål och synpunkter. 1 den mån opinionsyttringar av detta slag förekommer kommer de självfallel att uigöra en del av beslutsunderiagei när regeringen lar ställning i en indelningsfråga. All den osäkerhel som med nödvändighel präglar namninsamlingar och liknande privala opinionsundersökningar gör dock att resultatet från sådana undersökningar måste behandlas med stor försiktighet. Andra former för alt ta reda på befolkningens inställning måste finnas.

Kommunala folkomröslningar och opinionsundersökningar har hittills förekommii främst i indelningsfrågor. Kommunfullmäktige har numera en lagfäst möjlighet att besluta att synpunkter skall inhämtas från medlemmar i kommunen. Del kan ske genom omröstning, opinionsundersökning eller liknande förfarande (2 kap. 18 § kommunallagen). 1 två fall har denna möjlighet ulnyUjats genom att beslul fattats om kommunal folkomröstning i fråga om delning av resp. kommun. Jag anser för min del all kommunallagens beslämmelse om möjlighet atl inhämta synpunkter från medlemmar i kommunen genom omröstning, opinionsundersökning eller liknande anvisar den mesl naluriiga vägen all utröna speciella befolkningsopinioner. Emellerlid är som kommillén framhållil denna väg inle alllid framkomlig. Jag anser därför i likhet med kommittén och fiertalel remissinslanser atl det bör finnas möjlighet förden slalliga utredningsmyndighelen all inom ramen för utredningen av ett indelningsärende direkl göra sig underrättad om ortsbefolkningens önskemål och synpunkter i de fall då särskild hänsyn skall las lill dessa. Beslämmelser om särskild undersökning om befolkningens inställning bör alltså las in i den nya indelningslagen. Enligt min mening behöver sådana bestämmelser inle innebära en konfliki med den representativa demokratin. Kommunens möjligheler all inhämta synpunkter från medlemmar i kommunen påverkas givelvis inle.

Som kommillén föreslagil bör utredningsmyndighelen i varje särskilt fall få avgöra om del finns skäl all genomföra en undersökning om ortsbefolk-

Prop. 1978/79:157 52

ningens inställning. Om kommunen som ett led i sin behandling av frågan har hön befolkningen eller om befolkningens mening på annal sätl slår klar, behöver naturligtvis sådan undersökning som regel inle ske.

Av vad jag sagt tidigare följer att en undersökning om ortsbefolkningens inställning genom utredningsmyndighetens försorg blir aktuell vid delning av kommun och överföring av område från en kommun lill en annan. Undersökningen bör omfatta befolkningen i det område som ifrågasatts bli överfört till en annan kommun eller utbrutet till en egen kommun. Intressena hos befolkningen i den minskade kommunen torde alllid sammanfalla med kommunens och tillvaratas av kommunfullmäklige. Del bör därför i forsla hand vara en fråga för fullmäktige all ta ställning till om synpunkter skall inhämtas från denna del av befolkningen. Jag anser emellertid inte alt något hinder bör uppställas för utredningsmyndighelen mot all höra även en sådan befolkningsgmpp, om del kan anses befogal. Vid fråga om delning av en kommun lorde del ofta vara lämpligt atl låla undersökningen omfatta invånarna i de olika kommundelarna. Bestämmandet av undersökningens omfaltning bör alllid föregås av noggranna överväganden. Hänsyn bör därvid las bl. a. lill kommundelarnas förhållande till varandra i sloriekshänseende och lill beräknat valdeltagande.

Liksom kommillén anserjag all möjligheten bör stå öppen att genomföra olika typer av opinionsundersökningar, även en regelrätt folkomröstning. Jag delar också uppfattningen att del bör ankomma på länsslyrelsen att verkslälla undersökningen och bestämma formerna för denna. Jag utgår från all länsslyrelsen samråder med resp. kommun i fråga om valet av undersökningsform. Några remissinstanser har uttryckt tveksamhel i fråga om möjligheten att genomföra en folkomröstning eller opinionsundersökning så all resultatet kan tolkas på ett entydigt sätt. Jag har i och för sig förståelse för denna tveksamhet. Del bör emellertid betonas all omröstningar och opinionsundersökningar av detla slag förekommer redan i dag. Genom all reglera i vilka former dessa undersökningar kan genomföras och vem som har ansvaret för genomförandel ger man enligl min mening en siörre stadga än f n. åt en undersökning. Länsstyrelsen bör ha goda möjligheter atl genomföra undersökningen i form av omröstning eller på annal sätt så alt kraven på tillfredsställande information, likställighet i fråga om deltagande, anonymitet m. m. kan tillgodoses. Bestämmelsen om i vilka former undersökningen kan genomföras bör uiformas så atl den ansluter till kommunallagens bestämmelser om möjligheler för kommunfullmäklige att inhämta synpunkter från medlemmar i kommunen.

Några remissinstanser har efteriysl närmare föreskrifter om hur undersökningar om befolkningens inställning skall gå till. För egen del ansluler jag mig dock till kommitténs uppfattning. Del bör tills vidare ankomma på länsslyrelsen all i varje särskilt fall bestämma den närmare uppläggningen av en undersökning. Jag beaktar därvid särskilt vikten av all kunna genomföra olika typer av undersökningar. Vid en enkel enkätundersökning behövs

Prop. 1978/79:157 53

givetvis inga förfaranderegler. Nären undersökning ges karaktär av folkomröstning, bör såsom kommittén framhållit vallagens beslämmelser i slor utsträckning kunna tillämpas. Detla gäller bl. a. i fråga om rätten aU della i omröstningen, röslningsförfarandet och räkningen av röster. Jag återkommer i det följande till frågan om valnämndens medverkan i en omröstning. Beträffande kommunernas medverkan och inflytande i övrigt vill jag undersiryka vad jag sagt tidigare om samråd med resp. kommun i fråga om valet av undersökningsform. Samrådet bör givelvis gälla även den närmare uppläggningen av undersökningen. Jag vill slulligen i delta sammanhang framhålla all kommunaldemokraliska kommillén (Kn 1977:07) har som en uppgift all följa tillämpningen av bestämmelserna i 2 kap. 18 § kommunallagen om opinionsundersökningar m. m. Kommillén är därvid enligl sina direktiv oförhindrad all ta inilialiv till ytteriigare en kompletlerande lagreglering för atl åsiadkomma en lämplig utveckling av folkomröslningsinslilulet som ell led i en fördjupad kommunal demokrati.

Kommillén har övervägt om länsslyrelsen, i de fall då en regelrätt omröstning bedöms vara lämplig, bör få anlila de kommunala valnämnderna för arbetet med omröstningen. Valnämnderna har till uppgift att förbereda och leda genomförandel av de allmänna valen. De har alltså huvudansvaret för genomförandel av röstningen vid sådana val. Länsslyrel-sernas uppgifter vid valen avser främsi vissa förberedande ålgärder och röstsammanräkningen. För alt en omröstning i ell indelningsärende skall kunna genomföras på ett tillförlitligt sätl är del enligt kommillén angelägel all del finns möjlighet all utnyttja de resurser som valnämnden förfogar över. Kommittén föreslår därför atl det öppnas möjlighet för länsstyrelsen alt uppdra ål en kommuns valnämnd alt svara för genomförandel av en folkomröstning i en indelningsfråga. Ell sådant uppdrag får dock inte inkräkta på valnämndens ordinarie arbetsuppgifter. Det bör enligt kommittén ankomma på valnämnden själv alt avgöra i vilken utsträckning som nämnden med hänsyn lill sådana arbetsuppgifter kan medverka vid en omröstning. Kommillén föreslår emellertid dessutom atl kommunfullmäklige ges räll all hindra all valnämnden medverkar. 1 2 kap. 18 § kommunallagen finns beslämmelser om landstingskommuns rätt all anlila kommuns valnämnd. 1 sådana fall har del ansetts lämpligt all ge kommunfullmäklige sista ordet i frågan om valnämnden skall få anlitas. Även när del gäller länsstyrelsens rätt all ta valnämndens resurser i anspråk bör enligl kommilléns mening en sådan inskränkning gälla med hänsyn lill den kommunala självstyrelsen. Eftersom valnämndens medverkan fåranses uigöra en garanti för atl en omröstning genomförs under betryggande former, lorde fullmäktige dock sällan ha anledning alt avslå en begäran från länsslyrelsen om atl få anlita valnämnden, anför kommillén.

Remissinslanserna är i allmänhel positiva lill förslaget all länsslyrelsen skall ges möjlighet att anlila valnämnden för arbetet med en folkomröstning. Enligt kammarkollegiet lorde man därigenom kunna uppnå mera tillföriilliga

Prop. 1978/79:157 54

resultat och större likformighet än som annars vore möjligt. Kalmar kommun förutsätter emellertid atl länsslyrelsen först bereder kommunfullmäklige möjlighet all anordna undersökning genom valnämnden. Några remissinslanser avvisar tanken på atl ge kommunfullmäktige räu all hindra all valnämndens resurser ställs lill länsstyrelsens förfogande. Enligl länsslyrelsen i Stockholms län ter sig en sådan beslämmelse verklighetsfrämmande med lanke på länsstyrelsernas ansvar för valförberedelser och röstsammanräkning i samband med de allmänna valen.

Även jag anser del angeläget alt den kommunala valnämndens resurser kan ulnyltjas när länsstyrelsen skall genomföra en folkomröstning. Härigenom uppnår man enligl min mening den bästa garantin för all omröstningen skall kunna genomföras under betryggande former så alt bl. a. kraven på likställighet och anonymitet lillgodoses. Nämnden bör själv kunna vägra sin medverkan, om dess ordinarie arbetsuppgifter skulle hindras. Däremoi anserjag i likhel med flera remissinslanser inte all kommunfullmäktige bör kunna hindra nämndens medverkan. Jag kan inte se att en rätt för länsslyrelsen alt oberoende av kommunfullmäktiges medgivande anlita valnämnden skulle innebära ell sådant intrång i den kommunala självstyrelsen som kommittén befarat. Valnämnden är en specialreglerad kommunal nämnd. Dess verksamhei regleras av bestämmelser i vallagen (1972:620). Nämndens uppgifter vid valen kan i slor utsträckning sägas vara statliga angelägenheter. Mol denna bakgmnd är del enligl min mening inle stötande atl ge en stailig myndighet rätt atl la valnämndens resurser i anspråk, fömlsaii nalurligtvis alt nämndens verksamhei i övrigl inle hindras därigenom. Alt valnämnden medverkar innebär f. ö. alt kommunen är med och får insyn i den närmare uppläggningen av en folkomröstning. Liksom Kalmar kommun utgår jag från all länsslyrelsen bereder kommunen lillfälle att själv anordna omröstningen, innan elt uppdrag lämnas till valnämnden.

Kosinader som föranleds av atl länsslyrelsen anlitar valnämnden får enligt kommillén behandlas som övriga uiredningskoslnader i indelningsärendet. Kommittén utgår från att delta i allmänhel leder till atl kommunen får ersättning för sina kostnader.

Till det fåtal remissinstanser som berör kostnadsfrågan hör kammarkollegiet, som inle har några invändningar mol kommitténs uttalanden. Kollegiel tillägger all länsstyrelsens eget arbeie med dessa opinionsundersökningar lorde få anses ingå i länsstyrelsens normala arbetsuppgifter. Särskilda kosinader för della arbeie lorde därför inte uppkomma i indelningsärendet, anför kammarkollegiel. Elt par kommuner säger sig förulsälta att slaten ersätter kommunen för de kostnader kommunen haft på grund av omröstning som har beslutats av statlig myndighet. Sölvesborgs kommun ser gärna atl del i lagtexten las in en beslämmelse som ger en kommun rätt alt lå ersättning för de kostnader som föranleds av att länsstyrelsen anlitar valnämnden.

Prop. 1978/79:157 55

För egen del har jag inte funnil skäl att föreslå särskilda bestämmelser om ersättning för de kostnader som en kommun haft på grund av ati valnämnden har anlitats av länsstyrelsen. Sådana kostnader bör enligt min mening hänföras till kostnaderna för den ulredning som skall göras i ett indelnings-ärende. Detta bör klargöras genom en uttrycklig bestämmelse i indelningslagen. Jag återkommer till denna fråga i specialmoiiveringen.

2.5 Decentralisering av beslut och utredning

2.5.1 Beslutanderätten

Enligl den nuvarande indelningslagstiflningen förordnar regeringen om ändring i den kommunala indelningen. Kammarkollegiel har dock räll all avslå en ansökan om indelningsändring (29 § KIL).

Kommittén föreslår all beslulanderätien delegeras i vissa typer av indelningsärenden. I fråga om den närmare avgränsningen av vilka ärenden som kan komma i fråga har kommittén funnil del uteslutet all flylta ner beslutanderätten från regeringen i sådana frågor som innebär mera beiydande ändringar i den kommunala indelningen. Dessa kräver nämligen ofta en avvägning mellan olika inlressen, t. ex. lokala, kommunala och regionalpolitiska. Därmed krävs också oftast politiska hänsynstaganden. Belräffande smärre indelningsändringar av typ gränsreglering, undanröjande av enklavförhållanden m. m. finns däremot enligl kommittén inte sådana skäl för att behålla beslutanderätten hos regeringen. Kommillén anser därför atl beslutanderätten i indelningsärenden av mindre omfattning ulan olägenhel bör kunna flytlas ner frän regeringen.

När del gäller den närmare avgränsningen av vilka ärenden som bör kunna avgöras av myndighet under regeringen föreslår kommittén att del bör gälla sådana indelningsändringar som behövs på grund av oregelbundenhet i indelningen eller med hänsyn till fasligheisförhållandena och som inle föranleder ekonomisk reglering mellan kommuner. Kommittén uppskattar all dessa begränsningar i allmänhel kommer alt leda till att en indelningsändring som gäller ell område med mera än 10-20 invånare även i forlsällningen måste beslutas av regeringen.

Kommitléns förslag alt beslulanderätien bör delegeras i vissa indelningsärenden godtas eller lämnas ulan erinran av remissinslanserna. Någon kritik riktas inte heller mol den föreslagna avgränsningen.

Även jag anser del värdefulll alt kunna fiylia ner beslutanderätten från regeringen i vissa ärenden om indelningsändring. Härigenom kan man underiätla genomförandet av sådana ändringar. Del är emellerlid vikligt all man gör en klar och entydig avgränsning av de ärenden som skall kunna delegeras. Gränsdragningen bör då göras så atl regeringen även i fortsättningen kan fatta beslut i ärenden som avser mer omfattande indelningsändringar eller som innehåller frågor av politiskt känslig natur. Enligl min

Prop. 1978/79:157 56

mening har kommittén väl avvägt hur gränsdragningen bör göras och kommit fram lill lämpliga kriterier för i vilka fall indelningsärenden bör delegeras. Jag förordar sålunda atl del i indelningslagen tas in en bestämmelse som innebär all beslutanderätten delegeras i ärenden om indelningsändring som behövs på grund av oregelbundenhet i indelningen eller med hänsyn till fasligheisförhållandena och som inte föranleder ekonomisk reglering mellan kommuner.

När del gäller all avgöra vilken myndighet som vid sidan av regeringen bör kunna beslula i indelningsärenden har kommittén vall mellan kammarkollegiel och länsstyrelserna. Kommittén har därvid stannat för all anförtro kammarkollegiel beslulanderätien. Kommillén underslryker särskili all det är en mycket liten gmpp ärenden som del här rör sig om. Del kan därför anlas all del för en länsstyrelse skulle gå flera år mellan varje ärende. Till förmån för valet av kammarkollegiet talar enligt kommittén också önskemålet om en enhetlig praxis. Kommittén framhåller vidare all flertalet ändringar i den kommunala indelningen leder lill ändring i församlingsindelningen. Kammarkollegiel lorde enligl kommittén ha bällre möjlighet än länsstyrelserna alt bedöma de särskilda frågor som aktualiseras vid kyrkliga indelningsändringar.

Remissinslanserna har ägnat ell förhållandevis stort iniresse åt frågan om vilken myndighet som bör anförtros beslutanderätten i de indelningsärenden som det här är fråga om. Remissopinionen är emellertid splittrad.

Till kommilléns slåndpunkt ansluler sig bl. a. kammarkollegiet, sju länsstyrelser, 18 kommuner och Svenska kommunförbundet. Flera av dessa instanser betonar särskilt att det inte kan vara ändamålsenligt att ge länsstyrelserna beslutanderätten, eftersom del rör sig om endast ell fåtal ärenden. Några framhåller atl kammarkollegiel är väl lämpat all handlägga dessa indelningsärenden mol bakgrund av kollegiets rika erfarenhel av kyrkliga frågor.

Bland de remissinstanser som uttalar sig lill förmän för all länsstyrelserna bör fä beslutanderätten märks tretton länsstyrelser och elva kommuner. Några av dessa instanser förordar dock att kammarkollegiet fär beslula om kyrkliga indelningsändringar. Några länsstyrelser åberopar allmänna strävanden all öka decentraliseringen i samhällsförvaltningen. Länsstyrelsernas lokalkännedom och befaUning med länsplaneringen gör dem enligt flera instanser lämpade atl handlägga indelningsfrågorna. Betydelsen av atl länsstyrelsernas styrelser är politiskt sammansatta betonas av flera länsstyrelser och kommuner.

För egen del vill jag anföra följande.

I resonemangen om vilken myndighet som bör få beslutanderätten i de ärenden som kan delegeras har framförts både argument som talar för länsstyrelserna och argument som lalar för kammarkollegiet. De remissinstanser som yttrar sig särskilt i frågan fördelar sig antalsmässigl i stort sett lika på de två alternativen. Meningarna är delade hos bl. a. länsstyrelserna. Det

Prop. 1978/79:157 57

råder alliså inte någon enighel bland länsstyrelserna om det lämpliga i att la emot den ärendegmpp som del här gäller.

De remissinslanser, såväl länsslyrelser som kommuner, som förordar alt beslutanderätten bör fiytlas ner till länsstyrelserna argumenterar huvudsakligen ulifrån den utgångspunkten alt samhällsplaneringen har slor betydelse förbedömningen av indelningsfrågor. Del framhålls också all länsstyrelserna har en bällre lokalkännedom än kammarkollegiel. Jag har i och för sig förslåelse för dessa synpunkler och ifrågasätter rent allmänl inte den betydelse som länsstyrelsernas uppgifter inom samhällsplaneringen i övrigt har. Tvärtom har jag tidigare i avsnillet om indelningsplan (2.2) slmkil under all del finns etl samband mellan indelningsfrågor och annan samhällsplanering. Frågan är emellerlid med vilken styrka dessa synpunkter gör sig gällande i fråga om de ärenden som, enligl vad jag lidigare anfört, bör kunna delegeras. Del kommer huvudsakligen atl röra sig om mindre omfattande ärenden av typ gränsjusteringar. Erfarenhel av samhällsplanering lorde inle ha en sådan betydelse för prövningen av dessa ärenden all den bör vara avgörande för var beslutanderätten bör ligga.

Med den avgränsning som jag lidigare föreslagil kommer de politiskt belydelsefulla ärendena all hamna ulanför den gmpp som delegeras. Det bör därför från demokralisynpunkl inle ligga någon fara i all ett verk ulan politiskt sammansatt styrelse fattar besluten.

Liksom kommittén och flera remissinslanser vill jag betona atl de ärenden som inryms i den grupp som bör delegeras är förhållandevis få. Jag ifrågasätter därför del lämpliga i all splitlra upp ärendena på 24 olika myndigheler. En sådan ordning medför en del praktiska ölägenheter och kan därför motverka en önskvärd smidighet i handläggningen.

När fråga om indelningsändring väcks, måste man med den föreslagna beslutsordningen la ställning till om regeringen eller den lägre myndigheten är behörig alt beslula i ärendet. Framför alll gäller del all avgöra om del kan komma atl behövas någon ekonomisk reglering mellan kommuner. Det är enligt min mening värdefulll att få en enhetlighet i dessa bedömningar. Delta uppnäs om man låler en myndighet pröva dessa frågor.

Kommillén framhåller all del endasi är ell myckel litet anlal mindre indelningsärenden som uteslutande avser den kommunala indelningen. Oftast påverkas också den kyrkliga indelningen. Della är enligl min mening elt starkl argument för atl beslutanderätten läggs hos kammarkollegiel, som har en rik erfarenhet av kyrkliga frågor. En ordning som innebär all länsstyrelserna fattar beslul enbart i ärenden som inte berör den kyrkliga indelningen vill jag besläml avvisa. Del kan inle vara rationellt atl fördela en redan begränsad ärendegmpp på ett sådant säll.

Vid en samlad bedömning av de synpunkler som har anlagts på frägan finnerjag att slarka skäl talar för valet av kammarkollegiet. Jag förordar därför atl beslutanderätten i de ärenden som del här är fråga om förläggs lill kammarkollegiel.

Prop. 1978/79:157 58

2.5.2 Utredningsansvaret

En ansökan om indelningsändring skall ges in till kammarkollegiel. Därefter skall enligt 25 § KIL utredning verkställas "där skäl därtill är". Om det bedöms nödvändigt med hänsyn till ärendets omfattning och beskaffenhet, skall kammarkollegiet uppdra åt en särskild utredningsman all verkställa ulredningen. 1 annal fall får kammarkollegiel självt ombesörja ulredningen eller överiämna ål länsslyrelsen att verkslälla den. Kammarkollegiet har alllså en ledande roll som ulredningsmyndighel i indelningsärenden.

Kommillén har övervägt atl lägga ulredningsansvaret på länsstyrelserna. En sådan ordning skulle enligt kommittén kunna motiveras av att indelningsärendena skulle uigöra etl naturiigt led i länsstyrelsernas planeringsarbete. Kommittén konstaterar samlidigl all erfarenhel av samhällsplanerings-arbete har betydelse framför alll i de mera omfattande ärenden som rör sammanläggning av hela kommuner eller delning av en kommun. Sådana ärenden torde emellertid enligl kommittén bli sällsynta inom överskådlig framtid. Kommillén framhåller också all indelningsärendena totalt sett är en myckel lilen ärendegrupp. Dessutom har enligl kommittén kammarkollegiet mol bakgrund av dess uppgifter i kyrkliga ärenden bällre möjlighet än länsslyrelserna all bedöma de frågor som kan bli aktuella.

Kommilléns slutsals blir alt kammarkollegiet t. v. bör få behålla huvudansvaret för utredningen i alla typer av indelningsärenden. Däremot bör enligt kommillén länsstyrelsen i myckel siörre utsträckning än f. n. kunna anlitas i utredningsarbetet. Kammarkollegiet bör också samråda med länsstyrelsen när det gäller val av uiredningsform.

Bland remissinslanserna delar sig meningarna om kommitténs förslag. De instanser, bl. a. fiera länsslyrelser, som tillstyrker att kammarkollegiel fär behålla utredningsansvaret inslämmer huvudsakligen i kommilléns överväganden. Flera framhåller samtidigt det värdefulla i att länsstyrelserna i ökad utsträckning skall kunna engageras i utredningsarbetet. Andra remissinslanser menar emellerlid au man bör ta stegel fullt ut och låla länsslyrelserna få ulredningsansvaret. För detla talar enligt dessa remissinstansers mening det förhållandet atl länsstyrelserna har ansvaret för den regionala samhällsplaneringen. Några framhåller också alt länsstyrelserna besitter en bällre lokalkännedom än kammarkollegiel.

För egen del vill jag anföra följande.

Enligl vad jag lidigare förordal bör kammarkollegiel få beslutanderätten i ärenden om mindre indelningsändringar. Det är då rimligt atl kollegiel självt ocksä har ansvaret för utredningen i dessa ärenden. Med denna utgångspunkt återstår del all avgöra vilken myndighet som bör ansvara för ulredningen i de ärenden som även i fortsättningen bör avgöras av regeringen. Självfallet har regeringen, som varje beslutsinstans, det yttersta ansvaret för att ulredningen är tillfyllest innan ärendena avgörs. Del är emellertid lämpligt all liksom hittills ha en beredande instans som mottar ansökningar om indelningsänd-

Prop. 1978/79:157 59

ringar och som ser lill atl den utredning som behövs i ärendet blir verkställd. 1 likhet med kommittén finner jag att dessa uppgifter lämpligen bör anförtros kammarkollegiet. Jag fäsler mig särskili vid au indelningsärendena är en förhållandevis liten ärendegrupp, vilket lalar mol att splittra upp dem på fiera myndigheter. Genom den föreslagna ordningen i fråga om beslul och utredningsansvar i indelningsärenden bibehåller man således en samlad erfarenhet av sådana frågor hos kammarkollegiet. Inte minst i fråga om de kyrkliga indelningsärendena är della en fördel. Jag förordar således all den nuvarande ordningen behålls och atl kammarkollegiel alliså fortfarande har det övergripande ulredningsansvaret i alla indelningsärenden.

Vad jag nu sagt utesluler givelvis inle all länsstyrelserna aktivt deltar i själva utredningsarbelel. Enligl kommittén förekommer det inte så ofta all det överlämnas ål länsslyrelsen alt verkslälla ulredning i indelningsärenden. 1 likhet med kommittén och fiera remissinstanser anser jag att detta förhållande bör ändras. För länsstyrelsernas medverkan i ulredningen om indelningsfrågor lalar slarkl deras befallning med länsplaneringen. 1 det ulredningsarbele som ligger lill gmnd för länsplaneringen får man fram etl material, som i slor utsträckning ocksä bör kunna användas vid utredningar om indelningsändring. Länsstyrelsernas kännedom om de lokala förhållandena bör givetvis också tas till vara. Länsslyrelserna bör alllså enligl min mening få en framträdande roll i utredningsarbetet. De kunskaper och den erfarenhel som länsslyrelserna besitter bör därvid i hög grad kunna utnyttjas. Del är dä vikligt all länsslyrelserna kommer in i utredningsarbelel på elt så tidigl stadium som möjligl. Jag ser del därför som självklart all kammarkollegiet, som ansvarig myndighet, samråder med resp. länsstyrelse om val av uiredningsform.

2.6 Ekonomisk reglering

14-10 §§ KIL finns bestämmelser om kommunernas inbördes ekonomiska förhållanden vjd en indelningsändring.

När en hel kommun läggs samman med en annan kommun, övergår dess tillgångar och förbindelser direkt på grund av beslämmelsen i 4 § lill den ökade eller nybildade kommunen. Någon särskild reglering mellan kommunerna behövs därför inte.

Vid alla andra typer av indelningsändringar, dvs. överföringar av områden och delningar av kommuner, skall de ekonomiska förhållandena mellan kommunerna ordnas genom reglering, om del är nödvändigt. Regleringen fastställs av regeringen i samband med beslutet om indelningsändring. Möjlighet finns dock för regeringen alt bestämma alt regleringen skall verkställas senare, om del i besluiei anges i vilken ordning och enligl vilka grunder detta skall ske (6 § första stycket).

Beträffande galor, torg och andra allmänna platser finns i 5 § och 6 § första stycket bestämmelser som innebär atl sådan allmän mark även utan särskild

Prop. 1978/79:157 60

reglering övergår lill den kommun inom vars område marken efter indelningsändringen kommer att ligga.

Genom ekonomisk reglering kan kommunala tillgångar och förbindelser tilläggas endera av de ändrade eller nybildade kommunerna eller fördelas mellan dem på etl sätt som framstår som skäligt med hänsyn till fördelningen i dess helhet. Därvid skall hänsyn las lill skatleunderiag, invånarantal eller annat förhällande som kan anses besiämmande för det utbrutna områdets eller del återstående kommunområdels andel i den gamla kommunens tillgångar och förbindelser (6 § andra slyckel). ÖverfiyUning eller uppdelning av kommunal förbindelse får dock inle ske ulan fordringsägarens samtycke (6 § Iredje stycket).

1 7 § finns beslämmelser om hur vissa tillgångar och förbindelser bör utskiftas. Såviu möjligl skall fast egendom som uteslutande eller huvudsakligen är avsedd för vissl område samt inventarier som hör lill egendomen tilläggas den kommun som området kommer att tillhöra. Skuld mol säkerhet av inteckning i egendom som tilldelas viss kommun skall om möjligt övertas av samma kommun.

Enligl 8 § bör utjämning ske med pengar, om den ena kommunen har fåll en siörre del av tillgångarna eller förbindelserna än som skäligen kan anses belöpa på denna kommun med hänsyn till fördelningen i övrigl.

När ingen ekonomisk reglering sker eller när regleringen endasi omfattar vissa tillgångar eller förbindelser, behåller var och en av kommunerna enligt 9 § sin egendom bortsett från allmän mark, som enligl 5 § alltid övergår till den kommun där marken kommer atl vara belägen.

I 10 § finns beslämmelser om särskilt bidrag frän den ena kommunen lill den andra. Genom ekonomisk reglering kan bestämmas alt en kommun, som får sin ekonomiska slällning försämrad genom indelningsändringen ulan atl delta kan anses uppvägas av den befrielse från ekonomiska förpliklelser som kommunen vinner, skall erhålla bidrag av den andra kommunen. Bidrag kan ocksä bestämmas om en kommun till följd av indelningsändringen får kosinader för alt ordna sin förvaltning lill vilka den andra kommunen skäligen bör bidra. Bidraget kan bestämmas alt utgå på en gång eller under en viss övergångstid.

1 praxis har kommunerna tillerkänts avsevärd avtalsfrihet i fråga om den ekonomiska regleringen vid indelningsändringar. Regleringarna har särskilt under senare år ofta skett genom att kommunerna träffat avtal som sedan fastställts av regeringen.

Beslämmelserna om ekonomisk reglering är utformade med utgångspunkt i en uppdelning av den kommunala förmögenheten i finansförmögenhet och förvaliningsförmögenhet. Med finansförmögenhet avses t. ex. pengar, värdepapper och fasligheler, för vilkas disponerande inte gäller särskilda bestämmelser. Förvaltningsförmögenhet är icke inkomstbringande egendom såsom kommunalhus, skolor, förskolor, ålderdomshem m. m. Förvaliningsförmögenhet som uteslutande eller huvudsakligen är avsedd för etl överflyttnings-

Prop. 1978/79:157 61

område har i praxis brukal fä överläs ulan ersättning. 1 de avtal om ekonomisk reglering som slutits mellan kommuner och som regeringen fastställt under senare år har emellertid denna princip frängälls. All slags egendom har i dessa fall gelts ett värde, i allmänhel del bokförda värdet. Delta gäller även belräffande allmän mark.

I fråga om omfallningen av den ekonomiska regleringen lillämpas ivä olika principer. När elt mindre område flyllas från en kommun lill en annan omfaltar regleringen i allmänhet endasi den kommunala egendom och de förbindelser som är belägna i eller direkl kan hänföras till överflyttningsområdet. Ersättningen för entillgång eller förbindelse som därvid förs över till en ny kommun brukar bestämmas till det bokförda värdet. Om överföringsområdet däremoi är av siörre omfaltning eller om indelningsändringen innebär all en kommun delas så all en ny kommun bildas, fördelas kommunens samtliga tillgångar och förbindelser mellan kommunerna enligt den nya indelningen. Fördelningen sker som regel i förhållande till det taxerade skatteunderiaget i de olika delarna av den kommun vars förmögenhet skall fördelas.

Indelningslagskommillén konslaterar alt beslämmelserna om ekonomisk reglering i KIL är myckel allmänl hållna. Frågan om när sådan reglering skall ske har därför i stor utsträckning fält överiämnas åt praxis. Bl. a. mol bakgrund av förslagel om delegering av beslutanderätten belräffande vissa indelningsändringar som inle föranleder ekonomisk reglering anser kommittén all de fall när ekonomisk reglering skall ske närmare bör anges i lagtexten. Kommittén föreslär beslämmelser av följande innebörd. När en kommun delas, skall de inbördes ekonomiska förhållandena mellan kommunerna enligt den nya indelningen alllid regleras. Ekonomisk reglering skall också ske när en del av en kommun förs över lill en annan kommun, om någon kommunal tillgång eller förbindelse som kan hänföras lill den delen bör föras över till den andra kommunen eller om det finns särskilda skäl lill reglering. Kommitléns förslag har i allmänhel godtagits av remissinstanserna. Länsstyrelsen i Östergötlands län föreslår dock en lagleknisk ändring av bestämmelsen om ekonomisk reglering vid överföring av en del av en kommun lill en annan kommun. Enligl länsslyrelsen bör bestämmelsen ändras så atl del anges alt ekonomisk reglering skall ske så snart någon kommunal tillgång eller förbindelse uiöver vad som sägs i kommitléns förslag lill beslämmelse om övergång av borgensförbindelser m. m. (8 §) bör föras över lill den mollagande kommunen. För egen del kan jag dock inle finna atl en sådan ändring är nödvändig. Kommitténs förslag lill beslämmelse om borgensförbindelser m. m., som jag kommer atl behandla i del följande, innebär atl vissa sådana förbindelser övergår utan särskild reglering. Dessa kan givelvis inte omfattas av begreppel förbindelser som kan hänföras lill viss del av kommunen i den beslämmelse som kommittén föreslår. Jag ansluter mig alllså lill kommitléns förslag lill beslämmelser om när ekonomisk reglering skall ske.

Prop. 1978/79:157 62

En viktig utgångspunkt när kommittén utformat sina förslag har varil all den ekonomiska regleringen i första hand aren fråga för kommunerna själva. Kommittén föreslär att den avtalsfrihet som kommunerna har getts i praxis lagfästs genom en bestämmelse om all regeringen bör fastställa en reglering som kommunerna är överens om. Genom regeringens fastställelse får överenskommelsen en offentligrätlslig karaklär. Kommitténs förslag i denna del har föranlett positiva uttalanden av flera remissinslanser. Även jag anser del angeläget alt principen om avtalsfrihet i dessa frågor slås fast i lagtexten. Några remissinstanser vill dock gå längre än kommittén och förordar en beslämmelse som ger regeringen skyldighet att fastställa regleringen i enlighel med en träffad överenskommelse. För egen del anser jag att regeringen bör ha möjlighet atl gå ifrån en överenskommelse, om det finns särskilda skäl lill del. Del skulle exempelvis kunna bli nödvändigt för regeringen alt klariägga kommunernas ansvar gentemot de kommunalanställda i den ekonomiska regleringen. Jag återkommer i det följande lill frägan om de anställdas förhållanden vid en indeiningsändring.

Kommillén föreslär all regleringen liksom f n. skall fastställas när förordnande om indelningsändring meddelas. Nuvarande möjlighet alt bestämma atl regleringen i visst avseende skall ske senare föreslås inte få någon motsvarighet i den nya lagen. De viktigaste frågorna i den ekonomiska regleringen, t. ex. gmnden för denna och fördelningen i stort, bör enligt kommittén beslutas samtidigt som själva indelningsändringen. Om någon mindre detalj återstår, avses detla dock inte hindra alt förordnandet om indelningsändring meddelas. Någon särskild bestämmelse härom behövs inte enligt kommittén. Kammarkollegiel anser däremot i sitt remissyttrande all en motsvarighet till den nuvarande möjligheten atl bestämma att regleringen i visst avseende skall äga mm senare bör finnas i den nya lagen. Enligt kollegiel kan del vid delning av en kommun vara svårt alt redan när regleringen fastställs helt överblicka de framtida konsekvenserna för exempelvis kommunalförvaltningen i den minskade kommunen. Det har således i någol fall visat sig omöjligl att vid denna lidpunkl beräkna koslnaderna fören eventuell överdimensionering av förvaltningen i en kommun och därav föranlett särskilt bidrag från den andra kommunen. Enligt kollegiet bör bestämmelsen utformas så aU grunderna för visst villkor i den ekonomiska regleringen fär fastställas vid förordnandet om indelningsändring, medan den närmare ulformningen av villkorel fär anslå lill en senare tidpunkl. För egen del anser jag liksom kommiuén aU de ekonomiska frågorna är av sä avgörande betydelse för kommunerna atl de i princip bör vara lösta, när besluiei om indelningsändring meddelas. Någon bestämmelse som gör del möjligt att skjuta upp viss fråga vill jag därför inle förorda. Jag vill dock undersiryka kommilléns uttalande att förordnandet om indelningsändring inle bör hindras av all någon mindre detalj i den ekonomiska regleringen återstår. Det bör kunna övertalas åt kommunerna alt själva komma överens om frågor av mindre betydelse. När det gäller frågor av

Prop. 1978/79:157 63

den typ som kammarkollegiet tar upp bör givelvis principerna för en eventuell bidragsskyldighel fastställas, liär förordnandet om indelningsändring meddelas. När koslnaderna sedan är kända, bör det i allmänhet vara möjligt för kommunerna själva att direkt räkna fram bidragets storiek. Enligl min mening lorde det således i regel vara tillräckligt atl regeringen fastställer principerna för hur ell bidrag skall beräknas.

Som nämnts tidigare har viss s. k. förvaltningsförmögenhet i praxis fått övertas ulan ersällning. Kommillén framhäller dock att skillnaden mellan förvaltnings- och finansförmögenhet inte upprätthålls i modern kommunalekonomi. På kommunall håll anser man numera att all slags egendom bör behandlas på samma säll. Invånarna i en kommuns olika delar anses ha bidragit lill kommunens samlade förmögenhet, oavsett dess beståndsdelar, i förhållande lill skalleunderiaget i delarna. Någon uppdelning i förvaltnings- och finansförmögenhet har därför inte gjorts i de avtal om ekonomisk reglering som kommunerna slulit och som regeringen fastställt under senare år. Även kommittén anser att all slags egendom bör behandlas på samma sätt vid den ekonomiska regleringen. Någon automatisk vederiagsfri överföring av viss förvaltningsförmögenhel bör enligl kommittén alllså inle förekomma i fortsättningen. Kommittén föreslår därför inte någon motsvarighet lill de nu gällande beslämmelserna i 5 § och 6 § första slyckel KIL om behandlingen av allmän mark, i den mån dessa beslämmelser innebär alt sådan mark skall överföras vederiagsfrill. Liksom remissinslanserna har jag inle någol alt invända mot dessa ställningstaganden av kommittén. Jag vill här endasi framhålla att principen om kommunernas avtalsfrihet leder till att regeringen bör fastställa etl avtal om ekonomisk reglering, även om det innebär all viss egendom skall överföras utan ersällning.

I fråga om omfallningen av den ekonomiska regleringen slår valet mellan alt göra ell fullständigt skifte av kommunens samlliga tillgångar och förbindelser och atl låla regleringen omfatta endast sådana tillgångar och förbindelser som direkt kan hänföras till etl område som skall skiljas från kommunen. Kommillén har gjort vissa uttalanden om valet av metod. Vid delning av en kommun, så alt en eller flera nya kommuner bildas eller kommunen upplöses och delarna förs till befintliga kommuner, är det enligl kommillén självfallel all regleringen måste omfatla kommunens loiala förmögenhet. Vid överföring av etl område från en kommun lill en annan bör däremoi indelningsändringens omfaltning vara avgörande för vilken melod som skall tillämpas. Om ändringen är av sådan omfattning all ell relativt slorl anlal personer byter kommuntillhörighel, är det rimligt att dessa för med sig en skälig andel av den odelade kommunens samlade förmögenhet. Vid indelningsändringar av mindre omfattning lorde emellertid en fullständig uppdelning av den kommunala förmögenheten inle alltid vara nödvändig. Det bör i många fall vara tillräckligt all genom regleringen bestämma vilka tillgångar och förbindelser som skall föras över till den andra

Prop. 1978/79:157 64

kommunen och i vilken män ersällning skall lämnas för överförd egendom. Dessa uttalanden av kommittén ansluler sig i slort sell lill nuvarande praxis. Länsstyrelsen i Skaraborgs län anför i sill remissyllrande alt den metod som innebär en begränsad reglering har visat sig medföra problem. Länsstyrelsen anser därför att denna metod bör användas endasi vid överföring av områden där ett litet anlal kommuninvånare berörs. Enligl min mening bör kommunerna ges slor frihet atl själva avgöra vilken omfattning den ekonomiska regleringen skall ha. Del är därför inle möjligt atl göra några närmare uttalanden om hur praxis bör ulvecklas. Kommitléns allmänna uttalanden som bygger på erfarenheler från senare år förefaller dock rimliga. Jag är medveten om all metoden med begränsad reglering inle alllid kan ge etl rättvisande resultat när ett siörre område berörs. 1 fråga om små områden erbjuder dock metoden uppenbara prakliska fördelar.

Mot bakgrund av den avtalsfrihet i frågor om ekonomisk reglering som kommittén vill tillförsäkra kommunerna och önskvärdheten av all kunna anpassa regleringens omfattning efter indelningsändringens storlek föreslår kommittén att bestämmelserna om regleri ngens innehåll ges en allmän ulformning. Kommillén har funnil det lillräckligi all del i lagen anges att regleringen skall ha till syfte all på elt ändamålsenligt och skäligt sätt fördela kommunens förmögenhet eller del av denna. Av bestämmelsen alt fördelningen skall ske på ell ändamålsenligt säll följer enligl kommittén bl. a. att utskiftningen av egendom inle bör ske så all allmän mark kommer att ägas av någon annan kommun än den i vilken marken är belägen. Bestämmelsen i 5 § KIL om övergång av rätlen lill sådan mark blir därmed överflödig. Inte heller beslämmelserna i 7 § om ulskiflning av vissa tillgångar och förbindelser föreslås få någon direkl motsvarighet i den nya lagen. Del torde enligt kommillén nästan undantagslöst vara ändamålsenligt all anläggningslillgångar, dvs. tillgångar avsedda all stadigvarande innehas av kommun, tillskiftas den kommun i vilken lillgången kommer att vara belägen. I bestämmelsen all fördelningen skall ske på ett skäligt sätl ligger den ekonomiska grunden för regleringen. Vid en ekonomisk reglering som ges karaktären av etl fullständigt skifte av en kommuns samlliga tillgångar och förbindelser är den naluriiga grunden förhållandet mellan skatteunderlaget i hela kommunen och skatteunderlaget i den del som skall skiljas från kommunen. Om regleringen däremot begränsas till tillgångar och förbindelser med anknytning till etl mindre överföringsområde, blir det enligt kommittén endast fråga om alt bestämma skälig ersättning för de tillgångar och förbindelser som det bedöms lämpligt all föra övev till den andra kommunen. Liksom remissinslanserna ansluter jag mig till den bedömning som kommillén har gjort. Jag förordar således att bestämmelserna om den ekonomiska regleringens innehåll utformas i enlighel med kommitténs förslag.

Som jag har nämnt lidigare föreslår kommittén en särskild beslämmelse om övergång av vissa borgensförbindelser m. m. Vid vissa

Prop. 1978/79:157 65

mindre indelningsändringar brukar den ekonomiska regleringen ofta inle behöva omfatta annat än kommunens ansvar för olika kommunala borgensförbindelser och liknande åtaganden som berör invånare, fastigheter eller verksamheler inom överföringsområdel. Del gäller huvudsakligen ansvaret för lån som har beviljats med stöd av olika förfallningar rörande bostadsförsörjningen. Sådant ansvar aktualiseras myckel sällan som en verklig skuld. Ansvarel brukar därför föras över ulan avräkning lill den kommun dil områdei kommer atl höra. Ibland las bestämmelserom överföring av sådani ansvar in i regleringen ulan att itian säkert vet om del finns några förbindelser av detta slag. Enligt kommitténs mening bör som huvudregel gälla att en kommuns ansvar av del slag som nu har berörts skall överläs av den kommun, lill vars område de ifrågavarande personerna, fastigheterna eller verksamhelerna kommer alt höra efter indelningsändringen. Kommillén har funnil del lämpligt all säkerställa en sådan ordning genom alt i lagen införa en automatiskt verkande beslämmelse. Därför föreslår kommittén en beslämmelse alt en kommuns ansvar för kommunala borgensförbindelser och liknande åtaganden, som berör invånare, fasligheler eller verksamheler inom område som skall skiljas från kommunen, övergår lill den kommun vari området efter ändringen skall ingå, om inle annal besläms vid ekonomisk reglering. Genom en sådan beslämmelse blir del enligl kommittén också lättare att avgöra när ett ärende är av sådan omfattning att ekonomisk reglering behövs. Della har sin särskilda betydelse mot bakgrund av förslaget om delegering till kammarkollegiet av vissa mindre indelningsärenden som inte föranleder ekonomisk reglering. Den föreslagna bestämmelsen medför att kollegiet inle behöver överiämna ell sådani ärende lill regeringen enbart för au vissa föreskrifter kan behövas om överföring av kommuns rättigheter och skyldigheter avseende bostads- och förbältringslån m. m. Kommillén framhåller atl beslämmelsen fär lill följd alt ekonomisk reglering mäsle ske, om man av någon anledning vill behålla exempelvis elt kommunall borgensansvar för län lill en induslri i elt överföringsomräde hos den kommun som föriorar områdei. Remissinstanserna har inle haft något alt invända mol kommilléns förslag på denna punkt. Även jag ansluter mig till förslagen.

Kommillén föreslär inle någon motsvarighet till beslämmelsen i 6 § tredje stycket om all kommunal förbindelse inle får överfiyiias ulan all fordringsägaren har lämnat sitt samtycke. Tillämpningen av beslämmelsen medför enligl kommittén ofta ell omfattande arbeie som inle slår i rimlig proportion lill de risker en borgenär löper vid byte av gäldenär eller borgensman i samband med en indelningsändring. Enligl kommilléns uppfattning bör det med dagens kommunsloriek vara tämligen likgiltigt för en fordringsägare gentemot vilken kommun han skall rikta sina anspråk. Länsslyrelsen i Stockholms län släller sig dock tveksam till alt generellt och ulan garantier för borgenären la bort kravet på samtycke, eftersom borgenären enligl länsslyrelsen i vissa fall kan länkas ha ell iniresse av saken. För

5 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 157

Prop. 1978/79:157 66

egen del ansluter jag mig lill kommitléns bedömning all det för en borgenär inle kan ha någon nämnvärd betydelse om han skall vända sig mot den ena eller den andra kommunen. Kommunerna svarar för sina skulder med hela sin förmögenhet och hela sin skattekraft. Delta utgör enligt min mening en garanti för kredilvärdighelen hos samlliga kommuner. Inom civilrällen gäller dock som en allmän regel att en gäldenär inte utan borgenärens samtycke kan befria sig från en skuld genom alt överlåta denna på en ny gäldenär. För att bryla denna regel är det inle tillräckligt atl såsom kommittén har föreslagit ta bort den nuvarande bestämmelsen om fordringsägarens samtycke för överflyttning av kommunal förbindelse. Det behövs enligt min mening en uttrycklig beslämmelse som anger all en förbindelse får överföras oberoende av om fordringsägaren har lämnat sitt samtycke. Jag förordar all en sådan bestämmelse tas in i den nya lagen.

Göteborgs stadskanslis juridiska avdelning har i ett särskilt yttrande pekat på vissa komplikationer beträffande utländska låneförbindelser. Sålunda påpekar avdelningen atl dessa avtal inte kan påverkas av svensk lagsliftning, eftersom de regelmässigt innehåller klausuler om all tvister som kan uppkomma ur avtalet skall handläggas vid utländsk domstol och enligt utländsk rätt. Lånet skulle i vissa fall kunna sägas upp, om en mer omfattande förändring sker av kreditunderlaget i samband med en indelningsändring. Jag vill med anledning av dessa synpunkter framhålla alt lån på den utländska kapitalmarknaden tas upp endast av de allra slörsta kommunerna. Det lorde därför bara i sällsynta undanlagsfall bli fråga om alt föra över betalningsansvaret för etl sådani lån till en annan kommun i samband med indelningsändring. Enligl min mening saknas skäl alt närmare reglera dessa fall. Det bör i varje särskilt fall kunna avgöras i vad mån den utländska långivarens medverkan är nödvändig.

Kommittén föreslår all del i den nya indelningslagen las in beslämmelser sommolsvararföreskriflernai8 § KILom u tjärn ni ng med pengar när en kommun övertagit siörre del av tillgångarna eller förbindelserna än som med hänsyn lill fördelningen i övrigt hade bort ske och i 10 § om särskilt bidrag från en kommun lill en annan för försämrad ekonomisk Slällning m. m. Jag ansluter mig lill förslagen. Jag biträder även förslagel atl den nya lagen inte skall Innehålla någon motsvarighet lill bestämmelserna i 9 § KIL, som innebär att var och en av kommunerna behäller sina tillgångar och förbindelser, om någon ekonomisk reglering inle sker. Liksom kommillén finner jag delta vara så självklart att någon särskild regel inle behövs.

Kommittén har vidare funnit det lämpligt alt det även i den nya lagen görs klarl all en fullständig övergång av den kommunala förmögenheten (u n i -versalsuccession)sker nären kommun läggs samman med en annan kommun. Jag delar kommitténs uppfattning.

Jag skall här slutligen la upp några speciella frågor som remissinstanserna har uppehållil sig vid.

Prop. 1978/79:157 67

Malmöhus läns landstingskommun anser att kommitténs förslag bör kompletteras med en möjlighet för regeringen att besluta atl staten skall tillskjuta det utjämningsbelopp som en kommun enligl den ekonomiska regleringen har all eriägga. Möjligheten skulle enligt landstingskommunen kunna ulnyltjas, om de allmänna skälen för en indelningsändring väger myckel lungl och uljämningsbeloppel framstår som oskäligt i förhållande lill nyllan för kommunen. Jag fär i denna fråga hänvisa till vad jag sagt i del föregående (avsnill 2.3) om införande av ett särskilt statsbidrag till kommuner i samband med indelningsändring. Som framgår av vad jag anfört i det sammanhanget vill jag inte förorda alt ett system med statsbidrag införs. Detta gälleräven de fall som nu berörts. Om det i någol fall skulle framstå som angeläget atl sialen lämnar bidrag lill en kommun i samband med en indelningsändring bör, som jag framhållil, möjligheten all bevilja exlra skatteutjämningsbidrag utnytljas.

Stockholms kommun framhåller att den ekonomiska regleringen i regel inle omfattar olika typer av latenia förpliklelser. Som exempel nämns anspråk på skadestånd som har sin grund i förhållandena före indelningsändringen men som framställs först vid senare lidpunkt dä skadan yppas. Enligt kommunen kan det vara oklart vilken kommun som skall bära ansvaret för sädana förpliktelser. Del kan, anför kommunen, vara värdefulll om ansvarel för förpliklelser av della slag regleras genom en beslämmelse i indelningslagen. För egen del kan jag dock inle förorda en sådan beslämmelse. Frågan om ansvarel för skadeslåndsförpliklelser och liknande bör såsom också kommunen påpekar kunna lösas enligl allmänna rättsregler. Lösningen i varje särskilt fall blirberoende av ell flertal faktorer såsom typ av anspråk, anknytning till objekt, vållande elc. Del är därför enligt min mening inle möjligt all uiforma regler som ger tillfredsställande resultat i alla de fall som kan komma i fråga. I allmänhet torde del heller inte råda någon tveksamhel om vilken kommun som skall bära ansvarel.

Enligt Kalmar kommun och SACO/SR kan del vid nybildning av en kommun uppkomma ovisshet om parlsslällningen i rättegång, som inletts kort före beslutet om indelningsändring men efter det alt rikllinjerna dragils upp för avtal om de ekonomiska förhållandena mellan kommunerna enligl den nya indelningen. En bestämmelse i den nya indelningslagen om nybildad kommuns parlsslällning skulle därför behövas enligt dessa remissinslanser. Jag kan för min del inle dela denna uppfattning. 1 13 kap. 7 § rättegångsbalken finns beslämmelser om partssuccession i rättegång såväl på kärande- som svarandesidan. Om käranden överiåter del som tvisten gäller, har den nya ägaren rätt att överta kärandens talan i målet. Vid överiålelse på svarandesidan färden lill vilken överlåtelse skett inträda i målel, om käranden samlycker. I båda fallen föreligger dessulom skyldighet alt inträda som ny part, om motparten begär del. Enligl min mening ger beslämmelserna tillräcklig grund för partssuccession i rällegång vid alla lyper av indelningsändringar. Vid sammanläggning av kommuner dä den nya

Prop. 1978/79:157 68

kommunen tar över de gamla kommunernas samtliga tillgångar och förbindelser torde rälten att inträda som ny part vara ovillkoriig även på svarandesidan irols all detla inte framgår av lagtexten. I övriga fall blir frågan om partssuccession beroende av hur fördelningen av det som tvisten gäller gjorts i den ekonomiska regleringen. Om tveksamhet skulle uppkomma i någol fall, bör en tillfredsställande lösning kunna uppnås med slöd av allmänna rättsregler. Jag vill understryka all del som förutsällning för en parissuccession i princip krävs all rätten till processföremålet har övergått. Det torde därför i regel inle vara möjligl för en ny kommun alt la över talan i en rättegång, innan indelningsändringen har trätt i kraft.

En särskild fråga som flera remissinslanser tar upp gäller de kommunalanställdas förhållanden vid en indelningsändring. Oklarhet i fråga om arbetsgivaransvaret anses kunna uppstå särskilt när en kommun delas. Enligt Svenska kommunförbundet lorde ansvarsförhållandet bli någol klarare, om delning av kommun regelmässigt leder lill upplösning av den gamla kommunen. Något kvarstående arbetsgivaransvar kan enligt förbundet i så fall inle hävdas mol någon särskild del av den gamla kommunen, utan de båda nya kommunerna får elt gemensaml och lika ansvar belräffande personalen. SACO/SR föreslår att ett lagfäst ansvar beträffande upplösta kommuners personal införs. Enligl organisationen bör del i den nya indelningslagen tas in en bestämmelse som ger en upplöst kommuns personal rätt all, oberoende av kommunernas avtal om ekonomisk reglering, rikta anspråk enligt lagen (1974-.12) om anställningsskydd mol vilken som helst av de berörda kommunerna.

För egen del fär jag beträffande dessa frågor anföra följande.

En genomgripande kommunal indelningsändring medför alltid väsentliga ändringar i den kommunala förvaltningsorganisationen och det går inle all komma ifrån au sädana ändringar kan leda lill besväriiga omställningsproblem för de kommunall anställda. Dessa problem är dock inle arlskilda från de problem som uppslår vid förändringar som rör t. ex. enskilda företag och några särskilda lagregler för sådana fall finns inte. Problemen får i första hand lösas i rättstillämpningen med utgångspunkt i den arbetsrätlsliga lagstiftningen och i de kollektivavtal som kompletterar denna lagstiftning. Enligt min mening kan del inte nu komma i fråga alt som SACO/SR har föreslagil särskilt reglera anställningsskyddet vid ändringar i kommunindelningen. Delar av den arbetsrätlsliga lagstiftningen ses f. n. över av bl. a. nya arbetsrällskommitlén (A 1976:02) och anslällningsskyddskommiltén (A 1977:01). Skulle de anställdas intressen vid ändringar i kommunindelningen, förelagsöveriålelser, bolagsförändringar o. d. inle anses tillräckligt tillgodosedda genom nuvarande lagstiftning, bör det vara en uppgift för dessa kommittéer all föreslå ändringar.

Frägan om hur den kommunala förvaltningen skall organiseras efter en indelningsändring och vilka konsekvenser den nya organisaiionen får för personalen bör enligl min mening tas upp till förhandling mellan kommu-

Prop. 1978/79:157 69

nerna och personalorganisationerna på ett så tidigt stadium som möjligl. I många fall bör förhandlingar kunna inledas redan innan indelningsändringen har beslutats. En sådan ordning bör ge goda möjligheler till lösning av de problem som kan uppkomma. Därvid bör beaktas all den arbelsrällsliga lagstiftningen i prakiiski vikliga hänseenden medger kollektivavtalslösningar av de frågor som nu har berörts.

Närdet gäller frägan om delning av en kommun bör leda lill atl kommunen upplöses eller ej, vill jag här inte närmare gå in på hur praxis bör utformas i fortsättningen. I praktiken lorde inte de anställdas slällning påverkas nämnvärt av vilken form inclelningsändringen ges i detta avseende. Möjligen kan större klarhet i fråga om ansvaret mellan de nya kommunerna uppnås, om den äldre kommunen upplöses. Å andra sidan kan en upplösning innebära en osäkrare slällning i vissa frågor för de anställda. Etl flertal praktiska skäl främsi när del gäller ulformningen av den ekonomiska regleringen lalar också för alt upplösning av kommun bör undvikas. Enligl min mening bör en avvägning ske i varje särskilt fall av fördelarna och nackdelarna med olika tänkbara lösningar.

I den ekonomiska regleringen tas i regel in bestämmelserom fördelningen av ansvarel gentemot de kommunalanställda. Vanligen tillämpas följande regler. För anställda, som vid indelningsändringen äreller har varil knutna till visst område, övertas förpliktelserna av den kommun vartill området kommer att höra efter indelningsändringen. För anställda, som vid indelningsändringen har hela kommunen som verksamhetsområde, övertas ansvaret av den kommun, i vars tjänst de iräder. För fömlvarande anställda, som haft hela kommunen som verksamhetsområde, fördelas koslnaderna för förpliktelsernas infriande i förhällande till skatteunderlaget. Som jag tidigare har framhållit bör bestämmelser av detla slag ägnas särskild uppmärksamhet i samband med regeringens fastställelse av den ekonomiska regleringen. Det är givetvis av stor betydelse all de anslälldas ställning inte försämras genom indelningsändringen. Här bör emellertid framhållas all de regler om ansvaret mot de anställda som las in i den ekonomiska regleringen i och för sig inte påverkar en anställds rätt alt framställa anspråk enligt t. ex. lagen om anställningsskydd.

2.7 Indelningsändrings ikraftträdande och den kommunala beslutanderätten vid sådan ändring

2.7. / Indelningsändrings ikraftträdande

En indelningsändring skall enligt 12 § KIL träda i kraft vid början av ell kalenderår. Vidare föreskrivs i denna paragraf att det måste förflyta minst åUa månader mellan förordnandet om indelningsändring och ikraftträdandet. Detta innebär i praktiken att etl förordnande om indelningsändring måste meddelas före utgången av april månad årel före ikraftträdandet. Vad nu sagts

Prop. 1978/79:157 70

gäller såväl små som slora indelningsändringar.

KIL:s regelsystem är emellertid inte tillämpligt på sådana indelningsändringar som sker på gmnd av fastighetsbild ning över kommungräns. Sådana indelningsändringar regleras i fasligheisbildningslagen (1976:988) och lagen (1970:991)om ändring i kommunal och ecklesiastik indelning i samband med fastighetsbildning. Enligt dessa lagbestämmelser kan ändringen träda i kraft när som helst under årel och någon minsta tid mellan beslut och ikraftträdande är inte föreskriven. Jag kommer senare i ell särskilt avsnill (2.10) att närmare behandla den särskilda lagsiiftningen om indelningsändring i samband med fastighetsbildning.

Indelningslagskommillén anser att det i fråga om mindre indelningsändringar av typ gränsreglering, undanröjande av enklavförhällande eller överflyttning av enstaka fasligheter är obehövligt med en minsta lid mellan förordnande och ikraftträdande. Som skäl för denna slåndpunkt åberopar kommittén bl. a. att lagen om ändring i kommunal och ecklesiastik indelning i samband med fastighetsbildning saknar särskilda tidsfrister. 1 praktiken har det enligl kommittén visat sig att delta inle har medfört några ölägenheter. Kommittén föreslår aU någon minsta lid mellan beslul och ikraftträdande inle skall föreskrivas i den nya indelningslagen när fråga är om sådana indelningsändringar som enligl kommilléns förslag skall kunna beslutas av kammarkollegiet (se avsnitt 2.5). Kollegiet får enligt förslagel beslula om sådana indelningsändringar som behövs på grund av oregelbundenhet i indelningen eller med hänsyn lill fasligheisförhållandena och som inle föranleder ekonomisk reglering mellan kommunerna. Kommittén utgår från all kammarkollegiet inte meddelar sitt förordnande alltför kort lid före årsskiftet, i synnerhet inte när överföringsområdet är bebott.

Kommillén vill däremot behälla den nuvarande regeln i KIL atl även små indelningsändringar alltid skall träda i kraft vid ell årsskifte. Enligl kommillén är della motiverat av bl. a. beskatlningstekniska hänsyn.

Några remissinstanser riktar invändningar mol kommitténs uppfattning alt någon i lagangiven tidsfrist inle behövs förde mindre indelningsändringar som skall kunna beslulas av kammarkollegiel. Riksskatteverket framhåller alt del är vikligt att förordnande om indelningsändring alltid meddelas före manlalsskrivningslidpunkten. Därmed undviks enligt verket ölägenheter för såväl enskilda personer som beskaUnings- och folkbokföringsmyndigheter i de fall ändringen avser bebott område. Verket påpekar all kommittén föreslår att besvär skall kunna anföras över kollegiets beslul om indelningsändring. Enligl verkel bör besluten fallas i sådan lid före årsskiftet alt besvärsmöjligheten kan uppfällas som meningsfull. Verket föreslår mot angiven bakgrund att kammarkollegiets beslut om indelningsändring skall fallas senast den 30 sepiember årel före ikraftträdandet. Även statistiska centralbyrån vill all en särskild tidsfrist anges i den nya indelningslagen. Delta motiveras med att centralbyrån även vid sädana ändringar automatiskt erhåller arbeie med justering av vissa register.

Prop. 1978/79:157 71

För egen del anser jag atl den kritik som riksskatteverket och statistiska centralbyrån anför mot kommitléns förslag är beaktansvärd. 1 syfte atl bl. a. skapa garantier för att berörda statliga myndigheter får lillräcklig lid för följdålgärder som behövs med anledning av indelningsändringar som beslutas av kammarkollegiet, förordar jag att ett beslut om en sådan ändring skall meddelas senasi tre månader innan ändringen skall träda i kraft. Det finns enligl min mening ingen anledning befara att en sådan regel skulle innebära några allvariiga ölägenheter för kammarkollegiets handläggning av indelningsärenden.

1 fråga om de medelstora och siörre indelningsändringarna föreslår kommittén atl den minsta tidsfristen mellan regeringens förordnande om indelningsändring och ikraftträdandet i normalfallet skall ökas från nuvarande åtta månader till ett år. Kommittén motiverar detta förslag såvitt avser större indelningsändringar, dvs, främst dem som är av sådan omfattning all sammanläggningsdelegerade ulses, bl. a. med all en förlängning av lids-frislen är befogad för atl de berörda kommunernas planerings- och budgetarbete skall kunna genomföras på etl lillfredsställande sätt. Enligt kommillén är det däremot med hänsyn till bl. a. de kompetenskonflikler mellan olika företrädare för kommunerna enligl den äldre och den nya indelningen som kan uppkomma under övergångstiden inle lämpligt atl föreskriva längre övergångslid än ell år. När det gäller de medelslora indelningsändringarna anser kommillén all den nuvarande lidsfristen på ålta månader mellan beslul och ikraftlrädande i och för sig torde vara tillräcklig. För atl få enhetlig tidsgräns för alla de indelningsändringar som måste beslutas av regeringen har dock kommittén stannat för all föreslå all beslul om indelningsändring även i dessa fall skall meddelas minst etl är innan ändringen skall träda i kraft.

Den tidsfrist på ett år som kommittén föreslår är inte undantagslös. Kommittén föreslår nämligen all en särskild undanlagsbestämmelse skall införas om all förordnande får meddelas senasi åtta månader före ikraftträdandet, om det finns synneriiga skäl för del. Undanlagsbestämmelsen bör enligt kommittén kunna användas, om ulredningen har försenals därför all den behövt komp/etteras på ett sätt som inte varit möjligt att fömtse tidigare. Kommillén framhåller särskili all avsiklen med beslämmelsen inle är all den skall utnyttjas mlinmässigt i fall då ulredningen dragit ut på liden, så atl beslul inle kan meddelas före ett årsskifte.

Kommittén föreslår att tidpunkten för ikraftträdandet vid siörre och medelslora indelningsändringar i likhet med vad som föreslås gälla vid mindre ändringar skall vara den 1 januari.

Remissinstanserna har genomgående ställt sig positiva till kommitténs förslag atl övergångstiden vid medelstora och siörre indelningsändringar skall ökas frän åtta månader till etl år. Svenska kommunförbundet och Uppsala kommun anser dock alt liden vid medelstora ändringar i regel kan begränsas lill åtta månader. Dessa remissinslanser vill alltså vid sådana

Prop. 1978/79:157 72

ändringar behålla den nuvarande övergångstiden. Några remissinslanser anser att etl år är en alltför kort tid för att förbereda en större indelningsändring. Dessa remissinslanser vill i allmänhet öka övergångstiden till mellan elt och ett halvt och tvä år. Efi par remissinstanser anser vidare att tiden alltid skall vara minsl ett år och all någon möjlighet således inle skall finnas all korta ner tiden om det finns synneriiga skäl för del. Länsstyrelsen i Jönköpings län anser att ett förordnande om indelningsändring inle ens i undanlagsfall skall kunna meddelas senare än nio månder före ikraftträdandet med hänsyn bl. a. lill gällande regler om beställning av valsedlar och faslställelse av anlalel fullmäktige i de olika valkretsarna.

För egen del anser jag atl kommilléns förslag till övergångstid vid medelslora och större indelningsändringar är väl underbyggt. Jag delar kommitténs uppfattning alt det är befogal all som huvudregel föriänga liden frän nuvarande åtta månader till ett år. Däremot kan jag inte biträda förslagel från vissa remissinslanser att tiden skall sträckas ut yiieriigare. I likhet med kommittén är jag av den uppfattningen att en föreskrift om längre övergångstid än ett år är olämplig med hänsyn lill risken för kompetenskonflikler mellan ofka företrädare för kommunerna enligl den äldre och den nya indelningen. 1 detla sammanhang vill jag särskilt framhålla atl den föreslagna övergångstiden avser den minsta tid som måsie förflyla mellan beslul om indelningsändring och ikraftträdandet. Hinder föreligger således inle för regeringen all meddela sitt beslut vid en sådan tidpunkt atl övergångstiden blir längre än ell är. Behovel av en sådan föriängd övergångslid börenligi min mening bedömas av regeringen från fall lill fall. Vid en sådan bedömning kommer givelvis indelningsändringens omfattning att vägas in. Vidare delar jag kommitléns uppfaiining all en enhetlig lidsgräns bör gälla för samtliga indelningsändringar som skall beslutas av regeringen. DeUa medför all handläggningen av indelningsärenden underlättas. Jag förordar alltså att övergångstiden för normalfallet besläms lill minst etl år.

Jag kan även godta den av kommittén föreslagna undantagsbestämmelsen som innebär all regeringen, om synneriiga skäl finns, kan beslula om indelningsändring kortare lid än elt år före ikraftträdandet. Enligt kommitténs förslag skall beslutet dä meddelas senasi älta månader före ikraftträdandet. Länsstyrelsen i Jönköpings län har invänt atl en så kort tidsfrist kan medföra problem med hänsyn lill bl. a. reglerna om fastställandet av del anlal fullmäktige som skall utses i varje valkrets i de kommuner som berörs av indelningsändringen. Enligt 2 kap. 11 § andra stycket vallagen (1972:620,11 § ändrad senast 1977:187) skall del anlal fullmäktige som varje valkrets skall utse fastställas av länsslyrelsen före april månads utgång det år då valet skall äga mm. Jag delar uppfattningen all denna bestämmelse kan bli omöjlig all tillämpa, om regeringens beslul om indelningsändring meddelas först i april årel före ikraftträdandet, särskilt som företrädarna för den nya kommunen i en sådan situation inte torde kunna falla beslul om antalet fullmäktige i den nya kommunen förrän i maj samma år. Jag vill emellerlid här erinra om all

Prop. 1978/79:157 73

den nuvarande minsta liden mellan regeringens beslul och ikraftträdandet enligt 12 § KIL generellt är älta månader.

Såvitt jag vet har den nämnda bestämmelsen i vallagen i praktiken inte anseits vålla några problem vid de hittills genomförda ändringarna i kommunindelningen, Detla hindrar dock enligt min mening inle alt frågan bör ges en lösning som är tillfredsställande även från formell synpunkl. Delta är önskvärl även om de fall där problemel i framliden kan uppstå kan vänlas bli mycket få eftersom huvudregeln enligt indelningslagskommitléns och även milt förslag är att övergångstiden skall vara minst ell är. Den lösning somjag anser ligga närmast lill hands är all det föreskrivs alt beslämmelsen i 2 kap. 11 § vallagen om senasle tidpunkt för länsstyrelsens faslställelse av anlalel fullmäktige i de olika valkretsarna inle gäller när fastställelse behöver ske senare pä grund av en beslutad ändring i den kommunala indelningen. Jag vill emellerlid inle förorda alt en sådan bestämmelse nu tas in i vallagen. 1 det följande avsnittet kommer jag alt närmare behandla frågan om ändringar i vallagen.

Länsslyrelsen i Jönköpings län anför också all de poliliska partiernas beställning av valsedlar kan försväras, om regeringens beslut om indelningsändring meddelas först åtta månader före ikraftträdandet. Jag kan emellertid inte se all denna fråga behöver vålla några problem i prakliken. Utformningen av 6 kap. 8 § vallagen gördel möjligl för riksskatteverket som central valmyndighet atl finna en lämplig lösning i de fall där en indelningsändring är aktuell.

Indelningslagskommitléns förslag att indelningsändringar alltid skall träda i kraft vid början av ell kalenderår har godtagits av i slorl sell samlliga remissinslanser. Jag biträder för egen del kommilléns förslag på denna punkl.

2.7.2 Nyval av kommunfullmäktige vid indelningsändring m. m.

Enligl KIL:s regelsystem kan nyval av kommunfullmäktige i vissa fall förekomma i samband med indelningsändring. Syftet med en sådan åtgärd är alt ge en kommun som berörs av en indelningsändring en lillfredsställande representation efter ändringen. Om nyval skall äga mm, sker della under året innan indelningsändringen träder i kraft. 1 14 och 18 §§ KIL finns bestämmelserom nyval. 114 § behandlas fall som innebär all kommunen beslår men med ändrat område, medan 18 § reglerar förhållandena vid nybildning av kommun.

Av 14 § andra slyckel KIL framgår all regeringen i samband med en indelningsändring kan förordna atl kommunfullmäktiges uppdrag skall upphöra när ändringen iräder i kraft och atl nytt val av fullmäkiige skall förrättas. Förordnandet kan avse såväl den ökade som den minskade kommunen. Några kriterier för när nyvalsförordnande bör meddelas har inte angetts i KIL. Av regeringens praxis i indelningsärenden kan dock utläsas att

Prop. 1978/79:157 74

nyvalsförordnande brukar meddelas först när indelningsändringen medför en förskjutning av kommunens folkmängd uppåt eller nedåt med 15-25 96. Emellertid har under senare är extra val av kommunfullmäktige hell undvikits. Detla har kunnai ske genom alt regeringen bestämmer tidpunkten för ikraftträdandet av indelningsändringar, som är så omfattande att de bör medföra nyval av fullmäktige, lill årsskiftet efter ordinarie fullmäkligval. Härigenom kan nya fullmäktige utses i vanlig ordning vid della val.

Enligl 18 § KIL skall val av fullmäktige i nybildad kommun förrättas så fort della kan ske under året innan indelningsändringen iräder i kraft. Om valet inte skall äga rum under år dä allmänna val av fullmäktige förrättas, skall del inte avse längre tid än lill utgången av det år då sådana allmänna val skall äga mm nästa gång. Även i nybildningsfallen har exlra val på senare år undvikits genom alt ikraftträdandet har bestämls lill den 1 januari året efter del år då ordinarie val ägt mm.

Sedan år 1970, då gemensam valdag för riksdagsval och kommunala val infördes, har förordnande om nyval i samband med indelningsändring över huvud taget inte förekommit.

Kommiuén är av den uppfattningen att det även i framliden lorde bli naturiigt atl sätta slora indelningsändringar i kraft vid årsskiftet efter ordinarie val för att undvika olägenheter med exlra val. Kommittén påpekar alt beredningen av ärenden om indelningsändringar som är så omfattande alt de motiverar nyval alltid är tidskrävande. Det finns enligl kommittén sannolikt möjligheter atl planera och bedriva handläggningen av ärenden som gäller omfattande indelningsändringar så atl ändringen ulan olägenhet kan träda i kraft vid årsskifte efter ordinarie val. Enligt kommilléns mening är nackdelarna med exlra val i samband med indelningsändring så betydande att indelningsändringar, som är sä omfattande att nya fullmäktige bör väljas, endast bör få sällas i kraft vid årsskifte efter ordinarie val. Kommittén föreslår att i den nya indelningslagen tas in en beslämmelse av innebörd att indelningsändring, som är av sådan omfattning all kommun enligl den nya indelningen inte bör företrädas av de gamla fullmäktige, iräder i kraft den 1 januari året efter ordinarie fullmäkligval.

Indelningslagskommitléns förslag lillstyrks av samlliga remissinstanser som yllral sig i frägan. Även jag ansluler mig lill kommilléns uppfattning atl indelningsändring, som är av sådan omfaltning att kommun enligt den nya indelningen inte bör företrädas av de gamla fullmäktige, skall träda i kraft den I januari året efter ordinarie fullmäkligval. Jag anser att en sådan ordning underiättar del prakliska genomförandel av ändringar i kommunindelningen för såväl staten som kommunerna. Mill förslag innebär all beslämmelserna i 14 och 18 §§ KIL om nyval och ålgärder i samband därmed inle behöver ges någon motsvarighet i den nya indelningslagen.

I 14 och 18 §i! KIL finns även bestämmelser om länsstyrelsernas rält atl med anledning av ändringar i den kommunala indelningen förordna om ändring i valkrets- och valdislrikisindelningen oberoende av de regler som

Prop. 1978/79:157 75

annars gäller om lid för meddelande av sådani förordnande. Av 2 kap. 11 § vallagen framgår att länsstyrelsens beslut om indelning i valkretsar skall meddelas senasi den 31 oktober året före valår. Beträffande beslut om indelning i valdistrikt gäller enligt 3 kap. 3 § fjärde stycket vallagen alt etl sådani skall meddelas senast den 30 november. Enligt 14 § andra stycket och 18 § andra stycket KIL har dock länsstyrelsen möjlighet atl fatta beslut om valkrets- och valdistriktsindelning även efter dessa tidpunkter i samband med sådana ändringar i kommunindelningen som föranleder nyval. Della undantag är motiverat av all ett beslut om indelningsändring, som skall beaktas vid val av fullmäktige, kan fattas efter den 31 oktober resp, 30 november årel före valåret.

Enligl 18 § tredje slyckel KIL skall länsslyrelsen vid nybildning av en kommun senasi den I juli årel innan indelningsändringen iräder i kraft utse ledamöter och suppleanter i valnämnden för liden lill dess fullmäktige vall sådan nämnd.

Indelningslagskommillén anser all beslämmelserna om undantag från tidsfristerna för länsstyrelsens beslul rörande valkrets- och valdisirikisindel-ning bör behållas men förordar alt de fiytlas lill vallagen som innehåller övriga beslämmelser om sådana indelningar. Undantagsbestämmelsen bör enligt kommittén gälla alla typer av indelningsändringar oberoende av deras storiek.

Kommillén föreslär också all en bestämmelse molsvarande föreskriften i 18 § iredje stycket KIL om alt länsstyrelsen vid nybildning av kommun skall utse ledamöter och suppleanter i valnämnden skall finnas kvar. Rätten alt utse sådan provisorisk valnämnd bör dock enligt kommittén i framliden tillkomma förelrädare för kommunen enligt den nya indelningen. Vidare anser kommillén all beslämmelserna bör las in i vallagen i stället för i den nya indelningslagen.

I 16 och 20 §§ KIL finns vissa bestämmelser om upprättande och tillhandahållande av röstlängd i kommuner som berörs av en indelningsändring. Kommillén föreslår alt de ersätts av en bestämmelse om att röstlängd som upprällas året före det år då en indelningsändring träder i kraft skall ha sådant innehåll som om ändringen redan hade skelt. Bestämmelsen börenligi kommittén tas in i vallagen.

Kommitténs förslag om ändringar i vallagsiiflningen har i slort sett inte mött någon kritik frän remissinstanserna. Även jag är av den uppfattningen all beslämmelser om undanlag från lidsfristerna för beslul om valdislrikis-och valkretsindelning, om utseende av en provisorisk valnämnd och om upprättande av röstlängd behövs också i fortsättningen vid val i samband med indelningsändringar. Beslämmelser av detta slag har inte sin rätta plats i den nya indelningslagen. De bör som kommillén har föreslagil las in i vallagen. Efter samråd med chefen för justitiedepartementet vill jag emellertid med hänsyn lill alt vallagskommillén (Ju 1978:01) f. n. gör en genomgripande översyn av vallagen inle förorda att bestämmelserna nu tas in

Prop. 1978/79:157 76

i vallagen. Frågan om deras närmare utformning och placering får därför anslå lills vidare. Jag vill erinra om alt de ålgärder som vidlas med stöd av beslämmelserna inför 1979 års val skall ske under den lid då KIL fortfarande är i kraft.

2.7.3 Den kommunala beslutanderätten vid indelningsändring

Fördelningen av den kommunala besluianderällen vid indelningsändring regleras i 13 § KIL. Huvudregeln är atl besluianderällen under liden mellan förordnandet om indelningsändring och ändringens ikraftträdande skall utövas enligt den nya indelningen. 1 fråga om angelägenhet som avser kommunen enligl den äldre indelningen, dvs. kommunen av den omfallningen som den har före indelningsändringen, skall dock denna indelning följas lills den nya indelningen iräder i kraft.

13 § KIL bygger på uppfattningen atl en kommun enligl den nya indelningen, dvs. kommun av den omfattning som skall gälla efter indelningsändringen, har rällskapacitel redan innan ändringen har irätt i kraft. Delta innebär atl ändrad eller nybildad kommun kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheler så snart förordnandet om indelningsändring har meddelats och kommunen har ell organ som företräder den.

Den närmare innebörden av beslämmelserna kan beskrivas på följande säll. När ell område överförs från en kommun lill en annan, fattar förstnämnda kommun under tiden mellan beslutet om indelningsändring och ändringens ikraftlrädande dels beslul som avser denna kommuns område före ändringen och som hänför sig till tiden före indelningsändringens ikraftträdande, dels beslul som avser endast den minskade kommunen. Den kommun som skall tillföras området fattar dels beslut som rör enbart denna kommun före indelningsändringens ikraftträdande, dels beslut som avser kommunen jämle överflyltningsområdet och som hänför sig till tiden efter del indelningsändringen har trätt i kraft. När del är fråga om sammanläggning av hela kommuner, beslutar de gamla kommunerna i frågor som rör enbart dessa kommuner enligl den äldre indelningen, dvs. som hänför sig lill tiden innan indelningsändringen har trätt i kraft. Avser en fråga den nya kommun som bildas genom sammanläggningen måste beslutet fallas av företrädare för denna kommun. Samma princip gäller vid indelningsändring som innebär au en ny kommun bildas genom delning av en kommun. I elt sådant fall får således inte den odelade kommunen fatta bcslul som avser den nya kommunen. Beslul av denna art får fallas endast av förelrädare för den nya kommunen.

Som exempel på ärenden som bör avgöras av förelrädare för kommunen enligl den nya indelningen kan nämnas beslul vilkas ekonomiska verkningar kommer alt beröra den nybildade eller ändrade kommunen eller som avser förvaltningens organisation i denna kommun.

Begreppel beslutanderätt torde ha samma innebörd i KIL som i kommu-

Prop. 1978/79:157 77

nallagen. Bestämmelserna om beslutanderällens fördelning avser därför i och för sig endasi beslul som del lillkommer kommunfullmäktige att falla. Fördelningsprincipen får emellertid åierverkningar även på de kommunala nämndernas handlande. Om ell beslul under övergångsliden skall fallas av fullmäktige i en kommun som förelrädare för denna kommun enligl den nya indelningen, är del naturligt all beredning och eventuell verkställighet utövas av den kommunens nämnder. Beslutanderätt som har delegerats från fullmäktige till kommunstyrelsen eller en annan nämnd enligt 1 kap. 5 § kommunallagen omfattas givetvis av fördelningsprincipen. Däremot omfattas inte nämndernas förvaltning enligt olika specialförfatlningar, l. ex. hälsovårdsstadgan, byggnadsstadgan och skollagen, och inle heller den beslulanderäll som följer med denna förvaltning. Nämnderna fortsäller verksamheten för kommunens område enligt den äldre indelningen lill dess indelningsändringen träder i kraft. Delsamma gäller i fråga om övrig nämndförvalining.

1 13 § regleras endast fördelningen av den kommunala beslutanderätten mellan kommunerna enligl den gamla och den nya indelningen. Vilka organ som utövar denna beslutanderätt och således företräder de olika kommunerna under övergångstiden framgår av 14 och 19 §§.

Enligt 14 § första slyckel skall kommunfullmäklige i en kommun vars område ökas eller minskas genom en indelningsändring förelräda såväl den äldre som den ökade eller minskade kommunen, om inle regeringen enligl 19 § har förordnat alt besluianderällen i kommunen enligt den nya indelningen skall utövas av sammanläggningsdelegerade. Denna bestämmelse jämförd med 13 § innebär, i fråga om vilket organ som företräder kommun enligt den nya indelningen, när ett område överförs från en kommun lill en annan, all fullmäktige i den mottagande kommunen beslutar för silt gamla område jämte överflyttningsområdel, medan fullmäktige i den avstående kommunen beslutar för sill gamla område med undanlag för överfiyltnings-området. Vid nybildning av kommun måste sammanläggningsdelegerade alltid ulses för all kommunen skall ha en förelrädare under övergångstiden.

Möjligheten alt bestämma atl beslutanderätten för kommun enligl den nya indelningen skall utövas av sammanläggningsdelegerade infördes år 1965 (prop. 1965:151, KU 1965:41, rskr 1965:389). Enligl 19 § KIL får regeringen i samband med elt beslut om indelningsändring föreskriva all beslulanderätien i en kommun enligl den nya indelningen skall utövas av sammanläggningsdelegerade till dess indelningsändringen Iräder i kraft. Syftet med sammanläggningsdelegerade är alt ge kommunen enligt den nya indelningen elt beslutande organ som är representativt för denna kommun. Om sammanläggningsdelegerade finns särskilda beslämmelser i lagen (1965:596) om kommunala sammanläggningsdelegerade.

KIL innehåller inga föreskrifter om när sammanläggningsdelegerade skall utses. Det ankommer på regeringen atl bestämma när så skall ske. I motiven

Prop. 1978/79:157 78

(prop. 1965:151 s. 38) ullalar dock föredraganden att förordnande om atl sammanläggningsdelegerade skall utses alltid bör meddelas vid indelningsändring som innebär nybildning av kommun och i regel också vid en ändring som medför sådan folkmängdsförskjuining (minsl 15-25%) att nyval i princip skall äga rum.

Lagen om sammanläggningsdelegerade innehåller regler om val av sammanläggningsdelegerade (l-3f;§), sammanläggningsdelegerades sammanträden, rätten alt väcka ärenden hos delegerade, arbetsutskott m. m. (4-18 §§), fördelningen mellan berörda kommuner av kostnader för delegerades verksamhei, ersäuning lill delegerad m. m. (19-20 *i§)och besvär över delegerades beslut (21 §).

Enligt 23 § KIL kan de beslut som under övergångstiden fattats av fullmäktige eller förvaltningsorgan enligt den äldre indelningen angripas genom besvär, förutom på de grunder för kommunalbesvär som anges i kommunallagen, också om beslutet slrider mol de förulsäUningar som förordnandet om indelningsändringen grundats på eller om beslutet avser angelägenhet som del skäligen bör tillkomma en kommun enligt den nya indelningen atl ordna. Besvärsrätt har, fömtom medlem av den kommun som fallal beslutet, även annan kommun som berörs av indelningsändringen och medlem av en sådan kommun.

Den här reglerade särskilda lypen av kommunalbesvär innebär att det kommunala beslutet-påelt säll som de allmänna kommunalbesvärsreglerna inle ultryckligen medger - kan överklagas även på grunder som har med indelningsändringen all göra. Dessutom är kretsen av besvärsberälligade utvidgad.

Indelningslagskommitléns förslag om hur den kommunala beslutanderätten skall utövas vid indelningsändring ansluler sig, såvitt avser del materiella innehållel, i huvudsak lill den nuvarande indelningslagstiflningen.

Enligt kommitténs förslag skall under liden mellan besluiei om indelningsändring eller, om delegerade skall ulses, valet av delegerade och ändringens ikraftlrädande den beslutanderätt som tillkommer kommunfullmäklige utövas av företrädare för kommunen enligl den nya indelningen, om beslutet sträcker sina verkningar lill tiden efter ikraftträdandet. Företrädare för kommunen enligl den äldre indelningen får enligt förslaget under samma tid ulöva sådan beslulanderäll endasi i frågor som uteslutande avser denna kommun och som inte slräcker sina verkningar till tiden efter ikraftträdandet. Genom att införa ullryckel "om beslutet slräcker sina verkningar lill tiden efter ikraftträdandet" får man enligt kommiuén en klarare fördelning av besluianderällen mellan förelrädare fören kommun enligt den nya resp. den gamla indelningen. Som exempel på beslut som bör fällas av företrädare för kommunen enligt den nya indelningen nämner kommiuén investeringsbe-slul, antagande av planförslag, beslul om taxor, reglemenlen och stadgor, inrättande av nya ijänsler och faslställelse av budget för den nya kommunen

Prop. 1978/79:157 79

saml beslul i frågor som rör denna kommuns organisation. Enligl kommittén gäller au ju närmare man kommer tidpunkten för ikraftträdandet desto fier beslul torde få verkningar för den nya kommunbildningen. Kommittén uttalar vidare att del i iveksamma fall bör överlämnas ät förelrädare för kommunen enligl den nya indelningen all avgöra ärendet.

Endasi några fä remissinstanser framför kritiska synpunkter på kommitténs förslag om hur beslutanderätten under liden mellan besluiei om indelningsändring och ikraftträdandet skall fördelas mellan förelrädare för kommunen enligt den äldre resp. den nya indelningen. Dessa remissinslanser anser all en klarare avgränsning bör göras av kompelensfördelningen mellan företrädare för kommunen enligt den äldre resp. nya indelningen. Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser del lämpligt all den nya indelningslagen exemplifierar vilka frågor som skall beslutas av företrädare för kommunen enligt den nya indelningen.

Enligl min mening är kommitléns förslag väl avvägt. Jag kan inle dela uppfaltningen att en exemplifiering av frågor som skall beslutas av förelrädare enligt den nya indelningen bör las in i själva indelningslagen. Detta skulle dels kunna sägas i viss mån strida mot den moderna kommunallag-stiftningens karaklär av ramlagstiftning, dels vara svårt renl lagtekniskt. Jag anser atl de principer för kompelensfördelningen mellan förelrädare för kommunen enligt den äldre resp. nya indelningen som följer av den nuvarande indelningslagstiftningen och som med slöd av denna utvecklats i rättspraxis bör ligga till grund för beslämmelserna om beslutanderättens fördelning i den nya indelningslagen. Kommittén har uiföriigi redogjort för dessa principer. Jag har i det föregående redovisal exempel på beslul som enligl kommillén bör fattas av företrädare för kommunen enligt den nya indelningen. Jag har inget atl erinra mol dessa exempel. I likhel med kommittén anser jag del naturiigt atl det i tveksamma fall överiämnas åt företrädare för kommunen enligl den nya indelningen all avgöra ärendet.

Kommittén anser alt det saknas anledning atl reglera nämndernas verksamhet i indelningslagen. Kommitléns förslag om beslutanderällens fördelning gäller endasi sådan beslutanderätt som tillkommer kommunfullmäklige. Enligl kommillén inbegrips härmed dock även sådana beslul som fattas av en nämnd med stöd av delegation från fullmäktige enligl 1 kap. 5 § kommunallagen. När det gäller nämndernas förvaltning i övrigt lorde, framhäller kommittén, denna lill sin natur vara sådan all den som regel inle slräcker sina verkningar lill liden efter indelningsändringens ikraftlrädande. Om del är uppenbart all ell ärende som rör exempelvis verksamheten hos en specialreglerad nämnd, t. ex. byggnadsnämnd eller hälsovårdsnämnd, får avsevärda verkningar för kommunen enligt den nya indelningen, bör nämnden enligt kommillén iaktta älerhällsamhet och om möjligl uppskjuta frågans avgörande.

Några remissinstanser anser i motsats till kommittén alt behov finns att närmare reglera nämndemas verksamhet under övergångstiden. Stockholms

Prop. 1978/79:157 80

kommun framför som motiv härför bl. a. alt nämndernas förvallningsbefo-genheler särskilt i de siörre kommunerna är av sådan omfaltning all beslul rörande förvaltningen ofta nog kan fä betydande verkningar efter ikraftträdandet av en indelningsändring.

För egen del är jag av den uppfattningen att det varken är nödvändigt eller lämpligt alt reglera nämndernas verksamhet under övergångstiden. Delegation från kommunfullmäklige lill en nämnd får enligl 1 kap. 5 § kommunallagen inle avse ärenden som är av principiell beskaffenhei eller i övrigt av större vikt. Av förarbetena till denna bestämmelse framgår att bedömningen av vilka ärenden som kan anses vara av "större vikt" kan vara beroende av kommunens slorlek. Del torde således i och för sig vara riktigt, som Stockholms kommun framhåller, all nämndernas befogenheter ofta är siörre i de slora än i de små kommunerna.

Om kommunfullmäklige i en slor kommun maximall har utnyttjat möjligheterna i 1 kap. 5 § kommunallagen alt delegera ärenden lill nämnderna, uppslår frägan om detla kan medföra problem vid en indelningsändring. Enligl min mening är detta inte fallet. Kommitténs förslag innebär nämligen att även sådana ärenden omfattas av beslämmelsen all beslutanderätt som lillkommer kommunfullmäklige skall utövas av företrädare för kommun enligl den nya indelningen, om beslutet slräcker sina verkningar lill liden efter ikraftträdandet.

Skulle del belräffande nämndernas verksamhei i övrigt, dvs. i fråga om förvaltningen och verksiällighelen, under övergångstiden förekomma ärenden som kan anlas få mera väsentliga verkningar för kommunen enligt den nya indelningen, anser jag i likhet med kommittén alt nämnden lämpligen bör uppskjuta frågans avgörande lills indelningsändringen trätt i kraft. Detta lorde i de allra flesta fall vara möjligl. Även rena lämplighelsskäl kan anföras mol en lagreglering av nämndernas verksamhei. Del lorde nämligen vara mycket svårt atl ge en sådan reglering en tillräckligt precis utformning.

Kommillén föreslår atl den ordning som enligl KIL gäller i fråga om vilka organ som skall ha ratt all företräda kommuner som berörs av indelningsändringar bör gälla även enligl den nya indelningslagen. Kognmittén framhåller alt del även i framliden lorde vara ändamålsenligt alt vid siörre indelningsändringar utse elt särskilt organ som är representativt för den nya kommunen och som under övergångsliden kan förelräda kommunen enligl den nya indelningen. Enligt kommittén är dock beteckningen sammanläggningsdelegerade på delta organ mindre lämplig, eftersom delegerade bör kunna utses fömlom vid sammanläggning av hela kommuner och större områdesöverföringar också vid delning av en kommun. Kommittén föreslår mol denna bakgmnd all organet i den nya indelningslagstiflningen benämns indelningsdelegerade. Vidare anser kommittén att del, i motsats lill vad som r n. gäller, direkt av lagtexten bör framgå i vilka fall indelningsdelegerade skall ulses. Kommittén föreslär därför en beslämmelse om att regeringen

Prop. 1978/79:157 81

skall förordna att beslutanderätten för en kommun enligl den nya indelningen skall utövas av indelningsdelegerade, om indelningsändringen innebär att en ny kommun bildas eller om ändringen annars är av sådan omfaltning all en kommun enligl den nya indelningen inte bör företrädas av de gamla kommunfullmäklige. Den föreslagna beslämmelsen reglerar ullömmande de fall då indelningsdelegerade skall ulses. Delegerade skall således enligt kommittén inte kunna ulses vid mindre omfattande indelningsändringar.

Kommittén uppmärksammar särskilt verkningarna av det snabbare valgenomslag efter val av kommunfullmäklige som gäller enligt 2 kap. 6 § kommunallagen. Härvid påpekar kommillén alt om delegerades mandalpe-riod .som f. n. är fallel utgår först vid indelningsändringens ikraftträdande delegerade och de nyvalda fullmäktige, som tillträder den 1 november, kommer atl vara i verksamhet samtidigt under tvä månader med samma kompelens. För atl komma lill rätta med della problem förordar kommillén atl en regel införs i den nya indelningslagen om atl indelningsdelegerades mandalperiod upphör, när de nyvalda fullmäktige träder till.

När de nyvalda fullmäktige tillträder den 1 november, upphör enligt kommunallagens regler de gamla fullmäktiges tjänstgöring. Kommiuén påpekaralt del från denna lidpunkt inle finns någon representativ förelrädare för kommunerna enligl den äldre indelningen, efiersom de nya fullmäktige har valts förden nya kommunbildningen. Enligt kommitténs mening torde det dock i allmänhet inte innebära någon siörre olägenhel all låta de nya fullmäktige förelräda sin kommun också enligl den äldre indelningen. Flertalet ärenden som skall avgöras av kommunfullmäklige under de sista månaderna före ikraftträdandet lorde nämligen vara sädana all beslutanderätten skall utövas av företrädare för kommun enligl den nya indelningen.

I fråga om en indelningsändring som innebär atl en ny kommun bildas måste enligl kommillén frågan om förelrädare för kommunen enligl den äldre indelningen regleras särskilt. Kommillén föreslår all vid sammanläggning av kommuner de nyvalda fullmäktige i den sammanlagda kommunen skall förelräda de äldre kommunerna och alt regeringen får befogenhet all vid delning av en kommun förordna alt beslutanderätten för den odelade kommunen skall utövas av de gamla fullmäktige också efter den 1 november och att deras tjänstgöring skall upphöra först när ändringen Iräder i kraft.

Kommittén noterar atl problem avseende beredning av ärenden som angår kommunen enligl den nya indelningen kan uppslå.när de nyvalda fullmäktige övertar beslutanderätten, efiersom de inle har någol egel beredande organ. Problemel kan enligl kommittén lämpligen lösas så all de nyvalda fullmäktige får räll all anlila indelningsdelegerades arbeisulskoll och kommittéer för beredning av ärenden som avser kommunen enligt den nya indelningen. Delsamma bör enligt kommittén gälla i fråga om verkslällighel av ärenden.

6 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 157

Prop. 1978/79:157 82

Kommiuén föreslår vidare all indelningsdelegerade skall få samma befogenhet som nu lillkommer sammanläggningsdelegerade alt för beredning och verkslällighel anlila nämnder och beredningar i kommun som berörs av indelningsändringen. Enligt kommittén bör samma möjligheler all anlita nämnder och beredningar i kommunerna tillkomma de nyvalda fullmäktige, när dessa övertagit beslutanderätten från delegerade.

Flertalet remissinslanser lämnar kommilléns förslag om vilka organ som skall ha rälien atl företräda de kommuner som berörs av indelningsändring ulan erinran. Några få remissinslanser föreslår dock på vissa punkter andra lösningar än dem som kommillén förordar eller kompletteringar till kommilléns förslag.

Jag vill för egen del redan här säga alt jag anser kommilléns förslag i alla väsentliga avseenden innebära en lämplig avvägning mellan kraven på å ena sidan ett tillräckligt exakt och ullömmande regelsystem och å andra sidan ett system som i praktiken kan väntas komma atl fungera på ett smidigt sätt. Mot denna bakgrund begränsar jag mig i del följande lill au kommentera vissa synpunkter som framförts av några remissinslanser.

Svenska kommunförbundet utlalar bl. a. all förbundet i sak inle har några invändningar mol de av kommillén föreslagna beslämmelserna om reglering av beslutanderättens fördelning mellan de gamla fullmäktige, indelningsdelegerade och de nya fullmäktige. När del gäller beslulande organ för tiden mellan beslutet om indelningsändring och ikrafllrädandei anser förbundel dock atl del aren brist atl kommittén inte närmare analyserat det system som tillämpades vid 1952 års indelningsreform. Vid detta tillfälle valdes de nya fullmäktige vid de allmänna kommunalvalen hösten 1950 och fullmäktiges mandattid började vid årsskiftet 1950-1951. Indelningsändringen trädde dock i kraft först etl är senare. För att under år 1951 besluta i ärenden för kommun enligt den gamla indelningen föriängdes de gamla fullmäktiges mandattid med ett är. Förbundel påpekar all man genom denna ordning kunde undvika all för den nya kommunen viktiga beslut fattades av beslutsorgan som hade utsetts på indirekt väg. Dessulom vanns enligl förbundet den slora fördelen av en relalivl lång förberedelselid.

Enligl min mening ärde synpunkler som förs fram av kommunförbundel i och för sig inlressanla. Jag biträder rent principielll förbundels uppfattning all det frän kommunaldemokratisk synpunkt vore bra om man vid indelnings-ändringar inle behövde använda indirekl valda beslutsorgan. Trots della anser jag atl ordningen med sådana beslutsorgan vid vissa indelningsändringar från praktisk synpunkl har sådana fördelar atl anledning saknas att i den nya indelningslagstiflningen frångå det syslem med delegerade som infördes år 1965 genom lagen om kommunala sammanläggningsdelegerade. Jag syftar här främsi på den beiydande föriängning av tidsfristen mellan beslul om indelningsändring och ikraftträdandet som skulle bli nödvändig, om man skulle tillämpa de principer som gällde vid 1952 års indelningsreform. En sådan föriängning av tidsfristen skulle enligl min mening pålagligl

Prop. 1978/79:157 83

försvära handläggningen av indelningsärenden.

Den möjlighei för regeringen alt föriänga de gamla fullmäktiges mandauid under tiden från den I november tills indelningsändringen träder i kraft som kommittén föreslår avser delning av kommun. För min del anser jag emellerlid atl denna möjlighet bör finnas även vid överföring av en del av en kommun lill en annan kommun. Den bör kunna utnyttjas, om överföringsområdel är så omfaiiande alt indelningsändringen är jämförbar med en delning.

När en kommun delas bör kommunen enligl den äldre indelningen under liden till dess ändringen Iräder i kraft enligt länsslyrelsen i Östergötlands län alltid företrädas av de gamla fullmäktige. Jag kan inle dela denna uppfattning. När delningen innebär all eU mindre område bryls ul från en kommun som består, kan man nämligen i vissa fall tänka sig all nyvalda fullmäktige i denna kommun kan ulöva besluianderällen för såväl den odelade kommunen som kommunen enligl den nya indelningen.

Elt par remissinstanser ullalar all del vore bra om man i den nya indelningslagstiftningen kunde undvika del nuvarande syslemel med parallelll arbelande beslutsorgan under övergångstiden med de risker för kompetenskonflikler som detla innebär. En lösning pä della problem skulle enligl dessa remissinstanser vara atl, i fall då indelningsdelegerade utses, delegerade i princip övertar fullmäktiges alla arbetsuppgifter lill dess nya fullmäktige har valls. För egen del anserjag dock att delta är en mindre bra lösning. Att låta indelningsdelegerade förelräda även kommunen enligt den äldre indelningen skulle enligt min mening innebära elt alltför slort avsteg från den gmndläggande kommunaldemokraliska principen alt den kommunala beslutanderätten skall utövas av personer som har utsetts vid direkta val.

Någon enstaka remissinstans har kriliseral indelningslagskommitléns förslag att delegerade inle skall kunna ulses vid mindre omfattande indelningsändringar. Jag kan inle biträda denna kritik. Erfarenheterna från de ändringar i kommunindelningen som har genomförts hittills visar entydigt au del inte finns någol behov av alt utse delegerade vid sådana ändringar.

Enligl Åsele kommun kunde del när en kommun delas vara lämpligt aU föriänga de gamla kommunfullmäktiges mandalperiod med omkring ålta månader efter indelningsändringens ikraftträdande. Som motivering härför åberopar kommunen atl detta möjliggör för de gamla fullmäktige att la slällning lill frågor om motioner, bokslut och ansvarsfrihet avseende kommunernas verksamhet enligt den äldre indelningen. Enligl min mening bör mandatperioden inte förlängas på detla säll. Från vissa synpunkler vore det kanske lämpligt atl införa en sådan ordning. Ålskilliga praktiska skäl talar emellertid mol della.

När del gäller rälien alt anföra besvär påpekar kommillén alt den särskilda besvärsbestämmelsen i 23 § KIL innebär all kretsen av besvärsberälligade utvidgas i förhällande till de allmänna reglerna om kommunalbesvär.

Prop. 1978/79:157 84

Besvärsberäliigad är förutom medlem av kommunen även annan kommun som berörs av indelningsändringen och medlem av sådan kommun. Den utvidgade besvärsrälien gäller dock endasi beslul som fallas av förelrädare för kommunen enligl den äldre indelningen. Kommillén föreslår all samma regler belräffande rälien alt anföra besvär skall gälla när beslut för kommunen enligt den nya indelningen har fattats av fullmäktige. Även i sådana fall kan det nämligen enligt kommittén föreligga risk för kompetensöverskridan-den.

Vidare föreslår kommittén all de särskilda besvärsgrunderna i 23 § som innebär all beslul kan överklagas också på grunder som har med genomförandet av indelningsändringen atl göra, inle skall få någon motsvarighel i den nya indelningslagen. Enligl kommittén torde kommunallagens besvärs-grunder ge elt lillräckligt skydd mot kompetensöverskridanden under övergångsperioden. Kommiuén anser dessulom alt en ordning som innebär all slalliga besvärsmyndigheler kan pröva lämpligheten av kommunala beslut är tvivelaktig frän kommunal självstyrelsesynpunkt. Denna aspekt har enligl kommittén fäll ökad betydelse sedan principen om den kommunala självstyrelsen skrivits in i regeringsformen.

De allra flesta remissinstanser är positiva lill kommitténs förslag i fråga om besvärsbeslämmelsernas ulformning. Någon enstaka remissinstans kritiserar dock förslaget all de särskilda besvärsgrunderna skall slopas. Länsstyrelsen i Stockholms län framhäller bl. a. att den strikta laglighelsprövning som sker vid kommunalbesvär inle lorde ge samma möjligheter atl förhindra olämpliga dispositioner som en skälighelsprövning enligt de särskilda besvärsgrunderna i KIL. Att en rättelse i sådana fall sker av besvärsmyndighelerna kan enligl länsslyrelsen knappast anses innebära något inträng i den kommunala självstyrelsen. Föregen del anserjag i likhel med kommittén all de särskilda besvärsgrunderna bör las bort. Kommunallagens besvärsgrunder ger etl fullt tillräckligt skydd mol kompelensöverskridande beslut som kan faUas under övergångsliden. I övrigt biträder jag i huvudsak kommitléns förslag om hur besvärsbeslämmelserna skall vara utformade. Jag anser dock all bestämmelserna bör förtydligas så att det klart framgår all beslut, varigenom länsstyrelsen har bifallit besvär över en kommuns beslul eller förklarat alt del överklagade beslutet inte får verkställas, får överklagas även av andra kommuner som berörs av indelningsändringen och av medlemmarna i sådana kommuner.

2.8 Ändringar i den landstingskommunala indelningen

Enligl 8 kap. 5 § regeringsformen skall grunderna för ändringar i rikets indelning i kommuner bestämmas i lag. Beslämmelsen avser även landstingskommuner. I KIL finns endasi två paragrafer som avser ändring i den landslingskommunala indelningen. De fördes över från landsiingslagen (1954:319) i samband med den nya kommunallagens tillkomst år 1977.1 2 b§

Prop. 1978/79:157 85

togs in beslämmelser om kommuns iniräde i landstingskommun och i 33 § bestämmelser om nyval av landsting i samband med indelningsändring.

Enligl 2 b § första stycket får kommun som inte lillhör landstingskommun inträda i landstingskommun, om samstämmande beslul därom har fallals av kommunen och landstingskommunen. När synnerliga skäl föreligger, fär även regeringen beslula om sådan kommuns iniräde i landstingskommun. Enligl paragrafens andra siycke bestämmer regeringen dagen för inlrädel och meddelar de övriga föreskrifter som behövs. Beslämmelsen gäller inte i fråga om Gotlands kommun.

Uiöver Gollands kommun är del numera bara Malmö och Göleborgs kommuner som inle lillhör landstingskommun.

I 33 § finns bestämmelserom nyval av landsting, när beslut har fattats om ändring i den landstingskommunala indelningen. Bestämmelserna molsvarar i stort bestämmelserna i 14 § andra stycket om nyval av kommunfullmäktige m. m.

Enligl I kap. I § andra slyckel kommunallagen ulgör varje län en landstingskommun, om inte annat är föreskrivet. Av 14 § lagen (1977:180) om införande av kommunallagen (1977:179) följer alt regeln inte gäller för Gotlands län och kommun saml Malmö och Göleborgs kommuner. Däremoi finns del inie några förfaliningsbeslämmelserom länsindelningen. Del finns inte heller några beslämmelser om förfarandel vid ändring i länsindelningen. Regeringen anses ha rätt att på egen hand besluta om mindre ändringar i denna indelning, medan riksdagen bör underställas frågor om mer omfattande ändringar.

Ändringar i den landslingskommunala indelningen föranleds vanligen av sädana primärkommunala indelningsändringar som sker över en länsgräns. Regeringen har i fiera fall förordnal om sådana ändringar. Därvid har vid behov reglerna om ändring i kommunindelningen tillämpats analogivis.

Enligl kommiuén fyller reglerna i KIL om ändring i den landslingskommunala indelningen inle de krav som regeringsformen släller. Även dessa ändringar bör enligl kommillén regleras i indelningslagstiflningen.

Ändringar i den landstingskommunala indelningen sker vanligen i samband med all kommunindelningen ändras. Enligl kommunallagen gäller i Slorl sell enhetliga regler för landstingskommuner och kommuner. Bestämmelserna om ändring i indelningen i landstingskommuner bör därför enligt kommillén så långt som möjligt stämma överens med de föreslagna bestämmelserna om ändring i kommunindelningen.

Kommillén föreslär sålunda atl del i ell särskilt kapitel i den nya indelningslagen las in reglerom landstingskommunala indelningsändringar. Reglerna avser befogenheten all beslula om sådana indelningsändringar, ekonomisk reglering, indelningsändrings ikraftträdande, den landslingskommunala beslutanderättens fördelning och förfarandel vid indelningsändring. Reglerna föresläs i slort moisvara dem som gäller för kommunala indelningsändringar. Bestämmelser om indelningsdelegerade behövs dock enligl

Prop. 1978/79:157 86

kommilléns mening inle i fråga om landslingskommunala indelningsändringar.

Kommittén har också övervägt att föreslå en bestämmelse om förulsäliningarna för ändring i den landslingskommunala indelningen. Med hänsyn till den landstingskommunala indelningens anknytning till länsindelningen anser kommittén emellerlid alt det inte finns anledning att ta in en sådan beslämmelse i den nya indelningslagen. En ändring i länsindelningen medför alltid molsvarande ändring i den landslingskommunala indelningen. Kommiuén framhåller all del, sä länge sambandet mellan de båda indelningarna består, inle kan vara meningsfullt au införa materiella regler om förutsättningarna för ändring i den landslingskommunala indelningen ulan alt förutsättningama för ändring i länsindelningen samtidigt regleras.

Beslämmelserna i 2 b § KIL om den speciella typ av indelningsändring som sker när en kommun inlräder i landstingskommun bör enligl kommittén tills vidare behållas. De bör placeras i övergångsbestämmelserna lill den nya indelningslagen.

Kommillén anser all beslämmelsen i 33 § första stycket KIL om val av landsting i samband med indelningsändring kan undvaras. Enligt andra Slyckel samma paragraf avser ordinarie landstingsval, som förrättas årel innan en indelningsändring iräder i kraft, landstingskommunen enligl den nya indelningen. Kommittén anser all denna regel bör behållas och utvidgas lill atl gälla även val av kommunfullmäklige. Den bör emellertid placeras i vallagen.

Endasi sex länsslyrelser, nio landstingskommuner och Landstingsförbundet kommenterar kommitténs förslag i denna del. Samlliga tillstyrker all del i den nya indelningslagen införs regler om ändring i den landstingskommunala indelningen. Några remissinslanser har avvikande meningar på vissa punkter.

1 likhet med kommillén och remissinslanserna anserjag alt indelningslagen med hänsyn lill beslämmelsen i 8 kap. 5 § regeringsformen också bör innehålla regler om landslingskommunala indelningsändringar. 1 fråga om besiämmelsernas närmare innehåll vill jag försl behandla de synpunkter som några remissinslanser har framfört.

Etl par remissinslanser ifrågasäller om del inle i lagen borde las in en beslämmelse som reglerar förulsäliningarna för ändring i den landslingskommunala indelningen. Landstingsförbundet, som yttrar sig särskilt på denna punkl, utvecklar några principiella synpunkler på den landslingskommunala indelningens anknytning till länsindelningen. Förbundel framhåller bl. a. alt kommitténs förslag innebär aU endasi det tekniska indelningsförfarandet blir lagregleral, men inte indelningen i län som är bestämmande för indelningen i landstingskommuner. Detla är enligl förbundet otillfredsställande bl. a. mot bakgrund av all grunderna för ändring i rikels indelning i kommuner och landstingskommuner enligl 8 kap. 5 § regeringsformen skall bestämmas i lag. Även jag anser all indelningslagen bör innehålla regler om

Prop. 1978/79:157 87

förutsätlningarna för att ändringar skall få göras i den landstingskommunala indelningen. Detta är nödvändigt av de skäl som Landstingsförbundet anger. Beslämmelserna måste emellertid uiformas med den speciella utgångspunkten all länsindelningen är bestämmande för indelningen i landstingskommuner. Det bör därför framgå av lagtexten atl en ändring i den landstingskommunala indelningen inte får genomföras, om hinder möler mol ändring i länsindelningen. I övrigt bör bestämmelserna om de allmänna förulsäliningarna för ändringar i landstingsindelningen uiformas så au de motsvarar dem som gäller i fråga om ändringar i kommunindelningen. Detta innebär att en ändring i landstingsindelningen fär ske, om ändringen kan antas medföra beslående fördel för en landstingskommun eller en del av denna eller andra fördelar från allmän synpunkt.

En ändring i den landstingskommunala indelningen påverkar knappast andra landstingskommuner än de som direkl berörs av ändringen. I allmänhel är sådana ändringar av mindre omfattning. De sker oftast som en följd av ändringar i den kommunala indelningen. Landstingsindelningen är vidare knuten till länsindelningen. Av dessa skäl anser jag del inle nödvändigt att införa en bestämmelse om att särskild hänsyn skall tas till de närmast berörda landstingskommunerna eller om alt synneriiga skäl skall krävas för en indelningsändring mol en sådan landstingskommuns vilja.

Ändringar i landstingsindelningen sker som jag nyss sagt oftast som följdändringar lill ändringar i kommunindelningen. Om dessa ändringar innebär all en kommun delas eller alt en del av en kommun överförs lill en annan kommun skall, enligt vad jag lidigare har förordal, särskild hänsyn las lill ortsbefolkningens önskemål och synpunkler. Enligl min mening behövs ingen uttrycklig bestämmelse om att särskild hänsyn dessutom skall tas till samma ortsbefolknings synpunkler pä en ändring i landstingsindelningen som sker som en följd av ändringen i kommunindelningen. Om en hel kommun fiytlas från en landstingskommun till en annan är det naturligt att kommunfullmäktige företräder ortsbefolkningen.

Att landstingskommunernas och ortsbefolkningens inlressen och synpunkler alllid skall beaktas i ärenden om ändringar i landstingsindelningen anser jag vara självklart.

Enligl kommitténs förslag skall fråga om ändring i landstingskommunal indelning kunna väckas av landstingskommun eller medlem av en landstingskommun, som skulle beröras av ändringen. Länsstyrelsen i Kronobergs län anser all också länsslyrelserna bör ha räll all väcka en sådan fråga. Hallands läns landstingskommun framhåller alt kommilléns förslag i praktiken innebär att en enskild person kan väcka fråga om ändring i länsindelningen. Landstingskommunen ifrågasätter därför om inle kommunerna borde ges samma möjligheler som enskilda personer i della avseende.

För egen del anserjag alt rälien all la inilialiv till en indelningsändring i princip bör begränsas lill den eller de kommuner, landstingskommuner resp.

Prop. 1978/79:157 88

församlingar vars områden berörs av ändringen och medlemmarna i dessa, .'dg biträder därför kommilléns förslag om rälien att väcka fråga om ändring i den landslingskommunala indelningen. I fråga om de sällsynia fall då ändringen inte sker som en följd av en ändring i kommun- och länsindelningen, lill vilken kommunen har räu all la initiativ, torde kommunen ha tillräckliga möjligheler au göra sin mening gällande på andra vägar. 1 fråga om länsstyrelsens roll i sammanhanget förefaller det mest naturiigt au länsstyrelsen som företrädare för den slalliga regionala förvaltningen i stället direkl väcker frågan om ändring av länsgränsen.

När del sedan gäller vilka regler i övrigl om landstingskommunala indelningsändringar som bör införas lämnar remissinslanserna kommitténs förslag ulan erinran. Även jag anser au kommilléns förslag innebär en tillräckligt ingående reglering av dessa indelningsändringar. Jag förordar alllså all regleringen skall avse, förutom fömtsällningarna för ändring i den landslingskommunala indelningen, befogenheien au beslula om sådan ändring, ekonomisk reglering, indelningsändringens ikraftlrädande, den landstingskommunala beslutanderättens fördelning samt förfarandet vid indelningsändring. 1 fråga om bestämmelsernas närmare innehåll får jag hänvisa lill vad som anförs i special motiveringen till dessa beslämmelser.

1 likhel med kommittén anserjag atl bestämmelsen i 2 b § första slyckel KIL om kommuns inträde i landstingskommun, irois atl den f. n. endast är lillämplig på Malmö och Göleborgs kommuner, bör behållas. Som kommittén anför finns emellertid skäl alt placera den i övergångsbestämmelserna till den nya indelningslagen.

Även i fråga om beslämmelserna i 33 § KIL om val av landsting i samband med indelningsändring delar jag kommitléns uppfattning. Bestämmelsen om förordnande om nyval kan således enligt min mening mönstras ut. Indelningsändringar av den storleken all nyval av landsting krävs är sällsynta. Del lorde inle finnas någol behov av all kunna sälla sådana ändringar i kraft vid andra tillfällen än årsskiftet efter ordinarie landstingsval. Däremoi finns del skäl alt behälla en uttrycklig regel om att ordinarie landstingsval, som förrättas årel innan en indelningsändring iräder i kraft, avser landstingskommunen enligl den nya indelningen. Del kan också vara lämpligt att utvidga den till all avse val av kommunfullmäklige. Regeln har inle sin naturliga plals i den nya indelningslagen utan i vallagen. Av de skäl som jag har redovisat tidigare (avsnitt 2.7.2) i fråga om vissa andra ändringar i vallagen som kommillén har föreslagil vill jag emellertid inte förorda att bestämmelsen nu tas in i vallagen.

2.9 Kyrkliga indelningsändringar

12 kap. KIL finns bestämmelserom ändring i ecklesiastik indelning. 1 kap. handlar uteslutande om ändring i indelningen i kommuner och, belräffande två paragrafer, landstingskommuner. Det finns inga beslämmelser i KIL som

Prop. 1978/79:157 89

är gemensamma för kommunindelningsändringar och kyrkliga indelningsändringar i den meningen au de enligt sin ordalydelse direkt gäller båda typerna av indelningsändring. Däremoi är åtskilliga av beslämmelserna i 1 kap. om ändring i kommunindelningen genom hänvisningar i 2 kap. tillämpliga också på ändring i församlingsindelningen.

Bestämmelserna i 2 kap. KIL (34—44 §§) är enligl 34 § tillämpliga på territoriella kyrkoförsamlingar, dvs. kyrkliga primärkommuner. De icke-lerriloriella eller personella församlingarna, som alllså inie omfattas av bestämmelserna, är Kariskrona amiralitelsförsamling, Göteborgs Tyska församling, Tyska S:ta Getruds församling i Slockholm, Finska församlingen i Slockholm och Hovförsamlingen.

KIL är inle heller tillämplig på kyrkliga samfälligheler. Emellertid lillämpas vid handläggningen av indelningsärenden som rör sådana samfälligheler KIL:s bestämmelser om församling analogi.

Enligl 35 § första stycket KIL gäller, liksom i fråga om ändring i kommunindelningen, att regeringen förordnar om ändring i församlingsindelningen. Vid sådan ändring kan enligl paragrafens andra siycke två eller flera församlingar sammanläggas, del av församling överföras till annan församling eller församling på annal sätt upplösas eller nybildas. Dessa lyper av indelningsändringar är desamma som kan förekomma på den kommunala sidan enligl 2 § andra slyckel.

Några förfaiiningsbesiämmelser om fömlsättningar för ändring i församlingsindelningen finns inte. I förarbetena lill KIL motiveras delta med alt så vill skilda slag av faktorer som förvallningshänsyn och religiösa inlressen bör beaktas vid ändring i församlingsindelningen. Givelvis har dock i praxis utbildats vissa regler vid bedömningen av nödvändiga förulsäUningar för kyrkliga indelningsändringar.

Beslämmelserna i 4 och 6-10 §§ KIL om den ekonomiska regleringen vid kommunal indelningsändring (se avsnill 2.6) är genom hänvisning i 36 § tillämpliga vid ändring i församlingsindelningen. Däremoi är beslämmelserna i 5 § om väg, gata, torg och annan allmän plats och i II § om kommunala stadgors giltighetsomräde av naturliga skäl inte tillämpliga vid kyrklig indelningsändring.

I fråga om indelningsändrings ikraftträdande, den kyrkokommunala beslutanderätten, ställföreträdarskapel för församling och nyval lillämpas i stort sell samma regler som vid ändring i kommunindelningen (se avsnitt 2.7).

Även vid ändring i församlingsindelningen finns möjlighet alt utse sammanläggningsdelegerade. Enligl 41 a § KIL kan regeringen i samband med förordnande om indelningsändring föreskriva all beslutanderätten i församlingen enligt den nya indelningen skall utövas av sammanläggningsdelegerade lill dess indelningsändringen iräder i kraft. Om sådana delegerade finns särskilda beslämmelser i lagen (1972:229) om kyrkliga sammanläggningsdelegerade. Beslämmelserna i denna lag överensstämmer i alll väsent-

Prop. 1978/79:157 90

ligt med bestämmelserna i lagen om kommunala sammanläggningsdelegerade.

I fråga om förfarandel i ett ärende om ändring i församlingsindelningen och kostnaderna för ulredningen i eii sådant ärende gäller beslämmelserna i 24-32 §§ om ändring i kommunindelningen i tillämpliga delar (44 §). Vissa särbestämmelser finns dock. Enligl en av dessa ges domkapitlet samma befogenhet att väcka fråga om ändring i församlingsindelningen som länsslyrelsen. Vidare föreskrivs atl ulredningen av ärende om ändrad församlingsindelning skall äga rum under samverkan med domkapitlet. Slulligen finns en beslämmelse som ger en uiredningsman räll au begära uilysande av kyrkostämma.

Indelningslagskommitléns förslag bygger på förutsättningen att reglerna om ändring i kommun- och församlingsindelningen i största möjliga utsträckning bör stämma överens. Kommillén föreslår all beslämmelserna om ändring i församlingsindelningen skall las in i ett särskilt kapitel i den nya indelningslagen, där i stor utsträckning hänvisningar sker till molsvarande bestämmelser om ändring i kommunindelningen. Följdändringar föreslås i bl. a. lagen om kyrkliga sammanläggningsdelegerade, lagen (1961:436) om församlingsstyrelse och lagen (1972:704) om kyrkofullmäkligval. Benämningen sammanläggningsdelegerade föreslås liksom i fråga om kommunerna ändrad till indelningsdelegerade.

Kommilléns förslag om den principiella uppbyggnaden av beslämmelserna om ändring i församlingsindelningen har godtagits av samtliga remissinstanser. Även jag anser att förslagel är väl avvägt. 1 del följande begränsar jag mig lill att behandla sådana frågor som särskilt kommenterats av vissa remissinslanser. I Övrigl får jag hänvisa lill vad jag i det föregående anfört i fråga om ändring i kommunindelningen. Jag har tidigare (avsnitt 2.7.2) förordal atl de ändringar i vallagen som kommillén föreslår inte genomförs i avvaktan på den översyn av vallagen som f. n. görs. Della slällningstagande gäller även belräffande de regler om församlings indelning i valkretsar och valdistrikt samt om upprättande och tillhandahållande av röstlängd som enligt kommitléns förslag skall flyttas från KIL till lagen om församlingsslyrelse och lagen om kyrkofullmäkligval.

Kommittén anser att den nya indelningslagen, i likhel med den nuvarande, inle skall vara direkl lillämplig på kyrkliga samfälligheler. Härvid framhåller kommillén atl den nuvarande ordningen i indelningspraxis, som innebär alt bestämmelserna i KIL om församling analogt lillämpas på handläggning av indelningsärenden som rör kyrklig samfällighet, har använls under lång lid och inte vållat några svårigheter. Med hänsyn lill förslagel om ändrade relationer mellan staten och svenska kyrkan synes del vidare enligt kommittén olämpligl alt nu vidga tillämpningsområdet för indelningslagstiftningen.

Några remissinslanser är kriiiska till kommitténs förslag på denna punkl. Till dessa hör Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund.

Prop. 1978/79:157 91

Förbundet anser atl indelningslagens beslämmelser bör omfaita även de kyrkliga samfällighelerna. Enligl förbundel måste det anses otillfredssiäl-lande att ell slorl anlal kyrkokommuner, som kan bli föremål för indelningsändringar, inte behandlas i indelningslagstiftningen. Den omständigheten att beslämmelserna i nuvarande indelningslagsliftning i praxis tillämpas analogt vid ändringar som gällt kyrkliga samfälligheler innebär enligl förbundel inget reellt skäl mot en uividgning av tillämpningsområdet förden nya indelningslagen. Domkapitlet i Skara uttalar å andra sidan att den med tillfredsställelse ser att den nya indelningslagen inte görs tillämplig på kyrkliga samfälligheler. För egen del ansluler jag mig till kommilléns förslag.

I likhet med kommiuén anserjag all det med hänsyn lill siai-kyrka-frågan är olämpligl atl nu utvidga indelningslagstifiningens formella tillämpningsområde lill alt även omfatta de kyrkliga samfällighelerna. Etl tillräckligt utredningsunderiag fören sådan uividgning finns inte heller f. n. Detta gäller bl. a. i fråga om de partiella samfällighelerna. Jag vill i detla sammanhang undersiryka alt lagen om församlingsslyrelse innehåller beslämmelser om bildande av kyrklig samfällighet.

Kommillén föreslår när del gäller förfarandel i ärenden om ändring i församlingsindelningen alt i stort sell samma regler skall gälla som vid ändring i kommunindelningen. Liksom f. n. bör emellerlid enligl kommittén domkapitlet ha samma räll alt väcka fråga om indelningsändring som länsslyrelsen. Möjligheten för kammarkollegiel alt överiämna åt länsslyrelsen att verkslälla ulredning lorde, påpekar kommittén, inte ha ulnylljais i fråga om indelningsändring som endasi avser församlingsindelningen. Kommiuén utgår från atl länsslyrelsen inle heller i framliden kommer att verkslälla ulredning i rent kyrkliga indelningsärenden. Della är enligt kommiuén naturiigt, efiersom länsslyrelsen i slorl sett saknar uppgifter som gäller kyrkliga frågor. Om ell ärende om ändring i kommunindelningen som länsstyrelsen utreder också leder till ändring i indelningen i församlingar, måste länssiyrelsens ulredning emellertid omfatla även en sådan ändring. Mol denna bakgrund anser kommittén atl anledning saknas all ha avvikande regler om ordningen för ulredning vid ändring i församlingsindelningen. Kommillén förordar all kammarkollegiel liksom vid ändring i kommunindelningen, självt bör kunna verkställa ulredningen eller överlämna utredningsarbetet åt länsstyrelsen eller ål särskild utredare.

Beslämmelsen i 44 § KIL, som ger en uiredningsman befogenhet all begära utlysande av kyrkostämma, torde enligl kommillén sakna nämnvärd betydelse. Kommittén föreslår därför all den inte fär någon motsvarighel i den nya lagen. Inte heller bestämmelsen i samma paragraf om att ulredningen skall ske under samverkan med domkapitlet behöver enligl kommitténs mening ges någon motsvarighet. Kommillén anser det nämligen vara självklart all sådan samverkan äger rum när det behövs.

Eksjö kommun anser alt även kommuner skall kunna väcka frågor om ändring i församlingsindelningen. Det är, framhåller kommunen, inte

Prop. 1978/79:157 92

ovanligt alt en kommun exploaterar etl område som lillhör olika församlingar. Enligl Eksjö kommun kan del vara lämpligt au ell sådani exploateringsområde lillhör samma församling. Om i ell sådani fall varken någon församling, stailig myndighet eller enskild lar inilialiv till en ändring av församlingsindelningen, bör kommunen kunna göra det. Enligt min bedömning saknas dock lillräcklig anledning alt som Eksjö kommun föreslår ulvidga kretsen av dem som kan väcka frågor om ändring i församlingsindelningen. 1 likhel med kommunen anserjag visserligen alt situationer kan förekomma där en exploatering av visst område inom en kommun bör föranleda en justering av församlingsindelningen. Kommunens iniresse av en sådan jusiering kan dock i allmänhet inte anses vara sä slarkl atl den motiverar en lagstadgad rätt för kommunen att väcka fråga om ändring i församlingsindelningen.

Några remissinstanser är kriiiska lill kommitténs förslag all beslämmelsen om alt utredning i ärende om ändring i församlingsindelningen skall ske under samverkan med domkapiilet inte skall få någon motsvarighet i den nya lagen. Dessa remissinstanser är domkapitlen i Skara och Växjö samt tre församlingar. Jag har för egen del tagit fasta på denna kritik. En uttrycklig beslämmelse om samråd med domkapitlet under utredningsarbelel kan enligl min mening länkas fylla en funktion i vissa fall. En sådan beslämmelse bör därför las in i den nya lagen.

Ell par remissinslanser framför uppfattningen att möjlighet bör finnas för kammarkollegiet att överlåta åt domkapitlet atl verkslälla ulredning i ärende om kyrklig indelningsändring. Motiveringen härför anges av Alfta församling vara att stiftsstyrelsen har den bästa kännedomen om kyrkliga förhållanden. Enligl min mening behövs inte någon beslämmelse av detta slag. Kammarkollegiel har möjlighet all vid sin ulredning begära upplysningar och biträde från domkapitlet i den omfaltning som är nödvändig för all de kyrkliga förhållandena skall bli lillräckligi belysta.

Kommittén anser att den nya indelningslagen, i motsats till den nuvarande, bör innehålla uttryckliga regler om förutsättningarna för ändring i församlingsindelningen. Enligl kommittén innefaltar beslämmelserna i 8 kap. 5 § regeringsformen och punkt 9 i övergångsbestämmelserna om all grunderna för ändringar i indelningen skall fastställas i lag ett krav på sådana regler. De bestämmelser om förutsättningar för ändring i kommunindelningen som kommillén föreslår och som jag behandlal i det föregående (avsnill 2.3) har liksom de nu gällande getts en allmän utformning. Enligt kommillén är del inte möjligl all i detalj ange vilka förulsäUningar som skall gälla för de olika typer av indelningsändring som kan länkas förekomma. Kommittén framhåller au det måste överiåias åt praxis atl ange de närmare kriterierna. Bestämmelserna om ändring i kommunindelningen bör enligl kommittén kunna användas också för all reglera förutsättningarna för ändring i församlingsindelningen.

Ingen remissinstans lar direkl avstånd från kommitléns förslag atl

Prop. 1978/79:157 93

bestämmelserna om förulsäliningarna för ändring i kommunindelning skall vara tillämpliga också på församlingarna. Däremot framhåller flera remissinstanser atl de kyrkliga kommunerna i många avseenden har en annan karaklär och funktion än kommunerna, vilket bör föranleda atl man tar hänsyn till församlingarnas särskilda förhållanden när en indelningsändring som rör församlingar är aktuell. Ulredningen om översyn av församlingssty-relselagen anser all församlingarna har elt indirekt skydd mol sammanläggningar som de inle önskar genom bestämmelsen i 3 § 1 mom. lagen om församlingsstyrelse. Bestämmelsen innebäratt kyrklig samfällighet lår bildas mot en församlings vilja endasi om åtgärden är påkallad av etl beiydande allmänl behov. På grund av förhållandel mellan samfällighetsinstitutei och församlingsindelningen måste rimligen, framhåller ulredningen, mer kvalificerade förulsäUningar i realileien vara för handen om en indelningsändring aktualiseras framför en samfällighetsbildning. Frösö församling uttalar alt en församling skall vara en gemenskap och atl den blir för stor när någon gemenskapskänsla inle längre går all skapa.

För egen del ansluler jag mig till kommilléns förslag alt den nya indelningslagen skall innehålla beslämmelser om förutsättningar för ändring i församlingsindelningen. Jag biträder också förslaget au dessa bestämmelser bör stämma överens med dem som skall tillämpas vid ändringar i kommunindelningen. Bestämmelserna får med mill förslag en sä allmän ulformning all församlingarnas särskilda förhållanden kan beaktas. Hur dessa förhållanden skall påverka besluten i ärenden om ändring i församlingsindelningen får bedömas med ledning av den praxis som uibildals i sådana ärenden. Jag vill erinra om att de bestämmelser som jag har förordal innebär au en indelningsändring mot en församlings vilja får genomföras endast om del finns synnerliga skäl.

Kommillén anser all de beslämmelser om ekonomisk reglering mellan kommuner som kommillén föreslår när del gäller ändring i kommunindelningen även bör kunna lillämpas pä den kyrkliga sidan. Jag har lidigare behandlal dessa beslämmelser (avsnill 2.6). 1 beslämmelserna anges i vilka fall ekonomisk reglering skall ske. I fråga om det närmare innehållel i regleringen anges endast vissa yttre ramar. Enligt kommitléns uppfattning ger bestämmelserna ulrymme för hänsyn lill församlingarnas särskilda ekonomiska förhållanden. Församlingarna bör enligl kommittén liksom kommunerna ha slor frihet att själva komma överens om regleringen. Enligt kommittén torde beslämmelsen om särskilt bidrag för försämrad ekonomisk ställning m. m. ha sin största betydelse när del gäller församlingarna.

Några remissinslanser ifrågasäller om de föreslagna beslämmelserna om ekonomisk reglering mellan kommuner vid indelningsändring i alla avseenden kan tillämpas pä församlingarna. Hit hör Svenska kyrkans församlings- och pastoralsförbund. Enligt förbundel råder vissa särskilda förhållanden inom kyrkokommunerna. Del slora anlalel kyrkokommuner, de slora skillnader i invånarantal och de organisatoriska olikheler som förekommer

Prop. 1978/79:157 94

har enligt förbundet bidragit till atl rekommenderade redovisningsprinciper inte kan följas av alla. Sålunda lorde i de flesta fall bokförda värden inte förekomma på egentlig kyrklig egendom eller pä t. ex. kyrkogårdar. Vid en ekonomisk reglering måste därför samtidig värdering ske också av den kyrkliga egendomen. Dessa värden kommer ofta all bli hell godtyckliga. Enligl förbundet skulle delta kunna uigöra en källa lill komplikationer.

För egen del kan jag inte dela den tveksamhet som vissa remissinslanser hyser till kommitténs förslag om ekonomisk reglering vid ändring i församlingsindelningen. Förslaget bygger på den väsentliga huvudprincipen all regleringen i förslå hand är en fråga för församlingarna själva. Della innebär aii del i avtal om ekonomisk reglering mellan berörda församlingar är möjligl atl föreskriva t. ex. alt viss egendom inte skall värderas alls el ler skal I värderas på ell schablonmässigt säii. De regler om ekonomisk reglering som kommittén föreslår ger enligt min mening goda förulsäUningar för församlingarna atl i samförstånd erhålla en lillfredsställande ekonomisk helhelslös-ning. Skulle församlingarna inte kunna komma överens, får det ankomma på kammarkollegiel att se lill alt etl förslag lill en ekonomisk reglering arbetas fram som ur alla synpunkler är skäligt. I sista hand ankommer del på regeringen atl ta slällning lill regleringens utformning. 1 detta sammanhang vill jag erinra om alt kommilléns förslag innebär atl regeringen, liksom vid ändringar i kommunindelningen, skall kunna beslula om särskilt bidrag från en församling lill en annan för försämrad ekonomisk slällning m. m. Denna beslämmelse ulgör en ytterligare garanti för att den ekonomiska regleringen i samband med ändring i församlingsindelningen ges ett innehåll som lar tillbörlig hänsyn till församlingarnas särskilda ekonomiska förhållanden i det enskilda fallet.

Sammanfattningsvis innebär vad jag nu har anfört alt jag delar kommitténs uppfattning att de föreslagna beslämmelserna om ekonomisk reglering mellan kommuner bör lillämpas även pä församlingarna.

2.10 Ändring i kommunal och kyrklig indelning i samband med fastighetsbildning

Genom 1970 års faslighelsbildningslagsiifining har fastighetsbildning över kommun-och församlingsgränser möjliggjorts i en utsträckning som tidigare saknade motsvarighel. Del har vidare sörjts för all samstämmighet skall råda mellan fastighetsindelning och kommunindelning. Beslämmelserna finns i fasligheisbildningslagen (1970.988, FBLjoch i lagen (1970:991) om ändring i kommunal och ecklesiastik indelning i samband med fastighetsbildning (LÄIF).

Lagstiftningen innebär au fastighetsbildning över kommungränser och församlingsgränser i princip skall få äga rum. Kommungränserna skall därvid vara beroende av sammanfallande fastighetsgränser på så säll atl de automatiskt ändras när fastighetsgränserna ändras. En församlingsgräns

Prop. 1978/79:157 95

ändras dock endast om den sammanfaller med kommungräns. Vissa villkor uppställs för all fastighetsbildning över en kommungräns skall få ske. Vidare skall i vissa fall en administrativ prövning av fastighetsbildningens lämplighet från indelningssynpunkt äga rum. Beträffande reglernas närmare innehåll kan följande sägas.

Enligt 3 kap. 11 § FBL är fastighetsbildning som medför ändring av kommungräns tillåten endasi om åtgärden är av väsentlig betydelse för en ändamålsenlig fastighetsindelning eller om den kommunala indelningen blir lämpligare.

I 13 kap. FBL behandlas frågan om fastighetsbildning i syfte att upprätthålla samstämmighet med kommunal indelning i fall då bristande överensstämmelse kan ha uppkommit t. ex. som en följd av en indelningsändring enligt KIL. Bestämmelserna innebär i korthet följande. Om en fastighet har enskild mark på ömse sidor om en kommungräns, skall fastighetsindelningen ändras sä atl den stämmer överens med den kommunala indelningen. Om en samfällighet beslår av mark inom olika kommuner, skall sådan ändring ske, om inte de allmänna fasligheisbildningsvillkoren enligt FBL därigenom åsidosäils. Ändringarna skall ske genom fastighetsreglering eller avstyck-ning. Del ankommer pä länsstyrelsen alt la initiativ lill sådan fastighelsbild-ning.

Det finns inle några motsvarande reglerom au fastighetsindelningen också skall anpassas efter församlingsindelningen. 1 prop. 1969:128 med förslag lill fasiighelsbildningslag uttalade föredragande departementschefen (s. B 767-768) all en sådan ordning skulle kunna leda lill en splittring av faslighelsbeslåndet och molverka del pågående ralionaliseringsarbeiel inom jordbruket och skogsbruket.

I 1 och 2 §§ LÄIF fasisläs principen all kommungräns är beroende av fastighetsgräns. I 3 § regleras i vad mån också församlingsgräns skall vara beroende av fastighetsgräns. Där föreskrivs att en försam/ingsgräns påverkas av fastighetsbildning endasi om den sammanfaller med en kommungräns som ändras vid fastighetsbildningen. När fastighetsbildning sker över en annan församlingsgräns, kan alltså en fastighet komma att bli belägen inom flera församlingars område.

Hos kammarkollegiel har under de senasle åren anhängiggjorls ell flertal ärenden om ändring i församlingsindelningen, vilka haft sin gmnd i oregelbundenheter som uppkommit genom fastighetsbildning över församlingsgräns. Ärendena har i de flesta fall uppkommit genom anmälan av länsstyrelsen. Några ärenden har väckts av en kommun eller församling.

Kommiuén har övervägt i vad mån lagsiiftningen om förhällandei mellan fastighetsindelningen och indelningen i kommuner och församlingar bör ändras. Enligt kommilléns uppfattning råder det ingen tvekan om att den gällande ordningen från olika synpunkter har inneburit förbättringar jämföri med lidigare förhållanden. Lagstiftningen bör därför enligl kommilléns mening behållas. Del kan emellertid enligt kommillén inte bortses frän all

Prop. 1978/79:157 96

beslämmelserna i 3 kap. 11 § FBL kan komma i konfiiki med indelningslagens beslämmelser. En fasiighelsbildningsåigärd kan i vissa fall leda lill betydande ändringar i den kommunala indelningen. 1 sådana fall bör enligt kommittén frågan om indelningsändringen normalt handläggas som ett indelningsärende enligt indelningslagen. Bestämmelserna bör ändå kunna kvarstå i sin nuvarande utformning.

Endast ell fåtal remissinslanser tar upp frågan om förhållandel i slorl mellan faslighelsbildningslagsiiflningen och indelningslagstiflningen. Någon kritik rikias inte mot förslaget att lagstiftningen skall behållas i sin nuvarande form. Kammarkollegiel anser dock au det finns en viss tendens all hellre använda faslighetsbildningsinslituiei för alt åstadkomma indelningsändringar än atl anhängiggöra elt ärende enligl indelningslagen. Kollegiel inslämmer därför i kommilléns uttalande att - när en länki fasiighelsbildningsåigärd skulle leda till beiydande ändringar i förvaltningsområden -frågan i stället bör behandlas enligt indelningslagen. Även jag anser au de bestämmelser i FBL och LÄIF som jag har berört bör behållas. De lorde vara lill stor fördel för fastighetsbildningsväsendei och även vara av väsentlig betydelse ur indelningssynpunkl. Vad det gäller konkurrensförhållandel mellan fasiighelsbildningslagsliflningen och indelningslagen kan man givelvis inte bortse från att det i vissa fall kan uppkomma tveksamhet om vilken lagstiftning som i första hand bör tillämpas. Det finns emellerlid inte något som tyder på au del är särskilt vanligt med fasiigheisbildningsåtgärder som leder lill mer beiydande ändringar i den kommunala indelningen. Även om jag har viss förslåelse för kommitténs synpunkter, ser jag därför ingen anledning all här göra några uttalanden om förhållandel i stort mellan fastigheisbildningslagstiftningen och indelningslagen.

När del sedan gäller förhällandei mellan fastigheisgränseroch församlingsgränser konslaierar kommittén atl den bristande överensstämmelse mellan dessa gränser som ibland föreligger kan medföra ölägenheter av olika slag. Bl. a. när det gäller folkbokföring, laxering och upprättande av röstlängd är det viktigt all osäkerhel inte råderom i vilken församling en person är bosall. Kommittén anser alt del finns slarka skäl för att öka beroendei mellan församlingsindelningen och fastighetsindelningen. Kommittén skisserar en lösning som innebär att fastighelsbildningsmyndighelen får beslula om en sådan anpassning av församlingsgränsen lill de nya fastighetsgränserna som behövs för all undvika en olämplig indelning. Del skulle således bli fråga om en prövning i varje särskilt fall. Om den ändring i församlingsindelningen som skulle föranledas av fastighetsbildningen avser etl obebott område, bör enligt kommittén en sådan anpassning regelmässigt ske. Kommittén stannar dock, främsi med hänsyn till förslaget om ändrade relationer mellan staten och svenska kyrkan, för alt inie lägga fram några förslag om sådana ändringar i fasligheisbildningslagstiftningen. Kommiuén underslryker också all den inle har haft möjlighet att fullständigt utreda konsekvenserna av den skisserade ordningen.

Prop. 1978/79:157 97

Frågan om förhållandet mellan församlingsindelningen och fastighetsindelningen har rönt slorl intresse hos remissinslanserna. I frågan yttrar sig bl. a. statistiska centralbyrån, kammarkollegiet, riksskatteverket, slatens lantmäteriverk, 16 länsstyrelser saml några kommuner och församlingar. De inslämmer allmänt i att del finns slarka skäl för au öka beroendei mellan de båda indelningsformerna. Flera remissinstanser vitsordar atl de nuvarande förhållandena medför beiydande olägenheter av olika slag och de beklagar därför alt kommittén inte har lagt fram något förslag om ändringar i fastigheisbildningslagstiftningen. En del remissinstanser, bl. a. riksskatteverket och några länsslyrelser, anser därvid atl den lösning som kommittén skisserar skulle vara en lämplig utväg. Andra remissinslanser föreslår emellertid en annan lösning. Lantmäteriverket föreslår således att huvudregeln bör vara att församlingsindelningen automatiskt följer ändringar i fastighetsindelningen. I de fall delta skulle medföra någon olägenhet borde man kunna besluta om undanlag. Denna uppgift skulle enligt lantmäteriverket kunna läggas på fastighetsregistermyndigheten. Lantmäteriverket påpekar att av de ca 900 fall av fastighetsbildning över församlingsgräns som sken under perioden 1972-1977 avser ca 800 obebyggda områden. Det övervägande antalet fall utgörs alllså av sådana där, enligl kommitténs mening, en anpassning av församlingsindelningen till fastighetsindelningen regelmässigt bör ske. Några remissinslanser som i huvudsak förordar samma lösning föreslår alt fastighelsbildningsmyndighelen bör kunna förordna om undantag.

Även jag anser atl den nuvarande regleringen av förhållandet mellan församlingsindelningen och fastighetsindelningen är otillfredsställande. Vad som framkommit vid remissbehandlingen visar all det finns elt klart behov av alt i ökad uisiräckning låta församlingsgränserna följa fastighetsgränserna. Enligt min mening saknas del emellertid en tillräckligt allsidig och utföriig belysning av hur frågan om förhållandet mellan församlingsindelningen och fastighetsindelningen bör lösas. Jag är därför inte beredd att f. n. lägga fram något förslag i frägan. En närmare ulredning bör göras med utgångspunkt från de två allernaliva lösningar som föreslagils. Jag har i denna fråga samråll med chefen för jusliliedeparlemenlel.

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom kommundepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i rikels indelning i kommuner, landstingskommuner och församlingar,

2. lag om kommunala indelningsdelegerade,

3. lag om ändring i lagen (1972:229) om kyrkliga sammanläggningsdelegerade,

7 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 157

Prop. 1978/79:157 98

4. lag om ändring i kommunallagen (1977:179),

5. lag om ändring i lagen (1961:436) om församlingsstyrelse,

6. lagom ändring i lagen(1955:138)om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunfullmäktige m. m.,

7. lag om utdebitering och utbetalning av skall vid ändring i rikets indelning i kommuner, landstingskommuner och församlingar,

8. lag om upphävande av vissa författningar om övergångsbidrag vid vissa ändringar i den kommunala indelningen.

De under 7 och 8 angivna förslagen har upprättats i samråd med chefen för ekonomi- och budgetdeparlementen.

4 Specialmotivering

4.1 Förslaget till lag om ändring i rikets indelning i kommuner, landstingskommuner och församlingar

Som framgår av vad jag anfört i det föregående (avsnitt 2.1) avses den nya indelningslagen ersätta KIL. I fråga om lagens innehåll i siort och de principer som ligger lill grund för lagsiiftningen får jag hänvisa till vad jag sagt i den allmänna motiveringen.

/ kap. Ändring i indelningen i kommuner

Detta kapitel molsvarar första kapitlet i KIL. I kapitlet finns bestämmelser om förutsättningar för ändring i kommunindelningen, om rätten alt besluta om sådan ändring, ekonomisk reglering mellan kommuner vid en indelningsändring, indelningsändrings ikraftlrädande, den kommunala beslutanderätten vid en sådan ändring och förfarandet i indelningsärenden.

I 2 § andra stycket KIL finns en bestämmelse om vilka typer av indelningsändringar som kan förekomma. En sådan beslämmelse har jag i likhel med kommittén inte funnit nödvändigt att ta in i den nya lagen. 1 enlighel med vad jag anfört i det föregående (avsnitt 2.1) regleras alla typer av indelningsändringar i lagen. De typer som kan förekomma är sammanläggning av kommuner,delning av en kommun och överföring av eu område från en kommun lill en annan. De bestämmelser i lagen som inle ultryckligen anges gälla en viss typ av indelningsändring avser alla dessa lyper. När det i lagen talas om delning av en kommun, avses dels utbrytning av ett område från en kommun till en nybildad kommun, dels en kommuns upplösning och nybildning av ivå eller flera kommuner och dels sådan upplösning av en kommun som innebär all kommunen delas och delarna förs till befintliga kommuner.

Beslämmelsen i 2 a § KIL om plan för länels indelning i kommuner har inte getis någon motsvarighel i den nya lagen. Frågan om sådan indelningsplanering som avses i denna paragraf har behandlats i den allmänna molive-

Prop. 1978/79:157 99

ringen (avsnill 2.2).

I fråga om övriga beslämmelser i KIL som inte getts någon motsvarighet i den nya lagen får jag hänvisa lill specialmotiveringens olika avsnitt i det följande.

FörulsäUningar för indelningsändring 1§

1 denna paragraf anges de grundläggande förutsättningarna för att beslut om indelningsändring skall få meddelas. Paragrafen molsvarar 2 § första stycket och 3 § KIL.

Av första slyckel framgår all regeringen har beslutanderätten i ärenden om ändring i kommunindelningen. Regeringens beslutanderätt omfaltar mer beiydande indelningsändringar. Besluianderällen i fråga om indelningsändringar av mindre omfaiining lillkommer enligl 3 § kammarkollegiel. 1 fråga om gränsdragningen mellan regeringens och kammarkollegiels kompelens-områden hänvisar jag lill vad jag har anfört i den allmänna motiveringen. Jag återkommer ocksä lill frägan i specialmoiiveringen lill 3 §.

De allmänna förutsättningarna för indelningsändring enligl första stycket innebär all regeringen får beslula om en sådan ändring endasi om den kan antas medföra beslående fördel för en kommun eller en del av en kommun eller andra fördelar från allmän synpunkl. Del måste finnas från allmän synpunkt objektivt bärande skäl för en indelningsändring. Prövningen av en indelningsfråga innebär vanligtvis all fördelarna med indelningsändringen vägs mol nackdelarna. Vid denna avvägning, som inte sällan är besvärlig, bör alla omsiändigheler som lalar för eller mot en indelningsändring uppmärksammas. Prövningen av fördelarna med en föreslagen indelningsändring skall vara allsidig. De fördelar som kan uppnås med en indelningsändring och som är av den arten atl de får leda lill all ändringen genomförs kan variera från fall lill fall, beroende på bl. a. ändringens omfattning.

Fördelar för en kommun med en mindre indelningsändring kan vara exempelvis all kommungränsen kommer alt dras på ell lämpligare säll eller all s. k. enklaver undanröjs, vilket kan underiätla den kommunala verksamhelen. En indelningsändring kan göra del lättare all planlägga och exploatera ell markområde som är beläget i två kommuner. All ell samhälle delas av en kommungräns kan också vara skäl nog för en indelningsändring. Som fördel för en kommun kan vidare nämnas alt kommunen genom indelningsändringen fär sill behov av mark för bostäder och induslri täckt. Den fördel som en indelningsändring skulle medföra för en kommun måste givelvis alltid vägas mot den nackdel som ändringen kan ha för en annan kommun, öm kommunerna i sådana fall är överens om indelningsändringen och några ölägenheter inle vänlas uppkomma från allmän synpunkl, behöver kraven på styrkan hos de skäl som anförs för indelningsändringen inle sällas särskilt

Prop. 1978/79:157 100

högl. Del finns Ingel hinder mol all även enskilda önskemål beakias i indelningsfrågor under förutsättning alt de inte slår i strid med de kommunala intressena.

Med fördel för en del av en kommun avses främst fördel för befolkningen i ett område som är avsett att överföras från en kommun till en annan eller brytas ut att bilda egen kommun. Härmed understryks vikten av att befolkningens förhållanden ges en central plals vid bedömningen av en indelningsfråga. Det kan exempelvis vara fråga om människornas närhet till kommunal eller annan service, deras tillgång till kommunikationer och över huvud taget deras inriktning mot en annan centralort än den egna kommunens.

En indelningsändring kan också medföra sådana fördelar från allmän synpunkl som inie direkl anknyter till kommunala förhållanden men som ändå kan uigöra skäl för ändring i indelningen. Den regionala utvecklingen av arbetsmarknad och service saml hushållningen med mark- och valleniill-gångar kan tänkas ställa krav på ändringar i den kommunala indelningen. Förbätlrade förutsättningar för den kommunala demokratin kan motivera en indelningsändring. Delning av till ytan myckel slora kommuner är eil sådani fall. 1 fråga om mindre indelningsändringar, som innebär alt gränsdragningen förbättras, kan fördelar uppnås inte bara för kommunerna utan även för den statliga verksamheten.

Större indelningsändringar, dvs. sammanläggningar, delningar och överföringar av stora områden från en kommun lill en annan motiveras sällan av etl enda skäl. En rad olika faktorer inverkar på bedömningen. Man kan inte bortse från befolkningsutvecklingen. De näringsgeografiska frågorna har stor betydelse. Del gäller t. ex. täiortsslrukturen, avsiåndsförhållanden, arbeis-marknad och sysselsäitning, bostäder och kollekliv trafik. Indelningsändringens inverkan på kommunal service, bl. a. hälso- och sjukvård, barnomsorg, skolväsende saml fritids- och kullurverksamhel måste beakias. De kommunalekonomiska frågorna kan inte lämnas ål sidan. Ökade förvaltningskostnader kan påverka bedömningen. En kraftig höjning av kommunalskallen kan inie undgå aU få slor betydelse för alla inblandade parters bedömning av en indelningsfråga. De kommunaldemokraliska frågorna om förändringar i antalel förtroendevalda och alternativa former för medborgarinflytande genom lokala organ är ytteriigare en viktig faktor i bedömningen.

1 de fall då en indelningsändring sker, samverkar i allmänhet en rad positiva faktorer till all uppväga nackdelarna och till alt ändringen erbjuder sådan fördel all den får genomföras. För delning av en kommun är det knappast tillräckligt med uleslutande fördelar av kommunaldemokratisk karaklär. Den nybildade kommunen bör också uppfylla rimliga krav i fråga om befolkningsunderlag, i näringsgeografiskt hänseende elc.

För att utgöra skäl för en indelningsändring .måste fördelen anlas bli bestående. Delta innebär att en indelningsändring bör tillgripas endasi om

Prop. 1978/79:157 101

den bedöms medföra en lösning under överskådlig framlid av de aktuella problemen. Här bör framhållas alt del alllid bör göras en helhelsbedömning så alt alla omständigheter av betydelse vägs in. Om någon form av interkom-munalt samarbele kan vara ett alternativ till indelningsändring, bör frågan om sådana samarbelsformer finnas med i bilden vid indelningsfrågans bedömning.

Regeringen får enligl första slyckel meddela de föreskrifter som behövs för ändringens genomförande. För närvarande kan denna befogenhet utläsas indirekt av beslämmelsen i 28 § första slyckel KIL om atl förslag skall göras upp också lill "övriga villkor" vartill ändringen kan ge anledning. Vissa sådana föreskrifter kan ha slöd i annan författning. Detta gäller t. ex. frågor om överfiyttning av kommunala arkiv, som regleras i kungörelsen (1966:568) om överiämnande av kommunala arkiv vid ändring i kommunal indelning. Ibland kan föreskrifter behövas om den allmänna väghållningen inom etl överföringsområde. Möjligheten alt bestämma all kommun skall vara väghållare regleras i 5 § väglagen (1971:948). Någon uurycklig hänvisning lill andra förfallningar har inle ansetts nödvändig. Beslämmelsen ger emellertid regeringen befogenhel all meddela även andra föreskrifter som behövs i samband med övergången lill den nya kommunindelningen. Det kan i. ex. ibland vara lämpligt au regeringen beslämmer om slaten eller någon av kommunerna skall bekosta den förrätlning enligl 13 kap. fasligheisbildningslagen som blir nödvändig, om indelningsändringen inte följer faslighelsgrän-serna. Frågan om sådana kosinader får i annal fall las upp av faslighelsbild-ningsmyndighelen i samband med förrättningen. Vidare mäste ibland meddelas särskilda föreskrifter om användningsområdena för kommunala donationsfonder. Sådana frågor regleras dock i allmänhet vid ekonomisk reglering mellan kommunerna.

När en ny kommun bildas, måste namn bestämmas för den nybildade kommunen. Regeringen beslutar i namnfrågan, givetvis med beakiande av de berörda kommunernas synpunkler. I kommunalrältskommilténs betänkande (SOU 1967:58) Enhetlig kommuntyp (s. 88-89) behandlas vissa riktlinjer för slällningslagandel i namnfrågan. Vid bestämmande av kommunnamn bör samråd ske med riksantikvarieämbetet och orlsnamnsar-kiven.

I fråga om beslämmelserna i andra slyckel om hänsyn lill önskemål och synpunkler från kommun och verkan av all en kommun motsätter sig en indelningsändring hänvisar jag till vad jag har anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3). Kravet pä synneriiga skäl för indelningsändring mol en kommuns vilja innebär alt en sådan indelningsändring inte kan förekomma särskilt ofta. Della gäller särskili när ändringen är en sammanläggning eller delning som innebär alt kommunen upplöses. Med kommun som närmast berörs av indelningsändringen avses en kommun som skulle föriora eller tillföras område genom ändringen eller som skulle sammanläggas med en annan kommun eller delas. Även kringliggande kommuner, som inle

Prop. 1978/79:157 102

direkl skulle beröras av indelningsändringen, kan givelvis ha iniresse av frågan. En sådan kommun kan ha samarbete, exempelvis på skolområdet, med en kommun som direkl skulle beröras av indelningsändringen. Om ändringen skulle förändra förulsäliningarna för ell sådant samarbete eller på något annat säll vara negaliv för kringliggande kommuner och dessa därför molsälter sig ändringen, bör della naturiiglvis påverka den allmänna bedömningen av indelningsfrågan. Den särskilda viki som enligt förslaget bör fästas vid en kommuns inställning gäller dock endasi de kommuner som direkl skulle beröras av ändringen. Mol en sådan kommuns bestridande får indelningsändringen inle genomföras ulan atl särskili slarka skäl föreligger. Kraven på sådana skäl mäsle givelvis ställas högre ju mer omfattande indelningsändringen är. De moliv som en kommun anför för alt motsätla sig en indelningsändring bör beakias vid prövningen av frågan om synnerliga skäl föreligger. Del förekommer atl en kommun ställer villkor av olika slag i sitt ställningstagande lill en indelningsändring. Del får från fall lill fall avgöras om villkoren är av den arten all de måste anses innebära all kommunen molsäller sig indelningsändringen.

Även i fråga om beslämmelsen i Iredje stycket om hänsyn till önskemål och synpunkler från ortsbefolkningen hänvisar jag till vad jag har anfört i del föregående (avsnitt 2.3).

2§

Om osäkerhel råder i fråga om gränsen för en kommuns område får regeringen enligl denna paragraf förordna om gränsens rälla sträckning. Paragrafen stämmer i allt väsentligt överens med 2 § tredje stycket KIL. Beslämmelsen fiytlades dit frän kommunallagen i samband med 1977 års kommunallagsreform. Därvid tog stalsmakterna ställning för au beslämmelsen bör finnas kvar (prop. 1975/76:187, KU 1976/77:25, rskr 1976/ 77:148). Normall kan osäkerhel i fråga om en kommungräns undanröjas genom fastigheisbestämning enligl 14 kap. fasligheisbildningslagen. Det kan emellertid inte ske, om kommungränsen inte sammanfaller med fastighetsgräns. Härmed åsyftas främsi de fall då kommungräns går över allmänl vattenområde. Härav drogs den slulsalsen alt en bestämmelse fortfarande behövs om förfarandel när del råder osäkerhel om den rätta sträckningen av en kommungräns. Beslämmelsen ansågs böra flyttas från kommunallagen lill KIL (prop. 1975/76:187 s. 329).

Jag har i likhel med kommillén inte funnit anledning lill annan bedömning än den som gjordes i samband med kommunallagsreformen. Beslämmelsen har därför förts över till den nya indelningslagen.

Ärenden om gränsbeslämning är sällsynta. Särskilda bestämmelser om förfarandel behövs inle. Frågor om gränsbeslämning väcks genom ansökan hos regeringen.

Prop. 1978/79:157 103

Denna paragraf, som saknar motsvarighel i KIL, reglerar under vilka förutsättningar kainmarkollegiet får besluta om en indelningsändring.

Med den avgränsning av kammarkollegiets kompetensområde som gjorts kommer de mera omfattande eller politiskt känsliga indelningsärendena även i fortsättningen atl avgöras av regeringen. De indelningsärenden som kollegiel beslutar om lorde huvudsakligen komma au avse områden med enstaka fastigheter eller delar av fasligheter. Det kan i och för sig även i dessa fall förekomma au det krävs ekonomisk reglering mellan kommuner. Det torde dock inle inträffa så ofta att det finns skäl all avstå från att kräva beslut av regeringen.

Paragrafen reglerar uttömmande förutsätlningarna för de ändringar som kammarkollegiet får besluta om. Kammarkollegiel är alltså inle bundet av de förulsätiningsbestämmelser som gäller enligt 1 §. Några vitala kommunala intressen står i regel inle på spel i dessa fall. Skulle i något fall olägenhet kunna uppkomma för en kommun, skall givetvis hänsyn las till kommunens önskemål och synpunkter. Kommunerna bör alllid beredas lillfälle alt yitra sig, innan frågan avgörs.

Det har inie anseits nödvändigt atl ge kammarkollegiet rätt alt meddela särskilda föreskrifter för indelningsändrings genomförande Qfr 1 §)■ Sådana föreskrifter behövs normalt inte i de ärenden som det är fråga om här. Skulle det bli nödvändigt med föreskrifter av det slag som nämnts i specialmotiveringen lill 1 §, får de meddelas senare i den ordning som gäller för den aktuella frägan. Det kan t. ex. i något fall bli fråga om att bestämma om slaten eller en kommun skall vara väghållare i ell överföringsområde. En sådan fråga får avgöras enligl 5 § väglagen. Fråga om kosinader för eventuell förrätlning enligl 13 kap. fasligheisbildningslagen (1970:988) får tas upp i faslighetsbild-ningsärendei. Det lorde i regel inle vara någon svårighet för fastighelsbildningsmyndighelen atl med stöd av 13 kap. 5 § fasligheisbildningslagen bestämma om en kommun eller sialen skall svara för förrältningskostna-derna.

Kammarkollegiets beslul om indelningsändring leder normalt aulomaliskl lill ändring i sådan judiciell och administrativ indelning som är knuten till kommunindelningen. Del förekommer emellerlid au det belräffande administrativa indelningar, som bygger på kommunindelningen, ultryckligen anges i den förfallning som reglerar den administrativa indelningen alt de kommuner som räknas upp i förfaiiningen avser den omfaltning resp. kommun har vid viss angiven lidpunkl (t. ex. kungörelsen (1973:875) om rikets indelning i polisdislrikl och kungörelsen (l973:922)om rikels indelning i lanimäieridislrikt). I sådana fall mäsle den adminislraliva indelningen ändras genom särskili beslul. Dessutom måsie den författning som reglerar indelningen ändras. Del kan ifrågasättas om det är lämpligt all genom förfaiiningsbesiämmelser fixera olika indelningsgränser vid de kommungränser som gällde vid en viss tidpunkl.

Prop. 1978/79:157 104

4§

Paragrafen motsvarar 29 § iredje stycket KIL. Kammarkollegiel ges hären generell rätt att avslå en framställning om indelningsändring.

Om del är uppenbart au en ansökan om indelningsändring inte kan bifallas, bcir kammarkollegiet direkt kunna avslå den. Avslagsrätien bör också kunna ulnyltjas i andra fall när avgörande skäl lalar mol en indelningsändrng och frågan inle är poliliskl kontroversiell. Poliliskl känsliga ärenden bör alllid underslällas regeringens prövning.

5§

Paragrafen, som saknar motsvarighel i KIL, innehåller en bestämmelse om alt kammarkollegiels beslut enligt 3 eller 4 § fär överklagas hos regeringen. Möjligheten all överklaga kammarkollegiels beslul följer i och för sig redan av 18 § allmänna verkssladgan (1965:600). Det är ändå lämpligt all del i den nya indelningslagen finns en uttrycklig beslämmelse om möjligheten all anföra besvär hos regeringen. 1 fråga om rätten au anföra besvär och besvärstid kan ledning fås genom bestämmelserna i 11 och 12 §§ förvaltningslagen (1971:290) och den praxis som anknyter till dessa beslämmelser.

Ekonomisk reglering m. m.

Under denna mbrik i den nya indelningslagen finns bestämmelser om kommunernas inbördes ekonomiska förhållanden vid en indelningsändring och om indelningsändrings inverkan på kommunala författningar. 1 KIL finns motvarande regler i 4-9 §§ under mbriken om fördelning av tillgångar och förbindelser, i 10 § om särskilt bidrag från en kommun till annan vid delning av kommun och i II § om indelningsändrings inverkan pä kommunala stadgars giltighet. Som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.6) föreslås ingen motsvarighet till bestämmelserna i 5 § och 6 § första stycket om allmän mark. Delsamma gäller beslämmelsen i 9 § om förhållandena när någon ekonomisk reglering inte sker. Beslämmelserna i 7 § om ulskiflning av vissa tillgångar och förbindelser har inle heller getts någon direkl molsvarighet i den nya lagen. Frågan om hur utskiftningen av tillgångar och förbindelser bör genomföras regleras i den allmänna bestämmelsen om den ekonomiska regleringens innehåll i 6 § i den nya lagen. Ulan motsvarighet i KIL är bestämmelsen i 8 § om övergång av kommunala borgensförbindelser m. m.

6§

Denna paragraf innehåller bestämmelser om när ekonomisk reglering skall ske, om principerna för regleringen och om fastslällelse av denna. Paragrafen molsvarar i första hand 6 § KIL.

Bestämmelserna om när ekonomisk reglering skall ske innebäratten sådan reglering alltid måste ske vid delning av en hel kommun. Med delning avses

Prop. 1978/79:157 105

dels ulbrylning av ell område från en kommun lill en nybildad kommun, dels en kommuns upplösning och nybildning av ivå eller fiera kommuner och dels sådan upplösning av en kommun som innebär alt kommunen delas och delarna förs lill andra kommuner. Ekonomisk reglering skall också ske vid överföring av ell område från en kommun lill en annan kommun, om någon kommunal tillgång eller förbindelse som kan hänföras lill områdei bör föras över till den andra kommunen eller om del finns särskilda skäl lill reglering. Sådana särskilda skäl kan länkas föreligga vid överföring av elt relalivl slorl område som saknar kommunala tillgångar. Om befolkningen i områdei kan sägas ha bidragii i inie oväsentlig mån till kommunens samlade förmögenhet, är det rimligt atl en andel av denna förmögenhet lillförs den kommun dit området kommer att höra efter indelningsändringen.

1 fråga om den ekonomiska regleringens innehåll anges endast att regleringen skall ha till syfte all på etl ändamålsenligt och skäligt sätl fördela kommunens förmögenhet eller del av denna. Härigenom ges kommunerna stor frihet au själva komma överens om regleringen.

Av bestämmelsen atl regleringen skall ske på ell ändamålsenligt sätt följer bl. a. att utskiftningen som regel inle bör ske så all allmän mark och andra s. k. anläggningslillgångar kommer att ägas av annan kommun än den i vilken egendomen är belägen. Kommunägda fasligheler bör redovisas i regleringen på sådant sätt att någon oklarhet inte uppstår för framliden om rälien till en sådan fastighet. Atl en kommun efter en ekonomisk reglering kommer atl äga fastighet i en annan kommun borde komma i fråga endast i sällsynta undantagsfall.

I beslämmelsen all fördelningen skall ske på ell skäligt sätt ligger den ekonomiska grunden för regleringen. Vid en ekonomisk reglering som ges karaktären av etl fullständigt skifte av en kommuns samlliga tillgångar och förbindelser är den naluriiga grunden förhållandet mellan det laxerade skalieunderlagel i hela kommunen och del taxerade skatleunderlagei i den del som skall skiljas frän kommunen. Om del beträffande viss tillgång eller förbindelse, t. ex. delägarskap i irafikföretag för kollektiv persontrafik, bedöms lämpligt att faslslälla annan gmnd för regleringen, föreligger givelvis inget hinder häremol. Vid en reglering som begränsas lill tillgångar och förbindelser med anknytning lill elt mindre överföringsområde, blir det endasi fråga om all beslämma skälig ersällning för de tillgångar och förbindelser som det bedöms lämpligt alt föra över till en annan kommun.

Den ekonomiska regleringen fastställs av regeringen samlidigl som indelningsändringen beslutas. I fråga om möjligheten atl skjuta upp viss fråga i den ekonomiska regleringen får jag hänvisa lill vad jag sagt i den allmänna motiveringen.

Principen om kommunernas avtalsfrihet fastslås genom en särskild beslämmelse om au regeringen bör faslslälla en reglering som kommunerna är överens om. Beslämmelsen har ulformais så atl regeringen har möjlighet

Prop. 1978/79:157 106

att gå ifrån en träffad överenskommelse i särskilda fäll. Som jag sagt i den allmänna motiveringen bör särskili kommunernas ansvar gentemot de kommunalanställda uppmärksammas, när regeringen fastställer den ekonomiska regleringen i samband med en indelningsändring.

Genom bestämmelsen i sista slyckel om att en kommunal förbindelse får överföras från en kommun lill en annan oberoende av fordringsägarens samtycke blir en sådan överföring civilrättsligt gällande gentemot fordringsägaren. Den förstnämnda kommunen blir alltså befriad från ansvaret för en sådan förbindelse. I fråga om motiven till denna bestämmelse får jag hänvisa till den allmänna motiveringen. Det ankommer på resp. kommun all underrätta borgenären om atl gäldenärsbyie skett. 1 vissa fall kan det vara lämpligt att ett medgivande från borgenären inhämtas, även om delta alltså inte krävs i fortsätiningen. Del kan i. ex. gälla i fråga om vissa större lån samt förbindelser på den utländska lånemarknaden.

7§

I denna paragraf finns bestämmelser om utjämning med pengar, om en kommun vid fördelningen av tillgångar och förbindelser tillagts siörre del av tillgångarna eller förbindelserna än som följer av gmnden för regleringen. Paragrafen motsvarar 8 § KIL.

Med grunden för regleringen avses den ekonomiska grund som ligger i beslämmelsen i 6 § au fördelningen skall ske på etl skäligt säll. Utjämnings-beloppen har under senare år oftast fördelats på två eller flera år. Möjligheten för regeringen au beslämma en sådan fördelning har slagits fast genom en särskild beslämmelse i paragrafen.

8§

Denna paragraf innehåller en beslämmelse om övergång av kommunala borgensförbindelser och liknande åtaganden, som gäller invånare, fastighet eller verksamhet inom ett område som skall skiljas från kommunen. Beslämmelsen innebär atl sådana förbindelser, om inte annal besläms vid ekonomisk reglering, aulomaliskl övergår till den kommun vari området efter indelningsändringen skall ingå. Bestämmelsen, som saknar molsva-righet i KIL, har behandlats i den allmänna motiveringen. Del bör understrykas all bestämmelsen blir lillämplig såväl vid överföring av eu område från en kommun lill en annan som vid delning av en kommun. Sin huvudsakliga betydelse har den dock vid smärre områdesöverföringar där en ekonomisk reglering annars skulle ha omfattai endasi denna typ av förbindelser.

9§

Vid sammanläggning av kommuner övergår enligt denna paragraf kommunernas samlliga tillgångar och förbindelser lill den kommun som bildas genom sammanläggningen. Denna princip om universalsuccession

Prop. 1978/79:157 107

gäller oavsett om sammanläggningen ges den innebörden att en helt ny kommun bildas eller om en kommun lår bestå som en vidgad kommun. Paragrafen motsvarar och stämmer i sak helt överens med 4 § KIL.

10 §

Denna paragraf innehåller beslämmelser om särskilt bidrag från en kommun till en annan för försämrad ekonomisk slällning m. m. Paragrafen motsvarar och stämmer i sak överens med 10 § KIL.

11§

I denna paragraf finns bestämmelserom indelningsändrings inverkan på kommunala förfallningar. Paragrafen motsvarar delvis 11 § KIL.

Enligl II § KIL skall särskilda kommunala stadgar, som gäller inom en kommun som berörs av en indelningsändring, gälla i tillämpliga delar även efter ändringen inom samma område som förut, om inte annat förordnas i samband med beslutet om ändring eller senare. Denna beslämmelse tog framför allt sikle på de fall då en landskommun införiivades med en siad. Genom all de komunala stadgarna tills vidare behöll sin giltighet inom samma område som dittills fick släden lid att närmare undersöka det införlivade områdets tillstånd och behov samt därefter göra de ändringar i stadens stadgar som påkallades av omständigheterna.

Kommunala författningar bör med hänsyn till likslällighetsprincipen snarast möjligl efter beslutet om indelningsändring anpassas till den nya indelningen, i den mån del behövs på grund av ändringens omfattning och förfailningarnas ulformning. En föreskrift härom har tagits in i denna paragraf Kommunfullmäklige eller indelningsdelegerade, som beslutar för kommunen enligt den nya indelningen, bör ta inilialiv till översyn av författningarna och besluta om de ändringar som behövs. Om beslutet föratt bli gällande skall fastställas av statlig myndighet, måste underställning naturiiglvis ske. Den behövliga anpassningen bör om möjligl göras så alt ändringarna i författningarna kan träda i kraft samtidigt som indelningsändringen.

öm en förfallning inte hinner anpassas innan en indelningsändring träder i kraft, gäller författningen enligt paragrafen i tillämpliga delar inom samma område som före indelningsändringen. Denna beslämmelse tjänar endast som en reservregel för del fall kommunfullmäklige eller indelningsdelegerade inte före ikraftträdandet har beslutat om de ändringar som behövs till följd av indelningsändringen. Paragrafen innebär all etl särskilt beslul om anpassning av en författning behöver fallas endasi om det är nödvändigt med hänsyn lill indelningsändringens omfattning och förfaliningens ulformning i fråga om tillämpningsområde m. m. 1 andra fall tillämpas en författning, som gäller i den kommun lill vilken ett område överförs, från det att indelningsändringen har trätt i kraft även i överföringsområdet. Något särskilt beslul av. kommunfullmäklige behövs inte i dessa fall, som blir aktuella främst vid

Prop. 1978/79:157 108

indelningsändringar av mindre omfaiining.

Med kommunala författningar avses främsi sådana lokala föreskrifter som utfärdas med stöd av den s. k. kommunala förordningsmakten. De viktigaste kommunala författningarna är lokala ordningsstadgor, hälsovårdsordningar, brandordningar och hamnordningar. Reglementen för kommunala nämnder och föreskrifter för den kommunala personalen får i allmänhet också räknas som kommunala förfallningar. Det ligger dock i sakens natur att författningar av detta slag sällan behöver ändras på grund av en indelningsändring. Till författning är också att hänföra taxor för kommunala avgifter. Bestämmelserna i paragrafen omfaltar taxor för alla typer av kommunala avgifter, t. ex. eleklricilelsavgifter, vallen- och avloppsavgifter, renhållningsavgifter, sotningsavgifier, avgifter för gaiumarksupplålelser och felparkeringsavgifter. Stadsplaner och andra bebyggelseplaner har däremoi inte karaktären av författning.

Indelningsändrings ikraftträdande och den kommunala beslutanderätten vid sådan ändring

Della avsnill molsvarar delvis bestämmelserna i 12-21 §§ KIL om indelningsändrings ikraftträdande och ålgärder med avseende därpå. Beslämmelserna har behandlats i avsnitt 2.7 i den allmänna motiveringen. Som framgår av vad som anförs där anserjag i likhel med kommillén atl beslämmelserna i 14 och 18 §§ KIL om nyval av kommunfullmäktige och åtgärder i samband därmed inle bör ges någon motsvarighet i den nya indelningslagen. Huvuddelen av dessa beslämmelser blir med detla slällningstagande helt överflödiga. Några av dem måste behållas. Del gäller beslämmelserna om rätt för länsslyrelsen alt göra undantag från tidsfristerna för beslul om valkrets- och valdisiriklsindelning samt om utseende av ledamöler och suppleanter i valnämnd i nybildad kommun. Som jag har anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.7.2) kan det vara lämpligt all la in dessa beslämmelser i vallagen. Även en motsvarighel lill beslämmelserna i 16 och 20 §§ KIL om upprättande och tillhandahållande av röstlängd bör som jag också har sagt kunna las in i vallagen. Beslämmelserna har därför inte gelts någon motsvarighet i den nya indelningslagen. Av skäl som jag redovisat i den allmänna motiveringen läggs inle heller fram några förslag om ändringar i vallagen i detla sammanhang.

Beslämmelserna i 15 § första slyckel KIL om beräkningen av kommunalskatt vid indelningsändring har fåll en molsvarighet i den nya lagen om utdebitering av skall vid ändring i rikels indelning i kommuner, landstingskommuner och församlingar (specialmoiiveringen avsnitt 4.8). Denna lag avses ersätta förordningen (1948:766) angående laxering och debilering av skall vid ändring i kommunal eller ecklesiastik indelning, m. m. 115 § andra slyckel KIL hänvisas lill denna förordning. I 21 § finns en hänvisning lill kungörelsen (1950:431) med vissa föreskrifter angående taxering och debile-

Prop. 1978/79:157 109

ring av skall vid ändring i kommunal indelning, m. m. (ändrad senast 1966:581). Denna kungörelse skall finnas kvar. Jag delar emellertid kommilléns uppfattning att några hänvisningar av det nyss nämnda slaget inte behövs i den nya indelningslagen.

Till de regler i avsnittet som inte har någon motsvarighel i KIL hör beslämmelserna i 13 S om rätt för kommunen enligt den nya indelningen att förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter och i 16och 18 §S om nyvalda kommunfullmäktiges slällning vid vissa indelningsändringar.

12§

I denna paragraf, som molsvarar 12 § KIL, anges dels när en indelningsändring träder i kraft (första stycket), dels hur lång övergångsperioden mellan besluiei om indelningsändring och ikraftträdandet minst skall vara (andra slyckel). Beslämmelserna har behandlats i avsnitt 2.7.1 och 2.7.2 i den allmänna motiveringen.

Alla indelningsändringar som sker med stöd av indelningslagen träder i kraft vid årsskifte. I fråga om mera omfattande indelningsändringar, dvs. när någon kommun enligl den nya indelningen inte bör företrädas av de gamla kommunfullmäktige, gäller den ytterligare begränsningen att de fär sällas i kraft endast vid årsskifte efter ordinarie val av kommunfullmäktige. Det är fråga om sådana sammanläggningar och delningar som medför nybildning av en kommun saml andra indelningsändringar som leder till en siörre ökning eller minskning av folkmängden (som regel minst 15 %) för någon av de kommuner som berörs av ändringen. Som framgår av 1 kap. 17 § utses alltid indelningsdelegerade i dessa fall.

Beslul om indelningsändring som tillhör kammarkollegiels kompelensområde skall meddelas minsl tre månader före ikraftträdandet. Detta gäller också om regeringen efter besvär beslutar om sådan indelningsändring. Beslut om indelningsändring som mäste fallas av regeringen skall meddelas minst ell år före ikraftträdandet. Den 31 december ett år är alltså den senasle dag regeringen kan besluta om indelningsändring som skall träda i kraft den 1 januari två är senare.

13§

Denna paragraf, som saknar motsvarighet i KIL, handlar om rälten för en kommun enligt den nya indelningen alt förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter innan indelningsändringen har iräli i kraft.

I likhel med kommittén anserjag det lämpligt alt i den nya lagen slå fast frän vilken lidpunkl en kommun enligl den nya indelningen, dvs. kommunen av den omfaiining som skall gälla efter indelningsändringen, har rättskapacitet. Beslämmelsen innebär au en kommun enligl den nya indelningen kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter så snart indelningsändringen har beslutats och del finns ett organ som företräder den ändrade eller nybildade kommunen. Från denna lidpunkt kan alliså beslul-

Prop. 1978/79:157 110

anderätt utövas för den nya kommunbildningen. Bestämmelsen är avsedd främsi för de läll då en ny kommun har bildats genom en indelningsändring. Att den formellt är tillämplig även vid andra typer av indelningsändringar anserjag inte vara någon nackdel.

14 S

I denna paragraf finns beslämmelser om fördelningen av den kommunala beslutanderätten mellan kommunerna enligt den äldre och den nya indelningen under övergångsliden innan indelningsändringen iräder i kraft. Paragrafen motsvarar 13 § KIL.

Beslämmelserna överensstämmer i fråga om det materiella innehållet i alll väsentligt med gällande rätt. En ändring har dock gjorts i fråga om den tidpunkt från vilken reglerna om fördelning av beslutanderätten skall gälla. F. n. uppkommer fråga om fördelning av besluianderällen så snart förordnandet om indelningsändring har meddelats. Della har medfört problem i vissa fall när sammanläggningsdelegerade skall utses. Innan delegerade har valls, kan naturiiglvis ingen beslutanderätt utövas fören kommun enligl den nya indelningen som skall företrädas av delegerade. I den nya lagen anges därför all i de fall delegerade skall ulses gäller beslämmelserna om beslutanderättens fördelning först sedan delegerade har valts. I fråga om innebörden av bestämmelserna i övrigl och motiveringen till dem kan jag hänvisa lill avsnill 2.7.3 i den allmänna motiveringen.

15§

I denna paragraf anges vilka organ som företräder kommunen enligt den äldre resp. nya indelningen under övergångstiden och således utövar beslutanderätt som avses i 14 §. Paragrafen motsvarar 14 § första stycket KIL.

1 den allmänna motiveringen (avsnill 2.7.3) har jag berört verkningarna av del snabbare valgenomslag som numera skall tillämpas efter val av kommunfullmäklige. Jag har bl. a. förordat att de nyvalda fullmäktige när de tillträder den 1 november skall företräda sin kommun enligt både den äldre och nya indelningen. DeUa följer i regel direkl av beslämmelserna i denna paragraf och bestämmelsen i 2 kap. 6 § kommunallagen om fullmäktiges mandattid. Beträffande indelningsändring som innebär sammanläggning eller delning av kommun har dock vissa särreglerom vilket organ som företräder kommunen enligl den äldre indelningen efter den 1 november blivit nödvändiga. Dessa regler finns i 16 §, dit en hänvisning görs. 1 övrigt har inga sakliga ändringar gjorts i förhållande till nuvarande beslämmelser i 14 § forsla slyckel KIL.

16 §

I denna paragraf finns vissa särregler om vilket organ som företräder en kommun enligt den äldre indelningen när de ny.valda kommunfullmäktige har tilliräli. Paragrafen saknar motsvarighel i KIL.

Prop. 1978/79:157 111

Första stycket gäller sammanläggning av kommuner och innebär att nyvalda fullmäktige under de två sisia månaderna av övergångsperioden företräder, förutom den kommun som bildas genom sammanläggningen, även de kommuner enligt den äldre indelningen som ingår i sammanläggningen.

Genom bestämmelserna i andra slyckel ges regeringen möjlighet att förordna att de gamla fullmäktige vars tjänstgöringstid skulle utgå den I november skall sitta kvar och utöva beslutanderätt för kommunen enligl den äldre indelningen lill dess indelningsändringen träder i kraft. 1 den allmänna motiveringen (avsnitt 2.7.3) har jag förordat att denna inöjlighet bör finnas både vid delning av en kommun och överföring av en del av en kommun till en annan kommun. Förordnande enligl andra stycket blir alltid nödvändigt vid delning av en kommun som innebär att den delade kommunen upplöses, vare sig delarna bildar nya kommuner eller förs till befintliga kommuner. Vid en delning som innebär att elt område bryts ut från en kommun som består behöver regeringen inte alltid meddela förordnande enligt andra stycket. Nyvalda fullmäktige i denna kommun kan utöva beslutanderätten för såväl den odelade kommunen som kommunen enligt den nya indelningen. Om nyvalda fullmäktige inle framstår som tillräckligt representativa för den odelade kommunen, bör dock regeringen med stöd av andra stycket förordna alt kommunen skall företrädas av de gamla fullmäktige. Molsvarande bör gälla vid sådana omfattande områdesöverföringar som i realiteten är att jämställa med en delning. När förordnande meddelas enligt andra stycket måste regeringen även genom uttryckligt beslut förlänga de gamla fullmäktiges tjänstgöring, eftersom denna annars enligt 2 kap. 6 § kommunallagen skulle upphöra den 31 oktober.

17 §

I denna paragraf, som motsvarar 19 § KIL, anges de fall då indelningsdelegerade skall utses och delegerades tjänstgöringstid. Dessa frågor har behandlats i avsnitt 2.7.3 i den allmänna motiveringen.

Indelningsdelegerade skall utses, när indelningsändringen innebär atl en ny kommun bildas. Delegerade skall således alllid utses för en kommun som nybildas genom sammanläggning. Vid en delning som innebär att en del av en kommun bildar en ny kommun skall delegerade också alllid ulses för att förelräda den nybildade kommunen. 1 övrigl utses delegerade, om indelningsändringen är av sådan omfaltning all kommunen enligt den nya indelningen inie bör föreirädas av de gamla kommunfullmäklige. Della innebär alt vid sammanläggning som medför atl en kommun vidgas delegerade skall ulses för denna kommun,om ökningen av dess folkmängd är så stor (i regel minsl 15 %) all fullmäktige i kommunen inle framstår som tillräckligt representativa för den vidgade kommunen. Vid en delning som innebär utbrytning av en del från en kommun som beslår som en minskad kommun utses delegerade för denna kommun, om dess folkmängd minskat i

Prop. 1978/79:157 112

motsvarande grad. 1 della fall ulses ivå delegeradeförsamlingar, nämligen delegerade för den utbrutna, nybildade kommunen och delegerade för den minskade kommunen. Vid områdesöverföringar av större omfattning innebär bestämmelsen atl delegerade, beroende på folkmängdsförskjutningen, kan komma att utses för endast den ökade kommunen, för endast den minskade kommunen eller för båda kommunerna var för sig.

Av denna paragraf och 12 § första stycket framgår au delegerade inte skall utses vid andra indelningsändringar än sådana som träder i kraft vid årsskifte efter ordinarie kommunfullmäktigval. Del snabbare valgenomslag som numera tillämpas enligt 2 kap. 6 § kommunallagen innebär att de nyvalda fullmäktige börjar sin tjänslgöring redan den 1 november det år då valet skett. De företräder enligl 1 kap. 15 § nya indelningslagen kommunen enligl den nya indelningen. Delegerades tjänstgöringstid upphör därför enligl förevarande paragraf, när nyvalda fullmäktige börjar sin verksamhet.

Indelningsdelegerade utövar beslulanderäll endast för kommunen enligl den nya indelningen. Fördelningen av besluianderällen mellan delegerade och fullmäktige i kommun enligt den äldre indelningen regleras i 14 §.

Av 4 kap. 4 § kommunallagen framgår atl budgeten skall fastställas av nyvalda fullmäktige del år då ordinarie fullmäkligval har ägt rum. Delegerade får således inte fastställa budgeten för den nya eller ändrade kommunen. Däremot blir en av delegerades viktigasie uppgifter fortfarande atl leda det förberedande budgetarbetet (jfr 18 § förslagel lill lag om kommunala indelningsdelegerade).

18§

Denna paragraf innehåller beslämmelser om beredande och verkställande organ för nyvalda fullmäktige under tiden innan indelningsändringen träder i kraft. Paragrafen saknar motsvarighel i KIL.

Efiersom del snabbare valgenomslagel inle omfattar nämnderna, kommer de nyvalda fullmäktige, när de övertar beslutanderätten från delegerade inte att ha egna beredande och verkställande organ lill sitt förfogande. Problemet har lösls så all nyvalda fullmäktige ges räll all anlila dels indelningsdelegerades arbeisulskoll och kommittéer, vilkas tjänstgöringstid enligl 15 § förslagel lill lag om kommunala indelningsdelegerade går ul först vid årsskiflei, dels kommunstyrelsen saml andra nämnder och beredningar i kommun som berörs av indelningsändringen.

Vid sammanläggning får nyvafda fullmäktige anlila delegerades arbetsutskott och kommittéer saml nämnder och beredningar i sammanläggnings-kommunerna. Vid delning får fullmäktige anlila delegerades arbeisulskoll och kommittéer sami den odelade kommunens nämnder och beredningar. Vid områdesöverföring får fullmäktige i den ökade kommunen anlita delegerades arbeisulskoll och kommittéer i denna kommun samt nämnder och beredningar i såväl den ökade som den minskade kommunen. Nyvalda fullmäktige i den minskade kommunen får anlila delegerades arbeisulskoll

Prop. 1978/79:157 113

och kommittéer saml den minskade kommunens nämnder och beredningar. Alt den ökade kommunens nämnder och beredningar i della fall inle slår lill fullmäktiges förfogande behöver inte sägas ut särskilt.

För de nyvalda fullmäktige kommer delegerades arbeisulskoll i prakliken alt fungera som en kommunstyrelse. DeUa gäller framför allt vid nybildning av kommun. Del bör dock understrykas att den eller de gamla kommunstyrelserna formellt har kvar sina uppgifter och befogenheter enligl kommunallagen. Styrelsen måste därför alltid ges tillfälle att yttra sig i ett ärende som skall avgöras av de nyvalda fullmäktige.

Bestämmelserna i denna paragraf gäller endasi de fall då nyvalda fullmäktige lagit över beslutanderätten från indelningsdelegerade. I de fall indelningsdelegerade inle ulses är del tillräckligt all nyvalda fullmäktige under de två första månaderna av mandattiden kan uinyiija den gamla kommunstyrelsen och de gamla nämnderna och beredningarna i kommunen. Del bör understrykas au delegerade alllid ulses vid nybildning av kommun.

19 §

1 denna paragraf, som motsvarar 23 § KIL, finns särskilda bestämmelser om räu all anföra kommunalbesvär över beslul som under övergångsperioden före en indelningsändrings ikraftträdande fallas av kommunfullmäktige, kommunstyrelsen och annan nämnd i en kommun sorii berörs av ändringen.

Beslämmelserna innebär all kretsen av dem som har besvärsrält utvidgas i förhållande lill vad som gäller enligl kommunallagens besvärsregler. Besvärsberälligade är således inle bara medlemmar av kommunen utan också annan kommun som berörs av indelningsändringen och medlem av sådan kommun. Den utvidgade besvärsrälien gäller under liden från del kommunen enligt den nya indelningen kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheler enligt I kap. 13 § tills indelningsändringen iräder i kraft. I den allmänna motiveringen (avsnill 2.7.3) har jag anslutit mig lill kommilléns uppfattning all den utvidgade besvärsrälien bör gälla inle bara som f n. beslul för kommun enligt den äldre indelningen ulan även beslul som avser kommunen enligt den nya indelningen. Jag har också i likhet med kommillén förordal att de särskilda besvärsgrunder som anges i 23 § KIL tas bort. Bestämmelserna har ulformais i enlighel med dessa ställningstaganden. De innehåller också en uttrycklig regel som innebär atl den utvidgade besvärsrälien gäller även de fall då länsslyrelsen har bifallit besvär eller meddelat verkställighetsförbud.

Reglerna i denna paragraf avser beslul av kommunfullmäktige, nämnder och beredningar i kommun som berörs av en indelningsändring. Beslämmelser om en på motsvarande säll utvidgad rält att anföra besvär över beslul av indelningsdelegerade saml dess arbeisulskoll och kommittéer finns i 23 § förslaget till lag om kommunala indelningsdelegerade.

8 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 157

Prop. 1978/79:157 114

Förfärandet

I detta avsnitt finns bestämmelserom förfarandet i ärenden om indelningsändring. Bestämmelserna är tillämpliga på alla typer av ärenden vare sig det är regeringen eller kammarkollegiet som beslutar om indelningsändringen.

Beslämmelserna molsvarar i slorl 24-32 §§ KIL. 1 avsniilei finns emellertid ingen moisvarighel till 29 och 30 §§. 1 29 § första stycket anges hur länsstyrelsen skall förfara när länsstyrelsen har avslutat ulredning eller funnit anledning alt avbryta den eller väsentligi ändra dess inriklning. Enligt 29 § andra stycket skall länsstyrelsens utlåtande infordras i ärende som har utretts av kammarkollegiel eller under dess inseende. 1 30 § föreskrivs all kammarkollegiel skall avge ullålande i ärende som hänskjuls till regeringens avgörande. Dessa beslämmelser, som innebär en deialjreglering av förfarandet, kan utan vidare undvaras i den nya indelningslagen. Det kan förutsättas atl kammarkollegiet och länsstyrelserna även utan uttryckliga föreskrifter därom vidtar sådana ålgärder som anges i bestämmelserna.

En beslämmelse som molsvarar 29 § iredje slyckel KIL om kammarkollegiels räu alt avslå en ansökan om indelningsändring har placerats i 1 kap. 4§.

Helt ny är bestämmelsen i 24 § om undersökning av ortsbefolkningens inställning till en indelningsändring.

20 §

Denna paragraf innehåller bestämmelser om vem som har rätt all ta inilialiv till en indelningsändring. Den molsvarar 24 och 31 §§ KIL.

En fråga om indelningsändring kan enligt första slyckel väckas av kommun eller medlem av kommun, som skulle beröras av ändringen, genom ansökan hos kammarkollegiel. Della lorde liksom hiltills bli del vanligaste sättet atl väcka indelningsärende. Kommunmedlem är enligt 3 § kommunallagen den som är kyrkobokförd i kommunen, äger fastighet där eller är taxerad lill kommunalskall där.

Frågan kan också väckas av länsstyrelsen eller tas upp av regeringen eller kammarkollegiet på eget initiativ. 1 fråga om regeringens inilialivräil innebär paragrafen en saklig ändring i förhållande lill reglerna i KIL. Enligt 31 § KIL får regeringen, om den lar initiativ lill en indelningsändring, förordna om utredning på del sätt den finner lämpligt. Någon motsvarighet härtill har inte tagits in i den nya lagen. Den ordning för anordnande av utredning som föreskrivs i lagen bör gälla utan undanlag. Regeringen har sålunda, när den på eget inilialiv tar upp frågan om en indelningsändring, all överlämna ål kammarkollegiel att ombesörja ulredningen enligl indelningslagens beslämmelser. Hiltills har också denna ordning tillämpats i nästan samtliga fall då regeringen har begagnat sig av sin initiativrätt.

Prop. 1978/79:157 115

21 §

Paragrafen, som motsvarar 25 § KIL, innehåller de grundläggande reglerna om ordningen för ulredning i indelningsärenden.

Kammarkollegiel har enligt paragrafen huvudansvaret för att lämplig utredning kommer till stånd i alla typer av indelningsärenden vare sig det är regeringen eller kollegiet som är beslulande myndighet.

Normall bör någon form av ulredning ske i varje indelningsärende. De skilda möjligheter all anordna ulredning som lagen ger innebär att ulredningen inte behöver ges siörre omfaiining än vad som krävs i del enskilda fallel. Ulredningen kan alllid avbrytas, om del framkommer all någon ändring inte bör komma lill slånd. Del kan givelvis förekomma, framför allt i ärenden av mindre omfattning, atl det finns en tillräcklig utredning redan vid ansökningstillfället. Del är självklart all del i sådani fall inle behöver göras någon särskild ulredning.

När en fråga om indelningsändring har väckts, åvilar del kammarkollegiel att avgöra om utredningen skall göras inom kollegiet, hos länsstyrelsen eller av särskild utredare. Avgörandet bör ske efter samråd med länsslyrelsen. Del kan därför vara lämpligt all kammarkollegiel på ell så tidigt stadium som möjligl inhämtar preliminära synpunkler från länsslyrelsen på hur utredningen bör gå till och vilken omfattning den bör fä. Många gånger kan det ocksä vara värdefulll all bereda berörda kommuner lillfälle au yitra sig innan utredningsformen beslulas.

Del är angeläget att länsslyrelsen i betydligt högre grad än f. n. utnyttjas i utredningsarbelel. Om länsslyrelsen i samrädsförfarandel framför önskemål om all få hand om utredningen, bör detla regelmässigt lillgodoses. Är ärendet av mindre omfattning lalar dock mycket för all ulredningen bör göras inom kammarkollegiet. Liksom hittills har kammarkollegiet också möjlighet att uppdra åt en särskild utredare all verkslälla utredningen. Denna uiredningsform lorde främsi behöva utnyttjas i fråga om kyrkliga indelningsärenden.

Enligt 25 § KIL får också länsstyrelsen förordna utredningsman till sill biträde i ärende som överiämnals till länsslyrelsen för utredning. Denna möjlighet synes emellertid ha utnyttjats myckel sällan, och någol siörte behov all ha kvar bestämmelsen torde därför inte föreligga. Om länsstyrelsen önskar anlila en sakkunnig eller expert, ulan de befogenheter som en särskild utredare har, kan delta ske med slöd av 19 § andra slyckel länsstyrelsein-slmktionen (1971:460).

22 §

Denna paragraf innehåller vissa närmare beslämmelser om ulredningen. Den motsvarar 26 § KIL.

I förhållande till gällande bestämmelser innehåller paragrafen endast en ändring i sak. I första stycket har sålunda tagits in en föreskrift om alt samråd skall ske med de kommuner som har intresse av frägan. Del är självklart all

Prop. 1978/79:157 116

man under utredningens gång skall samråda med de kommuner som direkl berörs av indelningsändringen. Även kringliggande kommuner, som inte direkt skulle beröras av ändringen, kan emellertid också ha etl visst intresse av frågan. De kan t. ex. ha inleli ett samarbete på något område med de direkt berörda kommunerna. Samrådet bör därför omfatta även kringliggande kommuner, i den mån ändringen är av betydelse för dessa 1. ex. genom alt eu inlerkommunalt samarbele påverkas.

1 övrigl innehåller paragrafen inle några särskilda föreskrifter i fråga om uiredningens omfattning och beskaffenhet. Del är med hänsyn till de olika lyper av indelningsärenden som förekommer knappast möjligt att ge detaljerade föreskrifter om innehållet i utredningen. Jag anser del lämpligt alt även i den nya lagen slå fast atl ulredningen skall omfatta alla omständigheter som inverkar på frågan. Del är givetvis viktigt atl konsekvenserna av en indelningsändring från olika synpunkler blir allsidigt belysta. Utredningens närmare innehåll får avgöras med hänsyn lill de krav indelningslagen i sin helhet släller.

Med uttrycket "annan indelning" i andra slyckel avses statiig administrativ indelning, judiciell indelning (indelning i domkretsar för domstolarna), indelning i fastighelsregisterområden samt landstingskommunal och kyrklig indelning.

23 §

1 denna paragraf föreskrivs skyldighet för slalliga och kommunala myndigheler alt lämna upplysningar och biträde ät den som verkställer en utredning i etl indelningsärende, dvs. kammarkollegiet, länsstyrelsen eller särskild utredare. Det är inte meningen att myndigheterna skall göra omfattande, självständiga utredningar i ärendet. 1 synnerhet gentemot de kommunala myndigheterna bör en viss återhållsamhet iakttas vid tillämpningen av paragrafen.

Paragrafen molsvarar delvis beslämmelserna i 27 g första slyckel KIL om utredningsmans befogenheter. Den nuvarande bestämmelsen om möjlighet att utlysa sammanträden blir överflödig genom de nya reglerna i 24 § om undersökning om ortsbefolkningens inställning lill indelningsändring. All bestämmelsen tas bort innebär naturiiglvis inte något hinder mot att sammanträden hålls, om del anses lämpligt.

Enligl 27 § andra stycket KIL skall utredningsmannen anmäla hos utredningsmyndigheten, om han finner atl utredningens omfattning bör väsentligen ändras eller atl ulredningen bör avbrytas. Detla får anses vara sä självklart atl beslämmelsen inle har getts någon motsvarighet i den nya lagen. Om sådana föreskrifter behövs i någol fall, bör de kunna lämnas i utredarens förordnande.

Prop. 1978/79:157 117

24 §

Denna paragraf, som saknar motsvarighel i KIL, innehåller bestämmelser om särskild undersökning om ortsbefolkningens inställning till en indelningsändring. Bestämmelserna har behandlats i avsnitt 2.4 i den allmänna motiveringen.

En särskild undersökning om ortsbefolkningens inställning enligl denna paragraf blir aktuell i de fall då enligt 1 kap. 1 § Iredje slyckel särskild hänsyn skall las lill önskemål och synpunkler frän befolkningen. Del gäller alllså vid delning av en kommun och överföring av område från en kommun lill en annan. 1 dessa fall skall särskild undersökning ske om del finns skäl lill del. Som jag sagt i den allmänna motiveringen bör kommunfullmäktige i första hand ges lillfälle all inhämta synpunkler från befolkningen med slöd av 2 kap. 18 § kommunallagen, öm så sker, behövs naturiiglvis i regel inle någon särskild undersökning av den statliga utredningsmyndighelen. Någon gång kan även en opinionsmätning, som anordnas pä privat initiativ, vara så klariäggande all en särskild undersökning framslår som obehövlig.

Beslut om en särskild undersökning fallas av kammarkollegiel, om indelningsulredningen görs av kollegiel eller av en särskild utredare. I ärende som länsslyrelsen utreder är del länsstyrelsen som fattar beslutet.

Undersökningen verkställs av länsstyrelsen som också beslutarom lämplig form för undersökningen. Som jag har sagt i den allmänna motiveringen bör länsslyrelsen samråda med resp. kommun både i fråga om valet av undersökningsform och den närmare uppläggningen av undersökningen. Del är vikligl all välja räll lidpunkl för undersökningen. Den bör inle genomföras förrän utredningen framskridit så långl alt frågorna blivit ordentligt belysta och information kunnai spridas lill dem som skall della i undersökningen. För undersökningen bör lämplig form väljas med hänsyn till den ifrågasatta indelningsändringens omfattning och övriga förhållanden. Regelrätta folkomröslningar torde komma atl tillhöra undanlagsfallen. Särskilt vid mindre omfattande omrädesöverföringar bör ofta en enklare form av opinionsmätning vara lillräcklig. I fråga om vilka delar av den eller de berörda kommunerna som undersökningen bör omfatta får jag hänvisa till vad jag har sagt i den allmänna motiveringen.

För en undersökning som genomförs i form av omröstning får länsslyrelsen anlila kommunens valnämnd, om inte nämndens ordinarie arbetsuppgifter hindras. Det ankommer pä nämnden själv alt bedöma om sä är fallel. Vid en omröstning bör valnämnden ha molsvarande uppgifter som vid de allmänna valen. Nämnden bör således utse omröstningsförrättare och svara för de prakliska arrangemangen i samband med omröstningen. Den slutliga röslsammanräkningen bör däremot liksom vid de allmänna valen skötas av länsstyrelsen. Om valnämnden inle kan medverka, ankommer del på länsslyrelsen alt själv ombesörja alla de åtgärder som behövs för all genomföra omröstningen. Frägan om kostnaderna för valnämndens medverkan behandlas i 26 §.

Prop. 1978/79:157 118

Det bör slutligen understrykas atl vid bedömningen av resultatet av en folkomröstning hänsyn måste tas inte bara lill hur de dellagande röstat ulan ocksä lill hur mänga av de röstberättigade som dellagil i omrösiningen, vilkei är en bra mätare på intresset för frågan i områdei.

25 §

Paragrafen, som molsvarar 28 § KIL, innehåller beslämmelser om upprättande av förslag till indelningsändring när ulredningen visar alt en ändring bör komma lill slånd. Den som verkställer utredningen skall i sådant fall alltid upprätta förslag lill ändringen saml lill den ekonomiska reglering och de övriga föreskrifter som behövs för ändringens genomförande. Della gäller alllså även länsstyrelse eller särskild utredare, när de verkställer utredning.

Något hinder finns dock inte mot all kammarkollegiet delar upp en ulredning t. ex. så atl länsslyrelsen utreder frågan om indelningsändring bör ske eller ej, medan kollegiel lar hand om den ekonomiska regleringen m. m.

Förslag till ändring i annan indelning skall alllid upprällas om del behövs, oavsell om ulredningen verkställs av kammarkollegiel, länsslyrelsen eller särskild utredare och oavsell om det är regeringen eller kammarkollegiel som skall beslula om den kommunala indelningsändringen.

26 §

Paragrafen innehåller beslämmelser om uiredningskoslnader. Sådana kosinader uppkommer i allmänhel endasi när en särskild utredare har förordnats. Paragrafen motsvarar 32 § KIL. 1 första stycket behandlas frågan om vem som t. v. skall belala kostnaden och i andra stycket frågan om pä vem kostnaden slutligen skall stanna. Det ligger i sakens natur alt det färgöras en skälighetsbedömning i varje enskilt fall.

1 paragrafen regleras endasi kostnaderna för ulredningen i ett indelningsärende som har väckts enligl 20 §. Del skall vidare vara fråga om ulredning som verkställs enligt 21-25 §§. En kommun kan således inte med slöd av denna paragraf få ersättning för kosinader för sådan ulredning av en indelningsfråga som görs innan ärendet har väckts enligl 20 §. Kostnader för utredningar som kommunerna efter etl beslul om indelningsändring verkställer för ändringens genomförande kan inte heller ersäuas med stöd av paragrafen. Till uiredningskoslnader kan i princip inte räknas annal än sådana kostnader som uppkommer för utredningsmyndigheten eller som denna enligl uttryckliga beslämmelser eller allmänna rättsgrundsatser är skyldig atl belala. 1 tredje stycket anges särskilt att även kostnad för valnämndens medverkan i en undersökning enligl 24 § om ortsbefolkningens inställning till en indelningsändring är atl hänföra lill utrednings-kostnad. Detla innebär all kommunen i regel inte behöver slå för denna kostnad.

Möjligheten atl låta en enskild sökande belala ulredningskostnad bör utnyttjas ytterst sparsamt.

Prop. 1978/79:157 119

2 kap. Ändring I indelningen i landstingskommuner

Della kapitel innehåller regler om ändring i den landslingskommunala indelningen. Reglerna överensstämmer i siora delar med vad som enligl 1 kap. gäller i fråga om ändring i kommunindelningen. Della är naturiigt med hänsyn lill all fiertalel ändringar i den landslingskommunala indelningen sker i samband med alt kommunindelningen ändras och lill all i övrigl i slort sett enhetliga regler gäller för de båda kommuntyperna. I kapitlet finns således bestämmelser om fömlsällningarna för ändring i den landslingskommunala indelningen, beslutanderätten i indelningsärenden, ekonomisk reglering, indelningsändrings ikraftlrädande, den landstingskommunala beslutanderätten vid indelningsändring, besvär och förfarandel i indelningsärenden. Dessa beslämmelser har ingen motsvarighet i KIL, som inle innehåller något kapitel om ändring i landstingskommunal indelning.

12 b § KIL finns bestämmelserom kommuns inträde i landstingskommun. Dessa beslämmelser är numera endasi tillämpliga på Malmö och Göteborgs kommuner. De har placerais i övergångsbestämmelserna lill den nya indelningslagen.

I 33 § första stycket KIL finns bestämmelser om nyval av landsting i samband med indelningsändring. Indelningsändringar av den storieken all nyval av landsting krävs är sällsynta. Det lorde inle finnas någol behov av all kunna sätta sådana ändringar i kraft vid andra lillfällen än årsskiftet efter ordinarie landstingsval. Dessa beslämmelser har därför, i likhel med motsvarande föreskrifter i KIL om nyval av kommunfullmäktige, inle överförts till den nya indelningslagen.

Enligl 33 § andra slyckel KIL avser ordinarie landstingsval, som förtätlas årel innan indelningsändring iräder i kraft, landstingskommunen enligl den nya indelningen. Av skäl som jag redovisal i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.8) föreslår jag inle nu någon motsvarighel till denna bestämmelse. Den regel som anges i bestämmelsen får dock anses gälla även utan uttrycklig föreskrift i lag.

1§

Denna paragraf innehåller bestämmelser om förutsättningarna förändring i den landslingskommunala indelningen samt om beslutanderätten i ärenden om sådana indelningsändringar.

Bestämmelserna i första stycket om under vilka förulsäUningar en ändring i den landslingskommunala indelningen får genomföras innebär alt regeringen får besluta om en sådan ändring, om hinder inle möler mol en ändring i länsindelningen. Denna begränsning är nödvändig med hänsyn till föreskriften i 1 kap. 1 § andra slyckel kommunallagen alt varje län ulgör en landstingskommun. En erinran om denna föreskrift har ocksä lagils in i första slyckel. I övrigl gäller all en ändring i den landslingskommunala indelningen får ske, om ändringen kan anlas medföra bestående fördel för en landstingskommun eller en del av en landstingskommun eller andra fördelar frän

Prop. 1978/79:157 120

allmän synpunkl. Dessa förutsättningar överensstämmer med dem som gäller för ändring i kommunindelningen enligl I kap. 1 S- Av skäl som jag redovisal i den allmänna motiveringen har del inle ansetts nödvändigt all ta in uttryckliga beslämmelser om verkan av att en landstingskommun molsäller sig en indelningsändring ellerom särskild hänsyn till önskemål och synpunkler från den eller de landstingskommuner som närmast skulle beröras av en ändring eller om särskild hänsyn lill ortsbefolkningens inställning. Della hindrar givelvis inle all sådan hänsyn tas och bör las, när en ändring i indelningen i landstingskommuner skall beslulas.

Ändringar i den landslingskommunala indelningen kan föranledas inte endasi av omständigheter som hänger samman med den landstingskommunala verksamhelen ulan även av en ändring i länsindelningen som orsakas av förhållanden som har med den statliga regionala förvaltningen all göra eller -vilket torde vara den vanligaste silualionen - av en ändring i kommunindelningen över en länsgräns. Regeringens befogenhet enligt första stycket omfattar alla lyper av ändringar i landstingsindelningen på nyss angivna grunder eller en kombination av dessa. Del kan dock som jag framhållit i den allmänna motiveringen förulsällas alt ingen mer omfattande ändring i läns-och landstingsindelningen genomförs utan alt riksdagen har fallal ell principbeslui om den.

Genom beslämmelsen i andra stycket ges kammarkollegiel beslutsbefogenheten beträffande smärre justeringar i den landslingskommunala indelningen. Bestämmelsen innebär atl kammarkollegiet får besluta om indelningsändring som bör ske med anledning av sådan ändring i den kommunala indelningen som avses i I kap. 3 § i den nya indelningslagen. Där sägs atl kammarkollegiel får förordna om ändring i kommunindelningen som behövs på grund av oregelbundenhet i indelningen eller med hänsyn till fastighets-förhållandena och som inle föranleder ekonomisk reglering mellan kommuner. Avgörande för kammarkollegiets befogenhel alt beslula om ändring i den landslingskommunala indelningen är alltså omfattningen av den kommunala indelningsändring som sker samtidigt som den landslingskommunala.

När regeringen beslutar om ändring i den landslingskommunala indelningen, får regeringen enligl första stycket meddela de föreskrifter som behövs för ändringens genomförande. Regeringen har enligl 1 kap. 1 § molsvarande befogenhet vid beslul om ändring i kommunindelningen.

2§

Paragrafen innehåller en beslämmelse om rätt för kammarkollegiel alt avslå en ansökan om ändring i den landslingskommunala indelningen. Samma regel gäller enligl I kap. 4 § i fråga om ansökan om ändring i kommunindelningen. Avslag på en ansökan om kommunal indelningsändring över länsgräns medför naturiiglvis att även frågan om motsvarande ändring i den landstingskommunala indelningen faller.

Prop. 1978/79:157 121

3§

Kammarkollegiets beslul alt förordna om ändring i den landslingskommunala indelningen eller alt avslå en ansökan om indelningsändring fär enligt denna paragraf överklagas hos regeringen. Motsvarande bestämmelse finns i fråga om kommunala indelningsändringar i 1 kap. 5 §.

4§

Enligt denna paragraf skall i fråga om den ekonomiska regleringen vid ändring i den landslingskommunala indelningen beslämmelserna i 1 kap. 6-10 §§ om ekonomisk reglering mellan kommuner som berörs av en indelningsändring lillämpas på molsvarande sätt. Dessa bestämmelser är så allmänl hållna atl de ger lillräckligi ulrymme även ål hänsynstaganden till sädana särskilda förhållanden som kan föreligga på del landslingskommunala området. Ekonomisk reglering förekommer förhållandevis sällan vid ändring i landstingsindelningen. Men en sådan reglering skall ske, när det krävs enligl 1 kap. 6 § och genomföras enligl samma regler som gäller vid ekonomisk reglering mellan kommuner.

5-9 §§

I dessa paragrafer finns beslämmelser om bl. a. indelningsändrings ikraftträdande, beslutanderättens fördelning och besvär. Dessa beslämmelser överensstämmer i stort sett med motsvarande regler i 1 kap. om ändringar i den kommunala indelningen. Beslämmelser om indelningsdelegerade (jfr 1 kap. 17 och 18 §§) har dock inle ansetts nödvändiga när del gäller ändringar i den landslingskommunala indelningen. Dessa ändringar är normall inle av den omfaltningen atl det under övergångsperioden mellan ändringsbeslutet och ikraftträdandet mäste finnas ett särskilt organ som utövar den landslingskommunala beslutanderätten. En ändring i landstings- och länsindelningen, som är så omfattande alt ett sådant organ blir nödvändigt, torde under alla förhållanden inle kunna genomföras ulan alt riksdagen lar ställning därtill, varvid även frågan om indelningsdelegerade kan lösas.

Beslämmelser om besluianderällen under de två sista månaderna av eu valår (jfr 1 kap. 16 §) har inle heller anseits nödvändiga i fråga om landslingskommunala indelningsändringar.

10-12 §§

Dessa paragrafer innehåller beslämmelser om förfarandel i ärenden om ändring i den landslingskommunala indelningen. Bortsett frän atl länsslyrelsen inle kan väcka en fråga om indelningsändring eller göra ulredningen i en sådan fråga och från alt beslämmelser om särskild undersökning om ortsbefolkningens inställning inte finns, gäller samma regler som för kommunala indelningsändringar.

Prop. 1978/79:157 122

3 kap. Ändring i indelningen i församlingar

Della kapitel, som motsvarar 2 kap. KIL innehåller regler om ändring i indelningen i församlingar. Reglerna stämmer i slora delar överens med vad som enligl 1 kap. gäller i fråga om ändring i kommunindelningen. I kapitlel finns beslämmelser om förutsätlningarna för ändring i församlingsindelningen, beslutanderätten i indelningsärenden, ekonomisk reglering mellan församlingar vid indelningsändring, indelningsändrings ikraftlrädande, den församlingskommunala beslutanderätten vid sådan ändring och förfarandet i ärenden om ändrad församlingsindelning.

Bestämmelsen i 35 § andra stycket KIL om olika lyper av ändring i församlingsindelningen har inte fåll någon molsvarighet i den nya lagen. En sådan bestämmelse har, liksom närdetgäller ändring i kommunindelningen, inle ansetts nödvändig. Den nya lagen är tillämplig på alla lyper av indelningsändringar. Inte heller bestämmelserna i 38 § andra slyckel och 41 § KIL om nyval och åtgärder i samband därmed har fått någon motsvarighet. Även detta ställningstagande överensstämmer med del som gjorts när det gäller kommunerna. Ändringar i församlingsindelningen som är så omfattande all nylt val av kyrkofullmäktige krävs bör inle träda i kraft vid annan lidpunkl än årsskifte efter ordinarie val. Detla har lagfästs i 3 kap. 8 §. Bestämmelsema i 38 och 41 §§ om ändring i församlings indelning i valkrelsar och valdislrikt med hänsyn lill indelningsändring måste däremoi finnas kvar. De har dock inte getts någon molsvarighet i den nya indelningslagen. Detsamma gäller beslämmelsen i 40 § KIL om upprättande och tillhandahållande av röstlängd. Jag får i dessa frågor hänvisa lill vad jag har anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.9). Beslämmelser om debilering av församlingsskall m. m. vid indelningsändring, som nu finns i 39 § KIL, har tagits in i den föreslagna lagen om utdebitering och utbetalning av skall vid ändring i rikets indelning i kommuner, landstingskommuner och församlingar.

1§

I denna paragraf anges kapitlets tillämpningsområde. Paragrafen överensstämmer med 34 § KIL.

Utanför tillämpningsområdet ligger förutom de icke-lerriloriella församlingarna också flerförsamlingspastorat och andra kyrkliga samfälligheler. Som jag har sagt i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.9) har det inle ansetts lämpligt alt ulvidga tillämpningsområdet lill de kyrkliga samfällighelerna. Det bör dock liksom hittills vara möjligt att i stor utsträckning analogivis tillämpa beslämmelserna om ändring i församlingsindelningen vid indelningsändringar som gäller pastorat och andra kyrkliga samfälligheler.

2-6 §§

I dessa paragrafer, som motsvarar 35 § första stycket och 36 § KIL, finns beslämmelser om förulsäliningarna för ändring i församlingsindelningen

Prop. 1978/79:157 123

saml om beslutanderätten i sådana ärenden. Samma regler gäller som i fråga om kommunala indelningsändringar.

Beslämmelserna innebär en ändring i förhållande till KIL genom alt det införs reglerom fömtsältningama föratt beslut om kyrkliga indelningsändringar skall få meddelas. Som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.9) har det inle anseus påkallat atl ge dessa regler en annan utformning än de regler som gäller för kommunala indelningsändringar. Dessa reglers allmänna ulformning medför aU de principer för bedömning av frågor om ändrad församlingsindelning som har utbildats i praxis kan följas även i fortsättningen.

Regeringen beslutar om alla större ändringar i församlingsindelningen, medan kammarkollegiel får beslula om sådana smärre ändringar som behövs på grund av oregelbundenhel i indelningen eller med hänsyn lill fasligheisförhållandena och som inte föranleder ekonomisk reglering mellan församlingar (4 §). Beslämmelsen om kammarkollegiets beslutanderätt innebär atl kollegiel får beslula om sådana ändringar som sker på gmnd av all en fastighet efter en fastighetsbildningsförtättning kommit att bli belägen över en församlingsgräns. Dessa ändringar ulgör en förhållandevis stor grupp ärenden. Begränsningen lill fall som inte föranleder ekonomisk reglering innebär bl. a. all kammarkollegiel måste överiämna ell ärende lill regeringen, om det blir nödvändigt atl med stöd av 8 § andra stycket lagen (1973:433) om skalleuljämningsbidrag beslämma annan fördelning av utgående bidragsbelopp än som annars skall gälla. Liksom när del gäller ändring i kommunindelningen har kammarkollegiel generell räll all avslå en ansökan om indelningsändring (5 §). Kammarkollegiels beslut all förordna om ändring i församlingsindelningen eller alt avslå en ansökan om sådan ändring får överklagas hos regeringen (6 §).

7§

Genom hänvisning i denna paragraf görs beslämmelserna i 1 kap. om ekonomisk reglering tillämpliga pä församling. Bestämmelsernas allmänna utformning gör det möjligl all la hänsyn till församlingarnas särskilda ekonomiska förhållanden.

8-14 §§

1 dessa paragrafer finns beslämmelser om bl. a. indelningsändrings ikraftträdande, den församlingskommunala beslutanderätten vid indelningsändring och besvär. I KIL finns molsvarande beslämmelser i 37,38,41,41 a och 43§§.

Bestämmelsen i 9 § om att församling enligt den nya indelningen kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheler när en indelningsändring har beslulals och del finns eii organ som företräder församlingen saknar motsvarighet i KIL. Den överensstämmer dock helt med beslämmelsen i 1 kap. 13 § om ändring i kommunindelningen. Även i övrigt stämmer

Prop. 1978/79:157 124

beslämmelserna i slora drag överens med molsvarande regier i 1 kap. Vissa särregler finns dock.

En inte ovanlig situation vid nybildning av församling är atl från en församling, som ingår i en lotal ekonomisk kyrklig samfällighet, skall utbrytas etl område lill egen församling. Den nya församlingen kommer då automatiskt att ingå i den beslående kyrkliga samfälligheten. Kyrkofullmäktige i samfälligheten representerar även den nya församlingen och någon ändring i delta hänseende är inte påkallad. Den nya församlingens liksom ocksä den minskade församlingens egna organ har endasi all handlägga icke ekonomiska angelägenheter. 1 en sådan siiuaiion kan regeringen enligt 5 § 1 mom. första stycket lagen om församlingsslyrelse befria en församling som begär det från skyldigheten au utse kyrkofullmäktige faslän församlingens folkmängdstal överstiger 1000. Den nya församlingens beslulanderäll utövas dä på kyrkostämma. I ett sådant fall finns det ingen anledning atl dröja med indelningsändringens ikraftlrädande lill det årsskifte som inträffar efter nästa ordinarie val av kyrkofullmäktige. Della har kommil lill ullryck i 8 § första stycket.

Enligl 41 § första stycket KIL kan regeringen, när församlingar som tillsammans bildar en total ekonomisk samfällighet skall läggas samman, bestämma atl samfälligheiens fullmäktige skall vara fullmäktige i den nybildade församlingen. I så fall behöver givelvis inle nya fullmäktige väljas. Denna möjlighet enligl gällande räu all undvika nyval har inle så lilen praktisk betydelse. När små församlingar önskar gå samman till en, är situationen inte sällan den atl församlingarna redan bildaren lolal ekonomisk samfällighet. Del bör därför fortfarande vara möjligt att förordna att samfälligheiens fullmäktige skall vara fullmäktige i den nya församlingen. En föreskrift som gör detla möjligt har tagils in i 13 g. Av beslämmelsen om ikraftträdandet (8 § första stycket) framgår atl ändringen i etl sådant fall inte skall behöva anslå till årsskifte efter nästa ordinarie val av kyrkofullmäktige.

I 12 § anges all regeringen under vissa fömlsättningar "får" beslämma alt församling enligl den nya indelningen skall föreirädas av indelningsdelegerade. Enligl motsvarande bestämmelse beträffande ändring i kommunindel-ningen(l kap. 17 §)"skaH" regeringen under samma förutsättningar meddela sådant förordnande. Avvikelsen hänger samman med att det, som framgår av vad jag nyss har sagt, när församlingen ingår i en lotal ekonomisk kyrklig samfällighet inle alllid är nödvändigt all utse delegerade. Samfälligheiens fullmäktige utövar, när förordnande enligt 13 § meddelas, naturiiglvis all beslulanderäll som gäller den nya indelningen.

Vissa av beslämmelserna om ändring i kommunindelningen föranleds av del snabbare valgenomslag efter val av kommunfullmäktige som numera gäller enligl 2 kap. 6 § kommunallagen. Eftersom del snabbare valgenomslagel inle gäller belräffande val av kyrkofullmäktige, behöver dessa bestämmelser inle ges någon motsvarighet i fråga om ändring i församlingsindelningen.

Prop. 1978/79:157 125

15§

Enligl denna paragraf kan regeringen efter framställning av én nybildad församling beslämma beloppet av den upplåning som församlingen får beslula utan underställning till dess 73 § lagen om församlingsstyrelse kan tillämpas. Paragrafen motsvararoch överensstämmer med 42 § KIL. Bestämmelsen blir tillämplig när en ny församling bildas genom delning av en församling.

16 §

Paragrafen innehåller bestämmelserom vem som har räu att ta initiativ till kyrkliga indelningsändringar.

Bestämmelsen om enskild persons räll au väcka ärende om indelningsändring har knutits lill de krilerier som gäller för rätt au anföra besvär över beslul av en församling. Anledningen lill all begreppel medlem inle har kunnat användas ärail något legalt begrepp medlem av församling inle finns. Olikhelen i detta hänseende mellan församlingar och kommuner innebär dock ingen saklig skillnad när del gäller rälien alt väcka en fråga om indelningsändring. En annan olikhet mot vad som gäller beträffande ändring i kommun indelningen är atl domkapitlet ges räll all väcka ärende om ändring i församlingsindelningen.

I7§

Genom hänvisning i denna paragraf görs bestämmelserna i 1 kap. om ulredning i ärende om indelningsändring tillämpliga pä ärenden om ändring i församlingsindelningen. Paragrafen molsvarar 44 § KIL.

Genom hänvisningen lill 24 § blir del möjligl all anordna en särskild undersökning om ortsbefolkningens inställning ocksä i fråga om en ändring i församlingsindelningen. Även i ell sådant fall blir del möjligl alt anlila en kommuns valnämnd för all genomföra en omröstning. Reglerna om uiredningskoslnader innebär dock alt kommunen kommer all få ersättning för de kosinader som föranleds härav.

Del har inle ansetts nödvändigt atl ha kvar en ulirycklig bestämmelse om möjligheten att i samband med utredningen utlysa kyrkostämma. Däremot har en föreskrift om samråd med domkapitlet under utredningsarbelel behållits i enlighel med vad jag har förordal i den allmänna motiveringen.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Den nya lagen bör träda i kraft den 1 juli 1979. En föreskrift härom finns i punkt 1. Anledningen lill aU en senare tidpunkt inte bör väljas är au bestämmelserna i 1 kap. 16 och 18 §§ om den kommunala beslutanderätten under de två sista månaderna av elt valår mäste kunna tillämpas vid siörre indelningsändringar som skall träda i kraft den 1 januari 1980.

Genom övergångsbestämmelsen i punkl 2 görs de nya beslämmelserna om

Prop. 1978/79:157 126

indelningsdelegerade samt indelningsdelegerades arbetsutskott och kommittéer tillämpliga på sammanläggningsdelegerade saml sammanläggningsdelegerades arbeisulskoll och kommittéer, vilka har utsetts med stöd av äldre beslämmelser.

De nya beslämmelserna gör del nödvändigl atl förkorta mandatperioden för kommunala sammanläggningsdelegerade med två månader. Detta sker genom föreskriften i punkt 3 om att tjänstgöringstiden för kommunala sammanläggningsdelegerade och suppleanter upphör vid utgången av oktober 1979. Den 1 november träder de nyvalda fullmäktige i delegerades ställe. Del bör understrykas all mandatperioden för sammanläggningsdelegerades arbeisulskoll och kommittéer inte förkortas. Dessa skall nämligen enligt 1 kap. 18 § och punkt 2 i övergångsbestämmelserna betjäna de nyvalda kommunfullmäktige lill dess indelningsändringen iräder i kraft.

Beslämmelserna i punkl 4 om kommuns iniräde i landstingskommun molsvarar och stämmer hell överens med 2 b § KIL. Jag har i den allmänna motiveringen (avsnill 2.8) förordal att bestämmelserna, som är tillämpliga endasi på Malmö och Göteborgs kommuner, skall finnas kvar men placeras i övergångsbestämmelserna.

4.2 Förslaget till lag om kommunala indelningsdelegerade

Som framgår av den allmänna motiveringen (avsnill 2.7.3) avses denna lag ersätta lagen (1965:596) om kommunala sammanläggningsdelegerade. En anledning lill att en ny lag föresläs är atl en anpassning i materiellt, språkligt och lagtekniskt hänseende till bestämmelserna i kommunallagen har ansetts angelägen. Ell annal skäl är all delegeradeorganel föreslås få benämningen indelningsdelegerade i stället för sammanläggningsdelegerade. Enligl förslagel skall indelningsdelegerade ulses inte bara vid sammanläggning ulan vid varje indelningsändring som är så omfattande atl de gamla fullmäktige inle är tillräckligt representativa för kommunen enligl den nya indelningen.

Val av indelningsdelegerade

I§

Denna paragraf innehåller beslämmelser om hur antalet delegerade och suppleanter för dessa skall bestämmas. Den motsvarar 1 § lagen om kommunala sammanläggningsdelegerade.

Gällande bestämmelser tar endasi sikle pä indelningsändringar som innebär sammanläggning av kommuner eller överföring av område från en kommun lill en annan. Indelningsdelegerade bör emellertid kunna ulses även när ny kommun bildas genom delning av en kommun. Av de gällande beslämmelserna skulle vidare kunna dras den slulsalsen alt delegerade inte

Prop. 1978/79:157 127

kan ulses för en minskad kommun. Av 1 kap. 17 § nya indelningslagen framgår att delegerade skall utses om indelningsändringen är av sådan omfattning alt kommunen enligl den nya indelningen inte bör föreirädas av de gamla kommunfullmäktige. Delta gäller oavsett om kommunen är en nybildad, utvidgad eller minskad kommun. Förslaget har utformats så atl det framgåratt delegerade kan utses även när etl område från endasi en kommun skall ingå i kommunen enligl den nya indelningen. Della blir fallel dels när en ny kommun bildas genom delning av kommun, dels i fråga om den minskade kommunen vid en områdesöverföring.

Delegerade och suppleanter skall enligl paragrafens förslå siycke ulses frän en kommun vars område hell eller delvis skall inga i kommunen enligt den nya indelningen. Om flera kommuner skall ingå måste någon delegerad och någon suppleant utses frän varje kommun. Ingen kommun får alltså bli orepresenierad. Enligl den nuvarande lydelsen skall delegerade ulses "för varje kommun som beröres av indelningsändringen". Genom ändringen klargörs alt endasi kommun vars område lill någon del skall ingå i kommunen enligl den nya indelningen utser delegerade. I en församling av delegerade som skall företräda en minskad kommun vid en områdesöverföring skall således inga delegerade ingå från den kommun vars område ökas.

Liksom enligl nuvarande beslämmelser regleras inte närmare anlalel delegerade och suppleanter. Som allmän princip för besiämmande av anlalel delegerade har i praxis gällt all lika många delegerade ulses som man avser all ha fullmäktige i den nya kommunen. Denna princip bör kunna tjäna som riktmärke även i framtiden. Vid delning av kommun kan del dock vara svårt atl med de valbarhelsregler som gäller enligl 2 § kunna välja lika många delegerade som fullmäktige i den nya kommunen. Med hänsyn härtill och till delegerades relalivl korta ijänslgöringstid bör ell lägre antal kunna bestämmas. Om det är möjligl, bör suppleanter utses lill samma anlal som delegerade.

Om mer än en kommun skall välja delegerade, dvs. i fall då en kommun utvidgas eller en ny kommun bildas genom sammanläggning, bör även i fortsättningen antalet delegerade och suppleanter fastställas av regeringen. En regel med denna innebörd finns i andra slyckel. Om kommunerna är ense om antalet, skall liksom för närvarande kommunernas önskemål följas. I de fall då endast en kommun skall välja delegerade bör fullmäktige i kommunen få besluta om antalel delegerade och suppleanter. En regel som ger fullmäktige denna rält har lagils in i iredje stycket. Risken för all valet av delegerade i sådana fall skulle fördröjas är inle så slor all avgörandet även här måste ligga i regeringens hand.

2§

I denna paragraf finns beslämmelser om tidpunkl för val av delegerade och suppleanter, om valbarhet, valsätt och underrättelse till länsstyrelsen saml

Prop. 1978/79:157 128

om förfarandet då delegerad avgår under tjänstgöringstiden. Paragrafen molsvarar 2 § lagen om kommunala sammanläggningsdelegerade.

F. n. skall valet förrättas av fullmäktige senasi trettio dagar efter del all kommunen fåll del av beslutet om indelningsändringen. Om beslutet meddelas mycket tidigl, kan denna regel innebära all delegerades verksamhet skulle omfatla längre lid än vad som är lämpligt med hänsyn till risken för kompeienskonflikter mellan delegerade och fullmäktige. En möjlighet öppnas därför för regeringen all bestämma senare tidpunkt för valet. Del bör understrykas att bestämmelsen i 1 kap. 12 § den nya indelningslagen om övergångstiden mellan beslut om indelningsändring och ikrafiträdandet leder lill au delegerades verksamhei normalt kan börja redan i januari årel före ikraftträdandet.

Valbar till delegerad eller suppleant är enligt nuvarande bestämmelser den som är ledamot i kommunfullmäktige i kommun som skall utse delegerade. Begränsningen lill ledamöter i fullmäktige har ibland lett lill svårigheter aii få en rimlig representation för kommundel som skall ingå i kommunen enligl den nya indelningen. Delta gäller särskilt om man vill tillgodose önskemålet all den som väljs lill delegerad ocksä skall vara valbar lill fullmäktige i den nya kommunen. För atl minska problem av della slag föreslås att kretsen av valbara utvidgas lill all gälla också suppleanter i fullmäktige. Atl ulvidga kretsen av valbara utanför fullmäktige har inle ansetts möjligt med hänsyn lill bestämmelsen i 1 kap. 7 §RFom atl beslutanderätten i kommunerna skall utövas av personer som utsetts genom direkta val. Vid valet av delegerade och suppleanter kan del vara lämpligt att i första hand välja personer som kommer all vara valbara även till kommunfullmäklige i den nybildade eller ändrade kommunen.

1 övrigl överensstämmer bestämmelserna med vad som gäller f. n. Beslämmelserna innebär alt proportionellt valsäll kan tillämpas saml all samma regler i fråga om förfarandel vid avgång gäller för delegerad som för ledamol i kommunstyrelsen. Med hänsyn lill länsstyrelsens uppgifter enligt 4 § har del ansetts nödvändigt all behålla en särskild beslämmelse om underrättelse till länsstyrelsen om vilka som har valts.

Om regeringen har besläml all kommunen enligt den nya indelningen skall företrädas av indelningsdelegerade, är fullmäktige i en kommun från vilken delegerade skall utses skyldiga att förrätta val av delegerade och suppleanter. Av ell avgörande i regeringsrätten (RRK R77 2:18) framgår att ordförande i kommunfullmäktige förfarit rikligt, när han vägrat att framställa proposition på ett yrkande all fullmäktige inle skulle utse delegerade.

3§

Denna paragraf, som molsvarar 3 § lagen om kommunala sammanläggningsdelegerade, innehåller beslämmelser om verkan av valbarhetens upphörande och om räll lill avsägelse. Beslämmelserna innebär att samma regler om obehörighet och avsägelse gäller för delegerade och suppleanter

Prop. 1978/79:157 129

som för kommunfullmäktige enligt 2 kap. 4 § iredje stycket kommunallagen.

tndelningsdelegerades sammanträden

Paragrafen innehåller bestämmelser om kungörande av delegerades första sammanträde. Den motsvarar 4 § lagen om kommunala sammanläggningsdelegerade.

Enligl gällande bestämmelser förordnar länsslyrelsen en av de delegerade all uifärda kungörelse om första sammanträdet och föra ordet där lill dess ordförande har valls. I denna paragraf har tillagts atl sådant förordnande skall meddelas snarast möjligt. Härigenom understryks viklen av att delegerade kan träda i verksamhet ulan onödigi dröjsmål.

Kungörelsen om första sammanträdet skall enligt den gällande lydelsen anslås på "kommunernas anslagsiavlor". För all undvika oklarhet om vilka kommuner som avses har beslämmelsen ändrats all avse anslagstavlan i kommun som har vall delegerade. Kungörelsen skall således inle anslås i annan kommun än sådan vars område till någon del skall ingå i den kommun enligt den nya indelningen som företräds av ifrågavarande församling av delegerade.

I övrigt stämmer innehållet i paragrafen överens med de gällande bestämmelserna.

5§

I denna paragraf, som molsvarar 5 § lagen om kommunala sammanläggningsdelegerade, finns regler om val av ordförande och vice ordförande.

Genom att möjlighet införs för delegerade att välja även en andre vice ordförande anpassas beslämmelserna till kommunallagens molsvarande regler beträffande fullmäktige. I övrigl har inga sakliga ändringar gjorts. Beslämmelserna innebär alt ordförandevalet inle kan skjutas upp. Della är angelägel med hänsyn lill delegerades korta ijänslgöringstid. Den beredning av valet som behövs måste alltså företas före första sammanlrädet.

6§

Denna paragraf, som motsvarar 6 § lagen om kommunala sammanläggningsdelegerade, reglerar liden och platsen för delegerades sammanträden saml rälien alt påkalla sammanträde med delegerade. 1 sak har följande ändringar gjorts.

Enligl kommunallagen har kommunstyrelsen räll att beslämma all etl sammanträde med fullmäktige skall hållas. Någon motsvarande rätt för delegerades arbeisulskoll au påkalla ell sammanlräde med delegerade finns inte enligt gällande räll. Arbelsutskoltel bör dock i slörsta möjliga utsträckning ges samma befogenheter i förhällande lill delegerade som kommunstyrelsen har i förhällande lill fullmäktige. En beslämmelse om all ett

9 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 157

Prop. 1978/79:157 130

sammanträde med delegerade skall hållas även när arbelsutskoltel begär del har därför tagits in i denna paragraf

I 6 § andra stycket i den nuvarande lagen görs genom en hänvisning kommunallagens bestämmelser om lidpunkten för budgetens fastställande tillämpliga på delegerade. Del snabbare valgenomslag som numera skall lillämpas vid val av kommunfullmäklige innebärande nyvalda fullmäktige tillträder den 1 november det år då valet har ägt rum. Kommunen enligl den nya indelningen får alllså från denna lidpunkl ell representativt beslulande organ som är direktvall. Indelningsdelegerades tjänstgöringstid skall därför enligt förslagel lill ny indelningslag (I kap. 17 §) upphöra när de nyvalda fullmäktige tillträder. Budgeten kommer att faslsiällas av de nyvalda fullmäktige. Hänvisningen i 6 § andra slyckel har därför inte gelts någon motsvarighel i förslaget. Frågan om uppgörande av förslag lill budget regleras i 18 S.

7§

1 denna paragraf finns beslämmelser om kungörande av sammanträde med delegerade. Paragrafen motsvarar och stämmer i sak överens med 7 g lagen om kommunala sammanläggningsdelegerade. För att undvika oklarhet har på samma säll som i 4 § beslämmelsen om au kungörelsen skall anslås på anslagstavlorna i de kommuner som berörs av indelningsändringen ändrats så all den avser anslagstavlan i kommun som har vall delegerade.

8§

1 denna paragraf finns beslämmelser om skyldighet för delegerad att anmäla hinder alt delta i sammanlräde, om inkallande av suppleanter och om dessas tjänstgöringsräll. Paragrafen molsvarar 8 § lagen om kommunala sammanläggningsdelegerade.

Kommunallagen innehåller inga beslämmelser om skyldighet för ledamol i fullmäktige atl anmäla hinder för tjänstgöring vid sammanlräde eller om inkallande av suppleant. Sädana beslämmelser skall enligl 2 kap, 30 § kommunallagen las in i arbetsordning för fullmäktige. Efiersom delegerade inle behöver anla särskild arbetsordning, har beslämmelserna om skyldighet att anmäla hinder och om inkallande av suppleant behållits i lagen om kommunala indelningsdelegerade.

1 fråga om suppleants tjänstgöring innebär förslaget att reglerna för kommunfullmäklige i 2 kap. 11 § kommunallagen skall gälla i tillämpliga delar även för indelningsdelegerade. Det är naturiigt atl utnyttja de klara reglerom tjänsigöringsrältensom kommunallagens bestämmelser ger. Alt de särskilda bestämmelserna i 2 kap. 11 § Qärde stycket om suppleants tjänstgöring i kommunfullmäktige inle är tillämpliga för indelningsdelegerade ligger i sakens natur.

Av reglerna om val i 1 och 2 §§ följer all en suppleant från en kommun inle kan ersätta delegerad frän annan kommun.

Liksom f n. blir beslämmelserna om inkallande av suppleant och supple-

Prop. 1978/79:157 131

anis tjänstgöring tillämpliga även nären ledig plats inte har hunnit fyllas efter delegerad som utsetts genom majorilelsval. När delegerad som haruisells vid proportionellt val avgår, iräder enligt 2 g suppleant omedelbart in som delegerad.

9 g

1 denna paragraf, som molsvarar 9 g lagen om kommunala sammanläggningsdelegerade, regleras röstvärdet och rälten atl della i delegerades överiäggningar.

Beslämmelserna om interpellalion i 2 kap. 24 g kommunallagen är genom hänvisning i 11 § lagen om kommunala sammanläggningsdelegerade tillämpliga på delegerade. Hänvisningen får anses innebära all en inlerpella-tion fär framställas förutom lill ordföranden i delegerades egna beredande och verkställande organ ocksä till ordföranden i kommunstyrelsen,annan nämnd eller beredning i en kommun som har valt delegerade. En motsvarande hänvisning har lagils in i 11 g. Enligt de nya reglerna i kommunallagen kan ordföranden i kommunstyrelsen ges rält atl överiämna en interpellalion atl besvaras av en annan ledamol i slyrelsen eller en ledamol i slyrelsen för akiiebolag,ekonomisk föreningellerslifielsesom har utsellsav fullmäktige. 1 9 g lagen om kommunala sammanläggningsdelegerade saknas hell beslämmelser om yttranderätt när en interpellalion besvaras. Denna fråga bör regleras pä samma säll som i 2 kap. 14 g kommunallagen. Yllranderätl vid besvarande av en interpellalion lillkommer därför enligl förslagel dels ordföranden eller vice ordförande i nämnd eller beredning i kommun som har valt delegerade, dels ledamot i delegerades arbeisulskoll eller ledamol i kommunstyrelsen i kommun som har vall delegerade eller sådan ledamol i styrelse för aktiebolag, ekonomisk förening eller stiftelse i kommun som avses i 2 kap. 23 g andra stycket kommunallagen. Ordföranden eller vice ordförande i delegerades egna organ har generell yiiranderätt enligl en särskild beslämmelse.

I kommunallagen har öppnats möjlighet för fullmäktige all medge yttranderätt för ledamot eller suppleant i styrelsen, annan nämnd eller beredning. Avsiklen är atl fullmäktige skall kunna medge bl. a. heltidsenga-gerade förtroendemän med övergripande uppgifter yiiranderätt i fullmäktige. Delegerade har enligl förslagel fåll molsvarande möjlighet i fråga om ledamöler eller suppleanter dels i sina egna beredande och verkställande organ, dels i kommunfullmäktige, nämnder och beredningar i kommun som har vall delegerade.

Även den nya möjligheten för fullmäktige enligt kommunallagen all kalla en kommunal tjänsieman eller en särskild sakkunnig för all meddela upplysningar har gjorts lillämplig på delegerade. All härutöver föreskriva generell yttranderätt för den ledande tjänstemannen i kommun som har vall delegerade har jag inle ansett nödvändigl.

1 övrigl stämmer bestämmelserna i sak överens med dem som f n. gäller.

Prop. 1978/79:157 132

När enligl de gällande bestämmelserna rätten all della i överläggningarna gäller den ifrågavarande personen i en kommun som berörs av indelningsändringen, har delta för att undvika oklarhet (jfr 4 g) ändrats att avse sådan person i en kommun som har valt delegerade.

10 g

1 denna paragraf, som motsvarar 10 g lagen om kommunala sammanläggningsdelegerade, anges i vilka ärenden delegerade är skyldiga atl fatta beslut.

F. n. gäller att delegerade skall besluta bl. a. i ärenden som väckts av samarbetsnämnd för kommuner som berörs av indelningsändringen. Samar-betsnämnder inrättades i fiertalel kommunblock i samband med genomförandet av den senaste kommunindelningsreformen. Verksamhelen var dock frivillig och regleras inle i lag eller annan författning. Om samarbelsnämnder. inrällas vid framtida indelningsändringar i fall då indelningsdelegerade ulses, lorde de få sin betydelse främsi under tiden innan delegerade träder i verksamhei. Med hänsyn till vad nu sagls finns del knappast anledning all ha kvar rälten för samarbetsnämnd au väcka ärende hos delegerade. Bestämmelsen härom har därför inle getis någon motsvarighet i förslagel.

Beslämmelserna överensstämmer annars i sak med reglerna i 10 § lagen om kommunala sammanläggningsdelegerade. Enligt dessa skall delegerade besluta i ärenden som väckts av fullmäktige eller styrelsen i kommun som berörs av indelningsändringen. För all undvika oklarhet om vilka kommuner som avses har beslämmelsen ändrats så att den gäller ärenden som väckts av fullmäktige eller styrelsen i en kommun som har vall delegerade (jfr 4 g).

11 g

Genom en hänvisning i denna paragraf görs vissa beslämmelser i kommunallagen om fullmäktige och deras ordförande tillämpliga på delegerade och deras ordförande. Hänvisningarna avser regler om bl. a. räll lill ledighet från anslällning, beslulförhel, jäv, fortsatt sammanlräde, bordläggning, ordförandens skyldigheler vid sammanlräde, omröstningsförfarandel, proportionellt val, interpellalion,enkel fråga, protokollföring, reservation och offentlighet. Paragrafen motsvararoch överensstämmer i sak med 11 g lagen om kommunala sammanläggningsdelegerade.

1 paragrafen har införts en uttrycklig regel om all en interpellalion får framställas, fömtom till ordföranden i delegerades egna beredande och verkställande organ, också till ordföranden i kommunstyrelsen, annan nämnd eller beredning i kommun som har vall delegerade. Molsvarande gäller beträffande enkel fråga, om sådan får ställas.

F. n. anges beträffande hänvisningen lill 2 kap. 25 g iredje stycket kommunallagen all tillkännagivande av proiokolljustering som avses i detta lagrum skall ske pä anslagstavlorna i de komruner som berörs av indelningsändringen. För all undvika oklarhet har föreskriften ändrats så att den avser anslagstavlan i varje kommun som har vall delegerade (jfr 4 g).

Prop. 1978/79:157 133

12 g

1 denna paragraf finns bestämmelser om expediering av delegerades protokoll. Den motsvarar och överensstämmer i sak med 12 g lagen om kommunala sammanläggningsdelegerade. Föreskriften enligt den gällande lydelsen att avskrift av prolokollel skall överiämnas lill kommunernas siyrelser har för all undvika oklarhet ändrals så atl del i förslagel anges all sådan avskrift skall överlämnas till kommunstyrelsen i varje kommun som har valt delegerade Ofr 4 g).

13 g

Denna paragraf innehåller en beslämmelse om vården av delegerades handlingar. Den molsvarar 13 g lagen om kommunala sammanläggningsdelegerade.

Enligl den nu gällande bestämmelsen skall delegerades protokoll och övriga handlingar värdas och förtecknas pä ordförandens ansvar, om inle delegerade har bestämt all handlingarna skall förvaras bland viss kommuns handlingar. Förslagel innebär all lagen endasi kommer all innehålla en föreskrift om alt handlingarna skall vårdas och förtecknas. Della stämmer överens med den sirävan all undvika detaljreglering av arkivvården som kommit lill ullryck i kommunallagens arkivvårdsbeslämmelser. Efter indelningsändringens ikraftlrädande kommer delegerades handlingar all ingå naturligt i den nya eller ändrade kommunens arkiv. Denna kommuns arkivföreskrifter blir dä tillämpliga.

Beredning och verkställighet m. m.

14 g

1 denna paragraf, som molsvarar 14 g lagen om kommunala sammanläggningsdelegerade, ges beslämmelser om vilka organ delegerade skall ha till sitt förfogande för beredning och verkställighet. I sak överensstämmer paragrafen med gällande räll. För all undvika oklarhet har angetts atl delegerades räu alt anlila nämnder och beredningar i kommun avser sådana organ i kommun som har vall delegerade.

15 §

Denna paragraf innehåller bestämmelser om val av ledamöler och suppleanter i arbetsutskottet och i kommitié, om deras tjänstgöringstid, om valbarhet saml om verkan av valbarhelens upphörande och rätt lill avsägelse. Paragrafen molsvarar 15 § lagen om kommunala sammanläggningsdelegerade.

Enligt den gällande beslämmelsen om mandattid skall ledamöter och suppleanter i arbetsutskottet eller i kommilté väljas för delegerades tjänstgöringstid, dvs. r n. för liden lills indelningsändringen Iräder i kraft. Bestämmelsen om indelningsdelegerade i förslaget lill ny indelningslag

Prop. 1978/79:157 134

innebär dock atl delegerades fiänslgöring skall upphöra när de nyvalda fullmäktige lilllräder, dvs. den 1 november årel innan ändringen träder i kraft. Efiersom del snabbare valgenomslagel inte omfatlar nämnderna hårde nyvalda fullmäktige vid denna lidpunkt inget representativt beredande organ till sitt förfogande. I förslagel lill ny indelningslag har därför tagits in en bestämmelse om att de nyvalda fullmäktige skall fä anlita delegerades arbeisulskoll och kommilléer lills ändringen iräder i kraft. Som en följd härav anges i denna paragraf all ijänsigöringsliden för ledamöter och suppleanter i arbeisuiskoltei eller i kommiilé skall upphöra försi när indelningsändringen Iräder i kraft.

Belräffande valbarhet hänvisas f. n. lill kommunallagens bestämmelser om kommunfullmäktige. Hänvisningen har förtydligats så all alla som uppfyller de allmänna valbarheiskraven och är kyrkobokförda i kommun som berörs av indelningsändringen är valbara. Efiersom arbeisulskoll och kommitié närmasl är all jämställa med kommunala nämnder, hänvisas i denna paragraf i stället till de regler som gäller för kommunstyrelsen. 1 sak innebär delta dock endasi den skillnaden alt tjänstemän som är chefer för verk i kommunerna inle är valbara. 1 förslagel har vidare gjorts den inskränkningen au uiöver delegerade och suppleanter för delegerade endast den som är kyrkobokförd inom områdei för kommunen enligl den nya indelningen blir valbar.

I övrigl stämmer bestämmelserna överens med vad som hiltills har gällt.

16 g

1 denna paragraf, som motsvarar 16 g lagen om kommunala sammanläggningsdelegerade, finns regler om val av ordförande och vice ordförande i arbelsutskoltel.

Genom alt en möjlighet öppnas atl utse även en andre vice ordförande anpassas beslämmelsen lill de nya reglerna i kommunallagen om vice ordförande i kommunstyrelsen. Del finns däremot inie skäl alt införa möjlighet att utse ersättare för utskottets ordförande. Vidare har del inte anseits nödvändigl att göra beslämmelserna om ordförandeval tillämpliga på kommittéer. Delegerade beslämmer alltså fritt om ordförande och vice ordförande i kommitté.

17g

Genom hänvisning i paragrafens första stycke görs vissa beslämmelser i kommunallagen om kommunstyrelsen tillämpliga pä arbeisuiskoltei och på kommitié. Hänvisningarna avser regler om rält till ledighet från anslällning, förfarandel när ledamol avgår under tjänstgöringstiden, lid och plals för sammanträden,suppleants tjänstgöring,beslulförhel,jäv och protokollföring samt när handling skall anses ha kommil in lill slyrelsen och om delgivning med slyrelsen. 1 andra slyckel finns bestämmelser om närvarorätt för

Prop. 1978/79:157 135

utomstående i arbeisuiskoltei eller kommitté. Tredje stycket innehåller bestämmelser om arkivvård. Paragrafen motsvarar 17 g lagen om kommunala sammanläggningsdelegerade.

1 fråga om hänvisningen till 3 kap. 10 g andra stycket kommunallagen föreskrivs f. n. alt tillkännagivande om jusiering av protokoll som avses i della lagrum skall ske på anslagstavlorna i de kommuner som berörs av indelningsändringen. För alt undvika oklarhet har föreskriften ändrals så atl den avser anslagstavlan i kommun som har valt delegerade (jfr 4 g).

Arbetsutskottet och kommitté får enligt förslaget kalla delegerad och suppleant samt ledamol i kommiilé att närvara vid ell sammanlräde. Härigenom anpassas bestämmelserna lill de nya reglerna i kommunallagen om närvarorätt i kommunstyrelsen. F. n. finns möjlighet för arbetsutskollet och kommilté all kalla tjänsteman i kommun. Denna möjlighet har behållits. Det har vidare ansetts lämpligt att arbetsutskottet och kommittéerna har samma rätt atl kalla särskild sakkunnig som kommunstyrelsen numera har. Del har däremoi inle ansetis nödvändigl all införa regler som ger arbeisuiskoltei eller kommitté räll alt kalla förtroendevalda i de kommuner som har valt delegerade.

Arkivvårdsbestämmelsen i tredje stycket har förenklats på motsvarande sätt som bestämmelsen i 13 g om vården av delegerades egna handlingar.

18g

Denna paragraf innehåller beslämmelser om förslag lill budget förden nya eller ändrade kommunen. Paragrafen saknar motsvarighel i lagen om kommunala sammanläggningsdelegerade.

Av beslämmelsen i 6 § andra slyckel i den nuvarande lagen framgår all budgeten för den nya eller ändrade kommunen skall fastställas av sammanläggningsdelegerade i fall då sådana utsetts. Däremot saknas i gällande lag bestämmelser om förslag till sådan budget. 1 praktiken har dock sammanläggningsdelegerades arbetsutskott haft ansvaret för budgetarbetet.

Som framgår av specialmotiveringen till 6 g har den nämnda bestämmelsen om fastställande av budget inle getts någon motsvarighel i den nya lagen. Budgeten kommer i stället alt fastställas a v de nyvalda fullmäktige som tillträder den 1 november. Enligl 4 kap. 4 g första stycket kommunallagen skall förslag lill budget göras upp av kommunstyrelsen. Vid indelningsändring av sådan omfattning att delegerade utses skulle tillämpning av denna regel kunna komma all innebära alt två eller fl.era kommunstyrelser skulle få dela pä uppgiften all göra upp förslag till budget. En sådan ordning kan inle anses lillfredsställande. Ansvarel för budgetarbetet bör ligga pä ett enda organ. Del ligger närmast lill hands alt lägga detla ansvar på delegerades arbetsutskott. Utskottet skall ju f ö. vara beredande organ ät de nyvalda fullmäktige lills indelningsändringen iräder i kraft.

Arbelsutskoilets ansvar för budgetarbetet bör fastslås i en särskild bestämmelse. I paragrafens första stycke har sålunda lagils in en beslämmelse

Prop. 1978/79:157 136

om all förslag lill budget för kommunen enligl den nya indelningen skall göras upp av arbetsutskollet sami alt därvid bestämmelserna i 4 kap. 4 g första stycket kommunallagen om tidpunkten för upprättande av budgetförslag m. m. skall tillämpas på molsvarande säll.

I andra slyckel anges som upplysning all beslämmelser om fastställande av budget finns i 4 kap. 4 g andra och tredje styckena kommunallagen. Härmed understryks all delegerade inte får faslslälla budgeten. Detta ankommer i stället på de nyvalda fullmäktige.

19g

Denna paragraf innehåller beslämmelser om beredning av delegerades ärenden. Paragrafen motsvararoch överensstämmer i sak med 18 § lagen om kommunala sammanläggningsdelegerade.

Kostnader för indelningsdelegerades verksamhet m. m.

20 §

I denna paragraf finns beslämmelser om kosinader för delegerades verksamhet. Paragrafen molsvarar 19 g lagen om kommunala sammanläggningsdelegerade.

Förslaget innebär atl beslämmelserna ändras i förtydligande syfte så all del framgår alt endast den eller de kommuner som har valt delegerade ansvarar för koslnaderna för verksamhelen. Om vid en störte områdesöverföring delegerade skall företräda den minskade kommunen,skall i den församlingen av delegerade inle ingå någon från den kommun vars område ökas. Den ökade kommunen ansvarar givelvis inle för delegerades kosinader i ell sådant fall. Beslämmelsen om fördelning av kosinader i förhållande till skalieunderlagel blir lillämplig endasi när område från mer än en kommun ingår i kommunen enligt den nya indelningen.

Med kostnader för delegerades verksamhei avses inte enbart kosinader för den löpande verksamheten. Efiersom delegerade har samma formella kompelens som fullmäktige, kan beslul fallas om anslag lill investeringar som måste täckas med medel från den eller de kommuner som har valt delegerade. Sådana kommuner har normalt lagil upp medel för delegerades verksamhei i sin budget för årel före indelningsändringens ikraftträdande. Beträffande flertalet av de ärenden i vilka delegerade fållar utgiftsbeslut lorde gälla alt de med hänsyn lill sina framtida verkningar avser angelägenheter som rör kommunen enligt den nya indelningen men i övrigt är direkt hänföriiga till någon kommun enligt den äldre indelningen. Det kan i sådana fall vara lämpligt atl denna kommun svarar för de utgifter som blir aktuella före ikraftträdandet. Härigenom kan i många fall den relativt komplicerade fördelningen efter skatleunderiag undvikas,

Beslämmelserna i denna paragraf reglerar ullömmande hur kostnad för delegerades verksamhet skall täckas. Delegerade har alltså ingen självständig läneräii.

Prop. 1978/79:157 137

21g

Denna paragraf innehåller bestämmelser om arvode och annan ersäuning lill delegerad, ledamot i arbetsutskollet eller i kommitté och suppleanter för dessa. Den motsvarar och överensstämmer i sak med 20 g lagen om kommunala sammanläggningsdelegerade.

Revision

22 g

i denna paragraf finns beslämmelsr om revision. Den saknar helt motsvarighel i lagen om kommunala sammanläggningsdelegerade. Indelningsdelegerade kommer alt vara i verksamhet med arbeisulskoll och eventuella kommilléer minsl lio månader. Dessutom varar arbelsuiskollels och kommittéernas tjänstgöring enligt 15 § ytteriigare två månader, eftersom nyvalda fullmäktige enligt 18 g i förslagel till ny indelningslag får anlila arbetsutskottet och kommittéerna under de två månaderna närmast före indelningsändringens ikraftträdande.

Del är lämpligi all del finns särskilda revisorer för granskning av arbelsuiskollels och kommilléernas verksamhei saml all delegerade själva ulser dessa revisorer. Därigenom samlas revisionskonlrollen på en hand. Den medelsförvaltning för delegerades räkning som kan komma i fråga kan visseriigen ibland bli av ringa omfaiining. Numera iniar emellertid förvall-ningsrevisionen och den fortlöpande revisionskontrollen en alltmera framskjuten roll i revisionsarbetet vid sidan av den mera Iradilionella kontrollen av räkenskaper och medelsförvallning. Della har kommil lill uttryck i bestämmelserna om revision i kommunallagen.

Särskilda beslämmelser om revision har därför tagits in i förslagel lill lag om indelningsdelegerade. Revisionen hos delegerade bör ha samma innebörd som revisionen enligt kommunallagen.

Enligl paragrafens förslå siycke skall delegerade välja tre eller flera revisorer för granskning av arbelsutskoilets och eventuella kommittéers verksamhei. Revisionen omfaltar utskottets och kommittéernas hela tjänstgöring, således även de två månader efter det att delegerade slutat sin tjänslgöring då utskottet och kommittéerna är verksamma för nyvalda fullmäktige. Revisionen kan således komma all avse mer än ett är. Delegerade bör utse revisorer och suppleanter snarast möjligl.

De revisorer som delegerade ulser skall inle granska den verksamhet som kommunstyrelsen och andra nämnder i kommun som har valt delegerade utövar för delegerades räkning enligl 14 g. Sådan verksamhei omfattas av den ordinarie revisionen i resp. kommun.

Revisorerna skall enligl andra stycket avge en revisionsberättelse för hela granskningen lill fullmäktige, som övertar beslutanderätten från delegerade i kommunen enligt den nya indelningen. Berättelsen skall lämnas det år dä indelningsändringen träder i kraft, dvs. året efter del år som revisionen i

Prop. 1978/79:157 138

huvudsak avser. Fullmäktige har atl före utgången av detta är besluta om ansvarsfrihet skall beviljas eller ej. Fullmäktige skall alltså detta är besluta om ansvarsfrihet med anledning av dels revisionsberättelsen från delegerades revisorer, dels en eller flera revisionsberättelser som enligl kommunallagens revisionsbesiämmelser avges över verksamhelen i kommun enligl den äldre indelningen.

Uiöver de särskilda beslämmelser som behövs i fråga om delegerades revisorer bör kommunallagens revisionsregler gälla för dessa. 1 paragrafens tredje stycke har därför lagils in en hänvisning till bestämmelserna i 5 kap. kommunallagen om revision. Della belyder alt bestämmelserna i 5 kap. I g om s. k. delad revision, fyllnadsval av revisor, rätt till ledighet från anslällning saml ersättning för kosinader och ekonomiska förmåner blir tillämpliga även på delegerades revisorer. Detsamma gäller beslämmelserna i 5 kap. 2 -6 §g om behörighet atl vara revisor och revisionsjäv, revisorernas uppgifter och befogenheter, förvaltningen i samband med revisionsuppdraget, innehållet i revisionsberäiielsen saml fullmäktiges prövning av frägan om ansvarsfrihet. Även bestämmelsen i 5 kap. 7 g om föreskrifter rörande revisionen blir lillämplig på delegerade även om det knappast blir aktuellt för delegerade all i någon större utsträckning meddela sådana föreskrifter.

Besvär

23 g

1 denna paragraf behandlas besvär över beslul av delegerade, arbetsutskottet eller kommitté. Paragrafen motsvarar 21 g lagen om kommunala sammanläggningsdelegerade.

I den gällande beslämmelsen om besvärsrält anges, föruiom hänvisningen lill kommunallagen, atl rätt till talan tillkommer även kommun som berörs av indelningsändringen. Liksom i andra paragrafer där det anges atl en viss fråga gäller kommun som berörs av indelningsändringen torde därmed inte avses någon annan kommun än sådan som har valt delegerade. Pä samma säll som beträffande de andra paragraferna har detla klargjorts i förslagel.

Innebörden av den nuvarande hänvisningen till kommunallagen är enligt eu uttalande av föredraganden i prop. 1965:151 (s. 47) all besvärsrält tillkommer alla som är medlemmar i de kommuner som berörs av indelningsändringen. Bestämmelsen synes dock även kunna tolkas så alt besvärsrält endasi lillkommer den som kommer au bli medlem i kommunen enligl den nya indelningen. För att undvika oklarhet på denna punkl har i förslagel tagits in en uttrycklig beslämmelse om all besvär får anföras av varje medlem av sådan kommun som har valt delegerade.

När länsslyrelsen har bifallit besvär eller beslutat om verkställighetsförbud synes det sakligt motiverat all besvärsrält lillkommer, föruiom kommunen enligt den nya indelningen och dess medlemmar, de kommuner som vall delegerade och medlemmar av sådan kommun. Efiersom della inte omedel-

Prop. 1978/79:157 139

bart framgår genom en hänvisning lill 7 kap. 5 g kommunallagen har en bestämmelse av denna innebörd tagits in i andra stycket.

F. n. hänvisas i paragrafen bl. a. lill 7 kap. 2 g andra slyckel kommunallagen. Denna hänvisning avser besvär över beslut som faltals med slöd av delegation enligt 3 kap. 12 g samma lag. Eftersom bestämmelsema i denna paragraf inle är tillämpliga på delegerade, arbelsutskoltel eller kommitté, fyller hänvisningen inte någon funktion. Den har därför slopats i förslaget.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Den nya lagen om kommunala indelningsdelegerade bör träda i kraft samtidigt som den nya indelningslagen, dvs. den Ijuli 1979 (punkt 1). Lagen bör med undanlag för beslämmelserna om revision, som saknar molsvarighet i den nuvarande lagen, tillämpas även i fråga om sammanläggningsdelegerade, arbetsutskott och kommitté, som har utsetts enligt äldre bestämmelser (punkl 2).

4.3 Förslaget till lag om ändring i lagen om kyrkliga sammanläggningsdelegerade

1 överensstämmelse med förslagel på den kommunala sidan bör kyrkliga sammanläggningsdelegerade i fortsättningen benämnas indelningsdelegerade. DeUa har föranlett ändring av lagens mbrik och vissa underrubriker. Ändringarna i övrigl har i samlliga fall motsvarighel i förslagel lill lag om kommunala indelningsdelegerade. I fråga om den närmare motiveringen till ändringarna hänvisas lill specialmoiiveringen till denna lag. Här skall innebörden av ändringarna endast beröras i korthel.

1§

Ändringarna i denna paragraf är i första hand formella och förtydligande. I sak har endasi den ändringen gjorts atl i de fall då endasi en församling skall utse delegerade anlalel delegerade och suppleanter inte som f n. behöver fastställas av regeringen.

I fråga om lidpunkten för valet av delegerade har liksom på den kommunala sidan öppnats möjlighet för regeringen att bestämma en senare tidpunkl än enligt huvudregeln. Anledningen härtill är önskemål att begränsa den tid då det finns risk för kompetenskonflikler mellan delegerade och de gamla beslulande organen. Beslämmelsen är avsedd au lillämpas i de fall då beslutet om indelningsändring meddelas mycket tidigl.

Valbarhelsregeln har på molsvarande säll som i fråga om kommunala indelningsdelegerade ändrals sä alt även suppleanter i kyrkofullmäktige blir valbara lill delegerade.

Prop. 1978/79:157 140

4 g

Ändringen i denna paragraf är avsedd alt understryka vikten av att delegerade, sedan de valts, kan träda i verksamhei utan onödigt dröjsmål.

6 g

Genom ändringen i denna paragraf ges indelningsdelegerades arbetsutskott räll all påkalla samrrianiräde med delegerade.

9 g

Denna paragraf innehåller bl. a. beslämmelser om yttranderätt vid delegerades sammanträden. Genom ändringen införs en bestämmelse om yttranderätt vid besvarande av interpellalion (jfr 11 g)-

För att undvika oklarhet om inlerpellationsrällen har en särskild beslämmelse införts om räll alt framställa interpellalion även till ordföranden i kyrkorådet, annan nämnd eller beredning i en församling eller en kyrklig samfällighet som berörs av indelningsändringen.

15 g

I fråga om valbarhet till ledamol eller suppleant i arbelsuiskoliei eller i kommilté hänvisas f n. lill bestämmelserna i lagen (1961:436) om försam-lingsslyrelse(omlryckt 1976:500)om valbarhet lill kyrkofullmäktig. Eftersom arbetsutskotlei och kommiltéerna närmasl är all jämställa med församlings kyrkoråd och övriga nämnder, har hänvisningen ändrals lill atl gälla valbarhetsreglerna för ledamol och suppleanl i kyrkorådet. I och för sig är dessa regler inle tillämpliga på kyrkoherden, som i stället enligt 44 g församlingsslyrelselagen är självskriven ledamol av kyrkorådet. Den ändrade hänvisningen innebär emellertid inte någon ändring i fråga om kyrkoherden, som är valbar till arbelsulskotlet eller kom mitte under samma förutsättningar som andra medlemmar i församlingen. I sak innebär den nya hänvisningen endasi den skillnaden att vissa ledande tjänstemän inle är valbara. Vidare har den ändringen gjorts att utöver delegerade och suppleanter för delegerade endast den som är kyrkobokförd inom områdei för församlingen enligt den nya indelningen eller för den kyrkliga samfälligheten är valbar.

19 g

Ändringen i denna paragraf innebär etl förtydligande i fråga om ansvarel för de kosinader som delegerades verksamhet för med sig. Givelvis ansvarar endast församling som har vall delegerade för sådana kosinader. Fördelningsreglerna blir akluella endasi i de fall då mer än en församling har valt delegerade.

21g

För all undvika oklarhet i fråga om rälien alt anföra besvär över beslul av delegerade, arbelsutskoltel eller kommitté har i lagen lagils in en beslämmelse om all sådan räll lillkommer varje församling eller kyrklig samfällighet

Prop. 1978/79:157 141

som berörs av indelningsändringen och den som har rätt atl anföra besvär över beslut av kyrkofullmäktige eller kyrkostämma i sådan församling eller kyrklig samfällighet. Med församling som berörs av indelningsändringen avses församling som har vall delegerade.

Ikrajiträdande- och övergångsbestämmelser

Ändringarna i lagen om kyrkliga sammanläggningsdelegerade bör iräda i kraft samlidigl som den nya indelningslagen, dvs. den I juli 1979 (punkl 1). De nya bestämmelsema bör lillämpas även i fråga om sammanläggningsdelegerade, arbeisulskoll och kommilté som har utsetts enligt äldre bestämmelser (punkt 2).

4.4 Förslaget till lag om ändring i kommunallagen

De hänvisningar lill särskilda bestämmelser som f. n. finns i 2 kap. 6 g tredje stycket och 8 g iredje stycket kommunallagen avser beslämmelserna i 14 g andra slyckel och 18 g samt 33 g KIL om nyval av kommunfullmäktige resp. landsting vid indelningsändring och åtgärder i samband därmed. I enlighel med vad jag lidigare anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.7.2 och 2.8) och i specialmoiiveringen till den nya indelningslagen har dessa bestämmelser i KIL inle getts någon molsvarighet i den nya indelningslagen. Hänvisningarna i 2 kap. 6 g tredje stycket och 8 g tredje stycket kommunallagen har därmed blivit överflödiga. De har därför tagits bort.

4.5 Förslaget till lag om ändring i lagen om församlingsstyrelse

Ändringen i 6 a g föranleds av att benämningen sammanläggningsdelegerade ändrats lill indelningsdelegerade även på den kyrkliga sidan enligt vad jag tidigare förordal (avsnill 2.9 och 4.3).

Som framgår av specialmotiveringen till 3 kap. i den nya indelningslagen har liksom i fråga om ändringar i kommunindelningen bestämmelserna om nyval vid ändring i församlingsindelningen (38 g andra slyckel och 41 g KIL) inte gelts någon molsvarighet i den nya lagen. Hänvisningarna lill dessa beslämmelser i lig andra slyckel och 14g andra slyckel lagen om församlingsstyrelse har därför tagits bort på motsvarande sätt som skett i kommunallagen.

4.6 Förslaget till lag om ändring i lagen om proportionellt valsätt vid val
inom landsting, kommunfullmäktige m. m.

Den ändring som gjorts i I g är av formell natur och föranleds av atl benämningen sammanläggningsdelegerade ändrals till indelningsdelegerade.

Prop. 1978/79:157 142

4.7 Förslaget till lag om utdebitering och utbetalning av skatt vid ändring i rikets indelning i kommuner, landstingskommuner och församlingar

I denna lag har tagits in bestämmelser om kommuns, landstingskommuns och församlings utdebitering av skatt vid indelningsändring, om beräkning av ökat förskoll av kommunalskall och landstingsskatt vid sådan ändring samt om avräkning av uppburna förskott för kommunalskatt, landstingsskatt och församlingsskatt under de två första åren efter det all en indelningsändring har trätt i kraft. Bestämmelserna om utdebitering av skaU motsvarar 15 § första Slyckel och 39 g första stycket KIL. Övriga beslämmelser molsvarar delvis de regler som finns i förordningen (1948:766) angående taxering och debitering av skall vid ändring i kommunal eller ecklesiastik indelning, m. m. 1 likhel med kommillén anserjag atl del är lämpligt all dessa beslämmelser moderniseras och förs samman i en författning. De bestämmelser som föreslås måste åtminstone delvis anses gälla grunderna för den kommunala beskattningen. Pä gmnd av bestämmelserna i 8 kap. 5 g regeringsformen måste de därför meddelas i lag. Även 1948 års förordning antogs f ö. med riksdagens medverkan (prop. 1948:315, rskr 476).

Genom den nya lagen upphävs 1948 års förordning. 1 förordningen finns elt flertal beslämmelser som inte getts någon motsvarighet i den nya lagen. Delta gäller bl. a. bestämmelserna i 1 och 2 gg om vilka frågor som regleras i förordningen och vilka lyper av indelningsändringar som kan komma i fråga. Flera av de indelningar (municipalsamhälle, faltigvårdssamhälle, tingslag) som nämns saknar numera aktualitet. I den nya lagen anges belräffande varje särskild bestämmelse de slag av indelningsändringar som beslämmelsen gäller. Även bestämmelserna i 3 g om ortsgrupp saknar aktualitet sedan systemet med ortsgmppering i skatlesammanhang upphört. Inte heller beslämmelsen i 4 g första slyckel har getts någon motsvarighet i den nya lagen. Denna bestämmelse innebär atl inom elt område som berörs av indelningsändring skall sluilig skall på gmnd av laxering del år då indelningsändringen träder i kraft ulgå enligl den utdebitering som gäller i den kommun som området tillhört före ändringen. Atl så skall vara fallel följer emellerlid redan av beslämmelserna i 27 g 1 mom. uppbördslagen (1953:272). När del gäller tillkommande skall ger 31 g uppbördslagen ullömmande besked om enligl vilka grunder sådan skall skall ulgå. Beslämmelserna i 7 g i 1948 års förordning behöver därför inle heller ges någon motsvarighet i den nya lagen.

Av vad nu sagls följer all de beslämmelser i 1948 års förordning som avser laxering och uppbörd av skall inle behöver behållas. Den nya lagen omfattar därför endasi beslämmelser om utdebitering och utbetalning av skatt. Lagen kommer därmed atl innehålla beslämmelser om förhållandena vid indelningsändring som molsvarar bestämmelserna i lagen (1965:296) med särskilda beslämmelser om kommuns och annan menighets uldebtlering av skall, m. m.

Prop. 1978/79:157 143

I§

Denna paragraf, som motsvarar 15 g första stycket KIL, innehåller beslämmelser om bestämmande av skattesatsen för en kommuns uttag av skatt för år då indelningsändring iräder i kraft.

Beslämmelsen i 15 g förslå stycket KIL har kvarstått oförändrad sedan lagens tillkomst är 1919. Den är givetvis utformad med utgångspunkt i de beskattningsregler som gällde dä. Enligt beslämmelsen skall de uiskylder lill ändrad eller nybildad kommun, som beviljas under årel innan indelningsändringen träder i kraft all ulgå under det följande året, fördelas på dem, som skulle varit skattskyldiga till kommunen under förstnämnda år, för den händelse den nya indelningen redan då varil i kraft. Beslämmelsen innebär med ell modernare uttryckssätt att, när kommun som berörs av indelningsändring beslämmer utdebitering på hösten före ändringens ikraftträdande, hänsyn skall tas lill förändringar i skatteunderiaget som beror på atl etl område skall tillföras eller skiljas från kommunen. 1 fråga om en nybildad kommun beräknas skatleunderiagel givelvis enligl den nya indelningen. Den utdebitering som bestäms ligger sedan till grund för preliminärskatteuttaget och förskotlel av kommunalskall underdel årdä indelningsändringen träder i kraft.

De nya beslämmelserna innebär ingen ändring i sak av den nuvarande ordningen. Beslämmelserna anknyter till 1 g i 1965 års lag. Vid beräkning av del skalteunderiag som enligt denna paragraf skall ligga till gmnd för en kommuns besiämmande av skattesats skall således hänsyn tas till en indelningsändring som skall träda i kraft vid del följande årsskiftet. Detla gäller såväl när kommuns område ändras som när ny kommun bildas. A v 5 g kungörelsen (1950:431) med vissa föreskrifter angående taxering och debilering av skall vid ändring i kommunal indelning, m. m. framgår all lokala skattemyndigheten skall lämna kommun sådan uppgift om skatleunderiag som behövs för denna beräkning.

2 g

1 denna paragraf finns en bestämmelse om beräkning av ökat förskoll för kommunalskatt vid indelningsändring. Paragrafen molsvarar och överensstämmer helt med 8 a g i 1948 ärs förordning. Bestämmelsen innebär att en folkmängdsökning skall beräknas pä kommunens område enligl den nya indelningen vid tillämpningen av reglerna i 4 g Oärde slyckel i 1965 års lag om ökat förskoll av kommunalskatt.

3 g

I denna paragraf finns bestämmelserom fördelning av avräkningslikvider för kommunalskatt under de tvä första åren efter del alt en indelningsändring har trätt i kraft. Paragrafen molsvarar 4 g andra slyckel och 6 g i 1948 års förordning.

Bestämmelserna innebär alt en fordran eller en skuld för kommunalskall som belöper på område som överförts från en kommun lill en annan förs på

Prop. 1978/79:157 144

den minskade kommunen. Vid delning av en kommun fördelas kommunens fordran eller skuld mellan kommunerna enligl den nya indelningen i förhållande lill skalieunderiagel i de olika delarna. En fordran elleren skuld, som avser en kommun som har lagts samman med en annan kommun, förs på den nybildade eller utvidgade kommunen. I sak innebär delta endasi den ändringen atl fördelning av avräkningslikviden efter skatteunderlaget sker inte endast vid sådan delning av en kommun som innebär ati kommunen upplöses ulan ocksä nären kommu n delals så att ett område utbrulits tillegen kommun medan återstoden beslår som en minskad kommun. Med delning av en kommun avses här liksom i den nya indelningslagen dels utbrytning av ett område till en nybildad kommun, dels en kommuns upplösning och nybildning av tvä eller flera kommuner och dels sådan upplösning av en kommun som innebär alt delarna förs till befintliga kommuner.

Bestämmelserna är liksom de som finns i 1948 års förordning inle avsedda all utgöra något hinder mot all en fordran eller en skuld för kommunalskatt las upp i den ekonomiska regleringen mellan kommunerna vid en indelningsändring, öm en områdesöverföring är så omfaiiande att en fullständig ekonomisk reglering blir nödvändig, kommer en sådan fordran eller skuld atl ingå i den förmögenhetsmassa som delas mellan kommunerna. Vid delning av en kommun torde dock reglerna i denna paragraf i allmänhel ge elt rättvisande resultat. Det bör understrykas all kommunerna enligl den nya indelningslagen ges stor frihet all själva komma överens om den ekonomiska regleringen.

1 denna paragraf anges lagens tillämpning vid ändring i indelningen i landstingskommuner och församlingar. Paragrafen molsvarar 39 g första stycket KIL saml 8 g första och andra styckena och 9 g i 1948 års förordning.

Bestämmelserna i 1 g om utdebitering av skatt har gjorts tillämpliga i fråga om landstingskommun och landstingsskatt. I övrigt stämmer beslämmelserna överens med dem som nu gäller. Frågan om ökal förskott med hänsyn lill en folkmängdsökning blir inle aktuell för församlingar.

4.8 Förslaget till lag om upphävande av vissa författningar om övergångs-bidrag vid vissa ändringar i den kommunala indelningen

Genom denna lag upphävs lagen (1962:68) om nedsättning av allmän kommunalskatt i anledning av övergångsbidrag vid vissa ändringar i den kommunala indelningen och kungörelsen (1962:69) om övergångsbidrag vid vissa ändringar i den kommunala indelningen. I samband med genomförandet av den senasle indelningsreformen öppnades genom dessa författningar möjlighet all ge slalliga övergängsbidrag lill kommuner. Avsiklen med bidragen var alt övergångsvis begränsa sådan uldebiieringshöjning for

Prop. 1978/79:157 145

en del av en kommun som skulle bli följden av en kommunsammanläggning. Föredraganden anförde i prop. 1961:196 alt del var angelägel alt i göriigaste mån avlägsna hinder mot ett frivilligt genomförande av kommunsammanläggningarna. Eu liknande bidragssystem förekom även vid 1952 års indelningsreform. Lagsiiftningen varda tidsbegränsad. 1961 års lagsliftning om övergångsbidrag tidsbegränsades däremot inte. Den gäller därför fortfarande. Indelningsreformen är nu genomförd. Författningarna om övergångsbidrag vid vissa ändringar i den kommunala indelningen bör därför upphävas.

5 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen alt antaga förslagen lill

1. lag om ändring i rikets indelning i kommuner, landstingskommuner och församlingar,

2. lag om kommunala indelningsdelegerade,

3. lag om ändring i lagen (1972:229) om kyrkliga sammanläggningsdelegerade,

4. lag om ändring i kommunallagen (1977:179),

5. lag om ändring i lagen (1961:436) om församlingsstyrelse,

6. lag om ändring i lagen (1955:138) om proportionellt valsäll vid val inom landsting, kommunfullmäktige m. m.,

7. lag om utdebitering och utbetalning av skatt vid ändring i rikels indelning i kommuner, landstingskommuner och församlingar,

8. lag om upphävande av vissa författningar om övergängsbidrag vid vissa ändringar i den kommunala indelningen.

6 Beslut

Regeringen ansluler sig lill föredragandens överväganden och beslutar alt genom proposition föreslå riksdagen all antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

10 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 157

Prop. 1978/79:157 147

Bilaga I

Sammanfattning av indelningslagskommitténs förslag

Indelningslagskommillén har lill uppgift all göra en fullständig översyn av lagen (1919:293) om ändring i kommunal och ecklesiastik indelning (KIL). Översynen skall enligl kommitténs direktiv särskilt avse beslämmelserna om förutsättningarna förändring i den kommunala indelningen och om reglering av kommunernas ekonomiska förhållanden vid sådan ändring. Kommittén har vidare att behandla frågan om nyval av kommunfullmäktige i samband med indelningsändring och delegering av beslulanderätien i vissa typer av indelningsärenden samt förfarandet i sådana ärenden.

Historisk översikt

Belänkandet inleds med en historisk översikt. Där behandlas i eii första avsnill frågor om hur synen på en lämplig kommunstorlek har utvecklats och förändrats i takt med samhällsomvandlingen. 1 etl andra avsnitt lämnar kommillén en redogörelse för indelningspraxis selt ur ell historiskt perspektiv. Vidare behandlas särskilt den kommunala demokratins betydelse i indelningssammanhang och ulvecklingen i andra länder.

Grundläggande synpunkter

Sverige är indelat i kommuner, landstingskommuner och församlingar. Dessa tre kommunala indelningar läcker var för sig i princip hela landel. Indelningen i kommuner, landstingskommuner och församlingar mäsle lid efter annan ändras av olika skäl. Den kan inte väntas ligga fast ens efter de båda slora indelningsreformerna,den första genomförd år 1952 och den andra successivt under åren 1962-1974. Del finns f n. 277 kommuner, 23 landstingskommuner och 2 575 församlingar.

Förutsättningarna för atl kommunindelningen och församlingsindelningen skall fä ändras anges i KIL. Där finns också bestämmelser om hur sådana ändringar skall genomföras. Däremot innehåller KIL i stort sett inga regler om ändring i den landstingskommunala indelningen.

KIL är lillämplig på alla lyper av indelningsändringar, dvs. sammanläggning av kommuner, delning av kommun och överföring av större eller mindre områden från en kommun till en annan. Mindre ändringar i kommunindelningen kan också ske i samband med fastighetsbildning över kommungräns.

En kommunal indelningsändring innebär all del område som ändringen

Prop. 1978/79:157 148

avser knyts till en annan kommun eller bildar en helt ny kommun. Områdets invånare upphör att vara medlemmar i den gamla kommunen ochblir i stället medlemmar i den andra eller den nya kommunen. Vidare upphör den gamla kommunens befogenheter och skyldigheler inom områdei. Dessa lillkommer den kommun som områdei lillhör efter ändringen. Dessa konsekvenser av indelningsändringen inlräder gradvis under liden mellan regeringens beslul om ändringen och del årsskifte då den iräder i kraft. Under denna övergångsperiod måste kommunerna förbereda och i vissa avseenden tillämpa den nya indelningen. Budget och förvaltningsorganisation kan behöva antas för kommunen enligt den nya indelningen. I viss bemärkelse existerar således kommunen enligl den nya indelningen innan indelningsändringen träder i kraft. 1 KIL finns beslämmelser-framförallt om utövande av den kommunala besluianderällen vid indelningsändring - som gör del möjligt atl vidta de ålgärder som behövs för all ändringen skall kunna genomföras.

Vid sidan av den kommunala indelningen finns fiera olika indelningar för andra ändamål av offenlligrällslig ari. Det är fråga om indelning i områden och distrikt för olika grenar av den slalliga förvaltningen, indelning i domkrelsar för domslolarna saml annan kyrklig indelning än församlingsindelningen.

Kommunindelningen ligger lill grund för många av de andra indelningarna. Kommunerna fullgör betydande samhällsuppgifter i en omfattning och av en variation som saknar motsvarighet bland övriga förvaltningsenheter. Kommunindelningen måste därför vara självständig och i första hand bestämmas av vad som ur kommunal synpunkt är mest ändamålsenligt. Atl kommunindelningen intar en särsiällning bland indelningarna är moi denna bakgrund naturligt. En ändring i kommunindelningen leder i regel till molsvarande ändringar i andra indelningar, inle tvärtom. Gränserna för andra områden och distrikt tillåls inte skära kommungräns. Bristande överensstämmelse mellan kommungräns och annan gräns motverkas genom all adminislraiiv och kyrklig indelning samt domkrelsindelning ändras i samband med ändring i kommunindelningen.

1 regeringsformen finns flera beslämmelser om den kommunala självsly-relsen. Redan i 1 kap. 1 g slås fast att den svenska folkstyrelsen bygger på allmän och lika rösträtt och atl den förverkligas, förutom genom etl represeniativi statsskick, också genom kommunal självstyrelse. Enligl 1 kap. 7 g flnns i rikel primärkommuner och landstingskommuner. I samma paragraf föreskrivs även all besluianderällen i kommunerna utövas av valda församlingar. Grunderna förändringar i kommunindelningen skall enligl 8 kap. 5 g bestämmas i lag.

Kommiuén diskuterar frågan om del krav som uppställs i 1 kap. 7 g regeringsformen all besluianderällen i kommunerna skall utövas av valda församlingar uppfylls i alla lägen under liden mellan beslul om indelningsändring och ändringens ikraftlrädande. Enligl kommitléns mening är överföring av beslulanderäll lill sammanläggningsdelegerade inte oförenlig med 1 kap. 7 g. Kommittén anser dock att bestämmelsen är ett hinder för atl sammanläggningsdelegerade och kommunfullmäktige, som beslutar för kommunen enligt den nya indelningen, på egen hand fattar beslut som i alltför hög grad angår även kommunen enligt den äldre indelningen.

Prop. 1978/79:157 149

Beslämmelsen i 8 kap. 5 g regeringsformen innebär enligt kommitténs mening ell krav på en lagstiftning om ändringar i den kommunala indelningen av ungefär den omfattning som KIL har. Indelningslagstiftningen bör dock gälla inte bara kommuner och församlingar utan även landstingskommuner. Den bör omfatta alla typer av indelningsändringar. I och för sig bör den kunna lillämpas även vid allmänna reformer av kommunindelningen. Men särskild lagsliftning om en sådan reform kan behövas. Beslämmelserna bör så långl möjligt vara neutrala i förhållande till alla tänkbara typer av indelningsändringar. Genomförandet av indelningsändringar bör inte i onödan detaljregleras i indelningslagstiftningen. 1 denna bör del kommunaldemokraliska synsätt som återspeglas i 1977 ärs kommunallagstiftning i störsia möjliga utsträckning slå igenom.

Kommillén anser sig böra föreslå en ny indelningslag som ersälier KIL. Den nya lagstiftningen anknyler i lagtekniskt och språkligt hänseende lill den nya kommunallagen.

Plan för länels indelning i kommuner

För varje län skall enligl 2 a g KIL finnas en plan som visar den indelning av länet i kommuner som är lämpligast med hänsyn lill befolkningsförhållandena, den ekonomiska ulvecklingen m. m. Beslämmelserna om indelningsplan logs in i KIL i samband med all riksdagen år 1962 beslulade om den andia kommunindelningsreformen. Indelningsplanerna avsågs bli ell vikligl led i genomförandel av indelningsreformen. Planeringen skulle gå ul på alt sammanföra de kommuner som inte borde finnas kvar lill lämpliga kommunblock. Till grund för planeringen skulle ligga de principer för en ny kommunindelning som riksdagen hade godkänt. Planerna skulle vara vägledande för sammanläggningar av kommunerna i kommunblocken.

Sammanläggningarna genomfördes först på frivillig väg och sedan även mol vissa kommuners vilja med stöd av lagen (1969:156) med särskilda bestämmelserom ändring i kommunindelningen. De sista sammanläggningarna inom ramen för indelningsreformen irädde i kraft den 1 januari 1974.

Sedan indelningsreformen har genomförts fyller bestämmelserna om indelningsplan inle samma funktion som lidigare. Kommillén konslaterar atl de ändamål som planerna tjänade, medan indelningsreformen pågick, inle längre behöver tillgodoses genom sådan särskild planering som avses i 2 a g KIL. Indelningsändringar förekommer inle längre samtidigt i sådan mängd och av sådan omfaltning atl planer behövs som vägledning för bedömning av indelningsfrågorna. Den omfattande länsplanering som numera regelbundet sker bör enligl kommilléns uppfattning kunna ligga lill grund för de bedömningar av kommunindelningens lämplighet som kan behövas i forlsällningen. Kommillén lämnar en översikllig redogörelse för länsplaneringen. Elt av syftena med indelningsplaneringen var all man genom denna kunde ta hänsyn lill en indelningsändrings följdverkningar för andra kommuner än dem som direkl berörs av ändringen. En indelningsändrings effekler för kringliggande kommuner kan emellertid alltid, i den mån del behövs, las med i den bedömning som skall göras av förutsätlningarna för all ändringen skall få ske. Kravet på indelningsplanering medför dessulom alt

Prop. 1978/79:157 150

handläggningen av indelningsfrågor försvåras. Kommillén föreslår mot denna bakgrund all den särskilda indelningsplaneringen slopas.

Förutsättningar för indelningsändring

1 3 g KIL anges de allmänna förulsäliningarna för indelningsändring. De är all ändringen innebär fördelar för den kommunala förvaltningen eller lättnad eller utjämning i kommunalskallen eller att ändringen främjar den ekonomiska ulvecklingen inom orten eller eljesl medför gagn. Någon av dessa förutsättningar mäste alllid föreligga för alt en indelningsändring skall få beslulas. Om kommun molsälter sig indelningsändring och ändringen eller villkor som förbinds med denna dessutom skulle medföra avsevärd olägenhet för kommunen, får indelningsändring beslutas endast om vissa kvalificerade fömlsällningar är uppfyllda.

3 g KIL har inte ändrals sedan lagens lillkomsl år 1919. Bestämmelsernas allmänna utformning har emellertid gjorl del möjligt att anpassa praxis i indelningsärenden efter de successivt ändrade förhållandena. Kommillén redovisar hur beslämmelserna tillämpas.

Kommittén anser del inle möjligt alt utforma detaljerade reglerom vilka fömlsällningar som skall gälla för de olika typer av indelningsändring som kan tänkas förekomma. Prövningen av en fråga om indelningsändring innebär i allmänhet en skälighelsavvägning mellan olika inlressen. Reglernas huvudsyfte bör vara att säkerställa att dessa inlressen beaktas i tillräcklig utsträckning. De bestämmelser som kommittén föreslår om förulsäliningarna för indelningsändring är avsedda atl sä långt möjligl fungera lika väl vid alla typer av indelningsändringar.

Kommittén föreslår all som allmän förutsällning för ändring i den kommunala indelningen skall gälla au sådan ändring lår beslulas endast om den kan antas medföra beslående fördel för kommun eller del av kommun. Med hänsyn lill svårigheten att förutse utvecklingen och behovet av indelningsändringar av olika skäl saml med hänsyn lill de olika skälens skiftande betydelse vid olika lyper av ändringar har kommittén stannat för alt föreslå en allmänl hållen beslämmelse. Med fördel för del av kommun menar kommittén främsi fördel för de människor som bor inom etl område som är avsett alt överföras till annan kommun eller utbrytas atl bilda egen kommun.

I praxis tas stor hänsyn lill om kommun motsätter sig indelningsändring även när förhållandena inle är sådana atl kvalificerade förutsättningar krävs enligt 3 g KIL. Vid prövningen av en indelningsfråga väger inställningen hos de kommuner som närmast skulle beröras av ändringen särskilt lungt. Någon absolut vetorätt för kommun finns inte f. n. och kommittén föreslår inle heller alt en sådan vetorätt införs. Del kan även i framliden finnas allmänna skäl, regionalpoliliska eller andra, som lalar för en indelningsändring och väger så tungt att kommunen bör underordna sig dessa. Det är vidare inte uleslulel all det ibland kan vara befogal alt låta kommunens vilja slå lillbaka för ortsbefolkningens iniresse av närhet lill kommunal service elc.

Kommittén föreslår atl man överger del delvis föråldrade syslemel med kvalificerade skäl i vissa fall när kommun molsäller sig indelningsändring. I stället bör i förulsätlningsbestämmelsen anges all vid prövningen av en

Prop. 1978/79:157 151

indelningsfråga särskild hänsyn skall las lill önskemål och synpunkter frän kommun som närmasl berörs av indelningsändringen. Även andra kringliggande kommuner, som inle direkt skulle beröras av indelningsändringen, kan givetvis ha iniresse av frågan. Della bör naturiiglvis kunna påverka den allmänna bedömningen av indelningsfrågan. Den särskilda vikt som enligt förslaget bör fastas vid kommuns inställning gäller dock endast de kommuner som direkl skulle beröras av ändringen. Mot sådan kommuns bestridande bör således indelningsändring inte genomföras utan att särskilt Slarka skäl föreligger. Kraven på sådana skäl mäste givelvis slällas högre ju mer omfattande indelningsändringen är.

Enligt kommitténs mening bör det i lagtexten klarläggas vilket inflytande befolkningen skall ha vid beslul i frågor om indelningsändring. När del gäller ändringar som omfatlar hel kommun, är den självklara utgångspunkten atl kommunfullmäktige representerar befolkningen i kommunen. Del finns därför enligt kommitténs mening inle anledning atl i fråga om sammanläggning av kommuner införa särskilda regler om hänsyn lill befolkningen. Kommunfullmäktige talar för kommunmedlemmarna och har möjlighet att genom omröstning, opinionsundersökning eller liknande förfarande direkl göra sig underrättade om dessas inställning till en eventuell sammanläggning. Om kommunfullmäktige molsälter sig elt ändringsförslag och kan visa alt de därvid har starkt slöd av invånarna i kommunen, ger della naturiiglvis extra tyngd åt fullmäktiges beslut.

Förhållandet blir något annoriunda vid indelningsändringar som i första hand berör del av kommun. 1 sådana fall kan man inle alltid utan vidare sätta likhetstecken mellan kommunfullmäktiges ställningstagande och befolkningens mening. Det är enligt kommitténs uppfattning rimligt att särskild hänsyn även tas till inställningen hos en sådan befolkningsgrupp, givetvis under förutsättning att befolkningens vilja har kommit till uttryck pä etl otvetydigt säll. Kommittén föreslår en beslämmelse härom i den nya lagen. Hur avvägningen i det enskilda fallet bör ske om kommunen och ortsbefolkningen har motsatta inlressen måste överiämnas ät praxis. Här liksom eljest vid bedömningen av en indelningsfråga måste de olika skälens styrka vägas mol varandra.

Undersökning om befolkningens inställning

Den bestämmelse om hänsyn till ortsbefolkningen som kommittén föreslår förutsätter att det finns möjligheter att genom opinionsundersökningar eller på liknande sätl lå klarhet i befolkningens inställning.

Befolkningens mening beträffande en föreslagen indelningsändring kan länkas komma lill uttryck pä i huvudsak tre vägar. Det kan ske för det första genom kommunala folkomröstningar eller opinionsundersökningar som elt led i kommunens behandling av frågan, för det andra genom på enskilt inilialiv anordnade opinionsundersökningar eller namninsamlingar för att Ulöva påtryckning antingen på kommunen eller på utredande eller beslutande myndigheter och för det tredje som en del av den statliga utredningen i ärendet. Kommittén lämnar en översikt över de olika undersökningar om befolkningens inställning som hittills har förekommii i indelningsärenden.

Prop. 1978/79:157 152

Kommiuén har funnil del nödvändigl att del vid ulredningen av elt indelningsärende finns möjlighet förden statliga utredningsmyndighelen atl gå ut till ortsbefolkningen för att undersöka dess inställning i frågan. Med ortsbefolkningen avses liksom i förulsättningsparagrafen befolkningen i sådan del av kommun som skulle överföras till annan kommun eller som skulle utbrytas atl bilda egen kommun. Vid utbrytning bör man dock kunna länka sig all särskild undersökning verkställs även i den återstående delen av kommunen.

Särskild undersökning om ortsbefolkningens inställning till en föreslagen indelningsändring skall enligt kommitténs förslag ske när det finns skäl till det. Sådan undersökning skall verkställas a v länsstyrelsen och kan ske genom anordnande av omröstning, opinionsundersökning eller liknande förfarande. Länsstyrelsen får anlita valnämnden i kommunen om inte nämndens verksamhet i övrigt hindras därigenom eller kommunfullmäklige motsätter sig atl nämnden anlitas.

Decentralisering av beslut och utredning

Enligl 2 g KIL är det regeringen som beslutar om ändring i den kommunala indelningen.

Frågor om mer betydande ändringar i den kommunala indelningen kräver ofta en avvägning mellan olika inlressen (lokala, kommunala, regionalpoliliska, rikspoliiiska) och därmed poliliska hänsynstaganden av sådan art all beslutanderätten bör tillkomma regeringen. Någon decentralisering av beslutanderätten i sådana ärenden bör alltså inte komma i fråga. Närdet gäller smärre indelningsändringar av typ gränsreglering, undanröjande av enklav-förhållanden m. m. synes däremot inte finnas sådana skäl för att behålla beslutanderätten hos regeringen. Dessa ärenden är inte av sådan beskaffenhet att de behöver handläggas på regeringsnivå.

Kommittén föreslår atl beslutanderätten decentraliseras i ärenden om indelningsändring som behövs på grund av oregelbundenhet i indelningen eller med hänsyn lill fasligheisförhållandena och som inle föranleder ekonomisk reglering mellan kommuner. De begränsningar som kommillén föreslär lorde i allmänhet innebära all indelningsändring som gäller etl område med mera än 10-20 invånare måste beslutas av regeringen.

När det gäller att avgöra vilken myndighet som bör besluta om de mindre indelningsändringarna står valet mellan kammarkollegiet och länsslyrelserna. Kommittén finner atl avgörande skäl talar för all kammarkollegiel anförtros besluianderällen. Kommillén pekar bl. a. på alt det här rör sig om en myckel lilen grupp av ärenden. Del kan anlas all del för en länsstyrelse skulle gå fiera år mellan varje ärende. Kammarkollegiel har uppenbariigen också bällre möjligheler all bedöma de särskilda frågor som aklualiseras vid kyrkliga indelningsändringar, som ofta sker samtidigt som de kommunala. Om den statliga befattningen med den kyrkliga indelningen upphör som en följd av förslagel om ändrade relationer mellan staten och kyrkan, bör enligt kommitténs mening frågan om beslutanderätten i de mindre indelningsärendena prövas på nyll.

Kommittén behandlar också ulredningsansvaret i indelningsärenden och diskuterar skälen för och mot au lägga della på länsslyrelserna i stället för

Prop. 1978/79:157 153

kammarkollegiel där det nu ligger. Kommitléns slulsats blir atl kammarkollegiet lills vidare bör få behålla huvudansvaret för utredningen i alla typer av indelningsärenden. Däremot bör länsstyrelsen med sin lokalkännedom i myckel större utsträckning än för närvarande kunna anlitas i ulredningsar-betet.

Ekonomisk reglering

I 4-10 gg KIL finns beslämmelser om reglering av kommunernas inbördes ekonomiska förhållanden vid indelningsändring.

Kommunerna har tillerkänts avsevärd avtalsfrihet i fråga om ekonomisk reglering vid indelningsändring. Under senare år har de ekonomiska regleringarna ofta skelt genom all kommunerna under Svenska kommunförbundels medverkan har träffal särskilda avtal, som fastslällls av regeringen i samband med förordnande om ändringen. Kommillén har sluderal den praxis som har uibildals i dessa avtal.

Kommiuén föreslär beslämmelser av följande innebörd, När kommun delas, skall de inbördes ekonomiska förhållandena mellan kommunerna enligt den nya indelningen alltid regleras. Reglering skall också ske när del av kommun överförs till annan kommun, om kommunal tillgång eller förbindelse som kan hänföras lill den delen bör överföras till den andra kommunen eller om det finns särskilda skäl lill reglering.

Enligl kommitléns uppfattning bör beslämmelserna om ekonomisk reglering i den nya indelningslagen uiformas med ulgångspunkt i all regleringen i första hand är en fråga för kommunerna själva. Regleringen bör dock liksom hittills faslsiällas av regeringen.

När del gäller del närmare innehållel i den ekonomiska regleringen är kommitléns uppfattning atl all slags egendom bör behandlas på samma säll. Någon vederiagsfri överföring av viss s.k. förvaltningsförmögenhel bör alllså inte förekomma i fortsättningen.

Mot bakgrund av den avtalsfrihet i frågor om ekonomisk reglering som kommunerna bör ha och önskvärdheten av all kunna anpassa regleringens omfattning efter indelningsändringens storlek måste bestämmelserna om regleringens innehåll ges en allmän ulformning. Kommittén har funnit del lillräckligi alt del i lagen anges all regleringen skall ha lill syfte att på ell ändamålsenligt och skäligt sätt fördela den odelade kommunens förmögenhet eller del av denna.

Av beslämmelsen alt fördelningen skall ske på elt ändamålsenligt sätt följer bl. a. atl utskiftningen av egendom inte bör ske så alt allmän mark (gator, vägar m. m.) kommer att ägas av annan kommun än den i vilken marken är belägen.

1 bestämmelsen att fördelningen skall ske på elt skäligt sätt ligger den ekonomiska grunden för regleringen. Vid en ekonomisk reglering som ges karaktären av ett fullständigt skifte av en kommuns samtliga tillgångar och förbindelser är den naturliga grunden förhällandet mellan skalleunderlaget i hela kommunen och i den del som skall skiljas frän kommunen. Om regleringen däremot begränsas lill tillgångar och förbindelser med anknytning lill etl mindre överföringsområde, blir del endasi fråga om att bestämma skälig ersällning för de tillgångar och förbindelser som del bedöms lämpligt

Prop. 1978/79:157 154

att föra över till annan kommun.

När den ekonomiska regleringen skall omfatla en fullständig uppdelning av kommuns tillgångar och förbindelser bör den enligl kommilléns mening uiformas i huvudsaklig överensslämmelse med den praxis som har uibildals i de avial som Svenska kommunförbundel har medverkat till.

Kommittén föreslår vidare bestämmelser om ufiämning med pengar när kommun övertagit större del av tillgångarna eller förbindelserna än som med hänsyn till fördelningen i övrigt hade bort ske samt om särskili bidrag från en kommun lill en annan för försämrad ekonomisk slällning m. m.

Vid sammanläggning av hela kommuner behövs ingen ekonomisk reglering mellan de kommuner som skall läggas samman. Kommunernas samtliga tillgångar och förbindelser tillfaller naturiigen den sammanlagda kommunen. En bestämmelse om sådan fullständig övergång av den kommunala förmögenheten har tagits in även i den nya indelningslagen.

Indelningsändrings ikraftträdande och den kommunala beslutanderätten vid sådan ändring

Enligl 12 g KIL skall indelningsändring träda i kraft vid början av elt kalenderår. Det mäsle förflyla minsl älta månader mellan beslutet om indelningsändring och ikraftträdandet. Beslul om indelningsändring måste således meddelas före ulgången av april månad årel före ikraftträdandet. Samma regler gäller för alla lyper av indelningsändringar.

Kommunernas planerings- och budgetarbete gör del enligt kommitténs mening befogal alt beslut om större indelningsändringar meddelas minsl ett är före ikraftträdandet. Atl uppställa ett krav på en ännu längre övergångslid har kommittén inte funnit lämpligt bl. a. med hänsyn lill de kompetenskonflikler mellan olika företrädare för kommunerna enligl den äldre och den nya indelningen som kan uppkomma under denna tid. Kommittén förordaratl en möjlighet öppnas för regeringen alt i särskilt brådskande fall meddela beslutet vid en senare tidpunkl, dock inte senare än åtta månader före ikraftträdandet.

När del gäller mindre ändringar, dvs. sädana som får beslulas av kammarkollegiel, anser kommittén att någon minsta tid mellan beslut och ikraftlrädande inle behöver föreskrivas. Däremoi bör ikraftträdandet även i dessa fall alllid ske vid årsskifte.

Enligl 14 g andra slyckel KIL får regeringen i samband med indelningsändring förordna att kommunfullmäktiges uppdrag skall upphöra när ändringen iräder i kraft och alt nytt val av fullmäktige skall förrättas. I praxis har nyvalsförordnande skett först när indelningsändringen medfört en större förskjutning av folkmängden i kommunerna. På senare år har emellertid extra val av kommunfullmäktige undvikits. Regeringen beslämmer lidpunkten för ikraftträdandet av indelningsändringar, som är så omfattande all de bör medföra nyval av fullmäktige, lill årsskiftet efter ordinarie fullmäkligval. Vid nybildning av kommun måste nya fullmäktige alllid väljas. Även i dessa fall har dock exlra val på senare år undvikits genom all ikraftträdandet har bestämts till den 1 januari året efter del år då ordinarie val ägi rum.

Nackdelarna med exlra val, de korta mandatperioderna och del förhål-

Prop. 1978/79:157 155

landet att nyvalsförordnanden inte har förekommit på senare tid talar föratt indelningsändringar, som är sä omfattande all nya fullmäktige bör väljas, får sättas i kraft endast vid årsskifte efter ordinarie val. Kommittén föreslåren sådan ordning.

Enligl huvudregeln i 13 g KIL skall den kommunala besluianderällen vid indelningsändring utövas enligl den nya indelningen under tiden mellan beslutet om ändring och ikrafllrädandei. I fråga om angelägenhet som avser kommun enligl den äldre indelningen gäller dock alt denna indelning skall följas till dess den nya indelningen har trätt i kraft.

Kommillén har inle funnil anledning att föreslå någon ändring i fördelningen av beslutanderätten mellan kommun enligl den äldre och den nya indelningen. Kommillén har dock sökt ge bestämmelserna en klarare ulformning än de har nu. Förslaget innebär all beslulanderäll som tillkommer kommunfullmäktige under övergångsliden skall utövas av förelrädare för kommun enligt den nya indelningen, om beslutet slräcker sina verkningar till liden efter ikraftträdandet. Företrädare för kommun enligt den äldre indelningen får enligt förslagel under samma tid utöva sådan beslulanderäll endasi i frågor som uteslutande avser denna kommun och som inle slräcker sina verkningar lill tiden efter ikraftträdandet.

Bestämmelserna förutsätter all beslutanderätt kan utövas för kommunen enligl den nya indelningen, dvs. kommunen av den omfauning som skall gälla efter indelningsändringen, redan före ändringens ikraftträdande. Eftersom denna grundläggande princip inle är hell självklar, föreslår kommittén all den fastslås genom en särskild bestämmelse i den nya indelningslagen.

Som exempel på beslut som slräcker sina verkningar lill liden efter ikraftträdandet och som alllså bör fallas av företrädare för kommun enligl den nya indelningen kan nämnas investeringsbeslut, anlagande av planförslag, beslul om taxor, reglementen och stadgor, inrättande av nya tjänster och givetvis fastställande av budget för den nya kommunen samt beslul i frågor som rör denna kommuns organisation.

Fullmäktige i kommun enligt den äldre indelningen bör i princip endast fatta beslut som ryms inom befinllig verksamheisnivå och befinfiiga ekonomiska ramar. 1 iveksamma fall bör del överiämnas ät företrädare för kommun enligl den nya indelningen att avgöra ärendet.

Beredning och eventuell verkslällighel i ärenden som avgörs av kommunfullmäklige såsom förelrädare för kommun enligl den nya indelningen måste ankomma på den kommunstyrelse och de övriga nämnder som dessa fullmäktige har vall. När del gäller nämndernas förvaltning i övrigt lorde denna till sin natur vara sådan atl den som regel inte slräcker sina verkningar lill liden efter ikraftträdandet. Kommillén har därför inle funnit det nödvändigl all reglera nämndernas verksamhei.

1 fråga om rälien all förelräda kommunerna föreslär kommillén alt huvudregeln liksom hiltills skall vara all kommunfullmäklige i kommun vars område ökas eller minskas företräder såväl den äldre som den ökade eller minskade kommunen. Även i framliden bör dock ell särskilt organ som är representativt för den nya kommunbildningen kunna utses atl under övergångsliden förelräda kommunen enligl den nya indelningen. Beteckningen sammanläggningsdelegerade för della organ har kommittén emel-

Prop. 1978/79:157 156

lertid funnil missvisande. Delegerade bör kunna utses föruiom vid sammanläggning av hela kommuner och större områdesöverföringar också vid delning av kommun. Kommittén föreslår all organet i den nya indelningslagen benämns indelningsdelegerade. Närmare beslämmelser om delegerade meddelas liksom hiuills i en särskild lag.

Enligt 2 kap. 6 g kommunallagen gäller numera ell snabbare valgenomslag efter val av kommunfullmäklige. Det snabbare valgenomslaget vållar problem vid indelningsändringar. Kommiuén har avvisat möjligheten alt låta indelningsändring träda i kraft den 1 november då de nyvalda kommunfullmäklige lilllräder. Delta ställningstagande leder till atl frågan måste lösas som en fråga om fördelningen av beslutanderätten mellan kommunfullmäklige och delegerade. Den lösning som kommillén har vall för au förhindra all kommun enligl den nya indelningen skall ha dubbla förelrädare under november och december är all införa en regel om all indelningsdelegerades mandalperiod upphör, när de nyvalda fullmäktige träder till.

1 allmänhel lorde det inte innebära någon siörre olägenhet atl låla de nyvalda kommunfullmäktige förelräda sin kommun också enligl den äldre indelningen. Vid indelningsändring som innebär att ny kommun bildas måsie frågan om förelrädare för kommun enligl den äldre indelningen regleras särskilt. Vid sammanläggning av kommuner bör de nyvalda fullmäktige i den sammanlagda kommunen även kunna förelräda de äldre kommunerna. Kommittén föreslår en beslämmelse med denna innebörd.

I fråga om delning av kommun föreslår kommittén all möjlighet öppnas för regeringen all förordna all beslutanderätten för den odelade kommunen skall utövas av de gamla fullmäktige också efter den 1 november och atl deras tjänstgöring skall upphöra försl när ändringen träder i kraft.

Eftersom del snabbare valgenomslagel inte gäller kommunstyrelsen och övriga nämnder, kommer de nyvalda fullmäktige när de tillträder inte atl ha representativa nämnder till sill förfogande. Enligl kommitténs förslag får fullmäktige, när de övertar beslutanderätten från indelningsdelegerade, räu att anlila delegerades arbeisulskoll och kommittéer för beredning och verkställighet av ärenden som avser kommunen enligl den nya indelningen. De nyvalda fullmäktige får i detta fall även anlila nämnder och beredningar i kommun som berörs av indelningsändring.

Ändringar i den landstingskommunala indelningen

1 KIL finns endasi ivå paragrafer som handlar om ändring i den landstingskommunala indelningen. 1 2 b g finns beslämmelser om förfarandel vid kommuns iniräde i landstingskommun och i 33 g beslämmelser om nyval av landsting i samband med indelningsändring.

Beslämmelsen i 8 kap. 5 g regeringsformen om alt grunderna förändringar i rikels indelning i kommuner skall bestämmas i lag kräver alt regler om ändringar i den landslingskommunala indelningen i princip meddelas i lag i samma utsträckning som skall ske i fråga om ändringar i kommunindelningen.

Reglerna i KIL om ändring i landstingsindelningen fyller enligl kommitléns mening inle de krav som regeringsformen släller. Enligt kommitténs mening bör även de landslingskommunala indelningsändringarna regleras i

Prop. 1978/79:157 157

indelningslagsliftningen.

Ändringar i den landstingskommunala indelningen sker vanligen i samband med att kommunindelningen ändras på molsvarande sätt. Enligt kommunallagen gäller i stort sett enhetliga regler för landstingskommuner och kommuner. Med hänsyn härtill anser kommittén att beslämmelserna om ändring i landstingsindelningen i den nya indelningslagen så långt möjligt bör stämma överens med de bestämmelser som kommiuén föreslår i fråga om ändring i kommunindelningen.

I likhel med vad som föreslås gälla beträffande ändring i kommunindelningen bör regeringen besluta om alla större ändringar i den landstingskommunala indelningen, medan kammarkollegiet bör beslula i ärenden som avser ändringar av mindre omfaiining.

Kommillén anser all del med hänsyn till landstingsindelningens anknytning till länsindelningen enligt 1 kap. 1 g kommunallagen inte finns anledning au ange förulsäliningarna för ändring i landstingsindelningen i den nya indelningslagen. En ändring i länsindelningen medför alltid motsvarande ändring i den landslingskommunala indelningen.

Beträffande ekonomisk reglering, indelningsändrings ikraftträdande och beslutanderättens fördelning under liden mellan beslutet om ändring och ikraftträdandet bör regler motsvarande dem som enligl kommilléns förslag skall gälla vid kommunala indelningsändringar tillämpas. Bestämmelser om indelningsdelegerade behövs dock enligt kommitténs mening inle i fråga om landstingskommunala indelningsändringar.

Förfarandet i ärenden angående ändring i landstingsindelningen bör följa i huvudsak samma regler som gäller vid ändring i kommunindelningen. Delta är naturiigt, eftersom de båda typerna av ärenden nästan alllid handläggs gemensaml.

Bestämmelserna om den speciella typ av indelningsändring som föreligger när kommun inträder i landstingskommun bör lills vidare behållas. De är tillämpliga endast på Malmö och Göleborgs kommuner.

Enligl 33 g KIL avser ordinarie landstingsval, som förrättas ärei innan indelningsändring Iräder i kraft, landstingskommunen enligt den nya indelningen. Denna regel bör behållas och utvidgas till alt gälla även val av kommunfullmäktige.

Kyrkliga indelningsändringar

I 2 kap. KIL finns bestämmelser om ändring i församlingsindelningen. Åtskilliga av bestämmelserna i I kap. om ändring i kommunindelningen är genom hänvisningar i 2 kap. tillämpliga också på ändring i församlingsindelningen.

Deltagarna i stat-kyrka- överläggningarna har i januari 1978 lagt fram sill belänkande (SOU 1978:1) med förslag lill ändrade relationer mellan staten och svenska kyrkan. Om relationsändringen genomförs blir församlingsindelningen i rikel en angelägenhet som kyrkan får bestämma över själv och som staten inte vidare kommer atl befalla sig med.

Kommittén anser ändå att översynen av reglerna om kyrkliga indelnings-ändringar bör utmynna i förslag lill ändrade bestämmelser så all reglerna om ändring i kommun- och församlingsindelningen i största möjliga utsträck-

Prop. 1978/79:157 158

ning kommer all slamma överens.

KIL är inle direkl lillämplig på kyrkliga samfälligheler. Kommillén har stannat för atl inle föreslå någon ändring i detla hänseende i den nya indelningslagen.

Enligl kommitténs mening bör den nya indelningslagen i motsats lill KIL även innehålla regler om förutsätlningarna för ändring i församlingsindelningen.

Liksom för närvarande bör lagens kapitel om ändring i församlingsindelningen innehålla regler om ekonomisk reglering mellan församlingar. De beslämmelser som kommittén föreslår när det gäller ändring i kommunindelningen bör kunna tillämpas även på den kyrkliga sidan.

De beslämmelser om tidpunkten för indelningsändrings ikraftträdande, tidsfristen mellan beslut och ikraftträdande och nyval av fullmäktige vid indelningsändring som kommillén föreslår i fråga om ändringar i kommunindelningen bör i slort sell gälla även vid ändring i församlingsindelningen. Vissa särregler behövs för de fall då församlingar som berörs av indelnings-ändring ingår i kyrklig samfällighet eller då beslutanderätten i sådan församling utövas pä kyrkoslämma.

1 fråga om fördelningen av beslutanderätten mellan församling enligt den äldre och den nya indelningen och rälien alt förelräda församling bör i huvudsak gälla samma regler som för kommun. Indelningsdelegerade bör kunna ulses även vid kyrkliga indelningsändringar som är av sådan omfaltning alt de gamla kyrkofullmäktige inle kan anses tillräckligt representativa för församlingen enligl den nya indelningen.

Även när det gäller förfarandel i ärenden om ändring i församlingsindelningen bör i slorl sell samma regler kunna lillämpas som vid ändring i kommunindelningen.

Ändring i kommunal och kyrklig indelning i samband med fastighetsbildning

Genom 1970 års faslighetsbildningslagsliflning har fastighetsbildning över gräns för kommun och församling möjliggjorts i en utsträckning som lidigare saknade motsvarighel. Det har vidare sörjts för att samstämmighet skall råda mellan fastighetsindelning och kommunindelning. Bestämmelserna finns i fastighetsbildningslagen (1970:988) och i lagen (1970:991) om ändring i kommunal och ecklesiastik indelning i samband med fastighetsbildning.

Enligt 3 kap. 11 g fastighelsbildningslagen får faslighelsbildning som medför ändring av kommungräns ske dels om åtgärden är av väsentlig betydelse för en ändamålsenlig fastighetsindelning, dels om den kommunala indelningen blir lämpligare.

Denna bestämmelse bör enligl kommitténs mening stå kvar i sin nuvarande ulformning. 1 de fall då en fasiighelsbildningsåigärd leder lill mera beiydande ändringar i den kommunala indelningen bör dock frågan om indelningsändringen normall handläggas enligl indelningslagen.

Enligl 3 g lagen om ändring i kommunal och ecklesiastik indelning i samband med faslighelsbildning påverkas församlingsgräns av faslighelsbildning endast om den sammanfaller med kommungräns som ändras vid fastighetsbildningen. När fastighetsbildning sker över annan församlings-

Prop. 1978/79:157 159

gräns kan fastighet komma att bli belägen inom fiera församlingars områden, något som kan medföra olägenheter av olika slag särskilt om fasligheten är bebodd. Kommittén anser att det finns starka skäl för all öka beroendet mellan församlingsindelning och fastighetsindelning. En tänkbar lösning är atl låta fastighelsbildningsmyndighelen fä beslula om sådan anpassning av församlingsgränsen till de nya fastighetsgränserna som behövs för au undvika olämplig indelning. Kommittén har dock, främst med hänsyn till förslaget om ändrade relationer mellan staten och svenska kyrkan, stannat för att inte lägga fram några förslag om sådana ändringar i fasligheisbildnings-lagstiftningen.

Övrigt

Kommitténs förslag till ny indelningslag innehåller tre kapitel. Det första handlar om ändring i indelningen i kommuner, del andra om ändring i indelningen i landstingskommuner och det iredje om ändring i indelningen i församlingar. Beslämmelserna är indelade i avsnitt om fömlsällningar för indelningsändring,ekonomisk reglering m. m., indelningsändrings ikraftträdande och den kommunala beslutanderätten vid sådan ändring samt förfarandel.

Kommittén föreslär ocksä en ny lag om kommunala indelningsdelegerade som avses ersätla lagen (1965:596) om kommunala sammanläggningsdelegerade. Den nya lagen har anpassats lill beslämmelserna i kommunallagen och utformats med lanke pä all delegerade skall kunna ulses även vid delning av kommun.

Den nya indelningslagsliftningen medför följdändringar i andra förfallningar. Det gäller bl. a. lagen (1972:229) om kyrkliga sammanläggningsdelegerade, kommunallagen (1977:179), lagen (1961:436)om församlingsslyrelse och vallagen (1972:620). Kommittén föreslår vidare en ny lagom utdebitering och utbetalning av skaU vid ändring i rikets indelning i kommuner, landstingskommuner och församlingar.

Prop. 1978/79:157 161

Bilaga 2

Indelningslagskommitléns lagförslag

I Förslag till

Lag om ändring i rikets indelning i kommuner,

landstingskommuner och församlingar

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Ändring i indelningen i kommuner Förutsättningar för indelningsändring

1 § Regeringen får förordna om ändring i rikels indelning i kommuner, om
ändringen kan aniagas medföra beslående fördel för kommun eller del av
kommun eller annars från allmän synpunkl. Därvid får regeringen meddela
de föreskrifter som behövs för ändringens genomförande.

Vid prövning av fråga om indelningsändring skall särskild hänsyn lagas till önskemål och synpunkler från kommun som närmast berörs av indelningsändringen. Om ändringen innebär alt kommun delas eller alt del av kommun överförs lill annan kommun, skall särskild hänsyn också lagas till ortsbefolkningens önskemal och synpunkter.

2 § Om osäkerhet råder belräffande gränsen för kommuns område, förordnar regeringen om gränsens rätta sträckning.

3 § Kammarkollegiet får förordna om indelningsändring som behövs pä grund av oregelbundenhet i indelningen eller med hänsyn lill fastighetsförhållandena och som inle föranleder ekonomisk reglering mellan kommuner.

4 § Kammarkollegiet får avslå ansökan om indelningsändring, om kammarkollegiel finner alt ändringen inle bör komma lill slånd.

5 § Talan mol kammarkollegiels beslul enligl 3 eller 4 g förs hos regeringen genom besvär.

Ekonomisk reglering m. m.

6 § När kommun delas skall de inbördes ekonomiska förhållandena mellan
kommunerna enligl den nya indelningen regleras. När del av kommun

11 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 157

Prop. 1978/79:157 162

överförs till annan kommun skall sådan reglering ske, om kommunal tillgång eller förbindelse, som kan hänföras till den delen, bör överföras till den andra kommunen eller om del finns särskilda skäl till reglering. Reglering skall ha till syfte atl på ett ändamålsenligt och skäligt sätt fördela kommunens förmögenhet eller del av denna.

Regleringen fastställs av regeringen när förordnande om indelningsändringen meddelas. Om kommunerna är ense om regleringen, bör denna fiistställas i enlighel härmed.

7 § Om vid fördelning av tillgångar och förbindelser kommun tilläggs siörre del av tillgångarna eller förbindelserna än som följer av grunden för regleringen, skall utjämning ske i pengar. Regeringen får bestämma att utjämningsbelopp skall betalas på en gång eller fördelas på två eller flera är.

8 § Om inte annat har bestämts vid ekonomisk reglering enligl 6 g, övergår kommuns ansvarighet för borgensförbindelser och liknande åtaganden, som berör invånare, fastighet eller verksamhet inom område som skall skiljas från kommunen, till den kommun vari områdei efter indelningsändringen skall ingå.

9 § När kommun sammanläggs med annan kommun övergår kommunens tillgångar och ansvarigheten för dess förbindelser till den sammanlagda kommunen.

10 § Om kommuns ekonomiska slällning försämras genom indelningsänd
ring, får regeringen beslämma all annan kommun som har fördel av
ändringen skall bidraga lill den förstnämnda kommunens utgifter i skälig
utsträckning. Delsamma gäller om kommun på grund av indelningsändring
får kosinader tor ordnande av sin förvaltning, lill vilka annan kommun
skäligen bör bidraga. Regeringen får beslämma alt bidragel skall ulgå på en
gång eller under en viss övergångslid.

11 § Kommunala förfallningar skall i den mån det behövs snarast möjligl
efter förordnande om indelningsändring anpassas lill den nya indelningen.
Till dess della har skett gäller sådana författningar i tillämpliga delar inom
samma område som före indelningsändringen.

Indelningsändrings ikraftträdande och den kommunala beslutanderätten vid sådan ändring

12 § Indelningsändring iräder i kraft den 1 januari del år som besläms i
förordnande om ändringen. Är ändringen av sådan omfaltning, alt kommun
enligl den nya indelningen inte bör företrädas av de gamla kommunfullmäk
tige, träder ändringen i kraft den 1 januari årel efter del år då val i hela rikel av
fullmäktige har ägt rum.

Förordnande om annan indelningsändring än som avses i 3 g meddelas senasi eil är före ikraftirädandet. Om det finns synneriiga skäl, får förordnande meddelas vid senare tidpunkt, dock inte senare än åtta månader före ikraftträdandet.

Prop. 1978/79:157 163

13 § Sedan indelningsändring har beslutats eller, om indelningsdelegerade skall utses enligl 17 g, sedan delegerade har valls, kan kommun enligt den nya indelningen förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheler.

14 § Under liden mellan förordnande om indelningsändring eller, om indelningsdelegerade skall ulses enligt 17 g, valet av delegerade och ändringens ikraftlrädande, skall beslulanderäU som tillkommer kommunfullmäktige utövas av företrädare för kommun enligt den nya indelningen, om beslutet slräcker sina verkningar till liden efter ikraftträdandet.

Förelrädare för kommun enligt den äldre indelningen fär under samma tid utöva sådan beslulanderäll endasi i frågor, som uteslulande avser denna kommun och som icke slräcker sina verkningar lill liden efter ikraftträdandet.

15 § 1 fråga om rälien att företräda de kommuner som berörs av indelningsändring skall till dess ändringen träder i kraft gälla att kommunfullmäktige i varje kommun företräder denna kommun enligl såväl den äldre som den nya indelningen, om inte annal följer av 16 eller 17 g.

16 § Om indeiningsändring skall träda i kraft den 1 januari året efter del är dä val i hela riket av kommunfullmäklige har ägt rum, skall de nyvalda fullmäktige i kommun som bildas genom sammanläggning av kommuner även förelräda dessa kommuner enligl den äldre indelningen.

Innebär ändringen all kommun delas, får regeringen förordna atl kommunen enligt den äldre indelningen under tiden till dess ändringen Iräder i kraft skall föreirädas av de gamla fullmäktige och all deras tjänstgöring försl då skall upphöra.

17 § Innebär indelningsändring all ny kommun bildas eller är ändringen annars av sådan omfattning all kommun enligl den nya indelningen inle bör företrädas av de gamla kommunfullmäktige, skall regeringen bestämma alt kommunen enligt den nya indelningen skall föreirädas av indelningsdelegerade, från del dessa har valts till dess de nyvalda fullmäktige börjar sin tjänstgöring. Om sådana delegerade finns bestämmelser i lagen (1979:000)om kommunala indelningsdelegerade.

18 § För beredning och verkställighet av ärenden avseende kommunen enligl den nya indelningen får de nyvalda kommunfullmäktige lill dess indelningsändringen iräder i kraft anlita indelningsdelegerades arbeisulskoll och kommittéer samt nämnder och beredningar i kommun, som berörs av indelningsändringen.

19 § Besvär över beslut, som efter förordnande om indelningsändring eller, om indelningsdelegerade skall utses, efter valet av delegerade fallas av kommunfullmäklige, kommunstyrelsen eller annan kommunal nämnd, anförs enligt 7 kap. 1 g kommunallagen (1977:179). Besvär får anföras, föruiom av medlem av kommunen, även av annan kommun som berörs av indelningsändringen och medlem av sådan kommun. Beträffande besvären tillämpas i övrigt bestämmelserna i 7 kap. kommunallagen på motsvarande säll.

Prop. 1978/79:157 164

Förfarandet

20 § Fråga om ändring i kommunal indelning kan väckas av kommun eller
medlem av kommun, som skulle beröras av ändringen. Ansökan om sådan
ändring skall inges till kammarkollegiel.

Fråga om indelningsändring kan också väckas av länsslyrelsen genom anmälan hos kammarkollegiet eller på egel initiativ upptagas av regeringen eller kammarkollegiet.

21 § I ärende om indelningsändring skall kammarkollegiet verkställa behövlig ulredning eller, när det bedöms lämpligt, överlämna åt länsslyrelsen all verkslälla utredningen. Om del behövs med hänsyn till ärendets omfattning och beskaffenhet, får kammarkollegiel uppdraga ål särskild utredare all verkslälla ulredningen.

22 § Ulredning som avses i 21 g skall omfaUa alla omständigheter som inverkar på frågan. Vid ulredningen skall samråd ske med de kommuner som har intresse av frågan.

Om ändring i kommunal indelning, som ulredningen avser, bör föranleda ändring också i annan indelning, skall ulredningen omfaila även sådan ändring.

23 § Slalliga och kommunala myndigheter skall i skälig omfattning lämna upplysningar och biträde, när det begärs av den som verkställer utredningen.

24 § Särskild undersökning om ortsbefolkningens inställning lill indelningsändring i fall som avses i 1 g andra slyckel skall ske när det finns skäl därtill. Om utredare finner skäl lill sådan undersökning, skall han anmäla detta lill kammarkollegiel, som beslutar i frågan. Länsslyrelsen får beslula om sådan undersökning i ärende som länsslyrelsen utreder.

Undersökning som avses i förslå slyckel skall verksiällas av länsstyrelsen och kan ske genom anordnande av omröstning, opinionsundersökning eller liknande förfarande. Länsslyrelsen får därvid anlila valnämnden i kommunen, om inte nämndens verksamhet i övrigt hindras därigenom eller kommunfullmäklige motsätter sig atl nämnden anlitas.

25 § Om utredningen visar atl ändring i kommunal indelning bör komma lill
slånd, skall förslag upprättas lill ändringen saml lill den ekonomiska reglering
och de övriga föreskrifter, vartill ändringen kan ge anledning.

Om ändring behövs i annan indelning, skall förslag upprällas även till sådan ändring.

26 § Den myndighet som handhar ulredning enligl denna lag får beslula alt
kostnad för utredningen skall förskjutas av sökanden eller av allmänna
medel.

Den myndighet som meddelar slutligt beslul i ärendel får förordna atl kommun, som har fördel av besluiad indelningsändring, eller sökande skall hell eller delvis återbetala förskjulen ulredningskostnad.

Prop. 1978/79:157 165

2 kap. Ändring i indelningen i landstingskommuner

1 § Regeringen får förordna om ändring i rikels indelning i landstingskom
muner. Därvid får regeringen meddela de föreskrifter som behövs för
ändringens genomförande.

Kammarkollegiel lår dock förordna om indelningsändring som bör ske med anledning av sådan ändring i den kommunala indelningen som avses i 1 kap. 3 g.

Om sambandei mellan den landslingskommunala indelningen och länsindelningen gäller vad som är föreskrivel i kommunallagen (1977:179).

2 § Kammarkollegiet får avslå ansökan om indelningsändring, om kammarkollegiel finner au ändringen inle bör komma till stånd.

3 § Talan mot kammarkollegiels beslul enligl I g andra stycket eller 2 g förs hos regeringen genom besvär.

4 § I fråga om ekonomisk reglering vid indelningsändring lillämpas 1 kap. 6-10 gg på motsvarande sätt.

5 § Indelningsändring iräder i kraft den I januari det är som besläms i förordnande om ändringen.

Förordnandeomannan indelningsändring än som avses i 1 g andra stycket meddelas senast ett är före ikraftträdandet. Om del finns synneriiga skäl, får förordnande meddelas vid senare tidpunkt, dock inle senare än åtta månader före ikraftträdandet.

6 § Sedan indelningsändring har beslulals, kan landstingskommun enligl den nya indelningen förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter.

7 § Under tiden mellan förordnande om indelningsändring och ändringens ikraftlrädande skall beslulanderäll som lillkommer landstingel utövas av förelrädare för landstingskommun enligl den nya indelningen, om besluiei slräcker sina verkningar lill liden efter ikraftträdandet.

Företrädare för landstingskommun enligl den äldre indelningen får under samma lid ulöva sådan beslutanderätt endasi i frågor, som uleslutande avser denna landstingskommun och som icke slräcker sina verkningar lill liden efter ikraftirädandet.

8 § I fråga om rätlen all förelräda de landstingskommuner som berörs av en indelningsändring skall lill dess ändringen träder i kraft gälla all landstingel i varje landstingskommun förelräder denna landstingskommun enligt såväl den äldre som den nya indelningen.

9 § Besvär över beslul, som efter förordnande om indelningsändring fallas av landstinget, förvaliningsutskollel eller annan landstingskommunal nämnd, anförs enligt 7 kap. 1 g kommunallagen (1977:179). Besvär får anföras, fömtom av medlem av landstingskommunen, även av annan landstingskommun Som berörs av indelningsändringen och medlem av sådan lands-

Prop. 1978/79:157 166

tingskommun. Beträffande besvären tillämpas i övrigt bestämmelserna i 7 kap. kommunallagen på motsvarande sätl.

10 § Fråga om ändring i landstingskommunal indelning kan väckas av
landstingskommun eller medlem av landstingskommun, som skulle beröras
av ändringen. Ansökan om sådan ändring skall inges till kammarkolle
giet.

Fråga om indelningsändring kan på eget initiativ upplagas av regeringen eller kammarkollegiet.

11 § 1 ärende om indelningsändring skall kammarkollegiel verkslälla behövlig ulredning. Om del behövs med hänsyn till ärendeis omfattning och beskaffenhei, får kammarkollegiet uppdraga åt särskild utredare alt verkställa ulredningen.

12 § I fråga om ulredningen tillämpas 1 kap. 22, 23, 25 och 26 gg på motsvarande säll.

3 kap. Ändring i indelningen i församlingar

1 § Med församling avses i denna lag territoriell församling.

2 § Vid ändring i församlingsindelningen tillämpas 1 kap. l-IO gg på motsvarande säll.

3 § Indelningsändring träder i kraft den 1 januari del år som besläms i förordnande om ändringen. Är ändringen av sådan omfattning, all församling enligl den nya indelningen inle bör föreirädas av de gamla kyrkofullmäktige, och skall ej enligl särskili förordnande församlingens beslulanderäll utövas på kyrkoslämma, träder ändringen i kraft den I januari året efter det år då val i hela rikel av fullmäktige har ägt rum, om inle förordnande enligt 8 g meddelas.

När regeringen med slöd av 2 g och 1 kap. 1 g förordnar om indelningsändring, skall förordnandet meddelas senasi eit år före ikraftträdandet. Om det finns synnerliga skäl, får förordnande meddelas vid senare tidpunkl, dock inte senare än åtta månader före ikraftträdandet.

4 § Sedan indelningsändring har beslutats eller, om indelningsdelegerade skall utses enligl 7 g, sedan delegerade har valts, kan församling enligl den nya indelningen förvärva räuigheier och ikläda sig skyldigheler.

5 § Under liden mellan förordnande om indelningsändring eller, om indelningsdelegerade skall utses enligt 7 g, valel av delegerade och ändringens ikraftträdande, skall beslulanderäll som lillkommer kyrkofullmäktige eller kyrkoslämma utövas av förelrädare för församling enligl den nya indelningen, om beslutet sträcker sina verkningar lill liden efter ikraftträdandet.

Förelrädare för församling enligl den äldre indelningen får under samma tid utöva sådan beslulanderäll endast i frågor, som uteslutande avser denna

Prop. 1978/79:157 167

församling och som icke slräcker sina verkningar lill liden efter ikraftirädandet.

6 § 1 fråga om rälten atl företräda de församlingar som berörs av en indelningsändring skall lill dess ändringen iräder i kraft gälla alt kyrkofullmäktige i varje församling där beslutanderätten utövas av fullmäktige företräder denna församling enligt såväl den äldre som den nya indelningen.

7§ Innebär indelningsändring att ny församling bildas eller är ändringen annars av sådan omfattning atl församling enligl den nya indelningen inle bör föreirädas av de gamla kyrkofullmäktige, får regeringen beslämma atl församlingen enligl den nya indelningen skall föreirädas av indelningsdelegerade, från del dessa har valts lill dess indelningsändringen iräder i kraft, öm sådana delegerade finns bestämmelser i lagen (1972:229) om kyrkliga indelningsdelegerade.

8 § Om ny församling bildas av församlingar, som ulgör samfällighet med uppgift atl handha alla ekonomiska församlingsangelägenheter, får regeringen förordna att samfälligheiens fullmäktige skall vara fullmäktige i den nybildade församlingen.

9 § Besvär över beslut, som efter förordnande om indelningsändring eller, om indelningsdelegerade skall utses, efter valel av delegerade fallas av kyrkofullmäktige, kyrkostämma, kyrkorådet eller annan nämnd, anförs enligl 89 g lagen (1961:436) om församlingsslyrelse. Besvär får anföras även av annan församling som berörs av indelningsändringen eller av den som är kyrkobokförd i sådan församling eller som, ulan all vara kyrkobokförd i församlingen, är skaltskyldig till denna. Belräffande besvären lillämpas i övrigl 89-91 gg lagen om församlingsslyrelse på molsvarande säll.

10 § Regeringen kan efter framställning av församling beslämma beloppel av den upplåning, som nybildad församling får besluta ulan underställning, lill dess 73 g lagen (1961:436) om församlingsslyrelse kan tillämpas.

11 § Fråga om ändring i församlingsindelningen kan väckas av församling som skulle beröras av ändringen eller av den som är kyrkobokförd i sådan församling eller som, ulan all vara kyrkobokförd i församlingen, är skallskyldig till denna. Ansökan om sådan ändring skall inges till kammarkollegiet.

Fråga om ändring i församlingsindelningen kan också väckas av länsslyrelsen eller domkapitlet genom anmälan hos kammarkollegiet eller pä egel inilialiv upplagas av regeringen eller kammarkollegiel.

12 § 1 fråga om ulredning i ärende om indelningsändring gäller i tillämpliga
delar bestämmelserna i 1 kap. 21-26 gg.

1. Denna lag träder i kraft den Ijuli 1979, då lagen (1919:293) om ändring i kommunal och ecklesiastik indelning skall upphöra atl gälla.

Prop. 1978/79:157 168

2. I fråga om indelningsändring som har beslutats före ikraftträdandet, skall vad i denna lag sägs om indelningsdelegerade saml indelningsdelegerades arbeisulskoll och kommilléer gälla belräffande sammanläggningsdelegerade saml sammanläggningsdelegerades arbetsutskott och kommittéer.

3. Tjänstgöringstiderna för sammanläggningsdelegerade och suppleanter, som har utsetts enligt äldre bestämmelser, upphör vid ulgången av oktober 1979.

4. Annan kommun, som inte tillhör landstingskommun, än Gotlands kommun får inträda i landstingskommun, om samstämmande beslut därom har fattats av kommunen och landstingskommunen. Om det finns synneriiga skäl, lår regeringen besluta all sådan kommun skall inträda i landstingskommun.

Skall kommun inträda i landstingskommun, beslämmer regeringen dagen för inträdel och meddelar de övriga föreskrifter som behövs.

2 Förslag till

Lag om kommunala indelningsdelegerade

Härigenom föreskrivs följande.

Val av indelningsdelegerade m. m.

1 § Bestämmer regeringen enligt 1 kap. 17 g lagen (1979:000) om ändring i
rikets indelning i kommuner, landstingskommuner och församlingar atl
kommun skall företrädas av indelningsdelegerade, skall delegerade och
suppleanter utses från kommun vars område hell eller delvis skall ingå i
kommun enligl den nya indelningen.

Om delegerade skall ulses från mer än en kommun, fastställer regeringen antalet delegerade och suppleanter från varje kommun. Är kommunerna ense om anlalel, skall detta fastställas i enlighel härmed.

öm delegerade skall ulses från endast en kommun, beslutar kommunfullmäklige i denna kommun om antalel delegerade och suppleanter.

2 § Delegerade och suppleanter väljs av kommunfullmäklige inom trettio
dagar efter del kommunen fått del av förordnandet om indelningsändringen
eller vid den senare lidpunkl som regeringen beslämmer. Valbar är den som
är ledamol eller suppleanl i fullmäktige i kommunen. Beslämmelserna i 2
kap. 23 g första stycket kommunallagen (1977:179) om proportionellt val
lillämpas på motsvarande sätt. Om suppleanter inte väljs proportionellt, skall
vid valel även bestämmas den ordning i vilken de skall inkallas till
tjänstgöring.

Sedan valel har ägt rum, skall länsslyrelsen genast underrättas om vilka som har valts.

Om delegerad avgår under tjänstgöringstiden, tillämpas 3 kap. 5 g tredje stycket kommunallagen på molsvarande sätt.

Prop. 1978/79:157 169

3 § Om delegerad eller suppleant upphör att vara valbar, förfaller hans
uppdrag genasi. Delegerade skall befria delegerad eller suppleant från hans
uppdrag, om han vill avgå och särskilda skäl inle lalar däremot.

1 ndelningsdelegerades sammanträden

4 § Länsstyrelsen skall snarast möjligt förordna en av de delegerade att
utfärda kungörelse om första sammanträdel och föra ordet där, lill dess
ordförande har valts.

Kungörelsen skall minst en vecka före sammanirädesdagen anslås på anslagstavlan i kommun som har valt delegerade och inom samma tid sändas med posten till varje delegerad och suppleant. Kungörelsen införs samtidigt i de lidningar i vilka kommunen inför tillkännagivande som avses i 2 kap. 10 g tredje stycket kommunallagen (1977:179).

5 § Vid första sammanlrädet väljer delegerade bland sig ordförande och en
eller två vice ordförande för delegerades tjänstgöringstid.

Om varken ordföranden eller vice ordförande kan närvara vid sammanbi aJe, utser delegerade annan delegerad att för lillfällel föra ordet. Till dess så har skelt, utövas ordförandeskapet av den äldste av delegerade.

6 § Delegerade sammanträder på det ställe och enligt den ordning som delegerade beslämmer. Sammanträde skall även hållas, när arbetsutskott som avses i 14 g eller minst en iredjedel av de delegerade begär det eller ordföranden anser alt del behövs.

7 § Bestämmelsen i 2 kap. 10 g kommunallagen (1977:179) om kungörelse angående sammanlräde med kommunfullmäklige tillämpas på molsvarande sätt i fråga om sammanträde med delegerade. Kungörelsen skall anslås på anslagstavlan i kommun som har vall delegerade och införas i de tidningar i vilka kommunen inför tillkännagivande som avses i 2 kap. 10 g tredje stycket nämnda lag.

8 § Delegerad som är hindrad all inställa sig lill sammanlräde skall genast anmäla della till ordföranden, som inkallar suppleant.

Belräffande suppleants tjänstgöring gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 2 kap. 11 g kommunallagen (1977:179) om suppleants tjänstgöring i kommunfullmäklige.

Vad som sägs i första och andra styckena i fråga om inkallande av suppleant och suppleants tjänstgöring gäller även när delegerad, som inte har utsetts genom proportionellt val, har avgått och fyllnadsval ännu ej har ägt rum.

9 § Varje delegerad har en röst.

Rält atl dellaga i delegerades överiäggningar men ej i besluten har även

1. ordföranden eller vice ordförande i arbetsutskott eller kommitié som avses i 14 g eller i kommunstyrelsen i kommun som har vall delegerade,

2. ordföranden eller vice ordförande i annan nämnd eller beredning i kommun som har valt delegerade vid handläggning av ärende som har berells av nämnden eller beredningen och vid besvarande av interpellalion som har

Prop. 1978/79:157 170

framställts till ordföranden i nämnden eller beredningen,

3. ledamot i arbetsutskott som avses i 14 g eller i kommunstyrelsen i kommun som har valt delegerade och sådan ledamol i styrelse för aktiebolag, ekonomisk förening eller stiftelse i kommunen som avses i 2 kap. 23 g andra stycket kommunallagen (1977:179) vid besvarande av interpellalion som har överlämnals all besvaras av honom,

4. i den mån delegerade har beslutat det, ledamot eller suppleanl i arbetsutskott eller kommitié som avses i 14 g eller i kommunfullmäklige, kommunstyrelsen, annan nämnd eller beredning i kommun som har valt delegerade.

Delegerade fär kalla tjänsteman i kommun som har valt delegerade eller särskild sakkunnig för att meddela upplysningar vid sammanlräde.

10 § Delegerade skall beslula i ärende som har väckts av

1. arbetsutskott eller kommitté som avses i 14 g,

2. delegerad genom motion,

3. regeringen, central förvaltningsmyndighet eller länsstyrelsen eller

4. kommunfullmäktige eller kommunstyrelsen i kommun som har valt delegerade.

11 § Beslämmelserna i 2 kap. 5, 12, 13, 19-26 och 28 gg kommunallagen
(1977:179) om kommunfullmäktige och deras ordförande lillämpas på
motsvarande sätt på delegerade och deras ordförande.

Interpellalion och fråga som avses i 2 kap. 24 g nämnda lag får framställas förutom till ordföranden i arbetsutskollet och kommitté även lill ordföranden i kommunstyrelsen, annan nämnd eller beredning i kommun som har valt delegerade.

Tillkännagivande som avses i 2 kap. 25 g Iredje stycket nämnda lag skall ske på anslagstavlan i kommun som har vall delegerade.

12 § Så snart delegerades protokoll har blivit justerat, skall avskrift av protokollet överiämnas till arbetsutskotlei och lill kommunstyrelsen i kommun som har valt delegerade. Utdrag av protokollet skall tillställas kommitté eller nämnd ål vilken har uppdragits alt verkställa delegerades beslut.

13 § Delegerades protokoll och övriga handlingar skall vårdas och förtecknas.

Beredning och verkställighet m. m.

14 § För beredning och verkställighet skall delegerade utse elt arbeisulskoll.
För sådana uppgifter får delegerade dessulom uise en eller flera kommit
téer.

Delegerade får för beredning och verkslällighel även anlila nämnder och beredningar i kommun som har vall delegerade.

15 § Ledamöler och suppleanter i arbetsutskottet eller i kommitié väljs för
liden lill dess indelningsändringen träder i kraft till det antal som delegerade

Prop. 1978/79:157 171

bestämmer. Antalel ledamöter i arbetsutskottet får dock ej vara mindre än fem.

1 fråga om valbarhet till ledamot eller suppleant i arbetsutskottet eller i kommitté lillämpas 3 kap. 3 g kommunallagen (1977:179) på motsvarande sätt. Därvid skall iakiiagas, all uiöver delegerad och suppleant för delegerad endasi den som är kyrkobokförd inom området för kommunen enligt den nya indelningen är valbar. Om ledamot eller suppleant upphör att vara valbar, förfaller hans uppdrag genast. Delegerade skall befria ledamot eller suppleanl från hans uppdrag, om han vill avgå och särskilda skäl inle lalar däremoi.

Om suppleanter inle väljs proportionellt, skall vid valet även bestämmas den ordning i vilken de skall inkallas till tjänslgöring.

16 § Delegerade väljer bland ledamölerna i arbetsutskollet en ordförande
och en eller två vice ordförande.

Om varken ordföranden eller vice ordförande kan närvara vid sammanträde med arbelsutskoltel, ulser ulskollel annan ledamol all för lillfället föra ordel.

17 § Beslämmelserna i 3 kap. 4 g, 5 g Iredje slyckel, 7 g förslå stycket, 8 och
9 gg, 10 g andra stycket och 11 g kommunallagen (1977:179) om kommun-
siyrelsen lillämpas pä molsvarande sätt i fråga om arbelsulskotlet och
kommitté. Tillkännagivande som avses i 3 kap. 10 g andra stycket nämnda
lag skall ske på anslagstavlan i kommun som har vall delegerade.

Arbelsutskoltel och kommitté får kalla delegerad eller suppleanl för delegerad, ledamot av kommitté eller tjänsieman hos kommun som har valt delegerade eller särskild sakkunnig atl närvara vid sammanlräde. Den som har kallals får, om ulskollel eller kommillén beslutar del, deltaga i överläggningarna men ej i besluten.

Arbelsutskoilets och kommittés protokoll och övriga handlingar skall vårdas och förtecknas.

18 § Förslag lill budget för kommun enligt den nya indelningen skall göras
upp av arbelsutskoltel. Därvid lillämpas 4 kap. 4 g första slyckel kommu
nallagen (1977:179) på molsvarande säll.

Om fasiställande av budget finns bestämmelser i 4 kap. 4 g andra och tredje styckena kommunallagen.

19 § Ärende får ej, utom i fall som anges i 2 kap. 16 g iredje stycket och 21 g
andra slyckel kommunallagen (1977:179), avgöras av delegerade innan det
blivit beretl på någol av de säll som anges i 14 g. Arbelsulskotlet skall alltid få
tillfälle atl yttra sig i ärende som har beretts av annan än ulskollel.

Kostnader för indelningsdelegerades verksamhet m. m.

20 § Kommun som har vall delegerade skall tillhandahålla medel för
delegerades verksamhei. Om mer än en kommun skall tillhandahålla medel,
skall fördelning ske i förhållande till det antal skattekronor och skalteören
som enligt lagen (1965:269) med särskilda beslämmelser om kommuns och
annan menighels utdebitering av skall, m. m. skall ligga lill grund för

Prop. 1978/79:157 172

kommunernas utdebitering för del år då förordnandet om indelningsändringen meddelas. Om endast del av kommun ingår i kommunen enligl den nya indelningen, skall fördelningen ske i förhållande lill anlalel skaltekronor och skatteören för den kommundelen.

21 § Delegerade fär besluta alt till delegerad, ledamol i arbeisuiskoltei eller
kommilté och suppleanl skall i skälig omfaiining ulgå ersällning för
resekostnader och andra uigifter som föranleds av uppdragel samt arvode,
pension och andra ekonomiska förmåner.

Revision

22 § Delegerade väljer tre eller flera revisorer saml minsl lika många
revisorssuppleanler för granskning av arbelsutskoilets och kommittéernas
verksamhet. I fråga om valbarhet till revisor eller revisorssuppleant, verkan
av att valbarheten upphör och rätt till avsägelse skall bestämmelserna i 15 g
om ledamot i arbelsulskotlet lillämpas på molsvarande sätt.

Revisorerna skall del år då indelningsändringen iräder i kraft till kommunfullmäklige i kommunen enligl den nya indelningen avge berättelse med redogörelse för resultatet av revisionen. Fullmäktige skall vid sammanträde före ulgången av detta år besluta om ansvarsfrihet skall beviljas eller åtgärd för alt bevara kommunens räll skall vidtagas.

Belräffande revisionen lillämpas i övrigl bestämmelserna i 5 kap. kommunallagen (1977:179) om revision på molsvarande sätl.

Besvär

23 § Belräffande besvär över beslul av delegerade, arbetsutskottet eller
kommitté gäller i tillämpliga delar 7 kap. 1 g första och andra styckena, 2 g
första stycket och 4 g kommunallagen (1977:179). Besvär får anföras av varje
kommun som har valt delegerade och medlem av sådan kommun.

Beträffande besvär över länsstyrelsens beslut lillämpas 7 kap. 5 g kommunallagen på motsvarande sätt.

Beslämmelserna i 7 kap. 6 g kommunallagen om rättelse av verkslällighel lillämpas på molsvarande säll beträffande beslut av delegerade, arbetsutskottet eller kommilté.

1. Denna lag Iräder i kraft den 1 juli 1979, då lagen (1965:596) om kommunala sammanläggningsdelegerade skall upphöra att gälla.

2. Den nya lagen, utom beslämmelserna i 22 g om revision, tillämpas i fråga om sammanläggningsdelegerade, arbetsutskott och kommitié, som har utsetts enligt äldre beslämmelser.

Nuvarande lydelse

Föreskriver Konungen enligt 41 a § lagen (1919:293) om ändring i kommunal och ecklesiastik indelning all beslutanderätten i församling skall utövas av sammanläggningsdelegerade eller enligl 6 a g lagen (1961:436) om församlingsslyrelse atl beslutanderätten i kyrklig samfällighet skall utövas av sädana delegerade, skall Konungen fastställa antalet delegerade och suppleanter för varje församling som beröres av indelningsändringen. År de berörda församlingarna ense om antalet delegerade och suppleanter för varje församling och innebär detta att minst en delegerad och en suppleant skall utses för varje församling, skall antalet fastställas i enlighet härmed.

Föreslagen lydelse g

Föreskriver regeringen enligt 3 kap. 7§ lagen (f979:000) om ändring I rikets indelning i kommuner, landstingskommuner och församlingar att beslutanderätten i församling skall utövas av indelningsdelegerade eller enligt 6a g lagen (1961:436) om församlingsstyrelse alt beslutanderätten i kyrklig samfällighet skall utövas av sädana delegerade, skall delegerade och suppleanter utses från församling vars område heh eller delvis skall ingå i församling enligt den nya indelningen eller som skall ingå i den kyrkliga samfölligheten.

Om delegerade skall utses från mer än en församling, fastställer regeringen antalet delegerade och suppleanter från varje församling. År församlingarna ense om antalet, skall detta fastställas i enlighet härmed.

Om delegerade skall utses från endast en församling, beslutar kyrkofullmäktige eller kyrkostämma i denna församling om antalet delegerade och suppleanter.

fått del av förordnandet om indelningsändringen. Valbar är den som är fullmäktig i församling eller kyrklig samfällighet, som beröres av indelningsändringen, eller, om fullmäktige ej finns i viss församling, den som enligt 10 g lagen (1961:436) om församlingsstyrelse skulle ha varil valbar lill fullmäktig. Beslämmelserna i 25 g fjärde stycket nämnda lag om proporlionelll val äger molsvarande lillämpning. Sker ej val av suppleanter proportionellt, skall bestämmas den ordning i vilken suppleanterna skall inkallas till tjänstgöring.

fåll del av förordnandet om indelningsändringen eller vid den senare tidpunkt som regeringen bestämmer. Valbar är den som är fullmäktig eller suppleant för fullmäktig i församling eller kyrklig samfällighet, som beröres av indelningsändringen, eller, om fullmäktige ej finns i viss församling, den som enligl 10 g lagen (1961:436) om församlingsslyrelse skulle ha varil valbar lill fullmäktig eller suppleant. Beslämmelserna i 25 g fjärde stycket nämnda lag om proportionellt val äger molsvarande tillämpning. Sker ej val av suppleanter proportionellt, skall bestämmas den ordning i vilken suppleanterna skall inkallas till tjänstgöring. Sedan val ägt rum, skall uppgift om de valdas namn och postadress genast

sändas till länsstyrelsen och domkapitlet. Avgår delegerad före ulgången av den beslämda tjänstgöringstiden, äger

46 g andra slyckel lagen (1961:436) om församlingsslyrelse molsvarande

lillämpning.

Varje delegerad äger en röst.

Vid delegerades sammanlräde har ordföranden eller vice ordföranden i arbetsutskott eller kommitté som avses i 14 g eller i kyrkorådet för församling eller kyrklig samfällighet som beröres av indelningsändringen räu all närvara och dellaga i överläggningarna men ej i besluten, även om han icke är delegerad. Sådan räu tillkommer även ordföranden eller vice ordföranden i annan av församling eller kyrklig samfällighet som nyss sagts utsedd nämnd eller beredning vid behandling av ärende som berells av nämnden eller beredningen eller vid besvarande av inter-pellation, som framställts till nämndens eller beredningens ordförande. Vid delegerades sammanträde har kyrkoherden räll att närvara och deltaga i överiäggningarna men ej i besluten, även om han ej är delegerad. Berör indelningsändringen mer än etl pastorat tillkommer sådan räll den kyrkoherde som domkapiilet ulser.

Enligl delegerades bestämmande har anställd hos församling eller kyrklig samfällighet som beröres av indelningsändringen räll all närvara vid sammanlräde för all tillhandagå delegerade med upplysningar.

11 Beslämmelserna i 18 g, 19 g första stycket, 23-28 och 30 gg lagen (1961:436) om församlingsslyrelse om fullmäktige och deras ordförande äger molsvarande lillämpning på delegerade och deras ordförande. Tillkännagivande som avses i 27 g fjärde slyckel nämnda lag skall ske på anslagstavlan i varje församling och kyrkligsamfällighel som beröres av indelningsändringen.

Beslämmelserna i 18 g, 19 g första slyckel, 23-28 och 30 gg lagen (1961:436) om församlingsstyrelse om fullmäktige och deras ordförande äger motsvarande lillämpning pä delegerade och deras ordförande.

Interpellalion får framställas förutom till ordföranden i arbetsutskottet och kommilté även till ordföranden i kyrkorådet, annan nämnd eller beredning i församling eller kyrklig samfällighet som beröres av indelningsändringen.

Tillkännagivande som avses i 27 g fjärde slyckel nämnda lag skall ske

De församlingar som beröres av indelningsändringen skall tillhandahålla medel för delegerades verksamhet med fördelning i förhållande lill del anlal skaltekronor och skalteören som enligl lagen (1965:269) med särskilda beslämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skall skall ligga lill grund för de berörda församlingarnas utdebitering för del år dä förordnandet om indelningsändringen meddelas. Ingår endast del av berörd församling i församlingen enligl den nya indelningen,sker fördelning i förhållande till antalet skallekronor och skalleören för den församlingsdelen.

Församling som har valt delegerade skall tillhandahålla medel för delegerades verksamhet. Om mer än en församling skall tillhandahålla medel, skall fördelning ske i förhållande lill del antal skallekronor och skalleören som enligl lagen (1965:269) med särskilda beslämmelser om kommuns och annan menighels utdebitering av skall, m. m. skall ligga lill grund för de berörda församlingarnas uidebiiering för del år då förordnandet om indelningsändringen meddelas. Ingår endast del av berörd församling i församlingen enligt den nya indelningen, sker fördelning i förhållande till anlalel skattekronor och skatteören för den församlingsdelen.

Prop. 1978/79:157 177

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

21 g Bestämmelserna i 89 och 90 gg lagen (1961:436) om församlingsstyrelse äger molsvarande tillämpning på talan mot beslul av delegerade, arbelsulskotlet eller kommitté.

Talan mot länsstyrelsens beslut föres i den ordning som anges i 91 g lagen (1961:436) om församlingsstyrelse.

Rätt till talan lillkommer även Räll lill lalan lillkommer varje
församling eller kyrklig samfällighei församling eller kyrklig samfällighei
som beröres av indelningsändring- som beröres av indelningsändringen
en. och den som har rätt au anföra besvär

över beslut av kyrkofullmäktige eller kyrkoslämma i sådan församling eller kyrklig samfällighet.

1. Denna lag träder i kraft den I juli 1979.

2. De nya bestämmelserna tillämpas i fråga om sammanläggningsdelegerade, arbeisulskoll och kommitté, som har utsetts enligl äldre beslämmelser.

4 Förslag till

Lag om ändring i kommunallagen (1977:179)

Härigenom föreskrivs atl 2 kap. 6 och 8 g§ kommunallagen (1977:179) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap. 6g

Ledamöler och suppleanter i fullmäktige väljes för tre tjänstgöringsår räknat från och med den 1 november del år då valel har skett.

1 Stockholms kommun räknas tjänstgöringstiden frän och med den 15 oktober det år då valel har skett.

Om val av ledamöter och suppleanter med anledning av ändring i kommunal eller landstingskommunal indelning finns särskilda bestämmelser.

Fullmäktige väljer för den lid som fullmäktige bestämmer bland sina ledamöler en ordförande och en eller två vice ordförande. Till dess valen har förrältals, utövas ordförandeskapet av den som har varit ledamol längst tid. Om tvä eller flera har varit ledamöler lika länge, har den äldste av dem företräde.

12 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 157

Prop. 1978/79:157 178

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om varken ordföranden eller vice ordförande kan närvara vid sammanlräde, ulser fullmäktige annan ledamol alt för lillfällel föra ordei.

Om ordförandeskapet vid första sammanträdet med kommunfullmäktige som har valts med anledning av ändring i kommunal indelning finns särskilda bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1961:436) om

församlingsstyrelse

Härigenom föreskrivs all 6 a och II gg, 12 g 3 mom. och 14 g lagen (1961:436)' om församlingsslyrelse skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6ag
I samband med förordnande om I samband med förordnande om
bildande av kyrklig samfällighet kan bildande av kyrklig samfällighet kan
regeringen föreskriva, all beslutan- regeringen föreskriva, atl beslutan
derätten i samfälligheten skall ut-   derällen i samfälligheten skall ut
övas av sammanläggningsdelegerade        övas av indelningsdelegerade till dess
lill dess indelningsändringen träder i indelningsändringen träder i kraft,
kraft. Om sådana delegerade finnas Om sådana delegerade finnas sär-
särskilda bestämmelser.         skilda beslämmelser.

lig

Kyrkofullmäktige och suppleanter väljas för tre år, räknade från och med den 1 januari året näst efterdet, då valel skett. Där val sker första gången och icke äger rum under år, då allmänna val av fullmäktige förrättas, skall valet dock ej avse längre lid än lill utgången av del år, då sådana allmänna val nästa gång skola äga rum.

Om val av kyrkofullmäktige och suppleanter i anledning av ändring i ecklesiastik indelning är särskilt stadgat.

12 g 3 mom. Om indelning i valkretsar äga, efter därom av kyrkorådet uppgjort förslag, fullmäktige göra framställning hos länsstyrelsen. Utan föregående framställ-

Lagen omtryckt 1976:500.

ning må länsslyrelsen förordna om sådan indelning, sedan lillfälle berells fullmäktige atl avgiva yttrande i ärendel.

Beslut om indelning i valkretsar skall meddelas senasi två månader före ingången av det kalenderår, under vilket beslutet skall iräda i lillämpning. Det anlal fullmäktige varje valkrels skall utse, fastställes av länsstyrelsen det år, dä valet skall äga rum, före april månads utgång med giltighet för den period valet avser. Uppgår därvid i någon valkrets det antal fullmäktige, som kretsen äger utse enligl i 2 mom. andra slyckel angivna grunder, icke till tio, skall antalet, med motsvarande jämkning av antalel fullmäktige i övriga kretsar, likväl bestämmas till lio; och skall i sådani fall valkretsindelningen omprövas före nästa val.

Beslut om indelning i valkretsar skall meddelas senasi två månader före ingången av det kalenderår, under vilket beslutet skall träda i lillämpning. Om det behövs med anledning av beslutad ändring församlingsindelningen får dock sådant beslut meddelas senare. Del anlal fullmäktige varje valkrets skall utse, fastsiälles av länsstyrelsen det år, då valel skall äga rum, före april månads utgång med giltighet för den period valet avser. Uppgår därvid i någon valkrets del anlal fullmäktige, som kretsen äger utse enligt i 2 mom. andra stycket angivna grunder, icke lill lio, skall anlalel, med motsvarande jämkning av antalet fullmäktige i övriga kretsar, likväl bestämmas till lio; och skall i sådant fall valkretsindelningen omprövas före nästa val. Mol länsstyrelsens beslul enligl denna paragraf föres talan hos valpröv-

ningsnämnden genom besvär. Mol valprövningsnämndens beslul får lalan ej

föras.

14 g

Kyrkofullmäktige välja varje år för nästkommande kalenderår bland sig en ordförande och en vice ordförande saml, då fullmäktige så beslula, jämväl en andre vice ordförande. Underrättelse om dessa val, med angivande av de valdas namn och postadress, skall ofördröjligen insändas lill länsstyrelsen för inlagande i länskungörelserna sami till domkapitlet.

Vid sammanträde som under är. Vid sammanträde som under år,

då allmänna val av kyrkofullmäktige då allmänna val av kyrkofullmäktige

ägt rum, hålles med de nyvalda fullmäktige utövas ordförandeskapet av den som enligl 16 g 2 mom. väljs till ordförande för nästkommande år. Intill dess valel förrältals utövas ordförandeskapet av den som fullmäktige därtill särskilt utsett. / fråga om ordförandeskapet vid första sammanträdet med fullmäkiige som valts i anledning av ändring i ecklesiastik indelning är särskilt stadgat.

ägt rum, hålles med de nyvalda fullmäktige utövas ordförandeskapet av den som enligl 16 g 2 mom. väljs till ordförande för nästkommande år. Intill dess valel förrättats utövas ordförandeskapet av den som fullmäktige därtill särskilt utsett.

Prop. 1978/79:157 180

Äro både ordförande och vice ordförande hindrade all inställa sig vid fullmäktiges sammanlräde, äga fullmäktige ulse annan ledamol all för lillfällel föra ordet. Intill dess så skett, utövas ordförandeskapet av den till tjänstgöringstiden äldste bland fullmäktige eller, där två eller flera fullmäktige ha lika lång tjänstgöringslid, av den bland dessa, som är lill levnadsåren äldsl.

Denna lag iräder i kraft den 1 juli 1979.

6 Förslag till

Lag om ändring i vallagen (1972:620)

Härigenom föreskrivs i fråga om vallagen (1972:620)'

dels att 2 kap. 7 och 11 gg, 3 kap. 2 och 3 gg samt 4 kap. 2 g skall ha nedan angivna lydelse,

dels alt i lagen skall införas en ny paragraf, 1 kap. 4 g, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.
4 g

Om ändring i den kommunala indelningen skall träda i kraft den 1 januari året efter det år då val i hela rikel av kommunfullmäktige äger rum, avser valet kommunen enligt den nya indelningen. Vad nu sagts tillämpas på morsvarande säll vid ändring i den landstingskommunala indelningen.

2 kap.

7g2

Indelningen i valkrelsar bestämmes av landstinget, sedan kommunerna har berells lillfälle all yttra sig. Mol landstingets beslul får lalan ej föras.

Beslut om indelning i valkretsar Beslut om indelning i valkrelsar
meddelas, om ej regeringen före- meddelas, om ej regeringen före
skriver annal, före utgången av skriver annal, före utgången av
oktober året före det år då val av oktober året före del år då val av
landstingsledamöter första gången landstingsledamöter första gången
skall äga rum enligt den beslulade skall äga rum enligl den besluiade
indelningen. indelningen. Om det behövs med

anledning av beslutad ändring i den

1 Lagen omtryckt 1976:404.

2 Senasle lydelse 1977:187.

Prop. 1978/79:157 181

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

landslingskommunala eller den kommunala indelningen, får dock sådant beslut meddelas senare. Beslut om indelning i valkrelsar skall för atl vinna bindande kraft prövas och fastställas av länsslyrelsen. Mol länsstyrelsens beslut föres talan hos valprövningsnämnden genom besvär. Mot valprövningsnämndens beslut får lalan ej föras.

11 g'

Kommunfullmäktige får göra framställning hos länsstyrelsen om indelning i valkretsar. Länsslyrelsen får förordna om valkretsindelning, även om sådan framställning ej har gjorts. I sådant fall skall kommunfullmäktige beredas tillfälle all avge yttrande i ärendel.

Beslul om indelning i valkretsar Beslul om indelning i valkrelsar
skall meddelas före utgången av skall meddelas före ulgången av
oktober året före det år, under vilket oktober året före det år, under vilket
besluiei skall träda i lillämpning. Det beslutet skall träda i lillämpning. Om
antal fullmäktige, som varje valkrels det behövs med anledning av beslutad
skall ulse, fastsiälles av länsslyrelsen ändring i den kommunala Indelning
del är, då valel skall äga rum, före en, får dock sådant beslul meddelas
april månads utgång med giltighet senare. Det anlal fullmäktige, som
för den period som valel avser, varje valkrels skall ulse, fastsiälles
Uppgår därvid i någon valkrels del av länsslyrelsen del år, då valel skall
antal fullmäktige, som kretsen äger äga mm, före april månads utgång
utse enligt de grunder som anges i med giliighel för den period som
10 g, icke lill femlon, skall antalel, valel avser. Uppgår därvid i någon
medmotsvarandejämkningavanta- valkrels del anlal fullmäktige, som
lel fullmäktige i övriga kretsar, likväl kretsen äger ulse enligt de grunder
bestämmas lill femton. I sådani fall som anges i 10 g, icke till femlon,
skall valkretsindelningen omprövas skall antalel, med molsvarande
före nästa val. jämkning av anlalel fullmäktige i

övriga kretsar, likväl bestämmas lill femton. I sådant fall skall valkretsindelningen omprövas före nästa val.

Mol länsstyrelsens beslul enligl denna paragraf föres lalan hos valprövningsnämnden genom besvär. Mol valprövningsnämndens beslut får talan ej föras.

3 kap.

I fråga om valnämnd tillämpas bestämmelserna i 3 kap. 2 g, 3 g första

Slyckel, 4 g, 5 g iredje slyckel, 7 och 8 §g, 9 g första slyckel och 10-12 gg

kommunallagen (1977:179) pä motsvarande sätt. 1 annan kommun än

' Senaste lydelse 1977:187. 2 Senasle lydelse 1977:187.

Prop. 1978/79:157 182

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Stockholms kommun tillämpas även beslämmelserna i 3 kap. 5 g första slyckel och 6 g nämnda lag på molsvarande säll.

Om ändring i den kommunala indelningen innebär att ny kommun bildas, skall indelningsdelegerade sna -rast möjligt under året innan indelningsändringen träder i kraft välja ledamöter och suppleanter i valnämnd för tiden före ikraftträdandet. Utan hinder av 2 g 2 förvaltningslagen (1971:290) tillämpas bestämmelserna i 4 och 5 gg nämnda lag i samlliga ärenden hos valnämnd.

3 g'

Varje kommun är indelad i valdistrikt. Är kommun indelad i valkretsar för val av kommunfullmäklige, skall varje sådan valkrels bilda etl eller flera valdislrikt.

Valdistrikt bör omfatla 1.200-1.500 röstberättigade. Endasi om särskilda skäl föranleder del, får valdistrikt omfatta mer än 1.800 eller mindre än 300 röstberättigade.

Länsstyrelsen beslutar om kommuns indelning i valdistrikt på förslag av fullmäktige i kommunen. Del åligger kommun atl under år närmasl före år då ordinarie val till riksdagen skall äga rum se över indelningen. Om del är påkallat får länsstyrelsen självmant besluta om indelningen i valdistrikt sedan fullmäktige i kommunen har beretts tillfälle au yttra sig.

Beslut om indelning i valdistrikt Beslut om indelning i valdistrikt
skall meddelas senasi en månad före skall meddelas senasi en månad före
ingången av det år under vilket ingången av det år under vilket
beslutet skall träda i tillämpning, beslutet skall träda i tillämpning. Ow
Länsslyrelsen skall omedelbart kun- det behövs med anledning av beslutad
göra beslutet i ortstidning inom ändring i den kommunala indelning-
valdislriklen saml tillställa centrala en, får dock sådant beslut meddelas
valmyndigheten avskrift av beslu- senare. Länsslyrelsen skall omedel-
let. bart kungöra beslutet i ortstidning

inom valdistrikten samt tillställa centrala valmyndigheten avskrift av beslutet.

2 g

1 allmän röstlängd upptages I allmän röstlängd upplages

svensk medborgare som den 1 juni svensk medborgare som den 1 juni

enligt länsstyrelsens personband är enligt länsstyrelsens personband är

kyrkobokförd i valdistriktet och fyllt kyrkobokförd i valdistriktet och fyllt

' Senasle lydelse 1977:712.

Prop. 1978/79:157 183

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

eller före den 1 sepiember del år eller före den 1 september det år
röstlängden upprättas fyller sjutton röstlängden upprällas fyller sjulton
år. år. Skall beslutad ändring i den

kommunala indelningen träda i kraft vid följande årsskifte upplages i längden den som skulle vara kyrkobokförd I distriktet om den nya Indelningen redan gällde. Under de förulsäUningar som i första stycket angives för svensk medborgare upptages i röstlängden även utlänning som enligl länsstyrelsens personband varit kyrkobokförd i riket den I november de tre aren närmast före valåret.

Den som den 1 juni enligt länsstyrelsens personband på gmnd av domstols förklaring är eller efter uppnådd myndighetsålder skall förbli omyndig upplages dock ej i längden.

För den som ej fyllladertonården I september del år rösllängden upprällas antecknas den dag då han blir röstberättigad. För utlänning antecknas all rösträtt ej föreligger vid val till riksdagen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1972:704) om

kyrkofullmäktigval

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1972:704) om kyrkofullmäkligval'

dels att 8 g skall ha nedan angivna lydelse,

dels all i lagen skall införas en ny paragraf, 3 a g, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3a g

Om ändring i församlingsindelningen skall träda i kraft den 1 januari året efter det år då val i hela riket av kyrkofullmäktige äger rum, avser valel fösamlingen enligt den nya indelningen.

8g Vid upprättandet av allmän röstlängd skall uiöver vad som sägs i 4 kap. vallagen (1972:620) följande särskilda beslämmelser iakttagas.

Lagen omtryckt 1976:405.

Prop. 1978/79:157 184

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

För den som den 1 juni enligt länsstyrelsens personband ej är medlem av svenska kyrkan eller som enligt personbandel tillhör icke-lerriloriell församling göres anteckning i rösllängden om della förhållande.

Omfattar valdistrikt, som avses i Omfaltar valdislriki, som avses i
vallagen, ivå eller flera församlingar vallagen, ivå eller flera församlingar
eller dislrikt eller delar av försam- eller distrikt eller delar av försam
lingar eller dislrikt vid val av kyrko- lingar eller distrikt vid val av kyrko
fullmäktige, skall särskild del av fullmäktige, skall särskild del av
rösllängden uppläggas för varje för- rösllängden uppläggas för varje för
samling eller kyrkligt valdislrikt eller samling eller kyrkligt valdistrikt eller
del därav. del därav. Om det behövs med anled-

ning av beslutad ändting iförsamhngs-Indelningen, skall särskild del av röstlängden uppläggas för det område av församlingen som indelningsändringen avser. Har del belräffande någon gjorts anteckning enligl andra slyckel och har anmärkning häremot ej framställts på säll som föreskrives i 4 kap. 4 g förslå stycket vallagen, skall länsslyrelsen efter ansökan av honom eller lokala skallemyndigheten beslula om rällelse i röstlängden, om det är uppenbart au anteckningen är felaktig. Sådan ansökan skall ha gjorts hos länsstyrelsen senast den 1 oktober del år dä rösllängden upprättades. 1 fråga om sådan ansökan och beslut med anledning därav äger 4 kap. 8 g vallagen motsvarande lillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.

8 Förslag till

Lag om utdebitering och utbetalning av skatt vid ändring

i rikets indelning i kommuner, landstingskommuner och

församlingar

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Om kommuns område ändras vid ingången av elt år, skall vid
utdebitering av kommunalskatt för detta år enligt 1 g lagen (1965:269) med
särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av
skall, m. m. anlalel skaltekronor och skatleören beräknas med hänsyn tagen
lill indelningsändringen.

Vad som har sagls i första styckel lillämpas pä motsvarande sätt då ny kommun bildas.

2 § Har kommuns område ändrats eller har ny' kommun bildats, skall från
och med del år indelningsändringen träder i kraft vid tillämpning av
bestämmelserna i 4 g fjärde styckel lagen (1965:269) med särskilda bestäm-

Prop. 1978/79:157 185

melser om kommuns och annan menighels utdebitering av skatt, m. m. om ökal förskott av kommunalskall invånarantalet i den ändrade eller nybildade kommunen beräknas som om indelningsändringen varil gällande vid den första av de i lagrummet angivna tidpunkterna.

3 § I fråga om område som har överförts från en kommun till en annan skall
vid avräkning av uppburna förskoll för kommunalskall på grundval av
laxeringarna under årel innan indelningsändringen iräder i kraft och det
följande årel fordran hos eller skuld till staten påföras den kommun lill vilken
områdei har hört enligl den äldre indelningen.

Har kommun delats, skall sådan fordran eller skuld påföras kommunerna enligt den nya indelningen i förhållande lill de olika delarnas andel av skatteunderlaget i den odelade kommunen under det är laxeringen avser. Fordran eller skuld, som avser kommun som har lagts samman med annan kommun, skall påföras den sammanlagda kommunen.

4 § Vad som har sagls i denna lag om kommun och kommunalskatt
lillämpas på molsvarande sätt i fråga om landstingskommun och landstings
skatt. Beslämmelserna i 1 och 3 gg lillämpas på molsvarande säll i fråga om
församling och församlingsskalt.

Denna lag iräder i kraft den I juli 1979, då förordningen (1948:766) angående laxering och debilering av skall vid ändring i kommunal eller ecklesiastik indelning, m. m. skall upphöra att gälla.

9 Förslag till

Lag om upphävande av vissa författningar om övergångsbidrag vid vissa ändringar i den kommunala indelningen

Härigenom föreskrivs all lagen (1962:68) om nedsättning av allmän kommunalskatt i anledning av övergångsbidrag vid vissa ändringar i den kommunala indelningen och kungörelsen (1962:69) om övergångsbidrag vid vissa ändringar i den kommunala indelningen skall upphöra all gälla den 1 juli 1979.

Prop. 1978/79:157 187

Bilaga 3

Sammanställning av remissyttrandena

Omkring 130 remissinstanser har yttrat sig om indelningslagskommitléns förslag sett som en helhet.

Ett stort antal remissinstanser tillstyrker helt förslagen eller lämnar dem utan erinran. Bland dessa är Östergötlands. Västmanlands, Jämt/ands och Västerbottens läns landstingskommuner, Ekerö, Haninge, Jäifölla, Lidingö, Noittälje, Tyresö, Enköpings, Linköpings, Motala, Mörbylånga, Torsås, Hässleholms, Perstorps, Östra Göinge, Eslövs, Malmö, Sjöbo, Vellinge, Ystads, Falkenbergs, Hylte, Sienungsunds. Öckerö, Alingsås, Marks, Trollhättans, Ulricehamns, Karlskoga. Nora, Hallslahammars, Rättviks, Gävle, Hudiksvalls, Söderhamns, Örnsköldsviks, Bräcke och Piteå kommuner, Västerås Badelunda, Oskarshamns, Tjörnarps, Överluleå, Klara och Sollentuna församlingar, läders pastoral saml Malmö och Huddinge kyrkliga samfälligheler.

Ytieriigaie ell anlal remissinslanser har gjorl uttalanden som innebär att de - bortseli frän synpunkler eller invändningar i delfrågor - i slorl sett tillstyrker eller lämnar förslagen ulan erinran. Till dessa remissinslanser hör kammarkollegiet, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Jönköpings, Kronobergs, Gottands, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Ålvsborgs, Skaraborgs, Örebro, Jämtlands och Västerbottens län, kommunaldemokraliska kommittén (Kn 1977:07), domkapitlen I Skara, Växjö, Göieborg och Luleå, landstingskommunerna i Stockholms, Södermanlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Örebro, Kopparbergs och Västernorrlands län, Solna, Täby, Vaxholms, Nyköpings, Eksjö, Markaryds, Växjö, Kalmar, Oskarshamns, Västerviks, Kartskrona, Sölvesborgs, Helsingborgs, Staffanstorps, Kungsbacka, Varbergs, Uddevalla, Gölene, Vara, Hagfors, Torsby, Hallsbergs, Kumla, Örebro, Surahammars, Västerås, Hede-mora. Ljusdals, Sundsvalls, Krokoms, Strömsunds, Skellefteå, Umeå, Luleå och Pajala kommuner, Alfta, Bergsjö, Salems, Holmby, Vase, Alnö, Frösö, Jörns, Eskelhems och Hejde församlingar, Norrköpings och Stockholms kyrkliga samfölligheter. Landstingsförbundet och Centralorganisationen SACO/SR.

Ingen remissinstans avstyrker att kommitténs förslag läggs till grund för lagstiftning.

Några remissinstanser har närmare utvecklat sin syn på kommitténs förslag sett som helhet. Ett positivt omdöme redovisar bl. a. kammarkollegiet, som framhåller att 1919 års indelningslag (KIL) sedan länge har behövt ses över både i sakligt och lagtekniskt hänseende till följd av kommunindelningsreformen och vissa andra förändringar i samhället. Kammarkollegiet finner det därför tillfredsställande alt ett förslag till ny indelningslag nu läggs fram. Förslaget innebären modernisering av de regler som föreslås gälla även i fortsättningen och en kodifiering av den praxis som hunnit utvecklas under lång tid, i vissa avseenden alllsedan lagens tillkomst. Kollegiel anser alt

Prop. 1978/79:157 188

indelningslagskommitléns förslag, sell som helhet, kan läggas lill grund för ny lagstiftning inom indelningsrätien. Enligt länsstyrelsen i Gotlands län är de regler som föreslås och som avses gälla såväl för kommuner som för landstingskommuner och församlingar lämpligt utformade för atl tillgodose kraven både vid större och mindre indelningsändringar. Eksjö kommun anser alt kommittén väl har lagii till vara de erfarenheter som vunnits vid de omfattande kommunala indelningsändringar som har skett under de senare decennierna.

En mer kritisk hållning intar Nybro kommun, som nämner all det i uiredningsdirekliven anges att erfarenheterna av kommunindelningsreformen borde las till utgångspunkt för en översyn och bedömning av indelningslagstiflningen, som i sina huvuddrag är av gammalt datum. Kommunen ifrågasätter om inte kommittén varit ute lite för lidigt, eftersom den inte inväntat utvärderingen av kommunindelningsreformen. Jönköpings kommun ifrågasätter om förslagen innefattar en så genomgripande översyn som erfarenheterna av den senasle kommunindelningsreformen moiiverar. En karlläggning av i vart fall de större kommunsammanläggningarna samt de många därvid förekommande problemen av administrativ, juridisk, ekonomisk och organisatorisk an hade enligt kommunen troligen gett underlag för vidgade bedömanden inför en ny indelningslagsliftning. Sådana bedömanden hade bort sträcka sig även lill annan lagstiftning i frågor, som aktualiseras vid en kommunal indelningsändring. Kommunen nämner koncessionslagstiftningen, som anses molverka uijämning av eliaxor i en ny kommunindelning och kommunallagsiiftningens liksiällighelsprincip, som anses försvåra nya gemensamma stadgor. Ulifrån Jönköpings kommuns erfarenheterav indelningsreformen konstaterar kommunen att de frågorsom kommillén tar upp till behandling är av underordnad, närmasl formell betydelse. /4vesra kommun anser all kommitténs förslag är alliför subsianslösi och föreslår därför all en mer konkret indelningslag uiformas. Som motiv härför anför kommunen att lagen i första hand bör ligga lill grund för de mindre jusleringar av kommungränserna som kan behövas av prakliska och ekonomiska samhälleliga skäl. Vid de slora kommunsammanläggningarna har ju indelningslagen ändå satts ur spel. Skulle det bli aktuellt med nya kommunsammanläggningar av siörre omfauning lorde enligl kommunen speciallagstiftning bli nödvändig igen.

1 Grundläggande synpunkter

Endasi elt fåtal remissinstanser har gjort invändningar mot kommitténs grundläggande synpunkter belräffande indelningslagstiflningen. Avsnittet kommenteras dock av ett flertal remissinstanser.

Kommitténs uppfaiining all den kommunala indelningen inle kan vänlas ligga fast ens efter sådana allmänna revisioner som har skett genom de båda s. k. indelningsreformerna delas av bl. a. länssty-

Prop. 1978/79:157 189

lelsen i Värmlands län. Länsstyrelsen anför att den sist genomförda kommunindelningsreformen vargenomgripande och i de flesta fall gav upphov till sä Slora kommuner all de kan bedömas livskraftiga under överskådlig lid. Undanlag finns dock. 1 Värmland finns några av de minsta kommunerna i landet. Det finns också enligl länsstyrelsen regioner där de näringsgeografiska sambanden är så slarka att en fortsall sammanläggning kan vara motiverad. Kristinehamns kommun har samma uppfattning.

Danderyds kommun konstaterar att särskilt i Stockholmsregionen kräver alll fler frågor inlerkommunalt samarbele, som så småningom kan leda fram till indelningsändringar. Sådana länkar har enligt kommunen fält viss aktualitet inle minsl i samband med den beslulade inomregionala skalte-utjämningen. Vissa kommuners problem skulle kanske ha kunnai lösas den vägen. Kommunen hävdar därför atl kommunala indelningsändringar kommer au vara högsi aktuella, även om några lendenser till eller krav på en allmän kommunindelningsreform inte kan skönjas.

Länsstyrelsen i Västerbottens län förutsätter emellertid att nuvarande indelning kommer atl bestå i sina huvuddrag under lång tid. Enligt länsstyrelsen är det främst mindre indelningsändringar och gränsjusteringar som kan komma atl aklualiseras. Om ulvecklingen skulle gå mot en situalion med obalans mellan kommunala förvaltningsuppgifter och befolkningsunderlag blir del enligt länsstyrelsen nödvändigt att se över inte bara förutsätlningarna och formerna för indelningsändringar utan även kompetensfördelningen mellan slal och kommun och principerna för både lokal och regional indelning.

Enligl Örkelljunga kommun synes den nuvarande indelningen i huvudsak fungera väl. Den bör därför inte revideras inom överskådlig framlid. Även Surahammars kommun anser all behovel av indelningsändringar under lång tid bör vara myckel begränsat. Kommunen anför bl. a. alt en kommun efter en indelningsändring behöver en lång lidsperiod för au få arbetsro och för atl de olika kommundelarna skall smälla samman lill en väl fungerande kommunal enhet. Tjänstemännens centralorganisation (TCO) som anför liknande synpunkter, framhåller vidare att en grundläggande stabilitet i kommunindelningen är starkt önskvärd ur personalsynpunkt. Vid sidan av mätbara kostnader vid en ändring kommer de extra påfrestningar de kommunalanställda utsätts för vid organisationsförändringar. 1 de fall förändringar ändock måste ske är del enligl TCO nödvändigl au de fackliga organisaiionerna redan från början ges möjlighei au delta i planeringen och genomförandel av ändringen. En sådan uppfattning om de fackliga organisationernas medverkan redovisar också Landsorganisationen i Sverige (LO).

Enligt Munkfors kommun bör man vara uppmärksam pä att det inte nödvändigtvis behöver finnas elt motsatsförhållande mellan demokrati-värden och effektiviietsvärden. Kommunen anser all det är viktigt atl ha fastlagi vilka uppgifter kommunerna resp. landstingskommunerna har att

Prop. 1978/79:157 190

lösa suml vilka förändringar man här på sikt kan förutse. Kommunen anser all åtskilliga verksamhetsgrenar såsom bl. a. grundskola, barntillsyn och fritidsaktiviteter till sin natur är sådana att något alternativ till lokal placering inte existerar. Detta leder enligt kommunen fram till slutsatsen att åtskilliga relativt små kommuner kommer att finnas så länge som den nuvarande ortsstrukturen består i sina huvuddrag. Del är människornas krav och önskemål som måste lillgodoses inte förvaltningsbyråkralins föreställningar om hur en effektiv samhällsapparat lämpligen bör fungera. Delta hindrar inte all jusi effekliviietsaspekien i allra högsia grad brukar ingå i de enskilda människornas krav och önskemål. Kräver människorna au få en jämbördig service och behandling oavsett man bor i en lilen eller i en slor kommun, fordras del förhållandevis mera av de mindre kommunerna, om delta skall kunna lillgodoses. Efiersom den kommunala verksamhelen omspänner mycket skilda uppgifter, är del hell nödvändigl också för en liten kommun all ha tillgång lill såväl skickliga förtroendemän som en myckel kunnig och miinerad personal. Om också delta krav är uppfyllt, kan man ändå inte decentralisera besluisfaiiandei på skilda områden hur mycket som helst utan atl följden blir en slor förvaltningsapparat i kommunerna och relativt störst i de mindre. Inte minst gäller detla om kraven på all rätt kunna tolka mera komplicerade författningar utökas undan för undan. Samma effekl har givetvis andra åtgärder som går ut pä all man mindre beaktar önskemål om en viss omfaltning i verksamhetsunderlaget. Vill man all del skall finnas små och väl fungerande kommuner mäsie man ha klart för sig all en anpassning av resurserna erfordras i motsvarande mån, anför kommunen.

Kommiuén anser atl kommunindelningen bör vara själv-ständig i förhållande lill andra indelningar ochi förslå hand bestämmas av vad som ur kommunal synpunkl är mesl ändamålsenligt. Ingen remissinstans har gjort invändningar häremot.

Kommunindelningen bör vidare enligt kommiuén vara siy rande för andra indelningar så att en ändring av kommunindelningen följs av molsvarande ändringar i andra indelningar. Denna uppfattning delas uttryckligen av bl. a. länsstyrelsen i Blekinge län. Enligt Munkfors kommun lorde en sådan princip kunna följas utan större komplikationer när det gäller den administrativa och judiciella indelningen. Däremot kan man enligt kommunen räkna med atl problem skulle uppslå i fråga om den kyrkliga indelningen. Delta gäller särskilt som relativt små gränsförändringar mellan kommuner ofta skulle medföra revolutionerande förändringar för berörda församlingar, efiersom dessa ju i regel är belydligl mindre än kommunerna. Dessulom bör man uppmärksamma den tveksamhel som kan länkas föreligga hos befolkningen inom eu område i fall man skall la slällning i en folkomröstning, när starka skäl anses föreligga för ett bejakande av en kommunindelningsändring, om man samlidigl låt vara på känslomässiga grunder önskar oförändrad församlingsindelning. Med hänvisning lill föreliggande förslag om relationsändring mellan kyrka och

Prop.1978/79:157 191

stat, tar kommittén ganska lätt på delta problem. Många tecken tyder dock på alt del långt ifrån är säkert att denna relationsändring kommer till stånd, i varje fall inle inom den tidsrymd man tänkt sig. Enligt kommunens uppfattning bör det därför övervägas om man inte bör bryla den praxis som säger att församlingsindelningen alltid ändras i samband med ändrad kommunindelning, om kommungräns annars kom att skära församlingsgräns. Man har ju ändå i nuläget ganska brokiga förhållanden inom många kommuner. Åtskilliga församlingar och pastorat finns inom samma kommun. Pastorat med församlingar i skilda kommuner förekommer. Den kyrkliga utdebiteringen varierar också många gånger åtskilligt inom samma kommun. Man kan, anför kommunen, utan vidare förutse att om inte denna praxis bryts kommer kommungränserna på många häll atl under lång lid framöver följa församlingsgränser, vars sträckning har dragils under tider då i varje fall inga behov av och krav på en ändamålsenlig kommunindelning existerade.

Kommilléns uppfattning all bestämmelsen i 8 kap. 5g regeringsformen (RF) får anses innebära ett krav på en indelningslagstiftning även belräffande den landslingskommunala indelningen delas av landstingskommunerna i Kalmar, Hallands och Jämtlands län samt Landstingsförbundet. I övrigt har kommilléns diskussion om vilka krav beslämmelserna i RF om kommunerna och deras verksamhet ställer på indelningslagsliftningen inte kommenterats av remissinstanserna.

Kommillén framhäller i betänkandet alt indelningslagsliftningen endasi reglerar ändringar i indelningen. Den har inte till uppgift all ange hur indelningen som helhet faktiskt bör vara utformad. Några remissinslanser har lagil upp denna fråga. Länsstyrelsen i Stockholms län delar uppfattningen all lagstiftningen bör begränsas på della sätl. Svenska kommunförbundet påpekar att riksdagen inför den senaste kommunindelningsreformen fastlade vissa krilerier för indelningen. Riktpunkter för reformen var au varje kommun skulle uigöra en näringsgeografisk enhet, dvs. bestå av en centralort med dess omland, samt vara sä stor atl befolkningsunderlag för en lillfredsställande samhällsservice fanns. Denna målsättning bör enligl kommunförbundel även i forlsällningen vara vägledande vid beslul i indelningsärenden. Fömlsällningarna för au nå dessa mål kan dock komma atl ändras lill följd av samhällsutvecklingen. Kriterier av detta slag bör därför inte las in i en lag som främsi reglerar lillvägagångssället vid indelningsändringar, ulan får fastläggas på annal sätt. Uppsala och Gotlands kommuner anför liknande synpunkler.

Kammarkollegiet framhåller all de principer som i dag gäller för hur kommunerna skall se ul är desamma som läg till grund för den senaste indelningsreformen. De åierfinns i förarbelena till 2 a § KIL. Enligl kollegiet skulle del naturligtvis underiätla, inte endasi för vederbörande myndigheler ulan också för kommuner och enskilda, om gällande principer för kommunindelningen hade varil konkretiserade i klara och enlydiga lagregler. Atl så

Prop. 1978/79:157 192

inte är fallet lorde ha sin grund i att indelningslagen vid sin tillkomst 1919 utgick från då gällande indelning, trots att man var väl medveten om alt denna i flera hänseenden var bristfällig. När sedan den allmänna samhällsutvecklingen framtvingade försl 1952 års och därefter 1962 års kommunin-delningsreformer, drogs riktlinjerna för den nya kommunindelningen upp av statsmakterna utan att någon särskild lag i ämnet utarbetades. Den gällande indelningslagen användes endasi som inslrumeni vid reformernas genomförande. Vid prövning av förutsätlningarna för ändring av den med stöd av 1962 års riktlinjergenomförda kommunindelningen gäller det enligl kollegiel att även väga in och lolka dessa principer som alltså fortfarande gäller och som kommer att gälla sä länge riksdagen inte beslutar om ändring av dem.

Kommitléns uppfattning atl en ny indelningslag bör reglera alla typerav indelningsändringar och så långl möjligl vara neutral lill olika typer las upp av några remissinslanser. Bland dem som positivt tar upp dessa uttalanden är länsstyrelserna i Örebro och Västerbottens län samt Nybro, Vara och Krokoms kommuner.

Även kommitténs uttalade sirävan all undvika onödig detaljreglering av förfarandel vid indelningsändringar har bemötts positivt av de remissinslanser som lar upp denna fråga. Här kan nämnas länsstyrelserna i Värmlands, Örebro, Västmanlands och Västeibottens län saml Nybro, Kristinehamns och Rättviks kommuner.

1 Plan för länets indelning i kommuner

I slorl selt samtliga remissinstanser som har yttrat sig över kommitléns förslag au slopa den särskilda beslämmelsen om indelningsplan (2 a § KIL) lillstyrker förslagel. Till dessa remissinstanser hör kammarkollegiet, t9 länsstyrelser, Södermanlands. Malmöhus och Gävleborgs läns landstingskommuner, 23 kommuner, Svenska kommunförbundel, TCO och kommunaldemokratiska kommittén.

Två remissinstanser, Karlstads kommun och Sveriges kommunaljuridiska förening, avstyrker uttryckligen förslagel.

Kammarkollegiet framhåller all planerna inte längre har någon funktion i och med all kommunindelningsreformen verkställts. Kollegiel vitsordar atl nuvarande regler om indelningsplan onödigtvis komplicerar handläggningen av i. ex. delningsärenden genom all det krävs särskilt remissförfarande och särskilda beslul om ändring i planen vid sidan av ulredning och beslul i själva indelningsärendet.

Remissinslanserna delar överlag kommitténs bedömning all den omfattande länsplanering som numera regelbundet sker bör kunna ligga lill grund för de bedömningar av kommunindelningens lämplighet som kan behövas i forlsällningen. Enligt länsstyrelsen i Skaraborgs län kan kommunindelningens lämplighet löpande bevakas inom ramen för länsplaneringen och bör ses som en självklar uppgift för denna. Länsstyrelsen i Värmtands län

Prop. 1978/79:157 193

framhåller alt de indelningsändringar som kan bli aktuella i framliden sannolikt inte kommer att omfatta kommunindelningén i hela länet. Ändringarna kan därför föras fram inom ramen för länsplaneringsarbetet. En fördel med denna ordning är, enligl länsstyrelsen i Norrbottens län, alt kommunerna får möjlighet au framföra synpunkter till länsslyrelserna genom del årliga remissförfarandet. Liknande synpunkler framförs av bl. a. Danderyds, Solna, Emmaboda, Karlshamns, Helsingborgs, Vara och Kristinehamns kommuner. Länsstyrelsen i Västerbottens län menar renlav alt en beslämmelse om indelningsplan kan ha en negaliv inverkan om den leder lill uppfaiiningen au den kommunala indelningen ständigl skall revideras.

Länsslyrelsen i Örebro län framhåller att ansökningar om indelningsändringar inle kan vänlas i sådan mängd och av sådan omfaltning i framliden au särskild planering blir nödvändig för bedömning av indelningsfrågorna. Den uppsiki över kommunindelningens lämplighet som kan behövas bör enligl länsstyrelsens uppfattning kunna ske genom underlagsmaterial från den kommunala och statliga planeringen. Därvid bör länsstyrelsens uppgift vara alt i samråd med berörda kommuner påtala behov av indelningsändringar hos kammarkollegiet. 1 samma riklning uttalar sig Örebro kommun.

Några remissinslanser, som i och för sig lillstyrker all beslämmelsen om indelningsplan slopas, ifrågasätter det lämpliga i atl anknyta indelningsfrågan till länsplaneringen. Sålunda är länsstyrelsen i Kristianstads län tveksam lill om indelningsfrågorna kan prövas mer ingående i samband med länsplaneringen. Enligl Nybro kommun är länsplaneringen inie lillfyllesl för alt få en tillräckligt objektiv bakgrund för att kunna bedöma indelningsändringar. Länsplaneringen har i första hand etl regionall syftande huvudmål. Den har därför inte alll det kommunala delaljbakgrundsmalerial, som vid en indelning syftar lill en ingående beskrivning av inierkommunala problem. Materialet mäsle således under alla förhållanden brytas ner lill en detaljerad kommunal nivä.

Några kommuner fäster uppmärksamheten på den nya roll som landstingen kan få i länsplaneringsarbetet om länsdemokratikommitténs förslag i belänkandel (SOU 1978:35) Regional uivecklingsplanering - länsplanering m. m. genomförs. Uppsala kommun menar att en anknytning av indelningsfrågorna lill länsplaneringen kan leda lill au landstingskommunerna, om länsplanen skall fastställas av landstingel, kan uppfattas som överkommuner. Indelningsfrågorna bör därför inie knytas till länsplaneringen. Det bör i stället vara en uppgift för berörda kommuner all direkl hos kammarkollegiel aklualisera indelningsändringar. Liknande synpunkler förs fram av bl. a. Stockholms, Sölvesborgs och Klippans kommuner.

Svenska kommunförbundet delar kommitténs uppfattning att det saknas skäl atl behälla indelningsplanerna. De kan snarare verka förvirrande och försvåra handläggningen av indelningsärenden. Del bör vara en uppgift för berörda kommuner att direkt hos kammarkollegiet aklualisera indelningsärenden. Förbundel underslryker all det ur självslyrelsesynpunki är vikligl,

13 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 157

Prop. 1978/79:157 194

att vid vägning av skälen för och emot en indelningsändring, berörda kommuners inställning tillmäts särskild vikt.

Karlstads kommun och Sveriges kommunaljuridiska förening, som avstyrker förslagel i denna del, framhåller all den nuvarande kommunindelningen inle bör ses som ell beslående förhällande. Ändamålsenliga ändringar bör alltid övervägas. Indelningsplanen är etl institut som håller dessa överväganden akluella. De förordar därför all inslilulel indelningsplan behålls saml att en översyn av densamma skall ske vart femte år.

3 Förutsättningar för indelningsändring

Eu sjuttiotal remissinslanser behandlar kommitténs förslag i fråga om förulsäliningarna för indelningsändring. Förslagen lillslyrks av kammarkollegiet, elva länsstyrelser, domkapitlet i Skara, kommunaldemokraliska kommittén, landstingskommunerna i Malmöhus, Örebro och Gävleborgs län saml 13 kommuner. Några av dessa remissinslanser redovisar särskilda synpunkler.

Flera remissinstanser lämnar synpunkter och förslag - ibland av mer eller mindre kritisk nalur - i olika delfrågor men lämnar kommitténs förslag i övrigl ulan erinran. Dil hör fyra länsslyrelser, 26 kommuner. Svenska kommtmförbundet, TCO, Sveriges kommunaljuridiska förening och Föreningen Sveriges kommunalekonomer.

Remissinslanserna har i allmänhel inget atl invända mol kommilléns uppfattning all beslämmelserna om förutsätlningarna för indelningsändring bör vara allmänt hållna och att som allmän förutsättning för indelningsändring bör gälla alt den kan antas medföra bestående fördel för kommun eller del av kommun eller annars från allmän synpunkl.

Kammarkollegiet anför alt kommitténs förslag till ny fömtsättningspara-graf utgör en syntes av de kriterier för indelningsändring som har utvecklats i praxis under den långa lid som nuvarande lagbestämmelse varit i kraft. Kollegiet finner rikligt atl systemet med allmänna och kvalificerade förutsättningar avskaffas, eftersom dessa i praktiken smält samman lill krav pä alt samlliga föreliggande omständigheter alltid skall övervägas vid bedömningen av om en indelningsändring skall ske eller ej. Som grundläggande förutsällning för en indelningsändring måste alltid gälla atl ändringen inle innebär avsteg från de av statsmakterna fastställda principerna för hur riket skall indelas i kommuner. Vid prövning av skälen för en indelningsändring skall alltså övervägas dels humvida de kriterier som uppställs i indelnings-lagen är uppfyllda och dels om indelningsändringen överensstämmer med de allmänna principerna för kommunbildning.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län anser del rikligt att lagtexten ges en allmän ulformning. Förutsättningarna för ändring lorde vara alltför olikartade för all kunna fångas in i några enkla exempel. För den prakliska hanteringen av de

Prop. 1978/79:157 195

allmänt hållna beslämmelserna bör emellerlid enligl länsslyrelsen under-sirykas alt begreppel "fördel" mäste ges en vid tolkning. Det mäsie bli en sammanvägning av de inlressen som de inom området berörda omgivande kommunerna och samhället i övrigt har. Omgivande kommuner har ett intresse av atl kunna påverka en indelningsändring, som inte berör deras områden. Samhällel i siort genom sialen måste kunna påverka storleken på kommunerna. En fömtsättning för decentraliseringen av viktiga samhällsuppgifter till kommunerna är atl alla kommuner har prakliska möjligheler all klara av dem. Del innebär i sin lur vissa grundläggande krav pä kommunsloriek. Länsslyrelsen framhåller atl slalens krav på alt kommunerna skall ha en lillfredsställande siorlek i debatten ofta har uppfattats som elt renodlat effektivitetskrav. Det har därtill hävdats all det skulle slå i motsatsställning lill kraven på demokrati och närhet lill beslulsfaiiarna. Länsslyrelsen framhåller att det är ell värde i all skapa kommuner som kan ta hand om stora uppgifter. På det sättet får vikliga frågor sin lösning i nära anslulning lill människor som berörs. Del är självklart atl man måste lägga myckel slor vikt vid alt man inom området är överens om atl eventuella ändringar verkligen är till fördel. Den faktorn kan emellertid inte bli helt utslagsgivande i varje läge. De allmänl hållna bestämmelserna får enligl länsslyrelsen inte tillämpas så au den nyligen genomförda kommunindelningsreformen faller samman. Den har varit en grundförutsättning för den decentralisering av tunga samhällsfrågor som skelt under senare är. Samma synpunkler framförs av Gävleborgs läns landstingskommun.

Kommunaldemokratiska kommittén anser de fömlsällningar som kommittén Släller upp för indelningsändringar vara väl avvägda. Torsby kommun delar kommitténs uppfattning när det gäller de allmänna förutsättningar, som bör föreligga för atl en indelningsändring skall komma lill stånd. Vid bedömning om indelningsändring skall ske bör man framför alll se på de nya kommunernas möjligheler au kunna fullgöra sina uppgifter. För au sä skall kunna ske, mäsie kommunerna befolkningsmässigt vara så stora all de bl. a. kan anställa den personal som behövs. Kommunerna skall enligl de grundläggande värderingar som kommil lill uttryck i bl. a. regeringsformen i allt högre grad ombesörja de samhälleliga uppgifterna. Om indelningsändringarna medför all kommunerna blir så små alt det krävs ell ökat inlerkommunalt samarbete genom kommunalförbund eller liknande samarbetsformer för atl kommunerna skall kunna fullgöra sina uppgifter, är det enligl Torsby kommun risk för atl den kommunala demokratin undergrävs.

Även Norrköpings kommun anser all del inle är möjligl alt i detalj utforma regler om vilka förutsättningar som skall gälla för en indelningsändring. Kommunen pekar dock samtidigt på alt del bl. a. med hänsyn lill den långsiktiga kommunala planeringen och verksamheten är nödvändigt att kommunindelningen är stabil. Kravet på "beslående fördel" för en indelningsändring måste därför ställas förhållandevis högt. Allmänl har

Prop. 1978/79:157 196

kommunen den uppfaiiningen alt ändringar i den nyligen fastlagda indelningen i kommunerbör få ske endast undantagsvis. En sådan återhållsamhet är nödvändig bl. a. för atl ge kommunerna möjlighet all stabilisera sin verksamhet och organisation. Liknande synpunkter framförs av Västerås kommun.

Örkelljunga kommun anger som sin allmänna uppfattning, all framsläll-ningarom siörre ingrepp i den nuvarande kommunindelningen- nybildning av kommuner och överförande av hela församlingar från en kommun till en annan - bör prövas med slor resirikliviiei. Sådana indelningsändringar bör endasi medges i de fall där man klart kan påvisa, att den ifrågasatta ändringen medför väsentliga fördelar för såväl den ökade som den minskade och - i förekommande fall - nybildade kommunen. Indelningslagens föreslagna ulformning får inle tas lill intäkt för sådana förändringar i den nuvarande kommunindelningen att man äventyrar syftel med densamma - dvs. alt tillförsäkra alla landets invånare en oberoende av kommuntillhörighel allsidig kommunal service. Den nuvarande kommunindelningen synes enligl Örkelljunga kommun fungera väl och bör inle inom överskådlig framtid revideras.

Svalövs kommun anser all del efter de allmänna kommunsammanläggningarna finns anledning all låla de nya kommunerna få möjlighet au i lugn och ro försöka smälla samman och genom vellig planering bilda bärkraftiga enheter. Det bör alllså inie ges möjlighet att genom tillfälliga strömningar och kanske konslruerad oppositionell opinionsbildning åstadkomma ändring i kommunindelningen. Det bör enligl kommunen vara mycket svårt alt ändra nuvarande indelning. Även Surahammars kommun anser att behovet av indelningsändringar under lång tid framåt bör vara myckel begränsat. Kommunen framhåller all kommunerna efter indelningsreformen behöver arbetsro.

Kramfors kommun delar kommitténs mening all det inle är lämpligt eller möjligt atl i tndelningslagen uppställa detaljerade villkor för framtida ändringar av kommunindelningen. Kommunen tillstyrker den av kommillén föreslagna allmänna förutsättningen för indelningsändring, alt denna skall antas "medföra bestående fördel för kommun eller del av kommun". Kommunen utgår då ifrån all ordet "bestående" valts för all garantera all tillfälliga opinioner inte skall kunna få någon avgörande inverkan på elt indelningsändringsförslag.

TCO lillstyrker bestämmelsen i 1 kap. 1 § första stycket i kommitténs förslag lill ny indelningslag om de allmänna förutsättningarna för indelningsändring. Det är enligt TCO helt nödvändigt att möjlighelerna lill arbeie, service och god miljö för medborgarna (år sior inverkan på kommunindelningen i fortsättningen.

Landskrona kommun anser det väsentligi au beslut om mindre ändringar av indelningen, oberoende av antalet invånare och fastigheter som berörs,, grundas på etl så allsidigt underlag som möjligl. Eu ovillkorligt krav är all

Prop. 1978/79:157 197

markanvändningen i berörda kommuner är klarlagd och dokumenterad i den fysiska riksplaneringen.

Några remissinslanser anser all kommilléns förslag bör kompletteras eller preciseras i vissa hänseenden. Vara kommun anser alt förulsäliningarna för indelningsändring enligl kommilléns förslag är oklara och vaga och att de bör kunna preciseras. Länsstyrelsen i Ålvsborgs län ifrågasäller om inle riktlinjer av det slag som riksdagen antog före kommunindelningsreformerna bör meddelas i indelningslagen. Domkapitlet i Skara påpekar au det i betänkandet inte finns något förslag om lämplig kommunsloriek. Domkapiilei anser del önskvärt au man anger vissa latituder belräffande folkmängd och areal fören kommuns sloriek. Ulredare i indelningsärenden får viss ledning genom elt klarläggande uttalande i motiven. Oskarshamns kommun anför atl ell anlagande på alliför vaga grunder all en indelningsändring medför beslående fördel för kommun eller del av kommun eller annars från allmän synpunkl inle kan anses tillfredsställande. Vissa krav måste enligl kommunen slällas pä skälen för en indelningsändring. Della bör framgå av lagiexlen eller motiveringen lill denna. Emmaboda kommun anser all de indelningsändringar som i vissa fall kan länkas ske med hänsyn till den regionala utvecklingen av arbetsmarknad och service samt hushållningen med mark-och vattentillgångar motiverar att indelningslagskommitténs förslag till lagtext kompletteras med "fördel för siallig verksamhei", innefattande bl. a. förhållanden med anknytning lill regionalpolitik och fysisk riksplanering, som skäl för indelningsändring. Länsstyrelsen i Kronobergs län anser all uuryckei "eller annars från allmän synpunkl" i beslämmelsen om förutsättningar för indelningsändring kan ge upphov lill skilda tolkningar. Möjligheterna atl ersätta del med etl mindre vagt uttryck borde undersökas.

Några remissinstanser är mera kriiiska. Avesta kommun anser alt de allmänna förutsättningar som anges i 3 § första styckel KIL bör kunna behållas efter viss jusiering. Kommunen delar således inle kommitténs uppfattning att bestämmelserna i en ny indelningslag måste ges en allmän utformning och atl de närmare kriterierna skall överlämnas ål praxis. När kommillén i nästa mening anför alt hiilillsvarande praxis i viss utsträckning bör kunna tjäna som riktmärke, tycks det som kommillén lar bort gmnden för sill förslag, efiersom hittillsvarande praxis i slor utsträckning utformats efter de förutsättningar som anges i 3 § KIL. Delta borde rimligtvis vara elt starkl skäl för all behälla beslämmelserna i 3 g. Avesta kommun delar kommilléns mening all en indelningsändring skall kunna anlas medföra beslående fördel för kommun eller del av kommun eller annars från allmän synpunkt. Liknande synpunkler framförs av Hedemora kommun som också framhåller all lagen skulle kunna byggas ut med något slags definition av vikliga egenskaper hos en kommun.

Enligl Uppsala kommuns mening är förutsättningen atl indelningsändring skall medföra beslående fördel fördel av kommun uttryck för ell alltför snävt synsätt. Kommiuén synes här ha bortsett från att befolkningen i den

Prop. 1978/79:157 198

reducerade kommunen kan ha starka skäl för all motsätta sig ulbrylning av en del av kommunen, även om utbrytningen kan medföra beslående fördel för den utbrutna delen. Uppsala kommun konstaterar att ändringar i kommunindelningen som regel får olika effekler för befolkningen i olika delar av berörda kommuner. En beslående fördel för befolkningen i en del av kommun kan innebära beslående nackdelar för befolkningen i resten av kommunen.

Erfarenheterna av indelningsreformen ger enligl Jönköpings kommun anledning all ifrågasätta om indelningslagskommitténs förslag om fömtsällningarna för indelningsändring och ulredning därom är tillfyllest. Detta skall sättas i särskild relation till den betydelse kommillén vill tillmäta ortsbefolkningens önskemål och synpunkter. Kommittén har stannat för allmänl hållna bestämmelser och överiämnal ål rättspraxis att tillämpa dem. Kommunen anser att lagparagrafen härigenom blir tämligen intetsägande, särskilt som den skall läcka alla former av indelningsändring. Denna lagstiftningsteknik är otillfredsställande eftersom den omöjliggör en bredare insikt om bedömningen av indelningsfrågorna. Den kan dock möjligen accepteras på de skäl som kommittén åberopar. Kommunen har emellerlid invändningar mot det alltför vagt utformade allmänna rekvisitet "om ändringen kan aniagas medföra beslående fördel för kommun eller del av kommun eller annars från allmän synpunkl". Mol bakgmnd av bristerna i dokumentationen rörande kommunblocksbildningen anser Jönköpings kommun atl lagen skall innefatta etl klarl formulerat krav som garanterar en allsidig belysning av rekvisitet "bestående fördel" ur primärkommunala aspekter. En mera omfattande indelningsändring - främst dä sammanläggning av hela kommuner - är en komplicerad process, vars fömlsättningar och konsekvenser i nte kan totalt sett bedömas utan ingående studier av de väsentligaste kommunala planerings- och förvaltningsfunktionerna. Den nya kommunbildningen måste sålunda belysas genom ekonomisk prognos, fysisk utvecklingsplan, verksamhetsplaner saml administrativa och organisatoriska planer. Försl genom en sådan allsidig ulredning kan en helhetsbedömning över huvud taget vara möjlig huruvida en föreslagen kommunsammanläggning kan innebära bestående fördel. Kommunen menar atl kommitténs lagförslag bör kompletteras med en uttrycklig föreskrift som garanterar en allsidig prövning av fördelarna med en indelningsändring. Grunden för indelningsreformen angavs i 2 a § KIL. Där föreskrivs uttryckligen att indelningen skulle gmndas på bedömanden om befolkningsförhållanden, den ekonomiska ulvecklingen samt de kommunala förvaltningsuppgifternas omfattning och beskaffenhet. Indelningslagskommitléns lagförslag bör på motsvarande säll enligl Jönköpings kommuns mening, grundad på erfarenheterna av indelningsreformen, kompletteras med en till förutsättningarna knuten uttrycklig föreskrift som garanterar en allsidig prövning av fördelarna i indelningsändring.

Sydvästra Skånes Kommunalförbund berör frågan om kommunal fö r-

Prop. 1978/79:157 . 199

bund som alternativ till indelningsändring. Förbundel anför alt ingen kommunindelning blir hell rationell i sydväslra Skåne med dess nästan en halv miljon invånare fördelade på nio kommuner och en yta på endast ca 1 600 kml Förbundet finner det anmärkningsvärt att kommittén över huvud tagel inte har berört fördelarna med kommunalförbund i åtminstone mer tätbefolkade regioner i landet. 1 relativt enhetliga bostads-och arbelsmarknadsregioner, t. ex. sydvästra Skåne, är del helt naiuriigi och rikligt att kommunerna bildar samarbetsorgan som neutraliserar effeklerna av härda kommungränser. Länen och landstingsområdena ärofta på grund av sin sloriek olämpliga all bilda naluriiga samhörighelsomräden.

Eu tiotal remissinstanser lar särskilt upp kommitténs förslag atl syslemel med kvalificerade förutsättningar överges och att det i stället föreskrivs alt särskild hänsyn skall tas lill önskemål och synpunkler från kommun som närmasl berörs av en indelningsändring.

Länsslyrelsen i Jönköpings län framhåller att en vägledande princip bör vara all avgöranden i indelningsfrågor bör ske efter bedömning i varje enskilt fall av samlliga argument för och emot en ändring. Vid en sådan bedömning bör självfallet kommunens uppfattning tillmätas stor betydelse. En sådan ordning kan tillgodose även de intressen, som kan tala för att systemet med kvalificerade förutsättningar behälls. Kommitléns förslag som del utformats i lagtext ger garanti för all de kommunala åsikterna blir tillböriigt beaktade i det enskilda fallet. Länsstyrelsen tillstyrker därför all förslagel förverkligas. Ocksä kammarkollegiet anser det riktigt atl systemet med kvalificerade förutsättningar avskaffas.

Surahammars kommun anser all det bör uttryckas tydligare i lagen atl önskemål och synpunkler från berörd kommun eller kommuner skall väga myckel lungt innan beslul fattas om ändrad indelning. Skrivningen i I § i förslaget till ny lag bör om möjligt klarare fastslå alt hänsyn skall las till den kommun som närmast berörs av förslag om indelningsändring.

Av de remissinstanser som berör frågan om rält för kommun all inlägga veto mol indelningsändring delar alla utom Nybro kommun kommilléns uppfattning all någon absolut vetorätt för kommun inle bör införas. Nybro kommun ifrågasätter om inte vetorätt trots allt borde införas, eftersom detla är ell egentligt ullryck för den kommunala demokratin med praktisk verkan i den kommun som berörs av förslaget om indelningsändring.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser all förslaget om den betydelse som skall lillmätas berörda kommuners inställning är tveksamt. I lagtexten anges bara all särskild hänsyn skall las lill önskemål och synpunkter från kommun som närmast berörs av indelningsändringen. Bestämmelsen uttrycker enligt länsstyrelsens mening inte myckel mer än en självklarhet och täcker knappast vad kommiuén anför i sin motivering. 1 denna uttalas atl förslagel avser atl bibehålla principen att särskilt starka skäl fordras för all genomföra en indelningsändring mol kommuns bestridande. Kraven pä sådana skäl måste enligl kommittén slällas högre ju mer omfattande indelningsänd-

Prop. 1978/79:157 200

ringen är. En sådan lillämpning av beslämmelsen - som länsstyrelsen för sin del finner riktig - bör bl. a. innebära au upplösning av kommun genom sammanläggning mot kommunens vilja endasi kommer au beslulas i absoluta undantagsfall. En direkl vetorätt bör måhända av skäl som kommittén åberopat inte införas. Däremot synes beslämmelsen om särskild hänsyn lill kommunens synpunkler böra byggas ul så all den nämnda undaniagskarakiären av ingripande indelningsbeslui mol berörd kommuns mening får slöd i lagtexten. Frågan är alltför betydelsefull för att regleras enbart genom moiivuilalanden.

Örebro läns landstingskommun påpekar alt någon speciell effekl av alt en kommun molsäller sig indelningsändring inte längre anges i lagtexten. Av belänkandel framgår dock att särskilt slarka skäl måste finnas även i fortsättningen för att en indelningsändring skall genomföras mol berörd kommuns vilja. Landstingskommunen finner dei i och för sig godtagbart med mera allmänl angivna fömlsällningar för indelningsändringar i själva lagtexten. Detta får dock inle medföra, atl verkan av all berörd kommun motsätter sig en sådan ändring inte alls behandlas i lagen. Med en sådan lösning finns risk för ell minskal kommunalt inflytande på dessa frågor. Landstingskommunen föreslår därför alt den akluella beslämmelsen komplelleras med en mening av innehåll, alt särskilt starka skäl erfordras för indelningsändring mot berörd kommuns vilja. Länsstyrelsen I Kalmar län anser all de kvalificerade skäl som behövs för beslul om indelningsändring mol kommuns vilja borde ha exemplifierats.

Enligt Hagfors kommun bör det klargöras tydligare i förarbelena lill en ny lagstiftning alt man för all driva igenom en indelningsändring mot berörd kommuns vilja måsie kräva synneriigen lungi vägande skäl för ändringen. Speciellt gäller detla om etl område frän viss kommun, som motsätter sig detla, skall överföras lill annan kommun. Den kommun som får lämna ifrån sig etl område har planerat hela omfattningen av sin verksamhei och förvalining ulifrån en kommunsloriek och befolkning som innefatlar även det område som går ifrån kommunen. Med hänsyn till bl. a. den arbetsrättsliga lagstiftningen blir del myckel svårt för en kommun au anpassa sina utgifter efter de minskade inkomster som en folkminskning på grund av en sådan indeiningsändring medför. 1 den mån man hänvisar till ortsbefolkningens intresse av en ändrad kommunal indelning bör man kräva all detta intresse är myckel väl dokumenterat, t. ex. genom resultatet av en kommunal folkomröstning. Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser att en närmare precisering av vad som menas med "särskilt starka skäl" för indelningsändring mot en kommuns vilja är nödvändig. En klarare definition bör införas i anvisningar eller förarbeten för atl undvika oklarheter innan någon vägledande praxis har hunnit ulvecklas.

Avesta kommun anser alt de kvalificerade fömlsättningar som anges i 3 g andra styckel KIL bör kunna behållas. Förutsättningen "atl viss kommunal uppgift av störte vikt finnes vara eftersatt så atl avsevärd olägenhet

Prop. 1978/79:157 201

uppkommit eller kan vänlas uppkomma" kan fortfarande ha viss giltighet i gles- och gränsbygder. De två sista kvalificerade förutsätlningarna "att samhällets behov av utrymme för bostäder, induslri eller annat dylikt ändamål inie kan i erforderlig mån lillgodoses inom samhällets område eller au bestående indelning lägger hinder i vägen för den ekonomiska ulvecklingen inom orten" bör behällas oförändrade i den nya indelningslagen.

Kommitténs förslag att i den nya indelningslagen skall föreskrivas att särskild hänsyn skall tas lill orlsbefolkningens inställning i fråga om delning av kommun eller områdesöverföring har föranlett kommentarer från flera remissinslanser.

Kammarkollegiet anför all vissa invändningar kan länkas resas mot förslagel med hänsyn lill all del skulle kunna ifrågasällas om inle deila slrider mol principen om den representativa demokratin. Gentemot sådana invändningar kan framhållas atl orlsbefolkningens förhållanden ofta är en faktor av Slor betydelse i ett indelningsärende. Den skall således vägas in i bedömningen av frågan tillsammans med övriga fakiorer som påverkar indelningen, l. ex. planförhållanden, kommunalekonomiska och övriga ekonomiska frågor saml fastighetsfrågor. Ortsbefolkningens spontana inriklning, dess tillgäng lill kommunikationer och övrig samhällelig service o. d. ulgör ofta i sig tillräckliga skäl för indelningsändring. Del är därför naiuriigi och rimligt att Ortsbefolkningens inställning i vissa fall bedöms ha en avgörande betydelse för en indelningsfrågas lösning. Befolkningens mening har också hittills alltsedan den nuvarande indelningslagen trädde i kraft tillmäils slor betydelse i praxis. Kollegiet lillstyrker därför atl denna praxis lagfästs enligt kommitténs förslag.

Länsstyrelsen i Ålvsborgs län anför alt ändringar i kommunindelningen ofta får olika effekler för befolkningen i skilda delar av berörda kommuner. En beslående fördel för befolkningen i en del av en kommun kan innebära bestående nackdelar för befolkningen i resten av kommunen. Länsstyrelsen anser del därför rikligt all särskild hänsyn skall las lill ortsbefolkningens Önskemål och synpunkter, om ändringen innebär att kommun delas eller alt del av kommun överförs till annan kommun.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anser all del är bra alt kommillén har föreslagil en beslämmelse om atl särskild hänsyn skall tas lill orlsbefolkningens inställning lill en indelningsändring. Domkapitlet i Skara ansluler sig lill de tankegångar som kommillén har utvecklat som grund för sitt förslag om hänsyn till folkopinionen.

Föreningen Sveriges kommunalekonomer framhåller att det är tillfredsställande att principen om folkopinionens betydelse vid en indelningsändring har skrivits in i lagtexten. Man kan dock enligl föreningen inte bortse från risken för komplikationer vid tillämpningen av lagen på den sisinämnda punkten. Det finns nämligen risk atl del skapas överdrivna förväntningar om folkviljans betydelse vid ifrågasatta indelningsändringar, särskilt delningar. Folkviljan måste även i forlsällningen vägas mol befolknings- och skaiieun-

Prop. 1978/79:157 202

derlag samt möjligheterna atl förse kommunmedlemmarna med en tillfredsställande service.

Åsele kommun ifrågasätter om inte beslämmelsen om särskild hänsyn till Ortsbefolkningens önskemål och synpunkler borde kunna göras tillämplig på alla typer av indelningsändring, inte enbart delning av kommun eller överförande av del av kommun till annan kommun. De speciella erfarenheler som Åsele kommun har lalar för atl denna särskilda beslämmelse bör göras lillämplig även pä indelningsändring i form av kommunsammanläggning.

Enligt Svenska kommunförbundet synes kommiuén ha bortsett från atl befolkningen i den reducerade kommunen kan ha slarka skäl för all motsätta sig utbrytning av eil område. Ålskillig samhällsservice fordrar ett vissl befolkningsunderlag medan i andra fall servicen kan behållas endasi lill priset av en inte obelydlig skattehöjning. En indelningsändring innebär alltså en omställningsprocess förden kommunala förvaltningen som menligt inverkar på effektiviteten under övergångstiden. Vid delning av kommun lår den reducerade kommunen också en överdimensionerad förvaltningsapparat som endasi pä sikt kan anpassas lill den nya indelningen. Ändringar i kommunindelningen får i regel olika effekler för befolkningen i olika delar av berörda kommuner. En beslående fördel för befolkningen i en del av en kommun kan innebära beslående nackdelar för befolkningen i resten av kommunen. Länsstyrelsen i Örebro län samt Gotlands och Klippans kommuner framför liknande synpunkler. Också länsstyrelsen i Ålvsborgs län anser alt hänsyn bör las även lill inställningen hos befolkningen i den minskade kommunen.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län underslryker att del i första hand måste vara genom kommunfullmäklige som man ger uttryck för folkviljan i kommunen i indelningsärenden såväl som i andra ärenden. Della gäller också i de fall där bara en viss del av en kommun berörs av elt kommunalt beslul. Den principen lillämpas i alla kommunala frågor och bör gälla som grundregel även i indelningsfrågor. Del finns naturligtvis situationer då fullmäktige inte avspeglar opinionen i en viss del av kommunen. Bara under myckel speciella omständigheter kan det emellertid enligt länsstyrelsen finnas motiv för au en stark lokal opinion skall ges större vikt än en majoritetsuppfalining i kommunens representativa församling. Del kan ske om opinionen är entydig och om fördelarna med en ändring är uppenbart stora i kommundelen och nackdelarna uppenbart ringa för kommunen i övrigt. Liknande synpunkler framförs av Gävleborgs läns landstingskommun.

Torsby kommun delar kommitténs uppfattning au del är kommunfullmäktige i berörd kommun eller kommuner, som skall ha ett avgörande inflytande på om indelningsändring skall komma lill slånd eller inte. För kommunfullmäktiges ställningstagande kan del dock vara av värde alt man genom opinionsundersökningar kan få en uppfattning om hur befolkningen i olika delar av kommunen ser på en indelningsändring. Opinionsyttringen bör få rådgivande karaklär. Det är sedan kommunfullmäktige i berörd kommun

Prop. 1978/79:157 203

eller kommuner, som - utifrån de allmänna kriterier och värderingar belräffande konsekvensen av en kommunindelningsändring - skall tala för berörd kommun. Det representativa syslemet bör självklart inle sältas ur spel.

Vaxholms kommun anser det tacknämligt att principen om folkopinionens betydelse har skrivits in i lagiexlen. Del finns emellerlid enligl kommunen risker för komplikationer av olika slag. Folkviljan kommer sannolikt i många fall aU slå mot andra förhållanden, t. ex. kraven på tillräckligt befolkningsunderiag och tillfredsställande service, då delningar övervägs. Det bör i detla sammanhang erinras om all den viktigaste anledningen lill de genomförda indelningsreformerna varil de ökade krav som ställs på kommunerna i fråga om fysisk och ekonomisk planering, nya verksamhetsområden och utveckling av befintlig service. Man kan länka sig två alternativ i delta läge. Enligl del ena väger folkviljan i prakliken så läll i konkurrensen med befolknings-och servicekrilerierna all de flesta framställningar avslås. Detla ulfall kan ge upphov lill ny besvikelse hos den berörda befolkningen. Enligt del andra alternativet fär folkviljan en sådan vikt all de flesta framställningar beviljas. Delta ulfall kan väcka latenta opinioner till liv i en sådan omfattning alt hela indelningsreformen riskerar att rivas upp. Härtill kommer del icke oväsentliga problemet med alt praktiskt genomföra en delning av en kommun som ännu inte hell funnil sina former efter en sammanläggning. Vad som från allmän synpunkl är vikligt i sammanhanget är risken att det skapas överdrivna förväntningar belräffande folkviljans betydelse vid ifrågasatta indelningsändringar. Vaxholms kommun förutsätter au folkviljans betydelse i praxis kommer att vägas mot de restriktioner som befolkningsunderiag och servicenivå lägger på indelningsändringar av detta speciella slag.

Skellefteå kommun understryker all kommunernas synpunkler måste tillmätas mycket slor betydelse vid handläggningen av indelningsärenden. Den av kommittén föreslagna beslämmelsen all särskild hänsyn skall las till ortsbefolkningens inställning då indelningsändringen avser delning av kommun eller överförande av del av kommun till annan kommun måste hanteras med försiktighet. Skellefteå kommun kan på denna punkt inte helt dela kommitléns uppfattning all en sådan ulirycklig regel inie skulle innebära elt avsteg från den representativa demokratins princip. Även om man lill en del kan instämma i all kommunfullmäklige inte utan vidare kan sägas representera invånarna i enbart en del av kommunen så kan man ändå hävda atl den representativa demokratin riskerar alt naggas i kanten. Skellefteå kommun avstyrker inte förslaget på denna punkt men uttrycker en viss tveksamhel och framhåller att bestämmelsen under alla omständigheter måste hanleras med slor försiktighet. Pajala kommun är ocksä tveksam. Kommunen anför alt del i en representativ demokrati är slälll utom allt tvivel att den folkvalda församlingen representerar befolkningen. 1 kommilléns resonemang kring en befolkningsgrupps inställning i förhällande lill kommun finns en uppenbar risk att lillfälliga opinioner, som tillkommit

Prop. 1978/79:157 204

genom välplanerade propagandaaklioner, ges för sior beiydelse.

Några remissinslanser redovisaren mera krilisk inställning lill kommilléns förslag.

Botkyrka kommun anser att formuleringen om särskild hänsyn både till kommunens och orlsbefolkningens önskemål skapar osäkerhel och en känsla av all orlsbefolkningens önskemål tar över synpunkterna från kommun som närmast berörs. Kommunen anser att särskild hänsyn inte kan tas till både kommun och ortsbefolkning. Det är däremot angeläget au vid prövningen av en indelningsändring väga argumenten från såväl kommun som ortsbefolkning. 1 likhet med vad som anförts i betänkandet mäste detta överiämnas åt praxis. Lagtexten bör revideras i sådan anda atl vid utredning om indelningsändring skall prövas om del är möjligl alt la hänsyn till synpunkler från kommun och ortsbefolkning, om ändringen innebär alt kommun delas eller au del av kommun överförs lill annan kommun.

Nybro kommun anser all kommittén pä etl mycket allvariigt sätl har skilt pä å ena sidan kommunens allmänna vilja uttryckt genom fullmäktige och å den andra ortsbefolkningens vilja. Enligt de demokratiska principerna anses kommunens vilja också vara ortsbefolkningens. Här får man alliså inte lov all spjälka upp frågorna till elt parlsförhällande och ge reglerna en utformning, som skulle leda lill etl icke-demokratiskt system i själva lagstiftningen. Nybro kommun framhåller atl man inte kan se annorlunda på en indelnings-ändring för del av kommun än på en ändring för hel kommun. Då det är tal om en indelningsändring för del av kommun berör del i och för sig även hela kommunen.

Danderyds kommun släller sig tveksam lill kommitténs förslag om särskild hänsyn lill ortsbefolkningen. För del första hävdar kommunen att man bör vara ytiersi restriktiv med kommunala opinionsundersökningar, då de inte annal än i rena undanlagsfall går alt inpassa i det representativa demokratiska systemet. Stora kommunala frågor kan avgöras i samband med valen till fullmäktige och med lanke på de korta mandatperioderna måste del vara synneriiga skäl för all mellan valen genomföra en kommunal folkomröstning eller opinionsundersökning. Dessutom hävdar kommunen alt, om en sådan undersökning skall göras, den inle bör begränsas lill enbart den direkl berörda delen av en indelningsändring. Danderyds kommun hävdar all hela kommunen blir berörd av en indelningsändring utom i de fall, då det bara är fråga om en gränsjusiering. Genom del sagda har kommunen inle ifrågasatt alt särskild hänsyn skall tas lill ortsbefolkningens inställning i indelningsfrågor, men kommunen tror att den i forsla hand skall komma till uttryck i de kommunala valen.

Avesta och Hedemora kommuner ifrågasätter om en liten folkopinions vilja vid en mindre indelningsändring entydigt skall vara utslagsgivande. En indelningsändring lillkommer i allmänhel för atl lösa samhällsfrågor på lång sikt för den framtida befolkningen. Tillfälliga och måhända kortsiktiga opinioner av liten numerär bör därvid inle ges så slort infiytande.

Prop. 1978/79:157 205

Karlstads kommun och Sveriges kommunaljuridiska förening avstyrker av principiella skäl den av kommittén föreslagna bestämmelsen atl särskild hänsyn skall tas till den inställning som ortsbefolkningen har inom del område som skall överföras lill annan kommun. Den föreslagna föreskriften Slrider mot grunderna för den representativa demokratin. Enligt dessa grunder skall de folkvalda, dvs. kommunfullmäktige, tillvarata den berörda ortsbefolkningens inlressen. Opinionsundersökningar enligt bestämmelserna i 2 kap. 18 § kommunallagen bör i sådant fall ligga till grund för kommunfullmäktiges beslut och inte för regeringens prövning.

Kommunaldemokratiska kommittén erinrar om alt dess utredningsuppdrag även omfattar frågan om lokalorgan i kommunerna. I direktiven har särskili framhållits alll. ex. direklvaldakommu ndelsorgan kan ses som ell alternativ till en indel ni ngsändring som skulle vara önskvärd från rent kommunaldemokratisk synpunkl. 1 denna del har utredningsarbetet just startat. De förslag som kommunaldemokraliska kommiuén kan komma all lägga fram i denna del bör naturiiglvis kunna ha betydelse när en indelningsändring i framliden övervägs.

Några remissinslanser lar upp frågan om slatsbidrag till kommun i samband med indelningsändring. Kungälvs kommun anför atl en indelningsändring som avsevärt försvagar den ekonomiska bärkraften hos en kommun inte bör få genomföras mol kommunens vilja. Om ändringen av allmänna skäl ändå skulle anses nödvändig, bör den kommun som skulle fä försvagad ekonomisk bärkraft tillförsäkras en molsvarande ekonomisk kompensation, exempelvis genom exlra skalleuljämningsbidrag. Enligl Luleå kommun bör del vara naturligt all slaten genom bidrag eller på annal säll håller en kommun skadeslös, om en indelningsändring genomförs av allmänna skäl och mol kommunens vilja och kommunen härigenom orsakas ett ekonomiskt avbräck ulan molsvarande vinst för annan kommun. Kommittén talar också om att det i speciella fall bör finnas möjlighet lill exlra skatteutjämningsbidrag men vill inte i lagförslaget la med någon bestämmelse härom med hänvisning till atl detta skulle leda till elt olyckligt köpslående om kommundelar. Mot denna motivering kan enligt Luleå kommun anföras att köpslåendei redan existerar genom den ekonomiska reglering som skall genomföras i större indelningsärenden. Någon väsenllig förändring härulinnan kan knappast en regel om statsbidrag i vissa fall medföra. Även Landskrona kommun anser alt en beslämmelse bör las in i den nya indelningslagen om au kommun, när särskilda skäl föreligger, skall kunna få statsbidrag.

4 Undersökning om befolkningens inställning

De fiesia av de ca 55 remissinslanser som har yttrat sig över kommilléns förslag till beslämmelser om särskild undersökning om orlsbefolkningens inställning lill indelningsändring lillstyrker i alll väsentligt förslagel eller

Prop. 1978/79:157 206

lämnar del utan erinran. Till dessa remissinstanser hör kammarkollegiet, tio länsstyrelser, domkapitlet i Skara, kommunaldemokratiska kommittén, Gävleborgs läns landstingskommun, 22 kommuner. Svenska kommunförbundel och SACO/SR. Några av dessa remissinstanser är på vissa punkter tveksamma till kommilléns förslag eller av en annan uppfattning än kommillén.

En mer kritisk hållning till kommitléns förslag intas av sex kommuner, TCO och Sveriges kommunaljuridiska förening.

Flera remissinstanser gör allmänna uttalanden om kommitléns förslag.

Enligt länsstyrelserna i Jönköpings och Ålvsborgs län är det ell framsteg all ulrönandel av befolkningens inställning kan ske i reglerade former inom ramen för ulredningen i ell indelningsärende. Länsstyrelsen i Ålvsborgs län anser det värdefulll all fasla regler införs om särskild undersökning genom myndighels försorg av befolkningens inställning lill indelningsändring. Härigenom kan sådana undersökningar få större stadga. Rättviks kommun anser alt särskild undersökning om orlsbefolkningens inställning lill indelningsändring alltid bör ske.

Kammarkollegiet biträder förslaget all en beslämmelse tas in i den nya lagen (1 kap. 24 §)om särskild undersökning av befolkningens inställning och hur sådan undersökning skall gå till. Även kollegiet finner lämpligt atl länsstyrelsen verkställer sådan undersökning. Dels lorde länsslyrelserna ha administrativa resurser och sakkunskap för denna uppgift. Dels är länsstyrelserna genom lokalkännedom och geografisk närhet till berörda områden bättre lämpade för uppgiften än en central myndighet. Dessutom är det naturiigt alt länsslyrelserna ombesörjer opinionsundersökning, efiersom avsikten är att de skall ta en mera aktiv del i utredningsarbetet i indelningsärenden än tidigare. Inte heller länsstyrelsen i Uppsala län har någol att invända mot förslagel att länsslyrelserna skall verkslälla undersökningen om befolkningens inställning och besluta om lämplig form för undersökningen.

Svenska kommunförbundet lillstyrker alt länsslyrelsen får i uppgift all verkslälla sådan undersökning saml atl beslula om lämplig form för denna. Vid uppläggning av undersökningen bör länsstyrelsen samråda med kommunen bl. a. för atl garantera atl diskuterade alternativ till indelningsändring också förs fram. Sådani alternativ kan vara en utbyggnad av den lokala servicen med exempelvis lokalkontor och lokala förtroendevalda organ. Del är också vikligl att undersökning av befolkningens inställning föregås av en utredning om konsekvenserna av en indelningsändring för service, förvaltning och ekonomi. Försl sedan dessa klarlagts har befolkningen erforderligt faktaunderiag för elt ställningstagande. Vad som enligt lagen är bestående fördel kan ändå vara svårt att avgöra. Länsstyrelsen i Örebro län och Gotlands kommun för fram liknande synpunkter. Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller all hörande av befolkningen i ett föreslaget överflytlningsområde ofta ar ett naturiigt led i utredningsförfarandet. Man

Prop. 1978/79:157 207

kan utgå från alt formen för opinionsundersökning av länsslyrelsen kommer all väljas efter samråd med de berörda kommunerna. Väljes omrösining lorde del finmaskiga nälel av valdislriki - i Sloekholms län ca 950 distrikt -underlätta mätningen av opinionen i olika kommundelar.

Några remissinstanser anser atl folkomröstningar och opinionsundersökningar endast bör förekomma i begränsad utsträckning. Länsstyrelsen i Skaraboigs län framhåller alt folkomröslningar och opinionsundersökningar bör användas resiriklivt med lanke på svårigheterna all finna tillförlitliga meioder. Länsstyrelsen i Gävleborgs län och Gävleborgs läns landstingskommun anför alt möjlighelerna atl ordna opinionsundersökningar bör utnyttjas endast i undantagsfall och alt resultaten måste ses som endasi en del i beslutsunderlaget. Den delen måste alltid vägas mol andra för- och nackdelar av en indelningsändring. Vaibeigs kommun uttrycker en viss försiktighel när det gäller mätning av befolkningens vilja med folkomröstning eller opinionsundersökning, eftersom sädana mätinstrument i de fiesta fall kan ge utrymme för subjektiva värderingar av undersökningens resultat. Kramfors kommun förutsätter att folkomröstning skall ske endasi i undantagsfall och bara dä fråga är om en indelningsändring av väsenllig betydelse för berörda kommuner. I övriga fall bör mindre omfattande tillvägagängssätl väljas för atl uiröna orlsbefolkningens inställning. Del är önskvärt atl lagtexten ger ullryck härför.

Några remissinslanser pekar på olika svårigheier med kommunala folkomröslningar. Stockholms läns landstingskommun framhåller all det ofta är svårt att avgränsa de berörda (och således röslberättigade) alt slälla frågorna korrekt och begripligt, all lämna lillfredsställande information och att genomföra omrösiningen så att resultatet kan tolkas på ett entydigt sätt. I Stockholms län kompliceras bilden av alt det i detla län snarast är landslingsområdel och länet som är näringsgeografiskt sammanhållande, medan den primärkommunala indelningen åtminstone i de inre delarna av länet inte grundas på näringsgeografiskt sammanhållna kommuner. All avgränsa de berörda och få lill slånd en rälivisande och informaliv folkomröstning i en omstridd indelningsfråga av någon siorlek i Stockholms län lorde vara svårt. Givetvis ärdel lättare atl i befolkningsmässigt mindre och näringsgeografiskt enhetliga kommuner urskilja vilka som är berörda av en indelningsändring och alt tolka resultatet av en omröstning bland dessa. Det är angelägel alt de särskilda förhållanden som råder i Stockholms län beaktas när befolkningens inställning till en eventuell indelningsändring skall undersökas. SACO/SR betonar de stora tekniska problem som i synnerhet vid opinionsundersökningar eller liknande föreligger när del gäller frågekonstruktion och utvärdering och de stora risker som därför föreligger all en undersökning inle ger entydiga svar. Mz/n/i/örs/cowwMn menar alt man, ulan all därför ifrågasätta allmänhetens goda omdöme, nog kan räkna med att ur allmän synpunkt vikliga faktorer såsom näringsgeografiska sammanhang och erforderligt befolkningsunderlag för viss verksamhei många gånger lorde

Prop. 1978/79:157 208

få Slå tillbaka för önskemål om all traditionella bindningar upprällhålls samt all tillgäng till närkontakt föreligger. Del ständiga problemel om vilken hänsyn man skall ta lill en sådan opinionsyliring kommer sannolikt all i hög grad föreligga även i dessa sammanhang. Enligl länsslyrelsen I Jämtlands län måste man kriiiskl och från fall lill fall värdera utfallel av lokala opinionsyttringar.

Kommunaldemokratiska kommittén understryker särskilt vikten av alt vid en kommundelning ortsbefolkningen i de båda kommundelarna hörs. I det fall en inle hell obelydlig del av kommunen ifrågasätts bli överförd lill annan kommun, kan del vara viktigt alt befolkningen i båda kommundelarna får möjlighet att lämna sina synpunkler pä förslagel om indelningsändring. En indelningsändring kan nämligen i ell sådant fall ha beiydande åierverkningar på den reducerade kommunen. Länsslyrelsen i Kalmar län saml Nybro, Gotlands och Svalövs kommuner anser atl hela befolkningen i en kommun som berörs av en indelningsändring skall omfattas av en opinionsundersökning eller folkomröstning. Även Svenska kommunförbundet samt Danderyds och Uppsala kommuner anser all en undersökning om befolkningens inställning inle bör begränsas till att omfatta endast befolkningen i etl föreslaget utbrytnings- eller överföringsområde.

Flera remissinstanser diskuterar frågan om folkomröstningaroch den representativa demokratin.

Emmaboda kommun framhåller alt kommunala folkomröstningar eller andra dylika opinionsundersökningar inle får bfi så ofta förekommande alt de skulle äventyra förulsäliningarna för en väl fungerande och medborgeriigi förankrad representativ styrelseform. De fall där undersökningar om befolkningens inställning lorde aktualiseras är när det på goda grunder kan anlas att kommunfullmäklige inle representerar ortsbefolkningens inställning. Della kan framför allt gälla vid den typ av indelningsändring som innebär överföring av kommundel lill annan kommun. Helsingborgs kommun förutsätter alt bestämmelsen om undersökning om ortsbefolkningens inställning inte hindrar kommunen att på eget initiativ företa folkomröstning eller annan form av opinionsmätning om delta bedöms lämpligt. Länsstyrelsen i Blekinge län ansluler sig lill kommilléns kriiiska inställning lill namninsamlingar och andra lillfälliga opinionsundersökningar. Della bör dock enligl länsslyrelsen inie innebära atl spontana opinionsyttringar inie skall beakias. Den representativa demokratin bör om möjligl utnyttjas. Där detla inte är möjligl bör befolkningens inslällning undersökas pä sådani sätt som kommillén föreslagit, genom all länsstyrelsen anlitar kommunens valnämnd.

Några remissinstanser redovisar en mera kritisk inslällning.

Norrköpings kommun anför att den representativa demokratin bygger på de politiska partierna och deras arbete. Partierna har elablerade former för au inhämta önskemål och synpunkter frän befolkningen i olika frågor. Det är därför naturligt att slå vakt om och vid behov vidareutveckla dessa kontaktvägar. Däremoi föreligger inte något behov av folkomröstning eller

Prop. 1978/79:157 209

liknande opinionsundersökning för all uiröna befolkningens uppfaiining. Dessa synpunkler gäller enligl kommunens uppfattning med samma tyngd närdet gälleratt utröna folkviljan i frågaomen föreslagen indelningsändring. Norrköpings kommun anser atl del är tveksamt om en fråga om indelningsändring lämpar sig för folkomröstning eller liknande opinionsundersökning. Regelmässigt innehåller förslag om indelningsändring myckel komplicerade avvägningsproblem och svårbedömbara intressefrågor i övrigt. Risken är därför påtaglig att en omrösining bland befolkningen eller liknande undersökning kommer att slyras av tillfälliga omsiändigheler och opinioner utan påtagligt samband med sakfrågan.

Ljusdals kommun framhåller all kommunfullmäklige självfallel representerar kommunmedlemmarna och att det får anses vara felakligi om kommunfullmäktige medelst statistisk bevisföring måste påvisa folkviljan inför en överordnad myndighet. Här bör den överordnade myndigheten kunna överlämna ät kommunfullmäktige atl på egen hand bedöma styrkan av eventuella opinionsyttringar.

TCO påpekar att det enligt kommunallagen är kommunfullmäklige som förelräder kommuninvånarnas samlade opinion. Den nya kommunallagen innehåller möjlighet för fullmäktige atl som led i sin beredning av ett ärende genomföra någon form av opinionsundersökning. Det förslag som nu framläggs är emellerlid av hell annan karaklär. Där länks opinionsundersökningen bli en del i del sluiliga beslutsunderiagei som kan lolkas som jämbördigl eller t. o. m. mer represeniativi än fullmäktiges åsikter. Förslaget slrider därför mot principerna för den kommunala demokratin. Till della avgörande argument mot förslagel kommer även all opinionsundersökningar aldrig kan lolkas som medborgarnas sammanvägda vilja. De föreliggande alternativens för- och nackdelar kan ej på ett tillfredsställande säll sammanvägas. TCO avstyrker därför starkt denna del av indelningslagskommitténs förslag.

Även Karlstads kommun avstyrker förslaget om all länsstyrelsens ulredning får innefatta opinionsundersökning. Del bör i stället övervägas om kommuns yttrande i indelningsärende inte skall prövas av kommunfullmäklige vid två tillfällen med ett mellanliggande val. Den eventuella försening av handläggningsiiden som detla kan medföra kan rimligen inie uigöra hinder mol ell sådant förfarande. Självfallet måste indelningsändringen vara av viss kvalificerad art för atl motivera en omständligare handläggning. Den av kommittén förordade modellen med möjligheler för länsslyrelsen atl anordna folkomröstning innebär de facto en överprövning i sak av det kommunala beslutet. En sådan överprövning av kommunala beslul som fattas enligt kommunallagsreglerade grunder måste anses tveksam. Samma synpunkter framförs av Sveriges kommunaljuridiska förening.

Enligt Nybro kommun är del ytterst olämpligt atl man i lagsliftning söker precisera hur en befolkningsgrupp deklarerat sin vilja på elt "otvetydigt sätt". Oivelydigheten kan vara frammanad på felaktiga grunder med ledning av

14 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 157

Prop. 1978/79:157 210

den form de frågor har fått som befolkningen skall ta ställning till. Befolkningsgruppen har då gelt uilryck för sin vilja på eii fiktivt säll eller hell enkelt svarat på fel frågor eller svarat fel på frågorna.

Karlskrona kommun ifrågasätter lämpligheten av alt länsstyrelsen verkställer de opinionsundersökningar som syfiar till au utröna befolkningens inslällning till en föreslagen indelningsändring. Kommunallagen ger kommunfullmäktige möjlighet att inhämta synpunkler från kommunmedlemmarna när så bedöms lämpligt. Någon skillnad när det gäller indelningsfrågorna i detla avseende bör inle göras. Oavsett om länsstyrelsen eller kommunfullmäklige företar opinionsundersökningen bör samma skydd för den enskildes rällslrygghel, liksiällighel och integritet kunna iakttas. Det är lämpligt att valnämnderna fär i uppgift atl förrätta opinionsundersökning på samma sätl som ell allmänt val. Länsslyrelsen bör kunna medverka pä samma säll som vid etl allmänl val nämligen genom kontroll av röslsammanräkningen. Resullaiet av opinionsundersökningen bör endasi vara rådgivande. Enligl Uppsala kommun bör kammarkollegiel beslula om lämplig form för undersökningen och verkställa denna. Jönköpings kommun finner det oacceptabelt alt frägan om undersökning av ortsbefolkningens inslällning (folkomröstning) skall överiämnas för prövning och beslut av kammarkollegiel, i vissa fall länsslyrelsen. Fråga härom bör ankomma på de berörda kommunerna och anknytas till lämplig tidpunkt i utredningsarbetet.

Stockholms kyrkliga samfällighet anser atl frågan om införande av folkom-rösiningsinsiituiei bör ulredas ytterligare.

Länsstyrelsen i Jämtlands län och Vara kommun framhåller att det är betydelsefullt att opinionsundersökningar föregås av en allsidig och saklig information. Enligt Svalövs kommun är det vid alla undersökningar ytterst viktigt att alla konsekvenser av en indelningsändring blir klart och sakkunnigt redovisade och belysta. Lällfaliligl faktaunderlag bör alllså föreligga. Oskarshamns kommun anser det vikligl att befolkningen så långt möjligt har en god kännedom om villkoren och konsekvenserna i hela sin vidd av indelningsändringen vid tillkännagivandet av sin mening i frågan. Krav måste därförslällas pä all utredningsmaterialet fåren sådan utformning alt det blir tillgängligt för allmänheten. Inhämtandet av befolkningens önskemål och synpunkler bör inie ske förrän ulredningen har framskridit så långt au de problem ärendet rymmer kan redovisas på ell tillfredsställande säll. Utredningsmyndighelen bör därjämte åläggas au på lämpligt säll sprida informaiion om de delar av ulredningen som kan vara av betydelse för befolkningens bedömningar. Risken för all allmänhetens ställningstagande grundas endasi på delfrågor som är a v begränsad beiydelse men som skjutits i förgrunden av vissa opinionsbildande parter mäste elimineras.

Några remissinslanser behandlar frågan om möjlighet för länsslyrelserna alt anlita kommunernas valnämnder för genomförandet av omröstningar.

Kammarkollegiet finner tillfredsställande att valnämnderna föreslås kunna

Prop. 1978/79:157 211

medverka vid omröstningar bland befolkningen. Därigenom torde man kunna uppnå formellt sett mera lillfdrliiliga resullat och siörre likformighet vid förfarandet än som kunnat vara möjligt vid omröstningar som anordnats på annat säll. Kalmar kommun förutsätter att länsstyrelsen bereder kommunfullmäktige möjlighet au själv ordna opinionsundersökning genom valnämnden innan det blir aktuellt att länsstyrelsen själv anlitar valnämnden.

Bestämmelsen om kommunfullmäktiges rätt atl hindra valnämndens medverkan ler sig enligt länsstyrelsen i Stockholms län verklighetsfrämmande med hänsyn till länsstyrelsernas ansvar för valförberedelser och röstsammanräkning och deras intresse av väl fungerande valnämnder vid den omfattande och svåra arbetsuppgift som de samtidiga allmänna valen utgör. Det är inte länkbart alt en länsstyrelse skulle äventyra eller försvåra ell allmänl val i kommunen genom att engagera valnämnden i en samtidig opinionsundersökning i indelningsärende. Inle heller länsstyrelsen i Koppaibergs län, domkapitlet I Skara och Eksjö kommun anser det lämpligt att införa en beslämmelse som ger kommunen räu att vägra all valnämndens resurser ställs till länsstyrelsens förfogande.

Uppsala kommun och Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund anser att förslaget bör kompletteras med bestämmelser om hur undersökningar om befolkningens inslällning till indelningsändring skall gå till. Länsstyrelsen i Skaraborgs län ifrågasäller om inle någon form av reglering bör ske med lanke på del ofta mycket stora iniresse indelningsfrågor väcker hos befolkningen, som starkt engagerar sig genom namninsamlingar och opinionsyiiringar av skilda slag. Någon bestämmelse finns inte om rätt att föra talan mot kammarkollegiets eller länsstyrelsens beslut om ulredningsförfarandei. Enligt länsstyrelsens åsikt bör kommunernas medverkan och inflytande i detta hänseende stärkas antingen genom bestämmelser direkl i lagtexten eller i form av tillämpningsföreskrifter eller anvisningar av annat slag. Kommunaldemokratiska kommittén erinrar om atl kommiuén enligt sina direktiv bör följa tillämpningen av bestämmelserna i 2 kap. 18 g kommunallagen om opinionsundersökningar m. m. och ulnyiijandel av de möjligheler som de ger. Kommittén bör vidare enligt direktiven vara oförhindrad atl ta inilialiv lill ytteriigare regleringar och kompletteringar för att åsiadkomma en lämplig ulveckling av folkomröstningsinsiituiei som eu led i en fördjupad kommunaldemokrati. Kommillén har ännu inie haft möjlighet atl utreda denna fråga. I samband med denna utredning kan kommiuén ha anledning atl närmare beröra de folkomröstningar, opinionsundersökningar eller liknande förfarande, som föranleds av förslag om indelningsändringar.

Kommittén har utgått från atl kommun ersätts för kostnader som föranleds av att valnämnd anlitas och all kostnaderna behandlas som övriga kosinader i indelningsärendet. Kammarkollegiet har inget att erinra mol delta. Vad gäller länsstyrelsens arbete med dessa

Prop. 1978/79:157 212

opinionsundersökningar torde detta enligt kammarkollegiet få anses ingå i länssiyrelsens normala arbetsuppgifter. Särskilda kostnader härför torde därför inle komma all uppslå i indelningsärendet. Sölvesborgs kommun ser gärna att det i lagtexten tas in en beslämmelse om all kommun har räu alt få ersäuning för de kostnader som föranleds av all länsstyrelsen anlitar valnämnden. Vara och Bodens kommuner förutsätter att staten ersätter kommunen för de kostnader kommunen haft på grund av omröstning som har beslulals av statlig myndighet.

5 Decentralisering av beslut och utredning 5.1 Beslutanderätten

Kommitténs förslag atl beslutanderätten i vissa indelningsärenden bör decentraliseras godtas av remissinstanserna. Däremot är remissopinionen delad bland del sextiotal instanser som yttrar sig i frägan om kammarkollegiel eller länsslyrelserna bör beslula i dessa ärenden. Till kommilléns ståndpunkt att kammarkollegiet bör anförtros beslutanderätten ansluter sig kammarkollegiet, riksantikvarieämbetet, sju länsstyrelser. Lunds domkapitel, Södermanlands och Hallands läns landstingskommuner, 18 kommuner. Veckholms och Holmby församlingar. Svenska kommunföi bundet, TCO och utredningen (Kn 1977:04) om översyn av lagen om församlingsslyrelse.

Till förmån för all länsstyrelserna bör få beslutanderätten ullalar sig//f//on länsslyrelser, Gävleborgs läns landstingskommun, elva kommuner, decentraliseringsutredningen (Kn 1975:01) och kommunaldemokratiska kommittén.

Enligl kammarkollegiets mening är del i den allmänna sirävan att avlasta regeringen ärenden av ruiinbeionad karaklär befogal att besluianderällen i vissa smärre indelningsärenden delegeras lill lägre myndighet. Kammarkollegiet biträder kommitléns förslag i fråga om avgränsningen av sådana ärenden. Kammarkollegiet pekar på sin långa erfarenhet av indelningsärenden och förklarar sig sålunda berett att ta på sig denna uppgift. Kammarkollegiel är däremoi frågande inför kommilléns uttalande atl saken bör prövas på nylt om den slalliga befallningen med den kyrkliga indelningen upphör. Del förhållandet torde tvärtom med än siörre styrka tala för atl besluianderällen i de relativt få mindre indelningsärenden som blir kvar skall utövas av kammarkollegiel.

Länsstyrelsen i Stockholms län har övertygats av kommitténs utredning om att decentraliseringen bör ske lill kammarkollegiel. Länsstyrelsen fäsler sig särskilt vid att del övervägande anlalel mindre indelningsärenden enbart avser församlingsindelningen samt all kommunindelningsärenden skulle bli sällsynia hos de enskilda länsstyrelserna. Om kammarkollegiel fattar beslut i ärendena främjas enhetlighet och rutin. Länsslyrelsen i Uppsala län vill inte heller motsätta sig förslaget, efiersom många prakliska skäl lalar för atl en central myndighet beslutar i samlliga smärre indelningsärenden. Enligl

Prop. 1978/79:157 213

länsstyrelsen i Skaraborgs län kan knappast varje länsstyrelse alltid besitta den fackkunskap som krävs, eftersom del endasi rör sig om ell fåtal ärenden.

Lunds domkapitel underslryker au kammarkollegiet lämpligen är den myndighet som bör handlägga indelningsärenden, särskilt mot bakgrund av detla ämbetsverks rika erfarenhet av kyrkliga indelningsändringar och de hänsyn som mäsie las i sädana ärenden. I samma riktning uttalar sig Veckholms och Holmby församlingar.

Enligt Uddevalla kommun kan det ifrågasättas om inte länsslyrelserna med hänsyn till sin roll i samhällsplaneringen hade kunnai fungera som beslutsfattare i mindre indelningsfrågor. Med hänsyn lill del ringa anlal ärenden som antas bli aktuella kan det dock vara vissa effektivitetsfördelar alt uppnå om besluten i dessa frågor ligger hos kammarkollegiel.

Flera andra kommuner betonar att det inte kan vara ändamålsenligt all decentralisera lill länsslyrelserna efiersom del rör sig endasi om elt fåtal ärenden. Till dessa hör Örkelljunga, Helsingborgs, Laxå, Västerås och Luleå kommuner.

Södermanlands läns landstingskommun, som ansluler sig lill kommitléns förslag i denna del, framhåller all en beiydande del av indelningsärendena kommer att beröra tvä län eller landstingskommuner och då måste det anses naturligt atl avgörandet skall ankomma pä ell organ med övertegionall ansvarsområde. Samma uppfattning har länsstyrelsen i Södermanlands län.

Landstingsförbundet ställer sig avvisande till all kammarkollegiet får beslutanderätten. Förbundet menar all indelningsändringar normall bör vara frågor som har sådani samband med kommunal självstyrelse alt en beslutanderätt kopplad med en låt vara begränsad vetorätt för ett statligt ämbetsverk knappast ler sig tilltalande frän principiella utgångspunkter.

Några remissinstanser som uttalar sig lill förmån för au länsslyrelserna bör få beslutanderätten åberopar allmänna strävanden all öka decentraliseringen i samhällsförvaltningen. Länsstyrelsen i Värmlands län framhäller t. ex. alt en delegering av beslutanderätten från central till regional nivä är ett vikligl led i de pågående regionalpoliliska strävandena atl bygga upp väl differentierade regioner i landel. Genom en ökad decentralisering minskas avståndet mellan beslutsfaliare och allmänhel och delta ger allmänheten ökade möjligheler lill direkta kontakter. I samma riktning uttalar sig länsstyrelserna i Kronobergs, Blekinge och Västmanlands län.

Decentraliseringsutredningen, som förordar att länsstyrelserna ges beslutanderätten, föreslår att ansökan om indelningsändring skall ges in till länsslyrelserna. Enligl decentraliseringsutredningens mening är länsstyrelserna i dag fullt kompetenta att avgöra vilka ärenden som enligl den nya indelningslagen skall överiämnas till regeringen. Länsslyrelserna är vidare genom sill ansvar för samhällsplaneringen i länen och genom silt regionalpolitiska kunnande bällre lämpade än kammarkollegiel atl bedöma lokala och regionala frågor som kommer upp i samband med indelningsändringar.

Prop. 1978/79:157 214

Länsstyrelsen I Gävleborgs län anser all besluianderällen bör läggas på länsslyrelserna. Kravet på en enhellig praxis lorde inte vara särskilt ullalat i de sällan förekommande ärenden som kommiuén vill decentralisera. När del gäller kyrkliga indelningar bör kammarkollegiel kunna bisiå länsslyrelsen på del sätl som sker i andra ärenden, där ett centralt verk och länsstyrelsen har gemensamma inlressen. Dessutom ger länsstyrelsens lokalkännedom och befattning med länsplaneringsuppgifterna klara moliv för all lägga besluten på länsslyrelserna.

Flera andra remissinslanser betonar all länsstyrelsernas lokalkännedom och befattning med länsplaneringsuppgifterna gör dem lämpade att handlägga indelningsfrågorna. Hit hör länsstyrelserna i Blekinge, Hallands, Värmlands, Örebro och Norrbottens län, Emmaboda, Nybro, Väslerviks, Halmstads, Kristinehamns och Kramfors kommuner saml kommunaldemokratiska kommittén.

Danderyds kommun har inle funnit några bärande skäl för att avvisa tanken på atl låta länsstyrelserna besluta i mindre indelningsärenden. Motiven om en enhellig bedömning vid beslut hos en central myndighet kan inle tillmätas någon avgörande betydelse, då de lokala förhållandena och motiven för indelningsändringar alltid är olika.

Genom beslul i länsslyrelsen fär enligl Kumla kommun även kommuner i länet som inte direkt berörs av en indelningsändring, men som kanske ändå påverkas, sina synpunkter tillgodosedda genom länsstyrelsens politiska förankring. Värdet av länsstyrelsernas poliliskl sammansatla styrelser betonas också bl. a. av länsstyrelserna I Hallands, Västmanlands, Kopparbergs och Gävleborgs län saml Emmaboda och Jokkmokks kommuner.

Några länsstyrelser, som i och för sig anser atl länsstyrelserna bör ha beslutanderätten i mindre indelningsärenden, förordar all ändringar som berör mer än ett län eller kyrkliga indelningsändringar beslutas av kammarkollegiet. Hit hör länsstyrelserna i Kronobergs, Blekinge, Kristianstads, Gävleborgs och Västerbottens län.

5.2 Utredningsansvaret

Kommittén diskuterar skälen för och emot att lägga ulredningsansvaret i indelningsärenden pä länsslyrelserna i stället för kammarkollegiet där del ligger nu. Kommitténs förslag, att kollegiet l. v. bör få behålla huvudansvaret för utredningarna, föranleder delade meningar bland remissinslanserna.

Kammarkollegiet finner i likhel med kommillén all ulredningsansvaret allljäml bör åvila kollegiet. Länsslyrelserna bör emellertid i störte utsträckning än f n. anlitas i utredningsarbetet. Detla är, enligl kammarkollegiels mening, värdefullt för indelningsfrågornas handläggning och befogat med hänsyn lill länsstyrelsernas befallning med länsplaneringen. 1 vissa indelningsärenden av störte omfattning är del dessulom nödvändigl med länssiyrelsens medverkan i utredningsarbetet. Del är angelägel atl länssiy-

Prop. 1978/79:157 215

relserna får erforderiiga resurser för della. Riksantikvarieämbetet tillstyrker också att kammarkollegiet t. v. får behälla utredningsansvaret.

Länsstyrelsen i Stockholms län framhäller att man genom kommitténs förslag fär en lämplig fördelning av utredningsuppgifterna sä att länsstyrelsernas större närhet till den berörda befolkningen och tillgäng till material till länsplaneringen kan utnyttjas. I samma riktning utlalar sig länsstyrelserna i Uppsala och Jönköpings län.

Länsslyrelsen i Östergötlands län anser all förslaget är realistiskt. Länsslyrelsen framhåller emellertid au möjligheterna alt biträda i utredningsarbetet skulle ökas och underlättas om cenirala råd och anvisningar för uirednings-arbetel utarbetas.

Länsstyrelsen i Kalmar län, som också tillstyrker förslagel i denna del, poänglerar särskilt att i de fall kammarkollegiet väljer all själv ulföra ulredningen delta sker i nära koniakl med länsslyrelsen för au utredningen skall tillföras den kunskap om de regionala förhållandena som länsslyrelsen besitter. I samma riktning uttalar sig länsstyrelsen i Skaraborgs län.

Länsstyrelsen i Värmlands län anser däremoi alt huvudansvaret för utredningarna bör ligga på länsstyrelserna. Dessa har genom sin utredningsverksamhet eu omfaiiande material som kan ligga i bollen vid utredningar om indelningsändringar. Kommitténs uppfattning är all samhällsplanerings-arbetet inte har så stor betydelse vid mindre indelningsändringar efiersom del med vissa undanlag omfaltar hela kommuner. Länsslyrelsen delar inie denna uppfaiining. Inom ramen för det ulredningsarbele som bedrivs vid länsslyrelsen låsen mängd material fram som är betydelsefullt vid bedömningen av indelningsändringar. Länsstyrelsen framhäller ocksä all planeringen ulvecklas och förfinas.

Enligl länsstyrelsen i Västernorrlands län måste verkställande av utredningarom den kommunala indelningen anses utgöra en del av den regionala samhällsplaneringen. Genom samarbetet med kommunerna och ortskännedomen har länsstyrelserna goda förutsättningar au verkslälla dessa utredningar. Att länsstyrelserna får utredningsansvaret förordas också av bl. a. länsstyrelserna i Kronobergs, Blekinge, Västmanlands och Norrbottens län.

Eftersom utredningsarbelel i mindre indelningsärenden i stor utsträckning skall ligga på länsslyrelserna skulle det enligt länsstyrelsen i Malmöhus län inle medföra någon störte yiieriigare belastning atl ocksä ha ulredningsansvaret.

Endast etl mindre anlal kommuner lar särskilt upp frågan om ulredningsansvaret i indelningsärenden.

Botkyrka, Norrköpings, Karlshamns, Sölvesborgs, Helsingborgs, Vara, Laxå, Rättviks och Åsele kommuner tillstyrker, i huvudsak på de av kommittén anförda skälen, alt kammarkollegiel får behålla ulredningsansvaret. De har inte någol all erinra mot atl länsslyrelserna i ökad omfattning engageras i utredningsarbetet.

Prop. 1978/79:157 216

Enligt Karlstads kommun kan utredningens skäl för au länsstyrelserna skall anlitas i siörre omfattning än f n. i utredningsarbetet också gälla som skäl för alt huvudansvaret skall överiåias på länsstyrelserna. Enligt kommunens mening borde länsstyrelsernas ansvar för den regionala samhällsplaneringen väga tyngst vid bedömningen av denna fråga. Skulle huvudmannaskapet för samhällsplaneringen överlåtas på landstingskommunerna måste emellertid länsstyrelsernas roll omprövas. 1 della inslämmer Sveriges kommunaljuridiska förening. Emmaboda, Svalövs och Kristinehamns kommuner anser också atl ulredningsansvarei bör decenlraliseras lill länsslyrelserna.

Enligl kommunaldemokraliska kommittén bör del, mol bakgrund av alt länsstyrelserna besitter den bättre lokalkännedomen, övervägas om inte länsstyrelserna skall ha huvudansvaret för utredningar om indelningsändringar inom länei. 1 della inslämmer decentraliseringsutredningen.

6 Ekonomisk reglering

Eu fyrtiotal remissinstanser behandlar kommitléns förslag i fråga om den ekonomiska regleringen mellan kommuner vid en indelningsändring. Drygt hälften av dessa lillstyrker helt förslagen eller lämnar dem utan erinran medan återstoden endasi har invändningar i detaljfrågor. Några remissinstanser redovisar speciella synpunkler.

Bland dem som ultryckligen tar upp och helt lillsiyrker eller lämnar förslagen utan erinran är länsstyrelserna i Örebro och Gävleborgs län, landstingskommunerna i Örebro och Gävleborgs län, Danderyds, Solna, Uppsala, Emmaboda, Nybro, Karlshamns, Svalövs, Borås, Laxå, Rättviks, Bodens och Pajala kommuner saml Svenska kommunförbundet.

Flera remissinstanser uttrycker sin lillfredsställelse med kommitténs ulgängspunkl alt den ekonomiska regleringen i första hand är en fråga för kommunerna själva. Enligl Svenska kommunförbundet är del moi bakgrunden av denna avtalsfrihet följdriktigt atl beslämmelserna får den allmänna ulformning som kommittén föreslär. Östersunds kommun anser atl regeringens beslul, om kommunerna är ense,endasi skall ha formen av en bekräftelse av del träffade avtalet. Av samma uppfattning är Karlstads kommun och Sveriges kommunaljuridiska förening. Enligl dessa remissinslanser bör i lagen föreskrivas en skyldighei för regeringen au faslslälla den ekonomiska regleringen i enlighel med etl träffal avtal. Möjlighet för regeringen alt fastställa regleringen pä annal sätl föreslås reglerad genom en undanlagsregel.

Kommitténs uppfattning alt all slags egendom bör behandla s lika och att någon vederiagsfri överföring av viss s. k. förvaltnings-förmögenhet inle bör förekomma har inte mött några invändningar belräffande de borgerliga kommunerna. Nybro kommun framhåller dock all, om kommunerna är överens härom, kan man i avtalet om ekonomisk reglering skriva in att viss förvaltningsförmögenhel övergår vederiagsfrill.

Prop. 1978/79:157 217

1 fråga om omfallningen av den ekonomiska regleringen anför länsstyrelsen i Skaraborgs län atl del förfarande som i något fall tillämpats vid överföring av mindre områden och som innebär au man inie gör en lotal uppdelning av tillgångar och skulder har visat sig medföra problem. Som exempel nämns att den ekonomiska regleringen mellan Gullspångs och Kristinehamns kommuner fortfarande är olöst. Länsstyrelsen, som i och för sig inte har något all invända mol kommitléns lagförslag, anser all sådan partiell ekonomisk reglering endasi bör användas vid överföring av områden där etl liiei anlal kommuninvånare berörs. Enligl Laxå kommun erbjuder dock denna melod för ekonomisk reglering uppenbara fördelar när det gäller mindre indelningsändringar.

Länsstyrelsen i Jämttands län, som inte heller har någon erinran mot lagförslagen, anför belräffande fördelningen av kommunägda fasligheler alt del är etl allmänt iniresse att någon osäkerhet om fördelningen inte kvarstår efter indelningsändringen. Det bör förutsättas att alla av en fördelning berörda kommunägda fastigheter noga redovisas, både de som är belägna inom ett överflytlningsområde och skall ägas av en ny kommun och de som är belägna inom överflyiiningsomrädei men fortfarande skall ägas av den gamla kommunen. I vissa fall kan svårigheter föreligga atl fullständigt redovisa kommunägda fastigheter, exempelvis i fråga om områden i bihang C till stadsregisler eller äldre skolfasligheier, som tidigare ägts av en församling men genom beslämmelse i lagen (1930:262) om skolstyrelse i vissa kommuner övertagils av kommunen. Del vore därför enligt länsslyrelsen lämpligi om i ett beslut om fördelning togs in en generell beslämmelse om att övriga inom överflyiiningsomrädei belägna fastigheter som kan ägas av den gamla kommunen skall tilldelas den nya kommunen.

Kommittén föreslår atl den ekonomiska regleringen liksom f n. skall faslsiällas av regeringen i samband med förordnande om indelningsändring. Kommittén föreslår inte någon motsvarighet lill nuvarande möjlighei au kunna bestämma att regleringen i visst avseende skall äga rum senare, om det i förordnandet anges i vilken ordning och enligl vilka grunder detta skall ske. Enligt Uddevalla kommun, som delar kommilléns uppfaiining att beslut om den ekonomiska regleringen bör föreligga samlidigl som beslutet om indelningsändring, är del med hänsyn till den roll de ekonomiska frågorna spelar rimligt att de är lösta, när beslut meddelas om indelningsändring. Kammarkollegiet anser dock att en molsvarighet lill den nuvarande möjligheten alt beslämma atl regleringen i vissl avseende skall äga rum senare bör finnas i den nya lagen. Kollegiet har i etl aktuellt ärende om delning av kommun gjort den erfarenheten att del kan vara svårt att - redan då avtal om ekonomisk reglering fasislälls - hell överblicka de framtida konsekvenserna av delningen för exempelvis kommunalförvaltningen i den minskade kommunen. När förslag till avtal om ekonomisk reglering upprättas, har det således visat sig omöjligl att

Prop. 1978/79:157 218

beräkna kostnaderna för en eventuell överdimensionering av förvaltningsapparaten och därav föranlett särskilt bidrag för försämrad ekonomisk Slällning. För liknande fall anser kollegiet att grunderna för visst villkor i den ekonomiska regleringen bör få fastställas vid förordnandet om indelningsändring, medan den närmare ulformningen av villkorel får anslå till en senare tidpunkt.

Länsstyrelsen i Stockholms län tar upp kommitténs förslag att slopa kravet på fordringsägarens samiycke för alt flytta över en kommunal förbindelse. Kommitténs moliv lill förslagel är au del med dagens kommunstorlek är tämligen likgiltigt för borgenären mot vem han skall rikta sill anspråk och all den nuvarande ordningen medför ell omfattande arbeie. Länsstyrelsen släller sig tveksam lill alt generellt och ulan garantier för borgenären ta bort kravet på samiycke, efiersom enligt länsstyrelsen borgenären i vissa fall kan länkas ha ell intresse av saken.

Göteborgs stadskanslis juridiska avdelning har, sedan kommunen avståll från alt yttra sig, i elt särskilt yttrande pekat på vissa komplikationer belräffande förbindelser på den uiländska kapiialmark-nåden. De villkor för denna upplåning som avtalats harenligi avdelningen bl. a. grundals på långivarnas uppfaiining om kommunens loiala verksamhetsområde, skattekraft, samlade förmögenhet m. m. En mera omfattande förändring av dessa föruisältningar kan i vissa fall medföra en annan uppfaiining hos långivarna om låntagarens kreditstyrka. De speciella villkor som kan finnas godtagna i denna typ av civilrätlsliga avtal kan i sin tur medföra icke önskvärda konsekvenser för låntagaren - kommunen. 1 extrema fall kan t. o. m. avtalet sägas upp, varvid lånet i fråga omedelbart förfaller till betalning. Avdelningen framhäller au dessa avtal inte kan påverkas av svensk lagstiftning, eftersom de regelmässigt innehåller klausuler av innebörd att ur avtalet uppkommande tvister skall handläggas vid utländskt forum och i enlighel med ulländsk räu.

Länsslyrelsen i Östergötlands län föreslår en lagteknisk ändring i den grundläggande beslämmelsen om ekonomisk reglering enligl kommitléns förslag. Enligl länsslyrelsen bör bestämmelsen ändras så alt del i fråga om överföring av del av kommun lill annan kommun anges atl ekonomisk reglering skall ske så snart kommunal tillgång eller förbindelse utöver vad som sägs i en särskild bestämmelse om borgensförbindelser m. m. skall föras över till den mollagande kommunen. Länsslyrelsen tar vidare upp frägan om vem som skall göra upp förslag lill ekonomisk reglering. Kommillén anser all sådani förslag alllid skall upprällas av den som verkställer ulredningen. Länsstyrelsen framhåller all ekonomisk reglering behövs endasi om indelningsändring blir aktuell. Regleringen kan vara myckel omfattande. Enligt länsslyrelsen bör möjlighei finnas att låta arbelel med den ekonomiska regleringen anslå lill dess länsslyrelsen lagii slällning lill om indelningsändring bör komma till stånd . eller ej. Länsstyrelsen anser att kammarkollegiet - eventuellt med anlitande

Prop. 1978/79:157 219

av kommunförbundet - i sådana fall bör svara för förslag till ekonomisk reglering, även om ulredningen i övrigt verkställs av länsstyrelsen eller särskild ulredare.

Stockholms kommun nämner att de föreslagna bestämmelserna om ekonomisk reglering liksom de nu gällande avser tillgångar och förbindelser. Enligt kommunen torde begreppet förbindelser inle läcka varje fordringsanspråk som kan hänföras till överflvttningsområdet eller berör verksamhei inom della. Som exempel nämns anspråk på skadestånd som har sin grund i förhållandena före indelningsändringen men som framställs försl vid senare tidpunkl då skadan yppas. Även andra typer av till överföringsområdet hänföriiga latenta förpliklelser kan länkas. Den ekonomiska regleringen torde i allmänhet inte omfaua frågan om ansvaret för sådana förpliklelser. Del kan dä vara oklart om ansvaret skall bäras av den minskade eller ökade kommunen. Även om en lösning av frågan slår att finna i allmänna rättsregler, kan del enligl kommunen ur prakliska synpunkler vara värdefulll alt ansvarel för förpliktelser av detla slag regleras genom en beslämmelse i indelningslagen. Bestämmelsen bör enligt kommunen självfallet vara dispositiv.

Enligl Kalmar kommun och SACO/SR kan del vid nybildning av kommun uppkomma ovisshet angående parlsslällningen i rättegång, som kan ha inletts kort före beslutet om indelningsändringen men efter det att riktlinjerna dragils upp för avtal om de ekonomiska förhållandena mellan berörda kommuner enligl den nya indelningen. Del exempel på avtal om ekonomisk reglering som finns i belänkandel läcker inle denna fråga. Ej heller i rättegångsbalken finns vägledning för en sådan parissuccession. Såvida inle 1 kap. 8 § i lagförslaget är lillämplig eller entydigt kan tolkas i ell sådant fall, behövs enligt dessa båda remissinstanser en regel i den nya indelningslagen om nybildad kommuns partsställning.

Några remissinslanser berör i delta sammanhang konsekvenserna av lagen (1978:438)om huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik, enligl vilken kommunerna tvångsvis kan bli delägare i länsomfailande irafikförelag. SACO/SR anser atl succession av delägarskap bör behandlas i avtal om ekonomisk reglering, men att fördelningsgrunden för kostnader bör kunna vara även andra förhållanden än skatteunderiaget. Enligl Kalmar kommun, som anför liknande synpunkler, bör fördelningsgrunden vara del trafikarbete som utförts i den nybildade kommunen under föregående år. Karlstads komtnun och Sveriges kommunaljuridiska förening påpekar alt succession av delägarskap kan länkas påverka såväl de direkt berörda kommunerna som övriga delägare i trafikföreiaget.

Malmöhus läns landstingskommun anser all kommitléns förslag borde komplelleras med en möjlighet för regeringen all beslula alt s t a t e n s k a 11 tillskjuta elt uljämningsbelopp som en kommun enligt den ekonomiska regleringen har atl erlägga. Delta skulle enligl landstingskommunen kunna vara akiuelli i elt fall då de allmänna skälen för en

Prop. 1978/79:157 220

indelningsändring väger mycket lungl och då uljämningsbeloppel för kommunen framslår som oskäligl i förhållande lill nyllan för kommunen. En särskild fråga som flera remissinstanser tar upp gäller de kommunalanställdas förhållanden vid en indelningsändring. Frågan har uppmärksammals av Kalmar, Gotlands, Klippans, Karlstads och Strömsunds kommuner. Svenska kommunförbundet. LO, SACO/SR, Sveriges kommunaljuridiska förening och Föreningen Sveriges kommunalekonomer. Flera av dessa remissinslanser anser all kommillén närmare borde ha utrett bl. a. vilka åierverkningar olika typer av indelningsändringar får när det gäller personalen. Speciellt anses problem i fråga om arbetsgivaransvaret kunna uppstå vid delning av en kommun. Kailstads kommun och Sveriges kommunaljuridiska Jörening pekar på kommitténs uttalande om all de anslälldas slällning bör uppmärksammas vid regeringens fastslällelse av den ekonomiska regleringen. A'oww«//;/ö/77W7£e/fram hål ler alt del för viss personal kan bli fråga om att inte bara byta stationeringsort utan även att byta arbelsgivare trots au den gamla kommunen består. Om delning av kommun regelmässigi leder lill upplösning av den gamla kommunen, lorde enligl förbundel ansvarsförhållandet bli någol klarare, efiersom någol kvarstående arbetsgivaransvar inte kan hävdas mot någon särskild del av den gamla kommunen. De båda nya kommunerna har etl gemensamt och lika ansvar belräffande personalen. Liknande synpunkter förs fram av Gotlands kommun. Enligt SACO/SR bör ett lagfäst ansvar införas beträffande upplösta kommuners personal. Organisationen kräver därför att den nya indelningslagen får elt stadgande som utsäger att de upplösta kommunernas personal kan - oberoende av kommunernas avtal om ekonomisk reglering - rikta anspråk enligt lagen om anställningsskydd mol den av de av indelningsändringen berörda kommunerna de väljer. LO säger sig förutsätta alt förhandlingar las upp med arbelslagarorganisalionerna på arbetsgivarens initiativ så tidigt som möjligl innan en indelningsändring. Enligl Föreningen Sveriges kommunalekonomer måste garantier skapas för att fungerande arbetsplatser inte splittras pä etl drastiskt sätt.

7 Indelningsändrings ikraftträdande och den kommunala beslutanderätten vid sådan ändring

7.1 Indelningsändrings ikraftträdande

Eu fyrtiotal remissinslanser har särskilt kommenterat kommitténs förslag om tidsinlervallel mellan förordnande om indelningsändring och ikraftträdandet samt lidpunkten för ikraftträdandet. Av dessa är det ca 20 som hell tillstyrker förslagel eller lämnar del utan erinran. Bland de remissinstanser som lillstyrker märks kammarkollegiet, åtta länsstyrelser samt ca lio kommuner.

Några remissinslanser anser dock all den föreslagna tidsfristen mellan förordnande och ikraftträdande av indelnings-

Prop.1978/79:157 221

ändring är för snäv. Detta gäller framför alll i fråga om vad kommittén kallar större indelningsändringar. Enligt kommilléns förslag skall lidsfristen vid siörre och medelstora ändringar vara minst etl år men kan vid synnerliga skäl begränsas till åtta månader. Enligt länsstyrelsen i Jönköpings län bör förordnande om indelningsändring inte ens i undantagsfall meddelas senare än nio månader före ikraftträdandet. Som skäl härför åberopar länsstyrelsen bl. a. gällande regler om beställning av valsedlar och fastställelse av anlalel fullmäktige i de olika valkretsarna. Vaxholms kommun anför att kommunens erfarenheler visar att elt år är en alltför kort lid för atl förbereda en sammanläggning av ivå kommuner. Kommunen förordar atl regeringens beslul om indelningsändring fattas minsl elt och elt halvt år före ikraftträdandet. Även Svalövs kommun och Föreningen Sveriges komittunalekonomer vill ha denna tidsfrist. Slaffanslorps kommun anser att lidsfrislen bör vara två år. Markaryds kommun föreslår att lidsfristen alllid skall vara ett år och atl någon möjlighei således ej skall finnas att vid synnerliga skäl ha en kortare tidsfrist. Av samma uppfatlr tng är TCO. Svenska kommunföibiindet anser atl beslul om siörre indelningsändringar bör fallas mer än ett år före ikraftträdandet.

Beträffande de medelslora indelningsändringarna anför Svenska kommunförbundet och Uppsala kommun alt det i normalfallet är tillräckligt om lidsfrislen mellan regeringens förordnande och ikraftirädandet är älta månader.

I fråga om de mindre indelningsändringarna som skall beslutas av kammarkollegiet innebär kommilléns lagförslag att ingen särskild tidsfrist anges. Della har kritiserats av endasi etl fåtal remissinslanser. Riksskatteverket anser all en minsta lid bör gäPa mellan förordnande och ikraftlrädande och framhåller vikien av atl förordnandel meddelas före manlalsskrivningslidpunkten. Därmed undviks enligt verkel olägenheter för såväl enskild person som beskaiinings- och folkbokföringsmyndigheier i de fall ändringen avser bebott område. Verket påpekar all kommittén föreslår att besvär skall kunna anföras över sådani beslul om indelningsändring som fallas av kammarkollegiet. Enligl verkel bör denna besvärsmöjlighet finnas relalivl lång lid före årsskiftet om den skall uppfattas som meningsfull. Verket föreslår mol denna bakgrund alt kammarkollegiets beslut om indelningsändring fattas senast den 30 september årel före ikrafiträdandet. Länsstyrelsen i Uppsala län förordar atl tidsfristen vid mindre indelningsändringar bestäms till alla månader. Även statistiska centralbyrån vill all en minsta tidsfrist anges i den nya indelningslagen. Som motivering härför åberopar centralbyrån atl den även vid sådana ändringar automatiskt får arbete med justering av vissa register.

I slort selt samtliga remissinstanser som yttrat sig i frägan godtar kommilléns förslag alt indelningsändring alltid skall träda i kraft vid början av etl kalenderår. Boråskommunär av den uppfattningen att ärenden om kommunindelning icke är av brådskande

Prop. 1978/79:157 222

natur, varför kommunen föreslår att indelningsändring alltid skall träda i kraft vid årsskifte efter ordinarie val. Kammarkollegiet anför i sill yttrande att kollegiet utgår ifrån att kommittén inte tänkt sig alt beslut skall kunna fattas efter del årsskifte vid vilket det skall träda i kraft och således ges retroaktiv verkan.

7.2 Nyval av kommunfullmäktige vid indelningsändring m. m.

Kommitténs förslag atl indelningsändring, som är av sådan omfattning atl kommun enligt den nya indelningen inte bör föreirädas av de gamla fullmäktige, skall träda i kraft den 1 januari året efter ordinarie fullmäkligval har tillstyrkis av samlliga remissinslanser som uttalat sig i frågan. Hit hör bl. a. fem länsstyrelser, ett tiotal kommuner samt Svenska kommunförbundel.

7.3 Den kommunala beslutanderätten vid indelningsändring

Av de ca 40 remissinslanser som särskilt uppehållil sig vid kommilléns förslag om den kommunala besluianderällen vio indelningsändring tillstyrker ell tjugotal helt förslagel eller lämnar del utan erinran. Till dessa remissinstanser hör länsstyrelserna I Stockholms, Kronobergs, Kristianstads, Örebro och Gävleboigs län samt Emmaboda, Nybro, Karlshamns, Vara, Hedemora, Rättviks och Bodens kommuner.

Några remissinstanser lar upp frägan hur beslutanderätten under liden mellan förordnande om indelningsändring och ikraftträdandet skall fördelas mellan företrädare för kommunen enligl den äldre och den nya indelningen. Länsslyrelsen I Väsier-noriiands län anser alt kommilléns förslag inle med lillräcklig exakihel avgränsar vilken beslutskompeiens som skall tillkomma företrädare för kommun enligl den äldre resp. nya indelningen. Enligt länsstyrelsen är det lämpligt alt en exemplifiering görs i indelningslagen av vilka frågor som skall beslutas av förelrädare för kommun enligt den nya indelningen. Även Karlskrona kommun är av den uppfattningen alt en klarare avgränsning bör göras av kompetensfördelningen mellan företrädare för kommun enligt den äldre resp. nya indelningen. Krokoms kommun ifrågasätter om inte samtliga berörda fullmäktige borde åläggas någon form av underställningsskyldighel för beslul som fallas efter det förordnande meddelats om indelningsändring.

Av de remissinslanser som framför särskilda synpunkter på förslagel är del några som uppmärksammar nämndernas verksamhei under övergångsliden mellan regeringens förordnande om indelningsändring och ikraftirädandet. Stockholms kommun framhålleratt nämndernas förvaltnings-befogenheter särskilt i de siörre kommunerna är av sådan omfattning att beslut rörande förvaltningen ofta nog kan få beiydande verkningar efter

Prop. 1978/79:157 223

ikraftträdandet av en indelningsändring. Kommunen uttalar vidare att kommitténs förslag att slopa de särskilda besvärsgrunderna i indelningslagen gör att nämndernas beslut inle längre kan överklagas på den grund all besluten avser angelägenhet vars ordnande skäligen bör tillkomma kommun enligt den nya indelningen. Detta leder Stockholms kommun till slulsalsen att en reglering av nämndernas verksamhet under övergångstiden är befogad. Även kommunaldemokraliska kommiuén, Kalmar, Väsieiviks och Karlstads kommuner, SACO/SR saml Sveriges kommunaljuridiska förening uttalar att behov finns atl närmare reglera nämndernas verksamhei.

Kommitténs förslag om vilka organ som skall ha rälten att företräda de kommuner som berörs av indelningsändring har särskilt kommenterats av ell tiotal remissinstanser. De framförda synpunkterna är av skiftande slag. Svenska kommunförbundet påpekar att viss oklarhet hittills rått om när en ändring skall anses så betydande att särskilda beslutsorgan erfordras. Förbundet framhåller, att om sammanläggning av två eller flera kommuner och delning av kommun regelmässigt leder lill att de gamla kommunerna upplöses, så skulle särskilda anordningar för beslutanderällens utövning erfordras endasi i sådana fall. Härigenom skulle oklarhet i detla avseende undanröjas. Förbundet utlalar vidare alt det i sak inte har några invändningar mot de av kommiuén föreslagna bestämmelserna för atl reglera beslutanderällens fördelning mellan de gamla fullmäktige, indelningsdelegerade och de nya fullmäktige. När del gäller beslutande organ förtiden mellan förordnande om indelnings-ändring och ikraftträdandet anser förbundet det vara en brist atl kommittén inle närmare analyserai del system som tillämpades vid 1952 års indelningsreform. Vid della tillfälle valdes de nya fullmäktige vid de allmänna kommunalvalen höslen 1950 och fullmäktiges mandattid började gälla vid årsskiftet 1950/51 medan indelningsändringen irädde i kraft först ett år senare. För all under 1951 beslula i ärenden för kommunen enligt den gamla indelningen förlängdes de gamla fullmäktiges mandattid med ell år. Förbundet påpekar att man genom denna ordning kunde undvika alt för den nya kommunen viktiga beslul fattades av på indirekl väg ulsell beslutsorgan. Dessulom vanns den stora fördelen av en relativt lång förberedelsetid.

Länsstyrelsen i Östergötlands län tar upp beslämmelsen i 16 g andra stycket i kommitténs förslag till ny indelningslag. Beslämmelsen innebär att det i fall då kommun delas öppnas möjlighet för regeringen all förordna alt besluianderällen för den odelade kommunen skall ulövas av de gamla fullmäktige också efter den 1 november, vid vilken lidpunkl mandatperioden utgår, och au deras tjänslgöring skall upphöra försl när ändringen träder i kraft. Länsslyrelsen framhåller att även om det i många fall ej lorde bli aktuellt med fullmäktigebeslul enligl den äldre indelningen under de två sista månaderna före ikraftträdandet bör möjlighet för dylika beslul alltid slå öppen. Länsstyrelsen förordar därför alt 16 g andra stycket ändras så atl de gamla fullmäktige i aktuella fall alllid äger förelräda kommunen enligt den äldre indelningen

Prop. 1978/79:157 224

ulan något särskilt förordnande av regeringen.

Botkyrka kommun anför atl kommunens erfarenheter av indelningsändringar talar för att, i fall då indelningsdelegerade utses, så bör dessa överta gamla kommunfullmäktiges alla arbetsuppgifter intill dess all nya kommunfullmäktige har valts. De gamla kommunfullmäklige bör enligt kommunen finnas kvar endast för eventuella fyllnadsval.

Kungsbacka kommun utlalar, dock ulan alt presentera förslag lill någon alternativ lösning, atl det hade varit önskvärl om nuvarande system med parallelll arbetande beslutsorgan under övergångstiden hade kunnai undvikas.

Östersunds kommun ifrågasätter om inle indelningsdelegerade bör kunna utses även vid mindre omfattande indelningsändringar.

/fsp/pAo/?)/?;;//; hävdar att del i fall då kommun delas är lämpligt atl förlänga de gamla kommunfullmäktiges mandalperiod med omkring alla månader efter indelningsändringens ikraftträdande. Della för alt möjliggöra för gamla kommunfullmäktige att ta ställning till frågor om motioner, bokslut och ansvarsfrihet avseende kommunernas verksamhei enligl den äldre indelningen.

Kommilléns förslag atl slopa de särskilda bes värsgrundersom innebär all vid besvär en materiell prövning (lämplighetsprövning) kan göras av besluten (23 g KIL) har kritiserats endasi av någon enstaka remissinstans. Således anför länsstyrelsen i Stockholms län all del är vikligl all tillfredsställande möjligheter finns att åstadkomma rättelse om olämpliga beslut skulle forceras fram inför en indelningsändring. Länsslyrelsen framhåller vidare all den strikta laglighelsprövning som sker vid kommunalbesvär inte torde ge samma möjligheler att förhindra olämpliga dispositioner som en skälighelsprövning enligl de särskilda besvärsgrunderna i den nuvarande indelningslagen. All en rällelse i sådana fall sker av besvärsmyndighelerna kan enligt länsslyrelsen knappast anses innebära något inträng i den kommunala självstyrelsen. Länsstyrelsen anser del tvärtom vara elt kommunall intresse all en effektiv rätielsemöjlighet finns med lanke på de - låt vara sällsynta - fall av kompetensöverskridanden som kan tänkas uppkomma och kanske därvid vålla misslämning och samarbelssvårigheler. Mol angiven bakgmnd förordar länsslyrelsen alt de särskilda besvärsgrunderna skall beslå även i den nya indelningslagen.

Några remissinstanser anger å andra sidan ultryckligen alt de anser all förslaget au slopa de särskilda besvärsgrunderna är bra. Länsstyrelsen i Jönköpings län ullalar således att kommunallagens besvärsgrunder ger lillräckligi skydd moi kompetensöverskridanden under övergångsperioden. Enligl Östersunds kommun är del med hänsyn lill belydelsen av den kommunala självstyrelsen naturligt att de särskilda besvärsgrunderna tas bort.

Prop. 1978/79:157 225

8 Ändringar i den landstingskommunala indelningen

Kommitténs förslag till regler om ändring i den landstingskommunala indelningen får överlag elt positivt mottagande. Förslagel kommenteras närmare av länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Kronobergs, Örebro, Västmanlands och Västerbottens län samt av Kalmar, Hallands, Skaraborgs, Örebro, Kopparbergs, Gävleborgs, Väslernorrlands, Jämtlands och Västerbottens läns landstingskommuner och Landstingsförbundet.

Landstingsförbundet finner det ändamålsenligt och lämpligt all ocksä landslingskommunala indelningsändringar nu kommer all fä en bällre preciserad författningsreglering. Kommilléns förslag är, enligl förbundets mening, väl ägnat all läggas till grund för ny lagstiftning pä områdei och förbundel tillstyrker därför alt del i huvudsak genomförs.

Flera remissinslanser anser del riktigt all de beslämmelser som föreslås för primärkommunala indelningsändringar i huvudsak också skall tillämpas för ändringar i landstingskommunerna. 1 den riktningen utlalar sig länsstyrelserna i Sloekholms, Östergötlands, Örebro och Västmanlands län saml Kalmar, Kopparbergs, Västernorrlands och Jämtlands läns landstingskommuner.

Gävleborgs läns landstingskommun konslaterar alt del kan vänlas bli få indelningsändringar som berör landstingskommunerna och all del dessutom regelmässigi lorde bli följdändringar till indelningsändringar av länsindelningen eller den primärkommunala indelningen. Det kan därför ifrågasällas om det behövs ett speciellt avsnitt som behandlar den landstingskommunala indelningen. Länsstyrelsen i Västmanlands län menar atl beslämmelserna i första och andra kapitlen om ändringar i indelningen i kommuner resp. landstingskommuner borde samordnas till elt kapitel. Därigenom skulle man på etl bällre säll markera indelningslagens anknytning lill den nya kommunallagen i språkligt och lagtekniskt hänseende. Kalmar läns landstingskommun anser däremoi alt förslagel med separata kapitel innebär en lämplig lösning, efiersom lagen härigenom blir mer överskådlig.

Enligl kommilléns förslag skall fråga om ändring i landstingskommunal indelning kunna väckas av landstingskommun eller medlem av landstingskommun, som skulle beröras av ändringen. Enligl länsstyrelsen i Kronobergs län bör också länsslyrelserna, mol bakgrund av de uppgifter de har enligt bl. a. länsslyrelseinslruklionen, ha rätt all väcka sådan fråga. Hallands läns landstingskommun framhåller atl kommilléns förslag i denna del i prakliken innebär au en enskild person kan väcka fråga om ändring i länsindelningen. Del kan därför ifrågasällas om inle också kommunerna borde ges samma möjligheler som enskilda personer i della avseende.

Några remissinstanser kommenterar förslagel att inte la in någon allmän beslämmelse om förutsättningarna för ändring i den landslingskommunala indelningen. De konslaterar, liksom kommillén, alt problemel huvudsakligen ligger i landstingsindelningens anknytning till länsindelningen. Hallands läns landstingskommun ansluter sig

15 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 157

Prop. 1978/79:157 226

till kommilléns ståndpunkt i denna fråga ulifrån uppfattningen all i huvudsak samma näringsgeografiska och kommunikalionsmässiga skäl för länens omfattning och avgränsning kan åberopas från både den statliga förvaltningen och landstingskommunens utgångspunkter. Också Örebro läns landstingskommun anser att det inle kan vara meningsfullt alt reglera förutsättningarna för landstingskommunala indelningsändringar så länge sambandet med länsindelningen beslår. Länsstyrelsen I Stockholms län ifrågasäller emellerlid om del är rikiigl au en kommunal indelningslagsliftning saknar beslämmelser på della område och om regeringsformens bestämmelser blir iakttagna. Länsslyrelsen framhållersamtidigl all bristen på bestämmelser i sak inie lorde vålla någon olägenhel. Landslingskommunala ändringar sker nämligen oftast som följdändringar till primärkommunala indelningsändringar och ändring i länsindelningen av betydelse underställs riksdagen. Kalmar läns landstingskommun delar inle kommilléns uppfattning pä denna punkl. Enligt landstingskommunen skulle införandet av en allmän regel om förutsätlningarna för ändring i indelningen i landstingskommuner molsvarande den som föreslagils för kommuner innebära en konsekvent reglering av denna fråga.

Landstingsförbundet utvecklar några principiella synpunkler på den landstingskommunala indelningens anknytning lill länsindelningen. Förbundel framhålleratt kommitténs förslag innebäratt endast det tekniska indelningsförfarandet blir lagregleral, men inle den för indelningen i landstingskommuner besiämmande indelningen i län. Della är otillfredsslällande bl. a. mol bakgrund av all grunderna för rikets indelning i kommuner och landstingskommuner enligl 8 kap. 5 § regeringsformen skall bestämmas i lag. Del bemyndigande för regeringen att meddela de föreskrifter som behövs för genomförande av landstingskommunal indelningsändring, som tagils in i 2 kap. I g lagförslaget, kan inte uppfattas som avsett att ge lagstöd åt beslut om ändringar i länsindelningen. Landstingsförbundet konstaterar all kommitléns förslag leder lill au ändringar i den landstingskommunala indelningen i normalfallet skall beslutas av regeringen. Innebär ändringen på samma gång ett mer omfattande ingrepp i länsindelningen, skall riksdagen la ställning enligt en oklar praxis. Mindre ändringar skall å andra sidan kunna beslulas av kammarkollegiet. Förslaget leder, enligl förbundets mening, lill besvärande oklarheter i gränsfallen. Del synes sålunda inte bli närmare fastslaget vilka ändringar som skall anses så slora all beslutet bör fattas av riksdagen eller vilka som är så små att beslul i kammarkollegiet är lillräckligt. Landstingsförbundet föreslår atl ändringar i länsindelningen och i den landslingskommunala indelningen skall beslutas av samma instans och vid samma tillfälle genom elt samordnat förfarande. Förbundel tar däremoi inle slällning lill vilken instans som slutgiltigt skall fastställa indelningsändringar. 1 alla viktigare eller mer omfattande fall förulsätier dock förbundet att riksdagen kommer alt fatta det avgörande beslutet.

Enligl Kopparbergs läns landstingskommun måsie ändringar i den lands-

Prop. 1978/79:157 227

lingskommunala indelningen bedömas som relativt sällsynia och när de förekommer torde de vara av sådan beskaffenhet att de påfordrar ell regeringsbeslut. Ges kammarkollegiet rält atl falla beslul i vissa ärenden kan gränsdragningsproblem uppkomma.

9 Kyrkliga indelningsändringar

Omkring 50 remissinslanser behandlar i sina yttranden särskilt kommitténs förslag angående kyrkliga indelningsändringar. Förslaget omfattar församlingarna och ansluter sig i alla väsentliga avseenden lill de regler som föreslås gälla för kommunerna. Av de remissinslanser som yttrat sig i frägan är del ca 25 som hell tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Till dessa hör bl. a. tre länsstyrelser, Ire domkapitel och tolv församlingar.

Flera remissinslanser är kriiiska lill kommilléns förslag all den nya indelningslagen, i likhel med den nuvarande, inle skall vara direkt lillämplig på kyrkliga samfälligheler. Således anser Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund all indelningslagens beslämmelser även skall omfaita de kyrkliga samfälligheterna. Enligl förbundel måste del anses otillfredsslällande att ett slort antal kyrkokommuner, som kan bli föremål för indelningsändringar, helt står ulanför i della sammanhang gällande lagstiftning. Den omständigheten att bestämmelserna i nuvarande indelningslagsliftning i praxis tillämpats analogi vid ändringar som gällt kyrkliga samfälligheler innebär enligl förbundet inget reellt skäl mot en utvidgning av kompetensområdet för den nya indelningslagen. Även Alfta, Bergsjö, Veckholms, Salems, Bäve, Vase, Frösö och Jörns församlingar saml Uppsala och Norrköpings kyrkliga samfölligheter utlalar sig för all den nya indelningslagen uttryckligen bör omfatla kyrkliga samfälligheler.

Domkapitlet i Skara ser däremot med lillfredsställelse att den nya indelningslagen inle görs lillämplig pä kyrkliga samfälligheler.

Några remissinslanser tar upp frågan om domkapitlets medverka n i ulredning om kyrklig indelningsändring. Enligl domkapitlet i Skara bör den nuvarande lagbestämmelsen om samverkan med domkapitlet i ulredning om kyrklig indelningsändring tas in i den nya indelningslagen. Även domkapitlet i Växjö saml Frösö, Eskelhems och Hejde församlingar intar denna ståndpunkt.

Domkapitlet i Visby och Alfiaförsamling har den uppfattningen atl möjlighet bör finnas för kammarkollegiel atl överiåla åt domkapitlet all verkställa utredning i ärende om kyrklig indelningsändring. Enligt Alfta församling är motiveringen härför all stiftsstyrelsen har den största kännedomen om kyrkliga förhållanden.

Endasi några få remissinslanser diskuterar frågan om förutsättningar fö r ändring i församlingsindelningen. Kommitténs förslag innebär atl samma förutsättningar för sådan ändring skall gälla som

Prop. 1978/79:157 228

för ändring av kommunindelningen. Utredningen om översyn av församlings-styrelselagen anför i denna fråga bl. a. följande.

Vad som skulle kunna diskuteras är huruvida något särskilt skydd erfordras för församling, som motsätter sig en ändring. Med tanke pä den stora skillnad i indelningsstmktursom efter de slora kommunindelningsreformerna har uppkommit mellan kyrkliga och borgerliga kommuner kan del konstateras att sammanslagning av enheter för framtiden mäsle bli vanligare på den kyrkliga sidan. Därmed blir det också på den kyrkliga sidan som man har främsi anledning au överväga om de nya reglerna erbjuder tillräckligt skydd för församling som drabbas av vad som enligt nuvarande lagsliftning är "avsevärd olägenhet". Den nuvarande regleringen erbjuder åtminstone formellt inle någol särskilt skydd för församling i detta hänseende. Utredningen anser att indelningslagskommitléns förslag på denna punkl bör kunna godlagas. Enligl uiredningens uppfaiining lorde även i fortsättningen församlingarna ha ett indirekt skydd mot sammanslagningar som de inte önskar genom beslämmelsen i 3 g 1 mom. lagen om församlingsstyrelse. Stadgandet innebär atl kyrklig samfällighet lår bildas mot församlingarnas vilja endasi om åtgärden "finnes påkallad av betydande allmänl behov". På grund av förhållandet mellan samfällighetsinstitutei och församlingsindelningen måste rimligen mer kvalificerade förutsättningar i realiteten vara för handen om en indelningsändring aktualiseras framför en samfällighetsbildning.

Yllestads församling uttalar att den känner viss oro inför tanken alt samma regler utan vidare skall gälla för församlingsindelning som för kommunindelning. Församlingen påpekar alt kyrkokommunerna i många avseenden har en annan karaktär och funktion än kommunerna. Därför bör särskild hänsyn lill församlingarnas villkor tas vid bestämmandet av vilka förutsättningar som skall gälla för ändring i församlingsindelningen.

Holmby församling anser all man vid överväganden om ändring i församlingsindelningen bör utgå från vad som från församlingslivets krav bedöms vara fördelaktigt.

Frösöförsamling framhäller alt en församling skall vara en gemenskap och all den blir för slor när någon gemenskapskänsla inte längre går att skapa. Enligt Frösö församling bör därför en församling delas redan när medlemsantalet överstiger 20 000.

Enligt Norrköpings kyrkliga samfällighet kan ifrågasättas om inle mer kvalificerade förutsättningar bör gälla för ändring i församlingsindelningen än för ändring i kommunindelningen. Som motiv för denna ståndpunkt åberopar församligen rådande församlingsslruklur.

Föreningen Sveriges kommunalekonomer konstaterar atl sambandei mellan kommunala och kyrkliga indelningar behandlats kortfattat av kommillén. Därför har enligl föreningen inte heller den principielll intressanta frågan om gränsdragningskonflikler berörts närmare av kommittén. Konflikter mellan kyrkliga och kommunala intressen kan inte uteslutas vid kommande indelningsändringar. Föreningen föreslår därför atl frågan om lösning av

Prop. 1978/79:157 229

konflikter av aktuellt slag blir föremål för ytteriigare utredning.

Eksjö kommun anser all även kommun skall kunna väcka fråga om ändring i församlingsindelningen. Det är inie ovanligt att en kommun exploaterar ett område som lillhör olika församlingar. Enligt Eksjö kommun kan del vara lämpligt atl etl sådant exploateringsområde tillhör samma församling. Om i ell sådani fall varken församling, statlig myndighet eller enskild tar initiativ till ändring av församlingsindelningen, bör kommun kunna göra del.

Flera remissinslanser uppehåller sig vid frågan om ekonomisk reglering i samband med ändring i församlingsindelningen. Enligl kommilléns förslag skall de beslämmelser om ekonomisk reglering som föresläs när del gäller ändring i kommunindelning även gälla pä den kyrkliga sidan. Svenska kyrkans församlings- och pasloralsförbund utlalar alt det råder vissa särskilda ekonomiska förhållanden inom kyrkokommunerna. Det stora antalel kyrkokommunala subjekt jämle de stora skillnader i invånarantal med åtföljande organisatoriska olikheler som förekommer, har enligl förbundel bidragii till all rekommenderade redovisningsprinciper inle kan följas av alla. Således lorde i de flesta fall bokförda värden inle förekomma på egentlig kyrklig egendom eller på t. ex. kyrkogårdar. Vid en ekonomisk reglering måste därför samtidig värdering ske också av den kyrkliga egendomen. Dessa värden kommer ofta alt bli hell godtyckliga. Enligl förbundel skulle delta kunna uigöra en källa lill komplikationer. Liknande synpunkler framförs ocksä av bl. a. Bäve och Vaseförsamlingar, Uppsala och Norrköpings kyrkliga samfölligheter saml utredningen om översyn av församlingsslyrelselagen.

10 Ändring i kommunal och kyrklig indelning i samband med fastighetsbildning

Enligt 3 kap. 11 g fastighelsbildningslagen fär faslighelsbildning som medför ändring av kommungräns ske dels om åtgärden är av väsentlig betydelse för en ändamålsenlig fastighetsindelning, dels om den kommunala indelningen blir lämpligare. Denna beslämmelse bör enligl kommilléns mening slå kvar i sin nuvarande ulformning. 1 de fall då en fasiighelsbildningsåigärd leder lill mera betydande ändringar i den kommunala indelningen bör dock frågan om indelningsändringen normalt handläggas enligl indelningslagen. Endasi elt fåtal remissinslanser kommenterar deiia.

Kammarkollegiet anser all del finns en viss tendens all hellre använda fasligheisbildningsinsliluiei för all åstadkomma kommunala indelningsändringar än all anhängiggöra ett ärende enligt indelningslagens regler. Kammarkollegiel finner emellertid inle anledning all förorda någon lagändring som inskränker nuvarande möjligheler lill fastighetsbildning. Däremot inslämmer kollegiel i kommitléns uttalande att - då en tänkt fastighetsbildnings-åtgärd skulle leda lill betydande ändringar i indelningen i förvaltningsområden - frågan i stället bör behandlas som etl indelningsärende enligt

Prop. 1978/79:157 230

indelningslagen. Delta uttalande bör rikias som en rekommendation till de faslighelsbildande myndighelerna.

Slalens lantmäteriverk framhåller alt om kommitténs tanke skall genomföras synes det prakliska förfarandel få uiformas i huvudsak pä del sättet atl fastighelsbildningsmyndighelen i vanlig ordning anmäler för länsslyrelsen frågan om medgivande enligt 3 kap. 11 § fastighelsbildningslagen. Länsslyrelserna får sedan la ställning lill om en fråga bör behandlas enligl fastighelsbildningslagen eller indelningslagen. Della förfarande synes inte påkalla någon särskild reglering i indelningslagen eller i fasligheisbildningslagen. Lanimäleriverket bör lämpligen i anslulning till införandet av den nya indelningslagen se över sina tillämpningsanvisningar lill 3 kap. Il § fastighelsbildningslagen. I samma riklning ullalar sig ocksä länsstyrelsen i Kalmar län. Enligt Krokoms kommun bör del i fastighelsbildningslagen införas en ovillkoriig räll för berörd kommun all begära all en indelningsändring skall genomföras enligt indelningslagen.

Enligt nuvarande regler påverkas församlingsgräns av fastighetsbildning endast om den sammanfaller med kommungräns som ändras vid fastighetsbildningen. Kommillén, som framhåller alt detla förhållande kan medföra olägenheter av olika slag, anser att del finns slarka skäl för atl öka beroendet mellan församlingsindelning och fastighetsindelning. Kommittén diskuterar en tänkbar lösning, men stannar dock för all inte lägga fram någol förslag, främst med hänsyn till förslagel om ändrade relationer mellan staten och svenska kyrkan.

Flera remissinstanser uppehåller sig närmare vid denna fråga, bl. a. statistiska centralbyrån, kammarkollegiel, riksskatteverket, statens lantmäteriverk, 16 länsslyrelser, Växjö och Luleå domkapitel, Eksjö, Helsingborgs, Sundsvalls och Umeå kommuner. Bergsjö, Bäve, Alnö, Frösö och Jörns församlingar, Uppsala kyrkliga samfällighet samt Svenska kyrkans församlings och pasloralsförbund. De inslämmer allmänl i atl det finns slarka skäl för all öka beroendei mellan församlingsindelning och fastighetsindelning och beklagar därför alt kommillén inle lagt fram någol förslag om ändringar i faslighetsbildningslagstiftningen.

Atl de nuvarande förhållandena medför betydande ölägenheter vitsordas av fiera remissinstanser. Enligt statistiska centralbyrån uppstår del problem när del gäller arealredovisning på församlingsnivå. Riksskatteverket uppger alt avsaknaden av bestämmelser om ändring av församlingsgräns vid fastighetsbildning över församlingsgräns som inle samlidigl ulgör kommungräns orsakar mycket exlra arbeie hos flera myndigheler. Bl. a. måste lokal skattemyndighet i särskild ordning utreda församlingstillhörig-helen för personer bosatta på sådan fastighet.

Länsslyrelsen i Malmöhus län uppger atl fastighetsbildning över församlingsgräns som inte samtidigt utgjort kommungräns har skeil i 154 fall i Malmöhus län sedan 1972, då nu gällande bestämmelser infördes. Länsstyrelsen kan vitsorda atl beiydande ölägenheter uppstått vid folkbokföring.

Prop. 1978/79:157 231

taxering, upprättande av röstlängd, vid förfrågningar hos fastighetsregister-myndighet och vid registreringen av fastighetsbildningen.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser all rådande regelsyslem är olämpligt. Reglerna har inneburit ett trettiotal avvikelser mellan församlings-och fastighetsgräns sedan den 1 januari 1972 inom länet. Avvikelserna ger upphov lill oklarheter i olika sammanhang, 1. ex. på registerkarta, vid folkbokföring, vid fasiighelslaxering och vid beskallning. Liknande synpunkler framförs också av bl. a. länsstyrelserna i Östeigötlands, Kronobergs, Kalmar och Skaraborgs län samt Helsingborgs och Umeå kommuner.

Flera remissinslanser anser au förslaget om ändrade relationer mellan staten och svenska kyrkan inte bör hindra att faslighetsbildningslagsiift-ningen snarast möjligl ändras sä all församlingsindelningens beroende av fastighetsindelningen ökas. I den riktningen uttalar sig bl. a. kammarkollegiet, länsstyrelserna I Kronobergs, Gotlands och Skaraborgs län, Bäve församling, Uppsala kyrkliga samfällighet och Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund. Statens lantmäteriverk framhålleratt de nuvarande olägenheterna är så besvärande all en ändring snarast möjligl är slarkl moliverad. Om frekvensen av faslighelsbildning över församlingsgräns blir ungefär densamma under perioden 1978-1983 som under 1972-1977 kommer, enligl lantmäteriverkel, ytteriigare ca I 000 avvikelser mellan fastighetsgräns och församlingsgräns att ha uppkommit redan före den tidigaste tidpunkt då en eventuell ny församlingslagstiftning kan komma till slånd.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser alt den av kommillén skisserade lösningen är en lämplig utväg. Den innebär att faslighetsbildningsmyndig-helen fär beslula om sådan anpassning av församlingsgränsen lill de nya fastighetsgränserna som behövs för all undvika olämplig indelning. Del skulle således bli fråga om en prövning i varje särskilt fall. Om ändringen avser obebott område bör sådan anpassning regelmässigt ske. Till denna lösning ansluter sig också bl. a. riksskatteverket och länsstyrelserna i Östergötlands, Jönköpings, Kristianstads och Västmanlands län.

Statens lantmäteriverk föreslär däremot att huvudregeln bör vara atl församlingsindelningen automatiskt följer ändringar i fastighetsindelningen. 1 de fall della skulle medföra olägenhel borde man kunna besluta om undantag. Denna uppgift skulle t. ex. kunna läggas pä fastighetsregisiermyn-digheten. Den myndigheten kan nämligen med hjälp av registerkartan rutinmässigt följa i vilka fall församlingsgräns över huvud laget berörs av fasiighelsbildningsåigärd. Lanimäleriverket påpekar all av de ca 900 fall av fastighetsbildning över församlingsgräns som skett under perioden 1972-1977 avser ca 800 obebyggda områden. Del övervägande anlalel fall utgörs alllså av sådana där enligt kommitténs mening en anpassning av församlingsindelningen lill fastighetsindelningen regelmässigt bör ske.

1 huvudsak samma lösning förordas ocksä av bl. a. länsslyrelserna i Kronobergs, Kalmar, Örebro, Gävleboigs och Västernorrlands län.

Prop. 1978/79:157 232

Enligl länsstyrelsen I Göteborgs och Bohus län bör en klar och entydig regel införas för såväl kommun- som församlingsgränser. Denna regel bör innehålla all gränserna skall jusieras vid förändrad faslighelsbildning. Lämpliga undantagsregler bör kunna formuleras.

Också kammarkollegiet anser att församlingsgräns aulomaliskl bör följa ändring i faslighelsindelningen. Hur man skall lösa problemel med all olämplig församlingsindelning dä evenluelll kan uppslå bör man emellertid enligt kammarkollegiets mening utreda närmare. Eventuellt kan kollegiet länka sig den lösningen atl möjlighet lill administrativ prövning av indelningsfrågan införs. Om alllså fastighetsbildningsmyndighel eller berörd församling finner au en av faslighelsbildning föranledd ändring av församlingsgräns skulle medföra olämplig församlingsindelning, skall särskilt prövas om församlingsgränsen skall ändras eller ej. Sådan prövning skulle lämpligen kunna verkställas av kammarkollegiel.

11 Övriga frågor

I delta avsnitt behandlas synpunkler som inte kan hänföras till något allmänt kapitel i kommitténs betänkande.

Riksarkivet lar upp frågan om överflyttning av kommunala a r k i v i samband med indelningsändringar. Regeringen får enligt kommitléns förslag liksom för närvarande meddela de föreskrifter som behövs föratt genomföra en indelningsändring. Med stöd härav kan förfarandet med arkiven regleras. Enligl riksarkivet hade del emellertid varit en fördel om det i indelningslagen hade direkt sagts ut atl särskilda beslämmelser finns utfärdade för kommunala arkiv (kungörelsen 1966:568 om överiämnande av kommunala arkiv vid ändring i kommunal indelning). Ändringar i landstingsindelningen får enligl riksarkivet förmodas bli mer sällsynta, varför beslämmelser bör kunna utfärdas frän fall till fall enligt bestämmelsen i 2 kap. 1 g i förslagel lill ny indelningslag om möjlighet för regeringen att meddela särskilda föreskrifter som behövs fören indelningsändring. Kyrkoarkivskall enligt 2 g allmänna arkivstadgan (1961:590) behandlas som stafiiga arkiv, varav följer atl siadgan och med den sammanhängande allmänna arkivför-faiiningar skall lillämpas pä dessa. För de kyrkliga arkiven gäller vidare oförändrat kungörelsen (1961:514) med särskilda bestämmelser rörande dispositionen av vissa kyrkliga arkiv vid ändring i den kyrkliga indelningen eller den prästerliga organisaiionen.

Kammarkollegiet nämner all kommittén inle har ansett del nödvändigl att ge kollegiet rätt atl i samband med beslut om Indelningsändring meddela särskilda föreskrifter för ändringens genomförande. Sådana föreskrifter behövs enligt kommillén normall inte i de fall det här är fråga om. Beträffande administrativ indelning som bygger på kommunindelningen föreskrivs ibland i författning atl de kommuner som skall ingå i viss indelning avser kommunerna i den omfattning de har vid viss angiven

Prop. 1978/79:157 233

tidpunkl (l. ex. kungörelsen, 1973:875, om rikels indelning i polisdistrikt). I sädana fall meddelas föreskrift om ändring i den adminislraliva indelningen i samband med beslutet om ändring i den kommunala indelningen. Dessutom måste den förfallning som reglerar den adminislraliva indelningen ändras. Kommiuén har ifrågasatt om denna ordning är lämplig. Kammarkollegiel delar uppfaltningen att det ärolämpligt att i författningar låsa fast indelningsgränser vid de kommungränser som gällde vid en viss lidpunkl. En allmän översyn av dessa förfallningar bör därför göras. 1 annal fall bör kollegiet av praktiska skäl få möjlighet aU vid beslul om ändring i kommunal indelning meddela erforderliga föreskrifter om ändring i administrativ indelning.

Enligt lantmäteriverkets mening bör del för samlliga fall finnas klara beslut eller regler som anger om kostnaden för förrättning enligt 13 kap. fastighetsbildningslagen skall läggas pä staten eller på berörda kommuner eller på endera av dessa. Kommilléns förslag är enligl verkel i delta avseende inle tillfredsställande, eftersom det förutsätts all fasiighelsbildningsmyndighelens behandling av koslnadsfördelningsfrågan i vissa fall kommer all få ske utan stöd av normerande beslul av regeringen eller annan myndighet. Det gäller i fråga om indelningsbeslut som enligt kommitléns förslag får fallas av kammarkollegiel. Om fastighetsbildnings-myndigheten skall beslula i kostnadsfördelningsfrågan utan slöd av lagregel eller beslul i indelningsärendet, kan i vissa fall besväriiga prövningssitua-tioner uppkomma liksom också risk för besvär. Detla förefaller enligl lantmäteriverket alt vara hell onödigi.

Två länsslyrelser har uppmärksammal kommilléns förslag i fråga om indelningsändrings inverkan på kommunala författningar (I kap. Il g förslaget lill ny indelningslag). Förslagel innebär atl kommunala författningar skall gälla inom samma område som före indelningsändringen till dess de anpassats lill den nya indelningen. Enligl länsstyrelsen i Östeigötlands län är ändringar av kommunala förfallningar ofta omständliga och tidskrävande. Särskilt vid mindre omfattande indelningsändringar är det ofta uppenbart all de kommunala författningar som gäller i den kommun till vilken elt område överflyttas även skall gälla i överflyltningsområdet. Del är enligt länsstyrelsens uppfattning därför i många fall önskvärt att en sådan bestämmelse tas in i beslutet om indelningsändring. Möjlighet till elt sådant förordnande finns f n. i 11 g KIL. Även om denna beslämmelse kanske inle har tillämpats i avsedd omfaltning, bör den enligt länsslyrelsen behållas och dess lillämpning övervägas i varje särskili fall. Efter indelningsändring i samband med faslighelsbildning torde för övrigl i prakliken en anpassning ha skett av tillämpningsområdena för kommunala förfauningar utan särskilt beslul härom. Del kan, anför länsstyrelsen, möjligen sättas ifråga om en sådan automatik även bör författningsregleras. Länsstyrelsen i Örebro län anser all den lydelse som kommillén föreslår kan leda lill oklarheier om de kommunala förfailningarnas giliighel efter, indelningsändringen.

Prop. 1978/79:157 234

En utred n i ng i ell i ndelningsärende skall enligt kommitténs förslag till ny indelningslag omfatta alla omständigheter som inverkar på frågan (1 kap. 22 §). Enligt Botkyrka kommun bör denna föreskrift ulgå, eftersom den skulle kunna åberopas för alt förhala utredningsarbetet. Beslämmelsen i 21 § om att behövlig utredning skall verkställas anser kommunen vara en tillräcklig anvisning. Del måste enligt kommunen förulsällas alt kammarkollegiet själv kan bedöma vad som behövs för utredningsarbelel. Kommunen anser däremot all beslämmelsen i 22 § om samråd med de kommuner som har intresse av frågan är angelägen och därför bör slå kvar. Av samma uppfaiining är Pajala kommun.

Krokoms kommun förutsätter att de berörda kommunerna bereds tillfälle all yttra sig innan ulredning beslulas i de fall då en enskild kommunmedlem har väckt fråga om indelningsändring. Så snart ulredning i ell indelningsärende har beslulals bör enligl kommunen t. ex. länsstyrelsen ta initiativ till viss planering berörda kommuner emellan. Enligl kommunens mening lorde en beslämmelse om skyldighet alt delta i sådan planering behövas.

Jönköpings kommun säger sig inle kunna accepiera alt utredningsuppgiften läggs på kammarkollegiet eller på länsstyrelsen eller särskild ulredare. Prövningen av en ny kommunbildning är enligt kommunen i själva verkel en fråga om hur ivå eller flera kommuners planerings- och verksamhetsföml-sätiningar skall integreras saml fördelar och nackdelar därmed. Dessa utredningsuppgifter och därmed sammanhängande bedömningar kan enligl kommunen inle kompetensmässigt genomföras av andra än de berörda kommunerna, förslagsvis genom elt gemensamt bildat organ för ändamålet. Kommunen anser inte atl bestämmelsen i I kap. 22 § i kommitléns förslag om samråd med de kommuner som har intresse av frågan är tillfyllest.

Enligl riksantikvarieämbetet kan indelningsärenden vara av sådan art att hänsyn till kulturminnesvårdens synpunkter bör tas i utredningsarbetet. Det gäller i. ex. i fall som medför ändring av faslighetsregislerbeleckningar. Riksanlikvarieämbelet nämner atl kommittén uttalat atl kammarkollegiet alllid bör samråda med länsslyrelsen innan beslul fattas om hur en utredning skall ske. Ämbetei lar för givet all den expertis i kulturminnesvård som finns inom länsslyrelsen beakias såväl vid själva samrådet som i utredningsarbetet.

Jokkmokks kommun tar upp frågan om utredningskoslnadernas fördelning (1 kap. 26 g förslaget till ny indelningslag). Om kommunerna inte har beslutanderätt beträffande utredningskoslnaderna, bör de enligl kommunen inle heller kunna åläggas all svara hell eller delvis för dessa. Åtminstone bör, anför kommunen, skälighelsrekvisitet i 32 § KIL behållas. -Jörns församling föreslår all ordet förskjuta i kommilléns förslag lill beslämmelse om uiredningskoslnader ersätts med förskoilera.

Några remissinslanser har berört olika beslämmelser i kommilléns förslag lill lag om kommunala indelningsdelegerade.

Prop. 1978/79:157 235

Enligl I g iredje stycket i lagförslaget skall -om delegerade skall utses från endasi en kommun - kommunfullmäklige beslula om anlalel delegerade och suppleanter. Kammarkollegiet delar inle denna uppfattning utan anser alt regeringen även i sådana fall bör bestämma anlalel delegerade och suppleanter. Enligt kollegiets mening kan man inle bortse från risken all del vid delning av en kommun kan uppstå olika uppfattningar om sammansäll-ningen av indelningsdelegerade så all beslul därom kan fördröjas. För sådana situationer är det lämpligare all avgörandet läggs i regeringens hand liksom föreslås i paragrafens andra stycke för de fall alt delegerade skall utses frän mer än en kommun. Molsvarande föresläs i fråga om kyrkliga indelningsdelegerade.

I fråga om tidpunkten för val av indelningsdelegerade anför Botkyrka kommun atl del vore en fördel om valet kunde ske inom ivå månader i stället för som nu föreslås 30 dagar. Under denna tid mäsle nomineringar ske inom partierna och överenskommelser träffas mellan partierna om mandalfördel-ning m. m. Den av kommillén föreslagna lidsfrislen kan enligl kommunen leda lill alt extra sammanträde måste hållas med fullmäktige med de merkostnader della innebär.

Kungälvs kommun nämner all kommilléns förslag innebär alt delegerade får kalla tjänsteman i kommun som har valt delegerade eller särskild sakkunnig för att meddela upplysningar vid sammanlräde (9 g sista styckel). Enligl 2 kap. 14 g kommunallagen har kommunens ledande tjänsieman rält all della i kommunfullmäktiges överläggningar. Kungälvs kommun anser att en överensslämmelse mellan kommunallagen och den nya lagen om kommunala indelningsdelegerade vore alt föredra.

LO framhäller atl de frågor som bereds av de delegerade och de särskilda kommittéer och arbeisulskoll som delegerade kan ha tillsatt, får verkningar långt fram i tiden. Dessa frågor har arbetstagarorganisationerna etl typiskt intresse av att bevaka. LO anser därför principielll att till förslagel till lag om kommunala indelningsdelegerade bör föras en tilläggsbestämmelse, som ger förelrädare för arbetstagarorganisationerna räll att närvara vid sammanträden, om kollektivavtal träffas om della. Enligt LO bör dock den närmare utformningen av denna regel anstå lill dess att utredningsarbelel om förelagsdemokrati i kommuner och landstingskommuner har sluiförts.

Kommunalbesvärskommittén anser all hänvisningsbeslämmelsen i 23 § andra slyckel förslaget lill lag om kommunala indelningsdelegerade bör förtydligas. 1 bestämmelsen görs belräffande fullföljd av talan frän länsslyrelsen lill regeringsrällen en hänvisning lill 7 kap. 5 § kommunallagen. Den exakla innebörden av hänvisningen framgår inle omedelbart av ordalydelsen. Del naturligaste kan enligt kommunalbesvärskommittén synas vara all tillämpa beslämmelserna så att besvärsrält, då länsslyrelsen bifallit besvär över delegerades eller dess organs beslul eller beslutat om verkställighetsförbud, lillkommer kommunen enligt den nya indelningen och blivande medlemmar av denna. Besvären lill länsslyrelsen riktar sig ju mot

Prop. 1978/79:157 236

kommunen enligl den nya indelningen. Med hänsyn lill all del i försia Slyckel, som reglerar besvärsrälien till länsslyrelsen, talas om kommun som har valt delegerade och medlem av sådan kommun, kan emellerlid hänvisningen i andra styckel uppfattas på annat sätl. Kommunalbesvärskommitlén illuslrerar del sagda med eu exempel. I ett fall där en ny kommunindelning berör flera äldre kommuner(som har vall delegerade) kan besvär ha anförts av en kommun och en medlem av samma kommun som inie blir medlem av den nya kommunen. Vid avslag på besvären har båda klagandena räll all fullfölja sin lalan hos regeringsrällen. Vid bifall till besvären kan ingen av de övriga kommunerna eller de kommunmedlemmar, som inle blir medlemmar i den nybildade kommunen, inträda som motpart genom alt överklaga länsstyrelsens beslut. Deras talerätt förfaller med andra ord, vilket enligt kommunalbesvärskommittén synes ologiskt. Såsom 7 kap. 5 § kommunallagen är utformad synes del enligl kommunalbesvärskommiiléns mening svårt all ge både den nybildade kommunen och dess medlemmar och de gamla kommunerna och deras medlemmar besvärsrält vilket kommillén anser vara del sakligt rikliga.

När del gäller förslagel lill ändringar i lagen om kyrkliga sammanläggningsdelegerade anför utredningen för översyn av församlingsslyrelselagen att förslaget beträffande 15 § möjligen kan orsaka tveksamhel om kyrkoherdens valbarhet m.m., efiersom hänvisningen i lagrummet gäller en beslämmelse i församlingsslyrelselagen som inte är tillämplig på kyrkoherden.

Förslagen till ändringar i vallagsiiflningen har föranlett erinringar endasi från elt par remissinstanser. Lokala skallemyndigheten i Stockholms fögderi anser att länsslyrelsen -och inte som kommittén föreslår indelningsdelegerade - även i fortsättningen bör ulse provisorisk valnämnd för del första valet i en nybildad kommun (3 kap. 2 § vallagen). Om en indelningsändring beslutas den 30 april och delegerade väljs den 30 maj, kan enligl myndigheten en valnämnd väljas tidigast den 15 juni om kommilléns förslag genomförs. - Beträffande den föreslagna möjligheten all meddela beslul om ändring i valdislrikisindelningen senare än en månad före ingången av det år under vilkei beslutet skall träda i tillämpning (3 kap. 3 § vallagen) anför myndigheten au ADB-systemet bör uiformas så atl förändringar i valdislrikisindelningen kan las med i ell så sent skede all röstlängden kan upprättas maskinellt. Myndigheten ifrågasäller därför om inte sista dag för meddelande av beslul om ändring i valdislrikisindelningen bör vara den 31 maj valåret. För alt lidsfristerna skall kunna hållas bör enligl myndigheten sådant beslul inte särskilt kunna överklagas hos valprövningsnämnden. Myndigheten anser all samma besvärsleknik som i 4 kap. 8 g vallagen bör kunna lillämpas, dvs. all besvär får föras endast i samband med lalan över valel. Den föreslagna ändringen av 4 kap. 2 g första styckel vallagen innebär atl man redan före upprättandet av rösllängden måste hänföra fasligheter lill nya valdislrikt. Även för den maskinella valbarhetskontrollen i samband med valet är det därför enligt myndigheten angeläget atl administrationen av

Prop. 1978/79:157 237

röstlängderna inte kompliceras genom för sena beslut om valdistriktsindelningen. Även lokala skattemyndigheten i Solna fögderi framhåller i sitt yttrande vikten av att ny valdistriktsindelning beslutas vid sådan tidpunkl alt röstlängder för distrikten kan upprättas maskinellt.

1 förslaget till lag om utdebitering och utbetalning av skatt vid ändring i rikets indelning i kommuner, landstingskommuner och församlingar bör enligl riksskatteverket 3 g andra slyckel andra punklen brytas ul lill etl nylt tredje stycke. Första styckel av denna paragraf kommer då alt avse fall då område överförs frän en kommun till en annan, andra stycket fall då kommun delas och tredje stycket fall då kommun läggs samman med annan kommun. - Lagen (1962:68) om nedsättning av allmän kommunalskatt i anledning av övergångsbidrag vid vissa ändringar i den kommunala indelningen föreslås upphöra att gälla den 1 juli 1979. Delsamma gäller kungörelsen (1962:69) om övergångsbidrag vid vissa ändringar i den kommunala indelningen. Delta lorde enligl riksskalleverkel innebära all nuvarande möjlighet att beräkna kommunalskatt enligt särskilda regler vid övergångsbidrag bortfaller. Eftersom denna beräkning är administrativi betungande, biträder verket förslaget.

Prop. 1978/79:157 238

Innehåll

Proposition........................................................ 1

Propositionens huvudsakliga innehåll....................... ...... 1

Lagförslag......................................................... ...... 3

1 Förslag lill lag om ändring i rikets indelning i kommuner, landstingskommuner och församlingar 3

2 Förslag till lag om kommunala indelningsdelegerade 13

3 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:229) om kyrkliga sammanläggningsdelegerade 19

4 Förslag till lag om ändring i kommunallagen (1977:179) 25

5 Förslag till lag om ändring i lagen (1961:436) om församlingsslyrelse 26

6 Förslag lill lag om ändring i lagen (1955:138) om proportionellt valsäll vid val inom landsting, kommunfullmäktige m.m................................... .... 28

7 Förslag lill lag om utdebitering och utbetalning av skall vid ändring i rikets indelning i kommuner, landstingskommuner och församlingar................. .... 29

8 Förslag lill lag om upphävande av vissa förfallningar om övergångsbidrag vid vissa ändringar i den kommunala indelningen ................................... 30

Uldrag av protokoll vid regeringssammanträde den 22 mars 1979 .. 31

1 Inledning...................................................... 31

2 Allmän motivering.......................................... 33

2.1 Grundläggande utgångspunkter................. .... 33

2.2 Plan för länets indelning i kommuner........... .... 36

2.3 Fömtsällningarna för indelningsändring........ .... 38

2.4 Undersökning om befolkningens inställning... .... 47

2.5 Decentralisering av beslul och ulredning...... .... 55

2.5.1 Beslutanderätten........................... 55

2.5.2 Ulredningsansvaret......................... 58

2.6 Ekonomisk reglering................................. .... 59

2.7 Indelnjngsändrings ikraftträdande och den kommunal beslutanderätten vid sådan ändring 69

2.7.1 Indelningsändrings ikraftträdande...... 69

2.7.2 Nyval av kommunfullmäktige vid indelningsändring m. m 73

2.7.3 Den kommunala beslutanderätten vid indelningsändring 76

2.8 Ändringar j den landstingskommunala indelningen .... 84

2.9 Kyrkliga indelningsändringar....................... .... 88

2.10 Ändring i kommunal och kyrklig indelning i samband med faslighelsbildning 94

3 Upprättade lagförslag .................................... .... 97

4 Specialmotivering.......................................... .... 98

Prop. 1978/79:157 239

4.1 Förslaget lill lag om ändring i rikets indelning i kommuner, landstingskommuner och församlingar.......................................................... 98

4.2 Förslagel lill lag om kommunala indelningsdelegerade.. 126

4.3 Förslagel lill lag om ändring i lagen om kyrkliga sammanläggningsdelegerade 139

4.4 Förslaget till lag om ändring i kommunallagen 141

4.5 Förslaget till lag om ändring i lagen om församlingsslyrelse 141

4.6 Förslaget till lag om ändring i lagen om proportionellt valsäll vid val inom landsting, kommunfullmäklige

m. m.................................................... 141

4.7 Förslagel lill lag om utdebitering och utbetalning av skatt vid ändring i rikets indelning i kommuner, landstingskommuner och församlingar......... 142

4.8 Förslaget till lag om upphävande av vissa förfallningar om övergångsbidrag vid vissa ändringar i den kommunala indelningen...................... 144

5 Hemställan................................................... 145

6 Beslut......................................................... 145

Bilagor

1 Sammanfattning av indelningslagskommitténs förslag 147

2 Indelningslagskommitléns lagförslag.................. 161

3 Sammanställning av remissyttrandena............... 187