Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1978/79:12 Regeringens proposition

1978/79:12

om underhåll till barn och frånskilda, m. m.;

beslutad den 5 oktober 1978.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

SVEN ROMANUS

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås nya regler om den familjerättsliga underhållsskyl­digheten. Reformen innefattar en fullständig revision av de civilrättsliga reglema i föräldrabalken och giftermålsbalken men berör också annan lagstiftning. Ett huvudsyfte är att mildra underhållsbördan för underhålls­skyldiga som har svag ekonomi.

Föräldrarnas underhållsskyldighet mot sina barn begränsas i princip till att gälla till dess barnet fyller 18 år. Om barnet då inte har avslutat gymnasie­studier eller annan grundutbildning, står underhållsskyldigheten likväl kvar så länge barnet studerar. Den upphör dock senast när barnet fyller 21 år.

Föräldrarnas underhållsplikt blir i fortsättningen aldrig ovillkorlig utan görs beroende av föräldrarnas ekonomiska förmåga och barnels behov. I lagen skrivs in en rätt för en förälder att förbehålla sig ett belopp för sitt eget underhåll när underhållsbidrag skall bestämmas till ett barn. Förbehållsbe­loppet bestäms med ledning av ett normalbelopp för levnadskostnader. Normalbeloppet per år utgör 1,2 basbelopp enligt lagen om allmän försäkring (med basbeloppet för september 1978 blir normalbeloppet 1 260 kr i måna­den). Till detta kommer skälig kostnad för bostad. 1 vissa fall kan den underhållsskyldige förbehållas även belopp för hemmavarande makes eller samboendes underhåll. Också försörjningsskyldigheten mot barn som vistas hemma beaktas när bidraget skall beräknas.

Reglema om förbehållsbelopp syftar till större enhetlighet i rättstillämp­ningen. Meningen är att de skall kompletteras med vissa centralt meddelade riktlinjer till barnavårdsnämnder och försäkringskassor om hur underhålls­bidrag bör beräknas.

Indexhöjningarna av underhållsbidrag till barn dämpas. De åriiga höjning­arna begränsas i fortsättningen till 7/10 av höjningen av basbeloppet. En höjning som hittills skulle ha varit 10 procent blir alltså endast 7 procent. Vidare görs inte någon indexändring av sådana bidrag som har bestämts högst tre månader före en generell ändring.

En nyhet är att en förälder som är skyldig att betala underhållsbidrag får rätt

1    Riksdagen 1978/79. l:a saml. Nr 12


Prop. 1978/79:12                                                       2

till avdrag på bidraget, om han eller hon har haft barnet hos sig under en sammanhängande tid av minst fem hela dygn. Avdraget är 1/40 av underhållsbidraget för varje helt dygn som barnet vistas hos föräldern. Varar vistelsen en hel månad, blir avdraget alltså 3/4 av månadsbidraget. Om det finns särskilda skäl kan domstol bestämma andra villkor för denna avdrags-rätt. Föräldrarna kan också själva a>'tala om andra villkor. Avdraget beaktas i princip även i fall då bidragsförskott utgår.

Preskriptionstiden för fordran på underhållsbidrag förkortas från tio till tre år. Det gäller både bidrag till barn och bidrag till make. Preskriptionsavbrott medges i princip inte.

Bestämmelserna om jämkning i.v domar och avtal om underhålKsbidrag har setts över. Möjligheterna ökas att i en och samma rättegång få prövat en underhållsskyldigs underhållsansviir mot flera barn. Försäkringskassorna får lättare att meddela eftergift enligt bidragsförskottslagen av återkrav mot den bidragsskyldige för förskott som har lämnats barnet.

Föräldrar som har gemensam vårdnad om ett barn kan f. n. inte förpliktas att utge underhållsbidrag till barniM. Något bidragsförskott kan inte heller lämnas. Föratt inte institutet gemensam vårdnad i praktiken skall förbehållas föriildrar som iir ekonomiskt oberoende och inte behöver samhällets stöd införs rätt till underhållsbidrag och bidragsförskott iiven i fall då föräldrar som har del i vårdnaden inte båda varaktigt bor tillsammans med barnet.

Handläggningen av vårdnadsfrågor vid domstol ändras. Bl. a. blir del möjligt att på ett enklare sätt behandla vårdnads- och underhållsfrågor när föräldrarna är överens.

Makes skyldighet att efter skilsmässa betala underhällsbidrag till andra maken begränsas, i nära anslutning till den praxis som har utbildats vid domstolarna. Utgångspunkten är att var och en av makarna efter skilsmässan skall svara för sin egen försörjning. Underhållsbidrag kan dock förekomma under en övergångstid och, om det finns synnerliga skäl, även för en längre tid efter skilsmässan. Underhållsbidraget skall inte automatiskt upphöra vid omgifte.

Nuvarande lagregel om skyldighet för föräldrar att svara för underhåll till vuxet, sjukt barn upphävs. Detsamma gäller bestämmelsen om skyldighet för barn att underhålla föräldrar som på grund av sjukdom eller annan sådan orsak inte kan försörja sig.

Huvuddelen av reformen föreslås träda i kraft den 1 juli 1979. De nya processuella reglema om vårdnad m. m. träder dock i kraft redan den 1 januari 1979. Detsamma gäller förslaget om att indexändringarna av underhållsbidrag till barn skall dämpas. Främst av administrativa skäl kan rätten till avdrag på underhållsbidrag träda I kraft först den I januari 1980.


 


Prop. 1978/79:12

1 Förslag till

Lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om föräldrabalken' dels att i 6 kap. 7 och 8 SS ordet "ansökan" skall bytas ut mot "talan", dels att i 6 kap. 9 S ordet "anmälan" skall bytas ut mot "talan", II §§ skall ha nedan

angivna lydelse,

dels att i 6 kap. skall införas en ny paragraf, 10 a §, av nedan angivna

lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse 6 kap.

10 a §

Står barn under vårdnad av särskih förordnad förmyndare, kan rätten besluta att vårdnaden skall överföras till föräldrarna eller till en av dem, om det är skäligt med hänsyn till barnets bästa.

Fråga om att överföra vårdnaden till förälder prövas på talan av förälder eller barnavårdsnämnden.


 


12

Fråga rörande vårdnad om barn upptages av rätten i den ort där vårdnadshavare har sitt hemvist. Vad nu sagts utgör dock ej hinder att upptaga fråga om vårdnad i samband med äktenskapsmål.

Finns ej behörig domstol enligt vad som sägs i första stycket, upptages vårdnadsfrågan av Stock­holms tingsrätt.


Fråga rörande vårdnad om barn upptages av rätten i den ort där vårdnadshavare har sitt hemvist. Sådan fråga kan upptagas även i samband med äktenskapsmål. Finns ej behörig domstol enligt vad som nu har sagts upptages vårdnadsfrågan av Stockholms tingsrätt.

Fråga om vårdnad som avses i 7-9 §§, 10 a § samt 11 § handlägges i den ordning som är föreskriven för tviste­mål. Står barnet under vårdnad av föräldrarna eller en av dem och äro föräldrarna ense i saken, kunna de dock anhängiggöra frågan genom ansökan.

Ar fråga om vårdnad anhängig-gjord i behörig ordning,  kan utan


I Balken omtryckt 1976:612.


 


Prop. 1978/79:12


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse

stämning i vårdnadsmålet yrkas un­derhållsbidrag för barnet.

Dom i vårdnadsmål får meddelas utan huvudförhandling, om parterna äro ense i saken.

7 kap. Om underhållsskyldighet

I ii

Föräldrarna vare skyldiga att vid­kännas kostnaden för barnets uppe­hälle och utbildning, om ej barnet har egna tillgångar.

1§

Föräldrarna skall svara för under­håll åt barnet efter vad som är skäligt med hänsyn till barnets behov och föräldrarnas samlade ekonomiska för­måga. När föräldrarnas underhålls­skyldighet bestäms skall hänsyn tas lill barnets egna inkomster och tillgångar samt till barnets sociala förmåner under beaktande av vad som följer av föreskrifterna om dessa.

Underhållsskyldigheten upphör ej innan barnet erhållit den utbildning som med hänsyn till föräldrarnas villkor och barnets anlag må finnas tillbörlig och ej i något fall förrän barnet fyUt sexton år.

Underhållsskyldigheten upphör när barnet fyller arton år. Går barnet i skolan vid denna tidpunkt eller åter­upptas skolgången innan barnet fyller nitton år, är föräldrarna dock intill dess barnet fyller tjugoett år under­hållsskyldiga så länge skolgången pågår. Till skolgång räknas studier i grundskolan eller gymnasieskolan och annan jämförlig grundutbildning.


2 § första stycket

1  kostnaden för barnets underhiill skall var och en av föräldrarna taga del efter sin förmåga.

2 

Fader eller moder, som ej har vård­naden om barnet, skall betala under­hållsbidrag. Åra föräldrarna gifta med varandra men tillkommer vårdnaden om barnet endast den ene av dem och leva de ej åtskilda, gäller dock 5 kap. giftermålsbalken.


I kostnaderna för barnets under­håll skall föräldrarna sinsemellan ta del var och en efter sin förmåga.

Förälder skall fullgöra sin under­hållsskyldighet genom att betala un­derhållsbidrag till barnet, om föräl­dern

1.   inte har vårdnaden om barnet och inte heller varaktigt bor tillsam­mans med barnet, eller

2.   har vårdnaden om barnet ge­mensamt med den andra föräldern men barnet varaktigt bor tillsammans


 


Prop. 1978/79:12


Nuvarande lydelse

7 § tredje stycket

Avtal angående underhållsbidrag ;/// barn kan slutas även före barnets födelse.


Föreslagen lydelse

med endast den andra föräldern.

Underhållsbidrag fastställs genom dom eller avtal.

Vårdnadshavaren får företräda barnet i frågor om underhållsbidrag, även om vårdnadshavaren inte har uppnått myndig ålder. Också särskilt förordnad förmyndare har rätt att företräda barnet. Avtal om under­hållsbidrag kan slutas även före barnets födelse.


i.I

År barnet, sedan dess rätt till under­håll enligt 1 § upphört, i följd av sjukdom eller annan dylik orsak ur stånd att själv försörja sig, vare föräld­rarna i mån av förmåga skyldiga att giva barnet skäligt underhåll.

Enahanda underhållsskyldighet åligge barnet emot fader eller moder, som av sjukdom eller annan dylik orsak är ur stånd att själv försörja sig.


När underhållsbidrag bestäms enligt 2 ii får den bidragsskyldige förbehålla sig ett belopp för eget eller annans underhåll enligt andra -fjärde styck­ena.

Förbehållsbelopp för den bidrags­skyldiges eget underhåll innefattar alla vanliga levnadskostnader. Bostads­kostnaden beräknas för sig efter vad som är skäligt. De andra levnadskost­naderna beräknas med ledning av ett normalbelopp. För år räknat utgör normalbeloppet 120procent av gällan­de basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Om det finns särskilda skäl får ett belopp förbehållas för underhåU åt make som den bidragsskyldige varak­tigt bor tillsammans med. Med make


 


Prop. 1978/79:12

Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse

jämställs annan som den bidragsskyl­dige varaktigt bor tillsammans med, om de har barn gemensamt. Förbe­hållsbeloppet bestäms enligt andra stycket. Normalbeloppet utgör dock 60 procent av basbeloppet.

Oberoende av vad som annars gäller om en förälders underhållsskyldighet mot två eller flera barn får den bidragsskyldige för underhåll åt varje hemmavarande eget barn förbehålla sig ett belopp som, tillsammans med vad som utges till barnet av den andra föräldern eller för dennas räkning, för år utgör 40 procent av gällande basbe­lopp. Rätten kan dock bestämma ett annat förbehållsbelopp om det föran­leds av omständigheterna i det särskil­da fallet.

Har förälder som enligt 2  skall betala underhållsbidrag haft barnet hos s/g under en sammanhängande tid av minst fem hela dygn, får föräldern vid fullgörande av sin bidragsskyl-dighet tillgodoräkna sig ett avdrag.för varje helt dygn av barnets vistelse med 1/40 av det underhållsbidrag som räknat för kalendermånad gäller un­der tiden för vistelsen. Sådant avdrag får dock inte göras på underhållsbi­drag som belöper på senare tid än sex månader från utgången av den kalen­dermånad då vistelsen upphörde.

Föreligger särskilda skäl kan rätten förordna om andra villkor för avdrags­rätten än som anges i första stycket. Mot parts bestridande får sådant förordnande dock Inte meddelas för tiden Innan talan har väckts.

Rätt till avdrag föreligger ej ifall då underhätlsbldragei har fastställts med beaktande av att den bidragsskyldiga


 


Prop. 1978/79:12


Nuvarande lydelse

4

Har make under sin vårdnad barn som ej är även andra makens barn, är andra maken jämte honom skyldig att efter sin förmåga bidraga till barnets underhåll, så länge äktenskapet be­står.

Vad nu sagts medför ej ändring i den underhållsskyldighet som må åligga den andre av barnets föräldrar.

6 ii

Betalning av underhållsbidrag skall erläggas i förskott för kalendermå­nad, om ej på grund av särskilda omständigheter annorlunda bestäm­mes av rätten eller genom avtal som i 7 § andra stycket sägs. Förskottsbetal­ning utöver vad nu sagts medför ej befrielse från att gälda underhållsbi­drag för den tid sådan betalning avser.


Föreslagen lydelse

föräldern i väsentlig mån fullgör sin underhållsskyldighet genom att ha barnet hos sig.

S f

Den som varaktigt bor tillsammans med annans barn och med förälder som har vårdnaden om barnet är underhållsskyldig mot barnet, om han eller hon är gift med föräldern eller har eget barn tillsammans med föräldern. Om det finns särskilda skäl, kvarstår underhållsskyldigheten även sedan barnet har flyttal hemifrån.

Underhållsskyldigheten bestäms på samma sätt som förförälder enligt 1 § men gäller ej till den del barnet kan få underhåll från den förälder som den underhåtlsskytdige ej bor tillsammans med.

ö.sv

Om annan än den som enligt 2 !i har att betala underhållsbidrag försum­mar sin underhållsskyldighet, kan rätten ålägga den försumlige alt betala underhållsbidrag till barnet.

7 i)

Underhållsbidrag betalas i förskott för kalendermånad.

Avtal om att underhållsbidrag för framtiden skall betalas med ett engångsbelopp eller för längre perio­der än tre månader är giltigt endast om avtalet är skriftligt och bevittnat av två


2 Förutvarande 7 kap. 5 !; upphävd genom 1971:870.


 


Prop. 1978/79:12

Nuvarande lydelse


8

Föreslagen lydelse

personer. Är barnet under arton år skall avtalet dessutom vara godkänt av barnavårdsnämnden i kommun där barnet eller dess vårdnadshavare är varaktigt bosatt eller, om ingen av dem är varaktigt bosatt i riket, av barna­vårdsnämnden i Stockholm.

Rätten får bestämma annat betal­ningssätt än som anges i första stycket, om det finns särskilda skäl.

Underhållsbidrag i form av ett engångsbelopp skall betalas till barna­vårdsnämnden om barnet är under arton år. Ifråga om sådan betalning tillämpas 4 kap, 6§ andra stycket andra meningen.

Betalning i strid mot denna paragraf medför inte befrielse från skyldigheten att betala underhållsbidrag på före­skrivet sätt.

Talan om att underhållsbidrag skall fastställas får inte bifallas för längre tid tillbaka än tre år före den dag då talan väcktes, om inte den bidragsskyldige medger det.

Rätten att kräva ut fastställt under­hållsbidrag går förlorad tre år efter den ursprungligen gällande förfallodagen, om inte annat följer av andra eller tredje stycket.

Har utmätning för underhållsbi­draget skett före den tidpunkt som anges i första stycket eller har den bidragsskyldige blivit försatt I konkurs på grund av ansökan som har gjorts före denna tidpunkt, får betalning för fordringen tas ut ur den utmätta egen­domen eller erhållas i konkursen även därefter.

Härföre den tidpunkt som anges i första   stycket   ansökan   gjorts   om


 


Prop. 1978/79:12


Nuvarande lydelse

7 § första och andra styckena Avtal angående fullgörande för framtiden av underhållsskyldighet som ovan sägs utgör ej hinder för den underhållsberättlgade att göra gällan­de rätt till högre underhållsbidrag.

Gäller avtalet underhåll enligt 1 if till barn vars föräldrar varken vid dess födelse voro eller därefter ha vaiit gifta med varandra, är det dock bindande för den underhållsberättlgade, om avtalet slutits genom skriftlig, av två personer bevittnad handhng och god­känts av barnavårdsnämnden. Vård­nadshavare får sluta avtal som nu har angetts, även om vårdnadshavaren ej har uppnått myndig ålder. Innefattar avtalet åtagande att till barnets under­håll utge visst belopp en gång för alla, skall beloppet betalas Ull barnavårds­nämnden, och skall med beloppet så förfaras som i 4 kap. 6  sägs med avseende på där nämnt engångsbe­lopp.


Föreslagen lydelse

förordnande av god man enligt ackordstagen (1970:847), får under­hållsbidraget krävas utom inom Ire månader från det att verkan av godmansförordnandetförföll eller, när förhandling om offentligt ackord har följt, ackordsfrågan avgjordes. Kom­mer ackord till stånd, får fordringen krävas ut inom tre månader från det att ackordet skulle ha fullgjorts. Har utmätningför underhållsbidraget eller konkursansökan gjorts Inom tid som nu har angetts, gäller vad som före­skrivs i andra stycket.

Avtal i strid mot denna paragraf är ogiltigt.

10 §


 


Prop. 1978/79:12


10


 


Nuvarande lydelse

Utan hinder av vad genom dom eller genom avtal, som enligt 7§ är bindande jämväl för den underhålls-berättigade, blivit bestämt om under­hållsbidrag äger rätten annorlunda förord na därom, när ändrade förhål­landen påkalla det. Under samma förutsättning må ock avtal om under­hållsbidrag, som enligt 7§ icke är bindande för den underhållsberättl­gade, på talan av den underhtillsskyl-dige jämkas av rätten. Är utiderhåll som avses i I <; faststälU att utgå tiU dess barnet nått viss ålder, vare det ej hinder att göra gällande rätt till bidrag för tid därefter, ändå att fall ej är för handen som nyss är sagt.

Talan som avses i första stycket må ej föras i fråga om avtal, varigenom underhållsskyldig, I den ordning som stadgas i 7 ) andra stycket, åtagit sig att till fullgörande av underhållsskyl­dighet som där avses utgiva visat belopp en gång för alla.

9J

Är avtal, som makar med avseende åförestående äktenskapsskillnad slutit om underhåll Ull barn, uppenbart obil­ligt för ena maken, må avtalet på hans talan av rätten jämkas. Har talan ej väckts inom ett år från det äktenskaps­skillnaden meddelades, är rcitten tUl talan föl lorad.


Föreslagen lydelse

Dom eller avtal om underhåll kan jämkas av rätten, om ändring iförhål­landena föranleder det. För tiden innan talan har väckts får Jämkning dock mot parts bestridande göras endast på så sätt att obetalda bidrag sätts ned eller tas bort.

Avtal om underhåll kan också jämkas av rätten, om avtalet är oskä­ligt med hänsyn till omständigheterna vid dess tillkomst och förhållandena I övrigt. Beslut om att erhållna bidrag skall betalas tillbaka får dock medde­las endast om  det finns särskilda

skäl.

Har fastställt underhällsbidrag, som utges fortlöpande, under en tid av sex år inte ändrats till beloppet på annal sätt än som avses 11 § lagen (1966:680) om ändring av vissa underhållsbidrag, kan rätten för tiden efter det att talan har väckts ompröva vad som har bestämts om underhållet, utan atl anledning till jämkning enligt första


 


Prop, 1978/79:12


11


 


Nuvarande lydelse

2 § tredje stycket

Det åligger barnavårdsnämnd, som enligt 2 kap. 1 S skall sörja för att faderskapet till barn fastställes, att tillse att barnet tillförsäkras under­håll.

10 § första-tredje styckena Talan om underhåll till bam upptages av rätten i den ort där svaranden har sitt hemvist. Sådan fråga kan väckas även i samband med mål rörande fastställande av faderskapet till barn.

Första stycket utgör ej hinder att upptaga fråga om underhåll i samband med äktenskapsmål.

Finns ej behörig domstol enligt vad som sägs i första eller andra stycket, upplages målet av Stock­holms tingsrätt.


Föreslagen lydelse

eller andra stycket behöver åbero­pas.

Dom eller avtal om underhållsbi­drag för tid IntiU dess barnet har nått en viss ålder utgör inte hinder att pröva Jrågan om bidrag för tiden därefter,

11   S

Barnavårdsnämnd, som enligt 2 kap. I S skall sörja föratt faderskapet till barn fastställs, skall se tiU att barnet tillförsäkras underhåll.

12   ,sv

Talan om underhåll lill bam upptas av rätten i den ort där svaranden har sill hemvist. Sådan fråga kan väckas även i samband med mål om fastställande av fader­skapet lill barn, äktenskapsmål eller mål om vårdnaden om barn.

Finns ej behörig domstol enligt första stycket, upptas målet av Stock­holms tingsrätt.

13 i!

Två eller flera mål om skyldighet för någon att utge underhållsbidrag tiU barn får handläggas I en rättegång, om det är till nytta för utredningen eller prövningen. I sådant fall får domstol som enligt 12 § är behörig att uppta ett av målen utan hinder av nämnda paragraf uppta även det eller de andra, om talan I målen väcks vid domstolen och det är lämpligt att målen handläggs där.

Rätten kan besluta att åter särskilja mål som har förenats enligt första stycket.


 


Prop. 1978/79:12


12


 


Nuvarande lydelse

10 § fiärde stycket

Har rätten att avgöra vilken av flera män som är fader till barnet, får talan om underhållsbidrag ej prövas slutligt innan faderskapsfrågan har avgjorts genom dom som vunnit laga kraft.

11   §

I mål om underhåll till bam får vårdnadshavare föra talanför barnet, även om vårdnadshavaren ej har uppnått myndig ålder. Är särskild förmyndare förordnad för barnet, har han samma rätt att föra talan för barnet. Även barnavårdsnämnd som enligt 2 § tredje stycket skall tillse att barnet tillförsäkras underhåll/aV föra sådan talan. Var och en som kan föni talan för barnet skall beredas tillfälle att yttra sig i målet.

Underhållsbidrag får bestämmas underhållstiden.

Underhåll till barn får ej mol den underhållsskyldiges bestridande be­stämmas för lid efter del barnet fyllt aderton år, innan det kan tillförliUigen bedömas huruvida underhållsskyl­dighet föreligger därefter.

12   i)

I mål om underhåll till barn kani rätten för liden intill dess laga kraft ägande dom eller beslut föreligger förordna om underhållet efter vad som finnes skäligt. Skyldighet alt utge bidrag fårdocke/åläggas någon., om icke sannolika skäl föreligga att han är bidragsskyldig. Har fråga om underhåll väckts i samband med mål om fastställande av faderskap till barn, får förordnande som nu nämnts ej meddelas, om flera män äro instämda i målet.


Föreslagen lydelse

Har rätten atl avgöra vilken av flera män som är far till ett barn, får talan om underhållsbidrag ej prövas slutligt innan faderskapsfrågan har avgjorts genom dom som vunnit laga krafl.

14 §

I mål om underhåll till barn har barnavårdsnämnd som enligt 11 § skall tillse att barnet tillförsäkras underhåll rätt att föra talan för barnet. Var och en som kan föra talan för barnet skall beredas tillfälle all yttra sig i målet.

lill olika belopp för särskilda delar av

Underhåll lill bam får ej mot den underhållsskyldiges bestridande be­stämmas för lid efter det barnet fyllt arton år, innan det kan tillförlitligt bedömas om underhållsskyldighet föreligger därefter.

15 s

1 mål om underhåll till barn kan rätten för liden intill dess laga kraft ägande dom eller beslul föreligger förordna om underhållet efter vad som är skäligt. Skyldighet alt utge bidrag får dock åläggas någon endast om det finns sannolika skäl för att bidragsskyldighet föreligger. Har fråga om underhåll väckts i samband med mål om fastställande av faderskap till barn, får förordnande som nu nämnls ej meddelas, om flera män är instämda i målet.


 


Prop. 1978/79:12


U


Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse

Förordnande enligt första stycket kan på yrkande meddelas utan huvud­förhandling. Innan förordnande meddelas, skall motparten beredas tillfälle alt yttra sig över yrkandet. Har förordnande meddelats, prövar rätten när målet avgöres, om åtgärden skall bestå.

Förordnande som nu nämnls går i verkställighet lika med laga kraft ägande dom men kan när som helsl återkallas av rätten.


13 ,sV                                         16 .sV

Beiräffande åtagande enligt första stycket skall i övrigt i tillämpliga delar gälla vad som i lag eller annan författning är föreskrivet för fall då rätten enligt 15 § har meddelat förordnande om underhållsbidrag till barn.

Om rätt att i vis.sa fall få ersättning av allmänna medel för utgivna underhållsbidrag 7?/7n5 .särskilda be­stämmelser.

17§

Har viss man enligt 1 kap. 1 § ansetts som barns/ar och faslställes att annan man är far lill barnet, har den förstnämnde endasl om särskil­da skäl föreligger rätt till ersättning av den andre för kostnader som han har haft för barnets försörjning.

Har någon genom skriftlig, av två personer bevittnad handling åtagit sig att lill barn för vilket faderskapet skall fastställas utge underhållsbidrag för tid intill dess resultatet av blodundersökning om faderskapet föreligger, gäller i fråga om verkställighet på grund av handlingen vad som är föreskrivet om verkställighet på grund av förbindelse atl utge underhåll enligt denna balk.

Beträffande åtagande enligt första stycket skall i övrigt i tillämpliga delar gälla vad som i lag eller annan författning är föreskrivet för fall då rätten enligt 12 § har meddelat förordnande om underhållsbidrag till barn.

Om rätt att i vissa fall lä ersättning av allmänna medel för utgivna underhållsbidrag./zffnas särskilda be­stämmelser.

14 §

Har viss man enligt 1 kap. 1 § ansetts som barns fader och fast-slälles att annan man är fader lill bamel, har den förstnämnde endast om särskilda skäl föreligga rätt till ersättning av den andre för kost­nader som han har haft för barnets försörjning.

15 kap. 12 §

Förvärvar omyndig värdehandling som avses i 8 §, eller äger omyndig eljest att av annan utfå sådan värdehandling, må den som skall utgiva handlingen fullgöra sin förpliktelse genom att i den omyndiges namn nedsätta handlingen i öppet förvar hos bank, såvida ej den omyndige äger att själv förvalta handlingen. Förpliktelse att utgiva penningbelopp må ock fullgöras hos bank, ändå att den ej grundas å nedsatt värdehandling; och skola medlen av banken insättas för den omyndiges räkning enligt vad om betalning, som uppbäres å nedsatt värdehandling, är särskilt stadgat.


 


Prop. 1978/79:12


14


 


årets början.

1 andra fall än som avses i andn slyckel äge överförmyndaren genom meddelande lill den som skall utgiva värdehandling eller penningar förordna, att nedsättning eller inbetalning skall ske hos bank.

Den som nedsätter värdehandling eller inbetalar penningar hos bank enligt vad i denna paragraf är stadgal vare pliktig alt ofördröjligen underrätta förmyndaren därom.

20 kap. 9S I fråga om mål eller ärende, där barnavårdsnämnd eller överförmyndare har rätt all föra talan, skall 20 5 lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken äga motsvarande tillämpning.

Första stycket gäller ej mål om Första stycket gäller ej mål om
fastställande av faderskap eller un- fastställande av faderskap, vårdnad
derhåll lill barn.
                      om eller underhåll lill barn.

Nuvarande lydelse

Äger omyndig att av dödsbo utfå värdehandling eller penningar på grund av giftorätt, arv eller testa­mente eller såsom underhåU enligt 8 kap. ärvdabalken, vare boutred­ningsman eller leslamentsexekutoi pliktig alt, såframl ej värdel är ringa eller överförmyndaren eljest medgi­ver undantag, nedsätta värdehand­lingen eller inbetala medlen hos bank enligt vad i första stycket stad­gas. Vad nu sagts om skyldighet atl inbetala penningmedel hos bank skall ock gälla, där någon, som här i riket driver försäkringsrörelse, skall utgiva försäkringsbelopp, som till­kommer omyndig, och fråga ej är om försäkringsbelopp, som den omyn­dige äger atl själv förvalta. 1 fråga om pension, livränta eller annan på grund av försäkring utgående perio­disk förmån gäller att inbetalning hos bank skall ske i den mån förmånen för kalenderår överstiget ett belopp motsvarande två gånger det basbelopp enligt lagen (1962:381} om allmän försäkring som gällt vid


Föreslagen lydelse

Äger omyndig att av dödsbo utfå värdehandling eller penningar på grund av giftorätt, arv eller testa­mente, vare boutredningsman eller testamentsexekutör pliktig att, så­framl ej värdel är ringa eller överför­myndaren eljest medgiver undanlag, nedsätta värdehandlingen eller inbe­tala medlen hos bank enligt vad i första stycket stadgas. Vad nu sagts om skyldighet att inbetala penning­medel hos bank skall ock gälla, där någon, som här i riket driver försäk­ringsrörelse, skall utgiva försäk­ringsbelopp, som tillkommer omyn­dig, och fråga ej är om försäkringsbe­lopp, som den omyndige äger all själv förvalta. I fråga om pension, livränta eller annan på grund av försäkring utgående periodisk för­mån gäller atl inbetalning hos bank skall ske i den mån förmånen för kalenderår överstiger ett belopp mot­svarande två gånger det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällt vid årets bör­jan.


 


Prop. 1978/79:12                                                    15

11                                     S

Mot beslut  som  underrätt  har Mol  beslul  som  underrätt  har

meddelat under rättegången i fråga, meddelat under rättegången i fråga,

som avses i 6 kap. 13 S,7kap./2 S,10 som avses i 6 kap. 13 S, 7 kap. 75 §,10

kap. 14 §, 11 kap. 15 eller 16 S eller 18 kap. 14 S, 11 kap. 15 eller 16 § eller 18

kap. 14 §, skall talan föras särskilt. kap. 14 S, skall talan föras särskilt.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft,

såvitt avser 6 kap. 7-9, 10 a och 12 §§ samt 20 kap. 9§ den 1 januari 1979,

såvitt avser 7 kap. 4 § den 1 januari 1980, och

i övrigt den 1 juli 1979.

Vad som föreskrivs i 7 kap. 12 § i nya lydelsen om att fråga om underhåll till barn kan väckas i samband med mål om vårdnaden om barn skall tillämpas redan fr. o. m. den 1 januari 1979.

Bestämmelserna i 7 kap. 4 § i äldre lydelse upphör att gälla vid utgången av juni 1979.

2.   Fråga om vårdnad som har väckts före ikraftträdandet handläggs enligt äldre bestämmelser.

3.   Är mål om underhåll anhängigt vid ikraftträdandet, prövas målet enligt äldre bestämmelser.

4.   Talan om underhållsbidrag som har väckts före utgången av år 1979 får Ulan hinder av 7 kap. 8 § i dess nya lydelse bifallas för längre lid tillbaka än tre år före den dag då talan väcktes, i den mån inte fordran på bidraget skulle ha preskriberats enligt äldre bestämmelser.

5.   Bidragsskyldighet som har bestämts enligt äldre bestämmelser skall beslå enligt vad som följer av domen eller avtalet.

6.   Bidragsskyldighel som har bestämts enligt äldre bestämmelser skall fullgöras enligt de nya bestämmelserna. Rätten atl kräva ul underhållsbidrag som har förfallit till betalning går dock inte föriorad före utgången av år 1979, om den inte skulle ha gått förlorad dessförinnan enligt äldre bestämmel­ser.

7.   För bidragsskyldighet som har beslämts enligt äldre bestämmelser gäller i fråga om jämkning och omprövning de nya bestämmelserna.

Har någon enligt 7 kap. 7 § andra stycket i dess äldre lydelse slutit avtal om atl betala engångsbelopp till barnet, får talan om jämkning enligt 7 kap. 10 § första stycket i dess nya lydelse dock inte föras i fråga om avtalet.

Omprövning enligt 7 kap. 10 § tredje stycket i nya lydelsen kan påkallas tidigast den 1 juli 1982.

Underhållsberätiigad som enligt 7 kap. 7 S i dess äldre lydelse är oförhindrad atl göra gällande rätt till högre underhållsbidrag flr utan hinder

3 Senaste lydelse 1976:1118.


 


Prop. 1978/79:12                                                     16

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

av de nya bestämmelserna väcka talan om sådant bidrag intill utgången av år

1979.

8.    Bestämmelsema i 15 kap. 12 § andra stycket i äldre lydelse tillämpas fortfarande om arvlåtaren har avlidlit före ikraftträdandet.

9.    Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i den nya lagen, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

2 Förslag till

Lag om ändring i giftermålsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om giftermålsbalken'

dels atl 7 kap. 3-5 §§ skall upphöra all gälla,

dels att 5 kap., 11 kap. 1 och 14-16 §§, 13 kap. 10 § samt 15 kap. 11,24,25 och 31 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i 11 kap. skall införas en ny paragraf, 14 a §, av nedan angivna lydelse.

5 kap.

Allmänna bestämmelser

om makars rättsförhållanden


Man   och   hustru   äro   skyldiga        Man   och   hustru   är   skyldiga
varandra trohet och bistånd; de hava     varandra trohet och bistånd. De skall
att  i  samråd  verka  för familjens     gemensamt vårda hem och barn och i
bästa.
                                 samråd verka för familjens bästa.

2§ Makarna äro pliktiga att, var efter        Makarna skall, var och en efter sin sin förmåga, genom tillskott av pen-    förmåga, bidra till det underhåll som ningar,   verksamhei i hemmet eller     behövs för att tillgodose deras gemen-annorledes  bidraga  till att  bereda     samma och personliga behov. De skall familjen det underhåll, som med avse-    fördela utgifter och sysslor mellan ende å makarnas villkor må anses     sig. tillbörligt. TIU familjens underhåU skall räknas  vad som erfordras för den gemensamma hushållningen och bar­nens uppfostran samt för tillgodose­ende av  vardera makens särskilda behov.

Om    underhåU   ull   barn   finns bestämmelser i föräldrabalken.

' Balken omtryckt 1973:645.


 


Prop. 1978/79:12


17


 


Nuvarande lydelse

Lämnar vad ena maken enligt 2 § har att tillskjuta icke tillgång till bestri­dande av utgifterna Jör hans särskilda behov och de utgifter, han eljest med hänsyn tiU makarnas levnadsförhål­landen enligt sed har att ombesörja för familjens underhåU, vare andra ma­ken pliktig att i lämpliga poster tillhan­dahålla honom erforderliga penning­medel. Rätt till sådant bidrag till-komme dock ej make, som visar oför­måga att handhava medel eller av annan särskild orsak icke bör äga ombesörja utgifterna.


Föreslagen lydelse

3§

Om det som make skall bidra med inte räcker tUlför makens personliga behov eller för de betalningar som den maken annars ombesörjer för famil­jens underhåll, skaUden andra maken skjuta till de pengar som behövs.


 


Vad med tillämpning av 2 och 3 §§ av ena maken överlämnats tiU den andre för tillgodoseende av hans särskilda behov vare hans egendom.


4§


Vad make med tillämpning av 2 och 3 §§ har lämnat till den andra makenför dennes personliga behov är mottagarens egendom.


 


Gör make sig skyldig till uppenbar försummelse av sin underhållsplikt, varde han, om andra maken det yrkar, av rätten förpliktad att Ull denne utgiva bidrag till de utgifter for familjens underhåll, vilkas ombesörjande enligt sed ankommer på honom eller rätten med hänsyn till omständigheterna finner skäligen böra anförtros hon-


5§

Försummar make sin underhålls­skyldighet kan rätten ålägga den försumlige att betala underhållsbidrag till den andra maken.


Har ena maken under ett kalen­derår för familjens tillbörliga under­håll haft utgifter, som uppenbarligen överstiga vad enligt 2  ålegat honom för underhåUei tillskjuta, äge han, om ej annat avtalats eller med hänsyn till omständigheterna får antagas vara avsett, av andra maken utfå ersättning för vad av sagda utgifter må anses

2   Riksdagen 1978179. l:a saml. Nr 12


Prop. 1978/79:12


18


 


Nuvarande lydelse belöpa på denne.

Talan om ersättning må ej väckas, sedan ett år förflutit efter kalender­årets utgång.

Rätt till ersättning må ej göras gällande av annan än den ersättnings- berättigade själv, ej heller i den ersätt­ningsskyldiges konkurs.

Lever makar på grund av söndring åtskilda, skall make ändå bidraga till andra makens underhåU enligt de grander som anges i 2 §.

Om bidrag till barnens underhåll i faU, som avses i första stycket, stadgas i föräldrabalken.


Föreslagen lydelse

Om makarna inte varaktigt bor till­sammans, skall make betala under­hållsbidrag un den andra maken enligt de grunder som anges i 2 §.


Talan om att underhållsbidrag skaU fastställas får inte bifallas för längre tid tillbaka än tre år före den dag då talan väcktes, om inte den bidragsskyldige medger det.

Rätten att kräva ut faststäUt under­hållsbidrag går förlorad tre år efter den ursprungligen gällande förfallodagen, om inte annat följer av andra eller tredje stycket.

Har utmätning för underhållsbi­draget skett före den tidpunkt som anges i första stycket eller har den bidragsskyldige blivit försatt i konkurs på grund av ansökan som har gjorts före denna tidpunkt, får betalning för fordringen tas ut ur den utmätta egen­domen eller erhållas i konkursen även därefter.

Härföre den tidpunkt som anges I första stycket ansökan gjorts om förordnande av god man enligt ackordslagen (1970:847), får under­hållsbidraget   krävas   ut   inom   tre


 


Prop. 1978/79:12


19


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse

månader från det att verkan av godmansförordnandet förföll eller, när förhandling om offentligt ackord har följt, ackordsfrågan avgjordes. Kom­mer ackord Ull stånd, får fordringen krävas ut inom tre månader från det att ackordet skulle ha fullgjorts. Har utmätningför underhållsbidraget eller konkursansökan gjorts inom tid som nu har angetts, gäller vad som före­skrivs i andra stycket.

Avtal i strid mot denna paragraf är ogiltigt,

9 §2


 


Utan hinder av vad rätten beslutit om bidrag, som i 5 eller 7 § sägs, äge rätten pä endera makens yrkande annorlunda förordna därom, när änd­rade förhållanden påkalla det.


Dom eller avtal om underhåll kan jämkas av rätten, om ändring iförhål­landena föranleder det. För tiden innan talan har väckts får jämkning dock mot parts bestridande göras endast på så sätt att obetalda bidrag sätts ned eller tas bort.

Avtal om underhåll kan också jämkas av rätten, om avtalet är oskä­ligt med hänsyn till omständigheterna vid dess tillkomst och förhållandena i övrigt. Beslut om att erhållna bidrag skall betalas tillbaka får dock medde­las endast om det finns särskilda skäl.


 


10      P

Avtallfråga, somavsesi2, 3, 7eller Sjf, må på ena makens yrkande av rätten jämkas, om avtalet finnes uppenbart obilligt eller ändrade för­hållanden påkalla det.

11      §

Makarna vare pliktiga giva varand­ra de upplysningar rörande sina ekonomiska förhållanden, som er­fordras för bedömande av värderas underhållsskyldighet.

2       Senaste lydelse 1976:613.

3       Senaste lydelse 1976:613.


10 §

Makarna är skyldiga att lämna varandra de upplysningar om sina ekonomiska förhållanden som be­hövs för att de skall kunna bedöma varandras underhållsskyldighet.


 


Prop. 1978/79:12


20


 


Nuvarande lydelse

1 fall, som avses i 7 §, må, såvitt det med hänsyn till vardera makens levnadsförhållanden och omständig­heterna i övrigt finnes skäligt, make förpliktas alt till nyttjande lämna andra maken lösören, vilka vid sammanlevnadens hävande ingingo i let för makarnas gemensamma be­gagnande avsedda bohaget eller ut-yorde andra makens arbetsredskap. Har ena maken tillhörig egendom sålunda lämnats den andre Ull nytt­jande, skall avtal, som ägaren må mt?d tredje man träffa angående egen­domen, ej lända till inskränkning i andra makens nyttjanderätt.


Föreslagen lydelse

11 i)

I fall som avses i 6§ kan make förpliktas atl lämna lösören till den andra maken för att användas av denne, om det är skäligt med hänsyn tlU makarnas levnadsförhållanden och omständigheterna i övrigt. Skyldig­heten omfattar dock endast lösören som ingick i makarnas bohag när sammanlevnaden upphörde och var avsedda att användas av makarna gemensamt eller som då var den andra makens arbetsredskap. Om egendom som tillhör den ena maken sålunda har lämnats till den andra, medför avtal mellan ägaren och tredje man om egendomen inte någon inskränk­ning i den andra makens nyttjande­rätt.

Bestämmelserna i 9 § om jämkning av avtal om underhållsbidrag gäller även avtal i fråga som avses i första stycket.


 


12 §

En var av makarna äge att jör den dagliga hushåUningen eller barnens uppfostran med förpliktande verkan jämväl för den andra maken Ingå sädana rättshandUngar, som sedvan-ligen företagas för dessa ändamål. Rättshandlingen skall anses vara In­gången 1 syfte att förplikta jämväl andra maken, såvida ej annat framgår av omständigheterna.

Rättshandling, varom 1 Jörsta styck­et sägs, vare ej förpliktande jör andra ' maken, om den, med vilken rätts­handlingen slöts, insåg eller bort inse, att det, som anskaffades genom råns-handlingen, ej var erforderligt.

Vad sålunda Sr stadgat skall ej äga tillämpning, om makarna på grund av söndring leva åtskilda.


Var och en av makarna får med förpliktande verkan även för den andra maken ingå sådana rättshand­lingar för den dagliga hushållningen eller barnens uppfostran som enligt sedvana företas för dessa ändamål. Rättshandlingen skall anses vara in­gången i syfte att förplikta även den andra maken, om inte annat framgår av omständigheterna.

Rättshandling som avses i första stycket förpliktar dock inte den andra maken, om tredje man insåg eller bort inse att det som anskaffades Inte behövdes.

Vad som sägs i första stycket om makes behörighet gäller ej, om sam­manlevnaden mellan makarna har upphört.


 


Prop. 1978/79:12


21


 


Nuvarande lydelse

13 Missbrukar make den honom enligt 12 § tillkommande behörighet, må han kunna på yrkande av andra maken av rätten förklaras behörig­heten förlustig.

Sådant beslut varde av rätten upphävt, om makarna enas därom eUer förändrade förhållanden visas hava Inträtt.

Om rättens beslut, som i denna paragraf avses, skall ofördröjligen genom rättens försorg anmälan göras till äktenskapsregistret samt kungö­relse införas i Post- och Inrikes Tidningar och ortstidning.


Föreslagen lydelse

§

Missbrukar make sin behörighet enligt 12 §, kan rätten på yrkande av den andra maken besluta att behörig­heten skall upphöra.

Sådant beslut kan hävas av rätten om makarna är överens om det eller om ändring i förhållandena föranleder det.

Rätten skall genast anmäla beslut som avses i denna paragraf tiU äkten­skapsregistret och kungöra det I Post-och Inrikes Tidningar och ortstid­ning.


 


14 §

A r ena maken Jör bortovaro eller sjukdom ur stånd att själv ombesöija sina angelägenheter,- har han ej nämnt fullmäktig, och är ej heller förmyndare eller god man för honom Jörordnad, äge andra maken före­träda honom, när angelägenhet yppar sig, som ej ulan olägenhet kan uppskjutas, uppbära avkastningen av hans egendom och annan hans inkomst samt, om det för anskaffande av medel till få mil/ens underhåU ound­gängligen tarvas, pantsätta eller avytt­ra honom tillhörig egendom. Ej må i något fall fast egendom avyttras eller intecknas eller 1 sådan egendom upplåten rättighet inskrivas, med mindre rätten, efter inhämtande av yttrande från hans närmaste fi änder, som vistas i riket, medgiver det.

Vad nu är stadgat äge ej tillämp­ning, om makarna på grund av sönd­ring leva åtskilda.


Kan den ena maken på grund av sjukdom eller bortavaro inte själv sköta sina angelägenheter och fattas medel för familjens underhåU, får den andra maken / behövfig omfattning lyfta den sjuke eller bortavarande makens inkomst och avkastningen av den makens egendom samt kvittera ut banktillgodohavanden och andra pen­ningmedel. Vad som har sagts nu om makes behörighet gäller dock ej, om sammanlevnaden mellan makarna har upphört eller om fullmäktig, förmyndare eller god manfinnsför den sjuke eller bortavarande maken.

Rättshandling som avses i Jörsta stycket är bindande för den sjuke eller bortavarande maken även om medlen Inte behövdes för familjens underhåll, såvida tredje man varken insåg eller borde ha insett att behovet ej /Öre-låg.


■• Senaste lydelse 1977:655.


 


Prop. 1978/79:12                                                                   22

Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse

15 §
Om makes släktnamn är särskih        Om makes släktnamn finns sår-
stadgat,
                                       skilda bestämmelser.

7 kap. 3§

Häftar hustrun jämte mannen för gäld, som båda makarna eller endera gjort genom rättshandling av den i 5 kap. 12 § avsedda beskaffenhet, och vill borgenären söka hustrun för gälden, skaU han anhängiggöra sin talan inom två år från förfallodagen eller, om gälden skaU betalas vid anfordran, från dess uppkomst;försii-tes denna tid, vare rätt tiU talan mot henne förlorad.

Varder hustrun försatt i konkurs, vare hon ej pliktig att för dessförinnan ord gäld av beskaffenhet, som i första stycket avses, ansvara med egendom, som hon under konkursen eller däref­ter förvärvar. 4§

Har bodelning verkställts i anled­ning av boskiUnad eller äktenskapets upplösning, svarar hustrun för gäld, som avses i 3 § och som uppkommit Jöre boskillnadsansökningen eller, om äktenskapet upplösts genom mannens död utan att talan om äktenskap.s-skillnad då var anhängig, före död.i-fallet eller, om äktenskapet upplösts I annat fall, före ansökningen om äktenskapsskiUnad, endast intiU vär­det av dels den enskUda egendom hon ägde vid den tillämpliga tidpunkten, dels den egendom som tillades henne vid bodelningen. Vad nu sagts skal' i Ullämpliga delar gälla även för det fall att bodelning ej skaU äga rum i anled­ning av äktenskapets upplösning.

Häftade egendom,   som  i forsla


 


Prop. 1978/79:12


23


 


Nuvarande lydelse

stycket sägs, på grund av inteckning eller eljest särskilt för annan gäld än där avses, varde motsvarande del av egendomens värde ej medräknad.

Vad 13 och 4 §§ är stadgat skaU ej äga tillämpning, om hustrun iklätt sig Vidsträcktare betalningsansvar,

11

Är makar ense om att äktenskapet skall upplösas, har de rätt till äkten­skapsskillnad. Har make barn under sexton år som står under hans vård­nad, skaU äktenskapsskillnaden dock föregås av betänketid.

14 § första stycket

Om ena maken efter äktenskaps­skillnaden är i behov av bidrag till sitt Ullbörliga underhåU, kan rätten ålägga andra maken att utge sådant bidrag efter vad som år skäligt med hänsyn tiU hans förmåga och övriga omständig­heter. Vid prövningen skaU beaktas atl make kan ha särskilt behov av bidrag för tiden närmast efter äktenskaps­skillnaden.

14 § andra stycket

Bidraget kan, om den underhålls­skyldiges förmögenhetsförhållanden och omständigheterna i övrigt föran­leder det, bestämmas tiU visst belopp att utges en gång för alla. År bidraget bestämt att utgå på sätskilda tider och ingår den underhållsberättigade nytt äktenskap, skaU bidrag ej vidare utgå.


Föreslagen lydelse

kap.

Är makarna ense om att äkten­skapet skall upplösas, har de rätt till äktenskapsskillnad. ÅktenskapsskiU-naden skaU föregås av betänketid, om makarna begär det eller om make varaktigt bor tillsammans med eget barn under sexton år som står under den makens vårdnad.

14 §

Efter äktenskapsskiUnad svarar var­je make för sin försörjning.

Är make under en övergångstid i behov av bidrag Ull sitt underhåU, har maken rätt att få underhållsbidrag av den andra maken efter vad som är skäligt med hänsyn till den makens förmåga och övriga omständigheter.

Har make svårigheter att försörja sig själv efter upplösning av ett långva­rigt äktenskap eller finns det synnerliga skäl har maken rätt tiU underhållsbi­drag för längre tid än som anges i andra stycket.

14 a §

Underhållsbidrag efter äktenskaps­skillnad utges fortlöpande. Om det finns särskilda skäl kan rätten dock bestämma att bidraget skall erläggas med ett engångsbelopp.


 


Prop. 1978/79:12

Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


24


Bestämmelserna i 5 kap. 7 och 8 §§ skaU tillämpas även ifråga om under­håU efter äktenskapsskillnad.


15 §5


Utan hinder av vad som genom rättens beslut eller genom avtal blivit bestämt om bidrag tiUfrånskild makes underhåll kan rätten på endera makens yrkande förordna på annat sätt därom, när ändrade förhåUanden påkallar det. Endasl om synnerliga skäl föreligger får dock underhållsbi­drag utdömas, om sådant bidrag Icke tidigare skolat utgå, eller höjas utöver del högsta belopp till vilket bidraget tidigare varit bestämt.

Första stycket äger ej tillämpning, om någon förpliktats eller åtagit sig all till frånskild makes underhåU utge visst belopp en gång för alla.


Bestämmelsern i 5 kap. 9§ om jämkning tUlämpas även i fråga om underhåll efter äktenskapsskillnad. Endasl om synneriiga skäl föreligger lår dock på grund av ändring iförhål­landena underhållsbidrag höjas ut­över del högsta belopp till vilket bidraget tidigare har varit bestämt. Dom eller avtal om underhållsbidrag i form av ett engångsbelopp får ej mot parts bestridande Jämkas på grund av ändring iförhållandena.


 


16 §


Är avtal, som makar med avse­ende på förestående äktenskapsskill­nad träffat om bodelning eller vad därmed äger samband eller om bidrag tiU makes underhåU, uppenbart obil-ligl för ena maken, skall del på hans talan jämkas av rätlen. Har talan ej väckts inom ett år från det äkten­skapsskillnaden meddelades, är rät­len till talan föriorad.


Är avtal, som makar med avse­ende på förestående äktenskapsskill­nad träffat om bodelning eller vad som har samband därmed, uppenbart obilligt för ena maken, skall del på den makens talan jämkas av rätten. Har talan ej väckts inom ett år från det äktenskapsskillnaden medde­lades, är rätten till talan förlorad.


 


13 kap. 10 §

Till betalning förfallet underhålls­bidrag, som make jämlikt 11 kap. 14 § har att en gång för alla utge till andra maken, skall vid bodelningen utgå av vad därvid tillkommer andra


Till betalning förfallet underhålls­bidrag, som make jämlikt 11 kap. 14 a § första siyckei har att en gång för alla utge till andra maken, skall vid bodelningen utgå av vad därvid


5 Senaste lydelse 1976:613. Ändringen innebär bl. a. att andra stycket upphävs.


 


Prop. 1978/79:12

Nuvarande lydelse

maken utöver egendom lill täckning av denne åvilande gäld.


25

Föreslagen lydelse

tillkommer andra maken utöver egendom till täckning av denne åvilande gäld.


15 kap.

11§

1 mål om äktenskapsskillnad skall rätten, på yrkande av endera maken, för tiden intill dess laga kraft ägande dom föreligger förordna om sammanlevna­dens hävande och om förbud för makarna vid vite av fängelse i högst ett år eller böter att besöka varandra. Rätten kan också för samma lid förordna efter vad som finnes skäligt om bidrag av ena maken till den andras underhåll.

ma, vilken av makarna som skall få sitta kvar i hemmet. Dömes till äktenskapsskillnad, skall sådan be­stämmelse gälla till dess bodelning sker. Make som berättigats att sitta kvar i hemmet får inneha och nyttja de andra maken tillhöriga lösören som ingår i bohaget, såvida ej rätten beträffande viss egendom förordnar annorlunda. Om den nyttianderätl som sålunda kan tillkomma make gäller vad i 5 kap. 8 § sägs.

Vid förordnande om sammanlev- Vid förordnande om sammanlev­nadens hävande kan rätten bestäm-     nådens hävande kan rätten bestäm-

ma, vilken av makarna som skall få sitta kvar i hemmet. Dömes till äktenskapsskillnad, skall sådan be­stämmelse gälla till dess bodelning sker. Make som berättigats att sitta kvar i hemmet får inneha och nyttja de andra maken tillhöriga lösören som ingår i bohaget, såvida ej rätten beträffande viss egendom förordnar annoriunda. Om den nyttjanderätt som sålunda kan tillkomma make gäller vad i 5 kap. // § sägs.

Förordnande enligt första eller andra stycket får meddelas utan huvudför­handling. Innan förordnande meddelas, skall tillfälle att yttra sig över yrkandet beredas andra maken. Har förordnande meddelats, skall rätten när målet avgöres pröva, om åtgärden skall beslå. Förordnande om sammanlev­nadens hävande och om besöksförbud skall bestå, om make begär det.

Beslut enligt denna paragraf skall verkställas lika med laga kraft ägande dom men kan när som helst återkallas av rätlen. Beslul om sammanlevna­dens hävande och om besöksförbud får dock ej återkallas, om make motsätter sig det.


Har make yrkat åläggande för andra maken all utgiva underhålls­bidrag enligt 5 kap. 5 eller 7 § eller, efter det till äktenskapsskillnad blivit dömt, enligt 11 kap. 14 §, eller har make påkallat jämkning i vad genom rättens beslut eller genom avtal blivit bestämt om sådani bidrag, kan rätten


24 §

Har make yrkat åläggande för andra maken att utgiva underhålls­bidrag enligt 5 kap. 5 eller 6 iJ eller, efter det till äktenskapsskillnad blivit dömt, enligt II kap. 14 §, eller har make påkallat jämkning i vad genom rättens beslut eller genom avtal blivU bestämt om sådant bidrag, kan rätten


 


Prop. 1978/79:12


26


 


Nuvarande lydelse

på yrkande för liden intill dess laga kraft ägande dom föreligger förordnai därom efter vad som finnes skäligt.


Föreslagen lydelse

på yrkande för tiden intill dess laga kraft ägande dom föreligger förordna därom efter vad som finnes skäligt.


 


25 §


Har make yrkat atl enligt 5 kap. 8 ij av andra maken lill nyttjande erhålla nödiga lösören eller påkallat jämk­ning av avtal i sådan fråga, äge: rätlen, på yrkande, meddela förord­nande därom för tiden intill dess laga kraft ägande dom föreligger.


Har make yrkat att enligt 5 kap. // § av andra maken till nyttjande erhålla nödiga lösören eller påkallat jämkning av avtal i sådan fråga, äge rätlen, på yrkande, meddela förord­nande därom för tiden intill dess laga kraft ägande dom föreligger.


I fråga om ersättning lill god man som avses i första stycket skall gälla, vad i 20 kap. 19 § föräldrabalken stadgas angående ersättning åt rätte-gångsbilräde.

31 §' Vistas den, mol vilken talan enligt denna balk riktas, på okänd ort, skall hans rätt i saken bevakas av god man som sägs i 18 kap. föräldrabalken. Detsamma gäller, om han vistas på känd ort utom riket men stämningen eller andra handlingar i målet ej kan delges honom eller han underlåter all ställa ombud för sig och särskilda skäl föreligger all förordna god man. Gode mannen skall samråda med part för vilken han förordnals i den mån det kan ske.

I fråga om ersättning lill god man som avses i första stycket skall gälla vad i 10 kap. 13$ föräldrabalken stadgas angående ersättning ål rätte-gångsbilräde.

Övergångsbestämmelser

1.    Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.

2.    Har någon genom sådan rättshandling som avses i 5 kap. 14 § i äldre lydelse före den 1 juli 1979 förpliktat sin make får rättshandlingen göras gällande enligt äldre bestämmelser. De upphävda bestämmelserna i 7 kap. 3-5 §§ gäller alltjämt i fråga om skuld som har uppkommit före ikraftträdan­det. Vad som sägs i 5 kap. 14 § andra slyckel i dess nya lydelse tillämpas endast i fråga om rättshandling som har företagils efter ikraftträdandet.

3.    Är mål om underhåll anhängigt vid ikraftträdandet, prövas målet enligt äldre bestämmelser.

4.    Talan om underhållsbidrag som har väckts före utgången av år 1979 får utan hinder av 5 kap. 7§ och 11 kap. 14 a § andra slyckel i nya lydelsen bifallas för längre lid tillbaka än tre år före den dag då talan väcktes, i den mån inte fordran på bidraget skulle ha preskriberats enligt äldre bestämmelser.

6 Senaste lydelse 1973:944.


 


Prop. 1978/79:12                                                     27

5.    Talan om underhållsbidrag enligt 5 kap. 5 § i den nya lydelsen får ej avse tid före utgången av år 1977.

6.    Bidragsskyldighet som har bestämts enligt äldre beslärnmelser skall bestå enligt vad som följer av domen eller avtalet. Vad som är föreskrivet i 11 kap. 14 § andra stycket i dess äldre lydelse om att bidrag skall upphöra att utgå, om den underhållsberättigade ingår nytt äktenskap, skall fortfarande gälla i fråga om bidrag som har bestämts före ikraftträdandet.

7.    Bidragsskyldighet som har bestämts enligt äldre bestämmelser skall fullgöras enligt de nya bestämmelserna. Rätten atl kräva ut underhållsbidrag som har förfallit till betalning går dock inte förlorad före utgången av år 1979, om den inte skulle ha gått föriorad dessförinnan enligt äldre bestämmel­ser.

8.    För bidragsskyldighel som har bestämts enligt äldre bestämmelser gäller i fråga om jämkning de nya bestämmelserna.

9.    Förekommer i lag eller annan författning hänvisning lill föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i den nya lagen, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

3 Förslag till

Lag om ändring i ärvdabalken

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 6 § och 8 kap. ärvdabalken skall upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft den Ijuli 1979. De upphävda bestämmelserna skall dock fortfarande tillämpas om arvlåtaren har avlidit före ikraftträdandet.

Vid tillämpningen av 8 kap. 10 § ärvdabalken enligt punkl 4 av övergångs­bestämmelserna till lagen (1969:621) om ändring i ärvdabalken gäller fortfarande 7 kap. 6 § ärvdabalken.

4 Förslag till

Lag om ändring i utsökningslagen (1877:31 s. 1)

Härigenom föreskrivs att 54 a § utsökningslagen (1877:31 s. 1) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

54a§'

På   grund   av  skriftlig,  av   två        På  grund  av   skrifilig,   av   två

personer bevittnad förbindelse får     personer bevittnad förbindelse får

utmätning äga rum för bidrag, som     utmätning äga mm för bidrag, som

någon   enligt   förbindelsen   skolat     någon   enligt   förbindelsen   skolat

' Senaste lydelse 1976:615. Ändringen innebär bl. a. att andra stycket upphävs.


 


Prop. 1978/79:12


28


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


utgiva till fullgörande av underhålls­skyldighet jämlikt giftermåls- eller föräldrabalken eller skolat erlägga till barnavårdsnämnd såsom ersättning för barns vård jämlikt barnavårdsla­gen. Beträffande underhållsbidrag tUl make skall dock vad nu sagts ej äga tillämpning, med mindre makar­na under den tid bidraget avser levde och altijämt leva åtskilåa på grund av söndring eller efter hemsklUnad.

utgiva till fullgörande av underhålls­skyldighet jämlikt giftermåls- eller föräldrabalken eller skolat erlägga till barnavårdsnämnd såsom ersättning för barns vård jämlikt barnavårdsla­gen (1960:97). Beträffande under­hållsbidrag som skaU utgivas tiU gälde­närens make för makens egen del eller för makarnas barn skall dock vad nu sagts äga tillämpning endast om makarna under den tid bidraget avser ej varaktigt bodde Ullsammans och aUtjämt ej göra del.

Har bidrag som avses I 1 mom. förfalUt till betalning tidigare än tre år innan ansökan fördes, Jår utmätning på grund av förbindelsen ej ske, om gäldenären påstår att bidraget guldits och invändningen ej kan med hänsyn tUl omständigheterna i övrigt lämnas utan avseende.

Är talan om förbindelsen anhängig vid domstol, äger denna förordna, att utmätning på grund av förbindelsen tills vidare ej får äga rum.

Den som vill erhålla utmätning Den som vill erhålla utmätning
skall ingiva förbindelsen i huvud- skal! ingiva förbindelsen i huvud­
skrift //// utmätningsmannen.
skrift  eller,   om utmätningsmannen

anser   det    tUlräckligt,    i   bestyrkt avskrift.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979. Bestämmelserna i 2 mom. i paragrafens äldre lydelse gäller dock fortfarande intill utgången av år 1979.


 


Prop. 1978/79:12                                                               29

5 Förslag till

Lag om ändring i barnavårdslagen (1960:97)

Härigenom föreskrivs all 7 § barnavårdslagen (1960:97)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Förestagen lydelse

I fråga om barnavårdsnämnd tillämpas bestämmelserna i 3 kap. 2 §, 3 § första slyckel, 4 §, 5 § första och tredje styckena, 6-8 §§, 9 § första slyckel och 10-12 §§ kommunallagen (1977:179) på motsvarande sätt.

Uppdrag, som avses i 3 kap. 12 § andra stycket kommunallagen (1977:179), får ej omfatta befogenhet atl

1.   utdöma förelagt vite,

2.   vidtaga åtgärd enligt 26 § 2, 3 eller 4 eller enligt 29 eller 30 § eller göra framställning om intagning i ungdomsvårdsskola,

3.   meddela beslut som avses i 46 § andra stycket, tillstånd eller förhands­besked som avses i 47 § eller förbud som avses i 50 eller 51 § eller

4.   fullgöra vad som ankommer på nämnden enligt 5 § lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag eller enligt 9 § lagen (1964:143) om bidragsförskott.

Uppdrag som avses i 3 kap. 12 § Uppdrag som avses i 3 kap. 12 §
andra slyckel kommunallagen andra stycket kommunallagen
(1977:179) får, såvitt gäller föräldra- (1977:179) får, såvitt gäller föräldra­
balken, omfatta endasl befogenhet balken, omfatta endast befogenhet
all fullgöra vad som ankommer på alt fullgöra vad som ankommer på
nämnden enligt 1 kap. 4 §, 2 kap. 1, nämnden enligt 1 kap. 4 §, 2 kap. 1,
4-6, 8 och 9 §§, 3 kap. 5, 6 och 8 §§ 4-6, 8 och 9 §§, 3 kap. 5, 6 och 8 §§
saml 7 kap. 2, 7 och 11 §§ nämnda samt 7 kap. 7, 11 och 14 §§ nämnda
balk. Uppdrag alt fullgöra uppgift balk. Uppdrag att fullgöra uppgift
som anges i 2 kap. 9 § föräldrabalken som anges i 2 kap. 9 § föräldrabalken
får dock ej omfatta befogenhet att får dock ej omfatta befogenhet alt
besluta att icke påbörja utredning besluta att icke påböria utredning
eller alt lägga ned påbörjad utred- eller alt lägga ned påbörjad utred­
ning. Uppdrag att fullgöra uppgift ning. Uppdrag att fullgöra uppgift
som anges i 7 kap. 7 § föräldrabalken som anges i 7 kap. 7 § föräldrabalken
flrej omfatta befogenhet att godkän- fårej omfatta befogenhet att godkän­
na avtal som innefattar åtagande all na avtal som innefattar åtagande att
utge engångsbelopp.
             utge engångsbelopp.

Nämndens protokoll behöver ej, utöver vad som följer av 14 § tredje och fjärde styckena denna lag, upptaga annat än uppgift om närvarande ledamöter, beslutet i varje ärende och uppgift om reservation.

Utan hinder av 2 § 2 förvaltningslagen (1971:290) tillämpas bestämmel­serna i 4 och 5 §§ nämnda lag i samtliga ärenden hos barnavårdsnämnd.

Denna lag träder i kraft den I juli 1979.

'Lagen omtryckt 1971:1038. 2 Senaste lydelse 1977:1037.


Prop. 1978/79:12


30


6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1964:1143) om bidragsförskott

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1964:143) om bidragsförskott' dels att 1, 2, 4, 7, 15 och 18 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 4a§, av nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse

Tillkommer vårdnaden om barr:, som är svensk medborgare och bosatt i riket, endast en av föräldrarna eller står barnet icke under föräldrarnas vårdnad, utgår enligt vad nedan stadgas av allmänna medel bidrags­förskott tiU barnet i förhållande tid fader eller moder, som ej har vård­naden om barnet.

Bidragsförskott utgår även tiU här i riket bosatt barn som icke är svensk medborgare om vårdnadshavaren är bosatt I riket och antingen barnet eller vårdnadshavaren sedan minst se:( månader vistas i riket.

Fader eller moder, som ej har vård­naden om barnet, benämnes i denna lag underhållsskyldig.


I


Föreslagen lydelse

/ enlighet med vad som föreskrivs I denna lag lämnas bidragsförskott av allmänna medel tiU barn som är bosatt här i landet. Är barnet inte svensk medborgare, tillämpas dock lagen endast om också barnets vårdnadsha­vare är bosatt här i landet och antingen denne eller barnet vistas här sedan minst sex månader.

Om ingen av föräldrarna eller endast en av dem har vårdnaden om barnet, lämnas bidragsförskott i för-hållanåe tiU förälder som inte har vårdnaden, såvida denne inte varak­tigt bor tillsammans med barnet. Om båda föräldrarna har vårdnaden om barnet gemensamt men barnet varak­tigt bor tillsammans med endast en av dem, lämnas bidragsförskott iförhål­lande tiU den andra föräldern.

Förälder i förhållande tUl vilken bidragsförskott lämnas enligt andra stycket kallas i lagen underhållsskyl­dig. Vad som sägs i lagen om vård­nadshavare gäller, ifaU då barnet står under båda för åldrarnas vårdnad, den av föräldrarna som varaktigt bor tUl­sammans med barnet.


 


Bidragsförskott utgår icke därest a) barnet bor tillsammans med den


Bidragsförskott lämnas ej, om a) vårdnadshavaren uppenbarligen


Lagen omtryckt 1976:277.


 


Prop. 1978/79:12                                                              31

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

underhållsskyldige;                utan giltigt skäl underlåter au vidtaga

eller medverka tiU åtgärder för att få underhållsbidrag eller faderskap tiU barnet faststäUt;

b)  det föreligger grundad anledning antaga att den underhållsskyldige i vederbörlig ordning betalar fastställt underhållsbidrag icke understigande vad som skulle utgå i bidragsförskott enligt 4 § första och andra styckena;

c)  det finnes uppenbart atl den underhållsskyldige annorledes sörjt eller sörjer för alt barnet erhåller motsvarande underhåll;

d)   vårdnadshavaren uppenbarligen d) barnet av annat skäl uppenbar-
utan giltigt skäl underlåter att vidtaga ligen saknar behov av bidragsför-
e/ler medverka till åtgärder för atl få     skott.

underhållsbidrag eller faderskap tiU barnet faststäUt.

4S

Bidragsförskott utgör för år räknat fyrtio procent av del basbelopp som enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring har fastställts för månaden före den som bidragsförskottet avser.

Skall bidragsförskott utgå i förhållande till såväl fader som moder eller är barnet berättigat till barnpension enligt 8 kap. 5 i; lagen om allmän försäkring, utgör dock bidragsförskottet trettio procent av del basbelopp som anges i första stycket, i förta fallet i förhållande till varje underhållsskyldig.

Föreligger grundad anledning antaga all fastställt underhållsbidrag betalas i vederböriig ordning, utgör bidragsförskottet skillnaden mellan förskollsbe-lopp enligt första eller andra stycket samt underhållsbidragets belopp.

Bidragsförskott utgår ej med högre Om det underhållsbidrag som har
belopp än underhållsbidraget, därest blivit fastställt uppenbarligen under-
vårdnadshavaren uppenbarligen utan stiger vad den underhållsskyldige bör
giltigt skäl underlåter att vidtaga eller erlägga I bidrag, lämnas inte bidrags-
medverka tiU åtgärder för att få under- förskott enligt första eller andra stycket
hållsbidraget höjt.
                 med högre belopp än underhållsbidra-

get. I faU som avses i tredje stycket lämnas inget bidragsförskott.

4a§

Har när underhållsbidrag skaUfast­ställas beaktats att den underhålls­skyldige i väsentlig mån fullgör sin underhållsskyldighet genom att ha barnet hos sig, minskas bldragsför-


 


Prop. 1978/79:12

Nuvarande lydelse


32 Föreslagen lydelse

skottet med belopp som svarar mot den del av underhållsskyldigheten som fullgörs på detta sätt.

Har den underhållsskyldige rätt tiU avdrag på underhållsbidraget enligt 7 kap. 4 § föräldrabalken därför att han har haft barnet hos sig och skall avdraget beaktas enligt 15 § vid åter­krav av bidragsförskott, minskas kom­mande bidragsförskott med belopp som skall beaktas vid återkravet.


 


Sedan bidragsförskott sökts skall, under förutsättning all den under­hållsskyldiges vistelseort är känd eller kan utrönas, omedelbart till honom avsändas meddelande om ansökningen med föreläggande att, därest han har något atl anföra i anledning av ansökningen, inom viss kort tid muntiigen eller skrift­ligen yttra sig. I meddelandet skall tillika lämnas underrättelse om stad-gandena i 2 § a), b) och c) samt 4 •; tredje stycket.

När försäkringskassan meddelat beslul i ärendet, skall sökande och vårdnadshavare skriftligen under­rättas om beslutet. Beslutet skall skriftligen delgivas den underhålls­skyldige. Har ansökan om bidrags­förskott ej bifallils eller bifallits endast lill viss del, skall beslutet delgivas även sökanden och vård­nadshavaren. Har förskott beviljats, skall därvid underrättelse lämna:» sökanden och vårdnadshavaren om stadgandena i 12 och 13 SS samt, i annat fall än som avses i 4 i; tredje stycket, den underhållsskyldige om


Sedan bidragsförskott sökts skall, under förutsäitning atl den under­hållsskyldiges vistelseort är känd eller kan utrönas, omedelbart till honom avsändas meddelande om ansökningen med föreläggande alt, därest han har något all anföra i anledning av ansökningen, inom viss kort lid muntligen eller skrift­ligen yttra sig. I meddelandet skall tillika lämnas underrättelse om stad­gandena i 1 § första och andra styck­ena, 2 § b), c) och d) samt 4 § tredje stycket.

När försäkringskassan meddelat beslul i ärendet, skall sökande och vårdnadshavare skriftligen under­rättas om beslutet. Beslutet skall skriftligen delgivas den underhålls­skyldige. Har ansökan om bidrags­förskott ej bifallits eller bifallits endasl till viss del, skall beslutet delgivas även sökanden och vård­nadshavaren. Har förskott beviljats, skall därvid underrättelse lämnas sökanden och vårdnadshavaren om stadgandena i 12 och 13 SS samt, i annal fall än som avses i 4 S tredje stycket, den underhållsskyldige om


 


Prop. 1978/79:12

Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


33


föreskrifterna i 2 § aj, b) och c) samt     föreskrifterna i 2 § b), c) och d) samt
16 §.
                                  16 S.


I den mån bidragsförskott svarar mot fastställt underhållsbidrag inträ­der den försäkringskassa hos vilken den underhållsskyldige är inskriven eller skulle ha varit inskriven om han uppfyllt åldersvillkoret i 1 kap. 4 S lagen (1962:381) om allmän försäk­ring i barnels rätt lill underhållsbi­drag gentemot den underhållsskyl­dige. Är den underhållsskyldige ej inskriven och skulle han ej heller under angiven förutsättning ha varit inskriven hos allmän försäkrings­kassa, inträder Stockholms läns all­männa försäkringskassa i barnets rätt.

15 S

1 den mån bidragsförskott svarar mot fastställt underhållsbidrag inträ­der den försäkringskassa hos vilken den underhållsskyldige är inskriven eller skulle ha varit inskriven om han uppfyllt åldersvillkorel i 1 kap. 4 § lagen (1962:381) om allmän försäk­ring IntiU belopp som har lämnats i bidragsförskott i barnels rätt lill underhållsbidrag gentemot den un-derhållsskytdige. Är den underhålls­skyldige ej inskriven och skulle han ej heller under angiven föratsättning ha varit inskriven hos allmän försäk­ringskassa, inträder Stockholms läns allmänna försäkringskassa i barnets rätt.

Har den underhållsskyldlge rätt tUl avdrag på underhållsbidraget enligt 7 kap. 4 § föräldrabalken därför att han har haft barnet hos sig, skall han, för att avdraget skaU kunna beaktas vid återkrav av bidragsförskott enligt första stycket, anmäla detta tiUförsäk­ringskassan inom tre månader från utgången av den kalendermånad då vistelsen upphörde. Den underhålls­skyldige skaU genom intyg av den andra föräldern eller, om sådant intyg inte kan erhållas, på annat sätt styrka att han har haft barnet hos sig under den tid som avdraget avser.

Oavsett vad som har bestämts genom dom eller avtal beaktas avdrag som avses i andra stycket endast om den underhållsskyldige har haft barnet hos sig under en sammanhängande tid av minst fem hela dygn.


3   Riksdagen 1978/79. l:a saml. Nr 12


Prop. 1978/79:12

Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


34


 


18 §


Försäkringskassa som avses i 15 § får besluta atl återkrav gentemot den underhållsskyldige för del allmän­nas räkning skall eftergivas. Eftergift får meddelas om del är skäligt med hänsyn tiU att den underhållsskyldige varit sjuk, arbetslös, omhändertagen för vård eller haft stor försörjnings­börda. Eftergift får också meddehis om det av annan anledning framstår som skäligt.


Försäkringskassa som avses i 15 § lår besluta all återkrav gentemot den underhållsskyldige för det allmän­nas räkning skall eftergivas helt eller delvis. Eftergift får meddelas om del är påkallat av ändring i den under­hållsskyldiges ekonomiska förhållan­den. Eftergift får också /' övrigt meddelas om del framstår som skäligt med hänsyn till den under­hållsskyldiges personliga förhållanden eller av annan särskild anledning.


Denna lag träder i krafl den 1 juli 1979 i fråga om 1,2 och 4 §§, 4 a § första stycket, 7 och 18 §§ saml den 1 januari 1980 beträlTande 4 a § andra stycket och 15 §.

7 Förslag till

Lag om ändring I lagen (1966:680) om ändring av vissa underhålls­bidrag

Härigenom föreskrivs all 1 och 3 §§ lagen (1966:680) om ändring av vissa underhållsbidrag skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse

Är någon skyldig att lill fullgö­rande av lagstadgad underhållsskyl­dighet på särskilda lider utge bidrag i svenskt mynt till make, förutva­rande make, barn, makes barn, fader eller moder, ändras bidragels belopp enligt denna lag med hänsyn lill penningvärdets förändring.

Lagen äger ej tillämpning, om do m innehåller föreskrift om atl bidraget den bidragspliktiges inkomster utgå anges i domen eller avtalet.

Föreslagen lydelse

IS'

Är någon skyldig all lill fullgö­rande av lagstadgad familjerättsUg underhållsskyldighet på särskilda li­der utge bidrag i svenskt mynt till make, förutvarande make, eget barn eller annans barn, ändras bidragels belopp enligt denna lag med hänsyn lill penningvärdets förändring, eller avtal varigenom bidraget bestämts skall vid ändring i penningvärdet eller med ändrat belopp enligt grander som


'Senaste lydelse 1971:891.


 


Prop. 1978/79:12

Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


35


3S

Bidragsbelopp som höjts enligt 2 § saml bidragsbelopp som senast be­slämts eller bestämmes efter utgång­en av år 1965 ändras i anslutning till basbeloppet enligt lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring. Ändring sker första gången den I april det år basbeloppet för april månad med minst fem procent över-eller underskrider basbeloppet för april 1966 och därefter den 1 april varje år basbeloppet för mars månad med minsl fem procent över- eller underskrider det basbelopp som låg till grund för senaste ändring.

Bidragsbeloppet ändras med del procenttal med vilket basbeloppet ändrats. Brutet procenttal avrundas till närmast lägre hela procenttal. Procenttalet faslställes av myndig­het, som Konungen bestämmer.

Bidragsbelopp som höjts enligt 2 § saml bidragsbelopp som senast be­slämts eller bestämmes efter utgång­en av år 1965 ändras i anslutning till basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Ändring sker första gången den 1 april del år basbeloppet för april månad med minst fem procent över- eller under­skrider basbeloppet för april 1966 och därefter den 1 april varje år basbe­loppet för mars månad med minst fem procent över- eller underskrider del basbelopp som låg till grund för senaste ändring. Bidragsbelopp som år 1979 eller därefter bestämmes under tiden januari-mars ändras dock tidigast den 1 april året därpå.

Bidragsbeloppet ändras med det procenttal med vilket basbeloppet ändrats. Bidragsbelopp tUl eget eller annans barn ändras dock fr. o. m, den I april 1979 endast med ett procenttal som utgör sju tiondelar av det nämnda procenttalet. Är procenttalför ändring av bidragsbelopp brutet, avrundas det till närmast lägre hela procenttal. Procenttalen för ändring av bidragsbe­lopp faslställes av myndighet som regeringen bestämmer. Bidrag, vars belopp efter ändringen slutar på örelal, utgår med närmast lägre krontal.

Denna lag träder i kraft såvitt avser 1 § den 1 juli 1979 och såvitt avser 3 § den 1 januari 1979.

Har underhållsbidrag bestämts till fader eller moder med stöd av 7 kap. 3 § föräldrabalken i dess lydelse intill den 1 juli 1979, skall bidragsbeloppet ändras enligt vad som i denna lag är föreskrivet om underhållsbidrag till make eller förutvarande make.

2 Senaste lydelse 1972:583.


 


Prop. 1978/79:12


36


8 Förslag till

Lag om ändring i införsellagem (1968:621)

Härigenom föreskrivs i fråga om införsellagen (1968:621) dels att 16 S skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 15 a S, av nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse

15 a §

Har gäldenären rått tiU avdrag på underhållsbidrag enligt 7 kap. 4 § föräldrabalken, får belopp som på grund härav tillgodoräknas honom ej tagas i anspråk genom införsel för fordran som tillkommer annan än den underhållsberättigade eller någon som Inträtt i dennes rätt.


 


16'

Om underhållsbidrag som avses i 5 kap. 5§ giftermålsbalken Överstiger vad som skäligen bör tillkomma familjen, får underhållsbidraget vid tillämpning av 15 § jämkas med hänsyn till annan fordran för vilken införsel samtidigt äger rum. Är del påkallat av särskilda skäl lår jämk­ning ske även av annal underhållsbi -drag, om detta uppenbart överstiger vad som skäligen fordras för den underhållsberättigades försörjning.

Första slyckel äger motsvarande utmätning ej kan äga ram till följd av in där.


Bor gäldenären varaktigt tillsam­mans med sin make och överstiger underhållsbidrag tiU maken eller till makarnas barn vad som skäligen bör tillkomma den underhållsberätti­gade, fär underhållsbidraget vid tillämpning av 15 S jämkas med hänsyn lill annan fordran för vilken införsel samtidigt äger mm. Är del påkallat av särskilda skäl lår jämk­ning ske även av annat underhållsbi­drag, om detta uppenbart överstiger vad som skäligen fordras för den underhållsberättigades försörjning, tillämpning, om skalleavdrag eller försel för underhållsbidrag,som avses


Denna lag träder i kraft såvitt avser 15 a § den I januari 1980 och såvitt avser 16 § den 1 juli 1979.


 


Prop. 1978/79:12                                                               37

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1969:620) om ersättning i vissa fall för

utgivna underhållsbidrag

Härigenom föreskrivs all 1 S lagen (1969:620) om ersättning i vissa fall för utgivna underhållsbidrag skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

1§'

Den som på grund av förordnande Den som på grund av förordnande
enligt 7 kap. 12 § föräldrabalken i enligt 7 kap. 15 § föräldrabalken i
mål om fastställande av faderskap mål om fastställande av faderskap
utgivit underhållsbidrag lill barn har utgivit underhållsbidrag lill bam har
rätt all av allmänna medel återfå vad rätt alt av allmänna medel återfå vad
han utgivit, om domstolen genom han utgivit, om domstolen genom
dom eller beslut som vunnit laga dom eller beslul som vunnit laga
kraft skilt målet från sig ulan att kraft skilt målet från sig utan all
mannen blivit underhållsskyldig.
       mannen blivit underhållsskyldig.

Vad som sägs i första stycket om rätt lill ersättning av allmänna medel gäller också för det fall att underhållsbidrag utgivits på grund av all mannen i skriftlig, av två personer bevittnad handling, som godkänts av barnavårds­nämnden, ålagil sig att utge underhåll för lid, intill dess resultatet av blodundersökning om faderskapet föreligger, och blodundersökningen visar all han icke kan vara fader lill barnet. Är hans faderskap enligt blodunder­sökningen osannolikt, har han rätt till ersättning för utgivna underhällsbi­drag, såvida talan om faderskapet icke väckes mot honom inom sex månader från det utlåtandet över blodundersökningen förelåg. Oavsett resultatet av blodundersökningen föreligger rätt till ersättning, om han genom lagakraft­vunnen dom friats från faderskapet eller om annan man på grund av lagakraftvunnen dom eller erkännande är alt anse som fader lill barnet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.

'Senaste lydelse 1976:625.


 


Prop. 1978/79:12                                              38

10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1846:807) om handläggning av domstols­ärenden

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

6§'

Underrätt är vid handläggning av ärende domför med en lagfaren domare, om ej annal följer av vad som föreskrives nedan i denna paragraf

Vid annan handläggning än som sägs i 3 eller 4 § skall rätten hava den sammansättning som anges i tredje stycket,

om ärendet är tvistigt,

om eljest särskild anledning föreligger därtill, eller

om ärendet angår

1.   samtycke till hävande av tjänste- 1. medgivande till äktenskap en-
eller arbetsavtal som barn ingå/t, ligt 2 kap. 2 § giftermålsbalken eller
medgivande till äktenskap enligt 2 till åtgärd beträffande makars egen-
kap. 2 § giftermålsbalken eller till dom enligt 6 kap. 6 § nämnda balk
åtgärd beträffande makars egendom eller förordnande angående sådan
enligt 5 kap. 14 § eller 6 kap. 6 § egendoms förvaltning i andra fall,
nämnda balk eller förordnande angi-

ende sådan egendoms förvaltning i andra fall,

2.   talan mot överförmyndares t)eslut,

3.   nedsättning av bolags aktiekapital eller grandfond, tillstånd till vinstut­delning i bolag, skyldighet för bolag eller förening all träda i likvidation, förordnande eller entledigande av likvidalor eller tillstånd lill försäljning av egendom under likvidation eller till fusion,

4.   förvaltning av stiftelse, eller

5.   tillstånd lill viss förvaltningsåtgärd i annal fall än som avses ovan i detta stycke.

I fall som avses i andra stycket skall rätten bestå av en lagfaren domare och nämnd, när ärendet skall prövas enligt giftermålsbalken eller föräldrabalken, samt eljest av minst tre och högst fyra lagfarna domare. Har nämnd säte i rätlen äger 15 kap. 29 och 30 §§ giftermålsbalken motsvarande tillämp­ning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.

1 Senaste lydelse 1973:1155.


 


Prop. 1978/79:12


39


11 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:512) om indrivning i Sverige av

underhållsbidrag, fastställda i Danmark, Finland, Island eller

Norge

Härigenom föreskrivs alt 2 § lagen (1962:512) om indrivning i Sverige av underhållsbidrag, fastställda i Danmark, Finland, Island eller Norge skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


2§

Framställning om erhållande av verkställighet göres hos myndighet i den fördragsslutande stat, där sökanden vistas, eller i den siat, där domen eller beslutet meddelades eller förbindelsen ingicks.

Framställning, som gjorts i Dan­mark, Finland, Island eller Norge, skall av behörig myndighet över­sändas till vederbörande länsstyrelse här i riket eller, om ovisshet råder angående behörig länsstyrelse, till utrikesdepartementets rältsavdel-ning.

Vistas sökanden i Sverige, göres framställning direkt hos vederbörande utmätningsman.

Framställning, som gjorts hos myndighet i Danmark, Finland, Island eller Norge, skall översändas till vederbörande länsstyrelse här i riket eller, om ovisshet råder angå­ende behörig länsstyrelse, till utri­kesdepartementets rällsavdelning. Behöriga att översända framställning­en äro:

i Danmark: överövrigheten (i Kö­penhamn överpresidenten och eljest vederbörande amtman) eller, om ovisshet råder angående behörig över-övrighet, justitieministeriet;

i Finland: vederbörande länsstyrelse eller, om ovisshet råder angående behörig länsstyrelse, ministeriet för ut rikesärendena;

i Island: justitieministeriet; samt

i Norge: vederbörande fylkesman eller, om ovisshet råder angående behörigJylkesman, socialdepartemen­tet, när fråga är om bidrag Ull barn utom äktenskap eller moder UU sådant barn, och eljest justitiedepartemen­tet.

Myndighet, som i Danmark, Finland, Island eller Norge förskottsvis utbetalat bidrag, äger göra framställning om indrivning av bidraget direkt hos


 


Prop. 1978/79:12                                                     40

svensk myndighet enligt vad i tredje stycket sägs.

Handling, som är avfattad på finska eller isländska språket, skall vara åtföljd av bestyrkt översättning i erforderiiga delar lill svenska, danska eller norska språket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979.


 


Prop. 1978/79:12                                                     41

Utdrag                             Inledning

JUSTITIEDEPARTEMENTET          PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1978-06-08

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ullsten, Romanus, Ture.s.son, Gusiavs.son, Antons.son, Mogård, Ol.s.son, Dahlgren, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Wikström, Johansson, Frig­gebo, Wirtén

Föredragande: statsrådet Romanus

Lagrådsremiss om underhåll till barn och frånskilda, m. m.

1 Inledning

Med stöd av regeringens bemyndigande den 15 augusti 1969 uppdrogs åt familjelagssakkunniga (Ju 1970:52) att se över den familjerättsliga lagstift­ningen. Den 23 juni 1976 uppdrog regeringen, efter hemställan av riksdagen (LU 1975/76:33, rskr. 1975/76:397), åt de sakkunniga att göra en skyndsam översyn av reglerna om underhållsbidrag lill barn och lägga fram förslag i ett delbetänkande. De sakkunniga', som fann det lämpligt att samtidigt behandla även övriga familjerättsliga underhållsfrågor, avgav i juni 1977 betänkandet (SOU 1977:37) Underhåll till barn och frånskilda. De i betän­kandet upptagna lagförslagen bör fogas lill protokollet i detta ärende som bilaga I.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Svea hovrätt, hovrätten för Nedre Norrland, Stockholms, Göteborgs, Malmö och Gävle tingsrätter, socialstyrelsen, länsstyrelserna i Östergötlands, Blekinge och Norrbottens län, statistiska centralbyrån, riksförsäkringsverket, riksskatte­verket, centrala studieslödsnämnden, juridiska fakullelsnämnden vid Uppsala universitet, utredningen (Ju 1977:08) om barnens rätt, sociala centralnämnderna i Stockholms, Göteborgs, Malmö, Uppsala och Öster­sunds kommuner, familjerättsassislenternas i norra Stor-Slockholm arbets­grupp för underhållsfrågor (Familjerätlsassistenierna i norra Stor-Stock-holm). Svenska kommunförbundet, Landsorganisationen i Sverige (LO),

' Hovrättspresidenten Björn Kjellin och riksdagsledamöterna Lisa Mattsson Gabriel Romanus, Ingrid Sundberg, Evert Svensson, Lilly Hansson och Martin Olsson.


 


Prop. 1978/79:12                                                     42

Centralorganisationen SACO/SR, Tjänstemännens centralorganisation Gällande rätt (TCO), Sveriges advokatsamfund, föreningen Jurister vid Sveriges allmänna advokatbyråer, Sveriges domareförbund. Kommunal- och landstingsan-ställda familjerådgivares förening (Familjerådgivarnas förening). Centerns kvinnoförbund. Folkpartiets kvinnoförbund. Moderata samlingspartiets kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund. Svenska kvin­nors vänsterförbund. Centerns ungdomsförbund. Folkpartiels ungdomsför­bund. Moderata ungdomsförbundet, Fredrika-Bremer-förbundet, Husmo­dersförbundet Hem och samhälle. Yrkeskvinnors klubbars riksförbund, föreningen Barnens rätt i samhället, föreningen Nike, föreningen Familj och rätt. Svenska bankföreningen. Försäkringskasseförbundet och föreningen Sveriges kronofogdar.

Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund och Kommunistisk ung­dom har beretts tillfälle att avge yttranden men har avstått från att yttra sig.

Remissinstanserna har i några fall bifogat yttranden från underställda myndigheter. Yttranden i ärendet har dessutom kommit in från Ensamstå­endes intresseorganisation, Kvinnocenlrum, Sveriges förenade studentkårer och en grapp till vars yttrande bl. a. Lesbisk front har anslutit sig samt Ensamma föräldrars förening.

En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

1 GäUande rätt

2.1 Underhållsskyldigheten mot bairn

2.1.1 Underhållsskyldigheten enligt 7 kap. föräldrabalken m. m.

Gällande bestämmelser i föräldrabalken (FB)om underhållsskyldighet mot bam är intagna i 7 kap. Ett stadgande av principiell natur om en vårdnads-havares skyldigheter i fråga om bairnels uppehälle och utbildning finns emellertid också i 6 kap. 2 S FB.

Enligt 7 kap. I S FB skall föräldrarna slå för kosinaden för barnels uppehälle och utbildning, i den mån bamel inte har egna tillgångar. I den juridiska litteraturen har denna underhållsskyldighet betecknats som ovill-koriig. Underhållsskyldigheten upphör inte i något fall förrän barnet har fyllt 16 år. Den kan utsträckas längre, beroende på föräldrarnas ekonomiska möjligheter och barnets fallenhet för fortsalt utbildning. Någon övre åldersgräns för underhållsskyldigheten är inte föreskriven i lagen, men enligt 7 kap. 11 S tredje stycket FB fär domstol inte mol den underhållsskyldiges bestridande fastställa underhållsbidrag för liden efter del all barnet har fyllt 18


 


Prop. 1978/79:12                                                    43

år, innan det tiltföriilligl kan bedömas om underhållsskyldighet föreligger    Gällande rätt därefter.  I praxis lorde sextonårsgränsen  i allmänhet överskridas och underhållsbidrag normalt dömas ul lill dess barnet har fyllt 18 år.

Var och en av föräldrarna skall efter sin förmåga ta del i kostnaden för barnets underhåll (7 kap. 2 S första stycket FB). För att förälder skall kunna åläggas skyldighet att betala underhållsbidrag enligt FB krävs att föräldern inte har del i vårdnaden om bamel (7 kap. 2 S andra slyckel första punkten). 1 fråga om vårdnaden om barn gäller all föräldrar, som är gifta med varandra, enligt lag har gemensam vårdnad om sitt barn (6 kap. 6 S FB). Sedan den 1 januari 1977 kan också ogifta eller frånskilda föräldrar, vare sig de bor tillsammans eller inte, ha gemensam vårdnad om sitt barn om de önskar del (6 kap. 7 S andra stycket och 8 S). En förälder som delar vårdnaden om sitt bam med den andre föräldern kan när som helsl ansöka vid domstol om all få den gemensamma vårdnaden hävd (6 kap. 7 S första stycket).

För föräldrar som är gifta med varandra finns i giftermålsbalken (GB) särskilda bestämmelser som rör underhåll till barn. Enligt 5 kap. 2 S är båda makarna skyldiga all efter förmåga bidra till familjens underhåll. Till detta räknas bl. a. vad som är nödvändigt för barnens fostran. Make som uppenbart försummar sin underhållsplikt mot familjen kan på ansökan av den andra maken förpliktas av domstol all betala bidrag (5 kap. 5 S)- Först då makarna lever åtskilda och den ene maken är fråntagen vårdnaden, skall bidrag till barnets underhåll fastställas enligt reglerna i FB (7 kap. 2 S andra stycket andra punkten FB, jfr 5 kap. 7 S GB).

Barnavårdsnämnd som har skyldighet att fastställa faderskapet till ett barn skall också se lill alt barnet tillförsäkras underhåll (7 kap. 2 S sista stycket).

Sedan barnets rätt till underhåll enligt 7 kap. 1 S FB har upphört kan föräldrarna enligt samma kapitel 3 S första stycket ändå vara underhållsskyl­diga, nämligen om barnet lill följd av sjukdom eller annan sådan orsak inte kan försörja sig själv. Denna underhållsskyldighet gäller dock endast i mån av förmåga.

Underhållsskyldighet föreligger också gentemot styvbarn. Den som är gift med barnets vårdnadshavare är skyldig all vid sidan av denne bidra till barnets underhåll i mån av förmåga så länge äktenskapet varar (7 kap. 4 S första stycket). Detla medför dock ingen ändring i underhållsskyldigheten för den andre av barnets föräldrar (7 kap, 4 S andra stycket).

Underhållsbidrag skall som huvudregel betalas i förskott för kalendermå­nad. Om det föreligger särskilda omständigheter kan betalning i annan ordning bestämmas av domstol eller av parterna genom avtal. Avtal kan dock komma i fråga endast om det gäller underhåll till bam vars föräldrar varken vid dess födelse var eller därefter har varit gifta med varandra. Ett sådant avtal måste ingås skriftligt, bevittnas av två personer och godkännas av barna­vårdsnämnden. Om underhållsbidraget betalas i förskott utöver vad som är


 


Prop. 1978/79:12                                                     44

medgivet blir den underhållsskyldige inte därigenom befriad från att betala     Gällande rätt

bidrag förden period som förskottsbetalningen avser(7 kap. 6 § och 7 § andra

stycket).

Avtal om underhållsbidrag för framliden är i princip bindande för den underhållsskyldige men hindrar inte den underhållsberättigade atl göra gällande rätt lill högre bidrag. Sådan rätt föreligger emellertid inte om avtalet gäller underhåll enligt I S till barn vairs föräldrar varken vid dess födelse var eller därefier har varit gifta med varandra och avtalet är skriftligt, bevittnat och godkänt av barnavårdsnämnden. Om avtalet gäller skyldighet all betala ell engångsbelopp lill barnet, skall beloppet betalas till barnavårdsnämnden. Denna skall som regel omsätta det i en livränta (7 kap. 7 S första och andra styckena FB).

Även om underhållsbidrag har beslämts genom dom eller bindande avtal kan domstol förordna om jämkning när ändrade förhållanden påkallar del. Talan om jämkning får dock inte föras i fråga om avtal varigenom underhållsskyldig i föreskriven ordning har ålagil sig atl betala ett engångs­belopp. Har löpande underhåll lill underårig blivit fastställt alt utgå lill dess barnet har nått viss ålder, får utan hinder av detta rätt till bidrag göras gällande för lid därefier(7 kap. 8 § FB). 1 stället för att gå till domstol kan parterna träffa avtal om ändring.

Jämkning av avtal om underhållsbidrag till barn kan komma i fråga i ytterligare ett fall. Har makar med tanke på föreslående äktenskapsskillnad slutit sådant avtal och är avtalet uppenbart obilligt för ena maken, kan maken yrka jämkning vid domstol inom etv år (7 kap. 9 § FB).

Själva underhållsskyldigheten som sådan är inte föremål för preskription. Däremot preskriberas fordran på underhållsbidrag enligt de allmänna preskriptionsbesiämmelserna efter tio år från förfallodagen. Preskriptionsav-brolt kan ske exempelvis genom indrivningsförsök, krav eller endast en erinran om skulden. Har något underhållsbidrag inte blivii fastställt, finns inga förfallodagar, och del torde då vara möjligt alt framställa krav för tio år tillbaka i tiden.

Är 1975 fanns enligt uppgift från familjelagssakkunniga ungefär 414 000 barn som var berättigade lill underhållsbidrag.

Frågorom underhåll lill barn handläggs som tvistemål. Kommer frågaom underhåll upp i samband med ett mål om äktenskapsskillnad kan frågan handläggas gemensamt i det målet med fråga om vårdnaden om barnet (15 kap. 4 § andra stycket GB, 6 kap. 12 § första stycket och 7 kap. 10 § andra stycket FB). En fristående ansökan om överfiyttning av vårdnaden om barn handläggs annars som ett ärende. Det är inte möjligt atl inom ramen för ett sådant ärende ta upp också frågan om underhåll lill barnet.

Möjlighetema för en förälder att i en och samma rättegång få prövad skyldigheten att betala underhållsbidrag till fiera barn är begränsade. Förutom den gemensamma handläggning som kan ske i samband med ett


 


Prop. 1978/79:12                                                     45

mål om äktenskapsskillnad kan förening av fiera mål om underhåll äga rum     Gällande rätt enligt de särskilda bestämmelser som finns i 14 kap. rättegångsbalken.

2.1.2 Underhållsbidrag tlU barn ur kvarlåtenskap

18 kap. ärvdabalken (ÄB) har upptagits bestämmelser om underhållsbidrag ur kvariåtenskap.

Om en person dör och efterlämnar barn, vars uppfostran inte är avslutad, har barnet i princip rätt att ur kvariålenskapen få ut ett engångsbidrag för sitt underhåll. För all bamel skall ha denna rätt krävs att barnet inte av sill arv eller på annal sätl kan få uppehälle och utbildning efter vad som med hänsyn lill omständigheterna kan anses skäligt. Bidraget får tas ul innan kvariålen­skapen delas mellan arvingarna och eventuella testamentstagare. Om del är flera bam efter den avlidne som har rätt lill engångsbidrag och kvariålen­skapen inte räcker lill för deras underhåll, skall jämkning ske emellan dem med hänsyn lill deras behov och förhållandena i övrigt. Rätten alt få ut ett engångsbidrag får dock inte leda lill minskning i annan bröstarvinges arvslott, om denne i följd av sjukdom eller annan dylik orsak inte kan försörja sig och arvet behövs lill skäligt underhåll eller föratt fullgöra underhållsskyldighet (8 kap. I S).

Ett barns legala anspråk på underhållsbidrag ur kvariålenskapen skall i första hand tillgodoses ur den del av kvariålenskapen som arvlåtaren hade rätt alt förfoga över genom testamente, den s. k. disponibla kvoten. När bröstarvinges laglotl bestäms skall därför hänsyn inte tas lill sådan rätt lill underhållsbidrag (7 kap. 6 S)- Sedan den disponibla kvoten har uttömts kan underhållsbidraget inkräkta på laglotlen.

Ett barn som lill följd av sjukdom eller annan sådan orsak inte själv kan försörja sig har inte på samma sätt som ett barn vars uppfostran inte är avslutad en legal rätt till underhållsbidrag ur kvariålenskapen. Genom testamente kan dock arvlåtaren bestämma att underhållsbidrag skall utgå till barnet ur kvariålenskapen, antingen som engångsbelopp eller på särskilda tider. Förutsättning för detta är också här att barnet inte av sitt arv eller på annat sätt kan fä skäligt underhåll. Rätten till underhållsbidrag på grund av sådani testamentariskl förordnande kan göras gällande även om del skulle innebära alt andra bröstarvingars laglotl kränks. Vissa bestämmelser till skydd för laglotlen finns dock. Underhållsbidraget skall utgå innan annal testamente får tas (8 kap. 2 S).

Arvlåtare, som efteriämnar sjukt barn som är i behov av underhåll för sin försörjning, kan ha testamenterat bort egendom till annan. Barnet har då enligt 8 kap. 3 S rätt att få en i lagen närmare bestämd avkastning av den borileslamenlerade egendomen. Om teslamenlsiagaren samtidigt är bröstar­vinge gäller detta dock endast egendom som överstiger dennes arvslott.

Utöver de här nämnda bestämmelserna ges i 8 kap. ÄB särskilda bestämmelser om återbäring av gåva som till syftet är att likställa med


 


Prop. 1978/79:12                                                     46

testamente (4 S)och om skyldighet för bröstarvinge, som mottagit egendom i    Gällande rätt

förskott på sin arvslott eller eljest som gåva, all i vissa fall betala underhåll till

barn som avses i 1 S (5 S). Vidare finns bestämmelser om förvaltning av

egendom som har avsatts för atl bestrida underhållsbidrag (6 S), om

nedsättning eller upphörande av underhällsbidrag som utgår på särskilda

tider, när väsentligt ändrade förhållanden påkallar det (7 S) saml om den tid

inom vilken anspråk på underhållsbidrag ur kvarlåtenskap senast skall

framställas (8 S)-

Dödsbodelägare som var beroende av den döde för sin försörjning har enligt närmare bestämmelser i 18 kap. 5S rätt all få förskott på sin lott. Eflerievande make och oförsörjda bam skall enligt samma lagrum alllid ha rätt till nödvändigt underhåll ur boel under tre månader från dödsfallet.

2.1.3 Bidragsförskott

De grundläggande bestämmelserna om bidragsförskott finns i lagen (1964 :143) om bidragsförskott (omtryckt 1976:277; ändrad senast 1978:35). Närmare föreskrifter finns i förordningen (1976:808) om bidragsförskott. De paragrafer som nämns i det följande avser bidragsförskottslagen.

Bidragsförskott kan enligt 1 § efter ansökan utgå till barn som är svensk medborgareoch bosatt i riket. På vissa villkor är även barn som inte är svensk medborgare berättigat lill bidragsförskott. En förutsättning för bidragsför­skott är all vårdnaden om barnet tillkommer endasl en av föräldrarna eller alt barnet inte slår under föräldrarnas vårdnad. Bidragsförskott kan alltså inte utgå vid gemensam vårdnad. Bidragsförskottet utgår i förhållande till förälder som inte har vårdnaden om barnet. Förskott beviljas inte om barnet bor tillsammans med den underhållsskyldige eller om denne betalar fastställt underhållsbidrag som uppgår till minst samma belopp som bidragsförskottet eller på annat sätt sörjer för att barnet får motsvarande underhåll (2 § a-c). Bidragsförskott kan utgå t. o. m. den månad under vilken barnet har fyllt 18 år. Förskott kan inte utgå för längre tid tillbaka än tre månader före ansökningsmånaden (3 §).

Bidragsförskott för år räknat utgör i regel 40 ''.. av det basbelopp som enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring har fastställts för månaden före den som bidragsförskottet avser (4 S första slyckel). Basbeloppet för april 1978 utgjorde 12 600 kr., vilket innebär att bidragsförskottet för maj var 420 kr. Om bidragsförskott skall utgå i förhållande lill båda föräldrarna eller om barnet har rätt lill barnpension enligt 8 kap. 5 S lagen om allmän försäkring gäller andra regler.

Föreliggergrundad anledning att anta att fastställt underhållsbidrag betalas i vederböriig ordning, utgör bidragsförskottet skillnaden mellan förskottsbe­lopp som nyss har angetts och underhållsbidragets belopp (4 S tredje stycket). Sådani belopp kallas vanligen ulfyllnadsbidrag i motsats lill annal bidrags­förskott, som brukar kallas ersällningsbidrag.


 


Prop. 1978/79:12                                                     47

För all bidragsförskott skall utgå är det inte någon nödvändig förutsäitning Gällande rätt att underhållsbidrag harblivit fastställt. Om vårdnadshavaren uppenbarligen utan giltigt skäl underiåter alt vidta eller medverka lill åtgärder för alt få underhållsbidrag eller faderskap till barnet fastställt, utgår dock inte något förskoll (2 S d). Om vårdnadshavaren under samma förutsättningar under­låter all vidta eller medverka lill åtgärder för att få bidraget höjt, utgår bidragsförskottet inte med högre belopp än underhållsbidraget (4 S fjärde slyckel).

Administrationen av bidragsförskotten har lidigare skötts av bamavårds-nämnderna men har hösten 1977 fiyttals lill de allmänna försäkringskassorna och riksförsäkringsverket. Del är sålunda allmän försäkringskassa som beslutar om bidragsförskott (5 S) och om indragning eller nedsättning av förskottet (US)- Utbetalning sker genom riksförsäkringsverkets försorg (10 S)- Ansökan om bidragsförskott görs i regel av vårdnadshavaren, och det är i allmänhet också denne som uppbär förskottet (6 och 9 SS)-

Vårdnadshavaren, särskilt förordnad förmyndare och den som eljest uppbär bidragsförskott för barnet är skyldiga alt ofördröjligen anmäla till försäkringskassan sådan omständighet som kan påverka rätlen till och siorieken av bidragsförskottet (12 S)- Om försäkringskassan finner alt någon obehörigen eller med för högt belopp har uppburit bidragsförskott och skäligen bort inse detta, kan kassan falla beslul om återbetalning. Äterbelal-ningsskyldigheten kan dock efterges helt eller delvis, om kassan finner anledning till det. Belopp som någon har ålagts att betala tillbaka kan dras av kvittningsvis vid senare utbetalning av bidragsförskott (13 S)-

I den mån bidragsförskottet svarar mot del fastställda underhållsbidraget inträder försäkringskassan i barnets rätt lill underhåll gentemot den under­hållsskyldige (15 S)- Denne skall, så länge bidragsförskottet utgår, lill försäkringskassan betala fastställt underhållsbidrag som belöper på förskot­tet, allt eftersom underhållsbidraget förfaller lill betalning. Gentemot kassan fär den underhållsskyldige inte åberopa betalning av underhållsbidrag som har eriagts på annat sätt (16 S). Om den underhållsskyldige inte efter förmåga fullgör sin betalningsskyldighet gentemot försäkringskassan, skall kassan utan dröjsmål företa de åtgärder som behövs för all få fordringen indriven. Barnels företrädare bör av kassan beredas tillfälle att i samband med atl förskottet krävs tillbaka också utkräva den del av obetalda underhållsbidrag som överskjuter bidragsförskottets belopp (17 §).

Försäkringskassan får besluta att återkrav gentemot den underhållsskyl­dige skall efterges för del allmännas räkning. Eftergift får meddelas om det är skäligt med hänsyn till att den underhållsskyldige har varit sjuk, arbetslös, omhändertagen för vård eller haft stor försöriningsbörda. Eftergift fär meddelas också om det av annan anledning framstår som skäligt (18 S).

Talan mol beslul av allmän försäkringskassa i ärende angående bidrags-förskoll förs hos riksförsäkringsverket genom besvär. Verket får också ulan all talan förs la upp sådani ärende lill prövning. Mot riksförsäkringsverkets


 


Prop. 1978/79:12                                                      48

beslut förs talan hos kammarrätten genom besvär (22 § första stycket). Beslut     Gällande rätt

av allmän försäkringskassa, riksförsäkringsverket eller kammarrätten länder

lill omedelbar efterrättelse, om inte annat förordnas (22 § andra stycket). Den

1 januari 1979 träder ändrade bestämmelser om besvärsorganisalionen inom

socialförsäkringen i kraft. Ändringen, som rör också bidragsförskottslagen,

innebäratt talan mot allmän försäkringskassas beslut förs hos försäkringsrätt,

vars  beslut   i  sin   lur  kan   prövas  av  försäkringsöverdomstolen  (SFS

1978:35).

Utgifterna för bidragsförskott bekostas, i den mån ersättning inte har kunnat las ut av den underhållsskyldige, till tre fjärdedelar av staten och lill en Qärdedel av kommunerna. Dessa skall dessutom eriägga viss ersättning till staten för kostnaderna för skötseln av bidragsförskoltsverksamheten (20 S).

Under år 1976 erhöll ca 212 000 bam ellerdrygl hälften av alla underhålls­berättigade barn bidragsförskott. Det sammanlagda belopp som utbetalades uppgick lill 723,2 milj. kr. Av de utgivna bidragsförskotten återbetalades ca 35 % av de underhållsskyldiga föräldrarna. Antalet utgivna bidragsförskott har ökat starkt under det senaste årtiondet.

2.1.4 Lagen (1966:680) om ändring av vissa underhållsbidrag

Lagen om ändring av vissa underhållsbidrag, den s. k. indexlagen (ändrad senast 1972:583), avser underhållsbidrag till barn, men också sådani bidrag lill make, förutvarande make, makes bam, fader eller moder. Lagen förutsätter att det är fråga om att på särskilda tider fullgöra underhållsskyldighet som följer av lag och atl bidraget har bestämts i svenskt mynt (I § första stycket). Ändring av bestämda underhållsbidrag sker med hänsyn till penningvärdets förändring. Lagen gäller dock inte, om den dom eller det avtal varigenom bidraget har bestämts innehåller föreskrift om att bidraget vid ändring i penningvärdet eller den bidragspliktiges inkomster skall utgå med ändrat belopp enligt grander som anges i domen eller avtalet (I § andra stycket). Del skydd som lagen är avsett atl ge den underhållsberättigade har denne emellertid inte ansetts helt kunna avstå från i förväg genom avtal med bindande verkan (NJA 1972 s. 419).

Bidragsbelopp som senast har beslämts genom dom som meddelats eller avtal som slutits före utgången av år 1965 skall räknas upp enligt procent­satser som anges i 2 S- Bidragsbelopp som har höjts på detta sätt samt bidragsbelopp som senast har beslämts eller beslämts efter utgången av år 1965 ändras enligt 3 S i anslutning lill basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Ändring görs dock bara en gång om året, den I april, och endasl om basbeloppet för mars med minst 5 % över- eller underskrider del basbelopp som låg till grund för den senaste ändringen. Statistiska central­byrån räknar varje år ul om och i läå fall med vilken procentsals utgående underhållsbidrag skall ändras.  Beslutade ändringar tillkännages bl. a. i


 


Prop. 1978/79:12                                                              49

Svensk författningssamling (senaste tillkännagivandet 1978:97). Efter lagens    Gällande rätt

ikraftträdande, den 1 april 1967, har höjning skett samma år med 7 %,år 1970

med 10 %,år 1971 med 9 "<,,år 1973med 10 'A,,år 1974 med 6 %[år 1975 med

H %, år 1976 med II %, år 1977 med 7 % och i år med 14 %. Lagens

konstruktion innebär all även om underhållsbidragei fastställs kort tid före

höjningen den 1 april hela del gångna årets penningvärdeförsämring slår

igenom på höjningen av underhållsbidraget.

Utan hinder av bestämmelserna i lagen kan domstol efter yrkande förordna på annat sätt om bidragsskyldigheten, när de regler om underhållsbidrag som finns i GB eller FB föranleder det (4 S första slyckel). Om bidraget blir slutligt bestämt till lägre belopp än som följer av lagen, får rätten förordna om återbetalning helt eller delvis av sådan förhöjning som har utbetalats, om särskilda skäl föreligger (4 S andra stycket).

2.2 Underhällsskyldigheten mellan makar

2.2.1 Underhållsskyldigheten under äktenskapet

I 5 kap. GB har meddelats allmänna bestämmelser om makars rättsförhål­landen, bl. a. om underhållsskyldigheten under äktenskapet. Kapitlet inleds med en allmänt formulerad bestämmelse i 1 S, enligt vilken man och hustru är skyldiga varandra trohet och bistånd samt har att i samråd verka för familjens bästa.

De egentliga reglerna om underhållsskyldighet inleds med 2 S. Enligt denna är var och en av makarna skyldig att efter sin förmåga bidra lill familjens tillbörliga underhåll. Dit räknas vad som är nödvändigt för den gemensamma hushållningen och barnens uppfostran samt för all tillgodose vardera makens särskilda behov. Underhållsskyldigheten kan fullgöras genom tillskott i pengar, genom verksamhei i hemmet eller på annal sätl. Underhållsreglerna bygger på tanken alt makarna under äktenskapet skall leva på samma ekonomiska standard.

Om ena maken inte har egna tillgångar eller tillgångarna inte räcker för att klara av utgifterna för makens särskilda behov och för vad maken annars med hänsyn till makarnas levnadsförhållanden "enligt sed" har atl ombesörja för familjens underhåll, är andra maken skyldig att i lämpliga poster bidra med de pengar som behövs (3 S). Denna rätt till bidrag har dock inte make som visar oförmåga atl ha hand om pengar eller av annan särskild orsak inte bör få sköta utgifterna.

Om den ena maken för att fullgöra sin underhållsskyldighet lämnar andra maken pengar eller annat för dennes särskilda behov, blir detta mottagarens egendom (4 S). Också besparingar av sådana medel tillhör mottagaren. Moisättningsvis gäller alt äganderätten lill pengar som har lämnats över för den gemensamma konsumtionen, inkl. barnens uppfostran, tillkommer den make som har lämnat pengarna, liksom besparingar av dessa medel.

4   Riksdagen 1978/79. l:a saml. Nr 12


 


Prop. 1978/79:12                                                     50

Om en make uppenbart försummar sin underhållsplikt kan rätten på Gällande rätt yrkande av andra maken förplikta den försumlige att betala underhållsbidrag (5 S). Bidraget skall avse de utgifter för familjens underhåll som maken "enligt sed" har all ombesörja eller som rätlen med hänsyn lill omständig­heterna finnerskäligen böra anförtros denne. Av grunderna för 6 S anses följa atl bidrag kan fastställas endast för framliden.

I 6 S ges bestämmelser för den situationen all en make har bidragit med mer till familjens underhåll än som har ålegat denne enligt 2 5. Om maken under ett kalenderår har haft utgifter som uppenbariigen överstiger vad han ellerhon har varit skyldig alt skjuta lill enligt 2 i), kan maken kräva den andra maken på ersättning. Regeln gäller om inie annal har avtalats eller med hänsyn lill omständigheterna flr antas vara avsett. Särskilda inskränkningar gäller dock i fråga om rätten atl göra kravet gällande.

De regler för vilka nu har redogjorts avser underhållsskyldigheten mellan samlevande makar. Under bestämmelserna inbegrips också det fall att makarna av någon mera tillfållig anledning inte bor tillsammans.

Om makar lever åtskilda på grund av söndring är make skyldig all bidra till andra makens underhåll enligt de grunder som anges i 2 S (7 S första stycket). Underhållsskyldigheten mellan makar som lever åtskilda medan betänkelid som föregår äktenskapsskillnad löper regleras av detla stadgande. Bidrag enligt 7 S avser endast make. Bidragäskyldigheten beträffande barnen i de fall makarna lever isär regleras helt i FBI7 S andra slyckel). Regleringen bygger på den förutsättningen all domstol har meddelat beslul enligt 6 kap. 7 S FB om vem av föräldrarna som i delta fall skall ha vårdnaden om barnen.

Ett i dom eller avtal fastställt periodiskt bidrag till familjens eller enbart makes underhåll kan under vissa förhållanden ändras. Domstols beslul om underhållsbidrag enligt 5 eller 7 S kan sålunda på yrkande av endera maken omprövas när ändrade förhållanden påkallar det (9 S)- Avtal om underhåll eller annan fråga som avses 12,3,7 eller 8 S kan jämkas om rätten finner avtalet uppenbart obilligl eller om ändrade förhållanden påkallar del (10 S)-1 stället för alt gå lill domstol kan makarna träffa avtal om ändring.

För all makarna skall kunna bedöma underhållsskyldighetens fördelning är de skyldiga att ge varandra de upplysningar om sina ekonomiska förhållanden som är nödvändiga (11 S)-

112 S regleras den s. k. hushållsfullmakien. Huvudregeln är atl var och en av makarna - förutsatt att de inte lever åtskilda på grund av söndring - "för den dagliga hushållningen och barnens uppfostran" med förpliktande verkan även för den andra maken får ingå sådana rättshandlingar som brukar företas för dessa ändamål. I 7 kap. 2 S andra stycket GB finns en kompletterande bestämmelse om att makarna blir solidariskt ansvariga för skulder som härrör ur sådan rättshandlingsomavsesi5 kap. 12 S- Beträffande hustrus ansvar för dessa skulder finns dock samtidigt vissa särregler (7 kap. 3-5 SS)- Om make missbrukar sin behörighet kan denna med tillämpning av 13S tas ifrån honom eller henne. Beslut om detta fattas av rätten på yrkande av andra


 


Prop. 1978/79:12                                                     51

maken. Beslutet kan upphävas om makarna är ense om det ellerom det visas     Gällande rätt att förhållandena har ändrats.

Även i andra fall när makar inte lever isär på grund av söndring har det ansetts påkallat att låta ena maken representera den andre. Enligt 14 § får ena maken företräda den andra, om denne på grund av bortavaro eller sjukdom inte själv kan sköta sina angelägenheter. Behörigheten gäller angelägenhet som inte utan olägenhet kan skjutas upp, och make får därvid så långt det behövs förfoga över den andras egendom och ingå förbindelser för dennes räkning. Med hänsyn till den bortavarande eller sjuke makens underhålls­plikt har andra maken också behörighet att uppbära avkastningen av dennes egendom och annan inkomst. Maken kan även pantsätta och avyttra egendom om del är nödvändigt för familjens försörjning. Rätlens medgi­vande måste dock inhämtas till försäljning och inteckning m. m. av fast egendom. Om det finns ombud, förmyndare eller god man förden sjuke el ler bortavarande har den andra maken dock ingen representationsrätt.

2.2.2 Underhållsskyldigheten efter äktenskapsskillnad

Enligt nu gällande skilsmässoregler, som trädde i kraft den 1 januari 1974 (SFS 1973:645), kan makar få äktenskapsskillnad omedelbart om de är överens om det. Har make barn under sexton år som står under makens vårdnad skall äktenskapsskillnaden dock föregås av betänketid (11 kap. I § GB). Vill endast en av makarna alt äktenskapet skall upplösas har make rätt lill äktenskapsskillnad efter betänketid (2 S). Betänketid löper minst sex månader och högst ett år (3 S). Särskilda fall av rätt till äktenskapsskillnad utan föregående betänketid anges i 4 och 5 SS. - Skilsmässoreformen innebar att institutet hemskillnad avskaffades.

Efter upplösning av äktenskapet genom äktenskapsskillnad gäller en mera begränsad underhållsskyldighet än under äktenskapet. Om ena maken är i behov av bidrag till sitt "tillböHiga underhåll" kan andra maken åläggas att betala bidrag efter vad som är skäligt med hänsyn lill förmågan och övriga omständigheter (11 kap. 14 S första stycket GB). Vid prövningen av underhållsfrågan skall beaktas att make kan ha särskilt behov av bidrag för liden närmast efter äktenskapsskillnaden. Sistnämnda föreskrift kom till i samband med skilsmässoreformen. Man ville med den betona all den ekonomiskt svagare parlens behov av en omställningstid skulle beaktas även sedan den övergångslid som hemskillnadsliden innebar hade avskaffats. Vanligast är alt ett underhållsbidrag bestäms att utgå periodiskt på bestämda lider. Det kan emellertid också, om den underhållsskyldiges förmögenhets­förhållanden och omständigheterna i övrigt föranleder det, bestämmas till ell engångsbelopp. Ett periodiskt bidrag skall upphöra om den underhållsberät­tigade gifter om sig (14 S andra stycket).

Dom eller avtal om underhållsbidrag efter äktenskapsskillnad kan jämkas enligt regler liknande dem som gäller underhåll under äktenskapet. Vad som


 


Prop. 1978/79:12


52


 


har beslämts om underhållsbidrag till frånskild make kan sålunda ändras om ändrade förhållanden påkallar del. Här finns dock några begränsningar som inte gäller bidrag under äktenskapet. Bara om synnerliga skäl föreligger får underhållsbidrag dömas ut om bidrag inte lidigare har utgått, eller höjas utöver det högsta belopp till vilket bidraget tidigare har varit bestämt (15 S första stycket). Vidare kan rätten inte jämka ett engångsbelopp på grund av ändrade förhållanden (15 S andra stycket).

Ett avtal om underhållsbidrag som makar har träffat med avseende på förestående äktenskapsskillnad kan jämkas också om avtalet är uppenbart obilligl förena maken. Rätten lill talan är föriorad om talan inte väcks inom ell år från del äktenskapsskillnader meddelades (16 S som också gäller avtal om annal än underhåll).

Atl bidragsbeloppen automatisk:: ändras i takt med ändringar i penning­värdet framgår av den s. k. indexlagen. Den äger tillämpning både på bidrag under äktenskapet och bidrag efter äktenskapsskillnad. En redogörelse för indexlagen har lämnats i avsnitt 2.1.4.


Bakgrunden tillfamilje-tagssakkun-nigas förslag


2.3 Underhållsskyldigheten mot fiiräldrar

Enligt 7 kap. 3 S andra stycket FB är barn underhållsskyldigl mol sina föräldrar. Sådan skyldighet föreligger dock endasl gentemot förälder som på grand av sjukdom eller av annan dylik orsak inte kan försörja sig själv. Bestämmelsen är analog med förälders underhållsskyldighet mol vuxet barn. Barnets underhållsplikt är liksom förälderns motsvarande skyldighet mot vuxet barn beroende av om och i vad mån den underhållsskyldige har förmåga att betala underhåll.

Processer om underhåll till föräldrar är sällsynta. Någon gång begagnas underhållsbeslämmelserna av ett barn, som underhållit sin far eller mor, till alt regressvis yrka ersättning av sina syskon. Sådan regressrätt anses i praxis föreligga med nuvarande regler, men reglema tillämpas restriktivt.

3 Bakgrunden till familjelagssakkunnigas betänkande

När familjelagssakkunniga tillkallades år 1969 fick de bl. a. i uppdrag alt lägga fram förslag om ändring i GB:s regler om äktenskapels ingående och upphörande. De sakkunniga lämnade förslag på delta område år 1972 genom delbetänkandet (SOU 1972:41) Familj och äktenskap 1. Förslaget ledde till en reform av lagstiftningen, vilken trädde i krafl den I januari 1974 (SFS 1973:645 m. fi.).

I sina direktiv fick de sakkunniga också i uppdrag att se över bestämmel­serna om underhållsskyldighet under beslående äktenskap och efter äkten­skapels upplösning. Även underhållsskyldigheten mot barn och föräldrar berördes i direktiven.

År 1976 beslutade riksdagen efter förslag från regeringen (prop. 1975/


 


Prop. 1978/79:12


53


 


76:170) att också föräldrar som inte är gifta med varandra skall kunna få gemensam vårdnad om sina barn (LU 1975/76:33, rskr. 1975/76:397, SFS 1976:612). Någon ändring i de grundläggande reglerna om underhållsskyl­dighet mot bam kom dock inte lill stånd. En ändring av dessa regler borde enligt vad som anfördes i propositionen i allt väsentligt anstå i avvaktan på förslag från familjelagssakkunniga. Delta innebär att del i dag inte går att få bidragsskyldighet fastställd i de fall då föräldrarna inte är gifta med varandra men har gemensam vårdnad om sina bam. Inte heller gjordes vid tillfället någon ändring i reglerna om bidragsförskott, vilka har ett direkt samband med föreskrifierna om underhållsbidrag. Till följd härav är det f n. inte möjligt all i de nyss nämnda fallen lå bidragsförskott för barnen, trots att föräldrarna inte lever tillsammans.

När förslaget om gemensam vårdnad remissbehandlades uttryckte fiera remissinstanser oro för alt kretsen av dem som kom atl utnyttja systemet med gemensam vårdnad skulle komma att begränsas till följd av de villkor som gäller för bidragsförskott. Med anledning härav tillsattes under våren 1976 inom justiliedepartementel en arbetsgrupp som skulle pröva de frågor kring bidragsförskott m. m. som anknyter till reglema om underhållsbidrag. Arbetsgruppen skulle också i övrigt överväga frågan om ekonomiskt stöd i de situationer som kan uppkomma vid delad bosättning och gemensam vårdnad.

När förslaget om gemensam vårdnad prövades av riksdagen, betonade lagutskottet vikten av att frågan om bidragsförskott fick en tillfredsställande lösning. Utskottet tog också upp de allmänna reglerna om underhållsbidrag till bam. Med hänvisning bl. a. till alt gällande regelsystem i tillämpningen ofta kunde leda till betydande svårigheter för dem som har all utge bidrag ansåg utskottet att starka skäl talade för en reform (se närmare LU 1975/76:33 s. 96). En sådan reform kunde inte genomföras utan en mer ingående undersökning. Utskottet förordade att en översyn av reglerna kom till stånd och all denna översyn skedde med skyndsamhel.

Riksdagen anslöt sig till utskottets uppfattning i denna del. Samtidigt beslutade emellertid riksdagen också alt bifalla ett i utskottet reservationsvis framlagt förslag (reservation nr 13) om ändring av bestämmelserna om jämkning av underhållsbidrag (7 kap. 8 S FB och 5 kap. 9 och 10 SS saml 11 kap. 15 S GB). Beslutet innebäratt underhållsbidrag kan jämkas när ändrade förhållanden föreligger, utan att ändringen behöver vara väsentlig.

Med anledning av riksdagens hemställan uppdrog regeringen i juni 1976 ål familjelagssakkunniga att skyndsamt göra den begärda översynen av reglerna om underhållsbidrag till barn.

Under hösten 1976 slutförde den arbetsgrupp som hade tillsatts för frågorna om bidragsförskott m. m. sill arbete. Som ett resultat av gruppens arbete lades i budgetpropositionen 1976/77:100(bil. 16s. 31) fram förslagom ändrade regler för bostadsbidrag i syfte att ekonomiskt underlätta möjlighe­terna för förälder som inte försörjer sitt barn inom familjen att ha detla boende


Bakgrunden till familje­lagssakkun­nigas förslag


 


Prop. 1978/79:12                                                     54

hos sig. Förslaget antogs av riksdagen, och de ändrade bestämmelserna Familjelags-irädde i kraft den I januari 1978 (SFS 1977:391). Med hänsyn till att frågorna sakkunniga om bidragsförskott och underhållsbidrag vid gemensam vårdnad hängde samman med de frågor som utreddes av familjelagssakkunniga och då några åtgärder på detla område inte skulle kunna genomföras samtidigt med ikraftträdandet den I januari 1977 av de nya vårdnadsreglerna lämnade arbetsgruppen över sitt material i denna del till familjelagssakkunniga.

I det delbetänkande som familjelagssakkunniga nu har avgett har de lämnat förslag angående den familjerättsliga underhållsskyldigheten i dess helhet. De sakkunnigas arbele i övrigt fortsätter. Till resterande delar hör bl. a. reglerna om makars egendom, vissa arvsrätlsfrågor och intemationella familjerältsfrågor.

Samtidigt med familjelagssakunnigas översyn av den familjerättsliga lagstiftningen om underhållsskyldighet har inom juridiska fakulteten vid Uppsala universitet pågått ett forskningsprojekt kallat Underhåll och social­förmån. Projektet har syftat till en undersökning av underhållssystemets funktion på olika plan. Projektledaren, professor Anders Agell, har i en promemoria lämnat en sammanfattning av arbetet. Promemorian bör fogas lill protokollet i detla ärende som bilaga 3.

4 Familjelagssakkunniga 4.1 Allmänna synpunkter

De sakkunniga lämnar inledningsvis en kort historik över utvecklingen på familjerättens område och konstaterar att föratsättningarna i väsentliga hänseenden har ändrats sedan de gällande bestämmelserna om underhålls­bidrag kom lill. Detta gäller både familjemönslrei och samhällsstrukturen. Socialförsäkringslagstiftningen och sociallagsliflningen i övrigt har i väsent­liga delar tagit över ansvaret för den enskildes trygghet. Även skattereglerna återverkar på den enskildes ekonomiska situation.

När del gäller de ändrade samhällsförhållandena pekar de sakkunniga särskilt på den förändrade syn på äktenskapet som har vuxit fram. Vid GB:s tillkomst år 1920 var det livsvariga äktenskapet i princip det enda socialt accepterade familjemönstret. Alhjäml är också fiertalet äktenskap livsvariga, men antalet äktenskap som upplöses genom äktenskapsskillnad har stigit till en betydande andel, även sådana där det finns bam. Av de äktenskap som upplöstes genom äktenskapsskillnad år 1975 hade halva antalet bestått en varierande lidslängd upp lill ungefär 11 år, medan andra hälften hade varat längre. - Under den senaste tioårsperioden har det också blivit allt vanligare all män och kvinnor mer eller mindre varaktigt sammanbor under äkten­skapsliknande förhållanden ulan atl vara gifta.

Av stor betydelse när det gäller att överväga reglema om underhållsskyl­dighet är enligt de sakkunniga de ändrade förhållanden som i olika hänseenden har inträtt i frågaom makars ekonomi. Viktigast är atl kvinnorna i stigande grad harblivit självförsörjande, låt vara alt de som grupp betraktat


 


Prop. 1978/79:12                                                     55

har betydligt lägre arbetsinkomster än männen. Deras ökade deltagande i förvärvslivet har inneburit en revolutionerande förändring i familjen, i förhållandet mellan kvinnor och män och mellan föräldrar och barn. De strävanden mot jämställdhet som har kommit lill uttryck på många områden anser de sakkunniga böra tillmätas avgörande betydelse när lagreglerna om underhållsskyldighet övervägs. Även om andra åtgärder, sådana som rör sysselsättning, utbildning, bostadsmiljö och inflytande i samhället, har större praktisk betydelse i sådant hänseende, bör man inte bortse från all de familjerättsliga lagreglerna om underhållsskyldighet också inverkar på människors hållning till varandra och därför bör få ett innehåll som främjar utvecklingen till jämställdhet. De sakkunniga framhåller dock att man härvid också måste ta hänsyn till att dessa regler är tillkomna för att skydda den ekonomiskt svagare parten. Reformtakten måste därför bestämmas så atl inte detta syfte i alltför hög grad åsidosätts.

När del gäller underhål 1 til 1 barn framhåller de sakkunniga att en stor del av de kostnader som förut måste täckas genom underhållsbidrag nu ersätts genom samhällsåtgärder. Delvis är del fråga om förmåner som tillkommer alla barn, medan andra stödformer mera lar sikte på att utjämna villkoren för olika barnfamiljer. 1 bilaga till betänkandet redovisas vilka som är de viktigaste sociala förmånerna och i vad mån dessa inverkar på underhålls­skyldigheten. Av central betydelse är enligt de sakkunniga institutet bidragsförskott.

Föräldrarnas ekonomiska insatser för barnen är, trots samhällets stöd, fortfarande av stor betydelse, framhåller de sakkunniga. De anser det därför vara viktigt alt lagen ger ell klart uttryck åt bägge föräldrarnas skyldighet atl sörja för sina barn lill dess barnen är tillräckligt gamla för att klara sig själva.

De sakkunniga slår fast all de ekonomiska krav som ställs på grund av underhållsskyldighet i många fall innebär en tung börda och kan skapa en social misär. Vissa undersökningar tyder på att en del av orsakerna till delta ligger i svårigheten all enhetligt bedöma de underhållsskyldigas ekonomiska bärkraft. Även om man försöker finna mera enhetliga normer och riktlinjer för att faslställa underhållsbidrag lill barn, lorde detla dock enligt de sakkunniga inte vara tillräckligt för att avlägsna de underhållsskyldigas problem. De lorde ändå komma alt vara en pressad grupp. En mer radikal utväg alt lätta deras situation har de sakkunniga funnit i reglerna om bidragsförskott. Genom att minska ålerkraven kan samhället lätta på bördan för den underhållsskyldige utan alt barnets intresse blir lidande. De sakkunniga föreslår därför sådana ändringar i lagen om bidragsförskott att en fortlöpande anpassning till den underhållsskyldiges betalningsförmåga kan ske. De sakkunniga har emellertid inte haft i uppdrag att ompröva lagen om bidragsförskott i något väsentligt hänseende. I betänkandet lämnas därför förslag endast lill de nödvändiga tekniska ändringar i lagen och de mindre jämkningar i övrigt som förslaget ger anledning lill.

Kort före det att de sakkunnigas betänkande hade färdigställts aviserades att regeringen ämnade tillsätta en utredning med uppgift att göra en översyn


Familjelags­sakkunniga


 


Prop. 1978/79:12                                                     56

av bl. a. lagen om bidragsförskott. Betydelsen av denna översyn har de Familjelags­sakkunniga inte kunnat beakta närmare. De sakkunniga pekar dock på alt de sakkunniga riktlinjer som de har utarbetat för återkrav inom bidragsförskottssystemet i viss mån har generell giltighet. Vidare anför de sakkunniga att den reform av underhållen som ansetts vara brådskande är lika motiverad trots tillkomsten av den nya utredningen. Härtill kommeratt lagen om bidragsförskott endasl berör ell begränsat avsnitt av de sakkunnigas förslag, nämligen metoden för en fortlöpande anpassning lill den underhållsskyldiges betalningsförmåga. I övrigt innehåller betänkandet en allmän översyn av underhållsreglerna i GB och FB som på intet sätl är beroende av hur bidragsförskottet är utformat. Därför anser de sakkunniga att deras förslag bör behandlas och genomföras utan all den nya ulredningen avvaktas.

Del kan tilläggas att den aviserade ulredningen har salts igång. Under hösten 1977 tillkallades sålunda en kommitté för all se över samhällets stöd till ensamstående föräldrar m. m. Enligt direktiven (1977: ]04)bör kommittén bl. a. studera om de nuvarande särskilda stödformerna för ensamstående föräldrar, däribland inslilulel bidragsförskott, är rätt utformade i förhållande till de särskilda stödbehoven hos denna grupp. Kommittén har i uppdrag alt i princip inom ramen för oförändrade totala kostnader lägga fram förslag till de ändringar i samhällets stödinsatser som kommittén finner motiverade.

4.2 Underhållsskyldigheten mot barn

4.2.1 De grundläggande bestämmelserna om underhållsskyldigheten

Enligt familjelagssakkunnigas mening bör uppfattningen alt föräld­rarnas skyldighet atl underhålla sina barn är ovillkoriig överges i dagens samhälle. Om föräldrarna har förmåga alt ge barnet en högre standard måste det enligt de sakkunniga anses självklart all denna standard­höjning också får komma barnet till del. Däremot finns det ingen anledning atl av den förälder som saknar medel till annat än sitt eget uppehälle utdöma underhållsbidrag till barnet. Beloppet kan inte tas ul i exekutiv väg till följd av reglerna om vad som skall förbehållas gäldenären föreget underhåll. Följden kan då bara bli en växande underhållsskuld. De sakkunniga anser del därför naturiigt atl föräldrarnas ekonomiska förhållanden tillmäts avgörande bety­delse för deras underhållsskyldighet och att detta kommer till ullryck redan i de grundläggande bestämmelserna i 7 kap. I S FB. Enligt de sakkunnigas mening bör av paragrafen också framgå att underhållsskyldigheten skall gälla endast i den mån inte barnet på annat sätt får bidrag lill kostnadema eller har egna tillgångar Med bidrag som minskar underhållsskyldigheten avser de sakkunniga allmänna och särskilda socialförmåner för barnet i den mån inte förmånens eget syfte eller konstruktion talar emot en minskning.

De sakkunniga stryker under del angelägna i att snabbi lätta bördorna för de underhållsskyldiga. Om den reform rörande återkrav vid bidragsförskott som de sakkunniga har föreslagit (se avsnitt 4.2.4) uppskjuts, anser de sakkunniga del angelägel att man i anslutning till 7 kap. 2 S FB snarast anger riktlinjer för vilka belopp som den underhållsskyldige och hans familj


 


Prop. 1978/79:12                                                     57

behöver för olika ändamål, så atl inte underhållsbidraget inkräktar på det     Familjelags-nödvändiga livsuppehället. De förslag lill beräkning av åierkravens sioriek     sakkunniga som lagts fram i fråga om bidragsförskotten skulle enligt de sakkunniga kunna tillämpas i sina huvuddrag.

Beiräffande frågan om underhållsskyldighetens längd anser de sakkunniga det naturiigt att anknyta till den tidpunkt dä barnet blir myndigt, dvs. när det fyller 18 år. 1 den utsträckning barnets grundutbildning då inte är avslutad bör dock underhållsskyldigheten kvarstå lill dess skolgången är slut. Med ordet "kvarstår" vill de sakkunniga markera att del inte får ha varit något längre avbrott i barnets skolgång. Till skolgången hänförs grundskola, gymnasieskola och annan grundläggande utbildning som är jämförlig med sådan skola. De sakkunniga föreslår att de nuvarande bestämmelserna i 7 kap. IS andra stycket FB ändras i enlighel med detta.

Med hänsyn lill del ekonomiska skydd som lämnas genom sjukförsäkring, förtidspension och sjukbidrag anser de sakkunniga att de nuvarande bestämmelserna i 7 kap. 3 S första slyckel FB om förälders underhålls­skyldighet mot vuxet barn som på grund av sjukdom e. d. är ur stånd att själv försörja sig kan avskaffas.

Enligi de sakkunniga ger reglerna i 7 kap. 4S FB om slyvförälders underhållsskyldighet mol makens barn ullryck för den själv­klara principen all alla barn i en och samma faktiska familjebildning skall leva på samma standard. Ett alternativ vore därför, yttrar de sakkunniga, all utvidga paragrafen lill alt gälla - förutom som f. n. vid äktenskap - även vid fall av samboende under äktenskapsliknande förhållanden. De sakkunniga ifrågasätter dock om en sådan utvidgning skulle ha någon praktisk betydelse. Så länge föräldrarna sammanbor torde lagrummet ha endast en normbildande funktion. När del gäller situationen efter del att sammanlevnaden är hävd i ett äktenskap kan gällande bestämmelser leda till missbruk. Därtill kommer att reglernas praktiska betydelse har minskat på så sätt att barnet numera i förhållande till sin primärt underhållsskyldige förälder är berättigat inte bara till underhållsbidrag ulan också lill bidragsförskott. Majoriteten bland de sakkunniga anser därför atl 4 S i stället för att utvidgas till att omfatta också inte gifta samboende bör upphävas. De sakkunniga betonar dock att föräldrarna så länge de sammanlever självklart har en moralisk plikt atl hålla barnen i familjen på samma ekonomiska standard.

Två av de sakkunniga har reserverat sig mot majoritetens förslag. Att det inte gärna låter sig göra atl utvidga bestämmelsen lill all gälla barn i alla samboendeförhållanden bör enligt reservanternas mening inte leda till att bestämmelsen tas bort. Denna får anses fylla en uppgift från normbildnings-synpunkt och bör därför behållas.

De sakkunniga framhåller att förslagen om begränsning av rätten till underhåll får återverkningar utanför FB:s område. Särskilt behandlas konse­kvenserna för rätten enligt skadeståndslagen (1972:207) till ersättning för förlust av underhåll (5 kap. 2 S)-


 


Prop. 1978/79:12                                                      58

1 sammanhanget tar de sakkunniga också upp bestämmelserna i 8 kap. ÄB Familjelags-om underhällsbidrag ur kvarlåtenskap. Genom att underhålls- sakkunniga skyldigheten gentemot vuxet sjukt barn avskaffas faller grunden för bestämmelserna i 8 kap. 2 och 3 SS bort. Vidare måste bestämmelserna i 8 kap. 1 S om bidrag lill barn vars uppfostran inte är avslutad under alla omständigheter anpassas till de föreslagna ändringarna i 7 kap. FB. De sakkunniga ifrågasätter emellertid om rätlen till underhållsbidrag ur kvar­iålenskapen enligt 8 kap. I S ÄB har någon verklig belydelse i dagens samhälle. De pekar bl. a. på del ekonomiska skydd som barnpensionerna ger, på de tilläggsbelopp som utgår till avlidens barn enligt villkoren för tjänstegrupplivförsäkring saml på rätten till laglott. Även om del kan finnas fall då del föreligger behov av underhållsbidrag är det enligt de sakkunniga tveksamt om detta kan bli tillgodosett enligt 8 kap. ÄB. I siörre bon kan barnels behov många gånger täckas genom barnets arvslott i förening med andra förmåner. I mindre bon kommer å andra sidan ofta den efterlevande maken atl med stöd av den s. k. basbeloppsregeln i 13 kap. 12 S andra stycket GB överta hela behållningen. - På grund av del anförda föreslår de sakkunniga att 8 kap. ÄB i sin helhet upphävs, om förslaget lill ändring av de grundläggande underhållsbeslämmelserna antas.

4.2.2 Underhållsskyldigheten vid gemensam vårdnad

De sakkunniga anser lill en början alt de grundläggande bestämmelserna om underhållsskyldighet och plikten lör vardera föräldern all la del i den efter sin förmåga i och för sig alltid bör kunna läggas till grund för en talan, om en far eller mor försummar sin skyldighet. En föreskriftom detta föreslås i 7 kap. 9S FB.

Bortsett från den här nämnda situationen kan, yttrar de sakkunniga, föräldrar som gemensamt har vårdnaden om barn och som sammanbor fördela underhållsbördan mellan sig som de finner bäst. Läget blir emellertid ett annat, när föräldrarna inte sammanbor. En av dem kommer att ha den omedelbara omsorgen om barnet och svarar på så sätt direkt för underhålls­kostnaderna. Den andra skall i stället fullgöra sin del av underhållet genom att betala underhållsbidrag. Med nuvarande bestämmelser är skyldigheten atl betala underhållsbidrag ställd i relation lill vårdnaden om barnet; den som inte har vårdnaden om barnet är bidragsskyldig. De sakkunniga konstaterar atl man tidigare genom anknytningen till vårdnaden kunde få ett enkelt och klart rekvisit för bidragsplikten. Den nya ordningen med möjlighet till gemensam vårdnad även för föräldrar som inte bor tillsammans innebär dock, anför de sakkunniga, atl denna anknytning inte längre slår rätt.

De sakkunniga uppmärksammar i detla sammanhang också gällande bestämmelser om bidragsförskott. För rätt till sådant förskott föratsätts att vårdnaden om barnet tillkommer endasl en av föräldrarna eller att barnet inte slår under föräldrarnas vårdnad. Får föräldrarna gemensam vårdnad blir


 


Prop. 1978/79:12


59


 


följden all möjligheten att fl bidragsförskott faller bort. För alt undanröja denna effekt har de sakkunniga först övervägt om det är möjligt att inom bidragsförskollssyslemets reglering finna en lösning ulan alt reglerna i FB om underhållsbidrag ändras. De sakkunniga lägger fram olika alternativ, som dock alla enligt de sakkunnigas mening innebär någon olägenhet. En nackdel är all endasl s. k. ulfyllnadsbidrag kan utgå. Barnet kommer därigenom att sakna den belalningsgaranli som är ett viktigt syfte med bidragsförskottet. Dessutom är del svårt alt finna en anknytning för ett utfyllnadsbidrag som inte antingen gynnar eller missgynnar barn lill föräldrar med gemensam vårdnad, jämfört med bam som endasl har en förälder som vårdnadsha­vare.

De sakkunniga anser därför den bästa lösningen vara att utvidga skyldig­heten i FB atl utge underhållsbidrag också lill fall av gemensam vårdnad. Även mera allmänt sett talar starka skäl för detta. Vill föräldrarna ha gemensam vårdnad men kan de inte enas om siorieken av det underhålls­bidrag den ena skall betala lill bamel, förefaller del rimligt all rättsordningen tillhandahåller en modell föratt lösa underhållsfrågan ulan att föräldrarna för den skull först måste ge upp den gemensamma vårdnaden. En lösning är då atl för skyldigheten att betala underhållsbidrag helt överge anknytningen lill vårdnadsbegreppet och i stället söka ett helt nytt rekvisit till vilket skyldigheten atl utge underhållsbidrag skulle knytas. Ett sådant rekvisit har de sakkunniga funnit i barnets bosättning. Med detta rekvisit träffar man samma faktiska situation som man tidigare har kunnat ange genom anknytningen till vårdnadsbegreppet. En nackdel med ell rekvisit som anknyter till bosättningen är dock alt del blir svårare att tillämpa. Del är inte lika lätt atl konstatera att bamel bor tillsammans med den ena eller den andra föräldern som det äralt fastslå all del finns ell rätlens beslul om vårdnaden. Denna olägenhet kan man dock begränsa, anser de sakkunniga och föreslår alt anknytningen till vårdnadsbegreppet inte helt avskaffas. Man bör nöja sig med alt som ett särskilt rekvisit vid gemensam vårdnad införa anknytningen lill boendeförhållandena.

För att inte ge upphov till den missuppfattningen att barnets mer eller mindre tillfälliga uppehållsort skall vara avgörande föreslår de sakkunniga att bidragsplikten skall avse den förälder som inte "varaktigt" sammanbor med barnet.

De sakkunniga föreslår sålunda att det i FB införs en regel av innehåll att förälder som inte har vårdnaden om barnet eller som har del i vårdnaden men inte varaktigt sammanbor med barnet skall betala underhållsbidrag. Även om föräldrarna har gemensam vårdnad om barnet kommer barnet enligt de sakkunniga normalt att kunna anses varaktigt boende hos en av dem. Förutom föräldrarnas avsikt vid överenskommelsen om gemensam vårdnad och den tid barnet faktiskt vistas hos vardera föräldern kan barnels folkbokföring ge en anvisning om var barnet är att anse som bosatt.

Om reglema om skyldigheten all betala underhållsbidrag ändras på del sätt


Familjelags­sakkunniga


 


Prop. 1978/79:12


60


 


som har angetts nu får man enligt de sakkunniga också en naturiig uigångspunki för bestämmande av bidragsförskott vid gemensam vårdnad. De sakkunniga föreslär sålunda atl bidragsförskott skall kunna utgå, förutom när vårdnaden tillkommer endasl en av föräldrarna eller barnet inte slår under föräldrarnas vårdnad, när barnet vid gemensam vårdnad varaktigt sammanbor med endasl en av föräldrarna. I sistnämnda fall skall förskottet utgå i förhållande till den andra föräldern.

Att barnels bosättning får avgörande betydelse vid gemensam vårdnad kan enligt de sakkunniga fresta föräldrarna att se till att barnet blir att anse som varaktigt bosatt hos den av dem som härden högsta inkomsten. Bidragsför­skott bestäms då i förhållande lill den förälder som har den lägsta inkomsten. Denna effekt kan dock föräldrarna i och för sig nå redan genom gällande bestämmelser, yttrar de sakkunniga. Vad som tillkommer med de sakkun­nigas förslag är att ingen av föräldrarna för att uppnå detta resultat behöver avstå från sin del i den juridiska vårdnaden. Bl. a. för att ge möjlighet att ingripa mol missbruk av delta slag föreslår de sakkunniga atl det i 2 S lagen om bidragsförskott införs en ny bestämmelse, punkt e, av innehåll att bidragsförskott inte utgår om barnet har egna tillgångar eller eljesl uppen­bariigen saknar behov av bidragsförskott. Med denna bestämmelse kan barnets behov av bidragsförskott bedömas mot båda föräldrarnas ekono­miska förhållanden, oberoende av vem av dem som de själva pekar ut som bidragsskyldig.


Familjelags­sakkunniga


4.2.3 Periodiska bidrag och engångsbidrag

De sakkunniga finner det naturiigt att såsom huvudregel i lagen behålla bestämmelsen i 7 kap. 6 S FBatl underhållsbidragskall betalas månadsvis och att beloppen förfaller till betalning förskottsvis för kalendermånad. Från denna huvudregel bör emellertid liksom nu undanlag kunna medges. Såväl kortare som längre perioder bör kunna komma i fråga. Enligt de sakkunnigas mening bör dock betalning för längre period än en månad bestämmas bara när starka skäl talar för del, starkare ju längre period betalningen skall avse. Därför föreslås att det nuvarande kravet på "särskilda omständigheter" för avvikelse från huvudregeln skall slå kvar.

Enligt de sakkunniga bör även i foFtsättningen domstol vid tvist ha rätt atl pröva om sådana särskilda omständigheter föreligger som motiverar en avvikelse från huvudregeln. Del bör också vara möjligt all genom avtal bestämma om betalning i annan ordning. Något skäl att i fråga om avtalsmöjligheterna göra skillnad beroende på om föräldrarna har varit gifta med varandra eller ej finns inte. För att föräldrarna skall ha frihet all frångå huvudregeln bör liksom f n. krävas att barnavårdsnämnden godkänner avtalet.

De sakkunniga redovisar i betänkandet närmare vilka omständigheter som bör beaktas när domstol eller barnavårdsnämnd prövar fråga om underhåll en


 


Prop. 1978/79:12


61


 


gång för alla, s. k. engångsbidrag. Av betydelse är bl. a. att barnet i regel torde vara berättigat till bidragsförskott. Om den underhällsskyldige inte har förmåga att betala ett belopp som ger barnet ett bidrag som minst motsvarar bidragsförskottet, är del inte så mycket barnets som det allmännas intresse som skall bevakas. Det ålerkravssyslem för utgivna förskoll som de sakkunniga föreslår innebär nämligen alt ell avtal om engångsbidrag som har slutits i vederböriig ordning befriar den underhållspliklige från framlida återkrav, även om betalningsförmågan skulle förbättras. Om avtalet innebär att barnet kommer atl kunna förvärva rätt till ett periodiskt bidrag som väl överstiger bidragsförskottets nivå får en samlad bedömning göras, där inte bara parternas ekonomiska förhållanden tillmäts belydelse ulan också möjligheterna att bevara en god kontakt mellan barnet och den underhålls­skyldige. Del bör inte komma i fråga att bestämma om engångsbidrag i strid mol den underhållsskyldiges eller den underhållsberättigades önskan. Prin­cipiellt anser de sakkunniga alt stor restrikliviiel bör iakttas när del gäller att godkänna avtal om engångsbidrag.

De formkrav som f. n. gäller för avtal om betalning i annan ordning än huvudregeln medger bör enligt de sakkunnigas mening fortfarande gälla. Om parterna åsidosätter formföreskrifterna bör delta också i fortsättningen få »ill följd att eriagd betalning inte befriar den bidragsskyldige från skyldigheten att enligt huvudregeln betala underhållsbidrag på nytt för kommande måna­der.


Familjelags­sakkunniga


4.2.4 Fullgörelse av bidragsskyldigheten genom återbetalning av bidragsförskott, m. m.

De sakkunniga konstaterar alt bidragsförskottets nuvarande beroende av underhållsbidraget har fiera nackdelar. De uppgifter som inom bidragsför-skotissystemets ram redan åvilar försäkringskassorna har föranlett de sakkunniga att ställa frågan om det inte vore länkbart att frigöra bidragsför­skotten från beroendet av ett fastställt underhållsbidrag och i stället ge kassorna möjlighel alt självständigt pröva den underhållsskyldiges förmåga att till det allmänna betala tillbaka utgivna bidragsförskott. Återkrav och återbetalning skulle i så fall bli en engelägenhet mellan kassan och den underhållsskyidige. Såvitt avser underhållsbidrag som förskotteras av allmänna medel skulle man slippa jämkningsprocessen vid domstol, eftersom ålerbetalningsskyldigheten hela tiden kunde anpassas efter växling­arna i den underhållsskyldiges betalningsförmåga. Den konstlade partssiäll-ningen i många av de nuvarande jämkningsprocesserna skulle därmed försvinna. Uppkomsten av stora underhållsskulder skulle i stor utsträckning kunna undvikas och vidare skulle man kunna undgå risken för att ett för lågt underhållsbidrag bestäms i syfte att minska den underhållsskyldiges återbe­talningsskyldighel. De sakkunniga anser att så stora fördelar står att vinna med en sådan ordning att den bör genomföras. De påpekar emellertid atl om


 


Prop. 1978/79:12


62


 


förslaget godtas en särskild utredning av organisationsfrågorna krävs.

För att försäkringskassorna skall klara återkravsverksamhelen föreslår de sakkunniga att riktlinjer meddelas för bedömningav den underhållsskyldiges betalningsförmåga. Ett förslag till sådana riktlinjer har de sakkunniga lämnat i bilaga lill sitt betänkande. Bilagan torde få fogas till regeringsproiokollet i detla ärende som bilaga 4. De sakkunniga betonar atl ytterligare övervä­ganden krävs innan definitiva riktlinjer kan fastställas.

Innehållet i de sakkunnigas förslag lill riktlinjer för bedömning av den underhållsskyldiges bidragsförmåga är i huvudsak följande. Utgångspunkten bör vara den underhållsskyldiges förväntade nettoinkomst, dvs. bruttoin­komsten minskad med skatt. Den u nderhållsskyIdige bör förbehållas ett vissl belopp för sin egen och sin familjs försörjning inkl. bostadskostnaden. Sedan förbehållsbeloppel har fastställts skall viss andel i överskjutande nettoin­komst las i anspråk för underhållsbidrag. Därvid bör gälla atl den under­hållsskyldige bör tåla större uppoffringar ju fler barn han eller hon är underhållsskyldig mot.

I anslutning till förslaget om nytt ålerkravssyslem föreslår de sakkunniga också ett tillägg till FB:s underhållsbestämmelser. Enligt detta skall den underhållsskyldige, om underhållsbidrag förskolleras av allmänna medel, fullgöra sin betalningsskyldighet genom all till del allmänna betala tillbaka utgivna förskott eller så stor del som försäkringskassan bestämmer. Om underhållsbidraget är siörre än förskottet skall det överskjutande beloppet betalas direkt till barnet. Återbetalningarna till det allmänna bör alltså enligt de sakkunniga också i fortsättningen vara all betrakta som ell sätt altfullgöra bidragsskyldigheten. De sakkunniga anser vidare att försäkringskassan fortfarande bör anses inträda i barnets rätt till underhåll såvitt avser de förskollerade beloppen. I fråga om betalning och indrivning bör de belopp som försäkringskassan fastställer anses jämställda med underhållsbidrag som har fastställts genom dom eller avtal. Införsel och utmätning bör alltså kunna beviljas för återkrav som grundas på försäkringskassas beslul.

Rättens medverkan för all tillgodose underhållsbehovet blir med de sakkunnigas förslag strängt taget nödvändig endasl om bidragsförskott lagligen inte kan utgå lill barnet eller om den underhållsskyldige kan betala ett bidrag som Överstiger bidragsförskottets nivå. Också i fortsättningen bör det dock vara möjligt all föra en tvist om underhållsbidrag lill rätten även om bidragsförskott i och för sig kan utgå eller utgår och yrkat underhållsbidrag inte är högre än förskottet. Med hänsyn lill detta hårde sakkunniga övervägt . atl låta de riktlinjer som skall läggas fasl för återkravsverksamhelen bli gällande också för domstolarnas prövning av underhållsbidrag i den mån bidragen kommer att ligga på eller under förskottets nivå. De har emellertid funnit alt det inte skulle vara lämpligt att på detta sätl binda domstolarna. De förutsätter dock all de principer som kommer till ullryck i riktlinjerna ändå kommeratt bli vägledande för domstolarna. Om domstol eller parterna själva


Familjelags­sakkunniga


 


Prop. 1978/79:12


63


 


har bestämt ell underhållsbidrag och bidragsförskott utgår, skall enligt förslaget den underhållsskyldige betala tillbaka detta belopp till försäkrings­kassan i den mån det motsvarar bidragsförskottet till dess att försäkrings­kassan finner skäl all besluta om annal återkravsbelopp.

Del föreslagna systemet gör det också möjligt för försäkringskassan alt, om föräldern efter förmåga betalar underhållsbidrag direkt lill barnet, betala ut enbart den del som motsvarar skillnaden mellan bidragsförskottet och förälderns bidrag, s. k. utfyllnadsbidrag. Försäkringskassan bedömer själv­ständigt vilket belopp som den underhållsskyldige kan svara för, oberoende av vad som har beslämts i dom eller avtal, låt vara all kassan i regel kan godta ett färskt domstolsavgörande angående betalningsförmågan. Kassan har därefteratt regelbundet ompröva den underhållsskyldiges betalningsförmåga och därmed också ulfyllnadsbidragets storlek.

Mellan tidpunkterna för den omprövning av betalningsförmågan som kassan har att göra då underhållsbidrag förskotteras eller utfyllnadsbidrag utgår bör också den underhållsskyldige själv kunna påkalla omprövning och begära nedsättning av underhållsbidraget. Jämkning bör kunna påkallas också i jämkningsprocess vid domstol. Utgår inte bidragsförskott bör enligt de sakkunnigas mening den underhållsskyldige ändå ha rätl alt vid ändrade förhållanden få motsvarande nedsättning av underhållsbidraget.

Några kostnadsberäkningar avseende förslaget om ändrat ålerkravssyslem har de sakkunniga inte presenterat. De pekar på en rad olika faktorer som har betydelse för del allmännas totalkostnad. Det avgörande för om en liberali­sering av ålerkraven medför en kostnadsfördyring eller inte är enligt de sakkunniga vilken nivå man bestämmer för vad som skall förbehållas den underhållsskyldige och vad som skall tas ut av överskottet. Vid bedömningen av kostnaderna för reformen anser de sakkunniga det viktigt atl man inte bara ser till de ökade utgifterna för bidragsförskott ulan också beaktar de vinster som reformen bör medföra från samhälleliga och samhällsekonomiska synpunkter De sakkunniga nämner bl. a. att ett klart samband har kunnat visas vid undersökningar i Uppsala kommun mellan återbetalning av bidragsförskott och beviljande av socialhjälp. Det noteras också alt återbe­talningarna av utgivna bidragsförskott under perioden 1966-1975 uppgick till i huvudsak endast mellan 30 och 40 % av den summa som hade betalats ul i förskott.


Familjelags­sakkunniga


4.2.5 Den underhållsskyldiges egna utgifter för barnet

De sakkunniga framhåller att del särskilt under senare år har gjorts

gällande att den underhållsskyldige borde ha rätt att vid betalningen av

underhållsbidraget tillgodoräkna sig åtminstone en del av de mera direkta

. utgifter som uppkommer när umgängesrätten utövas eller när barnet eljest

faktiskt står under den underhållsskyldiges direkta tillsyn. 1 extrema fall har


 


Prop. 1978/79:12                                                      64

den underhållsskyldige inte råd atl ha barnet hos sig i någon större Familjetags-uisträckning, vilket resulterar i atl kontakten med bamel försvåras. De sakkunniga sakkunniga anser del angelägel all barnels möjligheter att hålla god kontakt med båda sina föräldrar på allt sätl underlättas. De har därför sökt en lösning som tillgodoser den underhållsskyldiges berättigade intressen av lättnad i kostnaderna, samtidigt som den beaktar all vårdnadshavaren har huvudan­svaret för all barnet oavsett vistelseort har sin försörjning.

Enligt de sakkunniga kan umgängesrällskoslnaderna beaktas på två olika sätt. Antingen räknar man redan från början med att barnet i viss utsträckning kommer atl vistas hos den underhållsskyldige och bestämmer underhållsbidraget lill ell lägre belopp än man annars skulle göra. Eller också bestäms ell visst avdrag som den underhållsskyldige i efterhand får göra frän underhållsbidraget för den tid som han eller hon rent faktiskt har sörjt för barnets uppehälle. De sakkunniga anser alt i första hand föräldrarna själva bör kunna bestämma hur kostnaderna för umgängesrätten skall beaktas, antingen redan närde avtalar om underhållsbidragets storlek eller senare när fråga om avdrag uppkommer. Kan föräldrarna inte komma överens bör de ha möjlighel att vända sig lill rätten. De regler som skall ges i lag till ledning för rättens avgörande bör enligt de sak kunnigas mening följa den senare av de två alternativa lösningarna. Denna innebär inte risker för barnets försörjning som den först nämnda lösningen, och den leder lill en omedelbart märkbar minskning av underhållsbidraget. Om avdrag får ske endasl i samma mån som den underhållsberättigade förälderns kostnader minskar behöver man enligt de sakkunniga inte befara atl denne blir mindre angelägen alt medverka till att umgängesrätten utövas.

Inte varje tid för umgänge bör emellertid berättiga till avdrag, anser de sakkunniga. Normall bör nedsättning av underhållsbidrag får ske endast om umgängesiiden uppgår lill minsl tre dagar, dvs. besök över ett vanligt veckoslut skall inte berättiga lill avdrag. Som riktpunkt föreslås alt nedsätt­ning bör ske med 1/30 av underhållsbidraget för varje dag utöver de två första, i vart fall om underhållsbidraget inte överstiger bidragsförskottets nivå. Är bidraget högre, kan denna norm medföra ell för stort avdrag. Avdraget får då bestämmas efter en allmän skälighetsbedömning. En sakkunnig har reserverat sig mol förslaget om en allmän skälighetsbedöm­ning när det gäller högre underhållsbidrag. Förslaget kan enligt reservantens mening få till följd att avdraget blir alltför högt. Enligt reservantens mening bör avdraget per dag maximeras lill ett belopp som motsvarar 1/30 av bidragsförskottet.

De sakkunniga lägger inte fram något särskilt förslag lill reglering i bidragsförskottslagen i fråga om avdragsrätten. Om endast utfyllnadsbidrag utgår för barnet har den underhållsskyldige inget betalningsansvar mot försäkringskassan. Eventuella avdrag bör göras från det belopp som betalas direkt lill barnet. Bidragsförskottsdelen bör däremot vara oförändrad. Om


 


Prop. 1978/79:12


65


 


fullt bidragsförskott utgår för barnet bör försäkringskassan enligt de sakkun­niga kunna reducera ålerkravsbeloppet. Däremot är det normalt inte påkallat att minska det utgående bidragsförskottet. Detta skulle också komplicera systemet. Om avdraget vid återkommande tillfällen blir så högt att något återkrav inte blir aktuellt, kan detta lyda på att rätten lill bidragsförskott missbrukas. En möjlighet är då atl dra in förskottet helt med stöd av 2 S bidragsförskottslagen. Om risken för missbruk bedöms som betydande anser de sakkunniga all delta är ett argument mot de föreslagna avdragsreg­lerna.


Familjelags­sakkunniga


4.2.6 Jämkning av underhållsbidrag

De gällande bestämmelserna om jämkning av underhållsbidrag, 7 kap. 8 och 9 SS FB, är enligt de sakkunnigas uppfattning inte lätta atl överskåda. Det bör därför undersökas om inte reglerna kan förenklas.

Inledningsvis konstaterar de sakkunniga alt, så länge del våren förutsätt­ning för jämkning all förhållandena var "väsentligen" ändrade, det var motiverat att i lagtexten uttryckligen beskriva avtalet som bindande och att mot den bakgrunden ge barnet en rätt att trots avtalet erhålla högre underhållsbidrag. Ändringarna år 19761 FB,som innebäratt del för jämkning numera krävs endast all förhållandena ändrats, gör det emellertid generellt avsevärt lättare alt fa avtalet ändrat. Om de sakkunnigas förslag rörande återkrav av bidragsförskott antas kommer vidare den underhållsskyldige atl bli skyldig att betala tillbaka utgivna förskott med belopp som bestäms oberoende av vad som har avtalats mellan parterna om underhållsbidrag. De sakkunniga anser därför alt bestämmelsen atl den underhållsberättigade oberoende av avtal kan göra gällande rätl lill högre underhållsbidrag kan utgå. Regeln om jämkning vid ändrade förhållanden skulle då bli tillämplig i lika mån för den underhållsberättigade och den underhållsskyldige.

F. n. gäller att jämkning av engångsbidrag inte kan komma i fråga. Som framgår av tidigare avsnitt (4.2.3) anser de sakkunniga atl avtal om sådant bidrag i och för sig inte bör uppmuntras. Kommer den underhållsskyldige sedermera i en bättre ekonomisk situation kan det enligt de sakkunnigas mening många gånger vara stötande atl inte barnet fär komma i åtnjutande av det högre bidrag som skulle ha utgått om utvecklingen hade kunnat förutses. De sakkunnigas restriktiva syn påengångsbidragen leder dem därför fram till ställningstagandet att avtal om sådant bidrag bör kunna jämkas vid ändrade förhållanden. Möjligheten att avtala om engångsbidrag får i så fall endast den betydelsen att den underhållsskyldige kan tillgodoräkna sig betalningen såsom förskottsbetalning. Däremot bör det knappast bli tal om att den underhållsskyldige skulle kunna kräva en del av bidraget åter om förhållan­dena ändrar sig till hans nackdel. Av rättsförhållandets natur får enligt de sakkunnigas mening anses följa att bidrag som i behörig ordning har betalats inte kan krävas tillbaka.

5    Riksdagen 1978/79. l:a saml. Nr 12


Prop. 1978/79:12


66


 


Enligt gällande rätt kan avtal om underhållsbidrag jämkas, förutom vid ändrade förhållanden, när avtalet iir uppenbart obilligt. Bestämmelserna är dock här begränsade till avtal som makar har slutit med avseende på förestående äktenskapsskillnad. De sakkunniga anser atl en regel om jämkning med hänsyn till omständigheter som förelåg redan då avtalet slöts börgälla generellt, oberoende av föräldrarnas civilstånd. De föreslår också att regeln utformas i nära anslutning till den s. k. generalklausulen på förmö­genhetsrättens område (36 S avtalslagen) och får den lydelsen alt jämkning kan ske "när avtalet är oskäligt nnxl hänsyn till omständigheterna vid dess tillkomst och övriga omständigheter". Den nu gällande, ettåriga preskrip­tionsregeln föreslås bli slopad.

De sakkunniga anser vidare att det finns skäl att redan i jämkningsmålel ställa den möjligheten till förfogande att äldre, obetalda underhållsbidrag kan sättas ned eller helt jämkas bort. En sådan regel kan vara praktisk redan med hänsyn till all den underhållsskykliges skuldbörda aren väsentlig faktor då det gäller atl bedöma hans eller hennes betalningsförmåga. Den retroaktiva jämkningen bör kunna göras såväl då jämkning sker på grund av ändrade förhållanden som då ett avtal jämkas på grund av att det är oskäligt med hänsyn till omständigheterna vid dess tillkomst och övriga omständighe­ter.


Familjelags­sakkunniga


4.2.7 Indexändringarna och underhållsbidrag UU barn

De regelbundet återkommande höjningarna av underhållsbidragen enligt indexlagen har, yttrar de sakkunniga, med hänsyn lill försämringen av penningvärdet under senare tid blivit betungande förde underhållsskyldiga, vars ekonomiska situation många gånger inte har förbättrats i samma takt. De sakkunniga anser emellertid alt det på sikt måste vara till fördel för både underhållsskyldiga och underhållsberättigade atl bidragsbeloppen på något sätt påverkas av förändringarna i penningvärdet. Del bör därför inte gärna komma i fråga att helt avskaffa indexregleringen. Ä andra sidan finner de sakkunniga del inte heller vara någon god lösning att lämna indexlagen helt oförändrad i samband med den pågående översynen av underhållsreglerna, även om de nya möjligheterna till jämkning vid ändrade förhållanden nu gör del väsentligt lättare för den av parterna som är missnöjd med utfallet av indexuppräkningarna alt få bidraget ändrat.

De sakkunniga diskuterar härefter olika metoder för alt söka begränsa storleken av de årliga ändringarnid. Ett alternativ är att sätta ett tak för de årliga procentuella höjningarna. Detta alternativ innebär dock enligt de sakkunniga en stel och opraktisk lösning. Den största svårigheten skulle vara alt finna en lämplig gräns som redan på förhand kan sägas vara ändamåls­enlig. Även om den övre grän:>en relaterades till de nuvarande åriiga höjningarna och avse bara en del därav skulle det vara svårt att bestämma denna andel. Också tanken att indexhöjningarna skulle beräknas på det


 


Prop. 1978/79:12                                                     67

ursprungligen bestämda bidragsbeloppet och inte på det senast utgående Familjelags-avvisas. En sådan ändring skulle i allmänhet ge en alltför blygsam förbättring sakkunniga för de underhållsberättigade. De sakkunniga föreslår i stället en lösning som innebär alt man låter den del av underhållsbidraget som kan sägas motsvara de nödvändiga kostnaderna för barnet följa förändringarna i penningvärdet och följa dessa helt. Den del av bidraget som ligger ovanför denna nivå skulle däremot inte träffas av någon förhöjning enligt lagen. De sakkunniga finner det naturiigt att här anknyta lill bidragsförskotten så att den del av ett underhållsbidrag som motsvarar förskottet ändras i anslutning till detla. Vad som ligger ovanför bidragsförskottet skulle däremot utgå för framtiden som ett fast belopp.

De sakkunniga pekar på atl del förslag som de har lagt fram om nytt ålerkravssyslem inom bidragsförskottssystemets ram löser problemet med indexhöjningar för den grupp underhållsskyldiga som inte har förmåga atl betala högre underhållsbidrag än som motsvarar bidragsförskottet. Skyldig­heten all betala tillbaka utgivet bidragsförskott kommer nämligen atl hela tiden ställas i relation till den underhållsskyldiges betalningsförmåga. För övriga grupper skulle förslaget innebära en rimligare anpassning till prisni­vån. Här erinrar de sakkunniga om alt underhållsbidrag till barn vid inkomsttaxeringen är avdragsgilla endast med begränsat belopp.

1 fråga om underhällsbidrag som har bestämts innan de föreslagna nya uppräkningsreglerna börjar tillämpas föreslår de sakkunniga särskilda bestämmelser. Höjningar som har ägt rum enligt hittills gällande ordning måste beaktas. De bidragsbelopp som utgår efter verkställda höjningar får tas som uigångspunki och jämföras med del bidragsförskott som gällde vid senaste förhöjning. Den del av bidragsbeloppet som motsvarar förskottet skall i fortsättningen ändras automatiskt enligt indexlagen, under del att Överskjutande del i fortsättningen utgår utan ändring.

Om det sker en samordning mellan bidragsförskotten och höjningarna enligt indexlagen uppkommer frågan hur ofta i fortsättningen underhållsbi­dragen bör ändras enligt indexlagen. Helst bör underhållsbidrag och bidrags­förskott ändras samtidigt, framhåller de sakkunniga. Ett alternativ vore alt fortfarande ändra bidragen endast en gång om året och låta också bidrags­förskottet i framtiden ändras bara en gång åriigen, samtidigt med underhålls­bidragen. En sådan lösning innebär dock att barnet inte lika snabbt som nu skulle fa kompensation för penningvärdets fall. Den har dessutom samma Iröskeleffekter som den nuvarande ordningen. De sakkunniga förordar i stället att underhållsbidragen lill bam i framtiden ändras lika ofta som f. n. bidragsförskottet. De sakkunniga framhåller dock atl detta förslag kräver att allmänheten fortlöpande informeras om ändringarna av bidragsförskotten.

4.2.8 Preskription av fordran på underhållsbidrag

De sakkunniga har övervägt frågan om preskription av fordran på underhåll mot bakgrand av det förslag till ny preskripiionslagstiftning som


 


Prop. 1978/79:12


68


 


regeringen lade fram under 1976/77 års riksmöte (prop. 5). Propositionen har sedermera avslagils av riksdagen (LU 1976/77:24), och någon ny generell lagstiftning på preskriptionsområdet har därför inte kommit till stånd.

De sakkunniga anser atl preskriptionsfrågan bör regleras uttömmande i FB. Enligt deras mening har man skäl att ställa sig restriktiv till krav på bidrag för förfluten tid, vare sig bidraget har blivit fastställt eller inte. I den nämnda propositionen föreslogs som huvudregel en treårig preskriptionstid. Denna tid finner de sakkunniga väl avvägd och lämpad för preskription av fordran på underhållsbidrag. Den treåriga preskriptionstiden bör gälla såväl fordran på fastställt som fordran på icke fastställt bidrag.

Beträffande frågan om preskriptionsavbrolt förklarar de sakkunniga att myckel talar för att rätten att göra fordringar gällande helt skall upphöra om den underhållsberättigade inte under treårstiden har lyckats utverka betal­ning frivilligt eller i exekutiv väg. De föreslår därföratt all rätl alt göra fordran på fastställt underhållsbidrag gällande i princip skall upphöra sedan tre år har förflutit från förfallodagen, utan möjlighet lill preskriptionsavbrolt. Två undantag bör dock medges. Om det före preskriptionstidens utgång har skett utmätning på grund av bidraget bör verkställigheten få fortsätta och betalning tas ul ur den utmätta egendomen även efter tidens utgång. Likaså bör betalning för bidragsfordringen få uppbäras i konkurs om den underhålls­skyldige har blivit försall i konkurs på ansökan som har gjorts före preskriptionstidens utgång.

I fråga om fordran på underhållsbidrag som inte har fastställts finns ingen förfallodag och här måste enligt de sakkunniga preskriptionstiden räknas bakåt från den dag krav har framställts. Förslaget innebär alltså att en form av preskriptionsavbrolt tillåts i dessa fall. Preskriptionen bör få avbrytas endast genom att talan väcks. I målet kan underhållsbidrag dömas ut högst för en tid som ligger tre år före dagen för talans väckande. Av domen i målet kommer alt framgå när förfallodagen inträffar, och från den löper en ny treårig preskriptionstid.


Familjelags­sakkunniga


4.2.9 Övergångsbestämmelser

Enligt de sakkunniga bör utgångspunkten vara all de nya bestämmelserna om underhåll lill barn skall tillämpas från ikraftträdandet, även om den underhållsrelalion som det är fråga om har uppkommit tidigare. Underhålls­bidrag som har fastställts före ikraftträdandet skall dock i princip utgå också för tiden därefter. 1 konsekvens härmed bör också underhållsfrågor som har väckts före ikraftträdandet prövas enligt äldre lag, även om det rör sig om fall där underhållsbidrag inte kan dömas ut enligt de nya bestämmelserna.

Enligt de sakkunniga bör emellertid även i fråga om bidrag som har bestämts före ikraftträdandet de nya reglerna om fullgörande av bidragsskyl-digheien och om jämkning gälla omedelbart. Delta innebär bl. a. atl de


 


Prop. 1978/79:12


69


 


föreslagna nya preskriptionsbestämmelserna blir tillämpliga på dessa bidrag. I fråga om sådana underhållsbidrag som har stått ute obetalda i minst tre år föreslås dock en särskild övergångslid om ett halvt år. Vidare föreslås atl de nya jämkningsbestämmelserna i två fall inte skall tillämpas på fastställda äldre underhållsbidrag, nämligen dels när fråga arom engångsbidrag som har fastställts genom avtal, dels när del gäller bidrag beträffande vilka talan om jämkning på grund av en från början föreliggande jämkningsgrund har gått förlorad före ikraftträdandet.


Familjelags­sakkunniga


4.3 Underhållsskyldigheten mellan makar

4.3.1 Underhållsskyldigheten under äktenskapet m. m.

De sakkunniga föreslår inledningsvis ändring i den allmänna handlings­norm avseende makar som 5 kap. 1 S GB nu innehåller. De sakkunniga anser del inte motiverat atl i GB ha en paragraf som i allmänna ordalag bara talar om hur makarna bör förhålla sig mol varandra (jfr LU 1973:20). Däremot kan de tänka sig en allmän inledning lill en mera konkret bestämmelse. De finner att orden lojalitet och hänsyn ger ett bättre uttryck än ordet trohet för den sammanhållning som bör finnas i äktenskapet. De sakkunniga är emellertid inte eniga i denna uppfattning. Två reservanterönskar behålla den nuvarande inledningen i 5 kap. I S att man och hustru är skyldiga varandra trohet och bistånd. Samtliga sakkunniga är dock eniga om att de konkreta bestämmel­serna bör ge uttryck för att äldre tiders arbetsfördelning i familjen inte längre skall gälla, utan att båda makarna skall ta ett direkt och personligt ansvar för hem och barn.

De sakkunniga ifrågasätter om det finns anledning att behålla lagens bestämmelser om makars ekonomiska förpliktelser mot varandra under äktenskapet. De finner emellertid att det finns skäl att behålla sådana regler. De pekar här på uppgifter från advokater och familjerådgivare om alt regierna kan fa betydelse vid förhandlingar mellan makaräven om det inte blir tal om att processa om underhållsbidrag. Det är särskilt viktigt att det finns regler till skydd för den ekonomiskt svagare parten när en skilsmässa börjar bli aktuell. I vissa situationer är det befogat alt döma ut underhållsbidrag efter äktenskapsskillnad. En sådan bidragsskyldighet är svår att motivera om makarna inte har några i lag föreskrivna ekonomiska förpliktelser mol varandra under äktenskapet. Från dessa bedömningar kommer de sakkun­niga fram till att det i GB bör finnas regler om ömsesidig underhållsskyldighet mellan makar.

Regleringen av underhållsskyldigheten i 5 kap. GB börenligt de sakkun­niga i sina huvuddrag gälla också i fortsättningen. En del sakliga ändringar och moderniseringar föreslås emellertid.

Till en hörjan föreslår de sakkunniga sålunda atl 5 kap. 2 S ändras så att där föreskrivs att  makarna tillsammans  skall  svara  för den  gemensamma


 


Prop. 1978/79:12                                                     70

hushållningen och vardera makens personliga kostnader samt fördela utgifter Familjelags-och sysslor mellan sig. Vidare föreslår de att den nuvarande hänvisningen till sakkunniga makarnas förmåga utgår, efiersom en uttrycklig hänvisning kan länkas ge endera maken en ursäkt alt inte fullgöra ellerdelta i sådana uppgifter som han eller hon inte anser sig kunna klara av. Inte heller fyller det enligt de sakkunniga någon egentlig praktisk funktion att ställa makes bidragsskyl­dighet i relation inte bara lill hans eller hennes förmåga utan också till det "underhåll, som med avseende å makarnas villkor må anses tillböriigl". Det har inte heller ansetts nödvändigt atl i GB ha någon regel om alt barnens försörjning ingår i familjens underhåll.

De sakkunniga föreslår all ockrå i fortsättningen en regel liknande den nuvarande 5 kap. 3 S bör gälla om makes skyldighet alt lämna den andra pengar i lämpliga poster, när den andras tillgångar inte räcker lill. Regeln bör enligt de sakkunniga avse de gemensamma och personliga utgifter som maken ombesörjer. Däremot bör man slopa den precisering som lagen nu innehåller om att utgifterna skall vara sådana som maken med hänsyn lill makarnas levnadsförhållanden enligt sed har atl ombesörja. Vidare anser de sakkunniga det inte lämpligt atl man i lagen uttalar sig om makes oförmåga atl ha hand om pengar eller ombesörja vissa utgifter och av det skälet tar ifrån maken rätten att få pengar av den andra för familjens uppehälle. De föreslår därför atl den nuvarande begränsningen i 3 S i makes rätt atl få pengar av den andra för familjens underhåll upphävs.

Även i övrigt föreslår de sakkunniga en del ändringar i 5 kap. Bl. a. föreslås all nuvarande bestämmelser om s. k. hushållsfullmakl upphävs.

4.3.2 Underhållsskyldigheten efter äktenskapsskillnad

Äktenskapets ekonomiska rättsverkningar bör enligt de sakkunniga såviti möjligt inte utsträckas all gälla efter äktenskapets upplösning. Huvudregeln bör vara all de frånskilda betraktas som ekonomiskt oberoende av varandra. De sakkunniga föreslår all denna huvudregel kommer lill uttryck i lagen.

Under en övergångstid efter äktenskapsskillnaden bör det dock enligt de sakkunniga vara möjligt för make all få underhållsbidrag. Behov av underhållsbidrag kan sålunda föreligga under en omslällningsperiod då ekonomiska förutsättningar saknas för den frånskilde att ordna utbildning, arbete eller barntillsyn m. m. Också då man i del enskilda fallet inte kan kräva all en frånskild sätter sig i skuld med siora belopp för all få en utbildning som möjliggör egen försörjning bör underhållsbidrag kunna utgå under en viss utbildningstid. Familjelagssakkunnigas ståndpunkt sägs i stor utsträckning redan ha beaktats i praxis. Denna praxis bör få stöd i en lagregel. Någon bestämd tidsgräns bör inie föreskrivas i GB. De sakkunniga framhåller alt de faktiska förhållandena bör vara avgörande när det gäller att bestämma om underhållsbidrag. Inom rimliga gränser bör sålunda var och en av makarna ha


 


Prop. 1978/79:12                                                     71

frihet att ordna sina arbets- och inkomstförhållanden, även om därigenom     Familjelags-
underhållsförmågan skulle minska.
                                    sakkunniga

I en del fall skulle det enligt de sakkumiigas mening leda lill obilliga följder om man uteslöt möjligheten för en make atl få underhållsbidrag för längre tid än en övergångstid. Det förekommer fortfarande att särskilda försörjnings­svårigheter uppstår efter upplösningen av ell långvarigt äktenskap. Inte enbart äktenskapels längd får emellertid vara avgörande. I första hand bör man överväga ett tidsbegränsat underhållsbidrag för att ge den underhålls­berättigade lid och tillfälle att själv skaffa sig sin försörjning. Kan man emellertid förutse att den underhållsberättigade maken inte heller efter en övergångstid har möjligheter att skaffa sig en rimlig försörjning, bör underhållsbidrag kunna dömas ut för en längre tid. Som exempel på fall då särskilda försörjningssvårigheter kan uppslå nämner de sakkunniga långva­riga äktenskap där makarna har varit överens om att hustrun skulle stå för skötseln av hus och hem. Det kan också hända att ålder och sjukdom utesluter möjligheten att fa arbete.

De sakkunniga har inte velat utesluta möjligheten lill underhållsbidrag också i andra fall. Bl. a. har man att räkna med all underhåll kan ingå som ell led i en uppgörelse mellan makarna. De sakkunniga föreslår därför alt del i lagen anges alt det i övrigt skall föreligga synneriiga skäl för all underhålls­bidrag skall utgå för längre tid än en övergångslid.

4.3.3   Periodiska bidrag och engångsbidrag

De sakkunniga anser att parterna också i fortsättningen bör ha frihet att avtala såväl om periodiskt bidrag som om engångsbidrag (jfr nuvarande 11 kap. 14 S andra slyckel GB). Några föreskrifier utöver den att underhållsbi­drag skall utgå på bestämda tider eller med ett engångsbelopp är inte påkallade. Om särskilda skäl föreligger skall rätlen kunna bestämma ell engångsbelopp även mot ena panens bestridande. Något hinder mol atl bestämma både ell engångsbelopp och ett periodiskt bidrag bör inte möta, anser de sakkunniga.

4.3.4   Underhållsskyldigheten vid den underhållsberättigades omgifte

Med nuvarande regler upphör underhållsskyldigheten om den som får periodiskt underhållsbidrag från sin förutvarande make gifterom sigd 1 kap. 14 S andra stycket andra meningen). Om den underhållsberättigade däremot sammanlever med en annan under äktenskapsliknande former ulan atl gifta sig upphör underhållsskyldigheten inte automatiskt. Att reglerna om under­hållsbidrag på så sätt kan inverka på frågan om man i en särskild situation bör gifta sig eller inte anser de sakkunniga olämpligt. Faktiskt likartade fall bör behandlas lika.


 


Prop. 1978/79:12


72


 


För alt nå likabehandling överväger de sakkunniga två alternativ till lösningar. Del ena alternativet är £ill äktenskaplig samlevnad jämställs med nytt äktenskap på del sättet att underhållet faller bort helt och hållet utan prövning av de ekonomiska förhållandena. Att i det enskilda fallet fastställa om det är fråga om äktenskapsliknande samlevnad erbjuder dock uppenbara svårigheter. Det andra alternativet all söka jämställa nytt äktenskap med äktenskapsliknande samlevnad är att upphäva regeln all underhållsbidrag skall upphöra alt utgå vid omgifte. De sakkunniga anser all del knappast är berättigat att underhållsskyldigheten alllid skall upphöra i sådana fall. De föreslår därför en ordning enligi vilken det i varje enskilt fall skall kunna prövas om parternas faktiska ekonomiska förhållanden har ändrats så atl en jämkning är motiverad, dvs. vanliga jämkningsregler blir tillämpliga. Parterna bör dock ha möjlighet att i avtal bestämma all underhållsbidraget under vissa angivna förhållanden skall kunna upphöra.


Familjelags­sakkunniga


4.3.5 Jämkning av underhållsbidrag

De sakkunniga erinrar om att deras förslag lill ändring av reglerna om underhåll efter äktenskapsskillnad innebär att det fordras synneriiga skäl för alt döma ut bidrag för annal än en övergångstid. Om bidrag inte har beslämls från början torde behov av alt döma ul bidrag under en övergångslid bara undantagsvis förekomma. Skulle del vara skäligt att döma ut bidrag i ett sådani fall bör inte ytterligare hinder ställas upp. Det nuvarande kravet att synneriiga skäl skall föreligga bör alltså frånfallas.

F. n. gäller också att underhållsbidrag efter äktenskapsskillnad får höjas utöver det högsta belopp till vilket bidraget lidigare har varit bestämt endast om synneriiga skäl föreligger. Här kan de sakkunniga inte finna några skäl till atl utvidga underhållsskyldigheter, vilket skulle bli följden om höjningsför­budet togs bort. De föreslår därför att detta förbud får slå kvar.

De sakkunniga erinrar vidare om atl det lidigare gällande kravet att ändringen skulle vara väsentlig för all jämkning på grund av ändrade förhållanden skulle kunna komma i fråga togs bort den 1 januari 1977(5 kap. 9 och 10 SS samt 11 kap. 15 S föi"sta stycket första meningen GB). Att förutsättningarna för jämkning har mjukats upp anser de sakkunniga vara ett sleg i rätt riktning och de förutsätter att domstolama vid rättstillämpningen beaktar att kraven för all få jämkning har mildrats. Någon ytteriigare ändring av reglerna om jämkning på grund av ändrade förhållanden finner de inte behövlig.

Avtal om underhåll kan jämkas också om del anses uppenbart obilligt (5 kap. 10 S och 11 kap. 16 S GB). Särskilda föreskrifter gäller dock i fråga om avtal om underhåll efter äktenskapsskillnad. De sakkunniga anser att det inte bör göras någon skillnad mellan sådana avtal och andra avtal om underhåll lill


 


Prop. 1978/79:12


73


 


make. 1 enlighet med vad de sakkunniga lidigare har föreslagit om atl närma terminologin beträffande jämkning av familjerättsliga avtal om underhåll lill generalklausulen i avtalslagen, föreslår de att jämkning också av avtal om underhåll mellan makar får ske "när avtalet är oskäligt med hänsyn till omständigheterna vid dess tillkomst och övriga omständigheter". Förslaget innebär atl den tidsbegränsning som nu finns för rätlen att väcka talan om jämkning av avtal om underhåll efter äktenskapsskillnad utgår. Inie heller föreligger det som f n. något hinder mot jämkning av sådant avtal när det har slutits efter äktenskapets upplösning.

Sammanfattningsvis innebär familjelagssakkunnigas förslag om jämkning av periodiskt utgående bidrag att jämkningsreglerna med ett undantag blir gemensamma för alla underhållsbidrag enligt GB.

När det gäller fråga om jämkning av avtal om engångsbelopp Gfr nuvarande 11 kap. 15 S andra stycket) har de sakkunniga förståelse för atl makarna kan önska göra upp om sina ekonomiska mellanhavanden en gång för alla. De föreslårdärföratt ett sådant underhåll inte bör kunnajämkas till sitt belopp på grund av ändrade förhållanden. Eftersom avtalet får betraktas som ett led i en slutlig uppgörelse anser de att den underhållsberättigade parlen inte heller, under åberopande av ändrade förhållanden, bör få framställa krav även på periodiskt bidrag. Har engångsbidragei redan från början kombinerats med ett periodiskt bidrag, bör detta emellertid kunna jämkas på grund av ändrade förhållanden enligt vanliga regler. Jämkning bör också kunna ske om avtalet är oskäligt, och därvid bör ingen tidsbegränsning gälla (jfr nuvarande 11 kap. 16 S andra meningen).

Även i fråga om avtal mellan makar om underhåll föreslår de sakkunniga att jämkning skall fa göras med retroaktiv verkan på det sättet att obetalda bidrag får sättas ned eller falla bort. Retroaktiv jämkning bör enligt de sakkunniga kunna komma i fråga både när jämkningen sker på grund av ändrade förhållanden och när avtalet jämkas på grund av att det är oskäligt.

Sammanfattningsvis föreslår de sakkunniga i fråga om underhållsbidrag såväl under som efter äktenskapet, att dom eller avtal skall få jämkas när ändrade förhållanden påkallar det samt atl avtal får jämkas också när avtalet är oskäligt med hänsyn till omständigheterna vid dess tillkomst och övriga omständigheter. När det gäller underhållsbidrag efter äktenskapsskillnad skall höjning av bidraget utöver det högsta belopp till vilket bidraget lidigare har varit bestämt dock få ske endast om synnerliga skäl föreligger. Engångsbidrag skall vidare få jämkasendast om bidraget har bestämts genom avtal och avtalet är oskäligt enligt vad som tidigare har sagts.


Familjelags­sakkunniga


4.3.6 Preskription av fordran på underhållsbidrag

De sakkunniga föreslår atl samma preskriplionsbestämmelser skall gälla i fråga om fordran på underhållsbidrag till make som de sakkunniga har


 


Prop. 1978/79:12                                                     74

föreslagit beträffande underhållsbidrag lill barn, dvs. en preskriptionstid av     Familjelags-
tre år från förfallodagen.
                                                 sakkunniga

4.3.7 1966 års lag om ändring av vissa underhållsbidrag

De sakkunniga anser alt regler om automatiska ändringar av underhålls­bidrag också i fortsättningen bör tillämpas på samtliga fall av underhållsbi­drag till make, till skydd för den svagare parlen.

De sakkunniga har övervägt möjligheterna att på något sätt begränsa siorieken av ändringarna men stannat för att behålla nuvarande regler. De anför två skäl för delta. Dels är del relativt sällsynt med långvariga bidrag. Dels är den framtida utvecklingen av en vuxen persons behov av bidrag myckel svårare atl förutse än ett barn;», och därför kan bidraget behöva prövas igen av många olika orsaker. De sakkunniga framhåller också all de nuvarande reglerna om avdrag vid taxeringen för utgivna underhållsbidrag gör att de automatiska uppräkningarna slår mindre hårt mot den underhålls-skyldige när det gäller bidrag till make än när det är fråga om bidrag till barn. Om del finns behov av att neutralisera eller modifiera de automatiska uppräkningarna får det ske i en jämkningsprocedur, anser de sakkunniga.

4.4 Underhållsskyldigheten mot föräldrar

De sakkunniga konstaterar all tiehovet av bistånd från anhöriga vid sjukdom och dylika situationer har minskat genom samhällets insatser. Också tilläggspensioneringen och de förbättrade folkpensionsförmånerna har reducerat behovet av anhörigas stöd. Även andra samhällets insatser för äldre, sjuka och handikappade spelar in.

Vad som numera utgår lill äldre och sjuka eller handikappade personer ersätter enligt de sakkunnigas mening väl de ekonomiska skyldigheter som nu lagligen åvilar barnen (se 7 kap. 3 S andra slyckel FB). De sakkunniga föreslår därför att denna underhållsskyldighet mot sjuka föräldrar o. I. upphävs. Den nära samhörigheten mellan föräldrar och barn har dock lill naturlig följd att det får anses åligga båda parter som en skyldighet atl bistå varandra i mån av förmåga. Förslaget om att upphäva den lagliga under­hållsskyldigheten skall därför inte tolkas så att barnets moraliska skyldighet alt i övrigt bistå och hjälpa vårdbehövande föräldrar skall tas bort.

Enligt nuvarande regler kan ett barn som har underhållit sin far eller mor regressvis yrka ersättning av sina syskon. De sakkunniga pekar på att om underhållsskyldigheten mot föräldrarna upphävs detta kan fa till följd att också underlaget för en regresstalan mot syskonen försvinner.


 


Prop. 1978/79:12 5 Föredraganden

5.1 Reformens inriktning och omfattninc


75


Allmän motivering


5.1.1 Bakgrunden

Bestämmelserom familjerätislig underhållsskyldighet finns i gällande rätt i föräldrabalken (FB) och giftermål.sbalken (GB). Av störst intresse är reglerna om föräldrars underhållsskyldighet gentemot sina underåriga barn och om makars underhållsskyldighet i förhållande till varandra.

Lagstiftningen om underhåll har under årens lopp ändrats men kan i sina huvuddrag föras tillbaka lill de lagar på familjerättens område .som kom till åren omkring 1920. Förändringarna i samhället under tiden därefter har fört med sig atl de familjerättsliga underhållsbestämmelscrna inte längre har samma betydelse förden enskildes trygghet. Samhället har genom stöd i olika former till barn och ungdomar tagit över en ansenlig del av de kostnader som förut måste täckas genom underhållsbidrag. Kvinnornas ekonomiska frigö­relse har också fått till följd att de nuförtiden mera .sällan är hänvisade till det underhåll som de kan erhålla från make.

Trots de samhällsförändringar som har ägt rum står det klart att lagstiftningen om underhåll fortfarande spelar en stor roll, särskilt den som giiller underhåll till barn. Andra drag i utvecklingen iin de jag nämnde nyss har medverkat lill detta. Antalet äktenskapsskillnader har ökat betydligt. Det har blivit vanligare att miin och kvinnor bor tillsammans utan all vara gifta. Åtskilliga av dessa samboendeförhållanden blir inte bestående. Följden har blivit att frågor om underhåll till barn aktualiseras i betydligt fier fall än tidigare. Det har beräknats att det f n. i Sverige finns drygt 400 000 barn som har föräldrar som inte är gifta med varandra och som inte heller lever tillsammans.

Efter framställning från riksdagen fick familjelagssakkunniga (Ju 1970:52) år 1976 i uppdrag att göra en skyndsam översyn av reglerna om underhålls­bidrag till barn.

I del delbetänkande som de sakkunniga med anledning av tilläggsupp­draget lade fram år 1977 (SOU 1977:37) valde de att behandla den fiimiljeräitsliga underhållsskyldigheten i dess helhet, således ock.så reglerna om underhåll lill make. Betänkandot innehåller i första hand förslag till ändringar i FB och GB.

Nära samband med de civilrältsliga föreskrifterna om underhållsbidrag till barn har den offenlligriiitsliga icgleringen i lagen 11964:143) om bidragsför­skott. De sakkunnigas förslag berör också denna lag. Bl. a. föreslår de ett nytt system för återkrav från den underhållsskyidige av bidragsföiskoti som det allmänna har betalt ut till ett underhållsberättigat barn. Reformförslaget avser också lagen (1966:680) om iindring av vi.ssa untlcrhållsbidrag.


 


Prop. 1978/79:12


76


 


Som helhet sett har familjelagssakkunnigas förslag fått ett gynnsamt mottagande under remissbehandlingen. Från flera håll betonas att ny lagstiftning på området bör komma lill stånd snarast. Även instanser som är kritiska mot vissa avsnitt i betänkandet framhåller atl delta i andra delar innehåller förslag till angelägna reformer. I allmänhet ansluter sig remissin­stanserna till de sakkunnigas uppfattning att en reform bör gälla den familjerättsliga underhållsskyldigheten i dess helhet. Eit par instanser ställer sig dock frågande till tanken att ändra reglerna om underhåll till make innan ställning tas till andra spörsmål om äktenskapets ekonomiska rättsverk­ningar.

Riksdagens begäran om en delreform av reglerna om underhållsbidrag till barn hade sin grund i ett konstaterande att nuvarande regelsystem i tillämpningen ofta leder till betydande svårigheter för de underhållsskyldiga (LU 1975/76:33 s. 96). Många av des;sa befinner sig i en besvärlig ekonomisk och social situation. Underhållsbidragen överstiger inte sällan den eko­nomiska bärkraften, med ofta betungande skulder på obetalda underhållsbi­drag som följd. Förhållandena har kartlagts bl. a. genom del forskningsarbete om underhåll och socialförmån som bedrivs vid juridiska fakulteten vid Uppsala universitet (se bil. 3). Under arbetet har beiräffande de undersökta urvalsgrupperna kommit fram bl.a. all hälften av de underhållsskyldiga i slutet av år 1975 hade skulder för obetalda underhållsbidrag. A v de frånskilda underhållsskyldiga hade 40 "n skulder på minst 3 000 kr och nästan 20 "n pä mer än 10 000 kr. Också andra, nyligen genomförda undersökningar bekräftar att del ekonomiska läget är bekymmersamt för många bidragsskyldiga. Det är lätt att förstå att en alltför betungande underhållsskyldighet inte bara medför allvarliga påfrestningar för den bidragsskyldige utan också kan få negativa följder för dennes förhållande till barnet.

Tyngdpunkten i familjelagssakkunnigas betänkande har också lagts vid förslag som syftar till att förbättra de underhållsskyldigas situation. De sakkunniga föreslår sålunda att man lagfäster principen att underhållsskyl­digheten inte är ovillkorlig, att man förkortar preskriptionstiden för ford­ringar på underhållsbidrag och att man dämpar indexhöjningarna av bidragen. Den centrala ställningen intar dock det förul berörda förslaget angående sättet att kräva tillbaka utgivna bidragsförskott.


Allmän motivering


5.1.2 Ny ordning jör återkrav av bidragsförskott'.'

När bidragsförskott utgår inträder f. n. det allmänna i barnets rätt till underhållsbidrag el ler den del av detta som svarar mot bidragsförskottet. Den återkrävande myndigheten - numera den allmänna försäkringskassan - är alltså bunden till det bidrag som har fastställts genom dom eller avtal. De sakkunnigas förslag innebär att försäkringskassorna i stället självständigt skall pröva den bidragsskyldiges betiilningsförmåga och avgöra vad han eller hon skall betala tillbaka till det allmänna. Genom att prövningen sker


 


Prop. 1978/79:12


77


 


fortlöpande kan återbetalningarna hela tiden göras beroende av den bidrags­skyldiges aktuella betalningsförmåga. Proccsseromjämkning av underhålls­bidrag på grund av ändrade förhållanden blir på så sätt överflödiga i den mån underhållsbidraget inte är större än bidragsförskottet. Den föreslagna ordningen innebär,också alt samhället kan lätta på bördan förden under­hållsskyidige utan att barnets intresse blir lidande.

De sakkunniga föreslår att särskilda riktlinjer utarbetas till ledning för försäkringskassornas återkrav. Des.sa riktlinjer förutsätts tjäna till ledning ock.så när underhållsbidrag fastställs genom dom eller avtal. 1 betänkandet presenteras ett förslag lill .sådana riktlinjer (se bil. 4 till lagrådsreinissen). Dessa bygger på tanken att den underhållsskyldige skall förbehållas ett belopp för sin egen och sin familjs försörjning och att en del av överskottet skall tas i anspråk för återbetalningar till försäkringskas.san.

Många remissinstanser har anslutit sig till de sakkunnigas uppfattning om de fördelar som står att vinna om försäkringskassorna får en befogenhet att inom bidragsförskoitssysieineis ram självständigt pröva den underhållsskyl­diges bidragsförmåga. Åtskilliga insian.ser är einellertid kritiska. Några anser alt rättssäkerheten inte blir lillriickligi tillgodosedd ifall prövningen ankommer på för.säkringskas.sorna. Andra reagerar mot au doinstolarna och försäkringskassorna jämsides skall kunna fastställa underhålLsskyldigheten, med rätt för kassorna att frångå domstols avgörande inte bara i sänkande utan också i höjande riktning. Kritik riktas också mot att försäkringskas.sorna vid sin prövning skall beakta endast den underhållsskyldiges förhållanden, medan domstolarna har au ta hänsyn till båda föräldrarnas förmåga. En annan inviindning mot förslaget går ut på att det uppmuntrar till ökad användning av bidragsförskottssystemet.

Ett stort antal av de instanser som tillstyrker förslaget betonar att ställningstagandet bygger på att organisationsfrågorna först blir lösta och att försäkringskassornas personal i god lid hinner utbilda sig för sin uppgift. Riksförsäkringsverket framhåller att ytteriigare överviiganden i fråga om administrationen av systemet oundgängligen behövs.

Efter bemyndigande den 22 september 1977 av regeringen har chefen för socialdepartementet tillkallat en kommitté (S 1977:16) som skall se över samhällets stöd till föräldrar som inte lever tillsammans. I direktiven (1977:104) framhålls att samhiillsutvecklingen har ändrat förutsiittningarna för existerande former av stöd till de .siirievande föräldrarna och aktualiserat samhällsinsatser i delvis andra former. Utgångspunkten för kommitténs överväganden bör vara att stödet riktas till barnen.

Utredningsuppdraget har uppmärksammats under remissbehandlingen av familjelagssakkunnigas förslag. Från ett par håll hävdas att frågan om att införa en annan ordning för återkrav av bidragsförskott bör anstå i avvaktan på resultatet av den nya utredningen.

För egen del kan jag se åtskilliga fördelar i att frigöra prövningen av


Allmän motivering


 


Prop. 1978/79:12


78


 


skyldigheten att betala tillbaka bidragsförskott från de civilrältsliga avgöran­dena om underhållsbidrag. Jag skall emellertid inte gå in på dessa argument eller på de invändningar som kan riktas mot förslaget som sådant. 1 vilket fall som helsl talar starka skäl föratt tiden inte är mogen att införa det system som familjelagssakkunniga har föreslagit.

Som de sakkunniga framhåller måste försäkringskassorna redan i dag i vissa fall rått ingående bedöma de underhållsskyldigas ekonomiska och sociala situation. Det gäller främst i ärenden om eftergift från det allmännas sida av återkrav. Med familjelagssakkunnigas förslag skall emellertid kassorna i stor omfattning ha att löpande fastställa omfattningen av underhållsskyldigheten mol bam, ofta ulan alt ha stöd i dom eller avial. Del säger sig självt att detta kommer ati ställa stora krav på ka.ssorna och deras personal. Försäkringskassorna har nyligen fått sitt verksamhetsområde vidgat. Efter samråd med chefen föi socialdepartementet har jag kommit till atl kassorna bör få rimlig tid till förfogande innan ytterligare, krävande uppgifter liiggs på dem.

Det nuvarande bidragsförskoti.ssysiemei har bristeroch skall,som nämnts, lill.sammans med andra former försföd åt föräldrar som lever isär,.ses över av en .särskild kommitté. Med tanke på detta skulle det vara olyckligt att nu genomföra en reform som tillför in.siiiuiet nya och viktiga rättsliga moment och som med stor sannolikhet skulle leda till att allt fiera kommer att anlita systemet. Reformen skulle ock.så kunna få till konsekvens att ansenliga medel tas i anspråk, utan atl den avvägning mellan olika stödbehov och stödformer kommer till stånd som förut.siitts i direktiven för den nya Ulredningen.

Med hänsyn lill vad som har anförts nu har jag kommit till att familjelagssakkunnigas förslag till nytt ålerkravssyslem i varje fall f. n. inte bör genomföras.


Al/män motivering


5.1.3 Reformförslag angående underhållsskyldigheten mot barn

Del förhållandet alt familjelagssakkunnigas förslag till nytt ålerkravs­syslem inte skali leda lill lagstiftning under den niirmasle tiden behöver inte medföra att förslaget också i övrigt bör vila tills vidare. Tvärtom ser jag starka skäl all redan nu göra iindringar i FB:s reglering angående underhåll lill barn och att i samband därmed ta upp en del näriiggande lagstiftningsfrågor.

Främst är det önskemålet att förbättra situationen för de bidragsskyldiga som talar för en reform. Alt deras belägenhet många gånger är pressad har i den allmänna debatten senast uppmärksammats i samband med årets generella indexhöjning av underhållsbidrag, vilken uppgick till 14 "... Det skulle kunna få betänkliga sociala konsekvenser, om slaismakterna sköt på framtiden atl vidta åtgärder till hjälp för de bidragsskyldiga. Riksdagen har också i sin begäran år 1976 om utredning förutsatt att lagstiftningen om underhållsbidrag skulle ändras snarast möjligt.


 


Prop. 1978/79:12


79


 


Även om det alltså är angeliigel att ulan uppskov viilta åtgärder för alt lätta bördan för de underhållsskyldiga, måste man samtidigt söka undvika att åtgärderna går ut över barnen och den förälder som uppbär uiidcrhållsbidra-get. Att också vårdnadshavarens situation många gånger iir ekonomiskt bekymmersam kan man finna stöd för i den undersökning vid Uppsala universitet som har omtalats under 5.1.1.

En utväg är då alt samhället lar på sig en betydligt större tlel av underhållskostnaderna än f n. Emellertid kan i dagens allmänna eko­nomiska läge endast begränsade ökningar medges av stödet till föräldrar.som lever isär. För återhållsamhet med nya kostnadsåtaganden talar också önskemålet alt inte föregripa resultatet av ulredningen om samhällsstödet till dessa föräldrar.

En påtaglig förbäitring för de bidragsskyldiga kan emellertid enligt min mening åstadkommas med ganska begränsade åtgärder.

Jag vill då till en början erinra om alt den som betalar underhållsbidrag till barn i dag har rätt alt vid beskattningen göra ett inkomstavdrag om högst

2 500 kr om året för varje barn. Beloppet har varit oförändrat sedan 1974 års taxering. I sitt slutbetänkande (SOU 1977:91) Översyn av skattesystemet har 1972 års skatteutredning enhälligt föreslagit att beloppsgränsen ,sk;i)l höjas lill

3 000 kr. Belänkandet har nyligen remissbehandlats. Chefen för budgetde­partementet har emellertid redan nu underrättat mig om att han har för avsikt alt under hösten 1978 föreslå en höjning av avdraget. Höjningen bör enligt budgetministern tillämpas redan vid 1979 års taxering och alltså få verkan för inkomståret 1978.

Vad härefter angår den lagstiftning som närmast är aktuell i detta ärende, främst den civilrältsliga, bör principen om atl underhållsskyldigheten inte skall vara ovillkorlig ens mot barn kunna lagfästas. Man bör därvid kunna ta fasta pä de sakkunnigas tanke alt den underhållsskyldige skali förbehållas visst belopp för egna nödvändiga utgifter, i vissa fall också belopp för hemmavarande make och barn. Det bör vidare vara möjligt att underlätta jämkning vid domstol av gällande domar och avtal om underhållsbidrag. Försäkringskassorna bör i större utsträckning än nu fä medge eftergift av lämnade bidragsförskott. I syfte att minska underhållsskulderna bör man också kunna genomföra familjelagssakkunnigas förslag om alt förkorta preskriptionstiden för fordringar på underhållsbidrag, inräknat återkrav av bidragsförskott. Slutligen ter det sig befogal att dämpa indexhöjningen a\ utgående bidrag.

Bortser man från den minskning av skatteiniiikterna .som en höjning av avdraget för utgivna underhållsbidrag medför, torde de åtgärder .som jag har nämnt nu inte leda lill någon sammanlaget större ekonomisk belastning för stat eller kommun. Man måste nämligen räkna med de samhälleliga vinster som kan följa av en reform som syftar till att minska riskerna för social utslagning av underhållsskyldiga med särskilt svåra problem och att i övrigt


Allmän motivering


 


Prop. 1978/79:12


80


 


anpassa underhållsskyldigheten efter den ekonomiska förmågan. De ifråga­satta åtgärderna torde knappast heller komma alt försämra de underhållsbe­rättigades situation i en utstriickning som inte kan anses godtagbar. Genom de allmänna barnbidragen och rätlen till bidragsförskott är barnen alltid garanterade en minsta uiiderhållsstandard.

Önskemålet att göra de bidiagsskyldigas situation mindre pressande utgör alltså ett starkt skäl fören reform redan nu av underhållsbestämmelscrna. Ett annat skäl äralt nuvarande praxis för beräkning av underhållsbidrag av allt att döma är mycket ojämn. Till detta bidrar att flera organ medverkar vid tillkomsten av underhållsavgörandcn: domstolarna, barnavårdsnämnderna, försäkringskassorna och advokatbyråerna. Delvis liiggs därvid olika principer till grund för beräkningarna. Det fåi anses vara ett rätlssäkerhcisimrcsse att söka få till stånd en mer enhetlig bedömning.

Utöver vad jag nu har sagt är det två speciella problem som särskilt har uppmärksammats av riksdagen och som kräver sin snara lösning. Det ena gäller frågan om underhållsbidrag lill barn som enligt de år 1976 antagna nya reglema (SFS 1976:612) står under gemensam vårdnad av föräldrar som inte sammanlever med varandra. Frågan är intimt förknippad med spörsmålet om rätt lill bidragsförskott. F. n. kan dessa barn inte få bidragsförskott. Detta kan avhålla en del föräldrar från att anlita del nya institutet gemensam vårdnad. Det andra problemet angår rätten för underhållsskyldig förälder alt få underhållsbidraget nedsatt med hänsyn till kostnader som har varit nödvän­diga under tid då han eller hon har utövat sin rält till umgänge med barnet.

Vad jag har åberopat i detta avsnitt bör enligt min mening föranleda alt förslag nu föreläggs riksdagen om revision av främst FB:s bestämmelser om underhållsbidrag till barn. Förslagets huvudsakliga inriktning framgår av vad som har anförts i det föregående.

Den omständigheten alt man inte nu kan definitivt lösa frågan om förhållandet mellan den civilrättslign underhållsplikten lill barn och skyldig­heten alt inom ramen för eti bidragsförskottssysiem eller dess framlida motsvarighet betala medel till det allmänna kan få lill följd att vissa justeringar senare måste göras i den civilrättsliga lagstiftningen. Den reglering i FB som blir resultatet av den föreslagna reformen torde dock i allt väsentligt kunna ligga fast för framtiden. För utredningen om samhiillsstödet till de särievande föriildrarna måste det anses vara en fördel att kunna utgå från en ny lagstiftning på det civilri';ltsliga området. I utredningsdirektiven har också förutsatts att kommittén skall bygga på en sådan lagstiftning.


Allmän motivering


5.1.4 Den låmiljeräiisliga underhållsskyldigheten i övrigi

Under 5.1.3 har jag uppehållit mig vid bestämmelserna om underhåll lill barn. De sakkunniga har emellertid också lagt fram förslag som avser


 


Prop. 1978/79:12


81


 


underhållsskyldigheten mellan makar. I likhet med det stora flertalet remissinstanser anserjag del riktigt att på detta sätt ta upp den familjerättsliga underhållsskyldigheten till en samlad bedömning. Visseriigen kan del medföra vissa nackdelar att låta föreskrifterna om äktenskapets ekonomiska rättsverkningar reformeras etappvis. Jag delar emellenid de sakkunnigas uppfattning att det skulle leda till ännu .större olägenheter att bryta ut bestämmelserna om underhåll lill bam ull .separat behandling. Man kan också se det som en fördel att det fortsatta lagsiiftningsarbeiei på äkienskapsräitens område kan koncentreras till frågorna om den familjerättsliga egendomsord­ningen. Den nu aktuella reformen bör alltså enligt min mening omfatta samtliga regler i FB och GB om underhållsskyldighet.


Allmän motivering


5.1.5 Sammanfattning

Vad jag hittills har yttrat innebärsammanfaitningsvis följande. Nuvarande ordning för all pröva omfattningen av underhållsskyldigheten till barn behålls tills vidare. Det betyder att dom eller avtal om underhållsbidrag fortfarande skall ligga till grund när skyldigheten atl betala tillbaka bidrags­förskott bedöms. Familjelagssakkunnigas förslag lill nytt återkravsyslem tas alltså inte upp f n. I övrigi läggs emellertid de sakkunnigas betänkande lill grund för en reform av lagstiftningen om underhållsskyldighet. Denna innefattar en fullständig revision av de civilrältsliga reglerna i FB och GB men berör också annan lagstiftning. Syftet med reformen är att minska belast­ningen främst förde sämst ställda underhållsskyldiga, all lå lill stånd en något mera enhetlig bedömning av bidragsfrågorna och atl tillgodose vissa särskilda reformkrav från riksdagens sida.

5.2 Underhållsskyldigheten mot barn

5.2.1 De grundläggande bestämmelserna om underhållsskyldigheten

Föräldrarnas underhållsskyldighet mot barn som inte är vuxet

Som jag har nämnt under 5.1 lämnar samhället i olika former ett omfattande stöd åt bam och barnfamiljer. Syftet är all skapa förutsättningar föratt barnen skall få en god uppväxt och att över huvud taget ge ekonomisk trygghet ål familjerna. De olika sociala förmåner som riktar sig lill barn och barnfamiljerrördelvisförmånersomuigårgenerellt.Hii hör föräldrapenning, allmänna barnbidrag, fri sjukvård och tandvård .samt fri skolutbildning med fria läroböcker och skolmåltider. I någoi högre ålder underlättas de ungas utbildning genom studiehjälp och studiemedel. Andra stödformer tar mera sikte på att utiämna villkoren mellan olika barnfamiljer. Till denna grupp kan räknas de olika formerna av bostadsbidrag och de ekonomiska insatserna för alt få lill stånd barntillsyn till rimlig kostnad för den enskilde. Av central

6    Riksdagen 1978179. l:a saml. Nr 12


 


Prop. 1978/79:12


82


 


betydelse är bestämmel.serna om bidragsförskott. Bidragsförskottet garan­terar en minimistandard för barn som är berättigade till underhållsbidrag, dvs. bam .som inte bor tillsammans med båda sina föräldrar.

Enligt FB skall föriildrarna stå för kostnaderna för barnens utbildning och uppfostran. De efter hand allt siörre samhällsinsatserna för bam och ungdom har emellertid inte bara tryggat en rimlig levnads- och utbildningsstandard åt den uppväxande generationen utan också medfört att föräldrarna har avlastats en del av sin underhållsbörda. Likväl är föräldrarnas ekonomiska insatser för sina barn fortfarande av stor belydelse. Det ekonomiska ansvaret kan knappast heller isoleras från föräldrarnas ansvar för barnens person. I likhet med familjelagssakkunniga och en praktiskt taget enhällig remissopi­nion anserjag därför alt FB också i fortsättningen bör bygga på principen att föräldrarna är underhållsskyldiga mot sina barn.

Föräldrarnas ekonomiska ansvar för sina barn är närmast en självklarhet när det gäller barn och föräldrar som faktiskt bildar en familj. I den allmiinna debatten har det emellertid ibland ifrågasatts om inte samhället borde ta över den underhållsskyldighet som ligger på föräldrar som, t. ex. efter skilsmässa, inte bor tillsammans med barnet. Tanken skall ses mol bakgrund av att dessa föräldrar ofta har en svag ekonomi

Del kan emellertid inte gärna komma i fråga att befria den nu berörda gruppen av föräldrar från deras underhållsskyldighet. Om samhället övertog de bidragsskyldigas underhållsansvar skulle nämligen delta med fog säker­ligen upplevas som uppenbart orättvist av de föräldrar som bor tillsammans med sina barn och gör ekonomiska uppoffringar för deras räkning. En underhällsskyldig kan naluriigtvis ibland känna det påfrestande atl behöva betala bidrag till ell barn som han eller hon inte har kontakt med. Botemedlet iir emellertid inte att avskaffa underhållsskyldigheten utan all på olika sätt stimulera den bidragsskyldiges intresse för barnet. Statsmakterna har redan beslutat åtgärder i detta syfte. Ytteriigare förslag kommer att presenteras i det följande. En regelbunden kontakt mellan barn och bidragsskyldig förälder kan skapa och vidmakthålla en samhörighet som gör underhållsskyldigheten självklar.

Vad jag har sagt nu får inte undanskymma atl levnadskostnaderna för föräldrar som lever åtskilda och för deras barn oftast är högre än i sammanhållna familjer. Många sådana föräldrar har ekonomiska och sociala svårigheter. En särskilt utsatt grupp är de frånskilda. Som jag har framhållit under 5.1.3 är ett av syftena med det reformförslag som nu presenteras all lätta bördan för de föräldrar som betalar underhållsbidrag. En förutsättning för all underhållsskyldigheten skall upplevas som något positivt är uppen­bariigen alt den på ett realistiskt sätt anpassas till den bidragsskyldiges ekonomiska förhållanden. Jag vill emellertid betona att de särlevande föräldrarnas situation redan sedan länge har uppmärksammats inom social-


Allmän motivering


 


Prop. 1978/79:12


83


 


och skattelagstiftningen. Stödet i form av bidragsförskott har redan nämnts. Jag kan vidare erinra om atl dessa föräldrar gynnas när det gäller atl beräkna bostadsbidrag och daghemsavgifter. Föi-äldrar som lever åtskilda har också i vissa fall särskilda skattelättnader. Som har framgått under 5.1.2 utreds i särskild ordning den framlida utformningen av samhällsstödet till sådana föräldrar.

I enlighet med vad jag har sagt i det föregående bör FB liksom f. n. uppta bestämmelser som klart slår fasl att båda föräldrarna i princip är underhålls­skyldiga mol sina barn. De nuvarande bestämmelserna i ämnet (7 kap. I och 2 S§ FB) nämner inte föräldrarnas förmåga som fömtsättning för underhålls­skyldigheten som sådan. Främst med hänsyn härtill har underhållsskyldig­heten ofta betecknats som ovillkoriig. Delta har ansetts kunna medföra att en belalningsoförmögen förälder åläggs bidragsplikt när även den andra föräl­dern saknar förmåga alt ensam bidra lill barnets underhåll och del alltså gäller all fördela bristen.

Familjelagssakkunniga har ansett all uppfattningen om atl underhållsskyl­digheten är ovillkorlig saknar bärkraft i dagens samhälle. Det finns inte anledning all döma ut underhållsbidrag av den förälder som inte har medel lill annat än sitt eget uppehälle. Har föräldrarna däremot möjlighet all ge barnen en standard utöver den som tillförsäkras dem genom barnbidrag och andra socialförmåner bör detla enligt de sakkunniga komma barnen till del. De sakkunniga anser alt det bör framgå av FB all föräldrarnas ekonomiska förhållanden tillmäts avgörande betydelse för deras underhållsskyldighet.

De sakkunnigas förslag har godtagits av så gott som alla remissinstanser och förtjänar också enligt min mening instämmande. Att kräva ut underhåll av en förälder som inte förfogar över medel för mer än egna nödvändiga behov kan endast leda till att den underhållsskyldige antingen ådrar sig en underhållsskuld eller också får ta samhällets hjälp i anspråk för egen del. Barnels intresse får i detla fall i stället tillgodoses genom samhällets försorg. Existerande sociala stödformer garanterar redan i dag en minimistandard för barnet. Senare domstolspraxis får också anses innebära alt principen om underhållsskyldighetens ovillkoriighel i den mening som jag lidigare angav har övergetts (se särskilt högsta domstolens dom DT 50/77).

Jag förordar alltså alt i underhållskapiilets inledande paragraf föreskrivs atl föräldrarnas underhållsskyldighet är beroende av deras ekonomiska förhål­landen. Detla innebär inte bara att föräldrarna skall ha en viss ekonomisk förmåga för att något underhåll över huvud taget skall utgå utan också atl barnet kan göra anspråk på högre standard och därmed siörre underhåll ju bättre föräldrarnas ekonomiska ställning är. Principen far naluriigtvis sin största betydelse när det gäller atl fastställa underhållsbidrag. Det finns enligt min mening för detta fall ett behov av att närmare ange vad principen leder till i form av rätt för den underhållsskyldige atl förbehålla sig viss del av sin inkomst. Jag återkommer till denna fråga under 5.2.3.


Allmän motivering


 


Prop. 1978/79:12


84


 


Bortsett från del fallet att barnet har egna tillgångar anges f. n. inte i 7 kap. FB atl barnels behov är en förutsäitning för föräldrarnas underhållsskyldig­het. Enligt familjelagssakkunnigas förslag bör emellertid av 7 kap. 1 S FB framgå atl föräldrarnas underhållsskyldighet avser vad som erfordras för all täcka underhållskostnaderna sedan därifrån har avräknats- förutom vad som kan tas av barnets egna tillgånger- bidrag till kostnaderna som barnet erhåller på annal säli. Med detta syftar de sakkunniga främst på allmänna och särskilda socialförmåner som utgår till barnel och är av sådan karaktär att de bör beaktas i sammanhanget.

Vad de sakkunniga sålunda har föreslagit har i del viisentliga godtagits under remissbehandlingen. Några remissinstanser anser dock atl avväg­ningen mellan föräldrarnas och samhällets ansvar inte har blivit lillriickligi belyst i betänkandet. Andra menar att den föreslagna lagtexten inte nog klart markerar att föräldrarna har del primära ansvaret för barnens försörjning.

När del gäller det ekonomiska ansvaret för barnens uppehälle och utbildning kompletterar bidragen från samhället och från föriildrarna varandra. En annan sak är att vissa sociala förmåner enligt sin konstruktion eller sitt syfte är primära i den meningen att de utgår oberoende av vilket underhåll som föräldrarna kan lämna, medan andra är sekundära och inte påverkar underhållets sioriek utan tvärtom utges efter prövning som lar hänsyn lill underhållet. Man måste också räkna med att en del förmåner som inte är beroende av någon behovsprövning åtminstone delvis iir avsedda atl öka barnets standard och inte att reducera underhållsskyldigheten. Även andra mellanformer förekommer.

Samspelet mellan sociala förmåner och underhållsskyldighet är sålunda ganska invecklat. Del låler sig knappast göra atl genom föreskrifter i FB ange i vilka fall och på vilket sätt ett bidrag eller en förmån från det allmänna skall påverka underhållsskyldigheten. Denna fråga får i första hand lösas med ledning av de bestämmelser som gäller för resp. förmåner. De kollektiva insatserna för barnens räkning är emellertid i betydande omfattning avsedda att ge en motsvarande lättnad i föräldrarnas underhållsskyldighet. Jag delar de sakkunnigas uppfattning att underhållsreglerna i FB bör innehålla en erinran om delta. Jag förordar dock att föreskriften i ämnet fåren avfattning som något avviker från vad de sakkunniga har föreslagit och som tydligare markerar att bedömningen av socialförmånens betydelse för underhållsskyl­digheten måste nyanseras, främst efter vilken förmån det giiller.

Ramen för föräldrarnas underhållsskyldighet bestäms naluriigtvis av barnets behov av mat, kläder, bosiiadsutrymme, förströelse m. m. samt av den utbildning som barnet bör få. Detla får anses underförstått i nuvarande 7 kap. 1 S FB och kan utläsas ur 6 kap. 2 S FB. 1 sistnämnda paragraf sägs atl vårdnadshavaren skall se lill alt barnet erhåller uppehälle och utbildning efter vad som är tillbörligt med hänsyn till föräldrarnas villkor och barnets tillgångar saml barnets anlag. Enligt min mening bör det av den inledande


Allmän motivering


 


Prop. 1978/79:12


85


 


föreskrifien om underhållsskyldighet uttryckligen framgå att omfattningen av underhållsplikten skall bestämmas med ledning av vad som är barnets behov. Sammanställt med vad jag har sagt förut innebär detta att i 7 kap. 1 S FB bör anges att föräldrarnas underhållsskyldighet skall bedömas efter vad som är skäligt med hänsyn lill barnets behov och föräldrarnas ekonomiska förhållanden och atl man när barnets behov bedöms skall ta hänsyn lill barnels egna inkomster och tillgångar och till de sociala förmåner som barnet har rält till.

Enligt 7 kap. I S andra stycket upphör inte föräldrarnas underhållsskyl­dighet förrän barnel har lätt den utbildning som med hänsyn till föräldrarnas villkor och barnels anlag kan anses tillböriig och inte i något fall förrän barnel har fyllt 16 år. Enligi 7 kap. 11 S tredje stycket FB får inte mol den underhållsskyldiges vilja underhåll bestämmas för tid efter del barnel har fyllt 18 år, innan det lillföriilligt kan bedömas om underhållsskyldighet föreligger därefter. Sextonårsgränsen överskrids i allmänhet i praxis, medan den sist angivna bestämmelsen medför alt underhållsbidrag normall utdöms lill dess barnet har fyllt 18 år. Föräldrarna kan emellertid fa svara för barnets underhåll även sedan barnet har blivit myndigt och så lång lid därefter som behövs för dess utbildning. Sedan underhållsbeslämmelserna infördes, har dock läget förändrats lill följd av det samhällsstöd som finns för studerande. I praxis har förhållandet beaktats så lill vida att barn som bedriver eftergym­nasiala studier i allmänhet har ansetts skyldiga att bekosta sina studier med statliga studiemedel, medan det har ansetts att studien, o. m. gymnasienivån normalt i första hand bör bekostas av föräldrarna.

Enligt de sakkunniga är det naturiigt att i princip låta föräldrarnas underhållsskyldighet upphöra när barnet blir myndigt, dvs. när det fyller 18 år. Även för liden därefter bör emellertid underhållsplikten kvarstå, om underhåll behövs för alt barnet skall kunna avsluta sin grundutbildning. Till denna räknar de sakkunniga i första hand utbildning vid grundskola och gymnasieskola. För högre studier vid universitet och högskolor bör däremot föräldrarna inte vara underhållsskyldiga.

Så gott som samtliga remissinstanser som har yttrat sig i frågan har tillstyrkt de sakkunnigas förslag. Också jag anser alt förslaget i princip bör genomföras. Det stämmer i det väsentliga överens med vad som redan nu tillämpas enligt praxis, dock med den avvikelsen att föräldrarna f. n. torde kunna bli skyldiga all under speciella omsländigheier bekosta också högre studier. Jag anser alltså atl enligt huvudregeln barn som har uppnått myndig ålder bör svara för sin egen försörjning.

Artonårsgränsen bör emellertid kunna överskridas om barnet behöver underhåll för gymnasiestudier eller annan grundliiggande utbildning. Under­hållsskyldigheten börgälla inte bara det vanliga fallet atl barnet ännu går kvar i gymnasieskolan när det fyller 18 år. Även när studierna efter ett avbrott återupptas en kortare tid efter det atl barnet har blivit myndigt, förslagsvis


Allmän motivering


 


Prop. 1978/79:12                                                     86

inom ett år, bör föräldrarna i princip vara underhållsskyldiga. För alt inte     Allmän ansvaret skall utsträckas över alltför lång lid bör dock en övre gräns för     motivering underhållsskyldigheten sältas vid 21 år. I de fiesta fall kan underhållsansvarel beräknas upphöra när barnet är i 18-19-årsåldern.

De bestämmelser som har varit på tal nu anger endasl den yttre gränsen för föräldrarnas underhållsskyldighet. Om och i vad mån underhåll inom denna gräns skall utgå till ett äldre barn får bedömas med hänsyn lill bl. a. barnels ekonomiska behov. Har barnet skaffat sig förvärvsarbete kan underhållsbe­hovet minska eller falla bort, beroende på hur stora barnets inkomster är.

Föräldrarnas underhållsskyldighet mot vuxet, sjukt barn

Enligt 7 kap. 3 § första slyckel FB kan föräldrar vara underhållsskyldiga även efter del all barnels rätt lill underhåll enligt 1 § har upphört. Om bamel lill följd av sjukdom eller annan sådan omständighet inte själv kan försörja sig är nämligen föräldrarna skyldiga au i mån av förmåga ge barnel ell skäligt underhåll. De sakkunniga har föreslagit att denna underhållsskyldighet avskaffas, efiersom barnel genom samhällets insatser kan få tillräcklig ekonomisk hjälp. Sålunda har alla under sjukdom skydd genom sjukförsäk­ringen. Skulle sjukdomen leda lill nedsättning av arbetsförmågan kan den sjuke få sjukbidrag eller förtidspension.

En så gott som enig remissopinion har tillslyrki förslaget eller lämnat del utan erinran. Även enligt min mening är liden mogen att upphäva underhållsskyldigheten för föräldrar i de fall som nu regleras i 7 kap. 3 § första stycket FB. Sedan bestämmelserna kom lill har läget avsevärt förändrats genom samhällets insatser för sjuka och arbelsoförmögna. Jag biiräder sålunda de sakkunnigas förslag.

Upphävs underhållsskyldigheten mot vuxet barn får det återverkningar också utanför FB:s område. Delsamma gäller f ö. andra begränsningar som införs i rätten till underhåll. Främst berörs sådana bestämmelser som vid den underhållsskyldiges död ger barnet vissa rättigheter. Till den del rättigheterna i dag är knutna lill underhållsskyldighet enligt lag kommer de sålunda att upphöra för framtiden. Det bör dock uppmärksammas alt barnels rätl inte alllid är knuten lill en i lag intagen föreskrift om underhållsskyldigheten. Inom ell så centralt område som skadeslåndsrälien gäller sålunda enligt 5 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207) att ersättning för föriust av underhåll tillkommer inte endast eflerievande som "enligt lag" hade rält till underhåll av den avlidne utan också efterlevande som eljesl var beroende av honom för sin försörjning, om underhåll utgick vid tiden för dödsfallet eller om del kan antas att underhåll skulle ha kommit att utgå inom en nära framtid därefter. Bedömningen av vad som kan antas om framlida underhåll kan emellertid komma att påverkas i begränsande riktning, om den legala underhållsskyl­digheten inskränks.


 


Prop. 1978/79:12


87


 


Underhållsskyldigheten mol styvbarn

Styvföräldrar har enligt 7 kap. 4 S FB en särskilt utformad underhålls.skyl-dighet mot styvbarn. Sålunda aren make, så länge äktenskapet består, skyldig att jämte den andra maken efter sin förmåga bidra till underhållet för den andra makens barn, om barnet står under den andra makens vårdnad. Styvförälderns underhållsskyldighet medför inte någon ändring i den underhållsskyldighet som kan åligga barnets andra förälder, dvs. den som inte är styvförälderns make, utan kommer i andra hand. Den som bor tillsammans med barnets vårnadshavare utan att vara gift med vårdnadsha­varen har inte någon på lag grundad skyldighet att bidra till barnets underhåll.

De sakkunniga har föreslagit alt skyldigheten för sly vförälder att bidra lill styvbarnets underhåll skall upphävas. De anser visseriigen att de nuvarande reglerna så lill vida är berättigade alt de ger uttryck för den självklara principen alt alla barn i en och samma faktiska familjebildning skall leva på samma standard. Med hänsyn till detta borde reglerna helst utvidgas lill att omfatta också bam i en familj där föräldern sammanbor med annan utan att vara gift med denne. Så länge parterna sammanbor lorde bestämmelserna emellertid endasl ha normbildande funktion. Praktisk betydelse får de om parterna är gifta med varandra och sammanlevnaden men inte äktenskapet upplöses,dvs. främst under betänketiden som föregåren äktenskapsskillnad. 1 en sådan situation kan bestämmelserna dock missbrukas. Mot all behålla de nuvarande bestämmelserna talar enligt de sakkunniga också all barnel i förhållande till den andra föräldern är berättigat inte bara till underhållsbidrag utan också till bidragsförskott. Har föräldern avlidit kan barnpension utgå. Styvförälderns bidragsskyldighel kommer därför normalt atl avse endast att tillförsäkra barnet en nivå ovanför bidragsförskottet resp. barnpensionen.

De sakkunniga betonar att det förhållandet att föreskrifterna i FB om slyvföräldrars underhållsskyldighet upphävs givetvis inte innebär atl den bakomliggande principen upphör alt gälla. Föräldrarna bör fortfarande ha en moralisk plikt all hålla barnen i familjen på samma ekonomiska standard så länge de sammanlever.

Två av de sakkunniga har reserverat sig och förordar att 7 kap. 4 § FB . behålls, med en jämkning som föranleds av de nya föreskrifterna om gemensam vårdnad. Enligt reservanterna har några nackdelar i rättstillämp­ningen med bestämmelserna inte påtalats. Tvärtom torde de fylla en uppgift från normbildningssynpunkt.

Bland remissinstanserna är meningarna i frågan starkt delade. En knapp majoritet förordar atl underhållsskyldigheten för styvföräldrar får slå kvar. Några instanser föreslår att partnern till förälder som har vårdnaden skall ha ett underhållsansvar mol styvbarnet oavsett vilken samlevnadsform som föreligger.

Som de sakkunniga själva har anfört bör utgångspunkten vara att barn i en


Allmän motivering


 


Prop. 1978/79:12


88


 


och samma familj skall leva på samma standard. Redan med tanke på detta anserjag det mindre lämpligt all upphäva den regel om underhållsskyldighet mol styvbarn där denna princip kommer till uttryck. Under remissbehand­lingen har också omvittnats alt bestämmelsen i del praktiska rältslivel fyller en uppgift från normbildningssynpunkt. Principen att ell underhållsansvar föreligger även gentemot andra barn i familjen än de egna kommer f. n. lill ullryck också i annan lagstiftning, särskilt i bidragsförfallningar, se t. ex. 3 kap. 28 § sludieslödslagen (1973:349). Upphävs slyvföräldrars juridiska underhållsskyldighet, rycks den principiella grunden undan för denna författningsreglering. På grund av det anförda anser jag atl en lagfäst skyldighet att svara för styvbarns underhåll bör finnas kvar. Den bör emellertid avgränsas på ett något annat sätt än f. n.

Underhållsskyldigheten bör i första hand gälla den som är gift med barnets vårdnadshavare. Med hänsyn lill vad som nyss har sagts om grunden för underhållsskyldigheten anserjag emellertid att sådan skyldighet i regel bör vara begränsad till situationer då makarna och barnet lever samman i familjegemenskap. Styvfadern eller styvmodern bör inte vara skyldig alt betala underhållsbidrag lill styvbarnet när makarna under betänketid eller annars varaktigt lever isär. Med en sådan regel eliminerar man den risk för missbruk som nuvarande bestämmelse inrymmer i fråga om fall då hustrun under äktenskapet har fått ett barn med en annan man än maken och äktenskapet därför slår inför sin upplösning.

I dag har en slyvförälder underhållsansvar också gentemot ett styvbarn som har flyttat från hemmet men som fortfarande slår under vårdnad av slyvförälderns make. Enligt min mening bör en underhållsplikt i en sådan situation för framliden föreligga endasl om särskilda skäl talar för del. Vidare bör en förutsäitning också här vara att styvföräldern och barnets förälder fortfarande lever tillsammans. Underhållsskyldighet kommer i första hand i fråga när barnet studerar utom hemmet. Flyttar barnet samman med den andra av föräldrarna, bör slyvförälderns underhållsskyldighet praktiskt laget alllid anses upphöra.

Om en gift slyvförälders underhållsansvar på det sätl som jag nyss har förordat i princip knyts lill atl slyvbarnei ingår i styvförälderns familjege­menskap ligger det nära lill hands att utsträcka ansvaret till alt gälla också familjebildningar där parterna inte är gifta med varandra. Atl generellt ålägga en person som sammanbor med annan ett underhållsansvar för partnerns bam skulle visseriigen kunna föra för långt. Några betänkligheter kan dock knappast resas mol alt införa en uttrycklig underhållsskyldighet gentemot "styvbarn" när de samlevande också har barn gemensamt. Del är ju ytterst önskemålet att undvika att barn inom samma familjebildning behandlas olika som motiverar underhållsansvarel för annans barn.

Vad jag har sagt nu innebär ati. en person bör ha ett underhållsansvar gentemot annans barn, om han eller hon är gift med eller har ell annat barn


Allmän motivering


 


Prop. 1978/79:12


89


 


gemensamt med styvbarnets förälder och dessutom varaktigt bor tillsam­mans med föräldern och barnel. Självfallet är del en förutsättning alt föräldern - ensam eller tillsammans med barnets andra förälder - är vårdnadshavare för barnet. Om särskilda skäl föreligger bör underhållsskyl­digheten slå kvar även när styvbarnet har lämnat hemmet. Slyvförälders underhållsplikt bör bestämmas på samma sätt som förälders. Den bör emellertid liksom hilills komma i andra hand i förhållande till den underhållsskyldighet som åligger den förälder som inte bor tillsammans med styvföräldern.


Allmän motivering


Underhållsbidrag ur k-variåtenskap

Har en arvlåtare genom testamente bestämt, att underhållsbidrag ur kvariålenskapen skall utgå lill barn som till följd av sjukdom eller annan sådan orsak inte kan försörja sig själv, och behöver barnet underhållet, kan sådant bidrag enligt 8 kap. 2 § ÄB krävas ut även om det skulle innebära atl bröstarvinge får tåla intrång i sin laglott, dvs. hälften av arvslotten. Om arvlåtaren har efteriämnal ell sådani barn men testamenterat bort sin kvarlåtenskap lill annan, har barnel enligt 8 kap. 3 S ÄB rätt att fa en närmare bestämd avkastning av den borttestamenterade egendomen.

Om underhållsskyldigheten enligt FB mol vuxet sjukt barn avskaffas faller grunden för de här redovisade bestämmelserna. De sakkunniga har därför föreslagit atl de avskaffas. Jag ansluter mig till förslaget, som allmänt har godtagits under remissbehandlingen.

De sakkunniga har föreslagit att också 8 kap. I S ÄB upphävs. Enligt denna paragraf gäller alt om en arvlåtare dör och lämnar efter sig barn, vars uppfostran inte är avslutad, barnet i princip har rätt att ur kvariålenskapen få ut ett engångsbidrag försitt underhåll i den mån delta inte kan täckas genom barnets arv eller på annal sätt. Rätten till underhållsbidrag går i allmänhet före andra bröstarvingars rätt till laglott. Enligt de sakkunniga kan del ifrågasättas om rätten till underhållsbidrag ur kvariålenskapen har någon -verklig belydelse idag. Genom bl. a. barnpension enligt den allmänna försäkringen samt de tilläggsbelopp som utgår till en avlidens barn enligt villkoren för Ijänstegrupplivförsäkring har barnen ett gott ekonomiskt skydd. De sakkun­niga pekar vidare på all barnen i siörre bon många gånger kan få sitt behov täckt genom arvslotten. Barnets arv skyddas genom laglottsinstiiulel mol långtgående teslamentariska förordnanden. 1 mindre bon, å andra sidan, övertar ofta den eflerievande maken med stöd av den s. k. basbeloppsregeln i 13 kap. 12 § andra stycket GB hela behållningen. Någon kvarlåtenskap ur vilken barnet kan få underhållsbidrag finns då inte.

Rätten för ett barn atl ur kvariålenskapen få ut underhållsbidrag för sin uppfostran kan väl inte alldeles sägas ha spelat ut sin roll. Likväl är det tydligt att samhällets socialpolitiska insatser och del frivilliga försäkringsskyddet numera har fått en sådan omfattning att ett barn knappast behöver riskera att


 


Prop. 1978/79:12


90


 


ställas utan medel för sin uppfostran vid en förälders bortgång. Bestämmel­serna i 8 kap. 1 S ÄB kan därmed på det hela taget endasl fylla uppgiften all verka utjämnande mellan underåriga barn och vuxna syskon vars utbildning redan har bekostats av den avlidne. Som de sakkunniga har visat får bestämmelserna emellertid endast sällan någon effekt. Behovet av en utjämning olika barn emellan lorde f. ö. i många fall komma att bli tillgodosett på lestamentarisk väg. Med hänsyn till det anförda ansluter jag mig, liksom nästan alla remissinstanser, lill de sakkunnigas uppfattning atl bestämmelserna i 8 kap. I § ÄB kan avvaras för framliden. Då återstående paragrafer i kapitlet anknyter till 1-3 §S, kan följaktligen hela kapitlet upphävas.


Allmän motivering


5.2.2 Underhållsskyldigheten vid gemensam vårdnad

Nuvarande regler om underhållsbidrag till barn innebär all sådani bidrag skall betalas av förälder som inte har vårdnaden om barnel. Däremot utgår inte underhållsbidrag enligt FB, om föräldrarna gemensamt har vårdnaden om barnel. I sådani fall gäller endast den allmänna regeln i 7 kap. 2 S FB atl var och en av föräldrarna efter sin förmåga skall tadel i kostnaden för barnets underhåll.

Bidragsförskott utgår f n. till barn som står under vårdnad endasl av den ena av sina föräldrar eller som inte står under någondera förälderns vårdnad. Har bara den ena av föräldrarna vårdnaden utgår bidragsförskott enligt huvudregeln med ett åriigt belopp som motsvarar 40 "n av basbeloppet enligt lagen (1962:38 Dom allmän försäkring, dvs. f. n. omkring 5 000 kr. Bor barnet tillsammans med den underhållsskyldige utgår inie något bidragsförskott.

De nya vårdnadsregler .som infördesår 1976 innebär bl. a. all föräldrar kan ha gemensam vårdnad om ett barn utan att bo tillsammans och ulan att vara gifta med varandra. Inte heller i denna situation är någon av föräldrarna f n. skyldig atl betala underhållsbidrag till barnet, och något bidragsförskott utgår inte. Vid tillkomsten av de nya vårdnadsreglerna diskuterades om bestäm­melserna om underhållsbidrag och bidragsförskott borde ändras så att de blev tillämpliga även i fall då föräldrar som inte bor tillsammans gemensamt utövar vårdnaden om ett barn. Denna fråga ansågs emellertid inte kunna lösas i det sammanhanget. I stället tillsattes en särskild arbetsgrupp inom justiliedepartementel med uppgift att överväga frågan om ekonomiskt stöd i de situationer som kan uppkomma vid delad bosättning och gemensam vårdnad (prop. 1975/76:170 s. 147 f LU 1975/76:33 s. 92 ff, rskr 1975/ 76:397).

Sedan arbetsgruppen hade insamlat material och övervägt olika lösningar av den angivna frågan,överlämnade gruppen sitt material till familjelagssak­kunniga för närmare överväganden i samband med de sakkunnigas övriga arbetsuppgifter.

Familjelagssakkunnigas förslag innebäratt skyldigheten alt betala under-


 


Prop. 1978/79:12


91


 


hållsbidrag utvidgas till förälder som har del i vårdnaden om ett bam men inte varaktigt bor tillsammans med barnet. De sakkunniga föreslår vidare att bidragsförskott i princip skall kunna utgå i ett sådant fall.

De sakkunnigas förslag har i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran vid remissbehandlingen. Ett par remissinstanser anser dock alt förslaget om underhållsskyldighet vid gemensam vårdnad strider mot grundtanken bakom de nya vårdnadsreglerna. Några remissinstanser pekar vidare på svårigheterna att bestämma var barnel är varaktigt bosalt. Förslaget om bidragsförskott vid gemensam vårdnad anses slutligen från några håll kunna leda till administrativa besvär för försäkringskassorna och innebära risker för missbruk.

Syftet med de nya reglerna om gemensam vårdnad har i första hand varit att främja goda förhållanden mellan barnet och båda föräldrarna. Eftersom reglerna har varit i kraft.så kort lid .saknas än så länge närmare erfarenheter av deras verkningar. Det förefaller dock som om möjligheten till gemensam vårdnad hittills har utnyttjats endast i begränsad omfattning. Detta kan tänkas åtminstone delvis hänga samman med atl frågan om underhållsbidrag och bidragsförskott i dessa fall ännu inie har lösts. Enligt min mening är det angeläget att denna fråga snarast fåren tillfredsställande lösning,så att ingen behöver avstå från gemensam vårdnad av ekonomiska skäl.

Den gemensamma vårdnaden kan i fall då föräldrarna inte bor tillsammans anordnas så alt barnet vistas ungefar lika mycket hos den ena som hos den andra föräldern. Del kan då te sig naturiigt alt varje förälder fullgör sin underhållsskyldighet genom att svara för de direkta kostnaderna för barnel under vistelseperioden. I så fall blir frågan om underhållsbidrag till barnet inte aktuell. Som regel torde barnet emellertid komma att vistas huvudsakligen hos den ena föräldern och besöka den andra föräldern under mera begränsade perioder. Den av föräldrarna hos vilken barnet inie är varaktigt bosatt får då bidra till barnets underhåll även när del vistas hos den andra föräldern. En förutsättning för gemensam vårdnad i detta fall är f n. i praktiken alt föräldrarna kan komma överens om hur kostnaderna för barnets underhåll skall fördelas mellan dem. Det finns nämligen inte någon bestämmelse som medger all domstol prövar frågan om underhållsbidrag så länge den gemensamma vårdnaden består.

Föräldrar som vill ha gemensam vårdnad lorde i de flesta fall komma överens i underhållsfrågan. Man måste emellertid räkna med att de inte alltid kan enas om storleken av det underhållsbidrag som skall utges av den som inte varaktigt bor tillsammans med barnet och alltså inte i samma utsträck­ning som den andra föräldern svarar för de direkta kostnaderna för barnet. Enligt min mening bör föräldrarna i så fall ha möjlighet att utan att ge upp den gemensamma vårdnaden få underhållsbidraget fastställt av domstol. Bidraget kan då bestämmas med beaktande av att den bidragsskyldiga föräldern delvis fullgör sin underhåll.sskyldighet genoin att ha barnet hos sig under vissa jierioder. En annan möjlighet är au den bidragsskyldiga föräldern


Allmän motivering


 


Prop. 1978/79:12


92


 


ges rätt au från underhållsbidraget dia av de kostnader som han eller hon har för barnel under des.sa perioder. Till dessa frågor återkommer jag under 5.2.4.

Jag kan inte se att syftet med reglema om gemensam vårdnad skulle motverkas av en sådan ordning i fråga om underhållsbidrag som jag har angett nu. Den måste tvärtom te sig naturlig för fiertalet av dem som överväger alt dela den rättsliga vårdnaden om barnel mellan sig. Och skulle föräldrarna i något fall vilja ha en annan ordning finns alllid möjligheten all avtala om detta.

Jag förordar alltså all en skyldighet att betala underhållsbidrag skall gälla inte bara som nu när någon av föräldrarna saknar del i vårdnaden om barnet utan i princip också när förälder, som har vårdnaden om barnel gemensamt med den andra föräldern, inte varaktigt bor tillsammans med bamel. Visseriigen kan en sådan anknytning lill bosättningen i en del fall vålla svårigheter i tillämpningen. Även om bamel har nära relationer till båda föräldrarna torde del emellertid, som jag tidigare har sagt, i de fiesta fall komma att vistas lill övervägande delen hos en av dem. Ofta kan barnets folkbokföring ge en anvisning om var del är att anse som varaktigt bosall. Denna fråga lorde f ö. i allmänhet viara så intimt förenad med överenskom­melsen om gemensam vårdnad atl föräldrarna redan har tagit ställning lill den när de har beslutat sig för alt ha gemensam vårdnad.

Geijom att införa regler om underhållsbidrag vid gemensam vårdnad får man samtidigt en naturiig utgångspunkt fören reglering av bidragsförskott i dessa fall. Sådant förskott kan nämligen då utgå i förhållande lill den av föräldrarna som är bidragsskyldig, på samma sätt som gäller f. n. när endast en av föräldrarna har vårdnaden om barnet. Detla är särskilt viktigt med hänsyn till att det annars finns risk för alt institutet gemensam vårdnad för icke sammanboende i huvudsak förbehålls föräldrar som är ekonomiskt oberoende och inte behöver samhällets stöd. Siarka skäl lalar därför för alt bidragsförskott skall kunna utgå vid gemensam vårdnad i förhållande lill den av föräldrarna som inte varaktigt bor tillsammans med barnet.

Med en sådan reglering kan del emellertid länkas all en del föräldrar bara för all fa så stora fördelar av bidragsförskottet som möjligt låter barnet varaktigt bo tillsammans med den av dem som har den högsia inkomsten. Underhållsbidraget kommer nämligen då alt bestämmas efter den lägre inkomst som den andra föräldern har. Detta medför i sin lur atl bidragsför­skott som fyller ut underhållsbidraget blir högre. Föräldrarna kan visserligen redan i dag uppnå samma effekt genom att låta vårdnaden om barnet tillkomma den som har den högsia inkomsten. Med del föreslagna systemet skulle emellertid ingen av föräldrarna behöva avstå från sin del i vårdnaden. Det finns också en risk föratt föräldrarna genom skenarrangemang ser till att barnel blir att anse som varaktigt bosatt hos den som har den högsia inkomsten. En rätt till bidragsförskott vid gemensam vårdnad kan f ö. tänkas inbjuda till att föräldrar fingerar särlevnad för all få ekonomiska förmåner


Allmän motivering


 


Prop. 1978/79:12


93


 


som annars inte tillkommer dem.

Föratt undvika att rätten till bidragsförskott missbrukas har familjelags­sakkunniga föreslagit en särskild bestämmelse av innehåll att bidragsförskott inte utgår om barnet har egna tillgångar eller eljest uppenbariigen saknar behov av bidragsförskott. Bestämmelsen tar framför allt sikte på fall av gemensam vårdnad men är avsedd atl kunna användas även i övrigt. Förslaget har kritiserats av flera remissinstanser, som särskilt vänder sig mot alt en regel om behovsprövning införs generellt i bidragsförskoiissystemet. Från några håll påpekas vidare att förslaget måste kompletteras med närmare riktlinjer om hur bestämmelsen skall tillämpas.

Enligt min mening är det angeliigel att hindra all samhällets stöd i form av bidragsförskott utnyttjas på ett obehörigt sätl. Som framgår av vad jag nyss har sagt kan de diskuterade reglerna om bidragsförskott vid gemensam vårdnad länkas inbjuda till missbruk i något större utsträckning än de regler som gäller f n. Det kan också vara svårt all säkert fastställa vem av föräldrarna som i verkligheten äralt anse som bidragsskyldig. På grund härav delar jag de sakkunnigas uppfattning att det behövs en bestämmelse som gör det möjligt all bedöma barnets behov av bidragsförskott mot bakgrund bl. a. av båda föräldrarnas ekonomiska förhållanden oberoende av vem av dem som de själva anger som bidragsskyldig. Som de sakkunniga har framhåUit bör emellertid en sådan bestämmelse inte införas enbart för de fall där föräldrarna hargemensam vårdnad. Begränsningar i rätten till bidragsförskott bör verka generellt och inte inrikta sig bara på en viss grupp människor. Bestämmelsen bör därför ges allmän räckvidd. Jag vill dock understryka att den bör tillämpas endast i uppenbara fall, dvs. då ett bidragsförskott framstår som klart obehövligt. Bestämmelsen bör däremot inte ge utrymme för en behovsprövning på del sättet att bidragsförskoilel i vissa fall enbart jämkas. Jag återkommer i specialmotiveringen lill frågan hur bestämmelsen är avsedd att närmare tillämpas.

En risk för alt föräldrarna skall göra en obehörig vinst i bidragsförskotts-systemet föreligger också i fall då del underhållsbidrag som den bidragsskyl­diga föräldern skall utge har bestämts till ett lågt belopp med hänsyn till atl underhållsskyldigheten delvis fullgörs genom att bamel periodvis vistas hos den föräldern. Med nuvarande regler skulle bidragsförskott då kunna utgå utöver det fastställda underhållsbidraget, trots att barnels underhållsbehov i betydande mån tillgodoses av den bidragsskyldige också på annal sätt än genom underhållsbidraget. Föratt undgå en sådan konsekvens behöver man en regel som medger att bidragsförskott kan sättas ned med ett belopp som motsvarar vad den bidragsskyldiga föräldem tillskjuter på annal sätt än genom all betala bidrag. Jag förordar alt en sådan regel införs. Regeln bör dock inte utgöra något hinder mot bidragsförskott till den del förskottet inte motsvaras av vare sig det fastställda underhållsbidraget eller det särskilda tillskottet lill detta.

Med de begränsningar i rätten lill bidragsförskott som jag nu har förordat


Allmän motivering


 


Prop. 1978/79:12


94


 


kan jag inte se något hinder mot au en möjlighet till bidragsförskott inföi>i ock.så förgemen.samma vårdnadshai/are som inte varaktigt bor tillsammans. En sådan ordning torde inte medföra några alltför stora administrativa svårigheter för försäkringska.s.sorna. Efter .samråd med .socialministern förordarjag därför atl reglerna om bidragsförskott ändras på det sätt .som jag har angeti här.


Allmän motivering


5.2.3 Underhållsbidragets storlek och dess bestämmande Inledning

F. n. har mer än 400 000 barn eller omkring 20 procent av alla barn i värt land föräldrar som lever åtskilda. Dessa barn är i princip berättigade till underhåll i form av bidrag. Frågan om vilket sätt och till vilket belopp som underhållsbidrag beräknas har alltså belydelse för ett mycket stort antal människor - barn och vuxna.

Gällande rätl innebär all barnen skall ha en standard som beror av föräldrarnas ekonomi. Sinsemellan s;kall föräldrarna fördela kostnaderna för barnel efter sin ekonomiska förmåga. Underhållsbidrag som skall utges av en förälder kan alltså i princip inte bestämmas enbart med ledning av den underhållsskyldiges inkomster. Den nu angivna grundsatsen för hur under­håll skall fastställas bör gälla också för framliden.

Allmänt hållna regler om all underhåll beräknas med hänsyn lill barnets behov och båda föräldrarnas ekonomi kan naluriigtvis komma i motsättning till önskemålet om enhetlighet och förutsebarhet i tillämpningen. Ojämn­heten i praxis förefaller också i dag vara betydande. Olika metoder att beräkna bidrag kommer till anviindning, och bidragsbeloppen kan i likartade fall skilja sig ål ganska avseviirl. Till delta medverkar att reglerna om bidragsskyldighet tillämpas av många olika organ: domstolarna, barnavårdsnämnderna, försäk­ringskassorna och advokatbyråerna. Det är också svårt att hämla ledning från avgörandena i domstolarna, eftersom prövningen i så stor utsträckning är inriktad på en skälighetsbedömning av de varierande individuella fallen.

I anslutning till de sakkunnigas förslag lill riktlinjer för försäkringskas­sornas prövning av återkrav har remissinstanserna allmänt vitsordat behovet av fastare normer för beräkningen av underhållsbidrag. Också enligt min mening är del angeläget att försöka få till stånd en större likformighet i bedömningen. Strävandena alt uppnå större fasthet i tillämpningen får emellertid vägas mot önskemålet all i det enskilda fallet kunna göra en rättvis och rimlig avvägning mellan de inblandade parternas intressen. Hur man bör förfara för att nå en lämplig ordning t)eror i viss mån på vilka instanser som i framliden skall medverka när underhållsbidrag fastställs.


 


Prop.1978/79:12


95


 


Prövningen av frågor om underhållsbidrag

De sakkunnigas förslag innebär att underhållsskyldighetens omfattning i fråga om de barn som har bidragsförskott, f n. drygt 200 000, självständigt skall bestämmas av de allmänna försäkringskassorna. 1 och med atl detla förslag inte nu förverkligas kommer, som jag redan har sagt, både skyldig­heten all betala underhållsbidrag och ålerbetalningsskyldigheten för utgivna bidragsförskott liksom hittills alt grundas på dom eller avtal. Detla betyder atl del är parterna själva och i sista hand de allmänna domstolarna som avgör hur stort underhållsbidrag som skall betalas. I praktiken lorde emellertid andra organ i betydande utsträckning få infiytande på frågor om underhållsbidra­gens sioriek.

För.siikringskassorna har sålunda i dag att inom bidragsförskottssystemet ulöva en viss kontroll över hur den privaträttsliga underhållsskyldigheten fastställs, i syfte atl hindra alt föräldrarna genom inbördes disixisitioner omintetgör det- allmännas regresskrav mot den bidragsskyldige. Fastiin denna ordning, så.som de sakkunniga har framhållit, är behäftad med brister, lorde den få behållas tills vidare. Försäkringskas.sorna får också i talrika fall bedöma om det finns fog för indrivningsåtgärder mot den underhåll.sskyldige samt ta ställning lill om det allmännas krav på återbetalning skall efterges. Möjligheten till eftergift bör, enligt vad jag föreslår i det följande, i fortsättningen utnyttjas mera aktivt som ett medel att minska prcs.sen på de underhållsskyldiga.

Barnavårdsnämnd som skall sörja för att faderskapet lill barn blir fastställt är enligt 7 kap. 2 § tredje stycket FB skyldig också all se till alt barnet tillförsäkras underhåll. Denna skyldighet bör än så länge stå kvar. I likhet med fiertalet remissinstanser biträder jag alltså inte del förslag som de sakkunniga, med hänvisning bl. a. lill det nya ålerkravssystemel, har fört fram om alt nämndens åliggande på den punkten skall avskaffas. De sociala myndigheterna bör emellertid inom ramen för sin stödjande och rådgivande verksamhet biträda med att upprätta avtal om underhållsbidrag till barn också i andra fall än som åsyftas i det nämnda lagrummet.

Slutligen har man atl räkna med atl jurister vid allmänna och enskilda advokatbyråer liksom hittills i betydande omfattning kommer att medverka vid tillkomsten av avtal om underhållsbidrag.


Allmän motivering


Sättet all reglera underhållsbidragens storlek

Möjlighelerna all genom föreskrifter eller på annal sätt få en mera enhetlig bedömning av underhållsbidragens sioriek skall ses mot den bakgrund som jag har angett nu. Vad först gäller domstolarna följer av regeringsformen att direktiv som riktar sig till dem knappast till någon del kan meddelas i annan form än genom lag. Det kan inte gärna komma i fråga att i FB eller annan civilrättslig lagstiftning ge detaljerade normer för hur underhållsbidrag skall


 


Prop. 1978/79:12


96


 


fastställas av den typ som de sakkunniga har föreslagit i sina riktlinjer för försäkringskassans bedömning av den underhållsskyldiges förmåga all betala tillbaka utgivna bidragsförskott. I ett viktigt hänseende bör dock FB tillföras nya föreskrifter. Jag syftar på bestäm melsersom ger ett mera konkret innehåll åt principen om alt underhållsskyldigheten inte bör vara ovillkoriig ulan lämna den bidragspliklige ett visst ekonomiskt utrymme all sörja för sin egen person och för sin familj. Jag återkommer strax till denna fråga. I övrigi bör del emellertid ankomma på domstolarna alt liksom hittills bedöma under­hållsfrågorna obundna av mera detaljerade bestämmelser.

Inte heller försäkringskassorna kan gärna, inom ramen för nuvarande ålerkravssyslem, bindas av närmare föreskrifter om hur underhållsskyldig­heten i olika fall skall bedömas. Detsamma gäller barnavårdsnämnderna, vars verksamhei lill stor del är av rent rådgivande natur.

Hinder bör däremot inte möta mot alt vissa riktlinjer i underhållsfrågor meddelas för försäkringskassorna och barnavårdsnämnderna. Sådana rikt­linjer blir inte bindande utan lar enbart karaktär av råd. De bör bl. a. kunna innehålla ett schema för hur underhållsbidrag kan räknas ul i vissa vanliga situationer. Jag föreslår atl sådana riF

Som framgått av vad jag har sagt förut handlar försäkringskassorna och barnavårdsnämnderna delvis från olika utgångspunkter när de sysslar med underhållsfrågor Riktlinjerna måste utformas med hänsyn till detla och kan därför inte göras gemensamma. Givetvis bör de emellertid bygga på samma grunder och så långt möjligt vara enhetliga. Riktlinjerna för barnavårds­nämnderna bör utfärdas av socialstyrelsen och riktlinjerna för försäkrings­kassorna av riksförsäkringsverket. P.egeringen bör ge verket och styrelsen i uppdrag all - i nära samråd - förbereda och utfärda sådana riktlinjer.

Jag räknar med all de riktlinjer som kommer all meddelas kan tjäna till ledning inte bara för barnavårdsnämnderna utan också för parterna själva och de ombud som biiräder parterna med atl upprätta avtal om underhållsbidrag eller annars tar ställning i frågor om underhållsbidrag till barn. Ännu i dag förekommer del alt parterna för en underhållsfråga till domstol endasl för att inte riskera alt ett bidragsavial inte kan godtas som grund för fullt bidragsförskott lill barnel. Sådana processer torde för framliden bli överflö­diga, i den mån parterna i sina bidragsavtal följer de riktlinjer som utfärdas och som alltså kommer au beaktais av försäkringskassan när frågan om bidragsförskott prövas.


Allmän motivering


 


Prop. 1978/79:12                                                     97

Förbehållsbelopp                                                           Allmän

Jag skall nu gå över till atl redovisa vissa synpunkter på hur omfattningen mottvertng av bidragsskyldigheten bör bedömas. Som redan har nämnls anser jag mig endast i begränsad utsträckning kunna förorda reglering genom lag. Även lill den del mina uttalanden inte direkt rör lagändringar hörde emellertid kunna tjäna lill ledning för domstolarna och utgöra underlag förde riktlinjer som jag nyss har talat om.

Under 5.2.1 har jag föreslagit att skyldigheten att betala underhållsbidrag lill barn inte skall vara ovillkoriig ulan bl. a. bero på den underhållsplikliges ekonomiska förmåga och försörjningsbörda. Familjelagssakkunniga har i sina riktlinjer för återkrav av bidragsförskott föreslagit att den underhålls­skyldige skall förbehållas vissa belopp för levnadsomkostnader och andra nödvändiga utgifter, nämligen dels ett belopp som i princip svarar mot den faktiska bostadskostnaden, dels ell schematiskt beräknat belopp för andra utgifter. Sistnämnda belopp skall kunna frångås när särskilda omständigheter föreligger. Denna metod alt förbehålla den bidragsskyldige en miniminivå som underhållsbidraget inte får inkräkta på har i och för sig inte gett anledning lill erinringar under remissbehandlingen. Också enligt min mening är metoden lämplig. Den bör komma lill uttryck i FB. Där bör också anges de belopp som normalt skall reserveras för andra utgifter än bostadskostnader. Nivån på dessa normalbelopp bör nämligen enligt min mening fastställas av riksdagen. Beloppen bör anknytas lill basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

I första hand bör den underhållsskyldige förbehållas medel för sin egen försörjning. De sakkunniga har förordat att del normala förbehållsbeloppel för andra utgifter än bostadskostnader bestäms till 1,2 basbelopp per år. Som exempel kan nämnas att med uigångspunki från basbeloppet för maj månad i år normalbeloppel blir 1 260 kr i månaden. Jag anser att beloppet är lämpligt avvägt. Sattes del högre, skulle del ge de bidragsbelalande ett oberättigat försteg framför underhållsskyldiga som lever tillsammans med barnel. Redan del föreslagna förbehållsbeloppel ligger visseriigen över beloppen för exi­stensminimum i annan lagstiftning och över socialhjälpsnivåerna (se om dessa belopp s. 169 och 170 i familjelagssakkunnigas betänkande). Ä andra sidan lorde beloppet understiga vad som i dag tillämpas på åtskilliga håll när underhållsbidrag bestäms. Man bör vidare ha i åtanke att ell underhållsbidrag i allmänhet utgår under flera år. Det är då knappast rimligt att tillåta ett uttag från den underhållsskyldige som innebär att han eller hon under en längre tid tvingas leva på existensminimum. Följden blir lätt alt arbetslusten hämmas och förhållandet lill barnel lar skada. Jag fäster också vikt vid att, som jag strax skall beröra, siörre delen av den underhållsskyldiges disponibla inkomslöverskott bör kunna tas i anspråk för bidrag, om barnets behov kräver del, och alltså inte bara en viss procentuell andel. Med hänsyn lill detta och med tanke på atl del bidragsberäliigade barnel genom del allmänna

7   Riksdagen 1978/79. l:a saml. Nr 12


Prop. 1978/79:12


98


 


barnbidraget och rätlen till bidragsförskott alltid är garanterat bidrag lill sitt underhåll blir barnets intressen normalt inte lidande av att förbehållsbeloppel i viss utsträckning far översliga existensminimum.

Enligt min mening är den naluriiga utgångspunkten alt underhåll lill barn har försteg framför underhåll lill make. De sakkunniga har också i sina riktlinjer för försäkringskassornas prövning föreslagit att bidrag lill barn skall bestämmas utan hänsyn lill underhållsbidrag till make. Om den bidragsskyl­dige har en hemmavarande make med ingen eller låg inkomst, skall han eller hon emellertid enligt de sakkunnigas förslag alltid fa tillgodoräkna sig, förutom ett belopp föregen räkning, ett normalbelopp om högst 0,6 basbelopp förår(f n. 630 kr i månaden) för den hemmavarande maken. Härtill kommer bostadskostnaden. Ett förbehållsbelopp för hemmavarande make bör dock enligt de sakkunniga godtas endast om makarna har hemmavarande barn under 18 år eller om annars särskilda skäl föreligger. Om situationen inte är sådan atl den underhållsskyldige vid bidragsberäkningen från sin inkomst får avräkna ell belopp för den hemmavarande maken, bör enligt de sakkunniga hans ansvar för familjens grundförsörjning likväl beaktas. De föreslår atl underhållsbidraget i sådana fall skall kunna jämkas så att den underhålls­skyldige får behålla så myckel som svarar mot de nu nämnda förbehållsbe­loppen.

Flera remissinstanser har ansett att de sakkunniga har tagit alltför stor hänsyn till den underhållsskyldiges utgifter för hemmavarande make. Till dem hör ulredningen om barnens rätt, juridiska fakullelsnämnden i Uppsala, LO och Advokatsamfundet. Ett par instanser vill gå längre och generellt bortse från makens levnadskostnader. Sistnämnda uppfattning kan jag inte dela. Följden skulle ofta bli en betungande skuldsättning och behov av socialhjälp eller andra stödåtgärder. Utgifter för make är också något som beaktas redan nu vid införsel och vid utmätning i lön (10 S införsellagen och 67 b § utsökningslagen). Emellertid kan jag hålla med om alt de sakkunniga har gått väl långt i att begränsa underhållsskyldigheten mot bam med hänvisning lill kostnader för make. Utgångspunkten börenligt min åsikt vara atl underhållsbidraget bestäms ulan alt något förbehåll eller någon jämkning görs med hänsyn till maken. Från denna regel bör undanlag la förekomma när särskilda skäl lill det föreligger. Vilka dessa skäl är kan knappast anges i lagen. Frågan får överlämnas ål rättspraxis. Enligt min mening riicker det inte att makarna har ett barn hemma som är under 18 år. Men om bamel är i förskoleåldern bör ett förbehållsbelopp i allmänhet få tillgodoräknas. Ett sådant kan komma i fråga också när makarna har fiera barn i någoi högre ålder, liksom när ell barn på grund av sjukdom eller liknande förhållande kräver särskild vård i hemmet. Skäl alt medge förbehållsbelopp kan även föreligga när hemmavarande make på grund av ålder, sjukdom eller brist på arbetstillfällen inte kan få förvärvsarbete. Huruvida äktenskapet har ingåtts före eller efter del att underhållsskyldigheten mot barnet intriidde bör inte


Allmän motivering


 


Prop. 1978/79:12


99


 


inverka på rätten till förbehåll för underhäll lill make. I samtliga de fall som jag har nämnt nu är del en föratsättning för rält till förbehållsbelopp att maken har ingen eller endasl låg inkomst, däri inräknat utgående sociala förmåner. Liksom de sakkunniga anserjag alt del belopp som i förekom­mande fall reserveras för maken för år räknat bör uppgå lill 0,6 basbelopp när maken helt saknar egen inkomst. Till delta kommer bostadskostnader.

I fråga om rätten till förbehållsbelopp har de sakkunniga i sitt förslag till riktlinjer med make jämställt samboende som lidigare har varit gift med den underhållsskyldige eller som har eller har haft gemensamt barn med denne. Del kan, som också en remissinstans har påpekat, synas inkonsekvent all på detla sätt beakta den samboende, när någon underhållsskyldighet mellan parterna inte föreligger enligt lag. Ä andra sidan skulle del lå slötande följder om den faktiska försörjningssituationen inte beaktades. Jag anser emellertid all endast sädana samboende som har barn gemensamt bör jämställas med makar i fråga om rätten lill särskilt förbehållsbelopp. Avgränsningen blir därmed densamma som den som jag har föreslagit i fråga om underhålls­skyldigheten mol styvbarn (avsnitt 5.2.1). Jag vill tillägga att frågan om lagstiftning på del familjerätlsliga området för dem som ulan att vara gifta bor tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden prövas av familjelags­sakkunniga underdel fortsatta utredningsarbetet. Den föreslagna regeln om hänsynslagande till samboende när det gälleratt bestämma underhåll lill barn kan därför komma all omprövas senare.

Som jag tidigare har sagt bör normalbeloppen anses innefatta alla vanliga levnadskostnader utom bostadskostnaden. Till dessa kostnader får anses höra utgifter för mat, kläder, tvätt, hygien, gas, elektricitet, telefon, radio- och TV-licenser, tidningar, försäkringsavgifter, fackföreningsavgifier, normala utgifter för hälso- och sjukvård samt kostnader för resor lill och från arbetet. Att beloppen har betecknats som normalbelopp innebär atl den underhälls­skyldige för egen del eller för maken kan förbehållas högre belopp om del kan visas alt utgifterna för vanliga levnadsomkostnader på grund av särskilda omständigheter är onormalt stora eller extra utgifter annars framstår som nödvändiga. Den underhållsskyldige bör exempelvis kunna förbehållas mer än normalbeloppet om han eller hon har kostsamma utgifter för resor till och från arbetet beroende på långa avstånd eller avsevärda kostnader lill följd av sjukdom (läkarvård, medicin, resor, diet m. m.) som inte kompenseras genom försäkringsersättning eller på annat sätt. Också räntor på lån för rimliga ändamål kan länkas berättiga lill höjning av förbehållsbeloppen, i den mån inte ränteutgiften beaktas redan när den bidragspliktiges inkomst bestäms. Räntekostnaden bör beräknas lill sitt nettobelopp, dvs. med hänsyn lagen lill rätten atl göra ränteavdrag vid beskattningen. I begränsad utsträckning kan även amorteringar behöva beaktas, t. ex. på studieskuld eller på skuld för bil som är nödvändig för den underhållsskyldiges försörjning. Till frågan om utgifter för villalån återkommer jag strax.


Allmän motivering


 


Prop. 1978/79:12


100


 


I särskilda fall, där den underhållsskyldiges levnadskostnader är osedvan­ligt låga, kan del också finnas anledning all räkna med ett lägre förbehålls­belopp än normalbeloppel. Enbart den omständigheten all den underhålls­skyldige bor tillsammans med annan, som har egen inkomst, och därigenom kan göra vissa besparingar bör emellertid i de flesta situationer inte leda lill en reduktion av förbehållsbeloppet for andra kostnader än bostadskostnaden. Samma ståndpunkt har de sakkunniga intagit i sina riktlinjer.

Den underhållsskyldige bör få förbehållas ett särskilt belopp för bostads­kostnaden. De sakkunniga harövervägt all schablonisera bostadskostnaden men har kommit fram lill alt det är rimligt all som utgångspunkt räkna med den faktiska kosinaden. Jag delar denna åsikt. Brullokoslnaden för bostaden minskad med bostadsbidrag bör alltså ligga till grund för beräkningen. Liksom de sakkunniga anser jag emellertid all man bör se lill att den underhållsskyldige inte blir vare sig överkompenserad eller underkompen-serad. Ell lägre belopp än del verkliga bör sålunda förbehållas om bostads­kostnaden är oskäligt hög med hänsyn till kostnadsläget på orten eller om bostaden får anses vara alltför stor i förhållande till familjens sioriek. Ä andra sidan bör den underhållsskyldige alltid få tillgodoräkna sig ett visst minsta belopp, om han har osedvanligt låg bostadskostnad. Jag förutsätter atl normer för bedömningen av bostadskostnaderna skall kunna meddelas i socialsty­relsens och riksförsäkringsverkels riktiinjer om hur underhållsbidrag bestäms. Ledning bör därvid kunna hämtas från de spärregler som gäller för rätt lill bostadsbidrag och i fråga om förbehållsbelopp vid införsel och utmätning. Jag vill i fråga om kosinaden för egel bostadshus tillägga att amortering på faslighelslån i allmänhet inte bör räknas in i bostadskostnaden. Ränteutgifterna bör i princip fa medräknas men bör beräknas med beaktande av rätten lill ränteavdrag vid beskattningen.

Om den underhållsskyldige bor tillsammans med make eller annan person som har egna inkomster bör de i flertalet fall anses svara för halva bostadskostnaden var. Har maken eller samboende som likställs med make ingen eller låg egen inkomst börden underhållsskyldige förbehållas ell belopp även förden del av bostadskostnaden som den andre inte själv kan erlägga, förutsatt all del föreligger sådana särskilda skäl för rätt lill förbehåll för make som jag har talat om förut. Finns inte sådana skäl, bör principen vara atl den underhållsskyldige får tillgodoräkna sig en kostnad som hade godtagits om han eller hon hade varit ensamstående men inte merkostnaden för maken eller den samboende. I allmänhet kommer alltså den underhållsskyldige atl få förbehålla sig mer än hälften av bostadskostnaden i dessa fall.

Vad jag har sagt nu om förbehåll för bostadskostnad bör i huvudsak kunna tillämpas även om den underhållsskyidige delar bostad med barn. I allmänhet bör man alltså slippa att beräkna särskild bostadskostnad för barnen. Jag får anledning att komma tillbaka till denna fråga senare på tal om .sättet att beräkna ell bidragsberältigat barns behov. Ibland kan det emellertid vara


Allmän motivering


 


Prop. 1978/79:12                                                    101

motiverat med en särskild bedömning. Så kan vara fallet, om nettobostads-     Allmän kosinaden för barnens del är betydande och tillika skillnaden mellan     motivering föräldrarnas inkomster är stor eller om barn i familjen endasl är endera makens eller den samboendes. Detsamma gäller om hemmavarande barn har inkomster av någon betydelse.

När det gäller ålerbetalningsskyldigheten för utgivna bidragsförskott har de sakkunniga förordat att den underhållsskyldige skall få tillgodoräkna sig också ett belopp för andra kostnader för hemmavarande barn än bostadskost­naden. Tilläggsbeloppet varierar enligt förslaget mellan 0,3 och 0,6 basbelopp, beroende på vad barnel kan erhålla från den andra föräldern. Förslaget har kritiserats under remissbehandlingen både för atl det i vissa fall missgynnar de hemmavarande barnen och för all del kan favorisera dem.

Som nämnls bör underhållsskyldigheten mol barn i princip ha företräde framför underhål/ssky/digheien mot make. Om en person är underhålls­skyldig mot flera barn bör däremot utgångspunkten vara den all barnen är likställda. Delta betyder inte all de alllid skall ha lika stort underhåll från den underhållsskyldige. Om barnen är halvsyskon, kan nämligen deras behov av underhåll från den gemensamma föräldern vara olika, beroende främst på skillnaden i de två andra föräldrarnas underhållsförmåga. Som jag kommer närmare in på i det följande bör i sådana fall den gemensamma förälderns underhållsförmåga i första hand las i anspråk där behovet är störst. Denna grundsals bör tillämpas också i förhållandet mellan ett hemmavarande och ett bidragsberältigat barn. Den kan leda lill alt merparten av vad den under­hållsskyldige kan avstå går till del barn som han eller hon bor tillsammans med, medan det utomstående barnel får en mindre andel, men förhållandet kan också bli det omvända. Ofta bör man alltså kunna reda sig med att tillämpa allmänna principer.

När samtliga inblandade föräldrar har svag ekonomi kan emellertid en strikt fördelning efter allmänna regler mellan barnen av den bidragsskyldiges tillgängliga överskott leda till all det hemmavarande barnet slår ulan tillräckliga medel för sin försörjning. Avsteg bör då få göras från de allmänna reglerna på så sätt all den bidragsskyldige föräldern i första hand får tillgodose del hemmavarande barnels behov. Del är meningslöst all kräva den underhållsskyldige på bidragsbelopp som han eller hon inte kan betala. Till detla kommer all det bidragsberäliigade barnel kan få underhåll genom bidragsförskott, en möjlighet som i regel inte tillkommer del hemmavarande barnel. Med tanke på detla bör del minsta belopp som alllid skall vara reserverat för hemmavarande barn i princip sammanfalla med det normala beloppet för bidragsförskott och alltså sältas till 0,4 basbelopp per år (f n. 420 kr i månaden). Omständigheterna i del särskilda fallet kan emellertid göra del motiverat atl räkna med ett högre eller ett lägre belopp. Del bör därför vara möjligt att avvika också från nivån 0,4 basbelopp. Från del belopp som sålunda skall stå till det hemmavarande barnets förfogande bör avräknas vad


 


Prop. 1978/79:12                                                    102

barnets andra förälder kan anses ha förmåga all tillskjuta i underhåll saml     Allmän ersättning som annars utges för den förälderns räkning, däremot inte     motivering barnbidrag och andra liknande förmåner som tillkommer barnet. Det återstående beloppet är alltså det som den bidragsskyldige under alla omständigheter skall förbehållas för underhåll ål barnel.

Reglerna om förbehållsbelopp förutsätter självfallet atl en beräkning görs av den bidragsskyldiges behållna inkomst. Jag återkommer lill denna fråga i del följande.

De föreskrifier om förbehållsbelopp m. m. som jag nu har redogjort för kommer utan tvivel all medföra en lättnad för de underhållsskyldiga som har del sämst ställt. Bl. a. blir del inte längre möjligt all, som fortfarande sker på sina håll, alllid bestämma underhäillsbidragel till ell belopp i nivå med eller strax under bidragsförskottet även för personer som saknar förmåga all bära en sådan bidragsskyldighel.

De föreslagna reglema i FB om förbehållsbelopp avviker delvis från de motsvarande föreskrifter som gäller vid införsel och vid utmätning i lön. Situationen när underhållsbidrag skall bestämmas är också en annan än den som föreligger när bidrag skall las ul i exekutiv ordning. Del kan emellertid finnas anledning atl se över bestämmelserna om förbehållsbelopp i den uisökningsräilsliga lagstiftningen sedan viss lids erfarenhet har vuniis av de nu föreslagna ändringarna i FB. Tills vidare bör dessa bestämmelser kvarstå oförändrade.

En metod att beräkna underhållsbidragets storiek

Inledningsvis framhöll jag att FB:s allmänna regler om underhåll till barn bör ges det innehållet att underhällsbidrag skall bestämmas med ledning av barnets behov och föräldrarnas inbördes ekonomiska bärkraft. En så allmänt hållen norm ger självfallet utrymme för olika tillvägagångssätt att beräkna underhållsbidrag, även om den kompletteras med sådana föreskrifter om förbehållsbelopp som jag nyss har föreslagit. Det vore önskvärt att ha tillgång till en mera fasl beräkningsmetod som kunde vinna allmän tillämpning. Nära till hands ligger då att försöka b)'gga vidare på reglerna om förbehållsbe­lopp.

En metod som ankyter till förbehållsbeloppen och som enligt min mening bör vara användbar i många siluai:ioner går i ell enkelt fall, där underhålls­skyldighet finns endasl gentemot ett barn, i korthet ul på följande. Barnets underhållsbehov uppskattas till vissl belopp. Beräkning görs av varje förälders nettoinkomst efter skatt. Härifrån dras förbehållsbelopp för föräl­derns eget och eventuellt för makes eller samboendes underhäll. Restbe­loppen representerar de överskoltstelopp som föräldrarna rimligen bör kunna ta i anspråk för underhåll åt barnel. Underhållsbidraget erhålls därefter genom alt det  belopp som hai beräknats för barnets behov fördelas


 


Prop. 1978/79:12


103


 


proportionellt mellan föräldrarna efter överskottsbeloppen. Om exempelvis

ett visst barns behov beräknas till 700 kr, den bidragsskyldiges överskott lill

I 200 kr och den andra förälderns motsvarande belopp tiJI 800 kr skulle alltså

underhållsbidraget bli

1 200

-----------  x 700 =420 kr

I 200 -t- 800


Allmän motivering


Bidraget får dock givelvis inte inkräkta på del belopp som har förbehållits den underhållsskyldige. Om båda föräldrarnas överskollsbelopp antas vara 300 kr, skulle bidraget, beräknat på samma sätt som nyss, ha blivit 350 kr. Den underhållsskyldige kan emellertid inte förpliktas utge mer än 300 kr.

Den metod som har beskrivits i del föregående utgår från barnels behov. Med hänsyn härtill börden ha goda utsikter all vinna parternas förståelse och underiäita uppgörelser i godo. Förslaget innebär inte alt någon given andel skall las i anspråk för bidrag av det överskott som den underhållsskyldige har. I stället kommer barnets behov och den andra förälderns betalningsförmåga alt reglera hur stor del av överskottet som skall tas i anspråk för bidraget. Också den förälder som inte är bidragsskyldig får tillgodoräkna sig förbe­hållsbelopp, när den förälderns betalningsförmåga bedöms. Härigenom kan han eller hon sägas bli jämställd med den förälder som är bidragsskyldig.

Såsom bidragsförskottet i dag är konstruerat får det i princip inte påverka storleken av underhållsbidraget (betänkandet s. 223). Systemet med särskilda förbehållsbelopp för den underhållsskyldige leder till - och förutsätter i viss mån - atl del bidragsberäliigade barnel får sitt grundbehov tillgodosett genom bidragsförskott när den underhållsskyldiges betalningsförmåga bris­ter. Detta kan emellertid knappast ses som ell avsteg från den nämnda principen. Också i övrigt bör man hålla fasl vid denna tills vidare. Jag vill här erinra om atl ulredningen om stödet till särievande föräldrar har att överväga den framtida utformningen av bidragsförskottsinstitutet eller en motsva­righet lill detta. I fall då den bidragsskyldiges disponibla inkomst inte mycket överstiger förbehållsbeloppet bör man dock enligt min mening med hänvis­ning lill bidragsförskottet kunna modifiera den förordade beräkningsme­toden så all inte den bidragsskyldiges överskott helt eller nästan helt går ål för underhållsbidrag. I annat fall uppkommer ganska kraftiga tröskeleffekter vid inkomstökningar för personer som befinner sig i inkomstskiktet kring förbehållsbeloppel.

Metoden för bidragsberäkning: barnets kostnader

En svårighet med den nu diskuterade metoden att räkna fram underhålls­bidrag till barn består i atl uppskatta det kostnadsbelopp som skall fördelas mellan föräldrarna. I detta bör i allmänhet räknas in endast verkliga utgifter för barnet. Även om de individuella förhållandena är avgörande, får man i stor utsträckning falla tillbaka på schablonbelopp. Det torde gå atl ungefär-


 


Prop. 1978/79:12


104


 


ligen beräkna vad ett barn, efter vad som är allmänt godtaget i vårt land, behöver för atl dess grundbehov av mal, kläder, annan utrustning, m. m. skall vara tillgodosett. Inom konsumentverket kartläggs f. n. de olika kostnader som ingår i en hushållsbudgel. Arbetet beräknas vara slutfört under sommaren 1978. Del bör bli möjligt att utläsa levnadskostnaderna för olika medlemmar i ell hushåll. Konsumentverket avser all beakta kostnads­utvecklingen genom halvårsvisa justeringar med ledning av konsumentpris­index.

Konsumentverkets redovisning bör kunna tjäna till ledning när under­hållsbidrag skall bestämmas. Jag räknar också med atl man i de råd som lämnas för hur underhållsbidrag bc;räknas skall kunna ange vissa riktvärden för barnkostnadema. En rimlig utgångspunkt torde under alla förhållanden vara del av de sakkunniga beräknade beloppet om 0,6 basbelopp per år (f n. 630 kr i månaden) för ett barns grundförsörjning, vartill kommer vad som täcks av barnbidraget.

Del koslnadsbelopp som skall fördelas mellan föräldrarna bör beräknas netto, dvs. med bortseende från belopp som motsvarar barnbidrag och andra bidrag från det allmänna vilka är direkt avsedda för barnel och bör påverka underhållsbidraget. Har barnet tillgångar eller inkomster av siörre betydelse, bör koslnadsbeloppel reduceras i skälig omfattning.

Bamlillsynskoslnader bör ses som en utgift för barnel. Normall bör inte högre kostnad godtas än som gäller vid kommunal barntillsyn. Kan barnel inte beredas plats för tillsyn genom kommunens försorg eller finns det annars särskilda skäl mol tillsyn i sådan ordning, bör dock annan skälig kostnad få accepteras.

Såvitt gäller bostadskostnaden vore det i princip riktigast att skilja ut den meratgift som barnet får anses medföra och lägga denna till barnets kostnadsbelopp. I gengäld fick den förälder som har hand om barnel nöja sig med motsvarande lägre avdrag för bostadskostnad från nettoinkomsten när del gäller all bestämma den förälderns underhållsförmåga. Ell sådani tillvägagångssätt skulle emellertid leda till invecklade beräkningar. 1 allmänhet bör man kunna välja den enklare metoden atl den förälder som barnel bor hos får förbehålla sig bostadskostnad både för egen och barnets del mol alt någon särskild bostadsutgift inte direkt påförs barnet. Förfarandet lorde i varje fall oftast kunna tillämpas när bostadsbidrag utgår. Bostadsbi­dragen har nämligen som väsentligt syfte all utjämna bostadskostnaderna för barnfamiljerna. Uppmärksamheten bör emellertid vara riktad på alt del i vissa fall kan vara nödvändigt all b;akta barnets bostadskostnad särskilt, om inte barnet skall få ell för lågt underhållsbidrag.

En viss schemalisering i bedömningen av kostnaderna för del underhålls­berättigade barnet är redan så lill vida nödvändig som ett faslsiälll underhållsbidrag kan komma att gälla under en relativt lång lid, medan underhållsbehovet   ändras.   Om   underhållsbidragen   någoriunda   skall


Allmän motivering


 


Prop. 1978/79:12


105


 


anpassas lill de verkliga förhållandena får emellertid denna schemalisering inte drivas för långt. Kostnaderna för barnet växlar ju med barnels ålder och förhållandena i övrigt. När barnet kommer upp i tonåren, får del alltmer en vuxens behov. Jag anser därför att man bör nöja sig med att försöka bedöma underhållsbehovet under de år som ligger närmast i liden och lägga denna bedömning lill grund för bidragsberäkningen, låt vara atl bidraget formellt bestäms all utgå också för liden därefter. Detta fömtsätter naluriigtvis all frågan om bidragels sioriek kan prövas om senast när den tidsperiod har gått ut som man har kalkylerat med. Detta spörsmål kommer jag atl behandla under 5.2.6.

Som jag redan har sagt kan frågan om barnets totala underhållsbehov inte ses frislående från föräldrarnas ekonomiska förhållanden. Barnel kan, efter en glidande skala, göra anspråk på en högre standard för egen del ju bättre ställt föräldrama har det i ekonomiskt hänseende. Detta siandardtillägg för barnel bör enligt min mening i första hand bedömas i förhållande lill vad som utgör båda föräldrarnas sammanlagda överskott av neiloinkomslen sedan förbehållsbeloppen har räknats från. 1 detta sammanhang bör dock hänsyn mera generellt kunna tas lill underhållsskyldighet mot make. Även den underhållsskyldiges behov av ytteriigare medel för egen del utöver vad som läcks av förbehållsbeloppel bör beaktas. Jag är inte beredd atl anvisa någon formel för hur slandardtilläggen till barnets behovsbelopp bör beräknas. Det är möjligt all del även i detta hänseende kan lämnas vissa råd i riktiinjema för hur underhållsbidrag fastställs.


Allmän motivering


Metoden för bidragsberäkning: fördelningen mellan föräldrarna av kostnaderna för barnets underhåU

Vad härefter gäller underhållsbördans fördelning mellan föräldrarna bör den ekonomiska bärkraften bedömas utifrån varje förälders förväntade nettoinkomst, dvs. bruttoinkomsten minskad med skatt. I princip bör inkomsten minskas med sådana utgifter för inkomstens förvärvande som är avdragsgilla vid beskattningen. Skatten beräknas lämpligen med hjälp av tabellerna för preliminärskatl. Därvid beaktas genom val av skatlekolumn alt rätt föreligger lill förvärvsavdrag eller skattereduktion. Också den skatte­lättnad som följer av rätlen all upp lill ett viss belopp göra avdrag för underhållsbidrag bör beaktas. Till nettoinkomsten bör läggas viss andel av siörre förmögenhet.

Sedan den bidragsskyldiges nettoinkomst har fastställts minskas denna med förälderns eget förbehållsbelopp, inklusive bostadskostnad. Också rätten till förbehållsbelopp för make eller samboende bör, som framgått, beaktas på del sättet att den bidragsskyldiges nettoinkomst inför jämförelsen med den andra förälderns underhållsförmåga alllid minskas med förbehållsbeloppel. Motsvarande reduktion görs av den andra förälderns inkomst. Kvarvarande belopp är de överskott vars inbördes förhållande bestämmer hur underhålls-bördan skall fördelas mellan föräldrarna.


 


Prop. 1978/79:12


106


 


Metoden för bidragsberäkning: underhållsskyldighet mot flera barn m. m.

Vad jag har sagt i det föregående om hur underhållsbidrag till ett barn lämpligen kan beräknas bör tillämpas också när fråga är om två eller fiera barn till .samma föräldrar. Att det gäller au täcka varje barns behov leder ofta lill atl det .sammanlagda underhållsbidraget stegras vid ökat barnantal. Underhålls­bidraget lill varje barn blir emellertid normalt lägre. För det första minskar .självfallet utrymmei för standardtillägg. Fördel andra kan man även i övrigt räkna med lägre utgifter per barn, när två eller flera barn växer upp i samma hushåll. För det tredje torde det oftare bli aktuellt att skära ner bidraget därför atl dei annars skulle inkräkta på förbehåll.sbeloppen.

Om en person är underhållsskyldig mot två eller flera bam som har olika mödrar eller fäder, måste hänsyn tas till att de andra föräldrarna inbördes kan ha olika bidragsförmåga. Den underhållsskyldige kan därför komma att betala högre bidrag till ell barn än lill ett annal, även om barnen har samma underhållsbehov. I förhållande lill varje barn och dess andra förälder bör bidragsförmågan bestämmas med ledning av ett belopp som utgör återstoden av den bidragsskyldiges nettoinkomst sedan från denna har dragils- förutom tidigare nämnda förbehållsbelopp för den underhållsskyldige själv och för make eller samboende - del bidrag lill övriga bam som vid en samtidig bedömning beräknas vara del rikiigii. Merparten av vad l. ex. en far lill ivå barn kan bidra med kan komma atl las i anspråk av det ena barnet, om modern lill det barnet saknar underhållsförmåga medan modern lill det andra barnel har ett ansenligt inkomslöverskott. Det andra barnet bör dock inte ställas helt utan bidrag från fadern.

Vad jag har sagt nu är i princip tillämpligt också i förhållandet mellan ell barn som den underhållsskyldige bor tillsammans med och ett bam till vilket han eller hon skall betala bidrag. Del kan alliså bli nödvändigt atl ungefäriigt beräkna vilket underhållsansvar som bör vila på den andra föräldern lill del hemmavarande barnet, även om denna förälder bor tillsammans med den bidragsskyldige. I fråga om hemmavarande bam tillkommer, som framgått av del föregående, att del resultat som man kan komma fram till med stöd av allmänna överväganden kan behöva korrigeras till det hemmavarande barnels förmån, så atl delta barn är tillförsäkrat ett minimiunderhåll från sina föräldrar som i regel uppgår lill 0,4 basbelopp om året (f n. sammanlagt 420 kr i månaden).


Allmän motivering


Metoden för bidragsberäkning: hemarbetande makes eller samboendes under­hållsförmåga

En fråga med allmän räckvidd är om och i så fall i vilken utsträckning en förälder skall anses ha viss underhållsförmåga trots all han eller hon inte har egen inkomst av någon betydelse. Frågan lorde ganska ofta få aktualitet för hemarbetande makes eller samboendes del. Den uppkommer t. ex. om en


 


Prop. 1978/79:12


107


 


förälder är gift och hemarbetande och skall betala underhållsbidrag lill ett egel barn utanför hemmet eller om en förälder skall betala bidrag lill sill barn och barnel bor hos den andra föräldem som är omgift och saknar förvärvsin­komst. Motsvarande problem kan föreligga när en person med förvärvsin­komst som har hemmavarande barn skall betala underhållsbidrag lill ett barn utom hemmet. För all bedöma vederbörandes betalningsförmåga kan man behöva ta ställning till vilken andel av underhållet lill del hemmavarande barnel som en hemarbetande make skall anses svara för.

De nu angivna fallen torde i huvudsak kunna bedömas enhetligt. Utgångspunkten bör vara att man bygger på de faktiska förhållanena. Om emellertid den hemmavarande maken har möjlighel all få ett lämpligt arbele utanför hemmet och familjens situation inte kan anses kräva att maken avstår från denna möjlighel, vore det stötande atl frånkänna maken förmåga att bidra lill barnets kostnader. Man får då utgå från en tänkt inkomst när underhållsförmågan prövas. I del föregående har jag behandlat frågan, om en person som skall betala underhållsbidrag lill ett bam får förbehålla sig ell belopp för underhåll åt den hemmavarande maken. De grander efter vilka denna fråga skall bedömas bör enligt min mening tillämpas också i det nu diskuterade fallet, där del alltså gäller alt avgöra om en hemmavarande make skall påföras en tänkt inkomst eller ej. Ytterst får man falla tillbaka på skönsmässiga bedömningar.


Allmän motivering


Avslutande synpunkter

Jag vill avslutningsvis understryka atl den metod som jag i del föregående har behandlat endasl är atl se som ett hjälpmedel att bestämma ell rimligt underhållsbidrag i överensstämmelse med FB:s föreskrifter i ämnet. Del underhållsbelopp som kan räknas fram med hjälp av metoden och anslutande synpunkter bör kontrolleras genom en allmän skälighetsbedömning och vid behov korrigeras. Omständigheterna i de enskilda fallen är sä varierande att domstolarna och andra som medverkar vid fastställande av underhållsbidrag alltid måste ha möjlighel att göra en mera fri bedömning. Jag har inte heller här kunnat la upp mer än en del av de problem som möter när underhålls­bidrag skall bestämmas. Del förtjänar också påpekas all domstolarna är bundna av parternas yrkanden och hänvisade att göra sina bedömningar på grundval av det faklaunderiag som parterna för in i processen.

5.2.4 Den bidragsskyldiges egna utgifter för barnet

Nedsättning av underhållsbidraget?

Den av föräldrarna .som skall betala underhållsbidrag till ett barn bidrar inte sällan också mera direkt till barnets underhåll genom alt ha barnet hos sig under längre eller kortare perioder. Ibland förekommer det att underhållsbi-


 


Prop. 1978/79:12


108


 


draget av denna anledning bestäms till ell lägre belopp än som annars skulle ha utgått. Den bidragskyldiga föräldern kan emellertid inte med stöd av någon lagregel fordra att underhållsbidraget sätts ned med hänsyn lill de direkta utgifter som föräldern har för barnets uppehälle medan del vistas hos honom eller henne.

Särskilt på senare tid har i olika sammanhang gjorts gällande all den bidragsskyldiga föräldern borde ha rätt atl vid betalningen av underhållsbi­draget tillgodoräkna sig åtminstone en del av de utgifter som föräldern på detta sätt har för barnet. Frågan behandlades bl. a. i en motion till 1975/76 års riksmöte (mol. 1975/76:675). I motionen framhölls att en bidragsskyldig förälder som utövar den faktiska tillsynen av barnel under perioder på mer än tre dagar i följd borde medges nedsättning i det månatliga underhållsbidraget med 1/30 för varje sådan dag. Riksdagen tog dock inte ställning till denna fråga ulan ansåg all den först borde prövas närmare av familjelagssakkunniga (se LU 1975/76:33 s. 96, rskr 1975/76:397).

Familjelagssakkunnigas förslag innebär all den bidragsskyldiga föräldern skall kunna få underhållsbidraget nedsatt i skälig omfattning, om föräldern har haft nödvändiga kostnader för barnets uppehälle medan del har vistats hos honom eller henne under en inte obetydlig del av bidragstiden. Avsikten är atl del i första hand skall ankomma på föräldrama själva att komma överens om villkoren för nedsäliningen i underhållsbidraget. Vid tvist mellan dem bör enligt de sakkunniga som en riktpunkt för bedömningen gälla alt nedsättning medges endasl för perioder på minst tre dagar i följd. Om underhållsbidraget inte överstiger bidragsförskottet bör avdraget kunna utgöra 1/30 av underhållsbidraget för varje dag utöver de två första av perioden. Är underhållsbidraget högre, får avdraget i stället bestämmas efter en allmän skälighetsbedömning. En av de sakkunniga är dock skiljaktig på denna punkt och anser atl avdraget inte i något fall bör överstiga 1/30 av bidragsförskottet.

Remissinstanserna tillstyrker i allmänhet all den bidragsskyldiga föräldern ges rätt lill vissl avdrag på underhållsbidraget för de kostnader som uppkommer när barnet vistas hos honom eller henne. Flera remissinstanser anser emellertid alt det bör krävas en längre tids vistelse än tre dagar för all avdragsräll skall uppkomma. Av dessa remissinstanser förordar en del att vislelseliden skall räknas över en längre tid än en månad, varvid dock vistelsen inte behöver vara sammanhängande. Från några håll förordas vidare atl avdraget får uppgå högsl till 1/30 av bidragsförskottet. Slutligen framhåller ell par remissinstanser att förutsättningarna för avdragsrätten bör anges mera exakt i lagen än de sakkunniga har föreslagit.

Enligt min mening ärdet ell rätlvisekrav all den förälder som förutom att betala underhållsbidrag bidrar till barnets underhåll genom att ha barnet boende hos sig, kanske under långa perioder, kan få en rimlig lättnad i sin bidragsskyldighel. Del är också angeliigel alt underlätta kontakten mellan


Allmän motivering


 


Prop. 1978/79:12


109


barnet och den bidragsskyldiga föräldem. Denna kontakt får inte försvåras av     Allmän att föräldern inte har råd att utöver underhållsbidragei bekosui barnets     motivering vistelse hos honom eller henne i någon siörre utstriickning. Som familjelags­sakkunniga och flertalet remissinstanser har funnit börden bidragsskyldiga föräldern alltså kunna räkna sig till godo viss del av de kostnader som föräldern har för barnel medan del vistas hos honom eller henne.

Del är naluriigtvis möjligt all redan när underhållsbidraget bestäms beakta atl den bidragsskyldiga föräldern delvis fullgör sin underhållsskyldighet genom all lidvis ha barnel hos sig. Underhållsbidraget får då fastställas lill ett lägre belopp än som annars skulle ha utgått. Ett sådani förfarande kräver inte någon lagreglering ulan kan tillämpas redan i dag. Metoden kan vara lämplig när föräldrarna i förväg kan med ganska stor säkerhet avgöra i vilken utsträckning barnel kommer alt vistas hos den bidragsskyldiga föräldern. Framför allt lorde metoden kunna komma till användning i fall då föräldrarna har gemensam vårdnad och låler barnel regelbundet bo än hos den ena och än hos den andra föräldern.

Den angivna metoden passar emellertid inte .så bra i de fall då föräldrarna inte redan från början säkert vei hur ofta och på vilka lider barnet kommeratt vistas hos den bidragsskyldiga föräldern. Den förutsätier vidare au föräld­rarna tänker på denna fråga när de bestämmer underhållsbidraget. De underhållsbidrag som utgår f n. torde .som regel inte ha fastställts enligt denna metod. Om någon annan lösning inie erbjuds skulle därför .större delen av dem som nu är bidrag.sskyldiga behöva pröva om sina underhållsbidrag för au få sina egna utgifter för barnet beaktade. Detta är uppenbariigen inte någon lämplig ordning.

Med tanke på de fall där underhållsbidraget inte har beslämls enligt den metod som jag nyss pekade på bör alltså en särskild bestämmelse uppställas som innebär atl den bidragsskyldiga föräldern får tillgodoräkna sig ett avdrag på underhållsbidraget för de kostnader som uppkommer medan han eller hon rent faktiskt sörjer för barnel. Ävdragsrällen bör kunna utnyttjas först sedan det har konstaterats alt barnel har vistats hos den som är bidragsskyldig. Eftersom underhållsbidragen som regel betalas i förskott innebär detla atl avdraget i allmänhet inte kan göras på just det underhållsbidrag som avser den tid barnet vistas hos den bidragsskyldige. Avdraget får i stället göras i efterhand på underhållsbidrag som härnäst förfaller lill betalning eller på eventuellt lidigare förfallna men ännu inte betalda bidrag.

När del gäller all bestämma villkoren för avdraget kan man länka sig olika lösningar. En är alt i enlighel med familjelagssakkunnigas förslag ge endasl en allmänt hållen regel om ävdragsrällen och överlåta ål i första hand föräldrarna själva all komma överens om de närmare villkoren för denna rätt. Uppkommer tvist mellan dem, får den avgöras av domstol. Som flera remissinstanser har påpekat kan emellertid en sådan lösning skapa konflikter mellan föräldrarna och leda till tvister som inte främjar en god kontakt mellan dem och barnel. Förslaget innebär vidare atl många tvister kan uppkomma i


 


Prop. 1978/79:12                                                    110

samband med införsel för underhållsbidraget och då medföra problem för    Allmän
kronofogdemyndigheten.
                                                 motivering

En annan lösning, som har föreslagits av några remissinstanser, är all medge avdragsräll endasl under fönjlsällning all de närmare villkoren för denna rätt redan har beslämts i avtal eller dom om underhållsbidrag. Tvisterna i efterhand skulle då begränsas lill frågan om bamel har vistats hos den bidragsskyldiga föräldem i sådan omfattning all rält till avdrag föreligger enligt avtalet eller domen. Även denna lösning har emellertid vissa nackdelar. Framför allt tvingas föräldrar med redan fastställda underhållsbi­drag atl nu i efterhand söka nå en uppgörelse i avdragsfrågan eller, om del inte lyckas, vända sig till domstol för all få frågan avgjord.

Enligt min mening är den bästa lösningen i stället att direkt i lagen slå fasl en huvudregel för ävdragsrällen som leder lill ell rimligt resultat i de flesta fall. Föreligger särskilda omständigheter som gör att regeln slår fel, bör föräldrarna kunna vända sig till domstol om de inte själva kan komma överens om avvikande villkor. För all man så långt möjligt skall undvika all kronofogdemyndigheterna i efterhand måste ändra ett avdragsbeslut i ett införselmål bör sådana avvikande regler mot parts bestridande kunna meddelas endasl för liden efter del alt talan har väckts.

Vid valet av en lämplig huvudregel i fråga om villkoren för avdragsrätten måste hänsyn tas lill all inte alla kostnader som den bidragsskyldige har för barnet när del vistas hos honom eller henne leder lill alt den andra förälderns kostnader minskar i motsvarande mån. En avdragsräll för den bidragsskyl­diga föräldern får givetvis inte gå så långt atl den andra föräldem inte får en rimlig täckning för sina fasta kostnader för barnel.

Redan av denna anledning finns det skäl att begränsa ävdragsrällen till inte alltför kortvariga perioder. Detla är också påkallat för atl man skall undvika täta avdrag som förrycker betalningen av underhållsbidragen och som kan leda lill siörre administrativt merarbete hos kronofogdemyndigheterna i fråga om bidrag som las ut genom införsel. Från dessa synpunkter framstår den av familjelagssakkunniga föreslagna liden av tre dagar som väl kort.

Den bidragsskyldiga föräldem har givelvis störst behov av ett avdrag när barnel vistas hos honom eller henne under längre perioder, såsom under längre skollov och semestrar. Ett avdragssyslem bör därför utformas så att del i första hand lar sikle på dessa perioder. För detla ändamål är det enligt min mening tillräckligt att avdrag får göras när vistelsen pågår minsl fem hela dygn i följd. Rält lill avdrag bör enligt huvudregeln uppkomma först vid vistelser av denna längd men då avse hela perioden. Avvikelser från denna regel bör dock medges om det föreligger särskilda skäl, t. ex. om barnel regelbundet besöker den bidragsskyldiga föräldem under kortare perioder än fem dygn. Givetvis kan föräldrartia även utan att det föreligger sådana särskilda skäl komma överens om all tillämpa andra tider för ävdragsräl­len.

När del gäller avdragels sioriek finner jag inte anledning all komplicera


 


Prop. 1978/79:12


111


 


bedömningen genom all införa olika regler beroende på hur stort underhålls­bidraget är. I och för sig kan det synas naturiigt att avdraget bestäms lill 1/30 av del månatliga underhållsbidraget för varje dygn som bamel vistas hos den bidragsskyldiga föräldem, dvs. att bidragsskyldigheien helt bortfaller under denna tid. En sådan regel tar emellertid enligt min mening inte tillböriig hänsyn lill all den andra föräldern har vissa fasta kostnader som inte minskar därför all barnet är borta. Det vore olyckligt om avdraget sattes så högt alt man skapade ett motstånd hos den föräldern all medverka lill att umgäng-esrätlen utövas. Man uppnår enligt min åsikt en rimlig avvägning om underhållsbidraget reduceras endast med 3/4, dvs. om avdraget bestäms lill 1/40 av underhållsbidraget för varje dygn som vistelsen pågår. Även i delta fall bör dock andra normer kunna tillämpas, om särskilda skäl föreligger eller om föräldrama är Överens om del.

Sammanfattningsvis förordar jag som huvudregel att bidragsskyldig förälder som har haft bamel hos sig under en sammanhängande lid av minsl fem hela dygn skall vid fullgörande av bidragsskyldigheien få tillgodoräkna sig ett avdrag för varje helt dygn av barnets vistelse med 1/40 av del underhållsbidrag som räknat för kalendermånad gäller vid denna tid. Del är rimligt att denna reduktion inte kommer alltför sent. Jag föreslår därför all den bidragsskyldiga föräldem inte skall kunna göra avdrag på underhållsbi­drag som belöper på senare lid än sex månader från utgången av den kalendermånad då vistelsen upphörde.

Under remissbehandlingen har från olika håll påpekats au de förordade avdragsreglerna inte är tillräckliga i fall då den bidragsskyldiga föräldern bor långt från barnet och därför måste vidkännas dryga resekostnader för att barnel skall kunna besöka honom eller henne. Denna fråga har också behandlats i en motion lill årets riksmöte (mot. 1977/78:1470). Med anledning av motionen uttalade rik.sdagen atl frågan föll inom ramen för det utredningsuppdrag som ligger på kommittén för översyn av samhäll.sstödet till särievande föräldrar. Riksdagen förui.saite au del spörsmål som hade tagits upp i motionen skulle komma alt behandlas av kommittén under dess fori.satta arbete. Motionen föranledde därför inie någon åtgärd från riksda­gens sida (LU 1977/78:23). Även jag anser atl det är lämpliga.st att detta spörsmål i första hand får övervägas av kommittén under dess arbele. Jag finner därför inte anledning att ta upp frågan till närmare behandling i detta sammanhang.


Allmän motivering


Regleringen i bidragsförskottslagen

En särskild fråga är hur den föreslagna ävdragsrällen skall passas in i gällande syslem för bidragsförskott och återkrav av sådant förskott. Enligt familjelagssakkunnigas förslag skall utgående bidragsförskott inte påverkas av atl den bidragsskyldige kan ha rätt till avdrag på underhållsbidraget. Däremot skall försäkringskassan vid återkrav av bidragsförskoilel kunna la


 


Prop. 1978/79:12


112


 


hänsyn lill alt den bidragsskyldige har haft barnel hos sig och reducera ålerkravsbeloppet i motsvarande mån.

Remissinstanserna har allmänt godtagit att den bidrag.sskyldiges återbetal­ningsskyldighet för utgivna bidragsförskott skall reduceras när barnet har vistats hos honom eller henne under sådana förhållanden alt rätl till avdrag har uppkommit. Också jag an.ser all delta är lämpligt. I annat fall skulle syftet med de nya avdragsreglerna i stor utstriickning förfelas. För atl undvika alltför stora administrativa besvär för försäkringskassorna bör hänsyn dock kunna tas endasl lill vistelser som har pågått minst fem hela dygn i följd, även om den bidragsskyldige enligt dom eller avtal har rätt alt göra avdrag för kortare perioder. Vidare bör krävas all den bidragsskyldige inom en kortare tidsfrist anmäler önskemål om att avdraget skall beaktas vid återkrav mol honom eller henne av utgivna bidragsförskott. I övrigt bör försäkringskas­sorna vid återkravet tillämpa samma regler som gäller mellan'föräldrarna i fråga om rätten till avdrag på underhållsbidraget. Om inget annal har bestämts bör alltså ålerkravsbelopiet reduceras med 1/40 för varje dygn under en månad som umgängesrätl har utövats. I fall då underhållsbidraget överstiger bidragsförskottet, får avdraget fördelas proportionellt mellan bidragsförskottet och det överskjutande underhållsbidraget. Denna ordning överensstämmer med den som tillämpas när försäkringskassan har fullmakt atl uppbära överskjutande underhållsbidrag och skall fördela belopp som den underhållsskyldige betalar till kassan men som inte räcker till för all täcka hela underhållsbidraget.

Flera remissinstanser har framhållit alt en motsvarande reduktion bör göras på bidragsförskotten till barnet. Annars skulle barn som får bidrags­förskott gynnas otillböriigt framför andra barn. Ocksåjag anseratt man måste låta bidragsförskotten reduceras i de berörda fallen. En annan ordning skulle inte bara leda lill orättvisor utan också direkt inbjuda lill missbruk av bidragsförskottssystemet. Utgående bidragsförskott bör alltså minskas med samma belopp .som räknas av vid återkravet mot den bidragsskyldiga föräldern. Det innebär alt barnet enligt huvudregeln likväl får ut minst 1/4 av förskottet, även om det vistas hela månaden hos den bidragsskyldiga föräldern. Och är underhållsbidraget lägre än förskottet, utgår alllid mellan­skillnaden ograverad. Del bör också beaktas atl eventuellt bostadsbidrag och i allmänhet också barnbidrag hela liden lämnas till den förälder som stadig­varande har hand om barnet. Den reduktion av bidragsförskottet som jag har förordat kan därför inte få några allvarliga konsekvenser för denna förälder, som ju också har fått sina utgifter fcir barnel minskade medan del vistas hos den andra föräldern.

Efter samråd med socialministern förordar jag alliså all den bidragsskyl­diges rätt till avdrag för en sammanhängande tid av minst fem hela dygn skall beaktas inte bara vid återkrav mol honom eller henne för utgivna bidrags­förskott ulan också när bidragsförskott utgår lill barnel. Jag återkommer närmare lill dessa frågor i specialmoliveringen.


Allmän motivering


 


Prop. 1978/79:12


113


 


5.2.5 Periodiska bidrag och engångsbidrag

Underhållsbidrag kan utges antingen periodiskt eller med ett belopp en gång för alla. Huvudregeln är enligt 7 kap. 6 § FB atl bidrag skall betalas i förskoll för kalendermånad. Om särskilda omständigheter föreligger kan domstolen dock bestämma annal. Bidragen kan sålunda utgå i förskoll för kortare eller längre perioder eller också i efterskott.

Parterna kan vidare själva komma överens om alt gå ifrån huvudregeln. Överenskommelsen kan gå ut på alt bidraget skall eriäggas med ett engångsbelopp. Av 7 kap. 6 och 7 §§ FB framgår att avtalet måste vara skriftligtoch bevittnat. Det skall dessutom vara godkänt av barnavårdsnämn­den. Möjligheten att genom avtal frångå huvudregeln står dock öppen endast i fråga om barn vars föräldrar varken vid dess födelse var eller senare har varit gifta med varandra.

Bestämmelsema om när ett underhållsbidrag skall betalas har tvingande karaktär. Om en underhållsskyldig betalar bidrag i förskott för längre lid än som är bestämd i föreskriven ordning innebär nämligen betalningen inte atl han eller hon blir befriad från all betala bidraget på den förfallodag som rätteligen gäller.

De sakkunniga har funnit det naturiigt att behålla den nuvarande huvudregeln och möjligheten för domstol att meddela undantag från den. De anser vidare au det också i fortsättningen bör vara möjligt för parterna all avtala om avvikelse men att avtalsmöjligheten bör gälla lika för alla bam, dvs. oavsett om föräldrarna har varit gifta med varandra eller inte. Formkravet och kravet på godkännande av barnavårdsnämnden bör enligt förslaget stå kvar om avtalet gäller betalning med eti engångsbidrag eller i förskott för längre lid än en kalendermånad. Betalning i sådan ordning bör komma i fråga endast när starka skäl talar för det.

De sakkunnigas förslag har i allmänhet godtagits under remissbehand­lingen. Även jag anser atl den nuvarande huvudregeln om betalning i förskott månadsvis bör slå kvar. Regeln tillgodoser barnets intresse av alt fortlöpande få bidrag för sin försörjning allt efter som behov uppkommer. Den är i allmänhet till fördel också för den bidragsskyldige, vars betalnings­ansvar delas upp i perioder som för del mesta lorde vara väl anpassade efter inkomstförhållandena.

Huvudregeln bör emellertid även i fortsättningen i dag kunna frångås under särskilda omständigheter. En avvikande betalningsordning bör kunna grundas på rättens beslut eller på avtal.

Liksom remissinstanserna biiräder jag de sakkunnigas förslag att möjlig­heten alt genom avtal avvika från huvudregeln bör slå öppen beträffande alla grupper av barn. Avtal bör alltså kunna iräftas också för barn vars föräldrar har varit gifta med varandra.

Den längst gående avvikelsen från huvudregeln är att bestämma alt bidraget skall utgå med ell engångsbelopp. De sakkunniga har som nämnls


Allmän motivering


8   Riksdagen 1978/79. l:a saml. Nr 12


Prop. 1978/79:12


114


 


ansett att man bör vara mycket ålerhållsam med alt bestämma engångsbi­drag. Detta är också min åsikt. Denna betingas delvis av hänsyn lill barnets ekonomiska intressen. Visserligen bör, enligt vad jag kommeratt föreslå i det följande, även avtal om engångsbidrag kunna jämkas lill förmån för barnet när ändrade förhållanden föranleder del. Och genom krav på att beloppet liksom nu skall betalas till barnavårdsnämnd kan man skydda barnel mot att bidraget förbrukas i förlid. Det är likväl en betydande risk all barnet genom ett engångsbidrag får ett lägre underhåll än genom ell fortlöpande bidrag som, lill skillnad från engångsbidragei, är indexreglerai.

Väl så stor betydelse bör tillmätas önskemålet att kontakten mellan barnet och den bidragsskyldiga föräldern inte skärs av. Betalning genom ell engångsbidrag får lätt en sådan verkan. Redan delta gör alt del mycket sällan bör komma i fråga all mot nägon parts vilja bestämma atl underhållsbidraget skall betalas en gång för alla.

Under remissbehandlingen har en instans ifrågasatt om inte tiden är inne att helt avskaffa engångsbidrag som betalningsform. Jag anser dock att man inte bör gå så långt. I särskilda fall kan ell engångsbidrag vara atl föredra. Om exempelvis den underhållsskyldige inte har haft någon familjesamhörighei med bamel och det inte heller kan väntas att en sådan kontakt kommer au uppstå, kan det vara bättre för barnet att få ett engångsbidrag i stället för en kanske osäker rätt till framtida periodiska bidrag. Detta gäller särskilt om den bidrag-sskyldiga föräldern avser att bosätta sig i annat land och svårigheter atl utfå underhållsbidrag därigenom kan väntas uppkomma. Frågan om engångsbidrag bör .sålunda enligt min mening prövas med utgångspunkt främst i vad som är bäst för barnet.

Med hänsyn lill vad jag har sagt nu biiräder jag de sakkunnigas förslag atl avtal om engångsunderhåll skall godkännas av barnavårdsnämnden för alt vara giltigt. Alternativi bör rätten kunna lämna sitt medgivande. F. n. anses domstolen inte kunna bestämma om engångsbidrag, om inte parterna är ense om sådani bidrag. Med tanke på de begränsade verkningar som för framlider bör tilläggas engångsbetalning (avsnitt 5.2.6) finns det emellertid enligt min mening inte tillräcklig anledning alt formligen utesluta möjligheten för rätten att mot ena partens vilja förordna om denna form av betalning. En annan sak är all del myckel sällan torde bli jiktuellt all utnyttja en sådan möjlighet.

Ell särskilt behov av att bevaka barnets rätt föreligger enligt min mening också i de fall då fråga uppkommer om all betala periodiska bidrag för längre tidsperioder ål gången, antingen det gäller betalning i förskott eller i efterhand. Del kan vara svårt alt dra en bestämd skiljelinje mellan dessa situationer och fall då engångsbidrag skall betalas i två eller fiera omgångar. Bl. a. med hänsyn härtill finns det skäl alt även när del gäller bidrag som skall utgå periodvis med längre tidsmellanrum behålla den särskilda prövning som kravet på barnavårdsnämndens godkännande innebär. Jag föreslår att avtal som innebär att framlida bidrag skall betalas i förskoll eller efterskott för


Allmän motivering


 


Prop. 1978/79:12


115


 


längre tid än tre månader skall godkännas av nämnden, om barnel är under 18 år. Domstol bör ock.så kunna bestämma om avvikelse från huvudregeln, om den finner att .särskilda skäl föreligger. Detla gäller vare sig parterna är överens om det eller ej.

Utöver vad jag nu har sagt bör några begränsningar inte göras i parternas frihet att avtala om avvikelse från huvudregeln. Det bör .sålunda stå dem fritt alt avtala om betalning för kortare terminer än tre månader, vare sig betalningen skall erläggas i förskott eller i efterskott.

Mitt förslag innebär sålunda att avialsmöjligheten utvidgas till att omfatta alla barn oavsett föräldrarnas civilstånd men att kravet på godkännande från barnavårdsnämnd begränsas till att avse väsentligare avvikelser från huvud­regeln. Kravet på nämndens medgivande kommer att gälla också avtal som frånskilda föräldrar ingår beträffande sina barn. De formkrav som i dag uppställs för avtal om avvikelse från huvudregeln bör stå kvar för sådana avtal .som skall underkastas barnavårdsnämndens granskning. Avtalen bör alltså i des.sa fall vara skriftliga och bevittnade.

Skulle en underhåll.sskyldig betala bidrag i förskott för längre lid än vad som följer av huvudregeln, domstols avgörande eller ett i behörig ordning slutet avtal, bör betalningen inte heller i fortsättningen befria den bidrags­skyldige från alt på nytt betala bidrag på de fdrfallodagar som rätteligen gäller.


Allmän motivering


5.2.6 Jämkning av underhållsbidrag Grundläggande bestämmelser

Bestämmelser om möjlighelerna all få lill stånd ändring av domar och avtal om underhållsbidrag till barn är intagna i 7 kap. 7-9 §§ FB. Har bidraget blivit fastställt genom dom kan det, om man bortser frän indexändringar, jämkas endast när ändrade förhållanden påkallar det. Också avtal om periodiska underhållsbidrag kan jämkas på grund av ändrade förhållanden. Avtal som makar har slutit med tanke på föreslående skilsmässa kanjämkas även därför all avtalet är obilligl. Mol del underhållsberättigade barnel är bidragsavial över huvud laget inte bindande, såvida inte barnets föräldrar aldrig har varit gifta med varandra och avtalet har slutits i särskild form. Gentemot den underhållsskyldige upprätthåller FB däremot grundsatsen all avtal är bindande, dock med de betydande avsteg som nyss har nämnls.

Familjelagssakkunnigas förslag innebären förenkling av den nu behand­lade regleringen. Del föreslås bl. a. att man upphäver bestämmelsen om atl den underhållsberättigade oberoende av vad som har avtalats kan göra anspråk på högre underhållsbidrag. Regeln om jämkning vid ändrade förhållanden skulle därmed i lika mån bli tillämplig för den underhållsskyl­dige och den underhållsberättigade. De sakkunniga föreslår vidare en allmän


 


Prop. 1978/79:12                                                    116

föreskrift om jämkning av avtal sorn är oskäliga med hänsyn till omsiändig-     Allmän
heter som förelåg vid tillkomsten.
                                     motivering

Vad de sakkunniga sålunda har föreslagit har i allmänhet godtagils under remissbehandlingen. En remissinstans, juridiska fakultetsnämnden i Uppsala, ifrågasätter emellertid om inte båda parterna i ell underhållsavtal borde ha oinskränkt rätt all begära omprövning vid domstol av underhålls­frågan. Socialstyrelsen går ett steg längre och förordar all ett orikligt underhällsbidrag alllid bör kunna ändras av domstol, vare sig bidraget är fastställt genom avtal eller i dom. De båda remissinstansernas ståndpunkt får ses mot bakgrund av all de anser att den myndighet, i första hand försäkringskassan, som har betalt ut bidragsförskott bör ha viss rätt alt uppträda som part vid domstol i mäl om fullgörande av underhållsskyldig­heten.

Också jag anser att bestämmelserna om när fastställda underhållsbidrag kan jämkas behöver ses över. Den naluriiga utgångspunkten är enligt min mening att både domar och avtal om underhållsbidrag enligt allmänna grandsatser skall ligga fasl för framliden. En sådan ordning är ägnad alt ge stabilitet åt parternas ekonomiska planering och alt främja önskvärd eftertanke inför avtal och rättegångar om underhållsbidrag.

Det är emellertid uppenbart att man måsle tillåta ganska långtgående avsteg från denna utgångspunkt. Hänsynen lill barnets bästa och intresset av alt belastningen på föräldrarnas ekonomi blir rättvis och från social synpunkt rimlig kräver sålunda alt underhållsbidragen anpassas lill ändrade förutsätt­ningar.

Sedan år 1977 uppställs i FB inte något krav på att en ändring av förhållandena skall vara väsentlig för all dom eller avtal om underhåll skall kunnajämkas. Självfallet kan inte varje förändring åberopas som grund för jämkning. Under förarbetena har framhållits alt en förutsättning är att bidraget med hänsyn till de ändrade förhållandena inte framstår som rimligt och att förändringen inte är tillfällig. Förändringen bör vara något så när betydelsefull. Vidare kan inte omständigheter som har varit kända eller kunnat förutses av parterna när underhållsbidraget bestämdes föranleda jämkning (LU 1975/76:33 s. 130 f). Vad som sålunda har uttalats bör enligt min mening fortfarande ha giltighet. Jag föreslår därför att den gällande bestämmelsen får bestå och att villkoren för jämkning lill följd av nya faktorer anges på väsentligen samma sätt som f. n.

I avsnitt 5.2.3 har jag framhållit att underhållsbidrag bör bestämmas på grundval av en bedömning av barnets behov och atl behovet i allmänhet växlar under barnets uppväxttid. F. n. iir det ofta osäkert i vilken utstriickning ändringar i barnets behov har vägts in när underhållsbidrag fastställts i avtal och domar. Enligt 7 kap. 11 S andra stycket FB kan ändringar i kostnadema beaktas på så sätl att underhållsbidrag bestäms lill olika belopp för särskilda


 


Prop. 1978/79:12


117


 


delar av underhållsliden. Denna möjlighet torde emellertid inte utnyttjas så ofta. Om en indelning i perioder saknas torde del ligga närmast till hands atl anse alt bidraget är beräknat med ledning av de genomsnittliga kostnaderna för barnel under den lid underhåll skall utgå.

För fall då underhållstiden sträcker sig över många årär enligt min mening en genomsnittsberäkning för hela tiden av kostnaderna för barnel mindre väl förenlig med strävandena atl anpassa underhållsbidragen efter de verkliga förhållandena. Vill parterna inte från början differentiera underhållet med hänsyn lill barnets åldersperioder bör perspektivet begränsas några år framåt i tiden när bidraget bestäms. Jag anser all FB bör ge vissl stöd för en sådan ordning genom en föreskrift som ger part frihet all begära omprövning av dom eller avtal om underhåll när bidraget, bortsett från indexändringar, har utgått med oförändrat belopp under en längre lid, förslagsvis sex år. Även i övrigt kan det te sig befogat att eftersa pass lång tid medge fri omprövning av ell fastställt underhållsbidrag. I och för sig torde förhållandena då ofta ha ändrats på ett sätl som motiveraren jämkning av underhållsbidraget. En part som begär omprövning skall emellertid i fortsättningen inte uttryckligen behöva åberopa ändrade förhållanden för atl en omprövning skall komma till stånd. Vidare bör domstolen ha frihet all jämka underhållsbidraget ulan atl ange ändrade förhållanden som grund.

Jag vill understryka all den nu förordade omprövningsregeln inte innebär att själva avtalstiden förkortas. Påkallas inte någon jämkning, när sex är har förflutit, utgår bidraget som förut. Inte heller får den nya omprövningsmöj­ligheten åberopas till stöd för en mer restriktiv bedömning av frågan, om ändrade förhållanden gör del befogat all jämka bidraget innan sex år har gått.

Vad jag har sagt i det föregående mynnar alltså ul i förslag om alt dom och avtal om underhållsbidrag bör kunna jämkas för framliden när ändring i förhållandena föranleder del. Omprövning bör alltid kunna begäras när bidrag har utgått med ett och samma belopp i sex år, frånsett indexuppräk­ning. Dessutom bör ett avtal kunnajämkas om det redan vid tillkomsten var oskäligt. Till denna fråga återkommer jag strax. Med tanke på de vidsträckta möjligheter som sålunda öppnas att ändra fastställda underhållsbidrag hyser jag inte några betänkligheter mot förslaget att underhållsavtal - liksom underhållsdomar-i övrigt görs bindande inte bara förden underhållsskyldige utan också för den underhållsberättigade.


Allmän motivering


Jämkning av avtal om engångsbidrag

Som jag lidigare har föreslagit i avsnitt 5.2.5 bör del även i fortsättningen vara möjligt atl träffa avtal om engångsbidrag. Möjligheten bör stå öppen för alla barn och inte som nu förbehållas barn till dem som inte har varit gifta med varandra.


 


Prop. 1978/79:12                                                    118

Enligt gällande rätt (7 kap. 8 § andra slyckel FB) kan avtal om engångsbi-     Allmän drag inte jämkas på grund av all förhållandena har ändrats. De sakkunniga     motivering har emellertid föreslagit all också sädana avtal skall kunnajämkas till förmån för den underhållsberättigade. Remissinstanserna har anslutit sig lill försla­get.

Även jag biiräder förslaget i den delen. Kommer t. ex. den underhällsskyl­dige sedan avtalet har träffats i en bättre ekonomisk situation, bör del finnas möjlighel för barnel all få ytteriigare bidrag, antingen i form av ett nytt engångsbidrag eller som ett periodiskt bidrag. Däremot bör den underhålls­skyldige, sedan bidraget väl har eriagts, inte kunna kräva all få tillbaka en del av bidraget om förhållandena ändrar sig lill hans nackdel. Del är troligt alt den föreslagna ordningen leder till en minskning av antalet fall där bidrag bestäms att utgå med ett enda belopp. Liksom de sakkunniga ser jag emellertid delta närmast som en fördel.

Jämkning av oskäliga avtal

De sakkunniga har som nämnts föreslagit all också bestämmelserna om jämkning av uppenbart obilliga avtal om underhåll ändras. Bestämmelsema gäller i dag avtal som makar har träffat inför en föreslående äktenskaps­skillnad (7 kap. 9 § FB). Talan om jämkning måsle väckas inom ett år.

De sakkunniga har ansett all det även i de fall då barnets föräldrar inte är eller har varit gifta med varandra kan finnas behov av en regel som innebär atl obilliga avtal kanjämkas. Med avtalslagens generalklausul som förebild, dvs. 36 § lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhets­rättens område, föreslår de att jämkning skall kunna ske när avtalet är oskäligt med hänsyn till omständigheterna vid dess tillkomst och övriga omständigheter. Del föreslås också atl den särskilda preskriptionsregeln slopas. Förslaget har mottagits positivt under remissbehandlingen

Generalklausulen, som trädde i kraft den 1 juli 1976, är formellt inte tillämplig på familjerättens område. Del hardock förutsatts att bestämmelsen kan tillämpas analogivis (prop. 1975/76:81 s. 113). Om den föreskrift om ändring av oskäliga avtal som de sakkunniga föreslår genomförs, medför den i förening med bestämmelsen om jämkning på grund av ändrade förhål­landen all man i FB får en uttrycklig och uttömmande reglering av jämkningsgrunderna. Jag förordar att den föreslagna regleringen genomförs. Delta innebär att möjligheterna alt få ett underhåll jämkat på grund av omständigheter som har förelegal redan när avtalet slöts blir desamma som gäller för rent förmögenheisräiisliga avtal. Vid prövningen kan sålunda beaktas om motparten har fått igenom avtalet genom aggressivt uppträdande, överraskningstaklik eller annal missbruk av förhandlingsläget. Det bör också vara möjligt att jämka ell avtal som har grundats på oriktiga uppgifter, oavsett om dessa har lämnats i god tro eller inte, om avtalet med hänsyn till omständigheterna även i övrigt är oskäligt (jfr prop. 1975/76:81 s. 126).


 


Prop. 1978/79:12


119


 


Jämkning av bidrag Jör förfluten tid

Vad som i dag gäller i fråga om möjligheten att få lill stånd jämkning för förfiuten lid av underhållsbidrag kan inte anses helt klart. Jämkning på grund av ändrade förhållanden torde dock inte kunna ske för tid som har förfiutit innan jämkningsfrågan aktualiseras (NJA 1929 s. 35; jfr dock SvJT 1936 rfs. 65).

De sakkunniga har föreslagit atl jämkning så lill vida skall kunna göras med retroaktiv verkan all obetalda bidrag får sältas ned eller helt falla bort, oavsett om jämkningen beror på att förhållandena har ändrats eller att avtalet är oskäligt. Däremot har de ansett atl bidrag som har betalts i behörig ordning inte skall kunna krävas tillbaka.

Samtiiga remissinstanser som har yttrat sig i saken ställer sig positiva till de sakkunnigas förslag. Även jag anser del värdefullt om möjlighel öppnas all helt eller delvis sälla ned äldre obetalda bidrag. När bidragsskyldigheten prövas måsle en bedömning göras av föräldrarnas framlida ekonomi. Blir den underhållsskyldiges ekonomi sämre än som förutsågs, innebär del all han kan få svårt all fullgöra sin skyldighet. Förhoppningar inför framliden kan göra att han dröjer med atl begära jämkning. Skuldbördan kan under liden växa lill betydande belopp. Främst med tanke på sådana situationer föreslår jag att, om förhållandena har ändrats sedan underhållsbidraget bestämdes, jämkning får ske av förfallna belopp som inte har blivit betalda. Jämknings­möjligheten bör naluriigtvis begagnas med tillböriigl beaktande av den underhållsberättigades intresse av alt ha kvar sin fordran.

Rätt alt få bidrag för förfiuten tid nedsatt bör föreligga inte endasl när den underhällsskyldige samtidigt begär jämkning för framliden. Även jämkning enbart för förfiuten tid bör kunna ske. Om en sådan fristående rält lill jämkning införs torde man bl. a. kunna vinna den fördelen all en underhålls­skyldig inte av rädsla för att annars gå miste om jämkningsmöjligheten påkallar nedsättning för framliden så snart bidragsförmågan försämras.

Möjligheten alt medge jämkning för tid innan talan har väckts bör, som jag nyss framhöll, begagnas med återhållsamhet. Frågan bör prövas efter omständigheterna i det enskilda fallet. Jag anser därför inte att det finns skäl att -såsom har föreslagils under remissbehandlingen - särskilt begränsa den tid för vilken jämkning kan göras. Till detta kommer atl jag i det följande ämnar föreslå en förkortning av preskriptionstiden för fordran på underhålls­bidrag.

En remissinstans har ansett att det ibland kunde vara motiverat att på grund av ändrade förhållanden också höja bidrag retroaktivt. Något angelägel behov av alt införa en möjlighet härtill kan dock inte an.ses föreligga. Underhållsbidrag tjänar i första hand syftet alt tillgodose det löpande behovet av medel för uppehälle. Enligt min mening får det an.ses tillräckligt om den underhållsberättigade har möjlighel alt få höjning av bidraget från den dag talan om jämkning väcks. Detla bör gälla oavsett om fråga är om periodiska bidrag eller om engångsbidrag.


Allmän motivering


 


Prop. 1978/79:12


120


 


Jämkning av avtal för förfiuten lid bör kunna komma i fråga även i fall då avtalet är oskäligt med hänsyn lill omständigheterna vid dess tillkomst och övriga omständigheter. Eftersom det här gäller förhållanden som förelåg redan när avtalet slöts bör, som en remissinstans har påpekat, möjlighet finnas både att låta bidragsskyldigheten helt upphöra eller sätta ner den och atl bestämma all bidrag skall utgå med högre belopp än som framgår av avtalet. I praktiken lorde del knappast bli aktuellt all förordna om återbetal­ning av redan eriagda bidrag, men möjligheten härtill bör inte uteslutas.

Sammanfattningsvis föreslår jag alltså att underhållsbidrag skall på grund av ändrade förhållanden kunnajämkas för tid innan talan har väckts på så sätt att obetalda bidrag sätts ner eller faller bort. Är bidragsavial oskäligt med hänsyn till omständigheterna vid tillkomsten, bör det i princip kunnajämkas enligt vad som gäller i fråga om avtal på förmögenhetsrättens område.


Allmän motivering


Proceduren Jör jämkning. Jämkning inom bidragsförskottssystemet

För att man skall få en smidig anpassning av underhållsskyldigheten till de verkliga förhållandena är det inte nog all de materiella bestämmelserna i FB öppnar möjligheter all jämka fastställda underhållsbidrag. Man måsle också söka se lill att jämkning i praktiken kommer till stånd i önskvärd omfattning. Av särskilt intresse är vilka möjligheter som erbjuder sig atl beakta växlingar i de bidragsskyldigas betalningsförmåga inom ramen för bidragsförskottssys­temet.

Familjelagssakkunnigas förslag om en självsiändig prövning från försäk­ringskassornas sida av skyldigheten atl betala tillbaka bidragsförskott har fördelar i det hänseende som nu diskuteras. Försäkringskassorna skulle enligt förslaget fortlöpande och på egel initiativ kunna höja och sänka återkravs-beloppen efter ändringar i den underhållsplikliges inkomster och andra ekonomiska förhållanden.

Jämkningsprocesser skulle bli onödiga så länge det inte är fråga om bidrag som ligger över nivån för bidragsförskott. Man skulle också undgå olägen­heten med den konstlade partsställning som nu många gånger föreligger i jämkningsmålen. F. n. har den underhållsberättigade ofta inget annal intresse av utgången i processen än att förekomma atl försäkringskassan sätter ner bidragsförskoilel med hänvisning till all underhållsbidraget och därmed det allmännas anspråk på återkrav är för lågt.

Som jag har konstaterat förul bör emellertid de sakkunnigas förslag till nytt ålerkravssyslem inte leda lill lagstiftning f. n. Frågan är då om man på annat sätl kan främja de syften som ligger bakom förslaget. Under remissbehand­lingen har några instanser föreslagit atl försäkringskassa skulle få rält all uppträda som part gentemot den underhållsskyldige vid avtal och rättegång om underhållsbidrag upp till bidragsförskottsnivån. Förslaget är enligt min mening värt att pröva som ell alternativ till den ordning som de sakkunniga har föreslagit. Också denna prövning bör emellertid anslå i avvaktan bl. a. på


 


Prop. 1978/79:12


121


 


den pågående översynen av bidragsförskottslagen,

Andra remissinstanser anser att man redan inom ramen för gällande ordning kan nå ganska långt på vägen att anpassa återbetalningsskyldigheten för bidragsförskott lill betalningsförmågan. De syftar då i främsta rummet på möjligheten enligt bidragsförskottslagen att besluta om eftergift av återkrav. Enligt 18 § i lagen kan försäkringskassan efterge del allmännas krav, om del ärskäligimed hänsyn lill anden underhållsskyldige har varit sjuk, arbetslös, omhändertagen för vård eller haft stor försörjningsbörda. Eftergift kan meddelas också om del av annan anledning framstår som skäligt.

Det är också min åsikt att eftergiftsinstitulet i ganska stor omfattning kan användas som ell medel alt rätta ålerbetalningsskyldigheten efter ändringar till det sämre i den bidragsplikliges förhållanden. Redan de gällande bestämmelserna ger goda möjligheter lill detla. Del har dock satts i fråga om eftergift kan beviljas enbart eller i huvudsak av ekonomiska skäl (se Rune Lavin, Bidragsförskollsinstitutet, s. 66 fQ. Denna osäkerhet bör undanröjas. Jag har nyss förordat all domstol skall kunna sätta ner eller slopa underhålls­bidrag för förfiuten lid när det föranleds av ändring i förhållandena. På motsvarande sätl bör, som en remissinstans har framhållit, försäkringskassan helt eller delvis kunna efterge återkrav när del i efterhand visar sig all det fastställda underhållsbidraget blev för högt därföratt den underhållsskyldiges förhållanden i själva verket inte blev sådana som man från början hade antagit. Vid eftergiflsprövningen bör kassan hämla ledning från de riktlinjer som jag har talat om i avsnitt 5.2.3. Av särskild belydelse för bedömningen blir de föreslagna föreskrifterna i FB om vilka belopp som den underhålls­skyldige bör kunna förbehålla sig när underhållsbidrag bestäms.

Jag förutsätter att försäkringskassorna i den utsträckning som tillgången på personal och hänsynen lill andra arbetsuppgifter tillåter själva uppmärk­sammar de fall då äterkravseftergift är befogad. Närmare föreskrifterom detta kan meddelas av riksförsäkringsverket. Redan i dag gäller att försäkrings­kassorna även ulan framställning från den underhållsskyldige kan pröva frågan om eftergift. En erinran om detta har också tagits in i de verkställig­hetsföreskrifter lill bidragsförskottslagen som riksförsäkringsverket har utfärdat.

Eftergiftsinstitulet bör i och för sig inte göras till ett instrument för korrigering a v underhållsavtal som är oskäliga eller domar som anses oriktiga. Detta hindrar inte att återkrav efterges - utöver de fall då den underhålls­skyldiges situation har förändrats - när det är påkallat med tanke på hans rehabilitering eller i andra särskilda situationer, i enlighet med vad som följer av 18 § bidragsförskottslagen i gällande lydelse (se bl. a. prop. 1974:12 s. 26 och 27).

Många av de underhållsskyldiga som har betalningssvårigheter och som pressas av underhållsskulder kan ha ganska goda inkomster när de väl har förvärvsarbete. Deras problem kan vara atl de ofta är sjukskrivna eller arbetslösa. För denna kategori blir möjligheten för försäkringskassorna att i


Allmän motivering


 


Prop. 1978/79:12


122


 


efterhand sätta ner eller helt efterge ålerbetalningsskyldigheten av särskilt värde. Jämkning vid domstol torde nämligen ofta inte komma i fråga, efiersom en prognos för framtiden kan peka på en ganska god förvärvsför­måga.

Försäkringskassan bör kunna meddela eftergift inte bara när ändringen i den underhållsplikliges förhållanden är övergående utan också när den är beslående. I det senare fallet bör emellertid den underhållsskyldige uppmanas alt söka få en ändring till stånd i den dom eller det avtal som bidragsskyldigheten grundas på. Jämkning genom dom eller avtal är den enda möjlighel som står till buds när det är fråga om att sätta ner ett bidrag som ligger över nivån för bidragsförskottet eller över huvud laget när del gäller all höja ett en gång fastställt bidrag.

Försäkringskassan har goda möjligheter atl i ett sammanhang bedöma den underhållsskyldiges förpliktelser mol fiera bam. En sådan helhetsbedömning av underhållsbördans sioriek kan (. n. inte alltid komma lill stånd vid domstol. Domstolen kan ju endast lx;stämma om bidrag till den som i målet är den underhållsskyldiges motpart. Endasl i begränsad utsträckning är del möjligt atl i en rättegång pröva fiera mål om underhåll. Detla aren brist som man enligt min mening nu bör rälla ti II. Jag anser alltså att man bör underiäita för den underhållsskyldige att i processen dra in alla dem mot vilka han är bidragsskyldig. Jag avser att behandla denna fråga närmare under 5.2.9.

Som jag nyss har antytt torde försäkringskassorna inte sällan ha anledning att uppmärksamma föräldrar på möjligheten all genom avtal eller dom få till stånd jämkning av ett fastställt underhållsbidrag. 1 flertalet fall torde emellertid jämkning bli beroende av parternas eget initiativ. Det är angelägel alt sprida information om förutsättningarna för jämkning och att motverka föreställningen alt jämkning endast är en extraordinär åtgärd. Många föräldrar är inte medvetna om atl de genom avtal kan ändra ett underhålls­bidrag som har fastställts av rätten. Enligt min mening skulle del vara av värde om domar i underhållsmål alllid innehöll en erinran om de föratsätt­ningar under vilka del fastställda bidraget kan ändras. En sådan erinran bör också regelmässigt föras in i underhållsavtal som upprättas under medverkan av myndighet. Del allmänna bör sörja för att information om jämknings­möjligheterna också lämnas i andra former. Det ankommer på regeringen alt ta ställning lill hithörande frågor.

De åtgärder som jag har berört i detta avsnitt bör kunna leda lill att underhållsbidragen i praktiken blir bättre anpassade till faktiska behov och verklig bärkraft. Jag är emellertid medveten om alt systemet för återkrav av utgivna bidragsförskott har brister och att på längre sikt andra lösningar kanske måsle sökas. Bidragsförskotlsinsliluiel kommer all prövas i den kommitté för utredning av stödet tili särlevande föräldrar som socialminis­tern har tillkallat.


Allmän motivering


 


Prop. 1978/79:12                                                    J23

5.2.7 Indexändringarna och underhållsbidrag till barn            Allmän

motivering 1 lagen (1966:680) om ändring av  vissa underhållsbidrag, den  s. k.

indexlagen, föreskrivs all underhållsbidrag som på grund av lag skall utgå lill bl. a. eget barn och makes barn skall ändras i anslutning till basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Indexlagens syfte är att anpassa underhållsbi­dragen lill ändringar i penningvärdet. Underhållsbidragen ändras årligen den 1 april, men endast om basbeloppet för mars med minst fem procent över-eller underskrider del basbelopp som låg lill grund förden senaste ändringen. Bidrag som har fastställts i liden mellan två ändringar justeras redan vid nästföljande ändring. Gällande bidrag ändras med det procenttal med vilket basbeloppet har ändrats. I år har bidragsbeloppen höjts enligt lagen med 14 procent. Höjningarna åren 1975-1977 uppgick lill resp. 11,11 och 7 procent. Om den underhållsskyldiges inkomster inte har stigit i en utsträckning som motsvarar höjningen av bidragsbeloppet, kan nedsättning aktualiseras enligt de allmänna reglerna i FB om jämkning vid ändrade förhållanden.

De sakkunniga har ansett atl det på sikt måsle vara lill fördel både för den underhållsskyldige och för den underhållsberättigade om bidragsbeloppen på något sätt påverkas av förändringarna i penningvärdet. De har därför inte velat avskaffa indexregleringen. De nuvarande regelbundet återkommande höjningarna av underhållsbidragen har dock enligt de sakkunniga blivit betungande för de underhällsskyldiga, vilkas ekonomiska situation många gånger inte har förbättrats i samma takt. De sakkunniga föreslår därför all siorieken av de åriiga ändringarna begränsas. Den lösning som förs fram innebär atl endasl den del av underhållsbidraget som kan sägas motsvara de nödvändiga kostnaderna för barnet följer ändringarna i penningvärdet. Till den del bidraget ligger ovanför denna nivå skall däremot någon förhöjning inte göras enligt lagen. Närmare bestämt skall enligt förslaget den del av ell underhållsbidrag som motsvarar bidragsförskottet ändras i anslutning till detta, medan den del som ligger ovanför utgår som ett fasl belopp utan ändring. Samordningen med bidragsförskottet föreslås få lill följd att underhållsbidragen ändras lika ofta som bidragsförskottet. Detta kan ändras från en månad till en annan, beroende på ändringarna i basbeloppet.

De sakkunnigas förslag angående metoden att indexreglera underhållsbi­dragen har fått ell blandat mottagande. En majoritet av remissinstanserna är kritisk eller anser att en annan lösning bör övervägas. Några efteriyser ett syslem som lar hänsyn .såväl till prisutvecklingen som till ändringar i den underhållsskyldiges inkomst. Andra föreslår att skatteavdraget för utgivna underhållsbidrag höjs. Förslaget att bidragsbeloppen skall ändras vid samma tillfällen som bidragsförskotten har avvisats av fiertalet remissinstanser.

Som de sakkunniga har framhållit måste del i längden vara en fördel både för de underhållsberättigade och de underhållsskyldiga att underhållsbi­dragen genom en generellt verkande reglering anpassas till ändringar i


 


Prop. 1978/79:12


124


 


penningvärdet. Del bör alltså inte komma i fråga att avskaffa systemet med indexreglering av underhållsbidragen.

Särskilt de senaste årens indexuppräkningar har emellertid medfört kännbara påfrestningar för många underhållsskyldiga vars inkomster inte har ökat i samma takt. Åtskilliga bidragsskyldiga hör ekonomiskt sett inte lill de mera gynnade grupperna och kan ha svårt atl kompensera sig fören höjning av den allmänna prisnivån. Visseriigen är det numera betydligt lättare än när indexlagen kom lill all få lill stånd jiimkning av bidrag som har ändrats enligt denna lag. Det kan emellertid inte anses lämpligt med ell system som påkallar ell stort antal jämkningsprocesser. 1 den mån indexlagen ger sådana effekter, bör reglerna ses över.

Under 5.1.3 har jag nämnt all budgetminislern lill hösten kommer att lägga fram förslag om all höja skatteavdraget för underhållsbidrag lill barn. En sådan uppräkning är ägnad all mildra konsekvenserna för de underhållsskyl­diga av en indexhöjning av underhållsbidragen. 1 sammanhanget vill jag erinra om del infialionsskydd av skalorna för den statliga inkomstbeskatt­ningen som riksdagen har beslutat om (prop. 1977/78:49, SkU 1977/78:14, rskr 1977/78:48) och som kommer att tillämpas första gången vid 1979 års taxering. Regleringen innebär i princip alt en inkomstökning som endast avser att kompensera för prisstegringar inte som hittills reduceras genom att den reella skattebelastningen ökar på grund av skalornas progressivitei.

De ändringar i skattelagstiftningen som jag har nämnt nu kan emellertid inte anses tillräckliga för att eliminera nackdelarna med den gällande indexregleringen av underhållsbidragen. Liksom de sakkunniga anser jag därför att man bör begränsa storleken av de generella ändringarna av dessa bidrag.

Den läsning som de sakkunniga har föreslagit innebär sedd isolerad inte någon lättnad för de underhällsskyldiga som betalar ett underhållsbidrag som uppgår till eller understiger bidragsförskottets nivå. Lösningen skall emel­lertid ställas samman med de sakkunnigas förslag till nytt ålerkravssyslem för bidragsförskott. Enligt detta skulle den underhållsskyldiges återbelal-ningsplikt fortlöpande anpassas lill hans betalningsförmåga. När nu detta ålerkravssyslem inte genomförs, kan knappast heller de sakkunnigas metod att begränsa indexhöjningarna väljas. Denna skulle nämligen missgynna bidragsskyldiga som har lägre inkomster och sådana som har fiera barn att betala bidrag lill och som till följd därav betalar låga underhällsbidrag.

Önskvärt hade givetvis varit att finna en metod att automatiskt justera underhållsbidragen med hänsyn lill pris- och inkomstutvecklingen så alt bidragen kom all ligga på samma nivå som efter en omprövning av domstol. En sådan metod går dock knappast att finna. Fördetia är förhållandena under olika år och mellan skilda grupper av underhållsskyldiga alltför växlande. Man får nöja sig med en reglering som genomsnittligt seil kan väntas ge ett någoriunda rättvisande resultat. 1 övrigt får parterna även i fortsättningen


Allmän motivering


 


Prop. 1978/79:12


125


 


hänvisas att la i anspråk möjligheten att jämka fastställda bidrag vid ändrade förhållanden. Den generella regleringen bör vidare utformas så, atl del inte som nu alllid är den bidragsskyldige som behöver la initiativ till korrigering, om reglerna i ell särskilt fall skulle ge ett orättvist resultat.

Från dessa utgångspunkter föreslår jag att indexändringen av underhålls­bidrag till barn för framtiden dämpas på del sättet atl den bestäms lill viss andel av ändringen av basbeloppet. Andelen bor skäligen sättas lill sju tiondelar. Med denna regel skulle t. ex. årets höjning på 14 procent ha stannat vid 9 procent. Metoden innebär all lättnaden i förhållande lill nuvarande ordning kommer alla underhällsskyldiga lill del i proportion till siorieken av underhållsbidraget. Däremot bör del inte ske någon motsvarande begräns­ning av höjningen av bidragsförskottet, som också det är anknutet lill basbeloppet. Barnels grundbehov är därför under alla förhållanden tryggat även vid inflation. Del allmänna träder med andra ord emellan i fråga om barn som har bidragsförskott och lar över kostnadsansvaret lill den del höjningen av bidragsbeloppen begränsas.

Under utredningsarbetet med samhällsstödet till särlevande föräldrar får övervägas på vilket sätt bidragsförskottet eller den förmän som kan komma i dess ställe skall anpassas till pris- och kostnadsutvecklingen. I samband därmed kan det finnas anledning atl ompröva den nu föreslagna regeln om indexreglering av underhällsbidragen. Denna får alltså anses ha i viss mån provisorisk karaktär.

De sakkunnigas förslag att underhällsbidrag skall kunna indexändras varje månad våren följd av den föreslagna samordningen mellan underhållsbidrag och bidragsförskott. Uteblir en sådan samordning, har man enligt min mening inte anledning att gå ifrån nuvarande ordning med generell ändring av underhållsbidragen endasl en gång om året. Förslaget bör följaktligen i den delen inte leda till lagändring.

De nuvarande bestämmelsema om och när underhållsbidrag ändras med hänsyn lill penningvärdet har emellertid den nackdelen att bidrag som har bestämts kort lid före den I april räknas upp med samma procenttal som bidrag som har varit oförändrade ett helt år eller t. o. m. längre tid. Som har framhållits under remissbehandlingen kan detta leda till överkompensation för de underhållsberiilligade. Visserligen skall i princip hänsyn las till en väntad indexhöjning när bidraget fastställs (jfr prop. 1966:155 s. 21), men detta lorde man i praktiken ofta underlåta. Saken skulle kunna riiltas till genom att höjningen bestäms lill olika procenttal, beroende på när under del gångna året som underhållsbidraget har fastställts. Detta skulle emellertid leda till praktiska och administrativa komplikationer, något som också framhölls redan under förarbetena till indexlagen. Enklast kan man enligt min mening komma till rätta med det berörda tröskelproblemet genom atl vid en omräkning förbigå de bidrag .som har fastställts under tiden närmast före omräkningen. Dessa bidrag kommeratt justeras törsi vid nästa omräknings-


Allmän motivering


 


Prop. 1978/79:12                                                    126

tillfälle, med det procenttal som då är aktuellt. För egen del anserjag del    Allmän skäligt atl bidrag som har beslämls under en iremånadersperiod före en     motivering generell ändring, dvs. under liden januari-mars, på detla sätl får slå över den omräkningen. Förslaget kan inte anses leda till all barnets berättigade intresse av kompensation blir lidande.

Sammanfattningsvis föreslår jag alltså sådana ändringar i indexlagen att höjningar av basbeloppet inte fullt ul får slå igenom i generella höjningar av underhållsbidragen lill barn och att uppräkning inte görs av bidrag som nyligen har blivit fastställda genom dom eller avtal.

5.2.8 Preskription av fordran på uiv.lerhållsbidrag

Rätten lill underhåll enligt FB är som sådan inte föremål för preskription. Har ell underhållsbidrag blivit bestämt, preskriperas däremot fordran på betalning tio år från förfallodagen. Preskriptionen kan emellertid avbrytas på olika sätt, i. ex. genom indrivningsförsök, krav eller endasl en erinran om skulden. Om något underhållsbidrag inte har blivit bestämt torde bidrag kunna krävas ut längst för tio år före den dag krav på bidrag framställs.

I prop. 1976/77:5 föreslogs en lag med nya bestämmelser om allmän fordringspreskription. Förslaget innebar all fordran enligt huvudregeln skulle preskriberas tre år från den dag fordringen tidigast kunde göras gällande. En preskriptionstid om tio år skulle dock i princip gälla för fordran som grundar sig på skriftligt fordringsbevis eller som är fastställd genom dom. Detla innebar att den nuvarande tioåriga preskriptionstiden skulle behällas för fordran på underhållsbidrag enligt dom eller skriftligt avtal. I frågaom fordran på underhåll som inte har blivit fastställd genom dom eller skriftligt avtal skulle däremot den kortare preskriptionstiden pä tre år gälla. Möjligheten lill preskriptionsavbrolt skulle alltjämt finnas kvar, men kraven föreslogs bli skärpta.

Förslaget lill en ny preskripiionslagstiftning avslogs av riksdagen (LU 1976/77:24, rskr 216). Riksdagen beslöt emellertid samtidigt att uppdra ål regeringen alt med utgångspunkt i en treårig preskriptionstid närmare utreda utformningen av särskilda preskriplionsbestämmelser på konsumentområ­det. Ett förslag lill en ny preskriptionslag har därefter lagts fram i promemo­rian (Ds Ju 1977:14) Reviderad preskripiionslagstiftning. I promemorian föreslås all preskriptionstiden för konsumenlfordringar skall vara tre år räknat från fordringens tillkomst. För övriga fordringar skall den allmänna preskriptionstiden även i forlsällningen vara tio år. Gällande bestämmelser om preskriptionsavbrolt behålls i allt väsentligt. Preskriptionsavbrolt skall normall leda till atl ny preskriptionstid börjar löpa. - Remissbehandlingen av promemorian har nyligen avslutats.

Mol bakgrund av del nämnda propositionsförslaget om en förkortning av preskriptionstiden för fordringar i allmänhet har de sakkunniga föreslagit en


 


Prop. 1978/79:12


127


 


särskild reglering i FB beträfiande fordringar på underhållsbidrag. Enligt de sakkunnigas förslag bör samma preskriptionstid i princip gälla oavsett om bidragsbeloppet har blivit fastställt eller inte. Med tanke på all underhållsbi­drag har lill syfte att tillgodose borgenärens behov av medel för sin löpande försörjning har man anledning att ställa sig restriktiv till krav på bidrag för förfluten lid. Den treårstid som föreslogs som huvudregel i den nämnda propositionen ar enligt de sakkunniga väl avvägd och lämpad för preskription av fordran på underhåll. I syfte all förekomma stora underhållsskulder bör man i princip inte tillåta att preskriptionen avbryts.

De sakkunnigas förslag innebär närmare bestämt alt rätlen att göra gällande fordran på underhållsbidrag som har blivit faslsiälll skall upphöra tre år efter förfallodagen ulan möjlighet lill preskriptionsavbrolt. Om utmätning härsken på grund av fordringen före preskriptionstidens utgång eller om den underhållsskyldige har blivit försalt i konkurs på ansökan som har gjorts dessförinnan, skall dock betalning för fordringen fl tas ul ur den utmätta egendomen eller erhållas i konkursen även sedan treårsliden har gått ul. Har något underhållsbidrag inte blivit fastställt skall preskriptionstiden räknas bakåt från den dag krav framställs. Preskriptionen skall i delta fall kunna brytas, men endast genom atl talan om underhållsbidrag väcks. I målet skali underhållsbidrag kunna dömas ut högst för en lid av tre år före den dag talan väcktes. Av domen i målet kommer att framgå när förfallodagen inträffar, och från den dagen löper en ny preskriptionstid.

De sakkunnigas förslag har fäll ett övervägande positivt mottagande under remissbehandlingen. Föreningen Sveriges kronofogdar har framhållit atl en regel om en absolut preskriptionstid i enlighel med förslaget skulle fylla ell praktiskt behov som har existerat i många är. Några instanser har dock ansett att förslaget inte i tillräcklig grad tillgodoser de underhållsberättigades intresse eller alt det i vart fall inte bör genomföras så länge den allmänna preskriptionstiden är tio år.

Genomförs de förslag som har lagts fram i promemorian Ds Ju 1977:14, kommer den allmänna preskriptionstiden också i fortsättningen att vara tio år, medan preskriptionstiden för konsumentfordringar blir tre år. En ny preskriptionslagstiftning efter dessa riktlinjer skulle alltså inte ändra riitts-läget i ftåga om preskription av fordringar på underhållsbidrag. Detta hindrar naluriigtvis inte all man genom särskilda bestämmelser i FB inför en preskriptionstid för underhållsfordringar som är kortare än tio år.

Som familjelagssakkunniga har framhållit är syftet med underhållsbi­dragen atl tillgodose den bidragsberättigades behov av medel för sin löpande försörjning. Genom sin starka inriktning på ett aktuellt behov skiljer sig fordringar på underhållsbidrag från flertalet andra fordringar. Det underhålls­berättigade barnets intresse av att kunna kräva ut underhållsbidrag i efterhand minskas också i de flesta fall genom att det allmänna genom bidragsförskott tillförsäkrar barnet pengar för uppehälle.

Den nuvarande tioåriga preskriptionstiden i förening med de långtgående


Allmän motivering


 


Prop. 1978/79:12


128


 


möjligheterna lill avbrott i preskriptionen för med sig att ansvaret för gamla underhållsbidrag kan stå kvar under myckel lång tid. Gjorda undersökningar pekar på atl en växande underhållsskuld medför betydande sociala påfrest­ningar för åtskilliga underhålisskyldiga. Från kronofogdehäll har under remissbehandlingen hävdals atl den omständigheten atl utmätning har kunnat begäras för många års bidragsskulder till ansenliga belopp har medverkat till att skapa ett belalningsmotstånd hos vissa underhållsskyldiga, vilka på allt sätt söker undvika all eriägga även löpande bidrag. Preskrip­tionsregler som får sädana konsekvenser gagnar tydligen inte någon parts intresse.

De nu angivna omständigheterna talar enligt min mening med styrka för all preskriptionstiden för fordran på underhållsbidrag förkortas och i princip görs absolut. Också önskemålet att undvika tvister kring äldre rättsförhål­landen och att bespara myndigheterna tidskrävande och oftast resultatiösa indrivningsätgärder kan åberopas. Å andra sidan får naluriigtvis preskrip­tionsbesiämmelserna inte utformas så atl de gynnar en gäldenär som avsiktligt försöker undgå betalning. Delta lalar föratt man inte inför en alltför kort preskriptionstid. Den lid av tre år som de sakkunniga har förordat finner jag för min del vara lämpligt avvägd. Den ansluter f. ö. lill de bestämmelser som nu finns om föräldrars skyldighet atl lill kommunen betala ersättning för socialhjälp till barn eller för vård som har lämnats omhändertaget barn. Talan om sådan ersättning skall nämligen väckas senast inom tre år från del all socialhjälpen eller vården lämnades, 39 § socialhjälpslagen (1956:2) och 73 § barnavårdslagen (1960:97).

Också när det gäller den närmare utformningen av preskriptionsreglerna ansluter jag mig till de sakkunnigas förslag. Detla innebär att fordran pä underhållsbidrag .som harblivit fasi.';iälld genom dom eller avtal preskriberas tre år från förfallodagen, i princip utan all möjlighel finns att avbryta preskriptionen. Är något underhållsbidrag inte tidigare faslsiälll, kan parterna i avtal fritt bestämma för hur lång tid tillbaka bidrag skall utgå. Kan någon uppgörelse inte nås, måste den underhållsberättigade väcka talan vid domstol. Domstolen kan - om inte den underhållsskyldige medger annal -döma ul bidrag längst för en tid av tre år före talans väckande. Som de sakkunniga har påpekat betyder detta atl fordran på underhållsbidrag som inte har varit fastställt kan hållas vid liv i mer än tre år. Det bidrag som i domen bestäms för förfluten tid kan nämligen kriivas ui intill tre år efter den dag då bidraget förfaller till betalnmg, vilkel del i princip gör när domen vinner laga kraft. Risken för att detta skall leda till en oskäligt stor underhållsskuld motverkas naturligen genom att riiiten i ett sammanhang beaktar den underhållsberäitigade.s behov av rctroaklivt bidrag och den underhållsskyldiges förmåga att erlägga ett belopp för den gångna tiden, eventuellt vid sidan av ett bidrag för framtiden.

I anslutning lill de sakkunnigas förslag om en förkortning av preskrip-


A II män motivering


 


Prop. 1978/79:12


129


 


lionsiiden för underhållsbidrag har under remissbehandlingen tagits upp också ett par frågor som rör införsel.

F. n. gäller att genom införsel får tas ut endasl bidragsbelopp som har förfallit till betalning tidigast två år före början av den kalendermånad under vilken verkställigheten skall ske, 5 § andra stycket införsellagen (1968:621). Om en delbetalning flyter in på en underhållsberältigads fordran skall enligt 15 § tredje stycket införsellagen avräkning i första hand ske på del belopp som har stått ute längst och som fortfarande kan tas ut genom införsel.

En remissinstans har föreslagit att införselliden förlängs så all den sammanfaller med den föreslagna preskriptionstiden för obetalda underhålls­bidrag. En annan instans har ansett att den föreslagna förkortningen av preskriptionstiden skulle få siörre saklig betydelse om vid införsel betalning i första hand räknades av på den löpande underhållsfordringen och inte som nu på den äldsta delen av reslskulden.

Mol förslaget att utvidga införselmöjlighelerna lill atl avse underhållsbi­drag som är upp lill tre år gamla kan anföras all den undérhållsskyldiges situation skulle försämras jämfört med lägel idag. Del kan vidare rent allmänt sättas i fråga om införselinstitutet bör stå öppet för indrivning av fordringar som är äldre än tvä år (jfr uttalanden av första lagutskottet ILU 1951:7 s. 7-9 och föredragande departementschefen i prop. 1963:52 s. 174). Utvidgningen skulle kanske kunna godtas om den förenades med den avräkningsordning som har förordals under remissbehandlingen, dvs. avräkning i första hand på löpande underhållsfordran. En sådan ordning har tidigare tillämpats inom införselsysiemei men övergavs därför all den ansågs ha påtagliga nackdelar för den underhållsberättigade (se SOU 1964:57 s. 155-157 och prop. 1968:130 s. 135 och 136). Del lorde med hänsyn lill den underhållsberättigades intresse inte vara lämpligt alt nu, när dessutom preskriptionstiden för fordringen som sådan föreslås förkortad, återgå till denna avräkningsordning. En ändring som gäller både omfattningen av de införselbara underhällsbidragen och avräkningsordningen skulle också innebära en ganska betydande omlägg­ning av införselsysiemei. Tillräckligt underlag saknas för all pröva om en sådan omläggning är lämplig. Då några mer påtagliga nackdelar inte synes föreligga med de nuvarande bestämmelserna förordarjag all de i varje fall tills vidare får bestå i sak oförändrade.


Allmän motivering


5.2.9 Processuella frågor

Formen för handläggning av vårdnads- och underhållsfrägor

Frågor om underhåll lill bam skall enligt gällande rätt alltid handläggas i den ordning som är föreskriven för tvistemål. Vårdnadsfrågor behandlas däremot i princip i den enklare ordning som anges i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden (ärendelagen). Om frågor angående vårdnad och underhåll kommer upp i samband med mål om äkienskaps-

9   Riksdagen 1978/79. l:a saml. Nr 12


Prop. 1978/79:12                                                    130

skillnad handläggs de dock gemensamt i äklenskapsmålei (15 kap. 4 § andra     Allmän slyckel GB, 6 kap. 12 S första stycket och 7 kap. 10 S andra stycket FB). I     motivering praxis lorde underhälls- och vårdnadsfrägor som väcks samtidigt även annars handläggas tillsammans i ett tvistemål. Däremot kan underhällsfrågan inte las upp inom ramen för ett ärende om vårdnad.

Ett ärende vid domstol upptas efter ansökan. I tvistemål måsle talan normalt väckas genom stämning. Fråga om äktenskapsskillnad kan dock anhängiggöras genom ansökan, om båda makarna vill skiljas. Är fråga om äktenskapsskillnad anhängiggjord på rätt sätt, kan make utan särskild stämning framställa yriande angående bl. a. underhåll och vårdnad (15 kap. 4 § GB). Också i övrigi är handläggningen av äklenskapsmål förenklad. Sålunda kan domstolen utan huvudförhandling meddela dom bl. a. i underhålls- och vårdnadsfrågorna, om parterna är eniga (15 kap. 7 § tredje stycket GB). Parterna behöver alltså inte inställa sig vid rätten.

Att föräldrar inte annat än i samband med äklenskapsmål gemensamt kan ansöka både om överfiyllande av vårdnad och om fastställande av under­hållsbidrag har ansetts som en brist (LU 1975/76:33 s. 115 0. Familjelags­sakkunniga har därför föreslagit att parterna genom ansökan i samband med ärende om vårdnad skall kunna väcka talan om underhållsbidrag lill barnel, om de är eniga i underhällsfrågan. En mer genomgripande reform som innebär all också Ivisliga underhällsfrågor får las upp i förenklad form bör enligt de sakkunniga övervägas i ett siörre sammanhang.

De sakkunnigas förslag förutsätier all en fråga om vårdnad om barn fortfarande som huvudregel skall handläggas enligt ärendelagen. Del lämp­liga i detta har emellertid ifrågasatts i en skrivelse den 4 maj 1977 från Sveriges advokatsamfund. Samfundet påpekar där all den vanliga ivistemålsproce-duren är att föredra framför ärendeformen utom när parterna är ense. Skrivelsen mynnar ut i en hemställan om lagstiftningsåtgärder i syfte atl göra del möjligt för domstolarna att välja alternativa rättegångsformer vid behandling av umgänges- och vårdnadsfrägor enligt FB. Med anledning av framställningen beslutade regeringen den 30juni 1977 genom tilläggsdirektiv (dir. 1977:91) atl uppdra ål rättegångsutredningen (Ju 1977:06) all vid sill arbete beakta de problem som samfundet har fäst uppmärksamheten på.

Familjelagssakkunnigas förslag orn en förenklad handläggning i vissa fall av underhållsfrågor har välkomnats under remissbehandlingen. Spörsmålet om rällegångsformen för vårdnadsfrågor har emellertid väckts på nytt, denna gång av Stockholms och Göteborgs tingsrätter. Dessa förordar sådana lagändringar redan i del nu aktuella lagstiftningsärendet all i varje fall ivisliga vårdnadsfrågor för framtiden handläggs i den ordning som gäller för tvistemål.

Frågor om vårdnad och underhäll kan i äklenskapsmål handläggas i en ordning som svarar mol de praktiska behoven. Sedan nya regler om vårdnad infördes fr. o. m. år 1977 torde del emellertid bli vanligare all frågor om


 


Prop. 1978/79:12


131


 


vårdnad och underhåll prövas ulan samband med äktenskapsskillnad. De procedurregler som då skall följas leder enligt vad som har omvittnats från våra tvä största tingsrätter och från Advokatsamfundet till besvärande ölägenheter. Jag har kommit till den uppfattningen att dessa snarast möjligt bör undanröjas. Efter samråd med rättegångsutredningen tarjag därför redan nu i dess helhet upp frågan om rällegångsformen för vårdnads- och underhållsfrågor. Den lösning som jag föreslår kan naluriigtvis komma att beröras av rättegängsulredningens blivande förslag lill reform av rättegångs­ordningen i allmänhet. Handläggningen i vårdnadsmål lorde också komma atl behandlas av utredningen (Ju 1977:08) om barnens rätt.

Handläggning i ell tvistigt vårdnadsärende skall enligt ärendelagen i princip äga rum under medverkan av nämnd. Muntlig förhandling kan förekomma. Lagen utgår närmast från all endast en förhandling hålls i ärendet. Många gångar kan del emellertid vara av värde att en förberedande förhandling äger rum inför rätten. En sådan förhandling förekommer regelmässigt i tvistemål av denna lyp och leds då av ensamdomare. Kravet på all nämnd skall medverka även vid en förberedande förhandling i ell ärende gör förfarandet tungrott och kostsamt. Som Stockholms tingsrätt har framhållit blir följden lätt all domstolen avstår från atl hålla muntlig förberedelse i ärendet.

Även andra nackdelar ar förenade med atl ivisliga vårdnadsfrägor ibland handläggs som ärenden. Om vårdnadsfrågan prövas i samband med ell äklenskapsmål kommer rättens avgörande atl meddelas i form av dom, medan avgörandet i ell vårdnadsärende sker genom beslut. Skilda fullföljds-regler gäller då. Även handläggningen i hovrätt följer olika regler. Talan mol en dom prövas i tvistemål, och saken avgörs vid huvudförhandling vid vilken nämnd i allmänhet medverkar. Tingsrätts beslut i ett vårdnadsärende prövas däremot i ett besvärsmål, vilket innebär att huvudförhandling inte äger rum. Endast muntligt förhör med part eller annan kan komma i fråga. I besvärsmålen är hovrätten domför med enbart juristdomare. Detta innebär att i dessa mål grundtanken om nämndemäns medverkan även i hovrätt i familjerällsmål inte förverkligas (jfr JuU 1975/76 :44 s. 28).

De olägenheter som jag har pekat på nu visar atl reglerna om domstols­ärenden är mindre väl lämpade för handläggningen av ivisliga vårdnadsfrä­gor. Enligt min mening bör sådana frågor i stället prövas i den ordning som är föreskriven för tvistemål.

Målformen är i första hand anpassad för rätlstvisler enskilda emellan. Det kan därför ligga närmast lill hands all en fråga om överfiyllande av vårdnad fortfarande behandlas som ärende när föräldrarna är överens om den sökta åtgärden. Praktiska skäl talar emellertid för all värdnadsfrägan även i ett sådani fall handläggs som mål. Därigenom skapar man nämligen förutsätt­ningar föratt vårdnads-och underhållsfrågorsom har samband med varandra alllid kan handläggas tillsammans, oberoende av om tvist råder i någon av


Allmän motivering


 


Prop. 1978/79:12                                                    132

frågorna eller om full enighet föreligger mellan parterna. Samtidigt vinner     Allmän man att vårdnads- resp. underhållsfrägor alllid behandlas inom ramen för en     motivering och samma processform. Redan svårigheterna all från början ange om en fråga är tvistig eller inte gör det f. ö. mindre lämpligt att bestämma handläggningsformen utifrån detta kriterium.

Vad som främst kan tyckas tala mot den angivna lösningen är att man skulle gä miste om den förenkling i handläggningen som ärendelagen erbjuder när frågorna inte är ivisliga. Denna konsekvens är emellertid inte nödvändig. Bl. a. reglerna om äklenskapsmål visar alt förfarandet i ett mål kan göras smidigt när parterna är ense. Efter mönsier av dessa regler bör kunna föreskrivas all vårdnadsfrågan fär upptas efter gemensam ansökan, ulan stämning, och all dom får meddelas ulan huvudförhandling. I så fall lorde del inte uppstå extra besvär eller kostnad för parter eller domstol som följd av att icke ivisliga vårdnadsfrågor för framtiden behandlas i tvistemåls-ordningen i stället för ärendevägen.

Jag förordar på grund av det anförda atl både ivistiga och icke tvistiga frågor om ändring i vårdnadsförhällandena handläggs enligt tvisiemålsreglerna. Denna ordning bör alltså tillämpas också när barnavårdsnämnd enligt 6 kap. 9 § FB begär atl förälder skall skiljas från vårdnaden därför att förälderns dellagande i denna innebär fara för barnets utveckling. Undantag bör däremot göras för vårdnadsfråga som åsyftas i 10 §. Paragrafen gäller fall då barnet slår endasl under en förälders vårdnad och denna dör. Rätten skall då på ansökan av den andra föräldern eller efter anmälan av barnavårds­nämnden förordna den andra föräldern att utöva vårdnaden, om det inte är uppenbart med hänsyn till barnets bästa atl vårdnaden bör anförtros åt särskilt förordnad förmyndare. I dessa fall lorde del i allmänhet inte finnas någon motpart till sökanden, och vårdnadsfrågan bör därför fortfarande handläggas i form av ärende.

För alt en gemensam handlägg;ning av vårdnads- och underhällsfrågor skall underiättas bör- med 15 kap 4 § andra stycket GB som förebild - i FB föreskrivas all yrkande om underhållsbidrag skall kunna framställas utan stämning i ett vårdnadsmål. Önskemålet om all föräldrar i gemensam ansökan lill rätten skall kunna på en gång begära överfiyttning av vårdnad och fastställande av underhållsbidrag uppfylls härigenom. Är föräldrarna ense om underhållet kan rätten med stöd av allmänna processuella regler (42 kap. 18 S rättegångsbalken) meddela dom i den delen under förberedelsen.

Sammanfattningsvis innebär mitt förslag all så gott som samtliga vård­nadsfrågor fortsättningsvis kommer att handläggas som mäl vid domstol. Föräldrar som vill ha ändring i vårdnaden kan alllid samtidigt fa frågan om underhåll lill barnel prövad. Är föräldrarna ense om både vårdnad och underhåll, kan de erhålla dom efter en gemensam ansökan och utan att de behöver inställa sig vid rätten.


 


Prop. 1978/79:12


133


 


Gemensam handläggning av flera mål om underhållsbidrag

Om en person har ivå eller fiera barn tillsammans med en annan kan han eiler hon regelmässigt räkna med att fä sin bidragsskyldighel mot des.sa barn prövad i en och samma rättegång. Enligt 14 kap. 2 S rättegångsbalken (RB) gäller nämligen att, om nägon samtidigt väcker käromål mot fiera svarande, eller fiera kärande väcker lalan mol en svarande, målen skall handläggas i en rättegång, såvida de stöder sig på vä.seniligen samma grund. Möjligheten till gemensam handläggning av underhållsfrågorna erbjuder sig däremot inte sä ofta när barnen är halvsyskon och den underhållsskyldige alltså har att göra med ivä eller flera föräldrar pä motsidan. För detta fall torde 14 kap. 2 § RB ganska sällan kunna åberopas. Vis.seriigen medger 14 kap. 6 S RB allmänt au mål mellan samma eller olika parter får handläggas i en rättegång, om det är till gagn för utredningen. En förut.säitning är emellertid att målen har väckts vid samma domstol och au denna är behörig (14 kap. 7 § RB). Enligt 7 kap. 10 § FB skall som regel talan om underhåll lill bam tas upp av rätten i den ort där svaranden har sin hemvist. Har svarandena i olika underhållsmål hemvist under skilda domstolar, saknas i allmänhet förutsättningar för gemensam handläggning av målen. 1 RB eller FB finns inie nägon .särskild regel om domstols behörighet som underiättar förening av mål i de fall som avses i 14 kap. 6 § RB.

Som jag har framhållit under 5.2.6 är det önskvärt att en underhållsskyldig kan få sin bidragsskyldighel mot samtliga barn prövad i ell sammanhang. På så sätl kan en rättvis och säker avvägning göras mellan de olika barnens underhållsbehov och den bidragsskyldiges betalningsförmåga. Den vidgning av rätten till jämkning vid ändrade förhållanden som gäller sedan år 1977 får ökat värde om den som är underhållsskyldig mot ett barn omedelbart kan få jämkningsfrågan prövad i en rättegång som avser nytt underhållsbidrag till ett annat barn. En samlad prövning bör också i de flesta fall ställa sig processekonomiskt gynnsam. Även för barnen och den förälder som företräder dem i underhällsfrågan kan en gemensam handläggning antas vara fördelaktig genom den bättre inblick som den ger i de berörda personernas ekonomiska och personliga förhållanden.

Någon ovillkoriig rält fören underhållsskyldig atl få lill stånd gemensam handläggning mellan fiera underhållsmål bör emellertid inte införas. En förening av flera mål kan nämligen ibland medföra olägenheter som vid en samlad bedömning inte uppväger fördelarna. Så kan vara fallet om inställelse i målet blir mycket lids- eller kostnadskrävande för någon av de underhålls­berättigade som är bosatt på stort avstånd från domstolen. En begäran om gemensam prövning kan också föras fram så sent att det ursprungliga målet skulle fördröjas otillböriigt om framställningen vinner bifall. Med hänsyn till sådana och liknande omständigheter bör det läggas i rättens hand att bedöma om förening av underhållsmålen lämpligen skall tillåtas.


Allmän motivering


 


Prop. 1978/79:12


134


 


Som jag redan har nämnt kan enligt 14 kap. 6 § RB mål mellan olika parter handläggas i en rättegång om det är "till gagn för ulredningen". Det är tveksamt om denna bestämmelse medger gemensam handläggning i ett fall där denna är motiverad mindre av behovet av all bevisningen skall underiättas än av önskemålet om att rätten skall kunna göra en samlad bedömning av den underhållsskyldiges bidragsförmåga och barnens under­hållsanspråk. Genom en bestämmelse i 7 kap. FB bör därför göras klart all underhällsmål kan förenas också på sistnämnda grund. Vidare krävs en bestämmelse som medger atl underhållsmål som i och försig kan handläggas gemensamt men som hör under skilda domstolar kan las upp vid en av de behöriga domstolarna. Jag föreslåralt också en bestämmelse om detla förs in i kapitlet.

Möjligheten all få fiera underhållsmål förenade kan aktualiseras t. ex. när den underhållsskyldige själv väcker lalan om jämkning av bidrag mol två eller fiera barn. Den kan vidare las i anspråk när lalan har väckts mot en person om nytt eller höjt underhållsbidrag till ett barn och den bidragsskyl­dige med anledning av detta vill yrka jämkning av ell redan utgående bidrag lill ett annat barn. Sammanläggningen av mål bör få äga rum inte bara när underhållsfrågan behandlas separat i det första målet ulan också när den har väckts i ett mål om fastställande av faderskap eller i ett vårdnadsmål antingen delta mål handläggs i samband med ett äktenskapsmål eller fristående. Nyss har jag föreslagit all i en vårdnadslvist frågan om underhäll till det barn tvisten rör skall fa anhängiggöras utan stämning. Vill den underhållsskyldige i målet dra in fråga om bidrag lill annal barn, måste han dock givetvis göra ansökan om stämning i vanlig ordning.

Del kunde övervägas alt också införa särskilda bestämmelser i FB och GB som gör del möjligt atl alltid tillsammans handlägga frågor om en persons bidragsskyldighel mol make eller fcirutvarande make och mol bam. Behovet av sådana regler torde emellertid inte vara framträdande. Underhållsbidrag lill fränskild make som utgår under en längre period blir med det förslag som jag lägger fram i del följande allt naera sällsynta. Del bör också beaktas att siorieken av bidrag till barn endast undantagsvis kommer all påverkas av alt bidrag till make utgår eller skall utgå. Med hänsyn lill delta och till redan existerande möjligheter alt få till stånd en sammanhållen domstolsbehand­ling finner jag inte tillräckliga skäl föreligga alt föreslå sådana bestämmelser som nyss nämndes.


Allmän motivering


5.3 Underhållsskyldigheten mellan makar

5.3.1 Underhållsskyldigheten under äktenskapet

Allmänna utgångspunkter

Underhållsskyldigheten mellan makar är en viktig rättsverkan av äkten­skapet. Enligt 5 kap. 2 § GB är makar skyldiga att bidra lill familjens tillböriiga


 


Prop. 1978/79:12


135


 


underhåll, var och en efter sin förmåga. Till familjens underhäll räknas vad som behövs för den gemensamma hushållningen och barnens fostran saml för alt tillgodose varje makes särskilda behov. Bestämmelsen kompletteras av andra föreskrifter i kapitlet.

Familjelagssakkunniga har i enlighet med sina direktiv diskuterat om det finns anledning all behålla lagens bestämmelser om makars ekonomiska förpliktelser mol varandra under äktenskapet. Enligt de sakkunniga lalar främst vissa praktiska skäl för att det i GB fortfarande bör finnas bestäm­melser om underhållsskyldighet mellan makar under bestående äktenskap. De sakkunniga föreslär emellertid vissa ändringar i underhållsbeslämmel­serna i syfte atl anpassa dem lill nutida sätl all se på rollfördelningen i familjen.

Familjelagssakkunnigas ståndpunkt har godtagits av de flesta remissin­stanserna. Ell par instanser har dock invänt atl bestämmelser om underhålls­skyldighet i äktenskapet strider mol önskemålet om alt varje make skall vara ekonomiskt självständig och oberoende.

Grunden för en underhållsskyldighet mellan dem som är gifta med varandra är tanken all makarna bör leva på samma ekonomiska standard. Denna utgångspunkt är enligt min mening riklig. En sociologisk undersök­ning som har utförts av familjelagssakkunniga visar också att uppfattningen har stöd hos allmänheten. Alt man accepterar den nämnda grundsatsen betyder inte all man ger avkall på strävandena all bereda fler kvinnor tillfälle till förvärvsarbete och atl så långt möjligt likställa män och kvinnor i fråga om inkomster. Det är nämligen uppenbart all man inte bara under en övergångstid ulan också pä längre sikt måste räkna med att en make -mannen eller kvinnan - permanent eller under någon period av äktenskapet har lägre inkomst än den andra maken eller helt saknar inkomst.

En annan sak är att det med vissl fog kan göras gällande att regler i GB om underhållsskyldighet under beslående äktenskap knappast fyller någon praktisk funktion. Antingen, kan det sägas, kommer makarna ändå överens om hur de skall fördela inkomster och utgifter i hemmet. Eller också uppstår varaktiga motsättningar i de ekonomiska frågorna, och då står äktenskapet med stor sannolikhet inför sin upplösning.

Som de .sakkunniga har framhållit tycks det likväl finnas beaktansvärda skäl att behålla bestämmelser i lag om underhållsskyldighet mellan makar under äktenskapet. Dei kan bli lättare för jurister och familjerådgivare au hjälpa makar .som tvistar om ekonomin, om de kan peka på bestämmelser i lag. De.s.sa kan ock.så bli av direkt belydelse inför förestående skilsmä.s.sa, särskilt under betänketiden. Även en mycket begränsad underhållsskyl­dighet efter äktenskapsskillnad kan bli svårare att moiivera,om del inte finns någon lagreglerad underhållsskyldighet under äktenskapet.

På grund av det anförda ansluter jag mig lill familjelagssakkunnigas mening alt GB också för framtiden bör uppta regler om makars ekonomiska förpliktelser mol varandra medan de är gifta.


Allmän motivering


 


Prop. 1978/79:12


136


 


En allmän bestämmelse om makars skyldigheter mol varandra i ekono­miskt hänseende bör, som framgår av del förul sagda, kunna slå kvar i GB utan att komma i motsättning till utvecklingen mot siörre ekonomisk självständighet för bägge makarna. Andra föreskrifter i 5 kap. GB avspeglar emellertid mer eller mindre tydligt det familjemönster med mannen som förvärvsarbetande och kvinnan som hemarbetande vilkel var det förhär­skande när GB kom lill. Liksom familjelagssakkunniga anserjag all sådana inslag bör utgå. I stället bör regleringen i GB klart bygga på den jämställdhet mellan män och kvinnor som bör rida både i hemmet och i förvärvslivet.


Allmän motivering


Den närmare regleringen

I detla avsnitt ämnar jag behandla ett par mer centrala bestämmelser i 5 kap. GB som föreslås ändrade. Övriga regler tas upp i senare avsnitt (5.3.5 och 5.3.6) och i specialmotiveringen.

Enligt nuvarande bestämmelser är makes bidragsskyldighel satt i relation lill varje makes förmåga och till det "underhåll, som med avseende å makarnas villkor må anses tillböriigl" (5 kap. 2 §). Om del som den ena maken har att skjuta till inte räcker för de utgifter som denna har att ombesörja är den andra maken skyldig all lämna de pengar som behövs. Om maken visar oförmåga att ha hand ora medel eller av annan särskild orsak inte bör ombesörja utgifterna, har maken dock enligt lagen inte rätt all fä något bidrag av den andra för familjens underhåll (5 kap. 3 §).

De sakkunniga föreslår all den nuvarande uttryckliga hänvisningen till makarnas förmåga avskaffas, efiersom en sådan hänvisning kan länkas ge en av makarna en ursäkt all inte fullgöra eller delta i sådana uppgifter som maken inte anser sig kunna klara av. Vidare anser de sakkunniga atl del inte fyller någon egentlig praktisk funktion all sälta makes bidragsskyldighel i relation lill det underhåll som kan anses tillböriigl med avseende på makarnas villkor. De föreslår därför all hänvisningen även i denna del utgår. Vidare anser de att det inte är nödvändigt att, som nu, i GB ha en uttrycklig regel om all barnens försörjning ingår i familjens underhåll. Reglerna om underhåll lill barn samlas i de sakkunnigas förslag i FB.

Enligt de sakkunnigas förslag bör del i GB uttryckligen föreskrivas att makarna skall fördela utgifter och sysslor mellan sig. Skyldigheten för en make all under särskilda förutsättningar lämna den andra maken pengar för vissa utgifter bör beslå. Dock föreslås alt man inte behåller den precisering som lagen nu innehåller om all utgifterna skall vara sådana som maken med hänsyn till makarnas levnadsförhiillanden enligt sed har all ombesörja. Vidare bör enligt förslaget den nu giillande begränsningen i en makes rätt att få pengar av den andra maken upphävas. De sakkunniga anser inte all det är lämpligt all genom ell stadgande i lagen uttala sig om makes förutsättningar atl sköta uppgifter i hemmet.


 


Prop. 1978/79:12


137


 


Vad de sakkunniga sålunda har förslagit har i allmänhet godtagits av remissinstanserna. Ocksåjag biträder i det väsentliga familjelagssakkunnigas ändringsförslag. Dessa medför enligt min åsikt att lagen tydligare än nu markerar atl makarna har ett gemensamt ansvar för ekonomi och sysslor.

Till skillnad från de sakkunniga anserjag emellertid inte att hänvisningen till makes förmåga i fråga om underhållsskyldigheten bör utgå ur lagtexten. Jag kan i och för sig förslå de sakkunnigas betänkligheter mol uttrycket. Å andra sidan ger ordet förmåga en antydan om vilken standard som bör vara makarnas gemensamma. Hänvisningen lill makes förmåga får också prak­tiskt belydelse när det t. ex. under betänketid inför äktenskapsskillnad blir aktuellt all döma ut underhällsbidrag.

I 5 kap. GB, som enligt sin rubrik upptar allmänna bestämmelser om makars rättsförhållanden, finns bestämmelser om den ena makens rätt att företräda den andre i särskilda angelägenheter. Härtill anknyter vissa paragrafer i 7 kap. GB. Bestämmelserna i fråga har anknytning till under­hållsskyldigheten, och familjelagssakkunniga har ansett att de bör ses över i detta sammanhang. Jag ansluter mig lill denna bedömning. Jag skall här ta upp frågan om den s. k. hushållsfullmakien. I övrigi fär jag hänvisa till specialmotiveringen.

Enligt 5 kap. 12 § kan en make med bindande verkan även för den andra maken ingå sådana rättshandlingar som vanligtvis kommer i fråga för den dagliga hushållningen eller barnens uppfostran. Med detta avses främst krediiinköp av matvaror, husgeråd och kläder. Enligt 7 kap. 2 S andra stycket är makarna solidariskt ansvariga för de förpliktelser som sålunda uppkom­mer. Hustruns ansvar har dock begränsats enligt särskilda föreskrifter i 7 kap. 3 och 4 S§- Make som missbrukar den behörighet som hushållsfullmakien ger kan enligt närmare bestämmelser i 5 kap. 13 § fråntas sin behörighet. Om makarna lever åtskilda på grund av söndring gäller inte reglerna om hushållsfullmakl.

De sakkunniga har ansett all det inte längre finns behov av bestämmelser om hushållsfullmakt och föreslår därför att de nu nämnda paragraferna upphävs. Enligt de sakkunniga får de allmänna fullmaktsreglerna, inklusive reglerna om s. k. tyst fullmakt, anses tillräckliga.

I allmänhet har remissinstanserna inte haft något att erinra mol förslaget. Ett par remissinstanser har dock förordat att bestämmelserna behålls.

Som de .sakkunniga har framhållit är köpvanorna i dag helt andra än vid den lidpunkt då GB kom till. Konianiköpen dominerar i fråga om dagligva­ror. Hushållsfullmakiens praktiska användningsområde har bl. a. därför starkt begränsats. Vidare kommer make enligi en .särskild bestämmelse, som jag ämnar behandla i specialmotiveringen (5 kap. 12 S GB), au även i fortsättningen få vi.ss befogenhet att företräda den andra maken, när denne är .sjuk eller bona. Som de sakkunniga har anfört kan en make också handla med stöd av den andra makens uttryckliga eller tysta bemyndigande. Allmänna fullmakisregler blir då tillämpliga.


Allmän motivering


 


Prop. 1978/79:12                                                    138

Med hänvisning lill det anförda biträder jag förslaget alt bestämmelsen om     Allmän
hushållsfullmakt och anslutande föreskrifter i GB upphävs.
     motivering

5.3.2 Underhållsskyldigheten efter äktenskapsskUlnad

Om en make efter äktenskapsskillnad är i behov av bidrag till sitt tillböriiga underhåll, kan domstolen enligt 11 kap. 14 § GB ålägga den andra maken alt betala sådant bidrag efter vad som är skäligt med hänsyn lill makens förmåga och övriga omständigheter. När friigan om bidragsskyldighel prövas skall rätten särskilt beakta att ena maken kan ha ell särskilt behov av bidrag för liden närmast efter äktenskapsskillnaden. Den sistnämnda föreskrifien lades lill är 1973, då institutet hemskillnad avskaffades och bestämmelserna om äktenskapsskillnad reviderades. Tillägget innebär alt del är möjligt att la hänsyn lill all skilsmässa numera ofia kommer lill stånd ulan betänkelid eller föregås av en omställningslid som är kortare än den dåvarande hemskill­nadsliden.

Rättstillämpningen har med åren blivit alltmer restriktiv när det gäller alt döma ul underhållsbidrag efter äktenskapsskillnad. Delta framgår bl. a. av undersökningar som de sakkunniga har låtit utföra. Undersökningarna, som har omfattat ell urval hem-och äktenskapsskillnader under år 1973, visaratt del under hemskillnadsliden var ganska vanligt med underhällsbidrag lill husimn, medan siffrorna för underhållsbidrag efter äktenskapsskillnad var låga. Del var dessutom vanligt att, när bidrag efter äktenskapsskillnad förekom, del bestämdes alt utgå endast under en begränsad lid.

Enligt familjelagssakkunniga bör utgångspunkten för den framlida regle­ringen vara alt underhållsbidrag mellan makar inte skall komma i fråga efter äktenskapsskillnad. De sakkunniga föreslår därför att det kommer lill klart uttryck i lagtexten att vardera maken efter äktenskapsskillnad svarar för sin försörjning.

Atl genomföra den angivna principen fullt ut har de sakkunniga dock funnit vara svårt. De pekar på att de:t fortfarande finns många äktenskap där den ena maken - oftast hustrun - har en betydligt svagare ekonomisk ställning än den andra. I de fall del inte är möjligt förden frånskilda maken att omedelbart ordna de ekonomiska förutsättningarna för utbildning eller för att skaffa arbele eller ordna barntillsyn m. m. bör del finnas utrymme för underhållsbidrag från den andra maken under en omslällningsperiod. De sakkunniga föreslår därför alt bidragsskyldighet skall kunna åläggas under en övergångstid om den frånskilda maken är i behov av bidrag lill sill underhåll. Bidraget skall betalas efter vad som är skäligt med hänsyn till den andra makens förmåga och övriga omständigheter. Någon bestämd tidsgräns för underhällsskyldigheten föreslås inte.

I en del fall skulle det enligt de sakkunnigas mening leda till obilliga följder om man uteslöt möjligheten för en rnake all få underhållsbidrag längre än för


 


Prop. 1978/79:12


139


 


en övergångstid. Det förekommer sålunda fortfarande all särskilda försörj­ningssvårigheter uppstår efter upplösningen av ett långvarigt äktenskap, där endast den ena maken har arbetat utom hemmet. Kan man förutse att den make som har stannat hemma inte heller efter en övergångslid har möjligheter atl skaffa sig en rimlig försörjning, bör underhållsbidrag kunna dömas ul för längre tid. De sakkunniga har inte heller velat utesluta möjligheten lill underhållsbidrag också i andra fall. De föreslår därför all underhållsbidrag även i övrigi, om synneriiga skäl föreligger, skall kunna utgå för längre tid än en övergångslid.

De sakkunniga harövervägt all utforma reglerna om underhållsskyldighet olika beroende på när äktenskapet ingicks men har avvisat tanken på detta.

De sakkunnigas förslag alt varje make som huvudregel skall svara för sin försörjning efter äktenskapsskillnaden tillstyrks eller godtas av så gott som alla remissinstanser som har yttrat sig i saken. Flertalet anser i likhet med de sakkunniga att det bör vara möjligt att i vissa fall bestämma underhällsbidrag även efter ett äktenskaps upplösning. Några instanser för dock fram tanken all man borde låta principen om vuxna människors ekonomiska självstän­dighet slå igenom mera fullständigt för äktenskap som ingås efter det att den nya lagstiftningen har trätt i kraft medan en särskild reglering införs för äldre äktenskap.

Som de sakkunniga har framhållit bör äktenskapets rättsverkningar såvitt möjligt inte utsträckas till att gälla efter en äktenskapsskillnad. Rätten all få äktenskapet upplöst är i annal fall ofullständig. Huvudregeln bör alltså vara all frånskilda betraktas som ekonomiskt oberoende av varandra. Jag delar de sakkunnigas uppfattning alt denna princip, pä vilken redan gällande rätt bygger, bör komma lill klart ullryck i GB. En bestämmelse om att varje make efter äktenskapsskillnaden svarar försin försörjning kan bidra till alt makarna inrättar sina förhållanden så alt de är ekonomiskt oberoende av varandra. Den kan på så sätt främja strävandena mol jämställdhet mellan könen.

Det går emellertid inte au bori.se från att också i framtiden främst de frånskilda kvinnorna ofta kommer alt ha en påtagligt svag ekonomisk ställning. Särskilt gäller detia efter upplösningen av äldre äktenskap, .som i högre grad har präglats av den traditionella rollfördelningen mellan män och kvinnor. Men också i nyare äktenskap måste man räkna med att ena maken kan ha ägnat avsevärd tid åt skötseln av hem och bam och därför kan få svårt au efter en äktenskapsskillnad ge sig ut i förvärvslivet. Äkienskapslagsiift-ningen bör med tanke pä dessa fall innehålla bestämmelser .som - till skydd för den svagare parten - modifierar den uppställda huvudregeln. Man kan ock.så uttrycka .saken på det .säiiei au en viss underhållsskyldighet mot frånskild make är motiverad när äktenskapet har begränsat möjligheterna för maken att försörja sig på egen hand.

Bestämmelser om underhållsskyldighet efter äktenskapsskillnad bör i första hand utformas så, att den frånskilda maken får möjlighel atl skaffa sig


Allmän motivering


 


Prop. 1978/79:12


140


 


den ekonomiska självständighet som är eftersträvansvärd. Bidrag bör därför i allmänhet utgå bara under en omställningsperiod och syfta lill all ge den behövande maken möjligheter all genom utbildning och omskolning skaffa förvärvsarbete eller förbättra inkomsterna.

Liksom familjelagssakkunniga och den stora majoriteten bland remissin­stanserna anser jag emellertid att underhållsbidrag efter äktenskapets upplösning undantagsvis bör komma i fråga för längre lid än en övergångstid. Efter ett långvarigt äktenskap kan del ibland vara svårt för den part som har ägnat all sin tid ät skötseln av barn och hem atl komma in i förvärvslivet. Till detla kan ålder och sjukdom medverka. Även om denna make kan skaffa sig en mindre egen inkomst, kan del nägon gäng vara berättigat att den andre betalar ett visst bidrag för längre lid Jag tänker på fall då den ena maken på grund av den sneda arbetsfördelningen i hemmet har lyckats nå en god position i förvärvslivet, medan den andre, som har ägnat sin lid ål hus och hem, har föriorat motsvarande möjligheter. Jag vill emellertid framhålla all man bör vara restriktiv med alt bestämma underhållsbidrag för lid utöver en omställningsperiod.

Jag föreslår alltså all - med avsteg från huvudregeln - underhållsbidrag skall kunna utgä lill en frånskild make under en övergångstid samt, när maken har svårt alt försörja sig efter ett långvarigt äktenskap eller när det annars föreligger synnerliga skäl, också för längre lid. Liksom enligt gällande rätt bör bidragsskyldigheien vara beroende av den förutvarande makens förmåga och övriga omständigheter. Av detla följer atl bidrag inte kommer att kunna dömas ut i en del fall där behov i och för sig föreligger. 1 andra fall kommer det att finnas utrymme endast för ett lågt bidrag.

Jag vill betona att den reglering som jag sålunda förordar inte innefattar någon brytning med gällande rätt utan snarast innebären vidareutveckling av den praxis som har utbildats under senare är vid tillämpningen av nuvarande bestämmelser i 11 kap. 14 § GB. De föreslagna bestämmelserna ger i den praktiska tillämpningen rum för en anpassning till ändrade sociala förhållan­den. Med hänsyn lill detta anserjag det varken behövligt eller lämpligt att i lagstiftningen göra skillnad mellan äldre och nyare äktenskap.


Allmän motivering


5.3.3 Periodiska bidrag och engångsbidrag

Underhållsbidrag lill förutvarande make bestäms vanligen att utgå per månad. Någon uttrycklig lagregel cm detta motsvarande huvudregeln i FB om underhållsbidrag lill barn finns dock inte. Inte heller gäller enligt GB några inskränkningar i parternas möjligheter atl avtala om förskottsbetal­ning. En särskild bestämmelse om engångsbidrag finns emellertid i 11 kap. 14 S andra stycket GB. Enligt denna kan sådant bidrag bestämmas om den underhållsskyldiges förmögenhetsförhållanden och omständigheterna i övrigi föranleder del. Ett av skälen till att man införde möjligheten till


 


Prop. 1978/79:12


141


 


engångsbidrag var atl man därigenom kunde undvika obilliga följder av bodelning. I praktiken förekommer engångsbidrag bara när parterna är ense.

De sakkunnigas förslag innebär atl parternas nuvarande avtalsfrihet skall behållas. De föreslår atl den nuvarande, inte direkt utsagda, möjligheten all bestämma periodiskt underhållsbidrag las upp som huvudregel. Bidraget skall dock kunna bestämmas atl utgå med ell engångsbelopp, om makarna är överens om del. Om särskilda skäl föreligger skall rätlen dock även mot den ena makens vilja kunna bestämma ett engångsbelopp.

Jag biträder förslaget som inte har mött någon erinran under remissbe­handlingen.


Allmän motivering


5.3.4 Underhållsskyldigheten vid den underhållsberäitigades omgifte

Enligt 11 kap. 14 § andra stycket GB upphör skyldigheten att betala periodiskt underhållsbidrag efter äktenskapsskillnad när den underhållsbe­rättigade gifter om sig. Ett engångsbidrag behöver däremot inte till någon del betalas tillbaka även om den som har uppburit beloppet gifter om sig kort lid efterskilsmässan.Sammanleverden underhållsberättigade med annan under äktenskapsliknande former ulan att gifta om sig, upphör inte bidragsskyldig­heten automatiskt. Om det visas atl den underhållsberättigade genom sammanlevnaden har uppnätt en förbättring i sina ekonomiska förhållanden kan dock jämkning ske.

De sakkunniga har ansett det angelägel att reellt likartade fall behandlas lika. De finner del emellertid knappast vara en framkomlig väg alt jämställa äktenskapsliknande samlevnad med nytt äktenskap på det sättet all under­hållet i båda situationerna utan vidare faller bort. I stället vill de gå den motsatta vägen och slopa den nuvarande bestämmelsen om att bidraget alltid upphör alt utgå vid omgifte. Denna regel är enligt de sakkunniga inte sakligt berättigad. Del far i varje enskilt fall - med tillämpning av allmänna jämkningsregler-prövas om parternas ekonomiska förhållanden har ändrats så atl jämkning är motiverad när den underhållsberättigade gifter om sig eller bor tillsammans med en ny partner. Parterna bör emellertid ha frihet att i avtal bestämma att underhållet skall upphöra under vissa angivna förhållanden, t. ex. vid omgifte.

Flera remissinstanser tillstyrker uttryckligen de sakkunnigas förslag. Ett större antal intar emellertid en avvisande hållning. Enligt några av dessa har förslaget knappast förankring hos allmänheten. Del görs vidare från något håll gällande att de fall då underhållsskyldigheten bör bestå efter ett omgifte säkert är få.

För egen del vill jag först fästa uppmärksamheten på det samband som föreligger med de nya bestämmelserna om när underhållsskyldighet över huvud taget kommer i fråga efter äktenskapsskillnad. Enligt de sakkunnigas


 


Prop. 1978/79:12                                                     144

De förslag som jag nu har redovisat har i allmänhet lämnats utan Allmän invändning under remissbehandlingen. Jag förordar att de genomförs. Jag motivering föreslår dock så lill vida en avvikelse som det enligt min mening bör vara möjligt att för förfiuten tid jämka oskäliga avtal även på annal sätt än genom alt obetalda bidrag sätts ner eller faller bort. Jag vill tillägga all vad jag föreslår i fråga om anpassningen av terminologin angående jämkning av obilliga avtal till generalklausulen i avtalslagen samt om möjlighelerna lill retroaktiv jämkning motsvarar de ändringar i FB som jag under 5.2.6 har föreslagit beiräffande underhåll lill barn.

Engångsbidrag

Enligt gällande rätt kan dom eller avtal om engångsunderhåll inte jämkas på grund av ändrade förhållanden (11 kap. 15 S andra stycket GB). De sakkunniga föreslår alt denna ordning skall beslå för framliden. Förslaget har inte mött någon erinran under remissbehandlingen.

Liksom de sakkunniga har jag fiirslåelse för atl makarna kan önska göra upp om sina mellanhavanden en gång för alla. Ett engångsbidrag bör därför inte kunna jämkas till sitt belopp på grund av ändrade förhållanden. Inte heller bör den underhållsberättigade under åberopande av atl förhållandena har ändrats kunna kriiva ytterligare ett engångsbelopp eller ett periodiskt bidrag utöver engångsbidragei. Jag ansluter mig alltså till de sakkunnigas förslag. Jag vill tillägga att avtal om engångsbidrag givetvis bör kunnajämkas om del är oskäligt.

5.3.6  Preskription av fordran på underhållsbidrag

De sakkunniga har föreslagit samma regleri GB om preskription av fordran på underhållsbidrag till make som de har föreslagit i fråga om underhållsbi­drag lill barn. De skäl som de sakkunniga har åberopat för ändring av preskriptionsbesiämmelserna i FB har ålergetts i avsnitt 5.2.8. Skälen gäller enligt de sakkunniga i tillämpliga delar också i fråga om underhållsbidrag till make.

Jag har tidigare anslutit mig till de sakkunnigas förslag lill ändrade preskriplionsbestämmelser i FB. Motsvarande ändringar bör enligt min mening göras också i GB.

5.3.7  Indexändringarna och underhållsbidrag tiU make

De bestämmelser om indexreglering av underhållsbidrag lill bam som jag har redogjort för i del föregående (avsnitt 5.2.7) gäller också underhållsbidrag till make eller förutvarande make. Bidragen ändras alltså i regel åriigen den 1 april med del procenttal med vilket, basbeloppet för mars månad har ändrats sedan mars föregående år.


 


Prop. 1978/79:12


145


 


De sakkunniga anser all lagstiftningen fortfarande bör tillhandahälla ett automatiskt syslem för all värdesäkra underhållsbidrag till make. Efter all ha konstaterat att den metod för begränsning av storleken av de generella ändringarna som de sakkunniga har föreslagit beträffande bidrag till barn inte kan tillämpas på bidrag till make stannar de sakkunniga för all inte föreslå någon ändring av gällande regler om inflationsskydd för bidrag lill make. Till stöd för denna ståndpunkt åberopas bl. a. all det är relativt sällsynt med långvariga bidrag. Ell annal huvudskäl är att bidrag till make ändå kan behöva omprövas ofta i en jämkningsprocedur med tanke på svårighetema att från början förutse underhållsbehovet. Dessutom får skatteavdrag alltid göras med del fulla beloppet när det gäller underhållsbidrag lill make.

De sakkunnigas förslag har lillslyrkls eller lämnats utan erinran av del fåtal remissinstanser som har yttrat sig i saken.

Del kan synas ligga nära lill hands alt jämka nuvarande besiämmelserom inflationsskydd för underhållsbidrag till make på samma sätt som jag har föreslagit i fråga om bidrag till bam. Bl. a. vinner man den från praktisk synpunkt värdefulla fördelen att alla slag av familjerätlsliga underhållsbidrag höjs med samma procentsats.

Pä några punkter föreligger del emellertid enligt min mening avgörande skillnader mellan underhållsbidrag lill barn och bidrag till make. Till en början saknas, som de sakkunniga också har påpekat, i fråga om underhålls­bidrag lill make den garanti för en minimistandard som erbjuds barn genom del fullt ut indexreglerade bidragsförskottet. Vidare finns inte som vid underhållsbidrag lill barn någon beloppsmässig begränsning i rätten all vid beskattningen göra avdrag för bidrag. De automatiska uppräkningarna slår därför mindre hårt mol den som betalar underhåll lill make. Av betydelse är också att, enligt vad jag har föreslagit under 5.3.5, möjligheten all efter prövning i del särskilda fallet få till stånd ändring av bidrag till frånskild make på grund av ändring i förhållandena bör vara begränsad. Sådant bidrag föreslås nämligen inte kunna höjas utöver lidigare högsia belopp, om inte synneriiga skäl föreligger. Skulle det visa sig all den generella bidragshöj­ningen är för låg i förhällande till pris- och löneutvecklingen, skulle alltså den underhållsberättigade maken få mycket svårt atl åstadkomma rällelse genom all inleda en jämkningsprocess.

Med hänsyn till del anförda och lill de skäl som de sakkunniga i övrigi har åberopat föreslår jag att reglerna om indexomräkning av underhållsbidrag till make och förutvarande make lämnas oförändrade. Dock bör inte heller i fråga om sådana bidrag uppräkning göras när bidraget har fastställts så sent som inom tre månader före dagen för den generella ändringen, den 1 april. Makarna bör även i fortsättningen kunna avtala om annan indexreglering än den som följer av lagen.


Allmän motivering


10   Riksdagen 1978/79. l:a saml. Nr 12


Prop. 1978/79:12                                                               146

5.4 Underhållsskyldigheten mot föräldrar                             Allmän

motivering Liksom en förälder enligt gällande rält har all efter förmåga bidra till vuxet

sjukt barns underhåll, när barnet inte kan försörja sig självt, är också ell bam

underhållsskyldigl mot en förälder som av sjukdom eller annan sådan orsak

inte kan försörja sig (7 kap. 3 S andra slyckel FB).

De sakkunniga har föreslagit all också denna regel om underhållsskyl­dighet skall upphävas. Vad som numera utgår från del allmänna till äldre, sjuka eller handikappade ersätter enligt deras mening väl de ekonomiska skyldigheter som f n. lagligen åvilar barnen. De sakkunniga betonar dock att förslaget inte skall tolkas så alt barnens moraliska skyldighet alt i övrigt bistå och hjälpa vårdbehövande föräldrar skall försvinna.

De remissinstanser som har yttrat sig över förslaget har tillstyrkt del eller lämnat del ulan erinran. Endasl hovrätten för Nedre Norriand har avstyrkt förslaget. Enligt hovrätten bör underhållsskyldigheten mot föräldrar inte uppfattas endasl som en moralisk skyldighet ulan ses som ell uttryck för den centrala roll familjen och familjebildningen alftjämi har i samhället.

Med hänsyn till omfattningen av de förmåner som enligt den allmänna försäkringen och i annan ordning utgår vid sjukdom, invaliditet och ålderdom anserjag att den nuvarande juridiska skyldigheten för ett barn att i särskilda fall utge underhällsbidrag lill förälder kan undvaras. Någon direkt ekonomisk belydelse lorde den knappast ha. Jag kan inte heller se att ett upphävande av skyldigheten negativt skulle påverka familjesammanhåll­ningen. Liksom de sakkunniga vill jag poängtera atl del är angelägel all de äldre får hjälp och stöd av sina barn. Behovet är emellertid inte av ekonomisk art ulan avser främst den personliga omsorgen.

Ell upphävande av underhållsskyldigheten medför den nackdelen atl ett barn, som har underhållit sin far eller mor, kommer all sakna underiag fören regressialan mot sina syskon. Delta är en följd som får godtas. Bl. a. gäller all krav på regressrätt har bedömts restriktivt i hittillsvarande rättstillämp­ning.

Avskaffas underhållsskyldigheten mot föräldrar, får det rättsliga konse­kvenser utanför FB:s område. Jag hänvisar lill vad jag i denna del har anfört i avsnitt 5.2.1 angående underhållsskyldigheten gentemot vuxet barn.

5.5      Kostnadsfrågor

Jag har redan i avsnitt 5.1.3 berört frågan om vilka kostnader för det allmänna som de föreslagna reformerna kan leda lill. Efter samråd med chefen för socialdepartementet skall jag gå ytteriigare in på detla spörs­mål.

De föreslagna grunderna för hur underhållsbidrag skall fastställas lorde i åtskilliga fall leda till att sådana bidrag för framliden bestäms lill lägre belopp än f n., något som ju också är åsyftat. Jag vill särskilt erinra om rätten för den


 


Prop. 1978/79:12                                                    147

bidragsskyldige all förbehålla sig vissa belopp av sin inkomst för underhåll ät Allmän sig och sin familj. En sänkning av bidragen kan i sin tur få till följd all del motivering allmännas intäkter i form av återbetalade bidragsförskott minskar. Del är emellertid mycket svårt att uppskatta de budgelmässiga verkningarna av denna del av reformen. För delta fordras en ganska säker bedömning av hur stora underhållsbidrag som skulle komma att bestämmas om någon ny lagstiftning inte genomfördes. En sådan bedömning försvåras av all praxis f n. skiljer sig i ej obetydlig utsträckning mellan olika domstolar och av att praxis dessutom fortlöpande ändras. Till detla kommer all lindringen i underhållsbördan oftast betyder endasl en avlastning av ett krav som den underhållsskyldige inte kan fullgöra, i varje fall inte utan störningar i den sociala situationen. En mer verklighetsnära anpassning av underhållsskyl­digheten lill den ekonomiska bärkraften torde tvärtom ofta - direkt och indirekt - ge besparingar för del allmänna, t. ex. i form av minskning av socialhjälpen och minskade adminislralionskoslnader.

Vad jag har sagt nu har i allt väsentligt tillämpning också på förslagen om en dämpning av indexhöjningarna av bidragen och om en ökad användning av eftergiftsinstitulet i bidragsförskottslagen. Genom sin generella karaktär kan ändringen av normerna för indexregleringen möjligen mer än de övriga åtgärderna vara ägnad att medföra ett bortfall av återbetalningar av bidrags-förskoltsbelopp. Bortfallet blir givetvis beroende av hur basbeloppet utvecklas i framliden.

Endasl förhållandevis få lorde hittills ha vall den nya möjligheten för föräldrar som inte är gifta med varandra att ha gemensam vårdnad om sina barn. I den mån den föreslagna rätten till bidragsförskott vid gemensam vårdnad skulle fä lill följd atl fler tar institutet i anspråk, behöver det i och för sig inte medföra någon ökning av utgifterna för bidragsförskott. Barnen i fråga torde nämligen i de flesta fall ha varit berättigade till bidragsförskott även om vårdnaden hade legat hos endasl en av föräldrarna. Den risk för missbrak som de nya reglerna kan inrymma motverkas genom de föreslagna tilläggsreglerna i bidragsförskottslagen.

Rätten för en bidragsskyldig atl vid återbetalning av bidragsförskott få räkna sig till godo kostnader som han har haft medan barnel har vistats hos honom motsvaras enligt departementsförslagel av en reduktion av de bidragsförskott som utbetalas. Med tanke på all en del av de återkravsbelopp som faller bort genom alt avdrag medges ändå inte skulle ha eriagts, uppkommer här sannolikt en besparing för det allmänna.

Jag har hittills uppehållit mig vid det allmännas utgifter i förhållande lill enskilda. Också frågan om resursbehovet för de myndigheter som berörs av förslaget måste emellertid beaktas. Del torde främst vara riksförsäkrings­verket och de allmänna försäkringskassorna som utsätts för ökade adminis­trationskostnader när förslagen skall genomföras. Särskilt hanteringen av det


 


Prop. 1978/79:12                                                    148

nya avdragssystemel för bidragsförskott lorde kräva en del insatser. Sålunda Allmän får man räkna med engångskostnader för systemutveckling inom riksförsäk- motivering ringsverkels ADB-system och för utbildning av personal vid försäkringskas­sorna. Vidare har man att förutse tehov av en viss personaiförsiärkning vid främst försäkringskassorna för handläggning av de löpande ärendena. Också handläggningen av ärenden om bidragsförskott vid gemensam vårdnad lorde medföra vissa, fastän föga betydande driftskostnader, liksom den förväntade ökningen av ärenden om eftergift av återkrav på bidragsförskott.

Även för andra myndigheter kan kostnader uppkomma. Sålunda kan tillströmningen av jämkningsmål vid domstolarna bli siörre. Också krono­fogdemyndigheterna kan få merartete till följd av de nya reglerna om avdrag på underhållsbidraget i samband med att umgängesrätt utövas. I gengäld kan andra av de föreslagna åtgärderna minska arbetsbelastningen hos de exekutiva organen, t. ex. förkortningen av preskriptionstiden för fordringar på underhåll. De fastare normerna för beräkning av underhållsbidrag kan också leda till att antalet tvister vid domstol blir mindre.

För all de framlagda förslagen skall få åsyftad verkan krävs särskilda informationsinsatser. Informationsbehovet gäller inte bara personal vid myndigheter och andra som handlägger underhålls- och bidragsförskottsfrå­gor. Det är också angelägel all den berörda allmänheten i lättillgänglig form får upplysning om vad reformen innebär. Det gäller t. ex. rätlen lill avdrag vid utövande av umgänge med barnel, möjligheten lill bidragsförskott vid gemensam vårdnad och förkortningen av preskriptionstiden. Medel får alliså avdelas för utbildning och information.

För dagen är jag inte beredd att ange till vilka belopp de olika kostnadema kan uppgå. Med hänsyn lill vad jag i del följande (avsnitt 5.7) föreslår om när förslagen bör genomföras lorde endasl begränsade kostnadsökningar aktua­liseras under detta budgetår. Frågan om medelsbehovel för liden därefier får prövas i anslutning till de åriiga anslagsfrågorna.

5.6      Följdändringar i andra författningar

Att bidragsskyldigheien mol barn enligt vad jag lidigare har förordat uttömmande skall regleras i FB föranleder ändringar i utsökningslagen (1877:31 s. 1) och införsellagen. Förslaget om ändrade preskriptionsbestäm­melser föranleder även annan ändring i utsökningslagen. Vissa redaktionella ändringar erfordras även i barnavårdslagen (1960:97) och i lagen (1969:620) om ersättning i vissa fall för underhållsbidrag.

5.7     Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Del är givelvis angelägel att den föreslagna reformen i fråga om den familjerätlsliga underhållsskyldigheten får träda i kraft så snart som möjligt.


 


Prop.1978/79:12


149


 


Behovet av att åstadkomma lättnader för de bidragsskyldiga är påtagligt. Å andra sidan måsle myndigheter och andra som sysslar med underhållsfrågor lå rimligt rådram inför ell ikraftträdande. Riklinjer för beräkning av underhållsbidrag m. m. som skall tjäna lill vägledning för försäkringskas-soma och barnavårdsnämnderna bör också finnas färdiga när ändringarna skall börja tillämpas, helsl i så god lid atl de kan ligga lill grund för utbildning av personalen. Arbetet med riktlinjer kräver ganska lång tid. Tidsmässigt utrymme måste också finnas för all ställa samman och förmedla behövlig information lill allmänheten.

Med hänvisning lill vad jag nu harsagt föreslårjag alt ikraftlrädandedagen i princip sätts till den 1 juli 1979. På så sätl blir det också möjligt all inom ramen för den ordinarie budgelbehandlingen la upp de anslagsfrågor som aktuali­seras inför genomförandel.

Bland de förslag som bör träda i krafl den 1 juli 1979 kan nämnas de som gäller varaktigheten av underhållsskyldigheten mol barn, rätten för den bidragsskyldige lill förbehållsbelopp vid bidragsberäkningen, underhållsskyl­digheten efter skilsmässa, rätten till jämkning av underhållsbidrag, de nya preskriptionsbestämmelserna och de processuella bestämmelserna om gemensam handläggning av mål om underhållsbidrag lill barn. Vidare skulle också de nya bestämmelserna i FBoch bidragsförskottslagen om underhålls­bidrag resp. bidragsförskott vid gemensam vårdnad börja tillämpas vid den tidpunkten. Delsamma gäller ändringen i bestämmelserna om eftergift av återkrav av bidragsförskott.

Skall också förslaget till ändring i indexlagen träda i kraft den I juli 1979, kommer ändringen att fa verkan först vid den generella justering av underhållsbidragen som kan komma att äga rum år 1980. Det är emellertid önskvärt atl en dämpning av indexhöjningarna av underhållsbidrag till barn kan slå igenom redan vid del ändringstillfälle som kan inträffa den I april 1979. I denna del bör reformen därför träda i kraft den 1 januari 1979.

Denna dag bör lämpligen väljas för ikraftträdande också i fråga om de föreslagna processuella förenklingarna av handläggningen av vårdnads- och umgängesfrågor.

Som jag har berört i avsnitt 5.5 kräver införandet av en rätl lill avdrag på underhållsbidrag när barn vistas hos den bidragsskyldige ett ganska omfat­tande förberedelsearbete för riksförsäkringsverkets och de allmänna försäk­ringskassornas del. Skall syslemutvecklingsarbele och andra förberedelser kunna ulföras ulan en forcering som leder lill betydande kostnader måste, enligt vad jag har inhämtat, en tid av minsl ett år från det att riksdagen har beslutat i saken slå lill förfogande. Del kan knappast komma i fråga alt sälla de civilrättsliga bestämmelserna i FB i kraft utan att de samtidigt far slå igenom beträffande de underhållsskyldiga som betalar sina bidrag lill försäkringskassorna. Med hänsyn lill detla föreslårjag att de regler i FB och i bidragsförskottslagen som gäller ävdragsrällen får träda i krafl först den 1


Allmän motivering


 


Prop. 1978/79:12                                                     150

januari 1980.                                                                 Allmän

Åtskilliga av de föreslagna lagändringarna kräver särskilda övergångsbe- motivering siämmelser. Familjelagssakkunniga har i sitt betänkande gjort vissa utta­landen om vilka principer som bör liiggas till grand vid övergången till ny lag i fråga om den familjerältsliga underhållsskyldigheten. De sakkunniga anser all nya ändringar på familjerättens område måste tillåtas lå viss effekt omedelbart, om syftet med ändringarna skall nås. Utgångspunkten bör därför vara att nya bestämmelser om underhåll skall tillämpas från ikraftträdandet, även om den underhållsrelation som del är fråga om har uppkommit lidigare. Ett annal synsätt är emellertid enligt de sakkunniga befogat när underhålls­relationen vid ikraftträdandet redan har resulterat i atl ett underhållsbidrag har fastställts. I denna situation kommer de synpunkter in som har lett till all man pä förmögenhetsrättens område har velat bevara rättigheter som har uppkommit i hägnet av äldre lag. Bl. a. kan den underhållsberättigade ha inrättat sin tillvaro i föriilan på att del fastställda bidraget kommer att utgå enligt vad som har blivit bestämt. De sakkunniga intar därför den stånd­punkten all underhållsbidrag som är fastställt vid ikraftträdandet i princip skall utgå också för tiden därefter.

Vad de sakkunniga sålunda har yttrat har lämnats utan erinran under remissbehandlingen. Också jag ans:luter mig till de sakkunnigas förslag om vilka principer som bör gälla vid övergången till ny lag i förevarande fall. Del närmare innehållet i övergångsbesiämmelserna till de olika lagändringarna kommer jag att behandla i specialmoliveringen.

6 Upprättade lagförslag

I enlighel med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag till

1.    lag om ändring i föräldrabalken,

2.    lag om ändring i giftermålsbalken,

3.    lag om ändring i ärvdabalken,

4.    lag om ändring i utsökningslagen (1877:31 s. 1),

5.    lag om ändring i barnavårdslagen (1960:97),

6.    lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott,

7.    lag om ändring i lagen (1966:()80) om ändring av vissa underhållsbi­drag,

8.    lag om ändring i införsellagen (1968:621) och

9.    lag om ändring i lagen (1969:620) om ersättning i vissa fall för utgivna underhållsbidrag.

Vid upprättande av lagförslagen 5 och 6 har samråd skell med chefen för socialdepartementet. Förslagen bör fogas lill protokollet i detla ärende som bilaga 5.


 


Prop. 1978/79:12                                                    151

7 Specialmotivering                                                        6 kap. 7-9 §§

och 10a§FB 7.1 Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken

6  kap.

7  och 8 §§

Paragraferna innehåller bestämmelser om den framlida vårdnaden om barn när barnel slår under en förälders eller båda föräldrarnas vårdnad och föräldrarna eller en av dem önskar ändring i vårdnadssituationen. Som en följd av den ändring i formen för handläggning av vårdnadsfrägor som tidigare har föreslagits (se avsnitt 5.2.9) har paragraferna ändrats redaktio­nellt. Som närmare framgår av 12 § andra stycket departementsförslagel föresläs de frågor som behandlas i paragrafema bli handlagda i den ordning som är föreskriven för tvistemål. För all inte några missförstånd skall behöva uppkomma har därför ordet "ansökan" i de båda paragrafema bytts ut mot "lalan".

9,?

Enligt paragrafen kan rätten pä anmälan av barnavårdsnämnd la upp fråga om vårdnaden om barnet, om förälder som är vårdnadshavare grovt missbrukar eller grovt försummar sin vårdnasplikt eller om förälderns dellagande i vårdnaden annars innebär fara för barnels utveckling. Även dessa frågor föreslås i fortsättningen bli handlagda i den ordning som är föreskriven för tvistemål. Ordel "anmälan" har därför i departementsför­slagel bytts ut mot "lalan". 1 processen avses barnavårdsnämnd, som väcker lalan, få samma ställning som part i tvistemål. Samma bestämmelser bör sålunda gälla för nämnden som för enskild part när fråga arom att fullfölja ett vårdnadsmål till högre rätt etc. Jag återkommer lill denna fråga i special-motiveringen till 20 kap. 9 §.

Förslaget innebär inte atl barnavårdsnämnden i en vanlig vårdnadsprocess mellan föräldrarna får ställning av part. I den delen kommer även i fortsättningen all gälla alt barnavårdsnämnden på begäran kan komma in med yttrande i målet. Skulle barnavårdsnämnden under sin utredning finna att särskild förmyndare bör förordnas enligt 6 kap. 9 S, är det inget som hindrar atl nämnden väcker lalan om del. Denna talan skall då enligt 14 kap. 4 5 RB som regel handläggas gemensamt med del mål som föräldrarna eller en av dem har anhängiggjon.

lOaS

Paragrafen är ny. Den innehåller bestämmelser om när vårdnaden om ett barn som står under särskilt förordnad förmyndares vårdnad kan föras över


 


Prop. 1978/79:12                                                    152

på föräldrarna eller en av dem. Uppkommer fråga om att entlediga en särskilt     6 kap. 12 § FB förordnad förmyndare som har anförtrotts vårdnaden om barnel men är del inte fråga om att föra över vårdnaden lill barnets far eller mor, ingår vårdnadsfrågan i förmynderskapsärendel.

Första stycket. Rätten kan besluta all vårdnaden om barnel skall överföras till föräldrama eller till en av dem, under fömtsättning atl del är skäligt med hänsyn till barnets bästa. 1 princip har domstolen atl här göra samma prövning som enligt 6 kap. 8 § första meningen när en förälder ansöker om all fh vårdnaden överförd på sig från den andra föräldern. Vid prövningen enligt förevarande paragraf har rätten dock särskilt atl beakta de omständigheter som har legat till grund för beslutet all föra över vårdnaden lill en särskild förmyndare, antingen avgörandet har meddelats med stöd av 7 §, 9 § eller 10 § andra stycket. Liksom i friiga om övriga vårdnadsprocesser torde domstolen genom de gällande bestämmelserna om rättegångskostnadernas fördelning ha tillräckliga möjligheter all ingripa om en rättegång enligt denna paragraf inleds helt ulan skäl.

Andrastycket. Fråga om all föra över vårdnaden lill barnels far eller mor eller dem båda får prövas på lalan av föräldrama eller en av dem. Också barnavårdsnämnden kan väcka talan enligt paragrafen. Del är uppenbart all en sådan lalan inte kan bli aktuell om inte föräldrarna är villiga atl äta sig vårdnadshavares förpliktelser.

Som framgår av 12 § andra slyckel departementsförslagel kommer också vårdnadsfrägor som avses i denna paragraf atl handläggas i den ordning som gäller för tvistemål. Även i dessa fall bör för barnavårdsnämnden gälla samma bestämmelser som för part i tvistemål.

12§

I nuvarande 12 § finns bestämmelser om behörig domstol för vårdnads­processer.

Paragrafen har byggts ul med bestämmelser om formen för handläggning av vårdnadsfrågorna och möjligheten atl i vårdnadsprocessen få prövat också frågan om underhåll lill barnet. Förslaget har behandlats ulföriigl i avsnitt 5.2.9.

I departementsförslagel har bestämmelserna i nuvarande första och andra styckena förts samman i Jörsta stycket.

1 andra stycket föreskrivs atl frågti om vårdnad som avses i 7 - 9 §§ saml 10 a § handläggs i den ordning som giiller för tvistemål. Som domstolsärenden kommer således i fortsättningen all handläggas endast frågor som avses i 10 §, d vs. vårdnadsfrägor som efter en vårdnadsha vande förälders död upptas efter ansökan av den eflerievande föräldern eller efter anmälan av barna­vårdsnämnden.


 


Prop. 1978/79:12                                                    153

För all förenkla förfarandet har i departementsförslagel, med 15 kap. 4 S 7 kap. 1 § FB första stycket andra meningen GB som förebild, föreskrivits alt om barnet står under vårdnad av föräldrarna eller en av dem och föräldrarna är ense i saken, föräldrarna genom ansökan kan väcka talan om vårdnaden om bamel. Huvudregeln att talan väcks genom stämning har således frångåtts för dessa mål. 1 praktiken kan gemensam ansökan förekomma endasl i mål som avses i 7 och 8 §§. Däremot ger lagtexten inte utrymme för annat än ansökan om stämning i de fall som avses i 9 S och 10 a S-

Om eit barn står under båda föräldrarnas vårdnad och den ena föräldern instämmer lalan om att ensam få vårdnaden om barnet, bör det vara möjligt för den andra föräldern atl utan stämning i det målet yrka vårdnaden för egen del.

Även tredje stycket har sin förebild i bestämmelserna för processen i mål om äktenskapsskillnad. I stycket sägs att om vårdnadsfrågan har väckts i behörig ordning förälder utan stämning i vårdnadsmålei kan yrka under­hållsbidrag för barnel. Av 7 kap. 12 S första stycket departementsförslagel följer att lalan om underhåll till barnet alltid kan väckas i samband med vårdnadsmålei.

Fjärde stycket. Liksom parterna i ett mål om äktenskapsskillnad kan fä frågan om vårdnad om barnel avgjord på handlingama om parterna är överens (15 kap. 7 § tredje stycket GB jämfört med 6 kap. 12 S första stycket FB), kan de enligt förslaget i ett rent vårdnadsmål få dom ulan huvudför­handling, om de är ense i saken. Av 42 kap. 18 S RB följer att dom om skyldighet att betala underhållsbidrag kan meddelas under förberedelsen, om anspråket har medgetts eller eftergetts.

7 kap. 1§

Paragrafen innehåller de grundläggande bestämmelserna om föräldrars underhållsskyldighet mol sina barn. Departementsförslaget motsvarar 1 § och 2 § första stycket i gällande rätt och de sakkunnigas förslag. Bestämmel-. serna har närmare behandlats i avsnitt 5.2.1 men har också belysts i avsnitt 5.2.3. Bestämmelserna gäller oberoende av om föräldrarna har vårdnaden om barnet eller inte och oavsett om de bor tillsammans med barnet eller ej.

I jörsta stycket slås fast all föräldrarna tillsammans skall svara för underhäll ål barnel efter vad som är skäligt med hänsyn lill barnels behov och föräldrarnas ekonomiska förhållanden. Av det senare följer att en förälder som saknar ekonomiska förutsättningar all bidra lill sitt barns underhåll inte heller är underhållsskyldig.

Barnel har i första hand behov av att få sin grundförsörjning tillgodosedd.


 


Prop. 1978/79:12                                                     154

Barnel kan därutöver ha anspråk på en högre standard, om föräldrarnas     7 kap. 1 § FB

ekonomiska ställning motiverar det. När barnels behov bedöms skall enligt

lagtexten hänsyn tas till barnels egna inkomster och tillgångar. Ett barn i

högre ålder som har börjat förvärvsarbeta får i allmänhet räkna med att

använda inkomsterna av arbetet lill sill egel uppehälle. Detla utesluter dock

inte all föräldrarna ändå kan ha underhållsskyldighet för all barnel skall

komma upp i den standard som del är berättigat lill. Mindre inkomster som

ell barn kan få under feriearbete eller liknande förhållanden bör normalt inte

påverka föräldrarnas underhållsskyldighet. Såvitt gäller barnels tillgångar bör

i allmänhet hänsyn las endast lill avkastningen. Det kan dock någon gång

finnas skäl all beakta också värdel £iv en mer betydande tillgång.

När underhållsskyldigheten bedöms skall vidare enligt förslaget beaktas sociala förmåner som barnet har rält till. Vilka sociala förmåner som skall beaktas beror på vad som följer av föreskrifterna om de olika förmånerna. Det måsle sålunda undersökas under vilka förutsättningar förmånerna utgår och vad syftet med dem är. Del får anses klart att föräldrarnas underhållsskyl­dighet påverkas av det allmänna barnbidraget och av det föriängda barnbi­draget och studiebidraget inom studiehjälpssyslemel. På motsatt sätt förhåller det sig med barnets rätt lill socialhjälp. Sådan hjälp ulgårendast i den mån barnel självt saknar medel och behovet inte kan tillgodoses på annal sätt. Att ell barn kan ha rält till bidragsförskott i förhällande lill en förälder inverkar i princip inte pä den förälderns underhållsskyldighet. Efiersom föräldrarnas samlade ekonomiska firmåga i förening med barnets behov bestämmer underhållsskyldighetens omfattning får dock bidragsförskottet, om detta är större än det bidrag som en förälder kan betala, viss betydelse för hur stort underhåll barnet har rält lill av den andra föräldern. Om barnet har barnpension efter avliden förälder bör också denna sociala förmån ingå i det underiag som bestämmer omfattning;en av barnels rält till underhåll av den andra föräldern.

Ulan all det särskilt har nämnls i lagtexten bör även sociala förmåner som föräldrarna har rätt till beaktas, nämligen när det gäller att bedöma deras underhållsförmåga.

De sakkunniga har i bilaga 3 lill sitt betänkande gjort en genomgäng av olika sociala förmåner och deras inve.rkan på den familjerättsliga underhålls­skyldigheten. Som framhålls i bilagan är det önskvärt att parter i under­hållsmål och deras ombud saml domstolar och andra som handlägger underhållsfrågor verkar för en så långt möjligt fullständig utredning av sådana sociala förmåner som i det aktuella fallet kan länkas påverka underhållsskyldigheten och som är beroende på individuella förutsätt­ningar.

Att en förälders underhållsskyldighet är beroende av den ekonomiska förmågan innebär att föräldern i princip inte skall behöva skuldsätta sig för alt kunna bidra lill sitt barns underhäll. Alldeles undantagslöst kan dock denna


 


Prop. 1978/79:12                                                    155

princip inte upprätthållas. Av en förälder som studerar och saknar medel lill     7 kap. I § FB

sill barns underhåll kan krävas atl han använder sig av de lånemöjligheler

som erbjuds, exempelvis inom sludieslödssyslemel(jfrNJA 1970 s. 362). Det

kan sägas all skuldsättning i denna situation ingår i en ekonomisk planering

pä längre sikt. Det får på motsvarande sätt godtas att dä föräldern kommer ut i

förvärvslivet underhållsförmågan anses nedsatt på grund av skyldigheten all

betala tillbaka studielånen.

I 3 § departementsförslagel har lagils upp särskilda bestämmelser om rätt för en förälder atl, när underhållsbidrag skall fastställas, förbehålla sig vissa belopp för egna nödvändiga levnadskostnader. Om särskilda skäl föreligger, får ett belopp också förbehållas för hemmavarande makes grundläggande behov av underhåll. Dessa föreskrifter kan sägas utgå frän den allmänna principen atl en förälder annars i första hand skall la i anspråk medel för sina barns underhåll. Sedan barnens grundläggande behov har blivit tillgodo­sedda, bör emellertid ett eventuellt överskoll kunna fördelas mellan föräldem själv, hans make och barnen efter mera skönsmässiga grunder.

Föräldrarnas underhållsskyldighet upphör enligt andra stycket när bamel fyller 18 år. Har barnel inte då avslutat sin skolgång, kan dock underhålls­skyldigheten kvarstå så länge studierna pågår, men inte längre än till dess barnel har fyllt 21 år. Till skolgång hänförs enligt lagtexten utbildning i grundskola eller gymnasieskola och annan jämföriig grundutbildning. Med denna utformning bör det vara möjligt för barnel att la underhåll för sädana studier för vilka studiehjälp enligt 3 kap. sludieslödslagen (1973:349) kan utgå. Underhållsskyldighet föreligger främst om barnel studerar när del fyller 18 år. Om barnet inte gör det men återupptar studierna före fyllda 19 år, är föräldrarna dock fortfarande underhållsskyldiga. Det spelar i och försig ingen roll hur länge avbrottet i studierna har pågått. Med tanke pä att del rör sig om den unges grundutbildning, kan underhållsskyldigheten inte heller göras beroende av all särskild sludielämplighet visas föreligga.

Är barnet 19 år eller äldre när studierna återupptas, föreligger ingen underhållsskyldighet för föräldrarna. Inte heller kan underhållsskyldigheten återupplivas, om barnel avbryter utbildningen sedan det har fyllt 19 år. Vid bedömandet av om underhällsskyldighet kvarstår får man dock se bort från ett kortare uppehåll i samband med byte av skola eller utbildningslinje e.d.

Den som fyller lägst 20 år under del kalenderår då ell läsår börjar har möjlighel all genom statliga studiemedel själv bekosta studierna. Fyller barnet högst 19 år del kalenderår då läsåret börjar, kan barnet inom del statliga studiestödssystemet få studiehjälp men inte studiemedel. Vissa former av studiehjälp är behovsprövade mot bl. a. föräldrarnas inkomster och förmö­genhet. Inom utbildningsdepartementet förbereds emellertid en reform av studieslödsreglerna för alt ge barn som fyller 18 eller 19 år det kalenderår då läsåret börjar ökade möjligheter fr. o. m. läsåret 1979/80 au genom statligt


 


Prop. 1978/79:12                                                    156

studiestöd själva bekosta sina studier.                               7 kap. 2 § FB

Om underhällsskyldigheten mot barn över 18 år begränsas och låren mer preciserad utformning, kan del finnas skäl alt slopa del nuvarande kravet i 46 § 2 mom. 4 p. kommunalskattelagen pä all underhållsbidrag lill ett sådani barn skall ha fastställts genom dom för all avdrag skall kunna ske vid beskattningen för utgivna bidrag. Efter samråd med chefen för budgeldepar­temenlet har jag emellertid kommit fram lill atl denna fråga bör prövas i samband med den fortsatta beredningen av skalleulredningens slutbetän­kande.

Tredje stycket motsvarar med smiiirre redaktionell ändring nuvarande 2 § första stycket. Av stycket följer atl föräldrarnas ansvar för barnets underhåll skall fördelas efter den förmåga resp. förälder har.

Underhällsskyldigheten enligt I S gäller i princip lika gentemot alla barn. I 3 § fjärde stycket har visserligen föreslagits särskilda bestämmelser för de fall då en förälder som är skyldig att betala underhållsbidrag till ett barn utanför familjen också har ett hemmavarande barn atl försörja. Utgångspunkten är dock att en far eller mor som har fiera barn har samma underhållsansvar mol varje barn. Delta innebär inte atl en förälder alllid har all bidra med lika myckel lill vart och ell av sina barn. Om tvä barn har samma far men olika mödrar, kan fadern ha en större underhållsskyldighet mot det ena barnet beroende på atl det barnets mor har sämre ekonomi än del andra barnels mor.

Regleringen i 1 § av föräldrars underhållsskyldighet är så till vida uttömmande atl några andra grunder för underhållsskyldigheten inte har tagits upp i 7 kap. Den nuvarande skyldigheten i 3 § för en far eller mor att bidra lill underhäll av vuxet barn som till följd av sjukdom eller annan sådan orsak är ur stånd att försörja sig har i departementsförslagel utgått. Delsamma gäller barns motsvarande skyldighet att bidra till förälders underhåll.

2§

Medan I § anger omfattningen av föräldrarnas underhållsskyldighet mot sina barn och hur kostnaderna för barnens underhåll skall fördelas mellan föräldrarna, innehåller 2 S regler om när underhållsskyldigheten skall fullgöras i form av underhållsbidrag. Dessa regler kompletteras av 6 S. som innebär atl också förälder som inte är bidragsskyldig enligt 2 § kan åläggas all utge underhållsbidrag om han försummar sin underhållsskyldighet enligt

1 s.

Skyldigheten atl utge underhållsbidrag regleras i Jörsta stycket i två punkter. Den första punkten motsvarar i huvudsak nuvarande bestämmelser i 2 § andra slyckel. Den andra punkten saknar däremot motsvarighel i gällande rätl.

Enligt punkt I gäller, liksom f. n., som grundläggande förutsättning för bidragsskyldighel alt den underhållsskyldiga föräldern inte har del i den


 


Prop. 1978/79:12                                                   157

rättsliga vårdnaden om barnet. Bestämmelsen lar i första hand sikte på fall när 7 kap. 2 § FB föräldrarna är frånskilda eller annars inte är gifta med varandra men avser också fall när en gift förälder genom lagakraftvunnel avgörande eller interimistiskt beslut har skilts från vårdnaden om barnel. En ytteriigare förutsättning är emellertid i bada fallen att föräldern inte heller tar del i den faktiska värden på del sättet atl han eller hon varaktigt bor tillsammans med barnel. I fråga om ogifta eller frånskilda föräldrar står detta krav i nära överensstämmelse med nuvarande domstolspraxis, enligt vilken bidrags­skyldighel inte föreligger medan föräldrarna bor tillsammans och gemensamt vårdar barnel (se NJA 1924 s. 198 och SvJT 1960 rfs. 17). Och till följd av hänvisningen lill GB i 2 S andra stycket andra meningen i dess nuvarande lydelse gäller f n. i princip en motsvarande ordning för del mindre vanliga fallet att en gift förälderär fråntagen sin del i vårdnaden om barnet utan atl för den skull leva åtskild från den andra föräldern.

För bidragsskyldighel enligt punkl 1 är det däremot inte någon förutsätt­ning all den förälder som barden rättsliga vårdnaden om barnet också utövar den faktiska vårdnaden. Den andra föräldern är alltså skyldig atl utge underhållsbidrag även i den situationen alt bamel varaktigt bor hos l. ex. sina far- eller morföräldrar eller vistas i fosterhem.

Om ingen av föräldrarna har del i den rättsliga vårdnaden om barnel, är båda bidragsskyldiga enligt punkt I, för såvitt inte barnet ändå varaktigt bor tillsammans med någon av dem.

Punkt 2 innehåller de nya regler om underhållsbidrag vid gemensam vårdnad som jag har förordat i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.2.2). Avgörande för bidragsskyldighet är i detla fall all barnel varaktigt bor tillsammans med endast en av föräldrarna. I likhet med vad som gäller enligt punkt I kan ingen av vårdnadshavarna förpliktas atl utge underhållsbidrag om barnet är varaktigt bosatt hos en tredje person eller har eget hem, såvida inte 6 § är tillämplig. Liksom hittills kan alltså gifta föräldrar med gemensam vårdnad» inte ulan vidare åläggas att betala underhällsbidrag, när barnet stadigvarande vistas på annan ort.

Enligt punkl 2 är den förälder som inte varaktigt bor tillsammans med barnet bidragsskyldig vare sig han är gift med den andra föräldern eller ej. Föräldrar i beslående äktenskap torde dock endast sällan leva åtskilda under sådana förhållanden att de inte kan anses varaktigt bosatta tillsammans. Även om en av föräldrarna t. ex. på grund av sitt arbele måste bo på annal håll under t. o. m. ganska långa perioder, föreligger inte bidragsskyldighel enligt punkt 2, om föräldern måste anses ha sill fasta hem där den andra föräldern och barnel bor. Bestämmelsen i punkt 2 får därför i praktiken sin främsta tillämpning på fall då ogifta eller frånskilda föräldrar som inte lever tillsammans har gemensam vårdnad eller då gifta föräldrar lever åtskilda under betänketid som föregår dom pä äktenskapsskillnad ulan all ha begärt att den gemensamma vårdnaden skall upplösas.

I fall då föräldrar med gemensam vårdnad stadigvarande lever på skilda


 


Prop. 1978/79:12                                                     158

håll kan del alltså gälla atl avgöra hos vem av dem som barnet skall anses    7 kap. 2 § FB

varaktigt bosatt. Som jag har sagt i den allmänna motiveringen kan denna

fråga ofta besvaras med ledning av barnets folkbokföring. Barnel måsle vara

skrivet någonslans, och man kan i regel utgå från all där del är kyrkobokfört

är det också att anse som varaktigt bosatt i FB:s mening. Vid tvist om var

barnel är bosall kan dock även andra omständigheter lå betydelse, l. ex. hur

länge bamel faktiskt vistas hos var och en av föräldrarna eller var barnet

förvarar sina lillhörigheter.

Bidragsskyldigheten enligt punkl 2 bortfaller inte under den tid som barnel vistas hos den bidragsskyldiga föräldern i andra fall än när vistelsen äralt anse som varaktig. All föräldern delvis fullgör sin underhållsskyldighet genom atl ha barnel hos sig under mera begriinsade perioder kan emellertid enligt 4 § beaktas i form av avdrag på underhållsbidragen. Bidragen kan också redan från början ha faslsiällis med beaktande av all barnel periodvis vistas hos den bidragsskyldiga föräldern.

1 andra stycket har i förtydligande syfte föreskrivits att underhållsbidrag fastställs genom dom eller avtal. Så gäller också f n., även om nuvarande regler inte innehåller någon uttrycklig motsvarighet till bestämmelsen. Av 7 kap. 15 § FB i förslaget framgår all domstolen liksom f n. genom beslul kan förordna om underhållsbidrag interimistiskt.

Av 7 kap. 10 S första stycket i förslaget framgår att dom eller avial om underhållsbidrag kan jämkas av domstol, om ändrade förhållanden föran­leder det. Föräldrarna kan även utan att förhållandena har ändrats komma överens om au tillämpa andra villkor för underhållsbidraget än de som lidigare har bestämts genom dom eller avtal. Vidare kan dom.siol enligt 10 § andra stycket jämka ett avtal om underhällsbidrag, om det är oskäligt med hänsyn till omständighetema. Avtalei kan också angripas med stöd av allmänna grundsatser om avtals ogiJiighei på grund av tvång,svek, ocker e. d. Slutligen öppnas genom 10 S tredje stycket en allmän möjlighel atl få dom eller avtal om underhållsbidrag omprövat när bidraget har varit i princip oförändrat i sex år

Om en förälder sedan underhållsbidrag har fastställts genom dom eller avtal varaktigt bosätter sig tillsammans med barnel, är han inte längre bidragsskyldig enligt första stycket i denna paragraf Detta inverkar visser­ligen inte på skyldigheten all betala underhållsbidrag för tiden dessförinnan. I den mån sådana bidrag ännu inte har betalts, kan domen eller avtalet alltjämt användas för att få utmätning eller införsel för bidragen (se dock 54 a § utsökningslagen). Däremot förlorar domen eller avtalet sin verkan för tiden efter det all föräldern stadigvarande har flyttat ihop med bamel, om inte underhållsbidraget har fastställts med stöd av 6 §. Skulle föräldrarna efter en lid åter flytta isär, lever domen eller avtalet emellertid upp igen. Något underhållsbidrag behöver då alltså inte fastställas på nytt.

Vid avtal om underhållsbidrag kan det underhållsberättigade barnel företrädas av sin vårdnadshavare iiven om denne inte har uppnått myndig


 


Prop. 1978/79:12                                                    159

ålder. En uttrycklig föreskrift härom har tagits upp i tredje stycket. Den har     7 kap. 3 § FB f. n. delvis sin motsvarighet i 7 S andra stycket andra meningen. Alt en underårig vårdnadshavare också kan föra barnets talan i underhållsmål framgår av 14 S första stycket (11 S i gällande lydelse).

Har föräldrarna gemensam vårdnad om sitt barn, kan endast den förälder som inte är bidragsskyldig företräda barnel i underhållsfrägan. Den bidrags­skyldiga föräldern, dvs. den som inte varaktigt bor tillsammans med barnet, kan givetvis inte företräda barnel mol sig själv.

Till 2 S tredje stycket har förts även den nuvarande bestämmelsen i 7 S tredje stycket atl avtal om underhållsbidrag kan slutas även före barnels födelse.

3S

Av jörsta .wckei framgår att paragrafen innehåller bestämmelser om belopp som en bidragsskyldig får förbehålla sig föreget eller familjens underhåll när underhällsbidrag enligt 2 S bestäms. Bestämmelserna saknar motsvarighet i gällande kapitel och de sakkunnigas förslag. Förslaget har behandlats ulföriigl i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.2.3). Bestämmefserna får betydelse inte bara när underhållsbidrag till barnel första gängen bestäms utan också när bidragsskyldigheien exempelvis omprövas i en jämknings­process.

Enligt andra stycket innefattar del belopp som den bidragsskyldige får förbehålla sig för egen del alla vanliga levnadskostnader. Dessa kostnader, utom bostadskostnaden, beräknas med ledning av ett normalbelopp som utgör 120 procent av gällande basbelopp enligt lagen om allmän försäkring. Med gällande basbelopp avses det basbelopp som gäller när underhållsbi­draget fastställs. I den allmänna motiveringen har lämnats exempel på levnadskostnader som får anses läckta av normalbeloppel. Bostadskostnaden beräknas särskilt, efter vad som är skäligt. Det innebär att den faktiska kosinaden normalt kan godtas om den inte är oskäligt hög. Som regel boren underhållsskyldig som delar bostad med en annan vuxen med egen inkomst la tillgodoräkna sig högst halva bostadskostnaden.

Om det finns särskilda skäl får den bidragsskyldige enligt tredje stvcket förbehållas ett belopp också för underhäll ät make som han varaktigt bor tillsammans med. Förbehållsbeloppet bestäms på samma sätl som för den bidragsskyldige själv. Normalbeloppel utgör dock såvitt gäller maken 60 procent av del gällande basbeloppet.

1 den allmänna motiveringen har närmare behandlats under vilka förut­sättningar förbehåll för make kan komma i fråga. Rätten lill förbehåll avser givetvis i första hand make utan egen inkomst. Kan maken klara sin egen försörjning, skall den underhällsskyldige inte få tillgodoräkna sig något förbehållsbelopp för makens del.

Har maken en nettoinkomst som motsvarar 1,2 basbelopp och halva


 


Prop. 1978/79:12                                                    160

bostadskosinadenbörmakenan.sesklarasig.själv.Ärinkomstenlägre,böreti     7kap. 3 § FB

reducerat   förbehållsbelopp  kunna  tillgodoräknas den  bidragspliklige.   I

enlighet med vad de .sakkunniga hai föreslagit i sina riktlinjer kan lämpligen

det fulla förbehållsbeloppet för andra levnadskostnader än bosiadsko-stnaden

minskas med makens halva nettoinkomst. Detta innebär i allmänhet att

något förbehåll för sådana kostnader inte far göras om maken har en

nettoinkomst som svarar mot 1,2 basbelopp eller mer. Överstiger inkom.sien

1,2 basbelopp, reduceras också - med hela det överskjutande beloppet - vad

den underhåll.sskyldige får förbehålla sig för makens bostadskostnad.

Med make jämställs i fråga om rätten till förbehåll annan .som den underhällsskyldige bor varaktigt tillsammans med, om de har bam tillsam­mans. Om den underhållsskyldige och partnern inte har något gemensamt bam kan förbehåll enligt paragrafen för den samboende inte göras, även om denne ägnar sig åt att i hemmet värda eget barn.

En\\gfjärde stycket får den som skall betala underhållsbidrag lill ett barn utanför familjen men .som också har ett hemmavarande eget barn alltid förbehålla sig ett belopp fördel barnets underhåll när underhållsbidrag skall bestämmas. Beloppet utgör normalt 0,4 basbelopp per är. Avräkning skall emellertid göras för vad barnet erhåller av den andra föräldern eller för dennas räkning. Med hemmavarande barn avses barn som den bidragsskyldige varaktigt bor tillsammans med.

Tredje stycket innebär eu avsteg från en underförstådd huvudregel om atl barnets grundläggande underhållsbehov går före anspråk på underhåll även från hemmavarande make till den underhåll.sskyldige. Någon motsvarande förtur har givetvis inte ett bidragsberältigat barn i förhållande till ett barn .som den bidragsskyldige bor tillsammans med. Fjärde stycket bygger i stället pä grundsatsen au barnen i princip skall behandlas lika. Som nämnts sena.st under 1 S betyder det inte au de har anspråk på lika ston underhåll från den gemen.samma föräldern. Fjärde siyckei är en garaniiregel .som aktualiseras först när det slår klart att det hemmavarande barnel inte får eu minimibehov tillgodosett med tillämpning av allmänna fördelningsregler. Ett par schema­tiska exempel får illustrera tankegången. Därvid förutsätts att den bidrags­skyldige ensam får dra försorg om det hemmavarande barnets underhåll, att förbehållsbeloppet enligt huvudregeln skall vara 0,4 basbelopp per år och au delta motsvarar 400 kr. i månaden.

Om den bidragsskyldige, sedan han från nettoinkomsten har räknat av förbehållsbelopp enligt andra och tredje styckena, har kvar 400 kr. eller mindre, kommer något underhällsbidrag inte all utges utan hela beloppet får tas i anspråk för det hemmavarande barnel. Disponerar han 600 kr., vilkel i exemplen antas läcka ett barns normalbehov, bör 200 kr. kunna betalas i bidrag, föraisatt all del bidragsberäliigade barnets andra förälder saknar nämnvärd bidragsförmåga. Kan emellertid det barnels förälder ensam klara barnels normatbehov, bör den bidragsskyldige fä använda större delen av beloppet 600 kr. för det hemmavarande bamel; delta är ju sämre ställt än


 


Prop. 1978/79:12                                                    161

syskonet. Antas slutligen överskottet vara 1 000 kr. och skall den gemen-     7 kap. 4 § FB samma föräldern ensam svara för båda barnens underhåll, bör varje bam kunna göra anspråk på inemot 500 kr. Underhållsbidraget kan emellertid bli lägre, om och i den mån den förälder som del bidragsberäliigade barnel bor tillsammans med disponerar medel för underhåll till bamel.

Som exemplen visar kan en person, som är skyldig alt betala underhålls­bidrag till ett barn men som tillika ensam har att svara för försörjningen av ett hemmavarande barn, redan som följd av allmänna regler komma all förfoga över mer än 0,4 basbelopp för underhåll åt det hemmavarande barnet, även om han inte lever under påtagligt goda ekonomiska förhållanden.

Det belopp som-även närdet inte följer av allmänna principer-alllid skall lå reserveras för hemmavarande barn kan bestämmas lill ett högre belopp än 0,4 basbelopp per är, om omständigheterna i del särskilda fallet föranleder det. Enbart del förhållandel atl de genomsnittliga kostnaderna för barn i allmänhet bedöms överstiga 0,4 basbelopp berättigar inte lill en höjning. Om • däremot omständigheterna lalar för att det barn som det är fråga om kräver ett underhäll som är större än del genomsnittliga, kan ell tillägg lill utgångsbe­loppet komma i fräga. En sådan omständighet kan vara all barnel pä grund av sjukdom eller liknande behöver kostsam vård, en annan all barnel är i tonåren och därför har dryga behov. Å andra sidan aktualiseras ell lägre förbehållsbelopp än 0,4 basbelopp, om barnet har egna inkomster. Är dessa tillräckligt stora bortfaller rätlen lill förbehållsbelopp för barnel.

Förbehållsbeloppel skall reduceras med vad som utges lill del hemmava­rande barnet av den andra föräldem eller för dennas räkning. Inte bara vad den föräldem själv har förmåga alt bidra med skall alliså beaktas, utan även bidragsförskott och pension som utges till bamel i förhällande lill den föräldern. Med hänsyn till vad som tidigare sagts om förbehåll för makes eller annan samboendes del bör man i allmänhet kunna utgå från alt samboende förälder till det hemmavarande barnet har förmåga att bidra till barnels underhåll endasl om föräldern haren åriig nettoinkomst som överstiger 1,2 basbelopp och halva bostadskostnaden.

4S

Paragrafen, som saknar motsvarighet i gällande rätt, innehåller de bestämmelser som jag har förordat i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.2.4) om den bidragsskyldiges rätt till avdrag på underhållsbidraget för sina egna utgifter för barnel.

Huvudregeln i första stycket innebär att den bidragsskyldiga föräldern får tillgodoräkna sig ett avdrag när barnet vistas hos honom eller henne under en sammanhängande tid av minst fem hela dygn. Är denna förutsättning uppfylld, räknas avdraget på varje fullbordat dygn av barnels vistelse. Med ett dygn av.ses tiden mellan kl. O och kl. 24.

Den tid som berättigar lill avdrag räknas från del alt barnet har överiämnats

11    Riksdagen 1978/79. l:a saml. Nr 12


Prop. 1978/79:12                                                    162

till den bidragsskyldiga föräldern till dess all denne har återlämnat barnel lill     7 kap. 4 § FB

den andra föräldern. Barnet får anses ha mottagits av en förälder när det

befinner sig under förälderns omedelbara vård och tillsyn antingen i dennes

hem eller när föräldern har hämtat barnet på annan plats. Eftersom avdraget

räknas endasl på varje fullbordat dygn, får det emellertid siillan betydelse vid

vilken lidpunki på dygnet som barnet skall anses ha överlämnats från den ena

föräldern lill den andra.

Avdraget uppgår enligt huvudregeln lill 1 /40 av del månatliga underhålls­bidrag som belöper på liden för barnets vistelse. Utgår bidraget för annan tid än en månad, får del vid bestämmande av avdraget räknas om till ell månatligt bidrag. Om underhållsbidraget utgår för perioderom tre månader och för varje period uppgår lill 1 200 kr., utgör avdraget alltså 1/40 av 400 kr. (dvs. 10 kr.) för varje dag barnet vistas hos den bidragsskyldige. Retroaktiva ändringar av underhållsbidraget medför all också avdraget får ändras i efterhand i motsvarande mån.

Avdraget tillgodoräknas den bidragsskyldige i form av reduktion av underhållsbidrag i samband med atl bidragsskyldigheien fullgörs. Rätten till avdrag uppkommer dock först i och med all barnet har vistats hos den bidragsskyldige. Efiersom underhållsbidrag som regel skall betalas i förskott, kan avdraget alltså normall inte reducera det bidrag som belöper på liden för barnels vistelse. I stället får avdraget göras på kommande bidrag eller på eventuellt lidigare förfallna men ännu inte betalda bidrag. Vistelsen behöver dock inte vara avslutad för att ett avdrag skall få göras. Sträcker sig vistelsen över ett månadsskifte kan den bidragsskyldige niir han betalar underhållsbi­draget för den kommande månaden tillgodoräkna sig ett avdrag för den tid som bamel redan har varit hos honom under den gångna månaden.

All avdraget får tillgodoräknas endast vid fullgörande av bidragsskyldig­heten innebär all det inte utgör någon självsiändig fordringsräll som den bidragsskyldige kan kvitta mot andra skulder lill barnet. Än mindre kan det användas som betalning av underhällsbidrag lill barnets syskon eller lill den andra föräldern. Har bidragsskyldigheien undanlagsvis fullgjorts helt och hållet såväl för förfiuten tid som för framliden när barnet vistas hos den bidragsskyldige, har denne alltså inte någon möjlighet alt utnyttja avdraget. Så blir fallet när underhåll redan har betalts med ell engångsbelopp eller när barnets vistelse avser den sista månaden som bidragsskyldighet föreligger och bidraget förden månaden har betalts i förskoll samtidigt som några andra obetalda bidrag inte finns.

När den bidragsskyldige reducerar ett underhållsbidrag med stöd av denna paragraf behöver han inte uttryckligen ge detla lill känna för den andra föräldern. Avdraget framgår i stället av att bidraget inte betalas fullt ul. För alt framtida tvister om avdragsrätten skall kunna undvikas är det dock alltid lämpligt alt föräldrarna klarar ut \'ilket belopp som den bidragsskyldige vid varje tillfälle är berättigad atl dra av från underhållsbidragen.

Om avdraget inte genast utnyttjas får det tillgodoräknas när bidragsskyl-


 


Prop. 1978/79:12                                                     163

dighelen senare fullgörs. Detla gäller vare sig de bidrag som skall betalas 7 kap. 4 § FB belöper på liden före eller efter barnets vistelse hos den bidragsskyldige. Avdrag får dock inte göras på underhållsbidrag som belöper på senare tid än sex månader från utgången av den kalendermånad då vistelsen upphörde. Betalar den bidragsskyldiga föräldern bidragen för de närmaste sex måna­derna fullt ul utan all göra något avdrag och har han inte några äldre obetalda bidrag, förlorar han alltså rätten lill detta avdrag. Härigenom undviks att en reducering av löpande underhållsbidrag kommer alltför långt efter det att vistelsen har upphört. I allmänhet lorde dock den bidragsskyldige vara angelägen om att utnyttja avdraget så snart som möjligt.

Om verkställighet har sökts för underhällsbidragen får den bidragsskyldige när han har haft barnet hos sig vända sig lill utmätningsmannen och begära reduktion av bidraget. Delta är all jämställa med en invändning att han har fullgjort sin betalningsskyldighet i denna del. Godtas invändningen skall avdraget beaktas av utmätningsmannen. 1 ett pågående infdrselmål får den bidragsskyldige alltså tillgodoräknas avdraget pä den bidragsposl som härnäst förfaller lill betalning. Kvarstår äldre underhållsbidrag obetalda, bör avdraget dock i första hand göras på dem (se 15 S tredje stycket införsellagen).

När den bidragsskyldige har rätt till avdrag i ell införselmål bör del inte medföra alt själva införselbeslutel ändras, utan arbetsgivaren bör på vanligt sätt innehålla och tillställa utmätningsmannen det införselbelopp som har fastställts. Om avdraget inte kan göras pä äldre obetalda underhållsbidrag, får utmätningsmannen därefter tillställa den bidragsskyldige den del av det inlevererade beloppet som motsvarar avdraget. Att denna del inte får las ut genom införsel eller utmätning för fordran som tillkommer annan än den underhållsberättigade framgår av den nya 15 a § och 17 S tredje stycket införsellagen.

För att utmätningsmannen skall beakta rätten till avdrag enligt första stycket krävs inte atl denna som sådan har fastslagits i dom eller avtal. Däremot måste den bidragsskyldiga föräldern styrka alt han har haft barnet hos sig under den tid som avses med avdraget. Enklast sker detla genom atl han ger in ett intyg från den andra föräldern som utvisar alt barnel har vistats hos honom under denna lid. Normall bör utmätningsmannen också i första hand kräva sådant intyg i stället för att vända sig lill den andra föräldern för att höra dennas ståndpunkt i frågan. Kan den bidragsskyldiga föräldern inte förete sådani intyg, t. ex. därför att den andra föräldern vägrar all medverka lill detta, får ävdragsrällen styrkas på annat säu, exempelvis genom intyg av grannar e. d. I ett sådant fall måste utmätningsmannen bereda den andra föräldern tillfälle att yttra sig över begäran om avdraget. Utmätningsmannen bör därvid lämpligen ange en viss lid inom vilken detta yttrande måsle avges. Inkommer inte inom denna lid något yttrande som bekräftar det rikliga i den bidragsskyldiges uppgifter, får utmätningsmannen frän fall till fall bedöma om den ingivna bevisningen kan anses tillräcklig. Kan den bidragsskyldige över huvud taget inte förebringa nägon bevisning om att barnet har vistats


 


Prop. 1978/79:12                                                    164

hos honom, kan del begärda avdraget inte göras ulan all den andra föräldern     7 kap. 4 § FB medger det.

De närmare föreskrifter som kan behövas för utmätningsmannens hand­läggning av frågor om avdragsriiti enligt denna paragraf kan tas in i en förordning.

Enligt andra stycket kan rätten fiirordna om andra villkor än som anges i första stycket. För detta kriivs dock att det föreligger särskilda skiil. Så kan vara fallet om barnel vislas hos den bidragsskyldige i mycket stor utstriick­ning eller bor så långt från denne atl en stor del av den tid som barnet har på sig alt besöka föräldern går åt enbart till resorna. Del kan då finnas anledning all bestämma atl avdraget får tillgodoräknas redan vid kortare vistelser än fem hela dygn. Ett alternativ är alt rätten i stället bestämmer all vistelsen inte behöver vara sammanhängande utan att den bidragsskyldige far tillgodo­räkna sig alla dygn som barnel har vistals hos honom utöver ett visst minsta antal, räknat över en längre lid. 1 så fall kan del kanske vara lämpligt atl avdraget lår göras även på underhållsbidrag som belöper på senare lid än sex månader från det alt vistelsen upphörde vid varje tillfälle.

Rätten kan också föreskriva alt avdraget skall ske med annan andel än 1 /40 per dygn av del månatliga underhållsbidraget. Delta torde framförallt kunna bli aktuellt vid fall av gemensam vårdnad dä den bidragsskyldiga föräldern har barnel hos sig i nästan samma utsträckning som den andra föräldern och därigenom tar på sig en siörre del sv de fasta kostnaderna för barnel än som annars är fallet. Den bidragsskyldige bör då kunna tillgodoräknas ett siörre avdrag än 1/40 av underhällsbidrfigel. Om föräldrama har ungefär samma underhållsförmåga, kan i sådana fall avdraget t. o. m. behöva sättas till mer än 1/30 för dygn av månadsbeloppet föratt en rättvis utjämning skall komma lill stånd sett över en längre lid.

Även i fall då barnet inte så ofia vistas hos den bidragsskyldige kan ett avdrag på t. ex. 1/30 per dag av mänadsbidraget vara befogat, om bidraget är bestämt till ett lågt belopp därför au den andra föräldem har myckel god ekonomi. Det fär då anses fömisatt att de fasta kostnadema för barnet bärs av denna förälder ensam. Det kan å andra sidan någon gång finnas skäl au bestämma en lägre andel än 1/40, om underhållsbidraget är mycket högt. Annars är det risk föratt avdraget blir alltför .stort i förhållande till de faktiska utgifter .som den bidragsskyldige har för barnet medan det vistas hos honom.

Mol parts bestridande får rätten dock inte meddela avvikande föreskrifter för tid innan lalan har väckts. Härigenom undviks i princip alt ett avdrag som utmätningsmannen i t. ex. ell införselmäl har beaktat enligt huvudregeln i första stycket måsle ändras i efterhand därför all rätten förordnar om andra villkor för ävdragsrällen. Av 15 S framgår alt rätten genom beslul kan förordna om avdrag interimistiskt, dvs. i avvaktan på del slutliga avgörandet i målet.


 


Prop. 1978/79:12                                                    165

1 likhet  med de fiesta andra bestämmelser i FB om  underhåll är     7 kap. 4 § FB bestämmelserna i första stycket disposiliva, dvs. föräldrarna kan själva komma överens om andra villkor för avdragsrätten ulan att behöva vända sig till domstol föratt få dessa avvikande villkor fastställda. Några särskilda skäl behöver inte anges för att en sådan överenskommelse skall kunna ingås.

Föräldrarna har möjlighet atl redan när underhållsbidraget fastställs beakta all den bidragsskyldiga föräldern delvis fullgör sin underhållsskyldighet genom att tidvis ha barnet hos sig. Underhållsbidraget bestäms då lill ett lägre belopp än som annars skulle ha fastställts. Givelvis bör den bidragsskyldige dä inte dessutom kunna kräva avdrag på underhållsbidraget enligt denna paragraf när barnel har vistats hos honom eller henne. En föreskrift om detla har tagits in i tredje stycket. Bestämmelsen avser dock bara fall när underhällsskyldigheten i väsentlig män fullgörs genom att barnel vislas hos den bidragsskyldiga föräldern. Även om underhållsbidraget har faslsiällis lill ett något lägre belopp därför att barnet ibland besöker den bidragsskyldiga föräldern över veckoslut eller andra kortare perioder, hindrar det inte rätt lill avdrag enligt denna paragraf för längre vistelser.

När ett underhållsbidrag fastställs bör det anges i domen eller avtalet om hänsyn har tagits lill all barnet lidvis vislas hos den bidragsskyldiga föräldern.

Under remissbehandlingen har ifrågasatts hur ett avdrag på underhållsbi­draget enligt denna paragraf skall bedömas skatlerätlsligl. Enligt 46 § 2 mom. första stycket 4 kommunalskatielagen medges avdrag för belopp som skattskyldig enligt intyg eller annal skriftligt bevis har gett ul under beskattningsåret för underhåll av icke hemmavarande barn, dock med högsl 2 500 kr. för varje år. Som jag har angett i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.1.3) kommer denna beloppsgräns inom kort all höjas. Del ligger nära lill hands all sådant avdrag far avse även belopp som har dragits av från under­hållsbidraget med stöd av förevarande paragraf, eller med andra ord att det skatterätlsliga avdraget görs med hela del belopp som har fastställts i underhållsbidrag trots att en viss del av beloppet inte betalas därför all barnel har vistats hos den bidragsskyldige. Däremot lorde del vara mera osäkert om skattereglerna medger avdrag förden bidragsskyldiges utgifter för barnel i fall då underhållsbidraget har beslämts lill ell lägre belopp med hänsyn lill dessa utgifter, dvs. i del fall som avses i tredje stycket. Skäl kan tala för alt de skatterättsliga avdragsreglerna sä långt möjligt bör leda till samma resultat vare sig imderhållsbidraget har bestämts enligt denna metod eiler den bidragsskyldiges utgifter för barnel tillgodoräknas i form av avdrag på underhållsbidraget enligt förevarande paragraf Denna fråga fär övervägas i samband med den översyn av skattereglerna som f. n. förbereds i budgetde-parlementei på grundval av det förslag som 1972 års skalleutredning har lagt fram.


 


Prop. 1978/79:12                                                     166

                                                                               7 kap. 5 och

6§§FB Paragrafen innehåller bestämmelser om underhållsskyldighet mot makes

eller annan samboendes barn. Bestämmelserna har delvis motsvarighet i

nuvarande 4 §. Något motsvarande förslag finns inte i de sakkunnigas

belänkande. Förslaget har motiverats i avsnitt 5.2.1.

Första stycket. Den som varaktigt bor tillsammans med annans barn och förälder som har vårdnaden om barnet är enligt förslaget underhållsskyldig mol barnet, om parterna är gifta med varandra eller har barn tillsammans. Detta underhållsansvar innebären utvidgning i förhållande till gällande rält, enligt vilken underhållsskyldighet föreligger endast mol makes barn. Det saknar i och för sig betydelse om barnels förälder är ensam vårdnadshavare eller utövar den juridiska vårdnaden gemensamt med barnels andra förälder. Till skillnad mot vad som nu gäller kommer något underhållsansvar gentemot makes barn inte all föreligga om makarna flyttar isär under betänkelid inför en förestående äktenskapsskillnad eller av annal skäl. Någon underhållsskyldighet föreligger i princip inte heller om bamel flyttar hemifrån. Även detta innebär jämfört med gällande rätl en inskränkning såvitt gäller underhåll lill makes barn. Om särskilda skäl föreligger kvarstår dock underhållsskyldigheten, t. ex. om barnet flyttar hemifrån för att studera. Fömlsättningen för fortsatt ansvar för barnets underhåll är dock att den underhållsskyldige och barnets förälder fortfarande bor tillsammans.

Andrastycket motsvarar delvis nuvarande 4 § andra slyckel. Underhålls­skyldigheten, som bestäms på samma sätt som för förälder enligt 1 §, gäller sålunda endast i den mån barnet inte kan få underhåll från den förälder som den underhållsskyldige inte bor tillsammans med. Slyvförälderns underhålls­skyldighet är alltså subsidiär i förhållande till den underhållsskyldighet som åligger denna förälder. Eftersom barnet är berättigat till bidragsförskott i förhållande lill den primärt underhålisskyldiga föräldern, kommer slyvföräl­derns underhållsplikt normalt att avse endast att tillförsäkra barnel en nivå ovanför bidragsförskottet.

Av 6 § departementsförslaget följeratt den som försummar sin underhålls­skyldighet enligt 5 § kan förpliktas; alt betala underhållsbidrag.

6§

1 paragrafen ges bestämmelser om skyldighet för den som försummar sin underhållsskyldighet att betala underhållsbidrag. Förslaget saknar motsva­righet i gällande FB men motsvarar 9 § första meningen i de sakkunnigas förslag.

Enligt gällande rätt kan en far eller mor som sammanbor med barnet bli skyldig att betala bidrag till barnets underhåll, om föräldrarna är gifta med varandra och föräldern har gjort sig skyldig lill uppenbar försummelse av sin underhållsskyldighet. Bidragsskyldigheten åläggs dä med stöd av 5 kap. 5 §


 


Prop. 1978/79:12                                                    '

GB och avser familjens underhåll, vari inräknas underhåll lill barnel. Som     7 kap. 7§ FB framgår av avsnitt 5.3.1 föreslås att skyldigheten all betala underhållsbidrag lill barn uttömmande skall regleras i FB.

Oavsett om föräldrarna är gifta med varandra eller inte kan enligt departementsförslagel rätten förordna att en förälder som inte har att betala underhällsbidrag enligt 2 § men som försummar sin underhållsskyldighet skall betala underhållsbidrag. Den nuvarande begränsningen i GB atl försummelsen skall ha varit uppenbar har utgått. Inte bara en förälder som bor tillsammans med sill barn kan bli ålagd att betala underhållsbidrag enligt 6 §. Paragrafen kan tillämpas också t. ex. när båda föräldrarna har vårdnaden om barnet men ingen av dem bor tillsammans med barnel ulan detla bor t.ex. hos fosterföräldrar. Bidragsskyldighel kan, som lidigare har sagts, åläggas även den som enligt 5 § är underhållsskyldig mol makes eller samboendes barn, dvs. slyvförälder.

Av 8 § departementsförslagel kan utläsas all bidrag kan dömas ut även för förfluten tid, t. ex. i samband med upplösningen av ett äktenskap.

Det bidrag som rätten har all döma ul får bestämmas med beaktande av de faktiska kostnader som den underhällsskyldige har svarat eller svarar för, trots försummelsen i övrigt. Häri ligger en skillnad i förhållande till bidragsskyldigheten enligt 2 §, som innebär atl rätten har att bestämma den underhällsskyldiges hela underhällsbörda i pengar, såvida inte parterna är överens om annat. Bestämmelserna i 3 § om förbehållsbelopp är inte formellt tillämpliga i fråga om underhållsbidrag enligt 6 §. De bör emellertid delvis kunna åberopas analogt. Att den underhällsskyldige inte fär åläggas ett bidrag som han inte kan bära framgår redan av 1 §. Av all bidraget skall bestämmas med beaktande av den underhållsskyldiges faktiska utlägg följer all reglerna i 4 § om rätl lill avdrag när barnel vistas hos den underhållsskyldige inte gäller.

Skillnaden mellan de olika bidragssilualionerna i 2 § och denna paragraf har sin betydelse endasl inom ramen för FB. När det i andra författningar talas om underhållsbidrag enligt FB eller om fullgörande av lagstadgad underhålls­skyldighet o. d. avses givelvis också underhållsbidrag enligt denna para­graf

7§

Paragrafen ersätter delar av nuvarande 6 § och 7 § andra stycket och motsvarar delvis 5 § och 7 § första slyckel i de sakkunnigas förslag. Nuvarande 7 § första stycket har utgått. Detla innebär att enligt departe­mentsförslagel alla avtal om underhållsbidrag i princip är bindande för båda parter, oavsett om barnels föräldrar är eller har varit gifta med varandra eller ej. 1 7 § departementsförslagel regleras när underhällsbidrag för framtiden skall betalas ut och vilken verkan en betalning i strid mot föreskriftema får. Förslaget har behandlats i avsnitt 5.2.5.


 


Prop. 1978/79:12                                                   168

Enligt första stycket skall underhållsbidrag betalas i förskoll för kalender-     7 kap. 7 § FB månad. Från denna huvudregel, som gäller redan i dag, kan parterna avtala om avvikelse. Avtalsfriheten är dock begränsad på sätt som framgår av andra stycket. Vidare kan rätten avvika från huvudregeln. Bestämmelser om det finns i tredje slyckel.

Enligt andra stycket är avtal om all underhållsbidrag för framtiden skall betalas med ell engångsbelopp eller för längre perioder än tre månader giltigt endast om avtalet är skriftligt och bevittnat av två personer. Om barnet är under 18 år skall avtalet dessutom vara godkänt av barnavårdsnämnden. Kravet på godkännande gäller oavsett om barnels föräldrar är gifta med varandra eller ej. Till skillnad mol vad som gäller i dag får barnavårdsnämn­dens godkännande inte någon betydelse för barnets bundenhet av del underhållsbidrag som bestäms. Som lidigare har sagts blir med departements­förslagel båda parterna i princip bundna så snart avtalet har slutits, låt vara atl endast i behörig ordning bestämda villkor för betalningen är giltiga.

Är avtalet inte slutet och godkänt i behörig ordning, gäller huvudregeln all betalning skall eriäggas förskottsvis för kalendermånad. Den bidragsskyldige kan inte tvingas all betala i förskott enligt en ogiltig klausul. Gör han det likväl, riskerar han all enligt femte s tycket få betala beloppet eller del av det en gång lill.

Av andra stycket följer all parterna kan formlöst avtala om betalning i förskoll eller efterskott för perioder upp lill tre månader.

Barnavårdsnämnden har alt beakta om det föreligger sådana särskilda skäl alt del finns anledning att godkänna avtal om betalning för längre perioder. Skälen för avvikelse bör vara starkare ju längre perioder det är fråga om. Nämnden bör visa särskild återhållsamhet med att godkänna avtal om engångsunderhåll.

Om betalning i efterskott har avtalats kan denna betalningsordning komma alt få belydelse för försäkringskassans möjlighel atl återkräva utgivna bidragsförskott. Bidragsförskott skall nämligen enligt 8 § bidragsförskotts­lagen utges förskottsvis per månad, medan det av 15 och 16 §§ följer att den bidragsskyldige får fullgöra sin betalningsskyldighet mol kassan på de förfallodagar som har avtalats rned den underhållsberättigade. Denna konsekvens bör beaktas när barnaviirdsnämnden har att pröva om villkor om betalning i efterskott för längre lid än tre månader skall godkännas.

Enligt tredje stycket får rätten bestämma annal betalningssätt än som följer av huvudregeln, om det finns särskilda skäl. Rätlen kan sålunda bestämma att underhållsbidrag skall betalas förskottsvis för kortare eller längre perioder än kalendermånad eller också i efterskott. Den kan också förordna att bidraget inte skall betalas löpande utan erläggas genom ett engångsbidrag. Till skillnad mot vad som gäller i dag kan rätlen enligt förslaget bestämma om engångsbidrag även om inte båda parter är överens om det. Som har framhållits i den allmänna molvieringen bör detla dock komma i fråga endast i särskilda undantagsfall.


 


Prop. 1978/79:12                                                    169

Fjärdje stycket motsvarar nuvarande 7 § andra stycket sista meningen.      7 kap. 8 och

I femte stycket sägs atl den som betalar underhållsbidrag i strid mol 9 §§ FB paragrafen inte är befriad från skyldigheten all betala underhällsbidrag på föreskrivet sätt. Bestämmelsen får betydelse om betalning sker med ett engångsbidrag eller i förskoll för längre tid än som följer av huvudregeln och betalning i sådan ordning inte har bestämts genom dom eller giltigt avtal. Den blir tillämplig också om den bidragsskyldige rätteligen skall betala ett engångsbidrag men i strid med fjärde slyckel första meningen inte eriägger beloppet till barnavårdsnämnden. All den som betalar i strid med paragrafen inte är befriad från alt betala underhällsbidrag pä föreskrivet sätl betyder, i överensstämmelse med vad som gäller f. n., atl han riskerar alt få betala en gång till, om barnel saknar underhäll för den lid som det är fråga om.

Paragrafen, som saknar motsvarighet i gällande rätt, innehåller bestäm­melser om preskription av rätt till underhällsbidrag som inte har blivit fastställt. De sakkunnigas motsvarande förslag finns i 9 § andra meningen. Förslaget har behandlats i avsnitt 5.2.8.

Enligt paragrafen får talan om underhållsbidrag inte bifallas för längre lid tillbaka än tre år före den dag då talan väcktes, om inte den underhållsskyl­dige medger det. Enligt 13 kap. 4 § tredje stycket RB anses talan väckt då ansökan om stämning kom in till rätten, eller, om stämning inte krävs, då lalan framställdes inför rätlen.

Preskriptionsbeslämmelsen gäller vare sig fråga är om underhållsbidrag enligt 2 eller 6 §. Något hinder föreligger inte för parterna all själva avtala om underhållsbidrag för längre tid tillbaka än tre år. När underhållsbidraget har blivit bestämt, löper från förfallodagen en ny preskriptionstid enligt 9 §.

9§

Paragrafen innehåller nya bestämmelser om preskription av fordran på underhållsbidrag som har blivit bestämt genom dom eller avtal. Även detta förslag har motiverats i avsnitt 5.2.8. Paragrafen motsvarar 5 § andra stycket i de sakkunnigas förslag.

Enligt paragrafen går rätlen alt kräva ut underhållsbidrag förlorad tre år efter förfallodagen. Har barnet inte före denna tids utgång fått ut sitt underhåll, kan något krav mot den underhållsskyldige på detta bidrag inte tvingas fram vare sig av barnet eller regressvis av förälder som har lagt ut pengar av egna eller lånade medel för den del av underhållet som den underhållsskyldige haft atl svara för.

Preskriptionen kan i princip inte förlängas. Från denna regel gäller dock två undanlag. Om utmätning för bidragsfordringen har skett före preskriptions­tidens utgång får betalning för bidraget tas ut ur den utmätta egendomen även


 


Prop. 1978/79:12                                                     170

efter tidens utgång. Det andra undantaget gäller om den underhällsskyldige 7 kap. 10 § FB har blivit försatt i konkurs på grand av ansökan som har gjorts före preskriptionstidens utgång. Betalning får då erhållas därefier i konkursen, oavsett om konkursansökningen har gjorts av den underhållsberättigade eller av annan borgenär. Om en utmätning går åter i anledning av gäldenärens konkurs, bör betalning få uppbäras i konkursen även om konkursansök­ningen har gjorts först efter det att preskriptionstiden har inträtt, under föratsättning dock att utmätningen gjordes dessförinnan.

De exekutiva myndighetema lorde ha all ex officio beakta preskription enligt denna paragraf när verkställighet begärs av dom eller avtal på underhållsbidrag.

10 §

1 paragrafen ges bestämmelser om jämkning och omprövning av domar och avtal om underhåll. Bestämmelserna motsvaras delvis av 8 och 9 §§ i gällande rätt och 8 § i de sakkunnigas förslag. Bestämmelserna har ulföriigl behandlats i avsnitt 5.2.6.

I första stycket återfinns med en språklig justering den gällande bestäm­melsen atl dom eller avtal om underhåll kanjämkas av rätten, om ändrade förhållanden påkallar del. Bestämmelsen gäller till skillnad från vad som nu är fallet lika för båda parter. Jämkning kan avse inte bara vad som är bestämt om underhållsbidraget som sådant utan också villkoren för betalning och villkor för den avdragsräll som regleras i 4 §. Ell skäl för all begära jämkning enligt 10 § första stycket kan vara att den bidragsskyldige har fått underhålls­ansvar mol ytteriigare ell barn. Har han gift sig, kan också en rält lill förbehåll för underhåll ål maken enligt 3 § aktualisera jämkning. Å andra sidan kan det också vara så alt de förutsättningar för rätt till förbehållsbelopp för make eller barn som förelåg när bidraget bestämdes har upphört. Också i sådant fall kan jämkning komma ifråga.

Oavsett anledningen kan parterna alllid själva-med de begränsningar som följer av 7 § andra stycket - komma överens om atl ändra vad som har beslämts i dom eller avtal.

Domstolens möjligheter all jämka en dom eller ell avtal för förfiuten tid är begränsade. För lid innan lalan har väckts får jämkning göras endasl på så sätt att obetalda bidrag sätts ner eller las bort. Del är alltså inte möjligt atl i dessa fall helt eller delvis sälla ned underhållsbidrag som redan har betalts. Har barnet en gång fått sitt underhållsbidrag för förfluten tid, behöver del alltså inte befara att på grund av ändrade förhållanden få betala tillbaka något av det som har uppburits. Inte heller är det möjligt atl höja underhällsbidrag som hänför sig lill tid som ligger före den dag då talan väckts. Del spelar härvid ingen roll om det fastställda bidraget är betalt eller inte. Av 4 § andra stycket följer att domstol för tid innan talan har väckts i princip inte kan ändra


 


Prop.1978/79:12                                                     171

villkoren för rätten till avdrag pä underhållsbidrag ens på det sättet au en ökad     7 kap. 10 § FB

avdragsräll medges beiräffande bidrag som uiesiår obetalda. Om dom.stolen

för förfluten lid genom jämkning sätter ner underhållsbidraget, kommer

avdraget - om det utgör en kvotdel av underhållsbidragei - att minska till

beloppet. Någon ändring i villkoren för avdragsrätten ärdet inte fråga om i eii

sådani fall.

Möjligheten alt för förfluten lid jämka ett underhällsbidrag pä grund av ändring i förhållandena bör som jag har framhållit i den allmänna motive­ringen användas med återhällsamhet. Den kan utnyttjas när de ändrade ekonomiska förhållandena som ger rätl lill jämkning redan har förelegal en lid men den underhållsskyldige av olika skäl har dröjt med att begära jämkning. Ingel hindrar alt jämkning bara får avse förfiuten lid. Enbart del förhållandel att den underhällsskyldige när talan prövas har en försämrad ekonomisk situation bör inte leda lill alt skuld för förfiuten lid sätts ned. Nedsättning av underhållsskulder bör nämligen i princip prövas mol bakgrund av de ekonomiska förhållanden som förelåg när skulden uppkom. Aren eftersläpande underhällsskuld oskäligt betungande förden underhålls­skyldige bör dock, oavsett att den ekonomiska situationen har försämrats först pä ett senare stadium, jämkning undantagsvis kunna tillgripas om hänsynen lill barnels intressen inte talar däremot.

Till skillnad mot nuvarande reglering blir del med departementsförslaget möjligt atl jämka inte bara periodiska bidrag utan också engångsbidrag, oavsett om bidraget gäller barn lill föräldrar som inte är eller har varit gifta med varandra eller ej. Jämkning av engångsbidrag på grund av ändring i förhållandena kommer i praktiken knappast i fråga på annat sätt än all barnel för framliden får ytteriigare underhållsbidrag, eventuellt i form av periodiska bidrag. Har engångsbidrag betalts när lalan väckts, får det nämligen anses följa av rättsförhållandets natur att bidraget inte kan krävas tillbaka ens till den del det avser liden efter del alt lalan anhängiggjordes. Ibland är del bestämt att ett engångsbidrag skall betalas i två eller flera poster. Om någon post ännu inte är betald när rättegången böriar, är det formellt möjligt atl sälta ned den delen av engångsbidragei.

Rätten får vidare enligt andra stycket jämka avtal som är oskäligt med hänsyn lill omständigheterna vid dess tillkomst och förhållandena i övrigt. Denna bestämmelse har formulerats efter förebild av 36 § avtalslagen. Bestämmelsen har delvis motsvarighet i nuvarande 9 §. Orden "uppenbart obilligl" i det lagrummet har bytts ut mot "oskäligt". Vidare har bestäm­melsen, som nu gäller endast avtal inför förestående äktenskapsskillnad, orts tillämplig oavsett föräldrarnas civilstånd och tidpunkten då avtalet ingicks. Den nuvarande ettåriga frislen för talans väckande saknas vidare i departementsförslagel.

Jämkning på grund av att avtal är oskäligt kan omfatta avtalet i dess helhet eller särskilt avtalsvillkor, även villkor för rätt lill avdrag enligt 4 §. Jämkning


 


Prop. 1978/79:12                                                     172

kan innebära såväl atl ett fastställt underhållsbidrag höjs som att det sänks     7 kap. 10 § FB eller t. o. m. helt faller bort. Jämkningen kan vidare utan begränsning gälla även för förfluten tid.

Tredje stycket saknar motsvarighel i kapitlets gällande lydelse. Här före­skrivs alt, om ett fastställt underhåll.sbidrag, som utges fortlöpande, under en lid av sex år inte har ändrats till beloppet på annal sätt än som avses i I § lagen om ändring av vissa underhållsbidraig (den s. k. indexlagen), rätlen för liden efter del all talan har väckts kan ompröva vad som har bestämts i fråga om underhållet ulan all anledning lill jämkning enligt första eller andra slyckel behöver åberopas. Sexårsliden bör i allmänhet räknas från den dag del gällande underhällsbidraget bestämdes genom dom eller avtal. Att ell underhållsbidrag har ändrats på gmnd av de legala indexändringarna utgör inte något hinder mol omprövning efter sex år. Delsamma gäller om underhållsbidraget enligt 1 § andra stycket indexlagen lill följd av ändring i penningvärdet eller den bidragspliktiges inkomster har utgått med ändrat belopp enligt grunder som har angetts i domen eller avtalet. Har underhålls­bidraget däremot enligt 7 kap. 14 § andra slyckel FB i departementsförslagel beslämts lill olika belopp för särskilda delar av underhällstiden, bör bidraget anses ändrat när den föreskrivna tidsgränsen uppnås och en ny sexårslid räknas frän den första förfallodagen för det ändrade underhållsbidraget.

Rätlens omprövning innebär all domstolen direkt prövar underhållet för framliden, ulan all någon hänsyn behöver las lill den dom eller det avtal som finns. Även om förhållandena skulle ha ändrats, behöver domstolen inte ange del som gmnd förden nya domen. Ingel hindrarall omprövningen leder till ett beslul om alt något underhållsbidrag tills vidare inte skall eriäggas. Omprövningen kan, beroende på parternas yrkanden, omfatta inte bara frågan om underhållsbidragets sioriek ulan också villkor för avdragsrätten enligt 4 § eller om betalningsterminer o. 1.

Utnyttjar inte någon av parterna möjligheten att begära omprövning skall underhållsbidraget fortsätta atl utgå tills vidare enligt vad som är bestämt i domen eller avtalet. Någon senaste tid inom vilken rätlen till omprövning måste göras gällande har inte föreskrivits. En part kan således begagna sin rätt lill omprövning först en längre lid efter del all sex år har förflutit sedan bidraget började utgå med gällande belopp.

Som har framhållits i den allmänna motiveringen bör inte möjligheten till omprövning av underhållsbidrag som i princip har legal fasl i sex år tas till intäkt för en restriktiv bedömning av när ändring i förhållandena gör en jämkning av bidraget befogad redan dessförinnan.

I fjärde stycket har med en redaktionell omformulering tagils in den bestämmelse som nu finns i 8 § förstastycket sisla meningen. Bestämmelsen torde, med tanke på de vidsträckta möjligheter lill ny prövning av under­hållsskyldigheten som paragrafen i övrigt öppnar, för framliden få en ganska begränsad belydelse.


 


Prop. 1978/79:12                                                    173

11§                                                                           7kap. 11-13§§FB Paragrafen motsvarar nuvarande 2 § tredje stycket.

12§

Paragrafen innehåller bestämmelser om behörig domstol för frågor om underhåll. Den motsvarar 10 § första-tredje styckena i gällande rätt.

Första stycket. Som framgår av vad som lidigare har sagts föresläs att frågor om vårdnad i de fiesta fall skall handläggas i den ordning som är föreskriven för tvistemål. För all möjlighelerna skall underiättas alt gemensamt med en lalan om vårdnad pröva även frågan om underhållsbidrag lill barnet föreskrivs alt fråga om underhåll kan väckas i samband med mål om vårdnaden om barnel. Samtidigt har bestämmelsen i nuvarande 10 § andra stycket om atl underhållsfrågor kan upptas i samband med äklenskapsmål förts samman med de övriga föreskrifierna om behörig domstol i första stycket.

Andra stycket motsvarar i sak nuvarande 10 § tredje stycket.

13§

Paragrafens första och andra stycken är nya och upptar bestämmelser om förening av mål om underhåll m. m. utöver vad som följer av 14 kap. RB. I första hand hänvisas lill den allmänna motiveringen, avsnitt 5.2.9

Första stycket. 1 första meningen sägs alt två eller flera mäl om skyldighet för nägon atl utge underhållsbidrag lill barn får handläggas i en rättegång, om del är lill nytta för utredningen eller prövningen. Det krävs alt den underhållsskyldige parlen är densamme i de olika målen. Är så fallet, kan sammanläggning av målen komma till stånd i något vidare omfattning än enligt den närbesläktade regeln i 14 kap. 6 § RB. Enbart den underhållsskyl­diges önskemål all få hela sin underhållsskyldighet prövad i ett sammanhang kan sålunda vara skäl för gemensam handläggning, även om denna inte skulle innebära några särskilda fördelar med tanke pä själva utredningen i målet.

Sammanläggning av underhållsmålen är aldrig obligatorisk enligt den föreslagna bestämmelsen. En sammanläggning kan t. ex. vara oläglig därför att det ena av målen fördröjs. I så fall kan rätten avslå en begäran om gemensam handläggning.

I andra meningen har föreslagits en bestämmelse om behörig domstol som kompletterar föreskrifien om förening av mål. Domstol som enligt 12 § är behörig att uppta ett av målen med samma underhållsskyldiga part får för gemensam handläggning ta upp även ell eller flera andra sådana mål. Det eller de andra målen måsle vara väckta vid domstolen i fräga. Bestämmelsen medger alltså inte att ett redan anhängigt mål flyttas från en domstol lill en


 


Prop. 1978/79:12                                                     174

annan. För att en domstol .som inte enligt 12 S är behörig atl handlägga ett     7 kap. 13 § FB

visst underhållsmål likväl skall få ta upp målet krävs au föruisätiningarna för

sammanläggning enligi första meningen är uppfyllda. De.ssa förutsättningar

kan emellertid inte alltid an.ses tillräckliga. 1 vis.sa fall kan olägenhetema för

den part .som skulle ha att svara vid annan domstol än den vanliga vara så

avsevärda att domstolen inte bör ta upp målet. Detta har i lagtexten uttryckts

så au behörighet också kräver att det i övrigt är lämpligt au målet handläggs

vid domstolen. Tvisten skall dock an.ses väckt vid räii domstol, om inte

svaranden i rält lid har gjort invändning om domstolens behörighet eller

uteblivit från första in.ställelsen eller, då förberedelsen är skriftlig, underiåtit

alt komma in med svaromål (10 kap. 18 S RB). Vill part göra invändning om

att rätten inte är behörig, skall han enligt 34 kap. 2 S RB framställa sin

invändning när han första gången skall föra talan i målet vid rätten.

Bestämmelsen om behörig domstol torde i första hand få belydelse när den underhållsskyldige vill väcka talan mol ett barn lill gemensam handläggning med ett annat underhållsmål. Formellt sett finns emellertid inget hinder mot att bestämmelsen tillämpas så all lalan av ell bam mol den bidragsskyldige tas upp vid domstol som redan handlägger ett underhållsmäl med denne som part.

1 fråga om rättegångskostnadernas fördelning i rättegång där fiera under­hållsmål har handlagts gemensamt gäller de allmänna bestämmelserna i 18 kap. RB. Hänför sig kostnad till del av målet som angår endasl någon av parterna, skall enligt 9 S i kapitlet kostnaden betalas av den parten ensam, om den parten har all ersätta rättegångskostnaden.

Har i tingsrätt handlagts flera mil om underhåll i en rättegång och har domen överklagats, blir frågan i vilken utsträckning hovrätten har möjlighel atl pröva domen beroende av vilka parter som fullföljer lalan och i vilka delar de gör del. Om exempelvis bidragsskyldighet har ålagts en förälder i två mål och den ena motparten yrkar högre bidrag, kan den bidragsskyldige inte genom anslutningsvad yrka nedsättning av bidraget till den andra motparten. För att få bidragsskyldigheten även i denna del upptagen lill prövning måsle den underhållsskyldige själv eller den andra motparten fullfölja lalan i vanlig ordning.

Andra stycket. Enligt vad som häi- föreskrivs kan rätten åter särskilja mål som har förenats enligt första slyckel. Domstolen kan också skilja ett av målen från sig genom all med stöd av 17 kap. 4 § RB meddela deldom. Om rätten särskiljer mäl som endasl med stöd av första slyckel andra meningen har kunnat behandlas gemensamt saknar den befogenhet att besluta alt mål skall flyttas lill annan domstol.

Tredje stycket överensstämmer med nuvarande 10 § fjärde slyckel.


 


Prop. 1978/79:12                                                   175

14-17 §§                                                                     7 kap.14-17 §§ och

20 kap. 9§ FB

Paragraferna motsvarar nuvarande 11-14 §§. De har i förslaget justerats i

språkligt och redaktionellt hänseende.

Det i 14 och 15 §§ använda ullrycket "mål om underhåll lill barn" får i fortsättningen anses inbegripa mål om sådan rält till avdrag från underhålls­bidraget som avses i 4 §.

På samma sätt får befogenheten enligt 15 § all förordna interimistiskt "om underhållet" anses gälla också villkor för denna avdragsräll.

Som framgår av 4 § andra stycket kan förordnande om andra villkor för rätl lill avdrag inte avse liden innan lalan har väckts. Däremot är del inte uteslutet atl underhållsbidrag kan fastställas interimistiskt även för gängen tid. Nägon begränsning av möjligheten atl meddela sådant beslul har inte föreskrivits. Del får emellertid anses ligga i sakens natur all interimistiskt beslut om underhållsbidrag för förfluten tid bör meddelas endast om myckel vikliga skäl lalar för det, t. ex. om den förälder som har haft den omedelbara tillsynen av barnet har fått göra stora utlägg eller har fått sätta sig i skuld för att klara underhållet. Detta kan bli aktuellt särskilt om en make har övergivit sin familj. Som framgår av vad som lidigare har sagts föreslås nämligen att bestämmelserna om den s. k. hushållsfullmakien (5 kap. 12 § GB) skall upphävas.

20 kap. 9§

Enligt första stycket i nuvarande paragraf skall i fråga om mål och ärenden där barnavårdsnämnd eller överförmyndare har rätt att föra talan bestäm­melserna i 20 § lagen om införande av nya rättegångsbalken äga motsvarande tillämpning. Detta innebär att RB:s regler för brottmål skall tillämpas i fråga om rättegångskostnad och om ordningen för målels fullföljd i högre rält. Del betyder vidare att beträffande den som för talan på del allmännas vägnar vad som är föreskrivet om åklagare skall gälla i stället för bestämmelserna om föreläggande för part och parts utevaro i tvistemål. Av hänvisningen till 20 § RB:s promulgalionslag jämförd med 7 kap. 4 § RB följer atl lalan som barnavårdsnämnd för i hovrätt får fullföljas lill högsia domstolen endast av riksåklagaren.

Tidigare har föreslagits all barnavårdsnämnds begäran enligt 6 kap. 9 § FB om att vårdnaden skall tas ifrån förälder skall handläggas i den ordning som är föreskriven för tvistemål. I anslutning lill delta förslag förordade jag atl samma processuella bestämmelser borde gälla för nämnden som för den enskilda parten. 1 andra slyckel av förevarande paragraf har därför föreskri­vits all bestämmelserna i första slyckel inte skall gälla i mål om vårdnad om barn. Detta innebär främst att barnavårdsnämnden själv får besluta, om talan


 


Prop. 1978/79:12                                                     176

mot ett vårdnadsavgörande skall fullföljas till högsia domstolen eller inte.     20 kap. 11 §; Vidare blir följden av ändringen all nämndens lalan kan komma all förfalla,     övergangsbest. om nämnden uteblir från sammanträde för mundig förberedelse eller från    '' huvudförhandling. När del gäller ordningen för fullföljd av talan mol tingsrätts dom innebär ändringen atl även barnavårdsnämnden har alt iaktta bestämmelserna om  vadeanmälan.  I  fråga om  rättegångskostnaderna kommer de allmänna tvisiemålsreglerna i förening med de särskilda bestämmelser som har meddelats i 6 kap. FB atl gälla.

Något undanlag från första slyckel har inte föreskrivits för de fall då barnavårdsnämnden gör anmälan enligt 6 kap. 10 §. Vårdnadsfrågor enligt den bestämmelsen kommer även i fortsättningen att handläggas i den ordning som gäller för ärenden.

11 §

I paragrafen har gjorts en redaktionell ändring föranledd av omdisposi-tionen inom 7 kap. av gällande bestämmelser.

Övergångsbestämmelser

Enligt punkt 1 i övergångsbestämmelserna träder huvuddelen av de ändringar som föreslås i FB i kraft den 1 juli 1979. Ändringarna i 6 och 20 kap. om handläggningen vid domstol av vårdnadsfrågor och vad därmed sammanhänger föreslås dock träda i kraft den 1 januari 1979.1 anslutning lill dessa bestämmelser föreslås att den nya bestämmelsen i 7 kap. 12 § atl lalan om underhåll lill barn kan väckas i samband med mål om vårdnaden om barn skall tillämpas redan fr. o. m. samma dag. Slutligen föreslås atl de nya bestämmelserna om rätt till avdrag på underhållsbidrag (7 kap. 4 §) skall träda i kraft först den 1 januari 1980. Angikende skälen för valet av tidpunkter för ikraftträdande hänvisas till den allmänna motiveringen (avsnitt 5.7).

Övergångsregleringen innebäratt de nya bestämmelserna om underhåll i princip skall tillämpas från ikraftträdandet, även om den underhållsrelation som det är fråga om har uppkommit lidigare. Efter ikraftträdandet kan sålunda underhållsbidrag inte dömas ut lill barn som avser atl studera för högre utbildning eller lill sjukt, vuxet barn eller sjuk förälder, även om studierna har planerats eller sjukdomen har brutit ut före ikraftträdandet. Inte heller kan underhållsskyldighet efter ikraftträdandet åläggas gentemot styvbarn, om makarna och barnet inte varaktigt bor tillsammans.

Övergångsregleringen innebär å andra sidan atl en förälder inte kan åläggas alt betala underhållsbidrag enligt de nya reglerna för liden före ikraftträdan­det, om inte bidragsskyldighet har förelegat redan enligt äldre bestämmelser. Detta gäller exempelvis bidragsskyldigheten vid gemensam vårdnad (7 kap.


 


Prop. 1978/79:12                                                   177

2 § första Slyckel 2), skyldigheten för en person all bidra lill underhållet för    Övergångsbest. barn lill samboende (7 kap. 5 §) och skyldigheten för en förälder som har    FB försummat sin underhållsskyldighet all betala bidrag (7 kap. 6 §).

Att bestämmelserna om avdrag från underhållsbidrag för utgifter under tid då barnel vislas hos den bidragsskyldige träder i kraft först den 1 januari 1980 hindrar inte parterna att själva avtala om sådant avdrag för tiden dessförin­nan. Det är däremot osäkert om domstol, som skall bestämma underhålls­bidrag, mol ena partens bestridande enligt gällande rätt kan förordna om sådant avdrag. Någon direkt på lag grundad rätt till avdrag kan hur som helst inte göras gällande förrän lagändringen träder i kraft.

Enligt punkt2 handläggs en fråga om vårdnad, som har väckts före ikraftträdandet, enligt äldre processuella bestämmelser. Det innebär atl frågan även efter ikraftträdandet skall behandlas som ett ärende i tingsrätten, om den från början har tagils upp i denna form, och att den i ett sådant fall efter fullföljd till hovrätten skall handläggas som ett besvärsmål där.

I punkt 3 föreskrivs atl underhållsfrågor, som har väckts före ikraftträdan­det, i sak prövas enligt äldre bestämmelser.

Punkt 4. Enligt 7 kap. 8 § i departementsförslaget får talan om underhålls­bidrag för förfiuten lid inte bifallas för längre tid tillbaka än tre år, räknat från den dag då talan väcktes. F. n. torde endast gälla vanlig tioårspreskription. De underhållsberättigade bör inte omedelbart skäras av från möjligheten alt göra gällande anspråk på bidrag som är mer än tre år gamla men som enligt äldre rätt inte skulle ha varit preskriberade. Genom bestämmelsen i punkt 4 har de underhållsberättigade getts ett rådrum intill utgången av år 1979 att väcka talan om att få ul sådana äldre bidrag. Detta innebär i praktiken att de underhållsberättigade lorde få omkring ell år på sig från del atl den nya preskriptionsbeslämmelsen kungörs i Svensk författningssamling. En motsvarande bestämmelse i fråga om preskriptionen av bidrag som är fastställda och förfallna lill betalning har tagits upp i punkt 6.

I enlighel med en princip som har angetts i den allmänna motiveringen föreskrivs i punkt 5 att bidragsskyldighet som har bestämts enligt äldre bestämmelser skall beslå enligt vad som följer av domen eller avtalet. Del blir således den genom domen eller avtalet fastställda skyldigheten atl betala underhållsbidrag som lever kvar, inte den bakomliggande underhållsskyldig­heten som sådan. Har del exempelvis beslämls all underhållsbidrag skall utgå lill ell barn för högre studier, kvarstår underhållsskyldigheten så länge som är bestämt. Och om del har bestämts all underhållsbidrag skall utgå till slyvbam under betänketid inför en förestående äktenskapsskillnad skall detla fortsätta att gälla, även om makarna inte bor tillsammans och någon underhållsskyl­dighet enligt de nya bestämmelserna därför inte föreligger.

I punkt 6 har föreskrivits all underhållsskyldighet som har beslämls enligt äldre bestämmelser skall fullgöras enligt de nya bestämmelserna. Härmed avses bl. a. all de nya reglerna i 7 kap. 9 § om treårig preskription skall bli

12   Riksdagen 1978/79. l:a saml. Nr 12


Prop. 1978/79:12                                                    178

tillämpliga. För att de underhållsberättigade inte skall drabbas av rätlsför-     Övergångsbest. luster har de emellertid genom en särskild bestämmelse fått en frist intill     FB utgången av år 1979 att kräva ut äldre, obetalda bidrag.

Enligt punkt 7första stycket gäller för bidragsskyldighet som har beslämts enligt äldre lag de nya beslämmelsierna, när del är fråga om jämkning eller omprövning. Det betyder atl bestämmelserna i 7 kap. 10 § om i vilka fall och på vilket sätt jämkning och omprövning får göras skall tillämpas. Vissa modifikationer och undantag framgår dock av de följande tre styckena. Första stycket innebär också all de nya föreskrifterna i 7 kap. 1 och 3 §§ om beaktande av föräldrarnas ekonomiska förhållanden och utgående sociala förmåner till barnet blir tillämpliga.

Att jämkning på grund av ändring i förhållandena kan göras enligt de nya bestämmelserna medför att ett underhållsbidrag till bam avseende högre studier eller till sjukt, vuxet barn vid omprövning kan sättas ned, las bort eller höjas om de ändrade förhållandena föranleder det. Delsamma gäller vid omprövning enligt 7 kap. 10 § tredje stycket. Eftersom del enligt punkt 5 är bidragsskyldigheten enligt dom eller avtal som består och inte underhålls­skyldigheten som sådan, kan jämkningen däremot inte innebära att bidrags­skyldigheten föriängs utöver den tid som är bestämd. Ingel hindrar emellertid att bidragsskyldigheten förkortas. Om jämkningen skulle innebära atl bidragsskyldigheten helt tas bort, Ixjr någon ny fastställelse inte kunna ske, även om den ursprangligen bestämda liden ännu inte har gäll lill ända. Av grunderna för punkt 5 följer all bidraget givetvis inte får tas bort vid omprövning eller jämkning endast därför att någon underhållsskyldighet i motsvarande fall över huvud taget inte kommer i fråga enligt de nya bestämmelserna.

Familjelagssakkunniga har föreslagit två undantag från regeln att de nya jämkningsbestämmelsema skall tillämpas på äldre, fastställda underhållsbi­drag. Det ena undantaget har i departementsförslagel tagils upp i punkl 7 andra stycket. F. n. kan engångsbidrag inte jämkas på grand av ändring i förhållandena. Med anledning härav föreskrivs att talan om jämkning enligt 7 kap. 10 § första stycket inte får föras i fråga om avtal som nägon enligt 7 kap. 7 § andra stycket i dess äldre lydelse har slutit om att betala engångsbelopp lill barnet.

Enligt gällande rätt kan avtal om underhållsbidrag som makar träffar inför en förestående äktenskapsskillnad jämkas om det är uppenbart obilligt för ena maken (7 kap. 9 §). Talan måste emellertid väckas inom ett år från del all äktenskapsskillnaden meddelades. De sakkunniga har föreslagit alt de nya reglerna om jämkning av oskäliga avtal, som saknar motsvarande tidsbe­gränsning, inte skall tillämpas på äldre avtal, om rätten atl väcka talan har gått förlorad före ikraftträdandet. Denna bestämmelse, som har kritiserats under remissbehandlingen, har inte tagits upp i departementsförslagel. I enlighel med de principer som i allmänhet har tillämpats när klausuler av motsva-


 


Prop. 1978/79:12                                                     179

rande slag har införts i lagstiftningen bör avtalspart utan inskränkning kunna 5 kap. GB fö till stånd jämkning av ett oskäligt avtal enligt de nya bestämmelserna. Om ena parten begär jämkning av ett underhållsavial som har slutits inför en förestående äktenskapsskillnad, bör domstolen emellertid kunna beakta anledningen lill att parten inte redan före ikraftträdandet har begärt jämkning av avtalet med stöd av äldre 7 kap. 9 §.

Enligt 7 kap. 10 § tredje stycket i departementsförslaget kan domstol alltid ompröva dom eller avtal om underhåll om bidraget har utgått med oförändrat belopp i minst sex år, bortsett från indexändringar. Denna bestämmelse bör inte ulan vidare göras tillämplig på äldre avgöranden, som partema har uppfattat som i princip beslående för framliden. En övergångstid av tre år förefaller skälig. I tredje stycket har därför föreskrivits all rätt till omprövning enligt bestämmelsen kan påkallas tidigast den 1 juli 1982.

Departementsförslaget innebär att avtal om underhållsbidrag i princip blir bindande för båda parter. Enligt gällande rätt har en underhållsberätiigad däremot alllid möjlighet all göra gällande rätt lill högre underhållsbidrag, såvida inte avtalet gäller barn vars föräldrar inte har varit gifta med varandra och är upprättat i särskild ordning och godkänt av barnavårdsnämnden (7 kap. 7 §). Om departementsförslaget skulle få omedelbar verkan skulle detta innebära atl den underhållsberättigade inte längre skulle kunna få underhållsbidraget omprövat utan att fall som anges i nya 7 kap. 10 § föreligger. För alt ge den underhållsberättigade ett visst rådrum har ifiärde stycket föreskrivits att den underhållsberättigade utan hinder av de nya bestämmelserna får utnyttja äldre befogenhet alt väcka lalan om höjning av det avtalade underhållsbidraget intill utgången av är 1979.

1 punkt 8 har föreskrivits att om det i lag eller annan författning förekommer hänvisning till föreskrift som har ersatts genom föreskrift i den nya lagen, den nya bestämmelsen i stället skall tillämpas.

7.2 Förslaget till lag om ändring i giftermålsbalken

Liksom familjelagssakkunniga anserjag atl ändringarna i GB:s underhålls­regler bör genomföras inom ramen för 5 och 11 kap. Frågan om del är lämpligt atl föra samman samtliga bestämmelser om underhållsskyldighet till ett kapitel får las upp när reformarbetet beiräffande äklenskapsrätlen når sill slutskede.

5 kap.

De sakkunnigas förslag berör samtliga nuvarande paragrafer i 5 kap. Enligt förslaget upphävs flera lagrum, medan de övriga ändras i större eller mindre omfattning. Fastän det nu endast rör sig om en delreform av GB, förordarjag att de kvarvarande bestämmelserna i kapitlet ordnas i löpande paragrafföljd. Samtidigt bör samtliga bestämmelser moderniseras språkligt.


 


Prop. 1978/79:12                                                    180

' §                                                                                                 5 kap. 1§ GB

Paragrafen upptar f n. en allmän handlingsnorm av etisk natur avseende det personliga förhållandet mellan makar. Det föreskrivs sålunda all man och hustru är skyldiga varandra trohet och bistånd och all de i samråd har all verka för familjens bästa.

Frågan om paragrafens utformning har tidigare behandlats i samband med den reform av GB som beslutades år 1973 (SFS 1973:645). I sill belänkande Familj och äktenskap 1 föreslog familjelagssakkunniga att paragrafen skulle upphävas. Åtskilliga remissinstanser ansåg emellertid att GB även i forlsäll­ningen borde innehålla en motsvarighet lill I §, efiersom en sådan bestäm­melse kunde vara av värde som ett stöd för sammanhållningen inom äktenskapet. I det förslag lill ändring av GB som förelades riksdagen stod också paragrafen kvar (prop. 1973:32). I propositionen uttalades dock atl formuleringen i lagrummet var något ålderdomlig och till synes tillmätte den sexuella troheten i äktenskapet alltför stor vikt. I själva verket hade Irohelskravel en vidsträcktare innebörd och var närmast liktydigt med lojalitet och ömsesidig hänsyn. Även lagutskottet (LU 1973:20) ansåg att "lojalitet och ömsesidig hänsyn" på ett bättre sätt än ordet trohet gav uttryck för den djupare gemenskap som borde råda mellan ett par makar och tillade atl man kunde Överväga atl låta denna uppfattning komma lill ullryck i lagtexten. Efiersom det då endast var frågan om en partiell reform av äklenskapsrätlen, avstod utskottet emellertid från all förorda en lagänd­ring.

De sakkunniga har nu anfört alt de i likhet med vad de uttalade i sitt första betänkande inte anser det motiverat att i GB ha en paragraf som i allmänna ordalag bara talar om hur makarna skall förhålla sig mol varandra. Däremot kan de tänka sig en allmän inledning till en mera konkret bestämmelse. De har anslutit sig till uppfattningen alt "lojalitet och hänsyn" ger ett bättre ullryck än ordel trohet för den sammanhållning som bör finnas i ett äktenskap. De konkreta bestämmelserna bör enligt de sakkunniga ge uttryck för alt båda makarna skall la ett direkt och personligt ansvar för hem och barn. Makama bör också i övrigt vara skyldiga all verka för familjens bästa.

De sakkunniga är inte eniga. Två reservanter förordar att den gällande formuleringen om all makar är skyldiga varandra trohet och bistånd får slå kvar.

Flertalet remissinstanser har inte haft någon invändning mot den före­slagna lydelsen av 1 §. Åtskilliga instanser har emellertid anslutit sig lill reservanternas mening om hur den inledande bestämmelsen bör formule­ras.

För egen del anser jag all det är värdefullt att del i lagen slås fasl att hemarbete och barnomsorg är en uppgift såväl för mannen som för kvinnan i ett äktenskap. Bestämmelsen härom kan få viss betydelse när del gäller atl påverka människors attityder och på så sätt främja en utveckling mot reell


 


Prop. 1978/79:12                                                    181

jämställdhet mellan kvinnor och män i och utanför hemmet. Del bör sålunda    J kap. 2 § GB i enlighel med de sakkunnigas förslag föreskrivas alt makarna gemensamt skall vårda hem och barn och i sarnråd verka för familjens bästa.

Jag är också ense med de sakkunniga om all en erinran om den särskilda sammanhållning som bör råda mellan makar alltjämt försvarar sin plats som en inledning till lagens bestämmelser om äktenskapets rättsverkningar. Mera tveksam är jag lill förslaget att härvidlag byla uttrycket "trohet och bistånd" mol "lojalitet och hänsyn". De sakkunniga står splittrade i denna fråga, och inte heller under remissbehandlingen har förslaget lill omformulering vunnit någon allmän anslutning. Enligt min mening kan ett slutligt ställningsla­gande lill lydelsen av porlalbeslämmelsen lämpligen anstå lill den slutliga revisionen av GB. Till dess bör den gällande formuleringen stå kvar i balken.

2§

Paragrafen upptar de centrala bestämmelsema om makars underhållsskyl­dighet mol varandra under äktenskapet. Motsvarande regler finns redan i paragrafens gällande lydelse och i 2 § i de sakkunnigas förslag. Enligi de sakkunniga borde i lagrummet också finnas en föreskrift om skyldighet fören make att lämna pengar tili den andra. I departementsförslagel har denna föreskrifi emellertid, liksom i gällande rätt, fåll sin plats i 3 §.

De sakkunniga har föreslagit all underhållsskyldigheten skall beskrivas så, all makama tillsammans skall svara för den gemensamma hushållningen och vardera makens personliga kostnader saml sig emellan fördela utgifter och sysslor. Som har påpekats av en remissinstans kan de valda ordalagen i viss mån uppfattas som en upprepning av föreskriften i 1 § om all makarna gemensamt skall värda hem och barn. Jag föreslåratt 2 § första meningen, i anslutning till gällande rätt, uttryckligen får ange atl fräga är om all fullgöra underhållsskyldighet. Den bör följas av en föreskrift om alt makarna skall fördela utgifter och sysslor mellan sig. Att båda makarna har ansvar för olika moment i familjens försörjning lorde med tillräcklig tydlighet framgå av sistnämnda bestämmelse och av 1 §.

I gällande lydelse av 2 § anges all underhållsskyldigheten avser vad som behövs för familjens gemensamma hushållning, barnens uppfostran och varje makes personliga utgifter. Enligt min mening behöver del i lagtexten främst poängteras att en make kan vara skyldig att sörja förden andra makens rent personliga behov. I övrigt lorde det vara tillräckligt att tala om "familjens underhåll". Alt häri kan inläsas vad som behövs för barnen ser jag knappast som en nackdel. Genom en hänvisning i paragrafens andra stycke bör emellertid klargöras atl underhållsskyldigheten lill barn får sin egentliga reglering i FB.

Som jag har angeti i den allmänna motiveringen bör makes underhålls-


 


Prop. 1978/79:12                                                    182

skyldighet fortfarande ställas i relation till förmågan. Däremot bör makarnas     J kap. 3 och villkor inte längre nämnas som miiltslock för hur långt underhållsskyldig-     4 §§ GB heten sträcker sig. F. n. sägs all underhållsskyldigheten kan fullgöras bl. a. genom verksamhei i hemmet. Liksom familjelagssakkunniga föreslårjag alt delta omnämnande utgår. Givelvis kan också för framtiden makes arbele med hus och hem vara ett sätt att sörja för familjens underhåll.

3§

Familjelagssakkunniga har som en andra mening i 2 § föreslagit ell stadgande enligt vilkel make skall lämna pengar lill andra maken, om det som denna make har all tillskjuta inte räcker lill för de gemensamma och personliga utgifter som han ombesörjer. En motsvarande bestämmelse återfinns i gällande rätt i 3 §.

Jag anser att en regel med det föreslagna innehållet bör finnas i 5 kap. Liksom en remissinstans anser jag emellertid att det ökar klarheten, om bestämmelsen skiljs från 2 § och förs lill 3 §.

1 enlighet med vad jag har tillslyrki i den allmärfna motiveringen innehåller bestämmelsen inte, som f n., någon precisering till utgifter som det med hänsyn till makarnas levnadsförhållanden enligt sed ankommer pä make all ombesörja. Inte heller finns någon motsvarighel lill nu gällande regel att make under vissa förhållanden inte har rätt alt få pengar av den andra maken.

4§

1 denna paragraf föreskrivs f n. all vad ena maken med tillämpning av reglerna om underhållsbidrag har lämnat över lill den andra maken för dennes personliga behov är den mottagande makens egendom.

De sakkunniga har föreslagit all paragrafen upphävs. Enligt deras mening fär det utan uttryckligt stadgande anses gälla att make blir ägare till vad som har överiämnats lill honom för hans personliga kostnader.

För egen del är jag inte helt övertygad om all bestämmelsen är rättsligt Överflödig. Den har dessutom ell viirde från informativ synpunki, därigenom alt den motsatsvis klargör att hushållspengar, besparingar av sådana medel och varor som har köpts för dessa pengar i princip tillhör den make som har lämnat pengarna. Någon ändring i rättsläget i detta avseende har de sakkunniga inte förordat. Jag anser all prövningen av frågan om atl upphäva bestämmelsen bör anstå lill dess att familjelagssakkunnigas nu pågående översyn av regleringen av makarnas egendomsordning har slutförts. Para­grafen har därför med endast simärre språkliga jämkningar behållits i departementsförslagel.


 


Prop. 1978/79:12                                                    183

5-8 §§                                                                         5 kap. 5 §GB

Familjelagssakkunniga har i 10 § föreslagit bestämmelser om domstols möjlighel att förordna om underhällsskyldigheten mellan makar som sammanlever, om den längsta tid för vilken underhäll kan dömas ut retroaktivt och om preskription av fordran på förfallet underhållsbidrag. Paragrafen har endasl delvis motsvarighet i gällande rätt. De sakkunniga har i 7 § behållit bestämmelser om underhåll mellan makar som lever åtskilda.

Enligt min mening vinner man en mera • överskådlig disposition om preskriptionsbesiämmelserna hålls isär frånövriga regler och placeras efter dessa. Jag föreslår atl 5 § upptar en föreskrift om förordnande om under­hållsskyldighet mellan sammanlevande makar och 6 § en bestämmelse om underhållsbidrag mellan särievande makar. I 7 § bör regleras i vilken utsträckning underhållsbidrag för förfluten lid kan dömas ul, medan föreskrifier om preskription av bidrag som har förfallit till betalning bör utgöra 8 §.

5§

F. n. gäller enligt 5 § att en make under samlevnad kan förpliktas att fullgöra sin underhållsskyldighet endast om maken visar uppenbar försum­melse. För krav på ersättning för förfluten tid gäller enligt 6 § särskilda bestämmelser. Om en make sålunda under ett kalenderår har bidragit med uppenbart mer till familjens underhåll än vad som har ålegat den maken, kan denne i princip kräva den andra på ersättning. Krav på sådan ersättning får dock inte väckas sedan ell år har gått efter kalenderårels utgång, och del är endasl den ersättningsberättigade maken som fär göra kravet gällande. Ersättningsanspråket får inte bevakas i den ersättningsskyldiges konkurs.

De sakkunniga har föreslagit att nämnda föreskrifter ersätts av en enhetlig bestämmelse enligt vilken rätlen förordnar hur underhållsskyldigheten skall fullgöras för tid då makar lever tillsammans, om make försummar sin skyldighet. Med stöd av bestämmelsen kan underhållsbidrag dömas ut både för framtiden och för förfluten tid. Såvitt gäller förfluten tid föreslås dock en ireårsgräns, som är gemensam för underhåll under samlevnad och för underhåll under särlevnad (se 7 § i del följande).

Som framgått innebär förslaget att vissa av de begränsningar som nu gäller i rätten atl framställa krav på underhåll under samlevnad frånfalls. De sakkunniga har inte ansett att nuvarande förbud för annan än den ersätt­ningsberättigade maken all göra gällande ersällningsräll för förfluten tid fyller nägon funktion. Det är enligt de sakkunniga ändå inte praktiskt möjligt för ena makens borgenärer all göra gällande ell icke fastställt underhållskrav mot andra maken. Inte heller förbudet all bevaka anspråket i den ersätt­ningsskyldiges konkurs har ansetts behövligt. Någon risk för alt övriga


 


Prop. 1978/79:12                                                     184

borgenärer skall bli lidande om anspråket lår göras gällande föreligger enligt     5 kap. 6-8 §§ GB de sakkunniga inte i praktiken.

Förslaget har i allt väsentligt lämnats ulan erinran 'under remissbehand­lingen. Det torde bättre än nuvarande reglering svara mot det praktiska rättslivets krav. Jag tillstyrker därför all den föreslagna bestämmelsen las upp i lagen.

Paragrafen motsvarar gällande 7 \\. Där behandlas del fall att makarna lever åtskilda pä grund av söndring. Make skall dä bidra lill andra makens underhåll enligt samma grunder som i 2 §.

I enlighel med vad de sakkunniga har föreslagit bör söndringsbegreppel utgå ur paragrafen. Delta begrepp har redan utmönstrats som grund för yrkanden i andra äktenskapsrällsliga sammanhang. För alt överensstäm­melse skall råda med föreskrifterna om vårdnadshavares skyldighet all betala underhållsbidrag lill barn bör som rekvisit för paragrafens tillämpning anges att makama inte bor varaktigt tillsammans. Någon ändring i förhållande lill gällande rätt lorde detta inte innebära. Del bör uttryckligen anges all underhållsskyldigheten skall fullgijras genom betalning av underhållsbi­drag.

Liksom enligt gällande rätl är makes rält all vid särlevnad lå underhålls­bidrag utdömt inte beroende av alt den andra maken har visat någon försumlighet. Detta framgår vid en jämförelse mellan 5 och 6 §§.

7§

I enlighet med familjelagssakkunnigas förslag föreslås i lagrummet en gräns för all döma ut underhållsbidrag för förfluten lid. Talan får inte bifallas för längre tid tillbaka än tre år före den dag då talan väcktes. Bestämmelsen har i departementsförslagel sin motsvarighet när det gäller underhållsbidrag lill barn, se 7 kap. 8 § FB.

Bestämmelsen gäller som förul nämnls både underhåll under samlevnad och underhåll vid särievnad. För del senare fallet innebär den en begränsning i den nuvarande rätten all begära retroaktivt underhållsbidrag. Enligt gällande rätt lorde nämligen sådani bidrag kunna utkrävas för tio är före den dag då kravet framställdes.

1 paragrafen upptas i enlighel med de sakkunnigas förslag bestämmelser om förkortad preskriptionstid i fråga om underhållsbidrag som har blivit


 


Prop. 1978/79:12                                                   185

bestämt till sill belopp. Bestämmelserna överensstämmer med vad som    5 kap. 9-12 §§' GB föreslås beiräffande underhållsbidrag lill barn. För en närmare kommentar lår jag hänvisa till specialmoliveringen lill 7 kap. 9 § FB. Den särskilda preskriptionstiden gäller också för fordran på underhåll som har dömts ut för förfluten lid.

9§

Paragrafen handlar om jämkning av domar och avtal om underhällsbidrag och motsvarar nu gällande 9 och 10 §§. Angående innehållet i bestämmel­sema får jag i första hand hänvisa till den allmänna motiveringen, avsnitt 5.3.5.

I fräga om jämkning för framtiden pä grund av ändrade förhållanden innebär paragrafen ingen saklig ändring i förhållande lill gällande rätt. Närdet gäller jämkning av oskäliga avtal har bestämmelsema formulerats på samma sätl som motsvarande regler i FB. Jag får därför hänvisa lill avsnitt 5.2.6 och specialmoliveringen till 7 kap. 10 § FB. Delsamma gäller i fråga om möjligheten all jämka underhållsbidrag för förfluten lid.

10 §

Paragrafen motsvarar nuvarande 11 § med några smärre språkliga juste­ringar. Frågan om all utvidga makes upplysningsplikt får, som de sakkunniga har framhållit, anstå till den slutliga översynen av GB.

11§

Nuvarande föreskrifter i 8 § om makes rätt att vid särievnad använda lösören som tillhör den andra maken har, efter en språklig modernisering, förts över lill 11 § första slyckel. En ändring i sak bör anslå till översynen av reglema om egendomsordningen.

Den bestämmelse om jämkning av avtal som nu finns i 10 § gäller även avtal om nyttjanderätt till makes lösören under särlevnad. Genom andra stycket i förevarande paragraf har de nya jämkningsbestämmelsema i 9 § gjorts tillämpliga på sådana avial.

12 §1

1 den allmänna motiveringen har jag föreslagit att bestämmelserna i nuvarande 12 § om den s. k. hushållsfullmakien skall upphävas. 15 kap. finns f n. ytteriigare en paragraf som ger en make rätt all ingå rättshandlingar med förpliktande verkan för den andra maken. Sålunda sägs i 14 § all om en make är borta eller sjuk och därför inte själv kan ombesörja sina angelägenheter,

' 12 § i det remitterade förslaget svarar mol 14 § i propositionsförslaget.


 


Prop. 1978/79:12                                                     186

den andra maken får företräda den sjuke eller bortavarande i de angelägen-     5 kap. 12 §' GB

heter som inte kan uppskjutas utan olägenhet. Den andra maken får också

uppbära avkastningen av den sjukes eller bortavarandes egendom och annan

inkomst. Vidare får han pantsälta eller avyttra makens egendom om del är

oundgängligen nödvändigt för all få medel lill familjens underhåll. Särskilda

inskränkningar gäller dock i fråga om behörigheten alt förfoga över fasl

egendom. Behörigheten att företräda sjuk eller bortavarande make gäller inte

om det finns ombud, förmyndare eller god man för denne eller om makarna

lever åtskilda på grund av söndring.

De sakkunniga har ansett alt det fortfarande kan finnas behov av all låta ena maken företräda den andra i vissa vanligen oföratsedda situationer såsom vid sjukdom eller bortavaro. De har dock funnit all de gällande bestämmel­serna är onödigt vida. Ett påtagligt behov av all företräda den andra maken föreligger enligt de sakkunniga endast om familjen behöver medel för sin försörjning. De föreslår därför alt en make skall ha behörighet all uppbära sjuk eller bortavarande makes inkomst och avkastningen av hans egendom och alt kvittera ut banktillgodohavanden och andra penningmedel, om del behövs för familjens underhåll. Någon behörighet alt pantsätta eller sälja egendom har de sakkunniga inte funnit behövlig. Liksom hittills skall behörigheten inte gälla om det finns ombud, förmyndare eller god man för den sjuke eller bortavarande. Inte heller bör make ha nägon behörighet enligt bestämmelserna om makarna inte bor tillsammans.

Remissinstanserna har i allmänhet godtagit de sakkunnigas förslag. En instans har dock ifrågasatt om paragrafen alls har någon funktion i dagens samhälle.

I likhet med de sakkunniga anserjag för min del all en föreskrifi som ger en make rätt all förfoga över sjuk eller bortavarande makes medel, om det behövs för familjens försörjning, fyller ett behov. En sådan behörighet får större belydelse om, som jag har förordat, någon allmän hushållsfullmakl grundad på lag inte skall kunna åberopas av en make vid transaktioner av löpande natur. Däremot synes del välbetänkt atl avskaffa den behörighels-regel som helt allmänt gäller angelägenhet som inte lämpligen kan uppskju­tas. Också i övrigt delar jag de sakkunnigas uppfattning om hur makes behörighet enligt lagrummet bör avgränsas. Jag föreslår därför atl den av de sakkunniga framlagda bestämmelsen, efter redaktionell ändring, förs in i lagen som ett första stycke i 12 §.

Ell par remissinstanser har efleriysl ett klarläggande beträffande bety­delsen av god tro hos tredje man. En instans erinrar om att det i förarbetena till det nuvarande lagrummet uttalades att tredje man inte kan åberopa godtrosskydd. Det är emellertid, sägs del i yttrandet, inte säkert atl lösningen bör upprätthållas i fräga om kravet på all rättshandlingen skall behövas för familjens underhåll. Detla är en för tredje man alldeles särskilt svårbedömd omständighet, som del inte heller är lätt för den handlande maken all leda i bevis.

112 § i det remitterade förslaget svarar mot 14 § i propositionsförslaget.


 


Prop. 1978/79:12                                                    187

Jag kan instämma i detla uttalande. Om tredje man inte tillerkänns något    5 kap. 13 §', godtrosskydd kan följden länkas bli all den rätt, som lagen ger en make som     7 kap. 2 och är i behov av medel för familjens försörjning, blir svår all förverkliga. Jag    ~5 Sy omt förordar därför en regel med innebörd att de uttag som en make gör av sjuk     ■' 'P- 1 y " eller bortavarande makes medel skall vara bindande för den andra maken även om medlen inte behövdes för familjens underhåll, förutsatt att den hos vilken uttaget har skett varken insåg eller borde ha insett hur del förhöll sig härmed. Bestämmelsen bildar ett andra stycke i paragrafen. Jag vill betona atl god tro hos tredje man inte botar annan brist i rekvisilen för fullmaktsregelns tillämpning. Någon risk för atl den sjuke eller bortavarande  makens rättssäkerhet äventyras kan därför inte anses föreligga.

Övriga paragrafer'

Som jag har nämnt i del föregående bör de bestämmelser om s. k. hushållsfullmakt som nu är upptagna i 12 § upphävas. Till följd härav måsle också 13 §, som gäller missbruk av behörighet enligt 12 §, upphävas.

115 § görs nu en hänvisning till vad som är stadgal om makes släktnamn. Denna bestämmelse har med språklig ändring tagits in som 13 § i departe­mentsförslagel. Det kan tilläggas atl bestämmelserna om bl. a. makes släktnamn f n. ses över av namnlagsutredningen (Ju 1972:06). Frågan om alt låta den förevarande bestämmelsen utgå, vilket de sakkunniga har föreslagit, bör därför lämpligen prövas i ett senare sammanhang. Detta gäller för övrigi även i fråga om motsvarande bestämmelse i 5 kap. 1 § FB om barns släktnamn.

7 kap.

Som en konsekvens av förslaget att upphäva nuvarande bestämmelser i 5 kap. 12 § om hushållsfullmakt har andra stycket fåll utgå.

3-5 §§

Pai-agraferna innehåller nu vissa bestämmelser om husiras ansvar för skuld som avses i 5 kap. 12 §. Även dessa bestämmelser bör upphävas som följd av atl institutet hushållsfullmakl slopas.

// kap.

I§

Paragrafen innehåller regler om äktenskapsskillnad när båda makarna är överens om att skiljas. Enligt de nuvarande reglerna skall äktenskapsskill­naden föregås av betänketid om någon av makarna är vårdnadshavare för

' I propositionsförslaget har bestämmelserna om hushällsfullmakt och missbmk av sådan fullmakt med redaktionell ändring behållits (5 kap. 12 och 13§§). 13 § i det remitterade förslaget svarar mot 15 § i propositionsförslaget.


 


Prop. 1978/79:12                                                     188

barn under 16 år. Kravet på betänketid i dessa fall har införts för alt man i     11 kap. 14 § GB barnens intresse så långt möjligt skall förekomma förhastade beslul om skils­mässa.

Med de nya regler om gemensam vårdnad som trädde i krafl den 1 januari 1977 kan en make i ett äktenskap sorn står inför sin upplösning ha vårdnaden om barn under 16 är gemensamt med en annan person än sin make. Familjelagssakkunniga framhåller alt reglerna om betänketid givelvis bör gälla om barnel bor hos makarna och därigenom har en faktisk gemenskap med siyvföräldern. Bor däremot bamel varaktigt hos den andra föräldern, bör enligt de sakkunniga någon betänketid inte krävas före äktenskapsskillna­den. De sakkunniga har föreslagit all paragrafen omarbetas i enlighet härmed.

Någon erinran mol förslaget har inte förts fram under remissbehandlingen. Jag förordar alt del genomförs. I paragrafen bör sålunda föreskrivas all betänketid skall föregå äktenskapsskillnaden om make varaktigt bor tillsam­mans med eget barn under 16 år som slår under makens vårdnad.

De gällande bestämmelserna i 1 § innebär alt makar som är överens om atl skiljas men som inte har vårdnaden om barn under 16 år, inte kan fä beslut om betänkelid. Om makarna inte är överens om skilsmässa, skall äkten­skapsskillnaden däremot föregås av betänketid (2 S).

De sakkunniga har föreslagit all makar som önskar betänketid skall ha rält lill beslul därom. Förslaget är föranlett av en skrivelse frän Sveriges advokatsamfund. Enligt samfundet förekommer del inte sällan all båda makarna inför en äktenskapsskillnad önskar betänkelid. För all betänketid skall bestämmas i dessa fall fordras emellertid alt en make formellt motsätter sig skilsmässan. Ett sådant förfarande är enligt samfundet stötande, menings­löst och onödigt dyrbart. Makarna avslår därför i allmänhet frän en välmotiverad betänketid och begär i stället omedelbar skilsmässa.

De sakkunniga framhåller alt lagens regler inte kan anses vara lämpligt utformade i den mån de leder lill skenbetonade rättegångar. Och om det förekommer all makar som önskar betänkelid men som inte vill utnyttja möjligheten alt genom bestridande inför domstol erhålla beslul härom i stället väljeromedelbaräklenskapsskillnad,ärdella enligt de sakkunniga skäl nog för alt införa rätt lill betänketid även efter gemensam ansökan.

Någon erinran mot förslaget har inte förts fram under remissbehandlingen. Det har uttryckligen tillstyrkts av bl. a. Stockholms tingsrätt. Också för egen del kanjag instämma i vad de sakkunniga har yttrat. Jag föreslår alltså atl I S förses med ett tillägg enligt vilkel äktenskapsskillnaden skall föregås av betänketid om makarna begär del.

14§

1 paragrafen regleras frågan om en makes underhållsskyldighet efter äktenskapsskillnad. Den ersätter de bestämmelser som nu finns i 14 § första stycket. Ändringarna har ulföriigl behandlats i den allmänna motiveringen


 


Prop. 1978/79:12                                                    189

(avsnitt 5.3.2).                                                             H kap. 14 § GB

Första stycket innehåller huvudregeln all varje make efter äktenskaps­skillnad svarar för sin försörjning. Eftersom denna princip i stor utsträckning tillämpas redan nu innebär regeln ingen egentlig saklig nyhet.

Det står givelvis makama fritt att avtala om underhällsbidrag efter äktenskapsskillnad även om sådant inte skulle utgå med en strikt tillämpning av denna paragraf, inklusive undantagsreglerna i andra och tredje styckena. Det torde vara vanligt atl underhållsbidrag åtminstone för en begränsad lid avtalas som led i en mer omfattande ekonomisk uppgörelse vid vilken den bidragsskyldige får kompensation, t. ex. genom all få behålla vissa tillgångar odelade. Avtalsfriheten innebär också att makarna fritt kan bestämma om t. ex. förfallodagar saml ändra tidigare överenskommelser.

Andra stycket innehåller den undantagsregeln atl underhåll till frånskild makekan bestämmas all utgå under en övergångstid. Regeln är bl. a. avsedd alt ersätta den bestämmelse som fogades lill paragrafen i samband med atl hemskillnadsinstitutet avskaffades och som anger atl det vid prövningen av underhållsbehovet skall beaktas atl make kan ha ett särskilt behov av bidrag för tiden närmast efter äktenskapsskillnaden.

Som de sakkunniga har framhållit har en frånskild person samma rält som alla andra all fä del av samhällets stödinsatser. Den förutvarande makens underhållsskyldighet är av sekundär natur. När underhållsbehovet bedöms, skall alltså hänsyn tas till de sociala förmåner som kan tillkomma den frånskilde maken. Vad särskilt gäller studiestöd kan det dock tänkas att man i det enskilda fallet inte kan kräva atl den fränskilde sätter sig i skuld med stora belopp föratt faen uibildningsomgören egen försörjning möjlig. I sådana fall bör del kunna utgå underhållsbidrag under en viss utbildningstid.

En makes underhållsskyldighet är beroende också av hans eller hennes förmåga och omständigheterna i övrigt. De faktiska förhållandena bör i allmänhet vara avgörande. Av de frånskilda makarnas ekonomiska obero­ende följer alt var och en av dem i princip har frihet atl inom rimliga gränser själv ordna sina arbets- och inkomstförhållanden även om den faktiska möjligheten all betala underhållsbidrag skulle minska. Alt en make efter en skilsmässa slutar ett arbete eller pä annat sätt sänker sina inkomster i avsikt all undgå betalningsskyldighet mot den förutvarande maken kan dock naluriigtvis inte godtas. Den bidragsskyldiges förvärvsförmåga är ju oföränd­rad. Frågan vilken betydelse ett arbetsbyte och liknande har får bedömas med hänsyn till de bakomliggande förhållandena.

För all den underhållsskyldige skall anses ha förmåga atl betala under­hållsbidrag får försi och främst krävas atl han förfogar över större medel än som går ål för hans egen försörjning. Är han försörjningsskyldig mol eget barn, bör också detta förbehållas belopp för sina grundläggande behov innan bidrag lill den f d. maken kan utgå. Att barnens behov har företräde lorde med tillräcklig tydlighet kunna utläsas av 7 kap. 3 S FB i dess lydelse enligt departementsförslagel och kräver ingen uttrycklig föreskrift i förevarande paragraf


 


Prop. 1978/79:12                                                     190

Underhållsbidrag enligt andra slyckel bör bestämmas för viss begränsad     11 kap. 14 a § GB tid. Någon tidsgräns har inte angetts i lagen. Liksom de sakkunniga anserjag alt frågan lämpar sig bättre för avgörande frän fall lill fall.

I tredje stycket behandlas de fall dä del finns skäl att döma ul underhålls­bidrag för en längre tid än en övergångstid. Förslaget överensstämmer i sak med de sakkunnigas.

I första hand nämns i slyckel fall då makarna har varit gifta under en lång tid och den ena maken efter äktenskapsskillnaden har svårt atl försörja sig själv. Den omständigheten all äktenskapet har varat länge får, som de sakkunniga har framhållit, inte vara enbart avgörande. Del måsle dessutom föreligga försörjningssvårigheter av mera permanent slag lill följd av jämförelsevis hög ålder, brist på utbildning, sjukdom e. d.

I undantagsfall kan underhållsbidrag för längre lid utgå också i andra situationer. Fördeliakrävssynneriigaskäl. Som jag harangen i den allmänna motiveringen bör möjligheten utnyttjas restriktivt.

Ulan all del särskilt har sagts gäller naturligtvis alt även bidrag som avses i tredje stycket skall bestämmas med hänsyn till den underhållsskyldiges förmåga och övriga omständigheter.

Även underhållsbidrag enligt tredje stycket bör tidsbegränsas där del är möjligt. I andra fall kan det vara meningslöst all med hänsyn lill den underhållsberättigades förvärvsförmåga begränsa bidragsliden. En situation då ett tidsbegränsat underhållsbidrag kan komma i fråga är när man känner till en framlida händelse som innebär atl behovet av bidrag faller bort. Skulle den framtida händelsen leda till att bidragsbehovel minskar, kan del ibland vara lämpligt att redan på förhand bestämma ett lägre bidrag för tiden efter denna händelse. På detla sätt kan ett jämkningsförfarande undvikas. En framtida rätl till pension kan här nämnas som exempel på en händelse som kan förutses. Att bestämma bidraget lill olika belopp kan komma i fråga också av andra skäl. Så t. ex. kan en frånskild make ha ell siörre behov av bidrag alldeles efter skilsmässan.

14 a §

Första stycket ersätter nuvarande 14 § andra stycket och motsvarar 15 § första stycket i de sakkunnigas förslag. Som huvudregel gäller att underhälls­bidrag efter äktenskapsskillnad skall utges fortlöpande, dvs. för bestämda perioder. Om det finns särskilda skäl kan underhållsbidraget dock bestämmas till ett engångsbelopp. Bland de omständigheter som domstol vid denna bedömning särskilt har att beakta är den underhållsskyldiges förmögenhets­förhållanden. Något hinder möter inte mol all bestämma både ett engångs­belopp och ett periodiskt bidrag. Makama har frihet all avtala om hur betalningen skall fullgöras.

I enlighel med vad jag har sagt i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.3.4) har den nuvarande bestämmelsen i 14 § andra stycket all periodiska bidrag


 


Prop. 1978/79:12                                                    191

skall upphöra att utgå om den underhållsberättigade gifterom sig tagits bort.     11 kap. 15 § GB

Enligt de allmänna bestämmelserna om jämkning skall bidraget dock kunna

sältas ned eller helt falla bort om dét nya äktenskapet medför en ändring till

det bättre i den underhållsberättigades ekonomiska förhållanden. På samma

sätt kan bidraget komma atl jämkas därför atl den underhållsberättigade lever

tillsammans med annan under äktenskapsliknande förhållanden.

I andra stycket hänvisas i fråga om den lid för vilken lalan om underhälls­bidrag efter äktenskapsskillnad får bifallas eller förfallet bidrag sist kan göras gällande lill 5 kap. 7 och 8 §§. Bestämmelsen motsvarar 15 § tredje stycket i de sakkunnigas förslag.

15 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om jämkning av domar och avtal om underhällsbidrag efter äktenskapsskillnad. Den ersätter nuvarande 15 § och, såvitt gäller underhållsbidrag, även 16 §. Paragrafen överensstämmer i sak med de sakkunnigas förslag till 15 § andra stycket.

Bestämmelserna har i del väsentliga samma innehåll som de föreslagna reglerna om jämkning av underhållsbidrag under äktenskap. Jag hänvisar i första hand lill vad jag har anfört om förslaget i den allmänna motiveringen, avsnitt 5.3.5. 1 paragrafen har behållits den nuvarande begränsningen alt synneriiga skäl krävs för alt periodiska bidrag på gmnd av ändring i förhållandena skall få höjas utöver del högsta belopp till vilket del lidigare har varit bestämt. Den andra begränsningen som nu gäller, nämligen all del fordras synneriiga skäl för att döma ul bidrag om sådant inte lidigare har skolat utgå, har däremot, som framgår av den allmänna motiveringen, bedömts som överflödig och fåll utgå.

Enligt förslaget kan underhållsbidrag jämkas vid ändrade förhållanden utan all krav uppställs pä atl ändringen skall vara väsentlig. Gällande rätt intar sedan år 1977 samma ståndpunkt. Som jag har framhållit i specialmoli­veringen till 11 kap. 14 Sandra stycket bör barns rätt att få sina grundläggande behov tillgodosedda gå före en fömtvarande makes anspråk på underhäll. Detta bör gälla också i fråga om barn som föds efter del alt bidrag till maken har beslämts. Ökar den bidragsskyldiges underhållsansvar genom tillkom­sten av ett nytt barn, kan detla alltså vara en anledning all jämka bidraget till den frånskilda maken.

Enbart det förhållandel alt den underhällsskyldige gifter om sig bör däremot enligt min mening normalt inte medföra att underhållsbidraget till den frånskilda maken jämkas. Om de samlade ekonomiska resurserna i den nya familjen är små av skäl som makarna inte förmår råda över, bör jämkning av bidraget dock kunna komma i fråga. I sådana fall får en avvägning göras mellan den bidragsberättigades intresse av fortsatt bidrag och den bidrags­skyldiges nya familjesituation.


 


Prop. 1978/79:12                                                              192

16 §                                                                             11 kap. 16 §,

13 kap. 10 § och Hänvisningen i 15 Still 5 kap. 9 § innebär att de nya reglema om jämkning     f5 kap  11  24

av oskäliga avtal blir tillämpliga pä avtal om underhällsbidrag efter akten-     25 och 31 §§ GB; skapsskillnad. Den särskilda reglering som f n. finns i 16 § på denna punkt     övergångsbest. har fått utgå. Delta betyder att de nuvarande begränsningarna i jämknings-möjligheterna att underhållsavialel skall vara träffat före äktenskapsskill­naden och atl talan måste väckas inom ell år från äktenskapsskillnaden inte har tagits upp i förslaget.

13 kap.

10 §

I paragrafen har gjorts endasl en redaktionell ändring med hänsyn till den ändrade paragrafindelningen i 11 kap. GB.

15 kap.

11, 24 och 25 §§

Även i dessa paragrafer har redaktionella ändringar gjorts beroende på ändrad paragrafindelning, i dessa fall i 5 kap. GB.

31 §

1 paragrafen har gjorts en redaktionell ändring på grand av en tidigare paragrafändring i FB.

Övergångsbestämmelser

1 punkt 1 föreskrivs all de föreslagna ändringarna skall träda i krafl den Ijuli 1979.

De nya bestämmelserna om underhåll tillämpas från ikraftträdandet även om äktenskapet har ingåtts dessförinnan. All man nu exempelvis upphäver bestämmelsen om alt make under särskilda förhållanden inte har rätt all få pengar av den andre för personliga eller gemensamma utgifter får på samma sätl omedelbar verkan också i ett äldre äktenskap.

Med de nya bestämmelserna blir del möjligt fören make att fä ul underhåll för förfluten tid, även om maken har försuttit rätten enligt 5 kap. 6 § i den äldre lydelsen atl begära ersättning för tid som har gått.

Av punkl 1 följer vidare alt de nyai bestämmelserna om betänketid i 11 kap. 1 § skall tillämpas omedelbart.

1 departementsförslagel har de äldre bestämmelserna om den s. k. hushållsfullmakten (5 kap. 12 §) upphävts. Har någon med stöd av den


 


Prop. 1978/79:12                                                    193

bestämmelsen före ikraftträdandet förpliktat sin make lår enligt punkt 2     övergångsbest.

rättshandlingen göras gällande enligt de äldre bestämmelsema. Detsamma     GB

gäller i fråga om äldre bestämmelserna i 5 kap. 14 § om behörighet atl

företräda den andra maken. 1 de fall 5 kap. 12 § i äldre lydelse fortfarande kan

göras gällande blir också de upphävda bestämmelserna i 7 kap. 2 § andra

stycket samt 3-5 §§ om hustrus ansvar för skuld tillämpliga i fråga om skuld

som makarna har ådragit sig.

I förtydligande syfte har i andra punkten också föreskrivits att de nya bestämmelserna i 5 kap. 12 § andra stycket om verkan av god tro hos tredje man gäller endast i fråga om sådan rättshandling som har förelagils efter ikraftträdandet.

1 punkt 3 har lagils in en bestämmelse som motsvarar punkl 3 i övergångsbestämmelserna lill förslaget lill lag om ändring i FB. Mäl om underhåll som är anhängigt vid ikraftträdandet skall sålunda prövas enligt äldre lag.

Av samma skäl som har åberopats lill stöd för punkten 4 i övergångsbe­stämmelserna till lagen om ändring i FB föreskrivs i punkt 4 all lalan om underhållsbidrag som har väckts före utgången av år 1979 utan hinder av 5 kap. 7 §och II kap. 14 a § andra stycket i nya lydelsen fårbifallas för längre tid tillbaka än tre år före den dag dä lalan väcktes, i den mån inte fordran pä bidraget skulle ha preskriberats enligt äldre bestämmelser.

Enligt punkt 5' skall bidragsskyldighel som har beslämls enligt äldre bestämmelser bestå enligt vad som följer av domen eller avtalet. Även denna föreskrift har motsvarighet i övergångsbestämmelserna lill FB (punkt 5).

Enligt 11 kap. 14 § andra slyckel i dess äldre lydelse skall underhållsbidrag lill make efter äktenskapsskillnad inte utgå vidare, om den underhållsberät­tigade maken gifter om sig. Denna verkan av ett omgifte har inte behållits i departementsförslagel. Även i de fall då bidragsskyldigheien i äldre dom eller avtal inte har begränsats till atl gälla sä länge den bidragsberäliigade maken lever ogift, bör emellertid 11 kap. 14 S andra stycket i dess äldre lydelse fortfarande iakttas. En bestämmelse om delta återfinns i andra meningen av punkl 5. Någon möjlighel atl med stöd av bestämmelserna om jämkning fa bidrag även för tiden efter ett omgifte finns inte.

I punkt 6' har förts in en bestämmelse som motsvarar punkten 6 i övergångsbestämmelserna lill förslaget till lag om ändring i FB. Delta betyder atl även bidragsskyldighel enligt GB som har beslämts enligt äldre bestäm­melser skall fullgöras enligt de nya bestämmelserna. De nya reglerna om treårig preskription blir alltså tillämpliga även i fråga om underhållsbidrag enligt denna balk, men den underhållsberättigade har genom en särskild föreskrift fåll en frist intill utgången av år 1979 för alt kräva ul äldre, obetalda bidrag.

Av punkt 7' följer att de nya bestämmelsema om jämkning gäller även när bidragsskyldigheien har beslämts enligt äldre bestämmelser. De nya bestäm­melserna om jämkning av oskäliga avtal (5 kap. 9 S andra slyckel och 11 kap.

' Punkterna 5, 6 och 7 i det remitterade förslaget svarar mol resp. 6, 7 och 8 i propositionsförslaget.

13   Riksdagen 1978/79. l:a saml. Nr 12


Prop. 1978/79:12                                                    194

15 S) gäller även i de fall maken skulle ha föriorat sin rält enligt 11 kap. 16 § i     Ärvdabalken dess äldre lydelse all påkalla jämkning av avtalet. Angående skälen för denna ståndpunkt, som avviker frän de stikkunnigas, hänvisas till specialmotive­ringen lill punkl 7 i Övergångsbestämmelserna till FB.

I stort sett har äldre bestämmelser motsvarighet i den nya lagen men i 5 kap. har siörre omdisposilioner skell. 1 den mån hänvisning förekommer i annan lag eller författning skall enligt punkt 8' i stället den nya bestämmelsen tillämpas.

7.3 Förslaget till lag om ändring i ärvdabalken

I 7 kap. 6 § och 8 kap. ÄB finns bestämmelser som gäller underhållsbidrag ur kvarlåtenskap. Av skäl som har redovisats i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.2.1) föreslås atl dessa bestämmelser upphävs.

Lagen föreslås träda i kraft den I juli 1979.1 enlighel med vad som allmänt brukar iakttas vid ändringar i arvslagsliftningen föreslås all de upphävda bestämmelserna fortfarande skall tillämpas om dödsfallet har inträffat före ikraftträdandet. Har arvlåtaren avlidit först därefier men före ikraftträdandet genom testamente meddelat förordnande som avses i 8 kap. 2 §, får förordnandet anses som ell vanligt testamentariskl förordnande på vilket de upphävda bestämmelserna inte skall tillämpas.

1 8 kap. ÄB har redan tidigare bl. a. 10 § upphävts (SFS 1969:621). 1 paragrafen togs upp det fallet att en far hade avlidit och efteriämnal ett barn, vars mor han inte hade varit gift med, med äldre terminologi ett barn utom äktenskap. Ofta saknade ett sådani barn arvsrätt efter sin far. Om så var fallet, hade bamel enligt 10 § rätt all ur behållningen i boet få ut ett belopp som skulle motsvara vad som behövdes för all faderns underhållsskyldighet mol barnet för framtiden skulle fullgöras. I paragrafen reglerades denna rätt närmare.

Paragrafen upphävdes i samband med all lika arvsrätt för alla barn infördes år 1969. Barn utom äktenskap som är födda före den 1 januari 1970 ärver dock sin far och hans släkt endasl om särskilda förutsättningar är uppfyllda, såvida inte arvsrätt förelåg redan enligt äldre rätt, se punkl 3 av övergångsbestäm­melserna till lagen (1969:621)om ändring i ärvdabalken. Enligt punkt 4 i dessa övergångsbestämmelser gäller 8 kap. 10 § ÄB fortfarande i frågaom barn som enligt punkl 3 inte har arvsrätt. Scm de sakkunniga har föreslagit bör denna övergångsbestämmelse fortfarande gälla. Någon särskild föreskrift härom i övergångsbestämmelserna till den nu aktuella lagen om ändring i ÄB är i och försig inte behövlig. 1 de fall då 8 kap. 10 § ÄB alltjämt kommer atl tillämpas kan emellertid också 7 kap. 6 5 ÄB aktualiseras. 1 denna paragraf föreskrivs att när ell bam har rätt lill underhållsbidrag ur kvariålenskapen, hänsyn inte skall las lill detta när bröstarvinges laglotl bestäms. Genom en särskild övergångsbestämmelse lill förevarande lag har angetts att paragrafen över­gångsvis gäller vid tillämpningen av 8 kap. 10 §.ÄB.

' Punkt 8 i del remitterade förslaget svarar mot punkt 9 i propositionsförslaget.


 


Prop. 1978/79:12                                                    195

All övriga bestämmelser i ÄB om underhällsbidrag ur kvarlåtenskap Utsöknings-upphävs får betydelse för den fortsatta lillämpningen av 8 kap. 10 § i de fall lagen denna kommer i fråga. När del i paragrafen sägs all barnet inte får erhålla siörre del av behållningen i boet än del skulle fått om del hade varit av äktenskaplig börd, kommer denna t)egränsning i forlsällningen alt hänföra sig endasl lill reglerna om arv, inte dessutom lill reglerna i 8 kap. 1 § ÄB om underhållsbidrag ur kvarlåtenskap (se betänkandet s. 148).

7.4 Förslaget tUl lag om ändring i utsökningslagen (1877:31 s. 1)

Enligt 54 a § första slyckel utsökningslagen i nuvarande lydelse får utmätning ske på grund av skrifilig, bevittnad förbindelse alt betala bl. a. bidrag på grund av underhållsskyldighet enligt GB eller FB. Utmätning får dock inte äga mm om del är fråga om underhällsbidrag lill make, såvida inte makarna under den lid bidraget avser levde och alltjämt lever åtskilda pä grund av söndring eller efter hemskillnad.

Inskränkningen i rätten till utmätning för bidrag till make har lill syfte all förekomma all makarna skapar skenfordringar och tillgriper exekutiva åtgärder för all hindra utmätning för utomståendes fordringar. Förbudet mol utmätning för underhållsbidrag till make anses, i de fall som regleras i nuvarande 5 kap. 2-6 §§ GB, omfatta allt som hör lill familjens underhåll, dvs. även underhåll till bam (SOU 1961:53 s. 45).

Som jag lidigare har föreslagit bör bestämmelserna om underhållsbidrag till barn i sin helhet regleras i FB. För all undantagsbestämmelsen i 54 a § skall ha kvar samma räckvidd som hittills har i departementsförslagel angetts atl begränsningen gäller bidrag som skall utges lill gäldenärens make för dennes egen del eller för makarnas barn. Vidare har kravet pä all makarna skall ha levt isär under den tid bidraget avser och även vid den tidpunkt när utmätning skall äga mm anpassats efter den terminologi som har använts i departementsförslagels 5 kap. 6 § GB. Slutligen har - i enlighel med vad jag i lagrådsremissen den 16 mars 1978 med förslag lill ulsökningsbalk har förordat i fråga om motsvarande bestämmelse i 4 kap. 2 § ulsökningsbalken -rekvisilen "söndring" och "hemskillnad" utgått som fömtsättning för att utmätning skall kunna ske för underhållsbidrag till make.

Enligt den föreslagna lydelsen kommer sålunda utmätning - när fråga är om skriftlig förbindelse - alt kunna äga rum för bidrag som skall utges lill gäldenärens make för makens egen del eller för makarnas barn endasl om makarna inte bodde varaktigt tillsammans under den lid bidraget avser och de alltjämt när utmätningen skall ske inte bor varaktigt tillsammans. Paragrafen utesluter inte atl annan än gäldenärens make kan lå utmätning för bidrag till barnel. I de sällsynta fall då bidragsförskott enligt de ändrade bestämmelser, som jag har förordat, har lämnats lill ell bam med gifta föräldrar är försäkringskassan således inte förhindrad all genom utmätning


 


Prop. 1978/79:12


196


 


söka äter de bidrag som gäldenären har haft all betala, även om gäldenären och dennes make skulle ha flyttat samman när utmätning begärs.

1 departementsförslagel har paragrafens nuvarande andra stycke utgått. I detla stycke finns f n. bestämmelser om utmätning i de fall då underhålls­bidraget har förfallit till betalning tidigare än tre år innan ansökningen gjordes. Med hänsyn till atl preskriptionstiden för fordran på underhållsbi­drag som har förfallit till betalning föreslås förkortad till tre år (se avsnUl 5.2.8 och 5.3.6 i den allmänna motiveringen) saknar bestämmelsen betydelse för framliden. Som framgår av punkten 6 av övergångsbestämmelserna till FB och GB föreslås att bestämmelsen om den förkortade preskriptionstiden blir fuUt ul tillämplig i fråga om äldre underhållsbidrag den 1 januari 1980. Bestämmelserna i andra stycket bör därför gälla till utgången av år 1979. I övrigt bör den föreslagna ändringen i 54 a § träda i kraft den 1 juli 1979.


Barnavårdslagen; 1 § Lagen om bidragsförskott (BfsktL)


7.5 Förslaget till lag om ändring i barnavårdslagen (1960:97)

I 7 § tredje stycket har gjorts vissa redaktionella ändringar med hänsyn lill ändringarna i 7 kap. FB.

7.6 Förslaget till lag om ändring ii lagen (1964:143) om bidragsförskott

Paragrafen innehåller de allmänna förutsättningarna för bidragsförskott. Ändringarna i paragrafen har föranletis av de regler om bidragsförskott vid gemensam vårdnad som jag har förordat i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.2.2). I samband därmed har paragrafen underkastats vissa redak­tionella jämkningar i övrigt.

I första stycket anges lagens tillämpningsområde. Sålunda föreskrivs atl bidragsförskott av allmänna medel lämnas lill barn som är bosatt här i landet. Är barnel inte svensk medborgare, tillämpas dock lagen endasl om också barnels vårdnadshavare är bosall här i landet och antingen denne eller barnel vistas här sedan minsl sex månader. I fall då barnel slår under båda föräldrarnas vårdnad avser föreskrifien om vårdnadshavare den av föräld­rarna som varaktigt bor tillsammans med barnet. Detta framgår av tredje stycket.

Bestämmelserna i första stycket har hämtats från de nuvarande första och andra styckena. Någon ändring i sak i förhållande lill de nuvarande bestämmelserna avses ej.

1 andrastycket regleras i vilka fall bidragsförskott kan lämnas. Liksom f n. lämnas bidragsförskott, om ingen av föräldrarna eller endast en av dem har vårdnaden om barnet. Bidragsförskott lämnas då i förhållande lill förälder som inte har vårdnaden om barnel. Ett undantag gäller dock för del fall all denna förälder varaktigt bor tillsammans med barnet. Delta undanlag har f n. sin motsvarighel i 2 § a.


 


Prop. 1978/79:12                                                     197

En nyhet är all bidragsförskott också lämnas, om båda föräldrama har 1 § BfsktL vårdnaden om barnet gemensamt men barnel varaktigt bor tillsammans med endast en av dem. Bidragsförskott utges då i förhållande lill den förälder som barnel inte bor hos. Bidragsförskott lämnas däremot inte, om barnel varaktigt bor hos annan än föräldrarna, t. ex. hos någon släkting eller hos fosterför­äldrar.

En gemensam föratsättning för bidragsförskott är alltså all barnel inte varaktigt bor tillsammans med förälder i förhållande till vilken bidragsför­skott skall lämnas. Vid bedömningen av bosällningsfrågan bör försäkrings­kassan som regel kunna utgå från att barnet är varaktigt bosatt där del är kyrkobokfört. Ibland kan dock omständigheterna kring barnets bosättning behöva utredas närmare. Som jag harsagt i specialmotiveringen till 7 kap. 2 § FB i fräga om de motsvarande problem som uppkommer vid lillämpningen av den paragrafen får bosällningsfrågan då avgöras med beaktande av den lid som barnel faktiskt vislas hos resp. förälder och andra omständigheter, t. ex. var barnet förvarar sina tillhörigheter.

All föräldrarna lever pä skilda håll under ibland t. o. m. ganska långa perioder innebär inte med nödvändighet alt sammanlevnaden kan anses ha hävts. Om den ena föräldern på grund av sitt arbete bor på annat håll men regelbundet besöker familjen, får föräldern alhjäml anses varaktigt bosall där familjen bor. Delsamma gäller om föräldern är intagen på t. ex. kriminal-värdsanslalt men har för avsikt alt åter fiytta samman med familjen efter avtiänal straff. Detla överensstämmer med praxis vid tillämpningen av 2 § a i dess nuvarande lydelse. Liksom när det gäller all bedöma var barnel kan anses varaktigt bosatt kan kyrkobokföringen tjäna lill ledning också vid bedömningen om föräldrarna lever tillsammans eller ej.

Bidragsförskott kan i vissa fall lämnas även när föräldrarna är gifta med varandra. Ell praktiskt fall är all föräldrarna lever åtskilda under betänkelid som föregår dom på äktenskapsskillnad. Bidragsförskott kan då utges vare sig den gemensamma vårdnaden har upplösts eller inte. I övrigt lorde del emellertid höra lill sällsyntheterna att gifta föräldrar lever åtskilda under sådana förhållanden att bidragsförskott kan utgå. Vid ansökan om bidrags­förskott i ett sådani fall bör försäkringskassan därför alllid ägna denna fräga särskild uppmärksamhet.

Förutsättningama för bidragsförskott enligt andra stycket motsvarar dem som gäller för skyldigheten all utge underhållsbidrag enligt 7 kap. 2 § FB. I princip mäsle också ett underhållsbidrag ha fastställts genom dom eller avtal för all bidragsförskott skall lämnas (se 2 §a i dess nya lydelse). Det kan dock hända atl den som är bidragsskyldig enligt FB saknar förmåga all utge underhållsbidrag. Alt sådani bidrag då inte har fastställts inverkar inte pä möjlighelerna all få bidragsförskott. Förskottet utges även i detta fall i förhållande lill den förälder som i princip är bidragsskyldig enligt FB.

1 bidragsförskottslagen talas på fiera ställen om den underhållsskyldige. Enligt tredje stycket avses med detla uttryck den förälder i förhällande till


 


Prop. 1978/79:12                                                    198

vilken bidragsförskott utgår. Det är alltså denna förälder som enligt 15 § kan      2 § BfsktL krävas på utgivna förskott lill den del de motsvarar del underhållsbidrag som har faslsiällis.

1 tredje slyckel återfinns även den lidigare nämnda bestämmelsen all vad som sägs i bidragsförskottslagen orn vårdnadshavare gäller, i fall då barnel står under båda föräldrarnas vårdnad, den av föräldrarna som varaktigt bor tillsammans med barnet.

2§

Paragrafen innehåller vissa undantag från rätten till bidragsförskott. Den kompletteras av 4 § Ijärde stycket och 4 a §, vilka bestämmelser innebär all bidragsförskott i vissa fall lämnas med lägre belopp än som följer av huvudreglerna i 4 § första - tredje styckena.

I punkt a föreskrivs f n. alt bidragsförskott inte utgår, om barnel bor tillsammans med den underhållsskyldige. En motsvarande förutsättning gäller enligt förslaget i 1 §, och den nuvarande föreskriften i punkt a kan därför utgå. Av redaktionella skäl har i stället den bestämmelse som f n. finns i punkl d förts över i oförändrat skick lill punkl a.

Punkt b och punkt c har behållits oförändrade.

1 punkt d återfinns den nya bestämmelse som enligt vad jag har förordat i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.2.2) gör del möjligt att vägra bidrags­förskott, om barnel av annat skäl än som anges i de lidigare punkterna uppenbariigen saknar behov av bidragsförskott. Bestämmelsen avser i första hand atl förhindra all de nya reglema om bidragsförskott vid gemensam vårdnad ger siörre förmåner än som är befogat med hänsyn till syftei med reglerna. Bestämmelsen har dock getts generell räckvidd och kan alltså tillämpas även i andra fall när del inte finns någon anledning alt samhället ingriper med stöd i form av bidragsförskott.

Ett fall då bestämmelsen blir tillämplig är då barnet genom egna inkomster helt försörjer sig självt. Barnel har i denna situation inte rätl lill underhäll enligt 7 kap. 1 § FB, och del är dä rimligt all del inte heller har rält lill bidragsförskott.

Även annars då bidragsförskott framstår som klart obehövligt kan sådant förskott vägras med stöd av bestämmelsen. Här åsyftas främst fall då någon tvekan inte kan råda om att den av föräldrarna som bamel anges bo hos och som därför inte är bidragspliklig ulan vidare kan svara för barnels underhåll, eventuellt med tillskott av medel från barnets egna tillgångar. I vissa fall bör hänsyn också kunna tas till vad föräldrarna sammanlagt kan bidra med. Detta kan resultera i all något ulfyllnadsbidrag inte bör utgå. En hållpunkt för bedömning av barnets behov av bidragsförskott finns i 4 § andra slyckel, som innebär all förskottet utgör 60 procent av basbeloppet per år, dvs. f n. 630 kr. i månaden, i fall då förskott utges i fcirhållande lill båda föräldrarna. Disponerar den förälder som för barnets räkning skulle uppbära bidragsförskottet medel


 


Prop. 1978/79:12                                                    199

som kan tas i anspråk för barnets underhåll och som klart överstiger nämnda     4 § BfsktL

belopp, bör något bidragsförskott rimligen inte lämnas. När det gäller atl

bedöma förälderns bidragsförmåga, kan de riktlinjer tillämpas som bör tjäna

till ledning för beräkning av underhållsbidrag. Det betyder bl. a. att föräldern

självfallet bör tillgodoräknas vissa förbehållsbelopp för underhäll ål sig själv

och sin familj.

Den föreslagna bestämmelsen innebär dock inte att försäkringskassan i varje ärende måste göra en ingående undersökning av barnets behov av bidragsförskott. Bestämmelsen är i första hand till för all förhindra missbrak och behöver därför inte aktualiseras rutinmä.ssigt. Endast ifall omständighe­terna pekar på atl behov av bidragsförskott kan saknas, behöver någon närmare utredning företas. En sådan omständighet kan vara att underhälls­bidraget är bestämt lill ett lågt belopp fastän den bidragsskyldiges ekonomi inte tycks vara påtagligt svag. Det låga bidraget kan förklaras av att den andra föräldern har ansetts ha så god ekonomi att han eller hon bör bära större delen av underhållsansvaret. I så fall kan det länkas att något behov av bidrags­förskott inte föreligger. Det kan över huvud taget finnas anledning att närmare undersöka föräldrarnas ekonomiska förhållanden i fall då de har gemensam vårdnad om barnet och den av dem som barnel inte bor hos saknar inkomst eller har en myckel låg sådan. Som jag har sagt i den allmänna motiveringen finns det nämligen en risk för att föräldrarna låter barnet varaktigt bo hos den av dem som har den bästa ekonomin enbart i syfte att få så stora fördelar av bidragsförskottet som möjligt.

Med förutsättningarna för bestämmelsens tillämplighet sammanhänger all den inte utgör någon jämkningsregel som innebär atl barnets exakta behov måste fastställas. Som jag har sagt i den allmänna motiveringen slår valet mellan all i uppenbara fall helt vägra bidragsförskott och atl i andra fall tillerkänna barnel fullt bidragsförskott.

Bestämmelsen i punkl d får ses som ell provisorium i avvaktan på den översyn av bidragsförskottssystemet som f n. pågår inom ulredningen angående stödet till särievande föräldrar.

4§

Enligt fjärde stycket i gällande rält utgår bidragsförskott inte med högre belopp än del underhållsbidrag som har beslämts, om vårdnadshavaren uppenbarligen utan giltigt skäl underiåter alt vidta eller medverka lill åtgärder för all få underhällsbidraget höjt.

Tidigare har föreslagils atl utgångspunkten i fråga om avtal om under­hållsbidrag bör vara all avtalet är bindande för båda parter. Med en sådan uigångspunki har del inte ansetts möjligt atl ha kvar den gällande bestäm­melsen. Ä andra sidan har det inte heller ansetts möjligt all låta parterna med bibehållen rätl till bidragsförskott fritt bestämma underhållsbidragets sioriek. Detla skulle kunna locka lill sädana avtal att försäkringskassorna inte kunde


 


Prop. 1978/79:12                                                    200

göra gällande de återkrav mot den underhällsskyldige som denne rätteligen    4 § BfsktL borde betala. Som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 5.2.6) har del inte ansetts lämpligt atl nu pröva frågan om all införa laleräll för försäkringskassorna vid avtal och rättegång om underhällsbidrag upp till bidragsförskottsnivån.

Med uigångspunki i all avtal om underhållsbidrag och process i sådan fräga fortfarande är en sak över vilken partema råder föreskrivs enligt förslaget i Ijärde stycket all bidragsförskott inte utgår med högre belopp än det underhållsbidrag som har blivit fastställt, om bidraget uppenbariigen under­stiger vad den underhållsskyldige bör erlägga i bidrag. Av det tidigare presenterade förslaget till 7 kap. 10 § andra stycket FB framgår att den part som har träffat ett oskäligt avtal har möjlighel alt få avtalet jämkat. Om avtalet inte är oskäligt men bidraget ändå uppenbart understiger vad den underhållsskyldige bör bidra med, kan det knappast finnas något att erinra mot den föreslagna spärregeln för atl förhindra missbruk av rätlen lill bidragsförskott. Av förslaget till ändring av 7 kap. 10 § FB följer vidare att, liksom idag, jämkning av dom eller avtal om underhållsbidrag kan komma i fråga om ändring i förhållandena föranleder det. En underhållsberättigad som underiåter att begära höjning av ett underhållsbidrag när detta efter ändring i förhållandena uppenbarligen understiger vad som bör utgå riskerar all bidragsförskott inte kommer att lämnas med högre belopp än underhållsbi­draget.

Paragrafens utformning gör att det kan förväntas all försäkringskassorna endasl mera sällan får anledning atl tillämpa bestämmelsen. Del får ankomma på riksförsäkringsverket att ange vissa riktlinjer för bestämmel­sens tillämpning. Har avtal om underhållsbidag kommit lill under medverkan av bamavårdsnämnd lorde del i allmänhet inte finnas anledning all ifrågasätta all ell alltför lågt bidrag har blivit bestämt; en annan sak är all bidraget pä grund av ändring i förhållandena kunde behöva höjas. Många gånger bör försäkringskassan kunna ge den underhållsberättigade skälig lid att lå en ändring av underhållsbidraget lill stånd innan beslul om bidrags-förskoll enligt 4 § fjärde stycket fattas.

Fjärde slyckel kan inte tillämpas om något underhällsbidrag inte har fastställts. I så fall kan emellertid 2 S a enligt förslaget åberopas lill stöd för att bidragsförskott inte skall lämnas. Ett påstående all bidrag inte har beslämls därför all den bidragsskyldige helt saknar bidragsförmåga får alltså prövas enligt denna punkl. Bedömningen blir i princip densamma som den som görs enligt 4 § fjärde slyckel.

Ibland kan underhållsbidraget ha beslämls lill ett påfallande lågt belopp ulan all del finns fog för all hävda all bidraget understiger vad den bidragsskyldige bör betala. Det kan emellertid hända all bidragsförskott i sädana fall ändå inte skall utges. Ett sådant fall har berörts i kommentaren lill 2 § d. Ett annat behandlas i första slyckel i den nyinsalia 4 a §. Enligt detta stycke kan också resultatet bli all förskott sätts ner.


 


Prop. 1978/79:12                                                   201

Gällande rätt innebär uppenbariigen atl del i fall som åsyftas i fiärde slyckel     4 a § BfsktL inte skall utgå något utfyllnadsbidrag enligt tredje stycket, dvs. ell bidrag som utgör skillnaden mellan fullt bidragsförskott och underhållsbidraget. Detta har i förslaget klargjorts genom ett tillägg i Qärde stycket.

4a§

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om reducering av bidragsförskott.

Första stycket behandlar det fallet all den underhållsskyldige i väsentlig mån fullgör sin underhållsskyldighet genom atl ha barnel hos sig och alt underhållsbidraget på grund härav har fastställts lill ell lägre belopp än som annars skulle ha utgått. Detla fall skiljer sig alltså från del som behandlas i 4 S fjärde stycket, nämligen all underhållsbidraget uppenbarligen understiger vad den underhållsskyldige bör eriägga i bidrag. När underhållsskyldigheten delvis fullgörs genom atl den underhållsskyldige har barnet hos sig skall bidragsförskottet inte, som enligt 4 § fiärde slyckel, sättas ned lill del fastställda underhållsbidraget. I stället skall bidragsförskottet minskas med belopp som svarar mot den del av underhållsskyldigheten som fullgörs genom alt barnel vislas hos den underhällsskyldige. Från kortare vistelser under veckoslut e. d. skall dock bortses. Hänsyn skall som sagt tas bara lill vistelser som innebär all underhållsskyldigheten i väsentlig mån fullgörs pä detta sätt.

Somjag har sagt i specialmoliveringen till 7 kap. 4 § tredje stycket FB är del önskvärt all del när ett underhållsbidrag fastställs anges i domen eller avtalet om hänsyn har lagils lill att barnel lidvis vislas hos den underhållsskyldige. 1 den män underhällsbidraget har fastställts pä detta sätl i äldre domar eller avtal torde detta dock mera sällan framgå av domen eller avtalet. Man måste också räkna med att del även i fortsättningen kan förekomma avtal som inte innehåller någon erinran om den hänsyn som har lagils till den underhålls­skyldiges direkta utgifter för bamet. Om underhällsbidraget i dessa fall avsevän understiger vad som skulle ha utgetts enligt de riktlinjer för bestämmande av bidragen somjag har förordat i den allmänna motiveringen, torde del i första hand bli aktuellt för försäkringskassan atl överväga all sänka bidragsförskottet med stöd av 4 § fiärde stycket. Parterna i bidragsförskotts-ärendet kan emellertid då invända att underhållsbidraget har fastställts lill ell sä lågt belopp därför all barnel lidvis vistas hos den underhällsskyldige. Godtas denna invändning, bör bidragsförskottet alltså i stället minskas med stöd av 4 a § första slyckel. Minskningen sker dä med det belopp som utgör skillnaden mellan den totala underhållsskyldigheten, beräknad enligt de riktlinjer jag nyss nämnde, och det fastställda underhållsbidraget.

När bidragsförskottet skall minskas enligt förevarande stycke får man skilja mellan tvä fall. Del ena fallet äralt den underhållsskyldige inte betalar det fastställda underhållsbidraget. Enligt 4 § första stycket utgör ell helt


 


Prop. 1978/79:12                                                    202

bidragsförskott då 40 % av basbeloppet räknat för ett år, dvs. f n. 420 kr. i 7 och 15 §§ månaden. Detta belopp minskas med den del av underhållsskyldigheten som BfsktL fullgörs genom att barnet vislas hos den underhållsskyldige. Om denna del kan uppskattas till 150 kr. i månaden, lämnas alltså bidragförskoll med 270 kr. oavsett hur stort del fastställda underhållsbidraget är. Del andra fallet är all den underhållsskyldige betalar del fastställda underhällsbidraget. Om detta uppgår lill 200 kr. i månaden, utgör det s. k. ulfyllnadsbidragel enligt 4 § tredje slyckel (420-200 =) 220 kr. Efter avdrag för värdel av den underhålls­skyldiges insatser för bamel under vistelseperioderna, 150 kr., utgår bidrags-förskoll i detla fall med 70 kr.

Någon gång kan del förekomma att barnel vislas hos den underhållsskyl­dige i så avsevärd omfattning all något underhållsbidrag över huvud tagel inte fastställs. 1 ell sådant fall minskas bidragsförskottet med belopp som motsvarar del underhåll som skulle ha fastställts om barnel inte alls hade vistals hos den underhållsskyldige.

Sedan ell bidragsförskott har minskats med stöd av första stycket, kan avdraget behöva justeras lid efter annan med hänsyn till att del belopp som den underhållsskyldiges insatser för barnel under vislelseperioderna kan uppskattas till ökar i takt med penningvärdesförsämringen.

I andrastycket regleras det fallet atl den underhällsskyldige har rätt lill avdrag på underhållsbidraget enligt 7 kap. 4 § FB därför alt han har haft barnel hos sig. Av 15 S framgår alt sådani avdrag under vissa föratsättningar skall beaktas vid återkrav mol den underhållsskyldige för lämnade bidrags-förskoll. Beslut i denna fråga fattas av den försäkringskassa som enligt 15 § har att ulöva återkravet. Om det är en annan kassa som enligt 5 § andra slyckel beslutar om bidragsförskott, skall denna kassa omgående underrättas om avdragsbeslutel. När bidragsförskott härefter betalas, skall det enligt andra stycket i förevarande paragraf minskas med belopp som enligt tidigare beslut skall beaktas vid återkravet. Det är inget som hindrarall nedsäliningen av bidragsförskottet slås ul över fiera månader. På så sätt kan ett avdrag göras mindre kännbart för den bidragsberäliigade.

7§

Den hänvisning som f n. finns i första och andra styckena lill 2 § a har lagils bort som följd av alt den nuvarande 2 § a har ulgäll i förslaget. I stället har tagils in en hänvisning lill den föreslagna bestämmelsen i 2 § d.

15§

Paragrafen handlar om försäkringskassans rätt att kräva tillbaka lämnade bidragsförskott frän den underhållsskyldige.

Första stycket motsvarar nuvarande 15 §. I förtydligande syfte har dock föreskrivits all försäkringskassan inträder i barnels rätt till underhållsbidrag


 


Prop. 1978/79:12                                                    203

endast intill belopp som har lämnats i bidragsförskott. Givetvis har del aldrig     15 § BfsktL varit meningen all den underhållsskyldige skulle behöva betala mer lill försäkringskassan än som motsvarar de lämnade bidragsförskotten.

Atl försäkringskassan inträder i barnets rätt till underhållsbidrag enligt första stycket innebär all kassan inte får större rätl än barnel självt har gentemot den underhållsskyldige. Försäkringskassan skall alliså i princip beakta avdrag på underhållsbidraget som den underhållsskyldige har rätl till enligt 7 kap. 4 § FB därför att han har haft barnet hos sig. Denna princip modifieras dock något genom andra och tredje styckena.

Om underhållsbidraget överstiger bidragsförskottet, bör avdragei fördelas proportionellt mellan bidragsförskottet och det överskjutande underhållsbi­draget. Enklast räknar man ut avdragei vid återbetalning av bidragsförskott genom att direkt tillämpa regeln om avdrag med viss kvotdel, vanligen 1/40, för varje dag av vistelsen pä den del av underhållsbidraget som svarar mot bidragsförskottet.

Enligt andra stycket skall den underhållsskyldige när han vill atl ett avdrag skall beaktas vid återkrav av bidragsförskott anmäla detta till försäkrings­kassan inom tre månader från utgången av den kalendermånad då vistelsen upphörde. Underiåter han det, förlorar han rätten alt åberopa avdraget gentemot försäkringskassan.

För all avdragei skall kunna beaktas krävs vidare atl den underhällsskyl­dige styrker all han har haft barnel hos sig under den tid som avdragei avser. Normall bör detla ske genom att han vid sin anmälan om detla avdrag företer ett intyg frän den andra föräldern om barnets vistelse. Kan delta inte ske, t. ex. därför atl den andra föräldern vägrar all utfärda ett sådant intyg, får vistelsen emellertid styrkas på annal sätt, exempel vis genom intyg av grannar e. d. I ett sådani fall måsle försäkringskassan bereda den andra föräldern tillfälle att yttra sig innan beslut fattas om avdraget.

Del är angeläget att föräldrarna noga informeras om vad som skall iakttas för all avdragei skall beaktas av försäkringskassan. I samband med all beslul meddelas om bidragsförskott bör kassan tillställa den underhällsskyldige formulär till anmälan om avdrag och till intyg av den andra föräldem om barnets vistelse.

Den underhållsskyldiges anmälan att han vill att avdraget skall beaktas vid återkrav mot honom skall göras hos den försäkringskassa som avses i första slyckel. Denna kassa meddelar beslut i frågan. Styrker den underhållsskyl­dige sin rält till avdrag bör avdragei i första hand göras på den äldsta fordran som kassan har mol den underhållsskyldige, på samma sätt som gäller i fråga om frivilliga inbetalningar av underhållsbidrag till försäkringskassan enligt 5§ första stycket riksförsäkringsverkets kungörelse (RFFS 1977:14) om tillämpning av bidragsförskottslagen. Har den underhållsskyldige inga skulder lill försäkringskassan, får avdragei göras vid närmast följande tillfälle som försäkringskassan återkräver ett lämnat bidragsförskott.

Även i fall då bidragsförskotten tas ut genom införsel bör beslut om avdrag


 


Prop. 1978/79:12                                                    204

i första hand fattas av försäkringskassan. Invänder den underhållsskyldige i 18 § BfsktL införselmålet att hans skuld skall reduceras därför all han har haft bamel hos sig, bör utmätningsmannen alltså avvakta försäkringskassans beslul i denna fråga innan han själv tar ställning i saken. Den underhållsskyldiges invändning lill utmätningsmannen bör i sådant fall tillgodoräknas honom som en anmälan lill försäkringskassan enligt andra stycket i denna para­graf

Om det aren annan försäkringskassa som utbetalar bidragsförskott än som fattar beslul i avdragsfrågan, bör den kassa som betalar bidragsförskott omgående underrättas om avdragsbeslutel. Enligt 4 a § andra slyckel skall nämligen förskott som lämnas efter avdragsbeslutel minskas med belopp som skall beaktas vid återkravet.

Enligt 7 kap. 4 S andra stycket FB kan rätten om särskilda skäl föreligger förordna om andra villkor för avdragsirätten än som framgår av huvudregeln i första stycket i den paragrafen. Föräldrarna kan också sinsemellan komma överens om andra avvikande villkor. Som jag har sagt i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.2.4) skulle det emellertid kunna leda lill alltför stora administrativa besvär för försäkringskassorna, om de måsle la hänsyn'till vistelser som har pågått mindre än lem hela dygn i följd.

1 tredje stycket föreskrivs därför all avdrag beaktas endasl om barnet har vistats hos den underhållsskyldige under en sammanhängande tid av minsl fem hela dygn, även om han enligt dom eller avtal har rätt till avdrag för kortare perioder. Den del av avdraget som på grund härav inte beaktas vid återkrav av bidragsförskott får den underhällsskyldige i stället dra av på eventuellt överskjutande delar av underhållsbidraget.

18 §

Denna paragraf handlar om eftergift för det allmännas räkning av återkrav av utgivna bidragsförskott från den underhållsskyldige. 1 enlighel med vad som har föreslagits i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.2.6) har paragrafen formulerats om sä alt det klart framgår att redan ekonomiska skäl kan leda lill eftergift. I andra meningen föreskrivs sålunda att eftergift får meddelas om del är påkallat av ändring i den underhållsskyldiges ekonomiska förhållan­den.

En förutsättning för eftergift enligt den föreslagna föreskriften är alltså all en avgörande ändring lill det sämre har inträtt i den underhållsskyldiges ekonomiska förhållanden. Att undeihållsbidraget från början har beslämts lill ell förhögl belopp är däremot inte skäl föreftergifi enligt regeln. Inte heller den omständighelen att barnets andra förälder har fått en bättre ekonomi och därför kan bära en större del av underhållsbördan utgör grund för eftergift. Såsom faktorer som kan leda till eftergift nämns i nuvarande lydelse sjukdom, arbetslöshet, omhändertagande för vård och stor försörjnings­börda. Dessa har givelvis fortfarande betydelse. Men också andra omstän-


 


Prop. 1978/79:12                                                   205

digheler som försvagar den underhållsskyldiges betalningsförmåga får     18 § BfsktL beaktas. Dit hör t. ex. alt den bidragsskyldige har börjat studera. Även en eftersläpning av inkomstökningen i förhållande till den automatiska index­uppräkningen av underhållsbidragen kan tänkas utgöra en sådan försämring som berättigar till eftergift av återkrav.

En inkomstförsämring eller liknande berättigar lill eftergift endasl om del är "påkallat". För delta får krävas all ändringen har viss varaktighet och storlek. Mindre variationer i de ekonomiska villkoren fär den underhålls­skyldige acceptera. Även en mera påtaglig ändring till del sämre bör i detla sammanhang lämnas utan beaktande, om den underhällsskyldige ändå ulan vidare kan betala del fastställda bidraget. Detta kan nämligen redan från början ha satts lågt med tanke på den andra förälderns särskilt goda underhållsförmåga. När väl eftergift får meddelas, blir de nämnda faktorerna - försämringens varaktighet och dess grad - också avgörande för frågan om hur mycket av ålerkravsbeloppet som skall efterges. Genom ett tillägg lill paragrafens första mening har i förslaget gjorts klart att eftergiften kan vara partiell och alltså avse del av ett månadsbelopp. De bestämmelser om förbehållsbelopp vid beräkning av underhållsbidrag som i departementsför­slaget är upptagna i 7 kap. 3 § FB bör kunna bli till ledning för bedömningen av eftergiftsfrågorna. 1 övrigt får anvisningar ges i de riktlinjer som skall utfärdas av riksförsäkringsverket.

Föratt eftergift skall kunna beslutas är del inte nödvändigt all försäkrings­kassan först har gjort försök all få ut ålerkravsbeloppet genom införsel eller annan indrivningsålgärd. Innan indrivningsålgärd vidtas skall kassan bedöma om den underhållsskyldige "efter förmåga" fullgör sin betalnings­skyldighet (17 § bidragsförskottslagen). Visar det sig då att skäl för eftergift föreligger, bör kassan underlåta att begära införsel eller utmätning. Som förul nämnts kan kassan själv ta initiativ till beslul om eftergift.

En del underhällsskyldiga betalar fullt ut löpande återkravsbelopp via införsel. Även för deras del kan emellertid fråga om eftergift undantagsvis uppkomma. Jag vill erinra om att en underhållsskyldig vid införsel ofta förbehålls ett lägre belopp än enligt de föreslagna bestämmelserna i 7 kap. 3 S FB. Visserligen kan eftergift i princip inte avse redan betalda återkravsbelopp. Det lorde emellertid vara möjligt all bevilja eftergift beträffande belopp som har tagits ut tvångsvis efter det atl ansökan har gjorts om eftergift. I avvaktan på prövningen av återkravsfrägan bör försäkringskassan också kunna begära all införselbeloppel minskas. Hinder kan, i enlighet med hittillsvarande praxis, inte heller anses möta mol all bevilja eftergift för bidragsförskott som kan komma alt utges för viss, begränsad tid framöver. Efiergifisinslitulel är emellertid inte något egentligt instmment för jämkning av underhållsbidra­get. Vid förändringar som beslår för framtiden bör den underhällsskyldige därför hänvisas all söka rällelse genom jämkning av underhållsdomen eller avtalet.


 


Prop. 1978/79:12


206


 


Den nu diskuterade bestämmelsen bör inie la användas så all en underhållsskyldig, som har dragit på sig en underhållsskuld genom betal­ningsförsummelse, får behålla mera av sin inkomst för egen del än som följer av införsellagens regler om förbehållsbelopp. Rätten lill eftergift enligt bestämmelsen bör bedömas i förhållande till den bidragsskyldiges ekono­miska villkor under den tid då skulden uppkom. Betalning av skulden kan emellertid försvära den underhållsiskyldiges rehabilitering efter en senare inträdd sjukdom eller anslallsvislelse eller annars fä socialt ogynnsamma verkningar för honom. Liksom enligt gällande rätt bör därför eftergift kunna medges också i sådana fall efter en skäligheisprövning. Bestämmelsen om detla återfinns i paragrafens tredje mening. Den kan givetvis tillämpas även när man inte kan tala om belalningsförsummelse men då ålerbetalningsskyl­digheten pressar den bidragspliklige på ett sätl som kan få olyckliga följder med hänsyn lill hans personliga förhållanden, utan all betalningssvårighe-terna kan föras tillbaka pä någon iindring i de ekonomiska förhållandena. Också i övrigt öppnar bestämmelsen möjlighet lill eftergift, om ell återkrav pä grund av särskilda omständigheter skulle vara oskäligt.


Övergångsbest. BfsktL; 1 § indexlagen


Övergångsbestämmelser

Som jag har sagt i den allmänna mijtiveringen (avsnitt 5.7) bör de regler som avser reduktion av bidragsförskott och återkrav därför atl den underhälls­skyldige har haft barnel hos sig träda i kraft först den 1 januari 1980. Detta gäller alltså de nya bestämmelserna i 4a § andra slyckel och 15 §. Övriga ändringar i lagen träder däremot i krafl den 1 juli 1979.

7.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1966:680) om ändring av vissa underhållsbidrag.

1 paragrafens första stycke har gjorts en redaktionell ändring så atl del framgår att den lagstadgade bidragsskyldighet som åsyftas är den familje­rätlsliga underhållsskyldigheten. Vidare har med anledning av förslaget i 7 kap. 5 § FB kretsen av bidragsmollagare ändrats så att "makes barn" har ersatts med uttrycket "egel ellerannans barn". Enligt den nämnda paragrafen kan en person nämligen bli underhlllsskyldig mot barn lill någon han bor tillsammans med ulan all vara gift med. Slutligen har ur kretsen av bidragsmollagare utmönstrats "fader eller moder", efiersom barns bidrags­skyldighel mol föräldrar enligt nuvarande 7 kap. 3 § FB föreslås bli upphävd.


 


Prop. 1978/79:12                                                   207