Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1978/79:110 Regeringens proposition

1978/79:110

om riktlinjer för skogspolitiken, m. m.;

beslutad den 22 februari 1979.

Regeringen föreslår riksdagen atl antaga de förslag som har upptagils i bifogade utdrag av regeringsproiokoll denna dag.

OLA ULLSTEN

ERIC ENLUND

Propositionens huvudsakliga innehåll

I proposilionen läggs fram förslag lill riktlinjer för skogspolitiken. Enligt förslaget skall skogen skötas så atl den varaktigt ger en hög och värdefull virkesavkastning. Vid skötseln skall hänsyn las till naturvårdens och andra allmänna intressen.

1 proposilionen föreslås en ny skogsvårdslag som skall ersätta den nu gällande skogsvårdslagen (1948: 237). Skogsvårdslagstiftningen är ett av medlen i skogspolitiken och den nya lagstiftningen syfiar till att tillgodose de allmänna riktlinjerna för denna politik.

Den nya skogsvårdslagen föreslås lill skillnad från den nuvarande gälla även statens och kyrkans skogar. Enligt förslaget införs skyldighet att sör­ja för återväxt av skog inte bara som nu efter avverkning och när skog har skadats ulan även när tillväxten avsevärt understiger den tillväxt som är möjlig. 1 vissa fall skall skogsvårdsstyrelsen kunna kräva atl överårig skog föryngras. Skyldighet införs all vårda ungskog genom röjning. Lagen inne­håller bestämmelser om begränsning av rätten att slutavverka växlkraftig skog och om ransonering av den slutavverkningsmogna skogen. Skyldig­heten för skogsägare att anmäla avverkning behålls i stort selt oförändrad. Skogsvårdssiyrelsen ges möjlighet att i särskilda fall föreskriva vilka åtgär­der som skall vidlas med hänsyn till naturvårdens intressen. Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1980.

Det statliga ekonomiska stödet lill skogsbruket föreslås öka väsentligt fr.o. m. den Ijanuari 1980. Sammantagna innebär förslagen en uppräkning med 90 %. En väsenflig del föreslås liksom hittills utgå inom ett särskilt skogligt stödområde i norra Sverige.

I fråga om den skogliga forskningen föresläs en kraftigt ökad statlig sats­ning. Sammanlagl föreslås vid sidan av Sveriges lantbruksuniversitets an­slag för verksamheten en uppräkning med närmare 30 %.

Skogsägarna medverkar i finansieringen av vissa statliga ålgärder på del skogliga områdel via skogsvårdsavgiften. I propositionen föreslås alt av­giften höjs från 0,9 promille av skogsbruksvärdet till 3 promille. I    Riksdagen 1978179. I saml. Nr 110


 


Prop. 1978/79:110                                                                2

1    Förslag till Skogsvårdslag

Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna bestämmelser

1   § Skogsmark med dess skog skall genom lämpligt utnyttjande av mar­kens virkesproducerande förmåga skötas så atl den varaktigt ger en hög och värdefull virkesavkastning. Vid skötseln skall hänsyn tas till naturvår­dens och andra allmänna intressen.

2   S    Med skogsmark avses i denna lag

1.    mark som är lämplig för virkesproduktion och som inte i väsenilig ul­
siräckning används för annat ändamål,

2.    mark där del bör ftnnas skog till skydd mol sand- eller jordflykt eller
mot att fjällgränsen flyttas ned.

Mark som ligger helt eller i huvudsak outnyttjad skall dock inte anses som skogsmark, om den på grund av särskilda förhållanden inte bör las i anspråk för virkesproduktion.

Mark skall anses lämplig för virkesproduktion, om den enligt vedertagna bedömningsgrunder kan producera i genomsnitt minsl en kubikmeter virke om året per hektar.

3   § Denna lag hindrar inte atl skogsmark tas i anspråk för annal ändamål än virkesproduktion.

4   § Denna lag skall inte tillämpas i den mån den slrider mot föreskrifter som har meddelats med slöd av naturvårdslagen (1964: 822) eller annan lag.

Anläggning av skog pä skogsmark

5 §    Ny skog skall anläggas på skogsmark

1.   om markens virkesproducerande förmåga efter avverkning eller på grund av skada på skogen inte tas till vara på ett godtagbart sätt,

2.   om marken ligger outnyttjad,

3.   om skogen är så gles eller till så stor del beslår av för marken olämp­ligt trädslag all dess tillväxt är avsevärt lägre än den tillväxt som är möjlig.

Ålgärd enligt första siycket skall vidlas i fall som anges i 1 och 2 utan dröjsmål och i fall som anges i 3 inom skälig tid.

6   § Om ett skogsbestånd är överårigt och markens virkesproducerande förmåga tas lill vara endast i ringa utsträckning på grund av röta eller själv­gallring i beståndet får skogsvårdssiyrelsen beslula att beståndet skall slutavverkas och ny skog anläggas.

7   S Vid anläggning av ny skog skall de föryngringsätgärder vidtas som kan behövus för atl irygga återväxten av skog av tillfredsställande täthet och beskuffenhet i övrigt Föreskrifter om föryngringsmetod, markbered-


 


Prop. 1978/79:110                                                                   3

ning, sådd. plantering, vård av plantskog och andra åtgärder i nämnda syf­ie meddelas av regeringen eller myndighei som regeringen besiämmer.

8 § Om det är påkallat frän skogsvårdssynpunkt, fär regeringen eller
myndighet som regeringen besiämmer meddela föreskrifter som förbjuder
eller släller upp villkor för

1.   användning av visst slag av skogsodlingsmalerial av inhemskt eller ul­
ländskt ursprung vid anläggning av skog,

2.      handel med sädanl material.

Med skogsodlingsmaterial avses frön. plantor, sticklingar och andra for­mer av förökningsmaterial, avsedda för anläggning av skog.

9 S Röjning av plantskog eller ungskog skall ske, när skogen är sä lät el­
ler av sädan beskaffenhei i övrigi all produktionen av värdefullt virke vä­
sentligt hämmas.

Om skogen är nära gullringsbar ålder, fär skogsvårdssiyrelsen i särskilda full medge all röjningen ersätts med tidig gallring.

10   S Skogsmarkens ägare är ansvarig för anläggning och vård av ny skog.

11   S Skogsvårdssiyrelsen fur i särskilda fall medge undantag från 5. 7 och 9 ijij.

Avverkning av skog pä skogsmark

12 S    Avverkning pä skogsmark fär inte ske på annal sätt än genom

1.  röjning eller gallring som främjar skogens utveckling.

2.  slulavverkning som är ändamålsenlig för anläggning av ny skog.

13 § Skog får inle slutavverkas förrän den har nått sådan ålder att endasl
en mindre ökning uv dess medelproduklion kan erhållas, om skogen får slå
kvar. Medelproduktionen beräknas som tillväxten i medeltal per är från
det att skogen anlades.

Regeringen eller myndighet som regeringen besiämmer meddelar före­skrifter om den tidigaste slutavverkningsålder som skall gälla för olika trädslag inom skilda delar av landet pä mark av olika bonitet.

Skogsvårdssiyrelsen fär i särskilda fall medge undanlag från försia siyc­ket.

14 S Skogsmarkens ägare svarar för all slutavverkning bedrivs så atl en
jämn åldersfördelning av skogen på hans brukningsenhet främjas.

Regeringen eller myndighet som regeringen besiämmer meddelar före­skrifter om hur stor andel av en brukningsenheis skogsmarksareal som år­ligen eller eljesl periodvis får sliilavverkas.

Skogsvårdssiyrelsen får i särskilda fall medge undantag från första styc­ket.

15 § Som brukningsenhet skall räknas den skogsmark inom en kommun
som lillhör samma ägare, om ej annat följer av föreskrifter som meddelas
av regeringen eller myndighei som regeringen besiämmer.


 


Prop. 1978/79:110                                                                   4

16   § Skogsvårdssiyrelsen skall på begäran meddela beslut på förhand huruvida viss avverkning är förenlig med 13 eller 14 S.

17   § Skogsmarkens ägare är skyldig att enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer underrätta skogsvårdssiyrelsen om avverkning som skall äga rum på hans mark.

Svårföryngrad skog och skyddsskog

18   § Regeringen får föreskriva all skog som är svår all föryngra på grund av dess ogynnsamma läge eller som behövs som skydd mol sand- eller jordflykt eller för atl förhindra att fjällgränsen fiyttas ned skall avsällas som svårföryngrad skog eller skyddsskog.

19   § 1 svårföryngrad skog eller skyddsskog får avverkning inle ske utan skogsvårdssiyrelsens tillstånd.

1 samband med att tillstånd ges kan skogsvårdsstyrelsen besluta om ål­gärder för alt begränsa eller molverka olägenhet och trygga återväxten.

Tillstånd behövs inte för röjning eller gallring som främjar skogens ut­veckling.

Insektshärjning

20 § Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om bekämpning av inseklshäijning i skog och om upparbetning
av skadad skog, uiforsling eller lagring av virke och andra ålgärder som be­
hövs för att motverka uppkomsten av yngelhärdar.

Skogsmarkens ägare är ansvarig för att sådana åtgärder utförs. För före­byggande åtgärder i samband med avverkning och lagring av virke är ock­så annan som har rätt alt förfoga över skog eller virke ansvarig.

Naturvårdshänsyn

21 § Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om den hänsyn som skall tas till naturvårdens intressen vid
skötseln av skog, såsom i fråga om hyggens storlek och utläggning, be­
ståndsanläggning, kvarlämnande av trädsamlingar och skogsbilvägars
sträckning.

Bemyndigandet medför inte befogenhet att meddela föreskrifier som är så ingripande alt pågående markanvändning avsevärt försvåras.

Tillsyn

22    § Skogsstyrelsen utövar den centrala tillsynen över efterievnaden av denna lag och med stöd av lagen meddelade föreskrifter. Skogsvårdssty­relsen ulövar den närmare tillsynen inom länet

23    § Tillsynsmyndighet har rätl att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen enligt denna lag.

24    § Tillsynsmyndighet får meddela föreläggande eller förbud som be­hövs för att denna lag eller föreskrift som har meddelats med stöd av lagen skall efterlevas.


 


Prop. 1978/79:110                                                                  5

Föreläggande eller förbud får meddelas sedan det har visat sig att myn­dighetens råd och anvisningar inte har följts. 1 brådskande fall eller när det annars finns särskilda skäl, får dock föreläggande eller förbud meddelas omedelbarl.

1 beslut om föreläggande eller förbud kan tillsynsmyndigheten ulsätia vi­le.

Underlåter någon att efterkomma föreläggande, får tillsynsmyndigheten förordna att åtgärden skall vidtas på den försumliges bekostnad.

25 § Föranleder avverkning förhållandevis dyra återväxtåtgärder i större
omfattning, får skogsvårdsstyrelsen i samband med avverkningen förord­
na att säkerhei skall ställas för fullgörandet av åtgärderna.

Säkerhet får även krävas som villkor för tillstånd enligt 19 §.

Ställs inte säkerhet i fall som avses i första stycket, får skogsvårdsstyrel­sen meddela förbud all avverka skog på brukningsenheten ulan skogs­vårdsstyrelsens tillstånd.

26 § Regeringen kan föreskriva att särskilda avgifier skall tas ul i ärende
enligt denna lag.

Ansvar och besvär m.m.

27 §   Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1.    bryier mot föreskrift som har meddelats med stöd av 8 § första styc­
ket eller 20 § första slyckel,

2.  bryter mot 12 §, 13 § försia siycket eller 14 § första stycket,

3.  bryier mot 19 § försia siycket eller mot föreskrift om avverkning som har meddelats med stöd av 19 § andra stycket,

4.  bryter mot avverkningsförbud som avses i 25 §,

5.  underlåter atl fullgöra anmälningsskyldighet som har föreskriviis med stöd av 17 §,

6.    underlåter att iaktta föreläggande eller bryter mot förbud som har
meddelals för att föreskrifi enligt 21 § skall efterievas.

1 ringa fall döms ej till ansvar.

Har flera medverkal lill gäming som avses i försia stycket gäller 23 kap. 4 och 5 §§ brottsbalken.

Den som har överträtt vitesföreläggande eller viiesförbud döms inle lill ansvar enligt denna lag för gäming som omfattas av föreläggandet eller för­budet.

28    § Virke efter avverkning som innebär brott enligt denna lag eller vär­det därav skall förklaras förverkal, om det inle är uppenbart obilligl.

29    § Talan mol skogsvårdsstyrelsens beslut enligt denna lag förs hos skogsstyrelsen genom besvär. Mot skogsstyrelsens beslut förs talan hos regeringen genom besvär.

30 § Myndighet får förordna all dess beslul skall lända till efterrättelse
utan hinder av förd talan.

1. Denna lag Iräder i krafl den 1 januari 1980.

2.   Genom lagen upphävs skogsvårdslagen (1948: 237) och förordningen
(1894:17 s. 1) angående hushållningen med de allmänna skogama i rikel.


 


Prop. 1978/79:110                                                                    6

3.   Förekommer i lag eller annan författning hänvisning lill föreskrifi som har ersatts genom beslämmelse i denna lag, lillämpas i slället den nya be­stämmelsen.

4.   Den som innehar skogsmark under ständig besittningsrätt och äger tillgodogöra sig skogens avkastning ulöver husbehovet eller som innehar skogsmark med fideikommissrätt skall vid tillämpningen av nya lagen an­ses som skogsmarkens ägare.

5.   Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva de avvikelser från nya lagen son\ kan behövas med hänsyn till övergångs-svårigheter som kan föranledas av den genom lagen införda röjningsskyl­digheten.

6.   Tillstånd eller beslut som meddelats med stöd av 6. 7, 10, 13, 24 eller 26 S skogsvårdslagen (1948: 237) skall anses meddelade med stöd av mol­svarande beslämmelse i nya lagen, om inle regeringen eller myndighei som regeringen bestämmer förordnar annat. Med stöd av 25 § förslnämnda lag meddelade förordnanden skall gälla tills vidare. Avverkningsanmälan som gjorts före nya lagens ikraftträdande skall anses ha fullgjorts enligt nya la­gen.

2    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974: 434) om bevarande av bokskog

Härigenom föreskrivs att 6 S lagen (1974: 434) om bevarande av bok­skog skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydels


 


Vägras tillstånd till avverkning av icke ulveckliugshar bokskog och föranleder detta att ralionelll bok­skogsbruk avsevärt försvåras, är ägaren av fasiighelen och inneha­vare av särskild rält till fastigheten berättigade lill ersältning av staten för den skada de härigenom lider.

Vägras i annal fall lillsiånd enligi denna lag, ulgår ej ersättning.

Med ulveckllngsbar skog avses skog som anses ulveckllngsbar en­ligi skogsvärdslageii (1948: 237).


Vägras tillstånd till avverkning av bokskog när hinder mot avverk­ningen inle föreligger enligi 13 § .skogsvårdslagcn (1979:000) och föranleder detta atl ralionelll bok­skogsbruk avsevärt försvåras, är ägaren av fastigheten och inneha­vare av särskild rätl lill fastigheten berättigade till ersättning av staten för den skada de härigenom lider.

Vägras i annal fall lillsiånd enligt denna lag, ulgår ej ersältning.


Denna lag Iräder i kraft den I januari 1980.


 


Prop. 1978/79:110                                                                7

3    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1946: 324) om skogsvårdsavgift

Härigenom föreskrivs att I och 2 SS lagen (1946: 324) om skogsvärdsav-gift' skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse

1   s-


 


Den, för vilken vid taxering lill kommunal inkomstskatt såsom skattepliktig inkomsi upptagits ga­ranlibelopp för jordbruksfastighet, som vid fastighetstaxering åsatts delvärdel skogsbruksvärde, är skyldig ertägga skogsvårdsavgift. Sädan avgifl uigår för varje år med 0,9 promille av skogsbruksvärdet

Har garantibeloppel jämkats / £'//-lighet med vad därom 1 41 § sista stycket kommunalskatielagen /ö/c-skrives, skaW jämkning ske jämväl av underlaget för beräkning av skogsvårdsavgift.

Skogsvårdsavgift skall utgå i helt antal kronor, därvid iakttages atl avgifisbeloppei vid örelal över femiio avrundas uppåt och vid an­nal örelal avrundas nedåt till när­masle hela krontal.


Den, för vilken vid taxering till kommunal inkomstskatt säsom skattepliktig inkomsi upptagits ga­rantibelopp för jordbruksfaslighet, som vid fastighetstaxering åsatts delvärdet skogsbruksvärde, skall belala skogsvårdsavgift. Avgifl en ulgör Ibr varje beskattningsår tre promille av skogsbruksvärdet

Har garantibeloppel jämkats en­ligi 47 § sjätte stycket kommunal­skatielagen (1928:370), skall också underlaget för beräkning av skogs­vårdsavgift yö/HÄYy.v.

Skogsvårdsavgift utgår i hell an­tal kronor. Avglflsbetoppet avrun­das vid örelal över femtio uppåt och vid annat örelal nedåt till när­maste hela krontal.


 


Vad i 75 §i mom. första stycket kommunalskattelagen stadgats om ansvarighel för kommunal tilskyld, som påförts avliden person, skatt äga motsvarande tillämpning i frä­ga om skogsvårdsavgift.


Vad i 75 S 2 mom. första siycket kommunalskattelagen (1928:370) sägs om ansvarighet för kommunal ulskyld, som påförts avliden per­son, gäller också i fräga om skogs­vårdsavgift


Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag, dä lagen enligt uppgift pä den har utkommit frän trycket i Svensk författningssamling. De nya be­slämmelserna i I S försia siycket tillämpas försia gängen i fråga om 1981 års taxering.

'Senaste lydelse av lagens rubrik 1975:18.5. Senaste lydelse 1975:185 (jfr 1975:1181). Senaste lydelse 1953:403.


 


Prop. 1978/79:110

Utdrag
JORDBRUKSDEPARTEMENTET
                 PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1979-01-11

Närvarande: statsministern Ullsten, ordförande, och statsråden Sven Ro­manus, Mundebo, Wikslröm, Friggebo, Wirtén, Huss, Rodhe, Wahlberg, Hansson, Enlund, Lindahl, Winther, De Geer, Blix, Cars, Gabriel Ro­manus, Tham. Bondestam

Föredragande: statsrädet Enlund

Lagrådsremiss med förslag till skogsvårdslag, m. m.

1    Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:is bemyndigande den 13 september 1973 lillkal­lade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet sakkunniga' för att utreda vissa frågor inom skogspolitiken.

De sakkunniga, som antog namnet 1973 års skogsutredning, avlämnade i februari 1975 delbetänkandet (Ds Jo 1975: 1) Virkesbehov och virkestill­gång. I delbetänkandet redovisades dels preliminära virkesbalanser, dels förslag till ett prognossyslem för skogsbruket. Förslagen remissbehand­lades och utgjorde underiag för beslut om ändring i byggnadslagen (prop. 1975/76:56, CU 1975/76:8, rskr 1975/76: 123) och om skogsstyrelsens or­ganisation, m.m. (prop. 1975/76: 132, JoU 1975/76:41, rskr 1975/76:333).

Skogsutredningen avlämnade i januari 1978 slutbetänkandet (SOU 1978:6-7) Skog för framtid. Till protokollet i detta ärende bör fogas utredningens sammanfattning av betänkandet som bilaga I och de lagför­slag som läggs fram i betänkandet som bilaga 2. Beträffande nuvarande förhällanden m.m. samt utredningens närmare överväganden hänvisas till betänkandet.

Efter remiss har yttranden över slutbetänkandet avgetts av hovrätten för nedre Norrland, fortifikationsförvaltningen, statens vägverk, kammarkol­legiet, statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), riksskatteverket (RSV), universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), lantbruksstyrelsen, styrelsen

' Landshövdingen Bengt Lyberg, ordförande, samt riksdagsledamoten Roland Brännström, generaldirektören Bo S. Hedström, byråchefen Ragnar Hjorth, lantbru­karen Sven Jansson och avdelningschefen Nils-Erik Nilsson.


 


Prop. 1978/79:110                                                                    9

för Sveriges lantbruksuniversitet, skogsstyrelsen, statens naturvårdsverk, arbetsmarknadsstyrelsen, statens planverk, statens lantmäteriverk, sta­tens indusiriverk, domänverket, stiftsnämnderna i Strängnäs, Växjö, Karl­stad, Härnösand och Luleå, samtliga länsstyrelser, delegationen för förela­gens uppgiftslämnande (DEFU), delegaiionen för glesbygdsfrågor. Forsk­ningsstiftelsen skogsarbeten. Institutet för skogsförbättring, statens råd för skogs- och jordbruksforskning. Hushållningssällskapens förbund, gemen­samt av Lantbrukarnas riksförbund och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund (LRF/SSR), Skogssällskapet, Svenska kyrkans församlings­och pastoralsförbund, Sveriges häradsallmänningsförbund, gemensamt av Sveriges industriförbund och Svenska arbetsgivareföreningen. Skogsindu­striernas samarbetsuiskolt (såvitt avser dess medlemmar utanför skogs-ägarekooperalionen). Sågverkens råvaruförening och Landsorganisa­tionen i Sverige (LO). Svenska pappersindustriarbetareförbundet. Svens­ka skogsarbetareförbundet och Svenska träindustriarbetareförbundet har avgetl gemensamt yttrande. Vidare har yttranden avgetls av Tjänstemän­nens centralorganisation (TCO), Svenska kommunförbundet, Landstings­förbundet, Svenska jägareförbundet. Svenska naturskyddsföreningen och Svenska samernas riksförbund.

Kammarkollegiet har bifogat yttranden från de stiftsnämnder som inte har anmodats avge yttrande, UHÄ hänvisar till bilagda yttranden från rektorsämbetena vid Uppsala, Lunds och Umeå universitet, lantbrukssty­relsen har bifogat yttranden från åtta lantbruksnämnder och skogsstyrel­sen från samtliga skogsvårdsstyrelser. Vidare har de flesta länsstyrelser bilagt yttranden från olika länsorgan och kommuner. LO har bifogat ytt­rande frän Svenska lanlarbelareförbundet.

Härutöver har yttranden inkommit från riksantikvarieämbetet, naturhis-toriska riksmuseet, kommunstyrelsen i Uppsala kommun, Kungl. veten­skapsakademiens miljövårdskommitté. Ingenjörs vetenskapsakademien. Centerns ungdomsförbund. Dalby norra skogsägareförening. Familjejord­brukarnas riksförbund, Friluftsfrämjandet, Hälsofrämjandet, Kooperativa förbundet (KF), Ljusdals miljövärdsförening, Marks miljövårdsgrupp. Miljöförbundet, Miljövärnet för Västsverige, Skövde miljöforum, Sveriges arbetares centralorganisations skogsbmksfederaiion, Sveriges fältbiolo­giska ungdomsförbund, Sveriges jordägareförbund och Södra skogsägar­nas hallandsregion.

En sammanslällning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.


 


Prop. 1978/79:110                                                                  10

2    Föredragandens överväganden

2.1  Allmänna riktlinjer för skogspolitiken

2.1.1 Inledning

Skogen dominerar naturen i Sverige. Ungefär 23,5 milj. hektar eller 57 % av landurealen är skogsmark som ur lämpud för skogsproduktion. Därtill kommer vissu urealer barrskog och lövskog i fjällomiådena samt natur-skyddade skogsområden m.m. Totalt omfattar skogarna sålunda ca 60% av landets yta.

Skogsnäringen, dvs. skogsbruket och skogsindustrin, är av väsenilig belydelse bl. a. för vårt lunds ekonomi och för sysselsättningen. För bytes­balansen med utlandet spelur den en närmast avgörande roll. Under 1970-talet har exporten uv skogsindustri- och skogsprodukter utgjort mellan 20% och 25% av våra exportinkomster. Närmare 300000 människor är direkt eller indirekt sysselsatta inom näringen. Dess betydelse i syssel-sältningshänseende har visserligen minskat under senare är främst genom en omfattande rationalisering inom skogsbruket I skogslänen och vissa andra delar av landet svarar den dock fortfarande för en stor del av sysselsättningen.

Den svenska skogsindustrin har expanderat kraftigt under senare är. Avverkningarna har nästan fördubblats de senaste 50 åren samtidigt som virkesförrådet har ökat med ca 40%. Industrins virkesbehov vid normalt utnyttjande av nu befintlig kapacitet har beräknats uppgå till 75 milj. skogskubikmeter (mPsk) per år. Detta är något mer än den årliga tillväxten i våra skogar f. n. Virkesbehovei överstiger alllså numera den virkeskvanti­tet som del långsiktigt är möjligt att leverera med hittills tillämpade skogs­bruksprogram. Samtidigt karakteriseras virkeslillgången av dels regional obalans, dels överskott på lövvirke.

Under senare är har motsättningar mellan naturvärdens och skogsbru­kets intressen blivit allt mera vanliga. Några skäl lill detla är atl naturvår­den och ullmänhetens medvetenhet om miljön har växt sig starkare, alt kraven på högre produktivitet i skogsbruket har ökal och att vissa av de i skogsbruket använda skötsel- och avverkningsmetoderna har förändrats. Från flera häll har framförts krav pä en modernisering av den nu 30 är gamla skogsvärdslagstiftningen.

Nu ungivna omständigheter har motiverat en översyn av nu gällande riktlinjer för skogspoliliken, som fastställdes av 1948 års viksdag (prop. 1948:34, JoU 1948:10, rskr 1948:13). År 1965 tillsattes skogspolitisku utredningen, som senare följdes av en ny utredning, 1973 års skogsutred­ning (Jo 1973:06). Skogsutredningen häri belänkandei (SOU 1978: 6) Skog för framtid lagl fram förslug till riktlinjer för skogspoliliken. Utredningen redovisar bl.a. förslag om skogsproduktionens inriktning och omfattning, förslag till ny skogsvårdslagstiftning och lagstiftning i syfte all garanlera


 


Prop. 1978/79:110                                                                 H

finansieringen av vissu skogsvärdskoslnudei sumt lorslag om statligt stöd lill skogsbruket

Under senare åi har vissu förändringar vidtagits inom ramen för skogspolitiken. Sälunda infördes är 1974 en allmän hänsynsregel i skogs-vårdshigen för alt bälire tillgodose nulurvärdens inlressen. Samma är beslutades uv främst regionalpoliliska skäl utt väsentligt öka del statliga stödet till skogsvärden i norra Sverige. Är 1976 infördes en statlig reglering av skogsindustrins utbyggnad samtidigt som skogsstyrelsen tilldelades re­surser för alt bättre kunna följa skogsproduktionens och virkeskonsum­tionens utveckling. Genom en ändring i skogsvärdslugen år 1977 vidgades skyldigheten för skogsägare att vidla åtgärder för att motverka insektsska­dor pä skog.

Givetvis mäste i en översyn av skogspolitiken beaktas förutsättningarna i stort för den svenska skogsindustrin. Jug vill erinra om att skogsindustri­frågorna är föremål för utredning inom industridepartementet och att che­fen för industridepartementet har för avsikl att senare ta upp dessa frågor. Jag har därför samrått med honom i de frågor som har särskild belydelse härför.

1 samband med redovisningen av den fysiska riksplaneringens plane­ringsskede under hösten 1977 har en rad myndigheter lämnat synpunkter på skogsbruksfrågor och dä särskilt frågor om skogsbrukets behandling i översiktlig fysisk planering. Dessa frågor behandlas också i arbetet inom bostadsdepartementet med förslag lill ny plan- och byggnadslagstiftning. Jag har därför samråti med chefen för bostadsdepartementet.

2.1.2 Skogspolitikens mål

Som jag har nämnt fastställdes riktlinjerna för nu gällande skogspolitik genom beslut av 1948 års riksdag. Det allmänna målet angavs vara att skogsmarkens virkesalslrande förmäga skall utnyttjas effektivt, så att för­utsättningar skapas för att vidmakthålla och såvitt möjligt även utvidga skogsbruket och därmed också de industrier som är beroende av skogen för sin rävaruförsörjning. Skogsmark med växande skog bör sålunda ge­nom utnyttjande på lämpligt sätt av markens virkesalslrande förmåga skötas så, att ett tillfiedsställande ekonomiskt utbyte och en så långt möjligt jämn avkastning erhålls. Skogsbruket skall alltså bl.a. bedrivas efter ekonomiska principer, dvs. som ell ekonomiskt företag inriktat på att uppnå en tillfredsställande lönsamhet En sådan inriktning ansågs nödvän­dig för alt skogsindustrin med framgång skall kunna hävda sig i konkurren­sen pä världsmarknaden. Vid sidan av de rent ekonomiska synpunkterna bör enligt riktlinjerna även vissa andra faktorer uppmärksammas. Främst bör hänsyn tas till skogens värde som sysselsättningsobjekt för befolkning­en i skogsbygderna. Det ansågs vara ett beaktansvärt socialt önskemål att skogsproduktionen bedrivs sä att urbetstillfällenu blir någorlunda jämnt fördelade över längre perioder. En jämn fördelning av skogsuttagen ansågs vura av stor betydelse även frän skogsindustrins synpunkt


 


Prop. 1978/79:110                                                                   12

Skogsulredningen framhåller som självklart att en utgångspunkt för skogspolitiken måste vara alt skogsnäringen arbetar i överensstämmelse med de övergripande samhällsekonomiska målen och i samspel med andra samhällssektorer. Näringen måste alllså bidra lill att bl.a. målen om full sysselsättning, ekonomisk tillväxt, regional balans, balans i utrikesbetal-ningarna och om god natur- och miljövård uppfylls.

Skogarna bör enligt utredningen utnyttjas på sådant sätt att de varaktigt ger en virkesavkastning på hög nivå. Utredningen anför att en sådan inrikining slår i överensstämmelse med direktiven lill utredningen. Dessut­om ligger den i linje med vad lillgängliga inlernationella prognoser över efterfrågan på skogsinduslriprodukter visar på medellång sikl. Vidare mo­tiverar osäkerheten om framtiden enligi utredningen en väl avvägd hushåll­ning med våra skogar. Härigenom kan valmöjligheterna och handlingsfri­heten i fråga om skogarnas utnyttjande behållas även i framtiden. Utred­ningen anser vidare atl skogsproduktionen bör vara inriktad mot hög kvaliiel av i huvudsak barrträdsvirke. Eftersom skogsbruket bedrivs under skiftande förutsättningar måste enligt utredningen kraven på den enskilde skogsägaren anpassas till vad som kan anses skäligt och rimligt med hänsyn till både allmänna och enskilda intressen.

Även hänsynen lill sysselsättningen lalar enligt utredningen för att skogsbruket inriktas på en jämn och varaktig virkesavkastning. Strävan bör vara att genom en hög intensitet i skogsskötseln söka behålla en hög sysselsällningsnivå och att genom krav på jämn eller varakiig avkastning undvika tvära omkastningar i sysselsältningshänseende.

Utredningen framhåller att kravet på en hög virkesavkastning kan behö­va anpassas med hänsyn till den samlade allmänna synen på markutnytt­jandet. Efiersom markresurserna är begränsade måste skogsmark tas i anspråk för byggnadsändamål och för friluftsliv och rekreation m. m. En­ligt ulredningen är del nödvändigt att frågor om förändring av skogsmar­kens utnyttjande görs till föremål för övergripande bedömningar med ut­gångspunkt bl.a. i den skogspolitik som statsmakterna fastställer. Ulred­ningen anser att principen vid ianspråktagande av skogsmark för andra ändamål än skogsbruk bör vara att i första hand sådan mark väljs som från skogsbrukssynpunkt är sämst. Ulredningen framhåller alt nämnda övergri­pande bedömningar om förändringar av markanvändningen även bör inne­fatta avvägningar mellan de rena skogsbruksintressena och naturvårdens intressen. Enligt utredningen bör de principer om allmänna hänsynstagan­den lill naturvårdens intressen som lades fasl år 1974 gälla även i fortsätt­ningen.

Ulredningen sammanfattar sitt förslag till övergripande mål för skogspo­litiken sä, att skogsmark med växande skog skall skötas så att den varak­tigt ger en med hänyn till markens virkesproducerande förmåga och övriga förutsättningar hög virkesavkastning.

Remissinstanserna är på del hela taget positiva till utredningens förslag till allmänna riktlinjer för den framlida skogspolitiken. Från många häll


 


Prop. 1978/79:110                                                                  13

betonas att den snabba utvecklingen inom både skogsbruket och skogsin­dustrin liksom den ökade insikten om behovei att la hänsyn till miljövår­dens intressen är motiv för att nu di-a upp riya riktlinjer för skogspolitiken. Några av de remissinsianser som särskilt har behandlat frågan om avväg­ningen mellan skogsbrukels och miljövårdens inlressen anser emellertid all utredningen har åsidosatt miljöaspekterna. De framhåller alt utred­ningsmaterialet i denna del är otillräckligt som underlag för ställningsta-gunde till skogspoliliken.

De flesta remissinstanserna ansluter sig till utredningens uppfattning atl utgångspunkten för skogspolitiken måste vara all skogsnäringen skall ar­bela i överensstämmelse med de övergripande samhällsekonomiska målen och i samspel med andru samhällssektorer. De biiräder också förslaget om en politik som innebär en långsiktig och väl avvägd hushållning med våra skogar. Endast industriverket förordar, med utgångspunkt i en samhälls­ekonomisk diskussion, en kortsikligare politik utan reglering av avverk­ningarna. 1 fråga om förslaget alt skogsproduktionen dessutom skall inrik­tas på en hög produktion av i huvudsak barrträdsvirke är meningarna däremot mera delade. Flera remissinstanser, främst de som företräder miljöintressena, anser att utredningen har förordat en alltför intensiv skogsvård och en ulltför stark inriktning mot barrlrädsproduktion. Bl.a. företrädare för sågverksindustrin anseratt inriktningen mol såglimmerpro-duktion inte är tillräckligt stark.

Flera remissinstanser framhåller som positivt atl de privalekonomiska inlressena inte betonas lika slarkl i utredningens förslag som i nu gällande mål för skogspoliliken. Andra menar alt dessa intressen måste betonas mera.

Flertalet remissinstanser tar upp frågan om skogens och skogsmarkens användning för annat än skogsproduktion. Flera biträder utredningens uppfattning i denna fräga. Men det finns ocksä många, främst organisatio­ner och myndigheter som förelräder miljöintressena, som anser atl miljö­värdens intressen har rönt alltför liten uppmärksamhet i utredningens målformulering. Vissa remissinstanser anser att rennäringens och kultur­minnesvårdens intressen inte har blivit tillräckligt beaktade.

Jag vill till en början framhålla nödvändigheten av att skogspolitiken ges en långsiktig inriktning. Med en sådan inriktning följer att politikens mål inle en gäng för alla kan ges en konkret beskrivning i form av avverknings­nivå, åierväxlåigärder, skogsbruksmeloder, hänsyn till motstående intres­sen m. m. Även om det övergripande målel för skogspoliliken i huvudsak kun stå fast måste vissa delmål omprövas fortlöpande med hänsyn till bl. a. samhällsutvecklingen och forskningens rön. Jag anser i likhet med utred­ningen och flertalet remissinstanser alt skogspolitikens mål och medel nu bör omprövas.

Jag vill understryka alt jag hyser tillförsikt för skogsnäringens framtid. Skogen är en av de få förnyelsebara naturresurserna. Jag är övertygad om


 


Prop. 1978/79:110                                                                  14

att skogen, oavsett de förändringar som sker i det långa perspektivet, kcimmer utt vara en viktig rftvurukällu även i framtiden. Den kommer att vara uv stor betydelse inle buru för värt eget lands ekonomi och vårt välstånd utun ocksä i ett internationellt perspektiv. Vi måste därför ta tillvara möjligheternu utt ulnyttju den produktionsresurs som skogsmarken ulgör. Samtidigt måste givetvis tillbörlig hänsyn las till andra viktiga sam­hällsintressen. Skogen måste ulltså betruktus som en nationell tillgäng som skull utnyttjas för sumhälleis bustu.

Liksom utredningen unserjag det vura självklurt utt skogsnäringen mås­te verka i överensstämmelse med de övergripande samhällsekonomiska målen och i samspel med andra samhällssektorer. Det innebär bl.a. att näringen mäste bidru till att uppfyllu målen om full sysselsättning, ekono­misk tillväxt, regional buluns och buluns i ulrikesbetalningarna men också målen för miljövårds- och nuiurvärdspolitiken. Detta måste vara utgångs­punkten vid formuleringen uv skogspolitikens mål. Målet för skogspoliti­ken har iraditionelll vurit ett sektorsmål. Motsvarande är för övrigt förhål­landet när det gäller t.ex. jordbmket och en rad andra delsektorer av samhällel. Målen för dessa olika områden är givelvis ulformade med utgångspunkt i de allmänna samhällsmålen och de måste även vägas mot varandra och samordnas mot dessa gemensamma mål. Motsvarande bör enligt min uppfattning gälla även vid utformningen av en ny skogspolitik. Jag anser att skogsutredningen i stort har gjort en lämplig avgränsning i sin måldiskussion. Jag uppfattar den kritik som har framförts i detta samman­hang närmast som ett krav på atl skogspolitiken som renodlad sektorpoli­tik bör anpassas bätire till samhällets intressen i övrigi.

Utnyttjandet av skogen och skogsmarken är av stor betydelse inte bara för skogsnäringen. Så t.ex. är skogarnu hemvist för växter och djur som inte tål alltför drastiska förändringar i sin livsmiljö. Skogarna påverkar avgörande miljöfaktorer som t.ex. vattenbalans och lokalklimat. Skogen är också en omistlig tillgång för friluftsliv och rekreation, inbegripet sädana verksamheter som juki, bär- och svumpplockning m. m. Den ulgör i vissa fall ett viktigt inslag i kulturlandskapet. För rennäringen behövs stora områden i norra Sverige som betesmarker. Även om skogsmarken utgör ca 60% av landurealen unser jug atl det av flera skäl är olämpligt att forma skogspolitiken till något av en allmän politik för markanvändningen i landet 1 samhällets markanvändningspolitik måste ju en avvägning göras mellan alla inlressen. även de som inle direkl berör skogen och skogsmar­ken. Jag vill erinru om det ökande behovet av hushållning med våra mark- och vattenresurser och behovet att göra övergripande avvägningar mellan olika anspråk som bl.a. har motiverat den fysiska riksplaneringen. Av vad jag nyss har framhållit om skogsbrukets belydelse följer att även detta måste betraktas som ett riksintresse i planeringen. Givetvis kan del inte undvikas att skogsmark tas i anspråk för andra ändamål än skogspro­duktion. Jag vill emellerlid betona all sådana förändringar av markanvänd-


 


Prop. 1978/79:110                                                                  15

ningen måste föregås av översiktlig planering på lokal och regional nivå, där man försöker nå lösningar som innebär atl skogsmark inle tas i anspråk för andra ändamål, om likvärdiga och från skogsbrukssynpunkt lämpligare lösningar kan åstadkommas. Vidare bör i försia hand sådan mark väljas som från skogsproduktionssynpunkt bäsl kan undvaras i det akluella om­rådet.

Innan jag går niirmare in på målet för skogspolitiken vill jug allmiini o-iöiu frågan hur naturvårdens och rennäringens intressen bör påverka utformningen uv skogspolitiken. Vad först gäller nuturvården skedde en viss samordning mellan skogspoliliken och nalurvårdspolitiken genom be­slut av slulsmukternu år 1974 (prop. 1974:166, JoU 1974:52, rskr 1974:405). Då infördes i skogsvärdslugen en ullman aktsumhetsregel som ;inger ull hänsyn skall tus till nulurvärdens inlressen. Regeln gäller all skogsmark vure sig det är fråga om skogsmark som är särskilt värdefull ftån nuturvuidssynpunkt eller inte. Begreppet nulurvård innefutlar både den vetenskupligu och den sociulu nuturvården, dvs. även friluftsliv och rekrcution i oliku former. Jag vill erinru om all i begreppei nutur innefattas uven den kulturpräglade naturen, t.ex. gamla lövängar och betesmarker, vars bevarande i truditionsenlig hävd bidrar till kännedom om del gamla odlingslandskapet eller som utmärker sig för särskild skönhet Enligt min mening bör den princip om hänsyn lill nulurvärdens intressen som lades läst ur 1974 gälla även vid utformningen av en ny skogspolitik. Riktlinjerna som bygger på dennu princip böremellertid preciseras i vissu hänseenden. Hänsyn lill naturvärden bör sålunda ingå som ett normall led i skogsbruket även i fortsättningen. Jug vill tillägga utt skogsproduktionen ju bygger på biologiska grunder, vilket gör utt naturvårdens och skogsproduktionens inlressen i vissu delur är gemensumma. Givetvis kan skogsbruk inte bedri­vus utan ull den ekologiska balansen rubbus. För skogsbruket är det emellertid ett intresse ull skogens och skogsmurkens prodtiktionsförmägu inte försämrus vure sig på kort eller lång sikt. Skogsbruket måste därför priiglus av en ekologisk grundsyn. Jag vill emellertid påpeku atl nulurvär­dens inlressen kan innebära längre gående krav på hänsynstugande än vad som följer enburt häruv. Jag återkommer närmure till frågor med anknyt­ning härtill i del följunde.

En fråga som skogsulredningen inte har gått in på närmure ur skogspro­duktionens inverkan på rennäringen. Storu skogsområden i Norrlund är uv väsentlig belydelse för renskölseln. Främst gäller del murker som utnyttjas för renbete under vintern. En del områden utnyttjas också året runt av de s.k. skogssamernu. Vissu ålgärder i skogsbruket kun mer eller mindre slurki påverka tillgången på renbete. I syfte atl verku för atl konfiikier mellan skogsbruket och rennäringen löses i samförstånd hur lanlbrukssty­relsen tillsatt en särskild arbetsgrupp med representanter för de båda näringarna. Svensku sumernus riksförbund hur i sitt yttrande över skogsut-redningens förslag understrukit ull det från samisk sidu aldrig gjorts gallan-


 


Prop. 1978/79:110                                                                   16

de att ett skogsbruk i renbetesmarkerna helt skall förhindras men att även samiska värderingar skall vara styrande då del gäller planeringen av skogs­brukels olika ålgärder. Riksförbundei framhåller emellerlid all del nuva­rande samrådel måsle intensifieras och fördjupas och anser att det måste vara möjligl för skogsbruket atl i vart fall i tiden framskjuta olika ålgärder. För egen del vill jag betona nödvändigheten av att eventuella konflikter mellan skogsbruket och rennäringen blir lösta på ett effektivt och smidigt sätt. Della bör kunna ske dels inom den av lantbruksstyrelsen tillsatta arbetsgruppen, dels lokalt i direkt koniaki mellan skogsägarna och same­byn enligt de riktlinjer som arbetsgruppen drar upp. Detta stämmer också överens med utgångspunkterna för arbetet med atl fullfölja den fysiska riksplaneringen. Föruisätiningarna för samförsiåndslösningar bör vara goda särskilt med hänsyn till all slalen är en dominerande skogsägare i berörda områden. För att ytterligare underlätta detta arbete harjag för avsikl att föreslå regeringen atl lanlbruksstyrelsen får i uppdrag att kartläg­ga samebyarnas vinterbetessituation.

Jag går nu över till frågan hur målet för skogspolitiken bör formuleras. Mina överväganden ulgår därvid från vad jag nyss har redovisat i fråga om min syn på skogsnäringens roll i samhället i stort och på hur denna roll kräver hänsynstaganden till andra inlressen.

Jag har nyss redogjort för skogens stora betydelse för landels ekonomi och för sysselsättningen. Denna belydelse har förstärkts kraftigt under 1900-lalel. Förutsättningen härför har bl. a. varit en målmedveten satsning från skogsbrukts sida på att förbättra virkesproduktionen genom en inten­sifiering av skogsvårdsarbetet Samtidigt har ett långsiktigt synsätt präglat de riktlinjer som har gällt för skogspolitiken. Den nu gällande skogspoliti­ken bygger på principen om hushållning med skogstillgångarna och står således väl i överensstämmelse med den moderna synen på resursutnytt­jande. Enligt min mening bör delta synsätt ligga till grund för skogspoliti­ken även i fortsättningen. Det innebär bl.a. att vi även framdeles bör eftersträva en väl avvägd hushållning med skogarna som gör det möjligt att kontinuerligt utnyttja det virke som skogarna kan ge. I ett kontinuerligt skogsbruk ersätls avverkad skog med ny till skillnad från vad fallet är i ett exploaterande skogsbruk. När del gäller frågan om hushållningen med skogarna vill jag framhålla atl motiven härtill tidigare främst har varit behovet att säkra dels skogsindustrins råvaruförsörjning på längre sikt, dels sysselsältningsunderiagel i skogsbruket. Dessa motiv är väsentliga även i fortsättningen, även om det inle är möjligl att nu avgöra hur vi i en avlägsen framtid bäst skall utnyttja vad skogen producerar. Enligt min mening är del emellertid sannolikt att nya användningsområden kommer att utvecklas och atl skogarna kommer att vara en viktig, förnyelsebar råvarukälla även i framtiden. Genom ett framsynt handlande de senasle 100 åren har skogarna gett oss ett väsentligt bidrag till vårt välstånd. Vi bör eftersträva atl även i fortsättningen ge skogsbruket en sådan inriktning att


 


Prop. 1978/79:110                                                                  17

hundlingsfriheten ocb vulmöjligheteina bevurus för kommunde generutio­ner. Vud jug nu har anförl innebär ull jug inte ställer mig bukom det synsätt på hushållning med våru skogur som industriverket hur redovisul i sill remissyttrunde. Detta ställningstagunde får emellerlid inte tolkus så utt jag bortser från behovet av utt för kortare perioder kunnu varieru virkesuttaget med hänsyn till konjunkturernas växlingur.

Den modernu synen på resursutnyttjande leder också till det självklara ställningstagandet alt produktionsförutsättningarna hos den mark som slår lill förfogande för skogsproduktion bör utnyttjas pä bästa sätt. Det innebär bl.a. att stor vikt bör läggas vid att skogsskötseln inriklas på hög volym­produktion av värdefullt virke. Den bör vidare inriktas på en väl differenti­erad produktion i fråga om trädslag. Givetvis är en sådan inriktning av skogsskötseln av grundläggunde betydelse för skogsindustrins råvuruför-sörjning. Det är också av sysselsuttningsskäl omöjligt att borlse från indu­strins behov av råvara pä kort sikt. Jag äremellerlid angelägen att framhål­la att skogsindustrins råvarubehov i nuläget inle får vara styrande för utformningen av en långsiktig skogspolitik. De principer somjag har föror­dat i det föregående tar, somjag har framhållit, i huvudsak sikte på att sä långt möjligl bevara valmöjligheterna och handlingsfriheten för framtiden.

Skogsnäringen är somjag tidigare har nämnl av väsentlig betydelse för sysselsättningen. Särskilt gäller detta i skogslänen, främst i deras glesbyg­der. 1 dessa områden är i dag bristen på alternativu sysselsättningsmöjlig­heter stor samtidigt som förutsättningarna att skapa nya arbetstillfällen är begränsade. Omsorgen om sysselsättningen spelar redan i dag en väsentlig roll i skogspoliliken. Så bör vara fallel även i fortsättningen. Genom ett kontinuerligt skogsbruk med en hög volymproduktion och en god hushåll­ning skapas en fast grund för sysselsättningen inom skogsnäringen och angränsande näringar. Vidare stärks underlaget för nödvändig service i glesbygden. En fortsatt rationalisering av skogsbruket är dock nödvändig.

Skogsbruket i vårt land bedrivs under vitt skilda förutsättningar. En hög målsättning för skogspolitiken skulle därför i vissa fall kunna fordra åtgär­der som inte ur förenliga med den enskilde skogsägarens krav på lönsam­het Givetvis fär kraven inte drivas för långt. De mäste alltid vura rimliga. När sumhället ställer upp krav pä skogsproduktionen måste de sålunda anpassas både lill de biologiska förhållandena och till allmänna och enskil­da inlressen. Jag återkommer till denna fråga när jag behandlar skogspoliti­kens medel.

Summanfultningsvis anserjag alltså att skogsbruket måste verka i över­ensstämmelse med de övergripande samhällsmålen och i samspel med andra samhällssektorer. Jag förordar atl som övergripande mål för skogs­bruket skall gälla att skogsmark och skog på sådan mark skall genom lämpligt utnyttjande av markens virkesproducerande förmåga skötas så atl den vuruktigt ger en hög och värdefull virkesavkaslning. Hänsyn skall därvid tus även till naturvärdens och andra allmänna intressen. 2   Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 110


 


Prop. 1978/79:110                                                                  18

2.1.3  Skogsproduktionsprogrum

Skogsulredningen, som enligt sina direktiv haft att redovisa alternativa skogsproduktionsprogram, har redovisat tre sådana program som i huvud­sak innebär följande.

Programmen omfattar en 100-årsperiod och syfiar till en uppskattning av den högsta möjligu långsiktiga avverkningsnivån efter 1970-talet under de förutsättningar som gäller för resp. program. Avverkningsnivån under 1970-talet har bedömts till 75 milj. nfsk i genomsnitt per år.

Alicniaiiv I beskriver ett skogsbruk liknande del som har bedrivits under de senaste decennierna. Det innebär dock en bättre beståndsan­läggning och mer omfattande boriröjning av lövsly än f. n. och kan beräk­nas ge ungskogar av den kvalitet som vi har i dag. Gallringshuggningarna syfiar till att främju en hög produktion av barrsågtimmer genom att andelen gallring ökas och i högre grad inriktas mot lövträden i bestånden. Gödsling­en av skogsmark förutsätts fortsätta i samma omfattning som under 1970-lalet, dvs. ca 150000 hektar per år. Ell program enligt detta alternativ skulle möjliggöra en bruttoavverkning av ca 75 milj. rnsk perår under 100-årsperioden, vilket i stort sett motsvarar den beräknade virkesförbmkning-en under 1970-talet. För skogsindustrin innebär detta enligt utredningen att en kapacitet motsvarande dagens skulle kunna utnyttjas till i genomsnitt ca 85%>.

Alternaiiv 2 beskriver ett skogsbruk med betydligt högre ambitionsnivå än hittills. 1 förhållande till alternativ I förutsätts en förbättrad beståndsan­läggning och viss användning av förädlat skogsfrö. Under 100-årsperioden förutsätts att contortatall planteras på 14% av skogsmarksarealen i Norr­land och nordvästra Svealand, atl skogsmarksgödslingen successivt ökar frän 150000 lill 450000 hektar per år, att hälften av våra sumpskogar dikas under en 20-årsperiod och att 25% av myrmarksarealen dikas och i före­kommande full gödslas under en 40-årsperiod. Ett program enligt detta alternativ skulle möjliggöra en successiv ökning av den årliga bruttoav­verkningen från 75 milj. msk till 89 milj. nfsk om 100 år. Redan under 1980-talet skulle avverkningarna kunna ökas till närmare 80 milj. nfsk per är. Enligt utredningen skulle skogsindustrin under 1980-talet då kunna utnyttja sin kapacitet till ca 90%.

Alternativ 3 avser enligt utredningen att beskriva ett skogsbruk där sådana restriktioner har genomförls för användning av kemiska bekämp­ningsmedel, gödsling och dikning som har aktualiserats i den allmänna debatten de senaste åren. 1 programmet förutsätts att antalet barrträds-plantor blir lägre och att lövträdsinblandningen i de nyanlagda bestånden, trots förhållandevis aktiva röjningar och hjälpplanteringar efter insektsska­dor, blir högre än i de båda andra alternativen. Vidare förutsätts alt gallringshuggningarna på grund av svårighelerna all avsätta lövträdsvirke i mindre grad kan inriktas mot att la ut lövträd. Ett program enligt detta alternativ skulle leda lill all den årliga brulloavverkningen omedelbarl


 


Prop. 1978/79:110                                                                  19

måste minskas med 6 milj. m-'sk i förhållande till 1970-talets nivå. dvs. till 69 milj. nr'sk. Den möjliga barrvirkesavverkningen skulle minska med 9 milj. m''sk medan lövvirkesavverkningen måste öku med 3 milj. m-'sk. Virkesförrådet av lövträd skulle under lOO-ärsperioden öka med cu 70%. I de bådu andru ulternativen ligger det pä i stort sett oförändrad nivå. En avverkning av denna storleksordning skulle enligt utredningen medge att en industrikapacitet motsvarunde dagens skulle kunna utnyttjas till ca 75%. En vikiig förutsättning härför är atl lövvirkesförbrukningen ökas med närmare 30% motsvarande en tillverkning av ytterligare mer än 0,5 milj. ton lövvedscellulosa. Programmet skulle enligt utredningen fä ome­delbara negativa effekier pä sysselsättningen i skogsbruket och skogsindu­strin och pä exportinkomsterna.

1 de tre alternativen har inte beaktats möjligheterna ull genom ett bättre lillvurulugande av virke och stubbar och genom import av virke öku skogsindustrins råvurulillgångur. Om ekonomiska förutsättningar kun sku­pus härför kan enligt utredningens beräkningur 7-8 milj. m' stubbvirke m.m. lillförus industrin. Importvirke kan enligt utredningen väntus bli förhållandevis dyrt och därför få endast en marginell belydelse.

Utredningen anser att alternativ 2 tillgodoser det uv ulredningen före­slugna målet för skogspolitiken. Utredningen förordar därför alt skogsbru­ket i vårt land bedrivs i huvudsak enligt detta program. Programmet bör enligt utredningen ge utrymme för vardagsrationalisering och viss struktur­rationalisering inom skogsindustrin. Utredningen betonar dock alt en ök­ning UV avverkningen får ske först när de i programmet ingående skogs-vårdsätgärderna har vidtagits och den beräknade effekten har uppnåtts. Programmet förutsätier att vissa åtgärder vidtas som har miljömässiga effekter. Utredningen är dock övertygad om att dessa effekier kan begrän­sas till vad som är acceptabelt genom tillämpning uv gällande bestämmel­ser om användning av bekämpningsmedel och gödselmedel och genom lillämpning av de bestämmelser om hänsyn till naturvården som utredning­en föreslår. Utredningen frumhåller nödvändigheten av att effektiva meto­der skapas för bekämpning av snytbaggen och behovet av effektiva lövröj-ningsmetoder.

Remissutfallet uv de av utredningen presenterade produktionsprogrum-men är blandat. Många remissinsianser har inte ansett det varu menings­fullt atl binda sig vid något progrum eller har tagit ställning enbarl till vissu inslag i programmen. Flera remissinstanser, surskilt sådunu som företräder skogsbrukets intressen och länsstyrelser, hur dock förordut alternativ 2. Ungefär liku många förordar alternativ I eller ett mellanting mellan alterna­tiven 1 och 2. De som har yttrat sig om alternativ 3 avstyrker detta. Den kritik som har riktats mot programmen hänför sig i huvudsak till alt remissinstanserna anser att effekterna av t.ex. gödsling, dikning och an­vändning av kemiska bekämpningsmedel är ofullständigt kända eller att de är oacceptabla. Några remissinstanser ifrågasätter de ekonomisku möjlig-


 


Prop. 1978/79:110                                                              20

heterna atl genomföia ell program enligt ullernativ 2. Någon remissinstans vänder sig mot utt samtliga progrum förutsätter en minskning uv virkesför-råden under någru decennier.

För egen del anserjag i likhet med fleru remissinstanser atl det inte är meningsfullt ull lägga lust ett närmare preciserut långsiktigt skogsproduk­tionsprogrum för det svensku skogsbruket. 1 det långa perspektiv det här är frågu om får handlingslinjernu inle låsas. Vulet av åtgärder och formerna för derus genomförunde måste forllöpunde omprövas och anpassas till utvecklingen. Jag vill emellertid ange vissa riktlinjer för utvecklingen.

Som jug tidigare har framhållit anserjag att skogsindustrins nuvarande råvurubehov inte kun få styra skogsproduktionens långsikligu inriktning. 1 stiillet bör den direkt låvaruförbrukande skogsindustrins kapacitet efter hund unpussus till den råvarutillförsel som är möjlig inom ramen för den fustlugdu skogspolitiken. På kort sikt är det emellertid av flera skäl omöj­ligt utt borlse frän skogsindustrins behov. Huvudskälet härtill är att en drastisk nedskärning uv induslrikupacitelen skulle ge oacceptabla konse­kvenser för sysselsättningen. Utgångspunkten bör därför vara att söka äsladkommu en skogsproduktion som ger åtminstone den virkesmängd som utredningen redovisar i sitt alternativ 1. Det skulle innebära dels all avverkningen skulle kunna ligga på en nivå som är tillräcklig för ell normalt kupacitetsutnyttjande i skogsindustrin, dels att en avverkning av dennu storleksordning skulle kunna bedrivas långsiktigt. Vad jag nu har sugt om skogsproduktionens inriktning skall således inte uppfattas som en definitiv läsning lill en viss nivå. Givetvis måste strävan vara en ökad produktion i den mån del är möjligl och lämpligt med hänsyn lill andra vikligu sumhällsmål somjag tidigare har behandlat. Jag kommer att ta upp vissa hithörande frägor i fortsättningen.

Även om inget av de detaljerade program som ulredningen har redovisat bör anlus som långsiktigt program för skogsbruket är de enligt min mening UV stort värde som allmän utgångspunkt för bedömningar av oliku frågor på det skogspolitiska området.

En UV de viktigaste delarna i ett skogsproduktionsprogram är givetvis anläggningen av ny skog efter avverkning. De senare årens skogsodlingar hur oftu inte gett så goda resultat som tidigare. Detta beror bl.a. på de omfullunde skador som vissa insekter har orsakat på plantorna sedan DDT-hultiga bekämpningsmedel blev förbjudna. Men även de plantskogar som anlades före detta förbud har en alltför låg kvalitet till följd av bris­tande omsorg vid planteringen, dålig plantkvalilet och för glesa plante­ringsförbund. För alt åstadkomma den skogsproduktion jag nyss har föror­dal fordras avsevärt bälire anläggning av ny skog. Det kan åstadkommas genom utveckling av bälire och säkrare återväxtmeloder och skogsod­lingsmaterial samt genom utbildning av och information lill dem som sysslar med arbetet. Omsorgsfull plantering, noggrann markberedning och användning av högklassigt skogsodlingsmaterial ger i allmänhet avsevärt


 


Prop. 1978/79:110                                                                 21

bättre nya skogsbestånd än dem som har åstadkommits under senare år och medverkar ocksä till minskning av inseklsskadorna. Slrävan mäsle varu utt helt komma ifrån sådana kemiska bekämpningsmedel som medför risk för skador på människor eller i miljön. F.n. pågår eti siörre forsk­ningsprojekt som bl. a. går ut pä all finna acceptabla metoder för bekämp­ning av snytbaggen. Innan della är slutfört får andra ätgärder av t ex. den art som jag nyss nämnde tillgripas. Jag utgår från alt problemen kommer ull kunna lösus utan en återgång till DDT-halliga preparat.

1 Ulredningens skogsproduktionsprogram föreslås en räll omfattande plantering uv den kanadensiska contortatallen i norra Sverige. Contoriatal-len bedöms kunna ge en betydligt högre volymproduktion än vår inhemska tall. Denna bedömning grundar sig pä några få äldre försök och försök som är anlagda under senare år. F. n. bedriver siorskogsbmkei i norra Sverige en förhållandevis omfatlande plantering av contortatall. Flera remissin­slunser varnar för att införa främmande trädslag. Främsi hänvisar man lill risken för framlida bakslag i form av insekts- och svampangrepp. Några remissinstanser grundar sin negativa inslällning på uppgifter om conlorta-lallens mindre lämpliga kvalitet som råvara för sågverksindustrin. För egen del anserjag rent allmänt all man bör vara försiktig med alt införa främmunde trädslag. Jag anser atl ytterligare forskning och försök behövs innan ell meromftiltande införande av främmande trädslag kan rekommen­deras. Jag vill i detla sammanhang nämna att jag har för avsikt all föreslå att skogsstyrelsen skall ges möjligheter alt begränsa användningen av främmande trädslag. 1 försia hand bör vi alllså salsa på våra inhemska arter och därvid la tillvara de möjligheler som skogsträdsförädlingen har visat sig kunna ge. En fortsatt satsning pä förädling är därför angelägen.

Ett viktigt inslag i skogsvärden är röjningen av ungskogar. Genom röjning kan skogsbeståndens trädslagssammansättning påverkas. Dessul­om kan röjningen ge en positiv inverkan på dimensions- och kvalitetsut­vecklingen. Skogsulredningen hur betonat behovet av att mer regelmässigt och effektivt utföra ungskogsröjningar. Beroende på förhållandena i det enskilda fallet och syftet utförs ungskogsröjningar antingen manuellt eller med hjälp uv kemisku växtbekämpningsmedel, s. k. herbicider. Den senare metoden hur varit föremål för en omfattande allmän debatt hiltills under 1970-tulet. Fleru remissinstanser ifrågusälter användningen uv herbicider över huvud tuget eller i varje fall den ökade användning som skulle kunna bli följden av en intensifierad satsning pä röjning.

För egen del vill jug betona alt röjning av ungskogarna är nödvändig för att nå den skogsproduktion som jag lidigare har förordat. Med hjälp av röjning kan produktionen sälunda inriktas mol en hög kvulitei. Jag vill i detta summunhung också ta upp frågan om reglering av trädslagssamman-sältningen. De farhågor som har framförts om utt produktionen av löv­trädsvirke skulle bli alldeles för hög i förhållande till skogsindustrins be­räknade efterfrågan anserjag i vi.ss mån överdrivna. När det galler träd-


 


Prop. 1978/79:110                                                                 22

slagssammansättningen anserjag att man bör behålla ungefär den volym­andel lövträd i skogarna som vi nu har. Beträffande melodernu för att reglera sammansättningen är min allmänna inställning självklurt den alt användningen av herbicider och andra kemiska medel bör begränsus så långt som möjligt. Genom noggrann plunering och genom att åtgärder sätts in i tid är jag övertygad om att detta är möjligt. Jag är dock medveten om att kemiska medel inle f.n. kan undvaras helt. Jag vill erinr,v om alt den moderna och skärpta lagstiftning vi hur på området utgår från att skador på människor eller i miljön genom kemiska medel skall motverkas så långt som det är möjligt. Vad jag nu har sagt om användning av kemisku medel vid röjning gäller självfallet också hyggesrensning.

Gödsling av skogsmark är ett sätl att snabbt öka produktionen uv virke. Metoden hur hittills använts i huvudsak inom storskogsbruket. Den skogs­marksareal som åriigen gödslas uppgår nu lill 170000-180000 hektar. Gödslingen ger en merproduktion av drygt 1,5 milj. msk. Ulredningen har föreslagit att gödslingen successivt skall öka till ca 450000 hektar per år. Detta skulle mot slutet av den 100-åriga beräkningsperioden kunna ge en merproduktion av ca 5 milj. m''sk. Flera av de remissinstanser som företrä­der miljöintressena avstyrker ulredningens förslag. Många anser att mil­jöeffekterna av gödslingen måste undersökas ytterligare. Några anser att praktiska svårigheter hindrar en utökning av gödslingsprogrammet.

Gödslingen av skogsmark har hittills gett ett värdefullt tillskott av virke. Jag finner emellertid ingen anledning för slalen alt slimulera denna verk­samhet. Däremot är det angeläget med fortsaU forsknings- och utveck­lingsarbele i fråga om skogsmarksgödsling. Framför allt gäller det gödslingens inverkan från miljösynpunkt. Jag vill erinra om att skogssty­relsen i samråd med nalurvårdsverkel har utfärdat särskilda anvisningar för gödsling av skogsmark. Givelvis kan utvecklingen medföra behov av anpassning av anvisningarna eller av föreskrifter av mer bindande karak­tär.

I det av utredningen rekommenderade skogsproduktionsprogrammel ingår också skogsproduktion på outnyttjade marker. Det gäller definitivt nedlagd jordbruksmark och myrmark. Sedan länge utgår statligt stöd till skogsplantering på nedlagd jordbruksmark. Den planterade arealen har minskat successivt i takt med den minskade nedläggningen men kanske främst av den anledningen att anslaget har varit oförändrat under en följd av år. Budgetåret 1977/78 utgick bidrag till plantering av ca 3 000 hektar. Utredningen har föreslagit att arealen skall öka till ca 7 000 hektar åriigen. Den skogsplantering av nedlagd jordbruksmark som sker med stöd av statsbidrag föregås regelmässigt av samråd mellan skogsvårdsstyrelsen, lantbruksnämnden och länsstyrelsen. Skogsplanteringsintresset får därvid vika om andra intressen finns. När skogsplantering kommer till ständ är det sålunda främsi av det skälet atl marken inte skall ligga outnyttjad.


 


Prop. 1978/79:110                                                                 23

Denna inrikining av verksumheten finner jug helt riktig. Definitivt ned-lugdu jordbruksmurker som inle bör unvändas för unnul ändumål bör alltså även i fortsättningen utnyttjas för skogsproduktion. Jug återkommer till frågun om regler och statligt stöd för verksumheten senure.

1 utredningens skogsproduktionsprogram föreslås också en ökad sats­ning pä skogsdikning. Skogsdikning har förekommii sedan länge i svenskl skogsbruk. Under de senasle åren har den omfattat i genomsnitt 25 000-30000 hektar om året varav merparten på marker som lillhör enskilda. Sialsbidrag utgick föregående budgetår till ungefär två tredjedelar av dik-ningsverksumheten. Utredningen föreslår alt dikningen successivt skull öku både på redan skogbevuxna, försumpade marker och på myrmarker. Dikningen beräknas kunna ge en årlig merproduktion i slutet uv den 100-årigu beräkningsperioden uv ca 6 milj. m''sk. Utredningen föreslår utt de dikningsföretag det här är fråga om blir föremål för obligaioriskl samråd mellun företagaren och naturvårdsmyndigheten i avvaktan på utt den in­ventering av våtmarkernu som naturvårdsverket f. n. utför blir slutförd. Flera uv de remissinslunser som förelräder miljöinlressenu riktur kritik mol utredningens förslug i denna del. Man menar att mun bör uvvakla naturvårdsverkets inventering så att miljöintressena kan beaktas.

För egen del anser jag det värdefullt om skogsproduktionen kan ökas genom dikning. Det måste emellertid vara ett väsentligt krav all naturvår­dens intressen därvid inte åsidosätts. För att lillgodose dessa harjag för avsikl alt föreslå att skyldighet införs att till länsstyrelsen anmäla en planerad våtmarksdikning. Därmed kan våtmarksinventeringen fullföljas samtidigt som naturvårdens intressen beakias. I detta sammanhang villjag också nämna alt vattenlagsutredningen (Ju 1969:58) i sitt slutbetänkande (SOU 1977:27) Revision av vattenlagen. Del 4, har föreslagit förpröv-ningsskyldighet för dikningsföretag, inbegripet skogsdikning, som skadar motstående allmänna och enskilda intressen. Betänkandet övervägs f. n. i jusliliedeparlemenlet.

Vid remissbehandlingen har ytterligare nägra förslag och synpunkter framförts som om de tillgodoses påverkar skogsproduktionen negativt. Utredningen har föreslagil aktiva ålgärder för ökad skogsproduktion på murk som nu är bevuxen med mindre värdefull lövskog och på igenväx­ande hagmarker som ofta ligger förhållandevis nära jordbruksbebyggelse. Dessu marker skulle ofta ge en förhållandevis hög virkesproduktion om de planterades med barrskog. Någon remissinstans har tolkat detta förslag .som ett hot mol kulturiandskapet och lövskogarna. Naturvårdsverket har föreslagit att en särskild lagstiftning införs som på samma säll som i fråga om bokskogar hindrar okontrollerade avverkningar och byte av trädslag. Hagmarksliknande områden i omedelbar anslutning till jordbruksbebyg­gelse ingår som en naturlig del i kulturmiljön. Jag anser därför att de i allmänhet inte skall behöva utnyttjas för skogsproduktion. Bestånd av ädellövskog är givetvis värdefulla inslag i skogslandskapet. De mest omfat-


 


Prop. 1978/79:110                                                                  24

lande av dessa, hokskogarna, är redan skyddade med en särskild lagstift­ning. Även övrigu ädellövskogar kan ha ell stort värde för naturvården. De hur emellertid på långt när inte samma omfattning. Jag är f. n. inte beredd utt tu ställning till frågun om särskild lagstiftning om skydd av ädellövsko­gar. Min avsikt är utt föreslå regeringen att låta naturvårdsverket närmare undersöka behovei av och förutsättningarna för skydd av särskilt värde­fulla ädellövskogur. Naturvårdsverket bör därvid samråda med skogssty­relsen. Under tiden får naturvårdslagstiftningen liksom hiuills tillämpas. Genom den skyldighet att anmäla avverkning som f. n. gäller, och somjag för övrigi hur för avsikt atl föreslå skall gälla även i fortsättningen, kan länsstyrelsen i tid få den information som behövs.

Naturvårdsverket har vidare föreslagit ett 10-årigt avverkningsförbud i s. k. urskogar och urskogsliknande områden och ett 10-årigt dispensabell avverkningsförbud i skogarna ovanför den s. k. skogsodlingsgränsen. När det gäller urskogar och urskogsliknande områden anser naturvårdsverket att skogsbruket gemensamt skall svara för kostnaderna för deras avsätt­ning eftersom de enligt verket har stort skogsvetenskapligt värde.

När det gäller urskogarna och deras skogsvetenskapliga värde vill jag erinra om att genbankutredningen (Jo 1973:04) nyligen har avlämnat be­tänkandet (Ds Jo 1978: 12) Skogliga genresurser - bevarande, utnyttjande och förnyelse. Förslagen kan sägas i viss utsträckning tillgodose ett skogs-velenskapligl iniresse. De bereds f.n. inom jordbruksdepartementet och jag är därför inte nu beredd att närmare ta ställning i denna fråga. När det gäller bevarande av vissa urskogar i övrigt får naturvårdslagstiftningen tillämpas. Jag vill i sammanhanget erinra om de förslag till förstärkningar av vissa naturvårdsanslag som har lagts fram både i propositionen om tilläggsbudget 11 för innevarande budgetär och i 1979 års budgetproposi­tion.

Den s. k. skogsodlingsgränsen finns endast på den mark i norra Sverige som förvaltas av domänverket. Den drogs upp i början av 1950-lalet. Domänverket har bedömt atl det ovanför denna gräns tills vidare är så biologiskt och ekonomiskt tvivelaktigt att bedriva skogsbruk att någon sådan verksamhet inte skall förekomma. Undersökningar pågår för att finna lösningar på dessa problem. Resultaten kan inte väntas de närmaste 20 åren. Med stöd av skogsvårdslagen har för övrig mark i norra Sverige dragils upp den s. k. gränsen för svårföryngrad skog. Avverkning ovanför denna gräns får ske först efter tillstånd av skogsvårdsstyrelsen. Sådant tillstånd brukar ges om inga återväxlproblem väntas uppslå eller om en försiktig avverkning kan göras, s. k. fjällskogsblädning. Den avgjort största markägaren i dessa omiåden är staten. Men det finns också enskilda mindre skogsägare som har hela sitt skogsinnehav där och är beroende av delta för sin försörjning. Vissl skogsbruk inom området är ocksä av bety­delse för sysselsättningen lokalt. Att helt hindra avverkning finner jag därför inte rimligt. Genom det nyss nämnda kravel på tillstånd kan allvar­liga missgrepp undvikas i lid. Genom alt länsstyrelsen också underrättas


 


Prop. 1978/79:110                                                                 25

om planerade avverkningar föreligger ytterligare möjligheler all ingripa i de fall där nalurvårdsintresset är särskilt starkt Något skogsbruk i de former som förekommer i andra delar av landet kan för övrigt inte bli aktuellt de närmaste decenniema. Jag kan dessutom nämna att ett av de förslag jag framför i det följande innebär att även statens skogar i nu aktuellt omräde kommer under skogsvårdsslyrelsernas lillsyn på samma sätt som övrig skogsmark.

Slutligen villjag ta upp frågan om ett bättre tillvaratagande av det virke som produceras i skogen. 1 slutet av år 1977 redovisades resultatet av ett projekt som bl.a. avsåg att klargöra möjligheterna alt tillvarata stubbar, loppar och grenar för industriell förädling men också för energiändamål. Projektet hade finansierats gemensamt av staten och skogsnäringen. Det har bedömts atl 7-8 milj. m vedråvara skulle kunna bli lillgängliga under förutsättning alt vissa tekniska problem blir lösta och kostnaderna inle blir för höga. Därtill kommer råvara för energiframställning. Jag finner del synnerligen angelägel att utvecklingsarbetet på detta område fortsätter. Givelvis måste så myckel virke som möjligt tas tillvara i samband med avverkningarna. Inte minsl från skogsskyddssynpunkt är detta vikligl. Redan i del kortare perspektivet borde det vara möjligt att öka tillvarata­gandet genom t.ex. vissa ändringar i virkesmoltagningen vid industrin.

2.1.4 Skogspolitikens medel

Traditionellt har samhällel använt flera olika medel för att genomföra den fastlagda skogspolitiken. Vissa är renodlat skogspoliliska medan andra mera indirekt kan verka som skogspoliliska medel. De viktigaste medlen som används i dag är skogsvårdslagstiftningen, det statliga stödet lill skogsbruket och den av staten finansierade informations- och rådgiv­ningsverksamheten som bedrivs av skogsvårdsorganisationen. Till de skogspolitiska medlen kan räknas även den service som skogsvårdsstyrel­serna tillhandahåller skogsägarna. Även den statliga luntbruksorganisa-tionens och luntmäteriväsendels arbete med atl förbättra fastighetsstruk­luren verkar som ett skogspolitiskt medel. Hit kan ocksä räknas den forskning och utbildning som med statens medverkan sker pä det skogliga området. Vidare har skogsbeskattningssystemet skogspolitiska verkning­ar.

Skogsutredningen framhåller atl vid valet av skogspolitiska medel måste de faktorer som kan komma att försvåra genomförandet av den fastlagda skogspolitiken särskilt uppmärksammas. Vissa grundläggande särdrag ka­rakteriserar enligt utredningen skogsbruket och de måste särskilt beakias. Det gäller dels den i jämförelse med annan verksamhet mycket långa produktionstiden, dels det förhållandet atl den växande skogen under lång tid har karaktären av både produktionsmedel och lätt realiserbar produkt. Dessa särdrag var den ursprungliga anledningen till all del i vårt land infördes bestämmelser om skyldighet atl vidta återväxtåtgärder efter av-


 


Prop. 1978/79:110                                                                  26

verkning och om skydd för den växande skogen genom begränsning i rätten att avverka. Ett annut förhållande som kan försvåra ett genomföran­de av en för hela skogsbruket likartad skogspolitik är att skogarna ägs och drivs i skilda företagsformer och med starkt växlande ekonomiska förut­sättningar. Enligt utredningen får många skogsägare numera sin försörj­ning hell eller i huvudsak frän annan verksamhet och är därför inte beroen­de av inkomsler från skogsbruket. Skogsfastigbeten blir för dessa ägare i stället en form av kapitalplacering. Genomförandet av en enhetlig skogspo­litik motverkas också av den på många håll i landet olillfredsställande fastighetsstrukluren som försvårar ett effektivt skogsbruk.

Skogsbruket bedrivs således under skilda ekonomiska och biologiska förutsättningar. De ekonomiska förutsättningarna varierar dessutom från tid till annan för samma skogsbrukare. Dessa skiftande förutsättningar gör enligt utredningen att de skogspolitiska medlen måste utformas så att de kan anpassas till olika situationer och skilda skogsägaregrupper. Ulred­ningen påpekar att ett samlat system av flexibla skogspolitiska medel kräver fortlöpande uppföljning av de åtgärder som har vidtagits och pro­gnoser över utvecklingen.

Enligt utredningens mening är del nödvändigt att också i framtiden använda lagstiftningen som styrmedel i skogspolitiken. Utredningen anser att skogsvårdslagstiftningen är i behov av en genomgripande översyn. Enligt utredningen bör vissa delar av skogspolitikens mål vara möjliga att tillgodose genom en skärpning och precisering av vissa bestämmelser i skogsvårdslagen. Det gäller bl. a. återväxtbestämmelserna och bestämmel­sema om hushållning med den växande skogen. Det gäller också kraven på hänsynstagande till naturvårdens intressen.

Enligt utredningens uppfattning är det även i fortsättningen nödvändigt med en viss kontroll av skogsindustrins kapacilelsutbyggnad och därmed virkesbehov. Primärt motiveras en sådan reglering uv önskemålet om en varaktig och jämn avkastning från våra skogar. Samtidigt bör en sådan kontroll enligt utredningen ocksä kunna vara ett instrument i sysselsäll-ningspoliiiken genom att den kan möjliggöra en styrning av invesleringar till vissu orter eller regioner.

Utredningen anser att skogsbruket i princip skall vara självfinansierat. Vissa angelägna åtgärder som i och för sig normalt borde kunna utkrävas av skogsägaren kan i det enskilda fallel ibland vara oskäligt betungande. Utredningen anser därför atl det som ett komplement till lagstiftningen i vissa speciella fall kan behövas någon form av statligt stöd. Utredningen anser vidare att det skogsproduklionsprograin den har förordat med ut­gångspunkt i samhällsekonomiska värderingar i vissa delar är så långtgåen­de att det inte kan väntas bli genomfört utan stimulans i form av statligt Slöd. För att garantera viss självfinansiering av de grundläggande skogs-vårdsätgärderna föreslär utredningen atl skogsägarna skall vara skyldiga att reservera medel för detta.


 


Prop. 1978/79:110                                                                 27

Rådgivning betruklus uv utredningen som ett väsentligt komplement till främst skogsvårdslugstiftningen. Det ur enligt utredningen även viktigt utt skogsvärds- och uwerkningsservicen till privutskogsbrukei byggs ut. Des­ sa frågor behandlas i den del de avser statens insatser av skogsadminislru-liva utredningen (Jo 1974:03).

En förbättring uv fastighetsstrukluren ur enligt utredningen nödvändig för ull det skall bli möjligt utt i vissa områden bedriva ett rutionellt skogs­bruk. Utredningen unser därför att den verksamhet som med statens stöd sker i detla syfte bör fortsätta. Eftersom förbättringarna emellertid går långsamt föreslår utredningen att bildandet av s. k. gemensamhetsskogar i de svårast ägosplittrude områdenu priorileras framför andra struklurför-bultrunde åtgärder. Bl. u. för ull skapa samverkan mellan skogsägare före­slär utredningen en ökad statlig satsning pä översiktliga skogsinvenlering-ur.

Nya och förbättrude skogsbruksmeloder och välutbildud urbetskraft är enligt ulredningen förutsättningar för genomförandet av det skogsproduk­tionsprogram som utredningen förordar. Utredningen anseratt forsknings­och utvecklingsarbetet inom skogsbruket måste intensifieras och att forsk­ningens generellt sett långsiktiga och allmängiltiga karaktär motiverar att stulen ökar sinu insulser på detta område. Utredningen föreslår vidare att friimsi utbildningen av skogsiekniker anpassas till efterfrågan och att möj­ligheternu till utbildning, fortbildning och rådgivning för de självverk-summu skogsägurnu förbättras.

Remissinstanserna har i huvudsak inget att erinra mot utredningens principiellu syn på frågan om vilka skogspolitiska medel som främst bör komma till användning och hur dessa bör förhålla sig till varandra. Indu­striverket anser dock atl siarka samhällsekonomiska skäl talar för en mindre restriktiv regleringspolitik på skogsområdet än f. n.

För egen del anserjag i likhet med utredningen att det krävs medel av både rättslig, ekonomisk och administrativ art för atl det mål för skogspoli­tiken somjag har förordal i det föregående skall uppfyllas. Givetvis är del inte möjligt att en gång för alla låsa medlens form och innehåll. Med den långsiktiga inriktning som bör prägla skogspolitiken är det nödvändigt att successivt förändra och förbättra de olika medlen. Som underlag härför fordras en fortlöpande uppföljning av medlens effekt i olika avseenden. Den prognosverksamhet som det åligger skogsstyrelsen att bedriva är ett väsentligt led i denna uppföljning som ocksä omfattar analys av de ekono­misku aspekterna på åtgärder i skogsbruket. Givelvis måsle samtidigt en viss stabilitet finnas i de skogspolitiska medlen. Med hänsyn till skogsägar­nas behov av att kunnu plunera sin verksamhet för en inte alltför kort tid är det nödvändigt att medlen inte ändras alltför ofta. Som komplement till mera varaktiga skogspolitiska instrument kan det dock i vissa lägen finnas skäl för konjunkturbetingade åtgärder.

Jag anser i likhet med skogsutredningen all skogsvårdslagstiftningen


 


Prop. 1978/79:110                                                                 28

även i fortsättningen bör användas som medel för all ange de grundläggun­de kruv som samhället ställer i fråga om skogsvården. Motiv härför är bl. a. behovet av en i sina huvuddrag enhetlig inriktning av skogsproduktionen oavseU formen för skogsägande och oavsett mindre och tillfälliga variatio­ner i förutsättningarna sett från den enskilde skogsägarens synpunkt. Lag­stiftningen bör innehålla föreskrifter om anläggning av ny skog, vård och skydd av den växtkraftiga skogen och hushållning med den äldre skogen. Vidare bör i lugstiftningen ställas upp sådana krav på hänsyn till naturvår­dens inlressen som bör ingå som ett normalt led i skogsbruket. En ny skogsvårdslagsliftning bör till skillnad från vad som nu gäller göras tillämp­lig även på skog som tillhör staten och kyrkan.

Reglering av skogsindustrins råvaruförbrukning sker sedan några år med stöd av 136 a S byggnadslagen (1947:385). Regleringen tillkom i uvvukian på bl.a. de avverkningsberäkningar som skogsutredningen nu har presen­terat. Bestämmelserna i byggnadslagen har på ett effektivt sätt komplet­terat bestämmelserna om avverkning i skogsvårdslagen. Det har hävdats utt de är udminislrativt krångliga och atl de under den allra senaste tidens lågkonjunktur för skogsindustrin har vurit onödigu. Jag är emellerlid inte beredd atl nu förorda en ändring av dem. Frågan bör tus upp i samband med den planerade översynen av skogsindustripolitiken. Jag vill i samman­hanget också erinra om den pågående översynen av byggnadslagstiftning­en. Tills vidare bör alltså bestämmelsernu i 136 a § byggnadslagen behällas oförändrade.

Utredningen anser att skogsbruket i princip skall vara självfinansierat. De remissinstanser som har yttrat sig i frågan är positiva lill dennu insläll­ning. För egen del anser jag att denna grundprincip bör slås fast. Det innebär emellertid samiidigi mol bakgrund av vad jag lidigare har framhål­lit att samhällets krav sä som de kommer till uttryck i skogsvårdslagstift­ningen mäste vara skäliga och rimliga. Skogsägarnas möjligheler att själv­finansiera ålgärder i sitt skogsbruk är givetvis beroende av genomsnittspri­set pä det virke som levereras. Detta är i sin tur i hög grad beroende av förhållandena på den utländska marknaden för skogsindustriprodukter. Men av väsentlig betydelse i sammanhanget är också hur rationellt skogs­bruket bedrivs. Självfallet ärdet nödvändigt med en fortsatt målmedveten rationalisering grundad bl. a. på ett effektivt forsknings- och utvecklingsar­bete. Dåligt utnyttjande av effektiva metoder får inie vara skäl för alt sänka samhällets krav på en effektiv skogsproduktion.

De grundläggande krav som ställs enligt skogsvårdslagstiftningen bör sålunda alltid tillgodoses utan statligt stöd. I de fall då det är ett samhällsin­tresse atl få till stånd en skogsvård som går utöver dessa krav som kan anses skäliga för den enskilde skogsbrukaren bör emellertid statligt ekono­miskt stöd kunna ges. Sådant stöd kan motiveras främst från regionalpoli­tiska utgångspunkter. Jag avser alt senare återkomma till regeringen om den närmare utformningen av ett slalligl ekonomiski slöd till skogsbruket och de övriga anslagsfrågor som hänger samman med skogsbruket.


 


Prop. 1978/79:110                                                                 29

I detta sammanhang tur jag upp skogsutredningens förslug att alla skogs­ägare skall vara skyldiga alt sälta in medel för vissa skogsvårdsätgärder på särskilt konto. Utredningen anser ali dét i många fall är svårt alt uppbringa medel för skogsvårdsätgärder just när ålgärderna måste vidtas. Utredning­en föreslår därför att alla skogsägare åläggs skyldighet atl på särskilt konto avsätta medel för sådana återväxtåtgärder ocb sådan röjning som enligt utredningen bör åläggas skogsägarna genom lagsiiftning. Medlen för åter­växtåtgärder skall molsvara de beräknade kostnaderna för åtgärderna och medlen för röjning skall ärligen molsvara I %. av fastighetens skogsbruks-värde. Systemet föreslås kompletterat med lån med statlig garanti. Mol majoritetens förslag har en ledamot i utredningen reserverat sig och anser att säkerhei för sådanu åtgärder i stället bör kunna krävas med slöd av skogsvårdslugstiftningen i de fall ekonomisk garanti för skogsvårdsät­gärder behövs.

Av de ca 50 remissinsianser som har yttrat sig i frågan är ungefär hälften principielll för och hälften emot utredningens förslag. Några remissinstan­ser anser att frågan bör uiredas ytterligare.

För egen del vill jag anföra följande. Det är angelägel att den grundläg­gande skogsvärden inte blir eftersatt pä grund av brist pä likvida medel. Någon likviditetsbrist borde normall inle behöva uppkomma, efiersom skogsägaren får tillgång till medel i samband med att skogsvårdsåtgärderna ukluuliseras första gången, nämligen vid avverkningen. Givetvis kan det i speciella fall inträffa alt skogsägaren därvid helt bortser från kommande nödvändiga utlägg. Jag anser emellertid att detta problem inte bör överdri­vas. Att skapa ett generellt verkande och administrativt krångligt och dyrbart system så som ulredningen har föreslagit är enligt min mening att gå för långt Del skulle innebära bl.a. atl samtliga skogsägare åläggs skyldighet all avsätta medel för skogsvårdsåtgärder därför att det kan befaras utt vissa skogsägare inte kommer alt fullgöra sina skyldigheler enligt skogsvärdslugen. Jag anser dessutom att utredningen inle har re­dovisat förslugets allu konsekvenser, bl.a. i skattehänseende. 1 slället bör de problem som kan komma att uppstå i samband med finansieringen av den grundläggande skogsvärden lösas pä annat sätt. Jag kommer i det följande utt föreslå att skogsvårdssiyrelsen ges vidgade befogenheler att meddela de förelägganden som behövs för att säkerställa en tillfredsstäl­lande äteiväxt. Vidare bör skogsvårdsstyrelsen vid behov kunnu ställa kruv pä utt skogsägaren släller ekonomisk säkerhet för utgifter i samband med unläggning av ny skog. Sådan säkerhei bör kunna krävas när en avverkning föiunleder jämförelsevis dyra och omfattande återväxtåt­gärder.

Det får ankomma på skogsvårdssiyrelsen alt i det enskilda fullel tu ställning lill i vad män skogsägaren skall åläggas att slälla säkerhet för framtida utgifter för återväxtåtgärder. Enligt min uppfattning talar åtskil­ligt för atl medel, som skogsägare sätter in på bankkonto enligt skogskon­tolagen (1954: 142), bör kunnu utnyttjas i detta sammanhang. Här inträder


 


Prop. 1978/79:110                                                                  30

emellertid den komplikationen atl pantsättning av skogskontomedel i prin­cip utlöser beskuttning av de insatta medlen. Ett effektivt utnyttjande av skogskontomedel som säkerhet torde därför förutsätta lagändring. Denna problematik kan inte behandlas i delta sammanhang. Enligt vad jag har inhämtat har chefen för budgetdepartementet dock för avsikt att ta upp frågan om i vilken utsträckning medel som stär inne på skogskonto skull få utnyttjas som säkerhei för framlida ulgifter för skogsvård.

Rådgivning och information till skogsägarna är väsentliga inslag i skogs­poliliken. Genom sådun verksamhet stimuleras skogsägama att bedriva ett skogsbruk i linje med den fastställda skogspolitiken. Rådgivning och infor­mation kan ofta vara förebyggande i den meningen att formella ingripanden med stöd av skogsvårdslagsiifiningen kan undvikas. Jag anser alllså all denna verksamhet är mycket vikiig och att den även i fortsätiningen bör ingå som ett väsentligt led i den statliga skogspoliliken. Även den direkta skogsvårds- och uwerkningsservicen lill sådana skogsägare som inte själva kan vura uktivu skogsbmkure är viktig. Sådan service erbjuds av skogsägareföreningurnu och vissa siörre skogsägare. Även skogsvårds-styrelserna ärengugerade i verksamheten. Frågan om skogsvårdsstyrelser­nas organisation och verksamhet utieds av skogsadministrativa utredning­en. Denna behandlar alltså skogsvårdsslyrelsernas rådgivnings- och servi­ceverksamhet. Utredningen kan vänlas avlämna sill slutbetänkande under våren 1979.

Väl arronderade ftisiigheter med lämplig storlek är en viktig förutsätt­ning forell aktivt och rationellt bedrivet skogsbruk. Staten har sedan länge medverkat på olika säll i arbelel med all förbättra fastighetsstrukluren. Det sker dels genom lantmäteriverkets verksamhet med fastig­hetsbildningsfrågor, dels genom den statliga lantbruksorganisationen. Fle­ra av medlen i jordbrukspolitiken är direkt inriktade mot skogsbruket Det gäller t. ex. det statliga stödet till jordbrukets rationalisering, jordförvärvs-lagstiftningen och luntbruksorganisationens köp och försäljning av jord­bmks- och skogsfasiigheter. Stödet till jordbrukets rationalisering har nyli­gen setts över. Det gäller också jordförvärvslagsiifiningen. 1 fråga om köp-och försäljningsverksamheten vill jag erinra om all lanlbmksslyrelsen har fåll i uppdrag att förmedla avsevärda arealer skogsmark som har bjudils ut till försäljning under det senaste året. Samlligadessaåigärder är viktiga led i arbetet att ytterligare förbättra fastighetsstrukturen. Lantmäteriverket har bedömt att bättre arronderingsförhållanden behövs för ca 3 milj. hektar skogsmark. För atl ytterligare effektivisera verksamheten har lantmäteri­verket i samråd med lantbruksstyrelsen utarbetat förslag om hur fastig-helsregleringen i ökad utsträckning skall kunna bidra lill att förverkliga uppsatta mål för strukturomvandlingen inom jordbmket och skogsbruket. Förslagen, som har redovisals i promemoria den 23 augusti 1978, bereds f. n. i regeringskansliet. Strukturrationaliseringen är ett tidskrävande arbe­te. 1 avvaktan på att det skall ge resultat är del enligt min mening angelägel


 


Prop. 1978/79:110                                                                 31

att skogsägurnu för atl kunna bedrivu verksamheten rutionellt sumverkur i ökad utsträckning mom de ägosplittrude områdenu.

Som underlug för plunering av samverkan behövs enligt skogsutredning­ens uppfattning översiktliga skogsinventeringar. Utredningen anser att dessa inventeringar behövs i samhällsplaneringen som ett komplement till den s.k. riksskogstaxeringen. Inventeringarna kan användas även som utgångspunkt för mer detaljerade skogsbruksplaner för enskilda fastighe­ter. Utredningen föreslår därtör att staten aklivi slöder verksamheten med skogsinventeringar. Remissinstanserna är i huvudsak posiliva lill ulred­ningens förslag i denna del. Synpunkter har framförts främst i fråga om inventeringarnas innehåll och detaljeringsgrad. Några remissinstanser an­ser atl del bör vura en skyldighet för varje skogsägare atl hu en skogs-bmkspluii.

För egen del unserjag att det är nödvändigt med ett tillfredsställande planeringsunderlag pä alla nivåer. Detaljeringsgrad och innehåll måste givetvis anpussHS till behovei i del enskilda fallet. Den översiktliga riks­skogstaxeringen är därvid tillräcklig bl. a. för den typ av bedömningar som skogsutredningen hur gjort i sina produktionsprogram. När det gäller be­dömningar för delar uv län är riksskogstaxeringen dock inte tillräcklig. Detta har visat sig bl.a. i den fysiska planeringen både på lokal och regional nivå där uppgifter med mer noggranna geografiska angivelser behövs. Översiktliga skogsinvenleringar av del slag som utredningen be­handlar har gjorts i relutivt stor omfiilining i norra Sverige. Detta har skett i samband med skogsvårdsslyrelsernas förmedling av statsbidrag och har avsevärt förenklal de administrativa rutinerna. Inventeringarna ulgör ock­så ett värdefullt underlag för planeringen av skogsvårdsstyrelsernas verk­samhet Jag föreslår därför att översiktliga skogsinventeringar i fortsätt­ningen görs även i övriga delar av landet. Inventeringarna bör i huvudsak koncentreras till mark som inte tillhör storskogsbruket, som redan har tillfredsställande planeringsunderlag. Inventeringarna bör göras så enklu som möjligt utun utt syftet med dem förtélas. Verksamheten bör bedrivas i skogsvårdsorganisationens regi och utformas i nära samråd med oliku intressenter och i slörstu möjligu utsträckning samordnas med övrig inven-teringsverksamhel.

Ell viktigt användningsområde för de översiktliga skogsinvenleringarna är att tjäna som underlag för skogsbruksplaner för enskilda fastigheter. Såduna skogsbruksplaner, mer eller mindre detaljerade, anser jag vara nödvändiga för alt få till stånd ett aktivt och rationellt bmkande av skogs­marken i lundet. Det är därför angeläget att varje skogsägare skaffar sig en plan som innehåller uppgifter om åtminstone de skogsvårdsåtgärder som krävs enligt lag och om lämplig avverkning. Jag återkommer senare till regeringen till frågan om slulligt ekonomiskt slöd till skogsinventeringar och skogsbruksplaner. Därvid avser jag utt också ta upp frågan om utform­ningen av skogsbruksplanerna.

De redovisningar UV skogstillståndet som har gjorts i oliku sammanhang.


 


Prop. 1978/79:110                                                                  32

bl. a. av skogsutredningen, antyder alt avverkningarna de närmasle årtion­dena måste minska i statens skogar och utt de knappasl kan ökas i bolagens skogar. Om den råvarutillförsel till industrin som jag tidigare har angell skall kunna komma till stånd, måste därför avverkningarna i de privata skogarna öka. Skogsbeskallningens hämmande inverkan på viljan alt av­verka har diskulerals under senare år. Frågan har också aklualiserals vid remissbehandlingen av skogsutredningens betänkande. Inom budgetdepar­tementet pågår f.n. en beredning av de förslag som har presenterats i promemorian (Ds B 1978: 2) Beskattning av skogsbruk och de synpunkter som har framkommil vid remissbehandlingen av dennu. Avsikten är atl resultatet av detta arbete skall redovisas under våren 1979. Det kan själv­fallet förväntas att ett nytt syslem för skogsbeskattningen kommer atl utformas så atl aktiviteten i skogsbruket inte hämmas. Enligt min mening är det nödvändigt att all skogsmark som är avsedd för skogsproduktion bmkas aktivt.

Utiedningen framhåller att forsknings- och utvecklingsarbelel på skogs-bruksområdel måste intensifieras för att de av utredningen föreslagna målen för skogspolitiken skall nås. För egen del anserjag atl forsknings­och utvecklingsarbetet liksom utbildningen är betydelsefulla medel i skogspolitiken. Det finns därför anledning till ökade salsningar på dessa områden även för statens del. Givetvis är det angeläget alt forskningen gmndas på noggranna analyser av var behovei är siörst och atl verksamhe­ten planeras med omsorg. Genom en väl avvägd fördelning mellan tilläm­pad forskning och grundforskning bör det vara möjligt att lösa bäde ome­delbara och något mer långsiktiga problem. Enligt min mening är det inte möjligl all tillgodose den skogspolitik jag har förordal utan ett intensifierat forsknings- och utvecklingsarbete både på det skogsbiologiska och det skogslekniska området inbegripet miljöfrågor med anknytning lill skogs­produktionen. Jag återkommer senare till regeringen rörande frågan om den framtida inriktningen och finansieringen av forsknings- och utveck­lingsarbetet pä skogsbruksområdet Vad gäller utbildningsfrågorna villjag hänvisa dels lill den utökning av skogsteknikerutbildningen som har skett de senare åren, dels lill den försöksverksamhel med skogsbruksulbildning som nu har startats för dem som har genomgått lantbruksutbildning.

2.2 Skogsvårdslagstiftningen

2.2.1  Inledande synpunkier

Sedan gammalt har i svensk lagstiftning funnits bestämmelser om in­skränkningar i enskildas förfoganderätt över skog. Efter skogsindustrins framväxt under senare hälfien av 1800-talet har lagstiftningen främsi tagil sikle på alt säkerslälla en uthållig produklion av virke. Ell mera samlal regelsyslem med sådana bestämmelser infördes försia gången med 1923 års skogsvårdslag. Där föreskrevs skyldighet att vidla återväxtåtgärder efter avverkning och när vissa skador inträffat I lagen fanns också bestäm-


 


Prop. 1978/79:110                                                                  33

melser som syftade till att skydda den yngre skogen mot för tidig avverk­ning. Även rätten att avverka den äldre skogen inskränktes för atl tillgång­en på husbehovsskog inte skulle äventyras.

Skogsvårdslagen från år 1923 ersattes av den nu gällande skogsvårdsla­gen (1948: 237) som innebar skärpta bestämmelser med avseende på såväl skyldigheten atl vidla föryngringsätgärder som inskränkningarna i avverk­ningsrätten. Lagsiiftningen återspeglar den skogspolitiska inriktning som jag har redogjort för tidigare.

Under senare år har två väsenlliga lagändringar skett. I en bestämmelse från år 1974 slås fasl att hänsyn skall tas till naturvårdens intressen och år 1977 vidgades skyldigheten atl motverka insektsskador på skog.

Skogsutredningen, som anser alt den nuvarande lagen är i behov av en genomgripande översyn och modernisering, föreslår en helt ny skogs­vårdslag. 1 överensstämmelse med de riktlinjer som enligt utredningen bör gälla för den framlida skogspoliliken föreslås återväxt- och avverknings­bestämmelser som syfiar till atl lillgodose kravet på en varakiig och hög virkesavkaslning. Lagförslagels bestämmelser i övrigi rör naturvårdshän­synen i skogsbruket, skyddet mot insektsskador, användningen och mark­nadsföringen av skogsodlingsmalerial samt skötseln av svårföryngrade skogar och skyddsskogar. Tillsynsmyndigheterna föreslås få bätire möjlig­heter än f. n. att utöva en effektiv kontroll och att aktivt medverka till att lagens bestämmelser efterlevs.

Ulredningen föreslår att den nya lagen får formen av en ramlag som innehåller dels allmänna och grundläggande bestämmelser, dels bemyndi­ganden för regeringen eller skogsstyrelsen atl meddela mera detaljerade föreskrifter. Genom en sådan uppläggning blir del enligt utredningen möj­ligt att smidigt anpassa bestämmelserna bl.a. till omsländighelerna i del enskilda fallel och till de vid varje lidpunkt rådande förhållandena.

Lagförslaget har fått ett i huvudsak positivt mottagande av remissinstan­serna. I ett fåtal fall riktas kritik mot förslaget i dess helhet. Kriiiken går i dessa fall främsi ul på atl lagförslaget inte i lillräcklig grad tillgodoser intresset av atl utnyttja skogsmarken för andra ändamål än virkesproduk­tion. I övrigi gäller de anmärkningar som riktas mot förslaget i huvudsak lagens beskrivning av skogsvårdens allmänna inrikining och avgräns­ningen av lagens tillämpningsområde.

1 fråga om lagstiftningens allmänna uppläggning är flera remissinstanser cxlelal positiva lill att lagen får formen av en ramförfatlning som komplet­teras med detaljföreskrifter meddelade av regeringen och skogsstyrelsen. Några remissinstanser anser alt lagbestämmelserna inte är tillräckligt pre­ciserade utan ger ett alllför stort spelrum för i administrativ ordning med­delade föreskrifter. Frän några håll framhålls viklen av alt detaljföreskrif-terna utformas i nära kontakt med förelrädare för det praktiska skogsbru­ket

Jag delar ulredningens uppfattning all skogsvårdslagen behöver revide­ras i flera väsentliga hänseenden. En rad bestämmelser i den nuvarande

3   Riksdagen 1978179. I saml. Nr 110


 


Prop. 1978/79:110                                                                 34

lagen bör ges ett ändrai innehåll för att skogsvården skall få den inriktning jag förordar i det föregående. Ett uv flera viktiga inslag i en omarbetning är utt iitforniu bestämmelser som ger skogsvårdsstyrelserna möjlighet att utövu en effeklivare tillsynsverksamhet. 1 likhet med utredningen anserjag all översynen bör ske i den formen att en helt ny skogsvårdslag utarbetas.

För au lagsiiftningen verksamt skall bidra till förverkligande av det mål jag förordar bör den omfatta sådana bestämmelser om återväxt och av­verkning som syftar till en varaktigt hög och värdefull virkesavkaslning. Liigsliftningen måste emellerlid också utformas så att det ges utrymme och i vissu fall garantier för hänsyn till andra allmänna och enskilda intressen.

I likhet med det storu flertalet av remissinstansema anserjag att utred­ningens lagförslag som helhet väl fyller de krav som bör ställas pu en lagstiftning om skogsvården. Den uppläggning utredningen valt utt i en skogsvårdslag, som i huvudsak fär formen av en ramlag, samla de för skogens skötsel grundläggande bestämmelserna finner jag ändamålsenlig. Någru remissinstanser har som nämnts efterlyst mera preciserade lagbe­stämmelser. Jag avser att i det följande återkomma till frågan hur de enskilda beslämmelserna bör utformas. Rent allmänt anserjag emellertid alt en skogsvärdslag inte bör syfta till någon detaljreglering av det sätt på vilket varje skogsägare skall sköta sin skog. Förutsättningarna för skogs­bruk är som jag tidigare har framhållit långtifrån desamma över hela landet. Därtill kommer all näringen bedrivs i skiftande företagsformer. Det måsle vidare beaktas alt metoderna och tekniken i skogsbruket utvecklas fortlöpande.

Ett par remissinstanser har framhållil att företrädare för det praktiska skogsbruket bör ges ett inflytande när detaljföreskrifterna för lagens till­lämpning utarbetas. Jag vill erinra om att också den nuvarande lagstiftning­en förutsätter detaljanvisningar för tillämpningen. Skogsstyrelsen har an­svaret för dessa anvisningar. En ny lag som får formen av en ramlag lägger vidgade men följaktligen inte helt nya uppgifier på skogsstyrelsen. Det kan förutsättas att skogsstyrelsen liksom hittills bedriver sitt förtatiningsarbeie i kontakt med företrädare för olika intressegrupper. Jag vill ocksä påpeka att olika intressen är representerade i ämbetsverkets styrelse.

2.2.2 Lagens tillämpningsområde

Nuvarande skogsvårdslag gäller skötseln av skogsmark med därå väx­ande skog. Från lagens tillämpningsområde görs undantag för skog på kyrklig jord och på mark som tillhör staten.

1 lagen finns en definilion av begreppei skogsmark. En försia förutsätt­ning för all mark skall räknas som skogsmark är att den kan anses vara lämplig för skogsproduktion. 1 förarbetena har det förutsatts att det oftast inte innebär några svårigheter att avgöra om viss mark är lämplig för skogsproduktion eller inte. 1 tveksamma fall skall den för lagstiftningen gmndläggande principen, att skogsbruket skall bedrivas med lillfredssiäl-


 


Prop. 1978/79:110                                                                 35

lunde lönsumhel. varu vägledande vid bedömningen. Vid bedömningen av murks lämplighet för skogsproduktion skull hänsyn las inte baiu till mar­kens skick vid bedömningstillfället ulan iiven lill den höjhing uv murkcns produktionsförmåga som kun nås genom förbättringsåtgärder uv olika slag. främsi dikning. Avgörunde för om murk skall anses som skogsmark eller inte är om koslnudernu för de förbäilringsulgärder som krävs kun beräknas bli täckta genom skogens framtida avkastning.

För ull mark som bedöms lämplig för skogsproduktion skall räknas som skogsmark ft)rdias vidure att marken inte i viisentlig utsträckning används för unnul ändamål. Detta kruv innebär uil även vissa murker som är föremål för unnan markanvändning kan kommu ull riiknas som skogsmark. Så är fullel om den pågående murkunvändningen inte alls svuiur mot vud som kun unses vura ell normull rulionelll murkulnyttjande.

När murk som är lämplig ftir skogsproduktion ligger helt ellei' delvis oulnylljud skull den inle iitin vidure unses som skogsmark. I de ftill särskildu förhullunden uv social eller ideell natur moliverai del. skull sudun murk inte unses som skogsmark. Enligi förurbelenu kan det från ktiltur-minnesviirds-, nulurviirds- ellei' luristsynpunkl vuru motiverut att murk som i och för sig är lämplig för skogsproduktion får liggu helt eller i huvudsak ounviind.

Regeln att murk skull vuru lämplig för skogsproduktion för all anses som skogsmark uividgus genom en föreskrift om uit också mark som av undru skäl bör hållas skogbevuxen skull räknas som skogsmark. Det gäller marker dur det bör finnus skog till skydd mol sund- eller jordflykt, fjäll-gränsens nedgående eller av unnat jämförligt skäl.

Ulredningens förslug lill uvgränsning uv skogsvåidslagens tillämpnings­område överensstiimmer i princip med vud som nu gäller. Lugens skötsel-föreskrifter skull enligi förslaget gällu vud som beskrivs som skogsmurk och skog som växer p;'i sådun murk.

Enligt Ulredningens definition uv skogsmurksbegreppet bör som skogs­murk räknas murk som är lämplig för skogsproduktion och som inle i väsentlig utsträckning unvänds för unnul godtagbart ändamål. Ulredningen vill emellertid ge uitrycket "lämplig för skogsproduktion" en snävare avgränsning än vud del hittills hur haft. Dit skull räknas bara sådana murker som, i det skick de befinner sig har en idealproduktion som enligt vederiugnu bedömningsgrunder uppgår lill minst en kubikmeter virke per hektar och år. Del betyder ull murker dur det behövs dikning eller andra lorbätiringsåtgärder för ull produktionsförmågan skall nå upp lill en kubik­meter faller iiiunföi' skogsmurksbegreppet och därmed också lagens lill-liinipningsområde. Enligt utredningen är det visserligen angeläget ull marker som med föietugsekonomiski försvurbara åtgärder kan göras pro­duktiva också tus i unspråk för virkesproduktion. Ulredningen hänvisar lill atl det skogsproduktionsprogrum som utredningen förordar förutsätter utt betydande arealer myrmarker och sumpskogar dikas. Enligt utredningen


 


Prop. 1978/79:110                                                                  36

bör emellertid sädana åtgärder inte åläggas markägarna som en skyldighet jämförbar med skyldigheten att anlägga skog på produktiv skogsmark. En överföring av improduktiva marker till produktiva bör enligt ulredningen ske med andra medel än skogsvårdslagens bestämmelser. De medel som åsyftas är främst statligt stöd, information och rådgivning.

Utredningens förslag till avgränsning av skogsmarksbegreppet ansluler i övrigt i sak nära till vad som gäller f. n. Den nuvarande regeln om undantag för mark som ligger outnyttjad har dock inte någon direkt motsvarighet i förslaget. Enligt utredningen bör frågan om sådana marker skall undantas fitin lagens tillämpningsområde prövas i varje enskilt fall. Även för marker som utnyttjas för skogsproduktion skall undantag kunna göras. Enligt utredningen kan det finnas skäl för undantagsbeslut bl.a. då det med någorlunda säkerhet kan avgöras atl skogsmarken inom en nära framtid kommer att tas i anspråk för annat ändamål än virkesproduktion. Som ytterligare exempel nämner utredningen undantag för marker i anslutning lill bebyggelse.

Enligi utredningens mening är det angeläget all nu få en fulll ul enhellig reglering uv skogsvärden för all skogsmark i Iandel oavsett ägare. Den nya skogsvårdslagen föreslås därför bli tillämplig även på statens skogar och skogar på den kyrkliga jorden. Utredningen anser inte atl det föreligger nägra sakliga eller formella hinder för en sådan vidgning av tillämpnings­området

Flertalet remissinstanser har lämnal ulredningens förslag lill avgräns­ning av lagstiftningens tillämpningsområde utan erinran. Riksskatteverket framhåller atl den föreslagna skogsmarksdefinilionen överenssiämmer med den definition som tillämpas vid fastighetstaxering.

Nägra remissinstanser förordar emellertid all skogsvårdslagen ges en vidare tillämpning än vad utredningen föreslagit. Ett av de mest långtgåen­de ändringsförslagen går ut på att all mark nedanför fjällgränsen, som inte i väsenilig utsträckning används för annat ändamål, skall räknas som skogs­mark. Som skäl anförs att en sådan vidgning av skogsmarksbegreppet bl. a. medför att skogsvårdslagens regler om naturvårdshänsyn blir tillämpliga även vid en avverkning på impediment. Ett par remissinsianser föreslår en mera begränsad vidgning av skogsmarksdefinitionen. De anser atl som skogsmurk liksom hittills också skall räknas marker som med samhälls-och företagsekonomiskt försvarbara åtgärder kan göras produktiva. Några remissinstanser har väckl frågan om undanlag för sådan skogsmark som ingår i detaljplan.

Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot att en ny skogs­vårdslagstiftning görs tillämplig på statens och kyrkans skogar. Domänver­ket, som tillslyrker ändringen med avseende på siaiens mark, föruisäiier all skogsvårdsstyrelsens tillsyn i huvudsak kan ske via överläggningar och information mellan verket och slyrelsen. Ett sådani förfarande innebär enligt domänverket atl administrativt dubbelarbete kan undvikas.


 


Prop. 1978/79:110                                                                  37

För egen del vill jag framhålla att del givetvis är angeläget atl så långt möjligl precisera det skogsmarksbegrepp som skall ligga till grund för lagens tillämpning. Behovet av en sådan precisering är särskilt påtagligt när del gäller bestämmelserna om skyldighet atl anlägga ny skog. Även för bestämmelser om begränsningar i avverkningsrätten som syftar till alt upprätthålla en hög och jämn virkesavkastning behövs en noggrann av­gränsning. Enligt min mening utgör det skogsmarksbegrepp utredningen föreslagit i huvudsak en lämplig avgränsning av tillämpningsområdet för bestämmelserna om anläggning av ny skog och för avverkningsbestämmel­serna. Delta skogsmarksbegrepp överensstämmer i stort sett med den skogsmarksdefinition som finns i nuvarande lag. En ytterligare precisering uppnås emellertid genom en lagregel som uttryckligen anger vad marken skall kunna producera för att anses lämplig för virkesproduktion. Jag förordar att en sådan precisering görs. Jag ansluter mig också till förslaget alt mark som måste dikas eller på annat sätt förbättras för alt bli produktiv, lill skillnad från vad som nu gäller, inle bör räknas som skogsmark. Däremot kanjag inte dela utredningens uppfattning att nuvarande undan­tagsbestämmelse för den mark som helt eller i huvudsak är outnyttjad bör slopas. Det finns gott om marker som utan ivekan måste betraktas som outnyttjade. Del kan vara fråga om mark som tidigare använis som åker eller betesmark. Återväxt- och avverkningsbestämmelserna bör inte alltid vara tillämpliga på marker av det här slaget. Är förhållandena sådana att marken inte bör användas för virkesproduktion bör den inte räknas som skogsmark. Del kan exempelvis gälla mark i anslutning till bebyggelse som bör hållas öppen av naturvårdsskäl. Det kan också gälla marker som inom en nära framtid skall tas i anspråk för annat ändamål än virkesproduktion. Jag är däremot inte beredd att föreslå en undantagsbestämmelse som skulle innebära att all mark som ingår i detaljplan enligt byggnadslagen faller utanför skogsvårdslagens skogsmarksbegrepp. Även för sådan mark kan behövas skydd för den växande skogen samiidigi som inget hindrar att marken tas i anspråk för annat ändamål.

Den föreslagna skogsvårdslagen innehåller emellertid också bestämmel­ser av ell annal slag än de jag hittills har berörl. Jag syftar på beslämmel­serna om skogsskydd och om nalurvårdshänsyn i skogsbruket För alt skogsskyddsbestämmelserna, som rör bekämpning av skadeinsekter och ålgärder i övrigi mol insekisskador, skall ijäna sitt syfte kan de inle begränsas lill atl avse enbarl den produktiva skogsmarken på samma säll som de centrala reglerna om återväxt och avverkning. Det föreligger redan i dag skyldighet att ta hänsyn till skogsskyddet vid avverkning i t.ex. kraflledningsgator och på annan mark som inte är alt anse som skogsmark. Det naturliga tillämpningsområdet för skogsskyddsföreskrifterna är att de skall gälla all verksamhet som kan få lill följd en massförökning av insekter som kan skada skog.

Även när det gäller tillämpningen av föreskrifierna om nalurvärdshän-


 


Prop. 1978/79:110                                                                 38

syn finns det anledning ull uniägga ett nägot vidare synsätt. Det man där vill förhindra är olämpliga förtaranden i skogsbruket oavsett om dessu föifaranden drabbar den enu eller andru marktypen. Naturvårdsföreskrift-ema bör alltså vura tillämpliga, inte på viss mark utan i fråga om sådanu åtgärder i skogsbruket som medför olägenhet frän naturvårdssynpunkt Så t.ex. bör en slutuvverkning pä produktiv skogsmark inte ulan vidare få omftiiia slutuvverkning av skogen på angränsande impediment.

Vad jag nu hur anfört innebär sammanfattningsvis följande. När det gäller bestiimmelsernu om unläggning av ny skog och bestämmelserna om avverkning bör lagens tillämpningsområde avgränsas på det sätl utredning­en föreslagit men med undantag för vissa outnyttjade marker. En undan­tagsregel för oulnylljud mark bör innebära att sådan mark inte skall räknas som skogsmark om den på grund av särskilda förhållanden inte bör använ­das för virkesproduktion. Beträffande skogsvårdslagens övriga bestämmel­ser bör i stället gällu ull frågun om derus lillämpning får avgöras med hänsyn till bestämmelsernas syfte. Jag ålerkommer lill dessu frågor i del följande.

Självfallet bör su långt möjligl enhetligu regler gälla för allt skogsbruk i landet. För den skogsmark som ligger uianför den nuvarande skogsvårds-liigens lillämpningsområde har strävan mot en sådan enhetlighet kommit till utiryck i myndighetsinstruktioner och uttalanden i lagmotiv. En sam­ordning av regleringen bör nu göras fullständig genom att en ny skogs­vårdslag blir lillämplig också på statens skogar och skog på kyrklig jord.

2.2.3 Anläggning uv ny skog

1 den gällunde skogsvårdslagen beskrivs tre olika fall då det föreligger skyldighet utt sörja för utt ny skog uniäggs. Del mest långtgående kravet ställs när skog har avverkats. Är den skog som lämnats kvar efter avverk­ningen inte atl anse som nöjuktig, gäller en ovillkorlig skyldighet att utföra återväxtåtgärder. Är skogstillståndet inte längre godiagburl av det skälet utt skogen skadats genom exempelvis brand eller storm, gäller däremoi en begränsad skyldighet all vidta återväxtåtgärder. Det kan då inte krävas åtgärder lill större kostnad än vud som motsvarar värdet uv tillvuratagna träd och UV eventuell försäkrings- eller skadeersättning. Denna begräns­ning gäller dock inte om statsbidrag utgår till åtgärderna. Är slutligen skogstillslåndel så dåligt att det kan betraktas som uppenbart otillfredsstäl­lande, skull återväxtåtgärder utföras trots att varken avverkning eller skada förekommit. Skyldigheten-är emellertid villkorud pä molsvarande sätt som vid inträffade skador.

När skyldigheten ull anlägga ny skog gäller oinskränkt skall alla sådana åtgärder vidtas som krävs för att få till stånd en nöjaktig återväxt inom skälig tid. Hur högt kraven skall ställas får enligt förarbetena bedömas med hänsyn till förutsättningarna för en lönsam skogsproduktion i del enskilda fallel. Älgärdsskyldigheien omfattar vård av den nyanlagda skogen till


 


Prop. 1978/79:110                                                                 39

dess den lämnu! pluntsludiet. Minimikraven pu äterväxlernu unges i skogs­styrelsens unvisningur till skogsvärdslugen. Huruvidu lugens krav på nöj­uktig återväxt ur uppfyllt skull enligi anvisningarnu bedömus vid den tid­punkt då hjulppluntering senast kan ske. Den tidpunkten infullei niir plantskogen nått en utveckling moisvurunde den som uppnås 2-3 år eflei en plantering. Enligt anvisningarnu skull det då finnas ett visst minsta anlul i huvudsuk jämnt fördelade s.k. huvudplantor. Anlulet är uvpussut efter produktionsförutsätlningarna och uvsätlningsliigel.

Utredningen framhåller, med hänvisning till det produkiionsprogrum utredningen förordar, det nödvändiga i utt skogsmurken kontinuerligt ut­nyttjas för pioduktion uv högvärdigl virke. Det bör enligt utredningen krävus atl åtgiirder som ger ny skog av hög kvalitet vidtas snuiust efier en slutavverkning och i andiu ftill då en förbättring av skogstillståndet bedöms nödvändig.

Belräffunde förulsällningurnu för skyldigheten utt unluggu ny skog före­slår utredningen inte några förändringar för det fall då en uvveikning gjorts. Skyldigheten föreslås inträda när murkens virkesproducerande för­måga inte utnyttjas på ett godtugbart sätt Detsamma bör enligt utredning­en gälla när skogen har skadats. Den gällände begränsningen av åtgärds-skyldigheten vid inträffade skador föresläs slopad. Enligt utredningen lorde återväxtkostnaderna utan vidare läckas av överskott vid avverkning­en av kvarvarande skog eller av försäkringsersättning. När det gäller förutsättningarna för att i andra fall än efter avverkning eller skador krävu att ny skog uniäggs föreslås en mera långtgående ändring. Utredningen konstaterar att den ntivarande bestämmelsen inte omfattar annan skog än den som vid riksskogstaxeringen betecknas som träs- och skräpskog lik­som vissa yngre höggradigt glesa bestånd. Enligt ulredningen bör det inte längre krävas att skogstillståndet skall vara uppenbart otillfredsställande för att skyldigheten att anlägga ny skog skall kunna göras gällande. Återväxtskyldigheten bör ulvidgas till utt uvse allu bestånd som på grund av gleshet eller olämpligt trädslag har låg tillväxt Skyldigheten föreslås inträda när tillväxten avsevärt understiger den för marken och skogens ålder normala. Enligt utredningen bör skyldigheten inte heller göras bero­ende av att statsbidrag utgår. Vidare bör skyldigheten till skillnad från vud som gäller nu omfatta även bestånd som på grund uv hög ålder har låg tillväxt. Är netlotillväxten i ett mycket gammalt bestånd onormalt låg på grund av rötskador och självgallring, bör skogsvårdsstyrelsen kunna före­skriva att beståndet skall avverkas och ersättas med ny skog.

Vad beträffar de krav som i fortsättningen bör ställas på beståndsanlugg-ningen skall enligt utredningen allmänt gälla en skyldighet atl trygga åter-växl av skog med lillfredssiällande täthet och besk.iffenhet i övrigt Genom att ställa krav på tillfredsställande återväxler har utredningen velat marke­ra atl del i ett par hänseenden skall kunna ställas strängare krav än hittills. Sälunda bör enligt utredningen lövträdsinblandningen i barrskogen mins-


 


Prop. 1978/79:110                                                                  40

kus. Det innebär atl lövträdsplantor i mindre utsträckning än hittills skall godtas som huvudplantor i burrskogsåterväxterna. Vidare bör enligt utred­ningen produktionsförmågan hos svagare marker och marker i dåliga av­sättningslägen utnyttjas bättre än vad som följer av de krav som ställs i dag. Strängare återväxtkrav bör därför ställas främst i fråga om marker i Norrland och särskilt i dess inland. En i del här hänseendet bätire be­ståndsanläggning kan enligt utredningen inte genomföras utan visst stöd från samhiillets sida. Någon ytterligare skärpning av de krav som i dag kan stiillas på beståndsanläggningen bedömer utredningen inte vara nödvändig. Utiedningen konstaterar emellertid att ansträngningarna måste ökas i av­sevärd grad för alt dessa krav skall uppfyllas.

Utredningen konstaterar atl det enligt nuvarande lagstiftning inte ställs några krav på vård av den nyanlagda skogen efter del alt skogen lämnat plantstudiet En virkesproduktion inriktad pä i huvudsak barrträd lämpade för industriell förädling kräver emellertid enligt utredningen röjning när skogen är 2-4 meter hög och alltså inte längre är att anse som plantskog. Med hänsyn härtill och till att röjningsbehovet hittills inte på långl när lillgodosetts i önskvärd ulsiräckning föreslår utredningen att markägarna åläggs skyldighet att utföra även ungskogsröjning.

Utredningens förslag innehåller också bestämmelser om kontroll av skogsodlingsmaterial, dvs. frön, plantor och andra former av material för skogsodling. Enligt förslaget bör särskilda föreskrifter kunna meddelas bäde för marknadsföringen av skogsodlingsmaterial och för användningen av sådant material. Föreskrifter när det gäller marknadsföringen bör enligt utiedningen bl.a. syfta till att göra det möjligt för skogsägarna att välja lämpligt skogsodlingsmaterial. Beträffande användningen bör det enligt förslaget kunna meddelas föreskrifter som gör det möjligt att förhindra att för marken eller orten olämpligt skogsodlingsmaterial kommer till använd­ning eller att i vissa fall begränsa användningen av t.ex. främmande trädslag.

De föreslagna skärpta kraven på beståndsanläggningen och den föreslag­na röjningsplikten tillstyrks eller lämnas utan erinran av remissinstanser­na. Delade meningar råder endast beträffande den del av förslaget som gäller skyldigheten atl ersätta lågproducerande bestånd med ny skog. Flera remissinstanser är ense med utredningen om att en sådan skyldighet bör införas medan andra uttrycker oro för att förslaget, om det genomförs, kan få negaliva konsekvenser från nalurvårdssynpunkl. Man befarar att de föreslagna bestämmelserna kan komma att stå i slrid mot intresset att bevara vissa lövskogar och urskogsliknande bestånd.

Institutet för skogsförbättring framhåller att en eventuell användning av klonmaterial, t.ex. sticklingar, kräver att skogsodlingen sker på ett sätt som garanterar erforderlig variation inom skogsbeståndet och regionen. 1 annat fall kan resultatet bli skogar som löper stora skaderisker.

Jag har i det föregående förordat alt skogsproduktionen ges en inrikining


 


Prop. 1978/79:110                                                                 41

som kräver stora ansträngningar föratt nå ett förbättrat skogstillstånd. Del gäller framför allt beståndsanläggningen efter slutavverkning. Det är emel­lertid inte tillräckligt att avverkad och allvarligt skadad skog ersätts med ny skog av hög kvalitet. Det finns i vårt land stora arealer skogsmark som utnyttjas dåligt därför att skogen är gles eller består av trädslag som ger dålig avkastning. Även den skogen bör i största möjliga utsträckning ersättas med nya bestånd. Jag ansluter mig därför till vad utredningen föreslagit beträffande förutsättningarna för skyldigheten att anlägga ny skog. Med hänsyn till den kritik som från naturvårdssynpunkt har fram­förts mot viss del av förslaget villjag här återknyta till vad som bör gälla beträffande skogsvärdslagens tillämpningsområde. Som framgår av vad jag lidigare har anfört ansluter jag mig inte helt till utredningens förslag när det gäller avgränsningen av de marker på vilka bestämmelserna om anläggning av ny skog skall tillämpas. Jag har föreslagit att outnyttjade marker inte skall räknas som skogsmurk om förhållandena är sådana att de inte bör las i anspråk för virkesproduklion. Den undanlagsregeln bör liksom hittills Vara lillämplig på marker som är av iniresse från naturvårds- eller kultur-minnesvärdssynpunkt. Vidare bör den vara lillämplig på marker av hag-markskaraklär i ansluining lill bebyggelse. Beträffande skyddel av vissa ädellövskogar hänvisar jag till vad jag tidigare har anfört.

Jag ansluter mig också till utredningens förslag beträffande de skogsbe­stånd som på grund av hög ålder är utsatta för röta och självgallring. Undantagsvis kan det finnas ell behov av att efter en prövning i det enskilda fallet ålägga en skogsägare att avverka ett sådant bestånd och ersätta det med ny skog.

Vad beträffar kraven på beståndsanläggningen kanjag inte helt ansluta mig till vad utredningen har anfört. En bestämmelse i skogsvårdslagen som allmänt anger kravet på ålerväxterna bör visserligen formuleras så atl i viss utsträckning högre anspråk än hittills skall kunna ställas på beståndsan­läggningen. Jag är emellerlid inte f. n. beredd ätt förorda alt det med stöd av bestämmelsen ges detaljföreskrifter som i den utsträckning ulredningen tänkt sig skiljer sig ifrån de nu gällande. Med de brister de senaste årens återväxler uppvisar bör enligt min mening ansträngningarna i första hand inriktas på att uppfylla krav motsvarande dem som kan ställas i dag. För att nå dit krävs del som jag tidigare har framhållil en avsevärt förbäitrad beständsanläggning. 1 det sammanhanget harjag nämnl vissa ålgärder som måste till för att åstadkomma en sådan förbättring. Jag delar också ulred­ningens uppfattning atl del krävs insatser bl.a. i form av markberedning i större omfattning, en ökad andel skogsodling, plantröjning och ökad röj­ning av lövsly. Som utredningen har framhållit krävs atl skogsodlingen i många fall sker med ell ökal antal utsatta plantor. Jag vill dock påpeka atl skogsodling genom sådd, med de nya meioder som håller på alt utvecklas, kan fä en ökad betydelse i strävandena alt förbättra ålerväxterna. Med insatser av det slag jag nu berört kommer i många fall atl kunna åstadkom-


 


Prop. 1978/79:110                                                                  42

mas återväxler som väl fyller de krav som kan ställas enligt nu gällande lag och anvisningar. Vad gäller beståndsanläggningen på de sämre skogsmar­kerna är del som ulredningen anfört angeläget att där höja kvaliteten på ålerväxterna till en nivå över den som kan krävas i dag. En sådan kvalitets­höjning kan emellertid, som utredningen framhållit, i vissa fall bara ske om staten går in med bidrag till beslåndsanläggningen. 1 enlighet med vad jag nyss har anfört bör föreskrifterna för dessa marker utformas så att de kan göras gällande även i de fall statsbidrag inte kan ställas till markägarens förfogande. När bidrag utgår bör självfallet högre krav kunna ställas på be­ståndsanläggningen. Sammanfattningsvis anserjag atl andelen skogsodling bör öka men att delaljföreskriftema för beståndsanläggningen bör ges ett innehåll som vad gäller kravnivån i allt väsentligt överensstämmer med innehållet i de nu gällande tillämpningsanvisningarna.

Vad gäller ungskogsröjningen kan jag i allt väsentligt hänvisa till vad utredningen anfört. Jug ansluter mig till ulredningens förslag men vill erinra om vad jag i det föregående har anfört om volymandelen lövträd i skogarna.

Jag vill framhålla den stora betydelse det har atl skogsodlingen sker med material .som är av lämplig härkomst och beskaffenhet. Med härkomst avser jag då både geografisk härstamning och genetiskt ursprung. Impor­ten av skogsodlingsmaterial kan konlrolleras genom tillståndsprövning med stöd av lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor. Med hänsyn till atl skogsodlingsmalerial för avsalu i ökad utsträckning produceras av andra än skogsvårdsstyrelserna finns det emellertid numera ett behov av att också i viss utsträckning reglera handeln med inhemskt skogsodlingsmalerial. Jag vill också peka på de nya metoder för förökning av skogsplantor som har utvecklats. Jag delar följaktligen utredningens uppfattning att det behövs vissa föreskrifter för handeln med skogsodlingsmaterial. Överlätare av sådani material bör kunna åläggas en uppgiflsskyldighet som gör del möjligt för köparen av materialet atl bedöma i vad mån detta är lämpligt för hans behov. Förbud bör också kunna meddelas att saluhålla olämpligt material.

Jag ansluter mig också till utredningens förslag om en bestämmelse som gör det möjligt att genom föreskrifter reglera användningen av skogsod­lingsmaterial. En sådan reglering är motiverad främst av två skäl. Det inhemska skogsodlingsmaterialet är i likhet med det importerade inte lämpligt att användas på alla marker inom landet. Vidare kan en ensarlad användning av ell visst skogsodlingsmaterial inom ell område leda lill omfattande skador om skogen angrips av insekter, svampar eller någon växlsjukdom. En begränsning av användningen av visst skogsodlingsma­lerial för att minska risker av det slaget kan komma i fråga när det gäller främmande trädslag eller klonmaterial.


 


Prop. 1978/79:110                                                                  43

2.2.4 Avverkning

De huvudsakliga bestämmelserna om avverkning i den nuvarande lagen handlar om skydd för den växande skogen mot för tidig avVerktiing och om en begränsning av avverkningen för att få en så jämn avkaslning som möjligt. Bestämmelserna anknyter till del i lagen använda begreppet ut­vecklingsbar skog.

Utvecklingsbar skog får inte avverkas utan särskilt tillstånd om inte avverkningen sker genom en gallring som är ändamålsenlig för skogens utveckling. Frågan om skogen skall betraktas som utvecklingsbar eller inte skall avgöras efter en ekonomisk bedömning. En jämförelse skall göras mellan vad som är mest lönande, att låta skogen stå eller atl omedelbarl avverka den. Vid bedömningen skall förutsättas all skogen i framliden sköts på ett lämpligt sätt. Så länge det kan antas bli mera lönande att låta skogen stå kvar skall den betraktas som utvecklingsbar. Avgörande vid bedömningen skall enligt förarbetena vara hur den värdeökning som kan erhållas genom skogens tillväxt ställer sig i förhållande till den avkastning som kan erhållas om skogskapitalet omedelbart realiseras och placeras på annat sätl. Vidare framhålls att skyddet för den växande skogen bör begränsas till sådana fall då bedömningen mera påtagligt talar för att skogen skall stå kvar. Vid bedömningen bör också i huvudsak bortses från tillfälliga konjunkturförändringar. I skogsstyrelsens anvisningar lill skogs­vårdslagen ges vägledning för bedömningen av om ett bestånd skall räknas som utvecklingsbart eller inte. Där anges också i vilka fall skogsvårdssty­relserna bör kunna medge undanlag från förbudet all slutavverka utveck­lingsbar skog.

När skogen inte längre är alt anse som utvecklingsbar gäller andra begränsningar i avverkningsrätten. Genom en ransoneringsregel har man velat säkerställa en viss jämnhet i virkesavkastningen. Den icke utveck­lingsbara skogen får inle avverkas i en sådan omfattning att större rubbningar i avkastningens jämnhet uppkommer. Denna begränsning gäl­ler för avverkningen på den enskilda fastigheten eller, efter skogsvårds­styrelsens medgivande, på en enhet bestående av flera fastigheter. I till-lämpningen har regeln emellertid inte omfattat de allra minsla fastighe­terna. De främsta motiven för ransoneringen har varit en önskan att trygga sysselsättningen och industrins råvaruförsörjning. Dessutom har man ge­nom bestämmelsen velat skydda husbehovsskogar mot alltför omfatlande avverkningar. Någon absolut jämnhet i avverkningarna på varje fastighet eftersträvas inte. Avsiklen är endast att förhindra uttag som avsevärt överstiger vad som kan betraktas som normalt med hänsyn till fastighetens virkesförråd och den årliga tillväxten.

1 skogsstyrelsens anvisningar anges vissa grunder för tillämpningen av jämnhetskravel. För varje fastighet eller enhet av fastigheter meddelas en ransoneringstid för den icke utvecklingsbara skogen. Ransoneringstiden bör bestämmas så att en viss årlig avverkning blir möjlig under kommande


 


Prop. 1978/79:110                                                                 44

år. Den årliga avverkningen skall motsvara en viss andel av fastighetens ideala årsavkastning. På de mindre fastigheterna eller enheterna får ett antal tillåtna årsavverkningar sammanföras för atl las ut på en gång. För de minsta fastigheterna med en idealproduktion under 100 msk per år upp­ställs över huvud tagel inte något jämnhetskrav. Skogsvårdsstyrelsen kan i enskilda fall medge undantag från ransoneringsbestämmelsen.

För avverkning av icke utvecklingsbar skog gäller också en annan re­striktion. Avverkning får inte utföras så att skogens återväxt avsevärt försvåras. Av förarbetena framgår all besiämmelsen är lillämplig på marker där det är svårt att inom skälig tid och till rimliga kostnader få till stånd ny skog om inte avverkningen av den icke utvecklingsbara skogen utförs på ett försiktigt sätl.

Utredningen föreslår bestämmelser om begränsning av rätten att avver­ka som i likhet med de gällande syftar till att skydda den växande skogen och främja en över tiden jämn virkesavkastning. Utredningens förslag omfattar också regler som anger i vilka former avverkning skall vara tillåten.

När del gäller skyddet för den växande skogen föreslår utredningen en bestämmelse som direkl knyter an till intresset av att erhålla en hög virkesavkastning. Utredningen konstaterar att om man vill uppnå en så stor volymproduktion som möjligt så bör ett bestånd behållas under den växttid som ger den högsia volymproduktionen i medeltal per år. Ett bestånd borde följaktligen inte avverkas så länge den årliga volymtillväx­ten är högre än den genomsnittligt sett har varit under tidigare år. I ett äldre bestånd är den ärliga tillväxten visserligen avtagande men den ligger under lång tid på en hög nivå i förhållande till årslillväxten under bestån­dets första år. Del innebär att den i medeltal per år högsta produktionen -den högsta medelproduklionen - uppnås försl efter en förhållandevis lång växttid. När det gäller tall visar enligt utredningen gjorda undersökningar atl den högsia medelproduklionen av stamvirke uppnås efter en växttid på mellan som lägst 80-90 år och som högst 130 år eller mer beroende på markens virkesproducerande förmåga. För gran är tiderna ännu längre. De redovisade växtliderna gäller under gynnsamma betingelser och under förutsättning att inga skador inträffar.

När det gäller att bestämma efter vilken växttid slutavverkning tidigast skall få ske bör emellertid enligt ulredningen flera olika omständigheter beaktas. För atl uppnå den högsta medelproduktionen av gagnvirke krävs en ännu längre växttid än den tid som ger den högsta volymproduktionen i medeltal per år. Å andra sidan finns det enligt utredningen flera skäl som lalar för alt acceptera slulavverkning redan innan den högsia medelpro­duklionen uppnåtts. Ett skäl hänger samman med del förhållandel att när ell bestånd närmar sig den ålder då medelproduktionen är som högst är ökningen i medelproduktion från det ena året till det andra mycket liten. Enligt utredningen kan förlusten i medelproduktion stanna vid några få


 


Prop. 1978/79:110                                                                 45

proceni om ett bestånd avverkas 10-20 år innan den högsia medelproduk­tionen uppnåtts. För att nå den högsta medelproduktionen måste alltså ett bestånd behållas under många år då tillsköttet i medelproduktion är obe­tydligt. Kapitalkostnaderna för alt nå denna högst måttliga produktionsök­ning kan enligt utredningen framstå som oskäligt höga. Som ytterligare skäl för alt acceptera en kortare växttid anför utredningen de skaderisker det kan innebära atl behålla exempelvis granbestånd på god mark till hög ålder. Med hänsyn till det anförda föreslår utredningen att slutavverkning skall få ske först när ett bestånd nått sådan ålder att endast en mindre ökning av medelproduktionen kan erhållas om beståndet får stå kvar.

Utredningen framhåller atl skogsvårdslagcn bara kan ange den grundläg­gande föreskrifien i fråga om skyddel mol för lidig avverkning. Regeringen eller skogsstyrelsen måste ge detaljföreskrifter om den lägsta lillålna av­verkningsåldern för olika trädslag, regioner och boniteter. Den föreslagna grundläggande regeln bör enligt utredningen innebära skyddsgränser som, med undantag för gran på mycket goda boniteter, inte mera påtagligt kommer att skilja sig från de skyddsgränser som tillämpas f. n. Utredning­en anger följande exempel. För tallbestånd mellan 80 år (goda tallmarker i södra Sverige) och 130 år (svaga marker i norra Sverige) och för granbe­stånd mellan 70 år (de bästa granmarkerna i södra Sverige) och 130 år (svaga marker i Norrland).

Enligt utredningen bör liksom f. n. restriktioner gälla också för avverk­ningen av den slutavverkningsmogna skogen. Bristen på skog i åldrarna 20-40 år i hela landet och också i åldrarna 40-60 år i Norrland och vissa delar av Svealand kan minska avverkningsmöjligheterna i framtiden om avverkningarna tillåts ske i obegränsad omfattning. För atl trygga indu­strins råvarubehov och därmed sysselsättningen både i industrin och i skogsbruket bör enligt utredningen den avverkningsmogna skogen liksom hittills ransoneras.

Avverkningarna bör enligt utredningen hållas tillbaka så att den nuva­rande ojämna åldersfördelningen rättas till på längre sikt. Samtidigt bör strävan vara att behålla skog som har ett stort virkesförrad och en hög tillväxt. Utredningen konstaterar alt ett ransoneringskrav i princip måsle gälla för varje enskilt fastighelsinnehav. Del föreslås därför att slulavverk-ningen skall begränsas på varje brukningsenhet för att främja en jämn åldersfördelning och en hög virkesavkastning. Med brukningsenhet bör avses en ägares fastighelsinnehav inom en kommun. Avsteg från denna regel skall kunna göras, om det är lämpligt med hänsyn till fastigheternas geografiska läge och arbetsmarknadsförhållandena.

Utredningen har velal finna en ransoneringsprincip som är lättare alt förstå och tillämpa än den nuvarande som bygger på en uppskattning av virkesförrådet och den årliga tillväxten. Utgångspunkten bör enligt utred­ningen vara att den årliga slutavverkningsarealen inte skall vara större än att skogen slutavverkas i en takt som svarar mot omloppstiden. Utredning-


 


Prop. 1978/79:110                                                                   46

en anger som exempel att den genomsnitlligu årliga slutavverkningsarealen inte bör överstiga en procent uv skogsmarksareulen om omloppstiden är 100 år. Enligt utredningen kun dock en snubbare slutavverkningstakt vara motiverad på brukningsenheter med stor andel slutavverkningsmogen skog. Önskemålet om en hög virkesavkastning bör så långt möjligt tillgo­doses genom utt slutuwerkningen inriktus på den delen av skogen som har lågt virkesförråd och låg tillväxt. Den angivna principen bör enligt försla­get kommu till närmare uttryck i tillämpningsföreskrifter utfärdade av regeringen eller skogsstyrelsen. Fastigheter vars totala produktionsför­måga understiger cu 50 m'sk per år föreslås bli generellt undantagna från ransoneringsbestämmelsen.

Vad gäller de huggningsformer som bör vara tillåtna innebär utrednings­förslaget följunde. All avverkning skall ske antingen i form av röjning eller gallring som är ändamålsenlig för skogens utveckling eller i form av slutuv­verkning som är ändamålsenlig för anläggning av ny skog. Det nuvarande kravel att en gallring för att varu tillåten skall gynna skogens utveckling utsträcks alllså till utt gällu också den äldre skogen.

Enligt utredningen bör en skogsägare även i fortsätiningen vara skyldig att till skogsvårdsstyrelsen anmäla förestående avverkningar. Utredningen hänvisar här till de positiva erfarenheter som vunnits under den tid den nuvarande anmälningsskyldigheten varit i krafl.

Remissinstanserna ansluter sig i allmänhet lill ulredningens förslag till avverkningsbestämmelser. Endast industriverket ifrågasätter behovet uv föreslagna begränsningar i avverkningsrätten.

Beträffande utformningen av begränsningarna föranleder det föreslagna skyddet förden yngre skogen erinringar endast från en remissinstans. Det är Skogsindustriernas samarbetsutskott som anser att det främsta kriteriet för slutavverkning inte bör vara beståndets ålder utan dess tillväxt, träd-slagssammansätlning och kvalitet. När del gäller ransoneringsbestämmel­sen för den äldre skogen har domänverkei ifrågasatt om bestämmelsen lillgodoser samhällets inlressen. Verket framhåller att det visserligen är viktigt all på lång sikl skapa mesta möjliga skog, men att det är ett minsl lika viktigt samhällsintresse atl skogarna hanteras så att det finns virke tillgängligt när det om 20-50 år blir brisl på slulavverkningsbar skog. En annan remissinstans ifrågasätter den föreslagna principen att knyta ranso­neringsgraden till viss arealandel. Anmärkningarna i övrigt avser i huvud­sak tillämpningen av den föreslagna bestämmelsen. Sålunda framför flera remissinsianser synpunkter på utformningen av begreppei brukningsen­het. Företrädarna för den kyrkliga jorden anser att det förhållandet att stiftet är administrativ förvaltningsenhet måste beakias vid bestämmande av vad som skall betraktas som brukningsenhet. Skogsindustriernas sam­arbetsutskott förutsätter att förvaltningsenhet eller motsvarande liksom hiltills skall få uigöra brukningsenhet inom bolagsskogsbmket. Lanlbruks­styrelsen har lagit upp frågan om när undantag skall kunna medges från


 


Prop. 1978/79:110                                                                 47

ransoncringskravel. Enligt slyrelsen bör särskilda tillstånd kunna ges ock­så vid fasiighetsförvärv för strukturrationalisering och vid nyetablering på familjeföretag. Flera remissinstanser uttalar sig i frägan om hur stora fastigheter som skall lämnas utanför ransoneringskravet

Endust ett par remissinstanser har erinringar alt göra mot förslaget att behålla skyldigheten utt anmulu förestående avverkningar. Flera remissin­stanser frumhåller atl del är angeläget utt en sådun skyldighet finns.

Med den inriktning som skogsbruket enligt min mening bör ha är del väseniligi ;\n uvverkningurna bedrivs så att möjlighelerna att erhålla en hög virkesavkastning tillvarutas. Jag delar uppfuttningen att skogsvårdsla­gen liksom hittills bör innehålla regler till skydd för den växunde skogen. Ulredningens förslug innebär att slutavverkning blir tillåten försl när ett bestånd nått viss ålder. Den föreslagnu principen för atl bestämma lägsta tillåtna slutavverkningsålder kun tänkus innebäru utt vissa bestånd skyd-dus trots att dellu inte är sakligt motiverut. Jag syfiar då på bestånd som på grund av gleshet eller olämplig trädslagssammansättning har en dålig till­växt utan alt tillväxten är så låg utt det föreligger skyldighet atl avverka beståndet enligt bestämmelsernu om unläggning uv ny skog. Del skulle självfallel vura en fördel med en skyddsbestämmelse som gjorde det möj­ligt utt med hänsyn lugen till förhållundenu i det enskilda fallet bestämma den från produktionssynpunkt bästa uvverkningstidpunkten. Enligt min mening är det emellertid väsentligare att den grundläggande regeln i skogs-värdslagen ger uttryck för en princip som kan omsättas i relativt enkla tillämpningsföreskrifter till ledning för varje enskild skogsägares handlan­de. Jug vill också erinra om den möjlighet som bör finnas att i det enskilda fallel ge dispens från kravet pä viss lägsta slutavverkningsålder. Jag godtar därför utredningens förslug i denna del.

Som utredningen funnit finns del starka skäl för en fortsatt ransonering av den äldre skogen. Beträffande frågan hur en ransoneringsbestämmelse bör utformas villjag framhålla följande. Bestämmelsen måste innebära att i princip varje skogsägare begränsar sina slutavverkningar efter ett ranso­neringsprogram för det egna fastighetsinnehavet. Varje annan ordning stöter på praktiska hinder och skulle sannolikt medföra långt större in­skränkningar i den enskildes rätt att förfoga över den avverkningsmogna skogen. Jug delar utredningens uppfattning att ransonerings- eller jämn­hetskravet bör ställas på varje brukningsenhet och atl med brukningsenhet i regel skall avses en och samma ägares skogsmarksinnehav inom en kommun. 1 vud mån avsteg från denna regel skall få göras måste främsi prövas med hänsyn till att ransoneringen bl. a. syfiar till att främja en jämn sysselsättning i skogsbruket. En uppdelning av ett skogsmarksinnehav inom en kommun eller en sammanföring av mark inom två eller flera kommuner bör följaktligen få ske bara om det är lämpligt med hänsyn till sysselsättningsunderlaget inom olika arbetskraflsområden.


 


Prop. 1978/79:110                                                                  48

Den önskade ransoneringen bör enligt utredningsförslaget uppnås ge­nom att slutuvverkningarna begränsas med hänsyn tagen främst till fastig­hetens skogsmarksareal och skogens omloppstid. En annan möjlighet vore att begränsa slutavverkningsiittaget till viss andel av fastighetens virkes-förråd. Den sistnämnda lösningen skulle ge en effeklivare ransonering med hänsyn bl.a. lill att gallringsuttagen skulle kunna beakias. Emellertid kan man här anlägga samma synpunkier somjag nyss anförl rörande bestäm­melsen om skydd för den växande skogen. En grundläggande lagbestäm­melse av i huvudsak del innehåll utredningen föreslagil gör del möjligt all meddela delaljföreskrifler som ger skogsägarna förhållandevis klara och enkla handlingsmönster. Det bör varu möjligt att utforma föreskrifter som för sin tillämpning inle kräver några ingående bedömningar av skogsiill­gången och skogslillslåndet på brukningsenheten. Dessa föreskrifter som kan betraktas som ett slags huvudregler kan kompletteras med regler som förutsätter större hänsynslagande lill förhållandena i det enskilda fallel och som kan ge skogsägaren möjlighet lill en större avverkning än vad huvud­regeln berättigar till. Från runsoneringsbestämmelsernu bör mindre fastig­heter undanlas.

Med de möjligheter som numera finns alt erhålla slutlig lånegaranti vid tillskoltsförvärv av skogsmark och i vissa fall även för nyelablering på familjeföretag kan jag inle finna all del, som någon remissinstans hävdar, föreligger någoi behov av att i dessa fall medge undantag från ransone­ringskravet

När det gäller formerna för uvverkning bör dessa regleras mera fullstän­digt än vud som är fallet i den nuvarande lagen. Bestämmelsen om att en gallring skall vara ändamålsenlig för skogens utveckling gäller i dag inte den äldre, avverkningsmogna skogen. Skyldigheten att vid slutavverkning ta hänsyn lill möjligheterna att få till stånd en återväxt är också begränsad. Jag anser det vara ungelägel utt det i lagstiftningen klargörs att en huggning för att vara tillåten antingen skall utföras som en beslåndsvårdande åtgärd eller som en slutavverkning inriktad på att ersätta den avverkade skogen med ny sådan. De enda tillåtna avverkningsformerna i all skog bör vara antingen röjning eller gallring som främjar skogens utveckling eller slutav­verkning som är ändamålsenlig för anläggningen av ny skog. Jag finner det dock angeläget atl underslryka att det inom fjällskogsområdena kan kom­ma i fråga andra former av avverkning som bör jämställas med slulav­verkning trots att en stor del av skogsbeståndet lämnas kvar.

Avverkningsanmälan har väsentligt bidragit till att underlätta skogs­vårdsslyrelsernas tillsyns- och rådgivningsverksamhet. Erfarenheterna un­der senare år bekräftar deltu. Det finns följaktligen goda skäl för alt i en ny lagsiiftning föreskriva en anmälningsskyldighet molsvarande den nu gäl­lande. Somjag kommeratt utveckla i det följande haren sådan skyldighet stor betydelse också när det gäller utformningen av regler för skogsbrukets hänsynstagande till naturvården.


 


Prop. 1978/79:110                                                                 49

2.2.5 Nalurvårdshänsyn

De föreskrifter som berör skogsbmket och som är av särskilt intresse från nalurvårdssynpunkl finns bl.a. i skogsvårdslagen, naturvårdslagen (1964:822) och lagen (1974:434) om bevarande av bokskog. Naturvårds­hänsynen i skogsbmkel regleras i första hand i skogsvårdslagen.

Som jag lidigare har nämnt tillkom år 1974 två bestämmelser i skogs­vårdslagen som är av särskilt intresse för naturvården. Det var dels be­stämmelsen om skogsbrukets hänsyn till naturvården, dels en bestämmel­se om anmälningsskyldighet vid avverkning. I lagens inledningsparagraf, som anger de allmänna riktlinjerna för skogsskötseln, fastslås den all­männa principen att skogsbruket är skyldigt att ta hänsyn till naturvårdens intressen. Skogsstyrelsen har i sina anvisningar till bestämmelsen utförligt angett vilka hänsyn som bör tas i samband med avverkning och andra skogsbruksålgärder. I anvisningarna anges vissa hänsyn som gäller för all skogsmark. Mer långtgående inskränkningar gäller för mark där särskild hänsyn skall tas till rekreationsintressen och närboendes trevnad. Hit räknas bl. a. tätortsnära skogar och skog i anslutning lill kuster, sjöar och större vattendrag. Det framhålls att anvisningarna är generella och alt kravet på ålgärder därför inle kan preciseras för varje enskilt fall. Vid ivekan om konflikt med regeln om hänsyn till naturen föreligger skall råd och anvisningar inhämtas från skogsvårdsstyrelsen. Det ankommer också på skogsvårdssiyrelsen att medverka till att ålgärderna genomförs. Skogs­vårdsstyrelsen har dock inte några möjligheter att tillgripa tvångsåtgärder.

Enligt bestämmelsen om anmälningsskyldighet vid avverkning äligger det skogsägarna att underrätta skogsvårdsstyrelsen om förestående av­verkning. Anmälningsplikten har införts främst för att ge skogsvårdssiyrel­sen möjlighet att hålla kontroll över virkesuttaget och återväxtåtgärderna. Men genom en särskild regel är skogsvårdssiyrelsen skyldig att informera länsstyrelsen om föreslående avverkningar inom sådana områden som länsstyrelsen anger. Härigenom får länsstyrelsen möjlighet till samråd med markägaren innan avverkning sker. Om länsstyrelsen finner det befogat från nalurvårdssynpunkl atl ålägga markägaren längre gående resiriktioner än vad som följer av den allmänna aktsamhetsregeln i skogsvårdslagcn, får det ske med stöd av naturvårdslagen.

Samtidigt som bestämmelsen om skogsbrukets hänsyn till naturvården infördes i skogsvårdslagen gjordes flera betydelsefulla ändringar i natur­vårdslagen. Så t.ex. skärptes beslämmelserna om samråd. De äldre be­slämmelserna innebar endast en rekommendation om samråd. Skärpning­en innebar att samräd alltid skall ske så snart ett arbelsföretag, som inte omfattas av tillståndstvång enligt annan lagsiiftning, kan kommu att vä­sentligt ändra naturmiljön. 1 övrigt kan regeringen eller länsstyrelsen före­skriva att samråd alltid skall ske beträffande särskilda slag av företag. En sådan föreskrift kan gälla hela landet eller vissa områden. Sådani ovillkor­ligt samrådstvång gäller generellt i hela landet för markberedning genom 4   Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 110


 


Prop. 1978/79:110                                                                  50

hyggesplöjning. Länsstyrelsen kan i anledning av samrådet förelägga före­tagaren att vidta de åtgärder som behövs för att begränsa eller motverka skada på naturmiljön. Sådant föreläggande kan förenas med vite. Föreläg­gandena, som inte fär innebära så långtgående inskränkningar att pågående markanvändning avsevärt försvåras, grundar inte någon rätt till ersättning för företagaren.

Samtidigt infördes i naturvårdslagen ett nytt skyddsinstitut, kallat natur­värdsområde, som ersatte tidigare s. k. landskapsskyddsförordnanden. In­stitutet naturvårdsområde är avsett att användas i stället för naturieservat i fall dä aktiva skötselåtgärder behövs för vård av ett visst område och skyddsbehovel kan lillgodoses ulan ersäilningsgrundande restriktioner i pågående markanvändning. Länsstyrelsen kan meddela förbud mot eller föreskrifter i fråga om bl.a. plantering och avverkning inom området. Föreskrifterna kan också innebäru utt markägaren skall vara skyldig atl tåla att röjning, plantering eller liknande åtgäid utförs på hans mark. En viktig begränsning är att föreskrifterna inte får vara så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras. 1 så fall får området i stället avsättas som naturreservat.

Bokskogslagen reglerar skötseln av bokskogarna i södra Sverige. Enligt lagen får bokskog inte avverkas utan särskilt tillstånd. Lagen innebär vidare att avverkad bokskog i princip måste föryngras med bok.

Utredningen anser att skogsvårdslagens naturvårdsbestämmelser måste tillmätas en stor betydelse. Det gäller särskilt i fråga om slutavverkningar­nas inverkan på landskapsbilden och på möjligheterna att utnyttja skogen för olika fritidsuktiviteter. Enligt utredningen kan de till den nuvarande bestämmelsen knutna tillämpningsanvisningarna förutsättas väl tillgodose naturvårdsintresset inom den övervägande delen av skogsmarken. Utred­ningen föreslår därför atl även i den nya skogsvårdslagen tas in en besläm­melse som ger stöd för föreskrifter av i huvudsak samma innehåll som nuvurunde tillämpningsanvisningar.

Bestämmelserna bör emellertid enligt utredningen kompletteras med möjligheter till vissa tvångsåtgärder. Skogsvårdsstyrelserna bör således kunna ge förelägganden i det enskilda fallel om vilka åtgärder som skall vidtas för att uppfylla föreskrifterna. Sådana förelägganden skall kunna förenas med vile och överträdelser av föreläggandena skall också kunna medföra bötesstraff. Ulredningen framhåller dock att skogsvårdsstyrel-sernu så långt möjligl bör gå fram med i första hand upplysningar och råd.

Utredningen anger särskilt två fall dä det kan krävas längre gående föreskrifter än vud skogsvårdslagen ger möjlighet till för att naturvårdshän­synen skall tillgodoses. Det gäller dels skogsmark i närheten av tätorter, dels skogsmark som av bl.a. vetenskapliga skäl bör bevaras i visst skick. Utredningen pekar pä kommunernas möjligheter att träffa avtal med mark­ägaren när del gäller skogsmark för rekreation i närheten av tätorterna. När det gäller skogsmark av vetenskapligt intresse framhålls naturreser-valsbildning som den lämpligaste åtgärden.


 


Prop. 1978/79:110                                                                 51

Utredningen konstaterar utt dikning uv våtmarker är en åigiird som i hög grud berör nulurvärdens inlressen. 1 uvvuktun på utt den pågående inven­teringen UV våtmarkernu slutförts föreslås en generell skyldighet att anmii-lu sådun dikning för sumråd enligt naturvårdslugen. Efter mönster uv vud som gäller för hyggesplöjningen föreslås unmälun få ske till skogsvårds-styrelsen, som därefter vidarebefordrar unmälun till länsstyrelsen.

Remissinstunsernu släller sig i ullmiinhet positiva till utredningens för­slag. Någru remissinstanser anser dock utt utredningen inle i tillräcklig utsträckning beaktat de konsekvenser ett meru intensivt bedrivei skogs­bruk får för nuturvården. En meru genomgripunde översyn uv besliimmel-sernu om skogsbrukets hiinsyn till nuturvården hur efterlysts uv någru remissinsianser. Enligt Svenska naturskyddsföreningen bör inlörundei uv ett helt nytt institut, skogsskyddsområde, övervägus. Inom ell såd.uil område bordet enligt föreningen föreliggu lillslåndspliki belräffunde åtgär­der som försämrur möjligheterna ull ulnyttju skogsmurken föi rörligt fri­luftsliv.

1 övrigt unförs från flera håll synpunkter på utformningen av det Tore­slugnu regelsystemet. Flera remissinstanser utlulur sig om kompetensför­delningen mellun skogsvårdsstyrelserna och länsstyrelsema. En remissin­stans anser att skogsvårdsstyrelsen bör ha ansvaret för alla hänsynstagan­den som sker intill gränsen för åtgärder eller inskränkningnr som föranle­der ersättningsskyldighet. En annan anser utt prövningen uv nulurvårds-hänsyn bör ske enligt naturvårdslagen inom de områden som surskilt uvgränsats enligt naturvårdslagens sanirådsbestämmelse eller enligt be­stämmelsernu om hyggesanmälan. Kommunförbundei frumhåller att kom­munen i flertalet fall är mest lämpad för att samordna olika lokala intres­sen. Förbundet föreslår hl. a. att kommunen sammankallar berörda skogs­ägare och representanter för skogsvårdsstyrelsen och intresseorganisu-tioner för gemensamma överläggningar. Sådana överläggningar bör enligt förbundet ingå som ett naturligt led i kommunens arbele med den översikt­liga fysiska planeringen. Vid sådana överläggningar kun parterna bl.u. precisera avgränsningen av de områden som är uv särskilt intresse för naturvården och friluftslivet. Förbundet pekar också på kommunens möj­lighel att genom exempelvis kommunala beredskapsarbeten bidru till ett företugsekonomiskt skogsbruk inom de berörda områdenu.

Nalurvårdsverket anser all skogsvårdsstyrelsen skall kunna förbjudu skogliga arbetsförelag i avvaktan på länsslyrelsens ställningslugande enligt naturvårdslagen. Flera remissinstanser efterlyser föreskrifter som innebur hänsynstagande till kulturminnesvården. Det påpekas från ett par håll utt om naturvårdsföreskrifterna enligt skogsvårdslagen görs tvingande, måste de ekonomiska konsekvenserna av dessa beaktas i högre grad än tidigare.

Förslagen om obligatorisk anmälan av våtmarksdikning tillstyrks uv flera remissinstanser. Ett par remissinstanser anser atl motsvarande skyl­dighet bör gälla även för andra arbetsföretag inom skogsbruket, såsom byggande av skogsbilvägar och gödsling av skogsmark.


 


Prop. 1978/79:110                                                             52

Jug vill till en börjun understryku utt det skogsbruk somjag förordur inte innehåller någru oprövade åtgärder eller metoder. Det innebär utt det finns en god erfurenhelsgrund utt falla tillbaka på när det gäller att bedöma skogsbiukcis konsekvenser från nalurvårdssynpunkl. Frågan om vilka nalurvårdshänsyn skogsbruket behöver ta summanhänger säledes bl.a. också med de metoder som unvänds inom skogsbruket I den utsträckning som nyu eller intensivare brukningsmetoder aktualiseras bör miljöeffek­terna UV dessu metoder klarläggus, innun metoderna tas i bruk.

Sorn jag tidigare framhållit måste skogsbruket bedrivas med hänsyn tagen till skogen som livsmiljö för växter och djur, till skogens inverkan på vuttenbuluns och lokalklimat och till möjligheterna att utnyttja skogsmar­ken för friluftsliv och rekreation. Vidare måste hänsyn tas till intresset av att bevarti vissa inslag i kulturlandskapet. Skogsbruket måste alltså bedri­vas så ull förutsättningurna för en mångsidig användning av våra skogar inte rubbus.

De angivna intressena bör enligt min mening i många fall kunna lillgo­doses iiven inom ramen för ett rationellt skogsbruk. När det gäller kraven på frilufismiljön är del i närheten av tätorter och inom vissa andra områden som är av särskild belydelse för det rörliga friluftslivet som svårigheter kan uppkomma att reservera goda rekreationsområden utan atl ralionelll skogsbruk avsevärt försvåras. 1 övriga områden bör anspråken på god friluftsmiljö alltjämt kunna tillgodoses inom allemansrättens ram ulan stör­re hinder i skogsbruket. För att tillgodose friluftslivets och andra angivna intressen krävs emellertid en anpassning och ett hänsynstagande när del gäller olika åtgärder i skogsbruket. Liksom hittills bör de restriktioner som kan inordnas i ett rationellt bedrivet skogsbruk regleras genom hänsyns­regler i skogsvårdslagsiifiningen. Reglerna bör främst gälla sådana ålgär­der som avverkning, beståndsvård och beståndsanläggning.

En slutavverkning förändrar för en tid på ett genomgripande sätt land­skapsbilden och vissa ekologiska förändringar sker. Djurens livsbetingel­ser påverkas och förutsättningarna för skogsmarkens utnyttjande för fri­luftsliv ändras. Beträffande planering och utförande av slutavverkning bör därför föreskrifter kunna meddelas i följande hänseenden.

Vid slutavverkning bör kalhyggesytornas storlek begränsas och ges en med hänsyn till terrängen lämplig form. Marker som är av liten betydelse för virkesproduktionen på en fastighet bör regelmässigt undantas från slutavverkning, om del är påkallat av hänsyn till viltvården eller land­skapsvården. Som exempel kan nämnas bergbranter, hällmarker, bäckra­viner, smärre våtmarker och mindre öar. Av samma skäl bör vid slutav­verkning i lämplig utsträckning skogsbryn, trädridåer, grupper av träd och buskar och enstaka träd sparas. Detsamma bör gälla beträffande mark intill bebyggelse och större vägar och mark som i större utsträckning utnyttjas för friluftsliv. Vid all slutavverkning bör tillses att framkomligheten på stigar och vägar som är allmänt utnytljude uv ortsbefolkningen inte försäm­ras.


 


Prop. 1978/79:110                                                                 53

Belräffunde beslåndsunläggning. markberedning och beståndsvård bör föreskrifter kunnu meddelas som innebär atl dessu åtgärder utförs med hänsyn tagen till naturmiljön. Till förhindrande uv negutiv inverkan på naturmiljön bör föreskrifier också kunna ges beträffande skogsbilvägurnus sträckning.

Föreskrifter i de hänseenden jag nu har berört lorde kunna användas för att tillgodose ock.så vissa av kulturminnesvårdens intressen. Jag vill erinra om att fasta fomlämningar skyddas särskilt genom lagen (1942:350) om fornminnen. Vid utformningen av föreskrifierna bör samräd ske med be­rörda myndigheter.

Jag föreslår följaktligen att det i skogsvårdslagcn lus in ell bemyndi­gande för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att få meddela föreskrifter om vilka hänsyn som skall tas till naturvårdens inlres­sen vid skogens skötsel. Sådana föreskrifter skall kunna meddelas i fråga om bl.a. hyggenas storlek och form, beståndsanläggning, kvariämnande av grupper av träd, enstaka träd och buskar saml i fråga om skogsbilvägars sträckning. Föreskrivna åtgärder skall kunna förenas med ell rationellt skogsbruk. Därav följer att de inle får vara så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras.

Jag delar utredningens uppfattning alt de med stöd av skogsvårdslagen meddelade föreskriftema inte generellt bör förenas med sanklionsbesläm-nielser. Del bör i siällei ankomma på skogsvårdssiyrelsen all pröva när del är befogat att i det enskilda fallet meddela särskilt föreläggande som vid försummelse kan medföra botes- eller vitesansvar. Jag vill i del här sam­manhanget underslryka all skyldigheten att anmäla slulavverkning kom­mer att få stor belydelse för skogsvårdsstyrelsernas möjligheter att ge råd och upplysningar och, i förekommande fall, meddela förelägganden.

Med de regler jag föreslår i skogsvårdslagsiifiningen bör denna lagstift­ning normalt kunnu tillgodose de krav pä naturvårdshänsyn som bör ställas pä skogsbruket. Skogsvårdslagens hänsynsregler bör således betraktas som minimikrav som skogsbmkel under alla omständigheter måste uppfyl­la och som normalt också kan förenas med ett rationellt skogsbruk. Natur­vårdslagen får följaktligen främst betydelse i de fall då skyddsiniresset kriiver andra eller strängare föreskrifter. För vissa inslag i skogsbruket, exempelvis hyggesplöjning och våtmarksdikning, är naturvårdslagens fö­reskrifter om samråd aktuella. 1 övrigt kan behov av speciella föreskrifter föreligga inom områden som är av särskilt värde för friluftslivet eller den velenskapliga naturvården. Exempel pä sådana områden är urskogar, vis­sa tätortsnära områden, skärgårdar och vissa kust- och fjällområden. För inskränkningar som i det enskilda fallet är mindre ingripande kan föreskrif­ter meddelas genom förordnande om naturvärdsområde. När längre gående inskränkningar anses erforderliga, vilka innebär atl pågående markanvändning avsevärt försvåras, får i stället naturreservat bildas.


 


Prop. 1978/79:110                                                                  54

Jag kun inte finnu att det som några remissinstanser hävdar finns något behov UV utt f.n. göra en skurp gränsdragning i tillämpningshänseende mellun skogsvårdslagen och nuturvärdslagen.

Vud beträffur naturvårdsverkets förslag om alt skogsvårdsstyrelsen skull ges möjlighel alt meddelu förbud i avvuktun på länsstyrelsens stull-ningstugunden enligt naturvårdslagen vill jag hänvisu till att tidigare niimnd.i samrådsbestämmelser ger godu möjligheter till kontroll uv bl.a. skogsuvverkningurnu. Jag vill ocksä erinra om de möjligheter som tmns utt meddela interimistiska beslut i de full del är aktuellt att bilda naturreservat eller ull förkluru ett område som nulurvårdsområde.

Jug unsluter mig hell till Kommunförbundets uppfattning utt det finns behov UV en bättre samordning och samstämmighet mellan skogsvårds-myndigheternus och de kommunala organens ställningstagunde i frågor som rör skogsbruket. För att markera betydelsen häruv harjag för avsikt ull föreslå regeringen utt i verkställighetsbestämmelsernu till skogsvårdslu-gens regler om naturvårdshänsyn skall tas in en föreskrift uv innehåll att skogsvårdsstyrelsen skall samråda med kommunen i frågor av särskild vikt med hänsyn till de lokala förhållandena. De översiktliga fysiska planer som kommunema under senare år har upprättat bör kunna utgöra underlag för bedömningar uv för vilka områden sådani samråd bör ske.

Naturvårdsverket har inlett en inventering uv landels våtmarker. 1 av­vaktan på utt dennu inventering har slutförts harjag för avsikt att föreslå legeringen ull del införs en generell skyldighet att via skogsvårdsstyrelsen anmiilu våtmurksdikning till länsstyrelsen för samråd enligt naturvårdsla­gen. Något behov av att f. n. ytterligare vidga den generella anmälnings­skyldigheten anserjag inte föreligga. Länsstyrelsen har som redan nämnts befogenheter att föreskriva att inom visst område anmälan för sumråd ulllid skall görus i fråga om särskilda slag uv urbetsföretag. Det finns också anledning utt återkomma till frågan om våtmarksdikning i samband med de tidigare nämndu övervägandena av vattenlagsutredningens belänkande.

Vid sidun uv den allmänna bestämmelsen om hänsyn till naturvärden finns i den nuvurande skogsvårdslagen särskilda regler för svårföryngrade skogur och skyddsskogar. Regeringen kan förordnu att särskilda bestäm­melser om avverkning och återväxtåtgärder skall gälla sådana skogur. Till de svårföryngrade skogarna räknas skogar i särskilt utsatta lägen, där det kan vara omöjligl eller mycket svårt att åstadkomma en återväxt om avverkningen sker på ett olämpligt sätt. De svårföryngrade skogarna i norra Sverige utgör också ett skydd mot att fjällgränsen flyttas ner. Skyddsskogarna är skogar som behövs för att förhindra sand- eller jord­flykt. De särskilda bestämmelserna innebär alt skogsvårdsstyrelsens till­stånd fordras för all avverkning utom för den som sker för husbehov. Skogsvårdsstyrelsen har dock möjlighet att ge vissa föreskrifter även för husbehovsavverkningen. När tillstånd ges till avverkning skall skogsvårds­styrelsen också föreskriva vilka återväxtåtgärder som skall vidtas och


 


Prop. 1978/79:110                                                                 55

inom vilken tid de skall vara fullgjorda. Vid sidan av särbestämmelserna gäller skogsvårdslagens regler i övrigt. Beslut om att de särskilda bestäm­melserna för skyddsskogar skall tillämpas har fattals beiräffafide skogen i vissa kustområden inom Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län samt på Avanäset på Fårö i Gotlands län. Bestämmelserna för svårför­yngrade skogar har gjorts tillämpliga på skogen inom Gotlands län i övrigi, på Öland, inom en mindre del av Pajala kommun i Norrbottens län, större delen av Norrbottens och Västerbottens lappmarker samt mindre delar av Jämtlands och Kopparbergs län.

Ulredningen anser att särskilda regler för skyddsskogar och svårföryng­rade skogar skall finnas även i en ny skogsvårdslag. Tillämpningsområdet för dessa bestämmelser såsom detta bestämts genom fattade beslut före­slås oförändrat med den vidgning som följer av atl skogsvårdslagen görs tillämplig på all skogsmark.

Enligt utredningen bör samma särbestämmelser gälla för både skydds­skogar och svårföryngrade skogar. Förslaget innebär i den delen att skogs­vårdsstyrelsen också vid prövning av tillstånd till avverkning av svårföryngrad skog skall kunna beakta skyddet mot sand- eller jordflykt på angränsande marker.

1 övrigt föreslås den ändringen att tillstånd inte skall krävus för gullring och röjning medan däremoi all slutavverkning och avverkning för omlägg­ning av skogsmarken skall vara underkastad tillståndstvång.

Länsstyrelsen i Jämtlands län och Miljöförbundel anser atl tillstånd också bör krävas för röjning och gallring. Enligt länsstyrelsen i Gotlands län bör tillstånd krävas för gallring i medelålders och äldre skog. Natur­vårdsverket anser att tillstånd bör prövas av skogsvårdssiyrelsen i samråd med länsstyrelsen.

För egen del ansluter jag mig till utredningens förslag. Jag vill i anledning av vad remissinstansema anför erinra om att en röjningeller gallring för att vara tillåten måste vara ändamålsenlig för skogens utveckling. Även om det är särskilt viktigt att gallringama utförs på ett riktigt sätt i frainför allt den svårföryngrade skogen anser jag del inte befogat atl kräva särskilt tillstånd också för dessa huggningar. Jag anser det inte heller nödvändigt atl kräva ett fomiellt samråd mellan skogsvårdsstyrelsen och länsstyrelsen i varje lillståndsärende. Jag fömlsäiier all skogsvårdssiyrelsen rådgör med länssiyrelsen i alla de fall då övervägandena kräver lillgång till särskild sakkunskap i naturvårdsfrågor.

Gränserna för de svårföryngrade skogarna och skyddsskogarna har dra­gils upp även över skogsmark som hittills fallit utanför skogsvärdslagens tillämpningsområde. Jag syftar då närmast på statens skogar. Jag har för avsikt att föreslå att skogsstyrelsen får i uppdrag atl se över gränserna för svårföryngrad skog och skyddsskog. Särskilt är detta påkallat i fråga om gränsdragningen över statens marker. 1 avvaklan härpå bör nuvarande gränser behällas oförändrade.


 


Prop. 1978/79:110                                                                  56

2.2.6  Övriga jrågor

När det gäller frågan om åtgärder mot insektshärjning i skog ansluter utredningens förslag i stor utsträckning till de gällande, nyligen ändrade bestämmelserna i den nuvarande skogsvårdslagen. Före lagändringen år 1977 avsåg beslämmelserna om skogsskydd endast sådana fall när en insektshärjning av större omfattning har inträffat eller är överhängande. Skogsstyrelsen kan då meddela föreskrifter om vilka åtgärder som skall vidtas mot insektshärjningen. Enligt en särskild lagbestämmelse förutsät­ter sådana föreskrifter statsbidrag till föreskrivna åtgärder. Lagändringen innebar atl dessa bestämmelser kompletterades med ett bemyndigande atl meddela föreskrifter om förebyggande åtgärder för att motverka härjningar av barkborrar. Sådana föreskrifter får avse upparbetning av skadad skog, åtgärder för att förhindra uppkomsten av yngelhärdar vid röjning och unnan avverkning, uiforsling av avverkat virke och lagring av virke i skog eller i närheten av skog. I allt ulom i fråga om virkeslagringen har regering­en i skogsskyddsförordningen (1977:350) beslutat föreskrifter om vilka ålgärder som skall vidtas.

Ulredningen anser sig inle ha underlag för alt föreslå ytterligare före­skrifter i fråga om skogsskyddet. För att göra det möjligt att fortlöpande anpassa föreskrifterna till nya erfarenheter och till atl gälla andra skadein­sekter föreslås dock i lagen ett mera vidsträckt bemyndigande än det nu gällande.

Vid sidan av problemen med snytbaggens angrepp på skogsplantering­arna, som jag lidigare har berört, förorsakas de allvarligaste insektsska­dorna på skog av barkborrarna. Till dessa räknas den större och mindre märgborren som angriper tallskog och granbarkborren och den sextandade barkborren som orsakar skada på granskog. Inom vissa områden i landet är dessa angrepp f. n. så omfattande att mycket betydande bekämpningsåt­gärder är nödvändiga. För all minska riskerna för stora och förödande insektsangrepp är emellertid också förebyggande åtgärder nödvändiga. När det gäller barkborrarna finns det förutsättningar för all med sådana åtgäider minska insektspopulalionen och därmed riskerna för större härj­ningar. Gemensami för dessa insekter är att de ynglar i avverkningsavfall, dödade eller försvagade träd och i lager av obarkat virke. De nyligen iriförda skogsskyddsföreskrifterna syfiar till att minska tillgången på så­dant yngelmaierial. Föreskrifter har emellertid ännu inte meddelats för virkeslagringen. Eftersom de obarkade virkesupplagen i anslutning till skogen ulgör de mest betydelsefulla yngelplatserna, är det synnerligen angeläget att få till stånd en ändrad virkeslagring. Utformningen av före­skrifter för lagringen måste emellertid anstå till dess skogsstyrelsen och naturvårdsverket slutfört sitt uppdrag atl utreda bl.a. de särskilda krav som från miljöskyddssynpunkt bör ställas på virkeslagring i vatten eller under vatlenbegjutning.


 


Prop. 1978/79:110                                                                 57

Det förhållandet att skyddet mol skadeinsekter i skogen kräver både bekämpningsinsatser och förebyggande åtgärder bör liksom hittills komma lill uitryck i skogsvårdslagen. Bekärhpningsåtgärderna måste med nödvän­dighet anpassas till den föreliggande skadesitualionen. Nya forsknings­och undersökningsresultat kan ge anledning att ställa krav på andra eller ytierligare åtgärder för alt förebygga insektsskada. Regeringen bör bemyn­digas att meddela föreskrifter om bekämpning av insektshärjning i skog, upparbetning av skadad skog, uiforsling eller lagring av virke och om andra ätgärder som behövs för att motverka uppkomsten av yngelhärdar.

Jag går nu över till frågan om vem som skall anses ansvarig för olika åtgärder enligt lagen. Enligt ulredningens förslag bör som huvudregel gälla att skogsmarkens ägare ensam skall bära ansvaret för att lagens bestäm­melser iakttas. Från den regeln görs i förslaget undantag bara för bestäm­melserna om marknadsföring av skogsodlingsmalerial och om skogsskydd. När det gäller den sistnämnda bestämmelsen föreslås, i enlighet med vad som nu gäller, ett vidare ansvar som omfattar också den som har rätt att förfoga över skog eller virke. Det innbär alt exempelvis en rotpost- eller virkesköpare får ett ansvar för alt skogsskyddsföreskrifterna följs.

Ett par remissinstanser anser att utredningens förslag innebär en alltför snäv avgränsning av skötselansvarel. Hovrätten för nedre Norrland anser att lagens ansvarsbestämmelser bör omfatta såväl markägaren som den som får förfoga över skog och virke. Skogsstyrelsen har inga invändningar mot att skyldigheten att vidta återväxtåtgärder läggs på skogsmarkens ägare men anser det vara tveksamt om markägaren skall bära hela ansvaret för alt avverkningsbestämmelserna följs.

Enligt min mening ligger det i sakens natur alt skogsmarkens ägare ensam måsle bära ansvarei för vissa delar av skogsvården. Så är fallet när det gäller skyldigheten att anlägga ny skog. Detsamma gäller skyldigheten att vid avverkning ransonera den äldre skogen. Däremot är det rimligt att också andra än markägaren blir ansvariga för atl övriga avverkningsbe­stämmelser, som gäiler bJ. a. skydd för den yngre skogen, och bestämmel­sen om hänsyn till naturvårdens inlressen efterlevs. Enligi min mening bör föruiom skogsägaren var och en som får förfoga över skogen vara skyldig att följa dessa bestämmelser. De som närmast kommer i fråga för ett sådani ansvar är rolpostköpare och serviiutshavare. Vad slutligen gäller bestämmelsema om skogsskydd bör kretsen ansvariga också omfatta den som får förfoga över virke.

Frågan om vem som skall bära ansvaret för skogsvården får betydelse inte bara vad gäller eventuell bötespåföljd för överträdelser utan också vid tillämpningen av de regler som bör gälla vid skogsvårdsslyrelsernas till­synsverksamhet För att skogsvårdsstyrelsen skall komma lill rätta med eftersatta skogsvårdsätgärder kan det enligt gällande regler krävas ett både omständligt och tidsödande förfarande. Om upprepade försök alt träffa överenskommelse med skogsägaren inte leder till önskat resultat fordras


 


Prop. 1978/79:110                                                                 58

ett domstolsförfarande som ytterst får till konsekvens att skogsvårdssty­relsen kan utföra åtgärderna på skogsägarens bekostnad. Därutöver gäller att skogsvårdssiyrelsen har möjlighet att meddela förbud att avverka skog utan särskilt tillstånd, om överenskommelse inte kan träffas eller om avverkning sker i strid mot överenskommelse. Ett avverkningsförbud gäl­ler mot framtida ägare av fastigheten. Den som bryter mot ett sådant förbud riskerar böter.

Ulredningen föreslår alt den nuvarande ordningen för tvångsingripanden enligt skogsvårdslagen skall ersättas med en möjlighet för skogsvårdssty­relsen atl meddela de förelägganden eller förbud som behövs för att skogs­ägare och andra skall följa lagens bestämmelser. Såduna förelägganden och förbud bör riktas mot viss person och kunna förenas med vite. I första hand bör dock skogsvårdsstyrelsen försöka få rättelse lill stånd genom råd och anvisningar.

Flera remissinsianser uttalar sin tillfredsställelse med förslaget. En re­missinstans anser dock att möjligheten att träffa överenskommelser bör behållas och en annan anser alt föreläggandena bör knylas till fastigheten. För egen del ansluter jag mig till utredningens förslag. Det är enligt min mening nödvändigt atl skogsvårdsstyrelserna ges bättre möjligheter än f. n. att verka för att skogsvårdslagstiftningens bestämmelser följs. Så långt möjligt bör en frivillig medverkan från skogsägarens sida eftersträvas. I de flesta fall torde det också vara möjligt att komma till rätta med försum­melser och förhindra överträdelser genom råd och upplysningar. Behövs del ivångsingripanden bör emellertid skogsvårdsstyrelserna ha sådana be­fogenheter att ingripandena kan ske snabbt och med effektiva medel.

Skogsvårdsstyrelsen bör som jag tidigare har framhållit också kunna fordra en ekonomisk garanti för fullgörandet av de återväxtåtgärder som krävs efter en avverkning. Skogsvårdsstyrelsen bör enligt min mening ges möjlighet att fordra säkerhet för återväxtkostnaderna när det företas en avverkning som föranleder jämförelsevis dyra och omfatlande återväxtåt­gärder.

Skogsvårdsstyrelsernas tillsynsverksamhet försvåras i hög grad av den uppsplittring av ägandel som råder beiräffande många skogsfastigheter. Del förhållandel att de flesta dödsbon saknar en ställföreträdare med behörighet att företräda dödsboet skapar i det här sammanhanget ofta stora problem. Frågan om ställföreträdare för dödsbon är f. n. föremål för utredning. Jag vill i sammanhanget erinra om atl ocksä frågan om atl avveckla dödsbons innehav av jordbruks- och skogsmark kommer all uiredas närmare.


 


Prop. 1978/79:110                                                              59

3    Upprättade lagförslag

1 enlighet med vad jag nu har anfört har inom jordbruksdepartementet upprättats förslag till

1.    skogsvärdslag,

2.    lag om ändring i lugen (1974:4.34) om bevarande av bokskog. Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.

4   Specialmotivering

4.1 Förslaget till skogsvårdslag

I S

Skogsmark med dess skog skall genom lämpligt utnyttjande av markens virkesproducerande förmåga skötas så att den varaktigt ger en hög och värdefull virkesavkastning. Vid skötseln skall hänsyn tas till naturvärdens och andra allmänna intressen.

Paragrufen. som motsvarar 1 § i utredningens förslag och den inledande bestämmelsen i nuvurande lag, innehåller en allmän beskrivning av riktlin­jerna för skötseln av skogsmarken och skogen.

Enligt nuvarande lag skall skötseln av skogarna inriktas mol att åstad­komma dels ett tillfredsställande ekonomiskt utbyte, dels en jämn virkes­avkastning. Enligt den föreslagna avfattningen betonas av skäl som anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1.2) att skötseln skall ges sädan inriktning att skogsmarken varaktigt ger en hög och värdefull virkes-uvkustning. Produktionsaspeklen har alllså skjutits i förgrunden. Till grund för lagens centrala bestämmelser ligger säledes snarare biologiska kriterier än lönsamhetskriterier. Som motiv för förändringen kan också hänvisas till de svårigheter vid tillämpningen som lönsamhetsprincipen har orsakat

Ätt virkesavkastningen inte bara skall vara hög utan också värdefull understryker vikten av att produktionen inriklas mot virke av en kvalitet som lämpar sig för förädling. Genom att i målbeskrivningen ange att virkesavkastningen varaktigt skall hållas på en hög nivå ges uttryck för att skogsbruket skall inriktas mot en jämn och på lång sikl uthållig virkesav­kaslning.

Avsikten med bestämmelsen är endasl att ge en sammanfattande be­skrivning av samhällets krav i fråga om skötseln av landets skogar. Jag anser att det är till fyllest att i en sådan beskrivning ange det resultat denna skötsel skall syfta till och därutöver erinra om att hänsyn måste tas till naturvårdens och övriga allmänna intressen. Vad en sådan skötsel innebär i fråga om krav på åtgärder och inskränkningar kommer till uttryck i lagens övriga bestämmelser. Självfallel måsle dessa krav utformas med hänsyn


 


Prop. 1978/79:110                                                                  60

till produktionsförutsättningarna. Jag syftar då på både de biologiska förul­säuningarna och förutsättningarna i övrigi för ett ekonomiskt skogsbruk. 1 paragrafen erinras om atl hänsyn skall las inte bara lill naturvårdens utan också lill andra allmänna intressen. Som jag har framhållil i den allmänna moiiveringen (avsnilt 2.1.2) skall skogsnäringen verka i samspel med andra samhällssektorer. I enlighet härmed skall hänsyn tas bl.a. till rennäringen. Vidare ulgör skogama i vissa fall skydd för sand- eller jord­flykt på angränsande marker. En hög intensitet och en god planering i skogsbruket främjar sysselsättningen.

2 §

Med skogsmark avses i denna lag

1.    mark som är lämplig för virkesproduklion och som inle i väsenilig utsträckning används för annat ändamål,

2.    mark där det bör finnas skog till skydd mot sand- eller jordflykt eller mot all fjällgränsen flyttas ned.

Murk som ligger helt eller i huvudsak outnyttjad skall dock inte anses som skogsmark, om den på grund av särskilda förhållanden inte bör tas i anspråk för virkesproduktion.

Mark skall anses lämplig för virkesproduktion, om den enligt vedertagna bedömningsgrunder kan producera i genomsnitt minst en kubikmeter virke om året per hektar.

Beskrivningen av vad som skall räknas som skogsmark tjänar till att uvgränsu tillämpningsområdet för lagens bestämmelser om anläggning av ny skog och om avverkning. De överväganden som ligger till grund för definitionen av lagens skogsmarksbegrepp harjag redovisat i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.2). Paragrafen motsvarar 2§ i utredningens för­slag och 2 S nuvarande lag.

Gränsdragningen mol mark som är föremål för annan användning än virkesproduktion bör göras enligt hiltills lillämpade principer. För all marken inte skall betraktas som skogsmark bör följaktligen krävas att den dels utnyttjas för visst ändamål, dels används i en utsträckning som någor­lunda svarar mol ell för ändamålet normalt markutnyttjande.

Jag har inte ansett det vara nödvändigt att, som i den gällande bestäm­melsen, göra undantag också för outnyttjad mark som är mera ägnad att användas till annut än skogsproduktion. Skall marken inom en nära framlid användas till annat ändamål än virkesproduktion bör sådana särskilda förhållanden anses föreligga alt undantagsregeln, med den lydelse som föresläs, är tillämplig. Vad beträffar undantagsbestämmelsens tillämpning i övrigt hänvisar jag till vad jag har anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.2).

Bestämmelsen i tredje stycket, som anger under vilka förutsättningar mark skall anses lämplig för virkesproduktion, harjag utformat i enlighet med utredningens förslag. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i


 


Prop. 1978/79:110                                                                 61

den nuvarande lagen. Avgörande är vad marken kan producera, dvs. den produktion som är möjlig med lämpligt trädslag och lämplig skötsel. Hän­syn skall däremot inte las till den produktionsökning som kan uppnås genom förbättring av marken. Bedömningen skall göras med hänsyn tagen lill del skick i vilket marken befinner sig.

Liksom hittills bör markens huvudsakliga beskaffenhet vara avgörande för om den skall betraktas som skogsmark eller inle. Det innebär atl i produktiv mark insprängda impediment kan vara att räkna som skogs­mark, medan motsatsen kan gälla beträffande skogsholmar och liknande trädsamlingur omgivna av åkermark.

Tillsynen över lagens efterlevnad kräver regelmässigt ställningstagande lill om den mark del är fråga om är alt anse som skogsmark. Den prövning­en mäste i första hand ankomma pä skogsvårdssiyrelsen som tillsynsmyn­dighet. Ulredningen har föreslagit all skogsvårdssiyrelsen vid sidan av den prövning som ingår som ett led i tillsynen skall kunna särskilt pröva om viss mark ulgör skogsmark i lagens mening. Det måste emellertid ifrågasät­tas om markägarna eller myndigheten har något större behov av en sädan prövningsmiijlighet. Någon särskild beslämmelse om skogsvårdsstyrel­sens prövning av markfrågan harjag därför inte anseit nödvändig.

Jag har i den allmänna motiveringen förordat att skogsvårdslagcn görs tillämplig på all skogsmark och därmed också på den skogsmark som utgör kyrklig jord. Någon remissinstans har ifrågasatt om inte det förhållandet att skogsvårdslagen görs tillämplig på den kyrkliga jorden kräver lagänd­ring som fordrar kyrkomötets samlycke. För förvaltningen av det kyrkliga skogsbruket gäller enligt 14 § lagen (1970:939) om förvallning av kyrklig jord att förvaltningen skall inriktas på atl egendomens avkastningsförmåga tillgodogörs på ekonomiskt bästa sätt. Bestämmelsen kan inle anses slå i strid med bestämmelserna i den föreslagna skogsvårdslagen. Någon änd­ring av lagen om förvaltning av kyrklig jord behövs därför inte.

3 S

Denna lag hindrar inte atl skogsmark tas i anspråk för annal ändamål än virkesproduktion.

Paragrafen molsvarar 3 § första stycket i utredningens förslag och lill viss del 30 S i nuvarande lag.

Bestämmelsen innebär att lagens krav på åtgärder för återväxt och re­striktioner i fråga om avverkning sätts ur spel när skogsmark tas i anspråk för att användas till annat än virkesproduktion. De fall som åsyftas är ianspråktagande i sådan utsträckning och för sådant ändamål att marken inle längre blir att betrakta som skogsmark enligt 2§. En motsvarande regel finns i 30 § nuvarande lag för de fall skogsmark omläggs till trädgård, åker, byggnadstomt, väg eller annat liknande ändamål. Omläggning till äng eller betesmark för varaktigt belesbruk får däremoi inle ske utan skogs­vårdssiyrelsens lillsiånd. För lillsiånd krävs atl marken är lämplig för ändamålet och inte av större ytvidd än vad som kan anses skäligt.


 


Prop. 1978/79:110                                                                  62

Under vilku förutsättningar och i vilken omfattning skogsmark skall få las i anspråk för undru ändamål än virkesproduktion är inte en fråga som bör regleras i skogsvårdslagsiifiningen. Intresset av att så långt möjligt förhindra att skogsvårdslagens bestämmelser kringgås under förebärande av en ändrad markanvändning skulle däremot kunna uigöra ett skäl för en skyldighet att inhämta skogsvårdsstyrelsens tillstånd till en omläggning. Ett generellt tillståndstvång för att motverka enstaka fall av missbruk skulle emellertid enligt min mening föra alltför långt. Det syfte ett sådant tillståndstvång skulle tjäna bör i huvudsak kunna uppnås genom den an­mälningsskyldighet ulredningen förordal. 1 enlighel med ulredningens för­slag bör därför skyldigheten att anmäla förestående avverkningar utsträc­kas till att omfaltu även avverkningar som sker för att möjliggöra en ny användning av skogsmarken. Bestämmelser om anmälningsskyldigheten finns i I7S.

Med stöd av 31 S nuvarande lag kan skogsvårdssiyrelsen bestämma viss tid inom vilken de för omläggningen nödvändiga åtgärderna skall vara vidtagna. Fullföljs inte omläggningen inom den angivna tiden, kan det ytterst fä till följd att ny skog anläggs på markägarens bekostnad. Något behov av en sådan bestämmelse vid sidan av de regler om tvångsmedel somjag har tagit in i 24 S torde inte föreligga.

Vad jag nu har behandlat gäller omläggning av skogsmark i allmänhet. Jag återkommer i det följande till de särskilda regler som bör gälla i fråga om svårföryngrade skogar och skyddsskogar.

4S

Denna lag skall inte tillämpas i den mån den strider mot föreskrifter som har meddelats med stöd av naturvårdslagen (1964: 822) eller annan lag.

Paragrafen, som saknar motsvarighel i den nuvarande lagen, överens­stämmer med 4 § i utredningens förslag.

1 paragrafen anges hur gränsdragningen skall ske mellan skogsvårdsla­gens tillämpningsområde och tillämpningen av andra föreskrifter för skogs­bruket. Beträffande föreskrifter utfärdade med stöd av naturvårdslagen kan en sådan gränsdragning bli aktuell framför allt när det gäller naturreservat. 1 den mån skötselföreskriflerna för reservatet över huvud tagel inle rör skogsbruket skall skogsvårdslagen gälla fullt ut och i annat fall i de avseen­den som inte regleras i skötselföreskrifterna. Exempel på annan lagstift­ning som innebär inskränkningar för skogsbruket är lagen (1974:434) om bevarande av bokskog, lagen (1942; 350) om fornminnen och de förbud mot trädfällning som gäller enligt 17 och 40§§ byggnadslagen (1947:385) och som kan särskilt utfärdas enligt 110 § byggnadslagen.

5S

Ny skog skall anläggas på skogsmark

1.   om markens virkesproducerande förmåga efter avverkning eller på grund av skada på skogen inte tas till vara på ett godtagbart sätt,

2.   om marken ligger outnyttjad,


 


Prop. 1978/79:110                                                                  63

3. om skogen är så gles eller lill så stor del består av för marken olämpligt Iriidslug ull dess tillväxt är uvsevärt lägre än den tillväxt som är möjlig.

Åtgärd enligt förstu stycket skall vidtas i fall som anges i I och 2 utan dröjsmål och i fall som anges i 3 inom skälig tid.

Purugrufen. som molsvarar 6S i utredningens förslag, anger under vilku förulsäiiningur ny skog skall anläggas och inom vilken tid detta skall ske. 1 den nuvarande lagen regleras dessa frågor i 14-I6S§. Jag har lill viss del behandlat frågornu i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.3).

Enligt den nuvurunde lagen krävs återväxtåtgärder om skogen efter en avverkning eller inträffad skada inte kan anses nöjaktig med hänsyn till naturförhållandena. Någon ändring i sak är inte avsedd med den i punkt 1 vuldu beskrivningen.

När del däremoi gäller punkt 3 innebär bestämmelsen en skärpning i förhållunde till nuvarande lag enligt vilken motsvarande skyldighet in­träder försl om skogstillståndet är uppenbart otillfredsställande.

Till ledning för den bedömning som förutsätts i första stycket punkterna 1 och 3 krävs verkställigheisföreskrifter. Vad som är godtagbart enligt punkt 1 bör i likhet med vad som f. n. gäller bestämmas med hänsyn till det kvarvarande virkesförrådets storlek, till i vilken utsträckning huvudstam­mar har lämnats kvar och till den ytmässiga fördelningen av huggningen eller skadan. En utgångspunkt vid bedömningen bör vara att skyldighet alt anlägga ny skog inträder när beståndets virkesförråd nedgått lill ungefär hälften av det med hänsyn till bonitet, trädslag och beståndels ålder möj­liga förrådet. När det gäller punkt 3 bör skyldigheten att anlägga ny skog inträda när beståndets tillväxt är mindre än hälften av den möjliga tillväx­ten vid ifrågavarande beståndsålder och för marken lämpligt trädslag. Beträffande yngre bestånd bör utrymme finnas att ta hänsyn till beståndets möjligheter att i framtiden uppnå den angivna tillväxtnivån. Med olämpligt trädslag avses även trädslag av olämplig härkomst.

Enligt andra stycket ställs när det gäller den tid inom vilken ny skog skall anläggas strängare krav i de fall som avses i punkt I och 2 än i de i punkt 3 avsedda fallen. Även i fråga om dessa tidskrav fordras föreskrifter till ledning för lillämpningen. Enligt de nuvarande tillämpningsanvisningarna gäller som huvudregel när föryngring skall ske genom plantering eller sådd att återväxtåtgärderna skall påbörjas snarast efter en avverkning och vara avslutade inom tre år. Del vore givelvis önskvärl atl en kortare lid kunde lillämpas. Den föreslagna besiämmelsen ger också ulrymme för all ställa strängare krav. Emellertid delar jag utredningens uppfattning att ansträng­ningarna f. n. i första hand måste inriktas på att uppfylla det gällande tidskravet och att detta därför tills vidare bör behållas oförändrat.

Om ett skogsbestånd är så överårigt att markens virkesproducerande förmåga tas till vara endast i ringa utsträckning, får skogsvårdsstyrelsen besluta alt beståndet skall slutavverkas och ny skog anläggas.


 


Prop. 1978/79:110                                                                  64

Paragrafen, som saknar motsvarighet i nuvarande lag, överensstämmer med 7§ i utredningens förslag.

Som framgår av den allmännna motiveringen (avsnitt 2.2.3) är föreva­rande paragraf inte tillämplig i andra fall än när tillväxten är onormalt låg på grund uv röta eller självgallring. Är tillväxten i ett överårigt bestånd starkt nedsatt på grund av gleshet eller luckighet, kan skyldighet att anläg­ga ny skog inträda enligt 5§. Den bestämmelsen är däremot inte tillämplig om den låga tillväxten bara beror på beståndets höga ålder.

Skogsbeståndet bör anses sä överårigt som anges i paragrafen när den löpande tillväxten efter avdrag för självgallring och annan virkesförlust är mindre än hälften av den genomsnittliga produktion som ett nyll bestånd kan ge.

För att skyldighet enligt denna paragraf skall inträda kiävs skogsvårds­styrelsens beslut i det enskilda fallet.

75

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om föryngringsmetod, markberedning, sådd, plantering, vård av plantskog och andra åtgärder som kan behövas för att trygga återväxten av skog av tillfredsställande täthet och beskaffenhet i övrigt.

Paragrafen, som motsvarar 8§ i utredningens förslag, innehåller ett bemyndigande att meddela föreskrifter för hur anläggningen av ny skog skall gå till och hur den nyanlagda skogen skall vårdas. Frågan om de krav som närmare skall gälla har jag behandlat i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.3). Självfallet måste kraven liksom hittills anpassas till de skilda förutsättningarna för skogsbruk som gäller i olika delar av landet.

8S

Om det är påkallat från skogsvårdssynpunkt, får regeringen eller myn­dighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter som förbjuder eller släller upp villkor för

1.    användning av vissl slag av skogsodlingsmaterial av inhemskt eller utländskt ursprung vid anläggning av skog,

2.    handel med sådant material.

Med skogsodlingsmaterial avses frön, plantor, sticklingar och andra former av förökningsmaterial, avsedda för anläggning av skog.

I paragrafen, som saknar motsvarighet i nuvarande lag, har bestämmel­serna i 9 och 21 §§ i utredningens förslag förts samman.

Paragrafens innehåll har jag behandlat i den allmänna moiiveringen (avsnitt 2.2.3). Bemyndigandet i punkl 1 behövs för att kunna dels förhind­ra användningen av skogsodlingsmalerial som är olämpligt för orten eller marken i fråga, dels begränsa användningen av främmande trädslag och klonmaterial för att därigenom minska riskerna för framtida omfattande skador.


 


Prop. 1978/79:110                                                                 65

Föreskrifter för handel med skogsodlingsmaterial, punkt 2, kan somjag nämnt i allmänmotiveringen bl.a. gälla skyldighet förden som överlåter skogsodlingsmaterial att lämna uppgifter om t.ex. mateiialets geografiska härstamning och genetiska ursprung så att köparen kan bedöma dess lämplighet för hans marker. Uppgiftsskyldigheten bör kunna avse alla handelsled, inte bara detaljistledet. Förbud bör också kunna meddelas alt försälja olämpligt material.

Vad beträffar importen av skogsodlingsmaterial kan föreskrifter om kontroll av sädanl malerial meddelas med stöd av lagen (1975:85) med bemyndigande atl meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor.

Röjning av plantskog eller ungskog skall ske, när skogen är så tät eller av sådan beskaffenhet i övrigt att produkiionen av värdefulli virke väseniligi hämmas.

Om skogen är nära gullringsbar ålder, får skogsvårdsstyrelsen i särskilda fall medge att röjningen ersätts med lidig gallring.

Frånsett vissa redaktionella ändringar överensstämmer paragrafen med

10        S i utredningens förslag. 1 den nuvarande lagen inrymmer 14 § en skyl­
dighet att röja plantskogen medan däremoi någon skyldighet att utföra
ungskogsröjning inte föreligger.

Bestämmelsen kräver verkställighetsföreskrifter som anger när röjnings­skyldighet föreligger, senaste tidpunkt för röjningen och lämpligt stamantal per hektar efter röjning. Med hänsyn till det föreliggande stora behovet av ungskogsröjning kan införandet av en röjningsskyldighet övergångsvis ska­pa problem. 1 den mån problemen inte kan lösas med tillstånd till gallring med stöd av andra stycket får särskilda föreskrifter meddelas. Ett bemyn­digande att meddela sådana föreskrifter har lagits in i övergångsbestäm­melserna.

lOS Skogsmarkens ägure är unsvarig för anläggning och vård av ny skog.

Purugrufen motsvurar delvis 18 S i nuvarande lag och 5 § i utredningens förslug. Frågan om vem som skall bäru ansvaret för skogens skötsel harjag behandlat i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.6).

Enligt förevarunde paragraf skall, i likhet med vad som f.n. gäller, skogsmarkens ägare svara för att ny skog anläggs. Bestämmelsen innebär vidure utt markägaren har utt svara för nödvändig röjning eller gallring enligi 9 §. Någon bestämmelse motsvarande den i 18 § andra stycket nuvarande lag om kostnadsansvar för tidigare ägare och innehavare av avverkningsrätt harjag inte ansett nödvändig.

11       S

Skogsvårdssiyrelsen får i särskilda fall medge undantag från 5 och 9 §§.

5    Riksdagen 1978179. I saml. Nr 110


 


Prop. 1978/79:110                                                                  66

1 vilka full skogsvårdsstyrelsen har anledning att medge undantag från uppställdu kruv fur nännare anges i verkställigheisföreskrifter. Möjlighe­ten utt medge undanlag bör som regel inle komma till utnyttjande i andra fall än när kruven framstår som oskäligt betungande. Avsteg bör bl.a. kunna görus när det gäller den tid inom vilken åtgärdema för skogsodling skall vara avslutade. En förlängning av den tiden är i vissa fall påkallad för att minsku angreppen av snytbaggen och andra för skogsplantorna skadliga insekter.

Del förhållandet atl dispensiegeln endast avser 5 och 9 SS innebär inte alt unduniug i enskilda full är uteslutnu när del gäller de skyldigheler som uvses i 7 och 8 SS. De sistn'ämndu bestämmelserna förutsätter all regering­en meddelar föreskrifter i förordning och regeringen kan därmed också reglera i vilku full und;intug skall få görus från dessa föreskrifter.

Avverkning på skogsmark får inte ske på annal sätt än genom

1. röjning eller gullring som främjar skogens utveckling,

2. slutuvverkning som är ändumålsenlig för anläggning uv ny skog.

Paragrafen motsvarar 11 S i utredningens förslag och delar av 6 och 7 SS i nuvurande lug. Frågan om tillåtnu avverkningsformer harjag behandlat i den ullmännu motiveringen (avsnitt 2.2.4).

Enligt nuvurunde 6 S får en uvverkning i den uivecklingsbaru skogen inte utun tillstånd göras på annat sätt än genom en gallring som är ändumålsen­lig för skogens utveckling. För den icke utvecklingsbara skogen regleras inte avverkningsformerna i vidare mån än genom bestämmelsen i 7 S andra stycket som förbjuder avverkning som avsevärt försvårar återväxten. Den sistnämndu bestämmelsen är enligt förarbetena tillämplig inom områden där det är svårt eller kostnadskrävande att åstadkomma återväxt. Genom att i förevarande paragraf ställa kravet att all gallring skall främja skogens utveckling och att all slutuvverkning skall vara ändamålsenlig för anlägg­ning UV ny skog ges ett vidgai skydd mot att olämpliga huggningar företas i den äldre skogen. Med de kruv som ställs beträffande gallringen kommer den huggningsformen endast undantagsvis i fråga i den äldre skogen.

Punkt 1 innebär för de beståndsvårdande huggningarna att dessa skall utföras sä att en hög produktion av värdefullt virke främjas. För slutav­verkning innebär punkt 2 i normalfallet trakthuggning med eller utan frö­träd. Att unnun uvverkningsform undantagsvis kan komma i fråga i fjäll-skogsområdenu harjag berörl i den allmänna motiveringen.

13 S

Skog får inte slutavverkas förrän den har nått sådan ålder att endast en mindre ökning av dess medelproduktion kan erhållas, om skogen får stå kvar. Medelproduktionen beräknas som tillväxten i medeltal per år från det att skogen anlades.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar före-


 


Prop. 1978/79:110                                                                  67

skrifter om den tidigaste slutavverkningsålder som skull gälla för oliku tiädslug inom skildu delur uv lundet på mark uv olika bonitet.

Skogsvårdssiyrelsen får i särskildu full medge unduniug från försia stycket.

Paragrufen motsvurar 12 S i utredningens förslag och 6 S i nuvarande lag. Som frumgår uv den ullmänna motiveringen (avsnitt 2.2.4) innebär paragru­fen den ändringen i förhållande lill den gällande bestämmelsen att skyddet för den yngre skogen direkl knyter un till de växttider som ger en hög produktion.

Som ftumhällits i den ullmänna motiveringen måsle regeringen eller skogsstyrelsen ge närmare föreskrifter om den lägsta tillåtnu uvverknings-åldern för oliku trädslug, regioner och boniteter för ull den allmänt hållna grundregeln i första stycket skall gå alt tillämpa. En bestämmelse härom finns i undru stycket

Unduniug från huvudregeln med slöd uv tredje slyckel bör liksom hittills kunna komma i fråga i bl.a. följande fall. Avsteg från de lägsia tillåtna slutavverkningsåldrarna kan vara motiverade för att åstadkomma en jäm­nare åldersfördelning eller behandlingsenheter av lämplig storlek och form i brukningsenheiens skog. Undantag bör också kunna medges för att möjliggöra avverkning av ett mindre lämpligt trädslag.

Den begränsning i avverkningsrätten som förevarande paragraf innebär gäller självfallel inte när skyldighet att anlägga ny skog föreligger enligt 5 S.

14 S

Skogsmarkens ägare svarar för atl slulavverkning bedrivs så att en jämn åldersfördelning uv skogen på hans brukningsenhet främjas.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar före­skrifter om hur stor andel av en brukningsenheis skogsmarksareal som årligen eller eljesl periodvis får slutavverkas.

Skogsvårdsstyrelsen får i särskilda fall medge undantag från första stycket.

Puragrafen motsvarur 13 S i utredningens förslag och 7 S första stycket i nuvarande lag. Skyldigheten att begränsa slutuwerkningen för alt därige­nom ransonera den äldre skogen harjag behundlui i den allmänna motive­ringen (avsnilt 2.2.4).

Den föreslagna bestämmelsen bygger på den principen utt den årliga sluiavverkningsyian på varje brukningsenhet skall begränsus så att en jämn åldersfördelning upprätthålls eller uppnås. Därigenom skapas förut­sättning för en jämn virkesuvkustning. Vid sidan av en jämn åldersfördel­ning fordras fören jämn virkesavkastning också ell tillräckligt stort virkes­förråd. Någru ivingunde regler som innebär ull uvverkningurna skall inrik­las mot bestånd med lågl virkesförråd och låg tillväxt bör emellertid inte uppställas.

1 de för tillämpningen nödvändiga föreskrifierna bör anges vilken andel av skogsmarken som med hänsyn lill bonitet ärligen får slutavverkas.


 


Prop. 1978/79:110                                                                 68

Dessa föreskrifter bör åtminstone f. n. inte utformas så att de innebär en hårdare begränsning av avverkningama än den som följer av de nuvarande tillämpningsanvisningarna. Somjag har berört i den allmänna motivering­en bör i föreskriftema också anges de större andelar som kan tillåta dels om brukningsenheten har mera avverkningsmogen skog än normall, dels om avverkningen inriktas på bestånd som är glesare än normalt. 1 vissa fall bör ett antal tillåtna årsavverkningar få sammanföras för att avverkas på en gång. 1 vilken utsträckning sådana sammanföringar skall få göras bör anges i föreskriftema.

Med stöd av bestämmelsen i tredje stycket skall skogsvårdsstyrelsen i särskilda fall kunna ge tillstånd till större avverkningar än de som tillåts enligt de generella reglerna. Sådana tillstånd bör liksom hittills kunna meddelas för att möjliggöra kostnadskrävande investeringar på bruknings­enheten eller en rationell avverkning som sker i samverkan mellan olika fastighetsägare. Som jag har framhållit i den allmänna motiveringen bör finansieringsfrågan vid tillskotlsförvärv och nyetablering lösas på annat sätt än genom särskilda avverkningstillstånd.

Föreligger skyldighet enligt 5 § atl anlägga ny skog blir förevarande paragraf inle tillämplig. Till skillnad frän vad som skall gälla beträffande lagens övriga avverkningsbestämmelser skall skogsmarkens ägare ensam svara för atl ransoneringsbestämmelsen iakttas.

15 §

Som brukningsenhet skall räknas den skogsmark inom en kommun som tillhör samma ägare, om ej annat följer av föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 14 S i utredningens förslag och delvis 8 S i nuvarande lag.

Med det i föregående paragraf använda begreppet bmkningsenhel skall i regel förslås samma ägares skogsmark inom en kommun, oavsett om detla markinnehav beslår av en eller flera fastigheter. Avsteg skall kunna göras så att markinnehavet inom en kommun delas upp i två eller flera brukningsenheter eller atl markinnehavet i två eller flera kommuner sam­manförs lill en brukningsenhet. Som framgår av den allmänna motivering­en (avsnitt 2.2.4) bör sådana medgivanden komma i fråga bara om det är lämpligt med hänsyn till sysselsättningsunderlaget inom olika arbetskrafts­områden.

16S

Skogsvårdsstyrelsen skall på begäran meddela beslut på förhand huruvi­da viss avverkning är förenlig med 13 eller 14 §.

Paragrafen motsvarar 16 S i utredningens förslag och 10 S i nuvarande lag.


 


Prop. 1978/79:110                                                                 69

Som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.4) har jag till gmnd för lagens avverkningsbestämmelser valt principer som skall kunna omformas till förhållandevis enkla öch entydiga tillämpningsföreskrifter. Det måste emellertid fömtsältas alt det i vissa fall även i fortsättningen kommer atl finnas ett behov av att inhämla skogsvårdsstyrelsens mening om en planerad avverkning är förenlig med lagens bestämmelser. Det gäller inle minst i sådana fall när skogslillslåndet markant avviker från vad som är normalt.

17S

Skogsmarkens ägare är skyldig atl underrätta skogsvårdsstyrelsen om avverkning som skall äga rum på hans mark enligt föreskrifier som medde­las av regeringen eller myndighei som regeringen besiämmer.

Paragrafen överensstämmer, frånsett smärre redaktionella ändringar, med 17 § i utredningens förslag och 8 a § i nuvarande lag. Frågan om avverkningsanmälan har behandlals i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.4).

Med stöd av den nuvarande bestämmelsen om hyggesanmälan har före­skrifter för anmälningsskyldigheten meddelats dels i kungörelsen (1974: 1029) om anmälan av skogsavverkning, dels i skogsstyrelsens lill-lämpningsanvisningar. Föreskrifierna innebär i huvudsak att anmälnings­skyldigheten endast omfattar sådan avverkning som föranleder återväxt­åtgärder, dvs. slutavverkning. Vidare har anmälningsskyldigheten begrän­sats till slutavverkningar som omfattar minst 0,5 ha. Anmälan skall göras senasi en månad före avverkningen utom inom de områden som särskilt angetts av länsstyrelsen, där anmälan skall göras senast tvä mänader i förväg.

Föreskrifier med i huvudsak samma innehåll bör gälla även i fortsätt­ningen med de tillägg som föranleds av att anmälningsskyldigheten bör utsträckas lill atl omfatta avverkning som sker för att ta i anspråk skogs­mark för annan användning. Den frågan harjag tagit upp i anslutning lill 3S. Även när det gäller sådan anmälan kan en arealbegränsning vara motiverad. Om en anmälan om avverkning avser omläggning lill åker eller bete bör lantbruksnämndens yttrande kunna inhämtas.

18§

Regeringen får föreskriva att skog som är svår alt föryngra på grund av dess ogynnsamma läge eller som behövs som skydd mot sand- eller jord­flykt eller för att förhindra att fjällgränsen flyttas ned skall avsättas som svårföryngrad skog eller skyddsskog.

Paragrafen, som molsvarar 25 S i nuvarande lag, överensstämmer i hu­vudsak med 18 § i utredningens förslag. 1 den allmänna motiveringen (avsnilt 2.2.5) harjag föreslagit att de nuvarande gränserna i avvaklan på


 


Prop. 1978/79:110                                                                  70

en översyn skull behållus oföiändrude. De nuvurunde besluten från 1951 och 1954 giiller tills vidare med stötl uv punkt 6 öveigångsbeslunimelsei nu.

19S

1 svårtöryngrad skog eller skyddsskog får avverkning inie ske ulan skogsvårdsstyrelsens tillstånd.

1 samband med att tillstånd ges kun skogsvårdssiyrelsen beslula om åtgärder för all begränsa eller motverka olägenhel och irygga återväxien.

Tillslund behövs inte för röjning eller gullring som ftimijur skogens utveckling.

Pur;igiufen överensstämmer med I9S i utredningens förslug. Den svurur delvis mot bestiimmelsernu i 26-28 SS och, såvitt gäller omläggning uv skogsmark, 30S i den nuvurande lugen.

,v puiugrufens fiirslu och tretlje stycke följer att ull uvveikning utom röjning och gullring skull krävu skogsvårilsstyrelsens tillstånd. Förstu stycket omfuttur således inte baru skiluvverkning mun också avverkning som skei för ull tu murk i unspråk för unnul ändamål. Att tillstånd inte skull krävus för ändumålsenlig röjning och gullring liksom det förhullundet .itl något undantag från lillsiåndskruvet inte görs för hushehovsavvcrkning innebär en ändring i förhållunde till vad som f. n. gäller. Frågun om lill-ståndsfrihet för röjning och gallring hur jag behandlat i den ullmännu moiiveringen (uvsnili 2.2.5).

Med stöd av andra stycket kan skogsvårdsstyrelsen besluta hur avverk­ningen skall genomförus för att inte återväxten eller skyddsintressenu skall äventyrus och vilka åtgärder som skull vidtas för att tillfredsställunde återväxt skall åstadkommus.

1 purugrufen görs inte i något hänseende någon åtskillnad mellun svårför­yngrad skog och skyddsskog. Därigenom kan det förhållundet ull vissu svårföryngrade skogar också ulgör ett skydd för angränsande murker beuktas vid all tillståndsprövning.

20 S

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer fär meddela föreskrifter om bekämpning av insektshärjning i skog, uppurbctning uv skadad skog, uiforsling eller lagring uv virke och om andru åtgärder som behövs för alt motverka uppkomsten uv yngelhärdar.

Skogsmarkens ägare är ansvarig för att sådana åtgärder utförs. För förebyggande åtgärder i samband med uvverkning och lagring uv virke ur också annun som har rätl att förfoga över skog eller virke ansvarig.

Paragrafen har i förhållande lill 20 S i utredningens förslag givits en mera preciserad avfattning som till viss del ansluter till den lydelse 34 S har i nuvarande lag.

Äv vad jag har sagt i den allmänna moiiveringen (avsnitt 2.2.6) framgår atl underiag f.n. saknas för ytteriigare generella detaljföreskrifter ulöver de som meddelats i skogsskyddsförordningen (1977:350) och skogsstyrel­sens föifullning (SKSFS 1977: 4).


 


Prop. 1978/79:110                                                                  71

1 enlighet med vad jug har anförl i fråga om skogsvårdslagens tillämp­ningsområde (avsnilt 2.2.2) skall bestämmelserna för skogsskyddet inte bara gälla åtgärder på mark som betraktas som skogsmark i lagens mening. Såväl bekämpningsåtgärder som förebyggande åtgärder kan vara nödvän­digu pä andra marker för att skydda skogen på närliggande skogsmark. Det har vidare förutsatts all kommande föreskrifter för virkeslagringen skall gällu både lagring i skog och i närheten av skog.

21S

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter i fråga om hyggens storlek och utläggning, beständsanläggning. kvarlämnande av trädsamlingar, skogsbilvägars sträckning och om den hänsyn i övrigt som skall tas till naturvårdens intressen vid skötseln av skog.

Bemyndigandet medför inte befogenhet atl meddela föreskrifier som är så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras.

Paragrafen motsvurar 22 S i utredningens förslag. Kruven på hänsyn till naturvårdsintressena föreslås komma till ullryck, dels, liksom hittills, i en erinran i lagens inledande paragraf, dels i föreskrifter meddelade med stöd av bemyndigandet i förevarande paragraf. 1 vilka hänseenden sådana före­skrifter bör kunna meddelas har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.5).

Vad beträffar föreskrifternas lillämpningsområde framgår det av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.2) att föreskrifterna bör iakttas vid varje åtgärd i skogsbruket oavsett om åtgärden berör mark som betraktas som skogsmark i lagens mening eller annan mark.

22        §

Skogsstyrelsen utövar den centrala tillsynen över efterlevnaden av den­na lag och med slöd av lagen meddelade föreskrifier. Skogsvårdsstyrelsen utövar den närmare tillsynen inom länet.

Paragrafen, som överensstämmer med 23 § i utredningens förslag, mot­svarar 4 och 5 SS i gällande lag.

23        S

Tillsynsmyndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen enligt denna lag.

Paragrafen överensstämmer med 24 S i utredningens förslag. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i den nuvarande lagen. De handlingar som främst kan vara av intresse vid tillsynen är eventuella skogsbruks­planer.

24        S

Tillsynsmyndigheten får meddela föreläggande eller förbud som behövs för att denna lag eller föreskrift som har meddelals med slöd av lagen skall


 


Prop. 1978/79:110                                                                 72

efterlevas. 1 brådskande fall eller när del annars finns särskilda skäl, får föreläggande eller förbud meddelas omedelbart och i annat fall försl sedan det har visat sig att myndighetens råd och anvisningar inte har följts.

1 beslul om föreläggande eller förbud kan tillsynsmyndigheten utsätta vite.

Iakttas inle föreläggande, får tillsynsmyndigheten låta vidta åtgärden på den försumliges bekostnad.

Paragrafen överensstämmer med 25 S i utredningens förslag och ersätter bestämmelserna i 12, 13, 19, 20, 22 och 32 88 i nuvarande lag.

När det gäller alt komma till rätta med åtgärder som har försummats innebär paragrafen atl den nuvarande ordningen med överenskommelser med skogsägaren och ålägganden av domstol ersätls med en möjlighet att meddela förelägganden som kan förenas med vite. Sådana förelägganden kan till skillnad från de nuvarande överenskommelserna komma att gälla också andra försummelser än eftersatta återväxtåtgärder. När del å andra sidan gäller att förhindra åtgärder som inte står i överensstämmelse med lagen kan skogsvårdsstyrelsens anmaning antingen få formen av föreläg­gande eller förbud. Sådana förelägganden eller förbud kan komma i fråga i vidare utsträckning än del nuvarande avverkningsförbudet, t.ex. för att säkerställa att föreskrifterna om naturvårdshänsyn iakttas.

Föreläggandena och förbuden förutsätts få formen av ålägganden riktade till viss person. De får därigenom, framför allt i jämförelse med det nuva­rande avverkningsförbudet, en begränsad räckvidd. Det hade visserligen varit möjligt att utsträcka föreläggandena och förbuden lill att gälla också en ny ägare av fastigheten. En sädan bestämmelse skulle emellertid få en begränsad betydelse med hänsyn till att den inte kan gälla ett förelagt vite.

Som framgår av paragrafens lydelse och som har understrukits i den allmänna moiiveringen (avsnitt 2.2.6) skall skogsvårdsstyrelserna så långt möjligt söka åstadkomma rättelse genom anvisningar och råd till skogsäga­ren eller den annars ansvarige.

25 S

Kan avverkning föranleda jämförelsevis dyra och omfattande återväxt­åtgärder, får skogsvårdssiyrelsen i samband med att avverkning företas kräva atl säkerhei ställs för fullgörandet av ålgärderna.

Säkerhei får även krävas som villkor för tillstånd enligt 19 §.

Ställs inle säkerhei i fall som avses i första stycket, får skogsvårdsstyrel­sen meddela förbud att avverka skog på brukningsenheten utan skogs­vårdssiyrelsens tillstånd.

Paragrafen, som saknar motsvarighel i utredningens förslag, molsvarar 24 S nuvarande lag. Frågan om ställande av säkerhet har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1.4 och 2.2.6).

Någon ändring av vad som f. n. gäller beiräffande fömlsältningarna för atl fordra säkerhet är inle avsedd.


 


Prop. 1978/79:110                                                                  73

I tredje stycket åsyftas förbud meddelat med stöd av 24 §.

26        8

Regeringen kan föreskriva att särskilda avgifter skall tas ut i ärende enligt denna lag.

Paragrafen, som överensstämmer med 26 8 i utredningens förslag, sak­nar motsvarighet i gällande lag. Avgifter kan komma i fråga bl. a. i ärenden om beslut enligt 16 §.

27 §

Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaklsamhet

1.    bryier mot föreskrift som har meddelats med stöd av 8 8 första stycket
eller 20 8 första stycket,

2.  bryier mot 12 8, 13 8 första stycket eller 14 § första stycket,

3.  bryter mot 19 8 försia siycket eller mot föreskrift om avverkning som har meddelats med stöd av 19 § andra stycket,

4.  bryter mot avverkningsförbud som avses i 25 S,

5.  underlåter atl fullgöra anmälningsskyldighet som har föreskriviis med slöd av 17 §,

6.  underiåter att iaktta föreläggande eller bryter mot förbud som har meddelats för att föreskrifi enligt 21 § skall efterlevas.

I ringa fall döms ej till ansvar.

Har flera medverkat till gärning som avses i första stycket gäller 23 kap. 4 och 5 S§ brottsbalken.

Den som har överträtt vitesföreläggande eller vitesförbud döms inte till ansvar enligt denna lag för gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet.

Paragrafen motsvarar 27 8 i utredningens förslag. I punkt 1 straffbeläggs brott mot föreskrifter om användningen av och handeln med skogsodlings­material och mot föreskrifter för skogsskyddet. I det sistnämnda hänseen­det finns motsvarande straffbestämmelse i 37 a 8 nuvarande lag. Punkt 2 gäller broll mol avverkningsbeslämmelserna och punkt 3 brott mot bl.a. bestämmelsen att skogsvårdsstyrelsens tillstånd skall inhämtas för avverk­ning i svårföryngrad skog och skyddsskog. Motsvarande straffbestäm­melser finns i 36 8 1 mom. i den gällande lagen. Vad beträffar punkl 4 finns motsvarande straffbestämmelse f. n. i 36 8 2 mom. Punkt 5 om ansvar för den som inte iakttar vad som föreskrivs om avverkningsanmälan motsva­rar delvis nuvarande 37 §. Somjag tidigare har sagt bör straffansvar inte följa på brott mot föreskrifter om naturvårdshänsyn i andra fall än när skogsvårdsstyrelsen meddelat föreläggande eller förbud med angivande av i vilka hänseenden föreskrifterna skall iakttas. Detta följer av punkt 6.

28 §

Virke efter avverkning som innebär brott enligt denna lag eller värdet därav skall förklaras förverkal, om det inte är uppenbart obilligt.

Paragrafen, som motsvarar förverkanderegeln i den av utredningen före­slagna ansvarsbestämmelsen, överensstämmer i sak med 39 8 i gällande lag.


 


Prop. 1978/79:110                                                                 74

29 S

Talan mot skogsvårdsstyrelsens beslut enligt denna lag förs hos skogs­styrelsen genom besvär. Mot skogsstyrelsens beslut förs lalan hos rege­ringen genom besvär.

1 paragrafen, som saknar motsvarighel i utredningens förslag, ges be­svärsbestämmelser som motsvarar 43 8 i nuvarande lag.

30 §

Myndighei får förordna alt dess beslut skall lända till efterrättelse utan hinder av förd talan.

Paragrafen saknar motsvarighet i utredningens förslag. Inte heller i den nuvarande lagen finns någon direkt motsvarighet till den föreslagna be­stämmelsen utom atl meddelat avverkningsförbud träder i kraft genast även om det överklagas.

Övergångsbestämmelser

1.     Denna lag iräder i krafl den 1 januari 1980.

2.   Genom lagen upphävs skogsvårdslagen (1948:237) och förordningen (1894: 17 s. 1) angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket.

3.   Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

4.   Den som innehar skogsmark med fideikommissrätt eller under ständig besittningsrätt och äger tillgodogöra sig skogens avkastning utöver husbe­hovet, skall vid tillämpningen av nya lagen anses som skogsmarkens ägare.

5.   Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva de avvikelser frän nya lagen som kan behövas med hänsyn till övergångs­svårigheter som kan föranledas av den genom lagen införda röjningsskyl­digheten.

6.   Tillstånd eller beslut som meddelats med stöd av 6, 7, 10, 13, 24 eller 26 8 gamla lagen skall anses meddelade med stöd av motsvarande bestäm­melse i nya lagen, om inte regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förordnar annat. Med stöd av 25 § meddelade förordnanden skall gälla tills vidare. Avverkningsanmälan som gjorts före nya lagens ikrafiträdande skall anses ha fullgjorts enligt nya lagen.

Lagen bör träda i kraft den 1 januari 1980. Med hänsyn bl.a. till den förvaltningsreform som har genomförts beträffande den kyrkliga jorden kan den i punkt 2 nämnda förordningen upphävas. Det är lämpligt att beslul härom fattas i samband med införandet av den nya skogsvårdslagen.

Till de rätlighelsinnehavare som enligt punkt 4 skall jämställas med skogsmarkens ägare när det gäller ansvaret för skogsvården hör bl. a. de åbor som anges i 3 8 första stycket nuvarande lag.

De i punkt 6 uppräknade tillstånden och besluten är tillstånd lill avverk­ning som innebär avsieg från bestämmelsen om skydd för den yngre skogen och bestämmelsen om ransonering, förhandsbesked att en viss


 


Prop. 1978/79:110                                                                 75

avverkning är förenlig med avverkningsbestämmelserna, avverkningsför­bud och tillstånd all avverka utan hinder av sådani förbud, beslut alt fordra säkerhet och tillstånd till avverkning i svårföryngrad skog eller skydds­skog.

4.2 Förslaget till ändring i lagen (1974:434) om bevarande av bokskog

Ändringen i 6 8 bokskogslagen föranleds av att begreppet utvecklingsbar skog inte används i den föreslagna skogsvårdslagen.

5   Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1.  skogsvårdslag,

2.  lag om ändring i lagen (1974:434) om bevarande av bokskog.

6   Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.


 


Prop. 1978/79:110                                                                   76

Bilaga 1

Sammanfattning av utredningens förslag

Skogsutredningen har enligt sina direktiv haft två huvuduppgifter. Den första har varit atl utarbeta ell system för en s. k. rullande virkesbalansul-redning och med hjälp uv detta system redovisa altemativa utvecklingslin­jer för den svenska skogsnäringen. Den andra har varit atl lägga fram de­taljerade förslag till styrmedel inom skog.   jlitiken.

Frågan om virkesbalanser skulle enligt direktiven behandlas med förtur. Ulredningen avgav därför i februari 1975 delbetänkandet (Ds Jo 1975:1) Virkesbehov och virkeslillgång. 1 betänkandet redovisades exempel på långsiktiga avverkningsberäkningar som hade utförts med hjälp av ett nytt beräkningssystem konstruerat för utredningens räkning. Beräkningarna be­tecknades av utredningen väsentligen som underlag för utredningens fort­satta bedömningar. 1 betänkandet framförde utredningen vidare förslag om inrättande av ett fast organ för permanent skoglig prognosverksamhet. Ell sådani organ har nu inrättats vid skogsstyrelsen. Utredningen räknar med att skogsstyrelsen kommer att fortsätla arbetet med avverkningsberäk­ningar m. m. i huvudsak enligt de principer som utredningen har tillämpat.

Utredningen har i del fortsatta arbetet vidareutvecklat beräkningsmo­dellen för avverkningsberäkningar. Bl. a. är det nu möjligt att vid beräk­ningarna direkl la hänsyn till faktorer som positivt och negativt påverkar skogsproduktionen. Som underiag för de beräkningar som nu presenteras har utredningen låtit värdera dessa faktorer både teoretiskt och praktiskt. Den teoretiska värderingen har gjorts av forskare på de specifika område­na. Som grund för den praktiska värderingen har legat bl. a. en skogsvårds­enkät till hela skogsbruket. Utredningen har vidare till sin hjälp haft en re­ferensgrupp sammansatt av forskare och praktiker inom skogsbruket.

1 enlighel med direktiven redovisar utredningen alternativa skogspro­duktionsprogram. Programmen sträcker sig över en 100-årsperiod och ut­går liksom beräkningarna i utredningens delbeiänkande från skogslillslån­det så som det har framkommit vid riksskogstaxeringen åren 1968- 1972. I samtliga program förutsätts bruttoavverkningen under 1970-talet vara i ge­nomsnitt 75 milj. msk (skogskubikmeter) per år vilket kan jämföras med den i delbetänkandet förutsatta volymen 84 milj. msk per år. Nedjuste-ringen föranleds av att averkningarna till följd av lågkonjunkturen för skogsindustrin har blivit lägre än vad som tidigare kunde förulses. att brännved 1'örbrukningen har minskat, atl importen av virke har ökat och atl tillvaratagandet av fällda träd har förbättrats. Med hänsyn till det lång­siktiga mål för skogspoliliken som anges i utredningens direktiv syftar samtliga redovisade alternativ till en uppskattning av den högsta möjliga långsiktiga avverkningsnivån efter år 1980 vid de förutsättningar som gäl­ler för resp. alternativ.

Utredningen har valt att begränsa redovisningen till tre alternativ. Givet­vis är det möjligl atl utarbeta program med andra förutsättningar och resul­tat. Utredningen har dock tvingats avstå från att utarbeta ett alternativ som belyser en fortsättning av dagens intensitet i skogsbmket. Nödvändi­ga data om utvecklingsmöjligheterna för de bestånd som har anlagts under de senasle åren saknas nämligen. Alternativ I beskriver visserligen ell skogsbruk liknande det som har bedrivits under de senaste decennierna. Det innebär dock en bättre beståndsanläggning och mer omfattande bort-


 


Prop. 1978/79:110                                                                  77

röjning av lövsly än f. n. och kan beräknas ge ungskogar av den kvalitet som vi har i dag. För sådana ungskogar finns lämpliga data som underlag för långsiktiga beräkningar. Gallringshuggningarna syftar lill alt främja en hög produktion av barrsågtimmer genom att andelen gallring ökas och i högre grad inriklas mol lövträden i bestånden. Gödslingen av skogsmark förutsätts fortsätta i samma omfattning som under 1970-lalet, dvs. ca 15000 ha per är. Ett program enligt detta alternativ skulle möjliggöra en bmlioavverkning av ca 75 milj. msk per år under 100-årsperioden vilkel i slort sett molsvarar den beräknade virkesförbrukningen under 1970-talel. För skogsindustrin innebär detta att en kapacitet molsvarande dagens skulle kunna utnyttjas till i genomsnitt ca 85 %.

Aliernativ 2 beskriver ett skogsbruk med belydligt högre ambitionsnivå än hittills. I förhållande lill alternativ 1 förutsätts en förbättrad beståndsan­läggning och viss användning av förädlat skogsfrö. Under 100-årsperioden förutsätts att contortatall planteras på 14 % av skogsmarksarealen i Norr­land och nordvästra Svealand, alt skogsmarksgödslingen successivt ökar från 150000 till 450000 ha per år, att hälften av våra sumpskogar dikas un­der en 20-årsperiod och alt 25 % av myrmarksarealen dikas och i förekom­mande fall gödslas under en 40-årsperiod. Ell program enligi detla alterna­tiv skulle möjliggöra en successiv ökning av den årliga bruttoavverkningen från 75 milj. msk till 89 milj. msk om 100 år. Redan under 1980-lalel skul­le avverkningarna kunna ökas till närmare 80 milj. m'sk per år. Skogsin­dustrin skulle under 1980-lalet då kunna utnyttja sin kapacitet till ca 90 %.

Alternativ 3 avser att beskriva ett skogsbruk där sådana restriktioner har genomförts för användning av kemiska bekämpningsmedel, gödsling och dikning som har aktualiserats i den allmänna debatten de senasle åren. 1 programmet förutsätts atl antalet barrträdsplantor blir lägre och att löv-trädsinblandningen i de nyanlagda bestånden, trots förhållandevis aktiva röjningar och hjälpplanteringar efter insektsskador, blir högre än i de båda undra alternativen. Vidare förutsätts att gallringshuggningarna på grund av svårigheterna att avsätta lövträdsvirke i mindre grad kan inriktas mot atl ta ut lövträd. Ett program enligi detla alternativ skulle leda lill all den årliga bruttoavverkningen omedelbart måste minskas med 6 milj. msk i förhål­lunde lill 1970-lalels nivå, dvs. lill 69 milj. msk. Den möjliga barrvirkesav­verkningen skulle minska med 9 milj. msk medan lövvirkesavverkningen måste öka med 3 milj. m'sk. Virkesförrådel av lövträd skulle under 100-årsperioden öka med ca 70 %. 1 de båda andra alternativen ligger del på i stort sett oförändrad nivå. En avverkning av denna siorieksordning skulle medge att en industrikapacilel molsvarande dagens skulle kunna utnyttjas till endast ca 75 %. En viktig förutsättning härför är all lövvirkesförbruk­ningen ökas med närmare 30 % motsvarande en tillverkning av ytterligare mer än 0,5 milj. lon lövvedscellulosa. Programmel skulle få omedelbara negativa effekter på sysselsättningen i skogsbruket och skogsindustrin och på exportinkomsterna.

1 de tre alternativen har inte beaktats möjligheterna att genom ett bättre tillvaratagande av virke och stubbar och genom import av virke öka skogs­industrins råvarutillgångar. Om ekonomiska förutsättningar kan skapas härför beräknas 7-8 milj. m' stubbvirke m.m. kunna tillföras industrin. Import virke kan väntas bli förhållandevis dyrt och därför få endast en mar­ginell betydelse.

I direktiven till utredningen anges alt målel för skogspolitiken bör utfor­mas så au möjligheter skapas för en långsiktig hög produktion i skogsin­dustrin och därmed också en hög intensitet i skogsbmkel. Utgångspunkten


 


Prop. 1978/79:110                                                                  78

bör vara atl skogsmarken skall utnyttjas på bästa sätl från samhällets syn­punkt. Utredningen utgår från att skogsnäringen måste arbela i överens­stämmelse med de övergripande samhällsekonomiska målen och i samspel med andra samhällssektorer. Härigenom kan den bidra till att uppfylla mälen bl. a. om full sysselsättning, ekonomisk tillväxt, regional balans, ba­lans i ulrikesbelalningarna och om god nutur- och miljövård. Utredningen föreslår mol bakgrund härav att det sammanfattande målet för skogspoliti­ken blir atl skogsmark med växande skog skall skötas så att den varakiigt ger en med hänsyn till markens virkesproducerande förmåga och övriga förutsättningar hög virkesuvkustning.

De skogsbestånd som uniäggs i vårt lund är färdiga för slutavverkning försl efter i genomsnitt 100 år. Ålgärder som vidtas i skogsbruket nu på­verkar således våra handlingsmöjligheter långt fram i tiden. Del är omöjligl att i dag bedöma hur våra skogar kan komma att utnyttjas i en så avlägsen framtid. Del är emellertid inle uleslulel atl deras betydelse kommer att va­ra större än nu. Osäkerheten om framliden motiverar enligt utredningens bestämda uppfattning en väl avvägd hushållning med våra skogar. Skogs­skötseln bör mer än hittills inriktus på en hög volymproduktion och på en produktion av virke av hög kvalitet En sådan inriktning av skogsbruket har inte bara en renl ekonomisk syftning utan innebär också ett väsentligt led i strävan att bevara och ulveckla skogen som miljö. Den ger goda val­möjligheter och handlingsfrihet i fråga om skogarnas utnyttjande i framti­den. En intensiv skogsskötsel kan också medverka till ull upprätthålla sys­selsättning och service särskilt i våra glesbygder. Genom krav på jämn el­ler varakiig avkastning kan tvära kastningar i sysselsättningen undvikas.

En från produktionssynpunkter opiimal skogsskötsel kan i vissa hänse­enden och i vissa fall krävu ålgärder som inte är förenliga med skogsbru­kets krav på lönsamhet. Kruven på en hög virkesavkastning får därför inte ställas så höga utt de inte med beaktande uv såväl ullmänna som enskilda inlressen kan anses skäliga och rimliga.

Ett ensidigt krav på hög virkesavkastning med hänsyn till markens vir­kesproducerande förmåga kun behövu anpassas med hänsyn till den samla­de allmänna synen på markutnyttjandet. Konkurrensen om de markresur­ser vi har lill förfogande gör atl skogsmark måsle tas i anspråk för undra ändamål, t.ex. för byggnadsändamål, vägar, naturvård och friluftsliv. Det är nödvändigt atl frägor om förändring av skogsmurkens utnyttjande görs till föremål för övergripande bedömningar med utgångspunkt bl. a. i den av riksdagen fastställda skogspoliliken och med hänsynstagande till skogsin­dustrins råvaruförsörjning och sysselsättningen i skogsbruket. Samhällets övergripande intresse uv ett rationellt bedrivet skogsbruk måsle tillgodo­ses i den regionulu och kommunulu planeringen.

Frågan om skogsbrukels förhållande lill nalurvården och friluftslivet be­handlades så sent som år 1974 av riksdagen. De principer som låg lill grund för ändringarna i della avseende i skogsvårdslagen och naturvårdslagen den 1 januari 1975 bör gälla även i fortsättningen. Flera bestämmelser i den nuvarande och den nu föreslagna skogsvårdslagstiftningen gagnar även na­turvårdsintressena. Även om skogsbruk nu liksom tidigare givetvis inne­bär ingrepp i de ekologiska förhållundenu är det, inom de ramar som stats­makterna har ställt upp. i linje med del allmänt omfattade önskemålet om en ekologisk grundsyn. Man kan på goda grunder ulgä från all unspråken på god friluftsmiljö även i forlsällningen kun lillgodoses inom allemansrät-lens ram ulan speciella ålgärder.

Vid iunspråklagunde uv skogsmurk för andra ändamål än skogsbruk bör


 


Prop. 1978/79:110                                                                 79

principen sålunda vara att i försia hand sådan mark väljs som från skogs­brukssynpunkt allmänt och i det enskilda fallet är sämst. 1 de fall andra an­språk inte utesluter skogsbruk, t. ex. vid samutnyttjande av skogsmark för naturvård och skogsbruk, får inskränkningar i skogsbmket inte göras stör­re än vad som är oundgängligt för att ändamålei med inskränkningarna skall kunna lillgodoses.

Av de redovisade skogsprodukiionsprogrammen lillgodoser alternativ 2 det föreslagna övergripande målet för skogspoliliken. Programmet innebär en målmedveten satsning på en ökad produktion av högkvalitativ råvara för skogsindustrin. Det förutsätier en förbätirad anläggning av nya skogs­bestånd och en förbättrad beslåndsvård. Det förutsätier vidare en ökad skogsmarksgödsling och ökad dikning av sumpskogar och myrmarker. Programmel innebär sålunda en betydlig ambitionsökning i skogsbruket inom ramen för en god hushållning med våra skogar. Det kräver stora in­vesteringar och en realisering av programmet förutsätier därför alt priser­na på skogsbrukels produkter kan hållas på en från företagsekonomisk synpunkt acceplabel nivå och att rationella metoder kommer atl användas i skogsvårdsarbetet. Det är realistiskt atl räkna med att det kan ta längre tid att nä den höga nivå som programmet förutsätter än vad som framgår av de redovisade beräkningarna. Utredningen vill betona att en ökning av avverkningen får ske först när de i programmel ingående skogsvårdsåtgär­derna har vidlagils och den beräknade effekten har uppnåtts.

Utredningen har haft i uppdrag atl lägga fram detaljerade förslag till de styrmedel som behövs för att tillgodose skogspolitikens mål. Utredningen lägger därför fram förslag till ny skogsvårdslagstiftning och förslag om hur skogsvården skall finansieras. Information och rådgivning riktad till skogs­brukarna är väsentliga komplement härtill. Dessa frågor behandlas av skogsadministrativa utredningen.

Den föreslagna skogsvårdslagen är ett av de viktigaste medlen för att ge­nomföra den av utredningen förordade skogspolitiken. I lagen ges de grundläggande beslämmelserna för skogsskötseln. Bestämmelserna före­slås bli tillämpliga på all mark som enligt lagen utgör skogsmark, oavsett vem som är markägare. Lagen syftar till att upprälthålla en skogsskötsel som varakiigt ger en hög virkesavkastning. Bestämmelserna som rör skyl­digheten att anlägga ny skog och bestämmelserna som reglerar avverk­ningen är centrala i detla avseende.

Liksom i gällande lag ställs krav på återväxtåtgärder efter avverkning och inträffade skador. Därutöver föreslås en vidgad skyldighet att med ny skog ersätta bestånd som på grund av gleshet eller olämpligt trädslag är otillfredsställande. I begränsad utsträckning skall vidare en avveckling och nyanläggning kunna föreskrivas när skogen är höggradigt överårig. För be­ståndsanläggningen föresläs skärpta krav med avseende pä trädslagssam­mansättningen och utnyttjandet av de sämre skogsmarkernas produktions­förmåga. För att de föreslagna, i begränsad utsträckning strängare ford­ringarna skall uppfyllas krävs avsevärt ökade insatser, särskilt på de bättre skogsmarkerna. Det är sålunda nödvändigt att plantering eller sådd tilläm­pas i siörre omfattning än tidigare i stället för självföryngring. I många fall kommer det att fordras ett ökat antal plantor vid plantering. Vidare är det nödvändigi med förbäitrad planivård, planteringsteknik och plantröjning, inbegripet en ökad röjning av lövsly. Skyldigheten all anlägga ny skog av tillfredsställande beskaffenhet föreslås innefatta även vård av ungskogen genom röjning. Härigenom främjas en produktion av önskade trädslag och kvalitativt gott virke.


 


Prop. 1978/79:110                                                                   80

De bestämmelser som föreslås gälla för avverkningen ansluter i stor ut­sträckning till motsvarande regler i den nuvarande skogsvårdslagen. Rät­ten att avverka begränsas för att främja en hög och jämn virkesavkastning. En bestämmelse som förbjuder slutavverkning av den växtkraftiga skogen avser att i största möjliga utsträckning tillgodose kravet på en hög virkes­avkastning. Slutavverkning skall i princip inte få ske så länge ett skogsbe­stånds årliga tillväxt är högre än dess beräknade medeltillväxt. För att främja en långsiktigt jämn virkesavkastning behövs ytterligare begränsning av avverkningsrätten. Den ojämna åldersfördelningen i landets skogar gör det nödvändigi att ransonera den slutavverkningsmogna skogen. Mot bak­grund av det skogsbrukssätt som praktiskt kan tillämpas här i landet, trakt-hyggesbmk med likåldriga bestånd, föreslår utredningen en bestämmelse som i princip innebär all den genomsnittliga sluiavverkningsyian skall an­passas lill skogens omloppstid. Allmänt skall avverkningen inte få ske i andra former än genom röjning eller gallring som är ändamålsenlig för sko­gens utveckling eller genom slutavverkning som är ändamålsenlig för an­läggning av ny skog.

I övrigt föreslår utredningen bestämmelser rörande bl. a. naturvårdshän­synen i skogsbruket, avverkningsanmälan, skogsskyddet och användning och marknadsföring av skogsodlingsmaterial. Särskilda bestämmelser föreslås gälla för svårföryngrade skogar och skyddsskogar.

Skogsvårdssiyrelserna ges nya och vidgade befogenheter i fråga om till­synen av lagens efterlevnad. Det hittillsvarande, i vissa hänseenden om­ständliga systemet av tvångsmedel föreslås ersatt med regler som ger skogsvårdsstyrelsen möjlighet att utfärda vitessanktionerade föreläggan­den eller förbud.

Skogsbmket bör liksom hittills normalt självt finansiera de åtgärder som bör vidtas och som bl. a. krävs i skogsvårdslagstiftningen. Förutsättningar härför är bl.a. tillräckligt höga priser på skogsbrukets produkter och en fortlöpande rationalisering. Erfarenheterna visar atl det i många fall är svårl atl uppbringa medel för skogsvårdsåtgärder just när åtgärderna mås­te vidtas. För att garantera att medel finns tillgängliga för sådana återväxt­åtgärder och röjning som föreskrivs i skogsvårdslagen föreslår utredningen atl alla skogsägare skall vara skyldiga alt på särskilt konto avsätta medel härför. Medel för återväxtåtgärder skall avsättas då slutavverkning har skett och medel för röjning med ett visst belopp varje år. Systemet föreslås kompletterat med lån med statlig garanti.

Det skogsproduklionsprogram som utredningen förordar innebär ökade kostnader för skogsvård. Dessa kan med hänsyn till de krav som kan stäl­las på skogsägaren och till normala förelagsekonomiska förutsättningar komma att i vissa delar av landet bli högre än vad som är rimligt. Samtidigt är det mycket angeläget från regionalpolitisk synpunki atl en hög skogs­produktion kan upprätthållas i norra Sverige. Utredningen föreslår därför ett utvidgat statligt stöd till vissa åtgärder i detla område. För hela landet föreslås stöd till omplantering eller hjälpplantering av skadade skogskultu­rer, lill plantering av definitivt nedlagd jordbruksmark och till dikning och i förekommande fall grundläggande gödsling av myr och sumpskog. Vidare föreslås stöd vid omfatlande skador av skogsinsekter och ett utökat stöd till upprättande av skogsbruksplaner. Stödet till skogsväghållning föreslås bli väsentligt utvidgat. Siödet till de olika åtgärderna i skogsbruket föreslås utgå i huvudsak som bidrag varierande mellan 30 och 90 % beroende på åt­gärd och region. Fulll ulbyggt beräknas det kosta staten ca 320 milj. kr. per år. Vissa kompletteringar i form av statlig garanti för lån föreslås inom en sammanlagd ram av 16 milj. kr.


 


Prop. 1978/79:110                                                   81

En förbättring av fastighetsstrukluren är nödvändig för att det skall bli möjligt att i vissa områden bedriva ett rationellt skogsbruk. Den verksam­het som med statens stöd sker i della syfte bör därför fortsätta. Förbätt­ringarna går emellerlid långsamt. 1 de svårast ägospliltrade områdena bör därför bildande av s. k. gemensamhetsskogar prioriteras framför andra slrukturförbättrande åtgärder. Genom samverkan mellan skogsägare kan vidare effektiviteten i skogsbruket ökas snabbare. Som underlag för plane­ring av samverkan behövs översiktliga skogsinventeringar. Sådana behövs även för samhällsplaneringen i stort som komplement lill riksskogstaxe­ringen. Översiktliga skogsinvenleringar kan vidare användas som utgångs­punkt för mer detaljerade skogsbruksplaner för enskilda fastigheter. Ut­redningen föreslår atl skogsvårdsstyrelsernas verksamhet med översiktli­ga skogsinventeringar vidgas till alt omfatta hela landet. Staten bör svara för hela kostnaden härför, ca 12 milj. kr. per år.

Nya och förbättrade skogsbruksmeloder och välutbildad arbetskraft är förutsättningar för genomförandet av del skogsproduktionsprogram som ulredningen förordar. Utredningen anser att forsknings- och utvecklings­arbetet inom skogsbruket måsle iniensifieras inle minst på skogsvårdsom-rådel. Forskningens generellt sett långsiktiga och allmängiltiga karaktär motiverar att staten ökar sina insatser på detla område. På utbildningsom­rådet bör främst utbildningen av skogstekniker anpassas till efterfrågan och möjlighelerna till utbildning, fortbildning och rådgivning för de själv­verksamma skogsägarna förbättras.

6   Riksdagen 1978179. I saml. Nr 110


 


Prop. 1978/79:110                                                              82

Bilaga 2

Utredningens lagförslag

1    Förslag till Skogsvårdslag

Härigenom föreskrives följande.

Inledande bestämmelser

1   § Skogsmark och därå växande skog skall skötas så atl den varaktigt ger en med hänsyn lill markens virkesproducerande förmåga och övriga fömtsättningar hög virkesavkastning.

2   §    Med skogsmark avses i denna lag

 

1.   mark som är lämplig för virkesproduktion och som ej i väsentlig ut­sträckning användes för annat godtagbart ändamål,

2.   mark på vilken del bör finnas skog till skydd mot sand- eller jordflykt eller mot att fjällgränsen flyttas ned.

Mark anses lämplig för virkesproduklion, om den enligt vedertagna be­dömningsgrunder kan producera i genomsnitt minst en kubikmeter virke om året per hektar.

Fråga om mark är att anse som skogsmark prövas av skogsvårdsstyrel­sen.

3 § Denna lag äger ej lillämpning om skogsmark tages i anspråk för att i
väsentlig utsträckning användas för annal godtagbart ändamål än virkes­
produktion.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan föreskriva alt lagen ej skall tillämpas i fråga om viss skogsmark.

4   § 1 fråga om skogsmark för vilken har föreskrivits inskränkningar i skogsbruket med stöd av naturvårdslagen (1964:822) eller annan lagstift­ning gäller denna lag endast i den mån den ej strider mot vad som sålunda har föreskrivits.

5   §    Ansvarig enligt denna lag är, om ej annat anges, skogsmarkens ägare.

Anläggning av ny skog

6 §   Ny skog skall anläggas

1.  om markens virkesproducerande förmåga på grund av avverkning el­ler skada ej tillgodogöres på ett godtagbart sätt,

2.  om skogsmark i andra fall än som avses i 1 ej är skogbevuxen,

3.  om skogsbestånds tillväxt på gmnd av gleshet eller olämpligt trädslag avsevärt understiger den tillväxt som är möjlig.

Anläggning av ny skog skall i fall som avses i första stycket 1 och 2 ske utan dröjsmål och i fall som avses i första stycket 3 inom skälig tid.


 


Prop. 1978/79:110                                                                 83

Regeringen eller myndighei som regeringen besiämmer meddelar när­mare föreskrifier om skyldigheten atl anlägga ny skog enligi första och andra siycket.

7    § Om skogsbestånd är så överårigt all markens virkesproducerande förmåga tillgodogöres endast i ringa utsträckning, kan skogsvårdssiyrelsen föreskriva atl beståndet skall slutavverkas och ny skog anläggas.

8    § Vid anläggning av ny skog skall de föryngringsätgärder vidtagas som kan behövas för att trygga återväxt av skog av tillfredsställande täthet och beskaffenhet i övrigt.

Närmare föreskrifter om föryngringsmetod, markberedning, sådd, plan­tering, plantskogsvård eller andra åtgärder enligi första stycket meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen besiämmer.

9 8 Regeringen eller myndighei som regeringen bestämmer kan förbjuda
eller fastställa villkor för användning av vissl skogsodlingsmaterial vid an­
läggning av ny skog.

Med skogsodlingsmaterial avses frö, planta, stickling och andra former av förökningsmaterial för anläggning av skog.

10 § Röjning av plantskog eller ungskog skall ske, om skogen är så tät el­
ler av sådan beskaffenhet att produktionen av lämpligt virke väsentligt
hämmas.

Om skog är nära gallringsbar ålder, kan skogsvårdsstyrelsen medgiva att röjning får ersättas med tidig gallring.

Närmare föreskrifier om röjningsskyldigheten enligt första stycket med­delas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Avverkning

11 §   Skog får avverkas endast genom

1.  röjning eller gallring som är ändamålsenlig för skogens utveckling,

2.  slutavverkning som är ändamålsenlig för anläggning av ny skog.

12 § Skogsbestånd får ej slutavverkas förrän beståndet nått sådan ålder
att endast en mindre ökning av dess medelproduktion, beräknad som till­
växten i medeltal per år från beståndets anläggning, kan erhållas genom atl
låta det stå kvar.

Närmare föreskrifier om den tidigaste slutavverkningsåldern för olika trädslag och mark av olika bonitet inom skilda delar av landet meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

13 § Slulavverkning av skog på bmkningsenhel får bedrivas endast i så­
dan omfattning all en jämn åldersfördelning och en hög virkesproduklion
främjas.

Regeringen eller myndighei som regeringen besiämmer meddelar före­skrifter om vilken andel av brukningsenheis skogsareal som med hänsyn till storlek, bonitel och skogens ålderssammansättning årligen eller eljesl periodvis får slutavverkas.

14 § Som brukningsenhet skall räknas den skogsmark inom en kommun
som tillhör samma ägare, om ej annat följer av föreskrifier som meddelas
av regeringen eller myndighet som regeringen besiämmer.


 


Prop. 1978/79:110                                                                  84

15    8 Skyldighet atl i vissa fall slutavverka skog följer av beslämmelserna i 6 och 7 8§.

16    § Skogsvårdsstyrelsen är skyldig atl på begäran meddela beslut huru­vida avverkning är förenlig med bestämmelserna i 12 eller 13 §.

17    § Skogsmarks ägare är skyldig att enligt de föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer underrätta skogsvårdsstyrelsen om avverkning som skall äga rum på hans mark.

Svårföryngrad skog och skyddsskog

18   § Regeringen får föreskriva all skog på gmnd av dess utsatta läge eller med hänsyn till behovet av skydd mot sand- eller jordflykt skall avsättas som svårföryngrad skog eller skyddsskog.

19   § I svårföryngrad skog eller skyddsskog får avverkning ej ske utan skogsvårdsstyrelsens tillstånd.

I samband med att tillstånd ges enligt försia stycket kan skogsvårdssty­relsen föreskriva åtgärder för att begränsa eller motverka olägenhet och trygga återväxten.

Tillstånd enligt försia stycket fordras ej för röjning eller gallring som är ändamålsenlig för skogens utveckling.

Skogsskydd m. m.

20  § Skogsmarks ägare eller annan som äger förfoga över skog eller vir­
ke är skyldig alt vidtaga de åtgärder som behövs för att motverka eller be­
kämpa insektshärjning i skog.

Närmare föreskrifter om skyldighet enligt första stycket meddelas av re­geringen eller myndighei som regeringen besiämmer.

21 § Regeringen eller myndighei som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifier som gäller marknadsföring av skogsodlingsmalerial.

Naturvårdshänsyn

22 8    Vid skogens skötsel skall hänsyn lagas lill naturvårdens inlressen.

Närmare föreskrifier om åliggande enligt första siycket meddelas av re­geringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Tillsyn

23    § Skogsstyrelsen ulövar den cenlrala tillsynen över efterlevnaden av denna lag och med stöd av lagen meddelade föreskrifter. Skogsvårdssty­relsen utövar den närmare tillsynen inom länet.

24    8 Tillsynsmyndigheten har rätt att efter anfordran erhålla de upplys­ningar och handlingar som behövs för tillsynen enligt denna lag.


 


Prop. 1978/79:110                                                                 85

25 § Tillsynsmyndigheten får meddela föreläggande eller förbud som be­
hövs för all denna lag eller föreskrifi som har meddelats med slöd av lagen
skall efterievas. 1 brådskande fall eller när särskilt skäl eljesl föreligger, får
föreläggande eller förbud meddelas omedelbart och i annal fall först sedan
det visat sig atl myndighelens råd och anvisningar ej följts.

1 beslut om föreläggande eller förbud kan tillsynsmyndigheten utsätta vi­le.

Efterkommes ej föreläggande, får tillsynsmyndigheten låta vidtaga ål­gärden på den försumliges bekostnad.

26 8 Regeringen kan föreskriva att särskilda avgifter skall lagas ul i ären­
de enligt denna lag.

Ansvar m. m.

27 8 Till böter dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreläggande eller förbud som meddelals för att 11 8 eller för att före­skrift meddelad med stöd av 12 § andra stycket, 13 § andra stycket, 20 8 andra stycket eller 22 8 andra siycket skall efterlevas. Della gäller dock ej om föreläggandet eller förbudet har förenats med vite. Till böter dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1.  bryter mol föreskrift som meddelats med stöd av 9 8 första stycket,

2.  bryter mot 11 8 eller föreskrift som meddelats med stöd av 12 8 andra siycket eller 13 8 andra stycket, om ej gärningen är ringa,

3.  underlåter att fullgöra anmälningsskyldighet som föreskrivits med stöd av 17 §,

4.  bryter mot 19 8 eller åsidosätter villkor som föreskrivits i samband med tillstånd enligt denna paragraf,

5.  bryter mot föreskrift som meddelats med stöd av 20 8 andra stycket, om ej gärningen är ringa eller

6.  bryter mot föreskrift som meddelats med stöd av 21 8.

Virke som varit föremål för brott enligt denna lag eller värdel därav skall förklaras förverkat, om det ej är uppenbart obilligt.

1.   Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.

2.   Genom lagen upphäves skogsvårdslagen (1948: 237)

förordningen (1894:17 s. 1) angående hushållningen med de allmänna skogarna i rikel.

3.    Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya be­stämmelsen.

4.    Den som innehar skogsmark med fideikommissräll eller under stän­ dig besittningsrätt och äger tillgodogöra sig skogens avkastning utöver husbehovet, skall vid tillämpningen av denna lag anses som skogsmarkens ägare.

5.    Regeringen eller myndighei som regeringen besiämmer får föreskriva de avvikelser från denna lag som behövs med hänsyn till övergångssvårig­heter som kan föranledas av den genom lagen införda röjningsskyldighe-len.

6.    Föreskrifier, förordnanden eller beslul som meddelats med slöd av äldre bestämmelser skall anses meddelade med stöd av motsvarande be-


 


Prop. 1978/79:110                                                    86

stämmelse i denna lag, om ej regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förordnar annat.

Avverkningsanmälan som gjorts vid lagens ikraftträdande skall anses ha fullgjorts enligt denna lag.

2    Förslag till

Lag om insättning på skogsvårdskonto

Härigenom föreskrives följande.

1    § Insättning på skogsvårdskonto enligt denna lag skall göras av den, for vilken vid taxering till kommuned inkomstskatt såsom skattepliktig in­komst upptagits garantibelopp för sådan jordbmksfastighei som vid fastig­hetstaxering åsatts delvärdet skogsbmksvärde.

2    § Skogsvårdskonto skall utgöras av särskilt konto i bank. Med bank avses riksbanken, afTärsbank, sparbank eller föreningsbank.

Bank som mottager medel på skogsvårdskonto skall lämna uppgifter om in- och utbetalning från kontot enligt föreskrifter som meddelas av rege­ringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

3 §   Insättning på skogsvårdskonto skall göras

1.   med belopp motsvarande en procent av det skogsbmksvärde som åsatts de i förvärvskällan ingående fastigheterna vid senaste allmänna fas­tighetstaxering, om detta värde överstiger 10000 kronor,

2.   med kronor for varje hektar skogsmark på vilken avverkning skett, om efter avverkningen ny skog skall anläggas genom plantering eller sådd, eller med kronor for varje hektar om anläggningen skall ske ge­nom självföryngring.

Vid beräkning av insättningsbelopp enligt första stycket 2 skall avmnd-ning ske till närmast hela antal hektar.

4 §    I 3 § 1 angiven insättning skall göras för varje beskattningsår.

I 3 § 2 angiven insättning skall göras för det år som utgör beskattningsår for intäkt genom avverkningen. Belöper inkomsten av avverkningen på fle­ra beskattningsår, skall för vatje år så stor andel av det i 3 § 2 angivna be­loppet insättas som svarar mot den på året belöpande andelen av inkoms­ten.

5 § Från det sammanlagda insättningsbeloppet för visst beskattningsår
fär avräknas de faktiska eller beräknade kostnadema för sådana i 9 § an­
givna skogsvårdsåtgärder som utförts under året.

Belopp som skall insättas på skogsvårdskonto, avmndas nedåt till jämna hundratal kronor.

6 § Till ledning for bestämmande av det belopp, som skall insättas på
skogsvårdskonto skall vid självdeklaration fogas utredning enligt av riks­
skatteverket fastställt formulär.

Vid deklaration skall vidare fogas bevis från banken rörande verkställd insättning på skogsvårdskonto.


 


Prop. 1978/79:110                                                                  87

7   8 Vid beräkning av nettointäkt av jordbmksfastighei enligt kommunal­skattelagen (1928; 370) och lagen (1947; 576) om statlig inkomstskatt fär av­drag görus för belopp som enligt denna lag har insatts på skogsvårdskonto.

8   § Belopp som enligt denna lag för visst beskattningsår skall insättas på skogsvårdskonto, skall vara insatl på kontot senast den dag allmän själv­deklaralion enligt 34 § taxeringslagen (1956:623) skall avlämnas för be­skattningsåret.

9   § På skogsvårdskonto insatta medel skall användas för bekostande av återväxtåtgärder eller röjning på i förvärvskällan ingående fastigheter.

För självverksamhet och annat ej avlönat arbele skall kostnad som av­ses i försia stycket beräknas enligt föreskrifter som meddelas av regering­en eller, efter regeringens beslämmande, skogsstyrelsen.

Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, skogsstyrelsen får meddela föreskrifter som avviker från bestämmelsen i första siycket.

10   § Medel som har varit innestående tio år på skogsvårdskonto skall av banken återbetalas till insätlaren.

11   § Belopp, för vilket uppskov med taxeringen erhållits, skall upptagas som intäkt av jordbmksfastighei för det beskattningsår under vilket uttag eller återbetalning skett.

Har belopp som avses i första stycket uttagits från skogsvårdskonto men ej använts enligt 9 § före utgången av det beskattningsår under vilket utta­get skett, skall, om skogsvårdsstyrelsen gjort anmälan därom, till beskatt­ning upptagas även ett belopp motsvarande en tiondel av del uttagna be­loppet.

12   § Vid överlåtelse av fastighet skall medel på skogsvårdskonto för vil­ka uppskov med taxeringen erhållits, till den del medlen hänför sig till den överlåtna fastigheten, upptagas vid beskattning som intäkt av jordbmks­fastighei för del beskattningsår, under vilkel överlåtelsen ägt rum.

13   § Betalas ej belopp inom tid eller på sätt som föreskrives i denna lag skall länsstyrelsen besluta om indrivning enligt de bestämmelser som gäl­ler vid indrivning av skatt enligt uppbördslagen (1953:272). Del åligger taxeringsnämnden att lämna länsstyrelsen erforderligt underlag för sådant beslut.

14   § Den som till ledning för myndighets beslut i fråga om insättning en­ligt denna lag avger handling med oriktig uppgift och därigenom föranleder att sådan insältning sker med för lågt belopp dömes till böter. Detsamma gäller den som med avsikt att insättning skall ske med för lågl belopp un­derlåter atl avge handling och därigenom föranleder alt för låg insättning sker.

1 ringa fall dömes ej till ansvar enligt första stycket. Ansvar enligi första siycket inträder ej för den som frivilligt vidtager åt­gärd, som leder till att insättningen kan ske med rätt belopp.

15 § Föreligger särskilda skäl, får skogsvårdsstyrelsen medge befrielse
helt eller delvis från skyldighet att göra insättning på skogsvårdskonto.


 


Prop. 1978/79:110                                                                  88

16 § Talan mot beslut av skogsvårdsstyrelsen enligt denna lag föres hos skogsstyrelsen genom besvär. Mot skogsstyrelsens beslut föres talan ge­nom besvär hos regeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.

3    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:434) om bevarande av bokskog

Härigenom föreskrives att 6 § lagen (1974:434) om bevarande av bok­skog skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


 


6 §

Vägras tillstånd till avverkning av icke utvecklingsbar bokskog och föranleder detta atl rationellt bok­skogsbruk avsevärt försvåras, är ägaren av fastigheten och inneha­vare av särskild rätt till fastigheten berättigade till ersättning av staten för den skada de härigenom lider.

Vägras i annal fall tillstånd enligt denna lag, utgår ej ersättning.

Med utvecklingsbar skog avses skog som anses utvecklingsbar en­ligi skogsvårdslagen (1948:237).


Vägras tillstånd till avverkning av bokskog när hinder mot avverk­ningen ej föreligger enligt 12 § skogsvårdslagen ( ) och föran­leder detta att rationellt bokskogs­bruk avsevärt försvåras, är ägaren av fastigheten och innehavare av särskild rätt till fastigheten berätti­gade till ersättning av staten för den skada de härigenom lider.

Vägras i annat fall tillstånd enligt denna lag, utgår ej ersättning.


Denna lag tråder i krafl den 1 juli 1979.


 


Prop. 1978/79:110                                                              89

Bilaga 3

Sammanställning av remissyttranden

1    Skogspolitikens mål

Remissinstansema ansluter sig i allmänhet lill det av ulredningen formu­lerade skogspoliliska målet. Flera framhåller vikten av atl lönsamhelskra­vei i skogsbmket och skogsmarkens utnyttjande förändra intressen beak­tas i siörre utsträckning.

1.1                                                         Statskontoret: Statskontoret finner   inte anledning göra någon

annan bedömning av skogsnäringens framtid än den som utredningen har
gjort.------ Enligt statskontorets mening är det nödvändigt att övervä­
ganden om skogsindustrins framtid läggs till gmnd för beslutet om virkes­
produktionens närmare omfattning och inriktning.

1 uppdraget ingick - - - atl göra en bedömning av hur skogsnäringens expansionsmöjligheter påverkas av kraven på rekreationsmöjligheter för allmänheten. - - - Statskontoret saknar för sin del ell sådani underlag. I en tid då allmänheten sätter allt mer värde på att med stöd av allemansrät­ten få ta i anspråk skog och mark för sin frilid hade del varil väsentligt att få dessa frågor riktigt belysta.

Statskontoret anser i likhet med utredningen att skogsnäringens stora betydelse för landels ekonomi och för sysselsättningen, inle minst i gles­bygderna, är avgörande skäl för en skogspolitik som siktar till alt öka till­växten i våra skogar. Med hänsyn till svårigheterna att göra ekonomiska beräkningar för skogsbruket finner statskontoret det väl motiverat att skogspolitiken gmndas på kravet att markens långsiktiga produktionsför­utsättningar skall utnyttjas på bästa sätt. Ett sådani långsiktigt synsätt bör också i allmänhet stå i god överensstämmelse med nalurvårdsintresset.

1 underlaget (till beslut om skogspolitiken) bör bl. a. ingå en analys av skogsvårdens andel av de totala kostnaderna för skogsnäringens produk­ter.

Skogsulredningen föreslår att skogsskötseln inriktas på hög volympro­duktion av i huvudsak barrträdsvirke. Produktionen skall vara av hög kva­litet och väl differentierad i fråga om trädslag, dimensioner och kvalitet. Statskontoret ansluter sig till dessa allmänna riktlinjer för skogspolitiken.

1.2   Styrelsen för Sveriges lantbruksuniversitet: Styrelsen kan i huvudsak ansluta sig till de mål som har utstakats för skogspolitiken, och vill under­stryka utredningens uppfattning att skogsmarken skall ulnylljas på bästa sätt från samhällets synpunkt. En väl avvägd hushållning med våra skogar är därför som utredningen framhållit nödvändig.

1.3   Skogsstyrelsen: Allmänt. Skogsstyrelsen har principiellt ingen avvi­kande mening beträffande delmålen om varaktig virkesavkastning och hög volymproduktion med hänsyn till miljö, sysselsättning och lönsamhet saml effektivt markutnyttjande. - - -

Markanvändningsfrågor.    Produktionsminskning   genom   arealbortfall


 


Prop. 1978/79:110                                                                  90

har långt större betydelse än den inverkan tillämpningen av naturvårdsla­gen har eller kan beräknas få. Betydande skogsmarksarealer har således omförts och kommer att omföras till tomtmark för permanentbebyggelse och fritidsbebyggelse, till kraftledningsgator och dämningsmark, till vägar och skjutfålt. Med hänsyn till önskemålet om en hög virkesproduktion bör inskränkningama i skogsdriften minimeras genom att i första hand lågpro­duktiva skogsmarker tas i anspråk.

-------- Sett ur ett riksperspektiv förefaller produktionsförlustema i av­
satta naturreservat rimliga med hänsyn lill naturvårdens intressen.

Där i stället rekreationsaspeklerna och hänsyn till landskapsbilden över­väger bör man söka åsiadkomma ett naturiigi samutnyttjande av marken.

1.4    Arbetsmarknadsstyrelsen: Arbetsmarknadsstyrelsen anserdet - - — värdefullt att utredningen föreslagit en ökad ambilionsnivå för skogspoliti­ken.

1.5    Domänverket: A/Zma/tr. Enligt domänverkets uppfattning är utredning­en så gott som helt inriktad på skogsproduktionen, medan skogsindustrin fåll obetydlig belysning. - - - Det hade varit en styrka om skogsindu­strins utvecklingsmöjligheter hade ägnats siörre uppmärksamhet som en bakgrund till presenterade mål för skogspolitiken.

Domänverket stöder del mål för skogspolitiken som ulredningen formu­lerat. Utöver vad ulredningen framför, vill verket som ännu ett starkt argu­ment framhålla Sveriges skogsbmks roll i ett globalt framtidsperspektiv med krav på all reproducerbara resurser utnyttjas och behålles i produk­tivt skick.

På ett starkare sätl än utredningen gjort, vill verket betona, att skogsin­
dustrins råvambehov inle allena får styra skogspolitiken.     

Skogsulredningens förslag innebär inte något revolutionerande

nytt utan i huvudsak redan tillämpade ålgärder enligt verkels skogsvårds-och miljövårdsprogram.

Domänverket noierar med tillfredsställelse, all det klart uttalas, alt ett
av de långsiktiga skogsvårdsmålen är hög kvalitet på virket. Verket in­
stämmer i detla. Så långl en bedömning är möjlig, måste det svenska
skogsbruket inriklas på att producera barrvirke av hög kvalitet med stor
andel sågtimmer.---

1 ett annat skogsvårdsprogram däremot inriktat enbart på produktion av
fiber oavsett dimension och kvalitet blir möjligheten att producera sågad
vara mindre och valfriheten begränsad.        

-------- Vi kan självfallet inte undandra oss ansvaret inför kommande ge­
nerationer att, sedan vi nyttjat den befinlliga skogen, anlägga ny skog, som
lill kvalitet och trädslagssammansättning fyller högt ställda krav. Detta är
en uppfattning, som sedan ett sekel rått i vårt land. Den omfattas av flerta­
let andra skogsländer på jorden och vinner f.ö. alltmera erkännande. Det
handlar om hushållning med en av våra vikligaste förnyelsebara resurser.

För de mycket långsiktiga skogsvårdsåtgärdema kan ekonomiska ränta-
bilitelsberäkningar inle få vara vägledande.  Följer man anvisningar­
na i sådana kalkyler leder del till en dålig skogsvård och utarmning av
skogsresursen. Den långsikliga skogsvården måsle i stället bedömas ut­
ifrån ett resurspoliliski betraktelsesätt.

Markanvåndnlngsfrågor. Domänverkei har den bestämda uppfattningen att röriigl friluftsliv och rationellt skogsbmk går att förena. En stor del av


 


Prop. 1978/79:110                                                                 91

den i dag befintliga äldre skogen är ett resultat av skogsbmksmetoder, som
inle nämnvärt avviker från dagens.    

Vi kan på goda grunder vara övertygade om att människoma i del långa perspektivet kommer att vara i starkt behov av skog och skogsprodukter. Allmänheten måste därför acceptera, att mogen skog skördas och ersattes med ny, som sedan skötes på ett ansvarsfullt sätt. Inom den alldeles över­vägande delen av skogsmarken behövs då inga stora uppoffringar från skogsbmkets sida för att höja attraktionsvärdel när det gäller landskaps­bild och rörligt friluftsliv.

På gmnd av läget är det ibland befogat med ett längre gående hänsynsta­
gande till naturvårds- och fritidsintressen. Fortfarande är det dock oftast
fråga om relativt begränsade ekonomiska intrång.    

Om krav på särskilda s. k. rekreationsskogar skall tillgodoses i stor om­fallning mni både små och stora tätorter, blir konsekvensema allvarliga för skogsnäringen och för skogshushållningen på lång sikt.

Ett bortfall av skogsproduktion måste givetvis accepteras inom naturre­servat för velenskaplig och social naturvård. Verkei finner del angeläget all en samordning av olika vetenskapliga intressen sker, och att skogsbmk tillätes så långt detta inte strider mot syftet med reservaten.

Att skogsmark måste tas i anspråk för annan markanvändning - t.ex. bostadsbebyggelse - kommer naturligtvis även i fortsättningen att vara en nödvändighet. En styrning mot skogsmark med låg produktionsförmåga är därvid högst angelägen.

1.6                                                                                      Sliftsnämnden i Växjö: Allmänt. Utredningen ser som ett viktigt mål
för skogsproduktionen barrvirke och sågtimmer av hög kvalité. Stifts­
nämnden vill kraftigt understryka vikten av denna målsättning.        

----- Kommande generationer torde- vara mest betjänta av att

vårt skogsbruk inriktas på att en så stor handlingsfrihet som möjligt ska­pas. En hög produktion av barrvirke av god kvalité som kan förväntas bli efterfrågad i högre grad än löv- och barrvirke av sämre kvalité bör därför eftersträvas.

Markanvändningsfrågor.-- Skogsvårdens- och miljövårdens mål är

----- förenliga. Följden härav blir att inskränkningarna för skogsbmket

till följd av nalurvårdshänsyn bör bli ganska begränsade.

----- Stiftsnämnden vill------ starkt understryka att allmänhetens

rekrealionsverksamhet med fördel kan bedrivas i ett rationellt skogsbmk och atl avsättning av rekrealionsskogar blir av så liten omfattning som möjligt.

1.7                                              Stiftsnämnden i Härnösand: Skogsbmket bör arbeta med högt

ställda krav på virkesavkastning men med beaktande av de ekonomiska realiteter som gäller i vårt dynamiska samhälle.

1.8   Stiftsnämnden i Luleå: Stiftsnämnden instämmer i betänkandets re­kommendationer om den allmänna inriktningen av det framtida svenska skogsbmket.

1.9   Länsstyrelsen i Uppsala län: Det är som utredningen betonar

nödvändigi att skogsbmkel i framtiden bedrivs på sådant sätt att virkesiill­växten blir så hög som de driftsekonomiska villkoren, de biologiska förhål­landena och andra miljöförhållanden kan anses medge. Givetvis bör det även i framtiden bli fråga om ett välbalanserat, optimalt virkesuttag på en


 


Prop. 1978/79:110                                                                  92

sådan nivå som den genomsnittiiga årliga tillväxten medger.

-------- Den glidning mot ell starkare betonande av de övergripande sam­
hälleliga målen, på bekostnad av de mer kortsiktiga företagsekonomiska,
som utredningen förespråkar synes både naturlig och riktig.

1.10            Länsstyrelsen i Jönköpings län: Allmänt. Sett ur länets synpunkt är
det viktigt all skogsbrukel inriktas på produktion av sågtimmer av hög
kvalité.-----

Markanvändningsfrågor. Naturvårdshänsynen i skogsbmket har ibland
i den allmänna debatten sagts vara ett hot mol rationellt skogsbruk och in­
nebära ett stort produktionsbortfall. Länsstyrelsen anser att så inte är fal­
let. -----

Länsstyrelsen förutsätter atl skogsbmk och friluftsliv kan samordna si­na intressen inom t.ex. tätortsnära områden och andra med ett mera på­tagligt rekreativt värde. I dessa fall måste samordningen i normalfallet in­nebära en modifiering inom ramen för normalt skogsbmk. Någon direkt in­skränkning i markutnyttjandel blir del således inte.

Utredningen anför alt principen vid ianspråktagande av skogsmark för
andra ändamål än skogsbmk bör vara atl i försia hand sådan mark väljes
som från skogsbrukssynpunkl är sämst. För vissa konkurrerande intressen
om skogsmarken, t.ex. fritidsbebyggelse, vägar och kraftledningar torde
denna princip kunna upprätthållas, medan för naturvårdens del denna val­
möjlighet normalt inte står lill buds.

1.11                                              Länsstyrelsen i Kalmar län:            Länsstyrelsen anser att målet för

skogspolitiken utformats riktigt av utredningen men alt den i direktiven på­
talade frågan om skogspolitikens miljömässiga konsekvenser blivit mycket
knapphändigt beaktad. Länsstyrelsen instämmer även i utredningens be­
slämda uppfattning att osäkerheten om framtiden moiiverar en väl avvägd
hushållning med våra skogar.-

Skogsskötseln bör, som ulredningen framhåller, inriktas på en hög vo­
lymproduktion och på en produklion av virke av hög kvalitet. De krav som
målsättningen för med sig måste vara ekonomiski skäliga.    Länssty­
relsen vill vidare poängtera alt kraven på hög virkesavkastning bör i möjli­
gaste mån anpassas till naturvårdens inlressen.

1.12                                                Länsstyrelsen i Gotlands län:       Länsstyrelsen vill inledningsvis

framhålla, att den delar utredningens uppfattning, att skogsbmket skall be­
drivas kontinueriigt och intensivt så alt en hög produktion möjliggörs i in­
dustrin. > !ålet bör, som ulredningen framhåller, vara en hög volymproduk­
tion genom att skogsmarkens produktionsförutsätlningar utnyttjas på bäs­
ta sätt.----

-------- Förslaget att skogsmarken och skogen skall skötas så alt den var­
aktigt ger en med hänsyn till markens produktionsförmåga och övriga för­
utsättningar hög virkesavkastning tillstyrkes. Länsstyrelsen utgår då i från
att bland övriga förutsättningar inryms även de privalekonomiska förut­
sättningarna och att detta kommer att närmare utvecklas i lagens tillämp­
ningsföreskrifter.

1.13                                                            Länsstyrelsen i Hallands län: Allmänt.      Länsstyrelsen delar ut­
redningens uttalande om att skogspolitikens mål liksom hittills bör vara ett
kontinueriigt och intensivt bedrivet skogsbmk i syfte atl möjliggöra en så
hög produktion som möjligt. Denna målsättning ter sig tämligen naturiig


 


Prop. 1978/79:110                                                                 93

med hänsyn lill skogsbrukets ställning som råvaruleverantör till den för landets ekonomi så viktiga skogsindustrin.

Markanvändningsfrågor. Enligt länsstyrelsens mening måsle skogsbm­ket få samma förutsättningar som jordbmket i länet och irité enbart belrak­las som en lillgång för andra intressen. Skall högproduktiv jordbruksmark bevaras kan del från nationalekonomisk synpunkt ifrågasättas om inte det är lika viktigt atl bevara högproduktiv skogsmark, inte minst ur det per­spektivet atl produktionscykeln för skog är cirka 70-80 år, på vissa mar­ker ännu längre. 1 varje fall är det av väsentlig betydelse atl långsiktiga mål sätts upp för skogsproduktionen i den fysiska planeringen.

1.14                                                                                          Länsstyrelsen i Älvsborgs län: AUmänt. Skogsnäringen spelar---------------------------------------------------------------------

en mycket betydelsefull roll i länets näringsliv och är inom vissa delar av

länet den dominerande näringsgrenen.          Det finns all anledning att

sälla målel för svenskt skogsbmk högt och alt med bibehållen ekologisk grundsyn vidta de åtgärder som är möjliga för atl stödja det.

Markanvändningsfrågor. Länsstyrelsen delar ulredningens uppfattning alt de modifieringar i skogsdriften som föreskrivs i nu gällande tillämp­ningsanvisningar i de allra flesta fall är tillfyllest, men ser det ändå som en brisl, atl ulredningen inte ens försökt belysa konsekvensema av sådana åt­gärder som mera drastiskt påverkar miljön.

1.15    Reservation inom länsstyrelsen i Älvsborgs län: Ledamölerna Agardts-son, Engqvist, Peterson och Rudolfsson samt suppleanten Blomberg an­mäldejämte naturvårdsdirektören Rahmn vid beslutets fattande skiljaktig mening innebärande följande tillägg före sista stycket till avsnittet "Skogs­politikens mål": "Utredarna har emellertid ensidigt koncentrerat sig på uppgiften att möjliggöra maximal råvamtillgång för den befinlliga industri-kapaciteten i landet. Det innebär alt frågor om t ex regionalpolitik, syssel­sättning, miljökonsekvenser, friluftsliv, energiskogar och annan altemativ markanvändning ej getts tillräckligt utrymme och än mindre vägts samman med de inlressen som skogsbmket företräder. Först när en sådan ur sam­hälleis synvinkel tillfredsställande avvägning gjorts kan man bedöma vad som är en på lång sikt möjlig nivå i skogsproduktionen."

1.16    Länsstyrelsen i Örebro län:- länsstyrelsen anser alt den framti­da skogspolitiken bör utgöra en avvägning mellan olika samhällsintressen där även miljö- och rekreationsintressena bör ingå. När det gäller målsätt­ningen i stort delar dock länsstyrelsen utredningens uppfattning.--------------------

- - - Skogsindustrin i länet är av sådan regionalekonomisk betydelse alt den måste ges möjlighet att utvecklas. Länsstyrelsen är medveten om att de stora satsningarna i framtiden måste göras på vidareförädlingssidan, men framhåller ändock att utrymme måste skapas för den ökade virkesåt­gång som en naturlig och nödvändig vardagsrationalisering ger upphov till.

1.17                                                                                      Länsstyrelsen i Västmanlands län: Svenskt skogsbmk bör       vä­
sentligen satsa på produktion av barrträd som ger sågade trävaror och
långfibrig massa och papper.

Länsstyrelsen är----- enig med utredningen om del övergripande må­
lel för samhällets skogspolitik:- Det är emellertid viktigt, att denna

målsättning ej kommer i strid med markägamas krav på rimlig lönsamhet i skogsbruket.


 


Prop. 1978/79:110                                                                  94

1.18-------------------------------------------- Länsstyrelsen i Västernorrlands län:            Länsstyrelsen tillslyrker

----- utredningens förslag atl skogsskölseln skall inriktas på hög volym­
produktion av i huvudsak barrträdsvirke och att produktionen skall vara
inriktad mot hög kvalitet. De allmänna kraven måsle dock på ett rimligt
säll anpassas lill de enskilda skogsägarintressena.

1.19---------------------------------------- Länsstyrelsen i Norrbottens län:           Atl en hög virkesavkaslning

sätts som övergripande uigångspunki är atl hälsa med tillfredsställelse inte minsl med lanke på de effekier i olika produktionsled som blir följden av vikande eller ökande råvaruproduktion.

1.20     Skogsindustriernas samarbetsutskott: A///rtän/. Utredningen bedömer
all konsumtionen av skogsinduslriprodukter i världen, och främst inom
vår huvudmarknad Västeuropa, kommer atl stiga och att det därför rim­
ligen bör finnas utrymme för en ökad avsättning av svenska skogsindu­
slriprodukter. Vi delar denna uppfattning. Våra möjligheter alt prismässigt
hävda oss på världsmarknaden anser utredningen som mera svåröverskåd­
liga. Del är givelvis svårl all med någon säkerhet kunna uttala sig härom.
Även om situationen för dagen är långl ifrån gynnsam, råder inom näring­
en tillförsikt inför framliden. Vår induslri är modern och slagkraftig och lä­
gel i förhållande till huvudmarknaden är till vår fördel. Den målsättning för
skogsbrukets framtida utveckling som skogsulredningen föreslagit kan vi
därför ansluta oss till. Specielll betydelsefullt är att målsättningen ger
handlingsfrihet i framtiden - oberoende av om skogen i en framtid kom­
mer att sågas eller kokas, eller delvis användas för energiproduktion.

Att skogsproduktionen bör inriktas mot barrvirke av god kvalitet fram­står som naturiigi i den internationella marknadsbilden. För vår sågverks­industri och efterföljande förädlingsled är det av största vikt atl god tim­merråvara finns tillgänglig. För massainduslrins del väntas konkurrensen bli hårdast för kortfibriga massor, vilka i ökande omfattning kommer att baseras på snabbväxande lövträd från kulturskogar och i viss mån också på råvara från tropiska urskogar. Möjlighetema atl vidga de globala råva­rutillgångarna får anses mer begränsade på barrirädssidan.

Den snabbi växande efterfrågan i utvecklingsländerna kommer troligen i huvudsak att tillgodoses genom uppbyggnader av egna industrier. Den svenska skogsindustrin bör dock ha möjligheter att öka sin avsättning även på dessa marknader.

Utredningen understryker att skogsbmket måste bedrivas i överens­
stämmelse med ekologins lagar och på sådani sätt alt en god miljö tryggas
för människor och djur. Vi delar denna uppfattning.  

Markanvändningsfrågor. Samarbetsulskottet vill hävda att ett aktivt skogsbmk är till övervägande fördel för friluftslivet. Våra dagars lättill­gängliga skogar är i hög grad en produkt av långvarig och medveten skogs­skötsel. De verkliga urskogama upptar mycket begränsade områden. Ur­skogarna är av ett belydande intresse ur forskningssynpunkt, men är för allmänheten vanligtvis otillgängliga och svårforcerade.

-------- Samarbetsulskottet slår vakt om allemansrätten och avvisar upp­
gifterna om att den skulle vara hotad. De enda tillfällen då den inte kan ut­
nyttjas är när avverkning och skogsvårdsarbeten pågår och skogsmarken
således utgör arbetsplats. En vikiig fömtsättning för att allemansrätten
skall kunna upprätthållas är emellertid alt markägarens näringsulövning
respekteras och alt allmänheten visar hänsyn genom att avstå från ned­
skräpning och skadegörelse.


 


Prop. 1978/79:110                                                                 95

Samarbetsulskottet delar uppfattningen att näiurvårdsintressei för den övervägande delen av skogsmarken även i fortsättningen kan tillgodoses genom skogsvårdslagen och molsvarande anvisningar. Vi kan också in­siämma i ulredningens slulsaiser beiräffande den begränsade praktiska an­vändbarheten av institutet naturvårdsområden (19 8 NVL).

1.21 Svenska pappersindustriarbetareibrbundet — Svenska skogsarbetare­
förbundet - Svenska träindustriarbetareförbundet: Allmänt. Förbunden
anser alt följande mål skall gälla för den framtida utvecklingen inom skogs­
näringen;

1.    Internationellt konkurrenskraftig industri, som kan få avsättning för sina produkler både på export och inom landet. Förutsättningar härför är bl a all vidareförädlingen ökar och att råvampriserna hålls under kontroll.

2.    Ulhålligi skogsbruk för att trygga sysselsättningen i skogen och in­dustrins råvaruförsörjning på lång sikl.

3.    Tryggad sysselsättning och regional balans. Bristen på råvara begrän­sar möjlighelerna till utbyggnader och kan i vissa fall tvinga fram nedlägg­ningar av industrier. Samhället måste ha möjlighel alt styra utvecklingen sä att målen för sysselsättning och regionalpolitiken tillgodoses.

4.    Miljö och rekreation. Människornas behov av alt vistas i skog och mark måste beaktas. Kemiska medels verkan på människor och miljö mås­le noggranl studeras och forskning för att få fram alternativa meioder ges ökal stöd.

Uppfyllandet av dessa mål kan enligt förbundens mening endast ske ge­nom atl samhället påtar sig ett reellt ansvar för utvecklingen inom skogsin­dustrin, dels genom en slallig kontroll och slyrning av virkesförbmkning-en, dels genom en statlig övervakning och reglering av utbyggnader inom skogsindustrin med syfte atl åstadkomma en total samordning av struktur­omvandlingen inom skogsnäringen.

Förbunden instämmer i den målsättning som utredningen fastslagit En förutsättning för den höga målsättningen för skogspolitiken måste dock va­ra alt skogsindustrins internationella konkurrenskraft kan upprätthållas.

Markanvåndnlng.sfrågor.-- Förbunden anser att hänsynslagande

lill berättigade naturvårdsintressen är nödvändigi och bör kunna göras
utan störningar i produkiionen på den alldeles övervägande delen av
skogsmarken.---

1.22 Tjänstemännens centralorganisation:     De aktuella svårigheler­
na för skogsindustrin måste betecknas som konjunkturella och får ej tas till
intäkt för en lägre ambitionsgrad i det långsikliga utnyttjandet av de svens­
ka skogstillgångarna.-

TCO förordar att del framtida skogsproduktionsprogrammel ges en hög ambilionsnivå. Den höjda ambitionen vad gäller produktionen måste ut­vecklas successivt och åtföljas av lika ambitiösa skogsvårdande ålgärder.

1.23 Svenska arbetsgivareföreningen — Sveriges industriförbund:  

Ett definitivt ställningslagande till den föreslagna skogspolitiken är inle
möjligl utan en samtidig bedömning av skogsindustrins framtida konkur­
rensförutsättningar. Enligt utredningens bedömningar kommer konsumtio­
nen av skogsindustriprodukter i världen, och särskilt inom vår egen hu­
vudmarknad Västeuropa, atl stiga vilket bör skapa goda avsättningsmöj­
ligheter för den svenska skogsindustrin. Denna uppfattning delas av indu­
strin. -----


 


Prop. 1978/79:110                                                              96

1.24     Landstingsförbundet: A//mänr. Förbundsstyrelsen har inget att invän­
da mol del av ulredningen angivna övergripande målel för skogspoliliken

Markanvändningsfrågor.- Den anpassning till samhällets övergri­
pande syn på markutnyttjandet som måste ske innebär enligt styrelsens
uppfattning all skogsbmkets och skogsindustrins krav på produktionsre­
sultat och råvamförsörjning alltid bör vägas mot markanspråk för andra
ändamål, inom ramen för den samhällsplanering som bedrivs på lokal, re­
gional och central nivå.--

1.25                                Ingenjörsvetenskapsakademien: IVA delar den posiliva syn på skogs­
bmkets framlid som kommer till uttryck i utredningen. Gmndtanken är
härvid all skogsbmkel och skogsindustrin anpassas efter varandra. Mål­
sättningen mot en högklassig vedråvara samt handlingsfrihet i ett långl per­
spektiv bör bibehållas.--

Målsättningen om ekonomisk bärkraft i skogsbruket får inle innebära all skogsmarker som inte uppvisar företagsekonomisk lönsamhet undandras från skogsdrift och virkesproduktion. Virkesproduktionen för industrins råvaruförsörjning, för sysselsättning och för glesbygderna är av sådan vital samhällelig vikt alt ökade statliga salsningar för alt vidmakthålla och för­bättra sämre skogsmarkers produktionsförmåga bör göras jämsides med en intensifiering av skogsvården inom bärkraftiga områden.

1.26    Kooperativa förbundet ansluter sig till utredningens målsättning och vill understryka den belydelse som skogsnäringen härför landet

1.27    Delegationen för glesbygdsfrågor:           Skogsbrukels betydelse från

sysselsättningssynpunkt har totalt selt minskal. Näringen har trots

detla fortfarande stor betydelse i flertalet glesbygdskommuner där andra sysselsättningsmöjligheter är otillräckliga eller svåra att skapa. Delegatio­nen anser mol denna bakgmnd i likhel med utredningen, atl en strävan i skogspoliliken bör vara all genom en hög intensitet i skogsskötseln söka behålla en hög sysselsättningsnivå i dessa områden. Det är vidare angelä­gel atl genom krav på jämn och varakiig avkastning undvika tvära omkast­ningar i sysselsättningen.

1.28                                             Kammarkollegiet:/l//w«n/.  Kollegiet kan inte finna att utred­
ningen med det föreslagna målet avsetl att bryta mol lönsamhetskravet.

Markanvändningsfrågor. Det är med en viss förvåning som kollegiet fin­
ner att ulredningen helt förbigått de problem som siorskogsbmkei innebär
för renskölseln. Intressekonflikten är väl känd och borde därför ha be­
lysts. Kalhuggningar, markberedningsåtgärder såsom hyggesplöjning, löv­
bekämpning med fenoxisyrepreparat, skogsgödsling m. m. är åtgärder som
antingen är direkl förödande för renbetningen eller i vart fall starkt oroar
de renskötande.---

Eftersom utredningen helt förbigått dessa förrenskötseln mycket allvar­liga problem bör enligt kollegiets mening en särskild utredning tillsättas med uppgift atl närmare belysa frågorna.

1.29                                                 Lantbruksstyrelsen: Allmänt.      De båda näringarna jordbmk

och skogsbmk utnyttjar- gemensam arbetskraft och gemensam sam­
hällsservice. Både jord- och skogspolitiken har regionalekonomisk betydel-


 


Prop. 1978/79:110                                                                  97

se och har därför tilldelats regionalpolitiska uppgifter.

Enligt lanlbruksstyrelsens mening är det med hänsyn till dessa förhållan­
den av stor vikt att vid utformningen av skogspolitiken beakta dessa ge­
mensamma intressen så alt dess inrikining och målsättning överensstäm­
mer med jordpolitiken i övrigt.-

Utredningen har---- formulerat en målsättning som huvudsakligen

bygger på ett samhällsekonomiskt betraktelsesätt, där industrins råvam­försörjning väger lungt. Detta är enligt styrelsens mening en riklig ansats men mot bakgrund av de nya jordbrukspolitiska riktlinjerna finns starka skäl all mera beakla företagsekonomiska aspekter för de råvaruproduce-rande skogsbruksföreugen än vad utredningen gjort.

Lanlbmksslyrelsen ansluler sig i övrigi lill del av utredningen angivna
målet----- .

Markanvändningsfrågor. Det modema skogsbmkets negativa sidoeft"ek-

ter på andra verksamheters användning av skogsmarken     har inle

behandlats av utredningen. Detla måsle betecknas som en stor brist.

Rennäringen är en verksamhei som påtagligt känner av det moderna
skogsbrukets negativa sidoeffekter    .

1 lantbmksstyrelsens yttrande över den fysiska riksplaneringens

planeringsskede framhåller styrelsen att konflikter mellan renskötsel och skogsbruk i första hand bör lösas i samförstånd mellan de båda näringarna. Lantbruksstyrelsen har också tillsatt en särskild arbetsgmpp, med repre­senianier för skogsbmk och rennäring, som har till uppgifi att just verka för samförståndslösningar vid konflikter mellan parterna i fråga.

För att samförståndslösningar skall vara möjliga krävs anpassning och
tillmötesgående - från båda parter. Samrådsarbetet skogsbmks-rennäring
bör------ kunna leda fram lill en viss samordning av avverkningarna i ti­
den med hänsyn lill rennäringens behov och önskemål, och kanske också
att vissa för renskötseln viktiga marker, t ex de ytmässigt begränsade över­
nattningsbetena, helt undanlas från avverkning.

1.30 Statens planverk: Allmänt. Planverket anser det vara ytterst angelä­
get atl skogsbrukels intresse beaktas i största möjliga utsträckning med
hänsyn till näringens stora belydelse för landels ekonomi och för syssel­
sättningen i stora delar av landet. En stor och varaktig tillgång på skogsrå­
vara är angelägen.-- När ställning ska tas till framlida skogsproduk­
lionsprogram måste en samlad bedömning av skogsmarkens utnyttjande
för olika ändamål på lång sikt göras. Säkerställandet av den framtida till­
gången på skogsråvara utgör ett starkt motiv för att begränsa ianspråkta­
gandet av produktiv skogsmark för andra ändamål och atl nödvändigt in­
trång från bebyggelse, anläggningar m m styrs till de mindre produktiva
markerna.

Markanvändningsfrågor. Planverket anseratt möjligheterna till ett sam­utnyttjande av skogsmark för skogsbruk och andra intressen som rensköt­sel, friluftsliv mm måste vara en förutsättning för skogspoliliken. Skogs­brukel måste i sin fortlöpande verksamhet uppmärksamma kravet på alt skogsmarken i ell längre lidsperspekliv ska vara i ett skick som medger mångsidig användning. Effekierna av skogsbmkel bör vägas mot övriga samhällsinlressen och riktlinjer bör ges så att brukningsformema anpassas lill varierande lokala förulsältningar.

1 de kommunala planer som antagits av kommunema under planerings­skedet har ett slort antal förordnanden enligt naturvårdslagen föreslagits för all säkerslälla riksinlressanta objekl. En sior del av dessa berör skogs-

7   Riksdagen 1978179. 1 saml. fslr 110


 


Prop. 1978/79:110                                                                 98

mark. Ell genomförande av dessa förordnande skulle ta mycket lång tid. Planverket har gjort den bedömningen all del inte kan vara rimligt atl ge­nom förordnanden tillgodose alla kartlagda bevarandeintressen. Dessa in­tressen måste istället i ökad omfattning tillgodoses genom generella akt-samhets- och hänsynsregler vilka preciseras i samband med den översiktli­ga kommunala planeringen i samråd mellan kommun, länsstyrelse och fö­reträdare för skogsbmkel.

Planverkel anser det inte rimligt att statliga medel ska föras över till skogsbruket för beakiande av samhällets samlade intressen av en god mil­jö. Skogsbmkel måsle i likhel med andra näringar acceptera de begräns­ningar av inkomsterna som hänsynen till allmänna samhällsintressen för med sig.

----- Enligt planverkets uppfattning kan intrången på skogsmark och

konflikter med konkurrerande markintressen begränsas genom en mer samordnad planering, en utökad skoglig information till kommunerna samt ett utökat samrådsförfarande mellan kommun, skogsvärdsstyrelse, mark­ägare och andra berörda parter.

Planverkel anser all k --.imande planlagsliflning bör ge kommunerna slöd för alt formulera allmänna riktlinjer för de områden där skogsbmkel bör bedrivas med särskild hänsyn lill andra markintressen. Dessa riktlinjer bör utarbetas i samarbete mellan kommun, skogsvårdsstyrelse, länsstyrel­se och markägare och utgöra underiag för skogsvårdsorganisationens till­lämpning av de allmänna hänsynsreglerna enligt skogsvårdslagen. En be­handling av skogsbmket i den kommunala planeringen ger möjligheler till bättre informaiion mellan olika parter och till ett ökat medborgarinflytande vad gäller skogsmarkens utnyttjande.

1.31    Länsstyrelsen i Stockholms län: Länsstyrelsen vill beiräffande skogs­bmket och miljövården i förekommande fall, innefattande även kulturmin­nesvården, först konstatera alt skogen är en tillgång som skall nyttjas på ett för samhällel totalt sett bästa sätl. Till de övergripande samhällsintres­sena hör därvid, vid sidan av en hög virkesproduktion, skogens funklion som en myckel värdefull rekreationskälla jämte dess specifika naturvär­den.

1.32    Länsstyrelsen i Södermanlands län: Allmänt.       Även om melod-

och mätproblem föreligger anser länsstyrelsen att en övergripande sam­hällsekonomisk analys är nödvändig innan en ny skogspolitik läggs fasl.

Markanvändningsfrågor.----- Skogen------- är inte enbart ekono­
miskt betydelsefull som skogsråvara utan även värdefull för jakt och vilt­
vård, friluftsliv och rekreation. Tillvaratagande av bär och svamp är en del
av rekreationen och är inle heller försumbar ur ekonomisk synvinkel.

1.33                                                    Länsstyrelsen i Östergötlands län:       Enligt länsstyrelsens mening

borde----- skogsindustrin inrätta sin kapacitet utifrån skogsbrukets möj­
ligheter atl tillhandahålla virke av viss volym och kvalitet utan alt lill
skogsbmkel motstående inlressen trades alltför när. 

1.34     Länsstyrelsen i Kronobergs län: Länsstyrelsen delar ulredningens
uppfattning att osäkerheten om bl a skogsindustrins framlidsuisikter moti­
verar en väl avvägd hushållning med våra skogar, så att del även i framli­
den skall finnas goda valmöjligheter och stor handlingsfrihet all möla upp­
kommande siiuaiioner. Länsstyrelsen anser därför inte alt en så kraftig


 


Prop. 1978/79:110                                                                 99

kursomläggning, som utredningen föreslagil. är realistisk eller önskvärd. En allmän målsättning att inom ramen för ett skogsbmk liknande vårt nu­varande, eftersträva en hög volymproduktion av i huvudsak barrträdsvirke av hög kvalitet, tillstyrker länsstyrelsen dock i princip.

Länsstyrelsen vill betona vikten av att de krav som denna målsättning för med sig måsle te sig skäliga och rimliga både med hänsyn till allmänna och enskilda intressen. Del innebär att lönsamhelskravei måste finnas med i målsättningen. Det betyder också all rimliga avvägningar skall ske gente­mot t ex. naturvårds- och andra allmänna intressen.

Länsstyrelsen anser i detta sammanhang att del är av största vikt alt skogarnas produktionsförmåga på lång sikt skall vara bestämmande för vår framtida skogsindustris kapacitet och inte tvärtom. Det är inte rimligt en­ligt länsstyrelsens mening atl en uibyggnad av induslrikapacileten tvingar fram produktionshöjande åtgärder i skogsbmket i efterhand av sådant slag eller i sådan omfallning att det slrider mot andra väsenlliga allmänna in­tressen.

1.35    Länsstyrelsen i Malmöhus län: Den akluella utredningen har mycket slarkl betonat skogens betydelse som virkesproducent. En bedömning rö­rande konsekvenserna av den föreslagna avverkningspolitiken för skogens roll som rekreationsområde, miljö för en vild fauna och flora, vatlenregula-lor m. m. har endasl perifert berörts. Gmnden för ell framlida skogsbruk är emellertid ett utnyttjande och bevarande av markens uthålliga biologis­ka produktionsförmåga. 1 ett framtida skogsbmk måste därför stor hänsyn tas lill marken som naturresurs. Tekniska meioder som hotar marken bör ej tillåtas.

1.36    Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Allmäni. Länsstyrelsen konstalerar

----- att utredningen i huvudsak behandlat skogen och dess framtid som

ell sektoriniresse. Delta är särskilt påtagligt i de avsniii där man utgår från skogsindustrins råvambehov för att lillgodose industrins kapacitet. Även om detta är av gmndläggande betydelse måste likväl konstateras att skogs­frågorna inle har fått den samlade belysning som krävs för alt länsstyrelsen på ett tillfredsställande sätt skall kunna ta ställning till den långsiktiga in­riktningen och omfattningen av skogsproduktionen.

Länssiyrelsen lillsiyrker ulredningens huvudmål  -  en  målmedveten

satsning på ökad produktion av skogsråvara - men anser     atl detta

mäl måste kompletteras med mål som inrymmer naturvärdens, kulturmin­
nesvårdens m fl intressen av skogen.

Markanvändningsfrågor. Även om kulturminnesvårdens intressen inte
påverkar skogsproduktionens storiek på samma sätt som naturvårdsintres­
sena så anser länsstyrelsen atl även dessa frågor fått en alllför knapphän­
dig behandling.---

1.37                                                                              Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Allmänt. Länsstyrelsen biträder ut­
redningens formulering av skogspolitikens mål. Styrelsen vill dock kraftigt
understryka betydelsen av sambandet mellan skogsbmkets ekonomiska
förutsättningar och den långsiktiga produktionens sioriek.    

Markanvändningsfrågor. Länsstyrelsen anserdet inle rimligt att formu­leringen (ang. ianspråktagande av skogsmark) görs mera restriktiv än mot­svarande riktlinjer för hänsynstagande lill jordbmksmark. Del bör därför framgå att det i första hand är de allmänna bedömningarna ur samhälls­byggnadssynpunkt som bör bli avgörande. Om det däremot finns alternativ


 


Prop. 1978/79:110                                                                 100

som ur samhällsbyggnadssynpunkt är likvärdiga bör skogsbrukssynpunk-ler bli utslagsgivande.

1.38 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Allmänt. Länsstyrelsen delar hell ut­
redningens grundläggande uppfattning atl en jämn och hög skogsproduk­
tion skall eftersträvas. Utredningen framhåller dämtöver att skogsskötseln
mer än hittills bör inriktas på en produklion av virke av hög kvalitet. Detta
är för länets förhållanden utomordentligt angeläget. 

----- Länsstyrelsen finner all ulredningen i sina förslag om plantrikare

återväxler. lövregleringar och någoi förlängda omloppstider lill viss del har mött upp till sina intentioner om grövre dimensioner och god kvalitet, men i andra avseenden icke g)ort detla, exempelvis genom den kraftiga satsning som utredningen förordat i mellersta Norrland på trädslaget Pinus coniorta.

Markanvändningsfrågor.--- För en icke obelydlig del av de stora

arealer fjällnära skogsmark som finns inom länel är friluftslivs- och natur-
intressena starka.--- Skogsbrukets intressen måsle i dessa områden

relativt ingående vägas mol bl a de regionala och lokala turist- och rekrea­
tionsintressena och dess effekter för bl.a. sysselsättning och service.
Länsstyrelsen anser all särskilda ulredningar på det regionala planei sna­
rast bör göras för dessa områden.    

Framdragningen och konsimktionen av kraflledningsgator bör ses över. Som del nu är synes dessa ledningar dras utan större hänsyn till minime-ring av produktionsbortfall för skogsbmket. Det är mycket stora arealer som blir improduktiva på gmnd av de säkerhetszoner som kraftledningar­na nu kräver.

1.39                                                                                           Länsstyrelsen i  Västerbottens län: Markanvändningsfrågor.-----------------------------------------------

Slyrelsen delar utredningens- synsätt när det gäller utnyttjandet av

skogsmarkerna i Norriands inland. Dock anser slyrelsen alt viss återhåll­samhet bör iakttas i fråga om skogligt utnyttjande av de marker i Norrlands inland, som ligger ovanför skogsodlingsgränsen. Motivet härför är främst otillräckliga kunskaper och erfarenheter om föryngringen av dessa marker.

Länsstyrelsen anser det angelägel all den påbörjade inventeringen av skogsmarkerna ovan skogsodlingsgränsen intensifieras till ledning för ett mera långsiktigt avverknings- och skogsskötselprogram. I ett sådant pro­gram får självfallel hänsyn tas lill de naturvårdsintressen, som föreligger inom dessa särpräglade områden. En närmare precisering av dessa intres­sen måste för den skull komma till stånd. Erforderligt inventeringsarbete bör kunna bedrivas utan tillgripande av det 10-åriga avverkningsförbud, som Naturvårdsverket föreslår i sill yllrande över den fysiska riksplane­ringens planeringsskede.

1.40    Lantbrukarnas riksförbund — Sveriges skogsägareföreningars riksför­
bund: Allmänt. Vi är medvetna om svårigheterna atl göra en meningsfull
bedömning av den framtida pris- och kostnadsutvecklingen inom skogs­
bruket. Vi anser emellertid atl det borde varit en självklarhet för utred­
ningen att bättre belysa konsekvenserna av sina förslag i relation till alter­
nativa utvecklingslinjer för lönsamheten inom skogsbmket.

----- Vi anser alt man inom regionalpolitiken kan öka arbeislillgången

genom ett intensivare skogsbruk.

Vi anser atl skogsutredningen för myckel skjutit fram andra sam-


 


Prop. 1978/79:110                                                                 101

hällsintressen i förgrunden. Sålunda har industrins tidsnära behov av virke
kommit att i hög grad störa den mera långsiktiga målsättningen att bygga
upp optimalt produktiva virkesförråd.

Målet för skogsskötseln bör vara produktion av barrvirke av god kvali­
tet, med en hög andel i grövre dimensioner.   Härigenom kan kravet

på ett långsiktigt ekonomiskt skogsbruk, vilkel är förutsättningen för en
lönsam skogsindustri, bäst förverkligas.         

Vilken skogsskötselmodell vi än väljer, kommer vi emellertid även i
framtiden atl producera belydande kvantiteter lövvirke. Tillräckliga resur­
ser måste därför satsas på forskning om altemativ användning av detta vir­
ke. -----

----- Vi vill betona hur väsentligt del är alt alla skogspolitiska ålgärder

vidlas mot bakgrund av skogsbmkets alldeles speciella villkor, där världs­marknadens växlingaräven i framliden kan beräknas slå igenom så starkt.

----- Målsällningen för skogsbmkel får givetvis inle i alltför hög grad

påverkas av kortsiktiga svängningar på marknaden, men vi vill underslry­ka alt en längre period med låga virkespriser medför att ambitionsnivån för den framtida skogsproduktionen måste sänkas.

Slutligt avgörande för den möjliga prisnivån blir givetvis skogsindustrins
inlernaiionella konkurrenskrafi och den därav beroende betalningsförmå­
gan. -----

----- Vi delar utredningens mening att en hög ambitionsnivå bör väljas

för den framlida skogsproduktionen och all den, som ulredningen anger, inriktas mot grovt barrvirke av god kvalitet Vi kan också i slort insiämma i de motiv som ulredningen anför.

Markanvändningsfrågor.----- Från bondeskogsbrukeis sida och sär­
skilt bland de självverksamma skogsägarna, har alltid stor hänsyn tagits till
naturvårdens primära krav och känslomässiga värderingar. De som äger
och brukar dessa skogar för att där vara bosatta och hämta sin inkomst har
i regel en djupt rotad känsla för naturen. De har därför tagit den hänsyn till
naturen som är möjlig inom ramen för ett långsiktigt ekonomiskt skogs­
bmk. Kravet på långsiktig ekonomi kan aldrig efterges från skogsbrukets
sida.

-------- Vi vill här slå fast. atl utnyttjandet av den förnyelsebara naturre­
sursen skog även i framliden i försia hand måste styras av skogsbmkets
behov. Rätt avvägda hindrar inle dessa ell skäligt hänsynslagande till and­
ra inlressen.

----- Vi vill-------- framhålla atl även om vissa arealer inle undanlas

från skogsproduktion kan t. ex. inskränkningar i möjlighetema atl tillämpa rationella metoder medföra så höga kostnader att detla leder lill ett bety­dande produktionsbortfall.

1.41                                                      Forskningsstiftelsen skogsarbeten:    Utredningen har enligt vår

uppfattning gett skogsbmkets lönsamhet och dess inverkan på skogspoliti­
ken en alltför knapphändig behandling.         

1.42                               Skogssällskapet: A///7;ä«r Mot ulredningens utbyte av målsättningen
god företagsekonomi mot kravel på hög virkesproduktion har skogssäll­
skapet intet atl erinra.- Den reservationen måste dock fogas till ställ­
ningstagandet att den enskildes ekonomi icke får åsidosättas för tillgodose­
ende av samhällets primära uppgifter.

Markanvåndnlng.sfrågor.-- En politik som främjar ell uthålligt

skogsbruk främjar även naturvård och friluftsliv. För stora delar av vårt


 


Prop. 1978/79:110                                                                102

land utgör ett självbärande och kontinuerligt skogsbmk den främsta föml­
sättningen för all naturtillgången skog blir bevarad och lillgänglig för män­
niskoma. En tillbakagång för skogsbrukel skulle sannoliki åsamka natur­
vården större problem än nu lillämpade skogsbmksmetoder.

Då det planmässiga, långsiktiga och ekologiskt anpassade skogsbruket framstår som posilivi i miljövårdshänseende och med hänsyn till friluftsli­vet anser skogssällskapet att utredningen till denna del fullgjort sina direk­tiv genom alt anlägga en ekologisk gmndsyn i sina förslag beträffande den framtida skogsvården. Tveksamhet anföres mot myrdikning. ohämmad gödsling och införandet av främmande trädslag.

1.43                                                          Sveriges   häradsallmänningsrörbund:       Allmänningsförbundel

vill framhålla----- att målet för skogsproduktionen skall vara atl produ­
cera sågtimmer av god kvalitet

1.44                                                          Svenska komniunförbundet:/t/ZmJ/i/.         Styrelsen anseratt man

borde ha anlagt en helhetssyn på hela skogsnäringen genom att behandla
också skogsinduslrins problem.

-------- Skogsnäringens belydelse för sysselsättningen, den regionalu ut­
vecklingen och handelsbalansen måste enligt slyrelsen väga tungt, när den
framtida skogspoliliken utformas.

-------- Kraftfulla åtgärder måste-- sältas in för alt utnyttja skogs­
marken bälire och för alt öka tillväxten.

----- En god hushållning med våra skogar måsle eftersträvas och de

produktionsformer som väljs måsle vara ekologiskt acceptabla.

Markanvändningsfrågor. Möjlighetema alt samutnyttja skogsmarken måste uppmärksammas. Skogsbrukets bmkningsformer bör bättre än hit­tills anpassas till de lokala förutsättningarna. Särskild uppmärksamhei måste ägnas åt skogens och skogsmarkens betydelse för djurlivet, frilufts­livet, svamp- och bärproduktionen och för miljön i vid bemärkelse.

Styrelsen anser atl skogsbmkets inlressen samt friluftslivets och natur­
vårdens intressen normalt kan förenas.         Motsättningar som hittills

förekommit mellan skogsbmket och andra intressen bör i framtiden kunna mildras om skogsbruksfrågorna uppmärksammas tidigt i den kommunala planeringen.

Utredningen framhåller-- att det är "av största vikt atl samhällets

övergripande intresse av ett rationellt drivet skogsbmk tillgodoses i den re­gionala och kommunala planeringen". Styrelsen kan ansluta sig till denna värdering men vill betona att möjligheterna måste bevaras att i den kom­munala planeringen göra avvägningar mellan skogsbrukets intressen och andra intressen.

1.45                            Sågverkens råvaruförening: Trots att sågverksindustrin varit - är och
på goda gmnder kan antas bli skogsbmkets i särklass viktigaste avnämare
för skogsprodukter--- har de hänsyn utredningen tagit till skogsin­
dustrin ensidig slagsida åt cellulosaintressena. Utredningen präglas av vo-
lymtänkande. kvalitelsaspektema undertrycks.

Under beaktande av skogens mångsidiga utnyttjande för friluftsliv,
bärplockning, jakt osv. borde målel för svenskt skogsbmk, högkvalitativ
timmerskog, slås fast mycket klarare och entydigare än vad utredningen
gör.------

1.46    Svenska samernas riksförbund: A//wä«/. SSR ser som ytterst anmärk-


 


Prop. 1978/79:110                                                                103

ningsvärt att skogsulredningen så totalt kunnat avskärma sig från i förhål­lande till skogsbmket, "motstående intressen". Utredningens förslag biir härigenom en renodlad seklorsutredning. vilken på detta sätt endasl ger en myckel begränsad bild av den verklighet i vilken skogsbruket är en del. Härigenom saknas också förutsättningar för en samlad bedömning kring frägor om bl. a. skogsbruk och rennäring liksom gäller för förhållandet mellan skogsbruk och naturvård även om del finns mer redovisal på den sistnämnda punklen. Även i detta sammanhang lider dock utredningens förslag av den avgörande bristen på ansatser till ett ekologiskt synsätt.

Beträffande----- för rennäringen och samerna centrala frågor, har

skogsutredningen inte redovisat antydan till förslag. Det är därför bl.a. med hänsyn lill dessa förhållanden helt nödvändigt alt skogsulredningens förslag inle blir föremål för genomförande.

Markanvåndnlngsfrågor.-- SSR får underslryka att det från samisk

sida aldrig gjorts gällande att ett skogsbmk i renbetesmarkema helt skall
stoppas eller förhindras. Däremot görs del gällande alt jämväl samiska vär­
deringar skall vura styrande då det gäller planeringen av skogsbmkets oli­
ka åtgärder. Detta ställer bestämda krav på förutsättningarna för nuvaran­
de samrådsförfarande som måste iniensifieras och fördjupas. Vidare måste
det som ett led i della vara möjligl för skogsbmkel att i vart fall i liden för­
skjuta vidtagandet av olika åtgärder. Slutligen måste det genom     

fondbildning eller på annat sätt tillskapas fonner där skogsbmkel ersätter rennäringen för de skador som faktiskt åsladkommes av skogsbmksåtgär-der innebärande bortfall av renbete och tillskapande av merarbete och olä­genheter i övrigi för de samiska näringarna.

1.47     Friluftsfrämjandet: AUmänl. Tämligen ensidigt uppehåller sig utre­
darna vid frågor kring maximal volymsproduklion av cellulosa och berör
mera flyktigt andra aspekter såsom ekologiska överväganden, friluftsliv,
allemansrätt etc.

Della gör belänkandet' 'Skog för framtid'' till ett betänkligt snävt under­lag för de viktiga politiska beslut, som skall avgöra skogens framtid för mer än 100 år framåt i tiden.

Friluftsfrämjandet anser betänkandet "Skog för framtid" vara ell otill­räckligl underlag för ell beslul om skogens framtida bmk.

Den omständigheten att det svenska skogslandskapet uigör en viktig del av norra Europas sista "vildmarker" gör att våri skogsbmk slälls inför svåra avvägningsproblem mellan exploatering och bevarande. Dessa av­vägningar blir så mycket svårare som vår skog växer mycket långsamt och effektiviteten i våra tekniska ätgärder är så stor, alt dagens missgrepp kan fä vittgående följder om 100 år.

Dessa avvägningar bör göras i samverkan mellan olika inlressegmpper i samhället.

Markanvändningsfrågor. Förutsättningen för många människors fri­luftsliv är atl skogsbmkel i tätorternas närhet bedrivs på ett säll, som med­ger för den vanliga människan alt komma i kontakt med naturen. För fri­luftsfrämjandets omfattande verksamhet bland barn, ungdom, vuxna och pensionärer är tillgången lill en välbelägen och lämplig skogsmiljö ett oef­tergivligt krav.

1.48 Centerns ungdomsförbund: Allmänt. Den genomgående synen som
ulredningen antagit, är att skogen skall ses som en producent av virke.
       Vi kan inte dela denna syn på skogen. Virkesproduktionen måste


 


Prop. 1978/79:110                                                                 104

ses endast som en del av de uppgifter och förtjänster som skogen har.

CUF anser att detta är så allvarliga brister all utredningen under inga omständigheter får utgöra utgångspunkt för ett skogspolitiskt beslul. En parlamentarisk utredning bör tillsättas, som får i uppdrag att utreda de ut­vecklingsvägar som skisserats ovan, innan något beslut fattas.

Under liden en sådan uiredning arbetar finns det en rad åtgärder som kan vidtas inom den nuvarande skogspolitikens råmärken, för att minska de negativa miljöeffekerna och påbörja en utveckling mot ekologiskt rikti­ga bmkningsmeloder.

Markanvändningsfrågor. Om oljepriserna fortsätter att stiga, - - -vilket man kan förmoda, innebär det atl det blir lönsamt att utnyttja en allt större del av skogsproduktionen till energiframställning.

Energiskogar diskuteras ganska lite i utredningen. CUFs åsikt är att vi
inte idag är beredda att tillstyrka en satsning på denna odlingsform.           

1.49    Miljöförbundet:  Allmänt.   Miljöförbundet   anser,   att   utredningen

----- på ett otillåtligt säll nonchalerat miljöaspekterna och grovt frångått

sina direkliv.-----

-------- Genom ett på flera punkter medvetet taktiskt skrivsätt söker ul­
redningen undvika diskussion i ytterst väsentliga miljöfrågor trots att en
sådan diskussion uttryckligen beställs i direktiven.   

Miljöförbundet anser att utredningens brister på dessa punkter är så all­varliga att materialet är helt otillräckligt som underlag för utformandet av en framtida skogspolitik.

Del är vår mening att lövveden bör ses som en tillgång och inte som en börda. Den både kan och bör utnyttjas. Från nationalekonomisk synpunkt förtjänar den svenska lövskogen att få en större betydelse inom pappers­tillverkningen, som råvara för sågverken och som energikälla.

Sammanfattningsvis vill vi framhålla att skogsindustrins kapacitet måste anpassas till tillgången på råvara, d. v. s. vad skogsmarken med hänsyn ta­gen till anspråk från övriga nyiijandeformer och biologiska begränsningar kan producera. Den motsatta vägen, att söka anpassa skogsproduktionen lill den akluella induslrikapacileten, är en omöjlig utgångspunkt för en medveten samhällelig styrning av skogspolitiken.

Markanvändningsfrågor.--- En grundläggande strävan måste vara

atl varje utnytljandeform ska inkräkta så lite som möjligt på de övriga. Oundvikliga målkonflikter måste lösas genom avvägningar med ett bibe­hållande av ekosystemets produktionsförmåga som en absolut förutsätt­ning och med största långsikliga samhällsnytta som mål.

1.50    Hälsofrämjandet: Hälsofrämjandet ser inte skogen enbart som en rå­
varukälla utan i lika stor utsträckning som en del i ett ekologiskt system

och som en tillgång både ur försörjningssynpunkl     och som rekrea-

Uonsområde för olika friskvårdsakliviteter men inte minst som en

resurs för kommande generationer.

Att bär och svamp utgör en viktig närings- och livsmedelsresurs finns dokumenterat under årtionden. Det skapar arbetstillfällen och tillför både samhället och den enskilde inte föraktliga värden i form av värdefulla kost­tillskott lill vår dagliga mat. Enligt HF:s mening måste även dessa frågor beaktas vid en samfälld bedömning av skogens värde som råvaru- och nä­ringskälla.

Motion och rekreation är en av de viktigaste delarna i friskvården och


 


Prop. 1978/79:110                                                                105

där spelar frilufismiljön en avgörande roll. Enligt HF:s uppfattning bör så
långt möjligl tillräckliga områden avsättas, där trädbestånd, övrig flora,
djurliv och mikrobiologisk aktivitet fär frodas fritt.      

1.51      Rektorsämbetet vid Stockholms universitet: Rektorsämbetet konstate­
rar   att miljövårdsaspekler rörande skogen som rekrealionsresurs

skjutits ål sidan till förmän för skogen som virkesproducent. 

1.52                                                           Rektorsämbetet vid Lunds universitet:      Rekrealionsinlressena

anses i princip inte komma i kollision med skogsbruksåtgärderna, vilket förefaller ytterst tveksamt. Detla negligerande av skogsmarkens för sam­hället övriga stora värden är synnerligen beklagligt och borde leda lill en omprövning av ulredningen.

1.5 Statens naturvårdsverk: A/Zwiänr            Utredningen har inte gett det

stöd som behövs för de ansvariga politiska överväganden som naturvårds­verket ser som en nödvändig förutsättning för att skogspolitiken skall kun­na tillämpas praktiskt av myndighetema.

De synsätt som de sakkunniga använder i sina rekommendationer beak­tar utpräglat de virkes-, sysselsättnings- och handelsekonomiska aspekter­na och tar därför inte tillräcklig hänsyn ttll övriga samhällsintressen.

En allsidigt avvägd skogspolitik kan uppnås om de övergripande huvud­dragen i markresurspolitiken först dras upp med ledning av den fysiska riksplaneringen, varvid även natur- och miljökonsekvenserna ingår i be­dömningen. Denna avvägning mellan olika samhällsintressen beträffande skogens användning kan inte göras av myndigheterna utan måste beslutas av ansvariga politiker till ledning för berörda myndigheter.

-------- Den av ulredningen förordade skogspolitiken kan komma atl in­
nebära ökade och delvis okända risker för naturen och miljön och därmed
ökade konflikter mellan skogsbruk och nalur- och miljövård. En huvud­
princip skall vara att den som utnyttjar en naturresurs även skall ha ansva­
ret för hänsynen till natur och miljö. Verket anser därför atl ansvarei och
koslnadema för förebyggande av riskerna och uppslående olägenheier för
andra samhällsintressen med ulredningens föreslagna skogspolitik skall
bäras av skogsbruket.

-------- Primärt måste skogspolitiken avse att tillvarata skogens produk­
tion av såväl virke som tjänsier av olika slag i en balanserad avvägning.
Den virkesproduktion som därvid är möjlig och lämplig bör ligga till gmnd
för industrins virkesanvändning och inte omvänt.      

1 övrigi noterar verket som positivt utredningens deklaration att lönsam-hetsprincipen inle längre helt bör dominera det sammanfattande målet

Markanvåndnlngsfrågor.-- Utredningen har gjort bedömningen atl

förutsättningarna för behandling av bl. a. naturvårdsfrågorna ändrats ge­nom riksdagsbeslutet 1974 om ändringar i SVL och NVL. Verket delar in­te denna bedömning.

-------- Jakten är en betydande areell näring som inle beaktats av ulred­
ningen, men som har direkl samband med skogsbmkets skötselmetoder.
Detta gäller även fisket- .

Naturvårdsverkets uppfattning är att ett skogsbmk i nuvarande omfatt­
ning bör kunna bedrivas på de flesta marker. Undantagen från denna hu­
vudregel kan begränsas till mera känsliga områden.  Den allmänna

naturvårdshänsynen, som riksdagen tidigare beslutat om, skall ingå som


 


Prop. 1978/79:110                                                                 106

ett normalt led i skogsbmkel. Detta förutsätter att skogsbmket bedrivs med en ekologiskt gmndad målsättning, så att naturvårdshänsynen endast skall kunna beröra en relativt liten del av skogsbmkets virkesproduktions­underlag och av sysselsättningen.

-------- Samhället måste avsätta de medel som blir nödvändiga för att bi­
behålla balansen mellan olika intressen. Självfallet kommer naturvården
all kräva större resurser ju radikalare metoder skogsbmkel använder och
ju siörre omfattning de får.

1.54    Statens industriverk: Någon närmare samhällsekonomisk analys av
skogspolitikens mål och medel genomförs inte. Eftersom skogspolitiken
enligt industriverkels uppfattning måsle gmndas på sådana överväganden,
har tyngdpunkten i verkets yttrande lagts på samhällsekonomiska syn­
punkter på olika komponenter i skogspoliliken och på del ömsesidiga be­
roendeförhållande mellan skogsbrukel och skogsindustrin.

Ur samhällsekonomisk synpunkt bordet i skogen bundna kapitalel för­vallas så all högsta möjliga förräntning av kapitalet erhålles. Detta innebär all om delar av virkeskapitalet skulle ge högre långsiktig avkastning om det realiserades och investerades i andra näringsgrenar, bör detta ske, om inte samhällsekonomiska skäl lalar emot en sådan omplacering.

Del bör uppmärksammas, att utredningen inte undersökt vad ett ifråga­
sättande av nuvarande restriktioner för vad som betraktas som avverk­
ningsmogen skog skulle innebära.     Avskaffas avverkningsreglering­
en vore del möjligt att anpassa åldern på den skog som avverkas efter rå­
dande och förväntade pris- och kostnadsrelationer, vilkel innebär alt nå­
gon "svacka" inte skulle behöva uppkomma i framtiden även om avverk­
ningen under en period skulle vara större än tillväxten.

Enligt industriverkets uppfattning är del principiellt felaktigt att     

basera den framtida skogspolitiken på uppställda mål om en viss storiek (och i viss mån också en viss trädslagssammansättning) på virkeskapitalet om hundra år, och om maximal volymproduktion av virke med hänsyn

härtill under hundraårsperioden. Politikens mål måste vara atl vid

eventuella skillnader mellan företags- och samhällsekonomiska kostnader och iniäkter påverka resursfördelningen så att den så långt möjligl blir samhällsekonomiskt optimal.

----- Industriverket kan---- inle dela utredningens uppfattning atl

osäkerheten om skogsbmkets långsiktiga utvecklingsfbrutsättningar skulle
vara ett argument för en hög volymproduktion av virke i syfte att nå hand­
lingsfrihet. En hög och långsiktig kapitalbindning måste självfallet alltid in­
nebära minskad - inte ökad - handlingsfrihet .

----- En planeringshorisont på 100 år är enligt industriverkets mening

inte meningsfull.

----- Sannolikt skulle en mindre restriktiv skogspolitik leda till en viss

krympning av skogsnäringen på lång sikt. Stmklurutvecklingen skulle emellertid med största sannolikhet ske betydligt långsammare än om den nuvarande utbudsbegränsningen för skogsråvara består. Det senare skulle enligt verkets uppfattning sannolikt leda till omfattande nedläggningar och betydande finansiella och sysselsäitningsmässiga problem de närmaste åren.

1.55----------------------------------------------------------- Riksantikvarieämbetet: Markanvändningsfrågor.          Dagens och

morgondagens rationella skogsbmk bevarar inte längre den bestående skogsmarken intakt utan är i sig en exploatering som förutom direkta in-


 


Prop. 1978/79:110                                                                107

grepp i markytan genom skogsmaskiner och markberedning också omfat­tar förändringar av landskapet till följd av igenplanlering av tidigare öppen mark och ändrad sammansättning av skogsbestånden. Skogsbmkel måsle härmed jämställas med övriga former av exploatering.

----- Ett bevarande av skogsmark med varierad vegetationssamman-

sällning är vikligl för förslåelsen av den svenska kullurmiljöns uiveckling. Det är därför angeläget att vissa karakteristiska avsnitt skyddas också landskapsmässigt.

----- Skogsmarkens stora belydelse som natur- och kullurresurs måste

beaktas. Driftsformerna måste därför kunna varieras med hänsyn till förut­sättningarna i olika områden för att skapa bätire anpassning till kultur­landskapet och de kulturhistoriska lämningarna i deras miljö.

1.56 Svenska naturskyddsföreningen: Allmänt. Betänkandet är så illa un­derbyggt och förslaget lill skogsvårdslag så utformat lill nackdel för såväl naturvården som skogsbmket, att skogsutredningens förslag inte kan tjäna som underlag för beslut om landets skogspolitik. Jämfört med förslaget är nu gällande skogsvårdslag i det stora hela belydligt mer framsynt och skyddande också för skogsbruket.

1 nu gällande skogsvårdslag kan vissa mindre ändringar göras för all för­bättra vården av befintlig skogsmark, framför allt gällande åierplantering och skötsel av ungskog. Arbelel på underlag för en långsiktig skogspolitik bör fortsätta. Därvid måste integreringen med övriga samhällsbehov vara en ledstjärna. Den uiredning. som tillsattes 1978 (naturresurs- och miljö-utredningen), torde komma alt ge ett bättre underlag för en sådan politik. Del är ingen tvekan om all dess betänkande måste avvaklas, i synnerhet som nuvarande skogsvårdslag med vissa mindre förändringar är fullt till­räcklig för en tid framåt. Också sambandet med markanvändningslag-sliflningen måste utredas och planorganens inflytande över skogsmarkan­vändningen regleras.

-------- En framtida skogspolitik måste-- bygga på alt del i allt vä­
sentligt är nuvarande skogsmark och ingen annan mark som ska användas
för skoesoroduktion.---

Markanvändningsfrågor.-- Vidare kommer energiproduktionen all

ändras och del relaiiva värdel av vedbränsle kommer all öka, i synnerhei i tätare bebyggda landsbygdsområden. Ett ökat lövinslag kan då vara för­svariigl samtidigt som det är lämpligt från marksynpunkt Energiskogspro­duktion kan komma att bli en ekonomiskt och samhällsmässigt attraktiv markanvändningsform, som dock kan få mycket stora miljöeffekter. Från olika samhällssynpunkter, inte minst naturvårdens och jordbmkets, kan det vara lämpligt att i stället föratt ta myrmarks- och jordbmksarealer i an­språk för sådan odling lägga om iraditionell skogsmark till sådan produk­tion och all ulnyllja den spontana lövträdsväxten efter en slulavverkning lill energiproduktion.

-------- Skogen utgör en av de främsta källorna för människors rekrea­
tion, som blir allt vikligare också från renl samhällsekonomisk synpunkt
för att kompensera del högindustrialiserade samhällets påfrestande lev­
nadsförhållanden. --

Vidare producerar skogen bl. a. bär och svamp. Flera av skogens vilt­stammar kan utnyttjas genom jakt Skogen är en viktig regulator för vat­tenbalansen. Den är livsmiljö för en mängd växter och djur som bidrar till ekosystemens mångformighet och stabilitet och som represenlerar ett oer­sättligt genetiskt kapital vars förvaltning vi människor är ansvariga för.


 


Prop. 1978/79:110                                                                 108

Ekologisk stabilitet kommer för övrigt alt gynna välfärden också med en snävare definition och den är oundgänglig för ell med säkerhei långsiktigt skogsbruk.

Användningen av skogsmarken måste därför planeras utifrån samhällets
behov och en ekologisk gmndsyn, vilket omfattar långl mer än alt försöija
skogsindustrin med råvara.-

Inle bara för andra samhällssektorer utan för skogsbmket självt är det
av största vikt att oliku områden skyddas som naturreservat. Det behövs
t.ex. ett större antal na:urskogs- och urskogsområden där den ekologiska
successionen varit och fortsätter att vara så spontan som möjligt så alt den
skogliga forskningen får referensmaierial.      

Vidare måste det finnas stora arealer med skog beslående av för orten eller regionen inhemska trädslag och trädformer, sannolikt föremål för blädning. kanske luckblädning eller mycket små hyggen med självsådd.

Ulöver nämnda skyddsbehov--- och utöver skyddsbehoven för rör­
ligt friluftsliv, krävs också möjligheler alt bevara naturmiljöer som skydd
för vissa arter och för hela ekosystem. De skyddsbehoven är synnerligen
starka.

----- Kommunernas möjlighet att påverka skogsmarkens användning

måsle förbättras.

1.57    Naturhistoriska riksmuseet: Riksmuseets uppfattning av skogsulred­ningens arbete är atl del avgivna belänkandet alltför ensidigt beaktar skogsindustrins behov för att kunna läggas till gmnd för skogspolitiska åt­gärder. En kompletterande uiredning med beaktande av skogens övriga ut-nyttjandeformer och värden måste göras och konsekvenserna för miljö och ekosystem av olika ingrepp måste undersökas och redovisas.

1.58    Kungl. vetenskapsakademiens miljövårdskommitté:        Förslagen i

utredningens betänkande om ell etfeklivt skogsutnyttjande måsle, särskilt då som de framläggs i alt. 2. betecknas som klart otillfredsställande från nalurvårdssynpunkl. Utredningens ensidiga satsning på ett större virkes-uttag och dess åsidosättande av övriga intressens anspråk på utnyttjande av skogsmark gör atl betänkandets program i dess nuvarande uiformning inle bör las som underlag för ell politiskt beslul. Programmet kan inle ge­nomföras "ulan all konfliki uppslår med viktiga bevarandeintressen".

1.59                                           Svenska jägareförbundet:     Enligt jägareförbundets mening bör

betänkan '.el, innan de av utredningen framförda förslagen läggs till gmnd för lagstiftnings- eller andra åtgärder, i första hand ytterligare övervägas inom en expertgrupp representerande bl. a. ekologisk, botanisk och zoolo­gisk expertis, vilken inte är särskilt väl företrädd vare sig inom utredningen eller remissinstanserna.

1.60                                         Fältbiologerna:/l///«fV/(r.        En skogspolitik som säger sig vila på

en "ekologisk grundsyn" måste rimligen i första hand utgå från de natur-givna förutsättningarna och syfta lill ett skogsbmk och en industriell verk­samhet som långsiktigt bevarar naturresursen skog, inte endast som vir­kesproducent, utan också som ett levande ekosystem med dess flora och fauna, som ekologiskt stabiliserande system och som rekreationskälla.

Markanvändningsfrågor. Fältbiologerna finner att utredningen i sitt ar­bele försummat utgångspunkten alt skogsmarken ska utnyttjas från sam-


 


Prop. 1978/79:110                                                                109

hållets synpunki på bäsia säll och starkt överbetonal industrins önskemål på skogsutnyttjandet.

Erforderliga medel för att avsätta omistliga reservat måste ställas till för­fogande. Nuvarande takt för säkerställande är alldeles för låg.

Fältbiologerna ansluter sig till Naturvårdsverkels krav om ell stopp för avverkning av urskogar och fjällskogar i 10 år, så atl man hinner utreda hur dessa skogar kan skyddas.

Fältbiologerna förordar också alt en ädellövskogslag. motsvarande bok­skogslagen, ska införas.

1.61-------------------------------------------------------------------- Sveriges Jordägarelbrbund: Sveriges Jordägareförbund kan ej

godtaga det angivna målet för skogspolitiken - en hög virkesavkastning.
Skogspoliliken måsle integreras i de övergripande samhällspolitiska mål­
sättningarna. Det kan ej vara rimligt att samhällets mål beträffande skogs-
bi uket ges en så inskränkt och ensidig syftning som att uppnå hög virkes­
produklion. ----

1.62--------------------------------------------- Miljövärnet för Västsverige anser alt utredningen är så bristfällig att
den omöjligt kan ligga till gmnd för ett skogspolitiskt beslut. Miljövärnet
förordar en komplettering av utredningen.     

2    Skogsproduktionsprogrammen

I huvudsak följande uppfattningar har deklarerats av remissinstanserna; I. Det av utredningen förordade produklionsprogrammet bör genomföras eller ålminsione utgöra riktpunkt för skogsvården. 2. Tveksamhet råder om detta produktionsprogram är praktiskt genomförbart eller om de miljö­effekter programmet har kan accepleras. 3. Ett beslut innebärande förord för endera av de redovisade programmen bör inte fattas eller kan fattas först på gmndval av ytterligare kunskaperom miljöeffekterna.

2.1 Lantbruksstyrelsen: Allmänt. Starka samhällsekonomiska och regio­
nalpoliliska motiv talar enligt styrelsens mening för en hög produktion i
skogsbrukel och ulredningens altemativ 2 bör därför kunna läggas till
gmnd för denna målsättning.-- Som en ytterligare fömlsättning ul­
över de av utredningen angivna måste enligt styrelsens uppfattning en radi­
kal förbättring av företags- och ägandeslmkturen ske inom stora delar av
landet

Beständsanläggning och beståndsvård. Lanlbmksslyrelsen vill betona
atl de arealuppgifler som utredningen redovisar om nedlagd åker som be­
höver skogsodlas är osäker. Del är därför angeläget att utvecklingen pä
della område noggrant följs av berörda myndigheter och atl skogspolitis­
ka jordpolitiska och regionalpolitiska åtgärder samordnas.    

2.2 Styrelsen för Sveriges lantbruksuniversitet: Allmänt. Styrelsen anser
all utredningen till övervägande del gjort realistiska bedömningar av hur
mycket virkesproduktionen kan höjas genom ökad satsning på produk­
tionshöjande åtgärder. Styrelsen tillstyrker därför en ambitionsnivå mol­
svarande utredningens alternativ 2.   Slyrelsen vill emellerlid belöna

att nuvarande kunskapsnivå är för låg för att de långsiktiga ekologiska verkningarna av vissa produktionshöjande ålgärder hell skall kunna över-


 


Prop. 1978/79:110                                                                  110

blickas. Detla gäller bl.a. odling av contortatall, upprepad gödsling av faslmarker samt dikning. En satsning i stor skala på sådana åtgärder måste därför förenas med en kraftigt ökad forskning, främst inriktad mot de eko­logiska konsekvenserna.

Slyrelsen anser alt utredningen borde ha redovisat flera och bälire ana­lyserade  alternativ, som klarare hade motiverat utredningens förslag.

Utredningen har inte närmare analyserat sitt förslag med avseende på de ekonomiska konsekvenserna av olika ålgärder. Därmed har den också ris­kerat att ambitionsnivån på vissa punkler blivit för högt ställd.

Utredningens förslag bygger bl.a. på nuvarande kunskapsnivå när det
gäller hur långl intensifieringen av skogsvårdsinsatser kan drivas utan att
allvarliga miljöstömingar inträffar.- En viss försiktighet när det gäi­
ler de långsiktiga konsekvensema av produktionshöjande åtgärder är där­
för nödvändig---- .

Dikning.-------- Styrelsen delar ulredningens uppfattning att naturvårds­
verkets landsomfattande våtmarksinvenlering bör vara genomförd och ut­
värderad innan större dikningsföretag får genomföras. Dessulom bör re­
sultat från naturvårdsverkets undersökningar rörande konsekvenser av
skogs- och myrdikning avvaklas.

2.3 Skogsstyrelsen: Allmänt.- Skogsstyrelsen anser att skogsvårds­
arbetet bör bedrivas med ulredningens alternativ två som mål. Detta torde
enligt styrelsens mening inle nås beiräffande alla åtgärder inom respeklive
tidsperiod men bör ändå anses vägledande för skogsmarkens utnyttjande
lill en långsiktig hög virkesproduktion.

Beståndsanläggning och beståndsvård. När det gäller att öka

plantantalet i skogsodlingarna kan lillgången på lämplig arbetskraft och
lillgången på lämpligt plantmaterial regionall bli begränsande faktorer.
------ Genom en bättre skötsel av återväxtema med i tid insatta hjälpplan­
teringar och lövslybekämpning i de unga ålerväxterna kan en förbättring
av den framtida produktionen i den utsträckning som utredningen angivit
ändå uppnås.

Ett oeftergivligt krav för att uppnå detta resultat är emellertid alt effekti­va medel för all hindra snytbaggens skadegörelse kan tillämpas samt att lövslybekämpning med herbicider tillåts. Det kommer dämtöver att krävas en belydande ökning av resurser framför allt i form av välutbildad arbets­kraft men också av tekniska hjälpmedel.

----- Enligt skogsstyrelsen mening kommer endast vissa områden i

Sverige alt vara självförsörjande med tallfrö från befintliga plantager. Dessa planlagers produktion beräknas i huvudsak inle kunna tillgodogöras längre än till sekelskiftet. Nya plantager måste i väsentlig omfattning an­läggas före 1985 för alt trygga försörjningen.

Om arbetet med förädling av skogsodlingsmaterial kan bedrivas i hög takt genom främst anläggande av erforderliga plantager och proveniens-förflyttningar av gran, anser skogsstyrelsen det vara fullt möjligl att på sikt uppnå minsl den förädlingseffekl om 10-12 % som utredningen anger.

------ Skogsodling av jordbruksmark har under senare år successivt

minskat vilket inle bara är ett resultat av begränsande bidragsramar utan också beroende av andra skäl. Skogsstyrelsen bedömer dock att det redo­visade programmet är möjligt all genomföra vilkel bl. a innebär en mäng-dubbling av delta skogsodlingsarbete i norra delarna av landet.

Kemiska bekämpningsmedel. Den av utredningen genom utförd enkät


 


Prop. 1978/79:110                                                                 111

beräknade ökningen av röjningarna förutsätier en intensiv satsning på alla
röjningsformer inklusive kemisk lövbekämpning.        

Användningen av kemiska lövbekämpningsmedel är enligt skogsstyrel­
sens uppfattning motiverad av flera skäl.        Riskerna föi" såväl männi­
skor som miljö bedömer skogsstyrelsen vara myckel små om föreskrifter­
na följs.

----- Även om del i och för sig vore önskvärt alt man kunde undvika

kemiska medel i återväxtarbelei kan man uppenbariigen inle klara snyt-baggeproblemen tillfredsställande med markberedning och andra skogs-brtiksålgärder. Del är därför angelägel att en effektiv insekticid får använ­das. De arbelsmedicinska undersökningar som gjorts beträffande DDT och Lindan ger inle anledning anta all dessa ämnen, om de omhänderhas på räll sätt. skulle medföra några skadliga effekter på människor. Inte hel­ler för miljön tycks de åstadkomma några påtagliga skadliga effekter.

Gödsling.----- Skogsstyrelsen vill tillstyrka programmet som ett mål

för gödslingsverksamhelen men uttrycka viss tveksamhet inför möjlighe­terna all nå urealen 450000 ha per år om 20 år. Sannolikt kommer program­met alt ta längre lid att genomföra.

----- Beiräffande gödsling finns utföriiga anvisningar för hantering och

spridning av handelsgödselmedel vid skogsgödsling. Såvitt skogsstyrelsen på nuvarande kunskapsgmnd kan bedöma finns inga påtagliga risker för negativa miljöförändringar om dessa anvisningar följs.

Dikning.------- Den ökning av dikningen som utredningens förslag inne­
bär är i molsats till skogsmarkgödslingen framför aJlt beroende av intresset
från storskogsbruket vars dikningsverksamhet under en lång följd av år i
huvudsak varit inriktad på s. k. skyddsdikning.

Skogsstyrelsen bedömer dock att det anförda programmet om dikning
av I milj. ha sumpskog-- är möjlig att genomföra.

-------- Med hänsyn till att myrmarkerna ulgör den enda skogsmarksre­
serv som har någon egenilig omfattning, anser skogsstyrelsen att det bör
vara av stort iniresse från samhällets sida alt det föreslagna programmet
fullföljs. Överföringen av torvmark till produktiv skogsmark är viktig för
att kompensera bortfallet av skogsmark för andra ändamål.

Främmande irädstag.----- Skogsstyrelsen tillstyrker förslaget och be­
dömer att en kontinuerlig import av frö i den omfattning som erfordras en­
ligt angiven odlingsplan bör kunna genornföras för norra delen av landet.
Styrelsen anserdet dock som synnerligen angeläget alt utförda plantering­
ar med conlorlalall får en intensiv och systematisk uppföljning så att man
därmed får ökad kunskap och så tidigt som möjligt kan vidtaga ålgärder i
händelse av att oförutsedda eller i dag okända kalamileter uppstår.

2.4    Ledamoten Bertil Jonasson reserverar sig beträffande tillstyrkan lill ut­redningens förslag angående verksamheten med gödsling, kemisk lövbe­kämpning, användning av DDT samt dikning av myrmarker enligt produk-lionsalternaiiv 2. Jonasson anför all ålgärderna visserligen är i hög grad produktionsbefrämjande, men bör endast sättas in i takt med att försök och forskning bättre än nu klarlagt verkningama av dessa åtgärder. Jonas­son anser vidare att högsta möjliga insatser bör sättas in för utförande av röjning, gallring och plantering för att uppnå hög produklion och ökad sys­selsättning.

2.5    Arbetsmarknadsstyrelsen: Variationerna i arbetskraftseflerfrå-

gan kommer alt reduceras enligt del andra alternativet. Det betydande in-


 


Prop. 1978/79:110                                                                 112

slag av skogsvårdsåtgärder som detla alternativ innebär kan också bedö­mas underlätta möjligheterna att upprätthålla sysselsättning och service i glesbygden.

Från dessa utgångspunkter delar arbetsmarknadsstyrelsen utredningens
uppfattning atl det andra alternativet bör förordas. Styrelsen anser dock
att det hade varit värdefullt med en mera ingående analys av den framlida
sysselsättningsutvecklingen.-

2.6    En ledamot av arbetsmarknadsstyrelsen (Stridsman) anför i reserva­tion; Jag vill inle bilräda styrelsens uppfattning att förorda del andra alter­nativet. Del förutsätter bl. a. atl DDT eller motsvarande medel och fenoxi-syror får användas som normala inslag i skogsdriften. Jag hyser dessulom tveksamhet till de föreslagna programmen för skogsgödsling och dikning. Särskilt anlaganden om den ökade myrmarksdikningen förefaller vara op-limistiska.

2.7    Domänverket: Allmäni.---- Det är naturligt för domänverkei all

förorda produktionsalternaliv 2. Intensiteten i domänverkels skogsvårds-arbete liksom för slorskogsbruket i övrigt ligger nära detla altemativ. På grund av vunna erfarenheler vågar verket också hävda, att detla skogspro­duktionsprogram är väl förenligt med andra intressens utnyttjande av skogsmarken och med en långsiktigt bevarad ekologisk balans.

Samtidigt skall beaktas atl skogsvårdsprogram och avverkningsuttag
hänger direkt samman. För alt uppnå den långsikliga tillväxt- och förtåds-
ökning, som anges i program 2 är det nödvändigt atl skörda den mogna
skogen i den takt som också anges i program 2. Detta medför övergångsvis
en viss sänkning av det totala virkesförrådel - något som alltså inte är lik­
tydigt med dålig skogsvård.-

Särskild försiktighet anbefalles beträffande den stora skogsmarks­arealen ovanför den s. k. skogsodlingsgränsen - uppdragen av domänver­ket i början av 1950-talet. På markerna ovanför skogsodlingsgränsen gör verket inga slutavverkningar. Beslåndsvårdande gallring kan däremot före­komma. På mycket lång sikl kan forskning och försöksverksamhet möjli­gen skapa ny teknik för skogsbmk i dessa områden. Några stora ändringar av skogsodlingsgränsens läge kan verkei dock inte förutse för överskådlig tid.

Beslåndsantåggning och beståndsvård.      Utredningens förslag till

väsentligt ökad omfattning av stamkvistning tillstyrkes.       

Innan jordbmksmark användes för annat ändamål än jordbmk skall no­ga undersökas om det är ekonomiski möjligt atl genom sammanläggning, utamendering eller annan ålgärd behålla marken i någon form av jord-bmksdrift. Om della inte är möjligt bör vid överföring till skogsproduktion lämplig inblandning av löv övervägas av landskapsvårdsskäl. Möjligheten alt anlägga viltåker eller vilivatien skall prövas.

Kemiska bekämpningsmedel. En nyligen lämnad rapport från skogssty­relsen bekräftar, att doppning av plantor i DDT-lösning före utsättning inle innebär risker för de som hanterar plantorna. Nya fakla har dessutom framkommit innebärande dels atl DDT bryts ner belydligt snabbare i skogsmarken än vad man tidigare trott, dels att vattenkvalitén ej påverkas i den omgivande miljön efter utsättning av doppade plantor. Riskerna för ekosystemen får därför bedömas som mycket små.

Med anledning härav vill domänverkei nu lillsiyrka all doppning av planior i DDT-lösning åler blir lillålel.


 


Prop. 1978/79:110                                                                113

-------- Nya restriktioner på användningen av fenoxisyror skulle få all­
varliga konsekvenser. Så länge inga forskningsresultal om hälsofara eller
annan negaliv påverkan finns, bör medlen också få användas inom ramen
för gällande föreskrifter.

-------- Den opinion som skapals mol skogsbmket har bl.a. medfört ef­
tersatt vård av ungskogar, som inte kan repareras. Den har alltså medfört
ull vi till kommande ienerationer överlämnar en sämre skogstillgång än
vad som annars varit möjligl.

Gödsling. ~----- Under föruisättning atl samordning kan ske på enskil­
da mindre marker bedömes föreslagen omfallning realistisk. Med före­
skrivna regler för spridningen ser verket inga miljömässiga risker med fö­
reslagen gödsling.--

Dikning. Domänverket biträder utredningens förslag inom detta avsnitt.
------ Verket vill i första hand sälla in åtgärder för atl höja skogsproduk­
tionen på redan plant- och skogbeväxta lorvmarker, som dessulom oftasl
redan varit föremål för dikningsingrepp. Utan kombinalion med gödsling
har dock inle tillräcklig reaktion erhållits.

Den nyligen påbörjade våtmarksinvenleringen--------------- behöver  in­
te avvaklas då del--- finns stora arealer icke kontroversiella lorvmar­
ker att ta i anspråk för högre skogsproduktion. Verket tillslyrker ändå av
utredningen föreslagen allmän anmälningsplikt för att olycksfall i arbetet
skall undvikas och erforderligt samråd komma till stånd.

Främmande trädslag. Försöken med Pinus coniorta är så lovande, att en satsning i föreslagen skala med 6 % av landets skogsmarksareal täckt med detla trädslag om 50 år kan tillstyrkas. Fömtom den högre produktio­nen kan ett par andra fördelar med contortan nämnas. Skogsodlingsmale­rial av detta trädslag finns tillgängligt för höjdlägen där brist råder på in­hemskt frö även på längre sikt. Vidare visar contortan hög froslhärdighei och resistens mot knäckesjuka. Den klarar även konkurrensen bättre än vanlig lall på slarkl lövbemängda marker.

1 Nordamerika och Kanada användes virket till såväl sågtimmer som stolpar. Hittills vunna erfarenheter i Sverige lyder också på att i varje fall konslmktionsvirke av tillfredsställande kvaliiel kan erhållas. Den snabba lillväxlen lalar för all stamkvistning av coniorta bör ge gott resultat

2.8 En av personalrepresentanterna i domänverkets ledningsgrupp (Ahlin)

anför i reservation; 1 remissvaret framhålls nödvändigheten av atl

återinföra DDT vid plantering.

Mot della beslul reserverar jag mig härmed.

2.9 Stiftsnämnden i Karlstad: Stiftsnämnden finner avgörande skäl tala för
en hög målsättning och förordar därför liksom utredningen alternativ två.

2.10    Stiftsnämnden i Luleå: Skogsproduktionsprogrammel enligt betän­kandets alternativ 2 synes närmast molsvara det skogsskötselprogram som nu gäller för kyrkans skogar inom Luleå stift Stiftsnämnden förordar där­för delta allernaiiv för del framlida skogsbmkel.----------

2.11    Länsstyrelsen i Malmöhus län: Allmänt. De särskilda insaiser, som enligt utredningsaliernativel 2 erfordras för landet i slort för att uppnå en högre virkesproduktion, har inte tillnärmelsevis samma aktualitet i Malmöhus län. Mot bakgrund av den beskrivna produktionsutvecklingen i

länet kommer länet att ändå uppnå den virkesproduklion som åsyftas i all

->

8   Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 110


 


Prop. 1978/79:110                                                                 114

Beståndsanläggning och beståndsvård. Bokskogama är skyddade enligt
bokskogslagen--- . Ej utdikade kärr är predestinerade för lövproduk­
tion i första hand med al eller björk. På sikt kan man därför förutsätta att
såväl bokskogen som lövkärren blir beslående lövskog. Dessa två be-
ståndslyper kommer alt svara för knappt 30 % av länets skogsareal.

För den resterande delen lövskog kan man räkna med att skogsbmket har iniresse av alt successivt minska dessa arealer och ersätta dem med granskog. I vilken takt detta kommer att ske beror på flera fakiorer, fram­för allt på avsättningsmöjligheter för lövvirke. Det är därför utomordent­ligt angelägel att kraftinsatser sättes in för alt bibehålla och vidareutveckla befinlliga. lövförbrukande industrier.

----- Enligt länets skogsvårdsstyrelse kan det         vara motiverat att

slärka del ekonomiska stödet för plantering efter avverkning av sämre skog och länsstyrelsen har ej någon erinran häremot.

Som rimlig målsättning till år 2000 kan anges all totala barrskogsarealen
i länet ökas med 10 % till nivå 60 %. Denna ökning kan uppnås genom
minskning av den sämre lövskogen med molsvarande 10 %, vilkel utgör en
areal av ca. 8000 ha.--

Gödsling. Gödsling bedömes---- vara motiverad endast i undantags­
fall och får endasl marginell belydelse.

Dikning. Med hänsyn till lövkärrens relativt begränsade omfattning, de­ras betydelse för växt- och djurlivet och allmänna ekologiska betydelse an­ser länsstyrelsen atl en mera omfatlande dikningsverksamhet ej bör tillgri­pas. Endast i enstaka fall på fastigheter med relativt stor arealandel dik-ningsbara kärr bör dikningsföretag stödjas med allmänna medel.

Tillgången på ej irädbevuxna våtmarker i form av mossar av olika lyper är begränsad i länet och kan uppskattas lill ca 5 % av skogsarealen. Dessa objekt bör därför endasl i undanlagsfall uidikas med hänsyn lill nalur-vårdsintressena.

Främmande trädslag. Hittills utförda försök med främmande trädslag
har dock knappast visat några avgörande fördelar som motiverar en pro­
duklion i siörre skala. Den vanliga granen av god proveniens från mellan-
europa---- synes vara del påliiligasie valet för skånska förhållanden.

2.12 Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Allmänt. Utredningen har beträffande
effekter av produktionshöjande ålgärder kraftigt dämpat förvänlningama i
förhållande till optimalt resultat. Styrelsen finner detta realistiskt     .

Länsstyrelsen betraktar icke vart och ett av de tre alternativen som pa­
ket att i sin helhet antas eller förkastas. De betraktas i stället som produk­
tionsnivåer --- . Länsstyrelsen förutseringa större svårigheter atl upp­
fylla ett produktionsmål enligt alternativ 1.

Styrelsen bedömer det---- möjligt alt på lång sikl uppnå ett produk­
tionsmål molsvarande alternativ 2 ehuru i långsammare takt än den utred­
ningen anger.

Länsstyrelsen anser alternativ 3 oacceptabelt        .

-------- Länsstyrelsen biträder därför utredningens förslag atl skogsbru­
ket bör inriktas mot en målsättning enligt altemativ 2           .

Gödsling.----- Med hänsyn till den redan i dag höga aktiviteten inom

storskogsbruket och svårighelerna all med de för småskogsbmkel rådande förutsättningarna beiräffande denna åtgärd drastiskt etablera en hög nivå förefaller det dock osäkert om gödslingen skall kunna nå upp till den av ut­redningen förutsatta omfatiningen.

Främmande trädslag. Styrelsen-- kan------- acceptera det före-


 


Prop. 1978/79:110                                                                115

slagna programmet genom möjligheten alt under en relativt lång tid av suc­cessiv uppbyggnad samla och utnyttja erfarenheterna av detla trädslag.

Denna inställning förutsätter dock atl tillsynsmyndigheten genom lag el­ler tillämpningsföreskrifter ges möjligheter att om nödvändigt begränsa omfattningen av andelen skogsodling med Pinus contorla.

2.13 Länsstyrelsen i Västemorrlands län: Allmänt. Länsstyrelsen bedömer det i huvudsak möjligl alt uppnå minsl alt. 1 och vill dessutom tillstyrka atl skogsvärdsambitionerna sätts lika med förslagen i alternativ 2, dvs. atl man i beslåndsanläggningen eftersträvar bestånd som är minsl lika goda som de bätire bestånden som anlades på 1950-talel.

Beståndsanläggning och beslåndsvård. Länsstyrelsen delar  ut­
redningens och expertgmppens uppfattning att man borde kunna uppnå
minsl den kvalitet som dagens ungskogar uppvisar. Detta kräver bl.a.
bättre planivård. ökal plantantal, ökad lövsanering och en utbyggd plant-
produktion.

-------- Styrelsen tillstyrker atl man i så stor omfallning som möjligt an­
vänder förädlat frö och att man snarast utformar ett fortsatt fröplantage-
program med tillvaratagande av erfarenheter och förädlingsresultat från
hittillsvarande plantager. Därutöver erfordras en effekliv plantskoleorga­
nisation så atl det förädlade materialet på bästa sätl kan omsättas i plantor.

Länsstyrelsen kan liksom utredningen konstatera att nedläggning av jordbmksmark nästan hell upphört. Redan nedlagda marker som inte åter­går till brukning eller används till annat lämpligt ändamål bör skogsodlas så snart som möjligt. Innan så sker bör samråd ha skett med lantbmksnämn­den och naturvårdsenheten.

Kemiska bekämpningsmedel. Slyrelsen anser atl röjning i plant­
skog och ungskog måste intensifieras inte minsl för atl reglera trädslags­
blandningen så att produktionen främst inriktas på barrskog. I svårt lövbe­
mängda bestånd måsle oftast kemisk bekämpning utnyttjas från såväl eko­
nomisk som arbetskraftsmässig synpunkt.----

Kemiska metoder bör så långt möjligl användas i begränsad omfattning. Verkningar av dessa liksom alternativa, mekaniska metoder bör ytteriigare utforskas.

Gödsling.- Styrelsen anser att utredningen överskattat möjlighe­
terna att praktiskt genomföra ett stort gödslingsprogram inom småskogs-
bruket ---- .

Om gödslingen av våra skogar skall väsentligt utökas bör också göds­lingens verkningar noga följas. Fortsatt forskning bör ske inom detla områ­de.

Dikning. Länsstyrelsen finner inte skäl ifrågasätta dikningsbarheten från teknisk och ekonomisk synpunkt. Från ekologisk synpunkt finns ännu inle utrett om dikning och gödsling av våtmarker är acceptabel i den omfattning som skogsutredningen föreslår. Utvecklingen på detta område bör därför följas noga och samråd ske mellan skogsbruket och naturvården.

Främmande trädslag.--- Under förutsättning av en sträng prove-

nienskontroll synes Pinus coniorta kunna accepleras i norrländska höjdlä­gen där den bevisligen ger en bättre volymproduktion är svensk tall.

Att införa Pinus coniorta i stor och koncentrerad omfattning kan med­föra belydande ändringar i natur- och landskapsmiljön. Länsstyrelsen an­seratt contortatallens inverkan på miljön bör ytteriigare prövas innan slor­skaliga inplanleringar sker.

----- Länsstyrelsen ställer sig tveksam till en alltför hög användning av

contortatall.


 


Prop. 1978/79:110                                                             116

2.14                                                                  Länsstyrelsen i Västerbottens län: Allmänt.   Slyrelsen ansluter

sig------ lill utredningens val av skogsproduklionsalternativ 11 som mål

för skogsbruket och finner att delta alternativ bäsl motsvarar utredningsdi­rektivens intentioner.

Beståndsanläggning och beslåndsvård. Beträffande de produktionshö­
jande åtgärderna i alternativ II bedömer slyrelsen det särskilt angeläget
med förbätirad beståndsanläggning. För atl åstadkomma della kan ytterst
lagen tillgripas. Länsstyrelsen vill dock erinra om att en ökad plantering
också ställer krav på skogsvårdsstyrelsens plantproduklion. Under de se­
naste åren har denna varil klarl otillräcklig och kan inte nå önskvärd nivå
förrän finansieringsproblemen lösts.

Gödsling.----- Styrelsen bedömer att del krävs omfattande insatser av

rådgivning och planläggning bland enskilda skogsägare för att nå redan den
gödslingsnivå, som förutsätts i alternativ
I.   

Dikning. Möjligheterna alt genomföra det dikningsprogram, som ingår i
alternativ 11, bedömer länsstyrelsen som myckel gynnsamma för Väster­
bottens del.----

Främmande trädslag.---- Lånsslyrelsen förordar i nulägel viss för­
siktighet beiräffande contortatallen men i takt med att erfarenheter vinns
från uppföljningen av de tämligen omfattande planteringar som skell under
senare år, skapas ett säkrare underlag för ställningstagande i contortafrå-
gan. Skulle de förväntningar, som ställs på contortatallen infrias, så bör
det vara möjligt att kunna realisera contortaprogrammet i alternativ 11.

2.15  Länsstyrelsen i Norrbottens län: AUmänt. Länsstyrelsen anser atl ut­
redningens förslag till hög ambilionsnivå slår i god överenssiämmelse med
       anförda regionalpolitiska beslut.

Länsstyrelsens samlade bedömning är atl alternativ 2 bör utgöra rikt­
märke för den framtida skogspoliliken.

Kemiska bekämpningsmedel.--- Ett  intensivl snabbi  insatt be-

ståndsanläggningsarbele med högt antal barrplantor kan ge ökade möjlig­heler att manuellt reglera trädsslagsblandningen till barrträdens förmån

Gödsling.------ Skogsmarksgödsling genomförs i nulägel inom länet

inom slorskogsbruket på en nivå som molsvarar ulredningens alternativ 2 totalt Uppfattningarna om den realistiska omfatiningen inom privatsko­gen divergerar men under alla förhållanden torde etablerandet av ett i och för sig möjligl program komma att la avsevärd tid.

Dikning. Dikning av sumpskog ligger redan i dag på en sådan nivå alt
den i ett 20-årigt perspekliv närmar sig alternativ 2-nivå. Dikning/gödsling
av kala myrar i större omfallning kan aktualiseras i ett senare skede och
bör därmed hinna bli föremål för de naturvårdsinventeringar och forsk­
ningsinsatser som bör ligga till gmnd för nyanserad användning av dessa
marker.-----

Främmande trädslag. Beträffande contortan torde det också vara realis­
tiskt atl "skynda långsamt".--

2.16          Institutet för skogsförbättring: Beständsanläggning och bestånds­
vård. ----- Utredningen har när del gäller effekier av förädlat frö valt att

lägga sig på en lägre nivå än vad institutets material pekar på.

Gödsling - Främmande trädslag. Den bedömda effekien av gödsling och användning av främmande trädslag är också försiktigt bedömd av ut­redningen.


 


Prop. 1978/79:110                                                                 117

2.17                                                                     Sveriges häradsallmänningsrörbund: A//m(7/ir.       Skogsulredning­
en förordaratt skogsbruket i vårt land bedrives i huvudsak enligt program­
met med den högsta ambitionsnivån, alternativ 2. Sveriges Häradsallmän­
ningsförbund vill för sin del gärna stödja denna målsättning — -.

Kemiska bekämpningsmedel.--- Problemel med bekämpning av

snythaggeangrepp på planteringar i syd- och mellansverige måste på något sätt få en tillfredsställande lösning. Beträffande lövskogstillväxten mäste kemisk bekämpning fä ske mol lövsly i barrskogsföryngringarna. Det mås­le utarbetas effektiva program för hur lövinslaget skall hållas nere, på många håll är del i dag kanske det största hindret för en god beständsan­läggning.

Gödsting - Dikning - Främmande trädstag. Ulredningens förslag lill gödslingsprogram förefaller realistiskt, medan vi däremot känner oss mera tveksamma inför den relativt stora satsningen på nydikningen. Contorta­tall är inte aktuell inom häradsallmänningarnas områden.

2.18                 Skogsindustriernas samarbetsutskott: Allmänt. Ett förverkligande av
alternativ 2---- medger i ett längre perspektiv bättre utnyttjande av vå­
ra industriella resurser.

Alternalivet innebär, som utredningen påpekar, en avsevärd intensifie­
ring jämfört med 1970-ialets skogsbmk. 1 vissa inlägg i den pågående de­
batten har det t o. m framställts såsom alltför ambitiöst. De åtgärder som
innefallas kan dock knappasl uppfattas som i och för sig orealistiska; de
lillämpas redan i stora delar av skogsbmket. 

Del blir den framtida lönsamheten i skogsnäringen och de arbetstillfällen och exportinkomster som därigenom kan skapas som ytterst blir avgöran­de för om alternativet skall visa sig innebära en för hög ambilionsnivå. Det är Samarbeisulskotlets uppfattning att samhället har goda skäl alt salsa på en fortsatt expansiv utveckling av skogsbmkel. Investeringar i produktiva skogar kan ge myckel god utdelning i framtiden. Skogsråvaran kan utnytt­jas på många säll och en successiv anpassning ske lill nya förhållanden. Alternativet erbjuder en önskvärd grad av handlingsfrihet.

Dagens ekonomiska fömtsättningar kan möjligen synas otillräckliga för ett förverkligande av alternativ 2. Men man måste i det skogspoliliska sam­manhanget alltid komma ihåg alt vi här handlar med exceptionellt långsik­tiga lidsperspekliv. I delta långsiktiga perspekliv bör enligt utskottets me­ning målsättningen vara så pass hög som utredningen anger i alternativ 2 -detta alltså trots att man kan tveka om möjlighetema att på kort sikt till alla delar sätta detta i praktisk tillämpning.

-------- Alternativ 3 kan icke av Samarbetsulskotlel accepleras som mål­
sättning för svenskt skogsbmk. Samtliga produktionsalternativ fömtsätter

----- en viss förrådsminskning i början av 100-årsperioden som åtföljs av

en förrådsuppbyggnad under periodens senare del.  Mol bakgrunden

av den akluella ålderssammansättningen anser vi detla vara en riktig poli­tik. En låsning av virkesförrådet till lägsl nuvarande nivå skulle innebära en sänkning av avverkningarna under de närmaste decennierna, vilket får allvarliga konsekvenser på flera områden.

Samarbetsulskollet konstalerar att en viss ökning av gallringsandelen krävs för att upprätthålla virkesuttagen pä beräknad nivå. Kostnaden för gallring är emellerlid f. n. i runda tal dubbelt så hög per kubikmeter som vid slutavverkning. Delta är med hänsyn till skogsindustrins konkurrens­kraft allvarligt. I avvaklan på att mekaniserade och mera ekonomiska me­toder för gallring hinner att utvecklas måste därför undvikas att driva gäll-


 


Prop. 1978/79:110                                                                 118

ringskravet för långt. Skärpta bestämmelser vad gäller röjning av plant-och ungskog minskar på sikl behovet av gallring.

Kemiska bekämpningsmedel - Gödsling - Dikning. Den prakliska erfa­renheten från 25 års herbicidbehandling, 15 års gödsling och flera decenni­ers dikningsverksamhet styrker uppfattningen atl dessa skogsvårdsätgär­der inte strider mot en ansvarsfull miljövård. Mot bakgrunden härav och med hänsyn till den stora belydelse för den framtida skogsproduktionen som dessa aktiviteter har finner Samarbetsutskottet, i likhet med utred­ningen, alt de naturligen bör ingå i ett progressivt produktionsprogram.

-------- Samarbetsulskottet anser att dispens åler skall meddelas skogs­
bruket för atl under kontrollerade former få använda DDT-preparai för
skydd mol insekisskador på skogsirädplanlor.

2.19 Svenska pappersindustriarbetareförbundet - Svenska skogsarbetare-
förbundet — Svenska träindustriarbetareförbundet: Mol bakgrund av
skogsnäringens stora samhällsekonomiska betydelse och de posiliva pro­
gnoser som gjorts för skogsindustrins produkler, förordar förbunden alter­
nativ 2----- . Den framtida politiken för skogsnäringen bör ha denna höga

målsättning - under fömtsättning att industrins internationella konkur­renskraft kan försvaras.

----- Då det gäller användandet av kemiska preparat i skogsbruket vill

förbunden understryka att användandet endast får ske i den mån de är ofarliga för de människor som skall handha dem. Restriktivitet på detta område leder dock inle nödvändigtvis lill sänkning av produktionen, utan i allmänhet finns manuella metoder att lillgå. Avgörande för om produktion kommer lill stånd eller valet av produktionsmetod måsle även innefatta en ekonomisk avvägning.

Med här redovisade hänsynstaganden tillstyrker förbunden de olika pro­duktionsbefrämjande åtgärder, såsom förbättrad beständsanläggning, in­tensifierad plantskog- och ungskogsskötsel, förädlat skogsodlingsmaterial, gödsling, dikning m. m., som alternativ 2 innebär.

2.20    Ingenjörsvetenskapsakademien: IVA ansluter sig till utredningens för­slag Alternativ 2 som uppfattas som en realistisk målsättning-------------------------------------------- .

2.21    Statskontoret: Skogen har lång produktionstid. Skogsbmkel måsle därför planeras under stor osäkerhei. Just osäkerheten om framtidsutsik­terna anser skogsutredningen motivera en väl avvägd hushållning med vå­ra skogar, som gör del möjligt att ha kvar handlingsfriheten i framtiden. Med denna utgångspunkt kan enligt statskontorets uppfattning inte några större minskningar av virkesförrådet medges. Behovet av all industrins ka­pacitet anpassas till råvarutillgångarna synes mot denna bakgrund vara större än vad som framgår av utredningens betänkande.

------ Osäkerheten om del föreslagna skogsproduktionsprogrammets

miljöeffekter ger anledning till viss försiktighet när produktionsmålet an­ges. Statskontoret anser därför att produktionsmålet bör sättas något lägre än det som föreslås av skogsutredningen.

2.22----------------------------------- Länsstyrelsen i Uppsala län:           En höjning av råvaruproduktionen

inom det svenska skogsbruket till 80 miljoner m per år under 80-talet för att därigenom medge ett 90-procenligt kapacitetsutnyttjande av skogsin­dustrin utgör givelvis ett mycket önskvärt mål för skogspoliliken.


 


Prop. 1978/79:110                                                                119

Enligt länsslyrelsens mening bör en sådan överg'ripande målsättning för
skogspolitiken inrymma bevakning av och hänsynstagande lill ekologiska
och miljömässiga frågor. Det får inle uteslutas all det realistiska målel för
svenskt skogsbruk kan ligga på en något lägre nivå. 

2.23                                                   Länsstyrelsen i Östergötlands län:        Enligt länsstyrelsens mening

kan det anses tveksamt om produktionsnivån enligt alternativ 2 kan reali­seras Ulan all de negativa följderna i naturmiljön blir för omfaitande.

----- De ekonomiska uppoffringarna blir för omfattande och som följd

därav kun prisel på vedråvaran blir så högt att skogsinduslrins konkurrens­förmåga blir försämrad.

Ett antagande av produktionsalternaliv 2 förutsätter enligt länsslyrel­
sens mening alt frågorna om gödsling, dikning m. m. ingående studeras bå­
de ur ekologisk och ekonomisk synpunki innan dessa produklionsfrämjan-
de ålgärder kommer till användning i större skala.     

Länsstyrelsen vill föreslå en produktionsnivå som ligger mellan utred­ningens alternntiv I och 2.

2.24                                                              Länsstyrelsen i Gotlands län: Allmänt.    Skogsgödsling och

skogsdikning torde- inte kunna bidra till nämnvärd ökad produktion.

Normal kvävegödsling ger ingen eller ringa effekt på Gotland. Huvuddelen
av den dikningsbara skogsmarken är dikad.  

----- Länsstyrelsen anser alt den framtida produkiionen bör inriklas

mol en nivå som ligger mellan alternativ 1 och 2.

Beslåndsantåggning och beslåndsvård.       Länsstyrelsen anser alt i

ett program för framtida ökad skogsproduktion måsle all krafl sättas in för att förbättra ålerväxtresuliatel. Härvid spelar bemästrandet av snytbagge-problemet en avgörande roll.

2.25                                                                                          Länsstyrelsen i Blekinge län: Allmäni.  Länsstyrelsen måsle---------------------------------------------------------------------

Slälla sig iveksam till möjlighelerna att nå den ytterligare höjda målsätt­ningen i alternativ 11. Till tveksamheten bidrar synpunkter i fråga om mil­jövård och ekologi.

----- Skillnaderna mellan alternativen I och II ur miljösynpunkt bör

------ för Blekinges del bli obetydliga, och del finns enbart ur dessa syn­
punkter knappast anledning att för länets del avstyrka en målsättning en­
ligt alternativ II.

----- Försurnings- och tungmetallproblemen är------ klart kopplade

lill varandra, och del är uppenbart att dessa förhållanden måsle beaktas på

ett annal säll än hittills;- Vi bedömer del som synnerligen angeläget

att problemen snarast tas upp till behandling. Likaså är det ej klariagi vad följderna för länet blir från hydrologisk synpunkt t.ex. vad gäller vatten­försörjning, bevallningsmöjligheter, recipientuinyltjande, rekrealionsvär-den m m om utredningens förslag alternativ II genomförs.

För att man ändå långsiktigt bör salsa på den högre ambitionsnivån talar
emellerlid att skogen som en av våra få förnyelsebara råvarutillgångar
måste utnyttjas intensivt. En målsättning enligt alternativ 11 är såle­
des ur allmän samhällssynpunkt synnerligen önskvärd. Då programmet av­
ser en 100-årsperiod och alUså är myckel långsiktigt bör det ändå

kunna få gälla som riktmärke för skogsbruket;          

Beslåndsantåggning och beslåndsvård.       En lösning av snytbag-

geproblemet är--- för länets del en absolut fömtsättning för atl man

över huvud taget skall kunna undvika försämrad produktion. Insatserna i röjning och gallring måste dessutom kraftigt öka.


 


Prop. 1978/79:110                                                                 120

2.26 Länsstyrelsen i Hallands län: Skogsbruket är i första hand en

ekonomisk hanlering och bedömningen av fömisäiiningar, möjligheter och
villkor får utgå från detla faktum. Sett utifrån della konstaterande kan det
förefalla både rimligt och logiskt alt förorda del produkiionsalternativ som
lillför branschen mest råvara, nämligen allernaiiv 2. Della kräver emeller­
lid en rad produklionsåtgärder och andra insatser lill vars möjliga och
lämpliga genomförande stor tveksamhet måste anföras, i varje fall i vissa
av de avsnitt som föreslås.-

Sett Ulifrån den övergripande målsättning som anges            kan emeller­
lid allernaiiv 2 kunna Ijäna som en långsiktig inrikining av del svenska
skogsbruket. Därvid bör utvecklingen inte drivas i högre takt än vad vunna
erfarenheter på skilda områden medger.

Del av ulredningen redovisade all. 3 anser länssiyrelsen orealistiskt

2.27 Två av de i ärendets slutliga handläggning deltagande tjänstemännen

(Mårtenson och Olsson) har uttalat sig för följande lydelse av länsslyrel­
sens i Hallands län yttrande; Länsstyrelsen är--- inle beredd att

som mål för den svenska skogspoliliken förorda utredningens alternativ 2.

2.28     Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Även om ytterligare produk­
tionsalternaliv hade varit länkbara och intressanta för utredning är det
länsslyrelsens uppfattning att de tre valda alternativen kan utgöra lämpliga
utgångspunkter för en diskussion kring den framtida skogsproduktionens
omfattning.

----- Länssiyrelsenfinner emellertid att konsekvensbeskrivningar från

ekologisk synpunkt av de olika alternativen till stor del saknas och i den
mån de förekommer är mycket knapphändiga. Detta måsle betecknas som
en betydande brist-- .

-------- Utan tvivel ökas uthålligheten i skogsmarkens produktionsutnytt­
jande genom en lägre intensitet. Länsstyrelsen anser därför att myckel ta­
lar för atl man närmasi bör sikla på alternativ 1 möjligen med en ytteriigare
intensifiering av normala skogsvårdsåtgärder som skogsodling, röjning och
gallring och inriktning i högre grad på ett helträdsulnytljande. Därigenom
skulle man möjligen nå en volym som ligger något över vad som beräknats
i utredningen för detla alternativ.

Även sysselsättningseffekterna behandlas knapphändigt i betänkandet. Framför allt saknas en analys av vad skillnaderna i detla hänseende skulle innebära för de olika alternativen.

2.29                          Länsstyrelsen i Örebro län: Allmäni. 1 sitt slutbelänkade har skogsul­
redningen nu framlagt tre olika skogsbruksalternaliv och belyst sysselsätt­
ningseffekterna av dessa alternaiiv. Däremot saknas nästan hell bedöm­
ningar av de olika alternativens miljövårdskonsekvenser vilket länsstyrel­
sen finner vara en mycket allvarlig brist hos utredningen mol bakgrund av
de långtgående förändringar av naturmiljön som tagits som förutsättningar
för det skogsvårdsprogram utredningen själv förordar. Ulredningen har
också i allt väsentligt avstått från att närmare belysa skogens växande be­
tydelse som rekreationskälla och vilken påverkan delta får på den skogliga
handlingsfriheten.---

----- Länsstyrelsen kan---- ansluta sig till utredningens uppfattning

att----- beräkningsalternativ 2, bör utgöra målsättningen för den långsik-


 


Prop. 1978/79:110                                                                121

liga skogspolitiken. Länsstyrelsen vill dock anföra tveksamhet mol de för­utsättningar för della alternaiiv som gäller faslmarksgödslingen, myrdik-ningen och utnyttjandet av främmande trädslag. I praktiken innebär detta att länsstyrelsen förordar en utvecklingslinje som ligger mellan alternati­ven 1 och 2. Det hell gift- och gödslingsfria skogsbruk med stort inslag av lövträd som alternativ 3 innebär finner länsstyrelsen inte realistiskt med hänsyn till sysselsättningseffekterna både på kort och lång sikt samt med hänsyn lill atl nu använda kemiska medel bmkats sedan länge och trots omfattande undersökningar ännu inte visat sig ha någon bestående negativ inverkan på naturmiljön.

1 sammanhanget- konstaterar länsstyrelsen med tillfredsställelse

att utredningen avstått från atl i beräkningarna la med de marginalkvanli-teler som kan länkas komma från avverkningsavfall och stubbar.

Beslåndsantåggning och beslåndsvård. Enligt länsstyrelsens uppfatt­
ning ligger de största möjligheterna atl på sikt öka tillväxten i den svenska
skogen i en avsevärt förbättrad skogsvård på dagens skogsmarker och med
traditionella skogsbruksmetoder         .

Gödsling.----- Om ett gödslingsprogram enligt ulredningens förslag

skulle börja tillämpas är det frän miljövårdssynpunkt nödvändigi att ett nät av ogödslade referensområden läggs ut i hela landet.

Dikning. Länsstyrelsen kan beträffande dikning av sumpskogarna anslu­
ta sig till utredningens förslag, men finner den föreslagna satsningen på
dikning och gödsling av rena myrmarker alltför omfattande för att vara en
realistisk förutsättning.-

Främmande irädstag. Förslaget till användning av främmande trädslag

berör visserligen inte direkl Örebro län men länsstyrelsen anser        att

utredningen här drar förhastade slutsatser och skapar förväntningar kring contortatallen som kan bli svåra atl uppfylla.

2.30 Länsstyrelsen i Västmanlands län:          Del är länsslyrelsens upp­
fattning, att man inom skogsbruket måste utnyttja lillgängliga möjligheter

alt höja skogsproduktionen--- . Landels skogsindustri behöver mycket

virke både nu och i framtiden. Man kan därför ej inom skogsbruket från tid lill unnan välja atl salsa sina resurser på den ena eller den andra åtgärds-gmppen. Det långsiktiga arbetet för alt höja skogsproduktionen måste ständigt pågå med jämn och hög intensitet oavsett konjunkturens föränd­ringar. Mun kan däremot låta växlande ekonomiska förutsättningar inver­ku på omfatiningen av de åtgärder som har effekt på kort sikt.

-------- Skogsutredningen har ej särskilt behandlat den inverkan på na­
turmiljön som avancerade avverkningsmeloder, gödsling, omfattande
skogsdikningar eller införande av främmande trädslag kan betyda för upp­
levelsen av nutur och miljö. Länsstyrelsen anser, att det hade varit

myckel värdefullt, om utredningen - iiots de uppenbara svårighelerna som ligger i ämnel - hade ägnat mer ulrymme ål alt belysa delta problem­komplex.

-------- Del blir - enligt länsstyrelsens bedömning - fullt möjligt att suc­
cessivi reglera dessa skogsbrukets ålgärder för all höja produktionen, om
hänsyn lill natur och miljö ikulle kräva detta.

Länsstyrelsen bedömer, att det skall bli möjligt att i stort sett och på lång sikl genomföra de skogsproduktionshöjande åtgärder som utredningen fö­reslagit. Länsstyrelsen förutsätter emellerlid, alt klara former för samråd och information skapas mellan skogsägare och berörda myndigheter.


 


Prop. 1978/79:110                                                                 122

----- Slyrelsen anser sig---- ej bunden alt förorda någotdera av de

ire redovisade alternativen.-

Länsstyrelsen finner, atl svenskt skogsbmk bör arbeta i den riktning
som produktionsalternaliv 2 anger.

Alternativ 3----- har av ulredningen ansetts vara helt oacceptabelt

Länssiyrelsen inslämmer i denna bedömning.

2.31    Två av de i länsstyrelsens i Västmanlands län slutliga handläggning del­tagande tjänstemännen (Wahlgren och Hägg) anmälde avvikande mening och anför:  Sålunda har inte klargjorts vilka konsekvenser de i alter­nativei 2 angivna förslagen lill omfattande dikningar, gödslingar, införande av främmande trädslag och en mer märkbar övergång lill barrvirkespro­duktion får från miljövårdssynpunki. Med hänsyn härtill finner vi del för närvarande olämpligi att ta ställning till genomförande av ett sådant inten­sifierat skogsbruk som redovisas i alternativ 2 .

2.32    Länsstyrelsen i Kopparbergs län: För länsstyrelsen framslår utred­ningens skogsproduktionsprogram 2       som i och för sig angelägel ur

sysselsättningssynpunkt. Trots detta vill länsstyrelsen inte utan vidare an­
sluta sig till programmel med hänsyn till alt det innebär relativt långtgåen­
de ingrepp i naturen.-- De långsiktiga ekologiska konsekvenserna av

dessa åtgärder är enligt länsstyrelsens mening inte tillräckligt uiredda för att läggas till grund för ett skogsbruksprogram. Utan närmare undersök­ningar kan länsstyrelsen inte heller tillstyrka ett progiam som eventuellt kan skapa konflikter mellan skogsbruket och den allmänna opinionen.

Länsstyrelsen vill betona att del i Kopparbergs län finns stora brister

och eftersläpningar i dagens skogsbruk.         I det perspektivet framstår

del som mer angeläget för närvarande att ytterligare öka insatserna inom det området.

2.33               Länsstyrelsen i Jämtlands län: Allmänt. Länsstyrelsen tillstyr­
ker den del av alternativ 2 som avser ökade ambitioner vid beståndsanlägg­
ningarna. ----

Gödsling. Beträffande den i alternativ 2 föreslagna utökningen av skogs­gödslingarna tillstyrker länsstyrelsen i princip dessa, men anser att man tillsvidare bör avvakta med en kraftigare utökning till dess eventuella ne­galiva sidoeffekter på miljön vid omfattande gödsling har ytteriigare ut­retts.

Dikning. En ökning av dikningarna av sumpskog och myr för skogspro­
duktion bör kunna ske i enlighet med utredningens altemativ 2. Länssty­
relsen vill dock ifrågasätta om den föreslagna takten i dikningarna är prak­
tiskt realiserbar.---- Myrdikningarna bör dock ej ske förrän översiktli­
ga planer upprättats för vilka områden som i första hand bör dikas och vil­
ka som från miljösynpunkt bör sparas.

Främmande trädslag.----- Länsstyrelsen anser den föreslagna inplan-
teringstakten vara högre än som maximalt kan accepteras från olika syn­
punkter, bl a med tanke på de kvalitetsaspekter och den inriktning mot såg-
timmerproduktion som länsstyrelsen förordat.

2.34                                                     Delegationen för glesbygdsfrågor:     Skogsbmket ger för många

människor i glesbygdsområdena de enda sysselsättningsmöjligheterna el­ler del nödvändiga komplementet till annan sysselsättning. Mot denna bakgrund är det från glesbygdernas synpunkt mycket som lalar för alterna-


 


Prop. 1978/79:110                                                                 123

tiv 2. Delegationen är dock icke beredd att oreserverat ansluta sig lill detta
ullernativ. Hänsyn måste tas inte enbart till sysselsättningen ulan även lill
hur miljön påverkas m. m.-

2.35                           Hushållningssällskapens förbund: AUmänl. Förbundet konslalerar.
att alternativ 2 innesluter ett skogsbruk på mycket hög ambitionsnivå.
Mycket talar för att målsättningen för svenskt skogsbruk bör vara i över­
ensstämmelse härmed icke minst av den anledningen all alternalivet tryg­
gar sysselsättningen och ger ekonomisk tillväxt, utan att skogsindustrin
skulle behöva byggas ul.- Ifrågasättas kan emellertid om del verkli­
gen är möjligt att förverkliga programmel inte minst med hänsyn till olika
biologiska fakiorer--- .

Dikning. Del torde vara möjligt atl öka insatserna vad gäller dikning av sumpskog i enlighet med utredningens förslag. 1 många fall torde redan rensning av befintliga dikessystem ge avsedd effekt.

Förbundet avvisar dikning (och gödsling) av myrmark i den ulsiräckning utredningen förordat. Äv såväl produkiionsekonomiska som miljömässiga skäl bör dikning av myrar komma i fråga i siörre skala, först när möjliga produktionshöjande åtgärder på fast mark och i sumpskog blivii utförda.

2.36     Skogssällskapet: Allmänt. Virkesproduktionen bör ökas och förbätt­
ras genom dikning, gödsling och växtförädling. Råvaran måste tillvarala­
gas så fullständigt som möjligt. För dagen bedöms framlidens virkespro­
duktion böra inriktas på våra inhemska barrträd. I den mån ulländska
trädslag införes bör detta ske inom planmässiga skogsbruk hos industri­
företag som vid misslyckande kan avbryta produkiionen och lillvaralaga
virket utan bestående skada. Okontrollerad spridning bör ej tillålas.

Beständsanläggning och beståndsvård.  I det skogspolitiska program

som antages--- måste klart utsägas atl föryngringsytorna skall besko-

gas på ett tillfredsställande sätt. Välslutna ungskogar med en biologiskt väl
anpassad lövträdsinblandning måste bli riktpunkt för den framtida skogs­
vården. ----

2.37                                                                             Svenska kommunförbundet: Allmänt. Styrelsen är tveksam till det fö­
reslagna höga produktionsprogrammet enligt alternativ 2.     En modi­
fiering av alternativ 2 skulle innebära en något högre produktion än idag.
dvs produkiionen blir ett mellanting mellan alternativ 1 och alternativ 2.
Omfattningen och innebörden av de åtgärder som vidlas för alt man skall
nå avsedd årlig avverkning får enligt styrelsen inte stå i slrid med kraven
på ett ekologiskt anpassat skogsbmk, där hänsyn tas lill naturvårdens och
friluftslivets intressen. Nivån för den årliga avverkningen måste väljas så,
att en hög sysselsättning tryggas utan all skogsbrukel inkräktar på miljö­
vårdens intressen.

-------- Styrelsen anser att utredningen borde ha utrett de olika alternati­
vens miljöeffekter ingående och presenterat ett mera realistiskt nalur-
vårdsalternativ än alternativ 3.

Kemiska bekämpningsmedel - Gödsling - Dikning - Främmande trädslag. Det är högst osäkert om kemiska bekämpningsmedel kommer att

kunna utvecklas och användas så som alternalivet förutsätter.        

Vidare anser styrelsen att påverkan på miljön av gödsling och dikning mås­te prövas ingående, innan sådana ålgärder får komma till användning i större skala. Inplanteringen av främmande trädslag måste ske med stor försiktighet.


 


Prop. 1978/79:110                                                             124

2.38                                      Koopertiva förbundet:     KF vill framhålla alt det på längre sikt

kan vura svårt atl förverkliga ett ambiliösl skogsproduklionsprogram av främsi ekonomiska och ekologiska skäl.

Enligt KF;s uppfattning bör samhällets ålgärder inriktas på en fortsatt
gynnsam utveckling av skogsbruket. Investeringar i produktiva skogar kan
ge mycket god utdelning i framliden. KF befarar emellertid atl den inrikt­
ning som alternativ 2 innebär kan komma all kräva så belydande kostnader
och åtgärder att dessa inte kan inrymmas under de belingelser som skogs­
industrin sannolikt har au förvänta.----------------- Vidare måste kraven från miljö­
synpunkt och de ekologiska aspekterna beaktas. KF vill därför framhålla
att alternativ 2 innebär en alltför hög ambitionsnivå. 

2.39    Dalby Norra skogsägareförening u.p. a.: Avverkningsallernaliv I för­ordas men med en något högre ambitionsnivå avseende beständsanlägg­ning, dikning samt övrig marktillståndsförbältring än vad utredningen av­ser med alternativet.

2.40    Hovrätten för nedre Norrland:- Hovrätten släller sig iveksam

lill om del i dagsläget är realistiskt atl räkna med användning av kemiska bekämpningsmedel, skogsgödsling, dikning, inplanlering av främmande Irädslag och andra produklionsfrämjande åtgärder i sådan omfattning som erfordras för att förverkliga det av skogsutredningen förordade, såsom al­ternativ 2 betecknade skogsproduktionsprogrammet. Redan ett förverkli­gande av alternativ 1 torde komma alt kräva betydande ansträngningar. Enligt hovrättens mening synes sistnämnda alternativ uigöra en mer realis­tisk grundval för ulformningen av den framlida skogspoliliken och de styr­medel som erfordras. Med hänsyn till angelägenhelen av att bevara den framtida handlingsfriheten är det vidare rimligt att inte i stort selt enbart salsa på en hög volymproduktion utan även för framtiden säkerslälla beho­vet av kvalitativt godtagbart sågtimmer.

2.41    Fortifikationsförvaltningen: Av de tre redovisade skogsproduktions­programmen ansluler sig förvaltningen lill alternativ I. Någon högre ambi­tionsnivå bedöms ej kunna uppnås med hänsyn till den militära verksam­heten och till förväntad utökning av militärt slitage inom befintliga mark­områden.

2.42    Stiftsnämnden i Strängnäs: Beiräffande ulredningens tre olika pro­gram vill stiftsnämnden förorda alternativ I.

-------- tet föreslagna siarka ianspråktagande av myrmarker genom dik­
ning och den markanta ökningen av skogsmarksgödslingen förefaller både
ur ekonomisk och ur naturvårdssypunkt omotiverat.

2.43            Stiftsnämnden i Härnösand: Sliftsnämnden förespråkar de produk­
tionsprogram som beskriver ett skogsbruk som liknar det vi haft under se­
nare år.-----

2.44                                         Länsstyrelsen i Södermanlands län: Länsstyrelsen ifrågasätter om en
så markant kursomläggning av skogspoliliken som utredningen föresprå­
kar (alternativ 2) är realistisk.

Från nalurvårdssynpunkl synes alternativ 2 vara oacceptabelt emedan det skulle gå ul över mångformigheten och bioloprikedomen i den svenska skogen, vilket skulle medföra drastiska förändringar av landskapets karak-


 


Prop. 1978/79:110                                                                125

tär och ha långl gående konsekvenser för faunan, floran och del rörliga fri­luftslivet. Alternativet skulle i stor utsträckning innebära ett hot mot vät-markerna framförallt i södra och mellersta Sverige, där avkastningen kan antas bli högre med hänsyn till de klimatiska fömlsätlnirigarna.

Mot bakgrund av ovanstående synpunkter anser länsstyrelsen alt ulred­ningens alternativ 1 bör ligga till grund för den framlida skogspolitiken.

2.45----------------------------------- Länsstyrelsen i Kalmar län:  Länsstyrelsen vill ifrågasätta om

allernaiiv 2 bygger på en realislisk grund.       Länssiyrelsen har funnil

all allemalivei 1 i nulägel bäsl molsvarar vad som lorde vara förenligl med
samhällsnyttan. 1 ell längre perspektiv bör man dock diskutera möjlighe­
lerna atl närma sig alternativ 2.           Ett skogsbruk som närmar sig alter­
nativ 2 förutsätter atl ett omfattande inventerings- och utredningsarbete
baserade på ekologiska gmnder försl föreligger.

2.46    Fem av länsstyrelsens i Kalmar län ordinarie ledamöter (Chrislersson, Johansson. Kronblad, Nilsson och Schuliz) samt en suppleant (Jonsson) reserverar sig mot länsslyrelsens uttalande för alternativ 1 till förmån för alternativ 2.

2.47    Lantbrukarnas riksförbund - Sveriges skogsägareföreningars riksför­bund: Allmänt. Den avverkningsnivå som utredningen redovisal för alter­nativ 2 anser vi            för hög under de första perioderna. Den kommer alt

leda till alltför kraftiga sänkningar av virkesförrad en.

----- Det program som redovisas i alternativ 3 kan enligt vår mening

inte accepteras.

Vi är i princip beredda alt acceplera del skogsvårdsprogram som redovi­sas i altemativ 2.

För atl målel skall kunna nås krävs- att skogsbruket har bättre lill­
gång till skogsodlingsmaterial av god kvalitet. Vidare måste man kunna an­
vända rationella metoder både vid beständsanläggning och lövbekämp­
ning. Det förutsätter bl a att DDT och fenoxisyror eller motsvarande medel
får användus samt atl skogsmarksgödsling och dikning betraktas som nor­
mala inslag i skogsdriften.

Vi kan inle acceptera det i alternativ 2 redovisade avverkningsprogram­met.

För privatskogsbruket är en jämn och hög produktion av grovt barrvirke
av god kvalitet ett primärt mäl. Vi anser att del föreslagna programmet för
privaiskogsbrukei får konsekvenser för förråds- och dimensionsuiveck-
iingen som klarl slrider mol della mål och därför inte kan accepleras. För
flertalet enskilda skogsägare måsle den föreslagna, kraftiga förrådssänk­
ningen upplevas som orimlig.

Avverkningsprogrammet förutsätter atl vi får en gallringsandel som är
klart högre än under den senasle 10-årsperioden. Möjligheterna alt uppnå
så hög andel måsle betraktas som små, med tanke på den ogynnsamma
kostnadsutvecklingen vid gallringsavverkning.           

Vår slutsals blir alt del föreslagna avverkningsprogrammel inle får till-
lämpas i prakiiken. I försia hand innebär detla atl virkesuliagen under de
förstu perioderna måste sänkas i förhållande till ulredningens nivå. Om det
skisserade skogsvårdsprogrammel inle genomförs i sina huvuddrag - eller
om ålgärderna förskjuls framåt i tiden - måste uttagen minskas ytterliga­
re. -----


 


Prop. 1978/79:110                                                                 126

-------- För atl få rimlig lönsamhet i skogsbmkel krävs en ökad avsätt­
ning av lövvirke. Vi anser alt statliga ålgärder behövs för all öka lövvirkes-
användningen. --- Om lövvirkesavverkningen inte kan genomföras i

planerad omfattning, måste en ytterligare revidering av avverkningspro­grammet göras.

Gödsling - Dikning. Vi hyser------ tveksamhet närdet gäller möjlighe­
terna atl genomföra de föreslagna programmen för skogsgödsling och dik­
ning. Särskilt antagandena om den ökade myrmarksdikningen finner vi för
vissa delar av landet alltför optimistiska. Vi delar utredningens ambilioner,
men konslalerar atl för atl målet skall kunna nås krävs en myckel god !ön-
samhet i skogsbruket.

2.48 Svenska jägareförbundet: Allmänt. Generellt kan sägas alt utredning­en - i och med att den rekommenderat alternativ 2 - inle synes ha tagit någon nämnvärd hänsyn till de senasle årens hårda miljödebatt. Ett all­mänt ointresse för ekologiska sammanhang kännetecknar skrivningen. Man berör inte på något sätt att effekten på landskapet blir annorlunda vid en realisering av de olika alternativen. De effekter i detta avseende, som ett strikt genomförande av alternativ 2 kommer att få, är enligt jägareför­bundets mening såväl utomordentligt genomgripande som svåröverskådli­ga. Begreppen viltvård eller faunavård förekommer inte i lexlen. knappast

heller viltskador.----

Svenska jägareförbundet finner det svårförståeligt alt ulredningen hel­hjärtat satsat på ett skogsproduktionsprogram, som dels är dyrbart och kräver långsiktigt goda konjunkturer för all kunna genomföras, dels också måste leda till många impopulära och ekologiskt orikliga ingrepp i miljön.

----- Enligt jägareförbundets mening har skogsbruket under de senaste

åren visal tendenser att uivecklas i en för faunan mera gynnsam riktning.
Mot bakgrund av dessa erfarenheter finner jägareförbundet atl en målsätt­
ning anpassad till ulredningens alternativ 1 skulle fotas såväl på en totalt
sett säkrare som ekologiskt riktigare grund och dessutom medge erforder­
liga hänsynstaganden till en art- och individrik skogsfauna    .

Beslåndsantåggning och beståndsvård. Den starkt minskade lövin­
blandningen i skogsbestånden, som alternativ 2 förutsätter, kommer att re­
dan vid beståndsanläggningen kräva en mycket kraftig bekämpning av
lövträdsgrupper och lövuppslag i plantbestånden. Detta kan förutsägas få
en starkt negaliv effekt på såväl vilifaunan som på ett varierande fågelliv i
skogsmarkerna.---

Gödsling.-------- Med det nu föreslagna omfattande skogsodlingspro­
grammet torde- gödsling, bl a av på dikade myrmarker anlagda be­
stånd, atl komma ifråga för att ge dessa bestånd en god start. Viltskadorna
torde i sådana sammanhang komma all kunna bli förödande och icke lole-
rabla.

Dikning.----- Kanlzonerna mot våtmarkerna är för skogsfaunan en av

de värdefullaste naturtyper som finns. Del dikningsprogram som alternativ 2 förutsätter kommer att minska tillgången på dessa biotoper i utomordent­ligt hög grad, vilket kommeratt medverka till en svår utarmning av faunan.

Främmande trädslag.------ Den stora satsningen på contorla är sär­
skilt äventyrlig med lanke på den tämligen okända risken för viltskador.

2.49 Fältbiologerna:/l//wrt/.--- De program utredningen förordat till­
fredsställer i högre grad skogsinduslrins intressen än samhällsintressen.


 


Prop. 1978/79:110                                                                 127

Av ovan anförda skäl anser Fältbiologerna att avverkningsnivån i skogs­produktionsprogrammet kan ställas lägre än det utredningen föreslagit, vi förordar istället en avverkning i nivå med altemativ 1, cirka 70 msk, men atl denna volym las fram genom ett miljövänligare och mera kvalitetsinrik-tat program.

Beständsanläggning och beståndsvård. Fältbiologerna finner det moti­verat att ambitionen när det gäller beståndsanläggning höjs. Man bör tillse att plantmaterial av tillräcklig kvalitet och högre ålder än hittills används. Planteringarna bör i högre utsträckning markberedas och markberedning­en måste anpassas lokalt.

Del är angeläget att de eftersatta ungskogsröjningarna kommer att skö­
tas bättre framledes.- Röjningarna får ej i alltför hög grad inriktas på

atl eliminera lövträd.

En ökad andel av gallring i virkesuttaget måste eftersträvas, bl a för att
ge en bättre virkesråvara till industrin. Kalhyggenas storlek måste begrän­
sas. En regionvis övre gräns för kalhyggesstorieken skulle kunna fastslås i
Skogsvårdslagen.--

Kemiska bekämpningsmedel.- Fältbiologerna tar----- avstånd

från användningen av herbicider inom skogsbmket.   Förbudet mot

DDT måste kvarstå.--- Utvecklingen av alternativa metoder måste in­
tensifieras.

Gödsling.------- En ingående analys av direkia miljöeffekter och lång­
siktiga förändringar i markkemi är nödvändig innan en ökning av göds­
lingsintensiteten kan tillåtas. Fältbiologerna ser det inte försvarbart

att fortsätta gödslingen med hänsyn till miljöriskerna .

Dikning.------ I avvaktan på naturvårdsverkets våtmarksinventering

bör ingen sumpskog dikas. Möjligen kan efter inventeringen, då sump­skogsarealer betydelsefulla för nalurvården undantagits, en initialgödsling på den då dikade sumpskogen vara befogad.

Fältbiologerna kräver ett stopp för vidare dikning av myrmarker och
därmed också gödsling på myrmark. Resultaten av naturvårdsverkets in­
ventering måste vara klara innan man kan fastslå vilka myrar som ska di­
kas eller bevaras.--

Främmande trädslag. De försöksodlingar av Pinus contorta, som gjorts
på några provytor, dock ej fullt en generation är ett alltför osäkert underlag
för att tillåta plantering i stor skala.   

-------- Fältbiologerna hyser principiellt samma betänkligheter mot gra­
nen i Skåne som mol contortatallen eller andra främmande trädslag.

2.50                                                                            Svenska kyrkans församlings-och pastoratsförbund:   Del är inte

möjligt att bortse från de mycket kraftiga ingrepp i den nuvarande miljön och de rådande ekologiska förhållandena ett accepterande av det intensi­fierade skogsbruk som alternativ 2 skulle innebära. Det förefaller tveksamt om de svenska pastoraten och skogsägande församlingarna är beredda att ge sysselsältningspoliliska och regionalpolitiska frågor sådan dignitet alt dessa frågor hell skulle överskugga de för kommande generationer så vikti­ga värden, som ett bibehållande av de hiltills gällande ekologiska och mil­jömässiga förhållandena ulgör. Ur denna synpunkt synes alternativ 1 eller ell mellanting mellan alternativ 1 och 3 vara mer acceptabelt.

2.51                                Hälsofrämjandet:      Det är enligi HF:s uppfattning uppenbarl atl

man lar stora ekologiska risker om man ensidigt satsar på modern skogs­
drift ----- .


 


Prop. 1978/79:110                                                                128

Hälsofrämjandet vill----- uttala sig för alternativ 3, då vi anser att det­
la ur ekologisk och miljösynpunkt är vida överlägset de två andra alternati­
ven ---- .

2.52------------------------------- Riksrevisionsverket: Utredningens konstruktion och val av skogspro­
duktionsprogram har till stor del styrts av en önskan att nå ett bätire kapa-
cilelsulnylljunde i industrin.--- Eftersom en betydande del av indu­
strin arbeiar på export, lorde det vara nödvändigt att låta valet av skogs­
produklionsprogram även påverkas av en bedömning av den svenska
skogsinduslrins framlida konkurrensmöjligheter.

-------- Del finns------- anledning anta att ett genomförande av ulred­
ningens förslag i dess helhet kommer atl få betydande konsekvenser för
miljön och för möjlighelerna att använda skogsmarken för rekreationsän­
damål. ---- Mot denna bakgrund anser RRV att del finns behov av en

mer ingående karlläggning av utredningsförslagens konsekvenser i dessa avseenden, innan förslagen genomförs i den omfattning som utredningen angeti.

2.53    Rektorsämbetet vid Uppsala universitet: Utredningen har inte belyst miljöeffekterna av de olika alternativa skogsbmksutformningar som disku­teras.

2.54    Rektorsämbetet vid Lunds universitet:--- De föreslagna skogs­bruksåtgärderna i Alt 2    vrider långsamt även skogsbruket mot en

negativ energibalans.-

2.55    Rektorsämbetet vid Umeå universitet: Vi delar inte utredarnas upp­fattning all alternativ 2 är realistiskt eller rekommendabelt, och vi anser ej heller att något av de andra alternativen utan vidare kan godkännas såsom underlag för en proposition om skogspolitiken.          

2.56    Statens naturvårdsverk: Allmänt. Utredningen borde ha presenterat ell vägledande avsnitt om vilka konkreta insatser på forskning och teknik som skulle krävas för att kunna genomföra det föreslagna programmet. Härigenom skulle även bättre underlag ha erhållits för val av altemativa program som hade varit både bätire anpassade till övriga samhällsintres­sen och lill nu befintlig vetenskap.

Av de tre skogsproduktionsprogram som presenieras rekommenderar ulredningen alternativ 2.

Därvid förutsätts att detta allernaiiv får vissa miljömässiga effekter som
dock anses kunna bemästras med gällande bestämmelser för bekämpnings­
medel och gödselmedel och den allmänna hänsynsregeln i SVL.       

Naturvårdsverket delar inte denna uppfattning. De åberopade skydds-
och hänsynsreglerna är anpassade till hittillsvarande skogsbruk. Deras ef­
fekt vid en avsevärt mer ambitiös virkesproduktion kan inte bedömas utan
särskilda studier--- . Nalurvårdsverkel ansluter sig inte i alla avseen­
den lill något av alternativen.

Verket anser alt det är en gmndförutsätlning för ett ekologiskt synsätt på skogsbruket atl se till att vardagslandskapet i skogen erbjuder tillräck­ligt varierande och allsidiga miljöer för att människan, djur och växter skall trivas. Del föreligger uppenbar risk för att det av utredningen förordade programalternativel 2 inte stämmer med denna förutsättning,

all, i den mån skogspoliliken likväl skulle inriklas enligt alternativ 2,


 


Prop. 1978/79:110                                                                129

skogsbruket åläggs ansvarei och kosinaderna för forskning, försöksverk­
samhet och tillfredsställande kontrollprogram för att i tid förhindra skade­
verkningar på andra samhällsintressen.         

Beslåndsantåggning och beslåndsvård - Kemiska bekämpningsmedel
- Gödsting - Dikning - Främmande Irädstag. I avvaktan på ökade kun­
skaper anser verket all målsättningen beiräffande föryngringsprogrammel
sedd mol bakgrunden av redan nu föreliggande svårigheler är alltför ambi­
tiös ---- ,

att ändringar i floran och kraftigt minskad slyvegetation kommer att
t. ex. försämra livsvillkoren för djurlivet.          ,

att beräknade produktionsökningar blir så kostnadskrävande atl ett där­
vid nödvändigt bidragssystem mäste övervägas samhällsekonomiskt i
vidaste mening--- .

-------- Beslut om storskalig inplanlering av främmande trädslag bör före­
gås av samråd med naturvårdsmyndigheterna.         

-------- Naturvårdsverket ifrågasätter om hyggesplöjning inte bör be­
gränsas under en period tills långvarigare erfarenhet vunnits av redan ut­
förda hyggesplöjningar.

Gödsling bör undvikas nära inpå bebyggelse.

----- Konsekvenserna av dikning och gödsling av myrmark undersöks

f.n. med medel från veiket. Även konsekvenserna av sumpskogsdikning
borde undersökas på liknande sätt.   

2.57------------------------------------ Statens  planverk: Allmänt. Enligt planverkets uppfattning

medför alternativ 2 risker för omfattande miljöpåverkan vilket inle belyses
i utredningen.---

Enligt planverket är de olika skogsproduktionsprogrammens effekter för andra intressen och konsekvenserna i miljövårdshänseende alltför brislfäl-ligi belysta för all ge underlag för en samlad bedömning av en framtida skogspolitik.

Med lanke på de konflikter som förekommer i dagens skogsbruk anser planverket att del är tveksamt om ett skogsbruk enligt alternativ 2 går atl förena med de förutsättningar som enligt verkei bör gälla för skogsmar­kens användning.

Beslåndsantåggning och beslåndsvård.       Planverkel vill påtala att

framlida energipolitiska ställningstaganden kan          innebära alt andra

Irädslag, 1. ex. björk kan bli akluella.

2.58     Länsstyrelsen i Stockholms län. Vad gäller valel av alternativ delar
länsstyrelsen i princip ulredningens uppfattning om värdet av en hög pro­
duktion. Inom vissa delar av Stockholms län kan en inriktning av skogs­
bruket i enlighel med intentionerna i alternativ 2 vara lämplig. För andra

delar av länet måste dock-- andra samhällsinlressen väga mycket

tungt.-----

2.59-------------------------------- Två av ledamöterna i länsstyrelsen i Stockholms län (Nilsson och Sö­
derström) anför i reservation; Länsstyrelsen anser därför atl inget

av de framlagda alternativen är tillfredsställande. En förnyad utredning
bör göras för att vidareulveckla och modifiera alternativ 3 med särskilt be­
aktande av ovan anförda synpunkier.           

Frågan om skogsvården är ceniral och ulredningen bör lägga fram alter­nativa förslag lill mer verkningsfulla styrmedel än de föreslagna.

9   Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 110


 


Prop. 1978/79:110                                                                 130

2.60    En av ledamöterna i länsstyrelsen i Stockholms län (Jacobson) anser i reservalion utt länsstyrelsens ovan återgivna uttalande skall ha följande ly­delse; "För Stockholms län måste dock, med hänvisning lill vad ovan sagts, andra samhällsintressen väga lungl. ..."

2.61    Länsstyrelsen i Jönköpings län: Länsstyrelsen tar---- inte

odelat ställning för ett vissl alternativ bland de föreslagna programmen.
------ Råvarusituationen visar dock alt man måste få till stånd en väsent­
ligt ökad produktion inom skogsbrukel. Intensiteten måste höjas inom
många områden och länsstyrelsen vill för sin del särskilt betona vikten av
bättre skötsel av plant- och ungskogarna.     

Beslåndsunläggning och beslåndsvård.-- För atl röjningen verkli­
gen skall komma till utförande i erforderlig omfattning krävs stimulans av
typen bidrag, rådgivning osv. men även den av utredningen föreslagna röj­
ningsplikten synes nödvändig att införa.

----- Då länsstyrelsen nu förordar en ökad röjning så avses därmed i

första hand ökad mekanisk röjning.

Dikning. Länsstyrelsen barden principiella uppfattningen att det sanno­
likt är möjligt atl för skilda ändamål utnyttja en stor del av länets myrmar­
ker utan alt för den skull spoliera för naturvården betydelsefulla områden.
En fömlsättning är emellertid atl en noggrann invenlering genomförs innan
omfaitande förändringar påbörjas.     

2.62     Länsstyrelsen i Kronobergs län: Allmänt. Länsstyrelsen anser att ut­
redningen borde ha innehållit en närmare analys av konsekvenserna i mil­
jövårdshänseende av de alternativa produktions- och avverkningsprogram
som utarbetats. Genom alt utredningsdirektiven i detta avseende inte har
beaktats tillräckligt, saknas väsentligt underlagsmaterial som är nödvän­
digt för att kunna la ställning till de alternativa programmen.

Det från skogsproduktionssynpunkt mest ambitiösa produktionspro­grammet, alternativ 2, är enligt utredningen mest gynnsamt ur sysselsätt­ningssynpunkt För alternativ 3 saknas anmärkningsvärt nog en beräkning av sysselsätiningseffekierna. Med hänsyn till det faktum att sysselsätt­ningen totalt inom skogsnäringen utgör en allt mindre del av de totalt sys­selsatta, bör inte eventuella skillnader mellan alternativen övervärderas enligt länsstyrelsens uppfattning. Sannolikt kommer helt andra faktorer än produktionsvolymens storlek att ha den största betydelsen för sysselsätt­ningen i skogsnäringen.

Länsstyrelsen anser-- att så väsentliga delar saknas i utredningens

analys av de olika produklionsprogrammen, atl det inte nu är möjligt att omsätta de skogspolitiska målen i ett bestämt produktionsprogram.

Beständsanläggning och beståndsvård. Av avgörande betydelse för att
uppnå en hög volymproduktion är att befintliga skogar sköts på ett till­
fredsställande sätt. Enligt länsstyrelsens uppfattning bör därför sådana ål­
gärder som beständsanläggning efter avverkning, röjning och gallring prio­
rileras före t.ex. omfattande nydikning eller införande av nya trädslag i
stor skala.----

Gödsling.----- Osäkerheten är----- stor beträffande vilka effekter

myr- och fastmarksgödsling i stor skala kan få på vattendragen och på
växt- och djurlivet på lite längre sikt. 

Dikning.-------- I Kronobergs län befaras--- att den föreslagna öka­
de dikningsverksamheten kan ytteriigare förvärra försurningen av vatten­
dragen, speciellt i länets väsira del, där försurningen redan är svår samti­
digt som våtmarker upptar en stor andel av landarealen.     


 


Prop. 1978/79:110                                                             131

2.63------------------------------------------- Länsstyrelsen i Kristianstads län:      Länsstyrelsen  vill

framhålla alt de tre alternativ som utredningen beräknat inle kan anses va­ra alternativ i egentlig mening. Ändra kombinationer av de ur produktions­synpunkt positiva och negaliva faktorerna kan sannolikt bli mera akluella.

----- Länsstyrelsen----- vill framhålla risken av att basera industri

på stora tänkta produktionsökningar i skogsbruket. Alternativ 2 har inte den kraklären all del kan godtas som med stor sannolikhet genomförbart. Det främsta skälet härtill är att det kommer i konflikt med andra allmänna

intressen---- med kommunala markanvändningsplaner och även med

markägarnas egna intressen. Dessa konflikter medför att det finns stora
risker för att ett skogsbruk enligt alternativ 2 aldrig kan genomföras på hela
den areal utredningen tänkt sig.        

2.64     Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Allmänt. Länsstyrelsen delar utred­
ningens uppfattning att utgångspunkten bör vara att skogsmarken skall ut­
nyttjas på från samhällets synpunkt bästa sätt. Länsstyrelsen anser det
också viktigt all en skogspolilik utformas så att möjligheter skapas för en
långsiktig hög produktion i skogsindustrin.

Länsstyrelsen anser därför att det är fel att såsom utredarna gör koppla skogspolitikens mål till ett beräkningsallernativ som anger en viss bestämd produktionsvolym.

Kemiska bekämpningsmedel.--- Länsstyrelsen vill starkt betona be­
hovet av att metoder utarbetas som möjliggör en effektiv bekämpning av
snytbaggen. Länsstyrelsen är inte främmande för tanken att ge skogsbru­
ket en temporär dispens för DDT-behandling av plantor under ett visst an­
tal år, för all ge skogsbruket möjlighet att finna andra medel eller metoder
att motverka snylbaggeskadorna.

Det är angelägel att forskningen kring dessa preparat fortsätter och att de uppnådda resultaten förs ut till allmän kännedom på ett för allmänheten begripligt sätl.

Gödsling. Länsstyrelsen föreställer sig alt en gödslingsinsals av den om­fattning som förutsätts i alternativ 2 skulle innebära ett så omfattande och besvärligt organisationsarbete att det är tveksamt om resultatet i form av ökad tillväxt motsvarar arbetsinsatsen.

I likhet med vad som sagts om användningen av kemiska bekämpnings­medel bör även miljöeffekterna av skogsgödslingen utforskas ytterligare innan ålgärder sätts in på bred front.

Dikning. Visserligen har Älvsborgs län genom sin i jämförelse med lan­det i övrigt höga årsnederbörd stora arealer försumpade marker av olika slag, men länsstyrelsen vill ändå ifrågasätta om en dikningsverksamhet av den storleksordning det skulle bli fråga om är försvarbar med hänsyn till miljöeffekter och annat.

I varje fall är det angelägel, atl forskningen ges möjligheler all grundligi undersöka vilka effekier i olika avseenden ett så omfattande dikningspro­gram kan föra med sig innan verksamheien ges full omfattning.

2.65     Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Allmänt. Länsstyrelsen finner det mo­
tiverat atl de närings- och sysselsättningspolitiska konsekvenserna av de
olika produktionsalternativen utreds mer ingående. Därvid bör sysselsätt­
ningen i förädlingsleden särskilt beaktas.

----- Brislen på konsekvensanalyser av skilda slag gör del omöjligl atl

la siällning till något bestämt kvantitativt mått på virkesuttaget Alternati-


 


Prop. 1978/79:110                                                                132

vet 2 innebär sannolikt så stora påfrestningar på konkurrerande inlressen atl del svårligen kan genomföras.

Dikning. Innan siörre utdikningar påbörjas bör naturvårdsverkels våt­marksinvenlering avvaklas och vattenbalansanalyser genomföras.

2.66     Länsstyrelsen i Värmlands län: De redovisade beräkningsresultaten

framslår----- som mycket allvarliga ur värmländsk synvinkel. Minskade

avverkningar kan leda lill minskad sysselsättning i länels skogsbruk och skogsindustri.

Mol bakgrund av de anförda förhållandena framstår det som synnerligen angelägel med en hög ambilionsnivå för skogsvården. Skogsmarkens pro­duktionsförmåga bör utnyttjas väl även där de företagsekonomiska förut­sättningarna på kort eller medellång sikt för ett intensivt skogsbruk är ogynnsamma. Ett alternativ med högre produktionsutfall än altemativ 1 ligger då nära till hands. Länsstyrelsen kan likväl inle oreserverat förorda alternativ 2. Detta alternativ ter sig i vissa delar praktiskt och ekonomiskt svårgenomförbart och även i andra delar tveksamt med hänsyn lill övriga till skogsmarkerna knutna inlressen.

För skogsvården lillgängliga medel bör för överskådlig tid främst använ­
das för konventionella åtgärder på befintlig skogsmark.         Ändra åt­
gärder som dikning och gödsling av myrmark bör tillämpas först efter myc­
kel noggranna bålnadskalkyler och övriga överväganden i varje enskilt
fall.

Ett långsiktigt skogsbruk måste självfallet bygga på en god kännedom
om och hänsynstagande till de ekologiska förhållandena. Sak samma gäller
för allt naturvårdsarbete. Det finns således en gemensam utgångspunkt
men det är helt klarl atl vissa av naturvårdens mål slår i motsatsställning
lill det producerande skogsbrukels mål.         

Sammanfallningsvis vill länsstyrelsen därför anföra atl brister i analysen av många viktiga förhållanden gör det omöjligt att nu omsätta de skogspoli­tiska målen i kvantitativa termer.

2.67                                                                                    Statens råd för skogs- och jordbruksforskning: Gödsling.       Hur

stor del av gödslingsgivan, som lagras i humusen och mineraljorden för atl senare utlakas i samband med slutavverkning, är icke tillfredsställande ut­rett.

Dikning.------- Vi saknar i dag kännedom om- hur en dikning på­
verkar produktionen i angränsande skogsområden.

2.68                                                                                          Svenska arbetsgivareföreningen - Sveriges industriförbund:---------------------------------------------------------

Den av utredningen förslagna höjda ambitionsnivån när det gäller skogens
förnyelse och skötsel påverkar självfallet skogsindustrins råvarukostna­
der. ----- Ett alllför ambiliösl skogsvårdsprogram kan således motverka

sitt eget syfte.

2.69     Sågverkens råvaruförening: Allmänt. Dels måste effektiva program
uiarbelas om hur lövinslagel i nyskogen skall hållas nere, dels måste an­
vändningen av lövvirke ökas kraftigt för att ta igen underlåten lövvedsav-
verkning och för att löpande hålla lövtillväxlen i schack.

Den svenska skogen passar för produktion av 14- 15 miljoner kbm såga­de trävaror, 8 miljoner ton cellulosa och en del skivor. Della belyder all omfaitande cellulosaindustrikapacilel över landet bör avvecklas. Pågåen­de cellulosaindustriulbyggnad i södra Sverige sker således enligt Råvaru-


 


Prop. 1978/79:110                                                                133

föreningens mening utan råvarumässig täckning. En viss avveckling av sågverk i södra Sverige bör sannolikt också ske, för att god överensstäm­melse skall uppnås mellan skogens möjligheter och industristrukturen.

Vi måste inse atl industrin är för stor för den svenska skogen - industri­kapacitet måste läggas ner. Samhällets stöd till svaga företag urholkar branschens ekonomi - skogen kan därmed på sikt få svårt atl avsätta sitt virke till acceptabla priser - skogsvården kan komma i kläm.

Främmande trädslag. Uppenbarligen ger contortan i ungdomen god vo­lymproduktion, men dess kvalitetsegenskaper måste beskrivas mycket säkrare än i utredningen, innan den kan rekommenderas på det förbehålls­lösa sätt, som ulredningen gör.

2.70 Tjänstemännens centralorganisation: Kemiska bekämpningsmedel.
       Del bör också observeras att skogsbruket i alllför stor ut­
sträckning, synes ha gjort sig beroende av kemiska preparat för såväl
skyddsbehandling av skogsplantor som bekämpning av ej önskvärd löv­
skog. För att komma till rätta med dessa problem erfordras en väsentligt
ökad forskning och en helt annan satsning på förebyggande åtgärder än för
närvarande.

Dikning. Utredningen anger alt 25 procent av den lolala arealen myr­
mark skulle vara lämplig för dikning. Detta synes vara en väl hög uppskatt­
ning. ----- I första hand bör befintliga dikningsobjekt underhållas. Nya

dikningsprojekl bör utföras främsi i sumpmark.

Främmande trädslag. Utredningens planer på en introduktion av ett

främmande trädslag-- understödjes.--- Inplanteringen bör---

ske i begränsad takt för att möjliggöra en anpassning till nya forskningsrön
och prakliska erfarenheter. Dessulom talar del faktum att contortatallen i
huvudsak lämpar sig för massavedframställning för en tämligen begränsad
inplantering-- -.

2.71----------------------------- Landstingsförbundet:--- Förbundsstyrelsen vill   framhålla

att bedömningar av behov om ökad skogsproduktion inte får grunda sig på ett statiskt synsätt beträffande varken skogsindustrins produktionsinrikt­ning och lokalisering eller råvarans utnyttjande. Mot denna bakgmnd ser slyrelsen en precisering beiräffande skogsproduktionens omfattning som mindre angelägen.

----- Enligt förbundsstyrelsen är det synnerligen angelägel att      

denna intensifierade skogsvård organiseras och bedrivs i överensstämmel­se med sysselsättnings- och regionalpolitiska riktlinjer.

2.72--------------------------- Svenska naturskyddsföreningen: Kemiska bekämpningsmedel. Bio­
cidanvändning får inle vara ett normalt inslag i skogsbrukel och bör under­
kastas tillståndsprövning.- Användning av klorerade kolväten, i syn­
nerhet DDT, får inte förekomma ens tillfälligt.- Om andra biocider

lillåls i vissa situationer, t. ex. för lövbekämpning, bör skogsägaren betala
en avgifl----- .

Gödsting.  Motsvarande bör gälla för gödsling av skogsmark.         

Gödsling får inte ses som ell normall inslag     .

Dikning.-------- Undantagsvis kan det kanske vara möjligt att dika ytter­
ligare vissa arealer myrmark, men oavvisliga krav från naturvårdens sida
för att detta ska få ske är dels atl den akluella markens naturvärden klar­
lagts genom en tillfredsställande inventering, dels att dikningen föregås av
en allsidig tillståndsprövning.


 


Prop. 1978/79:110                                                                  134

Främmande trädslag. Användning av trädslag som är främmande för lo­kalen eller regionen måste i fortsättningen vara tillståndspliktig.

2.73     Svenska samernas riksförbund: Allmänt. SSR finner att skogsutred­
ningens förslag enligt i första hand alternativ 2 inte kan läggas till grund för
ett genomförande av förslagen utan en övergripande bearbetning som mås­
te beakta ekologiska synpunkter innefattande rennäringen på ett helt annat
sätt än vad som har varit rådande inom skogsutredningens arbete.

Gödsting.------- Pågående försök av renförsöksavdelningen inom lant­
bruksuniversitetet har klarl visat på att renen under i vart fall första året ef­
ter en gödsling undviker detla område.           Effekterna av utredningens

förslag enligt angivel alternativ 2 skulle följaktligen innebära alt belydande arealer i praktiken tas bort från rennäringens pågående markanvändning.

2.74                                                                  Friluftsfrämjandet: Allmänt. I linje med vår uppfattning att skogs­
mark skall brukas för många ändamål borde man       ha bedömt hur väl

de olika alternativen uppfyller de övriga mål som kan sättas upp.

Gödsling. Innan en ökad gödsling sker i större skala- bör forsk­
ningsresultat föreligga, som klart visar vilka följderna blir för hela eko­
systemet av en sådan åtgärd.

Dikning. Friluftsfrämjandet fömtsätter att varje ingrepp i våimarksmil-jön avgörs från fall till fall och först efter en noggrann bedömning av åtgär­dens ekologiska konsekvenser. Något beslut i denna fråga bör ej tas förrän Naturvårdsverket avslutat sin våtmarksinventering.

Främmande trädslag. Utredningen berör inte alls contortatallens in­verkan på skogen som rekreationsmiljö. Contortatallen kastar inte sina dö­da grenar. Detta påverkar skogen rent estetiskt och försämrar framkomlig­heten.

2.75     Miljöförbundet: Allmänt. Avsaknaden av ett miljövårdsanpassat
skogsproduklionsprogram, behandlat på samma sätt som de övriga pro­
gram som utredningen tagit upp, begränsar starkt möjligheterna att allsi­
digt diskutera de vägar som står till buds för en framtida skogspolitik.

Den skogspolitik ulredningen förordar innefattar en skogsskötsel i hu­vudsak enligt alternativ 2. De konsekvenser och risker för miljön detla skulle föra med sig är enligt vår mening så allvarliga att de inte kan accep­teras.

-------- En så snabb och omfaitande påverkan på skogsmiljön som alter­
nativets samlade effekter innebär skulle medföra otillåtligt stora risker.
Den hårda inriktningen på ökad virkesproduktion skulle dessutom starkt
försämra förutsättningama för hänsynstagande till andra intressen som
renskötsel, friluftsliv etc.

Beståndsanläggning och beståndsvård. Den förbättring av beståndsan­
läggningen samt det ökade utnyttjandet av förädlat skogsodlingsmalerial
som utredningen föreslår är väsentliga för att erhålla ett långsiktigt uthål­
ligt skogsbruk.---- Skogsodling på nedlagd jordbmksmark bör med tan­
ke på den markförstöring den innebär inte få förekomma i den utsträckning
som utredningen föreslår.-

Kemiska bekämpningsmedel. Man bör vara mycket vaksam på de lokala förhållandena när man väljer markberednings- och föryngringsmetod. Ut­redningens behandling av det gällande DDT-förbudet föranleder oss att med kraft påpeka att del ska stå fast.

----- Vi anser atl kemisk lövbekämpning skall upphöra vilkel bl. a. mo-


 


Prop. 1978/79:110                                                                 135

liveras av outredda effekter av giftanvändningen på lång sikt.          

Gödsting. Miljöförbundel anser att skogsgödslingen snarast ska upphö­
ra. -----

Dikning. Vi anser att ingen myrmarks- eller sumpskogsdikning bör få

förekomma i avvaktan på naturvårdsverkets våtmarksinventering.   

Främmande Irädslag. Skogsodlingsmaterial med utländsk härkomst bör
endast i yttersta undantagsfall användas bl. a. med tanke på deras biologis­
ka olämplighet i de svenska skogsekosystemen.       

2.76 Centerns ungdomsförbund: Allmänt. Enligt Cenierns Ungdomsför­
bund finns det inget alternativ i utredningen som vi kan ställa oss bakom.
Däremot vill vi besläml avvisa alternativ I och 2.        

Kemiska bekämpningsmedel. Centerns Ungdomsförbund har vid flera
lillfällen krävi alt all användning av kemiska bekämpningsmedel i skogen
skall förbjudas. Ett ekologiskt inriktat skogsbruk som bygger på själ v verk­
samma skogsbrukare är inte heller i behov av kemiska preparat       

Gödsting.------- CUF anser atl användningen av handelsgödsel i skogs­
bruket omedelbart ska stoppas.

Dikning.----- I den mån dikning kommeratt användas måste det ske i

marginell skala och på ett sådant sätl att de ekologiska förändringarna mi­nimeras.

Främmande trädslag. Fortsatt inplanlering av Pinus contorla (contorta­
tallen) måste stoppas.-

3   Skogspolitikens medel, allmänt

Utredningens allmänna ställningstaganden till olika skogspolitiska me­del har i mycket liten utsträckning föranlett kritiska synpunkter. Ett par re­missinstanser efterlyser andra medel än de av utredningen diskuterade.

3.1                                                                                    Statskontoret: Skogen är en råvara och en naturresurs av stor belydel­
se såväl för landets ekonomi som ur miljösynpunkt. Från samhällets sida
bör därför långtgående krav kunna ställas på skogens skötsel.. Statskonto­
ret ansluter sig till de allmänna synpunkter som ulredningen anför

beträffande skogspolitikens medel.

3.2              Riksrevisionsverket:         RRV vill understryka utredningens upp­
fattning --- om behovet av en fortlöpande uppföljning och utvärdering

av använda styrmedel.

3.3      Skogsstyrelsen: Även om en för skogsbruket gynnsam ekonomisk ut­
veckling kan förutsättas medge en hög grad av självfinansiering av skogs­
vården anser skogsstyrelsen liksom ulredningen att en rad skäl föreligger
för samhällel att underlätta för skogsägarna att finansiera skogsvården.
Utöver de skäl som utredningen anför vill skogsstyrelsen lägga det förhål­
lande som redan med dagens skogsvårdsintensitet är ett stort problem,
nämligen bristen på arbetskraft för skogsvården framför allt inom privat­
skogsbruket. Skogsstyrelsen har den uppfattningen, atl insatser från sam­
hällets sida som kan underlätta finansieringen av skogsvården också un­
derlättar en rekrytering av den erforderliga arbetskraften. Hur tillräcklig


 


Prop. 1978/79:110                                                                 136

arbetskraft över huvudlaget skall bli tillgänglig för utförandet av utredning­ens skogsproduktionsprogram är ett problem som utredningen måhända borde ha ägnat större intresse än vad mun gjort.

3.4 Domänverket:--- Utredningen borde--- mera utförligt ha moti­
verat sina förslag till utökade skogsvårdsåtgärder från miljömässig syn­
punkt. ----- Detta hade stärkt motiven för utredningens förslag.

-------- Även i fortsättningen bör skogsvårdslagen vara det främsta med­
let för skogspolitisk styrning.-

3.5 Länsstyrelsen i Södermanlands län:----------- Det är         nödvändigt att

man inte inför krav på åtgärder, som medför ökade råvarukostnader.

3.6    Länsstyrelsen i Kalmar län: Länsstyrelsen delar utredningens uppfatt­ning att del i fortsätiningen är nödvändigt med en viss kontroll av skogsin­dustrins kapacilelsutbyggnad och därmed virkesbehov.       

3.7    Länsstyrelsen i Gotlands län: Länsstyrelsen delar utredningens upp­fattning, att en viss kontroll av skogsindustrins kapacilelsutbyggnad är nödvändig även i fortsällningen. Vad ulredningen ullalar om informaiion, rådgivning och utbildning och om service lill de enskilda skogsägarna kan länsstyrelsen också ansluta sig till.

3.8    Länsstyrelsen i Örebro län: Då en ökad satsning på skogsvården

är positiv både för det framtida skogslillslåndet och för sysselsättningen bör den stödjas både genom lagstiftningsåtgärder och direkta statliga stöd­åtgärder.

3.9 Länsstyrelsen i Västmanlands län:--------- Bätire planering och bättre

kunskaper skulle utan tvivel kunna höja skogsproduktionen i landet påtag­ligt helt inom ramen för nu tillämpade normer och principer.

-------- Styrelsen utgår från att bönder och andra privata kommer att av­
verka i sina skogar i en lugnare takt än vad utredningen rent teoretiskt har

utgått ifrån;---- Som konsekvens av detla följer, atl produktion och

sysselsättning ej kan upprätthållas på önskad nivå i den nu befintliga skogsindustrin. Sannolikt måsle man räkna med nedläggning av äldre en­heter och med en myckel begränsad utbyggnad av nya. Någon form av etableringskontroll blir nödvändig.

3.10                                                 Län.sstyrelsen i Gävleborgs län:            Särskilt inom småskogsbrukel

lorde finnas risk för ett konjunkturberoende skogsvårdsprogram. Detta kan icke betraktas som tillfredsställande i synnerhet då del gäller verkligt långsiktiga åtgärder såsom beståndsanläggning. Vid fastställande av ett produktionsmål är det därför angelägel att samhällel genom stimulans och föreskrifier verkar för att utjämna av denna anledning förutsedda variatio­ner.

3.11    Länsstyrelsen i Jämtlands län: Länsstyrelsen tillstyrker utredningens förslag all ökade resurser satsas på rådgivning till skogsägarna och att skogsvårdsslyrelsernas servicefunktioner bibehålls.

3.12    Länjistyrelsen i Västernorrlands län:       Om man i dessa trakter

skall upprätthålla en hög virkesproduktion med krav på intensiv skogsvård


 


Prop. 1978/79:110                                                                 137

fordras atl samhället tar den del av kostnaderna som överstiger de före­tagsekonomiska intressena.

Länsstyrelsen anser att utredningen föreslår en riktig kombination av skogspoliliska medel främsi skogsvårdslagen, statsbidrag samt informa­tions- och rådgivningsverksamhet Därtill bör angränsande lagstifining rö­rande exempelvis jordförvärv och skogsbeskailning få en sådan utform­ning att en önskvärd skogspolitik inte motverkas.

3.13    Länsstyrelsen i Västerbottens län:           En förstärkning av rådgiv­ningsresurserna       är en nödvändighet för atl realisera program 2.

3.14    Svenska pappersindustriarbetareförbundet — Svenska skogsarbetare­förbundet — Svenska träindustriarbetareförbundet:----------------------- Förbunden vill

----- understryka vikten av att ålgärder vidtas för att få till stånd en ba­
lanserad prisutveckling som möjliggör en satsning på intensiva utveck­
lingsåtgärder, utan all induslrins inlernationella konkurrenskraft holas.

3.15                                              Svenska kommunförbundet:           Redan nu måste uttaget anpassas

så att sysselsättningen garanteras in på 2000-talet och någon ytterligare sänkning av virkesförrådet kan inte accepteras. Styrelseii anser att en spärr mol överavverkning måste införas i skogsvårdslagsiifiningen.

3.16                                                         Skogsindustriernas samarbetsutskott:        Kan alternativ 2 förverk­
ligas, skulle detta gradvis tillåta ett högre kapacitetsutnyttjande och sanno­
likt även viss virkesförbrukande nyutbyggnad. Effekten av ett praktiskt
genomförande av altemativ 2 är dock endast till mindre del på förhand dis-
konterbar och kan följaktligen inle i vad avser kapacitetsutvecklingen
inom industrin föregripas genom ytterligare nya utbyggnader krävande
ökad nettoförbrukning av svenskt virke under det närmasle årtiondet.

Del bör vidare observeras alt den av utredningen redovisade virkestill­
gången är baserad på den biologiska potentialen under det att den ekono­
miska tillgängligheten kan vara en annan.     

Under rådande förhållanden måsle för den närmasle framtiden alterna­
tiv 1 bli vägledande när del gäller bedömningen av skogsindustrins virkes­
försörjningsmöjligheter. -

Samarbetsulskollel vill---- framhålla att det nu konstaterade läget

kan föranleda en omprövning av den mycket detaljerade reglering av skogsindustrins virkesförbrukning som föreskrives enligt 136 a 8 BL i den lydelse den fått genom riksdagsbeslut våren 1976. Statsmaktens prövning av utbyggnader inom skogsindustrin ur råvarusynpunkt bör primärt kunna inskränkas till de fall där det rör sig om verkligt ny utbyggnad som medför väsentlig ökning i respektive företags netloförbrukning av virke.

Den återhållsamhet i virkesförbrukningen som framdeles kan visa sig er­forderiig bör företrädesvis åstadkommas genom frivillig samverkan inom ramen för en sålunda förenklad lagstiftning. Långtgående förberedelser för ett avtal om sådan samverkan har vidtagits.

3.17          Lantbrukarnas riksförbund — Sveriges skogsägareföreningars riksför­
bund: ---- Det måste------ vara ett samhällsintresse att stimulera de

kombinerade jord- och skogsbruksföretagen. Framförallt bör självverk-samhelen ökas. Samhällel bör därför bidra till en intensifierad satsning på rådgivning, information, utbildning, forskning och utvecklingsarbete inom detla område.


 


Prop. 1978/79:110                                                                138

Under senare år har tendensen till passivt ägande inom privatskogsbru­
ket förstärkts.--- Vi förväntar därför att jordförvärvslagstiftningen och

de skogspolitiska åtgärderna får en sådan utformning att aktivt ägande och brukande underlättas och stimuleras. I detta sammanhang kan också skat­telagstiftningen spela en framträdande roll.

3.18    Statens naturvårdsverk: En eventuell subventionspolitik för att inten­sifiera virkesproduktionen, t. ex. för skogsodling efter dikning av lorvmar­ker eller för atl främja effeklivare skogsodlingsmetoder får inle leda till att virkesproduktionsintresset överväger naturvårdens bevarandesynpunkter.

3.19    Sågverkens råvaruförening: Det svaga utbudet av slutavverknings-skog är av två skäl oroande. Dels underförsörjs sågverksindustrin, med produktionsbortfall som följd, och med en orimlig priskonkurrens mellan köparna om utbjudet virke, dels kommer pågående inordning av skogsbm­ket i långsiktiga skogsbruksplaner i olag; främst restaurering av gles gam­melskog och jämn tillförsel av plantskogsarealer i botten av omloppstiden.

Utredningen borde kompletteras med en kartläggning av de olika skogs­ägaregruppernas avverkningsbenägenhet och orsakema till nuvarande krafiigl neddragna akiivitei på framförallt de privata markerna. Om nämli­gen det låga utbudet slutavverkningar består trots, eller tack vare höga timnierpriser, måste ulbudsstimulerande åtgärder sannolikt vidtas.

3.20                                                  Svenska samernas riksförbund:  SSR vill också ta upp frågan

om tillskapande av en särskild fond till vilken skogsbmket skall avsätta medel att användas inom rennäringen för atl bestrida kostnader för den till­skottsutfodring och annat som redan i dag är nödvändig att vidtaga till följd av del betesbortfall skogsbruket åsamkar rennäringen.

3.21     Statens industriverk: Någon samhällsekonomisk analys som stöd för
del förordade produktionsprogrammet och de föreslagna förändringarna
av skogsvårdslagen och den statliga stödpolitiken till skogsbmkel har

----- inte genomförts av 1973 års skogsutredning.    En sådan analys

har emellertid genomförls av den tidigare skogspolitiska utredningen. Mot bakgrund bl. a. av denna utrednings analys står det enligt verkets uppfatt­ning klart alt starka samhällsekonomiska skäl talar för en mindre restriktiv regleringspolitik på skogsområdet - inte för en skärpning av denna politik.

Induslriverkel tillstyrker utredningens förslag att behålla kravet på kon­cession för nya skogsindustrier (Byggnadslagens 8 136 a), men anser att prövningsgrunden bör ändras från att avse förbmkningen av träfiberråvara till att avse en bedömning av de samhällsekonomiska effekterna av anlägg­ningens tillkomst.

4    Skogsvårdslagstiftningen

Förslaget till skogsvårdslag har fått ett i huvudsak positivt mottagande. Kritiska synpunkter och ändringsförslag rör främst detaljer som t. ex. den inledande bestämmelsen om skogsvårdens allmänna inriktning och be­stämmelsen om hur skogsmarken och därmed tillämpningsområdet skall avgränsas.


 


Prop. 1978/79:110                                                                139

4.1 Hovrätten för nedre Norrland: Allmänt. - - - Hovrätten vill då det
gäller förslaget till ny skogsvårdslag. från de synpunkier hovrätten när­
mast har alt företräda ifrågasätta behovei av en helt ny lag.            Del tor­
de ----- vara så att påtalade brister i den nuvarande skogsskölseln inte är

atl tillskriva en olämplig lagstiftning utan främst sammanhänger med bris­
tande resurser hos skogsvårdsstyrelserna. Till detta kommer att de flesta
av de föreslagna lagändringarna i och för sig skulle kunna vidtagas inom ra­
men för nu gällande skogslagsliftning.          

Hovrätten vill emellertid inte direkt motsätta sig att 1948 års lag ersattes av en ny lag, varigenom den ökade satsningen på skogsvården kommer till bättre utiryck.

Den föreslagna lagstiftningen synes på ett lämpligt sätl ge de grundläg­gande ramföreskrifter för skogsbmket som erfordras mot bakgrund av de mål som uppställts. Hovrätten tillslyrker därför den föreslagna lagen med de erinringar som nedan anföres. Reservationsvis anser sig dock hovrätten böra påpeka att lagen är ämnad alt ingå som en viktig del i den föreslagna skogspolitiken, där andra väsentliga delar utgöres av regler om statligt stöd till de i flera avseenden mycket långtgående förpliktelser, som enligt lagen och dess tillämpningsföreskrifter är avsedda att åläggas de enskilda mark­ägarna. Utan att dessa bidragsmöjligheter samtidigt närmare regleras bör åtgärder som ej kan anses företagsekonomiskt betingade ej åläggas mark­ägare i lag. / §    Hovrätten har i och för sig inget att erinra mot att lagen inleds med en

mera allmänt hållen paragraf. Det är angeläget att riktlinjer av ovan

angiven art ej erhåller en snävare utformning än som avsetts och inte i allt­för hög grad binder skogspolitiken vid mål som i framtiden kan komma att frångås. Beträffande såväl kravet på varaktighet som hög virkesavkastning

har sålunda utredningen anfört att det ej under alla omständigheter           

kommer att kunna ställas krav på åtgärder som fullt ut krävs för att uppnå dessa mål. Detta bör enligt hovrällens mening även komma till uttryck i lagtexten genom angivande av att målet för skogspolitiken bör vara en i hu­vudsak varaktig och hög virkesavkastning.

----- För att inle alltför ensidigt binda den framtida skogspolitiken bör

------ riktlinjerna utformas så att i såväl lagen som dess tänkta tillämp­
ningsföreskrifter utrymme ges för såväl kvantitets- som kvalitetstänkande.

----- Del förhållandet att önskemålen om skogsproduktion i vissa fall

får vika för andra inlressen bör om möjligt komma till klarare utiryck i lag­
texten som i nu föreslaget skick alltför markerat framhåller kravet

på virkesavkastning och därigenom ger en alltför ensidig bild av de riktlin­
jer som man vid skötsel av skogsmark bör rätta sig efter. I första hand bör
enligt hovrättens mening, på sätt nu gäller, stadgaiidet om hänsyn till na-
turvårdsinlressen ingå som en del i första paragrafens allmänna riktlinjer.
Inledande bestämmelser.--- Hovrätten vill helt ansluta sig till utred­
ningens  förslag att göra skogsvårdslagen tillämplig på all  skogsmark

----- . Hovrätten vill----- peka på att vissa ändringar bör göras i lagen

(1970:939) om förvallning av kyrklig jord, om den föreslagna skogsvårds-
lagen blir tillämplig även på kyrkans jord. Exempelvis bör de i nämnda lags
14 8 angivna allmänna riktlinjerna vad beträffar skogsskötseln utformas så
atl de överenssiämmer med riktlinjerna i den nu föreslagna skogsvårds­
lagstiftningen. Därjämte bör- de samordningsfrågor lösas som kan

uppstå i anledning av att olika organ enligt 1970 års lag och enligt den före­
slagna skogsvårdslagen skall handha lillsynen.          Angivna förhållan­
den talar för att skogsvårdslagen ej bör göras tillämplig på kyrkans jord


 


Prop. 1978/79:110                                                                  140

utan att angivna frågor löses och kyrkomötets samtycke erhålles.

----- I betänkandet framhålls--- i specialmotiveringen till 5 8 att

inte heller den nya skogsvårdslagen innebär någon inskränkning i samer­nas rätt till skog enligt rennäringslagen. Hovrätten anser att det även i en ny skogsvårdslag kan vara motiverat att uttryckligen erinra härom i lagtex­ten, lämpligen i anslutning lill lagens inledande paragrafer.

Anläggning av ny skog. Innehållet i förevarande paragraf (9 8) torde lämpligen sammanföras med bestämmelserna i 21 §.

Tillsyn.------ 1 lagtexten bör klart anges från vem tillsynsmyndigheten

har rätl att erhålla upplysningar och handlingar.

----- Genom att ej längre som riktlinje för skogsskötseln ange atl

skogsbruket skall ge tillfredsställande ekonomiskt utbyte för den enskilda markägaren kan krav på framförallt intensivare beståndsvård som den nya lagen ställer medföra att situationer uppkommer, där markägaren ålägges atl vidtaga åtgärder som ej kan anses företagsekonomiskt försvarbara eller som får anses särskilt betungande för honom. Utredningen har mot bak­grund härav uttalat att statligt stöd under sådana förhållanden bör utgå för erforderiiga åtgärder. Hovrätten delar helt denna uppfattning och anser för sin del att detla även bör komma lill ullryck i lagtexten. Det kan ske på så sätt att under rubriken tillsyn lämpligen införes ett stadgande om att för de fall skyldighet att vidlaga åtgärder enligt skogsvårdslagen med hänsyn till omständigheterna skulle framslå som oskäligt betungande, skall skogs­värdsstyrelse ej äga rätt att ålägga markägaren eller annan ansvarig att vid­taga åtgärden, därest skäligt bidrag till kostnadema ej kan erhållas.

Ansvar. 1 ansvarsbestämmelserna har utredningen valt att i huvudsak
straffbelägga brotl mol direkta föreskrifter som utfärdats i enlighel med be­
myndiganden i lagen och ej straffbelägga förseelser mot de genomgående
generella reglema i den ramlagstiftning skogsvårdslagen är avsedd att va­
ra. Mot ett så utformat sanktionssystem finns enligt hovrättens mening
ingenting att erinra.-- Frågan om utdömande av förelagt vite som an­
svars- och förverkandefrågor kommer att handläggas vid domstol med ta­
lerätt endasl för allmän åklagare. Hovrätten har ej heller något att erinra
mol detta.

----- Förverkande kan för närvarande bara ske av virke som någon

olovligen avverkar och ej om någon fälls till ansvar för andra brott mot skogsvårdslagen. För det fall en utvidgning av möjligheten att förverka vir­ke ej är avsedd - något som hovrätten för övrigt ej förordar - bör det i den föreslagna lagtexten klart anges vid vilka brott förverkande kan komma i fråga.

-------- Ansvarsbestämmelserna bör-- enligt hovrättens mening ut­
formas så atl det framgår att jämte markägare jämväl annan som äger för­
foga över skog och virke skall kunna fällas till ansvar för brott mot bestäm­
melserna i skogsvårdslagen.

Övrigt.-------- Hovrätten------ anser för sin del att det kan vara moti­
verat att i lagen ge anvisningar för fullföljd av talan   .

4.2 Fortifikationsförvaltningen: Inledande bestämmelser. Fortifikations­
förvaltningen motsätter sig inte, alt-- produktiv skogsmark tas in un­
der skogsvårdslagen under fömtsättning att vid lagens tillämpning hänsyn

tas lill rådande förhållanden. Förvaltningen fömtsätter dock att         öv-

ningsimpediment ej hänförs till skogsmark i lagens mening.

4.3 Kammarkollegiet: Allmänt. Kammarkollegiet tillstyrker i princip för­
slaget till ny skogsvårdslag.-


 


Prop. 1978/79:110                                                                141

Inledande bestämmelser. Kollegiet har övervägt humvida - i enlighet med vissa sliflsnämnders önskemål - en specialregel rörande ansvarighe­ten för kyrkans skog skulle i förtydligande syfte behöva intagas i skogs­vårdslagen. Med hänsyn lill bestämmelsen i 4 8 kyrkliga förvaltningslagen hur kollegiet emellertid funnit en sådan specialreglering kunna undvaras.

Avverkning.----- En utvidgning av begreppet bmkningsenhel har på

gmnder som närmare utvecklats i specialmotiveringen till 14 § ansetts kunna ske efter särskilt tillstånd. Förutsättningar för en sådan utvidgning

fär----- anses föreligga för kyrkans del med dess inom stiftet enhetliga

driftsledning. Kollegiet utgår från att en tillfredsställande reglering av en­heternas storlek kan ske stiftsvis med stöd av blivande tillämpningsbe­stämmelser.

4.4                                  Statskontoret: / fi.    1 texten till den föreslagna skogsvårdslagen

finns del inget krav på lönsamhetsberäkningar. Del krav på lönsamhet som likväl ytterst måste finnas är av samhällsekonomisk natur. Statskontoret tillstyrker att skogsvårdslagen ulformas i enlighel med denna princip.

Skogsutredningen framhåller att kraven på en riktig skogsskötsel givet­vis måsle anpassas lill vad som är ekonomiskt rimligt Statskontoret utgår ifrån all denna anpassning kommer till utiryck i generella riktlinjer för lill-lämpningen av skogsvårdslagen. Del bör inte vara möjligt atl medge un­dantag från produktionskravet i individuella fail med hänvisning exempel­vis till en rådande lågkonjunktur med tillfälligt låga virkespriser.

Avverkning.------- Det är enligt statskontorets mening angeläget att an­
mälningsplikten bibehålls.

Tillsyn. Det nuvarande domstolsförfarandel för att komma till rätta med överträdelser av skogsvårdslagen är krångligt och föga effektivt Del före­slås ersatt med ett administrativt förfarande som ger skogsvårdssiyrelser­na rätt atl ulfärda förelägganden. Statskontoret tillstyrker förslaget. Dess genomförande bör kunna underlätta skogsvårdsstyrelsernas lagtillsyn. För att undvika atl det drar onödigt långl ut på tiden innan skogsvårdsätgärder genomförs, bör del enligt statskontorels mening även i fortsättningen vara möjligt att träffa överenskommelser med markägarna.

4.5       Riksrevisionsverket: Allmänt. RRV delar utredningens uppfattning att
en ny skogsvårdslagsliftning lämpligen kan utformas som en ramförfatl­
ning innehållande grundläggande föreskrifier och alt denna kompletteras
med en tillämpningsförfattning med mera detaljerade bestämmelser.

Inledande bestämmelser. Enligi RRVs mening är det också lämpligt att, som utredningen föreslår, de grundläggande bestämmelserna i en ny skogsvårdslagstiftning görs tillämpliga på all skogsmark. Det kan dock no­teras all en sådan förändring kan få vissa organisatoriska konsekvenser ge­nom att tillsynsmyndigheternas ansvarsområde utökas.

Tillsyn.----- RRV finner utredningens förslag på denna punkl vara väl

mouverat.

4.6   Riksskatteverket: Inledande bestämmelser. RSV har ingen erinran mot
definilionen av skogsmark i 2 §. Definitionen överenssiämmer i praktiken
med den skogsmarksdefinition som finns i skogsvärderingsinstruktionen
     vilken tillämpas vid fastighetstaxering. RSV vill emellerlid i sam­
manhanget framhålla vikten av atl erhålla dels klara avgränsningar mot i
annan lagstiftning definierade ägoslag och dels enhetlig utformning av före­
kommande ägoslagsdefinitioner.------


 


Prop. 1978/79:110                                                                 142

Avverkning. RSV har ingen erinran mot definitionen av brukningsenhet i
14 8. Definilionen överensstämmer i princip med den indelning i taxerings­
enheter man använder vid fastighetstaxering.           

Övrigt. Angående tidpunkten för skogsvårdslagens ikraftträdande får RSV anföra följande. Reglema för allmän fastighetstaxering 1981 kan an­tas komma att i förekommande fall hänvisa till ägoslagsdefinitioner i annan lagstifining saml lill härför meddelade lillämpningsanvisningar. Del är där­för angelägel att berörda myndigheler hinner utarbeta dessa anvisningar så att de kan beaktas vid 1981 års fastighetstaxering.

4.7 Lantbruksstyrelsen: Inledande bestämmelser. Enligt 2 8 i lagförslaget
skall skogsvårdsstyrelsen pröva fråga om mark är atl anse som skogsmark.

Flera lantbruksnämnder-- anser att samråd mellan lantbmksnämnd

och skogsvårdsstyrelse bör äga mm i tveksamma fall eller då marken alter­
nativt synes kunna användas för jordbruksproduktion. Lantbruksstyrelsen
instämmer i detta--- .

Lantbruksstyrelsen har---- inga erinringar mot förslaget att all skogs­
mark, och då även lantbruksnämndernas egna innehav         underordnas

skogsvårdslagen.

Anläggning av ny skog. Lantbmksstyrelsen ansluter sig till utredningens

förslag----- . De skärpta kraven kan förväntas ha en positiv effekt ur

struktursynpunkt genom att passivi ägande forsvåras.

Avverkning. Lantbmksstyrelsen kan biträda förslaget att tillämpa jämn­hetskravet för varje brukningsenhet, men vill peka på vissa problem som kan uppkomma vid ägarbyten. När en viss fastighet som byter ägare och läggs till en annan fastighet, bildas en ny bmkningsenhel och avverknings­möjligheterna på den förvärvade fastighetens område förändras. Om områ­det läggs till en mycket stor enhet kan all slutavverkningsmogen skog få avverkas, medan avverkningsrestriktionerna kan komma att skärpas om del läggs lill en mindre, utvecklingsbar enhet. Följden härav blir att den mindre enheten som kanske bäst behöver göra tillköp, kommer i ett sämre konkurrensläge, genom att det blir svårare att finansiera förvärvet med av-verkningsinkomsler.

Finansieringsproblem kan också uppkomma vid förvärv i samband med generationsskiften eller vid nyelablering. Under elableringsskedet är av-verkningsbehovel normalt större än vad det är under senare delen av inne­havstiden.

Enligt styrelsens mening har utredningen inte beaktat dessa förhållan­den tillräckligt i de föreslagna undantagen från de allmänna avverknings­reglerna. Särskilt tillstånd till avverkning bör enligt styrelsens bestämda uppfattning utöver vad som föreslagils kunna få medges vid fastighetsför­värv för strukturrationalisering eller nyetablering på familjeföretag.

Genom att strukturförhållandena varierar mycket kraftigt mellan olika delar av landet finner lanlbruksstyrelsen skäl alt inle låsa den undre grän­sen för tillämpningen av jämnhetskravet till ett och samma belopp för hela landet.

4.8 Styrelsen för Sveriges lantbruksuniversitet: Allmänt. Styrelsen biträder
i allt väsentligt utredningens förslag, men vill ifrågasätta om inte lönsam­
hetsmomentet borde betonas starkare i själva lagtexten.

Inledande bestämmelser. Styrelsen anser att den anförda definitionen av skogsmark i vissa fall kan leda lill komplikationer. Detta kan illustreras med del fall att en markägare inom en avverkningstrakt t.ex. vill slutav-


 


Prop. 1978/79:110                                                                143

verka ett bestånd på s. k. bergimpedimenl, dvs. mark som producerar
mindre än en skogskubikmeter per hektar och år. Här föreligger enligt för­
slaget till skogsvårdslag inget återväxttvång och inle heller är lagförslagets
8 22 angående nalurvårdshänsyn direkt tillämpbart.  Mot denna bak­
gmnd vill styrelsen ifrågasätta om det inte vore lämpligt att utvidga skogs­
mark sbegreppet till att exv. innefatta all mark nedanför fjällgränsen, som
ej i väsentlig utsträckning används för annal godtagbart ändamål. Inom
denna vidare ram kan sedan skogsvårdslagens tillämpningsområde före­
skrivas på ett mer flexibelt och ändamålsenligt sätt än vad som nu är möj­
ligt. -----

4.9 Skogsstyrelsen: 1 §.- Då kravet om hög avkaslning även kan sä­
gas inrymma hög sysselsättning inom skogsbruket och rationellt markut­
nyttjande är del enligt skogsstyrelsens mening rimligt, atl de restriktioner,
som framför allt kommer att påverka valet av ambitionsnivå i skogspolili­
ken återspeglas i lagtexten nämligen de ekonomiska fömtsättningama och
hänsynen lill nalurvården.

Med ekonomiska fömtsättningar måste avses sådana som har såväl sam­
hälls- som företagsekonomisk anknytning.     Med begreppet måste

även generellt avses endast långsiktiga och varaktiga förhållanden, så att inte ambitionsnivån i skogsskölseln tillåts fluktuera med tillfälliga kon­junktursvängningar.

Inledande bestämmelser. Skogsbmket bedrivs också f. n. på icke pro­duktiv skogsmark. Vissa former av avverkningar kommer således att kun­na ske på impediment. Drivningsvägar, virkesupplag och skyddsdiken på impediment är i dag naturliga delar i skogsdriften.

Del är----- enligt skogsstyrelsens mening angeläget att en samordning

mellan olika lagstiftningar i definitionsavseende sker. Olika definitioner på
samma eller likartade begrepp kan verka förvirrande både for allmänheten
och vid lagtillämpning.---

Enligt skogsstyrelsens uppfattning fyller det föreslagna skogsmarksbe-
greppel ej de krav som tidigare redovisats. Ett vidare skogsmarkbegrepp
än del ulredningen föreslagil skulle bättre överensstämma med gängse
språkbruk och därmed underlätta tolkning och tillämpning av lagen. Inom
ett vidare skogsmarksbegrepp skulle skogsvårdslagens alla bestämmelser
undantaget de för anläggning av ny skog kunna lillämpas.   

Skogsstyrelsen föreslår att 2 8 utformas enligt följande.

Med skogsmark avses i denna lag mark, som ej i väsentlig utsträckning ulnylljas för annal godtagbart ändamål, och utgörs av

1.    produktiv mark varvid menas att den enligt vedertagna bedömnings­grunder kan producera i genomsnitt minst en kubikmeter virke om året per hektar

2.    impediment belägna nedom trädgränsen

3.    mark på vilken det bör finnas skog till skydd mot sand- eller jordflykt eller mol alt fjällgränsen flyttas ned.

Lagens 6- 10 88 äger ej tillämpning på impediment.

Utredningen föreslår att omläggning av skogsmark ej längre skall vara
beroende av tillstånd från skogsvårdsstyrelsen. Skogsvårdsstyrelsema an­
ses ändå fä möjlighet att ingripa genom att avverkning som görs för om­
läggning skall anmälas.-

Även texten i lagens 2 8--- bör verka i den riktningen att skogsvårds-
styrelserna får ett större inflytande över markanvändningsfrågoma.

Tillsammans ger detta intrycket av atl utredningen menar att markan-


 


Prop. 1978/79:110                                                                 144

vändningsfrågor vad gäller skogsmark har en större betydelse nu än tidiga­re och att skogsvårdsstyrelserna skall få större möjlighet att påverka dessa. Skogsstyrelsen delar denna uppfattning men menar att det då vore konsekvent atl i lagen eller förordningen ge skogsvåtrdsstyrelserna en ökad rätt till prövning av omläggning.

----- För de fall omläggning är aktuell för större områden, exempelvis

dämningar, kraftledningsgator, gruvbryining, vägbyggen, bebyggelse etc. vore det värdefullt om samrådsförfarandet vore inskrivet i bestämmelser­na.

Vad gäller inhägnad av skogsmark för vilt är nuvarande bestämmelser ej fulll tillfredsställande. Skogsvårdsstyrelserna bör beredas möjlighet att delta i samråd och beslul även i en sådan markanvändningsfråga och aktu­ella bestämmelser bör utformas i den riktningen.

----- Inte mycket synes vara att erinra mot att den reproduktionsplikl

som blir en följd av en avverkningsrättsinnehavares avverkning läggs på
skogsmarkens ägare. Att däremot      lägga hela ansvaret på skogsmar­
kens ägare för att avverkningsbestämmelserna följs kan vara tveksamt.

----- Ansvarsbestämmelserna borde indirekt även göra det möjligt att

straffa avverkningsrättsinnehavaren för medhjälp.

Anläggning av ny skog.-- Skogsstyrelsen tillstyrker de förslag som

utredningen gjort i detta avseende.

Avverkning. Skogsstyrelsen instämmer i ulredningens bedömning atl det
i ännu högre grad än vid den nuvarande lagens tillkomst är angeläget att ge­
nom lagbestämmelser ransonera den äldre skogen. 

Enligt förslaget skall också den nya lagen reglera vilka huggningsformer som ska vara tillåtna i den äldre skogen. Detta är en angelägen ändring av lagsiiftningen, då olämpliga genomhuggningar i äldre skog blivit allt vanli­gare vilket har medfört atl virkesförråden och därmed den löpande volym­tillväxten sjunkit.

Skogsstyrelsen ansluter sig helt till utredningens framförda förslag till
skäl för särskilt tillstånd.--

För att förhindra den situation som i dag ofta uppstår att på markägarens "uppdrag" bestämma den högsta tillåtna volym som får avverkas bör an­lingen i lagtexten eller i förarbetena uttryckligen anges alt det är viss av markägaren angiven (planerad eller påbörjad) avverkning som skall bedö­mas.

Vad gäller 16 8 föreslår skogsstyrelsen att ordet beslut utbyts mot för­handsbesked. Härigenom vinner lagtexten i tydlighet och ansluler till viss övrig lagstifining. Skogsstyrelsen bör få utnyttja medgivandet enligt 26 8 att föreskriva att särskilda avgifter uttas för sådani besked.

Skogsvårdsstyrelsema delar  enhälligt  den  posiliva uppfattning  som

framförts av  utredningen  beträffande anmälan om avverkning.       

Skogsvårdsstyrelsema har genom anmälningsplikten fått reella möjligheter
att genom rådgivning tidigt påverka återväxtfrågorna samtidigt som be­
stämmelserna om avverkning och naturvårdshänsyn kan lillgodoses på ett
praktiskt och enkelt sätt.- Anmälningsplikten har inneburit möjlighe­
ter för skogsvårdsstyrelsema att bygga upp rationella arbetsrutiner .

Svårföryngrad skog och skyddsskog.- Skogsstyrelsen tillstyrker

de förändringar som föreslagits .

Naturvårdshänsyn. Dikningen berör i hög grad naturvårdens inlressen. Ett väl etablerat samråd föreligger nu mellan skogsvårdsstyrelser och läns­styrelser vid sådan skogsdikning som utförs med statsbidrag och således i regel planläggs av skogsvårdsstyrelse. Den dikning som sker utan skogs-


 


Prop. 1978/79:110                                                                145

vårdsstyrelses eller länsstyrelses veiskap är av mycket begränsad omfatt­ning och avser då myckel små inom respektive fastighet lokaliserade före­tag. Dessa torde i ytterst få fall utgöra ett verkligt hot mot naturvårdens in­lressen. Skogsstyrelsen anser därför att ett formellt anmälningsförfarande

inte är motiverat--- Med hänsyn till att våtmarksinventering rimligen

snart bör komma till stånd över hela landet och en samrådsskyldighel re­dan föreligger enligt naturvårdslagen talar övervägande skäl mot utred­ningens förslag. Det föreslagna högre bidraget till skogsdikning torde ock­så innebära alt allt färre dikningsföretag utförs utan myndighetemas vet­skap.

Tillsyn. Beträffande detta kapitel vill skogsstyrelsen understryka värdet av den föreslagna modemiserade lagstiftningen som innebär en nödvändig effektivisering och förenkling i förhållande till sanktionssystemet i nuva­rande lag.

Ansvar. Skogsstyrelsen tillstyrker de förslag som framlagts under detta kapilel. När det gäller övergångsbestämmelsernas tillämpning punkt 6 för­utsätter skogsstyrelsen atl skogsvårdsstyrelserna även kan ombilda sådan överenskommelse som träffats med stöd av 12 eller 19 88 1948 års lag till motsvarande beslul enligt det nya lagförslaget.

4.10 Statens naturvårdsverk: Allmänt.---- Ser man skogspolili­
ken som en resurspolitik i vidare mening, vilket t. ex. har skett vid arbetet
med den fysiska riksplaneringen, framstår SVL som endast den del i mark­
resurslagstiftningen som begränsar sig till skogsdriftsektorn. Det måste
krävas av en allsidigt övergripande skogsresurslagstiftning att den har en
för samhället samlande målsättning och att de därunder sorterande sek-
torsinriktade lagarna, t.ex. SVL, ges sin speciella inriktning, men att det
gemensamma samhällsmålet skrivs in som portalparagrafer i de inledande
bestämmelserna till de olika sektorslagama.--------

Skogsdriften och den för detta ändamål avpassade SVL bör också sättas
i sitt sammanhang genom atl däri anges de för skogsbruket gmndläggande
lagar som reglerar markpolitiken, t. ex. jordabalken, fastighetsbildningsla­
gen, jordförvärvslagen, naturvårdslagen, miljöskyddslagen och som utgör
gmnden för ägarnas markutnyttjande.------- Behovet av en sådan övergri­
pande lugformulering är uppenbart och den är en förutsättning för att de
olika sektorsintressena skall kunna fungera i gott samförstånd. Den över­
gripande synen saknas även i nuvarande SVL.           Om SVL ändras nu

är del väsentligt atl den formuleras så att den passar in i en kommande övergripande målformulering som bl.a. bör bli resultatet av den fysiska riksplaneringen.

/ §.--------- Förslaget är ofullständigt och alltför otydligt. I stället föror­
das en formulering som motsvarar naturvårdslagens, förslagsvis:
"Skogsmark med därpå växande skog är en nationell naturtillgång som
skall skyddas, vårdas och skötas, så att den varaktigt ger människor, djur
och växter en god miljö och en med hänsyn till markens produktionsförmå­
ga och övriga allmänna intressen hög avkastning av virke och andra nyilig­
heier. Den är tillgänglig för alla enligt allemansrätten.

Närmare föreskrifter och åligganden om hänsyn enligt första stycket meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer".

Till följd härav bör--- 22 § strykas.

Inledande bestämmelser.- Frågan om vad som är att beteckna

som skogsmark kan få verkan bl.a. på ersättningsfrågor enligt NVL vid tolkning av vad som är att anse som pågående markanvändning. Det är

10   Riksdagen 1978179. I saml. Nr 110


 


Prop. 1978/79:110                                                                146

därför inle tillfredsställande ur nalurvårdssynpunkl alt skogsvårdssiyrel­
sen ensam skall pröva om mark är att anse som skogsmark.

Anläggning av ny skog. 1 §. Här bör ingå uttryckligt undantag för ur­skogsliknande skogar och andra skogar som ägaren i samråd med länssty­relsen vill bevara, så att de inle avverkas genom alltför nitisk lagtillämp­ning.

Avverkning. 11 §. Som punkt 3 bör lilläggas "Länsstyrelsen kan förord­na om hinder mot avverkning enligt naturvårdslagen".

17 8. Enligt de motiveringar som närmare framgår av verkels yttrande över den fysiska riksplaneringen sid. 116, bör ordet "avverkning" ersättas med "skogligt arbetsföretag". Del bör framgå att sådan underrättelse skall vidarebefordras till länsstyrelsen när natur och miljö påverkas av åt­gärden.

Svårföryngrad skog och skyddsskog.-------- Mark som avses i 2 8 punkt

2 har som regel stort intresse för nalurvården. Därför bör i 19 8 andra styc­ket lilläggas efter ordet skogsvårdsstyrelsen "i samråd med länsstyrel­sen".

Nalurvårdshänsyn. Det är angeläget att samrådsförfarande enligt NVL 20 8 tillämpas beträffande dikning och gödsling.

TiUsyn. 24 §. Med hänsyn till de delade meningar som förekommit mel­lan vissa skogsvårdsstyrelser och länsstyrelser om utlämnande av data för prövning enligt NVL bör här tilläggas ett andra stycke med lydelsen; "Det åligger tillsynsmyndigheten atl i mån av tillgång lämna länsstyrelsen erfor­derligt underlag för beslut enligt NVL".

25 8. Enligt verkets förslag--- bör efter första stycket infogas ett

nytt stycke med lydelsen; " Åtgärd enligt första stycket får även avse skog­
ligt arbetsföretag i avvaktan på länsstyrelsens prövning enligt naturvårds­
lagen". Avsikten härmed är att skogsvårdsstyrelsen skall kunna samarbe­
ta med naiurvårdsmyndigheterna så all t. ex. en planerad dikning eller av­
verkning som strider mot ett dokumenterat naturvårdsintresse skall

kunna stoppas i avvaktan på länsstyrelsens prövning av företaget enligt
t.ex.
II eller 20 § NVL.----

4.11 Statens planverk: Allmänt. Enligt planverkets uppfattning bör skyl­digheterna för markägarna enligt skogsvårdslagen inle utformas så katego­riskt att ett rimligt hänsynstagande till andra intressen och ett samutnytt­jande av skogsmarken försvåras.

Inledande bestämmelser. Planverket ställer sig positivt till föreslagen
vidgning av lagen lill att gälla all skogsmark. 

Skogsvårdsstyrelsemas verksamhet bör enligt planverkets uppfattning samordnas med såväl den kommunala markanvändningsplaneringen som andra regionala sektormyndigheters verksamhet. Kommuner och regiona­la myndigheter måste ges möjlighet lill inflytande på skogsvårdsstyrelsens verksamhet när andra intressen är berörda.

----- Byggnadsplaner för exempelvis fritidsbebyggelse innefattar i

många fall grönområden som består av skogsmark. Dessa marker måste i första hand ses som komplement till bebyggelsen och kan inte vara lämpli­ga för intensivt skogsbmk även om virkesproduktion alltjämt är möjlig. För alt tolkningssvårigheter inte ska uppstå anser planverket all del klart bör framgå att skogsmark som ingår i detaljplan inte omfattas av skogs­vårdslagen.

Naturvårdsliånsyn.---- Erfarenheterna från lillämpningen av dessa

bestämmelser som trädde i krafl 1975 är ännu för begränsade för att visa


 


Prop. 1978/79:110                                                                147

om intentionerna med lagstiftningen är tillgodoseddu. Tillämpningen av bestämmelserna kan dessutom bedömas endast mot bakgrund av dagens skogsbruk. Ett intensivare skogsbruk, vilket utredningen förordar ger and­ra förutsättningar vilka enligt planverkets uppfattning måste påkalla en omprövning av skogsvårdslagstiftningen i della hänseende.

4.12 Domänverket: Allmänt.--- Föreslagen uppdelning i ramförfatl­
ning och lillämpningsförfatlning enligt modern lagstiftningsteknik synes
ändamålsenlig.

/ .sV Utelämnandet av "ekonomiskt utbyte" är en viktig ändring. Även om den i prukiiken inte kommer att nämnvärt påverka laglillämpningen an­ser verkei ändringen vara principielll betydelsefull. Den understryker, att den långsiktiga hanteringen av den förnyelsebara naturresursen skog inte endast får styras av företagsekonomiska normer utan mera av samhäUs­övergripande resurspoliliska överväganden.

Inledande bestämmelser.-- Atl statens mark enligt förslaget skall

tas in under skogsvårdslagen är         en ändring av formell art, som till­
styrkes.

En reell skillnad blir. atl verket kommeratt inrymmas i skogsvårdsorga-
nisalionens tillsynsuppgift. För undvikande av administrativt dubbelarbete
förutsätter verket, att denna tillsyn i huvudsak kan ske via överläggningar
och information mellan verket och skogsvårdsorganisationer rörande pla­
ner och uppföljningsmliner.-

Domänverket - - - föreslår följande formulering av andra och tredje slyckel i 2 §;

"Vid bedömning av marks lämplighet för skogsproduktion skall hänsyn tas till möjliga förbättringsåtgärder, som är företagsekonomiskt eller sam­hällsekonomiskt försvarbara. Fråga om mark är att anse som skogsmark prövas av skogsvårdssiyrelsen.

Mark, som enligt vedertagna bedömningsgrunder inle kan producera minsl en kubikmeter om året per hektar, är undantagen från lagens tving­ande bestämmelser".

En sådan formulering skulle vara mera logisk. Dessutom skulle själva
lagtexien direkt ge ullryck för en mera dynamisk syn på markanvändning­
en. -----

Anläggning av ny skog. Verket har inget att erinra mot bestämmelserna
om anläggning av ny skog. Verket vill dock betona vikten av att de närma­
re föreskrifter, som där finns aviserade, inte blir alltför detaljerade. 

Domänverket belraklar del passiva ägandet av skogsmark som ett pro­blem för skogsnäringen och därmed samhällsekonomin. Därför välkomnar verket möjligheter för skogsvårdsstyrelsen atl framtvinga anläggning uv ny skog, då den befintliga uppenbart inle utnyttjar markens produktionsför­måga på lillfredssiällande sätl.

Avverkning.---- Den princip för val av slutavverkningstidpunki som

anges i 12 §, anser verket vara riktig. I denna fråga är det dock än mera
angeläget atl tillämpningsanvisningarna ges en sådan uiformning att en ra­
tionell hantering av skogarna inte äventyras.           

Utformningen av 13 8 medger en lolkning, som innebär all del viktigaste målet är att på mycket lång sikt (minsl en omloppslid) skapa mesta möjliga skog. Delta är naturligtvis i och för sig önskvärt. Verket ifrågasätter emel­lertid allvarligt om denna paragrafär ägnad att tillgodose samhällets intres­sen. Med hänsyn till skogarnas ålderssammansättning, som ovillkoriigen


 


Prop. 1978/79:110                                                                 148

medför en minskad tillgång på slulavverkningsbar skog om 20-50 år, mås­te det vara ett minst lika viktigt samhällsintresse, atl skogarna hanleras så alt mesta möjliga virkestillgångar finns lillgängliga vid den tidsperioden.

Beträffande definitionen av bmkningsenhel vill verket myckel kraftigt
understryka vad utredningen själv konstaterat, nämligen att för större
skogsägare bör bedömningar rörande jämnheten i virkesuttaget göras för
naluriiga arbetskrafts- och avsättningsområden.--------------- Det finns ingen an­
ledning att orsaka större skogsägare och även samhället stora inoptimal-
förlusler genom ell stelbent generellt jämnhetskrav per kommun.     

Naturvårdshänsyn.--- Enligt det nya förslaget skall den som bryter

mol föreläggande eller förbud enligt 22 8 kunna dömas till böter. Föreläg­gande eller förbud skall också kunna förenas med vite.

Om skäl anses föreligga för en sådan ändring, har domänverket inget att
invända.----

I praktiken har naturvårdslagens 19 8 och 20 8 fått liten tillämpning på skogsbruket. Ännu mindre anledning till detta finnes, om anvisningar till nya skogsvårdslagen görs tvingande. Intill gränsen för ersältningsbara in­trång på skogsbruket, bör skogsvårdsstyrelsema ha ansvaret fören funge­rande integrering av naturvårdsintressena i skogsvården.

Detta får som konsekvens, att skogsstyrelsen och skogsvårdssiyrelserna på ell annal sätt än tidigare måste ta ställning till de ekonomiska konse­kvenserna av föreskrifter och förelägganden meddelade med stöd av 22 § och förbundna med sankiionsmöjligheter.

4.13-------- Stiftsnämnden i Strängnäs: Inledande bestämmelser. Stiftsnämnden
finner all kravet på att lagen skall omfatta alla skogsägarekategorier som
rimligt------

Anläggning av ny skog. Med hänsyn till de stora arealer av oröjda ung­skogar anses del väsentligt att även ungskogsröjning innefattas av repro-duktionsplikien.

Avverkning. 13 §. Sliftsnämnden vill för sin del ej tillstyrka den katego­riska begränsningen av skogsägarens möjligheter att på ett ekonomiskt för­delaktigt sätt avverka mogen skog på små fastigheter.

14 8. För kyrkans del är det väsentligt att som bmkningsenhel få räkna ell stifts skogsförvallnings samlade skogsinnehav, vilket enligt gällande lag samförvaltas.

Skogsskydd. 20 8. Kyrkans speciella förvaltningsform nämligen, att stiftsnämnden förvaltar den pastoralsägda skogen gemensamt bör beaktas vid utformning av bestämmelserna.

4.14    Stiftsnämnden i Växjö: AUmänt. 1 den nya skogsvårdslagen bör enligt
utredningens mening den växtkraftiga skogen skyddas för atl inriktningen
mot en hög medelproduktion skall uppnås. Stiftsnämnden ansluter sig i
slort lill denna gmndläggande inrikining men vill samtidigt betona atl en
avvägning alltid måste ske mot lönsamhetskravet.

Inledande bestämmelser. Stiftsnämnden har ingel atl erinra mot atl den nya skogsvårdslagsiifiningen även kommer alt omfatta kyrkans skogar. Det finns knappast någon anledning varför samhället skulle slälla andra krav på kyrkans skogsbmk än på andra markägares.

Avverkning.------- Det är------- i många fall ej förenligt med en ratio­
nell hantering att i enlighet med förslaget sträva efter jämnhet i åldersför­
delning och produktion per brukningsenhet - i detta fall lika med ett eller


 


Prop. 1978/79:110                                                                149

några pastorats skogar. 1 stället bör för större rhärkägare innehavet inom exempelvis större industriers upptagningsområden eller inom områden som ur arbetskraftssynpunkl bör ha en enhetlig behandling vara föremål för denna jämnhet i produktionen.

4.15-------------------------------------------------------------------- Stiftsnämnden i Karlstad: Inledande bestämmelser. Utredningen
föreslår atl all skogsmark, således även kyrkans, omfattas av skogsvårds­
lagen. Stiftsnämnden finner för sin del inga större nackdelar härav    -.

Avverkning.---- Stiftsnämnden fär föreslå all sådana bestämmelser

utfärdas som innebär all stiftsnämndemas förvaltningsområde får utgöra den enhel för vilken jämnhet skall föreligga.

4.16     Stiftsnämnden i Härnösand: Anläggning av ny skog. Nämnden vill på­
peka att självföryngring är en möjlig föryngringsmetod på vissa marker.
Det är av vikt atl denna metod kan utnyttjas där så är lämpligt.

Bedömningen av röjningstidpunkl har i lagtexten som slöd skogens tät­het eller beskaffenhet. Dessa faktorer är de två viktigaste vid valet av röj­ningslid men hänsyn måsle också tas lill bl. a. risk för viltskador, snöbroll och andra kalamileter.

Avverkning.---- Nämnden fömtsätter atl särskilda regler utformas så

att brukningsenhetsbegreppet kan prövas att omfatta större enheter än kommun.

4.17-------------------------------------------------------- Stiftsnämnden i Luieä: Inledande bestämmelser.  Del praktiska

skogsvårdsarbetet på stiftets skogar har redan tidigare skett inom ramen för gällande skogsvårdslag varför det för stiftets skogsbruk enbart är posi­tivt att skogsvårdslagen ändras atl omfatta alla markägare.

4.18     Länsstyrelsen i Stockholms län: Allmänt. Skogsvårdslagen är en sek­
torslag som skall ingå som en del i den totala markresurslagstiftningen.
Övergripande samhällsintressen måste därför vägas in. Detta innebär att
även skogsbrukets friluftslivs- och naturvårdsinriktning måsle komma lill
klart ullryck som ett övergripande mål vid sidan av produktionsmålet re­
dan i skogsvårdslagens inledande bestämmelse.

Det är------- angeläget att en samordning av skogs- och naturvårdsla­
garna sker samt alt vissa frågeslällningar aktualiseras hos den arbetsgrupp
inom bostadsdepartementet som arbetar med ändringama i byggnadslag­
stiftningen.

----- Flera av paragraferna är så allmänt hållna att det kan bli svårt att

avgöra om myndigheternas anvisningar till och tillämpning av lagen verkli­gen överensstämmer med lagstiftarens mening.

/ ,■?. Första paragrafen bör kompletteras med en formulering som under­stryker vikten av atl skogsmark nyttjas på sätt som bäst gagnar samhället.

Inledande bestämmelser.--- Länsstyrelsen anser att även impedi­
ment bör omfattas av en ny skogsvårdslag     .

Inom byggnadsplaneområde, särskilt för fritidsbebyggelse, finns ofta re­lativt stora grönområden. Tveksamhet råder humvida skogsvårdslagen är

tillämplig. Länsstyrelsen anseratt så bör vara fallet.   Ensamordning

med byggnadslagstiftningen är angelägen. Det kan i detta sammanhang bö­ra övervägas om skogsvårdsstyrelserna skall åläggas viss samrådsskyldig­het vad gäller definitionen av skogsmark inom byggnadsplaneområde.

Författningsförslaget (3 8) anger inle lagens lillämpningsområde, endasl


 


Prop. 1978/79:110                                                                 150

undantagen härifrån. Stycket bör formuleras om så alt lagens tillämpnings­område först anges, därefier undantagen.

Avverkning.----- Erfarenheterna av anmälningsförfarandei är          

mycket goda. Utan sådan anmälningsskyldighet nödgas länsstyrelsen atl i allt siörre omfattning avgränsa samrådsområden enligt 20 S naturvårdsla­gen. Detta skulle innebära ett avsevärt merarbete för såväl länsstyrelsen som skogsvårdsstyrelsen. Länsstyrelsen vill därför starkt understryka be­hovet av att anmälningsskyldigheter bibehålles.

Det måste vidare anses vara lämpligt alt i lillämpningsförfatlning före­skriva samrådsskyldighet med länsstyrelserna beträffande sådana skogliga åtgärder som påverkar naturmiljön inom de områden som i riksplanesam­manhang angivits vara av särskilt iniresse för nalur- och kulturminnesvår­den.

Naturvårdshänsyn. Länsstyrelsen anser-- att anmälningsskyldig­
heter bör omfatia även skogsdikning.

Del är även motiverat alt i tillämpningsföreskrifter ta in en hänvisning till fomminneslagen och gällande förbud mot plantering inom fornminnes-område.

Även hänsyn till den allmänna miljö-, natur- och kulturminnesvården bör inbegripas i paragrafen (22 8)-

Tillsyn - Ansvar. Länsstyrelsen efterlyser slulligen dels bestämmelser som reglerar myndigheternas möjligheter att meddela undanlag från olika föreskrifter och bestämmelser, dels besvärsregler, innefattande instans­ordning m. m.

4.19 Länsstyrelsen i Uppsala län: Inledande bestämmelser.  Enligt

länsstyrelsens mening bör inte dikning och gödsling av impediment

medges utan prövning. En sådan ålgärd innebär ändrad markanvändning
och bör endast få ske efter ansökan från markägaren saml gemensam pröv­
ning av skogsvårdssiyrelsen och länsstyrelsen.         

Anläggning av ny skog. Länsstyrelsen tillstyrker i princip de olika regler
som föreslås för plantering och sådd av ny skog        .

Avverkning.----- De föreslagna avverkningsreglerna tillstyrks           i

princip. Del är givelvis nödvändigi atl all avsedd avverkning och förnyelse anmäls lill skogsvårdsstyrelsen som i sin lur samråder med länsstyrelsen då detta är nödvändigt.

Naturvårdshänsyn. Ulredningen skulle enligt sina direkliv också närma­re belysa de konsekvenser i miljöhänseende som nuvarande och framlida skogspolitik kan komma att leda till. Länsstyrelsen konsiaterar att utred­ningen dock inte utrett denna för nalurvården viktiga del av direktiven. I lagförslaget sägs endast att hänsyn till dessa intressen skall las vid skogens skötsel.

Det traditionella skogsbrukel har i mycket ringa ulsiräckning utgjort nå­got hot mol fornlämningsområdena. Däremot kan nya bmkningsmeloder som hyggesplöjning saml användningen av stora skogsmaskiner medföra alt fomlämningar skadas eller helt utplånas.

Problemen kan lill stor del undanröjas genom ulökal samräd mellan kul­turminnesvårdens representanter och skogsvårdsstyrelsema. 1 Uppsala län har sålunda skogsvårdsstyrelsen på senare tid överlämnat skogsbruks­planer till länsantikvarien för granskning och markering av inom planerna belägna kulturminnen.

I skogsvårdslagen finns besiämmelserom hänsynstagande till naturvår­dens intressen vid skötsel av skogsmark. Länsstyrelsen finner angelägel


 


Prop. 1978/79:110                                                                151

att också kulturminnesvårdens bevarandeanspråk på motsvarande sätt hävdas i lagtexten.

4.20                                                          Länsstyrelsen i Östergötlands län: 1 fi.      I annan jämförbar mark­
användningslagstiftning är det inte bara sektorintressel och hur dess mäl
skall uppfyllas som kommer lill uttryck. Andra samhällsintressen och be­
tydelsen i stort för samhällel poängteras. Länsstyrelsen förordar ulifrån
delta dels att naturvårdshänsynen skrivs in i I 8 nya lagen något mera mar­
kerat än föreslaget och dels att skogens betydelse för samhället som helhet

betonas.---- Jämfört med motsvarande riktlinjer i nuvarande lag, anser

länsstyrelsen alt förslaget är en klar förbättring såtillvida att de inle längre är en god förräntning på skogskapitalel som i första hand skall eftersträ­vas.

Inledande bestämmelser.---- Länsstyrelsen tillstyrker avgränsning­
en av begreppet skogsmark. Denna gräns bör enligt länsstyrelsens bestäm­
da uppfattning vara tillämplig även vid avgörande om pågående markan­
vändning. ----

1 lagtexten föreslås atl skogsvårdssiyrelsen skall pröva fråga om mark är all anse som skogsmark. Länsstyrelsen anser därvidlag atl del är något tveksamt att skogsvårdsstyrelsen som sektororgan ensam skall avgöra dessa frågor. Lösningen har dock praktiska fördelar, men länsstyrelsen an­ser atl skogsvårdsstyrelsen bör samråda med de organ som har atl bevaka de motstående intressena, oftast länsstyrelsen och/eller lantbruksnämn­den.

Anläggning av ny skog.----- Vad beträffar 6§ förutsätter länsstyrel­
sen alt det av anvisningar till lagen kommer att framgå hur nalurvårdsin­
tresset i della fall skall tillgodoses. Innan skogsvårdsstyrelsen enligt 7 8 fö­
reskriver avverkning och anläggande av nytt bestånd, bör samråd ske med
naiurvårdsmyndighei.

Naturvårdshänsyn. —r - Utredningens mening all samråd för sådana
arbelsföretag (våtmarksdikning) bör ske mellan företagare och naturvårds­
myndighet innan sädana inventeringar slutförts, delas av länsstyrelsen.
----- Länsstyrelsen anser dessa åtgärder väl motiverade under förutsätt­
ning att möjlighet kommer att finnas att med stöd av 20 8 naturvårdslagen
förhindra ell olämpligt dikningsföretag utan atl områdel för den skull behö­
ver avsällas som naluneservai eller nalurvårdsområde. Detta fömtsätter
ändring av 20 S naturvårdslagen.

----- Utredningens förslag att åsidosättande av naiurvårdshänsynen

skall vara straffsanktionerade tillstyrkes av länsstyrelsen.

4.21  Länsstyrelsen i Jonköpings län: Inledande bestämmelser.        

Länsstyrelsen anser att begreppei skogsmark och pågående markanvänd­ning måsle ses tillsammans, i annat fall försvåras länsstyrelsens arbete med säkerställande av skyddsvärd natur.

Anläggning av ny skog. Utredningen föreslår vidare att det i en ny skogsvårdslag skall införas en tvingande bestämmelse om hur skogsmark skall utnyttjas och vilka trädslag som skall väljas. Regeln kan ha ett berät­tigande men måste nyanseras så all för naturvården betydelsefulla marker kan sparas.

Naturvårdshänsyn.----- Det------- innebär atl skogsbrukets skyldig­
het alt ta viss hänsyn till naturmiljön ges en särställning jämfört med andra
arbetsföretags. Om sanktioner av denna typ skall kunna utdömas enligt
skogsvårdslagen måste detta fä till följd en ändring också av naturvårdsla­
gen.


 


Prop. 1978/79:110                                                                 152

4.22 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Allmänt. Länsstyrelsen anser liksom
utredningen, atl skogsvårdslagen är ett nödvändigt och viktigt styrmedel.
Utredningen föreslår att den nya lagen utformas som en ramförfattning,
vars närmare innebörd preciseras genom tillämpningsföreskrifter. Läns­
styrelsen finner dock all de föreslagna lagramarna i vissa fall är allt för vida
och därigenom lämnar även stora och viktiga principfrågor öppna för ad­
ministrativt avgörande.

/ §.------ Länsstyrelsen föreslår--- ett förtydligande av 1 §, så alt

det framgår klarl alt de ekonomiska fömtsättningama i skogsbmket skall vara ett av de krilerier som åsyftas med formuleringen "övriga förutsätt­ningar". På molsvarande sätt bör övervägas om inte strävan efter hög kva­litet också bör anges i samma paragraf.

Inledande bestämmelser. Länsstyrelsen vill i detta sammanhang fram­hålla all del är angelägel atl skogsvårds- och naturvårdslagstiftningen ses över, så alt definitionerna av skogsmark och begreppet pågående markan­vändning samt den s. k. tålighetsgränsen i samband med naturvårdshänsyn i skogsbruk överenssiämmer enligi de båda lagstiftningarna.

Anläggning av ny skog. Enligt förslaget skall gälla skyldighet atl anlägga ny skog "om ett skogsbestånds tillväxt på gmnd av gleshet eller olämpligt irädslag avsevärt understiger den tillväxt som är möjlig". Denna ovillkorli­ga formulering är olämplig enligt länsstyrelsens uppfattning. Den innebär atl del skulle strida mol skogsvårdslagens bestämmelser att ha kvar löv­skog, vilket i sin tur skulle strida mot skyldigheten att ta hänsyn till natur­vårdens inlressen i vissa fall. Det skulle t. o. m. kunna leda till att man blir skyldig atl avveckla produktiv barrskog till förmån för något annat snabb­växande trädslag eller s. k. energiskog, eftersom det avgörande kriteriet är "den tillväxt som är möjlig". Länsstyrelsen föreslår att 6§ formuleras mindre kategoriskt och dessutom så att möjlig tillväxt inte skall vara enda bedömningsgrund för huruvida ny skog bör anläggas.

4.23 Länsstyrelsen i Kalmar län: Allmänt. Länsstyrelsen finner det

rationellt och riktigt att lagen utformas som en ramförfattning med särskild lillämpningsförfatlning där detaljbestämmelserna kan ändras i takt med att skogsbrukssätlen förändras genom ny teknik m. m.

Länssiyrelsen lillsiyrker förslaget till ny skogsvård slag.      Det är

----- angelägel att ramlagstiftningen ges en mer distinkt utformning så att

tolkningen av skogsvårdslagen underiättas. Tillämpningsföreskriftema bör
utformas i samråd med företrädare för det praktiska skogsbmket och bli
föremål för remissförfarande.-

/ §. 1 paragraf 1 har man betonat att den bärande tankegången bör vara att åstadkomma en hög och jämn virkesproduktion. Det måste därför stäl­las stora krav på dess utformning så att inriktningen blir såväl nationaleko­nomiskt som företagsekonomiskt acceptabel. Från denna synpunkt är det betänkligt att den ekonomiska skäligheten inte kommer till uttryck i lagtex­ten. Enligt länsstyrelsens uppfattning bördetta liksom tidigare komma till uttryck i 8 I. Vidare bör under 1 § hänsyn till naturvårdens intressen anges på samma sätt som i nu gällande skogsvårdslag.

Inledande bestämmelser.- Länsstyrelsen finner del rationellt och

riktigt atl lagen skall omfatia all skogsmark    .

Anläggningar av ny skog. Länsstyrelsen anser det viktigt atl röjning in­går i beslåndsanläggningsfasen och atl röjning utföres till produktionsför­band. Del är även väsentligt alt det uppdämda röjningsbehov som i dag finns i möjligasle mån åtgärdas. Länsstyrelsen finner det därför angeläget


 


Prop. 1978/79:110                                                                153

all skogsvårdssiyrelsen fär förstärkta resurer för alt kunna påverka skogs­ägarna i denna riktning.

----- Det är nödvändigt att man i 86 punkt 3 definierar vad som avses

med olämpligt irädslag. Uldragel lill sin yttersta konsekvens skulle    

denna punkt kunna innebära att lövskog i större eller mindre omfattning

tvångsvis skulle avverkas för att ge plats åt barrskogsplanteringar   .

Lagpunkten kan få omfattande negativa konsekvenser för naturvården i slort. Länsstyrelsen anser att lagtexten på denna punkt bör omarbetas och ges en klarare utformning så att detta ej kan inträffa. Detsamma synsättet vill länsstyrelsen även anlägga på 8 7 vad avser så kallad urskogsbestånd, i vart fall tills dess invenieringar företagils som utpekar vilka urskogsbe­stånd som bör finnas kvar med hänsyn till naturvårdens intressen, för­slagsvis under en 10-årsperiod.

Avverkning.------- Anmälningsplikten vid slutavverkning ser länssty­
relsen som positiv.

Tillsyn. Det bör---- prövas om inle i 25 8 i lagförslaget skall intagas en

bestämmelse, som möjliggör att ett beslut om föreläggande eller förbud kan träda i kraft omedelbart utan hinder av besvär. Tillsynsmyndigheten skall således kunna förorda att dess beslut skall lända lill efterrättelse ome­delbart.

Övrigt. Det är en brist i lagförslaget atl besvärsbestämmelser helt

saknas i lagen.---

4.24     Fem av länsstyrelsens i Kalmar län ordinarie ledamöter (Christersson,

Johansson,  Kronblad, Nilsson och Schultz) samt två av suppleanterna

(Adolfsson och Jonsson) anför i reservation; Förslaget lill ny lag bedömer länsstyrelsen, bör ytterligare skärpas under paragrafen 7 lill följande lydel­se; Om skogsbestånd är så överårigt att markens virkesproducerande för­måga tillgodogöres i ringa utsträckning skall skogsvårdsstyrelsen föreskri­va att beståndet slutavverkas och ny skog anläggas.

4.25     Länsstyrelsen i Gotlands län: Allmänt. All den nya skogsvårdslagen
föreslås få formen av en ramförfatlning finner länsstyrelsen ändamålsen­
ligt

Inledande bestämmelser. Länsstyrelsen tillstyrker atl särskilt tillstånd inte längre skall krävas för omläggning av skogsmark för annal ändamål än

skogsproduktion.---- Liksom  utredningen  finner länsstyrelsen  det

angeläget atl skogsvårdsstyrelsen ges möjlighet atl påverka andra myndig­helers beslut om ianspråktagande av skogsmark, t. ex. för kraftledningar, vägar och större militära anläggningar. De berörda myndigheterna och or­ganen borde åläggas samrådsskyldighet med skogsvårdssiyrelsen i dessa frågor.

Förslaget alt skogsvårdslagen i fortsättningen blir lillämplig på all skogs­mark tillstyrkes liksom förslaget att skogsmarkens ägare skall vara ansva­rig enligt lagen.

Anläggning av ny skog.------ Utredningens förslag att utvidga röj­
ningsskyldigheten att avse röjning i produklionsfrämjande syfte tillstyrks.
Länsstyrelsen tillstyrker även förslaget att utvidga återväxtskyldigheten
vid skador på skogen. Även förslaget om skyldighet all sörja för återväxt
efter avverkning av bestånd, som genom gleshet, av annan orsak än av­
verkning eller skador, eller genom olämpliga trädslag har en oförsvarligt
låg tillväxt, tillstyrkes. Länsstyrelsen förutsätter då atl stor hänsyn i dessa
fall kan tas lill naturvårdens och andras intressen, eftersom bestånd av här


 


Prop. 1978/79:110                                                                 154

aktuellt slag ofta uigöres av lövskog, hagar och gärdesbuckur.

Det är inte acceptabelt atl skog av hög ålder eller rötungrepp självgalliar sig och förstörs. Ulredningens förslag om avverkning och återväxtskyldig-het i fråga om sådan skog tillstyrkes även.

Avverkning. Utredningens förslag beträffande regler för gränsdrugning­en mellan utvecklingsbar och ej utvecklingsbar skog tillstyrkes.

-------- AU jämnhetskravel slopas på de minsla enheterna tillstyrks ock­
så. Gränsen 50 m'sk i produklion bör kompletteras med en arealgräns,

förslagsvis 15 ha.-- Utredningen föreslår atl avverkning i framtiden

får bedrivas endust antingen som ändamålsenlig gallring eller som slutuv­
verkning som är ändamålsenligt för anläggning av ny skog. Länsstyrelsen
anser att detta i princip är riktigt och tillstyrker förslaget.       Länssty­
relsen anser, att mindre husbehovsuttag i fortsättningen bör kunna ske inte
som plockhuggning utan som ändamålsenlig gallring antingen i den rena
gallringsskogen eller vid behov i skog som i och för sig är slutavverknings­
mogen. Större husbehovsavverkningar bör kunna ske i form av ändamåls­
enlig slutavverkning.

Svårföryngrad skog och skyddsskog. Skötseln av de svårföryngrade skogarna och skyddsskogarna bör som utredningen föreslår även i fortsätt­ningen regleras genom särskilda bestämmelser i skogsvårdslagen.

Länsstyrelsen förutsätter all skogarna inom Gollands län i fortsättning­
en förklaras som svårföryngrade. All skogen på Avanäset på Fårö klassas
som skyddsskog är onödigt,- .

-------- Länsstyrelsen anser-- att nuvarande reglerom husbehovsut­
tag bör ändras så att de blir tillståndsplikliga såsom avverkningarna för av­
salu är enligt nuvarande lag och detta oberoende av om uttagen sker i form
av slutavverkning eller gallring.

Med hänvisning till det anförda avstyrker länsstyrelseji utredningens
förslag om att gallring skall få ske utan tillstånd. Länsstyrelsen anser att
----- tillstånd skall krävas för gallring i medelålders och äldre skog.

Länsstyrelsen förutsätter att utsyning i svårföryngrad skog även i fort­sättningen får ske kostnadsfritt och att stickvägsplanering får ingå i den

fria utsyningen.--- 1 fråga om skogar, som förvaltas av fackutbildad

personal, t. ex. statens och kyrkans skog, bör all utsyning kunna ske av ve­derbörande själva. Skogsvårdssiyrelsen gör vid tillståndsgivningen endast stickprovskontroller.

Enligt nuvarande regler krävs ingen särskild anmälan av avverkning inom svårföryngrad skog. Ansökan om avverkningstillstånd ersätter sådan anmälan. Länsstyrelsen förutsätter alt denna ordning får gälla även i fram­liden.

Skogsskydd. Vad ulredningen framför underdenna rubrik tillstyrks.

Murknadsjöring av skogsodlingsmalerial. Länsstyrelsen ställer sig posi­tiv lill utredningens förslag.

Nalurvårdshänsyn. Utredningens förslag tillstyrks.

Tillsyn. Länsstyrelsen tillstyrker det framlagda förslaget.    

4.26 Länsstyrelsen i  Blekinge län: Allmänt.   Länsstyrelsen ansluter sig

----- till ulredningens förslag lill ny skogsvårdslag.

Anläggning av ny skog.----- 1 ansluining lill förslagei till 5 7 i skogs­
vårdslagen vill länsstyrelsen erinra om. att överåriga bestånd av "natur-
skog" kan vara av slort intresse dels som s.k. genbank, dels ur natur­
vårdssynpunkt. 1 de fåtaliga fall där skogsvårdsstyrelsen kan antas behöva
tillgripa ett åläggande enligt denna paragraf bör därför samråd ske med
länsstyrelsen.


 


Prop. 1978/79:110                                                                155

4.27                                                        Län.sstyrelsen i Kristianstads län: / fi.          Inledningsvis slås       

fast principen om hög virkesavkastning. Länsstyrelsen tillstyrker detta
----- . Däremoi unser länsstyrelsen utt skäl inte föreligger atl ta bort hän­
synen till nuturvården ur I S trots ull det sladgas om naturvårdshänsyn i
22 S. Länsstyrelsen föreslåralt I S får följande lydelse. Skogsmark och där­
på vuxunde skog skall skötus sä att den varaktigt ger en med hänsyn till
murkens virkesproducerande förmåga hög avkastning varvid tillböriig hän­
syn skull lugus lill övriga allmänna och enskilda intressen.

Inledande besiämmelser. Länssiyrelsen anser all skogsmarksbegreppel i 1948 års lag är i stort behov av ändring. Ändringen bör dock enligt läns­styrelsens mening gå i en annan riktning än vad utredningen föreslår. Skogsmarksbegreppet bör anknytas till kommunernas översiktliga mark­användningsplaner. Härigenom löses även sådana frågor som utredningen avser lösu med 3 S i förslaget Oklarheterna om sambandet mellan begrep­pet skt)gsmark i skogsvårdslagen och begreppet pågående markanvänd­ning i t. ex. den fysiska riksplaneringen och naturvårdslagstiftningen skulle också kunna lösas. Länsstyrelsen ifrågasätter lämpligheten av att skogs­vårdsstyrelsen ensam skall avgöra vad som bör betraktas som skogsmark. 1 förstu hand bör detta vara en fråga för kommunerna i samråd med läns­styrelsen, skogsvårdsstyrelsen, lantbmksnämnden m.fl. d.v.s. i princip enligt vad som skell i den fysiska riksplaneringen. Det skogsmarksbegrepp utredningen föreslagil anser länsstyrelsen i ett icke ringa antal fall strida mot andra allmänna och enskilda intressen. Länsstyrelsen föreslår därför all det nuvarande skogsmarksbegreppel bibehålles i avvaktan på en ny ut­redning, som bör söka anknyta skogsmarksbegreppet till generalplanemäs-siga överväganden. Detta innebäratt de mot 882 och 3 i förslaget svarande delarna av gällande lag kvarslår. Länsstyrelsen tillstyrker att skogsvårds­lagen göres tillämplig för all skogsmark.

Anläggning av ny skog. Närdet gäller anläggning av ny skog har länssty­
relsen inget alt erinra mot lagförslaget under förutsättning av att hänsyn till
nalur- och miljövårdsiniressei och till enskilda intressen kommer till ut­
tryck i I S. Förslaget slår- i uppenbar slrid mol det allmännas slrävan

atl skydda lövskogsmiljöer och urskogsliknande bestånd av olika slag och
en varierande landskapsbild-- .

Nalurvårdshänsyn. I 22 8 om naturvårdshänsyn bör för tydlighets skull i andra siycket inskjutas "vad beträffar skogsmark".

4.28     Länsstyrelsen i Malmöhus län: I §. Enligt länsstyrelsens uppfattning
är målformuleringen för det framlida skogsbmkel alltför ensidigt inriktad
på virkesproduklion. En bättre och tydligare formulering vore exempelvis
.... varaktig virkesavkastning och hög volymproduktion med hänsyn till
miljö-, sysselsättnings- och lönsamhetskrav.

Inledande besiämmelser. Enligt länsstyrelsens uppfattning skall skogs­
vårdslagen ej gälla inom områden som avsatts som naturreservat, oavsett
om skogsbrukel regleras i reservatsbeslutet eller ej. Även om skogen inte
har något primärt skyddsintresse enligt reservatsbeslutet och därför kan­
ske ej reglerats, är skogen och dess skötsel av vital betydelse för upplevel­
sen av naturreservatet Reservatets skog bör därför skötas efter det syn­
sättet och skötseln helt regleras i skötselplanen.      

Avverkning.   Länsstyrelsen  vill  understryka  atl  avverkningsanmälan

även i fortsättningen skall inlämnas. Sekretessbeslämmelsema i

samband med anmälan bör slopas, då dessa onödigtvis försvårar handlägg­ningen.


 


Prop. 1978/79:110                                                                 156

Naturvårdshänsyn.--- Inom de områden som särskilt avgränsats av

länsstyrelsen enligt 4 8 kungörelsen (1974: 1029) om anmälan av skogsav­verkning eller enligt 20 8 naturvårdslagen synes det lämpligt att prövningen rörande naturvårdshänsynen endast sker enligt naturvårdslagen.

----- Länsstyrelsen föreslår att bestämmelsen om böter för brotl mot

naturvårdsföreskriftema i skogsvårdslagen utgår.

Övrigt. Länsstyrelsen föreslår att lagen förses med regler om fullföljd av talan mot beslut enligt lagen.

4.29     Länsstyrelsen i Hallands län: Naturvårdshänsyn. Utredningens starka
koncentration till produktionsförmåga och produktionsförutsätlningar har
medfört att de totala samhällsaspektema på utnytijandet av skogsmarken
kommit att behandlas mera översiktligt eller i vissa fall rent av bristfälligt.
Konsekvensema för naturvården och påverkan av kraven på rekreations-
möjligheterna har utredningen behandlat mycket kortfatiat och de direkta
miljövårdskonsekvenserna i form av hydrologiska effekter, försurning
m. m. har överhuvudtaget inte behandlats.

Det är erforderligt att skogsbmkets inverkan på naturmiljön penetreras
mera ingående än vad som nu skett. Länsstyrelsen anser det           moti­
verat, att hänsynen till naturvårdens intressen - precis som i nuvarande

skogsvårdslag - intages i den föreslagna lagens första paragraf       och

inte som i lagförslaget ges en mera undanskymd plats, om än med egen pa­ragrafbeteckning (22 8).

Övrigt.-------- Då lagförslaget medger att tillsynsmyndighet (skogssty­
relse och skogsvårdsstyrelse) utfärdar vitesförelägganden av måhända be­
tungande slag för enskilda får det anses vara av stor belydelse alt entydiga
besvärsregler införs i den nya lagen. 

4.30------------------------------------------------------------ Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Allmänt.      I stort kan

länsstyrelsen ansluta sig till det i utredningen framlagda förslaget till ny
skogsvårdslag--- .

----- De föreslagna skärpningarna av kraven på skogsbrukets skötsel

allmänt sett har stöd i statsmaktemas åren 1972 och 1975 meddelade rikt­
linjer för den fysiska riksplaneringen . Anledning har inte framkom­
mit att ifrågasätta rimligheten av sådana föreslagna skärpningar som på
ekologisk gmndval ger samhället större möjligheter att verka för ett bättre
utnyttjande av skogsmarkens resurser.

Inledande bestämmelser. Det kan konstateras att samordning av be­
stämmelserna angående statens och kyrkans skogar med övrigi jämförligt
skogsbmk framstår som ändamålsenlig          .

Naturvårdshänsyn.----- Som en allmän erinran om kopplingen till na­
turvårdslagen borde i ett tredje stycke i 22 8 anges att särskilda regler om
hänsyn till naturen kan gälla enligt förordnanden jämlikt 7-11. 19 och
20 §8 naturvårdslagen. Men det måste klart fastslås att "hänsynen till na­
turvårdens intressen" enligt 22 8 ej omsluter sådana vittomfattande ekolo­
giska samband som ligger i skillnaderna mellan de olika i utredningen stu­
derade produktionsprogrammen.

Med stöd av 22 § skall också den ansvariga myndigheten     i före­
skrifter från fall till fall specificerat kunna ange vilka naturvårdshänsyn
som skall iakttas vid avverkningar.-- Förändringen innebär en för­
enkling vad beträflär myndighetemas "inblandning" och kommer av den
enskilde skogsägaren sannolikt att uppfattas som en lindring i byråkratin.
Länsstyrelsen anser det rimligt att myndighetemas ansvar i dessa frågor


 


Prop. 1978/79:110                                                                 157

samlas till ett enda regionall organ och att alltså överfiyttningen av denna
befogenhet är ändamålsenlig.

Tillsyn.-------- Länsstyrelsen finner ingen anledning invända mot regler­
nas avsedda innehåll men vill göra följande kommentarer angående para­
grafernas innehåll; Om föreläggande inle efterkommes får enligt 25 S sisla
stycket myndigheten låta vidtaga ålgärder på den försumliges bekostnad.
Det bör i samma stycke anges atl sådan åtgärd i likhet med vitet skall anges
i myndighelens föreläggande.

Föreläggande jämlikt 25 8 gällerenligt lagförslaget markägaren som per­
son. Del betyder att föreläggandet upphör att gälla vid markägarbyie. För
att underlätta myndighetens arbete bör föreläggande i stället knytas till fas­
ligheten. ----

Ansvar.-------- Sannolikt skulle 27 § i lagförslaget avsevärt kunna för­
enklas utan att därvid avkall skulle göras på syftet.

4.31     Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Inledande bestämmelser. Ulredningen
föreslår att även statens och kyrkans skogar inordnas under skogsvårdsla­
gen. Länsstyrelsen ansluler sig hell till detta förslag.

Naturvårdshänsyn. Föreskriften- om "hänsyn till naturvårdens

inlressen" föreslås få en särskild lagparagraf. 8 22, som dessutom avses bli

förenad med straffsanktion . Denna förändring torde ge siörre lyngd

ål de föreskrifter som kommer att meddelas.

För all skapa bättre förståelse för atl omsorgen om den skogliga miljön
måsle ingå som ell normalt led i all skoglig verksamhet bör uttryckel "na­
turvårdens   intressen"   ersättas   av   uttryckel   "naturmiljön".      

----- Begreppet "naturmiljön" överenstämmer bättre med den totala

miljöhänsyn som skall prägla allt skogsbruk, t.ex. beiräffande dikning, gödsling och användande av biocider.

4.32     Fyra av lansstyrelsens i Älvsborgs län ordinarie ledamöter (Agardts-

son, Larsson, Peterson och Rudolfsson) en suppleant (Blomberg) samt na-turvårdsdirektoren (Rahmn) anmälde skiljaktig mening innebärande följan­de lillägg till slutet av avsnittet "Skogsbmket och miljövården"; "För att ytteriigare förbättra möjligheterna till miljöhänsyn i skogsbmkel anser länsstyrelsen ciel angeläget att anläggande av skogsbilväg, dikning och gödsling i känsliga områden blir samrädspliktiga arbetsföretag enligt 20 S naturvårdslagen".

4.33     Länsstyrelsen i Värmlands län: Allmänt. Något ekonomiskt kriterium

återfinns---- ej i lagförslagets första paragraf vilket länsstyrelsen anser

vara en brist. I övriga delar ansluter sig länsstyrelsen helt lill del lagda för­slaget.

Avverkning.------- Länsstyrelsen vill framhålla det angelägna i atl an­
mälningsplikten för slutavverkning kvarstår i i huvudsak gällande form.

4.34    Sex av ledamöterna i länsstyrelsen i Värmlands län (Jonasson, Sven Nilsson, Hult, Johansson, Carl Nilsson och Knutson) anför i reservalion; Evad gäller anmälningsplikten anser vi att den ej fyller någon positiv upp­gift.

4.35    Länsstyrelsen i Örebro län: Allmänt.- Länsstyrelsen delar ut­redningens uppfattning alt en        skärpning behövs om målen för sam-


 


Prop. 1978/79:110                                                                158

hållets skogspolitik skall uppnås och tillstyrker i allt väsentligt utredning­
ens lugförslug.---

Nalurvårdshänsyn. En detulj i lagförslaget som direkt kan beröra läns­
styrelsens tillämpning av naturvårdslagen är att sankiionsmöjligheter för
skogsvårdsstyrelsen nu införs även för naturvårdshänsynen i skogsvårds­
lagen. ---- Länsstyrelsen ser denna ändring som positiv.

Utredningen föreslär att skyldighet införs att anmäla planerad våtmarks­dikning lill länsstyrelsen för sumråd på samma sätt som nu gäller för hyg­gesplöjning. Länsstyrelsen tillstyrker detta förslag och vill som princip framhålla alt samråd med länsstyrelsen som naturvårdsmyndighet bör ske för alla sådana åtgärder inom skogsbrukel som innebär förändring i mark­användningen medun åtgärder inom pågående skogsbruk och de krav på hänsyn samhället ställer på dessa bör bedömas av skogsvårdsstyrelsen.

4.36--------- Länsstyrelsen i Västmanlands län: / fi.    Länsstyrelsen bedö­
mer, att det är nödvändigt, atl sådana anvisningar utformas til! lagen, att
skogsägarna ej tving;is atl lillämpa skötselmetoder som, ehuru lönsamma
för samhällel på lång sikl. blir olönsamma för de enskilda brukarna eller fö­
retagen. ---

Inledande bestämmdser. Länsstyrelsen noterar med tillfredsställelse, all även statens och kyrkans skogar skall inordnas under skogsvårdslagen.

Avverkning.------ Anmälningsskyldighet gör det möjligt för länsstyrel­
sema atl ha tillsyn över slutavverkningarnas uiformning och inverkan på
landskapsbilden. Della har varit till påtagligt gagn för naturvården. Anmäl­
ningsskyldigheten-- bör bestå.

Nalurvårdshänsyn. Länsstyrelsen ser med tillfredsslällelse, all bestäm­
melserna om skogsbrukets hänsynstagande till naturvårdens intressen nu
hänförs till en särskild paragraf i skogsvårdslagen.    I delta samman­
hang vill länsstyrelsen också uttala sin tillfredsställelse med förslaget om
att skogsvårdssiyrelsen i fortsätiningen skall kunna meddela vitesföreläg­
gande vid påtagliga avsteg från hänsynstagande till naturvården.

4.37    Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Avverkning. 8 17 bör kompletteras
med tillämpningsanvisningar med innebörd att anmälan bör ske innan åt­
gärd som binder avverkningen till visst utförande vidtages.

Nalurvårdshänsyn. Skogsvårdens och miljövårdens krav sammanfaller i
hög grad och behöver enligt nuvarande bestämmelser i skogsvårdslagen
och naturvårdslagen icke innebära något nämnvärt produktionsbortfall.
Länsstyrelsen--- vill understryka angelägenheten av att nuvarande be­
stämmelser och tillämpningsföreskrifter får fortsätta alt gälla utan utvidg­
ningar. ----

De följdbeslämmelser som införts rörande uraktlåtenhet all la föreskriv­
na hänsyn till naturvårdens intressen            bör vara tillfyllesl för all lill­
godose miljövårdens krav.

4.38    Sex av ledamöterna i länsstyrelsen i Gävleborgs län (Grenholm. Jo­
hansson, Birger Olsson, Johan A. Olsson, Sigfridsson och Sandgren) anför

i reservalion beiräffande I §;-- Vi anser att en klar formulering av

kravet på långsiktig lönsamhet borde ingå i lagtexten.

4.39------------------------------------------------ Länsstyrelsen i Västernorrlands län: I fi Länsstyrelsen kan ac­
ceptera 8 I under förutsäitning att "övriga förutsättningar" preciseras i
lillämpningsförfatlning till vad som är förenligl med ett ekonomiskt skogs­
bmk.


 


Prop. 1978/79:110                                                                159

Inledande bestämmelser. Länsstyrelsen tillstyrker att en ny skogsvårds­lag görs tillämplig på all skogsmark.

Definitionen av skogsmark (8 2) liksom prövning av vad som är atl anse som skogsmark (SS 2 och 3) tillstyrks. 1 de fall då det skall prövas om ett visst naturvårdsintresse är ett annat "godtagbart ändamål" med markan­vändningen bör samråd ske med naturvårdsenheten.

Anläggning av ny skog. Den föreslagna nya bestämmelsen i 8 7 om atl skogsvårdsstyrelsen skall kunna föreskriva att överårig skog skall avver­kas är begränsad lill klart överåriga skogar med låg eller ingen lillväxt. Förekomsten av sådana skogar är ringa men länsstyrelsen tillstyrker ändå att en sådan bestämmelse tas in i lagen.

Reproduktionsplikten föresläs i § 10 bli utökad att även omfatta röjning
av plant- eller ungskog. Trots att ett sådant stadgande väsentligt ökar
skogsvårdsstyrelsens tillsynsansvar till säväl tid som volym vill länsstyrel­
sen tillstyrka förslaget.-

-------- 1 svåra avsältningslägen kan- inte fullständiga åtgärder krä­
vas utan visst samhällsekonomiskt stöd. Var, när och hur detla skall ske
måste preciseras i tillämpningsföreskrifterna.

Avverkning.----- Länsstyrelsen tillslyrker förslaget- .

Nalurvårdshänsyn.--- Genom den egna paragrafen- kopplad

med sanklionsbeslämmelser kan naturvårdshänsynen           anses ha fåll

en stärkt ställning-- varför förslaget tillstyrks.

Tillsyn. Länsstyrelsen anser att de föreslagna nya reglema väsentligt
förbättrar skogsvårdsstyrelsens möjligheteratt när så behövs snabbt ingri­
pa och få rättelse till stånd inom rimlig tid.     

Ansvar. Länsstyrelsen har i sak inga invändningar mot i 8 27 föreslagna
ansvarsbestämmelser.-

4.40 Länsstyrelsen i Jämtlands län: AUmänl.   Så som förslaget lill

skogsvårdslag är utformat har den karaktären av ramlagstiftning och det är
därför av vikt all tillämpningsföreskrifter icke fastställs förrän de blivit
föremål för remissbehandling i samma omfattning som det nu remitterade
lagförslaget.---

/ §. I lagförslaget har kriteriet ekonomiskt utbyte i skötseln av skogs­mark och växande skog slopats. 1 stället föreslås "varakiig hög virkesav­kastning" som målsättning. Detta är tydligare och torde bli enklare att pre­cisera och göra likformigt rättvist mellan olika skogsägare.

-------- Länsstyrelsen föreslår--- att ett tillägg görs i lagen av följan­
de innebörd; "Ålgärder enligt denna lag utöver vad som för skogsmark­
ägaren är ekonomiskt skäligt skall vara tvingande endast om bidrag till täc­
kande av kostnadema för åtgärderna kan erhållas av allmänna medel".

Inledande bestämmdser.- Frågan huruvida mark är att anse som

skogsmark bör--- prövas i samråd med lantbruksnämnden i de fall frå­
gan avser mark som tidigare använis som åker eller bete.

----- För alt------- komplikationer ej skall kunna uppstå i framtiden

föreslår länsstyrelsen att i anvisningarna lill skogsvårdslagen intas regler som innebär att endast lagfaren ägare eller köpare som erhållit förvärvstill­slånd får avverka eller upplåta avverkningsrätt på fastigheten.

Avverkning. Länsstyrelsen ifrågasätter lämpligheten i att knyta ransone­ringsgraden för den slutavverkningsmogna skogen till en viss arealandel.

1 lagtexten bör ej fastläggas att kommun skall utgöra gräns inom vilken
sammanslagning till bmkningsenhel normalt skall ske.           


 


Prop. 1978/79:110                                                                 160

Svårföryngrad skog och skyddsskog. Länsstyrelsen anser---

atl tillstånd även måste fordras för röjning eller gallring.

4.41 Länsstyrelsen i Västerbottens län: I §.--- Mot bakgmnd av erfa­
renheterna från lillämpningen av nuvarande lag, där företagsekonomiska
synpunkter måst vägas in i samband med relativt kortvariga konjunktur­
ändringar, hälsas förslaget med lillfredsställelse.        Länsstyrelsen vill

------ ifrågasätta om inte kraven på åtgärder i svåra avsättningslägen i lag­
texten eller tillämpningsföreskrifterna borde kopplas till bidragsmöjlighe­
terna. ----

Inledande besiämmelser. Definitionen av skogsmarksbegreppet i för­slagets 2 S innebär en ändring såtillvida att dikningsvärda myrmarker inte

längre skulle betraktas som-- skogsmark. Detta förefaller mindre

konsekvent---- .

Slyrelsen anser det hell konsekvent, att även statens och kyrkans sko­
gar förs under skogsvårdslagen.------

Anläggning av ny skog. De föreslagna skärpningarna i kraven på be­ståndsanläggning och möjligheten alt genom åläggande sanera klart orän-labla bestånd, synes ändamålsenliga.

----- Åläggande om ulförande av reslskogsavverkning - liksom den

slutavverkning av överårig skog, som åsyftas i 8 7 — bör utformas så alt skogsägaren inte tvingas lill åtgärd vid en tidpunkt, då den skulle medföra oskälig förlust, alltså i en utpräglad lågkonjunktur.

-------- Länsstyrelsen ser det--- som mycket värdefullt atl möjlighe­
ter öppnas alt med lagens hjälp kräva utförande av röjning i rätt tid.

Avverkning.------- Länsstyrelsen måste---- erinra om att vi fortfa­
rande inte har fullgod kunskap om möjlighetema att utnyttja vissa fjällnära
marker på annal sätt än genom den förhållandevis extensiva bmknings-
form, som kallas fjällskogshuggning. En urkopplingsregel för dessa områ­
den, där irakthyggesbruk kan leda till oönskade effekter, bör finnas i likhet
med vad som är fallet i anvisningama till 14 8 i nuvarande skogsvårdslag.

Länsstyrelsen kan helt ansluta sig till utredningssynpunktema beträffan­de bestämmelserna om avverkning.

Länsstyrelsen förutsätter, att tillämpningsanvisningama till S 11 kom­mer att starkt betona vikten av att avverkningsmetoderna vid gallring mås­le vara skonsamma mol mark och kvarstående bestånd.

----- Länsstyrelsen anser det--- angeläget alt anmälningsplikten

bibehålls också fortsättningsvis.

Nalurvårdshänsyn.--- Länsstyrelsen ansluler sig härtill, men del är

samtidigt styrelsens uppfattning atl, om konkreta förelägganden med vite skall kunna utfärdas, måsle tillämpningsföreskrifterna preciseras jämfört med de nuvarande.

Tillsyn. Länsstyrelsen har intet att invända mot att det nu gällande förfa­
randel med överenskommelse utbyts mot ett föreläggande. 

4.42    Sju av ledamöterna i länsstyrelsen i Västerbottens län (Eriksson, Hed­lund. Hellgren, Löfstedt, Nilsson, Schmidt och Svanberg) anför i reserva­tion; Vi instämmer i ulredningens konstaterande att en god lönsamhet för skogsbmket är en förutsäitning för att uppnå det förordade höga produk­tionsmålet. 1 följd härav bör frågan om lönsamheten på lämpligt sätt inskri­vas i skogsvårdslagen.

4.43    Länsstyrelsen i Norrbottens län: AUmänl. Den allmänna modemise-


 


Prop. 1978/79:110                                                                 161

ringen uv lagens utformning och förenklingen av procedurreglerna hälsas med stor tillfredsställelse.

Inledande bestämmelser.- Länsstyrelsen tillstyrker slopandet av

omläggningsbeslämmelsema men anser atl tilläntpningsföreskrifierna bör utformas så att längre anmälningslid tillämpas när avverkning föranleds av all mark skall nyttjas för annal ändamål än skogsproduklion.

Anläggning av ny skog. Den nya bestämmelsen om avverkning av över­årig skog torde inte i dagslägel kunna bilda underlag för ingripande i speci­elll många fall men principen alt i lagen införa gardering mot destruktiv överhållning motiverar bestämmelsen.

4.44 Delegationen för företagens uppgiftslämnande: Avverkning.     

DEFU ifrågasätter om inle ulredningen i siörre utsträckning borde ha övervägt olika former av undantagsrapportering eller dispensförfaranden i stället för ett allmänt anmälningsförfarande. Anmälan om avverkning för

omläggning är ell exempel där delta borde vara möjligl. Enligt

DEFUs mening bör nian--- kunna förutsätta att befogenhelema inom

skogsvårdslagens ramar definieras så tydligt all del slår klarl för den en­skilde skogsägaren vad som är tilläiei. En anmälan som inte föranleder nå­gon reaktion från myndigheten skulle då kunna undvikas.

4.45     Institutet för skogsförbättring: Marknadsföring av skogsodlingsmale­rial. Utredningen framhåller behovet av kontroll och dokumentation när del gäller skogsodlingsmalerial eftersom användningen av sticklingar framdeles kan komma ifråga i större skala och nya kategorier plantprodu-center kan komma in i bilden. Det är vikligl att betona detta samt atl un­derstryka alt en eventuell användning inom skogsbrukel av klonmaterial (t ex. sticklingar) kräver en uppläggning av skogsodlingen som garanterar erforderlig variation inom skogsbeståndet och regionen. Bestånd som gmndats på ell fåtal kloner eller kloner som år efter år fått dominera skogs­odlingen inom en del av landet kan eljest utsätta skogsbruket för stora framtida risker i form av t. ex. svamp- och insekisangrepp.

4.46     Hushållningssällskapens förbund: Även om förbundet finner, atl flera av bestämmelserna i den nya skogsvårdslagen blir betungande för skogs­ägarna, vill förbundel icke molsäila sig dem.       

4.47     Lantbrukarnas riksförbund — Sveriges skogsägareföreningars riksför­bund: Allmänt. Vi delar i många siycken ulredningens syn på ambilionsni-vån för de framlida skogsvårdsinsatserna och de krav som bör ställas i en ny skogsvårdslag. dock med reservalion för att en bristande lönsamhet i skogsbrukel kan komma att lägga hinder i vägen.

Vi anser alt kravel på lönsamhet i skogsbrukel inte kan efterges. Det måste därför framgå av skogsvårdslagcn alt skogsbruket skall bedrivas med en ekonomisk målsättning som grund.

Vi delar utredningens uppfattning att den nuvarande lagstiftningen är i
behov av översyn och vi är i slort positiva lill den inriktning det presente­
rade förslaget har fått.-

Vi kan inte godta en ordning där tillsynsmyndigheten ges myckel stor
frihet att utforma lagens faktiska innehåll.    

Vi vill därför yrka på att lagtexten skall vara så precis i sin utformning att inga oklarheter kommer all råda om vad som avses.

Vi förutsätter alt företrädare för olika intressenter inom skogsnäringen

11    Riksdagen 1978179. I saml. Nr 110


 


Prop. 1978/79:110                                                                162

får möjlighet atl delta i utformningen av den nämnda tillämpningsförfatt­
ningen. ----

/ fi. Vi har i och för sig inget att invända mol att del i paragrafen införs
ett krav på "hög virkesavkastning". Vi vänder oss emellertid med skärpa
emot all paragrafen får en sådan formulering atl ingen hänsyn tas till
skogsbrukels krav på lönsamhet

Vi vill därför föreslå all 1 S får följande lydelse; "Skogsmark och därå växande skog skall skötas så atl den varakiigt ger en med hänsyn lill mar­kens virkesproducerande förmåga hög virkesavkastning och så att ett till­fredsställande ekonomiskt ulbyle vinnes".

Inledande bestämmelser. Vi godtar det förslag lill lydelse som paragra­fen (om skogsmark) fått. Den förändring av begreppet skogsmark som föreslås finner vi motiverad.

Vi förutsätter atl det inte finns något samband mellan begreppet pågåen­de markanvändning i naturvårdslagens ersättningsregler och skogsvårdsla­gens nya skogsmarksbegrepp.

Anläggning av ny skog. § 8. 1 paragrafens andra stycke sägs; "Närmare föreskrifterom föryngringsmetod, markberedning, sådd, plantering, plant­skogsvård eller andra åtgärder meddelas av ...".

Vi anser alt denna beslämmelse kan komma atl medföra en olämplig de­taljstyrning av återväxtarbetets ulförande och föreslår därför alt paragra­fens andra stycke skall utgå.

Avverkning.------- Vi anser------ alt bestämmelsen om generell för­
handsanmälan skall slopas. Vi kan däremot se vissa motiv för en obligato­
risk anmälan i efterhand vid slutavverkning och föreslår därför en utred­
ning om formema för en sådan.

I från naturvårdssynpunkt speciellt känsliga områden bör även i framti­den någon form av förhandsanmälan vara aktuell.

Naturvårdshänsyn. Liksom ulredningen anser vi att de principer som låg till gmnd för alt i SVL 1975 införa en aklsamheisregel med hänsynsta­gande till naturvårdens intressen också bör gälla i fortsättningen. Det är vår uppfattning att erforderlig hänsyn till naturvårdens krav på den över­vägande delen av skogsmarken kan tillgodoses med de åtgärder som åsyf­tas i denna regel.

Utredningens förslag att överföra naiurvårdshänsynen lill en särskild paragraf i SVL och att sanktionsbelägga denna innebär att man tillskapar två lagar med samma syfte och delvis samma verkningsområden. Vi anser det i och för sig felaktigt att i två författningar reglera samma frågor med vad det innebär att i lag söka fastlägga gränser för vad markägarna bör låla. Trots della kan vi ansluta oss till ulredningens uppfattning att det kan vara ändamålsenligt att låta SVL styra viss naturvård.

Vi menar----- att det hänsynstagande som kan bli aktuellt enligt SVL

måste underordnas det krav - enligt första paragrafens lydelse i vårt för­slag - som stadgaratt skogen skall skötas så att "tillfredsställande ekono­miskt utbyte vinnes".

Som 8 22 har utformats i utredningens förslag öppnar den möjligheter för regering eller lillämpningsmyndighet att gå in med förelägganden som nu inle kan överblickas. Vi anser därför att det på denna punkt måste ska­pas klarhet vid utarbetandet av ny skogsvårdslag.

Vi föreslär att 8 22 ges följande lydelse: "Vid skogens skötsel skall hän­syn tagas till naturvårdens intressen inom ramen för vad som sladgas i första paragrafen."

Vi förutsätter vidare all handläggare av SVL respektive NVL har klara


 


Prop. 1978/79:110                                                                 163

gränser sinsemellan. Markägarna måste kunna kräva full klarhet i vilken myndighei som har ansvar för en viss fråga.

4.48                                                                Skogssällskapet: Inledande besiämmelser.      En ny skogsvårds­
lag skall gälla samtliga skogsägare. Mot denna utökade giltighet torde intet
vara att erinra men om den nya skogsvårdslagen skall få erforderlig effekt
måste skoesvårdsslvrelsernas oersonella resurser väsentligt utökas.

Nalurvårdshänsyn.---- 1 sin omfattande prakliska verksamhet med

avseende pä lälorlsnära skogsbruk har Skogssällskapel funnil att konflik­ter med allmänheten uteblir i de fall skogsstyrelsens anvisningar till skogs­vårdslagen av 1975 tillämpas med urskiljning och omdöme.

4.49                                                               Sveriges häradsallmänningsförbund: / .s''.        Från värt förbunds

sida vänder vi oss mot atl lönsamhelskravei, som det är formulerat i nu
gällande lag, upphäves.-

Avverkning.----- Vi ulgär från att S 14 får tolkas så att om exempelvis

en häradsallmänning är belägen i mer än en kommun, allmänningen som
sådan betraktas som en brukningsenhet       

4.50                                                                       Skogsindustriernas samarbetsutskott: Allmänt.    Samarbetsul­
skottet förutsätter vid sill ställningstagande till lagförslaget att tillämp­
ningsanvisningarna kommer att i allt väsentligt baseras på de analyser och
uttalanden som återfinnes i betänkandet Del är vidare angeläget att till-
lämpningsanvisningarna lämnar ett så stort utrymme som möjligt för an­
passning lill de starkt skiftande förhållanden som kännetecknar skogsbru­
kel. För uppnående därav måste tillämpningsanvisningama utarbetas i nä­
ra kontakt med förelrädare fördel prakliska skogsbruket.

I §.------ Enligt vår uppfattning har- ulredningen på flera ställen

i betänkandet understrukit att de ekonomiska förutsättningarna ytterst blir avgörande för den intensitet med vilken skogen kan skötas och alltså även för de krav som skall kunna ställas på skogsägarna. Mot bakgrunden av den oklarhel. som tycks råda på denna vikliga punkl vill vi föreslå en om­formulering av 8 I av vilken klarl framgår att de ekonomiska förutsättning­ama för skogsbruket skall utgöra ett av de kriterier som åsyftas med for­muleringen "och övriga förutsättningar".

A\'\erkning.----- 1 strävandena atl så snabbi som möjligt uppnå en

hög och värdefull tillväxt är en riktig prioritering av slutavverkningsobjek-ten av grundläggande belydelse. S 12 kan vid en bokstavlig tillämpning molverka en sådan inrikining. Del främsla kriteriet för en slutavverkning bör icke vara åldern utan tillväxtens storiek i relation till den möjliga till­växten jämte det aktuella beståndets trädslagsblandning och kvalitet. Den­na synpunkt måste komma till klart uitryck i tillämpningsanvisningama.

-------- En restriktiv tillämpning av jämnhetskravet på enskilda bruk­
ningsenheter kan med hänsyn till den stora variation i skogens ålder som
föreligger mellan olika brukningsenheter lätt leda lill underavverkning.

----- Vid ularbetandel av föreskrifterna lill 8 14 bör särskili observeras

atl kommunen endasl undantagsvis är en lämplig enhet inom bolagsskogs­bruket. Vi förutsätter därför alt som hittills förvaltningsenhet eller annan för företagel gällande resultatsenhel skall få utgöra brukningsenhet i lagens mening. Inte minst viktigt är detla för möjliggörande av en effektiv och långsiktig planering av sysselsättningen.

Beträffande skyldigheten att i enlighel med 8 15 slutavverka skog vill vi understryka atl begreppei "inom skälig tid" i 8 6 punkt 3 måste ges en med


 


Prop. 1978/79:110                                                                 164

hänsyn till vederbörande skogsägures ekonomiska situation anpassad till­lämpning.

Nalurvårdshänsyn.   Utredningen föreslår--   att skogsvårdslagens

naturvårdsföreskrifier--- skall  förenas   med  sanktionsmöjligheter.

Del hade varil önskvärt all parallelll härmed de i många avseende mol-sägelsefullu eller överlappande beslämmelserna i skogsvårds- resp. natur­vårdslagarna och för dessa gällande lillämpningsanvisningar hade lagils upp lill behandling av ulredningen i syfte atl uppnå klarlägganden och för­enklingar. Del är en rimlig begäran att en skogsägare skall kunna vela vil­ken lugsliftning och vilken tillsynsmyndighet han i olika situationer har atl hålla sig lill. En översyn av hela problemkomplexet bör komma lill stånd. I avvuktun härpå måsle vid utarbetandet av tillämpningsanvisningarna till den nya skogsvärdslugen lillses atl klarast möjliga gräns kommer atl före­liggu till nuiurvårdslugens kompetensområde.

Samuibeisuiskotiel anser alt de naturvårdskrav som fortsättningsvis skull regleras via skogsvårdslagen och dess anvisningar bör avse den all­männu hänsyn som rimligen kan begäras av skogsägaren. Längre gående krav på skogsbruket, vare sig de ställes enligt naturvårdslagen eller skogs­vårdslagen, måste - pä samma sätt som enligt naturvårdslagen nu gäller vid avsevält försvarad markanvändning - föranleda rimlig ekonomisk er­sättning till skogsägaren.

Ansvar. Ifrågu om Övrigu stadganden i förslaget till SVL vill vi endast ut­tala önskemålet om en omformulering av ansvarsparagrafen (8 27), vilken fått en alltför komplicerad utformning.

4.51                                                    Sågverkens råvaruförening: 1 §.         en satsning på kvalitelspro-

duktion. vilkel är nödvändigi för god lönsamhet, kan  ställas i kon­
flikt med den föreslagna försia paragrafen i skogsvårdslagen.

Avverkning.------- förslaget om ålägganden att avverka dålig eller över­
årig skog är bra.

4.52    Svenska pappersindustriarbetareforbundet — Svenska skogsarbetare­förbundet - Svenska träindustriarbetareförbundet: Förbunden tillstyrker den föreslagna lagstiftningen och del lekniska utförande som lagförslaget har.        

4.53    Tjänstemännens centralorganisation: Allmänt. Del krävs tvingande regler för atl samhälleis mål för skogsbrukel skall uppnås. Del föreliggan­de lagförslaget har i princip fått en tillfredsställande uiformning. Det krävs emellertid atl lillämpningen blir sådan att vanskötsel förhindras och att överårig skog verkligen avverkas.

Inledande bestämnielser. Del är posilivi att lagen avses omfatta all
skogsmurk oavsett ägarekategori.    

Anläggning av ny skog. Lagförslagets skärpningar beträffande anlägg­ning av ny skog är synnerligen befogade. De vidgade möjligheler som läm­nas beträffande avverkning, i första hand av träs- och restskogar uppkom­na genom olämpliga avverkningsformer, är lillfredssiällande. Införandet av röjningspliklen är också synneriigen angelägen och motiverad.

Avverkning. Ulredningen föreslår slopandet av jämnhetskravet för bruk­
ningsenheter vars produktionsförmåga ligger under 50 m sk per år.

Denna gräns måste betraktas som för låg, en rationellt bedriven skogsav­
verkning skulle starkt försvåras med en sädan bestämmelse.         


 


Prop. 1978/79:110                                                                 165

Utredningens förslag beträffande ett bibehållande av            anmälnings­
plikten vid avverkning--- tillstyrkes. Det kan därvid ifrågasättus om

inle anmälningsplikten borde omfatia all kalavverkning.

Tillsyn. De föreslagna förenklingarna och effekliviseringurna belräffun­de tillsyn och uppföljning av föreslagen skogsvårdslag är nödvändiga om lagen i fråga skall få önskat resultat. Nuvarande lagsiiftning är i dessa av­seenden betänkligt ineffektiv.

4.54 Svenska kommunförbundet: Allmäni. Styrelsen tillstyrker huvuddra­
gen i del framlagda förslaget.

Styrelsen vill----- skissera en modell för hur skogsvårdslagen kan

anknytas till kommunernas översiktliga fysiska planering. Syfiet ur inte att styra skogsbruket via den kommunala planeringen ulan all finna former för lidigi samarbete mellan olika parter så atl onödiga konflikter kan undvikas.

-------- 1 flerialel fall är kommunen mest lämpad alt samordna olika loka­
la intressen. Styrelsen föreslår därför atl kommunen skall la inilialiv till
överläggningar rörande skogsmarkens utnyttjande inom vissa delar av
kommunens yta. Kommunen bör i sin fysiska översiktsplanering avgränsa
skogsområden av särskilt iniresse för naturvården och fiiluftslivet Kom­
munen bör vidare sammankalla berörda skogsägare, intresseorganisatio­
ner samt representanter för skogsvårdsstyrelsen och länsstyrelsen lill ge­
mensamma överläggningar som ett naluriigt led i arbetel med den översikt­
liga planeringen. Vid överläggningarna kan parterna precisera avgräns­
ningen av områdena och precisera vilka av Skogsstyrelsens riktlinjer som
är av särskild vikt med hänsyn till de lokala förhållandena. Många gånger
torde kommunen också genom posiliva åtgärder - t ex kommunala bered­
skapsarbeten - kunna bidra till ell förelagsekonomiskl skogsbruk inom de
berörda områdena.

Om de skogliga frågorna integreras i den kommunala planeringen vinner man en ökad insyn och ett bredare inflytande för medborgarna. På sikt mäste ett sådani förfarande leda till större förståelse för skogsbrukets för­utsättningar.

Styrelsen hemsläller att den skisserade modellen övervägs närmare vid arbetet med den nya skogsvårdslagen.

Inledande bestämmelser.--- Slyrelsen anser all skogsvårdslagen in­
le bör gälla för omiäde med stadsplan eller byggnadsplan och atl ett sådunt

uttryckligt undantag bör införas i skogsvårdslagen.    Omförande av

skogsmark till annal ändamål bör enligt slyrelsen generellt undantas från anmälningsplikten, om åtgärden har stöd i fastställd generalplan, stadsplan eller byggnadsplan. 1 annal fall införs dubbelprövning och onödig byrå­krati.

Anläggning av ny skog.-- Det kan inte vara rimligt att kommunerna

skall åläggas att avverka överårig skog, skogsplantera icke betade hagmar­ker eller att vidta åtgärder för att reducera lövinslagel inom fastigheter som snart skall exploateras eller som förvärvats av naturvåidsskäl. Reglerna om anläggning av ny skog i förslaget lill skogsvårdslag bör därför komplet­teras med regler om undanlag för ifrågavarande fasligheter.

Naturvårdshänsyn. Styrelsen vill i sammanhanget även framhålla att
skogsbrukel inte bör regleras med förordnanden enligt naturvårdslagen an­
nal än i undanlagsfall--- . Slyrelsen förordar i stället atl en regel om

hänsyn till naturvården införs även i den nya skogsvårdslagen, att skogs­ägarna själva skall ge information om planerade skogsbruksåtgärder och all överläggningar skall komma till stånd tidigt mellan intressenter av olika


 


Prop. 1978/79:110                                                                166

slag. Inom vikligare friluftsområden och områden som ligger nära tätorter­na bör kommunen normalt kunna fungera som samordnare mellan oliku in­tressen.

4.55    Landstingsförbundet: Naturvårdshänsyn. Förbundsstyrelsen har ing­et att invända mol att i en ny skogsvårdslag införs en bestämmelse som ut­tryckligt reglerar skogsbrukets normala hänsynlagande lil! nalurvårdsin­tresset. Tillsammans med naturvårdslagens bestämmelser om naturreser­vat och samrådsplikt bör skogsvårdslagen därmed kunna tillgodose natur­vårdens och friluftslivels anspråk på skogsmarken.

4.56    Svenska jägareförbundet:/4vT'er/;«/«g. Någon unnan form för slutav­verkning än trakthygge med eller ulan frölräd lillåles ej annat än under speciella förhållanden, exempelvis i fjällskogar eller liknande.

En viss konflikt med nalurvårdsintressen kan uppslå här. En markägare som vill skydda en viss faunatyp eller enstaka arter - eller en märklig flora - kan förbjudas atl överhålla skogsbestånd som är helt nödvändiga för det aktuella syftei. Även i andra sammanhang, exempelvis inom vilthägn, kan liknande problem uppstå.

4.57         Friluftsfrämjandet:/ §. De flesta är idag överens om att skogen är en
resurs som ska skötas för många olika ändamål, bl. a. avverkning, frilufts­
liv, bete, jakt, vattenhushållning. Det är då också befogal att denna syn på
skogens mångsidiga användning också markeras i lagens inledande para­
graf.  ----- Vi föreslår-------- atl lagens första paragraf får lydelsen;

"Skogsmark och därå växande skog ska skötas på del sätl som bäst gagnar svenska folkets intresse."

4.58                    Ingenjörsvetenskapsakademien: A//mä/z/.  Del är   angelä­
get att tillämpningsföreskrifterna utformas i samråd med företrädare för
det praktiska skogsbruket saml alt lagtexten så långt möjligt ges en mer
distinkt utformning med klarare anvisningar om vad som kan krävas av
skogsägarna.----

I §.------- IVA föreslår------ att kravet på lönsamhet eller ekonomisk

bärkraft anges redan i portalparagrafen.

4.59                       Fältbiologerna: / §. De ospecificerade "övriga förutsättningarna" är
inte tillräckliga för att fö den ur samhällelig syn bästa användningen av
skogsmarken. I stället bör i SVL inledningsvis fastslås att ekosystemet
skogen är en resurs som utnyttjas så att den varaktigt ger den optimala
samhällsnyttan.---

Naturvårdshänsyn. Fältbiologerna föreslår att hela naturvårdslagstift­
ningen som rör skogsbruket ses över och ges en sädan inriktning att den
för framtiden garanlerar vissa fastställda miljökvaliteter.      

4.60                                         Riksantikvarieämbetet: Naturvåråshänsyn.     Kulturminnesvär­
dens bevarandeintressen bör i lika mån som naturvårdens komma

till uuryck i de bestämmelser som särskilt reglerar skogsbruket.

-------- Ämbetet anser att utredningens förslag bör kompletteras med fö­
reskrifter om hänsyn till kulturminnesvårdens intressen. Bevarandeintres­
set skall i samband med planering av skogsbrukel beakias på samma sätt
som vid övrig exploatering.


 


Prop. 1978/79:110                                                                167

4.61    Kooperativa förbundet: KF har inte något alt erinra mot den allmänna inriktningen i utredningens förslag till ny skogsvårdslag.----------------------------------------------

4.62    Miljöförbundet: Allmänt. 1 princip släller vi oss positiva till skogs­ulredningens förslag till ny skogsvårdslag. Den har genom en välbehövlig omarbetning blivit bättre och klarare formulerad. Förslaget är överskådligt samtidigt som det ger utökade och förenklade möjligheler för skogsvårds­styrelsen att övervaka skogsskölseln och göra snabba ingripanden när så behövs. Positivt är också att den nya lagen föreslås omfatta all skogsmark, alllså även Domänverkets och kyrkans skogar. Vi har dock en rad syn­punkter på ett flertal av paragraferna     .

/ §. Skogsmark har enligt vår mening en lång rad uppgifter atl fylla för­
utom atl vara producent av skogsråvara, och av den anledningen anser vi
all följande lydelse av S 1 är nödvändig.        

"Skogsmark och vad som därpå växer skall skötas på det sätt som lång­siktigt och på bästa sätt gagnar det svenska folkel. Skogsproduktionen skall ge en jämn avkastning av hög kvalitet."

Inledande bestämmelser. Vi anser att S 2 ska behålla sin nuvarande ly­
delse. ---- Den av skogsutredningen föreslagna skärpningen av denna

paragraf anser vi vara oacceptabel.

----- Det måste anses rimligt att även en nytljanderältsinnehavare,

t. ex. en rolpostköpare, skall ha skyldighet att la ansvar för utförda arbe­ten.

Anläggning av ny skog. 8 7. Denna paragraf bör enligt Miljöförbundet helt utgå.

-------- Beiräffande Irädslagsblandningen anser vi alt skogsodlingen i hu­
vudsak bör inriktas på barrträd, men all en inblandning av löv ska godtas.
Kravet på trädslagets lämplighet för marken bör gälla lika för barr- och
lövträd.-----

Det är positivt atl röjningsplikten innefattas i SVL. 

Avverkiung. Sll. 1 anvisningarna till paragrafens väl formulerade punkl 2 skall hyggesstorlekens inverkan på klimat, markekologi, miljöaspekter i övrigt samt det oestetiska intrycket i känsliga lägen noga övervägas och en

begränsning av hyggesstorleken eftersträvas.          

Svårföryngrad skog och skyddsskog.-- vi anser att skogsvårdssty­
relsens tillstånd bör krävas även vid röjning och gallring.

Nalurvårdshänsyn.---- Vi stöder naturvärds verkets förslag på ett

tioårigt avverkningsförbud för urskog och fjällskog i avvaklan på all frågan om den framtida vården av dessa skogar uireds.

4.63    Dalby Norra skogsägareförening u.p.a.: - Förslaget lill skogsvårds­lag biträdes.

4.64    Centerns ungdomsförbund: Inledande besiämmelser. En positiv för­ändring är atl utredningen föreslår atl all skogsmark skall underordnas skogsvårdslagen.        

Anläggning av ny skog. Det är bra all även röjning kommer att ingå i reproduklionsålgärderna och därmed omfattas av hårda regler från skogs­vårdslagens sida.

Avverkning.----- Vi tycker del är fel alt man vill gå över lill generella

regler vad gäller tillåtna brukningsmetoder. Förslaget innebär t.ex. att
blädningsmetoden blir förbjuden.

Naturvårdshänsyn.------ CUF har sedan länge krävt att alla kalhyg­
gens storlek ska begränsas till max 5 ha, av miljöskäl.


 


Prop. 1978/79:110                                                                 168

Det sumrådsförtärunde som idug finns vid planerad hyggesplöjning, vill vi ska slopas och ersättus med ell generelli förbud.

4.65     Rektorsämbetet vid Uppsala universitet: A///?(a>ir Ulredningen försö­
ker läsa också själva skogsbruksmeloderna genom lagtext. Detla kan för­
väntas ge en stor stelhet samt förhindra att än lämpligare metoder provas
ut.

Förslaget lägger mycket stora befogenheler hos skogsvårdsstyrelserna utun ull ha analyserat dessa organs lämplighet vad gäller atl falla beslut som innebär atl samhällsintressena totalt tillvaratas.

Om ny skogsvårdslag som bygger på de föreslagna principerna antas, kommer svårigheterna atl inpassa användningen av skogsbruksområden i samhällsplaneringen att bli synnerligen omfattande. Denna risk kan mot­verkas genom alt invänta en markanvändningslag samt naturresursulred-ningen.

De krav som ställs på skogsmarksägare alt vara aktivt verksamma för alt tillgodose annan än dem själva torde vara svåra att passa in i svensk rätts­lig tradilion.

Avverkning. Slulavverkning. som föreslås som enda lillålna avverk-ningsmelod när skogen inle längre har god tillväxt, kan i vissa situaUoner varu direkt olämplig också från skogliga synpunkter men ändå krävas en­ligt lagförslagels ordalydelse.

Naturvårdshänsyn. Skogsbrukets nalurvårdshänsyn bör formuleras kla­rare och närmare riktlinjer bör inte dras upp av skogsstyrelsen ensam

----- utan av skogsstyrelsen och naturvårdsverket tillsammans med un-

dersiällningsmöjlighet hos regeringen.

4.66    Rektorsämbetet vid Lunds universitet:--- Den föreslagna skogs­vårdslagen, som innebär en kraftig nedskärning av den enskildes beslulan­derält, är tillämplig främst om Alt 2 föredras och om inga andra värden än virkesråvaran behöver beaktas i skogsekosystem. Den kan därför knap­past accepteras i sin nuvarande förslagsform.

4.67    Statens industriverk: Allmänt. Verket är emellertid inte berett atl nu föreslå ell avskaffande av den gällande skogsvårdslagen, men enligi ver­kels mening bör fömlsältningarna för en samhällsekonomiskt optimal skogspolitik närmare utredas. Eventuellt skulle en sådan politik kunna ge­nomföras genom en tillämpning av den nuvarande lagen som mer överens­stämmer med de ursprungliga intentionerna vid dess tillkomst.

Avverkning.----- Tillkomsten av anmälningsplikten lorde ha medfört

en icke oväsentlig skärpning av lillämpningen av såväl återväxt- som av­
verkningsbestämmelserna (inkl bestämmelsen om skydd för utvecklings­
bar skog) i skogsvårdslagen. Detta torde ha bidragit till        sänkningen

av råvaruulbudet 1975-77.

Sammanfattningsvis finner industriverket atl del avgörande samhälls­ekonomiska problemet för avverkningspoliliken är risken för ekonomiskt orationella begränsningar i råvaruulbudet med åtföljande samhällsekono­miska förluster som följd av ett alllför lågt utnyttjande av skogsindustrins kapacitet. Enligt verkels mening lalar samhällsekonomiska överväganden för ett undanröjande av förekommande hinder för ett rationellt utnyttjande av virkeskapilalet. Ett sådant hinder är skogsvårdslagens avverkningsbe-gränsande bestämmelser. Verket kan därför inte tillstyrka 1973 års skogs­utrednings förslag att ytterligare skärpa de avverkningsreglerande bestäm­melserna.


 


Prop. 1978/79:110                                                                 169

4.68                             Länsstyrelsen i Södermanlands län: A///f7(//i/. - '■— Länsstyrelsen av­
styrker deltu förslag--- .

Inledande bestämmdser. Fråga om mark är alt anse som skogsmark
----- bör------- prövas av länsstyrelsen i samråd med skogsvårdsstyrel­
sen och respeklive kommun.

3 fi. 1 specialmotiveringen till denna paragraf bör särskilt följande me­ning observeras; "Den nya lagens vidgade krav på att lågproduktiva be­stånd skall ersättas med ny skog kommer inte alltid att kunna förenas med markägarnas önskemål om atl t.ex. i anslutning till bebyggelse behålla öppna marker eller skog av hagmarkskaraktär."

Motiveringen strider helt mot naturvårdens intressen och de önskemål som brukar framföras i olika sammanhang om alt man skall undvika att plantera igen områden närmast torp och gärdar och annan bebyggelse. Na­turvårdens, kulturminnesvårdens och den enskilda människans önskemål åsidosätts helt av det synsätt som utredningen här ger uttryck för.

Anläggning av ny skog. 6 S. Under punkl 3 i denna paragraf sägs att ny skog skall anläggas om skogsbestånds tillväxt på grund av gleshet eller olämpligt trädslag avsevärt understiger den tillväxt som är möjlig.

----- Den------- föreslagna föreskrifien innebär atl länsstyrelsernas

arbele med bibehållandet av Mälariandskapets lövskogar tvingas gå andra vägar. Alternativet synes vara alt göra naturreservat eller nationalpark av hela Mälarområdet.

Nalurvårdshänsyn.------ Denna föreskrift hör hemma i målsättnings-
paragrafen och bör återföras dit.

4.69                                                                Svenska naturskyddsföreningen: Allmäni.        Lagförslaget inne­
håller regler som är klart skadliga även från skogliga synpunkier. 1 själva
verket bygger förslaget på en sektorsyn som är förlegad. Skillnaden mot
1948 års skogsvårdslag är att del nya förslaget tillgodoser skogsindustrin,
men inle alllid skogsbrukel.

En avgörande anmärkning mot den lagstiftning som utredningen föreslår är enligt föreningens mening att den snarast är atl karakiärisera som en lag om skyldighei all leverera virke lill skogsindustrin och inle som en skogs­vårdslag. Den saknar en grundläggande regel om atl skogsbrukets utform­ning måsle vara lämplig från allmän, samhällelig synpunkt.

Vidare synes i vissa fall de föreslagna reglerna vara riskabla för skogs­
markens produktionspotential i längre tidsperspektiv och sakna möjlighet
till anpassning efter skiftande, lokala förhållanden. Detta gäller särskilt av­
verkningsreglerna. --

Avverkning.----- I lagtexten anges att den enda form av avverkning

som tillåts, när skogen nått viss ålder, är slutavverkning. Blädning skulle då enligt lagtexten normalt vara förbjuden, även om de lokala förhållande­na (slarkl sluttande exponerade lägen etc.) innebär att blädning skulle vara lämpligare också från skoglig synpunkt.

Vidare saknar lagförslaget något så självklart som en tydlig skyddsregel för all hindra olämplig avverkning. Nu gällande skogsvårdslag har däremot

en sådan---- .Alt som utredningen gjort föreslå en lagregel, som binder

lill en viss avverkningsform vilken för övrigi anses som konlroversiell i fle­ra hänseenden, understryker förslagels karaklär av en ren partsinlaga för de intressen, som vill tillgodose skogsinduslrins råvaruförsörjning i kort och medellångt tidsperspektiv. Att ulredningen avlägsnat sig från de hit­tills i skogsvårdslagstiftningen tillgodosedda skogliga aspektema visar sig också i all man vill tvinga fram avverkning också när en avverkning inle är lönsam för skogsägaren.


 


Prop. 1978/79:110                                                                  170

Nalurvårdshänsyn. 1 framtiden måsle tillses all inga ytterligare försäm­
ringar inträder i möjlighelerna att använda skogsområden för röriigl fri­
luftsliv etc. Lämpligt lorde vara all införa ett slags plankrav för större av­
verkningar ---- samt tillståndspliki----- i övrigt för avverkning och

andra skogliga åtgärder som mer än helt tillfälligt förändrar markens till­gänglighet

Kanske bör i.o.m. införas ell nytt skyddsinstitul i naturvårdslagen,
nämligen skogsskyddsområde inom vilkel gäller särskild tillstånds-
plikt och reslrikliv lillslåndsgivning beträffande åtgärder som försämrar
tillgängligheten.---

1 detta sammanhang bör övervägas införande av en särskild skogs-
skyddsavgift --- vid all slutavverkning. Denna bör utgöra en viss pro­
centsats av nettovinsten av avverkningen och användas direkl för reser­
vatsersättningar. -- I dag gäller att den markägare, som har skydds­
värda naturmiljöer på sitt område, får tåla vissa inskränkningar        utan

ersättning, medan grannen kanske tillåts bedriva skogsbruk fullt ui och därmed får en större intäkt. Om den senare fick erlägga en avgift, motsva­rande den inskränkning han kunnai råka ut för utan ersäuning, blir mark­ägarna likställda och pengar kommer dessutom alt finnas för längre gående skydd av skogsmiljöer.

4.70 Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund: AUmänl.   

Styrelsen anser att den nya skogsvårdslagen i vart fall inte göres tillämplig på kyrklig jord. Inte heller på den församlingsägda bör lagen tillämpas om ingen uppmjukning sker av bestämmelsen om insättande av medel på skogsvårdskonto.

Inledande bestämmelser.-- När nu utredningen vill, att den nya

skogsvårdslagen skall omfatta all skog, finns det skäl att notera, att där­
med också följer, atl även skötseln av den kyrkliga skogen skall underkas­
tas tillsyn av skogsvårdssiyrelserna. Den kyrkliga skogen förvallas nu av
sliftsnämnderna. Om denna förvaltning skall fortsätta, kommer stifts­
nämnderna i sin förvaltning av skogen att vara underkastade skogsvårds­
styrelsernas tillsyn. Denna dualism verkar inte genomtänkt. 

4.71 Sveriges jordägareförbund:- Skogsvårdslagstiftningen bör lik­
som hittills grundas på ekonomiska överväganden.   

Sveriges Jordägareförbund anser att förslaget till ny skogsvårdslag mås­te omarbetas för atl ge mindre ulrymme för byråkratisk styrning och siörre möjligheter för skogsägama all  själva  bestämma över sitt  skogsbruk

-------- Avvägningen mellan skogsbruket och andra behov bör           gö­
ras i särskild ordning när sådana behov gör sig gällande.

5 Självfinansiering

Ett stort antal remissinstanser avstyrker hell införandet av ett obligato­riskt skogsvårdskonlo. Ungefär lika många är för det föreslagna systemet eller ett modifierat sådani. Ofta kommer olika meningar till ullryck inom remissinstansen. Några anser alt frågan bör utredas ytterligare.


 


Prop. 1978/79:110                                                                171

■' ': .'.

5.1   Statskontoret: .SA(»,i,'.Ti'rjn/.sA(>7r(). Statskontoret tillstyrker förslaget be­irälTunde skogsvårdskonton.          

5.2   Styrelsen för Sveriges lantbruksuniversitet: Skogsvårdskonlo. Styrel­sen vill tillstyrka förslaget om införande av skogsvårdskonton men anser att den nedre gränsen för obligatorisk avsättning bör höjas.

5.3   En av ledamöterna i styrelsen för Sveriges lantbruksuniversitet (Jons­son) unför avvikande mening såvitt avser avsnittet finansiering av skogs-bmksåtgärder.

5.4   Skogsstyrelsen: Skogsvårdskonlo. Skogsstyrelsen anser  att ett

skogsvårdskonto i princip enligt det förslag som utredningen utarbetat är
ett angeläget komplement lill övriga skogspoliliska medel som föreslagits.
----- Slyrelsen anser---- att systemet kan ulformas på ett administra­
tivt enkell sätt och således beiräffande normbeloppen samtidigt anknytas
lill befintlig anmälnings- och hyggeskorlrutin. I anslutning till den skyldig-
hel som kommer att föreligga för alla skogsägare alt deklarera efter bokfö­
ringsmässiga principer lorde reglei-na för skogsvårdskontot innebära ett yt­
terst begränsal merarbete för dem.

----- Skogsstyrelsen anser atl gränsen för obligatorisk I %-insättning

på skogsvårdskonlo borde ligga vid 25 000 kronors taxeringsvärde. Av åt­gärden berörda antalet fastigheter skulle därvid reduceras til! 125 000.

Skogsstyrelsen vill--- för det fall förslaget om skogsvårdskonlo inle

skulle genomföras, understryka nödvändigheten av att särskilda bestäm­melser om säkerhet för åierväxlåigärder införes i lagen.

5.5       Tre av skogsstyrelsens ledamöter (Chrisloffersson, Jonasson och Kilan-
der) delar inle i yttrandet framförda synpunkier på finansieringen av
skogsvårdsåtgärder via ett skogsvårdskonto. Reservanterna ansluter sig i
stort till den av Sven Jansson i utredningen gjorda reservationen och me­
nar alt ell obligatoriskt system enligt ulredningens förslag av principiella
skäl inle kan godias. 1 slället önskar man att nuvarande skogskontosystem
byggs ut.

5.6       Domänverket: AUmänl. Verket instämmer i utredningens åsikt, att
skogsbruket liksom hittills normalt självt bör finansiera skogsvårdsåtgär­
derna. Detta förutsätter då alt virkespriserna förutom andra kostnader
även förmår bära skogsvårdskoslnaden. Om så inte blir fallet, eller om
.samhiillet av sysselsättningsskäl eller andra orsaker, vill öka skogsvårdsin-
satsernu är det rimligt atl slutligt stöd utgår, såsom utredningen föreslår.

Skogsvårdskonlo.------ Med dugens höga planterings- och röjnings-
kostnader är del kanske nödvändigt att säkerslälla lillgång på medel till
fullgoda skogsvårdsålgärder vid ett icke kontinuerligt skogsbruk. Önsk­
värl är givelvis all även den mindre men aklive skogsägaren inle drabbas
av ell besvärligt byråkratiskt system. Om reglerna utformas så, alt del pas­
siva skogsägundct motverkus. ärdet däremoi bra.

5.7                                           Stiftsnämnden I Strängnäs: Skogsvårdskonlo. Insättning på skogs­
vårdskonlo bör för kyrkans del ske vid den skogsförvallande myndighe­
ten, nämligen stiftsnämnden. Paragrafens lydelse är-- inte lill-

lämpbur för kyrkans skogsinnehav.


 


Prop. 1978/79:110                                                             172

5.8 Länsstyrelsen  i  Uppsala län:- Ulredningens huvudtanke  alt

skogsbrukel i princip bör vura självfinunsierande är enligi länsslyrelsens
mening riklig.-----

5.9 Länsstyrelsen i Kalmar län: AUmänl.------------------ Kosinaderna för återväxt­
åtgärder bör ingå i avverkningskalkylen. Länsstyrelsen tillslryker utred­
ningens lorslag till lag om insättning på skogsvårdskonlo.      Innan lu­
gen genomförs anser- länsstyrelsen atl den bör bli föremål för ytterli­
gare översyn för atl anpassas lill det nuvarande taxeringssyslemet

5.10                                                                                   Fyra av länsstyrelsens i Kalmar län ordinarie ledamöter (Andersson.
Hansson, Nilsson och Schött) samt en suppleant (Åborn) anför i reserva­
lion: Förslaget om inrättande av skogsvårdskonton avstyrkes           .

------  - Skogsägare som ej avverkar skog och som därför saknar skogsin­
komsier under ett antal år lorde beredas möjlighet alt göra frivilliga insätt­
ningar på skogskonton.-- Det är viktigt atl medel finns för atl säker­
slälla återväxten uv skogen. Dettu torde dock kunna ske genom en utök­
ning av möjligheten till insättning pä nuvarande skogskonton.

Tjf länsråd (Hallström) anmälde skiljaktig mening i enlighet med reser­vationen.

5.11                                                Länsstyrelsen i Malmöhus län: Skogsvårdskonlo. Länsstyrelsen ac­
cepterar i slort sett de synpunkier och förslag som ulredningen framlagl
för atl bl.a. skapa finansiella garaniier för skogsvårdsåtgärder som krävs
enligt skogsvårdslagen. Med full förståelse för de invändningar som kan
resas mol föreslaget finansieringssystem bedöms fördelarna med den per­
sonliga konloinsältningen påtaglig.    

Beiräffande den insättning som föreslås i samband med slutavverkning bör uppmärksammas all problem kan uppstå vid avveckling av dålig skog som saknar rolnelio. 1 Malmöhus län kan som exempel nämnas avverk­ning av dålig lövskog. Medelsinsällningen får inte verka bromsande på in­tresset för sådan uvverkning och det är därför viktigt att stimulansåtgärder kan tillgripas för efterföljande återväxtåtgärder.

5.12    Sju av ledamöterna i länsstyrelsen i Malmöhus län (Samzelius, Ek­
holm, Engholm, Hansson, Håkansson, Lynge och Slerning) anför i reser­
vation; Under åberopande av vad som anförts i reservation av ledmolen i
utredningen Sven Jansson och i remissyttranden i ärendei av LRF;s pro­
vinsförbund och Skånes Handelskammare avstyrker vi förslaget om infö­
rande UV ell finansieringssystem i form av skogsvårdskonlo.