Prop. 1978/79:110 Regeringens proposition

1978/79:110

om riktlinjer för skogspolitiken, m. m.;

beslutad den 22 februari 1979.

Regeringen föreslår riksdagen atl antaga de förslag som har upptagils i bifogade utdrag av regeringsproiokoll denna dag.

OLA ULLSTEN

ERIC ENLUND

Propositionens huvudsakliga innehåll

I proposilionen läggs fram förslag lill riktlinjer för skogspolitiken. Enligt förslaget skall skogen skötas så atl den varaktigt ger en hög och värdefull virkesavkastning. Vid skötseln skall hänsyn las till naturvårdens och andra allmänna intressen.

1 proposilionen föreslås en ny skogsvårdslag som skall ersätta den nu gällande skogsvårdslagen (1948: 237). Skogsvårdslagstiftningen är ett av medlen i skogspolitiken och den nya lagstiftningen syfiar till att tillgodose de allmänna riktlinjerna för denna politik.

Den nya skogsvårdslagen föreslås lill skillnad från den nuvarande gälla även statens och kyrkans skogar. Enligt förslaget införs skyldighet att sörja för återväxt av skog inte bara som nu efter avverkning och när skog har skadats ulan även när tillväxten avsevärt understiger den tillväxt som är möjlig. 1 vissa fall skall skogsvårdsstyrelsen kunna kräva atl överårig skog föryngras. Skyldighet införs all vårda ungskog genom röjning. Lagen innehåller bestämmelser om begränsning av rätten att slutavverka växlkraftig skog och om ransonering av den slutavverkningsmogna skogen. Skyldigheten för skogsägare att anmäla avverkning behålls i stort selt oförändrad. Skogsvårdssiyrelsen ges möjlighet att i särskilda fall föreskriva vilka åtgärder som skall vidlas med hänsyn till naturvårdens intressen. Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1980.

Det statliga ekonomiska stödet lill skogsbruket föreslås öka väsentligt fr.o. m. den Ijanuari 1980. Sammantagna innebär förslagen en uppräkning med 90 %. En väsenflig del föreslås liksom hittills utgå inom ett särskilt skogligt stödområde i norra Sverige.

I fråga om den skogliga forskningen föresläs en kraftigt ökad statlig satsning. Sammanlagl föreslås vid sidan av Sveriges lantbruksuniversitets anslag för verksamheten en uppräkning med närmare 30 %.

Skogsägarna medverkar i finansieringen av vissa statliga ålgärder på del skogliga områdel via skogsvårdsavgiften. I propositionen föreslås alt avgiften höjs från 0,9 promille av skogsbruksvärdet till 3 promille. I Riksdagen 1978179. I saml. Nr 110

Prop. 1978/79:110 2

1 Förslag till Skogsvårdslag

Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna bestämmelser

1 § Skogsmark med dess skog skall genom lämpligt utnyttjande av markens virkesproducerande förmåga skötas så atl den varaktigt ger en hög och värdefull virkesavkastning. Vid skötseln skall hänsyn tas till naturvårdens och andra allmänna intressen.

2 S Med skogsmark avses i denna lag

1. mark som är lämplig för virkesproduktion och som inte i väsenilig ul
siräckning används för annat ändamål,

2. mark där del bör ftnnas skog till skydd mol sand- eller jordflykt eller
mot att fjällgränsen flyttas ned.

Mark som ligger helt eller i huvudsak outnyttjad skall dock inte anses som skogsmark, om den på grund av särskilda förhållanden inte bör las i anspråk för virkesproduktion.

Mark skall anses lämplig för virkesproduktion, om den enligt vedertagna bedömningsgrunder kan producera i genomsnitt minsl en kubikmeter virke om året per hektar.

3 § Denna lag hindrar inte atl skogsmark tas i anspråk för annal ändamål än virkesproduktion.

4 § Denna lag skall inte tillämpas i den mån den slrider mot föreskrifter som har meddelats med slöd av naturvårdslagen (1964: 822) eller annan lag.

Anläggning av skog pä skogsmark

5 § Ny skog skall anläggas på skogsmark

1. om markens virkesproducerande förmåga efter avverkning eller på grund av skada på skogen inte tas till vara på ett godtagbart sätt,

2. om marken ligger outnyttjad,

3. om skogen är så gles eller till så stor del beslår av för marken olämpligt trädslag all dess tillväxt är avsevärt lägre än den tillväxt som är möjlig.

Ålgärd enligt första siycket skall vidlas i fall som anges i 1 och 2 utan dröjsmål och i fall som anges i 3 inom skälig tid.

6 § Om ett skogsbestånd är överårigt och markens virkesproducerande förmåga tas lill vara endast i ringa utsträckning på grund av röta eller självgallring i beståndet får skogsvårdssiyrelsen beslula att beståndet skall slutavverkas och ny skog anläggas.

7 S Vid anläggning av ny skog skall de föryngringsätgärder vidtas som kan behövus för atl irygga återväxten av skog av tillfredsställande täthet och beskuffenhet i övrigt Föreskrifter om föryngringsmetod, markbered-

Prop. 1978/79:110 3

ning, sådd. plantering, vård av plantskog och andra åtgärder i nämnda syfie meddelas av regeringen eller myndighei som regeringen besiämmer.

8 § Om det är påkallat frän skogsvårdssynpunkt, fär regeringen eller
myndighet som regeringen besiämmer meddela föreskrifter som förbjuder
eller släller upp villkor för

1. användning av visst slag av skogsodlingsmalerial av inhemskt eller ul
ländskt ursprung vid anläggning av skog,

2. handel med sädanl material.

Med skogsodlingsmaterial avses frön. plantor, sticklingar och andra former av förökningsmaterial, avsedda för anläggning av skog.

9 S Röjning av plantskog eller ungskog skall ske, när skogen är sä lät el
ler av sädan beskaffenhei i övrigi all produktionen av värdefullt virke vä
sentligt hämmas.

Om skogen är nära gullringsbar ålder, fär skogsvårdssiyrelsen i särskilda full medge all röjningen ersätts med tidig gallring.

10 S Skogsmarkens ägare är ansvarig för anläggning och vård av ny skog.

11 S Skogsvårdssiyrelsen fur i särskilda fall medge undantag från 5. 7 och 9 ijij.

Avverkning av skog pä skogsmark

12 S Avverkning pä skogsmark fär inte ske på annal sätt än genom

1. röjning eller gallring som främjar skogens utveckling.

2. slulavverkning som är ändamålsenlig för anläggning av ny skog.

13 § Skog får inle slutavverkas förrän den har nått sådan ålder att endasl
en mindre ökning uv dess medelproduklion kan erhållas, om skogen får slå
kvar. Medelproduktionen beräknas som tillväxten i medeltal per är från
det att skogen anlades.

Regeringen eller myndighet som regeringen besiämmer meddelar föreskrifter om den tidigaste slutavverkningsålder som skall gälla för olika trädslag inom skilda delar av landet pä mark av olika bonitet.

Skogsvårdssiyrelsen fär i särskilda fall medge undanlag från försia siycket.

14 S Skogsmarkens ägare svarar för all slutavverkning bedrivs så atl en
jämn åldersfördelning av skogen på hans brukningsenhet främjas.

Regeringen eller myndighet som regeringen besiämmer meddelar föreskrifter om hur stor andel av en brukningsenheis skogsmarksareal som årligen eller eljesl periodvis får sliilavverkas.

Skogsvårdssiyrelsen får i särskilda fall medge undantag från första stycket.

15 § Som brukningsenhet skall räknas den skogsmark inom en kommun
som lillhör samma ägare, om ej annat följer av föreskrifter som meddelas
av regeringen eller myndighei som regeringen besiämmer.

Prop. 1978/79:110 4

16 § Skogsvårdssiyrelsen skall på begäran meddela beslut på förhand huruvida viss avverkning är förenlig med 13 eller 14 S.

17 § Skogsmarkens ägare är skyldig att enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer underrätta skogsvårdssiyrelsen om avverkning som skall äga rum på hans mark.

Svårföryngrad skog och skyddsskog

18 § Regeringen får föreskriva all skog som är svår all föryngra på grund av dess ogynnsamma läge eller som behövs som skydd mol sand- eller jordflykt eller för atl förhindra att fjällgränsen fiyttas ned skall avsällas som svårföryngrad skog eller skyddsskog.

19 § 1 svårföryngrad skog eller skyddsskog får avverkning inle ske utan skogsvårdssiyrelsens tillstånd.

1 samband med att tillstånd ges kan skogsvårdsstyrelsen besluta om ålgärder för alt begränsa eller molverka olägenhet och trygga återväxten.

Tillstånd behövs inte för röjning eller gallring som främjar skogens utveckling.

Insektshärjning

20 § Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om bekämpning av inseklshäijning i skog och om upparbetning
av skadad skog, uiforsling eller lagring av virke och andra ålgärder som be
hövs för att motverka uppkomsten av yngelhärdar.

Skogsmarkens ägare är ansvarig för att sådana åtgärder utförs. För förebyggande åtgärder i samband med avverkning och lagring av virke är också annan som har rätt alt förfoga över skog eller virke ansvarig.

Naturvårdshänsyn

21 § Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om den hänsyn som skall tas till naturvårdens intressen vid
skötseln av skog, såsom i fråga om hyggens storlek och utläggning, be
ståndsanläggning, kvarlämnande av trädsamlingar och skogsbilvägars
sträckning.

Bemyndigandet medför inte befogenhet att meddela föreskrifier som är så ingripande alt pågående markanvändning avsevärt försvåras.

Tillsyn

22 § Skogsstyrelsen utövar den centrala tillsynen över efterievnaden av denna lag och med stöd av lagen meddelade föreskrifter. Skogsvårdsstyrelsen ulövar den närmare tillsynen inom länet

23 § Tillsynsmyndighet har rätl att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen enligt denna lag.

24 § Tillsynsmyndighet får meddela föreläggande eller förbud som behövs för att denna lag eller föreskrift som har meddelats med stöd av lagen skall efterlevas.

Prop. 1978/79:110 5

Föreläggande eller förbud får meddelas sedan det har visat sig att myndighetens råd och anvisningar inte har följts. 1 brådskande fall eller när det annars finns särskilda skäl, får dock föreläggande eller förbud meddelas omedelbarl.

1 beslut om föreläggande eller förbud kan tillsynsmyndigheten ulsätia vile.

Underlåter någon att efterkomma föreläggande, får tillsynsmyndigheten förordna att åtgärden skall vidtas på den försumliges bekostnad.

25 § Föranleder avverkning förhållandevis dyra återväxtåtgärder i större
omfattning, får skogsvårdsstyrelsen i samband med avverkningen förord
na att säkerhei skall ställas för fullgörandet av åtgärderna.

Säkerhet får även krävas som villkor för tillstånd enligt 19 §.

Ställs inte säkerhet i fall som avses i första stycket, får skogsvårdsstyrelsen meddela förbud all avverka skog på brukningsenheten ulan skogsvårdsstyrelsens tillstånd.

26 § Regeringen kan föreskriva att särskilda avgifier skall tas ul i ärende
enligt denna lag.

Ansvar och besvär m.m.

27 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. bryier mot föreskrift som har meddelats med stöd av 8 § första styc
ket eller 20 § första slyckel,

2. bryter mot 12 §, 13 § försia siycket eller 14 § första stycket,

3. bryier mot 19 § försia siycket eller mot föreskrift om avverkning som har meddelats med stöd av 19 § andra stycket,

4. bryter mot avverkningsförbud som avses i 25 §,

5. underlåter atl fullgöra anmälningsskyldighet som har föreskriviis med stöd av 17 §,

6. underlåter att iaktta föreläggande eller bryter mot förbud som har
meddelals för att föreskrifi enligt 21 § skall efterievas.

1 ringa fall döms ej till ansvar.

Har flera medverkal lill gäming som avses i försia stycket gäller 23 kap. 4 och 5 §§ brottsbalken.

Den som har överträtt vitesföreläggande eller viiesförbud döms inle lill ansvar enligt denna lag för gäming som omfattas av föreläggandet eller förbudet.

28 § Virke efter avverkning som innebär brott enligt denna lag eller värdet därav skall förklaras förverkal, om det inle är uppenbart obilligl.

29 § Talan mol skogsvårdsstyrelsens beslut enligt denna lag förs hos skogsstyrelsen genom besvär. Mot skogsstyrelsens beslut förs talan hos regeringen genom besvär.

30 § Myndighet får förordna all dess beslul skall lända till efterrättelse
utan hinder av förd talan.

1. Denna lag Iräder i krafl den 1 januari 1980.

2. Genom lagen upphävs skogsvårdslagen (1948: 237) och förordningen
(1894:17 s. 1) angående hushållningen med de allmänna skogama i rikel.

Prop. 1978/79:110 6

3. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning lill föreskrifi som har ersatts genom beslämmelse i denna lag, lillämpas i slället den nya bestämmelsen.

4. Den som innehar skogsmark under ständig besittningsrätt och äger tillgodogöra sig skogens avkastning ulöver husbehovet eller som innehar skogsmark med fideikommissrätt skall vid tillämpningen av nya lagen anses som skogsmarkens ägare.

5. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva de avvikelser från nya lagen son\ kan behövas med hänsyn till övergångs-svårigheter som kan föranledas av den genom lagen införda röjningsskyldigheten.

6. Tillstånd eller beslut som meddelats med stöd av 6. 7, 10, 13, 24 eller 26 S skogsvårdslagen (1948: 237) skall anses meddelade med stöd av molsvarande beslämmelse i nya lagen, om inle regeringen eller myndighei som regeringen bestämmer förordnar annat. Med stöd av 25 § förslnämnda lag meddelade förordnanden skall gälla tills vidare. Avverkningsanmälan som gjorts före nya lagens ikraftträdande skall anses ha fullgjorts enligt nya lagen.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974: 434) om bevarande av bokskog

Härigenom föreskrivs att 6 S lagen (1974: 434) om bevarande av bokskog skall ha nedan angivna lydelse.

Den, för vilken vid taxering lill kommunal inkomstskatt såsom skattepliktig inkomsi upptagits garanlibelopp för jordbruksfastighet, som vid fastighetstaxering åsatts delvärdel skogsbruksvärde, är skyldig ertägga skogsvårdsavgift. Sädan avgifl uigår för varje år med 0,9 promille av skogsbruksvärdet

Har garantibeloppel jämkats / £'//-lighet med vad därom 1 41 § sista stycket kommunalskatielagen /ö/c-skrives, skaW jämkning ske jämväl av underlaget för beräkning av skogsvårdsavgift.

Skogsvårdsavgift skall utgå i helt antal kronor, därvid iakttages atl avgifisbeloppei vid örelal över femiio avrundas uppåt och vid annal örelal avrundas nedåt till närmasle hela krontal.

Den, för vilken vid taxering till kommunal inkomstskatt säsom skattepliktig inkomsi upptagits garantibelopp för jordbruksfaslighet, som vid fastighetstaxering åsatts delvärdet skogsbruksvärde, skall belala skogsvårdsavgift. Avgifl en ulgör Ibr varje beskattningsår tre promille av skogsbruksvärdet

Har garantibeloppel jämkats enligi 47 § sjätte stycket kommunalskatielagen (1928:370), skall också underlaget för beräkning av skogsvårdsavgift yö/HÄYy.v.

Skogsvårdsavgift utgår i hell antal kronor. Avglflsbetoppet avrundas vid örelal över femtio uppåt och vid annat örelal nedåt till närmaste hela krontal.

Prop. 1978/79:110

Utdrag
JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1979-01-11

Närvarande: statsministern Ullsten, ordförande, och statsråden Sven Romanus, Mundebo, Wikslröm, Friggebo, Wirtén, Huss, Rodhe, Wahlberg, Hansson, Enlund, Lindahl, Winther, De Geer, Blix, Cars, Gabriel Romanus, Tham. Bondestam

Föredragande: statsrädet Enlund

Lagrådsremiss med förslag till skogsvårdslag, m. m.

1 Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:is bemyndigande den 13 september 1973 lillkallade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet sakkunniga' för att utreda vissa frågor inom skogspolitiken.

De sakkunniga, som antog namnet 1973 års skogsutredning, avlämnade i februari 1975 delbetänkandet (Ds Jo 1975: 1) Virkesbehov och virkestillgång. I delbetänkandet redovisades dels preliminära virkesbalanser, dels förslag till ett prognossyslem för skogsbruket. Förslagen remissbehandlades och utgjorde underiag för beslut om ändring i byggnadslagen (prop. 1975/76:56, CU 1975/76:8, rskr 1975/76: 123) och om skogsstyrelsens organisation, m.m. (prop. 1975/76: 132, JoU 1975/76:41, rskr 1975/76:333).

Skogsutredningen avlämnade i januari 1978 slutbetänkandet (SOU 1978:6-7) Skog för framtid. Till protokollet i detta ärende bör fogas utredningens sammanfattning av betänkandet som bilaga I och de lagförslag som läggs fram i betänkandet som bilaga 2. Beträffande nuvarande förhällanden m.m. samt utredningens närmare överväganden hänvisas till betänkandet.

Efter remiss har yttranden över slutbetänkandet avgetts av hovrätten för nedre Norrland, fortifikationsförvaltningen, statens vägverk, kammarkollegiet, statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), riksskatteverket (RSV), universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), lantbruksstyrelsen, styrelsen

' Landshövdingen Bengt Lyberg, ordförande, samt riksdagsledamoten Roland Brännström, generaldirektören Bo S. Hedström, byråchefen Ragnar Hjorth, lantbrukaren Sven Jansson och avdelningschefen Nils-Erik Nilsson.

Prop. 1978/79:110 9

för Sveriges lantbruksuniversitet, skogsstyrelsen, statens naturvårdsverk, arbetsmarknadsstyrelsen, statens planverk, statens lantmäteriverk, statens indusiriverk, domänverket, stiftsnämnderna i Strängnäs, Växjö, Karlstad, Härnösand och Luleå, samtliga länsstyrelser, delegationen för förelagens uppgiftslämnande (DEFU), delegaiionen för glesbygdsfrågor. Forskningsstiftelsen skogsarbeten. Institutet för skogsförbättring, statens råd för skogs- och jordbruksforskning. Hushållningssällskapens förbund, gemensamt av Lantbrukarnas riksförbund och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund (LRF/SSR), Skogssällskapet, Svenska kyrkans församlingsoch pastoralsförbund, Sveriges häradsallmänningsförbund, gemensamt av Sveriges industriförbund och Svenska arbetsgivareföreningen. Skogsindustriernas samarbetsuiskolt (såvitt avser dess medlemmar utanför skogs-ägarekooperalionen). Sågverkens råvaruförening och Landsorganisationen i Sverige (LO). Svenska pappersindustriarbetareförbundet. Svenska skogsarbetareförbundet och Svenska träindustriarbetareförbundet har avgetl gemensamt yttrande. Vidare har yttranden avgetls av Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Svenska jägareförbundet. Svenska naturskyddsföreningen och Svenska samernas riksförbund.

Kammarkollegiet har bifogat yttranden från de stiftsnämnder som inte har anmodats avge yttrande, UHÄ hänvisar till bilagda yttranden från rektorsämbetena vid Uppsala, Lunds och Umeå universitet, lantbruksstyrelsen har bifogat yttranden från åtta lantbruksnämnder och skogsstyrelsen från samtliga skogsvårdsstyrelser. Vidare har de flesta länsstyrelser bilagt yttranden från olika länsorgan och kommuner. LO har bifogat yttrande frän Svenska lanlarbelareförbundet.

Härutöver har yttranden inkommit från riksantikvarieämbetet, naturhis-toriska riksmuseet, kommunstyrelsen i Uppsala kommun, Kungl. vetenskapsakademiens miljövårdskommitté. Ingenjörs vetenskapsakademien. Centerns ungdomsförbund. Dalby norra skogsägareförening. Familjejordbrukarnas riksförbund, Friluftsfrämjandet, Hälsofrämjandet, Kooperativa förbundet (KF), Ljusdals miljövärdsförening, Marks miljövårdsgrupp. Miljöförbundet, Miljövärnet för Västsverige, Skövde miljöforum, Sveriges arbetares centralorganisations skogsbmksfederaiion, Sveriges fältbiologiska ungdomsförbund, Sveriges jordägareförbund och Södra skogsägarnas hallandsregion.

En sammanslällning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.

Prop. 1978/79:110 10

2 Föredragandens överväganden

2.1 Allmänna riktlinjer för skogspolitiken

2.1.1 Inledning

Skogen dominerar naturen i Sverige. Ungefär 23,5 milj. hektar eller 57 % av landurealen är skogsmark som ur lämpud för skogsproduktion. Därtill kommer vissu urealer barrskog och lövskog i fjällomiådena samt natur-skyddade skogsområden m.m. Totalt omfattar skogarna sålunda ca 60% av landets yta.

Skogsnäringen, dvs. skogsbruket och skogsindustrin, är av väsenilig belydelse bl. a. för vårt lunds ekonomi och för sysselsättningen. För bytesbalansen med utlandet spelur den en närmast avgörande roll. Under 1970-talet har exporten uv skogsindustri- och skogsprodukter utgjort mellan 20% och 25% av våra exportinkomster. Närmare 300000 människor är direkt eller indirekt sysselsatta inom näringen. Dess betydelse i syssel-sältningshänseende har visserligen minskat under senare är främst genom en omfattande rationalisering inom skogsbruket I skogslänen och vissa andra delar av landet svarar den dock fortfarande för en stor del av sysselsättningen.

Den svenska skogsindustrin har expanderat kraftigt under senare är. Avverkningarna har nästan fördubblats de senaste 50 åren samtidigt som virkesförrådet har ökat med ca 40%. Industrins virkesbehov vid normalt utnyttjande av nu befintlig kapacitet har beräknats uppgå till 75 milj. skogskubikmeter (mPsk) per år. Detta är något mer än den årliga tillväxten i våra skogar f. n. Virkesbehovei överstiger alllså numera den virkeskvantitet som del långsiktigt är möjligt att leverera med hittills tillämpade skogsbruksprogram. Samtidigt karakteriseras virkeslillgången av dels regional obalans, dels överskott på lövvirke.

Under senare är har motsättningar mellan naturvärdens och skogsbrukets intressen blivit allt mera vanliga. Några skäl lill detla är atl naturvården och ullmänhetens medvetenhet om miljön har växt sig starkare, alt kraven på högre produktivitet i skogsbruket har ökal och att vissa av de i skogsbruket använda skötsel- och avverkningsmetoderna har förändrats. Från flera häll har framförts krav pä en modernisering av den nu 30 är gamla skogsvärdslagstiftningen.

Nu ungivna omständigheter har motiverat en översyn av nu gällande riktlinjer för skogspoliliken, som fastställdes av 1948 års viksdag (prop. 1948:34, JoU 1948:10, rskr 1948:13). År 1965 tillsattes skogspolitisku utredningen, som senare följdes av en ny utredning, 1973 års skogsutredning (Jo 1973:06). Skogsutredningen häri belänkandei (SOU 1978: 6) Skog för framtid lagl fram förslug till riktlinjer för skogspoliliken. Utredningen redovisar bl.a. förslag om skogsproduktionens inriktning och omfattning, förslag till ny skogsvårdslagstiftning och lagstiftning i syfte all garanlera

Prop. 1978/79:110 H

finansieringen av vissu skogsvärdskoslnudei sumt lorslag om statligt stöd lill skogsbruket

Under senare åi har vissu förändringar vidtagits inom ramen för skogspolitiken. Sälunda infördes är 1974 en allmän hänsynsregel i skogs-vårdshigen för alt bälire tillgodose nulurvärdens inlressen. Samma är beslutades uv främst regionalpoliliska skäl utt väsentligt öka del statliga stödet till skogsvärden i norra Sverige. Är 1976 infördes en statlig reglering av skogsindustrins utbyggnad samtidigt som skogsstyrelsen tilldelades resurser för alt bättre kunna följa skogsproduktionens och virkeskonsumtionens utveckling. Genom en ändring i skogsvärdslugen år 1977 vidgades skyldigheten för skogsägare att vidla åtgärder för att motverka insektsskador pä skog.

Givetvis mäste i en översyn av skogspolitiken beaktas förutsättningarna i stort för den svenska skogsindustrin. Jug vill erinra om att skogsindustrifrågorna är föremål för utredning inom industridepartementet och att chefen för industridepartementet har för avsikl att senare ta upp dessa frågor. Jag har därför samrått med honom i de frågor som har särskild belydelse härför.

1 samband med redovisningen av den fysiska riksplaneringens planeringsskede under hösten 1977 har en rad myndigheter lämnat synpunkter på skogsbruksfrågor och dä särskilt frågor om skogsbrukets behandling i översiktlig fysisk planering. Dessa frågor behandlas också i arbetet inom bostadsdepartementet med förslag lill ny plan- och byggnadslagstiftning. Jag har därför samråti med chefen för bostadsdepartementet.

2.1.2 Skogspolitikens mål

Som jag har nämnt fastställdes riktlinjerna för nu gällande skogspolitik genom beslut av 1948 års riksdag. Det allmänna målet angavs vara att skogsmarkens virkesalslrande förmäga skall utnyttjas effektivt, så att förutsättningar skapas för att vidmakthålla och såvitt möjligt även utvidga skogsbruket och därmed också de industrier som är beroende av skogen för sin rävaruförsörjning. Skogsmark med växande skog bör sålunda genom utnyttjande på lämpligt sätt av markens virkesalslrande förmåga skötas så, att ett tillfiedsställande ekonomiskt utbyte och en så långt möjligt jämn avkastning erhålls. Skogsbruket skall alltså bl.a. bedrivas efter ekonomiska principer, dvs. som ell ekonomiskt företag inriktat på att uppnå en tillfredsställande lönsamhet En sådan inriktning ansågs nödvändig för alt skogsindustrin med framgång skall kunna hävda sig i konkurrensen pä världsmarknaden. Vid sidan av de rent ekonomiska synpunkterna bör enligt riktlinjerna även vissa andra faktorer uppmärksammas. Främst bör hänsyn tas till skogens värde som sysselsättningsobjekt för befolkningen i skogsbygderna. Det ansågs vara ett beaktansvärt socialt önskemål att skogsproduktionen bedrivs sä att urbetstillfällenu blir någorlunda jämnt fördelade över längre perioder. En jämn fördelning av skogsuttagen ansågs vura av stor betydelse även frän skogsindustrins synpunkt

Prop. 1978/79:110 12

Skogsulredningen framhåller som självklart att en utgångspunkt för skogspolitiken måste vara alt skogsnäringen arbetar i överensstämmelse med de övergripande samhällsekonomiska målen och i samspel med andra samhällssektorer. Näringen måste alllså bidra lill att bl.a. målen om full sysselsättning, ekonomisk tillväxt, regional balans, balans i utrikesbetal-ningarna och om god natur- och miljövård uppfylls.

Skogarna bör enligt utredningen utnyttjas på sådant sätt att de varaktigt ger en virkesavkastning på hög nivå. Utredningen anför att en sådan inrikining slår i överensstämmelse med direktiven lill utredningen. Dessutom ligger den i linje med vad lillgängliga inlernationella prognoser över efterfrågan på skogsinduslriprodukter visar på medellång sikl. Vidare motiverar osäkerheten om framtiden enligi utredningen en väl avvägd hushållning med våra skogar. Härigenom kan valmöjligheterna och handlingsfriheten i fråga om skogarnas utnyttjande behållas även i framtiden. Utredningen anser vidare atl skogsproduktionen bör vara inriktad mot hög kvaliiel av i huvudsak barrträdsvirke. Eftersom skogsbruket bedrivs under skiftande förutsättningar måste enligt utredningen kraven på den enskilde skogsägaren anpassas till vad som kan anses skäligt och rimligt med hänsyn till både allmänna och enskilda intressen.

Även hänsynen lill sysselsättningen lalar enligt utredningen för att skogsbruket inriktas på en jämn och varaktig virkesavkastning. Strävan bör vara att genom en hög intensitet i skogsskötseln söka behålla en hög sysselsällningsnivå och att genom krav på jämn eller varakiig avkastning undvika tvära omkastningar i sysselsältningshänseende.

Utredningen framhåller att kravet på en hög virkesavkastning kan behöva anpassas med hänsyn till den samlade allmänna synen på markutnyttjandet. Efiersom markresurserna är begränsade måste skogsmark tas i anspråk för byggnadsändamål och för friluftsliv och rekreation m. m. Enligt ulredningen är del nödvändigt att frågor om förändring av skogsmarkens utnyttjande görs till föremål för övergripande bedömningar med utgångspunkt bl.a. i den skogspolitik som statsmakterna fastställer. Ulredningen anser att principen vid ianspråktagande av skogsmark för andra ändamål än skogsbruk bör vara att i första hand sådan mark väljs som från skogsbrukssynpunkt är sämst. Ulredningen framhåller alt nämnda övergripande bedömningar om förändringar av markanvändningen även bör innefatta avvägningar mellan de rena skogsbruksintressena och naturvårdens intressen. Enligt utredningen bör de principer om allmänna hänsynstaganden lill naturvårdens intressen som lades fasl år 1974 gälla även i fortsättningen.

Ulredningen sammanfattar sitt förslag till övergripande mål för skogspolitiken sä, att skogsmark med växande skog skall skötas så att den varaktigt ger en med hänyn till markens virkesproducerande förmåga och övriga förutsättningar hög virkesavkastning.

Remissinstanserna är på del hela taget positiva till utredningens förslag till allmänna riktlinjer för den framlida skogspolitiken. Från många häll

Prop. 1978/79:110 13

betonas att den snabba utvecklingen inom både skogsbruket och skogsindustrin liksom den ökade insikten om behovei att la hänsyn till miljövårdens intressen är motiv för att nu di-a upp riya riktlinjer för skogspolitiken. Några av de remissinsianser som särskilt har behandlat frågan om avvägningen mellan skogsbrukels och miljövårdens inlressen anser emellertid all utredningen har åsidosatt miljöaspekterna. De framhåller alt utredningsmaterialet i denna del är otillräckligt som underlag för ställningsta-gunde till skogspoliliken.

De flesta remissinstanserna ansluter sig till utredningens uppfattning atl utgångspunkten för skogspolitiken måste vara all skogsnäringen skall arbela i överensstämmelse med de övergripande samhällsekonomiska målen och i samspel med andru samhällssektorer. De biiräder också förslaget om en politik som innebär en långsiktig och väl avvägd hushållning med våra skogar. Endast industriverket förordar, med utgångspunkt i en samhällsekonomisk diskussion, en kortsikligare politik utan reglering av avverkningarna. 1 fråga om förslaget alt skogsproduktionen dessutom skall inriktas på en hög produktion av i huvudsak barrträdsvirke är meningarna däremot mera delade. Flera remissinstanser, främst de som företräder miljöintressena, anser att utredningen har förordat en alltför intensiv skogsvård och en ulltför stark inriktning mot barrlrädsproduktion. Bl.a. företrädare för sågverksindustrin anseratt inriktningen mol såglimmerpro-duktion inte är tillräckligt stark.

Flera remissinstanser framhåller som positivt atl de privalekonomiska inlressena inte betonas lika slarkl i utredningens förslag som i nu gällande mål för skogspoliliken. Andra menar alt dessa intressen måste betonas mera.

Flertalet remissinstanser tar upp frågan om skogens och skogsmarkens användning för annat än skogsproduktion. Flera biträder utredningens uppfattning i denna fräga. Men det finns ocksä många, främst organisationer och myndigheter som förelräder miljöintressena, som anser atl miljövärdens intressen har rönt alltför liten uppmärksamhet i utredningens målformulering. Vissa remissinstanser anser att rennäringens och kulturminnesvårdens intressen inte har blivit tillräckligt beaktade.

Jag vill till en början framhålla nödvändigheten av att skogspolitiken ges en långsiktig inriktning. Med en sådan inriktning följer att politikens mål inle en gäng för alla kan ges en konkret beskrivning i form av avverkningsnivå, åierväxlåigärder, skogsbruksmeloder, hänsyn till motstående intressen m. m. Även om det övergripande målel för skogspoliliken i huvudsak kun stå fast måste vissa delmål omprövas fortlöpande med hänsyn till bl. a. samhällsutvecklingen och forskningens rön. Jag anser i likhet med utredningen och flertalet remissinstanser alt skogspolitikens mål och medel nu bör omprövas.

Jag vill understryka alt jag hyser tillförsikt för skogsnäringens framtid. Skogen är en av de få förnyelsebara naturresurserna. Jag är övertygad om

Prop. 1978/79:110 14

att skogen, oavsett de förändringar som sker i det långa perspektivet, kcimmer utt vara en viktig rftvurukällu även i framtiden. Den kommer att vara uv stor betydelse inle buru för värt eget lands ekonomi och vårt välstånd utun ocksä i ett internationellt perspektiv. Vi måste därför ta tillvara möjligheternu utt ulnyttju den produktionsresurs som skogsmarken ulgör. Samtidigt måste givetvis tillbörlig hänsyn las till andra viktiga samhällsintressen. Skogen måste ulltså betruktus som en nationell tillgäng som skull utnyttjas för sumhälleis bustu.

Liksom utredningen unserjag det vura självklurt utt skogsnäringen måste verka i överensstämmelse med de övergripande samhällsekonomiska målen och i samspel med andra samhällssektorer. Det innebär bl.a. att näringen mäste bidru till att uppfyllu målen om full sysselsättning, ekonomisk tillväxt, regional buluns och buluns i ulrikesbetalningarna men också målen för miljövårds- och nuiurvärdspolitiken. Detta måste vara utgångspunkten vid formuleringen uv skogspolitikens mål. Målet för skogspolitiken har iraditionelll vurit ett sektorsmål. Motsvarande är för övrigt förhållandet när det gäller t.ex. jordbmket och en rad andra delsektorer av samhällel. Målen för dessa olika områden är givelvis ulformade med utgångspunkt i de allmänna samhällsmålen och de måste även vägas mot varandra och samordnas mot dessa gemensamma mål. Motsvarande bör enligt min uppfattning gälla även vid utformningen av en ny skogspolitik. Jag anser att skogsutredningen i stort har gjort en lämplig avgränsning i sin måldiskussion. Jag uppfattar den kritik som har framförts i detta sammanhang närmast som ett krav på atl skogspolitiken som renodlad sektorpolitik bör anpassas bätire till samhällets intressen i övrigi.

Utnyttjandet av skogen och skogsmarken är av stor betydelse inte bara för skogsnäringen. Så t.ex. är skogarnu hemvist för växter och djur som inte tål alltför drastiska förändringar i sin livsmiljö. Skogarna påverkar avgörande miljöfaktorer som t.ex. vattenbalans och lokalklimat. Skogen är också en omistlig tillgång för friluftsliv och rekreation, inbegripet sädana verksamheter som juki, bär- och svumpplockning m. m. Den ulgör i vissa fall ett viktigt inslag i kulturlandskapet. För rennäringen behövs stora områden i norra Sverige som betesmarker. Även om skogsmarken utgör ca 60% av landurealen unser jug atl det av flera skäl är olämpligt att forma skogspolitiken till något av en allmän politik för markanvändningen i landet 1 samhällets markanvändningspolitik måste ju en avvägning göras mellan alla inlressen. även de som inle direkl berör skogen och skogsmarken. Jag vill erinru om det ökande behovet av hushållning med våra mark- och vattenresurser och behovet att göra övergripande avvägningar mellan olika anspråk som bl.a. har motiverat den fysiska riksplaneringen. Av vad jag nyss har framhållit om skogsbrukets belydelse följer att även detta måste betraktas som ett riksintresse i planeringen. Givetvis kan del inte undvikas att skogsmark tas i anspråk för andra ändamål än skogsproduktion. Jag vill emellerlid betona all sådana förändringar av markanvänd-

Prop. 1978/79:110 15

ningen måste föregås av översiktlig planering på lokal och regional nivå, där man försöker nå lösningar som innebär atl skogsmark inle tas i anspråk för andra ändamål, om likvärdiga och från skogsbrukssynpunkt lämpligare lösningar kan åstadkommas. Vidare bör i försia hand sådan mark väljas som från skogsproduktionssynpunkt bäsl kan undvaras i det akluella området.

Innan jag går niirmare in på målet för skogspolitiken vill jug allmiini o-iöiu frågan hur naturvårdens och rennäringens intressen bör påverka utformningen uv skogspolitiken. Vad först gäller nuturvården skedde en viss samordning mellan skogspoliliken och nalurvårdspolitiken genom beslut av slulsmukternu år 1974 (prop. 1974:166, JoU 1974:52, rskr 1974:405). Då infördes i skogsvärdslugen en ullman aktsumhetsregel som ;inger ull hänsyn skall tus till nulurvärdens inlressen. Regeln gäller all skogsmark vure sig det är fråga om skogsmark som är särskilt värdefull ftån nuturvuidssynpunkt eller inte. Begreppet nulurvård innefutlar både den vetenskupligu och den sociulu nuturvården, dvs. även friluftsliv och rekrcution i oliku former. Jag vill erinru om all i begreppei nutur innefattas uven den kulturpräglade naturen, t.ex. gamla lövängar och betesmarker, vars bevarande i truditionsenlig hävd bidrar till kännedom om del gamla odlingslandskapet eller som utmärker sig för särskild skönhet Enligt min mening bör den princip om hänsyn lill nulurvärdens intressen som lades läst ur 1974 gälla även vid utformningen av en ny skogspolitik. Riktlinjerna som bygger på dennu princip böremellertid preciseras i vissu hänseenden. Hänsyn lill naturvärden bör sålunda ingå som ett normall led i skogsbruket även i fortsättningen. Jug vill tillägga utt skogsproduktionen ju bygger på biologiska grunder, vilket gör utt naturvårdens och skogsproduktionens inlressen i vissu delur är gemensumma. Givetvis kan skogsbruk inte bedrivus utan ull den ekologiska balansen rubbus. För skogsbruket är det emellertid ett intresse ull skogens och skogsmurkens prodtiktionsförmägu inte försämrus vure sig på kort eller lång sikt. Skogsbruket måste därför priiglus av en ekologisk grundsyn. Jag vill emellertid påpeku atl nulurvärdens inlressen kan innebära längre gående krav på hänsynstugande än vad som följer enburt häruv. Jag återkommer närmure till frågor med anknytning härtill i del följunde.

En fråga som skogsulredningen inte har gått in på närmure ur skogsproduktionens inverkan på rennäringen. Storu skogsområden i Norrlund är uv väsentlig belydelse för renskölseln. Främst gäller del murker som utnyttjas för renbete under vintern. En del områden utnyttjas också året runt av de s.k. skogssamernu. Vissu ålgärder i skogsbruket kun mer eller mindre slurki påverka tillgången på renbete. I syfte atl verku för atl konfiikier mellan skogsbruket och rennäringen löses i samförstånd hur lanlbruksstyrelsen tillsatt en särskild arbetsgrupp med representanter för de båda näringarna. Svensku sumernus riksförbund hur i sitt yttrande över skogsut-redningens förslag understrukit ull det från samisk sidu aldrig gjorts gallan-

Prop. 1978/79:110 16

de att ett skogsbruk i renbetesmarkerna helt skall förhindras men att även samiska värderingar skall vara styrande då del gäller planeringen av skogsbrukels olika ålgärder. Riksförbundei framhåller emellerlid all del nuvarande samrådel måsle intensifieras och fördjupas och anser att det måste vara möjligl för skogsbruket atl i vart fall i tiden framskjuta olika ålgärder. För egen del vill jag betona nödvändigheten av att eventuella konflikter mellan skogsbruket och rennäringen blir lösta på ett effektivt och smidigt sätt. Della bör kunna ske dels inom den av lantbruksstyrelsen tillsatta arbetsgruppen, dels lokalt i direkt koniaki mellan skogsägarna och samebyn enligt de riktlinjer som arbetsgruppen drar upp. Detta stämmer också överens med utgångspunkterna för arbetet med atl fullfölja den fysiska riksplaneringen. Föruisätiningarna för samförsiåndslösningar bör vara goda särskilt med hänsyn till all slalen är en dominerande skogsägare i berörda områden. För att ytterligare underlätta detta arbete harjag för avsikl att föreslå regeringen atl lanlbruksstyrelsen får i uppdrag att kartlägga samebyarnas vinterbetessituation.

Jag går nu över till frågan hur målet för skogspolitiken bör formuleras. Mina överväganden ulgår därvid från vad jag nyss har redovisat i fråga om min syn på skogsnäringens roll i samhället i stort och på hur denna roll kräver hänsynstaganden till andra inlressen.

Jag har nyss redogjort för skogens stora betydelse för landels ekonomi och för sysselsättningen. Denna belydelse har förstärkts kraftigt under 1900-lalel. Förutsättningen härför har bl. a. varit en målmedveten satsning från skogsbrukts sida på att förbättra virkesproduktionen genom en intensifiering av skogsvårdsarbetet Samtidigt har ett långsiktigt synsätt präglat de riktlinjer som har gällt för skogspolitiken. Den nu gällande skogspolitiken bygger på principen om hushållning med skogstillgångarna och står således väl i överensstämmelse med den moderna synen på resursutnyttjande. Enligt min mening bör delta synsätt ligga till grund för skogspolitiken även i fortsättningen. Det innebär bl.a. att vi även framdeles bör eftersträva en väl avvägd hushållning med skogarna som gör det möjligt att kontinuerligt utnyttja det virke som skogarna kan ge. I ett kontinuerligt skogsbruk ersätls avverkad skog med ny till skillnad från vad fallet är i ett exploaterande skogsbruk. När del gäller frågan om hushållningen med skogarna vill jag framhålla atl motiven härtill tidigare främst har varit behovet att säkra dels skogsindustrins råvaruförsörjning på längre sikt, dels sysselsältningsunderiagel i skogsbruket. Dessa motiv är väsentliga även i fortsättningen, även om det inle är möjligl att nu avgöra hur vi i en avlägsen framtid bäst skall utnyttja vad skogen producerar. Enligt min mening är del emellertid sannolikt att nya användningsområden kommer att utvecklas och atl skogarna kommer att vara en viktig, förnyelsebar råvarukälla även i framtiden. Genom ett framsynt handlande de senasle 100 åren har skogarna gett oss ett väsentligt bidrag till vårt välstånd. Vi bör eftersträva atl även i fortsättningen ge skogsbruket en sådan inriktning att

Prop. 1978/79:110 17

hundlingsfriheten ocb vulmöjligheteina bevurus för kommunde generutioner. Vud jug nu har anförl innebär ull jug inte ställer mig bukom det synsätt på hushållning med våru skogur som industriverket hur redovisul i sill remissyttrunde. Detta ställningstagunde får emellerlid inte tolkus så utt jag bortser från behovet av utt för kortare perioder kunnu varieru virkesuttaget med hänsyn till konjunkturernas växlingur.

Den modernu synen på resursutnyttjande leder också till det självklara ställningstagandet alt produktionsförutsättningarna hos den mark som slår lill förfogande för skogsproduktion bör utnyttjas pä bästa sätt. Det innebär bl.a. att stor vikt bör läggas vid att skogsskötseln inriklas på hög volymproduktion av värdefullt virke. Den bör vidare inriktas på en väl differentierad produktion i fråga om trädslag. Givetvis är en sådan inriktning av skogsskötseln av grundläggunde betydelse för skogsindustrins råvuruför-sörjning. Det är också av sysselsuttningsskäl omöjligt att borlse från industrins behov av råvara pä kort sikt. Jag äremellerlid angelägen att framhålla att skogsindustrins råvarubehov i nuläget inle får vara styrande för utformningen av en långsiktig skogspolitik. De principer somjag har förordat i det föregående tar, somjag har framhållit, i huvudsak sikte på att sä långt möjligl bevara valmöjligheterna och handlingsfriheten för framtiden.

Skogsnäringen är somjag tidigare har nämnl av väsentlig betydelse för sysselsättningen. Särskilt gäller detta i skogslänen, främst i deras glesbygder. 1 dessa områden är i dag bristen på alternativu sysselsättningsmöjligheter stor samtidigt som förutsättningarna att skapa nya arbetstillfällen är begränsade. Omsorgen om sysselsättningen spelar redan i dag en väsentlig roll i skogspoliliken. Så bör vara fallel även i fortsättningen. Genom ett kontinuerligt skogsbruk med en hög volymproduktion och en god hushållning skapas en fast grund för sysselsättningen inom skogsnäringen och angränsande näringar. Vidare stärks underlaget för nödvändig service i glesbygden. En fortsatt rationalisering av skogsbruket är dock nödvändig.

Skogsbruket i vårt land bedrivs under vitt skilda förutsättningar. En hög målsättning för skogspolitiken skulle därför i vissa fall kunna fordra åtgärder som inte ur förenliga med den enskilde skogsägarens krav på lönsamhet Givetvis fär kraven inte drivas för långt. De mäste alltid vura rimliga. När sumhället ställer upp krav pä skogsproduktionen måste de sålunda anpassas både lill de biologiska förhållandena och till allmänna och enskilda inlressen. Jag återkommer till denna fråga när jag behandlar skogspolitikens medel.

Summanfultningsvis anserjag alltså att skogsbruket måste verka i överensstämmelse med de övergripande samhällsmålen och i samspel med andra samhällssektorer. Jag förordar atl som övergripande mål för skogsbruket skall gälla att skogsmark och skog på sådan mark skall genom lämpligt utnyttjande av markens virkesproducerande förmåga skötas så atl den vuruktigt ger en hög och värdefull virkesavkaslning. Hänsyn skall därvid tus även till naturvärdens och andra allmänna intressen. 2 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 110

Prop. 1978/79:110 18

2.1.3 Skogsproduktionsprogrum

Skogsulredningen, som enligt sina direktiv haft att redovisa alternativa skogsproduktionsprogram, har redovisat tre sådana program som i huvudsak innebär följande.

Programmen omfattar en 100-årsperiod och syfiar till en uppskattning av den högsta möjligu långsiktiga avverkningsnivån efter 1970-talet under de förutsättningar som gäller för resp. program. Avverkningsnivån under 1970-talet har bedömts till 75 milj. nfsk i genomsnitt per år.

Alicniaiiv I beskriver ett skogsbruk liknande del som har bedrivits under de senaste decennierna. Det innebär dock en bättre beståndsanläggning och mer omfattande boriröjning av lövsly än f. n. och kan beräknas ge ungskogar av den kvalitet som vi har i dag. Gallringshuggningarna syfiar till att främju en hög produktion av barrsågtimmer genom att andelen gallring ökas och i högre grad inriktas mot lövträden i bestånden. Gödslingen av skogsmark förutsätts fortsätta i samma omfattning som under 1970-lalet, dvs. ca 150000 hektar per år. Ell program enligt detta alternativ skulle möjliggöra en bruttoavverkning av ca 75 milj. rnsk perår under 100-årsperioden, vilket i stort sett motsvarar den beräknade virkesförbmkning-en under 1970-talet. För skogsindustrin innebär detta enligt utredningen att en kapacitet motsvarande dagens skulle kunna utnyttjas till i genomsnitt ca 85%>.

Alternaiiv 2 beskriver ett skogsbruk med betydligt högre ambitionsnivå än hittills. 1 förhållande till alternativ I förutsätts en förbättrad beståndsanläggning och viss användning av förädlat skogsfrö. Under 100-årsperioden förutsätts att contortatall planteras på 14% av skogsmarksarealen i Norrland och nordvästra Svealand, atl skogsmarksgödslingen successivt ökar frän 150000 lill 450000 hektar per år, att hälften av våra sumpskogar dikas under en 20-årsperiod och att 25% av myrmarksarealen dikas och i förekommande full gödslas under en 40-årsperiod. Ett program enligt detta alternativ skulle möjliggöra en successiv ökning av den årliga bruttoavverkningen från 75 milj. msk till 89 milj. nfsk om 100 år. Redan under 1980-talet skulle avverkningarna kunna ökas till närmare 80 milj. nfsk per är. Enligt utredningen skulle skogsindustrin under 1980-talet då kunna utnyttja sin kapacitet till ca 90%.

Alternativ 3 avser enligt utredningen att beskriva ett skogsbruk där sådana restriktioner har genomförls för användning av kemiska bekämpningsmedel, gödsling och dikning som har aktualiserats i den allmänna debatten de senaste åren. 1 programmet förutsätts att antalet barrträds-plantor blir lägre och att lövträdsinblandningen i de nyanlagda bestånden, trots förhållandevis aktiva röjningar och hjälpplanteringar efter insektsskador, blir högre än i de båda andra alternativen. Vidare förutsätts alt gallringshuggningarna på grund av svårighelerna all avsätta lövträdsvirke i mindre grad kan inriktas mot att la ut lövträd. Ett program enligt detta alternativ skulle leda lill all den årliga brulloavverkningen omedelbarl

Prop. 1978/79:110 19

måste minskas med 6 milj. m-'sk i förhållande till 1970-talets nivå. dvs. till 69 milj. nr'sk. Den möjliga barrvirkesavverkningen skulle minska med 9 milj. m''sk medan lövvirkesavverkningen måste öku med 3 milj. m-'sk. Virkesförrådet av lövträd skulle under lOO-ärsperioden öka med cu 70%. I de bådu andru ulternativen ligger det pä i stort sett oförändrad nivå. En avverkning av denna storleksordning skulle enligt utredningen medge att en industrikapacitet motsvarunde dagens skulle kunna utnyttjas till ca 75%. En vikiig förutsättning härför är atl lövvirkesförbrukningen ökas med närmare 30% motsvarande en tillverkning av ytterligare mer än 0,5 milj. ton lövvedscellulosa. Programmet skulle enligt utredningen fä omedelbara negativa effekier pä sysselsättningen i skogsbruket och skogsindustrin och pä exportinkomsterna.

1 de tre alternativen har inte beaktats möjligheterna ull genom ett bättre lillvurulugande av virke och stubbar och genom import av virke öku skogsindustrins råvurulillgångur. Om ekonomiska förutsättningar kun skupus härför kan enligt utredningens beräkningur 7-8 milj. m' stubbvirke m.m. lillförus industrin. Importvirke kan enligt utredningen väntus bli förhållandevis dyrt och därför få endast en marginell belydelse.

Utredningen anser att alternativ 2 tillgodoser det uv ulredningen föreslugna målet för skogspolitiken. Utredningen förordar därför alt skogsbruket i vårt land bedrivs i huvudsak enligt detta program. Programmet bör enligt utredningen ge utrymme för vardagsrationalisering och viss strukturrationalisering inom skogsindustrin. Utredningen betonar dock alt en ökning UV avverkningen får ske först när de i programmet ingående skogs-vårdsätgärderna har vidtagits och den beräknade effekten har uppnåtts. Programmet förutsätier att vissa åtgärder vidtas som har miljömässiga effekter. Utredningen är dock övertygad om att dessa effekier kan begränsas till vad som är acceptabelt genom tillämpning uv gällande bestämmelser om användning av bekämpningsmedel och gödselmedel och genom lillämpning av de bestämmelser om hänsyn till naturvården som utredningen föreslår. Utredningen frumhåller nödvändigheten av att effektiva metoder skapas för bekämpning av snytbaggen och behovet av effektiva lövröj-ningsmetoder.

Remissutfallet uv de av utredningen presenterade produktionsprogrum-men är blandat. Många remissinsianser har inte ansett det varu meningsfullt atl binda sig vid något progrum eller har tagit ställning enbarl till vissu inslag i programmen. Flera remissinstanser, surskilt sådunu som företräder skogsbrukets intressen och länsstyrelser, hur dock förordut alternativ 2. Ungefär liku många förordar alternativ I eller ett mellanting mellan alternativen 1 och 2. De som har yttrat sig om alternativ 3 avstyrker detta. Den kritik som har riktats mot programmen hänför sig i huvudsak till alt remissinstanserna anser att effekterna av t.ex. gödsling, dikning och användning av kemiska bekämpningsmedel är ofullständigt kända eller att de är oacceptabla. Några remissinstanser ifrågasätter de ekonomisku möjlig-

Prop. 1978/79:110 20

heterna atl genomföia ell program enligt ullernativ 2. Någon remissinstans vänder sig mot utt samtliga progrum förutsätter en minskning uv virkesför-råden under någru decennier.

För egen del anserjag i likhet med fleru remissinstanser atl det inte är meningsfullt ull lägga lust ett närmare preciserut långsiktigt skogsproduktionsprogrum för det svensku skogsbruket. 1 det långa perspektiv det här är frågu om får handlingslinjernu inle låsas. Vulet av åtgärder och formerna för derus genomförunde måste forllöpunde omprövas och anpassas till utvecklingen. Jag vill emellertid ange vissa riktlinjer för utvecklingen.

Som jug tidigare har framhållit anserjag att skogsindustrins nuvarande råvurubehov inte kun få styra skogsproduktionens långsikligu inriktning. 1 stiillet bör den direkt låvaruförbrukande skogsindustrins kapacitet efter hund unpussus till den råvarutillförsel som är möjlig inom ramen för den fustlugdu skogspolitiken. På kort sikt är det emellertid av flera skäl omöjligt utt borlse frän skogsindustrins behov. Huvudskälet härtill är att en drastisk nedskärning uv induslrikupacitelen skulle ge oacceptabla konsekvenser för sysselsättningen. Utgångspunkten bör därför vara att söka äsladkommu en skogsproduktion som ger åtminstone den virkesmängd som utredningen redovisar i sitt alternativ 1. Det skulle innebära dels all avverkningen skulle kunna ligga på en nivå som är tillräcklig för ell normalt kupacitetsutnyttjande i skogsindustrin, dels att en avverkning av dennu storleksordning skulle kunna bedrivas långsiktigt. Vad jag nu har sugt om skogsproduktionens inriktning skall således inte uppfattas som en definitiv läsning lill en viss nivå. Givetvis måste strävan vara en ökad produktion i den mån del är möjligl och lämpligt med hänsyn lill andra vikligu sumhällsmål somjag tidigare har behandlat. Jag kommer att ta upp vissa hithörande frägor i fortsättningen.

Även om inget av de detaljerade program som ulredningen har redovisat bör anlus som långsiktigt program för skogsbruket är de enligt min mening UV stort värde som allmän utgångspunkt för bedömningar av oliku frågor på det skogspolitiska området.

En UV de viktigaste delarna i ett skogsproduktionsprogram är givetvis anläggningen av ny skog efter avverkning. De senare årens skogsodlingar hur oftu inte gett så goda resultat som tidigare. Detta beror bl.a. på de omfullunde skador som vissa insekter har orsakat på plantorna sedan DDT-hultiga bekämpningsmedel blev förbjudna. Men även de plantskogar som anlades före detta förbud har en alltför låg kvalitet till följd av bristande omsorg vid planteringen, dålig plantkvalilet och för glesa planteringsförbund. För alt åstadkomma den skogsproduktion jag nyss har förordal fordras avsevärt bälire anläggning av ny skog. Det kan åstadkommas genom utveckling av bälire och säkrare återväxtmeloder och skogsodlingsmaterial samt genom utbildning av och information lill dem som sysslar med arbetet. Omsorgsfull plantering, noggrann markberedning och användning av högklassigt skogsodlingsmaterial ger i allmänhet avsevärt

Prop. 1978/79:110 21

bättre nya skogsbestånd än dem som har åstadkommits under senare år och medverkar ocksä till minskning av inseklsskadorna. Slrävan mäsle varu utt helt komma ifrån sådana kemiska bekämpningsmedel som medför risk för skador på människor eller i miljön. F.n. pågår eti siörre forskningsprojekt som bl. a. går ut pä all finna acceptabla metoder för bekämpning av snytbaggen. Innan della är slutfört får andra ätgärder av t ex. den art som jag nyss nämnde tillgripas. Jag utgår från alt problemen kommer ull kunna lösus utan en återgång till DDT-halliga preparat.

1 Ulredningens skogsproduktionsprogram föreslås en räll omfattande plantering uv den kanadensiska contortatallen i norra Sverige. Contoriatal-len bedöms kunna ge en betydligt högre volymproduktion än vår inhemska tall. Denna bedömning grundar sig pä några få äldre försök och försök som är anlagda under senare år. F. n. bedriver siorskogsbmkei i norra Sverige en förhållandevis omfatlande plantering av contortatall. Flera remissinslunser varnar för att införa främmande trädslag. Främsi hänvisar man lill risken för framlida bakslag i form av insekts- och svampangrepp. Några remissinstanser grundar sin negativa inslällning på uppgifter om conlorta-lallens mindre lämpliga kvalitet som råvara för sågverksindustrin. För egen del anserjag rent allmänt all man bör vara försiktig med alt införa främmunde trädslag. Jag anser atl ytterligare forskning och försök behövs innan ell meromftiltande införande av främmande trädslag kan rekommenderas. Jag vill i detla sammanhang nämna att jag har för avsikt all föreslå att skogsstyrelsen skall ges möjligheter alt begränsa användningen av främmande trädslag. 1 försia hand bör vi alllså salsa på våra inhemska arter och därvid la tillvara de möjligheler som skogsträdsförädlingen har visat sig kunna ge. En fortsatt satsning pä förädling är därför angelägen.

Ett viktigt inslag i skogsvärden är röjningen av ungskogar. Genom röjning kan skogsbeståndens trädslagssammansättning påverkas. Dessulom kan röjningen ge en positiv inverkan på dimensions- och kvalitetsutvecklingen. Skogsulredningen hur betonat behovet av att mer regelmässigt och effektivt utföra ungskogsröjningar. Beroende på förhållandena i det enskilda fallet och syftet utförs ungskogsröjningar antingen manuellt eller med hjälp uv kemisku växtbekämpningsmedel, s. k. herbicider. Den senare metoden hur varit föremål för en omfattande allmän debatt hiltills under 1970-tulet. Fleru remissinstanser ifrågusälter användningen uv herbicider över huvud tuget eller i varje fall den ökade användning som skulle kunna bli följden av en intensifierad satsning pä röjning.

För egen del vill jug betona alt röjning av ungskogarna är nödvändig för att nå den skogsproduktion som jag lidigare har förordat. Med hjälp av röjning kan produktionen sälunda inriktas mol en hög kvulitei. Jag vill i detta summunhung också ta upp frågan om reglering av trädslagssamman-sältningen. De farhågor som har framförts om utt produktionen av lövträdsvirke skulle bli alldeles för hög i förhållande till skogsindustrins beräknade efterfrågan anserjag i vi.ss mån överdrivna. När det galler träd-

Prop. 1978/79:110 22

slagssammansättningen anserjag att man bör behålla ungefär den volymandel lövträd i skogarna som vi nu har. Beträffande melodernu för att reglera sammansättningen är min allmänna inställning självklurt den alt användningen av herbicider och andra kemiska medel bör begränsus så långt som möjligt. Genom noggrann plunering och genom att åtgärder sätts in i tid är jag övertygad om att detta är möjligt. Jag är dock medveten om att kemiska medel inle f.n. kan undvaras helt. Jag vill erinr,v om alt den moderna och skärpta lagstiftning vi hur på området utgår från att skador på människor eller i miljön genom kemiska medel skall motverkas så långt som det är möjligt. Vad jag nu har sagt om användning av kemisku medel vid röjning gäller självfallet också hyggesrensning.

Gödsling av skogsmark är ett sätl att snabbt öka produktionen uv virke. Metoden hur hittills använts i huvudsak inom storskogsbruket. Den skogsmarksareal som åriigen gödslas uppgår nu lill 170000-180000 hektar. Gödslingen ger en merproduktion av drygt 1,5 milj. msk. Ulredningen har föreslagit att gödslingen successivt skall öka till ca 450000 hektar per år. Detta skulle mot slutet av den 100-åriga beräkningsperioden kunna ge en merproduktion av ca 5 milj. m''sk. Flera av de remissinstanser som företräder miljöintressena avstyrker ulredningens förslag. Många anser att miljöeffekterna av gödslingen måste undersökas ytterligare. Några anser att praktiska svårigheter hindrar en utökning av gödslingsprogrammet.

Gödslingen av skogsmark har hittills gett ett värdefullt tillskott av virke. Jag finner emellertid ingen anledning för slalen alt slimulera denna verksamhet. Däremot är det angeläget med fortsaU forsknings- och utvecklingsarbele i fråga om skogsmarksgödsling. Framför allt gäller det gödslingens inverkan från miljösynpunkt. Jag vill erinra om att skogsstyrelsen i samråd med nalurvårdsverkel har utfärdat särskilda anvisningar för gödsling av skogsmark. Givelvis kan utvecklingen medföra behov av anpassning av anvisningarna eller av föreskrifter av mer bindande karaktär.

I det av utredningen rekommenderade skogsproduktionsprogrammel ingår också skogsproduktion på outnyttjade marker. Det gäller definitivt nedlagd jordbruksmark och myrmark. Sedan länge utgår statligt stöd till skogsplantering på nedlagd jordbruksmark. Den planterade arealen har minskat successivt i takt med den minskade nedläggningen men kanske främst av den anledningen att anslaget har varit oförändrat under en följd av år. Budgetåret 1977/78 utgick bidrag till plantering av ca 3 000 hektar. Utredningen har föreslagit att arealen skall öka till ca 7 000 hektar åriigen. Den skogsplantering av nedlagd jordbruksmark som sker med stöd av statsbidrag föregås regelmässigt av samråd mellan skogsvårdsstyrelsen, lantbruksnämnden och länsstyrelsen. Skogsplanteringsintresset får därvid vika om andra intressen finns. När skogsplantering kommer till ständ är det sålunda främsi av det skälet atl marken inte skall ligga outnyttjad.

Prop. 1978/79:110 23

Denna inrikining av verksumheten finner jug helt riktig. Definitivt ned-lugdu jordbruksmurker som inle bör unvändas för unnul ändumål bör alltså även i fortsättningen utnyttjas för skogsproduktion. Jug återkommer till frågun om regler och statligt stöd för verksumheten senure.

1 utredningens skogsproduktionsprogram föreslås också en ökad satsning pä skogsdikning. Skogsdikning har förekommii sedan länge i svenskl skogsbruk. Under de senasle åren har den omfattat i genomsnitt 25 000-30000 hektar om året varav merparten på marker som lillhör enskilda. Sialsbidrag utgick föregående budgetår till ungefär två tredjedelar av dik-ningsverksumheten. Utredningen föreslår alt dikningen successivt skull öku både på redan skogbevuxna, försumpade marker och på myrmarker. Dikningen beräknas kunna ge en årlig merproduktion i slutet uv den 100-årigu beräkningsperioden uv ca 6 milj. m''sk. Utredningen föreslår utt de dikningsföretag det här är fråga om blir föremål för obligaioriskl samråd mellun företagaren och naturvårdsmyndigheten i avvaktan på utt den inventering av våtmarkernu som naturvårdsverket f. n. utför blir slutförd. Flera uv de remissinslunser som förelräder miljöinlressenu riktur kritik mol utredningens förslug i denna del. Man menar att mun bör uvvakla naturvårdsverkets inventering så att miljöintressena kan beaktas.

För egen del anser jag det värdefullt om skogsproduktionen kan ökas genom dikning. Det måste emellertid vara ett väsentligt krav all naturvårdens intressen därvid inte åsidosätts. För att lillgodose dessa harjag för avsikl alt föreslå att skyldighet införs att till länsstyrelsen anmäla en planerad våtmarksdikning. Därmed kan våtmarksinventeringen fullföljas samtidigt som naturvårdens intressen beakias. I detta sammanhang villjag också nämna alt vattenlagsutredningen (Ju 1969:58) i sitt slutbetänkande (SOU 1977:27) Revision av vattenlagen. Del 4, har föreslagit förpröv-ningsskyldighet för dikningsföretag, inbegripet skogsdikning, som skadar motstående allmänna och enskilda intressen. Betänkandet övervägs f. n. i jusliliedeparlemenlet.

Vid remissbehandlingen har ytterligare nägra förslag och synpunkter framförts som om de tillgodoses påverkar skogsproduktionen negativt. Utredningen har föreslagil aktiva ålgärder för ökad skogsproduktion på murk som nu är bevuxen med mindre värdefull lövskog och på igenväxande hagmarker som ofta ligger förhållandevis nära jordbruksbebyggelse. Dessu marker skulle ofta ge en förhållandevis hög virkesproduktion om de planterades med barrskog. Någon remissinstans har tolkat detta förslag .som ett hot mol kulturiandskapet och lövskogarna. Naturvårdsverket har föreslagit att en särskild lagstiftning införs som på samma säll som i fråga om bokskogar hindrar okontrollerade avverkningar och byte av trädslag. Hagmarksliknande områden i omedelbar anslutning till jordbruksbebyggelse ingår som en naturlig del i kulturmiljön. Jag anser därför att de i allmänhet inte skall behöva utnyttjas för skogsproduktion. Bestånd av ädellövskog är givetvis värdefulla inslag i skogslandskapet. De mest omfat-

Prop. 1978/79:110 24

lande av dessa, hokskogarna, är redan skyddade med en särskild lagstiftning. Även övrigu ädellövskogar kan ha ell stort värde för naturvården. De hur emellertid på långt när inte samma omfattning. Jag är f. n. inte beredd utt tu ställning till frågun om särskild lagstiftning om skydd av ädellövskogar. Min avsikt är utt föreslå regeringen att låta naturvårdsverket närmare undersöka behovei av och förutsättningarna för skydd av särskilt värdefulla ädellövskogur. Naturvårdsverket bör därvid samråda med skogsstyrelsen. Under tiden får naturvårdslagstiftningen liksom hiuills tillämpas. Genom den skyldighet att anmäla avverkning som f. n. gäller, och somjag för övrigi hur för avsikt atl föreslå skall gälla även i fortsättningen, kan länsstyrelsen i tid få den information som behövs.

Naturvårdsverket har vidare föreslagit ett 10-årigt avverkningsförbud i s. k. urskogar och urskogsliknande områden och ett 10-årigt dispensabell avverkningsförbud i skogarna ovanför den s. k. skogsodlingsgränsen. När det gäller urskogar och urskogsliknande områden anser naturvårdsverket att skogsbruket gemensamt skall svara för kostnaderna för deras avsättning eftersom de enligt verket har stort skogsvetenskapligt värde.

När det gäller urskogarna och deras skogsvetenskapliga värde vill jag erinra om att genbankutredningen (Jo 1973:04) nyligen har avlämnat betänkandet (Ds Jo 1978: 12) Skogliga genresurser - bevarande, utnyttjande och förnyelse. Förslagen kan sägas i viss utsträckning tillgodose ett skogs-velenskapligl iniresse. De bereds f.n. inom jordbruksdepartementet och jag är därför inte nu beredd att närmare ta ställning i denna fråga. När det gäller bevarande av vissa urskogar i övrigt får naturvårdslagstiftningen tillämpas. Jag vill i sammanhanget erinra om de förslag till förstärkningar av vissa naturvårdsanslag som har lagts fram både i propositionen om tilläggsbudget 11 för innevarande budgetär och i 1979 års budgetproposition.

Den s. k. skogsodlingsgränsen finns endast på den mark i norra Sverige som förvaltas av domänverket. Den drogs upp i början av 1950-lalet. Domänverket har bedömt atl det ovanför denna gräns tills vidare är så biologiskt och ekonomiskt tvivelaktigt att bedriva skogsbruk att någon sådan verksamhet inte skall förekomma. Undersökningar pågår för att finna lösningar på dessa problem. Resultaten kan inte väntas de närmaste 20 åren. Med stöd av skogsvårdslagen har för övrig mark i norra Sverige dragils upp den s. k. gränsen för svårföryngrad skog. Avverkning ovanför denna gräns får ske först efter tillstånd av skogsvårdsstyrelsen. Sådant tillstånd brukar ges om inga återväxlproblem väntas uppslå eller om en försiktig avverkning kan göras, s. k. fjällskogsblädning. Den avgjort största markägaren i dessa omiåden är staten. Men det finns också enskilda mindre skogsägare som har hela sitt skogsinnehav där och är beroende av delta för sin försörjning. Vissl skogsbruk inom området är ocksä av betydelse för sysselsättningen lokalt. Att helt hindra avverkning finner jag därför inte rimligt. Genom det nyss nämnda kravel på tillstånd kan allvarliga missgrepp undvikas i lid. Genom alt länsstyrelsen också underrättas

Prop. 1978/79:110 25

om planerade avverkningar föreligger ytterligare möjligheler all ingripa i de fall där nalurvårdsintresset är särskilt starkt Något skogsbruk i de former som förekommer i andra delar av landet kan för övrigt inte bli aktuellt de närmaste decenniema. Jag kan dessutom nämna att ett av de förslag jag framför i det följande innebär att även statens skogar i nu aktuellt omräde kommer under skogsvårdsslyrelsernas lillsyn på samma sätt som övrig skogsmark.

Slutligen villjag ta upp frågan om ett bättre tillvaratagande av det virke som produceras i skogen. 1 slutet av år 1977 redovisades resultatet av ett projekt som bl.a. avsåg att klargöra möjligheterna alt tillvarata stubbar, loppar och grenar för industriell förädling men också för energiändamål. Projektet hade finansierats gemensamt av staten och skogsnäringen. Det har bedömts atl 7-8 milj. m vedråvara skulle kunna bli lillgängliga under förutsättning alt vissa tekniska problem blir lösta och kostnaderna inle blir för höga. Därtill kommer råvara för energiframställning. Jag finner del synnerligen angelägel att utvecklingsarbetet på detta område fortsätter. Givelvis måste så myckel virke som möjligt tas tillvara i samband med avverkningarna. Inte minsl från skogsskyddssynpunkt är detta vikligl. Redan i del kortare perspektivet borde det vara möjligt att öka tillvaratagandet genom t.ex. vissa ändringar i virkesmoltagningen vid industrin.

2.1.4 Skogspolitikens medel

Traditionellt har samhällel använt flera olika medel för att genomföra den fastlagda skogspolitiken. Vissa är renodlat skogspoliliska medan andra mera indirekt kan verka som skogspoliliska medel. De viktigaste medlen som används i dag är skogsvårdslagstiftningen, det statliga stödet lill skogsbruket och den av staten finansierade informations- och rådgivningsverksamheten som bedrivs av skogsvårdsorganisationen. Till de skogspolitiska medlen kan räknas även den service som skogsvårdsstyrelserna tillhandahåller skogsägarna. Även den statliga luntbruksorganisa-tionens och luntmäteriväsendels arbete med atl förbättra fastighetsstrukluren verkar som ett skogspolitiskt medel. Hit kan ocksä räknas den forskning och utbildning som med statens medverkan sker pä det skogliga området. Vidare har skogsbeskattningssystemet skogspolitiska verkningar.

Skogsutredningen framhåller atl vid valet av skogspolitiska medel måste de faktorer som kan komma att försvåra genomförandet av den fastlagda skogspolitiken särskilt uppmärksammas. Vissa grundläggande särdrag karakteriserar enligt utredningen skogsbruket och de måste särskilt beakias. Det gäller dels den i jämförelse med annan verksamhet mycket långa produktionstiden, dels det förhållandet atl den växande skogen under lång tid har karaktären av både produktionsmedel och lätt realiserbar produkt. Dessa särdrag var den ursprungliga anledningen till all del i vårt land infördes bestämmelser om skyldighet atl vidta återväxtåtgärder efter av-

Prop. 1978/79:110 26

verkning och om skydd för den växande skogen genom begränsning i rätten att avverka. Ett annut förhållande som kan försvåra ett genomförande av en för hela skogsbruket likartad skogspolitik är att skogarna ägs och drivs i skilda företagsformer och med starkt växlande ekonomiska förutsättningar. Enligt utredningen får många skogsägare numera sin försörjning hell eller i huvudsak frän annan verksamhet och är därför inte beroende av inkomsler från skogsbruket. Skogsfastigbeten blir för dessa ägare i stället en form av kapitalplacering. Genomförandet av en enhetlig skogspolitik motverkas också av den på många håll i landet olillfredsställande fastighetsstrukluren som försvårar ett effektivt skogsbruk.

Skogsbruket bedrivs således under skilda ekonomiska och biologiska förutsättningar. De ekonomiska förutsättningarna varierar dessutom från tid till annan för samma skogsbrukare. Dessa skiftande förutsättningar gör enligt utredningen att de skogspolitiska medlen måste utformas så att de kan anpassas till olika situationer och skilda skogsägaregrupper. Ulredningen påpekar att ett samlat system av flexibla skogspolitiska medel kräver fortlöpande uppföljning av de åtgärder som har vidtagits och prognoser över utvecklingen.

Enligt utredningens mening är del nödvändigt att också i framtiden använda lagstiftningen som styrmedel i skogspolitiken. Utredningen anser att skogsvårdslagstiftningen är i behov av en genomgripande översyn. Enligt utredningen bör vissa delar av skogspolitikens mål vara möjliga att tillgodose genom en skärpning och precisering av vissa bestämmelser i skogsvårdslagen. Det gäller bl. a. återväxtbestämmelserna och bestämmelsema om hushållning med den växande skogen. Det gäller också kraven på hänsynstagande till naturvårdens intressen.

Enligt utredningens uppfattning är det även i fortsättningen nödvändigt med en viss kontroll av skogsindustrins kapacilelsutbyggnad och därmed virkesbehov. Primärt motiveras en sådan reglering uv önskemålet om en varaktig och jämn avkastning från våra skogar. Samtidigt bör en sådan kontroll enligt utredningen ocksä kunna vara ett instrument i sysselsäll-ningspoliiiken genom att den kan möjliggöra en styrning av invesleringar till vissu orter eller regioner.

Utredningen anser att skogsbruket i princip skall vara självfinansierat. Vissa angelägna åtgärder som i och för sig normalt borde kunna utkrävas av skogsägaren kan i det enskilda fallel ibland vara oskäligt betungande. Utredningen anser därför atl det som ett komplement till lagstiftningen i vissa speciella fall kan behövas någon form av statligt stöd. Utredningen anser vidare att det skogsproduklionsprograin den har förordat med utgångspunkt i samhällsekonomiska värderingar i vissa delar är så långtgående att det inte kan väntas bli genomfört utan stimulans i form av statligt Slöd. För att garantera viss självfinansiering av de grundläggande skogs-vårdsätgärderna föreslär utredningen atl skogsägarna skall vara skyldiga att reservera medel för detta.

Prop. 1978/79:110 27

Rådgivning betruklus uv utredningen som ett väsentligt komplement till främst skogsvårdslugstiftningen. Det ur enligt utredningen även viktigt utt skogsvärds- och uwerkningsservicen till privutskogsbrukei byggs ut. Des sa frågor behandlas i den del de avser statens insatser av skogsadminislru-liva utredningen (Jo 1974:03).

En förbättring uv fastighetsstrukluren ur enligt utredningen nödvändig för ull det skall bli möjligt utt i vissa områden bedriva ett rutionellt skogsbruk. Utredningen unser därför att den verksamhet som med statens stöd sker i detla syfte bör fortsätta. Eftersom förbättringarna emellertid går långsamt föreslår utredningen att bildandet av s. k. gemensamhetsskogar i de svårast ägosplittrude områdenu priorileras framför andra struklurför-bultrunde åtgärder. Bl. u. för ull skapa samverkan mellan skogsägare föreslär utredningen en ökad statlig satsning pä översiktliga skogsinvenlering-ur.

Nya och förbättrude skogsbruksmeloder och välutbildud urbetskraft är enligt ulredningen förutsättningar för genomförandet av det skogsproduktionsprogram som utredningen förordar. Utredningen anseratt forskningsoch utvecklingsarbetet inom skogsbruket måste intensifieras och att forskningens generellt sett långsiktiga och allmängiltiga karaktär motiverar att stulen ökar sinu insulser på detta område. Utredningen föreslår vidare att friimsi utbildningen av skogsiekniker anpassas till efterfrågan och att möjligheternu till utbildning, fortbildning och rådgivning för de självverk-summu skogsägurnu förbättras.

Remissinstanserna har i huvudsak inget att erinra mot utredningens principiellu syn på frågan om vilka skogspolitiska medel som främst bör komma till användning och hur dessa bör förhålla sig till varandra. Industriverket anser dock atl siarka samhällsekonomiska skäl talar för en mindre restriktiv regleringspolitik på skogsområdet än f. n.

För egen del anserjag i likhet med utredningen att det krävs medel av både rättslig, ekonomisk och administrativ art för atl det mål för skogspolitiken somjag har förordal i det föregående skall uppfyllas. Givetvis är del inte möjligt att en gång för alla låsa medlens form och innehåll. Med den långsiktiga inriktning som bör prägla skogspolitiken är det nödvändigt att successivt förändra och förbättra de olika medlen. Som underlag härför fordras en fortlöpande uppföljning av medlens effekt i olika avseenden. Den prognosverksamhet som det åligger skogsstyrelsen att bedriva är ett väsentligt led i denna uppföljning som ocksä omfattar analys av de ekonomisku aspekterna på åtgärder i skogsbruket. Givelvis måsle samtidigt en viss stabilitet finnas i de skogspolitiska medlen. Med hänsyn till skogsägarnas behov av att kunnu plunera sin verksamhet för en inte alltför kort tid är det nödvändigt att medlen inte ändras alltför ofta. Som komplement till mera varaktiga skogspolitiska instrument kan det dock i vissa lägen finnas skäl för konjunkturbetingade åtgärder.

Jag anser i likhet med skogsutredningen all skogsvårdslagstiftningen

Prop. 1978/79:110 28

även i fortsättningen bör användas som medel för all ange de grundläggunde kruv som samhället ställer i fråga om skogsvården. Motiv härför är bl. a. behovet av en i sina huvuddrag enhetlig inriktning av skogsproduktionen oavseU formen för skogsägande och oavsett mindre och tillfälliga variationer i förutsättningarna sett från den enskilde skogsägarens synpunkt. Lagstiftningen bör innehålla föreskrifter om anläggning av ny skog, vård och skydd av den växtkraftiga skogen och hushållning med den äldre skogen. Vidare bör i lugstiftningen ställas upp sådana krav på hänsyn till naturvårdens inlressen som bör ingå som ett normalt led i skogsbruket. En ny skogsvårdslagsliftning bör till skillnad från vad som nu gäller göras tillämplig även på skog som tillhör staten och kyrkan.

Reglering av skogsindustrins råvaruförbrukning sker sedan några år med stöd av 136 a S byggnadslagen (1947:385). Regleringen tillkom i uvvukian på bl.a. de avverkningsberäkningar som skogsutredningen nu har presenterat. Bestämmelserna i byggnadslagen har på ett effektivt sätt kompletterat bestämmelserna om avverkning i skogsvårdslagen. Det har hävdats utt de är udminislrativt krångliga och atl de under den allra senaste tidens lågkonjunktur för skogsindustrin har vurit onödigu. Jag är emellerlid inte beredd atl nu förorda en ändring av dem. Frågan bör tus upp i samband med den planerade översynen av skogsindustripolitiken. Jag vill i sammanhanget också erinra om den pågående översynen av byggnadslagstiftningen. Tills vidare bör alltså bestämmelsernu i 136 a § byggnadslagen behällas oförändrade.

Utredningen anser att skogsbruket i princip skall vara självfinansierat. De remissinstanser som har yttrat sig i frågan är positiva lill dennu inslällning. För egen del anser jag att denna grundprincip bör slås fast. Det innebär emellertid samiidigi mol bakgrund av vad jag lidigare har framhållit att samhällets krav sä som de kommer till uttryck i skogsvårdslagstiftningen mäste vara skäliga och rimliga. Skogsägarnas möjligheler att självfinansiera ålgärder i sitt skogsbruk är givetvis beroende av genomsnittspriset pä det virke som levereras. Detta är i sin tur i hög grad beroende av förhållandena på den utländska marknaden för skogsindustriprodukter. Men av väsentlig betydelse i sammanhanget är också hur rationellt skogsbruket bedrivs. Självfallet ärdet nödvändigt med en fortsatt målmedveten rationalisering grundad bl. a. på ett effektivt forsknings- och utvecklingsarbete. Dåligt utnyttjande av effektiva metoder får inie vara skäl för alt sänka samhällets krav på en effektiv skogsproduktion.

De grundläggande krav som ställs enligt skogsvårdslagstiftningen bör sålunda alltid tillgodoses utan statligt stöd. I de fall då det är ett samhällsintresse atl få till stånd en skogsvård som går utöver dessa krav som kan anses skäliga för den enskilde skogsbrukaren bör emellertid statligt ekonomiskt stöd kunna ges. Sådant stöd kan motiveras främst från regionalpolitiska utgångspunkter. Jag avser alt senare återkomma till regeringen om den närmare utformningen av ett slalligl ekonomiski slöd till skogsbruket och de övriga anslagsfrågor som hänger samman med skogsbruket.

Prop. 1978/79:110 29

I detta sammanhang tur jag upp skogsutredningens förslug att alla skogsägare skall vara skyldiga alt sälta in medel för vissa skogsvårdsätgärder på särskilt konto. Utredningen anser ali dét i många fall är svårt alt uppbringa medel för skogsvårdsätgärder just när ålgärderna måste vidtas. Utredningen föreslår därför att alla skogsägare åläggs skyldighet atl på särskilt konto avsätta medel för sådana återväxtåtgärder ocb sådan röjning som enligt utredningen bör åläggas skogsägarna genom lagsiiftning. Medlen för återväxtåtgärder skall molsvara de beräknade kostnaderna för åtgärderna och medlen för röjning skall ärligen molsvara I %. av fastighetens skogsbruks-värde. Systemet föreslås kompletterat med lån med statlig garanti. Mol majoritetens förslag har en ledamot i utredningen reserverat sig och anser att säkerhei för sådanu åtgärder i stället bör kunna krävas med slöd av skogsvårdslugstiftningen i de fall ekonomisk garanti för skogsvårdsätgärder behövs.

Av de ca 50 remissinsianser som har yttrat sig i frågan är ungefär hälften principielll för och hälften emot utredningens förslag. Några remissinstanser anser att frågan bör uiredas ytterligare.

För egen del vill jag anföra följande. Det är angelägel att den grundläggande skogsvärden inte blir eftersatt pä grund av brist pä likvida medel. Någon likviditetsbrist borde normall inle behöva uppkomma, efiersom skogsägaren får tillgång till medel i samband med att skogsvårdsåtgärderna ukluuliseras första gången, nämligen vid avverkningen. Givetvis kan det i speciella fall inträffa alt skogsägaren därvid helt bortser från kommande nödvändiga utlägg. Jag anser emellertid att detta problem inte bör överdrivas. Att skapa ett generellt verkande och administrativt krångligt och dyrbart system så som ulredningen har föreslagit är enligt min mening att gå för långt Del skulle innebära bl.a. atl samtliga skogsägare åläggs skyldighet all avsätta medel för skogsvårdsåtgärder därför att det kan befaras utt vissa skogsägare inte kommer alt fullgöra sina skyldigheler enligt skogsvärdslugen. Jag anser dessutom att utredningen inle har redovisat förslugets allu konsekvenser, bl.a. i skattehänseende. 1 slället bör de problem som kan komma att uppstå i samband med finansieringen av den grundläggande skogsvärden lösas pä annat sätt. Jag kommer i det följande utt föreslå att skogsvårdssiyrelsen ges vidgade befogenheler att meddela de förelägganden som behövs för att säkerställa en tillfredsställande äteiväxt. Vidare bör skogsvårdsstyrelsen vid behov kunnu ställa kruv pä utt skogsägaren släller ekonomisk säkerhet för utgifter i samband med unläggning av ny skog. Sådan säkerhei bör kunna krävas när en avverkning föiunleder jämförelsevis dyra och omfattande återväxtåtgärder.

Det får ankomma på skogsvårdssiyrelsen alt i det enskilda fullel tu ställning lill i vad män skogsägaren skall åläggas att slälla säkerhet för framtida utgifter för återväxtåtgärder. Enligt min uppfattning talar åtskilligt för atl medel, som skogsägare sätter in på bankkonto enligt skogskontolagen (1954: 142), bör kunnu utnyttjas i detta sammanhang. Här inträder

Prop. 1978/79:110 30

emellertid den komplikationen atl pantsättning av skogskontomedel i princip utlöser beskuttning av de insatta medlen. Ett effektivt utnyttjande av skogskontomedel som säkerhet torde därför förutsätta lagändring. Denna problematik kan inte behandlas i delta sammanhang. Enligt vad jag har inhämtat har chefen för budgetdepartementet dock för avsikt att ta upp frågan om i vilken utsträckning medel som stär inne på skogskonto skull få utnyttjas som säkerhei för framlida ulgifter för skogsvård.

Rådgivning och information till skogsägarna är väsentliga inslag i skogspoliliken. Genom sådun verksamhet stimuleras skogsägama att bedriva ett skogsbruk i linje med den fastställda skogspolitiken. Rådgivning och information kan ofta vara förebyggande i den meningen att formella ingripanden med stöd av skogsvårdslagsiifiningen kan undvikas. Jag anser alllså all denna verksamhet är mycket vikiig och att den även i fortsätiningen bör ingå som ett väsentligt led i den statliga skogspoliliken. Även den direkta skogsvårds- och uwerkningsservicen lill sådana skogsägare som inte själva kan vura uktivu skogsbmkure är viktig. Sådan service erbjuds av skogsägareföreningurnu och vissa siörre skogsägare. Även skogsvårds-styrelserna ärengugerade i verksamheten. Frågan om skogsvårdsstyrelsernas organisation och verksamhet utieds av skogsadministrativa utredningen. Denna behandlar alltså skogsvårdsslyrelsernas rådgivnings- och serviceverksamhet. Utredningen kan vänlas avlämna sill slutbetänkande under våren 1979.

Väl arronderade ftisiigheter med lämplig storlek är en viktig förutsättning forell aktivt och rationellt bedrivet skogsbruk. Staten har sedan länge medverkat på olika säll i arbelel med all förbättra fastighetsstrukluren. Det sker dels genom lantmäteriverkets verksamhet med fastighetsbildningsfrågor, dels genom den statliga lantbruksorganisationen. Flera av medlen i jordbrukspolitiken är direkt inriktade mot skogsbruket Det gäller t. ex. det statliga stödet till jordbrukets rationalisering, jordförvärvs-lagstiftningen och luntbruksorganisationens köp och försäljning av jordbmks- och skogsfasiigheter. Stödet till jordbrukets rationalisering har nyligen setts över. Det gäller också jordförvärvslagsiifiningen. 1 fråga om köp-och försäljningsverksamheten vill jag erinra om all lanlbmksslyrelsen har fåll i uppdrag att förmedla avsevärda arealer skogsmark som har bjudils ut till försäljning under det senaste året. Samlligadessaåigärder är viktiga led i arbetet att ytterligare förbättra fastighetsstrukturen. Lantmäteriverket har bedömt att bättre arronderingsförhållanden behövs för ca 3 milj. hektar skogsmark. För atl ytterligare effektivisera verksamheten har lantmäteriverket i samråd med lantbruksstyrelsen utarbetat förslag om hur fastig-helsregleringen i ökad utsträckning skall kunna bidra lill att förverkliga uppsatta mål för strukturomvandlingen inom jordbmket och skogsbruket. Förslagen, som har redovisals i promemoria den 23 augusti 1978, bereds f. n. i regeringskansliet. Strukturrationaliseringen är ett tidskrävande arbete. 1 avvaktan på att det skall ge resultat är del enligt min mening angelägel

Prop. 1978/79:110 31

att skogsägurnu för atl kunna bedrivu verksamheten rutionellt sumverkur i ökad utsträckning mom de ägosplittrude områdenu.

Som underlug för plunering av samverkan behövs enligt skogsutredningens uppfattning översiktliga skogsinventeringar. Utredningen anser att dessa inventeringar behövs i samhällsplaneringen som ett komplement till den s.k. riksskogstaxeringen. Inventeringarna kan användas även som utgångspunkt för mer detaljerade skogsbruksplaner för enskilda fastigheter. Utredningen föreslår därtör att staten aklivi slöder verksamheten med skogsinventeringar. Remissinstanserna är i huvudsak posiliva lill ulredningens förslag i denna del. Synpunkter har framförts främst i fråga om inventeringarnas innehåll och detaljeringsgrad. Några remissinstanser anser atl del bör vura en skyldighet för varje skogsägare atl hu en skogs-bmkspluii.

För egen del unserjag att det är nödvändigt med ett tillfredsställande planeringsunderlag pä alla nivåer. Detaljeringsgrad och innehåll måste givetvis anpussHS till behovei i del enskilda fallet. Den översiktliga riksskogstaxeringen är därvid tillräcklig bl. a. för den typ av bedömningar som skogsutredningen hur gjort i sina produktionsprogram. När det gäller bedömningar för delar uv län är riksskogstaxeringen dock inte tillräcklig. Detta har visat sig bl.a. i den fysiska planeringen både på lokal och regional nivå där uppgifter med mer noggranna geografiska angivelser behövs. Översiktliga skogsinvenleringar av del slag som utredningen behandlar har gjorts i relutivt stor omfiilining i norra Sverige. Detta har skett i samband med skogsvårdsslyrelsernas förmedling av statsbidrag och har avsevärt förenklal de administrativa rutinerna. Inventeringarna ulgör också ett värdefullt underlag för planeringen av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet Jag föreslår därför att översiktliga skogsinventeringar i fortsättningen görs även i övriga delar av landet. Inventeringarna bör i huvudsak koncentreras till mark som inte tillhör storskogsbruket, som redan har tillfredsställande planeringsunderlag. Inventeringarna bör göras så enklu som möjligt utun utt syftet med dem förtélas. Verksamheten bör bedrivas i skogsvårdsorganisationens regi och utformas i nära samråd med oliku intressenter och i slörstu möjligu utsträckning samordnas med övrig inven-teringsverksamhel.

Ell viktigt användningsområde för de översiktliga skogsinvenleringarna är att tjäna som underlag för skogsbruksplaner för enskilda fastigheter. Såduna skogsbruksplaner, mer eller mindre detaljerade, anser jag vara nödvändiga för alt få till stånd ett aktivt och rationellt bmkande av skogsmarken i lundet. Det är därför angeläget att varje skogsägare skaffar sig en plan som innehåller uppgifter om åtminstone de skogsvårdsåtgärder som krävs enligt lag och om lämplig avverkning. Jag återkommer senare till regeringen till frågan om slulligt ekonomiskt slöd till skogsinventeringar och skogsbruksplaner. Därvid avser jag utt också ta upp frågan om utformningen av skogsbruksplanerna.

De redovisningar UV skogstillståndet som har gjorts i oliku sammanhang.

Prop. 1978/79:110 32

bl. a. av skogsutredningen, antyder alt avverkningarna de närmasle årtiondena måste minska i statens skogar och utt de knappasl kan ökas i bolagens skogar. Om den råvarutillförsel till industrin som jag tidigare har angell skall kunna komma till stånd, måste därför avverkningarna i de privata skogarna öka. Skogsbeskallningens hämmande inverkan på viljan alt avverka har diskulerals under senare år. Frågan har också aklualiserals vid remissbehandlingen av skogsutredningens betänkande. Inom budgetdepartementet pågår f.n. en beredning av de förslag som har presenterats i promemorian (Ds B 1978: 2) Beskattning av skogsbruk och de synpunkter som har framkommil vid remissbehandlingen av dennu. Avsikten är atl resultatet av detta arbete skall redovisas under våren 1979. Det kan självfallet förväntas att ett nytt syslem för skogsbeskattningen kommer atl utformas så atl aktiviteten i skogsbruket inte hämmas. Enligt min mening är det nödvändigt att all skogsmark som är avsedd för skogsproduktion bmkas aktivt.

Utiedningen framhåller att forsknings- och utvecklingsarbelel på skogs-bruksområdel måste intensifieras för att de av utredningen föreslagna målen för skogspolitiken skall nås. För egen del anserjag atl forskningsoch utvecklingsarbetet liksom utbildningen är betydelsefulla medel i skogspolitiken. Det finns därför anledning till ökade salsningar på dessa områden även för statens del. Givetvis är det angeläget alt forskningen gmndas på noggranna analyser av var behovei är siörst och atl verksamheten planeras med omsorg. Genom en väl avvägd fördelning mellan tillämpad forskning och grundforskning bör det vara möjligt att lösa bäde omedelbara och något mer långsiktiga problem. Enligt min mening är det inte möjligl all tillgodose den skogspolitik jag har förordal utan ett intensifierat forsknings- och utvecklingsarbete både på det skogsbiologiska och det skogslekniska området inbegripet miljöfrågor med anknytning lill skogsproduktionen. Jag återkommer senare till regeringen rörande frågan om den framtida inriktningen och finansieringen av forsknings- och utvecklingsarbetet pä skogsbruksområdet Vad gäller utbildningsfrågorna villjag hänvisa dels lill den utökning av skogsteknikerutbildningen som har skett de senare åren, dels lill den försöksverksamhel med skogsbruksulbildning som nu har startats för dem som har genomgått lantbruksutbildning.

2.2 Skogsvårdslagstiftningen

2.2.1 Inledande synpunkier

Sedan gammalt har i svensk lagstiftning funnits bestämmelser om inskränkningar i enskildas förfoganderätt över skog. Efter skogsindustrins framväxt under senare hälfien av 1800-talet har lagstiftningen främsi tagil sikle på alt säkerslälla en uthållig produklion av virke. Ell mera samlal regelsyslem med sådana bestämmelser infördes försia gången med 1923 års skogsvårdslag. Där föreskrevs skyldighet att vidla återväxtåtgärder efter avverkning och när vissa skador inträffat I lagen fanns också bestäm-

Prop. 1978/79:110 33

melser som syftade till att skydda den yngre skogen mot för tidig avverkning. Även rätten att avverka den äldre skogen inskränktes för atl tillgången på husbehovsskog inte skulle äventyras.

Skogsvårdslagen från år 1923 ersattes av den nu gällande skogsvårdslagen (1948: 237) som innebar skärpta bestämmelser med avseende på såväl skyldigheten atl vidla föryngringsätgärder som inskränkningarna i avverkningsrätten. Lagsiiftningen återspeglar den skogspolitiska inriktning som jag har redogjort för tidigare.

Under senare år har två väsenlliga lagändringar skett. I en bestämmelse från år 1974 slås fasl att hänsyn skall tas till naturvårdens intressen och år 1977 vidgades skyldigheten atl motverka insektsskador på skog.

Skogsutredningen, som anser alt den nuvarande lagen är i behov av en genomgripande översyn och modernisering, föreslår en helt ny skogsvårdslag. 1 överensstämmelse med de riktlinjer som enligt utredningen bör gälla för den framlida skogspoliliken föreslås återväxt- och avverkningsbestämmelser som syfiar till atl lillgodose kravet på en varakiig och hög virkesavkaslning. Lagförslagels bestämmelser i övrigi rör naturvårdshänsynen i skogsbruket, skyddet mot insektsskador, användningen och marknadsföringen av skogsodlingsmalerial samt skötseln av svårföryngrade skogar och skyddsskogar. Tillsynsmyndigheterna föreslås få bätire möjligheter än f. n. att utöva en effektiv kontroll och att aktivt medverka till att lagens bestämmelser efterlevs.

Ulredningen föreslår att den nya lagen får formen av en ramlag som innehåller dels allmänna och grundläggande bestämmelser, dels bemyndiganden för regeringen eller skogsstyrelsen atl meddela mera detaljerade föreskrifter. Genom en sådan uppläggning blir del enligt utredningen möjligt att smidigt anpassa bestämmelserna bl.a. till omsländighelerna i del enskilda fallel och till de vid varje lidpunkt rådande förhållandena.

Lagförslaget har fått ett i huvudsak positivt mottagande av remissinstanserna. I ett fåtal fall riktas kritik mot förslaget i dess helhet. Kriiiken går i dessa fall främsi ul på atl lagförslaget inte i lillräcklig grad tillgodoser intresset av atl utnyttja skogsmarken för andra ändamål än virkesproduktion. I övrigi gäller de anmärkningar som riktas mot förslaget i huvudsak lagens beskrivning av skogsvårdens allmänna inrikining och avgränsningen av lagens tillämpningsområde.

1 fråga om lagstiftningens allmänna uppläggning är flera remissinstanser cxlelal positiva lill att lagen får formen av en ramförfatlning som kompletteras med detaljföreskrifter meddelade av regeringen och skogsstyrelsen. Några remissinstanser anser alt lagbestämmelserna inte är tillräckligt preciserade utan ger ett alllför stort spelrum för i administrativ ordning meddelade föreskrifter. Frän några håll framhålls viklen av alt detaljföreskrif-terna utformas i nära kontakt med förelrädare för det praktiska skogsbruket

Jag delar ulredningens uppfattning all skogsvårdslagen behöver revideras i flera väsentliga hänseenden. En rad bestämmelser i den nuvarande

3 Riksdagen 1978179. I saml. Nr 110

Prop. 1978/79:110 34

lagen bör ges ett ändrai innehåll för att skogsvården skall få den inriktning jag förordar i det föregående. Ett uv flera viktiga inslag i en omarbetning är utt iitforniu bestämmelser som ger skogsvårdsstyrelserna möjlighet att utövu en effeklivare tillsynsverksamhet. 1 likhet med utredningen anserjag all översynen bör ske i den formen att en helt ny skogsvårdslag utarbetas.

För au lagsiiftningen verksamt skall bidra till förverkligande av det mål jag förordar bör den omfatta sådana bestämmelser om återväxt och avverkning som syftar till en varaktigt hög och värdefull virkesavkaslning. Liigsliftningen måste emellerlid också utformas så att det ges utrymme och i vissu fall garantier för hänsyn till andra allmänna och enskilda intressen.

I likhet med det storu flertalet av remissinstansema anserjag att utredningens lagförslag som helhet väl fyller de krav som bör ställas pu en lagstiftning om skogsvården. Den uppläggning utredningen valt utt i en skogsvårdslag, som i huvudsak fär formen av en ramlag, samla de för skogens skötsel grundläggande bestämmelserna finner jag ändamålsenlig. Någru remissinstanser har som nämnts efterlyst mera preciserade lagbestämmelser. Jag avser att i det följande återkomma till frågan hur de enskilda beslämmelserna bör utformas. Rent allmänt anserjag emellertid alt en skogsvärdslag inte bör syfta till någon detaljreglering av det sätt på vilket varje skogsägare skall sköta sin skog. Förutsättningarna för skogsbruk är som jag tidigare har framhållit långtifrån desamma över hela landet. Därtill kommer all näringen bedrivs i skiftande företagsformer. Det måsle vidare beaktas alt metoderna och tekniken i skogsbruket utvecklas fortlöpande.

Ett par remissinstanser har framhållil att företrädare för det praktiska skogsbruket bör ges ett inflytande när detaljföreskrifterna för lagens tilllämpning utarbetas. Jag vill erinra om att också den nuvarande lagstiftningen förutsätter detaljanvisningar för tillämpningen. Skogsstyrelsen har ansvaret för dessa anvisningar. En ny lag som får formen av en ramlag lägger vidgade men följaktligen inte helt nya uppgifier på skogsstyrelsen. Det kan förutsättas att skogsstyrelsen liksom hittills bedriver sitt förtatiningsarbeie i kontakt med företrädare för olika intressegrupper. Jag vill ocksä påpeka att olika intressen är representerade i ämbetsverkets styrelse.

2.2.2 Lagens tillämpningsområde

Nuvarande skogsvårdslag gäller skötseln av skogsmark med därå växande skog. Från lagens tillämpningsområde görs undantag för skog på kyrklig jord och på mark som tillhör staten.

1 lagen finns en definilion av begreppei skogsmark. En försia förutsättning för all mark skall räknas som skogsmark är att den kan anses vara lämplig för skogsproduktion. 1 förarbetena har det förutsatts att det oftast inte innebär några svårigheter att avgöra om viss mark är lämplig för skogsproduktion eller inte. 1 tveksamma fall skall den för lagstiftningen gmndläggande principen, att skogsbruket skall bedrivas med lillfredssiäl-

Prop. 1978/79:110 35

lunde lönsumhel. varu vägledande vid bedömningen. Vid bedömningen av murks lämplighet för skogsproduktion skull hänsyn las inte baiu till markens skick vid bedömningstillfället ulan iiven lill den höjhing uv murkcns produktionsförmåga som kun nås genom förbättringsåtgärder uv olika slag. främsi dikning. Avgörunde för om murk skall anses som skogsmark eller inte är om koslnudernu för de förbäilringsulgärder som krävs kun beräknas bli täckta genom skogens framtida avkastning.

För ull mark som bedöms lämplig för skogsproduktion skall räknas som skogsmark ft)rdias vidure att marken inte i viisentlig utsträckning används för unnul ändamål. Detta kruv innebär uil även vissa murker som är föremål för unnan markanvändning kan kommu ull riiknas som skogsmark. Så är fullel om den pågående murkunvändningen inte alls svuiur mot vud som kun unses vura ell normull rulionelll murkulnyttjande.

När murk som är lämplig ftir skogsproduktion ligger helt ellei' delvis oulnylljud skull den inle iitin vidure unses som skogsmark. I de ftill särskildu förhullunden uv social eller ideell natur moliverai del. skull sudun murk inte unses som skogsmark. Enligi förurbelenu kan det från ktiltur-minnesviirds-, nulurviirds- ellei' luristsynpunkl vuru motiverut att murk som i och för sig är lämplig för skogsproduktion får liggu helt eller i huvudsak ounviind.

Regeln att murk skull vuru lämplig för skogsproduktion för all anses som skogsmark uividgus genom en föreskrift om uit också mark som av undru skäl bör hållas skogbevuxen skull räknas som skogsmark. Det gäller marker dur det bör finnus skog till skydd mol sund- eller jordflykt, fjäll-gränsens nedgående eller av unnat jämförligt skäl.

Ulredningens förslug lill uvgränsning uv skogsvåidslagens tillämpningsområde överensstiimmer i princip med vud som nu gäller. Lugens skötsel-föreskrifter skull enligi förslaget gällu vud som beskrivs som skogsmurk och skog som växer p;'i sådun murk.

Enligt Ulredningens definition uv skogsmurksbegreppet bör som skogsmurk räknas murk som är lämplig för skogsproduktion och som inle i väsentlig utsträckning unvänds för unnul godtagbart ändamål. Ulredningen vill emellertid ge uitrycket "lämplig för skogsproduktion" en snävare avgränsning än vud del hittills hur haft. Dit skull räknas bara sådana murker som, i det skick de befinner sig har en idealproduktion som enligt vederiugnu bedömningsgrunder uppgår lill minst en kubikmeter virke per hektar och år. Del betyder ull murker dur det behövs dikning eller andra lorbätiringsåtgärder för ull produktionsförmågan skall nå upp lill en kubikmeter faller iiiunföi' skogsmurksbegreppet och därmed också lagens lill-liinipningsområde. Enligt utredningen är det visserligen angeläget ull marker som med föietugsekonomiski försvurbara åtgärder kan göras produktiva också tus i unspråk för virkesproduktion. Ulredningen hänvisar lill atl det skogsproduktionsprogrum som utredningen förordar förutsätter utt betydande arealer myrmarker och sumpskogar dikas. Enligt utredningen

Prop. 1978/79:110 36

bör emellertid sädana åtgärder inte åläggas markägarna som en skyldighet jämförbar med skyldigheten att anlägga skog på produktiv skogsmark. En överföring av improduktiva marker till produktiva bör enligt ulredningen ske med andra medel än skogsvårdslagens bestämmelser. De medel som åsyftas är främst statligt stöd, information och rådgivning.

Utredningens förslag till avgränsning av skogsmarksbegreppet ansluler i övrigt i sak nära till vad som gäller f. n. Den nuvarande regeln om undantag för mark som ligger outnyttjad har dock inte någon direkt motsvarighet i förslaget. Enligt utredningen bör frågan om sådana marker skall undantas fitin lagens tillämpningsområde prövas i varje enskilt fall. Även för marker som utnyttjas för skogsproduktion skall undantag kunna göras. Enligt utredningen kan det finnas skäl för undantagsbeslut bl.a. då det med någorlunda säkerhet kan avgöras atl skogsmarken inom en nära framtid kommer att tas i anspråk för annat ändamål än virkesproduktion. Som ytterligare exempel nämner utredningen undantag för marker i anslutning lill bebyggelse.

Enligi utredningens mening är det angeläget all nu få en fulll ul enhellig reglering uv skogsvärden för all skogsmark i Iandel oavsett ägare. Den nya skogsvårdslagen föreslås därför bli tillämplig även på statens skogar och skogar på den kyrkliga jorden. Utredningen anser inte atl det föreligger nägra sakliga eller formella hinder för en sådan vidgning av tillämpningsområdet

Flertalet remissinstanser har lämnal ulredningens förslag lill avgränsning av lagstiftningens tillämpningsområde utan erinran. Riksskatteverket framhåller atl den föreslagna skogsmarksdefinilionen överenssiämmer med den definition som tillämpas vid fastighetstaxering.

Nägra remissinstanser förordar emellertid all skogsvårdslagen ges en vidare tillämpning än vad utredningen föreslagit. Ett av de mest långtgående ändringsförslagen går ut på att all mark nedanför fjällgränsen, som inte i väsenilig utsträckning används för annat ändamål, skall räknas som skogsmark. Som skäl anförs att en sådan vidgning av skogsmarksbegreppet bl. a. medför att skogsvårdslagens regler om naturvårdshänsyn blir tillämpliga även vid en avverkning på impediment. Ett par remissinsianser föreslår en mera begränsad vidgning av skogsmarksdefinitionen. De anser atl som skogsmurk liksom hittills också skall räknas marker som med samhälls-och företagsekonomiskt försvarbara åtgärder kan göras produktiva. Några remissinstanser har väckl frågan om undanlag för sådan skogsmark som ingår i detaljplan.

Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot att en ny skogsvårdslagstiftning görs tillämplig på statens och kyrkans skogar. Domänverket, som tillslyrker ändringen med avseende på siaiens mark, föruisäiier all skogsvårdsstyrelsens tillsyn i huvudsak kan ske via överläggningar och information mellan verket och slyrelsen. Ett sådani förfarande innebär enligt domänverket atl administrativt dubbelarbete kan undvikas.

Prop. 1978/79:110 37

För egen del vill jag framhålla att del givetvis är angeläget atl så långt möjligl precisera det skogsmarksbegrepp som skall ligga till grund för lagens tillämpning. Behovet av en sådan precisering är särskilt påtagligt när del gäller bestämmelserna om skyldighet atl anlägga ny skog. Även för bestämmelser om begränsningar i avverkningsrätten som syftar till alt upprätthålla en hög och jämn virkesavkastning behövs en noggrann avgränsning. Enligt min mening utgör det skogsmarksbegrepp utredningen föreslagit i huvudsak en lämplig avgränsning av tillämpningsområdet för bestämmelserna om anläggning av ny skog och för avverkningsbestämmelserna. Delta skogsmarksbegrepp överensstämmer i stort sett med den skogsmarksdefinition som finns i nuvarande lag. En ytterligare precisering uppnås emellertid genom en lagregel som uttryckligen anger vad marken skall kunna producera för att anses lämplig för virkesproduktion. Jag förordar att en sådan precisering görs. Jag ansluter mig också till förslaget alt mark som måste dikas eller på annat sätt förbättras för alt bli produktiv, lill skillnad från vad som nu gäller, inle bör räknas som skogsmark. Däremot kanjag inte dela utredningens uppfattning att nuvarande undantagsbestämmelse för den mark som helt eller i huvudsak är outnyttjad bör slopas. Det finns gott om marker som utan ivekan måste betraktas som outnyttjade. Del kan vara fråga om mark som tidigare använis som åker eller betesmark. Återväxt- och avverkningsbestämmelserna bör inte alltid vara tillämpliga på marker av det här slaget. Är förhållandena sådana att marken inte bör användas för virkesproduktion bör den inte räknas som skogsmark. Del kan exempelvis gälla mark i anslutning till bebyggelse som bör hållas öppen av naturvårdsskäl. Det kan också gälla marker som inom en nära framtid skall tas i anspråk för annat ändamål än virkesproduktion. Jag är däremot inte beredd att föreslå en undantagsbestämmelse som skulle innebära att all mark som ingår i detaljplan enligt byggnadslagen faller utanför skogsvårdslagens skogsmarksbegrepp. Även för sådan mark kan behövas skydd för den växande skogen samiidigi som inget hindrar att marken tas i anspråk för annat ändamål.

Den föreslagna skogsvårdslagen innehåller emellertid också bestämmelser av ell annal slag än de jag hittills har berörl. Jag syftar på beslämmelserna om skogsskydd och om nalurvårdshänsyn i skogsbruket För alt skogsskyddsbestämmelserna, som rör bekämpning av skadeinsekter och ålgärder i övrigi mol insekisskador, skall ijäna sitt syfte kan de inle begränsas lill atl avse enbarl den produktiva skogsmarken på samma säll som de centrala reglerna om återväxt och avverkning. Det föreligger redan i dag skyldighet att ta hänsyn till skogsskyddet vid avverkning i t.ex. kraflledningsgator och på annan mark som inte är alt anse som skogsmark. Det naturliga tillämpningsområdet för skogsskyddsföreskrifterna är att de skall gälla all verksamhet som kan få lill följd en massförökning av insekter som kan skada skog.

Även när det gäller tillämpningen av föreskrifierna om nalurvärdshän-

Prop. 1978/79:110 38

syn finns det anledning ull uniägga ett nägot vidare synsätt. Det man där vill förhindra är olämpliga förtaranden i skogsbruket oavsett om dessu föifaranden drabbar den enu eller andru marktypen. Naturvårdsföreskrift-ema bör alltså vura tillämpliga, inte på viss mark utan i fråga om sådanu åtgärder i skogsbruket som medför olägenhet frän naturvårdssynpunkt Så t.ex. bör en slutuvverkning pä produktiv skogsmark inte ulan vidare få omftiiia slutuvverkning av skogen på angränsande impediment.

Vad jag nu hur anfört innebär sammanfattningsvis följande. När det gäller bestiimmelsernu om unläggning av ny skog och bestämmelserna om avverkning bör lagens tillämpningsområde avgränsas på det sätl utredningen föreslagit men med undantag för vissa outnyttjade marker. En undantagsregel för oulnylljud mark bör innebära att sådan mark inte skall räknas som skogsmark om den på grund av särskilda förhållanden inte bör användas för virkesproduktion. Beträffande skogsvårdslagens övriga bestämmelser bör i stället gällu ull frågun om derus lillämpning får avgöras med hänsyn till bestämmelsernas syfte. Jag ålerkommer lill dessu frågor i del följande.

Självfallet bör su långt möjligl enhetligu regler gälla för allt skogsbruk i landet. För den skogsmark som ligger uianför den nuvarande skogsvårds-liigens lillämpningsområde har strävan mot en sådan enhetlighet kommit till utiryck i myndighetsinstruktioner och uttalanden i lagmotiv. En samordning av regleringen bör nu göras fullständig genom att en ny skogsvårdslag blir lillämplig också på statens skogar och skog på kyrklig jord.

2.2.3 Anläggning uv ny skog

1 den gällunde skogsvårdslagen beskrivs tre olika fall då det föreligger skyldighet utt sörja för utt ny skog uniäggs. Del mest långtgående kravet ställs när skog har avverkats. Är den skog som lämnats kvar efter avverkningen inte atl anse som nöjuktig, gäller en ovillkorlig skyldighet att utföra återväxtåtgärder. Är skogstillståndet inte längre godiagburl av det skälet utt skogen skadats genom exempelvis brand eller storm, gäller däremoi en begränsad skyldighet all vidta återväxtåtgärder. Det kan då inte krävas åtgärder lill större kostnad än vud som motsvarar värdet uv tillvuratagna träd och UV eventuell försäkrings- eller skadeersättning. Denna begränsning gäller dock inte om statsbidrag utgår till åtgärderna. Är slutligen skogstillslåndel så dåligt att det kan betraktas som uppenbart otillfredsställande, skull återväxtåtgärder utföras trots att varken avverkning eller skada förekommit. Skyldigheten-är emellertid villkorud pä molsvarande sätt som vid inträffade skador.

När skyldigheten ull anlägga ny skog gäller oinskränkt skall alla sådana åtgärder vidtas som krävs för att få till stånd en nöjaktig återväxt inom skälig tid. Hur högt kraven skall ställas får enligt förarbetena bedömas med hänsyn till förutsättningarna för en lönsam skogsproduktion i del enskilda fallel. Älgärdsskyldigheien omfattar vård av den nyanlagda skogen till

Prop. 1978/79:110 39

dess den lämnu! pluntsludiet. Minimikraven pu äterväxlernu unges i skogsstyrelsens unvisningur till skogsvärdslugen. Huruvidu lugens krav på nöjuktig återväxt ur uppfyllt skull enligi anvisningarnu bedömus vid den tidpunkt då hjulppluntering senast kan ske. Den tidpunkten infullei niir plantskogen nått en utveckling moisvurunde den som uppnås 2-3 år eflei en plantering. Enligt anvisningarnu skull det då finnas ett visst minsta anlul i huvudsuk jämnt fördelade s.k. huvudplantor. Anlulet är uvpussut efter produktionsförutsätlningarna och uvsätlningsliigel.

Utredningen framhåller, med hänvisning till det produkiionsprogrum utredningen förordar, det nödvändiga i utt skogsmurken kontinuerligt utnyttjas för pioduktion uv högvärdigl virke. Det bör enligt utredningen krävus atl åtgiirder som ger ny skog av hög kvalitet vidtas snuiust efier en slutavverkning och i andiu ftill då en förbättring av skogstillståndet bedöms nödvändig.

Belräffunde förulsällningurnu för skyldigheten utt unluggu ny skog föreslår utredningen inte några förändringar för det fall då en uvveikning gjorts. Skyldigheten föreslås inträda när murkens virkesproducerande förmåga inte utnyttjas på ett godtugbart sätt Detsamma bör enligt utredningen gälla när skogen har skadats. Den gällände begränsningen av åtgärds-skyldigheten vid inträffade skador föresläs slopad. Enligt utredningen lorde återväxtkostnaderna utan vidare läckas av överskott vid avverkningen av kvarvarande skog eller av försäkringsersättning. När det gäller förutsättningarna för att i andra fall än efter avverkning eller skador krävu att ny skog uniäggs föreslås en mera långtgående ändring. Utredningen konstaterar att den ntivarande bestämmelsen inte omfattar annan skog än den som vid riksskogstaxeringen betecknas som träs- och skräpskog liksom vissa yngre höggradigt glesa bestånd. Enligt ulredningen bör det inte längre krävas att skogstillståndet skall vara uppenbart otillfredsställande för att skyldigheten att anlägga ny skog skall kunna göras gällande. Återväxtskyldigheten bör ulvidgas till utt uvse allu bestånd som på grund av gleshet eller olämpligt trädslag har låg tillväxt Skyldigheten föreslås inträda när tillväxten avsevärt understiger den för marken och skogens ålder normala. Enligt utredningen bör skyldigheten inte heller göras beroende av att statsbidrag utgår. Vidare bör skyldigheten till skillnad från vud som gäller nu omfatta även bestånd som på grund uv hög ålder har låg tillväxt. Är netlotillväxten i ett mycket gammalt bestånd onormalt låg på grund av rötskador och självgallring, bör skogsvårdsstyrelsen kunna föreskriva att beståndet skall avverkas och ersättas med ny skog.

Vad beträffar de krav som i fortsättningen bör ställas på beståndsanlugg-ningen skall enligt utredningen allmänt gälla en skyldighet atl trygga åter-växl av skog med lillfredssiällande täthet och besk.iffenhet i övrigt Genom att ställa krav på tillfredsställande återväxler har utredningen velat markera atl del i ett par hänseenden skall kunna ställas strängare krav än hittills. Sälunda bör enligt utredningen lövträdsinblandningen i barrskogen mins-

Prop. 1978/79:110 40

kus. Det innebär atl lövträdsplantor i mindre utsträckning än hittills skall godtas som huvudplantor i burrskogsåterväxterna. Vidare bör enligt utredningen produktionsförmågan hos svagare marker och marker i dåliga avsättningslägen utnyttjas bättre än vad som följer av de krav som ställs i dag. Strängare återväxtkrav bör därför ställas främst i fråga om marker i Norrland och särskilt i dess inland. En i del här hänseendet bätire beståndsanläggning kan enligt utredningen inte genomföras utan visst stöd från samhiillets sida. Någon ytterligare skärpning av de krav som i dag kan stiillas på beståndsanläggningen bedömer utredningen inte vara nödvändig. Utiedningen konstaterar emellertid att ansträngningarna måste ökas i avsevärd grad för alt dessa krav skall uppfyllas.

Utredningen konstaterar atl det enligt nuvarande lagstiftning inte ställs några krav på vård av den nyanlagda skogen efter del alt skogen lämnat plantstudiet En virkesproduktion inriktad pä i huvudsak barrträd lämpade för industriell förädling kräver emellertid enligt utredningen röjning när skogen är 2-4 meter hög och alltså inte längre är att anse som plantskog. Med hänsyn härtill och till att röjningsbehovet hittills inte på långl när lillgodosetts i önskvärd ulsiräckning föreslår utredningen att markägarna åläggs skyldighet att utföra även ungskogsröjning.

Utredningens förslag innehåller också bestämmelser om kontroll av skogsodlingsmaterial, dvs. frön, plantor och andra former av material för skogsodling. Enligt förslaget bör särskilda föreskrifter kunna meddelas bäde för marknadsföringen av skogsodlingsmaterial och för användningen av sådant material. Föreskrifter när det gäller marknadsföringen bör enligt utiedningen bl.a. syfta till att göra det möjligt för skogsägarna att välja lämpligt skogsodlingsmaterial. Beträffande användningen bör det enligt förslaget kunna meddelas föreskrifter som gör det möjligt att förhindra att för marken eller orten olämpligt skogsodlingsmaterial kommer till användning eller att i vissa fall begränsa användningen av t.ex. främmande trädslag.

De föreslagna skärpta kraven på beståndsanläggningen och den föreslagna röjningsplikten tillstyrks eller lämnas utan erinran av remissinstanserna. Delade meningar råder endast beträffande den del av förslaget som gäller skyldigheten atl ersätta lågproducerande bestånd med ny skog. Flera remissinstanser är ense med utredningen om att en sådan skyldighet bör införas medan andra uttrycker oro för att förslaget, om det genomförs, kan få negaliva konsekvenser från nalurvårdssynpunkl. Man befarar att de föreslagna bestämmelserna kan komma att stå i slrid mot intresset att bevara vissa lövskogar och urskogsliknande bestånd.

Institutet för skogsförbättring framhåller att en eventuell användning av klonmaterial, t.ex. sticklingar, kräver att skogsodlingen sker på ett sätt som garanterar erforderlig variation inom skogsbeståndet och regionen. 1 annat fall kan resultatet bli skogar som löper stora skaderisker.

Jag har i det föregående förordat alt skogsproduktionen ges en inrikining

Prop. 1978/79:110 41

som kräver stora ansträngningar föratt nå ett förbättrat skogstillstånd. Del gäller framför allt beståndsanläggningen efter slutavverkning. Det är emellertid inte tillräckligt att avverkad och allvarligt skadad skog ersätts med ny skog av hög kvalitet. Det finns i vårt land stora arealer skogsmark som utnyttjas dåligt därför att skogen är gles eller består av trädslag som ger dålig avkastning. Även den skogen bör i största möjliga utsträckning ersättas med nya bestånd. Jag ansluter mig därför till vad utredningen föreslagit beträffande förutsättningarna för skyldigheten att anlägga ny skog. Med hänsyn till den kritik som från naturvårdssynpunkt har framförts mot viss del av förslaget villjag här återknyta till vad som bör gälla beträffande skogsvärdslagens tillämpningsområde. Som framgår av vad jag lidigare har anfört ansluter jag mig inte helt till utredningens förslag när det gäller avgränsningen av de marker på vilka bestämmelserna om anläggning av ny skog skall tillämpas. Jag har föreslagit att outnyttjade marker inte skall räknas som skogsmurk om förhållandena är sådana att de inte bör las i anspråk för virkesproduklion. Den undanlagsregeln bör liksom hittills Vara lillämplig på marker som är av iniresse från naturvårds- eller kultur-minnesvärdssynpunkt. Vidare bör den vara lillämplig på marker av hag-markskaraklär i ansluining lill bebyggelse. Beträffande skyddel av vissa ädellövskogar hänvisar jag till vad jag tidigare har anfört.

Jag ansluter mig också till utredningens förslag beträffande de skogsbestånd som på grund av hög ålder är utsatta för röta och självgallring. Undantagsvis kan det finnas ell behov av att efter en prövning i det enskilda fallet ålägga en skogsägare att avverka ett sådant bestånd och ersätta det med ny skog.

Vad beträffar kraven på beståndsanläggningen kanjag inte helt ansluta mig till vad utredningen har anfört. En bestämmelse i skogsvårdslagen som allmänt anger kravet på ålerväxterna bör visserligen formuleras så atl i viss utsträckning högre anspråk än hittills skall kunna ställas på beståndsanläggningen. Jag är emellerlid inte f. n. beredd ätt förorda alt det med stöd av bestämmelsen ges detaljföreskrifter som i den utsträckning ulredningen tänkt sig skiljer sig ifrån de nu gällande. Med de brister de senaste årens återväxler uppvisar bör enligt min mening ansträngningarna i första hand inriktas på att uppfylla krav motsvarande dem som kan ställas i dag. För att nå dit krävs del som jag tidigare har framhållil en avsevärt förbäitrad beständsanläggning. 1 det sammanhanget harjag nämnl vissa ålgärder som måste till för att åstadkomma en sådan förbättring. Jag delar också ulredningens uppfattning atl del krävs insatser bl.a. i form av markberedning i större omfattning, en ökad andel skogsodling, plantröjning och ökad röjning av lövsly. Som utredningen har framhållit krävs atl skogsodlingen i många fall sker med ell ökal antal utsatta plantor. Jag vill dock påpeka atl skogsodling genom sådd, med de nya meioder som håller på alt utvecklas, kan fä en ökad betydelse i strävandena alt förbättra ålerväxterna. Med insatser av det slag jag nu berört kommer i många fall atl kunna åstadkom-

Prop. 1978/79:110 42

mas återväxler som väl fyller de krav som kan ställas enligt nu gällande lag och anvisningar. Vad gäller beståndsanläggningen på de sämre skogsmarkerna är del som ulredningen anfört angeläget att där höja kvaliteten på ålerväxterna till en nivå över den som kan krävas i dag. En sådan kvalitetshöjning kan emellertid, som utredningen framhållit, i vissa fall bara ske om staten går in med bidrag till beslåndsanläggningen. 1 enlighet med vad jag nyss har anfört bör föreskrifterna för dessa marker utformas så att de kan göras gällande även i de fall statsbidrag inte kan ställas till markägarens förfogande. När bidrag utgår bör självfallet högre krav kunna ställas på beståndsanläggningen. Sammanfattningsvis anserjag atl andelen skogsodling bör öka men att delaljföreskriftema för beståndsanläggningen bör ges ett innehåll som vad gäller kravnivån i allt väsentligt överensstämmer med innehållet i de nu gällande tillämpningsanvisningarna.

Vad gäller ungskogsröjningen kan jag i allt väsentligt hänvisa till vad utredningen anfört. Jug ansluter mig till ulredningens förslag men vill erinra om vad jag i det föregående har anfört om volymandelen lövträd i skogarna.

Jag vill framhålla den stora betydelse det har atl skogsodlingen sker med material .som är av lämplig härkomst och beskaffenhet. Med härkomst avser jag då både geografisk härstamning och genetiskt ursprung. Importen av skogsodlingsmaterial kan konlrolleras genom tillståndsprövning med stöd av lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor. Med hänsyn till atl skogsodlingsmalerial för avsalu i ökad utsträckning produceras av andra än skogsvårdsstyrelserna finns det emellertid numera ett behov av att också i viss utsträckning reglera handeln med inhemskt skogsodlingsmalerial. Jag vill också peka på de nya metoder för förökning av skogsplantor som har utvecklats. Jag delar följaktligen utredningens uppfattning att det behövs vissa föreskrifter för handeln med skogsodlingsmaterial. Överlätare av sådani material bör kunna åläggas en uppgiflsskyldighet som gör del möjligt för köparen av materialet atl bedöma i vad mån detta är lämpligt för hans behov. Förbud bör också kunna meddelas att saluhålla olämpligt material.

Jag ansluter mig också till utredningens förslag om en bestämmelse som gör det möjligt att genom föreskrifter reglera användningen av skogsodlingsmaterial. En sådan reglering är motiverad främst av två skäl. Det inhemska skogsodlingsmaterialet är i likhet med det importerade inte lämpligt att användas på alla marker inom landet. Vidare kan en ensarlad användning av ell visst skogsodlingsmaterial inom ell område leda lill omfattande skador om skogen angrips av insekter, svampar eller någon växlsjukdom. En begränsning av användningen av visst skogsodlingsmalerial för att minska risker av det slaget kan komma i fråga när det gäller främmande trädslag eller klonmaterial.

Prop. 1978/79:110 43

2.2.4 Avverkning

De huvudsakliga bestämmelserna om avverkning i den nuvarande lagen handlar om skydd för den växande skogen mot för tidig avVerktiing och om en begränsning av avverkningen för att få en så jämn avkaslning som möjligt. Bestämmelserna anknyter till del i lagen använda begreppet utvecklingsbar skog.

Utvecklingsbar skog får inte avverkas utan särskilt tillstånd om inte avverkningen sker genom en gallring som är ändamålsenlig för skogens utveckling. Frågan om skogen skall betraktas som utvecklingsbar eller inte skall avgöras efter en ekonomisk bedömning. En jämförelse skall göras mellan vad som är mest lönande, att låta skogen stå eller atl omedelbarl avverka den. Vid bedömningen skall förutsättas all skogen i framliden sköts på ett lämpligt sätt. Så länge det kan antas bli mera lönande att låta skogen stå kvar skall den betraktas som utvecklingsbar. Avgörande vid bedömningen skall enligt förarbetena vara hur den värdeökning som kan erhållas genom skogens tillväxt ställer sig i förhållande till den avkastning som kan erhållas om skogskapitalet omedelbart realiseras och placeras på annat sätl. Vidare framhålls att skyddet för den växande skogen bör begränsas till sådana fall då bedömningen mera påtagligt talar för att skogen skall stå kvar. Vid bedömningen bör också i huvudsak bortses från tillfälliga konjunkturförändringar. I skogsstyrelsens anvisningar lill skogsvårdslagen ges vägledning för bedömningen av om ett bestånd skall räknas som utvecklingsbart eller inte. Där anges också i vilka fall skogsvårdsstyrelserna bör kunna medge undanlag från förbudet all slutavverka utvecklingsbar skog.

När skogen inte längre är alt anse som utvecklingsbar gäller andra begränsningar i avverkningsrätten. Genom en ransoneringsregel har man velat säkerställa en viss jämnhet i virkesavkastningen. Den icke utvecklingsbara skogen får inle avverkas i en sådan omfattning att större rubbningar i avkastningens jämnhet uppkommer. Denna begränsning gäller för avverkningen på den enskilda fastigheten eller, efter skogsvårdsstyrelsens medgivande, på en enhet bestående av flera fastigheter. I till-lämpningen har regeln emellertid inte omfattat de allra minsla fastigheterna. De främsta motiven för ransoneringen har varit en önskan att trygga sysselsättningen och industrins råvaruförsörjning. Dessutom har man genom bestämmelsen velat skydda husbehovsskogar mot alltför omfatlande avverkningar. Någon absolut jämnhet i avverkningarna på varje fastighet eftersträvas inte. Avsiklen är endast att förhindra uttag som avsevärt överstiger vad som kan betraktas som normalt med hänsyn till fastighetens virkesförråd och den årliga tillväxten.

1 skogsstyrelsens anvisningar anges vissa grunder för tillämpningen av jämnhetskravel. För varje fastighet eller enhet av fastigheter meddelas en ransoneringstid för den icke utvecklingsbara skogen. Ransoneringstiden bör bestämmas så att en viss årlig avverkning blir möjlig under kommande

Prop. 1978/79:110 44

år. Den årliga avverkningen skall motsvara en viss andel av fastighetens ideala årsavkastning. På de mindre fastigheterna eller enheterna får ett antal tillåtna årsavverkningar sammanföras för atl las ut på en gång. För de minsta fastigheterna med en idealproduktion under 100 msk per år uppställs över huvud tagel inte något jämnhetskrav. Skogsvårdsstyrelsen kan i enskilda fall medge undantag från ransoneringsbestämmelsen.

För avverkning av icke utvecklingsbar skog gäller också en annan restriktion. Avverkning får inte utföras så att skogens återväxt avsevärt försvåras. Av förarbetena framgår all besiämmelsen är lillämplig på marker där det är svårt att inom skälig tid och till rimliga kostnader få till stånd ny skog om inte avverkningen av den icke utvecklingsbara skogen utförs på ett försiktigt sätl.

Utredningen föreslår bestämmelser om begränsning av rätten att avverka som i likhet med de gällande syftar till att skydda den växande skogen och främja en över tiden jämn virkesavkastning. Utredningens förslag omfattar också regler som anger i vilka former avverkning skall vara tillåten.

När del gäller skyddet för den växande skogen föreslår utredningen en bestämmelse som direkl knyter an till intresset av att erhålla en hög virkesavkastning. Utredningen konstaterar att om man vill uppnå en så stor volymproduktion som möjligt så bör ett bestånd behållas under den växttid som ger den högsia volymproduktionen i medeltal per år. Ett bestånd borde följaktligen inte avverkas så länge den årliga volymtillväxten är högre än den genomsnittligt sett har varit under tidigare år. I ett äldre bestånd är den ärliga tillväxten visserligen avtagande men den ligger under lång tid på en hög nivå i förhållande till årslillväxten under beståndets första år. Del innebär att den i medeltal per år högsta produktionen -den högsta medelproduklionen - uppnås försl efter en förhållandevis lång växttid. När det gäller tall visar enligt utredningen gjorda undersökningar atl den högsia medelproduklionen av stamvirke uppnås efter en växttid på mellan som lägst 80-90 år och som högst 130 år eller mer beroende på markens virkesproducerande förmåga. För gran är tiderna ännu längre. De redovisade växtliderna gäller under gynnsamma betingelser och under förutsättning att inga skador inträffar.

När det gäller att bestämma efter vilken växttid slutavverkning tidigast skall få ske bör emellertid enligt ulredningen flera olika omständigheter beaktas. För atl uppnå den högsta medelproduktionen av gagnvirke krävs en ännu längre växttid än den tid som ger den högsta volymproduktionen i medeltal per år. Å andra sidan finns det enligt utredningen flera skäl som lalar för alt acceptera slulavverkning redan innan den högsia medelproduklionen uppnåtts. Ett skäl hänger samman med del förhållandel att när ell bestånd närmar sig den ålder då medelproduktionen är som högst är ökningen i medelproduktion från det ena året till det andra mycket liten. Enligt utredningen kan förlusten i medelproduktion stanna vid några få

Prop. 1978/79:110 45

proceni om ett bestånd avverkas 10-20 år innan den högsia medelproduktionen uppnåtts. För att nå den högsta medelproduktionen måste alltså ett bestånd behållas under många år då tillsköttet i medelproduktion är obetydligt. Kapitalkostnaderna för alt nå denna högst måttliga produktionsökning kan enligt utredningen framstå som oskäligt höga. Som ytterligare skäl för alt acceptera en kortare växttid anför utredningen de skaderisker det kan innebära atl behålla exempelvis granbestånd på god mark till hög ålder. Med hänsyn till det anförda föreslår utredningen att slutavverkning skall få ske först när ett bestånd nått sådan ålder att endast en mindre ökning av medelproduktionen kan erhållas om beståndet får stå kvar.

Utredningen framhåller atl skogsvårdslagcn bara kan ange den grundläggande föreskrifien i fråga om skyddel mol för lidig avverkning. Regeringen eller skogsstyrelsen måste ge detaljföreskrifter om den lägsta lillålna avverkningsåldern för olika trädslag, regioner och boniteter. Den föreslagna grundläggande regeln bör enligt utredningen innebära skyddsgränser som, med undantag för gran på mycket goda boniteter, inte mera påtagligt kommer att skilja sig från de skyddsgränser som tillämpas f. n. Utredningen anger följande exempel. För tallbestånd mellan 80 år (goda tallmarker i södra Sverige) och 130 år (svaga marker i norra Sverige) och för granbestånd mellan 70 år (de bästa granmarkerna i södra Sverige) och 130 år (svaga marker i Norrland).

Enligt utredningen bör liksom f. n. restriktioner gälla också för avverkningen av den slutavverkningsmogna skogen. Bristen på skog i åldrarna 20-40 år i hela landet och också i åldrarna 40-60 år i Norrland och vissa delar av Svealand kan minska avverkningsmöjligheterna i framtiden om avverkningarna tillåts ske i obegränsad omfattning. För atl trygga industrins råvarubehov och därmed sysselsättningen både i industrin och i skogsbruket bör enligt utredningen den avverkningsmogna skogen liksom hittills ransoneras.

Avverkningarna bör enligt utredningen hållas tillbaka så att den nuvarande ojämna åldersfördelningen rättas till på längre sikt. Samtidigt bör strävan vara att behålla skog som har ett stort virkesförrad och en hög tillväxt. Utredningen konstaterar alt ett ransoneringskrav i princip måsle gälla för varje enskilt fastighelsinnehav. Del föreslås därför att slulavverk-ningen skall begränsas på varje brukningsenhet för att främja en jämn åldersfördelning och en hög virkesavkastning. Med brukningsenhet bör avses en ägares fastighelsinnehav inom en kommun. Avsteg från denna regel skall kunna göras, om det är lämpligt med hänsyn till fastigheternas geografiska läge och arbetsmarknadsförhållandena.

Utredningen har velal finna en ransoneringsprincip som är lättare alt förstå och tillämpa än den nuvarande som bygger på en uppskattning av virkesförrådet och den årliga tillväxten. Utgångspunkten bör enligt utredningen vara att den årliga slutavverkningsarealen inte skall vara större än att skogen slutavverkas i en takt som svarar mot omloppstiden. Utredning-

Prop. 1978/79:110 46

en anger som exempel att den genomsnitlligu årliga slutavverkningsarealen inte bör överstiga en procent uv skogsmarksareulen om omloppstiden är 100 år. Enligt utredningen kun dock en snubbare slutavverkningstakt vara motiverad på brukningsenheter med stor andel slutavverkningsmogen skog. Önskemålet om en hög virkesavkastning bör så långt möjligt tillgodoses genom utt slutuwerkningen inriktus på den delen av skogen som har lågt virkesförråd och låg tillväxt. Den angivna principen bör enligt förslaget kommu till närmare uttryck i tillämpningsföreskrifter utfärdade av regeringen eller skogsstyrelsen. Fastigheter vars totala produktionsförmåga understiger cu 50 m'sk per år föreslås bli generellt undantagna från ransoneringsbestämmelsen.

Vad gäller de huggningsformer som bör vara tillåtna innebär utredningsförslaget följunde. All avverkning skall ske antingen i form av röjning eller gallring som är ändamålsenlig för skogens utveckling eller i form av slutuvverkning som är ändamålsenlig för anläggning av ny skog. Det nuvarande kravel att en gallring för att varu tillåten skall gynna skogens utveckling utsträcks alllså till utt gällu också den äldre skogen.

Enligt utredningen bör en skogsägare även i fortsätiningen vara skyldig att till skogsvårdsstyrelsen anmäla förestående avverkningar. Utredningen hänvisar här till de positiva erfarenheter som vunnits under den tid den nuvarande anmälningsskyldigheten varit i krafl.

Remissinstanserna ansluter sig i allmänhet lill ulredningens förslag till avverkningsbestämmelser. Endast industriverket ifrågasätter behovet uv föreslagna begränsningar i avverkningsrätten.

Beträffande utformningen av begränsningarna föranleder det föreslagna skyddet förden yngre skogen erinringar endast från en remissinstans. Det är Skogsindustriernas samarbetsutskott som anser att det främsta kriteriet för slutavverkning inte bör vara beståndets ålder utan dess tillväxt, träd-slagssammansätlning och kvalitet. När del gäller ransoneringsbestämmelsen för den äldre skogen har domänverkei ifrågasatt om bestämmelsen lillgodoser samhällets inlressen. Verket framhåller att det visserligen är viktigt all på lång sikl skapa mesta möjliga skog, men att det är ett minsl lika viktigt samhällsintresse atl skogarna hanteras så att det finns virke tillgängligt när det om 20-50 år blir brisl på slulavverkningsbar skog. En annan remissinstans ifrågasätter den föreslagna principen att knyta ransoneringsgraden till viss arealandel. Anmärkningarna i övrigt avser i huvudsak tillämpningen av den föreslagna bestämmelsen. Sålunda framför flera remissinsianser synpunkter på utformningen av begreppei brukningsenhet. Företrädarna för den kyrkliga jorden anser att det förhållandet att stiftet är administrativ förvaltningsenhet måste beakias vid bestämmande av vad som skall betraktas som brukningsenhet. Skogsindustriernas samarbetsutskott förutsätter att förvaltningsenhet eller motsvarande liksom hiltills skall få uigöra brukningsenhet inom bolagsskogsbmket. Lanlbruksstyrelsen har lagit upp frågan om när undantag skall kunna medges från

Prop. 1978/79:110 47

ransoncringskravel. Enligt slyrelsen bör särskilda tillstånd kunna ges också vid fasiighetsförvärv för strukturrationalisering och vid nyetablering på familjeföretag. Flera remissinstanser uttalar sig i frägan om hur stora fastigheter som skall lämnas utanför ransoneringskravet

Endust ett par remissinstanser har erinringar alt göra mot förslaget att behålla skyldigheten utt anmulu förestående avverkningar. Flera remissinstanser frumhåller atl del är angeläget utt en sådun skyldighet finns.

Med den inriktning som skogsbruket enligt min mening bör ha är del väseniligi ;\n uvverkningurna bedrivs så att möjlighelerna att erhålla en hög virkesavkastning tillvarutas. Jag delar uppfuttningen att skogsvårdslagen liksom hittills bör innehålla regler till skydd för den växunde skogen. Ulredningens förslug innebär att slutavverkning blir tillåten försl när ett bestånd nått viss ålder. Den föreslagnu principen för atl bestämma lägsta tillåtna slutavverkningsålder kun tänkus innebäru utt vissa bestånd skyd-dus trots att dellu inte är sakligt motiverut. Jag syfiar då på bestånd som på grund av gleshet eller olämplig trädslagssammansättning har en dålig tillväxt utan alt tillväxten är så låg utt det föreligger skyldighet atl avverka beståndet enligt bestämmelsernu om unläggning uv ny skog. Del skulle självfallel vura en fördel med en skyddsbestämmelse som gjorde det möjligt utt med hänsyn lugen till förhållundenu i det enskilda fallet bestämma den från produktionssynpunkt bästa uvverkningstidpunkten. Enligt min mening är det emellertid väsentligare att den grundläggande regeln i skogs-värdslagen ger uttryck för en princip som kan omsättas i relativt enkla tillämpningsföreskrifter till ledning för varje enskild skogsägares handlande. Jug vill också erinra om den möjlighet som bör finnas att i det enskilda fallel ge dispens från kravet pä viss lägsta slutavverkningsålder. Jag godtar därför utredningens förslug i denna del.

Som utredningen funnit finns del starka skäl för en fortsatt ransonering av den äldre skogen. Beträffande frågan hur en ransoneringsbestämmelse bör utformas villjag framhålla följande. Bestämmelsen måste innebära att i princip varje skogsägare begränsar sina slutavverkningar efter ett ransoneringsprogram för det egna fastighetsinnehavet. Varje annan ordning stöter på praktiska hinder och skulle sannolikt medföra långt större inskränkningar i den enskildes rätt att förfoga över den avverkningsmogna skogen. Jug delar utredningens uppfattning att ransonerings- eller jämnhetskravet bör ställas på varje brukningsenhet och atl med brukningsenhet i regel skall avses en och samma ägares skogsmarksinnehav inom en kommun. 1 vud mån avsteg från denna regel skall få göras måste främsi prövas med hänsyn till att ransoneringen bl. a. syfiar till att främja en jämn sysselsättning i skogsbruket. En uppdelning av ett skogsmarksinnehav inom en kommun eller en sammanföring av mark inom två eller flera kommuner bör följaktligen få ske bara om det är lämpligt med hänsyn till sysselsättningsunderlaget inom olika arbetskraflsområden.

Prop. 1978/79:110 48

Den önskade ransoneringen bör enligt utredningsförslaget uppnås genom att slutuvverkningarna begränsas med hänsyn tagen främst till fastighetens skogsmarksareal och skogens omloppstid. En annan möjlighet vore att begränsa slutavverkningsiittaget till viss andel av fastighetens virkes-förråd. Den sistnämnda lösningen skulle ge en effeklivare ransonering med hänsyn bl.a. lill att gallringsuttagen skulle kunna beakias. Emellertid kan man här anlägga samma synpunkier somjag nyss anförl rörande bestämmelsen om skydd för den växande skogen. En grundläggande lagbestämmelse av i huvudsak del innehåll utredningen föreslagil gör del möjligt all meddela delaljföreskrifler som ger skogsägarna förhållandevis klara och enkla handlingsmönster. Det bör varu möjligt att utforma föreskrifter som för sin tillämpning inle kräver några ingående bedömningar av skogsiillgången och skogslillslåndet på brukningsenheten. Dessa föreskrifter som kan betraktas som ett slags huvudregler kan kompletteras med regler som förutsätter större hänsynslagande lill förhållandena i det enskilda fallel och som kan ge skogsägaren möjlighet lill en större avverkning än vad huvudregeln berättigar till. Från runsoneringsbestämmelsernu bör mindre fastigheter undanlas.

Med de möjligheter som numera finns alt erhålla slutlig lånegaranti vid tillskoltsförvärv av skogsmark och i vissa fall även för nyelablering på familjeföretag kan jag inle finna all del, som någon remissinstans hävdar, föreligger någoi behov av att i dessa fall medge undantag från ransoneringskravet

När det gäller formerna för uvverkning bör dessa regleras mera fullständigt än vud som är fallet i den nuvarande lagen. Bestämmelsen om att en gallring skall vara ändamålsenlig för skogens utveckling gäller i dag inte den äldre, avverkningsmogna skogen. Skyldigheten att vid slutavverkning ta hänsyn lill möjligheterna att få till stånd en återväxt är också begränsad. Jag anser det vara ungelägel utt det i lagstiftningen klargörs att en huggning för att vara tillåten antingen skall utföras som en beslåndsvårdande åtgärd eller som en slutavverkning inriktad på att ersätta den avverkade skogen med ny sådan. De enda tillåtna avverkningsformerna i all skog bör vara antingen röjning eller gallring som främjar skogens utveckling eller slutavverkning som är ändamålsenlig för anläggningen av ny skog. Jag finner det dock angeläget atl underslryka att det inom fjällskogsområdena kan komma i fråga andra former av avverkning som bör jämställas med slulavverkning trots att en stor del av skogsbeståndet lämnas kvar.

Avverkningsanmälan har väsentligt bidragit till att underlätta skogsvårdsslyrelsernas tillsyns- och rådgivningsverksamhet. Erfarenheterna under senare år bekräftar deltu. Det finns följaktligen goda skäl för alt i en ny lagsiiftning föreskriva en anmälningsskyldighet molsvarande den nu gällande. Somjag kommeratt utveckla i det följande haren sådan skyldighet stor betydelse också när det gäller utformningen av regler för skogsbrukets hänsynstagande till naturvården.

Prop. 1978/79:110 49

2.2.5 Nalurvårdshänsyn

De föreskrifter som berör skogsbmket och som är av särskilt intresse från nalurvårdssynpunkl finns bl.a. i skogsvårdslagen, naturvårdslagen (1964:822) och lagen (1974:434) om bevarande av bokskog. Naturvårdshänsynen i skogsbmkel regleras i första hand i skogsvårdslagen.

Som jag lidigare har nämnt tillkom år 1974 två bestämmelser i skogsvårdslagen som är av särskilt intresse för naturvården. Det var dels bestämmelsen om skogsbrukets hänsyn till naturvården, dels en bestämmelse om anmälningsskyldighet vid avverkning. I lagens inledningsparagraf, som anger de allmänna riktlinjerna för skogsskötseln, fastslås den allmänna principen att skogsbruket är skyldigt att ta hänsyn till naturvårdens intressen. Skogsstyrelsen har i sina anvisningar till bestämmelsen utförligt angett vilka hänsyn som bör tas i samband med avverkning och andra skogsbruksålgärder. I anvisningarna anges vissa hänsyn som gäller för all skogsmark. Mer långtgående inskränkningar gäller för mark där särskild hänsyn skall tas till rekreationsintressen och närboendes trevnad. Hit räknas bl. a. tätortsnära skogar och skog i anslutning lill kuster, sjöar och större vattendrag. Det framhålls att anvisningarna är generella och alt kravet på ålgärder därför inle kan preciseras för varje enskilt fall. Vid ivekan om konflikt med regeln om hänsyn till naturen föreligger skall råd och anvisningar inhämtas från skogsvårdsstyrelsen. Det ankommer också på skogsvårdssiyrelsen att medverka till att ålgärderna genomförs. Skogsvårdsstyrelsen har dock inte några möjligheter att tillgripa tvångsåtgärder.

Enligt bestämmelsen om anmälningsskyldighet vid avverkning äligger det skogsägarna att underrätta skogsvårdsstyrelsen om förestående avverkning. Anmälningsplikten har införts främst för att ge skogsvårdssiyrelsen möjlighet att hålla kontroll över virkesuttaget och återväxtåtgärderna. Men genom en särskild regel är skogsvårdssiyrelsen skyldig att informera länsstyrelsen om föreslående avverkningar inom sådana områden som länsstyrelsen anger. Härigenom får länsstyrelsen möjlighet till samråd med markägaren innan avverkning sker. Om länsstyrelsen finner det befogat från nalurvårdssynpunkl atl ålägga markägaren längre gående resiriktioner än vad som följer av den allmänna aktsamhetsregeln i skogsvårdslagcn, får det ske med stöd av naturvårdslagen.

Samtidigt som bestämmelsen om skogsbrukets hänsyn till naturvården infördes i skogsvårdslagen gjordes flera betydelsefulla ändringar i naturvårdslagen. Så t.ex. skärptes beslämmelserna om samråd. De äldre beslämmelserna innebar endast en rekommendation om samråd. Skärpningen innebar att samräd alltid skall ske så snart ett arbelsföretag, som inte omfattas av tillståndstvång enligt annan lagsiiftning, kan kommu att väsentligt ändra naturmiljön. 1 övrigt kan regeringen eller länsstyrelsen föreskriva att samråd alltid skall ske beträffande särskilda slag av företag. En sådan föreskrift kan gälla hela landet eller vissa områden. Sådani ovillkorligt samrådstvång gäller generellt i hela landet för markberedning genom 4 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 110

Prop. 1978/79:110 50

hyggesplöjning. Länsstyrelsen kan i anledning av samrådet förelägga företagaren att vidta de åtgärder som behövs för att begränsa eller motverka skada på naturmiljön. Sådant föreläggande kan förenas med vite. Föreläggandena, som inte fär innebära så långtgående inskränkningar att pågående markanvändning avsevärt försvåras, grundar inte någon rätt till ersättning för företagaren.

Samtidigt infördes i naturvårdslagen ett nytt skyddsinstitut, kallat naturvärdsområde, som ersatte tidigare s. k. landskapsskyddsförordnanden. Institutet naturvårdsområde är avsett att användas i stället för naturieservat i fall dä aktiva skötselåtgärder behövs för vård av ett visst område och skyddsbehovel kan lillgodoses ulan ersäilningsgrundande restriktioner i pågående markanvändning. Länsstyrelsen kan meddela förbud mot eller föreskrifter i fråga om bl.a. plantering och avverkning inom området. Föreskrifterna kan också innebäru utt markägaren skall vara skyldig atl tåla att röjning, plantering eller liknande åtgäid utförs på hans mark. En viktig begränsning är att föreskrifterna inte får vara så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras. 1 så fall får området i stället avsättas som naturreservat.

Bokskogslagen reglerar skötseln av bokskogarna i södra Sverige. Enligt lagen får bokskog inte avverkas utan särskilt tillstånd. Lagen innebär vidare att avverkad bokskog i princip måste föryngras med bok.

Utredningen anser att skogsvårdslagens naturvårdsbestämmelser måste tillmätas en stor betydelse. Det gäller särskilt i fråga om slutavverkningarnas inverkan på landskapsbilden och på möjligheterna att utnyttja skogen för olika fritidsuktiviteter. Enligt utredningen kan de till den nuvarande bestämmelsen knutna tillämpningsanvisningarna förutsättas väl tillgodose naturvårdsintresset inom den övervägande delen av skogsmarken. Utredningen föreslår därför atl även i den nya skogsvårdslagen tas in en beslämmelse som ger stöd för föreskrifter av i huvudsak samma innehåll som nuvurunde tillämpningsanvisningar.

Bestämmelserna bör emellertid enligt utredningen kompletteras med möjligheter till vissa tvångsåtgärder. Skogsvårdsstyrelserna bör således kunna ge förelägganden i det enskilda fallel om vilka åtgärder som skall vidtas för att uppfylla föreskrifterna. Sådana förelägganden skall kunna förenas med vile och överträdelser av föreläggandena skall också kunna medföra bötesstraff. Ulredningen framhåller dock att skogsvårdsstyrel-sernu så långt möjligl bör gå fram med i första hand upplysningar och råd.

Utredningen anger särskilt två fall dä det kan krävas längre gående föreskrifter än vud skogsvårdslagen ger möjlighet till för att naturvårdshänsynen skall tillgodoses. Det gäller dels skogsmark i närheten av tätorter, dels skogsmark som av bl.a. vetenskapliga skäl bör bevaras i visst skick. Utredningen pekar pä kommunernas möjligheter att träffa avtal med markägaren när del gäller skogsmark för rekreation i närheten av tätorterna. När det gäller skogsmark av vetenskapligt intresse framhålls naturreser-valsbildning som den lämpligaste åtgärden.

Prop. 1978/79:110 51

Utredningen konstaterar utt dikning uv våtmarker är en åigiird som i hög grud berör nulurvärdens inlressen. 1 uvvuktun på utt den pågående inventeringen UV våtmarkernu slutförts föreslås en generell skyldighet att anmii-lu sådun dikning för sumråd enligt naturvårdslugen. Efter mönster uv vud som gäller för hyggesplöjningen föreslås unmälun få ske till skogsvårds-styrelsen, som därefter vidarebefordrar unmälun till länsstyrelsen.

Remissinstunsernu släller sig i ullmiinhet positiva till utredningens förslag. Någru remissinstanser anser dock utt utredningen inle i tillräcklig utsträckning beaktat de konsekvenser ett meru intensivt bedrivei skogsbruk får för nuturvården. En meru genomgripunde översyn uv besliimmel-sernu om skogsbrukets hiinsyn till nuturvården hur efterlysts uv någru remissinsianser. Enligt Svenska naturskyddsföreningen bör inlörundei uv ett helt nytt institut, skogsskyddsområde, övervägus. Inom ell såd.uil område bordet enligt föreningen föreliggu lillslåndspliki belräffunde åtgärder som försämrur möjligheterna ull ulnyttju skogsmurken föi rörligt friluftsliv.

1 övrigt unförs från flera håll synpunkter på utformningen av det Toreslugnu regelsystemet. Flera remissinstanser utlulur sig om kompetensfördelningen mellun skogsvårdsstyrelserna och länsstyrelsema. En remissinstans anser att skogsvårdsstyrelsen bör ha ansvaret för alla hänsynstaganden som sker intill gränsen för åtgärder eller inskränkningnr som föranleder ersättningsskyldighet. En annan anser utt prövningen uv nulurvårds-hänsyn bör ske enligt naturvårdslagen inom de områden som surskilt uvgränsats enligt naturvårdslagens sanirådsbestämmelse eller enligt bestämmelsernu om hyggesanmälan. Kommunförbundei frumhåller att kommunen i flertalet fall är mest lämpad för att samordna olika lokala intressen. Förbundet föreslår hl. a. att kommunen sammankallar berörda skogsägare och representanter för skogsvårdsstyrelsen och intresseorganisu-tioner för gemensamma överläggningar. Sådana överläggningar bör enligt förbundet ingå som ett naturligt led i kommunens arbele med den översiktliga fysiska planeringen. Vid sådana överläggningar kun parterna bl.u. precisera avgränsningen av de områden som är uv särskilt intresse för naturvården och friluftslivet. Förbundet pekar också på kommunens möjlighel att genom exempelvis kommunala beredskapsarbeten bidru till ett företugsekonomiskt skogsbruk inom de berörda områdenu.

Nalurvårdsverket anser all skogsvårdsstyrelsen skall kunna förbjudu skogliga arbetsförelag i avvaktan på länsslyrelsens ställningslugande enligt naturvårdslagen. Flera remissinstanser efterlyser föreskrifter som innebur hänsynstagande till kulturminnesvården. Det påpekas från ett par håll utt om naturvårdsföreskrifterna enligt skogsvårdslagen görs tvingande, måste de ekonomiska konsekvenserna av dessa beaktas i högre grad än tidigare.

Förslagen om obligatorisk anmälan av våtmarksdikning tillstyrks uv flera remissinstanser. Ett par remissinstanser anser atl motsvarande skyldighet bör gälla även för andra arbetsföretag inom skogsbruket, såsom byggande av skogsbilvägar och gödsling av skogsmark.

Prop. 1978/79:110 52

Jug vill till en börjun understryku utt det skogsbruk somjag förordur inte innehåller någru oprövade åtgärder eller metoder. Det innebär utt det finns en god erfurenhelsgrund utt falla tillbaka på när det gäller att bedöma skogsbiukcis konsekvenser från nalurvårdssynpunkl. Frågan om vilka nalurvårdshänsyn skogsbruket behöver ta summanhänger säledes bl.a. också med de metoder som unvänds inom skogsbruket I den utsträckning som nyu eller intensivare brukningsmetoder aktualiseras bör miljöeffekterna UV dessu metoder klarläggus, innun metoderna tas i bruk.

Sorn jag tidigare framhållit måste skogsbruket bedrivas med hänsyn tagen till skogen som livsmiljö för växter och djur, till skogens inverkan på vuttenbuluns och lokalklimat och till möjligheterna att utnyttja skogsmarken för friluftsliv och rekreation. Vidare måste hänsyn tas till intresset av att bevarti vissa inslag i kulturlandskapet. Skogsbruket måste alltså bedrivas så ull förutsättningurna för en mångsidig användning av våra skogar inte rubbus.

De angivna intressena bör enligt min mening i många fall kunna lillgodoses iiven inom ramen för ett rationellt skogsbruk. När det gäller kraven på frilufismiljön är del i närheten av tätorter och inom vissa andra områden som är av särskild belydelse för det rörliga friluftslivet som svårigheter kan uppkomma att reservera goda rekreationsområden utan atl ralionelll skogsbruk avsevärt försvåras. 1 övriga områden bör anspråken på god friluftsmiljö alltjämt kunna tillgodoses inom allemansrättens ram ulan större hinder i skogsbruket. För att tillgodose friluftslivets och andra angivna intressen krävs emellertid en anpassning och ett hänsynstagande när del gäller olika åtgärder i skogsbruket. Liksom hittills bör de restriktioner som kan inordnas i ett rationellt bedrivet skogsbruk regleras genom hänsynsregler i skogsvårdslagsiifiningen. Reglerna bör främst gälla sådana ålgärder som avverkning, beståndsvård och beståndsanläggning.

En slutavverkning förändrar för en tid på ett genomgripande sätt landskapsbilden och vissa ekologiska förändringar sker. Djurens livsbetingelser påverkas och förutsättningarna för skogsmarkens utnyttjande för friluftsliv ändras. Beträffande planering och utförande av slutavverkning bör därför föreskrifter kunna meddelas i följande hänseenden.

Vid slutavverkning bör kalhyggesytornas storlek begränsas och ges en med hänsyn till terrängen lämplig form. Marker som är av liten betydelse för virkesproduktionen på en fastighet bör regelmässigt undantas från slutavverkning, om del är påkallat av hänsyn till viltvården eller landskapsvården. Som exempel kan nämnas bergbranter, hällmarker, bäckraviner, smärre våtmarker och mindre öar. Av samma skäl bör vid slutavverkning i lämplig utsträckning skogsbryn, trädridåer, grupper av träd och buskar och enstaka träd sparas. Detsamma bör gälla beträffande mark intill bebyggelse och större vägar och mark som i större utsträckning utnyttjas för friluftsliv. Vid all slutavverkning bör tillses att framkomligheten på stigar och vägar som är allmänt utnytljude uv ortsbefolkningen inte försämras.

Prop. 1978/79:110 53

Belräffunde beslåndsunläggning. markberedning och beståndsvård bör föreskrifter kunnu meddelas som innebär atl dessu åtgärder utförs med hänsyn tagen till naturmiljön. Till förhindrande uv negutiv inverkan på naturmiljön bör föreskrifier också kunna ges beträffande skogsbilvägurnus sträckning.

Föreskrifter i de hänseenden jag nu har berört lorde kunna användas för att tillgodose ock.så vissa av kulturminnesvårdens intressen. Jag vill erinra om att fasta fomlämningar skyddas särskilt genom lagen (1942:350) om fornminnen. Vid utformningen av föreskrifierna bör samräd ske med berörda myndigheter.

Jag föreslår följaktligen att det i skogsvårdslagcn lus in ell bemyndigande för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att få meddela föreskrifter om vilka hänsyn som skall tas till naturvårdens inlressen vid skogens skötsel. Sådana föreskrifter skall kunna meddelas i fråga om bl.a. hyggenas storlek och form, beståndsanläggning, kvariämnande av grupper av träd, enstaka träd och buskar saml i fråga om skogsbilvägars sträckning. Föreskrivna åtgärder skall kunna förenas med ell rationellt skogsbruk. Därav följer att de inle får vara så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras.

Jag delar utredningens uppfattning alt de med stöd av skogsvårdslagen meddelade föreskriftema inte generellt bör förenas med sanklionsbesläm-nielser. Del bör i siällei ankomma på skogsvårdssiyrelsen all pröva när del är befogat att i det enskilda fallet meddela särskilt föreläggande som vid försummelse kan medföra botes- eller vitesansvar. Jag vill i del här sammanhanget underslryka all skyldigheten att anmäla slulavverkning kommer att få stor belydelse för skogsvårdsstyrelsernas möjligheter att ge råd och upplysningar och, i förekommande fall, meddela förelägganden.

Med de regler jag föreslår i skogsvårdslagsiifiningen bör denna lagstiftning normalt kunnu tillgodose de krav pä naturvårdshänsyn som bör ställas pä skogsbruket. Skogsvårdslagens hänsynsregler bör således betraktas som minimikrav som skogsbmkel under alla omständigheter måste uppfylla och som normalt också kan förenas med ett rationellt skogsbruk. Naturvårdslagen får följaktligen främst betydelse i de fall då skyddsiniresset kriiver andra eller strängare föreskrifter. För vissa inslag i skogsbruket, exempelvis hyggesplöjning och våtmarksdikning, är naturvårdslagens föreskrifter om samråd aktuella. 1 övrigt kan behov av speciella föreskrifter föreligga inom områden som är av särskilt värde för friluftslivet eller den velenskapliga naturvården. Exempel pä sådana områden är urskogar, vissa tätortsnära områden, skärgårdar och vissa kust- och fjällområden. För inskränkningar som i det enskilda fallet är mindre ingripande kan föreskrifter meddelas genom förordnande om naturvärdsområde. När längre gående inskränkningar anses erforderliga, vilka innebär atl pågående markanvändning avsevärt försvåras, får i stället naturreservat bildas.

Prop. 1978/79:110 54

Jag kun inte finnu att det som några remissinstanser hävdar finns något behov UV utt f.n. göra en skurp gränsdragning i tillämpningshänseende mellun skogsvårdslagen och nuturvärdslagen.

Vud beträffur naturvårdsverkets förslag om alt skogsvårdsstyrelsen skull ges möjlighel alt meddelu förbud i avvuktun på länsstyrelsens stull-ningstugunden enligt naturvårdslagen vill jag hänvisu till att tidigare niimnd.i samrådsbestämmelser ger godu möjligheter till kontroll uv bl.a. skogsuvverkningurnu. Jag vill ocksä erinra om de möjligheter som tmns utt meddela interimistiska beslut i de full del är aktuellt att bilda naturreservat eller ull förkluru ett område som nulurvårdsområde.

Jug unsluter mig hell till Kommunförbundets uppfattning utt det finns behov UV en bättre samordning och samstämmighet mellan skogsvårds-myndigheternus och de kommunala organens ställningstagunde i frågor som rör skogsbruket. För att markera betydelsen häruv harjag för avsikt ull föreslå regeringen utt i verkställighetsbestämmelsernu till skogsvårdslu-gens regler om naturvårdshänsyn skall tas in en föreskrift uv innehåll att skogsvårdsstyrelsen skall samråda med kommunen i frågor av särskild vikt med hänsyn till de lokala förhållandena. De översiktliga fysiska planer som kommunema under senare år har upprättat bör kunna utgöra underlag för bedömningar uv för vilka områden sådani samråd bör ske.

Naturvårdsverket har inlett en inventering uv landels våtmarker. 1 avvaktan på utt dennu inventering har slutförts harjag för avsikt att föreslå legeringen ull del införs en generell skyldighet att via skogsvårdsstyrelsen anmiilu våtmurksdikning till länsstyrelsen för samråd enligt naturvårdslagen. Något behov av att f. n. ytterligare vidga den generella anmälningsskyldigheten anserjag inte föreligga. Länsstyrelsen har som redan nämnts befogenheter att föreskriva att inom visst område anmälan för sumråd ulllid skall görus i fråga om särskilda slag uv urbetsföretag. Det finns också anledning utt återkomma till frågan om våtmarksdikning i samband med de tidigare nämndu övervägandena av vattenlagsutredningens belänkande.

Vid sidun uv den allmänna bestämmelsen om hänsyn till naturvärden finns i den nuvurande skogsvårdslagen särskilda regler för svårföryngrade skogur och skyddsskogar. Regeringen kan förordnu att särskilda bestämmelser om avverkning och återväxtåtgärder skall gälla sådana skogur. Till de svårföryngrade skogarna räknas skogar i särskilt utsatta lägen, där det kan vara omöjligl eller mycket svårt att åstadkomma en återväxt om avverkningen sker på ett olämpligt sätt. De svårföryngrade skogarna i norra Sverige utgör också ett skydd mot att fjällgränsen flyttas ner. Skyddsskogarna är skogar som behövs för att förhindra sand- eller jordflykt. De särskilda bestämmelserna innebär alt skogsvårdsstyrelsens tillstånd fordras för all avverkning utom för den som sker för husbehov. Skogsvårdsstyrelsen har dock möjlighet att ge vissa föreskrifter även för husbehovsavverkningen. När tillstånd ges till avverkning skall skogsvårdsstyrelsen också föreskriva vilka återväxtåtgärder som skall vidtas och

Prop. 1978/79:110 55

inom vilken tid de skall vara fullgjorda. Vid sidan av särbestämmelserna gäller skogsvårdslagens regler i övrigt. Beslut om att de särskilda bestämmelserna för skyddsskogar skall tillämpas har fattals beiräffafide skogen i vissa kustområden inom Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län samt på Avanäset på Fårö i Gotlands län. Bestämmelserna för svårföryngrade skogar har gjorts tillämpliga på skogen inom Gotlands län i övrigi, på Öland, inom en mindre del av Pajala kommun i Norrbottens län, större delen av Norrbottens och Västerbottens lappmarker samt mindre delar av Jämtlands och Kopparbergs län.

Ulredningen anser att särskilda regler för skyddsskogar och svårföryngrade skogar skall finnas även i en ny skogsvårdslag. Tillämpningsområdet för dessa bestämmelser såsom detta bestämts genom fattade beslut föreslås oförändrat med den vidgning som följer av atl skogsvårdslagen görs tillämplig på all skogsmark.

Enligt utredningen bör samma särbestämmelser gälla för både skyddsskogar och svårföryngrade skogar. Förslaget innebär i den delen att skogsvårdsstyrelsen också vid prövning av tillstånd till avverkning av svårföryngrad skog skall kunna beakta skyddet mot sand- eller jordflykt på angränsande marker.

1 övrigt föreslås den ändringen att tillstånd inte skall krävus för gullring och röjning medan däremoi all slutavverkning och avverkning för omläggning av skogsmarken skall vara underkastad tillståndstvång.

Länsstyrelsen i Jämtlands län och Miljöförbundel anser atl tillstånd också bör krävas för röjning och gallring. Enligt länsstyrelsen i Gotlands län bör tillstånd krävas för gallring i medelålders och äldre skog. Naturvårdsverket anser att tillstånd bör prövas av skogsvårdssiyrelsen i samråd med länsstyrelsen.

För egen del ansluter jag mig till utredningens förslag. Jag vill i anledning av vad remissinstansema anför erinra om att en röjningeller gallring för att vara tillåten måste vara ändamålsenlig för skogens utveckling. Även om det är särskilt viktigt att gallringama utförs på ett riktigt sätt i frainför allt den svårföryngrade skogen anser jag del inte befogat atl kräva särskilt tillstånd också för dessa huggningar. Jag anser det inte heller nödvändigt atl kräva ett fomiellt samråd mellan skogsvårdsstyrelsen och länsstyrelsen i varje lillståndsärende. Jag fömlsäiier all skogsvårdssiyrelsen rådgör med länssiyrelsen i alla de fall då övervägandena kräver lillgång till särskild sakkunskap i naturvårdsfrågor.

Gränserna för de svårföryngrade skogarna och skyddsskogarna har dragils upp även över skogsmark som hittills fallit utanför skogsvärdslagens tillämpningsområde. Jag syftar då närmast på statens skogar. Jag har för avsikt att föreslå att skogsstyrelsen får i uppdrag atl se över gränserna för svårföryngrad skog och skyddsskog. Särskilt är detta påkallat i fråga om gränsdragningen över statens marker. 1 avvaklan härpå bör nuvarande gränser behällas oförändrade.

Prop. 1978/79:110 56

2.2.6 Övriga jrågor

När det gäller frågan om åtgärder mot insektshärjning i skog ansluter utredningens förslag i stor utsträckning till de gällande, nyligen ändrade bestämmelserna i den nuvarande skogsvårdslagen. Före lagändringen år 1977 avsåg beslämmelserna om skogsskydd endast sådana fall när en insektshärjning av större omfattning har inträffat eller är överhängande. Skogsstyrelsen kan då meddela föreskrifter om vilka åtgärder som skall vidtas mot insektshärjningen. Enligt en särskild lagbestämmelse förutsätter sådana föreskrifter statsbidrag till föreskrivna åtgärder. Lagändringen innebar atl dessa bestämmelser kompletterades med ett bemyndigande atl meddela föreskrifter om förebyggande åtgärder för att motverka härjningar av barkborrar. Sådana föreskrifter får avse upparbetning av skadad skog, åtgärder för att förhindra uppkomsten av yngelhärdar vid röjning och unnan avverkning, uiforsling av avverkat virke och lagring av virke i skog eller i närheten av skog. I allt ulom i fråga om virkeslagringen har regeringen i skogsskyddsförordningen (1977:350) beslutat föreskrifter om vilka ålgärder som skall vidtas.

Ulredningen anser sig inle ha underlag för alt föreslå ytterligare föreskrifter i fråga om skogsskyddet. För att göra det möjligt att fortlöpande anpassa föreskrifterna till nya erfarenheter och till atl gälla andra skadeinsekter föreslås dock i lagen ett mera vidsträckt bemyndigande än det nu gällande.

Vid sidan av problemen med snytbaggens angrepp på skogsplanteringarna, som jag lidigare har berört, förorsakas de allvarligaste insektsskadorna på skog av barkborrarna. Till dessa räknas den större och mindre märgborren som angriper tallskog och granbarkborren och den sextandade barkborren som orsakar skada på granskog. Inom vissa områden i landet är dessa angrepp f. n. så omfattande att mycket betydande bekämpningsåtgärder är nödvändiga. För all minska riskerna för stora och förödande insektsangrepp är emellertid också förebyggande åtgärder nödvändiga. När det gäller barkborrarna finns det förutsättningar för all med sådana åtgäider minska insektspopulalionen och därmed riskerna för större härjningar. Gemensami för dessa insekter är att de ynglar i avverkningsavfall, dödade eller försvagade träd och i lager av obarkat virke. De nyligen iriförda skogsskyddsföreskrifterna syfiar till att minska tillgången på sådant yngelmaierial. Föreskrifter har emellertid ännu inte meddelats för virkeslagringen. Eftersom de obarkade virkesupplagen i anslutning till skogen ulgör de mest betydelsefulla yngelplatserna, är det synnerligen angeläget att få till stånd en ändrad virkeslagring. Utformningen av föreskrifter för lagringen måste emellertid anstå till dess skogsstyrelsen och naturvårdsverket slutfört sitt uppdrag atl utreda bl.a. de särskilda krav som från miljöskyddssynpunkt bör ställas på virkeslagring i vatten eller under vatlenbegjutning.

Prop. 1978/79:110 57

Det förhållandet att skyddet mol skadeinsekter i skogen kräver både bekämpningsinsatser och förebyggande åtgärder bör liksom hittills komma lill uitryck i skogsvårdslagen. Bekärhpningsåtgärderna måste med nödvändighet anpassas till den föreliggande skadesitualionen. Nya forskningsoch undersökningsresultat kan ge anledning att ställa krav på andra eller ytierligare åtgärder för alt förebygga insektsskada. Regeringen bör bemyndigas att meddela föreskrifter om bekämpning av insektshärjning i skog, upparbetning av skadad skog, uiforsling eller lagring av virke och om andra ätgärder som behövs för att motverka uppkomsten av yngelhärdar.

Jag går nu över till frågan om vem som skall anses ansvarig för olika åtgärder enligt lagen. Enligt ulredningens förslag bör som huvudregel gälla att skogsmarkens ägare ensam skall bära ansvaret för att lagens bestämmelser iakttas. Från den regeln görs i förslaget undantag bara för bestämmelserna om marknadsföring av skogsodlingsmalerial och om skogsskydd. När det gäller den sistnämnda bestämmelsen föreslås, i enlighet med vad som nu gäller, ett vidare ansvar som omfattar också den som har rätt att förfoga över skog eller virke. Det innbär alt exempelvis en rotpost- eller virkesköpare får ett ansvar för alt skogsskyddsföreskrifterna följs.

Ett par remissinstanser anser att utredningens förslag innebär en alltför snäv avgränsning av skötselansvarel. Hovrätten för nedre Norrland anser att lagens ansvarsbestämmelser bör omfatta såväl markägaren som den som får förfoga över skog och virke. Skogsstyrelsen har inga invändningar mot att skyldigheten att vidta återväxtåtgärder läggs på skogsmarkens ägare men anser det vara tveksamt om markägaren skall bära hela ansvaret för alt avverkningsbestämmelserna följs.

Enligt min mening ligger det i sakens natur alt skogsmarkens ägare ensam måsle bära ansvarei för vissa delar av skogsvården. Så är fallet när det gäller skyldigheten att anlägga ny skog. Detsamma gäller skyldigheten att vid avverkning ransonera den äldre skogen. Däremot är det rimligt att också andra än markägaren blir ansvariga för atl övriga avverkningsbestämmelser, som gäiler bJ. a. skydd för den yngre skogen, och bestämmelsen om hänsyn till naturvårdens inlressen efterlevs. Enligi min mening bör föruiom skogsägaren var och en som får förfoga över skogen vara skyldig att följa dessa bestämmelser. De som närmast kommer i fråga för ett sådani ansvar är rolpostköpare och serviiutshavare. Vad slutligen gäller bestämmelsema om skogsskydd bör kretsen ansvariga också omfatta den som får förfoga över virke.

Frågan om vem som skall bära ansvaret för skogsvården får betydelse inte bara vad gäller eventuell bötespåföljd för överträdelser utan också vid tillämpningen av de regler som bör gälla vid skogsvårdsslyrelsernas tillsynsverksamhet För att skogsvårdsstyrelsen skall komma lill rätta med eftersatta skogsvårdsätgärder kan det enligt gällande regler krävas ett både omständligt och tidsödande förfarande. Om upprepade försök alt träffa överenskommelse med skogsägaren inte leder till önskat resultat fordras

Prop. 1978/79:110 58

ett domstolsförfarande som ytterst får till konsekvens att skogsvårdsstyrelsen kan utföra åtgärderna på skogsägarens bekostnad. Därutöver gäller att skogsvårdssiyrelsen har möjlighet att meddela förbud att avverka skog utan särskilt tillstånd, om överenskommelse inte kan träffas eller om avverkning sker i strid mot överenskommelse. Ett avverkningsförbud gäller mot framtida ägare av fastigheten. Den som bryter mot ett sådant förbud riskerar böter.

Ulredningen föreslår alt den nuvarande ordningen för tvångsingripanden enligt skogsvårdslagen skall ersättas med en möjlighet för skogsvårdsstyrelsen atl meddela de förelägganden eller förbud som behövs för att skogsägare och andra skall följa lagens bestämmelser. Såduna förelägganden och förbud bör riktas mot viss person och kunna förenas med vite. I första hand bör dock skogsvårdsstyrelsen försöka få rättelse lill stånd genom råd och anvisningar.

Flera remissinsianser uttalar sin tillfredsställelse med förslaget. En remissinstans anser dock att möjligheten att träffa överenskommelser bör behållas och en annan anser alt föreläggandena bör knylas till fastigheten. För egen del ansluter jag mig till utredningens förslag. Det är enligt min mening nödvändigt atl skogsvårdsstyrelserna ges bättre möjligheter än f. n. att verka för att skogsvårdslagstiftningens bestämmelser följs. Så långt möjligt bör en frivillig medverkan från skogsägarens sida eftersträvas. I de flesta fall torde det också vara möjligt att komma till rätta med försummelser och förhindra överträdelser genom råd och upplysningar. Behövs del ivångsingripanden bör emellertid skogsvårdsstyrelserna ha sådana befogenheter att ingripandena kan ske snabbt och med effektiva medel.

Skogsvårdsstyrelsen bör som jag tidigare har framhållit också kunna fordra en ekonomisk garanti för fullgörandet av de återväxtåtgärder som krävs efter en avverkning. Skogsvårdsstyrelsen bör enligt min mening ges möjlighet att fordra säkerhet för återväxtkostnaderna när det företas en avverkning som föranleder jämförelsevis dyra och omfatlande återväxtåtgärder.

Skogsvårdsstyrelsernas tillsynsverksamhet försvåras i hög grad av den uppsplittring av ägandel som råder beiräffande många skogsfastigheter. Del förhållandel att de flesta dödsbon saknar en ställföreträdare med behörighet att företräda dödsboet skapar i det här sammanhanget ofta stora problem. Frågan om ställföreträdare för dödsbon är f. n. föremål för utredning. Jag vill i sammanhanget erinra om atl ocksä frågan om atl avveckla dödsbons innehav av jordbruks- och skogsmark kommer all uiredas närmare.

Prop. 1978/79:110 59

3 Upprättade lagförslag

1 enlighet med vad jag nu har anfört har inom jordbruksdepartementet upprättats förslag till

1. skogsvärdslag,

2. lag om ändring i lugen (1974:4.34) om bevarande av bokskog. Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.

4 Specialmotivering

4.1 Förslaget till skogsvårdslag

I S

Skogsmark med dess skog skall genom lämpligt utnyttjande av markens virkesproducerande förmåga skötas så att den varaktigt ger en hög och värdefull virkesavkastning. Vid skötseln skall hänsyn tas till naturvärdens och andra allmänna intressen.

Paragrufen. som motsvarar 1 § i utredningens förslag och den inledande bestämmelsen i nuvurande lag, innehåller en allmän beskrivning av riktlinjerna för skötseln av skogsmarken och skogen.

Enligt nuvarande lag skall skötseln av skogarna inriktas mol att åstadkomma dels ett tillfredsställande ekonomiskt utbyte, dels en jämn virkesavkastning. Enligt den föreslagna avfattningen betonas av skäl som anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1.2) att skötseln skall ges sädan inriktning att skogsmarken varaktigt ger en hög och värdefull virkes-uvkustning. Produktionsaspeklen har alllså skjutits i förgrunden. Till grund för lagens centrala bestämmelser ligger säledes snarare biologiska kriterier än lönsamhetskriterier. Som motiv för förändringen kan också hänvisas till de svårigheter vid tillämpningen som lönsamhetsprincipen har orsakat

Ätt virkesavkastningen inte bara skall vara hög utan också värdefull understryker vikten av att produktionen inriklas mot virke av en kvalitet som lämpar sig för förädling. Genom att i målbeskrivningen ange att virkesavkastningen varaktigt skall hållas på en hög nivå ges uttryck för att skogsbruket skall inriktas mot en jämn och på lång sikl uthållig virkesavkaslning.

Avsikten med bestämmelsen är endasl att ge en sammanfattande beskrivning av samhällets krav i fråga om skötseln av landets skogar. Jag anser att det är till fyllest att i en sådan beskrivning ange det resultat denna skötsel skall syfta till och därutöver erinra om att hänsyn måste tas till naturvårdens och övriga allmänna intressen. Vad en sådan skötsel innebär i fråga om krav på åtgärder och inskränkningar kommer till uttryck i lagens övriga bestämmelser. Självfallel måsle dessa krav utformas med hänsyn

Prop. 1978/79:110 60

till produktionsförutsättningarna. Jag syftar då på både de biologiska förulsäuningarna och förutsättningarna i övrigi för ett ekonomiskt skogsbruk. 1 paragrafen erinras om atl hänsyn skall las inte bara lill naturvårdens utan också lill andra allmänna intressen. Som jag har framhållil i den allmänna moiiveringen (avsnilt 2.1.2) skall skogsnäringen verka i samspel med andra samhällssektorer. I enlighet härmed skall hänsyn tas bl.a. till rennäringen. Vidare ulgör skogama i vissa fall skydd för sand- eller jordflykt på angränsande marker. En hög intensitet och en god planering i skogsbruket främjar sysselsättningen.

2 §

Med skogsmark avses i denna lag

1. mark som är lämplig för virkesproduklion och som inle i väsenilig utsträckning används för annat ändamål,

2. mark där det bör finnas skog till skydd mot sand- eller jordflykt eller mot all fjällgränsen flyttas ned.

Murk som ligger helt eller i huvudsak outnyttjad skall dock inte anses som skogsmark, om den på grund av särskilda förhållanden inte bör tas i anspråk för virkesproduktion.

Mark skall anses lämplig för virkesproduktion, om den enligt vedertagna bedömningsgrunder kan producera i genomsnitt minst en kubikmeter virke om året per hektar.

Beskrivningen av vad som skall räknas som skogsmark tjänar till att uvgränsu tillämpningsområdet för lagens bestämmelser om anläggning av ny skog och om avverkning. De överväganden som ligger till grund för definitionen av lagens skogsmarksbegrepp harjag redovisat i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.2). Paragrafen motsvarar 2§ i utredningens förslag och 2 S nuvarande lag.

Gränsdragningen mol mark som är föremål för annan användning än virkesproduktion bör göras enligt hiltills lillämpade principer. För all marken inte skall betraktas som skogsmark bör följaktligen krävas att den dels utnyttjas för visst ändamål, dels används i en utsträckning som någorlunda svarar mol ell för ändamålet normalt markutnyttjande.

Jag har inte ansett det vara nödvändigt att, som i den gällande bestämmelsen, göra undantag också för outnyttjad mark som är mera ägnad att användas till annut än skogsproduktion. Skall marken inom en nära framlid användas till annat ändamål än virkesproduktion bör sådana särskilda förhållanden anses föreligga alt undantagsregeln, med den lydelse som föresläs, är tillämplig. Vad beträffar undantagsbestämmelsens tillämpning i övrigt hänvisar jag till vad jag har anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.2).

Bestämmelsen i tredje stycket, som anger under vilka förutsättningar mark skall anses lämplig för virkesproduktion, harjag utformat i enlighet med utredningens förslag. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i

Prop. 1978/79:110 61

den nuvarande lagen. Avgörande är vad marken kan producera, dvs. den produktion som är möjlig med lämpligt trädslag och lämplig skötsel. Hänsyn skall däremot inte las till den produktionsökning som kan uppnås genom förbättring av marken. Bedömningen skall göras med hänsyn tagen lill del skick i vilket marken befinner sig.

Liksom hittills bör markens huvudsakliga beskaffenhet vara avgörande för om den skall betraktas som skogsmark eller inle. Det innebär atl i produktiv mark insprängda impediment kan vara att räkna som skogsmark, medan motsatsen kan gälla beträffande skogsholmar och liknande trädsamlingur omgivna av åkermark.

Tillsynen över lagens efterlevnad kräver regelmässigt ställningstagande lill om den mark del är fråga om är alt anse som skogsmark. Den prövningen mäste i första hand ankomma pä skogsvårdssiyrelsen som tillsynsmyndighet. Ulredningen har föreslagit all skogsvårdssiyrelsen vid sidan av den prövning som ingår som ett led i tillsynen skall kunna särskilt pröva om viss mark ulgör skogsmark i lagens mening. Det måste emellertid ifrågasättas om markägarna eller myndigheten har något större behov av en sädan prövningsmiijlighet. Någon särskild beslämmelse om skogsvårdsstyrelsens prövning av markfrågan harjag därför inte anseit nödvändig.

Jag har i den allmänna motiveringen förordat att skogsvårdslagcn görs tillämplig på all skogsmark och därmed också på den skogsmark som utgör kyrklig jord. Någon remissinstans har ifrågasatt om inte det förhållandet att skogsvårdslagen görs tillämplig på den kyrkliga jorden kräver lagändring som fordrar kyrkomötets samlycke. För förvaltningen av det kyrkliga skogsbruket gäller enligt 14 § lagen (1970:939) om förvallning av kyrklig jord att förvaltningen skall inriktas på atl egendomens avkastningsförmåga tillgodogörs på ekonomiskt bästa sätt. Bestämmelsen kan inle anses slå i strid med bestämmelserna i den föreslagna skogsvårdslagen. Någon ändring av lagen om förvaltning av kyrklig jord behövs därför inte.

3 S

Denna lag hindrar inte atl skogsmark tas i anspråk för annal ändamål än virkesproduktion.

Paragrafen molsvarar 3 § första stycket i utredningens förslag och lill viss del 30 S i nuvarande lag.

Bestämmelsen innebär att lagens krav på åtgärder för återväxt och restriktioner i fråga om avverkning sätts ur spel när skogsmark tas i anspråk för att användas till annat än virkesproduktion. De fall som åsyftas är ianspråktagande i sådan utsträckning och för sådant ändamål att marken inle längre blir att betrakta som skogsmark enligt 2§. En motsvarande regel finns i 30 § nuvarande lag för de fall skogsmark omläggs till trädgård, åker, byggnadstomt, väg eller annat liknande ändamål. Omläggning till äng eller betesmark för varaktigt belesbruk får däremoi inle ske utan skogsvårdssiyrelsens lillsiånd. För lillsiånd krävs atl marken är lämplig för ändamålet och inte av större ytvidd än vad som kan anses skäligt.

Prop. 1978/79:110 62

Under vilku förutsättningar och i vilken omfattning skogsmark skall få las i anspråk för undru ändamål än virkesproduktion är inte en fråga som bör regleras i skogsvårdslagsiifiningen. Intresset av att så långt möjligt förhindra att skogsvårdslagens bestämmelser kringgås under förebärande av en ändrad markanvändning skulle däremot kunna uigöra ett skäl för en skyldighet att inhämta skogsvårdsstyrelsens tillstånd till en omläggning. Ett generellt tillståndstvång för att motverka enstaka fall av missbruk skulle emellertid enligt min mening föra alltför långt. Det syfte ett sådant tillståndstvång skulle tjäna bör i huvudsak kunna uppnås genom den anmälningsskyldighet ulredningen förordal. 1 enlighel med ulredningens förslag bör därför skyldigheten att anmäla förestående avverkningar utsträckas till att omfaltu även avverkningar som sker för att möjliggöra en ny användning av skogsmarken. Bestämmelser om anmälningsskyldigheten finns i I7S.

Med stöd av 31 S nuvarande lag kan skogsvårdssiyrelsen bestämma viss tid inom vilken de för omläggningen nödvändiga åtgärderna skall vara vidtagna. Fullföljs inte omläggningen inom den angivna tiden, kan det ytterst fä till följd att ny skog anläggs på markägarens bekostnad. Något behov av en sådan bestämmelse vid sidan av de regler om tvångsmedel somjag har tagit in i 24 S torde inte föreligga.

Vad jag nu har behandlat gäller omläggning av skogsmark i allmänhet. Jag återkommer i det följande till de särskilda regler som bör gälla i fråga om svårföryngrade skogar och skyddsskogar.

Denna lag skall inte tillämpas i den mån den strider mot föreskrifter som har meddelats med stöd av naturvårdslagen (1964: 822) eller annan lag.

Paragrafen, som saknar motsvarighel i den nuvarande lagen, överensstämmer med 4 § i utredningens förslag.

1 paragrafen anges hur gränsdragningen skall ske mellan skogsvårdslagens tillämpningsområde och tillämpningen av andra föreskrifter för skogsbruket. Beträffande föreskrifter utfärdade med stöd av naturvårdslagen kan en sådan gränsdragning bli aktuell framför allt när det gäller naturreservat. 1 den mån skötselföreskriflerna för reservatet över huvud tagel inle rör skogsbruket skall skogsvårdslagen gälla fullt ut och i annat fall i de avseenden som inte regleras i skötselföreskrifterna. Exempel på annan lagstiftning som innebär inskränkningar för skogsbruket är lagen (1974:434) om bevarande av bokskog, lagen (1942; 350) om fornminnen och de förbud mot trädfällning som gäller enligt 17 och 40§§ byggnadslagen (1947:385) och som kan särskilt utfärdas enligt 110 § byggnadslagen.

Ny skog skall anläggas på skogsmark

1. om markens virkesproducerande förmåga efter avverkning eller på grund av skada på skogen inte tas till vara på ett godtagbart sätt,

2. om marken ligger outnyttjad,

Prop. 1978/79:110 63

3. om skogen är så gles eller lill så stor del består av för marken olämpligt Iriidslug ull dess tillväxt är uvsevärt lägre än den tillväxt som är möjlig.

Åtgärd enligt förstu stycket skall vidtas i fall som anges i I och 2 utan dröjsmål och i fall som anges i 3 inom skälig tid.

Purugrufen. som molsvarar 6S i utredningens förslag, anger under vilku förulsäiiningur ny skog skall anläggas och inom vilken tid detta skall ske. 1 den nuvarande lagen regleras dessa frågor i 14-I6S§. Jag har lill viss del behandlat frågornu i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.3).

Enligt den nuvurunde lagen krävs återväxtåtgärder om skogen efter en avverkning eller inträffad skada inte kan anses nöjaktig med hänsyn till naturförhållandena. Någon ändring i sak är inte avsedd med den i punkt 1 vuldu beskrivningen.

När del däremoi gäller punkt 3 innebär bestämmelsen en skärpning i förhållunde till nuvarande lag enligt vilken motsvarande skyldighet inträder försl om skogstillståndet är uppenbart otillfredsställande.

Till ledning för den bedömning som förutsätts i första stycket punkterna 1 och 3 krävs verkställigheisföreskrifter. Vad som är godtagbart enligt punkt 1 bör i likhet med vad som f. n. gäller bestämmas med hänsyn till det kvarvarande virkesförrådets storlek, till i vilken utsträckning huvudstammar har lämnats kvar och till den ytmässiga fördelningen av huggningen eller skadan. En utgångspunkt vid bedömningen bör vara att skyldighet alt anlägga ny skog inträder när beståndets virkesförråd nedgått lill ungefär hälften av det med hänsyn till bonitet, trädslag och beståndels ålder möjliga förrådet. När det gäller punkt 3 bör skyldigheten att anlägga ny skog inträda när beståndets tillväxt är mindre än hälften av den möjliga tillväxten vid ifrågavarande beståndsålder och för marken lämpligt trädslag. Beträffande yngre bestånd bör utrymme finnas att ta hänsyn till beståndets möjligheter att i framtiden uppnå den angivna tillväxtnivån. Med olämpligt trädslag avses även trädslag av olämplig härkomst.

Enligt andra stycket ställs när det gäller den tid inom vilken ny skog skall anläggas strängare krav i de fall som avses i punkt I och 2 än i de i punkt 3 avsedda fallen. Även i fråga om dessa tidskrav fordras föreskrifter till ledning för lillämpningen. Enligt de nuvarande tillämpningsanvisningarna gäller som huvudregel när föryngring skall ske genom plantering eller sådd att återväxtåtgärderna skall påbörjas snarast efter en avverkning och vara avslutade inom tre år. Del vore givelvis önskvärl atl en kortare lid kunde lillämpas. Den föreslagna besiämmelsen ger också ulrymme för all ställa strängare krav. Emellertid delar jag utredningens uppfattning att ansträngningarna f. n. i första hand måste inriktas på att uppfylla det gällande tidskravet och att detta därför tills vidare bör behållas oförändrat.

6§

Om ett skogsbestånd är så överårigt att markens virkesproducerande förmåga tas till vara endast i ringa utsträckning, får skogsvårdsstyrelsen besluta alt beståndet skall slutavverkas och ny skog anläggas.

Prop. 1978/79:110 64

Paragrafen, som saknar motsvarighet i nuvarande lag, överensstämmer med 7§ i utredningens förslag.

Som framgår av den allmännna motiveringen (avsnitt 2.2.3) är förevarande paragraf inte tillämplig i andra fall än när tillväxten är onormalt låg på grund uv röta eller självgallring. Är tillväxten i ett överårigt bestånd starkt nedsatt på grund av gleshet eller luckighet, kan skyldighet att anlägga ny skog inträda enligt 5§. Den bestämmelsen är däremot inte tillämplig om den låga tillväxten bara beror på beståndets höga ålder.

Skogsbeståndet bör anses sä överårigt som anges i paragrafen när den löpande tillväxten efter avdrag för självgallring och annan virkesförlust är mindre än hälften av den genomsnittliga produktion som ett nyll bestånd kan ge.

För att skyldighet enligt denna paragraf skall inträda kiävs skogsvårdsstyrelsens beslut i det enskilda fallet.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om föryngringsmetod, markberedning, sådd, plantering, vård av plantskog och andra åtgärder som kan behövas för att trygga återväxten av skog av tillfredsställande täthet och beskaffenhet i övrigt.

Paragrafen, som motsvarar 8§ i utredningens förslag, innehåller ett bemyndigande att meddela föreskrifter för hur anläggningen av ny skog skall gå till och hur den nyanlagda skogen skall vårdas. Frågan om de krav som närmare skall gälla har jag behandlat i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.3). Självfallet måste kraven liksom hittills anpassas till de skilda förutsättningarna för skogsbruk som gäller i olika delar av landet.

Om det är påkallat från skogsvårdssynpunkt, får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter som förbjuder eller släller upp villkor för

1. användning av vissl slag av skogsodlingsmaterial av inhemskt eller utländskt ursprung vid anläggning av skog,

2. handel med sådant material.

Med skogsodlingsmaterial avses frön, plantor, sticklingar och andra former av förökningsmaterial, avsedda för anläggning av skog.

I paragrafen, som saknar motsvarighet i nuvarande lag, har bestämmelserna i 9 och 21 §§ i utredningens förslag förts samman.

Paragrafens innehåll har jag behandlat i den allmänna moiiveringen (avsnitt 2.2.3). Bemyndigandet i punkl 1 behövs för att kunna dels förhindra användningen av skogsodlingsmalerial som är olämpligt för orten eller marken i fråga, dels begränsa användningen av främmande trädslag och klonmaterial för att därigenom minska riskerna för framtida omfattande skador.

Prop. 1978/79:110 65

Föreskrifter för handel med skogsodlingsmaterial, punkt 2, kan somjag nämnt i allmänmotiveringen bl.a. gälla skyldighet förden som överlåter skogsodlingsmaterial att lämna uppgifter om t.ex. mateiialets geografiska härstamning och genetiska ursprung så att köparen kan bedöma dess lämplighet för hans marker. Uppgiftsskyldigheten bör kunna avse alla handelsled, inte bara detaljistledet. Förbud bör också kunna meddelas alt försälja olämpligt material.

Vad beträffar importen av skogsodlingsmaterial kan föreskrifter om kontroll av sädanl malerial meddelas med stöd av lagen (1975:85) med bemyndigande atl meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor.

9§

Röjning av plantskog eller ungskog skall ske, när skogen är så tät eller av sådan beskaffenhet i övrigt att produkiionen av värdefulli virke väseniligi hämmas.

Om skogen är nära gullringsbar ålder, får skogsvårdsstyrelsen i särskilda fall medge att röjningen ersätts med lidig gallring.

Frånsett vissa redaktionella ändringar överensstämmer paragrafen med

10 S i utredningens förslag. 1 den nuvarande lagen inrymmer 14 § en skyl
dighet att röja plantskogen medan däremoi någon skyldighet att utföra
ungskogsröjning inte föreligger.

Bestämmelsen kräver verkställighetsföreskrifter som anger när röjningsskyldighet föreligger, senaste tidpunkt för röjningen och lämpligt stamantal per hektar efter röjning. Med hänsyn till det föreliggande stora behovet av ungskogsröjning kan införandet av en röjningsskyldighet övergångsvis skapa problem. 1 den mån problemen inte kan lösas med tillstånd till gallring med stöd av andra stycket får särskilda föreskrifter meddelas. Ett bemyndigande att meddela sådana föreskrifter har lagits in i övergångsbestämmelserna.

lOS Skogsmarkens ägure är unsvarig för anläggning och vård av ny skog.

Purugrufen motsvurar delvis 18 S i nuvarande lag och 5 § i utredningens förslug. Frågan om vem som skall bäru ansvaret för skogens skötsel harjag behandlat i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.6).

Enligt förevarunde paragraf skall, i likhet med vad som f.n. gäller, skogsmarkens ägare svara för att ny skog anläggs. Bestämmelsen innebär vidure utt markägaren har utt svara för nödvändig röjning eller gallring enligi 9 §. Någon bestämmelse motsvarande den i 18 § andra stycket nuvarande lag om kostnadsansvar för tidigare ägare och innehavare av avverkningsrätt harjag inte ansett nödvändig.

11 S

Skogsvårdssiyrelsen får i särskilda fall medge undantag från 5 och 9 §§.

5 Riksdagen 1978179. I saml. Nr 110

Prop. 1978/79:110 66

1 vilka full skogsvårdsstyrelsen har anledning att medge undantag från uppställdu kruv fur nännare anges i verkställigheisföreskrifter. Möjligheten utt medge undanlag bör som regel inle komma till utnyttjande i andra fall än när kruven framstår som oskäligt betungande. Avsteg bör bl.a. kunna görus när det gäller den tid inom vilken åtgärdema för skogsodling skall vara avslutade. En förlängning av den tiden är i vissa fall påkallad för att minsku angreppen av snytbaggen och andra för skogsplantorna skadliga insekter.

Del förhållandet atl dispensiegeln endast avser 5 och 9 SS innebär inte alt unduniug i enskilda full är uteslutnu när del gäller de skyldigheler som uvses i 7 och 8 SS. De sistn'ämndu bestämmelserna förutsätter all regeringen meddelar föreskrifter i förordning och regeringen kan därmed också reglera i vilku full und;intug skall få görus från dessa föreskrifter.

Avverkning på skogsmark får inte ske på annal sätt än genom

1. röjning eller gullring som främjar skogens utveckling,

2. slutuvverkning som är ändumålsenlig för anläggning uv ny skog.

Paragrafen motsvarar 11 S i utredningens förslag och delar av 6 och 7 SS i nuvurande lug. Frågan om tillåtnu avverkningsformer harjag behandlat i den ullmännu motiveringen (avsnitt 2.2.4).

Enligt nuvurunde 6 S får en uvverkning i den uivecklingsbaru skogen inte utun tillstånd göras på annat sätt än genom en gallring som är ändumålsenlig för skogens utveckling. För den icke utvecklingsbara skogen regleras inte avverkningsformerna i vidare mån än genom bestämmelsen i 7 S andra stycket som förbjuder avverkning som avsevärt försvårar återväxten. Den sistnämndu bestämmelsen är enligt förarbetena tillämplig inom områden där det är svårt eller kostnadskrävande att åstadkomma återväxt. Genom att i förevarande paragraf ställa kravet att all gallring skall främja skogens utveckling och att all slutuvverkning skall vara ändamålsenlig för anläggning UV ny skog ges ett vidgai skydd mot att olämpliga huggningar företas i den äldre skogen. Med de kruv som ställs beträffande gallringen kommer den huggningsformen endast undantagsvis i fråga i den äldre skogen.

Punkt 1 innebär för de beståndsvårdande huggningarna att dessa skall utföras sä att en hög produktion av värdefullt virke främjas. För slutavverkning innebär punkt 2 i normalfallet trakthuggning med eller utan fröträd. Att unnun uvverkningsform undantagsvis kan komma i fråga i fjäll-skogsområdenu harjag berörl i den allmänna motiveringen.

13 S

Skog får inte slutavverkas förrän den har nått sådan ålder att endast en mindre ökning av dess medelproduktion kan erhållas, om skogen får stå kvar. Medelproduktionen beräknas som tillväxten i medeltal per år från det att skogen anlades.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar före-

Prop. 1978/79:110 67

skrifter om den tidigaste slutavverkningsålder som skull gälla för oliku tiädslug inom skildu delur uv lundet på mark uv olika bonitet.

Skogsvårdssiyrelsen får i särskildu full medge unduniug från försia stycket.

Paragrufen motsvurar 12 S i utredningens förslag och 6 S i nuvarande lag. Som frumgår uv den ullmänna motiveringen (avsnitt 2.2.4) innebär paragrufen den ändringen i förhållande lill den gällande bestämmelsen att skyddet för den yngre skogen direkl knyter un till de växttider som ger en hög produktion.

Som ftumhällits i den ullmänna motiveringen måsle regeringen eller skogsstyrelsen ge närmare föreskrifter om den lägsta tillåtnu uvverknings-åldern för oliku trädslug, regioner och boniteter för ull den allmänt hållna grundregeln i första stycket skall gå alt tillämpa. En bestämmelse härom finns i undru stycket

Unduniug från huvudregeln med slöd uv tredje slyckel bör liksom hittills kunna komma i fråga i bl.a. följande fall. Avsteg från de lägsia tillåtna slutavverkningsåldrarna kan vara motiverade för att åstadkomma en jämnare åldersfördelning eller behandlingsenheter av lämplig storlek och form i brukningsenheiens skog. Undantag bör också kunna medges för att möjliggöra avverkning av ett mindre lämpligt trädslag.

Den begränsning i avverkningsrätten som förevarande paragraf innebär gäller självfallel inte när skyldighet att anlägga ny skog föreligger enligt 5 S.

14 S

Skogsmarkens ägare svarar för atl slulavverkning bedrivs så att en jämn åldersfördelning uv skogen på hans brukningsenhet främjas.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om hur stor andel av en brukningsenheis skogsmarksareal som årligen eller eljesl periodvis får slutavverkas.

Skogsvårdsstyrelsen får i särskilda fall medge undantag från första stycket.

Puragrafen motsvarur 13 S i utredningens förslag och 7 S första stycket i nuvarande lag. Skyldigheten att begränsa slutuwerkningen för alt därigenom ransonera den äldre skogen harjag behundlui i den allmänna motiveringen (avsnilt 2.2.4).

Den föreslagna bestämmelsen bygger på den principen utt den årliga sluiavverkningsyian på varje brukningsenhet skall begränsus så att en jämn åldersfördelning upprätthålls eller uppnås. Därigenom skapas förutsättning för en jämn virkesuvkustning. Vid sidan av en jämn åldersfördelning fordras fören jämn virkesavkastning också ell tillräckligt stort virkesförråd. Någru ivingunde regler som innebär ull uvverkningurna skall inriklas mot bestånd med lågl virkesförråd och låg tillväxt bör emellertid inte uppställas.

1 de för tillämpningen nödvändiga föreskrifierna bör anges vilken andel av skogsmarken som med hänsyn lill bonitet ärligen får slutavverkas.

Prop. 1978/79:110 68

Dessa föreskrifter bör åtminstone f. n. inte utformas så att de innebär en hårdare begränsning av avverkningama än den som följer av de nuvarande tillämpningsanvisningarna. Somjag har berört i den allmänna motiveringen bör i föreskriftema också anges de större andelar som kan tillåta dels om brukningsenheten har mera avverkningsmogen skog än normall, dels om avverkningen inriktas på bestånd som är glesare än normalt. 1 vissa fall bör ett antal tillåtna årsavverkningar få sammanföras för att avverkas på en gång. 1 vilken utsträckning sådana sammanföringar skall få göras bör anges i föreskriftema.

Med stöd av bestämmelsen i tredje stycket skall skogsvårdsstyrelsen i särskilda fall kunna ge tillstånd till större avverkningar än de som tillåts enligt de generella reglerna. Sådana tillstånd bör liksom hittills kunna meddelas för att möjliggöra kostnadskrävande investeringar på brukningsenheten eller en rationell avverkning som sker i samverkan mellan olika fastighetsägare. Som jag har framhållit i den allmänna motiveringen bör finansieringsfrågan vid tillskotlsförvärv och nyetablering lösas på annat sätt än genom särskilda avverkningstillstånd.

Föreligger skyldighet enligt 5 § atl anlägga ny skog blir förevarande paragraf inle tillämplig. Till skillnad frän vad som skall gälla beträffande lagens övriga avverkningsbestämmelser skall skogsmarkens ägare ensam svara för atl ransoneringsbestämmelsen iakttas.

15 §

Som brukningsenhet skall räknas den skogsmark inom en kommun som tillhör samma ägare, om ej annat följer av föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 14 S i utredningens förslag och delvis 8 S i nuvarande lag.

Med det i föregående paragraf använda begreppet bmkningsenhel skall i regel förslås samma ägares skogsmark inom en kommun, oavsett om detla markinnehav beslår av en eller flera fastigheter. Avsteg skall kunna göras så att markinnehavet inom en kommun delas upp i två eller flera brukningsenheter eller atl markinnehavet i två eller flera kommuner sammanförs lill en brukningsenhet. Som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.4) bör sådana medgivanden komma i fråga bara om det är lämpligt med hänsyn till sysselsättningsunderlaget inom olika arbetskraftsområden.

16S

Skogsvårdsstyrelsen skall på begäran meddela beslut på förhand huruvida viss avverkning är förenlig med 13 eller 14 §.

Paragrafen motsvarar 16 S i utredningens förslag och 10 S i nuvarande lag.

Prop. 1978/79:110 69

Som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.4) har jag till gmnd för lagens avverkningsbestämmelser valt principer som skall kunna omformas till förhållandevis enkla öch entydiga tillämpningsföreskrifter. Det måste emellertid fömtsältas alt det i vissa fall även i fortsättningen kommer atl finnas ett behov av att inhämla skogsvårdsstyrelsens mening om en planerad avverkning är förenlig med lagens bestämmelser. Det gäller inle minst i sådana fall när skogslillslåndet markant avviker från vad som är normalt.

17S

Skogsmarkens ägare är skyldig atl underrätta skogsvårdsstyrelsen om avverkning som skall äga rum på hans mark enligt föreskrifier som meddelas av regeringen eller myndighei som regeringen besiämmer.

Paragrafen överensstämmer, frånsett smärre redaktionella ändringar, med 17 § i utredningens förslag och 8 a § i nuvarande lag. Frågan om avverkningsanmälan har behandlals i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.4).

Med stöd av den nuvarande bestämmelsen om hyggesanmälan har föreskrifter för anmälningsskyldigheten meddelats dels i kungörelsen (1974: 1029) om anmälan av skogsavverkning, dels i skogsstyrelsens lill-lämpningsanvisningar. Föreskrifierna innebär i huvudsak att anmälningsskyldigheten endast omfattar sådan avverkning som föranleder återväxtåtgärder, dvs. slutavverkning. Vidare har anmälningsskyldigheten begränsats till slutavverkningar som omfattar minst 0,5 ha. Anmälan skall göras senasi en månad före avverkningen utom inom de områden som särskilt angetts av länsstyrelsen, där anmälan skall göras senast tvä mänader i förväg.

Föreskrifier med i huvudsak samma innehåll bör gälla även i fortsättningen med de tillägg som föranleds av att anmälningsskyldigheten bör utsträckas lill atl omfatta avverkning som sker för att ta i anspråk skogsmark för annan användning. Den frågan harjag tagit upp i anslutning lill 3S. Även när det gäller sådan anmälan kan en arealbegränsning vara motiverad. Om en anmälan om avverkning avser omläggning lill åker eller bete bör lantbruksnämndens yttrande kunna inhämtas.

18§

Regeringen får föreskriva att skog som är svår alt föryngra på grund av dess ogynnsamma läge eller som behövs som skydd mot sand- eller jordflykt eller för att förhindra att fjällgränsen flyttas ned skall avsättas som svårföryngrad skog eller skyddsskog.

Paragrafen, som molsvarar 25 S i nuvarande lag, överensstämmer i huvudsak med 18 § i utredningens förslag. 1 den allmänna motiveringen (avsnilt 2.2.5) harjag föreslagit att de nuvarande gränserna i avvaklan på

Prop. 1978/79:110 70

en översyn skull behållus oföiändrude. De nuvurunde besluten från 1951 och 1954 giiller tills vidare med stötl uv punkt 6 öveigångsbeslunimelsei nu.

19S

1 svårtöryngrad skog eller skyddsskog får avverkning inie ske ulan skogsvårdsstyrelsens tillstånd.

1 samband med att tillstånd ges kun skogsvårdssiyrelsen beslula om åtgärder för all begränsa eller motverka olägenhel och irygga återväxien.

Tillslund behövs inte för röjning eller gullring som ftimijur skogens utveckling.

Pur;igiufen överensstämmer med I9S i utredningens förslug. Den svurur delvis mot bestiimmelsernu i 26-28 SS och, såvitt gäller omläggning uv skogsmark, 30S i den nuvurande lugen.

,v puiugrufens fiirslu och tretlje stycke följer att ull uvveikning utom röjning och gullring skull krävu skogsvårilsstyrelsens tillstånd. Förstu stycket omfuttur således inte baru skiluvverkning mun också avverkning som skei för ull tu murk i unspråk för unnul ändamål. Att tillstånd inte skull krävus för ändumålsenlig röjning och gullring liksom det förhullundet .itl något undantag från lillsiåndskruvet inte görs för hushehovsavvcrkning innebär en ändring i förhållunde till vad som f. n. gäller. Frågun om lill-ståndsfrihet för röjning och gallring hur jag behandlat i den ullmännu moiiveringen (uvsnili 2.2.5).

Med stöd av andra stycket kan skogsvårdsstyrelsen besluta hur avverkningen skall genomförus för att inte återväxten eller skyddsintressenu skall äventyrus och vilka åtgärder som skull vidtas för att tillfredsställunde återväxt skall åstadkommus.

1 purugrufen görs inte i något hänseende någon åtskillnad mellun svårföryngrad skog och skyddsskog. Därigenom kan det förhållundet ull vissu svårföryngrade skogar också ulgör ett skydd för angränsande murker beuktas vid all tillståndsprövning.

20 S

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer fär meddela föreskrifter om bekämpning av insektshärjning i skog, uppurbctning uv skadad skog, uiforsling eller lagring uv virke och om andru åtgärder som behövs för alt motverka uppkomsten uv yngelhärdar.

Skogsmarkens ägare är ansvarig för att sådana åtgärder utförs. För förebyggande åtgärder i samband med uvverkning och lagring uv virke ur också annun som har rätl att förfoga över skog eller virke ansvarig.

Paragrafen har i förhållande lill 20 S i utredningens förslag givits en mera preciserad avfattning som till viss del ansluter till den lydelse 34 S har i nuvarande lag.

Äv vad jag har sagt i den allmänna moiiveringen (avsnitt 2.2.6) framgår atl underiag f.n. saknas för ytteriigare generella detaljföreskrifter ulöver de som meddelats i skogsskyddsförordningen (1977:350) och skogsstyrelsens föifullning (SKSFS 1977: 4).

Prop. 1978/79:110 71

1 enlighet med vad jug har anförl i fråga om skogsvårdslagens tillämpningsområde (avsnilt 2.2.2) skall bestämmelserna för skogsskyddet inte bara gälla åtgärder på mark som betraktas som skogsmark i lagens mening. Såväl bekämpningsåtgärder som förebyggande åtgärder kan vara nödvändigu pä andra marker för att skydda skogen på närliggande skogsmark. Det har vidare förutsatts all kommande föreskrifter för virkeslagringen skall gällu både lagring i skog och i närheten av skog.

21S

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter i fråga om hyggens storlek och utläggning, beständsanläggning. kvarlämnande av trädsamlingar, skogsbilvägars sträckning och om den hänsyn i övrigt som skall tas till naturvårdens intressen vid skötseln av skog.

Bemyndigandet medför inte befogenhet atl meddela föreskrifier som är så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras.

Paragrafen motsvurar 22 S i utredningens förslag. Kruven på hänsyn till naturvårdsintressena föreslås komma till ullryck, dels, liksom hittills, i en erinran i lagens inledande paragraf, dels i föreskrifter meddelade med stöd av bemyndigandet i förevarande paragraf. 1 vilka hänseenden sådana föreskrifter bör kunna meddelas har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.5).

Vad beträffar föreskrifternas lillämpningsområde framgår det av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.2) att föreskrifterna bör iakttas vid varje åtgärd i skogsbruket oavsett om åtgärden berör mark som betraktas som skogsmark i lagens mening eller annan mark.

22 §

Skogsstyrelsen utövar den centrala tillsynen över efterlevnaden av denna lag och med slöd av lagen meddelade föreskrifier. Skogsvårdsstyrelsen utövar den närmare tillsynen inom länet.

Paragrafen, som överensstämmer med 23 § i utredningens förslag, motsvarar 4 och 5 SS i gällande lag.

23 S

Tillsynsmyndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen enligt denna lag.

Paragrafen överensstämmer med 24 S i utredningens förslag. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i den nuvarande lagen. De handlingar som främst kan vara av intresse vid tillsynen är eventuella skogsbruksplaner.

24 S

Tillsynsmyndigheten får meddela föreläggande eller förbud som behövs för att denna lag eller föreskrift som har meddelals med slöd av lagen skall

Prop. 1978/79:110 72

efterlevas. 1 brådskande fall eller när del annars finns särskilda skäl, får föreläggande eller förbud meddelas omedelbart och i annat fall försl sedan det har visat sig att myndighetens råd och anvisningar inte har följts.

1 beslul om föreläggande eller förbud kan tillsynsmyndigheten utsätta vite.

Iakttas inle föreläggande, får tillsynsmyndigheten låta vidta åtgärden på den försumliges bekostnad.

Paragrafen överensstämmer med 25 S i utredningens förslag och ersätter bestämmelserna i 12, 13, 19, 20, 22 och 32 88 i nuvarande lag.

När det gäller alt komma till rätta med åtgärder som har försummats innebär paragrafen atl den nuvarande ordningen med överenskommelser med skogsägaren och ålägganden av domstol ersätls med en möjlighet att meddela förelägganden som kan förenas med vite. Sådana förelägganden kan till skillnad från de nuvarande överenskommelserna komma att gälla också andra försummelser än eftersatta återväxtåtgärder. När del å andra sidan gäller att förhindra åtgärder som inte står i överensstämmelse med lagen kan skogsvårdsstyrelsens anmaning antingen få formen av föreläggande eller förbud. Sådana förelägganden eller förbud kan komma i fråga i vidare utsträckning än del nuvarande avverkningsförbudet, t.ex. för att säkerställa att föreskrifterna om naturvårdshänsyn iakttas.

Föreläggandena och förbuden förutsätts få formen av ålägganden riktade till viss person. De får därigenom, framför allt i jämförelse med det nuvarande avverkningsförbudet, en begränsad räckvidd. Det hade visserligen varit möjligt att utsträcka föreläggandena och förbuden lill att gälla också en ny ägare av fastigheten. En sädan bestämmelse skulle emellertid få en begränsad betydelse med hänsyn till att den inte kan gälla ett förelagt vite.

Som framgår av paragrafens lydelse och som har understrukits i den allmänna moiiveringen (avsnitt 2.2.6) skall skogsvårdsstyrelserna så långt möjligt söka åstadkomma rättelse genom anvisningar och råd till skogsägaren eller den annars ansvarige.

25 S

Kan avverkning föranleda jämförelsevis dyra och omfattande återväxtåtgärder, får skogsvårdssiyrelsen i samband med att avverkning företas kräva atl säkerhei ställs för fullgörandet av ålgärderna.

Säkerhei får även krävas som villkor för tillstånd enligt 19 §.

Ställs inle säkerhei i fall som avses i första stycket, får skogsvårdsstyrelsen meddela förbud att avverka skog på brukningsenheten utan skogsvårdssiyrelsens tillstånd.

Paragrafen, som saknar motsvarighel i utredningens förslag, molsvarar 24 S nuvarande lag. Frågan om ställande av säkerhet har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1.4 och 2.2.6).

Någon ändring av vad som f. n. gäller beiräffande fömlsältningarna för atl fordra säkerhet är inle avsedd.

Prop. 1978/79:110 73

I tredje stycket åsyftas förbud meddelat med stöd av 24 §.

26 8

Regeringen kan föreskriva att särskilda avgifter skall tas ut i ärende enligt denna lag.

Paragrafen, som överensstämmer med 26 8 i utredningens förslag, saknar motsvarighet i gällande lag. Avgifter kan komma i fråga bl. a. i ärenden om beslut enligt 16 §.

27 §

Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaklsamhet

1. bryier mot föreskrift som har meddelats med stöd av 8 8 första stycket
eller 20 8 första stycket,

2. bryier mot 12 8, 13 8 första stycket eller 14 § första stycket,

3. bryter mot 19 8 försia siycket eller mot föreskrift om avverkning som har meddelats med stöd av 19 § andra stycket,

4. bryter mot avverkningsförbud som avses i 25 S,

5. underlåter atl fullgöra anmälningsskyldighet som har föreskriviis med slöd av 17 §,

6. underiåter att iaktta föreläggande eller bryter mot förbud som har meddelats för att föreskrifi enligt 21 § skall efterlevas.

I ringa fall döms ej till ansvar.

Har flera medverkat till gärning som avses i första stycket gäller 23 kap. 4 och 5 S§ brottsbalken.

Den som har överträtt vitesföreläggande eller vitesförbud döms inte till ansvar enligt denna lag för gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet.

Paragrafen motsvarar 27 8 i utredningens förslag. I punkt 1 straffbeläggs brott mot föreskrifter om användningen av och handeln med skogsodlingsmaterial och mot föreskrifter för skogsskyddet. I det sistnämnda hänseendet finns motsvarande straffbestämmelse i 37 a 8 nuvarande lag. Punkt 2 gäller broll mol avverkningsbeslämmelserna och punkt 3 brott mot bl.a. bestämmelsen att skogsvårdsstyrelsens tillstånd skall inhämtas för avverkning i svårföryngrad skog och skyddsskog. Motsvarande straffbestämmelser finns i 36 8 1 mom. i den gällande lagen. Vad beträffar punkl 4 finns motsvarande straffbestämmelse f. n. i 36 8 2 mom. Punkt 5 om ansvar för den som inte iakttar vad som föreskrivs om avverkningsanmälan motsvarar delvis nuvarande 37 §. Somjag tidigare har sagt bör straffansvar inte följa på brott mot föreskrifter om naturvårdshänsyn i andra fall än när skogsvårdsstyrelsen meddelat föreläggande eller förbud med angivande av i vilka hänseenden föreskrifterna skall iakttas. Detta följer av punkt 6.

28 §

Virke efter avverkning som innebär brott enligt denna lag eller värdet därav skall förklaras förverkal, om det inte är uppenbart obilligt.

Paragrafen, som motsvarar förverkanderegeln i den av utredningen föreslagna ansvarsbestämmelsen, överensstämmer i sak med 39 8 i gällande lag.

Prop. 1978/79:110 74

29 S

Talan mot skogsvårdsstyrelsens beslut enligt denna lag förs hos skogsstyrelsen genom besvär. Mot skogsstyrelsens beslut förs lalan hos regeringen genom besvär.

1 paragrafen, som saknar motsvarighel i utredningens förslag, ges besvärsbestämmelser som motsvarar 43 8 i nuvarande lag.

30 §

Myndighei får förordna alt dess beslut skall lända till efterrättelse utan hinder av förd talan.

Paragrafen saknar motsvarighet i utredningens förslag. Inte heller i den nuvarande lagen finns någon direkt motsvarighet till den föreslagna bestämmelsen utom atl meddelat avverkningsförbud träder i kraft genast även om det överklagas.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag iräder i krafl den 1 januari 1980.

2. Genom lagen upphävs skogsvårdslagen (1948:237) och förordningen (1894: 17 s. 1) angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket.

3. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

4. Den som innehar skogsmark med fideikommissrätt eller under ständig besittningsrätt och äger tillgodogöra sig skogens avkastning utöver husbehovet, skall vid tillämpningen av nya lagen anses som skogsmarkens ägare.

5. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva de avvikelser frän nya lagen som kan behövas med hänsyn till övergångssvårigheter som kan föranledas av den genom lagen införda röjningsskyldigheten.

6. Tillstånd eller beslut som meddelats med stöd av 6, 7, 10, 13, 24 eller 26 8 gamla lagen skall anses meddelade med stöd av motsvarande bestämmelse i nya lagen, om inte regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förordnar annat. Med stöd av 25 § meddelade förordnanden skall gälla tills vidare. Avverkningsanmälan som gjorts före nya lagens ikrafiträdande skall anses ha fullgjorts enligt nya lagen.

Lagen bör träda i kraft den 1 januari 1980. Med hänsyn bl.a. till den förvaltningsreform som har genomförts beträffande den kyrkliga jorden kan den i punkt 2 nämnda förordningen upphävas. Det är lämpligt att beslul härom fattas i samband med införandet av den nya skogsvårdslagen.

Till de rätlighelsinnehavare som enligt punkt 4 skall jämställas med skogsmarkens ägare när det gäller ansvaret för skogsvården hör bl. a. de åbor som anges i 3 8 första stycket nuvarande lag.

De i punkt 6 uppräknade tillstånden och besluten är tillstånd lill avverkning som innebär avsieg från bestämmelsen om skydd för den yngre skogen och bestämmelsen om ransonering, förhandsbesked att en viss

Prop. 1978/79:110 76

Bilaga 1

Sammanfattning av utredningens förslag

Skogsutredningen har enligt sina direktiv haft två huvuduppgifter. Den första har varit atl utarbeta ell system för en s. k. rullande virkesbalansul-redning och med hjälp uv detta system redovisa altemativa utvecklingslinjer för den svenska skogsnäringen. Den andra har varit atl lägga fram detaljerade förslag till styrmedel inom skog. jlitiken.

Frågan om virkesbalanser skulle enligt direktiven behandlas med förtur. Ulredningen avgav därför i februari 1975 delbetänkandet (Ds Jo 1975:1) Virkesbehov och virkeslillgång. 1 betänkandet redovisades exempel på långsiktiga avverkningsberäkningar som hade utförts med hjälp av ett nytt beräkningssystem konstruerat för utredningens räkning. Beräkningarna betecknades av utredningen väsentligen som underlag för utredningens fortsatta bedömningar. 1 betänkandet framförde utredningen vidare förslag om inrättande av ett fast organ för permanent skoglig prognosverksamhet. Ell sådani organ har nu inrättats vid skogsstyrelsen. Utredningen räknar med att skogsstyrelsen kommer att fortsätla arbetet med avverkningsberäkningar m. m. i huvudsak enligt de principer som utredningen har tillämpat.

Utredningen har i del fortsatta arbetet vidareutvecklat beräkningsmodellen för avverkningsberäkningar. Bl. a. är det nu möjligt att vid beräkningarna direkl la hänsyn till faktorer som positivt och negativt påverkar skogsproduktionen. Som underiag för de beräkningar som nu presenteras har utredningen låtit värdera dessa faktorer både teoretiskt och praktiskt. Den teoretiska värderingen har gjorts av forskare på de specifika områdena. Som grund för den praktiska värderingen har legat bl. a. en skogsvårdsenkät till hela skogsbruket. Utredningen har vidare till sin hjälp haft en referensgrupp sammansatt av forskare och praktiker inom skogsbruket.

1 enlighel med direktiven redovisar utredningen alternativa skogsproduktionsprogram. Programmen sträcker sig över en 100-årsperiod och utgår liksom beräkningarna i utredningens delbeiänkande från skogslillslåndet så som det har framkommit vid riksskogstaxeringen åren 1968- 1972. I samtliga program förutsätts bruttoavverkningen under 1970-talet vara i genomsnitt 75 milj. msk (skogskubikmeter) per år vilket kan jämföras med den i delbetänkandet förutsatta volymen 84 milj. msk per år. Nedjuste-ringen föranleds av att averkningarna till följd av lågkonjunkturen för skogsindustrin har blivit lägre än vad som tidigare kunde förulses. att brännved 1'örbrukningen har minskat, atl importen av virke har ökat och atl tillvaratagandet av fällda träd har förbättrats. Med hänsyn till det långsiktiga mål för skogspoliliken som anges i utredningens direktiv syftar samtliga redovisade alternativ till en uppskattning av den högsta möjliga långsiktiga avverkningsnivån efter år 1980 vid de förutsättningar som gäller för resp. alternativ.

Utredningen har valt att begränsa redovisningen till tre alternativ. Givetvis är det möjligl atl utarbeta program med andra förutsättningar och resultat. Utredningen har dock tvingats avstå från att utarbeta ett alternativ som belyser en fortsättning av dagens intensitet i skogsbmket. Nödvändiga data om utvecklingsmöjligheterna för de bestånd som har anlagts under de senasle åren saknas nämligen. Alternativ I beskriver visserligen ell skogsbruk liknande det som har bedrivits under de senaste decennierna. Det innebär dock en bättre beståndsanläggning och mer omfattande bort-

Prop. 1978/79:110 77

röjning av lövsly än f. n. och kan beräknas ge ungskogar av den kvalitet som vi har i dag. För sådana ungskogar finns lämpliga data som underlag för långsiktiga beräkningar. Gallringshuggningarna syftar lill alt främja en hög produktion av barrsågtimmer genom att andelen gallring ökas och i högre grad inriklas mol lövträden i bestånden. Gödslingen av skogsmark förutsätts fortsätta i samma omfattning som under 1970-lalet, dvs. ca 15000 ha per är. Ett program enligt detta alternativ skulle möjliggöra en bmlioavverkning av ca 75 milj. msk per år under 100-årsperioden vilkel i slort sett molsvarar den beräknade virkesförbrukningen under 1970-talel. För skogsindustrin innebär detta att en kapacitet molsvarande dagens skulle kunna utnyttjas till i genomsnitt ca 85 %.

Aliernativ 2 beskriver ett skogsbruk med belydligt högre ambitionsnivå än hittills. I förhållande lill alternativ 1 förutsätts en förbättrad beståndsanläggning och viss användning av förädlat skogsfrö. Under 100-årsperioden förutsätts att contortatall planteras på 14 % av skogsmarksarealen i Norrland och nordvästra Svealand, alt skogsmarksgödslingen successivt ökar från 150000 till 450000 ha per år, att hälften av våra sumpskogar dikas under en 20-årsperiod och alt 25 % av myrmarksarealen dikas och i förekommande fall gödslas under en 40-årsperiod. Ell program enligi detla alternativ skulle möjliggöra en successiv ökning av den årliga bruttoavverkningen från 75 milj. msk till 89 milj. msk om 100 år. Redan under 1980-lalel skulle avverkningarna kunna ökas till närmare 80 milj. m'sk per år. Skogsindustrin skulle under 1980-lalet då kunna utnyttja sin kapacitet till ca 90 %.

Alternativ 3 avser att beskriva ett skogsbruk där sådana restriktioner har genomförts för användning av kemiska bekämpningsmedel, gödsling och dikning som har aktualiserats i den allmänna debatten de senasle åren. 1 programmet förutsätts atl antalet barrträdsplantor blir lägre och att löv-trädsinblandningen i de nyanlagda bestånden, trots förhållandevis aktiva röjningar och hjälpplanteringar efter insektsskador, blir högre än i de båda undra alternativen. Vidare förutsätts att gallringshuggningarna på grund av svårigheterna att avsätta lövträdsvirke i mindre grad kan inriktas mot atl ta ut lövträd. Ett program enligi detla alternativ skulle leda lill all den årliga bruttoavverkningen omedelbart måste minskas med 6 milj. msk i förhållunde lill 1970-lalels nivå, dvs. lill 69 milj. msk. Den möjliga barrvirkesavverkningen skulle minska med 9 milj. msk medan lövvirkesavverkningen måste öka med 3 milj. m'sk. Virkesförrådel av lövträd skulle under 100-årsperioden öka med ca 70 %. 1 de båda andra alternativen ligger del på i stort sett oförändrad nivå. En avverkning av denna siorieksordning skulle medge att en industrikapacilel molsvarande dagens skulle kunna utnyttjas till endast ca 75 %. En viktig förutsättning härför är all lövvirkesförbrukningen ökas med närmare 30 % motsvarande en tillverkning av ytterligare mer än 0,5 milj. lon lövvedscellulosa. Programmel skulle få omedelbara negativa effekter på sysselsättningen i skogsbruket och skogsindustrin och på exportinkomsterna.

1 de tre alternativen har inte beaktats möjligheterna att genom ett bättre tillvaratagande av virke och stubbar och genom import av virke öka skogsindustrins råvarutillgångar. Om ekonomiska förutsättningar kan skapas härför beräknas 7-8 milj. m' stubbvirke m.m. kunna tillföras industrin. Import virke kan väntas bli förhållandevis dyrt och därför få endast en marginell betydelse.

I direktiven till utredningen anges alt målel för skogspolitiken bör utformas så au möjligheter skapas för en långsiktig hög produktion i skogsindustrin och därmed också en hög intensitet i skogsbmkel. Utgångspunkten

Prop. 1978/79:110 78

bör vara atl skogsmarken skall utnyttjas på bästa sätl från samhällets synpunkt. Utredningen utgår från att skogsnäringen måste arbela i överensstämmelse med de övergripande samhällsekonomiska målen och i samspel med andra samhällssektorer. Härigenom kan den bidra till att uppfylla mälen bl. a. om full sysselsättning, ekonomisk tillväxt, regional balans, balans i ulrikesbelalningarna och om god nutur- och miljövård. Utredningen föreslår mol bakgrund härav att det sammanfattande målet för skogspolitiken blir atl skogsmark med växande skog skall skötas så att den varakiigt ger en med hänsyn till markens virkesproducerande förmåga och övriga förutsättningar hög virkesuvkustning.

De skogsbestånd som uniäggs i vårt lund är färdiga för slutavverkning försl efter i genomsnitt 100 år. Ålgärder som vidtas i skogsbruket nu påverkar således våra handlingsmöjligheter långt fram i tiden. Del är omöjligl att i dag bedöma hur våra skogar kan komma att utnyttjas i en så avlägsen framtid. Del är emellertid inle uleslulel atl deras betydelse kommer att vara större än nu. Osäkerheten om framliden motiverar enligt utredningens bestämda uppfattning en väl avvägd hushållning med våra skogar. Skogsskötseln bör mer än hittills inriktus på en hög volymproduktion och på en produktion av virke av hög kvalitet En sådan inriktning av skogsbruket har inte bara en renl ekonomisk syftning utan innebär också ett väsentligt led i strävan att bevara och ulveckla skogen som miljö. Den ger goda valmöjligheter och handlingsfrihet i fråga om skogarnas utnyttjande i framtiden. En intensiv skogsskötsel kan också medverka till ull upprätthålla sysselsättning och service särskilt i våra glesbygder. Genom krav på jämn eller varakiig avkastning kan tvära kastningar i sysselsättningen undvikas.

En från produktionssynpunkter opiimal skogsskötsel kan i vissa hänseenden och i vissa fall krävu ålgärder som inte är förenliga med skogsbrukets krav på lönsamhet. Kruven på en hög virkesavkastning får därför inte ställas så höga utt de inte med beaktande uv såväl ullmänna som enskilda inlressen kan anses skäliga och rimliga.

Ett ensidigt krav på hög virkesavkastning med hänsyn till markens virkesproducerande förmåga kun behövu anpassas med hänsyn till den samlade allmänna synen på markutnyttjandet. Konkurrensen om de markresurser vi har lill förfogande gör atl skogsmark måsle tas i anspråk för undra ändamål, t.ex. för byggnadsändamål, vägar, naturvård och friluftsliv. Det är nödvändigt atl frägor om förändring av skogsmurkens utnyttjande görs till föremål för övergripande bedömningar med utgångspunkt bl. a. i den av riksdagen fastställda skogspoliliken och med hänsynstagande till skogsindustrins råvaruförsörjning och sysselsättningen i skogsbruket. Samhällets övergripande intresse uv ett rationellt bedrivet skogsbruk måsle tillgodoses i den regionulu och kommunulu planeringen.

Frågan om skogsbrukels förhållande lill nalurvården och friluftslivet behandlades så sent som år 1974 av riksdagen. De principer som låg lill grund för ändringarna i della avseende i skogsvårdslagen och naturvårdslagen den 1 januari 1975 bör gälla även i fortsättningen. Flera bestämmelser i den nuvarande och den nu föreslagna skogsvårdslagstiftningen gagnar även naturvårdsintressena. Även om skogsbruk nu liksom tidigare givetvis innebär ingrepp i de ekologiska förhållundenu är det, inom de ramar som statsmakterna har ställt upp. i linje med del allmänt omfattade önskemålet om en ekologisk grundsyn. Man kan på goda grunder ulgä från all unspråken på god friluftsmiljö även i forlsällningen kun lillgodoses inom allemansrät-lens ram ulan speciella ålgärder.

Vid iunspråklagunde uv skogsmurk för andra ändamål än skogsbruk bör

Prop. 1978/79:110 79

principen sålunda vara att i försia hand sådan mark väljs som från skogsbrukssynpunkt allmänt och i det enskilda fallet är sämst. 1 de fall andra anspråk inte utesluter skogsbruk, t. ex. vid samutnyttjande av skogsmark för naturvård och skogsbruk, får inskränkningar i skogsbmket inte göras större än vad som är oundgängligt för att ändamålei med inskränkningarna skall kunna lillgodoses.

Av de redovisade skogsprodukiionsprogrammen lillgodoser alternativ 2 det föreslagna övergripande målet för skogspoliliken. Programmet innebär en målmedveten satsning på en ökad produktion av högkvalitativ råvara för skogsindustrin. Det förutsätier en förbätirad anläggning av nya skogsbestånd och en förbättrad beslåndsvård. Det förutsätier vidare en ökad skogsmarksgödsling och ökad dikning av sumpskogar och myrmarker. Programmel innebär sålunda en betydlig ambitionsökning i skogsbruket inom ramen för en god hushållning med våra skogar. Det kräver stora investeringar och en realisering av programmet förutsätier därför alt priserna på skogsbrukels produkter kan hållas på en från företagsekonomisk synpunkt acceplabel nivå och att rationella metoder kommer atl användas i skogsvårdsarbetet. Det är realistiskt atl räkna med att det kan ta längre tid att nä den höga nivå som programmet förutsätter än vad som framgår av de redovisade beräkningarna. Utredningen vill betona att en ökning av avverkningen får ske först när de i programmel ingående skogsvårdsåtgärderna har vidlagils och den beräknade effekten har uppnåtts.

Utredningen har haft i uppdrag atl lägga fram detaljerade förslag till de styrmedel som behövs för att tillgodose skogspolitikens mål. Utredningen lägger därför fram förslag till ny skogsvårdslagstiftning och förslag om hur skogsvården skall finansieras. Information och rådgivning riktad till skogsbrukarna är väsentliga komplement härtill. Dessa frågor behandlas av skogsadministrativa utredningen.

Den föreslagna skogsvårdslagen är ett av de viktigaste medlen för att genomföra den av utredningen förordade skogspolitiken. I lagen ges de grundläggande beslämmelserna för skogsskötseln. Bestämmelserna föreslås bli tillämpliga på all mark som enligt lagen utgör skogsmark, oavsett vem som är markägare. Lagen syftar till att upprälthålla en skogsskötsel som varakiigt ger en hög virkesavkastning. Bestämmelserna som rör skyldigheten att anlägga ny skog och bestämmelserna som reglerar avverkningen är centrala i detla avseende.

Liksom i gällande lag ställs krav på återväxtåtgärder efter avverkning och inträffade skador. Därutöver föreslås en vidgad skyldighet att med ny skog ersätta bestånd som på grund av gleshet eller olämpligt trädslag är otillfredsställande. I begränsad utsträckning skall vidare en avveckling och nyanläggning kunna föreskrivas när skogen är höggradigt överårig. För beståndsanläggningen föresläs skärpta krav med avseende pä trädslagssammansättningen och utnyttjandet av de sämre skogsmarkernas produktionsförmåga. För att de föreslagna, i begränsad utsträckning strängare fordringarna skall uppfyllas krävs avsevärt ökade insatser, särskilt på de bättre skogsmarkerna. Det är sålunda nödvändigt att plantering eller sådd tillämpas i siörre omfattning än tidigare i stället för självföryngring. I många fall kommer det att fordras ett ökat antal plantor vid plantering. Vidare är det nödvändigi med förbäitrad planivård, planteringsteknik och plantröjning, inbegripet en ökad röjning av lövsly. Skyldigheten all anlägga ny skog av tillfredsställande beskaffenhet föreslås innefatta även vård av ungskogen genom röjning. Härigenom främjas en produktion av önskade trädslag och kvalitativt gott virke.

Prop. 1978/79:110 80

De bestämmelser som föreslås gälla för avverkningen ansluter i stor utsträckning till motsvarande regler i den nuvarande skogsvårdslagen. Rätten att avverka begränsas för att främja en hög och jämn virkesavkastning. En bestämmelse som förbjuder slutavverkning av den växtkraftiga skogen avser att i största möjliga utsträckning tillgodose kravet på en hög virkesavkastning. Slutavverkning skall i princip inte få ske så länge ett skogsbestånds årliga tillväxt är högre än dess beräknade medeltillväxt. För att främja en långsiktigt jämn virkesavkastning behövs ytterligare begränsning av avverkningsrätten. Den ojämna åldersfördelningen i landets skogar gör det nödvändigi att ransonera den slutavverkningsmogna skogen. Mot bakgrund av det skogsbrukssätt som praktiskt kan tillämpas här i landet, trakt-hyggesbmk med likåldriga bestånd, föreslår utredningen en bestämmelse som i princip innebär all den genomsnittliga sluiavverkningsyian skall anpassas lill skogens omloppstid. Allmänt skall avverkningen inte få ske i andra former än genom röjning eller gallring som är ändamålsenlig för skogens utveckling eller genom slutavverkning som är ändamålsenlig för anläggning av ny skog.

I övrigt föreslår utredningen bestämmelser rörande bl. a. naturvårdshänsynen i skogsbruket, avverkningsanmälan, skogsskyddet och användning och marknadsföring av skogsodlingsmaterial. Särskilda bestämmelser föreslås gälla för svårföryngrade skogar och skyddsskogar.

Skogsvårdssiyrelserna ges nya och vidgade befogenheter i fråga om tillsynen av lagens efterlevnad. Det hittillsvarande, i vissa hänseenden omständliga systemet av tvångsmedel föreslås ersatt med regler som ger skogsvårdsstyrelsen möjlighet att utfärda vitessanktionerade förelägganden eller förbud.

Skogsbmket bör liksom hittills normalt självt finansiera de åtgärder som bör vidtas och som bl. a. krävs i skogsvårdslagstiftningen. Förutsättningar härför är bl.a. tillräckligt höga priser på skogsbrukets produkter och en fortlöpande rationalisering. Erfarenheterna visar atl det i många fall är svårl atl uppbringa medel för skogsvårdsåtgärder just när åtgärderna måste vidtas. För att garantera att medel finns tillgängliga för sådana återväxtåtgärder och röjning som föreskrivs i skogsvårdslagen föreslår utredningen atl alla skogsägare skall vara skyldiga alt på särskilt konto avsätta medel härför. Medel för återväxtåtgärder skall avsättas då slutavverkning har skett och medel för röjning med ett visst belopp varje år. Systemet föreslås kompletterat med lån med statlig garanti.

Det skogsproduklionsprogram som utredningen förordar innebär ökade kostnader för skogsvård. Dessa kan med hänsyn till de krav som kan ställas på skogsägaren och till normala förelagsekonomiska förutsättningar komma att i vissa delar av landet bli högre än vad som är rimligt. Samtidigt är det mycket angeläget från regionalpolitisk synpunki atl en hög skogsproduktion kan upprätthållas i norra Sverige. Utredningen föreslår därför ett utvidgat statligt stöd till vissa åtgärder i detla område. För hela landet föreslås stöd till omplantering eller hjälpplantering av skadade skogskulturer, lill plantering av definitivt nedlagd jordbruksmark och till dikning och i förekommande fall grundläggande gödsling av myr och sumpskog. Vidare föreslås stöd vid omfatlande skador av skogsinsekter och ett utökat stöd till upprättande av skogsbruksplaner. Stödet till skogsväghållning föreslås bli väsentligt utvidgat. Siödet till de olika åtgärderna i skogsbruket föreslås utgå i huvudsak som bidrag varierande mellan 30 och 90 % beroende på åtgärd och region. Fulll ulbyggt beräknas det kosta staten ca 320 milj. kr. per år. Vissa kompletteringar i form av statlig garanti för lån föreslås inom en sammanlagd ram av 16 milj. kr.

Prop. 1978/79:110 81

En förbättring av fastighetsstrukluren är nödvändig för att det skall bli möjligt att i vissa områden bedriva ett rationellt skogsbruk. Den verksamhet som med statens stöd sker i della syfte bör därför fortsätta. Förbättringarna går emellerlid långsamt. 1 de svårast ägospliltrade områdena bör därför bildande av s. k. gemensamhetsskogar prioriteras framför andra slrukturförbättrande åtgärder. Genom samverkan mellan skogsägare kan vidare effektiviteten i skogsbruket ökas snabbare. Som underlag för planering av samverkan behövs översiktliga skogsinventeringar. Sådana behövs även för samhällsplaneringen i stort som komplement lill riksskogstaxeringen. Översiktliga skogsinvenleringar kan vidare användas som utgångspunkt för mer detaljerade skogsbruksplaner för enskilda fastigheter. Utredningen föreslår atl skogsvårdsstyrelsernas verksamhet med översiktliga skogsinventeringar vidgas till alt omfatta hela landet. Staten bör svara för hela kostnaden härför, ca 12 milj. kr. per år.

Nya och förbättrade skogsbruksmeloder och välutbildad arbetskraft är förutsättningar för genomförandet av del skogsproduktionsprogram som ulredningen förordar. Utredningen anser att forsknings- och utvecklingsarbetet inom skogsbruket måsle iniensifieras inle minst på skogsvårdsom-rådel. Forskningens generellt sett långsiktiga och allmängiltiga karaktär motiverar att staten ökar sina insatser på detla område. På utbildningsområdet bör främst utbildningen av skogstekniker anpassas till efterfrågan och möjlighelerna till utbildning, fortbildning och rådgivning för de självverksamma skogsägarna förbättras.

6 Riksdagen 1978179. I saml. Nr 110

Prop. 1978/79:110 82

Bilaga 2

Utredningens lagförslag

1 Förslag till Skogsvårdslag

Härigenom föreskrives följande.

Inledande bestämmelser

1 § Skogsmark och därå växande skog skall skötas så atl den varaktigt ger en med hänsyn lill markens virkesproducerande förmåga och övriga fömtsättningar hög virkesavkastning.

2 § Med skogsmark avses i denna lag

1. mark som är lämplig för virkesproduktion och som ej i väsentlig utsträckning användes för annat godtagbart ändamål,

2. mark på vilken del bör finnas skog till skydd mot sand- eller jordflykt eller mot att fjällgränsen flyttas ned.

Mark anses lämplig för virkesproduklion, om den enligt vedertagna bedömningsgrunder kan producera i genomsnitt minst en kubikmeter virke om året per hektar.

Fråga om mark är att anse som skogsmark prövas av skogsvårdsstyrelsen.

3 § Denna lag äger ej lillämpning om skogsmark tages i anspråk för att i
väsentlig utsträckning användas för annal godtagbart ändamål än virkes
produktion.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan föreskriva alt lagen ej skall tillämpas i fråga om viss skogsmark.

4 § 1 fråga om skogsmark för vilken har föreskrivits inskränkningar i skogsbruket med stöd av naturvårdslagen (1964:822) eller annan lagstiftning gäller denna lag endast i den mån den ej strider mot vad som sålunda har föreskrivits.

5 § Ansvarig enligt denna lag är, om ej annat anges, skogsmarkens ägare.

Anläggning av ny skog

6 § Ny skog skall anläggas

1. om markens virkesproducerande förmåga på grund av avverkning eller skada ej tillgodogöres på ett godtagbart sätt,

2. om skogsmark i andra fall än som avses i 1 ej är skogbevuxen,

3. om skogsbestånds tillväxt på gmnd av gleshet eller olämpligt trädslag avsevärt understiger den tillväxt som är möjlig.

Anläggning av ny skog skall i fall som avses i första stycket 1 och 2 ske utan dröjsmål och i fall som avses i första stycket 3 inom skälig tid.

Prop. 1978/79:110 83

Regeringen eller myndighei som regeringen besiämmer meddelar närmare föreskrifier om skyldigheten atl anlägga ny skog enligi första och andra siycket.

7 § Om skogsbestånd är så överårigt all markens virkesproducerande förmåga tillgodogöres endast i ringa utsträckning, kan skogsvårdssiyrelsen föreskriva atl beståndet skall slutavverkas och ny skog anläggas.

8 § Vid anläggning av ny skog skall de föryngringsätgärder vidtagas som kan behövas för att trygga återväxt av skog av tillfredsställande täthet och beskaffenhet i övrigt.

Närmare föreskrifter om föryngringsmetod, markberedning, sådd, plantering, plantskogsvård eller andra åtgärder enligi första stycket meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen besiämmer.

9 8 Regeringen eller myndighei som regeringen bestämmer kan förbjuda
eller fastställa villkor för användning av vissl skogsodlingsmaterial vid an
läggning av ny skog.

Med skogsodlingsmaterial avses frö, planta, stickling och andra former av förökningsmaterial för anläggning av skog.

10 § Röjning av plantskog eller ungskog skall ske, om skogen är så tät el
ler av sådan beskaffenhet att produktionen av lämpligt virke väsentligt
hämmas.

Om skog är nära gallringsbar ålder, kan skogsvårdsstyrelsen medgiva att röjning får ersättas med tidig gallring.

Närmare föreskrifier om röjningsskyldigheten enligt första stycket meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Avverkning

11 § Skog får avverkas endast genom

1. röjning eller gallring som är ändamålsenlig för skogens utveckling,

2. slutavverkning som är ändamålsenlig för anläggning av ny skog.

12 § Skogsbestånd får ej slutavverkas förrän beståndet nått sådan ålder
att endast en mindre ökning av dess medelproduktion, beräknad som till
växten i medeltal per år från beståndets anläggning, kan erhållas genom atl
låta det stå kvar.

Närmare föreskrifier om den tidigaste slutavverkningsåldern för olika trädslag och mark av olika bonitet inom skilda delar av landet meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

13 § Slulavverkning av skog på bmkningsenhel får bedrivas endast i så
dan omfattning all en jämn åldersfördelning och en hög virkesproduklion
främjas.

Regeringen eller myndighei som regeringen besiämmer meddelar föreskrifter om vilken andel av brukningsenheis skogsareal som med hänsyn till storlek, bonitel och skogens ålderssammansättning årligen eller eljesl periodvis får slutavverkas.

14 § Som brukningsenhet skall räknas den skogsmark inom en kommun
som tillhör samma ägare, om ej annat följer av föreskrifier som meddelas
av regeringen eller myndighet som regeringen besiämmer.

Prop. 1978/79:110 84

15 8 Skyldighet atl i vissa fall slutavverka skog följer av beslämmelserna i 6 och 7 8§.

16 § Skogsvårdsstyrelsen är skyldig atl på begäran meddela beslut huruvida avverkning är förenlig med bestämmelserna i 12 eller 13 §.

17 § Skogsmarks ägare är skyldig att enligt de föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer underrätta skogsvårdsstyrelsen om avverkning som skall äga rum på hans mark.

Svårföryngrad skog och skyddsskog

18 § Regeringen får föreskriva all skog på gmnd av dess utsatta läge eller med hänsyn till behovet av skydd mot sand- eller jordflykt skall avsättas som svårföryngrad skog eller skyddsskog.

19 § I svårföryngrad skog eller skyddsskog får avverkning ej ske utan skogsvårdsstyrelsens tillstånd.

I samband med att tillstånd ges enligt försia stycket kan skogsvårdsstyrelsen föreskriva åtgärder för att begränsa eller motverka olägenhet och trygga återväxten.

Tillstånd enligt försia stycket fordras ej för röjning eller gallring som är ändamålsenlig för skogens utveckling.

Skogsskydd m. m.

20 § Skogsmarks ägare eller annan som äger förfoga över skog eller vir
ke är skyldig alt vidtaga de åtgärder som behövs för att motverka eller be
kämpa insektshärjning i skog.

Närmare föreskrifter om skyldighet enligt första stycket meddelas av regeringen eller myndighei som regeringen besiämmer.

21 § Regeringen eller myndighei som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifier som gäller marknadsföring av skogsodlingsmalerial.

Naturvårdshänsyn

22 8 Vid skogens skötsel skall hänsyn lagas lill naturvårdens inlressen.

Närmare föreskrifier om åliggande enligt första siycket meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Tillsyn

23 § Skogsstyrelsen ulövar den cenlrala tillsynen över efterlevnaden av denna lag och med stöd av lagen meddelade föreskrifter. Skogsvårdsstyrelsen utövar den närmare tillsynen inom länet.

24 8 Tillsynsmyndigheten har rätt att efter anfordran erhålla de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen enligt denna lag.

Prop. 1978/79:110 85

25 § Tillsynsmyndigheten får meddela föreläggande eller förbud som be
hövs för all denna lag eller föreskrifi som har meddelats med slöd av lagen
skall efterievas. 1 brådskande fall eller när särskilt skäl eljesl föreligger, får
föreläggande eller förbud meddelas omedelbart och i annal fall först sedan
det visat sig atl myndighelens råd och anvisningar ej följts.

1 beslut om föreläggande eller förbud kan tillsynsmyndigheten utsätta vile.

Efterkommes ej föreläggande, får tillsynsmyndigheten låta vidtaga ålgärden på den försumliges bekostnad.

26 8 Regeringen kan föreskriva att särskilda avgifter skall lagas ul i ären
de enligt denna lag.

Ansvar m. m.

27 8 Till böter dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreläggande eller förbud som meddelals för att 11 8 eller för att föreskrift meddelad med stöd av 12 § andra stycket, 13 § andra stycket, 20 8 andra stycket eller 22 8 andra siycket skall efterlevas. Della gäller dock ej om föreläggandet eller förbudet har förenats med vite. Till böter dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. bryter mol föreskrift som meddelats med stöd av 9 8 första stycket,

2. bryter mot 11 8 eller föreskrift som meddelats med stöd av 12 8 andra siycket eller 13 8 andra stycket, om ej gärningen är ringa,

3. underlåter att fullgöra anmälningsskyldighet som föreskrivits med stöd av 17 §,

4. bryter mot 19 8 eller åsidosätter villkor som föreskrivits i samband med tillstånd enligt denna paragraf,

5. bryter mot föreskrift som meddelats med stöd av 20 8 andra stycket, om ej gärningen är ringa eller

6. bryter mot föreskrift som meddelats med stöd av 21 8.

Virke som varit föremål för brott enligt denna lag eller värdel därav skall förklaras förverkat, om det ej är uppenbart obilligt.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.

2. Genom lagen upphäves skogsvårdslagen (1948: 237)

förordningen (1894:17 s. 1) angående hushållningen med de allmänna skogarna i rikel.

3. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

4. Den som innehar skogsmark med fideikommissräll eller under stän dig besittningsrätt och äger tillgodogöra sig skogens avkastning utöver husbehovet, skall vid tillämpningen av denna lag anses som skogsmarkens ägare.

5. Regeringen eller myndighei som regeringen besiämmer får föreskriva de avvikelser från denna lag som behövs med hänsyn till övergångssvårigheter som kan föranledas av den genom lagen införda röjningsskyldighe-len.

6. Föreskrifier, förordnanden eller beslul som meddelats med slöd av äldre bestämmelser skall anses meddelade med stöd av motsvarande be-

Prop. 1978/79:110 86

stämmelse i denna lag, om ej regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förordnar annat.

Avverkningsanmälan som gjorts vid lagens ikraftträdande skall anses ha fullgjorts enligt denna lag.

2 Förslag till

Lag om insättning på skogsvårdskonto

Härigenom föreskrives följande.

1 § Insättning på skogsvårdskonto enligt denna lag skall göras av den, for vilken vid taxering till kommuned inkomstskatt såsom skattepliktig inkomst upptagits garantibelopp för sådan jordbmksfastighei som vid fastighetstaxering åsatts delvärdet skogsbmksvärde.

2 § Skogsvårdskonto skall utgöras av särskilt konto i bank. Med bank avses riksbanken, afTärsbank, sparbank eller föreningsbank.

Bank som mottager medel på skogsvårdskonto skall lämna uppgifter om in- och utbetalning från kontot enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

3 § Insättning på skogsvårdskonto skall göras

1. med belopp motsvarande en procent av det skogsbmksvärde som åsatts de i förvärvskällan ingående fastigheterna vid senaste allmänna fastighetstaxering, om detta värde överstiger 10000 kronor,

2. med kronor for varje hektar skogsmark på vilken avverkning skett, om efter avverkningen ny skog skall anläggas genom plantering eller sådd, eller med kronor for varje hektar om anläggningen skall ske genom självföryngring.

Vid beräkning av insättningsbelopp enligt första stycket 2 skall avmnd-ning ske till närmast hela antal hektar.

4 § I 3 § 1 angiven insättning skall göras för varje beskattningsår.

I 3 § 2 angiven insättning skall göras för det år som utgör beskattningsår for intäkt genom avverkningen. Belöper inkomsten av avverkningen på flera beskattningsår, skall för vatje år så stor andel av det i 3 § 2 angivna beloppet insättas som svarar mot den på året belöpande andelen av inkomsten.

5 § Från det sammanlagda insättningsbeloppet för visst beskattningsår
fär avräknas de faktiska eller beräknade kostnadema för sådana i 9 § an
givna skogsvårdsåtgärder som utförts under året.

Belopp som skall insättas på skogsvårdskonto, avmndas nedåt till jämna hundratal kronor.

6 § Till ledning for bestämmande av det belopp, som skall insättas på
skogsvårdskonto skall vid självdeklaration fogas utredning enligt av riks
skatteverket fastställt formulär.

Vid deklaration skall vidare fogas bevis från banken rörande verkställd insättning på skogsvårdskonto.

Prop. 1978/79:110 87

7 8 Vid beräkning av nettointäkt av jordbmksfastighei enligt kommunalskattelagen (1928; 370) och lagen (1947; 576) om statlig inkomstskatt fär avdrag görus för belopp som enligt denna lag har insatts på skogsvårdskonto.

8 § Belopp som enligt denna lag för visst beskattningsår skall insättas på skogsvårdskonto, skall vara insatl på kontot senast den dag allmän självdeklaralion enligt 34 § taxeringslagen (1956:623) skall avlämnas för beskattningsåret.

9 § På skogsvårdskonto insatta medel skall användas för bekostande av återväxtåtgärder eller röjning på i förvärvskällan ingående fastigheter.

För självverksamhet och annat ej avlönat arbele skall kostnad som avses i försia stycket beräknas enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller, efter regeringens beslämmande, skogsstyrelsen.

Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, skogsstyrelsen får meddela föreskrifter som avviker från bestämmelsen i första siycket.

10 § Medel som har varit innestående tio år på skogsvårdskonto skall av banken återbetalas till insätlaren.

11 § Belopp, för vilket uppskov med taxeringen erhållits, skall upptagas som intäkt av jordbmksfastighei för det beskattningsår under vilket uttag eller återbetalning skett.

Har belopp som avses i första stycket uttagits från skogsvårdskonto men ej använts enligt 9 § före utgången av det beskattningsår under vilket uttaget skett, skall, om skogsvårdsstyrelsen gjort anmälan därom, till beskattning upptagas även ett belopp motsvarande en tiondel av del uttagna beloppet.

12 § Vid överlåtelse av fastighet skall medel på skogsvårdskonto för vilka uppskov med taxeringen erhållits, till den del medlen hänför sig till den överlåtna fastigheten, upptagas vid beskattning som intäkt av jordbmksfastighei för del beskattningsår, under vilkel överlåtelsen ägt rum.

13 § Betalas ej belopp inom tid eller på sätt som föreskrives i denna lag skall länsstyrelsen besluta om indrivning enligt de bestämmelser som gäller vid indrivning av skatt enligt uppbördslagen (1953:272). Del åligger taxeringsnämnden att lämna länsstyrelsen erforderligt underlag för sådant beslut.

14 § Den som till ledning för myndighets beslut i fråga om insättning enligt denna lag avger handling med oriktig uppgift och därigenom föranleder att sådan insältning sker med för lågt belopp dömes till böter. Detsamma gäller den som med avsikt att insättning skall ske med för lågl belopp underlåter atl avge handling och därigenom föranleder alt för låg insättning sker.

1 ringa fall dömes ej till ansvar enligt första stycket. Ansvar enligi första siycket inträder ej för den som frivilligt vidtager åtgärd, som leder till att insättningen kan ske med rätt belopp.

15 § Föreligger särskilda skäl, får skogsvårdsstyrelsen medge befrielse
helt eller delvis från skyldighet att göra insättning på skogsvårdskonto.

Prop. 1978/79:110 89

Bilaga 3

Sammanställning av remissyttranden

1 Skogspolitikens mål

Remissinstansema ansluter sig i allmänhet lill det av ulredningen formulerade skogspoliliska målet. Flera framhåller vikten av atl lönsamhelskravei i skogsbmket och skogsmarkens utnyttjande förändra intressen beaktas i siörre utsträckning.

1.1 Statskontoret: Statskontoret finner inte anledning göra någon

annan bedömning av skogsnäringens framtid än den som utredningen har
gjort.------ Enligt statskontorets mening är det nödvändigt att övervä
ganden om skogsindustrins framtid läggs till gmnd för beslutet om virkes
produktionens närmare omfattning och inriktning.

1 uppdraget ingick - - - atl göra en bedömning av hur skogsnäringens expansionsmöjligheter påverkas av kraven på rekreationsmöjligheter för allmänheten. - - - Statskontoret saknar för sin del ell sådani underlag. I en tid då allmänheten sätter allt mer värde på att med stöd av allemansrätten få ta i anspråk skog och mark för sin frilid hade del varil väsentligt att få dessa frågor riktigt belysta.

Statskontoret anser i likhet med utredningen att skogsnäringens stora betydelse för landels ekonomi och för sysselsättningen, inle minst i glesbygderna, är avgörande skäl för en skogspolitik som siktar till alt öka tillväxten i våra skogar. Med hänsyn till svårigheterna att göra ekonomiska beräkningar för skogsbruket finner statskontoret det väl motiverat att skogspolitiken gmndas på kravet att markens långsiktiga produktionsförutsättningar skall utnyttjas på bästa sätt. Ett sådani långsiktigt synsätt bör också i allmänhet stå i god överensstämmelse med nalurvårdsintresset.

1 underlaget (till beslut om skogspolitiken) bör bl. a. ingå en analys av skogsvårdens andel av de totala kostnaderna för skogsnäringens produkter.

Skogsulredningen föreslår att skogsskötseln inriktas på hög volymproduktion av i huvudsak barrträdsvirke. Produktionen skall vara av hög kvalitet och väl differentierad i fråga om trädslag, dimensioner och kvalitet. Statskontoret ansluter sig till dessa allmänna riktlinjer för skogspolitiken.

1.2 Styrelsen för Sveriges lantbruksuniversitet: Styrelsen kan i huvudsak ansluta sig till de mål som har utstakats för skogspolitiken, och vill understryka utredningens uppfattning att skogsmarken skall ulnylljas på bästa sätt från samhällets synpunkt. En väl avvägd hushållning med våra skogar är därför som utredningen framhållit nödvändig.

1.3 Skogsstyrelsen: Allmänt. Skogsstyrelsen har principiellt ingen avvikande mening beträffande delmålen om varaktig virkesavkastning och hög volymproduktion med hänsyn till miljö, sysselsättning och lönsamhet saml effektivt markutnyttjande. - - -

Markanvändningsfrågor. Produktionsminskning genom arealbortfall

Prop. 1978/79:110 90

har långt större betydelse än den inverkan tillämpningen av naturvårdslagen har eller kan beräknas få. Betydande skogsmarksarealer har således omförts och kommer att omföras till tomtmark för permanentbebyggelse och fritidsbebyggelse, till kraftledningsgator och dämningsmark, till vägar och skjutfålt. Med hänsyn till önskemålet om en hög virkesproduktion bör inskränkningama i skogsdriften minimeras genom att i första hand lågproduktiva skogsmarker tas i anspråk.

-------- Sett ur ett riksperspektiv förefaller produktionsförlustema i av
satta naturreservat rimliga med hänsyn lill naturvårdens intressen.

Där i stället rekreationsaspeklerna och hänsyn till landskapsbilden överväger bör man söka åsiadkomma ett naturiigi samutnyttjande av marken.

1.4 Arbetsmarknadsstyrelsen: Arbetsmarknadsstyrelsen anserdet - - — värdefullt att utredningen föreslagit en ökad ambilionsnivå för skogspolitiken.

1.5 Domänverket: A/Zma/tr. Enligt domänverkets uppfattning är utredningen så gott som helt inriktad på skogsproduktionen, medan skogsindustrin fåll obetydlig belysning. - - - Det hade varit en styrka om skogsindustrins utvecklingsmöjligheter hade ägnats siörre uppmärksamhet som en bakgrund till presenterade mål för skogspolitiken.

Domänverket stöder del mål för skogspolitiken som ulredningen formulerat. Utöver vad ulredningen framför, vill verket som ännu ett starkt argument framhålla Sveriges skogsbmks roll i ett globalt framtidsperspektiv med krav på all reproducerbara resurser utnyttjas och behålles i produktivt skick.

På ett starkare sätl än utredningen gjort, vill verket betona, att skogsin
dustrins råvambehov inle allena får styra skogspolitiken.

Skogsulredningens förslag innebär inte något revolutionerande

nytt utan i huvudsak redan tillämpade ålgärder enligt verkels skogsvårds-och miljövårdsprogram.

Domänverket noierar med tillfredsställelse, all det klart uttalas, alt ett
av de långsiktiga skogsvårdsmålen är hög kvalitet på virket. Verket in
stämmer i detla. Så långl en bedömning är möjlig, måste det svenska
skogsbruket inriklas på att producera barrvirke av hög kvalitet med stor
andel sågtimmer.---

1 ett annat skogsvårdsprogram däremot inriktat enbart på produktion av
fiber oavsett dimension och kvalitet blir möjligheten att producera sågad
vara mindre och valfriheten begränsad.

-------- Vi kan självfallet inte undandra oss ansvaret inför kommande ge
nerationer att, sedan vi nyttjat den befinlliga skogen, anlägga ny skog, som
lill kvalitet och trädslagssammansättning fyller högt ställda krav. Detta är
en uppfattning, som sedan ett sekel rått i vårt land. Den omfattas av flerta
let andra skogsländer på jorden och vinner f.ö. alltmera erkännande. Det
handlar om hushållning med en av våra vikligaste förnyelsebara resurser.

För de mycket långsiktiga skogsvårdsåtgärdema kan ekonomiska ränta-
bilitelsberäkningar inle få vara vägledande. Följer man anvisningar
na i sådana kalkyler leder del till en dålig skogsvård och utarmning av
skogsresursen. Den långsikliga skogsvården måsle i stället bedömas ut
ifrån ett resurspoliliski betraktelsesätt.

Markanvåndnlngsfrågor. Domänverkei har den bestämda uppfattningen att röriigl friluftsliv och rationellt skogsbmk går att förena. En stor del av

Prop. 1978/79:110 91

den i dag befintliga äldre skogen är ett resultat av skogsbmksmetoder, som
inle nämnvärt avviker från dagens.

Vi kan på goda grunder vara övertygade om att människoma i del långa perspektivet kommer att vara i starkt behov av skog och skogsprodukter. Allmänheten måste därför acceptera, att mogen skog skördas och ersattes med ny, som sedan skötes på ett ansvarsfullt sätt. Inom den alldeles övervägande delen av skogsmarken behövs då inga stora uppoffringar från skogsbmkets sida för att höja attraktionsvärdel när det gäller landskapsbild och rörligt friluftsliv.

På gmnd av läget är det ibland befogat med ett längre gående hänsynsta
gande till naturvårds- och fritidsintressen. Fortfarande är det dock oftast
fråga om relativt begränsade ekonomiska intrång.

Om krav på särskilda s. k. rekreationsskogar skall tillgodoses i stor omfallning mni både små och stora tätorter, blir konsekvensema allvarliga för skogsnäringen och för skogshushållningen på lång sikt.

Ett bortfall av skogsproduktion måste givetvis accepteras inom naturreservat för velenskaplig och social naturvård. Verkei finner del angeläget all en samordning av olika vetenskapliga intressen sker, och att skogsbmk tillätes så långt detta inte strider mot syftet med reservaten.

Att skogsmark måste tas i anspråk för annan markanvändning - t.ex. bostadsbebyggelse - kommer naturligtvis även i fortsättningen att vara en nödvändighet. En styrning mot skogsmark med låg produktionsförmåga är därvid högst angelägen.

1.6 Sliftsnämnden i Växjö: Allmänt. Utredningen ser som ett viktigt mål
för skogsproduktionen barrvirke och sågtimmer av hög kvalité. Stifts
nämnden vill kraftigt understryka vikten av denna målsättning.

----- Kommande generationer torde- vara mest betjänta av att

vårt skogsbruk inriktas på att en så stor handlingsfrihet som möjligt skapas. En hög produktion av barrvirke av god kvalité som kan förväntas bli efterfrågad i högre grad än löv- och barrvirke av sämre kvalité bör därför eftersträvas.

Markanvändningsfrågor.-- Skogsvårdens- och miljövårdens mål är

----- förenliga. Följden härav blir att inskränkningarna för skogsbmket

till följd av nalurvårdshänsyn bör bli ganska begränsade.

----- Stiftsnämnden vill------ starkt understryka att allmänhetens

rekrealionsverksamhet med fördel kan bedrivas i ett rationellt skogsbmk och atl avsättning av rekrealionsskogar blir av så liten omfattning som möjligt.

1.7 Stiftsnämnden i Härnösand: Skogsbmket bör arbeta med högt

ställda krav på virkesavkastning men med beaktande av de ekonomiska realiteter som gäller i vårt dynamiska samhälle.

1.8 Stiftsnämnden i Luleå: Stiftsnämnden instämmer i betänkandets rekommendationer om den allmänna inriktningen av det framtida svenska skogsbmket.

1.9 Länsstyrelsen i Uppsala län: Det är som utredningen betonar

nödvändigi att skogsbmkel i framtiden bedrivs på sådant sätt att virkesiillväxten blir så hög som de driftsekonomiska villkoren, de biologiska förhållandena och andra miljöförhållanden kan anses medge. Givetvis bör det även i framtiden bli fråga om ett välbalanserat, optimalt virkesuttag på en

Prop. 1978/79:110 92

sådan nivå som den genomsnittiiga årliga tillväxten medger.

-------- Den glidning mot ell starkare betonande av de övergripande sam
hälleliga målen, på bekostnad av de mer kortsiktiga företagsekonomiska,
som utredningen förespråkar synes både naturlig och riktig.

1.10 Länsstyrelsen i Jönköpings län: Allmänt. Sett ur länets synpunkt är
det viktigt all skogsbrukel inriktas på produktion av sågtimmer av hög
kvalité.-----

Markanvändningsfrågor. Naturvårdshänsynen i skogsbmket har ibland
i den allmänna debatten sagts vara ett hot mol rationellt skogsbruk och in
nebära ett stort produktionsbortfall. Länsstyrelsen anser att så inte är fal
let. -----

Länsstyrelsen förutsätter atl skogsbmk och friluftsliv kan samordna sina intressen inom t.ex. tätortsnära områden och andra med ett mera påtagligt rekreativt värde. I dessa fall måste samordningen i normalfallet innebära en modifiering inom ramen för normalt skogsbmk. Någon direkt inskränkning i markutnyttjandel blir del således inte.

Utredningen anför alt principen vid ianspråktagande av skogsmark för
andra ändamål än skogsbmk bör vara atl i försia hand sådan mark väljes
som från skogsbrukssynpunkl är sämst. För vissa konkurrerande intressen
om skogsmarken, t.ex. fritidsbebyggelse, vägar och kraftledningar torde
denna princip kunna upprätthållas, medan för naturvårdens del denna val
möjlighet normalt inte står lill buds.

1.11 Länsstyrelsen i Kalmar län: Länsstyrelsen anser att målet för

skogspolitiken utformats riktigt av utredningen men alt den i direktiven på
talade frågan om skogspolitikens miljömässiga konsekvenser blivit mycket
knapphändigt beaktad. Länsstyrelsen instämmer även i utredningens be
slämda uppfattning att osäkerheten om framtiden moiiverar en väl avvägd
hushållning med våra skogar.-

Skogsskötseln bör, som ulredningen framhåller, inriktas på en hög vo
lymproduktion och på en produklion av virke av hög kvalitet. De krav som
målsättningen för med sig måste vara ekonomiski skäliga. Länssty
relsen vill vidare poängtera alt kraven på hög virkesavkastning bör i möjli
gaste mån anpassas till naturvårdens inlressen.

1.12 Länsstyrelsen i Gotlands län: Länsstyrelsen vill inledningsvis

framhålla, att den delar utredningens uppfattning, att skogsbmket skall be
drivas kontinueriigt och intensivt så alt en hög produktion möjliggörs i in
dustrin. > !ålet bör, som ulredningen framhåller, vara en hög volymproduk
tion genom att skogsmarkens produktionsförutsätlningar utnyttjas på bäs
ta sätt.----

-------- Förslaget att skogsmarken och skogen skall skötas så alt den var
aktigt ger en med hänsyn till markens produktionsförmåga och övriga för
utsättningar hög virkesavkastning tillstyrkes. Länsstyrelsen utgår då i från
att bland övriga förutsättningar inryms även de privalekonomiska förut
sättningarna och att detta kommer att närmare utvecklas i lagens tillämp
ningsföreskrifter.

1.13 Länsstyrelsen i Hallands län: Allmänt. Länsstyrelsen delar ut
redningens uttalande om att skogspolitikens mål liksom hittills bör vara ett
kontinueriigt och intensivt bedrivet skogsbmk i syfte atl möjliggöra en så
hög produktion som möjligt. Denna målsättning ter sig tämligen naturiig

Prop. 1978/79:110 93

med hänsyn lill skogsbrukets ställning som råvaruleverantör till den för landets ekonomi så viktiga skogsindustrin.

Markanvändningsfrågor. Enligt länsstyrelsens mening måsle skogsbmket få samma förutsättningar som jordbmket i länet och irité enbart belraklas som en lillgång för andra intressen. Skall högproduktiv jordbruksmark bevaras kan del från nationalekonomisk synpunkt ifrågasättas om inte det är lika viktigt atl bevara högproduktiv skogsmark, inte minst ur det perspektivet atl produktionscykeln för skog är cirka 70-80 år, på vissa marker ännu längre. 1 varje fall är det av väsentlig betydelse atl långsiktiga mål sätts upp för skogsproduktionen i den fysiska planeringen.

1.14 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: AUmänt. Skogsnäringen spelar---------------------------------------------------------------------

en mycket betydelsefull roll i länets näringsliv och är inom vissa delar av

länet den dominerande näringsgrenen. Det finns all anledning att

sälla målel för svenskt skogsbmk högt och alt med bibehållen ekologisk grundsyn vidta de åtgärder som är möjliga för atl stödja det.

Markanvändningsfrågor. Länsstyrelsen delar ulredningens uppfattning alt de modifieringar i skogsdriften som föreskrivs i nu gällande tillämpningsanvisningar i de allra flesta fall är tillfyllest, men ser det ändå som en brisl, atl ulredningen inte ens försökt belysa konsekvensema av sådana åtgärder som mera drastiskt påverkar miljön.

1.15 Reservation inom länsstyrelsen i Älvsborgs län: Ledamölerna Agardts-son, Engqvist, Peterson och Rudolfsson samt suppleanten Blomberg anmäldejämte naturvårdsdirektören Rahmn vid beslutets fattande skiljaktig mening innebärande följande tillägg före sista stycket till avsnittet "Skogspolitikens mål": "Utredarna har emellertid ensidigt koncentrerat sig på uppgiften att möjliggöra maximal råvamtillgång för den befinlliga industri-kapaciteten i landet. Det innebär alt frågor om t ex regionalpolitik, sysselsättning, miljökonsekvenser, friluftsliv, energiskogar och annan altemativ markanvändning ej getts tillräckligt utrymme och än mindre vägts samman med de inlressen som skogsbmket företräder. Först när en sådan ur samhälleis synvinkel tillfredsställande avvägning gjorts kan man bedöma vad som är en på lång sikt möjlig nivå i skogsproduktionen."

1.16 Länsstyrelsen i Örebro län:- länsstyrelsen anser alt den framtida skogspolitiken bör utgöra en avvägning mellan olika samhällsintressen där även miljö- och rekreationsintressena bör ingå. När det gäller målsättningen i stort delar dock länsstyrelsen utredningens uppfattning.--------------------

- - - Skogsindustrin i länet är av sådan regionalekonomisk betydelse alt den måste ges möjlighet att utvecklas. Länsstyrelsen är medveten om att de stora satsningarna i framtiden måste göras på vidareförädlingssidan, men framhåller ändock att utrymme måste skapas för den ökade virkesåtgång som en naturlig och nödvändig vardagsrationalisering ger upphov till.

1.17 Länsstyrelsen i Västmanlands län: Svenskt skogsbmk bör vä
sentligen satsa på produktion av barrträd som ger sågade trävaror och
långfibrig massa och papper.

Länsstyrelsen är----- enig med utredningen om del övergripande må
lel för samhällets skogspolitik:- Det är emellertid viktigt, att denna

målsättning ej kommer i strid med markägamas krav på rimlig lönsamhet i skogsbruket.

Prop. 1978/79:110 94

1.18-------------------------------------------- Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Länsstyrelsen tillslyrker

----- utredningens förslag atl skogsskölseln skall inriktas på hög volym
produktion av i huvudsak barrträdsvirke och att produktionen skall vara
inriktad mot hög kvalitet. De allmänna kraven måsle dock på ett rimligt
säll anpassas lill de enskilda skogsägarintressena.

1.19---------------------------------------- Länsstyrelsen i Norrbottens län: Atl en hög virkesavkaslning

sätts som övergripande uigångspunki är atl hälsa med tillfredsställelse inte minsl med lanke på de effekier i olika produktionsled som blir följden av vikande eller ökande råvaruproduktion.

1.20 Skogsindustriernas samarbetsutskott: A///rtän/. Utredningen bedömer
all konsumtionen av skogsinduslriprodukter i världen, och främst inom
vår huvudmarknad Västeuropa, kommer atl stiga och att det därför rim
ligen bör finnas utrymme för en ökad avsättning av svenska skogsindu
slriprodukter. Vi delar denna uppfattning. Våra möjligheter alt prismässigt
hävda oss på världsmarknaden anser utredningen som mera svåröverskåd
liga. Del är givelvis svårl all med någon säkerhet kunna uttala sig härom.
Även om situationen för dagen är långl ifrån gynnsam, råder inom näring
en tillförsikt inför framliden. Vår induslri är modern och slagkraftig och lä
gel i förhållande till huvudmarknaden är till vår fördel. Den målsättning för
skogsbrukets framtida utveckling som skogsulredningen föreslagit kan vi
därför ansluta oss till. Specielll betydelsefullt är att målsättningen ger
handlingsfrihet i framtiden - oberoende av om skogen i en framtid kom
mer att sågas eller kokas, eller delvis användas för energiproduktion.

Att skogsproduktionen bör inriktas mot barrvirke av god kvalitet framstår som naturiigi i den internationella marknadsbilden. För vår sågverksindustri och efterföljande förädlingsled är det av största vikt atl god timmerråvara finns tillgänglig. För massainduslrins del väntas konkurrensen bli hårdast för kortfibriga massor, vilka i ökande omfattning kommer att baseras på snabbväxande lövträd från kulturskogar och i viss mån också på råvara från tropiska urskogar. Möjlighetema atl vidga de globala råvarutillgångarna får anses mer begränsade på barrirädssidan.

Den snabbi växande efterfrågan i utvecklingsländerna kommer troligen i huvudsak att tillgodoses genom uppbyggnader av egna industrier. Den svenska skogsindustrin bör dock ha möjligheter att öka sin avsättning även på dessa marknader.

Utredningen understryker att skogsbmket måste bedrivas i överens
stämmelse med ekologins lagar och på sådani sätt alt en god miljö tryggas
för människor och djur. Vi delar denna uppfattning.

Markanvändningsfrågor. Samarbetsulskottet vill hävda att ett aktivt skogsbmk är till övervägande fördel för friluftslivet. Våra dagars lättillgängliga skogar är i hög grad en produkt av långvarig och medveten skogsskötsel. De verkliga urskogama upptar mycket begränsade områden. Urskogarna är av ett belydande intresse ur forskningssynpunkt, men är för allmänheten vanligtvis otillgängliga och svårforcerade.

-------- Samarbetsulskottet slår vakt om allemansrätten och avvisar upp
gifterna om att den skulle vara hotad. De enda tillfällen då den inte kan ut
nyttjas är när avverkning och skogsvårdsarbeten pågår och skogsmarken
således utgör arbetsplats. En vikiig fömtsättning för att allemansrätten
skall kunna upprätthållas är emellertid alt markägarens näringsulövning
respekteras och alt allmänheten visar hänsyn genom att avstå från ned
skräpning och skadegörelse.

Prop. 1978/79:110 95

Samarbetsulskottet delar uppfattningen att näiurvårdsintressei för den övervägande delen av skogsmarken även i fortsättningen kan tillgodoses genom skogsvårdslagen och molsvarande anvisningar. Vi kan också insiämma i ulredningens slulsaiser beiräffande den begränsade praktiska användbarheten av institutet naturvårdsområden (19 8 NVL).

1.21 Svenska pappersindustriarbetareibrbundet — Svenska skogsarbetare
förbundet - Svenska träindustriarbetareförbundet: Allmänt. Förbunden
anser alt följande mål skall gälla för den framtida utvecklingen inom skogs
näringen;

1. Internationellt konkurrenskraftig industri, som kan få avsättning för sina produkler både på export och inom landet. Förutsättningar härför är bl a all vidareförädlingen ökar och att råvampriserna hålls under kontroll.

2. Ulhålligi skogsbruk för att trygga sysselsättningen i skogen och industrins råvaruförsörjning på lång sikl.

3. Tryggad sysselsättning och regional balans. Bristen på råvara begränsar möjlighelerna till utbyggnader och kan i vissa fall tvinga fram nedläggningar av industrier. Samhället måste ha möjlighel alt styra utvecklingen sä att målen för sysselsättning och regionalpolitiken tillgodoses.

4. Miljö och rekreation. Människornas behov av alt vistas i skog och mark måste beaktas. Kemiska medels verkan på människor och miljö måsle noggranl studeras och forskning för att få fram alternativa meioder ges ökal stöd.

Uppfyllandet av dessa mål kan enligt förbundens mening endast ske genom atl samhället påtar sig ett reellt ansvar för utvecklingen inom skogsindustrin, dels genom en slallig kontroll och slyrning av virkesförbmkning-en, dels genom en statlig övervakning och reglering av utbyggnader inom skogsindustrin med syfte atl åstadkomma en total samordning av strukturomvandlingen inom skogsnäringen.

Förbunden instämmer i den målsättning som utredningen fastslagit En förutsättning för den höga målsättningen för skogspolitiken måste dock vara alt skogsindustrins internationella konkurrenskraft kan upprätthållas.

Markanvåndnlng.sfrågor.-- Förbunden anser att hänsynslagande

lill berättigade naturvårdsintressen är nödvändigi och bör kunna göras
utan störningar i produkiionen på den alldeles övervägande delen av
skogsmarken.---

1.22 Tjänstemännens centralorganisation: De aktuella svårigheler
na för skogsindustrin måste betecknas som konjunkturella och får ej tas till
intäkt för en lägre ambitionsgrad i det långsikliga utnyttjandet av de svens
ka skogstillgångarna.-

TCO förordar att del framtida skogsproduktionsprogrammel ges en hög ambilionsnivå. Den höjda ambitionen vad gäller produktionen måste utvecklas successivt och åtföljas av lika ambitiösa skogsvårdande ålgärder.

1.23 Svenska arbetsgivareföreningen — Sveriges industriförbund:

Ett definitivt ställningslagande till den föreslagna skogspolitiken är inle
möjligl utan en samtidig bedömning av skogsindustrins framtida konkur
rensförutsättningar. Enligt utredningens bedömningar kommer konsumtio
nen av skogsindustriprodukter i världen, och särskilt inom vår egen hu
vudmarknad Västeuropa, atl stiga vilket bör skapa goda avsättningsmöj
ligheter för den svenska skogsindustrin. Denna uppfattning delas av indu
strin. -----

Prop. 1978/79:110 96

1.24 Landstingsförbundet: A//mänr. Förbundsstyrelsen har inget att invän
da mol del av ulredningen angivna övergripande målel för skogspoliliken

Markanvändningsfrågor.- Den anpassning till samhällets övergri
pande syn på markutnyttjandet som måste ske innebär enligt styrelsens
uppfattning all skogsbmkets och skogsindustrins krav på produktionsre
sultat och råvamförsörjning alltid bör vägas mot markanspråk för andra
ändamål, inom ramen för den samhällsplanering som bedrivs på lokal, re
gional och central nivå.--

1.25 Ingenjörsvetenskapsakademien: IVA delar den posiliva syn på skogs
bmkets framlid som kommer till uttryck i utredningen. Gmndtanken är
härvid all skogsbmkel och skogsindustrin anpassas efter varandra. Mål
sättningen mot en högklassig vedråvara samt handlingsfrihet i ett långl per
spektiv bör bibehållas.--

Målsättningen om ekonomisk bärkraft i skogsbruket får inle innebära all skogsmarker som inte uppvisar företagsekonomisk lönsamhet undandras från skogsdrift och virkesproduktion. Virkesproduktionen för industrins råvaruförsörjning, för sysselsättning och för glesbygderna är av sådan vital samhällelig vikt alt ökade statliga salsningar för alt vidmakthålla och förbättra sämre skogsmarkers produktionsförmåga bör göras jämsides med en intensifiering av skogsvården inom bärkraftiga områden.

1.26 Kooperativa förbundet ansluter sig till utredningens målsättning och vill understryka den belydelse som skogsnäringen härför landet

1.27 Delegationen för glesbygdsfrågor: Skogsbrukels betydelse från

sysselsättningssynpunkt har totalt selt minskal. Näringen har trots

detla fortfarande stor betydelse i flertalet glesbygdskommuner där andra sysselsättningsmöjligheter är otillräckliga eller svåra att skapa. Delegationen anser mol denna bakgmnd i likhel med utredningen, atl en strävan i skogspoliliken bör vara all genom en hög intensitet i skogsskötseln söka behålla en hög sysselsättningsnivå i dessa områden. Det är vidare angelägel atl genom krav på jämn och varakiig avkastning undvika tvära omkastningar i sysselsättningen.

1.28 Kammarkollegiet:/l//w«n/. Kollegiet kan inte finna att utred
ningen med det föreslagna målet avsetl att bryta mol lönsamhetskravet.

Markanvändningsfrågor. Det är med en viss förvåning som kollegiet fin
ner att ulredningen helt förbigått de problem som siorskogsbmkei innebär
för renskölseln. Intressekonflikten är väl känd och borde därför ha be
lysts. Kalhuggningar, markberedningsåtgärder såsom hyggesplöjning, löv
bekämpning med fenoxisyrepreparat, skogsgödsling m. m. är åtgärder som
antingen är direkl förödande för renbetningen eller i vart fall starkt oroar
de renskötande.---

Eftersom utredningen helt förbigått dessa förrenskötseln mycket allvarliga problem bör enligt kollegiets mening en särskild utredning tillsättas med uppgift atl närmare belysa frågorna.

1.29 Lantbruksstyrelsen: Allmänt. De båda näringarna jordbmk

och skogsbmk utnyttjar- gemensam arbetskraft och gemensam sam
hällsservice. Både jord- och skogspolitiken har regionalekonomisk betydel-

Prop. 1978/79:110 97

se och har därför tilldelats regionalpolitiska uppgifter.

Enligt lanlbruksstyrelsens mening är det med hänsyn till dessa förhållan
den av stor vikt att vid utformningen av skogspolitiken beakta dessa ge
mensamma intressen så alt dess inrikining och målsättning överensstäm
mer med jordpolitiken i övrigt.-

Utredningen har---- formulerat en målsättning som huvudsakligen

bygger på ett samhällsekonomiskt betraktelsesätt, där industrins råvamförsörjning väger lungt. Detta är enligt styrelsens mening en riklig ansats men mot bakgrund av de nya jordbrukspolitiska riktlinjerna finns starka skäl all mera beakla företagsekonomiska aspekter för de råvaruproduce-rande skogsbruksföreugen än vad utredningen gjort.

Lanlbmksslyrelsen ansluler sig i övrigi lill del av utredningen angivna
målet----- .

Markanvändningsfrågor. Det modema skogsbmkets negativa sidoeft"ek-

ter på andra verksamheters användning av skogsmarken har inle

behandlats av utredningen. Detla måsle betecknas som en stor brist.

Rennäringen är en verksamhei som påtagligt känner av det moderna
skogsbrukets negativa sidoeffekter .

1 lantbmksstyrelsens yttrande över den fysiska riksplaneringens

planeringsskede framhåller styrelsen att konflikter mellan renskötsel och skogsbruk i första hand bör lösas i samförstånd mellan de båda näringarna. Lantbruksstyrelsen har också tillsatt en särskild arbetsgmpp, med represenianier för skogsbmk och rennäring, som har till uppgifi att just verka för samförståndslösningar vid konflikter mellan parterna i fråga.

För att samförståndslösningar skall vara möjliga krävs anpassning och
tillmötesgående - från båda parter. Samrådsarbetet skogsbmks-rennäring
bör------ kunna leda fram lill en viss samordning av avverkningarna i ti
den med hänsyn lill rennäringens behov och önskemål, och kanske också
att vissa för renskötseln viktiga marker, t ex de ytmässigt begränsade över
nattningsbetena, helt undanlas från avverkning.

1.30 Statens planverk: Allmänt. Planverket anser det vara ytterst angelä
get atl skogsbrukels intresse beaktas i största möjliga utsträckning med
hänsyn till näringens stora belydelse för landels ekonomi och för syssel
sättningen i stora delar av landet. En stor och varaktig tillgång på skogsrå
vara är angelägen.-- När ställning ska tas till framlida skogsproduk
lionsprogram måste en samlad bedömning av skogsmarkens utnyttjande
för olika ändamål på lång sikt göras. Säkerställandet av den framtida till
gången på skogsråvara utgör ett starkt motiv för att begränsa ianspråkta
gandet av produktiv skogsmark för andra ändamål och atl nödvändigt in
trång från bebyggelse, anläggningar m m styrs till de mindre produktiva
markerna.

Markanvändningsfrågor. Planverket anseratt möjligheterna till ett samutnyttjande av skogsmark för skogsbruk och andra intressen som renskötsel, friluftsliv mm måste vara en förutsättning för skogspoliliken. Skogsbrukel måste i sin fortlöpande verksamhet uppmärksamma kravet på alt skogsmarken i ell längre lidsperspekliv ska vara i ett skick som medger mångsidig användning. Effekierna av skogsbmkel bör vägas mot övriga samhällsinlressen och riktlinjer bör ges så att brukningsformema anpassas lill varierande lokala förulsältningar.

1 de kommunala planer som antagits av kommunema under planeringsskedet har ett slort antal förordnanden enligt naturvårdslagen föreslagits för all säkerslälla riksinlressanta objekl. En sior del av dessa berör skogs-

7 Riksdagen 1978179. 1 saml. fslr 110

Prop. 1978/79:110 98

mark. Ell genomförande av dessa förordnande skulle ta mycket lång tid. Planverket har gjort den bedömningen all del inte kan vara rimligt atl genom förordnanden tillgodose alla kartlagda bevarandeintressen. Dessa intressen måste istället i ökad omfattning tillgodoses genom generella akt-samhets- och hänsynsregler vilka preciseras i samband med den översiktliga kommunala planeringen i samråd mellan kommun, länsstyrelse och företrädare för skogsbmkel.

Planverkel anser det inte rimligt att statliga medel ska föras över till skogsbruket för beakiande av samhällets samlade intressen av en god miljö. Skogsbmkel måsle i likhel med andra näringar acceptera de begränsningar av inkomsterna som hänsynen till allmänna samhällsintressen för med sig.

----- Enligt planverkets uppfattning kan intrången på skogsmark och

konflikter med konkurrerande markintressen begränsas genom en mer samordnad planering, en utökad skoglig information till kommunerna samt ett utökat samrådsförfarande mellan kommun, skogsvärdsstyrelse, markägare och andra berörda parter.

Planverkel anser all k --.imande planlagsliflning bör ge kommunerna slöd för alt formulera allmänna riktlinjer för de områden där skogsbmkel bör bedrivas med särskild hänsyn lill andra markintressen. Dessa riktlinjer bör utarbetas i samarbete mellan kommun, skogsvårdsstyrelse, länsstyrelse och markägare och utgöra underiag för skogsvårdsorganisationens tilllämpning av de allmänna hänsynsreglerna enligt skogsvårdslagen. En behandling av skogsbmket i den kommunala planeringen ger möjligheler till bättre informaiion mellan olika parter och till ett ökat medborgarinflytande vad gäller skogsmarkens utnyttjande.

1.31 Länsstyrelsen i Stockholms län: Länsstyrelsen vill beiräffande skogsbmket och miljövården i förekommande fall, innefattande även kulturminnesvården, först konstatera alt skogen är en tillgång som skall nyttjas på ett för samhällel totalt sett bästa sätl. Till de övergripande samhällsintressena hör därvid, vid sidan av en hög virkesproduktion, skogens funklion som en myckel värdefull rekreationskälla jämte dess specifika naturvärden.

1.32 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Allmänt. Även om melod-

och mätproblem föreligger anser länsstyrelsen att en övergripande samhällsekonomisk analys är nödvändig innan en ny skogspolitik läggs fasl.

Markanvändningsfrågor.----- Skogen------- är inte enbart ekono
miskt betydelsefull som skogsråvara utan även värdefull för jakt och vilt
vård, friluftsliv och rekreation. Tillvaratagande av bär och svamp är en del
av rekreationen och är inle heller försumbar ur ekonomisk synvinkel.

1.33 Länsstyrelsen i Östergötlands län: Enligt länsstyrelsens mening

borde----- skogsindustrin inrätta sin kapacitet utifrån skogsbrukets möj
ligheter atl tillhandahålla virke av viss volym och kvalitet utan alt lill
skogsbmkel motstående inlressen trades alltför när.

1.34 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Länsstyrelsen delar ulredningens
uppfattning att osäkerheten om bl a skogsindustrins framlidsuisikter moti
verar en väl avvägd hushållning med våra skogar, så att del även i framli
den skall finnas goda valmöjligheter och stor handlingsfrihet all möla upp
kommande siiuaiioner. Länsstyrelsen anser därför inte alt en så kraftig

Prop. 1978/79:110 99

kursomläggning, som utredningen föreslagil. är realistisk eller önskvärd. En allmän målsättning att inom ramen för ett skogsbmk liknande vårt nuvarande, eftersträva en hög volymproduktion av i huvudsak barrträdsvirke av hög kvalitet, tillstyrker länsstyrelsen dock i princip.

Länsstyrelsen vill betona vikten av att de krav som denna målsättning för med sig måsle te sig skäliga och rimliga både med hänsyn till allmänna och enskilda intressen. Del innebär att lönsamhelskravei måste finnas med i målsättningen. Det betyder också all rimliga avvägningar skall ske gentemot t ex. naturvårds- och andra allmänna intressen.

Länsstyrelsen anser i detta sammanhang att del är av största vikt alt skogarnas produktionsförmåga på lång sikt skall vara bestämmande för vår framtida skogsindustris kapacitet och inte tvärtom. Det är inte rimligt enligt länsstyrelsens mening atl en uibyggnad av induslrikapacileten tvingar fram produktionshöjande åtgärder i skogsbmket i efterhand av sådant slag eller i sådan omfallning att det slrider mot andra väsenlliga allmänna intressen.

1.35 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Den akluella utredningen har mycket slarkl betonat skogens betydelse som virkesproducent. En bedömning rörande konsekvenserna av den föreslagna avverkningspolitiken för skogens roll som rekreationsområde, miljö för en vild fauna och flora, vatlenregula-lor m. m. har endasl perifert berörts. Gmnden för ell framlida skogsbruk är emellertid ett utnyttjande och bevarande av markens uthålliga biologiska produktionsförmåga. 1 ett framtida skogsbmk måste därför stor hänsyn tas lill marken som naturresurs. Tekniska meioder som hotar marken bör ej tillåtas.

1.36 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Allmäni. Länsstyrelsen konstalerar

----- att utredningen i huvudsak behandlat skogen och dess framtid som

ell sektoriniresse. Delta är särskilt påtagligt i de avsniii där man utgår från skogsindustrins råvambehov för att lillgodose industrins kapacitet. Även om detta är av gmndläggande betydelse måste likväl konstateras att skogsfrågorna inle har fått den samlade belysning som krävs för alt länsstyrelsen på ett tillfredsställande sätt skall kunna ta ställning till den långsiktiga inriktningen och omfattningen av skogsproduktionen.

Länssiyrelsen lillsiyrker ulredningens huvudmål - en målmedveten

satsning på ökad produktion av skogsråvara - men anser atl detta

mäl måste kompletteras med mål som inrymmer naturvärdens, kulturmin
nesvårdens m fl intressen av skogen.

Markanvändningsfrågor. Även om kulturminnesvårdens intressen inte
påverkar skogsproduktionens storiek på samma sätt som naturvårdsintres
sena så anser länsstyrelsen atl även dessa frågor fått en alllför knapphän
dig behandling.---

1.37 Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Allmänt. Länsstyrelsen biträder ut
redningens formulering av skogspolitikens mål. Styrelsen vill dock kraftigt
understryka betydelsen av sambandet mellan skogsbmkets ekonomiska
förutsättningar och den långsiktiga produktionens sioriek.

Markanvändningsfrågor. Länsstyrelsen anserdet inle rimligt att formuleringen (ang. ianspråktagande av skogsmark) görs mera restriktiv än motsvarande riktlinjer för hänsynstagande lill jordbmksmark. Del bör därför framgå att det i första hand är de allmänna bedömningarna ur samhällsbyggnadssynpunkt som bör bli avgörande. Om det däremot finns alternativ

Prop. 1978/79:110 100

som ur samhällsbyggnadssynpunkt är likvärdiga bör skogsbrukssynpunk-ler bli utslagsgivande.

1.38 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Allmänt. Länsstyrelsen delar hell ut
redningens grundläggande uppfattning atl en jämn och hög skogsproduk
tion skall eftersträvas. Utredningen framhåller dämtöver att skogsskötseln
mer än hittills bör inriktas på en produklion av virke av hög kvalitet. Detta
är för länets förhållanden utomordentligt angeläget.

----- Länsstyrelsen finner all ulredningen i sina förslag om plantrikare

återväxler. lövregleringar och någoi förlängda omloppstider lill viss del har mött upp till sina intentioner om grövre dimensioner och god kvalitet, men i andra avseenden icke g)ort detla, exempelvis genom den kraftiga satsning som utredningen förordat i mellersta Norrland på trädslaget Pinus coniorta.

Markanvändningsfrågor.--- För en icke obelydlig del av de stora

arealer fjällnära skogsmark som finns inom länel är friluftslivs- och natur-
intressena starka.--- Skogsbrukets intressen måsle i dessa områden

relativt ingående vägas mol bl a de regionala och lokala turist- och rekrea
tionsintressena och dess effekter för bl.a. sysselsättning och service.
Länsstyrelsen anser all särskilda ulredningar på det regionala planei sna
rast bör göras för dessa områden.

Framdragningen och konsimktionen av kraflledningsgator bör ses över. Som del nu är synes dessa ledningar dras utan större hänsyn till minime-ring av produktionsbortfall för skogsbmket. Det är mycket stora arealer som blir improduktiva på gmnd av de säkerhetszoner som kraftledningarna nu kräver.

1.39 Länsstyrelsen i Västerbottens län: Markanvändningsfrågor.-----------------------------------------------

Slyrelsen delar utredningens- synsätt när det gäller utnyttjandet av

skogsmarkerna i Norriands inland. Dock anser slyrelsen alt viss återhållsamhet bör iakttas i fråga om skogligt utnyttjande av de marker i Norrlands inland, som ligger ovanför skogsodlingsgränsen. Motivet härför är främst otillräckliga kunskaper och erfarenheter om föryngringen av dessa marker.

Länsstyrelsen anser det angelägel all den påbörjade inventeringen av skogsmarkerna ovan skogsodlingsgränsen intensifieras till ledning för ett mera långsiktigt avverknings- och skogsskötselprogram. I ett sådant program får självfallel hänsyn tas lill de naturvårdsintressen, som föreligger inom dessa särpräglade områden. En närmare precisering av dessa intressen måste för den skull komma till stånd. Erforderligt inventeringsarbete bör kunna bedrivas utan tillgripande av det 10-åriga avverkningsförbud, som Naturvårdsverket föreslår i sill yllrande över den fysiska riksplaneringens planeringsskede.

1.40 Lantbrukarnas riksförbund — Sveriges skogsägareföreningars riksför
bund: Allmänt. Vi är medvetna om svårigheterna atl göra en meningsfull
bedömning av den framtida pris- och kostnadsutvecklingen inom skogs
bruket. Vi anser emellertid atl det borde varit en självklarhet för utred
ningen att bättre belysa konsekvenserna av sina förslag i relation till alter
nativa utvecklingslinjer för lönsamheten inom skogsbmket.

----- Vi anser alt man inom regionalpolitiken kan öka arbeislillgången

genom ett intensivare skogsbruk.

Vi anser atl skogsutredningen för myckel skjutit fram andra sam-

Prop. 1978/79:110 101

hällsintressen i förgrunden. Sålunda har industrins tidsnära behov av virke
kommit att i hög grad störa den mera långsiktiga målsättningen att bygga
upp optimalt produktiva virkesförråd.

Målet för skogsskötseln bör vara produktion av barrvirke av god kvali
tet, med en hög andel i grövre dimensioner. Härigenom kan kravet

på ett långsiktigt ekonomiskt skogsbruk, vilkel är förutsättningen för en
lönsam skogsindustri, bäst förverkligas.

Vilken skogsskötselmodell vi än väljer, kommer vi emellertid även i
framtiden atl producera belydande kvantiteter lövvirke. Tillräckliga resur
ser måste därför satsas på forskning om altemativ användning av detta vir
ke. -----

----- Vi vill betona hur väsentligt del är alt alla skogspolitiska ålgärder

vidlas mot bakgrund av skogsbmkets alldeles speciella villkor, där världsmarknadens växlingaräven i framliden kan beräknas slå igenom så starkt.

----- Målsällningen för skogsbmkel får givetvis inle i alltför hög grad

påverkas av kortsiktiga svängningar på marknaden, men vi vill underslryka alt en längre period med låga virkespriser medför att ambitionsnivån för den framtida skogsproduktionen måste sänkas.

Slutligt avgörande för den möjliga prisnivån blir givetvis skogsindustrins
inlernaiionella konkurrenskrafi och den därav beroende betalningsförmå
gan. -----

----- Vi delar utredningens mening att en hög ambitionsnivå bör väljas

för den framlida skogsproduktionen och all den, som ulredningen anger, inriktas mot grovt barrvirke av god kvalitet Vi kan också i slort insiämma i de motiv som ulredningen anför.

Markanvändningsfrågor.----- Från bondeskogsbrukeis sida och sär
skilt bland de självverksamma skogsägarna, har alltid stor hänsyn tagits till
naturvårdens primära krav och känslomässiga värderingar. De som äger
och brukar dessa skogar för att där vara bosatta och hämta sin inkomst har
i regel en djupt rotad känsla för naturen. De har därför tagit den hänsyn till
naturen som är möjlig inom ramen för ett långsiktigt ekonomiskt skogs
bmk. Kravet på långsiktig ekonomi kan aldrig efterges från skogsbrukets
sida.

-------- Vi vill här slå fast. atl utnyttjandet av den förnyelsebara naturre
sursen skog även i framliden i försia hand måste styras av skogsbmkets
behov. Rätt avvägda hindrar inle dessa ell skäligt hänsynslagande till and
ra inlressen.

----- Vi vill-------- framhålla atl även om vissa arealer inle undanlas

från skogsproduktion kan t. ex. inskränkningar i möjlighetema atl tillämpa rationella metoder medföra så höga kostnader att detla leder lill ett betydande produktionsbortfall.

1.41 Forskningsstiftelsen skogsarbeten: Utredningen har enligt vår

uppfattning gett skogsbmkets lönsamhet och dess inverkan på skogspoliti
ken en alltför knapphändig behandling.

1.42 Skogssällskapet: A///7;ä«r Mot ulredningens utbyte av målsättningen
god företagsekonomi mot kravel på hög virkesproduktion har skogssäll
skapet intet atl erinra.- Den reservationen måste dock fogas till ställ
ningstagandet att den enskildes ekonomi icke får åsidosättas för tillgodose
ende av samhällets primära uppgifter.

Markanvåndnlng.sfrågor.-- En politik som främjar ell uthålligt

skogsbruk främjar även naturvård och friluftsliv. För stora delar av vårt

Prop. 1978/79:110 102

land utgör ett självbärande och kontinuerligt skogsbmk den främsta föml
sättningen för all naturtillgången skog blir bevarad och lillgänglig för män
niskoma. En tillbakagång för skogsbrukel skulle sannoliki åsamka natur
vården större problem än nu lillämpade skogsbmksmetoder.

Då det planmässiga, långsiktiga och ekologiskt anpassade skogsbruket framstår som posilivi i miljövårdshänseende och med hänsyn till friluftslivet anser skogssällskapet att utredningen till denna del fullgjort sina direktiv genom alt anlägga en ekologisk gmndsyn i sina förslag beträffande den framtida skogsvården. Tveksamhet anföres mot myrdikning. ohämmad gödsling och införandet av främmande trädslag.

1.43 Sveriges häradsallmänningsrörbund: Allmänningsförbundel

vill framhålla----- att målet för skogsproduktionen skall vara atl produ
cera sågtimmer av god kvalitet

1.44 Svenska komniunförbundet:/t/ZmJ/i/. Styrelsen anseratt man

borde ha anlagt en helhetssyn på hela skogsnäringen genom att behandla
också skogsinduslrins problem.

-------- Skogsnäringens belydelse för sysselsättningen, den regionalu ut
vecklingen och handelsbalansen måste enligt slyrelsen väga tungt, när den
framtida skogspoliliken utformas.

-------- Kraftfulla åtgärder måste-- sältas in för alt utnyttja skogs
marken bälire och för alt öka tillväxten.

----- En god hushållning med våra skogar måsle eftersträvas och de

produktionsformer som väljs måsle vara ekologiskt acceptabla.

Markanvändningsfrågor. Möjlighetema alt samutnyttja skogsmarken måste uppmärksammas. Skogsbrukets bmkningsformer bör bättre än hittills anpassas till de lokala förutsättningarna. Särskild uppmärksamhei måste ägnas åt skogens och skogsmarkens betydelse för djurlivet, friluftslivet, svamp- och bärproduktionen och för miljön i vid bemärkelse.

Styrelsen anser atl skogsbmkets inlressen samt friluftslivets och natur
vårdens intressen normalt kan förenas. Motsättningar som hittills

förekommit mellan skogsbmket och andra intressen bör i framtiden kunna mildras om skogsbruksfrågorna uppmärksammas tidigt i den kommunala planeringen.

Utredningen framhåller-- att det är "av största vikt atl samhällets

övergripande intresse av ett rationellt drivet skogsbmk tillgodoses i den regionala och kommunala planeringen". Styrelsen kan ansluta sig till denna värdering men vill betona att möjligheterna måste bevaras att i den kommunala planeringen göra avvägningar mellan skogsbrukets intressen och andra intressen.

1.45 Sågverkens råvaruförening: Trots att sågverksindustrin varit - är och
på goda gmnder kan antas bli skogsbmkets i särklass viktigaste avnämare
för skogsprodukter--- har de hänsyn utredningen tagit till skogsin
dustrin ensidig slagsida åt cellulosaintressena. Utredningen präglas av vo-
lymtänkande. kvalitelsaspektema undertrycks.

Under beaktande av skogens mångsidiga utnyttjande för friluftsliv,
bärplockning, jakt osv. borde målel för svenskt skogsbmk, högkvalitativ
timmerskog, slås fast mycket klarare och entydigare än vad utredningen
gör.------

1.46 Svenska samernas riksförbund: A//wä«/. SSR ser som ytterst anmärk-

Prop. 1978/79:110 103

ningsvärt att skogsulredningen så totalt kunnat avskärma sig från i förhållande till skogsbmket, "motstående intressen". Utredningens förslag biir härigenom en renodlad seklorsutredning. vilken på detta sätt endasl ger en myckel begränsad bild av den verklighet i vilken skogsbruket är en del. Härigenom saknas också förutsättningar för en samlad bedömning kring frägor om bl. a. skogsbruk och rennäring liksom gäller för förhållandet mellan skogsbruk och naturvård även om del finns mer redovisal på den sistnämnda punklen. Även i detta sammanhang lider dock utredningens förslag av den avgörande bristen på ansatser till ett ekologiskt synsätt.

Beträffande----- för rennäringen och samerna centrala frågor, har

skogsutredningen inte redovisat antydan till förslag. Det är därför bl.a. med hänsyn lill dessa förhållanden helt nödvändigt alt skogsulredningens förslag inle blir föremål för genomförande.

Markanvåndnlngsfrågor.-- SSR får underslryka att det från samisk

sida aldrig gjorts gällande att ett skogsbmk i renbetesmarkema helt skall
stoppas eller förhindras. Däremot görs del gällande alt jämväl samiska vär
deringar skall vura styrande då det gäller planeringen av skogsbmkets oli
ka åtgärder. Detta ställer bestämda krav på förutsättningarna för nuvaran
de samrådsförfarande som måste iniensifieras och fördjupas. Vidare måste
det som ett led i della vara möjligl för skogsbmkel att i vart fall i liden för
skjuta vidtagandet av olika åtgärder. Slutligen måste det genom

fondbildning eller på annat sätt tillskapas fonner där skogsbmkel ersätter rennäringen för de skador som faktiskt åsladkommes av skogsbmksåtgär-der innebärande bortfall av renbete och tillskapande av merarbete och olägenheter i övrigi för de samiska näringarna.

1.47 Friluftsfrämjandet: AUmänl. Tämligen ensidigt uppehåller sig utre
darna vid frågor kring maximal volymsproduklion av cellulosa och berör
mera flyktigt andra aspekter såsom ekologiska överväganden, friluftsliv,
allemansrätt etc.

Della gör belänkandet' 'Skog för framtid'' till ett betänkligt snävt underlag för de viktiga politiska beslut, som skall avgöra skogens framtid för mer än 100 år framåt i tiden.

Friluftsfrämjandet anser betänkandet "Skog för framtid" vara ell otillräckligl underlag för ell beslul om skogens framtida bmk.

Den omständigheten att det svenska skogslandskapet uigör en viktig del av norra Europas sista "vildmarker" gör att våri skogsbmk slälls inför svåra avvägningsproblem mellan exploatering och bevarande. Dessa avvägningar blir så mycket svårare som vår skog växer mycket långsamt och effektiviteten i våra tekniska ätgärder är så stor, alt dagens missgrepp kan fä vittgående följder om 100 år.

Dessa avvägningar bör göras i samverkan mellan olika inlressegmpper i samhället.

Markanvändningsfrågor. Förutsättningen för många människors friluftsliv är atl skogsbmkel i tätorternas närhet bedrivs på ett säll, som medger för den vanliga människan alt komma i kontakt med naturen. För friluftsfrämjandets omfattande verksamhet bland barn, ungdom, vuxna och pensionärer är tillgången lill en välbelägen och lämplig skogsmiljö ett oeftergivligt krav.

1.48 Centerns ungdomsförbund: Allmänt. Den genomgående synen som
ulredningen antagit, är att skogen skall ses som en producent av virke.
Vi kan inte dela denna syn på skogen. Virkesproduktionen måste

Prop. 1978/79:110 104

ses endast som en del av de uppgifter och förtjänster som skogen har.

CUF anser att detta är så allvarliga brister all utredningen under inga omständigheter får utgöra utgångspunkt för ett skogspolitiskt beslul. En parlamentarisk utredning bör tillsättas, som får i uppdrag att utreda de utvecklingsvägar som skisserats ovan, innan något beslut fattas.

Under liden en sådan uiredning arbetar finns det en rad åtgärder som kan vidtas inom den nuvarande skogspolitikens råmärken, för att minska de negativa miljöeffekerna och påbörja en utveckling mot ekologiskt riktiga bmkningsmeloder.

Markanvändningsfrågor. Om oljepriserna fortsätter att stiga, - - -vilket man kan förmoda, innebär det atl det blir lönsamt att utnyttja en allt större del av skogsproduktionen till energiframställning.

Energiskogar diskuteras ganska lite i utredningen. CUFs åsikt är att vi
inte idag är beredda att tillstyrka en satsning på denna odlingsform.

1.49 Miljöförbundet: Allmänt. Miljöförbundet anser, att utredningen

----- på ett otillåtligt säll nonchalerat miljöaspekterna och grovt frångått

sina direkliv.-----

-------- Genom ett på flera punkter medvetet taktiskt skrivsätt söker ul
redningen undvika diskussion i ytterst väsentliga miljöfrågor trots att en
sådan diskussion uttryckligen beställs i direktiven.

Miljöförbundet anser att utredningens brister på dessa punkter är så allvarliga att materialet är helt otillräckligt som underlag för utformandet av en framtida skogspolitik.

Del är vår mening att lövveden bör ses som en tillgång och inte som en börda. Den både kan och bör utnyttjas. Från nationalekonomisk synpunkt förtjänar den svenska lövskogen att få en större betydelse inom papperstillverkningen, som råvara för sågverken och som energikälla.

Sammanfattningsvis vill vi framhålla att skogsindustrins kapacitet måste anpassas till tillgången på råvara, d. v. s. vad skogsmarken med hänsyn tagen till anspråk från övriga nyiijandeformer och biologiska begränsningar kan producera. Den motsatta vägen, att söka anpassa skogsproduktionen lill den akluella induslrikapacileten, är en omöjlig utgångspunkt för en medveten samhällelig styrning av skogspolitiken.

Markanvändningsfrågor.--- En grundläggande strävan måste vara

atl varje utnytljandeform ska inkräkta så lite som möjligt på de övriga. Oundvikliga målkonflikter måste lösas genom avvägningar med ett bibehållande av ekosystemets produktionsförmåga som en absolut förutsättning och med största långsikliga samhällsnytta som mål.

1.50 Hälsofrämjandet: Hälsofrämjandet ser inte skogen enbart som en rå
varukälla utan i lika stor utsträckning som en del i ett ekologiskt system

och som en tillgång både ur försörjningssynpunkl och som rekrea-

Uonsområde för olika friskvårdsakliviteter men inte minst som en

resurs för kommande generationer.

Att bär och svamp utgör en viktig närings- och livsmedelsresurs finns dokumenterat under årtionden. Det skapar arbetstillfällen och tillför både samhället och den enskilde inte föraktliga värden i form av värdefulla kosttillskott lill vår dagliga mat. Enligt HF:s mening måste även dessa frågor beaktas vid en samfälld bedömning av skogens värde som råvaru- och näringskälla.

Motion och rekreation är en av de viktigaste delarna i friskvården och

Prop. 1978/79:110 105

där spelar frilufismiljön en avgörande roll. Enligt HF:s uppfattning bör så
långt möjligl tillräckliga områden avsättas, där trädbestånd, övrig flora,
djurliv och mikrobiologisk aktivitet fär frodas fritt.

1.51 Rektorsämbetet vid Stockholms universitet: Rektorsämbetet konstate
rar att miljövårdsaspekler rörande skogen som rekrealionsresurs

skjutits ål sidan till förmän för skogen som virkesproducent.

1.52 Rektorsämbetet vid Lunds universitet: Rekrealionsinlressena

anses i princip inte komma i kollision med skogsbruksåtgärderna, vilket förefaller ytterst tveksamt. Detla negligerande av skogsmarkens för samhället övriga stora värden är synnerligen beklagligt och borde leda lill en omprövning av ulredningen.

1.5 Statens naturvårdsverk: A/Zwiänr Utredningen har inte gett det

stöd som behövs för de ansvariga politiska överväganden som naturvårdsverket ser som en nödvändig förutsättning för att skogspolitiken skall kunna tillämpas praktiskt av myndighetema.

De synsätt som de sakkunniga använder i sina rekommendationer beaktar utpräglat de virkes-, sysselsättnings- och handelsekonomiska aspekterna och tar därför inte tillräcklig hänsyn ttll övriga samhällsintressen.

En allsidigt avvägd skogspolitik kan uppnås om de övergripande huvuddragen i markresurspolitiken först dras upp med ledning av den fysiska riksplaneringen, varvid även natur- och miljökonsekvenserna ingår i bedömningen. Denna avvägning mellan olika samhällsintressen beträffande skogens användning kan inte göras av myndigheterna utan måste beslutas av ansvariga politiker till ledning för berörda myndigheter.

-------- Den av ulredningen förordade skogspolitiken kan komma atl in
nebära ökade och delvis okända risker för naturen och miljön och därmed
ökade konflikter mellan skogsbruk och nalur- och miljövård. En huvud
princip skall vara att den som utnyttjar en naturresurs även skall ha ansva
ret för hänsynen till natur och miljö. Verket anser därför atl ansvarei och
koslnadema för förebyggande av riskerna och uppslående olägenheier för
andra samhällsintressen med ulredningens föreslagna skogspolitik skall
bäras av skogsbruket.

-------- Primärt måste skogspolitiken avse att tillvarata skogens produk
tion av såväl virke som tjänsier av olika slag i en balanserad avvägning.
Den virkesproduktion som därvid är möjlig och lämplig bör ligga till gmnd
för industrins virkesanvändning och inte omvänt.

1 övrigi noterar verket som positivt utredningens deklaration att lönsam-hetsprincipen inle längre helt bör dominera det sammanfattande målet

Markanvåndnlngsfrågor.-- Utredningen har gjort bedömningen atl

förutsättningarna för behandling av bl. a. naturvårdsfrågorna ändrats genom riksdagsbeslutet 1974 om ändringar i SVL och NVL. Verket delar inte denna bedömning.

-------- Jakten är en betydande areell näring som inle beaktats av ulred
ningen, men som har direkl samband med skogsbmkets skötselmetoder.
Detta gäller även fisket- .

Naturvårdsverkets uppfattning är att ett skogsbmk i nuvarande omfatt
ning bör kunna bedrivas på de flesta marker. Undantagen från denna hu
vudregel kan begränsas till mera känsliga områden. Den allmänna

naturvårdshänsynen, som riksdagen tidigare beslutat om, skall ingå som

Prop. 1978/79:110 106

ett normalt led i skogsbmkel. Detta förutsätter att skogsbmket bedrivs med en ekologiskt gmndad målsättning, så att naturvårdshänsynen endast skall kunna beröra en relativt liten del av skogsbmkets virkesproduktionsunderlag och av sysselsättningen.

-------- Samhället måste avsätta de medel som blir nödvändiga för att bi
behålla balansen mellan olika intressen. Självfallet kommer naturvården
all kräva större resurser ju radikalare metoder skogsbmkel använder och
ju siörre omfattning de får.

1.54 Statens industriverk: Någon närmare samhällsekonomisk analys av
skogspolitikens mål och medel genomförs inte. Eftersom skogspolitiken
enligt industriverkels uppfattning måsle gmndas på sådana överväganden,
har tyngdpunkten i verkets yttrande lagts på samhällsekonomiska syn
punkter på olika komponenter i skogspoliliken och på del ömsesidiga be
roendeförhållande mellan skogsbrukel och skogsindustrin.

Ur samhällsekonomisk synpunkt bordet i skogen bundna kapitalel förvallas så all högsta möjliga förräntning av kapitalet erhålles. Detta innebär all om delar av virkeskapitalet skulle ge högre långsiktig avkastning om det realiserades och investerades i andra näringsgrenar, bör detta ske, om inte samhällsekonomiska skäl lalar emot en sådan omplacering.

Del bör uppmärksammas, att utredningen inte undersökt vad ett ifråga
sättande av nuvarande restriktioner för vad som betraktas som avverk
ningsmogen skog skulle innebära. Avskaffas avverkningsreglering
en vore del möjligt att anpassa åldern på den skog som avverkas efter rå
dande och förväntade pris- och kostnadsrelationer, vilkel innebär alt nå
gon "svacka" inte skulle behöva uppkomma i framtiden även om avverk
ningen under en period skulle vara större än tillväxten.

Enligt industriverkets uppfattning är del principiellt felaktigt att

basera den framtida skogspolitiken på uppställda mål om en viss storiek (och i viss mån också en viss trädslagssammansättning) på virkeskapitalet om hundra år, och om maximal volymproduktion av virke med hänsyn

härtill under hundraårsperioden. Politikens mål måste vara atl vid

eventuella skillnader mellan företags- och samhällsekonomiska kostnader och iniäkter påverka resursfördelningen så att den så långt möjligl blir samhällsekonomiskt optimal.

----- Industriverket kan---- inle dela utredningens uppfattning atl

osäkerheten om skogsbmkets långsiktiga utvecklingsfbrutsättningar skulle
vara ett argument för en hög volymproduktion av virke i syfte att nå hand
lingsfrihet. En hög och långsiktig kapitalbindning måste självfallet alltid in
nebära minskad - inte ökad - handlingsfrihet .

----- En planeringshorisont på 100 år är enligt industriverkets mening

inte meningsfull.

----- Sannolikt skulle en mindre restriktiv skogspolitik leda till en viss

krympning av skogsnäringen på lång sikt. Stmklurutvecklingen skulle emellertid med största sannolikhet ske betydligt långsammare än om den nuvarande utbudsbegränsningen för skogsråvara består. Det senare skulle enligt verkets uppfattning sannolikt leda till omfattande nedläggningar och betydande finansiella och sysselsäitningsmässiga problem de närmaste åren.

1.55----------------------------------------------------------- Riksantikvarieämbetet: Markanvändningsfrågor. Dagens och

morgondagens rationella skogsbmk bevarar inte längre den bestående skogsmarken intakt utan är i sig en exploatering som förutom direkta in-

Prop. 1978/79:110 107

grepp i markytan genom skogsmaskiner och markberedning också omfattar förändringar av landskapet till följd av igenplanlering av tidigare öppen mark och ändrad sammansättning av skogsbestånden. Skogsbmkel måsle härmed jämställas med övriga former av exploatering.

----- Ett bevarande av skogsmark med varierad vegetationssamman-

sällning är vikligl för förslåelsen av den svenska kullurmiljöns uiveckling. Det är därför angeläget att vissa karakteristiska avsnitt skyddas också landskapsmässigt.

----- Skogsmarkens stora belydelse som natur- och kullurresurs måste

beaktas. Driftsformerna måste därför kunna varieras med hänsyn till förutsättningarna i olika områden för att skapa bätire anpassning till kulturlandskapet och de kulturhistoriska lämningarna i deras miljö.

1.56 Svenska naturskyddsföreningen: Allmänt. Betänkandet är så illa underbyggt och förslaget lill skogsvårdslag så utformat lill nackdel för såväl naturvården som skogsbmket, att skogsutredningens förslag inte kan tjäna som underlag för beslut om landets skogspolitik. Jämfört med förslaget är nu gällande skogsvårdslag i det stora hela belydligt mer framsynt och skyddande också för skogsbruket.

1 nu gällande skogsvårdslag kan vissa mindre ändringar göras för all förbättra vården av befintlig skogsmark, framför allt gällande åierplantering och skötsel av ungskog. Arbelel på underlag för en långsiktig skogspolitik bör fortsätta. Därvid måste integreringen med övriga samhällsbehov vara en ledstjärna. Den uiredning. som tillsattes 1978 (naturresurs- och miljö-utredningen), torde komma alt ge ett bättre underlag för en sådan politik. Del är ingen tvekan om all dess betänkande måste avvaklas, i synnerhet som nuvarande skogsvårdslag med vissa mindre förändringar är fullt tillräcklig för en tid framåt. Också sambandet med markanvändningslag-sliflningen måste utredas och planorganens inflytande över skogsmarkanvändningen regleras.

-------- En framtida skogspolitik måste-- bygga på alt del i allt vä
sentligt är nuvarande skogsmark och ingen annan mark som ska användas
för skoesoroduktion.---

Markanvändningsfrågor.-- Vidare kommer energiproduktionen all

ändras och del relaiiva värdel av vedbränsle kommer all öka, i synnerhei i tätare bebyggda landsbygdsområden. Ett ökat lövinslag kan då vara försvariigl samtidigt som det är lämpligt från marksynpunkt Energiskogsproduktion kan komma att bli en ekonomiskt och samhällsmässigt attraktiv markanvändningsform, som dock kan få mycket stora miljöeffekter. Från olika samhällssynpunkter, inte minst naturvårdens och jordbmkets, kan det vara lämpligt att i stället föratt ta myrmarks- och jordbmksarealer i anspråk för sådan odling lägga om iraditionell skogsmark till sådan produktion och all ulnyllja den spontana lövträdsväxten efter en slulavverkning lill energiproduktion.

-------- Skogen utgör en av de främsta källorna för människors rekrea
tion, som blir allt vikligare också från renl samhällsekonomisk synpunkt
för att kompensera del högindustrialiserade samhällets påfrestande lev
nadsförhållanden. --

Vidare producerar skogen bl. a. bär och svamp. Flera av skogens viltstammar kan utnyttjas genom jakt Skogen är en viktig regulator för vattenbalansen. Den är livsmiljö för en mängd växter och djur som bidrar till ekosystemens mångformighet och stabilitet och som represenlerar ett oersättligt genetiskt kapital vars förvaltning vi människor är ansvariga för.

Prop. 1978/79:110 108

Ekologisk stabilitet kommer för övrigt alt gynna välfärden också med en snävare definition och den är oundgänglig för ell med säkerhei långsiktigt skogsbruk.

Användningen av skogsmarken måste därför planeras utifrån samhällets
behov och en ekologisk gmndsyn, vilket omfattar långl mer än alt försöija
skogsindustrin med råvara.-

Inle bara för andra samhällssektorer utan för skogsbmket självt är det
av största vikt att oliku områden skyddas som naturreservat. Det behövs
t.ex. ett större antal na:urskogs- och urskogsområden där den ekologiska
successionen varit och fortsätter att vara så spontan som möjligt så alt den
skogliga forskningen får referensmaierial.

Vidare måste det finnas stora arealer med skog beslående av för orten eller regionen inhemska trädslag och trädformer, sannolikt föremål för blädning. kanske luckblädning eller mycket små hyggen med självsådd.

Ulöver nämnda skyddsbehov--- och utöver skyddsbehoven för rör
ligt friluftsliv, krävs också möjligheler alt bevara naturmiljöer som skydd
för vissa arter och för hela ekosystem. De skyddsbehoven är synnerligen
starka.

----- Kommunernas möjlighet att påverka skogsmarkens användning

måsle förbättras.

1.57 Naturhistoriska riksmuseet: Riksmuseets uppfattning av skogsulredningens arbete är atl del avgivna belänkandet alltför ensidigt beaktar skogsindustrins behov för att kunna läggas till gmnd för skogspolitiska åtgärder. En kompletterande uiredning med beaktande av skogens övriga ut-nyttjandeformer och värden måste göras och konsekvenserna för miljö och ekosystem av olika ingrepp måste undersökas och redovisas.

1.58 Kungl. vetenskapsakademiens miljövårdskommitté: Förslagen i

utredningens betänkande om ell etfeklivt skogsutnyttjande måsle, särskilt då som de framläggs i alt. 2. betecknas som klart otillfredsställande från nalurvårdssynpunkl. Utredningens ensidiga satsning på ett större virkes-uttag och dess åsidosättande av övriga intressens anspråk på utnyttjande av skogsmark gör atl betänkandets program i dess nuvarande uiformning inle bör las som underlag för ell politiskt beslul. Programmet kan inle genomföras "ulan all konfliki uppslår med viktiga bevarandeintressen".

1.59 Svenska jägareförbundet: Enligt jägareförbundets mening bör

betänkan '.el, innan de av utredningen framförda förslagen läggs till gmnd för lagstiftnings- eller andra åtgärder, i första hand ytterligare övervägas inom en expertgrupp representerande bl. a. ekologisk, botanisk och zoologisk expertis, vilken inte är särskilt väl företrädd vare sig inom utredningen eller remissinstanserna.

1.60 Fältbiologerna:/l///«fV/(r. En skogspolitik som säger sig vila på

en "ekologisk grundsyn" måste rimligen i första hand utgå från de natur-givna förutsättningarna och syfta lill ett skogsbmk och en industriell verksamhet som långsiktigt bevarar naturresursen skog, inte endast som virkesproducent, utan också som ett levande ekosystem med dess flora och fauna, som ekologiskt stabiliserande system och som rekreationskälla.

Markanvändningsfrågor. Fältbiologerna finner att utredningen i sitt arbele försummat utgångspunkten alt skogsmarken ska utnyttjas från sam-

Prop. 1978/79:110 109

hållets synpunki på bäsia säll och starkt överbetonal industrins önskemål på skogsutnyttjandet.

Erforderliga medel för att avsätta omistliga reservat måste ställas till förfogande. Nuvarande takt för säkerställande är alldeles för låg.

Fältbiologerna ansluter sig till Naturvårdsverkels krav om ell stopp för avverkning av urskogar och fjällskogar i 10 år, så atl man hinner utreda hur dessa skogar kan skyddas.

Fältbiologerna förordar också alt en ädellövskogslag. motsvarande bokskogslagen, ska införas.

1.61-------------------------------------------------------------------- Sveriges Jordägarelbrbund: Sveriges Jordägareförbund kan ej

godtaga det angivna målet för skogspolitiken - en hög virkesavkastning.
Skogspoliliken måsle integreras i de övergripande samhällspolitiska mål
sättningarna. Det kan ej vara rimligt att samhällets mål beträffande skogs-
bi uket ges en så inskränkt och ensidig syftning som att uppnå hög virkes
produklion. ----

1.62--------------------------------------------- Miljövärnet för Västsverige anser alt utredningen är så bristfällig att
den omöjligt kan ligga till gmnd för ett skogspolitiskt beslut. Miljövärnet
förordar en komplettering av utredningen.

2 Skogsproduktionsprogrammen

I huvudsak följande uppfattningar har deklarerats av remissinstanserna; I. Det av utredningen förordade produklionsprogrammet bör genomföras eller ålminsione utgöra riktpunkt för skogsvården. 2. Tveksamhet råder om detta produktionsprogram är praktiskt genomförbart eller om de miljöeffekter programmet har kan accepleras. 3. Ett beslut innebärande förord för endera av de redovisade programmen bör inte fattas eller kan fattas först på gmndval av ytterligare kunskaperom miljöeffekterna.

2.1 Lantbruksstyrelsen: Allmänt. Starka samhällsekonomiska och regio
nalpoliliska motiv talar enligt styrelsens mening för en hög produktion i
skogsbrukel och ulredningens altemativ 2 bör därför kunna läggas till
gmnd för denna målsättning.-- Som en ytterligare fömlsättning ul
över de av utredningen angivna måste enligt styrelsens uppfattning en radi
kal förbättring av företags- och ägandeslmkturen ske inom stora delar av
landet

Beständsanläggning och beståndsvård. Lanlbmksslyrelsen vill betona
atl de arealuppgifler som utredningen redovisar om nedlagd åker som be
höver skogsodlas är osäker. Del är därför angeläget att utvecklingen pä
della område noggrant följs av berörda myndigheter och atl skogspolitis
ka jordpolitiska och regionalpolitiska åtgärder samordnas.

2.2 Styrelsen för Sveriges lantbruksuniversitet: Allmänt. Styrelsen anser
all utredningen till övervägande del gjort realistiska bedömningar av hur
mycket virkesproduktionen kan höjas genom ökad satsning på produk
tionshöjande åtgärder. Styrelsen tillstyrker därför en ambitionsnivå mol
svarande utredningens alternativ 2. Slyrelsen vill emellerlid belöna

att nuvarande kunskapsnivå är för låg för att de långsiktiga ekologiska verkningarna av vissa produktionshöjande ålgärder hell skall kunna över-

Prop. 1978/79:110 110

blickas. Detla gäller bl.a. odling av contortatall, upprepad gödsling av faslmarker samt dikning. En satsning i stor skala på sådana åtgärder måste därför förenas med en kraftigt ökad forskning, främst inriktad mot de ekologiska konsekvenserna.

Slyrelsen anser alt utredningen borde ha redovisat flera och bälire analyserade alternativ, som klarare hade motiverat utredningens förslag.

Utredningen har inte närmare analyserat sitt förslag med avseende på de ekonomiska konsekvenserna av olika ålgärder. Därmed har den också riskerat att ambitionsnivån på vissa punkler blivit för högt ställd.

Utredningens förslag bygger bl.a. på nuvarande kunskapsnivå när det
gäller hur långl intensifieringen av skogsvårdsinsatser kan drivas utan att
allvarliga miljöstömingar inträffar.- En viss försiktighet när det gäi
ler de långsiktiga konsekvensema av produktionshöjande åtgärder är där
för nödvändig---- .

Dikning.-------- Styrelsen delar ulredningens uppfattning att naturvårds
verkets landsomfattande våtmarksinvenlering bör vara genomförd och ut
värderad innan större dikningsföretag får genomföras. Dessulom bör re
sultat från naturvårdsverkets undersökningar rörande konsekvenser av
skogs- och myrdikning avvaklas.

2.3 Skogsstyrelsen: Allmänt.- Skogsstyrelsen anser att skogsvårds
arbetet bör bedrivas med ulredningens alternativ två som mål. Detta torde
enligt styrelsens mening inle nås beiräffande alla åtgärder inom respeklive
tidsperiod men bör ändå anses vägledande för skogsmarkens utnyttjande
lill en långsiktig hög virkesproduktion.

Beståndsanläggning och beståndsvård. När det gäller att öka

plantantalet i skogsodlingarna kan lillgången på lämplig arbetskraft och
lillgången på lämpligt plantmaterial regionall bli begränsande faktorer.
------ Genom en bättre skötsel av återväxtema med i tid insatta hjälpplan
teringar och lövslybekämpning i de unga ålerväxterna kan en förbättring
av den framtida produktionen i den utsträckning som utredningen angivit
ändå uppnås.

Ett oeftergivligt krav för att uppnå detta resultat är emellertid alt effektiva medel för all hindra snytbaggens skadegörelse kan tillämpas samt att lövslybekämpning med herbicider tillåts. Det kommer dämtöver att krävas en belydande ökning av resurser framför allt i form av välutbildad arbetskraft men också av tekniska hjälpmedel.

----- Enligt skogsstyrelsen mening kommer endast vissa områden i

Sverige alt vara självförsörjande med tallfrö från befintliga plantager. Dessa planlagers produktion beräknas i huvudsak inle kunna tillgodogöras längre än till sekelskiftet. Nya plantager måste i väsentlig omfattning anläggas före 1985 för alt trygga försörjningen.

Om arbetet med förädling av skogsodlingsmaterial kan bedrivas i hög takt genom främst anläggande av erforderliga plantager och proveniens-förflyttningar av gran, anser skogsstyrelsen det vara fullt möjligl att på sikt uppnå minsl den förädlingseffekl om 10-12 % som utredningen anger.

------ Skogsodling av jordbruksmark har under senare år successivt

minskat vilket inle bara är ett resultat av begränsande bidragsramar utan också beroende av andra skäl. Skogsstyrelsen bedömer dock att det redovisade programmet är möjligt all genomföra vilkel bl. a innebär en mäng-dubbling av delta skogsodlingsarbete i norra delarna av landet.

Kemiska bekämpningsmedel. Den av utredningen genom utförd enkät

Prop. 1978/79:110 111

beräknade ökningen av röjningarna förutsätier en intensiv satsning på alla
röjningsformer inklusive kemisk lövbekämpning.

Användningen av kemiska lövbekämpningsmedel är enligt skogsstyrel
sens uppfattning motiverad av flera skäl. Riskerna föi" såväl männi
skor som miljö bedömer skogsstyrelsen vara myckel små om föreskrifter
na följs.

----- Även om del i och för sig vore önskvärt alt man kunde undvika

kemiska medel i återväxtarbelei kan man uppenbariigen inle klara snyt-baggeproblemen tillfredsställande med markberedning och andra skogs-brtiksålgärder. Del är därför angelägel att en effektiv insekticid får användas. De arbelsmedicinska undersökningar som gjorts beträffande DDT och Lindan ger inle anledning anta all dessa ämnen, om de omhänderhas på räll sätt. skulle medföra några skadliga effekter på människor. Inte heller för miljön tycks de åstadkomma några påtagliga skadliga effekter.

Gödsling.----- Skogsstyrelsen vill tillstyrka programmet som ett mål

för gödslingsverksamhelen men uttrycka viss tveksamhet inför möjligheterna all nå urealen 450000 ha per år om 20 år. Sannolikt kommer programmet alt ta längre lid att genomföra.

----- Beiräffande gödsling finns utföriiga anvisningar för hantering och

spridning av handelsgödselmedel vid skogsgödsling. Såvitt skogsstyrelsen på nuvarande kunskapsgmnd kan bedöma finns inga påtagliga risker för negativa miljöförändringar om dessa anvisningar följs.

Dikning.------- Den ökning av dikningen som utredningens förslag inne
bär är i molsats till skogsmarkgödslingen framför aJlt beroende av intresset
från storskogsbruket vars dikningsverksamhet under en lång följd av år i
huvudsak varit inriktad på s. k. skyddsdikning.

Skogsstyrelsen bedömer dock att det anförda programmet om dikning
av I milj. ha sumpskog-- är möjlig att genomföra.

-------- Med hänsyn till att myrmarkerna ulgör den enda skogsmarksre
serv som har någon egenilig omfattning, anser skogsstyrelsen att det bör
vara av stort iniresse från samhällets sida alt det föreslagna programmet
fullföljs. Överföringen av torvmark till produktiv skogsmark är viktig för
att kompensera bortfallet av skogsmark för andra ändamål.

Främmande irädstag.----- Skogsstyrelsen tillstyrker förslaget och be
dömer att en kontinuerlig import av frö i den omfattning som erfordras en
ligt angiven odlingsplan bör kunna genornföras för norra delen av landet.
Styrelsen anserdet dock som synnerligen angeläget alt utförda plantering
ar med conlorlalall får en intensiv och systematisk uppföljning så att man
därmed får ökad kunskap och så tidigt som möjligt kan vidtaga ålgärder i
händelse av att oförutsedda eller i dag okända kalamileter uppstår.

2.4 Ledamoten Bertil Jonasson reserverar sig beträffande tillstyrkan lill utredningens förslag angående verksamheten med gödsling, kemisk lövbekämpning, användning av DDT samt dikning av myrmarker enligt produk-lionsalternaiiv 2. Jonasson anför all ålgärderna visserligen är i hög grad produktionsbefrämjande, men bör endast sättas in i takt med att försök och forskning bättre än nu klarlagt verkningama av dessa åtgärder. Jonasson anser vidare att högsta möjliga insatser bör sättas in för utförande av röjning, gallring och plantering för att uppnå hög produklion och ökad sysselsättning.

2.5 Arbetsmarknadsstyrelsen: Variationerna i arbetskraftseflerfrå-

gan kommer alt reduceras enligt del andra alternativet. Det betydande in-

Prop. 1978/79:110 112

slag av skogsvårdsåtgärder som detla alternativ innebär kan också bedömas underlätta möjligheterna att upprätthålla sysselsättning och service i glesbygden.

Från dessa utgångspunkter delar arbetsmarknadsstyrelsen utredningens
uppfattning atl det andra alternativet bör förordas. Styrelsen anser dock
att det hade varit värdefullt med en mera ingående analys av den framlida
sysselsättningsutvecklingen.-

2.6 En ledamot av arbetsmarknadsstyrelsen (Stridsman) anför i reservation; Jag vill inle bilräda styrelsens uppfattning att förorda del andra alternativet. Del förutsätter bl. a. atl DDT eller motsvarande medel och fenoxi-syror får användas som normala inslag i skogsdriften. Jag hyser dessulom tveksamhet till de föreslagna programmen för skogsgödsling och dikning. Särskilt anlaganden om den ökade myrmarksdikningen förefaller vara op-limistiska.

2.7 Domänverket: Allmäni.---- Det är naturligt för domänverkei all

förorda produktionsalternaliv 2. Intensiteten i domänverkels skogsvårds-arbete liksom för slorskogsbruket i övrigt ligger nära detla altemativ. På grund av vunna erfarenheler vågar verket också hävda, att detla skogsproduktionsprogram är väl förenligt med andra intressens utnyttjande av skogsmarken och med en långsiktigt bevarad ekologisk balans.

Samtidigt skall beaktas atl skogsvårdsprogram och avverkningsuttag
hänger direkt samman. För alt uppnå den långsikliga tillväxt- och förtåds-
ökning, som anges i program 2 är det nödvändigt atl skörda den mogna
skogen i den takt som också anges i program 2. Detta medför övergångsvis
en viss sänkning av det totala virkesförrådel - något som alltså inte är lik
tydigt med dålig skogsvård.-

Särskild försiktighet anbefalles beträffande den stora skogsmarksarealen ovanför den s. k. skogsodlingsgränsen - uppdragen av domänverket i början av 1950-talet. På markerna ovanför skogsodlingsgränsen gör verket inga slutavverkningar. Beslåndsvårdande gallring kan däremot förekomma. På mycket lång sikl kan forskning och försöksverksamhet möjligen skapa ny teknik för skogsbmk i dessa områden. Några stora ändringar av skogsodlingsgränsens läge kan verkei dock inte förutse för överskådlig tid.

Beslåndsantåggning och beståndsvård. Utredningens förslag till

väsentligt ökad omfattning av stamkvistning tillstyrkes.

Innan jordbmksmark användes för annat ändamål än jordbmk skall noga undersökas om det är ekonomiski möjligt atl genom sammanläggning, utamendering eller annan ålgärd behålla marken i någon form av jord-bmksdrift. Om della inte är möjligt bör vid överföring till skogsproduktion lämplig inblandning av löv övervägas av landskapsvårdsskäl. Möjligheten alt anlägga viltåker eller vilivatien skall prövas.

Kemiska bekämpningsmedel. En nyligen lämnad rapport från skogsstyrelsen bekräftar, att doppning av plantor i DDT-lösning före utsättning inle innebär risker för de som hanterar plantorna. Nya fakla har dessutom framkommit innebärande dels atl DDT bryts ner belydligt snabbare i skogsmarken än vad man tidigare trott, dels att vattenkvalitén ej påverkas i den omgivande miljön efter utsättning av doppade plantor. Riskerna för ekosystemen får därför bedömas som mycket små.

Med anledning härav vill domänverkei nu lillsiyrka all doppning av planior i DDT-lösning åler blir lillålel.

Prop. 1978/79:110 113

-------- Nya restriktioner på användningen av fenoxisyror skulle få all
varliga konsekvenser. Så länge inga forskningsresultal om hälsofara eller
annan negaliv påverkan finns, bör medlen också få användas inom ramen
för gällande föreskrifter.

-------- Den opinion som skapals mol skogsbmket har bl.a. medfört ef
tersatt vård av ungskogar, som inte kan repareras. Den har alltså medfört
ull vi till kommande ienerationer överlämnar en sämre skogstillgång än
vad som annars varit möjligl.

Gödsling. ~----- Under föruisättning atl samordning kan ske på enskil
da mindre marker bedömes föreslagen omfallning realistisk. Med före
skrivna regler för spridningen ser verket inga miljömässiga risker med fö
reslagen gödsling.--

Dikning. Domänverket biträder utredningens förslag inom detta avsnitt.
------ Verket vill i första hand sälla in åtgärder för atl höja skogsproduk
tionen på redan plant- och skogbeväxta lorvmarker, som dessulom oftasl
redan varit föremål för dikningsingrepp. Utan kombinalion med gödsling
har dock inle tillräcklig reaktion erhållits.

Den nyligen påbörjade våtmarksinvenleringen--------------- behöver in
te avvaklas då del--- finns stora arealer icke kontroversiella lorvmar
ker att ta i anspråk för högre skogsproduktion. Verket tillslyrker ändå av
utredningen föreslagen allmän anmälningsplikt för att olycksfall i arbetet
skall undvikas och erforderligt samråd komma till stånd.

Främmande trädslag. Försöken med Pinus coniorta är så lovande, att en satsning i föreslagen skala med 6 % av landets skogsmarksareal täckt med detla trädslag om 50 år kan tillstyrkas. Fömtom den högre produktionen kan ett par andra fördelar med contortan nämnas. Skogsodlingsmalerial av detta trädslag finns tillgängligt för höjdlägen där brist råder på inhemskt frö även på längre sikt. Vidare visar contortan hög froslhärdighei och resistens mot knäckesjuka. Den klarar även konkurrensen bättre än vanlig lall på slarkl lövbemängda marker.

1 Nordamerika och Kanada användes virket till såväl sågtimmer som stolpar. Hittills vunna erfarenheter i Sverige lyder också på att i varje fall konslmktionsvirke av tillfredsställande kvaliiel kan erhållas. Den snabba lillväxlen lalar för all stamkvistning av coniorta bör ge gott resultat

2.8 En av personalrepresentanterna i domänverkets ledningsgrupp (Ahlin)

anför i reservation; 1 remissvaret framhålls nödvändigheten av atl

återinföra DDT vid plantering.

Mot della beslul reserverar jag mig härmed.

2.9 Stiftsnämnden i Karlstad: Stiftsnämnden finner avgörande skäl tala för
en hög målsättning och förordar därför liksom utredningen alternativ två.

2.10 Stiftsnämnden i Luleå: Skogsproduktionsprogrammel enligt betänkandets alternativ 2 synes närmast molsvara det skogsskötselprogram som nu gäller för kyrkans skogar inom Luleå stift Stiftsnämnden förordar därför delta allernaiiv för del framlida skogsbmkel.----------

2.11 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Allmänt. De särskilda insaiser, som enligt utredningsaliernativel 2 erfordras för landet i slort för att uppnå en högre virkesproduktion, har inte tillnärmelsevis samma aktualitet i Malmöhus län. Mot bakgrund av den beskrivna produktionsutvecklingen i

länet kommer länet att ändå uppnå den virkesproduklion som åsyftas i all

8 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 110

Prop. 1978/79:110 114

Beståndsanläggning och beståndsvård. Bokskogama är skyddade enligt
bokskogslagen--- . Ej utdikade kärr är predestinerade för lövproduk
tion i första hand med al eller björk. På sikt kan man därför förutsätta att
såväl bokskogen som lövkärren blir beslående lövskog. Dessa två be-
ståndslyper kommer alt svara för knappt 30 % av länets skogsareal.

För den resterande delen lövskog kan man räkna med att skogsbmket har iniresse av alt successivt minska dessa arealer och ersätta dem med granskog. I vilken takt detta kommer att ske beror på flera fakiorer, framför allt på avsättningsmöjligheter för lövvirke. Det är därför utomordentligt angelägel att kraftinsatser sättes in för alt bibehålla och vidareutveckla befinlliga. lövförbrukande industrier.

----- Enligt länets skogsvårdsstyrelse kan det vara motiverat att

slärka del ekonomiska stödet för plantering efter avverkning av sämre skog och länsstyrelsen har ej någon erinran häremot.

Som rimlig målsättning till år 2000 kan anges all totala barrskogsarealen
i länet ökas med 10 % till nivå 60 %. Denna ökning kan uppnås genom
minskning av den sämre lövskogen med molsvarande 10 %, vilkel utgör en
areal av ca. 8000 ha.--

Gödsling. Gödsling bedömes---- vara motiverad endast i undantags
fall och får endasl marginell belydelse.

Dikning. Med hänsyn till lövkärrens relativt begränsade omfattning, deras betydelse för växt- och djurlivet och allmänna ekologiska betydelse anser länsstyrelsen atl en mera omfatlande dikningsverksamhet ej bör tillgripas. Endast i enstaka fall på fastigheter med relativt stor arealandel dik-ningsbara kärr bör dikningsföretag stödjas med allmänna medel.

Tillgången på ej irädbevuxna våtmarker i form av mossar av olika lyper är begränsad i länet och kan uppskattas lill ca 5 % av skogsarealen. Dessa objekt bör därför endasl i undanlagsfall uidikas med hänsyn lill nalur-vårdsintressena.

Främmande trädslag. Hittills utförda försök med främmande trädslag
har dock knappast visat några avgörande fördelar som motiverar en pro
duklion i siörre skala. Den vanliga granen av god proveniens från mellan-
europa---- synes vara del påliiligasie valet för skånska förhållanden.

2.12 Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Allmänt. Utredningen har beträffande
effekter av produktionshöjande ålgärder kraftigt dämpat förvänlningama i
förhållande till optimalt resultat. Styrelsen finner detta realistiskt .

Länsstyrelsen betraktar icke vart och ett av de tre alternativen som pa
ket att i sin helhet antas eller förkastas. De betraktas i stället som produk
tionsnivåer --- . Länsstyrelsen förutseringa större svårigheter atl upp
fylla ett produktionsmål enligt alternativ 1.

Styrelsen bedömer det---- möjligt alt på lång sikl uppnå ett produk
tionsmål molsvarande alternativ 2 ehuru i långsammare takt än den utred
ningen anger.

Länsstyrelsen anser alternativ 3 oacceptabelt .

-------- Länsstyrelsen biträder därför utredningens förslag atl skogsbru
ket bör inriktas mot en målsättning enligt altemativ 2 .

Gödsling.----- Med hänsyn till den redan i dag höga aktiviteten inom

storskogsbruket och svårighelerna all med de för småskogsbmkel rådande förutsättningarna beiräffande denna åtgärd drastiskt etablera en hög nivå förefaller det dock osäkert om gödslingen skall kunna nå upp till den av utredningen förutsatta omfatiningen.

Främmande trädslag. Styrelsen-- kan------- acceptera det före-

Prop. 1978/79:110 115

slagna programmet genom möjligheten alt under en relativt lång tid av successiv uppbyggnad samla och utnyttja erfarenheterna av detla trädslag.

Denna inställning förutsätter dock atl tillsynsmyndigheten genom lag eller tillämpningsföreskrifter ges möjligheter att om nödvändigt begränsa omfattningen av andelen skogsodling med Pinus contorla.

2.13 Länsstyrelsen i Västemorrlands län: Allmänt. Länsstyrelsen bedömer det i huvudsak möjligl alt uppnå minsl alt. 1 och vill dessutom tillstyrka atl skogsvärdsambitionerna sätts lika med förslagen i alternativ 2, dvs. atl man i beslåndsanläggningen eftersträvar bestånd som är minsl lika goda som de bätire bestånden som anlades på 1950-talel.

Beståndsanläggning och beslåndsvård. Länsstyrelsen delar ut
redningens och expertgmppens uppfattning att man borde kunna uppnå
minsl den kvalitet som dagens ungskogar uppvisar. Detta kräver bl.a.
bättre planivård. ökal plantantal, ökad lövsanering och en utbyggd plant-
produktion.

-------- Styrelsen tillstyrker atl man i så stor omfallning som möjligt an
vänder förädlat frö och att man snarast utformar ett fortsatt fröplantage-
program med tillvaratagande av erfarenheter och förädlingsresultat från
hittillsvarande plantager. Därutöver erfordras en effekliv plantskoleorga
nisation så atl det förädlade materialet på bästa sätl kan omsättas i plantor.

Länsstyrelsen kan liksom utredningen konstatera att nedläggning av jordbmksmark nästan hell upphört. Redan nedlagda marker som inte återgår till brukning eller används till annat lämpligt ändamål bör skogsodlas så snart som möjligt. Innan så sker bör samråd ha skett med lantbmksnämnden och naturvårdsenheten.

Kemiska bekämpningsmedel. Slyrelsen anser atl röjning i plant
skog och ungskog måste intensifieras inte minsl för atl reglera trädslags
blandningen så att produktionen främst inriktas på barrskog. I svårt lövbe
mängda bestånd måsle oftast kemisk bekämpning utnyttjas från såväl eko
nomisk som arbetskraftsmässig synpunkt.----

Kemiska metoder bör så långt möjligl användas i begränsad omfattning. Verkningar av dessa liksom alternativa, mekaniska metoder bör ytteriigare utforskas.

Gödsling.- Styrelsen anser att utredningen överskattat möjlighe
terna att praktiskt genomföra ett stort gödslingsprogram inom småskogs-
bruket ---- .

Om gödslingen av våra skogar skall väsentligt utökas bör också gödslingens verkningar noga följas. Fortsatt forskning bör ske inom detla område.

Dikning. Länsstyrelsen finner inte skäl ifrågasätta dikningsbarheten från teknisk och ekonomisk synpunkt. Från ekologisk synpunkt finns ännu inle utrett om dikning och gödsling av våtmarker är acceptabel i den omfattning som skogsutredningen föreslår. Utvecklingen på detta område bör därför följas noga och samråd ske mellan skogsbruket och naturvården.

Främmande trädslag.--- Under förutsättning av en sträng prove-

nienskontroll synes Pinus coniorta kunna accepleras i norrländska höjdlägen där den bevisligen ger en bättre volymproduktion är svensk tall.

Att införa Pinus coniorta i stor och koncentrerad omfattning kan medföra belydande ändringar i natur- och landskapsmiljön. Länsstyrelsen anseratt contortatallens inverkan på miljön bör ytteriigare prövas innan slorskaliga inplanleringar sker.

----- Länsstyrelsen ställer sig tveksam till en alltför hög användning av

contortatall.

Prop. 1978/79:110 116

2.14 Länsstyrelsen i Västerbottens län: Allmänt. Slyrelsen ansluter

sig------ lill utredningens val av skogsproduklionsalternativ 11 som mål

för skogsbruket och finner att delta alternativ bäsl motsvarar utredningsdirektivens intentioner.

Beståndsanläggning och beslåndsvård. Beträffande de produktionshö
jande åtgärderna i alternativ II bedömer slyrelsen det särskilt angeläget
med förbätirad beståndsanläggning. För atl åstadkomma della kan ytterst
lagen tillgripas. Länsstyrelsen vill dock erinra om att en ökad plantering
också ställer krav på skogsvårdsstyrelsens plantproduklion. Under de se
naste åren har denna varil klarl otillräcklig och kan inte nå önskvärd nivå
förrän finansieringsproblemen lösts.

Gödsling.----- Styrelsen bedömer att del krävs omfattande insatser av

rådgivning och planläggning bland enskilda skogsägare för att nå redan den
gödslingsnivå, som förutsätts i alternativ I.

Dikning. Möjligheterna alt genomföra det dikningsprogram, som ingår i
alternativ 11, bedömer länsstyrelsen som myckel gynnsamma för Väster
bottens del.----

Främmande trädslag.---- Lånsslyrelsen förordar i nulägel viss för
siktighet beiräffande contortatallen men i takt med att erfarenheter vinns
från uppföljningen av de tämligen omfattande planteringar som skell under
senare år, skapas ett säkrare underlag för ställningstagande i contortafrå-
gan. Skulle de förväntningar, som ställs på contortatallen infrias, så bör
det vara möjligt att kunna realisera contortaprogrammet i alternativ 11.

2.15 Länsstyrelsen i Norrbottens län: AUmänt. Länsstyrelsen anser atl ut
redningens förslag till hög ambilionsnivå slår i god överenssiämmelse med
anförda regionalpolitiska beslut.

Länsstyrelsens samlade bedömning är atl alternativ 2 bör utgöra rikt
märke för den framtida skogspoliliken.

Kemiska bekämpningsmedel.--- Ett intensivl snabbi insatt be-

ståndsanläggningsarbele med högt antal barrplantor kan ge ökade möjligheler att manuellt reglera trädsslagsblandningen till barrträdens förmån

Gödsling.------ Skogsmarksgödsling genomförs i nulägel inom länet

inom slorskogsbruket på en nivå som molsvarar ulredningens alternativ 2 totalt Uppfattningarna om den realistiska omfatiningen inom privatskogen divergerar men under alla förhållanden torde etablerandet av ett i och för sig möjligl program komma att la avsevärd tid.

Dikning. Dikning av sumpskog ligger redan i dag på en sådan nivå alt
den i ett 20-årigt perspekliv närmar sig alternativ 2-nivå. Dikning/gödsling
av kala myrar i större omfallning kan aktualiseras i ett senare skede och
bör därmed hinna bli föremål för de naturvårdsinventeringar och forsk
ningsinsatser som bör ligga till gmnd för nyanserad användning av dessa
marker.-----

Främmande trädslag. Beträffande contortan torde det också vara realis
tiskt atl "skynda långsamt".--

2.16 Institutet för skogsförbättring: Beständsanläggning och bestånds
vård. ----- Utredningen har när del gäller effekier av förädlat frö valt att

lägga sig på en lägre nivå än vad institutets material pekar på.

Gödsling - Främmande trädslag. Den bedömda effekien av gödsling och användning av främmande trädslag är också försiktigt bedömd av utredningen.

Prop. 1978/79:110 117

2.17 Sveriges häradsallmänningsrörbund: A//m(7/ir. Skogsulredning
en förordaratt skogsbruket i vårt land bedrives i huvudsak enligt program
met med den högsta ambitionsnivån, alternativ 2. Sveriges Häradsallmän
ningsförbund vill för sin del gärna stödja denna målsättning — -.

Kemiska bekämpningsmedel.--- Problemel med bekämpning av

snythaggeangrepp på planteringar i syd- och mellansverige måste på något sätt få en tillfredsställande lösning. Beträffande lövskogstillväxten mäste kemisk bekämpning fä ske mol lövsly i barrskogsföryngringarna. Det måsle utarbetas effektiva program för hur lövinslaget skall hållas nere, på många håll är del i dag kanske det största hindret för en god beständsanläggning.

Gödsting - Dikning - Främmande trädstag. Ulredningens förslag lill gödslingsprogram förefaller realistiskt, medan vi däremot känner oss mera tveksamma inför den relativt stora satsningen på nydikningen. Contortatall är inte aktuell inom häradsallmänningarnas områden.

2.18 Skogsindustriernas samarbetsutskott: Allmänt. Ett förverkligande av
alternativ 2---- medger i ett längre perspektiv bättre utnyttjande av vå
ra industriella resurser.

Alternalivet innebär, som utredningen påpekar, en avsevärd intensifie
ring jämfört med 1970-ialets skogsbmk. 1 vissa inlägg i den pågående de
batten har det t o. m framställts såsom alltför ambitiöst. De åtgärder som
innefallas kan dock knappasl uppfattas som i och för sig orealistiska; de
lillämpas redan i stora delar av skogsbmket.

Del blir den framtida lönsamheten i skogsnäringen och de arbetstillfällen och exportinkomster som därigenom kan skapas som ytterst blir avgörande för om alternativet skall visa sig innebära en för hög ambilionsnivå. Det är Samarbeisulskotlets uppfattning att samhället har goda skäl alt salsa på en fortsatt expansiv utveckling av skogsbmkel. Investeringar i produktiva skogar kan ge myckel god utdelning i framtiden. Skogsråvaran kan utnyttjas på många säll och en successiv anpassning ske lill nya förhållanden. Alternativet erbjuder en önskvärd grad av handlingsfrihet.

Dagens ekonomiska fömtsättningar kan möjligen synas otillräckliga för ett förverkligande av alternativ 2. Men man måste i det skogspoliliska sammanhanget alltid komma ihåg alt vi här handlar med exceptionellt långsiktiga lidsperspekliv. I delta långsiktiga perspekliv bör enligt utskottets mening målsättningen vara så pass hög som utredningen anger i alternativ 2 -detta alltså trots att man kan tveka om möjlighetema att på kort sikt till alla delar sätta detta i praktisk tillämpning.

-------- Alternativ 3 kan icke av Samarbetsulskotlel accepleras som mål
sättning för svenskt skogsbmk. Samtliga produktionsalternativ fömtsätter

----- en viss förrådsminskning i början av 100-årsperioden som åtföljs av

en förrådsuppbyggnad under periodens senare del. Mol bakgrunden

av den akluella ålderssammansättningen anser vi detla vara en riktig politik. En låsning av virkesförrådet till lägsl nuvarande nivå skulle innebära en sänkning av avverkningarna under de närmaste decennierna, vilket får allvarliga konsekvenser på flera områden.

Samarbetsulskollet konstalerar att en viss ökning av gallringsandelen krävs för att upprätthålla virkesuttagen pä beräknad nivå. Kostnaden för gallring är emellerlid f. n. i runda tal dubbelt så hög per kubikmeter som vid slutavverkning. Delta är med hänsyn till skogsindustrins konkurrenskraft allvarligt. I avvaklan på att mekaniserade och mera ekonomiska metoder för gallring hinner att utvecklas måste därför undvikas att driva gäll-

Prop. 1978/79:110 118

ringskravet för långt. Skärpta bestämmelser vad gäller röjning av plant-och ungskog minskar på sikl behovet av gallring.

Kemiska bekämpningsmedel - Gödsling - Dikning. Den prakliska erfarenheten från 25 års herbicidbehandling, 15 års gödsling och flera decenniers dikningsverksamhet styrker uppfattningen atl dessa skogsvårdsätgärder inte strider mot en ansvarsfull miljövård. Mot bakgrunden härav och med hänsyn till den stora belydelse för den framtida skogsproduktionen som dessa aktiviteter har finner Samarbetsutskottet, i likhet med utredningen, alt de naturligen bör ingå i ett progressivt produktionsprogram.

-------- Samarbetsulskottet anser att dispens åler skall meddelas skogs
bruket för atl under kontrollerade former få använda DDT-preparai för
skydd mol insekisskador på skogsirädplanlor.

2.19 Svenska pappersindustriarbetareförbundet - Svenska skogsarbetare-
förbundet — Svenska träindustriarbetareförbundet: Mol bakgrund av
skogsnäringens stora samhällsekonomiska betydelse och de posiliva pro
gnoser som gjorts för skogsindustrins produkler, förordar förbunden alter
nativ 2----- . Den framtida politiken för skogsnäringen bör ha denna höga

målsättning - under fömtsättning att industrins internationella konkurrenskraft kan försvaras.

----- Då det gäller användandet av kemiska preparat i skogsbruket vill

förbunden understryka att användandet endast får ske i den mån de är ofarliga för de människor som skall handha dem. Restriktivitet på detta område leder dock inle nödvändigtvis lill sänkning av produktionen, utan i allmänhet finns manuella metoder att lillgå. Avgörande för om produktion kommer lill stånd eller valet av produktionsmetod måsle även innefatta en ekonomisk avvägning.

Med här redovisade hänsynstaganden tillstyrker förbunden de olika produktionsbefrämjande åtgärder, såsom förbättrad beständsanläggning, intensifierad plantskog- och ungskogsskötsel, förädlat skogsodlingsmaterial, gödsling, dikning m. m., som alternativ 2 innebär.

2.20 Ingenjörsvetenskapsakademien: IVA ansluter sig till utredningens förslag Alternativ 2 som uppfattas som en realistisk målsättning-------------------------------------------- .

2.21 Statskontoret: Skogen har lång produktionstid. Skogsbmkel måsle därför planeras under stor osäkerhei. Just osäkerheten om framtidsutsikterna anser skogsutredningen motivera en väl avvägd hushållning med våra skogar, som gör del möjligt att ha kvar handlingsfriheten i framtiden. Med denna utgångspunkt kan enligt statskontorets uppfattning inte några större minskningar av virkesförrådet medges. Behovet av all industrins kapacitet anpassas till råvarutillgångarna synes mot denna bakgrund vara större än vad som framgår av utredningens betänkande.

------ Osäkerheten om del föreslagna skogsproduktionsprogrammets

miljöeffekter ger anledning till viss försiktighet när produktionsmålet anges. Statskontoret anser därför att produktionsmålet bör sättas något lägre än det som föreslås av skogsutredningen.

2.22----------------------------------- Länsstyrelsen i Uppsala län: En höjning av råvaruproduktionen

inom det svenska skogsbruket till 80 miljoner m per år under 80-talet för att därigenom medge ett 90-procenligt kapacitetsutnyttjande av skogsindustrin utgör givelvis ett mycket önskvärt mål för skogspoliliken.

Prop. 1978/79:110 119

Enligt länsslyrelsens mening bör en sådan överg'ripande målsättning för
skogspolitiken inrymma bevakning av och hänsynstagande lill ekologiska
och miljömässiga frågor. Det får inle uteslutas all det realistiska målel för
svenskt skogsbruk kan ligga på en något lägre nivå.

2.23 Länsstyrelsen i Östergötlands län: Enligt länsstyrelsens mening

kan det anses tveksamt om produktionsnivån enligt alternativ 2 kan realiseras Ulan all de negativa följderna i naturmiljön blir för omfaitande.

----- De ekonomiska uppoffringarna blir för omfattande och som följd

därav kun prisel på vedråvaran blir så högt att skogsinduslrins konkurrensförmåga blir försämrad.

Ett antagande av produktionsalternaliv 2 förutsätter enligt länsslyrel
sens mening alt frågorna om gödsling, dikning m. m. ingående studeras bå
de ur ekologisk och ekonomisk synpunki innan dessa produklionsfrämjan-
de ålgärder kommer till användning i större skala.

Länsstyrelsen vill föreslå en produktionsnivå som ligger mellan utredningens alternntiv I och 2.

2.24 Länsstyrelsen i Gotlands län: Allmänt. Skogsgödsling och

skogsdikning torde- inte kunna bidra till nämnvärd ökad produktion.

Normal kvävegödsling ger ingen eller ringa effekt på Gotland. Huvuddelen
av den dikningsbara skogsmarken är dikad.

----- Länsstyrelsen anser alt den framtida produkiionen bör inriklas

mol en nivå som ligger mellan alternativ 1 och 2.

Beslåndsantåggning och beslåndsvård. Länsstyrelsen anser alt i

ett program för framtida ökad skogsproduktion måsle all krafl sättas in för att förbättra ålerväxtresuliatel. Härvid spelar bemästrandet av snytbagge-problemet en avgörande roll.

2.25 Länsstyrelsen i Blekinge län: Allmäni. Länsstyrelsen måsle---------------------------------------------------------------------

Slälla sig iveksam till möjlighelerna att nå den ytterligare höjda målsättningen i alternativ 11. Till tveksamheten bidrar synpunkter i fråga om miljövård och ekologi.

----- Skillnaderna mellan alternativen I och II ur miljösynpunkt bör

------ för Blekinges del bli obetydliga, och del finns enbart ur dessa syn
punkter knappast anledning att för länets del avstyrka en målsättning en
ligt alternativ II.

----- Försurnings- och tungmetallproblemen är------ klart kopplade

lill varandra, och del är uppenbart att dessa förhållanden måsle beaktas på

ett annal säll än hittills;- Vi bedömer del som synnerligen angeläget

att problemen snarast tas upp till behandling. Likaså är det ej klariagi vad följderna för länet blir från hydrologisk synpunkt t.ex. vad gäller vattenförsörjning, bevallningsmöjligheter, recipientuinyltjande, rekrealionsvär-den m m om utredningens förslag alternativ II genomförs.

För att man ändå långsiktigt bör salsa på den högre ambitionsnivån talar
emellerlid att skogen som en av våra få förnyelsebara råvarutillgångar
måste utnyttjas intensivt. En målsättning enligt alternativ 11 är såle
des ur allmän samhällssynpunkt synnerligen önskvärd. Då programmet av
ser en 100-årsperiod och alUså är myckel långsiktigt bör det ändå

kunna få gälla som riktmärke för skogsbruket;

Beslåndsantåggning och beslåndsvård. En lösning av snytbag-

geproblemet är--- för länets del en absolut fömtsättning för atl man

över huvud taget skall kunna undvika försämrad produktion. Insatserna i röjning och gallring måste dessutom kraftigt öka.

Prop. 1978/79:110 120

2.26 Länsstyrelsen i Hallands län: Skogsbruket är i första hand en

ekonomisk hanlering och bedömningen av fömisäiiningar, möjligheter och
villkor får utgå från detla faktum. Sett utifrån della konstaterande kan det
förefalla både rimligt och logiskt alt förorda del produkiionsalternativ som
lillför branschen mest råvara, nämligen allernaiiv 2. Della kräver emeller
lid en rad produklionsåtgärder och andra insatser lill vars möjliga och
lämpliga genomförande stor tveksamhet måste anföras, i varje fall i vissa
av de avsnitt som föreslås.-

Sett Ulifrån den övergripande målsättning som anges kan emeller
lid allernaiiv 2 kunna Ijäna som en långsiktig inrikining av del svenska
skogsbruket. Därvid bör utvecklingen inte drivas i högre takt än vad vunna
erfarenheter på skilda områden medger.

Del av ulredningen redovisade all. 3 anser länssiyrelsen orealistiskt

2.27 Två av de i ärendets slutliga handläggning deltagande tjänstemännen

(Mårtenson och Olsson) har uttalat sig för följande lydelse av länsslyrel
sens i Hallands län yttrande; Länsstyrelsen är--- inle beredd att

som mål för den svenska skogspoliliken förorda utredningens alternativ 2.

2.28 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Även om ytterligare produk
tionsalternaliv hade varit länkbara och intressanta för utredning är det
länsslyrelsens uppfattning att de tre valda alternativen kan utgöra lämpliga
utgångspunkter för en diskussion kring den framtida skogsproduktionens
omfattning.

----- Länssiyrelsenfinner emellertid att konsekvensbeskrivningar från

ekologisk synpunkt av de olika alternativen till stor del saknas och i den
mån de förekommer är mycket knapphändiga. Detta måsle betecknas som
en betydande brist-- .

-------- Utan tvivel ökas uthålligheten i skogsmarkens produktionsutnytt
jande genom en lägre intensitet. Länsstyrelsen anser därför att myckel ta
lar för atl man närmasi bör sikla på alternativ 1 möjligen med en ytteriigare
intensifiering av normala skogsvårdsåtgärder som skogsodling, röjning och
gallring och inriktning i högre grad på ett helträdsulnytljande. Därigenom
skulle man möjligen nå en volym som ligger något över vad som beräknats
i utredningen för detla alternativ.

Även sysselsättningseffekterna behandlas knapphändigt i betänkandet. Framför allt saknas en analys av vad skillnaderna i detla hänseende skulle innebära för de olika alternativen.

2.29 Länsstyrelsen i Örebro län: Allmäni. 1 sitt slutbelänkade har skogsul
redningen nu framlagt tre olika skogsbruksalternaliv och belyst sysselsätt
ningseffekterna av dessa alternaiiv. Däremot saknas nästan hell bedöm
ningar av de olika alternativens miljövårdskonsekvenser vilket länsstyrel
sen finner vara en mycket allvarlig brist hos utredningen mol bakgrund av
de långtgående förändringar av naturmiljön som tagits som förutsättningar
för det skogsvårdsprogram utredningen själv förordar. Ulredningen har
också i allt väsentligt avstått från att närmare belysa skogens växande be
tydelse som rekreationskälla och vilken påverkan delta får på den skogliga
handlingsfriheten.---

----- Länsstyrelsen kan---- ansluta sig till utredningens uppfattning

att----- beräkningsalternativ 2, bör utgöra målsättningen för den långsik-

Prop. 1978/79:110 121

liga skogspolitiken. Länsstyrelsen vill dock anföra tveksamhet mol de förutsättningar för della alternaiiv som gäller faslmarksgödslingen, myrdik-ningen och utnyttjandet av främmande trädslag. I praktiken innebär detta att länsstyrelsen förordar en utvecklingslinje som ligger mellan alternativen 1 och 2. Det hell gift- och gödslingsfria skogsbruk med stort inslag av lövträd som alternativ 3 innebär finner länsstyrelsen inte realistiskt med hänsyn till sysselsättningseffekterna både på kort och lång sikt samt med hänsyn lill atl nu använda kemiska medel bmkats sedan länge och trots omfattande undersökningar ännu inte visat sig ha någon bestående negativ inverkan på naturmiljön.

1 sammanhanget- konstaterar länsstyrelsen med tillfredsställelse

att utredningen avstått från atl i beräkningarna la med de marginalkvanli-teler som kan länkas komma från avverkningsavfall och stubbar.

Beslåndsantåggning och beslåndsvård. Enligt länsstyrelsens uppfatt
ning ligger de största möjligheterna atl på sikt öka tillväxten i den svenska
skogen i en avsevärt förbättrad skogsvård på dagens skogsmarker och med
traditionella skogsbruksmetoder .

Gödsling.----- Om ett gödslingsprogram enligt ulredningens förslag

skulle börja tillämpas är det frän miljövårdssynpunkt nödvändigi att ett nät av ogödslade referensområden läggs ut i hela landet.

Dikning. Länsstyrelsen kan beträffande dikning av sumpskogarna anslu
ta sig till utredningens förslag, men finner den föreslagna satsningen på
dikning och gödsling av rena myrmarker alltför omfattande för att vara en
realistisk förutsättning.-

Främmande irädstag. Förslaget till användning av främmande trädslag

berör visserligen inte direkl Örebro län men länsstyrelsen anser att

utredningen här drar förhastade slutsatser och skapar förväntningar kring contortatallen som kan bli svåra atl uppfylla.

2.30 Länsstyrelsen i Västmanlands län: Del är länsslyrelsens upp
fattning, att man inom skogsbruket måste utnyttja lillgängliga möjligheter

alt höja skogsproduktionen--- . Landels skogsindustri behöver mycket

virke både nu och i framtiden. Man kan därför ej inom skogsbruket från tid lill unnan välja atl salsa sina resurser på den ena eller den andra åtgärds-gmppen. Det långsiktiga arbetet för alt höja skogsproduktionen måste ständigt pågå med jämn och hög intensitet oavsett konjunkturens förändringar. Mun kan däremot låta växlande ekonomiska förutsättningar inverku på omfatiningen av de åtgärder som har effekt på kort sikt.

-------- Skogsutredningen har ej särskilt behandlat den inverkan på na
turmiljön som avancerade avverkningsmeloder, gödsling, omfattande
skogsdikningar eller införande av främmande trädslag kan betyda för upp
levelsen av nutur och miljö. Länsstyrelsen anser, att det hade varit

myckel värdefullt, om utredningen - iiots de uppenbara svårighelerna som ligger i ämnel - hade ägnat mer ulrymme ål alt belysa delta problemkomplex.

-------- Del blir - enligt länsstyrelsens bedömning - fullt möjligt att suc
cessivi reglera dessa skogsbrukets ålgärder för all höja produktionen, om
hänsyn lill natur och miljö ikulle kräva detta.

Länsstyrelsen bedömer, att det skall bli möjligt att i stort sett och på lång sikl genomföra de skogsproduktionshöjande åtgärder som utredningen föreslagit. Länsstyrelsen förutsätter emellerlid, alt klara former för samråd och information skapas mellan skogsägare och berörda myndigheter.

Prop. 1978/79:110 122

----- Slyrelsen anser sig---- ej bunden alt förorda någotdera av de

ire redovisade alternativen.-

Länsstyrelsen finner, atl svenskt skogsbmk bör arbeta i den riktning
som produktionsalternaliv 2 anger.

Alternativ 3----- har av ulredningen ansetts vara helt oacceptabelt

Länssiyrelsen inslämmer i denna bedömning.

2.31 Två av de i länsstyrelsens i Västmanlands län slutliga handläggning deltagande tjänstemännen (Wahlgren och Hägg) anmälde avvikande mening och anför: Sålunda har inte klargjorts vilka konsekvenser de i alternativei 2 angivna förslagen lill omfattande dikningar, gödslingar, införande av främmande trädslag och en mer märkbar övergång lill barrvirkesproduktion får från miljövårdssynpunki. Med hänsyn härtill finner vi del för närvarande olämpligi att ta ställning till genomförande av ett sådant intensifierat skogsbruk som redovisas i alternativ 2 .

2.32 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: För länsstyrelsen framslår utredningens skogsproduktionsprogram 2 som i och för sig angelägel ur

sysselsättningssynpunkt. Trots detta vill länsstyrelsen inte utan vidare an
sluta sig till programmel med hänsyn till alt det innebär relativt långtgåen
de ingrepp i naturen.-- De långsiktiga ekologiska konsekvenserna av

dessa åtgärder är enligt länsstyrelsens mening inte tillräckligt uiredda för att läggas till grund för ett skogsbruksprogram. Utan närmare undersökningar kan länsstyrelsen inte heller tillstyrka ett progiam som eventuellt kan skapa konflikter mellan skogsbruket och den allmänna opinionen.

Länsstyrelsen vill betona att del i Kopparbergs län finns stora brister

och eftersläpningar i dagens skogsbruk. I det perspektivet framstår

del som mer angeläget för närvarande att ytterligare öka insatserna inom det området.

2.33 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Allmänt. Länsstyrelsen tillstyr
ker den del av alternativ 2 som avser ökade ambitioner vid beståndsanlägg
ningarna. ----

Gödsling. Beträffande den i alternativ 2 föreslagna utökningen av skogsgödslingarna tillstyrker länsstyrelsen i princip dessa, men anser att man tillsvidare bör avvakta med en kraftigare utökning till dess eventuella negaliva sidoeffekter på miljön vid omfattande gödsling har ytteriigare utretts.

Dikning. En ökning av dikningarna av sumpskog och myr för skogspro
duktion bör kunna ske i enlighet med utredningens altemativ 2. Länssty
relsen vill dock ifrågasätta om den föreslagna takten i dikningarna är prak
tiskt realiserbar.---- Myrdikningarna bör dock ej ske förrän översiktli
ga planer upprättats för vilka områden som i första hand bör dikas och vil
ka som från miljösynpunkt bör sparas.

Främmande trädslag.----- Länsstyrelsen anser den föreslagna inplan-
teringstakten vara högre än som maximalt kan accepteras från olika syn
punkter, bl a med tanke på de kvalitetsaspekter och den inriktning mot såg-
timmerproduktion som länsstyrelsen förordat.

2.34 Delegationen för glesbygdsfrågor: Skogsbmket ger för många

människor i glesbygdsområdena de enda sysselsättningsmöjligheterna eller del nödvändiga komplementet till annan sysselsättning. Mot denna bakgrund är det från glesbygdernas synpunkt mycket som lalar för alterna-

Prop. 1978/79:110 123

tiv 2. Delegationen är dock icke beredd att oreserverat ansluta sig lill detta
ullernativ. Hänsyn måste tas inte enbart till sysselsättningen ulan även lill
hur miljön påverkas m. m.-

2.35 Hushållningssällskapens förbund: AUmänl. Förbundet konslalerar.
att alternativ 2 innesluter ett skogsbruk på mycket hög ambitionsnivå.
Mycket talar för att målsättningen för svenskt skogsbruk bör vara i över
ensstämmelse härmed icke minst av den anledningen all alternalivet tryg
gar sysselsättningen och ger ekonomisk tillväxt, utan att skogsindustrin
skulle behöva byggas ul.- Ifrågasättas kan emellertid om del verkli
gen är möjligt att förverkliga programmel inte minst med hänsyn till olika
biologiska fakiorer--- .

Dikning. Del torde vara möjligt atl öka insatserna vad gäller dikning av sumpskog i enlighet med utredningens förslag. 1 många fall torde redan rensning av befintliga dikessystem ge avsedd effekt.

Förbundet avvisar dikning (och gödsling) av myrmark i den ulsiräckning utredningen förordat. Äv såväl produkiionsekonomiska som miljömässiga skäl bör dikning av myrar komma i fråga i siörre skala, först när möjliga produktionshöjande åtgärder på fast mark och i sumpskog blivii utförda.

2.36 Skogssällskapet: Allmänt. Virkesproduktionen bör ökas och förbätt
ras genom dikning, gödsling och växtförädling. Råvaran måste tillvarala
gas så fullständigt som möjligt. För dagen bedöms framlidens virkespro
duktion böra inriktas på våra inhemska barrträd. I den mån ulländska
trädslag införes bör detta ske inom planmässiga skogsbruk hos industri
företag som vid misslyckande kan avbryta produkiionen och lillvaralaga
virket utan bestående skada. Okontrollerad spridning bör ej tillålas.

Beständsanläggning och beståndsvård. I det skogspolitiska program

som antages--- måste klart utsägas atl föryngringsytorna skall besko-

gas på ett tillfredsställande sätt. Välslutna ungskogar med en biologiskt väl
anpassad lövträdsinblandning måste bli riktpunkt för den framtida skogs
vården. ----

2.37 Svenska kommunförbundet: Allmänt. Styrelsen är tveksam till det fö
reslagna höga produktionsprogrammet enligt alternativ 2. En modi
fiering av alternativ 2 skulle innebära en något högre produktion än idag.
dvs produkiionen blir ett mellanting mellan alternativ 1 och alternativ 2.
Omfattningen och innebörden av de åtgärder som vidlas för alt man skall
nå avsedd årlig avverkning får enligt styrelsen inte stå i slrid med kraven
på ett ekologiskt anpassat skogsbmk, där hänsyn tas lill naturvårdens och
friluftslivets intressen. Nivån för den årliga avverkningen måste väljas så,
att en hög sysselsättning tryggas utan all skogsbrukel inkräktar på miljö
vårdens intressen.

-------- Styrelsen anser att utredningen borde ha utrett de olika alternati
vens miljöeffekter ingående och presenterat ett mera realistiskt nalur-
vårdsalternativ än alternativ 3.

Kemiska bekämpningsmedel - Gödsling - Dikning - Främmande trädslag. Det är högst osäkert om kemiska bekämpningsmedel kommer att

kunna utvecklas och användas så som alternalivet förutsätter.

Vidare anser styrelsen att påverkan på miljön av gödsling och dikning måste prövas ingående, innan sådana ålgärder får komma till användning i större skala. Inplanteringen av främmande trädslag måste ske med stor försiktighet.

Prop. 1978/79:110 124

2.38 Koopertiva förbundet: KF vill framhålla alt det på längre sikt

kan vura svårt atl förverkliga ett ambiliösl skogsproduklionsprogram av främsi ekonomiska och ekologiska skäl.

Enligt KF;s uppfattning bör samhällets ålgärder inriktas på en fortsatt
gynnsam utveckling av skogsbruket. Investeringar i produktiva skogar kan
ge mycket god utdelning i framliden. KF befarar emellertid atl den inrikt
ning som alternativ 2 innebär kan komma all kräva så belydande kostnader
och åtgärder att dessa inte kan inrymmas under de belingelser som skogs
industrin sannolikt har au förvänta.----------------- Vidare måste kraven från miljö
synpunkt och de ekologiska aspekterna beaktas. KF vill därför framhålla
att alternativ 2 innebär en alltför hög ambitionsnivå.

2.39 Dalby Norra skogsägareförening u.p. a.: Avverkningsallernaliv I förordas men med en något högre ambitionsnivå avseende beständsanläggning, dikning samt övrig marktillståndsförbältring än vad utredningen avser med alternativet.

2.40 Hovrätten för nedre Norrland:- Hovrätten släller sig iveksam

lill om del i dagsläget är realistiskt atl räkna med användning av kemiska bekämpningsmedel, skogsgödsling, dikning, inplanlering av främmande Irädslag och andra produklionsfrämjande åtgärder i sådan omfattning som erfordras för att förverkliga det av skogsutredningen förordade, såsom alternativ 2 betecknade skogsproduktionsprogrammet. Redan ett förverkligande av alternativ 1 torde komma alt kräva betydande ansträngningar. Enligt hovrättens mening synes sistnämnda alternativ uigöra en mer realistisk grundval för ulformningen av den framlida skogspoliliken och de styrmedel som erfordras. Med hänsyn till angelägenhelen av att bevara den framtida handlingsfriheten är det vidare rimligt att inte i stort selt enbart salsa på en hög volymproduktion utan även för framtiden säkerslälla behovet av kvalitativt godtagbart sågtimmer.

2.41 Fortifikationsförvaltningen: Av de tre redovisade skogsproduktionsprogrammen ansluler sig förvaltningen lill alternativ I. Någon högre ambitionsnivå bedöms ej kunna uppnås med hänsyn till den militära verksamheten och till förväntad utökning av militärt slitage inom befintliga markområden.

2.42 Stiftsnämnden i Strängnäs: Beiräffande ulredningens tre olika program vill stiftsnämnden förorda alternativ I.

-------- tet föreslagna siarka ianspråktagande av myrmarker genom dik
ning och den markanta ökningen av skogsmarksgödslingen förefaller både
ur ekonomisk och ur naturvårdssypunkt omotiverat.

2.43 Stiftsnämnden i Härnösand: Sliftsnämnden förespråkar de produk
tionsprogram som beskriver ett skogsbruk som liknar det vi haft under se
nare år.-----

2.44 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Länsstyrelsen ifrågasätter om en
så markant kursomläggning av skogspoliliken som utredningen föresprå
kar (alternativ 2) är realistisk.

Från nalurvårdssynpunkl synes alternativ 2 vara oacceptabelt emedan det skulle gå ul över mångformigheten och bioloprikedomen i den svenska skogen, vilket skulle medföra drastiska förändringar av landskapets karak-

Prop. 1978/79:110 125

tär och ha långl gående konsekvenser för faunan, floran och del rörliga friluftslivet. Alternativet skulle i stor utsträckning innebära ett hot mot vät-markerna framförallt i södra och mellersta Sverige, där avkastningen kan antas bli högre med hänsyn till de klimatiska fömlsätlnirigarna.

Mot bakgrund av ovanstående synpunkter anser länsstyrelsen alt ulredningens alternativ 1 bör ligga till grund för den framlida skogspolitiken.

2.45----------------------------------- Länsstyrelsen i Kalmar län: Länsstyrelsen vill ifrågasätta om

allernaiiv 2 bygger på en realislisk grund. Länssiyrelsen har funnil

all allemalivei 1 i nulägel bäsl molsvarar vad som lorde vara förenligl med
samhällsnyttan. 1 ell längre perspektiv bör man dock diskutera möjlighe
lerna atl närma sig alternativ 2. Ett skogsbruk som närmar sig alter
nativ 2 förutsätter atl ett omfattande inventerings- och utredningsarbete
baserade på ekologiska gmnder försl föreligger.

2.46 Fem av länsstyrelsens i Kalmar län ordinarie ledamöter (Chrislersson, Johansson. Kronblad, Nilsson och Schuliz) samt en suppleant (Jonsson) reserverar sig mot länsslyrelsens uttalande för alternativ 1 till förmån för alternativ 2.

2.47 Lantbrukarnas riksförbund - Sveriges skogsägareföreningars riksförbund: Allmänt. Den avverkningsnivå som utredningen redovisal för alternativ 2 anser vi för hög under de första perioderna. Den kommer alt

leda till alltför kraftiga sänkningar av virkesförrad en.

----- Det program som redovisas i alternativ 3 kan enligt vår mening

inte accepteras.

Vi är i princip beredda alt acceplera del skogsvårdsprogram som redovisas i altemativ 2.

För atl målel skall kunna nås krävs- att skogsbruket har bättre lill
gång till skogsodlingsmaterial av god kvalitet. Vidare måste man kunna an
vända rationella metoder både vid beständsanläggning och lövbekämp
ning. Det förutsätter bl a att DDT och fenoxisyror eller motsvarande medel
får användus samt atl skogsmarksgödsling och dikning betraktas som nor
mala inslag i skogsdriften.

Vi kan inle acceptera det i alternativ 2 redovisade avverkningsprogrammet.

För privatskogsbruket är en jämn och hög produktion av grovt barrvirke
av god kvalitet ett primärt mäl. Vi anser att del föreslagna programmet för
privaiskogsbrukei får konsekvenser för förråds- och dimensionsuiveck-
iingen som klarl slrider mol della mål och därför inte kan accepleras. För
flertalet enskilda skogsägare måsle den föreslagna, kraftiga förrådssänk
ningen upplevas som orimlig.

Avverkningsprogrammet förutsätter atl vi får en gallringsandel som är
klart högre än under den senasle 10-årsperioden. Möjligheterna alt uppnå
så hög andel måsle betraktas som små, med tanke på den ogynnsamma
kostnadsutvecklingen vid gallringsavverkning.

Vår slutsals blir alt del föreslagna avverkningsprogrammel inle får till-
lämpas i prakiiken. I försia hand innebär detla atl virkesuliagen under de
förstu perioderna måste sänkas i förhållande till ulredningens nivå. Om det
skisserade skogsvårdsprogrammel inle genomförs i sina huvuddrag - eller
om ålgärderna förskjuls framåt i tiden - måste uttagen minskas ytterliga
re. -----

Prop. 1978/79:110 126

-------- För atl få rimlig lönsamhet i skogsbmkel krävs en ökad avsätt
ning av lövvirke. Vi anser alt statliga ålgärder behövs för all öka lövvirkes-
användningen. --- Om lövvirkesavverkningen inte kan genomföras i

planerad omfattning, måste en ytterligare revidering av avverkningsprogrammet göras.

Gödsling - Dikning. Vi hyser------ tveksamhet närdet gäller möjlighe
terna atl genomföra de föreslagna programmen för skogsgödsling och dik
ning. Särskilt antagandena om den ökade myrmarksdikningen finner vi för
vissa delar av landet alltför optimistiska. Vi delar utredningens ambilioner,
men konslalerar atl för atl målet skall kunna nås krävs en myckel god !ön-
samhet i skogsbruket.

2.48 Svenska jägareförbundet: Allmänt. Generellt kan sägas alt utredningen - i och med att den rekommenderat alternativ 2 - inle synes ha tagit någon nämnvärd hänsyn till de senasle årens hårda miljödebatt. Ett allmänt ointresse för ekologiska sammanhang kännetecknar skrivningen. Man berör inte på något sätt att effekten på landskapet blir annorlunda vid en realisering av de olika alternativen. De effekter i detta avseende, som ett strikt genomförande av alternativ 2 kommer att få, är enligt jägareförbundets mening såväl utomordentligt genomgripande som svåröverskådliga. Begreppen viltvård eller faunavård förekommer inte i lexlen. knappast

heller viltskador.----

Svenska jägareförbundet finner det svårförståeligt alt ulredningen helhjärtat satsat på ett skogsproduktionsprogram, som dels är dyrbart och kräver långsiktigt goda konjunkturer för all kunna genomföras, dels också måste leda till många impopulära och ekologiskt orikliga ingrepp i miljön.

----- Enligt jägareförbundets mening har skogsbruket under de senaste

åren visal tendenser att uivecklas i en för faunan mera gynnsam riktning.
Mot bakgrund av dessa erfarenheter finner jägareförbundet atl en målsätt
ning anpassad till ulredningens alternativ 1 skulle fotas såväl på en totalt
sett säkrare som ekologiskt riktigare grund och dessutom medge erforder
liga hänsynstaganden till en art- och individrik skogsfauna .

Beslåndsantåggning och beståndsvård. Den starkt minskade lövin
blandningen i skogsbestånden, som alternativ 2 förutsätter, kommer att re
dan vid beståndsanläggningen kräva en mycket kraftig bekämpning av
lövträdsgrupper och lövuppslag i plantbestånden. Detta kan förutsägas få
en starkt negaliv effekt på såväl vilifaunan som på ett varierande fågelliv i
skogsmarkerna.---

Gödsling.-------- Med det nu föreslagna omfattande skogsodlingspro
grammet torde- gödsling, bl a av på dikade myrmarker anlagda be
stånd, atl komma ifråga för att ge dessa bestånd en god start. Viltskadorna
torde i sådana sammanhang komma all kunna bli förödande och icke lole-
rabla.

Dikning.----- Kanlzonerna mot våtmarkerna är för skogsfaunan en av

de värdefullaste naturtyper som finns. Del dikningsprogram som alternativ 2 förutsätter kommer att minska tillgången på dessa biotoper i utomordentligt hög grad, vilket kommeratt medverka till en svår utarmning av faunan.

Främmande trädslag.------ Den stora satsningen på contorla är sär
skilt äventyrlig med lanke på den tämligen okända risken för viltskador.

2.49 Fältbiologerna:/l//wrt/.--- De program utredningen förordat till
fredsställer i högre grad skogsinduslrins intressen än samhällsintressen.

Prop. 1978/79:110 127

Av ovan anförda skäl anser Fältbiologerna att avverkningsnivån i skogsproduktionsprogrammet kan ställas lägre än det utredningen föreslagit, vi förordar istället en avverkning i nivå med altemativ 1, cirka 70 msk, men atl denna volym las fram genom ett miljövänligare och mera kvalitetsinrik-tat program.

Beständsanläggning och beståndsvård. Fältbiologerna finner det motiverat att ambitionen när det gäller beståndsanläggning höjs. Man bör tillse att plantmaterial av tillräcklig kvalitet och högre ålder än hittills används. Planteringarna bör i högre utsträckning markberedas och markberedningen måste anpassas lokalt.

Del är angeläget att de eftersatta ungskogsröjningarna kommer att skö
tas bättre framledes.- Röjningarna får ej i alltför hög grad inriktas på

atl eliminera lövträd.

En ökad andel av gallring i virkesuttaget måste eftersträvas, bl a för att
ge en bättre virkesråvara till industrin. Kalhyggenas storlek måste begrän
sas. En regionvis övre gräns för kalhyggesstorieken skulle kunna fastslås i
Skogsvårdslagen.--

Kemiska bekämpningsmedel.- Fältbiologerna tar----- avstånd

från användningen av herbicider inom skogsbmket. Förbudet mot

DDT måste kvarstå.--- Utvecklingen av alternativa metoder måste in
tensifieras.

Gödsling.------- En ingående analys av direkia miljöeffekter och lång
siktiga förändringar i markkemi är nödvändig innan en ökning av göds
lingsintensiteten kan tillåtas. Fältbiologerna ser det inte försvarbart

att fortsätta gödslingen med hänsyn till miljöriskerna .

Dikning.------ I avvaktan på naturvårdsverkets våtmarksinventering

bör ingen sumpskog dikas. Möjligen kan efter inventeringen, då sumpskogsarealer betydelsefulla för nalurvården undantagits, en initialgödsling på den då dikade sumpskogen vara befogad.

Fältbiologerna kräver ett stopp för vidare dikning av myrmarker och
därmed också gödsling på myrmark. Resultaten av naturvårdsverkets in
ventering måste vara klara innan man kan fastslå vilka myrar som ska di
kas eller bevaras.--

Främmande trädslag. De försöksodlingar av Pinus contorta, som gjorts
på några provytor, dock ej fullt en generation är ett alltför osäkert underlag
för att tillåta plantering i stor skala.

-------- Fältbiologerna hyser principiellt samma betänkligheter mot gra
nen i Skåne som mol contortatallen eller andra främmande trädslag.

2.50 Svenska kyrkans församlings-och pastoratsförbund: Del är inte

möjligt att bortse från de mycket kraftiga ingrepp i den nuvarande miljön och de rådande ekologiska förhållandena ett accepterande av det intensifierade skogsbruk som alternativ 2 skulle innebära. Det förefaller tveksamt om de svenska pastoraten och skogsägande församlingarna är beredda att ge sysselsältningspoliliska och regionalpolitiska frågor sådan dignitet alt dessa frågor hell skulle överskugga de för kommande generationer så viktiga värden, som ett bibehållande av de hiltills gällande ekologiska och miljömässiga förhållandena ulgör. Ur denna synpunkt synes alternativ 1 eller ell mellanting mellan alternativ 1 och 3 vara mer acceptabelt.

2.51 Hälsofrämjandet: Det är enligi HF:s uppfattning uppenbarl atl

man lar stora ekologiska risker om man ensidigt satsar på modern skogs
drift ----- .

Prop. 1978/79:110 128

Hälsofrämjandet vill----- uttala sig för alternativ 3, då vi anser att det
la ur ekologisk och miljösynpunkt är vida överlägset de två andra alternati
ven ---- .

2.52------------------------------- Riksrevisionsverket: Utredningens konstruktion och val av skogspro
duktionsprogram har till stor del styrts av en önskan att nå ett bätire kapa-
cilelsulnylljunde i industrin.--- Eftersom en betydande del av indu
strin arbeiar på export, lorde det vara nödvändigt att låta valet av skogs
produklionsprogram även påverkas av en bedömning av den svenska
skogsinduslrins framlida konkurrensmöjligheter.

-------- Del finns------- anledning anta att ett genomförande av ulred
ningens förslag i dess helhet kommer atl få betydande konsekvenser för
miljön och för möjlighelerna att använda skogsmarken för rekreationsän
damål. ---- Mot denna bakgrund anser RRV att del finns behov av en

mer ingående karlläggning av utredningsförslagens konsekvenser i dessa avseenden, innan förslagen genomförs i den omfattning som utredningen angeti.

2.53 Rektorsämbetet vid Uppsala universitet: Utredningen har inte belyst miljöeffekterna av de olika alternativa skogsbmksutformningar som diskuteras.

2.54 Rektorsämbetet vid Lunds universitet:--- De föreslagna skogsbruksåtgärderna i Alt 2 vrider långsamt även skogsbruket mot en

negativ energibalans.-

2.55 Rektorsämbetet vid Umeå universitet: Vi delar inte utredarnas uppfattning all alternativ 2 är realistiskt eller rekommendabelt, och vi anser ej heller att något av de andra alternativen utan vidare kan godkännas såsom underlag för en proposition om skogspolitiken.

2.56 Statens naturvårdsverk: Allmänt. Utredningen borde ha presenterat ell vägledande avsnitt om vilka konkreta insatser på forskning och teknik som skulle krävas för att kunna genomföra det föreslagna programmet. Härigenom skulle även bättre underlag ha erhållits för val av altemativa program som hade varit både bätire anpassade till övriga samhällsintressen och lill nu befintlig vetenskap.

Av de tre skogsproduktionsprogram som presenieras rekommenderar ulredningen alternativ 2.

Därvid förutsätts att detta allernaiiv får vissa miljömässiga effekter som
dock anses kunna bemästras med gällande bestämmelser för bekämpnings
medel och gödselmedel och den allmänna hänsynsregeln i SVL.

Naturvårdsverket delar inte denna uppfattning. De åberopade skydds-
och hänsynsreglerna är anpassade till hittillsvarande skogsbruk. Deras ef
fekt vid en avsevärt mer ambitiös virkesproduktion kan inte bedömas utan
särskilda studier--- . Nalurvårdsverkel ansluter sig inte i alla avseen
den lill något av alternativen.

Verket anser alt det är en gmndförutsätlning för ett ekologiskt synsätt på skogsbruket atl se till att vardagslandskapet i skogen erbjuder tillräckligt varierande och allsidiga miljöer för att människan, djur och växter skall trivas. Del föreligger uppenbar risk för att det av utredningen förordade programalternativel 2 inte stämmer med denna förutsättning,

all, i den mån skogspoliliken likväl skulle inriklas enligt alternativ 2,

Prop. 1978/79:110 129

skogsbruket åläggs ansvarei och kosinaderna för forskning, försöksverk
samhet och tillfredsställande kontrollprogram för att i tid förhindra skade
verkningar på andra samhällsintressen.

Beslåndsantåggning och beslåndsvård - Kemiska bekämpningsmedel
- Gödsting - Dikning - Främmande Irädstag. I avvaktan på ökade kun
skaper anser verket all målsättningen beiräffande föryngringsprogrammel
sedd mol bakgrunden av redan nu föreliggande svårigheler är alltför ambi
tiös ---- ,

att ändringar i floran och kraftigt minskad slyvegetation kommer att
t. ex. försämra livsvillkoren för djurlivet. ,

att beräknade produktionsökningar blir så kostnadskrävande atl ett där
vid nödvändigt bidragssystem mäste övervägas samhällsekonomiskt i
vidaste mening--- .

-------- Beslut om storskalig inplanlering av främmande trädslag bör före
gås av samråd med naturvårdsmyndigheterna.

-------- Naturvårdsverket ifrågasätter om hyggesplöjning inte bör be
gränsas under en period tills långvarigare erfarenhet vunnits av redan ut
förda hyggesplöjningar.

Gödsling bör undvikas nära inpå bebyggelse.

----- Konsekvenserna av dikning och gödsling av myrmark undersöks

f.n. med medel från veiket. Även konsekvenserna av sumpskogsdikning
borde undersökas på liknande sätt.

2.57------------------------------------ Statens planverk: Allmänt. Enligt planverkets uppfattning

medför alternativ 2 risker för omfattande miljöpåverkan vilket inle belyses
i utredningen.---

Enligt planverket är de olika skogsproduktionsprogrammens effekter för andra intressen och konsekvenserna i miljövårdshänseende alltför brislfäl-ligi belysta för all ge underlag för en samlad bedömning av en framtida skogspolitik.

Med lanke på de konflikter som förekommer i dagens skogsbruk anser planverket att del är tveksamt om ett skogsbruk enligt alternativ 2 går atl förena med de förutsättningar som enligt verkei bör gälla för skogsmarkens användning.

Beslåndsantåggning och beslåndsvård. Planverkel vill påtala att

framlida energipolitiska ställningstaganden kan innebära alt andra

Irädslag, 1. ex. björk kan bli akluella.

2.58 Länsstyrelsen i Stockholms län. Vad gäller valel av alternativ delar
länsstyrelsen i princip ulredningens uppfattning om värdet av en hög pro
duktion. Inom vissa delar av Stockholms län kan en inriktning av skogs
bruket i enlighel med intentionerna i alternativ 2 vara lämplig. För andra

delar av länet måste dock-- andra samhällsinlressen väga mycket

tungt.-----

2.59-------------------------------- Två av ledamöterna i länsstyrelsen i Stockholms län (Nilsson och Sö
derström) anför i reservation; Länsstyrelsen anser därför atl inget

av de framlagda alternativen är tillfredsställande. En förnyad utredning
bör göras för att vidareulveckla och modifiera alternativ 3 med särskilt be
aktande av ovan anförda synpunkier.

Frågan om skogsvården är ceniral och ulredningen bör lägga fram alternativa förslag lill mer verkningsfulla styrmedel än de föreslagna.

9 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 110

Prop. 1978/79:110 130

2.60 En av ledamöterna i länsstyrelsen i Stockholms län (Jacobson) anser i reservalion utt länsstyrelsens ovan återgivna uttalande skall ha följande lydelse; "För Stockholms län måste dock, med hänvisning lill vad ovan sagts, andra samhällsintressen väga lungl. ..."

2.61 Länsstyrelsen i Jönköpings län: Länsstyrelsen tar---- inte

odelat ställning för ett vissl alternativ bland de föreslagna programmen.
------ Råvarusituationen visar dock alt man måste få till stånd en väsent
ligt ökad produktion inom skogsbrukel. Intensiteten måste höjas inom
många områden och länsstyrelsen vill för sin del särskilt betona vikten av
bättre skötsel av plant- och ungskogarna.

Beslåndsunläggning och beslåndsvård.-- För atl röjningen verkli
gen skall komma till utförande i erforderlig omfattning krävs stimulans av
typen bidrag, rådgivning osv. men även den av utredningen föreslagna röj
ningsplikten synes nödvändig att införa.

----- Då länsstyrelsen nu förordar en ökad röjning så avses därmed i

första hand ökad mekanisk röjning.

Dikning. Länsstyrelsen barden principiella uppfattningen att det sanno
likt är möjligt atl för skilda ändamål utnyttja en stor del av länets myrmar
ker utan alt för den skull spoliera för naturvården betydelsefulla områden.
En fömlsättning är emellertid atl en noggrann invenlering genomförs innan
omfaitande förändringar påbörjas.

2.62 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Allmänt. Länsstyrelsen anser att ut
redningen borde ha innehållit en närmare analys av konsekvenserna i mil
jövårdshänseende av de alternativa produktions- och avverkningsprogram
som utarbetats. Genom alt utredningsdirektiven i detta avseende inte har
beaktats tillräckligt, saknas väsentligt underlagsmaterial som är nödvän
digt för att kunna la ställning till de alternativa programmen.

Det från skogsproduktionssynpunkt mest ambitiösa produktionsprogrammet, alternativ 2, är enligt utredningen mest gynnsamt ur sysselsättningssynpunkt För alternativ 3 saknas anmärkningsvärt nog en beräkning av sysselsätiningseffekierna. Med hänsyn till det faktum att sysselsättningen totalt inom skogsnäringen utgör en allt mindre del av de totalt sysselsatta, bör inte eventuella skillnader mellan alternativen övervärderas enligt länsstyrelsens uppfattning. Sannolikt kommer helt andra faktorer än produktionsvolymens storlek att ha den största betydelsen för sysselsättningen i skogsnäringen.

Länsstyrelsen anser-- att så väsentliga delar saknas i utredningens

analys av de olika produklionsprogrammen, atl det inte nu är möjligt att omsätta de skogspolitiska målen i ett bestämt produktionsprogram.

Beständsanläggning och beståndsvård. Av avgörande betydelse för att
uppnå en hög volymproduktion är att befintliga skogar sköts på ett till
fredsställande sätt. Enligt länsstyrelsens uppfattning bör därför sådana ål
gärder som beständsanläggning efter avverkning, röjning och gallring prio
rileras före t.ex. omfattande nydikning eller införande av nya trädslag i
stor skala.----

Gödsling.----- Osäkerheten är----- stor beträffande vilka effekter

myr- och fastmarksgödsling i stor skala kan få på vattendragen och på
växt- och djurlivet på lite längre sikt.

Dikning.-------- I Kronobergs län befaras--- att den föreslagna öka
de dikningsverksamheten kan ytteriigare förvärra försurningen av vatten
dragen, speciellt i länets väsira del, där försurningen redan är svår samti
digt som våtmarker upptar en stor andel av landarealen.

Prop. 1978/79:110 131

2.63------------------------------------------- Länsstyrelsen i Kristianstads län: Länsstyrelsen vill

framhålla alt de tre alternativ som utredningen beräknat inle kan anses vara alternativ i egentlig mening. Ändra kombinationer av de ur produktionssynpunkt positiva och negaliva faktorerna kan sannolikt bli mera akluella.

----- Länsstyrelsen----- vill framhålla risken av att basera industri

på stora tänkta produktionsökningar i skogsbruket. Alternativ 2 har inte den kraklären all del kan godtas som med stor sannolikhet genomförbart. Det främsta skälet härtill är att det kommer i konflikt med andra allmänna

intressen---- med kommunala markanvändningsplaner och även med

markägarnas egna intressen. Dessa konflikter medför att det finns stora
risker för att ett skogsbruk enligt alternativ 2 aldrig kan genomföras på hela
den areal utredningen tänkt sig.

2.64 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Allmänt. Länsstyrelsen delar utred
ningens uppfattning att utgångspunkten bör vara att skogsmarken skall ut
nyttjas på från samhällets synpunkt bästa sätt. Länsstyrelsen anser det
också viktigt all en skogspolilik utformas så att möjligheter skapas för en
långsiktig hög produktion i skogsindustrin.

Länsstyrelsen anser därför att det är fel att såsom utredarna gör koppla skogspolitikens mål till ett beräkningsallernativ som anger en viss bestämd produktionsvolym.

Kemiska bekämpningsmedel.--- Länsstyrelsen vill starkt betona be
hovet av att metoder utarbetas som möjliggör en effektiv bekämpning av
snytbaggen. Länsstyrelsen är inte främmande för tanken att ge skogsbru
ket en temporär dispens för DDT-behandling av plantor under ett visst an
tal år, för all ge skogsbruket möjlighet att finna andra medel eller metoder
att motverka snylbaggeskadorna.

Det är angelägel att forskningen kring dessa preparat fortsätter och att de uppnådda resultaten förs ut till allmän kännedom på ett för allmänheten begripligt sätl.

Gödsling. Länsstyrelsen föreställer sig alt en gödslingsinsals av den omfattning som förutsätts i alternativ 2 skulle innebära ett så omfattande och besvärligt organisationsarbete att det är tveksamt om resultatet i form av ökad tillväxt motsvarar arbetsinsatsen.

I likhet med vad som sagts om användningen av kemiska bekämpningsmedel bör även miljöeffekterna av skogsgödslingen utforskas ytterligare innan ålgärder sätts in på bred front.

Dikning. Visserligen har Älvsborgs län genom sin i jämförelse med landet i övrigt höga årsnederbörd stora arealer försumpade marker av olika slag, men länsstyrelsen vill ändå ifrågasätta om en dikningsverksamhet av den storleksordning det skulle bli fråga om är försvarbar med hänsyn till miljöeffekter och annat.

I varje fall är det angelägel, atl forskningen ges möjligheler all grundligi undersöka vilka effekier i olika avseenden ett så omfattande dikningsprogram kan föra med sig innan verksamheien ges full omfattning.

2.65 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Allmänt. Länsstyrelsen finner det mo
tiverat atl de närings- och sysselsättningspolitiska konsekvenserna av de
olika produktionsalternativen utreds mer ingående. Därvid bör sysselsätt
ningen i förädlingsleden särskilt beaktas.

----- Brislen på konsekvensanalyser av skilda slag gör del omöjligl atl

la siällning till något bestämt kvantitativt mått på virkesuttaget Alternati-

Prop. 1978/79:110 132

vet 2 innebär sannolikt så stora påfrestningar på konkurrerande inlressen atl del svårligen kan genomföras.

Dikning. Innan siörre utdikningar påbörjas bör naturvårdsverkels våtmarksinvenlering avvaklas och vattenbalansanalyser genomföras.

2.66 Länsstyrelsen i Värmlands län: De redovisade beräkningsresultaten

framslår----- som mycket allvarliga ur värmländsk synvinkel. Minskade

avverkningar kan leda lill minskad sysselsättning i länels skogsbruk och skogsindustri.

Mol bakgrund av de anförda förhållandena framstår det som synnerligen angelägel med en hög ambilionsnivå för skogsvården. Skogsmarkens produktionsförmåga bör utnyttjas väl även där de företagsekonomiska förutsättningarna på kort eller medellång sikt för ett intensivt skogsbruk är ogynnsamma. Ett alternativ med högre produktionsutfall än altemativ 1 ligger då nära till hands. Länsstyrelsen kan likväl inle oreserverat förorda alternativ 2. Detta alternativ ter sig i vissa delar praktiskt och ekonomiskt svårgenomförbart och även i andra delar tveksamt med hänsyn lill övriga till skogsmarkerna knutna inlressen.

För skogsvården lillgängliga medel bör för överskådlig tid främst använ
das för konventionella åtgärder på befintlig skogsmark. Ändra åt
gärder som dikning och gödsling av myrmark bör tillämpas först efter myc
kel noggranna bålnadskalkyler och övriga överväganden i varje enskilt
fall.

Ett långsiktigt skogsbruk måste självfallet bygga på en god kännedom
om och hänsynstagande till de ekologiska förhållandena. Sak samma gäller
för allt naturvårdsarbete. Det finns således en gemensam utgångspunkt
men det är helt klarl atl vissa av naturvårdens mål slår i motsatsställning
lill det producerande skogsbrukels mål.

Sammanfallningsvis vill länsstyrelsen därför anföra atl brister i analysen av många viktiga förhållanden gör det omöjligt att nu omsätta de skogspolitiska målen i kvantitativa termer.

2.67 Statens råd för skogs- och jordbruksforskning: Gödsling. Hur

stor del av gödslingsgivan, som lagras i humusen och mineraljorden för atl senare utlakas i samband med slutavverkning, är icke tillfredsställande utrett.

Dikning.------- Vi saknar i dag kännedom om- hur en dikning på
verkar produktionen i angränsande skogsområden.

2.68 Svenska arbetsgivareföreningen - Sveriges industriförbund:---------------------------------------------------------

Den av utredningen förslagna höjda ambitionsnivån när det gäller skogens
förnyelse och skötsel påverkar självfallet skogsindustrins råvarukostna
der. ----- Ett alllför ambiliösl skogsvårdsprogram kan således motverka

sitt eget syfte.

2.69 Sågverkens råvaruförening: Allmänt. Dels måste effektiva program
uiarbelas om hur lövinslagel i nyskogen skall hållas nere, dels måste an
vändningen av lövvirke ökas kraftigt för att ta igen underlåten lövvedsav-
verkning och för att löpande hålla lövtillväxlen i schack.

Den svenska skogen passar för produktion av 14- 15 miljoner kbm sågade trävaror, 8 miljoner ton cellulosa och en del skivor. Della belyder all omfaitande cellulosaindustrikapacilel över landet bör avvecklas. Pågående cellulosaindustriulbyggnad i södra Sverige sker således enligt Råvaru-

Prop. 1978/79:110 133

föreningens mening utan råvarumässig täckning. En viss avveckling av sågverk i södra Sverige bör sannolikt också ske, för att god överensstämmelse skall uppnås mellan skogens möjligheter och industristrukturen.

Vi måste inse atl industrin är för stor för den svenska skogen - industrikapacitet måste läggas ner. Samhällets stöd till svaga företag urholkar branschens ekonomi - skogen kan därmed på sikt få svårt atl avsätta sitt virke till acceptabla priser - skogsvården kan komma i kläm.

Främmande trädslag. Uppenbarligen ger contortan i ungdomen god volymproduktion, men dess kvalitetsegenskaper måste beskrivas mycket säkrare än i utredningen, innan den kan rekommenderas på det förbehållslösa sätt, som ulredningen gör.

2.70 Tjänstemännens centralorganisation: Kemiska bekämpningsmedel.
Del bör också observeras att skogsbruket i alllför stor ut
sträckning, synes ha gjort sig beroende av kemiska preparat för såväl
skyddsbehandling av skogsplantor som bekämpning av ej önskvärd löv
skog. För att komma till rätta med dessa problem erfordras en väsentligt
ökad forskning och en helt annan satsning på förebyggande åtgärder än för
närvarande.

Dikning. Utredningen anger alt 25 procent av den lolala arealen myr
mark skulle vara lämplig för dikning. Detta synes vara en väl hög uppskatt
ning. ----- I första hand bör befintliga dikningsobjekt underhållas. Nya

dikningsprojekl bör utföras främsi i sumpmark.

Främmande trädslag. Utredningens planer på en introduktion av ett

främmande trädslag-- understödjes.--- Inplanteringen bör---

ske i begränsad takt för att möjliggöra en anpassning till nya forskningsrön
och prakliska erfarenheter. Dessulom talar del faktum att contortatallen i
huvudsak lämpar sig för massavedframställning för en tämligen begränsad
inplantering-- -.

2.71----------------------------- Landstingsförbundet:--- Förbundsstyrelsen vill framhålla

att bedömningar av behov om ökad skogsproduktion inte får grunda sig på ett statiskt synsätt beträffande varken skogsindustrins produktionsinriktning och lokalisering eller råvarans utnyttjande. Mot denna bakgmnd ser slyrelsen en precisering beiräffande skogsproduktionens omfattning som mindre angelägen.

----- Enligt förbundsstyrelsen är det synnerligen angelägel att

denna intensifierade skogsvård organiseras och bedrivs i överensstämmelse med sysselsättnings- och regionalpolitiska riktlinjer.

2.72--------------------------- Svenska naturskyddsföreningen: Kemiska bekämpningsmedel. Bio
cidanvändning får inle vara ett normalt inslag i skogsbrukel och bör under
kastas tillståndsprövning.- Användning av klorerade kolväten, i syn
nerhet DDT, får inte förekomma ens tillfälligt.- Om andra biocider

lillåls i vissa situationer, t. ex. för lövbekämpning, bör skogsägaren betala
en avgifl----- .

Gödsting. Motsvarande bör gälla för gödsling av skogsmark.

Gödsling får inte ses som ell normall inslag .

Dikning.-------- Undantagsvis kan det kanske vara möjligt att dika ytter
ligare vissa arealer myrmark, men oavvisliga krav från naturvårdens sida
för att detta ska få ske är dels atl den akluella markens naturvärden klar
lagts genom en tillfredsställande inventering, dels att dikningen föregås av
en allsidig tillståndsprövning.

Prop. 1978/79:110 134

Främmande trädslag. Användning av trädslag som är främmande för lokalen eller regionen måste i fortsättningen vara tillståndspliktig.

2.73 Svenska samernas riksförbund: Allmänt. SSR finner att skogsutred
ningens förslag enligt i första hand alternativ 2 inte kan läggas till grund för
ett genomförande av förslagen utan en övergripande bearbetning som mås
te beakta ekologiska synpunkter innefattande rennäringen på ett helt annat
sätt än vad som har varit rådande inom skogsutredningens arbete.

Gödsting.------- Pågående försök av renförsöksavdelningen inom lant
bruksuniversitetet har klarl visat på att renen under i vart fall första året ef
ter en gödsling undviker detla område. Effekterna av utredningens

förslag enligt angivel alternativ 2 skulle följaktligen innebära alt belydande arealer i praktiken tas bort från rennäringens pågående markanvändning.

2.74 Friluftsfrämjandet: Allmänt. I linje med vår uppfattning att skogs
mark skall brukas för många ändamål borde man ha bedömt hur väl

de olika alternativen uppfyller de övriga mål som kan sättas upp.

Gödsling. Innan en ökad gödsling sker i större skala- bör forsk
ningsresultat föreligga, som klart visar vilka följderna blir för hela eko
systemet av en sådan åtgärd.

Dikning. Friluftsfrämjandet fömtsätter att varje ingrepp i våimarksmil-jön avgörs från fall till fall och först efter en noggrann bedömning av åtgärdens ekologiska konsekvenser. Något beslut i denna fråga bör ej tas förrän Naturvårdsverket avslutat sin våtmarksinventering.

Främmande trädslag. Utredningen berör inte alls contortatallens inverkan på skogen som rekreationsmiljö. Contortatallen kastar inte sina döda grenar. Detta påverkar skogen rent estetiskt och försämrar framkomligheten.

2.75 Miljöförbundet: Allmänt. Avsaknaden av ett miljövårdsanpassat
skogsproduklionsprogram, behandlat på samma sätt som de övriga pro
gram som utredningen tagit upp, begränsar starkt möjligheterna att allsi
digt diskutera de vägar som står till buds för en framtida skogspolitik.

Den skogspolitik ulredningen förordar innefattar en skogsskötsel i huvudsak enligt alternativ 2. De konsekvenser och risker för miljön detla skulle föra med sig är enligt vår mening så allvarliga att de inte kan accepteras.

-------- En så snabb och omfaitande påverkan på skogsmiljön som alter
nativets samlade effekter innebär skulle medföra otillåtligt stora risker.
Den hårda inriktningen på ökad virkesproduktion skulle dessutom starkt
försämra förutsättningama för hänsynstagande till andra intressen som
renskötsel, friluftsliv etc.

Beståndsanläggning och beståndsvård. Den förbättring av beståndsan
läggningen samt det ökade utnyttjandet av förädlat skogsodlingsmalerial
som utredningen föreslår är väsentliga för att erhålla ett långsiktigt uthål
ligt skogsbruk.---- Skogsodling på nedlagd jordbmksmark bör med tan
ke på den markförstöring den innebär inte få förekomma i den utsträckning
som utredningen föreslår.-

Kemiska bekämpningsmedel. Man bör vara mycket vaksam på de lokala förhållandena när man väljer markberednings- och föryngringsmetod. Utredningens behandling av det gällande DDT-förbudet föranleder oss att med kraft påpeka att del ska stå fast.

----- Vi anser atl kemisk lövbekämpning skall upphöra vilkel bl. a. mo-

Prop. 1978/79:110 135

liveras av outredda effekter av giftanvändningen på lång sikt.

Gödsting. Miljöförbundel anser att skogsgödslingen snarast ska upphö
ra. -----

Dikning. Vi anser att ingen myrmarks- eller sumpskogsdikning bör få

förekomma i avvaktan på naturvårdsverkets våtmarksinventering.

Främmande Irädslag. Skogsodlingsmaterial med utländsk härkomst bör
endast i yttersta undantagsfall användas bl. a. med tanke på deras biologis
ka olämplighet i de svenska skogsekosystemen.

2.76 Centerns ungdomsförbund: Allmänt. Enligt Cenierns Ungdomsför
bund finns det inget alternativ i utredningen som vi kan ställa oss bakom.
Däremot vill vi besläml avvisa alternativ I och 2.

Kemiska bekämpningsmedel. Centerns Ungdomsförbund har vid flera
lillfällen krävi alt all användning av kemiska bekämpningsmedel i skogen
skall förbjudas. Ett ekologiskt inriktat skogsbruk som bygger på själ v verk
samma skogsbrukare är inte heller i behov av kemiska preparat

Gödsting.------- CUF anser atl användningen av handelsgödsel i skogs
bruket omedelbart ska stoppas.

Dikning.----- I den mån dikning kommeratt användas måste det ske i

marginell skala och på ett sådant sätl att de ekologiska förändringarna minimeras.

Främmande trädslag. Fortsatt inplanlering av Pinus contorla (contorta
tallen) måste stoppas.-

3 Skogspolitikens medel, allmänt

Utredningens allmänna ställningstaganden till olika skogspolitiska medel har i mycket liten utsträckning föranlett kritiska synpunkter. Ett par remissinstanser efterlyser andra medel än de av utredningen diskuterade.

3.1 Statskontoret: Skogen är en råvara och en naturresurs av stor belydel
se såväl för landets ekonomi som ur miljösynpunkt. Från samhällets sida
bör därför långtgående krav kunna ställas på skogens skötsel.. Statskonto
ret ansluter sig till de allmänna synpunkter som ulredningen anför

beträffande skogspolitikens medel.

3.2 Riksrevisionsverket: RRV vill understryka utredningens upp
fattning --- om behovet av en fortlöpande uppföljning och utvärdering

av använda styrmedel.

3.3 Skogsstyrelsen: Även om en för skogsbruket gynnsam ekonomisk ut
veckling kan förutsättas medge en hög grad av självfinansiering av skogs
vården anser skogsstyrelsen liksom ulredningen att en rad skäl föreligger
för samhällel att underlätta för skogsägarna att finansiera skogsvården.
Utöver de skäl som utredningen anför vill skogsstyrelsen lägga det förhål
lande som redan med dagens skogsvårdsintensitet är ett stort problem,
nämligen bristen på arbetskraft för skogsvården framför allt inom privat
skogsbruket. Skogsstyrelsen har den uppfattningen, atl insatser från sam
hällets sida som kan underlätta finansieringen av skogsvården också un
derlättar en rekrytering av den erforderliga arbetskraften. Hur tillräcklig

Prop. 1978/79:110 136

arbetskraft över huvudlaget skall bli tillgänglig för utförandet av utredningens skogsproduktionsprogram är ett problem som utredningen måhända borde ha ägnat större intresse än vad mun gjort.

3.4 Domänverket:--- Utredningen borde--- mera utförligt ha moti
verat sina förslag till utökade skogsvårdsåtgärder från miljömässig syn
punkt. ----- Detta hade stärkt motiven för utredningens förslag.

-------- Även i fortsättningen bör skogsvårdslagen vara det främsta med
let för skogspolitisk styrning.-

3.5 Länsstyrelsen i Södermanlands län:----------- Det är nödvändigt att

man inte inför krav på åtgärder, som medför ökade råvarukostnader.

3.6 Länsstyrelsen i Kalmar län: Länsstyrelsen delar utredningens uppfattning att del i fortsätiningen är nödvändigt med en viss kontroll av skogsindustrins kapacilelsutbyggnad och därmed virkesbehov.

3.7 Länsstyrelsen i Gotlands län: Länsstyrelsen delar utredningens uppfattning, att en viss kontroll av skogsindustrins kapacilelsutbyggnad är nödvändig även i fortsällningen. Vad ulredningen ullalar om informaiion, rådgivning och utbildning och om service lill de enskilda skogsägarna kan länsstyrelsen också ansluta sig till.

3.8 Länsstyrelsen i Örebro län: Då en ökad satsning på skogsvården

är positiv både för det framtida skogslillslåndet och för sysselsättningen bör den stödjas både genom lagstiftningsåtgärder och direkta statliga stödåtgärder.

3.9 Länsstyrelsen i Västmanlands län:--------- Bätire planering och bättre

kunskaper skulle utan tvivel kunna höja skogsproduktionen i landet påtagligt helt inom ramen för nu tillämpade normer och principer.

-------- Styrelsen utgår från att bönder och andra privata kommer att av
verka i sina skogar i en lugnare takt än vad utredningen rent teoretiskt har

utgått ifrån;---- Som konsekvens av detla följer, atl produktion och

sysselsättning ej kan upprätthållas på önskad nivå i den nu befintliga skogsindustrin. Sannolikt måsle man räkna med nedläggning av äldre enheter och med en myckel begränsad utbyggnad av nya. Någon form av etableringskontroll blir nödvändig.

3.10 Län.sstyrelsen i Gävleborgs län: Särskilt inom småskogsbrukel

lorde finnas risk för ett konjunkturberoende skogsvårdsprogram. Detta kan icke betraktas som tillfredsställande i synnerhet då del gäller verkligt långsiktiga åtgärder såsom beståndsanläggning. Vid fastställande av ett produktionsmål är det därför angelägel att samhällel genom stimulans och föreskrifier verkar för att utjämna av denna anledning förutsedda variationer.

3.11 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Länsstyrelsen tillstyrker utredningens förslag all ökade resurser satsas på rådgivning till skogsägarna och att skogsvårdsslyrelsernas servicefunktioner bibehålls.

3.12 Länjistyrelsen i Västernorrlands län: Om man i dessa trakter

skall upprätthålla en hög virkesproduktion med krav på intensiv skogsvård

Prop. 1978/79:110 137

fordras atl samhället tar den del av kostnaderna som överstiger de företagsekonomiska intressena.

Länsstyrelsen anser att utredningen föreslår en riktig kombination av skogspoliliska medel främsi skogsvårdslagen, statsbidrag samt informations- och rådgivningsverksamhet Därtill bör angränsande lagstifining rörande exempelvis jordförvärv och skogsbeskailning få en sådan utformning att en önskvärd skogspolitik inte motverkas.

3.13 Länsstyrelsen i Västerbottens län: En förstärkning av rådgivningsresurserna är en nödvändighet för atl realisera program 2.

3.14 Svenska pappersindustriarbetareförbundet — Svenska skogsarbetareförbundet — Svenska träindustriarbetareförbundet:----------------------- Förbunden vill

----- understryka vikten av att ålgärder vidtas för att få till stånd en ba
lanserad prisutveckling som möjliggör en satsning på intensiva utveck
lingsåtgärder, utan all induslrins inlernationella konkurrenskraft holas.

3.15 Svenska kommunförbundet: Redan nu måste uttaget anpassas

så att sysselsättningen garanteras in på 2000-talet och någon ytterligare sänkning av virkesförrådet kan inte accepteras. Styrelseii anser att en spärr mol överavverkning måste införas i skogsvårdslagsiifiningen.

3.16 Skogsindustriernas samarbetsutskott: Kan alternativ 2 förverk
ligas, skulle detta gradvis tillåta ett högre kapacitetsutnyttjande och sanno
likt även viss virkesförbrukande nyutbyggnad. Effekten av ett praktiskt
genomförande av altemativ 2 är dock endast till mindre del på förhand dis-
konterbar och kan följaktligen inle i vad avser kapacitetsutvecklingen
inom industrin föregripas genom ytterligare nya utbyggnader krävande
ökad nettoförbrukning av svenskt virke under det närmasle årtiondet.

Del bör vidare observeras alt den av utredningen redovisade virkestill
gången är baserad på den biologiska potentialen under det att den ekono
miska tillgängligheten kan vara en annan.

Under rådande förhållanden måsle för den närmasle framtiden alterna
tiv 1 bli vägledande när del gäller bedömningen av skogsindustrins virkes
försörjningsmöjligheter. -

Samarbetsulskollel vill---- framhålla att det nu konstaterade läget

kan föranleda en omprövning av den mycket detaljerade reglering av skogsindustrins virkesförbrukning som föreskrives enligt 136 a 8 BL i den lydelse den fått genom riksdagsbeslut våren 1976. Statsmaktens prövning av utbyggnader inom skogsindustrin ur råvarusynpunkt bör primärt kunna inskränkas till de fall där det rör sig om verkligt ny utbyggnad som medför väsentlig ökning i respektive företags netloförbrukning av virke.

Den återhållsamhet i virkesförbrukningen som framdeles kan visa sig erforderiig bör företrädesvis åstadkommas genom frivillig samverkan inom ramen för en sålunda förenklad lagstiftning. Långtgående förberedelser för ett avtal om sådan samverkan har vidtagits.

3.17 Lantbrukarnas riksförbund — Sveriges skogsägareföreningars riksför
bund: ---- Det måste------ vara ett samhällsintresse att stimulera de

kombinerade jord- och skogsbruksföretagen. Framförallt bör självverk-samhelen ökas. Samhällel bör därför bidra till en intensifierad satsning på rådgivning, information, utbildning, forskning och utvecklingsarbete inom detla område.

Prop. 1978/79:110 138

Under senare år har tendensen till passivt ägande inom privatskogsbru
ket förstärkts.--- Vi förväntar därför att jordförvärvslagstiftningen och

de skogspolitiska åtgärderna får en sådan utformning att aktivt ägande och brukande underlättas och stimuleras. I detta sammanhang kan också skattelagstiftningen spela en framträdande roll.

3.18 Statens naturvårdsverk: En eventuell subventionspolitik för att intensifiera virkesproduktionen, t. ex. för skogsodling efter dikning av lorvmarker eller för atl främja effeklivare skogsodlingsmetoder får inle leda till att virkesproduktionsintresset överväger naturvårdens bevarandesynpunkter.

3.19 Sågverkens råvaruförening: Det svaga utbudet av slutavverknings-skog är av två skäl oroande. Dels underförsörjs sågverksindustrin, med produktionsbortfall som följd, och med en orimlig priskonkurrens mellan köparna om utbjudet virke, dels kommer pågående inordning av skogsbmket i långsiktiga skogsbruksplaner i olag; främst restaurering av gles gammelskog och jämn tillförsel av plantskogsarealer i botten av omloppstiden.

Utredningen borde kompletteras med en kartläggning av de olika skogsägaregruppernas avverkningsbenägenhet och orsakema till nuvarande krafiigl neddragna akiivitei på framförallt de privata markerna. Om nämligen det låga utbudet slutavverkningar består trots, eller tack vare höga timnierpriser, måste ulbudsstimulerande åtgärder sannolikt vidtas.

3.20 Svenska samernas riksförbund: SSR vill också ta upp frågan

om tillskapande av en särskild fond till vilken skogsbmket skall avsätta medel att användas inom rennäringen för atl bestrida kostnader för den tillskottsutfodring och annat som redan i dag är nödvändig att vidtaga till följd av del betesbortfall skogsbruket åsamkar rennäringen.

3.21 Statens industriverk: Någon samhällsekonomisk analys som stöd för
del förordade produktionsprogrammet och de föreslagna förändringarna
av skogsvårdslagen och den statliga stödpolitiken till skogsbmkel har

----- inte genomförts av 1973 års skogsutredning. En sådan analys

har emellertid genomförls av den tidigare skogspolitiska utredningen. Mot bakgrund bl. a. av denna utrednings analys står det enligt verkets uppfattning klart alt starka samhällsekonomiska skäl talar för en mindre restriktiv regleringspolitik på skogsområdet - inte för en skärpning av denna politik.

Induslriverkel tillstyrker utredningens förslag att behålla kravet på koncession för nya skogsindustrier (Byggnadslagens 8 136 a), men anser att prövningsgrunden bör ändras från att avse förbmkningen av träfiberråvara till att avse en bedömning av de samhällsekonomiska effekterna av anläggningens tillkomst.

4 Skogsvårdslagstiftningen

Förslaget till skogsvårdslag har fått ett i huvudsak positivt mottagande. Kritiska synpunkter och ändringsförslag rör främst detaljer som t. ex. den inledande bestämmelsen om skogsvårdens allmänna inriktning och bestämmelsen om hur skogsmarken och därmed tillämpningsområdet skall avgränsas.

Prop. 1978/79:110 139

4.1 Hovrätten för nedre Norrland: Allmänt. - - - Hovrätten vill då det
gäller förslaget till ny skogsvårdslag. från de synpunkier hovrätten när
mast har alt företräda ifrågasätta behovei av en helt ny lag. Del tor
de ----- vara så att påtalade brister i den nuvarande skogsskölseln inte är

atl tillskriva en olämplig lagstiftning utan främst sammanhänger med bris
tande resurser hos skogsvårdsstyrelserna. Till detta kommer att de flesta
av de föreslagna lagändringarna i och för sig skulle kunna vidtagas inom ra
men för nu gällande skogslagsliftning.

Hovrätten vill emellertid inte direkt motsätta sig att 1948 års lag ersattes av en ny lag, varigenom den ökade satsningen på skogsvården kommer till bättre utiryck.

Den föreslagna lagstiftningen synes på ett lämpligt sätl ge de grundläggande ramföreskrifter för skogsbmket som erfordras mot bakgrund av de mål som uppställts. Hovrätten tillslyrker därför den föreslagna lagen med de erinringar som nedan anföres. Reservationsvis anser sig dock hovrätten böra påpeka att lagen är ämnad alt ingå som en viktig del i den föreslagna skogspolitiken, där andra väsentliga delar utgöres av regler om statligt stöd till de i flera avseenden mycket långtgående förpliktelser, som enligt lagen och dess tillämpningsföreskrifter är avsedda att åläggas de enskilda markägarna. Utan att dessa bidragsmöjligheter samtidigt närmare regleras bör åtgärder som ej kan anses företagsekonomiskt betingade ej åläggas markägare i lag. / § Hovrätten har i och för sig inget att erinra mot att lagen inleds med en

mera allmänt hållen paragraf. Det är angeläget att riktlinjer av ovan

angiven art ej erhåller en snävare utformning än som avsetts och inte i alltför hög grad binder skogspolitiken vid mål som i framtiden kan komma att frångås. Beträffande såväl kravet på varaktighet som hög virkesavkastning

har sålunda utredningen anfört att det ej under alla omständigheter

kommer att kunna ställas krav på åtgärder som fullt ut krävs för att uppnå dessa mål. Detta bör enligt hovrällens mening även komma till uttryck i lagtexten genom angivande av att målet för skogspolitiken bör vara en i huvudsak varaktig och hög virkesavkastning.

----- För att inle alltför ensidigt binda den framtida skogspolitiken bör

------ riktlinjerna utformas så att i såväl lagen som dess tänkta tillämp
ningsföreskrifter utrymme ges för såväl kvantitets- som kvalitetstänkande.

----- Del förhållandet att önskemålen om skogsproduktion i vissa fall

får vika för andra inlressen bör om möjligt komma till klarare utiryck i lag
texten som i nu föreslaget skick alltför markerat framhåller kravet

på virkesavkastning och därigenom ger en alltför ensidig bild av de riktlin
jer som man vid skötsel av skogsmark bör rätta sig efter. I första hand bör
enligt hovrättens mening, på sätt nu gäller, stadgaiidet om hänsyn till na-
turvårdsinlressen ingå som en del i första paragrafens allmänna riktlinjer.
Inledande bestämmelser.--- Hovrätten vill helt ansluta sig till utred
ningens förslag att göra skogsvårdslagen tillämplig på all skogsmark

----- . Hovrätten vill----- peka på att vissa ändringar bör göras i lagen

(1970:939) om förvallning av kyrklig jord, om den föreslagna skogsvårds-
lagen blir tillämplig även på kyrkans jord. Exempelvis bör de i nämnda lags
14 8 angivna allmänna riktlinjerna vad beträffar skogsskötseln utformas så
atl de överenssiämmer med riktlinjerna i den nu föreslagna skogsvårds
lagstiftningen. Därjämte bör- de samordningsfrågor lösas som kan

uppstå i anledning av att olika organ enligt 1970 års lag och enligt den före
slagna skogsvårdslagen skall handha lillsynen. Angivna förhållan
den talar för att skogsvårdslagen ej bör göras tillämplig på kyrkans jord

Prop. 1978/79:110 140

utan att angivna frågor löses och kyrkomötets samtycke erhålles.

----- I betänkandet framhålls--- i specialmotiveringen till 5 8 att

inte heller den nya skogsvårdslagen innebär någon inskränkning i samernas rätt till skog enligt rennäringslagen. Hovrätten anser att det även i en ny skogsvårdslag kan vara motiverat att uttryckligen erinra härom i lagtexten, lämpligen i anslutning lill lagens inledande paragrafer.

Anläggning av ny skog. Innehållet i förevarande paragraf (9 8) torde lämpligen sammanföras med bestämmelserna i 21 §.

Tillsyn.------ 1 lagtexten bör klart anges från vem tillsynsmyndigheten

har rätl att erhålla upplysningar och handlingar.

----- Genom att ej längre som riktlinje för skogsskötseln ange atl

skogsbruket skall ge tillfredsställande ekonomiskt utbyte för den enskilda markägaren kan krav på framförallt intensivare beståndsvård som den nya lagen ställer medföra att situationer uppkommer, där markägaren ålägges atl vidtaga åtgärder som ej kan anses företagsekonomiskt försvarbara eller som får anses särskilt betungande för honom. Utredningen har mot bakgrund härav uttalat att statligt stöd under sådana förhållanden bör utgå för erforderiiga åtgärder. Hovrätten delar helt denna uppfattning och anser för sin del att detla även bör komma lill ullryck i lagtexten. Det kan ske på så sätt att under rubriken tillsyn lämpligen införes ett stadgande om att för de fall skyldighet att vidlaga åtgärder enligt skogsvårdslagen med hänsyn till omständigheterna skulle framslå som oskäligt betungande, skall skogsvärdsstyrelse ej äga rätt att ålägga markägaren eller annan ansvarig att vidtaga åtgärden, därest skäligt bidrag till kostnadema ej kan erhållas.

Ansvar. 1 ansvarsbestämmelserna har utredningen valt att i huvudsak
straffbelägga brotl mol direkta föreskrifter som utfärdats i enlighel med be
myndiganden i lagen och ej straffbelägga förseelser mot de genomgående
generella reglema i den ramlagstiftning skogsvårdslagen är avsedd att va
ra. Mot ett så utformat sanktionssystem finns enligt hovrättens mening
ingenting att erinra.-- Frågan om utdömande av förelagt vite som an
svars- och förverkandefrågor kommer att handläggas vid domstol med ta
lerätt endasl för allmän åklagare. Hovrätten har ej heller något att erinra
mol detta.

----- Förverkande kan för närvarande bara ske av virke som någon

olovligen avverkar och ej om någon fälls till ansvar för andra brott mot skogsvårdslagen. För det fall en utvidgning av möjligheten att förverka virke ej är avsedd - något som hovrätten för övrigt ej förordar - bör det i den föreslagna lagtexten klart anges vid vilka brott förverkande kan komma i fråga.

-------- Ansvarsbestämmelserna bör-- enligt hovrättens mening ut
formas så atl det framgår att jämte markägare jämväl annan som äger för
foga över skog och virke skall kunna fällas till ansvar för brott mot bestäm
melserna i skogsvårdslagen.

Övrigt.-------- Hovrätten------ anser för sin del att det kan vara moti
verat att i lagen ge anvisningar för fullföljd av talan .

4.2 Fortifikationsförvaltningen: Inledande bestämmelser. Fortifikations
förvaltningen motsätter sig inte, alt-- produktiv skogsmark tas in un
der skogsvårdslagen under fömtsättning att vid lagens tillämpning hänsyn

tas lill rådande förhållanden. Förvaltningen fömtsätter dock att öv-

ningsimpediment ej hänförs till skogsmark i lagens mening.

4.3 Kammarkollegiet: Allmänt. Kammarkollegiet tillstyrker i princip för
slaget till ny skogsvårdslag.-

Prop. 1978/79:110 141

Inledande bestämmelser. Kollegiet har övervägt humvida - i enlighet med vissa sliflsnämnders önskemål - en specialregel rörande ansvarigheten för kyrkans skog skulle i förtydligande syfte behöva intagas i skogsvårdslagen. Med hänsyn lill bestämmelsen i 4 8 kyrkliga förvaltningslagen hur kollegiet emellertid funnit en sådan specialreglering kunna undvaras.

Avverkning.----- En utvidgning av begreppet bmkningsenhel har på

gmnder som närmare utvecklats i specialmotiveringen till 14 § ansetts kunna ske efter särskilt tillstånd. Förutsättningar för en sådan utvidgning

fär----- anses föreligga för kyrkans del med dess inom stiftet enhetliga

driftsledning. Kollegiet utgår från att en tillfredsställande reglering av enheternas storlek kan ske stiftsvis med stöd av blivande tillämpningsbestämmelser.

4.4 Statskontoret: / fi. 1 texten till den föreslagna skogsvårdslagen

finns del inget krav på lönsamhetsberäkningar. Del krav på lönsamhet som likväl ytterst måste finnas är av samhällsekonomisk natur. Statskontoret tillstyrker att skogsvårdslagen ulformas i enlighel med denna princip.

Skogsutredningen framhåller att kraven på en riktig skogsskötsel givetvis måsle anpassas lill vad som är ekonomiskt rimligt Statskontoret utgår ifrån all denna anpassning kommer till utiryck i generella riktlinjer för lill-lämpningen av skogsvårdslagen. Del bör inte vara möjligt atl medge undantag från produktionskravet i individuella fail med hänvisning exempelvis till en rådande lågkonjunktur med tillfälligt låga virkespriser.

Avverkning.------- Det är enligt statskontorets mening angeläget att an
mälningsplikten bibehålls.

Tillsyn. Det nuvarande domstolsförfarandel för att komma till rätta med överträdelser av skogsvårdslagen är krångligt och föga effektivt Del föreslås ersatt med ett administrativt förfarande som ger skogsvårdssiyrelserna rätt atl ulfärda förelägganden. Statskontoret tillstyrker förslaget. Dess genomförande bör kunna underlätta skogsvårdsstyrelsernas lagtillsyn. För att undvika atl det drar onödigt långl ut på tiden innan skogsvårdsätgärder genomförs, bör del enligt statskontorels mening även i fortsättningen vara möjligt att träffa överenskommelser med markägarna.

4.5 Riksrevisionsverket: Allmänt. RRV delar utredningens uppfattning att
en ny skogsvårdslagsliftning lämpligen kan utformas som en ramförfatl
ning innehållande grundläggande föreskrifier och alt denna kompletteras
med en tillämpningsförfattning med mera detaljerade bestämmelser.

Inledande bestämmelser. Enligi RRVs mening är det också lämpligt att, som utredningen föreslår, de grundläggande bestämmelserna i en ny skogsvårdslagstiftning görs tillämpliga på all skogsmark. Det kan dock noteras all en sådan förändring kan få vissa organisatoriska konsekvenser genom att tillsynsmyndigheternas ansvarsområde utökas.

Tillsyn.----- RRV finner utredningens förslag på denna punkl vara väl

mouverat.

4.6 Riksskatteverket: Inledande bestämmelser. RSV har ingen erinran mot
definilionen av skogsmark i 2 §. Definitionen överenssiämmer i praktiken
med den skogsmarksdefinition som finns i skogsvärderingsinstruktionen
vilken tillämpas vid fastighetstaxering. RSV vill emellerlid i sam
manhanget framhålla vikten av atl erhålla dels klara avgränsningar mot i
annan lagstiftning definierade ägoslag och dels enhetlig utformning av före
kommande ägoslagsdefinitioner.------

Prop. 1978/79:110 142

Avverkning. RSV har ingen erinran mot definitionen av brukningsenhet i
14 8. Definilionen överensstämmer i princip med den indelning i taxerings
enheter man använder vid fastighetstaxering.

Övrigt. Angående tidpunkten för skogsvårdslagens ikraftträdande får RSV anföra följande. Reglema för allmän fastighetstaxering 1981 kan antas komma att i förekommande fall hänvisa till ägoslagsdefinitioner i annan lagstifining saml lill härför meddelade lillämpningsanvisningar. Del är därför angelägel att berörda myndigheler hinner utarbeta dessa anvisningar så att de kan beaktas vid 1981 års fastighetstaxering.

4.7 Lantbruksstyrelsen: Inledande bestämmelser. Enligt 2 8 i lagförslaget
skall skogsvårdsstyrelsen pröva fråga om mark är atl anse som skogsmark.

Flera lantbruksnämnder-- anser att samråd mellan lantbmksnämnd

och skogsvårdsstyrelse bör äga mm i tveksamma fall eller då marken alter
nativt synes kunna användas för jordbruksproduktion. Lantbruksstyrelsen
instämmer i detta--- .

Lantbruksstyrelsen har---- inga erinringar mot förslaget att all skogs
mark, och då även lantbruksnämndernas egna innehav underordnas

skogsvårdslagen.

Anläggning av ny skog. Lantbmksstyrelsen ansluter sig till utredningens

förslag----- . De skärpta kraven kan förväntas ha en positiv effekt ur

struktursynpunkt genom att passivi ägande forsvåras.

Avverkning. Lantbmksstyrelsen kan biträda förslaget att tillämpa jämnhetskravet för varje brukningsenhet, men vill peka på vissa problem som kan uppkomma vid ägarbyten. När en viss fastighet som byter ägare och läggs till en annan fastighet, bildas en ny bmkningsenhel och avverkningsmöjligheterna på den förvärvade fastighetens område förändras. Om området läggs till en mycket stor enhet kan all slutavverkningsmogen skog få avverkas, medan avverkningsrestriktionerna kan komma att skärpas om del läggs lill en mindre, utvecklingsbar enhet. Följden härav blir att den mindre enheten som kanske bäst behöver göra tillköp, kommer i ett sämre konkurrensläge, genom att det blir svårare att finansiera förvärvet med av-verkningsinkomsler.

Finansieringsproblem kan också uppkomma vid förvärv i samband med generationsskiften eller vid nyelablering. Under elableringsskedet är av-verkningsbehovel normalt större än vad det är under senare delen av innehavstiden.

Enligt styrelsens mening har utredningen inte beaktat dessa förhållanden tillräckligt i de föreslagna undantagen från de allmänna avverkningsreglerna. Särskilt tillstånd till avverkning bör enligt styrelsens bestämda uppfattning utöver vad som föreslagils kunna få medges vid fastighetsförvärv för strukturrationalisering eller nyetablering på familjeföretag.

Genom att strukturförhållandena varierar mycket kraftigt mellan olika delar av landet finner lanlbruksstyrelsen skäl alt inle låsa den undre gränsen för tillämpningen av jämnhetskravet till ett och samma belopp för hela landet.

4.8 Styrelsen för Sveriges lantbruksuniversitet: Allmänt. Styrelsen biträder
i allt väsentligt utredningens förslag, men vill ifrågasätta om inte lönsam
hetsmomentet borde betonas starkare i själva lagtexten.

Inledande bestämmelser. Styrelsen anser att den anförda definitionen av skogsmark i vissa fall kan leda lill komplikationer. Detta kan illustreras med del fall att en markägare inom en avverkningstrakt t.ex. vill slutav-

Prop. 1978/79:110 143

verka ett bestånd på s. k. bergimpedimenl, dvs. mark som producerar
mindre än en skogskubikmeter per hektar och år. Här föreligger enligt för
slaget till skogsvårdslag inget återväxttvång och inle heller är lagförslagets
8 22 angående nalurvårdshänsyn direkt tillämpbart. Mot denna bak
gmnd vill styrelsen ifrågasätta om det inte vore lämpligt att utvidga skogs
mark sbegreppet till att exv. innefatta all mark nedanför fjällgränsen, som
ej i väsentlig utsträckning används för annal godtagbart ändamål. Inom
denna vidare ram kan sedan skogsvårdslagens tillämpningsområde före
skrivas på ett mer flexibelt och ändamålsenligt sätt än vad som nu är möj
ligt. -----

4.9 Skogsstyrelsen: 1 §.- Då kravet om hög avkaslning även kan sä
gas inrymma hög sysselsättning inom skogsbruket och rationellt markut
nyttjande är del enligt skogsstyrelsens mening rimligt, atl de restriktioner,
som framför allt kommer att påverka valet av ambitionsnivå i skogspolili
ken återspeglas i lagtexten nämligen de ekonomiska fömtsättningama och
hänsynen lill nalurvården.

Med ekonomiska fömtsättningar måste avses sådana som har såväl sam
hälls- som företagsekonomisk anknytning. Med begreppet måste

även generellt avses endast långsiktiga och varaktiga förhållanden, så att inte ambitionsnivån i skogsskölseln tillåts fluktuera med tillfälliga konjunktursvängningar.

Inledande bestämmelser. Skogsbmket bedrivs också f. n. på icke produktiv skogsmark. Vissa former av avverkningar kommer således att kunna ske på impediment. Drivningsvägar, virkesupplag och skyddsdiken på impediment är i dag naturliga delar i skogsdriften.

Del är----- enligt skogsstyrelsens mening angeläget att en samordning

mellan olika lagstiftningar i definitionsavseende sker. Olika definitioner på
samma eller likartade begrepp kan verka förvirrande både for allmänheten
och vid lagtillämpning.---

Enligt skogsstyrelsens uppfattning fyller det föreslagna skogsmarksbe-
greppel ej de krav som tidigare redovisats. Ett vidare skogsmarkbegrepp
än del ulredningen föreslagil skulle bättre överensstämma med gängse
språkbruk och därmed underlätta tolkning och tillämpning av lagen. Inom
ett vidare skogsmarksbegrepp skulle skogsvårdslagens alla bestämmelser
undantaget de för anläggning av ny skog kunna lillämpas.

Skogsstyrelsen föreslår att 2 8 utformas enligt följande.

Med skogsmark avses i denna lag mark, som ej i väsentlig utsträckning ulnylljas för annal godtagbart ändamål, och utgörs av

1. produktiv mark varvid menas att den enligt vedertagna bedömningsgrunder kan producera i genomsnitt minst en kubikmeter virke om året per hektar

2. impediment belägna nedom trädgränsen

3. mark på vilken det bör finnas skog till skydd mot sand- eller jordflykt eller mol alt fjällgränsen flyttas ned.

Lagens 6- 10 88 äger ej tillämpning på impediment.

Utredningen föreslår att omläggning av skogsmark ej längre skall vara
beroende av tillstånd från skogsvårdsstyrelsen. Skogsvårdsstyrelsema an
ses ändå fä möjlighet att ingripa genom att avverkning som görs för om
läggning skall anmälas.-

Även texten i lagens 2 8--- bör verka i den riktningen att skogsvårds-
styrelserna får ett större inflytande över markanvändningsfrågoma.

Tillsammans ger detta intrycket av atl utredningen menar att markan-

Prop. 1978/79:110 144

vändningsfrågor vad gäller skogsmark har en större betydelse nu än tidigare och att skogsvårdsstyrelserna skall få större möjlighet att påverka dessa. Skogsstyrelsen delar denna uppfattning men menar att det då vore konsekvent atl i lagen eller förordningen ge skogsvåtrdsstyrelserna en ökad rätt till prövning av omläggning.

----- För de fall omläggning är aktuell för större områden, exempelvis

dämningar, kraftledningsgator, gruvbryining, vägbyggen, bebyggelse etc. vore det värdefullt om samrådsförfarandet vore inskrivet i bestämmelserna.

Vad gäller inhägnad av skogsmark för vilt är nuvarande bestämmelser ej fulll tillfredsställande. Skogsvårdsstyrelserna bör beredas möjlighet att delta i samråd och beslul även i en sådan markanvändningsfråga och aktuella bestämmelser bör utformas i den riktningen.

----- Inte mycket synes vara att erinra mot att den reproduktionsplikl

som blir en följd av en avverkningsrättsinnehavares avverkning läggs på
skogsmarkens ägare. Att däremot lägga hela ansvaret på skogsmar
kens ägare för att avverkningsbestämmelserna följs kan vara tveksamt.

----- Ansvarsbestämmelserna borde indirekt även göra det möjligt att

straffa avverkningsrättsinnehavaren för medhjälp.

Anläggning av ny skog.-- Skogsstyrelsen tillstyrker de förslag som

utredningen gjort i detta avseende.

Avverkning. Skogsstyrelsen instämmer i ulredningens bedömning atl det
i ännu högre grad än vid den nuvarande lagens tillkomst är angeläget att ge
nom lagbestämmelser ransonera den äldre skogen.

Enligt förslaget skall också den nya lagen reglera vilka huggningsformer som ska vara tillåtna i den äldre skogen. Detta är en angelägen ändring av lagsiiftningen, då olämpliga genomhuggningar i äldre skog blivit allt vanligare vilket har medfört atl virkesförråden och därmed den löpande volymtillväxten sjunkit.

Skogsstyrelsen ansluter sig helt till utredningens framförda förslag till
skäl för särskilt tillstånd.--

För att förhindra den situation som i dag ofta uppstår att på markägarens "uppdrag" bestämma den högsta tillåtna volym som får avverkas bör anlingen i lagtexten eller i förarbetena uttryckligen anges alt det är viss av markägaren angiven (planerad eller påbörjad) avverkning som skall bedömas.

Vad gäller 16 8 föreslår skogsstyrelsen att ordet beslut utbyts mot förhandsbesked. Härigenom vinner lagtexten i tydlighet och ansluler till viss övrig lagstifining. Skogsstyrelsen bör få utnyttja medgivandet enligt 26 8 att föreskriva att särskilda avgifter uttas för sådani besked.

Skogsvårdsstyrelsema delar enhälligt den posiliva uppfattning som

framförts av utredningen beträffande anmälan om avverkning.

Skogsvårdsstyrelsema har genom anmälningsplikten fått reella möjligheter
att genom rådgivning tidigt påverka återväxtfrågorna samtidigt som be
stämmelserna om avverkning och naturvårdshänsyn kan lillgodoses på ett
praktiskt och enkelt sätt.- Anmälningsplikten har inneburit möjlighe
ter för skogsvårdsstyrelsema att bygga upp rationella arbetsrutiner .

Svårföryngrad skog och skyddsskog.- Skogsstyrelsen tillstyrker

de förändringar som föreslagits .

Naturvårdshänsyn. Dikningen berör i hög grad naturvårdens inlressen. Ett väl etablerat samråd föreligger nu mellan skogsvårdsstyrelser och länsstyrelser vid sådan skogsdikning som utförs med statsbidrag och således i regel planläggs av skogsvårdsstyrelse. Den dikning som sker utan skogs-

Prop. 1978/79:110 145

vårdsstyrelses eller länsstyrelses veiskap är av mycket begränsad omfattning och avser då myckel små inom respektive fastighet lokaliserade företag. Dessa torde i ytterst få fall utgöra ett verkligt hot mot naturvårdens inlressen. Skogsstyrelsen anser därför att ett formellt anmälningsförfarande

inte är motiverat--- Med hänsyn till att våtmarksinventering rimligen

snart bör komma till stånd över hela landet och en samrådsskyldighel redan föreligger enligt naturvårdslagen talar övervägande skäl mot utredningens förslag. Det föreslagna högre bidraget till skogsdikning torde också innebära alt allt färre dikningsföretag utförs utan myndighetemas vetskap.

Tillsyn. Beträffande detta kapitel vill skogsstyrelsen understryka värdet av den föreslagna modemiserade lagstiftningen som innebär en nödvändig effektivisering och förenkling i förhållande till sanktionssystemet i nuvarande lag.

Ansvar. Skogsstyrelsen tillstyrker de förslag som framlagts under detta kapilel. När det gäller övergångsbestämmelsernas tillämpning punkt 6 förutsätter skogsstyrelsen atl skogsvårdsstyrelserna även kan ombilda sådan överenskommelse som träffats med stöd av 12 eller 19 88 1948 års lag till motsvarande beslul enligt det nya lagförslaget.

4.10 Statens naturvårdsverk: Allmänt.---- Ser man skogspolili
ken som en resurspolitik i vidare mening, vilket t. ex. har skett vid arbetet
med den fysiska riksplaneringen, framstår SVL som endast den del i mark
resurslagstiftningen som begränsar sig till skogsdriftsektorn. Det måste
krävas av en allsidigt övergripande skogsresurslagstiftning att den har en
för samhället samlande målsättning och att de därunder sorterande sek-
torsinriktade lagarna, t.ex. SVL, ges sin speciella inriktning, men att det
gemensamma samhällsmålet skrivs in som portalparagrafer i de inledande
bestämmelserna till de olika sektorslagama.--------

Skogsdriften och den för detta ändamål avpassade SVL bör också sättas
i sitt sammanhang genom atl däri anges de för skogsbruket gmndläggande
lagar som reglerar markpolitiken, t. ex. jordabalken, fastighetsbildningsla
gen, jordförvärvslagen, naturvårdslagen, miljöskyddslagen och som utgör
gmnden för ägarnas markutnyttjande.------- Behovet av en sådan övergri
pande lugformulering är uppenbart och den är en förutsättning för att de
olika sektorsintressena skall kunna fungera i gott samförstånd. Den över
gripande synen saknas även i nuvarande SVL. Om SVL ändras nu

är del väsentligt atl den formuleras så att den passar in i en kommande övergripande målformulering som bl.a. bör bli resultatet av den fysiska riksplaneringen.

/ §.--------- Förslaget är ofullständigt och alltför otydligt. I stället föror
das en formulering som motsvarar naturvårdslagens, förslagsvis:
"Skogsmark med därpå växande skog är en nationell naturtillgång som
skall skyddas, vårdas och skötas, så att den varaktigt ger människor, djur
och växter en god miljö och en med hänsyn till markens produktionsförmå
ga och övriga allmänna intressen hög avkastning av virke och andra nyilig
heier. Den är tillgänglig för alla enligt allemansrätten.

Närmare föreskrifter och åligganden om hänsyn enligt första stycket meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer".

Till följd härav bör--- 22 § strykas.

Inledande bestämmelser.- Frågan om vad som är att beteckna

som skogsmark kan få verkan bl.a. på ersättningsfrågor enligt NVL vid tolkning av vad som är att anse som pågående markanvändning. Det är

10 Riksdagen 1978179. I saml. Nr 110

Prop. 1978/79:110 146

därför inle tillfredsställande ur nalurvårdssynpunkl alt skogsvårdssiyrel
sen ensam skall pröva om mark är att anse som skogsmark.

Anläggning av ny skog. 1 §. Här bör ingå uttryckligt undantag för urskogsliknande skogar och andra skogar som ägaren i samråd med länsstyrelsen vill bevara, så att de inle avverkas genom alltför nitisk lagtillämpning.

Avverkning. 11 §. Som punkt 3 bör lilläggas "Länsstyrelsen kan förordna om hinder mot avverkning enligt naturvårdslagen".

17 8. Enligt de motiveringar som närmare framgår av verkels yttrande över den fysiska riksplaneringen sid. 116, bör ordet "avverkning" ersättas med "skogligt arbetsföretag". Del bör framgå att sådan underrättelse skall vidarebefordras till länsstyrelsen när natur och miljö påverkas av åtgärden.

Svårföryngrad skog och skyddsskog.-------- Mark som avses i 2 8 punkt

2 har som regel stort intresse för nalurvården. Därför bör i 19 8 andra stycket lilläggas efter ordet skogsvårdsstyrelsen "i samråd med länsstyrelsen".

Nalurvårdshänsyn. Det är angeläget att samrådsförfarande enligt NVL 20 8 tillämpas beträffande dikning och gödsling.

TiUsyn. 24 §. Med hänsyn till de delade meningar som förekommit mellan vissa skogsvårdsstyrelser och länsstyrelser om utlämnande av data för prövning enligt NVL bör här tilläggas ett andra stycke med lydelsen; "Det åligger tillsynsmyndigheten atl i mån av tillgång lämna länsstyrelsen erforderligt underlag för beslut enligt NVL".

25 8. Enligt verkets förslag--- bör efter första stycket infogas ett

nytt stycke med lydelsen; " Åtgärd enligt första stycket får även avse skog
ligt arbetsföretag i avvaktan på länsstyrelsens prövning enligt naturvårds
lagen". Avsikten härmed är att skogsvårdsstyrelsen skall kunna samarbe
ta med naiurvårdsmyndigheterna så all t. ex. en planerad dikning eller av
verkning som strider mot ett dokumenterat naturvårdsintresse skall

kunna stoppas i avvaktan på länsstyrelsens prövning av företaget enligt
t.ex. II eller 20 § NVL.----

4.11 Statens planverk: Allmänt. Enligt planverkets uppfattning bör skyldigheterna för markägarna enligt skogsvårdslagen inle utformas så kategoriskt att ett rimligt hänsynstagande till andra intressen och ett samutnyttjande av skogsmarken försvåras.

Inledande bestämmelser. Planverket ställer sig positivt till föreslagen
vidgning av lagen lill att gälla all skogsmark.

Skogsvårdsstyrelsemas verksamhet bör enligt planverkets uppfattning samordnas med såväl den kommunala markanvändningsplaneringen som andra regionala sektormyndigheters verksamhet. Kommuner och regionala myndigheter måste ges möjlighet lill inflytande på skogsvårdsstyrelsens verksamhet när andra intressen är berörda.

----- Byggnadsplaner för exempelvis fritidsbebyggelse innefattar i

många fall grönområden som består av skogsmark. Dessa marker måste i första hand ses som komplement till bebyggelsen och kan inte vara lämpliga för intensivt skogsbmk även om virkesproduktion alltjämt är möjlig. För alt tolkningssvårigheter inte ska uppstå anser planverket all del klart bör framgå att skogsmark som ingår i detaljplan inte omfattas av skogsvårdslagen.

Naturvårdsliånsyn.---- Erfarenheterna från lillämpningen av dessa

bestämmelser som trädde i krafl 1975 är ännu för begränsade för att visa

Prop. 1978/79:110 147

om intentionerna med lagstiftningen är tillgodoseddu. Tillämpningen av bestämmelserna kan dessutom bedömas endast mot bakgrund av dagens skogsbruk. Ett intensivare skogsbruk, vilket utredningen förordar ger andra förutsättningar vilka enligt planverkets uppfattning måste påkalla en omprövning av skogsvårdslagstiftningen i della hänseende.

4.12 Domänverket: Allmänt.--- Föreslagen uppdelning i ramförfatl
ning och lillämpningsförfatlning enligt modern lagstiftningsteknik synes
ändamålsenlig.

/ .sV Utelämnandet av "ekonomiskt utbyte" är en viktig ändring. Även om den i prukiiken inte kommer att nämnvärt påverka laglillämpningen anser verkei ändringen vara principielll betydelsefull. Den understryker, att den långsiktiga hanteringen av den förnyelsebara naturresursen skog inte endast får styras av företagsekonomiska normer utan mera av samhäUsövergripande resurspoliliska överväganden.

Inledande bestämmelser.-- Atl statens mark enligt förslaget skall

tas in under skogsvårdslagen är en ändring av formell art, som till
styrkes.

En reell skillnad blir. atl verket kommeratt inrymmas i skogsvårdsorga-
nisalionens tillsynsuppgift. För undvikande av administrativt dubbelarbete
förutsätter verket, att denna tillsyn i huvudsak kan ske via överläggningar
och information mellan verket och skogsvårdsorganisationer rörande pla
ner och uppföljningsmliner.-

Domänverket - - - föreslår följande formulering av andra och tredje slyckel i 2 §;

"Vid bedömning av marks lämplighet för skogsproduktion skall hänsyn tas till möjliga förbättringsåtgärder, som är företagsekonomiskt eller samhällsekonomiskt försvarbara. Fråga om mark är att anse som skogsmark prövas av skogsvårdssiyrelsen.

Mark, som enligt vedertagna bedömningsgrunder inle kan producera minsl en kubikmeter om året per hektar, är undantagen från lagens tvingande bestämmelser".

En sådan formulering skulle vara mera logisk. Dessutom skulle själva
lagtexien direkt ge ullryck för en mera dynamisk syn på markanvändning
en. -----

Anläggning av ny skog. Verket har inget att erinra mot bestämmelserna
om anläggning av ny skog. Verket vill dock betona vikten av att de närma
re föreskrifter, som där finns aviserade, inte blir alltför detaljerade.

Domänverket belraklar del passiva ägandet av skogsmark som ett problem för skogsnäringen och därmed samhällsekonomin. Därför välkomnar verket möjligheter för skogsvårdsstyrelsen atl framtvinga anläggning uv ny skog, då den befintliga uppenbart inle utnyttjar markens produktionsförmåga på lillfredssiällande sätl.

Avverkning.---- Den princip för val av slutavverkningstidpunki som

anges i 12 §, anser verket vara riktig. I denna fråga är det dock än mera
angeläget atl tillämpningsanvisningarna ges en sådan uiformning att en ra
tionell hantering av skogarna inte äventyras.

Utformningen av 13 8 medger en lolkning, som innebär all del viktigaste målet är att på mycket lång sikt (minsl en omloppslid) skapa mesta möjliga skog. Delta är naturligtvis i och för sig önskvärt. Verket ifrågasätter emellertid allvarligt om denna paragrafär ägnad att tillgodose samhällets intressen. Med hänsyn till skogarnas ålderssammansättning, som ovillkoriigen

Prop. 1978/79:110 148

medför en minskad tillgång på slulavverkningsbar skog om 20-50 år, måste det vara ett minst lika viktigt samhällsintresse, atl skogarna hanleras så alt mesta möjliga virkestillgångar finns lillgängliga vid den tidsperioden.

Beträffande definitionen av bmkningsenhel vill verket myckel kraftigt
understryka vad utredningen själv konstaterat, nämligen att för större
skogsägare bör bedömningar rörande jämnheten i virkesuttaget göras för
naluriiga arbetskrafts- och avsättningsområden.--------------- Det finns ingen an
ledning att orsaka större skogsägare och även samhället stora inoptimal-
förlusler genom ell stelbent generellt jämnhetskrav per kommun.

Naturvårdshänsyn.--- Enligt det nya förslaget skall den som bryter

mol föreläggande eller förbud enligt 22 8 kunna dömas till böter. Föreläggande eller förbud skall också kunna förenas med vite.

Om skäl anses föreligga för en sådan ändring, har domänverket inget att
invända.----

I praktiken har naturvårdslagens 19 8 och 20 8 fått liten tillämpning på skogsbruket. Ännu mindre anledning till detta finnes, om anvisningar till nya skogsvårdslagen görs tvingande. Intill gränsen för ersältningsbara intrång på skogsbruket, bör skogsvårdsstyrelsema ha ansvaret fören fungerande integrering av naturvårdsintressena i skogsvården.

Detta får som konsekvens, att skogsstyrelsen och skogsvårdssiyrelserna på ell annal sätt än tidigare måste ta ställning till de ekonomiska konsekvenserna av föreskrifter och förelägganden meddelade med stöd av 22 § och förbundna med sankiionsmöjligheter.

4.13-------- Stiftsnämnden i Strängnäs: Inledande bestämmelser. Stiftsnämnden
finner all kravet på att lagen skall omfatta alla skogsägarekategorier som
rimligt------

Anläggning av ny skog. Med hänsyn till de stora arealer av oröjda ungskogar anses del väsentligt att även ungskogsröjning innefattas av repro-duktionsplikien.

Avverkning. 13 §. Sliftsnämnden vill för sin del ej tillstyrka den kategoriska begränsningen av skogsägarens möjligheter att på ett ekonomiskt fördelaktigt sätt avverka mogen skog på små fastigheter.

14 8. För kyrkans del är det väsentligt att som bmkningsenhel få räkna ell stifts skogsförvallnings samlade skogsinnehav, vilket enligt gällande lag samförvaltas.

Skogsskydd. 20 8. Kyrkans speciella förvaltningsform nämligen, att stiftsnämnden förvaltar den pastoralsägda skogen gemensamt bör beaktas vid utformning av bestämmelserna.

4.14 Stiftsnämnden i Växjö: AUmänt. 1 den nya skogsvårdslagen bör enligt
utredningens mening den växtkraftiga skogen skyddas för atl inriktningen
mot en hög medelproduktion skall uppnås. Stiftsnämnden ansluter sig i
slort lill denna gmndläggande inrikining men vill samtidigt betona atl en
avvägning alltid måste ske mot lönsamhetskravet.

Inledande bestämmelser. Stiftsnämnden har ingel atl erinra mot atl den nya skogsvårdslagsiifiningen även kommer alt omfatta kyrkans skogar. Det finns knappast någon anledning varför samhället skulle slälla andra krav på kyrkans skogsbmk än på andra markägares.

Avverkning.------- Det är------- i många fall ej förenligt med en ratio
nell hantering att i enlighet med förslaget sträva efter jämnhet i åldersför
delning och produktion per brukningsenhet - i detta fall lika med ett eller

Prop. 1978/79:110 149

några pastorats skogar. 1 stället bör för större rhärkägare innehavet inom exempelvis större industriers upptagningsområden eller inom områden som ur arbetskraftssynpunkl bör ha en enhetlig behandling vara föremål för denna jämnhet i produktionen.

4.15-------------------------------------------------------------------- Stiftsnämnden i Karlstad: Inledande bestämmelser. Utredningen
föreslår atl all skogsmark, således även kyrkans, omfattas av skogsvårds
lagen. Stiftsnämnden finner för sin del inga större nackdelar härav -.

Avverkning.---- Stiftsnämnden fär föreslå all sådana bestämmelser

utfärdas som innebär all stiftsnämndemas förvaltningsområde får utgöra den enhel för vilken jämnhet skall föreligga.

4.16 Stiftsnämnden i Härnösand: Anläggning av ny skog. Nämnden vill på
peka att självföryngring är en möjlig föryngringsmetod på vissa marker.
Det är av vikt atl denna metod kan utnyttjas där så är lämpligt.

Bedömningen av röjningstidpunkl har i lagtexten som slöd skogens täthet eller beskaffenhet. Dessa faktorer är de två viktigaste vid valet av röjningslid men hänsyn måsle också tas lill bl. a. risk för viltskador, snöbroll och andra kalamileter.

Avverkning.---- Nämnden fömtsätter atl särskilda regler utformas så

att brukningsenhetsbegreppet kan prövas att omfatta större enheter än kommun.

4.17-------------------------------------------------------- Stiftsnämnden i Luieä: Inledande bestämmelser. Del praktiska

skogsvårdsarbetet på stiftets skogar har redan tidigare skett inom ramen för gällande skogsvårdslag varför det för stiftets skogsbruk enbart är positivt att skogsvårdslagen ändras atl omfatta alla markägare.

4.18 Länsstyrelsen i Stockholms län: Allmänt. Skogsvårdslagen är en sek
torslag som skall ingå som en del i den totala markresurslagstiftningen.
Övergripande samhällsintressen måste därför vägas in. Detta innebär att
även skogsbrukets friluftslivs- och naturvårdsinriktning måsle komma lill
klart ullryck som ett övergripande mål vid sidan av produktionsmålet re
dan i skogsvårdslagens inledande bestämmelse.

Det är------- angeläget att en samordning av skogs- och naturvårdsla
garna sker samt alt vissa frågeslällningar aktualiseras hos den arbetsgrupp
inom bostadsdepartementet som arbetar med ändringama i byggnadslag
stiftningen.

----- Flera av paragraferna är så allmänt hållna att det kan bli svårt att

avgöra om myndigheternas anvisningar till och tillämpning av lagen verkligen överensstämmer med lagstiftarens mening.

/ ,■?. Första paragrafen bör kompletteras med en formulering som understryker vikten av atl skogsmark nyttjas på sätt som bäst gagnar samhället.

Inledande bestämmelser.--- Länsstyrelsen anser att även impedi
ment bör omfattas av en ny skogsvårdslag .

Inom byggnadsplaneområde, särskilt för fritidsbebyggelse, finns ofta relativt stora grönområden. Tveksamhet råder humvida skogsvårdslagen är

tillämplig. Länsstyrelsen anseratt så bör vara fallet. Ensamordning

med byggnadslagstiftningen är angelägen. Det kan i detta sammanhang böra övervägas om skogsvårdsstyrelserna skall åläggas viss samrådsskyldighet vad gäller definitionen av skogsmark inom byggnadsplaneområde.

Författningsförslaget (3 8) anger inle lagens lillämpningsområde, endasl

Prop. 1978/79:110 150

undantagen härifrån. Stycket bör formuleras om så alt lagens tillämpningsområde först anges, därefier undantagen.

Avverkning.----- Erfarenheterna av anmälningsförfarandei är

mycket goda. Utan sådan anmälningsskyldighet nödgas länsstyrelsen atl i allt siörre omfattning avgränsa samrådsområden enligt 20 S naturvårdslagen. Detta skulle innebära ett avsevärt merarbete för såväl länsstyrelsen som skogsvårdsstyrelsen. Länsstyrelsen vill därför starkt understryka behovet av att anmälningsskyldigheter bibehålles.

Det måste vidare anses vara lämpligt alt i lillämpningsförfatlning föreskriva samrådsskyldighet med länsstyrelserna beträffande sådana skogliga åtgärder som påverkar naturmiljön inom de områden som i riksplanesammanhang angivits vara av särskilt iniresse för nalur- och kulturminnesvården.

Naturvårdshänsyn. Länsstyrelsen anser-- att anmälningsskyldig
heter bör omfatia även skogsdikning.

Del är även motiverat alt i tillämpningsföreskrifter ta in en hänvisning till fomminneslagen och gällande förbud mot plantering inom fornminnes-område.

Även hänsyn till den allmänna miljö-, natur- och kulturminnesvården bör inbegripas i paragrafen (22 8)-

Tillsyn - Ansvar. Länsstyrelsen efterlyser slulligen dels bestämmelser som reglerar myndigheternas möjligheter att meddela undanlag från olika föreskrifter och bestämmelser, dels besvärsregler, innefattande instansordning m. m.

4.19 Länsstyrelsen i Uppsala län: Inledande bestämmelser. Enligt

länsstyrelsens mening bör inte dikning och gödsling av impediment

medges utan prövning. En sådan ålgärd innebär ändrad markanvändning
och bör endast få ske efter ansökan från markägaren saml gemensam pröv
ning av skogsvårdssiyrelsen och länsstyrelsen.

Anläggning av ny skog. Länsstyrelsen tillstyrker i princip de olika regler
som föreslås för plantering och sådd av ny skog .

Avverkning.----- De föreslagna avverkningsreglerna tillstyrks i

princip. Del är givelvis nödvändigi atl all avsedd avverkning och förnyelse anmäls lill skogsvårdsstyrelsen som i sin lur samråder med länsstyrelsen då detta är nödvändigt.

Naturvårdshänsyn. Ulredningen skulle enligt sina direkliv också närmare belysa de konsekvenser i miljöhänseende som nuvarande och framlida skogspolitik kan komma att leda till. Länsstyrelsen konsiaterar att utredningen dock inte utrett denna för nalurvården viktiga del av direktiven. I lagförslaget sägs endast att hänsyn till dessa intressen skall las vid skogens skötsel.

Det traditionella skogsbrukel har i mycket ringa ulsiräckning utgjort något hot mol fornlämningsområdena. Däremot kan nya bmkningsmeloder som hyggesplöjning saml användningen av stora skogsmaskiner medföra alt fomlämningar skadas eller helt utplånas.

Problemen kan lill stor del undanröjas genom ulökal samräd mellan kulturminnesvårdens representanter och skogsvårdsstyrelsema. 1 Uppsala län har sålunda skogsvårdsstyrelsen på senare tid överlämnat skogsbruksplaner till länsantikvarien för granskning och markering av inom planerna belägna kulturminnen.

I skogsvårdslagen finns besiämmelserom hänsynstagande till naturvårdens intressen vid skötsel av skogsmark. Länsstyrelsen finner angelägel

Prop. 1978/79:110 151

att också kulturminnesvårdens bevarandeanspråk på motsvarande sätt hävdas i lagtexten.

4.20 Länsstyrelsen i Östergötlands län: 1 fi. I annan jämförbar mark
användningslagstiftning är det inte bara sektorintressel och hur dess mäl
skall uppfyllas som kommer lill uttryck. Andra samhällsintressen och be
tydelsen i stort för samhällel poängteras. Länsstyrelsen förordar ulifrån
delta dels att naturvårdshänsynen skrivs in i I 8 nya lagen något mera mar
kerat än föreslaget och dels att skogens betydelse för samhället som helhet

betonas.---- Jämfört med motsvarande riktlinjer i nuvarande lag, anser

länsstyrelsen alt förslaget är en klar förbättring såtillvida att de inle längre är en god förräntning på skogskapitalel som i första hand skall eftersträvas.

Inledande bestämmelser.---- Länsstyrelsen tillstyrker avgränsning
en av begreppet skogsmark. Denna gräns bör enligt länsstyrelsens bestäm
da uppfattning vara tillämplig även vid avgörande om pågående markan
vändning. ----

1 lagtexten föreslås atl skogsvårdssiyrelsen skall pröva fråga om mark är all anse som skogsmark. Länsstyrelsen anser därvidlag atl del är något tveksamt att skogsvårdsstyrelsen som sektororgan ensam skall avgöra dessa frågor. Lösningen har dock praktiska fördelar, men länsstyrelsen anser atl skogsvårdsstyrelsen bör samråda med de organ som har atl bevaka de motstående intressena, oftast länsstyrelsen och/eller lantbruksnämnden.

Anläggning av ny skog.----- Vad beträffar 6§ förutsätter länsstyrel
sen alt det av anvisningar till lagen kommer att framgå hur nalurvårdsin
tresset i della fall skall tillgodoses. Innan skogsvårdsstyrelsen enligt 7 8 fö
reskriver avverkning och anläggande av nytt bestånd, bör samråd ske med
naiurvårdsmyndighei.

Naturvårdshänsyn. —r - Utredningens mening all samråd för sådana
arbelsföretag (våtmarksdikning) bör ske mellan företagare och naturvårds
myndighet innan sädana inventeringar slutförts, delas av länsstyrelsen.
----- Länsstyrelsen anser dessa åtgärder väl motiverade under förutsätt
ning att möjlighet kommer att finnas att med stöd av 20 8 naturvårdslagen
förhindra ell olämpligt dikningsföretag utan atl områdel för den skull behö
ver avsällas som naluneservai eller nalurvårdsområde. Detta fömtsätter
ändring av 20 S naturvårdslagen.

----- Utredningens förslag att åsidosättande av naiurvårdshänsynen

skall vara straffsanktionerade tillstyrkes av länsstyrelsen.

4.21 Länsstyrelsen i Jonköpings län: Inledande bestämmelser.

Länsstyrelsen anser att begreppei skogsmark och pågående markanvändning måsle ses tillsammans, i annat fall försvåras länsstyrelsens arbete med säkerställande av skyddsvärd natur.

Anläggning av ny skog. Utredningen föreslår vidare att det i en ny skogsvårdslag skall införas en tvingande bestämmelse om hur skogsmark skall utnyttjas och vilka trädslag som skall väljas. Regeln kan ha ett berättigande men måste nyanseras så all för naturvården betydelsefulla marker kan sparas.

Naturvårdshänsyn.----- Det------- innebär atl skogsbrukets skyldig
het alt ta viss hänsyn till naturmiljön ges en särställning jämfört med andra
arbetsföretags. Om sanktioner av denna typ skall kunna utdömas enligt
skogsvårdslagen måste detta fä till följd en ändring också av naturvårdsla
gen.

Prop. 1978/79:110 152

4.22 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Allmänt. Länsstyrelsen anser liksom
utredningen, atl skogsvårdslagen är ett nödvändigt och viktigt styrmedel.
Utredningen föreslår att den nya lagen utformas som en ramförfattning,
vars närmare innebörd preciseras genom tillämpningsföreskrifter. Läns
styrelsen finner dock all de föreslagna lagramarna i vissa fall är allt för vida
och därigenom lämnar även stora och viktiga principfrågor öppna för ad
ministrativt avgörande.

/ §.------ Länsstyrelsen föreslår--- ett förtydligande av 1 §, så alt

det framgår klarl alt de ekonomiska fömtsättningama i skogsbmket skall vara ett av de krilerier som åsyftas med formuleringen "övriga förutsättningar". På molsvarande sätt bör övervägas om inte strävan efter hög kvalitet också bör anges i samma paragraf.

Inledande bestämmelser. Länsstyrelsen vill i detta sammanhang framhålla all del är angelägel atl skogsvårds- och naturvårdslagstiftningen ses över, så alt definitionerna av skogsmark och begreppet pågående markanvändning samt den s. k. tålighetsgränsen i samband med naturvårdshänsyn i skogsbruk överenssiämmer enligi de båda lagstiftningarna.

Anläggning av ny skog. Enligt förslaget skall gälla skyldighet atl anlägga ny skog "om ett skogsbestånds tillväxt på gmnd av gleshet eller olämpligt irädslag avsevärt understiger den tillväxt som är möjlig". Denna ovillkorliga formulering är olämplig enligt länsstyrelsens uppfattning. Den innebär atl del skulle strida mol skogsvårdslagens bestämmelser att ha kvar lövskog, vilket i sin tur skulle strida mot skyldigheten att ta hänsyn till naturvårdens inlressen i vissa fall. Det skulle t. o. m. kunna leda till att man blir skyldig atl avveckla produktiv barrskog till förmån för något annat snabbväxande trädslag eller s. k. energiskog, eftersom det avgörande kriteriet är "den tillväxt som är möjlig". Länsstyrelsen föreslår att 6§ formuleras mindre kategoriskt och dessutom så att möjlig tillväxt inte skall vara enda bedömningsgrund för huruvida ny skog bör anläggas.

4.23 Länsstyrelsen i Kalmar län: Allmänt. Länsstyrelsen finner det

rationellt och riktigt att lagen utformas som en ramförfattning med särskild lillämpningsförfatlning där detaljbestämmelserna kan ändras i takt med att skogsbrukssätlen förändras genom ny teknik m. m.

Länssiyrelsen lillsiyrker förslaget till ny skogsvård slag. Det är

----- angelägel att ramlagstiftningen ges en mer distinkt utformning så att

tolkningen av skogsvårdslagen underiättas. Tillämpningsföreskriftema bör
utformas i samråd med företrädare för det praktiska skogsbmket och bli
föremål för remissförfarande.-

/ §. 1 paragraf 1 har man betonat att den bärande tankegången bör vara att åstadkomma en hög och jämn virkesproduktion. Det måste därför ställas stora krav på dess utformning så att inriktningen blir såväl nationalekonomiskt som företagsekonomiskt acceptabel. Från denna synpunkt är det betänkligt att den ekonomiska skäligheten inte kommer till uttryck i lagtexten. Enligt länsstyrelsens uppfattning bördetta liksom tidigare komma till uttryck i 8 I. Vidare bör under 1 § hänsyn till naturvårdens intressen anges på samma sätt som i nu gällande skogsvårdslag.

Inledande bestämmelser.- Länsstyrelsen finner del rationellt och

riktigt atl lagen skall omfatia all skogsmark .

Anläggningar av ny skog. Länsstyrelsen anser det viktigt atl röjning ingår i beslåndsanläggningsfasen och atl röjning utföres till produktionsförband. Del är även väsentligt alt det uppdämda röjningsbehov som i dag finns i möjligasle mån åtgärdas. Länsstyrelsen finner det därför angeläget

Prop. 1978/79:110 153

all skogsvårdssiyrelsen fär förstärkta resurer för alt kunna påverka skogsägarna i denna riktning.

----- Det är nödvändigt att man i 86 punkt 3 definierar vad som avses

med olämpligt irädslag. Uldragel lill sin yttersta konsekvens skulle

denna punkt kunna innebära att lövskog i större eller mindre omfattning

tvångsvis skulle avverkas för att ge plats åt barrskogsplanteringar .

Lagpunkten kan få omfattande negativa konsekvenser för naturvården i slort. Länsstyrelsen anser att lagtexten på denna punkt bör omarbetas och ges en klarare utformning så att detta ej kan inträffa. Detsamma synsättet vill länsstyrelsen även anlägga på 8 7 vad avser så kallad urskogsbestånd, i vart fall tills dess invenieringar företagils som utpekar vilka urskogsbestånd som bör finnas kvar med hänsyn till naturvårdens intressen, förslagsvis under en 10-årsperiod.

Avverkning.------- Anmälningsplikten vid slutavverkning ser länssty
relsen som positiv.

Tillsyn. Det bör---- prövas om inle i 25 8 i lagförslaget skall intagas en

bestämmelse, som möjliggör att ett beslut om föreläggande eller förbud kan träda i kraft omedelbart utan hinder av besvär. Tillsynsmyndigheten skall således kunna förorda att dess beslut skall lända lill efterrättelse omedelbart.

Övrigt. Det är en brist i lagförslaget atl besvärsbestämmelser helt

saknas i lagen.---

4.24 Fem av länsstyrelsens i Kalmar län ordinarie ledamöter (Christersson,

Johansson, Kronblad, Nilsson och Schultz) samt två av suppleanterna

(Adolfsson och Jonsson) anför i reservation; Förslaget lill ny lag bedömer länsstyrelsen, bör ytterligare skärpas under paragrafen 7 lill följande lydelse; Om skogsbestånd är så överårigt att markens virkesproducerande förmåga tillgodogöres i ringa utsträckning skall skogsvårdsstyrelsen föreskriva att beståndet slutavverkas och ny skog anläggas.

4.25 Länsstyrelsen i Gotlands län: Allmänt. All den nya skogsvårdslagen
föreslås få formen av en ramförfatlning finner länsstyrelsen ändamålsen
ligt

Inledande bestämmelser. Länsstyrelsen tillstyrker atl särskilt tillstånd inte längre skall krävas för omläggning av skogsmark för annal ändamål än

skogsproduktion.---- Liksom utredningen finner länsstyrelsen det

angeläget atl skogsvårdsstyrelsen ges möjlighet atl påverka andra myndighelers beslut om ianspråktagande av skogsmark, t. ex. för kraftledningar, vägar och större militära anläggningar. De berörda myndigheterna och organen borde åläggas samrådsskyldighet med skogsvårdssiyrelsen i dessa frågor.

Förslaget alt skogsvårdslagen i fortsättningen blir lillämplig på all skogsmark tillstyrkes liksom förslaget att skogsmarkens ägare skall vara ansvarig enligt lagen.

Anläggning av ny skog.------ Utredningens förslag att utvidga röj
ningsskyldigheten att avse röjning i produklionsfrämjande syfte tillstyrks.
Länsstyrelsen tillstyrker även förslaget att utvidga återväxtskyldigheten
vid skador på skogen. Även förslaget om skyldighet all sörja för återväxt
efter avverkning av bestånd, som genom gleshet, av annan orsak än av
verkning eller skador, eller genom olämpliga trädslag har en oförsvarligt
låg tillväxt, tillstyrkes. Länsstyrelsen förutsätter då atl stor hänsyn i dessa
fall kan tas lill naturvårdens och andras intressen, eftersom bestånd av här

Prop. 1978/79:110 154

aktuellt slag ofta uigöres av lövskog, hagar och gärdesbuckur.

Det är inte acceptabelt atl skog av hög ålder eller rötungrepp självgalliar sig och förstörs. Ulredningens förslag om avverkning och återväxtskyldig-het i fråga om sådan skog tillstyrkes även.

Avverkning. Utredningens förslag beträffande regler för gränsdrugningen mellan utvecklingsbar och ej utvecklingsbar skog tillstyrkes.

-------- AU jämnhetskravel slopas på de minsla enheterna tillstyrks ock
så. Gränsen 50 m'sk i produklion bör kompletteras med en arealgräns,

förslagsvis 15 ha.-- Utredningen föreslår atl avverkning i framtiden

får bedrivas endust antingen som ändamålsenlig gallring eller som slutuv
verkning som är ändamålsenligt för anläggning av ny skog. Länsstyrelsen
anser att detta i princip är riktigt och tillstyrker förslaget. Länssty
relsen anser, att mindre husbehovsuttag i fortsättningen bör kunna ske inte
som plockhuggning utan som ändamålsenlig gallring antingen i den rena
gallringsskogen eller vid behov i skog som i och för sig är slutavverknings
mogen. Större husbehovsavverkningar bör kunna ske i form av ändamåls
enlig slutavverkning.

Svårföryngrad skog och skyddsskog. Skötseln av de svårföryngrade skogarna och skyddsskogarna bör som utredningen föreslår även i fortsättningen regleras genom särskilda bestämmelser i skogsvårdslagen.

Länsstyrelsen förutsätter all skogarna inom Gollands län i fortsättning
en förklaras som svårföryngrade. All skogen på Avanäset på Fårö klassas
som skyddsskog är onödigt,- .

-------- Länsstyrelsen anser-- att nuvarande reglerom husbehovsut
tag bör ändras så att de blir tillståndsplikliga såsom avverkningarna för av
salu är enligt nuvarande lag och detta oberoende av om uttagen sker i form
av slutavverkning eller gallring.

Med hänvisning till det anförda avstyrker länsstyrelseji utredningens
förslag om att gallring skall få ske utan tillstånd. Länsstyrelsen anser att
----- tillstånd skall krävas för gallring i medelålders och äldre skog.

Länsstyrelsen förutsätter att utsyning i svårföryngrad skog även i fortsättningen får ske kostnadsfritt och att stickvägsplanering får ingå i den

fria utsyningen.--- 1 fråga om skogar, som förvaltas av fackutbildad

personal, t. ex. statens och kyrkans skog, bör all utsyning kunna ske av vederbörande själva. Skogsvårdssiyrelsen gör vid tillståndsgivningen endast stickprovskontroller.

Enligt nuvarande regler krävs ingen särskild anmälan av avverkning inom svårföryngrad skog. Ansökan om avverkningstillstånd ersätter sådan anmälan. Länsstyrelsen förutsätter alt denna ordning får gälla även i framliden.

Skogsskydd. Vad ulredningen framför underdenna rubrik tillstyrks.

Murknadsjöring av skogsodlingsmalerial. Länsstyrelsen ställer sig positiv lill utredningens förslag.

Nalurvårdshänsyn. Utredningens förslag tillstyrks.

Tillsyn. Länsstyrelsen tillstyrker det framlagda förslaget.

4.26 Länsstyrelsen i Blekinge län: Allmänt. Länsstyrelsen ansluter sig

----- till ulredningens förslag lill ny skogsvårdslag.

Anläggning av ny skog.----- 1 ansluining lill förslagei till 5 7 i skogs
vårdslagen vill länsstyrelsen erinra om. att överåriga bestånd av "natur-
skog" kan vara av slort intresse dels som s.k. genbank, dels ur natur
vårdssynpunkt. 1 de fåtaliga fall där skogsvårdsstyrelsen kan antas behöva
tillgripa ett åläggande enligt denna paragraf bör därför samråd ske med
länsstyrelsen.

Prop. 1978/79:110 155

4.27 Län.sstyrelsen i Kristianstads län: / fi. Inledningsvis slås

fast principen om hög virkesavkastning. Länsstyrelsen tillstyrker detta
----- . Däremoi unser länsstyrelsen utt skäl inte föreligger atl ta bort hän
synen till nuturvården ur I S trots ull det sladgas om naturvårdshänsyn i
22 S. Länsstyrelsen föreslåralt I S får följande lydelse. Skogsmark och där
på vuxunde skog skall skötus sä att den varaktigt ger en med hänsyn till
murkens virkesproducerande förmåga hög avkastning varvid tillböriig hän
syn skull lugus lill övriga allmänna och enskilda intressen.

Inledande besiämmelser. Länssiyrelsen anser all skogsmarksbegreppel i 1948 års lag är i stort behov av ändring. Ändringen bör dock enligt länsstyrelsens mening gå i en annan riktning än vad utredningen föreslår. Skogsmarksbegreppet bör anknytas till kommunernas översiktliga markanvändningsplaner. Härigenom löses även sådana frågor som utredningen avser lösu med 3 S i förslaget Oklarheterna om sambandet mellan begreppet skt)gsmark i skogsvårdslagen och begreppet pågående markanvändning i t. ex. den fysiska riksplaneringen och naturvårdslagstiftningen skulle också kunna lösas. Länsstyrelsen ifrågasätter lämpligheten av att skogsvårdsstyrelsen ensam skall avgöra vad som bör betraktas som skogsmark. 1 förstu hand bör detta vara en fråga för kommunerna i samråd med länsstyrelsen, skogsvårdsstyrelsen, lantbmksnämnden m.fl. d.v.s. i princip enligt vad som skell i den fysiska riksplaneringen. Det skogsmarksbegrepp utredningen föreslagil anser länsstyrelsen i ett icke ringa antal fall strida mot andra allmänna och enskilda intressen. Länsstyrelsen föreslår därför all det nuvarande skogsmarksbegreppel bibehålles i avvaktan på en ny utredning, som bör söka anknyta skogsmarksbegreppet till generalplanemäs-siga överväganden. Detta innebäratt de mot 882 och 3 i förslaget svarande delarna av gällande lag kvarslår. Länsstyrelsen tillstyrker att skogsvårdslagen göres tillämplig för all skogsmark.

Anläggning av ny skog. Närdet gäller anläggning av ny skog har länssty
relsen inget alt erinra mot lagförslaget under förutsättning av att hänsyn till
nalur- och miljövårdsiniressei och till enskilda intressen kommer till ut
tryck i I S. Förslaget slår- i uppenbar slrid mol det allmännas slrävan

atl skydda lövskogsmiljöer och urskogsliknande bestånd av olika slag och
en varierande landskapsbild-- .

Nalurvårdshänsyn. I 22 8 om naturvårdshänsyn bör för tydlighets skull i andra siycket inskjutas "vad beträffar skogsmark".

4.28 Länsstyrelsen i Malmöhus län: I §. Enligt länsstyrelsens uppfattning
är målformuleringen för det framlida skogsbmkel alltför ensidigt inriktad
på virkesproduklion. En bättre och tydligare formulering vore exempelvis
.... varaktig virkesavkastning och hög volymproduktion med hänsyn till
miljö-, sysselsättnings- och lönsamhetskrav.

Inledande besiämmelser. Enligt länsstyrelsens uppfattning skall skogs
vårdslagen ej gälla inom områden som avsatts som naturreservat, oavsett
om skogsbrukel regleras i reservatsbeslutet eller ej. Även om skogen inte
har något primärt skyddsintresse enligt reservatsbeslutet och därför kan
ske ej reglerats, är skogen och dess skötsel av vital betydelse för upplevel
sen av naturreservatet Reservatets skog bör därför skötas efter det syn
sättet och skötseln helt regleras i skötselplanen.

Avverkning. Länsstyrelsen vill understryka atl avverkningsanmälan

även i fortsättningen skall inlämnas. Sekretessbeslämmelsema i

samband med anmälan bör slopas, då dessa onödigtvis försvårar handläggningen.

Prop. 1978/79:110 156

Naturvårdshänsyn.--- Inom de områden som särskilt avgränsats av

länsstyrelsen enligt 4 8 kungörelsen (1974: 1029) om anmälan av skogsavverkning eller enligt 20 8 naturvårdslagen synes det lämpligt att prövningen rörande naturvårdshänsynen endast sker enligt naturvårdslagen.

----- Länsstyrelsen föreslår att bestämmelsen om böter för brotl mot

naturvårdsföreskriftema i skogsvårdslagen utgår.

Övrigt. Länsstyrelsen föreslår att lagen förses med regler om fullföljd av talan mot beslut enligt lagen.

4.29 Länsstyrelsen i Hallands län: Naturvårdshänsyn. Utredningens starka
koncentration till produktionsförmåga och produktionsförutsätlningar har
medfört att de totala samhällsaspektema på utnytijandet av skogsmarken
kommit att behandlas mera översiktligt eller i vissa fall rent av bristfälligt.
Konsekvensema för naturvården och påverkan av kraven på rekreations-
möjligheterna har utredningen behandlat mycket kortfatiat och de direkta
miljövårdskonsekvenserna i form av hydrologiska effekter, försurning
m. m. har överhuvudtaget inte behandlats.

Det är erforderligt att skogsbmkets inverkan på naturmiljön penetreras
mera ingående än vad som nu skett. Länsstyrelsen anser det moti
verat, att hänsynen till naturvårdens intressen - precis som i nuvarande

skogsvårdslag - intages i den föreslagna lagens första paragraf och

inte som i lagförslaget ges en mera undanskymd plats, om än med egen paragrafbeteckning (22 8).

Övrigt.-------- Då lagförslaget medger att tillsynsmyndighet (skogssty
relse och skogsvårdsstyrelse) utfärdar vitesförelägganden av måhända be
tungande slag för enskilda får det anses vara av stor belydelse alt entydiga
besvärsregler införs i den nya lagen.

4.30------------------------------------------------------------ Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Allmänt. I stort kan

länsstyrelsen ansluta sig till det i utredningen framlagda förslaget till ny
skogsvårdslag--- .

----- De föreslagna skärpningarna av kraven på skogsbrukets skötsel

allmänt sett har stöd i statsmaktemas åren 1972 och 1975 meddelade rikt
linjer för den fysiska riksplaneringen . Anledning har inte framkom
mit att ifrågasätta rimligheten av sådana föreslagna skärpningar som på
ekologisk gmndval ger samhället större möjligheter att verka för ett bättre
utnyttjande av skogsmarkens resurser.

Inledande bestämmelser. Det kan konstateras att samordning av be
stämmelserna angående statens och kyrkans skogar med övrigi jämförligt
skogsbmk framstår som ändamålsenlig .

Naturvårdshänsyn.----- Som en allmän erinran om kopplingen till na
turvårdslagen borde i ett tredje stycke i 22 8 anges att särskilda regler om
hänsyn till naturen kan gälla enligt förordnanden jämlikt 7-11. 19 och
20 §8 naturvårdslagen. Men det måste klart fastslås att "hänsynen till na
turvårdens intressen" enligt 22 8 ej omsluter sådana vittomfattande ekolo
giska samband som ligger i skillnaderna mellan de olika i utredningen stu
derade produktionsprogrammen.

Med stöd av 22 § skall också den ansvariga myndigheten i före
skrifter från fall till fall specificerat kunna ange vilka naturvårdshänsyn
som skall iakttas vid avverkningar.-- Förändringen innebär en för
enkling vad beträflär myndighetemas "inblandning" och kommer av den
enskilde skogsägaren sannolikt att uppfattas som en lindring i byråkratin.
Länsstyrelsen anser det rimligt att myndighetemas ansvar i dessa frågor

Prop. 1978/79:110 157

samlas till ett enda regionall organ och att alltså överfiyttningen av denna
befogenhet är ändamålsenlig.

Tillsyn.-------- Länsstyrelsen finner ingen anledning invända mot regler
nas avsedda innehåll men vill göra följande kommentarer angående para
grafernas innehåll; Om föreläggande inle efterkommes får enligt 25 S sisla
stycket myndigheten låta vidtaga ålgärder på den försumliges bekostnad.
Det bör i samma stycke anges atl sådan åtgärd i likhet med vitet skall anges
i myndighelens föreläggande.

Föreläggande jämlikt 25 8 gällerenligt lagförslaget markägaren som per
son. Del betyder att föreläggandet upphör att gälla vid markägarbyie. För
att underlätta myndighetens arbete bör föreläggande i stället knytas till fas
ligheten. ----

Ansvar.-------- Sannolikt skulle 27 § i lagförslaget avsevärt kunna för
enklas utan att därvid avkall skulle göras på syftet.

4.31 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Inledande bestämmelser. Ulredningen
föreslår att även statens och kyrkans skogar inordnas under skogsvårdsla
gen. Länsstyrelsen ansluler sig hell till detta förslag.

Naturvårdshänsyn. Föreskriften- om "hänsyn till naturvårdens

inlressen" föreslås få en särskild lagparagraf. 8 22, som dessutom avses bli

förenad med straffsanktion . Denna förändring torde ge siörre lyngd

ål de föreskrifter som kommer att meddelas.

För all skapa bättre förståelse för atl omsorgen om den skogliga miljön
måsle ingå som ell normalt led i all skoglig verksamhet bör uttryckel "na
turvårdens intressen" ersättas av uttryckel "naturmiljön".

----- Begreppet "naturmiljön" överenstämmer bättre med den totala

miljöhänsyn som skall prägla allt skogsbruk, t.ex. beiräffande dikning, gödsling och användande av biocider.

4.32 Fyra av lansstyrelsens i Älvsborgs län ordinarie ledamöter (Agardts-

son, Larsson, Peterson och Rudolfsson) en suppleant (Blomberg) samt na-turvårdsdirektoren (Rahmn) anmälde skiljaktig mening innebärande följande lillägg till slutet av avsnittet "Skogsbmket och miljövården"; "För att ytteriigare förbättra möjligheterna till miljöhänsyn i skogsbmkel anser länsstyrelsen ciel angeläget att anläggande av skogsbilväg, dikning och gödsling i känsliga områden blir samrädspliktiga arbetsföretag enligt 20 S naturvårdslagen".

4.33 Länsstyrelsen i Värmlands län: Allmänt. Något ekonomiskt kriterium

återfinns---- ej i lagförslagets första paragraf vilket länsstyrelsen anser

vara en brist. I övriga delar ansluter sig länsstyrelsen helt lill del lagda förslaget.

Avverkning.------- Länsstyrelsen vill framhålla det angelägna i atl an
mälningsplikten för slutavverkning kvarstår i i huvudsak gällande form.

4.34 Sex av ledamöterna i länsstyrelsen i Värmlands län (Jonasson, Sven Nilsson, Hult, Johansson, Carl Nilsson och Knutson) anför i reservalion; Evad gäller anmälningsplikten anser vi att den ej fyller någon positiv uppgift.

4.35 Länsstyrelsen i Örebro län: Allmänt.- Länsstyrelsen delar utredningens uppfattning alt en skärpning behövs om målen för sam-

Prop. 1978/79:110 158

hållets skogspolitik skall uppnås och tillstyrker i allt väsentligt utredning
ens lugförslug.---

Nalurvårdshänsyn. En detulj i lagförslaget som direkt kan beröra läns
styrelsens tillämpning av naturvårdslagen är att sankiionsmöjligheter för
skogsvårdsstyrelsen nu införs även för naturvårdshänsynen i skogsvårds
lagen. ---- Länsstyrelsen ser denna ändring som positiv.

Utredningen föreslär att skyldighet införs att anmäla planerad våtmarksdikning lill länsstyrelsen för sumråd på samma sätt som nu gäller för hyggesplöjning. Länsstyrelsen tillstyrker detta förslag och vill som princip framhålla alt samråd med länsstyrelsen som naturvårdsmyndighet bör ske för alla sådana åtgärder inom skogsbrukel som innebär förändring i markanvändningen medun åtgärder inom pågående skogsbruk och de krav på hänsyn samhället ställer på dessa bör bedömas av skogsvårdsstyrelsen.

4.36--------- Länsstyrelsen i Västmanlands län: / fi. Länsstyrelsen bedö
mer, att det är nödvändigt, atl sådana anvisningar utformas til! lagen, att
skogsägarna ej tving;is atl lillämpa skötselmetoder som, ehuru lönsamma
för samhällel på lång sikl. blir olönsamma för de enskilda brukarna eller fö
retagen. ---

Inledande bestämmdser. Länsstyrelsen noterar med tillfredsställelse, all även statens och kyrkans skogar skall inordnas under skogsvårdslagen.

Avverkning.------ Anmälningsskyldighet gör det möjligt för länsstyrel
sema atl ha tillsyn över slutavverkningarnas uiformning och inverkan på
landskapsbilden. Della har varit till påtagligt gagn för naturvården. Anmäl
ningsskyldigheten-- bör bestå.

Nalurvårdshänsyn. Länsstyrelsen ser med tillfredsslällelse, all bestäm
melserna om skogsbrukets hänsynstagande till naturvårdens intressen nu
hänförs till en särskild paragraf i skogsvårdslagen. I delta samman
hang vill länsstyrelsen också uttala sin tillfredsställelse med förslaget om
att skogsvårdssiyrelsen i fortsätiningen skall kunna meddela vitesföreläg
gande vid påtagliga avsteg från hänsynstagande till naturvården.

4.37 Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Avverkning. 8 17 bör kompletteras
med tillämpningsanvisningar med innebörd att anmälan bör ske innan åt
gärd som binder avverkningen till visst utförande vidtages.

Nalurvårdshänsyn. Skogsvårdens och miljövårdens krav sammanfaller i
hög grad och behöver enligt nuvarande bestämmelser i skogsvårdslagen
och naturvårdslagen icke innebära något nämnvärt produktionsbortfall.
Länsstyrelsen--- vill understryka angelägenheten av att nuvarande be
stämmelser och tillämpningsföreskrifter får fortsätta alt gälla utan utvidg
ningar. ----

De följdbeslämmelser som införts rörande uraktlåtenhet all la föreskriv
na hänsyn till naturvårdens intressen bör vara tillfyllesl för all lill
godose miljövårdens krav.

4.38 Sex av ledamöterna i länsstyrelsen i Gävleborgs län (Grenholm. Jo
hansson, Birger Olsson, Johan A. Olsson, Sigfridsson och Sandgren) anför

i reservalion beiräffande I §;-- Vi anser att en klar formulering av

kravet på långsiktig lönsamhet borde ingå i lagtexten.

4.39------------------------------------------------ Länsstyrelsen i Västernorrlands län: I fi Länsstyrelsen kan ac
ceptera 8 I under förutsäitning att "övriga förutsättningar" preciseras i
lillämpningsförfatlning till vad som är förenligl med ett ekonomiskt skogs
bmk.

Prop. 1978/79:110 159

Inledande bestämmelser. Länsstyrelsen tillstyrker att en ny skogsvårdslag görs tillämplig på all skogsmark.

Definitionen av skogsmark (8 2) liksom prövning av vad som är atl anse som skogsmark (SS 2 och 3) tillstyrks. 1 de fall då det skall prövas om ett visst naturvårdsintresse är ett annat "godtagbart ändamål" med markanvändningen bör samråd ske med naturvårdsenheten.

Anläggning av ny skog. Den föreslagna nya bestämmelsen i 8 7 om atl skogsvårdsstyrelsen skall kunna föreskriva att överårig skog skall avverkas är begränsad lill klart överåriga skogar med låg eller ingen lillväxt. Förekomsten av sådana skogar är ringa men länsstyrelsen tillstyrker ändå att en sådan bestämmelse tas in i lagen.

Reproduktionsplikten föresläs i § 10 bli utökad att även omfatta röjning
av plant- eller ungskog. Trots att ett sådant stadgande väsentligt ökar
skogsvårdsstyrelsens tillsynsansvar till säväl tid som volym vill länsstyrel
sen tillstyrka förslaget.-

-------- 1 svåra avsältningslägen kan- inte fullständiga åtgärder krä
vas utan visst samhällsekonomiskt stöd. Var, när och hur detla skall ske
måste preciseras i tillämpningsföreskrifterna.

Avverkning.----- Länsstyrelsen tillslyrker förslaget- .

Nalurvårdshänsyn.--- Genom den egna paragrafen- kopplad

med sanklionsbeslämmelser kan naturvårdshänsynen anses ha fåll

en stärkt ställning-- varför förslaget tillstyrks.

Tillsyn. Länsstyrelsen anser att de föreslagna nya reglema väsentligt
förbättrar skogsvårdsstyrelsens möjligheteratt när så behövs snabbt ingri
pa och få rättelse till stånd inom rimlig tid.

Ansvar. Länsstyrelsen har i sak inga invändningar mot i 8 27 föreslagna
ansvarsbestämmelser.-

4.40 Länsstyrelsen i Jämtlands län: AUmänl. Så som förslaget lill

skogsvårdslag är utformat har den karaktären av ramlagstiftning och det är
därför av vikt all tillämpningsföreskrifter icke fastställs förrän de blivit
föremål för remissbehandling i samma omfattning som det nu remitterade
lagförslaget.---

/ §. I lagförslaget har kriteriet ekonomiskt utbyte i skötseln av skogsmark och växande skog slopats. 1 stället föreslås "varakiig hög virkesavkastning" som målsättning. Detta är tydligare och torde bli enklare att precisera och göra likformigt rättvist mellan olika skogsägare.

-------- Länsstyrelsen föreslår--- att ett tillägg görs i lagen av följan
de innebörd; "Ålgärder enligt denna lag utöver vad som för skogsmark
ägaren är ekonomiskt skäligt skall vara tvingande endast om bidrag till täc
kande av kostnadema för åtgärderna kan erhållas av allmänna medel".

Inledande bestämmdser.- Frågan huruvida mark är att anse som

skogsmark bör--- prövas i samråd med lantbruksnämnden i de fall frå
gan avser mark som tidigare använis som åker eller bete.

----- För alt------- komplikationer ej skall kunna uppstå i framtiden

föreslår länsstyrelsen att i anvisningarna lill skogsvårdslagen intas regler som innebär att endast lagfaren ägare eller köpare som erhållit förvärvstillslånd får avverka eller upplåta avverkningsrätt på fastigheten.

Avverkning. Länsstyrelsen ifrågasätter lämpligheten i att knyta ransoneringsgraden för den slutavverkningsmogna skogen till en viss arealandel.

1 lagtexten bör ej fastläggas att kommun skall utgöra gräns inom vilken
sammanslagning till bmkningsenhel normalt skall ske.

Prop. 1978/79:110 160

Svårföryngrad skog och skyddsskog. Länsstyrelsen anser---

atl tillstånd även måste fordras för röjning eller gallring.

4.41 Länsstyrelsen i Västerbottens län: I §.--- Mot bakgmnd av erfa
renheterna från lillämpningen av nuvarande lag, där företagsekonomiska
synpunkter måst vägas in i samband med relativt kortvariga konjunktur
ändringar, hälsas förslaget med lillfredsställelse. Länsstyrelsen vill

------ ifrågasätta om inte kraven på åtgärder i svåra avsättningslägen i lag
texten eller tillämpningsföreskrifterna borde kopplas till bidragsmöjlighe
terna. ----

Inledande besiämmelser. Definitionen av skogsmarksbegreppet i förslagets 2 S innebär en ändring såtillvida att dikningsvärda myrmarker inte

längre skulle betraktas som-- skogsmark. Detta förefaller mindre

konsekvent---- .

Slyrelsen anser det hell konsekvent, att även statens och kyrkans sko
gar förs under skogsvårdslagen.------

Anläggning av ny skog. De föreslagna skärpningarna i kraven på beståndsanläggning och möjligheten alt genom åläggande sanera klart orän-labla bestånd, synes ändamålsenliga.

----- Åläggande om ulförande av reslskogsavverkning - liksom den

slutavverkning av överårig skog, som åsyftas i 8 7 — bör utformas så alt skogsägaren inte tvingas lill åtgärd vid en tidpunkt, då den skulle medföra oskälig förlust, alltså i en utpräglad lågkonjunktur.

-------- Länsstyrelsen ser det--- som mycket värdefullt atl möjlighe
ter öppnas alt med lagens hjälp kräva utförande av röjning i rätt tid.

Avverkning.------- Länsstyrelsen måste---- erinra om att vi fortfa
rande inte har fullgod kunskap om möjlighetema att utnyttja vissa fjällnära
marker på annal sätt än genom den förhållandevis extensiva bmknings-
form, som kallas fjällskogshuggning. En urkopplingsregel för dessa områ
den, där irakthyggesbruk kan leda till oönskade effekter, bör finnas i likhet
med vad som är fallet i anvisningama till 14 8 i nuvarande skogsvårdslag.

Länsstyrelsen kan helt ansluta sig till utredningssynpunktema beträffande bestämmelserna om avverkning.

Länsstyrelsen förutsätter, att tillämpningsanvisningama till S 11 kommer att starkt betona vikten av att avverkningsmetoderna vid gallring måsle vara skonsamma mol mark och kvarstående bestånd.

----- Länsstyrelsen anser det--- angeläget alt anmälningsplikten

bibehålls också fortsättningsvis.

Nalurvårdshänsyn.--- Länsstyrelsen ansluler sig härtill, men del är

samtidigt styrelsens uppfattning atl, om konkreta förelägganden med vite skall kunna utfärdas, måsle tillämpningsföreskrifterna preciseras jämfört med de nuvarande.

Tillsyn. Länsstyrelsen har intet att invända mot att det nu gällande förfa
randel med överenskommelse utbyts mot ett föreläggande.

4.42 Sju av ledamöterna i länsstyrelsen i Västerbottens län (Eriksson, Hedlund. Hellgren, Löfstedt, Nilsson, Schmidt och Svanberg) anför i reservation; Vi instämmer i ulredningens konstaterande att en god lönsamhet för skogsbmket är en förutsäitning för att uppnå det förordade höga produktionsmålet. 1 följd härav bör frågan om lönsamheten på lämpligt sätt inskrivas i skogsvårdslagen.

4.43 Länsstyrelsen i Norrbottens län: AUmänl. Den allmänna modemise-

Prop. 1978/79:110 161

ringen uv lagens utformning och förenklingen av procedurreglerna hälsas med stor tillfredsställelse.

Inledande bestämmelser.- Länsstyrelsen tillstyrker slopandet av

omläggningsbeslämmelsema men anser atl tilläntpningsföreskrifierna bör utformas så att längre anmälningslid tillämpas när avverkning föranleds av all mark skall nyttjas för annal ändamål än skogsproduklion.

Anläggning av ny skog. Den nya bestämmelsen om avverkning av överårig skog torde inte i dagslägel kunna bilda underlag för ingripande i specielll många fall men principen alt i lagen införa gardering mot destruktiv överhållning motiverar bestämmelsen.

4.44 Delegationen för företagens uppgiftslämnande: Avverkning.

DEFU ifrågasätter om inle ulredningen i siörre utsträckning borde ha övervägt olika former av undantagsrapportering eller dispensförfaranden i stället för ett allmänt anmälningsförfarande. Anmälan om avverkning för

omläggning är ell exempel där delta borde vara möjligl. Enligt

DEFUs mening bör nian--- kunna förutsätta att befogenhelema inom

skogsvårdslagens ramar definieras så tydligt all del slår klarl för den enskilde skogsägaren vad som är tilläiei. En anmälan som inte föranleder någon reaktion från myndigheten skulle då kunna undvikas.

4.45 Institutet för skogsförbättring: Marknadsföring av skogsodlingsmalerial. Utredningen framhåller behovet av kontroll och dokumentation när del gäller skogsodlingsmalerial eftersom användningen av sticklingar framdeles kan komma ifråga i större skala och nya kategorier plantprodu-center kan komma in i bilden. Det är vikligl att betona detta samt atl understryka alt en eventuell användning inom skogsbrukel av klonmaterial (t ex. sticklingar) kräver en uppläggning av skogsodlingen som garanterar erforderlig variation inom skogsbeståndet och regionen. Bestånd som gmndats på ell fåtal kloner eller kloner som år efter år fått dominera skogsodlingen inom en del av landet kan eljest utsätta skogsbruket för stora framtida risker i form av t. ex. svamp- och insekisangrepp.

4.46 Hushållningssällskapens förbund: Även om förbundet finner, atl flera av bestämmelserna i den nya skogsvårdslagen blir betungande för skogsägarna, vill förbundel icke molsäila sig dem.

4.47 Lantbrukarnas riksförbund — Sveriges skogsägareföreningars riksförbund: Allmänt. Vi delar i många siycken ulredningens syn på ambilionsni-vån för de framlida skogsvårdsinsatserna och de krav som bör ställas i en ny skogsvårdslag. dock med reservalion för att en bristande lönsamhet i skogsbrukel kan komma att lägga hinder i vägen.

Vi anser alt kravel på lönsamhet i skogsbrukel inte kan efterges. Det måste därför framgå av skogsvårdslagcn alt skogsbruket skall bedrivas med en ekonomisk målsättning som grund.

Vi delar utredningens uppfattning att den nuvarande lagstiftningen är i
behov av översyn och vi är i slort positiva lill den inriktning det presente
rade förslaget har fått.-

Vi kan inte godta en ordning där tillsynsmyndigheten ges myckel stor
frihet att utforma lagens faktiska innehåll.

Vi vill därför yrka på att lagtexten skall vara så precis i sin utformning att inga oklarheter kommer all råda om vad som avses.

Vi förutsätter alt företrädare för olika intressenter inom skogsnäringen

11 Riksdagen 1978179. I saml. Nr 110

Prop. 1978/79:110 162

får möjlighet atl delta i utformningen av den nämnda tillämpningsförfatt
ningen. ----

/ fi. Vi har i och för sig inget att invända mol att del i paragrafen införs
ett krav på "hög virkesavkastning". Vi vänder oss emellertid med skärpa
emot all paragrafen får en sådan formulering atl ingen hänsyn tas till
skogsbrukels krav på lönsamhet

Vi vill därför föreslå all 1 S får följande lydelse; "Skogsmark och därå växande skog skall skötas så atl den varakiigt ger en med hänsyn lill markens virkesproducerande förmåga hög virkesavkastning och så att ett tillfredsställande ekonomiskt ulbyle vinnes".

Inledande bestämmelser. Vi godtar det förslag lill lydelse som paragrafen (om skogsmark) fått. Den förändring av begreppet skogsmark som föreslås finner vi motiverad.

Vi förutsätter atl det inte finns något samband mellan begreppet pågående markanvändning i naturvårdslagens ersättningsregler och skogsvårdslagens nya skogsmarksbegrepp.

Anläggning av ny skog. § 8. 1 paragrafens andra stycke sägs; "Närmare föreskrifterom föryngringsmetod, markberedning, sådd, plantering, plantskogsvård eller andra åtgärder meddelas av ...".

Vi anser alt denna beslämmelse kan komma atl medföra en olämplig detaljstyrning av återväxtarbetets ulförande och föreslår därför alt paragrafens andra stycke skall utgå.

Avverkning.------- Vi anser------ alt bestämmelsen om generell för
handsanmälan skall slopas. Vi kan däremot se vissa motiv för en obligato
risk anmälan i efterhand vid slutavverkning och föreslår därför en utred
ning om formema för en sådan.

I från naturvårdssynpunkt speciellt känsliga områden bör även i framtiden någon form av förhandsanmälan vara aktuell.

Naturvårdshänsyn. Liksom ulredningen anser vi att de principer som låg till gmnd för alt i SVL 1975 införa en aklsamheisregel med hänsynstagande till naturvårdens intressen också bör gälla i fortsättningen. Det är vår uppfattning att erforderlig hänsyn till naturvårdens krav på den övervägande delen av skogsmarken kan tillgodoses med de åtgärder som åsyftas i denna regel.

Utredningens förslag att överföra naiurvårdshänsynen lill en särskild paragraf i SVL och att sanktionsbelägga denna innebär att man tillskapar två lagar med samma syfte och delvis samma verkningsområden. Vi anser det i och för sig felaktigt att i två författningar reglera samma frågor med vad det innebär att i lag söka fastlägga gränser för vad markägarna bör låla. Trots della kan vi ansluta oss till ulredningens uppfattning att det kan vara ändamålsenligt att låta SVL styra viss naturvård.

Vi menar----- att det hänsynstagande som kan bli aktuellt enligt SVL

måste underordnas det krav - enligt första paragrafens lydelse i vårt förslag - som stadgaratt skogen skall skötas så att "tillfredsställande ekonomiskt utbyte vinnes".

Som 8 22 har utformats i utredningens förslag öppnar den möjligheter för regering eller lillämpningsmyndighet att gå in med förelägganden som nu inle kan överblickas. Vi anser därför att det på denna punkt måste skapas klarhet vid utarbetandet av ny skogsvårdslag.

Vi föreslär att 8 22 ges följande lydelse: "Vid skogens skötsel skall hänsyn tagas till naturvårdens intressen inom ramen för vad som sladgas i första paragrafen."

Vi förutsätter vidare all handläggare av SVL respektive NVL har klara

Prop. 1978/79:110 163

gränser sinsemellan. Markägarna måste kunna kräva full klarhet i vilken myndighei som har ansvar för en viss fråga.

4.48 Skogssällskapet: Inledande besiämmelser. En ny skogsvårds
lag skall gälla samtliga skogsägare. Mot denna utökade giltighet torde intet
vara att erinra men om den nya skogsvårdslagen skall få erforderlig effekt
måste skoesvårdsslvrelsernas oersonella resurser väsentligt utökas.

Nalurvårdshänsyn.---- 1 sin omfattande prakliska verksamhet med

avseende pä lälorlsnära skogsbruk har Skogssällskapel funnil att konflikter med allmänheten uteblir i de fall skogsstyrelsens anvisningar till skogsvårdslagen av 1975 tillämpas med urskiljning och omdöme.

4.49 Sveriges häradsallmänningsförbund: / .s''. Från värt förbunds

sida vänder vi oss mot atl lönsamhelskravei, som det är formulerat i nu
gällande lag, upphäves.-

Avverkning.----- Vi ulgär från att S 14 får tolkas så att om exempelvis

en häradsallmänning är belägen i mer än en kommun, allmänningen som
sådan betraktas som en brukningsenhet

4.50 Skogsindustriernas samarbetsutskott: Allmänt. Samarbetsul
skottet förutsätter vid sill ställningstagande till lagförslaget att tillämp
ningsanvisningarna kommer att i allt väsentligt baseras på de analyser och
uttalanden som återfinnes i betänkandet Del är vidare angeläget att till-
lämpningsanvisningarna lämnar ett så stort utrymme som möjligt för an
passning lill de starkt skiftande förhållanden som kännetecknar skogsbru
kel. För uppnående därav måste tillämpningsanvisningama utarbetas i nä
ra kontakt med förelrädare fördel prakliska skogsbruket.

I §.------ Enligt vår uppfattning har- ulredningen på flera ställen

i betänkandet understrukit att de ekonomiska förutsättningarna ytterst blir avgörande för den intensitet med vilken skogen kan skötas och alltså även för de krav som skall kunna ställas på skogsägarna. Mot bakgrunden av den oklarhel. som tycks råda på denna vikliga punkl vill vi föreslå en omformulering av 8 I av vilken klarl framgår att de ekonomiska förutsättningama för skogsbruket skall utgöra ett av de kriterier som åsyftas med formuleringen "och övriga förutsättningar".

A\'\erkning.----- 1 strävandena atl så snabbi som möjligt uppnå en

hög och värdefull tillväxt är en riktig prioritering av slutavverkningsobjek-ten av grundläggande belydelse. S 12 kan vid en bokstavlig tillämpning molverka en sådan inrikining. Del främsla kriteriet för en slutavverkning bör icke vara åldern utan tillväxtens storiek i relation till den möjliga tillväxten jämte det aktuella beståndets trädslagsblandning och kvalitet. Denna synpunkt måste komma till klart uitryck i tillämpningsanvisningama.

-------- En restriktiv tillämpning av jämnhetskravet på enskilda bruk
ningsenheter kan med hänsyn till den stora variation i skogens ålder som
föreligger mellan olika brukningsenheter lätt leda lill underavverkning.

----- Vid ularbetandel av föreskrifterna lill 8 14 bör särskili observeras

atl kommunen endasl undantagsvis är en lämplig enhet inom bolagsskogsbruket. Vi förutsätter därför alt som hittills förvaltningsenhet eller annan för företagel gällande resultatsenhel skall få utgöra brukningsenhet i lagens mening. Inte minst viktigt är detla för möjliggörande av en effektiv och långsiktig planering av sysselsättningen.

Beträffande skyldigheten att i enlighel med 8 15 slutavverka skog vill vi understryka atl begreppei "inom skälig tid" i 8 6 punkt 3 måste ges en med

Prop. 1978/79:110 164

hänsyn till vederbörande skogsägures ekonomiska situation anpassad tilllämpning.

Nalurvårdshänsyn. Utredningen föreslår-- att skogsvårdslagens

naturvårdsföreskrifier--- skall förenas med sanktionsmöjligheter.

Del hade varil önskvärt all parallelll härmed de i många avseende mol-sägelsefullu eller överlappande beslämmelserna i skogsvårds- resp. naturvårdslagarna och för dessa gällande lillämpningsanvisningar hade lagils upp lill behandling av ulredningen i syfte atl uppnå klarlägganden och förenklingar. Del är en rimlig begäran att en skogsägare skall kunna vela vilken lugsliftning och vilken tillsynsmyndighet han i olika situationer har atl hålla sig lill. En översyn av hela problemkomplexet bör komma lill stånd. I avvuktun härpå måsle vid utarbetandet av tillämpningsanvisningarna till den nya skogsvärdslugen lillses atl klarast möjliga gräns kommer atl föreliggu till nuiurvårdslugens kompetensområde.

Samuibeisuiskotiel anser alt de naturvårdskrav som fortsättningsvis skull regleras via skogsvårdslagen och dess anvisningar bör avse den allmännu hänsyn som rimligen kan begäras av skogsägaren. Längre gående krav på skogsbruket, vare sig de ställes enligt naturvårdslagen eller skogsvårdslagen, måste - pä samma sätt som enligt naturvårdslagen nu gäller vid avsevält försvarad markanvändning - föranleda rimlig ekonomisk ersättning till skogsägaren.

Ansvar. Ifrågu om Övrigu stadganden i förslaget till SVL vill vi endast uttala önskemålet om en omformulering av ansvarsparagrafen (8 27), vilken fått en alltför komplicerad utformning.

4.51 Sågverkens råvaruförening: 1 §. en satsning på kvalitelspro-

duktion. vilkel är nödvändigi för god lönsamhet, kan ställas i kon
flikt med den föreslagna försia paragrafen i skogsvårdslagen.

Avverkning.------- förslaget om ålägganden att avverka dålig eller över
årig skog är bra.

4.52 Svenska pappersindustriarbetareforbundet — Svenska skogsarbetareförbundet - Svenska träindustriarbetareförbundet: Förbunden tillstyrker den föreslagna lagstiftningen och del lekniska utförande som lagförslaget har.

4.53 Tjänstemännens centralorganisation: Allmänt. Del krävs tvingande regler för atl samhälleis mål för skogsbrukel skall uppnås. Del föreliggande lagförslaget har i princip fått en tillfredsställande uiformning. Det krävs emellertid atl lillämpningen blir sådan att vanskötsel förhindras och att överårig skog verkligen avverkas.

Inledande bestämnielser. Del är posilivi att lagen avses omfatta all
skogsmurk oavsett ägarekategori.

Anläggning av ny skog. Lagförslagets skärpningar beträffande anläggning av ny skog är synnerligen befogade. De vidgade möjligheler som lämnas beträffande avverkning, i första hand av träs- och restskogar uppkomna genom olämpliga avverkningsformer, är lillfredssiällande. Införandet av röjningspliklen är också synneriigen angelägen och motiverad.

Avverkning. Ulredningen föreslår slopandet av jämnhetskravet för bruk
ningsenheter vars produktionsförmåga ligger under 50 m sk per år.

Denna gräns måste betraktas som för låg, en rationellt bedriven skogsav
verkning skulle starkt försvåras med en sädan bestämmelse.

Prop. 1978/79:110 165

Utredningens förslag beträffande ett bibehållande av anmälnings
plikten vid avverkning--- tillstyrkes. Det kan därvid ifrågasättus om

inle anmälningsplikten borde omfatia all kalavverkning.

Tillsyn. De föreslagna förenklingarna och effekliviseringurna belräffunde tillsyn och uppföljning av föreslagen skogsvårdslag är nödvändiga om lagen i fråga skall få önskat resultat. Nuvarande lagsiiftning är i dessa avseenden betänkligt ineffektiv.

4.54 Svenska kommunförbundet: Allmäni. Styrelsen tillstyrker huvuddra
gen i del framlagda förslaget.

Styrelsen vill----- skissera en modell för hur skogsvårdslagen kan

anknytas till kommunernas översiktliga fysiska planering. Syfiet ur inte att styra skogsbruket via den kommunala planeringen ulan all finna former för lidigi samarbete mellan olika parter så atl onödiga konflikter kan undvikas.

-------- 1 flerialel fall är kommunen mest lämpad alt samordna olika loka
la intressen. Styrelsen föreslår därför atl kommunen skall la inilialiv till
överläggningar rörande skogsmarkens utnyttjande inom vissa delar av
kommunens yta. Kommunen bör i sin fysiska översiktsplanering avgränsa
skogsområden av särskilt iniresse för naturvården och fiiluftslivet Kom
munen bör vidare sammankalla berörda skogsägare, intresseorganisatio
ner samt representanter för skogsvårdsstyrelsen och länsstyrelsen lill ge
mensamma överläggningar som ett naluriigt led i arbetel med den översikt
liga planeringen. Vid överläggningarna kan parterna precisera avgräns
ningen av områdena och precisera vilka av Skogsstyrelsens riktlinjer som
är av särskild vikt med hänsyn till de lokala förhållandena. Många gånger
torde kommunen också genom posiliva åtgärder - t ex kommunala bered
skapsarbeten - kunna bidra till ell förelagsekonomiskl skogsbruk inom de
berörda områdena.

Om de skogliga frågorna integreras i den kommunala planeringen vinner man en ökad insyn och ett bredare inflytande för medborgarna. På sikt mäste ett sådani förfarande leda till större förståelse för skogsbrukets förutsättningar.

Styrelsen hemsläller att den skisserade modellen övervägs närmare vid arbetet med den nya skogsvårdslagen.

Inledande bestämmelser.--- Slyrelsen anser all skogsvårdslagen in
le bör gälla för omiäde med stadsplan eller byggnadsplan och atl ett sådunt

uttryckligt undantag bör införas i skogsvårdslagen. Omförande av

skogsmark till annal ändamål bör enligt slyrelsen generellt undantas från anmälningsplikten, om åtgärden har stöd i fastställd generalplan, stadsplan eller byggnadsplan. 1 annal fall införs dubbelprövning och onödig byråkrati.

Anläggning av ny skog.-- Det kan inte vara rimligt att kommunerna

skall åläggas att avverka överårig skog, skogsplantera icke betade hagmarker eller att vidta åtgärder för att reducera lövinslagel inom fastigheter som snart skall exploateras eller som förvärvats av naturvåidsskäl. Reglerna om anläggning av ny skog i förslaget lill skogsvårdslag bör därför kompletteras med regler om undanlag för ifrågavarande fasligheter.

Naturvårdshänsyn. Styrelsen vill i sammanhanget även framhålla att
skogsbrukel inte bör regleras med förordnanden enligt naturvårdslagen an
nal än i undanlagsfall--- . Slyrelsen förordar i stället atl en regel om

hänsyn till naturvården införs även i den nya skogsvårdslagen, att skogsägarna själva skall ge information om planerade skogsbruksåtgärder och all överläggningar skall komma till stånd tidigt mellan intressenter av olika

Prop. 1978/79:110 166

slag. Inom vikligare friluftsområden och områden som ligger nära tätorterna bör kommunen normalt kunna fungera som samordnare mellan oliku intressen.

4.55 Landstingsförbundet: Naturvårdshänsyn. Förbundsstyrelsen har inget att invända mol att i en ny skogsvårdslag införs en bestämmelse som uttryckligt reglerar skogsbrukets normala hänsynlagande lil! nalurvårdsintresset. Tillsammans med naturvårdslagens bestämmelser om naturreservat och samrådsplikt bör skogsvårdslagen därmed kunna tillgodose naturvårdens och friluftslivels anspråk på skogsmarken.

4.56 Svenska jägareförbundet:/4vT'er/;«/«g. Någon unnan form för slutavverkning än trakthygge med eller ulan frölräd lillåles ej annat än under speciella förhållanden, exempelvis i fjällskogar eller liknande.

En viss konflikt med nalurvårdsintressen kan uppslå här. En markägare som vill skydda en viss faunatyp eller enstaka arter - eller en märklig flora - kan förbjudas atl överhålla skogsbestånd som är helt nödvändiga för det aktuella syftei. Även i andra sammanhang, exempelvis inom vilthägn, kan liknande problem uppstå.

4.57 Friluftsfrämjandet:/ §. De flesta är idag överens om att skogen är en
resurs som ska skötas för många olika ändamål, bl. a. avverkning, frilufts
liv, bete, jakt, vattenhushållning. Det är då också befogal att denna syn på
skogens mångsidiga användning också markeras i lagens inledande para
graf. ----- Vi föreslår-------- atl lagens första paragraf får lydelsen;

"Skogsmark och därå växande skog ska skötas på del sätl som bäst gagnar svenska folkets intresse."

4.58 Ingenjörsvetenskapsakademien: A//mä/z/. Del är angelä
get att tillämpningsföreskrifterna utformas i samråd med företrädare för
det praktiska skogsbruket saml alt lagtexten så långt möjligt ges en mer
distinkt utformning med klarare anvisningar om vad som kan krävas av
skogsägarna.----

I §.------- IVA föreslår------ att kravet på lönsamhet eller ekonomisk

bärkraft anges redan i portalparagrafen.

4.59 Fältbiologerna: / §. De ospecificerade "övriga förutsättningarna" är
inte tillräckliga för att fö den ur samhällelig syn bästa användningen av
skogsmarken. I stället bör i SVL inledningsvis fastslås att ekosystemet
skogen är en resurs som utnyttjas så att den varaktigt ger den optimala
samhällsnyttan.---

Naturvårdshänsyn. Fältbiologerna föreslår att hela naturvårdslagstift
ningen som rör skogsbruket ses över och ges en sädan inriktning att den
för framtiden garanlerar vissa fastställda miljökvaliteter.

4.60 Riksantikvarieämbetet: Naturvåråshänsyn. Kulturminnesvär
dens bevarandeintressen bör i lika mån som naturvårdens komma

till uuryck i de bestämmelser som särskilt reglerar skogsbruket.

-------- Ämbetet anser att utredningens förslag bör kompletteras med fö
reskrifter om hänsyn till kulturminnesvårdens intressen. Bevarandeintres
set skall i samband med planering av skogsbrukel beakias på samma sätt
som vid övrig exploatering.

Prop. 1978/79:110 167

4.61 Kooperativa förbundet: KF har inte något alt erinra mot den allmänna inriktningen i utredningens förslag till ny skogsvårdslag.----------------------------------------------

4.62 Miljöförbundet: Allmänt. 1 princip släller vi oss positiva till skogsulredningens förslag till ny skogsvårdslag. Den har genom en välbehövlig omarbetning blivit bättre och klarare formulerad. Förslaget är överskådligt samtidigt som det ger utökade och förenklade möjligheler för skogsvårdsstyrelsen att övervaka skogsskölseln och göra snabba ingripanden när så behövs. Positivt är också att den nya lagen föreslås omfatta all skogsmark, alllså även Domänverkets och kyrkans skogar. Vi har dock en rad synpunkter på ett flertal av paragraferna .

/ §. Skogsmark har enligt vår mening en lång rad uppgifter atl fylla för
utom atl vara producent av skogsråvara, och av den anledningen anser vi
all följande lydelse av S 1 är nödvändig.

"Skogsmark och vad som därpå växer skall skötas på det sätt som långsiktigt och på bästa sätt gagnar det svenska folkel. Skogsproduktionen skall ge en jämn avkastning av hög kvalitet."

Inledande bestämmelser. Vi anser att S 2 ska behålla sin nuvarande ly
delse. ---- Den av skogsutredningen föreslagna skärpningen av denna

paragraf anser vi vara oacceptabel.

----- Det måste anses rimligt att även en nytljanderältsinnehavare,

t. ex. en rolpostköpare, skall ha skyldighet att la ansvar för utförda arbeten.

Anläggning av ny skog. 8 7. Denna paragraf bör enligt Miljöförbundet helt utgå.

-------- Beiräffande Irädslagsblandningen anser vi alt skogsodlingen i hu
vudsak bör inriktas på barrträd, men all en inblandning av löv ska godtas.
Kravet på trädslagets lämplighet för marken bör gälla lika för barr- och
lövträd.-----

Det är positivt atl röjningsplikten innefattas i SVL.

Avverkiung. Sll. 1 anvisningarna till paragrafens väl formulerade punkl 2 skall hyggesstorlekens inverkan på klimat, markekologi, miljöaspekter i övrigt samt det oestetiska intrycket i känsliga lägen noga övervägas och en

begränsning av hyggesstorleken eftersträvas.

Svårföryngrad skog och skyddsskog.-- vi anser att skogsvårdssty
relsens tillstånd bör krävas även vid röjning och gallring.

Nalurvårdshänsyn.---- Vi stöder naturvärds verkets förslag på ett

tioårigt avverkningsförbud för urskog och fjällskog i avvaklan på all frågan om den framtida vården av dessa skogar uireds.

4.63 Dalby Norra skogsägareförening u.p.a.: - Förslaget lill skogsvårdslag biträdes.

4.64 Centerns ungdomsförbund: Inledande besiämmelser. En positiv förändring är atl utredningen föreslår atl all skogsmark skall underordnas skogsvårdslagen.

Anläggning av ny skog. Det är bra all även röjning kommer att ingå i reproduklionsålgärderna och därmed omfattas av hårda regler från skogsvårdslagens sida.

Avverkning.----- Vi tycker del är fel alt man vill gå över lill generella

regler vad gäller tillåtna brukningsmetoder. Förslaget innebär t.ex. att
blädningsmetoden blir förbjuden.

Naturvårdshänsyn.------ CUF har sedan länge krävt att alla kalhyg
gens storlek ska begränsas till max 5 ha, av miljöskäl.

Prop. 1978/79:110 168

Det sumrådsförtärunde som idug finns vid planerad hyggesplöjning, vill vi ska slopas och ersättus med ell generelli förbud.

4.65 Rektorsämbetet vid Uppsala universitet: A///?(a>ir Ulredningen försö
ker läsa också själva skogsbruksmeloderna genom lagtext. Detla kan för
väntas ge en stor stelhet samt förhindra att än lämpligare metoder provas
ut.

Förslaget lägger mycket stora befogenheler hos skogsvårdsstyrelserna utun ull ha analyserat dessa organs lämplighet vad gäller atl falla beslut som innebär atl samhällsintressena totalt tillvaratas.

Om ny skogsvårdslag som bygger på de föreslagna principerna antas, kommer svårigheterna atl inpassa användningen av skogsbruksområden i samhällsplaneringen att bli synnerligen omfattande. Denna risk kan motverkas genom alt invänta en markanvändningslag samt naturresursulred-ningen.

De krav som ställs på skogsmarksägare alt vara aktivt verksamma för alt tillgodose annan än dem själva torde vara svåra att passa in i svensk rättslig tradilion.

Avverkning. Slulavverkning. som föreslås som enda lillålna avverk-ningsmelod när skogen inle längre har god tillväxt, kan i vissa situaUoner varu direkt olämplig också från skogliga synpunkter men ändå krävas enligt lagförslagels ordalydelse.

Naturvårdshänsyn. Skogsbrukets nalurvårdshänsyn bör formuleras klarare och närmare riktlinjer bör inte dras upp av skogsstyrelsen ensam

----- utan av skogsstyrelsen och naturvårdsverket tillsammans med un-

dersiällningsmöjlighet hos regeringen.

4.66 Rektorsämbetet vid Lunds universitet:--- Den föreslagna skogsvårdslagen, som innebär en kraftig nedskärning av den enskildes beslulanderält, är tillämplig främst om Alt 2 föredras och om inga andra värden än virkesråvaran behöver beaktas i skogsekosystem. Den kan därför knappast accepteras i sin nuvarande förslagsform.

4.67 Statens industriverk: Allmänt. Verket är emellertid inte berett atl nu föreslå ell avskaffande av den gällande skogsvårdslagen, men enligi verkels mening bör fömlsältningarna för en samhällsekonomiskt optimal skogspolitik närmare utredas. Eventuellt skulle en sådan politik kunna genomföras genom en tillämpning av den nuvarande lagen som mer överensstämmer med de ursprungliga intentionerna vid dess tillkomst.

Avverkning.----- Tillkomsten av anmälningsplikten lorde ha medfört

en icke oväsentlig skärpning av lillämpningen av såväl återväxt- som av
verkningsbestämmelserna (inkl bestämmelsen om skydd för utvecklings
bar skog) i skogsvårdslagen. Detta torde ha bidragit till sänkningen

av råvaruulbudet 1975-77.

Sammanfattningsvis finner industriverket atl del avgörande samhällsekonomiska problemet för avverkningspoliliken är risken för ekonomiskt orationella begränsningar i råvaruulbudet med åtföljande samhällsekonomiska förluster som följd av ett alllför lågt utnyttjande av skogsindustrins kapacitet. Enligt verkels mening lalar samhällsekonomiska överväganden för ett undanröjande av förekommande hinder för ett rationellt utnyttjande av virkeskapilalet. Ett sådant hinder är skogsvårdslagens avverkningsbe-gränsande bestämmelser. Verket kan därför inte tillstyrka 1973 års skogsutrednings förslag att ytterligare skärpa de avverkningsreglerande bestämmelserna.

Prop. 1978/79:110 169

4.68 Länsstyrelsen i Södermanlands län: A///f7(//i/. - '■— Länsstyrelsen av
styrker deltu förslag--- .

Inledande bestämmdser. Fråga om mark är alt anse som skogsmark
----- bör------- prövas av länsstyrelsen i samråd med skogsvårdsstyrel
sen och respeklive kommun.

3 fi. 1 specialmotiveringen till denna paragraf bör särskilt följande mening observeras; "Den nya lagens vidgade krav på att lågproduktiva bestånd skall ersättas med ny skog kommer inte alltid att kunna förenas med markägarnas önskemål om atl t.ex. i anslutning till bebyggelse behålla öppna marker eller skog av hagmarkskaraktär."

Motiveringen strider helt mot naturvårdens intressen och de önskemål som brukar framföras i olika sammanhang om alt man skall undvika att plantera igen områden närmast torp och gärdar och annan bebyggelse. Naturvårdens, kulturminnesvårdens och den enskilda människans önskemål åsidosätts helt av det synsätt som utredningen här ger uttryck för.

Anläggning av ny skog. 6 S. Under punkl 3 i denna paragraf sägs att ny skog skall anläggas om skogsbestånds tillväxt på grund av gleshet eller olämpligt trädslag avsevärt understiger den tillväxt som är möjlig.

----- Den------- föreslagna föreskrifien innebär atl länsstyrelsernas

arbele med bibehållandet av Mälariandskapets lövskogar tvingas gå andra vägar. Alternativet synes vara alt göra naturreservat eller nationalpark av hela Mälarområdet.

Nalurvårdshänsyn.------ Denna föreskrift hör hemma i målsättnings-
paragrafen och bör återföras dit.

4.69 Svenska naturskyddsföreningen: Allmäni. Lagförslaget inne
håller regler som är klart skadliga även från skogliga synpunkier. 1 själva
verket bygger förslaget på en sektorsyn som är förlegad. Skillnaden mot
1948 års skogsvårdslag är att del nya förslaget tillgodoser skogsindustrin,
men inle alllid skogsbrukel.

En avgörande anmärkning mot den lagstiftning som utredningen föreslår är enligt föreningens mening att den snarast är atl karakiärisera som en lag om skyldighei all leverera virke lill skogsindustrin och inle som en skogsvårdslag. Den saknar en grundläggande regel om atl skogsbrukets utformning måsle vara lämplig från allmän, samhällelig synpunkt.

Vidare synes i vissa fall de föreslagna reglerna vara riskabla för skogs
markens produktionspotential i längre tidsperspektiv och sakna möjlighet
till anpassning efter skiftande, lokala förhållanden. Detta gäller särskilt av
verkningsreglerna. --

Avverkning.----- I lagtexten anges att den enda form av avverkning

som tillåts, när skogen nått viss ålder, är slutavverkning. Blädning skulle då enligt lagtexten normalt vara förbjuden, även om de lokala förhållandena (slarkl sluttande exponerade lägen etc.) innebär att blädning skulle vara lämpligare också från skoglig synpunkt.

Vidare saknar lagförslaget något så självklart som en tydlig skyddsregel för all hindra olämplig avverkning. Nu gällande skogsvårdslag har däremot

en sådan---- .Alt som utredningen gjort föreslå en lagregel, som binder

lill en viss avverkningsform vilken för övrigi anses som konlroversiell i flera hänseenden, understryker förslagels karaklär av en ren partsinlaga för de intressen, som vill tillgodose skogsinduslrins råvaruförsörjning i kort och medellångt tidsperspektiv. Att ulredningen avlägsnat sig från de hittills i skogsvårdslagstiftningen tillgodosedda skogliga aspektema visar sig också i all man vill tvinga fram avverkning också när en avverkning inle är lönsam för skogsägaren.

Prop. 1978/79:110 170

Nalurvårdshänsyn. 1 framtiden måsle tillses all inga ytterligare försäm
ringar inträder i möjlighelerna att använda skogsområden för röriigl fri
luftsliv etc. Lämpligt lorde vara all införa ett slags plankrav för större av
verkningar ---- samt tillståndspliki----- i övrigt för avverkning och

andra skogliga åtgärder som mer än helt tillfälligt förändrar markens tillgänglighet

Kanske bör i.o.m. införas ell nytt skyddsinstitul i naturvårdslagen,
nämligen skogsskyddsområde inom vilkel gäller särskild tillstånds-
plikt och reslrikliv lillslåndsgivning beträffande åtgärder som försämrar
tillgängligheten.---

1 detta sammanhang bör övervägas införande av en särskild skogs-
skyddsavgift --- vid all slutavverkning. Denna bör utgöra en viss pro
centsats av nettovinsten av avverkningen och användas direkl för reser
vatsersättningar. -- I dag gäller att den markägare, som har skydds
värda naturmiljöer på sitt område, får tåla vissa inskränkningar utan

ersättning, medan grannen kanske tillåts bedriva skogsbruk fullt ui och därmed får en större intäkt. Om den senare fick erlägga en avgift, motsvarande den inskränkning han kunnai råka ut för utan ersäuning, blir markägarna likställda och pengar kommer dessutom alt finnas för längre gående skydd av skogsmiljöer.

4.70 Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund: AUmänl.

Styrelsen anser att den nya skogsvårdslagen i vart fall inte göres tillämplig på kyrklig jord. Inte heller på den församlingsägda bör lagen tillämpas om ingen uppmjukning sker av bestämmelsen om insättande av medel på skogsvårdskonto.

Inledande bestämmelser.-- När nu utredningen vill, att den nya

skogsvårdslagen skall omfatta all skog, finns det skäl att notera, att där
med också följer, atl även skötseln av den kyrkliga skogen skall underkas
tas tillsyn av skogsvårdssiyrelserna. Den kyrkliga skogen förvallas nu av
sliftsnämnderna. Om denna förvaltning skall fortsätta, kommer stifts
nämnderna i sin förvaltning av skogen att vara underkastade skogsvårds
styrelsernas tillsyn. Denna dualism verkar inte genomtänkt.

4.71 Sveriges jordägareförbund:- Skogsvårdslagstiftningen bör lik
som hittills grundas på ekonomiska överväganden.

Sveriges Jordägareförbund anser att förslaget till ny skogsvårdslag måste omarbetas för atl ge mindre ulrymme för byråkratisk styrning och siörre möjligheter för skogsägama all själva bestämma över sitt skogsbruk

-------- Avvägningen mellan skogsbruket och andra behov bör gö
ras i särskild ordning när sådana behov gör sig gällande.

5 Självfinansiering

Ett stort antal remissinstanser avstyrker hell införandet av ett obligatoriskt skogsvårdskonlo. Ungefär lika många är för det föreslagna systemet eller ett modifierat sådani. Ofta kommer olika meningar till ullryck inom remissinstansen. Några anser alt frågan bör utredas ytterligare.

Prop. 1978/79:110 171

■' ': .'.

5.1 Statskontoret: .SA(»,i,'.Ti'rjn/.sA(>7r(). Statskontoret tillstyrker förslaget beirälTunde skogsvårdskonton.

5.2 Styrelsen för Sveriges lantbruksuniversitet: Skogsvårdskonlo. Styrelsen vill tillstyrka förslaget om införande av skogsvårdskonton men anser att den nedre gränsen för obligatorisk avsättning bör höjas.

5.3 En av ledamöterna i styrelsen för Sveriges lantbruksuniversitet (Jonsson) unför avvikande mening såvitt avser avsnittet finansiering av skogs-bmksåtgärder.

5.4 Skogsstyrelsen: Skogsvårdskonlo. Skogsstyrelsen anser att ett

skogsvårdskonto i princip enligt det förslag som utredningen utarbetat är
ett angeläget komplement lill övriga skogspoliliska medel som föreslagits.
----- Slyrelsen anser---- att systemet kan ulformas på ett administra
tivt enkell sätt och således beiräffande normbeloppen samtidigt anknytas
lill befintlig anmälnings- och hyggeskorlrutin. I anslutning till den skyldig-
hel som kommer att föreligga för alla skogsägare alt deklarera efter bokfö
ringsmässiga principer lorde reglei-na för skogsvårdskontot innebära ett yt
terst begränsal merarbete för dem.

----- Skogsstyrelsen anser atl gränsen för obligatorisk I %-insättning

på skogsvårdskonlo borde ligga vid 25 000 kronors taxeringsvärde. Av åtgärden berörda antalet fastigheter skulle därvid reduceras til! 125 000.

Skogsstyrelsen vill--- för det fall förslaget om skogsvårdskonlo inle

skulle genomföras, understryka nödvändigheten av att särskilda bestämmelser om säkerhet för åierväxlåigärder införes i lagen.

5.5 Tre av skogsstyrelsens ledamöter (Chrisloffersson, Jonasson och Kilan-
der) delar inle i yttrandet framförda synpunkier på finansieringen av
skogsvårdsåtgärder via ett skogsvårdskonto. Reservanterna ansluter sig i
stort till den av Sven Jansson i utredningen gjorda reservationen och me
nar alt ell obligatoriskt system enligt ulredningens förslag av principiella
skäl inle kan godias. 1 slället önskar man att nuvarande skogskontosystem
byggs ut.

5.6 Domänverket: AUmänl. Verket instämmer i utredningens åsikt, att
skogsbruket liksom hittills normalt självt bör finansiera skogsvårdsåtgär
derna. Detta förutsätter då alt virkespriserna förutom andra kostnader
även förmår bära skogsvårdskoslnaden. Om så inte blir fallet, eller om
.samhiillet av sysselsättningsskäl eller andra orsaker, vill öka skogsvårdsin-
satsernu är det rimligt atl slutligt stöd utgår, såsom utredningen föreslår.

Skogsvårdskonlo.------ Med dugens höga planterings- och röjnings-
kostnader är del kanske nödvändigt att säkerslälla lillgång på medel till
fullgoda skogsvårdsålgärder vid ett icke kontinuerligt skogsbruk. Önsk
värl är givelvis all även den mindre men aklive skogsägaren inle drabbas
av ell besvärligt byråkratiskt system. Om reglerna utformas så, alt del pas
siva skogsägundct motverkus. ärdet däremoi bra.

5.7 Stiftsnämnden I Strängnäs: Skogsvårdskonlo. Insättning på skogs
vårdskonlo bör för kyrkans del ske vid den skogsförvallande myndighe
ten, nämligen stiftsnämnden. Paragrafens lydelse är-- inte lill-

lämpbur för kyrkans skogsinnehav.

Prop. 1978/79:110 172

5.8 Länsstyrelsen i Uppsala län:- Ulredningens huvudtanke alt

skogsbrukel i princip bör vura självfinunsierande är enligi länsslyrelsens
mening riklig.-----

5.9 Länsstyrelsen i Kalmar län: AUmänl.------------------ Kosinaderna för återväxt
åtgärder bör ingå i avverkningskalkylen. Länsstyrelsen tillslryker utred
ningens lorslag till lag om insättning på skogsvårdskonlo. Innan lu
gen genomförs anser- länsstyrelsen atl den bör bli föremål för ytterli
gare översyn för atl anpassas lill det nuvarande taxeringssyslemet

5.10 Fyra av länsstyrelsens i Kalmar län ordinarie ledamöter (Andersson.
Hansson, Nilsson och Schött) samt en suppleant (Åborn) anför i reserva
lion: Förslaget om inrättande av skogsvårdskonton avstyrkes .

------ - Skogsägare som ej avverkar skog och som därför saknar skogsin
komsier under ett antal år lorde beredas möjlighet alt göra frivilliga insätt
ningar på skogskonton.-- Det är viktigt atl medel finns för atl säker
slälla återväxten uv skogen. Dettu torde dock kunna ske genom en utök
ning av möjligheten till insättning pä nuvarande skogskonton.

Tjf länsråd (Hallström) anmälde skiljaktig mening i enlighet med reservationen.

5.11 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Skogsvårdskonlo. Länsstyrelsen ac
cepterar i slort sett de synpunkier och förslag som ulredningen framlagl
för atl bl.a. skapa finansiella garaniier för skogsvårdsåtgärder som krävs
enligt skogsvårdslagen. Med full förståelse för de invändningar som kan
resas mol föreslaget finansieringssystem bedöms fördelarna med den per
sonliga konloinsältningen påtaglig.

Beiräffande den insättning som föreslås i samband med slutavverkning bör uppmärksammas all problem kan uppstå vid avveckling av dålig skog som saknar rolnelio. 1 Malmöhus län kan som exempel nämnas avverkning av dålig lövskog. Medelsinsällningen får inte verka bromsande på intresset för sådan uvverkning och det är därför viktigt att stimulansåtgärder kan tillgripas för efterföljande återväxtåtgärder.

5.12 Sju av ledamöterna i länsstyrelsen i Malmöhus län (Samzelius, Ek
holm, Engholm, Hansson, Håkansson, Lynge och Slerning) anför i reser
vation; Under åberopande av vad som anförts i reservation av ledmolen i
utredningen Sven Jansson och i remissyttranden i ärendei av LRF;s pro
vinsförbund och Skånes Handelskammare avstyrker vi förslaget om infö
rande UV ell finansieringssystem i form av skogsvårdskonlo.

5.13 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Skogsvårdskonlo. Länsstyrel
sen biträder utredningens förslag om obligatorisk insältning av medel på
särskilt skogskonto i samband med slutavverkningar.

Förslaget om årlig insättning av I % av skogsbruksvärdet får bl.a. ses mot bakgrund av förslaget atl i skogsvårdslagen föreskriva skyldighet all

ulföra plunt- och ungskogsröjningar. Länsstyrelsen tillslyrker även

detta förslug.

5.14 Sex av ledamiiterna i länsstyrelsen i Älvsborgs län (Kerstin Andersson,
Boger. Josefson. Karison och Larsson samt Arne Andersson) anmälde vid
beslutels fallande skiljaktig mening innebärande bifall till den av ulred-
ningsledumolen Sven Junsson uvgivna reservationer beträffande avsnittet
"Förslag till lag om insättning pä skogsvårdskonlo".

Prop. 1978/79:110 173

5.15 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: 5A(),iji'((n/.vA();i/('. lagstiftning
en om insältning på skogsvårdskonlo tillstyrks------ . Kommunema bör

emellertid undunlus från skyldigheten alt uvsällu medel till skogsvårdskon
lo ----- .

5.16 Fem av ledamöterna i länsstyrelsen i Skaraborgs län (.Andersson, Carlsson, Duvidsson, A-M Gustafsson och Svensson) anför i reservation: Vi inslämmer i länsslyrelsens yttrande med de ändringar däri som föranleds UV bifall till reservutionen av utredningsledamoten Sven Jansson med instämmande av exeperten Magnus Toll i motsvarande del.

5.17 En ledamot i länsstyrelsen i Skaraborgs län (Ekered) unför i reservation; " Länsstyrelsen kan inte biträda delta förslag. Redan inom ramen för den föreslagna skogsvårdslagstiftningen har skogsvårdsstyrelserna fäll medel atl se till atl erforderliga ålgärder vidtas i fall man konsiaterar försummelse".

5.18 Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Allmäni. Länsstyrelsen biträder utredningens grundinställning atl skogsbruket skall bära sina egna kostnader.

Skogsvårdskonlo. Beträffande det belopp som skall avsättas i samband
med slutavverkning för att täcka de efterföljande åierväxlkoslnaderna bi
träder länsstyrelsen utredningens förslag.

Den andra delen, I % av skogsbruksvärdet årligen, kan befaras bli något
meru administrativt belungande. Med lanke på dess belydelse för alt ga
rantera vården av kostnadskrävande nyanlagda bestånd vill slyrelsen än
dock tillstyrka ulredningens förslag.

I det fall obligalorisk avsättning på skogsvårdskonlo icke skulle vara möjlig utt genomföra är nuvarande bestämmelser angående slällande av säkerhet för åierväxlåigärder ell minimikrav. Del är vidare anglägel all nämnda besiämmelser utvidgas atl gälla även eftersläpande åtgärder.

5.19 Sex av ledamöterna i länsstyrelsen i Gävleborgs län (Grenholm, Jo
hansson, Birger Olsson, Johan A Olsson, Sigfridsson och Sandgren) anför i

leservation;---- Vi avvisar förslaget om den tvångsvisa avsättningen till

personligl skogsvårdskonto samt den årliga avsäitningsskyldigheten med viss procent på fastighetens skogsbruksvärde.

Enligt vår mening är anmälningsplikten i förening med möjligheten atl begära säkerhet för återväxtåtgärderna tillräckliga föratt trygga fullgörandet av åtgärder för skogsålerväxten. Vi ansluter oss därför till utredningsledamoten Sven Janssons reservation.

5.20 Länsstyrelsen i Västernorrlandes län: Skogsvårdskonto. Sty
relsen tillstyrker ulredningens förslag atl skogsägare skall vara skyldiga alt
avsätta medel för åierväxlåigärder då slulavverkning skell och medel för
röjning med vissl belopp varje år.

-------- Skulle inle ell sådani syslem införas anser länssiyrelsen atl be
stämmelser motsvarande nuvarande 8 24 mäste ingå i lagen.

5.21 Fem av ledamöterna i länsstyrelsen i Västernorrlands län (Winberg,
Martin Olsson, Harald Olsson, Mehlin och Erik Ohlsson) anför i reserva
tion; Med hänvisning till vad som anförts i utredningens betänkande av le
damoten Sven Jansson och experten Magnus Toll avslyrker vi utredning
ens förslag om obligatoriska avsättningar till skogsvårdskonton.

Prop. 1978/79:110 174

5.22 Länsstyrelsen i Västerbottens län: Skogsvårdskonlo. Det före
slagna obligatoriska skogsvårdskonlol kan - om reglerna för konlot utfor
mas på ett ändamålsenligt sätt - påtagligt underlätta självfinansieringen.
Länsstyrelsen anser det vura förenal med många fördelar alt reser
vation av pengar för återväxtåtgärder redan vid slulavverkningen görs lill
en självklarhet.

Länsstyrelsen är klarl positiv till det föreslagna obligatoriska skogs
vårdskontot. ---

Om skogsvårdskonlol blir verklighet, är det angeläget att den administrativa hanteringen och antalet blanketter för ändamålet begränsas sä långl del är praktiskt och formelll möjligt. Länsstyrelsen får därför föreslå atl blanketten för avverkningsanmälan redigeras på ell sådani sätt att den vid insättning på bankkonto i samband med slutavverkning kan användas för kommunikation mellan samtliga parter, d. v. s markägaren, skattemyndigheterna, bankerna och skogsvårdssiyrelsen.

5.23 Sju av ledamöterna i länsstyrelsen i Västerbottens län (Eriksson, Hed
lund, Hellgren. Löfstedt. Nilsson, Schmidt och Svanberg) anför i reserva
tion: Enligt vår mening ges tillsynsmyndigheten i förslaget lill skärpt
skogsvårdslag fullt tillräckliga befogenheter atl bevaka skogsägarnas eko
nomiska skyldigheter för skogsproduklion och skogsvård för att upprätt
hålla lagens ambition och målsättning. Förslaget om obligatorisk avsätt
ning lill skogsvårdsfonder är därför obehövligt och bör inle genomföras.

5.24 Två av de i länsstyrelsens i Västerbottens län slutliga handläggning del
tagande tjänstemännen (Hedström och Stocke) var av skiljaktig mening
och anför:----- Erfarenheter från tillämpningen av lagen om investe
ringskonto för skog visar en stark benägenhei hos skogsägaren att - när
fråga är om ivångsvisa ålgärder - underlåta förete erforderliga utredning
ar. ----- Enligt skatteavdelningens mening bör en förbättrad skogsvård

åstadkommas helt inom ramen för en skogsvårdslagstiftning. Förslaget om skogsvårdskonto avstyrkes därför.

----- 1 samband med all anmälan kommit in till skogsvårdsstyrelsen

borde styrelsen kunna kräva atl skogsägaren ställer säkerhet för alt åter
växtåtgärder inom viss tid efter slutavverkningen utföres. Vid ett sådant
förfarande är skogsägaren helt på det klara med att en del av likviden för
avverkat virke eller upplåten avverkninsrätt måsle reserveras för återväxt
åtgärder. Förfarandet innebär ett bibehållande av säkerhetskraven i nuva
rande skogsvårdslagsliftning men bör ges en mera generell tillämp
ning. ----- Med hänsyn till utgången i ett ärende om förhandsbesked -

RSV/FB Dl 1977:2 - lorde skogsägaren kunna medges avdrag vid laxe
ringen för i räkenskaperna gjord avsättning för beräknade kostnader för
framlida skogsvårdsåtgärder med belopp motsvarande den för kostnader
nas bestridande hos skogsvårdssiyrelsen ställda säkerheten.

----- Införes obligalorisk skyldighet för skattskyldiga att avsätta vid

taxeringen avdragsgilla småbelopp inverkar detta negativt på kontrollen i
övrigi.------

Med hänsyn till del ovan anförda bör förslaget beträffande obligalorisk insättningsskyldighel för röjningskostnader inle genomföras. Skulle emellertid ulredningens förslag om skogsvårdskonto genomföras bör lägsta obligatoriska avsättning vara 500 kronor dvs. en procent av skogsbruksvärde 50000 kronor. Avsättningar under nämnda belopp bör kunna ske pä frivillig väg.

Prop. 1978/79:110 175

5.25----------------------------------------------------------- Länsstyrelsen i Norrbottens län: Skogsvårds'k'önlo. Länsstyrel
sen anser au föreslagen avsättning lill reproduklionsåtgärder kommer alt
starkt underlättu ett intensivt äterväxlarbete.

Länsstyrelsen vill således tillstyrka föreslagen självfinansiering.

5.26 Fem av ledamöterna i länsstyrelsen i Norrbottens län (Filip Johansson. Birger Simu, Thorsten Lindfors, Bo-Gunnar Ledin och Owe Ericson) reserverar sig moi styrelsens tillstyrkan av ulredningens förslag atl årligen avsätta en procent av skogsbruksvärdet för främst röjningsändamål.

5.27 Svenska pappersindustriarbetareförbundet — Svenska skogsarbetare-förbundet - Svenska träindustriarbetareförbundet: A//wa«f. Beträffande finansieringen UV skogsvårdsåtgärder m. m. anser förbunden rent principiellt atl ålgärderna skall självfinansieras.

Skogsvårdskonlo.------ Förbunden tillstyrker inrättandet av skogs
vårdskonto. Vi anseremellertid atl skogsvårdskonlona skall knytas lill fas
ligheten i stället för till fastighetsägaren .

5.28 Tjänstemännens centralorganisation: Skogsvårdskonlo. Den principiella utgångspunkten bör vara atl skogsbruket självt skall bära sina kostnader. Genom obligatoriska avsättningar till skogsvårdskonto ökar förutsäll-ningarna härför.

5.29 Dalby Norra skogsägarelorening u.p. a.: Skogsvårdskonlo. Förslaget till lag om insättning på skogsvårdskonlo biträdes i motsats till vad övriga privatskogsbruksorgunisationer i lundet förordat.

5.30 Fortifikationsförvaltningen: Skogsvårdskonlo. Förvaltningen

----- anser att en uppsamling av medel på skogsvårdskonto för egen del

är sväradministrerad och onödig.

5.31--------------------------------------------- Kammarkollegiel: Skogsvårdskonlo. Sliflsnämnd deklarerar

och inbetalar skull endust för inkomst från prästlönefondsfastighel och kyrkofondsfastighet. För den övervägande delen av skogsintäkterna

----- deklarerar och beskattas de enskilda pastoraten. Inom vissa stift

finns närmare hundrutulet pastorat. En specialreglering av innebörd an
lingen att den kontoförunde skyldigheten läggs på vederbörande deklara
lionsskyldiga puslorui eller utt deklarationsskyldigheten och konloförings-
skyldigheten i dess nu berörda omfattning hell överföres lill stiftsnämnd
skulle----- möta skilda praktiska svårigheler.

----- Kostnuderna för sådana under året utförda skogsvårdsålgärder

för stiftet som helhet överstiger enligt stiftsnämndemas erfarenhet i regel

vud som---- behöver insättas på kontot. Därför skulle sådan insättning

bli ukluell endust i undunlagsfall.

Under hund har från flera stiftsnämnder framhållits all redan föreliggan
de förvaltningsbestämmelser innefattar i sig tillräcklig garanti för

ekonomisk beredskap i berörda hänseende .

På grund uv berördu förhållanden får kollegiet föreslå att den kyrkliga skogen undantas från den föreslagna lagens tillämpningsområde.

5.32--------------------------------------------------- Riksrevisionsverket: Allmäni. RRV delar ulredningens uppfattning att
skogsbrukel i princip skall vara självfinansierat

Skogsvårdskonlo. Den föreslagna obligatoriska insättningen på skogs-

Prop. 1978/79:110 176

vårdskonlo påverkar--- endasl en del av orsakerna till de konslaterade

bristerna i återväxten. Det kan därförenligl RRV;s mening ifrågasättas om man inte med en skogsvårdslag av föreslagen typ med förbättrade tillsyns-möjligheter för skogsvårdssiyrelserna kan komma till rätta med vissa av de problem som föreligger. I och för sig bör ett system med obligatoriskt skogskonto kunna underlätta en lillämpning av lagstiftningen. Mot inrättande av ell sådande syslem lalar dock atl systemet synes bli administrativt komplicerat. Vissa oklarheter finns också i systemet t ex. vid försäljning och arv av skogsfastighet. RRV föreslår därför atl frågan om obligatoriskt skogsvårdskonto övervägs ytterligare.

5.33 Stiftsnämnden i Växjö: Skogsvårdskonlo. För atl undvika kostnads
krävande administrativt arbete borde syftet med dessa konton kunna upp
näs enklast vad de kyrkliga skogarna beträffar genom en kontroll av stifts
nämndens årsredovisning vari bl. a. skogsvårdsåtgärdernas omfattning re
dovisas.

Sliftsnämnden vill dock avvisa detta förslag vad kyrkans skogar beträffar.

5.34 Stiftsnämnden i Karlstad: Skogsvårdskonto. Då med största sannolikhet kostnaderna för de av sliflsnämnd varje år nedlagda skogsvårdsåtgärderna överstiger de enligt 3 8 beräknade beloppen, saknas motiv för att bestämmelserna om insättning på skogsvårdskonto skulle omfatta även kyrkan. Sliftsnämnden föreslår därför atl lagen undantar kyrkan från dessa bestämmelser.

5.35 En ledamot (Jacobson) i länsstyrelsen i Stockholms län anför i reservation till länsstyrelsens yttrande: Ett skogsvårdskonto av den typ

som utredningen förordal bör införas. Del bör dock förenklas administrativt så långt della visar sig möjligl.

5.36 Länsstyrelsen i Östergötlands lan: Skogsvårdskonlo. Vad beträffar förslaget till lag om insättning på skogsvårdskonto är länsstyrelsen tveksam.

5.37 Länsstyrelsen i Jönköpings län: Skogsvårdskonlo. Man skapar

----- en stor och kostsam apparat som inte synes slå i rimlig proportion

lill dess värde ur skogsvårdssynpunki.- Ett genomförande av för
slaget om skogsvårdskonton innebär att man ytteriigare belastar taxerings-
orgnisationen--- .

----- Länsstyrelsen anser att utredningens förslag i denna del i varje

fall bör bli föremål för en ordentlig översyn.

5.38 Länsstyrelsen i Gotlands län: AUmänl. Länsstyrelsen anser liksom ul
redningen. all kosinaderna för kommande återväxler bör belraklas som en
kosinad för avverkning av det aktuella beståndet.

Skogsvårdskonlo.------ Utredningen föreslår atl ett särskilt obligato
riskt skogsvårdskonto inrättas för avsättningar av medel för kommande
återväxler.----- Länsstyrelsen anser--- av flera skäl, bl. a. den före
slagna utökningen av skattefri insättning, enklare administration och kon
troll m.m. atl övervägande skäl talar för atl ett särskilt konto skapas för in
sättning av medel för kommande återväxler. Länsstyrelsen tillstyrker såle
des utredningens förslag på denna punkt. Vad utredningen föreslår om

Prop. 1978/79:110 177

kontinuerlig insättning grundad på skogens skogsbruksvärde kan länssty
relsen inte tillstyrka.--- Länsstyrelsen anser all skogsägarna i slället

genom rådgivning bör stimuleras lill alt avsätta medel för röjning och andra skogsvårdsåtgärder utöver återväxler på de vanliga skogskontona.

5.39 Länsstyrelsen i Blekinge län: Skogsvårdskonlo. Länsstyrelsen finner

----- att goda skäl kan anföras för förslaget om skogsvårdskonlo men att

det också har avsevärda nackdelar. Länsstyrelsen finner då anledning er
inra om del så sent som 1975 införda sysiemel med obligalorisk avverk
ningsanmälan för slutavverkning- . Skogsvårdsstyrelsema har där
med fåll ett instrument för övervakning, som tillsammans med den före
slagna lagbestämmelsen om röjningsskyldighel bör kunna ge goda resultat.
Försl om dessa efter en skälig prövotid uteblir bör enligt vår mening frågan
om skogsvårdskonlo tas upp lill prövning.

Länsstyrelsen finner alltså övervägande skäl tala för att en lagstifining om skogsvårdskonto kan uppskjutas tills vidare och icke för närvarande bör komma till stånd.

5.40 En av ledamöterna i länsstyrelsen i Blekinge län (Karlsson) anmälde skiljaktig mening mot styrelsens beslul i fråga om obligatorisk avsättning till skogsvårdskonlo och ansåg atl styrelsen i dessa frågor bort lillsiyrka uiredningsmajoriletens förslag.

5.41 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Allmänt. Finansiering av ett intensivare och mer planmässigt bedrivet skogsbruk föreslås ske dels genom självfinansiering via skogsvårdskonton dels genom statliga stödåtgärder. Länsstyrelsen anser sådana åtgärder vara principielll nödvändiga för alt nå bättre resultat i utnyttjandet av våra skogsmarker.

-------- Lagstiftning enligt förslaget skulle medföra en belastning på taxe
ringsorganisaiionen som inte står i proportion till de fördelar som kan vin
nas. -

Med hänsyn till det anförda anser länsstyrelsen atl förslaget till lag om insättning på skogsvårdskonto bör omarbetas. Därvid bör lillses atl belasl-ningen på laxeringsorganisationen inte blir så stor, all mera angelägna arbetsuppgifter måste eftersättas.

5.42--------- Länsstyrelsen i Värmlands län: Skogsvårdskonto. Länsstyrel
sen hyser-- tveksamhet till den tekniska utformningen av det före
slagna skogsvårdskontosystemet vad avser den årliga enprocenliga avsätt
ningen. ----

----- Inbetalning på respektive konton bör i slället kunna ske genom

atl medlen tas ut via skatten på samma sätl som skogsvårdsavgiflen och sedan med utnyttjande av ADB förs över till skogsägarens bankkonto.

För skogsvårdsåtgärder i samband med slutavverkningar anser länssty
relsen alt ett skogsvårdskonto av föreslaget slag kan var ell lämpligi slyr-
medel. Möjlighelen all förenkla konsirukiionen bör dock ses över ytterli
gare. ----

5.43 Sex av ledamöterna i länsstyrelsen i Värmlands län (Jonasson. Sven
Nilsson, Hull, Johansson, Carl Nilsson och Knutson) anför i reservation:
Enligt vår uppfattning bör i siällei del nuvarande skogskonlosyste
met byggas ul så att avsättningsmöjligheter för framtida skogsvårdsåtgär
der kan inrymmas inom bestämmelsernas ram. Insättningsbeloppets slor-

12 Riksdagen 1978179. I saml. Nr 110

Prop. 1978/79:110 178

lek liksom tippskovslid bör medges i sådan omfattning all avverkningar av
skadad eller skadehotad skog liksom utnytijandet av rationell avverkning
möjliggöres.---- Vår uppfattning överensstämmer således rned reser
vanten Sven Janssons.

5.44 Länsstyrelsen i Västmanlands län: Skogsvårdskonlo. Länssty
relsen tillstyrker---- i princip förslaget lill lag om skogsvårdskonton.

Skyldighet att avsälla medel bör emellertid begränsas lill beräknade koslnader för återväxtåtgärder efter slutavverkning.

Styrelsen förutsätter, all enklare anvisningar utformas än de som presenterats i beiänkundei.

5.45 Fem av ledamöterna i länsstyrelsen i Västmanlands län (Björzén, Bro
ström, Eriksson, Carlsson och Källgren) anför i reservation; Läns
styrelsen avstyrker utredningens förslag atl skogsägarna skall vara skyldi
ga utt uvsällu medel på särskildu skogsvårdskonton.----

Som en följd uv detta avstyrkande föreslår länsstyrelsen, att en

bestämmelse som motsvarar den nu gällande 24 S SVL införes i den nya la
gen. ----

Två av de i ärendels handläggning deltagande tjänstemännen (Wåhlén och Storck) anmälde skiljaktig mening i enlighet med reservationen.

5.46 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Skogsvårdskonlo. Förslaget om skogsvårdskonton finner länsstyrelsen vara positivt. Del måsle dock ifrågasättas om förslaget har fått en sådan utformning atl del får avsedd effeki dvs. en effeklivare skogsvård. Sannolikt fordras en mer skärpt lag om insättning än den nu föreslagna. Systemet med skogsvårdskonton, i den här föreslagna formen, lorde dessulom bli adminisiraiivt tungrott. Utredningsförslaget i detta avsnitiel bör inle läggas till grund för lagstifining.

5.47 Sju av ledamöterna i länsstyrelsen i Kopparbergs län (Aarnseth. Bergström. Dahlén. Helldin. Lång, Olsson och Sleiving) anför i reservation; Det föreslugna skogsvårdskonlol synes bli alltför byråkratiskt och tungrott. Förslaget avstyrkes. Skogsvårdsstyrelsen bör, liksom nu. få begära säkerhei för skogsvårdsåtgärder i den mån det anses nödvändigi.

5.48---------- Länsstyrelsen i Jämtlands län: Skogsvårdskonlo. Länsstyrel
sen anser--- att del borde införas någon form av obligatorisk skyldig
het för skogsägare atl avsätta medel som molsvarar kosinaderna för före
skrivna återväxtåtgärder.-

Det personliga skogsvårdskonlo som ulredningen föreslår före
faller dock innebära ell oinfallande adminisiraiivt merarbete . Läns
styrelsen kun mot den bakgrunden ifrågasätta om fördelarna uppväger det
merarbete som dessa konton innebär.--------------------- Om personliga skogsvårds
konton ---- införes bör del övervägas att göra systemet skattetekniskt

mer lätthanterligt. Vidare bör skogsvårdskontona knytas lill fastigheten vilket underlättur kontinuiteten i skogsvårdsarbetet vid ägarbyte. Någon tidsbegränsning för hur länge medlen skall få stå inne på konlot bör ej finnas.

Mycket uv------ problem skulle kunna elimineras om de personliga

skogsvårdskonlona ersattes med avsättning till en för alla skogsägare ge
mensam fond.--- Länsstyrelsen anser därför att frågan om en gemen
sam fond för hela skogsbrukel bör bli föremål för ell särskili ulredningsar-
bete.

Prop. 1978/79:110 179

Fn unnan möjlighet som närmare borde prövas är obligatorisk medelsuv-
säitning i form uv säkerheter enligt nuvarande skogsvärdslag med för
enklude procedurregler.-

5.49 Sex av ledamöterna i länsstyrelsen i Jämtlands län (Axelsson, Stjernström, Ekwurn, Noidberg, Curs och Jönsson) ansluler sig i reservalion helt lill de utlulunden i frågun som gjorts av sakkunnige Sven Jansson i en lill ulredningen fogad reservalion.

5.50 Fn av tjänstemännen i länsstyrelsen i Jämtlands län (Pettersson) anmälde avvikande mening och anför: Jag ansluter mig till reservunternus ftirslug vud gäller avsättning av medel för skogsvårdsåtgärder innebärande överensstämmelse med Janssons reservation till betänkandet

5.51 Delegationen för företagens uppgiftslämnande: Skogsvårdskonlo. En unpussning och summanslagning av del nu föreslagna skogsvårdskonlol med t. ex. skogskontot borde skapa större förutsättningar för Ibienklud kontroll, udminstrulion och service gentemot skogsägurnu. Med hänsyn till ull utredningen inle närmare beaktui de adminisiraiiva effekierna för Uppgiftslämnare och myndigheler, föreslår DEFU all dessa konsekvenser utreds ytterligare. I sumband därmed bör också möjligheterna lill samordning med befinlligt och/eller av företagsskatteberedningen föreslaget avsätlningssyslem övervägas.

5.52 Skogsindustriernas samarbetsutskott: A///»«/!r. SISU delar utredningens uppfuttning att skogsbruket i princip skall vara självfinansierande dock att en skogspolilik med föreslagen innebörd skall medge statliga bidrag i vissa situationer.

Skog.svårdskonlo. Samarbetsulskollel delar utredningens uppfattning alt effektiva återväxtåtgärder och ändamålsenlig röjning av ungskogarna är det kun.ske angelägnaste områdel för en intensifiering av skogsvården. Vår pricipiellu inställning är emellertid atl tvångsavsältning skall tillgripas endast om sådan är hell nödvändig och att man då så långl möjligt bör undviku en byråkratisering. Vi anser därför att den del av förslaget som avser obligatorisk, årlig insättning av ca I % av skogsbruksvärdet inte bör förverkligas.

För att komma tillrätta med de fall där en belydande eftersläpning i röjningarna föreligger bör skogsvårdsstyrelsen i stället, liksom i den nuvarande skogsvårdslugen (S 24), ha möjlighel att kräva säkerhet för erforderiiga ålgärder.

Beträffande den obligatoriska avsättningen pä skogsvårdskonto i samband med slulavverkning anser Samarbetsulskottet atl denna i många situationer på ell olyckligt sätt ingriper i skogsägarens möjligheter all disponera sina lillgångar och planera sin framtida likviditet Vi förslår därför ull skogsvårdssiyrelsen skall ges möjlighel att befria skogsägaren från denna skyldighet om annan betryggande säkerhet kan ställas.

5.53----------------------------------------------------------------- Hovrätten för nedre Norrland: Skogsvårdskonlo. Vad angår

förslaget om atl skogsägare skall åläggas insätta medel på skogsvårdskonto avslyrker hovrätten ulredningens förslag på i huvudsak de skäl som anförts av reservanten Sven Jansson. Hovrätten ansluter sig vidare i denna del lill reservantens förslag om atl skogsvårdssiyrelsen i stället bör ges möjlighel all inom ramen för skogsvårdslagens bestämmelser kräva siäl-

Prop. 1978/79:110 180

lande av säkerhet för reproduktionskostnader i samband med avverkning.

Beträffande lagtexten kan vidare följande erinringar göras.

Hovrätten ifrågasätter om det är nödvändigt att i princip samtliga

skogsägare skall vara skyldiga att sätta in medel på skogsvårdskonto.

----- I detla sammanhang kan även övervägas om ej skogsvårdsstyrelse

generellt skall kunna medge befrielse från insättningsskyldighet fördel fall skogsägare ställer säkerhet för kommande skogsvårdsåtgärder.

Frågan om val uv föryngringsmetod torde vara mindre väl lämpad för en bedömning i ett taxeringsärende. Insättning på skogsvårdskonto i anledning av all avverkning skell bör därför ske med visst belopp för varje hektar utan att någon åtskillnad görs med hänsyn till valel av föryngringsmetod.

----- Då. med hänsyn till bl.a. den föreslagnu röjningsskyldigheien,

mer än lio år kan komma all förflyla mellan avverkning och den sista röjningen UV ungskogen, kan det ifrågasättas om medlen, för atl fylla siti ändamål, ej bör få kvarslå på kontot längre tid än lio år.

----- De fall när endasl en del av föreskrivet belopp inbetalts på grund

av alt genom ändring i ingiven deklararion taxeringsmyndigheten faststäl
ler ett högre belopp än vad skogsägaren vid sin inbetalning räknat med, bör
ocksä regleras--- varvid även bör övervägas om ej någon form av av
gift bör utgå på överskjutande belopp i enlighel med vad som jämlikt 27 § 2
mom uppbördslagen gäller när skattskyldigs slulliga skall överstiger den
preliminära skatten. Det torde även vara lämpligt atl i detta sammanhang
reglera behandlingen av medel som inbetalts med högre belopp än vad som
följer av 3 och 5 S§.

----- Enligt hovrättens mening bör det även övervägas om ej också

restavgifl enligt 58 8 I mom uppbördslagen saml ränta bör utgå på restfört belopp.

5.54 Riksskatteverket: Skogsvårdskonlo.--- 1 samband med den nyli
gen gjorda översynen av skogsbeskaliningen som f n är föremål för

remissbehandling, har också föreslagits vissa ändringar i skogskontolagen
(1954; 142). Bl. a. uttalas som skäl härför---------------------- alt det är lämpligt att ut
nyttja skogskontosystemet för att säkerslälla alt medel finns tillgängliga
för framlida återväxtåtgärder. Såsom skogsutredningen påpekar är emel
lertid skogskontolagen endast lillämplig på vissa skattskyldiga. Möjlighe
ler lill i slort sett motsvarande reservering finns emellertid för vissa av de
skattskyldiga som inte medtagits i skogskonlosystemet genom lagen
(1955:256) om investeringsfonder för konjunkturutjämning. Enligt RSVs
förhandsbesked RSV/FB Dl 1977; 2 medges dessulom viss reservering i rä
kenskapema för framtida kostnader för återväxtåtgärder. Om företags
skatteberedningens förslag lill lag om allmän invesleringsreserv le
der lill lagsiiftning, utökas de frivilliga reserveringsmöjligheierna ytteriiga
re.

De nu nämnda reglerna ger, enligt RSVs mening, den skatlskyldige till
fredsställande möjligheter lill reservering för framtida återväxtåtgärder.
Om ytteriigare reserveringsmöjligheter införs, lorde det leda till all den
skatlskyldige i slort selt själv kan besiämma när skogsintäkter skall be
skatias, i synnerhei som skogsulredningen uttalar att taxerings
nämnden bör medge uppskov med beskattningen förde på skogsvårdskon
to faktiskt insalta medlen. Det senare uttalandet torde emellertid stå i strid
mol allmänna skatterätlsliga principer. Mol bakgrund av det anförda bör
enligt RSVs mening, någon utökning av uppskovsmöjligheterna vid be-

Prop. 1978/79:110 181

skattning av skogsbruk inte införas. Om tvångsåtgärder krävs för atl medel skall finnas till bestridande av kostnaderna för tillfredsställande återväxtåtgärder bör, enligt RSVs mening, andra utvägar prövas, i första hand utanför beskattningssystemets ram.

RSV har följande principiella och lekniska synpunkter på förslaget

-------- Skogsutredningens nu framlagda förslag omfattar inte arrendato
rer och skulle leda till att fastighetsägares insättningsskyldighel blir be
roende av arrendators skogsuttag. Även om skogsvårdsstyrelsen

föreslås kunna medge befrielse från insättningsskyldighel kan RSV inle finna en sådan konstruktion av lagsiiftningen rimlig.

Förslaget förutsätter ell nära samarbete mellan beskallningsmyndighet och skogsvårdsstyrelsen alternativt skogsstyrelsen. Ett sådant samarbete erfordras såväl vid taxeringsnämndens granskningsarbele som vid kontrollåtgärder och kan leda till avsevärd fördröjning av beskattningsmyndig-hetens arbete. Dessutom mäste vid övervägandet om en sådan konstruktion är lämplig beaktas, att samtliga jordbrukare senast from 1980 års taxering skall ha gåtl över lill bokföringsmässig redovisning av inkomst av jordbruksfastighet (SFS 1976; 103). Detta för med sig alt beskattningsår för jordbrukare inte nödvändigtvis behöver sammanfalla med kalenderår.

----- Förhållandel leder---- lill att lagens ikraftträdandelidpunki inte

kan bestämmas till visst datum såsom ulredningen har föreslagil.

I de fall avverkningen pågår under flera år föreslår skogsutredningen en
särskild fördelningsregel- . Det ligger i sakens natur att en sådan re
gel medför tillämpningssvårigheter. Även mot bakgrund av den fö
reslagna påföljdsregeln bör en regel av nu berörd art undvikas.

Självverksamhet och annal oavlönat arbete föreslås inräknas i de

kostnader som ger rält till uttag från skogsvårdskonlo. En sådan re
gel medför---- att------- påföljdsregeln blir svårtillämpad.

Enligt förslagets 10 8 skall medel som stått inne i tio år återbetalas lill in
sätlaren. Den--- föreslagna sanktionen gäller inte sådan återbetalning.

Härigenom försvagas garantiema för att insatta medel används för åter
växtåtgärder. --- Om syftei med den föreslagna lagstiftningen om in
sättning på skogsvårdskonto bl a är att garanlera alt medel finns lillgängli
ga föratt täcka tillsynsmyndighetens- gjorda utlägg, torde krävas ut
tryckliga regler som ger möjlighet alt genom exekutiva åtgärder la i an
språk på skogsvårdskonlo innestående medel innan tioårsfristens utgång.
------ Det kan---- inte uteslutas att det rättsligt är omöjligt att tvångs
mässigl la de innestående medlen i anspråk. Om lagförslagets syfte skall
uppnås måste nu berörda frågor regleras.

-------- RSV anser------ att det principiellt sett är tvivelaktigl att använ
da inkomslbeskaltnigen som ett sanktionsmedel på sätt som föreslagits.

----- Normala sanktionsmedel i en lagstifining av förevarande slag är

straff, vile o. dyl. Enligt RSVs mening är därför den föreslagna konstruktionen klart olämplig.

Enligt förslagels 12 8 skall, vid överlåtelse av någon eller del av någon i förvärvskällan ingående fastighet, de på skogsvårdskontot insalta medlen fördelas på det överiåtna respektive del behållna fastighelsinnehavel.

----- Detta leder till att deklarationerna i förevarande hänseende måste

bevaras i tio år, vilket enligt 50 8 2 mom taxeringslagen (1956:623) kräver särskild föreskrift av regering och om så föreskrivs medför belydande adminisiraiiva svårigheter.

-------- Lagförslaget innehåller--- inga bestämmelser om hur ell ge
nom indrivning insatt belopp skall behandlas skallemässigt.

Prop. 1978/79:110 182

Mot bakgrund av det unförda anser RSV alt förslaget inle hör läggas till grund för lagstiftning.

5.55 Lantbruksstyrelsen: Allmänt. Lanlbruksstyrelsen instämmer i utred
ningens påpekande alt skogsbruket i princip skall vara självfinansierat

Skogsvårdskonlo. Lanlbruksstyrelsen delar inte utredningens uppfatt
ning om behovei av skogsvårdskonto. Nuvarande möjligheler all finansie
ra skogsvårdsåtgärder måste anses tillfredsställande. Skulle del av

företagsekonomiska skäl vara svårt att avsätta erforderiiga medel för ålgärderna exempelvis i svåra konjunktursvackor kan ett guruntilånesyslem ge ertbrderlig effeki.

5.56 En ledamol av lantbruksstyrelsens styrelse (Lindberg) var av skiljaktig mening och ansåg att slyrelsen bort tillstyrka utredningens förslug om obli-gutorisk uvsuttning till skogsvårdskonto.

5.57 Statens industriverk: Endast i de fall då det rent ekologiskt är nödvändigt alt vidta återväxtåtgärder finns del enligt verkets uppfattning skäl att betrakta återväxtkostnaderna som en kostnad för avverkningen.

5.58 Stiftsnämnden i Härnösand: Skogsvårdskonto. Skogsvårdskonlona kan komma att ge problem vid fastställande av kontomedelsinne-havare genom att kyrkans markförvaltning genom särskilda lagar är delat på olika ägare och förvaltningsorgan. Stiftsnämnden finner därför all skogsvårdskonto inte bör inrättas.

5.59 Stiftsnämnden I Luleå: Skogsvårdskonto. En obligatorisk insältning på särskilt skogsvårdskonlo för att täcka kommande skogsvårdskostnader

är inte meningsfull för stiftets skogsbruk. En årlig granskning av

upprättade skogsvårdsplaner samt kontroll av utförda ålgärder av skogsvårdssiyrelserna lorde uigöra bätire garanti för att skogsvården ej blir eftersatt.

5.60 Länsstyrelsen i Södermanlands län; Skogsvårdskonlo. Länsstyrelsen avslyrker förslaget som skulle innebära en utökad byråkrati och medföra en ytterligare uppgifi för skattemyndigheterna i ett skede då den nya granskningsorganisationen ännu inle kommer att vara fulll utbyggd.

5.61 Länsstyrelsen I Kronobergs län: Skogsvårdskonto. Länsstyrelsen avslyrker utredningens förslag om obligatorisk årlig avsältning av pengar på ett skogsvårdskonto, eftersom ett sådant system synes bli alltför byråkratiskt och svårhanteriigt.

Länsstyrelsen ansluter sig i stället lill Sven Janssons reservalion. som innebär att skogsvårdslagen jämte möjlighet att kräva slällande av säkerhet bedöms ge tillräcklig garanti för atl skogsvårdsinsalsema blir genomförda.

5.62 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Skogsvårdskonlo. Länssty
relsen anser att den nya lagen ger skogsvårdssiyrelsen ökade befogenheter
i framtiden. Det generella skogsvårdskontot torde därför vara onödigt.
Skogsvårdsstyrelsens möjligheler till ålägganden för skogsägare som inte
sköler sin skog är fullt tillräcklig.

Prop. 1978/79:110 183

5.63 Fem av länsstyrelsens i Kristianstads län ordinarie ledamöter (Å. Nils
son, Hansson, Bladh. Johansson och Karisson). en suppleant (Bergh) samt
två av tjänstemännen (A. Johansson och B. Retzner) anför i skiljaktig me
ning: ---- Länsstyrelsen tillstyrker därför utredningens förslag om

skogsvårdskonto, men innan förslag läggs alt frågan ses över dels ur administrativa synpunkter och dels så att inle mängder av meningslösa skogsvårdskonton inrättas.

5.64 Länsrådet i Kristianstads län S-E. Nilsson anför i särskilt yttrande: Däremot bör möjligheter öppnas för frivilliga insättningar på skogsvårdskonton för dem som på grund av avsaknad av skogsinkomster under ett antal år ej har möjlighet till insättning på skogskonton, men då bör också ett lägsta belopp för insättningar och uttag stipuleras för begränsning av administrationen.

5.65 Länsstyrelsen i Hallands \ät\: Skogsvårdskonlo. Länsstyrelsen avslyrker förslaget om skogsvårdskonto.

5.66 Fem av ledamöterna i länsstyrelsen i Hallands län (Persson, Johansson, Björk, Ekelund och Jansson) anför i reservation samt föredraganden (Djuräng) i skiljaktig mening; " Länsstyrelsen vill för sin del förorda, att frågan om skogsvårdskonto ses över ytterligare, särskilt om avsättning skall vara frivillig eller obligatorisk. Blir resultatet vid en förnyad översyn att ett obligatorium förordas bör enligt länsstyrelsens mening ett sådant komma lill stånd och då under sådana former atl minsta möjliga administrativa insats erfordras."

5.67 Länsstyrelsen i Örebro län: Skogsvårdskonto. Länsstyrelsen

kan----- inle ställa sig bakom atl del föreslagna skogsvårdskonlol införs.

men kan länka sig en ulvidgning av nuvarande system med säkerheter för all lösa föryngringsfrågorna.

5.68 Hushållnings.sällskapens förbund: Skogsvårdskonlo. Förbundel avvi
sar förslagei och ifrågasätter, om förhållandet atl en relativt fåtalig kalego
ri skogsägare vid en aktuell tidpunkt saknat medel för skogsåtgärder kan
vara anledning till tvångsinsättning på skogsvårdskonto för alla skogsägare
utan undantag.

Förbundet finner en bättre väg vara, att skogsvårdslagcn kompletteras med en beslämmelse genom vilken skogsvårdsstyrelsen - då försummelser i reproduklionsåtgärder kan befaras - kan begära säkerhei av skogsägaren i delta avseende både i samband med pågående eller avslutad avverkning och i anknytning lill planlagda men icke påbörjade avverkningar.

----- Förbundet tillstyrker slallig lånegaranti för skogsvårdsålgärder

av sådan siorieksordning all skogsägaren icke kan genomföra dem ulan lå
nemedel. ---

5.69 Lantbrukarnas riksförbund—Sveriges skogsägareföreningars riksför
bund: Allmänt. Vi delar utredningens mening atl skogsbrukel i princip
skal] vara självfinansierat-

Skogsvårdskonto. Vi anser all ulredningens motiveringar för della kon-lo är synnerligen bristfälliga och beträffande den enprocenliga avsättningen för röjning dessutom helt saknar koppling mellan avsättning och behov

Prop. 1978/79:110 184

för de enskilda fasiigheierna. Vi vill därför bestämt avisa förslaget om skogsvårdskonton och ansluter oss i allt väsentligt till de synpunkier som framförs i en reservalion av Sven Jansson.

Man bör enligt vår mening överväga enkla riktlinjer för krav på säkerhei

----- . Säkerhet borde generellt kunna krävas av t. ex. flerägda fastigheter

utan förvaltningsansvarig.

Vi menar alllså att skogsvårdslagstiftningen - med de ovan föreslagna komplementen - ger samhället fulll lillräckliga medel atl påverka skogsvårdsinsatserna.

I likhet med utredningen anser vi att det i vissa fall finns motiv för statligt garanterade lån.

Vi anser också att det finns anledning att närmare utreda möjlighetema atl ulveckla del nuvarande skogskontot så att det blir ett bättre instrument för finansiering av skogsvårdsålgärder.

5.70 Skogssällskapet: Skogsvårdskonto. Det borde inte ha varit

svårt att finna enklare, effektivare och mera stimulerande förfarande mot
en lojal företagarekår. 1 varje fall bör den årliga insättningen av 1 % av
skogsbruksvärdet avföras såsom verkningslös och administrativt betung
ande. Om starkare medel mot försumliga skogsägare eftersträvas borde en
skoglig vanhävdslag vara att föredra.

5.71 Sveriges häradsallmänningsförbund: Skogsvårdskonto. För
slaget till lag om insättning på skogsvårdskonto vänder vi oss helt emot.

----- Skogsvårdslagen bör i stället tillföras sådana bestämmelser som gör

del möjligl för skogsvårdsstyrelsemas tjänstemän att på ett effektivt sätt beivra lagöverträdelser.

5.72 Svenska arbetsgivareföreningen—Sveriges industriförbund: Skogs
vårdskonlo. Tvångsavsältningar för atl underlätta finansieringen av skogs
vårdande ålgärder bör principielll undvikas. Del föreslagna obligatoriska
systemet skulle leda till en betydande byråkratisering.

----- Emellertid finns i gällande skogsvårdslag bestämmelser som ger

skogsvårdsstyrelsen möjlighet att kräva säkerhet för återväxtåtgärder efter avverkning. Enligt organisalionernas uppfattning ger denna väg tillräckliga möjligheter all tillgodose berättigade önskemål om en tillfredsställande skogsvård.

5.73 Svenska kommunförbundet: Skogsvårdskonto. Styrelsen avstyrker
förslaget och instämmer i den kritik som framförs av reservanten Sven
Jansson och experten Magnus Toll.

Om lagförslaget trots allt skulle genomföras anser slyrelsen att kommu
nerna måste undanlas från lagens lillämpning.

5.74 Kooperativa förbundet: Skogsvårdskonto. Det synes enligt

KF;s mening----- ej vara erforderiigt med obligatoriska avsättningar till

skogsvårdskonto.

KF anser att obligatoriska avsättningar till skogsvårdskonto endast bör tillgripas i sådana fall, där det visar sig eller skäligen kan förväntas att lagens anda och bestämmelser inte efterlevs.

5.75 Sveriges jordägareförbund: Skogsvårdskonto. Sveriges Jordägareför
bund avstyrker förslaget om ett obligatoriskt skogsvårdskonlo.

Prop. 1978/79:110 185

5.76 Centerns ungdomsförbund: Skogsvårdskonlo. CUF delar ulredningens uppfattning om att det är nödvändigt atl störte resurser satsas på skogsvårdande åtgärder. Men vi är tveksamma om del föreslagna konlo-sysiemet ger denna avsedda effekt.

CUF vill i stället kortfattat föreslå ett system som bygger på "tecknande av avtal om skogsvård". Delta innebäratt samhällel "auktoriserar" vissa ekonomiska föreningars företag plus skogsvårdsstyrelsen som kan teckna avtul med skogsägarna för en viss period.

För perioden läggs sedan upp ell åtgärdsprogram över den skogsvård som ska vidlas. Skogsägare kan sedan efter tid och möjlighel ulföra dessa åtgärder själv. Det som man inle hinner med ansvarar den förening e. dyl. som avtalet är tecknat med, för atl det blir utfört.

De skogsägare som inle vill teckna något avtal, skall ingå i ett koniosy-slem typ del som föreslås i utredningen.

6 Statligt stöd

Ulredningens förslag har mottagits positivt. De kritiska synpunkter som förts fram rör i huvudsak enskildheter. Ett par remissinsianser har dock mera principiella anmärkningar mot förslaget.

6.1 Hovrätten för nedre Norrland: Vad angår finansieringen av olika åtgärder inom skogsskötseln har hovrätten ingenting atl erinra mot de förslag lill statligt stöd och bidrag i olika former som utredningen redovisar.

6.2 Kammarkollegiet: Utredningen har föreslagil att det statliga siödet till
skogsbruket skall utgå med samma bidragsprocent oberoende av skogs-
ägarekalegori. Utredningen har bedömt ett slöd utformat på detta sätl ge
de slörsla samlade produktions- och sysselsättningseffektema. Del
la uttalande synes enligt kollegiets mening väl harmoniera med utredning
ens allmänna målsättning - högsta möjliga volymproduktion.

Mot Hjorths reservation kan enligt kollegiets mening riktas den väsentliga invändningen atl den strider mot nämnda allmänna målsättning.

6.3 Statskontoret: Verket biträder de riktlinjer för det statliga stödet som utredningen föreslår. Bidragsreglerna bör utformas på ett sådant sätt att den administrativa hanteringen underlättas.

6.4 Styrelsen för Sveriges lantbruksuniversitet: Skogsvård. En stor del av det statliga stöd som föreslås utgå till skogsbruket är ämnat för föryng-ringsarbelen och ungskogsvärd. Styrelsen anser alt delta är lämpligt. Det kan också övervägas om man inle i tider av dålig avsättning för klent virke skulle ge slöd även för gallring, särskilt för s. k. förstagångsgallring.---------------------------------------------------

6.5 Skogsstyrelsen: Skogsvård. Om vissa åtgärder---- är tvingande enligt lag och under vissa förhållanden kan anses bli betungande för skogsägaren eller är i hög grad av regionalpolitisk betydelse föreligger enligt skogsstyrelsens mening klara skäl för statligt stöd.

-------- Eftersom skälen i princip bör vara att åtgärderna antingen är eko
nomiskt betungande eller har regionalpolitisk betydelse kan ifrågasättas

Prop. 1978/79:110 186

om bidrag till enbart markberedning för självföryngring bör utgå. Dels är kosinaden relativt måttlig, dels kan stödet uppmuntra till val av mindre lämplig föryngringsmetod.

Beträffande stödet lill röjning borde en utökning till att gälla hela landet
kunna motiveras bl.a. av det skälet atl åtgärden föreslås bli tvingande
samt alt del är angeläget alt nuvarande eftersläpning tas igen under inte ullt
för lång tidsperiod.--- Skogsstyrelsen föreslår därför all bidrag till röj
ning skall gälla även landet i övrigt under förslagsvis en 5-årsperiod.

----- Framför allt i de södra delarna av landet finns stora arealer med

dålig lövskog. Dessa marker är illa utnyttjade i förhållande till sin produktionsförmåga samtidigt som kosinaderna för omföring i regel blir myckel siora. Utredningen föreslår atl bidrag till anläggning av skog skall utgå efter prövning från fall lill fall även utanför del skogliga stödområdet bl.a. till iståndsättning av dylika marker. Skogsstyrelsen föreslår atl bidrag får utgå generellt om roivärde inle erhålls eller utgör en förhållandevis liten del av anläggningskostnaden.

Beiräffande de övriga ålgärder som ulredningen föreslagil skall stödjas med bidrag eller genom beviljande av statlig lånegaranti tillslyrker skogsstyrelsen utredningens förslag.

----- Skogsstyrelsen tillslyrker de gränser för det skogliga slödel som

utredningen föreslagit.

-------- Under förutsättning atl tillräckliga medel- slälls lill förfo
gande har skogsstyrelsen ingen erinran mol förslaget alt samma bidrags
procent skall tillämpas oberoende av skogsägarekategori. Skogsstyrelsen
ansluter sig till Bo Hedströms yttrande syftande lill en differentiering av
siödet däresi lillräckliga medel ej anslås.

Bekämpning av skadeinsekter. Skogsstyrelsen delar utredningens uppfattning i avseende på behovet av ekonomisk stimulans vid genomförandel

av det skogshygieniska arbete som är föreskrivet i skogsvårdslagen.

Skogsstyrelsen har--- ansett, all en stimulans för tillvaratagande av

klenvirke vid röjningar och avverkningar är nödvändig och brådskande.

Styrelsen har därför beslutat, att omedelbart utreda denna fråga .

Skogsstyrelsen avser att under höslen 1978 inkomma till regeringen med rapport och förslag.

Skogsvöghållning. Slyrelsen tillslyrker förslaget .

Gränsdragningen mot länsslyrelsernas bidragsgivning lill enskild väghållning synes lämplig och innebär att vägar som betjänar bebyggelse av någon omfattning erhåller de högre bidrag som länsstyrelsema kan erbjuda medan mera typiska skogsvägar får sina bidrag från skogsvårdsstyrelsen. Gränsen överensstämmer väl med den föreslagna kommunvägslagens till-lämpningsområde vilkel också torde innebära fördelar för de praktiska tillämpningarna.

6.6 Statens planverk: Allmäni. Generellt bör prövningen av statsbidrag för skogsvårdande åtgärder beakla såväl effektema för skogsbrukel som för andra inlressen. Skogsodling av jordbruksmark som slutat brukas kan

------ förändra landskapet radikalt. Även byggandet av skogsbilvägar kan

medföra stora ingrepp i känsliga områden. Enligt planverkels uppfattning bör prövningen ske mot bakgrund av kommunala markanvändningsplaner. 1 samband med prövningen kan samråd behöva ske med kommun och länsstyrelse inom vissa områden.

Skogsvård.----- Ovanför gränsen för svårföryngrad skog bör enligt

betänkandet särskilda bidragsförmåner gälla.

Prop. 1978/79:110 187

Phinverket vill ifrågasätta om ett intensivare skogsbruk är önskvärl
överullt inom dessu områden.

Skiigsvägluillniiig.------- Enligt planverkets uppfattning är det angelä
get att de sumordningsmöjligheler som finns mellan utbyggnad av skogsbil-
vugar och friluftslivels intressen las tillvara. Bidragen bör utformas så alt
de på lämpligt sätl tjänar detta syfte.

6.7 Statens lantmäteriverk: Skogsväghåltnlng. Skogsutredningen föreslår
att möjligheten atl ge statliga län till vägbyggnadsföretag skall slopas och
ersättas av en möjlighet all lämnu statlig lånegaranti till markägare som är i
behov därav. Som skäl för förslaget anges bl.a. att vägsamfällighet sedan
anläggningslagen infördes inte kan uppträda som låntagare. Med anledning
härav bör påpekas ull den gällande lagstiftningen inte innebär hinder för
samfällighetsförening atl ta upp lån som behövs för byggande av väg. Ge
nom de bestämmelser som gäller om förmånsrätt för samfällighetsför-
enings bidragsfordringar hos delägarna och om förvaltningen i övrigt har
en sådan förening en utmärkt kreditvärdighei och stor handlingsfrihet
inom ramen för samfällighelsändamålel.

-------- LMV vill allmänt uttala all det är väsentligt att skogsvägbyggan
det slöds i tillräcklig omfattning. LMV tillstyrker från stimulanssynpunkt
förslaget att alla markägare som driver skogsbruk skall ingå i den bidrags-
berättigade gruppen.

6.8 Domänverket: Enligt statsmakternas direktiv skall domänverket arbela på samma villkor som övrigt skogsbruk. Verket finner del då också naturligt atl jämställas med övriga skogsägarkategorier, när samhället bedömer det lämpligt och nödvändigt atl lämna stöd till skogsbruket---- .

6.9 Stiftsnämnden i Strängnäs: Bidragsregler för skogsvårdsåtgärder bör gällu för allu skogsägare.

6.10 Stiftsnämnden i Karlstad:- Sliftsnämnden utgår ifrån som självklart atl kyrkans skogsbruk skall erhålla samma bidrag som privatskogsbruket.

6.11 Stiftsnämnden i Härnösand: -Sliftsnämnden vill---- tillstyrka utredningens förslag till bidragsformer och samtidigt påpeka att bidragen för kyrkans skogar prövas utgå enligt samma principer som för övriga skogsägare.

6.12 Stiftsnämnden i Luleå: Del nuvarande systemet med skilda bidragsprocent för olika skogsägarekalegorier lill skogsvården innebär stora nackdelar särskilt vid ålgärder som kräver samverkan mellan olika markägare, t.ex. dikning och vägbyggnad. Stiftsnämnden vill kraftigt understödja betänkandets förslug om ull reglernu för statsbidragen utformas lika för alla markägare.

6.13 Länsstyrelsen i Uppsala län: Skogsvård. Länsstyrelsen tillstyrker i princip de oliku regler som föreslås för plantering och sådd av ny skog saml de föreslugna formerna för bidrag till detta ändamål.

6.14 Länsstyrelsen i Östergötlands län: Beträffande statligt stöd till skogsvårdande åtgärder vill länsstyrelsen peka på alt det även i Syd- och

Prop. 1978/79:110 188

Mellansverige finns regioner där ell sådant statligt stöd ur regionalpolitisk synpunki skulle vara värdefullt. Ell sådani stöd skulle enligt länsstyrelsens uppfattning kunna ulgä efter särskild prövning.

1 övrigi tillstyrker länsstyrelsen ulredningens förslag.

6.15 Länsstyrelsen i Kalmar län: Länsstyrelsen har i princip ingel att erinra mot de av utredningen föreslagna statliga stödet till skogsbrukel. Emellertid anser länsstyrelsen atl statligt slöd lill dikning av tidigare hell odikade myrar eller myrkomplex ej bör utgå om särskilt intresse från nalurvårdssynpunkl finns för dessa. Länssiyrelsen finner det även angeläget att poängtera viklen av atl under alla förhållanden lillräckliga medel ställs till förfogande i tillräcklig omfattning. Om detla inle sker anser länssiyrelsen att statens egna skogar och bolagsskogsbrukei får lättast att bära skogsvårdskostnaderna och alt i ett sådant fall de privata skogsägarna bör priorileras i fråga om slatligt stöd.

6.16 Länsstyrelsen i Gotlands län: Allmänt. Länsstyrelsen finner utredningens förslag till bidrag väl avvägt och tillstyrker förslaget såväl beträffande bidragsberättigade åtgärder som bidragsprocent.

Skogsvård.---- Länsstyrelsen ser--- med tillfredsslällelse att det

skogliga stödområdet föreslås innefatta även Gotland.

----- Inte minst måste hjälp- eller omplantering efter lorka och skador,

stödjas mer än vad som sker f. n.

Ulredningen föreslår att bidrag kan uigå till om- eller hjälpplantering till följd av ihållande torka eller andra ogynnsamma klimatförhållanden eller

lill följd av sork- eller insektsskador. Länsstyrelsen ulgår ifrån atl

all viltskador t. ex. efter vildkanin också räknas dit.

Länsstyrelsen anser atl hjälpålgärder efter skador inom de svårföryngra
de skogarna alltid kunna stödjas utan särskilda uttalanden om skadeområ
den. ----

Skogsväghållning.----- Vad utredningen framför om stöd lill skogs
väghållningen tillstyrks.--

6.17 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Allmänt. Statligt stöd lill skogsvård
är även i fortsällningen nödvändig som skogspolitiskt styrmedel efiersom
del är ett allmänt intresse atl skogsbruk bedrives på så stora arealer som
möjligt. Länsstyrelsen vill här endasl underslryka nödvändigheten av alt
bidragsanvisningarna utformas så att stöd inte kan utgå till arbetsföretag
som ur natur- och miljövårdssynpunkt är olämpliga. Lämpliga former för
ett samarbete mellan länsstyrelsen och skogsvårdsstyrelsen bör utarbetas
av naturvårdsverket och skogsstyrelsen gemensamt.

Skogsväghållning. Länsstyrelsen instämmer i att ett ökat statligt slöd till skogsväghållningen erfordras. Samråd med länsstyrelsen kan erfordras vid planering av vägbyggnadsåtgärder.

6.18 Länsstyrelsen i Malmöhuslän: Länsstyrelsen har ej någon erinran mot
ulredningens förslag om utvidgat statligt stöd till skogsbruket. Det är här
vid av vikt att ekonomiskt stöd inte lämnas utan vidare till plantering av
jordbruksmark, dikning och gödsling av myrmark inom områden där na
turvården har intressen att bevaka, exempelvis områden av riksintresse
för naturvården och det rörliga friluftslivet samt områden angivna i länets
naturvårdsplan. Statsbidrag bör endast i sådana fall kunna beviljas i de fall
naturvårdsmyndighelen samtyckt härtill.

Prop. 1978/79:110 189

6.19 Länsstyrelsen i Hallands län tillstyrker förslaget om slalligl slöd till skogsbruket.

6.20 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Finansiering av ett intensivare och mer planmässigt bedrivei skogsbruk föreslås ske dels genom självfinansiering via skogsvårdskonton dels genom statliga slödålgärder. Länsstyrelsen anser sådana åtgärder vara principiellt nödvändiga för att nå bättre resultat i utnytijandet av våra skogsmarker.

6.21 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Länsstyrelsen ansluter sig till de synpunkter som förs fram av Bo S Hedström i särskilt yllrande, all om slaismakierna inte anvisar medel som molsvarar mol behovei vid lika bidragsprocent för alla skogsägargrupper bör bidragen differentieras så atl storskogsbruket erhåller bidrag med lägre procentenheter.

I övrigi har länsstyrelsen inga erinringar mol förslaget.

6.22 Länsstyrelsen i Blekinge län: 1 fråga om statsbidrag till skogsvård m. m. anser vi i likhet med reservanterna i utredningen atl bidragsprocenten liksom hittills bör vara differentierade .

6.23 En ledamot i länsstyrelsen i Blekinge län (Karlsson) anser i reservation att länsstyrelsen i fråga om differeniierade statsbidrag bort tillstyrka utredningsmajoritetens förslag.

6.24 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Del föreslagna siödet i form av

lån och bidrag--- tillslyrks.

6.25 Länsstyrelsen i Värmlands län: Länsstyrelsen tillstyrker utredningens
förslag till bidragsberäliigade ålgärder men anser sig inte ha möjlighet att
Uttala sig beiräffande bidragsnivåerna.

Ett ökal statligt slöd lill skogsvårdande ålgärder fyller den dubbla uppgiften atl öka sysselsättningen på kort sikt samtidigt som underiag skapas för en långsiktigt ökad sysselsättning i skogsbruk och industri. Med hänsyn härtill anser länsstyrelsen all del skulle vara naturligt med en anpassning av de skogliga stödområdesavgränsningarna till de gränser som i övrigt gäller inom regionalpolitiken. Länsstyrelsen anser därför bl.a. att Torsby kommun från skoglig bidragssynpunkt bör kvarstå i det inre stödområdet.

6.26 Länsstyrelsen i Örebro län: Länsstyrelsen tillstyrker utredningens förslag, men ifrågasätter om inte siödet för ungskogsröjning bör utgå för hela landet och läggas på samma nivå som för yttre stödområdet, i varje fall temporärt lills dess den stora eftersläpningen med sådana ålgärder inhämtats.

6.27 Länsstyrelsen i Västmanlands län: Länsstyrelsen vill------

framhålla, att samhällets stöd och stimulans måsle hållas på en hög nivå
under skogliga lågkonjunkturer.

----- Länsstyrelsen har inlet all erinra mot ulredningens förslag lill

försiärki stöd till olika produktionshöjande åtgärder. Ifråga om den relati
va bidragsnivån vill styrelsen emellerlid tillstyrka reservationen av Bo
Hedström----- .

Prop. 1978/79:110 190

6.28 Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Styrelsen har----- intet all

invändu mot gränsdrugningen då del gäller generellt stöd.

Belräffunde bidragsprocenten biträder styrelsen utredningens förslag om
samma nivå oavsell ägarkategori .

6.29 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Allmäni. Länsstyrelsen

finner del----- lämpligt att visst slalligl slöd kan uigå dels som slimu-

lansbidrag till åtgärder utöver skogsvårdslagens krav, dels i de fall då i lagen föreskrivna åtgärder unses bli alltför betungande.

Länsstyrelsen lillsiyrker----- att möjlighel öppnas för atl erhålla stat
lig garanti för lån i samband med betydande eftersläpningar i återväxlarbe-
let-------

Skogsvård.---- Länssiyrelsen tillstyrker i princip det av utredningen

föreslagna siödet till skogsvård.

Länsstyrelsen kan acceplera ulredningens förslag till bidragsberättigade åtgärder och därvid föreslugnu bidragsprocent.

1 fråga om stödområdets gränser anser styrelsen att en alltför snäv avgränsning skett, något som inte kompenseras genom övergångsbidrag från anslaget lill intensifierad skogsvård i norra Sverige. Styrelsen vill föreslå alt gränsema för del nyu stödområdets yttre och inre zoner får summanfal-la med vad som gäller för nyssnämnda anslag.

Länsstyrelsen---- anser atl röjningsbidrag bör utgå i hela länet

Bekämpning av skadeinsekier. Styrelsen vill starkt betona vikten av att
bidragsmedel och lånegaranti kan utgå vid bekämpning av insekter som
massförökas.----

Skogsväghållning. Länsstyrelsen tillstyrker ulredningens förslag lill
ökal slöd lill skogsväghållning.-

6.30 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Länsstyrelsen tillstyrker---

de av utredningen föreslagna stödformerna.

Utöver föreslagna bidrag bör möjlighelerna undersökas för införande av
ell bidrag för särskild naturvårdshänsyn.------

6.31 Länsstyrelsen i Västerbottens län: Skogsvård. Länsstyrelsen är i hu
vudsak positiv till den utformning av bidragen till skogsvård, som utred
ningen föreslår---- .

-------- Länsstyrelsen unser del angelägel att Norrlandsslödets bidrags
möjligheter vid gallring införs även i de kommande bidragsbestämmelser
na.

Beiräffande bidragsprocenten har länsstyrelsen i princip ingenting att in
vändu mot all alla skogsägarekalegorier behandlas lika. Bestämmel
serna bör, enligt länsstyrelsens mening, utformas så att bidragsprocenten
kan differentieras när medelstillgången blir lägre än behovet. Bidragen lill
privatskogsbruket bör då kunnu sältas 10-20%-enheter högre än till slor
skogsbruket.

Beträffande "Norrlandsslödet" förutsätter länsstyrelsen alt detta får till-lämpas under hela den ursprungliga planerade 10-årsperioden, det vill säga t.o.m. budgetåret 1983/84.

Skogsväghåtlning.--- Utredningens förslag, att bidrag skall utgå till

statens och kyrkans skogar i de fall de ingår i vägsamfälligheler. är ytterst värdefullt. En sådan möjlighet skulle i många fall underiätta utformningen av ett rationellt vägsystem.

Prop. 1978/79:110 191

6.32 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Allmäni. Länsstyrelsen hälsar av ut
redningen framlagda stödmotiv och angivna åtgärdsinriktning med lill
fredsställelse. --- Länsstyrelsen vill dock understryka viklen av att bi-

dragsramamu blir såduna att ett långsiktigt samhällsengagemang kan upp
rätthållas ulan starka konjunktursvängningar.

Styrelsen anser det vara principiellt mest tilltalande med lika slödnivå till alla ägarekaiegorier och vill således siödja utredningens grundsyn. Skogsvårdsstyrelsen bör dock ges möjlighet att om anslagstillgången så kräver göra den kvotering mellan ägarekategorierna som i en viss situation ger den regionalekonomiskt bäst anpassade skogsvårds- och sysselsättningseffekten.

Skogsvård.---- För länel kommer den presenterade utformningen atl

avvika från för annal samhällsstöd angivna områden enbart rörande Haparanda och Kalix kommun. Styrelsen är medveten om de svårigheter som kan uppslå vid överväganden av gränsdragningar men anser dock all inga speciella skäl talar mol att inlemma Kalix och Haparanda i den inre zonen på samma sätt som nu råder vid lillämpning av anslaget "Åtgärder för intensifierade skogsvårdsåtgärder i norra Sverige". Beträffande Haparanda kan under alla förhållanden både produktions- och regionalekonomiska hänsyn anses väga tungt för ett förmånligare statligt stöd.

Länsstyrelsen vill även understryka vikten av alt nuvarande anslag av budgetmedel ges sådan volym under en övergångstid att de ålgärder som omfattas av delvis andra regler hinner verkställas före övergången till ett mer enhetligt bidragssystem.

----- Ell intensivt äterväxlarbete kombinerad med en god älgstam

kommer alt ge skador pä ungskog. Den ökade avskjutningen torde ge en relativt kraftig tillströmning av medel till älgskadefonden. Länsstyrelsen anser all en översyn av fondens regler till att även omfatta svårare skogsskador verksamt skulle underlätta samordningen av dessa intressen.

Skogsväghållning. Utredningens förslag hälsas med tillfredsslällelse.

6.33 Delegationen för glesbygdsfrågor: Delegationen delar utred
ningens uppfattning om att det är nödvändigt att införa någon form av
skogligt stödområde och att gradera bidragsprocenten inom detta område.

Det är enligt delegationens uppfattning av stor betydelse att avgränsningen av ett skogligt stödområde så långt möjligt samordnas med de regionalpolitiska strävandena. Avgränsningen av del skogliga stödområdet bör därför enligt delegationens uppfattning ske i samband med alt ställning tas till sysselsättningsutredningens förslag.

Beträffande ulredningens förslag om bidrag till olika typer av skogs
vårdsålgärder -- vill delegationen särskilt framhålla att del är av sior

betydelse atl de sysselsättningstillfällen som tillkommer genom dessa ål
gärder kommer ortens eller områdets befolkning till del. Detla bör även
gälla de sysselsättningstillfällen som skapas genom bidrag lill skogsväg
hållning. ----

6.34 Institutet för skogsförbättring: Eftersom det just nu är aktuellt

all bygga upp en ny plantagegeneralion som för framliden kan ersätta och utöka de nu producerande planlagerna är del nödvändigi atl finansieringen av detta förädlingsprogram kan garanteras på ett tillfredsställande sätt.

6.35 Hushållningssällskapens förbund: Förbundet har icke något att erinra
mot atl statsbidrag utgår till av utredningen föreslagna åtgärder. Däremoi

Prop. 1978/79:110 192

delar förbundel icke utredningens uppfattning, att det statliga stödet skall

utgå med samma bidragsprocent oberoende av skogsägarekaiegori.

----- Förbundet ansluter sig till reservationen från ledmoten Hjort

6.36 Lantbrukarnas riksförbund — Sveriges skogsägareföreningars riksför
bund: Allmäni. Vi anser--- i likhet med utredningen - atl det i vissa

fall finns motiv för samhällsstöd. Del gäller framförallt för skogsvårdsålgärder - inom lagens ram - i de delar av landet där markens svaga produktionsförmåga och avsätlningsläget inte gör del möjligt för skogsbruket alt bära fulla kostnader. Av främsi regionalpolitiska skäl bör del från samhällets sida vara lönsamt med ett betydande stöd till skogsbmkel i dessa områden. Det bör regelmässigt kunna ingå som en del i ett fortlöpande regionalpoliliskl program.

Vi vill--------- kraftigt understryka att det av ulredningen föreslagna stö
det måste tas av budgetmedel.

----- Atl genom transfereringar inom näringen, t. ex. avgifier, försöka

uppbringa dessa medel är en principiellt felaktig väg. Moliven för statsbidragen är främsi samhällsekonomiska och i stor utsträckning betingade av regional- och sysselsättningspoliiiska hänsyn.

Skogsvård. Vi biträder i allt väsentligt utredningens förslag vad gäller stödels inriktning och omfattning.

-------- Vi delar utredningens uppfattning om bidragsnivå och bidragsbe
rättigade ålgärder.

Vi ansluler oss till vad ledamoten Bo S. Hedström i ett särskilt yttrande anför om bidragsprocent för olika skogsägargrupper.

Bekämpning av skadeinsekier - Skogsväghåltnlng. Vi biträder utred
ningens förslag om stöd/bidrag till bekämpning av skadeinsekter

och skogsväghållning.

6.37 Sveriges häradsallmänningsförbund: Allmänt. Beträffande statligt

stöd----- får allmänningsförbundel med tillfredsställelse konstatera att

häradsallmänningarna inle längre lycks vara diskriminerade utan får samma behandling som övriga skogar, vilka lyder under skogsvårdslagen.

Skogsvård.---- Någon anledning all ha olika bidragsnivåer förefinnes

inle.

6.38---------------------------------------------------------- Svenska arbetsgivareföreningen — Sveriges industriförbund:--------------------------------------------- 1

den mån samhällel ålägger markägaren alt vidta skogsvårdande ålgärder som ter sig företagsekonomiskt olönsamma men som ur samhällsekonomisk synpunki anses önskvärda menar organisalionerna all statligt stöd bör utgå. Stödets storlek bör då självfallet inte vara siörre än de merkoslnader som föranleds av de skogsvårdande åtgärder samhällel kräver. Subventioner för all kompensera för ell allmänt högt kostnadsläge finner organisationema olyckligt.

6.39 Skogsindustriernas samarbetsutskott: Vi vill särskilt framhålla

att stöd lill reproduktionsarbelen i övre och inre Norrland och nordvästra Svealand är ett villkor för att arbetenas omfattning och kvalitet skall kunna upprätthållas. På grund av de högre kostnadema och den lägre avkastningen inom dessa områden framstår dessa ofta som förelagsekonomiskl olönsamma - den regionalpolitiska kalkylen kan vara en annan.

Prop. 1978/79:110 193

-------- Statliga stöd- och stimulansåtgärder bör i vissa lägen kunna till
gripas i större omfattning än hittills och än vad som föreslagits av ulred
ningen.

Vi vill slutligen understryka viklen av att bidrag som utgår i form av en viss andel av kostnadema för en åtgärd motsvaras av tillräckliga totala anslag för varje år. Om så ej är fallet kan skogsägama vänlas uppskjuta sina insaiser tills dess medel finns tillgängliga.

6.40 Sågverkens råvaruförening: Skogsvård. Genom stamkvistning kan
kvaliteten mekaniskt påverkas i positiv riktning på såväl gran som lall. om
den uiförs rätl och vid rält lidpunki i irädels ålder. Med hänsyn lill den
långa lid som förflyter mellan stamkvistning och avverkning-försäljning av
de kvistade träden, är stamkvistning en typisk sådan åtgärd till vilken
statsbidrag bör utgå.

----- Genom att utveckla teknik- och arbetsmetoder saml propagera

för stamkvistning. kan ökat intresse för kvistning uppammas, vilket intresse bör undersiödjas med ökade sialsbidrag.

6.41 Ingenjörsvetenskapsakademien: Som ett exempel på mera intensiv skogsvård som ur allmän synpunki är önskvärd men som för många enskilda skogsägare kan le sig alltför långsiktig och osäker kan nämnas stamkvistning. Ökat slöd härför framslår som väl motiverat med hänsyn till de strategiska fördelama med en virkesråvara av hög kvalitet.

6.42 Kooperativa förbundet:- 1 vissa situationer och för täckande av

särskilda koslnader, såsom vissa slag av långsiktiga investeringar och följ
derna av förbud liknande DDT-förbudet med därav följande insektshärj
ningar, kan det vara rimligt att särskilda statliga bidrag tillfälligt ulgår in
nan andia ålgärder hunnit vidlas.

6.43 Statens vägverk: Skogsväghåltnlng. Det är ell väseniligi sam-

hällsinlresse alt skogsbruket har tillgång till ett rationellt och effektivt skogsvägsyslem. Ell ulökal slöd för all ytteriigare lillgodose detta behov syns motiverat om bålnadskravel uppfylls.

Två principiellt olika huvudtyper av skogsvägar kan urskiljas i bidragshänseende, nämligen

A. skogsvägar///«/! stor andel främmande trafik, och

B. skogsvägar/wé-J stor andel främmande irafik.

På den första lypen har i regel förstärkt och egentligt underhåll inte kontinueriig utan intermittent karaktär, varför, när dessa åtgärder vidtages, de får relalivi stor omfattning och medför relativt sett stora kostnader. De får således prägel av invesleringar och bör av den anledningen kunna erhålla bidrag frän skogsvägsanslagels byggnadsdel.

Serviceåtgärder på skogsvägar ansågs av skogsstyrelsen i dess hemställan till regeringen år 1974 - på vilken 1973 års skogsuiredning grundar sitt förslag - i flertalet fall böra hänföras till de direkta avverkningskoslnader-na och därmed normalt ej vara bidragsberättigade. Detla torde i särskilt hög grad gälla skogsvägar av typ A.

Den andra typen. B, med stor andel främmande trafik, bör enligt vår mening i bidragshänseende behandlas som enskilda vägar med statsbidrag. De har i regel mer kontinuerlig trafikbelastning. Den främmande trafiken utsätter vägen för slitage för vilkel väghållaren bör kompenseras och det ligger i den främmande trafikens intresse all vägen hålls öppen för denna

13 Riksdagen 1978179. I saml. Nr 110

Prop. 1978/79:110 194

trafik. Dessa faktorer motiverar statsbidrag till främst serviceåtgärder, men även till visst egentligt underhåll som t. ex. grusning.

Statsbidrag till drift uv denna typ av skogsvägar kan redan lämnas med stöd av slatsbidragskungörelsen avseende enskild väghållning (SFS 1952:953). För att kunna utöka detta slöd - i enlighet med skogsutredningens intentioner - bör del s. k. enskilda väganslagel höjas. Ett alternativ synes kunna vara atl administrationen av statsbidrag till såväl A-skogsvägar som B-skogsvägar sker genom länsstyrelserna. Delta skulle gagna en enhetlig bedömning och underiätta ställningslagande till de gränsfall som alllid förekommer.

Gemensamt för samtliga skogsvägar med statsbidrag bör vara atl de ej får avslängas ulan tillstånd av länsstyrelsen.

Vidare vill vi framhålla vikten av att det i statsbidragshänseende inte bör vara förmånligare att vara väghållare för en skogsväg än för en enskild väg vilken har belydelse för bygdens befolkning, det rörliga friluftslivet etc.

1 konsekvens med denna princip bör bidragsprocenten till skogsvägar i den av utredningen avgränsade inre zonen högst uppgå lill 70%, dvs. ej överstiga bidragsprocenten för enskilda vägar.

Statsbidrag till byggande av skogsflygplatser bör, enligt vår mening, inte direkt sammankopplas med statsbidrag lill skogsvägar.

6.44 Riksrevisionsverket: Enligt RRVs uppfaUning bör bidragsni
vån sättas ulifrån förväntad stimulanseffekt. RRV ifrågasätter därför de
höga bidragsprocenter som utredningen generellt föreslår.

Vid utformningen av reglerna för de bidrag som blir aktuella bör stor vikt läggas vid att bidragsadministrationen underlättas. Av bl. a. denna orsak bör rollfördelningen mellan den centrala och de regionala skogsvårds-myndigheterna noga övervägas.

6.45 Rektorsämbetet vid Lunds universitet: Om inte skogsbrukel

kan bära sina egna kostnader, eftersom de producerade varorna då tycks bli för dyra, måste ambitionerna sänkas.

6.46 Lantbruksstyrelsen: A///7/(/7r. Lantbruksslyrelsen är medveten

om all förhållandena i skogsbruket och jordbruket är olika och att en direkt överföring av ertärenheter från jordbrukets förhållanden inte kan göras, men anser att systemet med kreditgarantier bort diskuleras närmare särskilt som en kraftig ökning av det statliga ekonomiska stödet föreslås.

----- Enligt lantbruksstyrelsens mening bör stödet ges en struk-

turbefrämjande inriktning genom direkt stöd i samband med strukturratio
nalisering, men också genom atl i första hand siödja aktiva brukare så alt
passivt ägande åtminstone inte underlättas genom slödgivningen.

Ulredningen föreslår samma bidragsnivåer för alla skogsägargrupper. Motivet anges vara att de förelagsekonomiska villkoren inte skiljer sig mellan olika grupper. Lantbruksstyrelsen kan inte dela denna uppfattning, utan anser att betydande skillnader föreligger mellan privatskogsbruk och övrigt skogsbruk bl. a. i fråga om långsiktighelen i verksamheten.

Lantbruksslyrelsen anser alt de siatliga bidragen i många fall bör ges formen av avskrivningslån. Delta ger generellt bättre möjligheter till kontroll av att syftet med bidragen uppnås.

Skogsvård. Lanlbruksstyrelsen tillstyrker att bidrag utgår inom s.k. skadeområden lill omplantering eller omfattande hjälpplantering samt till skogsplantering på nedlagd jordbruksmark.

Prop. 1978/79:110 195

I övriga fall - skogsodling, röjning, dikning - anser styrelsen atl den fö
reslagna omfattningen av stödet ingående bör prövas, varvid också möjlig
heternu ull basera stödet på garantilån undersöks ytteriigare. I den mån bi
drag bör utgå UV regionalpolitiska skäl. bör samordning ske med regional
politiken i övrigt.----

Skogsvägluilliiing.---- Enligt styrelsens mening passar stöd i form av

kreditgaianti väl för skogsväghållning och bör i många fall kunna reducera behovei av bidrag.

6.47 En ledamol i lantbruksstyrelsens styrelse (Lindberg) var av skiljaktig mening och ansåg atl styrelsen bort tillstyrka förslaget all statsbidrag lill skogsvårdsåtgärder skall utgå efter .summa grunder till alla skogsägarkategorier.

6.48 Arbetsmarknadsstyrelsen: 5A;().i,'.?i'<"'(/. 1 utredningen föreslås ett skogligt stödområde, som avviker från det stödområde som gäller för regionalpolitiken. Styrelsen vill här peka på alt tillkomsten av ytterligare slödom-råden för statliga insaiser kan leda lill en viss begreppsförvirring och försvåra den administraiivu hundläggningen hos myndigheler och företag av oliku stödformer.

6.49 Statens industriverk: Allmäm.-- Enligt industriverkets mening

är del i och för sig rimligt---- att räkna med förhållandevis låga sam
hällsekonomiska arbetskostnader i glesbygdema. Detta gäller emellertid
för alla typer av verksamhet i dessa regioner. Teoretiskt bör därför juste
ring av skillnaderna mellan samhällsekonomiska och företagsekonomiska
arbetskostnader i glesbygderna snarare ske genom regionalt avgränsade,
men näringsgrensneutrala sysselsätiningssiöd, än genom branschavgrän-
sade slöd.

Skogsvård. Den skogspolitiska utredningens analys visade att

även om man hell bortser från arbelskoslnaderna på den norrländska

landsbygden--- , så blir koslnadema ändå så höga på grund av den

långa omloppstiden, atl ökade återväxtåtgärder i första hand bör sältas in i syd- och mellansverige.

Detta talar enligt industriverkets uppfattning emot att man, såsom före
slagits av 1973 års skogsutredning, använder återväxtåtgärder som gene
rellt sysselsättningsskapande instrument inom det av utredningen föreslag
na stödområdet-- .

-------- Både den nuvarande, och i än högre grad den föreslagna, intensi
teten i återväxtåtgärderna innebär sannolikt en betydande felan
vändning av kapitalresurser.

6.50 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Vad gäller statligt slöd vill läns
styrelsen förorda att sådant i första hand ulgår generellt för att få fram
skogsplantor av så god kvalitet som möjligt och samtidigt till lägsta möjliga
kostnad.

Med hänsyn till medelstillgången får avgöras hur mycket som skall satsas från statens sida. Vid denna fördelning bör också regionalpolitiska hänsyn tas.

6.51 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Länsstyrelsen avstyrker ulredning
ens förslag atl samtliga markägare oavsett ägarkategori alltid skall ha lika
bidragsmöjligheter och ansluter sig i stället till Bo S Hedströms reserva
tion.

Prop. 1978/79:110 196

Länsstyrelsen är tveksam till om slatsbidragsreglerna för bl.a. dikning och skogsväghållning ger en tillräcklig slyrning av dessa verksamheier. I båda fallen ur en noggrann planering ett verksamt sätt atl molverka att för skogsbrukel och naturvården olämpliga projekt genomförs. Länsstyrelsen föreslår därtör alt planläggning av sådan verksamhet blir obligalorisk samt att skogsvårdssiyrelsen skall ha kännedom om dessa planer innan arbetet utförs.

Landshövdingen samt ledamöterna Bo Jansson, Ingvar Karisson och Thorsten Nilsson anmälde avvikande mening beträffande majoritetens förslag om obligatorisk planläggning av dikning och skogsväghållning och ansåg därför att undru stycket i uvsnittet om "Statligt stöd" borde ha utgått

6.52 Delegationen för företagens uppgiftslämnande: DEFU saknar

----- en beräkning av kostnaderna för administration av det statliga stö
det DEFU efterlyser dessutom en beräkning av de kostnader som före
slagen anmälningsskyldighet m. m. medför för uppgiftslämnama.

6.53 Skogssällskapet:- Bestämmelser bör--- införas, som medger

statsbidrag även utanför nuvurande stödområden.

6.54 Svenska pappersindustriarbetareförbundet - Svenska skogsarbetare
förbundet — Svenska träindustriarbetareförbundet: Eftersom skogspro
duktionen måste upprätthållas på all produktiv skogsmark, kommer de
stora skillnaderna i förutsättningar atl verka onödigt höjande på prisnivån
för råvaran.

Därför anser förbunden att förutsättningarna för inrättandet av en kollektiv skogsvårdsfond närmare bör utredas. Därvid bör såväl omfattningen av en sådan fond som den tekniska utformningen och anknytningen till de fastighetsvisa fonderna övervägas, saml vidare kopplingen lill samhälleis insaiser för främjandet av en hög skogsproduktion. Målsättningen måsle vara att med hänsyn till geografiska och biologiska fömtsättningar skapa likartade villkor för en hög skogsproduklion.

6.55 Miljöförbundet:---- Vi förordar ett omedelbart bidragsslopp för

alla former av gödsling, kemisk bekämpning och dikning av sumpskogs-och myrmarker.

Vi anser också att stödåtgärderna bör prioriteras så. atl ekologiskt och sysselsättningsmässigt fördelaktiga altemativ gynnas som t. ex. mekanisk lövröjning framför kemisk.

6.56 Sveriges jordägareförbund: Sveriges Jordägareförbund motsätter sig även förslaget om särskilt stöd för plantering, dikning, gödsling m. m. under förutsättning atl skogsvårdsavgiften avvecklas. Om ett stöd ändå införes bör det differentieras så all en större andel kommer privalskogsbmket till godo.

6.57 Centerns undgdomsförbund: Det stöd som i dag finns för plantering av åkermark, anser vi ska slopas.

Prop. 1978/79:110 197

7 Strukturfrågor

Utöver en i stort sett allmän uppslutning kring utredningens uttalanden i strukturfrågoma efterlyses från flera håll ålgärder för all komma till rätta med de rådande förhållandena.

7.1 Lantbruksstyrelsen: Lanlbmksslyrelsen vill underslryka behovei av
en fortsatt strukturralionalisering. Detta arbele försvåras emellertid av alt
en ökande andel av fasiigheterna ägs av passiva ägare, som ofta är döds
bon eller på annan ort boende släktingar till tidigare ägare. Dessutom ut
nyttjas i många fall jordens eller skogens produktionsförmåga svagt eller
inte alls.-----

Genom olika jordpoliiiska medel bör man söka minska omfatiningen av det passiva ägandet. Enligt styrelsens uppfattning bör detta ske även genom skogspolitiska åtgärder.

----- Därför får skogspolitiken enligt styrelsens mening inte utformas

så att ägandet av små och orationella företag underiättas.

-------- Slyrelsen vill särskilt framhålla behovei av alt reglerna för be
skattning av gemensamhetsskog reformeras.

----- Genom att stmklurförbältrande ålgärder är långsiktigt verkande

finns----- inle alltid förelagsekonomiska motiv alt investera i sådana åt
gärder. Därför är det enligt styrelsens uppfattning minst lika välmotiverat
ur skogspolitisk synpunkt atl statligt stöd till sådana ålgärder utgår som till
andra åtgärder inom skogsbmkel.-----

----- Svårighelerna att bilda gemensamhetsskog är- mycket

stora p. g. a. markägarnas ovilja att gå in i denna ägandeform. Reg
lerna för bildande av gemensamhetsskog måste - - -, som utredningen
föreslår, ses över så alt en mindre grupp markägare inte kan förhindra bil
dandet av gemensamhetsskog.

Lantbruksstyrelsen har inget all erinra mol vad utredningen anfört i frå
ga om samverkan.--

7.2 Skogsstyrelsen: Skogsstyrelsen instämmer i utredningens mening, att
det är nödvändigt alt de uppenbara brister i strukturhänseende som belas
tar skogsbruket upphävs eller motverkas.

Med hänsyn till alt del från skogsbrukets synpunki är angelägel med en
accelerande takt i strukturarbetet inom privaiskogsbrukei. anser skogssty
relsen att skogsvårdsstyrelserna återigen bör göras medansvariga i det
strukturarbete som lantbruksnämndema bedriver.

Frägan är----- hur arbetet med att organisera gemensamhetsskogar

kan underlättas. Mycket lyder därvid på all en översyn av lagsiiftningen krävs.

1 avvaklan på att strukturrationaliseringen skall ge önskade resultat

----- bör skogsvårdsorganisationen lilldelas resurser för planering och

samordning av den kapacitet som finns inom en region och för att främja uibyggnaden av en serviceorganisation på ett ralionelll säll.

7.3 Statens lantmäteriverk: LMV delar skogsulredningens allmänna syn
pä den förhandenvarande företags- och faslighelssimkturen inom privat
skogsbruket saml ulredningens uppfattning att det är angeläget alt stor-
leksralionaliseringen och omarronderingsverksamhelen får fortgå i minsl
samma takt som hittills.-- Det finns enligt LMVs uppfattning skäl för

Prop. 1978/79:110 198

en avsevärd ökning av insalsema för strukturrationalisering främst i pri
vaiskogsbrukei. --- Takten i verksamheien är-- enligt LMVs upp
fattning väsentligen en fråga om vilken satsning del allmänna är berett att
göra. Det gäller därvid inte enbart storleken av de resurser man vill satsa
ulan också uppläggningen och planeringen av insalsema så att de kan säl
las in där behovei är störst och så att de kan ges en lämplig inrikining.

-------- I en uiredning rörande aktivare fastighetsbildning för strukturom
vandlingen, som LMV i samråd med lantbruksslyrelsen samtidigt med det
ta yttrande överlämnar till justitiedepartementet med anledning av särskilt
uppdrag, redovisas hur förfarandel enligt LMVs mening lämpligen kan läg
gas upp.----

Skogsutredningen framhåller att det från skogsbrukssynpunkt är särskilt viktigt att arbetel med bildande av gemensamhetsskogar i de svårast

iigosplittrade områdena kan bedrivas i snabbare takt än hittills.

LMV delar ulredningens bedömning.-

----- Enligt LMVs uppfattning finns det vissa svagheter i reglerna om

gemensamhetsskog och LMVs förslag syftar till atl undanröja dessa svagheter. Samiidigi bör emellertid sägas att den långsamma takten i gemen-samhetsskogsbildningen hittills enligt LMVs bedömning i huvudsak har berott på andra saker än brisler i lagstiftningen, främst på den tröghet som i största allmänhet har förelegat när del gäller genomgripande strukturrationalisering.

----- De nya skatteregler för gemensamhetsskog som infördes är 1975

har inverkat myckel oförmånligt på markägarnas inställning till gemensamhetsskog.

----- Driftssamverkan och strukturförbättring ulgör ålgärder som

kompletterar varandra. 1 områden där strukturen är som sämst utgör strukturförbäilring oftast en föruisättning för alt en väl fungerande driftssamverkan skall kunna elableras.

7.4 Domänverket:---- Förbättringar av brukningsstrukturen är i hög

grad angelägna, både i form av ökad driflssamverkan och på längre sikl en bättre faslighetsarrondering.

7.5 Stiftsnämnden i Strängnäs:- Med lanke på den ofta myckel besvärande ägosplittringen i vissa delar av Iandel torde stödåtgärder för att åsiadkomma mera rationella fastigheter vara välmotiverade.

7.6 Länsstyrelsen i Södermanlands län: För atl göra markägarna

mera intresserade av atl slrukturförbältra sina skogsmarksinnehav bör staten delvis svara för kosinaderna för fastighetsregleringarna och i samband därmed eventuellt erforderliga utredningar enligt äganderättsutrednings-lagen.

7.7 Länsstyrelsen i Gotlands län:- Enligt länsslyrelsens mening är

samverkan skogsägarna emellan det förnämsta sättet att molverka brisler i
strukturen.----

7.8 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Enligt länsstyrelsens mening skulle ra-
lionaliseringslakten kunna ökas om fastighetsbildningslagstiftningen änd
rades så att t ex bättre förutsättningar fanns att bilda gemensamhetsskog.
Vidare borde resurser avsättas för information till fastighetsägarna om ne
gativa effekter på skogsproduktionen av en orationell fastighetsstruktur
och för slöd lill strukturrationalisering.

Prop. 1978/79:110 199

7.9 Länsstyrelsen i Värmlands län: Skogsmarkernas värdeproduce-

rande förmåga skulle öka väsentligt om man får fram rationellare former för att lösa problemen med ägosplittringen. Specialdestinerade medel bör enligt länsstyrelsens mening anslås för försöksverksamhet när det gäller koncentrerade insatser.

7.10------------------------------------- Länsstyrelsen i Örebro län: Länsstyrelsen vill underslryka

skogsulredningens uppfattning, alt en förbättring av fastighetsstrukturen i vissa områden är nödvändig för atl det skall bli möjligt all hedriva ett ralionelll skogsbruk.

Skogsägamas iniresse atl gå in i strukturrationaliseringsprojekt måsle
enligt länsstyrelsens mening stimuleras på olika sätl, bl a genom ökade
statliga bidrag till förrättningskostnader. Även bildande av gemen
samhetsskogar bör stimuleras exempelvis genom statligt stöd till sådana
åtgärder.

-------- 1 avvaktan på en förbättring av fastighetsstrukturen är det angelä
get att få till stånd olika former av samverkan mellan skogsägare på del sätl
som ulredningen föreslagit.

7.11--------------------------------------------- Länsstyrelsen i Västmanlands län: Länsstyrelsen förordar

----- att man------ söker stimulera skogsägare av alla kategorier till

samverkan kring konkreta ålgärder.

7.12---------------------------------------- Länsstyrelsen i Kopparbergs län: För att öka möjligheterna all

få igång strukturrationaliserande åtgärder föreslår länsstyrelsen att

gränsen för det skogliga stödområdet inom länet flyttas österut så att Gagnefs, Leksands och Rättviks kommuner inkluderas.

7.13 Sju av ledamöterna i länsstyrelsen i Kopparbergs län (Aarnseth. Bergström, Dahlén, Helldin, Lång, Olsson och Sleiving) anför i reservation; Ytteriigare stimulans för omarrondering bör kunna uppnås genom ändringar i skattelagstiftningen med skärpning för dödsbon och passiva ägare. Avdragsräll för förrättningskostnader bör övervägas.

7.14 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Länsstyrelsen får för sin

del förorda att man avväger de skogspolitiska medlen, jordförvärvs- och fastighetsbildningsbestämmelserna samt beskattningsreglerna så att stmklur- och driftsfrågorna inom skogsbrukel successivt förbättras. Det torde inte vara möjligl alt exv ensidigt skärpa skogsvårdslagens krav på små och ur slruktursynpunkt orationella enheter.

Att förbättra fastighetsstrukluren är emellerlid en långsiktig process
----- . Samverkan kring såväl resurser som åtgärder bör stimuleras.

7.15 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Strukturfrågorna bör enligt länsstyrelsens mening ägnas en större uppmärksamhet i del fortsatta arbetet med de skogliga frågorna.

7.16 Länsstyrelsen i Västerbottens län:---------------------------- Länsstyrelsen anser

att en intensifierad arronderingsverksamhet inom skogsbruket bör ingå
som ett led i den framtida skogspolitiken.

7.17 Länsstyrelsen i Norrbottens län: 1 rådande läge vill länsstyrelsen med

Prop. 1978/79:110 200

hänsyn till del ökande samröre med markägare även ur formell synvinkel som flera av ulredningens förslag synes leda till framhålla att om alla dödsbon skulle få ett ansvarigt ombud, något som vid olika tillfällen aktualiserats skulle detta kraftigt underlätta olika instansers hantering av olika skogliga ärenden.

7.18 Lantbrukarnas riksförbund — Sveriges skogsägareföreningars riksför
bund: Vi instämmer i utredningens beskrivning av strukturfrågornas bety
delse för en effektiv skogsproduklion i framtiden. Vidare delar vi utred
ningens mening när den konstaterar att "ökad driftsamverkan får anses
mest verksam i ett bredare perspektiv". Det är alltså främst inom detla
område som insatserna bör koncentreras. Bästa möjliga utnyttjande av ar
betskraft och andra resurser är en väsenilig förutsättning för ett ekono
miskt skogsbruk.

-------- Vi vill-------- understryka att det borde vara utvecklingsfrämjan
de om tekniska kostnader för strukturförbättringar får tas upp i sin helhet
som kostnader vid inkomsttaxeringen.

Inom det allra svårast ägosplittrade områdena anser vi - i likhet med utredningen - att bildandet av gemensamhetsskogar kan vara ett verksamt medel att åsiadkomma nödvändiga strukturförbättringar. Bildandet av gemensamhetsskogar bör därför aktivt stödjas av samhället i sådana områden. Men skall bildande av gemensamhetsskogar möjliggöras måste skattereglerna för dessa förändras. Som de nu är utformade utgör de ett hinder för bildande av gemensamhetsskog. Vi föreslår därför att man närmare utreder möjligheter till beskattningsregler som postivit kan medverka i denna strukturprocess.

-------- Vi vill understryka utredningens krav om att den statliga utred
ningen om dödsbo och samägande snarast framlägger förslag om ändring
av gällande rättsstatus för dessa ägargmpper, så att en ändamålsenlig för
valtning och skötsel av dessa fasligheter främjas.

Det bör------ framhållas att föreningama i sin uppdragsverksamhet

även åtar sig arbete för icke medlemmar. Skogsägareföreningarna är vidare öppna för ett intensifierat samarbete med andra organisationer och intressenter inom skogsbruket. Skogsägareföreningama upplever det därvid som naturiigi och nödvändigi alt främst i samarbete med skogsvårdsstyrelserna verka för en ökad och fördjupad samverkan inom privatskogsbruket.

7.19 Skogssällskapet: Enligt Skogssällskapets erfarenhet föreligger den ef
fektivaste formen av samverkan i det alternativ sällskapet sedan mer än ett
halvsekel erbjuder. Skogsägare - ej minsl samägare såsom dödsbon, fa
miljebolag, stiftelser och andra som har svårighet att personligen fatta be
slut och omsätta dessa i praktisk skogsvård och ekonomisk förvaltning -
kan genom anslutning till ett effeklivi, obundet och opartiskt förvaltnings
organ få alla sina behov tillgodosedda. Samverkan grundas härvid endast
på den nytta envar uppdragsgivare utifrån sina egna intressen kan uppnå.
Geografisk belägenhet, grupptillhörighet ed har ingen avgörande betydel
se.

7.20--------------------- Sveriges häradsallmänningsförbund: Bildande av gemensam
hetsskogar är en effektiv, enkel och billig metod atl komma tillrätta med
den dåliga fastighetsstrukturen i skogsmark och denna möjlighet bör upp
märksammas mer.---

Prop. 1978/79:110 201

1.1\ Tjänstemännens centralorganisation: TCO vill särskilt under
stryka behovet av skärpt lagstiftning beträffande förvaltningen av jord
bruksfastigheter ägda av dödsbon eller genom långt drivna former av sam-
äganderätl.

7.22 Svenska kommunförbundet: Styrelsen vill understryka utredningens uppfattning att fastighetsstrukturen måste förbättras i vissa områden för att det skall bli möjligt att bedriva ett rationellt skogsbmk. Den stafliga verksamhet som pågår för att förbättra fastighetsstrukturen måste fortsätta och intensifieras.

7.23 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Enligt länsstyrelsens

uppfattning slår icke den ändrade hushållningen och vår tids utnyttjande av skogens produkter i rimlig relation till ägosplittringen och uppdelningen av skogsinnehaven. Det är svårt att tänka sig att ett aldrig så ambitiöst program manifesterat i lagar, förordningar eller anvisningar, skall fä en större genomslagskrafl ulan brukarnas akliva medhjälp och då måste lösningar också finnas på dessa strukturproblem.

Enligt länsstyrelsens uppfattning hade det varit av stort värde om utredningen allsidigare hade behandlat problemen i samband med skogsbrukets strukturrationalisering och även framlagl andra åtgärdsförslag och belyst konsekvensema av dem.

7.24 Skogsindustriernas samarbetsutskott: Kraftfulla åtgärder mås
le — - sättas in för att komma tillrätta med ägosplittringen. Det hade
varit önskvärt att skogsutredningen presenterat konkreta förslag till inten
sifiering av arronderingsverksamheten och andra ålgärder i samma syfte,
t ex bildande av gemensamhetsskogar.

Samarbetsulskottei vill i sammanhanget framhålla att de förslag lill änd
rad jordförvärvslagstiftning som framlagts av jordförvärvsutredningen
(SOU 1977:93) fält en sådan inrikining att arronderingsarbetet avsevärt
kommer att försvåras.--

-------- Det är------ nödvändigt att samverkan över ägogränsema ytter
ligare utvecklas och främjas.

8 Skogsinventeringar och skogsbruksplaner

Förslagen stöds av i stort sett samtliga remissinsianser. Önskemål om obligatoriska skogsbmksplaner förs fram från ett par håll.

8.1 Riksskatteverket:-- Utredningen har inte närmare berört i vilken

utsträckning kunskapema i form av skogliga dalauppgifter skall omfattas av någon sekretess. RSV ser del emellertid som viktigt att de uppgifter som kommer alt inhämtas i detta sammanhang inte blir sekrelessbelagda utan blir tillgängliga för fastighetstaxeringen, som har stor betydelse för bl a förmögenhetsbeskattning, värdeminskningsavdrag på skog samt den föreslagna lagen om insättning på skogsvårdskonto. En på detta sätt ökad kunskap om de enskilda bmkningsenheterna bör således innebära ökade möjligheter att utföra en likformig och rättvis fastighetstaxering av skogen.

Prop. 1978/79:110 202

-------- RSV ser det som naturligt alt omdrevstillfällena för allmän fastig
hetstaxering av skog och områdesplanering samordnas i tiden. Detta speci
ellt med hänsyn till förslaget att staten skall svara för hela kostnaden för
områdesplaneringen. Kosinaden för att erhålla områdesplaner med fastig
hetsvis redovisning är dock enligt uppgift relativt hög, ca 27 kr per ha att
jämföra med av utredningen bedömd kostnad om 12-17 kr per ha för om-
rådesplan utan faslighelsvis redovisning.

RSV får därför föreslå all formerna för sialsbidrag till skogsbmksplaner altemativt områdesplaner med redovisning per bmkningsenhel blir sådana all de stimulerar skogsägare lill att använda dessa möjligheter även med veiskap om att man kan åläggas att redovisa planinnehållet i fastighetsdeklaration.

8.2 Lantbruksstyrelsen: Lantbruksstyrelsen har inget att invända mot ut
redningens förslag att stimulansbidrag skall utgå till skogsbmksplaner.

Lanlbruksstyrelsen har inte heller något att erinra mol ulredningens förslag vad avser översiktliga skogsinvenleringar.

8.3 Styrelsen för Sveriges lantbruksuniversitet:------------------ Styrelsen vill

framhålla vikten av att riksskogstaxeringen i olika avseende kan förbättras och utökas.

8.4 Skogsstyrelsen:-- Skogsstyrelsen är---- positiv till föreslaget

stimulansbidrag till upprättande av skogsbmksplaner.

----- Bidraget till fastighetsvis plan bör som regel beräknas med

hänsyn till den merkostnad som uppslår vid samtidig registrering av fastig
hetsvisa uppgifter och översiktlig inventering. Då syftet enligt utredningen
är atl förmå framför allt mindre skogsägare att låta upprätta plan, föreslår
styrelsen, alt bidrag ulgår med 400 kr per plan och brukningsenhet, dock
högsl motsvarande merkostnaden för planen. Kostnaderna för detta stimu
lansbidrag beräknas till ca 4 milj kr per år .

Skogsstyrelsen anser att det är utomordentligt betydelsefullt att över
siktlig skogsinveniering kan bedrivas systematiskt över hela landet.

Verksamheten bör bedrivas av skogsvårdsorganisationen och omfatta
skogsmark där privata skogsägares innehav i huvudsak finns.

Skogsstyrelsen anser atl kosinaden för översiktliga skogsinventeringar

är större än utredningen beräknat eller sammanlagl ca 15 milj kr per

år------ .

Utredningen har föreslagil ett 15-årigt revideringsintervall. Normalt är målsättningen alt utföra revidering vart 10;e år. Skogsstyrelsen anser alt detta revideringsintervall inte bör frångås.

8.5 Statens naturvårdsverk: Naturvårds- och miljövårdshänsynen i

skogsbmket, som enligt lag skall ingå som ett normalt led i allt skogsbmk,
bör mer konkret än hittills komma till uttryck i alla skogsbmksplaner som
upprättas av statliga myndigheter eller med stöd av allmänna medel. De
mer naturvårdsinriktade skogsbruksplaner för vilka skogsstyrelsen avsät
ter särskilda medel, bör i försia hand avse områden där överväganden om
särskilda åtgärder enligt naturvårdslagen är aktuella.

8.6 Arbetsmarknadsstyrelsen: 1 belänkandet framhålls också belydelsen
av ell utförligt planeringsunderlag inom skogsbmkets område såväl på
riks- som på regionalnivå. Styrelsen delar utredningens uppfattning på

Prop. 1978/79:110 203

denna punkt och vill i detta sammanhang peka på behovet av en förbättrad
sysselsättningsslatistik på skogsbmkets område.

8.7 Statens planverk:-- Planverket vill i detla sammanhang framhålla

att de försök med naturvårdsinriktade skogsbmksplaner som påbörjats är

av stort intresse i planeringssammanhang. Planverket finner del

därför angeläget att särskilt stöd ges för upprättande av sådana planer. Stödet bör i första hand ges till de områden som enligt kommunala planer bör planeras vidare i dessa avseenden.

-------- Planverket vill poängtera belydelsen av alt lämpligt inventerings-
material om skogen finns att tillgå som underiag för kommunala och regio
nala planeringsöverväganden. Verkei inslämmer i utredningens förslag att
de uppgifier som kontinuerligt samlas in i samband med skogsbmkets
driftsplanläggning bör ställas till förfogande i lämplig form för atl bl. a. ut
göra underlag för den fysiska planeringen.

-------- Planverket anser atl detaljerade skogsmarksinvenleringar bör ut
föras för i första hand begränsade områden där väsentliga inirång på skogs
mark sker eller förväntas ske, t ex nära större tätorter eller inom livligt be
sökta rekreationsområden eller inom områden med siarka bevarandein
tressen. ---

8.8 Statens lantmäteriverk: Skogsbruksplaner.-------------- Det kan för
tjäna att påpekas i sammanhanget att åtgärden (att med statsbidrag stödja
sådana planer) i likhet med åtskilliga andra förhållanden inom skogsbruket
bidrar till att konservera den splittrade företagsstrukturen. De regler som
tillämpas för virkesleveranser, samverkan, service och, som här, statsbi
drag utjämnar i belydande mån de företagsekonomiska merkostnadema
för små innehav och minskar därigenom intresset för förbättring av stmk
turen. Samtidigt kvarstår den samhällsekonomiska merkostnad som bris
terna i strukturen föranleder.

ÖversiktUga skogsinvenleringar. LMV tillstyrker för sin del delta

förslag eftersom inventeringama har intresse också för verksamhei inom
lantmäteriets område, främst struklurralionaliseringen. LMV fin
ner det mycket väsentligt atl all verksamhet som kräver gmndläggande
försörjning med bild- och kartmaterial samplaneras med LMVs allmänna
kartverksamhet.

----- Den allmänna kartläggningen kan inte tillgodose det bild- och

kartbehov som den förordade utvidgningen av skogsinventeringsverk-samheten medför, vilket från samhällsekonomisk synpunkt är otillfredsställande.

----- LMV ser det------- som naturligt atl medverka vid samordning

såväl i fråga om försörjning med gmndläggande kart- och bildmaterial som i samband med utformning av de slutliga kartproduktema.

8.9 Statens industriverk: En mindre restrikttv regleringspolitik på skogs
området ställer ökade krav på skogsnäringens förelag vad gäller planering
såväl på kort som på lång sikt. Eftersom en god planering är en fömtsätt
ning för en väl fungerande marknad och därmed för ett effektivt resursut
nyttjande är det ett samhällsintresse att stödja förelagens planeringsinsat
ser.

Mot denna bakgmnd tillstyrker industriverket 1973 års skogsutrednings förslag om stöd till utarbetande av översiktliga skogsinventeringar. Verket har dessulom tidigare tillstyrkt förslag till utökade resurser åt riksskogs-

Prop. 1978/79:110 204

taxeringen, vars undersökningar av skogstillståndet är av utomordentligt stor betydelse för möjlighetema till planering på lång sikt inom skogsnäringen.

8.10 Domänverket: Översiktliga skogsinventeringar. Verket, som

för sin planläggning ulnyttjar liknande inventeringar, kan verifiera nyttan av dessa. Enligt verkels bedömning borde de föreslagna inventeringama bl a kunna utnyttjas för gödslings- och avverkningsplanläggning över ägogränser vid splittrat markinnehav.

8.11 Länsstyrelsen i Stockholms län: Skogsbmkets betydelse för samhälls
ekonomin måste beaktas vid såväl kommunal som regional planering.
Länsstyrelsen vill därför understryka behovet av all ett tillfredsställande

skogligt planeringsunderlag ställs till de planerande myndigheternas

förfogande.

8.12 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Översiktliga skogsinvenleringar. Länsstyrelsen tillstyrker detta förslag.

8.13 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Länsstyrelsen tillslyrker ulredningens förslag om översiktliga skogsinventeringar, efiersom de har stort värde i olika planeringssammanhang, främst den kommunala markanvändningsplaneringen. Inventeringarna borde enkelt kunna tas fram från flygbilds-material.

8.14 Länsstyrelsen i Kalmar län:-- Länsstyrelsen anserdet angeläget

atl statligt stöd utgår lill skogsbmksplaner. Bidraget bör då utgå med viss procent på plankostnaderna.

8.15 Länsstyrelsen i Gotlands län: Förslaget atl skogsbruksplaner bör stöd
jas med ett fast bidragsbelopp om 600 kr tillstyrks.

Vad utredningen föreslår om översiktliga länsvisa områdesplaner tillstyrks. Länsstyrelsen vill dock framhålla, att dessa planer inte kan ersätta riksskogstaxeringen. Det är därför angelägel all denna laxering ges sådana resurser att tillfredsställande uppgifter kan erhållas från ett så litet och särpräglat område som Gotland.

8.16 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Statsbidrag lill skogsbmksplaner
bör utgå. I samband med planens upprättande bör anvisningarna ange att
samråd bör ske med kommun och länsslyrelse så alt skälig hänsyn kan tas
till allmänna intressen.

Översiktliga skogsinventeringar, som föreslås av utredningen kan bli av stor betydelse ur många synpunkter.

Skogsinvenleringarna bör bedrivas i skogsvårdsstyrelsen regi, men med en ledningsgmpp där även berörda kommuner, länsstyrelsens planeringsavdelning och lanlbmksnämnden är representerade.

8.17 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Av stor belydelse för skogsbmkets fortsatta planläggning är ett fullgott inventeringsunderiag. För skogsinventeringar bör hela kostnaden täckas av statliga medel i den mån de utföres genom skogsvårdsstyrelsens försorg.

8.18 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: I många fall skulle det i länsstyrelsens

Prop. 1978/79:110 205

verksamhei vara av stort värde om aktuella och tillförlitliga dala rörande
skogsbmket inom länet eller delar av länet funnes tillgängliga.

Även kommunema torde i många fall uppleva avsaknaden av skogliga
data som en påtaglig brist i sitt planeringsarbete.

Länsstyrelsen får därför tillstyrka utredningens förslag .

8.19 Länsstyrelsen i Västmanlands län:--------------------------- Förslagen om bättre resur
ser lill riksskogstaxering tillstyrkes. Länsstyrelsen stöder också ulredning
ens idéer om länsvisa skogsinventeringar av översiktlig karaklär.

Länsstyrelsen förordar att dessa inventeringar görs med 10 års omdrev.

8.20----------------------------- Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Länsstyrelsen delar ulredningens för
slag (rörande slöd till skogsbmksplaner) och finner med tillfredsslällelse
att bidraget frikopplats från utförande av andra åtgärder, som nuvarande
bidragssystem föreskriver.-

Länsstyrelsen vill understryka utredningens uppfattning om behovei av översiktliga skogsinventeringar. - ■•—

----- Den föreslagna inventeringen av grundläggande uppgifter om

skogen---- bör genomföras oavsett vilket produktionsalternaliv som

slutligt kommer alt fastställas. Omdrevel bör vara 10 år i siällei för föreslagna 15 år.

----- Naturvårdsinriktade skogsbruksplaner- måste erhålla en

viss status för alt syftet med dem skall uppnås. Avvikelse från planema bör endast få ske i samråd med skogsvårdsstyrelsen. Medel för deras upprättande bör ställas lill skogsvårdsstyrelsernas förfogande.

Länsstyrelsen anser i likhet med utredningen atl riksskogstaxeringen
----- erhåller tillräckliga resurser för att bevara och förbättra dess kvali
tet.

8.21---------------------------------------------------------------------- Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Länsstyrelsen delar ulredningens
uppfattning atl man bör stödja upprättande av fastighetsvisa planer .

Styrelsen anser vidare alt förhöjt bidrag bör kunna utgå vid upprättande av sk naturvårdsanpassade skogsbmksplaner.

Över huvud laget bör naturvårdsaspektema och behovei av samråd med

naiurvårdsmyndigheterna beakias mer i skogsbmksplaneringen. De

i utredningen förordade områdesplanerna förefaller vara en lämplig försia nivå för intresseredovisning och samordning.

Översiktliga skogsinvenleringar. Styrelsen tillslyrker en fortsatt och ut
ökad verksamhet på della område.

----- Den starka samhällsnyttan i den översiktliga inventeringen talar

för atl denna del helt skall bekostas av statliga medel.

8.22 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Med erfarenhet av lillgången lill områdesplaner vill länsstyrelsen starkt understryka värdet av föreslagna skogsinvenleringar.

8.23 Lantbrukarnas riksförbund — Sveriges skogsägareföreningars riksförbund: Vi biträder ulredningens förslag om stöd/bidrag till----------------- upprättande av skogsbmksplaner .

Vi anser det viktigt att staten stimulerar upprättandet av fastighetsvisa skogsbruksplaner. Vi förutsätter emellertid atl sådant bidrag kan utgå oberoende av vem som upprättar planen om denna uppfyller vedertagna normer.

Prop. 1978/79:110 206

------ Vi vill helt insiämma i vad ulredningen anför om riksskogstaxering-

ens behov av resurser.

Vi delar också utredningens uppfattning att del kan finnas behov av bättre uppgifter om skogarna för mindre områden än riksskogstaxeringen kan redovisa. Vi avvisar däremoi ulredningens förslag lill modell för sk översiktliga skogsinventeringar, då den föreslagna modellen haren onödigt hög ambitionsnivå. Det finns ingen rimlig proportion mellan samhällets behov av information och del antal insamlade data som utredningen föreslär.

Vi föreslår i stället att man uireder möjlighelema atl ulnyllja "grövre" inventeringsmodeller, som lämpligen bygger på uppskattningar via flygbilder. Sådana modeller bör bli avsevärt billigare och ge möjlighet till tätare uppdatering. De kan även lättare anpassas till olika landsdelars varierande behov.

Vi yrkar på - i motsats till utredningen - alt även andra organisationer än skogsvårdssiyrelserna skall kunna della i inventeringsarbetei och därvid få slatligt stöd för sina kostnader. Den föreslagna monopolställningen kommer enligt vår mening att hämma ett konstmklivt ulvecklingsarbete.

8.24 Sveriges häradsallmänningsförbund: Del är viktigt

----- att förändringar även för relativt små områden kan följas och att

man med anledning härav ger tillräckliga resurser för riksskogstaxering och skogsstyrelse.

8.25 Sågverkens råvaruförening: De förslag som läggs om utökad skogs
bruksplanläggning, per faslighet och regionalt, är bra och bör fullföljas
med kraft.-----

Råvaruföreningen anser, atl när vi nu håller på alt anpassa industrin ner till skogstillväxten och löpande önskar känna till avverkningamas storlek och utseende. Riksskogstaxeringen måste ges väsentligt ökade anslag för att snabbt ge näringen korrekta uppgifter.

8.26 Svenska kommunförbundet: Utredningen anser att det är angeläget
alt de översiktliga skogsinventeringarna anpassas så långt det är möjligt till
andra användares behov. Slyrelsen inslämmer i detta. Kommunerna har

behov av skogsinventeringar för sin översiktliga fysiska planering.

Slyrelsen föreslår all skogsstyrelsen tillsammans med Planverket och Naturvårdsverket får i uppdrag alt utveckla metoder för redovisning av skogsinventeringar för den fysiska planeringens behov.

8.27 Statskontoret: Statskontoret avstyrker statsbidraget till fastig-

hetsvi.sa skogsbmksplaner. De medel som skogsutredningen föreslår för detta ändamål bör enligt verkets mening kunna användas effektivare för utökad områdesvis planläggning.

8.28 Riksrevisionsverket: Det är enligt RRVs mening, mer

tveksamt om bidrag skall utgå i de fall de åtgärder som krävs i lagstiftningen enbart anses betungande för vissa skogsägare. Principen bör i detta fall snarare vara att priserna för skogsprodukter får påverkas. Mot denna bakgrund avstyrker RRV förslaget om bidrag till upprättande av fastighetsvisa skogsbmksplaner.

8.29 Länsstyrelsen i Blekinge län: Länsstyrelsen avstyrker förslaget

(om översiktliga skogsinventeringar) men vill i sammanhanget i stället

Prop. 1978/79:110 207

föreslå atl man - troligen för en bråkdel av kostnaden för heltäckande om-
rådespluner - utvecklar och genomför ell system för uvverkningsstulistik
som kompleltering till den nuvarande riksskogstaxeringen.

8.30 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Länsstyrelsen delar utredning
ens uppfattning att skogsbruksplanläggning är ell värdefullt hiälpmedcl för
plunmässig skötsel både för enskilda fastigheter och för översiktlig plune
ring .

Jämfört med landet i genomsniii sker förändringarna i den skånsk;i skogen snabbare på gmnd av bl. a. hög bonitet. varför ett planeringsintervall

av 10 år vore önskvärl.-- I fråga om inventeringens innehåll måste en

avvägning göras mellan syftet och kostnaderna. Länsstyrelsen be
dömer det som mera realistiskt att utföra enklare inventeringar med sikt på
i första hand behovei av skogsvåidsinsalser och arealredovisning utun
förrådsuppskuttning.

8.31 Skogsindustriernas samarbetsutskott: Slutens medverkun kun bl.a. bestå i ull stödja utarbetandet av skogsbrukspluner. Såduna pluner omfullunde enskilda fasligheter eller bmkningsenheter leder ofta till ett mera aktivt skogsbruk. Än större effekt får man emellertid om bidragen i första hand disponeras för aktuella samarbetsprojeki över ägogränserna. Det ur därför önskvärt utt de allmänna medel för invenlering, som utredningen föreslår skall utgå, mera används som stöd för planer av detta slag än för områdesvisa inventeringar och planer utan anknytning till konkreta samverkansobjekt.

8.32 Landsorganisationen i Sverige: LO vill-------- särskilt understryka vikten av all de av förbunden föreslagna obligatoriska skogsbruksplanerna kopplas ihop med skogsvårdslagen. Lagen bör säledes innehålla klarl formulerade krav både på upprättande av skogsbruksplaner och på genomförande av dessa.

8.33 Svenska pappersindustriarbetareförbundet - Svenska skogsarbetareförbundet — Svenska träindustriarbetareförbundet: Vi anser inte alt de föreslagna skogspolitiska medlen är tillräckliga för att få lill stånd en för samhället tillfredsställande skogsproduktion pä dessa fastigheter (många enskilda fastigheter). Vi föreslår därför atl obligatoriska skogsbruksplaner efterhand utarbetas för alla skogsfastigheter. För mindre skogsinnehav bör gemensamma skogsbmksplaner kunna utarbetas.

8.34 Tjänstemännens centralorganisation: Förslaget om återkommande skogsinvenleringar tillstyrkes. De bör bli utgångspunkt för obligatoriska skogsbruksplaner för enskilda fastigheter.

8.35 Fältbiologerna: 1 alla skogsbruksplaner bör naiurvårdshänsynen enligt skogsvårdslagen preciseras.

8.36 Riksantikvarieämbetet: Enligt ämbetets uppfattning måsle det

i linje med inlenlionema för inventeringen till den ekonomiska kartan an
ses vara ett samhällsiniresse atl tillhandahålla den kunskap som kan möj
liggöra ell meningsfullt och rimligt bevarande av kulturhistoriskt värdeful
la miljöer i skogsmark.---

Arbetet kan delas upp i två etapper. Den första skulle omfatta en insam-

Prop. 1978/79:110 208

ling av befintlig kunskap och kan genomföras som ett särskilt projekt.

Den andra etappen skulle omfatia det kompletterande inventerings- och utredningsarbetet och måste genomföras fortlöpande under en längre tid.

Kulturminnesvården har med nuvarande resurser små möjligheter att
genomföra ett sådant arbele som under lång tid framöver kommer att krä
va arbetsinsatser. Det är därför nödvändigt atl särskilda medel ställs till
förfogande. Särskilt angeläget är det atl medel lill del ovannämnda projek
tet, etapp I. kan anvisas snarast möjligt.

Del för hela riket framtagna underlagsmaterialet skulle kunna utnyttjas
regionalt och lokalt vid alla former av skogsbruksplanering och därmed på
ett smidigt sätt skapa förutsättningar för hänsynstagande till bevarandein
tressena. ---

9 Forskning och utbildning

I likhet med utredningen underslryker remissinstanserna behovet av forskning. Några remissinstanser anser att forskningen bör breddas till att omfatta även virkesproduktionens följdverkningar för andra samhällsintressen.

9.1 Statskontoret: Forskning. Statskontoret anser det angeläget att

ökade FoU-insatser kommer till stånd i samverkan mellan olika intressenter inom skogsnäringen.

9.2 Rektorsämbetet vid Stockholms universitet: Forskning. 1 det framtida forskningsarbetet kring skogen, såväl som virkesproducent som producent av andra kvaliteter, bör den forskningskapacitet som finns vid högskolorna utanför lantbmksuniversiletet kunna medverka i ökad omfattning.

9.3 Styrelsen för Sveriges lantbruksuniversitet: Forskning. Det är

----- angeläget att forskningen får resurser att intensifiera kvalitetsut
vecklingen av skogsråvaran,

------- Förbudet mot användning av DDT och ett ökat motstånd mot an
vändning av herbicider har i hög grad försvårat och fördyrat föryngringsar-
belel. Del är därför av slörsla viki att resurser ställs till förfogande för öka
de forskningsinsatser när det gäller alternativa bekämpningsmetoder.

Styrelsen instämmer till fullo i ulredningens förslag till ett intensifierat
FoU-arbete på skogsbruksområdet.

Styrelsen vill understryka att kraftigt ökade forskningsinsatser är helt
nödvändiga om man vill närma sig den intensitelsnivå i skogsbmket som
utredningen har angeti. Det är viktigt att resurser härför ställs till förfogan
de i sådan tid atl forskningen kan ligga före praktiken .

-------- Utredningen nämner bl. a. behovei av en fortsatt intensiv utveck
ling mot rationella avverkningsmetoder, forskning kring skogsproduktion
på lorvmarker och bättre utnyttjande av råvaran. Styrelsen instämmer hä
ri, men vill framhålla betydelsen av produktionsforskning i vidaste bemär
kelse . Mot bakgrund av de allt större anspråken från olika intres
senter när det gäller skogsmarkens utnyttjande vill styrelsen också under
stryka behovet av en fortsatt utveckling när det gäller prognosinstrument
av den typ som utredningen har använt.

Prop. 1978/79:110 209

9.4 Skogsstyrelsen: Forskning. Skogsstyrelsen anser möjliga effekter av
metodförbättringar inom återväxtarbelei utgöra angelägna forsknings- och
utvecklingsprojekt.---

Skogsstyrelsen bedömer alt alla de forsknings- och utvecklingsområden som ulredningen beskrivit är mycket angelägna samt att en ökad statlig satsning pä FoU är av störsla betydelse för möjlighetema att förverkliga ett ambitiöst skogsproduktionsprogram. Styrelsen vill särskilt framhäva vikten av FoU-insatser inom områdena plantframslällning, metoder för sådd och plantering samt kontroll av för plantoma skadliga insekter.

Utbildning. Skogsstyrelsen vill kraftigt underslryka ulredningens utta
lande om att kunnig och välutbildad personal är en förutsättning för att del
föreslagna skogsproduktionsprogrammel skall kunna genomföras. Verket
delar de av utredningen- framförda synpunkterna och förslagen rö
rande förbättringarna inom utbildningsområdet, men anser att ytterligare
insaiser måsle göras för den skogliga utbildningen.

Gymnasieskolans grundutbildning-- tillgodoser f. n. enligt skogs
styrelsens bedömning skogsbrukels behov----------------------- . Skogsstyrelsen

föreslår att åtgärder snarast vidtas för att avhjälpa bristen på behöriga lära
re. Bl.a. bör lärarutbildningens kapacitet utökas.

Enligt skogsstyrelsens mening bör snarasi möjligt ålgärder vidtas för att
öka skolornas utbud av fortbildning och förbättra rekryteringen till fort
bildningskurserna. - Det fordras----- en ökad kontakt mellan skola

och del praktiska skogsbruket.

9.5 Statens naturvårdsverk: Forskning. Det är tydligt att bland de väsentli
gaste investeringar samhället kan göra för all bättre utnyttja skogen som
naturresurs är en intensiv forskning på alla de fronter som kan utnyttjas
härför. På denna punkt ställer sig verket bakom ulredningen, men vill inle
att forskningsresurserna i alltför hög grad förbehålles virkesproduktionen
som sådan, ulan i lika hög grad virkesproduktionens följdverkningar för
andra samhällsinlressen, t ex. natur och miljö.

Uibildning. Ulredningens synpunkter delas av verket, men dessutom bör utbildning av skogstjänstemän och skogsägare utvidgas till atl omfatta natur- och miljövårdsfrågor.

9.6 Domänverket: Forskning.- Vid anslagsfördelning och personal
rekrytering bör förmedlingsverksamheten få sådani utrymme atl forsk
ningsresultat verkligen når ut.

9.7 Länsstyrelsen i Stockholms län: Forskning. Länsstyrelsen finner det
här angeläget att understryka viklen av atl lillräckliga medel slälls till för
fogande för forskning för atl uppnå ett så miljövänligl skogsbmk som möj
ligl. Del är vidare nödvändigt alt dessa forskningsresultat på ett effektivt
sätl når ui till markägarna- .

9.8 Länsstyrelsen i Uppsala län: Forskning.--- Länsstyrelsen vill underslryka behovei av intensifierad satsning på forskning inom skogsbruksområdet, både med inriktning mot förbättrat skogsodlingsmaterial och mil-jöanpassade metoder för beståndsanläggning och vård. Forskningen bör även syfta till all ge ökad kunskap om ekologiska konsekvenser av besprulning, gödsling och dikning.

9.9 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Forskning. Länsstyrelsen anser att det 14 Riksdagen 1978179. I saml. Nr 110

Prop. 1978/79:110 210

är myckel angelägel alt forskningsinsatserna inom det skogliga området ökar. Särskilt gäller detla i fråga om effekterna på lång sikl av flera av de åtgärder som skogsutredningen föreslagit skall genomföras i stor skala. Dikningens inverkan på vattenbalans, vallenkvalitet, växt- och djuriiv bör snarast klarläggas. Gödslingsprogrammels konsekvenser för växt- och djurliv samt för yt-och grundvallen bör också närmare undersökas. Miljöeffekterna av en stark inriktning på barrskog och följderna av omfattande odling av främmande trädslag och irädprovenienser. Givetvis bör också forskningen kring kemiska bekämpningsmedel fortsätta.

9.10 Länsstyrelsen i Gotlands län: Forskning - Uibildning. Vad ulredningen här framför kan länsstyrelsen hell stödja.

9.11 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Forj-AT?/»'. För framtiden är det

av yttersta vikt atl även ekologisk forskning intensifieras och utökas avse
värt -----

9.12 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Forskning. Länsstyrelsen delar utred
ningens uppfattning att ökade insatser på den skogliga FoU-verksamheten
är i hög grad önskvärda.

Uibildning. Länsstyrelsen har-- inget alt erinra mol utredningens

synpunkter på den skogliga utbildningen.

9.13 Sju av ledamöterna i länsstyrelsen i Kopparbergs län (Aarnseih, Bergström, Dahlén, Helldin, Lång, Olsson och Sleiving) anför i reservalion; Ökade forskningsresurser förordas för att uppnå nya användningsområden för lövvirkel, det skulle minska behovet av besprulning i lövbestånd.

9.14 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Forskning. Länsstyrelsen finner det väseniligi att alternativa skölselmetoder utforskas, vilka kan motverka uppkomslen av alltför myckel lövskog i barrskogsföryngringarna. Delsamma gäller mekaniska alternativ lill kemisk bekämpning.----------

----- Länsstyrelsen vill kraftigt förorda att aktuella problem inom

främsi beståndsanläggningen prioriteras så att skogsodlingarnas kvalitet
snabbt kan höjas.--

Uibildning.------ Inte minsl bör fortbildningen av skogsbrukets olika

befattningshavare förstärkas.

De privala skogsägarna bör få ökade utbildningsmöjligheter.

9.15 Länsstyrelsen i Västerbottens län: Forskning. Med hänsyn till

problem rörande föryngringen av skogama ovan skogsodlingsgränsen, vill styrelsen framhålla vikten av att fjällskogen ägnas ökad uppmärksamhet från skogsforskningens sida.

Utbildning.------ Styrelsen vill i del sammanhängd erinra om, atl

drygt 200000 enskilda skogsägare i landet omfattas av programmet, vilket i betydande omfattning bygger på frivillig medverkan. Mot den bakgrunden framslår det som mycket anglägel att utbildningsmöjligheterna för denna kategori förbättras, dels i gymnasieskolan och dels genom förstärkning och stimulans ifråga om den av samhällel bekostade rådgivningen.

9.16 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Utbildning. Utbildning och in
formation både av yrkesverksamma inom näringen och den bredare all
mänheten alltifrån skolåldern framstår som allt betydelsefullare om det

Prop. 1978/79:110 211

skall vura möjligt att i framtiden förena en hög skogsproduklion med skogens förmåga att producera en alltmer eflertVågad miljö för olika samhällsinlressen.

9.17 Delegaiionen för glesbygdsfrågor: Forskning. Tillvuratugande uv skogsuvfullel behundlus inte i skogsutredningen. Delegutionen kun dock inte underiåtu lYamhållu alt det ur synneriigen angeläget atl forskningsarbetet och försöksverksamhelen på della område bedrivs med stor intensitet. Ett framgångsrikt arbete i detta avseende skulle kunna bli av stor betydelse för våra glesbygder.

9.18 Forskningsstiftelsen skogsarbeten: Forskning. Resultaten av

våra altemativa lönsamhetsberäkningar har gett oss den bestämda uppfattningen alt en fortsatt kraftfull rationalisering av skogsbmkets verksamhet är ett villkor för att under 1980-talet bibehålla skogsbrukets lönsamhet. För alt möjliggöra en sådan rationalisering är det absolul nödvändigt att intensifiera FoU-verksamheten inom skogsbrukels problemområden.

----- Vi instämmer till alla delar i vad utredningen framför om den

skogliga FoU-verksumheten- . Med stöd av vår speciella kompetens

vill vi starkt understryka vikten av att möjligheter skapas för vidareutveck
ling av befintliga och framtagning av nya system för i första hand bestånds-
anläggning och beslåndsvård. Härvid framslår skogsodlingens och röjning
ens mekanisering saml utveckling av rationella metoder och maskiner för
gallring som särskilt angelägna.-------

På grund av den siora betydelse som skogsnäringen har för samhällsut
vecklingen- -- samt med hänsyn till den skogliga forskningens långsikti
ga karaklär är det enligt vår mening motiverat alt slalen deliar med en stör
re andel än nuvarande 40% av kosinaderna för skogsleknisk FoU.

9.19 Institutet för skogsförbättring: ff)nA77(>;. Inslilulel understry
ker kraftigt ulredningens uttalande att forskningens långsikliga och all
mängiltiga karaklär pekar på atl staten avsevärt måsle öka sina insatser på
den skogliga FoU-verksamheten.

Utbildning. Del finns också anledning att trycka på behovet av ökad ut
bildning inom del skogsgenetiska området

9.20 Statens råd för skogs-och jordbruksforskning: F()«A'/;;Vi(,'. För
utsättningen för att de i samtliga alternativ angivna slutavverkningsvoly-
mernu skall kunna uttagas är atl föryngringsytorna beskogas på ett till
fredsställande säll. Skall delta lyckas måste omedelbart personella och
ekonomisku resurser avdelas för ett forsknings- och utvecklingsprogram,
som leder till - på ekonomiski godtagbara villkor - välslutna ungskogar
med en biologiskt väl anpassad lövinblandning.

Skall vi kunna bevara och förbättra den för del svenska samhällel vikli
ga nuiurresursen skog måste betydligt större personella och ekonomiska
resurser ställas till forskningens förfogande.

9.21 Lantbrukarnas riksförbund — Sveriges skngsägareföreningars riksför
bund: Eiirskuing. Vi vill i likhet med utredningen underslryka atl en inten
sifierad forskning på skogsbruksområdet bör betraktas som ett viktigt
medel för alt uppnå den skogspolitiska målsättningen.

Vi Instämmer i övrigt i vad utredningen anför om behovei av ökade forskningsinsatser.

Prop. 1978/79:110 212

Vi anser------- atl det mot bakgrund av skogsbmkets stora samhälls
ekonomiska betydelse finns vägande skäl för att staten i framliden ökar an
slagen lill den skogliga forskningen.

Beträffande finansieringen av den FoU som sker vid branschinslituten måste nya lösningar sökas. För närvarande bidrar endast de organiserade skogsägama lill branschens koslnader. Som lämplig lösning föreslår vi alt del av skogsvårdsavgiften får uigöra del av branschens bidrag.

Utbildning. Vi delar utredningens synpunkt i fråga om utbildningens betydelse. Vi vill särskilt understryka behovet av utbildning i skogsbmkets ekonomi. Även sambandet mellan den ekonomiska planeringen och arbetsplaneringen i de kombinerade företagen måste regelmässigt ingå i skogs- och lanlbmksskolornas läroplaner. Härigenom skulle en förbättrad skoglig utbildning kunna åstadkommas vid dessa yrkeslinjer. För personer som genomgått grundläggande yrkeskurser vid lantbmksskolorna bör särskilda kurser anordnas vid skogsbruksskolorna.

9.22 Skogsindustriernas samarbetsutskott: Forskning. Samarbetsutskoilet
tillstyrker utredningens förslag om en ökad statlig satsning på forskning
och utveckling.----

Rationaliseringsarbetet måste som hittills baseras på en målmedveten
och framtidsinriklad FoU på olika nivåer; Den framgångsrika verk
samhet som branschen bedrivit på detta område har främst bekostats av
storskogsbruket och endast till mindre del av privatskogsbmket Bl. a. mot
bakgmnden härav är det nödvändigt atl staten ökar sina insaiser och i nå
gon form medverkar till att branschens satsning kommer att omfatia alla
skogsägare. Vad här sagts gäller icke endast den skogstekniska forskning
en ulan jämväl den biologiskt inriktade forskning som bedrives bl. a. av In
slilulel för Skogsförbättring.

-------- Del är------ av avgörande belydelse för lönsamhet och konkur
renskraft alt alla möjligheter att sänka råvarukostnaden eller motverka yt
teriigare kostnadsökningar utnyttjas. Detla kan ske på flera sätl, t ex. för
bättrad arrondering, koncentration, samarbete över ägogränsema och
transportoptimering. Av större betydelse för utvecklingen är dock alt
skogsbruket får möjlighel att utnyttja de bmkningsmeloder och de teknis
ka och andra hjälpmedel som står till förfogande samt att dessa ytterligare
förbättras.Ökade insatser i FoU ärdärför erforderiiga.

Utbildning.----- En förbätirad utbildning av skogsägarna ifråga om

beståndsanläggning och skogsvård är betydelsefullt.

9.23 Sågverkens råvaruförening: Forskning. Den successiva kvali
tetssänkning som pågår i våra slutavverkningsbestånd. beror till största

delen på att kvalitetssynen i skogsvården försummats. Metoder för

biologisk kvalilelsdaning, exv. täta självföryngringar, måste diskuteras så att ekonomiski försvarbara metoder all dana kvalitetsvirket utvecklas.

9,24 Svenska pappersindustriarbetareförbundet — Svenska skogsarbetareförbundet-Svenska träindustriarbetareförbundet: Forskning. Förbunden

vill------ understryka all kraftigt ökade forskningsinsatser,måste kopplas

till en skogspolitik enligt utredningens alternativ 2.

Samhället måsle vidare tillhandahålla betydande forskningsinsatser på alla områden inom skogsbmket och bekosta insatser som kan betraktas som utvecklingsarbete där ingen eller ringa avkastning kan förväntas inom överskådlig lid.

Prop. 1978/79:110 213

9.25 Tjänstemännens centralorganisation: Forskning. Ett fortsatt omfat
lande forskningsarbete måste bedrivas beiräffande skogsodlingsmaterial.

Det finns ell starkt behov av fortsatt utvecklingsarbete kring skogs
odlingens mekanisering. Den fortsatta mekaniseringen måste bedrivas
med krav på ökade biologiska hänsynstaganden. Tekniken har alllför ensi
digt inriklats på att minimera kostnadssidan inom skogsbmket .

9.26 Svenska kommunförbundet: Fo/-iA:n(>ig. Kraftfulla forskningsinsatser måste göras för att utveckla ekologiskt riktiga metoder i skogsbmket. -

9.27 Svenska samernas riksförbund: Forskning. Överhuvudtaget måste del avsättas resurser av helt annan omfattning för forskning kring frågor skogsbmk-rennäring.

9.28 Ingenjörsvetenskapsakademien: ForxA:«(>tg. Med den uppmärksamhet som användningen av kemiska bekämpningsmedel medför, synes det angeläget att särskilt betona vikten av ytterligare forskningsinsatser för utveckling av preparat med god ekologisk anpassning, liksom för utveckling av kontrollmetoder.

IVA stöder ulredningens förslag om ökad satsning på forskning och ut
veckling. ----

IVA vill--------- förorda - förutom en väsentligt ökad satsning på skogs
forskning - en omedelbar översyn av forskningsorganisationen inom
Skogshögskolan och de övriga institutioner som medverkar i skoglig FoU.

Sambandet mellan skoglig forskning och trätekniska utvecklingsinsatser bör i detta sammanhang beaktas med större hänsyn än hittills.

UtbUdning. IVA vill förorda en översyn av utbildningsresurserna mot bakgmnd av de erfarenheter som nu kan konstateras från Skogshögskolans utlokalisering.

10 Övriga frågor

10.1 Lantbruksstyrelsen: I fråga om rådgivningsverksamhelen vill styrelsen instämma i ulredningens betoning av behovet att utveckla samarbetsformema med andra organ i rådgivningsarbetet.

10.2 Styrelsen för Sveriges lantbruksuniversitet: Styrelsen ser

----- förbättrad information, rådgivning och fortbildning som en viktig

förutsättning för att skogsvården skall kunna förbättras. En annan vikiig
uppgift är alt utveckla samarbetsformema mellan forskningsorganen och
det praktiska skogsbmket.-

10.3 Skogsstyrelsen:-------- Det torde vara angeläget atl även

skogsvårdsorganisationen under en uppbyggnadsperiod i nära kontakt
med andra skogliga organisationer och företag och inom givna ekonomiska
ramar bedriver viss uppdragsverksamhei avseende utförande av angelägna
skogsvårdsåtgärder.-

-------- Skogsstyrelsen bedömer atl, för att målel skall nås, skogsvårds
slyrelsernas massrådgivning, grupprådgivning och enskilda rådgivning

Prop. 1978/79:110 214

måste utökas och i huvudsak inriklas mol del privala skogsbrukel.

----- Förmedling av forskningsresultat från den skogligu fakulteten

och andra forskningsinstitutioner måste intensifieras i syfte atl för
bättra skogsägarnas förmåga alt sköta sin skog och använda rationella och
säkra arbetsmetoder.- Ytterligare resurser behövs till både skogssty
relsen och lanlbruksuniversilelel om verksamheten skall få tillfredsställan
de bredd och effektivitet

-------- Det behövs en utökad och kontinuerlig information till allmänhe
ten, skolor m. fl. om skogsbmkets förutsättningar, mål och arbetsformer.

Liksom skogsutredningen anser skogsstyrelsen det myckel angeläget
med en regional samverkan för rådgivning mellan skogsvårdsstyrelser och
skogsägarföreningar. Styrelsen anser atl en samverkan bör omfatia även
skogsyrkesutbildningen i länet .

10.4 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Länsstyrelsen vill

för sin del---- konstatera atl de väsentligt höjda ambitionerna ifråga om

skogsproduktion och de i anslutning därtill föreslagna skogspolitiska medlen måsle innebära ökade arbetsuppgifter för skogsvårdsorganisationen. Om inle skogsvårdssiyrelserna samiidigi ges ökade resurser för rådgivning, lagövervakning, bidragsgivning och skogsplanläggning kan genomförandet av en ny skogspolitik mer eller mindre förfelas. Olillräckliga resurser kommer därtill alt fördröja effekien av insatta medel. Även skogsvårdssiyrelsens ökade roll i naturvården motiverar en förstärkning.

10.5 Lantbrukarnas riksförbund — Sveriges skogsägareföreningars riksför
bund: Skogsutredningens förslag, bl.a. beträffande den nya skogsvårdsla
gen och de ökade ambitionema för skogsproduktionen, medför enligt vår
mening ökade krav på skogsvårdsstyrelsema vad gäller lagövervakning,
rådgivning och informaiion. Vi ser dessa arbetsuppgifter som primära för
styrelserna och menar atl de bör få ökad lyngd i verksamheten.

Den direkta serviceverksamheten vad gäller skogsvårdsarbelen m.m. bör på sikt handhas av skogsbrukets egna organisationer. Vi anser det mindre lämpligt att den lagövervakande myndigheten samtidigt arbetar som säljare av tjänster. I framtiden bör styrelserna därför begränsa sin verksamhet inom detta område till samordning av service samt administration av nödvändiga beredskapsarbeten.

10.6 Skogssällskapet: Enligt utredningens förslag tillägges den statliga
skogsvårdsorgunisationen en rad nya eller utökade uppgifter av stor bety
delse för skogsägarens ekonomi och frihel att förfoga över sina produk
tionsmedel. ---- Då skogsvårdsorganisationen jämväl förmedlar statsbi
drag, administrerar AMS-arbeten och handlägger andra ärenden av grann
laga natur, blir kravet på oväld och neutralitet oavvisligt Fasta engage
mang med anknyining till skogsförvaltning bör sålunda upphöra i och med
all skogsvårdsorganisaiionen tillföres dessa uppgifier som därtill ställer
anspråk på alla lillgängliga resurser.

10.7 Svenska pappersindustriarbetareförbundet — Svenska skogsarbetare
förbundet - Svenska träindustriarbetareförbundet: Förbunden vill

------ peka på nödvändigheten av att de lokala lillsynsorganen, skogs
vårdssiyrelserna, får tillräckliga resurser för alt kunna följa upp den fram
tida skogspolitiken. Skogsvårdsslyrelsernas roll är vikiig inte bara som
lagövervakare utan även som informatörer och rådgivare.

Prop. 1978/79:110 215

10.8 Riksantikvarieämbetet: Utredningen har framhållit alt det är myckel angeläget med en brett upplagd upplysning och information till markägama innan och i samband med att en ny skogsvårdslag träder i kraft. I en sädan kampanj bör givetvis också infogas information både om allmän hänsyn till kulturminnesvårdens intressen och om redan nu gällande bestämmelser i fomminneslagen.

10.9 Statskontoret:-- Med hänsyn till energifrågornas stora aktualitet

är del enligt statskontorets mening en brist all denna användning av skogsproduktionen inte har blivit närmare belyst av utredningen.

10.10 Svenska kommunförbundet: Slyrelsen anser all energiaspekterna borde ha belysts mera ingående.

10.11 Statens naturvärdsverk: Ansvarei för naiurvårdshänsynen bör primärt åvila den som utnyttjar en naturresurs. Skogsbruksnäringen måste således ta på sig ansvaret för naiurvårdshänsynen i skogen. Ser man detla ansvar i stort bör detta ansvar omfatta även bevarande i lämplig omfattning av urskogsliknande områden. Dessa har ett betydande skogsvetenskapligt värde. Urskogsskyddet bör på grund av sin karaktär behandlas i annan ordning än övrig skoglig naturvård. Naturvårdsmyndigheternas resurser räcker inte för atl klara denna fråga. Finansieringen kan t.ex. ske genom uttaxering av en något höjd skogsvårdsavgift. För att skapa ett preliminärt skydd har verket föreslagit införande av ett allmänt avverkningsförbud under 10 år för redan kända urskogar och sådana som blir kända genom inventeringar.

Domänverket har utarbetat ett särskilt forskningsprojekt om återväxlproblem i fjällskogen som beräknas kräva 20—30 år att genomföra. Nalurvårdsverkel anseratt den nuvarande skogsodlingsgränsen, som tillkommit av biologiska, ekonomiska och skogligt strategiska skäl, inte sammanfaller med gränsen för ett önskvärt skydd ur naturvårdssynpunkt. Nännare utredning behövs för alt avgränsa de skyddsvärda områdena. Därför bör tills vidare NVL 20 8 om samråd alltid tillämpas vid avverkning ovan den nuvarande skogsodlingsgränsen tills nalurvårdsintresset hunnit kartläggas och avgränsas. Om det vid samråd inte föreligger starka naturvårdsskäl skall avverkning naturligtvis inte hindras under 10-årsperioden.

Bokskogslagen har haft betydelse för att skydda landskapsbilden i södra Sverige. Övrig ädellövskog kan komma alt hotas om skogsbmket skall tillvarata sina ekonomiska intressen genom optimal barrfiberproduktion. Verket hardärför föreslagit en lag om bevarande av ädellövskog av liknande utformning som bokskogslagen.

-------- Naturvårdsverkets anslag står inte i proportion till dessa ekono
miska krav. Vid bildande av skogliga naturreservat där ersättningarna ofta
närmar sig hela skogsvärdet är det ur förvaltningssynpunkt angeläget att
förvärva marken. Ett generelh problem är härvid att skogsägarna inte vill
avstå äganderätten utan alt kompensationsmark kan lämnas. Naturvården
förfogar inte över sådan mark och det ingår inte i dess uppgift att hålla en
egen markfond. Inle heller åligger del andra myndigheler som förfogar
över mark- eller jordfonder alt slälla bytesmark till naturvårdsmyndighe
temas förfogande. Ett samarbete mellan myndigheterna i detta avseende
skulle avsevärt underlätta frivilliga marköverlåtelser för nalurvårdsända-
mål. Lantbmksnämndema som har en utbyggd administration och stor er
farenhet av förvärv till sin raiionaliseringsreserv, skulle kunna få i uppdrag

Prop. 1978/79:110 217

Bilaga 4

De remitterade lagförslagen

1 Förslag till Skogsvårdslag

Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna bestämmelser

1 § Skogsmark med dess skog skall genom lämpligt utnyttjande av markens virkesproducerande förmåga skötas så att den varakiigl ger en hög och värdefull virkesavkastning. Vid skötseln skall hänsyn las till naturvårdens och andra allmänna intressen.

2 § Med skogsmark avses i denna lag

1. mark som är lämplig för virkesproduktion och som inte i väsentlig utsträckning används för annat ändamål,

2. mark där det bör finnas skog till skydd mot sand- eller jordflykt eller mot att fjällgränsen flyttas ned.

Mark som ligger helt eller i huvudsak outnyttjad skall dock inle anses som skogsmark, om den på grund av särskilda förhållanden inte bör tas i anspråk för virkesproduktion.

Mark skall anses lämplig för virkesproduklion, om den enligt vedertagna bedömningsgrunder kan producera i genomsnitt minst en kubikmeter virke om året per heklar.

3 § Denna lag hindrar inte att skogsmark tas i anspråk för annat ändamål
än virkesproduktion.

4 § Denna lag skall inte tillämpas i den mån den strider mot föreskrifter
. som har meddelats med stöd av naturvårdslagen (1964:822) eller annan

lag.

Anläggning av skog på skogsmark

5 § Ny skog skall anläggas på skogsmark

1. om markens virkesproducerande förmåga efter avverkning eller på
grund av skada på skogen inte tas till vara på ett godtagbart sätl,

2. om marken ligger outnyttjad,

3. om skogen är så gles eller till så stor del består av för marken
olämpligt trädslag att dess tillväxt är avsevärt lägre än den lillväxt som är
möjlig.

Åtgärd enligt första stycket skall vidtas i fall som anges i 1 och 2 utan dröjsmål och i fall som anges i 3 inom skälig tid.

6 S Om ett skogsbestånd är så överårigt att markens virkesproducerande förmåga tas till vara endast i ringa utsträckning, får skogsvårdsstyrelsen beslula att beståndet skall slutavverkas och ny skog anläggas.

7 § Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om föryngringsmetod, markberedning, sådd, plantering, värd

Prop. 1978/79:110 218

av plantskog och andru åtgärder som kan behövas för utt tryggu återviixten UV skog UV tillfredsställande täthet och beskaffenhet i övrigt.

8 § Om del är påkallal från skogsvårdssynpunkt, får regeringen eller
myndighei som regeringen bestämmer meddela föreskrifier som förbjuder
eller ställer upp villkor för

1. användning uv vissl slag av skogsodlingsmalerial av inhemskl eller utländskt ursprung vid anläggning av skog,

2. handel med sådant material.

Med skogsodlingsmaterial avses frön, plantor, sticklingar och andra former av förökningsmaterial, avsedda för anläggning av skog.

9 § Röjning av plantskog eller ungskog skall ske, när skogen är så tät
eller av sådan beskaffenhet i övrigi all produktionen av värdefullt virke
väseniligt hämmas.

Om skogen är nära gallringsbar ålder, får skogsvårdsstyrelsen i särskilda fall medge att röjningen ersätts med tidig gallring.

10 S Skogsmarkens ägare är ansvarig för anläggning och vård av ny skog.

11 § Skogsvårdssiyrelsen får i särskilda fall medge undantag från 5 och

9iiS.

Avverkning av skog på skogsmark

12 § Avverkning på skogsmark får inte ske på annal sätt än genom

1. röjning eller gallring som främjar skogens utveckling,

2. slutavverkning som är ändamålsenlig för anläggning av ny skog.

13 8 Skog fär inte slutavverkas förrän den har nått sådan ålder att endast
en mindre ökning av dess medelproduktion kan erhållas, om skogen får stå
kvar. Medelproduktionen beräknas som tillväxten i medeltal per år från
det atl skogen anlades.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om den tidigaste slutavverkningsålder som skall gälla för olika trädslag inom skilda delar av landet på mark av olika bonitet.

Skogsvårdsstyrelsen får i särskilda fall medge undanlag från första siycket.

14 § Skogsmarkens ägare svarar för alt slutavverkning bedrivs så att en
jämn åldersfördelning av skogen på hans brukningsenhet främjas.

Regeringen eller myndighet som regeringen besiämmer meddelar föreskrifter om hur stor andel av en brukningsenheis skogsmarksareal som årligen eller eljest periodvis får slutavverkas.

Skogsvårdsstyrelsen får i särskilda fall medge undantag från första siycket.

15 S Som brukningsenhet skall räknas dén skogsmark inom en kommun som tillhör samma ägare, om ej annat följer av föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

16 § Skogsvårdsstyrelsen skall på begäran meddela beslut på förhand huruvida viss avverkning är förenlig med 13 eller 14§.

Prop. 1978/79:110 219

17 S Skogsm;ii'kens ägare är skyldig utt underrätta skogsvårdsstyrelsen
om ;ivverkning som skall ägu rum på huns maik enligt föreskrifter som
meddekis uv regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Svårföryngrad skog och skyddsskog

18 S Regeringen får föreskrivu ull skog som är svår ull föryngru på grund UV dess ogynnsummu läge eller som behövs som skydd mot sund- eller jordflykt eller för att förhindru utt fjällgränsen flytlus ned skull uvsätlus som svårföryngrud skog eller skyddsskog.

19 S I svårföryngrud skog eller skyddsskog får uvverkning inte ske utun skogsvårdssiyrelsens tillstånd.

I sumbund med ull tillstånd ges kun skogsvårdsstyrelsen besluta om åtgiirder för utt begränsu eller motverku olägenhet och trygga återväxten.

Tillstånd behövs inte för röjning eller gallring som främjar skogens utveckling.

Insektshärjning

20 8 Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om bekämpning uv inseklshärjning i skog, uppurbctning uv
skadad skog, uiforsling eller lagring av virke och om andra åtgärder som
behövs för att motverka uppkomsten av yngelhärdar.

Skogsmarkens ägare är ansvarig för att sådana ålgärder uiförs. För förebygg;inde ålgärder i samband med avverkning och lagring av virke är också unnun som har rätt att förfoga över skog eller virke ansvarig.

Naturvårdshänsyn

21 § Regeringen eller myndighei som regeringen besiämmer får meddehi
föreskrifier i fråga om hyggens storlek och utläggning, beståndsanläggning,
kvurlumnunde uv trädsamlingar, skogsbilvägars sträckning och om den
hänsyn i övrigt som skall tas till naturvårdens intressen vid skötseln av
skog.

Bemyndigandet medför inte befogenhet atl meddela föreskrifter som ur sä ingripande att pågående markanvändning avsevärt försväras.

Tillsyn

22 S Skogsstyrelsen ulövar den cenlrala tillsynen över efterlevnaden av dennu lag och med stöd av lagen meddelade föreskrifter. Skogsvårdsstyrelsen utövar den närmare tillsynen inom länet.

23 S Tillsynsmyndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för lillsynen enligi denna lag.

24 § Tillsynsmyndigheten får meddela föreläggande eller förbud som
behövs för alt denna lag eller föreskrifi som har meddelats med slöd av
lagen skall efterlevas. 1 brådskande fall eller när del annars finns särskilda
skäl, får föreläggande eller förbud meddelas omedelbart och i annat fall
först sedan det har visal sig att myndighetens råd och anvisningar inte har
följts.

Prop. 1978/79:110 220

I beslut om föreläggande eller förbud kan tillsynsmyndigheten utsätta vite.

Iakttas inte föreläggande, får tilisynsmyndigheien låta vidta åtgärden på den försumliges bekostnad.

25 § Kan avverkning föranleda jämförelsevis dyra och omfaitande åter
växtåtgärder, får skogsvårdsstyrelsen i samband med atl avverkningen
företas kräva att säkerhet ställs för fullgörandet av åtgärdema.

Säkerhet får även krävas som villkor för tillstånd enligt 19 §.

Slälls inte säkerhet i fall som avses i första slyckel, får skogsvårdssiyrelsen meddela förbud all avveika skog på brukningsenheten utan skogsvårdsstyrelsens tillstånd.

26 S Regeringen kan föreskriva att särskilda avgifter skall tas ut i ärende
enligt denna lag.

Ansvar och besvär m. m.

27 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. bryier mol föreskrift som har meddelals med stöd av 8§ första stycket eller 20 § första stycket,

2. bryter mot 12 §, 13 § första stycket eller 14 § första stycket,

3. bryter mol 19 § första stycket eller mot föreskrift om avverkning som har meddelats med stöd av 19 § andra stycket,

4. bryter mot avverkningsförbud som avses i 25 §,

5. underlåter att fullgöra anmälningsskyldighet som har föreskrivits med stöd av 17§,

6. underlåter atl iaktta föreläggande eller bryter mot förbud som har meddelats för att föreskrift enligt 21 § skall efterlevas.

I ringa fall döms ej till ansvar.

Har flera medverkat till gärning som avses i första stycket gäller 23 kap. 4 och 5 §§ brottsbalken.

Den som har överträtt vitesföreläggande eller vitesförbud döms inte till ansvar enligt denna lag för gärning som omfattas av föreläggandel eller förbudet.

28 § Virke efter avverkning som innebär brott enligt denna lag eller värdet därav skall förklaras förverkat, om det inte är uppenbart obilligl.

29 § Talan mol skogsvårdsstyrelsens beslul enligt denna lag förs hos skogsstyrelsen genom besvär. Mot skogsstyrelsens beslut förs talan hos regeringen genom besvär.

30 § Myndighet får förordna atl dess beslut skall lända till efterrättelse Ulan hinder av förd talan.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

2. Genom lagen upphävs skogsvårdslagen (1948; 237) och förordningen (1894; 17 s. 1) angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket.

3. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som har ersatts genom beslämmelse i denna lag, tillämpas i slället den nya bestämmelsen.

4. Den som innehar skogsmark med fideikommissrätt eller under stan-

Prop. 1978/79:110 221

dig besittningsrätt och äger tillgodogöra sig skogens avkastning inöver husbehovet, skall vid tillämpningen av nya lagen anses som skogsmarkens ägare.

5. Regeringen eller myndighei som regeringen bestämmer får föreskriva de avvikelser från nya lagen som kan behövas med hänsyn lill övergångssvårigheter som kan föranledas av den genom lagen införda röjningsskyldigheten.

6. Tillstånd eller beslut som meddelats med stöd av 6, 7, 10, 13, 24 eller 26 § gamla lagen skall anses meddelade med stöd av motsvarande bestämmelse i nya lagen, om inte regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förordnar annat. Med stöd av 25 § meddelade förordnanden skall gälla lills vidare. Avverkningsanmälan som gjorts före nya lagens ikraftträdande skall anses ha fullgjorts enligt nya lagen.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:434) om bevarande av bokskog

Härigenom föreskrivs atl 6§ lagen (1974: 434) om bevarande av bokskog skall ha nedan angiven lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §

Vägras tillstånd till avverkning Vägras tillstånd till avverkning

av icke utvecklingsbar bokskog och av bokskog när hinder mot avverk-föranleder delta att rationellt bok- ningen inte föreligger enligt 13 § skogsbruk avsevärt försvåras, är skogsvårdslagen ( ) och föranägaren av fastigheten och innehava- leder detta att rationellt bokskogs-re av särskild rätt till fastigheten bruk avsevärt försvåras, är ägaren berälligade lill ersättning av staten av fastigheten och innehavare av för den skada de härigenom lider. särskild rätt till fasligheten berättigade till ersättning av staten för den skada de härigenom lider.

Vägras i annat fall tillstånd enligt Vägras i annat fall tillstånd enligt

denna lag, ulgår ej ersättning. denna lag, utgår ej ersättning.

Med utvecklingsbar skog avses skog som anses utvecklingsbar enligt skogsvårdslagen (1948:237).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

Prop. 1978/79:110 222

Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1979-02-19

Närvarande: justitierådet Hesser, regeringsrådel Hamdahl, justitierådet Höglund, justitierådet Hessler.

Enligt prolokoll vid regeringssammanträde den 11 januari 1979 har regeringen på hemslällan av statsrådet Enlund beslutat inhämta lagrådels yttrande över förslag till

1. skogsvårdslag,

2. lag om ändring i lagen (1974; 434) om bevarande av bokskog.
Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessom Hans Pet
terson.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget till skogsvårdslag

4 §

Den föreslagna bestämmelsen innehåller att skogsvårdslagen inte skall tillämpas i den mån den strider mot föreskrifter som har meddelats med slöd av naturvårdslagen (1964:822) eller annan lag. När det gäller naturvårdslagen anges i specialmoliveringen som ett exempel på föreskrifter som här avses skölselföreskrifter för naturreservat. 1 moliven anförs vidare exempel på annan lagstiftning som innebär inskränkningar för skogsbruket; härvid anges bl. a. lagen (1974:434) om bevarande av bokskog, lagen (1942; 350) om fornminnen och de förbud mot trädfällning som gäller enligt 17 och 40 §§ byggnadslagen (1947:385). Sistnämnda motivuttalande ger anledning påpeka, att det nu föreslagna stadgandet inte avser atl reglera fall då skogsvårdslagen slrider mol annan lag utan endast fall då den strider mot föreskrifter som meddelats med stöd av annan lag. När del gäller gränsdragningen mol tillämpningsområdet för annan lag fr frågan bedömas enligt allmänna grundsalser. Av dessa torde följa att skogsvårdslagen ej skall lillämpas i den mån den strider mot lag, vars föreskrifter i fråga om sådana ämnen som regleras i skogsvårdslagen är att anse som speciallag. De i molivultalandet nämnda lagama och lagrummen får anses utgöra sådan lag.

6 §

Enligt denna paragraf får skogsvårdsstyrelsen besluta att ett skogsbestånd skall slutavverkas och ny skog anläggas, om beståndet är så över-

Prop. 1978/79:110 223

årigt alt markens virkesproducerande förmåga tas lill vara endasl i ringa utsträckning. 1 motiveringen ullalas. alt paragrafen inte är lillämplig i andra fall än när tillväxten är onormalt låg på grund av röta eller självgallring. Vidare anförs, atl ett skogsbestånd bör anses så överårigt som anges i paragrafen när den löpande tillväxten efter avdrag för självgallring och annan virkesföriust är mindre än hälften av den genomsnittliga produktion som ett nytt bestånd kan ge.

Av den föreslagna lydelsen framgår inte att den låga tillväxt, som skall vara en förutsättning för ingripande med stöd av paragrafen, skall bero på röta eller självgallring. Enligt vad som upplysts vid lagrådsföredragningen anses dock den i motiveringen angivna normen, att den löpande tillväxten efter avdrag för virkesförlust på gmnd av självgallring m. m. är mindre än hälften av den genomsnittliga produktion som ell nytt bestånd kan ge, innebära atl till överårig skog kommer atl hänföras endast skog där orsaken lill den låga tillväxten är röta eller självgallring i beståndet. En så stor nedgång i produktionen som den angivna skulle nämligen inte vara möjlig utan att beslåndel är angripet av röta eller utsatt för självgallring.

Avsikten är alltså inte att möjliggöra tvångsavverkning av frisk skog, som alltjämt växer men vars tillväxt på grund av hög ålder nedgått mycket kraftigt. Del torde inle kunna uteslutas atl den i motiveringen angivna produktionsnedgången kan föreligga utan atl orsaken är röta eller självgallring. För att förebygga en tolkning som möjliggör ingripanden mot gammal skog i andra fall än de avsedda börenligt lagrådets mening lagtexten bringas i närmare samklang med moliven. Detta kan ske genom atl i paragrafen anges att, om ett skogsbestånd är överårigt och markens virkesproducerande fönnåga på grund av röta eller självgallring tas till vara endast i ringa utsträckning, skogsvårdsstyrelsen får beslula att beståndet skall slutavverkas och ny skog anläggas.

7 §

Enligt denna paragraf får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifier för hur anläggningen av ny skog skall gå till och hur den nyanlagda skogen skall vårdas. Föreskriftema får avse föryngringsmetod, markberedning, sådd, plantering, vård av plantskog och andra åtgärder som kan behövas för alt Irygga återväxten av skog av tillfredsställande täthet och beskaffenhet i övrigt.

Paragrafen motsvarar 8 § i skogsutredningens förslag. Den ändrade lydelsen i förhållande till detla senare förslag är lydligen avsedd att vara enbart redaktionell. Ändringen har emellertid såtillvida fått en saklig innebörd, att den i remissprotokollet föreslagna lydelsen inte innefattar ett direkt åläggande för skogsägare alt vid anläggning av ny skog vidta de föryngringsätgärder som behövs. En sådan skyldighet för skogsägare inträder endasl om föreskrifier enligt paragrafen meddelas. Genom ändringen har det också blivit mindre klart hur långt föreskrifterna får gå i fråga om de

Prop. 1978/79:110 224

särskilt uppräknade åtgärderna. Utredningens förslag utsäger däremot klart ändamålet med alla de åtgärder som avses. Lagrådet vill därför förorda den ändringen att paragrafen, liksom i utredningens förslag, inleds med en huvudregel som anger ändamålet med och ramen för de åtgärder som avses. Regeln bör i överensstämmelse med utredningens förslag innehålla, atl vid anläggning av ny skog de föryngringsätgärder skall vidtas som kan behövas för atl trygga återväxten av skog av tillfredsställande täthet och beskaffenhet i övrigt. Därefter torde få följa bestämmelsen, att närmare föreskrifter om föryngringsmetod, markberedning, sådd, plantering, vård av plantskog och andra åtgärder i nämnda syfte meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Om paragrafen ändras i enlighet med vad som nu förordats torde bemyndigandet ill § i det remitterade förslaget för skogsvårdsstyrelsen atl medge vissa undanlag böra omfatta även förevarande 7 §.

24 §

I förevarande paragraf ges bestämmelser om föreläggande och förbud som tillsynsmyndighet kan ge skogsmarks ägare för genomförande av lagens föreskrifter, t. ex. om plantering, samt om möjlighet för myndigheten att stadga vile och att utföra åtgärd, beträffande vilken föreläggande givits, på försumlig markägares bekostnad. Närmast motsvarande bestämmelser ges i 19 och 20 §§ gällande lag, enligt vilka stadganden myndigheten skall försöka träffa överenskommelse om ålgärd och i sista hand kan utverka dom. Gällande lag upptar också bestämmelse i 21 §, att vad i överenskommelse eller dom blivit bestämt skall gälla även mot ny ägare.

Någon motsvarighet till sistnämnda bestämmelse har inte tagits upp i remissförslaget. 1 motiven framhålls atl en bestämmelse om verkan av föreläggande mot ny ägare skulle få begränsad verkan, eftersom den inte skulle kunna gälla ett förelagt vite; jfr 19 § lagen (1976; 666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m.

Det förtjänar dock framhållas att en regel om verkan mot ny ägare av ett föreläggande att utföra viss åtgärd ingalunda skulle komma att sakna praktisk betydelse blott därför att vitesföriäggande ej kunde ges sådan verkan. Ägde föreläggande om åtgärd verkan mol ny ägare, skulle ägarbytet komma att sakna betydelse för möjligheten atl låta utföra den ifrågavarande åtgärden på markägarens bekostnad. Tvångsuppfyllelse kunde tillgripas utan hinder av att fastigheten fått ny ägare. Såsom regeln nu utformats bortfaller vid ägarbyte denna möjlighet intill dess nytt föreläggande hunnit meddelas.

Klart är emellertid att behovet att göra ett föreläggande verksamt mol ny ägare är mindre än att tillägga överenskommelse eller dom sådan verkan. Ett föreläggande är en ensidig myndighetsåtgärd som utan större omgång kan fömyas mot ny ägare. I 19 § i 1976 års lag om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m. har visserligen upptagils beslämmelse om

Prop. 1978/79:110 225

■"■■,:■<'

all föreläggande skall gälla mol ny ägare: anteckning om föreläggande skall, enligt 20 §, göras i fastighetsboken. Säkeriigen skulle dock riskerna för försök atl genom skentransaktioner eliminera föreläggandet vara större på nämnda lags, den s. k. svarlbyggelagens, område än man behöver befara då fråga är om en skogsvårdslag. Lagrådel anser sig därför inle böra föreslå någon annan reglering i förevarande hänseende än den som upptagits i remissprolokollel.

29 §

I denna paragraf föreskrivs alt skogsvårdssiyrelsens beslut överklagas hos skogsstyrelsen och skogsstyrelsens beslut hos regeringen. Frågan om en instansordning som inbegriper förvaltningsdomstol har inte berörts i remissprotokollet. Principerna för fördelningen av administrativa besvärsärenden mellan regeringen och förvaltningsdomstol var föremål för ingående behandling i samband med 1971 års förvaltningsrättsreform. Statsmakterna godtog därvid i huvudsak de riktlinjer som dragits upp av förvall-ningsdomslolskommittén i dess betänkande (SOU 1966:70) "Förvall-ningsrätlskipning". I propositionen (1971:30) med anledning av kommitténs förslag föreslogs ingen ändring i 43 § skogsvårdslagen (1948; 237). Enligt sistnämnda paragraf är instansordningen densamma som den som föreslås i den nya lagen.

I förvallningsdomstolskommitténs betänkande anfördes i fråga om skogsvårdslagen, att såväl ärenden om meddelande och återkallelse av tillstånd som ärenden om avverkningsförbud och skogsmyndighels föreskrifter i stor ulsiräckning rörde skogstekniska frågor, vartill kom atl det ej var uteslutet att vid lagtillämpningen ställning kunde behöva tas till spörsmål av betydelse för skogsbrukets utveckling i stort. På grund härav talade enligt kommitténs uppfattning övervägande skäl för alt ärendena borde avgöras av Kungl. Maj:l i statsrådet Även när del gällde ärenden om ställande av säkerhei för kosinad för skogsodlingsåtgärder och om tvångsutförande av sådana åtgärder ansåg kommittén atl besvär borde avgöras av Kungl. Maj;l i statsrådet

Med den nu föreslagna ordningen för tillsynsmyndigheternas verksamhet, som ger dessa myndigheter möjlighel all utsätta vite i beslut om föreläggande eller förbud, har frågan om fullföljd till förvaltningsdomstol i viss mån kommii i ett annat läge än vid prövningen i samband med 1971 års för-valtningsrältsreform. Administrativa myndigheters förelägganden och förbud vid vile skall på många områden överklagas lill kammarrätt. Skäl kunde därför föreligga alt göra en mera fullständig genomgång av de olika typer av beslul som kan förekomma enligt den föreslagna skogsvårdslagen med lanke på atl göra en uppdelning av besvärsärendena mellan förvaltningsdomstol och administrativ myndighet. För åtskilliga slag av ärenden skulle säkerligen det starka inslaget av lämplighelsprövning mol bakgrunden av speciell skoglig och annan sakkunskap leda till att en besvärspröv-15 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 110

Prop. 1978/79: 110 227

Utdrag
JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1979-02-22

Närvarande: statsministern Ullsten, ordförande, och statsråden Sven Romanus, Mundebo, Wikström, Friggebo, Wirtén, Huss, Rodhe, Wahlberg, Hansson, Enlund, Lindahl, Winther, De Geer, Blix, Cars, Gabriel Romanus, Tham, Bondestam

Föredragande: statsrådet Enlund

Proposition om riktlinjer för skogspolitiken, m. m.

1 Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande över förslag till

1. skogsvårdslag,

2. lag om ändring i lagen (1974: 434) om bevarande av bokskog. Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Vad lagrådet har anfört till förtydligande av motivuttalandena till 4 § i förslaget till skogsvårdslag föranleder ingen erinran från min sida. Jag finner inte anledning motsätta mig att 6 § utformas i enlighet med lagrådets förslag. Jag ansluter mig till lagrådets förslag till ändrad utformning av 7 §. Som lagrådet har påpekat bör till följd härav också 7 § omfattas av bemyndigandet i 11 §. Mot lagrådets uttalanden i anslutning till 24 och 29 §§ har jag inte något att erinra. Vidare bör vissa redaktionella jämkningar göras i förslaget till skogsvårdslag.

2 Statligt ekonomiskt stöd till skogsbruket

2.1 AUmänt

Staten ger i olika former stöd till skogsbruket. Det direkta ekonomiska stödet ges huvudsakligen i form av statsbidrag och, i viss mindre utsträckning, även i form av lån eller som garanti för lån. Statligt stöd utgår även på indirekt väg genom bl. a. anslag till forskning, utveckling, undervisning, rådgivning och serviceverksamhet inom skogsbrukets område.

1 Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 11 januari 1979.

Prop. 1978/79:110 228

Statsbidrag kan utgå till dikning och skogsvägbyggnad och, när särskilda skäl föreligger, till återväxtåtgärder, ungskogsröjning, gallring och slutavverkning och även lill upprättande av skogsbruksplaner. Vidare kan bidrag utgå till åtgärder i samband med skada på skog. Staten kan i vissa fall även lämna garanti för lån som behöver tas upp i samband med sådana skador. Till byggande av skogsvägar kan också statliga lån lämnas.

Vissa statsbidrag som ulgår f. n. är i huvudsak direkt knutna till de krav på skogsvårdande åtgärder som ställs i nu gällande skogsvårdslag. I vissa fall då skogen har skadats eller annars är otillfredsställande kan krav på fullständiga återväxtåtgärder göras gällande endast under förutsättning att statsbidrag lämnas. Samma är förhållandet när det gäller skyldigheten att, under vissa i lagen närmare angivna omständigheter, efter åläggande utföra åtgärder för att motverka insektshärjning.

Under innevarande budgetår får statsbidrag beviljas till skogsvård, avverkning och skogsvägbyggnader med sammanlagt drygt 90 milj. kr. Därtill kommer de statsbidrag som utgår när sådana arbeten bedrivs som beredskapsarbeten. Dessa bidrag har under de senaste åren uppgått till ca 30 milj. kr. åriigen.

Skogsutredningen föreslår statligt stöd dels i form av stimulansbidrag till sådana åtgärder som inte anses möjliga att föreskriva i lag och för vilka de företagsekonomiska förutsättningarna inte har bedömts tillräckligt starka, dels i form av statlig medverkan i finansieringen av sådana i skogsvårdslagstiftningen föreskrivna åtgärder som får anses bli belungande för skogsägaren eller har regionalpolitisk betydelse.

De allra flesta remissinstanserna är positiva till den av utredningen föreslagna principiella inriktningen av det statliga stödet till skogsbruket. Endast industriverket har en avvikande mening. Verket anser i fråga om den regionalpoliliska inriktningen av statligt stöd att skillnader mellan samhällsekonomiska och företagsekonomiska arbetskostnader bör utjämnas med vad verket betecknar som näringsgrensneutrala sysselsättningsstöd. Enligt verket talar tidigare utredningar för övrigt mot atl använda återväxtåtgärder som generellt sysselsättningsskapande instrument i Norrland.

För egen del anser jag atl det även i fortsättningen bör finnas möjligheter att ge statligt stöd i olika former till skogsbruket. Rent allmänt anser jag att det statliga stödet i huvudsak bör inriktas mol sådana åtgärder som från samhällets synpunkt är angelägna men som för skogsägaren ger avkastning först i en förhållandevis avlägsen framtid. Vidare anser jag att regionalpolitiska skäl liksom hittills talar för statligt stöd till bl. a. vissa åtgärder som i och för sig kan vara föreskrivna i skogsvårdslagstiftningen men som med hjälp av stöd kan bli utförda på ett kvalitativt bättre sätt. Jag vill i sammanhanget erinra om den stora betydelse som skogsbmket har i glesbygden som en del i det sammantagna syssel-

Prop. 1978/79:110 229

sättnings- och serviceunderlaget Det bör också påpekas all skogsbruket i inte obetydlig utsträckning åstadkommer sysselsättning i flera angränsande näringar och att insatser inom skogsbrukel torde tillhöra de minst kostsamma sysselsättningsskapande åtgärderna.

Det nuvarande av regionalpolitiska skäl motiverade statliga stödet till skogsbruket utgår inom ett särskilt stödområde som är indelat i en inre och en yttre zon. Den inre zonen överensstämmer med inre stödområdet enligt förordningen (1970: 180) om statligt regionalpoliliskl stöd. Yttre gränsen för den yttre zonen är väsenUigt mera snäv än yttre gränsen för det allmänna stödområdet enligt samma förordning. Sålunda ingår i stödområdet t. ex. inte vissa delar av Kopparbergs, Värmlands och Älvsborgs län och inte heller Öland och Gotland.

Skogsutredningen har föreslagit en justering av gränserna för det område inom vilket utredningen anser atl statsbidrag bör utgå av regionalpolitiska skäl. Utredningen har delat området i en inre zon och en yttre. För att fastlägga gränserna har utredningen gjort en bedömning av förutsättningarna för skogsproduktionen. Jämfört med det nuvarande skogliga stödområdet innebär förslaget en krympning i fråga om både stödområdet som sådant och den inre zonen. I ett avseende har utredningen föreslagit en utvidgning, nämligen att Gotland skall ingå i stödområdet.

Endast ett fåtal remissinstanser har kommenterat utredningens förslag. Några länsstyrelser anser sålunda att stödområdet i huvudsak bör vara oförändrat. Ett par remissinstanser ifrågasätter om inte ett skogligt stödområde bör överensstämma med stödområdet för statligt regionalpoliliskl stöd.

Förutsättningarna för skogsproduktion skiljer sig väsentligt mellan olika delar av landet. Sämst är de i del inre av Norrland. Som jag nyss har framhållit bör del statliga stödet till skogsbruket ha en regionalpolitisk funktion även i fortsättningen. Härigenom kan en högre skogsproduktion upprätthållas i norra Sverige för att möjliggöra skogs-industriell verksamhet där. Mot denna bakgrund är det nödvändigt att ha någon form av stödområdesavgränsning som grund för fördelning och differentiering av det statliga stödet. Av det jag nyss har sagt följer att omrädesavgränsningen måste göras med utgångspunkt i förutsättningarna för skogsproduktion. Det innebär bl. a. att den avgränsning som tillämpas för det regionalpolitiska stödet inte kan följas. Så var också fallet när riksdagen år 1974 beslutade om slöd till intensifierad skogsvård i norra Sverige. Bakom ulredningens förslag ligger noggranna bedömningar av förutsättningarna för skogsproduklion i olika områden. Bedömningarna har lett till en minskning av det skogliga stödområdet i förhållande till vad som nu gäller. Jag anser att utredningens förslag är väl lavvägt och alt det i huvudsak bör följas.

Prop. 1978/79:110 231

De mindre justeringar som efterhand kan visa sig behövas bör få göras efter beslut av regeringen. Mitt förslag framgår av följande karta.

De nya riktlinjerna för statligt ekonomiskt stöd till skogsbruket som jag förordar i det följande bör gälla fr. o. m. den 1 januari 1980.

2.2 Stöd till skogsvård m. m.

I fråga om gällande riktlinjer för det statliga ekonomiska stödet till skogsvård m. m. hänvisar jag till skogsutredningens betänkande.

Skogsutredningen har föreslagit ett väsentligt utökat statligt stöd till skogsvård i form av bidrag. Huvuddelen av förslaget rör generella bidrag inom det skogliga stödområde som jag nyss har redovisal. Förslaget omfattar också vissa generella bidrag för hela landet Jämfört med det nuvarande stödet till intensifierad skogsvård i norra Sverige innebär förslaget dels något sänkta bidragsprocenter, dels att någon begränsning till s. k. eftersatta åtgärder inte görs. Utredningen beräknar kostnaderna för det föreslagna stödet fullt utbyggt till ca 233 milj. kr. om året. Därutöver föreslår utredningen en sammanlagd statlig kreditgaranti om 13 milj. kr. i huvudsak knuten till det förordade skogsvårdskontosystemet.

Remissinstanserna är som jag tidigare har redovisat i allmänhet positiva till utredningens förslag. I vissa detaljer framförs dock förslag både till utvidgningar och begränsningar. Vidare har skogsstyrelsen i en egen utredning föreslagit ett statligt ekonomiskt stöd för att stimulera tillvaratagande av klenvirke. Bidrag föreslås utgå med 30 kr. per m för sådant virke som kommer till användning och med 20 kr. per m för virke som endast behandlas för att insektsskador skall motverkas. Skogsstyrelsen beräknar behovet av statliga medel för stödet till sammanlagt 90 milj. kr. om året. Skogsstyrelsens förslag har remissbehandlats. Av de remissinstanser som har tagit ställning till förslagen är drygt hälften oreserverat positiva eller positiva om vissa ändringar görs. Övriga remissinstanser avstyrker eller är tveksamma.

För egen del är jag inte beredd att föreslå ett statligt ekonomiskt stöd av den omfattning som skogsutredningen har förordat. Min bedömning utgår därvid bl. a. från vad jag tidigare har förordat om skogsproduktionens omfattning. Även det statsfinansiella läget gör f. n. att ett så omfattande statligt stöd inte är möjligt. Därav följer att jag inte är beredd att föreslå generella bidrag till skogsvård av den omfattning som utredningen har förordat. Enligt min mening bör det statliga stödet utformas på i princip samma sätt som f. n. Det innebär bl. a. att de generella delarna bör ges en begränsad omfattning och att stödet i övrigt inriktas mot det nyss föreslagna stödområdet i norra Sverige. Jag vill framhålla att de högsta bidragsprocent jag föreslår i det följande inte bör användas generellt. En differentiering av bidragen bör emellertid normah inte göras med hänsyn till skogsägargrupp. Jag ansluter mig alltså i den

Prop. 1978/79:110 232

frågan lill utredningens majoritet. För att förenkla handläggningen av stödet bör i likhel med vad som nu g'äller för stödet till intensifierad skogsvård i norra Sverige bidragen kunna räknas om till visst belopp per hektar eller på annat lämpligt sätt. I den bidragsgrundande kostnaden bör inräknas de av skogsvårdssiyrelsens kostnader för projektering m. m. som kan hänföras direkt till aktuellt objekt.

Jag föreslår att statligt slöd även i fortsättningen skall kunna utgå i hela landet till fullständiga återväxtåtgärder på nedlagd jordbruksmark och till skogsdikning. Bidrag bör kunna utgå med högst 50 % av godkänd kostnad.

Vidare bör staUigt stöd kunna utgå i hela landet till fullständiga återväxtåtgärder efter avverkning av sådana bestånd som är så glesa eller till så stor del består av för marken olämpligt trädslag att tillväxten är avsevärt lägre än vad som är möjligt. Bidrag bör i samband härmed också kunna utgå för att täcka mellanskillnaden mellan kostnader och intäkter för avverkningen i de fall kostnadema överstiger intäkterna. Bidrag till återväxtåtgärderna bör kunna utgå med högst 50 % av godkänd kostnad i den inre zonen av stödområdet och med högst 30 % i resten av landet. I de fall avverkningen ger ett överskott som är jämförbart med överskottet vid normal avverkning bör bidrag inte utgå.

Det statliga stödet till skogsvård som inriktas särskilt mot det skogliga stödområdet bör kunna omfatta fullständiga återväxtåtgärder genom plantering eller sådd och dessutom sådana åtgärder till vilka statligt stöd kan utgå f. n. Med de senare avser jag fullständiga återväxtåtgärder på skogsmark där åtgärderna är försenade på grund av att självföryngring har misslyckats eller där återväxtåtgärder inte har gett tillfredsställande resultat och behöver kompletteras, röjning i plant- och ungskog där sådana åtgärder har blivit eftersatta samt skogsvårdande gallring i bestånd med förhållandevis låga virkesförråd eller klena dimensioner. När det gäller bidraget till återväxtåtgärder bör detta till en början i huvudsak inriktas mot eftersatta åtgärder och i övrigt mot återväxtåtgärder i den inre zonen där awerkning av normala bestånd inte ger sådant överskott att tillfredsställande återväxt kan åstadkommas utan förlust. Det innebär att det program som påbörjades år 1974 i första hand bör fullföljas. Jag är angelägen att framhålla att jag med eftersatta åtgärder avser detsamma som gäller för det nuvarande stödet nämligen i fråga om försenade återväxtåtgärder åtgärder på hyggen upptagna före år 1964, i fråga om kompletterande återväxtåtgärder åtgärder på hyggen upptagna före den 1 juli 1974 och i fråga om eftersatt röjning sådan röjning som är eftersatt vid den tidpunkt då inventering har gjorts av skogsvårdsstyrelsen eller redovisning har begärts. Ett krav för att bidrag till röjning skall ges bör vara att lämpliga förebyggande åtgärder mot insektsskador samtidigt vidtas. Eventuella kostnader för kemisk lövslybekämpning bör inte få inräknas i bidragsunderlaget.

Prop. 1978/79:110 233

Bidraget rill återväxtåtgärder och till röjning bör i den inre zonen av stödområdet kunna utgå med högst 50 % och i den yttre zonen med högst 30 %. I mindre utsträckning bör bidrag kunna utgå även för omplantering av skogskulturer som har skadats av sork eller kanin. Bidraget bör härvid kunna uppgå till högst 70 % vid första om- eller hjälp-planteringen och till högst 90 % om ytteriigare omplantering i särskilda fall skulle fordras. Bidrag till gallring bör kunna utgå med ett belopp motsvarande den beräknade skillnaden mellan kostnaderna för avverkningen och intäkterna för det virke som avverkas.

Som jag tidigare har framhållit anser jag att det är nödvändigt med ell tillfredsställande planeringsunderlag i form av översiktliga skogsinventeringar och skogsbruksplaner. De översiktliga skogsinventeringarna bör som jag har anfört göras så enkla som möjligt så alt tillgängliga resurser utnyttjas effektivt. Inventeringarna bör göras i skogsvårdsstyrelsernas regi och utformas i nära samråd med olika intressenter. Staten bör svara för hela kostnaden för inventeringarna.

Jag har tidigare också påpekat nödvändigheten av atl få till stånd ett aktivt och rationellt brukande av skogsmarken i landet och har framhållit skogsbruksplanernas roll i detta sammanhang. Även i fortsättningen bör statligt stöd kunna utgå till enskilda skogsägare för kostnaderna för skogsbruksplaner. Bidrag bör som skogsutredningen har föreslagit bestämmas till ett visst belopp per plan som för medelfastigheten ungefär motsvarar halva kostnaden. Olika belopp bör kunna gälla för planer med skilda krav på detaljeringsgrad. Bidrag bör kunna utgå oavsett vem som Upprättar planen. Planen bör emellertid uppfylla vissa minimikrav som bör fastställas av skogsstyrelsen. Så t. ex. bör alla planer innehålla uppgifter om nödvändiga skogsvårdsålgärder och om lämplig avverkning. Vidare bör i planer för skogsfastigheter i områden av särskild betydelse för naturvården eller det rörliga friluftslivet anges vilka hänsyn som bör tas till dessa intressen. Det är angeläget alt varje skogsägare skaffar sig en skogsbruksplan. Jag anser därför att det som förutsättning för att statligt stöd skall utgå bör krävas all skogsägaren har en skogsbruksplan. Med hänsyn till tekniska och personella begränsningar är det emellertid inte möjligt att f. n. ställa ett generellt krav på fullständig skogsbruksplan. Till en början bör det sålunda vara tillräckligt med en förteckning över nödvändiga skogsvårdsåtgärder och lämpliga avverkningar under de närmaste åren. När det är särskilt påkallat med hänsyn till att ett visst område är av utpräglat intresse för naturvården eller det rörliga friluftslivet bör en särskild s. k. naturvårdsinriktad skogsbruksplan kunna bekostas helt av staten. Ett begränsat antal områden bör här komma i fråga. Områdena bör anges av länsstyrelsen i samråd med skogsvårdsstyrelsen och planerna upprättas av skogsvårdsstyrelsen.

Skogsutredningen har föreslagit att reglerna för statsbidrag för åtgärder i samband med massförökning av skadeinsekter skall behållas oförändrade. Utredningen föreslår vidare att statlig garanti för lån även i

Prop. 1978/79:110 234

fortsättningen skall kunna ges enligt kungörelsen (1969: 705) om statligt stöd vid skada på skog. Jag ansluter mig till utredningens förslag i denna del. Det innebär sålunda att statsbidrag bör kunna utgå till kostnaderna för sådana bekämpningsåtgärder som föreskrivs i samband med kata-strofbetonad massförökning av skadeinsekter. Bidrag bör liksom hittills kunna utgå med normalt högst 75 % av den s. k. merkostnaden för åtgärden. Vidare bör statlig kreditgaranti kunna ges för att finansiellt underlätta att virke tas om hand genom snabb upparbetning, transport m. m. i samband med omfattande skador på skog. I fråga om ram för denna kreditgaranti bör regeringen liksom hittills inh"ämta riksdagens medgivande då behov av garantier uppstår.

Sedan år 1976 har statsbidrag kunnat utgå till kostnaderna för omplantering av skogskulturer som i större omfattning har skadats av snytbagge under åren 1975 och 1976. I prop. 1978/79: 101 med förslag om tilläggsbudget II till statsbudgeten för innevarande budgetår har föreslagits att tidigare åtaganden i fråga om dessa år bör fullföljas. Den sammanlagda föreslagna summan för bidrag bör vara tillräcklig för att detta syfte skall nås. Med hänsyn till den tid som nu har gått sedan användningen av DDT-haltiga preparat förbjöds helt och till att det nu bör vara möjligt att i större utsträckning mildra effekterna av förbudet föreslår jag att bidragsformen avvecklas.

I detta sammanhang vill jag ta upp skogsstyrelsens förslag till s. k. klen virkesstöd. Som jag har nämnt är remissutfallet blandat. De remissinstanser som är negativa eller tveksamma till förslaget anser bl. a. att skogsstyrelsen har övervärderat klenvirkets praktiska betydelse som energikälla f. n. Några remissinstanser anser att reglerna för stödet borde ha utformats annorlunda. För egen del är jag med hänsyn bl. a. till vad dessa remissinstanser har anfört inte beredd att förorda ett klen-virkesstöd i överensstämmelse med skogsstyrelsens förslag. Givetvis är det angeläget att så mycket som möjligt av det virke som produceras i skogama tas till vara. Skattefriheten för förmånen av bränsle från egen skog som infördes för ett par år sedan bör stimulera härtill. När det gäller användning av bränsleflis i större skala bör pågående utvecklingsarbete avvaktas. Jag vill också påpeka att det statliga stödet till röjning som jag har föreslagit i det föregående delvis tillgodoser det av skogsstyrelsen avsedda syftet med klenvirkesstödet.

Det ankommer på regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att utfärda de särskilda föreskrifter som kan föranledas av bifall till vad jag nu har förordat om stöd till skogsvård m. m.

2.3 Stöd till byggande av skogsvägar

Statligt ekonomiskt stöd till byggande av skogsvägar har utgått sedan länge. Stöd kan ges dels som lån från den s. k. skogsväglånefonden, dels som bidrag. Bidrag kan utgå med högst 75 % i det inre stödområdet och

Prop. 1978/79:110 235

med högst 50 % i övriga landet. I vissa fall, t. ex. om vägen är av betydelse från fritidssynpunkt, kan högre bidrag utgå även i övriga landet. I vissa fall inom inre stödområdet och om förhöjt bidrag utgår får vägen inte avstängas för allmän trafik utan länsstyrelsens tillstånd. Bidrag kan utgå endast till skogsägare vars mark omfattas av bestämmelserna i skogsvårdslagen.

Skogsutredningen har föreslagit att de bidragsberättigade åtgärderna skall vidgas fill att även omfatta dels byggande av skogsflygplatser, dels allt som ryms inom begreppet väghållning, dvs. även underhållsåtgärder. Vidare har utredningen föreslagit att byggnadsbidraget inom området utanför den inre zonen av det skogliga stödområdet höjs till högst 60 % av godkänd kostnad. För underhåll m. m. bör enligt utredningen bidrag kunna utgå med högst 40 %. Utredningen föreslår slutligen att skogsväglånefonden avvecklas och ersätts med statlig garanti för lån. Utredningen beräknar kostnadema för det föreslagna stödet fullt utbyggt efter 3—5 år till 85 milj. kr. om året.

Ett rationellt nät av skogsvägar är en förutsättning för att skogsbruket skall kunna bedrivas effektivt. Det statliga stödet till byggande av skogsvägar har hittills varit ett angeläget och effektivt medel för att nå detta syfte. Jag föreslår därför att byggnadsbidrag skall kunna utgå även i fortsättningen. De krav som hittills har ställts för bidrag, nämligen att åtgärderna skall ha s. k. båtnad och kunna passas in i en väg-nätsplan för trakten, bör gälla även i fortsättningen. Det gäller även kravet att vägen skall ha väsentlig betydelse för uiforsling av skogsprodukter med motordrivna fordon. Bidrag bör kunna utgå till nybyggnad, ombyggnad och större förbättringsarbeten med högst 75 % av godkänd kosinad i den inre zonen av det skogliga stödområdet och med högst 60 % i övriga landet. Som jag har framhållit tidigare i fråga om statsbidrag till skogsvård bör den högsta bidragsprocenten inte användas regelmässigt inom resp. område. Bl. a. bör en differentiering ske så att den högsta bidragsprocenten i området utanför den inre zonen används endast i gränsområdet till denna. I övrigt bör differentiering ske som hittills, t. ex. med utgångspunkt i vägklass.

I den bidragsgrundande kostnaden bör inräknas de av skogsvårdsstyrelsens kostnader for projektering m. m. som kan hänföras direkt till aktuellt objekt. Vägar för vilka bidrag utgår och som kan användas för allmän trafik bör inte få stängas av för sådan trafik utan länsstyrelsens medgivande. I likhet med utredningen föreslår jag att det särskilda bidraget för vägar som är av särskild betydelse från fritidssynpunkt slopas. Denna bidragsform har nämligen visat sig ha liten betydelse. Liksom hittills bör bidrag förbehållas skogsägare vars mark omfattas av bestämmelserna i skogsvårdslagen. Det innebär t. ex. att fritidshusägare med del i vägföretag inte bör komma i fråga för bidrag av detta slag. Som utredningen har föreslagit bör bidrag till staten, kyrkan och skogsindu-

Prop. 1978/79:110 236

striföretagen utgå endast när de är delägare i gemensamma vägföretag och när vägar över deras mark har stor främmande trafik.

Liksom hittills bör skogsvårdssiyrelserna utarbeta långsiktiga planer för skogsvägnätets utbyggnad och förbättring och därvid samråda med berörda organ, bl. a. kommuner och länsstyrelser. Planerna utgör underlag för länsstyrelsernas beslut om handlingsprogram för ifrågavarande område.

Jag är inte beredd att förorda byggnadsbidrag till skogsflygplatser eller bidrag till underhåll av skogsvägar. Underhållsbidrag kan väsentligen motiveras med att vägen har stor allmän trafik som ger upphov till större underhållskostnader än normalt Till underhåll av vägar av detta slag kan bidrag utgå från anslaget Bidrag till drift av enskilda vägar m. m. under sjätte huvudtiteln. Atl skapa ytterligare ett anslag för detta ändamål anser jag inte ändamålsenligt. Bl. a. skulle det innebära samordningsproblem därför att två olika myndigheter blir engagerade i samma verksamhet.

I likhet med utredningen föreslår jag att skogsväglånefonden upplöses och ersätts med statlig kreditgaranti. Jag bedömer att kreditgarantin i vissa fall kan vara ett värdefullt komplement till bidragen särskilt utanför den inre zonen av stödområdet. Kreditgaranti och bidrag bör inte sammantagna få överstiga den godkända kostnaden för vägbyggnadsföretaget.

Enligt nu gällande bestämmelser kan bidrag beviljas till byggande, omläggning eller förbättring av flotfled och till uppförande av skogshärbärge eller liknande förläggning på skog som tillhör enskild person. Denna möjlighet har inte utnyttjats på många år. Jag föreslår därför att bidrag för dessa ändamål inte längre skall kunna utgå.

Det ankommer på regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att utfärda de särskilda föreskrifter som kan föranledas av bifall till vad jag nu har förordat om slöd till byggande av skogsbilvägar.

3 Skogsvårdsavgiften

Skogsbruket medverkar genom den s. k. skogsvårdsavgiften i finansieringen av det statliga ekonomiska stödet till skogsbruket. Enligt lagen (1946: 324) om skogsvårdsavgift (ändrad senast 1975:1181) är sålunda den för vilken vid taxering till kommunal inkomstskatt såsom skattepliktig inkomst har tagits upp garantibelopp för jordbruksfastighet som vid fastighetstaxering åsatts delvärdel skogsbruksvärde, skyldig att erlägga skogsvårdsavgift. Avgiften utgår med 0,9 promille av skogsbruksvärdet.

Skogsvårdsavgiften finansierade till en början två tredjedelar av skogsvårdsstyrelsernas beräknade nettomedelsbehov. Fr. o. m. budgetåret 1960/61 ändrades principerna för finansiering av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet. Andringen innebar bl. a. att skogsvårdsavgiften

Prop. 1978/79: 110 237

skulle användas för subventionering av skogsvårdsstyrelsernas laxebe-lagda verksamhet. I samband med 1975 års allmänna fastighetstaxering höjdes skogsbruksvärdena. Det innebar alt det sammanlagda beloppet av inflylande skogsvårdsavgifter ökade med nära 65 %. Riksdagen beslutade i avvaktan på ställningstagandena till bl. a. förslagen från 1973 års skogsuiredning att merinkomsten skulle användas för ålgärder som främjar skogsvård samt arbetarskydd och arbetsmiljö i skogsbruket (prop. 1975; 56, SkU 1975; 23, rskr 1975:157). Exempel på sådana åtgärder är rådgivnings- och informationsverksamhet samt undersökningar eller utredningar som behövs som underlag för verksamheten. Skogsutredningen har inte tagit upp frågan om skogsvårdsavgiften.

Frågan om skogsvårdsavgiften berör skogsadministrativa utredningens arbete. Utredningen ser över bl. a. principerna för skogsvårdsslyrelsernas finansiering. Utredningens förslag väntas senare i år.

Jag anser emellertid att frågan om skogsvårdsavgiftens användning bör tas upp redan nu ulan att avvakta förslagen från skogsadministrativa utredningen. Enligt min mening är det rimligt att skogsägarna i större utsträckning medverkar i finansieringen av vissa statliga åtgärder på det skogliga området. En lämplig form för detta är skogsvårdsavgiften. Den är väl inarbetad och lättadministrerad.

Skogsvårdsavgiften har sedan lång tid varit 0,9 promille. Räknat i absoluta tal måste skogsvårdsavgiften anses vara obelydlig. Som genomsnitt kan den f. n. beräknas uppgå till ca 65 kr. per fastighet och år. Därtill kommer att avgiften vid beräkning av nellointäkl av jordbruksfastighet får dras av som driftkostnad. Jag föreslår att skogsvårdsavgiften höjs till 3 promille av skogsbruksvärdet med verkan fr. o. m. 1981 års taxering. Höjningen förutsätter ändring av 1 § lagen (1946; 324) om skogsvårdsavgift. Efter samråd med chefen för budgetdepartementet föreslår jag också vissa ändringar av redaktionell karaktär i 1 och 2 §§ nämnda lag.

Jag har nyss redogjort för hur skogsvårdsavgiftsmedlen f. n. används. Enligt min mening bör subventioneringen av skogsvårdsstyrelsernas taxor upphöra. Eftersom den taxebelagda verksamheten skall bedrivas enligt självkostnadsprincipen innebär detta atl taxorna måsle höjas. För alt undvika negativa effekter av taxehöjningen bör subventioneringen avvecklas successivt. Jag återkommer senare till denna fråga när jag tar upp anslagsfrågorna.

Skogsvårdsavgiften redovisas på inkomstsidan i statsbudgeten. Någon formell avräkning av utgifter för skogligt stöd mol dessa inkomster såsom sker i fråga om automobilskattemedlen görs dock inte. Så bör vara fallet även i fortsättningen. Jag anser emellertid atl skogsvårdsavgiftsmedlen huvudsakligen bör användas för sådana ändamål som är till nytta för skogsbruket som sådant eller på sådant sätt atl alla skogsbrukare kan få del av dem. Jag avser därmed sådana områden som forsk-

Prop. 1978/79:110 238

nings- och utvecklingsarbete, information, utredningsarbete, översiktliga skogsinventeringar, bidrag som är tillgängliga för alla skogsägare m. m. Dessa principer tillämpar jag när jag i det följande beräknar medel för olika ändamål. Någon exakt redovisning av hur avgiften används är dock inte möjlig.

4 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

dels att antaga de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar, dels att antaga det till regeringsprotokollet den 22 februari 1979 fogade förslaget till

3. lag om ändring i lagen (1946: 324) om skogsvårdsavgift,
dels att

4. godkänna de i regeringsprotokollet den 11 januari 1979 förordade riktiinjema för skogspolitiken,

5. godkänna de av mig förordade grunderna för statligt ekonomiskt stöd till skogsbruket,

6. godkänna vad jag har anfört om användningen av skogsvårdsavgiftsmedlen.

5 Anslagsfrågor för budgetåret 1979/80

I prop. 1978/79: 100 (bil. 13 s. 47 och 105) har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1979/80 under angivna anslagsrubriker beräkna följande belopp.

D 1. Skogsstyrelsen 18 433 000 kr.

D 2. Bidrag till skogsvårdsstyrelsema 86 384 000 kr.

D3. Bidrag till skogsförbättringar 12 000 000 kr.

D 4. Vägbyggnader på skogar i enskild ägo 20 000 000 kr.

D 5. Åtgärder för intensifierad skogsvård i norra

Sverige, m. m. 45 000 000 kr.

D 6. Kursverksamhet för skogsbmkets rationalise
ring m. m. 2 515 000 kr.

D 7. Främjande av skogsvård m. m. 7 500 000 kr.

G 13. Skoglig forskning 7 057 000 kr.

G 14. Stöd till kollektiv forskning rörande skogsträds-
förädling och skogsgödsling m. m. 2 743 000 kr.

G 15. Stöd till kollektiv skogsteknisk forskning 5 040 000 kr.

Jag ardiåller att nu få anmäla dessa frågor.

Prop. 1978/79:110 239

DRIFTBUDGETEN

TIONDE HUVUDTITELN D. Skogsbruk

D 1. Skogsstyrelsen

1977/78 Utgift 17 472 609

1978/79 Anslag 18 433 000 1979/80 Förslag 19 989 000

Skogsstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för ärenden om skogsbruket på mark, där skogsvårdslagen (1948: 237) äger tillämpning. Det åligger skogsstyrelsen särskilt att leda de statliga åtgärderna för att främja det enskilda skogsbruket och att verka för dettas och skogsnäringens utveckling. Styrelsen är ledande, samordnande och rådgivande organ för skogsvårdsstyrelsernas verksamhet och central myndighet för rådgivnings- och fortbildningsverksamhet rörande det enskilda skogsbrukets rationalisering samt för virkesmätning och skogsstatistik. Styrelsen bedriver den skogliga prognosverksamhet som behövs som underlag bl. a. för utformning och tillämpning av skogspolitiken.

Skogsstyrelsen leds av en styrelse. Chef för skogsstyrelsen är en generaldirektör. Inom styrelsen finns fyra huvudenheter, en för skogsfrågor, en för prognosverksamhet, en för rådgivning och en för administrativa frågor.

	1978/79	Beräknad ändring 1979/80
		Skogsstyrelsen	Föredragan-
			den
Personal
Handläggande personal	72	-f 3		—
övrig personal	49	—		—
	121	-f 3		—
Anslag
Utgifter
Lönekostnader	13 853 000	+1 337 000	+	895 000
Sjukvård	40 000	-f 1000		—
Reseersättningar	834 000	-1- 146 000	+	93 000
Därav utrikes resor	(25 000)	(—)		(-)
Lokalkostnader	1 220 000	-f 316 000	+	316000
Expenser	2 421 000	-1- 404 000	+	324 000
Därav engångsutgifter	(-)	(4- 37 000)		(-)
Provmätningar	25 000	+ 3 000	+	3000
	18 393 000	+ 2 207 000	+ 1631000
Inkornsler
Inkomst av fotogrammetrisk
uppdragsverksamhet	35 000	—		—
Nettoutgift	18 358 000	+ 2 207 000	+ 1	1 631 000
Anslag enligt statsbudgeten	18 433 000	—	+ 1556 000

Prop. 1978/79:110 240

Skogsstyrelsen

1. Pris- och löneomräkning 1 623 000 kr.

2. Besparingsalternativet innebär att vissa funktioner exempelvis i fråga om prognosverksamheten inle kan byggas ul och utvecklas på avsett sätt samtidigt som möjligheterna beskärs att intensifiera informations- och rådgivningsinsatserna. Bl. a. måste två handläggartjänster dras in. (+ 1 223 000 kr.)

3. För att effektiviteten i organisationens arbete på att höja skogsproduktionen skall kunna ökas behöver huvudenheten för skogsfrågor förstärkas med en byrådirektör för diknings- och gödslingsfrågor ( + 135 000 kr.).

4. För att möjliggöra en intensifiering av personalutvecklingsverksamheten inom skogsvårdsorganisationen behöver huvudenheten för rådgivning förstärkas med en byrådirektör (+ 135 000 kr.).

5. Ökade krav i fråga om personaladministration gör del nödvändigt att förstärka huvudenheten för administrativa frågor med en byrådirektör (+ 134 000 kr.).

6. I prognosverksamheten behöver datorsystem utnyttjas i vidgad omfattning. Blankettvolymen och blankettkonsumrionen ökar också som en följd härav. (+ 180 000 kr.)

Föredraganden

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag förevarande anslag till 19 989 000 kr. Jag har därvid bl. a. räknat ytterligare medel för prognosverksamheten (6).

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Skogsstyrelsen för budgetåret 1979/80 anvisa ett förslagsanslag av 19 989 000 kr.

D 2. Bidrag till skogsvårdsstyrelserna

1977/78 Utgift 79 734 029

1978/79 Anslag 86 384 000 1979/80 Förslag 87 284 000

Skogsvårdsstyrelsema har till uppgift att främja och stödja den enskilda skogshushållningen samt att verka för att skogsvårdsarbetet inom de enskilda skogarna bedrivs på ett planmässigt sätt. Styrelserna skall också utöva den uppsikt och vidta de åtgärder som enligt gällande skogsvårds-, naturvårds- och andra författningar ankommer på dem.

Personal

Förvaltningspersonal Teknisk personal

Anslag

Avlöningar

Lönekostnadspålägg

Skogsvårdsstyrelsernas

allmänna verksamhet Skogsvårdsgårdar, ersättning

till domänverkets fond

1978/79 Beräknad ändring 1979/80

	Skogsstyrelsen	Föredraganden
244 450	—	—
694	—	—
51 173 000 26 175 000	+ 2 921 000 + 139 000	+ 2 921000 + 139 000
8 784 000	+ 30 999 000	-2 168 000
252 000	+ 8 000	+ 8000
86 384 000	+ 34 067 000	+ 900 000

Skogsstyrelsen

Under budgetåret 1977/78 uppgick skogsvårdsstyrelsernas förrättnings-verksamhet till drygt 279 000 dagar eller 14 000 dagar mer än under det närmast föregående budgetåret. Den offentliga verksamheten ökade med 6 000 dagar till 77 800 dagar. De skogliga beredskapsarbetena svarade för 53 % av den totala verksamheten.

Skogsvårdsstyrelsernas offentliga verksamhet måste i högre grad än förut inriktas på insatser av skilda slag för att åstadkomma en ökad virkesproduktion. Framför allt måste bättre återväxler eftersträvas samt röjnings- och gallringsåtgärder i skogsbruket ökas i betydande grad. Även andra produktionshöjande åtgärder måste sttmuleras. Dessa ambitioner i förening med kravet på intensifierade insatser för naturvård och uppföljning av den fysiska riksplaneringen m. m. fordrar ökade resurser för skogsvårdsstyrelsernas verksamhet med främst tillsyn enligt skogsvårdslagen, bidragsgivning, planering och rådgivning.

Mot bakgrund härav bör antalet offentliga förrättningsdagar ökas med 17 800 till 88 000. Den genomsnittliga kostnaden per förrältningsdag under budgetåret 1977/78 har beräknats till 1 144 kr. Den beräknas genom automatiska kostnadsökningar stiga till 1 280 kr. för budgetåret 1979/80. Vid en ökning av dagantalet till 88 000 kan den emellertid begränsas till 1 240 kr.

Det statliga bidraget till skogsvårdsstyrelsernas offentliga verksamhet under budgetåret 1979/80 bör uppgå till 109 120 000 kr. Vissa utgifter av offentlig natur som inte ingår i förrättningsdagskostnaden beräknas till 931 000 kr.

Om den del av statens inkomst av skogsvårdsavgifter som tillförs skogsvårdsstyrelserna via detta anslag kommer att uppgå till oförändrat 11,7 milj. kr. blir för budgetåret 1979/80 det totala statsbidraget till skogsvårdsstyrelsernas verksamhet 121 751 000 kr. Beloppet bör fördelas på olika anslag enligt följande. Tjänstebrevskostnader bör bestridas

16 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 110

Prop. 1978/79:110 242

från anslaget Ersättning till postverket för befordran av tjänsteförsändelser. Utgifterna för reseersättningar till personal för viss kursverksamhet bör belasta anslaget Kursverksamhet för skogsbrukets rationalisering m. m. samt vissa förrättningskostnader anslaget Ätgärder för intensifierad skogsvård i norra Sverige, m. m. Beloppen under nyssnämnda anslag bör tas upp med resp. 950 000, 200 000 och 150 000 kr. eller sammanlagt 1 300 000 kr. Resterande 120 451 000 kr. bör anvisas under anslaget Bidrag till skogsvårdsstyrelserna.

Skogsstyrelsen bör bemyndigas att fördela anslaget på skogsvårdsstyrelserna.

1. Pris- och löneomräkning 14 803 000 kr.

2. Besparingsalternativet innebär att skogsvårdsstyrelsernas verksamhet måste minskas i viss utsträckning (+ 12 987 000 kr.).

Föredraganden

Antalet förrättningsdagar i skogsvårdsstyrelsernas offentliga verksamhet för budgetåret 1979/80 beräknar jag till 70 200. Medelstilldelningen per förrättningsdag bör höjas från 1 068 kr. till ca 1 118 kr. Utgiftsramen för skogsvårdsstyrelsernas ej taxebelagda verksamhet blir med utgångspunkt i detta belopp 78 453 000 kr. För vissa andra kostnader av offentlig natur bör beräknas 931 000 kr. Av de medel som flyter in i form av skogsvårdsavgifter bör skogsvårdsstyrelserna över detta anslag tillföras 9,2 milj. kr., dvs. en minskning i förhållande till innevarande budgetår med 2,5 milj. kr. Motiven härför har jag redovisat i det föregående.

Jag förordar att den totala kostnadsramen för den med statsmedel finansierade delen av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet för budgetårel 1979/80 bestäms till 88 584 000 kr. Fördelningen på olika anslag bör ske enligt följande. Tjänstebrevskostnaderna bör bestridas från anslaget Ersättning till postverket för befordran av tjänsteförsändelser under sjätte huvudtiteln. Vidare bör utgifter för reseersättningar till personal för kursverksamheten belasta anslaget Kursverksamhet för skogsbrukets rationalisering m. m. samt vissa förrättningskostnader anslaget Bidrag till skogsvård m. m. Dessa utgifter bör nästa budgetår beräknas till resp. 950 000, 200 000 och 150 000 kr. eller sammanlagt 1 300 000 kr. Återstående 87 284 000 kr. bör anvisas under förevarande anslag. Från anslaget bör liksom hittills kunna bestridas skogsvårdsstyrelsens kostnader för förrättning i samband med att tillstånd ges för avverkning i svårföryngrad skog eller skyddsskog.

Liksom hittills bör regeringen fastställa stat för den av statsmedel finansierade delen av skogsvårdsstyrelsernas omkostnader samt bemyndiga skogsstyrelsen att i övrigt fördela anslaget mellan skogsvårdsstyrelsema.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till skogsvårdsstyrelserna för budgetåret 1979/80 anvisa ett förslagsanslag av 87 284 000 kr.

Prop. 1978/79:110 243

D 3. Kursverksamhet för skogsbrukets rationalisering m. m.

1977/78 Utgift 2 596 986

1978/79 Anslag 2 515 000

1979/80 Förslag 3 385 000

Från anslaget bestrids kostnader för rådgivnings- och kursverksamhet riktad till skogsägare och skogsarbetare med syfte att främja skogsbrukets rationalisering saml för viss personalutbildning och information.

Skogsstyrelsen

Rådgivningsverksamheten, som planeras för femårsperioder, bedrivs dels i direkt kombination med skogsvårdsstyrelsernas uppdragsverksamhet, bidragsgivning och tillsyn enligt skogsvårdslagen, dels som ren utbildning för skogsägare och anställda i privatskogsbruket. Rådgivningen bör under de närmaste åren inriktas främst på produktionsfrämjande åtgärder och arbetsmiljö. När det gäller produktionsfrämjande åtgärder är beståndsanläggningen det väsentligaste arbetsområdet. Rådgivning i återväxtfrågor kräver bl. a. stora insatser med uppsökande verksamhet för att skogsägare som inte bor på sina fastigheter skall nås. Intensivare rådgivning, bl. a. teknisk sådan, behövs i fråga om röjning och gallring. Styrelsen beräknar starta en ny rådgivningskampanj nästa budgetår med syfte att informera om bl. a. den väntade nya skogsvårdslagstiftningen. Den pågående rådgivningen i skogsskyddsfrågor planeras fortsätta de närmaste åren. Med hänsyn till de stora riskerna för olycksfall och ohälsa i skogsarbete måste rådgivningen i arbetsmiljöfrågor ges hög prioritet. För denna krävs ökade resurser.

För information till skogsbrukare om den väntade nya skogsvårdslagstiftningen behövs medel. För att skogsvårdsstyrelserna skall kunna tillgodose myndigheters, företags, organisationers, skolors och allmänhetens efterfrågan på skoglig information krävs väsentligt ökade resurser.

En förstärkning av personalutbildningen planeras främst i fråga om vidareutbildning av förmän, fortbildning av rådgivare och plantskolepersonal och i fråga om organisations- och samarbetsfrågor. Vidare behövs utbildning i fråga om organisation, arbetsformer och samverkan. De pedagogiska hjälpmedel som är nödvändiga i rådgivningsverksamheten behöver förnyas och utökas.

Styrelsen tillstyrker en hemställan från Sveriges skogsvårdsförbund om statsbidrag med 50 000 kr. för intensifierad informationsverksamhet.

Mot denna bakgrund ökar medelsbehovet för budgetåret 1979/80 med 1 540 000 kr. Anslaget bör tas upp med 4 055 000 kr.

1. Pris- och löneomräkning 370 000 kr.

2. Besparingsalternativet innebär att främsi rådgivningsverksamheten måste minska i omfattning (+ 313 000 kr.).

Prop. 1978/79:110 244

Föredraganden

Anslaget bör höjas med 870 000 kr. till 3 385 000 kr. Jag har därvid bl. a. räknat 500 000 kr. för förbättrad information om skogsbruket bl. a. till kommuner, i skolor och till allmänheten m. m. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Kursverksamhet för skogsbrukets rationalisering m. m. för budgetåret 1979/80 anvisa ett förslagsanslag av 3 385 000 kr.

D 4. Bidrag till skogsvård m. m.

1977/78 Utgift 168 586 941 1978/79 Anslag »57 000 000 1979/80 Förslag 85 000 000

1 Anslagen Bidrag till skogsförbättringar och Åtgärder för intensifierad skogsvård i norra Sverige, m. m.

Anslaget Bidrag till skogsförbättringar utnyttjas för att lämna bidrag till skogsplantering på nedlagd jordbruksmark, till iståndsättning av skogar med otillfredsställande skogstillstånd, bl. a. vissa restskogar, till skogsdikning, till åtgärder mot skadegörelse av skogsinsekter, till inventering av vissa skador på växande skog samt till att täcka förluster till följd av sådan statlig kreditgaranti, som avses i kungörelsen (1969: 705) om statligt stöd vid skada på skog. Bidragsbestämmelserna för anslaget finns i kungörelsen (1948: 239) om statsbidrag till vissa skogsförbättrande åtgärder (ändrad senast 1976: 413).

Från anslaget Åtgärder för intensifierad skogsvård i norra Sverige, m. m. utgår statsbidrag till markägare i Norrland utom Gästrikland samt inom vissa delar av Kopparbergs och Värmlands län. Bidragsbestämmelsema finns i kungörelsen (1974: 472) om statsbidrag till skogsvård i norra Sverige.

Prop. 1978/79:110 245

	1978/79	Beräknad ändring 1979/80
		Skogsstyrelsen	Föredraganden
Rambelopp
1. Skogsodlingsåtgärder på
nedlagd jordbruksmark	4 500 000	+ 5 500 000	—
2. Omplantering efter snyt-
baggeskador m. m.	'5 000 000	+ 35 000 000	- 5 000 000
3. Övriga åtgärder för
skogsförbättringar	3 000 000	+ 7 000 000	- 1 500 000
4. Intensifierad skogsvård i
norra Sverige/särskilda
åtgärder inom det skogliga
stödområdet	49 000 000	+ 46 000 000	+ 20 000 000
5. Skogsodling efter avverk-
ning av lågproducerande
bestånd	—	—	+ 15 000 000
6. Dikning	—	—	+ 4 000 000
7. Skogsbruksplaner	—	—	+ 1 000 000
8. översiktliga skogs-
inventeringar	—	—	+ 5 000 000
	61 500 000	+ 93 500 000	+ 38 500 000
Anslag	57 000 000	+ 45 000 000	+ 28 000 000

' I anslutning till tilläggsbudget 11 har föreslagits ytterligare 17 milj. kr.

Skogsstyrelsen

1. Under budgetåret 1977/78 har 3 100 ha definitivt nedlagd jordbruksmark skogsodlats med stöd av medel från anslaget. Den anvisade bidragsramen har förbrukats helt. Efterfrågan på bidrag har överstigit tillgången.

Skogsstyrelsen, lantbruksstyrelsen och naturvårdsverket har tidigare redovisat förslag till åtgärder på mark som har tagits ur jordbruksproduktionen och inte har kommit till särskilt utnyttjande innebärande en ökning av verksamheten med skogsodling på dessa marker till 7 000 ha årligen under den närmaste tioårsperioden. Om ett sådant skogsodlings-program genomförs betyder det att inemot två tredjedelar av den jordbruksmark som nu är nedlagd eller bedöms komma att nedläggas fram till år 1980 och som inte beräknas bli utnyttjad för andra ändamål skulle komma att användas för skogsproduktion. Detta skulle innebära ett råvarutillskott på sikt av ca 0,5 milj. skogskubikmeter per år. Den ökade åkerplanteringen, som framför allt bör ske i de s. k. skogslänen, förutsätter att skogsvårdsstyrelsernas verksamhet vad gäller markanvändningsplanering, propaganda, rådgivning och service avsevärt intensifieras samt att ramen för bidrag till skogsodling på nedlagd jordbruksmark höjs från nuvarande 4,5 milj. kr. till 10 milj. kr. Styrelsen föreslår att en mindre del av rambeloppet i likhet med tidigare budgetår får disponeras för upprättande av markanvändningsplaner.

17 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 110

Prop. 1978/79:110 246

2. Under budgetåret 1977/78 har för ändamålet tillgängliga 20 milj.
kr. anvisats som bidrag för omplantering efter snytbaggeskador m. m.

Snytbaggehärjningarna i södra och mellersta Sverige är fortfarande omfattande. Styrelsen har de senaste åren registrerat en successiv ökning av skadornas omfattning. Den stegrade skadefrekvensen har bl. a. resulterat i att markägarna blivit mindre benägna än tidigare att snabbt utföra lämpliga återväxtåtgärder vilket ökat svårigheterna för skogsvårdsstyrelserna att hävda skogsvårdslagens reproduktionskrav. De stora snylbaggeskadorna kan också antas göra markägarna tveksamma till att slutavverka då de inte anser sig kunna klara ålerväxterna tillfredsställande. Får denna tveksamhet stor omfattning kan problem uppstå beträffande virkestillgången för framför allt den sågtimmerbaserade industrin.

Ifrågavarande bidrag bör utgå till dess verksamma bekämpningsmetoder får användas eller har tagits fram. Det gäller i första hand bidrag till omplantering av förstagångsskadade kulturer. Vissa med bidrag utförda omplanteringar kan emellertid skadas på nytt så att åtgärden behöver upprepas. Det är i sådana fall skäligt att bidrag utgår med 75 % även till den andra omplanteringen. Styrelsen föreslår därför dels att bidrag får lämnas till omplantering av kulturer som skadats av snytbagge, dels att bidrag får beviljas under 1979/80 inom en ram av 40 milj. kr. Styrelsen bedömer att behovet av att utföra omplanteringar är större än vad som kan ske inom ramen för nu begärda medel. Tilläggsanslag kommer därför med stor sannolikhet att behövas. Mot bakgrund härav och mot bakgrund av behovet att påskynda och förenkla handläggningen är det enligt styrelsen önskvärt att regeringen får riksdagens bemyndigande att i mån av behov besluta om bidrag för ifrågavarande ändamål utan att bidragsramarna belastas. Sådant bemyndigande finns f. n. i fråga om bidrag till åtgärder mot insektshärjning av större omfattning i samband med skada på skog.

3. Ramen för bidrag till övriga åtgärder används främst till åtgärder
för att häva otillfredsställande skogstillstånd på vissa försumpade mar
ker i södra och mellersta Sverige. Sammanlagt har ca 4 100 ha dikats
och 2 000 ha skogsodlats. Den anvisade bidragsramen har förbrukats
helt.

Intresset för skogsdikning är stort hos skogsägarna. Det är därför möjligt att i takt med att personalresurser för planläggningsarbetet kan skapas öka verksamheten betydligt. Styrelsen föreslår att bidrag för detta ändamål får utgå med 5 milj. kr. under budgetåret 1979/80. Länsvisa handlingsprogram för skogsdikningsverksamheten kommer att upprättas.

Det är mycket angeläget att utföra återväxtåtgärder på igenslyade eller med olämpligt trädslag bevuxna hag- och betesmarker. På grund av eftersläpningen i planteringsarbetet på nedlagda jordbruksmarker samt

Prop. 1978/79:110 247

med hänsyn till att många små och orationella hag- och betesmarker inte längre betas har dålig lövskog invaderat dessa marker. Som skogsmarker med lämpligt trädslag kan de bli mycket produktiva. För detta ändamål bör bidrag kunna beviljas med 5 milj. kr. under budgetåret 1979/80.

Under budgetåren 1966/67 — 1971/72, 1976/77 och 1978/79 har bidrag beviljats inom ifrågavarande ram för försöksverksamhet med mekaniserad dikning, gödsling och skogsodling av myrmark. Försöken skall nu revideras och utvärderas. Efter samråd med Sveriges lantbruksuniversitet föreslår styrelsen att under budgetåret 1979/80 får tas i anspråk 100 000 kr. av ifrågavarande ram för ändamålet.

Sammanlagt föreslår styrelsen att ifrågavarande rambelopp höjs med 7 milj. kr. till 10 milj. kr.

4. Stödet till intensifierad skogsvård i norra Sverige har starkt stimulerat intresset för atl utföra skogsvårdsåtgärder och ökat själv verksamheten. BI. a. har inte godtagbara återväxler förbättrats i stor omfattning. Ungskogsröjningarna har ökat påtagligt och dikningsverksamheten har varit omfattande. Stödet har inneburit ett väsentligt tillskott till sysselsättningen. Den för budgetåret 1977/78 anvisade bidragsramen har förbrukats helt. Bidraget har fördelats med 31 % till Norrbottens län, 20 % till Västerbottens län, 16 % till Jämttands län, 10 % till Västernorrlands län, 9 % till Gävleborgs län, 7 % till Kopparbergs län och 7 % till Värmlands län. Fördelningen på ägargrupper har varit följande, nämligen 56 % till privata skogsägare, 25 % till bolag och 19 % till staten och andra allmänna skogsägare. Sysselsättningseffekten har beräknats till sammanlagt ca 142 000 dagsverken.

Med ledning av inkomna ansökningar om bidrag, det långsiktiga behovet av åtgärder och de praktiska möjligheterna att utföra arbetena har styrelsen efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsen bedömt att rambeloppet för budgetåret 1979/80 bör ökas med 46 milj. kr. till 95 milj. kr.

Det regionalpolitiska värdet av den verksamhet som skulle komma till stånd med nu begärda medel — bedömt efter sannolik sysselsättningseffekt — uppgår enligt erfarenhetstal till 250 000 — 300 000 dagsverken. Detta motsvarar en kostnad av 300 resp. 250 kr. per dagsverke räknat på bidragsdelen av anslaget.

Utbetalningarna under anslagen beräknar styrelsen till sammanlagt 102 milj. kr.

Föredraganden

I det föregående har jag redovisat mina förslag i fråga om inriktningen av det statliga stödet till skogsvård m. m. fr. o. m. den 1 januari 1980. Under första hälften av budgetåret 1979/80 bör således bidrag

Prop. 1978/79:110 248

kunna utgå enligt de regler som f. n. gäller. De rambelopp i sammanställningen som då är aktuella är de under punkterna 1—4. Fr. o. m. den 1 januari 1980 blir endast beloppen under punkterna 1 och 4—8 aktuella. Anslagsberäkningen med anledning av mina förslag till nya riktlinjer kommer med andra ord inte att ge full effekt under budgetåret 1979/80. Jag vill också påpeka att den nya utformningen av stödet leder till viss omfördelning mellan de olika rambeloppen. Så t. ex. ryms f. n. bidraget till dikning under punkterna 3 och 4 medan det fr. o. m. den 1 januari 1980 kommer att finnas under punkten 6. Fr. o. m. denna tidpunkt bör inga utfästelser om bidrag göras enligt äldre bestämmelser.

Med hänvisning till sammanställningen föreslår jag att för budgetåret 1979/80 tas upp en sammanlagd ram av 100 milj. kr. för bidrag till skogsvård m. m. Jag har vid min beräkning tagit hänsyn bl. a. till det av skogsstyrelsen redovisade medelsbehovet för försöksverksamhet med mekaniserad dikning m. m. av myrmark. Medlen under punkten 4 bör liksom hittills få utnyttjas för att täcka skogsvårdsstyrelsernas s. k. förvaltningskostnader i samband med verksamheten utom kostnaderna för översiktliga inventeringar eller s. k. områdesplaner.

Regeringen bör kunna jämka fördelningen mellan de olika ändamålen. För utbetalning under anslaget beräknar jag 85 milj. kr.

Kostnaderna för statligt stöd vid skada på skog täcks f. n. från anslaget Bidrag till skogsförbättringar utan att bidragsramama belastas. Anledningen härtill är att medelsbehovet varierar så kraftigt år från år att det inte kan beräknas i förväg. Därtill kommer att beslut om bidrag med hänsyn till risken för omfattande följdskador måste fattas snabbt. Jag föreslår därför att medel även i fortsättningen får disponeras utan att bidragsramama belastas och enligt föreskrifter som regeringen meddelar för varje särskilt fall för åtgärder m. m. mot skadegörelse i samband med katastrofbetonad massförökning av skogsinsekter, för inventering av skador'som har uppkommit på skog till följd av storm, snö och is samt angrepp av insekter och svampar samt för att täcka eventuella förluster till följd av sådan statlig kreditgaranti som avses i kungörelsen (1969: 705) om statligt stöd vid skada på skog.

Jag hemsläller att regeringen föreslår riksdagen att

1. medge att under budgetåret 1979/80 statsbidrag beviljas med sammanlagt högst 100 000 000 kr. till skogsvård m. m.,

2. till Bidrag till skogsvård m. m. för budgetåret 1979/80 anvisa ett förslagsanslag av 85 000 000 kr.

D 5. Stöd till byggande av skogsvägar

1977/78 Utgift 127 297 793 1978/79 Anslag »20 000 000 1979/80 Förslag 30 000 000 1 Anslaget Vägbyggnader på skogar i enskild ägo.

Skogsstyrelsen

1. Under budgetåret 1977/78 har bidrag beviljats till ca 750 km
skogsvägar i det inre stödområdet varav för ca 600 km från ifrågava
rande anslag. Ca 75 % av skogsmarken i området finns nu inom mått
ligt stora avstånd från väg. Resterande areal representerar avsevärd pro
duktionskapacitet och sysselsättning. Det är därför angeläget att skogs
vägar byggs även där. Visst behov finns att bygga om äldre skogsvägar.
Fram till år 1985 behöver årligen byggas ca 800 km skogsvägar.

Markägarnas intresse av att bygga skogsvägar är stort i området. Skogsvårdsstyrelsema kan om medel ställs till förfogande öka verksamheten till minst 25 % över långtidsplanens 800 km per år. Styrelsen föreslår att bidragsramen ökas med 8,5 milj. kr. till 30 milj. kr. för att göra detta möjligt. Styrelsen föreslår vidare att 100 000 kr. av ifrågavarande rambelopp i likhet med innevarande budgetår får användas för undersökningar i syfte att förbättra vägbyggnadsmetoder, tekniska normer m. m.

2. I övriga delar av landet har under budgetåret 1977/78 bidrag bevil
jats till nybyggnad av ca 300 km skogsvägar och ombyggnad av ca 50
km. En standardhöjning av det sydsvenska skogsvägnätet är nödvändig
både för att möjliggöra rationellare virkestransporter med mindre om
lastningar och för att öka vägnätets framkomlighet under vårmånaderna
och därigenom möjliggöra en större avtransport innan insekterna angri-

Prop. 1978/79:110 250

per skogen. Utbyggnad av vägnätet på avlägset belägna marker är också angelägen inte minst inom de delar av landet som gränsar till det inre stödområdet.

I avvaktan på behandlingen av skogsutredningens förslag föreslår styrelsen med utgångspunkt i nuvarande bidragsbestämmelser, tillströmningen av ansökningar och den beräknade utvecklingen av skogsvårdsstyrelsernas vägplanläggning att ifrågavarande bidragsram höjs med 6,5 milj. kr. till 14,5 milj. kr.

3. Förhöjt statsbidrag till skogshuvudvägar av särskild betydelse från fritidssynpunkt har utgått till fyra vägföretag under budgetåret 1977/78. Styrelsen föreslår att ramen tas upp med oförändrat 500 000 kr.

4. Utbetalningarna under anslaget beräknas till 35 milj. kr.

Föredraganden

I det föregående har jag redovisat mina förslag i fråga om riktlinjerna för det statliga stödet till byggande av skogsvägar fr. o. m. den 1 januari 1980. Under första hälften av budgetåret 1979/80 bör bidrag således utgå enligt de regler som f. n. gäller.

Med hänvisning till sammanställningen föreslår jag att för budgetåret 1979/80 tas upp en sammanlagd ram av 32,5 milj. kr. för bidrag till byggande av skogsvägar. Jag har därvid justerat bidragsramarna med hänsyn till den ändrade omrädesavgränsningen. Jag har vidare med hänsyn till det stora behovet av att rusta upp skogsvägar i Syd- och Mellansverige räknat med en förstärkning av stödet utanför den inre zonen av stödområdet. Jag har också tagit hänsyn bl. a. till behovet av medel för vissa undersökningar om vägbyggnadsmetoder m. m. Någon särskild ram för förhöjt bidrag till fritidsvägar bör inte tas upp för nästa budgetår. Regeringen bör kunna jämka fördelningen mellan de båda ändamålen. För utbetalning under anslaget beräknar jag 30 milj. kr.

De nya reglerna för bidrag till byggande av skogsvägar som jag har förordat i det föregående innebär bl, a. att bidragen sänks inom vissa delar av det nuvarande skogliga stödområdet. För förelag inom dessa delar som i samband med förrättning enligt anläggningslagen (1973: 1149) eller motsvarande har lämnats förhandsbesked om bidrag innan riksdagen har beslutat om nya riktlinjer bör bidrag övergångsvis få lämnas enligt nuvarande bestämmelser.

Behovet av statlig garanti för lån till skogsvägbyggnadsföretag beräknar jag för budgetåret 1979/80 till 3 milj. kr. Eventuella förluster till följd av denna garanti bör täckas från detta anslag utan att bidragsramarna belastas.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. medge att under budgetåret 1979/80 statsbidrag beviljas med sammanlagt högst 32 500 000 kr. till byggande av skogsvägar,

2. medge att under budgetåret 1979/80 statlig garanti lämnas för

Prop. 1978/79:110 251

lån till byggande av skogsvägar med sammanlagt högst 3 000 000 kr.,

3. medge att förluster på grund av statlig lånegaranti till byggande av skogsvägar får täckas från anslaget Slöd till byggande av skogsvägar,

4. till Stöd till byggande av skogsvägar för budgetåret 1979/80 anvisa ett förslagsanslag av 30 000 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

D 6. Främjande av skogsvård m. m.

1977/78 Utgift 6 223 953 Reservation 3 028 064

1978/79 Anslag 7 500 000

1979/80 Förslag 4 250 000

Anslaget är f. n. avsett att användas för åtgärder som främjar skogsvård samt arbetarskydd och arbetsmiljö i skogsbrukel. Regeringen har föreskrivit att skogsstyrelsen får disponera medlen efter beslut av regeringen i varje särskilt fall efter förslag av skogsstyrelsen.

Skogsstyrelsen

Anslaget har under budgetåret 1977/78 använts för rådgivningsinsatser inom områdena beståndsanläggning, beståndsvård och avverkning samt för vissa utredningar och undersökningar. Under innevarande budgetår kommer anslaget att användas även för bl. a. rådgivning om arbetsteknik och arbetsmiljö.

För budgetåret 1979/80 föreslår styrelsen att anslaget förs upp med 7,5 milj. kr. och att dessa får användas för samma ändamål som under tidigare budgetår.

Föredraganden

Anslaget, som infördes fr. o. m. budgetåret 1975/76 i avvaktan på ställningstagandena till bl. a. skogsutredningens förslag, finansieras av skogsvårdsavgiftsmedel. 1 det föregående har jag lagt fram vissa förslag om användningen av dessa medel.

Användningsområdet för anslaget bör vara oförändrat under första hälften av budgetåret 1979/80. Fr. o. m. den 1 januari 1980 bör det få disponeras för särskilda utredningar och undersökningar i syfte att främja bl. a. skogsvården och arbetsmiljön inom skogsbruket. Med hänsyn härtill beräknar jag medelsbehovet för budgetåret 1979/80 till 4 250 000 kr. I sammanhanget vill jag nämna att jag har för avsikt att föreslå regeringen att av anslaget för innevarande budgetår ställa medel till skogsstyrelsens förfogande för information om de nya riktlinjerna för skogspolitiken m. m.

Prop. 1978/79:110 252

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att rill Främjande av skogsvård m. m. för budgetåret 1979/80 anvisa ett reservationsanslag av 4 250 000 kr.

G. Utbildning och forskning

Statens stöd till forsknings- och utvecklingsarbete på skogsområdet utgår i huvudsak från anslag under tionde huvudtiteln. Merparten av medlen anvisas till skogsvetenskapliga fakulteten vid Sveriges lantbruksuniversitet. Medel fördelas också av statens råd för skogs- och jordbruksforskning. Slutligen medverkar staten enligt avtal med skogsbranschen i finansieringen av viss skogsteknisk forskning och utveckling samt av forskning om skogsträdsförädling och skogsgödsling.

Jag har tidigare framhållit att forsknings- och utvecklingsarbetet är ett betydelsefullt medel i skogspolitiken och att det därför finns anledning till ökade satsningar härpå även för statens del. Genom en väl avvägd fördelning mellan tillämpad forskning och grundforskning bör det vara möjligt att lösa både omedelbara och något mer långsiktiga problem. Enligt min mening är den svenska skogsforskningen väl skickad att möta högt ställda krav.

Forsknings- och utvecklingsarbetet måste i fortsättningen intensifieras och inriktas på både det biologiska och det skogstekniska området. Miljöfrågor med anknytning till skogsproduktionen bör vara ett normalt inslag i arbetet. Jag avser därvid både den inre och den yttre miljön. Det är nödvändigt med en förbättrad grundläggande forskning i fråga om beståndsanläggning och beståndsvård. Härvid är det naturligt att försöka finna miljömässigt acceptabla metoder t. ex. för kontroll av skadeinsekter och för reglering av trädslagsblandning.

Vid sidan av den rent biologiska forskningen är det nödvändigt att satsa på rationalisering av olika åtgärder i skogsbruket. Det gäller både skogsvården och avverkningen. I det senare fallet måste arbetet i högre grad än hittills inriktas mot att ta fram lämpliga maskiner och metoder för det enskilda mindre skogsbruket. Jag vill framhålla det allmänna behovet av rationalisering i skogsbruket med hänsyn till nödvändigheten att bibehålla och om möjligt stärka vår skogsindustris ställning på den internationella marknaden.

Jag tar härefter upp de olika anslagen till forskning på skogsområdet.

G 7. Sveriges lantbruksuniversitet: Skogsvetenskapliga fakultetens driftkostnader

I prop. 1978/79: 100 (bil. 13 s. 94) har regeringen under denna rubrik föreslagit att 27 457 000 kr. anvisas till skogsvetenskapliga fakulteten vid Sveriges lantbruksuniversitet för budgetåret 1979/80.

Prop. 1978/79: 110 253

Med hänsyn till vad jag nyss har anfört om den skogsbiologiska forskningens betydelse bör ytterligare 700 000 kr. tillföras anslaget för forskning om problem kring skogsföryngring m. m. Vidare bör 600 000 kr. tillföras anslaget för att finansiera den avkommeprövning som jag i det följande behandlar under punkten G 14. Sammantaget förordar jag alltså att ytterligare 1,3 milj. kr. tillförs ifrågavarande anslag. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Sveriges tantbruksuniversitet: Skogsvetenskapliga fakultetens driftkostnader för budgetåret 1979/80 utöver i prop. 1978/79: 100 bil. 13 föreslaget reservationsanslag anvisa ytterligare 1 300 000 kr.

G 13. Skoglig forskning

1977/78 Utgift 6 917 220 Reservation 565 951

1978/79 Anslag 7 057 000

1979/80 Förslag 8 039 000

Anslaget disponeras av statens råd för skogs- och jordbruksforskning för bidrag till forskning, ägnad att gagna skogsbrukets utveckling och stärka skogsnäringens bärkraft.

Statens råd för skogs- och jordbruksforskning

För att ett skogspolitiskt ramprogram skall kunna framläggas måste resurser till betydligt ökade skogliga forskningsinsatser ges. Rådet förutsätter att de framtida föryngringsytorna behandlas med metoder, som leder till kvalitativt högvärdig skog. I det följande ges några exempel på forskningsuppgifter, som enligt rådets uppfattning måste lösas och till vilka medel saknas.

— Samplingsmetodik för en ny riksskogstaxering,

— hydrologiska konsekvenser av dikning av sumpskog och myrmark,

— långsiktiga förändringar i skogsmark vid upprepad gödsling av fastmark och dikade myrar,

— biologiska konsekvenser av införande av främmande trädslag,

— val av trädslag, proveniens och kuUurmetod för norrländska höjdlägen,

— metodik för beräkning av den s. k. inplanteringsskogens långsiktiga produkttonsmöjligheler.

Rådet finner det vidare angeläget att ett projekt om arbetsmiljön i morgondagens skogsteknik kommer till stånd. Syftet med projektet är att anpassa produkUonsteknik till människans förutsättningar med hänsyn till skapande av arbetstillfällen, risker för ohälsa och olycksfall samt möjligheter till arbetstillfredsställelse och arbetsmotivation. Undersökningar av detta slag har tidigare praktiskt taget helt finansierats av arbe-

Prop. 1978/79:110 254

tarskyddsfonden. Eftersom skogsnäringen fått en förhållandevis stor andel av fondens anslag, har emellertid fondstyrelsen antytt att projekt med skoglig inriktning framgent inte kan påräkna anslag i samma utsträckning som tidigare. Man fömtsätter därför att rådet skall inträda som samfinansiär. Projektet beräknas pågå i fyra år och medföra en årlig kostnad av 400 000 kr. Rådet saknar f. n. medel för att kunna lämna bidrag av tillnärmelsevis denna storleksordning.

Rådet vill också framhålla behovet av ökade resurser till ett förbättrat informationsflöde — både till det praktiska skogsbruket och till olika forskande organ — beträffande såväl pågående projekt som uppnådda resultat inom den skogliga forskningsverksamheten.

Rådet hemställer att anslaget höjs med 2 118 000 kr. till 9 175 000 kr.

Föredraganden

Anslaget bör för nästa budgetår föras upp med sammanlagt 8 039 000 kr. Jag har därvid räknat 400 000 kr. för det särskilda forskningsprojekt om sticklingsskogsbruk som påbörjades budgetåret 1977/78.

Med hänsyn till vad jag tidigare har anfört om angelägenheten av att minska användningen av herbicider har jag även räknat medel för forskning om möjligheterna att genom förebyggande åtgärder minska behovet av kemisk bekämpning av lövsly. Vidare har jag räknat medel för viss forskning om konsekvenser av dikning och gödsling av sumpskog och om biologiska konsekvenser av införande av främmande trädslag.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Skoglig forskning för budgetåret 1979/80 anvisa ett reservationsanslag av 8 039 000 kr.

G 14. Stöd till kollektiv forskning rörande skogsträdsförädling och skogsgödsling m. m.

1977/78 Utgift 1 912 000 Reservation —

1978/79 Anslag 2 743 000

1979/80 Förslag 3 350 000

Statens nuvarande stöd till kollektiv forskning rörande skogsträdsförädling och skogsgödsling m. m. regleras i ett mellan staten och Stiftelsen Skogsförbättring träffat avtal om gemensam finansiering av forskningsoch utvecklingsverksamhet rörande skogsträdsförädling och skogsgödsling m. m. Avtalet avser tiden den 1 juli 1978—den 30 juni 1979. Enligt avtalet medverkar staten i finansieringen av verksamheten genom ett bidrag av 2 743 000 kr. Stiftelsen skall under avtalsperioden tillskjuta lägst 3 978 000 kr. Ansvaret för den avtalade verksamhetens genomförande åvilar Institutet för skogsförbättring.

Prop. 1978/79:110 255

Den förhandlingsgrupp som jag har tillkallat med stöd av regeringens bemyndigande den 24 mars 1977 har för statens räkning förhandlat och — under förbehåll av regeringens godkännande — träffal nytt avtal med Stiftelsen Skogsförbättring om den fortsatta gemensamma finansieringen av forsknings- och utvecklingsverksamheten rörande skogsträds-förädling och skogsgödsling m. m. Förhandlingsgruppen har enligt direktiven haft att beakta de riktlinjer för statligt stöd till kollekliv forskning som redovisades i prop. 1968; 68 angående ökat statligt slöd till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete samt i prop. 1971; 1 (bil. 15 s. 89).

Förhandlingsgruppen har i februari 1979 överiämnal en promemoria (Ds Jo 1979: 3) angående stöd rill kollektiv forskning rörande skogsträdsförädling och skogsgödsling m. m. Till promemorian har som bilaga fogats dels ett under förbehåll av regeringens godkännande ingånget avtal mellan staten och Stiftelsen Skogsförbättring, dels ett till avtalet fogat ramprogram. Enligt avtalet som avser tiden den 1 juli 1979—den 30 juni 1982 åtar sig staten att medverka i finansieringen av verksamheten genom att tillskjuta 11,7 milj. kr., varav 3 350 000 kr. under budgetåret 1979/80, 4 000 000 kr. under budgetåret 1980/81 och 4 350 000 kr. under budgetåret 1981/82. Stiftelsen skall under avtalsperioden tillskjuta sammanlagt lägst 11,7 milj. kr. Totalramen för hela forskningsprogrammet uppgår enligt avtalet till lägst 23,4 milj. kr. Ansvaret för programmets genomförande avses liksom lidigare åvila Institutet för skogsförbättring. Enligt avtalet är parterna ense om att den tidigare gemensamt finansierade avkommeprövningen av skogsfröplanta-ger som Institutet för skogsförbättring bedriver i samråd med lantbruksuniversitetet fr. o. m. budgetåret 1979/80 helt skall finansieras av staten.

Jag biträder förhandlingsgruppens förslag till avtal mellan staten och Stiftelsen Skogsförbättring om att det stattiga stödet ökas till de i avtalet föreslagna beloppen. Den kollektiva forskningen rörande skogsträdsförädling och skogsgödsling m. m. som staten och skogsbruket gemensami finansierar utgör en viktig del av den samlade skogliga forskningen. Förhandlingsgruppens förslag innebär att det statliga stödet till denna forskning ökas betydligt. Jag biträder även förhandlingsgruppens förslag om att den långsiktiga forskningen med avkommeprövning vid Institutet för skogsförbättring fr. o. m. budgetåret 1979/80 helt finansieras av staten. Jag har som jag nyss anfört räknat medel för detta ändamål under anslaget G 7. Sveriges lantbruksuniversitet; Skogsvelenskapliga fakultetens driftkostnader.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. bemyndiga regeringen att godkänna avtal angående stöd till kollektiv forskning rörande skogsträdsförädling och skogsgödsling m. m. i enlighet med vad jag har anfört,

Prop. 1978/79:110 256

2. till Stöd till kollektiv forskning rörande skogsträdsförädling och skogsgödsling m. m. för budgetåret 1979/80 anvisa ett re-servarionsanslag av 3 350 000 kr.

G 15. Stöd till kollektiv skogsteknisk forskning

1977/78 Utgift 4 800 000 Reservation —

1978/79 Anslag 5 040 000

1979/80 Förslag 7 800 000

Statens nuvarande stöd till kollektiv skogsteknisk forskning regleras i ett mellan staten och Stiftelsen Skogsteknisk FoU träffat avtal om gemensam finansiering av forsknings- och utvecklingsverksamhet på det skogstekniska området. Avtalet avser tiden den 1 juli 1978—den 30 juni 1979. Enligt avtalet medverkar staten i finansieringen av verksamheten genom ett bidrag av 5 040 000 kr. Sttftelsen skall under avtalsperioden tillskjuta lägst 7 560 000 kr. Ansvaret för den avtalade verksamhetens genomförande åvilar Nämnden för skogsteknisk forskning.

Den förhandlingsgrupp som jag har tillkallat med stöd av regeringens bemyndigande den 24 mars 1977 har för statens räkning förhandlat och — under förbehåll av regeringens godkännande — träffat nytt avtal med Stiftelsen Skogsteknisk FoU om den fortsatta gemensamma finansieringen av forsknings- och utvecklingsarbetet på det skogstekniska området. Förhandlingsgruppen har enligt direktiven haft att beakta de riktlinjer för statligt stöd till kollektiv forskning som angetts i prop. 1968; 68 angående ökat statligt stöd till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete samt i prop. 1971; 1 (bil. 15 s. 89).

Förhandlingsgruppen har i februari 1979 överlämnat en promemoria (Ds Jo 1979; 4) angående stöd till kollektiv skogsteknisk forskning. Till promemorian har som bilagor fogats dels ett under förbehåll av regeringens godkännande ingånget avtal mellan staten och Stiftelsen Skogsteknisk FoU, dels ett till avtalet fogat ramprogram. Enligt avtalet, som avser tiden den 1 juli 1979—den 30 juni 1982 åtar sig staten att medverka i finansieringen av verksamheten genom att tillskjuta 22,1 milj. kr., varav 6 800 000 kr. under budgetåret 1979/80, 7 350 000 kr. under budgetåret 1980/81 och 7 950 000 kr. under budgetåret 1981/82. Staten åtar sig att därutöver tillskjuta 1 milj. kr. under budgetåret 1979/80. Stiftelsen skall under avtalsperioden tillskjuta sammanlagt lägst 22,1 milj. kr. Totalramen för hela forskningsprogrammet uppgår enligt avtalet till lägst 45,2 milj. kr. Ansvaret för genomförandet av den avtalade verksamheten avses liksom tidigare åvila Nämnden för skogsteknisk forskning.

Jag biträder förhandlingsgruppens förslag till avtal mellan staten och Stiftelsen Skogsteknisk FoU om att det statliga stödet ökas till de i avta-

Prop. 1978/79:110 258

Innehåll

Proposition ....................................................... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ...................... 1

Lagförslag ...................................................... 2

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 11 januari 1979 8

1 Inledning ....................................................... .... 8

2 Föredragandens överväganden .......................... ... 10

2.1 Allmänna riktlinjer för skogspolitiken 10

2.1.1 Inledning ......................................... ... 10

2.1.2 Skogspolitikens mål ............................. 11

2.1.3 Skogsproduktionsprogram......................... 18

2.1.4 Skogspolitikens medel .......................... 25

2.2 Skogsvårdslagstiftningen 32

2.2.1 Inledande synpunkter............................... 32

2.2.2 Lagens rillämpningsområde ..................... 34

2.2.3 Anläggning av ny skog............................. 38

2.2.4 Avverkning ............................................ 43

2.2.5 Naturvårdshänsyn ................................ 49

2.2.6 Övriga frågor ......................................... 56

3 Upprättade lagförslag.......................................... 59

4 Specialmotivering .......................................... 59

4.1 Förslaget till skogsvårdslag.............................. .. 59

4.2 Förslaget till ändring i lagen (1974: 434) om bevarande av bokskog 75

5 Hemställan ..................................................... .. 75

6 Beslut ........................................................... 75

Bilaga 1 Sammanfattning av utredningens förslag........ .. 76

Bilaga 2 Utredningens lagförslag............................... 82

Bilaga 3 Sammanställning av remissyttranden ......... 89

Bilaga 4 De remitterade lagförslagen ....................... 217

Utdrag av lagrådets protokoll den 19 februari 1979 .. . 222

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 22 februari 1979 22'

1 Anmälan av lagrådsyttrande ................................ 227

2 Statligt ekonomiskt stöd till skogsbruket................. 227

2.1 Allmänt ....................................................... 227

2.2 Stöd till skogsvård m. m.................................. 231

2.3 Stöd till byggande av skogsvägar ..................... 234

3 Skogsvårdsavgiften ......................................... 236

4 Hemställan ..................................................... 238

5 Anslagsfrågor för budgetåret 1979/80 ................... 238

6 Beslut .......................................................... 257

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1979 780549

21 500 000	+ 8 500 000	- 3 000 000
8 000 000	+ 6 500 000	+ 6 000 000
500 000		- 500 000
30 000 000	+15 000 000	+ 2 500 000
20 000 000	+ 15 000 000	+ 10 000 000