Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1978/79:108 Regeringens proposition

1978/79:108

om organisationen av verksamheten med internationella adoptioner m. ni.;

beslutad den 15 mars 1979.

Regeringen föreslår riksdagen all aniaga de förslag som har tagits upp i bifogade uldrag av regeringsproiokoll.

På regeringens vägnar

OLA ULLSTEN

GABRIEL ROMANUS

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen dras upp riktlinjer för den internationella adoptionsverk­samheten. Förslaget syftar lill all dels kanalisera förmedlingsverksamheten som nu bedrivs till organisaiioner som slår under insyn och kontroll av del allmänna, dels ge ökade möjligheler lill stöd så atl antalet enskilda som på egen hand söker barn utomlands begränsas.

Arbetel med adoption av barn från andra länder föreslås liksom hiltills ske i samverkan mellan offentlig och enskild verksamhei. Till socialstyrelsen bör även i fortsättningen vara knuten en nämnd för internationella adoptions-frågor(NlÄ). Nämnden skall ha en övergripande funktion med uppgifter som främst rör information, lillsyn och kontroll samt kontaktskapande verksam­het. Däremoi skall ärenden som avser förmedling lill utlandet av ansökningar om barn för adoption här i landet enligt förslaget inte längre handläggas av nämnden.

Ideella organisaiioner ges i stället en mer aktiv roll i arbelel med internationella adoplionsfrågor. Sålunda skall socialstyrelsen efter ansökan kunna ge ideella organisaiioner auktorisation all hjälpa enskilda, som önskar adoptera ett utländskt barn, alt förmedla kontakt mellan denne och myndigheler, organisaiioner eller enskilda personer i barnets hemland samt all även i övrigi lämna hjälp vid internationella adoptioner. Ell förslag till lag om iniernaiionell adoplionshjälp läggs i samband därmed också fram. Några inskränkningar i den enskildes möjligheler alt på egen hand söka barn utomlands för adoption föreslås inte.

Genom atl uppgifter förs över från NIA till auktoriserade organisationer frigörs drygl 300 000 kr., som NIA kan använda för sina nya uppgifier. 1 budgelproposilionen  1978/79:100 bil. 8 har föreslagils all NlA:s kansli

1 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 108

 

Prop. 1978/79:108                                                     2

försiärks med en ijänsl som chef. Vidare föreslås all ytterligare 500 000 kr. slälls lill förfogande för den internationella adoplionsverksamheien. Det skall ankomma på NIA att fördela dessa pengar mellan de auktoriserade organi­sationerna. Del förutsätts dock alt Förbundet adoptionscentrum på grund av verksamhetens omfallning skall få huvudparlen av den nu föreslagna anslagsökningen. De nya beslämnielserna föreslås kunna iräda i kraft den 1 juli 1979.

 

Prop. 1978/79:108                                                               3

Förslag till

Lag om internationell adoptionshjälp

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Inlernationell adoplionshjälp från enskild får lämnas endasl av ideell
sammanslutning som är aukioriserad enligt denna lag. Vad som har sagts nu
gäller dock inte i fråga om hjälp i enstaka fall.

Med internationell adoplionshjälp avses sådan verksamhei som har till syfte all förmedla koniaki mellan den, som önskar adoptera ett utländskt barn, och myndigheler, organisaiioner eller enskilda personer i barnels hemland saml all även i övrigt lämna den hjälp som behövs för all adoption skall kunna genomföras.

2  § Socialstyrelsen avgör frågor om auktorisation.

3  § Auktorisation får ges endasl ål sammanslutning som har stadgar, slyrelse och revisorer. Auktorisation får ges endast om sammanslutningen har till huvudsakligt syfte all lämna internationell adoptionshjälp och om del slår klart all den kommer alt lämna hjälpen på ell sakkunnigt och omdömesgillt säll, ulan vinstintresse och med barnens bästa som främsta riktmärke.

4  § Auklorisalionen skall vara tidsbegränsad. I beslutet om auktorisation skall del anges vilka länder som sammanslutningens verksamhei får avse. Auklorisalionen får även förbindas med andra villkor.

För atl läcka kosinaderna för verksamheten får en auktoriserad samman­slutning la ul avgifter av dem som söker internationell adoplionshjälp.

5  § Socialstyrelsen skall i samband med ett beslut om auktorisation ulse minst två personer eller, om sammanslutningens verksamhet kan antas bli av ringa omfattning, en person att företräda allmänintresset i sammanslut­ningens arbele med internationell adoptionshjälp (samhällsrepresentanl). Samhällsrepresenlanten skall ha särskild erfarenhel av barna- och ungdoms­vård i slal eller kommun.

6  § De auktoriserade sammanslutningarna slår under tillsyn av socialsty­relsen eller någon annan myndighet som regeringen föreskriver. Samman­slutningarna är skyldiga att på begäran tillhandahålla tillsynsmyndigheten de handlingar som rör verksamheten.

7  § Auklorisalionen skall återkallas när de förutsättningar som anges i 3 § inte längre föreligger. Delsamma gäller om sammanslutningen inte uppfyller de villkor som kan ha uppställts för auklorisalionen eller underiåter atl rätta sig efter vad tillsynsmyndigheten begär med stöd av 6 §.

 

Prop. 1978/79:108                                                     4

8§ När en aukioriserad sammanslutning beslutar om internationell adop­tionshjälp skall lämnas, skall minsl en samhällsrepresentanl delta.

Finner sammanslutningen att den bör vägra au lämna adoplionshjälp i ett vissl fall skall frågan överiämnas lill socialstyrelsen eller någon annan myndighei som regeringen föreskriver för avgörande. Delsamma gäller när sammanslutningen vill lämna adoplionshjälp Irols alt samhällsrepresenlant avslyrker.

9        § Den som lämnar inlernationell adoptionshjälp i slrid med 1 § döms lill
böter.

10      § Socialstyrelsens beslut all vägra auklorisation eller återkalla auktorisa­
tion överklagas hos regeringen genom besvär.

Socialstyrelsens eller annan myndighets beslul i övrigt får inte överkla­gas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.

 

Prop. 1978/79:108                                                     5

Uldrag
SOCIALDEPARTEMENTET                 PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1979-03-15

Närvarande: statsministern Ullslen, ordförande, och statsråden Sven Romanus, Mundebo, Wikström, Friggebo, Wirtén, Rodhe, Wahlberg, Hansson, Enlund, Lindahl, Winther, De Geer, Blix,Cars, Gabriel Romanus, Tham, Bondestam

Föredragande: statsrådet Gabriel Romanus

Proposition om organisationen av verksamheten med internatio­nella adoptioner m. m.

1 Inledning

1 början av 1970-ialei inrättades en lill socialstyrelsen knuien rådgivande nämnd för frågor rörande adoption av utländska barn. Den rådgivande nämnden, senare nämnden för internationella adoptionsfrågor (NIA), inrät­tades bl. a. för atl man ville säkerställa offentlig kontroll över den interna­tionella adoplionsverksamheien i syfte atl lillgodose bamens bästa.

Mol bakgrund av delvis förändrade villkor och behovei av riktlinjer för verksamheien lillkallade dåvarande chefen för socialdepartementet med stöd av regeringens bemyndigande på höslen 1977 en särskild arbelsgrupp ' med uppgift all se över frågor som rör internationella adoptioner. Arbelsgruppen skulle förulsätlningslösi se över NlA:s verksamhet, dess organisation och arbetsuppgifter, saml lämna förslag lill förändringar som kunde medverka till all minska de problem som nu finns beträffande den internationella adoplionsverksamheien.

Arbetsgruppen redovisade i april 1978 riktlinjer och organisaiionsförslag i en rapport (Ds S 1978:6) Internationella adoptioner. En sammanfattning av arbetsgruppens förslag bör fogas till della prolokoll som bilaga 1.

Efter remiss har yttrande över rapporten avgetts av Svea hovrätt, kammarrätten i Göteborg, SIDA, socialstyrelsen, NIA, statistiska cenlral-

I Departementsrådet Nils Magnusson, ordförande, Arne Andersson, då sakkunnig i socialdepartementet, departementssekreteraren Karin Hjertonsson, nuvarande rådmannen Krister Nordberg, Björn Rydberg, sakkunnig i arbetsmarknadsdepane-mentettt. o. m. den 10 november 1977), departementssekreteraren Lars B. Strand och nuvarande ambassadören Sten Strömholm.

 

Prop. 1978/79:108                                                     6

byrån (SCB), statskontoret, riksrevisionsverkei (RRV), statens invandrar­verk, länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Malmöhus, Göleborgs och Bohus saml Västerbottens län, ulredningen (Ju 1977:08) om barnens rätt. Svenska kommunförbundei. Landstingsförbundet, Stockholms, Göteborgs, Malmö, Linköpings, Kristianstads, Skellefteå och Vara kommuner, Lands­organisationen i Sverige (LO), Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Allmänna barnhuset. Föreningen Sveriges socialchefer (FSS), Sveriges socionomför­bund, Förbundel adopiionscentrum (AC) och Rädda barnen.

Flera remissinsianser har bifogat yttranden från underinstanser. AC har hört förbundets samtliga avdelningar.

Dessulom har yttranden inkommit från socialkonsulenterna i Älvsborgs och Värmlands län, sociala centralnämnden i Borås och Föreningen Iranska barns vänner.

En sammanslällning av remissyttrandena bör fogas lill protokollet som bilaga 2.

Socialutredningen har i slutbelänkandet (SOU 1977:40) Socialtjänst och socialförsäkringslillägg, Lagar och motiv lämnal vissa förslag som rör den internationella adoplionsverksamheien.

1 prop. 1978/79:100 (bil. 8s. 79) harjag, i avvaklan på särskild proposiiion i ämnet, beräknat medel för en tjänst som chef för NI A:s kansli. Jag har vidare beräknal medel fören ökning av bidraget lill AC med 20 000 kr. till 350 000 kr. Jag anhåller att nu få ta upp dessa frågor.

2 Föredraganden

2.1 Allmänna utgångspunkter

Beslul om adoption meddelas i Sverige av domstol med tillämpning av regler i föräldrabalken. Vid prövning av fråga om adoption som berör utländsk medborgare har domstolen också att iaktta reglerna i lagen (1971:796) om internationella rättsförhållanden rörande adoption. Lagen innehåller bl. a. regler om svensk domstols behörighet, vilken lag som skall vara lillämplig m. m. Den innehåller också regler om formerna för godkän­nande i Sverige av ell adoplionsbeslut som meddelats utomlands.

De frågor, som jag behandlar i del följande, berör inte själva adoptionsin-stituiet. Vad del här handlar om är den verksamhet som normall föregår adoption av utländskt barn, nämligen möjlighelen till och formerna för alt komma i kontakt med ell barn i annal land som sedan kan adopteras här i landet. När jag talar om internationella adoptioner, adoplionsverksamhei m. m. avser jag alllså inte den rällsliga prövning som syftar lill beslul om adoption. När jag talar om andra länder tänker jag främst på de s. k. utvecklingsländerna.

Intresset för all adoptera ulländska barn har alltsedan mitten av 1960-talel ökal år från år. Under första hälften av 1960-lalel kom något hundratal barn

 

Prop. 1978/79:108                                                     7

lill Sverige, de flesta från Korea och Grekland. År 1977 räknade man med att del totalt fanns ca 10 000 utländska adoptivbarn i Sverige. Samma utveckling priiglar hela Västeuropa och Nordamerika. 1 en del av de länder som adoptivbarnen kommer från pekar utvecklingen mot ett minskal intresse för internationella adoptioner.

NIA harenligi den för nämnden gällande inslruktionentill uppgift bl. a. atl underiätta adoption i Sverige av utländska bam. Verksamheten i nämnden innefattar enligt instruktionen i huvudsak internationella konlakler, infor­mation och service, förmedling av ansökningar om adoption saml bilräde ål bl. a. myndigheler och enskilda. Inom NIA finns ell förmedlingsulskoli som genom urval bland sökande med förhandsbesked enligt 47 § iredje siycket barnavårdslagen (1960:97) om ett hems allmänna lämplighet som fosterhem förmedlar ansökningar om adoption av bam från andra länder.

Ell av socialsiyrelsen godkäni samarbeisavial har slutits mellan NIA och den ideella organisationen Förbundet adoptionscentrum (AC). Enligt avtalet skall NIA svara för officiella konlakler med myndigheler och inslilulioner i barnens hemländer medan AC skall ha hand om de mera informella kontakter som kan knylas med institutioner eller personer i berörda länder. AC skall hålla nämnden underrättad om sina utlandskontakter och är skyldig all följa nämndens rekommendalioner med avseende på dessa. Sökande som önskar adoptera ett utländskt barn kan vända sig lill såväl NIA som AC. Alla ansökningar förmedlas dock genom NIA:s förmedlingsulskoli.

Av de inemot 2 000 barn som nu åriigen kommer lill landet kommer ungefär hälften hit på annat sätt än genom NIA eller AC. En av anledning­arna lill delta bedöms vara alt väntetiden för alt fä ell barn genom NIA eller AC har ökat och nu i allmänhet är minsl tre år. En stor gmpp människor som önskar adoptivbarn söker därför själva barn i andra länder, på egen hand eller med hjälp av andra personer med konlakler i utlandet. NlA:s förmedlings-utskott har inte någon insyn i dessa fall. Vissa händelser under senare tid har fäst uppmärksamheten på alt den verksamhet som äger rum vid sidan av NI A eller AC kan ske i otillböriiga former eller med tvivelaktigt syfte. Särskilt personer som reser ut på egen hand riskerar att råka i svårigheter. 1 barnens hemländer har det förekommii alt barn förmedlats av personer som inte i försia hand har haft barnens bästa för ögonen.

Behovei av riktlinjer för den internationella verksamheten har mol denna bakgrund blivit allt mer uppenbart. Önskemålen om barn från andra länder har ökal i en sådan takt all NIA med nuvarande organisation och resurser inte har kunnat möla de krav på informaiion som ställts.

Arbetsgruppen har diskuterat olika sätl all organisera adoplionsverksam­heien. En möjlighel vore alt låla offentliga organ svara för hela den internationella adoplionsverksamheien. Mol della lalar emellertid bl. a. enligt arbetsgruppen alt svenska samhällsorgan inte kan la ansvar för att alla som önskar adoptera barn också för möjlighel alt göra del.

Arbeisgruppens förslag till organisation av den framlida adoplionsverk-

 

Prop. 1978/79:108                                                     8

samheien innebär atl den liksom f n. bör vara en kombinalion av offentlig och prival verksamhet. Förslaget innebär alt ideella organisaiioner ges en avsevärt mer aktiv roll i förmedlingsarbelel sumtidigt som staten får utvidgade kontroll- och lillsynsmöjligheter gentemol de ideella organisatio­nerna. Enligt förslaget bör socialstyrelsen också i fortsättningen ha en nämnd för internationella adoplionsfrågor. Nämnden bör ha en övergripande funklion med uppgifter som främsi rör informaiion, lillsyn, kontroll och kontaktskapande verksamhei. Enligt förslaget skall enskilda ansöknings-ärenden i fortsättningen inte handläggas av nämnden.

Arbetsgruppens förslag har fåll ett övervägande gynnsamt mottagande vid remissbehandlingen. Flertalet remissinsianser tillstyrker sålunda huvud­dragen i förslaget samiidigi som del betonas all del allmänna bör ha en stark kontroll över verksumheten och att denna bör regleras noggrunt. Flera remissinstanser molsäller sig dock eller släller sig tveksamma lill alt den förmedlande verksamheien hell läggs på de ideella organisationerna. Några remissinstanser lar inte ställning lill förslaget då de unser att del innehåller fiera olösta frågor.

Jag vill försl frumhålla alt del är i barnens hemländer som del avgörs om barn skall lämnas för adoption utomlands. Dessa länders önskemål om barnens framlid och moUagariändernas möjligheler all svaru för deras trygghet bör lillsammans ge förutsättningarna för den internationella adop­lionsverksamheien. Från svensk synpunki bör möjlighelerna alt genom adoption bereda de ulländska barnen en trygg uppväxtmiljö och familjean-knylning vara avgörande för omfattningen av den internationella adoptions-verksamheten.

Det kan råda delade meningarom i vilken utsträckning svenska samhälls­organ skall engagera sig för atl främja internationella adoptioner. Jag anser för min del all det knappasl kan vara en slallig uppgift atl aklivi verka för atl barn från andra länder förs hit i slorl antal för att adopteras. Del allmänna får dock anses ha andra betydelsefulla uppgifier när del gäller de internationella adoptionerna. De offentliga organen bör bistå med sådan service ål den som söker barn atl adoption av utländska barn kan genomföras på ett sätt som är tillfredsställande för i försia hand barnen men även för föräldrarna och för såväl del svenska samhällel som barnets hemland. Denna service bör omfatta information och hjälp i frågor av bl. a. juridisk och praklisk nalur. En vikiig uppgifi är alt se lill att verksamheien för all förmedla barn sker i former som garanlerar att hänsyn lill barnets bästa styr förmedlingen.

Av främsi de skäl som jag nu har anfört förordar jag alt adoplionsverk­samhei med avseende på barn från andra länder i fortsättningen liksom hiuills sker i samverkan mellan offentlig och enskild verksamhei. Liksom arbetsgruppen anserjag atl ideella organisaiioner därvid bör ges en mer aktiv roll i själva förmedlingsarbelel. Samiidigi måste del allmänna få vidgade koniroll- och lillsynsmöjligheter.

Syfiet med föreliggande förslag är framför allt all dels kanalisera den

 

Prop. 1978/79:108                            r                        9

förmedlingsverksamhet som nu bedrivs ulan tillstånd till organisationer som slår under offentlig insyn och kontroll, dels ge ökade möjligheter till informaiion och bistånd så alt antalet enskilda som på egen hand söker barn ulomlands begränsas.

I del följande lar jag närmare ställning lill de olika delfrågorna i arbeisgruppens förslag.

2.2 Riktlinjer för verksamheten

Arbelsgruppen anför att del allmännas uppgift främsi skall vara ull verka för bamens bastu och att sörja för att tillålen förmedlingsverksamhet sker efter principen alt hem skall väljas ul efter samma normer som när del gäller adoption av svenska barn. Vidare skull samhället främja en grundlig och likartad behandling av alla ansökningar, ge råd och vägledning till de sökande, verka för all udoplionsverksamhelen sker i överensstämmelse med ländernas lugar och önskemål saml verka för internationellt samarbete i fråga om adoption av barn från andra länder.

Vid remissbehandlingen hardei rått allmän enighel om ull del är värdefullt all riktlinjer formuleras för den internationella adoplionsverksamheien. Samtliga remissinsianser har också tillstyrkt de principiella riktlinjer som anges i förslaget. Från några håll efterlyser man även riktlinjer för organisa­tionernas arbele utomlands.

Ocksåjag ansluler mig till de riktlinjer som arbelsgruppen har föreslagit för adoplionsverksamheien. I det följande utvecklar jag närmare min syn på vilka prinicper som bör vara vägledande för internationellt udoptionsar-beie.

Jag vill försl understryka atl en grundläggande princip inom svensk barna-och ungdomsvård är all man framför allt skall lillgodose barnels bästa. Delta gäller naluriigtvis även vid adoption av utländska barn. Hänsyn till barnel och dess framtida utveckling bör således vara en överordnad princip vid all adoplionsverksamhei.

Bedömningen av vad som är bäsl för barnen bör i försia hand göras i barnens hemländer. Det är där del avgörs om barn skall lämnas för adoption utomlands. När del gäller i vilken utsträckning erbjudanden om adoption av barn från annal land skall accepteras måsle bedömningen göras av molla-gariandet. Ett sådant ställningslagande bör för Sveriges del gmndas på de kunskaper som finns om barnets framtida möjligheler i vårt land men också på kunskaper om vilken framtid som barnel annars har atl vänla.

Några länder har en klar linje när det gäller vad som är atl anse som barnens bästa. De myndigheler i hemländerna som förelräder barnen har i vissa fall gjort en gradering av alternativen för de barn som inte har möjlighel alt få växa upp hos sina föräldrar. I allmänhet unses del varu bäst för barnet ull få stanna i den egnu biologiska familjen eller åtminstone få slannu i hemlandet som fosterbarn eller adoptivbarn. Alt bli adopterad utomlands är dock att

 

Prop. 1978/79:108                                                    10

föredra framför att växa upp i en institution. Denna gradering överens­stämmer med de värderingar som International Social Service (non-govern-menial organization) förelräder i dag i fråga om adoption över gränserna. Jag ansluler mig i huvudsak till dessa principer.

Äv del sagda framgår ull internationell udoption inte allmänt kan rekommenderas som den bästa meloden all hjälpa barn som hur del svårl i u-länderna. I många länder är emellertid förhållandena ofta sädana, och inställningen lill adoption inom landet sådan, all de två försia alternativen i praktiken ofta inte kan tillämpas. I dessa fall kan en internationell adoption vara den bäslu lösningen för barnel.

Inlernaiionella adoptioner bör således inte ses som ett alternativ lill utvecklingshjälp. Grunden för internationellt utvecklingssamarbete är soli­daritet med människorna i de falliga länderna. Del bör vara en strävan för Sverige utt med olika insulser slödju och främja de fattiga ländernas egna ansträngningar för bl. u. ekonomisk utveckling, social rättvisu och nalionell självständighet. Våra kunskaper om de utländska adoptivbarnens anpassning till svenska förhållanden är begränsade. De forskningsresultat som föreligger berör framför allt adoptivbarnens förmåga all växa in i sin nya miljö som barn. Hittillsvarande forskning visar näslan enbart posiliva resultat vad gäller adoptivbarnens anpassning. Av naluriiga skäl är dock litet känt om hur adoptivbarnen kommer ull klara sig som vuxna. Del är angeläget all siudera hur de utvecklas sociall och på vilkel sätt de lyckas växa in i del svenska samhället. En sådan forskning pågår.

Sverige har länge haft en från språklig, etnisk och religiös synpunkt mycket enhellig befolkning. Genom invandringen under efterkrigstiden har emel­lertid vårt lands befolkningssammansätlning förändrats i hög grad. Invand­ringen till Sverige från andra länder och kulturer har bidragit lill ell samhälle där annan hudfärg, annal språk och andra traditioner blivit allt vanligare. Samtidigt har vi genom informaiion och ökade kontakter med utlandet fått vidgade kunskaper om förhållanden och levnadsbetingelser i andra länder. Det är emellertid uppenbart alt mölel mellan majoritetsbefolkningens och minoriteternas värderingar och kulturmönster även kan ge upphov lill problem. Under 1970-lalet hur tendenser lill fördomar, diskriminering och motsättningar på etnisk gmnd blivit mera märkbara även i vårt samhälle. Dessa motsättningar kan också många av de utländska adoptivbarnen komma all beröras av. Vi måsle slälla in oss på ull Sverige är och förblir ett mångkulturellt samhälle. Del är viktig uppgift för samhällsorgan på alla nivåer all förebygga och brygga över de svårigheter som kan följa med denna förändring.

Även med beakiande uv den osäkerhei och de svårigheter, som jag nu har berörl, blir slulsatsen i många fall alt barnets möjligheter till en trygg uppväxt gagnas av en adoption i Sverige, della under föruisättning att hemlandets myndigheler vill medverka lill en sådan.

 

Prop. 1978/79:108                              "                              II

2.3 Ideella organisationers arbete med internationella adoptioner

2.3.1 Auktorisaiion och tillsyn

Eu ulländskt barn under 16 år som kommer till Sverige för adoption är som regel alt anse som fosterbarn inlill dess adoption har ägl rum. Barnavårdsla­gen innehåller bestämmelser om foslerbarnsvård. Enligt 54 § barnuvårdsla-gen får inte enskild person eller summanslulning ulan socialstyrelsens tillstånd bedriva förmedlingsverksamhet beiräffande fosierbarn.

Arbetsgruppen redogör för svårigheterna att definiera begreppei bedrivu förmedlingsverksumhet och all dru gränsen mellan laglig och oluglig förmedlingsverksumhel. Gruppen anser atl frågan bör beakias i sumband med arbetet med en ny sociallagstiftning.

Socialutredningen har i sitt slutbetänkande anfört alt del som kräver tillstånd är prival förmedling av så pass stor omfattning alt den kun belecknas som förmedlingsverksamhet. Ulredningen föreslåratt förbudet mol förmed­ling av barn görs undantagslöst.

Flera remissinstanser anser del väsentligt alt klarhel nås i begreppet förmedlingsverksamhet. Socialstyrelsen framhåller det angelägna i atl förmedlingsbegreppet klart definieras i en kommande lagstiftning.

Någon närmure definition uv begreppet förmedling finns inte i gällande lagsiiftning eller i förarbetena lill denna. 1 propositionen (prop. 1960:10) lill barnavårdslagen anfördes bl. a. atl meningen med stadgandet i 54 § inte var alt enskild person eller sammanslutning skulle vara förhindrad att i ell enstaka fall förmedla fosterhem utan tillstånd. NIA har i samråd med socialstyrelsens lagbyrå utlalal alt det lorde vara tillåtet alt uppträda som ombud/mellanhand en eller ett fåtal gånger. Socialstyrelsen har i samband med ell åtal för olaga foslerbarnsförmedling framhållit alt en kontinuerligt driven verksamhei med anlitande av upparbetade kanaler däremot tveklöst är sådan förmedlingsverksamhet som det krävs tillstånd för. Nämnda åtal ledde lill atl ett mindre bötesstraff utdömdes.

Arbetsgruppen anför atl lagstiftningen ursprungligen avsåg förmedlings­verksamhet beiräffande svenska fosterbarn. Arbetsgruppen konstaterar vidare all det inte finns någon lagsiiftning som särskilt tarsikle på förfarandet i samband med udoption av utländska barn fömtom vissa bestämmelser om iniernuiionella rättsförhållanden, främsi lagen om internationella rättsförhål­landen rörunde adoption. Gruppen har gjort ett försök atl definiera begreppei förmedlingsverksamhet med en uppdelning av verksamheten i olika led. Med förmedling och verksamhet som kräver förmedlingstillstånd avses enligt arbetsgruppen etablering av kontakt med barnen respektive de sökande och ell sammanförande av dem.

Jag anser liksom arbelsgruppen atl del råder belydande osäkerhei om i vilken ulsiräckning rådgivning eller annal bistånd får förekomma utan att förmedlingsverksamhet skall unses föreligga. Enligt min bedömning är del ell såväl kvantitativt som kvalitativt begrepp som inte så lätt låter sig

 

Prop.  1978/79:108                                                   12

definieras. Jug förordur emellerlid atl enskilda personer med begränsude kontakter i ullandel i regel skall tillålas ull förmedla enstaka adoptivbarn. Del gäller oftu rent privaiu konlakler. Del kun röru sig om ett personligl engagemang som bygger på förtroende eller vänskup mellun en person i ullundei och en person i Sverige. Del kun varu en missionär eller ullandsur-beiare som i ell enstaka full förmedlar ell barn. Sådana kontakter ulan mellanhänder torde inte svara lor någon siörre del av de udoplioner som idag sker vid sidan uv NIA och AC.

Enligt min uppfattning läcker barnavårdslagens regler om förbud respek­live tillstånd att förmedla fosierbarn inte på ett önskvärt säll den verksumhei som det hur är fråga om. 1 allmänhet uvses med verksamhet som kräver förmedlingstillstånd, som arbelsgruppen har anfört, inte bara etablering av koniuki med barn respektive sökande uiun även ett sammanförande av dem. Reglerna om förmedlingstillstånd i barnavårdslagen lar alllför mycket fasta på svenska förhållanden där både barn och sökunde finns innanför landets gränser. Därigenom hur sumhällsorganen också möjlighel lill kontroll och insyn över sumtliga led i förmedlingsprocessen. Vud gäller utländska burn är förutsättningarna hell undru genom all barnen inte finns i landet. Ansök­ningar ull få udoptivbarn kan förmedlas till utlandet av svensku orgun men själva sammunföringen av barn och sökande avgörs som regel i utlandet, oftast av burnens företrädare där, och utan egentlig möjlighet att från svensk sida påverka del slutliga beslutet. Det är därför, menar jag, inte lämpligt ull i forlsällningen byggu på bestämmelsernu om förmedling av fosierbarn. Jag anser i stället ull det finns behov av en surskild reglering uv den företeelse del här rör sig om, nämligen biträde ät enskilda som ulomlands söker barn för adoption.

En sådan reglering bör syftu lill ull ge det allmänna kontroll över den verksamhet som bedrivs av enskildu i inte obetydlig omfattning i syfte att förmedla konlakler mellan adoptionssökande här i landet och organ i andra länder. Ett medel ull åsludkommu den kontroll som behövs är att föreskriva att verksamhei inte får bedrivas ulan särskilt godkännande av det allmänna. Ett unnat medel är ull ge offentliga organ möjlighel atl fortlöpande ha insyn i verksamheten. Jag anser atl båda dessa medel är nödvändigu för atl åsludkomma den önskvärda kontrollen.

NlA:s nuvurande samarbetsavtal med AC kan ses som ett slags auklori-sution för AC all arbela ulomlands. Det är väsentligt att den benämning för godkännandet som väljs är lätt all förslå vid översättning till andra språk. Från den synpunkten är begreppet auklorisation lämpligt. Som beskrivning på den ifrågavarande verksamheten bör man kunna anvundu begreppei internationell adoplionshjälp.

Jag föreslår all internationell adoptionshjälp skull få lämnas endast av ideella organisationer som är auktoriserade. Auklorisation bör dock inte krävas för den som lämnar hjälp i enstaka fall. Auklorisation bör kunna ges endasl åt såduna organisaiioner som har som sill huvudsakliga syfte alt

 

Prop. 1978/79:108                                                    13

lämna internuiionell adoplionshjälp och som uppfyller vissa formellu kniv. De bör sålunda hu siadgar, slyrelse och revisorer. Som ytterligare krav bör gälla all det framslär som klurl alt orgunisutionen kommer alt lämna internationell adoplionshjälp på ett sakkunnigt och omdömesgillt sätt. Det torde därför vara väsentligt atl den i sumband med unsökun om uuklorisuiion lämnur en beskrivning av den planerade verksamheten och en ekonomisk plun. Del bör krävas all i organisationen finns personer med erforderlig kompetens. Ett ouvvisligi krav för uuklorisuiion bör också vura utt verksam­heten bedrivs ulan vinstintresse. Slulligen, men inte minst viktigt, så måste det slå klart att barnens bästa är organisationens främsta riktmärke. Auktorisation bör meddelus av socialstyrelsen. Avslag på ansökan om auktorisaiion bör kunna överklagas lill regeringen.

Auklorisation bör varu tidsbegränsad. Den bör kunna förbindas med särskilda villkor av bl. a. begränsande urt. Arbetsgruppen föreslår atl uukiorisaiionen skull avse ett besläml land och en viss samarbetspartner. Jug menur all uuktorisulionen i försia hund bör avse ett bestämt lund. 1 något fall kan det vara lämpligt att begränsa den lill en viss del av ett land. Vill organisationen senare utvidga sin verksamhei lill all avse även andru länder får della ske genom en nyansökan. 1 siörre länder bör del vara möjligl förmer än en organisation atl arbeta. Jug unser dock alt det bör undvikas all ivå eller fiera orgunisulioner får auktorisation för sammu land om någon risk för konkurrens kan finnas. Till frågan om begränsning av auklorisalionen lill viss samurbelspuriner ålerkommer jag i uvsnili 2.5.3.

NIA bör ulövu lillsyn över de auktoriserude orgunisationerna. Nämnden bör hu räll all på begäran få lillgång lill de handlingar som rör verksamheien. T. ex. finner jag del önskvärl all organisationerna årsvis lämnur redogörelse för den verksamhei som bedrivs och för sin ekonomi.

Den som lämnar inlernationell adoptionshjälp i strid med auktorisalions-kravel bör kunnu dömus lill slruffrällslig påföljd. Bedömningen i vilken utsträckning svensk lag är lillämplig på gämingen fär göras med ledning av bestämmelsen i 2 kap. 1 § brottsbalken.

Jag kommer i det följande att använda begreppei auktorisation även när jag redogör för arbetsgruppens förslag.

2.3.2 Förmedling av ansökningar

Arbelsgruppen föreslår all förmedlingen av unsökningar skull äga rum hos organisaiionernu och att samhällsrepresenlanler bör delta i detla arbele.

Jag ansluter mig till förslaget. 1 likhel med flera remissinstanser vill jag understryka vikten av offentlig medverkan i och kontroll av hundläggningen av förmedlingsarbelel. Jag föreslår därför all del i vurje aukioriserad orgunisulion skall ingå minsl två samhällsrepresenlanler eller, om verksam­heten är av ringu omfallning, minsl en sådun represeniuni. Dessa bör utses av socialstyrelsen i sambund med auklorisalionen. De bör varu uniingen

 

Prop. 1978/79:108                                                    14

förtroendevalda eller också tjänstemän inom statlig eller kommunal förvall­ning och ha särskild erfarenhel uv offentlig barnu- och ungdomsvård. Sumhällsrepreseniuniernu skull ulliså endasl medverka i den del uv orguni-salionernas verksamhet som beslår av arbele med förmedling uv enskilda ansökningar.

För alt ytterligare guruntera slutlig insyn i förmedlingsarbelel och garantera de enskilda sökandena en så noggrann och likartad behandling som möjligt föreslår jag också all orgunisationerna skall vara skyldiga atl i vissa fall hänskjuta enskilda förmedlingsärenden till NIA för avgörande. Detla bör, menar jag, ske i två situationer. Den ena är när organisationens beslutande organ vill vägra enskild sökande hjälp med förmedling uv ansökan. Den andra ur när organisationens egna företrädare vill ge sådun hjälp, men samhällsrepresenlanten anser atl della inte bör ske. Det kun nämligen förutsättas atl del förekommer fall där del av olika skäl framslär som principiellt oriktigt atl medverka lill atl en sökande för hjälp lill ell adoptivbarn. Del kan röra sig om personliga förhållanden hos sökanden -l. ex. viss sjukdom - men också om andra överväganden. För såduna principielll viktiga eller kontroversiella avgöranden bör offentligt orgun la del slutliga unsvarel. Ett annal viktigt skäl för den föreslagna ordningen är, atl man genom samhällsrepresenlanlens obligatoriska medverkun bygger in en gurunti för alt barnets bästa alllid får en förespråkure i en orgunisulion som också har alt ta till vara de blivande adoptivföräldrarnas intresse.

Hur organisationernas avgöranden av förmedlingsärendenu skall gå till måsle få beslämmas av dem själva. Lämpligheten av den valda beslutsord­ningen kommer under socialstyrelsens prövning vid granskningen av organisationens siadgar i samband med auklorisalionen. Jag vill dock här erinra om arbelsgmppens uttalande all arbelel, om del befinns lämpligt, bör kunna bedrivas i särskilda utskott. NIA avses också få rätl att utarbeta närmare riktlinjer för organisationernas arbete. Samhällsrepresentanterna bör hu rält atl om det behövs delta i beredningen av enskilda ärenden.

2.3.3 Fråga om tystnadspUkt

Arbetsgmppen har inte behandlat frågan om tystnadsplikt i de auktorise­rade organisationernas verksamhet. Många remissinsianser har emellertid lagil upp denna fråga och menat alt den är viktig.

För egen del anserjag det självklart all företrädarna för de auktoriserade sammanslutningarna iakttar diskretion rörande sådant som de i sin verk­samhet har fåll veta om enskildas personliga förhållanden. Någon föreskrift om tystnadsplikt kan emellertid inte anses behövlig. I kruvet på auktorisaiion ligger enligt min mening en lillräcklig garanti för all verksamheten även i deltu hänseende kommer att handhas på ett ansvarskännande och omdö­mesgillt sätt.

 

Prop. 1978/79:108                                                   15

2.3.4 Register m. m.

Frågun om register över adoplionssökande har inte behandluts av arbets­gruppen. Fleru remissinstanser har dock framfört synpunkier på registerfrå-gun. Ungefär hälften av de remissinslunser som behandlar frågan anser att det bör finnas ell register för vurje orgunisulion.

Jag förordar ull varje aukioriserad organisation skall varu skyldig att föru register över de sökande. Dennu skyldighet bör framgå av de villkor som är förbundna med auklorisulionen. Orgunisalionernas register bör så långt möjligl vuru enhetliga lill sin uppläggning. Enhetliga regisierruliner under­lättar NlÄ:s kontrollarbete.

Det kan knappast förutsättas ull en orgunisulion skall vara skyldig utt tu emot och regislreru ett obegränsat antal sökande. Orgunisutionerna bör dock vara skyldiga au vid en begränsning redovisa på vilku grunder och på vilkel säll den görs. Principerna härför kan unges i organisulionens sladgur. De kan på det säliei bedömas uv sociulslyrelsen i samband med meddelande av auklorisation. De principer efter vilka begränsningar görs bör vara kända för de sökande i förväg. De bör därför ingå idelinformationsmaierialsom lämnus ul.

2.4 Nämnden för internationella adoptionsfrågor (NIA)

2.4.1   NlA:s uppgifier

Enligi sin instruktion hur NIA lill uppgift all underiätta adoption i Sverige av utländska barn. Vidare skall nämnden särskilt följa den internationella utvecklingen på områdel och därvid samla informaiion, förmedla ansök­ningar om adoption av utländska barn samt lämna upplysningar och bilräde åt myndigheter, organisationer och enskilda.

Arbelsgruppen föreslår all NIA i fortsällningen skall ha en övergripande funktion. Enligt förslugel skall nämnden inte handlägga enskilda förmed­lingsärenden. Verksamheien inom NlÄ:s förmedlingsulskoli bör därför upphöra.

Arbeisgruppens förslag lill övergripande funklion för NIA tillstyrks av remissinsianserna. Även jag biiräder förslaget. Jag förordar därför all NIA:s uppgifierfrämstskall vara informaiion, tillsyn, kontroll och kontaktskapande verksamhei.

2.4.2   NlA:s organisatoriska anknytning

NIA är inom socialstyrelsen formelll knuien lill nämndkansliei inom lagbyrån. I prakiiken fungerur NIA som en helt frislående enhet med eget kansli och eget diarium. Ordföranden i NIA fungerar som arbetsledare för NIA-kansliets personal.

Arbetsgruppen har med hänsyn lill sill uppdrag diskuterat om del finns

 

Prop. 1978/79:108                                                    16

skäl atl organisatoriskt knyta verksamheien lill någon annan myndighet, alternulivi inrätta ell hell självsiändigi organ. Gruppen siannur emellerlid för att föreslå alt till socialstyrelsen skall vuru knutet också i fortsättningen ell organ för internationella adoptionsfrågor.

De remissinstanser som hur tagit ställning lill frågan om nämndens orgunisuloriska anknyining tillstyrker arbetsgruppens förslag. Socialstyrelsen ser det dock som en förutsättning alt nämndens och verkels befogenheler klart anges i den lag som sociulslyrelsen unser bör regleru verksumheten så ull kompeiensivister i möjligaste mån undviks. Liknande synpunkier framförs av riksrevisionsverkei och ulredningen om barnens rätl. Stutskontorei ifrågasätter behovei av en särskild nämnd och anser all nämndens arbets­uppgifter kan fullgöras inom linjeorganisationen. Socialstyrelsen unser sig inte kunna ta ställning lill hur den särskildu enheten skull inpassus i verkei förrän klarhel har vunnils i frågornu om verkets framlida organisaiion och arbetsuppgifter.

Som jag hur anförl redan lidigure unser också jug alt en särskild nämnd för internationella adoplionsfrågor bör finnas kvar. Jug unser del nuluriigust all nämnden som urbelsgruppen hur föreslugii knyts lill sociulslyrelsen. Vad gäller frågan om NlÄ:s inplacering i sociulslyrelsens orgunisulion unser jug alt den bör prövas i sambund med del pågående beredningsurbelel rörande socialstyrelsens frumtida organisaiion och uppgifier. Sociulslyrelsens nya orgunisulion kan emellertid ej genomföras till den lidpunki, då den nu åsyftude omorgunisulionen av den internationella udoplionshjulpsverksum-heten avses ske. NlA:s ställning i förhållunde lill sociulslyrelsen bör lill dess styrelsens omorgunisulion sker varu densamma som f. n. Del innebär bl. a. atl en särskild av regeringen utfärdad instruktion bör gälla för nämnden. Den lugreglering av adoptionshjälpsverksumhelen, som bör kommu lill stånd enligt vud jag i det följande föreslår, bör lämna ulrymme för olika organisatoriska lösningar. Frågan om hur ärenden enligt förordningen (1976:834) om prövning av utländskt beslul om adoption i fortsättningen bör handläggas inom socialstyrelsen kun las upp i ell senare summunhang.

Arbetsgruppen har föreslugii en förstärkning uv den administrativa ledningen av NIA. Iprop. 1978/79:100 (bil. 8 s. 79) harjag, som jag har nämnt redun i inledningen, förordal all kunsliet försturks med en tjänst som chef

2.4.3 NIA :s sammansäitning

Enligt nu gällande instruktion skall NIA ha nio ledamöter av vilka en skall vara lagfaren och en hu erfarenhel av sociala frågor. Ledamölerna ulses av regeringen. Arbelsgruppen föreslår utt NIA även i fortsättningen skall beslå UV nio ledamöier. De bör representera berörda departemeni, Svenska kommunförbundei och sociulslyrelsen. 1 övrigt anser urbelsgruppen all unnan sakkunskap inom socialvårdens, barnavårdens och barnhälsovårdens

 

Prop. 1978/79:108                                                   17

område bör vara föreirädd. Representanter för AC eller andra organisaiioner bör enligt arbelsgruppen inte ingå i nämnden.

Remissinstanserna har ställt sig positiva lill förslaget. AC åberopar emellertid yttranden från förbundets lokalavdelningar som med stor samstämmighet menur alt anlingen skall organisationerna vara represente­rade i NIA ellerskall organisationernas representanter hu rätt utt della i NlÄ:s summuniräden ulan all hu beslutanderätt. AC föreslår därför ull del lill NIA knyts en referensgrupp med företrädure för organisationerna.

Jag ansluler mig i princip lill arbetsgruppens förslag. Jug anser t. ex. all den uirikespolilisku expertis och iniernuiionella sakkunskap som SIDA och Svenska kommunförbundet efteriyser hos nämnden kan tillgodoses genom en represenlanl från utrikesdepartementet. Liksom arbetsgruppen och socialstyrelsen anserjag atl barnhälsovården bör representeras i nämnden. Del är önskvärl ull även en förelrädare för burnpsykologi bereds plals i nämnden. Jug delur urbetsgmppens synpunkier atl representunter för AC eller andra auktoriserude organisationer inte skall ingå i nämnden. Därmed undviks de jävsproblem som annars kan uppkomma. Nämnden skall vura ett samhällsorgan och därmed föreirädu ullmäniniressel. Det bör varu lill fördel för organisaiionernu ull deras kurakturuv intresseorganisationer bevaras. Det bör ankomma på regeringen alt utse nämndens ledamöier.

I anslutning lill AC:s förslag om en särskild referensgrupp vill jug slulligen anföra följande.

NIA bör hålla sig konlinueriigi informerud om organisationernas verksam­het. Organisationerna själva kun också ha ett behov uv ell fomm för gemensumma frågor. Det är ungelägel atl NIA söker lillvaruta och förmedlu de erfarenheter och kunskaper som organisationerna förvärvar. Samtidigt är del vikligl ull NIA å sin sida bibringar organisationerna förståelse för myndigheternas krav på verksamheten. Jag förutsätter därför att ett samar­bele elableras genom överenskommelse mellan NIA och de aukloriserade organisalionerna.

2.4.4 NIA:s verksamhet

I likhel med arbetsgmppen anserjag ull NIA bör utöva lillsyn och kontroll över de aukloriserade organisationer som arbetar med internationell udop-tionsverksamhel i syfte att ulröna om uppställda villkor efterievs. Jug förordur därför att organisationerna skall vara skyldiga all på begäran tillhunduhållu NIA de hundlingar som rör verksamheten. Jag anser all nämnden försin kontrollerande verksamhet skall ha rält att använda sig av utomstående expertis. Del bör även ankomma på NIA all så långl möjligl bevuka utt organisationerna arbetar på ett tillfredsställande säll i barnens hemländer. Jag anser det önskvärt att de svenska beskickningarna i utlandet bistår NIA i dess arbete.

Arbelsgmppens förslag innebär också att ansvaret för stora delar av NlÄ:s

2 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 108

 

Prop. 1978/79:108                                                    18

nuvarande informationsverksamhet successivt skall överiålas på regionala och lokalu orgun. Enligt urbelsgruppen bör det vura ett mål att genom utbildning av ijänslemän hos regionalu och kommunala organ, bl. u. socialkonsulenter och socialnämndernas personal, kunnu överlålu ansvarei för stora delar uv informationsverksamheten gentemot allmänheten.

En UV NlA:s cenirula uppgifter i frumtiden liksom f n. bör vura ull ge informulion lill allmänheten och till andra som kommer i kontuki med frågor om internationella udoplioner. Den hiltillsvurunde utvecklingen hur visut att det i ullt fier länder elubleras förmedlingscenira med advokaler eller undru privatpersoner som aktiva förmedlare. Adresser lill dessu förmedlare sprids lill olika familjer i Sverige. En del av dessa ullandskoniakler använder metoder som inte accepteras i barnens hemländer och som i vissa full leder lill alt bam kommer lill Sverige uiun de dokument som krävs för alt burnel skull kunnu bli adopierut enligt svensk lug. Denna lyp av förmedling har NIA i dag inte någon möjlighel uti styra eller begränsu på annal sätt un genom informalionsverksumhet inom lundet. Jag menur all denna typ av informu­lion blir väl så vikiig i frumtiden. Härutöver bör det, som arbetsgruppen hur menat, vura en angelägen uppgift för NIA i frumtiden all genom utbildning och informulion kontinueriigt tillföra kommuner och övriga som urbetur inom områdel kunskuper och erfarenheler om de inlernutionellu adoptio­nernas villkor.

NIA bör också vura beredunde organ i förhållande lill sociulslyrelsen i frågor som rör auktorisaiion och avtal.

Arbetsgruppen föreslår all den stalistiksammunställning som nu lillhör NlA:s allmänna uppgifter i fortsättningen skall skötas av annat organ. Jag anser all del underiag som NIA behöver för sin lillsyn över verksamheten bör kunna inhämias från SCB. Undersökningarna bör kunna ulföras inom ramen för SCB:s uppdragsverksamhei och kosinaderna bestridas av socialstyrelsen med de medel styrelsen disponerar för den nuvarande statistiken. Jag har i denna fråga samrått med chefen för ekonomidepariementel.

Av vad jag lidigure har anfört framgår, alt NlÄ:s förmedlingsverksumhel bör upphöra. Därmed bör också NlA:s förmedlingsulskoli upphöra. Av del lidigure framgår också (avsnilt 2.3.2) all jag anser all vissu angivnu förmedlingsfrågor skull hänskjutas till NIA för avgörande från de uuktorise-rade organisationerna. Flera remissinstanser - sociulslyrelsen, NIA och AC -förordar uti det inom NIA inrättas en delegation för förmedlingsfrågor.

Som jag har anfört i avsnitt 2.3.2 är det frågor av principiell belydelse eller UV kontroversiell natur, som skall hänskjutas lill NIA. Jag menar att frågor uv sådun url bör avgöras uv nämnden. Någon surskild delegution för förmed­lingsfrågor bör därför inte finnas i nämnden. För detta talar även ull det här bör bli fråga om ell relativt begränsat unial ärenden. NlA:s ordförande bör dock kunna besluta i brådskande ärenden. NIA bör ha möjlighel utt inhämta yttrande av sakkunnig.

 

Prop. 1978/79:108                               -,                  19

2.5 Adoptionsavtal

2.5.1 Adoptlonsaytaleis syfte

Socialstyrelsen har för Sveriges räkning träffat avtal med republiken Korea saml med Grekland och Filippinerna. Avtalspart i republiken Korea är en organisation med statligt slöd, i Grekland en barnavårdsinslitulion och i Filippinerna socialdepartementet. Socialstyrelsen har på den svensku rege­ringens vägnur även iräfful uvial med regeringen i Ecuador. I avtalet unges atl socialstyrelsen i Sverigeskall genom sin nämnd för inlernutionellu adoptions­frågor ulfärdu en fullmakt för AC som ger dellu förbund behörighel ull fungera som nämndens verkslällande organ i Ecuador. Vidare finns vissa informella överenskommelser mellan NIA och Sri Lunka, Thailand och Iran.

Arbetsgmppen har inte diskuterat syftet med adoplionsuvtul. Jug anser emellerlid alt avtulsreglering måste ses som ett ullryck för önskan från svensk sida alt bedriva udoplionsverksamhet i del undru lundet med hänsyn och respekt för landets inställning till internationella adoptioner. Ett uvtal bör främsi ses som ett medel att försäkra sig om atl adopiionsverksumhelen sker på sådani säll och hindru all olämpliga mellanhänder urbetar med interna­tionella adoptioner. Lika vikligl är del all molverka en kommersialisering av verksamheien. Det gäller främsi att se till all adoplionsverksamheien i ell land inte för såduna proportioner eller former ull den internationella udoplionsverksamhetens anseende skadas.

Ädoplionsaviulen är således en reglering som syftar lill ull kontrollera den iniernuiionella adoptionsverksamheten. Den gemensamma målsällningen för Sverige och de länder med vilka vi ingår adoplionsavlul är självfallel all adoptionerna genomförs på del sätt som hur föreskrivits i avtalen. Samtidigt måste man emellertid ha klart för sig alt en avtalsreglering inte hell kan lillgodose dessa syften. Svenska familjer kan ofta resa till länder där olämpliga mellanhänder arbetar i stor skala. Därigenom minskas möjligheterna alt verka för adoption i reglerade former. Adoptionsavialets effektivitet är inte enbart beroende av hur del lillämpas i utlandet. Del gäller för Sverige alt så långt möjligl kontrollera strömmen av sökande som ger sig ul på egen hand. De sökande bör så tidigt som möjligl informeras om de krav som barnens hemländer ställer och de risker som kan finnas all ge sig ul på egen hund. Samiidigi bör de sökande fö upplysning om möjlighetemu lill bilräde av svenska samhällsorgan och här aukloriserade organisationer.

Reglering av den internationella adoplionsverksamheien är enligt min bedömning ell uliernutiv till såduna förbud mot adoption över gränserna som kun bli en följd av ull ett land utsutts för en sländigi växande ström av adoplionssökande från olika håll. Adoplionsavtalel är således en överens­kommelse länderna emellan om hur en udopiionsansökan och en adoption skall handläggas av berörda parter. Genom de skriftliga avtal som gäller nu har barnens hemländer ett instrument ull uvvisu sådana sökunde som inte har

 

Prop. 1978/79:108                                                   20

använt de vägar som anges i aviulei. Däremot unges inte i aviulei antalet burn som skall lämnas eller las emot i udopiionssyfte. Antulet ansökningur om adoplivburn som skall översundas liksom förändringar av rutiner elc. bör kunnu fustslällus under hand.

Jug vill underslryka de posiliva effekier som kun följa uv ell uvtal. Del förekommer ett omfatlande utbyte av informuiioner och erfarenheler inte bura på adoptionsområdet uiun på helu barnavårdsområdei mellun berördu länder och Sverige.

2.5.2   Ingående av adopiionsavlal

Arbetsgruppen föreslår all NIA skall lämna förslag lill sociulslyrelsen om uvtal eller andra överenskommelser. Enligt arbetsgruppens mening bör del vuru regeringen eller socialstyrelsen som ingår avtal med motsvarande parter i andra länder. Arbelsgruppen föreslår ull organisalionerna skall verkslälla uvtal även om regeringen eller socialstyrelsen är aviulspuri. Vidure föreslår arbelsgruppen atl organisutionerna skall kunna ingå överenskommelser med barnhem och samarbetspartner i andru länder. Sådana överenskommelser skull enligt arbetsgruppen bedömas i sumbund med prövning uv uuklorisu­iion.

Endasl ett fötal remissinsianser har yttrat sig i frågan om avtal. Socialsty­relsen anser del viktigt att officiella avtal ingås av regeringen eller socialsty­relsen. AC menar för sin del atl frågan om mål och metoder i statliga adopiionsavlal har penetrerats alllför lilet.

Principen börenligt min bedömning vara att liksom hittills regeringen eller socialstyrelsen efter uppdrag av regeringen ingår avtal med molsvarande parter i andra länder. Vilken av dessa inslanser som skall komma i fråga bör avgöras från fall lill fall i samråd med utrikesförvaltningen. Hänsyn bör tas till de olika ländernas önskemål.

Jag tillstyrker arbetsgruppens förslag all organisalionerna även i fortsätt­ningen skall vara oförhindrade all ingå överenskommelser med barnhem eller samarbetspartner i andra länder. Det bör också stå dem fritt att ingå sådunu överenskommelser med motsvarande organisaiioner i burnens hemländer. Jag bedömer det som värdefullt alt de erfarenheler och kunskaper som finns hos de inhemska organisalionerna och andra som hiltills haft hand om det praktiska adoplionsarbetel i burnens hemländer utnyttjas av de svenska organisaiionernu. Till frågan om kontroll över organisationernas samarbetspartner i andra länder återkommer jag i nästa avsnitt.

2.5.3   Anmälan av samarbetspanner

Vid prövning av ansökan om auktorisaiion eller av fråga om utvidgning av denna bör enligt arbetsgmppen ställning tas till de överenskommelser med

 

Prop. 1978/79:108                                                   21

samarbetspartner i ullandel som organisationen åberopur.

Av förslaget framgår inte om vurje sumarbelsparlner skull godkännus. AC arbelur i dug i vurierunde omfattning i ell tjugotal länder. 1 fiera av dessa länder har förbundel många olika kontaktpersoner och representanter. I likhel med AC anserjag inte det vara möjligt att la ställning till och godkänna varje enskild samarbetspartner som den uuktoriserade orgunisalionen önskar ingå överenskommelse med.

AC påpekar i sitt remissvar ull förbundels försök med nya kontakter i detta sammanhang är av största belydelse. Det är enligt förbundet absolul nödvändigi alt AC får behålla friheten atl pröva nya icke etablerade samarbeiskonlukler genom försöksfall. Sådana full anmäls i dag lill NIA.

Det internationella adoplionsarbetel har sådan kuruktär ull mun måsle räknu med ständiga förändringar. Jag unser därför alt den föreslagna orgunisalionen också måsle kunna fungera fiexibelt. Jag utgår från ull de organisationer som auktoriseras av socialstyrelsen lar del unsvur för verk­sumheten som uukiorisaiionen kräver. Har en organisation auktoriserats, bör den enligt min bedömning fö förtroende och samma frihet som AC har idag atl genom ell pur full pröva om en samarbetspartner fungerar tillfredsstäl­lande. Detla bör dock fö ske försl sedan samarbetspartnern har anmälts lill NIA. Om en samarbetspartner är lämplig eller inte är i de fiesta full en bedömnings-och erfarenheisfrågu. De kunskaper som nämnden härom den inlernutionellu adopiionsverksumhelen kommer organisaiionernu lill godo. Sumtidigt för NIA på dellu sätt kontinueriig informaiion om organisatio­nernas olika konluklvägar. Härigenom kan olika avgränsningsproblem mellan organisutionerna undvikas.

Med beakiande av vad jag nu har anfört anserjag alt del inte kan bli frågu om all formelll godkänna varje samarbetspartner. Jag förordar, som jag har nämnt lidigare i annat sammanhang, alt socialstyrelsen ulformar auklorisa­lionen så all den ger behörighel för viss organisation atl arbeta i ell visst land eller begränsad del duruv. Om det bedöms lämpligt bör uukiorisaiionen även kunna begränsas på annal sätl, t. ex. vad gäller samarbetspartner. Den auktoriserade organisationen bör anmäla de samarbetspartner som den har för avsikt ull urbela med lill NIA.

Jag unser att AC - som jag förutsätter kommer att ansöka om och kunna beviljas uuktorisation - bör fö fortsätla sin verksamhet med de etablerade samarbetspartner som förbundet har och som enligt nuvarande system har anmälts lill NIA.

2.5.4 Verkställande av adopiionsavlal

Arbetsgruppen föreslår atl avtal skall verkställas av organisalionerna även om regeringen eller socialstyrelsen är avtalspart.

I likhet med socialstyrelsen och AC tillstyrker jag arbetsgruppens förslag att verkställandet av nämnda avtal och överenskommelser skall överiålas på

 

Prop. 1978/79:108                                                    22

de organisationer som auktoriseras. Med hänsyn lill ÄC:s erfarenheler och resurser ulgår jug ifrån ull AC redan från början bör kunna komma i fråga för uppdragei ull överta de NlÄ:s åligganden enligt uvialen,som hänger samman med det pruktisku förmedlingsarbelel. 1 sambund med auktorisationsbeslutet bör socialstyrelsen eller NIA, beroende på vilken av dem som har träffat uvtulel på Sveriges vägnar, la konlukl med vederbörunde avtalspart i del andru landet och förberedu den ändrade verkställigheten. Berörda purler bör informeras om den förändring av verksamheten i Sverige som innebär utt verkställandet uv redun gällunde avtal i fortsättningen kommer all hundhas av uuktoriserade organisaiioner.

2.5.5 NIA:s regisier

En särskild fråga i sammunhangel är hanteringen av NlÄ:s udoplionsre-gister, dvs. regisier över sökande som har vänt sig direkl till nämnden med begärun om förmedling uv ansökan om adoption. Arbetsgmppen har inte berört denna fråga.

I okiober 1978 var omkring 4 500 ansökningar regisirerade hos NIA. Vid samma lidpunki hade AC ca 4 300 ansökningar. Dubbelregistrering sker i ganska stor utsträckning. Uppgifier visar atl i seplember 1976 var 30 % av NlA:s sökande också registrerade hos AC. Man räknar med alt andelen dubbelregistreringar ökur. 1 de ca 2 000 nyanmälningar till NIA som förekom under tiden januari t. o. m. oktober 1978 uppgav 47 % av de sökande utt de stod som sökande även hos AC.

För alt den nu föreslagna uppdelningen av arbetsuppgifter mellan NIA och auktoriserude organisaiioner skall kunna träda i full funklion i enlighel med intentionerna krävs all NIA överiämnar sina ansökningar för Fortsult behandling i organisalionerna. Vissa problem kan därvid komma atl uppslå.

NIA:s regisier fungerar så atl den sökande ges möjlighel att komma i koniaki med ett barn via alla samarbetskonlakler som nämnden har. Nämnden för alllså inte några separata register för varje land. Deltu kun försvåra en överföring lill organisaiionernu, som ulliså främsi skall få auklorisation att arbeta i vissl land. En överfiyttning lill framför allt ÄC:s regisier berör också vissa rättvisefrågor för de sökunde i såväl NIA:s som AC:s register. Det rör sig bl. u. om vilka väntetider de sökande bör tillgodoräknas och vilka uvgifter AC bör kunna ta ul av de sökande, som har stått i NlA;s regisier.

De nu berörda frågorna kan enligt min mening inte regleras i detulj. Deras lösning blir beroende på vilken överenskommelse med berördu organisatio­ner, som kan träffas. Den närmure ordningen för överiämnunde bör bestämmas av socialstyrelsen i sumråd med organisationen och efter hörande av de sökande som finns regislrerude hos NIA."Jug anser därför all NIA vid omorganisationen bör kontakta samtliga sökande som finns i nämndens

 

Prop. 1978/79:108                                                   23

register och efter en s. k. akluuliteiskontroll informera dem om nämndens ändrude arbetsuppgifter. De sökande hur då själva ull lu ställning till om de vill anslutas till AC:s eller annan aukloriserud organisations regisier. Enligt min bedömning borde det vara nulurligt att sökande som önskar föras över till AC:s eller annan orgunisations register får tillgodoräkna sig väntetiden i NlA:s register. Jug anser atl detta bör kunna reglerus genom en lämplig inplacering i del regisier som de överförs lill. Den organisaiion som tur över helu eller delar av NlA:s regisier bör kunna avgöra de sökandes turordning. Redun i dug tillämpas ett växelvis anlagunde av sökunde, en s. k. suxning, i NlÄ;s och AC:s regisier i frågu om vissa länder. Jag anser uven ull den organisation som lur över NlA:s nuvurande sökunde bör få avgöru avgifts-frågan lor dem som förs över lill organisationen.

Jag unser del önskvärt utt den föreslugna omorganisationen av den inlernationella adoplionsverksamheien kan irädu i funktion snurasl möjligt. Jag loreslår därför atl auktorisation skall kunna meddelus fr. o. m. den 1 juli 1979. Arbetet med auktorisulionsprövning och -beslul sumi de i samband därmed akluella jusleringurna av avlul och överföringurna av sökunde från NIA till de uuktoriserade organisaiionernu bör kunna förberedus redun dessförinnun. Om del skulle visu sig behövligt bör dock NIA få fortsätta sin förmedlingsverksamhet med redan regisirerade ansökningar under en över­gångsperiod.

2.6 Förhandsbesked

Enligt 47 § barnavårdslagen får ett barn inte mottas i enskilt hem som fosterbarn ulan all barnavårdsnämnden, dvs. numera normalt social cenlrul-nämnd, har lämnal tillstånd därtill. Tillslåndstvångel gäller också för de blivande adoptivbarnen, som i avvaklan på adoption är au anse som fosterbarn. Nämndens koniaki med ett adoplionsärende lorde oftast börja på så sätt att de tilltänkta adoptivföräldrarna vänder sig lill nämnden med en ansökan om förhandsbesked om hemmets allmänna lämplighet som fosterhem enligt 47 § iredje slyckel barnavårdslagen. Ett sådunl förhundsbe-sked är inte bindunde för nämnden vid dess senare prövning uv tillstånds­frågan. Bestämmelsen om förhandsbesked har numeru framför ullt belydelse för den som vill söka ett adoptivbarn ulomlands. Förhandsgodkännunde är i regel en fömtsättning för alt myndighelerna i barnets hemland skall medge ull barnel för lämna landet för udoption ulomlunds.

Anmälan till ÄC:s regisier kun göras innan förhandsbesked enligt 47 § burnuvårdslugen har erhållits. Tidigare hur NIA krävt förhandsgodkännande men från den 1 januari 1978 kan anmälan göras även hos NIA ulan förhandsbesked. Innan förmedling sker måste dock sökanden ha företett förhandsbesked. Denna skyldighet bör bestå i den nya orgunisutionen.

Socialutredningen hur i sitt sluibetänkunde föreslugii all nämnden skall kunnu lämnu förhundsbesked om enskilt hems lämplighet som adoptivhem.

 

Prop. 1978/79:108                                                   24

Har sådant förhandsbesked meddelals skall det ersätta det tillstånd utt la emot fosierburn som kriivs i andru motsvarunde fall. Beskedets giltighetstid bör enligt förslaget begränsas lill ett år.

Arbetsgruppen unför i sin rapport uti en föruisättning för att allu sökunde skull nås av sådan information och vägledning som gruppen eftersirävur är atl förhandsbeskeden görs obligatoriska. Gruppen föreslår vidare atl social­nämndens represeniuni som ett led i uiredningsurbetet skull ulröna vilken kontaktperson i unnui lund som den sökunde ämnar anlitu. Gruppen underslryker viklen av au den skyldighet som finns enligt nuvarande fosierbarnskungörelse au uppge vem som förmedlut överenskommelse om barnels moiiagunde fullgörs ordentligt.

Vid remissbehandlingen har del rått allmän enighel om värdel av att förhandsbeskeden görs obliguloriska. Ett fåtal remissinsianser förordur all också den efterföljande lillslåndsprövningen behålls. Frågun om förhands­beskedens uiformning har kommenterats av många remissinsianser. Flera remissinstanser unser att del bör vuru obligatoriskt atl uppge vilken konlukl som den sökunde ämnar uniiia.

Jag delar den uppfattning som arbelsgruppen har velal ge utiryck för, nämligen alt det vore värdefullt all kunna säkersiällu möjligheler till vägledning och hjälp i ullu de fall där enskilda personer står i begrepp ull söka ell adoptivbarn från unnat land. Det är min förhoppning att de förslag lill omorgunisulion uv den iniernalionellu adopiionsverksumhelen som jag nu lägger fram skull fö den effekien. Emellertid kan del inte utesluius ull människor även i framliden på egen hund vill söka adoplivburn i undru länder. Det är viktigt att sä långt möjligt nå även denna grupp.

Ell sätt vore all, som arbelsgruppen och remissinstanserna hur velal, kräva en obligatorisk prövning uv social centralnämnd uv ett blivande adoplivhems ullmännu lämplighet. Man kunde därvid kunske på lumpligl säu anknyta lill den nuvurande regeln i barnavårdslagen om skyldighet atl begära nämndens tillstånd innun ell burn får las emot som fosierbarn. Skyldigheten att skaffa tillstånd all få la emot ett burn skulle då föreliggu t. ex. innan burnel hur lumnui sitt hemlund. Skyldigheten skulle gällu oavsett om sökanden går ut på egen hand eller söker barn genom aukioriserad organisation.

Reglernu om fosierburn övervägs f n. i sambund med del pågående arbelel med socialulredningens förslug. 1 avvaklan på delta arbetes resultat bör de nu gällande reglerna i 47 § barnavårdslugen om tillstånd ull ta emot fosierburn och om förhandsbesked rörunde ett hems ullmänna lämplighet som fosterhem inte ändras. Jag avser alt återkomma i frågan i samband med förslag om ny sociallagsliflning.

Jag vill dock igen underslryka viklen av all de auktoriserade organisutio­nerna inte förmedlar ansökningar från personer som inte har företett förhundsbesked om sill hems allmänna lämplighet eller annun moisvurunde uiredning.

 

Prop.  1978/79:108                                                            25

2.7 Uppföljning av barnens förhållanden m. m.

Somjag har understrukit lidigare har de svensku myndigheterna ett ansvar för de barn som kommer till landet i udopiionssyfte så att bamens bästa tillgodoses. Liksom arbetsgruppen ser jag det som en viktig uppgift för NIA ull följa forskningen på detiu område och föru ut informulion om dess resultat. NIA bör prövu möjlighelema all ta inilialiv lill lumpliga forsknings­projekt. Jug vill dock peka på de iniegritelsproblem som kun finnus när del gäller forskning och uppföljning av adoptivbarn och udoptivfumiljer. Gruppen adoptivbarn är så pass begränsad att del läll kan uppstå en situution där fumiljernu känner sig utsatta genom att gång på gång bli konlaktude uv forskure. Slutens invandrarverk hur betonat de parulleller som finns mellan udoptivbarn och invundrurburn. Vi vet i dug en hel del om de invundrarburn som finns i Sverige. Dessa erfurenheter kun i vissu avseenden vara av värde även i detla summunhang.

Jag vill också frumhålla de viktiga uppgifter som de ideella organisaiio­nernu hur och bör hu när det gäller uppföljning av barnens förhållanden. AC fungerar som en föräldruförening för adoplivföräldrur och blivande udopiiv-föräldrar. Genom AC kun föräldrurnu iräffus och utbyta erfarenheler och diskutera gemensumma problem. AC ger också råd i de många frågor som summanhänger med internationella udoplioner.

De flesiu adoptivbarn som hittills har kommii lill Sverige hur varil mindre än ett år gumlu. De har ingen medveten uppfattning om den bukgrund de lämnur. De kommer all växu upp som svenskar. De äldre barn som kommer hur ell språkminne och erfarenheter från det lund de har lumnui. Men också de försvenskas myckel snabbt i en helsvensk omgivning. 1 sainiligu full ärdet enligt min mening vikligl all burnen får informaiion om sill ursprung. Föräldrar och övriga personer som hur hund om adoptioner bör vuru medvelna om detta och bör på oliku satt ge barnet kännedom om sitt urspmng.

De sociula centralnämndernu kan genom sin foslerhemslillsyn generellt bislå de utländska barn som kommer hit men de kun inte åläggu föräldrarna att ansöka om adoption. Arbetsgruppen hur understmkit vikten av ull burnens irygghet garanteras också under tiden innun udoptionen ur klur. Gruppen har anfört alt utredningen om barnens rätt bör behundlu dessa frågor. Flera remissinslunser har frumföri utt del är en viktig samhällsuppgift all siärku de ulländska barnens rättsliga ställning.

Ell Hertul UV remissinstanserna har också föreslagil all del bör ske en ändring av lagstiftningen så att barnen under perioden fram lill dess adoption är genomförd för en rälislig ställning jämförbur med biologiskt burn eller udoptivbarn.

Ulredningen om barnens rätt hur i december 1978 föll i uppdrag all i sill urbete behundla också frågor som rör burnens trygghet under liden fram lill

 

Prop. 1978/79:108                                                    26

dess adoptionen ägt rum (LU 1978/79:9, rskr 1978/79:99). Jug är därför inte beredd all i deltu summunhang ta upp dessu frågor till behundling.

2.8 Anslagen till internationell adoptionsverksamhet

Förslaget innebär alt NI A skall ha uppgifter med en delvis annan inriktning än f n. Del övergripunde ansvuret betonas och en förstärkning av informu-lions- och tillsynsverksamheten föreslås. Samiidigi skull nämnden enligt förslaget inte längre hundläggu enskildu ärenden, vilkel innebär all förmed-lingsutskollets arbete och ansvur för regisierföring upphör. Härigenom frigörs drygl 300 000 kr. Dessa medel bör i stället lus i anspråk för de nya och vidgude uppgifter NIA fär bl. a. belräffunde information, inspektion och vägledning i torhållunde till allmänheien och de organisationer som kommer utt uukloriserus.

Som nämnls i del föregående har i prop. 1978/79:100(bil. 8s. 79) beräknats medel för försiärkning uv NI A:s kansli med en tjänst som chef Del samlade neltolillskotiet för NlÄ:s verksumhei blir således ca 450 000 kr. För år 1979 ulgår ur allmänna arvsfonden 275 000 kr. lill försöksverksamhet uvseende information om inlernutionellu adoplionsfrågor. Behovei uv ökude resurser för informaiion får behandlas i sumband med budgeiurbetet och mol bukgrund av de erfarenheter som görs av den nu föreslugna omorganisatio­nen.

1 nämnda budgetproposition har föreslagils att statsbidraget lill AC höjs med 20 000 kr. till 350 000 kr. i uvvukian på framläggandet uv dennu proposition. Ytterligare någon eller några av de ideellu organisationer som kan komma all auktoriseras lorde kunnu göra anspråk på statsbidrag. Vissa u v de uppgifter som nu lus över av de orgunisalioner som kommer ull uukioriseras för inlernalionellt adoptionsarbete är av sådan karaktär att de bör ges samhällsstöd. Del gäller främsi de uppgifier som las över av organisa­tionema från NIA.

Del är angelägel att enskildas ekonomisku förhållanden inte blir avgörande för möjligheten för dem all adoptera ulländska barn. Avgifternu för all vuru registrerad som sökunde bör därför hållas på en rimlig nivå. Jag föreslår alt ytteriigare 500 000 kr. slälls lill förfogande för den inlernaiionella adoplions­verksamheien under budgetårel 1979/80. Beloppet fördelas mellan de aukloriserade organisalionerna. Jag kommer i särskild ordning all föreslå regeringen att medge all anslagsposten Informutionsverksamhel m. m. under förslugsansluget Socialstyrelsen, från vilkel AC för sill nuvarande bidrag, överskrids med molsvarande belopp. Del bör ankomma på NIA all fördela bidragen. AC bör på gmnd av verksamhetens omfattning fö huvudparlen uv del nu föreslagna unsluget. Del ur lämpligt uti NIA inför näslkommande budgetarbete utformar förslag lill principer för fördelning av statsbidrag lill uuktoriserade organisationer.

 

Prop. 1978/79:108                                                             27

2.9 Förfatlningsmässig reglering

Fleru UV de förslag som jug nu har lagt fram kräver reglering i lag. Jug har funnil det mest lämpligt utt sumlu de viktigaste reglema om auklorisation av organisaiioner och dessas internationella udoplionsverksamhet i en särskild lug. Beslämmande för mili ställningslugande hur varil ull den verksamhet som del här ur fråga om företer så mångu surdrag ull den inte uiun svårighet låter sig inpassu i någon unnan nu gällande lagstiftning. Regler om NlÄ:s orgunisulion, uppgifter m. m. bör kunnu utfärdas uv regeringen, liksom även övriga verkstullighelsföreskrifter som bedöms nödvändiga.

3 Upprättat lagförslag

1 enlighel med vud jag nyss har sagt har inom sociuldepurtemeniei ulurbeiuts förslug lill lag om internuiionell adoptionshjälp.

4 Hemställan

Med hänvisning lill vud jug nu har anförl hemsläller jug all regeringen föreslår riksdugen ull

1.   antugu förslaget lill lug om internuiionell udoplionshjälp,

2.   godkänna de allmänna riktlinjer för en omorganisation av verksam­heten med inlernutionellu adoptioner som jug hur angell i del föregående.

5 Beslut

Regeringen unsluter sig till föredragandens överväganden och beslulur ull genom proposiiion föreslå riksdugen all unlaga de förslag som föredrugunden har lagt fram.

 

Prop.  1978/79:108                                                            28

Bilaga I

Sammanfattning av arbetsgruppens förslag

Under senure år hur inlresset för utt adopteru utlundsku barn blivit allt större. Såväl ofrivilligt barnlösa som undru väljer atl på delta säll bilda familj eller utöka denna. De barn som kommer hit för adoption saknar som regel familj i hemlundel och lever inte sällan under svåru lorhållunden. Genom adoption sammanförs människor som önskar barn och barn som behöver funiilj.

Orsukerna lill det ökude intresset för utt adoptera torde vuru fieru. Möjlighelerna lill kontakt utomlands hur blivit siörre och vi hur fått ökade kunskaper om förhållunden och levnudsbelingelser i andra länder. En bidragande orsak är också ull anlulet svenska barn som lämnas för adoption numera är mycket lågl.

År 1969 bildades två föreningar av enskilda människor som hude erfurenhei uv internuiionell adoplionsverksamhei. Dessa föreningar gick år 1972 summan under numnei föreningen, numera förbundet Adoptions-centrum, ,'\C.

Till socialstyrelsen finns sedun den I juli 1973 knuien en särskild nämnd för handläggning av frågor som rör udoplion av utlundsku barn, sociul­slyrelsens nämnd för iniernuiionella adoplionsfrågor, NIA. Enligi instruk­tionen för nämnden, vilken gäller sedan den 1 juli 1974, skall inom nämnden finnus ell förmedlingsutskott som genom urvulsförfurande skull förmedla ansökningar om adoption.

Mellun NIA och AC har slutits ettsumurbetsuvial, vilket innebärutt medan NIA skull hu hund om officiellu kontukter skall AC skölu de mera informellu konlakler som kun uppnås med institutioner eller personer i andru länder rörande udoption av barn. Man kan vända sig lill såväl NIA som AC om man önskar adoptera ett utländskt bam. Alla ansökningur skull förmedlus genom NlA:s utskott.

Utvecklingen har emellerlid inneburit all den verksamheisuppdelning mellun NIA och AC som hur förutsuils i samurbelsavialel blivit svår all upprätthålla och ull vissl konkurrensförhållande hur uppstått mellun dem. Vissu tolkningstvisier om vud som skull avses med officiellu kontukter har inte kunnai lösas.

Av de inemot 2 000 barn som nu kommer till landet per är, kommer ungefär hälfien hit på annal satt än genom NIA eller AC. En av anledning­arna till deltu bedöms vuru all väntetiden för alt få ett burn genom NIA eller AC har ökut och nu i ullmänhel är mellun två och tre år. En stor grupp söker själva barn i andra länder. Andra söker barn genom personer här i landet som bedriver förmedlingsverksumhet utan utt hu sådunt tillstånd som krävs enligt barnavårdslagens bestämmelser. NlA:s förmedlingsulskoli, som verkar för all burnens bustu så långt möjligl tillgodoses i en urvulssituulion, har inte någon insyn i dessu full.

En opinion mol induslriländernus ökande adoplionsverksamhei har sumtidigt börjut växu fram i vissu av de länder som lämnar burn för udoplion. Dessu tillhör näslan uiun undantug ulvecklingsländernu. Själva företeelsen inlernutionellu adoptioner har kontroversiella inslag. Barnen förs från sill hemland och sin kulturella miljö. Deras bakgrund utplånas oftu helt. Vissu händelser under senare lid har riklat uppmärksamheten mol ull verksum-

 

Prop. 1978/79:108                                                             29

heten kun ägu rum i otillbörliga former och med tviveluktigi syfte.

Behovet UV ull sumhullet formulerur riktlinjer lor verksamheien hur mot dennu bukgrund blivit ullt meru framträdande. Arbetsgruppen har gjort följunde överväganden.

Engrundläggunde princip inom svensk burnavurdurutl burnens bäsiu skall tillgodoses. Bedömningur om vud som ur biisi för burnen görs självfullet även i undru länder. Dessa uvgör självu i vilken utsträckning barn skull lämnas för udoption utomlands. Svensku samhällsorgan kan följaktligen inte ta ansvur för ull ullu som önskur adopteru burn också får möjlighel till dellu. Däremot bör samhället ge sådun service åt sökunde utt udoplion av utlundsku burn underlätlus. För de burn som kommer lill vårt land i udopiionssyfte har svenska myndigheter ansvar för all barnens bustu tillgodoses. Sumhällsorga-nens uppgift är att verka för utt adoption av utländska burn genomförs på ell i förstu hund barnens men även för föräldrurnu och för samhället tillfredsstäl­lande sätl. Dci ur vidare av siörsiu vikt ull verksamheien frun svensk sida bedrivs så att den frumstår som oklunderlig i barnens hemländer. Sumhället bör göra vad på det unkommer för alt främju dellu.

Del förslag tiil orgunisulion uv den framtidu udoptionsverksumhelen som arbelsgruppen lämnur innebär ull det liksom f n. bör vara en kombinuiion uv offentlig och prival verksumhei. Förslaget ger dock ideellu orgunisulioner en iner aktiv roll i förmedlingsurbeiet sumtidigt som sumhullet får utvidgade kontroll- och lillsynsmöjligheter.

Sociulslyrelsen bör också i forlsällningen hu en nämnd för iniernuiionella adoplionsfrågor, NIA. NIA bör hu en övergripunde funklion med uppgifier som främst rör informulion, lillsyn, kontroll och koniuktskupunde verksam­het. Enskilda ärenden bör inte hundläggus av nämnden. Sociulslyrelsen bör efter prövning kunna ge förmedlingstillstånd till AC och undru orgunisulioner somönskarvara verksummu på områdel. Verkställande UV uvtui bör sköius UV orgunisalioner även om samhällsorgun ur uviulspart.

De iniernalionellu udoplionsfrågorna bör uigöra grundvalen fören särskild enhel inom socialstyrelsen. NIA bör lill sitt förfogande ha ett särskilt kansli som är uppdelul på en allmän sektion, en informutionssekiion och en ullundssekiion. 1 den ullmännu sektionens uppgifter bör bl. a. ingå inspek­tioner uv och vägledning till orgunisalioner som erhållil förmedlingstillstånd, kontroll utt oluglig förmedling inte äger rum sumt vägledning och information i förhållande lill samhällsorgun och enskildu. Vid informuiionssekiionen bör finnas en fakiabunk med uppgifter om utländsk lagstiftning, ländernas önskemål för verksumheten m. m. Ell syfte bör vara all genom utbildning uv tjänstemän hos regionulu och kommunala orgun låtu unsvarel förstora delar av informationsverksamheten gentemot allmänheten successivi övergå till dessa orgun. Utlundssekiionen bör verku för goda förbindelser med ländernus myndigheter som är behöriga i udoptionsfrågor, sumt verku för ull ländernus myndigheter lur kunna del svensku udoplionssyslemet, däribland gränsdrug-ningen mellan sumhullsorganens och de privula orgunisationernus funklion och uppgifter.

En ubsolul förutsättning för ull förmedlingen av ansökningar skull kunnu överlålus på privaiu orgunisalioner är utt sumhället garanierus infiytande över verksumheten. Tillstånd bör därför kunnu ges endast ideellu orgunisulioner med siadgar och styrelsesummunsällning som kan godkännas av sumhället. Gruppen lar besläml avstånd från utt enskilda personer bedriver förmed­lingsverksamhet. Särskildu villkor skall gällu för tillstånden och dessu dras in om föreskrifter inte följs. Kruv skall slällus ull sumhullet representerus i

 

Prop.  1978/79:108                                                   30

förmedlingsarbetet. I frågor uv principiell vikt eller där delude meningar uppkommer bör yttrande inhämtus från NIA. Beslut som uvviker från NlA:s yttrande bör kunnu fultus endusi om de är enhälliga.

Arbetsgruppen föreslår ingu inskränkningar i möjligheten att själv söku barn. Däremoi bör samhällel så långl möjligt aktivt verka för att också denna verksumhei sker under belryggande former. De sökunde bör ges informulion och rådgivning om förhållundenu i barnens hemländer,om de kruv som ställs och om de risker som finns. Samiidigi bör de få upplysningur om de möjlighelersomfinnsalt få bilräde av samhällsorgan och organisaiioner. Viss kontrollmöjlighet bör också införas. Vid prövning av hemmets allmännu lämplighet som fosterhem bör utreduren undersöku vilku konlakler som den sökande ämnar uniita. Utreduren bör regelmässigl, utom i fall där del är fråga om väl kundu och tillförlitligu kontakter, vändu sig till NIA för sumråd. Uiredaren bör härefter avråda en sökunde från ull användu en olämplig kontakt. Arbetsgruppen förordur i sill förslag alt förhundsbesked om hemmets ullmänna lämplighet som fosterhem skall vara obligatoriskt.

Genom alt utvidgade och kvalificerade arbetsuppgifter tillförs NIA om förslaget genomförs bör kansliel tillföras ytterligare en ijänsl. Genom dennu bör lillgodoses del behov av udminislruiiv ledning som i sådunt full kommer all finnus.

 

Prop. 1978/79:108                                                                 31

BUaga 2

Sammanställning av remissyttranden

1 Allmänna synpunkter

I. I Svea hovräll: Ur principiell synpunkt ler del sig iveksaml uit sumhälls-uppgifter av del slug det här är frågu om överiämnas lill privula organisulioner. Under förutsättning ull kontroll och lillsyn unordnus på sådani säll ull den föreslugnu ordningen inie leder lill försämrat rättsskydd för enskildu adoptionssökande och lilllänkta adoptivbarn anser hovrällen likväl från de synpunkier den har ull beakta att denna ordning kan godtagas. Hovrätten vill emellerlid underslryka ull förmedlingsverksamheten ovillkorligen måsle bedrivas ulan vinstintressen och på sådant säll atl risk för obehörig päverkun utesluts.

1.2  Kammarräiien i Göleborg: Den i förslugel förordade lösningen att ge förmedlingstillstånd till ideellu orgunisulioner är säkerligen från många utgångspunkter en bra modell och kammarrätten vill heller inte avstyrka en sådan lösning. Del kun dock diskuleras om del inte principielll selt borde unkommu på samhällel all ansvara även för förmedlingsverksamhelen av barn i adoplionssyfte, liksom för ull unnun burnavård. Det privata inslugel på burnavårdsområdet är ju i övrigi myckel begränsat. Även om samhället enligt förslaget för relutivt ingripande tillsynsfunktioner kan det ändå ifrågusällus om detta är tillräckligt.

1.3  Socialstyrelsen: Slyrelsen unsluter sig lill förslugel att endasl organisa­tioner - ej enskildu personer - skall kunna få förmedlingstillstånd och lill förslaget alt samhället skall vuru representerul i förmedlingsverksumheten.

1.4  Nämnden för iniernaiioneUa adoplionsfrågor (NIA): Arbeisgruppens förslug lill orgunisulion av förmedlingsurbeiet i Sverige ur så oklurt och oprecist särskilt ifråga om samhällsansvaret att förslaget enligt NlÄ:s bestämda mening, inte i nuvarande form kan läggas till grund för statsmak­ternas beslut. Internationell adoptionsverksamhet är ett komplext område. Någon självklar lösning på de problem vi idag upplever är sannolikt nu inte möjligl alt finna.

Det förslag lill organisaiion uv förmedlingsurbeiet i Sverige som sociulde-purlementels arbelsgrupp framlagt ställer sig NIA uvvisunde lill så som del formulerats främst därför alt del enligt NlA:s mening är samhällel som skall hu del direkia ansvarei för all udoplionsförmedling och urvalsförfarandel i samband därmed, antingen barnen är födda inom eller ulom landet. Nämnden har sett della som den cenlrala frågan, vilkel också frumgår av nämndens förslug.

NIA accepterar i princip ulredningens förslag all organisationen skall svara
för det praktiska adoplionsarbetel i ullandel. NIA delar arbeisgruppens
uppfattning atl enskilda personer inte skall ges tillstånd alt bedriva förmed­
lingsverksamhet. NIA ulgår från atl organisationer som uukloriserus uv
sumhället för verksumhei på detla område dels har ett unsvur för verksam­
heten och dels måsle förutsättas ta sitt ansvur härför.          

Nämnden har, ulifrån sin erfarenhel på området, diskuterat två ullernativ lill den modell arbetsgruppen förordat. Härvid härden principiella utgångs­punkten varit alt all förmedling uv barn aren samhällelig angelägenhet och atl ansvaret för förmedlingen skall ligga i samhällets hund. Den ena modellen

 

Prop. 1978/79:108                                                    32

innebär utt ull förmedling sker centralt inom NIA och hur som förutsättning utt NIA hur tillgång till ett cenlralt register över de adoplionssökande. Den andra modellen innebär en kombination av central och lokul förmedling, där de ideella organisationerna knyts till NIA genom samarbetsavtal med preciserade villkor. Denna modell förordas av en mujoritcl inom NIA.

NIA får med den förordade modellen det reella ansvaret för förmedlings­
verksumheten och därtill den erfarenhel som är nödvändig för ull NIA sku
kunnu föru ul information och riktlinjer för verksamheten. NIA får med
andra ord den nödvändigu återkopplingen lill kommunul nivå. En gurunti
finns också för en likuriad bedömning uv ärenden. 

Vad varken nämndens eller arbetsgruppens förslag löser är dock problemel med illegul förmedling. 1 länder som inte har lagligu/administrutivu möjlig­heter all begränsu strömmen uv udoptionssökande från Sverige och andra i-länder, upplevs det som ell slort problem ull Sverige inte hur möjlighel atl begränsu unlulet sökunde fumiljer. Man upplever del också som ett problem alt svenska familjer genomför udoplioner med hjälp uv olämpligu kontukter vars verksamhet myndighelerna i landet av skilda skäl inte kunnul kommu åt.

Såvitt nämnden kan se kan deltu problem inte lösas med mindre än utt en begränsning av antalet förhandsgodkändu familjer införs, alternativt ull förhandsgodkännandei förknippas med godkännunde uv kanul. Nämnden hur tidigare, bl. a. till socialutredningen, pekat på dessa problem.

Särskili yllrande av ordföranden I NIA:s förmedlingsulskoli: Med den konstruktion som föreslås i nämndens remissyttrande lillgodoses visserligen sumhällsansvarei i högre utsträckning un belräffunde urbelsgruppens förslug. Någon hell lillfredsstullande garanti ges dock inte genom all beredningen av ärenden lill förmedling förutsätts kunnu skötas av personer anställda av privaiu organisulioner. Riktlinjer utfärdade av NIA kan inte bli heltäckande. Prukliskt är förslaget (i fortsätiningen kullut komprotnissförslaget) i hög grad krångligt och byråkratiskt. Del kan därför slarkl ifrågasällas om arbetsgrup­pens förslag eller kompromissförslugel kommer ull underlätta internationella adoptioner. Ingel av förslagen medför den klarhet i rollfördelningen mellun NIA och AC som hude vurit önskvärd. Någru ekonomiska fördelar uppnås inte genom något av alternativen, snarare ivärlom.

Med hänsyn till ovan redovisade förhållanden bör man givelvis snarare byggu på del syslem som finns idag. dvs. att NIA ingår samarbelsuvtui även med undra organisulioner vurs ärenden pusserur - på summa sätt som AC:s - genom NIA:s förmedlingsulskott.

All förorda vore dock en utveckling av del förslug som arbelsgruppen rubricerur som "den undru modellen" och en redovisningav konsekvenserna

UV del förslaget.---- Ett argument för all inrätta en särskild nämnd år 1973

var jusl ull sociulslyrelsen inte skulle befatta sig med enskilda ärenden. Delta ansåg man sig då kluru genom ull befria byrå HB2 från dessu ärenden medan NIA inrättades som "egen myndighei".

Kompromissförslaget och urbelsgruppens förslug visur all NIA under ulla förhållanden kommer utt få befulta sig med ell slort antal enskilda ärenden dels genom den särskilda delegationen för förmedlingsfrågan eller genom principytlranden dels i viss service- och rådgivningsfunktion i förhållande lill enskildu personer. Ett överförande uv arbetsuppgifter från sociulslyrelsen/ NIA lill privulu organisulioner medför ull man inför en hell ny princip. Den decentralisering som skell och sker avser överförande av arbetsuppgifter från cenlrala samhällsorgan - sociulslyrelsen - lill regionala och kommunala samhällsorgun. Decentraliseringar kun givelvis inte få bli ett självändamål så

 

Prop. 1978/79:108                                                   33

alt t. ex. uppgifer som ansetts åvilu samhällsorgan "decentraliseras" lill privata organ. Det är t. ex. självfallel olänkburl all "decentralisera" åldrings­vården till prival hjälpverksamhet. I fallet ulländska adoptioner har mun inte hittat någon lösning med regionulu eller kommunala organ som övertar uppgiftema. Av den anledningen bör socialstyrelsen fortsätta atl ha hund om dessu ärenden.

1.5  Siaiskoniorei: Statskontoret vill betona vikten av alt samhällel har god kontroll över och insyn i förmedling av utländska barn för udoplion i Sverige. Verkei har dock inlet all erinra mol den organisationsmodell som urbels­gruppen föreslår för verksamheien, vilken innebär en kombination av offentlig och privat verksamhet. Samhället får ett övergripunde ansvar för kontroll och tillsyn över sumtliga led i arbetel samtidigt som de ideella organisutionerna ges en avsevärt mer aktiv roll i förmedlingsarbelel. NlA:s befattning med enskilda förmedlingsärenden föreslås upphöra. Detla ligger hell i linje med socialstyrelsens översynsutrednings (ÖSoS) förslag, vilket statskontoret lillslyrkt, nämligen atl styrelsens arbele skall inriklas mol mer övergripande uppgifter.

1.6  Riksrevisionsverket: Enligt RRV:s mening bör antalet organisationer som ges tillstånd all bedriva förmedling begränsas lill ca 3-4 siycken. Om en begränsning inte sker finns det risk för att udoptionsverksumhelen blir kvulitelsmässigl låg och spliltrud såväl inom som utom landet. RRV hade sett del som en fördel om ulredningen beskrivit hur ett antal ideella orgunisu­lioner skulle kunna fungeru och samverka i förmedlingsarbelel.

1.7  Länsstyrelsen i Siockholms län: Länsstyrelsen instämmer i arbetsgrup­pens förslag all adopiionsverksumhelen även i framliden bör vura en kombinalion av offentlig och privat verksamhet samt alt samhällel bör få utvidgade kontroll- och lillsynsmöjligheter. Beiräffande förslaget atl avskaffa NlÄ:s förmedlingsulskoli och överföra delta arbele till ideella orgunisulioner finner länsstyrelsen - under närmare angivna skäl -del inte vara möjligt all på grundval uv ulredningens malerial ta ställning till förslaget.

1.8  Länssiyrelsen i Jönköpings län: För närvarande pågår ett pur undersök­ningar om utländska adoptivbarns anpassning i Sverige. Det hade varit värdefullt om resultaten av dessa undersökningar förelegal innan man tog ställning lill vilken form av adoplionsverksamhei som bäst gagnar burnen. Under senare år hur man blivit alltmer medveten om all kännedom om urspmng och kulturarv spelar en stor roll för den sociala anpassningen.

Problemet med de långa väntetiderna torde inte bero på nuvarande organisaiion ulan på det faktum atl antalet makar som söker adoptivbarn är så stort jämfört med lillgången på blivande adoptivbarn. Arbetsgmppen har inte klart uttryckt om avsiklen med föreslagen omorganisation är att fier

adoptivbarn från utlandet tillförs Sverige.   Länsstyrelsen finner förslaget

tveksamt. Handläggningen av internationella adoptioner är en känslig verksumhei för såväl barn, föräldrar som berörda länder och bör därför skötas av samhällsorgan.

Arbelsgruppen har visseriigen föreslagit viss sumhällsinsyn i verksamhe­ten, men det synes ändå som om stor risk finns att samhället skulle kunna förlora kontrollen över verksamheien. Arbetsgmppen har inte tillräckligt tydligt utrett vilka personer som avses kunna representera samhället och hur de skall ulses.

1.9  Länsstyrelsen i Malmöhus län: Länsstyrelsen tillstyrker en striktare
uppgiftsfördelning i enlighet med förslaget mellan offentlig och prival

3 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 108

 

Prop.  1978/79:108                                                  34

verksamhet på områdel. Delta innebär också atl länsstyrelsen godtar privat förmedlingsverksamhet genom en begränsad krets av ideella organisaiioner med representation för det allmänna.

1.10  Länsstyrelsen i Göleborgs och Bohus län: Eftersom fiera av de
organisationer, som är verksamma i länder, som kan länkas lämna burn för
adoption i Sverige, har en bestämd ideell t. ex. religiös grundåskådning är del
tveksamt om dessa orgunisalioner vill förmedla barn till familjer, vars
livsåskådning är en annan. Även om väntelistorna officiellt kommer atl vara
öppna, kommer dessa atl i den slutliga matchningen mellan barn och
föräldrar få stå tillbaka eller åtminstone från organisationernas sida belraklas

som mindre önskvärda.----- Länsstyrelsen vill påpeka att det inte alllid är

familjer med stora ekonomiska resurser, som är mest lämpade atl la emot barn för adoption. Ätt få barn från ett avlägset land är alltid förenal med stora kostnader. Hittills har man genom NIA kunnat få barn ulan att behöva betala administrativa kostnader i Sverige. Denna möjlighet bortfaller. Därtill kommer atl familjer med stora ekonomiska lillgångar kommer atl stå i kö hos fiera organisationer vilkel ytteriigare ökar den ekonomisku diskrimineringen av familjer med ordnad ekonomi men med begränsade ekonomiska resur­ser.

1.11  Länsstyrelsen i Västerbonens län: Länsstyrelsen vill föra fram följande
synpunkter.

1. Ell överlåtande av förmedlingsverksamhelen på ideella organisaiioner innebär alt man särskiljer utländska barn gentemot svensku barn när del gäller placering och myndighetskontroll.

2.    Sekretess- och lystnadspliklsfrågan måste lösas på ett ändamålsenligt sätt liksom regler för arkivering och förvaring av handlingar.

3.    Risk föreligger, trots samhällskonlroll, all inlernationella organisaiioner etablerar sig under täckmantel och i vinstintresse.

4.    Viss risk föreligger även att kosinaderna i samband med adoptioner blir så höga alt endasl höginkomsttagare kan komma ifråga.

1.12  Socialkonsulenterna i Värmlands län: Vi anser att förmedling av barn
för adoption bör vara en samhällets angelägenhet. Barnels rätt garanteras bäsl
genom en samlad bedömning av alla sökande, vilkel kan ske i ett
förmedlingsulskoli av den lyp som nu finns. Godkända sökande bör samlas i
en "kö" hos ett offentligt organ. Privata konlakler kan inte förbjudas men
insatser bör görus från samhällets sida för att nedbringa antalet och hindra
olagliga förmedlingar. Detla bör ske genom ökad service och upplysning från
centralt håll och från de lokala tjänstemänne som genom utbildning och
kontinueriig information om förhållanden i givariänderna bör kunna få större
möjligheler all påverka sökandenas val av adoptionskontakt.

1.13  Utredningen om barnens rätl: Vi ser positivt på alt ideella organisa­
tioner ges ökade möjligheter atl bedriva förmedlingsverksamhet. Enär vissa
länder inte vill förhandla i adoptionsfrågor med statliga organ lorde de
informella kontukterna med andra länder därigenom gynnas. Med hänsyn till
de ofta mycket känsliga och grannlaga frågor- inte minst av utrikespolitisk
nalur - som del rör sig om vid adoption av utländskt barn finner vi det
angelägel atl samhällel inie undandrar sig sill ansvar i sammanhängd.

1.14    Svenska kommunförbundet: Slyrelsen släller sig bakom huvudlin-
jema i arbetsgruppens förslag under fömtsättning alt förmedlingsansvarel i
sisla hand ligger hos samhällel. Förmedling av barn bör inte läggas i privata
händer och del är heller inte arbelsgmppens avsikl. Det nya förslaget bör
genomföras under fömtsättning att samhällets infiytande och kontroll över
verksamheten regleras noga.

 

Prop. 1978/79:108                                                                 35

Det uvgörunde skälet för utt urbelsgruppens förslug bör godias summan-hänger enligt styrelsens mening med de omständigheter som rådet idag. Cirka 50 proceni av de utländska barn som idag adopteras kommer in i landet uianför NlA-/AC-syslemet.

I reservalion lill kommunförbundets yttrunde unförs atl styrelsen har i sill yllrande murkerut behovet av samhällskonlroll över förmedlingsverksamhe­ten. Enligt reservanternas mening kan dock först närde möjligu formernu för dennu samhällskonlroll kan överblickas ställning tas lill om förmedlingsverk­samhelen kun läggas över lill organisationerna. 1 nuvarande läge är della inie möjligl.

1.15   Stockholms kommun: Den summariska presentationen gördel enligt
socialförvaltningens uppfattning svårt atl la ställning lill arbelsgmppens
organisaiionsförslag. Såsom tidigare anförts är del värdefullt om samman­
kopplingen barn-föräldrar kan ske av personer som har kännedom om bådu
parter. Den nuvurunde ordningen med ell cenirult förmedlingsulskoli gör del
svårl atl tillgodose deltu önskemål. Det är emellerlid också viktigt ull alla
ansökningar behandlas på ett likartat sätl och all samhället aktivt deltar i
sammankopplingen barn-föräldrar. Den danska modellen enligt vilken
sammankopplingen burn-föräldrur sker på länsnivå i ell samhällsorgan kan
lillgodose ovannämnda synpunkter. En sådan verksamhei skulle ev. kunnu
knytas lill socialkonsulenlernas verksamhei. Enligi denna modell skulle
även informaiion och uibildning kunnu förus ul genom eit regionull orgun
som kan omfaltu ett eller fiera län.

Reservation mol följunde yttrande har anmälts:

Nämnden vill underslryka det stora värdel i ull ideella organisaiioner även fortsättningsvis har möjlighet att medverka i arbelel med all förmedla adoplivbarn från undru länder. Samverkan mellan samhälleliga organ och organisaiioner lorde här, liksom i många andra sammanhang, ge del bästa resultatet.

1.16   Göleborgs kommun: Kommunen är iveksam till förslaget atl förmed­lingsverksamhelen hell skall överiålas lill olika organisationer. Samhällel bör genom socialsiyrelsens nämnd för inlernaiionella adoptionsfrågor (NIA) ha det yttersta ansvarei för förmedlingsverksamhet.

1.17   Malmö kommun: Sociala centralnämnden biiräder dessa rikilinjer för den internationella adoplionsverksamheien även om de strider mot de svenska socialpolitiska principerna där utrymmei för prival verksamhet är marginell. 1 del här sammanhanget tvingas man dock av fiera skäl anpassa sig till givariändernas villkor om adoptionsverksamhetens omfattning skall kunna hållas på en acceplabel nivå. Del innebär således att sociala central­nämnden intur en positiv inställning lill en förmedlingsverksamhet som föriäggs till ideella organisationer. Dessa bör dock lill antalet begränsas för all medge bätire insyn, fungeru effektivt och ge bastu möjliga slöd och service ål de presumtiva föräldrarna. Sociala centralnämnden menar, i likhel med arbelsgruppen, alt den föreslagna utvidgade ideella förmedlingsverksam­heten måsle ske inom ramen för centralt angivnu bestämmelser och under lillsyn och kontroll av socialstyrelsen. Del framstår också som direkl nödvändigi all samhällsrepresenlant (exempelvis från social centralnämnd) ingår i de särskilda organisationernas slyrelse och dess förmedlingsverksam-het. Del måsle således skapas slrikta garaniier mol alt barn inte blir handelsvara, utnyttjas kommersiellt eller blir ulsalla för andra olillbörlighe-ler.

1.18   Krisliansiads kommun: Nämnden anser, alt den bästa lösningen skulle vara atl förslärka AC:s organisation och dess lokala föreningar, och atl

 

Prop. 1978/79:108                                                   36

försöka få till stånd ell intimare samarbete mellan AC och de sociala nämnderna. Ett förbättrat ömsesidigt ulbyle av informaiion skulle ge nämnderna möjlighet att avlasta AC en del av dess informations- och utbildningsverksamhet och därmed minska behovei av ytterligare förmed­lingsorgan.

1.19  LO: LO vill inledningsvis uttala den principiella uppfallningen ull
förmedling uv fosierbarn bör ombesörjas av samhällsorgan och ej av
privatpersoner eller föreningar. Mot den bakgmnden tar LO avstånd från
arbeisgruppens förslag alt ge ideella organisaiioner en mer aktiv roll i
förmedlingsarbetet. Genom förslaget kommer man, enligt LO, alt särskilja de
ullands- och svenskfödda barnen när del gäller samhällsorganens medverkan
i förmedlingen. Detla finner LO anmärkningsvärt eftersom vi inte kan tänka
oss atl t. ex. föreningar som Rädda Burnen eller Rolary skulle ha möjlighet atl
placera svenska fosierbarn. Socialutredningen har föreslagil atl möjligheten
atl ge tillstånd enligt nuvarande 47 §, försia och andra slyckel, skall bortfalla.
Sammanställer man detta med arbeisgruppens förslug riskerar man, enligt
LO, all hell avhända kommunerna möjlighelen lill inftytande över vilka barn
som placeras samiidigi som kommunen har del fulla ansvaret för dessa
barn.

Som central myndighei på adoplionsområdel har NIA med sinu faktakun­skaper och erfarenheler bilrält de adoplionssökande i förmedlingsarbetet. NIA haremellertid inte getts tillräckliga ekonomiska resurser i förhållande till sin arbetssituation. LO anser därför ull NIA som centrul myndighei skall fungera som hittills. En fömtsättning är dock att NIA:s resurser avsevärt förstärks.

1.20   Lanibrukarnas riksförbund: LRF anser att arbetsgruppens förslag till uppdelning på offentlig resp. prival verksamhei är bra. De sökande upplever del förmodligen positivt atl vända sig lill en lilen ideell organisaiion i slället för lill en slutlig myndighei. Samtidigt ärdet viktigt au samhällets insyn över verksamheien tillgodoses som framgår av förslaget.

1.21   Förbundel adoptionscentrum: Adopiionscentrum är positiv till utred­ningens förslug och förordur alt de iniernalionellu adoptionerna organiseras i slort selt enligt utredningsförslaget. 1 vissa detaljfrågor önskar AC dock göra kompletteringar lill eller smärre avvikelser från utredningsförslaget. I fråga om förmedlingsarbelels organisation i Sverige ges ell mera utvecklat förslag, som utarbetats under de diskussioner AC och NIA fört om ulredningen. Del är därför ur AC:s synpunki delvis en kompromiss.

Del är ÄC:s uppfattning atl samhällets organ inte skall ha uppgiften att handha direkl adoptionsverksamhet i utlandet. AC stöder därför utred­ningens förslag all öka möjligheterna för ideella organisationer atl aktivt arbeta med internationella adoptioner.

1.22   Föreningen Sveriges socialchefer: FSS är skeptisk lill en sådan lösning som innebär en kraftig stimulans till ökning av adoplionsverksamhei från enskilda organisationers sida. Risken är uppenbar att ekonomiska åtaganden frambringar en konkurrenssituation mellan olika organisaiioner och detla går ul över del för verksamheien så vikliga kvalitetskravet. Del finns också en risk för all olika organisaiioner utifrån olika värderingar ensidigt väljer ut föräldrar. Det är viktigt att alla ansökningar behandlas på ett likarlat sätt men myckel svårl all ulöva kontroll över detta med den uppläggning förslaget föll. Arbeisgruppens förslag är för knapphändigt för att dessa farhågor skall kunna undanröjas.

1.23   Sveriges socionomförbund: Arbetsgruppens förslag innebär stora och viktiga förändringar av arbelel med de internationella adoptionerna. Socio-

 

Prop. 1978/79:108                                                   37

nomförbundel unser det därför anmärkningsvärt ull urbelsgruppen inte varit i
kontakt med socialarbetarna ute på fältet som ju ändå är den grupp som har
sior erfarenhet av den nuvarande handläggningen och organisationen. Oliku
sociularbeturgrupper har vänt sig till förbundel och varil myckel kritiska på
denna punkl.-

Socionomförbundet hur under ell anlul år bedrivit en intensiv kursverk­samhet för hundläggure och förtroendevalda ungående udoptionsfrågor. Denna kontakt har givit förbundet en bred erfarenhetsbank uv de problem som finns. Mot denna bakgrund är förbundel inte överlygul om ull del ule på fältet finns en opinion för ull privulisera udoptionerna. Förbundet anser utt sumhället skall ha ansvuret för förmedling av adoptioner. Sumtidigl uccep-leras utt ideella organisaiioner på dellu område liksom i övrigt i sumhället skull spelu en självklar roll. Förbundel unser sålunda alt liksom hittills bör ej förmedlingstillstånd lämnas. Förmedlingsparagrufen kan som socialutred­ningen föreslagit avskaffas i den nya lagstiftningen. Förbundel anser sålunda atl socialstyrelsen också i fortsättningen bör ha en nämnd för internationella adoptioner. Nämnden bör även fortsättningsvis utöva den konlrollerande verksamheien och fortsätta med samarbeisavial med olika privala orgunisa­lioner, som uukioriseras ull prukliskt arbeta. Förmedlingsarbelel borde därför kunna skötas som hittills genom ell förmedlingsulskoli knutet lill NIA. För barnets bästa måsle nämligen sumhullet ha huvudansvaret för sammankopp­lingen mellun barn och föruldrur. Deltu är vikligl inte minsl med tunke på rultssäkerhelen.

1.24 Rädda barnen: Svensku Rädda Bamen har sedan länge en fastställd policy beträffande barn i nöd. Hjälpen ges till barn i dess eget hemland. Räddu Barnen har därför avstått från arbele med internationella adoptioner och

kommer inte heller i fortsättningen alt ha detta på sill program.   Genom

ull ideella organisulioner med godkända siadgar och styrelse kan erhålla förmedlingstillstånd, hoppas man komma lill rätta med den olagliga förmed­ling som hiltills skell vid sidan om NlA-AC:s verksamhei. Räddu Burnen ser positivt på denna utveckling, men vill samiidigi starkt understryka utt tillståndsgivningen bör ske med stor restriktivitet så all antalet organisaiioner som arbetar med internationella adoptioner begränsas.

2 Riktlinjer för verksamheten

2.1   SIDA: Ulredningen berör endasl kortfattat förmedlingsarbelel i länder varifrån barn adopteras. Detla gäller även förslaget lill riktlinjer för verksam­heten. Huvudvikten är lugd på förmedlingsarbelel i Sverige. Säkeriigen vore del lill hjälp för de enskilda organisationer som förväntas handha del egentliga förmedlingsarbelel, om konkreta förslag lill riktlinjer för arbelel ulomlands och om de krav som bör ställas i samarbetet kunde framläggas. Resultatet av hela adoplionsverksamheien är i stor utsträckning beroende av hur adoplionsärendena handläggs i barnens hemländer. Minsl lika viktig som den uiredning och förmedling beiräffande de blivande adoplionsföräldrurna och deras förhållunden som äger rum i Sverige är lillvägagångssätlel för urval UV de burn som föreslås för adoption.

2.2   Socialsiyrelsen: Verksamheien med utländska adoptioner hur i vårt land fått utvecklas ulan någon klarl uttalad policy från statsmakternas sida. Brislen härpå hur blivit alltmer kännbar, vartefter som verksamheten har vuxit i omfallning. Ett starkt behov finns nu av all stalsmaklerna fattar principiell slåndpunkl lill verksamheien och formulerar riktlinjer.

Frågun om vilken framtid som väntur de barn som kommer till Sverige från

4 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 108

 

Prop.  1978/79:108                                                   38

främmunde kulturer måsle medvelandegöras. Samhällets unsvur för dessa individer måsle klarläggus. Adoplionsverksamheien bör inte få utvecklas slumpmässigt oberoende av Sveriges utrikes-, bistånds- och invandrarpolitik. Tvärtom behöver verksamheten sättas in i ett siörre sammanhang. De resurser som utrikesförvaltningen och biståndsverksamheten förfogar över bör las lill varu och medverka till all styru udoptionsverksumhelen.

Socialstyrelsen unsluter sig lill de bedömningur urbelsgruppen gjort ungående samhällets ansvur. Del ur inte en medborgerlig rättighet ull få ett udoptivbarn och följaktligen behöver del inte vara en samhällets angelä­genhet att lillgodose önskemål härom genom utt etublera kontakt med barn i främmunde länder. Däremot ärdet samhällets skyldighet alt se lill att de barn som adopteras här så långl möjligl garanteras goda uppväxtförhållanden.

Samhällsansvaret bör omfuttu kontroll över att etableringen av konlukl mellan burn och udoplanler sker i korrekta former och ull endusi människor som bedöms lämpligu får udoplera. 1 den mån del är möjligl med hänsyn till övriga länders lagstiftning bör vi i Sverige dessulom ha infiytande över sammankopplingen mellan barn och föräldrar.

Socialstyrelsen anser att verksamheien är av sådan art all den enligt RF 8 kap. endast kun reglerus i lug.

2.3  Nämnden för inlernaiionella adoplionsfrågor (NIA): 1 dag är vart 50:e
nytt burn i Sverige ett utlundsfött adoplivbarn. Redan de nuvurunde
instrumenten (BvL 47 § resp.54 §) för att tillvuraiu burnets iniresse hur
upplevts som otillräckliga, inte bara uv NIA utan också av handläggande
personul i kommunernu.

Det hude vurit önskvärl om urbelsgruppen i större ulsiräckning beuklal denna situation i utredningsarbetet och i förslagen. NIA finner det t. ex. anmärkningsvärt all arbelsgruppen ej tagil koniaki med sådana representa­tiva grupper som socialarbetare i kommunerna och socialkonsulenler, som i sill arbete kommer i kontakt med dessa frågor. NIA vill också framhålla atl nämnden lill socialutredningen överlämnat ett material som belyser bristerna i fråga om lagstiftningen på dellu område. I muleriulel ingåräven förslug som - om de realiseras - skulle ge NIA bättre förulsältningar att verka för barnens bästa än vad nämnden i dag har.

2.4  Riksrevisionsverkei: RRV tillstyrker ulredningens förslag till övergri­
punde riktlinjer för sumhällsorgunens verksamhet.

I likhel med ulredningen anser RRV all problem inom adoplionsverksam­heien bör lösas genom att samhället utfärdar riktlinjer för denna. Enligt RRV:s uppfattning bör samhället ha infiytande och tillsyn över summan-kopplingen mellan burn och föräldrar.

2.5  Siaiens invandrarverk: Ulredningen lar ingående upp förfurundel vid
ulländska adoptioner fram lill dess barnel har kommii lill Sverige. De behov
och rättigheter som burnet kan hu efter della berörs inte. Invandrarverkel
anser atl anpassningen för adoplivbarn från länder med annun kultur borde
ha berörts av utredningen. Främsi borde modermåleis belydelse och vikten
av kontakt för barnet med den egna bakgmnden ha behandlats. 

De utländska adoplivbarn som kommer lill Sverige är i mångu uvseenden också att räkna som invandrare. En adoption får således inte innebära ull mun lar ifrån ell barn rälien lill den egna bakgrunden. Om ett burn kommer lill Sverige vid mycket låg ålder har del ingen medveten uppfattning om sin bakgrund, men så fort barnel har ett språk eller unsuiser lill ett sådani har del också en bakgrund, en kultur medvetet eller omedvetet formulerad för sig.

--- 1 bägge dessa fall torde det dock vara vikligl all de får informaiion om sill

urspmng. Den som är myckel ung vid unkomslen lill Sverige känner sig

 

Prop. 1978/79:108                                                   39

kanske helsvensk, men omgivningen kan ha en annan uppfattning och ge uttryck för deltu. De som är lite äldre när de kommer hit bör hu rutt till utt behålla minnet av de viktiga första levnadsåren. De åren måsle också beurbelas och vara en del av burnets liv. Det är därför vikligl ull föruldrur och myndighetspersoner som hundhar adoptioner är medvelna om detla. Famil­jerna bör uppmuntra barnen atl behålla kontakten med sitt förfiulna. Familjerna bör försöka la reda på så myckel som möjligt - och så positiva sakersommöjligt-om burnets hemländer och ursprung. De fieslu människor vill ju fuktiskt även ha en kunskap om sin bakgmnd. Även om många av barnen har en svår bakgrund kan del vara bälire alt känna till den än alt inte vela något.

2.6   Länsstyrelsen i Siockholms län: Länsstyrelsen finner arbetsgruppens förslug till riktlinjer för verksamheten väl underbyggda. Äv särskild vikt är alt i fråga om inlernationella adoptionsfrågor barnens bäsia lillgodoses. Vad gäller udoplion av utlundsku barn kan framhållas att många frågor är olösta. Del är svårt all överblicka konsekvenserna av den sländigi ökande adop­iionsverksumhelen såväl för individen som för de olika givariänderna.

2.7   Länssiyrelsen i Malmöhus län: Arbelsgmppens riktlinjer för samhälls­organens verksamhet har barnels bästa som försia punkl. Länsstyrelsen vill i likhel med Malmö sociala centralnämnd ha tillagt en förpliklelse för samhällsorgan att verka för att ge barnet kännedom om sill ursprung.

2.8   Socialkonsulenierna i Ålvsborgs län: Gruppen har inte diskuterat internationella adoptioner ur principiella synpunkter. Enligi direktiven tillkom det f ö. ej gruppen.

Vi anser att tidenärmogenatt så sker. Ärdet rikligt, är det förenat med en global jämlikhelsuppfallning all över huvud taget importera burn? Varför ökar ej Sverige u-hjälpen lill barnen i deras hemländer i slället? Hur skulle vi i dag bedöma 1800-talels Sverige, om faltigsvenskarna då sänt iväg sina barn lill rika familjer i USA?

2.9  LO: LO hur i olika summunhang framhållit all barnen ärdet vikligaste
vi har. Del är dagens bam som skall forma morgondagens samhälle. De
villkor och förutsättningar som barnen har i dag är avgörande för framliden.
Därför är del vikligl att alla barn ges likvärdiga möjligheler lill en god
uppväxtmiljö. Denna gmndläggunde värdering måsle gällu även vid udoption
av ulländska burn. Burnet måsle sättas i centrum. LO delur därmed de
synpunkier som urbetsgmppen ger uitryck för i rapporten.

2.10  Handläggare av adoplionsfrågor vid sodalförvatiningen i Veilanda:
Undertecknade anser, ull gruppen alltför reservalionslösi uppfultur interna­
tionella adoptioner som något positivt. I ulredningen redovisas en rad
betänkligheter, som bl. a. framförts uv givarländernu, men arbetsgmppen har
inte gåll in på dessu frågor, vilku vi uppfultur som myckel väsenlliga, när del
gäller verksumhetens omfattning och inrikining. Vi finner del anmärknings­
värt, alt ulredningen framlägger vittgående förslag betr. de internationella
adoptionerna innun de nu pågående undersökningurna (Murianne Cederblad
och Ingegerd Gardell) ang. de ulländska adoptivbarnens unpussning i
samhällel är avslutade. Dessa borde enl. vår mening kunna underiätta
bedömningen av vad som är till barnens bästa. Under senare tid har speciellt
medvetenheten om en människas ursprung och den därmed sammanhäng­
ande tryggheten uppmärksammats i olika sammanhung, när del gäller
anpassning i samhällel. De ulländska adoptivbarnen befinner sig här i en
särställning, om man jämför med exempelvis de svenska fosterbarnen.

 

Prop. 1978/79:108                                                   40

genom ull de vid fiytlningen i hög grad fränlus sill ursprung och sitt kulturarv. Arbetsgruppens behandling uv dennu vikligu frågu är ulltför summarisk och hur därför inte påverkat de framlagda förslagen.

3 Socialstyrelsen och NIA 3.1 Allmäni

3.1.1   Socialsiyrelsen: Arbelsgruppen föreslår, att också i fortsättningen skall finnas en till socialstyrelsen anknuten nämnd för internationella adoptionsfrågor. Gruppen motiverar delta med ull verksamheten rör frågor som hur nära unknyining lill socialstyrelsens uppgifter belräffunde barn- och ungdomsvård. Sociulslyrelsen anslutersig lill denna uppfuttning men ser del som en förulsäiining utt nämndens befogenheler och verkets klarl unges i den lag som sociulslyrelsen anser bör reglera verksamheien, så au kompeiens­ivister i möjligaste mån undviks.

3.1.2   Siaiskoniorei: De urbetsuppgifter, informulion, lillsyn, kontroll och kontaktskapande verksamhei, som arbetsgruppen föreslår skall ligga på NIA står enligt slutskontorels bedömning helt i överensstämmelse med de förslag som frumlagis av ÖSoS. Della i sin lur leder lill den sluisuisen uti NI A;s urbete nuiuriigt faller inom ramen för sociulslyrelsens framtida uppgifter. Del organisuiorisku inordnundel uv nämnda urbetsuppgifter i sociulslyrelsen bör prövas av den särskilda beredningsgrupp inom regeringskansliel som förbe­reder socialstyrelsen framtida uppgifter och organisation.

3.1.3   Riksrevisionsverkei: Adoplionsfrågor har nära anknyining lill social­styrelsens uppgifier inom bam- och ungdomsvård. RRV har inlet all erinra mol atl styrelsen även framdeles skall ha ett orgun för internationella adoplionsfrågor. RRV delar ulredningens uppfattning att della organ - NI A -bör ha en övergripande funklion med uppgifter som främsi rör lillsyn, kontroll, informaiion och kontaktskapande verksamhei. Enligt RRV:s mening bör socialstyrelsens arbele inriklas på all i begränsad omfattning handlägga enskilda ärenden. Ulredningens förslag om all verksamheien inom NlA:s förmedlingsulskoli skull upphöra överenssiämmer med RRV:s principiella syn beträffande socialstyrelsens uppgifter i förhållande lill andra organ inom området.

3.2 Uppgifter och organisation

3.2.1 Socialstyrelsen: Den skiss lill uppgifternas fördelning, som arbels­gruppen presenterar, är på flera punkler oklar. Ett exempel härpå är gmppens förslug, alt del skall unkommu på sociulslyrelsen utt efter prövning meddela förmedlingstillstånd. Rätl all anmäla lill åtal vid misstanke om olaglig förmedling föreslås däremot ges NIA. Socialstyrelsen anser, ull den myndighei som hur befogenhei atl meddela förmedlingstillstånd också måste

ha befogenhei all anmäla till åtal, då förmedling sker ulan tillstånd.      

Belräffunde de full, där NIA f n. själv verkställer ingångna avtul, tillstyrks förslaget all verkslälligheien överförs lill AC eller unnun organisation med förmedlingstillstånd. Med hänsyn till AC:s erfurenhei och resurser anser

socialstyrelsen att AC härvid i första hand bör komma ifråga.    

Socialstyrelsen anslutersig lill förslaget och vill särskilt underslryka värdet av au barnhälsovården blir representerad. Hälsovårdsfrågorna rörande de Ulländska adoptivbarnen bör bevakas av NIA, som också bör ge information

 

Prop. 1978/79:108                                                   41

och vägledning i dessa frågor. Styrelsen anser del med molsvarande molivering önskvärt all även någon represeniuni för burnpsykiulri eller burnspykologi bereds pluls i nämnden. Socialstyrelsen unsluter sig likaså lill förslugel ull de förmedlunde organisuiionernu inte skall vuru representerude i nämnden bl. u. med hänsyn lill de jävsproblem som eljesl kan uppkommu.

Nämndens kansli föreslås bilda en särskild enhel inom socialstyrelsen. Hur denna lämpligusl skull inpussas i verkei kun socialstyrelsen inie lu ställning till förrän klurhel vunnits i frågoma om verkets framtidu organisation och arbetsuppgifter.

3.2.2  Nämnden för internationella adoplionsfrågor (NIA): NIA finner det
inte rimligt all NIA med sin tänkta personaluppsättning skall genomföra
sådunu noggrunna och omfattande undersökningar som här kommer atl
erfordrus uvseende verksamheten.

NIA bör generellt kunnu utnyttja utomstående expertis som RRV för alt fortlöpande kunna utöva sin kontrollfunktion. NIA förutsätter även all de svenska utlandsmyndigheterna skall ha skyldighet att aktivt bislå NIA i dess urbete.

3.2.3  Siaiskoniorei: Stutskontorei vill i deltu sammanhang framhålla atl en
organisaiorisk uppdelning av personalen på tre sektioner inte är lämplig med
hänsyn lill del ringa antalet ijänsler samt lill fiexibiliteten i arbetel och
möjligheten lill arbetsutvidgning. Frågan om NIA:s statistik bör prövas i
samband med granskningen av ÖSoS förslag lill vissu ändringur vid
sociulslyrelsens byrå för statistik. Även NlÄ:s informationsfrågor bör enligt
statskontoret prövas i sumbund med den informalionsverksumhet som hur
föreslugiis av ÖSoS.

Kommittén hur enligt sinu direkliv haft att uireda NlA:s organisation och arbetsuppgifter. Med den ansvarsfördelning som redovisas kommer NIA atl - om förmedlingsuppgifterna försvinner - främsi ge en allsidig och övergri­pande beredning av adoplionsärendena. Med en sådun inrikining av verksamheien vill statskontoret ifrågasätt.t behovet av en särskild nämnd och om inte arbetsuppgifterna, efter erforderliga konlakler med andra myndig­heler, kan ske inom linjeorganisationen.

3.2.4  Statistiska centralbyrån: Mot bakgrund uv del år från år ökade
intresset för adoption uv ulländska barn samt den långa väntetiden för
blivande adoptivföräldrar ser SCB del således som viktigt all belysa dellu
område från en vidare vinkel än den nuvarande. Statistiken skulle eventuellt
kunna utformas som inlermillenla undersökningar. NIA:s framtida verk­
samhet med huvudsuklig uppgift ull informeru, ulöva tillsyn och kontroll
sumt bedriva koniuktskupunde verksamhet bör också innebära ett behov uv
ytterligure underiag som kan visa förhållandet inom området från olika sidor,
dels situationen före adoptionsiilirällel, dels vid adopiionslidpunkien.

Enligt SCB:s mening skulle del underiag som NIA i sin egenskap av övergripunde myndighet över verksamheien behöver för sin tillsyn kunna framställas genom att SCB från NIA erhåller uppdrag ull göra de bearbel-ningur som begärs.

3.2.5  Stockholms kommun: Arbetsgruppen har föreslagil all ansvarei för
informaiion och uppföljning av adoplionsverksamheien successivt skall
överföras till kommunerna. Del förefaller enligt socialförvullningens uppfutt­
ning föga realistiskt och effeklivi all låla de sociala nämnderna överta dennu
verksumhei. En sådun decenirulisering uv informations- och uppföljnings-
unsvarei kan rimligen inte ske lill mindre enheier än länen. Dessa skulle
kunnu övertu urbelsuppgifterna under förutsättning av ull resurser uvsätis för

 

Prop. 1978/79:108                                                   42

deltu.-- Arbetsgruppen föreslår vidare utt sociulnämndernu övertar den

bevukning uv adoplionsärendena som NIA tidigare ansvarat för. Sociallor-vultningen vill framhålla all för detta krävs inte bara ökade kommunala resurser ulan framförallt vidareutbildning föroch fortlöpande informulion lill socialarbetarna.

3.2.6    Linköpings sociala centralnämnd: Socialförvaltningen anser precis som arbetsgmppen alt informationsverksamheten bör finnas hos de socialu centralnämnderna. DeUa bör enligt förvaltningen underlätta för sökande av adoptivbarn alt erhålla önskad information. Ett absolut krav är då atl informationssektionen inom NIA kan förse socialnämnderna med informa­tion ur en akluell fakiabunk.

3.2.7    Föreningen Sveriges socialchefer: Arbelsgruppen föreslår en uiökud informaiion om adoptionsverksamhetens riktlinjer och om de förutsätt­ningar som gäller för adoption. Föreningen vill kraftigt underslryka detta behov.

När arbetsgruppenn emellertid också är inne på tanken all successivt överföra denna informulion om och uppföljning av udoptionsverksumhelen till kommunernu vill FSS inte hållu med. Kommunernu har säkert mycket olika förutsättningar all klara sådana uppgifier och om denna del av verksamheten decentraliseras så torde länsorgunen vuru bälire skickade alt sköta dem.

4 Förmedlingsverksamhet

4.1 Socialstyrelsen: Frågan om samhällsmedverkan i förmedlingsarbelel anser socialstyrelsen vara en kärnfråga. Den gäller rollfördelningen mellan NIA och organisalionerna, den gäller administrativa frågor som handlägg­ning och register och den gäller frågor om sekreless och lysinudsplikl.

Socialstyrelsen ansluter sig lill förslaget,au förmedlingsarbelel bör äga rum i särskilda utskott i organisationer, beslående av samhullsrepresenianler och representanter lor organisationerna. Antalet och den inbördes fördelningen bör såsom arbetsgruppen föreslagit avgöras med hänsyn lill orgunisalionernas sioriek och förhållanden i övrigi och anges i förmedlingstillståndet. Social­styrelsen anser, all nninst två samhällsrepresenlanler bör ingå i utskotten och fungera som ordförande och vice ordförande. Lämpligen boren uv sumhullets representanter varu ledamot eller tjänsteman i NIA. En representant bör vara socialkonsulent eller såsom kommunal tjänsteman eller förtroendeman ha erfarenhet av samhällets barnavård. Genom sammunsältningen av utskotten kun sumhällsinflyiandet över ärendenas avgörande tillgodoses. Över ären­denas beredning bör samhället få infiytande genom att NIA - såsom arbelsgruppen föreslagil - utarbetur riktlinjer härför. Kompetenskrav för dem som i orgunisationerna handlägger ärendena bör kunna anges i förmedlings-lillslånden. Dämtöver bör enligt socialstyrelsens uppfaUning samhällsrepre­sentanterna aklivi delta i beredningsarbetet. Ytteriigare lillgodoses samhälls-infiytandet över ärendenas beredning genom den inspektion som NIA enligt förslaget skall utöva över organisaiioner med förmedlingstillstånd. NIA skall alltså ha möjlighet alt stickprovsgrunsku hundläggningen av ärendena. Vid utövande av lillsynsfunktionen måsle beaktas att denna inte fullgörs av person som är jävig genom ledamolskap i organisationens förmedlingsul­skoli.

Med de uppgifter som organisalionerna föreslås få kommer dessa all inta en med myndighet likvärdig ställning. Det kan då ifrågasällas om inte t. ex.

 

Prop. 1978/79:108                                                   43

förvaltningslagen skall gälla vid handläggning av ärenden hos organisatio­nerna. Särskildu besvärsregler kun behövas. Frågun om vilken rättslig ställning de ideellu orgunisuiionernu ska anses hu samt konsekvenserna därav måsie ingående prövas i sumbund med den kommande lagstiftningen.

Arbetsgruppen toreslår, att utskotten skall inhämta yttrande från NIA i ärenden uv principiell vikt eller dur delude meningar uppkommit. Endast ett enhälligt utskott skulle sedan kunna fatta beslut, som avviker från NIA:s yttrande. Däremoi redovisar inlc arbetsgruppen hureli beslul sku komma till stånd när utskotten och NIA intur oliku ståndpunkter. Socialstyrelsen vill på denna punkl föreslå en annun konstruktion.

Enligt socialstyrelsens uppfuttning bör principiellu och koniroversiellu lormedlingsurenden behandlas uv NIA i en särskild delegallon för förnied-llngsfrågor. Delegutionen skull beslula i principiella och kontroversiella ärenden, inte bara avge yllrande. Avgörandel i dessu ärenden skulle ulliså liggu på sumhällsnivå. Genom den föreslagnu modellen skulle också främjas en likartad pruxis i utskotten. Vidure skulle en återkoppling från utskotten till NIA ske såsom underiag för NlA;s utarbetande uv riktlinjer och informulion. Representation uv organisutionsmedlemmar är ägnal alt markera deras ansvar för barnen och hindra dem från all ensidigt se sig som partsrepresen­tanter för udopiunierna. Ledamolskap i delegaiionen bör alternera mellun organisationerna med 1-åriga förordnanden.

4.2  Nämnden för iniernaiioneUa adoplionsfrågor (NtA): Enligt NlA:s
mening är del nödvändigt att samhällel ger en klur definition uv begreppet
förmedling och bedriven förmedlingsverksamhet. Det är inte möjligt ull
kommu lillrutiu med den illegala adopiionsförmedlingen förrän så skett. Man
kan inte vänta sig respekt för den nuvarande förmedlingsparagrafen i
barnavårdslagen så länge varken ullmänheten eller myndigheternu vet hur

begreppen skall tolkas. NIA förutsätter all frågun får en snur lösning.    

NIA unsluter sig för sin del, liksom i lidigare remissyllranden lill socialul­redningens förslag om slopande uv förmedlingstillstånd.

Arbelsgruppen berör under rubriken "Annan organiserad verksamhei"
den olagliga förmedlingsverksamheten som i dag förekommer. Även
nämnden är medveten om atl sådan verksamhei förekommer. Under senare
år har emellertid nämnden aktivt arbetat med problemen. Nämndens
kunskaper om den olagliga förmedlingen är i dag långl siörre än för några år
sedan. Den nära koniaki med kommunerna som NIA nu har och lillgången
lill statistiken från RSV har på ell avgörande säll bidragit härtill.   

Mot denna bukgrund är det enligt nämndens bedömning nödvändigt utt nämnden även i fortsättningen får tillgång lill RSV:s material eller på annat sätt får motsvarande uppgifter från kommunerna. Utan detla material kan nämnden inte följa och kontrollera adoplionsverksamheien och därmed inte heller uppspåra och förhindra olaga förmedling.

4.3   Länssiyrelsen i Stockholms lån: Länsstyrelsen finner det vanskligt all bedömu effekien uv utt ideellu organisulioner lämnas tillstånd att förmedla barn då förslaget lämnar många frågor olösta. Det kun uppstå fråga om vilka intresseorganisationer fömtom AC som kan vuru länkbara. Det är inte heller helt orealistiskl atl föreställa sig utt inlernaiionella orgunisalioner kommer att söku sig lill den svensku marknuden. Enligi länsslyrelsens bedömning kommer problem all uppslå när man inie lösl frågorna om hur adoptaniernas ekonomiska förhållanden kan komma alt påverka möjligheten utt adoptera och att adoptanterna enligt förslaget skulle kunna ställa sig i kö i fiera regisier samtidigt.

4.4   Förbundet adopiionscentrum: AC kan blott här upprepa vad som

 

Prop. 1978/79:108                                                    44

förbundel sedan länge krävt, nämligen alt begreppei bedriven förmedling måsle ges en enlydig lolkning. AC är för sin del iveksam lill atl organisa­tionskruv bör uppställas för enskilda personer med en enstaka koniaki i utlandet och med myckel begränsade möjligheler - eller ambitioner - all förmedla udoptivbarn. Del syns AC som en verksumhei uv dennu klurl begränsude omfultning i regel bör lillåtus ulan andra regler än all förmed­lingen sker under medverkun uv sociul cenlrulnämnd (jfr sociululredningens förslug ifrågu om de pluceringur uv fosierburn i enskildu hem som sker på privula inilialiv). Del bör då förutsättas atl dessu personers adoplionskon-tukier i ullundei är kända för samhällel. Ofta rör det sig om ett personligl engagemang byggt på förtroende och vänskap mellun kontakten i utlandet och vederbörande person i Sverige. Begreppei bedriven förmedling borde med undra ord inte definieras så snävt alt verksamhei av dennu art omfattas av stadgandet. 1 övrigi tillstyrker AC ulredningens förslag ull enskildu personer ej ges uuklorisuiion ull bedrivu förmedlingsverksamhet.

AC arbetar idag i siörre eller mindre skala i ett ljugotal länder. 1 många av dessa länder hur vi fiera oliku kontakter. AC anmäler i nuvarande syslem de kontakter vi sumarbetar med i utlandet lill NIA. NIA får en inblick i arbelel dels genom AC:s representanter i nämnden, dels via lormedlingsutskottet, dels via den person som socialstyrelsen utser atl della i AC:s slyrelse. 1 del löpande arbetel sker dessutom på kansliplanel ett ulbyle av kunskaper och erfarenheler.

Det problem man slår inför i del föreslagna nya systemet är all tillståndet skull avse land och kontakt. Innebär della atl NIA/socialstyrelsen formelll skall godkänna vurje enskild adopiionskoniaki? Eller kan lillslåndel ulformas så alt NIA utfärdar behörighel för viss organisaiion atl arbela i ett visst land men alt organisationen enbart anmäler de kontakter som den arbetar med i landet i fråga? Om två organisaiioner arbetar i samma land hur avgränsar man i så fall deras verksamhet gentemot varandra? I stort sett lämnar utredningen NIA och organisuiionernu här ulan vägledning i lillämpningen.

S Enskild verksamhet

5.1 Socialstyrelsen: Socialstyrelsen ser del som en fördel atl det av SU
föreslagna förhandsbeskedet avser adoptivhem, inte som med nu gällande
regler fosterhem. Andra krav måsle ställas när sökande ämnar ingå en
livsvarig relalion lill ell barn, än när man gör ett åtagunde, som kan när som
helst förändrus, om mun så önskar. Det långsikliga perspektivet måsle
beaktas vid prövningen av alla blivande adoptivhem. Socialstyrelsen anser,
att villkor för godkännande moisvurunde de som nu finns i 47 § BvL, bör tas
in i lagtexten. För all guranteru ull alla, som ämnar adoptera utländskt barn,
även de som tänker göra del viu någon privul kontakt, får sin lämplighet
prövad och nås av informaiion anser socialstyrelsen i likhet med arbets­
gruppen all förhandsbesked i dessa ärenden skall vuru obligaioriskl.       

1 samband med att förhandsbesked gör obligatoriskt för adoptant av ulländskt barn anser socialstyrelsen att bestämmelse också bör införas om skyldighet atl vid ansökan om förhandsbesked uppge förmedlare av barnet. Förhandsbeskedet skall gäUa för viss, namngiven organisation såsom skisserats ovan. Förhandsbeskedet skull också kunna ges för privalkonlakl, när nämnden bedömer konluklvägen som tillföriitlig. Samråd bör i tveksamma fall ske med NIA. Socialstyrelsen anser vidare, all kopia av förhandsbeskeden bör sändas till NIA, som bör föra regisier över förmedlarna. NIA skulle på så

 

Prop. 1978/79:108                                                   45

säu beredas möjlighet ull överblicku hur barn från undru länder kommer in i Sverige.

5.2   Länssiyrelsen i Jönköpings län: Arbetsgruppen föreslår inte någon förändring i människors möjlighel alt på privat väg söku adoplivburn ulomlunds. För utt eliminera de risker som finns med deltu förfaringssätt delur länsstyrelsen gruppens uppfattning ull del är vikligl att rådgivning och informaiion lill adoplionssökande ökur. Länsstyrelsen vill därför lillsiyrka arbetsgruppens förslug all förhandsgodkännunde blir obligatoriskt liksom skyldigheten all uppge vilken kontaktperson i ullandel mun ämnar unliiu. Med dessu åtgärder borde mun också väl så effektivt som genom utt lilluiu privul förmedlingsverksamhet kunnu komma tillräliu med oluglig förmed­ling.

5.3   Utredningen om barnens rätt: Vi delur arbetsgruppens upplänning om begränsad giltighet av förhandsbesked. Tidsgränsen ett år kan emellerlid diskuleras. Enligt vår mening bör förhandsbesked prövas efter samma principer och i samma instans, dvs. de sociala nämndema oavsett om det rör sig om förstagångsprövning eller omprövning efter giltighetstidens utgång.

5.4   Malmö kommun: Belräffunde förhandsbesked (ullmän lämplighetsbe­dömning av ell hem) som ersättning för det tillstånd som annurs skull inhämtus innun burn mottages anförde sociala centralnämnden tveksamhet i samband med sitt yllrande över socialulredningens förslag. Dennu tveksam­het, som sociala centralnämnden vidhåller, formulerades så här.

Enbarl förhandsbesked ger inte lillräcklig grund för bedömningen "rätt barn till rätt hem". Tillståndsförfarandel däremoi, är knutet lill den aktuella tidpunkten för barnets ankomst, och om tillstånd därvid inte kan beviljas bör detla meddelus de presumtiva föräldrurnu så tidigt som möjligt och inte ukluuliseras försl vid domstolsprövningen. Om man väljer del senare förfarandet har nämligen barnet vistats en förhållandevis lång tid hos de presumtiva föräldrarna och en rad komplikationer kan redan ha uppstått (ändrad personlig situation, olämpliga hemförhållanden, aktualiserande av särskildu ålgärder etc). De långu väntetiderna för adoption (kring tre år) innebär dessulom all de årliga omprövningarna av förhandsbesked blir minsl liku belungunde som kombinationen förhandsbesked och tillstånd. Del förhållandel alt domstol beslutar om unlugande av adoplivbarn är knappasl heller ett hållbart motiv för slopande uv det tillstånd som gäller i övrigi vid bedömningen av fosterhem.

Sociala centralnämnden förordar således bibehållande av tillståndspröv­ning vid adoption men biiräder i övrigi socialulredningens förslag i delta avsnitt.

5.5  Borås sociala centralnämnd: För all inte medverka lill eu system som
gör det legalt alt hell på egen hand och utan någon kontakt med sociala
centralnämnden föra in barn i Sverige i adoplionssyfte, måsie förslaget om
obligatoriskt förhandsbesked kompletteras med ändring eller lillämpning av
de bestämmelser som reglerar inresa i Sverige för utländska medborgare. Det
är idag yllersl sällsynt all personer i avsaknad av förhandsbesked eller
tillstånd hindras i tullen ull medföru ett ulländskt barn. Som avskräckande
exempel vill nämnden hänvisa till s. k. Falkenbergs-ärendet, regeringsrättens
beslut 335-1977, vilkel nämnden kunnat följa på nära håll och delvis vurit
berört av.

Nämnda ärende aklualiserar även frågan om vilka bedömningar som skall ligga lill grund för beslul om tillstånd atl mollaga barn för framlida adoption. Härvid föreligger en murkuni skiljuklig mening mellun Sociulslyrelsens råd och unvisningur, RoA 1974:34, och de juridisku inslunser som prövat ärendet.

 

Prop. 1978/79:108                                                    46

Om domslutet i della ärende speglar rällspruxis, föreligger idug ingu hinder alt föra in barn i Sverige i adoplionssyfte ulan förhandsbesked eller tillstånd från sociula centralnämnden. Nämnden anser all situationen i detta uvseende är ohållbar.

6 Uppföljning av barnens förhållande

6.1   Kammarräiien 1 Göleborg: Kammarrätten vill frumhålla vikten uv all burnets rättsliga ställning mellun unkomslen lill rikel och själva adoptions-beslutet blir bättre tillgodosedd än som för närvurunde ur fallet.

6.2   Siaiens lnvaiidran>erk: Ulredningen betonar att uppföljning av adop­livbarn är vikiig. NIA skall efter den föreslagna omorganisationen få ökade möjligheler att Iblja den forskning som finns på områdel saml att föra ul de vunnu erfarenheterna.

1 detta summunhung urdei vikligl ull betona de purallellersom finns mellan adoptivbarn och andru invundrurburn. Om de invundrarbarn som finns i Sverige vet vi idag en del. Del ar viktigt utt dessa erfurenheter tas lill vara av de ansvariga myndighelerna inom adoplionsområdel och med deras hjälp förs vidare till skola, socialförvaltningar och adoptivföräldrar. Detta för att öka insikten om att adopiivbarnen har samma rättigheter som undra invundrurbarn.

6.3   Länssiyrelsen i Siockholms län: Del bör uiredas huruvida och i vilka
former länssiyrelsen som lillsynsmyndighel även skulle kunna della aklivi i
de utländska adoptivbarnens integrering i del svenska samhällel. Behovet av
föräldraulbildning och utbildning av personal som skall arbeta med inierna­
lionellu adoplioner bör observeras i delta sammanhang.

Länsstyrelsen vill slulligen understryka vikten av atl frågor som sammun-hänger med de utländska barnens rällsliga ställning under tid då adoption ännu inie kommii till stånd löses inom en snar frumtid.

6.4   Siockholms kommun: Även om de ulländsku adoptivbarnens fumilje-silualion skiljer sig från invandrarbarnens kan ändå dessa två barngrupper ha gemensamma svårigheter och utsättas för särskilda påfrestningar. Risken för ett ökal främlingshat som även drabbar adoplivbarn med avvikande uiseende kan inte hell negligeras. Rapporter om mobbning, barnens utveckling och förhållunde bör följus uv sumhället.

6.5   Malmö kommun: Sociala cenirulnämnden finner del slutligen ange­läget au man stärker barnets rällsliga ställning under tiden från dess ankomst lill Sverige fram lill dess all adoptionen är genomförd. Barnet bör under denna period få en staius jämförbar med biologiskt barn eller udoptivbarn.

6.6   Linköpings sociala centralnämnd: Det borde vara självklart all ell barn som kommer till Sverige genom en adoplionsverksamhei som staten sanktionerar ska ha jämföriig rättslig ställning som övriga barn även före en adoption. Beiräffande uppföljningsarbetet angående hur det går för barnen, så är del av yiierstu vikt ull man så fort som möjligt kan få frum vunnu erfarenheter.

6.7   Förbundel adoptionscentrum: Arbetel med inlernationella adoplioner bildar ingel undantag från regeln att forskningsresultaten ger nödvändiga kunskaper för ett rikligl handlande både i dag och i framtiden. Samtidigt måste mun hålla i minnet alt forskning är en lång process och ull också nyttiggörandet av forskningsresultatet oftu kräver avsevärd lid. Del lar därför lid innan konsekvenserna av försummelser på della område visar sig. Samtidigt tur del omvänt lid innan salsningen på forskning ger önskade

 

Prop. 1978/79:108                                                   47

resullai. Inte minsl de långsikligu perspektiven på inlernationella adoplioner ~ och de samband som därvid i vid mening kun finnas med invandrurnus situation - moiiverar ett starkt samhällsunsvur för atl ett uppföljningsarbete och en vidgad forskning nu kommer till stånd på områdel. Dena bör komma IiU ut nyck i NlA:s nya instruktion.

AC vill i della sammanhang peka på de iniegritelsproblem som finns när del gäller forskning om och uppföljning av adoptivbarn och adoptivfamiljer. Gruppen adoptivbarn är så pass liten atl del alllför läll kan uppslå en situation där familjerna känner sig utsutlu och "strålkustarbelyslu" genom alt gång på gång kontaktas av olika forskare. Även denna aspekt bör kunna bevukus uv NIA om NIA får siörre möjligheler än idug atl vara aktiv när det gäller forskningen om och uppföljningen uv udoptivbarn.

7 Tystnadsplikt

7.1   Socialstyrelsen: Sekreless- och lystnadspliklsfrågor har inte berörts av arbelsgruppen. Socialstyrelsen anser det viktigt, atl tjänstemännen hos de privulu orgunisalioner som får förmedlingstillstånd kommer att hu lysinuds­plikl i summa Ulsiräckning som gällerenligt 91 § BvL. Del kan vara lämpligt, atl i den föreslagna lagen skriva in tystnadsplikt för dessa tjänstemän, alternativt hänvisa till 91 § BvL. De handlingar som kommeratt finnas hos organisuiionernu skall självfallel inte heller kunna lämnas ul.

7.2   Nämnden för inlernaiionella adoplionsfrågor (NIA): Med arbetsgrup­pens förslag bortfaller möjlighelen ull vändu sig lill NIA för förmedling. Ell unial av NlA:s sökunde har vänt sig till sumhällsorgunel med motiveringen Ull mun däri sett en trygghet och en garanti, därför att delta representerar rättssäkerhet vad avser sekreless etc.

7.3   Svenska kommunförbundei: Även sekretessfrågan bör uppmärk­sammas på liknande sätt med hänsyn till alt vissa organisaiioner föreslås få förmedlingstillstånd. Slyrelsen anser frågun vuru problemalisk men inte så svår all den bör stjälpa arbeisgruppens förslug. Redan idag existerar för övrigi detta problem.

7.4   AUmänna barnhusei: En fråga som inte berörs i rapporten, men som hur belydelse i summanhangei, är sekretesskyddel, därest förmedlingsurbeiet läggs på icke-sumhälleliga organ. Med den föreslagna organisationen kommer uppgifier om personer, som ansöker om adoption av utländska barn, att finnas hos de olika enskilda organisaiioner som ges förmedlingstillstånd. Risken för all uppgifter av strängt personlig art kan spridas lill obehöriga måste därigenom öku. Därför blir utbildningsfrågun för tjänstemän i de privaiu orgunisuiionernu av betydelse. Inom den offentliga sociulvården läggs stor vikt vid all uppgifier, som rör människors privalliv, behandlas strängt konfidenlielli. Den sidun av adoplionsverksamheien bör kunnu lillgodoses med den i rapporten diskuterude men uvvisade orgunisulionsmodellen, där sammankopplingen av burn och föräldrar sker hos ell cenirult sumhällsorgun, som har atl svara för en förteckning uv ullu ansökningar om adoption.

7.5   Förbundel adopiionscentrum: AC ulgår ifrån all organisationernas utlandskontakt kommer alt ålnjuta sekretesskydd. Motivet lill sekretessbestämmelserna är att Sverige vid en ev. begäran från utlandet inte skall vura ivingud ull uilumnu den informulion om respeklive uilundskoniukl eller de individuellu udoptionernu som organisalionerna ställt lill NlA:s förfogande. Därtill kommer, som AC ovan påpekat, atl svenska myndigheter som  till  följd UV offentlighetsprincipen  inte får bli  tvingade ull som

 

Prop.  1978/79:108                                                   48

informulion lill allmänheten utlämna orgunisationernus utlandskontakter och adresserna till dessa. Däremot måsle det förutsattas ull de uuktoriserade

organisalionerna skall ha vetskap om varandras ullandskoniakler.  AC

menur ull burnavårdslagens sekretessbestämmelser om inte formellt så i praktiken skall gälla för organisationerna. Men del bör undersökas om inte bestämmelserna även i formell mening skulle kunna lillämpas på organisa­tionernas personal och ålminsione vissa av de förtroendevalda, trots ull organisuiionernu inte ur - och även i framliden inte bör vara - myndighei i Ibrvaltningslugens eller burnuvårdslagcns mening.

8 Register

8.1   A'ö//t//;fl/7äffe«/Gö?£'öo/'g.'Förmedlingstillstånd lill fiera orgunisulioner kun vidare leda till utt de udopiionssökunde unmäler sig lill fiera organisa­tioner med ökade koslnader för sökande som följd. Konkurrens mellan enskilda organisaiioner är vidare knappast önskvärd. Man får i ett sådant syslem bl. a. inte någon gemensam kö för alla adoplionssökande. Detla kan komma utt betraktas som orättvist, särskilt som orgunisationerna ensidigt kun välja bland de sökunde. Del kan därvid finnus risk för att orgunisulioner som företräder en beslämd livs- eller sumhällsåskådning främst kommer utt förmedlu burn lill sökande som delur organisationens värderingar. Någon form UV gemensum kölisiu för allu sökande synes i vart fall vara ull föredra. En sådan kölista skulle också innebäru utt samhällel lättare fick överblick över hela adoplionsverksamheien, vilkel framstår som angelägel.

8.2   Socialsiyrelsen: Frågun om register har inte behandlals av arbelsgrup­pen. Sociulslyrelsen anser, att varje organisation med förmedlingstillstånd skull vura skyldig före regisier över de sökunde. Registret med därlill hörande ansökningshandlingar skall givetvis vura öppet för samhällsrepresentanterna liksom för NIA som ju har inspekiionsskyldighei. Om organisationen upphör, alternulivi förmedlingstillståndet drus in, skull organisationen vara skyldig förstöra registret och alla ansökningshandlingarna. Eventuellt kan behövas särskildu regler från riksarkivet i den mån organisuiionernu blir ull jämställu med myndigheler.

Orgunisulioner, som huru kun förmedlu eit liiei antal barn, bör ha möjlighel atl begränsa siu register över sökande. Om en organisation vill sätta en gräns för antalet sökande skall organisationen meddela della lill NIA liksom efter vilka principer begränsningen skall ske. Principerna skall godkännas av NIA.

Mol möjligheten all slå i fiera sökunderegisler kan den invändningen riklas, att dellu gynnar ekonomiski välsiluerade, som hur möjlighel ull belala medlemsavgift i fiera organisulioner. Sociulslyrelsen anser dock att dessa medlemsavgifter är marginella jämfört med kostnaderna i sin helhet för adoption av ell ulländskt barn.

8.3  Malmö kommun: Del frumgår inte klurl av rapporten hur den
förmedlade verksamheien i detalj skull organiseras. Sociala centralnämnden
menar au en samordning uv de olika orgunisationernus ansöknings- eller
köregisler är en möjlighel. Ur rättvisesynpunkl kan en sådan ordning vuru
fördelukiig medan den ar mer tveksam om man ser lill förmedlingsverksam-
helens effekiivitei. Den kan också innebära alt organisalionernas ambilioner
alt försöka förmedlu barn lill sina medlemmar reduceras då barnen via ell
ceniali kösystem även förmedlus lill undru organisulioners medlemmar. Ett
centralt kösystem skulle dock leda lill all sökanden inte behövde anmäla sig

 

Prop. 1978/79:108                                                   49

hos samtliga förmedlande organisationer och därigenom åsamkas merkost­nader. Genom en ceniral registrering, förslagsvis pu sociulslyrelsen, uv de sökunde hos oliku organisaiioner skulle man också kunnu undvika att fiera organisationer samiidigi arbeiar för en familj.

För socialu cenirulnämnden framstår det vidure som önskvärt ull de olika orgunisuiionernu eftersirävur en viss speciulisering för utt undviku en negutiv konkurrens. En orgunisulion kan t. ex. få förmedlingstillstånd för ett specielll givarlund. Mun bör vidure förulsullu all orgunisuiionernu också förmedlaren viss andel svårplacerade barn t. ex. äldre barn och barn med handikapp. Avsnittet om förmedlingsverksamheten behöver således, mot bakgrund av del anförda, ytterligare övervägus.

8.4   Linköpings sociala centralnämnd: Förvaltningen vill påpeka alt urbels­gruppen inte lagil upp hur del skall förfuras i sumband med en uvvecklingav NlA:s förmedling. NIA hur en kö av sökunde som mun måsle lu unsvur för. Att tvinga in dessu i andra köer hos AC eller eventuella undru orgunisulioner som kan få förmedlingstillstånd skulle medföra svåra olägenheier för de sökande. NIA bör behålla sin förmedling under en övergångsperiod lills dess samtliga som står i kön har blivit förmedlade barn.

8.5   Förbundel adoptionscenirum: Efter ingående överväganden får AC för sin del med bestämdhet ta avstånd från tanken på ell cenlralt sökanderegisler på NIA, varifrån orgunisuiionernu uv NIA skulle "lilldelas familjer" för adoption genom organisationernas konlakler.        

Registerfrågan är också en fråga om de sökandes rätl lill grundlig och likartad behandling av adoptionsärendena. Registret beionur föräldrarnas rält och rättigheter därigenom alt det frumhäver lurordningen, rältvisun och rällssäkerhelen.

 

Prop. 1978/79:108                                                   50

Innehållsförteckning

Lagförslag.........................................................        3

Uldrag av prolokoll vid regeringssammanlräde den 15 mars 1979 ..          5

1          Inledning.....................................................        5

2          Föredraganden............................................. ...... 6

 

2.1          Allmänna utgångspunkter........................ ...... 6

2.2          Riktlinjer för verksamheien.......................       9

2.3          Ideellu orgunisulioners urbete med iniernuiionella udop­lioner                   11

 

2.3.1          Auktorisation och tillsyn.................. .... 11

2.3.2          Förmedling av ansökningar.............. .... 13

2.3.3          Fråga om tystnadsplikt................... .... 14

2.3.4          Register m. m............................... .... 15

2.4   Nämnden för internationella udoptionsfrågor (NIA) ....   15

2.4.1          NIA:s uppgifier.............................. .... 15

2.4.2          NIA:s organisatoriska anknyining.......      15

2.4.3          NlÄ;s sammansättning.................... .... 16

2.4.4          NlA:s verksamhei........................... .... 17

2.5   Adoptionsavtal....................................... .... 19

2.5.1          Adoptionsavialets syfte.................. .... 19

2.5.2          Ingående uv udoptionsaviul.............     20

2.5.3          Anmälan av samarbetspartner..........     20

2.5.4          Verkslällande uv udopiionsuvial.........     21

2.5.5          NlA:s regisier................................ .... 22

 

2.6          Förhandsbesked.....................................     23

2.7          Uppföljning av burnens förhållunden...........     25

2.8          Anslagen till internationell udoplionsverksamhet            26

2.9          Förfatlningsmässig reglering ..................... ... 27

 

3          Upprättat lagförslag.......................................     27

4          Hemställan...................................................     27

5          Beslul..........................................................     27

Bilaga 1 Sammanfattning uv urbelsgruppens förslag        29

Bilaga 2 Sammanslällning av remissyttranden                33