Mot. 1978/79
938-946
Motion
1978/79:938
av Maj Britt Theorin m. fl.
om fredsfostran inom skolan
Vi är alla överens om att våld strider mot våra gemensamma ideal och
övertygelser. Vi föredrar andra medel att lösa konflikter såväl mellan
individer som mellan nationer. Ändå har vi hittills passivt accepterat att
samhället genomgår en tydlig brutalisering. Det finns flera orsaker till
detta.
Under de senaste åren har det blivit alltmer tydligt vilken roll massmedierna
- främst film och TV - spelar i den här utvecklingen. Forskare är eniga
om att massmedievåldet kan ha flera negativa effekter på människor, både
barn och vuxna. Vissa barn reagerar t. ex. med ångest eller aggressivitet.
Våldet kan också leda till att människor trubbas av i sina reaktioner och sitt
känsloliv. Det ligger också nära till hands att uppfatta våld som ett naturligt
sätt att lösa konflikter, och medievåldskonsumenter är benägna att acceptera
mer våld i samhället.
Krigsbilder med verklighetens våld har tillvänjande effekter. Våldshandlingar
har legaliserats genom att de beställts av de krigförande nationerna.
Försvaret, med militärutbildning och försvarsinstruktioner, ger också en
sanktionering av våldshandlingar. Krigsleksaker, vapenförekomst, beväpnade
polisen bidrar till våldskulturen.
De här företeelserna förklaras ibland och tillåts utifrån obevisade hypoteser
om att människan skulle vara ärftligt betingad att vara aggressiv. Eller med
andra ord: Våld är naturligt. Folk behöver våld. Film och TV speglar bara
verkligheten och motsvarar människors behov.
Under de senare åren har teorin om människans naturliga aggressivitet
allvarligt ifrågasatts av flera framstående beteendeforskare. Deras tes är att
människans beteende till allra största delen är inlärt. Det är vår sociala
omgivning och kulturmiljö som har gjort att människan har programmerats
för våld.
Tiden är mogen för samhället att ta ett aktivt ansvar för att människan i
stället ”programmeras för fred”. Detta bör utgöra en del av ungdomsskolans
grundläggande utbildning. En av de viktigaste åtgärderna blir då att klarlägga
sambandet mellan aggression, våld och krig, och mellan mänskliga och
nationella konflikter.
I den läroplan för grundskolan som gäller nu framställs samhället som
konfliktlöst och harmoniskt. Fredsfostran blir då lätt: ”Om man är snäll och
lugn på skolgården blir det fred på jorden.” I stället är det viktigt att även barn
blir medvetna om vilka villkor som gäller. Ondska, våld och lidande existerar
både innanför, men i ännu högre grad utanför Sveriges gränser. Detta har sina
1 Riksdagen 1978/79. 3 sami. Nr 938-946
Mot. 1978/79:938
2
förklaringar, inte i människans naturliga ondska utan i den sociala verklighet
som människor lever i. Det internationella samhället, varav det svenska är en
del, präglas av stora motsättningar, av förtryck och ofrihet. Det råder ingen
fred och harmoni - den måste hela tiden skapas genom att vi tar reda på
orsakerna till förtrycket och medlen att undanröja dem. Fredsutbildning är
därför att ständigt pröva, att utveckla förmågan att ”göra konflikterna
konstruktiva”. Fredsutbildning ärockså att öva sig i att förebygga destruktiva
konflikter.
Detta arbete motarbetas konsekvent av underhållningsvåldet i film, TV
etc. och andra våldsfrämjande kulturfaktorer som redovisats tidigare. Det är
därför nödvändigt att skolan mobiliserar med en bred och slagkraftig
motindoktrinering.
Avtrubbningo- och aggressionseffekten kan motverkas med att eleverna
får möjlighet att utveckla sina emotionella reserver, genom kulturupplevelser
och egen skapande verksamhet. Då fantasi och inlevelseförmåga är starka och
intensiva, då en människa kan uppleva att en annan människas behov kan
vara lika viktiga som hennes egna blir det svårare att acceptera och
nödvändigt att motarbeta våldet, militariseringen och brutaliseringen av
samhället. Skolan bör därför ta på sig en stor del av samhällets kulturpolitiska
ansvar och utarbeta en tydlig strategi för hur det ansvaret skall kunna
förvaltas.
Utbildning för krig till krigshandlingar liksom forskning om krig tar en
mycket storandel av skattemedel. Det kan vara rimligt att ansenliga anslag
också fördelas till utbildning för fred, utbildning i fredshandlingar. Skolan bör
därför skapa medvetenhet om
• att våld och aggressivitet inte behöver vara genetiskt betingade
• att det internationella samhället präglas av spänningar och förtryck
• att mellanmänskliga såväl som nationella och internationella konflikter
och motsättningar går att lösa utan våldsingrepp
• att det finns ett samband mellan en människas förmåga att lösa konflikter i
vardagen och folkens förmåga att klara internationella konflikter utan
krig
• att krig inte är ”något nödvändigt ont”.
Skolan bör också göra det möjligt för eleverna att aktivt träna sina
färdigheter i konfliktlösning.
Längtan efter fred och frihet är gemensam för alla folk. Men få har tagit
konsekvenserna av denna längtan i sin utbildningspolitik. Sverige är ett
privilegierat land, som jämfört med andra länder har få och små sociala
motsättningar. Vi har därför ett särskilt ansvar för att ta initiativet till att
stoppa brutaliseringen och våldsindoktrineringen. Grunden har lagts i 1969
års läroplan med formuleringarna om internationaliseringen av utbildningen.
I den nya läroplanen bör dessa kompletteras med starka skrivningar om
behovet av en allmän fredsutbildning genom ungdomsskolan.
Mot. 1978/79:938
3
Vi yrkar
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna sin syn
om skolans kulturpolitiska ansvar för en utbildning för fred,
fredshandlingar och konfliktlösningar,
2. att riksdagen av regeringen begär åtgärder så att i läroplanen
motionens krav om fredsfostran kan bli tillgodosedda.
Stockholm den 24 januari 1979
MAJ BRITT THEORIN (s)
LENA ÖHRSVIK (s)
DORIS HÅVIK (s)
MATS HELLSTRÖM (s)
WIVI-ANNE RADESJÖ (s)
LARS-INGVAR SÖRENSON (s)
HANS ALSEN (s)
GUDRUN SUNDSTRÖM (s)
OSKAR LINDKVIST (s)
TYRA JOHANSSON (s)
JAN BERGQVIST (s)