12
Motion
1978/79:75
av Rune Gustavsson m. fl.
med anledning av propositionen 1978/79:65 om ändring i lagen
(1971:282) om arbetarskyddsavgift m. m.
Bakgrund
Garantilånen för arbetsmiljöförbättringar tillkom på centerns initiativ. I en
partimotion föreslog centern att en tillfällig miljöavgift skulle avsättas till en
arbetsmiljöfond för att användas till miljöförbättringar i företag med mindre
lönsamhet. Detta krav biföll riksdagen med lottens hjälp, och den s. k.
stimulansutredningen kom att utreda de mindre och medelstora företagens
behov av likviditetstillskott i samband med arbetsmiljöåtgärder.
Regeringens propositionen 1975:66 tog i huvudsak fasta på vad stimulansutredningen
föreslagit. Från den 1 september 1975 finns särskilda garantilån
för arbetsmiljöförbättringar avsedda för mindre och medelstora företag. Varje
företag fick låna 100 000 kr.; lånen skulle löpa på sju år varav de två första var
amorteringsfria. För åren 1975-1976 beslöts en garantiram på 200 milj. kr.
Stödet har sedan förlängts två gånger och utgått under åren 1977 och 1978.
Under 1978 ökades lånet till 125 000 kr. per företag, och ytterligare 100
miljoner anslogs. Lånet finansierades genom att en särskild avgift om 0,03 %,
enligt lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift, togs ut under åren 1976 och
1977.
Propositionen
1 proposition 1978/79:65 föreslås nu att lånen inte skall förlängas efter år
1978. Orsaken till detta är enligt propositionen att meningarna är delade om
låneformen. Bl. a. förväntar sig departementschefen att LO kommer att
skriva till regeringen och begära att låneformen upphör.
I en skrivelse från LO i november förra året till regeringen var LO positiv
och förordade en förlängning av garantilånen. Det kan också påpekas att
fackföreningsrepresentanter lokalt ute i landet fortfarande anser att garantilånen
är en bra form av stimulans/påtryckning för arbetsgivarna och vill ha
stödformen kvar.
Departementschefen avser senare att tillsätta en utredning om de små och
medelstora företagens möjligheter att finansiera miljöförbättrande åtgärder. I
avvaktan på att utreda läget drar man in stimulansåtgärder. Det naturliga
vore att utreda först och sedan dra in, om det visar sig vara befogat.
Centern delar departementchefens mening om att principen bör vara att
kostnader för att förbättra miljön är en naturlig del av produktionskostna
Mot. 1978/79:75
13
derna för företagen. Denna princip rubbas inte heller genom en förlängning
av lånen. Genom den finansiering som tillämpas blir det företagens samlade
produktion som betalar miljöförbättringen. Dessutom får man till stånd en
omfördelning mellan lönsamma och mindre lönsamma företag. Den enskilde
arbetaren vid ett mindre lönsamt företag kan genom denna lösning kräva
arbetsmiljöförbättringar utan att alltför hårt belasta sitt företag.
Huvudargument vid införandet av stödet var att skapa likvärdiga arbetsmiljöer
vid såväl stora som små företag, lönsamma som mindre lönsamma
företag. Risken är fortfarande stor att små, mindre lönsamma företag har ett
så ekonomiskt ansträngt läge att de anställda i dessa företag riskerar att få en
sämre arbetsmiljö än sina kollegor på andra företag.
Det framgår av den utvärdering som statens industriverk utfört att
garantilånen medverkat till att angelägna miljöinsatser kommit till utförande
i ett tidigare skede än vad som eljest skulle ha skett. Man kan också dra den
slutsatsen att många miljöförbättringar inte alls hade kommit till stånd utan
denna låneform. Insatserna har också haft stor betydelse för sysselsättningen
såväl direkt i företagen som genom omfattande leveranser av insatsmaterial.
Enligt SIND:s utvärdering av verksamheten med arbetsmiljögarantilån
återstår angelägna åtgärder att genomföra i dessa företag. I och med den nya
arbetsmiljölagen har kraven på arbetsmiljön ökat, och tillsynsmyndigheternas
attityd har skärpts. Detta gör att ett stort behov fortfarande finns att
stimulera de små företagen till arbetsmiljöförbättringar.
Det finns även en rad andra motiv för att förlänga lånen för arbetsmiljöförbättringar.
Strävandena för jämställdhet på arbetsmarknaden skulle kunna
psåkyndas genom att stödet i stor utsträckning beviljas för att anordna
hygieniska utrymmen för minoritetskön. Det bör uppmärksammas att nio av
tio utvecklingsfonder, som tillfrågats i SIND:s utvärdering, anser att
erfarenheterna av arbetsmiljögarantilånen är goda. Utvecklingsfonderna
administrerar lånen och känner väl de lokala förhållandena.
Sveriges hantverks- och industriorganisation - familjeföretagen - anser att
arbetsmiljögarantilånen fungerat väl och att de bör permanentas.
Vi ställer oss positiva till den aviserade utredningen, som bl. a. skall se över
de små och medelstora företagens möjligheter att inom ramen för befintliga
kreditmöjligheter klara av sina arbetsmiljöinvesteringar. Enligt vår mening
bör man därvid även pröva möjligheterna till fortsatta garantilånemöjligheter
med om möjligt förenklade administrationsrutiner. I den mån utvecklingsfonderna
skulle få uppgiften att täcka in även denna typ av lån måste
motsvarande ekonomiska resurser ställas till deras förfogande.
I avvaktan på resultatet av utredningsarbetet anser vi dock att nuvarande
bestämmelser om arbetsmiljögarantilån bör förlängas under två år. Den i
propositionen föreslagna avgiften godtas. Finansiering av kostnaderna för
förlängningen av låneformen anser vi kunna prövas i slutet av 1979, då man
har bättre överblick över behovet.
Mot. 1978/79:75
14
Ytterligare en anledning till att bevaka stödformen är bekämpandet av
arbetslösheten både direkt genom att de miljöförbättrande åtgärderna ger
arbete och indirekt genom att det är ett stöd, inriktat på mindre lönsamma,
små och medelstora företag.
Hemställan
Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs
att riksdagen beslutar att
1. lånegarantier för arbetsmiljöförbättringar förlängs till att lämnas
även under åren 1979 och 1980,
2. garantiramen utvidgas med 150 000 000 kr. för tiden fram till
utgången av år 1980,
3. behovet av ytterligare uttag av arbetarskyddsavgift för den
föreslagna förlängningen prövas i ett senare sammanhang,
4. i övrigt bifalla propositionen 1978/79:65.
Stockholm den 22 november 1978
RUNE GUSTAVSSON (c)
ERIK LARSSON (c) JOHAN A. OLSSON (c)
MARTIN OLSSON (c) ULLA TILLANDER (c)
ELIS ANDERSSON (c)
GOTA B 58828 Stockholm 1978