2

Motion

1978/79:70

av Lars Schött m. fl.

med anledning av propositionen 1978/79:49 om vissa varvsfrågor

De mindre och medelstora varvens situation har fått en relativt undanskymd
plats i förslaget till åtgärdsprogram för den svenska varvsindustrin. Vi
anser att detta är mycket olyckligt. De mindre och medelstora varvens
förutsättningar att bestå och utvecklas har inte beaktats i tillräcklig grad. Den
analys av de mindre och medelstora varvens situation som ligger till grund för
regeringens förslag till nedskärning av produktionskapaciteten bedömer vi
vara ofullständig. Vi vill framhålla att den tekniska produktionsnivån vid de
små och medelstora varven ingalunda är så låg som anges. Investeringsbehovet
på 400 milj. kr. under en fyraårsperiod synes klart överdrivet.
Lönsamheten har åtminstone vid de privatägda varven varit godtagbar.
Overhead-kostnaderna är betydlgit lägre per arbetad timme än vid de större
varven. Låg soliditet torde vara normalt för ett varv, och jämförelser kan inte
göras med t. ex. ett verkstadsföretag. Inte heller är beroendet av valutautvecklingen
påtagligt för denna varvsgrupp. Vi anser att de mindre och
medelstora varven visat sig vara konkurrenskraftiga, främst på den västeuropeiska
marknaden. Inriktningen på specialtonnage har visat sig väl lämpad
för denna kategori av varv. I propositionen konstateras också att specialtonnaget
haren större marknad än konventionellt tonnage. Främst de privatägda
varven beräknas ha orderstockar för 2-4 års produktion och till priser som ej
medför förluster. Rederianknytningen har för dessa varv visat sig värdefull
och bör kunna utnyttjas för en framtida förbättrad marknadsföringsorganisation.

Vi bedömer de mindre och medelstora varvens framtidsutsikter som klart
gynnsammare än de större varvens. Det framstår därför som felaktigt att
föreslå en 30-procentig nedskärning under en tvåårsperiod av kapaciteten vid
de mindre och medelstora varven, medan de stora varven föreslås få en 20procentig
reduktion under en treårsperiod. Som framgår av beräkningar som
utförts av berörda företag föreligger inte heller praktiska möjligheter att med
iakttagande av gällande regler för bl. a. MBL-förhandlingar inom den givna
tidsramen klara en så kraftig nedskärning.

Det kan inte vara en framsynt näringspolitik att tvinga fram produktionsnedskärningar
vid företag som haft och har en positiv resultatutveckling och
som dessutom har orderstockar med flera års varaktighet. Vi anser att mindre
varv med god prognos bör ges möjlighet att fortsätta att arbeta på nuvarande
produktionsnivå.

De totala stödinsatserna till Svenska Varv AB föreslås till 2 400 milj. kr.,
fördelade på 12 600 anställda. Detta innebär 190 000 kr. per anställd. För de
mindre och medelstora varven uppgår de samlade stödåtgärderna till 14,5

Mot. 1978/79:70

3

milj. kr. fördelade på 4 600 anställda, vilket innebär ca 3 000 kr. per anställd.
Man kan mot bakgrund av dessa siffror befara att de stora varven på ett
konstlat sätt kan konkurrera ut de mindre och medelstora varven vid
byggande av mindre tonnage. Det torde vara svårt att i händelse av betydande
produktionsbortfall finna alternativ produktion förde mindre och medelstora
varven.

Som framhålls i propositionen skulle en partiell neddragning av kapaciteten
vid alla mindre och medelstora varv få negativa företagsekonomiska
effekter. Vi vill emellertid också understryka att nedläggning av enskilda varv
i större omfattning än vad som aviserats kommer att få svåra regionalpolitiska
konsekvenser.

I Kalmar län återfinns två varv inom gruppen mindre och medelstora varv,
Oskarhmans Varv och Kalmar Varv. Båda är privatägda och rederianknutna.
Båda har uppvisat ett positivt ekonomiskt resultat och haren orderbeläggning
och produktionsinriktning som inger förväntningar om fortsatt gynnsam
utveckling. Båda har dessutom stor betydelse för den lokala arbetsmarknaden,
både genom sin storlek och sin branschtillhörighet.

Kalmar län har liksom sydöstra Sverige i dess helhet präglats av ekonomisk
stagnation under decennier. Länets regionalpolitiska situation är därför
väsentligt mer ogynnsam än förhållandena i västkustlänen eller i Skåne.
Åldersstrukturen är ogynnsam, inkomstnivån låg och skatteunderlaget
mycket otillfredsställande. Landstingsskatten är högst i Sverige. En reducering
av de ca 900 sysselsättningstillfällena inom varvsindustrin skulle hårt
drabba Kalmar län. Det måste beaktas att Oskarshamns Varv står för en
ungefär lika stor andel av sysselsättningen i Oskarshamns kommun som
Kockums Varv i Malmö eller samtliga storvarv i Göteborg. 1 propositionen
föreslås att regionalpolitisk! stöd skall utgå till de regioner där storvarv finns.
Särskilda investmentbolag skall bildas, och särskilt stöd till alternativ
produktion skall utgå. Det är enligt vår mening orimligt att inga åtgärder alls
föreslås för de regioner som inom sig rymmer små eller medelstora varv.

Med stöd av vad ovan anförts hemställer vi

att riksdagen ger regeringen till känna

1. att de mindre och medelstora varven skall ges en likvärdig
behandling med storvarven,

2. att varv med acceptabel kostnadstäckning ej skall bli föremål för
nedskärning eller nedläggning,

3. att alla varvsorter vid fall av reducering av varvsverksamheten
skall behandlas på samma sätt som berörda västkustkommuner.

Stockholm den 23 november 1978
LARS SCHÖTT (m)

ERIC KRONMARK (m)

FRITZ BÖRJESSON (c)

GÖSTA ANDERSSON (c)
IVAN SVANSTRÖM (c)