12

Motion

1978/79:45

av Jan Bergqvist och Doris Håvik

med anledning av propositionen 1978/79:54 om ändrade regler för
uppskov med beskattning av realisationsvinst, m. m.

År 1976 beslöt riksdagen att utvidga rätten till uppskov med beskattning av
realisationsvinst i samband med försäljning av villa- och jordbruksfastigheter.
Det var en dramatisk förändring av tidigare regler. Förut gällde som
allmän princip att uppskov inte beviljades vid frivillig försäljning av fastighet.
Men för villkor och jordbruksfastigheter som också är permanentbostäder
upphöjde riksdagen nu uppskovet till huvudregel. Från denna huvudregel
gjordes bara två undantag:

1. Är fastighetsägarens kapitalvinst mindre än 15 000 kr. eller mindre än
10 % av försäljningspriset betalar han skatt utan något uppskov.

2. Uppskov medges inte om fastighetsägaren ej inom viss tid skaffar nytt
bostadshus med äganderätt vilket kostar minst lika mycket som det gamla
huset.

Beträffande undantag nr 2 kan dock konstateras att detta hinder mot
uppskov är lätt att ta sig förbi. För det första krävs inte att det nya huset ska
vara jämförligt med det man sålde. (Den dåvarande regeringen uppställde
kravet på jämförlighet i sin proposition, men vid riksdagsbehandlingen togs
detta krav tyvärr bort.) För det andra kan skattemyndigheterna knappast
hindra den som vill missbruka reglerna att skaffa sig skatteuppskov på tre till
fyra år. Ett sådant glapp i beskattningen uppstår automatiskt om den
skattskyldige förklarar att han tänker skaffa ersättningsfastighet.11

Motiv för uppskov

De nya uppskovsreglerna motiverades framför allt med en önskan att
underlätta situationen för dem som måste ha ny bostad vid utlokalisering av
statliga verk, vid byte av arbete eller i samband med att familjen växer.
Självfallet kan det också finnas starka skäl för samhället att ge stöd åt
människor som behöver ny bostad. Men frågan är hur samhället bäst kan
hjälpa denna grupp människor. Är det verkligen genom att utfärda ett slags

11 Tidsfristen för att skaffa villor är två år och för att skaffa jordbruksfastigheter tre år
från utgången av det år då realisationsvinsten uppgetts i självdeklarationen. Eftersom
skatteplikt vanligen inträder under det år då försäljningen ägt rum innebär detta att
tidsfristen för köp av ersättningsfastighet normalt är tre resp. fyra år från utgången av
det år under vilket försäljningen skedde. I vissa fall kan riksskatteverket till och med
förlänga tidsfristen med ytterligare högst tre år.

Mot. 1978/79:45

13

allmän amnesti och göra uppskov till en allmän rättighet när det gäller villor
och jordbruksfastigheter? Kan inte resultatet bli både bättre och billigare om
samhället t. ex. bygger upp ett system med flyttningsbidrag och den vägen
söker hjälpa de människor som särskilt behöver sådant stöd?

Invändningar

Mot det nuvarande systemet med uppskov kan riktas åtminstone fem
invändningar:

1. Del är ett för samhället dyrbart sätt att hjälpa vid omflyttning

Stora grupper kommer att få förmånen utan att de behöver ett socialt stöd.
Rätten till uppskov beror på hur stor kapitalvinst man har, inte hur stort
behov man har.

2. Stödet blir inte effektivt

Uppskovet är inte till minsta hjälp för dem som saknar kapitalvinster eller
som bara har begränsade vinster.

3. Systemet har orimliga tröskeleffekter

I samband med riksdagsbehandlingen 1976 anfördes ett konkret exempel
som belyser hur orättvist de nya reglerna kunde verka:

Två personer köpte var sitt hus för 200 000 kr. Fyra år efter köpet sålde de
sina hus för 325 000 kr. resp. 340 000 kr. Efter tillåtna avdrag kunde den ene
redovisa skattepliktig vinst på 31 000 kr. och den andre skattepliktig vinst på
46 000 kr.

Den förstes reavinst ligger strax under 10 procent av försäljningspriset.
Därför kan den personen inte få uppskov. Han betalar 18 600 kr. i skatt och
behåller sedan 12 400 kr. i ren kapitalvinst.

Om den förste personen jämför sig med flertalet andra människor har han
gjort en god förtjänst - i synnerhet som de flesta inte får några kapitalvinster
alls. Om han däremot jämför sig med den andre personen som hade turen att
få ett hus med bättre läge, måste han finna uppskovsreglerna djupt orättvisa.
Den andre personen får först en ren kapitalvinst som är nästan 50 procent
större än den förstes (18 400 kr. jämfört med 12 400 kr.). Men dessutom kan
den andre öka sin ekonomiska vinst ännu mer. Under förutsättning att han
köper en ersättningsfastighet som kostar minst lika mycket som den han
sålde får han "räntefritt låna” 27 600 kr., dvs. den summa han är skyldig i
skatt. Så länge han behåller det nya huset slipper han betala dessa pengar. Ja,
han kan till och med få behålla de 27 600 kronorna om han gör flera köp efter
varandra, under förutsättning att den uträknade reavinsten vid varje
försäljningstillfälle är större än 15 000 kr. och minst 10 procent av försäljningssumman.
På det sättet kan han få uppskov under resten av sitt liv.

Mot. 1978/79:45

14

4. UppskovsmöjUgheterna kan leda till en press uppåt på försäljningspriserna

Eftersom det ekonomiska värdet av ett uppskov kan bli stort är det viktigt
för fastighetsförsäljama att söka ta ut så stor kapitalvinst att de får uppskov
med skatten. Uppskovsreglerna kan således pressa försäljningspriserna uppåt
och därigenom stimulera den spekulation som samhället på annat sätt
försöker motverka.

5. Uppskovs/ätten kan snedvrida valet av boendeform

Uppskovsrätten kan bli en stor ekonomisk förmån inte minst med tanke på
att reglerna vid försäljning av villor och jordbruk är utformade så att normala
vinster går skattefria. Eftersom det ekonomiska värdet av ett uppskov kan
vara tiotusentals kronor - i vissa fall kan värdet uppskattas till över 50 000 kr.

- kommer också skattereglerna att styra valet av boendeform. I många fall blir
det närmast uteslutet att man väljer en ersättningsvilla med bostadsrätt eller
hyresrätt.

Omprövning

I sitt av riksdagen godkända betänkande 1975/76:8 anförde skatteutskottet
att erfarenheterna av de nya uppskovsbestämmelserna borde bedömas när
resultatet av 1972 års skatteutrednings översyn av skattesystemet förelåg.
Denna utredning avgav sitt slutbetänkande i december 1977 men berörde inte
på något sätt frågan om uppskovsreglernas utformning.

I propositionen 1978/79:54 försäkrar föredraganden trosvisst: ”Den genom
1976 års lagstiftning utökade rätten till uppskov med beskattning av
realisationsvinst har, enligt vad jag inhämtat, på det hela taget fått den effekt
som statsmakterna åsyftat.” Tyvärr publiceras i propositionen inte det
material på vilket budgetministern gör sin bedömning. Tvärtom lämnar
propositionen en lång rad viktiga frågor obesvarade.

Frågor

- Vad har budgetministern haft för material till stöd för uttalandet att
uppskovsrätten fått åsyftad effekt?

- Varför redovisas detta material inte i propositionen?

- Varför lämnas inte ens några uppgifter om uppskovets statsfinansiella
effekter?

- I vilken mån kan uppskovsreglerna ha medverkat till att pressa upp
försäljningspriserna?

- I vilken utsträckning kan dessa regler har bidragit till att styra valet av
boendeform?

- Har uppskovsrätten varit ett effektivt sätt att ge stöd åt människor som

Mot. 1978/79:45

15

behöver skaffa en ny bostad?

- Hur har det gått för de människor som inte haft några kapitalvinster eller
bara haft begränsade kapitalvinster?

- Vad har allmänt blivit de ekonomiska och sociala konsekvenserna av de
nya uppskovsreglerna?

Propositionens förslag

Propositionen innebär tyvärr att man befäster uppskovsrätten vid frivilliga
försäljningar innan man utfört en ordentlig prövning av uppskovsreglernas
ekonomiska och sociala konsekvenser. I stället för en gedigen analys och
genomgång av problemen inskränker sig budgetministern till att auktoritativt
förkunna att han för sin del inhämtat att uppskovsrätten på det hela taget fått
åsyftad effekt.

Det skall dock inte förnekas att propositionen innehåller en del mindre
förbättringar av nu gällande bestämmelser. Till dessa förbättringar hör att
kravet på mantalsskrivning ersätts med det striktare kravet att den skattskyldige
skall ha varit bosatt på den försålda fastigheten minst tre år i följd.
Likaså är det bra att man nu vill införa den socialdemokratiska regeringens
krav på att ersättningsfastigheten skall vara jämförlig med den försålda.
Vidare kan det vara en fördel att beslutanderätten i uppskovsärenden
överförs till taxeringsnämnderna.

Att den 10-procentiga spärren föreslås avskaffad innebär att tröskelproblemen
sänks ner till 15 000-kronorsnivån. Den grundläggande orättvisan
kvarstår dock mellan dem som har stora kapitalvinster och den majoritet som
har små eller inga kapitalvinster. Förslaget har också en negativ statsfinansiell
effekt. Dessutom kan förslaget göra skattereglerna än mindre neutrala i
förhållande till boendeform.

Motionens förslag

Det är viktigt att man äntligen genomför en ordentlig utvärdering av
uppskovsreglerna. En utredning bör pröva de ekonomiska och sociala
konsekvenserna av uppskovsrätten samt undersöka hur samhället bäst kan
hjälpa dem som behöver stöd vid flyttning och bostadsbyte.

Mot. 1978/79:45

16

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående föreslår vi

att riksdagen hos regeringen begär utredning om reglerna för
uppskov med beskattning av realisationsvinst och om hur
samhället bäst kan hjälpa dem som behöver stöd vid flyttning
och bostadsbyte.

Stockholm den 16 november 1978

JAN BERGQVIST (s) DORIS HÅVIK (s)

GOT A B 58774 Slockholm 1978