Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

1978/79:36

av Martin Olsson m. fl.

med anledning av propositionen 1978/79:12 om underhåll till barn
och frånskilda, m. m.

I regeringens proposition 1978/79:12 om underhåll till barn och frånskilda,
m. m. framläggs förslag, vilkas huvudsyfte är att minska underhållsbördan
för underhållsskyldiga som har svag ekonomi. Det är en välkommen reform
som här föreslås och som bygger på familjelagssakkunnigas delbetänkande
SOU 1977:37, vilket i stort sett fått ett gynnsamt mottagande av remissinstanserna.

De avvägningar i vad gäller underhållsskyldigheter för barn som görs i
propositionen mellan den eller de föräldrar som har vårdnad om barnen, den
förälder som är skild från vårdnaden och samhället är i huvudsak tillfredsställande.
Anledning kan dock finnas till vissa synpunkter och ändringsförslag
i vad gäller denna del av propositionen.

Förbehållsbelopp för den underhållsskyldige

Det är väsentligt att den som är underhållsskyldig förbehålls tillräckliga
belopp för sig själv, för bostad och för hemmavarande barn. Erfarenheten har
visat att med hittillsvarande system åtskilliga underhållsskyldiga har drabbats
av så stora krav att det varit omöjligt för dem att fullgöra sina
underhållsskyldigheter. 1 många fall har det lett till ekonomiska och sociala
svårigheter, varav följt att vederbörande ej alls kunnat fullgöra sin underhållsskyldighet.
Familjelagssakkunniga föreslog ett återkravssystem enligt
vilket försäkringskassorna nästan automatiskt skulle anpassa återkrav på
utbetalade bidragsförskott efter den betalningsskyldiges aktuella betalningsförmåga
vilken skulle bestämmas med hänsyn till nettoinkomsten, hyreskostnad
och förbehållsbelopp för honom/henne samt eventuellt för familjemedlemmar.
Tyvärr har varken remissinstanserna eller departementschefen
bedömt det vara möjligt att nu genomföra familjelagssakkunnigas förslag i
denna del. Även om detta förslag skulle vara mycket fördelaktigt från olika
synpunkter, bör vi nu acceptera ställningstagandet i propositionen. Vi vill
dock uttrycka förhoppningen att sedan fler erfarenheter vunnits det skall vara
möjligt att genomföra de principer som familjelagssakkunniga föreslog.
Propositionens förslag är ett stort framsteg och bör bli en god vägledning för
domstolarna. Resultatet bör dels bli en ganska enhetlig bedömning av
underhållsskyldigheten, dels att underhållsskyldigheten i varje särskilt fall
någorlunda blir anpassad efter vederbörandes betalningsförmåga.

Familjelagssakkunnigas majoritet föreslog att makes underhållsskyldighet

Mot. 1978/79:36

till andra makens barn (styvbarn) skulle upphöra. Vi noterar med tillfredsställelse
att departementschefen på denna punkt följt reservanternas förslag,
innebärande att denna paragraf kvarstår om ock i något oförändrad utformning.
Det är en fördel att paragrafen föreslås även inkludera skyldighet i vissa
fall till underhåll inte bara till makes/makas barn utan även till samboendes
barn. Konsekvensen av den föreslagna utformningen av 7 kap. 5 § borde vara
att man även i den tredje paragrafen, där förbehållsbeloppen nämns, borde ha
ange» något om rätten att i de speciella fall som gäller enligt 5 § få göra
förbehåll för barn som avses i nämnda paragraf och inte endast för ”eget”
barn. Vi föreslår därför att lagutskottet föreslår riksdagen sådan ändring av
propositionens 7 kap. 3 § förslaget till föräldrabalk att sådant förbehållsbelopp
kan göras.

Reducering av underhållsskyldighet

1 propositionen framläggs förslag om viss reducering av underhållsskyldighet
under tid varunder barn vistas hos den underhållsskyldige föräldern.
Genom detta förslag i propositionen tillgodoses ett länge och vid olika
tillfällen framfört krav från de underhållsskyldiga. Familjelagssakkunniga
hade här föreslagit att när barnet vistas minst tre dagar hos den underhållsskyldige
avdrag med 1/30 av månadsunderhållet skulle göras för varje dag.
Familjelagssakkunniga föreslog dessutom att något avdrag på bidragsförskottet
till den vårdnadshavande föräldern inte skulle ske. Anledningen till
familjelagssakkunnigas förslag i denna del var farhågor för att den vårdnadshavande
föräldern skulle bli mindre benägen att sända barnet till den andre
underhållsskyldige föräldern med umgängesrätt, därest den förstnämnde
skulle vidkännas minskning av sitt bidragsförskott. Familjelagssakkunnigas
förslag innebar egentligen att samhället skulle stå för den extra kostnaden.

Departementschefen har närmast av samhällsekonomiska skäl ej ansett sig
kunna följa familjelagssakkunnigas förslag. Om man godtar departementschefens
princip och lösning av denna fråga, måste man dock eftersträva att
lösningen görs på ett sätt så att inte möjligheten att utnyttja umgängesrätten
försvåras genom att den vårdnadshavande får alltför stort - av vederbörande
kanske ej förutsett - avdrag på sitt underhållsbidrag eller bidragsförskott.
Enligt propositionens förslag kan avdrag för den underhållsskyldige ske vid
minst fem dagars vistelse och få anmälas senast tre månader efter det att
barnet vistas hos vederbörande. Administrationen av detta enligt dessa regler
kan exempelvis leda till att därest barnet vistats hos den underhållsskyldige
under juli månad avdraget på utgående bidragsförskott till den andre
föräldern kan komma att göras först i december månad, vilket av mottagaren
skulle kunna upplevas som en ovälkommen överraskning till julen och
kunna inverka negativt då frågan uppstår om barnets vistelse hos den andre
föräldern under kommande år. För att undvika sådana resultat vill vi i stället

Mot. 1978/79:36

förorda att avdrag på utgående bidragsförskott sker under en längre tid, så att
avdragsrätten fört. ex. ett halvt år slås ut påkommande halvårsperiod med en
reducering av utgående bidragsförskott lika varje månad. Tiden kan vara ett
halvt år eller ett år. Det viktigaste i detta fall är att när man vill införa ett
system som är rättvisare sett från de underhållsskyldigas synpunkt gäller det
att samtidigt införa ett system som inte försvårar för dessa att utöva sin
umgängesrätt. När det gäller tiden för minsta vistelse för att avdrag skall få
göras föreslog familjelagssakkunniga minst tre dygn, medan departementschefen
anser att fem dygn skall fordras. Man kan ha förståelse för
femdygnsregeln samtidigt som det bör betonas vad i propositionen framhållits
om att avsteg från regeln kan göras bl. a. om barnet regelbundet vistas
under kortare perioder hos den underhållsskyldige.

Det är viktigt att frågan om sambandet mellan reducering av underhållsbidrag
vid vistelse hos den underhållsskyldige och möjligheterna att utöva
umgängesrätt för denne förälder noggrant följs. Riksdagen bör därför ge
regeringen till känna att denna fråga bör följas med stor uppmärksamhet och
att om svårigheterna att utöva umgängesrätt tilltar på grund av reduceringen
övervägande bör göras om införande av ett annat system, exempelvis det av
familjelagssakkunniga föreslagna.

Fastställande och jämkning av underhållsbidrag

Även de i propositionen föreslagna reglerna för rätt till jämkning av
underhållsbidrag till barn är en välkommen reform. Samtidigt borde också
frågan om rättegångskostnader vid fastställande och jämkning av underhållsbidrag
tas upp till övervägande.

När det gäller mål eller ärende angående vårdnad om barn gäller från den 1
januari 1977 enligt 6 kap. 14 § föräldrabalken att vardera parten skall bära sin
rättegångskostnad därest part ej förfarit på sätt som anges i 18 kap. 3 § eller 6
rättegångsbalken eller om annars särskilda skäl föreligger.

En motsvarande regel för fördelning av rättegångskostnader vid mål om
underhåll borde kunna övervägas. Enligt uppgift upplever de som sysslar
med dessa mål det som en brist att den tappande parten regelmässigt skall
svara för motpartens rättegångskostnader i underhållsmål. Liksom ingen av
parterna av ekonomiska skäl skall hindras från att försöka få vårdnaden av sitt
barn, bör inte heller någon av ekonomiska skäl avhålla sig från att begära
jämkning av underhållsbidrag eller bestrida den andres krav.

En regel motsvarande den i 6:12 FB skulle dock eventuellt kunna leda till
missbruk av möjligheterna att ta upp frågan om jämkning av underhåll.
Därför kan den kanske ej helt genomföras. Däremot borde en regel införas
innebärande att domstolen får förordna att vardera parten skall bära sin
rättegångskostnad, när rätten finner detta befogat. I samband med behandlingen
av propositionen bör därför riksdagen hos regeringen anhålla om

Mot. 1978/79:36

förslag i denna riktning i vad gäller fördelning av rättegångskostnader i mål
om underhållsbidrag.

Behovsprövning av bidragsförskott

Bidragsförskottet utgör 40 % av basbeloppet, f. n. 420 kr. per månad, och
utgår utan behovsprövning till ensamstående föräldrar som är vårdnadshavare,
därest inte den andre föräldern fullgör underhållsskyldighet enligt
härom träffad överenskommelse. 1 propositionen föreslås nu att i lagen om
bidragsförskott skall i 2 § införas en punkt d innebärande att bidragsförskott
inte skall lämnas om ”barnet av annat skäl uppenbarligen saknar behov av
bidragsförskott”. Enligt specialmotiveringen skall detta tolkas så att regeln
skall kunna tillämpas om vårdnadshavande föräldern, sedan förbehåll giorts
för förälderns uppehälle med 1,2 basbelopp och nettohyreskostnad, disponerar
ett återstående belopp som avsevärt överstiger 0,6 basbelopp lier barn.
Något bidragsförskott bör då rimligen inte lämnas enligt propositionen.

Behovsprövningen anses av departementschefen vara erforderlig, eftersom
även föräldrar med gemensam vårdnad nu föreslås kunna få bidragsförskott.
Han finner det nödvändigt med behovsprövning för att hindra att sådana
föräldrar genom felaktig redovisning av hos vilken av föräldrarna barnet
vistas skall kunna fö ett icke motiverat samhällsstöd. Det påpekas t. ex. att så
kan ske om barnet uppges vistas hos den förälder som har högre inkomst,
medan den andre föräldern har för låg inkomst för att behöva betala ett
underhåll uppgående till bidragsförskottet.

Behovsprövningen är ett nytt inslag i bidragsförskottslagen och skall enligt
propositionen även gälla förälder som ensam har vårdnaden om sitt barn.
Någon omprövning av nu utgående bidragsförskott avses däremot ej komma
att ske. Det kan medföra att två ensamstående föräldrar med samma
inkomstförhållanden kan komma att behandlas olika beroende på om de sökt
bidragsförskott före eller efter bestämmelsens ikraftträdande. Ett sådant
system torde komma att upplevas som orättvist. Skall bestämmelsen
tillämpas, drabbas inte endast de som anses ha höga inkomster. Redan vid en
inkomst av ca 4 000 kr. per månad skulle en ensamstående förälder kunna
anses för barnets försörjning ha disponibla medel som "klart överstiger 0,6
basbelopp”.

Någon jämkning av bidragsförskott föreslås ej. Försäkringskassan skall
alltså bevilja helt bidragsförskott eller avslå ansökan. Resultatet blir en kraftig
tröskeleffekt, som av olika skäl ej är lämplig.

Frågan om samhällsstöd till ensamstående föräldrar utreds f. n. av en
under fjolåret tillsatt utredning. Det är något förvånande att det medan denna
utredning arbetar föreslås nya regler för grunderna för bidragsförskott. Även
om vi har förståelse för att dessa regler kan vara motiverade, anser vi att
tillämpningen av den föreslagna regeln nu måste begränsas. Eftersom
förslaget framläggs för att hindra missbruk framför allt av föräldrar med

Mot. 1978/79:36

gemensam vårdnad vill vi föreslå att paragrafen nu antas, men att den enbart
skall gälla dessa föräldrar i avvaktan på resultatet av utredningens arbete.
Därigenom drabbas inte någon tidigare grupp som har rätt till bidragsförskott
utan endast den nya grupp som i propositionen föreslås få denna rätt.

Propositionens förslag om möjlighet att fastställa underhållsbidrag och
därav följande rätt till bidragsförskott för föräldrar med gemensam vårdnad är
en välkommen reform. Det är viktigt att reglerna inte är utformade så att
endast de ekonomiskt välsituerade har möjlighet att utnyttja gemensam
vårdnad. Det bör dock inte anses att dessa föräldrar behandlas ofördelaktigt
om för dem tillämpas en behovsprövning av bidragsförskott i syfte att
förhindra det missbruk som departementschefen befarar kan uppstå.

Ikraftträdande och information om reformen

I propositionen föreslås att reformen i huvudsak skall träda i kraft den 1 juli
1979. Vissa bestämmelser skall dock träda i kraft redan den 1 januari 1979 och
andra först den 1 januari 1980. Propositionens förslag till lagändringar utgör
betydelsefulla och i flera fall av många, främst underhållsskyldiga, efterlängtade
reformer. Det är därför värdefullt att de kan träda i kraft så snart som
möjligt. Vissa problem torde dock kunna uppstå, eftersom riksdagsbehandlingen
inte sker förrän i mitten av december och tiden från riksdagsbeslutet
till de föreslagna tidpunkterna för ikraftträdande blir kortare än som kanske
förutsågs vid lagrådsremissens avlämnande den 8 juni i år.

Det är väsentligt att de myndigheter som skall utfärda regler och som har
till uppgift att utforma erforderligt material för information får tillräckliga
resurser för detta så att allmänheten och berörda befattningshavare är
informerade när de nya bestämmelserna skall börja tillämpas. Dessa problem
bör kunna lösas genom att vederbörande myndigheter får erforderliga
resurser för att på kort tid framställa material och genomföra information och
utbildning så att dessa angelägna reformer ej försenas utan kan träda i kraft
enligt propositionens förslag.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen

1. beslutar om sådan ändring av det i propositionen 1978/79:12
framlagda förslaget till 7 kap. 3 § föräldrabalken att belopp även
kan få förbehållas för barn som avses i 7 kap. 5 §,

2. beslutar ge regeringen till känna vad i motionen anförts om
lämpligheten av att vid avdragsrätt för den underhållsskyldige
enligt propositionens förslag till 7 kap. 4 § föräldrabalken
avdraget på utgående bidragsförskott eller underhållsbidrag till
den underhållsberättigade fördelas på en längre tidsperiod.

Mot. 1978/79:36

3. beslutar ge regeringen till känna vad i motionen anförts om
vikten av att utvecklingen följs i fråga om vilka konsekvenser
den i propositionen föreslagna avdragsrätten enligt 7 kap. 4 §
föräldrabalken kan få för underhållsskyldigas möjligheter att
utöva umgängesrätten,

4. beslutar att hos regeringen anhålla om förslag till sådan ändring
av föräldrabalken att i mål om fastställande eller jämkning av
underhållsbidrag domstol får förordna att vardera parten skall
bära sin rättegångskostnad,

5. beslutar att 2 § punkten d förslaget till ändring av lagen
(1964:143) om bidragsförskott endast skall gälla barn som står
under vårdnad av bägge föräldrarna,

6. beslutar ge regeringen till känna vad i motionen anförts om
vikten av att berörda myndigheter ges tillräckliga resurser för
information inför de föreslagna reformernas ikraftträdande.

Stockholm den 6 november 1978

MARTIN OLSSON (c)

GUNILLA ANDRÉ (c) BERTIL FISKESJÖ (c)

GOTAB 58725 Stockholm 1978