Motion

Mot. 1978/79
32-36

1978/79:32

av Kerstin Andersson i Kumla m. fl.

med anledning av propositionen 1978/79:12 om underhåll till barn
och frånskilda, m. m.

De förslag avseende förändringar i reglerna om underhållsbidrag till barn
vilka läggs fram i propositionen 1978/79:12 är på flera sätt av positiv
betydelse.

Förslagen får dock endast ses som ett steg på vägen i reformarbetet och är i
viktiga avseenden otillräckliga. Det är således angeläget att fullfölja reformsträvandena
i syfte att nå fram till mera precisa och finslipade bedömningar,
vilka är sådana att båda föräldrarna kan uppleva dem som rättvisa.

Varje resonemang om underhållsbidrag till barn måste utgå från rimliga
uppskattningar av vad barn faktiskt kostar. Det gäller att kunna bedöma vad
barn egentligen kostar, hur kostnadsansvaret fördelas mellan föräldrarna och
samhället och sedan fördelas mellan föräldrarna inbördes.

1 propositionen 1978/79:12 görs vissa antydningar i denna riktning, men
diskussionen kan med fördel fördjupas och genomföras mera i detalj,
förslagsvis efter följande linjer:

1 föräldrabalken talas uttryckligen om ”kostnaden för barnets uppehälle
och utbildning” (FB7:1) liksom om ”kostnaden för barnets underhåll”
(FB 7:2).

Givetvis anger principen om skilsmässobarnens bibehållna standard vissa
gränser såväl uppåt som nedåt. Vid fastställande av underhållsbidrag måste
man således fästa stort avseende vid den helt avgörande frågan om barns
faktiska levnadskostnader. Rimliga uppskattningar måste komma till
användning. Ett exempel är Sparbankernas Budgetrådgivning i en broschyr,
”Fickekonomen 1978”. Enligt broschyren kan barns levnadskostnader
uppskattas till åtminstone 7 000 å 8 500 kr. per år för barn upp till skolåldern
och stigande till 10 500 å 12 000 kr. per år för barn från 10 år och uppåt och
sedan ytterligare något dyrare i de övre tonåren. Vårdkostnader, av varierande
storlek, tillkommer för de flesta mindre barn.

I samband med faktiskt utövande av umgängesrätten - vanligen ca 90
dagar förlagda till fritiden eller ungefär en fjärdedel av året - kan man utgå
från att den underhållsskyldige själv direkt bekostar en andel av barnets
levnadskostnader. Man kanöverslagsvis räkna med 25 96 av löpande utgifter
såsom mat, 50 96 av fritids- och feriekostnader och 0 % av klädkostnader.
Resultatet bör ligga i storleksordningen runt 20 96 eller något mer av barnets
levnadskostnader. (Utanpå detta kommer ju dessutom utgifter åtminstone
för en del kläder och för barnets säng.)

I föräldrabalken sägs uttryckligen att ”i kostnaden för barnets underhåll

1 Riksdagen 1978179. 3 sami. Nr 32-36

Mot. 1978/79:32

2

skall var och en av föräldrarna taga del efter sin förmåga” (FB 7:2). Trots den
utveckling i samhället som bl. a. medfört att kvinnor i allt större utsträckning
förvärvsarbetar och trots att frånskilda mäns förvärvsintensitet sjunkit under
1970-talet (och nu är lägre än frånskilda kvinnors, jfr SOU 1975:90, s. 66)
ägnas frågan om vårdnadshavarens - vanligen mammans - försörjningsförmåga
endast ett mycket marginellt intresse. Närmast verkar man utgå från att
i princip är det likgiltigt hur stor inkomst vårdnadshavaren har.

Detta bör heller inte förvåna. Utan minsta precisering av barnets levnadskostnader
är det naturligtvis en både praktisk och teoretisk omöjlighet att på
något sätt bedöma hur dessa, då helt okända, kostnader skall kunna fördelas
mellan föräldrarna.

Den alternativa, ekonomiskt realistiska vägen är ändå så enkel. Det gäller
att i stället för nuvarande oordning hyfsa kalkylerna till att i varje
ifrågavarande fall verkligen avse barnets faktiska levnadskostnader, med
påslag för eventuella vårdkostnader och med avdrag för barnbidrag och
vårdnadshavarens skattereduktion. Av avgörande betydelse är sedan i vilken
omfattning umgängesrätten utövas. Och först därefter kan frågan uppstå om
fördelning av resterande kostnadsansvar mellan föräldrarna, där hänsyn kan
och bör tas till eventuella löneskillnader eller eventuella skillnader i faktiska
hyreskostnader.

Ett kalkylexempel av detta slag presenteras här för ett barn, 10 å 12 år, där
umgängesrätten utövas.

Barnets levnadskostnader 11 940:

Vårdkostnader 0:

Eventuellt förmögna föräldrar 0:

1) Med hänsyn tagen till lön, skatt och faktiska hyreskostnader är försörjnings

Summa 11 940:

Barnbidrag

Vårdnadshavarens skattereduktion

2 260:1
800:

Föräldrarnas egel kostnadsansvar

7 880:

förmågan:

Mamman betalar 50 % (ev.)
Pappan betalar 50 % (ev.)

3 940:3
940:

2) Under umgängesrätten betalar den underhållsskyldige
själv redan

2 797:50

Underhållsskyldighet

Den underhållsskyldiges kostnadsansvar
Under umgängesrätten betalas

3 940:2
797:50

Underhållsskyldigheten

rest 1 142:50

Källa: Sparbankernas Budgetrådgivning. "Fickekonomen 1978", s. 19.

Mot. 1978/79:32

3

Att en viss uppjustering av underhållet måste företas vart tredje å femte år
beroende på att barn växer och deras levnadskostnader undan för undan
stiger något, är på inget sätt ett oöverstigligt problem. Redan nu klarar man ju
de årliga uppjusteringarna beroende på inflationen.

Det enklaste sättet att gå till väga för att få fram siffermaterialet förefaller
vara att socialstyrelsen i samarbete med statistiska centralbyrån får uppdraget
att årligen utarbeta rimliga uppskattningar av barns faktiska levnadskostnader.
Sådana uppskattningar är uppenbarligen värdefulla även vid andra
familjepolitiska diskussioner, såsom rörande barnbidragen eller bostadsbidragen.
De skulle också avsevärt underlätta diskussioner om underhåll till
barn vid skilsmässor, liksom diskussionen om de ekonomiska spörsmålen i
fall av gemensam vårdnad.

Vi hemställer

1. att riksdagen hos regeringen begär att det årligen utarbetas
rimliga uppskattningar av barns faktiska levnadskostnader,

2. att riksdagen som motiv till den föreslagna lydelsen av 7 kap. 1 §
föräldrabalken gör uttalanden om beräkning av underhållsbidrag
till barn i enlighet med beräkningsgången i kalkylexemplet
i denna motion.

Stockholm den 6 november 1978

KERSTIN V. ANDERSSON (s)
i Kumla

STURE ERICSON (s)
MARIANNE STÅLBERG (s)

KARIN FLODSTRÖM (s)
OLLE GÖRANSSON (s)